Utskottet behandlar här en proposition om godkännande av ett
nytt protokoll till 1979 års Genèvekonvention om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar. Det nya protokollet syftar
till ytterligare minskning av svavelutsläppen. Utskottet
tillstyrker propositionen.
I propositionen redovisas vidare regeringens bedömning
angående vissa miljöfrågor i övrigt, vilka innefattar bl.a.
åtgärder mot utsläpp från småskalig vedeldning, ammoniakavgången
från jordbruket och åtgärder för en slutlig avveckling av
ozonnedbrytande ämnen.
I betänkandet behandlas vidare 76 motionsyrkanden, varav en
stor del tar upp miljöfrågor som behandlats eller kommer att
behandlas ingående i andra sammanhang. Utskottet konstaterar
att många följdmotioner upprepar tidigare väckta yrkanden som
nyligen behandlats ingående av riksdagen eller där riksdagen
ännu ej hunnit fatta beslut. Utskottet avstyrker samtliga
motioner men understryker i flera fall det angelägna i ett
fortsatt aktivt arbete mot de miljöproblem som berörs i
propositionen och motionerna.
Till betänkandet har fogats 9 reservationer och ett särskilt
yttrande.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition
1994/95:119 att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års
konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar där
ytterligare minskning av svavelutsläppen behandlas.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner det nya
protokollet till 1979 års Genèvekonvention om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar rörande ytterligare
minskning av svavelutsläppen. Protokollet är en viktig
fortsättning på det internationella samarbetet för att begränsa
skador på miljö och hälsa av gränsöverskridande
luftföroreningar.
Regeringen redovisar också inriktningen av det fortsatta
arbetet mot försurningen samt åtgärder för att minska utsläppen
från småskalig eldning med fasta bränslen och för att minska
ammoniakavgången från jordbruket.
Vidare redovisar regeringen åtgärder för en slutlig avveckling
av ozonnedbrytande ämnen samt åtgärder för att begränsa
utsläppen av HFC-föreningar och andra närbesläktade
växthusgaser.
Motionerna
Motioner med anledning av propositionen
1994/95:Jo31 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om vedeldningens hälsorisker,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om installation av ackumulatorer,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att samtliga pannor och kaminer skall vara
miljögodkända,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om hälsoskyddsförordningen och kommunerna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om myndigheternas informationsansvar.
1994/95:Jo32 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om svenskt agerande internationellt för att
begränsa sjöfartens svavelutsläpp,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om det svenska nationella agerandet för att
minska svavelutsläppen från sjöfarten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om långsiktiga och tydliga regler för
vedpannor.
1994/95:Jo33 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom EU medverkar till att
stöd ges till Central- och Östeuropa så att dessa snabbt kan nå
etappmålet i det nya protokollet inom LRTAP,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en utredning i syfte att arbeta
fram förslag om vägavgifter som syftar till minskad biltrafik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommuners möjlighet att inrätta
miljözoner i känsliga tätortscentrum fr.o.m. den 1 januari 1996
vad avser tung trafik utvidgas till att omfatta också den lätta
biltrafiken,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om investeringsstöd till hushåll för
konvertering till typgodkänd panna med ackumulatortank,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att stöd bör kunna utgå till jordbruket
för åtgärder för att begränsa ammoniakavgång inom ramen för
miljöprogrammet för jordbruket,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kraftfullt begränsningsarbete av
växthusgaserna HFC, FC och svavelhexafluorid,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige internationellt och inte minst
i Världsbankens ozonfond agerar kraftfullt för att fondens medel
enbart satsas i helt ozonfri teknik samt i teknikprojekt utan
starka växthusgaser.
1994/95:Jo34 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ett samlat
handlingsprogram kring försurningsproblematiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att utsläppen av kväveoxider skall minska
till en nivå som naturen tål,
3. att riksdagen hos regeringen, i samarbete med våra
grannländer, begär en utredning av försurningssituationen och
åtgärdsbehovet i vår del av Europa,
4. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till
installation av katalysator för större fartygsmotorer,
5. att riksdagen beslutar om att kommuner skall införa
miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg,
6. att riksdagen begär att regeringen, tillsammans med andra
berörda länder kring Östersjön och Nordsjön, beslutar om en
sänkning av svavelhalten i sjöfartens bränslen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för
att regler skapas för att minska svavelhalten i olika fossila
bränslen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för
att skärpta normer för bilavgaser skall tas fram,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige i EU aktivt skall verka för
att ta fram ett program för att minska transportbehovet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att i den samlade redovisningen av
försurningsproblematiken en strategi skall ingå som visar hur
användningen av fossila bränslen skall minska till en nivå som
miljön tål,
11. att riksdagen beslutar att det vid nybyggnation skall vara
krav på installation av ackumulatortank för att få elda med
fasta bränslen,
12. att riksdagen beslutar om investeringsbidrag till
installation av ackumulatortank och till installation av
miljövänliga bränslepannor,
13. att riksdagen av regeringen begär ett genomförande av en
nationell kampanj om vedeldning,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljöstöden till och övriga regler
kring jordbruket utformas så att utsläppen av kväveföreningar
från jordbruket minskar,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ammoniakutsläppen från jordbruket
skall minska med 50 %,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att miljöstöden till jordbruket utformas
så att antalet djur inom jordbruket fördelas så att utsläppen av
försurande ämnen och näringsämnen minimeras,
17. att riksdagen hos regeringen begär att Jordbruksverket
m.fl. ges i uppdrag att utarbeta ett programförslag för att
utveckla en ekologisk odling baserad på skärpta krav för att
minimera utsläppen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige skall följa rekommendationerna
om en sänkning av svavelutsläppen med 83 % som framgår av
basscenariot (Scenario A5) från förhandlingarna om det nya
svavelprotokollet,
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
kväveoxidavgiften skall utvidgas till att även gälla
industriella processer.
1994/95:Jo35 av Monica Green och Karin Olsson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vedeldning.
1994/95:Jo36 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar anta målet att minska de svenska
kväveoxidutsläppen med 70 % till år 2005,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förberedelserna inför den första
granskningen av svavelprotokollet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om internationella överenskommelser för att
minska svavelhalten i fartygsbränslen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom EU bör verka för ett
direktiv som reglerar svavelhalten i bränslen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om överenskommelser om svavelhalten för
sjöfarten i Östersjön,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om differentierade hamnavgifter,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla pannor i tätort som är nyare än
15 år skall vara försedda med ackumulatortank år 2000,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att alla pannor nyare än 15 år utanför
tätorter skall vara försedda med ackumulatortank år 2005,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förändringar i hälsoskyddslagen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunernas rätt att förbjuda vedeldning
till förmån för biobränslebaserad fjärrvärme,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bygglovsplikt för ombyggnad av
vedanläggningar i detaljplanelagt område,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglering av tillkommande vedeldning i
detaljplaner och energiplaner,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot icke miljögodkända pannor inom
tätbebyggda områden,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om obligatorisk funktionskontroll för
vedeldade pannor,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ett större område skall omfattas av
kraven på snabb nedmyllning och spridningsteknik,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rådgivning och information i syfte att
minska ammoniakutsläppen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom EU bör arbeta för att EU
antar en ammoniakpolicy,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att HCFC inte skall tillåtas ersätta CFC,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en generell avveckling av alla
ozonnedbrytare till år 2000,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en miljöskatt på HCFC,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om uppslutningen kring 1992 års ändring av
Montrealprotokollet,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en skärpning av Montrealprotokollet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige inom EU skall verka för att EU
instiftar regleringar för ozonnedbrytare på minst samma nivå som
de svenska.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1994/95:Jo301 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att en
skogsskadekommission tillsätts i enlighet med vad som anförts i
motionen,
1994/95:Jo302 av Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om gränsöverskridande försurande nedfall,
1994/95:Jo645 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att åtgärder bör vidtas för att minska
utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider och kolväten så att
ozonbildningen vid markytan inte överstiger den nivå som naturen
tål,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förbud mot användning av HCFC,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
lövskogsinslaget inom försurningskänsliga delar av landet bör
öka i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ändrad markanvändning av jordbruksmark
och lövskogsdominerad mark till barrskogsdominerad mark förbjuds
inom försurningskänsliga områden.
1994/95:Jo647 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en intensifiering av Sveriges
ansträngningar för att på överstatlig nivå begränsa utsläppen av
svavel- och kväveoxider,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att speciella forskningsinsatser krävs för
att få klarhet i orsakerna till "blödande granar",
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om initiativ till en internationell
kartläggning av problemet "blödande granar",
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Skogsstyrelsen bör få i uppdrag att
organisera ett samarbete mellan regeringen, Skogsstyrelsen och
skogsnäringens intressenter i internationella skogsfrågor.
1994/95:Jo680 av Sonja Fransson m.fl. (s) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om Hallandssjukan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om försöksverksamheten med
skogsmarkskalkning,
1994/95:Jo687 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
den bör verka för en ytterligare skärpning av
Montrealprotokollet i enlighet med vad i motionen anförts,
25. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av CFC från
den 1 januari 1996,
26. att riksdagen beslutar förbjuda all användning av HCFC
från den 1 januari 2000,
1994/95:T605 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att bilaterala överenskommelser bör
träffas om högsta svavelhalt i bunkerolja för färjerederier med
trafik på svensk hamn.
1994/95:T617 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av samma miljöklassning av
fartygsbränslen som den som gäller för vägfordon, dvs.
miljöklasserna 1, 2 och 3.
1994/95:N435 av Ronny Korsberg och Roy Ottosson (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring i miljöskyddslagen att kommunerna kan utfärda generella
regler för vedeldning inom planlagt område.
Uppvaktning m.m.
Representanter för Svenska brandredskapsföreningen (Svebra)
har inför utskottet anfört synpunkter och lämnat information
rörande utbyte av halon i fasta brandsläckningsanläggningar.
En skrivelse har inkommit från Miljö- och hälsoskyddskontoret
i Partille.
Utskottet
Inriktning av arbetet mot försurningen
Propositionen
I propositionen anförs att försurning av mark och vatten är
ett av Sveriges allvarligaste och tydligaste miljöproblem.
Orsaken till detta är utsläpp av kväve- och svavelhaltiga
luftföroreningar. Mer än 90 % av svavelnedfallet och närmare
80 % av kvävenedfallet i Sverige kommer från andra länder. Om
inte ytterligare åtgärder vidtas för att minska belastningen
hotas den biologiska mångfalden och den svenska skogens
produktionsförmåga, vilket kan ge mycket allvarliga konsekvenser
för sysselsättning och samhällsekonomi.
Den totala belastningen av försurande nedfall i Sverige
överskrider fem till tio gånger kritisk belastning, dvs. den
nivå som naturen långsiktigt kan bära. I sydvästra Sverige
skulle nedfallet behöva minska med 75 % räknat från 1980 års
nivå.
Vid 1980-talets början var omkring 16 000 av Sveriges 85 000
sjöar så sura att känsliga arter hade minskat kraftigt i antal
eller helt försvunnit. I 7 000 av dessa sjöar liksom i ca
6 000 kilometer rinnande vatten har situationen förbättrats
under de senaste 15 åren genom kalkningsinsatser. Med kalkning
kan vattnets surhetsgrad minskas, men det går inte att helt
återställa vattnets ursprungliga biologi.
I de södra delarna av landet med stort försurningsnedfall
förekommer grundvatten med påtagligt höjda aluminiumhalter. Till
följd av att ledningar korroderar på grund av vattnets surhet är
kopparhalterna starkt förhöjda i dricksvattnet från många
enskilda brunnar. Koppar och aluminium i dricksvattnet innebär
direkta hälsorisker.
Försurningsskadorna på skogen börjar också bli allt tydligare.
