I detta betänkande behandlar utskottet förslagen till riktlinjer för den
ekonomiska politiken och vissa åtgärder för att sanera statsfinanserna.
Utskottet tar också ställning till regeringens förslag till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Sammanlagt 99 reservationer och 21 särskilda yttranden har avgivits på de
punkter som anges i betänkandets innehållsförteckning.
Det internationella konjunkturläget har sedan i våras förbättrats. Detta
gäller även utvecklingen i Västeuropa.
Efter att Sverige under inledningen av 1990-talet genomgått den svåraste
recessionen sedan 1930-talet ökar nu åter produktionen. För nästa år gäller att
inflationen förblir låg. Det svåra läget på arbetsmarknaden förbättras något.
Statsskulden växer snabbt och skuldkvoten närmar sig 90 %.
De riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet förordar innebär att
finanspolitiken fortsättningsvis måste vara mycket stram. Vid mandatperiodens
slut måste statsskulden ha stabiliserats. Vid utformningen av finanspolitiken
är det av största vikt att de åtgärder som vidtas får en snabb och positiv
effekt på statsfinanserna. Detta är enligt utskottets mening -- vid sidan av
viktiga fördelningspolitiska överväganden -- ett avgörande skäl till att även
skattehöjningar måste utnyttjas för att få ned budgetunderskottet.
Utskottet tar i betänkandet ställning till de olika delarna i regeringens
förslag till saneringsprogram. Med vissa jämkningar har utskottet biträtt
förslagen. Saneringsprogrammet kommer att stärka de offentliga finanserna med
drygt 57 miljarder kronor år 1998 och med närmare 30 miljarder kronor
budgetåret 1995/96 (12 mån.). De jämkningar i propositionens förslag som
utskottet förordar påverkar saneringsprogrammets omfattning i gynnsam riktning.
De ändringar och tillägg till förslagen i propositionen som utskottet föreslår
är följande:
Förslaget om en begränsad uppräkning av basbeloppet skall inte bara gälla,
som föreslogs i propositionens lagtext, för år 1995 utan också under följande
år.
Avgiftsunderlaget för egenavgifter skall räknas upp på samma sätt som
pensionsgrundande inkomst dvs. med 7,5 oreducerade "basbelopp" i stället för
7,5 reducerade basbelopp.
Akademikerpraktiken avvecklas inte från årsskiftet. Åtgärden behålls under
första halvåret 1995.
Arbetsmarknadsutskottets förslag om en ventil i regelsystemet för
ungdomsintroduktion för arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar
biträds av utskottet. Innebörden av ventilen är att arbetsgivaren kan frångå
kravet på att anställa den provanställde efter praktikperiodens slut.
Folkbildningen tillförs 18,2 miljoner kronor i jämförelse med de 26,3
miljoner kronor som föreslås i propositionen.
Förslagen till investeringsstimulanser till främst byggsektorn biträds av
utskottet. Utskottet föreslår att sådana arbeten skall ha satts igång senast
den 1 oktober 1995. Förslaget berör framförallt ROT-satsningar i bostäder.
Arbetsmarknadspolitiken inriktas i allt större utsträckning mot personer som
riskerar att permanent slås ut från arbetsmarknaden. Insatserna förskjuts mot
sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en konjunkturuppgång.
Inledning
I detta betänkande behandlar finansutskottet
dels proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.,
dels proposition 1994/95:50 Nya kapitaltäckningsregler m.m. i vad avser
förslag 17 angående ändring i uppbördslagen (1953:272) som näringsutskottet
överlämnat till finansutskottet för teknisk samordning med motsvarande förslag
i proposition 25,
dels proposition 1994/95:70 Ändringar av den bolagsrättsliga
lagstiftningen för bank- och försäkringsområdet med anledning av EES-avtalet i
vad avser förslag 12 angående ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt som näringsutskottet överlämnat till finansutskottet för teknisk
samordning med motsvarande förslag i proposition 25,
dels proposition 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen (1975:1385)
m.m. i vad avser förslag 17 angående ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt som skatteutskottet överlämnat till finansutskottet för teknisk
samordning med motsvarande förslag i proposition 25,
dels de med anledning av proposition 25 väckta motionerna
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m),
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c),
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp),
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad avser yrkandena 1--7, yrkande 8
delvis och yrkandena 9--26,
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp),
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds),
1994/95:Fi7 av Dan Ericsson m.fl. (kds),
1994/95:Fi8 av Arne Andersson m.fl. (m),
1994/95:Fi9 av Gun Hellsvik m.fl. (m),
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c),
1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
1994/95:Fi12 av Anders Svärd (c),
1994/95:Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s),
1994/95:Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s),
1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s),
1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s),
1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c),
1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s),
1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s),
dels de från socialförsäkringsutskottet överlämnade motionerna
1994/95:Sf4 av Sigge Godin (fp) och
1994/95:Sf6 av Karin Falkmer (m), vilka väckts med anledning av proposition
1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna pensionssystemet, m.m.
samt
1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) i vad avser yrkandena 11 och 12 och
1993/94:Sf262 av Birger Andersson (c) vilka väckts under allmänna
motionstiden.
Finansutskottet har till socialförsäkringsutskottet överlämnat motion Fi4
yrkande 8 i den del yrkandet avser tillämpningen av flyktingbegreppet.
Regeringens lagförslag
Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta betänkande.
Yttranden från andra utskott
Finansutskottet har berett samtliga utskott tillfälle att avge yttrande över
de förslag i propositionen jämte motioner som rör resp. utskotts
beredningsområde.
Avlämnade yttranden från
skatteutskottet (1994/95:SkU3y),
justitieutskottet (1994/95:JuU2y),
utrikesutskottet (1994/95:UU3y),
försvarsutskottet (1994/95:FöU2y),
socialförsäkringsutskottet (1994/95:SfU6y),
socialutskottet (1994/95:SoU2y),
kulturutskottet (1994/95:KrU4y),
utbildningsutskottet (1994/95:UbU3y),
trafikutskottet (1994/95:TU2y),
näringsutskottet (1994/95:NU3y),
arbetsmarknadsutskottet (1994/95:AU3y) och
bostadsutskottet (1994/95:BoU1y) återfinns i bilagorna 3--14 till detta
betänkande.
Konstitutionsutskottet, lagutskottet och jordbruksutskottet har avstått från
att yttra sig i ärendet.
Inkomna skrivelser
Under ärendets gång har utskottet mottagit ett antal skrivelser från
organisationer och privatpersoner.
Utfrågningar m.m.
Statssekreterarna i Finansdepartementet Anitra Steen och Svante Öberg har
inför finansutskottet kommenterat de ekonomisk-politiska förslagen i
proposition 25.
Riksbankschefen Urban Bäckström har kommenterat penning- och valutapolitiken.
Generaldirektör Alf Carling och avdelningschef Irma Rosenberg från
Konjunkturinstitutet har gett sin syn på konjunkturläget hösten 1994.
Dessutom har företrädare för Svenska kommunförbundet, Svenska kyrkans
centralstyrelse samt Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund inför
utskottet redovisat sina synpunkter på förslagen om de ekonomiska regleringarna
mellan staten och kommunsektorn i proposition 25.
Finansutskottets ledamöter har haft tillfälle att delta i en av
skatteutskottet anordnad utfrågning med anledning av proposition 25 den 25
november 1994 med bl.a. finansminister Göran Persson.
Propositionernas förslag
Proposition 25
I proposition 25 föreslår regeringen (Finansdepartementet)
dels i avsnitt 6 (s. 30) att riksdagen
1. antar de riktlinjer för den ekonomiska
politiken som regeringen förordar i avsnitten 1--4,
2. godkänner inriktningen och omfattningen av de
besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen förordar i
avsnitt 5,
dels i avsnitt 7 (Socialdepartementets verksamhetsområde) (s. 44) att
riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken,
3. antar regeringens förslag till lag om ändring i utsökningsbalken,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1096) om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn,
6. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
7. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om
ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
8. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om
allmänna egenavgifter,
9. godkänner vad regeringen förordar om förbättring av det särskilda
bostadstillägget till pensionärer,
10. godkänner vad regeringen förordar om uttaget
av allmänna egenavgifter åren 1996--1998,
dels i avsnitt 8 (Finansdepartementets verksamhetsområde) (s. 103--104)
att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
2. lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
3. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996--1999 års taxeringar,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
5. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
8. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
9. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
10. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver,
11. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
12. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
13. lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
14. lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
15. lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
16. lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för
bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
17. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning,
18. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
19. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
20. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av
näringsverksamhet,
21. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv,
22. lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
23. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
24. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
25. lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
26. lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen
(1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
27. lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av
beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt
och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års
taxeringar,
28. lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss
vidareutdelning,
29. lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1995, samt
30. att riksdagen godkänner vad regeringen förordar om slopad
extra höjning 1995 och 1996 av den garanterade räntan för
räntebidrag enligt äldre regler,
dels i avsnitt 10 (Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde)
(s. 118) att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för ungdomar i
ungdomsintroduktion,
2. antar regeringens förslag till lag om
upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den
som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
3. godkänner vad regeringen förordar om
statsbidrag för investeringssatsningar,
4. godkänner vad regeringen förordar om att
ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år liksom
akademikerpraktiken för ungdomar 25--29 år upphör fr.o.m. den 1
januari 1995,
5. godkänner vad regeringen förordar om en ny
åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar,
6. godkänner vad regeringen förordar om
omfattningen av arbetsmarknadsutbildning,
7. godkänner vad regeringen förordar om att vid
behov utöka antalet utbildningsplatser i komvux för arbetslösa
under budgetåret 1994/95,
8. godkänner vad regeringen förordar om
omfattningen av utbildningsvikariat,
9. godkänner vad regeringen förordar om
starthjälp,
10. bemyndigar regeringen att omfördela medel
från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under
åttonde huvudtiteln till anslaget Bidrag till folkbildningen
under samma huvudtitel,
11. till Vissa särskilda utgifter inom
universitet och högskolor på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 50 000 000 kr,
12. till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 342 000 000 kr,
13. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under
tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr,
14. till Sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under
sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr.
Proposition 50
I proposition 1994/95:50 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens
förslag till 17. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Proposition 70
I proposition 1994/95:70 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens
förslag till 12. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Proposition 92
I proposition 1994/95:92 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens
förslag till 1. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272).
Proposition 1993/94:196
I proposition 1993/94:196 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens
förslag till 17. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Motionsyrkandena
Motionsyrkanden med anledning av proposition 25
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordas i motionen,
2. att riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner
inriktningen och omfattningen av de utgiftsminskningar och
inkomstförstärkningar som förordas i motionen,
3. att riksdagen beslutar att för kommuner och landsting som höjer skatten
för 1995 reduktionsbeloppet per invånare skall ökas med ett belopp som
motsvarar 55 % av de ökade intäkter skattehöjningen ger i enlighet med vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter och lag om ändring i
lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter,
5. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om förbättring av det
särskilda bostadsbidraget för pensionärer i enlighet med vad som anförts i
motionen,
6. att riksdagen avslår vad regeringen förordar om uttaget av allmänna
egenavgifter åren 1996--1998 i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidragsförskottet och underhållsbidragen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de förslag som redovisats i Ds 1994:91 om förtidspensioner bör
träda i kraft den 1 juli 1995,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omprövningar av förtidspensioner,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sjukbidrag i stället för förtidspensioner,
11. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser omläggning av
allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att inte höja uttaget av allmänna egenavgifter till sjukförsäkringen
med 1 procentenhet per år 1996 till 1998,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för vissa
vinstandelsstiftelser bör bibehållas,
14. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd skattesats på
kapitalinkomster från 25 till 30 %,
15. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser återinförd
dubbelbeskattning på utdelningar och kvarhållna vinster i aktiebolag,
16. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser ändrade
skatteregler för värdepappersfonder och investmentföretag,
17. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd skatt på
avkastning på pensionsförsäkringar och pensionssparkonton,
18. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd
avkastningsskatt för avkastning på kapitalförsäkringar,
19. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser reglerna om att
svenska aktier m.m. skattas upp till viss del av värdet vid bestämmande av
underlaget för avkastningsskatt,
20. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser nya skatteregler
för sparande i allemansfond,
21. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser införande av
förmögenhetsskatt beskattningsåret 1995,
22. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjning av
procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln,
23. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser direktavdrag för
bygginvesteringar,
24. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser skärpt beskattning
vid upplösning av skatteutjämningsreserv,
25. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser slopad rätt att
kvitta underskott av nystartad näringsverksamhet på inkomst av tjänst,
26. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd statlig
inkomstskatt från 20 till 25 %,
27. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser grundavdraget till
statlig inkomstskatt,
28. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser försämrade regler
för inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen,
29. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjning av särskild
löneskatt och premieskatt för grupplivförsäkringar,
30. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd
fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 %,
31. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser förslaget om att
inte genomföra den extra höjningen av garanterad ränta 1995 och 1996,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av nuvärdesavskrivning,
33. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik
för ungdomar i ungdomsintroduktion,
34. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphörande av lagen
(1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
35. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om investeringsstöd i
enlighet med vad som anförts i motionen,
36. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om en ny åtgärd benämnd
ungdomsintroduktion och om att ungdomspraktiken för ungdomar i åldern 20--24 år
och akademikerpraktiken skall upphöra i enlighet med vad som anförts i
motionen,
37. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om omfattningen av
arbetsmarknadsutbildningen i enlighet med vad som anförts i motionen,
38. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om utökning av antalet
utbildningsplatser i komvux i enlighet med vad som anförts i motionen,
39. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om omfattningen av
utbildningsvikariat i enlighet med vad som anförts i motionen,
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslivsutveckling,
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om starthjälp,
42. att riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen att
omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till
anslaget Bidrag till folkbildningen,
43. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett
reservationsanslag om 342 000 000 kr till vuxenstudiestöd m.m. på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95,
44. att riksdagen avslår regeringens förslag att till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under
tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr,
45. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett
reservationsanslag om 2 000 000 000 kr till sysselsättningsskapande åtgärder
inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95,
46. att riksdagen hos regeringen begär ett skyndsamt förslag till
konvergensprogram i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
ansluter sig till de principiella utgångspunkterna och riktlinjerna för den
ekonomiska politiken i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem
fullföljs enligt givna direktiv,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån på beskattningen av nödvändig konsumtion som mat, boende och
persontransporter,
4. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de negativa
följderna av en koncentrationsinriktad politik i syfte att öka den geografiska
rörligheten för såväl samhällsekonomin som möjligheterna att få till stånd en
fungerande arbetsmarknad i hela landet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av regionalpolitiken och betydelsen av en hållbar
utveckling av ekonomin så att produktionsmöjligheterna i hela landet tas till
vara,
6. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar
uttalar vikten av att det förs en politik för decentralisering, grundtrygghet
och kretslopp i syfte att modernisera och bevara välfärden i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
godkänner de riktlinjer för finans- och penningpolitiken som förordas i
motionen,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det av riksdagen antagna ekonomiska saneringsprogrammet om 81
miljarder kronor skall ligga fast samt i övrigt godkänner inriktning och
omfattning av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som förordas i
motionen,
9. att riksdagen hos regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning
om en förändrad inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas
i motionen,
10. att riksdagen hos regeringen begär att utredningen om den framtida sjuk-
och arbetsskadeförsäkringen får direktiv att lägga fram förslag om enhetlig
arbetslivsförsäkring enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
11. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande delar
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen
av det framtida uttaget av egenavgifter,
12. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
godkänner vad i motionen anförts om inriktningen av det ekonomiska stödet till
pensionärer,
13. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag om
ändringar i lagen om allmänna barnbidrag i enlighet med vad som anförts i
motionen,
14. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
återkommer med förslag om ändring i lagen om allmän försäkring vad avser
utformningen av reglerna för uppräkning av basbeloppet enligt de riktlinjer som
förordas i motionen,
15. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser slopad
avgiftsfrihet för vissa andelsstiftelser i enlighet med vad som anförts i
motionen,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av taket i
föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen, förlängd
sjuklöneperiod samt förstärkt arbetslinje i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett särskilt försäkringssystem för de allra minsta
företagen vid en förlängd sjuklöneperiod,
18. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopad
avgiftsfrihet för vissa vinstandelsstiftelser,
19. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
utgiftsminskningarna inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och
flyktingpolitiken,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om minskad statlig konsumtion och den kommunala ekonomin,
21. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om direktavdrag för byggnader m.m.,
22. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
23. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996--1999 års taxeringar,
24. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändringar i kommunalskattelagen vad avser reseavdrag och kvittning
av underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst,
25. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändringar i lagen om statlig inkomstskatt, uppbördslagen och
kupongskattelagen,
26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om statlig fastighetsskatt,
27. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om återföring av obeskattade reserver,
28. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
29. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om ersättningsfonder,
30. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om särskild premieskatt för grupplivförsäkring
m.m.,
31. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om särskild löneskatt på pensionskostnader,
32. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om räntefördelning vid beskattning,
33. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om expansionsmedel,
34. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om periodiseringsfonder,
35. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
36. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om återföring av skatteutjämningsreserv,
37. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning
av ägare i fåmansföretag,
38. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om upphävande av lagen om begränsning av skatt i vissa fall vad avser
höjning av spärrbeloppet,
39. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om skatt på vinstsparande,
40. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om upphävande av lagen om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst
till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1995 och 1996 års taxering,
41. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om upphävande av lagen om beskattning av viss vidareutdelning,
42. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen med särskilda bestämmelser om utbetalning av
skattemedel år 1995 vad avser 1 §,
43. att riksdagen hos regeringen begär förslag om såväl slopat grundavdrag
vid statlig beskattning som slopat reallöneskydd för inkomster över brytpunkten
i inkomstskatteskalan,
44. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utformning och inriktning av inkomstbeskattningen,
kapitalbeskattningen och företagsbeskattningen,
45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
begränsningarna av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en
förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet utreds enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt att ett nytt system med denna
inriktning kan träda i kraft den 1 januari 1996,
46. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av mervärdesskatt
på spel och lotterier, effektivare skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan
katalysatorer och äldre vattenkraft som en fördubbling av miljöavgiften på
handelsgödsel och bekämpningsmedel inom jordbruket i enlighet med vad som
anförts i motionen,
47. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i denna del som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
utgiftsminskningarna inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde och behovet
av medel för en fortsatt avbytarverksamhet inom jordbruket,
48. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsmarknadspolitikens inriktning,
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för utnyttjande av anvisade medel för regionalpolitiska
insatser,
50. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
anslagsbelastning och formerna för finansieringen av föreslagna
investeringsstimulanser,
51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
beslutar förlänga möjligheten till skattereduktion enligt gällande regler vid
s.k. ROT-åtgärder inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i
motionen,
52. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av investeringar inom miljöområdet för en långsiktigt
hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning,
53. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett program för att
stimulera investeringar för att främja en utveckling mot ett kretsloppsanpassat
samhälle och gröna jobb enligt de riktlinjer som redovisas i motionen,
54. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en återbetalningsplan för
utgivet stöd till banksektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
55. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
godkänner planen för förstärkning av de offentliga finanserna såväl vad avser
inriktning som konkret utformning i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken som redovisats i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om regeringens s.k. återställarpolitik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om det angelägna i att slå vakt om skattereformen,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd marginalskatt,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag till dubbelbeskattning av aktier,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till höjd skatt på
avtalspensioner,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till slopad kvittningsrätt,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till sociala avgifter på
vinstandelar,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till direktavdrag för
byggnadsinvesteringar,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att försämra flerbarnstillägget,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att avräkna 300 miljoner kronor
från biståndsanslaget,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en kostnadseffektiv arbetsmarknadspolitik,
13. att riksdagen avslår regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktik och
akademikerpraktik,
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ökade insatser för
underhållsåtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förlängning av genomförandetiden för investeringsprogrammet för
vägar och järnvägar,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringssatsningar,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder för att förstärka de offentliga finanserna.
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den ekonomiska politiken som
förordas i motionens avsnitt 1--4,
2. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska
propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar av förslagen utifrån ett
regionalpolitiskt perspektiv,
3. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska
propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar av förslagen utifrån ett
fördelningsperspektiv,
4. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska
propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar utifrån ett miljöperspektiv,
5. att riksdagen hos regeringen begär att den i kommande ekonomisk-politiska
propositioner lämnar konsekvensbeskrivningar utifrån ett kvinnoperspektiv,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om säkerhets- och försvarspolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndspolitiken,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flyktingpolitiken,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den kommunala ekonomin,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrade regler för flerbarnstilläggen,
11. att riksdagen beslutar att preskriptionstiden för underhållsbidrag höjs
från tre till tio år fr.o.m. den 1 januari 1995,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om indrivningen av bidragsförskottsskulder,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om pris- och följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av att följa utvecklingen för de sämst lottade
pensionärerna,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förtidspension och sjukförsäkring,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skattereglerna för enskild näringsverksamhet,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skatteåtgärder för mindre och nystartade företag,
19. att riksdagen beslutar att bolagsskatten höjs från 28 % till 30 % från
den 1 januari 1995,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vinstdelningsskatt,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den s.k. värnskatten,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om upphävande av lagen
(1993:1520) om beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till
statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och
1996 års taxeringar,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om grundavdraget,
24. att riksdagen beslutar att 30 % tas ut i statlig skatt för inkomster över
300 000 kr från den 1 januari 1995,
25. att riksdagen beslutar att höja koldioxidskatten för industrin från 8
till 16 öre per kg koldioxid från den 1 januari 1995 enligt vad i motionen
anförts,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kraven på arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den ekonomiska politikens inriktning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull ekonomisk politik,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen av den ekonomiska politiken för att minska
ränteutgifternas totala andel av statens utgifter,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nivån av budgetförstärkningar och balansen mellan besparingar och
ökade skatter,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sammansättningen av skatter och besparingar i samband med
budgetförstärkningar,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om uttag av allmänna egenavgifter
i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
allmänna egenavgifter,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen om
socialavgifter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att socialförsäkringssystemet bör vara skattefinansierat på ett
solidariskt sätt,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkring,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader,
13. att riksdagen beslutar att höja koldioxidskatten i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utvidgad kommunal
beskattningsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen i den del som gäller avskaffande av den generella rätten
att kvitta underskott av nystartad verksamhet mot inkomst av tjänst,
16. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om skattelättnader för
sparande i allemansfond,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lättnader för små och medelstora företag,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen
(1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt avveckling av de generella bostadssubventionerna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjda bostadsbidrag i samband med minskade generella
bostadssubventioner,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om rullande fastighetstaxering,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändrad fastighetstaxering så att miljöförbättrande åtgärder i
byggnader inte föranleder höjd fastighetsskatt,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skydd för låginkomsttagare i samband med skatteökningar och minskade
pensioner,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nackdelar med höjda marginalskatter,
25. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om direktavdrag för
byggnader m.m.,
26. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktavskrivningar för
miljöinvesteringar i enlighet med vad som anförts i motionen,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt normalarbetstid i
enlighet med vad som anförts i motionen,
28. att riksdagen hos regeringen begär förslag om särskilda
miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96 omfattande 2 miljarder kronor utöver
vad regeringen tidigare föreslagit i enlighet med vad som anförts i motionen,
29. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om starthjälp i enlighet med
vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen avslår regeringens förslag om att 300 miljoner kronor bör
tas från biståndsmedel till att bekosta hantering av asylsökande i Sverige,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om biståndet,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade försvarsanslag i
enlighet med vad som anförts i motionen,
33. att riksdagen beslutar att det av regeringen föreslagna anslaget till
Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
under sjätte huvudtiteln endast skall få användas till underhåll och
reinvesteringar, dock ej till investeringar,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållande av satsningen på arbetslivsutveckling (ALU),
35. att riksdagen avslår regeringens förslag att bemyndiga regeringen att
omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under
åttonde huvudtiteln,
36. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ekonomisk reglering mellan
staten och kommunsektorn i enlighet med vad som anförts i motionen,
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bibehållen avbytarverksamhet inom lantbruket.
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för den ekonomiska politiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förbättringar av bostadstillägg och/eller pensionstillskott till
pensionärer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en höjning av ersättningsnivån för långtidssjuka,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förlängning av det s.k. ROT-avdraget.
1994/95:Fi7 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besparingar på
lantbrukets avbytartjänst,
1994/95:Fi8 av Arne Andersson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den inriktning och omfattning av de besparingar som
regeringen förordar på Försvarsdepartementets område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att tillsätta en försvarskommitté för att förbereda nästa
långsiktiga försvarsbeslut.
1994/95:Fi9 av Gun Hellsvik m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aviserade
besparingskrav inte bör drabba Justitiedepartementet budgetåret 1995/96.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om praktik för ungdomar i
ungdomsintroduktion,
2. att riksdagen beslutar avslå förslaget om upphävande av lagen om särskilt
studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringssatsningar,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande förändring av ungdomspraktiken och bibehållande av
akademikerpraktiken,
5. att riksdagen beslutar avslå förslaget om starthjälp,
6. att riksdagen beslutar avslå förslaget att ta bort trainee-utbildningen,
7. att riksdagen beträffande sysselsättningsinsatser på kommunikationsområdet
begär att medlen anslås till länsvägnätet.
1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ungdomsarbetslösheten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Värmland bör
utses till ett försökslän för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.
1994/95:Fi12 av Anders Svärd (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår den i propositionen föreslagna reduceringen av de
kyrkliga kommunernas skattefordran,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar att för de kyrkokommuner
som sedan 1990 sänkt skatten reduceringen skall minskas med 1 % för varje
skatteöre skatten sänkts sedan dess.
1994/95:Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återinföra 2
§ 8 mom. lagen om statlig inkomstskatt i den lydelse den hade t.o.m. 1994 års
taxering.
1994/95:Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om biståndsvolymen
under de närmaste åren.
1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av
ALU-delegationens verksamhet.
1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen, senast i budgetpropositionen i januari 1995, återkommer med förslag
för att stimulera tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
ändra och förlänga reglerna för skattereduktion avseende reparationskostnader
för bostadshus såsom föreslås i motionen.
1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
reglerna för ROT-insatserna utformas så att segregationen i boendet minskas.
1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
reglerna för bidrag till ROT-åtgärder.
Motionsyrkanden med anledning av proposition 41
1994/95:Sf4 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i 2 §
i förslaget till lag om allmänna egenavgifter tillföra en punkt 3 enligt
följande: "avgift för finansiering av kontantförmån vid arbetslöshet med 2
procent."
1994/95:Sf6 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att 2 § i
lag om allmänna egenavgifter skall ha samma formulering som i lagrådsremissen
om lag om allmänna egenavgifter.
Motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1994
1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas
11. att riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel
fr.o.m. den 1 juli 1994,
12. att riksdagen beslutar att arbetsgivares bidrag till
vinstandelsstiftelser skall vara pensionsgrundande för arbetstagaren fr.o.m.
den 1 juli 1994.
1993/94:Sf262 av Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetsgivaravgifter
inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från vinstandelsstiftelse, som
härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan stiftelse under tiden
1988--1992.
UTSKOTTET
Utskottet
Den ekonomiska politiken
I betänkandets avsnitt om den internationella ekonomiska utvecklingen och
utvecklingen i Sverige ges en sammanfattning av de prognoser som redovisats i
propositionen och i Finansdepartementets rapport Svensk ekonomi hösten 1994.
Internationell utveckling
Det internationella konjunkturläget har sedan i våras förbättrats. Det har
inneburit att prognosen för Västeuropa för år 1994 uppreviderats kraftigt och
att tillväxten även för år 1995 har blivit betydligt högre. En faktor som
ytterligare bör förstärka tillväxten på sikt är att Förenta staternas kongress
den 1 december slutligen röstade för GATT-avtalet.
Tabell 1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
_________________________________________________________________
1992 1993 1994 1995
_________________________________________________________________
USA 2,3 3,1 3,8 (3,8)* 3,0 (3,2)
Japan 1,2 0,1 0,8 (0,6) 2,1 (2,5)
Västra Tyskland 1,5 -1,8 1,9 (0,1) 2,5 (1,8)
Frankrike 1,2 -1,0 2,1 (0,9) 3,0 (2,6)
Storbritannien -0,5 2,0 3,2 (2,9) 3,4 (2,9)
Danmark 1,1 1,4 4,5 (2,7) 3,0 (3,0)
Finland -3,6 -2,0 3,2 (1,8) 4,5 (4,0)
Norge 2,9 2,2 4,4 (3,0) 3,4 (2,8)
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning
i kompletteringspropositionen våren 1994.
Källa: Finansdepartementet
I Tyskland, Danmark och Finland -- länder som samtliga är viktiga
mottagarländer för svensk export -- har tillväxten ökat väsentligt mer än vad
de flesta bedömare trodde för ett halvår sedan.
Prognoserna för den tyska ekonomin har kraftigt uppreviderats. Ekonomin
fortsätter att vara exportledd. Även den privata konsumtionen har utvecklats
bättre än vad tidigare beräknats. Hushållen har kompenserat fallet i de
disponibla inkomsterna genom att dra ned på sparandet. Den positiva utveckling
som man nu kan se i Tyskland underbyggs också av att investeringarna ökar. Den
ökade efterfrågan på investeringsvaror gynnar den svenska exportindustrin.
Tillväxten i den totala produktionen i Danmark bedöms år 1994 bli
4,5 %. Förklaringen till att tillväxten i år blir betydligt starkare än väntat
är att den privata konsumtionen ökar med inte mindre än 5,5 %.
Bland OECD-länderna är Finland det land som uppvisat den snabbaste
konjunkturuppgången. De höga tillväxttalen i den finska ekonomin förklaras till
en del av att expansionen sker från en mycket låg nivå. På samma sätt som i
Sverige är det exporten som driver på utvecklingen. Även investeringarna och
den privata konsumtionen bidrar till återhämtningen i den finska ekonomin.
Nedgången i den privata konsumtionen har upphört efter ett kraftigt fall år
1993. Detta sker trots en kraftig minskning av hushållens disponibla inkomster
samtidigt som den omfattande arbetslösheten något ökar och närmar sig 19 %. På
samma sätt som i Tyskland har hushållen kompenserat fallet i de disponibla
inkomsterna med ett minskat sparande.
Som framgår av tabell 2 är inflationen låg i OECD-området. Man får gå
tillbaka till 1960-talet för att hitta en motsvarighet till den prisstabilitet
som nu råder i Västeuropa.
Tabell 2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder
Årlig procentuell förändring
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning
i kompletteringspropositionen våren 1994.
Källa: Finansdepartementet
I Förenta staterna och i de länder som på 1990-talet fick se sin valuta
kraftigt deprecierad väntas konsumentpriserna år 1995 stiga med ca 3 %.
Arbetslösheten i Västeuropa ligger envist kvar på en mycket hög nivå. Trots
att tillväxten innevarande år nästan fördubblats i jämförelse med den bedömning
som gjordes i kompletteringspropositionen förväntas inte någon nedgång i
arbetslöshetstalet. Såväl för år 1994 som för år 1995 görs bedömningen att
arbetslösheten i Västeuropa kommer att överstiga 11 %.
De prognosförutsättningar som bildar utgångspunkt för bedömningen av den
ekonomiska utvecklingen i Sverige sammanfattas i följande tabell.
Tysk ränta
5-års statsobl. 6,0 6,2 (5,4) 7,0 (5,25)
Svensk ränta
5-års statsobl. 8,0 9,0 (7,0) 9,3 (6,5)
Svensk ränta
6-månaders ssvx 8,1 7,6 (6,7) 8,3 (6,0)
______________________________________________________________________
* Ecu-index antas vara 124 den 31 december 1994 samt 120
den 31 december 1995.
** Uppgifterna inom parentes anger motsvarande bedömning i
kompletteringspropositionen våren 1994.
Källa: Finansdepartementet
De viktigaste förändringarna i prognosförutsättningarna i jämförelse med
bedömningen i våras är dels ett antagande om högre räntor, dels ett antagande
om lägre kronkurs.
Utvecklingen i Sverige
Efter att Sverige under inledningen av 1990-talet genomgått den svåraste
recessionen sedan 1930-talet ökar nu åter den totala produktionen. Tillväxten i
BNP beräknas för år 1994 uppgå till 2,5 % och för år 1995 till nära 3,5 %.
Inflationen är i jämförelse med prisökningarna under 1970-talet och 1980-talet
mycket låg. I år väntas den ligga något under 3 %. Höjda indirekta skatter och
en stigande räntenivå har drivit upp konsumentprisindex (KPI). Vidare har den
svaga kronan medfört ett betydande genomslag från importpriserna. Under år 1995
bedöms ökningstakten för KPI bli ca 3 %. Även denna prisökning härrör till
stor del från höjda indirekta skatter och avgifter samt minskade subventioner.
Nettoprisindex beräknas öka med knappt 2 %. Arbetslösheten är mätt efter
svenska efterkrigsförhållanden mycket hög. Den öppna arbetslösheten ligger för
närvarande på 8 % och väntas minska något nästa år. Överhettningen av ekonomin
i slutet av 1980-talet och den efterföljande recessionen under de första åren
av 1990-talet har kraftigt skadat de offentliga finanserna. De stora
budgetunderskotten har medfört att statsskulden växer snabbt. Skuldkvoten --
relationen mellan statsskuld och BNP -- uppgår i dag till nära 90 %.
Konsekvenserna av EU-medlemskapet och även finansieringen av EU-avgiften är i
grova drag beaktade i prognoserna.
Försörjningsbalansprognosen
Den bedömning som görs i propositionen av den ekonomiska situationen i
Sverige fram t.o.m. år 1995 redovisas i tabellerna 4 och 5.
* Uppgifterna inom parentes avser motsvarande bedömning
i kompletteringspropositionen våren 1994.
Källa: Finansdepartementet och Konjunkturinstitutet
De mest påfallande förändringarna i försörjningsbalansprognosen i jämförelse
med motsvarande bedömning i kompletteringspropositionen i våras är för år 1994
den kraftiga upprevideringen av importprognosen och investeringsprognosen.
Ökningen i den privata konsumtionen dras ned med nära 1 procentenhet. För år
1995 skrivs tillväxten i BNP upp med en halv procentenhet till 3,5 %. Den
högre tillväxten förklaras nästan uteslutande av en mycket stark ökning av
investeringarna.
Enskilda poster i försörjningsbalansen
Exporten
I jämförelse med bedömningen våren 1994 skrivs exportprognosen upp.
Deprecieringen av kronan och den snabba produktivitetstillväxten innebär att
marknadsandelarna ökar kraftigt i år. Även år 1995 förväntas vissa
marknadsandelsvinster, även om konkurrensfördelarna genom den tidigare
deprecieringen successivt minskas. Som framgått av avsnittet om den
internationella utvecklingen antas också att en viss appreciering av kronan
kommer att äga rum under prognosperioden. Den förväntade höga exporttillväxten
år 1995 skall också ses som ett resultat av att det internationella
konjunkturläget successivt förbättras.
Importen
Förklaringen till den nämnda kraftiga upprevideringen av prognosen för år
1994 från 4,1 % till 10,3 % är främst att ökningen av importinnehållet i
produktionen underskattades. Med stor sannolikhet är denna utveckling
spegelbilden av en betydande utslagning av svenska underleverantörer. En annan
faktor av betydelse är att lageruppbyggnaden blivit större än förväntat.
Statistiska centralbyråns (SCB:s) senaste redovisning av importutvecklingen
pekar mot att importökningen för år 1994 troligen blir ännu högre.
År 1995 förutses importen öka något långsammare beroende på lägre
lagerinvesteringar.
Privat konsumtion
Som framgår av tabell 4 ökar åter den privata konsumtionen år 1994. Att
ökningen blir marginell trots att hushållens reala disponibla inkomster ökar
(se tabell 5) kan ha orsakats av ränte- och valutaoron under sommarmånaderna.
För år 1995 görs i propositionen den bedömningen att den privata
konsumtionen kommer att ligga kvar på samma nivå som i år.
I motionerna Fi1 (m) och Fi6 (kds) anförs att den stora
osäkerhetsfaktorn i försörjningsbalansprognosen är den privata konsumtionen.
Fortsatt ekonomisk osäkerhet med ökade inslag av självrisk i
socialförsäkringssystemen, sviktande villapriser och höga realräntor kan få
till följd att sparkvoten inte minskar. Om den blir oförändrad sjunker den
privata konsumtionen i takt med disponibelinkomsterna (jfr tabell 5), vilket
leder till att tillväxten i BNP blir lägre än 3 %.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att konsumtionsprognosen är osäker.
Detta illustreras tydligt av de olika bedömningar som presenterats efter det
att Finansdepartementet redovisat sin prognos. Så t.ex. anger Handelsbanken i
sin senaste bedömning av de ekonomiska utsikterna att den privata konsumtionen
år 1995 kommer att minska med 0,4 %, medan Industriförbundet förutser en
ökning med 0,2 %. Bedömningen att den privata konsumtionen skall bli
oförändrad i volym år 1995 trots minskningen i hushållens disponibla inkomster
motiveras i propositionen med att arbetsmarknadsläget förbättras och att
sysselsättningen nästa år därför bör öka med ca 2,5 %. Därtill kommer att
hushållens skuldanpassning har varit kraftig de senaste åren vilket gett till
resultat att skuldkvoten nu är betydligt lägre än under andra hälften av
1980-talet.
Finansdepartementets konsumtionsprognos innebär att sparkvoten beräknas
sjunka från 8 % i år till 6,1 %. I likhet med vad som sägs i motion Fi1 (m)
framhåller Finansdepartementet (se Svensk ekonomi hösten 1995,
Finansdepartementet, s. 27--29) osäkerheten i prognosen. Det finns alltid en
risk för att hushållen fortsätter att hålla tillbaka konsumtionen och i stället
betalar av sina skulder. Jämfört med prognosen i april innebär också det högre
ränteläget en ökad risk för en sådan utveckling.
Investeringarna
SCB:s senaste redovisning i november av industrins investeringsplaner pekar
mot att Konjunkturinstitutets bedömning i september för år 1995 ligger för
lågt. SCB:s redovisning kan också tolkas så att vissa investeringar som
planerats till år 1994 flyttats över till år 1995. Det skulle innebära att den
för år 1994 angivna investeringsökningen på 4 % är för hög.
Den bakomliggande orsaken till investeringsökningen är den kraftiga
tillväxten i exportsektorn. Recessionen har inneburit att
investeringsverksamheten avstannade, vilket bidragit till att
kapacitetsutnyttjandet i de exportrelaterade delarna av ekonomin nu växer
mycket snabbt. Samtidigt har lönsamheten kraftigt förbättrats på grund av
deprecieringen av kronan. Därtill kommer att de större exportföretagen till
skillnad mot de hemmamarknadsorienterade företagen kan finansiera sina
investeringar utomlands. Detta bör innebära att exportsektorn är mindre känslig
för räntehöjningar.
De delar av ekonomin som i huvudsak är beroende av hemmamarknaden har inte
kunnat tillgodogöra sig samma fördelar av deprecieringen som exportsektorn. En
fortsatt svag inhemsk efterfrågan och det höga ränteläget är faktorer som
troligen verkar återhållande på investeringarna i denna del av ekonomin. SCB:s
investeringsenkät pekar emellertid mot att även den hemmamarknadsinriktade
delen av näringslivet kommer att öka sina investeringar.
Det bör i detta sammanhang framhållas att den betydande investeringsuppgång
som nu förutses utgår från en mycket låg nivå. Sedan den långvariga
högkonjunkturen i Sverige bröts år 1990 föll bruttoinvesteringarna i fast
realkapital med drygt 30 % t.o.m. år 1993. Näringslivets investeringar
minskade med närmare 40 % och bostadsinvesteringarna med drygt 30 %, medan de
offentliga myndigheternas investeringar ökade. Investeringskvoten, dvs.
investeringarnas andel av BNP, minskade från 22 % till 16 %. Trots de mycket
kraftiga investeringsökningar som anges i Finansdepartementets prognos är det
en bit kvar till 1980-talets genomsnittliga investeringskvot på 19 %.
Arbetsmarknaden
Bedömningen i propositionen av arbetsmarknadsläget innebär att den öppna
arbetslösheten går ned från 8 % år 1994 till 7 % år 1995. Prognoserna för den
öppna arbetslösheten överensstämmer med den prognos som redovisades i våras i
den reviderade nationalbudgeten trots att industriproduktionen har reviderats
upp. Den förbättring av arbetsmarknadsläget som bör bli följden av att den
ekonomiska aktiviteten ökar mer än vad som bedömdes som möjligt våren 1994 kan
i stället avläsas i en minskning av antalet personer i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder jämfört med vårens prognos och i ett ökat utbud av arbetskraft.
En redovisning av utvecklingen på arbetsmarknaden fram t.o.m. år 1995
uppdelad på olika sektorer ges i tabell 6.
Tabell 6. Arbetsmarknad
Tusental personer (i åldrarna 16-64 år)
________________________________________________________________________
Nivå Förändring från föregående år
______________________________________________
1993 1992 1993 1994 1995
________________________________________________________________________
Personer i arbetsmarknads-
politiska åtgärder, nivå 183 166 183 217 215
% av arbetskraften, nivå 4,2 3,8 4,2 5,1 5,0
________________________________________________________________________
Källa: Finansdepartementet
(Här tillkommer en sammanfattning av SCB:s senaste AKU-undersökning som
publiceras den 12 december.)
Inflationsutvecklingen
I jämförelse med vårens bedömning av inflationsutvecklingen ligger de i
propositionen angivna prognoserna 0,5 procentenheter högre. Förklaringen till
upprevideringen av prognosen för år 1994 är att kronan varit svagare (högre
importpriser), och att räntorna kom att ligga högre än vad som angavs i den
reviderade nationalbudgeten.
Den högre inflationsprognosen för år 1995 förklaras främst av politiska
beslut, t.ex. förändring av indirekta skatter och införandet av EU:s tullar.
Den underliggande inflationen mätt med nettoprisindex fortsätter att vara låg.
Inflationen har tidigare i stor utsträckning bestämts av förhållandena på
arbetsmarknaden. Vissa delar av tillverkningsindustrin slår redan nu i
kapacitetstaket. Då arbetsmarknaden även under den nu aktuella prognosperioden
kommer att kännetecknas av hög arbetslöshet kommer något inflationstryck från
arbetsmarknaden knappast att föreligga. Vidare antas importpriserna endast ge
ett mindre bidrag till inflationen nästa år. Effekten av den kraftiga
deprecieringen av kronan efter det att Sverige övergav den fasta växelkursen
beräknas till största delen ha klingat av samtidigt som man förutser en
appreciering av kronan.
Mot denna bakgrund görs i propositionen den bedömningen att konsumentpriserna
kommer att stiga med ca 3 %.
Nettoprisindex, som visar konsumentprisutvecklingen exkl. skatter och
subventioner, bedöms år 1995 utifrån här angivna förutsättningar öka med knappt
2 %.
Byte av basår i fastprisberäkningarna
I samband med revideringen av de årsvisa nationalräkenskaperna i november har
basåret i fastprisberäkningarna ändrats från år 1985 till år 1991. Från och med
publiceringen av Konjunkturinstitutets decemberrapport kommer den reala
utvecklingen av ekonomin att redovisas i 1991 års priser.
Förändringen av basår för med sig en förskjutning i vikterna för de olika
försörjningsbalansposterna vid volymberäkningen av BNP. Det gör att
volymutvecklingstalen för komponenterna i försörjningsbalansen kan ändras även
om det inte har skett några förändringar i utvecklingstalen för olika
delkomponenter. Det kommer därför inte att gå att utan vidare jämföra
volymprognoser som är gjorda i det nya basåret med prognoser gjorda i det
gamla.
