I betänkandet behandlas fem motioner från den allmänna
motionstiden 1994. Motionerna, som berör frågor inom området för
offentlig förvaltning, avstyrks av utskottet. Till betänkandet
har fogats en reservation (m och fp).
Motionerna
1993/94:K202 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning
utan problem kan överlämnas till privata företag eller
organisationer.
1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om alkoholfri representation för statlig förvaltning och
riksdagen.
1993/94:K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i Kolmården
(kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utveckling av ett
kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.
1993/94:K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en effektiv och mer
serviceinriktad myndighetsutövning.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting i
Stockholms län bör genomföras.
Utskottet
1. Service och kvalitet inom den offentliga sektorn
1.1 Motionerna
I motion K501 av Carl Olov Persson och Dan Ericsson i
Kolmården (kds) yrkas att riksdagen som sin mening skall ge
regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av
ett kvalitetsprogram för den offentliga sektorn.
Enligt motionen sker för närvarande inom svenskt näringsliv en
viktig satsning på kvalitetsutveckling. Den offentliga sektorn
är viktig, särskilt ur servicesynpunkt, och därför måste enligt
motionärerna även den offentliga sektorn satsa på en kraftig
utveckling av kvalitetsarbetet. Enligt motionen uppfattas
kvalitetsbegrepp som ISO 9000 troligen som alltför statiska inom
stora delar av den offentliga sektorn. Därför bör det enligt
motionärerna övervägas om en ISO-standard som håller på att
utvecklas, och som går under beteckningen Total Quality
Management, skulle vara bättre att tillämpa. Detta
kvalitetsbegrepp innefattar att den som vänder sig till den
offentliga sektorn aldrig bör avvisas utan rekommendation om hur
han eller hon skall gå vidare för att finna lösningar på sina
problem. Motionärerna anser att kvalitetsprogram bör startas
inom den offentliga sektorn och att programmet skall gälla alla
delar av den offentliga sektorn.
I motion K505 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) yrkas att
riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en effektiv och mer
serviceinriktad myndighetsutövning.
Enligt motionärerna är allmänhetens förtroende för
myndigheterna avgörande för möjligheterna att med politiska
medel påverka samhället. Allmänhetens förtroende för våra
myndigheter har enligt motionen försämrats kraftigt de senaste
tio åren, och politiker och politiska partier har utnyttjat
detta missnöje till att genomföra kraftiga nedskärningar i
myndigheternas resurser. För att kunna förbättra myndigheternas
sätt att fungera och deras förhållande till allmänheten utan
stora kostnadsökningar, krävs enligt motionärerna en ny
förvaltningspolitik. Denna nya politik skall vara en offensiv
politik som har det uttalade syftet att förbättra allmänhetens
inställning till myndigheterna. I motionen ges några drag i
skissform av vad en sådan politik skulle kunna innehålla. Bl.a.
bör en bred kvalitetskampanj inom hela statsförvaltningen
initieras, som sedan leder till fortlöpande
kvalitetsförbättringar. Kunder och användare skall ges bättre
möjligheter att påverka vilka tjänster de vill ha, hur de vill
ha dem och vilka problem de upplever. Vidare bör staten ges ett
serviceinriktat arbetssätt, som innebär lyhördhet och engagemang
för den enskildes situation, och myndighetens grunduppgift bör
vara att hjälpa individen att, så fördelaktigt som möjligt,
uppfylla gällande lagar och bestämmelser.
1.2 Bakgrund
1.2.1 Förvaltningslagens bestämmelser
Enligt förvaltningslagen har varje myndighet en
serviceskyldighet. Myndigheten skall lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som
rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den
utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den
enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Varje ärende där någon enskild är part skall handläggas så
enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten
eftersätts. Myndigheterna skall sträva efter att uttrycka sig
lättbegripligt, och även på andra sätt skall myndigheten
underlätta för den enskilde att ha med den att göra.
1.2.2 Statlig verksamhet
Statskontoret har på regeringens uppdrag gjort en uppföljning
av viktigare organisations- och strukturförändringar inom
statsförvaltningen. En utgångspunkt för arbetet har varit det
program för omställning och minskning av den statliga
administrationen som presenterades i 1991 års
kompletteringsproposition, det s.k. administrationsprogrammet.
