I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag i
proposition 1994/95:144 Riktlinjer för registrering av påföljder
m.m. jämte ett antal motioner som väckts dels med anledning av
propositionen, dels under den allmänna motionstiden i år.
I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos
Rikspolisstyrelsen. Förslaget innebär att person- och
belastningsregistret (PBR) skall ersättas av ett
belastningsregister och att det skall inrättas ett
misstankeregister med uppgifter bl.a. om den som är skäligen
misstänkt för brott enligt den s.k. personbladsrutinen.
Körkortsregistrets belastningsdel föreslås samordnad med
belastningsregistret. Propositionen innehåller inga lagförslag.
Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker samtliga
motioner.
Till betänkandet har fogats två reservationer från (m), en
reservation från (c, v, mp), en reservation från (v, mp) samt
ett särskilt yttrande från (c).
Propositionen
I proposition 1994/95:144 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen godkänner de
föreslagna riktlinjerna för uppbyggnaden av en ny
registerstruktur, som är avsedd att ersätta person- och
belastningsregistret (PBR) och körkortsregistrets
belastningsdel.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av propositionen
1994/95:Ju17 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort
sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att regeringen belyser sina
förslag från ett EU-perspektiv.
1994/95:Ju18 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1994/95:144 Riktlinjer för
registreringen av påföljder m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995
1994/95:Ju209 av Maud Björnemalm och Inger Lundberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utökning av Statens invandrarverks
tillgång till utdrag/upplysning om innehållet i kriminal- och
polisregistret.
1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tidigt ingripande, effektiva åtgärder och
registrering av unga lagöverträdare.
1994/95:Ju802 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagstiftning om registrering av personer under 15 år som gjort
sig skyldiga till brott, i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om statistik över brott begångna av personer
under 15 år.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
43. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om preciserad redovisning i rättsstatistiken
vad gäller våld och hot om våld mot kvinnor.
Utskottet
Bakgrund
För en framgångsrik brottsbekämpning är det nödvändigt att
samla in och bevara uppgifter om brott, misstänkta och dömda
personer samt försvunna och tillvaratagna föremål m.m. För att
straffrättens regler om bl.a. sammanträffande av brott och
förändring av påföljder skall kunna tillämpas är det vidare
nödvändigt att registrera ådömda påföljder, personer som är
villkorligt frigivna och prövotider för dem samt för personer
som dömts till villkorlig dom och skyddstillsyn. Uppgifter om
brott och om ådömda påföljder kan också behövas vid prövning av
sökandens lämplighet i olika tillståndsärenden, t.ex.
körkortsärenden och vapenärenden.
I Sverige har brottsregister förts sedan förra seklet. Till en
början skedde detta spontant vid lokala polismyndigheter. Olika
centrala register rörande t.ex. uppgifter om efterlysta
personer, signalement och fingeravtryck m.m. utvecklades
därefter. I samband med polisväsendets förstatligande år 1965
överfördes ansvaret för de centrala polisregistren till den då
nyinrättade Rikspolisstyrelsen (RPS). I detta sammanhang tillkom
också lagen (1965:94) om polisregister m.m. (polisregisterlagen)
som fortfarande reglerar polisens registerföring. Lagen
kompletteras av polisregisterkungörelsen (1969:38, omtryckt
1977:1105).
Vid sidan av polisregistren utvecklades också en central
straffregistrering. I en lag om straffregister av år 1900
föreskrevs att ett centralt straffregister skulle föras i
Justitiedepartementet. År 1915 överfördes uppgiften till
dåvarande Fångvårdsstyrelsen. I samband med brottsbalkens (BrB)
tillkomst fick straffregistreringen en ny reglering genom lagen
(1963:197) om allmänt kriminalregister (kriminalregisterlagen).
Tillämpningsföreskrifter till denna finns i
kriminalregisterkungörelsen (1973:58).
Det allmänna kriminalregistret innehåller sådana uppgifter som
främst behövs i domstolarnas verksamhet för att brottsbalkens
regler om sammanträffande av brott och förändring av påföljder i
34 kap. BrB skall kunna tillämpas. I registret förs in uppgifter
om domar på fängelse, villkorlig dom, skyddstillsyn och
överlämnande till särskild vård liksom uppgifter om åtgärder
enligt 34 kap. BrB. Bötesstraff antecknas inte i registret i
andra fall än då förvandlingsstraff har ålagts. I registret
skall vidare antecknas uppgifter om straffverkställighet, nåd
och resning. I registret finns också vissa uppgifter om
påföljder som har ådömts i något annat land.
Med polisregister avses enligt polisregisterlagen register som
förs hos RPS eller någon annan polismyndighet för att tjäna till
upplysning om brott för vilka någon har misstänkts, åtalats
eller dömts, eller om någons personliga förhållanden i övrigt.