Till skillnad från vad som hände vid basårsbytet år 1989 till 1985 års priser
har för år 1991 och tidigare år värdena i löpande priser inte reviderats,
vilket betyder att förändringarna i volymutveckling enbart beror på ny
prisomräkning.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Regeringens förslag
Den reguljära sysselsättningen har sedan år 1991 minskat med över 450 000
personer. Om antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inräknas
uppgår den totala arbetslösheten till 13 %. Denna negativa utveckling på
arbetsmarknaden, som saknar motstycke i efterkrigstidens Sverige, är den
främsta orsaken till den snabbt växande statsskulden.
Att nedbringa arbetslösheten och åter få människor i arbete måste vara den
viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken. Om detta skall vara möjligt
måste de offentliga finanserna åter komma i balans. Nyckeln till att föra
Sverige ur den nuvarande ekonomiska krisen är därför en politik som sanerar
statsfinanserna.
Den nuvarande situationen med hög arbetslöshet, med stora underskott och en
snabbt växande statsskuld är ohållbar från såväl ekonomisk som demokratisk
synpunkt. De accelererande ränteutgifterna och de ökande upplåningsbehoven
begränsar alltmer det politiska handlingsutrymmet.
Det tydligaste tecknet på den oro de svaga statsfinanserna orsakar är att de
svenska obligationsräntorna överstiger de tyska med ca 3 procentenheter och att
kronan är svag. Hotet att det höga ränteläget kan bryta den nu pågående
konjunkturåterhämtningen kan bli verklighet.
Mot denna bakgrund är det av utomordentlig vikt att det goda internationella
konjunkturläget kan utnyttjas för att öka sysselsättningen och att stärka
statens inkomster samtidigt som utgifterna skärs ned.
I första hand måste en investeringsuppgång komma till stånd genom att den
goda konkurrenskraften i näringslivet befästs och genom att räntenivån sänks.
En ökning av investeringarna är en nödvändig förutsättning för att en god
tillväxt skall uppnås och för att Sveriges produktionsförmåga varaktigt skall
höjas. För att påskynda återhämtningen föreslås i propositionen att
direktavdrag för byggnadsinvesteringar möjliggörs under perioden fr.o.m. den
1 november 1994 t.o.m. den 31 maj 1996. Vidare bör satsningar för att
förbättra underhållet av vägar, järnvägar, skolor och andra byggnader samt
satsningar inom miljö- och kulturområdet uppgående till sammanlagt drygt 4,7
miljarder kronor genomföras.
Sysselsättningen måste komma till stånd i näringslivet. Även om arbetslinjen
stärks genom de nämnda investeringsstimulanserna måste arbetsmarknadspolitiken
inriktas så att expansionen i näringslivet främjas genom åtgärder som stärker
de arbetssökandes kompetens och som främjar yrkesmässig och geografisk
rörlighet. Kapaciteten i utbildningen, såväl arbetsmarknadsutbildning som högre
utbildning, behöver höjas och en starthjälp återinföras.
Arbetsmarknadspolitiken måste i allt större utsträckning riktas till personer
som riskerar en permanent utslagning från arbetsmarknaden. Särskild
uppmärksamhet bör riktas mot de unga som bör vara på arbetsmarknaden men ännu
inte fått den möjligheten.
Finanspolitiken måste fortsättningsvis vara mycket stram. För att vid
slutet av mandatperioden uppnå en stabilisering av skuldkvoten -- statsskulden
i relation till BNP -- krävs utifrån de bedömningar som nu kan göras
besparingar på drygt 110 miljarder kronor. Det bör dock understrykas att en
stabilisering av skuldkvoten i ett längre perspektiv inte är en tillräckligt
hög målsättning. För att minska sårbarheten och skapa handlingsutrymme inför
nästa konjunkturnedgång är det av yttersta vikt att vidta ytterligare åtgärder
för att nedbringa skuldkvoten.
De i propositionen föreslagna åtgärderna bör få till följd att
räntedifferensen mot Tyskland minskar.
Även om den fördelningsmässigt allra viktigaste åtgärden för att förbättra
situationen för svaga grupper i samhället är att förbättra
sysselsättningsmöjligheterna är det ofrånkomligt att den omfattande
budgetsanering som nu krävs innebär fördelningsmässiga påfrestningar. Grunden i
välfärdssamhället -- att varje människa skall kunna garanteras en god
utbildning, en bra sjukvård och en trygg ålderdom -- måste säkras. Därför bör i
största möjliga mån kvaliteten i kommunernas verksamhet prioriteras framför
nivåerna i transfereringssystemen.
Den ekonomiska politiken måste syfta till att etablera en varaktigt låg
inflationstakt. Det är inte möjligt att uppnå hög tillväxt och successivt
stigande sysselsättning samtidigt som prisstegringarna är snabba. Någon
motsättning mellan prisstabilitet och hög sysselsättning finns inte.
Penningpolitikens huvuduppgift är därför att säkerställa en låg inflation
på god europeisk nivå. Riksbanksfullmäktige har definierat inflationsmålet så
att inflationen enligt konsumentprisindex skall uppgå till 2 % +/- 1
procentenhet. Detta är i linje med inflationsmålen i andra europeiska länder.
Inriktningen mot en ytterligare åtstramning av finanspolitiken väntas bidra
till en starkare krona och lägre långa räntor, vilket främjar en sund och
balanserad utveckling av den svenska ekonomin. En statsfinansiell sanering
kommer också att bidra till att minska bördan på penningpolitiken.
Här angivna riktlinjer för den ekonomiska politiken bidrar till att den
ekonomiska återhämtningen påskyndas. Som framgått av det tidigare avsnittet om
den ekonomiska utvecklingen i Sverige beräknas tillväxten nästa år bli drygt 3
%. Därigenom ökar sysselsättningen med ca 100 000 personer, den öppna
arbetslösheten sjunker till ca 7 % och bytesbalansen bör ge ett betydande
överskott. Underskottet i den offentliga sektorn sjunker med 2 % av BNP.
Förutsättningar skapas också för att den ekonomiska uppgången skall kunna ske
utan priset av hög inflation. Prisökningarna förutses begränsas till ca 3 % år
1995. Därmed är grunden lagd för att Sverige varaktigt skall kunna ta sig ur
den djupa kris som präglat ekonomin de senaste åren.
Oppositionspartiernas förslag
Moderata samlingspartiet
I motion Fi1 (m) anförs att även om Sverige fortfarande brottas med
kvarstående strukturproblem är förutsättningarna goda för att komma till rätta
med dem och lägga grunden för en balanserad tillväxt.
Den snabba uppgången i ekonomin innebär en unik möjlighet till en gyllene
period för vår ekonomiska utveckling. Men detta förutsätter att den inriktning
som den ekonomiska politiken getts under de tre senaste åren fullföljs och
förstärks. Statsfinanserna måste saneras i allt väsentligt genom minskade
utgifter samtidigt som avregleringen av viktiga marknader fullföljs i syfte att
öka effektiviteten i ekonomin och sprida ägandet.
Resultat av denna inriktning av den ekonomiska politiken kan nu avläsas,
menar motionärerna. Som framgår av regeringens egna beskrivningar av det
ekonomiska läget och bedömningar för år 1995 växer ekonomin åter. Men tre år är
en kort tid för att rätta till de djupgående strukturfel som under lång tid
belastat den svenska ekonomin. Arbetslösheten är fortfarande mycket stor, även
om den sedan i våras befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga
upplåningsbehovet som ett betydande problem även om utvecklingen även här går
åt rätt håll.
I motionen riktas stark kritik mot de i propositionen föreslagna
skattehöjningarna.
De massiva skattehöjningarna på arbete, sparande och boende saknar motstycke
i Sveriges moderna historia. En sådan inriktning av den ekonomiska politiken
kommer, menar motionärerna, att minska tillväxtkraften, försvåra expansion och
förutsättningar för nya jobb i den privata sektorn och därmed också försena
budgetsaneringen.
Sammanfattningsvis konstaterar motionärerna att omfattningen av de åtgärder
som föreslås i propositionen är otillräcklig för att statsskulden med säkerhet
skall kunna stabiliseras till år 1998. Samtidigt är regeringens inriktning av
den ekonomiska politiken felaktig med hänsyn främst till ekonomins långsiktiga
tillväxtförmåga. Underskottet i de offentliga finanserna har orsakats av för
stora utgifter, inte för låga skatter.
Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken under innevarande
mandatperiod är att skapa goda förutsättningar för en stark tillväxt och
eliminera långtidsarbetslösheten. Därmed kan den konjunkturella delen av
underskottet i de offentliga finanserna växa bort. Det råder stor enighet om
att nya arbeten måste komma till i den privata sektorn. Detta förutsätter ett
gott företagsklimat med rimliga skatter, få regleringar och lägre räntor. Den
inriktning av finanspolitiken som förordas i motionen innebär avslag på i stort
sett alla skattehöjningar riktade mot arbete, sparande, företagande och boende,
och förslag till utgiftsminskningar på drygt 73 miljarder kronor. Enligt
motionärerna förstärks den offentliga sektorns finanser år 1998 med drygt 85
miljarder kronor om de i motionen föreslagna åtgärderna genomförs.
I motionen avvisas de förslag till investeringsstimulanser riktade främst
till byggsektorn som föreslås i propositionen. Erfarenhet visar, menar
motionärerna, att sådana stimulanser tenderar att alltid komma fel i tiden. I
stället för att bryta en nedgång ger de effekt först i en uppgång och kan i
värsta fall bidra till en överhettning i ekonomin. Dessutom kan de snedvrida
investeringsbeslut, då industrin lär sig invänta diverse skattefinansierade
stödpaket. Byggnadsindustrin är det klassiska exemplet. Sysselsättningen har
alltsedan 1970-talet kunnat upprätthållas även under lågkonjunktur tack vare
olika stimulansåtgärder. Detta har medfört att branschen och dess anställda
inte i tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga
förutsättningarna.
Även de föreslagna subventionerna till miljöinvesteringar och ROT-åtgärder är
exempel på stödåtgärder där risken är stor att de får negativa effekter på
samhällsekonomin. De s.k. miljöinvesteringar som föreslås har enligt
motionärerna till stor del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och
kommunala bolag. Fortlöpande miljöinvesteringar och miljöunderhåll måste
ankomma på dem som har ansvaret för driften eller tillgången. Genom att staten
ger subventioner och därmed indirekt ikläder sig delansvar för underhåll och
miljöförbättringar gynnas inte det långsiktiga miljöarbetet och det ekologiska
tänkandet i kommunerna.
I ett ansträngt statsfinansiellt läge är det inte rimligt att öka
subventionerna till kommunerna. De föreslagna ROT-åtgärderna inom
bostadssektorn är oklara till sin innebörd men leder också i fel riktning.
Fortsatta subventioner riskerar att medverka till sämre kostnadskontroll och en
lönekostnadsledd uppgång av inflationen. Det är angeläget att nu markera
fastighetsägarnas eget ansvar för sitt fastighetsbestånd.
När det gäller arbetsmarknadspolitiken framhålls i motionen bl.a. följande.
Arbetskraftens geografiska rörlighet måste öka för att man skall kunna skapa
tillväxt och utveckling i alla delar av landet och åstadkomma en önskvärd
kunskapsspridning som förhindrar att flaskhalsar uppstår i produktionen. Då det
finns en tröghet på delar av arbetsmarknaden, där de arbetslösa tvekar att
flytta till ett arbete på annan ort, är det motiverat att i dagsläget stimulera
rörligheten. Regeringens förslag om bidrag till starthjälp är ett exempel på en
väl motiverad arbetsmarknadspolitisk insats. Den bör emellertid finansieras
genom omfördelning inom AMS verksamhetsområde.
I motionens penningpolitiska avsnitt anförs att risken är stor att det inte
blir tillräcklig kraft i företagens investeringsplaner och konsumenternas
efterfrågan med nuvarande höga realränta. Detta kan ses som måttet på den
misstro som råder mot den ekonomiska politikens möjligheter att hålla tillbaka
inflationen och att minska det offentliga upplåningsbehovet.
Regeringen ansluter sig i proposition 25 uttryckligen till Riksbankens
uppställda inflationsmål på 2 % +/- 1 procentenhet enligt KPI. Motionärerna
ser det som välkommet att regeringen nu gör upp med tidigare rådande
föreställningar och förklarar att det inte råder någon motsättning mellan
prisstabilitet och hög sysselsättning (s. 20). Tvärtom -- sägs det i
propositionen -- är prisstabilitet en förutsättning för en långsiktigt hög
tillväxt och hög sysselsättning. Mot denna bakgrund borde det inte krävas någon
större självövervinnelse för regeringen att vid den förestående översynen av
Riksbankens ställning i riksbankslagen skriva in som mål för Riksbanken att den
skall värna penningvärdet.
I motionen framhålls att penningpolitiken för att lyckas måste få stöd av ett
effektivt och trovärdigt regeringsprogram för sanering av statsfinanserna. Det
är ofrånkomligt att utgiftsminskningar sänker räntan och inflationstakten,
medan skattehöjningar driver på prisstegringen. Medlet att nå en rimlig
realränta är därför en stram finanspolitik baserad på utgiftsminskningar och
inte på skattehöjningar. Det saneringsprogram regeringen lagt fram svarar inte
mot detta krav.
Centerpartiet
I motion Fi2 (c) understryks vikten av att den fortsatta saneringen av den
svenska ekonomin inte stannar upp. Det är utom allt tvivel att om statsskulden
fortsätter att långsiktigt öka kommer ett högt ränteläge att bestå.
Arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå, och välfärden kan inte
försvaras. I sämsta fall riskerar även folkstyret att urholkas genom att
Sverige tvingas anpassa sig till de internationella långivarnas villkor.
Underskotten i den svenska ekonomin riskerar att leda till att
handlingsutrymmet för regering och riksdag blir minimalt.
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att långsiktigt skapa uthållig
ekonomisk tillväxt för full sysselsättning och tryggad välfärd. En central del
i en sådan politik är målet att statsskulden skall ha stabiliserats senast år
1998.
Detta kräver en stram finanspolitik som med de bedömningar som nu kan göras
innebär besparingar och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder
kronor utöver det ekonomiska saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor som
riksdagen tidigare ställt sig bakom.
Underskotten i de offentliga finanserna måste angripas med besparingar,
systemförändringar och inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga
utgifterna ställer extra krav på en rättvis fördelningspolitik. Det får aldrig
ges avkall på att det skall finnas en grundtrygghet lika för alla.
Skatteförändringar måste ges en inriktning som inte stäcker företagens
investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det
privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och
medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom
en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand
tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och
energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör
undvikas. I stället måste en skatteväxling ske, dvs. sänkt skatt på arbete och
företag respektive en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande
råvaruanvändning och verksamhet.
I motionen understryks vikten av att den tillsatta utredningen om en
skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem fortsätter sitt
arbete och kan fullfölja detta enligt de direktiv som lämnats. I motionen
betonas att ökade statliga utgifter i form av investeringsstimulanser främst
måste inriktas på områden där de långsiktigt gynnar en hållbar ekonomisk
utveckling såsom t.ex. miljö- och energiområdena respektive satsningar för att
ta till vara tillgängliga produktionsresurser på landsbygden och mindre
tätorter över hela landet. I övrigt måste restriktivitet iakttas med
utgiftsökningar av denna karaktär. Investeringsstimulanser motiverade av
arbetsmarknadsläget måste utformas så att sysselsättningseffekten ligger nära i
tid. I annat fall riskerar dessa stimulanser att öka inflationen och bidra till
en överhettning av ekonomin vid en kommande högkonjunktur.
Förslaget i propositionen att införa ett temporärt direktavdrag för
byggnadsinvesteringar anser motionärerna vara krångligt, oöverskådligt och
dyrt. Detta gäller sannolikt även det i propositionen obearbetade och
ofullständiga förslaget angående ett särskilt investeringsbidrag om 15 % för
ROT-åtgärder. Motionärerna föreslår i stället en mer långsiktig stimulans till
byggsektorn genom att momsen för byggande sänks till 12 % samtidigt som
räntebidragen avskaffas i nyproduktionen.
Det stöd till miljöinvesteringar som föreslås i propositionen är alltför
begränsat. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om
investeringsstimulanser som främjar ett kretsloppsanpassat samhälle.
Beträffande finansieringen av investeringsstimulanser avvisas i motionen
förslaget att medel avsatta för olika typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas
för de ovan angivna ändamålen. En sådan finansiering är enligt motionärernas
uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att leda till minskade
insatser i områden med en svag arbetsmarknad. Insatserna bör således
finansieras enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Även om vissa av de arbetsmarknadspolitiska insatser som föreslås i
propositionen kan godtas av motionärerna riktas i motionen stark kritik mot den
allmänna inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. En central del i en hållbar
ekonomisk utveckling är att politiken nu inte läggs om på ett sådant sätt att
stora delar av landet utarmas. Med förslagen i propositionen riskerar Sverige
på nytt att få uppleva en av statsmakterna stimulerad och förstärkt
koncentration av befolkning och näringsliv. I propositionen anförs bl.a. att
"genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av arbetskraft till
expansiva yrken, branscher och regioner". Vidare uttalas att "satsningar som
främjar den geografiska och yrkesmässiga rörligheten kommer att prioriteras
framför traditionella sysselsättningsskapande åtgärder". Denna inriktning av
arbetsmarknadspolitiken ser motionärerna som djupt oroväckande och ett
knytnävsslag i mellangärdet på boende i glesbygdsområden.
I motionen framhålls att det är helt avgörande för en positiv utveckling av
ekonomin att den förnyelse av regionalpolitiken som initierats av den tidigare
regeringen inte bryts. För att Sverige skall komma till rätta med obalanserna i
ekonomin krävs att produktionsresurserna i hela landet tas till vara. Många
expansiva små och medelstora företag minskar risken för överhettning på lokala
arbets- och bostadsmarknader och risken för kostnadsdrivande inflation.
Samtidigt skapas förutsättningar för jobb även i de delar av landet som av hävd
haft en svagare arbetsmarknad. Påståendet i propositionen att en lägre
inflation förutsätter en geografisk rörlighet anser motionärerna vara grovt
felaktigt och falskt.
I ett kort avsnitt om penningpolitiken framhålls i motionen att centrala mål
för den ekonomiska politiken även fortsättningsvis måste vara att bibehålla en
låg inflationstakt och låg arbetslöshet. Det av riksbanksfullmäktige
definierade inflationsmålet bör därför ligga fast. Motionärerna uttrycker
emellertid oro för att den ekonomiska politik som regeringen för -- om den
vinner riksdagens gehör -- bidrar till ett ökat inflationstryck med hänsyn till
den karaktär åtgärdsförslagen har.
Folkpartiet liberalerna
I motion Fi3 (fp) redovisas i ett särskilt avgränsat avsnitt hur
riktlinjerna för den ekonomiska politiken bör utformas.
De i motionen föreslagna riktlinjerna kan sammanfattas på följande sätt.
I motionen understryks att den strategiska uppgiften för den ekonomiska
politiken under resten av 1990-talet är att komma tillbaka till full
sysselsättning. Tillväxten måste ske genom en kraftig tillväxt av
arbetstillfällen -- en halv miljon jobb främst i små och nya företag i det
privata näringslivet.
Den borgerliga regeringen menade att det var nödvändigt att genom en rad
olika åtgärder skapa en miljö som stimulerade människor att starta företag och
få små företag att växa. I det syftet genomfördes en rad reformer: skatteregler
gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes, arbetsrätten
reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades, finanspolitiken
utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor osv. Det fanns också
en beredskap att gå vidare med ytterligare åtgärder.
Värdet av varje enskild åtgärd kan alltid diskuteras. Men det var uppenbart
att den sammantagna effekten av dem som hade genomförts var en mycket
optimistisk stämning bland svenska småföretagare, manifesterad bl.a. i några
studier om framtidstron.
De förslag till riktlinjer som nu förs fram i propositionen innebär att den
nya regeringen väljer en helt annan strategi. Det mesta av de konkreta åtgärder
som den avgående regeringen har genomfört tas tillbaka utan att ersättas av
någonting annat. Bedömningen är uppenbarligen att en återgång till den politik
som fördes före år 1991 är tillräcklig för att få till stånd den önskade
expansionen. Som motionärerna ser det är detta en felbedömning.
I motionen bestäms målen för den ekonomiska politiken på följande sätt:
500 000 nya jobb till sekelskiftet.
Eliminerat budgetunderskott senast år 1998.
Fördjupad välfärd och ökad valfrihet i offentlig service.
En gradvis men snabb omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i
riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans.
Det som behövs är en samlad strategi mot landets ekonomiska problem som berör
flera politiska fält. Den ekonomiska politiken rymmer alltid svåra
målkonflikter och de kan bara hanteras inom ramen för en sammanhållen politik.
Den nya regeringen har enligt motionärerna inte redovisat någon sådan
strategi. Det är farligt. Om man t.ex. i det vällovliga syftet att sanera
statsfinanserna lägger fram förslag på företagsskatteområdet som missgynnar
nyföretagande motverkar man i själva verket det angivna syftet.
Ränteläget ses i motionen som det mest akuta problemet i svensk ekonomi. Även
om de kortsiktiga skadeverkningarna på investeringar och sysselsättning
hittills varit mindre än många fruktat tyder allt på att ett fortsatt högt
ränteläge får mycket allvarliga konsekvenser -- det gäller för småföretagens
investeringsvilja, hushållens benägenhet att öka sin efterfrågan, möjligheterna
att öka bostadsbyggandet, saneringen av de offentliga finanserna m.m.
Kombinationen av återställarpolitik och ett bräckligt parlamentariskt underlag
gör att räntedifferensen gentemot utlandet envist ligger kvar på en hög nivå.
Utifrån det faktum att räntenivån ligger kvar på en hög nivå drar
motionärerna slutsatsen att finanspolitiken bör skärpas i förhållande till vad
som redovisades i bedömningarna i våras. Även kraften i konjunkturuppgången
talar för en något hårdare åtstramning. Som framgår av propositionen är det
även regeringens uppfattning. I motionen framhålls att det därför finns
anledning att gå ännu något längre än regeringen när det gäller att i närtid
minska upplåningsbehovet. Folkpartiets förslag innebär enligt motionärerna
färre skattehöjningar och fler utgiftsminskningar än regeringens förslag.
En än mer avgörande skillnad mellan Folkpartiets och den nuvarande
regeringens ekonomiska politik än olikheter i budgetsaldo ligger emellertid i
utformningen av de åtgärder som föreslås. Folkpartiets politik gynnar
företagande, arbete och sparande och därmed tillkomsten av nya jobb.
Regeringens politik verkar däremot, enligt motionärerna, i motsatt riktning och
försvårar tillkomsten av nya jobb.
Vänsterpartiet
I Vänsterpartiets motion Fi4 (v) slås fast att arbete åt alla måste vara det
överordnade målet för den ekonomiska politiken på kort och lång sikt. Om det nu
i den pågående konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal ökning av
antalet förvärvsarbetande så kommer Sverige om några år att ha fastnat i
permanent massarbetslöshet. Det visar erfarenheterna från andra länder. Om
detta händer klarar vi inte det andra som måste göras: ställa om ekonomin i en
mer miljövänlig och jämställd riktning samt åstadkomma en rättvisare fördelning
av inkomster och arbetstider.
De allmänna mål som anges i propositionen -- att få upp sysselsättningen och
ta ner arbetslösheten -- och den allmänna problembeskrivningen är i god
överensstämmelse med Vänsterpartiets politik.
I motionen framhålls att det nu under den internationella konjunkturuppgången
är för sent att bedriva en generell efterfrågestimulerande politik. I stället
måste åtgärderna mot arbetslösheten riktas dit där de ger maximal utdelning i
form av nya arbeten per satsad krona. Pengar måste flyttas från dem som lägger
dem på hög till dem som sätter dem i produktiv rotation. För det krävs
skattehöjningar, stram finanspolitik och sänkta räntor.
Kraven på en stram finanspolitik innebär -- med utgångspunkt från den
bedömning som i dag kan göras av bl.a. statsskuldens utveckling -- att beslut
måste tas som förstärker de offentliga finanserna med ca 80 miljarder kronor
fram till år 1998.
Vad gäller penningpolitiken anförs i motionen följande.
I propositionen förklaras uppgången i tioårsräntan på ca 4 % sedan
bottennoteringen i januari i år med "en mindre uppgång i de internationella
räntorna, men framför allt av en oro för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige". Som motionärerna ser det innebär detta en undervärdering av de
internationella faktorerna. Motionärerna delar ej heller regeringens
uppfattning att huvuduppgiften för penningpolitiken skall vara "... att
säkerställa en låg inflation på europeisk nivå" och inte heller det förenklade
påståendet att det inte kan finnas en "motsättning mellan prisstabilitet och
hög sysselsättning".
I motionen betonas att det behövs en mer aktiv penningpolitik som samordnas
med finanspolitiken och som har bekämpningen av arbetslösheten som överordnat
mål. Motionärerna ansluter sig på denna punkt till det som sägs av
finansutskottets ordförande Jan Bergqvist och Anita Gradin i en reservation
till Riksbanksutredningen. Där avvisades det borgerliga förslaget att lagfästa
inflationsmålet som överordnat samt riksbankens mer oberoende ställning med
motiveringen "... att grunden för att skapa trovärdighet inte läggs genom
formella lagregler utan i stället genom att bygga upp förtroende för den
ekonomiska politiken och skapa en bred acceptans i samhället för betydelsen av
en låg inflation".
I motionen ställer man sig i stort bakom propositionens förslag till
investeringsstimulanser.
Beträffande arbetsmarknadspolitiken understryks i motionen att om Sverige
skall komma ur den statsfinansiella kris landet nu befinner sig i är
arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. Men sysselsättningsfrågorna löses inte enbart
med arbetsmarknadspolitik eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Minst lika
viktig är synen på den offentliga sektorn, skattepolitiken, finanspolitiken,
ränteläget, statsbidragen till kommunerna, utbildningspolitiken och
infrastrukturuppbyggnaden. Lyckas vi inte få alla dessa områden att samverka
kommer vi inte heller att kunna lösa sysselsättningsfrågorna. Detta innebär
också att de besparingsåtgärder som planeras inom olika sektorer alltid måste
åtföljas av en bred analys och konsekvensbeskrivas ur sysselsättningssynpunkt.
I propositionen motiveras åtgärder för att öka rörligheten på arbetsmarknaden
med att det på en ort kan uppstå flaskhalsar på grund av att det saknas
nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft.
Motionärerna har inget att invända emot regeringens analys och motiv.
Kortsiktigt kan en ökad rörlighet vara lösningen på det i propositionen
beskrivna problemet. Men för att långsiktigt motverka att människor tvingas
röra sig i riktning till storstäder krävs också utbildningssatsningar på orter
där arbetskraften har fel kompetens i förhållande till lediga jobb. Att
upprätta och genomföra investeringsprogram och näringslivssatsningar där
arbetslösheten är hög är därför nödvändigt. Det måste göras tydligt att det
inte är 60-talets stora flyttvåg från glesbygd till storstäder som
eftersträvas.
Miljöpartiet de gröna
I motion Fi5 (mp) anförs att den ekonomiska politikens huvudmål måste vara en
ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Ekonomins
innehåll och inriktning, dess effekter på livskvalitet och miljö skall stå i
centrum för de åtgärder som nu vidtas för att klara upp statens finanser.
Utifrån denna utgångspunkt är regeringens förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken djupt otillfredsställande. Regeringens förslag har i
stället ett inskränkt perspektiv som är begränsat till några, i och för sig
viktiga, ekonomiska parametrar. Särskilt stötande är det att ekonomisk tillväxt
sätts upp som ett självändamål utan hänsyn till tillväxtens innehåll och
inriktning.
I övrigt instämmer motionärerna i regeringens uppfattning att statsskulden
inte bör öka utan tvärtom minska, att arbetslösheten måste dras ned och att
inflationen måste hållas på en relativt låg nivå. Dessa mål är viktiga
komponenter i en ekonomisk politik vars inriktning måste vara en ekologisk
uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling.
Propositionens förslag ses som otillräckliga för att minska statens
underskott. Nya budgetförstärkningar kommer att krävas med tanke på att
räntorna inte nämnvärt har sjunkit vare sig efter att "Perssonplanen" blev känd
eller efter svenska folkets ja till EU-medlemskap.
Budgetsaneringen måste innehålla inslag av såväl besparingar som
skattehöjningar. Den avvägning som regeringen föreslår, dvs. 25,5 miljarder
kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor i
inkomstförstärkningar, har en alltför stark tonvikt på ökad beskattning.
Sammansättningen av skatter och besparingar måste vara sådan att investeringar
och produktion, framför allt i framtidsbranscher, tar fart. Aktivt företagande
skall gynnas. Det gäller särskilt nyföretagande och småföretagande i landets
alla delar. Resursslöseri och verksamhet som skadar miljö och människor skall
samtidigt utsättas för ökade ekonomiska krav genom ökad beskattning.
Ett centralt inslag i den ekonomiska politiken för att stoppa tillväxten i
statsskulden och de skenande ränteutgifterna måste vara åtgärder för att få ned
arbetslösheten. Motionärerna ställer sig emellertid tveksamma till flera av de
i propositionen föreslagna investeringsstimulanserna och
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Så t.ex. ses det föreslagna direktavdraget
för byggnadsinvesteringar som omotiverat. Det borde ersättas med
direktavskrivningar för miljöinvesteringar för att stimulera miljöanpassningen
i den nu pågående konjunkturuppgången.
För att minska arbetslösheten och förbättra välfärden i övrigt föreslås i
motionen att normalarbetstiden sänks till 37 timmar per vecka. En sådan åtgärd
bör träda i kraft fr.o.m. den 1 juli 1995. Ett andra steg med sänkning till
35 timmars arbetsvecka bör genomföras före år 1998. Genom sänkt
normalarbetstid tvingas marknaden att ta ett större ansvar för att få ned
arbetslösheten, menar motionärerna.
Även direkt stimulerande åtgärder behövs för att förbättra den ekonomiska
utvecklingen och förnya näringslivet. Därigenom ökar skatteintäkterna och
räntorna på statsskulden minskar. Budgetförstärkningar som skattehöjningar och
besparingar kan inte i tillräcklig grad minska statsskulden.
Motionärerna avser att lägga fram bl.a. dessa förslag i ett sammanhang vid
redovisningen av riktlinjerna för den ekonomiska politiken i en partimotion med
anledning av regeringens årliga budgetförslag i januari 1995. En helhetssyn
måste, sägs det i motionen, tillämpas i den ekonomiska politiken.
Kristdemokratiska samhällspartiet
Kristdemokraternas alternativ i motion Fi6 till propositionens riktlinjer för
den ekonomiska politiken inleds med en redovisning av de grundförutsättningar
som måste gälla vid utformningen av den ekonomiska politiken.
En väl fungerande marknadsekonomi bygger på ett samhälle med en grundläggande
etisk samsyn. Marknadsekonomins civilrättsliga grundval är frivilliga, ofta
informella, avtal mellan självständiga aktörer. Hederlighet och personligt
ansvarstagande är viktiga fundament. Det underlättar ekonomins funktionssätt
genom att det sänker transaktionskostnaderna och därmed leder till ökad
effektivitet i ekonomin. Den kristna etiken spelar därför en avgörande roll för
att vidmakthålla en effektiv och människovärdig marknadsekonomi. Men en
marknadsekonomi är i sig inte tillräcklig för att skapa det goda samhället. Den
måste bygga på förvaltarskapets principer. Förvaltarskapstanken betonar
människans kollektiva ansvar för sig själv, sina medmänniskor, efterkommande
generationer samt den fysiska livsmiljön.
En fri marknadsekonomi kan aldrig av sig själv skapa en acceptabel
inkomstfördelning. Därför är det nödvändigt att utveckla system såväl inom ett
land som mellan länder för att åstadkomma resursöverföringar för att skapa
solidaritet och en jämnare inkomstfördelning. En målsättning för
kristdemokratisk ekonomisk politik är att skapa förutsättningar för nya jobb,
vilket är den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften. Ekonomisk utveckling
skapar ökade möjligheter att förstärka vård och social omsorg och åstadkomma en
rättvis fördelning.
Marknadsekonomin måste styras av ett ekologiskt ansvarstagande. Ekonomisk
utveckling kan inte mätas genom ett snävt tillväxtbegrepp utan innebär i
stället tillväxt av den totala nationalförmögenheten. En tillväxt av
nationalförmögenheten innebär en välfärdsökning endast om hänsyn tas till
miljöeffekter och påverkan på människors hälsa och förmåga. Ett ökat inslag av
ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom en skatteväxling med
sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga utsläpp, energi
m.m., skulle främja både miljön och den ekonomiska utvecklingen.
I motionen konstateras att Sverige har en av västvärldens snabbast växande
statsskulder. Går vi in i nästa lågkonjunktur utan att ha stabiliserat
statsskulden kommer vi att tvingas till brutala nedskärningar i
välfärdssystemen. Skattetrycket kan tvingas upp på nivåer som försämrar
ekonomins funktionssätt, vilket ytterligare förvärrar krisen, hämmar
kapitalbildningen, pressar räntorna uppåt osv. Detta hotar den ekonomiska
utvecklingen, och Sverige hamnar i en ond cirkel som blir mycket svår att ta
sig ur.
För att undvika en sådan utveckling krävs en sanering av de offentliga
finanserna. Detta kräver ytterligare åtstramning av finanspolitiken.
Sammantaget anges i motionen budgetförstärkningar med genomslag år 1998 på
drygt 118 miljarder kronor, vilket överstiger regeringens saneringsprogram med
drygt 43 miljarder kronor. Merparten av detta är besparingar.
Trots det ansträngda statsfinansiella läget finns det, menar motionärerna,
genom det presenterade saneringsprogrammet, utrymme för angelägna
rättvisereformer för att förbättra situationen för de långtidssjuka och för de
sämst ställda pensionärerna.
Enligt motionärerna kommer den utformning av den ekonomiska strategin som
presenteras i propositionen att försämra ekonomins funktionssätt och även på
sikt permanenta sysselsättningskrisen och budgetproblemen. En rad åtgärder
föreslås som försämrar de förutsättningar som den förra regeringen lagt fast
för en långsiktigt god ekonomisk utveckling. Huruvida detta kan uppvägas av
propositionens positiva sida -- att budgeten förstärks kortsiktigt -- är enligt
motionärernas bedömning tveksamt. Den positiva ekonomiska utvecklingen kommer
att försvagas och riskerar att brytas i förtid då förutsättningarna för
investeringar, nya jobb och tillväxt försämras när skattekilarna drivs upp på
det sätt som anges i propositionen. På några års sikt kan därför de föreslagna
skattehöjningarna visa sig kontraproduktiva även i budgetsaneringssyfte.
Flera av de budgetförstärkningar som föreslås i propositionen visar, enligt
motionärerna, att regeringen inte lever upp till de vackra orden om en rättvis
fördelning av bördorna. Det gäller bland annat de ekonomiskt sämst ställda
pensionärerna och barnfamiljerna.
I motionen framhålls vikten av att de nya jobben tillkommer i den privata
sektorn. Produktivitetsförbättringar och strukturrationaliseringar i de stora
företagen innebär att man i dessa samtidigt kan utöka produktionen och minska
antalet anställda. Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är därför av
största vikt inför 1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten och för
sanering av statsfinanserna. Finansierings- och riskkapitalfrågorna är av
central betydelse för näringslivets utveckling. Skattesystemet måste vara
utformat så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas
hårdare än annan kapitalavkastning. Innovationer tas inte tillräckligt väl om
hand i Sverige. Patent som skulle kunna tas till vara av den svenska industrin
exporteras till andra länder. Förutom att det skapas ett allmänt bra
investerings- och företagsklimat måste ytterligare åtgärder vidtas som främjar
kommersialisering av innovationer i Sverige.
Mot bakgrund av detta avvisas i motionen bestämt de "återställare" som
regeringen föreslagit beträffande arbetsrätten, återinförandet av
dubbelbeskattningen på avkastningen av riskvilligt kapital som satsas i företag
och slopandet av kvittningsrätten på underskott i näringsverksamhet mot inkomst
av tjänst. Dessa förslag visar att regeringen saknar grundläggande förståelse
för företagandets villkor.
En av de mest centrala uppgifterna för politiken de närmaste åren är att
skapa förutsättningar för hundratusentals nya arbetstillfällen.
"Kvasiideologiska" skäl får inte förhindra att nödvändiga åtgärder vidtas för
att främja tillkomsten av jobb i den privata tjänstesektorn riktade mot
hushållssektorn.
De höga skattekilarna gör att marknaden för denna typ av tjänster som går att
utföra i egenregi i dag är i stort sett utplånad.
Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken
Vid en jämförelse av de allmänna formuleringarna av de övergripande målen för
den ekonomiska politiken finns det stora likheter mellan partierna. Förutom
kraven på att minska arbetslösheten och stabilisera statsskulden understryks i
samtliga partimotioner vikten av att hålla inflationen under kontroll och att
skapa förutsättningar för en långsiktigt god ekonomisk tillväxt som uppfyller
kravet på ekologisk balans. Skillnaderna i uppfattning avser inte främst
formuleringarna av de övergripande målen om samhällsekonomisk balans utan hur
åtgärderna bör utformas för att nå dessa mål.
I motionerna Fi1 (m), Fi2 (c), Fi3 (fp) och Fi6 (kds) hävdas
att i propositionen föreslagna förstärkningar av budgeten visar att
finanspolitiken inte är tillräckligt stram. Samtidigt hävdas i dessa motioner
att regeringen föreslår en "återställarpolitik" innebärande en återgång till
ett illa fungerande skattesystem med bl.a. förslag till skattehöjningar och
andra åtgärder som kraftigt försämrar företagsklimatet.
Utskottet vill här erinra om att när den nya regeringen tillträdde i oktober
var den totala arbetslösheten -- öppet arbetslösa och personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- drygt 13 %. Budgetunderskottet förväntades
bli av storleksordningen 200 miljarder kronor. Statens ständiga upplåning
skapar osäkerhet på finansmarknaderna. Den bygger upp en räntedifferens mot det
internationella ränteläget som utgör en allvarlig begränsning för ekonomins
återhämtning.
Sverige har därigenom hamnat i den svårhanterliga och säregna situationen att
massarbetslösheten måste bekämpas samtidigt som finanspolitikens helt
dominerande uppgift några år framöver måste bli att stabilisera en växande
statsskuld. Det främsta hotet mot tillväxt och välfärd är i dag en fortsatt
okontrollerat växande statsskuld.
Mot den bakgrunden vill utskottet -- i likhet med motionärerna -- understryka
att finanspolitiken fortsättningsvis måste vara mycket stram. Men en "stram
finanspolitik" blir inte meningsfull om inte angivna totala besparingsbelopp
ges ett konkret innehåll. Det går heller inte att genom skattesänkningar
förlita sig på att dynamiska effekter skall ge en sådan ökning av tillväxten
att den ger ett väsentligt bidrag till en stabilisering av statsskulden.
En viktig utgångspunkt vid utformningen av finanspolitiken är att de åtgärder
som vidtas får effekt på statsfinansernas utveckling utan en alltför stor
fördröjning. Detta är -- vid sidan av viktiga fördelningspolitiska överväganden
-- ett avgörande skäl till att skattehöjningar tillsammans med besparingar
måste utnyttjas för att få ned budgetunderskottet. Det har enligt utskottets
mening i den nuvarande statsfinansiella situationen varit omöjligt att undvika
skattehöjningar. Finanspolitiken måste göras så effektiv att statsskulden med
stor säkerhet kommer att stabiliseras under den nu pågående
konjunkturuppgången. Sker inte detta kan en fortsatt växande statsskuld få
förödande konsekvenser för den svenska ekonomin och välfärden.
Förutom att motion Fi1 (m) -- som den enda av de borgerliga motionerna --
i stort utesluter skattehöjningar som finanspolitiskt medel är det
motionärernas uppfattning att selektiva industripolitiska eller
arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör utnyttjas i ytterst begränsad omfattning.
I motionen avvisas utifrån mycket allmänna motiveringar de
investeringsstimulanser och flertalet av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder
som föreslås i propositionen. Selektiva åtgärder bör inte, menar motionärerna,
utnyttjas eftersom de kommer fel i tiden och därigenom kan bidra till en
överhettning av ekonomin eller förstärka en begynnande lågkonjunktur.
I så måtto har motionärerna rätt att felaktigt utformade och/eller i tiden
felaktigt insatta åtgärder självfallet får negativa effekter på ekonomin. Av
detta drar emellertid utskottet den slutsatsen att selektiva åtgärder måste
övervägas noga innan de utnyttjas i den ekonomiska politiken. Ett exempel i
detta sammanhang är användningen av direktavskrivningar för investeringar. När
den socialdemokratiska oppositionen tidigare ville utnyttja direktavskrivningar
för maskininvesteringar var avsikten att få fart på den mycket långsamma
konjunkturuppgången. I dag är det uppenbart att investeringsaktiviteten blir
allt starkare och att en sådan åtgärd därför nu är inaktuell. Däremot är
aktiviteten i byggsektorn låg och arbetslösheten i denna sektor mycket hög.
Det finns därför skäl att stimulera näringslivets byggnadsinvesteringar. För
att undvika att stimulanseffekter kommer fel i tiden föreslås åtgärden
tidsbegränsad.
Det är utskottets bestämda uppfattning att sådana åtgärder som här beskrivits
måste kunna komma till användning om arbetslösheten inom rimlig tid skall kunna
nedbringas. I den nuvarande situationen när finanspolitiken måste utnyttjas för
att stabilisera statsskulden och därigenom får en kontraktiv effekt måste
selektiva åtgärder utnyttjas för att förbättra läget på arbetsmarknaden.
I avsnittet om penningpolitiken i motion Fi1 (m) återkommer motionärerna
till kravet att skattehöjningar inte får utnyttjas för att minska
budgetunderskottet. Medlet att nå en rimlig realränta är enligt motionärerna en
stram finanspolitik baserad på utgiftsminskningar och inte på skattehöjningar.
Som framgår av vad utskottet anfört delar inte utskottet denna uppfattning.
Det är främst snabbheten och omfattningen av nedtrappningen av
budgetunderskottet som blir bestämmande för ränteutvecklingen.
I motion Fi3 (fp) ägnas stort utrymme åt kritik av de skattehöjningar som
föreslås i propositionen. Utskottet kan emellertid konstatera att Folkpartiet
till skillnad från Moderata samlingspartiet är av den uppfattningen att det
bl.a. krävs skattehöjningar för en sanering av statsfinanserna. Utskottet
återkommer längre fram i betänkandet till mer ingående behandling av
utformningen av skattepolitiken. Det finns emellertid här anledning att
understryka att förslagen i propositionen inte är en "återgång till ett
perverst system". Den föreslagna tidsbegränsade värnskatten är ett tillfälligt
avsteg från skattereformen. Men med den inriktning av den ekonomiska politiken
som på grund av statsskuldssituationen kräver besparingar i budgeten på tiotals
miljarder kronor är denna åtgärd nödvändig. Det är ofrånkomligt att besparingar
av den storlek som det här är fråga om skapar fördelningspolitiska problem.
Införandet av en tillfällig värnskatt ser utskottet som ett led i
ansträngningarna att motverka de fördelningspolitiska skevheter som
budgetsaneringen annars riskerar att medföra.
I motion Fi3 (fp) hävdas vidare att de insatser som föreslås i propositionen
inom ramen för arbetsmarknads- och investeringspolitiken mest visar sig bestå
av omfördelningar av pågående åtgärder och en övergång till kostsammare
åtgärder. Åtgärderna måste, menar motionärerna, vara kostnadseffektiva. Som ett
exempel på sådana åtgärder nämns den s.k. ALU-verksamheten.
