I betänkandet behandlas åtta motioner från allmänna
motionstiderna 1993 och 1994. Motionerna berör frågor om
valkretsindelning, skydd för partibeteckning m.m. samt
röstningsförfarandet i allmänhet och för utlandssvenskar.
Utskottet avstyrker samtliga motioner.
Motionerna
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993
1992/93:K703 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om registrering av partibeteckning.
1992/93:K704 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring av
6 kap. 9 § ValL att missbruk av partimarkerade valsedlar
undanröjs.
1992/93:K707 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att reglerna måste ändras i syfte att
förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av
partibeteckning i politiska sammanhang.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:K701 av Olle Schmidt och Lars Sundin (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av s.k. vandrande valurna.
1993/94:K703 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den kommunala valkretsindelningen.
1993/94:K704 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om generell brevröstning för svenska medborgare
i utlandet.
1993/94:K706 av Harriet Colliander och Ian Wachtmeister (nyd)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att valreglerna måste ändras i syfte att
förhindra missbruk eller obehörigt utnyttjande av
partibeteckning i politiska sammanhang,
2. att riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att
parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val
undantas från obligatorisk utdelning av valsedelar i det valet.
1993/94:K707 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utlandssvenskarnas rösträtt.
Utskottet
Inledning
De grundläggande reglerna om valsystemet finns i
regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen
(1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i
vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).
Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och
kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan
partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan
kandidaterna genom särskilda uträkningar.
Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje
sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under
särskild beteckning.
Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar. För val
av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar.
Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i
valkretsar.
Utredningsarbete
Under de tre senaste åren har det pågått en omfattande översyn
av vallagstiftningen.
I mars 1991 tillkallades en särskild utredare --
Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet
från administrativ och teknisk synpunkt.
Första etappen av utredningsuppdraget har resulterat i vissa
ändringar i vallagen och andra författningar som rör
valförfarandet. De innebär bl.a. att framställningen av
röstlängder och röstkort har förenklats, att de särskilda
innerkuverten vid röstning med valsedelsförsändelse slopats och
att kvalifikationsdagen för framställning av röstlängd flyttas
till den 1 juli. Bestämmelserna om budröstning har reformerats,
och den särskilda makeröstningen kommer att tas bort efter 1994
års val. Utredningens förslag har vidare resulterat i en
försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval. Den innefattar
"ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera
röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.
Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt
sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte
arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening.
I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig
översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994
slutbetänkandet (SOU 1994:30) Vallagen.
I betänkandet redovisar kommittén överväganden bl.a. i fråga
om röstlängder, utjämningsmandat och småpartispärr vid val till
kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar
och särskilda röstmottagningsställen.
Betänkandet remissbehandlas för närvarande.
Vid överläggningar under hösten 1993 enades företrädare för
riksdagspartierna om att bl.a. frågan om åtgärder mot missbruk
av den fria nomineringsrätten skulle beredas i en parlamentarisk
utredning.
En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir.
1994:49) har nu också fått i uppdrag att se över vissa frågor
med anknytning till valsystemet. Kommittén skall i första hand
se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att
komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten
överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och
undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa
större riksdagsvalkretsar.
Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande
frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med
utredningsarbetets syfte.
Det är enligt direktiven angeläget att kommittén söker nå
sådana lösningar på de olika frågorna att de samlar en bred
majoritet.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.
Valkretsindelning
Gällande bestämmelser m.m.
Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar.
Valkretsindelningen överensstämmer i princip med
länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock
särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län
i två valkretsar. För val av landstingsledamöter indelas också
landstingen i valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller
att kommunerna skall delas in i valkretsar, om det finns fler än
24 000 röstberättigade invånare i kommunen eller det skall
utses minst 51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också
delas in i valkretsar, om det finns fler än 6 000
röstberättigade i kommunen.
Det riksproportionella valsystem som tillämpades första gången
vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a. att, sedan de fasta
valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt
rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat.
Principen om riksproportionalitet genombryts av den s.k.
småpartispärren. Ett motsvarande proportionellt system infördes
för val till landstingsfullmäktige vid valet år 1976.
Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för
val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det
lett till lagstiftning.
Motion
Bertil Persson (m) anser i motion 1993/94:K703 att fler
valkretsar i kommunerna är både administrativt besvärligt och
bidrar till förmåner för det största partiet på ett orimligt
sätt. Enligt motionären bör därför fler valkretsar inte införas,
och han begär ett tillkännagivande om detta.
Utredningsarbete
1993 års vallagskommitté övervägde i sitt slutbetänkande (SOU
1994:30) Vallagen frågan om utjämningsmandat och småpartispärr
vid val till kommunfullmäktige. Kommittén påpekade att det från
tid till annan förts fram krav på att införa ett mer
proportionellt system också för val till kommunfullmäktige samt
att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående
analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara
befogat att presentera en sådan analys utifrån de
förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka
proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén
i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk
synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat
per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa
valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall
begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje
möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan
valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl
talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man
vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. --
Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet
ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att
uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för
val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att
föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att
uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt
valsystem bör förenas med en småpartispärr.
Som nämnts ovan har den nytillsatta kommittén som skall se
över vissa frågor med anknytning till valsystemet i uppdrag
bl.a. att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning
av riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp
andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger
i linje med utredningsarbetets syfte.
Utskottets bedömning
Av redogörelsen ovan framgår att valsystemet för val till
kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till
lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika
metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det
inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida
ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en
småpartispärr. Vad utredningarna avsett har dock varit frågan om
att införa ett mer proportionellt system, inte -- som motionären
synes befara -- om att göra systemet mindre proportionellt.
1993 års vallagskommittés betänkande remissbehandlas för
närvarande. Remissbehandling och beredning av detta betänkande,
liksom den nytillsatta kommitténs arbete med att undersöka
förutsättningarna för en eventuell delning av
riksdagsvalkretsarna, bör enligt utskottets mening avvaktas.
Utskottet avstyrker med hänsyn till det anförda motion
1993/94:K703.
Skydd för partibeteckning m.m.
Partibeteckning och valsedlar vid val
Gällande bestämmelser
I 5 kap. vallagen finns bestämmelser om registrering av
partibeteckning och anmälan av kandidater.
För registrering av partibeteckning krävs enligt 3 §
bl.a. att
partibeteckningen består av eller innehåller ord,
ansökan biträds av visst minsta antal röstberättigade
medlemmar,
partibeteckningen kan antas inte leda till förväxling med
annan registrerad beteckning eller beteckning som för högst fem
år sedan har avförts ur registret efter namnbyte.
För att en registrerad partibeteckning skall åtnjuta skydd vid
val, skall partiet som kandidater anmäla ett antal personer,
vilket antal varierar mellan de olika valen (8 §).
Ansökan om registrering av partibeteckning görs hos centrala
valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV). Detsamma gäller anmälan
av kandidater. Riksskatteverket upprättar för varje slag av val
och för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun listor över
de kandidater som partierna har anmält.
Om en partibeteckning registreras för val till riksdagen,
gäller registreringen även för val av landstingsledamöter och
kommunfullmäktige i hela riket.
I 6 kap. vallagen finns bestämmelser om valsedlar. Även i
14 kap., som gäller slutlig sammanräkning och mandatfördelning,
finns bestämmelser som rör valsedlar.
På en valsedel skall det enligt 6 kap. 2 § vallagen finnas
partibeteckning. Dessutom bör en valsedel innehålla bl.a. namn
på en eller flera kandidater och uppgift om det val för vilket
sedeln gäller (valbeteckning). Om det finns namn på fler än en
kandidat på valsedeln, skall namnen tas upp i en följd under
varandra och förses med nummer som visar ordningen mellan dem.
Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där
röstning äger rum för varje val ha tillgång till dels s.k.
partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två
senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i
hela landet, dels valsedelsblanketter. Valsedlar och blanketter
tillhandahålls genom Riksskatteverkets försorg. Bestämmelsen
förutsätter att partimarkerade valsedlar tillhandahålls för
samtliga tre val.
