I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om
anslag till Brottsförebyggande rådet, m.m. för budgetåret
1995/96 jämte ett antal motioner som väckts under den allmänna
motionstiden i år.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning
och avstyrker samtliga motioner.
Till betänkandet har fogats tio reservationer, varav fyra från
(m), en från (c), två från (v) och tre från (kds) samt
ett särskilt yttrande från (m).
ANDRA HUVUDTITELN
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) har
regeringen föreslagit att riksdagen
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr
(A 5, s. 18--19),
till Bidrag till brottsförebyggande arbete för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 800 000 kr (A 6,
s. 19),
till Brottsförebyggande rådet för budgetåret 1995/96 anvisar
ett ramanslag på 37 708 000 kr (G 5, s. 84--85).
Motionerna
1994/95:Ju601 av Ingbritt Irhammar och andre vice talman Görel
Thurdin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om stödinsatser till brottsoffren i lokala
trygghetsplaner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inrättande av kommunala brottsförebyggande
trygghetsplaner.
1994/95:Ju801 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kriminalpolitikens allmänna riktlinjer vad
gäller normbildning samt att förhindra och beivra brott och
stödja brottsoffer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om familjens och skolans ansvar samt social
kontroll i syfte att förebygga brott,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om brottsförebyggande arbete och om ett
nationellt brottsförebyggande program.
1994/95:Ju802 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om familjens ansvar för att förebygga brott,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skolans ansvar för att förebygga brott,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nationellt brottsförebyggande program.
1994/95:Ju803 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om BRÅ:s arbete med framtids- och
omvärldsanalys.
1994/95:Ju804 av Rolf Åbjörnsson (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av ett skyndsamt informationsprogram
till föräldrar och andra, som arbetar med barn och ungdom, om
betydelsen av att bygga upp en inre självkontroll hos barn och
ungdom i brottspreventivt syfte.
1994/95:Ju805 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för budgetåret
1995/96 anslår 15 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit
enligt vad i motionen anförts om överföring av kriminologisk
forskning till universiteten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ändrad inriktning av Brottsförebyggande
rådets verksamhet.
1994/95:Ju809 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samhällets insatser mot våld,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lokala trygghetsplaner.
1994/95:K410 av Isa Halvarsson och Barbro Westerholm (fp) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en bred haverikommission mot våld.
1994/95:Kr3 av Ewa Larsson (mp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att större vikt skall läggas på
brottsförebyggande åtgärder.
1994/95:Kr4 av Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) vari
yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att brottsförebyggande projekt som fått
stöd genom Civildepartementet utvärderas och följs upp för att
sedan spridas.
Utskottet
Inledning
Inledningsvis vill utskottet anmärka att enligt riksdagens
beslut om ändring i riksdagsordningen (förs. 1993/94:TK2,
1993/94:KU18, rskr. 425, 1994/95:KU2, rskr. 4, SFS 1994:1471)
löper budgetåret 1995/96 fr.o.m. den 1 juli 1995 t.o.m. den 31
december 1996.
Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
Regeringen har föreslagit att riksdagen till anslaget A 5.
Information och upplysning om ekonomisk brottslighet anslår ett
reservationsanslag på 1 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag.
Bidrag till brottsförebyggande arbete
Regeringen har föreslagit att riksdagen till anslaget A 6.
Bidrag till brottsförebyggande arbete anslår ett
reservationsanslag på 10 800 000 kr.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till
medelstilldelning.
Utskottet vill i sammanhanget understryka att ett brett
brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med
brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och
organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en
viktig brottsofferstödjande funktion. Det kan också i vissa fall
vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på
stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer.
Brottsförebyggande rådet
Inledning
Brottsförebyggande rådet (BRÅ) inrättades år 1974. Avsikten
var att rådet skulle fungera som ett samordnande aktions- och
informationsorgan (prop. 1974:1, JuU10, rskr. 183). Redan från
början har dock vid rådet bedrivits en omfattande forskning. I
1993 års forskningsproposition (prop. 1992/93:170) angav
regeringen att BRÅ borde utvecklas till ett kvalificerat
expertorgan i kriminalpolitiska frågor under regeringen.
Samtidigt skulle uppbyggnaden av den kriminalvetenskapliga
forskningen vid universiteten intensifieras. Utskottet och
riksdagen instämde i regeringens uppfattning (1992/93:JuU30,
rskr. 395).
Den nya inriktningen av verksamheten framgår av BRÅ:s
instruktion (SFS 1993:669). Den innebär att BRÅ fått en delvis
ny roll i fråga om utvecklingsarbete, utvärdering och tillämpad
forskning. BRÅ skall förutom att fokusera på utveckling och
utvärdering inom det kriminalpolitiska fältet även i
fortsättningen sammanställa och förmedla för rådets
verksamhetsområde relevant information om kriminalvetenskaplig
forskning till myndigheter, andra organisationer och enskilda.
En annan än mer betydelsefull uppgift är att under regeringen
ansvara för övergripande utredningar och analyser av samhällets
samlade resurser inom det kriminalpolitiska fältet och därigenom
ge underlag för statsmakternas kriminalpolitiska åtgärder.
Enligt årsredovisningen för budgetåret 1993/94 har BRÅ:s
verksamhet förskjutits från mer grundläggande, långsiktig
forskning till mer tillämpad forskning, utvärdering, statistiska
översikter och analyser samt kunskapssammanställningar.
Tyngdpunkten ligger på sakområdena brottsprevention och
samhällets reaktioner mot brott. Verksamheten har det senaste
budgetåret dominerats av arbetet med den kriminalpolitiska
framtids- och omvärldsanalysen samt av de s.k. pilotprojekten
som syftar till att utveckla modeller för lokalt
brottsförebyggande arbete. En undersökning om rättsmedvetandet i
Sverige pågår. Regeringen har också gett BRÅ i uppdrag att ta
fram underlag för ett nationellt brottsförebyggande program;
till den frågan återkommer utskottet i det följande. Under det
senaste året har BRÅ vidare redovisat en utvärdering av
försöksverksamheten med samhällstjänst och har även i uppdrag
att utvärdera 1990 och 1994 års trafikbrottsreformer och 1991
års ändringar om onykterhet till sjöss. Från den 1 juli 1994 har
BRÅ fått beställaransvaret för den officiella statistiken inom
rättsväsendet.
I motion Ju805 (v) begärs en ändrad inriktning av BRÅ:s
verksamhet. Denna bör, enligt motionärerna, inriktas på ett mera
fältnära arbete där BRÅ i samverkan med myndigheter på riks-,
läns- och lokalnivå kan arbeta för att minska brottsligheten.
BRÅ:s huvudinriktning bör vara att sedan sprida kunskap och
idéer till skolor och organisationer.
Utskottet är för sin del inte berett att nu föreslå en ändring
av den inriktning som BRÅ:s verksamhet nyligen fått. Utskottet
delar också regeringens bedömning att det övergripande målet för
det kommande budgetåret bör ligga fast. BRÅ skall således
utvecklas till ett kvalificerat expertorgan med uppgift att
arbeta med utveckling, utvärdering, tillämpad forskning och
information inom det kriminalpolitiska området. Utskottet
avstyrker bifall till motion Ju805 i nu berörd del.
Medelsanvisningen
I budgetpropositionen föreslår regeringen att BRÅ för
budgetåret 1995/96 anvisas ett ramanslag på 37 708 000 kr. Mot
bakgrund av vad som angavs i 1993 års forskningsproposition
(prop. 1992/93:170) har beräknats att för nästa budgetår skall
2 500 000 kr föras över från BRÅ:s anslag till anslaget E 3.
Forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för att
användas för stöd till kriminalvetenskaplig forskning.
I motion Ju805 (v) begärs att anslaget till BRÅ minskas med 15
miljoner kronor. I motionen anförs att den kriminologiska
forskningen bör koncentreras till universitet och högskolor.
I den ovan nämnda forskningspropositionen anfördes bl.a. att
tyngdpunkten och därmed resurserna vad avser grundforskningen
borde koncentreras till universitet och högskolor, och för att
ge den samlade forskningen på det kriminalvetenskapliga området
bättre förutsättningar att utvecklas på ett positivt sätt borde
en del av resurserna för BRÅ under en treårsperiod föras över
till Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet.
Utskottet och riksdagen delade regeringens ståndpunkt
(1992/93:JuU30, rskr. 395).
Utskottet, som i konsekvens härmed godtar regeringens nu
föreliggande förslag till överföring av medel till anslaget för
forskning under Utbildningsdepartementets huvudtitel för nästa
budgetår, godtar även i övrigt regeringens förslag till
medelsberäkning för BRÅ. Mot bakgrund av det anförda avstyrker
utskottet bifall till motion Ju805 i nu behandlad del.
Inriktningen av kriminalpolitiken
I budgetpropositionen (s. 6--8) anger regeringen grunderna för
inriktningen av kriminalpolitiken. Målet för verksamheten är att
minska brottsligheten. Regeringen redovisar bl.a. sin syn på
inriktningen av verksamheten vid polisen och kriminalvården,
frågor som utskottet behandlar i annat sammanhang (se
1994/95:JuU14 och 1994/95:JuU16).
När det gäller inriktningen av kriminalpolitiken är det enligt
vad som anförs fyra frågor som kommer att ägnas särskild
uppmärksamhet under den närmaste tiden, nämligen
det brottsförebyggande arbetet,
kampen mot narkotikabrottsligheten,
en kraftsamling mot våldet,
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet
som helhet anföra följande. Utskottet kan i likhet med
regeringen konstatera att straffsystemet är av stor betydelse
för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna
normer och regler. Men för att uppnå målet för det
kriminalpolitiska arbetet -- att minska brottsligheten -- måste
också den allmänna politiken ha en inriktning som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett människovänligt
samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet
människor emellan. En ekonomisk politik och en familjepolitik
som syftar till att minska klyftorna i samhället och andra
åtgärder som motverkar segregation och utslagning är därför av
största betydelse. Eftersom brottsligt beteende ofta grundläggs
tidigt är det särskilt viktigt att det på alla områden skapas
förutsättningar för barn och unga att växa upp och utvecklas
till mogna, trygga och ansvarskännande individer. Att på detta
sätt skapa bättre levnadsvillkor, inte minst för barn och
ungdomar, är naturligtvis i första hand en allmän välfärds- och
rättvisefråga, och därmed något som främst ankommer på andra än
Justitiedepartementet och dess myndigheter. Exempelvis är
samhällets förmåga att motverka alkohol- och narkotikamissbruk
central i det kriminalpolitiska arbetet. Likaså är den allmänna
normbildningen -- bl.a. genom en diskussion kring etik och moral
-- betydelsefull. Men givetvis har också rättsväsendet här
viktiga uppgifter. För att i praktiken uppnå det
kriminalpolitiska målet är det direkt brottsförebyggande arbete
som polisen svarar för av avgörande betydelse, men naturligtvis
är också de insatser som görs inom kriminalvården och på andra
håll inom rättsväsendet viktiga.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan
om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att
utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett
aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande
förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten.
Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste
prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör
stärkas.
Utskottet kan alltså ställa sig bakom den av regeringen i
budgetpropositionen aviserade inriktningen av den framtida
kriminalpolitiken, och utskottet avstyrker bifall till motion
Ju801 där en kriminalpolitik med en delvis annan inriktning
förespråkas.
Insatser mot våldet
I två motioner tas upp frågan om särskilda insatser mot
våldet. Här yrkas i motion Ju809 (c) att de brottsförebyggande
insatserna måste prioriteras. I motion K410 (fp) begärs att det
tillsätts en bred haverikommission mot våld.
Alltsedan år 1950, från vilket år uppgifter om antalet
polisanmälda brott finns att tillgå, och fram till början av
1990-talet har antalet anmälda brott ökat. Trots att det under
de senaste tre åren skett en minskning ligger den anmälda
brottsligheten på en nivå som är alltför hög. Den totala
våldsbrottsligheten har dessutom ökat stadigt även under den
senaste treårsperioden. Särskilt allvarlig är utvecklingen av
den grova våldsbrottsligheten. En annan allvarlig typ av brott
som fått alltmer uppmärksamhet under den senaste tiden är hot
mot vittnen, målsägande, åklagare och polispersonal som delvis
systematiskt framförts av mer eller mindre löst organiserade
grupper i de fall någon tillhörande gruppen misstänks för brott.
Regeringen anför i budgetpropositionen att uppgiften att komma
till rätta med våldsbrottsligheten kommer att vara central under
de kommande åren. Enligt regeringen krävs det nu en kraftsamling
för att engagera allmänheten i kampen mot den fara för
rättsstaten som våldsbrottsligheten utgör. Enligt regeringen
måste kampen mot våldet föras på flera plan, och insatser krävs
här av statsmakterna, t.ex. i form av skärpningar av
vapenlagstiftningen och ökade insatser mot rånbrottsligheten.
Här måste, anförs det, vidtas åtgärder för att påtagligt minska
såväl tillgången på illegala vapen som möjligheten att uppträda
beväpnad bland andra människor. Det yttersta målet bör, enligt
regeringen, vara att skapa ett så vapenfritt samhälle att endast
legitim hantering av vapen förekommer. Emellertid är, anför
regeringen, den enskilda människans engagemang den viktigaste
beståndsdelen i kampen mot våldet, och statsmakternas kanske
främsta uppgift i detta sammanhang är därför att på olika sätt
underlätta för folkrörelserna, skolan, fritidsförvaltningar och
liknande att samordna sina insatser mot våldskulturen och våldet
i samhället över huvud taget. Enligt regeringen krävs särskilda
insatser mot barn- och ungdomsvåld och våldsbrott riktade mot
kvinnor, och den förändrade inriktningen av polisens arbete mot
närpolisverksamhet borde ge goda förutsättningar för detta. Här
pekas på att centrala frågor i arbetet inom
Kvinnovåldskommissionen och Prostitutionsutredningen utgör
samlade åtgärder mot kvinnovåldet och bekämpande av
prostitutionen. Här pekas vidare på att skärpningar av
lagstiftningen angående sexualbrott mot barn antagits under
hösten 1994 (se prop. 1994/95:2, JuU5, rskr. 58), och att en
översyn av bestämmelserna om sexualbrott i brottsbalken kommer
äga att rum. Vidare anmärks att direktiv till en utredning om
samlade åtgärder mot barnpornografi nyligen beslutats (dir.
1994:117).
I sammanhanget bör också anmärkas att det inom
regeringskansliet tillsatts en statsrådsgrupp som ansvarar för
samordningen av dessa insatser. Som ett led i det arbetet skall
nu en kartläggning ske av samhällets samlade insatser mot
våldet.
När det gäller regeringens aviserade åtgärder mot förekomsten
av illegala vapen i samhället kan följande noteras.
