I betänkandet behandlar utskottet dels det förslag till
bestämmelse om samverkan mellan riksdagen och regeringen i
frågor som rör Europeiska unionen som regeringen föreslår i
proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen,
dels det förslag till inrättande av en EU-nämnd som
talmanskonferensen föreslår i 1994/95:TK1, dels motioner som
väckts med anledning av förslagen.
Utskottet föreslår att alla bestämmelser som reglerar
samverkan mellan riksdagen och regeringen i frågor som rör
Europeiska unionen och som reglerar EU-nämnden och dess
verksamhet tas in i riksdagsordningen.
Som riksdagen redan i juni fattat principbeslut om, föreslår
konstitutionsutskottet att riksdagen inom sig tillsätter en
EU-nämnd för samråd med regeringen i frågor som gäller
Europeiska unionen. Regeringen skall underrätta nämnden om
frågor som avses bli behandlade i EU-rådet. Regeringen skall
också rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall
föras inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla. Om
nämnden bestämmer det, skall regeringen rådgöra med nämnden även
i andra frågor. -- Konstitutionsutskottet betonar att
EU-nämndens verksamhet inte påverkar regeringens i
regeringsformen fastställda skyldigheter gentemot utrikesnämnden
och inte heller innebär någon förändring av utskottens ställning
och uppgifter enligt riksdagsordningen. Konstitutionsutskottet
avstyrker motionsyrkanden om att delar av samrådet skall
fullgöras mellan regeringen och vederbörande utskott.
Innehållet i bestämmelserna om samverkan och information är i
stort sett detsamma som föreslagits i propositionen. Regeringen
skall fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen
för samarbetet i Europeiska unionen. Regeringen skall vidare
varje år lämna en skrivelse till riksdagen med berättelse över
verksamheten i Europeiska unionen. I den fortlöpande
informationen förutsätts ligga att regeringen förser riksdagen
med material om verksamheten inom EU som gör att även utskotten
kan hålla sig underrättade om vad som pågår inom EU på
utskottets ämnesområde.
Utskotten föreslås också få möjlighet att begära information
av regeringen i fråga om arbetet inom EU på utskottets
ämnesområde.
EU-nämnden skall enligt riksdagens tidigare principbeslut ha
samma antal ledamöter som ett utskott och samma sammansättning.
Konstitutionsutskottet föreslår att samma bestämmelse som för
utskotten införs. Nämnden skall således bestå av udda antal
ledamöter, lägst femton. I talmanskonferensens förslag påpekas
att i principbeslutet ligger att partier som inte får en
ordinarie plats i nämnden kan få extra suppleantplats och därmed
garanteras insyn.
Konstitutionsutskottet delar talmanskonferensens uppfattning
att, i likhet med vad som gäller för utskotten, tystnadsplikt
bör kunna beslutas för EU-nämnden.
Konstitutionsutskottet föreslår att det vid sammanträde med
nämnden skall föras stenografiska uppteckningar över vad som
yttras vid nämndens överläggningar med regeringen. Utskottet
anser att det bl.a. vid granskningen av statsrådens
tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning är
nödvändigt att kunna konstatera vad som förevarit vid
överläggningar mellan EU-nämnden och regeringen.
De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 16 december
1994 såvitt avser val till EU-nämnden och i övrigt den 1 januari
1995.
Till betänkandet har fogats tio reservationer.
Propositionen
I proposition 1994/95:19 föreslår regeringen i denna del att
riksdagen antar följande lydelse av 5 § lag med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen.
Regeringen skall underrätta riksdagen genom organ som
riksdagen bestämmer om frågor som avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd. Regeringen skall i samma former rådgöra
med riksdagen om hur förhandlingarna i rådet skall föras inför
beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i andra
frågor som riksdagen bestämmer.
Regeringen skall dessutom dels fortlöpande informera riksdagen
om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen,
dels varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över
verksamheten i Europeiska unionen.
Talmanskonferensens förslag
I förslag till riksdagen 1994/95:TK1 föreslår
talmanskonferensen att riksdagen antar ett av en
talmanskonferensens arbetsgrupp framlagt förslag till lag om
ändring i riksdagsordningen.
Lagförslaget är intaget som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:19
1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- hos regeringen begär att den skall verka för
att dagordningar och beslutsunderlag från EU:s ministerråd
tillställs regeringen i god tid före ministerrådsmötena,
3. att riksdagen -- om det blir ett klart ja i
folkomröstningen -- i enlighet med vad i motionen anförts ger
talmanskonferensen i uppdrag att snabbt utreda hur riksdagens
EU-arbete skall formas.
1994/95:U24 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att -- för den händelse ja-sidan vinner folkomröstningen
-- 5 § i lagförslaget ändras genom att följande mening ersätter
andra meningen ("Regeringen skall i samma -- -- -- bestämma"):
Regeringen skall i Europeiska unionens råd verkställa de beslut
som fattas av riksdagen eller av riksdagsorgan som riksdagen
överlåtit beslutsrätt till beträffande ärenden som skall avgöras
i Europeiska unionens råd. Finner regeringen att av riksdagen
sålunda fattade beslut inte kan verkställas skall riksdagen
eller vederbörligt riksdagsorgans godkännande inhämtas innan
regeringen i Europeiska unionens råd intar ny ståndpunkt.
Motioner väckta med anledning av förslag 1994/95:TK1
1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in
föreskrifter om skyldighet för regeringen att underrätta,
informera och rådgöra med riksdagen i enlighet med vad i
motionen anförts,
2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
innebörden av det parlamentariska statsskicket när det gäller
regeringens handlande inom Europeiska unionen,
3. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en
föreskrift om skyldighet för regeringen att informera
riksdagsutskott om frågor med anknytning till Europeiska unionen
i enlighet med vad i motionen anförts,
4. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en
föreskrift om samråd mellan nämnden för Europeiska unionen och
riksdagens utskott i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en
föreskrift om stenografisk uppteckning av vad som yttras vid
vissa sammanträden med nämnden för Europeiska unionen i enlighet
med vad i motionen anförts.
1994/95:K5 av Agne Hansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
antar talmanskonferensens förslag med de förtydliganden om
arbetsformer som angetts i motionen.
1994/95:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att -- i stället för
talmanskonferensens förslag -- 8 kap. 14 § riksdagsordningen ges
följande lydelse:
För samråd skall, enligt 5 § lagen (1994:000) med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen och för beslut om
regeringens agerande i Europeiska unionens råd i frågor av
större vikt, riksdagen inom sig för varje valperiod tillsätta en
nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).
Varje i riksdagen representerat parti som i val uppnått 4 % i
riket skall vara representerat i nämnden. Nämndens storlek måste
bestämmas utifrån detta så att den återspeglar riksdagens
sammansättning och antalet representerade partier, dock minst 15
och högst 21 ledamöter.
Tilläggsbestämmelserna 4.3.1, 4.11.1, 4.11.3 och 4.11.4 skall
tillämpas på nämnden.
Nämnden skall i frågor av större vikt inhämta yttrande från
berört fackutskott. Beslut om Sveriges agerande kan fattas av
nämnden i förening med fackutskott. Om regeringen har från detta
beslut avvikande uppfattning äger den rätt att få frågan prövad
av riksdagen in plenum.
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nämndens arbete.
1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i
riksdagsordningen från talmanskonferensen 1994/95:TK1 vad gäller
tilläggsbestämmelse 7.1.1.,
2. att riksdagen i övrigt avslår talmanskonferensens förslag
om ändring i riksdagsordningen 1994/95:TK1,
3. att riksdagen antar motionens förslag till ändring i
riksdagsordningen angående en nämnd i riksdagen för Europeiska
unionen m.m.
1994/95:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas
1. att 5 § i regeringens förslag till lag med anledning av
Sveriges anslutning till Europeiska unionen överförs till
riksdagsordningen,
2. att riksdagen beslutar att såväl besluts- som
diskussionsprotokoll skall föras vid EU-nämndens sammanträden.
1994/95:K9 av Maj-Lis Lööw och Margaretha af Ugglas (s, m)
vari yrkas att riksdagen beslutar att anta talmanskonferensens
förslag till riksdagen (1994/95:TK1) med den ändring som
föreslås i motionen.
Motion väckt under allmänna motionstiden 1994
1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att riksdagen vid en svensk
EU-anslutning inrättar utskott där regeringen förankrar sina
ställningstaganden innan beslut fattas i ministerrådet.
Utskottet
Inledning
Sveriges förhandlingar om medlemskap i Europeiska unionen (EU)
inleddes den 1 februari 1993 och avslutades den 12 april 1994.
Förhandlingarna resulterade i ett anslutningsfördrag mellan
Europeiska unionens medlemsländer och de ansökande länderna
Norge, Österrike, Finland och Sverige. Fördraget och slutakten
undertecknades den 24 juni 1994. Den 13 november 1994 hölls
folkomröstning i hela landet om svenskt medlemskap i Europeiska
unionen. Folkomröstningen resulterade i ett bifall till
medlemskap. Riksdagen beslöt den 23 november 1994 (bet.
1994/95:KU9, rskr. 24) att ändra regeringsformen så att
riksdagen kan överlåta viss beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna (EG).
Utskottet behandlar i sitt betänkande 1994/95:KU17 regeringens
förslag till lag med anledning av Sveriges anslutning till
Europeiska unionen. De delar av regeringens förslag som rör
formerna för samråd och information mellan regering och riksdag
m.m. -- 5 § i anslutningslagen -- tas dock för en samordnad
behandling upp här i samband med förslaget från
talmanskonferensens arbetsgrupp om inrättande av en EU-nämnd och
vissa andra förändringar i riksdagens arbete med anledning av en
anslutning till EU.
Grundläggande bestämmelser om rikets styrelse
I regeringsformen finns grundläggande bestämmelser bl.a. om
statsskickets grunder, riksdagen och riksdagsarbetet, regeringen
och regeringsarbetet, lagar och andra föreskrifter, förhållandet
till andra stater samt om kontrollmakten.
Statsskickets grunder regleras i 1 kap. regeringsformen.
Enligt 1 § förverkligas den svenska folkstyrelsen genom bl.a.
ett representativt och parlamentariskt statsskick. Enligt 4 § är
riksdagen folkets främsta företrädare, och riksdagen stiftar
lag, beslutar om skatt till staten och bestämmer hur statens
medel skall användas. Riksdagen granskar vidare rikets styrelse
och förvaltning. Regeringen styr enligt 6 § riket och är
ansvarig inför riksdagen.
Riksdagen, som utses genom fria, hemliga och direkta val,
består enligt 3 kap. 1 § av en kammare med 349 ledamöter. I 4
kap. finns bestämmelser om riksdagsarbetet. Ytterligare
bestämmelser om riksdagsarbetet finns i riksdagsordningen. I
3--5 kap. riksdagsordningen finns noggranna bestämmelser om
riksdagsärendens väckande, beredning och avgörande. Ärenden
avgörs regelmässigt i kammaren. Vidare finns i 7 kap.
riksdagsordningen gemensamma bestämmelser om val inom riksdagen
samt i 8 kap. bestämmelser om vissa befattningshavare och organ,
bl.a. om utrikesnämnden.
Riksdagsordningen är uppdelad i huvudbestämmelser och
tilläggsbestämmelser. För ändring i tilläggsbestämmelser gäller
samma regler som för vanlig lag. För ändring i
huvudbestämmelserna krävs enligt 8 kap. 16 och 17 §§
regeringsformen antingen två likalydande beslut med val emellan
eller ett beslut som fattas med kvalificerad majoritet.
Av 10 kap. regeringsformen framgår att regeringen har
omfattande befogenheter i fråga om utrikespolitiken. I samband
med tillkomsten av regeringsformen och riksdagsordningen
konstaterade Grundlagberedningen (se betänkande Ny
regeringsform, Ny riksdagsordning, SOU 1972:15) och regeringen
(prop. 1973:90) att utrikespolitikens betydelse för rikets
säkerhet motiverar att riksdagen försäkrar sig om en vidsträckt
insyn däri och ett starkt inflytande däröver. I 10 kap.
regeringsformen finns också bestämmelser som garanterar
riksdagen ett visst inflytande på viktigare utrikespolitiska
avgöranden. Enligt 2 § måste regeringen sålunda inhämta
riksdagens godkännande innan en för riket bindande
internationell överenskommelse ingås och detta inte bara när
överenskommelsen förutsätter lagstiftning utan också när
överenskommelsen är av större vikt. Enligt 5 § kan sedan den 1
december 1994 riksdagen överlåta beslutanderätt till Europeiska
gemenskaperna så länge som dessa har ett fri- och
rättighetsskydd motsvarande det som ges i regeringsformen och i
den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. I övrigt kan bara
riksdagen besluta om överlåtelser till icke svenska organ av
beslutanderätt som direkt grundar sig på regeringsformen och som
gäller normgivning, finansmakt och traktaträtt. Vidare skall
regeringen enligt 6 § fortlöpande hålla utrikesnämnden
underrättad om de utrikespolitiska förhållanden som kan få
betydelse för riket och överlägga med nämnden om dessa så ofta
det erfordras. I alla utrikesärenden av större vikt skall
regeringen före avgörandet överlägga med nämnden, om det kan
ske. -- Riksdagens ställning i den utrikespolitiska
beslutsprocessen belystes vid utskottsbehandlingen av en motion
i ämnet vid riksmötet 1976/77 (bet. KU 1976/77:36).
Huvudsakligt innehåll i propositionen i denna del och i
talmanskonferensens förslag samt i motionerna
I regeringens förslag till lag med anledning av Sveriges
anslutning till Europeiska unionen föreslås en särskild
bestämmelse om att regeringen skall vara skyldig att underrätta
riksdagen om frågor som avses bli behandlade i Europeiska
unionens råd samt att rådgöra om hur förhandlingarna i rådet
skall föras inför beslut som regeringen bedömer som
betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer. Denna
informations- och samrådsskyldighet skall fullgöras i organ som
riksdagen skall utse för ändamålet. Dessutom skall regeringen
lämna riksdagen mera allmän information om samarbetet inom EU.
Denna informationsskyldighet skall fullgöras i kammaren. Årligen
skall riksdagen också få en skriftlig redogörelse för
EU-samarbetet.
I det av talmanskonferensen överlämnade förslaget föreslås att
det i riksdagsordningen skall införas en bestämmelse att
riksdagen skall tillsätta en särskild nämnd för det samråd som
föreslås i propositionen. Därutöver lämnas förslag om nämndens
arbetsformer.
I anledning av talmanskonferensens förslag har motioner väckts
av Kurt Ove Johansson m.fl. (s), Agne Hansson m.fl. (c), Birgit
Friggebo m.fl. (fp), Gudrun Schyman m.fl. (v) och Marianne
Samuelsson m.fl. (mp) samt av Maj-Lis Lööw (s) och Margaretha af
Ugglas (m). I s- och fp-motionerna begärs vissa förändringar och
tillägg i förhållande till förslagen i propositionen och
talmanskonferensens förslag, liksom i motionen av Maj-Lis Lööw
och Margaretha af Ugglas, som avser undantag från nämndens
kompetensområde. I c-motionen önskas förtydliganden. I
v-motionen begärs större förändringar i förslaget. I mp-motionen
yrkas avslag på förslaget i huvudsak och läggs fram ett förslag
till annorlunda reglering av samverkansskyldigheten.
Fråga om avslag på talmanskonferensens förslag
I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begärs i
yrkande 2 att riksdagen avslår förslaget utom såvitt avser
avskaffande av vissa parlamentarikerkommittéer.
Utskottet anser att talmanskonferensens förslag kan ligga till
grund för en reglering av samverkan mellan riksdag och regering
i EU-frågor, och utskottet avstyrker motion 1994/95:K7 yrkande
2. Utskottet behandlar i fortsättningen av betänkandet olika
delar av förslaget.
Samverkan mellan riksdagen och regeringen i EU-frågor
Utredningar
Grundlagsutredningen inför EG framhöll i sitt betänkande EG
och våra grundlagar (SOU 1993:14) att det är utomordentligt
viktigt att riksdagen och regeringen samråder om de beslut som
Sverige i egenskap av EG-medlem kommer att vara med om att fatta
inom EG:s institutioner. Utredningen ansåg att det bör fastslås
att regeringen är skyldig att informera och konsultera riksdagen
inför viktigare avgöranden i EG. Efter att ha övervägt om
samrådet borde förläggas till utrikesnämnden eller utskotten
stannade utredningen för att det inom riksdagen bör inrättas ett
särskilt sammanhållet samrådsorgan i EG-frågor i form av en
nämnd. Därutöver förordade utredningen att information lämnades
inför kammaren.
Att samrådet inte borde ske i utrikesnämnden motiverade
utredningen bl.a. med att EG-politiken kvantitativt kommer att
domineras av frågor som saknar anknytning till den traditionella
utrikespolitiken eller bara i ringa utsträckning berör denna.
Beträffande utskotten påpekade utredningen att det skulle vara
av stort värde för samarbetets demokratiska förankring om
utskotten anförtroddes samrådsuppgiften. En rad problem skulle
dock uppkomma, och utredningen framhöll bl.a. att de enskilda
utskotten saknar överblicken över den samlade EG-politiken. Det
var också så, fortsatte utredningen, att om många krafter söker
påverka en motpart kan deras sammanlagda inflytande riskera att
bli mindre än om de samordnar sina ansträngningar genom en
talesman.
När det gäller förhållandet mellan nämnden och utskotten
påpekade utredningen att nämnden -- för att kunna ge råd som är
representativa för riksdagen -- inte bara bör ta hänsyn till
partiernas allmänpolitiska synpunkter utan också väga in de
berörda utskottens mer expertbetonade synpunkter. Det var därför
viktigt att det finns goda kontakter mellan nämnden och
utskotten både på politikerplanet och på tjänstemannaplanet.