Om ett parti har anmält kandidater, måste de valsedlar som har
partiets beteckning som första -- och sedan den 1 juli 1994 även
andra -- namn uppta namn på sådana kandidater. Om väljaren genom
strykning, tillägg e.d. förändrar valsedeln, måste sedeln om den
upptar flera namn även efter åtgärden som första och andra namn
ha anmälda namn. Om sedeln upptar endast ett namn skall detta
vara anmält. I annat fall anses namnet obefintligt och rösten
tillgodoräknas endast partiet, medan mandatfördelningen inom
partiet inte påverkas.
Partiernas nomineringsförfarande är inte reglerat i lag. Ett
parti kan gå fram med en eller flera listor inom samma valkrets.
Grupper inom partierna anmäler ibland s.k. spränglistor. Med den
inskränkning som ligger i att det första och andra namnet på en
valsedel måste vara anmält till centrala valmyndigheten för att
ordningen mellan kandidaterna på valsedeln skall beaktas, råder
stor frihet för väljarna att sätta in eller stryka namn på
partiernas valsedlar. Väljaren har möjlighet att på valsedeln ta
upp vilka kandidater han eller hon vill. Något samtycke från
parti eller kandidat behövs inte.
Motioner
I motion 1992/93:K704 begär Bengt Silfverstrand m.fl. (s) att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till sådan ändring
av 6 kap. 9 § vallagen att missbruk av partimarkerade valsedlar
undanröjs. Som bakgrund till yrkandet pekar motionärerna på att
etablerade partiers namn missbrukats framför allt i 1991 års
valrörelse i syfte att missleda partiernas traditionella
väljare. Socialdemokratiska och moderata riksdagskandidater,
vilka återfanns på resp. partiers valsedlar, hade mot sin vilja
uppförts även på listor under partibeteckningen
"Socialdemokratiska arbetarpartiet" resp. "Moderata
samlingspartiet" tillsammans med personer som företrädde åsikter
som ligger fjärran från dessa båda partiers synsätt. Vidare hade
dessa valsedlar i flera vallokaler blandats med partiernas
ordinarie valsedlar.
I motion 1992/93:K707 begär Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) ett
tillkännagivande om att reglerna om skydd för partibeteckning
måste ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt
utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang. Harriet
Colliander och Ian Wachtmeister (nyd) begär i motion
1993/94:K706 dels ett tillkännagivande om att valreglerna måste
ändras i syfte att förhindra missbruk eller obehörigt
utnyttjande av partibeteckning i politiska sammanhang
(yrkande 1), dels ett beslut om sådan ändring i vallagen att
ett parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val
undantas från obligatorisk utdelning av valsedlar i det valet
(yrkande 2).
Utredningsförslag m.m.
Personvalskommittén föreslog i sitt betänkande (SOU 1993:21)
Ökat personval bl.a. att partier som vill delta i val skall
anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till
ändring av 6 kap. 9 § föreskrevs att valsedlar skall
tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt
deltagande i valet". -- Kommitténs förslag i denna del har inte
lett till något förslag från regeringen.
Personvalskommittén övervägde även möjligheterna att förhindra
ett otillbörligt utnyttjande av den fria nomineringsrätten.
Kommittén föreslog att kravet på anmälan av kandidatnamn skulle
utökas till att gälla både det första och andra namnet på
valsedeln.
Vid överläggningar mellan företrädare för riksdagspartierna
under hösten 1993 enades dessa på grundval av
Personvalskommitténs betänkande -- förutom om att öka inslaget
av personval i det svenska valsystemet -- om att kommitténs
förslag mot missbruk av den fria nomineringsrätten borde
genomföras före valet 1994. Vid överläggningarna enades
partierna också om att frågan om åtgärder mot sådant missbruk
skulle beredas i en parlamentarisk utredning.
