I betänkandet behandlas två motioner från den allmänna motionstiden. En
motion från Vänsterpartiet tar upp ägandet i det svenska näringslivet och en
demokratisering av företagandet. I en moderat motion behandlas frågor om
hushållens sparande och ägande. Båda motionerna avstyrks av utskottet.
Företrädarna för Vänsterpartiet och Moderaterna reserverar sig till förmån
för sina resp. partimotioner. Moderaterna får beträffande tre av motionens fyra
yrkanden stöd av Centern, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Motionerna
1994/95:Fi217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentarisk utredning med uppdrag
att senast under år 1997 lägga fram förslag till åtgärder för att stärka den
ekonomiska demokratin och underlätta förnyelse av näringslivet i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att stimulera hushållssparandet och öka ägarspridningen,
3. att riksdagen hos regeringen begär utredning av pensions- och
livförsäkringssparandet i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att främja enskilt sparande i aktier,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget.
Utskottet
Utredning för ökad ekonomisk demokrati
I motion Fi217 av Gudrun Schyman m.fl. (v) diskuteras förändringar i
företagsägandet i Sverige det senaste kvartsseklet. Motionen bygger bl.a. på
Jan Gletes bok Nätverk i näringslivet. I den beskrivs hur den gamla svenska
industrikapitalistiska makteliten alltmer tvingas till försvar av det
etablerade. Glete efterlyser nya kapitalförvaltare som medvetet gynnar
entreprenörer, och han kritiserar den ärvda företagarmakten.
I motionen sägs att de stora ägarna inte bara har fått större inflytande på
bekostnad av de små. De stora ägarna, privata och offentliga, har också
tenderat att bli mer passiva och mindre kreativa i sin ägarroll. Detta är
problematiskt inför framtiden. En dynamisk och framsynt industriutveckling
förutsätter sannolikt en mer engagerad ägarmakt, menar motionärerna.
Det har blivit allt svårare att hitta engagerade privatkapitalister som är
villiga att göra nysatsningar som innebär stor osäkerhet och risk, menar
motionärerna, som i stället vill tillvarata det offentligas förmåga som ägare.
Motionärerna hänvisar till det framgångsrika statliga engagemanget i
gruvnäringen, elförsörjningen, telekommunikationerna och läkemedelsindustrin
och pekar på att de kommunala företagen i huvudsak varit välskötta. Men
ekonomisk demokrati kan inte förverkligas enbart genom offentligt ägande, anför
motionärerna. Arbetslivet i företagen måste också bli mer demokratiskt, något
som ligger i linje med utvecklingen mot större specialisering och
kundanpassning av varu- och tjänsteproduktionen. Framtidens ägarmakt måste
byggas mer på eget arbete i ett företag, på kunskaper om produktion och på
viljan att ta ett långsiktigt ansvar -- mindre på kortsiktigt vinstintresse.
Detta nya slags demokratiska medelsförvaltande och företagande skulle kunna
förverkligas av lokala löntagarfonder eller kooperativ, men också av stat och
kommuner, menar motionärerna.
Man bör överväga att tillåta högre rösträtt på aktier enbart för dem som
själva arbetar med eller i ett företag. Vidare bör stat och kommuner finna
former för att ge ett ökat ansvar till de anställda i sina företag. Även nya
och mer demokratiska former för företagande samt ökad progressivitet i
arvsbeskattningen bör övervägas. Motionärerna vill att en utredning tillsätts
som ser över lagstiftningen på området.
Utskottets ställningstagande
Utskottet delar motionärernas inställning till vikten av ökad demokrati i
arbetslivet och betydelsen av att företag i Sverige har engagerade, kunniga och
ansvarstagande ägare. Enligt utskottet är en första förutsättning för den
anställdes inflytande på arbetsplatsen att anställningen är trygg och säker.