Initiativet till dessa kontakter borde kunna tas från båda
hållen. Enligt utredningen kunde man utgå från att de enskilda
utskotten kommer att bevaka den svenska beslutsprocessen inför
viktigare avgöranden på sina områden och att de på olika sätt
framför sina ståndpunkter. Även nämnden borde aktivt söka
information om utskottens synpunkter.
Frågan om samverkan mellan regeringen och riksdagen togs också
upp av EG-lagsutredningen i dess betänkande Anslutning till EU
(SOU 1994:10). Utredningen diskuterar olika alternativa
lösningar när det gäller frågan om samrådsskyldigheten bör
omfatta alla frågor eller om den bör avgränsas på något sätt.
Enligt utredningen vore det allmänt sett angeläget att riksdagen
får goda möjligheter att påverka förhandlingsupplägget i mera
betydelsefulla frågor, medan detaljer och teknikaliteter med
fördel kan hanteras av regeringen på egen hand. Utredningen
diskuterar till en början om bestämmelserna om fördelning av
normgivningsmakten i 8 kap. regeringsformen kunde vara en
utgångspunkt men avvisar av olika skäl detta alternativ. En
väsentlig olägenhet som utredningen pekar på är att det inte
alltid är lätt att fastställa gränsen mellan riksdagens och
regeringens kompetens enligt regeringsformen. Ett annat
alternativ skulle enligt utredningen vara att låta
samrådsskyldigheten avse alla sådana rådsbeslut som blir direkt
tillämpliga här i landet eller som kräver riksdagens medverkan
för att kunna genomföras. En sådan ordning är tilltalande främst
därför att riksdagen härigenom får ett relativt omfattande
inflytande på det gemenskapsrättsliga området. En nackdel med en
så långt gående skyldighet att samråda är dock enligt
utredningen att riksdagen då kommer att belastas med en rad
frågor av förhållandevis ringa betydelse. Därmed finns det också
en risk för att de stora och viktiga frågorna försvinner i
mängden. Enligt utredningen bör man emellertid söka sig fram på
en annan väg som i bästa fall dels på ett naturligt och
ändamålsenligt sätt koncentrerar samrådet på de viktigare
frågorna, dels låter samrådets omfattning bli resultatet av en
levande dialog mellan regeringen och riksdagen.
EG-lagsutredningen ansåg -- främst med tanke på de politiska
bindningar som uppstår i Europeiska rådet -- det naturligt att
riksdagen ges information också om den ståndpunkt Sverige skall
inta i de frågor som skall avhandlas på kommande möten i detta
råd. Det kan enligt utredningen gå till på samma sätt som
föreslagits beträffande frågor som skall behandlas i Europeiska
unionens råd. Riksdagen kan emellertid finna att det hellre bör
ske i någon annan ordning. Utredningen föreslår därför bara att
information skall lämnas.
Betänkandet har lagts till grund för det förslag till lag med
anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen som
lagts fram i proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen.
Propositionen
I propositionen föreslås att regeringens skyldigheter i
förhållande till riksdagen regleras i anslutningslagen.
Lagförslaget innehåller en särskild bestämmelse om att
regeringen skall vara skyldig att underrätta riksdagen om frågor
som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd (EU-rådet
eller ministerrådet) samt att rådgöra om hur förhandlingarna i
rådet skall föras inför beslut som regeringen bedömer som
betydelsefulla och i andra frågor som riksdagen bestämmer. Denna
informations- och samrådsskyldighet skall fullgöras i organ som
riksdagen skall utse för ändamålet. Dessutom skall regeringen
lämna riksdagen mera allmän information om samarbetet inom EU.
Denna informationsskyldighet skall fullgöras i kammaren. Årligen
skall riksdagen också få en skriftlig redogörelse för
EU-samarbetet.
I propositionen erinrar regeringen om att ett svenskt
medlemskap innebär att Sverige på de områden som faller inom
EG:s kompetens kommer att ha inflytande på och delta i de beslut
EG fattar men kan bli bundet också av beslut vi motsatt oss. I
vissa fall får besluten direkt verkan i Sverige. I andra fall
kommer det att fordras att interna svenska regler ges enligt den
arbetsfördelning som nu gäller mellan riksdagen och regeringen.
Regeringen konstaterar att medlemskapet som sådant och
EG-rätten inte ställer några krav på hur samspelet mellan
statsmakterna skall ordnas, utan att detta i stället helt och
hållet är en nationell angelägenhet. Enligt parlamentarismens
principer skulle regeringen, om Sverige blir medlem i EU, i sitt
sätt att sköta Sveriges intressen inom EU visserligen ansvara
inför riksdagen. Men riksdagens medverkan skulle bli indirekt
och riksdagens kontroll av regeringen utövas i efterhand.
Regeringen anför att detta skulle innebära att Sverige blir
folkrättsligt bundet av beslut inom riksdagens nuvarande
kompetensområde som fattas utan någon direkt medverkan av
riksdagen, även om riksdagens medverkan ibland kan vara
nödvändig för att Sverige skall kunna uppfylla de förpliktelser
som följer av beslutet.
Regeringen anser att det inte är tillräckligt att riksdagens
inflytande utövas endast genom kontroll i efterhand utan att det
är önskvärt med en ordning där riksdagen därutöver får ett
aktivt och reellt inflytande som gör det möjligt att på förhand
påverka de ståndpunkter som Sverige skall inta inför
förhandlingar och beslutsfattande inom EU. Enligt regeringen bör
riksdagen även i övrigt som folkets främsta företrädare få insyn
i och ges inflytande över den process som leder fram till för
vårt land viktiga och bindande beslut.
Samrådet syftar enligt propositionen till att Sveriges
inställning i olika frågor skall bli parlamentariskt förankrad.
I författningskommentaren (s. 561) framhålls att förslaget för
regeringens del innebär en möjlighet att förankra den ståndpunkt
regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i rådet och att
regeringen skall kunna försäkra sig om riksdagens accept av
förhandlingsståndpunkten. Vidare framhålls att det är viktigt
att göra klart att det formellt är regeringen som företräder
Sverige vid ministerrådets möten. Även om regeringen har skaffat
sig en accept från t.ex. ett riksdagsorgan som har inrättats för
detta samrådsförfarande, agerar regeringen med fullt politiskt
ansvar vid rådets möten. Regeringen anför att ett riksdagsorgans
uttalanden självfallet inte kan bli bindande för hela riksdagen
och att det också saknar formell konstitutionell betydelse.
När det gäller informations- och samrådsskyldigheten
beträffande beslut i EU-rådet görs inte några formella
avgränsningar. Alla frågor oavsett detaljeringsnivån skall i
princip omfattas. I första hand skall det dock ankomma på
regeringen att ta initiativ till samråd i de frågor som den
anser vara betydelsefulla. Som en riktpunkt för avgörandet av
vad som skall anses som betydelsefulla frågor anges sådana
spörsmål som faller inom riksdagens normgivningskompetens men
där beslutanderätten överlåtits till EG. Riksdagsorganet skall
ha frihet att påkalla samråd i vilken annan fråga som helst. Det
förutsätts att regeringen och samrådsorganet själva finner en
lämplig avgränsning. I sammanhanget påpekas att viktigare
utrikespolitiska frågor och frågor om utrikespolitiska
förhållanden, som kan få betydelse för riket, liksom hittills,
skall behandlas i utrikesnämnden.
När det gäller en mera allmän informationsgivning föreslås att
regeringen fortlöpande skall informera riksdagen om vad som sker
inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Vidare föreslås
att regeringen varje år till riksdagen skall lämna en skriftlig
redogörelse över verksamheten i Europeiska unionen.
I propositionen tar regeringen inte ställning till
organisationen i riksdagen för samrådet med regeringen. Oavsett
hur samrådet organiseras utgår regeringen från att kontakter
upprätthålls med berörda riksdagsutskott. Det framhålls också
att en författningsreglering av samrådsskyldigheten inte
utesluter att samråd även kan ske informellt på annat sätt. Som
exempel nämns överläggningar med partiledarna och andra
kontakter med företrädare för riksdagens partier under olika
ärendens beredning.
I propositionen behandlas också frågan om information till
riksdagen om vad som skall förekomma på möten med Europeiska
rådet.
Europeiska rådet består av medlemsstaternas stats- eller
regeringschefer och sammanträder som regel en gång per halvår.
Europeiska rådet skall enligt artikel. D i Maastrichtfördraget
tillföra unionen de impulser som är nödvändiga för dess
utveckling och skall fastställa allmänna politiska riktlinjer i
detta avseende.
EG-lagsutredningen ansåg det -- främst med tanke på de
politiska bindningar som uppstår i Europeiska rådet -- naturligt
att riksdagen ges information också om den ståndpunkt Sverige
skall inta i de frågor som skall avhandlas på kommande möten i
detta råd.
Regeringen förklarar att den delar utredningens mening att
information också skall lämnas rörande frågor som skall tas upp
i Europeiska rådet. Det ligger enligt regeringen också i sakens
natur att riksdagen skall kunna begära att information lämnas i
sådana frågor. Något förslag till författningsreglering om detta
läggs inte fram.
Regeringen understryker även i detta sammanhang
utrikesnämndens betydelse.
Talmanskonferensens förslag
Riksdagen har våren 1994 (förs. 1993/94:TK3, bet. KU18) fattat
ett principbeslut om inrättandet av en nämnd för Europeiska
unionen med uppgift att samråda med regeringen inför beslut i
Europeiska unionens råd, EU-nämnden. Den skulle ha samma antal
ledamöter och sammansättning som utskotten. Formerna för
nämndens arbete, kontakter med utskotten, behovet av
kansliresurser och andra frågor skulle utredas vidare, i första
hand av Riksdagsutredningens expertgrupp.
I det nu lämnade förslaget 1994/95:TK1 föreslås att i
riksdagsordningen införs en bestämmelse enligt vilken riksdagen
inom sig skall tillsätta en nämnd för Europeiska unionen för
samråd enligt regeringens förslag till anslutningslag.
Motioner
I den under allmänna motionstiden 1994 väckta motionen
1993/94:U508 av Hadar Cars m.fl. (fp) begärs (yrkande 3) ett
tillkännagivande om behovet av att riksdagen vid en svensk
EU-anslutning inrättar ett utskott där regeringen förankrar sina
ställningstaganden innan beslut fattas i ministerrådet.
Enligt motion 1994/95:U15 av Gudrun Schyman m.fl. (v) är
propositionen relativt oprecis i sin diskussion om riksdagens
inflytande över Sveriges arbete i EU. Formerna för samråd och
information är vagt definierade. I allt som omfattas av
EU-beslut förvandlas riksdagen enligt motionärerna från
lagstiftare till samrådsinstans och informationsmottagare. De
menar att detta innebär en stark uttunning av riksdagens
ställning och en mycket stark förskjutning av makt från
riksdagen till regeringen. Motionärerna menar att en EU-nämnd
bör inrättas, men att denna skall ha skyldighet att delegera
sakfrågor av icke obetydlig vikt till riksdagens olika utskott.
Motionärerna begär (yrkande 3) att talmanskonferensen snabbt bör
utreda de mer exakta formerna för riksdagens inflytande och att
dessa bör få en utformning i enlighet med i motionen angivna
riktlinjer. Syftet skall uttryckligen vara att minimera skadorna
för den parlamentariska demokratin med ett EU-medlemskap.
Systemet förutsätter enligt motionärerna också att EU:s
dagordningar och förslag kommer till regeringen i god tid före
ministerrådsmötena, och de begär att regeringen skall verka för
att så sker (yrkande 2).
I motion 1994/95:K6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hänvisar
motionärerna till att de tidigare förordat att nämnden skall
kunna fatta beslut som riktningsgivande för regeringen. De begär
nu (yrkande 1 delvis) att nämnden skall inrättas inte bara för
samråd utan även för att fatta beslut om regeringens agerande i
EU-rådet i frågor av större vikt, att sådant beslut också skall
kunna fattas av nämnden i förening med fackutskott och att
beslut på regeringens begäran i sista hand skall fattas av
riksdagen i plenum. Motionärerna medger att riksdagen därmed
överlåter beslutsmakt till nämnden, men de anser att
grundproblemet är överlåtelsen av lagstiftningsmakt från
riksdagen till EU-organ, som det gäller att hantera på ett
arbetsmässigt rimligt sätt så att riksdagen har en möjlighet att
något kunna styra hur Sveriges rösträtt används vid rådets
lagstiftning.
Riksdagens inflytande betonas också i motion 1994/95:U24 av
Marianne Samuelsson m.fl. (mp). Motionärerna anför att
lagstiftningsmakten vid ett EU-medlemskap förskjuts från
riksdagen till rådet och att det marginella svenska inflytandet
på EU:s lagstiftning utövas av regeringen och inte av riksdagen.
Motionärerna kritiserar förslaget i propositionen som enligt
deras uppfattning innebär att regeringen bara blir skyldig att
underrätta riksdagen men inte att följa riksdagens beslut.
Enligt motionärerna förvandlas riksdagen därmed från
lagstiftande parlament till rådgivande remissinstans.
Motionärerna föreslår (yrkande 1) att det i lagen skall
föreskrivas att regeringen i Europeiska unionens råd skall
verkställa de beslut som fattas av riksdagen eller av
riksdagsorgan som riksdagen överlåtit beslutsrätt till
beträffande ärenden som skall avgöras i Europeiska unionens råd.
Motionärernas förslag innebär vidare att om regeringen finner
att av riksdagen sålunda fattade beslut inte kan verkställas,
skall riksdagen eller vederbörligt riksdagsorgans godkännande
inhämtas innan regeringen i Europeiska unionens råd intar en ny
ståndpunkt.
I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anförs
att regeringen naturligtvis skall företräda Sverige i
EU-sammanhang men att riksdagen åtminstone genom utskotten och
EU-nämnden bör ha en beslutsrätt som garanterar parlamentarismen
och att besluten grundas i den parlamentariska situationen i
riksdagen. Motionärerna begär (yrkande 3 delvis) att regeringens
förhandlingsmandat skall fastställas inför beslut i EU-rådet av
den inom riksdagen tillsatta EU-nämnden i alla ärenden utom
utrikes- och jordbrukspolitiska ärenden. I utrikes- och
jordbrukspolitiska ärenden skall enligt samma motionsyrkande
förhandlingsmandatet fastställas av respektive utskott inom
riksdagen.
Kurt Ove Johansson m.fl. (s) diskuterar i motion 1994/95:K4
(yrkande 2) innebörden av samverkan mellan regeringen och
riksdagen och framhåller att samspelet i realiteten är avsett
att ge regeringen en möjlighet att förankra den ståndpunkt
regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i EU-rådet. Det är
meningen att regeringen skall kunna försäkra sig om riksdagens
accept av en förhandlingsståndpunkt. Riksdagen bör genom nämnden
i praktiken komma att få ett reellt inflytande när det gäller
Sveriges ståndpunkter vid mötena i EU-rådet, och man bör kunna
utgå från att regeringen inte kommer att företräda en ståndpunkt
som står i strid med vad nämnden har gett uttryck för i
samrådet. Detta är enligt motionärerna kärnan i parlamentarismen
och innebär en faktisk medverkan från riksdagens sida i
lagstiftningsprocessen i EU-rådet.
Men även om regeringen genom nämnden har försäkrat sig om en
riksdagens accept måste det enligt motionärernas mening stå
klart att regeringen agerar med fullt politiskt ansvar.
Uttalanden i EU-nämnden kan självfallet, framhåller
motionärerna, inte bli bindande för hela riksdagen och de saknar
formell konstitutionell betydelse. Riksdagen kan alltid utkräva
politiskt ansvar av regeringen när det gäller hur den har
hanterat en förhandling i rådet även i fall då uppläggningen av
förhandlingen inte har blivit föremål för några kommentarer i
riksdagsorganet. Motionärerna påminner i detta sammanhang om
bestämmelserna om kontrollmakten i 12 kap. 1--5 §§
regeringsformen och uttalar att riksdagen skall vara oförhindrad
att avge misstroendeförklaring enligt 12 kap. 4 §
regeringsformen alldeles oberoende av vad som förekommit i
samrådet mellan EU-nämnden och regeringen.
Frågan om bestämmelsernas placering tas upp i två
motioner.
I motion 1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anförs att
samverkansbestämmelsen rör en fråga av mycket stor betydelse för
folkstyrelsens framtida villkor och former på de områden
samarbetet med Europeiska unionen avser. Detta förhållande borde
enligt motionärerna komma till uttryck i regleringen genom att
den centrala bestämmelsen om EU-nämnden och om regeringens
skyldigheter gentemot nämnden tas in i 10 kap. regeringsformen,
på samma sätt som gäller för utrikesnämnden. Att nu ändra
regeringsformen är emellertid inte möjligt. Motionärerna anser
av det skälet och för att få en bättre konsekvens och
överskådlighet av bestämmelserna att innehållet i den föreslagna
5 § anslutningslagen bör tas in i riksdagsordningen. De begär
(yrkande 1) att riksdagen skall besluta att i riksdagsordningen
ta in föreskrifter om skyldighet för regeringen att underrätta,
informera och rådgöra med riksdagen.
Även i motion 1994/95:K8 av Birgit Friggebo m.fl. (fp)
föreslås (yrkande 1) av liknande skäl att samrådsbestämmelsen i
5 § anslutningslagen förs över till riksdagsordningen.
Utskottets bedömning
Begäran om förslag från talmanskonferensen m.m.
