I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till rättshjälp för budgetåret 1995/96. I samband därmed
behandlas ett antal motioner avseende medelstilldelningen och i
övrigt med anknytning till rättshjälpen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tre reservationer, varav en från
(m), en från (m, kds) och en från (v) samt ett särskilt yttrande
från (m).
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit riksdagen att
till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisa ett
förslagsanslag på 1 178 300 000 kr (F 1, s. 72--73),
till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisa ett
ramanslag på 18 911 000 kr (F 2, s. 74--75),
till Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr (F 3, s. 75--77),
till Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 16 995 000 kr (F 4,
s. 77),
till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 249 475 000 kr (F 5, s. 77--78),
till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 53 202 000 kr (F 6, s. 78).
Motionerna
1994/95:Ju405 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att under anslaget F 1.
Rättshjälpskostnader inom Justitiedepartementet anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag med 66 000 000 kr minskat
anslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besparingsmöjligheterna i fråga om de
allmänna advokatbyråerna.
1994/95:Ju702 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en översyn av vittnens situation
vad gäller såväl säkerhet som regler för ekonomisk ersättning.
1994/95:Ju703 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att minska statens kostnader för advokatarvoden.
1994/95:Ju710 av Alice Åström och Tanja Linderborg (v) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av
8 a § rättshjälpslagen enligt vad i motionen anförts.
Utskottet
Allmänt
Inledningsvis konstaterar utskottet att budgetåret 1995/96
enligt riksdagens beslut om ändring i riksdagsordningen (Förs.
1993/94:TK2, KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS
1994:1471) löper t.o.m. den 31 december 1996.
Rättshjälpskostnader
Inledning
Rättshjälp enligt rättshjälpslagen (RHL, 1972:429; omtryckt
1993:9) omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i
brottmål (bl.a. offentlig försvarare), rättshjälp genom
offentligt biträde samt rådgivning.
Från anslaget till rättshjälpskostnader betalas de kostnader
som enligt RHL och lagen (1988:609) om målsägandebiträde skall
betalas av allmänna medel.
RHL trädde i kraft den 1 juli 1973 och har till syfte att
tillgodose enskildas behov av ekonomiskt bistånd i rättsliga
angelägenheter (prop. 1972:4, JuU 12, rskr. 205). Under den tid
som RHL har varit i kraft har den ändrats åtskilliga gånger
bl.a. i syfte att minska statens kostnader för rättshjälpen.
År 1988 trädde omfattande ändringar i RHL i kraft (prop.
1987/88:73, JuU 21, rskr. 193). Ändringarna innebar bl.a. att
möjligheterna att få allmän rättshjälp utvidgades genom att
inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifterna,
dvs. den avgift som den enskilde själv skall bidra med.
Samtidigt begränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i
vissa särskilt kostnadskrävande ärendegrupper, bl.a. sådana där
man kunde räkna med att behovet av juridiskt biträde kunde
tillgodoses med försäkringar.
Avsikten med 1988 års reform var dock inte att ytterligare
skära ner kostnaderna för den allmänna rättshjälpen. Reformen
skulle vara kostnadsneutral, och de grundläggande
målsättningarna för samhällets rättshjälp skulle stå fast.
Tanken var att de begränsade resurser som står till buds för
statligt rättsskydd skulle koncentreras till de områden där de
bäst behövs.
Riksrevisionsverket (RRV) har på regeringens uppdrag bl.a.
utvärderat 1988 års reform. Uppdraget redovisades i rapporten
(F 1992:6) Rättshjälpens effektivitet -- regeringsuppdrag. I
rapporten analyserades också möjligheterna att minska statens
kostnader för rättshjälpen.
I 1992 års budgetproposition (prop. 1991/92:100 bil. 3, s.
130 f) anförde justitieministern att kostnaderna för
rättshjälpen stigit till en nivå som i den samhällsekonomiska
situationen inte tedde sig försvarlig. I propositionen föreslogs
besparingsåtgärder med 40 miljoner kronor på
rättshjälpsanslaget. Riksdagen godtog förslaget (1991/92:JuU19,
rskr. 183).
Mot denna bakgrund beslutade riksdagen -- efter att först ha
avvisat ett förslag om sänkt övre inkomstgräns för rätt till
allmän rättshjälp (1991/92:JuU26) -- i december 1992 om ett
antal ändringar i bl.a. RHL i syfte att få till stånd
erforderliga besparingar (prop. 1992/93:109, JuU12, rskr. 104).
Ändringarna innebar bl.a. att de avgifter som de rättssökande
skall betala genomgående höjdes och att
återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål utvidgades.
Våren 1994 (prop. 1993/94:94, SfU11, rskr. 188) beslutade
riksdagen om inskränkningar av möjligheterna till rättshjälp i
form av offentligt biträde i asylärenden där det finns ett
lagakraftvunnet beslut om avvisning eller utvisning (s.k. ny
ansökan).