I Skåne är 25 % och i Halland är 50 % av den äldre granen
skadad. När det gäller tall är motsvarande andelar 65 respektive
77 %. Skadorna leder till kraftigt försämrad skogstillväxt till
följd av minskad tillgång till viktiga näringsämnen för träden
och utlösning av giftiga ämnen.
Redan 1988 i samband med propositionen Miljöpolitiken inför
1990-talet (prop. 1987/88:85, bet. JoU23, rskr. 373) ställde sig
riksdagen bakom målsättningen att minska de svenska
svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat från 1980 års
nivå. Detta mål har redan uppnåtts. Om utbudet och priserna för
lågsvavliga oljor inte förändras kommer den nuvarande nivån på
svavelutsläppen med nuvarande styrmedel inte att överskridas
fram till år 2000. Om däremot priserna på lågsvavlig olja stiger
kan det bli aktuellt att höja svavelskatten för att stabilisera
svavelutsläppen på den nuvarande nivån.
Målet om att de svenska utsläppen av kväveoxider skall minska
med 30 % mellan år 1980 och 1995 behandlades i samband med
propositionen Miljöpolitiken inför 1990-talet (prop. 1987/88:85,
bet. JoU23, rskr. 373). Riksdagen ställde sig då bakom detta
mål. Samtidigt formulerades en ambition att studera vilka
tekniska åtgärder som behövs för att halvera kväveoxidutsläppen
mellan 1980 och 2000. Målet behandlades även i samband med
propositionen En god livsmiljö (prop. 1990/91:90, bet. JoU30,
rskr. 338). Regeringen ville vid detta tillfälle däremot avvakta
att fastställa halveringsmålet för år 2000 till dess målet om en
minskning med 30 % säkerställts. Riksdagen delade regeringens
bedömning.
Möjligheterna att kraftigt minska de svenska
kväveoxidutsläppen med nationella åtgärder har -- särskilt på
trafikområdet -- visat sig vara begränsade. Parallellt med ett
fortsatt aktivt nationellt arbete är det därför nödvändigt att
driva också genomförandefrågorna i internationella sammanhang.
En avgörande förutsättning för minskade kväveoxidutsläpp från
trafiken är bl.a. att nya avgasregler kan antas inom EU.
Naturvårdsverket har i uppdrag att utarbeta förslag till
åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen
till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a.
införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för
tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart.
Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996.
Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag
dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen dels till
ytterligare åtgärder.
En viktig del av det internationella arbetet på
försurningsområdet bedrivs inom Genèvekonventionen om långväga
gränsöverskridande luftföroreningar (LRTAP) som funktionellt är
knuten till ECE i Genève. Arbetet inom LRTAP har framför allt
fått en stor betydelse för att sprida kunskaperna om
luftföroreningarnas ursprung, spridningsmönster och om
åtgärdsmöjligheter. Härigenom har också nya förutsättningar
skapats för en ny generation av internationella miljöavtal som
är effektiva både ur miljö- och kostnadssynpunkt.
Efter slutförandet av förhandlingarna om ett nytt
svavelprotokoll har nu ett brett upplagt arbete påbörjats inom
LRTAP för att utarbeta en strategi för utformningen av kommande
internationella instrument för att minska utsläppen av
kväveoxider och eventuellt också ammoniak. En central
frågeställning är om ett nytt avtal skall relateras till en
enskild miljöeffekt, exempelvis försurning, eller om avtalet
skall avse flera effekter, såväl försurning som eutrofiering och
kväveoxidernas betydelse för uppkomsten av marknära ozon. I det
förberedande arbetet kommer ytterligare underlag att tas fram om
den förväntade utsläppsutvecklingen, de atmosfäriska processer
som påverkar spridning av kväveoxider, befintliga teknologier
för att begränsa utsläppen liksom åtgärdskostnader. En annan
fråga som kommer att studeras är hur de åtgärder som kommer att
vidtas på klimatområdet påverkar utvecklingen av
kväveoxidutsläppen. Slutligen kommer också analyser att
genomföras om effekterna av beslutade och förväntade åtgärder
inom transportsektorn. Arbetet med att utforma en strategi för
förhandlingsarbetet beräknas fortgå under hela år 1995.
Sverige kommer i det fortsatta arbetet att lägga särskild vikt
vid försurningseffekterna. Det är troligt att länderna i
Centraleuropa kommer att prioritera åtgärder för att komma till
rätta med oxidantproblemen. Ett framtida nytt protokoll som kan
bidra till förbättringar på båda dessa områden har stora
möjligheter att få gehör i en större krets av länder.
Sveriges medlemskap i EU innebär nu att vi kan påverka
unionens politik på försurningsområdet med större kraft.
Försurningsfrågan är ett av de prioriterade områdena i
regeringens EU-politik på miljöområdet.
Redan i samband med miljöministrarnas första möte i
ministerrådet sedan EU-inträdet aktualiserade Sverige
försurningsfrågorna genom att begära en redovisning från
kommissionen angående planerade direktiv på området och genom
att föreslå att en sammanhållen försurningsstrategi utformas för
unionen. Sverige verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet
om stora förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga
för att minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige
tänker spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i
bränslen och direktiven om bilavgaskrav.
Det svenska initiativet kommer redan under hösten 1995 att
resultera i förslag från kommissionen angående en sådan
strategi. Sverige anser exempelvis att de erfarenheter som
vunnits inom LRTAP-arbetet också bör tas till vara inom unionen
t.ex. när det gäller att utforma kostnadseffektiva
åtgärdsstrategier. En viktig del av det grundläggande arbete som
behöver göras är att bedöma de samlade effekterna på
försurningssituationen av befintliga och planerade åtgärder inom
gemenskapen. Vidare krävs en bedömning vilka kompletterande
åtgärder som kan krävas för att få ned depositionen av
försurande ämnen till nivåer som ligger under kritisk belastning
samt en lämplig avvägning mellan åtgärder som bör ankomma på
medlemsländerna själva och de som bör beslutas på
gemenskapsnivå. Regeringen har nyligen i skrivelse till
riksdagen (1994/95:167) närmare redogjort för det svenska
arbetet med försurningsfrågorna inom EU.
Protokollets huvudsakliga innehåll
Propositionen
Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen består
av en inledning och 17 artiklar samt 5 bilagor.
I inledningen anges bl.a. att parterna är fast beslutna att
vidta förebyggande åtgärder för att förhindra eller minimera
utsläpp av luftföroreningar och att dessa åtgärder skall vara
kostnadseffektiva. Dessutom anser parterna att de dominerande
källorna till luftföroreningar som bidrar till försurningen är
förbränning av fossila bränslen inom bl.a. energi- och
trafiksektorn.
Parternas grundläggande skyldigheter framgår av artikel 2. Där
åtar sig parterna att begränsa och minska sina svavelutsläpp för
att säkerställa att depositioner av oxiderade svavelföreningar
inte långsiktigt överskrider de kritiska belastningsgränser som
anges i bilaga I till protokollet (artikel 2, punkt 1).
För att uppnå detta har parterna som första steg kommit
överens om en tidsplan för minskning av sina respektive årliga
svavelutsläpp (artikel 2, punkt 2). Tidsplanen och de nivåer som
skall uppnås anges i bilaga II till protokollet. Sverige åtar
sig att reducera svavelutsläppen med 80 % till år 2000 räknat
från 1980.
Vidare skall parterna minska svavelutsläppen genom att
tillämpa de mest effektiva och bäst lämpade metoderna vilka
bland annat inkluderar energieffektivisering och användandet av
förnybar energi (artikel 2, punkt 4). Bilaga IV fungerar som ett
hjälpmedel vid framtagningen av olika alternativ för sådana
effektiva metoder.
Parterna skall också tillämpa gränsvärden för utsläppen från
alla nya större stationära förbränningsanläggningar. Senast den
1 juli 2004 skall även vissa befintliga anläggningar omfattas av
gränsvärdena. Senast två år efter protokollets ikraftträdande
skall parterna tillämpa nationella regler för svavelinnehållet i
tunnolja (artikel 2, punkt 5). Gränsvärdena för utsläpp och
svavelhalt i bränslen anges i bilaga V. Parterna uppmuntras
också att använda ekonomiska instrument för att minska
svavelutsläppen (artikel 2, punkt 6).
Efter beslut av verkställande organet kan det öppnas möjlighet
för två eller flera parter att gemensamt fullgöra de
skyldigheter som anges i bilaga II, vilket innebär att länder
kan samarbeta för att minska totalutsläppen (artikel 2, punkt
7).
Teknikutbyte mellan parterna skall underlättas genom
kommersiellt utbyte, information och tekniskt bistånd. Det kan
ske genom att underlätta kontakter och samarbete mellan
organisationer och personer som kan bidra med teknik, tjänster,
utrustning och finansiering (artikel 3).
För att uppfylla protokollets åtaganden skall varje part anta
en nationell strategi och vidta nationella åtgärder för att
begränsa och minska sina svavelutsläpp. Dessutom skall parterna
samla in och kontinuerligt uppdatera information om nivåerna för
svavelutsläppen, deposition av försurande ämnen och effekterna
av dessa depositioner (artikel 4). Uppgifter om genomförandet av
den nationella strategin och nivåerna för svavelutsläppen skall
sedan rapporteras till det verkställande organet och EMEP.
Parterna skall också fortlöpande se till att information tas
fram om beräknade och internationellt optimerade fördelningar av
utsläppsminskningar i syfte att närma sig de kritiska
belastningsgränsvärdena (artikel 5).
Vid verkställande organets möten skall parterna granska den
information som lämnats och undersöka om skyldigheterna som
protokollet föreskriver följs och är tillräckliga för att
uppfylla målsättningarna. De parter, vilkas åtaganden om
utsläppsminskningar enligt bilaga II, inte medför minst 60
procents minskning mellan depositioner av svavel år 1990 och
kritiska belastningsgränser inom EMEP:s geografiska räckvidd,
skall allvarligt överväga att ta på sig ändrade skyldigheter. En
första sådan granskning skall vara slutförd 1997 (artikel 8).
En speciell genomförandekommitté upprättas för att granska
efterlevnaden av protokollets åtaganden (artikel 7).
Tvister mellan parter skall biläggas genom förhandlingar efter
eget gottfinnande (artikel 9). Beslut om ändringar i protokollet
och dess bilagor skall fattas enhälligt (artikel 11).
Protokollet innehåller i övrigt sedvanliga bestämmelser om
undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m.m. (artiklarna
12--17). Protokollet träder i kraft 90 dagar efter det att minst
sexton länder ratificerat protokollet.
Godkännande av protokollet om ytterligare minskning av
svavelutsläppen
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner protokollet till
1979 års konvention om långväga gränsöverskridande
luftföroreningar där ytterligare minskning av svavelutsläppen
behandlas. I propositionen anförs att Sverige är ett av de
länder som är hårdast drabbat av försurningsskador. Det beror
dels på Sveriges geografiskt utsatta position med luftflöden som
för med sig försurande föroreningar från andra länder, dels på
att marken i Sverige har en låg förmåga att klara nedfall av
försurande ämnen. Ekosystemens kritiska belastningsgränser är
jämförelsevis låga. Genom att mer än 90 % av svavelutsläppen
som faller ned i Sverige har sitt ursprung i andra länder, är
det ytterst betydelsefullt att internationella åtgärder vidtas
för att begränsa och minska utsläppen. Sverige har spelat en
aktiv och pådrivande roll för att sådana åtgärder skall komma
till stånd. Protokollet ställer även krav på Sverige som kommer
andra länders miljö till godo.
De protokoll som Sverige tidigare har ratificerat inom ramen
för konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
har haft betydelse för att minska utsläppen av försurande ämnen,
men effekterna av dessa är inte tillräckliga för att på lång
sikt hålla försurningen under de kritiska belastningsgränserna.