Med hänsyn till att ett förslag från talmanskonferensen om
formerna för riksdagens inflytande i EU-frågor nu föreligger får
motion 1994/95:U15 yrkandena 2 och 3 anses tillgodosedd.
Detsamma gäller motion 1993/94:U508 yrkande 3.
Samverkansbestämmelsernas placering
Bestämmelserna om samverkan mellan riksdag och regering i
EU-frågor är av mycket stor betydelse för möjligheterna för
riksdagen att påverka utvecklingen inom de områden som
samarbetet i Europeiska unionen avser. De kommer därmed att
gälla grunderna för folkstyrelsen. Detta talar i sig för att
bestämmelserna, som anförs i motionerna 1994/95:K4 och
1994/95:K8, borde tas in i en författning av högre dignitet.
Bestämmelserna måste vidare kompletteras med bestämmelser om
riksdagens arbetsformer, som hör hemma i riksdagsordningen.
Att hänvisa från riksdagsordningen till reglering i lag av lägre
valör är olämpligt. Enligt utskottets uppfattning talar dessa
omständigheter starkt för att regleringen av samverkan helt
placeras i riksdagsordningen. Mot detta kan invändas att
samverkansbestämmelserna riktar sig till regeringen och anger
regeringens skyldigheter. Dessa skyldigheter gäller dock
gentemot riksdagen, och i riksdagsordningen finns redan
bestämmelser som ålägger regeringen skyldigheter gentemot
riksdagen.
Utskottet finner med hänvisning till det anförda att
samverkansbestämmelserna i sin helhet bör placeras i
riksdagsordningen, och motionerna 1994/95:K4 yrkande 1 och
1994/95:K8 yrkande 1 tillstyrks därigenom.
Innebörden av samverkan
Såväl Grundlagsutredningen inför EG som EG-lagsutredningen
betonade vikten av samråd mellan regering och riksdag om de
beslut som Sverige i egenskap av EG-medlem kommer att vara med
om att fatta inom EG:s institutioner. EG-lagsutredningens
betänkande har lagts till grund för regeringens förslag till
samverkansbestämmelse, och även talmanskonferensens arbetsgrupps
förslag hänvisar i vissa delar till förslaget.
Som anförs i propositionen ansvarar regeringen i sitt sätt att
sköta Sveriges intressen inom EU enligt parlamentarismens
principer visserligen inför riksdagen, men riksdagens medverkan
skulle bli indirekt och riksdagens kontroll av regeringen utövas
i efterhand. Utskottet anser, i likhet med regeringen, det
inte vara tillräckligt att riksdagens inflytande utövas endast
genom kontroll i efterhand, utan det är önskvärt med en ordning
där riksdagen därutöver får ett aktivt och reellt inflytande som
gör det möjligt att på förhand påverka de ståndpunkter som
Sverige skall inta inför förhandlingar och beslutsfattande inom
EU.
Den föreslagna ordningen innebär en möjlighet att förankra den
ståndpunkt regeringen ämnar inta vid förhandlingarna i rådet och
att kunna försäkra sig om riksdagens accept av
förhandlingsståndpunkten. Enligt utskottet är det dock viktigt
att göra klart att det formellt är regeringen som företräder
Sverige och att -- även om regeringen har skaffat sig en accept
från t.ex. ett riksdagsorgan som har inrättats för
samrådsförfarandet -- regeringen agerar med fullt politiskt
ansvar vid rådets möten. Ett riksdagsorgans uttalanden kan, som
framhålls i propositionen, inte bli bindande för hela riksdagen
och saknar också formell konstitutionell betydelse.
Utskottet vill erinra om att det av 1 kap. 4 § regeringsformen
framgår att det är riksdagen som stiftar lag, beslutar om skatt
till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Med
nuvarande grundlagsreglering är det inte möjligt att till något
eller några riksdagens organ delegera uppgiften att fatta för
regeringen bindande beslut. Enligt utskottets mening finns det
inte heller anledning att nu utreda möjligheterna att införa
sådan möjlighet.
En ordning där regeringen inom samrådets ram skulle kunna
hänskjuta frågor till riksdagen i plenum kan utskottet inte
heller förorda. Riksdagens godkännande i olika frågor bör
regeringen i sedvanlig ordning begära genom proposition till
riksdagen.
Riksdagen har den 7 juni 1994 fattat principbeslut (bet.
1993/94:KU18) att en nämnd för Europeiska unionen, EU-nämnden,
skall inrättas för samråd och för att tillförsäkra riksdagen
inflytande över beslutsprocessen. EU-nämndens uppgift bör bli
den i propositionen föreslagna. Regeringen bör således
underrätta nämnden om frågor som avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd samt rådgöra med nämnden om hur
förhandlingarna i rådet skall föras inför beslut som regeringen
bedömer som betydelsefulla och i andra frågor som nämnden
bestämmer.
Genom EU-nämnden får riksdagen enligt utskottets bedömning i
praktiken ett reellt inflytande när det gäller Sveriges
ståndpunkter vid mötena i Europeiska unionens råd. Man bör
nämligen kunna utgå från att regeringen inte kommer att
företräda en ståndpunkt som står i strid med vad nämnden har
gett uttryck för i samrådet.
Det som sagts om innebörden av samverkan har betydelse för det
politiska ansvarstagandet. Om riksdagen redan från början skulle
binda regeringen med fastställda förhandlingsdirektiv, skulle
regeringens politiska ansvar för agerandet i EU-förhandlingarna
uttunnas avsevärt. Som uttalas i propositionen kan inte heller
ett riksdagsorgans uttalanden bli bindande för hela riksdagen,
och sådana uttalanden saknar formell konstitutionell betydelse.
Det är, som också påpekas i propositionen, regeringen som
företräder Sverige vid ministerrådets möten. Det är därigenom
regeringen som har det politiska ansvaret för förhandlingarna.
EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhandlingarna
påverkar således inte riksdagens möjligheter att använda de
kontrollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen.
I enlighet med det anförda föreslår utskottet att det i 8 kap.
riksdagsordningen förs in en bestämmelse av innebörd att
regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli
behandlade i Europeiska unionens råd och att regeringen skall
rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i
andra frågor som nämnden bestämmer. I en sådan skyldighet att
samråda får anses ligga en skyldighet att också lämna nämnden
upplysningar och att yttra sig i de frågor som nämnden ställer.
När det gäller nämndens möjlighet att påkalla samråd med
regeringen bör det enligt utskottets mening finnas ett
minoritetsskydd. Om minst fem ledamöter av nämnden begär det,
bör därför nämnden föranstalta om samråd. Det bör dock vara
möjligt för majoriteten i nämnden att avslå en sådan begäran, om
den finner att därmed förenat dröjsmål skulle leda till avsevärt
men. Ett sådant men kan vara hänförligt till nämndens egen
verksamhet. Det kan också avse regeringens möjligheter att
genomföra förhandlingar i EU-rådet.
Utskottet vill redan i detta sammanhang framhålla att den
föreslagna samverkan innebär helt nya förhållanden och
arbetsformer för riksdagen. Utvecklingen kommer därför att
följas noga, och det ligger i sakens natur att arbetsformerna
efter hand kan komma att förändras med anledning av vunna
erfarenheter.
Utskottet avstyrker med det anförda motionerna 1994/95:K6
yrkande 1 i denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och
1994/95:U24 yrkande 1. Motion 1994/95:K4 yrkande 2 får anses
vara tillgodosedd genom vad utskottet uttalat.
Utskottet anser att den föreslagna skyldigheten för regeringen
att fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen
för samarbetet i EU och lämna en skriftlig berättelse över
verksamheten där är ett värdefullt medel för riksdagens
möjlighet att medverka i EU-samarbetet. En bestämmelse om denna
skyldighet bör tas in i 3 kap. 6 § riksdagsordningen, där
regeringens möjlighet att lämna meddelande till riksdagen genom
skrivelse eller också muntligen genom statsråd vid sammanträde
med kammaren regleras.
Utskottets lagförslag
Till följd av det anförda lägger utskottet i bilaga 2 fram
förslag till ett nytt andra stycke i 3 kap. 6 §
riksdagsordningen samt till ny lydelse av 8 kap. 14 § första
stycket och till en ny bestämmelse, som tas in som ett första
stycke i en ny paragraf, 15 §, i riksdagsordningen.
EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och
till utskotten
Talmanskonferensens förslag
I förslaget från talmanskonferensens arbetsgrupp framhålls att
frågor som kan bli föremål för beslut i ministerrådet spänner
över ett vitt fält och berör i stort sett samtliga de nuvarande
utskottens ansvarsområden, om än i varierande grad.
I förslaget framhålls att både EU-nämnden och utskotten måste
medverka i samrådsförfarandet med regeringen. Utskotten måste
ges förutsättningar att spela en aktiv roll, medan det slutliga
ansvaret för samrådet med regeringen bör ligga på EU-nämnden.
Inrättandet av en EU-nämnd kommer enligt arbetsgruppen inte
att inkräkta på utskottens ordinarie arbetsuppgifter, utan
propositioner och motioner kommer -- även om de har direkt
anknytning till samarbetet med EU -- att hänvisas till utskotten
för beredning på samma sätt som tidigare. Utskotten kommer också
att ha frihet att utnyttja sin initiativrätt i frågor som rör
EU.
För den parlamentariska förankringen av samarbetet med EU är
det emellertid enligt arbetsgruppen värdefullt om inte bara
EU-nämnden utan också utskotten kan spela en aktiv roll som
samrådspartner till regeringen under beslutsprocessen inom EU.
Det är också så att frågornas skiftande natur och spännvidd
kräver medverkan från utskotten om samrådet mellan riksdagen och
regeringen skall bli meningsfullt. Utan tillgång till den
kunskap och de insikter som finns i utskotten skulle kraven på
ledamöterna i EU-nämnden bli alltför stora. Det slutliga
ansvaret för samrådet med regeringen måste dock ligga på
EU-nämnden med hänsyn bl.a. till att det i många fall kan krävas
övergripande bedömningar och avvägningar mellan olika
intresseområden.
För att ytterligare markera utskottens betydelse kan
arbetsgruppen också tänka sig en ansvarsuppdelning mellan
nämnden och andra organ liknande den som gjorts i Danmark. Där
har man enligt arbetsgruppen valt att låta det faktiska ansvaret
för utrikes- och säkerhetspolitiken ligga i motsvarigheten till
utrikesnämnden och att lägga ansvaret för samarbetet i tredje
pelaren hos Retsudvalget, medan de formella förhandlingsmandaten
i andra och tredje pelaren ges av Europaudvalget.
När det gäller den svenska organisationen för samråd mellan
regering och riksdag påpekar arbetsgruppen att viktigare frågor
på det utrikes- och säkerhetspolitiska området under alla
förhållanden kommer att behandlas i utrikesnämnden. I dessa fall
finns det knappast någon anledning att ha ett särskilt
samrådsförfarande i riksdagen. Information bör dock enligt
gruppen kunna lämnas till EU-nämnden liksom till
utrikesutskottet.
Om informations- och samrådsförfarandet inför
ministerrådsmötena skall fullgöras i EU-nämnden är det enligt
arbetsgruppen naturligt att också informationen rörande
Europeiska rådets möten lämnas i nämnden.
Motioner
Frågan om samrådet främst i utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor tas upp i motion 1994/95:K9 av Maj-Lis Lööw (s) och
Margaretha af Ugglas (m). Motionärerna anser att den föreslagna
ordningen med en särskild ärendeinriktad EU-nämnd är lämplig vad
avser EU-frågor för vilka överstatlighet råder, dvs. där EU:s
beslut är bindande. De anser dock att det är viktigt att göra
distinktionen mellan frågor rörande ärenden som kan höra hemma i
EU-nämnden och mera långsiktiga, övergripande och viktiga frågor
och problem, som bör behandlas i de redan existerande organen.
Vidare finns det enligt motionärerna risk för att EU-nämnden
tämligen snabbt blir överbelastad. Om man i framtiden finner att
de utrikes- och säkerhetspolitiska frågorna bör avskiljas från
området för obligatoriskt samråd i EU-nämnden, skulle det kräva
ändring av en av riksdagsordningens huvudbestämmelser. Det är
inte självklart att sammanvägningen mellan å ena sidan
utrikespolitiska frågor och å andra sidan övriga intressen
huvudsakligen skall ske i EU-nämnden. Sverige vill även som
EU-medlem bedriva en utrikespolitik som grundar sig på
självständiga och breda bedömningar av våra långsiktiga
intressen. En rad för Sverige viktiga internationella frågor
måste diskuteras och avgöras i ett vidare sammanhang än inom
EU:s ram. Motionärerna anser att samråd och information mellan
regeringen och EU-nämnden mycket väl kan ske utan att den av
talmanskonferensen föreslagna regleringen införs i
riksdagsordningen. Beredning, samråd och samordning av viktiga
utrikespolitiska frågor inom riksdagen bör, liksom hittills, ske
inom utrikesutskottet och utrikesnämnden, och motionärerna begär
att riksdagen skall besluta att samrådet inom EU-nämnden endast
skall avse frågor där befogenhet överlåtits till EU, medan
samrådet i övriga utrikes- och säkerhetspolitiska frågor skall
ske med utrikesnämnden enligt 10 kap. 6 § regeringsformen.
Agne Hansson m.fl. (c) anser i motion 1994/95:K5 att som ett
led i decentraliseringen av nämndens kompetens regeringens
samråd när det gäller andra utrikes- och säkerhetspolitiska
frågor än som hör hemma i utrikesnämnden bör ske med
utrikesutskottet. Motionärerna begär ett förtydligande av detta.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion 1994/95:K6 att
riksdagen skall besluta att nämnden i förening med vederbörande
utskott skall kunna fatta beslut om regeringens agerande i
EU-rådet. Motionärerna anser vidare (yrkande 2) att EU-nämnden
kommer att ha behov av överblick och insyn i alla
utrikesrelaterade frågor som behandlas som ärenden enligt
ministerrådets dagordning och att samtidigt Sveriges
utrikespolitik i EU måste samordnas med den utrikespolitik som
Sverige bedriver utanför EU. Den bästa sakkunskapen om Sveriges
utrikespolitik i riksdagen finns med all sannolikhet främst
företrädd i utrikesutskottet, och det borde därför vara möjligt
att åtminstone under den första tiden tillämpa en ordning där
samrådet om det löpande utrikespolitiska arbetet i EU sker genom
att regeringen samråder med utrikesutskottet och EU-nämnden i
gemensamma möten. Ärendebelastningen kan senare leda till att
riksdagens samråd med regeringen fördelas på flera organ och att
ärendena fördelas efter om de tillhör EU:s första, andra eller
tredje pelare.
I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp)
(yrkande 3) skiljer motionärerna ut två områden där
beslutsrätten för regeringens förhandlingsmandat bör ligga i
utskotten. Det gäller bl.a. utrikespolitiken, som enligt
motionärerna vinner på att hanteras i ett helhetsperspektiv,
varför utrikesutskottet bör ha hela ansvaret vad gäller
riksdagens arbete i dessa frågor. Eftersom Sveriges hållning i
utrikespolitiken i EU-sammanhang är att den bör förbli nationell
är detta också en viktig markering från riksdagen gentemot
svenska folket som visar att landet avser att fortsätta med en
självständig utrikespolitik även som EU-medlem. Motionärerna
anser att samverkan mellan riksdagen och regeringen inför beslut
i EU-rådet såvitt gäller utrikespolitiska ärenden skall ske i
utrikesutskottet. Motionärerna anser vidare att
jordbrukspolitiken är ett område som är genomreglerat och mycket
"snårigt", där det knappast är möjligt för ledamöterna i
EU-nämnden att inhämta den kompetens som krävs för att hantera
dessa frågor. De anser därför att samverkan mellan riksdagen och
regeringen inför beslut i EU-rådet såvitt gäller
jordbrukspolitiska ärenden skall ske i vederbörande utskott.
Utskottets bedömning
Frågan om innebörden av samverkan har behandlats i föregående
avsnitt.
Konstitutionsutskottet erinrar om att utrikesnämndens
ställning och uppgifter är reglerade i regeringsformen och
berörs inte av att en EU-nämnd inrättas. Både i propositionen
och i arbetsgruppens förslag påpekas att viktigare frågor på det
utrikes- och säkerhetspolitiska området under alla förhållanden
kommer att behandlas i utrikesnämnden. Det får därmed
förutsättas att frågor som skall tas upp i Europeiska rådet
oftast kommer att behandlas i utrikesnämnden. Därutöver kan de
behandlas i EU-nämnden.
Konstitutionsutskottet vill vidare erinra om att bestämmelser
om utskottens ställning och uppgifter finns i riksdagsordningen.
Inte heller i fråga om utskottens befogenheter sker någon
förändring genom att EU-nämnden inrättas. Utskotten skall som
tidigare bereda remitterade ärenden inom sina områden och har
full möjlighet att inom dessa områden ta sådana initiativ som de
anser påkallade.
EU-nämnden kommer således inte att överta någon av utskottens
uppgifter, utan nämndens område avser samrådsfrågorna. I
motionerna 1994/95:K5, 1994/95:K6, 1994/95:K7 och 1994/95:K9
begärs att detta samråd på den del av det utrikespolitiska
området som inte sker i utrikesnämnden skall ske i
utrikesutskottet. I motion 1994/95:K7 begärs att också samverkan
inom det jordbrukspolitiska området skall ske inom det berörda
utskottet. Den i motion 1994/95:K9 föreslagna regleringen skulle
enligt konstitutionsutskottet innebära att frågor inom såväl
andra som tredje pelaren skulle hamna utanför EU-nämnden.