I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 8 s. 12
f.) redogörs för inriktningen av det fortsatta arbetet för
effektivisering och utveckling av den offentliga förvaltningen.
Det anges att avsikten är att ge Statskontoret ytterligare
uppdrag angående organisationsförändringarna i staten. Syftet är
att förbättra informationsunderlaget och därmed
förutsättningarna för att fortsatta strukturförändringar skall
ge snabba genomslag utan störande negativa verksamhetseffekter.
Det långsiktiga syftet är att bidra till kontinuerligt
förbättrad produktivitet i statens verksamhet.
Statskontorets insatser bör enligt propositionen bl.a. avse
att medverka i systematisk uppföljning av organisations- och
strukturförändringar och att ställa samman erfarenheterna av
arbetet med att genomföra omställningar och nedskärningar av den
statliga förvaltningen samt vidare att pröva i vilka former som
kunskaper om statsförvaltningens utveckling mer kontinuerligt
bör samlas in och spridas samt medverka till systematiska
produktivitetsjämförelser. Beträffande systematiska
produktivitetsjämförelser anförs i propositionen att i och med
att de nationella regelsystemen blir alltmer likartade i Europa
ökar förutsättningarna väsentligt att jämföra produktiviteten
hos likartade verksamheter och marknader i olika länder. I detta
perspektiv är det enligt propositionen angeläget att det i
Sverige bedrivs metodutveckling som gör det möjligt att göra
sådana jämförelser och att insamlingen av underlag får fasta
former och kontinuitet. Möjligheter till mera systematiska
produktivitetsjämförelser bör undersökas. En i fastare former
organiserad verksamhet bör enligt propositionen ha till syfte
att initiera metodutveckling inom Sverige, följa
produktivitetsutvecklingen i Sverige och utomlands och verka för
ett utbyte av erfarenheter samt utarbeta nyckeltal och annat
underlag som belyser produktivitetsutvecklingen.
I förordningen (1993:134) om myndigheternas årsredovisning och
anslagsframställning finns föreskrifter med innebörden att
myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i den
årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har lyckats
med att förbättra kvaliteten. Förordningen gäller för statliga
myndigheter under regeringen som tilldelats anslag eller
redovisar inkomster på statsbudgeten eller på en tilläggsbudget.
Förordningen gäller dock inte för affärsverken.
I sammanhanget kan även nämnas att länsstyrelserna under 1992
varit föremål för fördjupad verksamhetsprövning i enlighet med
den nya budgetprocessen. Enligt budgetpropositionen 1993 (prop.
1992/93:100 bil. 14 s. 5 f.) skall länsstyrelserna, under en
tvåårsperiod, inom sina verksamhetsområden särskilt utveckla
formerna för uppföljning och utvärdering av den nationella
politikens genomslag, ytterligare utveckla sitt tvärsektoriella
arbetssätt samt fortsätta att effektivisera sin verksamhet med
förvaltningsärenden med beaktande av kravet på rättssäkerhet och
god service. Enligt budgetpropositionen 1994 (prop. 1993/94:100
bil. 14 s. 8) fortsätter arbetet med att effektivisera
länsstyrelsens verksamhet med förvaltningsärenden.
1.2.3 Kommunal verksamhet
Lokaldemokratikommittén (dir. 1992:12) hade bl.a. i uppgift
att överväga hur de som är berörda av den kommunala verksamheten
skall få inflytande och kunna medverka i en situation där
valfriheten ökar och den kommunala verksamheten delas upp i
utförar- och beställarroller. Detta angavs i direktiven vara av
särskild vikt i fråga om äldreomsorg och handikappomsorg. Enligt
direktiven skulle kommittén dessutom överväga formerna för
kvalitetskontroll.
I sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU
1993:90) föreslog Lokaldemokratikommittén att användarna av
kommunal service skulle få ett ökat inflytande över denna och
kunna delta i de beslut som fattas. Kommuner som så önskade
skulle, enligt kommitténs förslag, kunna uppdra viss beredning,
förvaltning och verkställighet till användarstyrda lokala
självförvaltningsorgan vid kommunala institutioner.
