I betänkandet behandlas proposition 1994/95:80 Vissa ändringar
i kyrkolagen. Utskottet tillstyrker propositionens förslag om
ändringar i kyrkolagen fr.o.m. den 1 januari 1995. Ändringarna
innebär bl.a. att en prästgård där tjänstebostad inte längre är
anvisad blir församlingskyrkas fastighet varvid förvaltningen
ligger kvar hos pastoratet. Vidare skall, vid
kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas
avlöningsförmåner, regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna.
Slutligen skall den som har avlagt en examen motsvarande
organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES vara
behörig att anställas på en tjänst som organist resp. kantor.
Propositionen har föranlett en motion, vilken avstyrks av
utskottet.
Vidare behandlas i betänkandet sex motioner från den allmänna
motionstiden 1994 gällande kyrkliga frågor. Med hänvisning till
beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande avstyrker
utskottet motionerna som gäller stat--kyrka-frågan, medlemskapet
i Svenska kyrkan och begravningskostnader. Den sjätte motionen
gäller frågan om den kyrkliga kompetensen och avstyrks av
utskottet med hänvisning till en kommande proposition som bl.a.
berör dessa frågor.
Till betänkandet har fogats två reservationer (c) och tre
särskilda yttranden.
Propositionen
1994/95:80 vari yrkas att riksdagen antar regeringens förslag
till
1. lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300),
2. lag om ändring i kyrkolagen (1992:300).
Med vidtagna redaktionella ändringar, gällande angiven lydelse
av 41 kap. 24 § och fotnot om senaste lydelse av 37 kap. 9 och
10 §§, har de aktuella lagförslagen i bilaga angiven
lydelse.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen
1994/95:K3 av Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att, vid antagande av regeringens
förslag till ändring i kyrkolagens övergångsbestämmelser, punkt
4 skall ha följande lydelse: 4. Kyrklig jord som vid utgången av
år 1994 utgör löneboställe och som den 1 januari 1961 utgjorde
prästgård skall från och med den 1 januari 1995 utgöra
församlingskyrkas fastighet. Därvid skall 41 kap. 1 § andra
stycket andra meningen tillämpas,
2. att riksdagen beslutar att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt
avser prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall
upphöra att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster
överförs till det kyrkokommunala området,
3. att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse till
beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden den 1
januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen
föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:K602 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att initiativ tas i syfte att
undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 § och
religionsfrihetslagen.
1993/94:K611 av Elisabeth Persson (v) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i
enlighet med vad i motionen anförts.
1993/94:K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att nedbringa
begravningskostnaderna.
1993/94:K617 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om medlemskap i Svenska kyrkan,
1993/94:K622 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen
beslutar om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att
församling får besluta att även den som inte tillhör
församlingen, men har särskild ankytning till denna,
kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
55. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka och
stat.
Inkomna skrivelser
Från Egendomsnämndernas samarbetsorgan (ENSO) och Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund har inkommit en
skrivelse i frågan om prästgårdarna och tidsgränsen i den i
propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen. Med anledning av
denna skrivelse har utskottet inhämtat upplysningar från
Civildepartementet.
Från Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund har
även inkommit en skrivelse i frågan om arbetsgivarföreträdare
för prästtjänster.
Utskottet
1. Propositionen
1.1 Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändringar dels i kyrkolagen
(1992:300), dels i lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring
i kyrkolagen (1992:300). Ändringarna berör frågor om
prästgårdarna, arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster
och behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet.
Om en tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård
blir prästgården enligt propositionens förslag församlingskyrkas
fastighet. Den behåller därmed karaktären av kyrklig jord och
förvaltningen ligger kvar hos pastoratet. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer skall enligt förslaget
företräda pastoraten och stiftssamfälligheterna vid
kollektivavtalsförhandlingar m.m. när det gäller prästernas
avlöningsförmåner. Den som har avlagt en examen motsvarande
organist- eller kantorsexamen i något annat land inom EES skall
vara behörig att anställas på en tjänst som organist resp.
kantor. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1995.
1.2 Prästgårdarna
1.2.1 Bakgrund m.m.
Merparten av de regler som rör förfogandet över den kyrkliga
egendomen finns numera i kyrkolagen (1992:300). Kyrklig jord
omfattar enligt den nuvarande lydelsen av 41 kap. 1 § kyrkolagen
sådan fast egendom eller tomträtt som utgör löneboställe,
prästgård, församlingskyrkas fastighet, prästlönefondsfastighet,
kyrkofondsfastighet, domkyrkas fastighet eller biskopsgård.
Avkastning av löneboställe är avsedd för avlöning åt kyrkoherde
eller komminister i visst pastorat, och avkastningen av
församlingskyrkas fastighet är avsedd för en församlingskyrkas
behov. Sådan fast egendom eller tomträtt där tjänstebostad är
anvisad åt en kyrkoherde eller komminister utgör prästgård och
om tjänstebostad är anvisad åt en biskop är det biskopsgård.
Avkastning av kyrkofondsfastighet tillförs kyrkofonden och
egendom vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov utgör
domkyrkas fastighet. En prästlönefondsfastighet är sådan egendom
som förvärvats för medel ur prästlönefonder från flera pastorat
och vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller
komminister i dessa pastorat.
Riksdagen tillstyrkte 1993 de förslag till ändringar i
kyrkolagen som lades fram i proposition 1993/94:73 Förvaltningen
av Svenska kyrkans finansförmögenhet (bet. 1993/94:KU14, rskr.
1993/94:47, SFS 1993:1323). Ändringarna skall träda i kraft
den 1 januari 1995. Syftet med ändringarna är att förbättra
avkastningen av och öka värdebeständigheten hos den egendom av
stiftelsekaraktär som Svenska kyrkan fått genom donationer m.m.
för att garantera prästernas uppehälle och kyrkans bestånd. En
mer samlad förvaltning på stiftsplanet åstadkoms genom
egendomsnämnder. En nyhet är att det för nuvarande löneboställen
och prästlönefondsfastigheter införs den gemensamma beteckningen
prästlönefastigheter. Sådana fastigheter utgörs då av sådan fast
egendom eller tomträtt vars avkastning är avsedd för avlöning åt
kyrkoherde eller komminister i visst eller vissa pastorat.
Pastoraten får del i vinsten av stiftets samlade förvaltning av
prästlönefastigheterna i förhållande till sina andelar i denna
förvaltning. Församlingskyrkornas fastigheter kommer att
förvaltas av pastoraten. Lagtekniskt innebär ändringarna att
nuvarande 41 kap. kyrkolagen upphävs och ersätts av ett nytt
kapitel med samma beteckning.
Om tjänstebostad inte längre är anvisad på en prästgård blir
denna löneboställe enligt nu gällande lydelse av 41 kap. 1 §
andra stycket kyrkolagen. Någon motsvarighet till denna
bestämmelse finns inte i den lydelse av 41 kap. 1 § kyrkolagen
som skall gälla fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen om
förvaltningen av Svenska kyrkans finansförmögenhet framhöll den
dåvarande regeringen (s. 21) att det då inte var aktuellt att
lägga fram något förslag som ändrade prästgårdarnas karaktär av
kyrklig jord. I den nu aktuella propositionen om vissa ändringar
i kyrkolagen anför regeringen att detta ställningstagande
fortfarande gäller. Däremot behöver man, enligt regeringen, lösa
frågan hur man efter den 1 januari 1995 skall hantera sådana
fall där en tjänstebostad inte längre är anvisad på en
prästgård.
1.2.2 Propositionens förslag
Enligt propositionen kan en prästgård som har upphört att vara
tjänstebostad vid nästa byte på en prästtjänst behöva tas i
anspråk som tjänstebostad. Detta underlättas enligt
propositionen om förvaltningen ligger kvar hos pastoratet.
Historiskt sett har prästgårdarna en nära anknytning till
församlingskyrkorna, och församlingskyrkornas fastigheter kommer
även efter den 1 januari 1995 att förvaltas av pastorat. Därför
ligger det enligt regeringens mening nära till hands att låta en
prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst bli
församlingskyrkas fastighet. 1994 års kyrkomöte har tillstyrkt
ett sådant förslag. I propositionen föreslås att det i 41 kap. 1
§ kyrkolagen i den lydelse som gäller fr.o.m. den 1 januari 1995
tas in en regel om att en prästgård på vilken en tjänstebostad
inte längre är anvisad blir församlingskyrkas fastighet. Om det
finns flera församlingskyrkor eller kyrkor som tidigare har
varit församlingskyrka i ett pastorat, skall pastoratet bestämma
vilken kyrka som fastigheten skall tillhöra. Detta bör också
enligt regeringen framgå av bestämmelsen.
Vad som sägs i kyrkolagen om föreskrifter för vården och
användningen av prästgårdar som utgör särpräglade miljöer bör
enligt propositionen också gälla församlingskyrkas fastighet som
tidigare har varit prästgård. En bestämmelse om detta föreslås
tas in i 41 kap. 13 § kyrkolagen. Enligt propositionen är det en
naturlig följd av regeringens förslag om att prästgårdar som
inte längre är upplåtna som tjänstebostad skall bli
församlingskyrkas fastighet att sådan ersättning som skall
fonderas, t.ex. vid en försäljning av en prästgård, skall utgöra
fastighetsfond för församling. En bestämmelse om detta föreslås
tas in i 41 kap. 24 § kyrkolagen.