Förslaget om åtgärder mot missbruk av den fria
nomineringsrätten antogs också av riksdagen under våren 1994
(prop. 1993/94:146, bet. KU46, rskr. 277). I propositionen
pekades på att de illojala förfaranden som förekommit vid de
senaste valen inneburit bl.a. att personer som velat dra nytta
av en etablerad partibeteckning låtit trycka valsedlar med
partibeteckningen i fråga och på andra och följande platser fört
upp egna kandidater som inte haft någon anknytning till det
parti vars beteckning står på valsedeln. Enligt propositionen
fanns inte några alternativ till kommitténs förslag och de
grundläggande principer som partierna enats om, om man redan
till 1994 års val skulle genomföra en ändring i valsystemet.
Regeringen framhöll dock att ingenting hindrade att andra
lösningar på problemet senare kunde komma i fråga.
Tidigare riksdagsbehandling
I sitt betänkande 1993/94:KU12 redogjorde utskottet för den
prövning av frågan om tillhandahållande av valsedlar som
Valprövningsnämnden gjort i samband med att Kristen demokratisk
samling (kds), som vid riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin
partibeteckning med anledning av samverkan med Centerpartiet
under dess beteckning Centern, hade överklagat Riksskatteverkets
beslut att distribuera valsedlar med tillämpning av
bestämmelserna i 6 kap. 9 § vallagen.
Valprövningsnämnden hade funnit att Riksskatteverket inte
lagligen kunnat bifalla framställningen från Kristen demokratisk
samling att endast tillhandahålla partimarkerade valsedlar för
partiet för landstings- och kommunfullmäktigval.
Utskottet ansåg för sin del i betänkandet att det med fog kan
anses olyckligt att partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna
skall hållas tillgängliga i vallokaler även för sådant val som
ett parti klargjort att det inte kommer att delta i samt anförde
vidare.
Emellertid bör kraven på enhetlighet i distributionen och
tänkbara oklarheter i behörighetsfrågor vägas in i bedömningen
av möjligheterna till undantagsregler.
Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade
förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna
sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden
framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt
regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av
Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från
parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i
ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring.
Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också
innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under
beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i
vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.
Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i
Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner
lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av
valsedlar.
Utskottet ansåg avslutningsvis att med anledning av att frågan
hörde samman med frågor som var föremål för överväganden i
regeringskansliet något uttalande från riksdagens sida inte
borde göras, och utskottet avstyrkte den föreliggande motionen.
Utskottet behandlade tillsammans med regeringens lagförslag om
åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten även
motioner i ämnet. Utskottet avstyrkte i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1993/94:KU46 motionerna med hänvisning dels
till det framlagda lagförslaget, dels till att frågan om
åtgärder mot sådant missbruk också skulle komma att beredas i en
parlamentarisk utredning.
Pågående utredning
Som nämnts ovan har en nyligen tillsatt kommitté fått i
uppdrag att se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder
för att komma till rätta med missbruk av den fria
nomineringsrätten. Det står också kommittén fritt att ta upp
andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger
i linje med utredningsarbetets syfte.
Utskottets bedömning
Den ovan nämnda nytillsatta kommittén har i uppdrag att se
över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma
till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten, och det
står kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den
finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets
syfte. Resultatet av utredningen bör avvaktas, och utskottet
avstyrker motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och 1993/94:K706
yrkandena 1 och 2.
Skydd för partibeteckning vid sidan om val
Gällande ordning
Som redovisats ovan kan en partibeteckning under vissa
förutsättningar registreras hos Riksskatteverket och får genom
registreringen ett visst skydd. Skyddet är konstruerat på det
sättet att partierna har möjlighet att anmäla kandidater till
valet. Även de regler som gäller för Riksskatteverkets prövning
av ansökningar om registrering innebär ett skydd. Således får en
partibeteckning inte registreras om den enligt i 5 kap. 3 §
vallagen närmare angivna regler kan antas leda till förväxling
med tidigare registrerade partibeteckningar.
Utöver det administrativa namnskydd som registrering hos
Riksskatteverket medför kan också upphovsrättsliga regler ge
politiska partier ett visst privaträttsligt skydd. Detta kan
omfatta inte bara namnet utan också partiernas symboler.