Arbetsgruppen har framhållit värdet av utskottens medverkan
för att samrådet mellan riksdagen och regeringen skall bli
meningsfullt. Därvid betonas utskottens kunskap och insikter.
Det slutliga ansvaret för samrådet med regeringen måste dock
enligt arbetsgruppen i vart fall inledningsvis ligga på
EU-nämnden med hänsyn till att det i många fall kan krävas
övergripande bedömningar och avvägningar mellan olika
intresseområden.
Med tanke på den betydelse som bör fästas vid ett sammanhållet
förfarande där samrådsorganet har överblick över den samlade
EU-politiken anser konstitutionsutskottet att det inte är
lämpligt att fördela samrådet på olika utskott, och
konstitutionsutskottet avstyrker motionerna 1994/95:K5 i denna
del, 1994/95:K6 yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och
1994/95:K9. Konstitutionsutskottet återkommer i ett senare
avsnitt till frågan om hur utskottens kunskaper och synpunkter
skall kunna komma EU-nämnden till godo vid samrådet.
Som konstitutionsutskottet redan i ett tidigare avsnitt
uttalat, kommer utvecklingen av samrådet mellan riksdagen och
regeringen och av formerna för samverkan att behöva följas noga.
Utskottet utesluter således inte att en annan ordning senare kan
behöva införas.
Förhållandet i övrigt mellan EU-nämnden och utskotten
Talmanskonferensens förslag
I arbetsgruppens förslag framhålls värdet av att inte bara
EU-nämnden utan också utskotten kan spela en aktiv roll som
samrådspartner till regeringen under beslutsprocessen inom EU.
Frågornas skiftande natur och spännvidd kräver medverkan från
utskotten om samrådet mellan riksdagen och regeringen skall bli
meningsfullt. Utan tillgång till den kunskap och de insikter som
finns i utskotten skulle kraven på ledamöterna i EU-nämnden bli
alltför stora.
Enligt arbetsgruppen bör en samverkan mellan utskotten och
EU-nämnden skapas så att utskottens synpunkter på EU-frågor kan
tas till vara vid nämndens samråd med regeringen.
I betydande utsträckning får enligt arbetsgruppen utvecklingen
visa vilka kontaktvägar som kan behöva utnyttjas för
vidarebefordran av synpunkter i utskotten till EU-nämnden.
Ytterst måste partiernas egna önskemål få bli avgörande.
En modell är att utskottssynpunkter kan föras till EU-nämnden
via partigrupperna främst genom att frågorna tas upp vid
kontakter mellan partigrupperna i nämnden och i de berörda
utskotten. Modellen ger flexibilitet och möjligheter till
samordning inom partierna. En annan modell är att företrädare
för utskotten får närvara och yttra sig vid nämndens
sammanträden. Den modellen har dock praktiska avigsidor som inte
uppväger fördelarna.
Ett samarbete bör enligt arbetsgruppen kunna etableras på
tjänstemannaplanet mellan utskotten och EU-nämnden. Också dessa
kontakter bör i betydande utsträckning präglas av flexibilitet.
En utgångspunkt är enligt arbetsgruppen att formaliserade
förfaranden med utbyte av yttranden mellan nämnden och utskotten
bör undvikas. Några formella hinder för utskotten att
skriftligen redovisa sina uppfattningar till nämnden bör dock
inte finnas.
Arbetsgruppen framhåller slutligen att det måste finnas
utrymme för en betydande flexibilitet i samrådsförfarandet. Det
måste stå ledamöterna i både EU-nämnden och utskotten fritt att
själva avgöra hur arbetet med EU-frågorna skall bedrivas.
Utskotten och EU-nämnden bör därför inte bindas av några
detaljerade föreskrifter om arbetet med EU-frågorna.
Motioner
Frågan om samverkan mellan utskotten och EU-nämnden tas upp i
flera motioner.
I motion 1994/95:K4 av Kurt Ove Johansson m.fl. (s) delar
motionärerna arbetsgruppens bedömning att en samverkan mellan
utskotten och EU-nämnden bör skapas så att utskottens synpunkter
på EU-frågor kan tas till vara vid nämndens samråd med
regeringen och att samspelet mellan nämnden och utskotten måste
präglas av betydande flexibilitet och ytterst styras av
partiernas önskemål. Det ligger enligt motionärerna mycket i
uppfattningen att utvecklingen får visa vilken samverkansform
som är mest ändamålsenlig, men denna samverkan får inte ske
enbart på nämndens villkor. Utskottens viktiga ställning i vårt
parlamentariska system kräver enligt motionärerna att det av
riksdagsordningen uttryckligen skall framgå att nämnden skall
samråda med utskott som berörs av en fråga som skall behandlas i
EU-rådet, och de begär (yrkande 4) att riksdagen beslutar om en
sådan föreskrift. Motionärerna delar i övrigt arbetsgruppens
uppfattning att det slutliga ansvaret för samrådet med
regeringen inför ett rådsmöte måste ligga på EU-nämnden med
hänsyn bl.a. till att det i många fall kan krävas övergripande
bedömningar och avvägningar mellan olika intresseområden och
till att tiden i slutfasen av ett ärendes beredning ofta är
knapp.
Agne Hansson m.fl. (c) delar i motion 1994/95:K5 också
arbetsgruppens uppfattning att det bör finnas betydande
flexibilitet i samrådsförfarandet och att EU-nämnden och
utskotten bör ha betydande frihet att själva välja de
arbetsformer som man finner bäst lämpade, men motionärerna ser
det som naturligt att de samråd som avses ske mellan nämnden och
utskotten formaliseras i form av yttranden. Härigenom får
utskotten möjlighet att överblicka och följa upp de
ställningstaganden som görs.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion 1994/95:K6 att
EU-nämnden givetvis bör hålla kontakt med utskotten och att
detta sannolikt kommer att ske inom de olika partigrupperna.
Motionärerna anser emellertid att nämnden i ärenden av större
vikt skall inhämta yttranden från berört utskott, och de begär
(yrkande 1 delvis) att en bestämmelse om detta tas in i
riksdagsordningen.
Även Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7
att EU-nämnden bör inhämta yttranden från berörda utskott, och
motionärerna begär (yrkande 3 delvis) att i riksdagsordningen
skall föreskrivas skyldighet för nämnden att så långt möjligt
inhämta yttranden från berörda utskott inom riksdagen.
Utskottets bedömning
I arbetsgruppens förslag framhålls att det för den
parlamentariska förankringen av samarbetet med Europeiska
unionen är värdefullt om inte bara EU-nämnden utan också
utskotten kan spela en aktiv roll som samrådspartner till
regeringen under beslutsprocessen inom EU. I betydande
utsträckning får enligt arbetsgruppen utvecklingen visa vilka
kontaktvägar som kan behöva utnyttjas för vidarebefordran av
synpunkter i utskotten till EU-nämnden, och ytterst måste
partiernas egna önskemål få bli avgörande. Arbetsgruppen anser
att det måste finnas en betydande flexibilitet i
samrådsförfarandet, och att utskotten och EU-nämnden därför inte
bör bindas av några detaljerade föreskrifter om arbetet med
EU-frågorna.
Enligt konstitutionsutskottets mening är det nödvändigt att
utskottens kunskaper och synpunkter tas till vara i
samrådsförfarandet. Det är här fråga om en ömsesidig process
mellan utskotten och nämnden. Utskotten bör givetvis kunna
överlämna formella yttranden till EU-nämnden både på nämndens
begäran och på eget initiativ, men andra vägar kan ofta vara nog
så ändamålsenliga. I fråga om yttranden från utskotten till
EU-nämnden kan det enligt konstitutionsutskottets mening finnas
den svårigheten att det inte finns något ärende eller direkt
förslag att knyta yttrandet till. Vad som är viktigt är enligt
konstitutionsutskottets uppfattning att utskottens ledamöter och
tjänstemän håller sig väl informerade i fråga om vad som händer
på deras område inom Europeiska unionen och att EU-nämndens
ledamöter och tjänstemän också ser det som viktigt att påminna
om väntade ärenden och dagordningar inom EU. Dessa samrådsformer
får dock enligt konstitutionsutskottet inte innebära att
samverkan, i avsaknad av en aktiv reglering i riksdagsordningen,
kan komma att ske blott på nämndens villkor. Utskottens viktiga
ställning i vårt parlamentariska system innebär att dessa,
normalt sett, bör ha befattning med EU-processerna fram till
dess att de som formliga ärenden skall behandlas i
ministerrådet. EU-nämnden bör också ha kunskaper om riksdagens
ställningstaganden och utskottens ståndpunkter inför det att
regeringen enligt 8 kap. 15 § rådgör med nämnden.
Konstitutionsutskottet vill dock inte nu förorda att formerna
för samråd och informationsutbyte mellan nämnden och utskotten
regleras. Konstitutionsutskottet anser i stället att
erfarenheterna bör avvaktas. Om det emellertid efter ett år,
dvs. i slutet av år 1995, visar sig att samspelet mellan
utskotten och nämnden inte speglar denna konstitutionsutskottets
mening om ömsesidighet, avser utskottet att i riksdagen väcka
förslag om en reglering i riksdagsordningen om nämndens
skyldighet att samråda med det utskott till vars ämnesområde en
fråga som skall behandlas i Europeiska unionens råd hör.
Med det anförda avstyrks motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,
1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del.
Regeringens och andra statliga myndigheters
informationsskyldighet
Utskottens nuvarande möjligheter
Enligt 4 kap. 10 § riksdagsordningen skall statlig myndighet,
då utskott begär det, lämna upplysningar och avge yttrande med
undantag för sekretessbelagda uppgifter vid offentlig del av
utskottssammanträde. Sådan skyldighet åligger dock inte
regeringen. Myndighet som inte lyder under riksdagen kan
hänskjuta begäran från utskott till regeringens avgörande.
Om denna myndigheters skyldighet vid utskottens beredning av
ärenden erinras i Holmberg--Stjernquists grundlagskommentar om
undantaget för regeringen, dvs. även departementen.
Också i andra fall kan undantag göras. En myndighet som lyder
under regeringen kan hänskjuta en begäran från utskott till
regeringens avgörande, vilket innebär att regeringen kan
bestämma att upplysningarne eller yttrandet ej skall lämnas.
Denna möjlighet att "undslippa" har varit omdiskuterad, och det
har sagts att den är "en kvarleva från maktdelningslärans
tankegångar". "En ovillkorlig rätt för utskott att engagera
myndigheter för yttranden skulle", framhöll GLB (SOU 1969:62
s. 91) "i enstaka fall kunna medföra störningar i förvaltningens
arbete på ett sätt som regeringen inte kunnat förutse eller i
tid motverka." GLB talade i sammanhanget om "exceptionella
svårigheter" för myndigheten. Och KU uttalade sedermera
(KU 1975/76:45 s. 13):
"Av både principiella och praktiska skäl är det ... nödvändigt
att myndigheterna har en möjlighet att hänskjuta en sådan
begäran till regeringens avgörande. Med den parlamentariska
uppbyggnad som den nya författningen erhållit är det regeringen
som styr riket under ansvar inför riksdagen. Enligt 'RF 11:6'
lyder flertalet statliga myndigheter under regeringen. Att ...
ge riksdagens organ rätt att direkt ålägga dessa myndigheter
vissa arbetsuppgifter är enligt utskottets mening mindre väl
förenligt med parlamentarismens princip. En myndighet bör inte
tvingas att i ett yttrande ta ställning i en fråga som är under
behandling i riksdagen. Dessutom kan svårigheter uppstå särskilt
för mindre myndigheter att fullgöra ordinarie arbetsuppgifter i
de fall en begäran från ett riksdagsutskott kräver mer betydande
förberedelsearbete. I sådana undantagsfall är det rimligt att
myndigheten inte själv skall behöva ta ansvaret t.ex. för de
förseningar som kan uppstå".
Vidare påpekas i grundlagskommentaren att sakinformation
införskaffas även på många andra sätt, t.ex. genom att
tjänstemän (även statsråd) är närvarande vid utskottssammanträde
och genom utskottskansliernas kontakter med departement och
myndigheter.
För att ett utskott skall besluta att inhämta upplysningar
eller yttrande vid behandlingen av ett ärende räcker det att en
minoritet av minst fem ledamöter begär det. Utskottet kan dock
avslå minoritetens begäran om det finner att därmed förenat
dröjsmål med ärendets behandling skulle leda till avsevärt men.
Propositionen och talmanskonferensens förslag
Den i propositionen föreslagna informations- och
samrådsskyldigheten i frågor som skall behandlas i EU-rådet
innebär enligt talmanskonferensens arbetsgrupp att EU-nämnden
kan begära information och samråd med regeringen i alla sådana
frågor, men ger inte några möjligheter för nämnden att vända sig
direkt till en regeringen underställd myndighet.
Efter mönster från vad som gäller för utskotten föreslår
arbetsgruppen att en statlig myndighet på begäran av EU-nämnden
skall lämna upplysningar och avge yttrande i frågor som skall
behandlas i EU-rådet, och en myndighet som inte lyder under
riksdagen skall kunna hänskjuta begäran från nämnden till
regeringens avgörande. Vidare hänvisar arbetsgruppen till
regeringens skyldighet enligt den föreslagna anslutningslagen
att underrätta nämnden.
Även vad gäller minoritetsskyddet föreslår arbetsgruppen att
en regel motsvarande regeln för utskotten skall gälla för
EU-nämnden. Samma minoritetsskyddsregel föreslås också för
påkallande av samråd med regeringen. Arbetsgruppen pekar på att
eftersom EU-nämnden inte skall avge några betänkanden kan det
inte uppställas något krav på att skälen för avslaget skall
redovisas i ett betänkande. Majoriteten bör enligt förslaget
ändå vara skyldig att ange varför en begäran om upplysningar
eller yttrande avvisas, och skälen kan lämpligen antecknas i de
protokoll som skall föras vid nämndens sammanträden.
Med hänsyn till utskottens betydelse framhåller arbetsgruppen
att det bör skapas en ordning som gör det möjligt för utskotten
att hålla sig informerade om aktuella EU-frågor, bevaka
beslutsprocessen inom EU och framföra sina synpunkter vid
kontakter med företrädare för regeringen.
Arbetsgruppen påpekar vidare att en utgångspunkt för samverkan
mellan utskotten och EU-nämnden måste vara att utskotten i
betydande utsträckning själva följer utvecklingen inom EU och på
eget initiativ skaffar sig den information i olika frågor som
kan behövas och att informationsinhämtandet sker på ett så
tidigt stadium som möjligt. Bl.a. kommer tidsmarginalen mellan
det slutliga samrådet i EU-nämnden inför beslut i rådet och det
aktuella rådsmötet oftast att bli knapp.
Arbetsgruppen anser dock att riksdagen bör ställa krav på
skriftlig information från regeringen i syfte att riksdagen
skall kunna få inflytande under beslutsproceduren inom EU och
att riksdagen bör klargöra vilka informationskrav som bör gälla.
Arbetsgruppen erinrar om att kraven på den danska regeringens
information i EU-frågor till Folketinget nyligen skärpts. Det
finns enligt arbetsgruppen flera skäl för att en liknande
ordning bör tillämpas i riksdagen. Om både kommissionsförslag
och andra viktiga dokument samt skriftliga redovisningar av
förslagen överlämnas till riksdagen kan både utskotten och
EU-nämnden på ett relativt tidigt stadium informera sig om vilka
ärenden som är aktuella och redan då ta de initiativ som behövs.
Även lättlästa förteckningar över förslag och andra utspel inom
EU bör enligt arbetsgruppen tillhandahållas riksdagen, och
liksom i Folketinget bör riksdagen få del av de preliminära
uppgifterna om ärenden som skall tas upp på rådsmötena.
Arbetsgruppen skisserar efter danskt mönster följande ordning
för regeringen att lämna information till riksdagen, som enligt
arbetsgruppen ger utskotten möjligheter att självständigt ta upp
olika EU-frågor och att framföra synpunkter på dem till
regeringen. Arbetsgruppen understryker att de skisserade kraven
i viss mån får ses som ett provisorium eftersom det innan
samrådsförfarandet påbörjats är svårt att avgöra vilken
information som behövs och att utvecklingen får visa om
önskemålen behöver skärpas eller eljest justeras.
--03>När förslag till förordningar, direktiv m.m. samt
viktigare redogörelser lagts fram av kommissionen och översatts
till svenska överlämnar regeringen dokumenten till riksdagen.
Förslag till viktigare rättsakter skall så snart som möjligt
följas av en skriftlig redogörelse för förslagets innebörd och
förhållande till svenska bestämmelser.
När det gäller frågor som Europaparlamentet skall yttra sig i
bör dokumenten tillhandahållas innan parlamentet påbörjar sin
behandling.
Vidare bör regeringen lämna riksdagen lättlästa, skriftliga
förteckningar beträffande alla förslag som läggs fram inom
första pelaren, liksom beträffande andra utspel inom EU.
--03>Förslagen, redogörelserna och förteckningarna skall
ges in till kammarkansliet som omedelbart vidarebefordrar dem
till EU-nämnden och berörda fackutskott.
--03>Genom informationen från regeringen får utskotten
möjlighet att göra en bedömning av frågornas betydelse. Jämsides
med beredningsprocessen inom EU fram till behandlingen i rådet
(inkl. beredningen i COREPER) kan utskotten sedan genom
kontakter med departementen och på annat sätt skaffa sig
ytterligare inblick i de aktuella frågorna samt diskutera
frågorna vid sammanträden. I betydelsefulla frågor kan
offentliga utfrågningar ordnas. Vid sammanträffanden med
regeringsföreträdare kan utskotten också lämna synpunkter. Det
finns vidare utrymme för kontakter på det partipolitiska planet
med bl.a. ledamöterna i EU-nämnden.
