Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram
förslag till en ordning som möjliggör för riksdagen att utse en
eller flera ställföreträdande ombudsmän vid JO-ämbetet.
Förslaget innebär att en person som har tjänstgjort som
riksdagens ombudsman kan utses till ställföreträdande ombudsman.
Valet av ställföreträdande ombudsman föreslås gälla för en tid
av två år från valet eller den senare tidpunkt riksdagen
bestämmer. Enligt förslaget skall ställföreträdande ombudsman
kunna tas i anspråk för tjänstgöring om någon ombudsman på grund
av en längre tids sjukdom blir förhindrad att utöva sin tjänst
eller det av annat särskilt skäl föreligger behov av
ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring. Utskottet föreslår
att chefsjustitieombudsmannen beslutar om ställföreträdande
ombudsmans tjänstgöring. Enligt utskottets förslag bör den nya
ordningen börja gälla den 1 juli 1995.
Utskottet
Chefsjustitieombudsmannens skrivelse
I en skrivelse den 28 februari 1995 till
konstitutionsutskottet har chefsjustitieombudsmannen Claes
Eklundh aktualiserat frågan om ett initiativ från utskottets
sida gällande vissa författningsändringar som skulle möjliggöra
tjänstgöring för en eller flera ställföreträdande
justitieombudsmän. Skrivelsen är fogad till betänkandet som
bilaga 1.
Enligt chefsjustitieombudsmannen har inströmningen av
anmälningsärenden till Riksdagens ombudsmän länge ökat kraftigt
och kontinuerligt. Genom effektiviseringar och förstärkning på
byråchefs- och handläggarsidan har balanserna i stort sett
hållits på en oförändrad nivå. Årsavverkningen per ombudsman
uppgår nu till ca 1 200 ärenden. Sedan knappt ett år har dock en
klar tendens till ökning av ärendebalansen kunnat skönjas.
Ökningen under sommarsemestrarna 1994 har inte på samma sätt som
tidigare kunnat avarbetas, främst på grund av det stora antalet
nya anmälningar under hösten. Efter årsskiftet har läget skärpts
ytterligare. Chefsjustitieombudsmannen anger att 893 nya ärenden
har registrerats under tiden den 1 januari till den 23 februari
1995. Under motsvarande tid 1994 registrerades 724 ärenden, och
1993 var siffran 728 ärenden.
Chefsjustitieombudsmannen framhåller att den omständigheten
att varje tillsynsärende måste avgöras av någon av ombudsmännen
gör organisationen mycket sårbar. En längre tids sjukdom för
någon av ombudsmännen skulle snabbt göra situationen
svårbemästrad. Liknande svårigheter kan uppkomma om en ombudsman
under en period behöver arbeta koncentrerat på något eller några
större och mera komplicerade ärenden. De problem som nu
aktualiseras kan enligt chefsjustitieombudsmannen inte lösas med
regeln i 8 kap. 10 § femte stycket riksdagsordningen, vilken
medger att det under vissa förutsättningar väljs en ersättare
för en ombudsman för en begränsad tid.
Chefsjustitieombudsmannen föreslår att det öppnas en möjlighet
att låta en ställföreträdande justitieombudsman periodvis
tjänstgöra i en sjuk- eller semesterledig ombudsmans ställe
eller parallellt med ordinarie ombudsmän. Den eller de
ställföreträdande justitieombudsmännen skulle väljas av
riksdagen -- exempelvis för två år i taget -- och kunna inkallas
till tjänstgöring genom beslut av chefsjustitieombudsmannen. Ett
sätt att undgå de nackdelar med ett ställföreträdarsystem som
påtalades i samband med 1976 års JO-reform (SOU 1975:23 s. 181)
skulle enligt chefsjustitieombudsmannen vara att man i första
hand sökte ställföreträdare i kretsen av nyligen pensionerade
och högt kvalificerade jurister, företrädesvis bland personer
som tidigare varit verksamma som JO.
Enligt chefsjustitieombudsmannens förslag bör den nya
ordningen börja gälla den 1 januari 1996. Han anför vidare att
en reform av nu angivet slag medför vissa kostnader, vilka inte
har beaktats i anslagsframställningen för budgetåret 1995/96. En
framställning om tilläggsanslag kan därför bli aktuell.
