Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i
proposition 1993/94:254 att riksdagen medger att angivna områden
i Haparanda kommun avsätts som Haparanda skärgårds nationalpark.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att ett område i Haparanda kommun
nära finska gränsen avsätts som Haparanda skärgårds
nationalpark. Området omfattar en areal om ca 6 000 ha, varav
ca 770 ha land.
Den föreslagna nationalparken utgör ett kärnområde i den i
många avseenden unika urbergsskärgården Haparanda skärgård.
Området har höga naturvärden i såväl land- som vattenmiljön och
är en stor sevärdhet.
Utskottet
Bakgrund
Som framgår av propositionen har riksdagen vid behandlingen av
regeringens proposition 1993/94:30 En strategi för biologisk
mångfald lagt fast en svensk strategi med grundläggande
principer för bevarande av biologisk mångfald och godtagbart
nyttjande av biologiska resurser. Strategin innebär att
miljömålen ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska
överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk
grund. En helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att
upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga
överlevnad. Riksdagen uttalade att bevarandet av den biologiska
mångfalden och fungerande livskraftiga system är en av de
viktigaste uppgifterna i det framtida miljöarbetet (bet.
1993/94:JoU9 s. 10, rskr. 1993/94:87).
Genom naturvårdslagen (1964:822) kan skyddet för särskilt
värdefulla naturområden säkerställas genom att de förklaras som
bl.a. nationalpark, naturreservat eller naturvårdsområde. I
syfte att bevara ett större sammanhängande område av viss
landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen
oförändrat skick kan mark som tillhör staten avsättas till
nationalpark.
Det finns 23 nationalparker i Sverige. De flesta av dem
inrättades i början av detta sekel. Sedan år 1962 har endast sju
nationalparker tillkommit. Under år 1993 tillkom Tyresta
nationalpark och riksdagen har tidigare i år medgett att vissa
områden i Vimmerby kommun avsätts för att utvidga Norra Kvills
nationalpark (prop. 1993/94:164, bet. 1993/94:JoU20, rskr.
1993/94:300).
Statens naturvårdsverk har utarbetat en nationalparksplan för
Sverige. Nationalparksplanen innebär ett förslag att utöka
antalet nationalparker i vårt land så att de representerar ett
urval av särskilt skyddsvärda områden.
Haparanda skärgårds nationalpark
I propositionen ges följande beskrivning av det berörda
naturområdet. Haparanda skärgård ligger i Haparanda kommun mot
gränsen till Finland i nordligaste delen av Bottenviken. Den
föreslagna nationalparken omfattar västra delen med de stora
öarna Sandskär och Seskar Furö samt ett antal mindre öar och
tillhörande vattenområden. Arealen är ca 6 000 ha, varav
ca 700 ha land. Staten äger de fastigheter som skall ingå i
nationalparken.
Haparanda skärgård är uppbyggd av kvartära avlagringar, dvs.
morän och isälvsmaterial, och har flack topografi. Den nuvarande
ögruppen är resultatet av landhöjnings- samt svallnings- och
omlagringsprocesser, vilka fortfarande pågår. Landhöjningen
uppgår till ca 85 cm per århundrade, vilket motsvarar de högsta
värdena i landet.
Sandskär omfattar drygt 400 ha och är den mest intressanta och
välkända ön i Norrbottens skärgård. Ön har en säregen form på
grund av en tre kilometer lång sandrevel som går i nordlig
riktning. Sand och sanddyner täcker i huvudsak även övriga delar
av ön. Dynfälten är mycket väl utformade och uppvisar olika
fenomen som är knutna till vindtransport av sand. Hit hör s.k.
stadionbildningar, dvs. stora avblåsta, plana ytor inne i
dynfälten samt olika typer av dyner. Vegetationen på dessa ytor
består av öppen hedmark, vilket är Sandskärs mest utbredda
vegetationstyp. Längs öns stränder och gamla strandlinjer finns
blockmarker, strandvallar och klapperfält. Sandskärs
skogsvegetation domineras av glesa, kortväxta men grova
tallskogar. I fuktiga partier finns lundartade björk- och
aspskogar. Särskilt aspbestånden har orörd, urskogsartad
karaktär. Stora ytor inne på ön är dock hedmark utan
trädvegetation och är endast bevuxna med spridda grupper av en.