Regeringen anför i budgetpropositionen att reformerna på
rättshjälpsområdet har varit kostnadsdämpande men att de inte på
något avgörande sätt har kunnat bromsa ökningarna av statens
kostnader för rättshjälpen i stort. De faktorer som styr
kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas
omfattning och svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden
och offentliga försvarare samt den andel av
rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande.
Kostnadsökningen under budgetåret 1993/94 förklaras främst av
ett ökat antal mål, i första hand familjemål och brottmål, där
biträdeskostnaderna belastar rättshjälpsanslaget, och av den
höjda timersättningen till biträden och offentliga försvarare.
Regeringen anför i budgetpropositionen att
besparingseffekterna av de nya reglerna om avgifter för allmän
rättshjälp beräknas få full effekt under budgetåret 1995/96 och
motsvara ca 4 % av anslagsbelastningen avseende den allmänna
rättshjälpen. Kostnaderna för den allmänna rättshjälpen utgör ca
40 % av hela rättshjälpsanslaget.
Pågående översynsarbete
Mot bakgrund av det statsfinansiella läget och kravet på
besparingar inom området för rättshjälpen fick en särskild
utredare i juni 1993 i uppdrag (dir. 1993:77) att göra en mer
genomgripande översyn av RHL och då särskilt villkoren för och
omfattningen av rättshjälpen. Uppdraget omfattar därutöver
regleringen av ersättningen till biträden enligt RHL och
offentliga försvarare, den allmänna rättshjälpens förhållande
till rättsskyddsförsäkringar och olika organisatoriska frågor.
En särskild fråga för utredaren är att undersöka möjligheterna
att överföra RHL:s reglering av offentliga biträden till den
materiella lagstiftning där de aktuella ärendekategorierna
regleras (se även 1992/93:JuU26 s. 11 f). Utredningsuppdraget
begränsas dock inte till nu nämnda frågor. Utredaren har fria
händer att föreslå andra ändringar som kan leda till ökad
effektivitet och kostnadsbesparingar och till att
rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de bäst
behövs. Uppdraget skall redovisas i september 1995.
Regeringen uttalar i budgetpropositionen att de förslag som
utredningen kommer att lämna kan väntas leda till betydande
besparingar. Lagändringar som rör omfattningen och villkoren för
rättshjälp kan dock inte tillämpas i påbörjade mål och ärenden,
utan först i sådana där rättshjälp beviljas efter det att
ändringarna har trätt i kraft. Nya bestämmelser i dessa
avseenden som innebär besparingar kan därför, enligt regeringen,
inte få genomslag under kommande budgetår.
För att åstadkomma besparingar med tidigare genomslag än vad
som kan bli fallet med de åtgärder som kan komma att föreslås av
Rättshjälpsutredningen har i regeringskansliet utarbetats
förslag till ändringar i bestämmelserna om ersättning till
biträden enligt RHL och offentliga försvarare. Förslaget innebär
i huvudsak att principen om att timkostnadsnormen skall styra
all ersättning för arbete på rättshjälpsområdet lagfästs.
Regeringen skall enligt förslaget fastställa timkostnadsnormen
som skall gälla såväl inom som utom det taxesatta området.
Förslagen har remissbehandlats och regeringen har nyligen
beslutat om en lagrådsremiss.
Advokatkostnader m.m.
I motion Ju703 (m) yrkas tilläggsdirektiv till
Rättshjälpsutredningen med begäran om förslag till åtgärder för
att nedbringa statens utgifter för advokatarvoden.
Offentliga försvarare och biträden enligt rättshjälpslagen har
enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken (RB) resp. 22 § RHL rätt
till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som
uppdraget har krävt. Vid bedömningen av vad som är skäligt
arvode skall uppdragets art och omfattning beaktas. Hänsyn skall
också tas till andra omständigheter av betydelse, såsom den
skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med samt
den tid som har lagts ned på uppdraget. I bestämmelserna anges
också att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer
fastställer taxa som skall tillämpas vid bestämmande av
ersättningen.
Målsägandebiträden har enligt 5 § lagen (1988:809) om
målsägandebiträde rätt till ersättning enligt vad som sägs i 22
§ RHL. Detsamma gäller för offentliga biträden (44 § RHL).
Bestämmelserna om ersättning till offentliga försvarare och
biträden m.fl. enligt RHL fick sin nuvarande utformning år 1982
(prop. 1981/82:28, JuU19, rskr. 105). Syftet med lagändringarna
var att få till stånd en striktare prövning av
ersättningsanspråk samtidigt som effektivitet och skicklighet
hos biträden och offentliga försvarare premierades. Bakgrunden
till förändringen var den kritik som riktats mot metoden att
bestämma ersättning inom rättshjälpsområdet. Bland annat
hävdades att hänsynen till ett uppdrags svårighetsgrad och till
den skicklighet med vilken det utförts hade eftersatts när
tidsfaktorn blivit avgörande för ett arvodes storlek.