Gällande bestämmelser
Enligt 12 kap. 6 § regeringsformen väljer riksdagen en eller
flera ombudsmän att i enlighet med instruktion som riksdagen
beslutar utöva tillsyn över tillämpningen i offentlig verksamhet
av lagar och andra författningar. Vidare anges att närmare
bestämmelser om ombudsman finns i riksdagsordningen.
I 8 kap. 10 § första stycket riksdagsordningen anges att
riksdagens ombudsmän skall vara fyra, en chefsjustitieombudsman
och tre justitieombudsmän. Chefsjustitieombudsmannen är
administrativ chef och bestämmer inriktningen i stort av
verksamheten.
Av 8 kap. 10 § sista stycket framgår att om en ombudsman av
sjukdom eller annan orsak blir långvarigt hindrad att utöva sin
tjänst, väljer riksdagen en person att tjänstgöra i hans ställe
så länge hindret varar.
Enligt tilläggsbestämmelsen i 8.10.2 jämförd med 7.2.2
riksdagsordningen bereds val av ombudsman av
konstitutionsutskottet.
I 15 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän anges chefsjustitieombudsmannens befogenheter i fråga
om JO-ämbetets organisation.
1976 års JO-reform
Mot bakgrund av en växande arbetsbörda inom JO-institutionen
tillsatte riksdagen år 1972 en särskild utredning beträffande
JO-ämbetets framtida utformning (direktiven återfinns i bet. KU
1972:19). I april 1975 avgav utredningen sitt betänkande till
talmanskonferensen (SOU 1975:23). Vid denna tidpunkt var
justitieombudsmännen tre till antalet. Dessutom fanns ett system
med ställföreträdande justitieombudsmän som endast tjänstgjorde
tidvis. I den då gällande instruktionen för Riksdagens ombudsmän
(SFS 1967:928) angavs att det skulle finnas två
ställföreträdare. Vidare angavs att ställföreträdare
tjänstgjorde i ombudsmans ställe när denne åtnjöt semester eller
var hindrad att utöva sin tjänst. Ombudsman kunde också vid
behov uppdra åt ställföreträdare att utföra vissa göromål som
ankom på ombudsmannen.
I utredningens allmänna överväganden angavs bl.a. att (s. 84
f.) någon radikal begränsning av arbetsuppgifterna för
JO-ämbetet inte kunde ske, utan man fick snarare räkna med att
de ökade. Detta förhållande talade för att ämbetet borde
förstärkas väsentligt. Emellertid borde man enligt utredningens
mening hålla fast vid att JO-ämbetet endast är ett organ vid
sidan av många andra för att tillvarata rättssäkerheten. Detta
hade i tidigare utredningssammanhang ofta uttryckts så att JO
var en extraordinär institution. Det kunde enligt utredningen
inte bli tal om att förstärka JO-ämbetet så mycket att det kunde
överta de ordinarie myndigheternas verksamhet för t.ex.
utbildning, besvärsprövning och tillsyn. Utredningen ansåg att
det å andra sidan inte kunde förnekas att även en extraordinär
rättssäkerhetskontroll kunde behöva förstärkas i ett samhälle,
där den offentliga sektorn fortsatte att vidgas. Utredningen
ville därför förorda en viss ökning av JO-ämbetets resurser.
Enligt utredningens mening var det emellertid olämpligt att det
i stort sett unika förfaringssättet att riksdagens kammare
väljer en tjänsteman till en förtroendepost skulle komma till
användning i allt flera fall, allteftersom arbetsuppgifterna
fortsatte att öka. En personalförstärkning borde därför inte
beröra ämbetets topp utan de under ombudsmännen lydande
tjänstemännen.
Vad gällde antalet ombudsmän anförde utredningen (s. 180 f.)
att denna fråga hängde samman med om man skulle behålla systemet
med ställföreträdare, som rycker in i tjänst vid behov.
Utredningen konstaterade att före ämbetets omorganisation 1968
hade situationen utvecklats så, att ställföreträdare
tjänstgjorde praktiskt taget permanent som ombudsman.
Utredningen framhöll att det i riksdagen i olika sammanhang hade
uttalats betänkligheter mot en sådan dubblering av ämbetena.