Vapenlagsutredningen redovisade i januari 1994 sitt betänkande
(SOU 1994:4) Vapenlagen och EG. Utredningen har haft i uppdrag
bl.a. att göra en språklig och systematisk modernisering av
regelverket samt att föreslå de ändringar som föranleds av ett
medlemskap i EU. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för
närvarande inom Justitiedepartementet. Vapenlagsutredningen har
inte haft som huvuduppgift att se över vapenlagstiftningen från
en brottsförebyggande synpunkt. En sådan översyn företogs senast
av 1987 års vapenutredning, vilken bl.a. ledde fram till de
skärpta krav på förvaring av skjutvapen som trädde i kraft den 1
juli 1992. Regeringen har nu för avsikt att inom ramen för
arbetet med att motverka våldet i samhället se över frågan om
huruvida vapenlagstiftningen i tillräcklig utsträckning är ägnad
att motverka att vapen kommer till användning vid brott. Här
skall samtidigt utvärderas de åtgärder som genomfördes på
förslag av 1987 års vapenlagsutredningen. I det sammanhanget
skall också den slutliga utvärderingen av lagen (1988:254) om
förbud beträffande knivar och andra farliga föremål ske (jfr
bet. 1989/90:JuU35).
Försvarsministern har vidare nyligen tillsatt en arbetsgrupp
rörande säkerheten kring militära skjutvapen m.m. Arbetsgruppen
har till uppgift att arbeta fram ett underlag för regeringens
ställningstaganden till behovet av ytterligare åtgärder för att
förbättra säkerheten vid förvaring, transport och handhavande av
militära skjutvapen m.m. Arbetsgruppen skall redovisa sitt
arbete i en rapport senast den 30 juni 1995.
Även chefen för Försvarsmakten har nyligen tagit initiativ
till ett särskilt arbete med avseende på säkerheten kring
militära skjutvapen.
Den redan nämnda Prostitutionsutredningen har nyligen avlämnat
sitt huvudbetänkande (SOU 1995:15) Könshandeln där en
kriminalisering av prostitution föreslås. Betänkandet skall nu
remissbehandlas. Kvinnovåldskommissionen avser att avlämna sitt
slutbetänkande vid halvårsskiftet.
När det gäller den under detta avsnitt inledningsvis upptagna
frågan om hot mot vittnen och målsägande m.fl. kan upplysas att
Riksåklagaren givit en särskild utredare i uppdrag att se över
vissa aktuella frågor kring säkerhet och skydd för vittnen m.m.
Uppdraget skall redovisas vid utgången av maj månad 1995.
Här bör också nämnas att regeringen tillkallat en kommitté
(dir. 1994:157) med uppgift att genomföra en ungdomskampanj mot
främlingsfientlighet och rasism under åren 1994--1996: Kommittén
skall därvid utgöra nationell kommitté för de svenska insatserna
i samband med Europarådets ungdomskampanj mot rasism,
främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans. Kommitténs
huvuduppgift skall vara att initiera, leda och samordna den
svenska ungdomskampanjen. Den nu tillkallade kommittén inledde
sitt arbete redan i april 1994, då i arbetsgruppens form.
Regeringen har också tillsatt en särskild utredare som skall
se över användningen av TV-kameror i brottsförebyggande syfte
(dir. 1995:18). I direktiven sägs att utgångspunkten för
uppdraget är att rätten att använda övervakningskameror bör
utvidgas i sådana fall där intresset av att bekämpa brott och
att förhindra olyckor eller tillgodose därmed jämförliga ändamål
väger särskilt tungt. Utredningsarbetet skall vara avslutat före
utgången av maj månad 1996. Vidare pågår inom
Justitiedepartementet en översyn av rättegångsbalkens regler om
hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning i belysning av
den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på
teleområdet och av att telemarknaden har öppnats för fler
operatörer genom den nya telelagen (1993:597).
När det gäller polisens arbete föreslås också i årets
budgetproposition att bl.a. bekämpningen av våldsbrotten även i
fortsättningen skall prioriteras. Både utredningar av våldsbrott
och brottsförebyggande åtgärder måste vidtas, anges det. Som
exempel på ett brottsförebyggande arbete som inte bara
förhindrar brott utan också skapar trygghet anges synlig
övervakning på tider och platser där riskerna för våldsbrott är
stora. Ett problemorienterat arbetssätt bör också, anförs det
vidare, kunna ge förbättrade möjligheter härvidlag.
Inledningsvis vill utskottet i likhet med motionärerna
uttrycka sin oro över våldet i samhället. Frågan har också under
den senaste tiden varit föremål för stor uppmärksamhet i den
allmänna debatten och har även debatterats i riksdagen (se
Riksdagens snabbprotokoll 1994/95:58). Även enligt utskottets
uppfattning måste en central uppgift under de kommande åren vara
att komma till rätta med våldsbrottsligheten. Detta arbete
måste, som regeringen anför, föras på flera plan, och resultatet
är beroende av framgång när det gäller att bekämpa arbetslöshet,
bostadssegregation och annat som bidrar till att föra in barn
och ungdomar i riskzonen för att utveckla ett kriminellt
beteende. Utskottet vill särskilt uppmärksamma sambandet mellan
våld och alkohol och andra droger.
Utskottet, som delar regeringens uppfattning att en
kraftsamling mot våldet bör ske, vill också framhålla att den
kriminologiska forskningen har visat att många unga människor
som fastnar i missbruk och kriminalitet har vuxit upp i familjer
där viktiga fostrande inslag har saknats. Det är en gemensam
uppgift att stödja barn och föräldrar i familjer där föräldrarna
inte rår med sin svåra uppgift. Familjen har avgörande betydelse
då det gäller att förhindra unga människor att begå brott.
Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och
ungdomar lär sig att känna respekt för andra människor. Bästa
sättet att förebygga brottslighet är att barn och ungdomar redan
i unga år får lära sig att ta ansvar för sig själva och sina
medmänniskor. Som föräldrar eller i annan vuxenroll har alla en
skyldighet att dels fungera som goda förebilder för de unga,
dels "lägga sig i" så fort det upptäcks att unga i vår närhet
signalerar att de är på väg att spåra ur. Utskottet har särskilt
noterat regeringens avsikt att polisen genom bl.a. särskilda
brottsförebyggande insatser skall försöka förhindra
våldsbrottslighet och skapa trygghet i samhället. Utskottet vill
i sammanhanget uttala att försök med frivillig föräldrasamverkan
för att hindra ungdomar från att ägna sig åt fylleri,
förstörelse och våld också är av mycket stort värde. Aktioner av
slaget "farsor och morsor på stan" är värda uppmuntran och stöd.
Mot bakgrund av de aviserade åtgärderna från regeringens sida
saknas det enligt utskottets uppfattning anledning för riksdagen
att göra några sådana uttalanden som eftersträvas i motion Ju809
om olika brottsförebyggande insatser mot våldet. Inte heller
anser utskottet det nödvändigt att det tillsätts en kommission
mot våldet, vilket eftersträvas i motion K410. Motionerna
avstyrks.
Kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys
I motion Ju803 begärs att arbetet inom BRÅ med en
kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys skall få
fortsätta.
Enligt ett regeringsuppdrag har BRÅ i samverkan med
Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en
framtids- och omvärldsanalys avseende det kriminalpolitiska
verksamhetsområdet under tiden fram till sekelskiftet. Målet för
analysen var att ta fram ett underlag för fortsatta överväganden
inom regeringskansliet när det gäller reformarbetet inom
kriminalpolitikens område. Analysen tog särskilt sikte på den
förväntade brottsutvecklingen och den utveckling som till följd
bl.a. härav kan förutses när det gäller arbetsbelastningen inom
rättsväsendet. Mot denna bakgrund har gjorts en bedömning av
vilka krav som kommer att ställas på kriminalpolitiken för att
kunna uppnå det övergripande målet att minska brottsligheten och
öka tryggheten i samhället.