Kampen mot arbetslöshet har därför en avgörande betydele för att de anställda
skall kunna få en stark ställning i arbetslivet. Därtill behöver det finnas
goda möjligheter till utbildning och kompetenshöjning. Det behövs vidare ett
samarbete mellan anställda och arbetsgivare och mellan deras organisationer för
att utveckla en väl fungerande arbetsorganisation.
Ett aktivt och engagerat ägarskap främjas av en stabil ekonomisk omgivning.
Regeringens arbete med att sanera statsfinanserna syftar ytterst till att skapa
den trygga ekonomiska atmosfär där gott och förtroendefullt samarbete mellan
ägare och anställda i företagen är regel. För denna uppgift måste nu stora
ansträngningar koncentreras. Utskottet anser att åtgärder görs på olika håll
och att en särskild utredning av det slag som föreslås i motionen inte är
påkallad.
Motion Fi217 (v) yrkande 1 avstyrks av utskottet.
Sparande och ägardemokrati
Motion Fi213 av Lars Tobisson m.fl. (m) behandlar sparande och
ägardemokrati. Motionärerna framhåller att det privata sparandet spelar en
avgörande roll för den enskildes frihet genom de möjligheter det ger hushållen
att styra och kontrollera sin ekonomi och bli mindre beroende av centrala
beslut och bidragssystem. Ett eget sparande är av avgörande betydelse för
möjligheterna att skaffa en egen bostad eller fritidshus. Än viktigare, betonar
motionärerna, är hushållssparandet för finansieringen av nyföretagande och
investeringar i de minsta företagen. Därför bör politiken inriktas på att
främja och stimulera ett högt hushållssparande och ett spritt ägande.
Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig
själva och de sina är en mäktig drivkraft som systematiskt har motarbetats av
socialdemokratiska regeringar under hela efterkrigstiden, skriver motionärerna.
När den socialdemokratiska regeringen utpekar det ökade hushållssparandet som
ett hot mot den konsumtionsökning på vilken regeringen vill bygga sin
ekonomiska politik innebär det en återgång till den kollektivisering av den
enskildes ekonomi och ägandet av kapital som har varit ett signum för den
socialdemokratiska funktionssocialismen, hävdar motionärerna. Skattesystemet
måste utformas så att det lönar sig att arbeta och spara och driva företag. Ett
samhälle som inte ger sina medborgare möjligheter att förkovra sig genom eget
arbete, företagsamhet och sparande stagnerar och stöter slutligen bort de
människor och det kapital som utgör förutsättningen för utveckling och
välstånd. Motionärerna citerar ur Utvandrarna av Vilhelm Moberg:
Hur de än mödade sig och strävade, kunde de aldrig förkovra sig här i
Korpamoen. -- -- -- Han för sin del ledsnade på att sträva om han inte längre
såg någonting att sträva fram emot. Han kunde inte arbeta med någon lust, om
han inte trodde att han hjälpte sig och de sina till en bättre lott. Och alla
människor ville väl ha något att sträva fram emot, åtminstone så länge de var
unga som han och hon ännu var. Vad skulle de annars leva för?
Ambitionen för Socialdemokraterna, menar motionärerna, har under hela
efterkrigstiden varit att genom koncentration till stora företag och en kraftig
tillväxt av den offentliga sektorn minska inflytandet från privat kapital och
privata finansiärer för att skapa utrymme för en ökad politisk och korporativ
kontroll över produktionen och fördelningen av produktionsresultat. De främsta
medlen för denna politik har varit kollektivt sparande och kapitalbildning. Det
var genom en överuttaxering av skatter som Socialdemokraterna åstadkom ett
stort offentligt sparande under 1960- och 1970-talen, skriver motionärerna. Med
den förda högskattepolitiken trängde man också effektivt undan det privata
sparandet. Först under 1990-talet har det privata sparandet ökat signifikant.
Det privata sparandet i Sverige spelar en viktig roll. Det är nämligen en
viktig faktor för nyföretagande. Finansieringen av små och medelstora svenska
företag, som inte kan locka till sig internationellt kapital, är starkt
beroende av tillgången till inhemskt kapital. Banken ställer upp med en del,
under förutsättning att företaget själv kan samla in resten. Detta egna
riskkapital kommer oftast från företagaren, delägare och andra närstående.