1967 års sammansatta utskott talade om dubbleringsanordningen
som en nödlösning, vilken borde avvecklas. Utredningen
konstaterade att så inte hade skett.
Enligt utredningen kunde den dåvarande ordningen som innebar
att ombudsmännen dels ersattes vid semester, dels dubblerades
under ca sex månader, anses motsvara fyra heltidsarbetande
ombudsmän. Utredningen konstaterade att systemet med
ställföreträdare erbjöd betydande fördelar för ombudsmännen på
grund av dess flexibilitet. Växlingen mellan JO-ämbetet och den
ordinarie tjänsten synes dock innebära tämligen stora nackdelar
för ställföreträdarna och deras huvudarbetsgivare. Utredningen
ansåg det mindre tillfredsställande att ställföreträdarna, som i
avgörandet av de enskilda ärendena förutsattes verka med samma
auktoritet som ombudsmännen, inte regelbundet deltog i
ombudsmännens sammanträden, inte hade möjlighet att påverka den
mer långsiktiga planeringen av verksamheten och inte
undertecknade ämbetsberättelsen. Utredningen menade att man
vidare inte kunde bortse från det principiellt betänkliga
förhållandet att en ställföreträdare ena dagen kan vara domare
underkastad JO:s tillsyn och nästa dag själv verka i JO:s
ställe. Å andra sidan framhöll utredningen att det inte hade
framkommit några konkreta belägg för de framförda farhågorna och
att de dåvarande ställföreträdarna inte hade framhållit några
väsentliga nackdelar med sin ställning.
Enligt utredningens mening visade erfarenheterna att en ökande
arbetsbelastning på JO-ämbetet kunde inbjuda till att
ställföreträdarna utnyttjades till den yttersta gränsen, alltså
tills de togs i anspråk året runt. Det hade från några håll
förordats att antalet ställföreträdare ökades från två till tre
för att underlätta semesterplaneringen. Utredningen konstaterade
att man i så fall skulle få sex beslutande ombudsmän, mer eller
mindre fullt tjänstgörande. Härvid hänvisade utredningen till
vad man i de allmänna övervägandena hade uttalat om att det
knappast var lämpligt att det i stort sett unika
förfaringssättet att riksdagens kammare väljer en tjänsteman
till en förtroendepost skulle komma till användning i allt flera
fall, allteftersom arbetsuppgifterna fortsatte att öka.
Utredningen ansåg därför att man inom ramen för en i princip
oförändrad ombudsmannainsats borde söka avskaffa olägenheterna
med ställföreträdarsystemet. Enligt utredningen borde JO-ämbetet
få en organisation med fyra heltidsarbetande ombudsmän, varav en
chef, samt ställföreträdarsystemet avskaffas.
Vidare anförde utredningen att det kunde råda viss tveksamhet
om ombudsmännen borde ha ersättare i händelse av sjukdom. Enligt
utredningen borde kortvariga sjukdomsperioder kunna klaras av
inom den ordinarie personalorganisationen om man hade fyra
ombudsmän. För längre sjukdomsperioder, t.ex. tre månader eller
mera, kunde ersättare dock vara nödvändig. Utredningen förordade
att riksdagen fick utse en ersättare från fall till fall, vilket
skulle markera att den ordinarie JO-organisationen måste klara
av arbetssituationen utom vid alldeles speciella situationer.
Konstitutionsutskottet behandlade utredningens förslag efter
en framställning till riksdagen från talmanskonferensen
(1975:18). Vad gällde JO-ämbetets organisation fann utskottet
att utredningens förslag att den nya organisationen skulle bestå
av fyra ombudsmän samtidigt som systemet med ställföreträdande
ombudsmän avskaffades borde godtas (bet. KU 1975/76:22 s. 63).
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottet (rskr. 27).
Ärendeutveckling
I en promemoria den 20 januari 1995 inför
justitieombudsmännens möte med KU:s presidium redovisas
ärendeutvecklingen från 1960 och framåt. I denna redovisning
anges bland annat att när 1972 års JO-utredning tillkallades,
avgjordes 3 738 klago- och initiativärenden medan 3 544 nya
ärenden registrerades. Om man därvid tar hänsyn till även
ställföreträdarnas arbetsinsatser, dvs. att den dåvarande
ordningen motsvarade fyra heltidsarbetande ombudsmän, avgjorde
varje ombudsman i genomsnitt 935 ärenden. 1993/94 avgjordes 4
570 klago- och initiativärenden, medan 4 741 nya registrerades.