Vid behandlingen av regeringens skrivelse till 1994 års
kyrkomöte (RegSkr 1994:1) begärde kyrkomötet i frågan om
prästgårdarnas karaktär en övergångsregel som skulle innebära
att en tidigare prästgård som upphört att vara tjänstebostad
efter den 1 januari 1932 och som vid utgången av 1994 är kyrklig
jord skall bli församlingskyrkas fastighet (1 KL 1994:2, kskr.
1994:9). Kyrkomötets begäran föranleddes av ett motionsyrkande.
Enligt första kyrkolagsutskottets betänkande finns det ett stort
antal tidigare prästgårdar som byggts om med kyrkokommunala
medel och används som församlingshem, sockenstugor och
kanslilokaler. Det fick enligt utskottet anses viktigt att dessa
fastigheter även fortsättningsvis får bli kvar under pastoratens
förvaltning. I avsaknad av en övergångsbestämmelse skulle enligt
utskottet dessa fastigheter bli prästlönefastigheter och som
sådana förvaltas av egendomsnämnd. Mot denna bakgrund fanns det
enligt utskottet starka skäl som talade för ett bifall till
motionen. Utskottet sade sig vara väl medvetet om att den
tidpunkt som enligt motionen skulle avgöra vilka tidigare
prästgårdar som skall omfattas av en övergångsbestämmelse kunde
diskuteras. Den i motionen föreslagna tidpunkten den 1 januari
1932 hänförde sig till ikraftträdandet av den gamla
ecklesiastika boställsordningen. Enligt utskottet fanns det skäl
som talade för en sådan avgränsning. En övergångsbestämmelse i
enlighet med motionens yrkande skulle medföra att många, om än
inte alla, fastigheter som används för olika kyrkokommunala
ändamål skulle bli kvar i pastoratens förvaltning. Utskottet
tillstyrkte motionsyrkandet, och kyrkomötet följde utskottets
förslag.
I propositionen föreslås att även sådan kyrklig jord som den 1
januari 1989 utgjorde prästgård och som vid utgången av år 1994
utgör löneboställe skall utgöra församlingskyrkas fastighet
fr.o.m. den 1 januari 1995. I propositionen anförs att en del av
de fastigheter som det här är fråga om kan komma att behöva
användas på nytt som tjänstebostäder. Det kan därför enligt
regeringen vara motiverat med en övergångsregel av det slag som
kyrkomötet har förordat. Att sätta gränsen vid den 1 januari
1932 kan dock enligt regeringen inte anses försvarligt med
hänsyn till investeringarnas livslängd. Det kan inte heller
anses lämpligt av praktisk-administrativa skäl. I stället bör
enligt propositionen gränsen sättas vid den 1 januari 1989 som
föreslogs när de tidigare prästgårdarnas kommunalisering var
aktuell under föregående års kyrkomöte (RegSkr 1993:1) och som
då inte föranledde några invändningar. En ny
övergångsbestämmelse med denna innebörd bör enligt propositionen
läggas till de lagändringar i fråga om den kyrkliga jorden som
träder i kraft den 1 januari 1995.
Ytterligare en övergångsbestämmelse föreslås i propositionen.
Bakgrunden till detta förslag är att man fr.o.m. den 1 januari
1995 slopar bestämmelserna i 41 kap. kyrkolagen om överklagande
till Kammarkollegiet resp. regeringen i ärenden om tillstånd
till försäljning och byte av kyrklig jord. Det innebär att
egendomsnämndernas beslut när det gäller sådana ärenden får
överklagas enligt reglerna om kommunalbesvär i 22 kap.
kyrkolagen. I propositionen anförs att beslut enligt de nu
gällande reglerna i vissa fall kan fattas så sent under år 1994
att överklaganden inte hinner bli prövade före årsskiftet. Det
anses rimligt att prövningen kan göras enligt den ordning som nu
gäller, och en övergångsbestämmelse som medger en sådan ordning
bör därför enligt regeringen fogas till lagändringarna.
Sammanfattningsvis föranleder propositionens förslag i denna
del ändringar i 41 kap. 1, 13 och 24 §§ kyrkolagen samt två nya
övergångsbestämmelser till lagen. Ändringarna görs i lagen
(1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300).
1.2.3 Motionen
I motion 1994/95:K3 yrkande 1 av Anders Svärd (c) begärs att
riksdagen beslutar att den av regeringen föreslagna
övergångsbestämmelsen punkt 4 gällande prästgårdarna skall ha
följande lydelse.
4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe
och som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med
den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid
skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.
Enligt motionären har prästgårdarna historiskt sett en nära
anknytning till församlingskyrkorna. Det är därför naturligt att
en prästgård som upphör att vara tjänstebostad åt en präst blir
församlingskyrkas fastighet så att förvaltningen stannar kvar
hos pastoratet och inte förs över till egendomsnämnden. I
motionen framhålls att ett stort antal prästgårdar under senare
decennier upphört att vara tjänstebostäder. De har byggts om
till församlingshem, församlingsgårdar, sockenstugor m.m. Enligt
motionen har stora investeringar med kyrkokommunala medel
gjorts i dessa fastigheter som i formell mening har övergått
från att vara prästgårdar till att vara löneboställen. Vid ett
överlämnande av förvaltningen till egendomsnämnderna skulle
dessa fastigheter därför komma att ingå i
prästlönefastighetsbeståndet. Motionären anser att med hänsyn
till den historiska bakgrunden och till den nuvarande
användningen av dessa fastigheter måste gränsen sättas långt
tidigare än den 1 januari 1989 som föreslås i propositionen.
Regeringens motiv för denna tidsgräns är enligt motionären inte
möjliga att förstå. Därför föreslår motionären att gränsen sätts
vid den 1 januari 1961.
1.2.4 Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en prästgård på
vilken en tjänstebostad inte längre är anvisad bör bli
församlingskyrkas fastighet. Propositionens förslag om att en
bestämmelse om detta bör införas i 41 kap. 1 § kyrkolagen
tillstyrks därför av utskottet.
De nu aktuella fastigheterna kommer att förvaltas av
pastoratet i stället för av egendomsnämnden. Såsom regeringen
anfört kan en del av dessa fastigheter komma att behöva användas
på nytt som tjänstebostäder, varför en övergångsregel är
motiverad. Den i propositionen föreslagna övergångsbestämmelsen
innebär att en gräns sätts vid den 1 januari 1989. Den
föreslagna tidpunkten överensstämmer med av regeringen till 1993
års kyrkomöte föreslagen tidsgräns i frågan om prästgårdarnas
kommunalisering, och den föranledde då inte någon invändning
från kyrkomötet. Motionären anser att gränsen, med hänsyn till
den historiska bakgrunden och till den nuvarande användningen av
fastigheterna, bör sättas långt tidigare än 1989 och föreslår
tidpunkten den 1 januari 1961.
Vad regeringen anfört som skäl för att inte sätta gränsen vid
den av 1994 års kyrkomöte begärda tidpunkten den 1 januari 1932
har enligt utskottets mening betydelse också vid en bedömning av
motionärens yrkande i denna fråga. Tidsgränsen bör enligt
utskottets mening inte sättas allt för långt tillbaka i tiden.
Mot bakgrund av att motivet till en övergångsregel är att en del
fastigheter på nytt kan behöva användas som tjänstebostad och
med hänsyn till de administrativa och praktiska problem som
skulle kunna uppstå, är det enligt utskottets mening inte
lämpligt att sätta tidsgränsen vid år 1961. Utskottet anser att
gränsen bör sättas vid den av regeringen föreslagna tidpunkten
den 1 januari 1989. Utskottet tillstyrker därför propositionens
förslag i denna del och avstyrker motion K3 yrkande 1.
Även i övrigt tillstyrker utskottet propositionens förslag
till ändringar i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300).
1.3 Arbetsgivarföreträdare i fråga om prästtjänster
1.3.1 Bakgrund
Avlöningsförmåner för dem som innehar biskopstjänster eller
prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter fastställs,
enligt 32 kap. 11 § kyrkolagen (1992:300), under medverkan av
regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Arbetsgivarfunktionerna för dem som innehar prästtjänster i
pastorat och stiftssamfälligheter är delade mellan statliga och
kyrkokommunala organ. Arbetsgivarverket företräder de kyrkliga
kommunerna i deras egenskap av arbetsgivare för prästerna vad
gäller förhandlingar, ingående och uppsägning av kollektivavtal
om avlöningsförmåner, beslut om vissa stridsåtgärder samt även i
vissa arbetsrättsliga tvister. Denna rätt grundas på lagen
(1965:576) om ställföreträdare för kommun vid vissa
avtalsförhandlingar m.m. (ställföreträdarlagen).
