I betänkandet behandlas regeringens förslag om det första
svenska direktvalet till Europaparlamentet m.m. Enligt det avtal
som reglerar Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall
det i Sverige väljas 22 företrädare i Europaparlamentet, och det
första valet skall hållas inom två år efter det att Sverige
blivit medlem av unionen.
Regeringen har med iakttagande av de krav som ställs av
gemenskapsrätten om rösträtt och valbarhet för unionsmedborgare
som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare
föreslagit att
valet skall hållas söndagen den 17 september 1995,
valsystemet skall så nära som möjligt ansluta till den
ordning som tillämpas för val till riksdagen,
hela landet skall utgöra en enda valkrets,
den fyraprocentsspärr för mandatfördelning som gäller vid val
till riksdagen skall gälla även vid detta val,
den s.k. jämkade uddatalsmetoden för mandatfördelning som
gäller vid val till riksdagen skall gälla även vid detta val,
möjligheten till personröstning, som enligt regeringsformen
skall finnas vid riksdagsval, skall gälla även vid höstens val
till Europaparlamentet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Vänsterpartiet och
Miljöpartiet har reserverat sig i fråga om fyraprocentsspärren
och tillämpningen av den jämkade uddatalsmetoden, och
Vänsterpartiet har också reserverat sig mot att möjligheten till
personröstning införs vid detta val.
Utskottet behandlar även en del motioner från allmänna
motionstiden 1995 om valfrågor. Motionerna gäller bl.a.
redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval,
möjligheten till poströstning på valdagen, Valprövningsnämndens
sammansättning, riksdagsvalets förläggning och den kommunala
valkretsindelningen.
Utskottet framhåller vikten av öppenhet i fråga om personliga
kampanjmedel hos den som kandiderar i val. Utskottet utgår från
att de som kandiderar i val och personligen tar emot bidrag är
medvetna om behovet av öppen redovisning och avstyrker en motion
om tillkännagivande till regeringen. Moderata samlingspartiet
har reserverat sig mot utskottets motivering.
Utskottet diskuterar frågan om att slopa möjligheten till
poströstning på valdagen och de närmaste dagarna före. Utskottet
anser dock att beredningen inom regeringskansliet av denna fråga
inom ramen för det pågående arbetet med en ny vallag bör
avvaktas.
I fråga om Valprövningsnämnden föreslår utskottet ett
tillkännagivande till regeringen om att reglerna om nämndens
sammansättning ses över i samband med arbetet med en ny vallag.
Förslag till ändrade regler om sammansättningen vid prövning av
andra val än val till riksdagen bör läggas fram.
Utskottet avstyrker motioner om att förlägga riksdagsvalet
till våren och om att begränsa den kommunala
valkretsindelningen. Reservationer har avgivits av Folkpartiet,
Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Propositionerna
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet)
föreslår regeringen att riksdagen
(A 1) till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 146 600 000 kr.
I proposition 1994/95:154 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om val till Europaparlamentet,
2. lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz,
3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
Lagförslagen är intagna som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:154
1994/95:K17 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen
beslutar att i valet till Europaparlamentet inte använda någon
spärregel mot små partier.
1994/95:K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 26 § andra stycket i lag om val
till Europaparlamentet utformas i enlighet med vad i motionen
anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändring av vallagen.
1994/95:K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att 33 § i förslag till lag om val
till Europaparlamentet utgår och att senare paragrafer
omnumreras i enlighet därmed,
2. att riksdagen beslutar att andra meningen i 32 § i förslag
till lag om val till Europaparlamentet får följande lydelse:
"Vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första
divisor.",
3. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till lag
om val till Europaparlamentet avslå de delar som innebär
personval.
1994/95:K20 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att
riksdagen avslår propositionens förslag om en fyraprocentsspärr
i valet till Europaparlamentet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att de svenska EU-valen företas på
grundval av strikt proportionalitet och utan spärr.
1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att riksdagsvalen förläggs till våren,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om valfinansiering,
1994/95:K702 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om valdag på annan dag än söndag.
1994/95:K704 av Conny Sandholm och Margitta Edgren (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samlat valsedelsutskick.
1994/95:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om förutsättningarna för att
inrätta en egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare.
1994/95:K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. valet 1998 endast de
tio största kommunerna tillåts ha fler valkretsar än en,
2. att riksdagen beslutar att de kommuner som har fler
valkretsar än en skall fördela minst 10 % av mandaten som
utjämningsmandat,
3. att riksdagen beslutar att landstingen, i de fall de
består av flera valkretsar, skall fördela minst 10 % av mandaten
som utjämningsmandat,
4. att riksdagen beslutar att utjämningsmandat för kommuner
och landsting skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden.
1994/95:K707 av Inger René och Birger Hagård (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär ändring i vallagen i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1994/95:K708 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
Valprövningsnämndens sammansättning vid prövningen av olika val.
1994/95:K710 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ett rättvisare valsystem i kommunala val.
1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om markering på valsedlar.
1994/95:K714 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
förbättrade möjligheter för svenskar som befinner sig till sjöss
att deltaga i allmänna val.
1994/95:K715 av Nils T Svensson och Ulla Rudin (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i
vallagen och lagen om folkomröstning rörande
Valprövningsnämndens beslutsförhet i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1994/95:K716 av Agneta Ringman och Ulla Rudin (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att frågan om avkortad tid
för poströstning tas upp vid beredningen av förslaget till ny
vallag.
Utskottet
Inledning
Propositionernas huvudsakliga innehåll
I propositionen om val till Europaparlamentet m.m. behandlas
frågan om val i Sverige av företrädare i den parlamentariska
församlingen i Europeiska unionen (EU), Europaparlamentet.
Enligt det avtal som reglerar Sveriges anslutning till unionen
skall det i Sverige väljas 22 företrädare i parlamentet, och det
första valet hållas inom två år efter det att Sverige blivit
medlem av unionen.
I propositionen föreslås att
valet skall hållas söndagen den 17 september 1995,
valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den
ordning som tillämpas för val till riksdagen,
hela landet skall utgöra en enda valkrets, eftersom det
endast är fråga om 22 mandat som skall fördelas, och
den möjlighet för väljarna att rösta på person som avses
finnas i de nationella valen fr.o.m. år 1998 skall gälla också i
valet till Europaparlamentet.
Rösträtt och valbarhet föreslås tillkomma den som är
medborgare i någon av EU:s medlemsstater och bosatt i Sverige.
Den föreslagna lagen gäller endast det första valet i Sverige
till Europaparlamentet. Lagen avses bli omarbetad inför de val
som skall äga rum i samtliga medlemsländer år 1999. I
Justitiedepartementet pågår arbete med en ny vallag som till år
1998 skall ersätta gällande vallag, och som också kommer att
kräva anpassning av lagen om val till Europaparlamentet.
Anslaget till Allmänna val avser statsverkets kostnader för
valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättning till
vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val.
I det belopp som i budgetpropositionen föreslås till Allmänna
val -- 146 000 000 kr -- ingår beräknade utgifter på
140 000 000 kr för val i september 1995 till
Europaparlamentet.
Allmänt om EU:s regler om val
Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens
institutioner som utses genom direkta val. Sådana val skall
hållas i alla medlemsstater under fyra dagar i en bestämd
tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1994. Nästa val
kommer att äga rum i juni 1999. Parlamentets mandattid är fem
år.
Platserna fördelas mellan medlemsländerna på grundval av deras
invånarantal. Det totala antalet platser är numera 626.
Förhållandet mellan invånarantalet och platsfördelningen gynnar
de befolkningsmässigt små länderna. Enligt anslutningsakten har
Sverige 22 platser.
Målet är enligt Romfördraget att företrädare i
Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt
en för alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har
valen varit direkta men valsättet är ännu inte enhetligt. Vissa
mera detaljerade, bindande bestämmelser om val av företrädare i
Europaparlamentet är dock redan i kraft i EU och måste således
beaktas när ett nationellt valsystem skall utformas. Sådana
bindande regler finns i en av rådet beslutad akt (fogad till
rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna
direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) samt i
rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella
arrangemang angående unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet
(direktivet).
Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid
val i den medlemsstat där han bor under samma förutsättningar
som den statens medborgare. En unionsmedborgare skall kunna
välja att delta i val till Europaparlamentet i den stat där han
är medborgare (hemstaten) eller i den stat han bor
(bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som
rätten att ställa upp som kandidat i valet.
För det fall en plats blir vakant under mandatperioden, t.ex.
genom att företrädaren har förlorat sin valbarhet, skall varje
medlemsland fastställa ett förfarande för hur platsen skall
besättas för återstoden av mandatperioden. Vissa ämbeten och
sysslor är nämligen oförenliga med uppdrag som företrädare i
Europaparlamentet.
För Europeiska unionens nya medlemsstater gäller enligt
artikel 31 i anslutningsakten att var och en av dem inom två år
från anslutningen skall för sitt folk, i enlighet med
bestämmelserna i valrättsakten, hålla ett allmänt direkt val av
företrädare i Europaparlamentet. För tiden från anslutningen
fram till valet skall varje ny medlemsstats parlament inom sig
utse företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på det
sätt som medlemsstaten själv bestämmer. För Sveriges del har
riksdagen inom sig utsett 22 företrädare i Europaparlamentet
enligt lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för
Sverige i Europaparlamentet.
Allmänt om det svenska valsystemet
De grundläggande reglerna om det svenska valsystemet finns i
regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen
(1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i
vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).
Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan
partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan
kandidaterna genom särskilda uträkningar. Fr.o.m. den 1 januari
1995 gäller att väljarna skall ha möjlighet att vid röstningen,
som sker på parti, avge särskild personröst. Försök med
personröstning gjordes vid 1994 års val i valet till
kommunfullmäktige i sju kommuner.
Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje
sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under
särskild beteckning.
För val till riksdagen är landet indelat i valkretsar. För val
av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar.
Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i
valkretsar.
Riksskatteverket är central valmyndighet.
Utredningsarbete m.m.
Under senare år har det pågått en omfattande översyn av den
svenska vallagstiftningen.
I mars 1991 tillkallades en särskild utredare --
Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet
från administrativ och teknisk synpunkt. Första etappen av
utredningsuppdraget har resulterat i vissa ändringar i vallagen
och andra författningar som rör valförfarandet. Utredningens
förslag har vidare resulterat i en försöksverksamhet vid 1994
års riksdagsval. Den innefattar "ambulerande" röstmottagning och
inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma
valdistrikt.
Personvalskommittén avlämnade i februari 1993 sitt betänkande
Ökat personval (SOU 1993:21). Betänkandet låg till grund för den
överenskommelse mellan partierna som träffades hösten 1993 om
att föra in en bestämmelse i regeringsformen om möjlighet för
väljarna att avge särskild personröst och om att försök med
personröstning skulle göras vid 1994 års val.
Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt
sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte
arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening.
I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig
översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994
slutbetänkandet Vallagen (SOU 1994:30). I betänkandet redovisar
kommittén överväganden bl.a. i fråga om röstlängder,
utjämningsmandat och småpartispärr vid val till
kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar
och särskilda röstmottagningsställen. -- Betänkandet har
remissbehandlats och bereds för närvarande inom
Justitiedepartementet.
En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir.
1994:49) -- Nomineringsrätts- och valkretskommittén -- har nu i
uppdrag att se över vissa frågor med anknytning till
valsystemet. Kommittén skall i första hand
se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att
komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten,
överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och
undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa
större riksdagsvalkretsar.
Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande
frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med
utredningsarbetets syfte.
Kommittén har senare genom tilläggsdirektiv (dir. 1995:7) fått
i särskilt uppdrag också att följa upp den försöksverksamhet som
ägde rum i sju kommuner vid 1994 års val till kommunfullmäktige,
där väljarna kunde avge särskild personröst.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.
Inom Justitiedepartementet pågår, som nämnts ovan, arbete med
en ny vallag, som före 1998 års val skall ersätta den nuvarande
vallagen.