Som utskottet ser det kan skrivningen i motionen tolkas så att motionärerna
bortser ifrån att arbetsmarknadspolitiken måste förändras mot sådana åtgärder
som anpassar sig till kraven i en konjunkturuppgång. De ökade satsningarna på
arbetsmarknadsutbildning och utbildningsvikariat -- särskilt inriktade mot
näringslivet -- är ägnade att höja kompetensnivån och underlätta en övergång
till sektorer med arbetskraftsbrist. Därigenom kan också i vissa fall tendenser
till överhettning på lokala arbetsmarknader undvikas.
Det som främst skiljer motion Fi2 (c) från de övriga borgerliga
partimotionerna är den starka betoningen av de miljö- och regionalpolitiska
målen. Ett exempel på detta är att man i motionen understryker vikten av att
inkomstförstärkningar i det korta perspektivet i första hand bör tas ut genom
skatter och avgifter främst på miljöbelastande verksamhet och energi.
Ett sådant krav visar enligt utskottet vilka svåra avvägningar man ställs
inför inom den ekonomiska politiken när de offentliga finanserna är i extrem
obalans. Som utskottet tidigare i betänkandet kraftigt understrukit är den
centrala uppgiften för finanspolitiken att på kortast möjliga tid dra ned
budgetunderskottet och därigenom minska räntedifferensen mot utlandet. Att
uppfylla ett sådant krav genom att koncentrera skatteåtgärderna till
miljöområdet och energisektorn är enligt utskottets mening inte möjligt. Ett
konkurrensutsatt näringsliv skulle därigenom hamna i en ohållbar situation. Vad
man däremot kan göra i det korta perspektivet är att försöka utforma
skatteåtgärderna på ett sådant sätt att en positiv miljöutveckling inte
förhindras. Detta exempel visar att även en från ekologisk synpunkt rätt
utformad ekonomisk politik kräver att statsskuldens utveckling bringas under
kontroll.
Centerpartiet ställer sig avvisande till förslaget att utnyttja medel avsatta
för regionalpolitiken till arbetsmarknadspolitiska insatser. Man vänder sig
särskilt mot att politiken läggs om mot rörlighetsstimulerande åtgärder som kan
leda till att glesbygden utarmas.
Utskottet delar inte motionärernas uppfattning. Som framhålls i motionen
måste arbetsmarknadspolitiken liksom den ekonomiska politiken i övrigt utformas
så att arbetslösheten kan reduceras utan att löner och priser åter börjar öka
påtagligt. Detta kräver en politik som främjar rörlighet och övergång till
reguljära arbeten. Arbetslinjen måste stärkas. Stora krav måste ställas på
arbetsmarknadens funktionssätt vad gäller lönebildning och arbetskraftens
rörlighet. Genom en ökad flexibilitet underlättas överföringen av arbetskraft
till expansiva yrken, branscher och regioner utan att de nominella
löneökningarna i ekonomin som helhet tilltar.
I likhet med vad som anförs i propositionen betonar motionärerna vikten av
att investeringsstimulanser ges en sådan utformning att sysselsättningseffekten
ligger nära i tiden. Likväl vill motionärerna avstyrka propositionens förslag
att rikta tidsbegränsade investeringsstimulanser mot vissa delar av
byggsektorn. I stället föreslås en långsiktig stimulans till hela byggsektorn
genom att momsen för byggande sänks till 12 %. Utskottet har på denna punkt
svårt att förstå den bakomliggande motiveringen till en sådan åtgärd.
I motion Fi6 (kds) behandlas riktlinjerna för den ekonomiska politiken
mycket översiktligt. Den kritik som riktas mot de föreslagna åtgärderna för att
stärka statsfinanserna överensstämmer i stort med motsvarande kritik i de
övriga i betänkandet tidigare behandlade borgerliga motionerna. De synpunkter
som förs fram i motionen på miljöpolitikens område och på åtgärder för att öka
arbetskraftens geografiska rörlighet har utskottet behandlat i anslutning till
motion Fi2 (c).
Vad gäller Kristdemokraternas utformning av riktlinjerna för den ekonomiska
politiken hänvisas mot denna bakgrund till vad utskottet anfört om motsvarande
frågor vid behandlingen av motionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp).
I motion Fi4 (v) anförs att de allmänna målen för den ekonomisk-politiska
propositionen -- att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten -- och den
allmänna problembeskrivningen väl överensstämmer med Vänsterpartiets politik.
Det har därför varit möjligt för Vänsterpartiet att ansluta sig till det
väsentliga innehållet i propositionens förslag.
Vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska politiken konstaterar utskottet
att det i vissa fall finns god överensstämmelse mellan propositionens och
motionens förslag. Detta hindrar emellertid inte att uppfattningen går i sär på
en rad punkter.
Det finns en viktig del av riktlinjerna där utskottet skiljer sig från den
syn som redovisas i motionen. Det gäller inriktningen av penningpolitiken. I
motionen framhålls att motionärerna inte kan dela regeringens uppfattning vad
gäller formuleringen av inflationsmålet och ej heller konstaterandet att det
inte råder någon motsättning mellan prisstabilitet och full sysselsättning.
Utskottet vill på denna punkt understryka att det ställer sig bakom vad som i
propositionen sägs om penningpolitikens inriktning. Penningpolitikens
huvuduppgift är att säkerställa en låg inflation på god europeisk nivå.
För att långsiktigt kunna upprätthålla en så hög sysselsättning att den
möjliggör full sysselsättning krävs en god tillväxt i ekonomin. En sådan
tillväxt kan inte vara långsiktigt stabil om inte ekonomin fungerar väl. En
förutsättning för detta är att tendenserna till ökad inflation hålls tillbaka.
Utskottet kan mot den bakgrunden inte se att det råder någon motsättning mellan
prisstabilitet och hög sysselsättning.
På samma sätt som i övriga partimotioner framhålls i motion Fi5 (mp)
vikten av en skyndsam sanering av de offentliga finanserna. Men tyngdpunkten i
motionen läggs på kravet att en budgetsanering måste vara ekologiskt och
socialt genomtänkt. Beskattningen av arbete totalt sett bör inte, menar
motionärerna, öka. Den bör minskas och ersättas med främst miljörelaterade
skatter. I motionen finns även ett yrkande i vilket föreslås att
normalarbetstiden bör sänkas.
Miljöpartiet avser att i anslutning till budgetpropositionen återkomma med
ett samlat förslag till hur riktlinjerna för den ekonomiska politiken skall
utformas. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang ändå göra följande
kommentar.
När det gäller användningen av miljöskatter för att genomföra en skyndsam
budgetsanering hänvisar utskottet till vad utskottet anfört i anslutning till
behandlingen av motion Fi2 (c).
Vad angår förslaget om sänkt normalarbetstid kan man konstatera att
utvecklingen under det senaste året har gått mot en ökad medelarbetstid, vilken
i sig också inrymmer en ökad övertid. Krav på en sänkt normalarbetstid har
arbetsmarknadsutskottet nyligen behandlat och tagit ställning till i det
justerade betänkandet 1994/95:AU2. Mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden om
förkortad och/eller flexibel arbetstid uttryckte arbetsmarknadsutskottet i
detta betänkande sin tillfredsställelse över att statsministern aviserat en ny
arbetstidsutredning. Med hänvisning till bl.a. den planerade
arbetstidsutredningen avstyrkte arbetsmarknadsutskottet de i sammanhanget
upptagna motionsyrkandena.
Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet propositionens förslag till
riktlinjer för den ekonomiska politiken och avstyrker motionerna Fi1 (m)
yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2,
Fi4 (v) yrkande 1, Fi 5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27 samt Fi 6 (kds)
yrkandena 1 och 2.
Konsekvensbeskrivningar i den ekonomisk-politiska propositionen
Beträffande de i motion Fi4 (v) begärda konsekvensbeskrivningarna framhöll
utskottet våren 1994 i ett yttrande till konstitutionsutskottet (1993/94:FiU9y)
att det är angeläget att riksdagen regelmässigt redovisar en analys av
förslagen i propositionerna. I det nämnda yttrandet anförde utskottet bl.a.
följande.
Riksdagen är i hög grad beroende av det beslutsunderlag som presenteras av
regeringen. Visserligen kan det berörda utskottet komplettera underlaget i
samband med sin beredning av ärendet. Av tids- och resursskäl är det dock
knappast möjligt att i detta skede av beslutsprocessen göra något mera
omfattande utrednings- och analysarbete. Det är därför enligt finansutskottets
uppfattning angeläget att konsekvensanalyser av något slag regelmässigt ingår i
regeringens propositioner. Sådana analyser behövs för att ett ärende skall
anses vara tillräckligt berett av regeringen.
Vänsterpartiets förslag i motion Fi4 (v) yrkandena 2--5 ligger väl i linje
med utskottets uttalande i detta yttrande. Någon åtgärd från riksdagens sida
torde därför inte vara påkallad.
Arbetsmarknadspolitiken
Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
I propositionen (s. 106--109) framhålls att arbetsmarknadspolitiken har
en nyckelroll för att Sverige skall få en ny färdriktning i arbetet med att öka
sysselsättningen och att sanera statsfinanserna. Det gäller att förhindra att
en hög arbetslöshet permanentas och ligger kvar på en hög nivå vid nästa
konjunkturnedgång. Enligt propositionen beräknas den öppna arbetslösheten
minska från ca 8 % år 1994 till knappt 7 % år 1995. Antalet sysselsatta
väntas öka med ca 2,5 % under det kommande året.
En framgångsrik arbetsmarknadspolitik måste på ett effektivt sätt stödja den
ekonomiska politikens tillväxtmål, vilket betyder att näringslivets expansion
måste främjas.
Inriktningen av arbetsmarknadspolitiken innebär en förskjutning av
sysselsättningsskapande åtgärder under en nedåtgående konjunktur till
utbildning och arbetsförberedande insatser i en uppåtgående konjunktur.
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken sammanfattningsvis
skall inriktas på att:
Snabbt och väl tillsätta lediga platser så att de arbetssökande kommer i
arbete på den ordinarie arbetsmarknaden.
Stärka de arbetssökandes ställning
Öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten.
Minska risken för flaskhalsar och inflationstendenser.
Stödja utsatta grupper.
Skapa sysselsättning.
Propositionen innehåller förslag om investeringsstimulanser och ökade
satsningar inom kommunikationsområdet, starthjälp, utbildningsinsatser m.m.
samt en minskning av platserna inom ALU från 75 000 till 25 000.
Utbildningsinsatserna kommer att ske inom det reguljära utbildningsväsendet
och inom arbetsmarknadsutbildningen. Antalet nya utbildningsplatser uppskattas
till ca 30 000.
De föreslagna investeringsstimulanserna kommer framför allt att inriktas på
underhåll och syftar till att stimulera byggsektorn under 1995.
Sysselsättningseffekten av dessa investeringar uppskattas till ca 50 000
personer.
Centerpartiet anser i motion Fi2 yrkandena 48 och 53 att den nya
arbetsmarknadspolitiska inriktningen är en återgång till den politik som förde
Sverige in i en djup lågkonjunktur. Motionärerna anser det oroväckande att
regeringen vill främja en ökad geografisk rörlighet, dvs. överföring av
arbetskraft till expansiva regioner i syfte att hålla nere lönerna. Jobben
skall skapas där människorna bor. Centerpartiet yrkar att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett program för att stimulera en utveckling mot
ett kretsloppsanpassat samhälle.
Folkpartiet tar i motion Fi3 yrkande 12 i här aktuell del upp
kostnadseffektiviteten i den av regeringen föreslagna omläggningen av
arbetsmarknadspolitiken. Antalet sysselsatta personer blir i stort sett
detsamma som tidigare men på grund av omfördelning av åtgärderna ökar
kostnaderna. Folkpartiet biträder regeringens förslag om starthjälp men
avvisar den föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken i övrigt.
I motion Fi4 yrkande 26 framhåller Vänsterpartiet olika krav på
arbetsmarknadspolitiken. Bland annat menar motionärerna att
arbetsmarknadspolitiken måste skapa utrymme för att behålla arbeten i den
offentliga sektorn. Arbete i stället för arbetslöshet innebär samhälleliga och
andra vinster. Motionärerna accepterar regeringens analys och motiv vad gäller
ökad rörlighet men på sikt krävs ökade utbildningssatsningar på sådana orter
där arbetskraften inte har efterfrågad kompetens.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkande 40 (delvis) att
erfarenheten visar att politiskt motiverade stimulansåtgärder mycket sällan
kommer rätt i tiden. I stället för att bryta en nedgång ger de effekt först i
en konjunkturuppgång och bidrar i värsta fall till överhettning inom vissa
sektorer.
Miljöpartiet framhåller i motion Fi5 att ett sätt att förhindra att
ränteutgifterna i fortsättningen skenar i väg på det sätt som nu skett är att
anpassa normalarbetstiden till arbetsmarknaden så att arbetslösheten inte
tillåts stiga till höga nivåer.
Kristdemokraterna framhåller i motion Fi6 att de nya jobben måste skapas
i den privata sektorn, men att regeringen saknar en strategi för att åstadkomma
detta. Tvärt om föreslås en rad åtgärder som försämrar för en långsiktigt god
ekonomisk utveckling. En skatteväxling för miljön och nya jobb samt förbättrade
villkor för små- och nyföretagande, inte minst inom den privata tjänstesektorn,
måste ingå i en framgångsrik arbetsmarknadspolitik.
Arbetsmarknadsutskottet ställer sig i sitt yttrande (AU3y) bakom den
inriktning av arbetsmarknadspolitiken som föreslås i propositionen. Vidare
anser utskottet att motionerna bör avstyrkas av finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att utvecklingen nu går åt rätt håll vad
gäller en ökad tillväxt och sysselsättning samt en minskad arbetslöshet.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning som den kommer
till uttryck i yttrandet. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare
i svensk tradition. Också inom EU:s ram bör Sverige verka för en
arbetsmarknadspolitik som omfattar alla grupper i samhället, även invandrare
och handikappade.
Förslagen i propositionen innebär en logisk förskjutning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en
konjunkturuppgång. En höjning av kompetensnivån kan underlätta en övergång till
sektorer med arbetskraftsbrist.
En ökad yrkesmässig och geografisk rörlighet är väsentlig ur arbetsmarknads-
och välfärdssynpunkt.
Arbetsmarknadspolitiken i sig är inte ett tillräckligt instrument för att ge
tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för dessa mål
ska kunna uppnås.
Mot bakgrund av vad finansutskottet här anfört om inriktningen av
arbetsmarknadspolitiken avstyrks motionerna Fi1 (m) yrkande 40 i denna del, Fi2
(c) yrkande 48 och 53, Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del samt Fi4 (v) yrkande 26.
Direktavdrag
I propositionen (s. 56--63, 81--87) föreslås att ett tidsbegränsat
direktavdrag för annan nybyggnation än bostäder införs. Direktavdraget är en
del av investeringsprogrammet och beräknas ge en sysselsättningseffekt på
omkring 18 000 årsarbetsplatser under år 1995.
Direktavdrag får göras med 50 % av utgifterna för ny-, till- eller ombyggnad
under tiden november 1994 till maj 1996. Resterande 50 % dras av enligt de
vanliga avskrivningsreglerna.
Möjligheten till direktavdrag är tidsbegränsad för att ge ett kraftigt
incitament till tidigareläggning av projekt. Vid val av tidsperiod för
stimulansåtgärden behöver flera faktorer beaktas. Samtidigt som
tidsintervallet bör vara tillräckligt långt för att medge näringsidkarna rimlig
tid för att överväga investeringsbehovet och ta fram ritningar och annat
beslutsunderlag för den tilltänkta investeringen bör tidsintervallet vara så
kort att det kommande konjunkturläget kan överblickas. De sammanvägda
argumenten talar enligt propositionen för den valda tidsperioden.
Regeringen räknar med att direktavdraget kan förväntas leda till en drygt
14-procentig ökning av byggandet. Ökningen i antalet byggnadsprojekt under
stimulansperioden motsvaras av färre byggnadsprojekt när perioden passerats.
Endast till en liten del antas åtgärden resultera i en ökning av det
sammanlagda byggandet sett över en längre period.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21, Fi3 (fp)
yrkande 9 samt Fi5 (mp) yrkande 25 yrkas avslag på förslaget om
direktavdrag.
I Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 32 framhålls att regeringen
bör få riksdagens uppdrag att utarbeta ett förslag till nuvärdesavskrivning.
Miljöpartiet föreslår i motion Fi5 yrkande 26 att direktavskrivningar för
miljöinvesteringar införs.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU3y) propositionen och
avstyrker motionerna. Skatteutskottet föreslår vissa förtydliganden i lagtexten
av närmast redaktionell art.
Finansutskottet har inget att erinra mot skatteutskottets yttrande i
denna fråga.
Propositionens förslag om direktavdrag enbart för investeringar i byggnader
och markanläggningar är välmotiverat. Ytterligare ökade maskininvesteringar har
för närvarande en mindre effekt på den inhemska aktiviteten än stimulanser inom
byggsektorn. Att öka näringslivets investeringar i byggnads- och markarbeten är
angeläget eftersom svensk byggindustri under den senaste lågkonjunkturen varit
särskilt utsatt för utslagning. Farhågor om ytterligare permanent förlorad
kapacitet motiverar försök att stimulera en tidigareläggning av den förväntade
uppgången i byggkonjunkturen. Tack vare förslagets utformning uppstår
incitamenten för investeringar på samhällsekonomiskt lämpliga områden.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning av stimulansperiodens längd.
Den varaktiga nettobelastningen på statsbudgeten begränsas till 300 miljoner
kronor. Den ökade aktiviteten i ekonomin, bland annat en stigande efterfrågan
på byggande, motverkar den omedelbara statsfinansiella effekten.
Finansutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motionerna Fi1 (m)
yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21, Fi3 (fp) yrkande 9 samt Fi5 (mp)
yrkandena 25 och 26 anta regeringens förslag (avsnitt 8.12, yrkande 1) till
lag om direktavdrag för byggnader m.m. De förtydliganden i lagtexten som
föreslås av skatteutskottet bör också antas.
Utskottet kan inte tillstyrka att grundprinciperna för avdragsreglerna ändras
genom nuvärdesavskrivning. Motion Fi1 (m) yrkande 32 avstyrks av
utskottet.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
I propositionen (s. 109--110) föreslås ett investeringsprogram som
omfattar stimulansåtgärder inom en rad olika områden. Förslagen om direktavdrag
och satsningen på 2 miljarder kronor inom kommunikationsområdet behandlas på
andra ställen i detta betänkande. Övriga förslag i investeringsprogrammet
behandlas i detta avsnitt.
Följande delar av det av regeringen framlagda förslaget till program för
investeringssatsningar och ROT-åtgärder behandlas i detta avsnitt.
Satsningar inom miljöområdet på:
1. utbyggnad av fjärrvärmenätet med bidrag om 15 % till en kostnad av
100 miljoner kronor,
2. åtgärder som motverkar trafikbuller med bidrag om 25 % till en kostnad av
50 miljoner kronor,
3. åtgärder inom VA-sektorn med bidrag om 15 % till en kostnad av 100
miljoner kronor,
4. upprustning av naturvårdsområden till en kostnad av 75 miljoner kronor,
5. efterbehandling av gamla industriområden till en kostnad av 75 miljoner
kronor.
Satsningar inom kulturområdet på:
6. icke-statliga kulturlokaler med bidrag om 30 % för nybyggnation och 50 %
för övriga projekt till en sammanlagd kostnad av 50 miljoner kronor,
7. allmänna samlingslokaler till en kostnad av 20 miljoner kronor,
8. kulturmiljövård och byggnadsvård till en kostnad av 75 miljoner kronor,
9. lokaler för trossamfund med bidrag om högst 30 % till en kostnad av 20
miljoner kronor,
Satsningar på skolor och andra offentliga lokaler på:
10. ROT-åtgärder, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med
funktionshinder, med bidrag om högst 30 % till en kostnad av 360 miljoner
kronor.
Satsningar inom bostadsområdet på:
11. ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om
15 % till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor,
12. investeringar för att förbättra inomhusklimatet med bidrag om 20 % till
en kostnad av 200 miljoner kronor,
13. ombyggnadsåtgärder för särskilda boendeformer för äldre och för personer
med fysiska och psykiska funktionshinder med bidrag om 20 % till en kostnad av
100 miljoner kronor.
I Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 35 föreslås riksdagen
avslå vad regeringen förordat om investeringsstöd.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 52 betonas betydelsen av
investeringar inom miljöområdet för en långsiktigt hållbar tillväxt och en ökad
sysselsättning.
Miljöpartiet föreslår i sin motion Fi5 yrkande 28 att riksdagen hos
regeringen begär förslag om särskilda miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96
omfattande två miljarder kronor utöver vad regeringen tidigare föreslagit.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 51 föreslås avslag vad gäller den
extra subventionen om 15 % avseende bostäder till en beräknad kostnad av
1 500 miljoner kronor. Detta yrkande innebär vidare att den nuvarande
skattereduktionen för byggnadsarbete på bostadshus föreslås förlängas till att
gälla även under år 1995. Motsvarande förslag återfinns även i motion
Fi10 (c) yrkande 3. I motion Fi17 (c) föreslås dessutom att reglerna för
skattereduktion förändras så att det maximala avdragsgrundande underlaget för
småhus höjs från nuvarande 35 000 kr till 100 000 kr samt att vissa
materialkostnader får räknas in i underlaget.
I Folkpartiets motion Fi3 yrkande 16 föreslås att riksdagen skall avslå
förslaget om en extra subvention om 15 % avseende bostäder. Motionärerna anser
att förslaget är för vagt utformat för att kunna biträdas.
Kristdemokraterna anför i motion Fi6 yrkande 6 att flera av
regeringsförslagen till ROT-åtgärder i och för sig kan vara riktiga men att en
fortsatt möjlighet till skattereduktion för ROT-åtgärder är att föredra framför
den föreslagna extra subventionen om 15 % avseende bostäder.
Enligt motion Fi16 (s) finns det utrymme för ytterligare åtgärder för att
stimulera tidigareläggning av byggnadsinvesteringar. Enligt förslaget bör
regeringen därför senast i 1995 års budgetproposition återkomma med förslag
till stimulans av tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
I motion Fi18 (s) framhålls att ROT-satsningarna i första hand bör
utformas så att segregationen i boendet minskar. I motion Fi19 (s)
föreslås att riksdagen i ett tillkännagivande bör uttala att reglerna för
bidrag till ROT-åtgärder skall utformas så att den del av arbetet som utförs
som industriell produktion av byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete
som utförs på byggarbetsplatsen.
Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag och
avstyrker aktuella motionsyrkanden.
Bostadsutskottet redogör i sitt yttrande kortfattat för de två s.k.
ROT-program som riksdagen har beslutat om under de senaste två åren.
Bostadsutskottet anför att i såväl 1993 års som i 1994 års ROT-program har
som en väsentlig del ingått stöd till ROT-åtgärder i kommunala byggnader.
Erfarenheterna av dessa åtgärder är mycket goda. Även när det gäller det av
sysselsättningsskäl betingade stödet till icke-statliga kulturlokaler samt
allmänna samlingslokaler framhåller bostadsutskottet att de hittillsvarande
erfarenheterna är goda.
Byggarbetsmarknaden är, framhåller bostadsutskottet, kanske den del av
arbetsmarknaden som har drabbats hårdast av lågkonjunkturen. Medan det under
några år i slutet av 1980-talet fanns klara tendenser till överhettning inom
byggsektorn är förhållandena nu de omvända. De rådande problemen riskerar att
få återverkningar inom byggsektorn för lång tid framåt. Om stora delar av
produktionskapaciteten slås ut under lågkonjunkturen kan även en måttlig
uppgång i byggproduktionen under en kommande högkonjunktur riskera att leda
till en överhettning och snabbt stigande byggpriser.
Det finns också anledning att framhålla att varje byggarbetsplats förutom det
egentliga byggarbetet genererar nya arbetstillfällen för
byggmaterialstillverkare, hantverkare, åkare m.fl. Det finns således
fortfarande starka samhällsekonomiska skäl att ta till vara byggsektorns
resurser under en lågkonjunktur.
Bostadsutskottet framhåller att det är mot den nu beskrivna bakgrunden som
regeringens förslag om ett program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder
bör ses.
Bostadsutskottet kan till viss del instämma i synpunkten att beskrivningen i
propositionen av den närmare utformningen av extrasubventionen är väl
knapphändig. Bostadsutskottet uttrycker emellertid förståelse för den
nytillträdda regeringens önskan att snabbt kunna lägga fram förslag som kan
bidra till att mildra de akuta problemen på byggarbetsmarknaden. Inför
riksdagsberedningen av förslagen i propositionen har också bostadsutskottet
under hand erhållit kompletterande uppgifter om inriktningen av de föreslagna
stödformerna från regeringskansliet. Dessa uppgifter återges kortfattat i det
följande vad avser ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om
15 % till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner kronor.
Ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder föreslås införas år 1995.
Stödet lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas under år 1995 och
slutförs senast under år 1996. Samtliga upplåtelseformer, dvs. såväl hyres- och
bostadsrätt som egnahem, avses bli stödberättigade.
För hyres- och bostadsrätter lämnas bidrag för ombyggnadsåtgärder motsvarande
vad som kan erhålla reguljärt ombyggnadsstöd (se SFS 1992:986) samt till
underhålls- och reparationsåtgärder enligt vad som är stödberättigat i den s.k.
RBF-förordningen (förordning 1983:974 om statligt räntestöd vid förbättring av
bostadshus). Bidragsunderlaget beräknas således i dessa fall i enlighet med vad
som anges i förordningarna. I fråga om egnahem lämnas bidrag till
arbetskostnaden för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad
enligt i huvudsak samma principer som gäller för skattereduktionen för utgifter
för byggnadsarbete (SFS 1993:672). Åtgärder i fritidshus avses dock inte
berättiga till stöd.
För hyres- och bostadsrättshus avses det extra statliga stödet utgå utöver
det reguljära ombyggnadsstödet. Om RBF-stöd har beviljats skall dock endast
detta stöd eller det extra statliga stödet kunna utgå.
Bidrag avses lämnas med ett belopp som motsvarar högst 15 % av ett
bidragsunderlag beräknat enligt de ovan angivna principerna. En förutsättning
för bidraget föreslås dock vara att bidragsbeloppet för de sökta åtgärderna
uppgår till minst 1 000 kr.
Det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus, liksom de nedan
behandlade övriga stödformerna för bostäder, förutsätts administrativt hanteras
på motsvarande sätt som övriga bostadssubventioner. Detta innebär att Boverket
och länsstyrelserna får ansvaret för bidragsverksamheten.
Bostadsutskottet konstaterar att det föreslagna stödet i flera avseenden
innebär en förbättring i förhållande till det stöd som kunnat utgå enligt
tidigare ROT-program. Den föreslagna stödperioden ger rimlig möjlighet till
framförhållning och nödvändigt förberedelsearbete på byggherresidan. I
förhållande till vad som gäller för s.k. skattereduktion får stödet också anses
ha en bättre inriktning mot åtgärder som är angelägna ur bostadssektorns
synvinkel. Denna effekt uppnås bl.a. genom att stödet endast ges till
permanentbostäder och genom den koppling som i hyreshus- och bostadsrättsfallet
görs till reglerna för det reguljära ombyggnadsstödet. Vidare innebär förslaget
att åtgärder som hittills erhållit RBF-stöd även fortsättningsvis kan ges visst
stöd.
Bostadsutskottet konstaterar att vad gäller de åtgärder som vidtas i hyres-
och bostadsrättshus kommer sålunda även materialkostnaderna att kunna räknas in
i bidragsunderlaget. Detta utgör en klar förbättring i förhållande till de
regler som gäller för skattereduktionen.
Stödet till ROT-åtgärder i flerbostadshusområden måste ur samhällets
synvinkel anses vara det mest angelägna. Denna del av stödet kommer sannolikt
att ge den största effekten inom den egentliga byggsektorn, anser
bostadsutskottet. Även det föreslagna stödet till ROT-åtgärder i egnahem kommer
emellertid att kunna lämna ett positivt bidrag till sysselsättningen inom
byggsektorn. Vad gäller egnahemmen föreslås i huvudsak samma stödavgränsning
gälla som för den nuvarande skattereduktionen, dvs. att endast
arbetskostnaderna läggs till grund för bidraget. Eftersom inget reguljärt
ombyggnadsstöd utgår för denna upplåtelseform kan motsvarande
bidragskonstruktion som för hyres- och bostadsrättshusen i praktiken inte
väljas.
Bostadsutskottet övergår sedan till att behandla de två övriga
stödformerna till ROT-åtgärder i bostäder som föreslås i propositionen, dvs.
investeringsbidraget för att förbättra inomhusklimatet och
ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer.
Även vad gäller dessa stödformer har bostadsutskottet under sitt
beredningsarbete från regeringskansliet erhållit kompletterande uppgifter om
den planerade inriktningen av stöden. Dessa uppgifter sammanfattas nedan.
Ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer för äldre och för personer
med fysiska och psykiska funktionshinder avses utgå enligt i huvudsak de regler
som sedan år 1993 tillämpats för ett särskilt ombyggnadsbidrag för
äldrebostäder (SFS 1993:166). Skillnaden blir att bidragskretsen vidgas till
att även omfatta bostäder för personer med psykiskt och fysiskt
funktionshinder. Vidare höjs bidragsnivån från nuvarande 10 % till 20 %.
Gällande ram för bidragsformen vidgas med 100 miljoner kronor. Bidrag enligt de
nya reglerna avses lämnas för ombyggnadsarbeten som påbörjas före utgången av
år 1995 och som slutförs senast under år 1996. En samordning med det extra
statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås ske så att det
sammanlagda stödet inte överstiger 20 %.
Bidraget till förbättring av inomhusklimatet i bostäder föreslås utformas
så att det påskyndar verksamheten med funktionskontroll av ventilationssystem.
Som en förutsättning för att bidrag skall kunna utgå föreslås därför gälla att
byggnaden skall ha genomgått funktionskontroll av ventilationssystemet om sådan
krävs enligt förordningen 1991:1273. Bidrag kan sedan utgå dels för att
avhjälpa de tekniska brister som upptäckts vid besiktningen, dels för vissa
andra åtgärder som bidrar till att förbättra inomhusklimatet. Inom en total ram
om 200 miljoner kronor skall bidrag kunna utgå till 20 % av en godkänd
kostnad för åtgärderna. Liksom för det extra statliga stödet för förbättring av
bostadshus föreslås bidraget utgå för förbättringsåtgärder som påbörjas under
år 1995 och slutförs senast under år 1996. Bidraget till förbättring av
inomhusklimatet föreslås samordnas med det extra statliga stödet så att det
sammanlagda bidraget inte överstiger 20 %. Samordning förutsätts också ske med
det stöd som kan utgå enligt de regler som gäller för den statliga fonden för
fukt- och mögelskador i småhus. I praktiken innebär detta att statligt
engångsbidrag lämnas för här aktuella åtgärder enligt bestämmelserna endast i
en förordning.
Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande (SkU3y) motionerna Fi2 (c)
yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi17 (c) med krav på att
skattereduktionen för underhåll, och om- och tillbyggnad förlängs.
Skattereduktionen infördes 1993 för tiden 15 februari 1993 till 31 december
1994. Skattereduktion medges med 30 % av kostnaderna bortsett från material.
Motionerna avstyrks av skatteutskottet.
Kulturutskottet anför att de medel, 75 miljoner kronor, som regeringen
föreslår riksdagen att anslå till bidrag inom kulturområdet till
kulturmiljövård och byggnadsvård också skall kunna användas till insatser för
museernas föremålsvård.
Finansutskottet instämmer i propositionens uppfattning att trots att
tecken till ökad investeringsbenägenhet nu föreligger, främst inom
exportindustrin, är det angeläget att skapa tillfälliga stimulanser till
ytterligare, nya eller tidigarelagda, investeringar.
Enligt finansutskottets mening är det i rådande läge betydelsefullt att de
föreslagna åtgärderna kommer i gång snabbt. Inte minst gäller detta
ROT-satsningarna på bostäder. Enligt regeringens förslag skall det aktuella
stödet till ROT-åtgärder lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas
under år 1995 och slutförs senast under år 1996. För att stimulera till en
snabb igångsättning av ROT-investeringarna vill utskottet i stället förorda att
de bidragsberättigade åtgärderna skall vara påbörjade före den 1 oktober 1995
och slutförda senast under år 1996. Detta gäller alltså de satsningar som
föreslås på bostadsområdet:
en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende bostäder inkl.
tillgänglighetsskapande åtgärder till en beräknad kostnad av 1 500 miljoner
kronor.
ett investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet till en
kostnad av 200 miljoner kronor.
ett ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för äldre och
personer med fysiska och psykiska funktionshinder till en kostnad av
100 miljoner kronor.
Finansutskottet biträder således bostadsutskottets förslag med det tillägget
att de tre föreslagna stödformerna för ROT-åtgärder inom bostadssektorn skall
avse arbeten som påbörjas före den 1 oktober 1995 och avslutas senast under
1996.
Finansutskottet noterar vad kulturutskottet anfört om museernas eftersatta
föremålsvård och önskan om att stödet på kulturmiljövårdsområdet också skall
kunna användas för att planlägga en räddningsaktion för museisamlingar.
Finansutskottet finner det dock för sin del svårt att i detta sammanhang
föreslå riksdagen att även behandla frågan om de statligt stödda museernas
föremålsvård.
Finansutskottet är inte heller berett att nu biträda Miljöpartiets förslag om
ytterligare 2 miljarder kronor för miljöinvesteringar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen godkänner propositionens förslag om
investeringssatsningar (avsnitt 10, yrkande 3) samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om tiden för igångsättande.
Motionerna Fi1 (m) yrkande 35, Fi2 (c) yrkandena 51 och 52, Fi3 (fp)
yrkande 16, Fi5 (mp) yrkande 28, Fi6 (kds) yrkande 6, Fi10 (c)
yrkande 3, Fi16 (s), Fi17 (c), Fi18 (s) samt Fi19 (s) bör avslås.
Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
I propositionen (s. 111--112) föreslår regeringen att riksdagen godkänner
en ny arbetsmarknadspolitisk åtgärd, benämnd ungdomsintroduktion, för ungdomar
i åldern 20--24 år. Ungdomsintroduktionen innebär fyra månaders praktik som
följs av sex månaders anställning, eventuellt med rekryteringsstöd. Under
praktiktiden, vilken räknas som arbetsmarknadsutbildning, får ungdomarna
utbildningsbidrag. Under denna tid är de inte att anse som arbetstagare, vilket
klargörs i propositionens förslag till lag om praktik för ungdomar i
ungdomsintroduktion. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft den 1 januari
1995 och gälla till utgången av juni 1996.
Åtgärden beräknas omfatta 24 000 platser under våren 1995. För
arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga
praktikperioden.
Ungdomsintroduktion, som avser ungdomar i åldern 20--24 år, skall ersätta
ungdomspraktik fr.o.m. den 1 januari 1995. Ungdomspraktiken för ungdomar 20--24
år bör upphöra den 1 januari 1995 enligt propositionen. Under en
övergångsperiod kommer ungdomspraktik att kunna beviljas ungdomar under 20 år.
Den nu gällande lagen om ungdomspraktikanter får därför fortsätta att gälla
fram till den 1 juli 1995.
Vad gäller ungdomar under 20 år och det kommunala uppföljningsansvaret för
denna grupp avser regeringen att återkomma.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkandena 33 och 36 i denna
del att det inte finns någon anledning att i dagsläget införa någon ny typ av
åtgärd för ungdomar. Ungdomsintroduktion skulle förmodligen bli mer kostsam per
plats än ungdomspraktik. Förslaget om ungdomsintroduktion avvisas därför av
motionärerna som i stället vill behålla ungdomspraktiken.
Även Folkpartiet avvisar regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktiken i
motion Fi3 yrkande 13 i denna del.
I motion Fi10 yrkandena 1 och 4 i denna del av Elving Andersson m.fl. (c)
understryks vikten av att ta ytterligare steg för att utveckla ungdomspraktiken
med ännu tydligare inriktning mot kommande anställning, t.ex. genom kortare
tidsperioder än i dag. Den i propositionen föreslagna lagen om praktik för
ungdomar i ungdomsintroduktion blir då obehövlig.
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) redovisar i motion Fi11 yrkandena 1 och
2 viss oro angående möjligheterna att få fram tillräckligt antal
ungdomsintroduktionsplatser. Det finns enligt motionärerna risker för en ökad
öppen arbetslöshet bland ungdomar om inte ytterligare åtgärder vidtas. Vidare
begärs i motionen att Värmland utses till försökslän för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) huvudsakligen
regeringens förslag om ungdomsintroduktion. Arbetsmarknadsutskottet föreslår
dock att ungdomsintroduktionen förses med en ventil för att säkerställa att
arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar inte skall missgynnas.
Aktuella motioner avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottet anför att regeringens förslag till
ungdomsintroduktion enligt propositionen syftar till en tillsvidareanställning
(efter fyra månaders praktiktid) men anställningen skall kunna gälla sex
månader. Därvid skall det regelverk som redan finns beträffande tidsbegränsade
anställningar tillämpas, dvs. lagen (1982:80) om anställningsskydd. Med hänsyn
till syftet torde provanställning bli den vanligaste formen.
Arbetsmarknadsutskottet kommenterar rekryteringsstödets roll inom
ungdomsintroduktionen. Liksom rekryteringsstödets användning i övrigt skall det
erbjudas endast om det förefaller vara svårt att få åtgärden till stånd.
Arbetsmarknadsutskottet pekar vidare på att ungdomsintroduktionen ställer
större krav på arbetsgivaren än den nuvarande ungdomspraktiken. Vid
ungdomsintroduktion måste arbetsgivaren redan innan praktikperioden påbörjas
förbinda sig att anställa den unga personen under åtminstone en
sexmånadersperiod. Vid ungdomspraktik behöver ett sådant beslut inte fattas
förrän den första sexmånaders praktikperioden går mot sitt slut och det är
fråga om förlängning med ytterligare en period. Detta förhållande kan göra
vissa arbetsgivare mer negativa till att pröva en ung person i
ungdomsintroduktion jämfört med i ungdomspraktik.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att svårigheter att få fram
ungdomsintroduktionsplatser kan leda till att volymutvecklingen inte når upp
till den beräknade genomsnittliga nivån av 24 000 platser. Utskottet anser
därför att det kan finnas visst fog för den oro över volymutvecklingen som tas
upp i motion Fi11 (s).
De som i första hand torde drabbas av denna osäkerhet från arbetsgivarnas
sida är sådana grupper som arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska
ungdomar.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att det mot den bakgrunden kan finnas
anledning att modifiera regeringens förslag på ett par punkter.
För att målet skall kunna uppnås i fråga om den planerade volymutvecklingen
krävs det ett gemensamt ansvar från arbetsmarknadens parter.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar att det bör vara lättare att nå den åsyftade
volymen om arbetsgivarna vet att det går att avbryta ungdomsintroduktionen
såväl under praktiktiden som under anställningsförhållandet. Enligt utskottets
uppfattning är det viktigt att informationen om regelsystemet når ut till
arbetsgivarna.
När det gäller en provanställning är de nuvarande reglerna sådana att
arbetsgivaren kan bryta anställningsförhållandet såväl vid prövotidens slut som
i förtid. I normalfallet kan en provanställning avbrytas genom ett formlöst
besked från arbetsgivaren. Vid avslutande av provanställningen -- såväl efter
prövotiden som i förtid -- måste arbetstagaren underrättas minst två veckor i
förväg.
Arbetsmarknadsutskottet anser att en arbetsgivare som har förbundit sig
gentemot arbetsmarknadsmyndigheterna att provanställa en ungdom i sex månader
bör ha särskilda skäl för att kunna frångå sitt åtagande. Utskottet förutsätter
att det kommer att tillhöra undantagsfallen att provanställningar omotiverat
bryts före prövotidens utgång. Om det visar sig att reglerna missbrukas av
arbetsgivare bör spärrar kunna sättas in, exempelvis så att en sådan
arbetsgivare inte kan få ytterligare ungdomar i ungdomsintroduktion.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller vidare att det bör finnas en ventil i
regelsystemet så att också arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska
ungdomar får möjlighet att komma i fråga för en ungdomsintroduktion. Enligt
arbetsmarknadsutskottets mening bör därför huvudprincipen om att arbetsgivaren
måste förbinda sig att (prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut helt
kunna frångås när det gäller arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska
ungdomar. I fråga om dessa ungdomar kan en fullgjord praktiktid ses som ett mål
i sig.
För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga
praktikperioden i enlighet med propositionens förslag.
Arbetsmarknadsutskottet påpekar att motion Fi11 (s) yrkande 1 i viss
omfattning kan anses vara tillgodosedd genom utskottets ställningstaganden.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att utöver vad som uttalats någon riksdagens
åtgärd inte bör vara påkallad med anledning av denna motion.
Även om ungdomsintroduktion är en tidsbegränsad åtgärd vill utskottet
framhålla vikten av att åtgärden följs upp, så att inte oönskade effekter
uppstår. Även de i Moderata samlingspartiets motion Fi1 efterfrågade
kostnadskonsekvenserna av ungdomsintroduktionen bör redovisas.
För ungdomar under 20 år vilka inte omfattas av förslaget om
ungdomsintroduktion kommer ungdomspraktikåtgärden att finnas kvar under det
första halvåret 1995. Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat att volymen kan
beräknas till ca 10 000 ungdomar under detta halvår. Planeringen av
åtgärdsansvaret för övriga ungdomar under 20 år (ca 16 000) är inte klarlagd.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen återkommer i denna fråga
inom kort.
Arbetsmarknadsutskottet anser att riksdagen -- med den modifiering som
anförts av utskottet -- bör godkänna vad regeringen förordat om
ungdomsintroduktion. Vidare bör riksdagen anta regeringens förslag till lag om
praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion samt godkänna vad regeringen
förordar om att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1
januari 1995. Aktuella motioner avstyrks av arbetsmarknadsutskottet.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Ungdomsintroduktion är en lämpligare åtgärd i en konjunkturuppgång än
ungdomspraktik.
Liksom arbetsmarknadsutskottet utgår finansutskottet från att på samma sätt
som gäller vid ungdomspraktik praktikperioden måste kunna avbrytas om
praktikanten t.ex. gör sig skyldig till allvarlig misskötsamhet.
Finansutskottet delar uppfattningen att det för arbetshandikappade ungdomar
och utomnordiska ungdomar bör finnas en ventil i regelsystemet som gör det
möjligt att frångå huvudprincipen att arbetsgivaren måste förbinda sig att
(prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut. Dessa grupper har en så
besvärlig situation på arbetsmarknaden även i en konjunkturuppgång att ett
undantag är motiverat. Finansutskottet vill dock bestämt framhålla att ventilen
i regelsystemet måste tillämpas på ett sådant sätt att det inte ges möjlighet
till missbruk från arbetsgivarens sida. Det måste därför finnas särskilda skäl
om man skall godkänna avsteg från huvudregeln.
Finansutskottet förutsätter att regeringen noga följer utvecklingen av
ungdomsarbetslösheten över hela landet, inkl. Värmland. Någon särskild åtgärd
beträffande just Värmland är därför inte påkallad med anledning av motion Fi11
(s) yrkande 2.
Med hänvisning till ovanstående föreslår finansutskottet riksdagen att med de
modifieringar som här anförts godkänna propositionens förslag om
ungdomsintroduktion (avsnitt 10, yrkandena 1 och 5) samt som sin mening ge
regeringen till känna vad utskottet anfört om arbetshandikappade ungdomar och
utomnordiska ungdomar. Riksdagen bör också godkänna propositionens förslag om
avvecklingen av ungdomspraktiken för ungdomar i åldern 20--24 år (avsnitt 10,
yrkande 4 i denna del) samt avslå motionerna Fi1 (m) yrkandena 33 och 36 (i
denna del), Fi3 (fp) yrkande 13 (i denna del), Fi10 (c) yrkandena 1 och 4 (i
denna del) samt Fi11 (s).