Vad gällde frågan om kvalitetskontroll ansåg
Lokaldemokratikommittén att sådan kontroll och kvalitetsmätning
kommer att behövas i ökande grad framöver i kommunernas och
landstingens alla verksamheter. Kommittén ansåg det önskvärt att
kvalitetsmätningar kan utvecklas mot att mäta totalkvaliteten,
dvs. både processen och strukturen i vilken tjänsten framställs
men också själva resultaten av tjänsten, där så är möjligt.
Vidare ansågs det önskvärt att mätningar sker integrerat i
verksamheten i en kontinuerlig kvalitetsutvecklingsprocess som
engagerar all personal i organisationen. Kommittén ansåg att den
information som framkommer vid kvalitetsuppföljning skall
återföras till användarna i form av jämförelser mellan
producenter. Informationen måste också återföras till personalen
och kvalitetshöjande prestationer belönas. Etik, respekt för
människors värdighet och ett självständigt ansvarstagande hos
personalen bör enligt kommittén lyftas fram i
organisationskulturen. Användarna av kommunens tjänster måste
också, enligt kommittén, få veta vilken kvalitet de har rätt att
kräva och vart de kan vända sig med klagomål.
Enligt Lokaldemokratikommitténs mening skulle en modell med
"medborgarkontrakt", t.ex. barnomsorgsgarantier eller
vårdgarantier inom sjukvården, kunna prövas lokalt i kommunerna,
som en deklaration ifrån de valda till väljarna av vilken
servicenivå man vill tillhandahålla. Kommittén ansåg att de
förtroendevalda aktivt skall engagera sig i utvärderingen av
verksamheter, eftersom det är en politisk uppgift, och vidare
att den kommunala revisionen i ökad utsträckning bör använda sig
av systematiska kvalitetsmätningar.
I proposition 1993/94:188 Lokal demokrati anförde regeringen i
ett inledande avsnitt bl.a. att det är angeläget att kommuner
och landsting fortsätter att utveckla och förbättra formerna för
kontroll av kvaliteten på sina tjänster och att informationen
sammanställs för att kunna användas i den egna utvärderingen men
också för informationen till allmänheten. Det var enligt
regeringens mening viktigt att också de kvalitativa
dimensionerna av de olika verksamheterna ges en framträdande
roll i det pågående utvecklingsarbetet. Datatekniken har gjort
det möjligt att utveckla metoder för att ta fram allt fler
nyckeltal även inom serviceproduktionen i kommuner och
landsting. Uppföljning och utvärdering av verksamheten får
enligt propositionen en ökad betydelse i en situation som
präglas av snabba förändringar i fråga om såväl styrsystem som
den politiska organisationen.
I propositionen föreslogs införande av bestämmelser i
kommunallagen om självförvaltningsorgan. I enlighet med
propositionens förslag har fr.o.m. den 1 juli 1994 (bet.
1993/94:KU40) genom bestämmelser i kommunallagen införts en
möjlighet för fullmäktige att besluta att en nämnd får uppdra åt
ett självförvaltningsorgan under nämnden att helt eller delvis
sköta driften av en viss kommunal anläggning eller institution.
Förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning bör
inte kunna överlåtas. Organet skall bestå av företrädare för
nyttjarna av anläggningen eller institutionen och för de
anställda där. Nyttjarna skall vara i majoritet. I
propositionen anförde regeringen att man hade för avsikt att
nära följa tillämpningen av de nya reglerna för att se om
möjligheter finns att ytterligare vidga kommunernas befogenheter
att föra över uppgifter till självförvaltningsorgan eller att
finna nya möjligheter att använda entreprenadlösningar i samband
med att föreningar övertar kommunala uppgifter. Här framhölls
också att regeringen fått i uppdrag av riksdagen att överväga
förändringar i skollagstiftningen i syfte att öka elevers och
föräldrars inflytande i skolan (bet. 1993/94:UbU1).
Med början den 1 juli 1994 har en femårig försöksperiod med
s.k. medborgarkontor inletts (prop. 1993/94:187, bet.