Enligt polisregisterlagen skall innehållet i polisregister
begränsas till uppgifter som är nödvändiga för att polisen skall
kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra sin verksamhet i
övrigt. Närmare föreskrifter om innehållet i RPS polisregister
finns i 2--7 §§ polisregisterkungörelsen. Dessa regler innebär
bl.a. att det i polisregister, förutom sådana uppgifter som
skall antecknas i kriminalregistret, skall tas in uppgifter om
vissa bötesdomar och godkända strafförelägganden,
åtalsunderlåtelser i vissa fall, beslut om utvisning enligt 4
kap. 7 § utlänningslagen (1989:529, omtryckt 1994:515), beslut
om utlämning och beslut om besöksförbud. Innehållet i
polisregister är enligt 1 § polisregisterlagen emellertid inte
begränsat till anteckningar om påföljder. Med stöd av 2 § andra
stycket polisregisterlagen har i 6 § polisregisterkungörelsen
föreskrivits att i polisregister får föras in även uppgifter om
den som är misstänkt för brott och uppgifter om någon annans
personliga förhållanden. Som villkor för sådan registrering
gäller att denna är nödvändig för att polisen skall kunna
förebygga och uppdaga brott och att uppgifterna är av särskild
betydelse för brottsspaning.
Hos RPS förs med stöd av polisregisterlagen flera olika
register, bl.a. brottsanmälansregistret, det allmänna
spaningsregistret, signalements- och känneteckensregistret,
fingeravtrycksregistret, U-boken (med uppgifter om utvisningar),
del av Interpolregistret samt beslags- och analysregistret.
År 1971 fördes det allmänna kriminalregistret över från
Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) till RPS. Skälen till detta var
önskemål om att minska den dubbelregistrering som då förekom och
de kostnader som hängde samman därmed. I samband med
överföringen sammanfördes kriminalregistret med det centrala
personregister som fördes hos RPS. Det samordnade registret, som
förs med hjälp av ADB, kallas person- och belastningsregistret
(PBR). Kriminalregistret är således i praktiken en integrerad
del av PBR. För detta register gäller olika regler beroende på
om det är fråga om dess användning som kriminalregister eller
polisregister. I det förra fallet gäller kriminalregisterlagen
och i det senare polisregisterlagen.
Överföringen av det allmänna kriminalregistret från KVS till
RPS utgjorde en del av uppbyggnaden av rättsväsendets
informationssystem (RI-systemet). Detta projekt, som påbörjades
1967, leds av Samarbetsorganet för rättsväsendets
informationssystem, SARI (Ju 1968:59). Ett av syftena med
projektet är att genom ADB förenkla och förbättra
informationsutbytet mellan myndigheterna inom rättsväsendet. Ett
annat är att skapa underlag för planeringen inom myndigheterna
och för den övergripande planeringen inom rättsväsendet i stort.
RI-systemet regleras i förordningen (1970:517, omtryckt senast
1981:487) om rättsväsendets informationssystem
(RI-förordningen). Enligt denna skall det finnas ett
informationssystem grundat på ADB för att insamla, lagra,
bearbeta och lämna uppgifter som har samband med verksamheten
inom polis-, åklagar- och domstolsväsendet samt kriminalvården.
Informationssystemet skall bestå av olika delsystem.
Upplysningsvis kan i sammanhanget nämnas att regeringen den 30
juni 1994 (dir. 1994:60) tillsatte en särskild utredare för att
se över formen för samordning av informationsförsörjningen inom
rättsväsendet. Utredningen, som antog namnet RI-utredningen,
överlämnade sitt betänkande (SOU 1995:32) IT och
verksamhetsförnyelse inom rättsväsendet till regeringen den 17
mars 1995. I betänkandet föreslås att en ny myndighet
(Myndigheten för rättsväsendets informationsförsörjning, RIN)
skall inrättas för samordning inom rättsväsendets
informationsförsörjning.
PBR är det största polisregistret. Det är främst ett
belastningsregister och innehåller uppgifter om påföljder och
därmed sammanhängande beslut som skall antecknas enligt
kriminalregister- eller polisregisterförfattningarna. Enligt 6 §
polisregisterkungörelsen får i polisregister tas in uppgift om
den som är misstänkt för brott, om det är av särskild betydelse
för brottsspaning. Med stöd av denna bestämmelse registreras
t.ex. i PBR uppgifter enligt den s.k. personbladsrutinen, som
omfattar bl.a. den som är skäligen misstänkt för brott.
Personblad upprättas under förundersökningen och innehåller
uppgifter om den misstänkte (namn, personnummer, adress och
arbetsgivare m.m.) samt om det misstänkta brottet. Personbladen
ingår i RI-systemet. Uppgifter enligt personbladsrutinen är de
enda uppgifter om misstankar som förs in i PBR. Övriga uppgifter
om misstankar registreras i andra typer av polisregister. PBR
förs med hjälp av ADB. Varken kriminal- eller
polisregisterförfattningarna är skrivna med utgångspunkt i att
kriminal- eller polisregister skall vara datoriserade. Det
formella stödet för att föra PBR med ADB finns i stället i
RI-förordningen. Inom polisen används uppgifterna i PBR såväl
vid spaning och brottsutredning som vid ordnings- och
trafikpolisverksamhet. Uppgifterna används också som underlag i
bl.a. körkortsärenden. Uppgifter ur PBR får under vissa
förutsättningar användas också av andra myndigheter, företag och
enskilda, t.ex. för personalkontroll m.m. och i olika
tillståndsärenden. Hos domstolar och åklagare används
uppgifterna för handläggningen av brottmål.