Skyddet enligt varumärkeslagen (1960:644) är kommersiellt och
innebär ensamrätt till märket för att från andras varor eller
tjänster skilja sådana som någon tillhandahåller i sin rörelse.
Firmalagen (1974:156) ger en näringsidkare visst skydd för sin
firma, dvs. den benämning under vilken han driver sin
verksamhet. Firmalagens regler torde i viss mån kunna tillämpas,
i vart fall analogivis, på politiska partiers namn och symboler.
Det privaträttsliga skydd som den upphovsrättsliga
lagstiftningen kan ge innebär inte någon garanti mot illojala
förfaranden i samband med valet, eftersom de olika regelsystemen
inte har någon direkt koppling till varandra.
Medan ekonomiska föreningar regleras i lagen (1987:667) om
ekonomiska föreningar, finns ingen motsvarande lagstiftning om
ideella föreningar. För att en ideell förening skall anses som
en juridisk person och ha rättskapacitet krävs det enligt de
principer som vuxit fram i rättspraxis att det finns en styrelse
och att stadgar av viss fullständighet antagits.
Frågan om lagstiftning rörande ideella föreningar har sedan år
1971 prövats åtskilliga gånger av riksdagen, senast våren 1992,
då lagutskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1991/92:LU23 fann att det saknades skäl att införa en
lagstiftning om ideella föreningar i vårt land och avstyrkte en
föreliggande motion i frågan.
Enligt lagen (1974:174) om identitetsbeteckning för juridiska
personer m.fl. skall organisationsnummer fastställas för i lagen
angivna associationer och organ. Därutöver fastställs
organisationsnummer för andra juridiska personer som ansöker om
det.
Motion
Frågan om skydd för partibeteckning i ett vidare sammanhang än
vid val tas upp i motion 1992/93:K703 av Bengt Harding Olson
(fp). Motionären kritiserar att registreringen av en
partibeteckning endast ger partiet ett visst skydd mot att andra
partier otillbörligt använder samma partibeteckning vid val men
saknar betydelse i andra sammanhang. Medan partierna har skydd
för sitt organisationsnummer under hela sin verksamhetstid har
de skydd för sin partibeteckning endast vid val. Detta
förefaller motionären svårbegripligt. Han anser att det ytterst
handlar om att förhindra vilseledande av allmänheten i viktiga
demokratiska sammanhang, och han begär ett tillkännagivande om
behovet av ett förstärkt skydd för politiska föreningars
partibeteckning.
Utredningsarbete
1993 års vallagskommitté behandlade i sitt slutbetänkande (SOU
1994:30) Vallagen den närliggande frågan om symboler på
valsedlar. Kommittén gjorde en kort genomgång av administrativt
och upphovsrättsligt skydd för namn och symboler och ansåg
sammanfattningsvis att värdet av att förse valsedlar med
partisymboler inte uppvägs av de risker för missbruk och de
kostnader som en sådan ordning skulle medföra.
Kommittén framhöll vidare att det träffats en överenskommelse
mellan samtliga riksdagspartier att frågan om den fria
nomineringsrätten skall behandlas av en parlamentariskt
sammansatt beredning. Enligt kommitténs uppfattning kunde frågan
om symboler med fördel behandlas i samband med en översyn av den
fria nomineringsrätten, framför allt med hänsyn till de
likartade spörsmål som uppstår då det gäller att finna en
ordning som förhindrar att systemet missbrukas.
I det uppdrag som givits den nyligen tillsatta kommittén om
den fria nomineringsrätten och vissa andra valfrågor ingår, som
ovan redovisats, att överväga möjligheterna att införa symboler
på valsedlar. I direktiven har 1993 års vallagskommittés
genomgång av frågan åberopats. Det står kommittén fritt att ta
upp också andra närliggande frågor än de som nämns i uppdraget
som den finner angelägna och ligger i linje med
utredningsarbetets syfte.
Utskottets bedömning
Den fråga som motionären tar upp -- skyddet för
partibeteckning vid sidan om val -- kan komma att beröras av
utredningsarbetet i den ovan nämnda nytillsatta kommittén.