Ersättningen till biträden och offentliga försvarare regleras,
som ovan antytts, i viss utsträckning med hjälp av taxor. För
närvarande finns två taxor; en taxa för ersättning till
offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt
och en taxa för ersättning till biträde i mål om
äktenskapsskillnad efter gemensam ansökan (DVFS 1992:15 resp.
16). Taxorna beslutas av Domstolsverket (DV) på grundval av en
timkostnadsnorm som fastställs av regeringen. Som underlag för
regeringens beslut om timkostnadsnorm ligger beräkningar från DV
grundade på självkostnaderna vid de allmänna advokatbyråerna och
synpunkter från Sveriges advokatsamfund. I rättstillämpningen
har timkostnadsnormen blivit normgivande vid bestämmande av
biträdesersättningar inom hela rättshjälpsområdet.
Timkostnadsnormen utgör också underlag för den
konkursförvaltartaxa som tillämpas när en konkurs avskrivs
enligt 10 kap. 1 § konkurslagen (1987:672).
Storleken på den timkostnadsnorm som årligen bestäms är av
stor betydelse för belastningen på rättshjälpsanslaget, särskilt
som normen i praxis, som ovan nämnts, har kommit att bli
vägledande för den ersättning som bestäms på hela
rättshjälpsområdet. Redan mycket blygsamma förändringar när det
gäller timersättningen ger kraftiga förändringar i den totala
kostnadsnivån. Timkostnadsnormens utveckling de senaste tiotalet
år har enligt regeringen varit orsak till en stor del av den
ökande belastningen på rättshjälpsanslaget.
Den 11 maj 1994 bestämde regeringen timkostnadsnormen för
budgetåret 1994/95 till 748 kr exkl. mervärdesskatt (935 kr
inkl. mervärdesskatt).
RRV har i sin ovan nämnda rapport redovisat alternativa
modeller till timkostnadsnormen och modifierade modeller av en
sådan norm. Rapporten har överlämnats till
Rättshjälpsutredningen.
I Rättshjälpsutredningens uppdrag ingår som nyss nämnts bl.a.
att se över regleringen av ersättning till biträden i dess
helhet och därvid bl.a. att undersöka om bestämmelserna angående
ersättning till biträden och offentliga försvarare är
ändamålsenligt utformade. I direktiven framhålls också att
utredaren har fria händer att föreslå andra ändringar som kan
leda till ökad effektivitet och kostnadsbesparingar och till att
rättshjälpsresurserna koncentreras till de områden där de bäst
behövs.
Som ovan berörts har i regeringskansliet, för att åstadkomma
besparingar med tidigare genomslag än vad som kan bli fallet med
de åtgärder som kan komma att föreslås av
Rättshjälpsutredningen, utarbetats förslag till ändringar i
bestämmelserna om ersättning till offentliga försvarare och
biträden enligt RHL. Förslagen innebär att ersättningen för
arbete till offentliga försvarare och biträden på
rättshjälpsområdet i övrigt skall fastställas med beaktande av
uppdragets art och omfattning. Den timersättning som biträden
och offentliga försvarare i normalfallet har rätt till föreslås
beslutas av regeringen.
I sammanhanget bör nämnas att justitieministern i ett
frågesvar i riksdagen den 14 februari i år anförde att hon hade
för avsikt att ge DV i uppdrag att undersöka hur reglerna om
offentliga försvar tillämpas och om ökningen av antalet
försvararuppdrag har fortsatt. DV skall i detta sammanhang även
se över hur reglerna om byte av offentlig försvarare fungerar
och om tillämpningen av reglerna har förändrats under senare år.
Arbete för att på olika sätt nedbringa statens kostnader för
biträden och offentliga försvarare pågår inom
Rättshjälpsutredningen och inom regeringskansliet.
Tilläggsdirektiv till Rättshjälpsutredningen är enligt
utskottets uppfattning inte nödvändiga. Utskottet avstyrker
bifall till motion Ju703.
Rättshjälp för funktionshindrade
I motion Ju710 (v) yrkas att 8 a § RHL ändras så att det
öppnas möjligheter till rättshjälp i ärenden angående
socialförsäkringsersättning för funktionshindrade.
Utskottet behandlade i förra årets budgetbetänkande angående
rättshjälp (1993/94:JuU20 s. 5) ett motionsyrkande rörande
rättshjälp för funktionshindrade. Utskottet hänvisade bl.a. till
ett tidigare ärende (1992/93:JuU26 s. 12 f) i vilket utskottet
tagit ställning till ett liknande yrkande.
