Med begagnande av sin initiativrätt lägger utskottet fram
förslag till en lag som innebär att det till utgången av 1995
inte skall meddelas några nya tillstånd att sända lokalradio
enligt lokalradiolagen (1993:120).
Utskottet föreslår vidare att riksdagen gör ett
tillkännagivande om att en utredning tillsätts med uppgift att
se över lokalradiofrågorna.
I en reservation anser ledamöterna från Moderata
samlingspartiet och Folkpartiet liberalerna att utskottet inte
bör förelägga riksdagen några förslag i ämnet i detta
sammanhang.
Utskottet har enhälligt funnit att bestämmelserna i 2 kap. 12
§ tredje stycket regeringsformen om det särskilda
lagstiftningsförfarandet är tillämpliga på det lagförslag som
utskottet lägger fram genom detta betänkande.
Utskottet
Inledning
Konstitutionsutskottet har den 15 november 1994 beslutat att
ta upp frågan om att utskottet hos riksdagen skall väcka förslag
till lagstiftning av innebörd att det med verkan senast från och
med den 24 november 1994 och till utgången av år 1995 inte
längre skall meddelas tillstånd att sända lokalradio enligt
lokalradiolagen (1993:120).
Inom utskottets kansli har samma dag upprättats en promemoria
som innehåller ett förslag till hur en sådan lagstiftning kan
utformas, bilaga 1. Lagförslaget har tagits in i bilaga
2 till detta betänkande.
Lagrådet har den 16 november 1994 yttrat sig över
lagförslaget, bilaga 3. Lagrådet avstyrker lagförslaget.
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att
sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom
lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att
sända. Bestämmelserna i lokalradiolagen om tillstånd att sända
lokalradio är sådana föreskrifter som avses i
grundlagsbestämmelsen. Lokalradiolagen beslutades den 24
februari 1993 och trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.
1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168).
För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Radio- och
TV-verket (4 § ). Ett tillstånd innebär enligt paragrafen rätt
att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet
inom ett sändningsområde som anges i tillståndet. I 5 §
föreskrivs att sändningsområdena skall utformas så att ett stort
antal sändningstillstånd kan lämnas. Tillståndsperioden är åtta
år och löper ut den 31 december 2000 (8 §).
Enligt vad som anfördes i lokalradiopropositionen (s. 8) visar
utländska erfarenheter att det finns en stark tendens till
kedjebildning inom den privata radion. Lokala radioföretag köps
upp av starkare konkurrenter som på så sätt får tillgång till
ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma
program. Möjligheten att starta nya radiostationer borde enligt
propositionen få till följd att antalet självständiga röster
ökar väsentligt genom att varje radiostation får en oberoende
ställning, med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En
utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att
domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle, enligt vad som
uttalas i propositionen, inte nämnvärt öka mångfalden i radion
och borde därför motverkas på olika sätt.
I propositionen uttalas vidare att antalet sändningstillstånd
successivt bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter
och att i en första omgång ett 60-tal sändningstillstånd bör
beviljas (s. 9). Det sägs vidare att när den första omgången
sändningstillstånd har beviljats och det finns någon erfarenhet
av verksamheten -- troligen efter 6--12 månader -- nya tillstånd
bör delas ut på de orter där det finns efterfrågan på
sändningsmöjligheter (s. 12). I anslutning härtill anförde
konstitutionsutskottet att det var angeläget att anpassningen
till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att
ingen konstlad monopolställning uppstår för tillståndshavare som
får sina tillstånd först (bet. 1992/93:KU15 s. 12).
Lokalradiolagen innehåller olika regler som är avsedda att
motverka maktkoncentration. Ingen kan få mer än ett
sändningstillstånd (5 §) och vissa radio- och TV-företag samt
dagstidningsföretag kan inte få något tillstånd alls (6 och 7
§§). I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en
tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program
som framställts särskilt för den egna verksamheten (22 §). Övrig
sändningstid kan användas för främmande program, t.ex. från
kedjeföretag.