BRÅ redovisade uppdraget i november 1993. Därefter erhöll BRÅ
ett uppföljningsuppdrag bl.a. med avseende på brottslighetens
framtida utveckling och struktur. Uppdraget, som ingick i det
övergripande arbetet med ett nationellt brottsförebyggande
program, har redovisats till regeringen. I sin
anslagsframställning anför BRÅ att framtids- och
omvärldsanalysen även i övrigt kontinuerligt bör följas upp och
arbetet med denna planeras fortsätta inom BRÅ med fördjupade
studier i olika delar.
Enligt vad utskottet erfarit från regeringskansliet finns det
inget som hindrar att BRÅ på eget initiativ utför ett sådant
uppföljningsarbete. Motion Ju803 får därmed anses tillgodosedd.
Nationellt brottsförebyggande program
I motionerna Ju801 (m) och Ju802 (m) begärs att ett förslag
till nationellt brottsförebyggande program läggs fram för
riksdagen snarast möjligt.
BRÅ:s slutsats av arbetet med den ovan nämnda
kriminalpolitiska framtids- och omvärldsanalysen blev att det
krävs en nationell brottspreventiv strategi som samordnar
rättsväsendets brottsförebyggande arbete med det
brottsförebyggande arbete som sker inom andra samhällssektorer
som skolan, socialtjänsten, frivilligorganisationer m.fl. Enligt
BRÅ borde en nationell strategi läggas fast av regering och
riksdag och innefatta bl.a. frågor om huvudmannaskap för den
brottsförebyggande verksamheten, lokala brottsförebyggande
program, en årlig förbättrad brottsofferundersökning samt
förbättringar av brottsstatistiken. De regionala skillnaderna i
fråga om brottslighet var också enligt BRÅ en viktig
utgångspunkt för en nationell brottspreventiv strategi.
Den förutvarande regeringen gav i mars 1994 mot den ovan
nämnda bakgrunden BRÅ i uppdrag att utarbeta underlag för ett
nationellt brottsförebyggande program. Uppdraget skall redovisas
senast den 1 maj 1995, och i uppdraget angavs att målsättningen
var att ett förslag till nationellt brottsförebyggande program
skulle föreläggas riksdagen under hösten 1995.
Enligt vad utskottet erfarit planerar regeringen att till
hösten för riksdagen lägga fram förslag till ett nationellt
brottsförebyggande program. Motionerna Ju801 och Ju802 får
därmed anses tillgodosedda i denna del.
Lokala trygghetsplaner
I två motioner tas upp frågan om lokala trygghetsplaner. I
motion Ju601 (c) förespråkas att varje kommun i samarbete med
polisen utarbetar en lokal brottsförebyggande trygghetsplan och
att BRÅ och Rikspolisstyrelsen bör medverka vid upprättandet av
sådana planer. I motionen begärs vidare ett uttalande om att
trygghetsplanerna bör inbegripa stödinsatser till brottsoffer. I
motion Ju809 (c) begärs ett uttalande om att det bör vara varje
kommuns skyldighet att upprätta en kommunal trygghetsplan.
Trygghetsutredningen (dir. 1993:37) har enligt sina direktiv
bl.a. haft att se över rollfördelningen mellan polisen,
kommunerna och enskilda när det gäller att skapa trygghet mot
brott, särskilt vardagsbrottslighet, och ordningsstörningar.
I sitt delbetänkande (SOU 1994:122) Trygghet mot brott i
lokalsamhället konstaterar utredningen (s. 184 f) att det är
angeläget att kommunerna bedriver ett planmässigt och effektivt
trygghetsskapande arbete i samverkan mellan olika kommunala
förvaltningar och mellan dessa och andra aktörer, i första hand
allmänheten och polisen. En sådan utveckling pågår enligt
utredningen redan på flera håll. Utredningen anser att denna
utveckling bör fortsätta med målet att polis och kommun skall
samverka med varandra och med enskilda utifrån en gemensam
strategi i fråga om hur tryggheten skall ökas. Utredningen anser
att sådan lokal trygghetsplanering bör ske i kommunal regi, i
nära samråd mellan kommunen och polisen. Här betonas att
förutsättningar för en lokal trygghetsplanering varierar från
kommun till kommun. Det anses som självklart att både form och
innehåll beträffande brottsförebyggande och trygghetsskapande
verksamhet blir annorlunda exempelvis i en storstad jämfört med
i glesbygden. Allt efter varierande förhållanden bör en lokal
trygghetsplanering kunna ta sig uttryck i exempelvis
övergripande strategier, mer detaljerade "trygghetsplaner",
handlingsprogram för olika brottsförebyggande projekt etc.
Utredningen har övervägt om kommunerna genom lagstiftning bör
åläggas att svara för upprättande av lokala trygghetsplaner i
överensstämmelse med den skisserade ordningen. Här har
emellertid utredningen avstått från att nu lägga fram något
sådant förslag. I stället bör, anför utredningen, väljas en väg
där kommuner, de lokala polisorganisationerna och andra
stimuleras till en målinriktad samverkan genom att det sprids
kunskaper och erfarenheter om "goda exempel". Utvecklingen mot
en ökad lokal trygghetsplanering bör också, anförs det, kunna
drivas vidare bl.a. inom ramen för BRÅ:s arbete med att ta fram
underlag för en nationell brottsförebyggande strategi.
Utvecklingen bör också, sägs det, kunna stimuleras genom
insatser av Rikspolisstyrelsen, Svenska Kommunförbundet och BRÅ
m.fl., i form av t.ex. utbildning och seminarier m.m.
Trygghetsutredningens nyssnämnda betänkande har
remissbehandlats och bereds nu i departementet. Tanken är att
förslagen från Trygghetsutredningen och förslagen från BRÅ om
ett nationellt brottsförebyggande program skall ge underlag för
regeringen att ytterligare utveckla ett planmässigt och
sammanhållet handlande från samhällets sida när det gäller
brottsförebyggande arbete.
I rådande beredningsläge saknas det enligt utskottets mening
anledning för något riksdagens ställningstagande när det gäller
inrättande av kommunala trygghetsplaner. Som framgått pågår
redan sådan verksamhet ute i landet på sina håll, och frågan är
föremål för beredning inom regeringskansliet. När det gäller
trygghetsplaner med särskild inriktning på stöd till brottsoffer
kan utskottet i likhet med regeringen, vilket utskottet anmärkt
tidigare i detta betänkande, konstatera att ett brett
brottsförebyggande arbete har väsentliga beröringspunkter med
brottsofferinriktad verksamhet. Många myndigheter och
organisationer som arbetar brottsförebyggande har också en
viktig brottsofferstödjande funktion. Det kan vidare i vissa
fall vara lämpligt att inrikta det brottsförebyggande arbetet på
stödåtgärder för brottsoffer eller presumtiva brottsoffer.
Möjligheterna att samordna vissa insatser i de
brottsförebyggande och brottsofferinriktade verksamheterna bör
också kunna övervägas. Sådana samordningsfrågor kan givetvis tas
upp i en lokal trygghetsplan. Detta torde emellertid böra
avgöras på kommunal nivå.
Mot bakgrund av vad nu anförts avstyrker utskottet bifall till
motionerna Ju601 och Ju809 i berört hänseende.
Brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdomar
I flera motioner tas upp frågan om brottsförebyggande åtgärder
för barn och ungdomar. Bl.a. begärs i motionerna Ju801 (m) och
Ju802 (m) tillkännagivanden om familjens och skolans
brottsförebyggande betydelse.
Utskottet har när det gäller familjens betydelse tidigare
vid flera tillfällen behandlat liknande motioner. Senast
behandlade utskottet frågan år 1991 (1990/91:JuU19 s. 10).