Personalkontroll enligt personalkontrollkungörelsen (1969:446
omtryckt 1983:764) innebär att man i fråga om vissa
befattningar som har betydelse för rikets säkerhet inhämtar
upplysningar från polisregister om den som innehar eller skall
tillträda befattningen. Personalkontrollen avser befattningar
som på grund av sin betydelse för totalförsvaret eller rikets
säkerhet i övrigt har placerats i s.k. skyddsklass. Antalet
skyddsklasser är tre, nämligen 1A, 1B och 2. Avgörande för
inplaceringen i skyddsklass är i vilken utsträckning
befattningshavaren får del av hemliga uppgifter av betydelse
eller synnerlig betydelse för rikets säkerhet. För de mest
kvalificerade befattningarna kompletteras registerkontrollen med
en särskild personutredning. Personalkontrollen tillämpas inte
endast vid statliga myndigheter utan också på anställda i
enskild verksamhet som i samband med upphandling eller utövande
av andra funktioner inom totalförsvaret får del av känslig
information. Kontrollen omfattar däremot inte kommunalt
anställda.
Enligt 17 § polisregisterkungörelsen föreligger vidare
möjligheter för bl.a. kriminalvården, Riksbanken,
larminstallationsföretag, sjukvården m.fl. myndigheter och
företag att få utdrag ur polisregister beträffande den som söker
anställning där. Försvarsmakten har möjligheter att få utdrag
beträffande den som söker anställning vid FN-förband. Dessa
uppgifter lämnas i form av utdrag ur PBR. Enligt 19 § skall
utdrag begränsas på olika sätt beroende på vem som begärt
utdraget.
Körkortsregistret innehåller tre slag av uppgifter, nämligen
identitetsuppgifter, körkortsuppgifter och belastningsuppgifter.
Belastningsuppgifterna gäller dels uppgifter om sådana brott som
anges i 83 § körkortsförordningen (1977:722, omtryckt 1983:403),
dels vissa andra uppgifter, t.ex. om anmälan till länsstyrelse
att en körkortsinnehavare inte längre uppfyller
förutsättningarna för att få ha körkort. Körkortsregistret förs
till sin huvuddel av Vägverket. I fråga om de uppgifter om brott
som anges i 83 § körkortsförordningen förs dock registret av
RPS. Denna del av registret kallas här körkortsregistrets
belastningsdel. Registreringen i belastningsdelen fyller
huvudsakligen två syften, den skall lämna underlag för
prövningen i körkortsmål och den skall ge information till
åklagare och domstolar i trafikmål om tidigare
trafikbrottslighet. I körkortsregistrets belastningsdel
antecknas uppgifter om domar, beslut om åtalsunderlåtelse,
strafförelägganden och förelägganden av ordningsbot, varigenom
körkortshavare, innehavare av traktorkort, innehavare av
utländskt körkort eller någon för vilken spärrtid löper har
funnits skyldig till vissa brott. Det gäller främst brott mot
trafikbrottslagen, andra trafikförfattningar,
narkotikastrafflagen samt vissa brottsbalksbrott såsom
misshandel och andra våldsbrott. I fråga om de allra flesta
brottsbalksbrott sker dock ingen registrering om påföljden
stannat vid böter. Regleringen i körkortsregistret är
följaktligen på en gång mera omfattande och mera begränsad än
registreringen i PBR; i vissa fall sker anteckning då
penningböter har dömts ut, i andra bara om påföljden är
strängare än böter. Körkortsregistrets belastningsdel ingår i
RI-systemet och förs således med hjälp av ADB. Det
författningsmässiga stödet för att föra registret med hjälp av
ADB finns, liksom för kriminal- och polisregistren, i
RI-förordningen.
Propositionen m.m.
I propositionen föreslås riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos RPS.
Förslaget innebär att PBR skall ersättas av ett
belastningsregister och att det skall inrättas ett
misstankeregister. Körkortsregistrets belastningsdel föreslås
samordnad med belastningsregistret.
Utgångspunkten för förslagen är att belastningsregistret skall
innehålla de belastningsuppgifter som i dag antecknas i PBR och
i körkortsregistrets belastningsdel. Misstankeregistret skall
innehålla uppgifter bl.a. om den som är skäligen misstänkt för
brott enligt den s.k. personbladsrutinen.
Propositionen innehåller inga lagförslag. Regeringen har
beslutat om en översyn av den rättsliga regleringen av registren
för att senare återkomma till riksdagen med förslag till den
närmare utformningen av registren jämte lagförslag, konsekvenser
för anslagsposter på statsbudgeten m.m.