När det gäller tillståndsregleringen kan följande nämnas. Den
som får tillstånd att sända lokalradio skall betala en årlig
avgift till staten på minst 20 000 kronor (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt lagen fastställd avgift justeras
med hänsyn till konsumentprisindex (15 §). Om det finns flera
sökande till ett sändningstillstånd, skall den av dem få
tillståndet som erbjuder sig att betala den högsta årliga
avgiften till staten. Förfarandet har formen av en öppen auktion
där alla sökande är medvetna om vad de andra bjuder. Den som har
lämnat det högsta budet skall genast betala tio procent av
beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften (12
och 13 §§). Sedan betalning har gjorts, skall tillstånd meddelas
(14 §). Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio-
och TV-verket medger det. Sådant medgivande skall lämnas, om
förvärvaren är behörig att få tillstånd (18 §).
Tillståndshavaren kan frånträda sitt tillstånd genom att göra en
anmälan om detta till Radio- och TV-verket (19 §). Radio- och
TV-verket får återkalla tillstånd i vissa särskilt angivna fall
(28 §).
För de 59 hittills meddelade tillstånden har avgifterna
uppgått till mellan 50 000 kronor och drygt 3 miljoner kronor.
För 40 tillstånd är avgiften över en miljon kronor per år. För
10 tillstånd är årsavgiften mellan en halv miljon kronor och en
miljon kronor. Årsavgiften är lägre än en halv miljon kronor för
9 tillstånd.
Radio- och TV-verket har annonserat ut ytterligare 23
tillstånd. Ansökningstiden gick ut den 11 oktober 1994. Kallelse
har gått ut till en auktion som skall hållas den 24 november
1994.
Utskottets bedömning
Parlamentarisk utredning om lokalradion
Utskottet anser att lokalradion inte har utvecklats enligt de
intentioner som angavs i propositionen. De lokala stationerna är
ofta starkt beroende av centrala programnätverk. Många av de
personer som har erhållit tillstånd är anställda hos eller på
annat sätt närstående till nätverksföretag. Det finns enligt
utskottet anledning att misstänka att åtskilliga
tillståndshavare enbart fungerar som bulvaner. Nätverksföretagen
har också stärkt sin position genom att från början
självständiga tillståndshavare har överlåtit sin verksamhet till
företag som står nätverken nära. Granskningsnämnden för radio
och TV har i ett avgörande nyligen slagit fast att en
tillståndshavare kan uppfylla lagens krav på eget
programinnehåll genom att nattetid sända från en automatisk
jukebox. Under resten av dygnet kan stationen alltså uteslutande
sända nätverksmaterial utan att bryta mot bestämmelserna.
Sammantaget verkar det som om den målsättning som angavs i
lokalradiopropositionen inte alls har uppnåtts. I stället för
att antalet självständiga röster har ökat har den privata radion
kommit att domineras av ett fåtal kapitalstarka kedjeföretag. De
regler som skulle motverka en sådan utveckling har tydligen
varit helt otillräckliga.
Utvecklingen gör det nödvändigt att redan nu se över
förutsättningarna för den privata lokalradion. Det är viktigt
att fortsatt ägarkoncentration kan hejdas och att riksdagens
ursprungliga intentioner bättre kan tas till vara. Eftersom
reglerna för lokalradion gäller yttrandefrihetens villkor är det
angeläget att föreslagna förändringar har bredast möjliga
förankring. Översynen bör därför göras av en kommitté med
parlamentarisk sammansättning. För arbetet bör enligt utskottet
följande riktlinjer gälla.
Översynen bör ske skyndsamt så att åtgärder kan sättas in så
snart som möjligt. Förslag bör därför lämnas under första
halvåret 1995.
Som ett underlag för sina förslag bör kommittén göra en
närmare kartläggning av förhållandena. En utvärdering av de
hittillsvarande erfarenheterna av den privata lokalradion
inklusive tillståndsgivningen genom auktionsförfarande bör
göras.