Protokollet om ytterligare minskning av svavelutsläppen är
därför en viktig fortsättning inom det internationella
samarbetet för att begränsa skador på miljö, hälsa och byggnader
av gränsöverskridande luftföroreningar. Det är angeläget att
Sverige snarast ratificerar protokollet.
Protokollets artiklar medför inte några problem när det gäller
förhållandet till svensk rätt. Sverige har redan i dag i stort
sett uppfyllt protokollets reduktionsmål och någon situation där
Sverige skulle få svårigheter att uppfylla sina åtaganden enligt
protokollet kan för närvarande inte förutses. De insatser i form
av utbyte av teknik som förutsätts i protokollet bör kunna
utföras inom ramen för den verksamhet som redan bedrivs på detta
område av berörda myndigheter och organisationer och med
anlitande av de anslag som står till förfogande.
Motionerna
Flera följdmotioner tar upp problemen med försurningen och
behovet av både nationella och internationella åtgärder på olika
insatsområden. I motion Jo32 (c) understryks behovet av ett
svenskt agerande både inom och utom landet för att minska
sjöfartens svavelutsläpp (yrkandena 1 och 2). Enligt motion Jo33
(kds) bör regeringen verka inom EU för stöd till Central- och
Östeuropa så att de berörda länderna uppnår etappmålet och kan
gå vidare i ytterligare utsläppsminskningar. En utredning
förordas i syfte att utarbeta förslag om vägavgifter för att
minska biltrafiken och utsläppen från denna. Möjligheten att
inrätta miljözoner i känsliga tätortscentra bör gälla även lätt
biltrafik (yrkandena 1--3). I motion Jo34 (v) påpekas att
propositionen saknar en samlad strategi för att motverka
försurningsproblemen. Följande yrkanden framställs: 1. att
regeringen får i uppdrag att återkomma med ett samlat
handlingsprogram kring försurningsproblematiken, 2. att
utsläppen av kväveoxider skall minska till en nivå som naturen
tål, 3. att regeringen får i uppdrag att i samarbete med våra
grannländer utreda försurningssitutationen och åtgärdsbehovet i
vår del av Europa, 4. att riksdagen beslutar om
investeringsbidrag till installation av katalysatorer för större
fartygsmotorer, 5. att kommuner skall införa
miljödifferentierade hamnavgifter för större fartyg, 6. att
regeringen får i uppdrag att tillsammans med andra berörda
länder kring Östersjön och Nordsjön besluta om sänkt svavelhalt
i sjöfartens bränslen, 7. att Sverige i EU aktivt verkar för
minskad svavelhalt i fossila bränslen, 8. att Sverige i EU
aktivt verkar för skärpta normer för bilavgaser, 9. att Sverige
i EU aktivt verkar för ett program för att minska
transportbehovet, 10. att den samlade redovisningen av
försurningsproblematiken skall innehålla en strategi för minskad
användning av fossila bränslen till en nivå som miljön tål, 18.
att Sverige följer rekommendationerna om en sänkning av
svavelutsläppen med 83 %.
I motion Jo36 (mp) framställs följande yrkanden: 1. att
riksdagen beslutar som målsättning att de svenska
kväveoxidutsläppen minskar med 70 % till år 2005, 2. att
förberedelserna inför den första granskningen av
svavelprotokollet börjar redan nu, 3. att Sverige verkar för
internationella överenskommelser för att minska svavelhalten i
fartygsbränslen, 4. att Sverige inom EU verkar för ett direktiv
som reglerar svavelhalten i bränslen, 5. att Sverige ingår
överenskommelser med Östersjöländerna om begränsning av
svavelhalten för sjöfarten på Östersjön, 6. att differentierade
hamnavgifter baserade på fartygens utsläpp av svaveldioxid och
kväveoxidutsläpp införs. I motion T617 (mp) yrkande 5 förordas
miljöklassning av fartygsbränslen efter förebild i vad som
gäller för vägfordon.
I motion T605 (m) yrkande 12 förordas bilaterala
överenskommelser om högsta svavelhalt i bunkerolja för
färjerederier med trafik på svensk hamn.
Några motioner från allmänna motionstiden 1995 tar upp
problemen med försurningsskadorna främst från skoglig synpunkt.
Enligt motion Jo301 (s) yrkande 1 bör en skogsskadekommission
tillsättas. I motion Jo302 (s) yrkande 1 förordas ett ökat
internationellt arbete för att begränsa gränsöverskridande
försurande nedfall. Liknande synpunkter anförs i s-motionen
Jo647 i fråga om svavel- och kväveutsläpp. Speciella
forskningsinsatser kring s.k. blödande granar krävs, och en
internationell kartläggning av problemen förordas.
Skogsstyrelsen bör organisera ett systematiskt samarbete i
frågan (yrkandena 1--4). Också i motion Jo680 (s) tas problemen
med blödande granar (Hallandssjukan) upp. Det är enligt motionen
bråttom med att öka kunskaperna kring problemen och upprätta ett
åtgärdsprogram. Försöksverksamheten med skogskalkning bör
utvidgas (yrkandena 2 och 3).
Även i motion Jo645 (mp) understryks behovet av ökat
internationellt arbete för att minska utsläppen av svavel, kväve
och kolväten m.m. Lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga
områden, med 30 % som riktpunkt. I försurningskänsliga områden
bör ändrad markanvändning från lövskog till barrskog förbjudas
(yrkandena 1, 3 och 4).
Utskottets överväganden
Inledning
Utskottet erinrar om att propositionen innehåller endast en
hemställanspunkt som kräver riksdagens medverkan, nämligen att
riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention om
långväga gränsöverskridande luftföroreningar med ytterligare
minskning av svavelutsläppen. Detta förslag från regeringen
omfattas ej av någon motion. Utskottet tillstyrker förslaget.
De miljöfrågor av olika slag som i övrigt tas upp i motionerna
har till stor del behandlats eller kommer att behandlas
utförligt i andra sammanhang där beredningsunderlaget är mer
fullständigt. Det gäller framför allt vägtrafikens och
sjöfartens miljöeffekter, det svenska miljöarbetet i EU och
miljösamarbetet med Central- och Östeuropa m.m. Detta framgår
närmare av utskottets överväganden i det följande. Flera av
följdmotionerna utgör upprepningar av tidigare framförda och
ännu icke slutbehandlade motionsyrkanden. I några fall pågår
beredning i jordbruksutskottet och i andra utskott; i andra fall
har riksdagen nyligen behandlat frågan tämligen utförligt eller
förväntas fatta beslut inom kort. Vissa frågor om luftvård m.m.
kommer enligt utskottets långtidsplanering att behandlas närmare
under hösten 1995. Utskottet erinrar om att Riksdagsutredningen
i sina överväganden om riksdagsarbetet avrådde från täta
upprepningar av motioner (se 1993/94:KU18).
Det bör vidare understrykas att en noggrann arbetsplanering
är en viktig förutsättning för att ett utskott med hög
arbetsbelastning skall kunna fullgöra sin beredningsskyldighet
på ett tillfredsställande sätt. De nya riktlinjerna för
utskottens och riksdagens verksamhet innebär bl.a. att en viss
fråga skall kunna behandlas mer utförligt en gång per valperiod.
Vad särskilt gäller miljöfrågorna vill utskottet framhålla att
en rationell och samtidigt omsorgsfull beredning av dessa
viktiga frågor kräver att utskottets insatser planeras noga inom
den tidsram som valperioden innefattar. Ständigt återkommande
upprepningar av en viss fråga under en begränsad tidsperiod är
enligt utskottets mening inte förenliga med de principer för
utskottsarbetet som här redovisats.
Försurningen och skogsskadorna
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla
några motioner från allmänna motionstiden om försurningen och
skogsskadorna m.m. Utskottet delar motionärernas bedömning så
till vida att försurningen och dess effekter på skogen är ett
allvarligt problem både från miljösynpunkt och
produktionssynpunkt och med hänsyn till den biologiska
mångfalden. Detta överensstämmer även med regeringens bedömning.
Skogsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett skogsskadornas
omfattning och orsaker. Uppdraget har redovisats i rapporten
Skogsskador i Sverige, nuläge och förslag till åtgärder.
Rapporten har remissbehandlats och bereds i regeringskansliet.
En forskargrupp från Sveriges lantbruksuniversitet har också
undersökt problemen med bl.a. blödande granar. Även
Skogssvårdsstyrelsen i Hallands län har genomfört omfattande
undersökningar. Skogsstyrelsen har ägnat stor uppmärksamhet åt
denna fråga och överväger för närvarande hur arbetet skall
drivas vidare. Utskottet anordnar inom kort en utfrågning med
Skogsstyrelsen angående olika skogsfrågor och får då tillfälle
att inhämta ytterligare information om bl.a. skogsskadorna.
Utskottet förutsätter att berörda myndigheter och olika
forskningsorgan även i fortsättningen bedriver en aktiv
verksamhet för att öka kunskaperna om skogsskadorna och för att
motverka de miljöproblem som sammanhänger med utsläppen av
svaveldioxid m.m. I övrigt konstaterar utskottet att
motionärernas synpunkter angående det internationella samarbetet
ligger väl i linje med den nu aktuella propositionen. Med det
anförda är främst motionerna Jo301 yrkande 1, Jo302 yrkande 1,
Jo645 yrkande 1, Jo647 samt Jo680 yrkandena 2 och 3
tillgodosedda och bör för närvarande lämnas utan vidare åtgärd.
I anslutning till yrkandena 3 och 4 i motion Jo645 vill
utskottet framhålla att ett generellt förbud mot plantering av
barrskog på lövskogsmark inte kan beslutas utan att riksdagen
samtidigt tar upp frågan om intrång i pågående markanvändning
och ersättning för sådana ingrepp. Dessa frågor kräver
lagreglering. Rätten till ersättning är numera reglerad bl.a. i
2 kap. 18 § regeringsformen. När det gäller den del av lövskogen
som definieras som ädellövskog har emellertid riksdagen i
skogsvårdslagen förbjudit åtgärder i ett ädellövskogsbestånd som
innebär att beståndet upphör att vara ädellövskog. För
ersättning för sådana restriktioner finns särskilda medel
avsatta. Utskottet kan ansluta sig till motionärernas bedömning
att lövskogsinslaget bör öka i försurningskänsliga områden men
anser det ej meningsfullt med ett riksdagsuttalande härom, om
inte samtidigt frågan om styrmedel diskuteras. Utskottet
avstyrker motionen i denna del.
Frågor i övrigt om försurning m.m.
Som utskottet anfört ovan har bl.a. frågor om
transportsektorns miljöpåverkan och det svenska miljöarbetet
inom EU behandlats ingående i andra sammanhang. I skrivelse
1994/95:167 redovisar regeringen utförligt sina överväganden om
vissa prioriterade sakområden i samband med miljöarbetet inom
EU. Till de prioriterade områdena hör kampen mot försurning och
klimatförändringar. Under rubriken Transporter redovisas det
arbete som pågår för att skärpa kraven på fordon och bränslen,
avgasutsläppen från olika fordonstyper, tillverkaransvaret,
miljöklassystemen, fartygstrafiken och kraven på svavelhalt i
olja, krav på förändringar av transportsystemet, uthållig
utveckling i städerna m.m. Utskottet behandlar denna skrivelse
jämte motioner i betänkandet 1994/95:JoU23. Frågorna berörs även
-- om än något mer översiktligt -- i skrivelse 1994/95:120 om
Miljön -- vårt gemensamma ansvar och utskottets betänkande
1994/95:Jo16. Frågor om miljösamarbetet med Central- och
Östeuropa, som berörs i motion Jo33, har nyligen behandlats i
utrikesutskottets betänkande 1994/95:UU16. Vidare bör nämnas att
riksdagen nyligen behandlat ett betänkande från trafikutskottet
där riksdagen godkänt av regeringen föreslagna riktlinjer för
sjöfartens säkerhetsfrågor och miljöfrågor (1994/95:TU18). I
detta sammanhang behandlades bl.a. frågor om svavelhalten i olja
inom sjöfarten, katalysatorer på fartyg m.m. En bärande princip
i det av riksdagen godkända förslaget är att arbetet med en
minskning av sjöfartens negativa miljöpåverkan även
fortsättningsvis måste ha hög prioritet i verksamheten. I
princip likartade krav bör på sikt gälla för sjö- och
lufttransporter som för landbaserade källor vad beträffar buller
samt utsläpp till luft och vatten. I betänkandet från
trafikutskottet redovisas också att regeringen tillsatt en
arbetsgrupp med uppgift att söka utarbeta förslag till
bilaterala överenskommelser om minskning av sjöfartens svavel-
och kväveoxidutsläpp. Kontakter har tagits med Tyskland,
Danmark, Finland och Norge (bet. s. 26).