Enligt sina direktiv (dir. 1995:38) skall den särskilde
utredaren utarbeta förslag till en rättslig reglering av
belastningsregistret och misstankeregistret samt överväga vilka
ändringar som behövs i polisregisterlagen. Arbetet skall ske med
utgångspunkt i de riktlinjer för registerstrukturen som anges i
propositionen. Utredaren skall också utreda frågan om att
författningsreglera polisunderrättelseregister och DNA-register
samt utarbeta förslag till en sådan reglering. Vid arbetet skall
utredaren särskilt beakta det behov av ett ökat
informationsutbyte som föranleds av den internationella
utvecklingen.
Överväganden
Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur
I motion Ju18 (v) yrkas avslag på propositionen. I motionen
anförs att frågor som t.ex. vilka uppgifter som skall tas in i
misstankeregistret och i vilken omfattning den berörde,
myndigheter och enskilda skall få ta del av uppgifterna i
registren inte är tillräckligt utredda. De föreslagna
förändringarna bör, anförs det i motionen, därför anstå för att
övervägas i ett sammanhang av den särskilde utredaren.
Frågan om den centrala brottsregistreringen i framtiden
behandlades i proposition 1987/88:122 om ändringar i kriminal-
och polisregisterlagarna m.m. I propositionen konstaterades att
det nuvarande PBR var föråldrat och komplicerat såväl i tekniskt
avseende som när det gällde den rättsliga regleringen och att
det behövdes genomgripande förändringar i fråga om den
registrering som för närvarande görs i PBR. Vid en teknisk
översyn borde man enligt propositionen i första hand överväga en
lösning som innebär att belastnings- och misstankeuppgifter
skall finnas i skilda register. Ett nytt system borde också vara
mer flexibelt än det nuvarande så att ändringar i fråga om
registerinnehåll och registerutdrag kan göras utan stora
kostnader. Enligt propositionen borde vidare registreringen av
påföljder av betydelse för körkortsfrågor integreras med den
registrering som för närvarande sker i PBR. Dessa uttalanden
godtogs under riksdagsbehandlingen (JuU 1987/88:34, rskr. 283).
I en skrivelse till regeringen den 30 mars 1990 (jfr SARI
rapport 1989:2 Nytt kriminalregister m.m.) föreslog SARI att den
registrering som för närvarande görs i PBR och registret över
påföljder som har betydelse för körkortsfrågor i framtiden skall
göras i två olika register, ett kriminalregister med
påföljdsuppgifter som gäller bl.a. domar och slutliga beslut i
brottmål, godkända ordningsförelägganden och strafförelägganden,
regeringsbeslut om nåd och påföljder av betydelse för
körkortsfrågor och ett misstankeregister med kortfattade
uppgifter om bl.a. brottsanmälningar, åklagarinträde, delgivning
av misstanke om brott och beslut att väcka åtal.
Vid anmälan av datalagsfrågor m.m. i 1991 års
budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 4 s. 16 och 17) tog
föredragande departementschefen upp frågan om den framtida
utformningen av brottsregistreringen. Departementschefen sade
sig i stort ansluta sig till SARI:s förslag till förändring av
lagstiftningen om brottsregister samt att det fortsatta tekniska
utvecklingsarbetet på brottsregistreringen borde ske efter de
riktlinjer som SARI föreslagit. Departementschefen anmälde
samtidigt att en promemoria med förslag till ny
brottsregisterlagstiftning var under utarbetande i
Justitiedepartementet.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3 s. 53
f) bereddes riksdagen tillfälle att ta del av vad
justitieministern i propositionen anförde om riktlinjerna för
uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt
misstankeregister. I propositionen uttalade justitieministern
att hon kunde ansluta sig till de överväganden som tidigare
gjorts i ärendet och att uppbyggnaden av brottsregistreringen
således borde utformas efter de linjer som SARI hade föreslagit.
Justitieministern anförde vidare bl.a. att arbetet med
utformningen av förslag till ny brottsregisterlagstiftning
pågick inom departementet och att utgångspunkten för arbetet var
de förslag till kriminal- och misstankeregister som SARI lagt
fram.
Utskottet (1991/92:JuU25, rskr. 260), som inte fann anledning
till erinran mot vad justitieministern anfört om riktlinjerna
för uppbyggnaden av ett nytt kriminalregister och ett nytt
misstankeregister, erinrade om sina tidigare uttalanden på
området (1987/88:JuU34 s. 9 och 1990/91:JuU1 s. 28) rörande
vikten av skyndsamhet i översynsarbetet och inskärpte ånyo
vikten härav. Detta gav riksdagen som sin mening regeringen till
känna.