Utskottet konstaterade i det tidigare ärendet att frågan om
rättshjälp för funktionshindrade varit föremål för behandling av
Handikapputredningen (SOU 1991:46, Handikapp, välfärd och
rättvisa) men att något förslag i den delen inte lades fram i
den därpå följande propositionen (1992/93:159) om stöd och
service till vissa funktionshindrade. Utskottet ansåg att något
initiativ med anledning av motionerna inte var aktuellt och
avstyrkte bifall till dem. Utskottet vidhöll denna uppfattning i
förra årets ärende.
I sammanhanget bör påpekas att det i förvaltningsärenden
åligger myndigheterna att sörja för att erforderlig utredning
tillförs de ärenden som handläggs. Mot bl.a. denna bakgrund
anses det att behov av biträde som regel inte föreligger i
socialförsäkringsärenden hos försäkringskassa eller i länsrätt.
Det förtjänar också att påpekas att riksdagen -- med bl.a.
avslag på motionsyrkanden rörande rättshjälp -- har beslutat om
stöd och service till vissa funktionshindrade (prop.
1992/93:159, SoU19, rskr. 321).
Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning och
avstyrker bifall till motion Ju710.
Medelsanvisningen
Regeringen har under punkt F 1 (s. 72--73) föreslagit
riksdagen att till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 1 178 300 000 kr. I förslaget
ligger en besparing på 14 miljoner kronor räknat på 12 månader
eller 21 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
I det föreslagna beloppet ingår också bl.a. de medel som
Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden beräknar för
rättshjälp genom offentligt biträde i ärenden enligt
utlänningslagen (1989:529).
I motion Ju405 (m) yrkas, som motionen får förstås, en
sänkning av anslaget med 99 miljoner kronor för budgetåret
1995/96. I motionen anges att besparingseffekter på detta belopp
bör åstadkommas under den aktuella budgetperioden genom att
Rättshjälpsutredningens översynsarbete bl.a. påskyndas.
Utskottet delar regeringens ovan redovisade uppfattning att de
förslag till lagändringar m.m. som Rättshjälpsutredningen kan
komma att föra fram i syfte att åstadkomma besparingar inom
rättshjälpen inte får genomslag under budgetperioden. De av
regeringen föreslagna åtgärderna med snabbare genomslag, vilka
utskottet i det föregående redogjort för, torde enligt
utskottets uppfattning kunna leda till betydelsefulla
besparingar. Utskottet är dock inte berett att nu frångå den
bedömning av medelsbehovet som görs i budgetpropositionen.
Utskottet, som ansluter sig till regeringens bedömning av
medelsbehovet, avstyrker bifall till motion Ju405 i nu behandlad
del.
Rättshjälpsmyndigheten
Regeringen har under punkt F 2 (s. 74--75) föreslagit
riksdagen att till Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96
anvisa ett ramanslag på 18 911 000 kr.
Regeringen anför i budgetpropositionen att
Rättshjälpsmyndigheten har en ansträngd ekonomi och relativt
besvärlig arbetssituation. Orsakerna härtill är att myndighetens
ADB-baserade ärendehanteringssystem inte har fungerat bra.
Problemen med systemet uppkom i allt väsentligt i samband med
ändringar i rättshjälpslagen den 1 mars 1993 och har inneburit
merkostnader i form av bl.a. programmeringskostnader.
Problemen med ärendehanteringssystemet ser enligt regeringen
ut att vara avhjälpta och regeringen pekar också på att en
omorganisation förväntas ge ett effektivare arbetssätt.
Till följd av den ansträngda ekonomiska situationen föreslår
regeringen att Rättshjälpsmyndigheten anvisas ett anslag som är
oförändrat i förhållande till innevarande budgetår.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Allmänna advokatbyråer
Verksamheten m.m.
De allmänna advokatbyråernas främsta uppgift är att lämna
biträde och rådgivning enligt rättshjälpslagen. Om det kan ske
utan hinder för den verksamhet som bedrivs enligt
rättshjälpslagen, skall byråerna även lämna annat biträde i
rättsliga angelägenheter. Detta gäller såväl uppdrag utanför
rättshjälpssystemet som t.ex. uppdrag enligt 3 § förordningen
(1980:548) med instruktion för de allmänna advokatbyråerna som
likvidator, förmyndare eller god man i fall där nödvändiga
åtgärder annars inte skulle vidtas på grund av att ersättning
inte kan påräknas, s.k. § 3-ärenden. I princip skall de allmänna
advokatbyråerna dock vara självfinansierande och konkurrera på
lika villkor med enskilda advokatbyråer. Detta innebär bl.a. att
byråerna skall täcka sina kostnader och därutöver bevara det
verkliga värdet av rörelsekapitalet.