Riksdagen har som en följd av ombildningen av
arbetsgivarorganisationen för det statliga området under våren
1994 beslutat att ställföreträdarlagen skall upphöra att gälla
vid utgången av år 1994 (prop. 1993/94:77, bet. 1993/94:KU19,
rskr. 1993/94:264, SFS 1994:297). Vad gällde frågan om fortsatt
ställföreträdarskap när det gällde prästtjänster hänvisades till
att Kyrkoberedningen hade till uppgift att bl.a. överväga frågan
om prästernas framtida tjänsteorganisation.
Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över
den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,
organisation och ekonomi. I utredningens slutbetänkande (SOU
1994:42) Staten och trossamfunden föreslås bl.a. att Svenska
kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är
statligt eller kommunalt. Församlingar, pastoratssamfälligheter
och andra kyrkliga samfälligheter behåller sin ställning som
egna rättssubjekt men upphör att vara kommuner. Svenska kyrkans
ställning (liksom församlingarnas och samfälligheternas) blir på
ett nytt sätt offentligrättsligt reglerad och kommer till
uttryck i regeringsformen och en lag om Svenska kyrkan. Frågan
om den framtida regleringen för prästerna behandlas emellertid
inte särskilt. Utredningen har (s. 67) anfört att frågan om den
kyrkliga personalens ställning efter en reform av det slag som
utredningen förordat får utredas särskilt. Kyrkoberedningens
slutbetänkande är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med anledning av ställföreträdarlagens upphörande fr.o.m. den
1 januari 1995 begärde 1994 års kyrkomöte (2 KL 1994:6) en
ändring i 32 kap. kyrkolagen innebärande att det även efter
utgången av år 1994 blir möjligt för Arbetsgivarverket att
förhandla om avlöningsförmåner för prästerna m.m.
Det kan här nämnas att 1994 års kyrkomöte i samma betänkande
(2KL 1994:6) avstyrkte en motion med yrkande om att prästerna
skulle inordnas i systemet med kyrkokommunalt reglerad tjänst
som gäller för övriga anställda inom Svenska kyrkan. Kyrkomötet
förutsatte att bl.a. frågan om vem som skall företräda de
kyrkliga arbetsgivarna kom att behandlas i den fortsatta
beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande.
1.3.2 Propositionens förslag
I propositionen föreslås att i fråga om avlöningsförmåner för
dem som innehar prästtjänster i pastorat och
stiftssamfälligheter skall regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer företräda arbetsgivaren när det gäller att
ingå och säga upp kollektivavtal och besluta om vissa
stridsåtgärder. Detsamma skall gälla i tvister om sådana
kollektivavtal m.m. Förslaget föranleder ändringar i 32 kap.
11 § kyrkolagen.
I propositionen hänvisas till att Kyrkoberedningen i sitt
slutbetänkande inte lagt fram något förslag i den nu aktuella
frågan och att beredningen ansett att ytterligare
utredningsarbete krävs i frågan om hur prästernas och
biskoparnas anställningsförhållanden skall vara ordnade efter en
reform på stat--kyrka-området. Enligt propositionen finns
således inte något underlag för att ta ställning till några
förändringar när det gäller ordningen för att fastställa
prästernas avlöningsförmåner. Regler motsvarande dem som finns i
ställföreträdarlagen bör därför föras över till kyrkolagen och
ersätta de nuvarande reglerna i 32 kap. 11 §.
1.3.3 Motionen
I motion K3 yrkande 2 av Anders Svärd (c) yrkas att
riksdagen skall besluta att 32 kap. 11 § kyrkolagen såvitt avser
prästtjänster i pastorat och stiftssamfälligheter skall upphöra
att gälla vid 1994 års utgång varmed dessa tjänster överförs
till det kyrkokommunala området. Motionären yrkar vidare i
yrkande 3 att riksdagen beslutar att som övergångsbestämmelse
till beslutet om upphörande av 32 kap. 11 § skall under tiden
den 1 januari 1995 till den 30 juni 1995 gälla vad regeringen
föreslagit som lydelse av 32 kap. 11 §.
Enligt motionären är det olämpligt att på det kyrkokommunala
avtalsområdet röra sig med såväl statliga som kyrkokommunala
kollektivavtalskomplex. Den nuvarande ordningen främjar enligt
motionen inte en effektiv och god löne- och personalpolitik inom
pastorat och stiftssamfälligheter. Motionären anser att frågan
om vilka kollektivavtal som skall gälla för de prästerliga
anställningarna inte är av den karaktären att den behöver
kopplas ihop med stat--kyrka-frågan. Motionären framhåller att
så inte heller har gjorts med vare sig anställningarna vid
domkapitlen eller kyrkomusikeranställningarna. En annan
omständighet som måste beaktas i sammanhanget är enligt motionen
att pastoraten, vid ett medlemskap i Arbetsgivarverket, har att
erlägga medlemsavgift till två arbetsorganisationer,
Arbetsgivarverket och sin egen arbetsgivarorganisation Svenska
kyrkans församlings- och pastoratsförbund. Enligt motionären är
det fel att pastoraten skall erlägga medlemsavgift till två
arbetsgivarorganisationer. Det mellan Arbetsgivarverket och
berörda personalorganisationer gällande kollektivavtalet för
kyrkliga tjänster har giltighet t.o.m. den 30 juni 1995. Enligt
motionären bör ändring i nu gällande företrädarskap genomföras
fr.o.m. den 1 juli 1995.
1.3.4 Utskottets bedömning
I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande
med förslag om Svenska kyrkans ställning och organisation m.m.
anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder för
att förändra den gällande ordningen för att fastställa
prästernas avlöningsförmåner. Mot bakgrund härav tillstyrker
utskottet propositionens förslag och avstyrker motion K3
yrkandena 2 och 3.
1.4 Behörighet för kyrkomusiker och EES-avtalet
1.4.1 Gällande bestämmelser
Bestämmelser om den kyrkomusikaliska verksamheten finns i 37
kap. kyrkolagen. För behörighet till tjänst som organist gäller
enligt 37 kap. 9 § kyrkolagen att sökanden skall ha avlagt
organistexamen eller motsvarande examen i något land som tillhör
EFTA eller EU. Enligt 37 kap. 10 § är den som har avlagt
kantorsexamen eller motsvarande examen i de andra nordiska
länderna behörig att anställas på en kantorstjänst. Den som är
behörig att anställas som organist är även behörig att anställas
på en tjänst som kantor.
1.4.2 Propositionens förslag
EU har antagit ett direktiv om en generell ordning för
erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre
utbildningar som omfattar minst tre års studier, det s.k. första
generella direktivet (89/48/EEG). För att uppfylla direktivets
bestämmelser inom kyrkans område ändrades lydelsen av 37 kap.
9 § kyrkolagen fr.o.m. den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:169, bet.
1992/93:UbU14, rskr. 1992/93:363, SFS 1993:793). I den nu
aktuella propositionen föreslås en ändring i denna paragraf så
att det framgår att det är utbildningar m.m. inom EES som avses.
Som ett komplemenet till det första generella direktivet antog
EU i juni 1992 ett andra generellt direktiv, rådets direktiv
92/51/EEG av den 18 juni 1992 om en andra generell ordning för
erkännande av behörighetsgivande högre utbildning, en ordning
som kompletterar den som föreskrivs i direktiv 89/48/EEG. Detta
andra direktiv är efter en ändring av EES-avtalet tillämpligt i
Sverige fr.o.m. den 1 juli 1994. För att de svenska reglerna
skall uppfylla det andra generella direktivets krav måste enligt
propositionen en ändring göras i kyrkolagen så att inte bara
nordiska kantorsexamina omfattas, utan också sådana som avlagts
i något annat EES-land. Regeringen föreslår därför att den som
har avlagt en examen motsvarande kantorsexamen i något land inom
Europeiska samarbetsområdet (EES) skall vara behörig att
anställas på en tjänst som kantor. Ändring föreslås i 37 kap. 10
§ kyrkolagen.
1.4.3 Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker propositionens förslag.
2. Motioner från allmänna motionstiden 1994
2.1 Stat--kyrka-frågan
2.1.1 Motionen
I motion 1993/94:A815 yrkande 55 av Karin Starrin m.fl. (c)
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett bibehållet samband mellan kyrka
och stat.
Enligt motionärerna behövs en nära kontakt mellan kyrka och
samhälle för att de kristna värderingarna skall ha möjlighet att
göra sig gällande i vårt land också i framtiden. Motionärerna
framhåller att Sveriges kyrkosystem har en mycket lång tradition
och är djupt förankrat hos svenska folket. Detta talar enligt
motionärerna för ett fortsatt samband mellan kyrkan och staten.
Det ger också garantier för demokrati och folkligt inflytande i
kyrkan och gör enligt motionen att kyrkan kan vara en folkkyrka
öppen för alla.
2.1.2 Bakgrund
ERK-utredningen lade i januari 1992 fram betänkandet (SOU
1992:9) Ekonomi och rätt i kyrkan. Tre modeller för förändringar
i förhållandet mellan stat och kyrka redovisades. I modell 1 ges
Svenska kyrkan en så självständig ställning som möjligt inom
ramen för ett bevarat konstitutionellt samband med staten.