Utskottet finner inte anledning att nu frångå sin tidigare
ståndpunkt i fråga om uppbyggnaden av ett belastningsregister
och ett misstankeregister i linje med vad som nu föreslås i
propositionen. Vad som anförs i motion Ju18 gäller inte den
principiella uppbyggnaden av registren utan vilka uppgifter
misstankeregistret skall innehålla och vem som skall få ta del
av dessa uppgifter. Dessa frågor kommer att belysas i det ovan
nämnda utredningsarbetet som nyligen inletts om den närmare
utformningen av den rättsliga regleringen av registren. Motionen
bör alltså inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet
tillstyrker sålunda bifall till propositionen och avstyrker
bifall till motionen.
EU-anpassning
I motion Ju17 (m) yrkas att propositionen skall kompletteras
med överväganden om hur regeringens förslag till riktlinjer för
en ny struktur av brottsregister förhåller sig till övriga
EU-medlemsländers register och de dataregister och
informationssystem som nu håller på att byggas upp inom Europol
och Schengenöverenskommelsen.
I direktiven till utredningen rörande den rättsliga
regleringen av registren anförs bl.a. att utredaren skall beakta
det pågående internationella arbetet för att bekämpa och utreda
brott, som Sverige genom medlemskapet i EU kommer att delta i.
Det gäller t.ex. det arbete som pågår inom EU med en konvention
för ett europeiskt informationssystem (EIS) och en konvention
för en europeisk polisbyrå (Europol).
Arbete med att belysa de frågeställningar som aktualiseras i
motion Ju17 pågår. Någon åtgärd från riksdagens sida är inte
nödvändig, och utskottet avstyrker bifall till motion Ju17 i nu
behandlad del.
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.
I motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 (alla m) begärs att det
skall ske en registrering av barn under 15 år som begått brott.
I motionerna pekas på att en femtonåring som grips av polisen
kan ha ett till synes alldeles fläckfritt förflutet medan han i
själva verket kan ha gjort sig skyldig till ett flertal brott.
Förutom att en registrering ger polisen och andra rättsvårdande
myndigheter en klarare bild av den gripne ger det, anförs det i
motionerna, också möjligheter att framställa mer rättvisande
statistik över brott som begås av minderåriga.
Frågan om registrering av barn som begått brott resp.
statistik över brott som begåtts av barn berörs inte i
propositionen.
Barn under 15 år får inte straffas för brott (1 kap. 6 § BrB).
Däremot kan brott av barn under 15 år utredas av polis under
vissa förutsättningar. Regler härom finns i 31 § lagen
(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
(LUL). En polisutredning kan ske om den kan antas ha betydelse
för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende
på den unge, och det behövs för att klarlägga om någon som har
fyllt 15 år har tagit del i brott, om det behövs för att
efterforska gods som har åtkommits genom brott eller om det
annars är av särskild vikt att en utredning äger rum. Har barnet
inte fyllt 12 år får utredning inledas endast om det finns
synnerliga skäl.
Fråga om den som är under 15 år har gjort sig skyldig till ett
brott kan även bli prövad av domstol under vissa
förutsättningar. Förfarandet kallas bevistalan, och reglerna
finns i 37 § LUL. Bevistalan innebär att åklagaren, om det krävs
ur allmän synpunkt, efter framställning av socialnämnd,
länsstyrelse eller vårdnadshavare för barnet får begära prövning
hos domstol huruvida barnet har begått brottet.
Polisregistret innehåller uppgifter som är nödvändiga för att
polisen skall kunna förebygga och uppdaga brott samt fullgöra
sin verksamhet i övrigt. Barn som begått brott registreras inte
i det centrala polisregistret om brottet begåtts innan
barnet fyllt 15 år (se 2 § polisregisterkungörelsen).
Barnet registreras inte heller i det lokala polisregistret som
förs med stöd av 13 § polisregisterkungörelsen (jfr RPS
anvisningar FAP 440-1 och 441-2). Dock föreligger enligt
anvisningarna inte något hinder mot att registrera barnet i de
arbetsregister som måste finnas hos polisen medan en utredning
pågår. Hinder föreligger inte heller mot att i sökbar form spara
de sista utredningshandlingarna om barnet; detta underlättar att
barnet får behålla samma förundersökningsledare vid misstanke om
nya brott (FAP 403-1).
Enligt 3 § polislagen (1984:387) åligger det allmänt sett
polisen att fortlöpande samarbeta med myndigheterna inom
socialtjänsten och snarast underrätta dessa om förhållanden som
bör föranleda någon åtgärd av dem. Socialtjänsten skall således
underrättas om en polisutredning rörande ett barn. Den
brottslighet som ett enskilt barn misstänks för kommer alltså
som regel att registreras i barnets akt hos socialtjänsten.
Utskottet behandlade motionsönskemål rörande registrering av
barn som begår brott jämte härtill knutna frågor om statistik
senast under våren 1990 i samband med anslag till bl.a. BRÅ
(1989/90:JuU29 s. 20 f med där gjorda hänvisningar).
I ärendet hänvisade utskottet bl.a. till ett tidigare ärende
(prop. 1983/84:187 s. 31, JuU 1984/85:6, rskr. 37) i vilket
frågan om statistik när det gäller brott av barn behandlades i
samband med ett lagstiftningsärende om ändringar i bl.a. LUL.