Akademikerpraktik
Enligt propositionen (s. 113) bör akademikerpraktiken för ungdomar i
åldern 25--29 år upphöra den 1 januari 1995.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 36 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 13 i
denna del och Fi10 (c) yrkande 4 i denna del yrkas avslag på regeringens
förslag att avskaffa akademikerpraktiken från den 1 januari 1995.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att propositionens
förslag om upphörande av akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 januari 1995 inte
bör antas.
Arbetsmarknadsutskottet anför att i oktober 1994 ca 900 ungdomar befann sig i
akademikerpraktik. Nu gällande regler innebär att akademikerpraktiken, som är
en tidsbegränsad åtgärd, löper även under första halvåret 1995. Med hänsyn till
att arbetslöshetstalen nu vänder nedåt och att de välutbildade generellt sett
har bättre möjligheter på arbetsmarknaden kan regeringens förslag om avveckling
av akademikerpraktiken accepteras på sikt. Arbetsmarknadsutskottet anser
emellertid att det i det rådande arbetsmarknadsläget är för tidigt att avveckla
akademikerpraktiken. Nuvarande system bör därför vara kvar i enlighet med
gällande regler. Utskottet utgår från att de ändringar som kan vara aktuella
efter budgetårsskiftet i juli 1995 redovisas i budgetpropositionen i januari.
Arbetsmarknadsutskottet anför att arbetsmarknadsministern har aviserat att
förslag om ungdomsåtgärder kommer att läggas i budgetpropositionen år 1995. Det
finns skäl att i det sammanhanget pröva tidpunkten för när akademikerpraktiken
upphör.
Arbetsmarknadsutskottet avstyrker alltså propositionens förslag i denna del.
Motsvarande motioner kan anses vara tillgodosedda.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning att
akademikerpraktiken inte bör avskaffas nu. Om antalet personer i
akademikerpraktik under första halvåret 1995 fortsätter att vara ca 900 rör det
sig om en övergångskostnad på knappt 40 miljoner kronor första halvåret 1995,
en kostnad som dock bortfaller när akademikerpraktiken upphör. Den varaktiga
effekten av budgetförsvagningen begränsar sig därigenom till ränteeffekterna av
merbelastningen.
Med anledning av motionerna Fi1 (m) yrkande 36 i denna del, Fi3 (fp) yrkande
13 i denna del och Fi10 (c) yrkande 4 i denna del föreslår finansutskottet
riksdagen att avslå regeringens förslag (avsnitt 10, yrkande 4, i denna del) om
avskaffande av lagen om akademikerpraktik samt som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Arbetsmarknadsutbildning
Regeringen föreslår i propositionen (s. 113) att riksdagen godkänner en
ökad omfattning av arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den 1 januari 1995 med
totalt 9 800 platser. Tonvikten bör ligga på yrkesinriktning. 5 000 platser
läggs till den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och 4 800 platser till
det reguljära skolväsendet. Den ytterligare satsningen på
arbetsmarknadsutbildning beräknas kosta 755 miljoner kronor under resten av
budgetåret, varav 470 miljoner kronor avser utbildningsbidrag.
I motion Fi1 yrkande 37 anför Moderata samlingspartiet att det är riktigt
att utöka arbetsmarknadsutbildningen i det nuvarande konjunkturläget, men anser
att detta skall kunna åstadkommas genom omfördelning inom AMS ramar. Utskottet
återkommer senare i betänkandet till frågor rörande finansieringen av den
utökade arbetsmarknadsutbildningen.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att regeringens
förslag beträffande omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen bör godkännas av
riksdagen.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets inställning och föreslår
att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna omfattningen av
arbetsmarknadsutbildningen (avsnitt 10, yrkande 6).
Utbildningsbidrag
Regeringen föreslår i propositionen (s. 115) att systemet med
utbildningsbidrag med lånedel som gäller för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet samt för
ungdomar under 25 år som deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning
tas bort fr.o.m. den 1 januari 1995.
De nu gällande reglerna, vilka infördes den 1 juli 1993, innebär att de
studerande får 65 % av utbildningsbidraget som bidrag och får ansöka om
återstoden, 35 %, i form av lån. Erfarenheterna av detta system visar bl.a.
att vissa studerande väljer att behålla det mer förmånliga
arbetslöshetsunderstödet och avstår från utbildning.
Mot denna bakgrund bör lånesystemet slopas, anser regeringen, och föreslår
genom ett särskilt lagförslag att lagen (1993:719) om särskilt studielån för
den som genomgår arbetsmarknadsutbildning upphävs fr.o.m. den 1 januari 1995.
I propositionens lagförslag står det dock att den upphävda lagen skall gälla i
fråga om arbetsmarknadsutbildning som har beviljats före den 1 januari 1995.
Kostnaden för slopandet av lånereglerna beräknas till 621 miljoner kronor
under första halvåret 1995.
Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi1 yrkande 34 att man
anser det vara fel att ta bort utbildningsbidrag med lånedel för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Samma
uppfattning redovisas av Elving Andersson m.fl. (c) i motion Fi10
yrkande 2.
Arbetsmarknadsutskottet, som tillstyrker propositionen och avstyrker
motionerna, påpekar i sitt yttrande (AU3y) att knappt 4 300 personer befann
sig i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i oktober
månad 1994, dvs. en volym långt under den för innevarande resp. föregående
budgetår planerade volymen (13 400 resp. 16 200). Det låga antalet torde
delvis kunna förklaras med att arbetslösa avstår från studier, där
utbildningsbidraget innefattar en lånedel. De väljer att behålla
arbetslöshetsersättning av ekonomiska skäl.
Finansutskottet föreslår en förändring i övergångsregeln jämfört med
lagsförslaget i propositionen (bilaga 1, s. 98), men har i övrigt inget att
erinra mot arbetsmarknadsutskottets yttrande.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet anser finansutskottet att propositionens
förslag kan ge lämpligare signaler till de studerande än dagens system.
Finansutskottet anser att övergångsregeln i den av regeringen föreslagna
lagen om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som
genomgår arbetsmarknadsutbildning bör ges ett annat innehåll. Som framgår av
propositionen (s. 115) är avsikten med regeringens förslag att systemet med
utbildningsbidrag med lånedel skall tas bort fr.o.m. den 1 januari 1995.
Enligt vad utskottet inhämtat har avsikten varit att sådana äldre regler som
rör återkrav och återbetalning skall fortsätta att gälla efter årsskiftet.
Utskottet föreslår därför att lagen ändras i enlighet härmed. Den föreslagna
lydelsen framgår av utskottets hemställan.
Finansutskottet vill påpeka att den föreslagna ändringen av övergångsregeln
inte belastar anslaget med mer än vad som angetts i propositionen, dvs.
621 miljoner kronor.
Med den angivna ändringen föreslår finansutskottet att regeringens förslag
till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som
genomgår arbetsmarknadsutbildning bör antas av riksdagen. Motionerna Fi1 (m)
yrkande 34 och Fi10 (c) yrkande 2 bör avslås av riksdagen.
Starthjälp
I propositionen (s. 116) föreslås att en s.k. starthjälp, skall införas.
Bidrag skall kunna utgå till en arbetslös som flyttar från hemorten för att
arbeta på annan ort.
Starthjälp skall kunna lämnas när arbetsförmedlingen medverkat till
platstillsättningen och det inte är möjligt att dagpendla. Anställningen skall
avse minst tolv månader. Starthjälp lämnas inte vid en första anställning efter
avslutad utbildning -- med undantag av genomförd arbetsmarknadsutbildning.
Starthjälpen kan bidra till att den geografiska rörligheten ökar så att den
stigande efterfrågan på arbetskraft bättre kan utnyttjas.
Bidraget bör uppgå till 15 000 kr. Omfattningen uppskattas till 15 000
personer på årsbasis. Kostnaden för det första halvåret 1995 beräknas i
propositionen till 112,5 miljoner kronor.
Moderata samlingspartiet ställer sig i motion Fi1 yrkande 41 bakom
regeringsförslaget att stimulera rörligheten men anser att förslaget om
starthjälp bör finansieras genom en omfördelning inom AMS verksamhetsområde.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till hur stödet till starthjälp skall
finansieras.
Centerpartiet avvisar i motion Fi2 yrkande 5
regeringens förslag om starthjälp, vilket i motionen kallas flyttbidrag till
dem som söker sig från de regioner som behöver stöd till de stora
befolkningskoncentrationerna.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 yrkande 29 att starthjälp skulle vara
slöseri med statens resurser.
I motion Fi10 yrkande 5 uttalar Elving Andersson m.fl. (c) att
regeringsförslaget bör avvisas. Ute i regionerna behöver man behålla
arbetskraften, inte minst de välutbildade och nyckelpersoner.
Flyttlasspolitiken är enligt motionärerna förödande för de bygder som börjat
satsa på sin utveckling genom regionalpolitiska åtgärder.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU3y) regeringens
förslag om starthjälp medan aktuella motioner avstyrks.
Arbetsmarknadsutskottet anför att starthjälpen bör kunna fungera som ett
bidrag till en person som överväger att ta anställning på en ny ort. En vanlig
situation kan tänkas vara att en arbetslös är orolig för att inte rent
ekonomiskt kunna klara av situationen med dubbla hushåll under en
övergångsperiod. Bidraget ger då viss täckning för merkostnaderna under tiden
fram till den första avlöningen på den nya orten.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets yttrande. Som
arbetsmarknadsutskottet påpekar är inte syftet med förslaget en
"flyttlasspolitik" som får människor att lämna regionerna utan en hjälp till
de arbetslösa som själva kan tänka sig att ta arbete på annan ort men
känner oro för de ekonomiska konsekvenserna. Syftet är att få till stånd en
bättre överensstämmelse mellan utbud och efterfrågan på arbete. Med en ökad
geografisk rörlighet kan den stigande efterfrågan på arbetskraft bättre
utnyttjas samt inflationsdrivande flaskhalsproblem motverkas. Finansutskottet
vill framhålla att starthjälp kan utgå även när någon vill flytta till mer
glest befolkade landsdelar. Detta kan underlätta för företag i glesbygd att
rekrytera folk med specialkunskap och därigenom bidra till att företagsamheten
kan utvecklas i alla delar av landet.
Finansutskottet föreslår riksdagen att anta propositionens förslag om
starthjälp (avsnitt 10, yrkande 9) samt avslå Fi2 (c) yrkande 5, Fi5 (mp)
yrkande 29 samt Fi10 (c) yrkande 5.
Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
I propositionen (s. 117) sammanfattas kostnaderna för de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Dessa finansieras dels över anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (A 2), dels över Arbetsmarknadsfonden samt
anslag på Kommunikationsdepartementets och Utbildningsdepartementets
huvudtitlar. I detta sammanhang behandlar finansutskottet kostnader för
åtgärder som belastar anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det utökade antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen (755 miljoner
kronor), återgång till full dagpenning i utbildningsbidraget (621 miljoner
kronor) samt införande av starthjälp (112,5 miljoner kronor) beräknas medföra
en ökad belastning på ca 1 489 miljoner kronor för första halvåret 1995.
Kostnaderna för det föreslagna investeringsprogrammet exkl. väginvesteringarna
beräknas till 2 725 miljoner kronor. De medel som anslagits till
ungdomspraktik överstiger de medel som beräknas för den nya åtgärden
ungdomsintroduktion plus medel för arbetslösa ungdomar under 20 år (med ca
1 143 miljoner kronor). Sammantaget innebär de olika posterna att ytterligare
3 070 948 000 kr bör anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln.
I motion Fi1 (m) yrkande 37 föreslås att arbetsmarknadsutbildningen bör
tilldelas mer resurser, vilket enligt motionärerna bör åstadkommas genom en
omfördelning av den anslagsram som AMS diponerar. I yrkande 41 i samma motion
föreslås att det i propositionen föreslagna flyttstödet -- starthjälp -- bör
finansieras på samma sätt.
Som en konsekvens av att man i motion Fi1 (m) avvisar det föreslagna
investeringsprogrammet samt föreslår att en ökad satsning på
arbetsmarknadsutbildning skall finansieras genom omfördelning inom
A 2-anslaget, avstyrker motionären i yrkande 44 propositionens förslag att
under innevarande budgetår tillföra A 2-anslaget ytterligare drygt
3 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsutskottet anser i sitt yttrande (AU3y) att det av
regeringen begärda beloppet bör beviljas. Motionen avstyrks av utskottet.
Kulturutskottet avstyrker i sitt yttrande (KrU4y) Moderata
samlingspartiets motion.
Finansutskottet har i det föregående i huvudsak ställt sig bakom
regeringens förslag vad gäller åtgärdsvolymer och åtgärdsutformning. Utskottet
har vidare avstyrkt olika motionsförslag som har en annan syn på omfattningen
och utformningen av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna än regeringen och
utskottet har. Ej heller kan utskottet godta den finansiering av vissa
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som föreslås i motion Fi1 (m). Motionärerna
föreslår att åtgärderna skall finansieras inom ramen för A 2-anslaget. Det
förutsätter att någon annan verksamhet som finansieras från detta anslag
begränsas. Eftersom motionärerna inte pekar ut någon sådan nedskärning kan inte
deras förslag ses som ett realistiskt finansieringsalternativ.
De förändringar i regeringens förslag som utskottet föreslår inom
arbetsmarknadspolitiken och som berör medelsberäkningen gäller avslag på
förslaget att avskaffa akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 januari 1995 samt
modifieringar av förslaget om ungdomsintroduktion.
Ändringarna i regeringens proposition har finansutskottet gjort på förslag av
arbetsmarknadsutskottet som tillstyrker att det till anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör anvisas ytterligare
3 070 948 000 kr på tilläggsbudget för innevarande budgetår.
I konsekvens härmed anser finansutskottet sålunda att det av regeringen
begärda beloppet (avsnitt 10, yrkande 13) bör beviljas. Motion Fi1 (m)
yrkandena 37, 41 och 44, bör avslås av riksdagen.
Utbildningsvikariat
Regeringen föreslår i propositionen (s. 115--116) att omfattningen av
utbildningsvikariat ökas med 5 000 till 20 000 per månad fr.o.m. den
1 januari 1995. Åtgärden innebär att arbetsgivaren får göra ett avdrag på
arbetsgivaravgiften med 475 kr per dag för vikarie som anvisas från
arbetsförmedlingen. Förslaget beräknas kosta 407 miljoner kronor under första
halvåret 1995 och belastar arbetsmarknadsfonden i form av minskade
avgiftsinkomster.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 yrkande 39 regeringens
förslag att lägga mer resurser på utbildningsvikariat.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
motionen. Arbetsmarknadsutskottet anför att i oktober 1994 uppgår volymen inom
åtgärden utbildningsvikariat till ca 15 600 platser. Under den tiden åtgärden
har funnits, sedan juli 1991, har volymen långsamt ökat.
Arbetsmarknadsutskottet hänvisar till AMS skrivelse till regeringen den
24 oktober 1994 enligt vilken utbildningsvikariaten i huvudsak omfattar
ungdomar. Vidare gör AMS bedömningen att inriktningen bör vara att öka volymen
utbildningsvikariat i den privata sektorn. Tidigare har konstaterats att över
hälften av deltagarna har bestått av kvinnor.
Finansutskottet har inget att erinra mot arbetsmarknadsutskottets
yttrande. Utbildningsvikariat har visat sig vara ett effektivt sätt att höja
kompetensen hos de anställda. Kompetenshöjande åtgärder är viktiga, och
finansutskottet föreslår riksdagen att med avslag på motion Fi1 (m)
yrkande 39 godkänna vad regeringen förordar om omfattningen av
utbildningsvikariat (avsnitt 10, yrkande 8).
Omfattningen av ALU
I propositionen (s. 116--117) föreslår regeringen att ALU-verksamheten
minskas i omfattning fr.o.m. den 1 januari 1995. ALU-projekt inriktas i
fortsättningen mot miljö- och kultursektorn.
ALU beräknades i 1994 års kompletteringsproposition omfatta i genomsnitt 75
000 personer per månad under budgetåret 1994/95. När företagen nu har börjat
att nyanställa beräknar regeringen antalet personer i ALU till 25 000 personer
i genomsnitt per månad under kalenderåret 1995. Verksamheten kommer därefter
att successivt trappas av.
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 yrkande 40 i denna del att
regeringens bedömning av vad som är en rimlig neddragning av antalet
ALU-platser inte är realistisk. ALU är ett kostnadseffektivt sätt att
underlätta för arbetslösa att upprätthålla anknytningen till arbetslivet.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 yrkande 34 att det är för tidigt att
skära ner ALU-satsningen. Satsningen bör få fortgå ytterligare ett år.
Centerpartiet anför i motion Fi2 och Fi10 att det är fel att efter så
kort tid som två år förändra förutsättningarna för ALU-verksamheten.
Även i motion Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del framhålls att den, som
motionärerna ser det, kostnadseffektiva inriktningen av arbetsmarknadspolitiken
bibehålls.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yrkande (AU3y) regeringens
förslag om omfattningen av ALU-verksamheten. Motionsyrkandena från Moderata
samlingspartiet och Miljöpartiet avstyrks. Arbetsmarknadsutskottet påpekar att
man tidigare varnat för ALU:s undanträngning av ordinarie jobb och snedvridning
av konkurrensen.
Finansutskottet har inget att erinra mot vad arbetsmarknadsutskottet
anfört. I likhet med arbetsmarknadsutskottet noterar finansutskottet att ALU
inte används upp till den budgeterade volymen. När konjunkturen går upp minskar
behovet, och i och med det ljusnande konjunkturläget är det viktigt att inrikta
arbetsmarknadspolitiken mot utbildnings- och rekryteringsåtgärder.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi1 (m)
yrkande 40 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 12 i denna del och Fi5 (mp) yrkande
34 bifaller propositionens förslag om omfattningen av ALU-verksamheten.
ALU-delegationen
Georg Andersson (s) föreslår i motion Fi15 att ALU-delegationens
verksamhet avvecklas med hänsyn till att antalet ALU-platser föreslås minskas
till 25 000. För de insatser som fortfarande behövs har AMS erfarenhet och
kompetens.
I sitt yttrande (AU3y) om motion Fi15 (s) uttrycker
arbetsmarknadsutskottet att neddragningen av ALU-volymen motiverar en
organisatorisk anpassning. En avveckling bör dock organiseras på ett sådant
sätt att den erfarenhet som finns samlad hos ALU-delegationen -- bl.a. på
miljö- och kulturområdet -- bör kunna tillvaratas under det kommande halvåret.
Arbetsmarknadsutskottet framhåller att vad som anförts i yttrandet med
anledning av motion Fi15 bör ges regeringen till känna.
Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets uppfattning och menar att
en översyn av ALU-delegationen är rimlig när verksamheten nu skärs ner.
Finansutskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört med anledning av motion Fi15 (s).
Komvux
Regeringen redovisar i propositionen (s. 114) att antalet platser i
komvux genom omfördelning av befintliga medel kan utökas med ca 13 000 platser
under vårterminen 1995. Förslaget bör enligt regeringen täcka föreliggande
behov av ytterligare platser i komvux. I propositionen föreslås dock att
regeringen bemyndigas att, vid behov, utöka antalet platser ytterligare inom
komvux för arbetslösa.
Skälet till att en sådan omfördelning kan göras är att det enligt Skolverkets
beräkningar blir platser över inom tredje året i gymnasieskolan och att
utbildningscheckarna inte kommer att utnyttjas fullt ut.
Regeringen föreslår därför att riksdagen skall godkänna vad regeringen
förordar om att vid behov utöka antalet utbildningsplatser inom komvux för
arbetslösa under budgetåret 1994/95.
Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi1 yrkande 38 att
resurser avsedda till platser för det tredje året i gymnasiet och till
utbildningscheckar överförs till kommunerna för deras eget ansvarsområde, i
detta fall vuxenutbildningen.
Utbildningsutskottet anser i sitt yttrande (UbU3y) att finansutskottet
bör föreslå riksdagen att med avslag på motionen godkänna vad regeringen
förordat.
Utbildningsutskottet anför att för att uppnå flexibilitet skall Skolverket
kunna göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i gymnasieskolan och inom
komvux, men även mellan dessa utbildningar och utbildningar som finansieras
genom utbildningscheckar. Av regleringsbrevet för innevarande budgetår framgår
att inriktningen för Skolverkets platsfördelning är 26 100 extra platser i
gymnasieskolan, 20 000 extra platser i komvux och 8 000 nya platser med
utbildningscheck.
Utbildningsutskottet har erfarit att enligt Skolverkets beräkningar kommer
samtliga 20 000 beräknade extra platser i komvux att tas i anspråk. Däremot
kommer inte samtliga platser inom de andra två här aktuella utbildningsformerna
att kunna påbörjas. Skolverket uppskattar att 3 500 platser för tredje året i
gymnasieskolan och 4 300 platser finansierade med utbildningscheckar inte
kommer att kunna utnyttjas. Enligt verkets uppfattning kan de outnyttjade
resurserna finansiera
15 500 platser i komvux.
Vidare har utbildningsutskottet erfarit att Skolverket avser att inom ramen
för sin uppföljning och utvärdering samla in underlag för att kunna bedöma
tillgång och efterfrågan på sådana komvuxplatser som inte finansieras med
särskilt anvisade medel. Verket räknar med att under våren 1995 kunna lämna en
redovisning av den undersökningen.
Finansutskottet instämmer i utbildningsutskottets bedömning och vill
framhålla att det är viktigt att anvisade medel för utbildningsplatser används
på ett så effektivt sätt som möjligt för att söka motverka arbetslösheten.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna vad regeringen förordar om
att vid behov utöka antalet utbildningsplatser i komvux för arbetslösa under
budgetåret 1994/95 (avsnitt 10, yrkande 7) samt avslå motionen Fi1 (m)
yrkande 38.
Vuxenstudiestöd
Regeringen föreslår i propositionen (s. 114) att till Vuxenstudiestöd
m.m. på tilläggsbudget anvisas ett reservationsanslag på 342 miljoner
kronor. Skälet till att antalet särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa
(svuxa) kan behöva ökas är bl.a. omfördelningen av medel till komvux.
I motion Fi1 yrkande 43 avvisar Moderata samlingspartiet regeringens
förslag.
Socialförsäkringsutskottet (SfU6y) tillstyrker regeringens föreslagna
medelsanvisning och avstyrker bifall till motionen.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna regeringens förslag
(avsnitt 10, yrkande 12) att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 anvisa ett reservationsanslag på
342 000 000 kr. Motion Fi1 (m) yrkande 43 bör avslås av riksdagen.
Folkbildning
Regeringen föreslår i propositionen (s. 114--115) att Folkbildningsrådet
tillförs ytterligare 26 300 000 kr motsvarande ca 1 200 utbildningsplatser
inom folkbildningen för arbetslösa under vårterminen 1995. Regeringen
framhåller i propositionen att folkbildningen är en lämplig studieform för
många människor. Studieförbund och folkhögskolor utgör därför ett värdefullt
komplement till den allmänna vuxenutbildningen.
I propositionen begärs att regeringen bemyndigas att omfördela medel från
anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till
folkbildning, båda anslagen under åttonde huvudtiteln.
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 42 är regeringens
förslag att omfördela medel till folkhögskolor och folkbildning på bekostnad av
trainee-utbildningen olyckligt. I Miljöpartiets motion Fi5 yrkande 35
avstyrks regeringens förslag. I motion Fi10 yrkande 6 framhåller Elving
Andersson m.fl. (c) att trainee-utbildningen kan ge den enskilde möjlighet att
på eget initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och motionärerna motsätter
sig därför att verksamheten läggs ned.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU3y) regeringens
förslag och avstyrker motionerna.
Utbildningsutskottet vill i sitt yttrande fästa finansutskottets
uppmärksamhet på att anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning för
budgetåret 1994/95 är lägre än de 26 300 000 kr som regeringen vill skall
tillföras anslaget Bidrag till folkbildningen. Enligt regleringsbrevet
anvisades för innevarande budgetår 22 800 000 kr till försöksverksamhet med
trainee-utbildning motsvarande 1 000 utbildningsplatser. Enligt inhämtad
uppgift från Utbildningsdepartementet menar regeringen att 18 240 000 kr bör
omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning och överföras
till folkbildningsanslaget. Resterande belopp, 8 100 000 kr, bör tillföras
anslaget som nya medel. Den föreslagna omfördelningen skulle enligt
Utbildningsdepartementets beräkningar innebära att medel motsvarande ca
200 platser (ca 4,5 miljoner kronor) kan behållas på anslaget för
trainee-utbildning.
Utbildningsutskottet har inget att erinra mot den av regeringen föreslagna
omfördelningen av medel för utbildningsplatser. Mot bakgrund av vad som anförs
i motionerna vill utskottet stryka under att den föreslagna åtgärden inte skall
innebära att försöksverksamheten med trainee-utbildning avvecklas. Utskottet
anser att det är angeläget att den planerade verksamheten med högre
lärlingsutbildning kommer till stånd.
Kulturutskottet (KrU4y) har inget att erinra mot att utökningen av
folkbildningen finansieras genom att medel omfördelas till folkbildningen.
Kulturutskottet avstyrker motionerna och föreslår att 8,1 miljoner kronor
utöver de omfördelade medlen anvisas på tilläggsbudget till folkbildningen.
Finansutskottet kan för sin del inte förorda att ytterligare medel anslås
på tilläggsbudget och anser i likhet med utbildningsutskottet att 18 240 000
kr bör omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning under
åttonde huvudtiteln till anslaget Bidrag till folkbildningen under samma
huvudtitel. Finansutskottet hemställer således att riksdagen bemyndigar
regeringen att göra en sådan omfördelning. Motionerna Fi1 (m) yrkande 42,
Fi5 (mp) yrkande 35 samt Fi10 (c) yrkande 6 avstyrks av finansutskottet.
Högskoleutbildning
Regeringen framlägger i propositionen (s. 113) förslag om medel för att
bereda ytterligare 4 000 studenter plats vid universitet och högskolor under
vårterminen 1995. Kostnaden härför beräknas till 50 miljoner kronor för
vårterminen 1995. Utökningen bör huvudsakligen ske inom humanistiska,
samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar till vilka det i dag finns ett
stort antal sökande som inte kan beredas plats. Regeringen räknar med att
belastningen på studiemedelsanslaget därmed kommer att öka med
32 miljoner kronor.
Utbildningsutskottet (UbU3y) tillstyrker regeringens förslag.
Utbildningsutskottet noterar att regeringens avsikt är att de studenter som
påbörjar dessa utbildningar skall kunna beredas plats även höstterminen 1995.
Detta är enligt utskottets mening bra, eftersom hänsyn bör tas till
högskolornas -- och studenternas -- behov av att kunna planera sin verksamhet
på längre sikt än en termin i taget. Utbildningsutskottet stryker även under
vikten av att kvaliteten i utbildningen inte åsidosätts, när fler
utbildningsplatser erbjuds och tas i anspråk.
Utbildningsutskottet noterar i sammanhanget att regeringen inte begärt att
förslagsanslaget Studiemedel m.m. skall räknas upp med 32 000 000 kr.
Socialförsäkringsutskottet noterar i sitt yttrande (SfU6y) att det i
propositionen anförs att belastningen på studiemedelsanslaget beräknas öka med
32 miljoner kronor. Några medel föreslås dock inte anvisade på tilläggsbudget.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att en reducerad uppräkning av
basbeloppet för år 1995, enligt vad som föreslås i propositionen, innebär att
studiemedel kommer att utges med lägre belopp än vad som annars skulle ha varit
fallet. Någon ytterligare medelsanvisning utöver redan anvisade drygt
6 miljarder kronor är därför inte påkallad.
Finansutskottet ansluter sig till utbildningsutskottets och
socialförsäkringsutskottets bedömningar.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till regeringens förslag
(avsnitt 10, yrkande 11) till Vissa särskilda utgifter inom universitet och
högskolor m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Såsom socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande är det inte
nödvändigt att anvisa extra medel för studiemedel.
Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet
Regeringen föreslår i propositionen (s. 110) att 2 miljarder kronor
anslås redan innevarande budgetår till sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen bedömer att det
finns en potential för att skapa ytterligare arbetstillfällen inom
kommunikationsområdet. De föreslagna medlen bör enligt propositionen användas
till ökade underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar. Detta
innefattar bl.a. åtgärder för att förbättra miljön, t.ex. åtgärder mot
trafikbuller. Medlen bör även kunna användas till tidigareläggningar av
investeringar inom andra delar av kommunikationssektorn. Sammantaget beräknas
åtgärderna kunna skapa 5 000 arbetstillfällen.
I två motioner avvisas regeringens anslagsförslag.
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi1 yrkande 45 är det inte
angeläget att anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar.
Folkpartiet anför i motion Fi3 yrkande 14 att regeringens förslag inte
kan motiveras av konjunkturskäl utan bör avvisas.
Tre motionsyrkanden behandlar den närmare medelsanvändningen.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 49 framhålls att medlen främst bör gå
till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet.
Liknande synpunkter framförs i motion Fi10 (c) yrkande 7. Miljöpartiet
framhåller i motion Fi5 yrkande 33 att anslaget inte bör gå till
investeringar utan endast bör användas för underhåll och reinvesteringar.
Folkpartiet föreslår i motion Fi3 yrkande 15 att gällande
investeringsprogram för trafikens infrastruktur sträcks ut något i tiden för
att uppnå utgiftsbesparingar.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU2y) regeringens förslag
och avstyrker motionerna.
Trafikutskottet konstaterar att regeringens riktlinjer för medelsanvändningen
i propositionen är allmänna. För att närmare kunna bedöma förslaget har
trafikutskottet från Kommunikationsdepartementet inhämtat vilka riktlinjer som
avses gälla för medelsförbrukningen. Enligt redovisningen planeras medlen
fördelas på följande fem anslagsposter:
1. Vägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 900 mkr
2. Bidrag till kommunerna för trafiksäkerhetsåtgärder 75 mkr
3. Järnvägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 675 mkr
4. Bidrag till trafikhuvudmännen för generella åtgärder
för att effektivisera tågtrafiken 300 mkr
5. Investeringar inom luftfartssektorn 50 mkr
Summa 2 000 mkr
Av medlen under anslagsposten 1 avses 125 miljoner kronor avsättas för
Vallsundsbron. Resterande medel skall disponeras av Vägverket för
sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med den nationella
väghållningsplanen.
Medlen under anslagsposten 2 skall enligt riktlinjerna användas för
tidigareläggning av sådana kommunala trafiksäkerhetsåtgärder som är i
överensstämmelse med trafiksäkerhetsprogrammet.
Medlen under anslagsposten 3 är avsedda att inriktas mot åtgärder på hela
det statliga järnvägsnätet. Utgångspunkten för insatserna skall vara Banverkets
drift- och underhållsplan samt gällande investeringsplan för stom- och
länsjärnvägarna.
Medlen under anslagsposten 4 skall enligt riktlinjerna användas för
generella sysselsättningsskapande åtgärder i syfte att åstadkomma en
sammanhållen, effektiv och konkurrenskraftig tågtrafik som trafikhuvudmännen
helt eller delvis finansierar. Det kan t.ex. gälla anskaffning och ombyggnad av
rullande materiel.
Investeringarna inom luftfartsområdet, anslagsposten 5, avser bl.a.
tidigareläggning av ombyggnads- och underhållsåtgärder i bansystem,
markanläggningar såsom terminaler och hangarer, miljöåtgärder och
säkerhetsåtgärder.
Trafikutskottet har inget att erinra mot de riktlinjer för medelsfördelningen
som beskrivits ovan. Utskottet anser att medlen i huvudsak bör användas på det
sätt som beskrivits ovan. Regeringen bör kunna göra vissa omfördelningar.
Trafikutskottet förutsätter att regeringen snarast redovisar för riksdagen hur
medlen använts och vilka sysselsättningseffekter de gett upphov till.
Trafikutskottet avstyrker motionen Fi13 (fp) yrkande 15 om senareläggning av
investeringar med motiveringen att den kommande budgetbehandlingen inte bör
föregripas.
Finansutskottet instämmer i trafikutskottets synpunkter. Liksom
trafikutskottet anser finansutskottet att genom en välplanerad och välskött
infrastruktur kan såväl trafiksäkerheten som den regionala utvecklingen
förbättras.
Finansutskottet har inget att invända emot riktlinjerna för
medelsfördelningen såsom de beskrivits ovan. Finansutskottet föreslår riksdagen
att med avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och
15, Fi5 (mp) yrkande 33 samt Fi10 (c) yrkande 7 till
Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr.
Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna
I propositionen (s. 117) anförs att samtliga föreslagna
arbetsmarknadspolitiska åtgärder som medför kostnadsökningar är finansierade
fullt ut. De föreslagna insatserna skall finansieras med medel som hämtas från
dels statsbudgeten, dels Arbetsmarknadsfonden.
Genom den kraftiga neddragningen av ALU-verksamheten kommer belastningen på
arbetsmarknadsfonden att minska med 2 760 miljoner kronor. Den utökade
omfattningen av utbildningsvikariaten medför som nämnts en ökad belastning med
407 miljoner kronor. I propositionen nämns att de ytterligare åtgärderna och
investeringarna samt det utökade antalet högskoleplatser och
utbildningsvikariat finansieras genom neddragningen av ALU, vissa reservationer
från andra anslag samt extra inleveranser från statliga bolag och affärsverk om
3 miljarder kronor.
I Centerpartiets motion Fi2 yrkande 49 slås fast att medel avsatta för
regionalpolitiskt stöd inte skall få utnyttjas för de aktuella investeringarna.
I samma motion yrkande 50 anförs att insatserna bör finansieras enbart med
medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser.
Arbetsmarknadsutskottet yrkar i sitt yttrande (AU3y) avslag på
motion Fi2 yrkande 49.
Även trafikutskottet yrkar i sitt yttrande (TU2y) avslag på motion Fi2
yrkande 49.
Finansutskottet instämmer i arbetsmarknadsutskottets och trafikutskottets
yttranden.
Finansutskottet anser att informationen i propositionen om hur finansieringen
skall gå till inte ger utrymme för slutsatsen att regionalpolitiska medel
skulle användas. Å andra sidan är inte utskottet berett att bifalla att enbart
medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser skall bidra till
finansieringen.
Finansutskottet har inhämtat att regeringen avser att i
kompletteringspropositionen redovisa vilka reservationer och inleveranser från
statliga bolag och affärsverk som kommer att användas för att finansiera de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion Fi2 (c)
yrkandena 49 och 50 godkänner den av regeringen föreslagna finansieringen.
Föreslagna besparingar och inkomstförstärkningar
Allmänt om inriktning och omfattning
Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande nådde en kulmen
1993 då det motsvarade 13,4 % av BNP. I år väntas det minska till 11 % av BNP.
Uppgången i ekonomin och de föreslagna budgetförstärkningarna förutses leda
till fortsatt successiva förbättringar av de offentliga finanserna under de
närmaste åren. Nästa år räknar regeringen med att underskottet skall ha minskat
till ca 9 % av BNP.
I det följande behandlar utskottet regeringens och oppositionspartiernas
förslag till åtgärder för att komma till rätta med underskottet i
statsfinanserna. Först ges en kort beskrivning av regeringens och de övriga
partiernas förslag till övergripande lösning på problemet. Därefter behandlar
utskottet de olika förslag till inkomstförstärkningar och utgiftsbegränsningar
som lagts fram. I anslutning till varje sådant förslag redovisar utskottet sin
uppfattning i frågan. Framställningen i denna del avslutas med att utskottet
sammanfattar sin syn på inriktningen och omfattningen av de besparingar och
inkomstförstärkningar av statsfinanserna som bör genomföras under de närmaste
åren.
Regeringens förslag till inriktning av besparingsarbetet
Regeringen anser att budgetpolitiken har varit alltför svag under de senaste
åren. Budgetdisciplinen måste nu återupprättas och statsfinanserna måste
saneras kraftfullt. Budgetförstärkningarna bör enligt regeringen vara så
omfattande och så utformade att de leder till en hållbar och förtroendeskapande
utveckling av de offentliga finanserna. De måste dessutom få genomslag på de
offentliga finanserna redan 1995 och 1996 för att ge så snabba effekter som
möjligt på ränta, växelkurs, skuldutveckling och ekonomisk återhämtning. Den
ekonomiska utvecklingen är nu så stark att förutsättningar finns att uppnå en
snabb konsolidering av statsfinanserna.
De förslag regeringen redovisar i propositionen beskrivs som ett fyraårigt
program med konkreta åtgärder som förstärker de offentliga finanserna 1998 med
57,1 miljarder kronor. Härav är 25,5 miljarder kronor utgiftsbegränsningar och
31,6 miljarder kronor inkomstförstärkningar. Av propositionen framgår att
regeringen har för avsikt att i nästa budgetproposition föreslå ytterligare
budgetförstärkningar på 20 miljarder kronor, huvudsakligen i form av
besparingar i de offentliga utgifterna. Tillsammans med vissa av riksdagen
redan beslutade åtgärder bedöms dessa budgetförstärkningar vara tillräckliga
för att statsskulden mätt som andel av BNP skall ha stabiliserats i slutet av
mandatperioden.
De tidigare och föreslagna åtgärderna väntas få följande genomslag på den
offentliga sektorns finanser 1998 (belopp i miljarder kronor).
Tabell 7. Sammanställning av åtgärder
Regeringen anser att uppoffringarna för saneringen av de offentliga
finanserna måste fördelas rättvist. Dagens bördor får inte skjutas över på
kommande generationer. En föreslagen begränsning av inflationsskyddet av bl.a.
pensioner kommer som regeringen ser det att beröra många hushåll, men i
allmänhet med mindre månadsbelopp. Genom det särskilda bostadstillägget
kompenseras de pensionärer som har svagast ekonomi. Förslag om en temporär
höjning av den statliga inkomstskatten, en begränsad indexering av skatteskalan
samt förändringar i kapital- och förmögenhetsbeskattningen berör främst hushåll
med höga eller genomsnittliga inkomster.
Oppositionspartiernas förslag till inriktning av budgetpolitiken
Moderata samlingspartiet
I motion Fi1 ställer sig Moderata samlingspartiet starkt kritiskt till
regeringens förslag. De massiva skattehöjningarna på arbete, sparande,
företagande och boende som nu föreslås är inte bara utan motstycke i Sveriges
moderna historia. De är, anser motionärerna, också utan motstycke i ett Europa,
där man i stället går den motsatta vägen för att öka ekonomins långsiktiga
konkurrenskraft och utvecklingsförmåga.
Propositionen innebär konkreta skattehöjningar på ca 36 miljarder kronor och
oklara besparingar på 20 miljarder kronor, påpekar motionärerna. Den
socialdemokratiska regeringen vill sanera statsfinanserna med förslag som till
två tredjedelar bygger på höjda skatter, konstaterar de vidare och finner
samtidigt att sannolikheten är hög för att denna andel skall komma att växa
ytterligare med de nya förslag som kommer.
Enligt motionärernas mening är omfattningen av de åtgärder som föreslås
otillräcklig för att statsskulden skall kunna stabiliseras med tillräcklig
säkerhet till 1998. Dessutom är inriktningen felaktig med hänsyn till ekonomins
långsiktiga tillväxtförmåga. Sparförslagen är, med undantag av förslaget om
begränsad indexuppräkning, oklara och ännu inte preciserade.
Politiken bär, enligt motionärernas beskrivning, en omisskännlig socialistisk
prägel i sin motvilja mot företagande och enskilt sparande och i sin oförmåga
att reducera offentliga utgifter, åtaganden och regleringar. Det moderata
alternativet sägs i stället innebära fortsatt goda villkor för företagande och
sparande samt en bestämd budgetsanering genom minskade utgifter. I motionen
yrkas avslag på alla skattehöjningar riktade mot arbete, sparande, företagande
och boende. Där redovisas i stället förslag och riktlinjer för
utgiftsminskningar som enligt motionärernas beräkningar uppgår till drygt 73
miljarder kronor. Förslagen sägs i allt väsentligt överensstämma med vad
Moderata samlingspartiet redovisade i valrörelsen. Enligt motionärerna leder de
till att den offentliga sektorns finanser förstärks med drygt 85 miljarder
kronor 1998. Av åtgärderna på skatteområdet härrör huvuddelen från den
borgerliga regeringens saneringsprogram. Härtill kommer att kommunernas
särbehandling i momsavseende föreslås bli slopat. Motionärerna föreslår också
att utbetalningen av medel till de kommuner och landsting som höjer
utdebiteringen 1995 skall minskas med 55 % av de ökade intäkter som
skattehöjningen ger.
Centerpartiet
Även Centerpartiet är kritiskt till regeringens förslag. I motion Fi2
sägs att många av förslagen är direkt riktade mot Centern. Flera av de beslut
som nu rivs upp rör frågor som Centern drivit i decennier och som partiet
lyckats få gehör för under den senaste mandatperioden. Det gäller t.ex.
vårdnadsbidraget, den obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen och en efter
småföretagares villkor mer rättvis skattepolitik och arbetsrätt.
Motionärernas eget förslag till budgetsaneringsprogram bygger i huvudsak på
den plan som Centern presenterade inför årets val. Planen omfattar besparingar
och inkomstförstärkningar på totalt drygt 40 miljarder kronor utöver det
ekonomiska saneringsprogram på 81 miljarder kronor som riksdagen tidigare
ställt sig bakom. Av de tillkommande förslagen uppges drygt 30 miljarder kronor
vara utgiftsminskningar och 10 miljarder kronor skattehöjningar.
Saneringsplanen skall, enligt motionärerna, ses som en helhet och är inte
någon lista över separata åtgärder som kan användas för att skapa balans i
Sveriges ekonomi. De i planen ingående komponenterna har en sådan
sammansättning att åtgärderna sammmantagna ger en god fördelningspolitisk
effekt. De försvårar inte heller näringslivets möjligheter till investeringar
utan främjar en utveckling mot decentralisering, ökad sysselsättning och
hållbar tillväxt. De bidrar också till att bryta automatiken i statens utgifter
och är på så sätt inflationsdämpande.
Saneringsplanen och de samtidigt förordade investeringsstimulanserna och
andra mer långsiktiga åtgärder ger enligt motionärernas bedömning
förutsättningar för att Sverige i slutet av 1990-talet skall ha stabiliserat
ekonomin och minst halverat den öppna arbetslösheten.
Folkpartiet liberalerna
Folkpartiet framhåller i motion Fi3 att regeringen saknar en strategi för
hur näringslivet skall kunna expandera och nya arbeten tillkomma. Partiets egna
förslag utgår från att kampen mot arbetslösheten sätts främst. Med hänvisning
härtill avvisar motionärerna flera av regeringens förslag till skattehöjningar
på företagande och risktagande. Regeringens föreslag till besparingar uppfyller
inte heller partiets krav på rättvisa. I motionen redovisas i stället andra
förslag till minskade utgifter.
Det är motionärernas uppfattning att den högsta marginalskatten bör maximeras
till ca 50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller överstiga 50 %. I synen
på budgetpolitiken har motionärerna också mer långtgående krav än regeringen
när de slår fast att budgetunderskottet måste avskaffas senast till 1998.
Enligt motionen innebär Folkpartiets förslag färre skattehöjningar och fler
utgiftsminskningar än vad regeringen förordar. Motionärerna bedömer att
effekten på efterfrågan av detta sannolikt blir positiv på grund av ökat
förtroende och bättre tillväxtförutsättningar. Folkpartiet föreslår därför
minskade offentliga utgifter i form av bl.a. sänkta bostadssubventioner, höjd
pensionsålder, sänkt presstöd och minskade utgifter inom
socialförsäkringssystemet.