Modell 2 ger en mycket stor frihet för Svenska kyrkan, men
innehåller ändå en viss lagstiftning. Modell 3 innebär att all
lagstiftning avvecklas.
I samband med behandlingen av regeringens proposition
1991/92:85 Ny kyrkolag konstaterade konstitutionsutskottet (bet.
1991/92:KU32) att stat--kyrka-frågan varit föremål för
diskussion under lång tid. Utskottet uttalade att det mot
bakgrund av redovisningen i ERK-utredningens betänkande nu
förelåg en god grund för det fortsatta arbetet med denna fråga.
Utskottet förutsatte att ERK-utredningens betänkande skulle bli
föremål för ett brett remissförfarande. Enligt utskottet var det
angeläget att frågan om förhållandet mellan kyrka och stat fick
en grundlig behandling genom en parlamentarisk beredning och att
arbetet bedrevs i samverkan med företrädare för kyrkan. Vad
utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.
ERK-utredningens betänkande remitterades bl.a. till Svenska
kyrkans centralstyrelse som bereddes tillfälle att -- i samråd
med Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund och efter
hörande av församlingar, pastorat och kyrkliga samfälligheter
samt övriga myndigheter och organisationer inom kyrkan på
stifts- och riksplanet -- lämna synpunkter på betänkandet.
Betänkandet remitterades även till vissa statliga myndigheter
och andra icke-kyrkliga organ. Remissförfarandet avslutades den
1 februari 1993 och svaren överlämnades till Kyrkoberedningen,
som tillsatts våren 1992.
Kyrkoberedningen (dir. 1992:45) hade som uppgift att se över
den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning,
organisation och ekonomi. Beredningen har tidigare avlämnat två
skrivelser och ett betänkande (SOU 1993:46) Vissa kyrkofrågor. I
mars 1994 avlämnade beredningen sitt slutbetänkande (SOU
1994:42) Staten och trossamfunden. I betänkandet föreslås bl.a.
att Svenska kyrkan får ställning som ett eget rättssubjekt, som
varken är statligt eller kommunalt. Församlingar,
pastoratssamfälligheter och andra kyrkliga samfälligheter
behåller sin ställning som egna rättssubjekt men upphör att vara
kommuner. Svenska kyrkans ställning (liksom församlingarnas och
samfälligheternas) blir på ett nytt sätt offentligrättsligt
reglerad och kommer till uttryck i regeringsformen och en lag om
Svenska kyrkan. Lagen om Svenska kyrkan föreslås få ett särskilt
konstitutionellt skydd. Principen om allmänna handlingars
offentlighet kvarstår för Svenska kyrkan, dess församlingar och
samfälligheter.
Beredningen anser att alla trossamfund bör behandlas
likvärdigt, varvid hänsyn dock skall tas till deras skilda
förhållanden. Även andra trossamfund än Svenska kyrkan måste
därför enligt beredningen ges möjlighet att också formellt vara
just trossamfund. Beredningen föreslår därför att en särskild
juridisk form, registrerat trossamfund, skapas för dessa
samfund. Bestämmelserna om detta placeras tillsammans med andra
bestämmelser som rör trossamfund i allmänhet i en lag om
trossamfund. Även regeringsformen bör enligt beredningens
förslag innehålla en bestämmelse om andra trossamfund än Svenska
kyrkan och om konstitutionellt skydd för vissa föreskrifter om
dessa samfund.
Den nuvarande församlingsskatten ersätts enligt beredningens
förslag av en kyrkoavgift, som de som tillhör Svenska kyrkan
skall betala. Kyrkoavgiften tas upp via skattesystemet. Även de
andra trossamfund som så önskar kan utnyttja denna väg att ta
upp sina avgifter. De som inte tillhör Svenska kyrkan skall inte
behöva betala någon skatt eller avgift till denna.
Svenska kyrkans ekonomi säkerställs -- förutom genom
kyrkoavgiften -- av att den får behålla den egendom som den nu
disponerar. Vidare föreslår beredningen att staten skall betala
dels ersättning för vården av kulturhistoriskt värdefulla
byggnader, dels visst verksamhetsbidrag.
Lagen om Svenska kyrkan föreslås innehålla endast bestämmelser
om Svenska kyrkans identitet, skyldigheten för dem som tillhör
den att betala avgift till den, dess rätt att besluta i kyrkliga
angelägenheter samt -- mycket översiktligt -- dess organisation.
I övriga frågor får enligt beredningen Svenska kyrkan besluta
själv, i första hand genom kyrkomötet.
Kyrkoberedningens betänkande är för närvarande föremål för
remissbehandling.
Med hänvisning till Kyrkoberedningens då pågående arbete har
riksdagen (bet. 1993/94:KU7) hösten 1993 avslagit motioner
gällande stat--kyrka-frågan.
2.1.3 Utskottets bedömning
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande lagt fram förslag
om den Svenska kyrkans framtida ställning och organisation och
om dess ekonomi. Förslagen innebär bl.a. att Svenska kyrkan
skulle få en ställning som ett eget rättssubjekt, som varken är
statligt eller kommunalt. Dessa förslag är nu föremål för en
remissbehandling. I avvaktan på den fortsatta beredningen av
Kyrkoberedningens förslag anser utskottet att riksdagen inte bör
göra något uttalande i frågan om ett fortsatt samband mellan
kyrkan och staten. Utskottet avstyrker därför motion A815
yrkande 55.
2.2 Medlemskap i Svenska kyrkan
2.2.1 Motionerna
Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkar i motion K602 att
riksdagen skall begära hos regeringen att initiativ tas i syfte
att undanröja motsättningen mellan regeringsformens 2 kap. 2 §
och religionsfrihetslagen. Enligt motionärerna är det inte
acceptabelt att hänvisa till pågående utredningsarbete angående
medlemskapet i Svenska kyrkan. Efter 16 års utredningsarbete
borde det enligt motionen vara helt uteslutet för
konstitutionsutskottet att ännu en gång avstyrka motionsyrkanden
om frivilligt medlemskap i Svenska kyrkan med hänvisning till
inomkyrkligt utredningsarbete. Frågan om medlemskapet i en
svensk statskyrka är ingen inomkyrklig angelägenhet utan ett
konstitutionellt problem av stor principiell räckvidd. Enligt
motionen står bevisligen bestämmelserna om medlemskap i Svenska
kyrkan i klar strid mot regeringsformens fri- och
rättighetskatalog. Riksdagen måste därför enligt motionärerna
utan ytterligare dröjsmål begära att regeringen undanröjer
motsättningen mellan 2 kap. 2 § regeringsformen och
religionsfrihetslagen så att det framdeles blir individens egen
viljeyttring som utgör grunden för medlemskap i ett trossamfund.
I motion K617 yrkande 1 begär Ingela Mårtensson (fp) ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om medlemskap i Svenska kyrkan. Motionären framhåller att det
borde vara en självklarhet att det krävs en viljeyttring för att
bli medlem i ett trossamfund. Bestämmelserna om medlemskap i
Svenska kyrkan strider enligt motionen mot regeringsformens fri-
och rättighetskatalog. Motionären konstaterar att de
övergångsbestämmelser som riksdagen därför tvingats införa nu
har gällt i 14 år och att de tenderar att bli permanenta, vilket
enligt motionären inte kan vara avsikten med bestämmelser av
övergångskaraktär. Enligt motionen är det ohållbart att år efter
år hänvisa till olika beredningar och utredningar. Motionären
anser att riksdagen måste ge sin mening till känna utan att
avvakta pågående utredning inom Svenska kyrkan och att
övergångsbestämmelsen bör upphävas.
2.2.2 Bakgrund
Enligt 2 kap. 2 § regeringsformen är varje medborgare gentemot
det allmänna skyddad mot tvång att tillhöra trossamfund eller
annan åskådning i religiöst hänseende. Det automatiska
medlemskapet i Svenska kyrkan är inte förenligt med denna
grundlagsregel (se prop. 1991/92:85, bet. 1991/92:KU32 s. 12).
Enligt punkt 3 i övergångsbestämmelserna till 1976 års ändringar
av regeringsformen gäller dock bestämmelserna om medlemskap i
Svenska kyrkan utan hinder av grundlagsregeln.
Bestämmelserna om medlemskap i Svenska kyrkan finns i 6--9 §§
religionsfrihetslagen (1951:680). Enligt 6 § må endast svensk
medborgare eller här i riket bosatt utlänning vara medlem av
Svenska kyrkan. Barn i äktenskap inträder enligt 7 § i Svenska
kyrkan vid födseln om båda föräldrarna tillhör Svenska kyrkan.
Detsamma gäller då endast den ene av föräldrarna tillhör kyrkan
om inte föräldrarna inom sex veckor från födseln anmäler att
barnet inte skall tillhöra kyrkan. Barn utom äktenskap inträder
enligt 8 § i Svenska kyrkan om modern tillhör kyrkan. Den som
förvärvar svenskt medborgarskap tas också upp i kyrkan utan
någon särskild ansökan, om han eller hon är evangelisk-luthersk
trosbekännare och inte särskilt har anmält att han eller hon
inte önskar träda in i kyrkan (9 §).