Justitieministern anförde då bl.a. att han var medveten om att
en tillförlitlig statistik, särskilt om den innehåller uppgifter
om återfall, skulle öka kunskaperna om brottslighetens
omfattning och karaktär hos barn och unga. Om statistiken
dessutom upplyste om vilka åtgärder som vidtogs i fråga om unga
lagöverträdare skulle den också bidra till bättre kunskap om
effekten av olika åtgärder. De centrala myndigheterna kunde
också, anförde justitieministern, behöva statistik för att utöva
sin tillsyn och för att utveckla metoder för att förebygga
ungdomskriminalitet. Sammanfattningsvis ansåg justitieministern
emellertid övervägande skäl tala för att man skulle avvakta
utfallet av den då föreslagna reformen innan ställning togs till
den från integritetssynpunkt känsliga frågan om registrering av
brottsmisstankar mot barn skulle få ske i personregister hos
polisen. Justitieministern ansåg att man då inte borde öppna
någon möjlighet till en sådan registrering. Utskottet tog i
ärendet (s. 11) avstånd från tanken att personregister med
uppgifter om brottsmisstankar mot barn skulle få föras hos
polisen.
Utskottet hänvisade vidare till sitt betänkande angående
ungdomsbrottslighet m.m. hösten 1989 (1989/90:JuU14 s. 10 f)
vari utskottet upprepade sitt uttalande i ett ärende rörande
åtgärder mot unga lagöverträdare våren 1989 (JuU 1987/88:36 s.
23 f) att det skulle vara av värde att ha tillgång till
tillförlitlig information om brott av barn under 15 år. I det
sistnämnda ärendet anförde utskottet vidare bl.a. att sådana
brott enligt 13 § LUL (nuvarande 31 §) endast undantagsvis skall
utredas av polisen och att en konsekvens härav blir att
statistiken skulle bli bristfällig. Den skulle nämligen komma
att bygga på den bedömning av brottet som görs av den som får
reda på det, t.ex. en enskild polisman, och brottsmisstanken
skulle inte ha prövats av åklagare eller domstol. Utskottet
ansåg att behovet av bakgrundsmaterial i stället får tillgodoses
på sedvanligt sätt inom ramen för den vetenskapliga forskningen
på området.
Utskottet avstyrkte i ärendet aktuella motioner under
åberopande av att såväl frågan om registrering av barn som begår
brott som statistik häröver var föremål för överväganden vid en
arbetsgrupp inom regeringskansliet.
Resultatet av arbetsgruppens arbete utmynnade sedermera bl.a.
i direktiven till den i juni 1990 tillkallade parlamentariska
kommittén (Ju 1990:07, dir. 1990:53) som hade till uppgift att
göra en översyn av det allmännas insatser vid brott av unga och
för att utvärdera det nuvarande regelsystemet på området.
Huvuduppgiften var att undersöka om den nuvarande fördelningen
av uppgifter mellan socialtjänsten och rättsväsendet var väl
avvägd och om samordningen mellan myndigheterna kunde
förbättras. Utredningen, som antog namnet
Ungdomsbrottskommittén, lade i juni 1993 fram betänkandet (SOU
1993:35) Reaktion mot ungdomsbrott. Betänkandet har
remissbehandlats och redan delvis lett till lagstiftning.
Sålunda antog riksdagen i höstas förslag till ändringar i LUL om
hur ungdomsmålen skall handläggas hos framför allt polis,
åklagare och i domstol (prop. 1994/95:12, JuU1, rskr. 39).
Lagändringarna trädde i kraft den 1 mars 1995.
Ungdomsbrottskommittén hade även i uppdrag att belysa frågan
om personregister baserat på brottsmisstankar mot barn.
Kommittén redovisade emellertid att den på grund av den snäva
tidsramen saknat möjligheter att behandla den frågan. Kommitténs
förslag bereds inom Justitiedepartementet.
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har inom ramen för ett
regeringsuppdrag i mars 1994 att ta fram underlag för ett
nationellt brottsförebyggande program bl.a. ålagts att kartlägga
vilka åtgärder det allmänna och andra bör vidta när det gäller
de ungdomar under 15 år som begår brott. Frågor som rör behovet
av och förutsättningarna för en registrering av minderåriga
lagöverträdare, brottsstatistik m.m. kommer att beröras inom
ramen för detta arbete. Uppdraget skall redovisas i mitten av
juni månad 1995.
Utskottet vill liksom tidigare understryka att det skulle vara
av stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk
information om brott av barn under 15 år. I övrigt konstaterar
utskottet att det utredningsarbete som pågår inom BRÅ skall
redovisas inom kort. Utskottet utgår från att aktuella frågor
belyses inom ramen för detta arbete. Resultatet av
utredningsarbetet bör avvaktas, och motionerna bör inte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Utskottet avstyrker bifall
till motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar.
Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor
I motion A807 (c) yrkas att rättsstatistiken skall innehålla
uppgifter om offrets kön och relation till gärningsmannen för
att ge ett bättre underlag för bl.a. jämförande studier vad
gäller våld mot kvinnor i nära relationer.