I en allt mer global ekonomi kommer såväl stora som små placerare att öka sin
riskspridning. För Sverige innebär det att många svenska placerare kommer att
leta sig till andra länder, kanske främst inom EU, för att förränta sitt
kapital men också för att minska de politiska riskerna.
Den bästa stimulansen för ett ökat hushållssparande är en ekonomisk politik
som ökar hushållens disponibla inkomster och höjer realavkastningen på sparande
efter skatt. En minskning av skattetrycket vidgar människors utrymme för att
spara. En anpassning till förhållandena inom EU är dessutom nödvändig, om inte
investeringskapitalet återigen skall strömma ut ur vårt land. En ökad sparvilja
förutsätter stabila spelregler så att människor vågar spara långsiktigt.
Det är viktigt att hushållssparandets inriktning inte snedvrids. Så skedde
emellertid i det tidigare skattesystemet. Sparandet i aktier och vanligt
banksparande missgynnades skattemässigt, medan sparande i egna hem, fritidshus,
konst och diamanter gynnades, säger motionärerna.
Aktiesparandet ökade under den borgerliga regeringsperioden. Under åren
1991--1994 tillfördes börsen sammantaget 89 miljarder kronor i nytt
riskkapital. I dag är varannan svensk aktieägare i någon form, påpekar
motionärerna. Detta fina resultat berodde bland annat på regeringens
privatiseringar av SSAB, Assidomän och Pharmacia, samt de förbättringar för
aktieägare som vidtogs med bl.a. sänkt reavinstbeskattning och slopad
dubbelbeskattning på aktieutdelning.
Motionärerna betonar att anställda i börsnoterade och andra företag måste få
möjlighet att spara i aktier i det egna företaget utan att eventuell skillnad
mellan marknadsvärdet och förvärvspriset betraktas som löneförmån. Därför
föreslår motionärerna skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det egna
företaget utan annan begränsning än att köpen skall ha skett på samma
ekonomiska villkor som tillämpas för utomstående.
Människor vill försäkra sig om en trygg ålderdom. Motionärerna konstaterar,
att under 1994 infördes ett individuellt pensionssparande (IPS) i bank som,
under förutsättning att det var bundet i räntebärande papper och aktier, fick
samma gynnade ställning som försäkringssparande. I och med IPS och den gryende
insikten om att ATP-systemet inte kommer att ge den statligt utlovade
tryggheten, finns det en klar möjlighet till ett ökat långsiktigt sparande i
Sverige. Många blivande pensionärer vill säkert öka sin trygghet och bättra på
sin framtida pension med ett privat tillskott. När Socialdemokraterna nu
försöker minska detta sparande genom att öka skatten på pensionssparkapitalet
med 66 % -- från 9 till 15 % -- är risken uppenbar för att man enbart
skrämmer sparandet ur landet. Det är alarmerande att så mycket av
pensionssparandet nu sker utomlands, anser motionärerna.
Livförsäkringar skiljer sig från pensionssparande genom att de också inrymmer
en försäkring mot risken för ett för tidigt dödsfall. Marknaden för
livförsäkringar är fortfarande jämförelsevis stel i Sverige. Konkurrensen
skulle öka, om den traditionella livförsäkringsrörelsen fick drivas i
aktiebolagsform. Det skulle då bli möjligt att sätta räntan under risk.
Unit link-försäkringarna erbjuder numera ett varierat utbud av
placeringsmöjligheter. En annan önskvärd sparmodell vore ett sparande med sikte
på förvärv av bostad i samband med övergången från yrkesverksamhet till
pensionärstillvaro. Detaljerna för ett förstärkt försäkringssparande bör
snarast utredas, skriver motionärerna.