Skillnaden mellan Folkpartiets och regeringens politik ligger framför allt i
utformningen av de åtgärder som föreslås. Folkpartiets politik gynnar
företagande, arbete och sparande och därmed tillkomsten av nya arbeten, medan
enligt deras mening regeringens politik verkar i motsatt riktning och försvårar
tillkomsten av nya arbeten.
Enligt motionärernas egna uppskattningar leder deras förslag till att de
offentliga finanserna förstärks med ca 4,5 miljarder kronor under innevarande
budgetår och med ca 10 miljarder kronor inkl. engångsförstärkningar under
budgetåret 1995/96 (på 12 månaders basis). För kalenderåret 1998 uppges
Folkpartiets förslag innebära en förstärkning på ca 25 miljarder kronor jämfört
med regeringens hittillsvarande förslag. Motionärerna erinrar om att
Folkpartiet tidigare har förordat en höjning av mervärdesskatten på livsmedel
liksom av löntagarnas egenavgifter, men anser nu att möjligheterna att utnyttja
dessa finansieringskällor har påverkats av två omständigheter som inte var
kända när förslagen lades fram. Den ena är att kommunalskatterna kommer att
höjas i en omfattning som går utöver vad partiet räknat med. Den andra är att
Folkpartiet är berett att acceptera en tillfällig urholkning av indexskyddet av
skatteskalan, vilket leder till att statsskatten höjs. Om ytterligare skatte-
och avgiftshöjningar för hushållen är möjliga får bedömas senare, anser
motionärerna. En viktig faktor vid denna bedömning är naturligtvis hur
åtgärderna kan antas påverka lönebildningen.
Vänsterpartiet
I motion Fi4 ställer sig Vänsterpartiet bakom regeringens mål att
stabilisera statsskulden mätt som kvot av BNP fram till 1998. Motionärerna
framhåller att de kommer att redovisa budgetförstärkningar som klarar detta. De
anser dock att tidpunkten för genomförandet av både inkomstförstärkningar och
utgiftsminskningar noga måste avvägas med hänsyn till konjunkturläget.
Eftersom de allmänna målen i propositionen stämmer väl överens med
Vänsterpartiets politik har det som motionärerna ser det varit möjligt för
regeringen att hos Vänsterpartiet få en förankring för det väsentliga
innehållet i propositionen. Det har skett genom samtal och efter vissa
justeringar i förslagen som gjorts för att tillgodose Vänsterpartiets önskemål.
Motionärerna påpekar att Vänsterpartiet i flera fall kunde påverka
propositionens innehåll direkt. Det gäller t.ex. större investeringsvolym som
ger sysselsättning inom byggbranschen, återställande av utbildningsbidragen och
en bättre miljöprofil åt investeringspaketet.
Som en följd härav godtar Vänsterpartiet med vissa markeringar de enskilda
posterna i saneringsprogrammet som detta redovisas på s. 22 i propositionen. På
en punkt som gäller besparingar inom området Anslag för säkerhet avvisar
emellertid motionärerna uttryckligen de riktlinjer som anges i propositionen
för besparingar på biståndsanslaget och utgifterna för invandring. Motionärerna
godtar den föreslagna volymen på besparingarna men anser att hela besparingen
skall belasta försvaret. Inga ytterligare nedskärningar skall göras i
biståndsramen. På invandrar- och flyktingområdet kan ej heller några större
besparingar göras.
Tills vidare godtar Vänsterpartiet också regeringens planer på att i
budgetpropositionen lägga fram förslag om ytterligare besparingar på 20
miljarder kronor. Partiet är dock inte berett att nu ta ställning till vare sig
fördelningen mellan inkomstökningar och utgiftsminskningar eller tidpunkten för
genomförandet.
Miljöpartiet de gröna
Miljöpartiet anser i motion Fi5 att propositionens förslag inte är
tillräckliga. Motionärerna gör den bedömningen att nya budgetförstärkningar
kommer att krävas med tanke på att räntorna inte nämnvärt har sjunkit vare sig
efter det att "Perssonplanen" blev känd eller efter svenska folkets ja till
EU-medlemskap.
Motionärerna instämmer emellertid i regeringens uppfattning att statsskulden
inte bör öka utan tvärtom minska. Budgetsaneringen måste innehålla inslag av
såväl besparingar som skattehöjningar. Den avvägning som regeringen föreslår,
dvs. 25,5 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder kronor i
inkomstförstärkningar har enligt motionärernas bedömning en alltför stark
tonvikt på ökad beskattning. De anser att besparingarna bör vara av ungefär
samma omfattning som skattehöjningarna. De anser också att sammansättningen av
skatter och besparingar måste vara sådan att investeringar och produktion tar
fart, framför allt i framtidsbranscher. Aktivt företagande skall enligt deras
mening gynnas. Det gäller särskilt nyföretagande och småföretagande i landets
alla delar. Resursslöseri och verksamheter som skadar miljö och människor skall
samtidigt utsättas för ökade ekonomiska krav genom skärpt beskattning. Även
detta bedöms gynna en långsiktig och samhällsekonomiskt fördelaktig förnyelse
av näringslivet.
Budgetförstärkningar i form av skattehöjningar och besparingar kan inte
ensamma minska statsskulden. Även direkt stimulerande åtgärder behövs enligt
Miljöpartiets uppfattning för att förbättra den ekonomiska utvecklingen och
förnya näringslivet. Därigenom förbättras också statens budgetsaldo.
Miljöpartiet avser att lägga fram ett samlat förslag av denna innebörd i sin
ekonomisk-politiska partimotion i januari nästa år.
Kristdemokraterna
Kristdemokraterna karakteriserar i motion Fi6 regeringens förslag som ett
hafsverk. Den budgetsanerande effekten är otillräcklig. Skattehöjningarna är
för stora och tillväxthämmande. Besparingarna är för små och har en felaktig
fördelningsprofil. De sämst ställda pensionärerna kompenseras för litet för de
kraftiga besparingarna i pensionerna, och flera av besparingsförslagen på det
familjepolitiska stödet är ett hårt slag mot de familjer som har lägst
disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar på flerbarnstillägget
och slopa vårdnadsbidraget minskar som motionärerna ser det dramatiskt det
ekonomiska utrymmet för tusentals familjer.
I motionen redovisar Kristdemokraterna sin bedömning av behovet av sanering
av de offentliga finanserna. Motionärerna tar avstamp i den s.k.
Nathalie-planen. Utöver den ursprungliga planen på 81 miljarder kronor
redovisar de ytterligare budgetförstärkningar som de anger till närmare 40
miljarder kronor, varav merparten utgörs av besparingar. Motionärerna bedömer
att budgetförstärkningarna får ett genomslag på drygt 118 miljarder kronor år
1998, vilket sägs överstiga regeringens saneringsprogram med drygt 43 miljarder
kronor.
Motionärerna anser att saneringen av de offentliga finanserna måste inriktas
på tre huvudområden:
Besparingar i statens utgifter. Eftersom bidrag i olika former är statens
största utgiftsområde, och staten har ett särskilt ansvar för att upprätthålla
nyckelområden som rättsväsende, utbildning, vård och omsorg, måste besparingar
göras främst i transfereringar till hushåll.
Rationaliseringar inom stat, kommun och landsting. Konsumtionen i den
offentliga sektorn bör fram till 1998 i genomsnitt vara realt oförändrad. Med
hänsyn till befolkningsförändringar ställer detta krav på årliga
rationaliseringar på mellan 1 och 2 %.
Inkomstförstärkningar. Vissa skatter kan bli nödvändiga att höja.
Skattetrycket får dock inte överstiga 50 % av BNP år 1998. Egenavgifter skall
också kunna användas för att finansiera offentliga försäkringssystem.
Budgetförstärkningarna bör enligt motionärernas uppfattning i största möjliga
utsträckning ha en fördelningspolitiskt riktig profil. Förstärkningarna måste
till övervägande del ha formen av besparingar, framhåller motionärerna. I den
mån skatter skall höjas måste det ske på ett sätt som har så få skadliga
effekter som möjligt på samhällsekonomin.
Skattepolitiken
Krav på lagrådsgranskning av propositionens skatteförslag
Propositionens lagförslag har inte underställts Lagrådet för yttrande. Enligt
propositionen är lagförslagen i flertalet fall av den beskaffenhet att
Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vissa andra lagförslag är sådana att
Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Det gäller bl.a. förslaget till lag om
direktavdrag för byggnader m.m. I propositionen påpekas emellertid att
lagförslagen i stor utsträckning innebär en återgång till de regler som
beslutades i 1990 års skattereform och som gällde fram till den 1 januari 1994.
Dessa lagregler har tidigare granskats av Lagrådet. En förnyad granskning i
dessa delar framstår därför enligt regeringens mening som obehövlig.
Regeringen ser förslagen som en materiellt och systematiskt sammanhållen
helhet. De utgör ett mycket viktigt inslag i den del av regeringens ekonomiska
politik som riksdagen bör ta ställning till i höst. En lagrådsgranskning skulle
fördröja avlämnandet av propositionen så att det inte vore möjligt att
åstadkomma en avslutad riksdagsbehandling under hösten 1994. Regeringen anser
att Lagrådets hörande skulle fördröja lagstiftningsfrågornas behandling så att
avsevärt men skulle uppkomma.
Vid utskottets beredning av propositionen har yrkats att utskottet skulle
låta Lagrådet granska de till propositionen fogade lagförslagen. De skäl som
därvid åberopats är att förslagen innebär nyheter med konsekvenser som inte nu
kan förutses och att det kan sättas i fråga om inte de föreslagna reglerna för
avskattningen av skatteutjämningsreserv (surv) strider mot
retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
En remittering till Lagrådet skulle medföra att ärendet inte hinner
slutbehandlas av riksdagen i år. Av den redovisning utskottet tidigare lämnat
av regeringens förslag framgår att förslagen på skatteområdet är en viktigt
beståndsdel i regeringens ekonomiska politik. En fördröjd behandling av dessa
förslag skulle därmed leda till att hela uppläggningen av den ekonomiska
politiken kunde sättas i fråga. Med hänsyn till att fördröjningen sålunda är
till avsevärt men har utskottet med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen
beslutat att inte inhämta Lagrådets yttrande.
Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m.
I propositionen (s. 50--52) föreslås att beskattningen av kapitalägande
återförs till 1991 års regler. Under senare år har väsentliga avsteg gjorts
från dessa regler och de nu framlagda förslagen är avsedda att återställa den
likformighet som åsyftades med skattereformen. Utdelningsinkomster och
reavinster på aktier föreslås sålunda bli beskattade fullt ut.
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi1 att propositionens förslag
avslås (yrkandena 15, 16 i denna del och 19). Även Centerpartiet yrkar i
motion Fi2 avslag på propositionen (yrkandena 25 i denna del, 27, 29,
32--35, 37 i denna del och 41). I motion Fi3 begär Folkpartiet att den
föreslagna dubbelbeskattningen av aktier avskaffas (yrkande 5).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag i fråga om återgången
till tidigare regler om full beskattning av utdelningar och reavinster på
aktier. Skatteutskottet avstyrker samtidigt motionerna.
Finansutskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än
skatteutskottet. Finansutskottet tillstyrker således de av regeringen
föreslagna reglerna för beskattning av kapitalinkomster samt avstyrker
motionerna Fi1 (m) yrkandena 15, 16 i denna del och 19, Fi2 (c) yrkandena 25
i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41 samt Fi3 (fp) yrkande 5.
Ändringarna påverkar utformningen av flera lagar, däribland
kommunalskattelagen (1928:370), lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
uppbördslagen (1953:272), kupongskattelagen (1970:624), lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter samt lagen (1990:655) om återföring av
obeskattade reserver. Till frågan om lagregleringen återkommer utskottet längre
fram i detta betänkande.
Skattesatsen för kapitalinkomster
I propositionen (s. 50--52) föreslås att den sänkning av skattesatsen för
kapitalinkomster från 30 till 25 % som enligt tidigare riksdagsbeslut skulle ha
genomförts vid årsskiftet inte skall komma till stånd. Som en följd härav
slopas även motsvarande sänkning av skattesatsen på vinstsparande.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 propositionens förslag
(yrkandena 14 och 18). Även Centerpartiet yrkar i motion Fi2 avslag på
propositionen (yrkande 25 i denna del och 39).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag om skattesatsen för
beskattningen av kapitalinkomster och avstyrker motionerna.
Finansutskottet biträder skatteutskottets förslag. Riksdagen bör sålunda
biträda propositionen och avslå motionerna Fi1 (m) yrkandena 14 och 18 och Fi2
(c) yrkandena 25 i denna del och 39.
Ändringen påverkar utformningen av bl.a. lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt. Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i
betänkandet.
Värdepappersfonder och investmentföretag
I propositionen (s. 52--53) föreslår regeringen att skattesatsen för
värdepappersfonder höjs från 25 till 30 % samt att man återinför de regler som
i övrigt gällde för sådana fonder före den 1 januari 1994. Utdelning som
mottagits av värdepappersfonden blir skattepliktig och avdrag medges för den
utdelning som fonden lämnar. Reavinster på aktier o.d. är skattefria. En
schablonintäkt på 1,5 % tas ut på aktiernas marknadsvärde vid beskattningsårets
ingång.
En förutsättning för full avdragsrätt för förlust på fondandel skall åter
vara att minst tre fjärdedelar av värdepappersfondens förmögenhet utgörs av
aktier.
Även för investmentföretag återinförs i princip de bestämmelser som gällde
fram till årsskiftet 1993/94.
I motion Fi1 yrkar Moderata samlingspartiet avslag på regeringens förslag
till ändrade skatteregler för värdepappersfonder och investmentföretag (yrkande
16 i denna del). Samma krav framförs av Centerpartiet i motion Fi2 (yrkande
25 i denna del).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och
avstyrker avslagsyrkandena i de båda motionerna.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets uppfattning och tillstyrker
regeringens förslag till skatteregler för värdepappersfonder och
investmentföretag samt avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 16 samt Fi2 (c)
yrkande 25 i denna del.
Ändringarna berör kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt. Utskottet återkommer till dessa lagändringar längre fram
i betänkandet.
Avkastningsskatt på pensionssparande
I propositionen (s. 53--54) föreslås att avkastningsskatten på
pensionsförsäkringar och pensionssparkonton höjs från 9 till 15 %. Höjningen
gäller såväl privata pensionsförsäkringar som tjänstepensionsförsäkringar.
Avkastningsskatten på kapitalförsäkringar höjs från 20 % av skatteunderlaget
till 30 % på nio tiondelar av underlaget som en anpassning till skattesatsen
för inkomst av kapital.
Till följd av att enkelbeskattningssystemet avskaffas, slopas särregeln om
att svenska aktier o.d. endast skall tas upp till viss del av värdet vid
bestämmandet av underlaget för avkastningsskatt.
I motion Fi1 avvisar Moderata samlingspartiet förslagen om höjd
avkastningsskatt såväl på pensionsförsäkringar och pensionskonton som på
kapitalförsäkringar (yrkande 17). Folkpartiet begränsar i motion Fi3 sitt
avslagsyrkande till avtalspensioner (yrkande 6). Centerpartiet förespråkar i
motion Fi2 samma lösning som regeringen när det gäller beskattningen av
pensionsförsäkringskapital.
Skatteutskottet erinrar om att skatt på avkastningen av pensionskapitalet
i försäkringssystemet och i det bundna banksparandet inte utgår i annan form än
som avkastningsskatt. Nuvarande regler innebär därför att pensionssparandet i
dessa former gynnas jämfört med annat pensionssparande och vanligt
banksparande. Skatteutskottet instämmer i regeringens bedömning att
beskattningen av detta pensionssparande bör höjas och biträder således
propositionen i denna del och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna.
Finansutskottet är även i denna fråga av samma uppfattning som
skatteutskottet och tillstyrker således regeringens förslag till höjd
avkastningsskatt på pensionskapital och kapitalförsäkringar liksom de nya
reglerna för beräkning av värdet på svenska aktier o.d. Samtidigt avstyrker
utskottet motionerna Fi1 (m) yrkande 17 samt Fi3 (fp) yrkande 6.
Ändringarna berör bl.a. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel. Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i
betänkandet.
Sparande i allemansfond
I propositionen (s. 54--55) föreslås att sparande i allemansfond skall
återfå en skattegynnad ställning fr.o.m. nästa år. Reavinster och utdelningar
på andelar i allemansfond skall beskattas med en faktisk skattesats på 20 %,
dvs. med två tredjedelar av vad som kommer att gälla för övriga
kapitalinkomster i hushållssektorn.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet
i motionerna Fi1 (yrkande 20), Fi2 (yrkande 22) och Fi5 (yrkande
16).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker de aktuella
motionsyrkandena.
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Allemansfondssparandet
gavs i 1990 års skattereform en gynnad ställning genom att endast två
tredjedelar av avkastningen beskattades. Dessa skattefördelar avskaffades på
initiativ av den föregående regeringen. Allemansfondssparandet har under senare
år stadigt minskat från som mest närmare 2,5 miljoner konton till drygt 2,2
miljoner konton vid utgången av oktober 1994.
Denna sparform har bidragit till att riskkapitalmarknaden tillförts en
avsevärd mängd nytt kapital, samtidigt som ägandet i svenskt näringsliv
breddats. Många småsparare som tidigare aldrig sparat i aktier har genom
allemansfondssparandet kommit i kontakt med sådant sparande.
Finansutskottet delar regeringens bedömning att man bör slå vakt om
allemansfonderna och återgå till de skatteregler som lades fast i 1990 års
skattereform.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag och avstyrker
motionerna Fi1 (m) yrkande 20, Fi2 (c) yrkande 22 och Fi5 (mp) yrkande 16.
Ett förslag till lag om skattelättnader för sparande i allemansfond har
fogats till propositionen. Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram
i betänkandet.
Förmögenhetsbeskattning
I propositionen (s. 55--56) föreslås att förmögenhetsskatten tills vidare
behålls. Den skulle enligt tidigare riksdagsbeslut annars ha avskaffats vid
årsskiftet. Det är regeringens avsikt att utforma nya regler för
förmögenhetsbeskattningen enligt samma principer som gällde för 1990 års
skattereform, dvs. skattesatsen bör vara låg och beskattningen likformig.
Kapital i små och medelstora företag skall i stor utsträckning befrias från
förmögenhetsskatt. Regeringen avser att nästa år återkomma med ett förslag till
ny förmögenhetsbeskattning som tillgodoser dessa synpunkter.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 (yrkande 21) regeringens
förslag.
Skatteutskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandet.
Enligt skatteutskottet bör förmögenhetsskatten behållas av fördelningspolitiska
skäl.
Finansutskottet noterar att det i riksdagen finns en bred uppslutning
bakom regeringens förslag. Såväl Centerpartiet, Kristdemokraterna och
Miljöpartiet som Vänsterpartiet ger i sina motioner förslaget ett klart stöd.
Även Folkpartiet biträder förslaget. Endast Moderata samlingspartiet ställer
sig avvisande.
Finansutskottet instämmer i regeringens och skatteutskottets uppfattning att
förmögenhetsskatten bör behållas av fördelningspolitiska skäl. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motion Fi1 (m)
yrkande 21.
Enligt utskottets mening bör riksdagen alltså anta det till propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen
(1947:577) om statlig förmögenhetsskatt. Utskottet återkommer till
lagregleringen längre fram i betänkandet.
Företagsbeskattning
I propositionen (s. 49) sägs att det samlade skatteuttaget för företag
bör sänkas med 2 miljarder kronor i förhållande till den nivå som följer av
1994 års regler. Det kan ske antingen i form av åtgärder som gynnar
försörjningen med externt kapital eller i form av mer generellt utformade
lättnader. För- och nackdelarna med de olika alternativen bör enligt regeringen
prövas efter samråd med näringslivet.
Vänsterpartiet begär i motion Fi4 ett riksdagsuttalande om att eventuella
lättnader av detta slag skall läggas ut så att framför allt mindre och
nystartade företags försörjning med riskkapital gynnas (yrkande 18). Ett
likartat yrkande framförs också av Miljöpartiet i motion Fi5 (yrkande 17).
Vänsterpartiet föreslår också ett riksdagsuttalande om en återgång till
enklare och överskådligare skatteregler för enskild näringsverksamhet (yrkande
17). Motionärerna anser dessutom att uttaget av bolagsskatt skall återställas
från 28 till 30 % (yrkande 19). De begär även ett riksdagsuttalande om att
någon form av vinstdelningsskatt skall införas (yrkande 20).
Skatteutskottet avstyrker motionerna. Skatteutskottet har förståelse för
de i motionerna framförda önskemålen om åtgärder för att stimulera
nyföretagande för små och medelstora företag. Som framgår av propositionen
torde detta också vara regeringens strävan, och det finns därför enligt
skatteutskottets mening inte någon anledning till ett särskilt
riksdagsuttalande i denna riktning.
De skattelättnader som regeringen nu kommer att överväga i samråd med
industrin motiveras av önskemålet att återställa skattesituationen för
företagen till vad som gällde före 1993 års omläggning. I nuvarande läge kan
det enligt skatteutskottets mening inte anses aktuellt att också ta upp
skatteskärpningar.
Skatteutskottet avstyrker med hänvisning härtill motionsyrkandena.
Finansutskottet ser liksom skatteutskottet ingen anledning för riksdagen
att göra ett särskilt uttalande om de små och medelstora företagens
skattesituation med hänsyn till att regeringen redan torde ha sin uppmärksamhet
riktad på problemet. Finansutskottet delar också skatteutskottets uppfattning
att det i nuvarande situation inte är aktuellt att höja uttaget av bolagsskatt,
ej heller att införa någon form av vinstdelningsskatt.
Finansutskottet avstyrker således motionerna Fi4 (v) yrkandena 17, 18, 19 och
20 samt Fi5 (mp) yrkande 17.
Avvecklingen av surv
I propositionen (s. 63--64) föreslås att den skattefria upplösningen av
företagens skatteutjämningsreserv (surv) begränsas. Enligt gällande regler
skall befintliga surv-avsättningar upplösas under en femårsperiod varvid halva
beloppet inte beskattas. Regeringen föreslår nu att nio tiondelar av surven
skall återföras till beskattning under sju år.
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 regeringens förslag
(yrkande 24), liksom Centerpartiet gör i motion Fi2 yrkandena 36 och 37 och
Miljöpartiet i motion Fi5 (yrkande 18).
Skatteutskottet tillstyrker propositionens förslag och avstyrker
motionerna. Skatteutskottet påpekar att de föreslagna ändringarna angående
återföringen av surv-avsättningar påverkar beräkningen av kapitalunderlaget för
ägare i fåmansföretag. För att undvika en retroaktiv effekt bör
kapitalunderlaget beräknas enligt nuvarande regler vid 1995 års taxering.
Skatteutskottet föreslår att övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen
(1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv och lagen (1994:775) om
beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag
kompletteras med en regel av denna innebörd.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att en eftergift av
beskattningen på halva surv-återföringen innebär ett betydande skattebortfall
och ett oacceptabelt gynnande av de företag som gjort surv-avsättningar i
förhållande till andra företag. Såväl statsfinansiella skäl som
neutralitetsaspekter talar således för att nuvarande återföringsregler
ändras.
Systemet med skatteutjämningsreserv innebar att de medel som frigjordes vid
upplösning skulle tas upp som skattepliktig inkomst. Systemet innebar således
endast ett uppskov med beskattningen av de avsatta vinstmedlen. Avskattningen i
sig har ingen retroaktiv karaktär.
De övergångsregler som regeringen har utformat till lagarna syftar till att
retroaktiva effekter ej skall uppstå. För att undvika att sådana effekter trots
allt kan uppkomma i något speciellt undantagsfall föreslår finansutskottet att
övergångsreglerna till de föreslagna ändringarna i lagen (1993:1540) om
återföring av skatteutjämningsreserv och lagen (1994:775) om beräkning av
kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag kompletteras på det
sätt som skatteutskottet föreslagit.
Med en sådan ändring tillstyrker utskottet bifall till propositionen och
avslag på motionerna Fi1 (m) yrkande 24, Fi2 (c) yrkandena 36 och 37 samt Fi5
(mp) yrkande 18.
Utskottet återkommer till lagändringarna längre fram i betänkandet.
Kvittning av underskott av näringsverksamhet
I propositionen (s. 65) föreslås att den generella rätten att kvitta
underskott av nystartad näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas.
Regeringens förslag avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet och Miljöpartiet i motionerna Fi1 (yrkande 25), Fi2
(yrkande 24 delvis), Fi3 (yrkande 7) samt Fi5 (yrkande 15).
Skatteutskottet tillstyrker propositionen i denna del och avstyrker
motionerna. Den utvidgade kvittningsrätten är ett avsteg från en grundläggande
princip i 1990 års skattereform och bör därför tas bort, anser skatteutskottet.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets uppfattning. En grundtanke i
1990 års skattereform var att kvittning av underskott mellan olika
förvärvskällor inte skulle vara tillåten. Undantag gjordes bara för konstnärlig
och litterär verksamhet. Genom att hålla en klar rågång mellan olika
förvärvskällor begränsades möjligheterna till skatteundanhållande. Denna
grundprincip bör nu återupprättas.
Finansutskottet biträder således propositionen i denna del och avstyrker
motionerna Fi1 (m) yrkande 25, Fi2 (c) yrkande 24 delvis, Fi3 (fp) yrkande 7
och Fi5 (mp) yrkande 15.
Ändringen berör kommunalskattelagen (1928:370). Utskottet återkommer till
denna lagändring längre fram i betänkandet.
Stämpelskatt
I propositionen (s. 49) föreslås att stämpelskatten på nya aktier skall
slopas. Åtgärden vidtas som ett led i strävandena att främja
riskkapitalförsörjningen för det svenska näringslivet.
Finansutskottet tillstyrker detta förslag, vilket innebär att riksdagen
bör anta det till propositionen fogade förslaget till lag om upphävande av
lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier.
Utskottet återkommer till lagregleringen längre fram i betänkandet.
Beskattningen av ekonomiska föreningar
I motion Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) tas en speciell fråga upp
rörande ekonomiska föreningar. Dessa hade t.o.m. 1993 rätt till avdrag för
utdelning på insatskapital. Avdragsreglerna slopades emellertid under hösten
1993 som en konsekvens av att utdelningar undantogs från beskattning. När nu
utdelningar åter skall beskattas föreslås i motionen att också avdragsreglerna
återställs.
Skatteutskottet erinrar om att ekonomiska föreningar och aktiebolag
beskattas enligt likartade regler. De tidigare reglerna i 2 § 8 mom. lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt kan jämföras med ett slags fördelaktigt s.k.
Anellavdrag. Eftersom Anellavdraget inte återinförs för aktiebolagen är det
inte helt naturligt att återinföra avdragsrätten på insatskapital hos ekonomisk
förening, framhåller skatteutskottet. Detta gäller, anser skatteutskottet,
givetvis trots att de ekonomiska föreningarna ännu inte fått någon likartad
kompensation som den som utgår till aktiebolagen i form av slopad stämpelskatt.
Avsikten är inte att de ekonomiska föreningarna skall diskrimineras, och
skatteutskottet förutsätter därför att regeringen uppmärksammar deras situation
i de fortsatta övervägandena i dessa frågor. Någon särskild framställning till
regeringen i denna fråga erfordras inte enligt skatteutskottet, som med
hänvisning till det anförda avstyrker motionen.
Enligt vad finansutskottet inhämtat kommer regeringen inom kort att
tillsätta en särskild utredning om den kooperativa företagsformen. Det får
förutsättas att den fråga som aktualiseras i motionen kommer att prövas i detta
utredningsarbete. Finansutskottet biträder således skatteutskottets förslag och
avstyrker bifall till motion Fi13 (s).
Beskattning av förvärvsinkomster
Skatteskalan och grundavdraget
I propositionen (s. 66--67) föreslås att en tillfällig värnskatt på 5 %
införs och att denna åtgärd kombineras med att grundavdraget vid den statliga
beskattningen återinförs ett år tidigare än vad som följer av nuvarande regler.
Statlig skatt utgår på inkomster över den s.k. brytpunkten, som vid 1995 års
taxering uppgår till knappt 200 000 kr. Regeringens förslag innebär att skatten
på inkomster över denna nivå höjs temporärt från 20 till 25 %. Det höjda
skatteuttaget skall tillämpas under inkomståren 1995--1998, varefter den lag
som reglerar höjningen automatiskt upphör att gälla.
Moderata samlingspartiet yrkar i motion Fi1 (yrkandena 26 och 27) avslag
såväl på förslaget till höjt skatteuttag som på förslaget att återinföra
grundavdraget. Även Centerpartiet avvisar i motion Fi2 (yrkandena 23 och
40) den föreslagna skattehöjningen och återinförandet av det statliga
grundavdraget. Folkpartiet föreslår i motion Fi3 att riksdagen som sin
mening skall uttala att det är angeläget att slå vakt om skattereformen
(yrkande 3). Samtidigt avslås i motionen den föreslagna
marginalskattehöjningen, liksom förslaget att återinföra grundavdraget redan
1995 (yrkande 4). Vänsterpartiet stödjer i motion Fi4 förslaget om höjd
skattesats men anser att höjningen inte skall begränsas till fyra år (yrkande
21). I motionen föreslås dessutom att ett nytt skikt i skatteskalan inrättas
med 30 % skatt för inkomster över 300 000 kr (yrkande 24). Motionärerna yrkar
också avslag på regeringens förslag att återinföra grundavdraget (yrkandena 22
och 23). Miljöpartiet godtar i motion Fi5 förslaget om värnskatt men anser
samtidigt att marginalskatter medför vissa problem. Bl.a. gynnar de
spekulationsekonomi, skatteplanering och ökad upplåning samt missgynnar dem som
genom hårt arbete försöker få rätsida på sin ekonomi. Motionärerna föreslår ett
riksdagsuttalande av denna innebörd (yrkande 24).
Skatteutskottet ser den föreslagna värnskatten som ett viktigt led i
regeringens ekonomiska politik. Åtgärden är av stor betydelse för att bördorna
skall kunna fördelas på ett mer rättvist sätt än hittills. Regeringens förslag
att återinföra grundavdraget vid den statliga beskattningen faller tillbaka på
ställningstaganden som gjordes i samband med skattereformen och på
uppfattningen att man även i dagsläget bör undvika skatteskärpningar i de
känsliga inkomstlägen det här är fråga om. Skatteutskottet hänvisar också till
de uttalanden som görs i propositionen om att grundavdragets utformning i de
högre inkomstskikten skall prövas när värnskatten avvecklas. Skatteutskottet
erinrar vidare om att höjningen av skatteuttaget har utformats som en
tillfällig åtgärd, som är motiverad av den nuvarande svåra ekonomiska
situationen, och vidhåller att ändringen skall ha denna innebörd.
Med dessa synpunkter tillstyrker skatteutskottet regeringens förslag och
avstyrker de motioner som är aktuella i sammanhanget.
Finansutskottet ansluter sig till skatteutskottets uppfattning i denna
fråga och tillstyrker propositionens förslag om höjt skatteuttag vid den
statliga inkomstbeskattningen liksom förslaget att redan till nästa år
återinföra det statliga grundavdraget.
Som skatteutskottet påpekar har de senaste årens skattepolitik kraftigt
undergrävt statsfinanserna och luckrat upp de principer som lades fast i 1990
års skattereform. Regeringens förslag innebär att de principer som vägledde
1990 års skattereform nu åter skjuts i förgrunden. I ett avseende görs dock ett
avsteg från reformens grundläggande konstruktion, nämligen i höjningen av
uttaget av statlig skatt. Avsteget är emellertid inte bestående utan har
tidsbegränsats till utgången av 1998. Då upphör den lag som reglerar denna
åtgärd automatiskt att gälla utan något nytt riksdagsbeslut. Denna omständighet
och regeringens förslag i övrigt visar enligt finansutskottets mening att
regeringen är beredd att slå vakt om skattereformen även i ett längre
tidsperspektiv. Något särskilt uttalande i frågan erfordras därför inte.
Utskottet avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena
23 och 40, Fi3 (fp) yrkandena 3 och 4, Fi4 (v) yrkandena 21--24 samt Fi5 (mp)
yrkande 24.
Ändringen berör bl.a. förslaget till lag om beräkning av statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar samt lagen (1993:1520) om
beräkning av beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig
inkomstskatt och statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996
års taxeringar. Utskottet återkommer till denna lagändring längre fram i
betänkandet.
Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen
I propositionen (s. 66--67) föreslås att skiktgränsen vid taxeringen till
statlig inkomstskatt skall inflationsjusteras, men att prisutvecklingen inte
skall beaktas fullt ut så länge statens budgetunderskott överstiger en viss
nivå. Det s.k. reallöneskyddet i skatteskalan återinförs, men detta skall på
motsvarande sätt få genomslag bara med 60 %.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet i motion Fi1 (yrkande 28).
Centerpartiet föreslår i motion Fi2 att det statliga grundavdraget liksom
reallöneskyddet vid inkomstbeskattningen avskaffas helt (yrkande 43).
Skatteutskottet biträder propositionen och avvisar motionerna.
Finansutskottet har i denna fråga ingen annan uppfattning än
skatteutskottet och tillstyrker således propositionens förslag om inflations-
och reallöneskyddet vid inkomstbeskattningen. Därmed avstyrker utskottet också
bifall till motionerna Fi1 (m) yrkande 28 samt Fi2 (c) yrkande 43.
Ändringen berör bl.a. förslaget till lag om beräkning av statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar. Utskottet återkommer till
denna lagändring längre fram i betänkandet.
Reseavdraget
I propositionen (s. 67--68) föreslås att avdragsbegränsningen avseende
kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000
kr. Dessutom föreslås att avdrag för kostnader för resor med bil mellan
bostaden och arbetsplatsen skall medges med oförändrat 13 kr per mil även vid
1996 års taxering.
Den föreslagna ändringen av avdragsbegränsningen avvisas av Centerpartiet i
motion Fi2 yrkande 24 i denna del.
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionen.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen och skatteutskottet att
nivån för avdragsbegränsningen bör höjas av såväl statsfinansiella skäl som
förenklingsskäl. Utskottet biträder således propositionen och avstyrker motion
Fi2 (c) yrkande 24 i denna del.
Ändringen berör bl.a. kommunalskattelagen (1928:370) och lagen (1993:1519) om
avdrag för kostnader för bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års
taxering. Utskottet återkommer till dessa lagändringar längre fram i
betänkandet.
Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen
I propositionen (s. 55--56) föreslås att den s.k. begränsningsregeln som
begränsar det sammanlagda uttaget av inkomstskatt och förmögenhetsskatt skall
behållas, samtidigt som procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln
höjs från 55 till 60 % som en anpassning till den tillfälligt höjda
marginalskatten för förvärvsinkomster.
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet motsätter sig den föreslagna
höjningen av procentsatsen för spärrbeloppet i motionerna Fi1 (yrkande 22)
och Fi2 (yrkande 38).
Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
avslagsyrkandena i de båda motionerna.
Finansutskottet har i tidigare avsnitt tillstyrkt att förmögenhetsskatten
behålls och att uttaget av statlig skatt tillfälligt höjs. I konsekvens härmed
tillstyrker utskottet regeringens förslag att höja spärrbeloppet i
begränsningsregeln från 55 till 60 %. Enligt utskottets mening bör riksdagen
sålunda avslå motionerna Fi1 (m) yrkande 22 samt Fi2 (c) yrkande 38.
Ändringarna berör lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall. Utskottet återkommer till lagändringen
längre fram i betänkandet.
Miljörelaterade skatter m.m.
Centerpartiet begär i motion Fi2 ett riksdagsuttalande om vikten av att
utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs enligt givna
direktiv (yrkande 2). Vidare begärs ett riksdagsuttalande om att nödvändig
konsumtion som mat, boende och persontransporter beskattas lägre än annan
konsumtion (yrkande 3). Motionärerna föreslår också att mervärdesskatt på 25 %
skall utgå på spel och dobbel, att skatteindrivningen effektiviseras, att
fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysator samt att miljöavgiften på
handelsgödsel och bekämpningsmedel fördubblas (yrkande 46). Vänsterpartiet
föreslår i motion Fi4 att koldioxidskatten för industrin fördubblas
(yrkande 25). Miljöpartiet kritiserar i motion Fi5 regeringens förslag att
höja egenavgifterna och föreslår i stället att koldioxidskatten skall höjas
till 45 öre/kg fr.o.m. den 1 juli 1995 (yrkandena 6 och 13).
Skatteutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att regeringen
enligt vad som framgår av propositionen senare kommer att pröva frågan om ett
ökat inslag av skatter och avgifter som har gynnsamma effekter på miljön, t.ex.
genom en höjning av koldioxidskatten. Skatteutskottet utgår från att regeringen
snarast kommer att tillsätta den kommitté som enligt tidigare beslut skall få i
uppdrag att analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av
skattesystemet (dir. 1994:11) och att regeringen redovisar de åtgärder som kan
anses aktuella i den kommande budgetpropositionen. Riksdagen bör därför inte nu
ta närmare ställning till dessa frågor, anser skatteutskottet.
Skatteutskottet finner inte heller skäl att nu föreslå en omprövning av nivån
på mervärdesskatten på mat, boende och persontransporter, enligt vad som
föreslås i motion Fi2 (c).
Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning att det för närvarande
inte finns skäl att vidta någon åtgärd med anledning av de i detta sammanhang
redovisade motionerna. Bred enighet föreligger om att ökad tyngd bör läggas på
olika typer av miljörelaterade skatter och avgifter. Detta är frågor som kommer
att prövas av en särskild kommitté som -- enligt vad finansministern uttalade
vid en offentlig utfrågning inför skatteutskottet den 25 november 1994 -- haft
sina direktiv klara sedan åtta månader tillbaka och som nu väntas komma i gång
med sitt uppdrag. En skatteväxling kan dock inte drivas för långt. Om
miljöavgifter i alltför stor utsträckning får ersätta ordinarie skatter kommer
skattebasen att krympa, vilket är en naturlig följd av att miljöavgifterna har
som syfte att begränsa miljöstörande verksamhet. Skatteväxlingen måste därför
göras i sådana former att statsfinanserna inte urholkas. Ett ökat inslag av
miljöavgifter måste också anpassas till de svenska företagens internationella
konkurrenskraft.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi2 (c) yrkandena 2, 3 och 46,
Fi4 (v) yrkande 25 samt Fi5 (mp) yrkandena 6 och 13.
Vissa skattelagar
Finansutskottet har i de närmast föregående avsnitten behandlat olika förslag
till ändrade skatteregler. Utskottet har därvid genomgående biträtt de i
propositionen framlagda förslagen. I några fall har olika förslag berört en och
samma lag och lagregleringen av dessa lagar bör därför behandlas i ett
sammanhang. De lagförslag som bör behandlas på detta sätt är:
lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999
års taxeringar,
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel,
lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för bilresor till
och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av
näringsverksamhet,
lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv,
lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid
beskattning av ägare i fåmansföretag,
lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om
statlig förmögenhetsskatt,
lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172) om
begränsning av skatt i vissa fall,
lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483) om skatt
på vinstsparande m.m.,
lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av beskattningsbar
förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och statlig inkomstskatt
på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning.
I propositionens förslag till kommunalskattelag (1928:370) har en anpassning
gjorts i 33 § 2 mom. till en i samma lagrum gjord ändring med anledning av
propositionen om avskaffande av vårdnadsbidraget (prop. 1994/95:61, SfU8).
Vidare har de i proposition 25 framförda lagförslagen beträffande lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt och uppbördslagen (1953:272) samordnats med
lagförslagen i propositionerna 1994/95:50, 1994/95:70 och 1994/95:92 rörande
motsvarande lagrum. Såsom tidigare nämnts har på förslag av skatteutskottet
övergångsbestämmelser till ändringarna i lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv samt lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag kompletterats för att undanröja risk
för retroaktivitet.
Som en följd av utskottets ställningstagande i de föregående avsnitten bör
riksdagen sålunda anta de angivna lagförslagen.
Kommunalekonomiska frågor
Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn
Riksdagen ställde sig våren 1992 bakom att en s.k. finansieringsprincip
fortsättningsvis skulle tillämpas i förhållandet mellan staten och
kommunsektorn. Den innebär att staten skall ge kommunerna mer bidrag om den
lägger på nya skyldigheter på kommunerna och mindre bidrag om kommunerna
slipper olika skyldigheter.
Ekonomiska regleringar bör i princip ske i form av ändringar i
statsbidragsramen. Hittills har med nuvarande bidragskonstruktion denna
regleringsmetod endast använts för ändringar som påverkar den kommunala
verksamheten. Regleringar till följd av åtgärder som t.ex. påverkar det
kommunala skatteunderlaget har övergångsvis gjorts genom att skattemedlen
justerats med ett tillägg eller avdrag per invånare (den s.k.
neutraliseringsavgiften). Riksdagen godtog våren 1994 (bet. 1993/94:FiU19,
rskr. 442) att såväl verksamhetsförändringar som skatteunderlagsförändringar i
avvaktan på ett nytt utjämningssystem regleras genom avdrag/tillägg av
kommunalskattemedel samt fastställde regleringsbelopp för år 1995.
I propositionen föreslår regeringen förändringar i de ekonomiska
regleringarna år 1995 till följd av ändrade förutsättningar sedan beloppen
fastställdes av riksdagen. Det gäller skatteunderlagsförändringar som
sammanhänger med förslag som regeringen lagt fram under hösten angående
arbetslöshetsförsäkringen, vårdnadsbidraget och rätten till kvittning av
underskott i aktiv näringsverksamhet mot inkomst av tjänst. Genom förslagen
återregleras sammanlagt 865 miljoner kronor från staten till kommunsektorn.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på förslaget till ändrad reglering mellan
staten och kommunsektorn. Med ett bifall till Centerns förslag när det gäller
familjepolitiken kommer det kommunala skatteunderlaget inte att minska på det
sätt som propositionen förutser. Samtidigt skulle statsbudgeten förstärkas med
0,8 miljarder kronor i förhållande till propositionen. På motsvarande sätt
föreslås i motion Fi6 (mp) att propositionens förslag om ekonomisk
reglering bör ändras med hänsyn till att Miljöpartiet de gröna motsätter sig
förslaget att den generella rätten att kvitta underskott av nystartad
näringsverksamhet mot inkomst av tjänst avskaffas. Utbetalningen av skattemedel
bör enligt motionärerna ändras i enlighet därmed.
Svenska kommunförbundet har i skrivelse den 29 november 1994 och i
samband med en uppvaktning hos utskottet samma dag lämnat vissa synpunkter på
regeringens förslag. Förbundet anser att det minskade skatteunderlag som följer
av de avdragsgilla egenavgifterna till de statliga socialförsäkringssystemen är
av sådan art att de skall regleras enligt finansieringsprincipen. Skälet är att
avgifterna finansierar statlig verksamhet. Avgiftskonstruktionen får då inte
medföra att det kommunalekonomiska utrymmet krymps.
Finansutskottet har inget att erinra mot propositionens förslag till
ekonomisk reglering för år 1995. Som framgår av propositionen omfattar den
föreslagna ekonomiska regleringen ett antal av regeringen under hösten
framlagda förslag som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Utskottet har
vid sitt ställningstagande utgått från att riksdagen kommer att besluta i
enlighet med regeringens förslag. Det blir därför inte heller aktuellt att
företa några förändringar i den ekonomiska regleringen till följd av vad som
anförs i motionerna Fi2 (c) och Fi5 (mp). När det gäller de avdragsgilla
egenavgifterna för ålderspensioner som Kommunförbundet tar upp i sin skrivelse
konstaterar utskottet att avsikten är att dessa skall beaktas vid bedömningen
av det skattefinansierade utrymmet för år 1996.
Utskottet tillstyrker med det anförda det framlagda lagförslaget i här
aktuell del och avstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 42 och Fi5 (mp) yrkande
36.
Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
I propositionen gör regeringen bedömningen att den ekonomiska situationen
för de kyrkliga kommunerna i allmänhet kommer att vara fortsatt god, även om
rörelsekapitalet kommer att minska de närmaste åren till följd av de ändrade
reglerna för utbetalning av skattemedel avseende dem som inte tillhör kyrkan
och i övrigt vikande skatteinkomster. Enligt propositionen bör de kyrkliga
kommunerna bidra till finansieringen av statens kostnader för
skatteadministration. Kyrkokommunerna föreslås därför betala en
skatteadministrationsersättning till staten på 300 miljoner kronor. Förslaget
skall ses mot bakgrund av att staten utan ersättning svarar för de
administrativa kostnader som föranleds av uppbörd, taxering, indrivning och
utbetalning av kommunalskatt.
De kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången av år 1995 skall
därför minskas med 6,8 % i stället för tidigare beslutade 3,2 %. Enligt
regeringens mening kommer den ekonomiska situationen för de kyrkliga kommunerna
i allmänhet att vara fortsatt god även efter det att förslaget genomförts och
bör i huvudsak kunna genomföras utan att skatteuttaget ökar.
Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans församlings- och
pastoratsförbund har i skrivelser och i samband med en uppvaktning hos
utskottet den 29 november 1994 lämnat synpunkter på förslaget i propositionen.
Enligt centralstyrelsen och förbundet är propositionens beskrivning av
kyrkokommunernas ekonomiska läge ofullständig och ej helt rättvisande. Bl.a.
pekar man på den tvååriga eftersläpningen i utbetalningen av kommunalskatt samt
på de åtaganden som finns beträffande pensioner och gravskötsel vilka
uppskattas till ca 3 miljarder kronor.
Från kyrkligt håll understryks också att förslaget kommer att påverka
skattesatsen för många kyrkokommuner redan budgetåret 1995 och att det inte är
rimligt att regering och riksdag ingriper i ett så sent skede i pågående
budgetprocesser. Man har också synpunkter på den beredningsprocess som föregått
regeringens förslag samt har invändningar mot storleken på den föreslagna
ersättningen för skatteadministrationen.
I motion Fi12 av Anders Svärd (c) förs en liknande argumentering som från
Svenska kyrkans centralstyrelse och församlings- och pastoratsförbundet.
Motionären pekar särskilt på risken för att många kyrkokommuner som en följd av
den föreslagna åtgärden antingen tvingas höja församlingsskatten eller göra
besparingar. I det senare fallet kan t.ex. senareläggning av investeringar
samt nedskärningar av den kyrkliga kärnverksamheten bli aktuella. I motionen
hävdas också att förslaget leder till en principiellt felaktig särbehandling av
dem som tillhör Svenska kyrkan. Slutligen kräver motionären att man vid en
eventull reducering av skatteintäkterna bör kompensera de kyrkokommuner som
sedan år 1990 sänkt skatten till följd av överföringen av folkbokföringen till
skatteförvaltningen.
Också i motion Fi6 (kds) riktas kritik mot införandet av en
skatteadministrativ avgift, dock utan att något särskilt yrkande framställs.
Motionärerna anför att förslaget tagits fram utan föregående utredning och i
strid mot en väl etablerad praxis för budgetarbete.
Finansutskottet anser i likhet med regeringen att de kyrkliga kommunerna
allmänt sett har en bättre ekonomisk situation än kommuner och landsting. Mot
denna bakgrund är det därför enligt utskottets mening rimligt att de kyrkliga
kommunerna lämnar sitt bidrag till att förbättra de statliga finanserna i form
av en ersättning för att staten svarar för de administrativa kostnader som
föranleds av uppbörd, taxering, indrivning och utbetalning av kommunalskatt.
Utskottet anser således att det bör ske en årlig reducering av de kyrkliga
kommunernas skattemedelsfordran, utöver de ekonomiska regleringar mellan staten
och kommunsektorn som kan föranledas av andra omständigheter. Utskottet
tillstyrker därför att de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran vid ingången
av år 1995 skall minskas med 6,8 % i stället för av riksdagen tidigare
beslutade 3,2 %. Denna ytterligare reducering motsvarar 300 miljoner kronor.
Utskottet vill understryka att förslaget inte innebär en särbehandling av dem
som tillhör Svenska kyrkan såsom hävdas i motion Fi12 (c). I anslutning till
nämnda motion vill utskottet också understryka att den föreslagna åtgärden inte
har någon direkt koppling till folkbokföringsreformen.
Utskottet är medvetet om att en reducering av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran kan innebära en ansträngande ekonomisk situation för ett
antal kyrkokommuner. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen beaktat detta
i samband med att Kyrkofondens budget nu har fastställts. Utskottet vill
således peka på möjligheten för de aktuella kommunerna att erhålla extra
utjämningsbidrag hos fonden.
Med det anförda tillstyrker utskottet det framlagda lagförslaget i här
aktuell del och avstyrker motion Fi12 (c).
Riktlinjer för den kommunala ekonomin
I propositionen anförs att regeringen inte omprövat nivån på de statliga
bidragen för år 1995. Det skall ses mot bakgrund av den avgörande roll som
kommuner och landsting har för välfärden. Vård, omsorg och utbildning är enligt
propositionen välfärdens kärna. Kvaliteten inom dessa verksamheter måste, sägs
det, hävdas även i ekonomiskt kärva tider. Regeringen återkommer i vårens
kompletteringsproposition om det skattefinansierade utrymmet för kommunsektorn.
I samband därmed avses förslag också att läggas till ett nytt utjämningssystem
för kommuner och landsting som skall gälla fr.o.m. år 1996. Det nyligen
presenterade betänkandet (SOU 1994:144) Utjämning av kostnader och intäkter i
kommuner och landsting kommer att vara en av utgångspunkterna för regeringens
överväganden.
Även i motion Fi2 (c) betonas kommunernas centrala roll för människornas
välfärd. Krav måste dock samtidigt ställas på att verksamheten skall vara
rationell och effektiv. Kommunerna har enligt motionärerna under senare år
visat att de med en lägre kostnad kan få en bra kvalitet på verksamheten. Också
Centern anser att bidraget till den kommunala skatteutjämningen skall vara
nominellt oförändrat.
Vänsterpartiet noterar i motion Fi4 att regeringens konkreta förslag om
den kommunala ekonomin fått anstå till nästa års kompletteringsproposition.
Partiet understryker samtidigt att man delar det som anförs i propositionen om
den kommunala verksamhetens betydelse för välfärden. I anslutning därtill
formulerar motionärerna vissa riktlinjer för den kommunala ekonomin.
Enligt motionärerna bör således riksdagen snarast ge kommuner och landsting
besked om att de kommer att ha en framtida ekonomi som möjliggör ett omedelbart
stopp för avskedanden och drastiska sparpaket. Med hänsyn till hela den
offentliga sektorns ekonomi är det bättre att hålla de anställda kvar i
kommunalt arbete, speciellt som det finns många eftersatta behov inom skola,
vård och omsorg. Vänsterpartiet vill vidare att riksdagen skall utfärda en
garanti för att inga nya indragningar av de totala statsbidragen skall ske
under 90-talet. Inom den totala bidragsramen bör det också enligt motionärerna
ske en omfördelning från rika till fattiga kommuner samtidigt som kommuner i
akut kris måste kunna få hjälp av staten att sanera sina finanser.
Finansutskottet noterar att regeringen i propositionen har angivit vissa
utgångspunkter för den fortsatta behandlingen av de kommunalekonomiska frågorna
och återkommer under våren med konkreta förslag. I det sammanhanget kommer
riksdagen att ta ställning till bl.a. nivån på de statliga bidragen samt ett
nytt utjämningssystem fr.o.m. år 1996.
Med hänvisning därtill avstyrker utskottet motionerna Fi2 (c) yrkande 20 och
Fi4 (v) yrkande 9.
Vidgad kommunal beskattningsrätt
Enligt motion Fi4 (mp) bör kommunerna ges en vidgad beskattningsrätt. De
bör kunna beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat
vatten från hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa
råvaror. Därigenom ges betydligt bättre möjligheter till sänkt skatt på arbete
även i den kommunala sektorn. Miljöpartiet de gröna föreslår att regeringen
tillsätter en utredning för att lägga fram förslag till ökad kommunal
beskattningsrätt, ett förslag som bör föreläggas riksdagen senast vid
halvårsskiftet 1996.
Finansutskottet vill peka på vad skatteutskottet anför i sitt yttrande
SkU3y. Skatteutskottet hänvisar till den kommitté (dir. 1994:11) som skall
analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet.
Enligt utskottet bör riksdagen med hänsyn därtill inte nu ta närmare ställning
till frågor av den art som tas upp i motionen.
Finansutskottet delar denna uppfattning och föreslår att riksdagen avslår
motion Fi5 (mp) yrkande 14.
Effekter av kommunalskattehöjningar
I propositionen markeras från regeringens sida att kommuner, landsting
och kyrkliga kommuner bör vara ytterst återhållsamma med skattehöjningar.
Regeringen kommer att följa utvecklingen av kommunalskattemedlen och väga in
denna fråga i överläggningarna med företrädarna för kommunsektorn inför
bedömningen av det skattefinansierade utrymmet.
I motion Fi1 (m) sägs att en förutsättning för att saneringen av de
offentliga finanserna skall kunna lyckas är att kostnaderna för den offentliga
konsumtionen inte ökar. Ett fortsatt moderniserings- och rationaliseringsarbete
ger goda möjligheter för kommunerna att klara detta mål. Skulle kommunerna inte
klara av att hålla kostnaderna för sin konsumtion realt oförändrade måste
statsmakterna enligt motionärernas mening tvinga fram en bättre hushållning med
de kommunala offentliga medlen. Detta kan ske genom att statsbidragen minskas
och/eller genom lagstiftningsåtgärder. Det tidigare riksdagsbeslutet om att
statsbidragen under 1995 skall ligga kvar på nominellt oförändrad nivå bör med
hänvisning till planerade kommunala skattehöjningar kompletteras. I motionen
föreslås därför att för de kommuner och landsting som höjer skatten för år 1995
skall den s.k. neutraliseringsavgiften ökas med ett belopp som motsvarar 55 %
av de genom skattehöjningen ökade skatteintäkterna.
Finansutskottet vill hänvisa till det som regeringen anför i
propositionen om att den kommunala sektorns omfattning och betydelse gör att
staten måste kunna påverka den kommunala konsumtionsutvecklingen och
finansieringen av verksamheten. Det sker bl.a. genom lagstiftning inom den
kommunala verksamheten och genom att staten anger det skattefinansierade
utrymmet.
Utskottet delar denna syn och avstyrker således motion Fi1 (m) yrkande 3.
Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde
I regeringens proposition (avsnitt 7) anges att grunddragen i den
generella välfärdspolitiken skall stå fast. Det statsfinansiella läget medför
emellertid att besparingar även måste ske inom pensionssystemet,
familjepolitiken samt genom omläggning och höjning av allmänna egenavgifter.
Vad gäller familjepolitiken aviseras i propositionen att en särskild utredning
kommer att tillsättas med uppgift att precisera bestående utgiftsminskningar
inom det ekonomiska familjestödet som senast under år 1998 motsvarar en
nettoeffekt på 3 miljarder kronor. Denna översyn ersätter den i andra
sammanhang aviserade karensdagen vid tillfällig föräldraledighet.
Begränsad uppräkning av basbeloppet
Regeringen konstaterar i propositionen (avsnitt 7.3) att nivån på ett
stort antal förmåner från de offentliga systemen är knutna till basbeloppet
enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, t.ex. nivån på pensioner och
studiemedel. Genom denna koppling till basbeloppet växer en rad offentliga
utgifter med automatik i takt med att priserna förändras. Regeringen menar att
det starka behov av att sanera statsfinanserna som nu föreligger motiverar att
den automatiska inflationsuppräkningen begränsas. Detta föreslås ske genom att
grunden för beräkning av basbeloppet ändras så att endast en del av
prisförändringarna får genomslag på basbeloppets uppräkning.
I 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser
om att de beräkningar som anges i lagen skall göras med anknytning till ett
basbelopp. Basbeloppet som fastställs av regeringen för varje år utgör 29 700
kr multiplicerat med det tal, jämförelsetal, som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i oktober året före det år som basbeloppet avser
och prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som
följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och
av räntebidrag inom bostadsfinansieringssystemet, allt i den mån åtgärderna
vidtagits för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som
genomfördes åren 1990 och 1991. Vidare skall bortses från de direkta effekter
på prisläget som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den
19 november--den 18 december 1992. För år 1994 har basbeloppet fastställts till
35 200 kr.
Regeringen föreslår att jämförelsetalet fr.o.m. år 1995 bör beräknas på
ett sådant sätt att talet räknas upp med 60 % av förändringen i det allmänna
prisläget fram till oktober året före det år basbeloppet avser räknat från ett
basår, efter avdrag för kvarvarande effekter av deprecieringen av den svenska
kronan år 1992. I samband med denna förändring byts även basåret för
basbeloppet från 1989 till 1994, dvs. jämförelsetalet skall fr.o.m. år 1995
multipliceras med basbeloppet 35 200 kr.
Regeringen föreslår vidare att vid beräkning av pensionsgrundande inkomst och
fastställande av pensionspoäng skall den framräknade prisförändringen, efter
avdrag för deprecieringseffekter, beaktas till 100 % i stället för med 60 %.
Detta undantag motiveras i propositionen med att åtgärden bör få genomslag även
på värdet av intjänad pensionsrätt.
I propositionen förutskickas att begränsningen av inflationsuppräkningen är
en temporär åtgärd med syfte att minska budgetunderskottet så länge detta
överstiger 100 miljarder kronor under en 12-månadersperiod. Om
budgetunderskottet är mellan 50 och 100 miljarder kronor skall
inflationsuppräkningen begränsas till 80 %. För det fall budgetunderskottet
understiger 50 miljarder kronor kan enligt regeringens bedömning basbeloppet
återigen fullt ut räknas upp med prisförändringen. Det underskott som skall
ligga till grund för fastställande av basbeloppet skall vara utfallet från
senaste avslutat budgetår.
Åtgärden beräknas medföra att basbeloppet för år 1998 kommer att vara drygt 4
% lägre jämfört med om det räknats upp med hela prisförändringen. Besparingen
anges till 3,2 miljarder kronor (för tolv månader budgetåret 1995/96).
Regeringen anser i propositionen att det bör prövas om den pris- och
följsamhetsindexering (avsnitt 7.4) av utgående pensionsförmåner som skall
gälla i det framtida pensionssystemet skall införas även i nuvarande system
före år 2001. Metoden bör i så fall användas för samtliga pensionsförmåner utom
vårdbidrag och handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet. Den
närmare utformningen av indexeringen bör enligt regeringen bestämmas i
anslutning till beslut om det reformerade ålderspensionssystemet. I denna del
innehåller propositionen inget förslag till riksdagsbeslut.
I motion Fi2 (c) yrkande 14 menar motionärerna att regeringens förslag om
begränsad basbeloppsuppräkning har en tekniskt komplicerad och onödigt
byråkratisk utformning. Motionärerna föreslår en enklare metod innebärande att
basbeloppet fryses vid en årlig prisökning på 1,5 %, vilket skulle innebära en
utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande på 3 %.
Folkpartiet har i sin motion Fi3 ett snarlikt förslag utan yrkande.
Indexeringen föreslås emellertid begränsas till 2 % av prisökningen vilket
sammanfaller med riksbankens inflationsmål.
Kristdemokraterna förespråkar en följsamhetsindexering av utgående pensioner
med en norm på ca 2 %. Denna metod menar de medför att pensionerna skrivs upp
med inflationen men att hänsyn tas till hur reallönetillväxten förändras.
I motion Fi5 (mp) yrkande 23 begär motionärerna ett tillkännagivande om
skydd för låginkomsttagare i samband med skatteökningar och minskade pensioner.
I motion Fi4 (v) stöder motionärerna förslaget om en tidigareläggning av
ett system med pris- och följsamhetsindexering. I yrkande 13 begärs dock ett
tillkännagivande om att denna åtgärd för pensionernas del måste ersätta den
begränsade uppräkningen av basbeloppet.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att det fastställda basbeloppet
används som utgångspunkt för beräkning av olika typer av förmåner inom samtliga
samhällssektorer. Med den korta beredningstid som stått till buds för utskottet
har det emellertid inte varit möjligt att få en klar uppfattning om vilka olika
effekter den föreslagna ändringen av beräkningsgrunderna för basbeloppet medför
för staten, kommunerna, landstingen och det privaträttsliga området.
I första hand är det storleken av de allmänna pensionsförmånerna som uttrycks
i basbelopp, t.ex. folkpensionsförmåner, ålderspension, förtidspension,
efterlevandepension, pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning,
särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och barntillägg samt tilläggspension.
Även vid beräkningen av särskilt bostadstillägg till pensionärer används
basbeloppet. Inom ATP-systemet används basbeloppet också för att fastställa
pensionsgrundande inkomst (PGI) och beräkna pensionspoäng.
Inkomstrelaterade socialförsäkringsförmåner utges inte på inkomstunderlag
över 7,5 basbelopp.
Inom studiestödssystemet beräknas tilldelningen av studiemedlen i basbelopp.
Även återbetalningsskyldigheten för studiemedel påverkas av basbeloppet.
Inom det författningsreglerade området används basbeloppet inte enbart för
beräkning av socialförsäkrings- och studiestödsförmåner utan också inom skatte-
och socialavgiftsområdena liksom inom en rad andra statliga områden. Det
används också av kommuner bl.a. för att fastställa socialbidragsbelopp. Vidare
används basbeloppet vid beräkning av avtalspensioner på såväl det offentliga
som det privata området och inom de s.k. arbetsmarknadsförsäkringarna. Det
finns sannolikt också ett flertal andra privata pensionsavtal, t.ex. avtal om
garantipension vid förtida avgång, som innehåller basbeloppsanknytningar,
liksom privata löneavtal, hyresavtal, köpeavtal m.m.
Socialförsäkringsutskottet påpekar att regeringen inte tycks ha haft någon
avsikt att förändra villkoren vad gäller intjänanderegler m.m. inom olika
pensionsavtal på det privaträttsliga området. Utskottet hade därför föredragit
en metod för besparingar/inkomstökningar inom socialförsäkrings-, studiestöds-
och skatteområdena där åtgärderna lagreglerades för varje område för sig och
anpassades till de förutsättningar som gäller för området i fråga. Som exempel
på bristande överensstämmelser, som uppstår genom den nu föreslagna metoden för
besparingar inom utskottets område, nämns att taket för pensionsgrundande
inkomst kommer att vara 7,5 oreducerade "basbelopp", medan taket för
sjukpenninggrundande inkomst kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Även
taket för uttag av allmänna egenavgifter till pensions- och
sjukförsäkringssystemen kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Taket för
underlaget för pensionsavgiften och taket för underlag för pensionsrätten kan
därför enligt vad som beräknats i propositionen år 1998 komma att skilja 4 %.
Överensstämmelse kommer däremot att råda mellan taken för underlaget för den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen och taket för sjukpenninggrundande
inkomst. Att det senare taket sänks framöver, medan taket för pensionsgrundande
inkomst är reellt oförändrat, kan förstärka skillnaderna ytterligare när
pensionsrätter fr.o.m. nästa år skall beräknas på s.k. bakomliggande inkomster
inom sjukpenningssystemet m.m. och staten skall betala avgifter på såväl
socialförsäkringsersättningar som på vissa fiktiva inkomster.
Socialförsäkringsutskottet är emellertid väl medvetet om behovet av
besparingar även inom socialförsäkringsområdet, varför utskottet tillstyrker
regeringens lagförslag.
Socialförsäkringsutskottet anser emellertid att finansutskottet bör överväga
om inte en lagändring bör göras så att i vart fall taket för de allmänna
egenavgifterna kan beräknas efter samma oreducerade "basbelopp" som föreslagits
för beräkning av taket för pensionsgrundande inkomst. Lagändringen skulle,
enligt utskottet, enkelt kunna genomföras genom att man i 3 § i den nya lagen
om allmänna egenavgifter efter orden "sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring" lägger till
"ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket samma lag". En
sådan ändring skulle dessutom förstärka de offentliga finanserna.
Socialförsäkringsutskottet anser också att finansutskottet bör föreslå att
riksdagen begär att regeringen gör en djupare analys av effekterna för olika
samhällsområden av förändringar i basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang bör
också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst övervägas.
Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan uppnås genom
en mer riktad indexering för olika områden.
Socialförsäkringsutskottet har vid granskningen av lagförslaget uppmärksammat
att i övergångsbestämmelserna anges att äldre bestämmelser tillämpas på pension
som avser tid före ikraftträdandet. Frånsett att lagändringen som inledningsvis
redovisats får betydelse för mycket annat än "pension", anser utskottet att
sista meningen är överflödig och bör utgå.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således regeringens lagförslag med den
ändring utskottet föreslagit och avstyrker bifall till motionerna Fi2 (c)
yrkande 14 och Fi5 (mp) yrkande 23. Vad avser motion Fi4 (v) yrkande 13 anser
utskottet att detta är tillgodosett genom vad som anförts i propositionen om
att metoden att pris- och följsamhetsindexera pensionerna skall ersätta
uppräkning av basbeloppet.
I rådande statsfinansiella läge har finansutskottet inget att erinra mot
regeringens förslag att begränsa den automatiska inflationsuppräkning som
nuvarande beräkningsgrund för basbeloppet medger. Utskottet vill emellertid
anföra följande.
Inledningsvis noterar finansutskottet att den beskrivning regeringen ger i
propositionen av förslaget i denna del (förslagsruta s. 34) inte överensstämmer
med lagförslagets utformning (bil. 1 s. 8 f.). Av beskrivningen i
propositionen framgår tydligt att regeringen avser att begränsningen av
uppräkningen av basbeloppet skall gälla fr.o.m. 1995 till dess
budgetunderskottet har pressats ned till en nivå under 50 miljarder kronor. I
lagförslaget har denna begränsning emellertid formulerats som om den enbart
skulle gälla för år 1995, dvs. bekämpningen av budgetunderskottet i denna del
skulle då vara knutet till detta enda år och inte, som var tanken, till
underskottets storlek. Finansutskottet föreslår att den föreliggande lagtexten
ändras på ett sådant sätt att lagändringen tillåts gälla inte bara 1995 utan
också under följande år. Utskottets förslag återfinns i bilaga 2. I likhet med
socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att sista meningen i
övergångsbestämmelserna är överflödig och bör utgå. Finansutskottet har beaktat
detta i sitt förslag till lagändring.
I propositionen föreslås att det underskott som skall ligga till grund för
fastställandet av basbeloppet bör vara utfallet från senast avslutat
budgetår. I detta sammanhang är det således avgörande hur budgetunderskottets
storlek fastställs. Utskottet menar att denna uppgift bör hämtas ur RRV:s
årliga bokslut av statens finanser.
Ett annat problem dyker upp när basbeloppet för år 1998 skall fastställas.
Genom omläggningen av budgetåret till kalenderår kommer det senast avslutade
budgetåret närmast före år 1997 att ha varit 1,5 år långt (den 1 juli 1995--den
31 december 1996). Budgetunderskottets storlek från senast avslutat budgetår
kommer i den slutredovisningen att vara missledande i förhållande till det
tidsperpektiv på ett år som ligger underförstått i regeringsförslaget, där
underskottets storlek föreslås vara utgångspunkt för vilken procentsats som
skall styra uppräkning. Oklarhet på denna punkt kan i sämsta fall leda till att
bestämmandet av storleken på basbeloppsuppräkningens procentsats kan variera
beroende på vilken tidsperiod, 18 eller 12 månader, som används. Utskottet vill
redan nu förekomma detta problem genom att just för detta år fastlägga en högre
nivå för underskottets storlek som styrande för uppräkningens procentsats.
Detta sker lämpligen genom att nivåerna 50 miljarder kronor resp. 100 miljarder
kronor, vilka avgör med hur stor andel basbeloppet skall räknas upp,
multipliceras med 1,5. Dvs. för år 1998 då basbeloppets uppräkning skall
fastställas efter det 1,5 år långa budgetåret är de för procentsatserna
styrande storleksnivåerna på budgetunderskottet 75 miljarder kronor resp. 150
miljarder kronor.
Socialförsäkringsutskottet har också föreslagit att taket för de allmänna
egenavgifterna bör justeras med samma oreducerade basbelopp som föreslagits för
pensionsgrundande inkomst. Finansutskottet biträder detta förslag. Utskottet
återkommer till lagregleringen av detta förslag i avsnittet Avgiftsväxling
mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter.
I övrigt noterar finansutskottet de påpekanden och invändningar som gjorts i
socialförsäkringsutskottets yttrande. I likhet med socialförsäkringsutskottet
anser finansutskottet att regeringen bör göra en djupare analys av effekterna
av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika samhällsområden. I detta
sammanhang bör också indexeringen av taket för sjukpenninggrundande inkomst
övervägas. Regeringen bör också analysera om en bättre besparingseffekt kan
uppnås genom en mer riktad indexering för olika områden. Vad utskottet här
anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Finansutskottet
tillstyrker med det sagda regeringens förslag och föreslår att riksdagen
godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade ändringen i lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring. Motionerna Fi2 (c) yrkande 14, Fi5 (mp)
yrkande 23 och Fi4 (v) yrkande 13 avstyrks därmed.
Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
I motion Fi2 (c) yrkas att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen sänks från 7,5 till 5 basbelopp. Motionärerna anför
att fem basbelopp motsvarar en årsinkomst på 176 000 kr, vilket sammanfaller
med taket i arbetslöshetsförsäkringen. I samma motion yrkas om förlängd
sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar, vilket enligt motionärerna skulle
innebära att ett större ansvar för de anställdas hälsa flyttas över på
företagen. Vidare yrkas om en förstärkt arbetslinje bl.a. genom höjning av den
genomsnittliga pensionsåldern med ett år (från 59,7 år till 60,7), samordning
av utbetalningar mellan a-kassa och försäkringskassa samt ökade krav på att ta
anvisat arbete (yrkande 16). De problem en förlängd sjuklöneperiod kan medföra
för de allra minsta företagen kan lösas, menar motionärerna, genom ett särskilt
försäkringssystem för just dessa företag (yrkande 17).
I motion Fi6 (kds) yrkas att en ytterligare karensdag i sjukförsäkringen
bör införas, samtidigt som den nedsatta nivån i sjukförsäkringen dag två och
tre slopas och ersättningen höjs från 70 till 80 % för de långtidssjuka
(yrkande 5). Motionärerna anför att den som ofta är sjuk snabbt når taket tio
karensdagar och därför inte drabbas av en ytterligare karensdag. Denna åtgärd
skulle ge en besparing på ca 1,1 miljarder kronor och bör, enligt motionärerna,
genomföras senast budgetåret 1995/96.
Socialförsäkringsutskottet påpekar i sitt yttrande att frågorna som tas
upp i motion Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 nära berör Sjuk- och
arbetsskadeberedningens arbete. Eftersom denna beredning är parlamentariskt
sammansatt utgår utskottet från att frågorna kommer att bli föremål för
prövning inom beredningen. Utskottet menar därför att ingen åtgärd från
riksdagens sida är påkallad med anledning av motionen.
Vid 1992/93 års riksmöte sänktes kompensationsnivån vid s.k. längre sjukfall
(prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Sjukpenning utgör numera 70 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) för tid efter den 365:e dagen i en
sjukperiod. Den nivån gäller även när en person under de närmast föregående 450
dagarna haft sjukperioder som sammanlagt uppgår till 365 dagar. Ett uppehåll på
30 dagar mellan sjukperioder bryter dock denna sammanläggningsregel.
Socialförsäkringsutskottet var redan när nivåsänkningen företogs kritiskt till
förslaget, som grundade sig på den s.k. krisuppgörelsen, och senast genom
initiativ av utskottet (1993/94:SfU12, rskr. 289) har lagändringar företagits i
syfte att mildra verkningarna för vissa kategorier långtidssjuka. Utskottet
anser att så snart det ekonomiska läget medger bör kompensationsnivån höjas
till tidigare 80 % av SGI:n. För närvarande kan utskottet inte tillstyrka att
så sker, och utskottet avstyrker därför bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 5.
Finansutskottet instämmer i de skäl som socialförsäkringsutskottet anfört
och avstyrker därför motionerna Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 samt Fi6 (kds)
yrkande 5.
Bostadstillägg till pensionärer
Regeringen vill minska de negativa effekter som begränsningen av uppräkningen
av basbeloppet får för de sämst ställda pensionärerna. För att förbättra
situationen för pensionärer som har små ekonomiska marginaler föreslås i
propositionen (avsnitt 7.5) att den nivå för skälig levnadsnivå som skall
tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till pensionärer (SBTP)
bör höjas med 6 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995 till 122 % av
basbeloppet för ogift pensionär och 202 % av basbeloppet för gifta pensionärer.
Med 1994 års basbelopp skulle detta enligt propositionen innebära att SBTP för
en ogift pensionär ökar med 176 kr per månad, och regeringen menar att denna
höjning kompenserar de sämst ställda pensionärerna med mer än vad begränsningen
av basbeloppet innebär. Förslaget väntas medföra att kostnaden för SBTP
successivt ökar med 200 miljoner kronor till år 1998.
Särskilt bostadstillägg betalas ut till pensionär som uppbär bostadstillägg
till pensionärer (BTP) om dennes inkomster efter avdrag för en skälig
bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå. Som utgångspunkt för vad som
skall anses vara skälig bostadskostnad och skälig levnadsnivå används
Socialstyrelsens normer för socialbidrag. För en pensionär med bostadstillägg
betalas varje månad automatiskt ut SBTP om pensionärens inkomster understiger
normen för skälig levnadsnivå. Den begränsning i indexeringen av basbeloppet
som föreslagits i propositionen medför således inte, enligt regeringen, att
någon pensionär hamnar under skälig levnadsnivå.
I motion Fi1 (m) yrkande 5 anför motionärerna att förslaget om förbättrat
SBTP innebär att vissa pensionärer kompenseras med mer än vad begränsningen av
basbeloppet motiverar. Enligt motionärerna kommer den stora gruppen pensionärer
genom regeringens förslag inte bara att få lägre inkomster utan också högre
skatter. Att i detta läge höja pensionerna för den grupp pensionärer som
erhåller betydande bostadstillägg och som inte berörs av de skattehöjningar som
ATP-pensionärerna kommer att få vidkännas anser motionärerna inte vara
försvarbart. I motionen yrkas därför avslag på propositionen i denna del.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på propositionens förslag om förbättrat
SBTP och att riksdagen i motsvarande del godkänner den i motionen redovisade
inriktningen av det ekonomiska stödet till pensionärer (yrkande 12).
Motionärerna anser att en mindre del av besparingarna från
basbeloppsberäkningen, 500 miljoner kronor, bör användas till att kompensera
äldre med låga pensioner. Enligt motionen bör ett sådant stöd utgå både i
form av pensionstillskott och särskilt bostadstillägg till pensionärer,
eftersom dessa åtgärder sammantaget bättre kommer att gynna alla de pensionärer
som har en svår ekonomisk situation.
I motion Fi4 (v) är motionärerna positivt inställda till att den skäliga
levnadsnivån inom SBTP räknas upp, men samtidigt menar motionärerna att risken
är uppenbar att låginkomstpensionärer drabbas hårt av olika besparingar. I
yrkande 14 begär motionärerna ett tillkännagivande om att regeringen bör följa
utvecklingen för de sämst ställda pensionärerna.
I motion Fi6 (kds) yrkande 4 menar motionärerna att regeringens förslag
om höjt anslag till SKBT är otillräckligt för att kompensera de sämst ställda
pensionärerna. Motionärerna anser att denna grupp i stället bör kompenseras
genom utökat bostadsstöd och eventuell höjning av pensionstillskottet med
sammantaget 500 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker regeringens förslag om en
förbättring av det särskilda bostadstillägget för pensionärer. Utskottet gör
dock ett påpekande. Enligt propositionens beräkningar skulle pensionärerna
genom en uppräkning av den skäliga levnadsnivån inom SBTP med 6 procentenheter
kompenseras med ett högre belopp än vad pensionsförmånen minskas med.
Beräkningen baserar sig emellertid på en jämförelse mellan pensioner och
bostadstillägg beräknade på 1994 års basbelopp. Räknat på ett reducerat
basbelopp minskar skillnaden snart och kan därför komma att jämnas ut.
Utskottet menar att det därför finns anledning för regeringen att som begärts i
motion Fi4 (v) yrkande 14 följa utvecklingen. En sådan uppföljning bör
emellertid inte begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst
ställda pensionärerna. Socialförsäkringsutskottet anser att det finns behov av
en analys som tar sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet.
Finansutskottet uppmanas att föreslå ett tillkännagivande om detta till
regeringen. Övriga motioner i denna del avstyrks av
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än
socialförsäkringsutskottet. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag om
förbättring av det särskilda bostadsbidraget för pensionärer och avstyrker
motionerna Fi1 (m) yrkande 5, Fi2 (c) yrkande 12 och Fi6 (kds) yrkande 4.
I likhet med socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att det finns
anledning för regeringen att som begärts i motion Fi4 (v) yrkande 14 följa
utvecklingen. En sådan uppföljning bör emellertid inte begränsas till att avse
enbart levnadsnivån för de sämst ställda pensionärerna. Finansutskottet anser i
överensstämmelse med socialförsäkringsutskottet att det finns behov av en
analys som tar sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Med
anledning av vad som anförts i socialförsäkringsutskottets yttrande och i
motion Fi4 (v) yrkande 14 föreslås riksdagen att som sin mening ge regeringen
detta till känna.
Barnbidrag och flerbarnstillägg
I propositionen (avsnitt 7.2.2) lämnas förslag om vissa begränsningar av
flerbarnstilläggen med inriktning att skydda de riktigt stora familjerna.
Regeringen föreslår därför att sänkningen av flerbarnstilläggen utformas så att
de från den 1 januari 1995 lämnas med 2 400 kr per år för det tredje barnet,
med 7 200 kr per år för det fjärde barnet och med 9 000 kr per år för det
femte och varje ytterligare barn. Därutöver ligger i förslaget att
flerbarnstilläggen frikopplas från barnbidragsnivån i systemet genom att dessa
i fortsättningen uttrycks i krontal och inte som proportion av barnbidragen.
För budgetåret 1995/96 innebär förslaget en budgetförstärkning på ca 540
miljoner kronor. För innevarande budgetår beräknas besparingen till ca 270
miljoner kronor.
I motion Fi3 (fp) yrkas avslag på regeringens förslag att försämra
flerbarnstillägget (yrkande 10). Motionärerna anser att barnfamiljerna belastas
alltför hårt av regeringens förslag. Det är väl känt att familjer med flera
barn har en svårare situation än många andra, menar de, och hänvisar till vad
som framkommit i fördelningspolitiska studier.
Även i motion Fi2 (c) yrkas att riksdagen avslår förslaget om ändringar i
lagen om allmänna barnbidrag (yrkande 13).
I motion Fi4 (v) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för flerbarnstilläggen
(yrkande 10). Motionärerna konstaterar att de ändrade reglerna för
flerbarnstillägg med nödvändighet kommer att innebära minskade inkomster för
låginkomstfamiljer med tre barn eller fler. De anser därför att det är befogat
med en uppföljning av effekterna av minskade flerbarnstillägg och att det i
anslutning till detta bör övervägas om bostadstilläggen för barnfamiljerna
behöver ändras. Enligt motionärerna vore ytterligare en tänkbar åtgärd att
regeringen uppmanar kommunerna att ta hänsyn till det försämrade
flerbarnstillägget vid konstruktion av daghems- och skolbarnsomsorgstaxor.
Socialutskottet delar regeringens uppfattning att statsfinanserna måste
saneras och att besparingar måste göras även inom det familjepolitiska området.
Mot denna bakgrund har utskottet inget att erinra mot regeringens förslag utan
föreslår att finansutskottet tillstyrker regeringens proposition i denna del
och avstyrker motionerna.
Finansutskottet, som inte gör någon annan bedömning än socialutskottet,
föreslår att riksdagen med avslag på motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp)
yrkande 10 och Fi4 (v) yrkande 10 antar regeringens förslag till lag om ändring
i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag.
Bidragsförskott
I propositionen (avsnitt 7.2.4) föreslås att bidragsförskott och särskilt
bidrag till vissa adoptivbarn fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med 14 080 kr
per barn och år eller 1 173 kr per barn och månad. Förslaget innebär att
nuvarande nivå behålls och fastställs i kronor, och att den nuvarande
kopplingen till basbeloppet således upphävs.
Förslaget innebär ändringar i lagen (1964:143) om bidragsförskott och lagen
(1984:1096) om särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
Om inte den pågående översynen av bidragsförskottssystemet leder till
förändringar som tillsammans med den nu presenterade besparingen ger en
nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor, kommer regeringen enligt
propositionen att uppnå besparingen genom en successiv minskning av
bidragsnivån fram till år 1998.
I motion Fi1 (m) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som
anförts i motionen om bidragsförskottet och underhållsbidraget (yrkande 7).
Motionärerna påpekar att dessa frågor vid ett flertal tillfällen varit föremål
för utredning, och att det nu är hög tid att åstadkomma förändringar i detta
bidragssystem. I regeringspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53)
föreslogs nya regler för beräkningen av det offentliga stödet till ensamstående
föräldrar med barn, förslag som motionärerna stöder. Motionärerna biträder
således regeringens besparingsförslag men kompletterar med följande förslag och
ståndpunkter: föräldraansvaret bör tydliggöras, kostnaderna för
bidragsförskotten skall minskas, försäkringskassorna bör överta fastställandet
av bidragsförskotten och även fungera som "statens ombud" vid domstolar i
vårdnadstvister, och slutligen bör den automatiska kopplingen mellan
underhållsbidrag och bidragsförskott upphöra. Dessa förslag och ståndpunkter
bör, enligt motionen, förverkligas tidigare än det av regeringen angivna
startdatumet den 1 juli 1996.
I motion Fi4 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad som anförts i motionen om indrivningen av bidragsförskottsskulder
(yrkande 12). Enligt motionärerna är bidragsförskottet en av de viktigaste
reformerna som genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda män. Av
denna anledning anser motionärerna att förändringarna i
bidragsförskottssystemet måste ha som mål att kvinnors möjlighet till
ekonomiskt oberoende inte rörs. Besparingen föreslås därför inriktas på
indrivningen av skulder genom en översyn av rutinerna för återbetalning av
underhållsskulder.
Utan yrkande i motion Fi3 (fp) anför motionärerna att de accepterar de
föreslagna förändringarna om längre återbetalningstid av bidragsförskotten.
Däremot avvisas tanken på nominell låsning av utgående belopp. Motionärerna
förutsätter dock att den översyn som nu pågår resulterar i att den uppgivna
totala besparingen uppnås.
Socialutskottet har inget att erinra mot regeringens förslag i fråga om
bidragsförskott och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och
tillstyrker därmed propositionens förslag i denna del, och avstyrker motionerna
Fi1 (m) yrkande 7 och Fi4 (v) yrkande 12. Riksdagen bör sålunda anta de till
propositionen fogade förslagen om lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott samt lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till
vissa adoptivbarn.
Preskriptionstiden för underhållsbidrag
I propositionen (avsnitt 7.2.3) föreslås att preskriptionstiden för
underhållsbidrag förlängs från tre till fem år fr.o.m. den 1 januari 1995.
Preskriptionstiden sänktes vid den stora underhållsbidragsreformen år 1979 från
tio till tre år för att underlätta för de underhållsskyldiga. Regeringen menar
emellertid att en femårig preskriptionstid innebär en bättre avvägning mellan
den enskildes intresse av att slippa skulder för gången tid och samhällets samt
vårdnadshavares intresse av att få betalt för sina fordringar. När förslaget
efter två år fått fullt genomslag väntas det ge en besparing på 60 miljoner
kronor för helt år.
Underhålls- och bidragsförskottsutredningen -93 (S 1993:09) kommer att vid
årsskiftet redovisa förslag vad gäller såväl administration av underhållsbidrag
som reglerna för beräkning av dessa.
I motion Fi4 (v) yrkas att preskriptionstiden för underhållsbidrag höjs
från tre till tio år fr.o.m. den 1 januari 1995 (yrkande 11). Den korta
preskriptionstiden på tre år medför i dag att underhållsskulder avskrivs genom
att indrivning inte kan ske innan preskriptionstiden utgått. Motionärerna anser
att det är bra att preskriptionstiden förlängs men att förlängningen borde
återställas till tio år. Den längre tiden skulle underlätta för staten att få
tillbaka det den lagt ut för att säkerställa barnens standard.
Finansutskottet menar att det nuvarande statsfinansiella läget motiverar
en förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag.
Preskriptionstiden för underhållsbidrag sänktes 1979 från tio till tre år
(prop. 1978/79:12, LU9, rskr. 99). Denna sänkning motiverades med att
preskriptionstidens längd för konsumentfordringar skulle sänkas till tre år.
Den var också ett hänsynstagande gentemot de underhållsskyldiga. För de senare
konstaterades i propositionen att gjorda undersökningar visat att en växande
underhållsskuld medförde betydande sociala påfrestningar för åtskilliga
underhållsskyldiga. Den dåvarande tioåriga preskriptionstiden i förening med de
långtgående möjligheterna till avbrott i preskriptionen kunde föra med sig att
ansvaret för gamla underhållsbidrag kunde stå kvar under mycket lång tid.
Eftersom de underhållsberättigades rätt till underhåll garanterades genom
bidragsförskott ansågs de dåvarande preskriptionsreglerna få sådana
konsekvenser som inte gagnade någon parts intressen, varför en sänkt
preskriptionstid infördes för att underlätta för de underhållsskyldiga.
I förhållande till den allmänna preskriptionstiden som är tio år är
preskriptionstiden för just underhållsbidrag osedvanligt kort. Finansutskottet
menar i likhet med regeringen att en femårig preskriptionstid innebär en god
avvägning mellan den enskildes och samhällets intressen.
Finansutskottet konstaterar emellertid att en justering behöver göras av
bestämmelserna för ikraftträdandet i regeringens lagförslag. I propositionens
båda lagförslag anges att respektive lag träder i kraft den 1 januari 1995 och
att den skall tillämpas på underhållsbidrag för vilka den ursprungliga
förfallodagen inträtt den 1 januari 1992 eller senare. Eftersom bidraget
betalas ut i förskott för kalendermånad är en bättre ordning att sätta den
ursprungliga förfallodagen till den 31 december 1991.
Finansutskottet tillstyrker med ovanstående ändringar propositionens förslag
om förlängning av preskriptionstiden för underhållsbidrag från tre till fem år.
Motion Fi4 (v) yrkande 11 avstyrks därmed. Riksdagen bör sålunda med de av
finansutskottet föreslagna jämkningarna anta de till propositionen fogade
förslagen om ändring i föräldrabalken och lag om ändring i utsökningsbalken.
Familjestödet
I propositionen (avsnitt 7.2.1) meddelas att en utredning kommer att
tillkallas för översyn och effektivisering av det samlade ekonomiska
familjestödet. Det ekonomiska stödet till barnfamiljerna skall i denna
utredning prövas i ett sammanhang, och syftet är att åstadkomma en bättre
samordning av de olika regelsystemen. Inriktningen skall vara att minska
nettoutgifterna för det direkta stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder
kronor realt år 1998. Utredningsarbetet skall vara slutfört den 1 juli 1995 så
att åtgärderna skall kunna träda i kraft den 1 juli 1996.
Regeringen har i en tidigare proposition (prop. 1994/95:61) redogjort för
besparingar på netto 2,3 miljarder kronor som uppkommer genom slopandet av
vårdnadsbidraget och återinförandet av garantidagarna.