1993/94:KU39). Genom lagen (1994:686) om försöksverksamhet med
medborgarkontor ges kommunerna befogenhet att för en begränsad
tid sluta samverkansavtal med statliga myndigheter m.fl. om att
utföra sådana uppgifter som inte innebär myndighetsutövning. De
uppgifter som kan komma i fråga är service och rådgivning av
enklare och mer rutinbetonat slag. Enligt propositionen kräver
frågor om ärendehantering och myndighetsutövning vid
medborgarkontor med integrerad statlig och kommunal verksamhet
ytterligare rättsliga överväganden.
1.3 Riksdagens tidigare behandling
Finansutskottet behandlade under riksmötet 1992/93 en motion
(nyd) gällande frågor om kvalitet i offentlig förvaltning.
Motionärerna ansåg att regeringen borde initiera ett omfattande
arbete med syfte att införa ett kvalificerat kvalitetstänkande
inom hela den statliga förvaltningen. Finansutskottet (bet.
1992/93:FiU19 s. 9) hade ingen annan mening än motionärerna när
det gällde kvalitetsfrågornas betydelse och anförde att ett
arbete med denna inriktning pågick inom statsförvaltningen på
initiativ av regeringen. Av stor betydelse i sammanhanget angavs
vara att myndigheterna inom ramen för den nya budgetprocessen i
den årliga resultatredovisningen skall redovisa hur man har
lyckats med att förbättra kvaliteten. Vidare anförde utskottet
att det inom ett antal sektorer hade tagits initiativ inom
kvalitetsområdet. Bl.a. hade Socialdepartementet utgett en
studie med goda exempel på kvalitetsarbete i kommuner och
landsting inom områdena vård och omsorg. Utskottet anförde också
att de statliga myndigheterna på många håll bedriver ett
ambitiöst arbete med kvalitetsfrågor, vilket bl.a. redovisats i
rapporter från Statskontoret om resultatmått och
serviceundersökningar. Med det anförda avstyrktes motionen.
Riksdagen följde utskottet.
Under föregående riksmöte avstyrkte konstitutionsutskottet
(bet. 1993/94:KU5) en motion (s) vari framhölls dels behovet av
att få en bred kunskapsspridning kring vad den offentliga
sektorn har att erbjuda sina konsumenter, dels vikten av
delaktighet i besluten kring den vård och omsorg som väljs.
Utskottet redogjorde bl.a. för Lokaldemokratikommitténs
slutbetänkande i dessa frågor. Mot bakgrund av att betänkandet
skulle komma att bli föremål för vidare beredning ansåg inte
utskottet att det fanns anledning för riksdagen att vidta någon
åtgärd med anledning av motionen. Riksdagen följde utskottet.
1.4 Utskottets bedömning
I motionerna framhålls behovet av en utveckling av såväl
kvalitet som service inom den offentliga sektorn. Enligt motion
K505 är bl.a. en förbättring av användarnas möjligheter att
påverka tjänsterna en viktig del i den nya förvaltningspolitik
som enligt motionärerna krävs för att förbättra allmänhetens
inställning till myndigheterna.
Av redovisningen ovan har framgått att det pågår ett arbete
för att effektivisera och utveckla den offentliga förvaltningen.
Detta gäller såväl inom statlig som kommunal verksamhet. En
viktig del i detta arbete är förbättring av kvalitet och
service.
Mot denna bakgrund anser utskottet att det inte finns skäl för
riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av motionerna.
Utskottet avstyrker motionerna K501 och K505.
2. Myndighetsutövning
2.1 Motionen
I motion K202 av Ylva Annerstedt (fp) yrkas att riksdagen hos
regeringen skall begära förslag på områden där
myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata
företag eller organisationer.
Enligt motionen bör modellen med överlämnande av
myndighetsutövning till privat företagsamhet eller organisation
utökas till flera områden, där legitimerad expertis finns att
tillgå. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor.
Motionären anser att det finns flera områden där den statliga
eller kommunala kapaciteten är alldeles för liten eller där
uppgifterna mycket väl kan skötas av enskilda aktörer.
Regeringen bör enligt motionen göra en inventering och återkomma
till riksdagen med förslag.
2.2 Bakgrund
Enligt 11 kap. 6 § tredje stycket regeringsformen kan
förvaltningsuppgift överlämnas till bolag, förening,
samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Om uppgiften
innefattar myndighetsutövning skall det ske med stöd av lag.