Utskottet anser inte att något tillkännagivande behövs med
anledning av motion 1992/93:K703.
Röstning i allmänhet
Gällande bestämmelser
Allmänna bestämmelser om röstningen finns i 8 kap. vallagen.
Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på
postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och 10
kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda bestämmelser
om röstning med valsedelsförsändelse.
Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i vallokalen
för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i röstlängd
(1 §). Om den röstande är förhindrad att rösta enligt den
regeln, får han rösta på postkontor här i riket eller hos svensk
utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.
Väljaren skall enligt huvudregeln för varje val lägga sin
valsedel i ett valkuvert och personligen lämna kuverten till
valförrättaren eller röstmottagaren (2 och 4 §§).
Förtidsröstning genom posten kan ske på tillfälliga
postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden
och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem,
kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar. (Se 10
kap. 2 § vallagen.)
Den som är gift har enligt särskilda regler hittills fått
lämna valsedel genom sin make, och den som på grund av sjukdom,
rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen
för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängden, får rösta
genom bud. Reglerna om röstning genom make eller maka och genom
bud finns i 11 kap. vallagen.
Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen
(1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994
-- möjlighet bl.a. att anordna röstning också på annat
röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen.
I propositionen (prop. 1993/94:21) framhölls att försök borde
genomföras med att kommunerna tog över ansvaret för den s.k.
institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och
kriminalvårdsanstalter och att andra typer av röstmottagning som
borde prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av
flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. En
annan lösning kunde enligt propositionen vara att
röstmottagningen skedde på annat sätt, t.ex. genom att
röstmottagarna söker upp väljarna och då för med sig valurnan.
Sådan möjlighet finns enligt propositionen i Norge och Danmark,
där det dock förutsätter att väljaren på grund av sjukdom eller
handikapp inte kan inställa sig i vallokalen. I dessa länder
förutsätter en sådan röstmottagning också att valmyndigheterna
fattat ett särskilt beslut att väljaren skall få rösta på detta
sätt. Denna form av röstmottagning kan således, framhålls det i
propositionen, användas av i princip samma kategori väljare som
i Sverige kan använda sig av möjligheten att budrösta.
I propositionen betonades också att det var väsentligt att
genomförandet av försöken sker på sådant sätt att väljarens
valhemlighet garanteras samtidigt som valförfarandets säkerhet
kan upprätthållas.
Enligt uppgift från Riksskatteverkets valenhet har försök med
ambulerande röstmottagning förekommit i mindre omfattning.
Motion
I motion 1993/94:K701 framhåller Olle Schmidt och Lars Sundin
(fp) efter ryskt exempel behovet av en s.k. vandrande valurna.
En sådan valförrättare skulle finnas i varje vallokal, och
personer som inte under valdagen kan ta sig till vallokalen
skulle kunna begära att valförrättaren med valurna och en
kontrollant besöker den röstande i hemmet så att den röstande
kan avge sin röst enligt strikta regler. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om införande av en sådan ordning.
Utskottets bedömning
Som ovan nämnts har det vid 1994 års val funnits möjlighet för
kommunerna att pröva ambulerande röstmottagning. Någon
sammanställning eller värdering av resultat och erfarenheter
från försöken har ännu inte gjorts och än mindre redovisats till
regeringen. Utskottet anser att en sådan sammanställning och
värdering bör avvaktas och avstyrker motion 1993/94:K701.
Utlandssvenskars röstning
Gällande bestämmelser
Röstlängd
Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år
senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar
som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit
folkbokförda här någon gång.
Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.
Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli för
varje valdistrikt av skattemyndigheten. I den allmänna
röstlängden antecknas alla svenska medborgare som är
folkbokförda på fastighet i valdistriktet den 1 juli och som har
fyllt eller fyller 17 år senast den 1 september det år
röstlängden upprättas.