Sedan den 1 oktober 1994 finns det 26 allmänna advokatbyråer,
varav en har ett filialkontor på annan ort. Från och med den 1
januari 1994 får sju byråer bedriva sociala mottagningar på 15
olika mottagningsplatser. Detta innebär att kostnader för resor,
uppehälle, tidsspillan m.m. ersätts från anslaget F 4. Allmänna
advokatbyråer: Driftbidrag. Beslut om att mottagning skall
bedrivas av sociala skäl fattas av DV. Ett beslut härom
förutsätter att det finns ett klart behov av juridisk service på
den aktuella orten och att avståndet från denna till närmaste
advokat är stort.
De allmänna advokatbyråernas verksamhetsresultat har
försämrats sedan budgetåret 1991/92. För det budgetåret visade
verksamhetsresultatet ett överskott om 3,8 miljoner kronor medan
för budgetåret 1992/93 resultatet blev 0 miljoner kronor. För
budgetåret 1993/94 visades ett underskott om 0,2 miljoner
kronor. Domstolsverket bedömer att verksamhetsresultatet för
budgetåret 1994/95 kommer att innebära ett litet överskott om ca
0,1 miljoner kronor.
Den allmänna konjunkturnedgången har medfört en ökad
konkurrens för de allmänna advokatbyråerna. Detta och
förändringar i rättshjälpsreglerna har lett till en minskad
ärendetillströmning. Även produktiviteten har under en
fyraårsperiod minskat. Domstolsverket förklarar nedgången i
produktivitet med den minskade ärendetillströmningen samt att
ärendena genomsnittligt har blivit mer krävande att handlägga.
Regeringen uttalar i budgetpropositionen att
verksamhetsresultatet för budgetåret 1993/94, även om de
allmänna advokatbyråerna sammantagna fortfarande är lönsamma,
inte är fullt tillfredsställande mot bakgrund av att byråerna
bedriver en konkurrensutsatt verksamhet. Arbetsproduktiviteten
har minskat, och även om det kan finnas förklaringar till denna
minskning anser regeringen att utvecklingen är oroväckande och
att det är angeläget att resultatet förbättras. Regeringen anför
att den kommer att noga följa utvecklingen för de allmänna
advokatbyråerna.
I motion Ju405 (m) yrkas att riksdagen ger regeringen till
känna att arbetet med att privatisera de allmänna
advokatbyråerna bör fortsätta.
I samband med utskottets handläggning av ärendet rörande
anslag till rättshjälp våren 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 3,
JuU26 s. 16 f, rskr. 291) behandlade utskottet utförligt bl.a.
regeringens förslag om bemyndigande för regeringen att avveckla
allmänna advokatbyråer som har rekryteringssvårigheter eller som
de anställda önskar ta över. För bakgrund m.m. hänvisas dit.
Utskottet hänvisade i det angivna ärendet bl.a. till
departementspromemorian (Ds 1992:51) De allmänna
advokatbyråerna; principförslag om avveckling av det statliga
engagemanget. Promemorian utarbetades mot bakgrund av att
statsmakterna har slagit fast att konkurrensutsatt verksamhet
inte bör bedrivas i myndighetsform om det inte finns särskilda
skäl för det och i normalfallet heller inte av staten (prop.
1991/92:100 bil. 1 s. 40 f, FiU20, rskr. 128). I promemorian
föreslås att systemet med allmänna advokatbyråer avvecklas.
Promemorian innehåller en redogörelse för de allmänna
advokatbyråernas bildande. De tre motiv som låg till grund för
de allmänna advokatbyråernas inrättande -- dvs. att tillgodose
den ökade efterfrågan på advokattjänster, att ge den enskilde
möjlighet att välja mellan en statlig och en privat advokat samt
att ge staten kostnadsinsyn i advokatverksamheten -- analyseras.
Enligt promemorian har de ursprungliga motiven inte längre någon
bärkraft.
Utskottet tillstyrkte förslaget i propositionen att riksdagen
skulle bemyndiga regeringen att lägga ned advokatbyråer som har
rekryteringssvårigheter eller som de anställda önskar ta över.
I sammanhanget kan nämnas att verksamheten vid den allmänna
advokatbyrån i Kalmar övertogs av en privat byrå den 1 oktober
1993 och att regeringen den 30 juni 1994 fattade beslut om att
verksamheten vid Allmänna advokatbyrån i Sundsvall skulle
avvecklas per den 30 september 1994.
Utskottet finner för sin del att den minskande produktiviteten
och lönsamheten hos de allmänna advokatbyråerna ger anledning
till bekymmer och att det, som regeringen anför, finns skäl att
följa utvecklingen.
I ekonomiskt hänseende bör målet för de allmänna
advokatbyråerna enligt utskottets mening vara att de är
självfinansierande, något som man under senare år i stort
lyckats med -- utskottet bortser då från de särskilda sociala
verksamheterna.
Som nyss framgått har ett par allmänna advokatbyråer
privatiserats under senare år och i motion Ju405 begärs att
privatiseringen skall fortsätta. Förslaget innebär att de
allmänna byråerna på sikt helt eller delvis upphör.