Av förarbeten till regeringsformen (prop. 1973:90 s. 397)
framgår att med myndighetsutövning åsyftas -- i överensstämmelse
med den tidigare förvaltningslagen (1971:290) -- utövning av
befogenhet att bestämma om förmån, rättighet, skyldighet,
disciplinär bestraffning eller annat jämförbart förhållande.
Innebörden av begreppet myndighetsutövning utvecklades i
förarbetena till den tidigare förvaltningslagen (prop. 1971:30
s. 330 f.). Gemensamt för all myndighetsutövning är enligt denna
proposition att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som
ytterst är uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande
till medborgarna. Men det behöver inte vara fråga om åtgärder
som medför förpliktelser för enskilda. Myndighetsutövning kan
också förekomma i form av gynnande beslut, t.ex. tillstånd att
driva en viss verksamhet, befrielse från en lagstadgad
förpliktelse och beviljande av social förmån. Karaktäristiskt är
emellertid att den enskilde på visst sätt befinner sig i ett
beroendeförhållande. Är det fråga om förbud, föreläggande eller
liknande, måste han rätta sig efter beslutet, eftersom han
annars riskerar att tvångsmedel av något slag används mot honom.
Rör det sig om ett gynnande beslut, kommer beroendeförhållandet
till uttryck på så sätt att den enskilde måste vända sig till
myndigheten för att få t.ex. en förmån och att myndigheternas
tillämpning av de föreskrifter som gäller på området får
avgörande betydelse för honom. Såsom framhölls i propositionen
är det ytterst genom rättspraxis som innebörden av begreppet
myndighetsutövning fastställs.
Enligt 3 kap. 16 § kommunallagen -- i dess nya lydelse fr.o.m.
den 1 juli 1994 -- får kommun och landsting efter beslut av
fullmäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet, för
vars handhavande särskild ordning inte föreskrivits, till ett
aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell
förening, en stiftelse eller en enskild individ. I paragrafens
andra stycke erinras om att -- i enlighet med bestämmelsen i 11
kap. 6 § regeringsformen -- vården av en angelägenhet som
innefattar myndighetsutövning endast får överlämnas om det finns
stöd för det i lag.
Ett exempel på en bestämmelse i lag som medger överlämnande av
myndighetsutövning till bolag eller annan juridisk person är 9 §
i lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. Regeringen eller den
myndighet som regeringen bestämmer får, enligt denna paragraf,
överlämna till en riksprovplats som är bolag eller annan
juridisk person att besluta i ärenden som rör myndighetsutövning
och som gäller godkännande av personal, utrustning, förfarande,
organisation, produkt eller anläggning eller fastställande av
avgift för utförd kontroll. Enligt 19 § samma lag får
riksprovplatser, och även riksmätplatser, ta ut avgift för att
täcka kostnaderna för kontroll och för utförda mätningar enligt
vad regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer närmare
föreskriver.
I förordningen (1993:1065) om teknisk kontroll finns
bestämmelser om riksprovplatser. I denna sägs bl.a., i 12 §, att
föreskrivande myndigheter får överlämna till en riksprovplats,
som är bolag eller annan juridisk person, att besluta i ärende
som rör myndighetsutövning och som gäller godkännande av
personal, utrustning, förfarande, organisation, produkt eller
anläggning. Enligt paragrafens andra stycke prövar AB Svensk
Bilprovning fråga som gäller godkännande av fordon med avseende
på viss egenskap inom bolagets kontrollområden enligt
förordningen (1989:527) om riksprovplatser och riksmätplatser,
om inte annat är särskilt föreskrivet.
Enligt 1 § förordningen (1989:527) om riksprovplatser och
riksmätplatser är riksprovplatser, enligt lagen (1992:1119) om
teknisk kontroll, de myndigheter och aktiebolag som anges i
bilaga I till förordningen. Bilagan upptar bl.a. AB Svensk
Bilprovning, AB Svensk Anläggningsprovning, Sveriges Provnings-
och Forskningsinstitut AB och Apoteksbolaget AB.