Utlandssvenskarna tas upp i den särskilda röstlängden, som
upprättas av Riksskatteverket. Liksom den allmänna röstlängden
skall den särskilda röstlängden vara framställd senast den 15
juli. För att man skall bli upptagen i den särskilda röstlängden
krävs att man ansöker om det hos Riksskatteverket senast den 1
juli samma år. Man måste ansöka om att tas upp i den särskilda
röstlängden inför varje ordinarie val.
Brevröstning
För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna
valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat.
Regler om sådan röstmottagning finns i 10 kap. 7--11 §§
vallagen. Särskild röstmottagning kan anordnas på orter där det
finns ett större antal svenska medborgare men där
röstmottagningsmyndighet saknas. Röstmottagning genom svenska
utlandsmyndigheter sker i dag i mycket stor omfattning. Enligt
gällande praxis anordnas röstmottagning utomlands på platser där
det finns fler än ett tiotal svenska medborgare.
En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning
har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade
lagarna (1991:189) och (1994:1404) om brevröstning i
Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från
dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit
att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder
-- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val.
Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta
röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning
för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om
att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.
Vid brevröstning ställer väljaren enligt detaljerade regler i
ordning sin röst och sänder den med vanlig post direkt till
resp. valnämnd.
När en brevröst kommer in till valnämnden skall nämnden
anteckna detta i ett särskilt protokoll. Granskning och
rösträkning av brevrösterna sker sedan vid valnämndens s.k.
onsdagsräkning. Valnämnden skall vid sin granskning bl.a.
kontrollera att omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran
i Tyskland eller i Schweiz. Denna kontroll sker med hjälp av
poststämpeln på omslaget. Med hjälp av poststämpeln kontrolleras
också att brevrösten inte har lämnats senare än dagen före
valdagen.
Motioner
Chris Heister (m) anser i motion 1993/94:K707 att alla utanför
Sverige bosatta svenskar bör ha rösträtt så snart de uppnått 18
års ålder utan undantag eller andra särskilda kvalifikationer.
Hon begär ett tillkännagivande om det anförda.
Hans Nyhage och Lars Björkman (m) hänvisar i motion
1993/94:K704 till de regler om brevröstning som gäller för
svenska medborgare i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz
och anser att brevröstning från utlandet bör tillåtas generellt.
De begär ett tillkännagivande om detta.
Utredningsförslag
På grundval av tilläggsdirektiv övervägde Vallagsutredningen
frågan om att underlätta för utlandssvenskarna att använda sig
av den rösträtt som de i princip är tillerkända. De åtgärder som
nämndes i tilläggsdirektiven är att förenkla reglerna när det
gäller att bli upptagen i den särskilda röstlängden eller att
utvidga möjligheterna till brevröstning.
Vallagsutredningen förde i sitt delbetänkande (SOU 1992:108)
VAL Organisation Teknik Ekonomi fram förslaget att den
särskilda röstlängden inte skulle bygga på ett
ansökningsförfarande utan att den i stället skulle framställas
mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet
beträffande de svenska medborgare som någon gång varit
folkbokförda här.
1993 års vallagskommitté konstaterade i sitt slutbetänkande
(SOU 1994:30) Vallagen att de alternativ som finns när det
gäller att ta upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren
aktivt ansöker om det, att längden innebär en förteckning över
de utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram
automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för
röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära
som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna
röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som
röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett
automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att
föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system
beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar
som finns med ett sådant system.
Kommittén föreslår att bl.a.
den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som
utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort.
Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade
svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i
samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som
de tillhörde när de utvandrade,
ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden
också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur
landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla
sin adress i utlandet, och
den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst
tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin
adress i utlandet.
I delbetänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi framhöll
Vallagsutredningen att införande av brevröstning som en
generell möjlighet skulle, som 1984 års rösträttskommitté
påpekat, innebära ytterligare ett förfarande som strider mot
vårt valsystems grundläggande principer. För att denna möjlighet
skulle införas borde det finnas mycket tungt vägande skäl.