Floran på Sandskär har speciella särdrag. Vanliga arter som
ljung, blåbär, lingon och mjölon dominerar, men dyn- och
strandvegetationen innehåller också en rad intressanta arter som
bottenhavsmalört, strandärt, havtorn, marviol, backglim och
finnskräppa. Ön är också av ornitologiskt intresse, framför allt
avseende rastande fåglar. Ringmärkning av flyttande fågel
bedrivs vid en fågelstation.
Seskar Furö är den andra större ön i den föreslagna
nationalparken. Den har i stort sett samma geomorfologiska
karaktär som Sandskär men har därutöver egna intressanta
särdrag. Vegetationen är tätare och mer högväxt. Torra tallhedar
dominerar men även lövbestånd förekommer. År 1982 drog en storm
fram över Bottenvikskusten varvid skog inom stora områden
fälldes, bl.a. på Seskar Furö. Den nedblåsta skogen på ön ligger
kvar orörd. Åtskilliga fällda träd har överlevt och skogen är nu
inne i en intressant utveckling.
Den marina miljön är representativ för Bottenviken. Området
kan betecknas som ett unikt havsområde av färskvattenkaraktär
med många brack- och färskvattenarter men med endast ett fåtal
rent marina växt- och djurarter. Salthalten är 1--2 promille,
men låga värden på omkring 0,25 promille har också mätts upp.
På öarna runt Sandskär förekommer vikare regelbundet och gråsäl
sällsynt.
Öarna i den föreslagna nationalparken har säregen och
intresseväckande natur. Särskilt Sandskär med dynfält,
sandstränder och öppna parkartade skogar har mycket attraktiv
karaktär från friluftslivssynpunkt. Öarna är också omtyckta mål
för det båtburna friluftslivet i Norrbottens skärgård. De
aktuella öarna är obetydligt påverkade av sentida exploatering
eller fritidsbebyggelse.
Förutom särpräglade naturförhållanden och goda badmöjligheter
lockar även den värdefulla kulturmiljön många besökare till
området. Området har en mycket stor mängd fornlämningar
förknippade med fiske och sälfångst från förhistorisk tid till
1900-talet. Här finns bl.a. lämningar efter tidiga
säsongbosättningar, s.k. tomtningar. Sandskärs kapell från
1760-talet och annan både äldre och yngre bebyggelse i
fiskelägen ger sammantaget ett kulturlandskap där man mycket
tydligt kan följa utvecklingen av skärgårdens utnyttjande över
en lång tid.
Bottenvikens rika fisktillgångar har gjort att framför allt
Sandskär har utnyttjats som bas för fiske sedan lång tid. Såväl
yrkesfiske som fritidsfiske har lång tradition i området. Fisket
berörs inte av nationalparksbildningen.
Syftet med nationalparken är att bevara ett unikt
skärgårdslandskap i väsentligen orört skick. I syftet bör ingå
att bevara områdets vegetation och djurliv i huvudsak i dess
naturliga tillstånd, att skydda områdets geologiska formationer
och pågående processer, att skydda den marina miljön från
föroreningar, att skydda områdets kulturhistoriska värden samt
att ge allmänheten möjlighet att uppleva områdets natur. För att
uppnå syftet bör ingen exploaterande verksamhet tillåtas. Inte
heller skadegörelse på mark och vegetation bör tillåtas. Vidare
bör störning av skyddsvärt djurliv samt utsläpp av
vattenföroreningar så långt möjligt förhindras. Sanering av
eventuella utsläpp bör vidtas på bästa möjliga sätt för miljön.
Befintlig bebyggelse och tomtmark bör vårdas. Information om
områdets natur- och kulturvärden samt bestämmelser bör utarbetas
och göras tillgänglig för allmänheten. Anordningar för
friluftslivet bör med anpassning till den känsliga naturmiljön
utvecklas i lämplig grad.
Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden och
tillstyrker att angivna områden i Haparanda kommun avsätts som
Haparanda skärgårds nationalpark.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen medger att de i propositionen angivna områdena i
Haparanda kommun avsätts som Haparanda skärgårds nationalpark.
Stockholm den 20 oktober 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Inge Carlsson
(s), Ivar Virgin (m), Kaj Larsson (s), Sinikka Bohlin (s),
Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp),
Ingemar Josefsson (s), Maggi Mikaelsson (v), Ann-Kristine
Johansson (s), Eva Björne (m), Lennart Brunander (c), Åsa
Stenberg (s), Berndt Ekholm (s) och Inger Segelström (s).