Rösträtt och valbarhet
Gällande bestämmelser för riksdagsval
Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år
senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar
som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit
folkbokförda här någon gång.
Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.
I den allmänna röstlängden antecknas alla svenska medborgare
som är folkbokförda i valdistriktet den 1 juli och som har fyllt
eller fyller 17 år senast den 1 september det år röstlängden
upprättas. Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli
för varje valdistrikt av skattemyndigheten.
Utlandssvenskar tas upp i den särskilda röstlängden, som
upprättas av Riksskatteverket. Den särskilda röstlängden skall
också vara framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i
den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos
Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras
inför varje ordinarie val.
Gemenskapsrättsliga regler
Maastrichtfördraget förutsätter att medlemsländerna
tillerkänner unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i val till
Europaparlamentet på samma villkor som gäller för de egna
medborgarna. I fördraget föreskrivs att rådet före den 31
december 1993 enhälligt skall utfärda närmare bestämmelser.
Sådana närmare bestämmelser finns i rådets direktiv 93/109/EG.
Utgångspunkten är, som tidigare framhållits, att en
unionsmedborgare skall kunna välja att delta i val till
Europaparlamentet i den stat där han eller hon är medborgare
(hemstaten) eller i den stat där han eller hon bor
(bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som
rätten att ställa upp som kandidat i valet.
Direktivets föreskrifter syftar framför allt till att
säkerställa dels att ingen röstar mer än en gång i samma val och
att ingen kandiderar i mer än en medlemsstat, dels att den som
enligt hemlandets lagstiftning förlorat sin valbarhet inte
heller är valbar i bosättningsstaten.
Den unionsmedborgare som önskar rösta i bosättningsstaten har
att anmäla detta. För att bli upptagen i röstlängden skall en
sådan väljare dessutom i en skriftlig försäkran ange sin
nationalitet och adress i bosättningsstaten samt att rösträtten
kommer att utövas endast i bosättningsstaten. Den som önskar
kandidera i bosättningsstaten skall i en försäkran lämna
motsvarande uppgifter.
Den berörda myndigheten i bosättningsstaten skall vidare kräva
att unionsmedborgare som ställer upp som kandidat visar ett
intyg från hemlandet att han inte förlorat sin valbarhet.
Bosättningsstaten skall underrätta hemstaten om medborgare i
denna som finns upptagna i röstlängden eller som kandiderar.
Hemstaten skall vidta lämpliga åtgärder som att säkerställa att
dess medborgare inte röstar mer än en gång eller kandiderar i
mer än en medlemsstat.
Vissa ämbeten och sysslor är oförenliga med uppdrag som
företrädare i Europaparlamentet. Utöver de ämbeten och sysslor
som anges i valrättsakten kan varje medlemsland bestämma att
något ytterligare ämbete, uppdrag eller syssla är oförenligt med
uppdrag som företrädare i Europaparlamentet. Det är emellertid
uttryckligen föreskrivet i valrättsakten att en ledamot av
ett nationellt parlament samtidigt kan vara företrädare i
Europaparlamentet.
Propositionen
Regeringen föreslår att, utöver den som har rösträtt vid val
till riksdagen, även unionsmedborgare som inte är svenska
medborgare ges rätt att rösta i valet till Europaparlamentet och
rätt att kandidera i det valet. Som förutsättning för dessa
unionsmedborgares rätt att rösta och kandidera skall dock gälla
att de inte har röstat eller kandiderat i hemstaten vid 1994 års
ordinarie val till Europaparlamentet.
För svenska medborgare som är bosatta här i landet bör enligt
propositionen allmän röstlängd komma till användning, medan
svenska medborgare som inte är bosatta i riket efter ansökan tas
upp i särskild röstlängd.
Andra unionsmedborgare som är bosatta i Sverige och vill rösta
här skall enligt förslaget anmäla att de önskar tas upp i allmän
röstlängd för valet till Europaparlamentet samt försäkra att de
inte redan utövat rösträtt vid valet. Unionsmedborgare som vill
kandidera i valet skall lämna en försäkran om att de inte
tidigare kandiderat i valet.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om rösträtt
och valbarhet. Utskottet, som noterar att olika uttryck används
i paragraferna som hänvisar till tidigare deltagande i valet
till Europaparlamentet för innevarande mandatperiod, föreslår
att uttrycket "i juni 1994", som används i 5, 11, 15 och 19 §§,
används även i 7 §.
Mandatfördelning mellan partier
Gällande bestämmelser för riksdagsval
Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar.
Valkretsindelningen överensstämmer i princip med
länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock
särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län
i två valkretsar.
För riksdagsvalet finns 310 fasta valkretsmandat och 39
utjämningsmandat. Det riksproportionella valsystem som
tillämpades första gången vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a.
att, sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från
ett proportionellt rättvisande resultat korrigeras med hjälp av
utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet genombryts
dock av den s.k. småpartispärren, som innebär att endast partier
som har fått minst 4 % av rösterna i hela riket deltar i
fördelningen av mandaten. Därutöver kan ett parti få mandat i en
valkrets där partiet har fått minst 12 % av rösterna. Vid
fördelningen används den s.k. jämkade uddatalsmetoden, dvs. ett
partis röstetal divideras med 1,4 innan partiet har tagit sitt
första mandat.
Propositionen
Regeringen föreslår att mandaten vid valet skall fördelas
proportionellt med hänsyn till valresultatet i landet som
helhet. Någon indelning av landet i valkretsar skall således
inte förekomma. Vid mandatfördelningen skall samma metod som vid
riksdagsvalen, den s.k. jämkade uddatalsmetoden, användas.
Regeringen föreslår vidare att i likhet med vad som gäller vid
riksdagsvalen endast partier som fått minst 4 % av rösterna i
hela landet skall delta i fördelningen av mandat. -- Regeringen
framhåller i fråga om dessa förslag den övergripande ambitionen
att så mycket som möjligt anknyta reglerna till vad som gäller
för val till riksdagen.
I fråga om fyraprocentsspärren anför regeringen att ett av de
centrala argumenten för att ha en spärr vid riksdagsval,
nämligen att underlätta regeringsbildandet genom att något
begränsa möjligheten för små partier att vinna säte i
parlamentet, saknar relevans såvitt gäller val till
Europaparlamentet.
Ett argument som enligt regeringen har relevans är att man
inte kan bortse från risken att valdeltagandet blir lägre än i
riksdagsvalen. Vid ett valdeltagande på 48,8 %, vilket varit
det genomsnittliga deltagandet i valen till Europaparlamentet i
Danmark, skulle det utan spärr kunna räcka med stöd av i mycket
ungefärliga tal 100 000 väljare, dvs. cirka 1,5 % av de
röstberättigade, för att ett parti skulle vinna säte i
Europaparlamentet. En spärr motsvarande den för riksdagsvalen
kan motverka att partier med ett mycket litet, men lätt
mobiliserat, väljarstöd vinner säte i Europaparlamentet.
Regeringen påpekar att det proportionella valsystemet till
följd av ett lågt valdeltagande har bidragit till en
fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet. Som
exempel nämns att Tyskland och Frankrike representeras i
Europaparlamentet av fler partier än de med säte i de nationella
parlamenten, trots att det i dessa länder tillämpas spärrar vid
valen till Europaparlamentet.
Regeringen anser att ett ytterligare argument för att tillämpa
fyraprocentsspärren är att den kan verka väljarmobiliserande.
Erfarenheten från val till den svenska riksdagen är att spärren
visserligen kan verka återhållande på sympatisörer till vissa
partier men också att den kan tjäna som draghjälp åt de partier
som enligt opinionsmätningar ligger nära gränsen.
Motioner
I motioner från tre partier (v, mp och kds) tas upp frågor om
mandatfördelningen, främst om förslaget om fyraprocentsspärr.
I motion K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att
riksdagen skall besluta att den paragraf i lagförslaget som
handlar om fyraprocentsspärren skall utgå och att efterföljande
paragrafer skall omnumreras i enlighet med detta (yrkande 1)
och att i bestämmelsen om att vid mandatfördelningen används
uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4 i stället
skall föreskrivas att vid mandatfördelningen används
uddatalsmetoden med 1 som första divisor (yrkande 2).
Motionärerna anför att förslaget om fyraprocentsspärr i detta
val saknar relevans, eftersom det inte är frågan om att skapa
underlag för majoritetsregeringar. De pekar på uttalandet i
propositionen att det proportionella valsystemet till följd av
ett lågt valdeltagande överhuvud bidragit till en fragmentering
av partistrukturen i Europaparlamentet, och de tolkar detta som
ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer
enhetliga partibildningar på Europanivå, som också ligger i
linje med artikel 138 A i Romfördraget. Motionärerna anför att
det avgörande inte är om partistrukturen i Europaparlamentet är
enhetlig utan om de folkvalda är representativa för sina
väljare. Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid
fördelningen av mandat kommer, som även medges i propositionen,
att missgynna mindre partier. Detta missgynnande försvinner om
delningstalet ändras till 1.
I motion K17 begär Peter Eriksson (mp) att riksdagen skall
besluta att någon spärregel inte skall användas i valet till
Europaparlamentet. Motionären påpekar att det avgörande motivet
för den i riksdagsval använda fyraprocentsspärren har varit att
underlätta en regeringsbildning. Om det i riksdagsval kan
ifrågasättas hur tungt detta argument är, så faller det i valet
till Europaparlamentet bort helt. Europaparlamentets största
demokratiska betydelse ligger enligt motionären i att sprida
information, delta i och väcka debatt samt utöva granskning
gentemot EU:s övriga institutioner. Det finns därför tungt
vägande skäl för att valsystemet skall konstrueras för att
underlätta en så bred representation och folklig förankring som
möjligt. Den s.k. naturliga spärren vid ett val med en valkrets
och 22 mandat är enligt motionären 3 % eller något därutöver,
och fyraprocentsspärren framstår därför mer än någonsin som ett
medel för de stora partierna att försöka hindra små partier och
nya opinioner och grupper från att på lika villkor delta i det
politiska livet. Ytterligare ett skäl mot spärren ligger enligt
motionären i det faktum att flera av riksdagens mindre partier
har stora interna motsättningar i EU-frågan eller en allmänt
sett svag profil och på grund av detta riskerar att inte erhålla
någon representation över huvud taget i Europaparlamentet. Ett
sådant resultat vore negativt för riksdagens möjlighet att
erhålla god information om EU-politiken och delta i debatt och
diskussioner inför beslut i EU:s ministerråd.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion K20 att riksdagen
skall avslå förslaget om en fyraprocentsspärr i valet till
Europaparlamentet. Motionärerna anför att den jämkade
uddatalsmetoden är en mandatfördelningsmetod som i sig
innehåller en spärr mot småpartier och att det när det gäller
ett så litet antal mandat som 22 den naturliga spärren är
tillräckligt hög i sig. De anför vidare att den nuvarande
fyraprocentsspärren till riksdagen inte är allmängiltigt given
utan en partipolitisk intressekompromiss från 1960-talet och att
för landstingen valts en lägre spärrnivå. Vad som anförts i
propositionen om att ett lågt valdeltagande kan ge den effekten
att en liten del av de röstberättigade lätt kan erhålla mandat
är enligt motionärerna inte något som kan anföras speciellt vad
gäller Europaparlamentet utan det gäller generellt. Det saknar
vidare enligt motionärerna relevans eftersom man inte kan
förutsätta ett lågt valdeltagande. Påståendet i propositionen om
att ett spärrsystem skulle kunna verka väljarmobiliserande
saknar enligt motionärerna underlag i den statsvetenskapliga
forskningen. Inget av de två skäl som varit viktiga vid
införandet av fyraprocentsspärren vid svenska riksdagsval,
nämligen önskan om stabila regeringsmajoriteter och undvikande
av alltför stor partisplittring i riksdagen har relevans vid
valet till Europaparlamentet. Alf Svensson m.fl. (kds)
kritiserar också i motion K224 yrkande 6 tanken på en spärr vid
valet till Europaparlamentet och begär ett tillkännagivande till
regeringen om att de svenska EU-valen bör företas på grundval av
strikt proportionalitet och utan spärr.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en övergripande
ambition bör vara att så mycket som möjligt anknyta reglerna om
val till Europaparlamentet till de regler som gäller för svenska
riksdagsval. Som framhållits i propositionen kan ett lågt
valdeltagande medföra att ett parti kan få mandat i valet med
ett mycket lågt antal väljare, om inte den för riksdagsvalen
föreskrivna småpartispärren tillämpas. Utskottet vill inte
främja en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet.
Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till lydelse av
33 § lagen om val till Europaparlamentet och avstyrker
motionerna K17, K19 yrkande 1, K20 och K224 yrkande 6 i denna
del.
Med hänsyn främst till önskemålet om regellikhet mellan valen
till Europaparlamentet och till riksdagen tillstyrker utskottet
också förslaget i propositionen om mandatfördelning enligt den
s.k. jämkade uddatalsmetoden (32 §) och avstyrker motion K19
yrkande 2.
Personröstning
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen sker vid riksdagsval
röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild
personröst. Denna lydelse av bestämmelsen trädde i kraft den 1
januari 1995. Vid 1998 års allmänna val kommer således i
enlighet med den överenskommelse som hösten 1993 träffades
mellan företrädare för riksdagspartierna denna möjlighet att
finnas.
Vid 1994 års val till kommunfullmäktige gjordes försök i sju
kommuner med personröstning. Nomineringsrätts- och
valkretskommittén har, som nämnts ovan, genom tilläggsdirektiv
fått i uppdrag att följa upp försöksverksamheten.
Propositionen
Regeringen föreslår att väljarna ges möjlighet att rösta på
person i enlighet med den ordning som skall gälla vid de
nationella valen år 1998 och som på försök tillämpats i några
kommuner vid valet år 1994. Spärren för att personliga röstetal
skall fastställas föreslås dock sättas till 5 % av partiets
röstetal.
Frågan berördes inte i den promemoria med förslag till lag om
val till Europaparlamentet som remissbehandlades. Regeringen
anser dock att frågan om personval är så väl beredd att en sådan
ordning kan genomföras vid detta val.
Grunddragen i den modell som Personvalskommittén redovisade i
betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21) och som återges i
propositionen är följande. Partierna förutsätts liksom hittills
presentera listor, på vilka kandidaterna rangordnats i enlighet
med partiets nominering. Väljarna får en möjlighet att göra en
markering intill ett av namnen på valsedeln och avger därmed en
personröst för den aktuella kandidaten. Avgörande för vilken
eller vilka kandidater som skall förklaras valda är antalet
personröster på varje kandidat under förutsättning att
kandidaten fått ett visst minsta antal personröster, dvs.
uppnått en spärr. Den kandidat som fått flest personröster blir
vald först, kandidaten med näst flest personröster blir vald
därnäst osv., allt under förutsättning att de kommit upp till
spärren. Om inte alla mandat som partiet vunnit kan tillsättas
med kandidater som kommit över spärren, övergår man till att
utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att
listordningen i regel blir bestående. Anledningen till
spärrregeln är att en kandidat som fått ett mycket litet antal
personröster inte skall kunna bryta den rangordning som partiet
gjort upp. Kommittén förordade att spärren för riksdagsvalets
del skulle ligga mellan 5 och 10 % av partiets röstetal i en
valkrets. I sitt lagförslag förordade kommittén att spärren
skulle sättas vid 8 %. Det är också den nivå som partierna
enats om vad gäller riksdagsvalet år 1998.
Om det skall finnas en reell möjlighet att en röst på person
skall få genomslag i valet till Europaparlamentet, då hela
landet utgör en enda valkrets, bör spärren dock enligt
regeringen sättas vid den undre gräns som Personvalskommittén
föreslagit, dvs. 5 %.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion K19 yrkande 3 att
riksdagen skall avslå de delar i propositionen som innebär
personval. Motionärerna påpekar att personval inte fanns med i
den promemoria som föregick propositionen. Skälet till detta kan
enligt motionärerna antas vara att man inte ville införa ett
helt nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering
gjorts av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med
1994 års val. Motionärerna är inte principiella motståndare till
varje form av personvalsinslag i valsystemet. De anser dock inte
att det finns anledning att forcera fram ett införande i samband
med valet till Europaparlamentet och brådstörtat genomföra ett
helt nytt system bara för att lösa interna problem i partier som
har starka EU-kritiska opinioner. Att införa personvalsinslag
strider också enligt motionärerna mot regeringens huvudlinje om
att valet skall vara så likt ordinarie riksdagsval som möjligt.
Frågor som rör möjligheten till personröstning tas också upp i
två motioner från allmänna motionstiden. Den ena motionen rör
obligatorisk markering av kandidat på valsedeln, den andra
redovisning av kampanjmedel.
Sten Andersson (m) anser i motion K711 yrkande 2 att det finns
skäl att revidera reglerna för beräkning av personröster och att
markering av kandidat på röstsedeln bör bli obligatorisk. Han
begär ett tillkännagivande om detta till regeringen. I motionen
kritiseras det förhållandet att en mycket liten andel väljare
(5--10 %) genom markering för en viss kandidat skall kunna
förändra den av partiet interna beslutade rangordningen på
valsedeln, även om den överväldigande majoriteten av partiets
väljare anser att partiets rangordning är riktig och därför inte
gör någon markering på valsedeln.
I motion K619 av Olof Johansson m.fl. (c) tas upp frågan om
finansiering av valkampanjer vid ett ökat inslag av personval,
och motionärerna begär att riksdagen skall som sin mening ge
regeringen till känna vad som anförs i motionen (yrkande 5).
Ett ökat inslag av personval kan enligt motionärerna komma att
innebära att organisationer och enskilda i större utsträckning
stöder enskilda kandidater. Det är enligt motionärerna viktigt
att verksamheten sker öppet, annars kan ett legitimitetsproblem
uppstå där väljarna uppfattar bidrag och stöd som en möjlighet
för olika intressen eller organisationer att "köpa" sitt
politiska inflytande. Motionärerna anser att för kandidater bör
införas en skyldighet att redovisa från vilka och på vilket sätt
de tar emot ekonomiskt eller annat stöd i sin valrörelse och en
särskild skyldighet att redovisa för mottagna medel.
Tidigare utskottsbedömning
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU44, där
frågan om att införa bestämmelsen om personröstning i
regeringsformen behandlades, uttalade utskottet med anledning av
en motion att utskottet var medvetet om att ett större inslag av
personval kan medföra risker för oönskade bindningar mellan
enskilda kandidater och stora bidragsgivare. Utvecklingen måste
därför följas med uppmärksamhet.
Pågående utredningar
Som nämnts ovan har Nomineringsrätts- och valkretskommittén
genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att följa upp den
försöksverksamhet med personröstning som ägt rum i sju kommuner.
I direktiven nämns också att ett uppföljningsarbete pågår inom
Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. --
Kommitténs utredningsarbete skall vara avslutat före 1995 års
utgång.
Med anledning av ett uppdrag av riksdagen (bet. 1993/94:KU18)
har talmannen utsett en arbetsgrupp med uppgift att i första
hand arbeta med att utforma ett registreringssystem för
redovisning av riksdagsledamöternas ekonomiska förhållanden
liksom ledamotskap i olika slags styrelser samt därvid analysera
och bedöma konsekvenserna av olika slag. Arbetsgruppen är
oförhindrad att också ta upp andra frågor av etiskt slag med
anknytning till ledamöternas uppdrag i riksdagen.
Utskottets bedömning
I regeringsformen har nyligen förts in en bestämmelse om
möjlighet för väljarna att vid riksdagsval avge särskild
personröst. Med hänsyn till den likhet som enligt utskottets
mening bör råda mellan valet till Europaparlamentet och
riksdagsvalen bör möjligheten till personröstning ges redan vid
Europaparlamentsvalet, och utskottet tillstyrker regeringens
förslag i dessa delar (35--37 §§). Utskottet avstyrker därmed
motion K19 yrkande 3.
Beträffande 37 § i förslaget noterar utskottet att orden
"kandidat" och "företrädare" använts på ett inkonsekvent sätt i
första resp. tredje styckena. Utskottet föreslår att samma ord
används i båda styckena på sätt som framgår av hemställan.
Regeringsformens bestämmelse om val till riksdagen innebär att
röstning sker på parti med möjlighet för väljarna att avge
särskild personröst. Någon skyldighet att avge personröst anser
utskottet inte bör införas. Motion K711 yrkande 2 avstyrks.
I fråga om den i motion K619 (yrkande 5) upptagna frågan om
redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval
vill utskottet starkt understryka behovet av största möjliga
öppenhet i fråga om sådan redovisning. Inför valet till
Europaparlamentet är det enligt utskottets mening knappast
möjligt att införa någon formell redovisningsskyldighet.
Utskottet vill inte heller nu ta ställning till om en sådan
formell redovisningsskyldighet över huvud taget bör införas.
Utskottet utgår dock från att de som kandiderar i val och
personligen tar emot bidrag för sina kampanjer är medvetna om
behovet av att öppet redovisa sådana bidrag. De erfarenheter som
vinns vid valet till Europaparlamentet kan senare ligga till
grund för vidare överväganden. Utskottet har tidigare framhållit
att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. Enligt
utskottets uppfattning bör noga övervägas vilka åtgärder som kan
och bör vidtas för att åstadkomma den eftersträvade öppenheten i
fråga om kampanjmedel. Motionen avstyrks.
Tidpunkt för val
Gällande ordning för riksdagsval m.m.
Tidpunkten för riksdagsval bestäms i tre olika författningar
på olika konstitutionell nivå. I regeringsformen ges
bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen skall förrättas
vart fjärde år. I riksdagsordningen finns bestämmelsen att
ordinarie val till riksdagen hålls i september. Slutligen
föreskrivs i vallagen att ordinarie val till riksdagen samt val
i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige
förrättas samma dag och att valdag är tredje söndagen i
september.
Gemenskapsrättsliga regler
Tidpunkten för de ordinarie val till Europaparlamentet som
kommer att äga rum från år 1999 och framåt följer av
gemenskapsrättsliga regler. Av valrättsakten och rådsbeslut
framgår att val skall förrättas under en viss tidsperiod i juni
månad och under den perioden äga rum från torsdag morgon till
följande söndag.
När det gäller det val av företrädare i Europaparlamentet som
nu närmast förestår har det i anslutningsakten föreskrivits att
det måste äga rum inom två år från Sveriges inträde i EU. Valet
måste således förrättas före utgången av år 1996.
Propositionen
Regeringen föreslår att allmänna direkta val av svenska
företrädare i Europaparlamentet skall hållas söndagen den 17
september 1995.
Som skäl för sitt förslag påpekar regeringen inledningsvis att
något allmänt val inte skall äga rum i Sverige förrän år 1998
och att det därför inte är möjligt för oss att samordna det
första valet av företrädare i Europaparlamentet med något annat
allmänt val. Vidare anser regeringen att det är rimligt att den
tid under vilken de svenska företrädarna i Europaparlamentet
endast utsetts av riksdagen blir så kort som möjligt och att
företrädarna så snart som möjligt skall kunna agera med den
ytterligare legitimitet och auktoritet som följer av att de
utsetts av folket i direkta allmänna val. Den föreslagna
tidpunkten motsvarar den då allmänna val skulle ha ägt rum om
det varit valår.
Motioner
Förslaget i propositionen om tidpunkt för valet till
Europaparlamentet har inte föranlett några motioner.
I två motioner från allmänna motionstiden tas frågan upp om
när allmänna val skall hållas.
Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion K619 yrkande 4 att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att
riksdagsval bör förläggas till våren och därigenom komma i nära
anslutning till riksmötets avslutande. Som skäl till förslaget
pekar motionärerna på att riksdagen nu beslutat att budgetåren
skall sammanfalla med kalenderår och att budgetpropositionen
således kommer att presenteras och behandlas i riksdagen under
hösten. En ordning med riksdagsval under hösten medför enligt
motionärerna att en tillträdande ny regering får för kort tid
för att förbereda sin budgetproposition.