I motion Fi2 (c) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad inriktning av
familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen (yrkande 9).
Motionärerna menar att familjestödet behöver reformeras och förordar att
föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och
vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd, ett beskattat barnkonto.
Föräldrarnas uttag på kontot kan ske med ett lägsta belopp varje månad under de
sex åren, och den del som överstiger minimiuttaget kan således disponeras fritt
under dessa år.
Socialutskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det
ekonomiska familjestödet, så att nödvändiga besparingar får en så god
fördelningspolitisk profil som möjligt. Med hänvisning till den av regeringen
aviserade översynen av familjepolitiken avstyrks motionen.
Socialförsäkringsutskottet anför att frågan om barnkonto för
föräldraförsäkringens del under några år har förekommit i den allmänna
debatten. Utskottet kan emellertid konstatera att de senare årens lagändringar
inom föräldraförsäkringens område har gått i motsatt riktning, mot en hårdare
styrning av i vilka situationer som försäkringen får utnyttjas. Detta har
motiverats av såväl besparingsskäl som jämställdhetsskäl. Utskottet kan av
samma skäl inte förorda ett mera fritt uttag av den samlade summan av
föräldrapenningsförmånerna. Utskottet avstyrker sålunda bifall till motion Fi2
(c) yrkande 9 i denna del.
Finansutskottet delar socialutskottets och socialförsäkringsutskottets
uppfattning och avstyrker därför motion Fi2 (c) yrkande 9.
Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter
I propositionen (avsnitt 7.7) föreslås en dubbel avgiftsväxling som
innebär att arbetsgivarnas avgift till sjukförsäkringen sänks med 2,2
procentenheter samtidigt som deras arbetsmarknadsavgift höjs med lika mycket.
För arbetstagarna föreslås en omvänd avgiftsväxling. Deras avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet föreslås bli slopad i
proposition 1994/95:99 om Förändringar i arbetslöshetsersättningen. Samtidigt
föreslås i proposition 25 att den allmänna egenavgiften inom sjukförsäkringen
höjs med 2,0 procentenheter (från 0,95 till 2,95 %). Sammantaget är den
föreslagna avgiftsväxlingen helt neutral både för arbetsgivare och
arbetstagare, dvs. deras bidrag till den ena typen av försäkring ökar samtidigt
som deras bidrag till den andra försäkringen minskar med lika mycket. Det som
förändras genom regeringens förslag är att de ändamål som avgifterna skall
finansiera växlar.
I motion Fi1 (m) kritiserar motionärerna regeringens tillvägagångssätt
att sanera statsfinanserna genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete
och boende. Detta kan enligt motionärerna inte undgå att få effekter som
strider mot de uttalade syftena att förstärka tillväxten, öka investeringarna
och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn samt hålla inflationen
nere. I yrkandena 4 och 11 begärs att riksdagen skall avstyrka regeringens
förslag om avgiftsväxling.
I motion Fi5 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag om avgiftsväxling
(yrkandena 7 och 8). Motionärerna menar att systemet med egenavgifter
missgynnar låginkomsttagare, eftersom avdragsrätten är till fördel för
höginkomsttagarna. De anser att socialförsäkringssystemet skall vara
skattefinansierat på ett solidariskt sätt och begär ett tillkännagivande om
detta (yrkande 9).
I motionerna Sf4 (fp) och Sf6 (m) -- båda väckta med anledning av
proposition 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna
pensionssystemet, m.m. -- begärs att den nya lagen om allmänna egenavgifter
även skall omfatta avgift för finansiering av kontantförmån vid arbetslöshet
med 2 %.
Enligt socialförsäkringsutskottets mening är riksdagens ställningstagande
till förslagen i proposition 1994/95:99 Förändringar i
arbetslöshetsersättningen av avgörande betydelse för ställningstagandet till
vissa av förslagen i förevarande proposition. Slopandet av den allmänna
avgiften för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet måste nämligen
anses vara en förutsättning för ett genomförande av höjningen av den allmänna
egenavgiften till sjukförsäkringen resp. omfördelningen av arbetsgivaravgifter
från sjukförsäkringsavgift till arbetsmarknadsavgift.
Under förutsättning att den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet slopas har socialförsäkringsutskottet inget
att erinra mot de nämnda förslagen i föreliggande proposition. Utskottet
tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets bedömning och föreslår
att riksdagen godkänner regeringens förslag i denna del och avstyrker
motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11, Fi5 (mp) yrkandena 7--9, Sf4 (fp) och
Sf6 (m).
Egenavgifter utgår på inkomster upp till 7,5 gånger basbeloppet. Som framgår
av det tidigare avsnittet om Begränsad uppräkning av basbeloppet har
socialförsäkringsutskottet föreslagit att detta tak för avgiftsuttag skall
räknas upp med samma oreducerade basbelopp som föreslagits för beräkningen av
pensionsgrundande inkomst. Finansutskottet har biträtt detta förslag. I
enlighet med socialförsäkringsutskottets förslag bör sålunda ett tillägg göras
i 3 § sista stycket i den nya lagen om allmänna egenavgifter. Eftersom denna
ändring inte hinner beaktas vid fastställandet av preliminärskattetabellerna
för inkomståret 1995 föreslår finansutskottet en särskild
ikraftträdandebestämmelse. Den innebär att vid beräkningen av preliminär skatt
enligt tabell avgifterna för detta inkomstår beräknas på ett underlag som inte
överstiger 7,5 gånger basbeloppet.
Med detta tillägg bör riksdagen anta det till propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter. Utskottet bör
även anta regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i
lagen (1981:691) om socialavgifter.
Framtida avgiftsuttag
Enligt regeringen bör vidare den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen
höjas med en procentenhet per år under åren 1996--1998, och i propositionen
(avsnitt 7.7) hemställs om riksdagens godkännande av detta.
I propositionen anförs att det kan vara förenat med problem att genomföra en
avgiftsväxling mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom
pensionssystemet i kombination med att den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen höjs. Det kan enligt regeringen finnas skäl att ytterligare
överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter, och därmed fördelningen
mellan sådana avgifter och arbetsgivaravgifter, när det slutliga resultatet av
Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid kan också, enligt vad som anförs
i propositionen, den närmare utformningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen fastställas.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på höjning av den allmänna egenavgiften
till sjukförsäkringen med en procentenhet per år under åren 1996--1998
(yrkandena 6 och 12).
Motionärerna i motion Fi2 (c) anför att gällande bestämmelser innebär att
såväl den enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna för
ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för solidaritet mellan
dem som har arbete och dem som inget har. Däremot bör avgiften tas ut på hela
lönesumman. Den avgiftsomläggning som regeringen föreslår är enligt
motionärerna omotiverad, eftersom de stora underskotten finns i
Arbetsmarknadsfonden (yrkande 11).
I motion Fi4 (v) yrkande 16 berörs avgiftsomläggningen och
avgiftshöjningen. Motionärerna anför att deras principiella inställning är att
socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och
att avgifter skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Med
egenavgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring kan det samlade
uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av lönesumman för dem som har inkomster
under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag skulle slå hårt mot dem som har låga
inkomster och är därför oacceptabelt. Enligt motionärerna måste utformningen av
egenavgifterna omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet,
och Vänsterpartiet begär därför ett tillkännagivande om detta.
Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot de avgiftshöjningar
som föreslås för åren 1996--1998 mot bakgrund av vad som anförts i
propositionen om att en förnyad prövning skall göras av det samlade uttaget av
egenavgifter när man tar ställning till genomförandet av pensionsreformen.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker således propositionen även i denna del
och avstyrker bifall till motionerna.
Finansutskottet har ingen annan mening än socialförsäkringsutskottet och
avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 samt Fi2 (c) yrkande 11.
Motion Fi4 (v) yrkande 16 får anses tillgodosedd med det anförda, och någon
ytterligare åtgärd erfordras inte från riksdagens sida. Även denna motion
avstyrks således av utskottet. Vad utskottet här anfört innebär således att
riksdagen bör godkänna vad regeringen förordat om uttaget av allmänna
egenavgifter.
Socialavgifter på vinstandelar
Regeringen anmäler i propositionen (avsnitt 7.7) att den senare avser att
återkomma med förslag om att avgiftsfriheten vad gäller socialavgifter för
vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Som skäl anförs att principen om
likformig beskattning av olika former av ersättning för utfört arbete talar för
att socialavgifter också bör tas ut på vinstandelar.
Under åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och
arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en
vinstandelsstiftelse.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem innebär slopades
avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse
(prop. 1991/92:60, SkU10). Därvid angavs att avgifter inte heller skulle utgå
när de anställda fick sin andel från stiftelsen.
I motion Fi1 (m) kritiseras regeringens förslag. Skulle socialavgifter
tas ut för vinstandelar försämras förutsättningarna för att genom frivillig
vinstdelning fördela resultatet av en vinstuppgång utan att lönenivån höjs. I
yrkande 13 begärs ett tillkännagivande om att nuvarande bestämmelser skall
bibehållas.
Liknande yrkande framställs i motion Fi2 (c) yrkandena 15 och 18. I
motionen anförs att den under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör
bibehållas med hänsyn till den positiva effekt detta kan ha för anställdas
engagemang och intresse för ett företags verksamhet.
Även i motion Fi3 (fp) framförs nu redovisade synpunkter, och i yrkande 8
begärs att nuvarande bestämmelser fortsättningsvis skall gälla.
I motion 1993/94:Sk353 (s) begärs i yrkande 11 att riksdagen beslutar att
socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m. den 1 juli 1994.
Motionärerna framhåller att en huvudprincip i ett väl fungerande skattesystem
är att olika inkomster skall beskattas på ett likvärdigt sätt. Den enda
skillnaden bör vara att uttaget av socialavgifter är lägre på ersättningar som
inte är förmånsgrundande. I yrkande 12 begärs ett beslut att arbetsgivarens
bidrag till vinstandelsstiftelser fr.o.m. nyss nämnda tidpunkt skall vara
pensionsgrundande.
I motion 1993/94:Sf262 (c) begärs ett tillkännagivande om att
arbetsgivaravgifter inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från
vinstandelsstiftelse som härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan
stiftelse under tiden 1988--1992. Motionären pekar på att de arbetsgivare, som
under år 1992 och före vissa under riksmötet 1992/93 genomförda lagändringar,
lät avsätta medel till vinstandelsstiftelse, har gjort avsättningen i
förvissning om att utbetalningarna från stiftelsen inte skulle komma att
drabbas av sociala avgifter. Till den del avsättningarna inte uppfyller de nya
villkoren medför övergångsbestämmelserna till de nämnda lagändringarna att
socialavgifter kommer att påföras vinstandelsstiftelse vid utbetalning, trots
att avsättningen skett enligt bestämmelser som medgav socialavgiftsfrihet såväl
vid avsättningen som vid utbetalningen.
Enligt socialförsäkringsutskottets uppfattning talar starka skäl för att
socialavgifter bör tas ut för vinstandelar. De bidrag en arbetsgivare lämnar
till en sådan stiftelse är avsedda att komma arbetstagarna till godo, dels på
grund av anställningen, dels på grund av det arbete de utfört i företaget.
Bidragen utgör således i praktiken en form av lön. Mot bakgrund av detta har
utskottet inga erinringar mot vad som anförts i propositionen om att
avgiftsfriheten beträffande vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Utskottet
föreslår således att finansutskottet avstyrker bifall till motionerna Fi1 (m)
yrkande 13, Fi2 (c) yrkandena 15 och 18 samt Fi3 (fp) yrkande 8. Utskottet
anser vidare att syftet med motion 1993/94:Sk353 (s) yrkandena 11 och 12 får
anses tillgodosett med det anförda.
Socialförsäkringsutskottet tolkar motion 1993/94:Sf262 (c) så att motionären
anser att de senast vidtagna lagändringarna om vinstandelsstiftelser i vissa
avseenden skulle utgöra en form av retroaktiv lagstiftning som inte kan
accepteras. Socialförsäkringsutskottet delar inte den uppfattningen och erinrar
dessutom om att lagstiftningen har granskats av Lagrådet.
Finansutskottet gör från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än
socialförsäkringsutskottet och avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkande 13,
Fi2 (c) yrkandena 15 och 18, Fi3 (fp) yrkande 8 och 1993/94:Sf262 (c).
Finansutskottet anser vidare att syftet med motion 1993/94:Sk353 (s) får anses
vara tillgodosett med det anförda. Då någon ytterligare åtgärd inte erfordras
från riksdagens sida avstyrks även yrkandena 11 och 12 i denna motion.
Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar
I propositionen (s. 69) föreslås att såväl den särskilda löneskatten på
förvärvsinkomster som den särskilda löneskatten på pensionskostnader skall
höjas med 2 procentenheter. En höjning föreslås också av den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar, m.m.
De särskilda löneskatterna är beräknade så att de schablonmässigt skall
motsvara skattedelen av de sociala avgifterna. Enligt propositionen bör samma
synsätt tillämpas när det gäller de allmänna egenavgifterna. Eftersom dessa
föreslås bli höjda bör som en konsekvens härav också de särskilda löneskatterna
och premieskatten för grupplivförsäkringar höjas.
Förslaget avvisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet
i motionerna Fi1 (yrkande 29), Fi2 (yrkandena 28, 30 och 31) samt
Fi5 (yrkandena 10--12).
Skatteutskottet erinrar om att sociala avgifter inte ingår i
skatteutskottets ämnesområde. Genomförs de föreslagna höjningarna av
egenavgifterna innebär emellertid principerna på detta område att en
motsvarande uppräkning bör göras av löneskatterna och premieskatten. Under
denna förutsättning tillstyrker skatteutskottet propositionen och avstyrker
motionerna.
Finansutskottet har i det föregående behandlat regeringens förslag till
växling av egenavgifter och har i det sammanhanget tillstyrkt att avgiften till
sjukförsäkringen skall utgå med 2,95 % under 1995. I jämförelse med
avgiftsuttaget under 1994 motsvarar det en nivåhöjning med en procentenhet.
Regeringen har dessutom i annat sammanhang (prop. 1994/95:41) föreslagit att en
ny egenavgift på 1,00 % skall utgå fr.o.m. 1995 till finansiering av det
allmänna pensionssystemet. Avgiftsnivån kommer med andra ord att öka med två
procentenheter vid årsskiftet.
Finansutskottet delar regeringens och skatteutskottets uppfattning att en
sådan höjning bör föranleda en motsvarande uppräkning av de särskilda
löneskatterna och att även premieskatten för grupplivförsäkringar bör anpassas
till den nya nivån.
Finansutskottet noterar att regeringen har för avsikt att vid ett senare
tillfälle återkomma till frågan om hur ändrade socialavgifter och allmänna
egenavgifter skall påverka de särskilda löneskatterna och premieskatten.
Finansutskottet tillstyrker således propositionen och avstyrker motionerna
Fi1 (m) yrkande 29, Fi2 (c) yrkandena 28, 30 och 31 och Fi5 (mp) yrkandena
10--12.
Utskottets ställningstagande innebär att riksdagen bör anta de till
propositionen fogade förslagen till lag om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lag om ändring i lagen
(1990:1427) om särskild premieskatt för grupplivförsäkringar, m.m. samt lag om
ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader.
Förtidspensionärer m.m.
Regeringen aviserar i propositionen (avsnitt 7.6) att förtidspension
skall utges först när alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan
har prövats. Regeringen menar att det av såväl sociala som samhällsekonomiska
skäl är nödvändigt att den nuvarande trenden inom förtidspensioneringen bryts.
Förtidspensionen skall renodlas i syfte att utgöra ersättning vid nedsatt
arbetsförmåga på grund av medicinska orsaker. En proposition i syfte att bl.a.
förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension skall
föreläggas riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995.
En interdepartemental arbetsgrupp har i juni 1994 avlämnat promemorian Rätten
till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I promemorian föreslås bl.a.
åtgärder inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen för att bryta den
fortgående ökningen av antalet förtidspensionärer. Bland de åtgärder som
föreslås kan nämnas en uppstramning av begreppen sjukdom och arbetsoförmåga och
förtydliganden av vissa bestämmelser om sjukpenning, fördjupad bedömning av
rätten till sjukpenning senast efter fyra veckors sjukdomsfall, bättre
beredningsunderlag för bedömning av rätten till sjukpenning och förtidspension,
att bedömningen av arbetsförmågan sätts i relation till normalt heltidsarbete
och att man slopar den s.k. äldreregeln, enligt vilken arbetsmarknadsmässiga
skäl för personer som fyllt 60 år vägs in vid pensionsbedömningen. Beträffande
tilläggspension vid förtidspension föreslås en förändrad beräkning av s.k.
antagandepoäng. Arbetsgruppen räknar med att åtgärderna skall kunna leda till
en besparing på ca 2 miljarder kronor per år för förtidspensioneringen och 1
miljard kronor för sjukförsäkringen. Promemorian har remissbehandlats och är
för närvarande föremål för beredning inom regeringskansliet.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall lämna förslag till en ny ordning för
lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att
försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen bör enligt
direktiven (dir. 1993:44 och 119) också överväga om ansvaret för
förtidspensioneringen skall läggas över på arbetsmarknadens parter, antingen
inom ramen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkring eller
bibehållas inom den allmänna pensionsförsäkringen enligt nuvarande regler.
Beredningen har avgivit rapporten Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension
-- förutsättningar och erfarenheter (SOU 1994:72). Regeringen avser att ge
Sjuk- och arbetsskadeberedningen tilläggsdirektiv med innebörd att pröva
grunderna för och beräkningen av förtidspension och sjukersättning. Bl.a. bör
övervägas ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad beräkning av s.k. antagen
inkomst vid förtidspension.
I samband med beredningen av förslagen från Sjuk- och arbetsskadeberedningen
kommer regeringen att bedöma om och i så fall vilka ytterligare regeländringar
som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensionering med en
nettoeffekt på 3 miljarder kronor.
I motion Fi1 (m) hänvisas till de förslag som lagts i promemorian Rätten
till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I yrkande 8 begärs ett
tillkännagivande om att arbetsgruppens förslag bör träda i kraft den 1 juli
1995. Vidare begär motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att
förtidspensioner i större utsträckning än vad som i dag är fallet skall följas
upp och omprövas med jämna mellanrum. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande
om att sjukbidrag i stället för förtidspension bör användas för nytillkommande
förtidspensionärer.
I motion Fi4 (v) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att de
besparingar som med nödvändighet måste göras inom området förtidspensionering
enbart skall ske genom satsningar på rehabilitering, kraftig markering av
arbetsgivaransvaret, kraftiga satsningar på arbetsmiljön och andra förebyggande
åtgärder, där förändringar i arbetsorganisationen och ett ökande inflytande och
deltagande i arbetsprocessen är av särskild betydelse. Motionärerna betonar att
en särskild satsning på kvinnors arbetsmiljö är nödvändig om man vill komma åt
orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
I motion Fi2 (c) yrkande 10 föreslår motionärerna ett tillkännagivande om
att Sjuk- och arbetsskadeberedningen i stället för att ges tilläggsdirektiv om
att överväga grunderna för beräkning av förtidspension och sjukersättning skall
få i uppdrag att ta fram förslag till en arbetslivsförsäkring. I denna
försäkring skall de olika statliga försäkringar som ersätter inkomstbortfall
under den yrkesverksamma tiden föras samman.
Socialförsäkringsutskottet konstaterar att frågor om hur ohälsotalet
skall kunna minskas och arbetslinjen kunna hävdas på ett bättre sätt sedan
länge haft hög prioritet i utskottets arbete. Beträffande yrkandena 9 och 10 i
motion Fi1 (m) hänvisar socialförsäkringsutskottet till att utskottet senast i
betänkandet 1993/94:SfU14 erinrat om de möjligheter som föreligger för
försäkringskassorna att ompröva beslut om förtidspension och betonat vikten av
att så sker när förutsättningar föreligger. Utskottet har samtidigt framhållit
att tidsbegränsat sjukbidrag oftare borde beviljas i stället för
förtidspension. Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning, vill erinra
om att frågorna ligger inom ramen för såväl den pågående beredningen av
promemorian Ds 1994:91 som Sjuk- och arbetsskadeberedningens arbete.
Motionsyrkandena påkallar enligt utskottets uppfattning inte någon åtgärd från
riksdagens sida.
Regeringen har som nämnts -- med utgångspunkt i promemorian Rätten till
förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91) -- aviserat förslag till riksdagen
om åtgärder i syfte att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och
förtidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv med
innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och
sjukersättning. Socialförsäkringsutskottet ser ingen anledning att ifrågasätta
regeringens bedömning att de senare frågorna bör övervägas ytterligare inom
Sjuk- och arbetsskadeberedningen, och utskottet avstyrker således bifall till
yrkande 8 i motion Fi1 (m). Utskottet tillstyrker heller inte att
tilläggsdirektiven får den inriktning som föreslagits i motion Fi2 (c) yrkande
10.
Vad avser yrkande 15 i motion Fi4 (v) hänvisas till betänkandet 1993/94:SfU19
i vilket motioner om kvinnors ohälsa och möjligheter till rehabilitering
behandlades. Av en redovisning som utskottet då lämnade framgick att kvinnors
hälsa och arbetsmiljö uppmärksammats i många sammanhang. Utskottet, som
förutsatte att försäkringskassorna ser till att kvinnor och män har samma
möjligheter till rehabilitering, ansåg att motionerna inte påkallade något
uttalande från riksdagens sida. Med hänvisning till det ovan anförda anser
utskottet att någon åtgärd med anledning av motionen inte är påkallad.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets uppfattning och
avstyrker därför motionerna Fi1 (m) yrkandena 8--10, Fi2 (c) yrkande 10 och Fi4
(v) yrkande 15.
Övriga besparingar inom statsförvaltningen
Besparingar inom Justitiedepartementets område
I propositionen (avsnitt 5.2.1) anger regeringen att besparingar kommer
att göras i den statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall
utgifterna för statlig konsumtion minska med 2 miljarder kronor, vilket
motsvarar ca 3 % av de statliga förvaltningsanslagen. Besparingen kommer att
fokuseras på myndigheternas förvaltningsanslag, och åtgärden kommer bl.a. att
beröra myndigheter inom Justitiedepartementets ansvarsområde. Den exakta
fördelningen av besparingarna på förvaltningsanslagen kommer att föreslås i
1995 års budgetproposition.
I motion Fi9 (m) anförs sammanfattningsvis att inga besparingar skall
göras på Justitiedepartementets område. Man menar att besparingar inom
rättsväsendet kommer att innebära betydande neddragningar inom polis- och
kriminalvårdsverksamheten. Även åklagarväsendet kommer att drabbas. Enligt
motionärerna riskerar detta att på nytt leda till ökad brottslighet och minskad
rättstrygghet i samhället.
Justitieutskottet konstaterar i sitt yttrande att det allvarliga
statsfinansiella läget gör att inget område kan undantas från besparingar.
Utskottet anför också att det är möjligt att genomföra besparingar inom
justitieutskottets beredningsområde utan att centrala värden sätts på spel,
förutsatt att besparingskraven anpassas till de krav som bör ställas i ett
rättssamhälle. Utskottet finner det med andra ord omöjligt att freda en
samhällssektor från besparingar när alla andra områden tvingas bidra till
saneringen av finanserna. Vidare hänvisar justitieutskottet till att det för
närvarande inte är möjligt att ens precisera storleken på besparingen på
Justitiedepartementets område eftersom dessa förslag kommer att läggas fram i
budgetpropositionen. Utskottet utgår från att regeringen i beredningsarbetet
tar hänsyn till att myndigheterna under Justitiedepartementet är av central
betydelse för rättssamhället. Justitieutskottet föreslår att finansutskottet
avstyrker motionen.
Finansutskottet gör i denna fråga ingen annan bedömning än
justitieutskottet. Finansutskottet avstyrker således motion Fi9 (m).
Besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m.
I propositionen presenteras ett antal åtgärder för att förbättra den
svenska ekonomin. I den del som avser utrikesutskottets beredningsområde
(avsnitt 5.2.1) föreslås att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen
av de besparingar som regeringen förordar.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken skall effektiviseras
genom ökad samordning, och regeringen föreslår att utgiftsbegränsningarna inom
dessa områden sammantaget uppgår till 3 060 miljoner kronor senast 1998. De
anslagsmässiga konsekvenserna av detta kommer att redovisas i
budgetpropositionen 1995.
För Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att
biståndsramen för budgetåren 1995/96--1998 fastställs till ett nominellt
oförändrat belopp om 13 360 miljoner kronor. Ytterligare avräkning sker med 300
miljoner kronor avseende asylkostnader. Regeringen framhåller att målsättningen
är att när den ekonomiska utvecklingen så tillåter successivt uppfylla
enprocentsmålet.
De totala utgiftsbegränsningarna "inom anslagen för säkerhet" kommer genom
propositionens förslag att uppgå till minst 5 miljarder kronor senast år 2001
med hänsyn taget till det kommande försvarsbeslutet.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på propositionens förslag om inriktningen
av utgiftsminskningarna inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och
flyktingpolitiken (yrkande 19). Motionärerna avvisar en sänkt ambitionsnivå i
biståndspolitiken och menar att målsättningen istället bör vara att åter
uppfylla enprocentsmålet.
I motion Fi3 (fp) yrkande 11 kräver motionärerna att riksdagen avslår
regeringens förslag att avräkna 300 miljoner kronor från biståndsanslaget.
Vänsterpartiet välkomnar i motion Fi4 regeringens avsikt att
bättre samordna säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken.
Motionärerna accepterar ramen för de föreslagna besparingarna men menar att
hela besparingen bör belasta försvaret (yrkandena 7 och 8 i denna del).
Argumentet för detta är bl.a. att u-landsbiståndet redan har utsatts för
kraftiga nedskärningar och dessutom urholkats genom insatser för fredsbevarande
FN-operationer och avräkning av asylkostnader. I motionen avvisas regeringens
förslag till minskad biståndsram. Ingen ytterligare nedskärning bör, enligt
motionärerna, komma i fråga. En tidpunkt bör i stället fastställas då Sverige
åter kan uppfylla enprocentsmålet för biståndet.
I motion Fi5 (mp) yrkas om avslag på regeringens förslag om att 300
miljoner kronor skall tas från biståndsmedel för att bekosta hantering av
asylsökande i Sverige (yrkande 30). Vidare kräver miljöpartiet att biståndet
höjs till den tidigare enprocentsnivån, att förslaget om nominell frysning (av
biståndsramen) avslås samt att biståndets andel av BNP skall vara oförändrad
(yrkande 31).
I motion Fi14 (s) yrkas att riksdagen ger regeringen till känna att
biståndsvolymen inte bör frysas under de närmaste fyra åren utan att riksdagen
i sin budgetbehandling varje år bör ha möjlighet att ta ställning till
biståndets storlek.
Utrikesutskottet konstaterar i sitt yttrande att läget i den svenska
ekonomin gör det nödvändigt med kraftfulla besparingsåtgärder på en rad
områden. Utrikesutskottet är av den uppfattningen att ytterligare nedskärningar
av biståndet, utöver de regeringen föreslagit, inte bör komma i fråga.
Samtidigt påpekas att målet för stabiliseringspolitiken bl.a. är att den
svenska kronan skall bli starkare. Uppnås detta mål kan resultatet bli att
biståndseffekten ökar även om biståndsramen ligger fast med oförändrat belopp.
Utrikesutskottet erinrar om att regeringens mål är att, så snart Sveriges
ekonomi så tillåter, successivt återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar
1 % av BNI.
Utrikesutskottet anser vidare att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet
är väl befäst både i riksdagen och i den allmänna opinionen. En återgång till
enprocentsnivån är också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför
den även av det skälet bör prioriteras. Utskottet konstaterar dock att det inte
är möjligt att på förhand säga när detta låter sig göra.
Utrikesutskottet konstaterar att riksdagen inför varje budgetår under den
aktuella perioden kommer att ta ställning till de anslagsmässiga konsekvenserna
av regeringens förslag samt till hur de kommer att fördelas "inom anslagen för
säkerhet" samt till hur de i propositionen förutskickade
effektiviseringsåtgärderna genom samordning föreslås komma att bli genomförda.
Utskottet har inget att invända mot att ytterligare avräkning sker med 300
miljoner kronor avseende asylkostnader. Mot bakgrund av det sagda tillstyrker
utskottet propositionens förslag i denna del och avstyrker motionerna.
Finansutskottet instämmer i utrikesutskottets yttrande och avstyrker
därmed motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v) yrkandena 7
och 8 i denna del, Fi5 (mp) yrkandena 30 och 31 samt Fi14 (s).
Besparingar inom Försvarsdepartementets område
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen (avsnitt
5.2.1) att det vidtas utgiftsbegränsningar om 2 miljarder kronor som skall
uppnås senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna för budgetåret 1995/96
kommer att redovisas i budgetpropositionen 1995.
Om det säkerhetspolitiska läget tillåter skall det försvarsbeslut som fattas
hösten 1996 leda fram till ytterligare besparingar om minst 2 miljarder kronor.
Regeringen anser vidare att nästa försvarsbeslut måste bli föremål för
överläggningar mellan riksdagspartierna.
I motion Fi8 (m) finner motionärerna det otillfredsställande att
regeringen begär godkännande av riksdagen av den föreslagna utgiftsminskningen,
samtidigt som överläggningar utan riksdagens insyn pågår vad gäller
konsekvenserna under innevarande försvarsbeslutsperiod. Ännu allvarligare sägs
det vara att regeringen föreslår besparingsmål och därpå följande
ospecificerade förändringar helt utan att motivera dessa förslag annat än
statsfinansiellt. Regeringens målsättning för nedskärningarna 1998--2001 är
enligt motionärerna tagen ur luften, eftersom den inte föregåtts av den
säkerhetspolitiska analys som krävs för ett sådant ställningstagande och bör
därför avslås av riksdagen (yrkande 1).
Vidare anser motionärerna att försvarsbeslutet 1996 måste föregås av långt
mer omfattande förberedelser än de partiledaröverläggningar som aviserats.
Försvarsministerns uttalade ambition att redan i mars nästa år kunna lägga fram
ett förslag om den övergripande inriktningen av, och de ekonomiska ramarna för,
nästa försvarsbeslut är enligt motionärerna orealistiskt. Med hänvisning till
dels de stora nedskärningar som regeringen föreslår, dels de säkerhetspolitiska
utmaningar nationen står inför genom EU:s regeringskonferens 1996 begär
motionärerna att en försvarskommitté skall tillsättas (yrkande 2).
I motion Fi4 (v) framhålls att Sveriges säkerhet i första hand inte
värnas av det militära försvaret utan genom insatser som förebygger konflikter.
Vänsterpartiet accepterar därför den av regeringen föreslagna ramen för
besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens
områden. Hela den föreslagna besparingen bör dock belasta försvaret (yrkande
6).
I motion Fi5 (mp) anser motionärerna att de föreslagna besparingarna inom
försvarsanslagen är bra men otillräckliga. Motionärerna anser att
försvarsanslagen skall minskas med 8 miljarder kronor till år 1998 (yrkande
32).
Behovet av en sanering av statens finanser är enligt försvarsutskottets
mening uppenbart. Utskottet erinrar om att utgifterna för totalförsvarsändamål
utgör betydande delar av den statliga konsumtionen. Sveriges
ekonomisk-politiska situation motiverar att utskottet omprövar de finansiella
förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden.
Utskottet påpekar att från svenska utgångspunkter har den säkerhetspolitiska
miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde stabiliserats ytterligare jämfört
med då det nu gällande försvarsbeslutet fattades år 1992.
Försvarsutskottet framhåller att det för att nå de ekonomisk-politiska målen
är nödvändigt att föra en långsiktigt stram finanspolitik, varför det uppfattas
som naturligt att riksdagen nu uttalar sig för en långsiktig utgiftsnivå även
inom försvarspolitikens område. Detta skapar bättre planeringsförutsättningar
för regeringen och myndigheterna, bl.a. inför arbetet med att utarbeta ett
förslag till ett nytt långsiktigt försvarsbeslut 1996. Försvarsutskottet anser
samtidigt, i likhet med regeringen, att den ytterligare utgiftsminskning som är
regeringens nuvarande inriktning måste harmoniera med då aktuella bedömningar
av det säkerhetspolitiska lägets utveckling. Omfattning och inriktning av den
långsiktiga utgiftssänkningen inom försvarets område beslutas således slutligen
först 1996.
Försvarsutskottet hänvisar till att inriktningen av arbetet inför nästa
försvarsbeslut, enligt regeringen, är att detta måste bli föremål för
överläggningar mellan riksdagspartierna. Försvarsutskottet förutsätter att
samtliga partier ges tillfälle att delta i beredningsarbetet inför beslutet.
Formerna för detta deltagande bör enligt utskottets mening behandlas i de
överläggningar mellan riksdagspartierna som nu pågår. Något uttalande i ärendet
från riksdagen behövs därför inte.
Som framgått av det anförda har försvarsutskottets inget att erinra mot
propositionens förslag till utgiftsbegränsningar inom Försvarsdepartementets
område. Motion Fi8 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.
Finansutskottet delar försvarsutskottets uppfattning och avstyrker
således motion Fi8 (m) yrkandena 1 och 2.
Finansutskottet ser vidare ingen anledning att för närvarande genomföra de
mer långtgående besparingarna på Försvarsdepartementets område som föreslås i
Fi4 (v) och Fi5 (mp), utan utskottet vill hänvisa dels till
partiöverläggningarna på området, dels till vad regeringen angivit angående
överväganden av eventuellt ytterligare besparingar i samband med nästa
försvarsbeslut. Finansutskottet avstyrker därför även motionerna Fi4 (v)
yrkande 6 och Fi5 (mp) yrkande 32.
Besparingar inom Jordbruksdepartementets ansvarsområde
Propositionen anger (avsnitt 5.2.1) att besparingsbetinget på 300
miljoner kronor inom Jordbruksdepartementets område uppfylls dels genom
successiv neddragning av statens stöd till avbytarverksamheten med 100 miljoner
kronor, dels genom minskad beredskapslagring av livsmedel m.m. med 200 miljoner
kronor. Besparingarna kommer att genomföras budgetåret 1995/96.
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på regeringens förslag till nedskärning av
stödet till avbytarverksamheten (yrkande 47). Enligt motionärernas uppfattning
är detta ytterligare ett exempel på hur den nuvarande regeringen på olika sätt
försöker försvåra villkoren för jordbrukarna.
I motion Fi5 (mp) anförs att avbytarverksamheten är mycket viktig,
eftersom den är en förutsättning för att semester och andra ledigheter skall
kunna tas ut av lantbrukare med djurhållning. Mot denna bakgrund yrkar
motionärerna att avbytarverksamheten skall bibehållas inom lantbruket (yrkande
37).
I motion Fi7 (kds) anförs att avbytarverksamheten innebär en stor
trygghet för lantbrukare vilken är svår att vara förutan. Motionärerna menar
att avbytarverksamheten för en mjölkbonde helt enkelt är nödvändig för att
möjliggöra ett normalt liv. Motionärerna avvisar således regeringens
neddragning av statens stöd till avbytarverksamheten.
Finansutskottet anser också att avbytarverksamheten för lantbrukare är
viktig för att underlätta denna grupps arbetsvillkor. Finansutskottet ser det
emellertid inte som självklart att denna verksamhet måste finansieras av
staten. Det rådande allvarliga statsfinansiella läget kräver att nedskärningar
görs inom alla områden. Mot bakgrund av detta och att denna fråga närmare
kommer att prövas i samband med budgetpropositionen avstyrker finansutskottet
motionerna Fi2 (c) yrkande 47, Fi5 (mp) yrkande 37 och Fi7 (kds).
Alternativ besparing inom bostadssektorn
Räntebidrag och fastighetsskatt
I propositionen (avsnitt 8.7) föreslås att den år 1993 beslutade
höjningen av den garanterade räntenivån för vissa räntesubventioner inom
bostadssektorn inte skall fullföljas. Den budgetförstärkning på ytterligare 2,5
miljarder kronor som 1993 års beslut skulle medföra bör enligt regeringens
uppfattning i stället tas ut genom att fastighetsskatten höjs från 1,5 % till
1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Regeringen anför som skäl för sitt förslag att riksdagens beslut år 1993
innebär att endast den del av det svenska bostadsbeståndet som redan har de
högsta kapitalkostnaderna får bidra till att stärka statsfinanserna. Förslaget
om att i stället höja fastighetsskatten innebär att bostadssektorns bidrag till
saneringen av statsfinanserna kommer att fördelas jämnare mellan olika typer av
bostäder.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på regeringens förslag att höja
fastighetsskatten från 1,5 % till 1,7 % (yrkande 30). Motionärerna framhåller
att det långsiktiga målet beträffande fastighetsskatten måste vara att den
skall avskaffas när statsfinansiellt utrymme kan skapas. Motionärerna yrkar
också avslag på regeringens förslag om att inte genomföra den extra höjningen
av garanterad ränta 1995 och 1996 (yrkande 31).
I motion Fi2 (c) yrkas avslag på regeringens förslag att höja
fastighetsskatten (yrkande 26 samt 45 i denna del). Motionärerna menar att
någon generell höjning av fastighetsskatten inte bör ske nu samt att beslutade
höjningar av den garanterade räntan bör ligga fast. Motionärerna anser vidare
att statens subvention av boendet bör begränsas samt att ett utredningarbete
igångsätts som innebär att förslag snarast kan föreläggas riksdagen om
avskaffande av räntebidragen vid nyproduktion och ombyggnad (yrkande 45 i denna
del).
I motion Fi5 (mp) framhålls att en viktig förutsättning för en väl
fungerande ekonomi är att priset för en vara eller en produkt speglar de
faktiska eller samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Enligt
motionärerna har de omfattande generella bostadssubventionerna gjort att
kostnaderna för boendet blivit mycket höga utan att brukarna märkt det.
Därigenom har en omfattande efterfrågan på bostäder kunnat hållas vid liv av
människor som egentligen aldrig haft råd att efterfråga dem. Det är enligt
motionärernas mening därför angeläget att avvecklingen av de generella
bostadssubventionerna fortsätter (yrkande 19). Samtidigt föreslås att
bostadsbidragen successivt bör höjas för att de som har det sämre ställt inte
skall råka illa ut (yrkande 20).
Bostadsutskottet erinrar om bakgrunden till de av regeringen framlagda
förslagen. Som en del i en s.k. krisuppgörelse hösten 1992 mellan den dåvarande
regeringen och den socialdemokratiska oppositionen ingick att bostadssektorn
skulle bidra med 3 miljarder kronor som ett led i arbetet med att sanera de
statliga finanserna. Det förutsattes därvid att en kostnadsutjämning skulle
eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i beståndet av bostäder. Sedermera
lade regeringen fram förslag om att besparingen enbart skulle tas ut i den del
av bostadsbeståndet som uppbär räntebidrag. Riksdagens majoritet (m, fp, c,
kds, nyd) fattade därefter beslut om att en extra höjning av den garanterade
räntan skulle genomföras under tre år. Socialdemokraterna motsatte sig detta
beslut. I olika sammanhang anförde minoriteten att alla bostäder och
upplåtelseformer måste vara med och bära sin del av bördan och att tidpunkten
för besparingen borde skjutas fram.
Bostadsutskottet konstaterar att de av regeringen nu framlagda förslagen
bättre än riksdagens tidigare beslut uppfyller kravet på en rättvis fördelning
av besparingen över bostadsbeståndet. En fastighetsskattehöjning påverkar alla
bostäder utom de allra nyaste som under en period är skattebefriade. Förslaget
innebär vidare att besparingen i tiden blir något senarelagd eftersom
skattehöjningen föreslås gälla först fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Bostadsutskottet menar att förslagen sammantaget bör förbättra situationen
för de bostäder som är producerade kring år 1990 och som i många fall har
mycket höga kapitalkostnader, även utan den extra belastning som skulle blivit
följden om riksdagens tidigare beslut hade fullföljts. Vidare hänvisar
utskottet till vad som framhålls i propositionen, nämligen att
regeringsförslagen i sig dock inte innebär någon lösning av problemen på
bostads- och bostadskreditmarknaden, utan endast att de något kan mildras för
de mest utsatta årgångarna. Det finns därför även fortsättningsvis starka skäl
att ägna stor uppmärksamhet åt hur de akuta problemen i delar av
bostadsbeståndet skall lösas.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker bostadsutskottet regeringens
förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till
att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995
och 1996 inte genomförs. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 30 och 31 samt Fi2 (c)
yrkandena 26 och 45 avstyrks.
Bostadsutskottet konstaterar att den i Miljöpartiets motion behandlade frågan
avser den grundläggande utformningen av statens stöd till boendet. Förslaget
inkluderar sålunda både utformningen av det generella finansieringssystemet och
det individuella bostadsstödet. En parlamentarisk utredning om den framtida
bostadsfinansieringen kommer inom kort att tillsättas. I denna utredning får
det anses naturligt att behandla de frågor som tas upp i motion Fi5 (mp)
yrkandena 19 och 20, varför motionsyrkandena avstyrks.
Skatteutskottet anför att bakgrunden till regeringens förslag är att 1993
års beslut orsakat stora problem för många bostäder som byggts eller renoverats
under senare år. Särskilt påtagliga är problemen för många
bostadsrättsföreningar och mindre hyreshusägare. I det ränteläge som nu råder
riskerar man ett stort antal konkurser. Det förslag som regeringen lägger fram
bidrar till att lösa dessa problem. Skatteutskottet tillstyrker regeringens
förslag och avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 30 och Fi2 (c) yrkande 26.
Finansutskottet har från sina utgångspunkter ingen annan uppfattning än
bostadsutskottet och skatteutskottet, varför regeringens förslag i denna del
tillstyrks. Finansutskottet avstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 30
och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi5 (mp) yrkandena 19 och 20.
Fastighetstaxeringar
I motion Fi5 (mp) yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om
rullande fastighetstaxering (yrkande 21). Motionärerna yrkar också att
regeringen skall göra en översyn av fastighetstaxeringen så att
miljöförbättringar inte leder till höjt taxeringsvärde för fastigheten i fråga
(yrkande 22).
Skatteutskottet konstaterar att yrkandena i motion Fi5 rör
fastighetstaxeringsfrågor som utskottet behandlar med anledning av proposition
53. Skatteutskottet finner inte att dessa frågor har sådant samband med
proposition 25 att motionen i dessa delar nu bör föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Skatteutskottet avstyrker därför dessa yrkanden.
Finansutskottet gör för sin del ingen annan bedömning än skatteutskottet,
varför motion Fi5 (mp) yrkandena 21 och 22 avslås.
Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar
och inkomstförstärkningar
Bred enighet råder om nödvändigheten av att sanera de statliga finanserna och
att snabbt komma till rätta med den växande statsskulden. Stora skillnader
föreligger emellertid i synen på hur detta skall åstadkommas. Medan de fyra
tidigare regeringspartierna alltjämt håller fast vid vagt utformade
besparingsplaner, vars tyngdpunkt ligger mot slutet av detta decennium,
presenterar den nya regeringen ett fyraårigt besparingsprogram med konkreta
förslag som väntas förstärka den offentliga sektorns finanser med 57,1
miljarder kronor år 1998. Dessutom aviseras ett nytt besparingsprogram på
ytterligare 20 miljarder kronor som kommer att redovisas i nästa års
budgetproposition.
Målet för regeringens ekonomiska politik är att åstadkomma en varaktig och
uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet. Det är
bara genom att sätta hela folket i arbete som vi kan klara både offentligt
finansierad välfärd och tillräckliga privata inkomster och förhindra växande
klyftor.