Omfattningen av lokalt förankrad, självständig
programverksamhet bör undersökas, liksom förekomsten av
sändningar där det lokala innehållet är obetydligt eller helt
saknas. Kopplingarna mellan nätverksföretag och lokala
tillståndsgivare bör kartläggas. Synpunkter från
tillståndshavare och andra berörda bör hämtas in. Också
erfarenheterna av reklamradiolagstiftning i andra länder bör
hämtas in och analyseras.
På grundval av kartläggningen bör förslag utarbetas om ändrade
villkor för den privata lokalradion. Syftet med ändringarna bör
vara att den målsättning om mångfald och lokal förankring som
anges i propositionen skall kunna förverkligas.
Resultatet av översynen beror givetvis på vad som kommer fram
under kartläggningen. I det följande anger utskottet exempel på
tänkbara åtgärder.
1. Auktionssystemet kan ersättas med ett annat urvalssystem.
Som exempel kan nämnas urval efter sökandens ambitioner i fråga
om lokalt förankrade program, och förmåga att uppfylla
ambitionerna. Vid utformningen av systemet bör en strävan vara
att tillståndsgivningen inte skall kunna vara godtycklig. Frågan
om valet mellan likvärdiga sökande och kontroll av att gjorda
åtaganden uppfylls kräver särskilda överväganden.
2. Reglerna för ägarsamband. Nuvarande regler verkar inte ha
hindrat att nätverksföretag och andra genom bulvanarrangemang
behärskar flera sändningstillstånd. Åtgärderna kan vara att
förbättra tillsynen och att skärpa reglerna.
3. Kravet på eget programinnehåll kan förändras. Den andel av
sändningstiden som skall vara eget material kan höjas från
nuvarande en tredjedel. Reglerna för vad som skall godtas som
eget programinnehåll kan förändras så att man inte längre kan
uppfylla kraven genom att låta en automatisk jukebox spela
skivor.
4. Reglerna för sändningarnas innehåll kan förändras på andra
sätt, t.ex. genom krav på lokala nyheter eller andra program som
handlar om det egna sändningsområdet. Tillsynsfrågan måste
övervägas särskilt.
5. Staten kan stödja ambitiös programverksamhet, antingen
genom direkta bidrag eller genom sänkta koncessionsavgifter.
Konsekvenserna för statsfinanserna måste därvid övervägas
särskilt.
6. Ändrade regler kan gälla endast för nya sändningstillstånd
eller även för alla tillståndshavare. Om ändringarna innebär
ökade åligganden för befintliga tillståndshavare kan frågan om
ersättning bli aktuell.
Omedelbara lagstiftningsåtgärder
Medan arbetet med att utforma förändrade förutsättningar pågår
bör den utveckling som lett fram till den nuvarande situationen
hejdas. Ju längre den nuvarande koncentrationen pågår, desto
svårare blir det att senare få till stånd förändringar.
Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler bör därför avbrytas.
Det kan ske genom att riksdagen antar en särskild lag om
saken. Innebörden av en sådan lag bör då vara att Radio- och
TV-verket inte skall meddela några sändningstillstånd enligt
lokalradiolagen. Inom utskottets kansli har upprättats ett
förslag till en sådan lag. Förslaget innebär att inga fler nya
tillstånd kommer att kunna meddelas intill utgången av år 1995.
Sändningstillstånd som frånträtts eller som återkallats kommer
inte heller att kunna delas ut på nytt. Möjligheten att överlåta
tillstånd kvarstår dock oförändrad.
I 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen
föreskrivs att rätten att sända ljudradio- och
televisionsprogram till allmänheten på annat sätt än genom tråd
får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd
och villkor att sända. I paragrafens andra stycke föreskrivs att
det allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i
anspråk på ett sätt som leder till vidaste möjliga
yttrandefrihet och informationsfrihet.
Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt om lagförslaget är
förenligt med 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen. Om förslaget
genomförs kommer enligt Lagrådet åtminstone under en
övergångstid lediga radiofrekvenser att stå outnyttjade.