En samlad redovisning av försurningsproblematiken lämnades i
proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö. Därefter har
uppföljande redovisningar lämnats bl.a. i Naturvårdsverkets
aktionsprogram Miljö93. I skrivelse 1994/95:120 finns
redovisningar av hur miljömålen uppfylls; här finns bl.a.
uppgifter om försurningsrelaterade mål, avseende utsläpp av
svaveloxider och kväveoxider. I skrivelse 1994/95:167 redovisas
hur arbetet mot försurningen skall drivas främst inom EU. I den
nu behandlade propositionen, 1994/95:119, finns ett inledande
avsnitt om inriktningen av arbetet mot försurningen som också
ger en utförlig bild av det nationella och internationella
arbetet och hur regeringen ämnar gå vidare. Det framgår att
regeringen begärt en redovisning från kommissionen angående
planerade direktiv på området och genom att föreslå att en
sammanhållen försurningsstrategi utformas för unionen. Sverige
verkar för att skärpa kraven i bl.a. direktivet om stora
förbränningsanläggningar. Andra direktiv som är viktiga för att
minska utsläppen av försurande ämnen och där Sverige tänker
spela en pådrivande roll är direktivet om svavelhalt i bränslen
och direktiven om bilavgaskrav.
När det gäller kväveutsläppen delar utskottet uppfattningen i
motionerna Jo34 och Jo36 så till vida att den målsättning som
riksdagen ställt sig bakom inte kommer att uppfyllas (se bl.a.
skr. 1994/95:120 s. 7). Av den nu aktuella propositionen framgår
att Naturvårdsverket fått i uppdrag att utarbeta förslag till
åtgärder för en 50-procentig reduktion av kväveoxidutsläppen
till år 2005. För att möjliggöra en sådan minskning utreds bl.a.
införande av avgaskrav för arbetsmaskiner, skärpta avgaskrav för
tunga fordon liksom åtgärder inom luft- och sjöfart.
Naturvårdsverkets rapport kommer att föreligga i januari 1996.
Regeringen avser därefter att till riksdagen redovisa förslag
dels till ett nytt mål för kväveoxidutsläppen, dels till
ytterligare åtgärder. Utskottet får således anledning att
återkomma till dessa frågor när ett mer fullständigt
beredningsunderlag föreligger. Med det anförda avstyrks
motionerna Jo34 yrkande 2 och Jo36 yrkande 1.
Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att motionerna
visserligen tar upp många viktiga miljöfrågor men att de i stora
delar är tillgodosedda dels med vad utskottet anfört ovan, dels
genom de förslag och åtgärder som aktualiserats i andra
sammanhang och i andra regeringsförslag än det som utskottet nu
har att bereda. Huvuddelen av motionsyrkandena berör frågor där
ett mer omfattande beredningsunderlag finns tillgängligt i andra
regeringsförslag och betänkanden. Utskottet har inte funnit
anledning att nu, i anslutning till en proposition som berör
endast en mycket begränsad del av miljöarbetet, gå närmare in på
de flertaliga förslag som väckts i motionerna.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna T605 yrkande
12, T617 yrkande 5, Jo32 yrkandena 1 och 2, Jo33 yrkandena 1--3,
Jo34 yrkandena 4--9 och Jo36 yrkandena 3--6.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om redovisningar av
försurningsproblematiken avstyrks även motion Jo34 yrkandena 1,
3 och 10.
Av propositionen framgår att en speciell genomförandekommitté
skall upprättas för att granska efterlevnaden av protokollets
åtaganden. Enligt yrkande 2 i motion Jo36 bör riksdagen göra ett
särskilt uttalande att förberedelserna för den första
granskningen av svavelprotokollet bör påbörjas redan nu.
Utskottet ifrågasätter för sin del det meningsfulla i att
påbörja en verksamhet innan de grundläggande förutsättningarna
för denna verksamhet föreligger. I detta fall består
grundförutsättningarna främst i att de berörda staterna
ratificerar protokollet och att detta träder i kraft. Frågan
huruvida förberedelserna till granskningen skall påbörjas nu
eller något senare utgör för övrigt enligt utskottets mening en
utpräglad detaljfråga bland många andra i det interna
planeringsarbete som regeringen på eget ansvar måste få utforma.
Utskottet avstyrker yrkande 2 i motion Jo36.
I anslutning till motion Jo34 yrkande 18 bör tilläggas att
regeringen av i huvudsak beräkningstekniska skäl valt
procentsatsen 80 som mål för begränsningen av svavelutsläppen.
Enligt uppgift har nämligen de olika beräkningsmodeller som
använts gett olika resultat, varierande mellan ca 81 och 87 %.
Att bestämma målsättningen till 83 % skulle därför enligt
utskottets mening ge en vilseledande föreställning av att man
med absolut exakthet kan fastställa dessa siffror. Motionen
avstyrks således även i denna del.
Utvidgning av systemet för kväveoxidavgift
Propositionen
Regeringen redovisar i detta avsnitt som sin bedömning att
systemet för kväveoxidavgifter inte bör utvidgas till att även
omfatta vissa industriella förbränningsprocesser. Skälen till
detta ställningstagande redovisas utförligt på s. 12.
Motionen
I motion Jo34 (v) anförs att motionärerna inte delar
regeringens uppfattning att kväveoxidavgiften inte kan utvidgas
till industriella processer. Regeringens motivering saknar
vetenskaplig grund. Regeringen bör återkomma med förslag till
utvidgning (yrkande 19).
Utskottets överväganden
I propositionen anförs bl.a. att det nuvarande avgiftssystemet
för miljöavgift på kväveoxider vid energiproduktion varit
framgångsrikt och lett till avsevärda utsläppsminskningar.
Systemet har nyligen breddats till att även omfatta
produktionsenheter med en uppmätt nyttiggjord energiproduktion
av minst 25 GWh (1993/94:JoU32).
När det gäller frågan om en utvidgning av systemet till att
även omfatta vissa industriella förbränningsprocesser har
regeringen utförligt redovisat de tekniska och vetenskapliga
skäl som talar mot en sådan utvidgning (prop. s. 12).
I motion Jo34 finns ingen annan motivering än att motionärerna
inte delar regeringens bedömning och att regeringens motivering
saknar vetenskaplig grund. Blotta påståendet att motiveringen
saknar vetenskaplig grund är givetvis inte tillräckligt för att
riksdagen skulle underkänna regeringens utförligt redovisade
bedömning. Motionen avstyrks såvitt avser yrkande 19.
Åtgärder mot utsläpp från småskalig eldning med fasta bränslen
Propositionen
Föreskrifter om småskalig eldning med fasta bränslen
De nuvarande utsläppen av kolväten från den småskaliga
eldningen med fasta bränslen, särskilt vedeldning, är stora i
förhållande till deras andel av den totala bränsleanvändningen.
Förutsatt att eldningen sker på ett sätt som minimerar utsläppen
kan emellertid småskalig eldning av ved och andra biobränslen
bidra till att uppfylla målen för den svenska miljö- och
klimatpolitiken.
Utsläppen från småskalig eldning drabbar framför allt
astmatiker och människor som lider av luftrörs- och
andningsbesvär. En del av de aktuella ämnena är
cancerframkallande. Det gäller framför alla de polyaromatiska
kolvätena (PAH). Dessa kolväten innebär en hälsorisk när de
andas in av människor i tätortsluften. PAH deponeras dessutom på
åkermark och tillförs människor via födan.
En rad åtgärder har hittills vidtagits för att minska
utsläppen av dessa ämnen från industrianläggningar och fordon
samt i samband med lagring och distribution av bensin. Enligt
regeringens bedömning är det därför också angeläget att vidta
kostnadseffektiva åtgärder för att minska de förhållandevis
stora utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen.
Större delen av de nu aktuella utsläppen uppkommer som ett
resultat av ofullständig förbränning i direkteldade vedpannor
och s.k. kombipannor. Även miljögodkända pannor ger ofta upphov
till pyreldning om de används för direkteldning. Det finns
olika möjligheter att förbättra förbränningen så att utsläppen
minskar. Installation av ackumulatortank tillsammans med lämplig
eldningsteknik leder till att utsläppen kan minskas med
60--90 % beroende på pannans konstruktion och ålder.
Den fortsatta omställningen av energisystemet kan komma att
göra det attraktivt att t.ex. öka vedanvändningen i befintliga
pannor. En sådan utveckling ger med oförändrad eldningsteknik
ökade utsläpp. Det är regeringens bedömning att småskalig
eldning med fasta bränslen bör kunna spela en viktig roll i det
framtida energisystemet, men att detta bl.a. förutsätter att
åtgärder vidtas för att kraftigt minska pyreldningen.
Bara en mindre del av pannbeståndet är försett med
ackumulatortank. Detta gäller även flertalet miljögodkända
pannor. Det finns i dagens regelverk inget krav på att eldstäder
skall vara försedda med sådan utrustning så att pyreldning
undviks. Regeringen överväger för närvarande möjligheten att
införa någon form av investeringsbidrag för installation av
ackumulatortank.
I många kommuner finns i dag stora problem med
luftföroreningar från småskalig eldning. Omfattningen av
eldningen, bebyggelsens täthet och lokalklimatet varierar
kraftigt från kommun till kommun och även inom kommunerna. De
enskilda kommunerna kan av dessa skäl bäst bedöma behovet av
åtgärder för att lokalt begränsa föroreningarna från de
befintliga installationerna. Regeringen avser därför att ändra
hälsoskyddsförordningen så att kommunerna får möjlighet att
meddela föreskrifter beträffande småskalig eldning med fasta
bränslen inom områden av kommun. Kommunerna bör beträffande
direkteldade pannor, varav det stora flertalet är kombipannor,
kunna föreskriva att annan uppvärmningsform skall användas inom
vissa belastade områden och under vissa tider. Föreskrifterna
bör även kunna avse eldningsmetoder, bränslekvalitet och
särskilda skötselanvisningar. Hälsoskyddslagen ger dessutom
kommunen möjlighet att vidta åtgärder i varje enskilt fall.
De föreskrifter som kommunerna ges rätt att meddela med stöd
av hälsoskyddsförordningen bör vara tillfälliga och avse
begränsade områden, främst där effekterna är påtagliga. Det kan
exempelvis gälla dalgångar och områden med stora höjdskillnader
mellan husen. Åtgärder i områden med daghem, servicehus, sjukhem
och liknande bör prioriteras så att de mest känsliga grupperna
inte exponeras för höga föroreningshalter. Ytterligare kriterier
kan vara vedeldningens omfattning, bebyggelsens täthet och
förekomst av andra betydande källor till luftföroreningar.
De föreskrifter som kommunerna beslutar bör tillkännages i god
tid, och de berörda områdena skall vara väl definierade.