Rigmor Ahlstedt (c) begär i motion K702 att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att det finns skäl att flytta
de allmänna valen till en vardag, förslagsvis lördag, så att
alla söndagar ges karaktären av helgdag.
Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för riksdagsval
Riksdagsutredningen föreslog i samband med överlämnandet av
sitt principbetänkande i juni 1993 att tidpunkten för
riksdagsval skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar
som hölls hösten 1993 mellan företrädare för riksdagspartierna
ledde inte till någon överenskommelse om att ändra tidpunkten
för allmänna val. Riksdagsutredningen ansåg sig därför i sitt
förslag om statens budgetår utgå från att valdagen skulle vara
oförändrad.
Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:KU18 till att Riksdagsutredningen i sitt slutförslag
utgått från oförändrad valdag som en konsekvens av att
författningsöverläggningarna under hösten 1993 inte ledde till
någon överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i tiden
samt avstyrkte motioner om att förlägga valdagen till maj eller
juni.
Utskottets bedömning
Förslaget i propositionen om tidpunkt för det förestående
valet till Europaparlamentet har som nämnts inte föranlett några
motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.
Beträffande förslaget i motion K619 yrkande 4 att
riksdagsvalen bör förläggas till våren vidhåller utskottet sin
bedömning från föregående riksmöte. Motionsyrkandet avstyrks.
Allmänna val har sedan lång tid tillbaka hållits på en söndag.
Utskottet anser inte att det finns skäl att nu ändra dagen för
allmänna val till någon annan dag. Motion K702 avstyrks.
Vallokal m.m.
Gällande ordning
Bestämmelser om var och när röstning kan ske
Allmänna bestämmelser om röstning finns i 8 kap. vallagen.
Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på
postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och
10 kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda
bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse.
Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i
vallokalen för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i
röstlängd. Om den röstande finner sig vara förhindrad att rösta
enligt den regeln, får han eller hon rösta på postkontor här i
riket eller hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg
i utrikes fart. -- I praktiken kan en väljare fritt avgöra om
han eller hon vill avge sin röst på postkontor eller i vallokal.
Röstning på postkontor kan ske på de kontor som
Riksskatteverket efter samråd med Posten AB bestämmer. Vid val
till riksdagen och sådana val till kommun- eller
landstingsfullmäktige som omfattar hela riket skall röstning
alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje kommun. På de
postkontor där röstning genomförs skall man vid sådana val kunna
rösta fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m. valdagen.
Röstning på postkontor äger enligt huvudregeln rum under den
tid då postkontoret är öppet. Den tid då röstning kan ske före
valdagen kan dock begränsas. På valdagen skall postkontor vara
öppet för röstmottagning minst en timme före klockan 11 och
minst en timme efter klockan 15.
Förtidsröstning genom posten kan också ske på tillfälliga
postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden
och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem,
kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar, s.k.
institutionsröstning. Röstning på dessa postkontor får äga rum
tidigast sjunde dagen före valdagen.
Tillfälliga (särskilda) postkontor kan också inrättas på
valdagen. Det är då framför allt fråga om röstmottagning i
glesbygdsområden. Ett sådant postkontor kan inrättas t.ex. om
ett valdistrikt dragits in så att väljarna får längre till sin
vallokal.
Den som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder
inte kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han
eller hon är upptagen i röstlängden, får rösta genom bud.
Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen
(1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994
-- möjlighet att anordna röstning också på annat
röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen. Försök
gjordes bl.a. med att kommunerna tog ansvaret för den s.k.
institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och
kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som kunde
prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera
röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. -- Försöken
grundades på förslag som lämnats av 1993 års vallagskommitté.
I fråga om röstning hos utlandsmyndighet bestämmer
centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket, efter samråd med
Utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter
röstning skall äga rum. Vid ordinarie val till riksdagen får
röstning hos en utlandsmyndighet börja tidigast den 24:e dagen
före valdagen, och röstningen får pågå så länge att avgivna
valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast
klockan 12 dagen före valdagen.
I fråga om röstning på fartyg bestämmer Riksskatteverket
på vilka fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Vid
ordinarie val till riksdagen får röstning börja tidigast den
55:e dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar
kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast klockan 12
dagen före valdagen.
Att en väljare har röstat på postkontor, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg hindrar inte att han eller hon också röstar i
vallokalen på valdagen, s.k. ångerröstning. I så fall gäller
den röst som lämnas i vallokalen.
Omhändertagande av poströster m.m.
Vid röstning på postkontor skall röstmottagaren i väljarens
närvaro lägga in mottagna valkuvert i ett fönsterkuvert
tillsammans med väljarens röstkort.
Posten sänder mottagna fönsterkuvert till valnämnden i den
kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om
väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den
kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.
Även röstmottagare på utlandsmyndighet och på fartyg skall
lägga in mottagna valkuvert i fönsterkuvert. Röstmottagaren
skall i båda fallen sända fönsterkuverten till Riksskatteverket.
En röstmottagare på fartyg kan dock i vissa fall lämna mottagna
fönsterkuvert till en svensk utlandsmyndighet.
Riksskatteverket skall sända mottagna fönsterkuvert till
valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän
röstlängd, eller om väljaren är upptagen i särskild röstlängd,
till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall
finnas tillgänglig.
Fönsterkuvert som före valdagen kommer in till valnämnden från
röstmottagare på postkontor eller från Riksskatteverket sorteras
på valdistrikt och därefter sändas till valförrättarna i
valdistriktet. Översändandet bör ske i sådan tid att
fönsterkuverten är valförrättarna till handa när röstningen i
vallokalen börjar. Fönsterkuvert som kommer in till valnämnden
på valdagen sänds till valförrättarna i valdistriktet, om
kuverten kan beräknas vara valförrättarna till handa innan
röstningen i vallokalen slutar. Sådana fönsterkuvert som kommer
in till valnämnden efter valdagen eller så sent på valdagen att
de inte kan beräknas komma valförrättarna till handa, innan
röstningen i vallokalen slutar, skall valnämnden behålla.
Det går inte att undvika att Posten sänder enstaka poströster
till fel kommun. Många valnämnder sorterar inte de poströster
som kommit in till valnämnden efter hand som de kommer till
valnämnden utan all sortering sker under lördagen före valdagen.
De felsända poströsterna upptäcks av valnämnden först under
denna sortering. Det förekommer också att de felsända
poströsterna sorteras in bland poströsterna som sänds ut till
vallokalerna. I dessa fall upptäcks misstaget först vid
granskningen under valdagen. I båda dessa fall måste
poströsterna överlämnas till Posten på måndagen efter valdagen
för att sändas till rätt kommun.
Det kan också behöva påpekas att utlandsröster inte alltid
hinner komma in till Riksskatteverket i sådan tid att rösterna
hinner sändas ut till valnämnder och valdistrikt för den första
räkningen.
Sammanräkningsförfarandet
Preliminär rösträkning skall ske omedelbart efter det att
röstningen i vallokal har avslutats. Rösträkningen inleds med
att fönsterkuverten från valnämnden granskas. Därvid
kontrolleras bl.a. att väljaren är röstberättigad i
valdistriktet och att väljaren inte har röstat i vallokalen
under valdagen. Rösträkningen fortsätter därefter i särskild
föreskriven ordning. Sedan förrättningen avslutats sänds
röstlängd, protokoll och valsedlar i särskild ordning till
valnämnden.
Vid den s.k. onsdagsräkningen skall valnämnden granska
fönsterkuvert och innehåll samt räkna röster. I dagens system
granskas de röster som lämnats på posten under valdagen av
valnämnden vid onsdagsräkningen. Valnämnden skall granska de
poströster som valförrättarna i valdistrikten bedömt som
ogiltiga enligt 13 kap. 3--5 §§ vallagen. Nämnden skall också
granska poströster som inte blivit granskade i valdistrikten
under valdagen. Till den sistnämnda kategorin hör de röster som
lämnats på posten under valdagen, men också sådana röster som
avgivits tidigare men inte distribuerats till vallokalerna innan
röstningen avslutats där, dvs. före kl. 20.00 under valdagen.
Det kan också förekomma att poströster kommer från valnämnder i
andra kommuner. Poströster kan, som tidigare nämnts, ha
sorterats fel i den första hanteringen. Vid onsdagsräkningen
granskar valnämnden också inkomna brevröstningsförsändelser,
dvs. röster som, enligt de särskilda reglerna, avsänts med brev
från väljare i Tyskland eller Schweiz.
Slutlig sammanräkning skall göras av länsstyrelsen så snart
det kan ske. Vid den sammanräkningen prövar länsstyrelsen
valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som den prövningen
och de vid röstningen förda protokollen föranleder.
Utredningsförslag m.m.
Som ovan berörts har frågor om poströstningens omfattning och
kostnaderna för den samt om utlandsröstning diskuterats både av
Vallagsutredningen och 1993 års vallagskommitté i betänkandena
Val Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) resp. Vallagen
(SOU 1994:30).
I 1994 års betänkande angavs kostnaden för poströstning på
valdagen vid 1988 och 1991 års val till 5,7 resp. ca 8 miljoner
kronor. Andelen poströstande vid valen uppgick till nästan
37 %. Under perioden från 1976 till 1988 ökade antalet
poströstande från 1,2 miljoner till omkring 2 miljoner.
Flertalet, eller drygt 60 %, av dem som poströstade vid
septembervalet år 1991 röstade under veckan före valdagen och på
valdagen.
Antalet poströstande på valdagen har under de senaste valen
hållit sig mellan 38 000 och 46 000. Enligt en undersökning
som genomfördes efter 1976 års val röstade omkring 48 % av
dessa i sin hemkommun, 19 % i annan kommun i hemlänet medan
33 % hörde hemma i annat län än där de röstade. En ny
undersökning genomfördes efter 1991 års val. Fördelningen sett
över hela landet visade sig alltjämt vara densamma.
Kostnaden för poströstning på valdagen uppgick vid 1988 och
1991 års val till 5,7 respektive ca 8 miljoner kronor.
Av ett diagram i SOU 1992:108 framgår att kostnaden för varje
poströst under septembervalen 1988 och 1991 i 1991 års priser
varit över 50 kr. Vid septembervalen år 1991 röstade 45 991
väljare på posten under valdagen. Eftersom postkontoren då
endast är öppna för röstning kan kostnaden för deras
öppethållande hänföras helt till röstmottagningen. Postens
öppethållande under valdagen det året kostade ca 8 miljoner
kronor. Varje poströst som togs emot under valdagen kan sägas ha
kostat omkring 175 kr.
Några slutliga siffror om kostnaderna för 1994 års val finns
ännu inte. Vid dessa val begränsades antalet under valdagen
öppna postkontor till ett i varje kommun. Från Posten har
inhämtats att kostnaden för öppethållande av 360 postkontor
under valdagen 1994 förhandskalkylerades till 2,3 miljoner
kronor.
I 1992 års betänkande behandlas särskilt frågan om röstning på
posten under valdagen. Vallagsutredningen föreslår att den
allmänna röstmottagningen på posten under valdagen slopas och
ersätts av en möjlighet för väljare från andra kommuner att
rösta i en viss vallokal i kommunen. Möjligheten att inrätta
särskilt postkontor för röstmottagning i t.ex. glesbygdsområde
föreslås också behållas.
Som ovan nämnts har Vallagsutredningens och 1993 års
vallagskommittés betänkanden remissbehandlats och återstående
delar av förslagen, bl.a. förslagen om poströstningen, bereds i
regeringskansliet med avsikten att proposition skall kunna
läggas fram för riksdagen i god tid före 1998 års val.
Propositionen
Regeringen föreslår att regler motsvarande dem som gäller för
ordinarie val till riksdagen skall gälla för valet till
Europaparlamentet. Vid röstning och vid den vidare behandlingen
av röster som har lämnats på postkontor, hos utlandsmyndighet
eller på fartyg skall reglerna om ordinarie val till riksdagen i
8--12 kap. vallagen tillämpas.