Vad gäller AB Svensk Bilprovning har riksdagen våren 1994
(bet. 1993/94:TU35) beslutat att fr.o.m. den 1 januari 1995
skall fristående, av Styrelsen för teknisk ackreditering
(SWEDAC) ackrediterade besiktningsföretag i konkurrens få utföra
sådan kontrollbesiktning av fordon som AB Svensk Bilprovning i
dag har monopol på.
2.3 Utskottets bedömning
Motionären anser att regeringen bör göra en inventering och
sedan lägga fram förslag till riksdagen på områden där
myndighetsutövning utan problem kan överlämnas till privata
företag eller organisationer.
Överlämnande till bolag m.fl. av förvaltningsuppgift som
innefattar myndighetsutövning skall enligt 11 kap. 6 § tredje
stycket regeringsformen ske med stöd av lag. Det är alltså
riksdagen som beslutar att uppgift som innefattar
myndighetsutövning skall få överlämnas. Enligt utskottets mening
bör riksdagens beslut om överlämnande föregås av noggranna
överväganden. Utskottet anser att frågan om överlämnande bör
aktualiseras först när behov uppkommer av att inom ett visst
område överlämna uppgift som innefattar myndighetsutövning.
Utskottet utgår från att regeringen kommer att lägga fram
förslag till riksdagen då ett sådant behov av överlämnande
uppkommer. Mot bakgrund härav anser utskottet att det saknas
skäl att göra en sådan generell inventering som föreslås i
motionen. Utskottet avstyrker motion K202.
3. Länsting i Stockholms län
3.1 Motionen
I motion 1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 13
begärs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att en försöksverksamhet med länsting
i Stockholms län bör genomföras.
Enligt motionen blir den regionala nivån allt viktigare i
Europa, liksom i Sverige. Frågan om en funktionell regional
organisation i Stockholms län har, enligt motionärerna, varit
föremål för många diskussioner. Motionärerna anser att
länsstyrelser och landsting i hela landet på sikt bör kunna
samsas i en organisation, s.k. länsting, och att tiden är mogen
för en försöksverksamhet i Stockholm på detta område. Enligt
motionen är utökat samråd i hela Mälardalsregionen också
önskvärt.
3.2 Bakgrund
Våren 1991 tillkallades en särskild utredare
(Regionutredningen, dir. 1991:31) med uppgift att göra en analys
av den offentliga verksamhetens regionala uppbyggnad samt att
göra en perspektivstudie med olika alternativ för en framtida
struktur. Samtidigt tillkallades en särskild utredare
(Västsverigeutredningen, dir. 1991:30) med uppgift att analysera
för- och nackdelar med nuvarande länsindelning i västra Sverige
samt att föreslå de åtgärder som behövs för att komma till rätta
med nackdelarna.
De båda utredningarna redovisade sina uppdrag i juni år 1992.
Regionutredningen redovisade sitt arbete i betänkandet Regionala
roller -- en perspektivstudie (SOU 1992:63) med tillhörande
bilagor, Utsikt mot framtidens regioner (SOU 1992:64) och
Kartbok (SOU 1992:65). Västsverigeutredningen redovisade sitt
arbete i betänkandet Västsverige -- region i utveckling (SOU
1992:66).
I maj 1992 gjordes en hemställan till regeringen från
kommunförbunden och landstingen i Kristianstads och Malmöhus län
samt Malmö kommun om att få bedriva försöksverksamhet med
förändrad regional uppgiftshantering i landskapet Skåne.
I augusti 1992 tillkallades en beredning med parlamentarisk
sammansättning, nedan kallad Regionberedningen (dir. 1992:86).
Beredningen har enligt direktiven till uppgift att på grundval
av de analyser som gjorts av Regionutredningen och övrigt
aktuellt utredningsmaterial utforma förslag om den offentliga
verksamhetens uppbyggnad och indelning på regional nivå.
Beredningen skulle också enligt direktiven med förtur behandla
den ovan nämnda begäran om försöksverksamhet med förändrad
regional uppgiftshantering i landskapet Skåne. Regeringen beslöt
den 25 februari 1993 att till Regionberedningen överlämna
Västsverigeutredningens betänkande och remissyttrandena för
fortsatta överväganden.
Regionberedningen har i november 1993 avlämnat delbetänkandet
Västsverige och Skåne -- regioner i förändring (SOU 1993:97).