Varje ombudsman avgjorde i genomsnitt 1 143 ärenden.
Utskottets bedömning
JO-ämbetet har vid flera tillfällen varit föremål för översyn.
I samband med dessa har konstitutionsutskottet understrukit att
JO-ämbetet är och i framtiden bör förbli ett organ av
extraordinär natur för medborgarnas rättssäkerhet och att
institutionen sålunda inte är avsedd att ersätta den tillsyn
och rättstillämpning som ankommer på andra organ i samhället.
Vid den senaste översynen uttalade utskottet (bet. KU 1986/87:2)
att den offentliga sektorns tillväxt och komplexitet ökat
behovet av att ha tillgång till ett från den offentliga
förvaltningen fristående organ som genom sin oberoende ställning
kan motverka fel i den offentliga verksamheten. Utskottet
konstaterade vidare att JO alltid i första hand har verkat genom
kraften i sina uttalanden. Enligt utskottets mening låg det i
sakens natur att detsamma skulle komma att gälla för framtiden.
Utskottet framhöll att det således är av största vikt att JO:s
beslut har tyngd och genomslagskraft. Beträffande denna
grundläggande fråga om JO:s ställning som extraordinärt organ
gör utskottet samma bedömning i dag.
I skrivelsen från chefsjustitieombudsmannen föreslås att en
ordning införs med ställföreträdande ombudsmän.
Chefsjustitieombudsmannen framhåller att det sedan knappt ett år
har kunnat skönjas en klar tendens till ökning av
ärendebalansen. Vidare påpekar chefsjustitieombudsmannen att det
förhållandet att varje tillsynsärende måste avgöras av någon av
ombudsmännen gör organisationen mycket sårbar. Problem kan
uppstå om t.ex. en ombudsman blir sjuk under en längre tid eller
under en period behöver arbeta koncentrerat med ett eller flera
större och mer komplicerade ärenden. Enligt
chefsjustitieombudsmannens uppfattning kan de problem som nu
aktualiseras inte lösas med möjligheten enligt 8 kap. 10 § femte
stycket riksdagsordningen att riksdagen under vissa
förutsättningar väljer en ersättare för en ombudsman under en
begränsad tid.
Den gällande ordningen med fyra ombudsmän samt utformningen av
JO-ämbetets organisation i övrigt innebär enligt utskottets
mening att det i dag finns förutsättningar för att verksamheten
hos ämbetet skall fungera på ett tillfredsställande sätt.
Utskottet kan emellertid konstatera att respektive ombudsmans
arbetsbörda för närvarande är sådan att det inte inom ämbetet
finns utrymme att bemästra situationer som uppstår om störningar
av allvarligare art uppkommer i en ombudsmans löpande
verksamhet. Såsom chefsjustitieombudsmannen framhållit inger den
senaste tidens tendens till en ökande ärendebalans farhågor.
Utskottet föreslår därför att det införs en ordning som
möjliggör att ställföreträdande ombudsmän under vissa
förutsättningar kan tjänstgöra. Det bör ankomma på riksdagen att
utse en eller flera ställföreträdande ombudsmän. De personer som
härvid kan komma i fråga bör enligt utskottets mening enbart
vara sådana som har varit verksamma som ombudsmän vid
JO-ämbetet. Utskottet ser det som en väsentlig fördel att dessa
personer redan har granskats och godkänts av riksdagen för att
handha JO:s arbetsuppgifter. Enligt utskottet bör val av
ställföreträdande ombudsman gälla för en tid av två år från
valet eller den senare tidpunkt riksdagen bestämmer.
Enligt utskottets mening bör det ankomma på
chefsjustitieombudsmannen att besluta om ställföreträdande
ombudsmans tjänstgöring. Som framhölls inledningsvis är
utskottet alltjämt av den uppfattningen att JO-ämbetet är ett
organ av extraordinär natur och att det är av största vikt att
JO:s beslut har tyngd och genomslagskraft. Ett sådant synsätt är
enligt utskottets mening förenligt med ett system med
ställföreträdande ombudsmän endast om detta nyttjas med
restriktivitet. Utskottet anser därför att ett ianspråktagande
av en ställföreträdande ombudsman för tjänstgöring bara kan
komma i fråga i vissa fall. En sådan situation kan vara för
handen om en ombudsman blir sjuk under en längre tid och därför
inte kan utöva sin tjänst. Ett annat exempel kan vara att en
ombudsman under en längre period behöver arbeta koncentrerat med
ett eller flera ärenden som på grund av sin storlek eller
komplexitet eller av annan orsak är osedvanligt krävande.