Lagrådet anför att grundlagsbestämmelsen inte bara innebär att
de skall tas i anspråk utan att de skall tas i anspråk på ett
sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet. När det gäller innebörden härav hänvisar
Lagrådet till vad Lagrådet anförde över regeringens
lagrådsremiss i lokalradioärendet. I det ärendet godtog Lagrådet
vissa begränsningar i rätten att förvärva tillstånd att sända
lokalradio med hänvisning till att utrymmet att sända lokalradio
måste utnyttjas så att dominans över nyhetsförmedling och
opinionsbildning motverkas och i stället möjligheterna till
mångfald tas till vara. Lagrådet anför nu att med ett
motsvarande resonemang skulle det remitterade lagförslaget
möjligen kunna godtas, om det i ärendet blir utrett att de som
under lagens giltighetstid kan förväntas få tillstånd till
sändningar ingår i nätverksbildningar eller är på annat sätt så
lierade med varandra att den eftersträvade mångfalden och lokala
förankringen inte uppnås. Något underlag för en sådan bedömning
har emellertid enligt Lagrådet inte förebragts. Lagrådet har
därför avstyrkt förslaget.
Utskottet har efter Lagrådets behandling tagit del av material
som ger stöd åt vad utskottet ovan anfört om att den privata
radion kommit att domineras av ett fåtal kapitalstarka
kedjeföretag.
Den av Lagrådet åberopade grundlagsbestämmelsen att det
allmänna skall eftersträva att radiofrekvenserna tas i anspråk
på ett sätt som leder till vidaste möjliga yttrandefrihet och
informationsfrihet är som anges i motiven till bestämmelsen
närmast av målsättningskaraktär (prop. 1990/91:64 s. 83). I
motiven sägs vidare att en reglering på konstitutionell nivå
inte gärna kan gå längre än att uttryckligen framhäva den
grundläggande betydelse som måste tillmätas yttrandefrihetens
intresse vid alla överväganden om fördelningen av
radiofrekvenser. Det sägs vidare att en föreskrift av en sådan
innebörd skulle syfta till att utgöra en spärr mot obehöriga
inskränkningar eller ett undergrävande av den frihet att begagna
radiomediet för sändningar till allmänheten som är möjlig och
rimlig med hänsyn till andra anspråk på utrymme för radiotrafik.
Den skulle inte heller hindra sådana överväganden och
hänsynstaganden som även i ett demokratiskt samhälle är
ofrånkomliga vid fördelningen av radiofrekvenser (a. prop.
s. 82).
Om riksdagen finner att lagstiftningen på lokalradiområdet
inte är ändamålsenlig, måste enligt utskottets mening riksdagen
-- inom de ramar grundlagen anger -- ha rätt att vidta
lagstiftningsåtgärder för att få en ändring till stånd. Åtgärder
av detta slag faller väl inom ramen för överväganden och
hänsynstaganden som är ofrånkomliga i ett demokratiskt samhälle.
Avsikten med den föreslagna lagen är att hindra att den
koncentration av ägande och nätverksbildning av
lokalradiostationer som har visat sig möjlig enligt nu gällande
bestämmelser fortsätter. En reform på lokalradiområdet som
bättre tillgoser målsättningen i 3 kap. 2 § andra stycket
yttrandefrihetsgrundlagen får därigenom förutsättningar att bli
meningsfull. Det är enligt utskottets mening således här inte
fråga om någon sådan obehörig inskränkning eller undergrävande
av frihet att begagna radiomediet som det talas om i
grundlagsmotiven.
Utskottet finner alltså att bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra
stycket yttrandefrihetsgrundlagen inte utgör hinder mot den
föreslagna lagstiftningen.
På grund av det anförda förordar utskottet att riksdagen
beslutar en särskild lag av innebörd att tillståndsgivningen för
lokalradio avbryts så snart som möjligt. Den särskilda lagen bör
vara tidsbegränsad. En giltighetstid till utgången av år 1995
bör vara tillräcklig för att förslag om ändrade regler för
lokalradion skall kunna utarbetas och föreläggas riksdagen för
beslut.