Ett viktigt mål är att sprida ägandet bland de enskilda medborgarna. Det
gäller inte bara andelar i näringslivet. Det gäller även människors möjligheter
att äga en bostad och andra tillgångar. Gamla visioner om "egendomsägande
demokrati" eller "ägardemokrati" har större aktualitet och bärkraft än
någonsin. Detta bör ges regeringen till känna, anser motionärerna.
Utskottets ställningstagande
Med anledning av vad som anförs i motion Fi213 (m) om vikten av
stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (yrkande 1) vill
utskottet anföra följande. I motionen anläggs ett långsiktigt perspektiv på
Sveriges ekonomiska utveckling. Huvudtesen är att marknadsekonomins framväxt
och expansion från 1800-talets andra hälft förklarar huvuddelen av de
ekonomiska framsteg som gjorts i landet. Den socialdemokratiska politiken, den
offentliga sektorns tillväxt och utvecklingen av stora kollektiva ekonomiska
institutioner -- bl.a. vad gäller sparandet -- har enligt motionärerna
huvudsakligen bidragit till att försämra förutsättningarna för tillväxt och
snedvridit användningen av resurserna. Den svenska modellen påstås ha
förhindrat ekonomiskt framåtskridande, förlamat individernas initiativkraft och
försvårat villkoren för enskilt företagande.
Motionens analys vilar enligt utskottets mening på lösa antaganden. Den
starka motsättning som målas ut i motionen mellan offentlig sektor och enskild
verksamhet kan på goda grunder ifrågasättas. Framsteg inom marknadsekonomin har
i stor utsträckning gynnats av utbygganden av verksamheten inom den offentliga
sektorn, t.ex. utbildning och sjukvård. Den trygghet som t.ex
socialförsäkringar ger den enskilde har skapat en social stabilitet som i sig
befrämjat den ekonomiska utvecklingen. En jämnare fördelning av inkomster och
tillgångar har ökat välfärden och förhindrat sociala orättvisor.
Det är som utskottet ser det svårt att finna någon hållbar grund för
motionens analys. 1950- och 1960-talen framhålls ofta som de år då det sociala
reformarbetet i Sverige intensifierades -- det var de s.k. "skördeåren". Men
det var också de år då den ekonomiska tillväxten var som starkast. Under dessa
båda decennier var den genomsnittliga årliga tillväxten 3,5 %. Under hela
hundraårsperioden 1870--1970 var den årliga tillväxten i genomsnitt 2,1 %.
Skulle analysen i motion Fi213 (m) vara riktig borde tillväxten ha mattats av
mycket tidigare i Sverige, liksom i andra länder som snabbt byggde ut
offentliga verksamheter efter 1945.
Motionen berör som utskottet ser det mycket viktiga frågor men är tyvärr till
stora delar en politisk pamflett med en ensidig och ibland direkt falsk bild av
den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sverige. Under perioden 1932--1991
ökade de svenska hushållens förmögenhet som aldrig förr i Sveriges historia.
Aldrig tidigare har det enskilda ägandet ökat så mycket på så kort tid. Det var
under denna tid som det egna hemmet, den egna bilen och sommarstugan blev allt
vanligare hos den breda svenska allmänheten. Det hårda, orättvisa svenska
ståndssamhälle som Vilhelm Moberg så skarpt tecknar i Utvandrarna lade Sverige
långt bakom sig under dessa år. Sverige förvandlades från ett utvandrarland
till ett invandrarland. Den koppling motionärerna vill göra mellan Karl-Oskars
och Kristinas 1840-tal och 1900-talets efterkrigstid är således både illasinnad
och okunnig.
Det är också beklagligt att ett parti som bär ett tungt ansvar för att
statens finanser 1991--94 allvarligt undergrävdes inte tycks ha tagit lärdom av
detta. Det visar bland annat det faktum att de moderata motionärerna nu häftigt
kritiserar den välbehövliga konsolidering av statsfinanserna som genomfördes av
tidigare socialdemokratiska regeringar.