Föreskrifterna bör vara så utformade att de medger undantag från
restriktionerna i samband med strömavbrott och andra
krissituationer.
Regeringen anser samtidigt att övervägande skäl talar emot att
kommunerna skulle få möjlighet att utfärda generella förbud mot
småskalig eldning med fasta bränslen i befintliga anläggningar.
En möjlighet till förbud mot eldning i anläggningar som
uppfyller kraven för miljögodkännande skulle innebära ett
ingrepp mot den enskilde som inte står i proportion till den
utsläppsminskning som skulle bli följden. Från
rättssäkerhetssynpunkt är det inte rimligt att den som
investerat i en miljögodkänd anläggning inte skall ha möjlighet
att använda den.
Utsläpp från s.k. trivseleldning kan ibland ge upphov till
problem för berörda grannar. Eldning i sådana eldstäder är
vanligen sporadiskt förekommande och utgör då inte något
påtagligt problem. I fall av mera svårartade störningar, t.ex.
till följd av uppenbart olämplig eldningsteknik eller felaktigt
bränsle, kan kommunen som hittills enligt hälsoskyddslagen
meddela förbud i det enskilda fallet.
Det är viktigt att eventuella begränsningar av
trivseleldningen inte ges en sådan utformning att kommunen
direkt förhindrar att tekniskt och miljömässigt avancerade
anläggningar används som uppvärmningskälla. Exempel på sådana
kan vara moderna kaminer för pelletseldning som är så utformade
att de också kan användas för trivseleldning.
Utomhuseldning av löv, kvistar m.m. är olämplig i
tätortsmiljö. Sådan eldning sker under ofullständig förbränning
och ger upphov till höga utsläpp av kolväten. Röken skapar ofta
allvarliga problem för astmatiker och andra känsliga människor.
Löv och mindre kvistar innehåller värdefulla näringsämnen som
bör återföras till marken. Lokal kompostering är därför ett
bättre alternativ än förbränning även ur växtnäringssynpunkt.
För villaägare i tätorter som inte vill kompostera biologiskt
nedbrytbart material finns i regel också möjlighet att sända
detta för central kompostering eller förbränning. I en modern
förbränningsanläggning begränsas kolväteutsläppet till en
bråkdel av vad som är fallet vid småskalig trädgårdseldning.
Kommunerna bör också ges möjlighet att i viss omfattning meddela
begränsningar även av sådan eldning inom planlagt område.
Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag att senast
den 31 december 1996 redovisa hur kommunerna har använt
möjligheten att meddela föreskrifter om eldning med fasta
bränslen och vilka åtgärder som har vidtagits för att minska
utsläppen från småskalig vedeldning. Naturvårdsverket bör också
utreda behovet av att ge kommunerna ytterligare möjlighet att
vidta åtgärder för att minska utsläppen från småskalig eldning
med fasta bränslen.
Krav på nya anläggningar
Enligt regeringens bedömning kan kontroll av utsläppen från
småskalig eldning tillgodoses genom befintlig lagstiftning.
Genom riksdagens beslut om ändring i plan- och bygglagen, m.m.
(prop. 1993/94:178, bet. BoU18 och prop. 1994/95:106, bet. BoU8,
rskr. 91) har införts ett nytt och från bygglovsprövningen
fristående tillsyns- och kontrollförfarande beträffande de
tekniska egenskapskraven på byggnader och andra anläggningar.
Bygglovsprövningen enligt plan- och bygglagen (1987:10)
begränsas till att avse endast prövning av lokaliseringen och
den närmare utformningen av byggnader m.m. Bestämmelserna om de
tekniska egenskapskraven flyttas från plan- och bygglagen,
förenklas och sammanförs med reglerna i byggproduktlagen från år
1992 till en ny lag. Till lagen (1994:847) om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. finns förordningen
(1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. Lagen
och förordningen träder i kraft den 1 juli 1995.
Enligt 2 § nämnda lag skall byggnadsverk som uppförs eller
ändras uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om
bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö.
Byggprodukter skall enligt 4 § samma lag vara lämpliga för
avsedd användning för att få ingå i byggnadsverk. En byggprodukt
är lämplig om den har sådana egenskaper att det byggnadsverk i
vilket den skall ingå, rätt projekterat och uppfört, kan
uppfylla nyssnämnda krav. Endast byggprodukter som uppfyller
kravet på lämplighet enligt 4 § eller enligt föreskrifter som
meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och
användas för avsett ändamål. Regeringen eller den myndighet
regeringen bestämmer får meddela de närmare föreskrifter som
behövs för att byggnadsverk skall uppfylla kraven enligt 2 §.
Regleringen är alltså utformad så att riksdagen anger de
grundläggande tekniska egenskapskraven som skall ställas på
byggnader och regeringen inom denna ram anger de preciseringar
som är av mer politisk natur medan föreskrifter med
huvudsakligen tekniskt innehåll överlåts till en myndighet.
Bestämmelserna är vidare utformade så att de gäller såväl
underhåll under den tekniska livslängden, ändring som
tillbyggnad. Regeringen har sålunda en möjlighet att meddela
föreskrifter om olika kravnivåer i vissa fall.
De tidigare nämnda ändringarna i plan- och bygglagen innebär
att kontrollen vid uppförande av en ny byggnad eller vid ändring
av en befintlig byggnad sker genom ett s.k. öppet
kontrollsystem. De tekniska kraven blir i sig lika överallt,
såväl inom område som omfattas av detaljplan som utom sådant
område. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan byggnadsnämnden
kräva intyg beträffande de utsläpp som en eldningsanordning i
ett hus ger i från sig. Genom det krav på bygganmälan som ställs
i plan- och bygglagen kommer alla nyinstallationer och byten av
eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom.
Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de
uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp.
Mot bakgrund härav anser regeringen att utredningens förslag
om en ramlag för småskalig eldning med fasta bränslen inte är
nödvändig. Regeringen delar således den uppfattning som flera av
remissinstanserna har framfört, nämligen att kontrollen av
utsläppen från småskalig eldning med fasta bränslen kan
tillgodoses genom befintlig lagstiftning.
Fortsatt förbättring av miljöprestanda
Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att tillsammans med NUTEK
och Boverket utarbeta nya föreskrifter med skärpta krav på
utsläpp från pannor, kaminer och andra anordningar för småskalig
eldning med fasta bränslen. Naturvårdsverket bör också ges i
uppdrag att överväga möjligheterna till funktionskontroll av
anläggningarnas miljöprestanda.
NUTEK bör utvärdera pågående forskning och utveckling rörande
småskalig eldning med fasta bränslen.
Motionerna
Enligt motion Jo31 (s) bör ytterligare och mer långtgående
åtgärder vidtas för att motverka hälso- och miljöeffekter av
småskalig vedeldning. Riksdagen bör göra ett uttalande om
vedeldningens hälsoeffekter. Generella krav på ackumulatorer bör
införas i hälsoskyddsförordningen. Samtliga pannor och kaminer
bör vara miljögodkända enligt statliga normer. Kommunerna måste
ges rätt att förbjuda vedeldning i enskilda fall eller begränsa
eldningsfrekvensen. Regeringen bör ge ett entydigt
informationsuppdrag till Naturvårdsverket och
Folkhälsoinstitutet. Motion Jo35 (s) innehåller i huvudsak
liknande synpunkter.
I c-motionen Jo32 anförs att vedeldningen kan fortsätta att
vara en viktig värmekälla för landets hushåll, samtidigt som de
negativa miljöeffekterna minskas. Landets kommuner bör aktivt
arbeta för att stödja och underlätta långsiktiga miljövänliga
lösningar när det gäller vedpannor. Därmed kan en frivillig
övergång till användning av vedpannor med ackumulatortank
underlättas. Regeringens förslag om ändring i
hälsoskyddsförordningen kan leda till ett alltför kortsiktigt
agerande, eftersom restriktionerna bara får vara tillfälliga.
Motionärerna understryker att reglerna för vedeldning måste vara
långsiktiga och tydliga för att bl.a. ge incitament till
investeringar (yrkande 3).
I motion Jo33 (kds) yrkande 4 och Jo34 (v) yrkande 12 förordas
ett investeringsbidrag till ackumulatortankar m.m. Enligt
v-motionen bör krav ställas på ackumulatortankar vid nybyggnad
och en nationell kampanj om vedeldning genomföras (yrkandena 11
och 13).
I motion Jo36 (mp) yrkas i denna del (yrkandena 7--14)
följande: 7. att alla pannor i tätort som är nyare än 15 år
skall ha ackumulatortank år 2000, 8. att pannor av samma ålder
utanför tätort skall ha ackumulatortank år 2005, 9. att
hälsoskyddslagen (alternativt hälsoskyddsförordningen)
kompletteras med en paragraf som ger kommunen möjlighet att
föreskriva att vattenkylda pannor ej får eldas så att pyreldning
uppstår, 10. att kommunerna ges rätt att förbjuda vedeldning där
biobränslebaserad fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig
att använda, 11. att bygglovsplikt införs inom detaljplanerat
område för installationer av nya vedanläggningar och ombyggnad
av gamla anläggningar, 12. att kommunerna reglerar tillkommande
vedeldning i kommunala energiplaner eller detaljplaner, 13. att
icke miljögodkända pannor äldre än 15 år förbjuds inom
tätbebyggda områden, 14. att obligatorisk funktionskontroll för
vedeldade pannor införs den 1 januari 1996.
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens uppfattning att de nuvarande
utsläppen av kolväten från den småskaliga eldningen, särskilt
vedeldning, är stora i förhållande till deras andel av den
totala bränsleanvändningen. Förutsatt att eldningen sker på ett
sätt som minimerar utsläppen kan emellertid småskalig eldning
med ved och andra biobränslen bidra till att uppfylla målen för
den svenska miljö- och klimatpolitiken.
Av propositionen framgår att utsläppen från småskalig eldning
har negativa effekter för både miljö och hälsa. Som regeringen
anför är det angeläget att vidta kostnadseffektiva åtgärder för
att minska de förhållandevis stora utsläppen från småskalig
eldning med fasta bränslen. Det gäller bl.a. åtgärder för att
kraftigt minska pyreldning. Installation av ackumulatortank är
ett exempel på åtgärder som -- tillsammans med lämplig
eldningsteknik -- leder till att utsläppen kan minskas avsevärt.
Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att regeringen
nyligen lagt fram förslag om investeringsbidrag till
installation av ackumulatortankar (prop. 1994/95:218).
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna Jo33
yrkande 4 och Jo34 yrkande 12. Utskottet avstyrker även
motionsförslagen om obligatorisk installation av
ackumulatortank, nämligen motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34
yrkande 11, Jo35 delvis och Jo36 yrkandena 7 och 8.
När det gäller kommunernas möjlighet att reglera vedeldning
delar utskottet regeringens bedömning att generella förbud mot
vedeldning skulle utgöra ett alltför stort ingrepp för den
enskilde. Regeringens överväganden utgör enligt utskottets
mening en lämplig avvägning mellan miljöintresset och de hänsyn
som av rättssäkerhetsskäl bör tas till enskilda personer som
investerat stora ekonomiska resurser i en miljögodkänd
anläggning. Det bör tilläggas att hälsoskyddslagen ger kommunen
möjlighet att vid svårartade störningar meddela förbud i
enskilda fall. Härmed avstyrker utskottet motionerna Jo31
yrkande 4, Jo35 delvis samt Jo36 yrkandena 9 och 10. Vidare
avstyrks motion Jo36 yrkandena 12--14.
Motion N435 yrkande 1 är delvis tillgodosedd med det aviserade
prövningssystemet som ger kommunerna ytterligare befogenheter
att reglera vedeldning. Yrkandet kan därför lämnas utan vidare
åtgärd.