I statistiken över sexualbrott redovisas inte offrets kön. För
att bl.a. ge ett bättre underlag för att bedöma
brottsutvecklingen såvitt avser våld som riktas mot kvinnor
skall Kvinnovåldskommissionen enligt sina direktiv (dir.
1993:88) undersöka om den nuvarande brottsstatistiken kan och
bör könsuppdelas i större utsträckning än för närvarande.
Vidare pågår inom BRÅ för närvarande i samarbete med
Statistiska centralbyrån (SCB) ett arbete för att finna metoder
för att statistiskt bättre kunna följa de rättstillämpande
myndigheternas hantering av ett ärende, från anmälan till
lagföring. Frågor som rör könsuppdelning av statistiken och
registrering av relationen gärningsman--offer är föremål för
överväganden inom ramen för detta arbete. Resultatet av arbetet
kommer att presenteras vid årsskiftet 1995/96.
Det som efterfrågas i motion A807 är föremål för överväganden.
Utskottet, som anser att resultatet av översynsarbetet bör
avvaktas, avstyrker bifall till motion A807.
Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur
kriminalregistret m.m.
I motion Ju209 (s) begärs utökade möjligheter för Statens
invandrarverk (SIV) att, i anknytningsfall i vilket en utländsk
kvinna åberopar anknytning till en man i Sverige, få tillgång
till innehållet i kriminal- och/eller polisregister beträffande
mannen vid handläggningen av frågan om uppehållstillstånd för
kvinnan i syfte att komma till rätta med s.k. kvinnoimport.
Upplysningar ur kriminalregistret får enligt 8 §
kriminalregisterlagen lämnas bl.a. till SIV i ärende om
frihetsberövande åtgärd enligt utlänningslagen.
Enligt 3 § polisregisterlagen har verket även rätt till
upplysningar om innehållet i polisregister.
Utskottet behandlade liknande motionsönskemål i sitt
betänkande rörande anslag till polisväsendet förra året (prop.
1993/94:100 bil. 3, JuU19 s. 44 f). Utskottet konstaterade då
att myndigheternas och andras tillgång till kriminalregistret av
integritetsskäl är starkt begränsad och att det inte i något
fall förekommer att ett kriminalregisterutdrag beträffande en
person kan fås ut för att utgöra beslutsunderlag i ett ärende om
uppehållstillstånd för någon annan. Utskottet konstaterade att
utskottet inte har beredningsansvaret för frågor om
uppehållstillstånd i Sverige och att det därför undandrog sig
utskottets bedömning om det fanns anledning att ändra den
ordningen.
SIV har i skrivelse till regeringen begärt att få tillgång
till sådana registerupplysningar som efterfrågas i motionen.
Utskottet har inhämtat att Justitiedepartementet har
remitterat skrivelsen till RPS för yttrande.
Frågan om Invandrarverkets tillgång till upplysningar ur
kriminalregistret och/eller polisregister är föremål för
överväganden inom regeringskansliet. Regeringens överväganden i
frågan bör avvaktas. Utskottet avstyrker bifall till motion
Ju209.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
registerstruktur
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju18 godkänner vad
regeringen i proposition 1994/95:144 anfört om riktlinjer för
uppbyggnaden av en ny registerstruktur,
res. 1 (v, mp)
3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju17 yrkande 1,
1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7,
res. 3 (m)
4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot
kvinnor
att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 43,
res. 4 (c, v, mp)
5. beträffande Statens invandrarverks tillgång till utdrag
ur kriminalregistret m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju209.
Stockholm den 16 maj 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik
Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid
Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Görel
Thurdin (c), Margareta Sandgren (s), Siw Persson (fp), Ann-Marie
Fagerström (s), Alice Åström (v), Pär Nuder (s), Lars Björkman
(m), Kia Andreasson (mp) och Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur
(mom. 1)
Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet finner" och slutar med "till motionen" bort ha
följande lydelse:
Många av de frågor som berörs i propositionen, t.ex. vilka
uppgifter som skall registreras i misstankeregistret och i
vilken omfattning den berörde, myndigheter och enskilda skall få
ta del av uppgifterna i registren är mycket grannlaga och av
stor betydelse för medborgarnas rättssäkerhet. Utskottet anser
att dessa frågor inte är tillräckligt utredda, och utskottet
delar den uppfattning som framförs i motion Ju18 att beslut om
riktlinjer för registerstrukturen och inriktningen av
registeruppbyggnaden m.m. samt frågor rörande den rättsliga
regleringen bör övervägas i ett sammanhang. Beslut i aktuella
frågor bör alltså enligt utskottets uppfattning anstå till dess
att den särskilde utredaren slutfört sitt uppdrag så att ett
samlat förslag kan föreläggas riksdagen för ställningstagande i
ett sammanhang. Utskottet är sålunda inte berett att tillstyrka
regeringsförslaget utan tillstyrker bifall till motion Ju18.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha
följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
registerstruktur
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju18 avslår
proposition 1994/95:144 om riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
registerstruktur,
2. EU-anpassning (mom. 2)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Arbete med" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:
Sveriges medlemskap i EU reser frågor om hur våra nationella
register kan komma att förhålla sig till övriga medlemsländers
register i olika avseenden. Utskottet anser att regeringen i
propositionen bort redovisa sin syn på registerfrågorna även
utifrån detta perspektiv. Utskottet är sålunda kritiskt mot
propositionen i detta hänseende och anser att regeringen utan
dröjsmål skall återkomma till riksdagen med en redovisning av
sin syn på de aktuella registerfrågorna mot bakgrund av Sveriges
medlemskap i EU. Vad utskottet med anledning av motion Ju17 nu
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande EU-anpassning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju17 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Lars Björkman och Jeppe Johnsson
(alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "behandlade delar"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Ju17,
Ju801 och Ju802 att det är nödvändigt att den som är under 15 år
och skäligen misstänkt för brott blir föremål för registrering.