JO har i ämbetsberättelsen 1989/90 (s. 355) ifrågasatt den
automatik som följer av 9 § religionsfrihetslagen. JO framhöll
att i stället för att som nu fordra en aktiv handling i form av
en anmälan hos pastor av den som vill bryta automatiken och
således inte inträda i kyrkan, borde krav på en sådan anmälan
uppställas för den som verkligen vill bli medlem.
Konstitutionsutskottet behandlade våren 1992 en rad motioner
med samma innehåll som de nu aktuella. Utskottet förutsatte
(bet. 1991/92:KU32 s. 12) att medlemskapsfrågan skulle komma att
bli föremål för behandling under den parlamentariska beredningen
av ERK-utredningens betänkande och att därvid även beaktas vad
utredningen anfört om att frågan bör kunna lösas oberoende av
stat--kyrka-frågan. Enligt utskottets mening saknades anledning
att föregripa detta beredningsarbete. Motionerna avstyrktes. I
en reservation mot motiveringen framhöll Folkpartiets
företrädare att övergångsbestämmelsen i regeringsformen
riskerade att bli permanent, vilket strider mot syftet med en
sådan bestämmelse. Det var enligt reservanten angeläget att
frågan fick en snar lösning.
I direktiven till den ovan nämnda Kyrkoberedningen (dir.
1992:45) hänvisades till att det sedan länge pågår ett
inomkyrkligt arbete om dopets betydelse för kyrkotillhörigheten.
Departementschefen instämde i konstitutionsutskottets uttalande
om att medlemskapsfrågan borde behandlas av beredningen och att
det därvid borde beaktas vad ERK-utredningen uttalat om att
frågan borde kunna lösas oberoende av stat--kyrka-frågan.
Kyrkoberedningen borde enligt direktiven utforma sådana förslag
till regler om medlemskap i Svenska kyrkan att vad som sägs i
regeringsformens föreskrifter om medborgerliga fri- och
rättigheter tillgodoses. I denna del borde beredningen
uppmärksamma de diskussioner som förts inom
Svenska kyrkan i medlemskapsfrågan och ta del av
remissinstansernas synpunkter på ERK-utredningens förslag i
denna del.
I Kyrkoberedningens i mars 1994 avlämnade slutbetänkande (SOU
1994:42) Staten och trossamfunden föreslås att det överlämnas
till Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger,
t.ex. bestämmelserna om negativ religionsfrihet i 2 kap. 2 §
regeringsformen, besluta sina regler om kyrkotillhörighet.
Enligt nuvarande punkt 9 i övergångsbestämmelserna till
regeringsformen fordras för ändring av föreskrifter om
medlemskap i Svenska kyrkan beslut av riksdagen med kyrkomötets
samtycke. Beredningen anser att frågan om kyrkotillhörigheten
skall överlämnas till kyrkomötet, varvid nu gällande
övergångsbestämmelse till 2 kap. 2 § regeringsformen upphävs.
Kyrkomötet skall vid sina beslut om kyrkotillhörighet ta hänsyn
till regeringsformens bestämmelser om negativ religionsfrihet
och till statens krav på att Svenska kyrkan skall vara
demokratiskt uppbyggd.
I betänkandet anges att beredningens uppgift att ge förslag i
fråga om kyrkotillhörigheten sammanfaller tidsmässigt med det
arbete inom Svenska kyrkan som pågått i
kyrkotillhörighetsfrågan. Regeringens föreskrift om att
beredningens arbete skulle vara avslutat den 1 april 1994 gav
enligt beredningen inte utrymme att avvakta en sådan inomkyrklig
bearbetning. Det kunde förutsättas att
Kyrkotillhörighetsberedningens förslag skulle komma att
bearbetas vidare inom Svenska kyrkan och föreläggas kyrkomötet
1994.
Som ovan framgått är Kyrkoberedningens betänkande för
närvarande föremål för remissbehandling.
Kyrkotillhörighetsberedningen, som tillsattes av Svenska
kyrkans centralstyrelse på begäran av 1992 års kyrkomöte,
avlämnade i mars 1993 betänkandet Kyrkotillhörigheten i Svenska
kyrkan. I betänkandet föreslogs att dopet blir huvudvägen in i
Svenska kyrkan. Vidare föreslogs att begreppet "medlemskap" i
kyrkolagen byts ut mot begreppet "kyrkotillhörighet".
Betänkandet innehåller ett förslag till ändring av 3 kap.
kyrkolagen som föreslogs bli rubricerad Kyrkotillhörighet i
Svenska kyrkan. Förslagets 3 kap. 1 § motsvarar i huvudsak de nu
gällande bestämmelserna i 6 § religionsfrihetslagen. Enligt 3
kap. 2 § skall den som döpts i Svenska kyrkans ordning bli
upptagen i Svenska kyrkan. Barn under 18 år föreslås enligt 3
kap. 3 § i andra fall tas upp i Svenska kyrkan efter meddelande
från vårdnadshavaren. Enligt 3 kap. 4 § skall den som fyllt 18
år och som i annat fall än som avses i 2 § vill inträda i
Svenska kyrkan tas upp i Svenska kyrkan efter skriftlig anmälan
om han är döpt i Svenska kyrkans eller annan evangelisk-luthersk
kyrkas ordning, om han är döpt i någon annan kyrkas ordning och
begär undervisning i svenska kyrkans tro, bekännelse och lära
eller om han samtidigt med anmälan begär sådan undervisning.
Kyrkoberedningen har i sitt slutbetänkande (s. 97) ansett att
Kyrkotillhörighetsberedningens förslag uppfyller
regeringsformens krav. Endast de föreslagna
övergångsbestämmelserna kan enligt beredningen ge anledning till
en kommentar. Enligt dessa regler skall av dem som nu tillhör
Svenska kyrkan inte krävas någon ytterligare åtgärd för att
kyrkotillhörigheten skall bestå. Detta kan enligt
Kyrkoberedningen godtas med hänvisning till att
kyrkotillhörigheten utgör ett redan etablerat rättsförhållande
vid tidpunkten för förändringen av kyrkotillhörighetsreglerna.
Efter remissbehandling av Kyrkotillhörighetsberedningens
betänkande lade Svenska kyrkans centralstyrelse fram förslag
till 1994 års kyrkomöte (CsSkr 1994:4) Kyrkotillhörigheten i
Svenska kyrkan. I skrivelsen gavs förslag om rättslig reglering
av kyrkotillhörigheten, om valbarhet till kyrkliga
förtroendeuppdrag, om dopet och om församlingsregistret.
Förslagen överensstämde i huvudsak med de förslag som lämnats av
Kyrkotillhörighetsberedningen. I skrivelsen föreslog
Centralstyrelsen vidare konsekvensändringar i kyrkolagen och i
vissa kyrkliga kungörelser.
I skrivelsen föreslogs att bestämmelser om kyrkotillhörighet
skulle införas i 3 kap. kyrkolagen. Enligt förslaget skulle som
huvudregel gälla -- för såväl barn som vuxna -- att upptagande i
Svenska kyrkan sker genom dopet. Barn skall dock också upptas
efter meddelande från vårdnadshavare. Vidare föreslogs att vuxna
skall upptas efter anmälan om de är döpta i en
evangelisk-luthersk kyrka eller om de är döpta i annan kristen
kyrkas ordning och samtidigt begär undervisning om Svenska
kyrkans tro, bekännelse och lära. Centralstyrelsen föreslog
dessutom att en vuxen som inte är döpt och som begär
undervisning om Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära som
förberedelse till dop skall kunna upptas i kyrkan efter anmälan.
Någon tidsbegränsning för kyrkotillhörighet i avvaktan på dop
föreslogs inte. I skrivelsen föreslogs också att den som tillhör
Svenska kyrkan den 1 januari 1996 skall behålla sin
kyrkotillhörighet utan särskild åtgärd.
Kyrkomötet har (2 KL 1994:7), med vissa redaktionella
justeringar, antagit Centralstyrelsens förslag till utformning
av kyrkotillhörighetsreglerna och anhållit att regeringen
förelägger riksdagen förslag till ändringar i kyrkolagen och
religionsfrihetslagen.
Liknande motionsyrkanden som de nu aktuella avslogs av
riksdagen hösten 1993 (bet. 1993/94:KU7) med hänvisning till
Kyrkoberedningens då pågående utredningsarbete. I ett särskilt
yttrande av fp-ledamoten anfördes att mot bakgrund av det
inomkyrkliga förslaget och att Kyrkoberedningen inom en snar
framtid skulle redovisa sitt arbete med bl.a. medlemskapsfrågan,
tycktes frågan vara nära sitt avgörande varför hon denna gång
kunde ställa sig bakom utskottets bedömning.