Utskottet delade då motionärernas uppfattning att familjens
betydelse knappast kan överskattas när det gäller att ge barn
och ungdom en trygg uppväxt och konstaterade att det inte torde
råda någon oenighet om att goda uppväxtförhållanden är en
brottsförebyggande faktor av mycket stor betydelse. Utskottet
ansåg dock inte att det fanns behov av något särskilt uttalande
i saken från riksdagens sida.
Utskottet saknar anledning att nu göra annan bedömning.
Utskottet vill dock i likhet med regeringen anföra att en
ekonomisk politik och en familjepolitik som syftar till att
minska klyftorna i samhället och andra åtgärder som motverkar
segregation och utslagning är av största betydelse när det
gäller det brottsförebyggande arbetet. Motionerna Ju801 och
Ju802 i nu berörda delar avstyrks.
Även när det gäller skolans betydelse i det
brottsförebyggande arbetet har utskottet tidigare behandlat en
liknande motion (se 1989/90:JuU29 s. 17). Utskottet uttalade då
att det inte heller här torde råda någon oenighet om att ett
sådant arbete är av stor betydelse. Här erinrades om den
undervisning i lag och rätt som polisen sedan lång tid bedriver
i skolorna. Det lokala samarbetet regleras i cirkulär (1970:513)
om intensifierat samarbete mellan polis, socialtjänst och skola.
BRÅ har för brottsförebyggande åtgärder bland barn och ungdom
en särskild arbetsgrupp -- Barn- och ungdomsgruppen -- som har
som uppgift att med skolan som utgångspunkt fortlöpande studera
och främja det brottspreventiva arbetet. I gruppen ingår
företrädare för Elevorganisationen i Sverige, Riksförbundet Hem
och Skola, Kommunförbundet, Rikspolisstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen, Skolverket och
Ungdomsstyrelsen. Två forskningscirklar bedrivs nu under gruppens
ledning. Cirklarna bedrivs i två kommundelar i Linköping för att
utveckla modeller för lokalt förebyggande samarbete. I cirklarna
ingår representanter för skolan, socialtjänsten, polisen,
fritidsgårdar m.fl. Syftet med cirklarna är att från
praktikernivå belysa och få fördjupade kunskaper om
förutsättningar, behov och hinder när det gäller det lokala
brottsförebyggande samarbetet. Cirklarnas arbete kommer att
utgöra underlag för ett servicematerial till den nya
läroplanen för grundskolan och utarbetas i samarbete med
Skolverket.
En förstudie av hur lag- och rättundervisningen bedrivs i
skolan har genomförts. Studien skall ligga till grund för barn-
och ungdomsgruppens ställningstagande till utformningen av ett
undervisningsmaterial. Syftet är att förnya och stödja skolans
undervisning i lag och rätt med hjälp av ett interaktivt
undervisningsmaterial.
Enligt vad utskottet inhämtat håller Rikspolisstyrelsen för
närvarande på att utarbeta en ny handbok för polisens lag- och
rättundervisning i skolan. Materialet skall därefter spridas
till landets polismyndigheter.
BRÅ har också nyligen tillsammans med Polishögskolans
forskningsenhet genomfört ett idéseminarium på temat Våld i
skolan -- omfattning, orsaker och åtgärder. Vid seminariet
presenterades bl.a. inhemsk och internationell forskning på
området. I seminariet deltog företrädare för berörda fackliga
organisationer och ansvariga myndigheter, praktiker och
forskare. Seminariet kommer att dokumenteras under kommande
budgetår.
Utskottet anser i likhet med regeringen att en tyngdpunkt i
det brottsförebyggande arbetet måste vara att förhindra att
ungdomar dras in i kriminalitet. Forskningen har visat att
kriminellt beteende inte sällan grundläggs mycket tidigt i
livet, redan under de första skolåren eller dessförinnan. Tidiga
insatser från bl.a. skolan för att uppmärksamma och stödja barn
med särskilda behov kan därför vara av avgörande betydelse för
att förhindra att ungdomar hamnar i ett kriminellt livsmönster.
Skolan har således, enligt utskottets uppfattning, en mycket
viktig roll i detta sammanhang. Som anförs ovan är frågan om
brottsförebyggande arbete i skolan på olika sätt uppmärksammad,
och utskottet utgår från att ansträngningar görs på detta område
utan något särskilt uttalande i saken från riksdagens sida.
Motionerna Ju801 och Ju802 i nu berört hänseende avstyrks.
I motion Kr3 (mp) begärs mer brottsförebyggande åtgärder för
ungdomar, och i motion Ju804 (kds) förespråkas ett i motionen
närmare redovisat handlingsprogram i brottspreventivt syfte för
föräldrar och de som i sitt arbete kommer i kontakt med barn och
ungdom.
Som utskottet ovan anfört måste en tyngdpunkt i det
brottsförebyggande arbetet vara att förhindra att ungdomar dras
in i kriminalitet. Härom torde heller inte råda någon oenighet,
och det görs också betydande insatser från flera håll. Inom BRÅ
pågår flera projekt som rör barn och ungdom och kopplingen till
droger, våld m.m. Även inom det ovan nämnda arbetet med
framtagandet av underlag för ett nationellt brottsförebyggande
program är barn- och ungdomsfrågorna av stor betydelse enligt
vad som framgår av regeringsuppdraget. Här sägs bl.a. att en
central fråga är vilka åtgärder som krävs för att förhindra att
barn och unga människor dras in i kriminalitet och missbruk.
Vidare anförs i uppdraget att det i olika sammanhang gjorts
gällande att vissa i och för sig mindre allvarliga brott, som
ofta begås av ungdomar, många gånger är det första steget mot en
allvarligare brottslighet. Enligt uppdraget finns det anledning
att bl.a. undersöka om det går att identifiera sådana s.k.
strategiska brott och vad som i så fall kan göras för att öka
möjligheterna att ingripa i större utsträckning mot dessa.
Uppdraget skall, som tidigare nämnts, vara redovisat före den 1
maj 1995.
BRÅ har också ett pågående forskningsprojekt om
ungdomsbrottslighetens socialpsykologi. Projektet omfattar
sammanställning och diskussion av teori och forskning om
orsakerna till antisocialt beteende och brottslighet bland barn
och ungdomar. BRÅ skall vidare inom kort i sin tidskrift APROPÅ
avrapportera en studie om våld av barn och mot barn. BRÅ skall
också anordna en rikstäckande konferens i Kalmar i april 1995 i
samarbete med Kalmar kommun. Deltagande myndigheter är
Ungdomsstyrelsen, Barnombudsmannen, Skolverket, Socialstyrelsen,
Folkhälsoinstitutet samt Kommunförbundet. Utgångspunkten för
konferensen är att brottsförebyggande åtgärder till stor del
måste vidtas inom områden utanför rättsväsendet i de ungas
vardagliga miljöer. Det anses därför som viktigt att beakta de
ungas allmänna uppväxtvillkor i ett brottsförebyggande
perspektiv. BRÅ anser att med en ökad samordning av olika
insatser över yrkes- och sektorsgränser skulle flera unga kunna
få den hjälp som behövs för att förhindra att en kriminell
karriär inleds.
Utskottet vill som tidigare peka på att det självklara målet
för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten. En central
uppgift för samhället är att försöka förebygga brott, och det
bästa sättet är givetvis att försöka förhindra att unga
människor kommer in i ett kriminellt livsmönster. Tidigare i
detta betänkande har redovisats olika insatser och projekt med
den inriktningen. Utskottet återkommer också nedan till
ytterligare ett sådant projekt. Utskottet ser positivt på den
inslagna vägen men anser att det också behövs en nationell
strategi för det brottsförebyggande arbetet. BRÅ skall inom kort
redovisa ett underlag härför.