Hushållssparandet i Sverige beräknas från 1988 till 1993 ha ökat från ca
-5 % av den disponibla inkomsten till nästan 10 %, en omsvängning med nära 15
procentenheter. Att människor lägger upp en egen ekonomisk buffert är positivt.
Men man skall hålla i minnet att det dramatiskt ökade hushållssparandet hade
flera dystra orsaker. Den kraftiga försämringen av Sveriges ekonomi under de
borgerliga regeringsåren, den snabbt stigande arbetslösheten och det lika
snabbt stigande antalet konkurser tvingade fram ett allt större
hushållssparande i takt med att otryggheten ökade. Arbetslösheten är den
viktigaste orsaken till underskottet i det offentliga sparandet under samma
tid. Men arbetslösheten sätter inte bara press på statsfinanserna. Lika viktig
är den svåra press den sätter på de enskilda människorna. De av arbetslöshet
drabbade plågas inte bara ekonomiskt utan även psykologiskt och socialt av
arbetslösheten. De skador som 1990-talets arbetslöshetschock har vållat
hundratusentals människor går inte att beräkna i pengar. Många lade skulden på
sig själva för en arbetslöshet som var samhällets gemensamma problem. Vi måste
kunna förena de nödvändiga kraven på solidariskt ansvar för gemensamma
angelägenheter med de lika nödvändiga kraven på enskild valfrihet och trygghet.
Utskottet avstyrker med det anförda motion Fi213 (m) yrkande 1.
Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier
vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen
spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. En utmärkt möjlighet öppnade
sig med förslagen att föra över de forna löntagarfondernas medel till
AP-fonderna samt ge tillstånd till AP-fonderna att förvärva aktier i svenska
företag. Båda dessa initiativ motarbetades och motarbetas ännu av Moderaterna.
Ett spritt ägande är förvisso eftersträvansvärt, men enligt utskottets mening
hade de utförsäljningar av statliga tillgångar som genomfördes av den
borgerliga regeringen och som motionen beskriver som stora framgångar flera
starkt negativa inslag. Åtskilliga miljarder av det folkliga sparandet satsades
i äldre storföretag, i stället för att kanaliseras till de små, nystartade
företag som motionärerna säger sig vilja värna om. Dessutom skedde
utförsäljningarna ibland till priser som var ytterst oförmånliga för
skattebetalarna.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (m) yrkande 4.
Motionärerna begär vidare att en utredning av pensions- och
livförsäkringssparandet tillsätts. Det nya pensionssystem som beslutades
1994 är fördelaktigt för de många människor som börjar arbeta tidigt i livet,
har låg lön och saknar chans till lönekarriär. Gynnas mindre gör inkomsttagare
med kort tid i förvärvslivet och stark löneutveckling. Dessa grupper kan anse
sig ha behov av ett extra pensionsskydd i form av en privat försäkring. Det
finns emellertid fördelningspolitiska skäl som talar emot att skattemässigt
gynna höginkomstgruppernas privata pensionssparande på det sätt som
motionärerna vill. Det kan tilläggas att Moderaterna numera är ensamma på den
borgerliga sidan om att kräva ytterligare skatteförmåner för privata
pensionssparare i form av sänkt avkastningsskatt.
Den svaga konkurrensen på marknaden för livförsäkringar hör till de frågor
som just nu utreds av Försäkringsutredningen. Utredningen har hittills avgivit
två delbetänkanden. Vissa lagförslag, bland annat om EU-anpassning av
koncessionsreglerna för försäkringsverksamhet, har antagits av riksdagen.
Försäkringsutredningen skall inom kort avge sitt slutbetänkande.
Utskottet vill inte föreslå några ytterligare förändringar på
försäkringssparandets område innan utredningen har lämnat sina synpunkter
och avstyrker därför motion Fi213 (m) yrkande 3.
Vad gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget vill utskottet anföra följande. Det kan vara förenat med stora
fördelar både för de anställda och företaget om de anställda ges delaktighet i
företagets resultat. Det är dock angeläget att resultatersättningar som har
stora likheter med löner betraktas som sådana även i beskattningshänseende.