Resultatet av beredningens arbete i övrigt beräknas kunna
presenteras under innevarande år.
I delbetänkandet föreslår Regionberedningen att kommuner och
landsting i Skåne och i den västsvenska regionen skall få
möjlighet att bilda regionförbund för samverkan i regionala
utvecklingsfrågor. I överensstämmelse med de önskemål som har
förts fram i de nu aktuella områdena föreslås att det regionala
självstyrelseorganet i ett första steg skall vara indirekt valt.
Om på sikt ett regionalt organ skall finnas för de regionala
utvecklingsfrågorna, bör detta enligt Regionberedningen vara
direktvalt. Förslaget är utformat så att den föreslagna
samverkansmodellen skall kunna prövas även i andra regioner. Ett
grundläggande krav för att ett regionförbund skall få bildas är
att det finns en bred lokal och regional uppslutning bakom en
sådan samverkan.
Delbetänkandet har remissbehandlats och en sammanställning av
remissyttrandena har redovisats i en departementspromemoria, Ds
1994:110. Regeringen har ännu inte tagit ställning till de
förslag som Regionberedningen lämnat i sitt delbetänkande.
I remissyttranden över Regionberedningens delbetänkande
hemställde länsstyrelsen i Stockholms län och Stockholms läns
landsting om att Regionberedningen skulle föreslå en
försöksverksamhet i Stockholms län med överföring av regionala
uppgifter från länsstyrelsen till landstinget. Efter att
landstinget skriftligen preciserat sina önskemål sammanträffade
Regionberedningen med företrädare för landstinget och
länsledningen, varvid länsledningen avstyrkte att den
aktualiserade uppgiftsöverföringen skulle komma till stånd.
Även från företrädare för de politiska partierna i Jämtlands
län har framförts önskemål till Regionberedningen om en
försöksverksamhet med ändrad samhällsorganisation i det länet.
Regionberedningen har i en skrivelse i januari 1994 pekat på de
förslag som delbetänkandet innehöll och uttalat att de kunde
tillämpas också beträffande Jämtland. Samtidigt ansåg
beredningen att det fanns anledning att tillmötesgå de
jämtländska önskemålen om att inom ramen för oförändrade
geografiska gränser låta landstinget utgöra formell bas för en
försöksverksamhet med överföring av regionala utvecklingsfrågor
från i huvudsak länsstyrelsen. Beredningen redovisade i en skiss
till lagtext hur en sådan överföring skulle kunna ske och
uttalade att vidare initiativ i ärendet var en fråga för de
jämtländska politiska intressena. Skrivelsen överlämnades till
regeringen för eventuellt övervägande i samband med behandlingen
av frågan om den föreslagna försöksverksamheten med
regionförbund.
I skrivelse i april 1994 till länsstyrelsen och landstinget i
Stockholms län har Regionberedningen hänvisat till den tidigare
skrivelsen avseende Jämtlands län. Beredningen har inte funnit
att det finns något skäl att med anledning av önskemålen vidta
några ytterligare åtgärder utöver de förslag som beredningen
lämnat tidigare. Enligt Regionberedningen var lagtexten i den
skiss som bifogades beredningens skrivelse i Jämtlandsärendet,
liksom lagförslaget i delbetänkandet, generellt utformad och
således tillämplig också beträffande Stockholms län. Även såvitt
avser de frågeställningar som tagits upp i ärendet rörande
Stockholms län får det därför, enligt beredningen, bli en fråga
för de berörda regionala politiska intressena att ta ställning
till vilka vidare initiativ som skall ske. Regionberedningen
konstaterar att de till beredningen framställda önskemålen
närmast är att betrakta som ett första steg i en diskussion som
ännu inte har avslutats och att en komplettering och
konkretisering av vad som mera i detalj eftersträvas därför
behöver göras. En allmän uppslutning bakom de ställningstaganden
som kan komma att göras som en följd av en sådan diskussion är,
enligt beredningen, en förutsättning för att dessa också skall
kunna realiseras genom konkreta förändringar. Regionberedningen
har överlämnat även denna skrivelse till regeringen för
eventuellt övervägande i samband med behandlingen av frågan om
försöksverksamhet i Västsverige och Skåne.