Utskottet delar i huvudsak de synpunkter som framförs i motion
Jo32 yrkande 3. De regler som kommer att utfärdas angående
vedeldning m.m. bör således vara tydliga och ge möjlighet till
mer långsiktiga bedömningar för enskilda hushåll angående
investeringar i t.ex. vedpannor med ackumulatortank. Det
ovannämnda förslaget om investeringsbidrag till installation av
ackumulatortankar bör kunna verka i samma riktning. Utskottet
ser ingen motsättning mellan regeringens och motionärernas
överväganden i denna fråga och föreslår att motionen lämnas utan
vidare åtgärd såvitt avser yrkande 3.
Utskottet erinrar om att riksdagen beslutat om ett nytt system
för tillsyn och kontroll beträffande tekniska egenskapskrav på
byggnader och andra anläggningar. I en ny lag om tekniska
egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (1994:847) och tillhörande
förordning (1994:1215) finns närmare bestämmelser härom.
Riksdagen har nyligen, i stor enighet, beslutat att lagen och
förordningen skall träda i kraft den 1 juli 1995. Utskottet
finner inte anledning att föreslå att riksdagen frångår detta
beslut innan den nya lagstiftningen ens hunnit träda i kraft.
Det bör framhållas att den angivna lagstiftningen innefattar
regler som möjliggör en teknisk egenskapsprövning som är väl i
paritet med vad som skedde inom ramen för den tidigare
bygglovsprövningen. Enligt bestämmelserna om tillsyn kan
byggnadsnämnden kräva intyg beträffande de utsläpp som en
eldningsanordning i ett bostadshus avger. Genom det krav på
bygganmälan som ställs i plan- och bygglagen kommer, som
regeringen anför, alla nyinstallationer och byten av
eldningsanordningar att komma till byggnadsnämndens kännedom.
Byggnadsnämnden har härigenom möjlighet att kontrollera att de
uppfyller uppställda krav i fråga om utsläpp. Mot bakgrund härav
anser utskottet inte att det skulle leda till någon förbättring
från kontrollsynpunkt att återgå till det gamla systemet med
bygglovsprövning. Utskottet avstyrker motion Jo36 yrkande 11.
Under rubriken Fortsatt förbättring av miljöprestanda anför
regeringen att Naturvårdsverket bör ges i uppdrag att
tillsammans med NUTEK och Boverket utarbeta nya föreskrifter med
skärpta krav på utsläpp från pannor, kaminer och andra
anordningar för småskalig eldning med fasta bränslen.
Naturvårdsverket bör även överväga möjligheterna till
funktionskontroll av anläggningarnas miljöprestanda. I likhet
med regeringen anser utskottet att det finns goda möjligheter
att ytterligare förbättra miljöprestanda för dessa anläggningar.
Utskottet utgår från att motionsförslagen om miljögodkännande av
pannor m.m. kan tillgodoses när det av regeringen aviserade
arbetet slutförts och resulterat i preciserade krav på
miljöprestanda hos berörda anläggningar m.m. I enlighet härmed
avstyrks motionerna Jo31 yrkande 3 och Jo35 delvis.
Ansvaret för information om vedeldningens hälsorisker och om
vedeldning över huvud taget är utpräglade myndighetsuppgifter.
Regeringen framhåller att myndigheterna bör överväga behovet av
särskilda informationsinsatser. Utskottet förutsätter att
synpunkterna i motion Jo31 yrkandena 1 och 5, Jo34 yrkande 13
och Jo35 (delvis) beaktas i det fortsatta arbetet inom
Naturvårdsverket, NUTEK, Boverket m.fl. myndigheter. Något
särskilt riksdagsuttalande härom är ej nödvändigt.
Åtgärder för att minska ammoniakavgången från jordbruket
Propositionen
Området där åtgärder skall vidtas för att minska
ammoniakavgången bör utökas till att omfatta hela Götaland samt
Svealands slättbygder för att ytterligare reduktion av
ammoniakavgången skall kunna uppnås. Detta skulle innebära en
ambitionshöjning jämfört med dagens målområde som omfattar
endast södra och västra Götaland.
Krav bör införas på täckning av flytgödsel- och urinbehållare
och på att påfyllning bör ske vid behållarens botten i hela
Götaland och i Svealands slättbygder.
Krav på snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell
spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste
länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av
ammoniakavgången i dessa län.
Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta ett nytt
åtgärdsprogram för att reducera ammoniakavgången i jordbruket
med 50 %.
Motionerna
I motion Jo33 (kds) yrkande 5 understryks att miljöprogrammet
för jordbruket bör utnyttjas i arbetet för att minska
ammoniakavgången från jordbruket.
Liknande synpunkter framförs i motion Jo34 (v). Det är enligt
motionen viktigt att miljöstöden och reglerna kring jordbruket i
Sverige utformas så att utsläppen av kväveföreningar från
jordbruket minskar. Målsättningen bör vara att ammoniakutsläppen
från jordbruket minskar med 50 % till år 2000 i regioner där
utsläppen av försurande utsläpp ligger nära den kritiska
belastningsgränsen. I de södra delarna av landet finns det i
vissa regioner för många djur per areal för att man skall kunna
få kontroll över utsläppen. Miljöstöden till det konventionella
jordbruket bör utforma så att antalet djur fördelas över landet
och så att utsläppen av försurande ämnen och näringsämnen
minimeras. Ett effektivt sätt att minska utsläppen är att gå
över till en utvecklad ekologisk odling med skärpta krav.
Jordbruksverket och Naturvårdsverket bör tillsammans med KRAV
utarbeta ett programförslag för detta (yrkandena 14--17).
I motion Jo36 (mp) anförs att det är anmärkningsvärt att man
inte vidtagit kraftfulla åtgärder för att minska
ammoniakutsläppen i enlighet med riksdagens beslut. Motionärerna
anser det positivt att regeringen föreslår bl.a. krav på snabb
nedmyllning av gödsel men anser att reglerna bör gälla hela
Götaland och i Svealands slättbygder. Rådgivning och information
i syfte att minska ammoniakutsläppen måste prioriteras. Sverige
bör tillsammans med Holland och Danmark verka inom EU för en
policy för minskade ammoniakutsläpp (yrkandena 15--17).
Utskottets överväganden
Utskottet delar regeringens bedömning att det i ett första
skede är angeläget att vidta de återstående åtgärder som
Jordbruksverket föreslagit för en 25-procentig reduktion av
ammoniakavgången. Området där åtgärder skall vidtas för att
minska ammoniakavgången bör utvidgas till att omfatta hela
Götaland samt Svealands slättbygder. Utskottet har ingen
invändning mot att krav införs på täckning av flytgödsel- och
urinbehållare och på att påfyllning bör ske vid behållarens
botten i hela Götaland och i Svealands slättbygder. Krav på
snabb nedmyllning av gödseln och krav på speciell
spridningsteknik av flytgödsel bör införas i de fyra sydligaste
länen för att åstadkomma en 25-procentig minskning av
ammoniakavgången i dessa län. Därmed avstyrks motion Jo36
yrkande 15.
I anslutning till yrkandena om begränsad djurtäthet m.m. inom
jordbruket får utskottet anföra följande. Redan i nu gällande
författningar finns bestämmelser från miljöskyddssynpunkt som
begränsar antalet djur i vissa jordbruksföretag i förhållande
till den areal som är tillgänglig för spridning av stallgödsel.
Reglerna grundas på 6 b § lagen (1979:425) om skötsel av
jordbruksmark, och närmare bestämmelser finns i tillhörande
förordning (1979:426) samt i Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS
1991:128. Föreskrifterna om djurtäthet innefattade ursprungligen
en viss övergångstid men gäller nu fullt ut sedan den 1 januari
1995 i hela landet för företag med mer än 10 djurenheter.
Oberoende av om stöd utgår eller ej är således företagen
skyldiga att begränsa sitt djurinnehav på det sätt
författningarna anger.
När det gäller utformningen av miljöstöd m.m. får utskottet
erinra om att t.ex. LFA-stödet innefattar begränsningar av
antalet djur per ha medan t.ex. stödet för vall och betesareal i
norra Sverige föreskriver ett visst lägsta antal djur per ha för
att mottagaren skall vara berättigad till bidrag. Det
sammanhänger bl.a. med att stödformerna har olika syften. Det är
därför inte lämpligt att så som föreslås i motion Jo34 yrkande
14 ställa generella krav på en viss inriktning av de aktuella
stödformerna. Kravet på ett visst lägsta antal djur per areal i
norra Sverige tycks å andra sidan överensstämma med önskemålen i
motion Jo34 yrkande 16 om fördelningen av djurinnehavet mellan
olika delar av landet.
Det bör också framhållas att regeringen enligt tidigare
riksdagsbeslut arbetar på ett program för resurshushållande
konventionellt jordbruk. Enligt utskottets mening framstår det
som naturligt att stöd till åtgärder som minskar
ammoniakutsläppen kan innefattas i denna stödform. I övrigt
anser utskottet att riksdagen bör avvakta närmare uppgifter om
innehållet i miljöprogrammet och EG:s godkännande av detsamma
innan ytterligare uttalanden görs i denna fråga.
Frågor om stöd till ekologisk odling har utskottet nyligen
behandlat utförligt i betänkandet 1994/95:JoU13.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna
Jo33 yrkande 5 samt Jo34 yrkandena 14, 16 och 17 i den mån de ej
tillgodosetts med vad utskottet anfört ovan.
Enligt propositionen skall Jordbruksverket få i uppdrag att
utarbeta ett nytt åtgärdsprogram för att reducera
ammoniakavgången i jordbruket med 50%. Utskottet ser ingen
avgörande skillnad i motiveringen till motion Jo34 yrkande 15
och avstyrker motionen i denna del.
Utskottet utgår från att den statliga rådgivningen och
informationen till jordbruket innefattar åtgärder för att minska
jordbrukets miljöpåverkan, t.ex. ammoniakutsläppen. Motion Jo36
yrkande 16 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.
Som framgår av propositionen ämnar Sverige inom ramen för
EU-arbetet driva frågan om ammoniakbegränsande åtgärder inom
jordbruket. Ytterligare uttalanden härom i enlighet med motion
Jo36 yrkande 17 framstår som överflödiga. Motionen avstyrks i
denna del.
Åtgärder för slutlig avveckling av ozonnedbrytande ämnen, m.m.
Propositionen
En fullständig avveckling av användningen och hanteringen av
ämnen som angriper det stratosfäriska ozonskiktet bör regleras
genom en ny förordning som ersätter förordningen (1988:716) om
klorfluorkarboner (CFC) och halon m.m.
Påfyllning av befintliga kyl-, värme- och klimatanläggningar
med CFC bör förbjudas den 1 januari 1998 och sådana anläggningar
bör upphöra att användas yrkesmässigt från den 1 januari år
2000.
Installation av nya kyl-, värme- och klimatanläggningar med
HCFC bör upphöra senast den 1 januari 1998 och påfyllning av
HCFC i befintliga anläggningar bör upphöra senast den 1 januari
2002.
Efter utgången av år 1995 bör endast en mindre användning av
metylbromid vara tillåten. Senast vid utgången av år 1997 bör
användningen av metylbromid ha upphört helt. Förbud mot
saluhållande och överlåtelse av HBFC och koltetraklorid bör
gälla från den 1 januari 1996.
Utsläppen av HFC- och FC-föreningar liksom övriga
närbesläktade gaser bör till år 2000 begränsas till att motsvara
högst 2 % av Sveriges koldioxidutsläpp år 1990, räknat som
koldioxidekvivalenter.
Sverige bör verka för att få till stånd nya internationella
avtal om begränsningar av HFC och andra närbesläktade
växthusgaser.