Enligt utskottets mening är frågan om huruvida de allmänna
advokatbyråerna bör avvecklas eller drivas vidare inte enbart en
ekonomisk fråga; också andra faktorer måste vägas in. Det gäller
bl.a. betydelsen av de sociala verksamheterna och av att det
finns tillgång till advokat på fler orter än vad som annars
skulle vara fallet. Man kan inte heller bortse från att det är
av betydelse för staten att få direkt insyn i
advokatverksamheten, särskilt som denna i stor utsträckning
finansieras med allmänna medel. Utskottet är alltså inte berett
att rikta någon kritik mot systemet med allmänna advokatbyråer.
Samtidigt vill utskottet tillägga att vad utskottet nu anfört i
och för sig inte får hindra att byråer som saknar
förutsättningar att drivas vidare läggs ned eller överlåts.
Som framgått ovan pågår ett omfattande utredningsarbete som
inte minst berör villkoren för de advokater som arbetar inom
rättshjälpsområdet, däribland advokaterna vid de allmänna
advokatbyråerna. Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att
nu göra några ytterligare uttalanden med anledning av den fråga
som aktualiseras i motion Ju405. Resultatet av utredningsarbetet
bör avvaktas. Motionen avstyrks.
Medelsanvisningen
Regeringen har under punkt F 3 (s. 75--77) föreslagit
riksdagen att för budgetåret 1995/96 till Allmänna
advokatbyråer: Uppdragsverksamhet anvisa ett förslaganslag på
1 000 kr och att under punkt F 4 (s. 77) till Allmänna
advokatbyråer: Driftbidrag anvisa ett förslaganslag på
16 995 000 kr.
Från det senare anslaget betalas bl.a. kostnaderna för den
sociala mottagningsverksamheten och för verksamheten med de ovan
angivna § 3-ärendena.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Vissa domstolskostnader m.m.
Ersättning till vittnen
I motion Ju702 (s) yrkas riksdagens tillkännagivande att det
behövs en översyn av vittnens situation vad gäller bl.a.
ersättning.
Enligt 36 kap. 24 § RB har vittne som hörs i domstol rätt till
ersättning. Till vittne som åberopats av enskild part betalas
ersättningen primärt av parten. Om denne har rättshjälp, eller
om vittnet åberopas av åklagaren i brottmål, utgår ersättning av
allmänna medel. Så är också fallet om rätten självmant kallat in
vittnet i ett indispositivt tvistemål eller i mål om brott som
hör under allmänt åtal. Här kan också nämnas att ersättning till
målsägande som skall höras med anledning av åklagarens talan
enligt 37 kap. 3 § RB betalas av allmänna medel enligt vad som
sägs i 36 kap 24 § RB.
Ersättning som av allmänna medel skall betalas till vittnen
m.fl. beräknas enligt förordningen (1982:805; senast ändrad
1994:1767) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m.
Den ersättning som kan komma i fråga kan avse nödvändiga
kostnader för resa (reseersättning) och uppehälle (traktamente)
samt ersättning för förlorad inkomst eller annan ekonomisk
förlust (ersättning för tidsspillan).
Enligt förordningen utgår ersättning för närvarande
huvudsakligen enligt följande. Reseersättning betalas för resa
med tåg med belopp som motsvarar avgiften i andra klass och resa
med egen bil ersätts med 120 öre per kilometer. Traktamente
utgår med högst 60 kr per dag; utgift för nattlogi ersätts i
regel med högst 400 kr per natt. Ersättning för tidsspillan
utgår med det belopp som svarar mot den faktiska förlusten, dock
högst 300 kr per dag. Den ersättning som utgår enligt
förordningen är sedan den 1 januari 1987 skattefri (prop.
1985/86:150 bil. 1, SkU50, rskr. 360). De i vittnesersättningen
ingående beloppen justerades uppåt år 1986 och en höjning av
ersättningsnivån för tidsspillan företogs år 1988.
Utskottet har vid åtskilliga tillfällen behandlat frågan om
vittnesersättning (se JuU 1989/90:26 s. 5 f med där gjord
hänvisning).
Utskottet uttalade senast frågan behandlades att skyldigheten
att vittna vilar på en lagstadgad vittnesplikt (se JuU
1984/85:21 s. 6 f) och att denna vittnesplikt i rättskipningens
intresse åvilar var och en (se 36 kap. rättegångsbalken). Vidare
anförde utskottet att skyldigheten att inställa sig som vittne
aktualiseras för ett relativt litet antal personer; i de flesta
fall endast vid något eller några tillfällen. Vissa
yrkeskategorier förekommer dock förhållandevis ofta som vittnen,
t.ex. poliser. Detta talade enligt utskottets uppfattning i och
för sig för en viss varsamhet vid bedömningen av krav på
uppräkning av vittnesersättningen. Utskottet betonade samtidigt
att, som utskottet även tidigare uttalat, regleringen om
ersättning till vittnen m.fl. har en inte oväsentlig betydelse
för en väl fungerande rättsordning, och att det är angeläget att
ersättningsbeloppens storlek inte får en negativ inverkan på
allmänhetens beredvillighet att vittna. Kostnader eller
inkomstbortfall, t.ex. löneavdrag, bör vittnet, som utskottet
tidigare också uttalat, i princip få full ersättning för.