Lagen bör utformas i enlighet med lagförslaget i
kanslipromemorian.
Fråga om tillämplighet av 2 kap. 12 § tredje stycket
regeringsformen på lagförslaget
Utskottet har funnit att bestämmelserna i 2 kap. 12 § tredje
stycket regeringsformen om det särskilda
lagstiftningsförfarandet är tillämpliga på det lagförslag som
utskottet lägger fram genom detta betänkande.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning om lokalradion
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om utredning om lokalradion,
res. (m, fp)
2. beträffande avbrytande av tillståndsgivningen på
lokalradioområdet
att riksdagen antar det i bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio.
res. (m, fp)
Stockholm den 17 november 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro
Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s),
Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Nils-Göran Holmqvist (s).
Reservation (mom. 1 och 2)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m),
Jerry Martinger (m), Inger René (m) och Håkan Holmberg (fp)
anser
dels att utskottets bedömning bort ha följande lydelse:
Regeringen beslutade den 14 oktober 1993 om tillkallandet av
en kommitté med parlamentariskt inslag för att utreda den
framtida presspolitiken. Enligt Pressutredningens ursprungliga
direktiv skulle utredningen genomföra en kartläggning av
massmedielandskapet där särskild vikt skall läggas vid bl.a.
konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter och ägarstrukturer (dir.
1993:118). Direktiven har sedermera på initiativ av utskottet
kompletterats i vissa hänseenden som är av intresse i detta
sammanhang. Utskottet anförde att utvecklingen var sådan att
lokalradioreformen måste utvärderas och att lagstiftning mot
ägarkoncentration inom massmedia allvarligt måste övervägas
(bet. 1993/94:KU27). Mot denna bakgrund finns inte anledning för
riksdagen att nu ta initiativ till ytterligare en utredning på
området.
Att tillgripa lagstiftning genom ett utskottsinitiativ för att
avbryta den nu pågående tillståndsgivningen för lokalradion är
enligt utskottets mening en drastisk åtgärd. Det finns anledning
att här erinra om vad konstitutionsutskottet anförde
då möjligheten till utskottsinitiativ infördes. Utskottet
förutsatte att de nya befogenheterna skulle begagnas med
varsamhet. Utskottet anförde vidare att ärenden normalt borde
väckas genom proposition eller motion och att politisk enighet
bör eftersträvas i de fall initiativ kommer i fråga (KU
1970:27).
Ett utskottsinitiativ till lagstiftning som avbryter
tillståndsgivning skulle innebära att vissa orter och landsändar
blev utan lokalradio. I vissa fall skulle det också gynna en del
av dem som redan har tillstånd att sända lokalradio genom att de
slipper en annars förväntad konkurrens av nya radiostationer. I
likhet med Lagrådet anser utskottet att det kan ifrågasättas om
en lagstiftning med denna innebörd är förenlig med 3 kap. 2 §
yttrandefrihetsgrundlagen. Utskottet anser därför att det saknas
anledning att lägga fram förslag till lagstiftning om avbrytande
av tillståndsgivningen.
dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort utgå.
Tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio
Bilaga 1
Inledning
Inom konstitutionsutskottet har föreslagits att utskottet
skall förelägga riksdagen förslag till lagstiftning av innebörd
att det med verkan senast från och med den 24 november 1994 inte
längre skall meddelas tillstånd att sända lokalradio enligt
lokalradiolagen (1993:120). Denna promemoria innehåller ett
förslag till hur en sådan lagstiftning kan utformas.
Bakgrund
Enligt 3 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen får rätten att
sända radioprogram på annat sätt än genom tråd regleras genom
lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att
sända. Bestämmelserna i lokalradiolagen om tillstånd att sända
lokalradio är sådana föreskrifter som avses i
grundlagsbestämmelsen. Lokalradiolagen beslutades den 24
februari 1993 och trädde i kraft den 1 april 1993 (prop.
1992/93:70, bet. 1992/93:KU15, rskr. 1992/93:168).