Motionerna
I Miljöpartiets följdmotioner och motioner från allmänna
motionstiden yrkas ytterligare åtgärder mot ozonnedbrytande
ämnen. Enligt motion Jo645 yrkande 2 bör HCFC avvecklas
omgående. I motion Jo687 yrkas ytterligare skärpning av
Montrealprotokollet, förbud mot CFC från den 1 januari 1996 och
mot HCFC från den 1 januari 2000 (yrkandena 24--26). I motion
Jo36 yrkas att HCFC ej får tillåtas ersätta CFC, att alla
ozonnedbrytare skall vara avvecklade till år 2000, att en
miljöskatt införs på HCFC, att Sverige i internationella
sammanhang verkar för en total uppslutning kring 1992 års
ändring av Montrealprotokollet och verkar för en snabbare
avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet samt att
Sverige inom EU verkar för ozonregler på minst samma nivå som
den svenska (yrkandena 18--23).
I kds-motionen Jo33 förordas ett kraftfullt begränsningsarbete
för HFC, FC och svavelhexafluorid och att Sverige agerar i
Världsbankens ozonfond för ozonfri teknik (yrkandena 6 och 7).
Utskottets överväganden
Utskottet erinrar om att de benämningar (förkortningar) på
ozonnedbrytande ämnen som används i propositionen i huvudsak är
samlingsnamn för olika ämnen eller blandningar av ämnen med
snarlik sammansättning.
Med CFC avses fullständigt halogenerade klorfluorkarboner. Det
enda tillåtna användningsområdet idag är som arbetsmedium i
kyl-, värme och andra klimatanläggningar. Det finns även vissa
undantag för bl.a. laboratorieanvändning.
Med HCFC avses ofullständigt halogenerade klorfluorkarboner.
Ämnet har använts som övergångskemikalie för områden där CFC
tidigare använts. Det har klart lägre ozonnedbrytande potential
men är ändå skadligt och regleras i Montrealprotokollet.
Med HBFC avses ofullständigt halogenerade bromfluorkarboner.
De liknar HCFC med den skillnaden att brom ersätter klor. Brom
är en aggressiv ozonnedbrytare. Ämnet används bl.a. som
ersättare för halon vid brandsläckning. Användningen i Sverige
är mycket obetydlig.
Med HFC avses ofullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är
ett klimatpåverkande ämne med många tillämpningar som ersättning
för ozonnedbrytande ämnen, bl.a. vid brandsläckning, som
köldmedium, drivgas och skumblåsmedel m.m.
Med FC avses fullständigt halogenerade fluorkarboner. Det är
ett klimatpåverkande ämne med mycket lång livslängd i
atmosfären. Det används bl.a. för isolering och som
lösningsmedel.
Med SF6 avses svavelhexafluorid. Det är ett klimatpåverkande
ämne med mycket lång livstid och hög växthuseffekt.
Utskottet vill vidare framhålla att det i Sverige och i
världen i övrigt sedan länge finns en utbredd insikt om att de
ozonnedbrytande ämnena måste avvecklas på grund av dessa ämnens
allvarliga effekter på hälsa och miljö. Som framgår av
propositionen har förbud och avvecklingsplaner successivt
utarbetats och utvidgats på både nationell och internationell
nivå. De ytterligare åtgärder som nu aviseras av regeringen
utgör ett viktigt steg på vägen mot en fullständig avveckling av
de ozonnedbrytande ämnena. Utskottet har inget underlag för att
avvika från de bedömningar regeringen gjort i fråga om tidsplan
och tillåtna användningsområden m.m. för berörda ämnen och som
bl.a. bygger på överläggningar med de företag och myndigheter
m.fl. som använder ämnena i sin verksamhet. Utskottet
förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att alla länder
lever upp till 1992 års ändringar av Montrealprotokollet och
verkar för ytterligare skärpningar av detta protokoll. Med det
anförda avstyrker utskottet motionerna Jo645 yrkande 2, Jo687
yrkandena 24--26, Jo33 yrkandena 6 och 7 och Jo36 yrkandena 18,
19, 21 och 22, allt i den mån motionerna ej blivit tillgodosedda
med det anförda.
När det gäller yrkandena 20 och 23 i motion Jo36 får utskottet
erinra om att dessa frågor behandlas i annat sammanhang. Frågan
om miljöskatt på HCFC har aktualiserats i en tidigare motion
från Miljöpartiet, vilken kommer att behandlas i
skatteutskottets betänkande 1994/95:SkU28. När det gäller
Sveriges agerande inom EU pågår redan beredning i utskottet med
anledning av skrivelse 1994/95:167 (JoU23). I angivna skrivelse
(s. 43) anför regeringen i klara och bestämda ordalag att
Sverige bör arbeta för att EU:s regler för avveckling av
ozonnedbrytande ämnen skärps så att de motsvarar de svenska
bestämmelserna. Såvitt utskottet kan utläsa överensstämmer detta
med motion Jo36 yrkande 23. Ytterligare åtgärd med anledning av
motionen i dessa delar är således överflödig.
I samband med en uppvaktning har representanter för Svenska
Brandredskapsföreningen m.fl. understrukit behovet av att
HFC-föreningar kan användas som ersättning för halon i bl.a.
fasta brandsläckningssystem. Förbud mot halon i befintliga
släckningssystem gäller från och med den 1 januari 1998. Enligt
propositionen (s. 30) bör en viss begränsad användning av
HFC-föreningar och blandningar med SF6 kunna godtas under en
övergångsperiod. Utskottet anser för sin del att det av flera
skäl är angeläget att övergången till andra brandskyddsmedel än
halon görs under former som är tillfredsställande från
brandskyddssynpunkt och som ger möjlighet att utveckla andra
lämpliga alternativ. Utskottet utgår från att de praktiska
problem som påtalats av branschen beaktas av regeringen i
det fortsatta arbetet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande svavelprotokollet
att riksdagen godkänner protokollet till 1979 års konvention
om långväga gränsöverskridande luftföroreningar,
2. beträffande försurning och skogsskador m.m.
att riksdagen lämnar utan vidare åtgärd motionerna
1994/95:Jo301 yrkande 1, 1994/95:Jo302 yrkande 1,
1994/95:Jo645 yrkande 1, 1994/95:Jo647 och 1994/95:Jo680
yrkandena 2 och 3,
3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo645 yrkandena 3 och 4,
res. 1 (mp)
4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo32 yrkandena 1 och
2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34 yrkandena 4--6,
1994/95:Jo36 yrkandena 3--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och
1994/95:T617 yrkande 5,
res. 2 (mp)
5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen
m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 1, 3 och
10,
res. 3 (v)
6. beträffande uttalande att förberedelserna till
granskningen av svavelprotokollet börjar redan nu
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 2,
7. beträffande kväveutsläppen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo34 yrkande 2 och
1994/95:Jo36 yrkande 1,
res. 4 (mp)
8. beträffande miljöarbete inom EU
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkandena 7--9,
9. beträffande sänkning av svavelutsläppen med 83%
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 18,
10. beträffande kväveoxidavgiften
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo34 yrkande 19,
11. beträffande regler om vedeldning i
hälsoskyddsförordningen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4,
1994/95:Jo35 delvis, 1994/95:Jo36 yrkandena 9 och 10 och 12--14
och 1994/95:N435 yrkande 1,
res. 5 (mp)
12. beträffande krav på ackumulatortank och
investeringsbidrag m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2,
1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12,
1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8,
res. 6 (v)
res. 7 (mp)
13. beträffande bygglovsplikt för eldningsanläggningar
m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 11,
14. beträffande långsiktiga regler
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo32 yrkande 3,
15. beträffande miljögodkännande av vedpannor m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 3 och
1994/95:Jo35 delvis,
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo31 yrkandena 1 och
5, 1994/95:Jo34 yrkande 13 och 1994/95:Jo35 delvis,
17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkandena 15 och 16,
res. 8 (mp)
18. beträffande en ammoniakpolicy inom EU
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 17,
19. beträffande målsättning för utsläppsminskningen,
utformning av stöd m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkande 5 och
1994/95:Jo34 yrkandena 14--17,
20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och
7, 1994/95:Jo36 yrkandena 18, 19, 21 och 22, 1994/95:Jo645
yrkande 2 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26,
res. 9 (mp)
21. beträffande miljöskatt på HCFC
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 20,
22. beträffande Sveriges agerande inom EU för ozonregler
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo36 yrkande 23.
Stockholm den 9 maj 1995
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka
Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund
(s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine
Johansson (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva
Björne (m), Gudrun Lindvall (mp), Lennart Brunander (c) och
Michael Hagberg (s).
Reservationer
Förbud mot barrskogsplantering m.m. (mom. 3)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15
börjar med "I anslutning" och slutar med "denna del" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar Miljöpartiets uppfattning enligt motion Jo645
att flera starka skäl talar för en ökad lövskogsinblandning i
skogsbruket. Ett väsentligt inslag i kampen mot försurningen bör
vara att öka lövskogsinslaget i försurningskänsliga områden. En
lämplig riktpunkt är 30 % lövskogsinblandning. Riksdagen bör
göra ett uttalande om denna målsättning i enlighet med yrkande 3
i motionen.
Vidare delar utskottet Miljöpartiets uppfattning enligt
yrkande 4 i motion Jo645 att det bör införas ett generellt
förbud mot övergång från lövskogsdominerad mark till
barrskogsdominerad mark i försurningskänsliga områden. Ett
sådant ingrepp i markanvändningen torde kräva att gällande
lagregler om ersättning i de fall det allmänna inskränker
användningen av mark blir föremål för omprövning. Det bör
ankomma på regeringen att lägga fram de lagförslag som
erfordras. I den mån bestämmelserna i 2 kap. 18 §
regeringsformen berörs bör regeringen även lägga fram förslag om
ändring av denna grundlagsparagraf. Ändring av grundlag kräver
två riksdagsbeslut med mellanliggande val. Förslaget bör därför
läggas fram under innevarande valperiod så att det kan träda i
kraft så snart som möjligt under nästkommande valperiod.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande förbud mot barrskogsplantering m.m
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo645 yrkandena
3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
2. Sjöfartens miljöfrågor m.m. (mom. 4)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Med det anförda" och slutar med "yrkandena 3--6"
bort ha följande lydelse:
Vad däremot beträffar sjöfartens miljöfrågor ansluter sig
utskottet till synpunkterna i mp-motionen Jo36 yrkandena 3--6.