Regeringen föreslår vidare att länsstyrelserna skall få
besluta om större valdistrikt än som följer av vallagens regler
och om möjlighet till röstmottagning på annat
röstmottagningsställe än den vallokal som avses i vallagen.
Därutöver föreslås att de kommunala valnämnderna skall få
möjlighet att ansvara för den s.k. institutionsröstning som äger
rum söndagen före valdagen. De avvikelser från vallagens
bestämmelser som föreslås är sådana som tillämpades på försök
vid 1994 års allmänna val.
I propositionen hänvisas till Vallagsutredningens förslag om
åtgärder för att reformera valförfarandet från administrativ och
ekonomisk synpunkt. Av de föreslagna åtgärderna prövades vissa
vid valet år 1994. Ett inslag i försöksverksamheten var att
valdistrikt kunde få omfatta fler röstberättigade än enligt
vallagens föreskrifter samt att röstmottagning kunde få ske
också på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i
vallagen. Avsikten var att finna lösningar som kunde tillgodose
såväl kostnads- som serviceproblem med den ordinarie
organisationen samtidigt som väljarnas valhemlighet garanterades
och säkerheten i förfarandet upprätthölls.
Motioner
I motion K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) hemställer
motionärerna att riksdagen dels skall besluta att
poströstning vid valet till Europaparlamentet endast skall
få ske fram till valdagen (yrkande 1), dels att riksdagen skall
ge regeringen till känna att begränsningen av rätten att
poströsta bör utvärderas efter valet och att -- om slutsatsen
blir att det inte finns några invändningar i demokratiskt
hänseende -- det är rimligt att vallagen ändras på samma sätt
(yrkande 2). Som skäl för sina yrkanden hänvisar motionärerna
till kostnaden för poströstning på valdagen. Den uppgick vid
1988 års val till 5,7 miljoner kronor och vid 1991 års val till
8 miljoner kronor. Den var sannolikt lägre vid 1994 års val då
färre postkontor hölls öppna på valdagen. Vidare hänvisar
motionärerna till att vid valet 1991 knappt 46 000 personer
röstade på posten på själva valdagen och att dessa röstande bara
utgjorde 2 % av dem som poströstade vid det valet. Av dem som
poströstade på valdagen, röstade nästan hälften -- 48 % -- på
posten i sin egen hemkommun. Det är således få som till en hög
kostnad röstar på posten på valdagen. Motionärerna framhåller
också det statsfinansiella läget.
Under allmänna motionstiden väcktes två motioner om tiden för
poströstning.
Inger René och Birger Hagård (båda m) föreslår i motion K707
att vallagen ändras så att poströstningen skall vara avslutad på
torsdagen före valdagen. Som skäl till förslaget anför
motionärerna att antalet väljare som lämnar sin röst på
postkontor har ökat kraftigt sedan möjligheten att poströsta
infördes och nu är omkring två miljoner samt att 45 000
personer poströstar på själva valdagen. Motionärerna påpekar att
systemet är väldigt kostsamt och dessutom innebär olägenheter
vid röstsammanräkningen. De pekar vidare på att möjligheten till
s.k. ångerröstning, som utnyttjas av endast omkring 1 500
väljare, innebär att poströsterna inte kan läggas i valurnorna
förrän röstningen är avslutad och föranleder merkostnader och
försening i sammanräkningen.
I motion K716 ifrågasätter även Agneta Ringman och Ulla Rudin
(båda s) om det är sakligt motiverat att ha poströstning de
sista dagarna före valdagen. De framhåller utom kostnaderna även
risken för valhemligheten i mindre valdistrikt med litet
poströstande under de sista dagarna och hänvisar till att
Vallagsutredningen i sitt betänkande (SOU 1992:108) föreslog att
möjligheten till poströstning på valdagen skulle slopas med
hänsyn till just kostnaderna och valhemligheten. Motionärerna
anser att man vid beredningen inom regeringskansliet av det
förslag till ny vallag som lades fram under år 1994 bör ta upp
frågan om att förkorta tiden för poströstning och anser att
riksdagen skall begära detta hos regeringen. Motionärerna
förutsätter vidare att frågan, liksom övriga framlagda förslag
av 1993 års vallagskommitté, blir föremål för överläggningar
mellan företrädare för de politiska partierna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att behovet av att
kunna poströsta på valdagen kan ifrågasättas. Detta gäller
framför allt möjligheten till poströstning i den egna kommunen.
Om poströstningen avbröts tidigare, exempelvis på torsdagen före
valdagen, skulle kostnaderna för förfarandet bli lägre och
resultatet av den preliminära sammanräkningen säkrare. Utskottet
anser det dock inte lämpligt att begränsa möjligheten att
poströsta just i det förestående valet till Europaparlamentet.
Enligt internationella erfarenheter finns risk för lägre
deltagande i detta val än i andra val. Utskottet vill inte öka
denna risk genom nya regler om poströstningen. Reglerna om
valförfarandet bör så nära som möjligt ansluta till vad som har
gällt hittills, och detta gäller även reglerna om poströstning.
Utskottet avstyrker därmed motion K18 och tillstyrker
regeringens förslag om röstmottagning.
Vad gäller övriga motioner om poströstning vill utskottet
hänvisa till den beredning som pågår i regeringskansliet av
Vallagsutredningens och 1993 års vallagskommittés förslag.
Utskottet utgår från att synpunkter av det slag som förts fram i
i motionerna därvid noga övervägs. Motionerna K707 och K716
avstyrks.
Förtidsröstning på fartyg
I fråga om röstning på fartyg bestämmer, som ovan nämnts,
Riksskatteverket på vilka fartyg i utrikes fart som röstning
skall äga rum. Rätt att rösta ombord har den som tillhör
besättningen eller annan personal på fartyget eller är
passagerare. Vid ordinarie val till riksdagen får röstning börja
tidigast den 55:e dagen före valdagen och pågå så länge att
avgivna valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa
senast klockan 12 dagen före valdagen. Vid andra val får
röstmottagningen börja tidigast den trettionde dagen före
valdagen. Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning
äger rum. Befälhavaren, eller den han utser, är röstmottagare.
Förfarandet vid röstning på fartyg är i huvudsak detsamma som
vid poströstning och röstning vid svenska utlandsmyndigheter.
Fartygsröstning infördes år 1962 (prop. 1962:53, bet. KU9,
rskr. 137). Bestämmelserna om förfarandet hade då i huvudsak
samma innehåll som nu gällande rätt. Röstningen fick emellertid
inte börja tidigare än den 30:e dagen före valdagen och kunde
pågå längst t.o.m. valdagen. Röstningen skulle dock avslutas i
så god tid att försändelserna med valkuvert kunde beräknas vara
överståthållarämbetet till handa senast den fjärde dagen efter
valdagen.
År 1982 ändrades perioden för fartygsröstning (prop.
1981/82:83, bet. KU19, rskr. 137). Röstningen fick börja
tidigast den 45:e dagen före valdagen och skulle avslutas i
sådan tid att valförsändelserna kunde beräknas vara centrala
valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen.
Utsträckningen av tiden för röstning motiverades med att
röstningsperioden började så sent att det i flera fall visat sig
omöjligt att genomföra röstningen i sådan tid att rösterna kom
fram till sammanräkningsmyndigheten i tid. Av samma skäl
utsträcktes tiden för röstning till 55 dagar år 1988 (prop.
1987/88:22, bet. KU32, rskr. 182).
Kretsen av fartyg där röstning får äga rum har också
utvidgats. Från att tidigare ha gällt fartyg som kunde beräknas
befinna sig utom riket under hela den period då röstning fick
ske, kan röstning nu, efter beslut av Riksskatteverket, anordnas
på samtliga fartyg i utrikes fart. Därmed avses fartyg som någon
gång under röstningsperioden lämnar svenskt territorialvatten
under en inte alltför kort tid.
1993 års vallagskommitté föreslår i sitt slutbetänkande att
fartygsröstningen ersätts med en möjlighet att brevrösta för de
väljare som befinner sig ombord på ett svenskt fartyg i utrikes
fart. Den väljarkategori det är fråga om är de ombordanställda
eller andra personer som befinner sig på fartyg i fjärrfart
utanför Östersjön eller Nordsjön och som inte kan rösta på
Posten i Sverige eller vid röstmottagning som anordnas av svensk
utlandsmyndighet.
Under allmänna motionstiden väcktes en motion om möjligheten
att rösta på fartyg. Agne Hansson (c) anser i motion K714 att
regeringen bör se över vallagens regler om tider och antalet
båtar på vilka röstning kan ske och återkomma till riksdagen med
förslag som underlättar möjligheterna för svenskar som arbetar
till sjöss att delta i allmänna val. Han anser att reglerna är
snävt avgränsade. Motionären framhåller att en av landets två
sjöbefälsutbildningar finns i Kalmar län och att många efter
utbildningen bosätter sig i länet och går till sjöss. Eftersom
det inte sällan rör sig om snäva marginaler i ett valutslag är
det enligt motionären viktigt att alla röstberättigade har så
lika förutsättningar som möjligt att rösta så att inte en
landsända eller en yrkesgrupp skall bli diskriminerad.
Utskottet anser att alla röstberättigade bör ha goda
förutsättningar att delta i val och omröstningar. Frågor om
röstning på fartyg ingår i de förslag som nu bereds inom
Justitiedepartementet. Utskottet utgår från att
fartygsanställdas och andra ombordvarandes behov därvid beaktas,
och utskottet avstyrker därmed motion K714.
Tillhandahållande av valsedlar
Gällande bestämmelser m.m.
Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som
tillhandahålls av centrala valmyndigheten (Riksskatteverket). I
fråga om ett parti som deltar i riksdagsval, och som vid något
av de två senaste riksdagsvalen har fått eller vid det
förestående valet får mer än 1 % av rösterna i hela landet,
svarar staten för kostnaden för blanketter till valsedlar till
ett antal som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i
valkretsen.
Om beställaren begär det, förser Riksskatteverket utan
särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibeteckning,
kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar.
Väljarna skall i den lokal där röstning äger rum för varje val
ha tillgång till dels s.k. partimarkerade valsedlar för varje
parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer
än 1 % av rösterna i hela landet, dels blanketter till
valsedlar.
I lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap
föreskrevs att en röstsedel för svarsalternativet ja och en för
svarsalternativet nej skulle sändas till varje röstberättigad.
Enligt vallagen skall röstkort upprättas för dem som är
röstberättigade vid val och som har känd adress. Röstkort skall
också sändas ut till de röstberättigade. Även i
folkomröstningslagen (1979:369) ges föreskrifter om upprättande
och utsändande av röstkort.
I propositionen om val till Europaparlamentet föreslås att
röstkort skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar
före valdagen.
Motion
Conny Sandholm och Margitta Edgren (båda fp) anför i motion
K704 att det inför 1994 års val trycktes och distribuerades ca
650 miljoner valsedlar. Partierna försökte nå väljarna genom att
skicka ut valsedlarna tillsammans med mer eller mindre påkostade
trycksaker, och inströmningen i väljarnas brevlådor under
valkampanjen gjorde enligt motionärerna att mottagaren många
gånger hade svårt att hitta just de valsedlar som han eller hon
var intresserad av. Mycket vore enligt motionärerna vunnet om
väljarens ställningstagande kan förenklas och antalet
försändelser samtidigt minskas. Det kan enligt motionärerna ske
genom ett samlat valsedelsutskick, där alla partiernas valsedlar
i det aktuella valdistriktet sänds ut tillsammans med röstkortet
i en neutral försändelse från Riksskatteverket. Utskick av andra
trycksaker och information skulle partierna få svara för själva.
Metoden användes vid folkomröstningen om EU-anslutning och borde
kunna utvecklas att gälla även för kommande allmänna val, och
motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om ett
samlat valsedelsutskick.