Utskottet anser att det i detta beredningsläge saknas
anledning för riksdagen att göra några särskilda uttalanden i
anledning av motionerna Kr3 och Ju804 där olika
brottsförebyggande åtgärder för ungdomar förespråkas.
I motion Kr4 begärs att vissa brottsförebyggande projekt som
finansierats via medel ur Allmänna arvsfonden skall utvärderas.
Allmänna arvsfonden tillkom enligt ett beslut av 1928 års
riksdag. Den 1 juli 1994 trädde en ny lag om Allmänna arvsfonden
i kraft (prop. 1993/94:124, SoU23, rskr. 250, SFS 1994:243).
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av
ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med
funktionshinder. Den övergripande beslutanderätten beträffande
stöd ur fonden ligger hos regeringen, men en särskild ny
myndighet, Arvsfondsdelegationen, har inrättats. Delegationen,
eller i vissa fall annan myndighet, skall besluta om stöd ur
fonden inom de ramar och efter de riktlinjer som regeringen
bestämmer. Allmänna arvsfonden förvaltas som hittills av
Kammarkollegiet.
Regeringen skall varje år före januari månads utgång lämna
redovisning till riksdagen för hur medel från Allmänna
arvsfonden har fördelats under föregående budgetår samt ange den
kommande inriktningen av stödet (se senast skr. 1994/95:138). Av
nyssnämnda skrivelse framgår att varje mottagare av stöd ur
Allmänna arvsfonden inom en bestämd tid skall komma in med en
redogörelse för eller utvärdering av den verksamhet som angetts
i ansökan samt en ekonomisk redovisning av hur det beviljade
beloppet har använts. I fråga om flerårsprojekt skall i samband
med ansökan för det följande året ges in en lägesrapport och en
ekonomisk redovisning. Mottagare av större projektstöd skall
göra mera ingående utvärderingar av effekterna av beviljat stöd.
Särskilda satsningar blir, anförs det, vanligen föremål för mer
omfattande utvärderingar. Arvsfondsdelegationen har som uppgift
att utveckla metoder för utvärdering och effektmätning utifrån
övergripande mål och syften (jfr prop. 1993/94:124 s. 35).
Enligt vad utskottet inhämtat görs inte sådana utvärderingar
som efterlyses i motionen i alla projekt som finansieras via
medel från Allmänna arvsfonden. För vissa stora projekt anvisas
dock medel för utvärdering. Här skall redovisas för ett sådant
projekt, nämligen Projektet för Lokal Utveckling och Samverkan,
det s.k. Plus-projektet.
Plus-projektet är en treårig satsning på allmänna förebyggande
och individinriktade insatser för ungdomar i tolv bostadsområden
i Storstäderna Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och
Sundsvall. Flera av de medverkande bostadsområdena är eftersatta
och har svåra sociala problem -- inte minst bland ungdomar.
Totalt har under treårsperioden 30 miljoner kronor ur Allmänna
arvsfonden ställts till projektets förfogande. Syftet med
insatserna har dels varit att stimulera till nya idéer för att
förebygga problem, dels att stödja enskilda ungdomar som är på
väg att hamna snett i samhället. Projekten har förutsatt ett
omfattande lokalt samarbete över förvaltningsgränserna samt
mellan förvaltningar och fristående föreningar. Särskilt har
framhållits åtgärder för att förstärka och utveckla det lokala
samarbetet mellan polisen, socialtjänsten, skolan och
fritidssektorn. Som grund för varje lokalt Plus-projekt har
legat en gemensam handlingsplan som dessa intressenter samlats
kring. Ansvarig för projektet är en särskild arbetsgrupp inom
Civildepartementet, den s.k. Plus-gruppen. I arbetsgruppen ingår
bl.a. företrädare för Rikspolisstyrelsen, Socialstyrelsen,
Skolverket och Svenska kommunförbundet. Arbetsgruppen har fått
förlängt uppdrag t.o.m. den 31 december 1995. Arbetsgruppen
skall särskilt inrikta sitt arbete på att sprida erfarenheterna
från de lokala projekten till föreningsliv och offentlig
förvaltning.
Plus-projekten har dokumenterats och utvärderats genom
utvärderare som engagerats från projektstarten. I juni 1994
överlämnades en lägesrapport till regeringen. Under våren 1995
kommer en central utvärdering att presenteras.
Som framgår ovan förekommer utvärdering och spridning av
erfarenheterna från vissa projekt som finansieras via medel från
Allmänna arvsfonden, och frågan om utvecklandet av metoder för
utvärdering diskuteras nu inom Arvsfondsdelegationen. De i
motionen direkt efterlysta utvärderingarna om läktarvåld och
videovåld har skett till viss del. Utskottet ser positivt på att
utvärderingar kommer till stånd, men frågan om huruvida det
finns anledning att införa en generell sådan ordning undandrar
sig utskottets bedömning -- utskottet har inte
beredningsansvaret för frågor om stöd ur Allmänna arvsfonden.
Motion Kr4 avstyrks i nu behandlad del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande anslag till Information och upplysning om
ekonomisk brottslighet
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:bilaga 3
till Information och upplysning om ekonomisk brottslighet
för budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 1 000
kr,
2. beträffande anslag till Bidrag till brottsförebyggande
arbete
att riksdagen med bifall till propositionen till Bidrag till
brottsförebyggande arbete för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 10 800 000 kr,
res. 1 (m) - motiv.
4. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet
att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på
motion 1994/95:Ju805 yrkande 2 till Brottsförebyggande rådet
för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 37 708 000 kr,
res. 3 (v)
6. beträffande brottsförebyggande insatser mot våldet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju809 yrkande 1,
7. beträffande haverikommission mot våld
att riksdagen avslår motion 1994/95:K410 yrkande 2,
8. beträffande kriminalpolitisk framtids- och
omvärldsanalys
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju803,
9. beträffande Nationellt brottsförebyggande program
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 17 och
1994/95:Ju802 yrkande 5,
10. beträffande lokala trygghetsplaner
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju601 yrkandena 1 och
2 och 1994/95:Ju809 yrkande 13,
11. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i
denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 1,
res. 7 (m)
12. beträffande skolans brottsförebyggande betydelse
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Ju801 yrkande 3 i
denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 2,
res. 8 (m)
13. beträffande brottsförebyggande åtgärder för ungdomar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr3 yrkande 2,
14. beträffande handlingsprogram i brottspreventivt syfte
att riksdagen avslår motion 1994/95:Ju804,
res. 9 (kds)
15. beträffande utvärdering av brottsförebyggande projekt
att riksdagen avslår motion 1994/95:Kr4 yrkande 8.
res. 10 (kds)
Stockholm den 28 mars 1995
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit:
Gun Hellsvik (m),
Lars-Erik Lövdén (s),
Birthe Sörestedt (s),
Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s),
Göthe Knutson (m),
Görel Thurdin (c),
Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m),
Ann-Marie Fagerström (s),
Alice Åström (v),
Pär Nuder (s),
Kia Andreasson (mp),
Rolf Åbjörnsson (kds),
Helena Frisk (s) och
Jeppe Johnsson (m).
Reservationer
1. Anslag till Bidrag till brottsförebyggande arbete (mom. 2,
motiveringen)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe
Johnsson (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på s.
3 som börjar med "Utskottet vill" och slutar med "presumtiva
brottsoffer" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i sammanhanget understryka att även om det
brottsförebyggande arbetet har beröringspunkter med
brottsinriktad verksamhet, och många myndigheter och
organisationer som arbetar brottsförebyggande också har en
viktig brottsofferstödjande funktion, är utgångspunkterna olika
för det brottsförebyggande och det brottsofferstödjande arbetet.