3.3 Riksdagens tidigare behandling
Riksdagen har tidigare avslagit motioner vad gäller
länsdemokratifrågor, senast under hösten 1993.
Konstitutionsutskottet (bet. 1993/94:KU6) avstyrkte ett flertal
motioner med hänvisning till Regionberedningens pågående arbete.
3.4 Utskottets bedömning
Motionärerna anser att en försöksverksamhet med länsting i
Stockholms län bör genomföras. I avvaktan på regeringens
behandling av Regionberedningens delbetänkande bör enligt
utskottets mening motionsyrkandet inte föranleda någon åtgärd
från riksdagens sida. Utskottet avstyrker motion A453 yrkande
13.
4. Alkoholfri representation
4.1 Motionen
I motion 1993/94:K302 av Tuve Skånberg (kds) yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om alkoholfri representation för statlig
förvaltning och riksdagen.
I tider när mycket angelägna ändamål på grund av det svåra
ekonomiska läget måste avslås eller vänta, måste enligt
motionären också politikerna visa sin vilja att prioritera. En
alkoholfri representation i detta sammanhang har enligt
motionären ett stort symbolvärde. Enligt motionen skulle det öka
Sveriges trovärdighet i att vi har hälsopolitiska mål för vår
alkoholpolitik, om vi också i praktiken handlade så att vi i
offentliga sammanhang hade alkoholfria drycker vid
representation.
4.2 Riksdagens tidigare behandling
Socialutskottet har tidigare avstyrkt motioner (mp) med krav
på att all offentlig representation skall vara alkoholfri (bet.
1990/91:SoU23). Socialutskottets uppfattning var att stat och
kommun bör visa återhållsamhet med alkoholservering vid
offentlig representation. Utskottet utgick från att så skedde
utan att riksdagen tog något initiativ i saken, varför
motionerna avstyrktes. Riksdagen följde utskottet.
Konstitutionsutskottet avstyrkte hösten 1992 (bet.
1992/93:KU3) och våren 1993 (bet. 1992/93:KU18) liknande
motioner, varvid utskottet inte fann anledning att frångå
riksdagens tidigare ställningstagande.
4.3 Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening finns det inte skäl att frångå det
ställningstagande som riksdagen tidigare har gjort. Utskottet
avstyrker motion K302.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande service och kvalitet inom den offentliga
sektorn
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K501 och 1993/94:K505,
2. beträffande myndighetsutövning
att riksdagen avslår motion 1993/94:K202,
res. (m, fp)
3. beträffande länsting i Stockholms län
att riksdagen avslår motion 1993/94:A453 yrkande 13,
4. beträffande alkoholfri representation
att riksdagen avslår motion 1993/94:K302.
Stockholm den 27 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit:Birgit Friggebo (fp), Kurt-Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Birgitta
Hambraeus (c), Björn von Sydow (s), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Erikson (mp), Håkan Holmberg (fp), Nils-Göran Holmqvist (s) och
Ola Karlsson (m).
Reservation
Myndighetsutövning (mom. 2)
Birgit Friggebo (fp), Anders Björck (m), Birger Hagård (m),
Inger René (m), Håkan Holmberg (fp) och Ola Karlsson (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Överlämnande till" och slutar med "motion K202" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar motionärens uppfattning att överlämnande till
privat företagsamhet eller organisation av förvaltningsuppgift
som innefattar myndighetsutövning bör ske inom ytterligare
områden. Överlämnandet skall ske på klart definierade villkor.
Enligt utskottets mening tillskapar ett sådant överlämnande av
vissa uppgifter större utrymme för verksamheter som mer
naturligt bör ligga i den offentliga sektorn. Utskottet anser
att regeringen bör göra en översyn av de områden där ett
överlämnande av myndighetsutövning kan ske utan problem och
därefter ge förslag härom till riksdagen. Motion K202 tillstyrks
därför av utskottet.
dels att utskottets hemställan under mom. 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande myndighetsutövning
att riksdagen med bifall till motion 1993/94:K202 hos
regeringen begär förslag på områden där myndighetsutövning utan
problem kan överlämnas till privata företag eller
organisationer,