För rätt att sända lokalradio krävs tillstånd av Radio- och
TV-verket (4 §). Ett tillstånd innebär enligt paragrafen rätt
att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet
inom ett sändningsområde som anges i tillståndet. I 5 §
föreskrivs att sändningsområdena skall utformas så att ett stort
antal sändningstillstånd kan lämnas. Tillståndsperioden är åtta
år och löper ut den 31 december 2000 (8 §).
Enligt vad som anfördes i lokalradiopropositionen (s. 8) visar
utländska erfarenheter att det finns en stark tendens till
kedjebildning inom den privata radion. Lokala radioföretag köps
upp av starkare konkurrenter som på så sätt får tillgång till
ett stort antal sändare där de sänder ut i huvudsak samma
program. Möjligheten att starta nya radiostationer borde enligt
propositionen få till följd att antalet självständiga röster
ökar väsentligt genom att varje radiostation får en oberoende
ställning, med inriktning mot sitt lokala spridningsområde. En
utveckling som skulle leda till att den privata radion kom att
domineras av ett fåtal kedjeföretag skulle, enligt vad som
uttalas i propositionen, inte nämnvärt öka mångfalden i radion
och borde därför motverkas på olika sätt.
I propositionen uttalas vidare att antalet sändningstillstånd
successivt bör anpassas till efterfrågan på sändningsmöjligheter
och att i en första omgång ett 60-tal sändningstillstånd bör
beviljas (s. 9). Det sägs vidare att när den första omgången
sändningstillstånd har beviljats och det finns någon erfarenhet
av verksamheten -- troligen efter 6--12 månader -- nya tillstånd
bör delas ut på de orter där det finns efterfrågan på
sändningsmöjligheter (s. 12). I anslutning härtill anförde
konstitutionsutskottet att det var angeläget att anpassningen
till behovet av sändningsmöjligheter sker fortlöpande, så att
ingen konstlad monopolställning uppstår för tillståndshavare som
får sina tillstånd först (bet. 1992/93:KU15 s. 12).
Lokalradiolagen innehåller olika regler som är avsedda att
motverka maktkoncentration. Ingen kan få mer än ett
sändningstillstånd (5 §) och vissa radio- och TV-företag samt
dagstidningsföretag kan inte få något tillstånd alls (6 och 7
§§). I fråga om sändningarnas innehåll gäller att minst en
tredjedel av sändningstiden per dygn skall användas för program
som framställts särskilt för den egna verksamheten (22 §). Övrig
sändningstid kan användas för främmande program, t.ex. från
kedjeföretag. Granskningsnämnden för radio och TV har i ett
avgörande nyligen slagit fast att en tillståndshavare kan
uppfylla lagens krav på eget programinnehåll genom att nattetid
sända från en automatisk jukebox.
När det gäller tillståndsregleringen kan följande nämnas. Den
som får tillstånd att sända lokalradio skall betala en årlig
avgift till staten på minst 20 000 kronor (minimiavgiften).
Minimiavgiften och annan enligt lagen fastställd avgift justeras
med hänsyn till konsumentprisindex (15 §). Om det finns flera
sökande till ett sändningstillstånd, skall den av dem få
tillståndet som erbjuder sig att betala den högsta årliga
avgiften till staten. Förfarandet har formen av en öppen auktion
där alla sökande är medvetna om vad de andra bjuder. Den som har
lämnat det högsta budet skall genast betala tio procent av
beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande minimiavgiften (12
och 13 §§). Sedan betalning har gjorts, skall tillstånd meddelas
(14 §). Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio-
och TV-verket medger det. Sådant medgivande skall lämnas, om
förvärvaren är behörig att få tillstånd (18 §).
Tillståndshavaren kan frånträda sitt tillstånd genom att göra en
anmälan om detta till Radio- och TV-verket (19 §). Radio- och
TV-verket får återkalla tillstånd i vissa särskilt angivna fall
(28 §).