03>Vid sidan av information om nya förslag m.m. kan
utskotten ha behov av en mera allmän information om utvecklingen
inom EU och om behandlingen av viktigare frågor. Sådan
information bör kunna lämnas från vederbörande departement vid
utskottssammanträden.
Informationen till utskotten bör bl.a. avse kommissionens
arbete med frågor som senare skall föreläggas ministerrådet. Det
är viktigt att riksdagen redan under beredningsfasen i
kommissionen får tillfälle att ge sin syn på prioriteringar och
på hur frågor bör lösas. Riksdagen kan därmed påverka
regeringens styrning av dem som på Sveriges vägnar deltar i
förslags- och beredningsprocesser på olika sakområden.
Att utskotten tar upp frågor bör inte hindra EU-nämnden att
också ta initiativ till en närmare analys och förberedande
bedömning av samma frågor. Ofta kan det till och med vara
lämpligt att det sker en parallell behandling på ett tidigt
stadium.
--03>I så god tid som möjligt före varje sammanträde med
EU-nämnden bör regeringen tillställa nämnden preliminära
uppgifter om de ärenden som skall tas upp på rådsmötet. Även om
dessa uppgifter inte kan lämnas tidigare än cirka tio dagar före
sammanträdet bör EU-nämnden vidarebefordra dem till berörda
fackutskott. I den mån utskotten inte förut ägnat frågorna
särskild uppmärksamhet finns det på detta stadium ett viss
utrymme för utskotten att engagera sig. Det viktigaste syftet
med att utskotten skall få del av den preliminära dagordningen
är emellertid att de därigenom kan få anledning att aktualisera
eventuella tidigare utskottssynpunkter.
--03>Inför EU-nämndens sammanträden bör regeringen vidare
tillställa nämnden det slutliga förslaget till dagordning för
rådsmötena med uppgift om vilka frågor som avses bli föremål för
samråd. Därjämte bör i så god tid som möjligt före sammanträdet
överlämnas en skriftlig redogörelse för de förslag som skall
behandlas. Liksom i Danmark bör denna innehålla en redovisning
av förslagets innebörd, behovet av författningsändringar,
ekonomiska konsekvenser, de ändringsförslag som framförts under
processen inom EU samt eventuella synpunkter under en
remissbehandling i Sverige. -- Eftersom dessa redogörelser kan
förväntas föreligga endast kort tid före samrådssammanträdet är
det knappast meningsfullt att de översänds till utskotten. Genom
den preliminära dagordningen får utskotten ändå en förvarning om
att dokumenten kommer att ges in till EU-nämnden och där finnas
tillgängliga för dem som önskar ta del av dem.
Motioner
Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anser i motion 1994/95:K4 att det
är av stor betydelse för utskotten att kunna få begärd
information om EU-frågorna från regeringen och dess kansli. De
begär därför (yrkande 3) att i riksdagsordningen skall tas in en
föreskrift om skyldighet för regeringen att informera
riksdagsutskott om frågor med anknytning till Europeiska unionen
på utskottets ämnesområde.
Agne Hansson m.fl. (c) understryker i motion 1994/95:K5 vikten
av att utskotten har möjlighet att ta del av det arbete som
bedrivs i olika EU-kommittéer och arbetsgrupper där Sverige är
representerat av experter och av att departementens
representanter i olika kommittéer kontaktar och informerar
utskotten. En sådan informationsskyldighet är nödvändig om
utskotten skall kunna bli delaktiga av information på ett så
tidigt stadium som möjligt.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) begär i motion 1994/95:K7
yrkande 3 att riksdagen skall besluta om skyldighet för
regeringen att kontinuerligt och under hela beredningsprocessen
inför beslut i EU ge god information och samråda med EU-nämnden
och berörda utskott. Vidare begärs att riksdagen skall besluta
om skyldighet för regeringen att lämna de upplysningar och
handlingar angående EU som EU-nämnden begär.
I samma motion föreslås också att skyldigheten för statliga
myndigheter att på EU-nämndens begäran ge upplysningar och
yttranden i frågor som skall behandlas i EU-rådet skall gälla
även begäran av någon av nämndens ledamöter.
Utskottets bedömning
Utskottens möjlighet att begära information från regeringen
Med tanke på vad konstitutionsutskottet ovan anfört om
utskottens viktiga roll och om vikten av att de själva tar
ansvar för att hålla sig informerade om vad som händer på deras
område inom ramen för samarbetet i EU anser
konstitutionsutskottet i likhet med motionärerna i motion
1994/95:K4 att en bestämmelse om möjlighet för utskotten att
påkalla information från regeringen bör införas. Det sagda
innebär inte någon reglering av i vilken form informationen
lämnas. Den kan lämnas skriftligen eller muntligen, av statsråd
eller av någon tjänsteman som har god insyn i den fråga som
utskottets begäran gäller.
Samma minoritetsskydd som i övrigt gäller för utskottens
inhämtande av upplysningar och yttranden bör enligt
konstitutionsutskottets mening gälla. Har minoritetens begäran
om information samband med en pågående beredning av ett ärende i
utskottet, bör begäran på samma sätt som gäller för närvarande
kunna avslås av utskottsmajoriteten, om den finner att det
skulle uppstå ett dröjsmål med ärendets behandling som skulle
leda till avsevärt men.
Det sagda innebär att minoritetsskyddet utsträcks till att
gälla även fall då det inte är fråga om behandling av ett
ärende. I ett sådant fall måste frågan dock gälla arbetet i
Europeiska unionen på utskottets ämnesområde. Majoriteten skall,
liksom hittills, bara kunna avslå en begäran om att inhämta
upplysningar och yttrande om den har samband med behandling av
ett ärende.
Konstitutionsutskottet lägger i enlighet med det anförda i
bilaga 2 fram förslag till ny lydelse av 4 kap. 10 §
riksdagsordningen. Detta innebär att motion 1994/95:K4 yrkande 3
tillstyrks.
Statliga myndigheters skyldighet att lämna upplysningar till
EU-nämnden
I fråga om upplysningar och yttranden till EU-nämnden föreslår
arbetsgruppen att en statlig myndighet skall vara skyldig att
lämna upplysningar och avge yttrande i fråga som skall behandlas
i Europeiska unionens råd, då EU-nämnden begär det.
Minoritetsskyddet föreslås utformas på samma sätt som för
utskotten. I motion 1994/95:K7 föreslås ett starkare
minoritetsskydd genom att varje ledamot av EU-nämnden ges samma
rätt att begära upplysningar.
Konstitutionsutskottet tillstyrker arbetsgruppens förslag att
EU-nämnden skall kunna begära upplysningar och yttranden från
statliga myndigheter på samma sätt som utskotten. I fråga om
minoritetsskyddet anser utskottet att det av arbetsgruppen
föreslagna bör vara tillräckligt och att en regel enligt
motionen vore att driva minoritetsskyddet för långt. I detta
sammanhang bör också framhållas möjligheterna för
riksdagsledamöter att i riksdagens kammare ställa
interpellationer och frågor till statsråden. Motion 1994/95:K7
yrkande 3 avstyrks även i denna del.
I enlighet med det anförda föreslår konstitutionsutskottet att
det i 8 kap. 16 § förs in en bestämmelse av innebörd att
statliga myndigheter på nämndens begäran skall lämna
upplysningar och yttranden i frågor som skall behandlas i
EU-rådet. Denna möjlighet bör förses med ett minoritetsskydd. Om
minst fem ledamöter av nämnden begär det, bör sålunda nämnden
föranstalta om inhämtande av upplysningar eller yttrande. Det
bör dock vara möjligt för majoriteten i nämnden att avslå en
sådan begäran om ett därmed förenat dröjsmål skulle leda till
allvarligt men. Det men som det främst kan vara fråga om har
avseende på nämndens egen verksamhet.
Regeringens skyldighet att informera EU-nämnden och riksdagen
i övrigt
Som anförts ovan lägger konstitutionsutskottet fram förslag
till bestämmelser som innebär att regeringen skall underrätta
EU-nämnden om frågor som avses bli behandlade i EU-rådet och
rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna skall föras. Vidare
skall regeringen enligt lagförslagen fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i EU och
varje år till riksdagen lämna en skriftlig berättelse över
verksamheten i EU. Konstitutionsutskottet anser att de
föreslagna bestämmelserna om regeringens information och
samrådsskyldighet är till fyllest. Förutom vad som anges i dessa
bestämmelser utgår konstitutionsutskottet från att information
kommer att överlämnas från regeringen till riksdagen i huvudsak
enligt den av arbetsgruppen skisserade ordningen. Därigenom ges
goda förutsättningar för utskotten att kunna agera på ett tidigt
stadium under det att en fråga behandlas inom Europeiska
unionen.
Med det anförda avstyrker konstitutionsutskottet motionerna
1994/95:K5 i denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del.
EU-nämndens sammansättning
Utskottens nuvarande sammansättning
Enligt 4 kap. 3 § riksdagsordningen består varje utskott av
udda antal ledamöter, lägst femton. Antalet ledamöter i
utskotten fastställs enligt tilläggsbestämmelse 4.3.1 av
riksdagen på förslag av valberedningen. Tilläggsbestämmelsen ger
i princip valberedningen möjlighet att bestämma att något eller
några utskott skall ha ett annat antal ledamöter än övriga
utskott.
Om utskotts ledamotsantal sägs i Holmberg--Stjernquists
grundlagskommentar bl.a. att det i huvudbestämmelsen angivna
minimiantalet hade ansetts "lämpligt -- -- -- för att utskotten
skall kunna arbeta i smidiga och effektiva former". I motiven
(SOU 1969:62) angavs den tänkbara övre gränsen till ungefär 20.
"Ett så högt antal torde i praktiken komma att väljas i huvudsak
bara för särskilt eller sammansatt utskott." Man har direkt
tagit avstånd från stora utskott som det tidigare
statsutskottet, vilket arbetade på avdelningar. Med det
fastslagna ledamotsantalet ansåg man sig enligt kommentaren även
ha fått garantier för att alla "någorlunda stora partier" skulle
få ordinarie plats i utskott; ett parti med minst 24
riksdagsledamöter skulle få en sådan plats i ett utskott med 15
ledamöter. För att tillförsäkra ett parti, som blott uppnått 4 %
av röstetalet vid riksdagsvalet, vilket ger 14 mandat, en
ordinarie utskottsplats skulle utskotten behöva ha minst 25
ledamöter.
Partierna brukar inför utskottsval ha överläggningar och söka
nå en överenskommelse som kan tillfredsställa även mindre
partier.
Talmanskonferensens förslag
Enligt talmanskonferensens arbetsgrupps förslag skall nämnden
bestå av samma antal ledamöter som ett utskott och antalet
ledamöter fastställas av valberedningen. I förslaget hänvisas
till tidigare fattat principbeslut, och nämnden föreslås också
ha samma sammansättning som utskotten. Vidare hänvisas till att
principen om representation för alla partier i riksdagen
tillgodoses nästan fullt ut genom ett system med extra
suppleantplatser och att i principbeslutet ligger att partier
som inte får en ordinarie plats i nämnden kan få en eller två
extra suppleantplatser och därmed garanteras insyn i
EU-frågorna. Också när ett parti representeras av endast en
ledamot bör systemet med extra suppleantplats kunna tillämpas.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) anser i motion 1994/95:K6 att det är
viktigt att EU-nämnden innehåller företrädare för alla
riksdagens partier, som kommit in i riksdagen genom att ha
uppnått 4 % av rösterna i riket. Motionärerna begär (yrkande 1 i
denna del) att riksdagen beslutar att dels införa en bestämmelse
om detta, dels bestämma nämndens storlek utifrån detta så att
den återspeglar riksdagens sammansättning och antalet
representerade partier, dock minst 15 och högst 21 ledamöter.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7 också
att alla partier som har uppnått 4 % av rösterna i allmänna val
och därigenom är representerade i riksdagen bör ingå med
ordinarie ledamöter i EU-nämnden. Detta kan enligt motionärerna
i extrema fall innebära att nämnden kan omfatta 19 eller 21
ledamöter. I motionen begärs (yrkande 3 delvis) att riksdagen
beslutar att EU-nämnden skall bestå av udda antal ledamöter,
lägst 15.
Agne Hansson m.fl. (c) ser det i motion 1994/95:K5 som
självklart att de partier som finns representerade i riksdagen
garanteras insyn i nämnden, och det kan ske genom att de partier
som saknar ordinarie plats ges suppleantplatser.
Utskottets bedömning
Konstitutionsutskottet delar bedömningen i förslaget från
talmanskonferensens arbetsgrupp, som också stämmer överens med
det principbeslut som riksdagen tidigare fattat om EU-nämndens
sammansättning.
Eftersom riksdagen kan fastställa olika antal ledamöter i
olika utskott, bör antalet ledamöter inte knytas till antalet i
utskotten, utan det bör finnas en särskild föreskrift om att
riksdagen på förslag av valberedningen fastställer antalet
ledamöter också i nämnden. Konstitutionsutskottet lägger med
hänsyn till det sagda fram ett eget förslag till lydelse av
bestämmelsen.
Med det anförda får motion 1994/95:K5 i denna del anses
tillgodosedd. Motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del avstyrks.
Tystnadsplikt m.m.
Bestämmelser för utskott och för utrikesnämnden
Utskotten sammanträder enligt 4 kap. 12 § riksdagsordningen
normalt inom stängda dörrar, men kan medge att även andra än
ledamöter, suppleanter och tjänstemän i utskottet är närvarande.
Utskott kan vidare besluta att sammanträde som avser inhämtande
av upplysningar skall vara offentligt.
Utrikesnämnden sammanträder enligt 8 kap. 8 §
riksdagsordningen inom stängda dörrar. Statsministern får medge
att även annan än ledamot, suppleant, statsråd och tjänsteman är
närvarande.
I 4 kap. 15 § riksdagsordningen sägs att ledamot, suppleant
eller tjänsteman i utskott inte får obehörigen yppa vad som
enligt beslut av regeringen eller utskottet skall hållas hemligt
med hänsyn till rikets säkerhet eller av annat synnerligen
viktigt skäl, som betingas av förhållandet till främmande stat
eller mellanfolklig organisation. I 8 kap. 14 §
riksdagsordningen finns motsvarande bestämmelse för de svenska
delegationerna till de parlamentarikerkommittéer som funnits
inom det hittillsvarande EG-, EFTA- och EES-samarbetet.
Beträffande utrikesnämnden finns i 10 kap. 7 § tredje stycket
regeringsformen bestämmelser som säger att en ledamot av
utrikesnämnden och den som i övrigt är knuten till nämnden skall
visa varsamhet i fråga om meddelanden till andra om vad han har
erfarit i denna egenskap och att ordföranden kan besluta om
ovillkorlig tystnadsplikt.
Att utrikesnämndens ledamöter i vanliga fall inte har en
ovillkorlig tystnadsplikt utan bara en skyldighet att visa
varsamhet med vad de fått veta, innebär att de har möjlighet att
vidarebefordra denna information till den som kan ha ett
legitimt intresse av att få del av den. Därigenom öppnas en
möjlighet för ledamöterna att samråda med partikamrater i
riksdagen och andra inom det politiska livet erfarna personer om
vad som förekommit vid nämndens sammanträden.
Det allmänna kravet på varsamhet torde inte innebära en sådan
tystnadsplikt att någon kan fällas till ansvar för överträdelse.
Även om ordföranden inte påbjudit ovillkorlig tystnadsplikt, kan
emellertid straffansvar inträda om information lämnas vidare på
ett sådant sätt att brottsbalkens regler om brott mot rikets
säkerhet blir tillämpliga.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att en bestämmelse om
tystnadsplikt motsvarande den som gäller för riksdagsutskotten
och parlamentarikerkommittéerna införs för ledamot, suppleant
eller tjänsteman i EU-nämnden. Arbetsgruppen hänvisar därvid
till att Grundlagsutredningen inför EG föreslog att
tystnadsplikt också skulle kunna gälla i EG-nämnden. För att
ingen onödig bundenhet skulle uppkomma i känsliga
förhandlingsskeden ansåg utredningen det nödvändigt att
information som lämnas i nämnden inte sprids till allmänheten.
Vidare hänvisas till att den nu gällande tystnadsplikten för de
olika delegationerna på EU-, EES- och EFTA-områdena har
motiverats av att delegationerna fyllt samrådsuppgifter under
bl.a. förhandlingarna om EES-avtalet och om Sveriges anslutning
till EU. För att EU-nämndens samråd med regeringen skall kunna
präglas av samma förtrolighet som kännetecknat arbetet i
delegationerna bör enligt arbetsgruppen en möjlighet att besluta
om tystnadsplikt i nämnden införas. Bestämmelsen om
tystnadsplikt för de olika delegationerna föreslås utgå eftersom
deras verksamhet kommer att upphöra då Sverige blir medlem
i EU.
Motioner
I motion 1994/95:K7 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser
motionärerna det vara onödigt att föreskriva tystnadsplikt,
särskilt om utrikespolitiken placeras i utrikesutskottet.
Motionärerna anser (yrkande 2 i denna del) att förslaget om
tystnadsplikt bör avslås.
Utskottets bedömning
Enligt konstitutionsutskottets mening bör EU-nämnden, liksom
utskotten, sammanträda inom stängda dörrar.