Regeringen har aviserat att de sociala avgifterna på vinstandelar som slopades
under den förra mandatperioden skall återinföras. Motionärerna motsätter sig
detta och vill dessutom införa skattefrihet för alla anställdas aktieköp i det
egna företaget. Utskottet gör bedömningen att skatteförmåner av denna art
skulle uppfattas som orättvisa av alla dem som inte kommer i åtnjutande av dem.
Med hänvisning till det anförda avstyrker finansutskottet motion Fi213 (m)
yrkande 7.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utredning för ökad ekonomisk demokrati
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi217 yrkande 1.
res. 1 (v)
res. 2 (m,
c, fp, mp, kds) - motiv.
2. beträffande stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 1,
res. 3 (m, c, fp, kds)
3. beträffande främjande av enskilt sparande i aktier
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 4,
res. 4 (m, c, fp, kds)
res. 5 (mp) - motiv.
4. beträffande utredning av pensions- och
livförsäkringssparandet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 3,
res. 6 (m)
res. 7 (c, fp, mp, kds) - motiv.
5. beträffande anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi213 yrkande 7.
res. 8 (m, c, fp, kds)
Stockholm den 9 mars 1995
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s),
Sonja Rembo (m),
Arne Kjörnsberg (s),
Sonia Karlsson (s),
Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp),
Susanne Eberstein (s),
Johan Lönnroth (v),
Fredrik Reinfeldt (m),
Roy Ottosson (mp),
Thomas Östros (s),
Kristina Nordström (s),
Per Bill (m),
Magnus Johansson (s),
Roland Larsson (c),
Göran Magnusson (s) och Ulla-Britt Hagström (kds).
Reservationer
Reservationer
1. Utredning för ökad ekonomisk demokrati (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 3 slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas problembeskrivning. Det har blivit allt
svårare att hitta genuina entreprenörer och engagerade privatkapitalister som
är villiga att göra nysatsningar som innebär stor osäkerhet och risk. Den
moderna teknologin kommer att i grunden ändra förutsättningarna för
företagandet. Den innebär att större krav ställs på de anställda som själva kan
ta ansvar och initiativ. Forskning och utveckling av nya produkter kräver
samarbete vilket gör att detta oftare sker i kollektiva former. Det kan inte
vara en slump att det just inom databranschen finns så många företag som ägs
och drivs kollektivt av dem som arbetar där. Det finns internationella studier
som visar att moderna arbetsorganisationer med makt för de anställda är
samhällsekonomiskt lönsammare än mer gammaldags auktoritärt organiserade
arbetsplatser. Produktiviteten är oftast högre i organisationer där de
anställda har mer att säga till om. När arbetsgivarna dikterar villkoren och
klassklyftorna är stora så ökar motsättningarna i samhället vilket sänker
produktiviteten.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att framtidens ägarmakt bör bygga
mer på eget arbete i ett företag, på kunskaper om produktion och teknologi och
på viljan att ta ett långsiktigt ansvar -- mindre på kortsiktigt vinstintresse.
Regelsystemet bör ändras så att sådana verksamhetsformer främjas. Som framhålls
i motionen är det nödvändigt att nu genomföra de institutionella förändringar
som kan underlätta den nödvändiga omställningen av produktionen i ekologiskt
hållbar, jämställd och demokratisk riktning.
Utskottet tillstyrker med det anförda förslaget i motion Fi217 (v) yrkande 1
att en utredning tillsätts för att se över lagstiftningen så att den anpassas
till behovet av ett ägande som gynnar den nödvändiga omställningen i svenskt
näringsliv till ett samhälle med hög kunskapsnivå och miljömedvetenhet.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utredning för ökad ekonomisk demokrati
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi217
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Utredning för ökad ekonomisk demokrati (mom. 1, motiveringen)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Roy Ottosson (mp), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt
Hagström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med
"Utskottet delar" och på s. 3 slutar med "inte är påkallad" bort ha följande
lydelse:
Motion Fi217 (v) utgår från en klassisk socialistisk syn på det privata
företagandet och ägandet och en motsvarande övertro på offentligt ägande och
ägande genom löntagarfonder och andra former av kollektiv kapitalbildning.