2.2.3 Utskottets bedömning
Som ovan framgått har kyrkomötet antagit ett inom Svenska
kyrkan utarbetat förslag till utformning av
kyrkotillhörighetsregler. Kyrkoberedningen har i sitt
slutbetänkande bl.a. föreslagit att det skall överlämnas till
Svenska kyrkan själv att inom de ramar som lagen anger besluta
sina regler om kyrkotillhörighet. Mot denna bakgrund och i
avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens förslag, anser
utskottet att riksdagen inte bör vidta någon åtgärd med
anledning av motionerna. Motionerna K602 och K617 yrkande 1
avstyrks därför av utskottet.
2.3 Begravningskostnader
2.3.1 Motionerna
I motion K611 av Elisabeth Persson (v) yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag som möjliggör begravningshjälp i
enlighet med vad som i motionen anförts. Enligt motionären
innebär för många begravning av en anförvant en betydande
kostnad. Detta är en anledning till att det bör kunna erbjudas
alternativ. Motionären hänvisar till en verksamhet vid Uddevalla
sjukhus där de anhöriga kunnat erbjudas att köpa en billig och
enkel kista som sjukhuset tillhandahållit. Man har också gett de
anhöriga en lista över vad som behöver göras och över vilka
kontakter som är nödvändiga att ta i samband med ett dödsfall
och en begravning. Ett problem är enligt motionären att
kommunallagen begränsar möjligheterna för sjukhus och landsting
att erbjuda den här servicen. Motionären föreslår att riksdagen
hos regeringen begär förslag som möjliggör för landsting eller
kommuner att via sjukhus eller annan vårdinrättning
tillhandahålla billiga kistor och hjälp eller rådgivning om
begravningar i egen regi.
I motionen K613 av Maja Bäckström m.fl. (s) yrkas ett
tillkännagivande till regeringen om vad som i motionen anförts
om åtgärder för att nedbringa begravningskostnaderna. Enligt
motionärerna skall en jordfästning vara värdig men ändå
ekonomiskt överkomlig för alla. Man kan enligt motionen
naturligtvis lösa problematiken genom att låta begravningshjälp
utgå genom den allmänna försäkringen. Det finns dock också
enligt motionen möjlighet att verka för att hålla kostnaderna
nere genom att underlätta och förenkla. Motionärerna hänvisar
här till en till motionen fogad bilaga beträffande möjligheterna
att ta fram en billig innerkista. Enligt motionärerna borde man
kunna förvänta att resp. huvudmän för kyrkor och kapell
tillhandahåller bårtäcke eller ytterkista för utlåning. Enligt
motionen måste det vara politikens ansvarsområde att medverka
till att dessa frågor snarast får en bra lösning.
2.3.2 Bakgrund
Det åligger pastoraten inom Svenska kyrkan att hålla allmänna
begravningsplatser. Stiftssamfälligheterna skall dock hålla
allmänna begravningsplatser för dem som inte tillhör något
kristet trossamfund. Regeringen kan besluta att en allmän
begravningsplats i stället skall anordnas av en kommun. Den som
var folkbokförd inom pastoratet resp. kommunen skall beredas
plats på allmän begravningsplats. I mån av utrymme kan även
annan få plats. Efter särskilt tillstånd av länsstyrelsen kan
stiftelse eller trossamfund anordna enskild begravningsplats.
Tillstånd lämnas bara om det finns särskilda skäl för det och
det kan antas att stiftelsen eller trossamfundet kan fullgöra de
uppgifter som ankommer på innehavare av en begravningsplats.
Skötseln av allmän begravningsplats bekostas genom
skattemedel. Kostnaderna för utsmyckningen av en anhörigs
gravplats och de kostnader som föregår begravning, t.ex. för
kista och svepning, får den enskilde själv stå för. Ofta uttas
av dödsboet en ersättning för upplåtelse av gravrätt. Ersättning
kan också komma i fråga för tjänster utanför den egentliga
begravningsverksamheten, t.ex. för skötsel av gravplats.
En särskild utredare tillkallades år 1989 med uppgift att
kartlägga de kostnader som uppkommer i samband med begravning
och undersöka om det föreligger behov av stöd för sådana
kostnader genom ökat samhällsansvar. Utredningen redovisade sitt
arbete i betänkandet Vad kostar begravningar -- vem betalar?
(SOU 1990:82). I utredningen redogörs vad gäller frågan om
begravninghjälp för möjligheterna till sådan genom
försäkringsskydd och motsvarande samt genom bidrag enligt
socialtjänstlagen. Enligt utredningen är möjligheterna att
minska enskildas begravningskostnader relativt begränsade. Det
pekas dock i sammanhanget på att en öppen redovisning av
begravningsentreprenörernas arvoden och ersättningar är att
föredra och bör eftersträvas i stället för den vanligen
tillämpade ordningen med att en del av arvodet tas ut som en del
av det pålägg på ca 100 procent som görs på priset för kista.
Utredaren finner det angeläget att Sveriges
begravningsentreprenörers Förbund (SBF) och Fonus intensifierar
sina insatser för att en mera rättvisande prissättning och
redovisning av arvoden och ersättningar hos
begravningsentreprenörerna skall komma till stånd.
Utredaren berör den s.k. Funeralkistan som avses
tillhandahållas endast genom sjukhus och som prövats i en
begränsad försöksverksamhet vid sjukhuset i Uddevalla, där
sjukhuset tar ut ett självkostnadspris för kistan. Medverkan
från sjukhusen i att tillhandahålla kista och svepningsarbete
anser utredaren bör vara ett alternativ som skall kunna finnas
att tillgå. Det bör dock enligt utredaren närmare klarläggas och
övervägas om verksamheten ryms inom landstingens kompetensområde
och lämpligen bör förenas med sjukvården, samt inte minst hur
verksamheten förhåller sig i ekonomiskt avseende.
Utredaren framhåller att det är synnerligen angeläget att
systemet med s.k. begravningsclearing snarast kommer till
allmän, enhetlig och rikstäckande tillämpning i hela landet.
Systemet innebär att de avgifter som belastar enskilda vid
begravning av icke församlingsbo betalas av den avlidens
hemförsamling.
Slutligen anför utredaren några synpunkter på frågan om någon
form av allmän begravningshjälp till enskilda. Om ekonomiskt
stöd skall utgå, bör det enligt utredaren naturligen ske genom
den allmänna försäkringen och finansieras genom
arbetsgivaravgifter. Om begravningshjälp skulle införas i
Sverige borde den enligt utredaren anpassas till att motsvara
kostnaderna för kista, svepningsarbete och vad som i övrigt får
anses nödvändigt och ofrånkomligt för en begravning, en kostnad
på ca 6 000 kr i 1990 års priser. Med ett beräknat antal av
95 000 dödsfall per år skulle de sammanlagda årliga
utbetalningarna av begravningshjälp uppgå till 570 miljoner
kronor och föranleda ett ökat avgiftsuttag på ca 0,1 %.
Socialförsäkringsutskottet behandlade under hösten 1993 (bet.
1993/94:SfU4) motioner med yrkanden som gällde införande av en
allmän begravningsförsäkring. Motionerna avstyrktes med
hänvisning till pågående beredning inom regeringskansliet av
Begravningskostnadsutredningens förslag.
Regeringen har i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100
bil. 14 s. 14) redogjort för reformarbetet i Svenska kyrkan. En
hänvisning har bl.a. gjorts till Kyrkoberedningens då pågående
arbete i frågan om huvudmannaskapet för begravningsväsendet och
dess finansiering. På uppdrag av Kyrkoberedningen har
Statskontoret utarbetat ett förslag till en framtida
finansiering av begravningsväsendet. Statskontoret har därvid
visat på konsekvenserna av en statlig resp. en kommunal
begravningsavgift. I det sammanhanget berörs också systemet med
begravningsclearing. Enligt regeringen har dessa frågor också,
åtminstone indirekt, ett samband med den enskildes kostnader för
begravningar. Remissbehandlingen av
Begravningskostnadsutredningens betänkande har enligt regeringen
visat att utredningens förslag rymmer en rad problem, bl.a. av
statsfinansiell natur. Regeringen har därför inte ansett sig
beredd att förelägga riksdagen något förslag i denna fråga.
Enligt regeringen utesluter det inte att frågan åter kan
aktualiseras i samband med behandlingen av Kyrkoberedningens
förslag om begravningsverksamheten och dess finansiering. Den
kan då, enligt regeringen, avgöras i ett större sammanhang där
såväl huvudmannaskap, skatte- eller avgiftsfinansiering som
clearingsystem och enskildas kostnader kan vägas in.
Kyrkoberedningen föreslår i sitt slutbetänkande (SOU 1994:42)
Staten och trossamfunden att Svenska kyrkans huvudmannaskap för
begravningsverksamheten behålls. Beredningen förordar att alla
får betala till begravningsverksamheten genom en särskild
statlig begravningsavgift, som tas upp tillsammans med
inkomstskatten. I det fortsatta utredningsarbetet bör dock
enligt beredningen även förutsättningarna för en starkare lokal
förankring av finansieringen prövas. Stiftssamfälligheterna
föreslås bli befriade från skyldigheten att anordna
begravningsplatser för dem som inte tillhör något kristet
samfund.