Utskottet anförde vidare att det redan av processekonomiska
skäl, enligt utskottets mening, inte kan få förekomma att
rättegångar måste ställas in på grund av att vittnen underlåter
att hörsamma vittneskallelser under åberopande av att de inte
kan erhålla gottgörelse för sina med inställelsen förenade
kostnader.
Utskottet uttalade vidare att det mot den angivna bakgrunden
enligt utskottets mening, för att åstadkomma en anpassning till
utvecklingen, kunde finnas skäl att göra en översyn av reglerna
om ersättning till vittnen. Utskottet utgick från att regeringen
skulle göra detta utan något uttalande därom från riksdagen.
I departementspromemorian (Ds 1995:1) Vittnen och målsägande i
domstol föreslås dels höjningar av ersättningsnivåerna, dels
vissa ändringar av reglerna för beslut i ersättningsfrågor. När
det gäller ersättningsnivåerna föreslås att den maximala
ersättningen för tidsspillan höjs från 300 till 600 kr per dag
och att ersättningen för hotellkostnad höjs från 400 kr per natt
till en mera realistisk nivå. Promemorian bereds vidare i
Justitiedepartementet.
Frågan om ersättning till vittnen bereds i
Justitiedepartementet. Anledning saknas till någon riksdagens
åtgärd. Utskottet avstyrker bifall till motion Ju702.
Medelsanvisningen
Regeringen har under punkt F 5 (s. 77--78) föreslagit
riksdagen att till Vissa domstolskostnader m.m. för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 249 475 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Diverse kostnader för rättsväsendet
Regeringen har under punkt F 6 (s. 78) föreslagit riksdagen
att till Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelsanvisning.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande advokatkostnader
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju703,
2. beträffande rättshjälp för funktionshindrade
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju710,
res. 1 (v)
3. beträffande anslag till rättshjälpskostnader
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Ju405 yrkande 3 och
med bifall till regeringens förslag till
Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 1 178 300 000 kr,
res. 2 (m)
4. beträffande anslag till Rättshjälpsmyndigheten
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Rättshjälpsmyndigheten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 18 911 000 kr,
5. beträffande privatisering av allmänna advokatbyråer
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju405 yrkande 4,
res. 3 (m, kds)
6. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer:
uppdragsverksamhet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Allmänna advokatbyråer: Uppdragsverksamhet för budgetåret
1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
7. beträffande anslag till allmänna advokatbyråer:
driftbidrag
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Allmänna advokatbyråer: Driftbidrag för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 16 995 000 kr,
8. beträffande ersättning till vittnen m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju702,
9. beträffande anslag till vissa domstolskostnader m.m.
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa
domstolskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 249 475 000 kr,
10. beträffande anslag till diverse kostnader för
rättsväsendet
att riksdagen med bifall till regeringens förslag till
Diverse kostnader för rättsväsendet för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 53 202 000 kr.
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en
bordläggning.
Stockholm den 4 april 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit:
Gun Hellsvik (m),
Lars-Erik Lövdén (s),
Birthe Sörestedt (s),
Sigrid Bolkéus (s),
Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s),
Görel Thurdin (c),
Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m),
Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s),
Pär Nuder (s),
Lars Björkman (m),
Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kds),
Helena Frisk (s) och
Tanja Linderborg (v).
Reservationer
1. Rättshjälp för funktionshindrade (mom. 2)
Tanja Linderborg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet vidhåller" och slutar med "motion Ju710" bort ha
följande lydelse:
Många människor har svårt att själva driva sina ärenden hos
förvaltningsmyndigheter, och de anser sig inte klara uppgiften
utan ett biträde även om myndigheterna i och för sig är skyldiga
att bistå med vägledning, råd och annan hjälp. På grund av de
höga kostnaderna för ett biträde drar sig många människor för
att driva ärenden om t.ex. socialförsäkringsersättning om de
inte beviljas rättshjälp. Det gäller bl.a. personer med olika
funktionshinder som är beroende av ersättningar från
socialförsäkringen. Allmän rättshjälp beviljas emellertid i
synnerligen begränsad omfattning i sådana ärenden. Enligt
utskottets uppfattning bör mot bakgrund härav i 8 a §
rättshjälpslagen införas en bestämmelse som utökar möjligheterna
till rättshjälp för funktionshindrade som för talan om
ersättning ur socialförsäkringarna. Det ankommer på regeringen
att till riksdagen snarast återkomma med förslag till
lagstiftning med det innehåll som utskottet nu angivit. Vad
utskottet med anledning av motion Ju710 nu anfört bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha
följande lydelse:
2. beträffande rättshjälp för funktionshindrade
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju710 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Anslag till rättshjälpskostnader (mom. 3)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars
Björkman (alla m) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Utskottet delar" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar regeringens ovan redovisade uppfattning att de
förslag till lagändringar m.m. som Rättshjälpsutredningen kan
komma att föra fram i syfte att åstadkomma besparingar inom
rättshjälpen inte får genomslag under budgetperioden. Utskottet
anser att arbetet i utredningen bör påskyndas så att
besparingseffekter kan tillgodogöras under budgetperioden.