Det motsägelsefulla i motionen framgår av att den utredning som
Vänsterpartiet vill ha till stånd om ökat statligt ägande i näringslivet står i
direkt strid med önskemål som också framförs i motionen om större delaktighet
och medägande för anställda i företag.
Utskottet delar inte Vänsterpartiets uppfattning i dessa frågor och avstyrker
därför motionen.
3. Stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (mom. 2)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med "Med
anledning av" och på s. 7 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Med anledning av vad som anförts i motion Fi213 (m) om vikten av
stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning (yrkande 1) vill
utskottet anföra följande.
De svenska hushållens sparande har under de senaste åren ökat till nivåer som
närmar sig de gängse i andra västerländska demokratier.
Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig
själva och de sina är en mäktig drivkraft som har behandlats styvmoderligt av
socialdemokratiska regeringar under efterkrigstiden. Ett eget sparande spelar
härvidlag en väsentlig roll för den enskildes möjligheter att råda över sin
ekonomi, ha en egen buffert inför oförutsedda händelser och bli mindre beroende
av arbetsgivare, myndigheter, politiska beslut om bidragssystem m.m.
Ett stort inhemskt sparande krävs också för att finansiera de stora
investeringar som är nödvändiga för att skapa förutsättningar för expansion av
näringslivet och fler arbetstillfällen. För att skapa en varaktig återhämtning
av den svenska ekonomin krävs också att den offentliga sektorns
sparandeunderskott avskaffas. Detta måste i allt väsentlig ske genom minskade
offentliga utgifter, vilket ökar hushållens intresse av eget sparande.
I en global ekonomi med avreglerade valuta- och finansmarknader rör sig
kapitalet fritt och snabbt över nationsgränserna. Den ekonomiska politiken
måste skapa förutsättningar för att attrahera såväl inhemskt som utländskt
kapital till investeringar och placeringar i Sverige. En politik som på
avgörande punkter skiljer sig från omvärldens riskerar att leda till utflöde av
kapital vilket skulle ha negativa effekter för investerings- och
ränteutvecklingen i Sverige.
Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att
skapa ett spritt enskilt ägande. Detta är en avgörande faktor i en väl
fungerande marknadsekonomi, vilket i sin tur krävs för att bevara och utveckla
Sverige som välfärdssamhälle med hög levnadsstandard för medborgarna.
Utskottet anser således att den ekonomiska politiken måste inriktas på att
med stabila spelregler främja och stimulera ett högt hushållssparande och ett
spritt enskilt ägande. Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig att
arbeta, spara och driva företag.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande stimulans av hushållssparandet och ökad ägarspridning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Främjande av enskilt sparande i aktier (mom. 3)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Vad
gäller motionens yrkande 4" och slutar med "yrkande 4" bort ha följande
lydelse:
Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier
vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen
spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. Utskottet anser emellertid
inte att detta skall ske genom en utvidgning av AP-fondernas möjlighet att
förvärva aktier eller genom en överföring av löntagarfondernas medel till
AP-fonderna. Det skulle innebära en återgång till den fondsocialism vi nu
försöker göra oss av med. Enligt utskottet är i stället det mest effektiva
sättet att förbättra företagens riskkapitalförsörjning att främja det enskilda
aktieägandet. Det kan exempelvis ske genom att enkelbeskattning återinförs och
genom att ett riskkapitalavdrag införs.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande främjande av enskilt sparande i aktier
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Främjande av enskilt sparande i aktier (mom. 3, motiveringen)
Roy Ottosson (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar
med "Vad gäller motionens yrkande 4" och slutar med "yrkande 4" bort ha
följande lydelse:
Vad gäller motionens yrkande 4 om främjande av enskilt sparande i aktier
vill utskottet anföra följande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen
spelar en nyckelroll för den framtida tillväxten. En utmärkt möjlighet öppnade
sig med förslaget att föra över delar av löntagarfondernas medel till lokalt
baserade närfonder vars uppgift skulle vara att låna ut riskkapital på
förmånliga villkor till de små företagen. Utskottet vill i sammanhanget peka på
vikten av att stärka lokalsamhällets växtkraft och att fler små och medelstora
företag utvecklas i landet.