Utredningen fortsatte med att peka på de principiella och
praktiska problem som brevröstning innebär. Utredningen ställde
sig mycket tveksam till att införa en generell möjlighet för
utlandssvenskar att brevrösta. Inställningen hängde samman med
synen på valhandlingen. Om man accepterade att utlandssvenskar
generellt kan få rösta genom brevröstning av det enda skälet att
denna form av röstning framstår som smidig och enkel för
väljaren, måste man samtidigt ställa sig frågan varför inte
motsvarande sätt att rösta skulle kunna accepteras vid röstning
inom landet. Skälet till detta är att man med en sådan röstning
inte kan garantera väljarens valhemlighet och att man då inte
kan upprätthålla valens tillförlitlighet.
1993 års vallagskommitté ställde sig även i slutbetänkandet
Vallagen tveksam till att utan starka skäl göra avsteg från det
grundläggande skyddet för valhemligheten som ligger i att
väljaren vid personlig inställelse skall lämna sin röst till en
valförrättare eller en särskilt utsedd röstmottagare. Ett sådant
skäl är enligt kommittén att väljaren inte annars kan rösta,
något som ju är fallet om ett visst land inte tillåter vanlig
röstmottagning, ett annat om det med hänsyn till stora praktiska
eller administrativa problem ställer sig alltför omständligt och
dyrt att anordna röstmottagning.
Kommitténs tveksamhet hängde också samman med de brister i
säkerheten som finns vid brevröstning framför allt när det
gäller risken för att väljarens röst blir underkänd.
Kommittén konstaterade att några administrativa problem att
anordna röstmottagning inte finns när det gäller de länder där
röstmottagning anordnas i dag. Kommittén ansåg därför inte att
man bör göra något avsteg från det normala röstningsförfarandet
för att på så sätt kunna tillgodose ett relativt litet antal
röstande. Kommittén ville därför inte ställa sig bakom en
utvidgning av möjligheterna att brevrösta till länder där
ordinär röstmottagning är möjlig.
Kommitténs slutbetänkande remissbehandlas för närvarande.
Utskottets bedömning
De frågor om den särskilda röstlängden för utlandssvenskar och
om brevröstning som tas upp i motionerna har som framgår av
redogörelsen ovan behandlats av 1993 års vallagskommitté.
Remissbehandlingen och beredningen av kommitténs förslag bör
enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet avstyrker
motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande valkretsindelning
att riksdagen avslår motion 1993/94:K703,
2. beträffande tillhandahållande av valsedlar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1992/93:K704, 1992/93:K707 och
1993/94:K706 yrkandena 1 och 2,
3. beträffande skydd för partibeteckning vid sidan om val
att riksdagen avslår motion 1992/93:K703,
4. beträffande ambulerande röstmottagning
att riksdagen avslår motion 1993/94:K701,
5. beträffande utlandssvenskars röstning
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:K704 och 1993/94:K707.
Stockholm den 25 oktober 1994
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove
Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar
Johnsson (s), Widar Andersson (s), Tone Tingsgård (s), Björn von
Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s),
Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Inger René (m), Peter
Eriksson (mp), Håkan Holmberg (fp), Ola Karlsson (m) och Sivert
Carlsson (c).
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Motionerna 1
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1993 1
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994 1
Utskottet 2
Inledning 2
Utredningsarbete 2
Valkretsindelning 3
Gällande bestämmelser m.m. 3
Motion 4
Utredningsarbete 4
Utskottets bedömning 4
Skydd för partibeteckning m.m. 5
Partibeteckning och valsedlar vid val 5
Gällande bestämmelser 5
Motioner 6
Utredningsförslag m.m. 7
Tidigare riksdagsbehandling 7
Pågående utredning 8
Utskottets bedömning 8
Skydd för partibeteckning vid sidan om val 9
Gällande ordning 9
Motion 9
Utredningsarbete 10
Utskottets bedömning 10
Röstning i allmänhet 10
Gällande bestämmelser 10
Motion 11
Utskottets bedömning 12
Utlandssvenskars röstning 12
Gällande bestämmelser 12
Röstlängd 12
Brevröstning 12
Motioner 13
Utredningsförslag 13
Utskottets bedömning 15
Hemställan 15