Det förstnämnda syftar till att hindra brott, och metoderna för
detta arbete måste anpassas därefter. Det sistnämnda arbetet
kommer in när brott är begånget och förutsätter därför ett annat
angreppssätt. Utskottet anser att det är väsentligt att
framhålla denna skillnad för att nå framgång både i det
brottsförebyggande och det brottsofferstödjande arbetet.
2. BRÅ:s inriktning (mom. 3)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Utskottet är" och på s. 5 slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som framförs i motion Ju805
understryka att de utvärderingar av gjorda lagändringar m.m. som
BRÅ gör är viktiga och bör fortsätta. Utskottet anser dock som
motionärerna att verksamheten bör inriktas på ett mer fältnära
arbete där BRÅ i samverkan med myndigheter på riks-, läns- och
lokalnivå kan arbeta för att minska brottsligheten. BRÅ:s
huvudinriktning bör därefter vara att sprida kunskap och idéer
till skolor, organisationer m.m. Med ett sådant verksamhetssätt
kan BRÅ fylla en angelägen funktion i det brottsförebyggande
arbetet. Det får ankomma på regeringen att föranstalta om att
BRÅ får den verksamhetsinriktning som utskottet nu skisserat.
Vad utskottet här med anledning av motion Ju805 anfört bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 3 bort ha
följande lydelse:
3. beträffande BRÅ:s inriktning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju805 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Anslag till Brottsförebyggande rådet (mom. 4)
Alice Åström (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar
med "Utskottet, som" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med vad som framförs i motion Ju805
understryka att den verksamhet med utvärdering av gjorda
lagändringar m.m. som BRÅ bedriver är viktig. Forskningen bör
dock breddas genom samarbete med annan forskningsverksamhet.
Utskottet anser som motionärerna att basen för den grundläggande
kriminologiska forskningen skall ligga på universitet och
högskolor. Forskningsverksamheten vid BRÅ bör därför minskas,
och i konsekvens härmed bör till BRÅ för nästa budgetår anslås
15 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha
följande lydelse:
4. beträffande anslag till Brottsförebyggande rådet
att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall
till motion 1994/95:Ju805 yrkande 2 till Brottsförebyggande
rådet för budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på
22 708 000 kr,
4. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen)
Görel Thurdin (c) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med
"Utskottet vill avslutningsvis" och slutar med "inriktning
förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill också framhålla att till rättsstatens
viktigaste uppgifter hör att upprätthålla lag och ordning så att
människor kan känna sig trygga i samhället. Detta skall utgöra
grunden för en konsekvent och tydlig kriminalpolitik. För att
öka människors trygghet mot brott krävs både lagändringar och en
effektiv organisation på brottsbekämpningens områden. En av de
absolut största framtidsutmaningarna för samhället är att
förhindra att normlösheten breder ut sig och att i stället
återupprätta ett samhälle grundat på fasta moraliska och
rättsliga värderingar. Bristen på klara och tydliga normer leder
i sin förlängning till ökad brottslighet. Familjens och skolans
roll är här central. Utskottet vill i detta sammanhang
understryka betydelsen av att unga människor möts av en
omedelbar reaktion när de begår brott.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin
utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har
det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning
kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och
ett människovänligt samhälle krävs för att nå målet -- minskad
brottslighet. Här spelar naturligtvis också
arbetsmarknadspolitiken sin roll.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan
om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att
utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett
aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande
förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten.
Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste
prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör
stärkas.
Utskottet utgår från att regeringen utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida beaktar vad utskottet nu anfört
om inriktningen av den framtida kriminalpolitiken. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Ju801.
5. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5, motiveringen)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med
"Utskottet vill när" och på s. 6 slutar med "inriktning
förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet
som helhet anföra följande. Utskottet kan i likhet med
regeringen konstatera att straffsystemet är av stor betydelse
för samhällets förmåga att upprätthålla respekten för givna
normer och regler. Men för att uppnå målet för det
kriminalpolitiska arbetet -- att minska brottsligheten -- måste
också den allmänna politiken ha en inriktning som leder till
social trygghet, en rättvis fördelning och ett människovänligt
samhälle, dvs. till ett samhälle som vilar på solidaritet
människor emellan.
Till rättsstatens viktigaste uppgifter hör att upprätthålla
lag och ordning så att människor kan känna sig trygga i
samhället. Detta skall utgöra grunden för en konsekvent och
tydlig kriminalpolitik. För att öka människors trygghet mot
brott krävs både lagändringar och en effektiv organisation på
brottsbekämpningens områden. En av de absolut största
framtidsutmaningarna för samhället är att förhindra att
normlösheten breder ut sig och att i stället återupprätta ett
samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar.
Bristen på klara och tydliga normer leder i sin förlängning till
ökad brottslighet. Familjens och skolans roll är här central och
även arbetsplatserna spelar en stor roll. Utskottet vill i detta
sammanhang understryka betydelsen av att unga människor möts av
en omedelbar reaktion när de begår brott.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin
utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har
det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning
kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och
ett människovärdigt samhälle krävs för att nå målet -- minskad
brottslighet. Här spelar naturligtvis också
arbetsmarknadspolitiken sin roll.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan
om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att
utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett
aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande
förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten.
Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste
prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör
stärkas.
Utskottet utgår från att regeringen utan något särskilt
uttalande från riksdagens sida beaktar vad utskottet nu anfört
om inriktningen av den framtida kriminalpolitiken. Utskottet
avstyrker därför bifall till motion Ju801.
6. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe
Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet vill när" och på s. 6 slutar med "inriktning
förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill när det gäller det kriminalpolitiska arbetet
som helhet anföra följande. Till rättsstatens viktigaste
uppgifter hör att upprätthålla lag och ordning så att människor
kan känna sig trygga i samhället. Detta skall utgöra grunden för
en konsekvent och tydlig kriminalpolitik. För att öka människors
trygghet mot brott krävs både lagändringar och en effektiv
organisation på brottsbekämpningens områden. En av de absolut
största framtidsutmaningarna för samhället är att förhindra att
normlösheten breder ut sig och att i stället återupprätta ett
samhälle grundat på fasta moraliska och rättsliga värderingar.
Bristen på klara och tydliga normer leder i sin förlängning till
ökad brottslighet. Familjens och skolans roll är här central.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka betydelsen av att
unga människor möts av en omedelbar reaktion när de begår brott.
Utskottet anser att det är inhumant att låta unga människor
slippa ifrån ansvaret för brottsliga handlingar -- inhumant mot
såväl de unga som mot brottsoffren.
Utskottet anser att kriminalpolitiken måste ha sin
utgångspunkt i att det är den enskilde medborgaren som själv har
det yttersta ansvaret för sina handlingar. Denna inriktning
kombinerad med en politik som syftar till social trygghet och
ett människovänligt samhälle krävs för att nå målet -- minskad
brottslighet.
Utskottet vill avslutningsvis särskilt understryka att frågan
om att minska brottsligheten och öka människors trygghet mot att
utsättas för brott är en central uppgift för rättsväsendet. Ett
aktivt och offensivt brottsförebyggande arbete är en avgörande
förutsättning för möjligheterna att minska brottsligheten.
Kampen mot våld, narkotika och ekonomisk brottslighet måste
prioriteras och intensifieras, och brottsoffrens ställning bör
stärkas.