Utskottets bedömning
Vid folkomröstningen om EU-anslutning fanns -- förutom
möjligheten att rösta blankt -- två klara och i lag fastställda
alternativ för landets alla röstande att välja emellan. Den
situationen föreligger inte vid allmänna val. Det kan vid dessa
i stället röra sig om ett stort antal valsedlar att välja
emellan, och de är inte centralt fastställda. Redan av det
skälet ter sig ett system med samlat valsedelsutskick enligt
motionen knappast genomförbart. Till detta kommer att partierna,
även om valsedlar skickats ut av Riksskatteverket, kan vilja
skicka ut sina valsedlar tillsammans med opinionsbildande
material.
Med det anförda avstyrker utskottet motion K704.
Överklagande m.m.
Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden
Bestämmelser om överklagande av val och förrättningar finns i
regeringsformen och i andra lagar.
Val till riksdagen får enligt 3 kap. 11 § regeringsformen
överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd.
Tidigare prövades överklaganden av riksdagsval av
regeringsrätten. Nämnden består av ordförande, som skall vara
eller ha varit ordinarie domare och som inte får tillhöra
riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs efter
varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft, för
tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ersättare
utses för ordföranden. För ledamöterna utses sex suppleanter.
Av bestämmelsen om Valprövningsnämndens valperiod följer att
besvär över riksdagsval kommer att prövas av den nämnd som har
utsetts av den gamla riksdagen. Det torde enligt uttalande i
förarbetena (prop. 1973:90 s. 256) vara ofrånkomligt att
Valprövningsnämnden handlägger alla besvär i fråga om de
samtidigt förrättade valen, alltså även besvär över val av
landstingsmän och kommunfullmäktige. I 15 kap. 4 § vallagen
föreskrivs också att Valprövningsnämnden, när den prövar
överklagande av beslut, varigenom utgången av val i hela riket
av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige har fastställts,
skall ha den sammansättning den hade vid tiden för valet.
Valprövningsnämnden prövar överklagande av val inte bara av
ledamöter och suppleanter i landsting och kommunfullmäktige utan
också av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige samt av
beslut om indelning i valkretsar. Vidare prövar nämnden
överklaganden av folkomröstningar. Utgången av folkomröstningar
prövas av nämnden i den sammansättning den hade vid tiden för
omröstningen (16 § folkomröstningslagen). För prövning av
kyrkliga val finns inte någon föreskrift om nämndens
sammansättning.
Enligt 15 kap. 9 § vallagen skall nämndens samtliga ledamöter
vara närvarande när ärenden enligt lagen avgörs. Undantag gäller
endast för granskning av bevis i vissa fall, som kan uppdras åt
ordföranden.
För Valprövningsnämnden finns en särskild instruktion, lagen
(1974:1937) med instruktion för Valprövningsnämnden.
Propositionen
I propositionen föreslås regler om överklagande som motsvarar
reglerna om överklagande av riksdagsval. Någon bestämmelse om
Valprövningsnämndens sammansättning föreslås inte i 43 §.
Motioner
Förslaget i propositionen har inte föranlett någon motion.
Två motioner från allmänna motionstiden tar upp frågan om
Valprövningsnämndens sammansättning.
Birger Hagård (m) pekar i motion K708 på att överklaganden av
riksdagsval prövas av Valprövningsnämnden, sådan den var
sammansatt då valet genomfördes och att principen att den
nyvalda riksdagen inte skall pröva lagligheten av sin egen
tillkomst är helt rimlig. Regeln gäller emellertid även för
andra val som kan överklagas till Valprövningsnämnden, dvs.
kommunala val och folkomröstningar, och har föreslagits gälla
även val till Europaparlamentet. Motionären anser att regeln ter
sig orimlig vid dessa val och omröstningar. Regeln kan medföra
komplikationer vad gäller nämndens beslutsförhet, om några
ledamöter eller suppleanter av olika skäl lämnar nämnden,
eftersom nämnden skall vara fulltalig för att kunna fatta
beslut. Motionären anser att den nuvarande regeln om nämndens
sammansättning bör gälla endast för riksdagsval och att för
övriga val nämnden bör kunna besluta i sin sammansättning efter
valet. Han begär ett tillkännagivande om detta till regeringen.
Även Nils T Svensson och Ulla Rudin (båda s) anser i motion
K715 att den av sittande riksdag valda Valprövningsnämnden
alltid skall vara behörig att besluta i valfrågor utom såvitt
avser prövning av valet till riksdagen. Reglerna i vallagen bör
ändras i enlighet med detta, och den nu pågående beredningen av
vallagskommitténs förslag till ny vallag är enligt motionärerna
ett lämpligt tillfälle. De påpekar också att vallagsfrågor
dessutom regelmässigt brukar bli föremål för överläggningar
mellan företrädare för de i riksdagen representerade partierna,
innan proposition läggs fram. I motionen hemställs att riksdagen
hos regeringen skall begära förslag till ändring i vallagen och
lagen om folkomröstning rörande Valprövningsnämndens
beslutsförhet i enlighet med det anförda.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon
motion, och utskottet tillstyrker förslaget.
I likhet med motionärerna i motionerna K708 och K715 anser
utskottet att de nuvarande reglerna om Valprövningsnämndens
sammansättning medför onödiga komplikationer såvitt avser
prövning av frågor om andra val än riksdagsval och om
folkomröstningar. Regeringen bör därför inom ramen för det
pågående arbetet med en ny vallag se över dessa regler och lägga
fram förslag till ändring i enlighet med motionerna.
Brevröstning
För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna
valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat.
En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning
har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade
lagarna (1991:189) och (1993:1404) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från
dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit
att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder
-- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val.
-- Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta
röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning
för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om
att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.
1993 års brevröstningslag som gäller intill utgången av år
1997 gäller vid 1994 års ordinarie val till riksdagen och det
samtidiga valet till kommun- och landstingsfullmäktige samt vid
extra val till riksdagen och folkomröstning som infaller före
1997 års motsvarande val.
I propositionen föreslår regeringen att lagen skall gälla även
vid 1995 års val till Europaparlamentet och vid extra val och
folkomröstningar intill 1998 års ordinarie val samt att lagens
giltighetstid skall utsträckas till 1998 års utgång.
Som ovan berörts har frågor om brevröstning behandlats av 1993
års vallagskommitté, vars slutbetänkande nu bereds inom
Justitiedepartementet.
Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon
motion. Utskottet tillstyrker förslaget.
Folkbokföringslagen
Enligt 20 § folkbokföringslagen skall den som kan antas under
sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin
dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från
folkbokföringen som utflyttad. Även den som kan antas komma att
regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet
skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga
omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet.
Vid bedömning av var en person, som regelmässigt vistas både
inom och utom landet, skall anses bosatt tillmäts
familjeförhållandena störst betydelse. En person som under sin
vistelse utomlands sammanbor med sin familj får normalt anses ha
sitt egentliga hemvist där. För en person som saknar familj bör
anknytning på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. Då en
familj gemensamt har en dubbel bosättning får det egentliga
hemvistet bestämmas bl.a. med ledning av vistelsens omfattning
och bostädernas art (prop. 1990/91:153 s. 137).
För riksdagsledamöter gäller enligt 10 § folkbokföringslagen
att en vistelse som föranleds enbart av uppdrag som
riksdagsledamot inte skall föranleda ändrad bosättning. Genom
ändringar i folkbokföringslagen som trädde i kraft den 1 januari
1995 (prop. 1994/95:94, bet. 1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159,
SFS 1994:1975) skall en vistelse som föranleds av uppdrag som
riksdagsledamot inte heller leda till ändrad bosättning om
ledamoten har anknytning till annan fastighet genom att
disponera en bostad där. Skattemyndigheten kan dock på ansökan
besluta att ledamoten skall folkbokföras på fastighet där han
sammanlever med sin familj.
Regeringen föreslår i propositionen att en vistelse som
föranleds av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet inte
skall medföra att företrädaren avregistreras från
folkbokföringen som utflyttad, om företrädaren har anknytning
till Sverige genom att disponera en bostad här.
Skattemyndigheten skall dock på ansökan av företrädaren få
besluta om avregistrering.
Propositionen har i denna del inte föranlett någon motion.
Utskottet tillstyrker förslaget.
Anslag till allmänna val m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att till Allmänna
val för budgetåret 1995/96 anvisas ett förslagsanslag på
146 600 000 kr. Från anslaget betalas statens kostnader för
valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas
ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med
allmänna val. I beloppet ingår beräknade utgifter på 140
miljoner kronor för valet till Europaparlamentet.
Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare,
valnämnds ledamöter, utbildning, vallokaler osv. låter sig
enligt propositionen inte anges. De kostnader som uppkommer för
kommunerna vid val, extra val och folkomröstning får kommunerna
enligt propositionen i vanlig ordning bära själva. I 4 §
förslaget till lag om val till Europaparlamentet utsägs särskilt
att kommunen skall bekosta det som en kommun, en valnämnd och
valförrättare är skyldiga att göra enligt denna lag.
Skrivelse
Svenska Kommunförbundet har i skrivelse till utskottet påpekat
att förbundet i sitt remissyttrande över Justitiedepartementets
promemoria om val till Europaparlamentet krävt att staten
ersätter kommunerna för deras kostnader i samband med valet.
Förbundet framhåller att det blir en ny uppgift för kommunerna
att ombesörja valet till Europaparlamentet. Valet skall äga rum
vid en tidpunkt då inte något annat val skall hållas i Sverige.
Inte heller i fortsättningen kommer val till Europaparlamentet
att kunna samordnas med övriga val. Kommunernas kostnader för
arvoden till valförrättare, valnämndernas ledamöter, utbildning
och vallokaler för valet 1995 beräknas uppgå till 100 miljoner
kronor. Förbundet åberopar artikel 9 punkt 2 i
Europakonventionen om kommunal självstyrelse, enligt vilken
kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som
tilldelas dem i grundlag eller annan lag. Också en tillämpning
av den mellan staten och kommunerna överenskomna
finansieringsprincipen innebär enligt förbundet att staten skall
ersätta kommunerna för kostnaderna för nya uppgifter. Förbundet
kräver med åberopande av Europakonventionen och
finansieringsprincipen att staten ersätter kommunerna för deras
kostnader för valet.
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m.
Sverige har efter riksdagens godkännande (prop. 1988/89:119,
bet. KU32, rskr. 251) ratificerat Europarådets konvention om
kommunal självstyrelse. Konventionen bör enligt vad som
framhölls i propositionen ses som ett led i strävandena att
stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen och demokratin
i ett internationellt perspektiv. Syftet med konventionen är
enligt den bifogade förklarande rapporten att avhjälpa bristen
på enhetliga europeiska normer för att bedöma och trygga
kommunernas rättigheter.
Konventionens artikel 9 handlar, som Kommunförbundet angivit,
om kommunernas ekonomiska resurser. Enligt punkt 1 skall
kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken ha
rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser, som de fritt
får disponera över inom gränserna för sina befogenheter. Enligt
punkt 2 skall kommunernas ekonomiska resurser motsvara de
uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag.
Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall
enligt punkt 3 komma från lokala skatter och avgifter vars nivå
de har befogenhet att bestämma inom lagens gränser. Artikeln
innehåller ytterligare fem punkter.
I den förklarande rapportens allmänna kommentarer anges att en
viktig artikel syftar till att säkerställa att kommunerna har
tillräckliga finansiella resurser till sitt förfogande på
villkor som inte inskränker den grundläggande självständigheten.
I rapportens kommentar till artikel 9 framhålls att den lagliga
befogenheten att utföra vissa funktioner är meningslös om
kommunerna inte får de ekonomiska resurser som erfordras för att
utöva dem. I kommentaren till artikelns andra punkt sägs att
principen är att de ekonomiska resurser kommunen förfogar över
skall motsvara de uppgifter som åvilar den och att detta är
särskilt viktigt när det gäller uppgifter som specifikt ålagts
kommunen.