Som motionärerna anför kan svavelutsläppen från sjöfarten
åtgärdas med förhållandevis låga kostnader per kilo minskat
utsläpp. Utsläppen från sjöfarten utgör ca 20 % av de svenska
utsläppen. Enligt Naturvårdsverkets rapport Miljö93 väntas dessa
utsläpp dessutom öka till år 2000. Sverige har tidigare gjort
vissa påtryckningar inom IMO för att få fram internationella
överenskommelser för att minska svavelhalten i bränslen, främst
bunkerolja. Utskottet anser att Sverige bör fortsätta och
intensifiera påtryckningarna inom IMO. Vidare bör Sverige verka
för att EU inför direktiv som reglerar svavelhalten i olika
bränslen inklusive bunkerolja. Sverige bör tillsammans med
Östersjöländerna komma överens om begränsning av svavelhalten
för sjöfarten på Östersjön. Vidare bör differentierade
hamnavgifter införas, baserade på båtarnas svaveldioxid- och
kväveoxidutsläpp. Vad utskottet anfört med anledning av motion
Jo36 yrkandena 3--6 bör ges regeringen till känna. Övriga
motioner i detta ämne avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom
detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande sjöfartens miljöfrågor m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena
3--6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört samt lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo32
yrkandena 1 och 2, 1994/95:Jo33 yrkandena 1--3, 1994/95:Jo34
yrkandena 4--6, 1994/95:T605 yrkande 12 och 1994/95:T617 yrkande
5,
3. Samlad redovisning av försurningsproblemen m.m. (mom. 5)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17
börjar med "Med hänvisning" och slutar med "yrkandena 1, 3 och
10" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets bedömning i motion Jo34 att
propositionen saknar en samlad strategi för att motverka och
eliminera försurningsproblemen. Det verkar snarare vara en text
som har tillkommit av en rad tillfälligheter. Ett stort avsnitt
av propositionen ägnas t.ex. åt vedeldning som kan vara viktig
ur flera aspekter men har föga inverkan på försurningen. Den för
försurningsfrågorna så viktiga trafiksektorn behandlas över
huvud taget inte. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
försurningen är ett av Sveriges allvarligaste miljöproblem och
att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett samlat
program för att eliminera försurningsskadorna. En utredning bör
tillsättas i samarbete med våra grannländer för att få en
helhetsbild av försurningssituationen och åtgärdsbehovet. I den
samlade redovisningen till riksdagen bör ingå en strategi som
visar hur användningen av fossila bränslen skall minskas till en
nivå som miljön tål. Vad utskottet anfört med anledning av
motion Jo34 yrkandena 1, 3 och 10 bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande samlad redovisning av försurningsproblemen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo34 yrkandena
1, 3 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
4. Kväveutsläppen (mom. 7)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16
börjar med "När det" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:
I likhet med Miljöpartiet ser utskottet allvarligt på att
riksdagens målsättning rörande minskning av kväveoxidutsläppen
inte kommer att uppnås. Enligt detta mål skall utsläppen minska
med 30 % från år 1980 till år 1995. Men utsläppen har bara
minskat med 12 % till år 1993, och 30-procentsmålet till år 1995
kommer ej att uppnås. Svårigheterna beror i hög grad på att
trafiken ökat under 1980-talet. Möjligheterna att med nationella
åtgärder minska kväveoxidutsläppen från trafiken är starkt
begränsade i och med att Sverige är med i EU. Utskottet
förutsätter att regeringen, snarast efter det att
Naturvårdsverket redovisat sitt uppdrag om en 50-procentig
reduktion av kväveoxidutsläppen till år 2005, återkommer med en
proposition med konkreta förslag. Redan nu bör riksdagen dock
anta målet att minska kväveutsläppen med 70 % till år 2005.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkande 1 bör
ges regeringen till känna. Övriga motioner i denna fråga
avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kväveutsläppen
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkande 1
och med avslag på motion 1994/95:Jo34 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Regler om vedeldning i hälsoskyddsförordningen m.m. (mom.
11)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "När det" och slutar med "yrkandena 12--14" bort ha
följande lydelse:
7 § hälsoskyddslagen ger kommunerna möjlighet att föreskriva
att fastighetsägaren skall vidta åtgärder som säkerställer att
avloppsvatten inte skall ge upphov till sanitära problem. Det
behövs en liknande paragraf som ger kommunerna rätt att
föreskriva att vattenkylda pannor skall eldas på sådant sätt att
pyreldning inte uppstår. Ett alternativ kan vara att med stöd av
13 § hälskoskyddslagen göra en förändring i
hälsoskyddsförordningen med samma innebörd. Det ger ägaren
möjlighet att välja mellan ackumulatortank och pelletsbrännare.
Tanken som kostar ca 15 000 kr minskar inte bara utsläppen utan
höjer verkningsgraden kraftigt och kräver bara inlägg en till
två gånger per dygn. Utskottet anser vidare att kommunerna bör
ges rätt att förbjuda vedeldning där biobränslebaserad
fjärrvärme är tekniskt och ekonomiskt möjlig att använda.
Dessutom bör kommunerna reglera tillkommande vedeldning i
kommunala energiplaner eller i detaljplaner. Förbud bör införas
mot icke miljögodkända pannor äldre än 15 år inom tätbebyggt
område. Tillsynen av pannor bör bli obligatorisk. En
obligatorisk funktionskontroll för vedeldade pannor bör införas
den 1 januari 1996.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 9,
10 och 12--14 bör ges regeringen till känna. Övriga motioner i
denna fråga avstyrks i den mån de ej tillgodoses genom detta
ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande regler om vedeldning i
hälsoskyddsförordningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena
9, 10 och 12 -- 14 som sin mening ger regeringen till känna samt
lämnar utan vidare åtgärd motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 4,
1994/95:Jo35 delvis och 1994/95:N435 yrkande 1,
6. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m.
(mom. 12)
Maggi Mikaelsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Av propositionen " och slutar med "7 och 8" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning i motion Jo34 att
krav på ackumulatortank bör ställas för eldning med fasta
bränslen. Eftersom regeringen nyligen lagt fram förslag om
investeringsbidrag till installation av ackumulatortank är det
viktigt att samhället också ställer krav på sådan installation
(prop. 1994/95:218). Med hänvisning till det anförda föreslår
utskottet att motionsyrkandena om investeringsbidrag lämnas utan
vidare åtgärd. Vad utskottet anfört om krav på ackumulatortank
bör med anledning av motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande 11
och Jo35 delvis ges regeringen till känna. Motion Jo36 yrkandena
7 och 8 avstyrks i den mån den ej kan anses tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande krav på ackumulatortank och
investeringsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo31 yrkande
2, 1994/95:Jo34 yrkande 11 och 1994/95:Jo35 delvis och med
avslag på motionerna 1994/95:33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkande
12 och 1994/95:Jo36 yrkandena 7 och 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Krav på ackumulatortank och investeringsbidrag m.m. (mom.
12)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23
börjar med "Av propositionen" och slutar med "och 8" bort ha
följande lydelse:
Av propositionen --- (= utskottet)--- yrkande 12. Utskottet
delar Miljöpartiets uppfattning i motion Jo36 att alla pannor i
tätort som är nyare än 15 år skall vara försedda med
ackumulatortank senast år 2000. För pannor utanför tätorter
skall motsvarande krav gälla senast år 2005. Vad utskottet
anfört med anledning av motion Jo36 yrkandena 7 och 8 bör ges
regeringen till känna. Motionerna Jo31 yrkande 2, Jo34 yrkande
11 och Jo35 delvis avstyrks i den mån de ej tillgodoses med
detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande krav på ackumulatortank och
investeringsbidrag m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena 7
och 8 och med avslag på motionerna 1994/95:Jo31 yrkande 2,
1994/95:Jo33 yrkande 4, 1994/95:Jo34 yrkandena 11 och 12 och
1994/95:Jo35 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
8. Krav på nedmyllning och spridning m.m. (mom. 17)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 25
börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "yrkande
15" bort ha följande lydelse:
I likhet med vad som anförs i motion Jo36 anser utskottet det
anmärkningsvärt att det inte har vidtagits mer kraftfulla
åtgärder för att uppfylla den av riksdagen beslutade
målsättningen om en 25-procentig minskning av ammoniakavgången
under perioden 1980--1995. Enligt Statistiska centralbyråns
beräkningar har utsläppen av ammoniak till luft ökat med 12 %
från 1990/91 till 1992/93. Utskottet anser det positivt att
regeringen nu föreslår åtgärder mot ammoniakavgången. I likhet
med vad som anförs i motion Jo36 bör man gå ett steg längre så
att kraven på snabb nedmyllning av gödsel och speciell
spridningsteknik införs i hela Götaland och i Svealands
slättbygder. Vidare bör rådgivning och information till
lantbrukare för att minska utsläppen av ammoniak prioriteras.
Sverige måste dra lärdom av andra länder där problemen är än mer
akuta, t.ex. Nederländerna, där man vidtagit de mest långtgående
åtgärderna för att minska utsläppen av ammoniak. Det anförda bör
riksdagen, med anledning av yrkandena 15 och 16 i motionen, ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande krav på nedmyllning och spridning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo36 yrkandena
15 och 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen m.m. (mom. 20)
Gudrun Lindvall (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Utskottet vill" och slutar med "det anförda" bort ha
följande lydelse:
Utskottet vill --- (= utskottet)--- ozonnedbrytande ämnena.
Utskottet delar emellertid Miljöpartiets uppfattning enligt
motionerna Jo645, Jo687 och Jo36 att det krävs mer långtgående
åtgärder för att motverka de ytterst allvarliga miljöproblem som
förorsakas av de ozonnedbrytande ämnena. Som anförs i motion
Jo687 bör regeringen aktivt verka för ytterligare skärpning av
Montrealprotokollet. Förbud mot CFC bör införas redan från den 1
januari 1996 och mot HCFC från den 1 januari år 2000. I enlighet
med vad som anförs i motion Jo36 bör riksdagen uttala att HCFC
inte får tillåtas ersätta CFC. Vidare bör riksdagen uttala som
målsättning att samtliga ozonnedbrytare skall vara helt
avvecklade till år 2000. Eftersom alla länder ännu inte
ratificerat 1992 års ändring av Montrealprotokollet är det
ytterst viktigt att regeringen arbetar för en total uppslutning
kring detta tillägg. Sverige bör också verka för en snabbare
avveckling av ozonnedbrytarna inom Montrealprotokollet.
Utskottet anser det i likhet med motionärerna oacceptabelt att
HCFC i Montrealprotokollet inte föreslås vara helt avvecklat
förrän år 2030.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo36
yrkandena 18, 19, 21 och 22 och Jo687 yrkandena 24--26 bör ges
regeringen till känna. Yrkande 2 i motion Jo645 om att HCFC
skall avvecklas omgående är i viss mån tillgodosett genom det
ovan anförda. Övriga motioner avstyrks i den mån de ej
tillgodoses genom detta ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande fortsatt avveckling av ozonnedbrytande ämnen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Jo36
yrkandena 18, 19, 21 och 22 och 1994/95:Jo687 yrkandena 24--26
samt med avslag på motionerna 1994/95:Jo33 yrkandena 6 och 7 och
1994/95:Jo645 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Maggi Mikaelsson (v) anför:
Försurningen av mark och vatten fortgår. Trots en ökande
medvetenhet om situationens allvar sker alltför lite av konkreta
åtgärder för att belastningen på naturen skall minska.
Till att börja med kan konstateras att en samlad redovisning
av försurningsproblematiken ligger fem år bakåt i tiden samt att
försurningsfrågorna har aktualiserats av regeringen vid tre
tillfällen under innevarande riksmöte, i form av två skrivelser
och en proposition. Dessutom aviseras att frågor om luftvård
m.m. kommer att behandlas under hösten. Det är med andra ord
ingen enhetlig bild som visas upp från regeringens sida.
Försurningsproblematiken återkommer i flera sammanhang i mer
eller mindre utförligt skick, vilket naturligtvis komplicerar
motionsskrivandet. Det förefaller därför märkligt att
utskottet riktar kritik mot att det lämnas in yrkanden som har
eller kommer att behandlas i andra sammanhang. Utöver de
motioner som skrivs under den allmänna motionstiden anser
Vänsterpartiet att det är självklart att också reagera på
regeringens skrivelser och propositioner när vi finner det
nödvändigt. Det innebär också att det i vissa fall sker
överlappningar, ibland beroende på att likartade frågor hamnar i
olika utskott. Vänsterpartiets avsikt är att så långt möjligt
undvika detta, men då krävs också en viss disciplin från
regeringen.
När det gäller systemet med miljöavgift på kväveoxider
föreslår Vänsterpartiet att denna också skall omfatta
industriella processer. Utskottets avslagsyrkande är ytterst
knapphändigt och hänvisar till regeringens utförligt redovisade
bedömning. Och det är just detta som Vänsterpartiet har gjort.
Utifrån regeringens bedömning har Vänsterpartiet dragit en annan
slutsats och anser att regeringen redan nu kan införa en sådan
miljöavgift. Något som regeringen för övrigt håller öppet för
framtiden.