När det gäller inriktningen av den framtida kriminalpolitiken
kan utskottet sålunda ställa sig bakom vad härom anförts i
motion Ju801. Det får ankomma på regeringen att bedriva en
kriminalpolitik i denna riktning och återkomma till riksdagen
med förslag i de delar detta krävs. Vad utskottet nu med
anledning av motion Ju801 anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 5 bort ha
följande lydelse:
5. beträffande inriktningen av kriminalpolitiken
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju801 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 11)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe
Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12
börjar med "Utskottet saknar" och på s. 13 slutar med "delar
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna anför har familjen en avgörande betydelse då
det gäller att förhindra att unga människor begår brott.
Föräldrarna måste alltid ha huvudansvaret för att barn och
ungdomar lär sig att känna respekt för andra människor. Att
barnen får handlingsmönster och uppfostras till att ta ansvar
för sig själva och sina medmänniskor är bästa vägen att
förebygga brottslighet. Familjens ställning måste således
stärkas och föräldrarna ges vidgade möjligheter att själva
bestämma över sina villkor. Möjligheterna att välja om en eller
om båda föräldrarna skall yrkesarbeta är därvid av mycket stor
betydelse. I detta hänseende bör observeras bl.a. de möjligheter
som vårdnadsbidraget innebar. Minst lika viktig är möjligheten
att välja skola och boendeform, och skattesystemets utformning
är också av stor betydelse. Även härvidlag måste sålunda
förändringar företas i det rådande systemet i syfte att öka
familjens valfrihet. Föräldrarna är en av de mest betydelsefulla
resurserna i det brottsförebyggande arbetet. Det är enligt
utskottets mening absolut nödvändigt att skapa så goda
förutsättningar som möjligt för föräldrarna att fylla sin
fostrarroll. Kraftfulla insatser måste göras i nu berörda
hänseenden, och regeringen bör snarast lägga fram förslag för
riksdagen i enlighet med vad utskottet anfört. Detta bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha
följande lydelse:
11. beträffande familjens brottsförebyggande betydelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju801
yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Skolans brottsförebyggande betydelse (mom. 12)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe
Johnsson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13
börjar med "Utskottet anser" och på s. 14 slutar med "hänseende
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Som motionärerna anför är det skolan som efter familjen har
den viktigaste uppgiften då det gäller att förebygga brott.
Barnen måste tidigt lära sig att respektera de grundläggande
rättsregler som råder. I skolan bör också eleverna mötas av en
reaktion om de inte följer givna regler, i annat fall undergrävs
den normförmedling som familj och lagstiftare bedriver. Det är
emellertid här inte endast fråga om att skolan skall förmedla
grundläggande kunskaper om vad som är tillåtet och otillåtet i
samhället. Det gäller i lika hög grad att se till att
skolarbetet fungerar. Från bl.a. brottsförebyggande synpunkt är
det förödande när unga människor lämnar skolan med bristfälliga
kunskaper och dåliga betyg och därmed en i princip stängd
arbetsmarknad framför sig. Skolans betydelse och ansvar för unga
människors utveckling kan därför inte nog betonas. Det får
ankomma på regeringen att vidta åtgärder så att skolan kan spela
sin betydelsefulla roll i det brottsförebyggande arbetet. Vad
utskottet nu med anledning av motionerna Ju801 och Ju802 anfört
bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 12 bort ha
följande lydelse:
12. beträffande skolans brottsförebyggande betydelse
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Ju801
yrkande 3 i denna del och 1994/95:Ju802 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Handlingsprogram i brottspreventivt syfte
(mom. 14)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "ungdomar
förespråkas" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan här helt ställa sig bakom det i motion Ju804
närmare redovisade handlingsprogrammet i brottspreventivt syfte
för föräldrar och de som i sitt arbete kommer i kontakt med barn
och ungdom, och som går ut på att bygga upp en inre
självkontroll hos barn och ungdom i brottspreventivt syfte.
Utskottet anser att detta handlingsprogram bör utgöra en
grundläggande del i det nationella brottsförebyggande program
som regeringen skall presentera för riksdagen i höst. Redan nu
bör emellertid arbetet igångsättas. Det får ankomma på
regeringen att inledningsvis omedelbart starta ett
informationsprogram om handlingsprogrammet i den riktning som
föreslås i motionen. Vad utskottet nu med anledning av motion
Ju804 anfört bör ges regeringen till känna.
Mot bakgrund av vad tidigare anförts i detta betänkande
avstyrker utskottet bifall till motion Kr3.
dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha
följande lydelse:
14. beträffande handlingsprogram i brottspreventivt syfte
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Ju804 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Utvärdering av brottsförebyggande projekt
(mom. 15)
Rolf Åbjörnsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Som framgår" och slutar med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:
Som framgått ovan förekommer utvärdering och spridning av
erfarenheterna från vissa projekt som finansieras via medel från
Allmänna arvsfonden, och frågan om utvecklandet av metoder för
utvärdering diskuteras nu inom Arvsfondsdelegationen. Utskottet
anser emellertid i likhet med vad som framförs i motion Kr4 att
en sådan ordning bör gälla regelmässigt för brottsförebyggande
projekt som finansierats genom medel från fonden. Det får
ankomma på regeringen att se till att så sker. Vad utskottet nu
med anledning av motion Kr4 anfört bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha
följande lydelse:
15. beträffande utvärdering av brottsförebyggande projekt
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Kr4 yrkande 8
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Nationellt brottsförebyggande program (mom. 9)
Gun Hellsvik, Göthe Knutson, Anders G Högmark och Jeppe
Johnsson (alla m) anför:
För att uppnå de kriminalpolitiska målen räcker det inte med
traditionella kriminalpolitiska åtgärder inom rättsväsendet. Det
krävs också andra åtgärder. Mot denna bakgrund beslutade den
förutvarande regeringen i mars 1994 att ge BRÅ i uppdrag att
utarbeta underlag för ett nationellt brottsförebyggande program.
Uppdraget är ännu inte redovisat. Tanken var att programmet
skulle läggas fram för riksdagen hösten 1995. Enligt vad som
framgår av detta betänkande har även den nuvarande regeringen
för avsikt att till hösten för riksdagen lägga fram ett förslag
till ett nationellt brottsförebyggande program. Vi har valt att
nu avvakta regeringens åtgärder. Läggs inte programmet fram för
riksdagen i höst har vi emellertid för avsikt att återkomma i
frågan.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 1
Motionerna 1
Utskottet 3
Inledning 3
Information och upplysning om ekonomisk brottslighet 3
Bidrag till brottsförebyggande arbete 3
Brottsförebyggande rådet 4
Inledning 4
Medelsanvisningen 5
Inriktningen av kriminalpolitiken 5
Insatser mot våldet 6
Kriminalpolitisk framtids- och omvärldsanalys 10
Nationellt brottsförebyggande program 10
Lokala trygghetsplaner 11
Brottsförebyggande åtgärder för barn och ungdomar 12
Hemställan 16
Reservationer 18
1. Anslag till Bidrag till brottsförebyggande arbete (mom.
2, motiveringen) 18
2. BRÅ:s inriktning (mom. 3) 18
3. Anslag till Brottsförebyggande rådet (mom. 4) 19
4. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5,
motiveringen) 19
5. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5,
motiveringen) 20
6. Inriktningen av kriminalpolitiken (mom. 5) 21
7. Familjens brottsförebyggande betydelse (mom. 11) 22
8. Skolans brottsförebyggande betydelse (mom. 12) 22
9. Handlingsprogram i brottspreventivt syfte (mom.
14) 23
10. Utvärdering av brottsförebyggande projekt (mom.
15) 24
Särskilt yttrande 24
1. Nationellt brottsförebyggande program (mom. 9)24