Det är inte tillfredsställande att en femtonåring som grips av
polisen kan ha ett till synes fläckfritt förflutet trots att han
i själva verket har gjort sig skyldig till måhända omfattande
brottslighet. En registrering av barn som gjort sig skyldiga
till brott skulle ge polisen och andra rättsvårdande myndigheter
en klarare bild av barnet om det på nytt grips för brott. En
registrering skulle också underlätta polisens brottsutredande
verksamhet. Dessutom skulle en registrering av barn som begått
brott enligt utskottets uppfattning också ge möjligheter att
framställa en mer rättvisande statistik över brott som begås av
minderåriga.
Utskottet har tidigare understrukit att det skulle vara av
stort värde att ha tillgång till tillförlitlig statistisk
information om brott av barn under 15 år. Sådan statistik är av
stor betydelse inte minst vid överväganden av generella åtgärder
mot ungdomsbrottsligheten.
För att genomföra den av utskottet nu med anledning av
motionerna Ju17, Ju801 och Ju802 i här behandlade delar
förordade ordningen krävs lagstiftning. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med förslag till lagstiftning
som tillåter registrering såväl av barn som begått brott som av
de brott som begåtts av barn i linje med vad utskottet nu
skisserat.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande registrering av minderåriga lagöverträdare
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju17 yrkande
1, 1994/95:Ju801 yrkande 2 samt 1994/95:Ju802 yrkandena 6 och 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor (mom. 4)
Görel Thurdin (c), Alice Åström (v) och Kia Andreasson (mp)
anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Det som" och slutar med "motion A807" bort ha
följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning behövs, i linje med vad som
anförs i motion A807, tillgång till bättre statistiskt underlag
för studier av brottsutveckling m.m. i kampen mot våld och hot
mot kvinnor i nära relationer än som för närvarande är
tillgängligt. Det är nödvändigt att man kan utläsa såväl kön på
offer och gärningsman som relationen mellan dem när det gäller
t.ex. sexualbrott och brott som innefattar våld och hot m.m. för
att rättsstatistiken skall kunna anses vara tillfredsställande.
Det pågående utredningsarbetet hos BRÅ bör enligt utskottets
mening påskyndas. Nya regler som möjliggör en statistik av den
typ som utskottet här angett bör kunna träda i kraft den 1
januari 1996. Det ankommer på regeringen att se till att den
ordning som utskottet nu skisserat genomförs. Vad utskottet med
anledning av motion A807 nu anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande rättsstatistiken beträffande våld mot
kvinnor
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A807 yrkande 43
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)
Görel Thurdin (c) anför:
Tillförlitlig statistik är enligt min uppfattning nödvändig
för att få kännedom om vilken typ av brott som begås av unga.
Detta är av största betydelse för att det skall vara möjligt att
föreslå rätt åtgärder och insatser. Utskottet har tidigare vid
flera tillfällen understrukit att det skulle vara av stort värde
att ha tillgång till sådan statistik. Utskottets uttalanden har
ännu inte lett till något resultat. Jag anser att att det är
angeläget att saken nu får sin lösning utan ytterligare
dröjsmål.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Motioner väckta med anledning av propositionen 1
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1995 2
Utskottet 2
Bakgrund 2
Propositionen m.m. 6
Överväganden 6
Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny
registerstruktur 6
EU-anpassning 8
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. 8
Rättsstatistiken beträffande våld m.m. mot kvinnor 11
Statens invandrarverks tillgång till utdrag ur
kriminalregistret m.m. 11
Hemställan 12
Reservationer 13
1. Riktlinjer för uppbyggnaden av en ny registerstruktur
(mom. 1) 13
2. EU-anpassning (mom. 2) 13
3. Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m. (mom. 3)
14
4. Rättsstatistiken beträffande våld mot kvinnor
(mom. 4) 15
Särskilt yttrande 15
Registrering av minderåriga lagöverträdare m.m.
(mom. 3) 15