Ett spritt ägande är förvisso eftersträvansvärt, men enligt utskottets mening
hade de utförsäljningar som genomfördes av den borgerliga regeringen och som
motionen beskriver som stora framgångar en del negativa inslag.
Utförsäljningarna kunde ha skett på ett ekonomiskt mer fördelaktigt sätt.
Medlen som frigjordes genom försäljningarna kunde ha använts dels till att
underlätta för utveckling av små företag, dels till ökade miljörelaterade
investeringar.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi213 (m) yrkande 4.
6. Utredning av pensions- och livförsäkringssparandet (mom. 4)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
"Motionärerna begär vidare" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Det nya, avgiftsbaserade ATP-systemet innebär att den enskilde kommer att
vara bättre informerad om sitt pensionssparande än i dag. Många kan komma att
vilja öka sin ekonomiska trygghet med egna försäkringar.
Villkoren för pensionssparande bör vara gynnsamma. Det är angeläget att
försäkringsbolagen ges sådana villkor att konkurrensen främjas och att en
överströmning till utländska försäkringar motverkas. Nya former för
pensionssparande, t.ex. ett bostadssparande, bör övervägas. Avkastningsskatten
på pensions- och kapitalförsäkringar bör sänkas.
Formerna och villkoren för livförsäkringar bör utformas så att konkurrens och
valfrihet befrämjas.
Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att vidgade möjligheter till
pensions- och livförsäkringssparande bör utredas, vilket riksdagen som sin
mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande utredning av pensions- och
livförsäkringssparandet
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Utredning av pensions- och livförsäkringssparandet (mom. 4, motiveringen)
Anne Wibble (fp), Roy Ottosson (mp), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt
Hagström (kds) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med
"Motionärerna begär vidare" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Motionärerna begär vidare att en utredning av pensions- och
livförsäkringssparandet tillsätts. Den svaga konkurrensen på marknaden
för livförsäkringar hör till de frågor som just nu utreds av
Försäkringsutredningen. Utredningen har hittills avgivit två delbetänkanden.
Vissa lagförslag, bland annat om EU-anpassning av koncessionsreglerna för
försäkringsverksamhet, har antagits av riksdagen. Försäkringsutredningen skall
inom kort avge sitt slutbetänkande.
Utskottet vill inte föreslå några ytterligare förändringar på
försäkringssparandets område innan utredningen har lämnat sina synpunkter
och avstyrker därför motion Fi213 (m) yrkande 3.
8. Anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget (mom. 5)
Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Per Bill (m), Roland Larsson (c) och Ulla-Britt Hagström (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Vad
gäller de anställdas möjligheter" och på s. 8 slutar med "yrkande 7" bort ha
följande lydelse:
Vad gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget vill utskottet anföra följande. Genom att sprida det
individuella ägandet till de anställda och därigenom stärka delaktigheten och
känslan av samhörighet inom företaget kan produktiviteten och lönsamheten
förbättras. Sparandet ökar och intresset för fortsatt sparande stimuleras.
Möjligheten för anställda att aktiespara i företaget och att genom
vinstandelar ta del av företagets vinst kan vara ett viktigt komplement till
löneutvecklingen. Detta underlättar uppnåendet av önskvärd flexibilitet.
Aktiesparande som erbjuds anställda på samma villkor som för allmänheten bör
således inte utsättas för särskild förmånsbeskattning. Anställdas andel-i-vinst
bör inte beläggas med sociala avgifter.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande anställdas möjligheter att aktiespara i det egna företaget
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi213 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.