Om ett ställföreträdarsystem av nu angivet slag införs
bortfaller enligt utskottets mening behovet av den möjlighet
till ersättare för ombudsman under vissa förutsättningar som nu
återfinns i 8 kap. 10 § femte stycket riksdagsordningen.
Utskottet föreslår därför att denna bestämmelse utgår.
För genomförande av utskottets förslag krävs vissa ändringar i
8 kap. 10 § riksdagsordningen samt i tilläggsbestämmelserna
7.2.2 och 8.10.2. Vidare fordras vissa ändringar i lagen
(1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän. Utskottet
föreslår att nämnda ändringar skall träda i kraft den 1 juli
1995. Med hänsyn till tidpunkten för ikraftträdandet måste
föreslagen ändring av 8 kap. 10 § riksdagsordningen antas av
riksdagen med kvalificerad majoritet (se 8 kap. 16 §
regeringsformen). Av utskottet föreslagen lydelse av de nu
aktuella bestämmelserna framgår av bilaga 2.
När det gäller de ekonomiska konsekvenserna av utskottets
förslag vill utskottet hänvisa till den bedömning som utskottet
gör i det samtidigt framlagda budgetbetänkandet om Riksdagen och
dess myndigheter m.m. (bet. 1994/95:KU39 s. 7), nämligen att
tillkommande kostnader bör kunna rymmas i JO-ämbetets ordinarie
budget.
Författningskommentar till lagförslagen
1. Förslag till lag om ändring i riksdagsordningen
8 kap. 10 § riksdagsordningen
Som framgår av utskottets allmänna överväganden anser
utskottet att ett system med ställföreträdande ombudsmän vid
JO-ämbetet bör införas. Utskottet föreslår därför att det i 8
kap. 10 § första stycket tas in en bestämmelse om att riksdagen
får välja en eller flera ställföreträdande ombudsmän. Utskottet
har vidare i de allmänna övervägandena anfört att de personer
som härvid kan komma i fråga bör ha varit verksamma som
ombudsmän vid JO-ämbetet. I första stycket bör därför även
införas en bestämmelse om att ställföreträdande ombudsman skall
ha tjänstgjort som riksdagens ombudsman.
I 8 kap. 10 § andra stycket bör tilläggas att bestämmelserna i
detta stycke också gäller ställföreträdande ombudsmän.
I de allmänna övervägandena har utskottet anfört att val av
ställföreträdande ombudsman bör gälla för en tid av två år från
valet eller den senare tidpunkt riksdagen bestämmer. En
bestämmelse med denna innebörd bör införas i 8 kap. 10 § tredje
stycket. Vidare bör i samma stycke tilläggas att regeln om att
riksdagen på hemställan av konstitutionsutskottet dessförinnan
kan entlediga ombudsman som ej åtnjuter riksdagens förtroende
även gäller ställföreträdande ombudsman.
Utskottet har i de allmänna övervägandena anfört att förslaget
om ett system med ställföreträdande ombudsmän innebär att
behovet av den möjlighet till ersättare för ombudsman under
vissa förutsättningar som anges i 8 kap. 10 § femte stycket
bortfaller. Detta innebär att nämnda stycke bör utgå.
Tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 till riksdagsordningen
I tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 återfinns vissa
ytterligare regler om riksdagens val av ombudsmän. Som en
konsekvens av utskottets förslag om ändring av 8 kap. 10 §
riksdagsordningen bör i nämnda tilläggsbestämmelser anges att
dessa gäller även ställföreträdande ombudsman.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän
1 §
1 § första stycket instruktionen för Riksdagens ombudsmän
ansluter helt till 8 kap. 10 § första stycket riksdagsordningen.
Utskottet har ovan föreslagit att det skall införas en
bestämmelse i 8 kap. 10 § första stycket som innebär att
riksdagen får välja en eller flera ställföreträdande ombudsmän.