För de 59 hittills meddelade tillstånden har avgifterna
uppgått till mellan 50 000 kronor och drygt 3 miljoner kronor.
För 40 tillstånd är avgiften över en miljon kronor per år. För
10 tillstånd är årsavgiften mellan en halv miljon kronor och en
miljon kronor. Årsavgiften är lägre än en halv miljon kronor för
9 tillstånd.
Radio- och TV-verket har annonserat ut ytterligare 23
tillstånd. Ansökningstiden gick ut den 11 oktober 1994. Kallelse
har gått ut till en auktion som skall hållas den 24 november
1994.
Skäl som har anförts för att avbryta tillståndsgivningen
Som skäl för att avbryta tillståndsgivningen har följande
anförts.
Den privata lokalradion har nu funnits i drygt ett år. Många
tecken tyder på att den mångfald och lokala förankring som det
talades om i propositionen i stor utsträckning har uteblivit. I
stället förefaller lokalradion domineras av ett fåtal
kapitalstarka nätverksföretag. Dominansen verkar ha förstärkts
under senare tid genom att tidigare självständiga
tillståndshavare har överlåtit verksamheten till företag som
står nätverken nära.
Utvecklingen gör det nödvändigt att redan nu se över
förutsättningarna för den privata lokalradion. Det är viktigt
att fortsatt ägarkoncentration kan hejdas och att riksdagens
ursprungliga intentioner bättre kan tas till vara. Eftersom
reglerna för lokalradion gäller yttrandefrihetens villkor är det
angeläget att föreslagna förändringar har bredast möjliga
förankring. Översynen bör därför göras av en kommitté med
parlamentarisk sammansättning.
Medan arbetet med att utforma förändrade förutsättningar pågår
bör den utveckling som lett fram till den nuvarande situationen
hejdas. Ju längre den nuvarande koncentrationen pågår, desto
svårare blir det att senare få till stånd förändringar.
Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler bör därför avbrytas.
Förslag till lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om
tillstånd att sända lokalradio
Tillståndsgivningen enligt nuvarande regler kan avbrytas genom
att riksdagen antar en särskild lag om saken. Innebörden av en
sådan lag bör då vara att Radio- och TV-verket inte skall
meddela några sändningstillstånd enligt lokalradiolagen. Till
följd av bestämmelsen kommer inga fler nya tillstånd att kunna
meddelas. Sändningstillstånd som frånträtts eller som
återkallats kommer inte heller att kunna delas ut på nytt.
Möjligheten att överlåta tillstånd kvarstår dock oförändrad.
Den särskilda lagen bör vara tidsbegränsad. En giltighetstid
till utgången av år 1995 bör vara tillräcklig för att förslag om
ändrade regler för lokalradion skall kunna utarbetas och
föreläggas riksdagen för beslut.
För att den pågående tillståndsprocessen skall kunna avbrytas
bör lagen träda i kraft senast den 24 november 1994. Detta är
möjligt, om det föreskrivs att lagen träder i kraft dagen efter
den dag då den kommit ut från trycket och detta sker den 23
november 1994. En förutsättning är vidare att kammaren kan
besluta i ärendet vid det arbetsplenum som skall äga rum den
dagen. Ett exempel på ett sådant förfarande är de ändringar i
sekretesslagen i fråga om barnpornografiskt material m.m. som
riksdagen beslutade den 2 juni 1993 och som trädde i kraft dagen
därpå (prop. 1992/93:256, bet. 1992/93:KU40, rskr. 1992/93:364,
SFS 1993:437).
I enlighet med det anförda har upprättats förslag till lag om
tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio. Förslaget har tagits in i bilagan till denna
promemoria (bilaga 2 i betänkandet).
Förslag till
Lag om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända
lokalradio
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs att Radio- och TV-verket till utgången av
år 1995 inte skall meddela nya tillstånd att sända lokalradio
enligt lokalradiolagen (1993:120).
Denna lag träder i kraft dagen efter den dag den kommit ut
från trycket i Svensk författningssamling och gäller till
utgången av år 1995.