I propositionen om godkännande av konventionen uttalade
föredragande statsrådet att det svenska rättssystemet enligt
hans mening uppfyllde de krav som konventionen ställer och att
ett svenskt tillträde till konventionen därför inte krävde några
lagändringar. I propositionens kommentar till artikel 9
refererades de olika punkterna i artikeln. Vidare framhölls att
de svenska kommunernas beskattningsrätt är grundlagsskyddad och
att beskattningsrätten i princip är obegränsad. Detta var
givetvis enligt propositionen en väsentlig grund för kommunernas
ekonomiska oberoende. Även i övrigt måste det svenska systemet
för kommunernas ekonomi anses uppfylla artikelns krav.
I samband med den större omläggningen av statsbidragssystemet
år 1993 formulerade regeringen den s.k.
finansieringsprincipen som en grund för de finansiella
relationerna mellan staten och den kommunala sektorn (prop.
1991/92:100, prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29). Denna
princip innebär att staten inte skall ålägga kommunerna nya
uppgifter utan att samtidigt säkerställa kommunernas möjligheter
att finansiera dessa. Finansieringsprincipens innebörd och
praktiska uttolkning har varit föremål för diskussioner och
överväganden i olika sammanhang. I samband med 1994 års
kompletteringsproposition uttalades följande (prop. 1993/94:150
bil. 7, bet. FiU19, rskr. 442).
Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som
direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Som huvudregel
skall gälla att principen inte omfattar frivillig verksamhet.
Principen omfattar inte statliga beslut om åtgärder som inte
direkt tar sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska
effekter för kommunsektorn. Effekterna av sådana åtgärder skall
däremot beaktas vid den bedömning som görs av det
skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av
statsbidragsramen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den lokala administrationen av val
bekostas av kommunerna. Detta gäller även folkomröstningar,
senast folkomröstningen om EU. Det kan enligt utskottets mening
inte anses strida mot Europarådets konvention om kommunal
självstyrelse att kommunerna får stå för de kostnader som
uppkommer för dem i samband med valet till Europaparlamentet på
ett sätt som motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande
ordning. Utskottet vill dock erinra om att frågor om kostnader
på olika nivåer vid val behandlas i den pågående beredningen i
regeringskansliet av Vallagsutredningens och 1993 års
vallagskommittés betänkanden.
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett
några motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet har iakttagit vissa felskrivningar och missvisande
hänvisningar i förslaget till lag om val till Europaparlamentet
utöver dem som berörts ovan. Sålunda har i bestämmelsen om
utfärdande av bevis för den som blivit utsedd till företrädare i
Europaparlamentet utsagts att valkretsen för den utsedde skall
anges. Eftersom någon indelning i valkretsar inte skall göras i
detta val, föreslår utskottet att föreskriften om angivande av
valkrets utgår. Utskottet föreslår i övrigt att de redaktionella
ändringar görs som framgår av hemställan.
Propositionen innehåller inte något förslag till reglering av
de ekonomiska villkoren för dem som väljs till svenska
företrädare i Europaparlamentet. Utskottet återkommer till denna
fråga i ett senare betänkande (1994/95:KU48).
Andra frågor om val
Utöver de motioner som behandlats ovan har under allmänna
motionstiden 1995 väckts ytterligare några motioner om
valfrågor. Dessa motioner behandlas nedan.
Valkretsindelning vid kommunala val
Gällande ordning
För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i
valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller att kommunerna
skall delas in i valkretsar, om det finns fler än 24 000
röstberättigade invånare i kommunen eller det skall utses minst
51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också delas in i
valkretsar, om det finns fler än 6 000 röstberättigade i
kommunen.
Ett proportionellt valsystem innebär bl.a. att, sedan de fasta
valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt
rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat.
Principen om proportionalitet genombryts av den s.k.
småpartispärren. För val till landstingsfullmäktige infördes
ett proportionellt system vid valet år 1976. För fördelningen av
mandaten i landstingsfullmäktige har spärren satts till tre
procent av rösterna i hela landstinget.
Mandaten i landstingsfullmäktige utgörs av fasta
valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio tiondelar av mandaten
är fasta, och återstoden är utjämningsmandat. Länsstyrelsen
fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets. Det
görs på så sätt att valkretsen tillförs ett mandat för varje
gång som antalet röstberättigade i kretsen är jämnt delbart med
det tal som erhålls när antalet röstberättigade i
landstingskommunen delas med antalet fasta valkretsmandat där.
Fördelningen av de fasta valkretsmandaten och utjämningsmandaten
sker med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. I en
valkrets där ett parti inte fått något fast valkretsmandat
används dock en ojämkad metod vid fördelning av partiets första
utjämningsmandat. Anledningen till att en ojämkad metod används
i det senare fallet är att det ökar förutsättningarna för att
ett parti skall bli representerat i så många valkretsar som
möjligt.
Fördelningen av mandaten i kommunfullmäktige sker för varje
valkrets proportionellt med den jämkade uddatalsmetoden. Något
utjämningsförfarande mellan valkretsar förekommer inte. Någon
särskild småpartispärr finns inte heller.
Utredningsarbete
Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för
val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det
lett till lagstiftning.
Senast övervägdes frågan om utjämningsmandat och småpartispärr
vid val till kommunfullmäktige av 1993 års vallagskommitté.
Kommittén påpekade i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30)
att det från tid till annan förts fram krav på att införa ett
mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige
samt att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående
analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara
befogat att presentera en sådan analys utifrån de
förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka
proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén
i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk
synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat
per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa
valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall
begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje
möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan
valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl
talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man
vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. --
Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet
ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att
uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för
val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att
föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att
uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt
valsystem bör förenas med en småpartispärr.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande
inom regeringskansliet.
Nomineringsrätts- och valkretskommittén har i uppdrag bl.a.
att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av
riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp andra
närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i
linje med utredningsarbetets syfte.
Motioner
I motion K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför
motionärerna att det i kommuner och landsting saknas
utjämningsmandat. De anför vidare att indelningen av kommuner
och landsting i flera valkretsar har fördelar främst för
geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en
proportionellt rättvis representation i kommun- och
landstingsfullmäktige. Motionärerna anser att indelningen av
kommunerna i valkretsar ofta har tillkommit av partitaktiska
skäl och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. För att
representationen skall bli korrekt begär motionärerna att
riksdagen skall besluta att fr.o.m. valet 1998 endast de tio
största kommunerna skall tillåtas ha fler valkretsar än en
(yrkande 1), att de kommuner som har flera valkretsar skall
fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat (yrkande
2), att landstingen i de fall de består av flera valkretsar
skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat
(yrkande 3) samt att utjämningsmandat för kommuner och landsting
skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden (yrkande 4).
Även Lennart Fremling (fp) anser i motion K710 att indelningen
i valkretsar i ett valsystem utan utjämningsmandat medför
onödigt stora avvikelser från proportionell representation.
Valsystemet bör därför modifieras antingen så att indelning av
medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller att
utjämningsmandat införs. Motionären begär ett tillkännagivande
till regeringen om behovet av ett rättvisare valsystem i
kommunala val.
Tidigare utskottsbedömning
Utskottet behandlade frågor om valkretsindelning senast under
hösten 1994. I sitt av riksdagen godkända betänkande
1994/95:KU11 påpekade utskottet att valsystemet för val till
kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till
lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika
metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det
inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida
ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en
småpartispärr.
Utskottet ansåg att remissbehandling och beredning av 1993 års
vallagskommittés betänkande, liksom den nytillsatta kommitténs
arbete med att undersöka förutsättningarna för en eventuell
delning av riksdagsvalkretsarna, borde avvaktas.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan bereds för närvarande 1993 års
vallagskommittés slutbetänkande med överväganden om den
kommunala valkretsindelningen inom regeringskansliet. Utskottet
anser att resultatet av beredningen bör avvaktas och avstyrker
motionerna K706 yrkandena 1, 2 och 4 såvitt avser
mandatfördelning i kommunerna och K710.
Som också framgår ovan gäller sedan år 1976 ett proportionellt
valsystem för val till landstingsfullmäktige med en spärr på tre
procent av rösterna i hela landstinget. Nio tiondelar av
mandaten i landstingsfullmäktige är fasta, och återstoden är
utjämningsmandat. Fördelningen av mandaten sker med tillämpning
av den jämkade uddatalsmetoden. Förslaget i motion K706
yrkandena 3 och 4 såvitt avser mandatfördelning inom landstingen
överensstämmer således med gällande ordning. Motionen i dessa
delar avstyrks.
Egen valkrets för utlandssvenskar
Gällande ordning
Utlandssvenskar tas, som ovan nämnts, upp i den särskilda
röstlängden, som upprättas av Riksskatteverket. Liksom den
allmänna röstlängden skall den särskilda röstlängden vara
framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i den
särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos
Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras
inför varje ordinarie val. Den som skall tas upp i särskild
röstlängd förs upp i röstlängden för den valkrets där han eller
hon senast varit folkbokförd.
Enligt uppgift som utskottet inhämtat från Riksskatteverket
kan antalet utlandssvenskar som tas upp i särskild röstlängd
uppskattas till ca 21 000.
Utredningsarbete
1993 års vallagskommitté behandlade frågor om röstning i
utlandet i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30). Kommittén
konstaterade att de alternativ som finns när det gäller att ta
upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren aktivt ansöker
om det, att längden innebär en förteckning över de
utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram
automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för
röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära
som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna
röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som
röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett
automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att
föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system
beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar
som finns med ett sådant system.
Kommittén lämnade i betänkandet en kort redovisning för
svenska medborgares utvandring från och återvandring till
Sverige samt för möjligheterna att hålla uppgifterna aktuella.
Kommittén föreslår att bl.a.
den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som
utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort.
Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade
svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i
samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som
de tillhörde när de utvandrade,
ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden
också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur
landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla
sin adress i utlandet,
den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst
tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin
adress i utlandet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom
regeringskansliet.
Motion
I motion K705 föreslår Jan Backman (m) att riksdagen skall
begära att regeringen tillsätter en utredning för att inrätta en
egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare. Han anser
att det är fel att utlandsboendes röster enligt nuvarande system
räknas i de valdistrikt där de var folkbokförda vid
utflyttningen och hänvisar till att det finns ett gemensamt
distrikt vid beskattning av utlandsboende svenska medborgare,
att försäkringskassan har en utlandsavdelning som administrerar
alla utlandsboende pensionärers ärenden och det inom Svenska
kyrkan i utlandet har tillsatts en utredning om organiserandet
av ett utlandsstift. Valkretsen för utlandssvenskar bör
behandlas på samma sätt som övriga valkretsar, och partierna
förutsätts nominera kandidater på vanligt sätt. Skillnaden blir
enligt motionären att dessa kandidater får förutsättas ha
erfarenhet och kunskap om de problem som möter utlandsboende av
skilda kategorier och i ett personvalssystem finns det
förutsättningar för att sådana kandidater kommer att vara mer
kända bland sina väljare än kandidaterna i den gamla
mantalsskrivningsvalkretsen. I samband med inrättandet av en
utlandsvalkrets bör också enligt motionären bestämmelserna om
upptagande i röstlängd kunna ändras och ansökan om svenskt pass
hos svensk utlandsmyndighet kunna gälla som anmälan för
upptagning i röstlängd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inte motionärens uppfattning om fördelarna med
en egen valkrets för utlandssvenskar. Motion K705 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande rösträtt och valbarhet till
Europaparlamentet
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget
till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 5--7, 10--16
och 19 §§, med den ändringen att i 7 § orden "år 1994" byts ut
mot orden "i juni 1994",
2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och
småpartispärren
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:K17,
1994/95:K19 yrkandena 1 och 2, 1994/95:K20 och 1994/95:K224
yrkande 6 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om val till Europaparlamentet såvitt avser 32 och 33 §§,
res. 1 (v, mp)
3. beträffande personröstning
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K19 yrkande 3 antar
det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till
Europaparlamentet såvitt avser 21, 24 och 35--37 §§ med de
ändringarna
att i 21 § tredje stycket orden "och tredje styckena" byts
ut mot "stycket punkterna 1 och 3 och tredje stycket"
och att i 37 § första stycket första meningen ordet
"kandidat" byts ut mot ordet "företrädare",
res. 2 (v)
4. beträffande kandidatmarkering
att riksdagen avslår motion 1994/95:K711 yrkande 2,
5. beträffande redovisning av personliga kampanjmedel
att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 5,
res. 3 (m) - motiv.