Som en konsekvens av detta förslag bör ett tillägg göras i 1 §
första stycket instruktionen med innebörd att det utöver
riksdagens ombudsmän kan finnas en eller flera ställföreträdande
ombudsmän.
15 §
Utskottet har i de allmänna övervägandena anfört att det bör
ankomma på chefsjustitieombudsmannen att besluta om
ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring. En bestämmelse med
denna innebörd bör införas i ett nytt tredje stycke i 15 §. Som
framgår av de allmänna övervägandena har utskottet vidare
framhållit att ett ianspråktagande av ställföreträdande
ombudsman för tjänstgöring endast kan komma i fråga i vissa
fall. Som exempel på en sådan situation nämner utskottet att en
ombudsman blir sjuk under en längre tid och därför inte kan
utöva sin tjänst. Som ett annat exempel anger utskottet att en
ombudsman under en längre period behöver arbeta koncentrerat med
ett eller flera ärenden som på grund av sin storlek eller
komplexitet eller av annan orsak är osedvanligt krävande. I
enlighet med detta bör i det nya stycket i 15 § anges att
ställföreträdande ombudsman får tas i anspråk för tjänstgöring
om ombudsman på grund av en längre tids sjukdom blir förhindrad
att utöva sin tjänst eller det av annat särskilt skäl föreligger
behov av ställföreträdande ombudsmans tjänstgöring.
16 §
I det föregående har nämnts att utskottets förslag till lag om
ändring i riksdagsordningen innebär att femte stycket i 8 kap.
10 § riksdagsordningen bör utgå. Som en konsekvens härav bör
även andra stycket i 16 § instruktionen utgå.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande 8 kap. 10 § riksdagsordningen
att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 10 §,
2. beträffande tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 till
riksdagsordningen
att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen i övrigt,
3. beträffande instruktionen för Riksdagens ombudsmän
att riksdagen antar det i bilaga 2 intagna förslaget till
lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens
ombudsmän.
Stockholm den 6 april 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),
Peter Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist
(s) och Nils Fredrik Aurelius (m).
Bilaga 1
Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att 8 kap. 10 § samt
tilläggsbestämmelserna 7.2.2 och 8.10.2 riksdagsordningen1
skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7 kap.
7.2.2
Valberedningen bereder alla Valberedningen bereder alla
val som förrättas av val som förrättas av
kammaren utom val av kammaren utom val av
riksföreståndare, vice riksföreståndare, vice
riksföreståndare, person riksföreståndare, person
som skall inträda som som skall inträda som
tillfällig tillfällig
riksföreståndare, riksföreståndare,
talman, vice talmän, talman, vice talmän,
kammarsekreterare och kammarsekreterare, riksdagens
Riksdagens ombudsmän samt ombudsmän och
val till ställföreträdande
Statsrådsarvodesnämnden. ombudsmän samt val till
Statsrådsarvodesnämnden.
Föreskrifter om beredning Föreskrifter om beredning
av val finns i fråga om av val finns i fråga om
ombudsmän i ombudsmän och
tilläggsbestämmelse ställföreträdande
8.10.2 och i fråga om ombudsmän i
ledamöter i tilläggsbestämmelse
Statsrådsarvodesnämnden 8.10.2 och i fråga om
i tilläggsbestämmelse ledamöter i
8.4.1. Statsrådsarvodesnämnden
i tilläggsbestämmelse
8.4.1.
8 kap.
10 §2
Riksdagens ombudsmän skall Riksdagens ombudsmän skall
vara fyra, en vara fyra, en
chefsjustitieombudsman och tre chefsjustitieombudsman och tre
justitieombudsmän. justitieombudsmän.
Chefsjustitieombudsmannen Chefsjustitieombudsmannen
är administrativ chef och är administrativ chef och
bestämmer inriktningen i bestämmer inriktningen i
stort av verksamheten. stort av verksamheten.
Riksdagen får
härutöver välja en
eller flera
ställföreträdande
ombudsmän.
Ställföreträdande
ombudsman skall ha
tjänstgjort som riksdagens
ombudsman.