Beredningen anser bl.a. att möjligheten att fordra särskild
ersättning för upplåtelse av gravrätt bör slopas, om en statlig
begravningsavgift införs. Det skulle enligt beredningens mening
rimma illa med de tankar som ligger bakom förslaget om en
enhetlig avgift om den avlidnes dödsbo -- utöver vad den avlidne
i livstiden betalat i begravningsavgift -- också på sina håll
skulle nödgas betala särskilt för upplåtelse av gravrätt. En
sådan ordning skulle också motverka strävandena att upprätthålla
effektiviteten i begravningsverksamheten. De speciella problem i
samband med upplåtelse av gravrätt som kan uppkomma om någon
önskar upplåtelse i förtid av sådan rätt får enligt beredningen
lösas i ett fortsatt utredningsarbete. Beredningen framhåller
att förslaget inte medför något hinder mot att den som anordnar
en allmän begravningsplats fordrar särskild ersättning för
tjänster utanför den egentliga begravningsverksamheten. Sådan
ersättning kan komma i fråga t.ex. för skötsel av gravplats.
Som framgått ovan är Kyrkoberedningens slutbetänkande för
närvarande föremål för remissbehandling.
2.3.3 Utskottets bedömning
I avvaktan på beredningen av Kyrkoberedningens slutbetänkande
och dess förslag avseende begravningsverksamheten anser
utskottet att det saknas skäl för riksdagen att vidta någon
åtgärd med anledning av motionerna K611 och K613. Utskottet
avstyrker därför motionerna.
2.4 Den kyrkokommunala kompetensen
2.4.1 Motionen
I motion K622 av Anders Svärd (c) yrkas att riksdagen skall
besluta om en sådan ändring i 11 kap. 1 § kyrkolagen att
församling får besluta att även den som inte tillhör
församlingen men har särskild anknytning till denna,
kostnadsfritt kan få del av de kyrkliga handlingarna.
Enligt motionären är och vill Svenska kyrkan vara en
rikstäckande och öppen folkkyrka. Det är viktigt att människor
får möta en generös attityd från kyrkans sida. Detta bör enligt
motionären bl.a. innebära att det inte skall behöva dras för
snäva gränser när det gäller möjligheterna att utan kostnad få
del av de kyrkliga handlingarna -- dop, konfirmation, vigsel och
begravning -- i en församling som man har en anknytning till
utan att tillhöra den. Motionären hänvisar till en dom från
Regeringsrätten, enligt vilken kyrkofullmäktige endast kan
besluta att de som tillhör församlingen kostnadsfritt får del av
de kyrkliga handlingarna. Det kan enligt motionären finns många
personliga band till en församling man tidigare tillhört och det
bör vara möjligt för varje församling att bestämma om en ordning
som på ett rimligt sätt tar hänsyn till detta.
2.4.2 Bakgrund
Den kyrkokommunala kompetensen regleras i 11 kap. 1--7 §§
kyrkolagen (1992:300). Liksom i äldre kommunallagstiftning på
det borgerliga området finns en allmän kompetensregel, i 11 kap.
1 §. Den säger att en församling själv eller i samverkan med
andra församlingar får sköta sina angelägenheter. Den
kompletteras med en i sju punkter i princip uttömmande
uppräkning av vad som avses med församlingsangelägenheter. Med
församlingsangelägenhet avses bl.a. frågor om främjande av
kyrkans gudstjänstliv (punkt 1). Till gudstjänstliv hör de
kyrkliga handlingarna dop, konfirmation, vigsel och begravning.
I den nuvarande kommunallagen (1991:900) finns
kompetensreglerna reglerade i 2 kap. 1--10 §§. Grundregeln är
att kommunerna får ha hand om sådana angelägenheter av allmänt
intresse som har anknytning till kommunens område eller
medlemmar. Förutom kravet på ett allmänintresse uttrycks
därigenom också den s.k. lokaliseringsprincipen. Den anger att
det alltid måste finnas ett lokalt förankrat intresse av en
åtgärd, antingen i förhållande till en kommuns geografiska
område eller till medlemmarna eller till båda delar. Härutöver
finns bestämmelser som uttrycker den kommunala
likställighetsprincipen innebärande att en kommuns medlemmar
skall behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något
annat. Det finns också ett förbud mot att fatta beslut med
tillbakaverkande kraft (retroaktivitetsförbudet). En särskild
reglering om kommunernas kompetens i näringslivsfrågor finns
också i kommunallagen.
Enligt det av motionären åberopade rättsfallet, RÅ 1993 ref.
103, har kyrkofullmäktiges beslut att medge dop, konfirmation
och vigsel utan kostnad för personer som inte var kyrkobokförda
i församlingen ansetts befogenhetsöverskridande. Regeringsrätten
ansåg att anordnande av sådana förrättningar får anses falla
inom församlingens kompetensområde endast under förutsättning
att verksamheten förorsakar obetydliga merkostnader för
församlingen eller finansieras genom avgifter, donationsmedel
eller eljest på annat sätt än genom skattemedel. Enligt
Regeringsrätten fanns det skäl att anta att den i församlingens
reglemente gjorda utvidgningen av begreppet församlingbo skulle
medföra en ökning av församlingens kostnad i samband med dop,
konfirmationer och vigslar som inte var obetydlig. Utredningen i
målet hade inte gett vid handen att dessa merkostnader
finansierades på annat sätt än med skattemedel. Kyrkofullmäktige
fick därför anses ha överskridit sin befogenhet.
I regeringens skrivelse till 1994 års kyrkomöte (Regs. 1994:1)
föreslogs bl.a. att grunden för regleringen av församlingarnas
och de kyrkliga samfälligheternas kompetens inte skulle ändras.
På samma sätt som i kommunallagen föreslogs dock att några av de
grundläggande kommunala kompetensprinciperna -- lokaliserings-
och likställighetsprinciperna samt retroaktivitetsförbudet --
skulle skrivas in direkt i lagtexten i kyrkolagen.
Kyrkomötet (1 KL 1994:2) hade i och för sig ingen erinran mot
att de redan nu gällande kommunalrättsliga principerna
uttryckligen lagfästs. Införandet av begreppet "medlem" i
kyrkolagen med en annan betydelse än den nuvarande
religionsfrihetslagens medlemsbegrepp kunde emellertid enligt
kyrkomötet medföra tolkningsproblem. Det var enligt kyrkomötet
nödvändigt att för det kyrkokommunala sammanhanget finna andra
språkliga uttryck för principerna.
En proposition som bl.a. berör frågor om en anpassning av
reglerna om kyrkliga kommuner till reglerna i kommunallagen
beräknas överlämnas till riksdagen i december i år.
2.4.3 Utskottets bedömning
Motionärens yrkande gäller bestämmelserna i kyrkolagen om den
kyrkokommunala kompetensen. Dessa bestämmelser kommer att
beröras i en kommande proposition från regeringen. Mot bakgrund
härav anser utskottet att det inte finns anledning för riksdagen
att vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet
avstyrker motion K622.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag till lydelse av 41 kap. 1 §
kyrkolagen
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt
avser 41 kap. 1 §,
2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser
punkt 4
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkande 1 antar
regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:1323) om
ändring i kyrkolagen (1992:300) såvitt avser
övergångsbestämmelserna punkt 4,
res. 1 (c)
3. beträffande arbetsgivarföreträdare för prästtjänster
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K3 yrkandena 2 och
3 antar regeringens förslag till lag om ändring i kyrkolagen
(1992:300) såvitt avser 32 kap. 11 §,
4. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen (1992:300) och lag om
ändring i kyrkolagen (1992:300) i den mån de inte omfattas av
vad utskottet hemställt ovan,
5. beträffande stat--kyrka-frågan
att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 55,
6. beträffande medlemskap i Svenska kyrkan
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K602 och 1993/94:K617
yrkande 1,
7. beträffande begravningskostnader
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K611 och 1993/94:K613,
8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen
att riksdagen avslår motion 1993/94:K622.
res. 2 (c)
Stockholm den 1 december 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Birger Hagård (m), Tone
Tingsgård (s), Birgitta Hambraeus (c), Björn von Sydow (s),
Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist
(v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m) och Peter Eriksson
(mp).
Reservationer
1. Förslag till lydelse av övergångsbestämmelser punkt 4 (mom.
2)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar
med "De nu aktuella" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
Många av de ifrågavarande fastigheterna har under årtionden
tillbaka byggts om av pastoraten till församlingshem,
församlingsgårdar m.m. Som framhållits i motionen K3 har det
gjorts stora investeringar i fastigheterna med kyrkokommunala
medel. Det kan enligt utskottets mening inte anses lämpligt att
förvaltningen av dessa fastigheter förs över till egendomsnämnd.
Förvaltningen bör därför stanna kvar hos pastoratet. Utskottet
anser emellertid att tidsgränsen bör sättas betydligt tidigare
än den av regeringen föreslagna tidpunkten den 1 januari 1989.