Konstitutionsutskottet delar arbetsgruppens uppfattning att
tystnadsplikt bör kunna beslutas i EU-nämnden bl.a. för att
samrådet skall kunna präglas av förtrolighet och att ingen
bindning som kan skada den nödvändiga flexibiliteten i
förhandlingarna skall kunna uppkomma i känsliga
förhandlingsskeden. Utskottet tillstyrker således arbetsgruppens
förslag i denna del och avstyrker motion 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del.
Konstitutionsutskottet lägger i enlighet med det anförda i
bilaga 2 fram förslag till en ny bestämmelse i
riksdagsordningen, 8 kap. 18 §.
En hänvisning till bestämmelsen bör tas in i sekretesslagen.
Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att genom hänvisning
till tilläggsbestämmelserna 4.11.1 och 4.11.3 i
riksdagsordningen samma bestämmelser om kallelser till
sammanträde och ordförandeskap som gäller för utskotten skall
gälla för EU-nämnden.
Konstitutionsutskottet, som noterar att en bestämmelse om val
till ordförandeskap och viceordförandeskap finns i 7 kap. 13 §
riksdagsordningen, tillstyrker arbetsgruppens förslag i denna
del. Utskottet lägger fram ett förslag till tilläggsbestämmelser
avseende EU-nämnden i bilaga 2.
Protokollföring m.m.
Bestämmelser för utskotten m.m.
I riksdagsordningens tilläggsbestämmelse 4.11.4 föreskrivs att
över sammanträde med utskott skall föras protokoll.
Tilläggsbestämmelsen äger enligt särskild hänvisning
motsvarande tillämpning på utrikesnämnden.
För utrikesnämnden finns också särskilda bestämmelser i Kungl.
Maj:ts Stadga (1953:511) angående protokollföring i
utrikesnämnden. Förutom föreskrifter om protokollföring finns
där också bestämmelser om stenografiska uppteckningar.
Enligt 2 § skall vad de vid sammanträdet närvarande vid
överläggningarna yttrar ordagrant upptecknas av för ändamålet
anlitad stenograf, där ej den som leder förhandlingarna för
visst fall annorlunda bestämmer. I det fallet har dock en
ledamot av nämnden rätt att, om han eller hon så önskar, få sin
uttalade mening tagen till protokollet.
Den ordagranna uppteckningen av ett anförande skall enligt 4 §
så snart ske kan tillhandahållas den som hållit anförandet för
justering inom den tid ministern för utrikes ärenden bestämmer.
Någon annan som deltagit i sammanträdet kan ändå vid ett av de
närmaste sammanträdena med nämnden framställa erinringar mot
uppteckningens avfattning efter justeringen. Uppteckningen skall
förvaras i Utrikesdepartementet.
Ledamot och suppleant i nämnden får enligt 5 § i
Utrikesdepartementet ta del av protokoll och ordagranna
uppteckningar från sammanträden som ägt rum under den tid de
tillhört nämnden.
Talmanskonferensens förslag
Talmanskonferensens arbetsgrupp föreslår att genom hänvisning
till tilläggsbestämmelsen 4.11.4 samma bestämmelser om
protokollföring som gäller för utskotten skall gälla för
EU-nämnden.
Vid sidan av protokollföring kan det enligt arbetsgruppen
finnas ett behov av att uppgifter som lämnas vid nämndens
sammanträden och inlägg från ledamöterna dokumenteras. Vid
EU-delegationens sammanträden har genom sekretariatets försorg
förts sammanfattande minnesanteckningar. Minnesanteckningarna
har i redigerat skick tillställts ledamöterna efter varje
sammanträde. Arbetsgruppen anser det inte uteslutet att sådana
minnesanteckningar också kan behöva föras vid EU-nämndens
sammanträden. Minnesanteckningarna kan dock aldrig göra anspråk
på att vara fullständiga och att korrekt ange vad som verkligen
har sagts. Det kan tänkas uppkomma situationer då nämndens
ledamöter behöver ha tillgång till mera tillförlitliga uppgifter
om vad som förekommit vid ett sammanträde. Detta behov kan
enligt arbetsgruppen tillgodoses genom att det förs
stenografiska anteckningar vid sammanträdena som sedan
renskrivs. I sammanhanget erinras om att stenografer utnyttjas
vid utrikesnämndens sammanträden. Också i det danska
Europaudvalget förs regelmässigt stenografiska anteckningar.
Motioner
Kurt Ove Johansson m.fl. (s) anför i motion 1994/95:K4 att
frågan om huruvida och i så fall vid vilken tidpunkt
uppteckningar är allmänna handlingar bör penetreras i den
fortsatta behandlingen av förslaget. Motionärerna anser att
nämndens överläggningar med företrädare för regeringen alltid
bör dokumenteras stenografiskt på samma sätt som
överläggningarna i utrikesnämnden och att dessa uppteckningar
alltid måste vara tillgängliga för konstitutionsutskottet för
dess granskning av statsrådens tjänsteutövning och
regeringsärendenas handläggning. Motionärerna begär (yrkande 5)
att riksdagen skall besluta att i riksdagsordningen ta in en
föreskrift om stenografisk uppteckning av vad som yttras vid
sådant sammanträde med nämnden som avser samråd med regeringen.
Birgit Friggebo m.fl. (fp) begär i motion 1994/95:K8 yrkande 2
att riksdagen beslutar att såväl besluts- som
diskussionsprotokoll skall föras vid EU-nämndens sammanträden.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) anser i motion 1994/95:K7 att
det är väsentligt att ge möjligheter för en bred insyn i
EU-nämndens arbete och att EU-nämnden därför bör föra både
besluts- och diskussionsprotokoll, underkastade vanliga regler
om allmänna handlingar. Motionärerna begär (yrkande 3 i denna
del) att riksdagen beslutar att i riksdagsordningen ta in en
bestämmelse om protokollföring av EU-nämndens beslut och
diskussioner.
Agne Hansson m.fl. (c) ser det i motion 1994/95:K5 som
naturligt att en skyldighet att föra protokoll införs.
Kort om offentlighetsprincipen m.m.
Med offentlighetsprincipen i mera snäv bemärkelse brukar man
avse den rätt för allmänheten att ta del av allmänna handlingar
som infördes genom vår första tryckfrihetsförordning år 1766.
Numera finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet i
2 kap. tryckfrihetsförordningen. Varje svensk medborgare har
enligt 1 § rätt att ta del av allmänna handlingar "till
främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig
upplysning." Denna rätt får enligt 2 § begränsas endast om det
är påkallat med hänsyn till vissa där angivna intressen.
En handling är enligt 3 § allmän, om den förvaras hos en
myndighet och enligt särskilda regler anses inkommen dit eller
upprättad där. I tryckfrihetsförordningen anges inte vad som
menas med ordet myndighet. Myndigheterna kan sägas vara de organ
som ingår i den offentligrättsliga statliga och kommunala
organisationen. Regeringen är i detta avseende en myndighet.
Riksdagen är inte en myndighet men likställs enligt 5 § med
myndighet.
I 7 § finns bestämmelser om när en handling anses upprättad
hos en myndighet. En handling anses upprättad när den har
expedierats. En handling som inte har expedierats anses
upprättad, när det ärende till vilken den hänför sig har
slutbehandlats hos myndigheten eller, om handlingen inte hänför
sig till visst ärende, när den har justerats av myndigheten
eller på annat sätt färdigställts.
Handling som utgörs av protokoll och därmed jämförliga
anteckningar hos en myndighet anses upprättad, när handlingen
har justerats av myndigheten eller på annat sätt färdigställts.
Detta undantag gäller dock inte "protokoll hos riksdagens eller
kyrkomötets utskott, riksdagens eller kommuns revisorer eller
statliga kommittéer eller hos kommunal myndighet i ärende som
denna endast bereder till avgörande".
Ett utskottsprotokoll som hänför sig till ett ärende (vilket
enligt motiven alltid är fallet) och som inte har expedierats
blir allmän handling när ärendet har "slutbehandlats hos
myndigheten". Av förarbetena till bestämmelsen framgår att det
är utskottet som i detta fall avses med uttrycket "myndighet"
och inte riksdagens kammare.
Ett utskottsprotokoll rörande ett ärende blir alltså allmän
handling när ärendet har slutbehandlats av utskottet.
Allmänheten har då rätt att ta del av protokollet, om det inte
omfattas av sekretess.
Minnesanteckningar är i regel inte allmänna handlingar, om de
inte expedieras eller tas om hand för arkivering (9 §). Med
minnesanteckningar avses föredragningspromemorior och andra
anteckningar som görs under beredningen av ett ärende och som
inte tillför ärendet några nya sakuppgifter.
Rätten att ta del av allmänna handlingar får, som nämnts ovan,
begränsas endast för att skydda intressen som räknas upp i
2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. En sådan begränsning skall
anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst
fall befinns lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen
hänvisar. Den särskilda lag som avses är sekretesslagen
(1980:100).
I 11 kap. sekretesslagen finns särskilda bestämmelser om
sekretess hos riksdagen.
I vilken utsträckning sekretess kan gälla för uppgift som har
tagits in i handlingar som har upprättats i riksdagen regleras i
en särskild bestämmelse i 11 kap. 2 § andra stycket
sekretesslagen. Där sägs att för uppgift som har tagits in i
kammarens protokoll gäller sekretess enligt sekretesslagen
endast i fall som avses i 2 kap., dvs. sekretess med hänsyn
främst till rikets säkerhet eller dess förhållande till annan
stat eller mellanfolklig organisation (utrikessekretess och
försvarssekretess). En förutsättning är att kammarens
sammanträde hållits inom stängda dörrar.
Vidare föreskrivs att för uppgift i annat riksdagens protokoll
eller beslut gäller sekretess enligt sekretesslagen endast i de
fall som avses i 2 kap. samt 6 kap. 5 och 6 §§ (fackliga
förhandlingar och fackliga stridsåtgärder). Ordet "beslut" har
enligt motiven använts som en samlande beteckning på
betänkanden, yttranden, skrivelser och liknande handlingar från
utskott och andra riksdagsorgan (prop. 1979/80:2 del A s. 296).
Regeringen har nyligen i proposition 1994/95:112 föreslagit
att bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen
ändras så att ett enhetligt s.k. rakt skaderekvisit skall gälla.
Den föreslagna ändringen anges innebära en viktig omläggning av
utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Utgångspunkten är i
fortsättningen att uppgifter som angår Sveriges
utrikesförbindelser i regel kan lämnas ut. Regeringen förklarar
att dess avsikt är att tillämpningen skall ske på ett sätt som
åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget är
möjlig utan att det skadar vårt land. Enligt förslaget får
paragrafen följande lydelse:
Sekretess gäller för uppgift som angår Sveriges förbindelser
med annan stat eller i övrigt rör annan stat, mellanfolklig
organisation, myndighet, medborgare eller juridisk person i
annan stat eller statslös, om det kan antas att det stör
Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat sätt skadar
landet om uppgiften röjs.
Bestämmelsen är utformad så att den gäller hos alla
myndigheter, alltså även hos riksdagen och dess olika organ. Det
skadebegrepp som förekommer i bestämmelsen skall enligt de
ursprungliga motiven inte ges en alltför vid innebörd. Det måste
röra sig om någon olägenhet för landet för att skada skall kunna
anses föreligga. Motsvarande gäller i fråga om störningar av de
mellanfolkliga förbindelserna. Att mindre och tillfälliga
störningar eller irritationer inom ett annat lands ledning inte
kan uteslutas om uppgifter lämnas ut bör således inte alltid
leda till sekretess (prop. 1979/80:2 Del A s. 131).
I proposition 1994/95:112 görs vissa uttalanden om den nya
ordningens betydelse för Sveriges deltagande i EU-samarbetet.
Det anförs att det nya raka skaderekvisitet innebär att allmänna
handlingar som utgör bakgrunds-, analys- och diskussionsmaterial
och som upprättats i Sverige inom ramen för den gemensamma
beslutsprocessen i EU endast undantagsvis kan sekretessbeläggas.
I det sammanhanget görs vidare vissa uttalanden som är av
intresse när det gäller protokoll och därmed jämförliga
anteckningar hos EU-nämnden. Det sägs nämligen att Sveriges
hållning till ett förslag till gemensam normgivning regelmässigt
bör vara offentligt. Sekretess kan däremot gälla för vissa
uppgifter i handlingar som upprättas här i landet i samband med
en känslig förhandlings slutskede. Likaså torde enligt
propositionen sekretess ofta vara befogad i fråga om ett svenskt
"förhandlingsupplägg" i dess detaljer, t.ex. när det gäller
uppgifter om svenska andrahandsståndpunkter.
Propositionen behandlas i utskottets betänkande 1994/95:KU18.
Utskottets bedömning
Talmanskonferensens arbetsgrupp har föreslagit att samma
regler om protokollföring skall gälla som för utskotten. Enligt
konstitutionsutskottets mening är detta inte tillräckligt. Ett
skäl är att det, till skillnad från i utskotten, i EU-nämnden
inte kommer att finnas något betänkande att justera. Ett annat
skäl är att det för granskningen av statsrådens tjänsteutövning
och regeringsärendenas handläggning är nödvändigt att kunna
konstatera vad som förevarit vid överläggningarna med
regeringen. Ett ytterligare skäl är möjligheten till insyn för
allmänheten och för forskningen. Detta skäl måste dock vägas mot
intresset av att överläggningarna kan hållas i en förtrolig anda
och att ingen bindning som kan skada den nödvändiga
flexibiliteten i förhandlingarna skall uppkomma i känsliga
förhandlingsskeden. Konstitutionsutskottet anser att de skäl som
talar för uppteckning väger tyngst och att, som begärs i motion
1994/95:K4 yrkande 5, stenografiska uppteckningar därför skall
göras vid de delar av nämndens sammanträden som avser
överläggningar med företrädare för regeringen. Genom en sådan
ordning tillgodoses också motion 1994/95:K8 yrkande 2. Däremot
anser konstitutionsutskottet att en sådan ordning som föreslås i
motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del inte kan förordas.
Utskottet lägger i enlighet med det anförda i bilaga 2 fram
förslag till en ny bestämmelse i riksdagsordningen, 8 kap.
19 §. Förslaget innebär att det vid sammanträde med nämnden
skall föras protokoll och stenografiska uppteckningar över vad
som yttras vid nämndens överläggningar med regeringen. När
regeringen rådgör med nämnden i fall som avses i 8 kap. 15 §
första stycket skall sålunda stenografiska uppteckningar göras.
Detsamma gäller överläggningar mellan regeringen och nämnden
inför förhandlingar i Europeiska rådet.
Lagförslagen
De av utskotten framlagda lagförslagen har i huvudsak
kommenterats under resp. sakavsnitt.
De i bilaga 2 framlagda förslagen innehåller såväl
huvudbestämmelser som tilläggsbestämmelser. Med hänsyn till
ikraftträdandetidpunkten måste huvudbestämmelserna antas med
kvalificerad majoritet (se 8 kap. 16 § regeringsformen).
Bordläggning
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på talmanskonferensens förslag
att riksdagen avslår motion 1994/95:K7 yrkande 2,
2. beträffande uppdrag till talmanskonferensen
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:U508 yrkande 3 och
1994/95:U15 yrkandena 2 och 3,
3. beträffande samverkansbestämmelsernas placering
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K4 yrkande 1
och 1994/95:K8 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,
4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19 och
talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1 och motion 1994/95:K4
yrkande 2 samt med avslag på motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i
denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:U24
yrkande 1 antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget
till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap.
14 § första stycket och 15 § första och andra styckena,
res. 1 (v)
res. 2 (mp)
5. beträffande regeringens information till riksdagen
att riksdagen med anledning av propositionen antar det av
utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring i
riksdagsordningen såvitt avser 3 kap. 6 §,
6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till
utrikesnämnden och utskotten
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och
med avslag på motionerna 1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6
yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:K9
godkänner vad utskottet anfört,
res. 3 (c)
res. 4 (mp)
7. beträffande samverkan mellan EU-nämnden och utskotten
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,
1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del,
res. 5 (mp)
8. beträffande regeringens skyldighet att informera
utskotten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K4 yrkande 3
antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag
om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 4 kap. 10 §,
9. beträffande statlig myndighets upplysningar till
EU-nämnden
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och
med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar det
av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om ändring
i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 16 §,
res. 6 (mp)
10. beträffande kontinuerlig information
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K5 i denna del och
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del,
11. beträffande EU-nämndens sammansättning
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och
med avslag på motionerna 1994/95:K5 i denna del, 1994/95:K6
yrkande 1 i denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar
det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen
dels såvitt avser 8 kap. 14 § andra stycket,
dels såvitt avser tilläggsbestämmelsen 8.14.1,
res. 7 (v, mp)
12. beträffande EU-nämndens sammanträden m.m.
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag
antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag
om ändring i riksdagsordningen
dels såvitt avser 8 kap. 17 §,
dels såvitt avser tilläggsbestämmelserna 8.17.1 och
8.17.2,
13. beträffande tystnadsplikt i EU-nämnden
att riksdagen med bifall till talmanskonferensens förslag och
med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar de
av utskottet i bilaga 2 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser
8 kap. 18 §,
dels lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i
sekretesslagen (1980:100),
res. 8 (mp)
14. beträffande protokollföring i EU-nämnden
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och
motion 1994/95:K5 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 8 kap. 19 § första stycket,
15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K4 yrkande 5,
1994/95:K8 yrkande 2 och med avslag på motion 1994/95:K7 yrkande
3 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser
8 kap. 19 § andra stycket,
res. 9 (m)
res. 10 (mp)
16. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag och
motion 1994/95:K7 yrkande 1 antar
dels det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i riksdagsordningen i vad förslaget inte berörts
ovan under momenten 4, 5, 8, 9 och 11--15,
dels det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till
lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i
riksdagsordningen.