Chefsjustitieombudsmannen Chefsjustitieombudsmannen
väljes för sig och väljes för sig och
övriga ombudsmän övriga ombudsmän samt
väljes var för sig. Vid ställföreträdande
val med slutna sedlar av ombudsmän väljes var
ombudsman tillämpas för sig. Vid val med slutna
förfarandet i 1 § andra sedlar tillämpas
stycket. förfarandet i 1 § andra
stycket.
1 Riksdagsordningen omtryckt
1995:272. 2 Ändringen
innebär bl.a. att femte
stycket upphävs.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Val av ombudsman gäller Val av ombudsman gäller
för tiden från valet för tiden från valet
eller den senare tidpunkt eller den senare tidpunkt
riksdagen bestämmer till riksdagen bestämmer till
dess nytt val har dess nytt val har
genomförts under fjärde genomförts under fjärde
året därefter. På året därefter. Val av
hemställan av ställföreträdande
konstitutionsutskottet kan ombudsman gäller för en
riksdagen dock dessförinnan tid av två år från
entlediga ombudsman som ej valet eller den senare
åtnjuter riksdagens tidpunkt riksdagen
förtroende. bestämmer. På
hemställan av
konstitutionsutskottet kan
riksdagen dock dessförinnan
entlediga ombudsman eller
ställföreträdande
ombudsman som ej åtnjuter
riksdagens förtroende.
Avgår ombudsman i förtid, skall riksdagen snarast välja
efterträdare för ny fyraårsperiod.
Blir ombudsman av sjukdom
eller annan orsak
långvarigt hindrad att
utöva sin tjänst,
väljer riksdagen en person
att tjänstgöra i hans
ställe så länge
hindret varar.
8.10.2
Val av ombudsman bereds av Val av ombudsman och
konstitutionsutskottet. ställföreträdande
ombudsman bereds av
konstitutionsutskottet.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:765) med instruktion för
Riksdagens ombudsmän
Härigenom föreskrivs att 1, 15 och 16 §§ lagen (1986:765) med
instruktion för Riksdagens ombudsmän skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Riksdagens ombudsmän är Riksdagens ombudsmän är
enligt 8 kap. 10 § enligt 8 kap. 10 §
riksdagsordningen fyra, en riksdagsordningen fyra, en
chefsjustitieombudsman och tre chefsjustitieombudsman och tre
justitieombudsmän. justitieombudsmän.
Härutöver kan finnas en
eller flera
ställföreträdande
ombudsmän.
Chefsjustitieombudsmannen och justitieombudsmännen har i den
omfattning som anges i 2 § tillsyn över att de som utövar
offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar
samt i övrigt fullgör sina åligganden.
15 §
Chefsjustitieombudsmannen får oberoende av vad som följer av
arbetsordning genom särskilt beslut föreskriva att visst ärende
eller grupp av ärenden skall hänskjutas till honom eller någon
av de andra ombudsmännen.
Chefsjustitieombudsmannen får vidare i arbetsordning eller
genom särskilt beslut bemyndiga
tjänsteman vid ombudsmannaexpeditionen att vidtaga åtgärd för
ärendes beredande,
tjänsteman att verkställa inspektion, dock utan rätt att
därvid framställa anmärkning eller göra annat uttalande på
ombudsmans vägnar, samt
kanslichef att besluta i administrativa frågor, dock ej om
anställande av byråchef.
Chefsjustitieombudsmannen
beslutar om
ställföreträdande
ombudsmans tjänstgöring
som ombudsman.
Ställföreträdande
ombudsman får tas i
anspråk för
tjänstgöring om någon
ombudsman på grund av en
längre tids sjukdom blir
förhindrad att utöva sin
tjänst eller det av annat
särskilt skäl
föreligger behov av
ställföreträdande
ombudsmans tjänstgöring.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
16 §1
När chefsjustitieombudsmannen har semester eller är hindrad
att utöva sin tjänst skall den av de andra ombudsmännen som
varit ombudsman längst tid tjänstgöra i hans ställe. Om två
eller flera varit ombudsmän lika länge, har den äldste av dem
företräde.
Blir ombudsman av sjukdom
eller annan orsak
långvarigt hindrad att
utöva sin tjänst skall
chefsjustitiombudsmannen eller
hans ersättare anmäla
detta till riksdagen för
åtgärd enligt 8 kap. 10
§ sista stycket
riksdagsordningen.