Den av motionären föreslagna tidpunkten den 1 januari 1961 får
enligt utskottets mening anses som en lämplig tidpunkt. Med
denna tidsgräns kommer många av de berörda fastigheterna att
kunna förvaltas av pastoraten. De praktiska och administrativa
åtgärder som behöver vidtas kan enligt utskottets mening inte
anses vara av sådan omfattning att de kan utgöra skäl att sätta
tidsgränsen vid en senare tidpunkt än den 1 januari 1961.
Utskottet tillstyrker därför den lydelse av
övergångsbestämmelserna punkt 4 som föreslagits i motion K3
yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande förslag till lydelse av övergångsbestämmelser
punkt 4
att riksdagen med anledning av propositionens förslag till lag
om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300) och med bifall till motion 1994/95:K3 yrkande 1 beslutar att
övergångsbestämmelserna punkt 4 skall ha följande lydelse: 4.
Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe och
som den 1 januari 1961 utgjorde prästgård skall från och med den
1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid skall
41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.,
2. Den kyrkokommunala kompetensen (mom. 8)
Birgitta Hambraeus (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22
börjar med "Motionärens yrkande" och slutar med "motion K622"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att det kan finnas
många personliga band till en församling man tidigare tillhört
och att det bör vara möjligt för en församling att kunna
bestämma om en ordning som på ett rimligt sätt tar hänsyn till
detta. Enligt utskottets mening bör därför en ändring göras av
kyrkolagens bestämmelser så att det blir möjligt för en
församling att besluta om att även den som inte tillhör
församlingen men har särskild anknytning till denna,
kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna
dop, begravning, konfirmation och vigsel. Med anledning av
motionen K622 anser därför utskottet att riksdagen hos
regeringen bör begära förslag om sådan ändring i kyrkolagen.
dels att utskottets hemställan under mom. 8 bort ha
följande lydelse:
8. beträffande den kyrkokommunala kompetensen
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K622 hos
regeringen begär förslag till sådan ändring i kyrkolagen som
möjliggör för församling att besluta om att den som inte tillhör
församlingen men har särskild anknytning till denna,
kostnadsfritt skall kunna få ta del av de kyrkliga handlingarna.
Särskilda yttranden
1. Arbetsgivarföreträdare för prästtjänster (mom. 3)
Birgit Friggebo (fp) anför:
Såsom framhållits i propositionen saknas för närvarande
underlag för att ta ställning till förändringar av den gällande
ordningen för att fastställa prästernas avlöningsförmåner. Det
är mot denna bakgrund som jag anslutit mig till utskottets
bedömning.
Kyrkoberedningen har framhållit att frågan om den kyrkliga
personalens ställning bör utredas särskilt. Jag delar
beredningens uppfattning och anser att en sådan utredning
snarast bör påbörjas. En viktig del i utredningsarbetet bör vara
att ge underlag och förslag i frågan om prästernas framtida
anställningsförhållanden. Tyvärr har utskottet inte velat ta
initiativ till ett tillkännagivande till regeringen om att en
utredning bör påbörjas.
2. Stat--kyrka-frågan (mom. 5)
Birgitta Hambraeus (c) anför:
Enligt min mening borde riksdagen kunna göra ett
tillkännagivande om bibehållet samband mellan kyrka och stat. Då
Kyrkoberedningen nu lagt fram ett förslag om bl.a. Svenska
kyrkans framtida ställning och organisation har emellertid
stat--kyrka-frågan kommit allt närmare ett avgörande. Det är mot
bakgrund härav som jag kan ställa mig bakom utskottets
bedömning.
3. Medlemskap i Svenska kyrkan (mom. 6)
Birgit Friggebo (fp) anför:
Frågan om medlemskapet i Svenska kyrkan har under många år
varit föremål för utredning utan att de önskvärda förändringarna
har kommit till stånd. Nu föreligger emellertid ett förslag av
Kyrkoberedningen att Svenska kyrkan själv, inom de ramar som
lagen anger, skall besluta om sina kyrkotillhörighetsregler.
Vidare finns det ett av kyrkomötet antaget förslag om
kyrkotillhörighetsregler som enligt Kyrkoberedningen uppfyller
regeringsformens krav. Medlemskapsfrågan står alltså inför ett
relativt snart avgörande. Det är mot denna bakgrund som jag kan
ställa mig bakom utskottets bedömning.
Propositionens förslag till lagtext
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1993:1323) om ändring i kyrkolagen
(1992:300)
Bilaga
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1323) om ändring i
kyrkolagen (1992:300)
dels att det i övergångsbestämmelserna till lagen skall
införas två nya punkter, 4 och 5, av följande lydelse,
dels att 41 kap. 1, 13 och 24 §§ skall ha följande
lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 kap.
1 §
Kyrklig jord är sådan fast egendom eller tomträtt
1. vars avkastning är avsedd för avlöning åt kyrkoherde eller
komminister i visst eller vissa pastorat
(prästlönefastighet),
2. där tjänstebostad är anvisad åt en kyrkoherde eller
komminister (prästgård),
3. vars avkastning är avsedd för en församlingskyrkas behov
(församlingskyrkas fastighet),
4. vars avkastning tillförs kyrkofonden
(kyrkofondsfastighet),
5. vars avkastning är avsedd för en domkyrkas behov
(domkyrkas fastighet), eller
6. där tjänstebostad är anvisad åt en biskop
(biskopsgård).
En prästgård på
vilken en tjänstebostad
inte längre är anvisad
blir församlingskyrkas
fastighet. Om det finns flera
församlingskyrkor eller
kyrkor som tidigare har varit
församlingskyrka i
pastoratet, skall pastoratet
bestämma vilken av dessa
kyrkor som fastigheten skall
tillhöra.
13 §
Vad som sägs om Vad som sägs om
prästgård i 12 § prästgård i 12 §
skall också gälla vid skall också gälla vid
förvaltningen av en förvaltningen av en
prästlönefastighet som sådan
tidigare har varit prästlönefastighet eller
prästgård. sådan församlingskyrkas
fastighet som tidigare har
varit prästgård.
24 §
Ersättning som skall Ersättning som skall
fonderas enligt 21 § och fonderas enligt 21 § och
som kommer från en som kommer från en
församlingskyrkas eller en församlingskyrkas fastighet
domkyrkas fastighet skall eller en prästgård skall
utgöra fastighetsfond utgöra fastighetsfond
för församlingskyrkan för församlingskyrkan.
respektive domkyrkan.
Ersättning som skall
fonderas enligt 21 § och
som kommer från en
domkyrkas fastighet skall
utgöra fastighetsfond
för domkyrkan.
Ersättning som skall fonderas enligt 21 § och som kommer från
biskopsgården i Lunds stift skall tillföras fastighetsfonden för
Lunds domkyrka.
4. Kyrklig jord som vid utgången av år 1994 utgör löneboställe
och som den 1 januari 1989 utgjorde prästgård skall från och med
den 1 januari 1995 utgöra församlingskyrkas fastighet. Därvid
skall 41 kap. 1 § andra stycket andra meningen tillämpas.
5. Äldre föreskrifter skall fortfarande tillämpas i fråga om
överklagande av beslut enligt 41 kap. som har meddelats före den
1 januari 1995.
2 Förslag till
Lag om ändring i kyrkolagen (1992:300)
Härigenom föreskrivs att 32 kap. 11 § samt 37 kap. 9 och 10 §§
kyrkolagen (1992:300) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 kap.
11 §
Avlöningsförmåner I fråga om
för dem som innehar avlöningsförmåner
biskopstjänster eller för dem som innehar
prästtjänster i pastorat prästtjänster i pastorat
och stiftssamfälligheter och stiftssamfälligheter,
fastställs under medverkan skall regeringen eller den
av regeringen eller den myndighet som regeringen
myndighet som regeringen bestämmer
bestämmer.
1. företräda
arbetsgivaren när det
gäller att ingå eller
säga upp kollektivavtal,
2. avgöra frågor om
lockout eller andra
stridsåtgärder vid
konflikt om sådana
kollektivavtal,
3. företräda
arbetsgivaren i tvister om
sådana kollektivavtal eller
om påföljder vid
konflikt om sådana avtal.
Kollektivavtal som avses i
första stycket 1 får
tillämpas också på
sådana innehavare av
prästtjänster som inte
är medlemmar i den
avtalsslutande
arbetstagarorganisationen.
37 kap.
9 §1
Behörig att anställas Behörig att anställas
på en tjänst som på en tjänst som
organist är den som har organist är den som har
avlagt organistexamen eller avlagt organistexamen eller
motsvarande examen i något motsvarande examen i något
annat land som tillhör den annat land inom Europeiska
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet
frihandelssammanslutningen (EES).
eller de Europeiska
gemenskaperna.
10 §1
Behörig att anställas på en tjänst som kantor är den som
1. har avlagt kantorsexamen, eller
2. är behörig att anställas som organist.
Med examen som avses i Med examen som avses i
första stycket 1 första stycket 1
jämställs motsvarande jämställs motsvarande
examen i Danmark, Finland, examen i något annat land
Island eller Norge. inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet (EES).