Stockholm den 7 december 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter Eriksson (mp)
och Håkan Holmberg (fp).
Reservationer
1. Samverkan mellan riksdag och regering (mom. 4)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "Utskottet vill" och på s. 16 slutar med "utskottet
uttalat" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att det av 1 kap. 4 § regeringsformen
framgår att det är riksdagen som stiftar lag, beslutar om skatt
till staten och bestämmer hur statens medel skall användas. Med
medlemskapet i EU följer att detta inskränks. EG:s förordningar
och andra rättsakter kommer att stå över nationell lag, och vid
konflikt får således den nationella lagen vika.
Lagstiftare blir därför, på de områden EG-rätten omfattar,
Europeiska unionens råd, i vilket regeringen och inte riksdagen
utövar Sveriges rösträtt i lagstiftningsprocessen. Medlemskapet
upphäver i praktiken således delvis 1 kap. 4 § regeringsformen.
Det gäller i detta läge att säkerställa att riksdagen finns med
i beslutsprocessen. Ett beslut inom EU-nämnden om av regeringen
föreslagna handlingslinjer skulle kunna ses som att ett
riksdagsorgan ges en beslutanderätt. Detta kan synas strida mot
nuvarande ordning att ett särskilt riksdagsorgan inte kan fatta
för regeringen bindande beslut. Men det som är mest
problematiskt ur demokratisk synpunkt är själva medlemskapet i
unionen.
Eftersom regeringen under ministerrådsmötena kan hamna i
förhandlingslägen, kan EU-nämndens "beslut" emellertid inte vara
helt bindande. Men sådana "beslut" i nämnden ger ändå regeringen
ett klart råd som inte behöver vara föremål för subjektiva
tolkningar. Om EU-nämnden aldrig skulle kunna fatta ens ett
allmänt beslut om inriktningen på ett förhandlingsupplägg eller
om en svensk inställning, blir det beroende på närvarande
representanter för regeringen att subjektivt tolka vilket råd
regeringen fått av nämnden. Riksdagen har då via detta sitt
organ dels små möjligheter att påverka regeringens
handlingslinje i praktiken, dels små möjligheter att kontrollera
regeringens förhållningssätt till nämndens råd, eftersom en
diskussion med frågor alltid lämnar ett utrymme för en subjektiv
tolkning. Vidare skulle, om EU-nämnden via allmänna beslut
skulle skiljas från ärenden av större vikt, detta ställa större
anspråk på det material och de föredragningar som kommer nämnden
till del, vilket skulle höja kvaliteten på nämndens arbete.
EU-nämndens uppgift bör således inte bara bli den i
propositionen föreslagna. Regeringen bör underrätta nämnden om
frågor som avses bli behandlade i Europeiska unionens råd samt
rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i
andra frågor som nämnden bestämmer. Men nämnden bör med någon
form av yttrande kunna skilja sig från ett ärende, ett yttrande
som därmed markerar vilket råd nämnden ger regeringen. Genom
detta får riksdagen ett inflytande när det gäller Sveriges
ståndpunkter vid mötena med Europeiska unionens råd.
Regeringen kommer normalt att företräda den ståndpunkt --
eller bästa möjliga ståndpunkt -- som nämnden gett uttryck för
i samråd och i eventuellt yttrande. Men då nämndens yttrande
ofta kommer att ge uttryck för en önskan om inriktning på
regeringens agerande kommer det ändå att vara ett råd som
regeringen kan frångå i de olika förhandlingslägen som kan
uppstå i EU-rådet.
Den eventuella avvikelse från ett nämndyttrande som regeringen
kan komma att göra sker under regeringens politiska
ansvarstagande inför riksdagen som helhet. Det är även -- med
den ordning konstitutionsutskottet förordar -- regeringen som
företräder Sverige vid ministerrådets möten, men den gör det på
grundval av ett tydligt råd från EU-nämnden, som måste
förutsättas arbeta på ett sätt som är väl förankrat i de olika
politiska partierna i riksdagen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att den föreslagna
samverkan innebär helt nya förhållanden och arbetsformer för
riksdagen. Utvecklingen kommer därför att följas noga, och det
ligger i sakens natur att arbetsformerna efter hand kan komma
att förändras med anledning av vunna erfarenheter.
EU-nämndens medverkan vid uppläggningen av förhandlingarna
innebär inte att riksdagens möjligheter att använda de
kontrollinstrument som anges i 12 kap. regeringsformen påverkas.
I motion 1994/95:K6 föreslås att beslut också skall kunna fattas
av EU-nämnd i förening med utskott. Då formerna för samverkan
mellan EU-nämnd och utskotten, som framgår nedan, skall
utvecklas, vill utskottet tills vidare låta bli att skapa
detaljerade regler kring detta, varvid motionsyrkandet i denna
del avstyrks.
Med det anförda tillgodoser utskottet i huvudsak motionerna
1994/95:K6 yrkande 1 i denna del, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna
del och 1994/95:U24 yrkande 1. Motion 1994/95:K4 yrkande 2 får
anses vara delvis tillgodosedd genom utskottets uttalande.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19 och
talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1, med bifall till motion
1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och med anledning av motionerna
1994/95:K4 yrkande 2, 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och
1994/95:U24 yrkande 1 antar det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 8 kap. 14 § första stycket och 15 § första och
andra styckena med den ändringen att
dels 14 § första stycket erhåller följande lydelse: För
samverkan mellan regering och riksdag i frågor som gäller
Europeiska unionen skall riksdagen inom sig för varje valperiod
tillsätta en nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).
dels 15 § första stycket erhåller följande lydelse:
Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli
behandlade i Europeiska unionens råd. Regeringen skall också
rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i
andra frågor som nämnden bestämmer. Vid samverkan skall nämnden
avge yttranden om inriktningen av regeringens agerande i
Europeiska unionens råd i frågor av större vikt.
2. Samverkan mellan riksdag och regering (mom. 4)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14
börjar med "Såväl Grundlagsutredningen" och på s. 16 slutar med
"utskottet uttalat" bort ha följande lydelse:
Parlamentarismen är i Sverige garanterad genom våra
grundlagar, bl.a. genom att regeringsformen i 1 kap. stadgar att
riksdagen ensam stiftar lag. I utrikespolitiken sker det genom
10 kap. som stadgar att regeringen måste inhämta riksdagens
godkännande innan en för riket bindande internationell
överenskommelse ingås. I stort har vi också tillämpat en
maktdelningsprincip som innebär att riksdagen är beslutande och
regeringen är verkställande.
Sverige skall nu bli medlem av Europeiska unionen. Enligt
utskottets mening skapas därmed en helt ny situation för
beslutsfattandet. Det blir i stor utsträckning inte längre
Sveriges riksdag som stiftar lagar. Det sker i stället i
Europeiska unionens råd, och det är regeringarna som företräds i
rådet.
För att undvika att regeringen helt tar över denna
lagstiftningsprocess måste det enligt utskottet på något sätt
ses till att de beslut och åsikter som Sverige företräder i EU:s
lagstiftande organ är förankrade och företräds av en majoritet i
Sveriges riksdag och indirekt därigenom av en majoritet av
svenska folket.
För att undvika att Sveriges riksdag i stor utsträckning
förvandlas till ett rådgivande remissorgan i stället för ett
lagstiftande parlament måste riksdagens inflytande över Sveriges
agerande i EU-rådet förstärkas. Europeiska unionens demokratiska
legitimitet hänger också helt och hållet på de enskilda
nationernas parlament och på den politiska kontrollen och
förankringen som där kan skapas för att bära upp systemet.
Av de anförda skälen anser konstitutionsutskottet att
samverkan mellan riksdag och regering behöver formaliseras i
förhållande till vad regeringen och talmanskonferensen
föreslagit. Samverkansförfarandet bör leda till ett besked om
förhandlingsuppläggningen som regeringen kan utgå från i
förhandlingarna i EU-rådet. Fördelarna med en sådan ordning är
betydande. De svenska partierna tvingas ta ställning till
Europapolitiken. Det leder till en bredare offentlig debatt och
skärper de svenska åsikterna. Det ökar möjligheten att få en
folkligt förankrad beslutsprocess och skapar ett ökat engagemang
för Europapolitiken. Det ökar också väsentligt möjligheterna för
en demokratisk kontroll av regeringen och regeringens arbete.
Erfarenheterna från Danmark visar enligt utskottets mening att
en möjlighet att fatta beslut i EU-nämnden stärker det egna
landets förhandlingsposition.
dels att utskottets hemställan under mom. 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande samverkan mellan riksdag och regering
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:19,
talmanskonferensens förslag 1994/95:TK1 och motionerna
1994/95:K4 yrkande 2, 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del,
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:U24 yrkande 1 antar
det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 14 § första
stycket och 15 § första och andra styckena med den ändringen att
dels 14 § första stycket erhåller följande lydelse: För
samverkan mellan regering och riksdag i frågor som gäller
Europeiska unionen skall riksdagen inom sig för varje valperiod
tillsätta en nämnd för Europeiska unionen (EU-nämnden).
dels 15 § första stycket erhåller följande lydelse:
Regeringen skall underrätta EU-nämnden om frågor som avses bli
behandlade i Europeiska unionens råd. Regeringen skall också
rådgöra med nämnden om hur förhandlingarna i rådet skall föras
inför beslut som regeringen bedömer som betydelsefulla och i
andra frågor som nämnden bestämmer. Vid samverkan avger nämnden
besked om förhandlingsuppläggningen som regeringen kan utgå från
i förhandlingarna i Europeiska unionens råd.
3. EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och
utskotten (mom. 6)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Konstitutionsutskottet erinrar om" och på s. 20
slutar med "kan behöva införas" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet erinrar om -- -- -- (= utskottet) -- --
-- behandlas i utrikesnämnden.
Konstitutionsutskottet vill vidare -- -- -- (= utskottet) --
-- -- de anser påkallade.
EU-nämnden kommer således -- -- -- (= utskottet) -- -- -- det
berörda utskottet.
Arbetsgruppen har framhållit -- -- -- (= utskottet) -- -- --
mellan olika intresseområden.
När det gäller första pelarens frågor, dvs. det i huvudsak
överstatliga samarbetet, anser konstitutionsutskottet att
samrådet i enlighet med arbetsgruppens förslag bör ske med
EU-nämnden. Utskottet avstyrker således förslaget i motion
1994/95:K7 att samverkan inom det jordbrukspolitiska området
skall ske med jordbruksutskottet. Utskottet återkommer i ett
senare avsnitt till frågan om hur utskottens kunskaper och
synpunkter skall kunna komma nämnden till godo vid samrådet.
Däremot bör enligt konstitutionsutskottets uppfattning en
annan ordning tillämpas beträffande samrådet om andra pelarens
frågor, dvs. utrikes- och säkerhetspolitiken. Utskottet finner
det, som redan framhållits, naturligt att utrikesnämnden även
fortsättningsvis har ansvaret för viktigare utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor. I andra sådana frågor bör, som
framhålls i motionerna 1994/95:K5, 1994/95:K7 och 1994/95:K9,
regeringens samrådsförfarande ej ske med EU-nämnden utan direkt
med utrikesutskottet. Detta ser konstitutionsutskottet som ett
led i att decentralisera nämndens kompetens till berörda
utskott. Den i motion 1994/95:K6 föreslagna ordningen med
gemensamma sammanträden mellan EU-nämnden och utrikesutskottet
blir alltför tungrodd. Motionen avstyrks därför i denna del.
För samråd som ligger inom tredje pelarens frågor, dvs.
rättsliga och inrikes frågor, delar konstitutionsutskottet
arbetsgruppens uppfattning att detta i varje fall inledningsvis
bör ske i EU-nämnden.
Som konstitutionsutskottet redan i ett tidigare avsnitt
uttalat, kommer utvecklingen av samrådet mellan riksdagen och
regeringen och av formerna för samverkan att behöva följas noga.
Utskottet utesluter således inte att en annan ordning senare kan
behöva införas.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till
utrikesnämnden och utskotten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K5 i denna del
och med anledning av talmanskonferensens förslag och motionerna
1994/95:K9, 1994/95:K6 yrkande 2 och 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del som ett tredje stycke i det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 8 kap. 15 § inför och antar följande bestämmelse:
Utan hinder av vad som föreskrivs i första stycket skall
regeringen rådgöra med utrikesutskottet i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor, såvida ej samråd i frågan skett med
utrikesnämnden.
4. EU-nämndens kompetens i förhållande till utrikesnämnden och
utskotten (mom. 6)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19
börjar med "Konstitutionsutskottet vill" och på s. 20 slutar med
"vid samrådet" bort ha följande lydelse:
Enligt konstitutionsutskottet vore det i och för sig möjligt
att dela upp alla EU-frågor på riksdagens nuvarande utskott för
den samverkan som skall ske med regeringen. Det finns dock också
starka skäl som talar för att inrätta en speciell EU-nämnd med
ett övergripande ansvar. I fråga om två områden anser dock
konstitutionsutskottet att samverkansfunktionen bör ligga hos
vederbörande utskott. Det gäller jordbrukspolitiken som är ett
område som är genomreglerat och komplicerat. Enligt
konstitutionsutskottet är det knappast möjligt för ledamöterna i
EU-nämnden att inhämta den kompetens som krävs för att hantera
dessa frågor på ett för Sverige tillfredsställande sätt. Det
gäller också utrikespolitiken som, enligt
konstitutionsutskottets mening, vinner på att hanteras i ett
helhetsperspektiv. Utrikesutskottet bör därför ha hela ansvaret
vad gäller riksdagens arbete i dessa frågor. Eftersom Sveriges
hållning i utrikespolitiken i EU-sammanhang är att den bör
förbli nationell, görs därigenom också en viktig markering av
riksdagen gentemot svenska folket, som visar att landet avser
att fortsätta med en självständig utrikespolitik även som
EU-medlem.
dels att utskottets hemställan under mom. 6 bort ha
följande lydelse:
6. beträffande EU-nämndens kompetens i förhållande till
utrikesnämnden och utskotten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K5 i denna
del, 1994/95:K6 yrkande 2 och 1994/95:K9 som ett tredje stycke i
det av utskottet i bilaga 2 framlagda förslaget till lag om
ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8 kap. 15 § inför och
antar följande bestämmelse:
Utan hinder av vad som sägs i första stycket skall det samråd
som avser utrikes- och jordbrukspolitiska frågor fullgöras av
vederbörande utskott.
5. Samverkan mellan EU-nämnden och utskotten (mom. 7)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Enligt konstitutionsutskottets" och slutar med
"denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att EU-frågor inte skall handhas endast av
EU-nämnden. Praktiskt taget alla riksdagens utskott blir mer
eller mindre berörda av ett medlemskap i EU. Det är också i
utskotten som kompetensen finns i de enskilda frågorna. Det är
därför viktigt att alla utskott kommer in i beslutsprocessen på
ett naturligt sätt. Konstitutionsutskottet anser därför att
nämnden bör inhämta yttranden från de berörda utskotten så långt
det är praktiskt möjligt.
dels att utskottets hemställan under mom. 7 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande samverkan mellan EU-nämnden och utskotten
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K4 yrkande 4,
1994/95:K5 i denna del och 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del som
ett fjärde stycke i det av utskottet i bilaga 2 framlagda
förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen såvitt avser 8
kap. 15 § inför följande bestämmelse:
EU-nämnden skall så långt möjligt inhämta yttranden från
berörda utskott inom riksdagen.
6. Statlig myndighets upplysningar till EU-nämnden (mom. 9)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 27
börjar med "I fråga om" och på s. 28 slutar med "egen
verksamhet" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser att minoritetsskyddet bör byggas
ut så att det som anförs i motion 1994/95:K7 omfattar varje
enskild ledamot. Ett starkt minoritetsskydd är särskilt
betydelsefullt i EU-sammanhang för att garantera att partierna
har god tillgång till information i sakfrågorna innan beslut
fattas. Risken är annars stor att EU-politiken blir en fråga för
ämbetsmän och ministrar och att en bred offentlig debatt
uteblir.
dels att utskottets hemställan under mom. 9 bort ha
följande lydelse:
9. beträffande statlig myndighets upplysningar till
EU-nämnden att riksdagen med anledning av
talmanskonferensens förslag och med bifall till motion
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del antar det av utskottet i bilaga
2 framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 8 kap. 16 § med den ändringen att andra stycket
erhåller följande lydelse:
Begär minst en av ledamöterna i nämnden att upplysningar
eller yttrande skall inhämtas enligt första stycket, skall
nämnden föranstalta om detta, såvida den inte finner att därmed
förenat dröjsmål skulle leda till avsevärt men.
7. EU-nämndens sammansättning (mom. 11)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30
börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "del
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet delar bedömningen i motionerna
1994/95:K6 och 1994/95:K7 om att alla i riksdagen representerade
partier, som i föregående val nått över fyra procent i riket,
skall vara representerade i EU-nämnden med ordinarie
representant. EU-nämnden kommer att vara en viktig instans i
riksdagens möjligheter att påverka regeringens ståndpunkter
inför EU och att inhämta information. Därför bör enligt
utskottets mening alla partier ha rätt till denna representation
för att på ett fullvärdigt sätt kunna fullgöra sina
arbetsuppgifter. Eftersom valberedningen kan besluta om olika
antal ledamöter i olika utskott, bör antalet ledamöter inte
knytas till antalet i utskotten, utan valberedningen bör besluta
om antalet ledamöter också i nämnden för att tillgodose alla
partiers representation i enlighet med vad som anförts.