Utredningen bör åläggas att pröva om inte ytterligare grupper av
mål och ärenden kan undantas från rättshjälp och föreslå
skärpningar i fråga om den del som den enskilde har att bära. Av
intresse i detta sammanhang är bl.a. rätten till offentligt
biträde i vissa invandrarärenden, den återbetalningsskyldighet i
fråga om kostnad för offentlig försvarare som åligger den dömde
i brottmål, en allmän sänkning av inkomstgränsen och införande
av en ny grundavgift vid överklagande. Besparingseffekten av
dessa ändringar kan, genomförda fullt ut, beräknas uppgå till
minst 80 miljoner kronor per år eller 120 miljoner kronor under
budgetperioden. På sikt bör, som ett resultat av
Rättshjälpsutredningens arbete, sådana strukturella förändringar
genomföras inom rättshjälpen att ytterligare betydande
besparingar kan uppnås. Det sagda innebär att besparingar för
budgetåret bör beräknas till ett 99 miljoner kronor högre belopp
än vad regeringen föreslagit. Anslaget till Rättshjälpskostnader
för budgetåret 1995/96 bör således i enlighet med vad som yrkas
i motion Ju405 bestämmas till 1 079 300 000 kr.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande anslag till rättshjälpskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Ju405 yrkande 3
till Rättshjälpskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 1 079 300 000 kr,
3. Privatisering av allmänna advokatbyråer (mom. 5)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark, Lars Björkman
(alla m) och Rolf Åbjörnsson (kds) anser:
dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar
med "I ekonomiskt" och slutar med "sociala verksamheterna" bort
utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 10 slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Arbete med att finna former för att privatisera de allmänna
advokatbyråerna bör fortsätta. Den oroande utvecklingen av
byråernas arbetsproduktivitet och kostnader gör en hållbar
långsiktig planering med syfte att helt avveckla dessa byråer än
mer angelägen. På sikt finns här inte obetydliga besparingar att
hämta. Utskottet vill i sammanhanget anföra att det är
väsentligt att i avvecklingsarbetet finna former för att privat
advokatverksamhet skall finnas tillgänglig. Det ankommer på
regeringen att vidta de åtgärder som krävs för att den av
utskottet förordade avvecklingen av de allmänna advokatbyråerna
genomförs med den inriktning som utskottet nu skisserat. Vad
utskottet nu med anledning av motion Ju405 i behandlad del
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande privatisering av allmänna advokatbyråer
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju405 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilt yttrande
Advokatkostnader (mom. 1)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Lars
Björkman (alla m) anför:
Statens kostnader för rättshjälpen ökar kraftigt. En mycket
stor andel av dessa kostnader utgörs av advokatarvoden.
Samtidigt kan konstateras att flera fall av mycket kraftigt
nedprutade advokatarvoden har uppmärksammats på senare tid.
Det är enligt vår mening angeläget att på olika sätt ingripa
mot illojala och felaktiga debiteringar. Samtidigt kräver det
samhällsekonomiska läget att de totala kostnaderna för
rättshjälpen minskas.
Vi vidhåller vår uppfattning att Rättshjälpsutredningen bör
ges tilläggsdirektiv med begäran om sådana förslag att statens
utgifter för rättshjälpen nedbringas.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
ANDRA HUVUDTITELN 1
Propositionen 1
Motionerna 2
Utskottet 2
Allmänt 2
Rättshjälpskostnader 2
Inledning 2
Pågående översynsarbete 4
Advokatkostnader m.m. 4
Rättshjälp för funktionshindrade 6
Medelsanvisningen 7
Rättshjälpsmyndigheten 7
Allmänna advokatbyråer 8
Verksamheten m.m. 8
Medelsanvisningen 10
Vissa domstolskostnader m.m. 10
Ersättning till vittnen 10
Medelsanvisningen 12
Diverse kostnader för rättsväsendet 12
Hemställan 12
Reservationer 13
1. Rättshjälp för funktionshindrade (mom. 2) 13
2. Anslag till rättshjälpskostnader (mom. 3) 14
3. Privatisering av allmänna advokatbyråer (mom. 5) 14
Särskilt yttrande 15
Advokatkostnader (mom. 1) 15