6. beträffande tidpunkten för riksdagsval
att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 4,
res. 4 (c, v)
7. beträffande valdag
att riksdagen avslår motion 1994/95:K702,
8. beträffande poströstning i valet till
Europaparlamentet att riksdagen med avslag på motion
1994/95:K18 antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 26 §,
9. beträffande poströstning vid riksdagsval m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K707 och 1994/95:K716,
10. beträffande röstning på fartyg
att riksdagen avslår motion 1994/95:K714,
11. beträffande valsedelsutskick
att riksdagen avslår motion 1994/95:K704,
12. beträffande Valprövningsnämnden
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K708 och
1994/95:K715 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
13. beträffande anslag till allmänna val
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 3
till Allmänna val för budgetåret 1995/96 under andra
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 146 600 000 kr,
14. beträffande regeringens lagförslag i övrigt
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen
till
a) lag om val till Europaparlamentet i den mån förslaget inte
omfattas av vad utskottet hemställt ovan med de ändringarna
att i 28 § ordet "tredje" byts ut mot ordet "andra",
att i 30 § andra stycket första meningen orden "1, 2," byts
ut mot orden "1 och 2 §§, 3 § tredje stycket,",
att i 40 § första stycket andra meningen orden "tid, parti
och valkrets" byts ut mot orden "tid och parti"
samt att i 41 § orden "36 §" byts ut mot orden "40 §",
b) lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz,
c) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
15. beträffande kommunala valkretsar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K706 yrkandena 1, 2
och 4 i denna del och 1994/95:K710,
res. 5 (fp, c, v)
res. 6 (mp)
16. beträffande mandatfördelning i landstingen
att riksdagen avslår motion 1994/95:K706 yrkandena 3 och 4 i
denna del,
17. beträffande egen valkrets för utlandssvenskar
att riksdagen avslår motion 1994/95:K705.
Stockholm den 6 april 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von
Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Sivert
Carlsson (c).
Reservationer
1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha
följande lydelse:
Det avgörande motivet för den fyraprocentsspärr som gäller i
riksdagsval har varit att underlätta en regeringsbildning. Det
kan enligt utskottets mening ifrågasättas hur tungt detta
argument är vid riksdagsval. I fråga om val till
Europaparlamentet saknar det dock helt relevans, eftersom det
inte är fråga om att skapa underlag för majoritetsregeringar.
Europaparlamentets största demokratiska betydelse ligger i
stället i att sprida information, delta i och väcka debatt samt
utöva granskning gentemot EU:s övriga institutioner. Den s.k.
naturliga spärren vid ett val med en valkrets och 22 mandat kan
uppskattas till 3 % eller något därutöver, och
fyraprocentsspärren framstår i detta fall därför mer än någonsin
som ett medel för de stora partierna att försöka hindra små
partier och nya opinioner och grupper från att på lika villkor
delta i det politiska livet. Uttalandet i propositionen att det
proportionella valsystemet till följd av ett lågt valdeltagande
bidragit till en fragmentering av partistrukturen i
Europaparlamentet får enligt utskottets uppfattning tolkas som
ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer
enhetliga partibildningar på Europanivå, vilket också ligger i
linje med artikel 138a i Romfördraget. Utskottet vill dock
framhålla att det väsentliga inte är om partistrukturen i
Europaparlamentet är enhetlig utan om de folkvalda är
representativa för sina väljare. Valsystemet bör underlätta en
så bred representation och så stark folklig förankring som
möjligt.
Med hänsyn till det anförda bör någon spärr mot småpartier
inte gälla vid valet till Europaparlamentet, och regeringens
förslag i denna del bör avslås.
Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid fördelningen
av mandat kommer, som medges i propositionen, att missgynna
mindre partier. Utskottet anser inte att ett sådant missgynnande
är godtagbart och föreslår därför, liksom motionärerna i motion
K19, att delningstalet ändras till 1.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och
småpartispärren
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K17,
1994/95:K19 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:K20 och med anledning
av motion 1994/95:K224 yrkande 6 dels antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om val till
Europaparlamentet såvitt avser 32 § med den ändringen att andra
meningen i paragrafen erhåller följande lydelse: "Vid
mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första
divisor.", dels avslår det i propositionen framlagda
förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser
33 §,
2. Personröstning (mom. 3)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "I regeringsformen" och på s. 15 slutar med "av
hemställan." bort ha följande lydelse:
Förslaget om personröstning fanns inte med i den promemoria
som föregick propositionen. Skälet till detta måste enligt
utskottets uppfattning vara att man inte ville införa ett helt
nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering gjorts
av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med 1994
års val. Att införa personvalsinslag strider mot huvudlinjen att
valet till Europaparlamentet skall vara så likt ett ordinarie
riksdagsval som möjligt. Ett ökat inslag av personval skulle
möjligen kunna lösa interna problem i partier med starka
EU-kritiska opinioner. Utskottet anser dock inte att det finns
anledning att forcera fram ett införande av sådana inslag i
samband med valet till Europaparlamentet.
Utskottet avstyrker således regeringens lagförslag såvitt rör
bestämmelser om personröstning. Härigenom vinner motion K19
yrkande 3 bifall.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande personröstning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K19 yrkande 3
dels antar det i propositionen framlagda förslaget till
lag om val till Europaparlamentet
såvitt avser 21 § med den ändringen att andra och tredje
styckena ersätts av ett andra stycke med följande lydelse: I
övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i vallagen (1972:620)
om valsedlar för val till riksdagen.,
såvitt avser 35 § med den ändringen att paragrafen
erhåller följande lydelse: Centrala valmyndigheten skall för
varje valkrets bestämma ordningsföljden mellan kandidatnamnen på
partiernas valsedlar och på grundval därav utse företrädarna
enligt den ordning som anges i 36 § så att den kandidat som
står först i ordningen besätter det första mandatet, den som
står näst i ordningen det andra och så vidare efter samma
grund.,
såvitt avser 36 § med den ändringen att paragrafen
erhåller följande lydelse: Ordningen mellan kandidatnamnen och
utseende av ersättare för företrädare inom varje parti
fastställs genom särskilda uträkningar, allt i enlighet med vad
som gäller för riksdagsval enligt 14 kap. 6 och 7 §§ vallagen
(1972:620). I övrigt tillämpas bestämmelserna i 14 kap. vallagen
i erforderliga delar.,
dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till
lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 24 och 37 §§,
3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5,
motiveringen)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Nils Fredrik
Aurelius (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I
fråga" och slutar med "Motionen avstyrks." bort ha följande
lydelse:
Den fråga som aktualiseras i motion K619 yrkande 5 kräver
enligt utskottets mening ingående analyser och överväganden.
Utskottet vill gärna understryka behovet av öppenhet i fråga om
redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval.
Detta kan även gälla andra bindningar. Utskottet har tidigare
framhållit att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. De
erfarenheter som vinns vid valet till Europaparlamentet kan
senare ligga till grund för vidare överväganden. Den ovan nämnda
arbetsgruppen inom riksdagen överväger frågor av etiskt slag med
anknytning till uppdrag som riksdagsledamot. Enligt utskottets
uppfattning bör dessa frågor inte beredas av regeringen utan är
i första hand en riksdagens angelägenhet. Något tillkännagivande
till regeringen av det slag som begärs i motionen bör därför
inte göras.
4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6)
Sivert Carlsson (c) och Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Beträffande förslaget" och slutar med
"Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att riksdagen nu har beslutat att
budgetåret fr.o.m. år 1997 skall sammanfalla med kalenderåret.
Budgetpropositionen kommer således att presenteras och behandlas
i riksdagen under hösten. Ordningen med riksdagsval under hösten
innebär att en tillträdande ny regering får alldeles för kort
tid på sig för att förbereda den budgetproposition som skall
läggas fram för riksdagen. Riksdagsvalen bör i stället som
anförs i motion K619 yrkande 4 förläggas till våren och
därigenom komma i nära anslutning till att riksdagens
sommaruppehåll inleds.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande tidpunkten för riksdagsval
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K619 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha
följande lydelse:
Som anförs i motion K710 medför indelningen i valkretsar i ett
valsystem utan utjämningsmandat onödigt stora avvikelser från
proportionell representation. Valsystemet bör därför enligt
utskottets mening modifieras antingen genom att indelning av
medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller genom att
utjämningsmandat införs. Regeringen bör beakta detta i det
arbete med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion K706 såvitt
avser valkretsindelning och mandatfördelning för kommunerna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande kommunala valkretsar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K710 och med
anledning av motion 1994/95:K706 yrkandena 1, 2 och 4 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Kommunala valkretsar (mom. 15)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha
följande lydelse:
Indelningen av kommuner i flera valkretsar har fördelar främst
för geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en
proportionellt rättvis representation i kommunfullmäktige.
Valkretsindelningen har ofta tillkommit av partitaktiska skäl
och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. Enligt
utskottets mening bör endast de tio största kommunerna tillåtas
ha fler valkretsar än en, och de kommuner som har flera
valkretsar bör fördela minst 10 % av mandaten som
utjämningsmandat. Mandaten bör fördelas enligt den jämkade
uddatalsmetoden. Regeringen bör beakta det anförda i det arbete
med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande kommunala valkretsar
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:K706
yrkandena 1, 2 och 4 i denna del och 1994/95:K710 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Regeringens förslag till lagtext
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 2
Motionerna 2
Utskottet 4
Inledning 4
Propositionernas huvudsakliga innehåll 4
Allmänt om EU:s regler om val 5
Allmänt om det svenska valsystemet 6
Utredningsarbete m.m. 6
Rösträtt och valbarhet 7
Gällande bestämmelser för riksdagsval 7
Gemenskapsrättsliga regler 8
Propositionen 8
Utskottets bedömning 9
Mandatfördelning mellan partier 9
Gällande bestämmelser för riksdagsval 9
Propositionen 9
Motioner 10
Utskottets bedömning 12
Personröstning 12
Gällande bestämmelser m.m. 12
Propositionen 12
Motioner 13
Tidigare utskottsbedömning 14
Pågående utredningar 14
Utskottets bedömning 14
Tidpunkt för val 15
Gällande ordning för riksdagsval m.m. 15
Gemenskapsrättsliga regler 15
Propositionen 16
Motioner 16
Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för
riksdagsval 16
Utskottets bedömning 17
Vallokal m.m. 17
Gällande ordning 17
Utredningsförslag m.m. 20
Propositionen 21
Motioner 21
Utskottets bedömning 22
Förtidsröstning på fartyg 23
Tillhandahållande av valsedlar 24
Gällande bestämmelser m.m. 24
Motion 25
Utskottets bedömning 25
Överklagande m.m. 25
Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden 25
Propositionen 26
Motioner 26
Utskottets bedömning 27
Brevröstning 27
Folkbokföringslagen 28
Anslag till allmänna val m.m. 28
Propositionen 28
Skrivelse 29
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m.
29
Utskottets bedömning 30
Lagförslagen i övrigt 31
Andra frågor om val 31
Valkretsindelning vid kommunala val 31
Egen valkrets för utlandssvenskar 34
Hemställan 35
Reservationer 37
1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren
(mom. 2) (v, mp) 37
2. Personröstning (mom. 3) (v) 38
3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5,
motiveringen) (m) 39
4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6) (c, v) 40
5. Kommunala valkretsar (mom. 15) (fp, c, v) 40
6. Kommunala valkretsar (mom. 15) (mp) 41
Bilaga Regeringens förslag till lagtext 42