Med det anförda tillstyrks motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i
denna del och 1994/95:K7 yrkande 3 i denna del. Motion
1994/95:K5 i denna del får anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande EU-nämndens sammansättning
att riksdagen med anledning av talmanskonferensens förslag,
med bifall till motionerna 1994/95:K6 yrkande 1 i denna del och
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och med anledning av motion
1994/95:K5 i denna del antar det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
dels såvitt avser 8 kap. 14 § andra stycket med den
ändringen att bestämmelsen erhåller följande lydelse:
Varje i riksdagen representerat parti som i föregående val
uppnått fyra procent av rösterna i hela riket skall vara
representerat i EU-nämnden. Nämnden skall bestå av udda antal
ledamöter, lägst 15 och högst 21.
dels såvitt avser tilläggsbestämmelsen 8.14.1 med den
ändringen att bestämmelsen erhåller följande lydelse: Antalet
ledamöter i EU-nämnden fastställs av riksdagen på förslag av
valberedningen med beaktande av riksdagens sammansättning.
8. Tystnadsplikt i EU-nämnden (mom. 13)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 32
börjar med "Konstitutionsutskottet delar" och slutar med "i
sekretesslagen" bort ha följande lydelse:
Ett införande av tystnadsplikt inom EU-nämnden motverkar
enligt utskottets uppfattning möjligheterna för nämndens
ledamöter att förankra sina ställningstaganden i partierna och
utanför riksdagen. Det riskerar därför att skapa en situation
där ett ytterst litet fåtal har inblick i och möjligheter att
påverka beslut som är centrala för Sverige i framtiden.
Utskottet anser också att den svenska hållningen riskerar att
bli mindre genomtänkt och sämre underbyggd.
Talmanskonferensens förslag i denna del bör därför avslås.
dels att utskottets hemställan under mom. 13 bort ha
följande lydelse:
13. beträffande tystnadsplikt i EU-nämnden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del avslår talmanskonferensens förslag i denna del,
9. Stenografiska uppteckningar i EU-nämnden (mom. 15)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Inger René
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Talmanskonferensens arbetsgrupp har" och slutar med
"inte kan förordas" bort ha följande lydelse:
Talmanskonferensens arbetsgrupp har föreslagit att samma
regler om protokollföring skall gälla som för utskotten. Enligt
konstitutionsutskottets mening är detta tillräckligt. De skäl
som anförs i motionerna 1994/95:K4, 1994/95:K7 och 1994/95:K8
för att dessutom stenografiska uppteckningar skall göras vid
nämndens sammanträden är enligt utskottets mening ej starka nog
för att uppväga intresset av att överläggningarna kan hållas i
en förtrolig anda och att tillräcklig flexibilitet skall kunna
bibehållas i känsliga förhandlingslägen. Utskottet avstyrker
således motionerna 1994/95:K4 yrkande 5, 1994/95:K7 yrkande 3 i
denna del och 1994/95:K8 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K4 yrkande 5,
1994/95:K7 yrkande 3 i denna del och 1994/95:K8 yrkande 2,
10. Stenografiska uppteckningar i EU-nämnden (mom. 15)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 36
börjar med "Talmanskonferensens arbetsgrupp" och slutar med "kan
förordas" bort ha följande lydelse:
Konstitutionsutskottet anser att de skäl som talar för att
uppteckningar görs väger tyngst och att, som begärs i motion
1994/95:K7 yrkande 3, stenografiska uppteckningar över allt vad
som förekommer vid nämndens sammanträden, inte bara vid dess
överläggningar med regeringen, skall göras. Det ökar
möjligheterna för utvärdering av nämndens arbete och så även för
den politiska debatten och demokratiska kontrollen, både i
riksdagen och för media och allmänhet.
Härigenom tillgodoses också motionerna 1994/95:K4 yrkande 5
och 1994/95:K8 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under mom. 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande stenografiska uppteckningar i EU-nämnden
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K7 yrkande 3
i denna del och med anledning av motionerna 1994/95:K4 yrkande 5
och 1994/95:K8 yrkande 2 antar det av utskottet i bilaga 2
framlagda förslaget till lag om ändring i riksdagsordningen
såvitt avser 8 kap. 19 § andra stycket med den ändringen att
bestämmelsen erhåller följande lydelse:
Vid sammanträde med nämnden skall föras stenografiska
uppteckningar över nämndens överläggningar.
Av talmanskonferensen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagda lagförslag
1. Förslag till
Lag om ändring i riksdagsordningen
Bilaga 2
Härigenom föreskrivs i fråga om riksdagsordningen
dels att 3 kap. 6 §, 4 kap. 10 § och 8 kap. 14 § skall ha
följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 8
kap. 15--19 §§ samt tilläggsbestämmelser 8.14.1, 8.17.1 och
8.17.2, med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 kap.
6 §
Regeringen får lämna meddelande till riksdagen genom skrivelse
eller också muntligen genom statsråd vid sammanträde med
kammaren.
Regeringen skall
fortlöpande informera
riksdagen om vad som sker inom
ramen för samarbetet i
Europeiska unionen samt varje
år till riksdagen lämna
en skrivelse med berättelse
över verksamheten i
Europeiska unionen.
4 kap.
10 §1
Statlig myndighet skall Statlig myndighet skall
lämna upplysningar och lämna upplysningar och
avgiva yttrande, då utskott avgiva yttrande, då utskott
begär det, om ej annat begär det, om ej annat
följer av 12 § andra följer av 12 § andra
stycket. Sådan skyldighet stycket. Sådan skyldighet
åligger dock ej regeringen. åligger dock regeringen
Myndighet som ej lyder under endast i fråga om arbetet
riksdagen kan hänskjuta inom Europeiska unionen på
begäran från utskott utskottets ämnesområde.
till regeringens avgörande. Myndighet som ej lyder under
riksdagen kan hänskjuta
begäran från utskott
till regeringens avgörande.
1 Senaste lydelse 1990:532.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Begär minst fem av Begär minst fem av
ledamöterna i ett utskott ledamöterna i ett utskott
vid behandlingen av ett vid behandlingen av ett
ärende att upplysningar ärende att upplysningar
eller yttrande skall eller yttrande skall
inhämtas från myndighet inhämtas enligt första
som avses i första stycket, stycket, skall utskottet
skall utskottet föranstalta föranstalta om detta.
om detta, såvida det icke Detsamma skall gälla om en
finner att därmed sådan begäran
förenat dröjsmål med framställts utan samband
ärendets behandling skulle med behandlingen av ett
leda till avsevärt men. ärende, om frågan
Utskottet skall i sitt gäller arbetet inom
betänkande i ärendet Europeiska unionen. Utskottet
redovisa skälen till att en får avslå en begäran
sådan begäran om om upplysningar eller
upplysningar eller yttrande yttrande, om den
har avslagits. framställts vid
behandlingen av ett ärende
och utskottet finner att den
begärda åtgärden
skulle fördröja
ärendets behandling så
att avsevärt men skulle
uppkomma. Utskottet skall i
så fall i sitt
betänkande redovisa
skälen till att begäran
har avslagits.
Konstitutionsutskottet får icke avgiva förklaring, att 2 kap.
12 § tredje stycket regeringsformen icke är tillämpligt i fråga
om visst lagförslag, utan att lagrådet har yttrat sig i saken.
Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse
8 kap.
14 §2
För samråd med För samråd med
regeringen enligt 5 § lagen regeringen i frågor som
(1994:000) med anledning av gäller Europeiska unionen
Sveriges anslutning till skall riksdagen inom sig
Europeiska unionen skall för varje valperiod
riksdagen inom sig för tillsätta en nämnd
varje valperiod tillsätta för Europeiska unionen
en nämnd för Europeiska (EU-nämnden).
unionen (EU-nämnden).
Nämnden skall bestå av EU-nämnden skall bestå
samma antal ledamöter som av udda antal ledamöter,
ett utskott. lägst femton.
8.14.1
Tilläggsbestämmelserna Antalet ledamöter i
4.3.1, 4.11.1, 4.11.3 och EU-nämnden fastställs av
4.11.4 skall tillämpas riksdagen på förslag av
på nämnden. valberedningen. 2 Senaste
lydelse 1993:962.
Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse
15 §
Regeringen skall underrätta
EU-nämnden om frågor som
avses bli behandlade i
Europeiska unionens råd.
Regeringen skall också
rådgöra med nämnden
om hur förhandlingarna i
rådet skall föras
inför beslut som regeringen
bedömer som betydelsefulla
och i andra frågor som
nämnden bestämmer.
Begär minst fem av
ledamöterna i EU-nämnden
att regeringen skall
rådgöra med nämnden
enligt första stycket skall
nämnden föranstalta om
detta, såvida den inte
finner att därmed
förenat dröjsmål
skulle leda till avsevärt
men.
16 §
Statlig myndighet skall Annan statlig myndighet än
lämna upplysningar och regeringen skall lämna
avgiva yttrande i frågor upplysningar och avgiva
som skall behandlas i yttrande i frågor som skall
Europeiska unionens råd, behandlas i Europeiska
då nämnden för unionens råd, då
Europeiska unionen begär EU-nämnden begär det.
det. I lagen (1994:000) med Myndighet som ej lyder under
anledning av Sveriges riksdagen kan hänskjuta
anslutning till Europeiska begäran från nämnden
unionen finns bestämmelser till regeringens avgörande.
om regeringens skyldighet att
underrätta nämnden om
sådana frågor. Myndighet
som ej lyder under riksdagen
kan hänskjuta begäran
från nämnden till
regeringens avgörande.
Begär minst fem av Begär minst fem av
ledamöterna i nämnden ledamöterna i nämnden
att upplysningar eller att upplysningar eller
yttrande skall inhämtas yttrande skall inhämtas
från myndighet, som avses i enligt första stycket,
första stycket, eller att skall nämnden
regeringen skall rådgöra föranstalta om detta,
med nämnden enligt 5 § såvida den inte finner att
lagen (1994:000) med anledning därmed förenat
av Sveriges anslutning till dröjsmål skulle leda
Europeiska unionen skall till avsevärt men.
nämnden föranstalta om
detta, såvida den inte
finner att därmed
förenat dröjsmål
skulle leda till avsevärt
men.
Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse
17 §
EU-nämnden skall
sammanträda inom stängda
dörrar. Nämnden kan
medge att även annan än
ledamot, suppleant och
tjänsteman i nämnden
är närvarande.
8.17.1
EU-nämnden sammanträder
första gången på
kallelse av talmannen inom
två dagar efter det att
nämnden valts. Därefter
sammanträder nämnden
på kallelse av
ordföranden.
Personlig kallelse skall
utgå till samtliga
ledamöter och suppleanter.
Kallelse bör om möjligt
anslås i riksdagens lokaler
senast klockan 18 dagen
före sammanträdet.
8.17.2
Innan ordförande har valts,
förs ordet vid
sammanträde med
EU-nämnden av den av de
närvarande ledamöterna
som har varit ledamot av
riksdagen längst tid. Om
två eller flera har
tillhört riksdagen lika
länge, har den äldste av
dem företräde.
15 § 18 §
Den som är ledamot, Den som är ledamot,
suppleant eller tjänsteman suppleant eller tjänsteman
i nämnden för Europeiska i EU-nämnden får ej
unionen får ej obehörigen yppa vad som
obehörigen yppa vad som enligt beslut av regeringen
enligt beslut av regeringen eller nämnden skall
eller nämnden skall hållas hemligt med
hållas hemligt med hänsyn till rikets
hänsyn till rikets säkerhet eller av annat
säkerhet eller av annat synnerligen viktigt skäl,
synnerligen viktigt skäl, som betingas av
som betingas av förhållandet till
förhållandet till främmande stat eller
främmande stat eller mellanfolklig organisation.
mellanfolklig organisation.
Lydelse enligt 1994/95:TK1 Föreslagen lydelse
19 §
Över sammanträde med
EU-nämnden förs
protokoll.
Vid sammanträde med
nämnden skall föras
stenografiska uppteckningar
över vad som yttras vid
nämndens
överläggningar med
regeringen.
Denna lag träder i kraft såvitt gäller 8 kap. 14 § och
tilläggsbestämmelserna 8.14.1 och 8.17.1 den 16 december 1994
och i övrigt den 1 januari 1995.
Utan hinder av tilläggsbestämmelsen 8.17.1 första stycket
första meningen skall talmannen bestämma tidpunkten för nämndens
första sammanträde när det första valet av EU-nämnden har ägt
rum.
2. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i
riksdagsordningen
Härigenom föreskrivs att tilläggsbestämmelsen 7.1.1 i
bestämmelsens lydelse enligt lagen (1994:000) om ändring i
riksdagsordningen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
7.1.1
Utöver de val som kammaren Utöver de val som kammaren
förrättar enligt förrättar enligt
regeringsformen och regeringsformen och
riksdagsordningen skall den riksdagsordningen skall den
bland riksdagens ledamöter bland riksdagens ledamöter
företaga val av företaga val av
1. 20 ledamöter i Nordiska 1. 20 ledamöter i Nordiska
rådets svenska delegation, rådets svenska delegation,
2. 6 ledamöter i 2. 6 ledamöter i
Europarådets svenska Europarådets svenska
delegation, delegation,
3.5 ledamöter i den svenska 3. 8 ledamöter i den
delegationen till Europeiska svenska delegationen till
frihandelssammanslutningens Parlamentariska
(EFTA) församlingen i konferensen
parlamentarikerkommitté, om säkerhet och samarbete i
Europa.
4. 8 ledamöter i den
svenska delegationen till
Parlamentariska
församlingen i konferensen
om säkerhet och samarbete i
Europa,
5. 18 ledamöter i den
svenska delegationen till
Gemensamma
parlamentarikerkommittén
EG-Sverige,
6. 8 ledamöter i den
svenska delegationen till dels
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdets (EES)
gemensamma
parlamentarikerkommitté,
dels EFTA-staternas
parlamentarikerkommitté.
Nordiska rådets svenska delegation väljs för riksmöte och
övriga delegationer för riksdagens valperiod.
Kammaren skall också välja styrelsen för Stiftelsen
Riksbankens jubileumsfond i enlighet med 3 § i stiftelsens
stadgar (RFS 1988:1).
3. Förslag till
Lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i sekretesslagen
(1980:100)
Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § sekretesslagen (1980:100)
i paragrafens lydelse enligt lagen (1994:000) om ändring i
nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
11 kap.
2 §
Föreskrifterna i 1 kap. Föreskrifterna i 1 kap.
2--4 §§ gäller inte 2--4 §§ gäller inte
för ledamot av riksdagen för ledamot av riksdagen
såvitt avser uppgift som såvitt avser uppgift som
han har erhållit under ledamoten har erhållit
utövandet av sitt uppdrag. under utövandet av sitt
Föreskrifter om uppdrag. Föreskrifter om
tystnadsplikt för sådan tystnadsplikt för sådan
ledamot och för ledamot och för
tjänsteman i riksdagen tjänsteman i riksdagen
finns i 10 kap. 7 § finns i 10 kap. 7 §
regeringsformen samt 2 kap. 4 regeringsformen samt 2 kap. 4
§ och 4 kap. 15 § §, 4 kap. 15 § och 8
riksdagsordningen. kap. 18 §
riksdagsordningen.
För uppgift om vad som har förekommit vid sammanträde med
riksdagens kammare gäller sekretess enligt denna lag endast om
sammanträdet har hållits inom stängda dörrar. För uppgift som
har intagits i kammarens protokoll gäller sekretess enligt denna
lag endast i fall som avses i 2 kap. För uppgift i annat
riksdagens protokoll eller beslut gäller sekretess enligt denna
lag endast i de fall som avses i 2 kap. och 6 kap. 6 §.
Erhåller riksdagen från regeringen uppgift som är
sekretessbelagd där, gäller sekretessen också hos riksdagen.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Talmanskonferensens förslag 2
Motionerna 3
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:19
3
Motioner väckta med anledning av förslag 1994/95:TK1 3
Motion väckt under allmänna motionstiden 1994 4
Utskottet 5
Inledning 5
Grundläggande bestämmelser om rikets styrelse 5
Huvudsakligt innehåll i propositionen i denna del och i
talmanskonferensens förslag samt i motionerna 6
Fråga om avslag på talmanskonferensens förslag 7
Samverkan mellan riksdagen och regeringen i EU-frågor 7
Utredningar 7
Propositionen 9
Talmanskonferensens förslag 11
Motioner 11
Utskottets bedömning 14
EU-nämndens kompetens i förhållande till Utrikesnämnden
och till utskotten 17
Talmanskonferensens förslag 17
Motioner 18
Utskottets bedömning 19
Förhållandet i övrigt mellan EU-nämnden och utskotten
20
Talmanskonferensens förslag 20
Motioner 21
Utskottets bedömning 22
Regeringens och andra statliga myndigheters
informationsskyldighet 23
Utskottens nuvarande möjligheter 23
Propositionen och talmanskonferensens förslag 24
Motioner 26
Utskottets bedömning 27
EU-nämndens sammansättning 29
Utskottens nuvarande sammansättning 29
Talmanskonferensens förslag 29
Motioner 29
Utskottets bedömning 30
Tystnadsplikt m.m. 30
Bestämmelser för utskott och för utrikesnämnden 30
Talmanskonferensens förslag 31
Motioner 31
Utskottets bedömning 32
Protokollföring m.m. 32
Bestämmelser för utskotten m.m. 32
Talmanskonferensens förslag 33
Motioner 33
Kort om offentlighetsprincipen m.m. 34
Utskottets bedömning 36
Lagförslagen 37
Bordläggning 37
Hemställan 37
Reservationer 39
Bilaga 1 Lagförslag i 1994/95:TK1 49
Bilaga 2 Utskottets lagförslag 52