Regeringens nu presenterade förslag får ett mycket snabbt genomslag på
statsfinanserna när många av de skattesänkningar som den tidigare regeringen
lyckats genomdriva återtas och de principer som låg till grund för 1990 års
skattereform på nytt skjuts i förgrunden. Dessa principer var enkelhet,
likformighet och rättvisa. Redan budgetåret 1995/96 (12 mån) väntas förslagen i
propositionen bidra till att de offentliga finanserna stärks med närmare 30
miljarder kronor, varav merparten är en följd av ändrade skatter och avgifter.
Enligt propositionen bör man i framtiden undvika mer betydande skattehöjningar,
och i överensstämmelse med detta synsätt kommer nästa steg i
saneringsprogrammet i huvudsak att inriktas på besparingar.
De tidigare regeringspartierna motsätter sig i varierande grad regeringens
förslag till budgetförstärkningar. Längst i det avseendet går Kristdemokraterna
som genom sitt generella avslagsyrkande på propositionen motsätter sig alla
delar av regeringens förslag. Förutom allmänna riktlinjer för den ekonomiska
politiken och riktlinjer för besparingar lägger partiet fram endast tre
konkreta förslag, vilka har det gemensamt att de leder till en försvagning av
de offentliga finanserna.
De riktlinjer för budgetpolitiken som de fyra tidigare regeringspartierna för
fram utgår från de principer som styrde besparingsarbetet under den förra
mandatperioden. Budgetpolitiken var då alltför svag vilket bidrog till att
statens finanser försämrades dramatiskt och angelägna utgifter inom olika
välfärdsområden trängdes undan. Som skatteutskottet påpekar i sitt yttrande har
den borgerliga regeringens skattepolitik försämrat ekonomins funktionssätt och
undergrävt statsfinanserna genom en systematisk överföring av inkomster och
förmögenheter till kapitalägare och till företagare och andra med höga
inkomster.
Det handlar inte om ett val mellan att sanera statsfinanserna och att pressa
tillbaka arbetslösheten. Båda problemen måste klaras samtidigt. Saneringen av
statsfinanserna skapar förutsättningar för en lösning på
sysselsättningsproblemet. Lösningen på sysselsättningsproblemet måste bidra
till saneringen av statsfinanserna.
Finansutskottet har i de föregående avsnitten tagit ställning till de olika
delarna i regeringens förslag till saneringsprogram. Med vissa smärre
jämkningar har utskottet därvid biträtt förslagen. Även sett som en helhet
framstår de av regeringen föreslagna skattehöjningarna och besparingarna som
väl avvägda. I rådande statsfinansiella läge gäller det att snabbt begränsa de
stora underskotten. Skattehöjningarna och utgiftsbegränsningarna måste därvid
vara av sådan omfattning att de ger en direkt och påtaglig förstärkning av
budgeten. Samtidigt får de inte vara så långtgående att de bryter nuvarande
konjunkturuppgång. Regeringens förslag tillgodoser dessa krav.
Som tidigare nämnts räknar regeringen med att saneringsprogrammet kommer att
stärka de offentliga finanserna med 57,1 miljarder kronor år 1998 och med 29,8
miljarder kronor under budgetåret 1995/96 (12 mån). Dessa nivåer påverkas i
endast begränsad utsträckning av de jämkningar utskottet tidigare förordat i
regeringens förslag.
Utskottet har sålunda föreslagit att avgiftsunderlaget för egenavgifter skall
räknas upp på samma sätt som pensionsgrundande inkomst, dvs. med 7,5
oreducerade "basbelopp" i stället för 7,5 reducerade basbelopp. Som en följd
härav beräknas den offentliga sektorns inkomster öka med netto 212 miljoner
kronor år 1998. På statsbudgeten under budgetåret 1995/96 (12 mån) kan
nettotillskottet beräknas till drygt 60 miljoner kronor.
Av betydelse i detta sammanhang är också att finansutskottet tillstyrkt
arbetsmarknadsutskottets förslag att inte nu avveckla akademikerpraktiken. Om
denna åtgärd behålls på nuvarande nivå under första halvåret 1995 kan
merbelastningen under innevarande budgetår grovt uppskattas till 40 miljoner
kronor. När akademikerpraktiken avvecklas bortfaller denna merutgift och den
varaktiga budgeteffekten begränsas till ränteeffekten av merbelastningen.
Finansutskottet har också biträtt arbetsmarknadsutskottets förslag om en
ventil i regelsystemet för ungdomsintroduktion för arbetshandikappade ungdomar
och utomnordiska ungdomar. Denna ventil har tillkommit bl.a. därför att
arbetsmarknadsutskottet befarar att man annars inte når upp till det åsyftade
antalet platser för denna stödform. Den föreslagna förändringen bör därmed inte
leda till någon merbelastning av betydelse.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag till inriktning och
omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar samt avstyrker i
motsvarande del motionerna Fi1--Fi3 samt Fi5 och Fi6. Enligt utskottets mening
bör riksdagen sålunda avslå motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c) yrkandena 8,
44 och 55, Fi3 (fp) yrkande 17, Fi5 (mp) yrkandena 3--5 samt Fi6 (kds) yrkande
3.
Övriga frågor
Konvergensprogram
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi1 att riksdagen skall begära
att regeringen skyndsamt utarbetar ett konvergensprogram i enlighet med den
europeiska och monetära unionens (EMU) krav och underställer riksdagen ett
förslag till sådant program (yrkande 46).
Finansutskottet har i ett yttrande till utrikesutskottet nyligen berört
denna fråga (1994/95:FiU1y). Utskottet erinrade i det sammanhanget om att det
finns riktlinjer angivna för hur ett konvergensprogram bör utformas. Ett sådant
program skall följas upp och revideras en gång per år. Det skall sträcka sig
fram till 1996, och gärna längre, om inte konvergenskravet för
budgetunderskottet (högst 3 % av BNP) förutses bli uppnått till dess.
Konvergensprogrammet skall vidare innehålla prognoser och mål för tillväxt,
räntor, inflation, budgetunderskott och offentlig skuldkvot. Det skall framgå
vad som är mål och antaganden resp. bedömda resultat. Programmet skall
innehålla en redovisning av de åtgärder som är nödvändiga för att
konvergenskraven skall uppfyllas.
I riktlinjerna sägs också att konvergensprogrammen bör presenteras offentligt
om de skall kunna fungera som trovärdiga åtaganden av medlemsländernas
regeringar. Flera länder gör så att man redovisar de program man redan har
utarbetat för inhemska politiska syften. Det finns dock länder som inte
offentliggjort sina program.
Finansutskottet förutsätter att det svenska konvergensprogrammet kommer att
offentliggöras och redovisas för riksdagen. Utskottet anser inte att något
riksdagsinitiativ är erforderligt i denna fråga.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi1 (m) yrkande 46.
Återbetalningsprogram för banksektorn
I motion Fi2 (c) begärs ett förslag om en återbetalningsplan för utgivet
stöd till banksektorn (yrkande 54). Motionärerna anser att åtgärder bör vidtas
så att kostnaderna för bankkrisen kan minimeras för skattebetalarna. Staten bör
sålunda se till att de ca 60 miljarder kronor som bankkrisen kostat i direkta
bidrag och garantier återbetalas. Enligt motionärerna kan detta till en del ske
genom att Nordbanken privatiseras. De anser vidare att det bör prövas om en
bankgarantiavgift kan införas, med innebörd att en särskild avgift tas ut på
utestående garantier.
Enligt näringsutskottets uppfattning är det viktigt att så mycket som
möjligt av bankstödet kan återvinnas till staten. Detta är väsentligt av
statsfinansiella skäl men också med hänsyn till tilltron till det sätt på
vilket statsmakterna har hanterat bankkrisen.
Det främsta sättet på vilket staten kan återvinna kostnader för bankstödet är
genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av
tillgångar hos Securum och Retriva. Riksdagen har bemyndigat regeringen att
sälja statens aktier i Nordbanken. Detsamma gäller statens ägande i Securum och
Retriva. Beredskapen inom Bankstödsnämnden och Nordbanken för att verkställa en
försäljning av Nordbanken är god.
Vad gäller förslaget i motion Fi2 (c) om att införa en bankgarantiavgift
framhåller näringsutskottet att den gällande lagen (1993:765) om statligt stöd
till banker och andra kreditinstitut föreskriver att en sådan avgift skall tas
ut. Garantiavgifterna kan dock endast beräknas utgöra ett mindre tillskott till
återvinningen av bankstödet.
Näringsutskottet delar sammanfattningsvis motionärernas åsikt att staten bör
eftersträva att återvinna så mycket som möjligt av bankstödet. Däremot anser
utskottet inte att en begäran från riksdagens sida om en återbetalningsplan
skulle ha någon större effekt härvidlag. I stället är det, enligt
näringsutskottets mening, nödvändigt att regeringen i budgetpropositionen eller
i annat sammanhang för riksdagen redovisar de åtgärder som vidtagits och som
planeras för återvinning av bankstödet. Med det anförda avstyrker
näringsutskottet motionen.
Finansutskottet delar näringsutskottets uppfattning och vill särskilt
understryka vikten av att detta sker för att medborgarna skall ha tilltro till
statsmakternas hantering av bankkrisen. Utskottet avstyrker därmed motion Fi2
(c) yrkande 54.
3. Utskottet
Utskottet konstaterar att hänsyn till läget i den svenska ekonomin, och inte
minst då det statsfinansiella läget, nödvändiggör kraftfulla besparingsåtgärder
på en rad områden.
Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet,
utöver de regeringen föreslagit, ej bör ifrågakomma. Samtidigt vill utskottet
påpeka att målet för stabiliseringspolitiken bl.a. är att den svenska kronan
skall bli starkare. Uppnås detta mål kan resultatet bli att biståndseffekten
ökar även om biståndsramen ligger fast med oförändrat belopp.
Regeringens mål är att, så snart Sveriges ekonomi så tillåter, successivt
återgå till ett u-landsbistånd som motsvarar 1 % av BNI.
Utskottet menar att kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst
i riksdagen och den allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till
enprocentsnivån också en internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den
även av det skälet bör prioriteras. Det är dock inte möjligt att på förhand
säga när detta låter sig göra.
Utskottet konstaterar att riksdagen inför varje budgetår under den aktuella
perioden bl.a. har att ta ställning till de anslagsmässiga konsekvenserna av
den i den nu aktuella propositionen föreslagna inriktningen och omfattningen av
utgiftsbegränsningarna, till hur de kommer att fördelas "inom anslagen för
säkerhet" samt till hur de i propositionen förutskickade
effektiviseringsåtgärderna genom samordning föreslås komma att bli genomförda.
Utskottet utgår från att den i propositionen angivna biståndsramen justeras med
hänsyn till att ett av budgetåren under perioden kommer att uppgå till 18
månader.
Utskottet har under rådande omständigheter ingen invändning mot att
ytterligare avräkning sker med 300 miljoner kronor avseende asylkostnader.
Mot bakgrund av det sagda tillstyrker utskottet propositionens förslag
avseende besparingarnas inriktning och omfattning vad avser utskottets
beredningsområde. Utskottet anser att motion Fi14 (s) kan besvaras med det ovan
anförda. Samtidigt menar utskottet att motionerna Fi1 (m), yrkande 2 (delvis),
Fi2 (c), yrkande 19, Fi3 (fp), yrkande 11, Fi4 (v), yrkande 6 (delvis), Fi5
(mp), yrkandena 29 och 30, samt Fi6 (kds), yrkande 3 (delvis), bör avstyrkas.
Stockholm den 1 december 1994
På utrikesutskottets vägnar
Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Margaretha af Ugglas (m), Axel
Andersson (s), Nils T Svensson (s), Göran Lennmarker (m), Viola Furubjelke (s),
Helena Nilsson (c), Kristina Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark
(fp), Eva Zetterberg (v), Anneli Hulthén (s), Per Gahrton (mp), Ingrid Näslund
(kds), Lena Klevenås (s), Urban Ahlin (s) och Percy Liedholm (m).
4. Avvikande mening
Helena Nilsson (c), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Per
Gahrton (mp) och Ingrid Näslund (kds) anser att utskottets yttrande under
rubriken 3. Utskottet bort ha följande lydelse.
Utskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av biståndet ej
bör ifrågakomma.
Kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den
allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en
internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör
prioriteras.
Att avsätta 1% av BNI till internationellt utvecklingssamarbete är ett
moraliskt åtagande gentemot de fattiga länderna. Det är en fråga av stor
internationell betydelse och en tydlig signal till andra i-länder om vårt
gemensamma ansvar för tredje världens utveckling. Att nå tillbaka till
enprocentsmålet måste ses som en högt prioriterad reform inom Sveriges
u-landspolitik.
Valutakrisen i september 1992 ställde Sverige i en både dramatisk och unik
situation. Den krisuppgörelse mellan den borgerliga regeringen och
Socialdemokraterna som då träffades innehöll både skattehöjningar och
utgiftsnedskärningar på de allra flesta områden, även biståndet. Syftet var att
rädda Sveriges ekonomi och därmed basen för både välfärd och bistånd. För
biståndets del måste detta ses som en engångsföreteelse som inte får upprepas.
I stället måste den successiva ökningen av biståndsanslaget som därefter
inleddes fortsätta så att enprocentsmålet upprättas inom en femårsperiod.
Utskottet ställer sig således inte bakom bakom förslaget att frysa biståndet
på nuvarande nivå och avslår vidare propositionens förslag avseende överföring
av 300 miljoner kronor från biståndet till asylkostnader.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionen i denna del
samt motionerna Fi1 (m) och Fi14 (s) bör avstyrkas. Utskottet tillstyrker
motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v) yrkande 6 (delvis),
Fi5 (mp) yrkandena 29 och 30 samt Fi6 (kds) yrkande 3 (delvis).
5. Särskilt yttrande
Margaretha af Ugglas, Göran Lennmarker, Inger Koch och Percy Liedholm, alla
(m) anför:
I fråga om biståndsramarna har vi ingen annan mening än den som redovisas av
utskottet.
Däremot är det svårare att se hur en besparing på utgifterna för invandring
m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till att antalet
asylsökande flyktingar inte kan förutses och att regelsystemet dessutom först
skall bli föremål för utredning.
Planerna på försvarets område är än mer oklara. Det förutskickas
utgiftsbegränsningar på 2 miljarder kronor senast 1988 och -- om det
säkerhetspolitiska läget medger det -- ytterligare minst 2 miljarder under
perioden 1997--2001. Rimligen borde det inskjutna villkoret gälla hela den
planerade neddragningen. Oavsett detta finns det i propositionen inget som
antyder besparingar på försvaret i närtid. Vi utgår ifrån att inga fler
ändringar görs i gällande försvarsbeslut.
Försvarsutskottets yttrande
1994/95:FöU2y
Bilaga 6
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat bereda samtliga övriga
utskott tillfälle att senast den 1 december 1994 avge yttrande över proposition
1994/95:25 Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner i
de delar som berör respektive utskotts beredningsområde.
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska politikens
inriktning under de närmaste åren. Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu
att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig
tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
Nyckeln till att föra Sverige ur den nuvarande ekonomiska krisen till en
uthållig ekonomisk tillväxt och stigande sysselsättning är en ekonomisk politik
som sanerar statsfinanserna. Den alarmerande ökningen av statsskulden de
senaste åren har allvarligt försvagat Sveriges ekonomi och gjort den mycket
sårbar för störningar och konjunktursvängningar.
Regeringen anser att den ekonomiska politiken måste läggas om så snart som
möjligt. Avgörande är härvid en kraftfull sanering av statsfinanserna. Som ett
led att åstadkomma de
budgetförstärkningar som enligt regeringens mening är nödvändiga föreslås bl.a.
ett antal åtgärder på statsbudgetens utgiftssida.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens områden skall
effektiviseras genom ökad samordning. Regeringen föreslår utgiftsbegränsningar
inom dessa områden på sammantaget 3 060 miljoner kronor med full
besparingseffekt senast 1998.
Inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att det
vidtas utgiftsbegränsningar om 2 000 miljoner kronor som skall uppnås senast
1998. De anslagsmässiga konsekvenserna för budgetåret 1995/96 kommer att
redovisas i budgetpropositionen 1995.
Regeringens inriktning är vidare att, om det säkerhetspolitiska läget
tillåter det, det försvarsbeslut som fattas hösten 1996 och som omfattar
perioden 1997--2001, skall leda fram till ytterligare besparingar om minst
2 000 miljoner kronor. Regeringen anser vidare att nästa försvarsbeslut måste
bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna.
Inom Jordbruksdepartementets verksamhetsområde anser regeringen att
lagringsmålen för beredskapslagring av livsmedel m.m. kan sänkas för det fall
att möjligheterna till en säker import ökar. Mot bakgrund av de väntade
effekterna på importen vid ett närmare samarbete med länder inom Europa, anser
regeringen att beredskapslagringen kan minskas väsentligt. Den sammanlagda
besparingen inom detta område bör enligt regeringen uppgå till 200 miljoner
kronor. Härutöver förväntas en utförsäljning av delar av beredskapslagren kunna
ge en inkomst på 750 miljoner kronor. Regeringen avser att återkomma till
frågan i budgetpropositionen.
Motionerna
I partimotion Fi1 (m) anförs att det villkor som regeringen givit
beträffande de långsiktiga utgiftsbegränsningarna -- dvs. om det
säkerhetspolitiska läget medger det -- även borde gälla hela den planerade
neddragningen. Motionärerna utgår från att inga fler ändringar görs i gällande
försvarsbeslut. Motionärerna förutsätter vidare att förberedelserna för nästa
försvarsbeslut sker inom ramen för en parlamentarisk försvarskommitté.
I kommittémotion Fi8 (m) finner motionärerna det otillfredsställande att
regeringen begär godkännande av riksdagen av den föreslagna utgiftsminskningen
samtidigt som överläggningar utan riksdagens insyn pågår vad gäller
konsekvenserna under innevarande försvarsbeslutsperiod. Ännu allvarligare sägs
det vara att regeringen föreslår besparingsmål och därpå följande
ospecificerade förändringar helt utan att motivera dessa förslag annnat än
statsfinansiellt. Regeringens målsättning för nedskärningarna 1998--2001 är
enligt motionärerna taget ur luften, eftersom den inte föregåtts av den
säkerhetspolitiska analys som krävs för ett sådant ställningstagande och bör
därför avslås av riksdagen. Vidare anser motionärerna att försvarsbeslutet 1996
måste föregås av långt mer omfattande förberedelser än de
partiledaröverläggningar som aviserats. Försvarsministerns uttalade ambition
att redan i mars nästa år kunna lägga fram ett förslag om den övergripande
inriktningen av och de ekonomiska ramarna för nästa försvarsbeslut är enligt
motionärerna orealistiskt. Att opåkallat tvinga fram ett beslut som låser
försvaret fram till år 2001 innan vi format en nationell handlingslinje i de
säkerhetspolitiska frågorna, inte minst i EU-perspektivet, vore enligt
motionärernas mening både förhastat och olyckligt.
I partimotion Fi2 (c) framhålls att försvarskostnaderna kan minskas i
samband med nästa försvarsbeslut. Omstruktureringar inom totalförsvaret skall
kunna leda till att kostnaderna kan minskas med 10 % fram till år 1999, dvs.
med 4 miljarder kronor. Motionärerna vill dock understryka att denna förändring
förutsätter en stabil säkerhetspolitisk situation i vår del av världen vid
genomförandetidpunkten. Detta bör ges regeringen till känna. Motionärerna kan
acceptera att minska
kostnaderna med 200 miljoner kronor för beredskapslagring av livsmedel m.m.
I partimotion Fi3 (fp) framhålls att flera av regeringens
besparingsförslag inte är konkreta. Huruvida de föreslagna besparingarna
faktiskt är möjliga och acceptabla kan motionärerna inte bedöma förrän konkreta
åtgärder presenterats.
I partimotion Fi4 (v) framhålls att Sveriges säkerhet i första hand inte
värnas av det militära försvaret utan genom insatser som förebygger konflikter.
Vänsterpartiet accepterar därför den av regeringen föreslagna ramen för
besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitikens
områden. Hela den föreslagna besparingen bör dock belasta försvaret.
I partimotion Fi5 (mp) anser motionärerna att de föreslagna besparingarna
inom försvarsanslagen är bra, men otillräckliga. Motionärerna anser att
försvarsanslagen skall minskas med 8 miljarder kronor till år 1998.
I partimotion Fi6 (kds) räknar motionärerna med 2 miljarder kronor i
besparingar inom försvarets område till år 1998.
Försvarsutskottet
Behovet av en sanering av statens finanser är enligt utskottets mening
uppenbart. Utgiftsbesparingar inom statsbudgeten för att minska budgetsaldot
och därmed stabilisera ökningen av statsskulden är nödvändiga åtgärder inom den
ekonomiska politiken för att åstadkomma förutsättningar för en varaktig och
uthållig tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
I motion Fi8 (m) yrkande 1, hemställer motionärerna att riksdagen avslår
regeringens förslag till inrikting och omfattning av besparingar inom
Försvarsdepartementets område. Utskottet erinrar om att utgifterna för
totalförsvarsändamål utgör betydande delar av den statliga konsumtionen.
Utskottet anser det därför naturligt att även försvarsutgifterna begränsas
jämfört med tidigare fattade beslut. Sveriges ekonomisk-politiska situation är
sådan, att utskottet anser det motiverat att ompröva de finansiella
förutsättningarna för den återstående delen av försvarsbeslutsperioden.
Den säkerhetspolitiska miljön i Nordeuropa och i Sveriges närområde har
enligt utskottets mening, från svenska utgångspunkter, stabiliserats
ytterligare jämfört med då det nu gällande försvarsbeslutet fattades år 1992.
Bl.a. har förhandlingarna om återdragande av de ryska trupperna från de
baltiska staterna slutförts och trupperna har hösten 1994 återvänt till
Ryssland. Vidare har under hösten såväl Finland som Sverige med
folkomröstningar bekräftat sitt respektive inträde som medlem i EU från januari
1995. Detta underlättar ytterligare de besparingar som föreslås inom
Försvarsdepartementets område.
För att nå de ekonomisk-politiska målen är det nödvändigt att föra en
långsiktigt stram finanspolitik. Långsiktigheten skapar bättre
planeringsförutsättningar för regeringen och myndigheterna, bl.a. inför arbetet
med att utarbeta ett förslag till ett nytt långsiktigt försvarsbeslut 1996.
Utskottet anser samtidigt, i likhet med regeringen, att den ytterligare
utgiftsminskning som är regeringens nuvarande inriktning, måste harmoniera med
då aktuella bedömningar av det säkerhetspolitiska lägets utveckling.
När det gäller formerna för att förbereda nästa försvarsbeslut anser
motionärerna i såväl partimotion Fi1 (m) som i kommittémotion Fi8 (m) yrkande
2, att detta underlag bör tas fram i en parlamentarisk försvarskommitté.
Regeringen betonar att inriktningen av arbetet inför nästa försvarsbeslut är,
att detta måste bli föremål för överläggningar mellan riksdagspartierna.
Utskottet förutsätter att samtliga partier ges tillfälle att delta i
beredningsarbetet inför beslutet. Formerna för detta deltagande bör liksom ovan
nämnda inriktning av arbetet enligt utskottets mening behandlas i de
överläggningar mellan riksdagspartierna som nu pågår. Något uttalande i ärendet
från riksdagen behövs därför inte.
När det gäller besparingarna inom Jordbruksdepartementets område har
utskottet nu ingen annan mening än regeringen beträffande sänkningen av
lagringsmålen. Utskottet utgår dock från att frågan om effekterna för Sveriges
försörjningsberedskap av ett EU-medlemskap övervägs inför nästa försvarsbeslut.
Som framgått av det anförda har utskottet inget att erinra mot
propositionens förslag till utgiftsbegränsningar inom Försvarsdepartementets
område. Motion Fi8 (m) bör således inte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 1 december 1994
På utskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Britt Bohlin (s), Iréne Vestlund (s), Arne
Andersson (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m),
Karin Wegestål (s), My Persson (m), Lennart Rohdin (fp), Birgitta Gidblom (s),
Håkan Juholt (s), Olle Lindström (m), Annika Nordgren (mp), Åke Carnerö (kds),
Jörgen Persson (s) och Erik Arthur Egervärn (c).
Avvikande meningar
1. Arne Andersson, Henrik Landerholm, My Persson och Olle Lindström (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "I motion Fi8 (m)
yrkande 1" och slutar med "det säkerhetspolitiska lägets utveckling." bort ha
följande lydelse:
I motion Fi8 (m) yrkande 1, hemställer motionärerna att riksdagen avslår
regeringens förslag till inriktning och omfattningar av besparingar inom
Försvarsdepartementets område.
Såväl omfattning som inriktning är enligt utskottets mening inte tillräckligt
preciserade för att utgöra underlag för beslut om neddragningar. Utan att känna
konsekvenserna för möjligheterna att genomföra 1992 års försvarsbeslut är det
således inte möjligt att bifalla regeringens förslag.
Utskottet menar vidare att tydliga säkerhetspolitiska motiv för i första hand
det kortsiktiga besparingsmålet saknas. Den osäkerhet som präglade Sveriges
säkerhetspolitiska läge 1992 består i huvudsak alltjämt.
Regeringens långsiktiga inriktning i form av ytterligare 2 miljarder kronor
årligen under nästa försvarsbeslutsperiod saknar också tydliga motiv i
propositionstexten. Varje större förändring av försvaret måste enligt
utskottets mening föregås av en omfattande säkerhetspolitisk analys. Då denna
analys ännu inte gjorts är det nu alltför tidigt att fatta beslut om den
långsiktiga utgiftsnivån för försvaret. Motion Fi8 (m) bör således bifallas av
riksdagen.
2. Annika Nordgren (mp) anser att utskottets yttrande bort ha haft följande
lydelse:
I propositionen föreslås att utgifterna inom Försvarsdepartementets område
begränsas med 2 miljarder kronor senast år 1998. Dessutom bör 1996 års
försvarsbeslut inriktas på att försvarsanslagen under åren 1997--2001 skall
begränsas med ytterligare 2 miljarder.
Det statsfinansiella läget är sådant att man måste granska varje del av den
offentliga sektorn; därigenom drabbas givetvis även försvarsanslagen.
Försvarsutskottet anser att besparingarna som föreslås i proposition 1994/95:25
är bra men otillräckliga. Försvarsanslagen bör minskas med 8 miljarder kronor
till år 1998.
För åttonde året i rad minskar världens samlade militärutgifter. FN:s
utvecklingsprogram UNDP uppskattar att världens militärutgifter har minskat med
cirka 1 000 miljarder dollar under sjuårsperioden 1987--1994.
Av tabellen nedan framgår utgiftsutvecklingen för några stater. Kostnaderna
är angivna i miljoner dollar och jämförelsen är gjord i fasta priser.
Stat Rustningskostn Rustningskostn Förändring
1987 1993 1987-1993
________________________________________________________________
Källor:SIPRI:s årsbok 1994 och Försvarsdepartementets statistik
Mest intressant är förstås utvecklingen i det forna Sovjetunionen. Exakta
jämförelser är av olika skäl omöjliga att ta fram, men alla är överens om att
militärutgifterna i det närmaste har fallit fritt. Enligt bedömningar lade
Sovjetunionen år 1985 ner 241 miljarder dollar på sin krigsmakt (IISS: Military
Balance 1992--1993). Dagens ryska försvarsmakt uppskattas ha 23 miljarder
dollar till sitt förfogande (SIPRI:s årsbok 1994).
Sverige bör satsa på en förebyggande säkerhetspolitik. En stabil demokratisk
och ekonomisk utveckling i Ryssland, Baltikum och Polen skulle gynna Sveriges
säkerhet. Sedan det kalla krigens slut har 0,27 miljarder använts till
bilateralt stöd till utvecklingen i Ryssland. Samtidigt, 1990--1994, har 176
miljarder använts till den svenska försvarsmakten.
En klar majoritet av svenska folket är för en minskning eller frysning av de
svenska försvarsutgifterna. Det visar mätningar från Statistiska centralbyrån
(SCB). SCB undersöker varje år det svenska folkets vilja att satsa pengar på
det militära försvaret. Omkring 1 200 personer tillfrågas om de tycker att
försvarsanslagen skall öka, minska eller vara oförändrade. Resultaten från 1994
års mätning visar att 74 % vill minska eller bibehålla försvarsanslagen på
nuvarande nivå. De som vill sänka försvarsanslagen är tre gånger fler än de som
vill öka dem.
Hur vill svenska folket förändra anslagen till försvaret, i procent
1990--1994.
vara oförändrade 33,1 35,0 38 39 37
öka 14,7 16,2 12 7 11
minska 35,0 27,8 36 39 37
vet ej 16,0 20,5 13 13 13
____________________________________________________________
Källa: SCB
Hotbildsbegreppet måste vidgas till att omfatta även miljöhot. Styrande
principer skall vara att en bredare folklig förankring skall prioriteras
framför satsning på nya, kostsamma försvarsmaterielprojekt. En viktig del av
försvaret är ett väl planerat och genomtänkt ekologiskt samhällsbyggande. Hög
självförsörjningsgrad, småskalighet och decentralisering leder till att landet
blir mindre sårbart och lättare att försvara, och därigenom kan kostnaderna för
det militära försvaret minskas.
Samutnyttjande av försvarsorganisationen i fredstid för att möta miljöhot är
en viktig del av det kommande försvarsbeslutet. Satsningen på
miljövärnsregementen skulle ge ett flexiblare försvar och ett
samhällsekonomiskt effektivare utnyttjande av försvaret.
Särskilda yttranden
Erik Arthur Egervärn (c) och Åke Carnerö (kds) anför:
Vi accepterar den i propositionen föreslagna utgiftsminskningen inom
försvarssektorn fram t.o.m. år 1998 och inriktningen att -- om det
säkerhetspolitiska läget så medger -- genomföra ytterligare besparingar till
år 2002. Vi ser dock den aktuella utgiftsminskningen som en ren
besparingsåtgärd inom ramen för en nödvändig sanering av statsfinanserna. Att
nu anföra säkerhetspolitska motiv för besparingen anser vi inte vara relevant,
i synnerhet som propositionen saknar en säkerhetspolitisk analys.
Lennart Rohdin (fp) anför:
Frågan om hur de 2 miljarder kronorna i utgiftsbesparingar till år 1998 skall
läggas ut, återkommer riksdagen till i budgetpropositionen 1995/96. För att
inte allvarligt riskera den förstärkning av kvaliteten som 1992 års
försvarsbeslut innebar är det angeläget att dessa besparingar inte åstadkommes
genom att materielanskaffningen avbryts och genom att repetitionsövningar för
krigsförbanden inställs. På lång sikt kan besparingar göras genom att den
övertunga fredstida produktions- och utbildningsapparaten anpassas till en
reducerad och modern krigsorganisation. På kort sikt bör under de närmaste åren
bl.a. grundutbildningen minskas liksom nyproduktionen av skyddsrum.
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1994/95:SfU6y
Bilaga 7
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 berett övriga utskott tillfälle att
yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder,
m.m. jämte eventuella motioner.
I socialförsäkringsutskottets beredningsområde ingår frågor inom
Socialdepartementets verksamhetsområde som tagits upp i propositionens avsnitt
7.3 Begränsad uppräkning av basbeloppet, 7.4. Pris- och följsamhetsindexering
av utgående pensionsförmåner, 7.5 Förbättring av det särskilda bostadstillägget
till pensionärer (SBTP), 7.6 Förtidspension och sjukförsäkring och 7.7
Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m. (hemställanspunkterna
6--10). Partimotionerna Fi1 (m) yrkandena 4--6 och 8--13 , Fi2 (c) yrkandena
9--12 och 14--18, Fi3 (fp) yrkande 8, Fi4 (v) yrkandena 13--16, Fi5 (mp)
yrkandena 6--9 och 23 samt Fi6 (kds) yrkandena 1, 4 och 5 anknyter till
olika frågor i de nämnda avsnitten. Till avsnittet 7.7 anknyter också fyra
motioner som tidigare hänvisats till socialförsäkringsutskottet, nämligen
motionerna 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12, 1993/94:Sf262, 1994/95:Sf4 och
1994/95:Sf6. Utskottet yttrar sig även över dessa motioner och överlämnar dem
till finansutskottet för fortsatt behandling.
Inom socialförsäkringsutskottets beredningsområde ligger också frågor om
anslag till Vuxenstudiestöd m.m. som tagits upp i propositionen under
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde. Motion Fi1 yrkande 43 berör
detta anslag.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) har motionärerna tagit upp frågor om
flyktingpolitiken (yrkande 8). Motionärerna anför att de accepterar den
gemensamma ramen för besparingar inom säkerhets-, försvars-, bistånds- och
flyktingpolitiken, men menar att hela den föreslagna besparingen bör belasta
försvaret. Några större besparingar på flyktingpolitikens område kan enligt
motionärerna inte göras utan att rättssäkerheten åsidosätts.
Enligt utskottets mening kan frågan om hur besparingar inom flyktingpolitiken
påverkar rättssäkerheten besvaras först när konkreta förslag till besparingar
föreligger. Utskottet avstyrker bifall till motionsyrkandet i denna del.
I motionen tas även upp frågor om tillämpningen av flyktingbegreppet, och
utskottet föreslår att motionsyrkandet i denna del överlämnas till
socialförsäkringsutskottet för beredning i annat sammanhang.
Utskottet har uppmärksammat att socialförsäkringsutskottets beredningsområde
också berörs i några av de aktuella partimotionerna under generella
hemställanspunkter om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Utskottet kommer
inte att närmare gå in på motionerna i dessa delar i yttrandet. Det har också
förutskickats att motionärerna återkommer i frågorna under den allmänna
motionstiden.
Socialdepartementets verksamhetsområde
Begränsad uppräkning av basbeloppet, pris- och följsamhetsindexering och
förbättrat särskilt bostadstillägg till pensionärer
Gällande ordning m.m.
I 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring (AFL) finns bestämmelser om att de
beräkningar som anges i lagen skall göras med anknytning till ett
basbelopp. Basbeloppet som fastställs av regeringen för varje år utgör 29
700 kronor multiplicerat med det tal (jämförelsetal) som anger förhållandet
mellan det allmänna prisläget i oktober året före det som basbeloppet avser och
prisläget i oktober 1989. Därvid skall bortses från de prisförändringar som
följer av ändringar av den statliga fastighetsskatten, av indirekta skatter och
av räntebidrag inom bostadsbidragssystemet, allt i den mån åtgärderna vidtagits
för att finansiera den sänkning av den statliga inkomstskatten som genomfördes
åren 1990 och 1991. Vidare skall bortses från de direkta effekter på prisläget
som beror på deprecieringen av den svenska kronan under tiden den 19
november--den 18 december 1992. För år 1994 har basbeloppet fastställts till 35
200 kronor.
I första hand är det storleken av de allmänna pensionsförmånerna som uttrycks
i basbelopp, t.ex. folkpensionsförmånerna ålderspension, förtidspension,
efterlevandepension, pensionstillskott, vårdbidrag, handikappersättning,
särskilt pensionstillägg, hustrutillägg och barntillägg samt tilläggspension.
Även vid beräkningen av särskilt bostadstillägg till pensionärer används
basbeloppet. Inom ATP-systemet används basbeloppet också för att fastställa
pensionsgrundande inkomst (PGI) och beräkna pensionspoäng.
Inkomstrelaterade socialförsäkringsförmåner utges inte på inkomstunderlag
över 7,5 basbelopp.
Inom studiestödssystemet beräknas tilldelningen av studiemedlen i basbelopp.
Även återbetalningsskyldigheten för studiemedel påverkas av basbeloppet.
Inom det författningsreglerade området används basbeloppet inte enbart för
beräkning av socialförsäkrings- och studiestödsförmåner utan också inom skatte-
och socialavgiftsområdena liksom inom en rad andra statliga områden. Det
används också av kommuner bl.a. för att fastställa socialbidragsbelopp. Vidare
används basbeloppet vid beräkning av avtalspensioner på såväl det offentliga
som det privata området och inom de s.k. arbetsmarknadsförsäkringarna. Det
finns sannolikt också ett flertal andra privata pensionsavtal, t.ex. avtal om
garantipension vid förtida avgång, som innehåller basbeloppsanknytningar,
liksom privata löneavtal, hyresavtal, köpeavtal m.m.
Basbeloppets utveckling följde t.o.m. år 1980 utvecklingen av
konsumentprisindex (KPI). Denna följsamhet bröts av besparingsskäl vid
fastställande av basbeloppet fr.o.m. år 1981. Därvid bortsågs från den påverkan
som indirekta skatter, tullar, avgifter och ändringar i energipriser hade på
KPI, sedan subventioner tillagts (se prop. 1980/81:20 och SfU 1980/81:14). Den
tidigare följsamheten till KPI återställdes vid fastställande av basbeloppet
för år 1984, men samtidigt fastställdes basbeloppet med bortseende från
effekterna på KPI av devalveringen i oktober 1982 intill oktober 1983 (se prop.
1983/84:40 och SfU 1983/84:10). Till följd av skatteomläggningen åren 1990 och
1991 ändrades beräkningen av basbeloppet ånyo fr.o.m. år 1991 för att den inte
skulle påverkas av prisförändringarna som följde av de ändringar av den
statliga fastighetsskatten, indirekta skatter och räntebidrag inom
bostadsbidragssystemet som vidtogs för att finansiera sänkningen av den
statliga inkomstskatten de nämnda åren (se prop. 1989/90:52 och SfU8). På grund
av deprecieringen av den svenska kronan hösten 1992 gjordes ytterligare en
ändring vid fastställande av basbeloppet fr.o.m. år 1994. Ändringen innebar
att man skulle bortse från effekterna av deprecieringen under tiden 19
november--18 december 1992 (se prop. 1993/94:37 och SfU8).
För att bromsa uppräkningen av pensionerna infördes fr.o.m. år 1993 en
särskild regel om att basbeloppet skall minskas med 2 % vid beräkning av vissa
angivna pensionsförmåner. Vårdbidrag, handikappersättning och särskilt
pensionstillägg berörs inte av minskningsregeln (se prop. 1992/93:116 och
SfU9).
I proposition 1993/94:250 om ett reformerat pensionssystem föreslogs att
pris- och följsamhetsindexering skall införas för ålderspensioner som
beräknas helt eller delvis enligt nuvarande regler. Under den fortsatta
beredningen av reformen fick avgöras vilken norm som skall väljas för
indexeringen och tidpunkten för ikraftträdande. I propositionen erinrades om
att Pensionsarbetsgruppen hade föreslagit att indexeringen skulle göras med
utgångspunkt från en norm om 1,5 % årlig realtillväxt samt redovisat förslag om
att indexeringen skall tillämpas fr.o.m. år 2001.
Särskilt kommunalt bostadstillägg kan sedan år 1992 betalas ut till en
pensionär som uppbär kommunalt bostadstillägg och vars inkomster efter avdrag
för en skälig bostadskostnad understiger en skälig levnadsnivå motsvarande 116
% av basbeloppet för ogift pensionär. Enligt beslut vid föregående riksmöte
(prop. 1993/94:173, SfU16) ersätts fr.o.m. år 1995 de nuvarande kommunala
bostadstilläggen till pensionärer med ett statligt bostadstillägg till
pensionärer (BTP). Förmånen särskilt kommunalt bostadstillägg till pensionärer
ersätts samtidigt med ett statligt särskilt bostadstillägg till pensionärer
(SBTP).
Propositionen
För att minska de offentliga utgifterna föreslås i propositionen att
basbeloppsberäkningen ändras så att endast 60 procent av förändringarna i
det allmänna prisläget mellan oktober 1993 och oktober 1994 skall påverka det
basbelopp som fastställs för år 1995. Kvarvarande effekter av deprecieringen av
den svenska kronan under tiden 19 november--18 december 1992 skall iakttas.
Utgångspunkten för den nya beräkningen är 1994 års basbelopp, 35 200 kr.
Vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst och fastställande av
pensionspoäng föreslår regeringen dock att det belopp som räknats fram sedan
hänsyn tagits till hela förändringen av det allmänna prisläget mellan de två
tidpunkterna, frånsett kvarvarande effekter av deprecieringen, används i
stället för basbeloppet.
I propositionen förutskickas att begränsningen av inflationsuppräkningen är
en temporär åtgärd med syfte att minska budgetunderskottet så länge detta
överstiger 100 miljarder kronor under en tolvmånadersperiod. Om
budgetunderskottet är mellan 50 och 100 miljarder kronor skall
inflationsuppräkningen begränsas till 80 %. För det fall budgetunderskottet
understiger 50 miljarder kronor kan enligt regeringens bedömning basbeloppet
återigen fullt ut räknas upp med prisförändringen. Det underskott som skall
ligga till grund för fastställande av basbeloppet bör vara utfallet från
senaste avslutat budgetår. Åtgärden beräknas medföra att basbeloppet för år
1998 kommer att vara drygt 4 % lägre än om det räknats upp med hela
prisförändringen. Besparingen anges till 3,2 miljarder kronor (för tolv månader
budgetåret 1995/96).
Det undantag som görs för beräkning av pensionsgrundande inkomst och
pensionspoäng motiveras i propositionen med att åtgärden bör få genomslag även
på värdet av intjänad pensionsrätt.
Regeringen anser i propositionen att det bör prövas om den pris- och
följsamhetsindexering av utgående pensionsförmåner som skall gälla i det
framtida pensionssystemet skall införas även i nuvarande system före år 2001.
Metoden bör i så fall användas för samtliga pensionsförmåner utom vårdbidrag
och handikappersättning och ersätta uppräkning med basbeloppet. Den närmare
utformningen av indexeringen bör enligt regeringen bestämmas i anslutning till
beslut om det reformerade ålderspensionssystemet. I denna del innehåller
propositionen ingen hemställanspunkt.
För att skydda och förbättra situationen för pensionärer som har små
ekonomiska marginaler föreslår regeringen att den nivå för skälig levnadsnivå
som skall tillämpas vid beräkning av särskilt bostadstillägg till
pensionärer bör höjas med 6 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995 till
122 % av basbeloppet för ogift pensionär och 202 % av basbeloppet för gifta
pensionärer. Med 1994 års basbelopp skulle detta enligt propositionen innebära
att SBTP för en ogift pensionär ökar med 176 kr per månad, vilket är mer än vad
begränsningen av basbeloppet innebär.
Motionerna
I motionerna Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 14 och 12 yrkas avslag
på propositionens förslag om ändrad basbeloppsberäkning och förbättrat SBTP.
Motionärerna anför att förslaget om en begränsad basbeloppsberäkning har fått
en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk utformning. Motionärerna
föreslår i stället en enkel och rak utformning av begränsningen innebärande att
basbeloppet fryses vid en årlig prisökning på 1,5 % vilket skulle innebära en
utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett inflationsantagande om 3 %.
I besparingen har då tagits hänsyn till att inflationsskyddet i skatteskalan
maximeras till en årlig inflation på 1,5 %. En mindre del av besparingarna, 500
miljoner kronor, bör dock enligt motionärerna användas till att kompensera
äldre med låga pensioner. Denna kompensation bör utgå både i form av
pensionstillskott och särskilt bostadstillägg. I yrkande 14 begär motionärerna
ett nytt förslag till regler för uppräkning av basbeloppet i enlighet med det
anförda. I yrkande 12 begär de riksdagens godkännande av inriktningen på det
ekonomiska stödet till pensionärer.
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) yrkande 1 begärs avslag på
propositionen. Motionärerna anser att större besparingar uppnås bl.a. om
utgående pensioner följsamhetsindexeras enligt Pensionsarbetsgruppens förslag,
men kring en norm av cirka 2 % fr.o.m. år 1996. Motionärerna begär också i
yrkande 4 ett tillkännagivande om att de ekonomiskt sämst ställda pensionärerna
måste kompenseras för besparingar genom ett utökat bostadsstöd och eventuell
höjning av pensionstillskotten till en sammantagen kostnad av 500 miljoner
kronor. I motionen pekar motionärerna på att ytterligare besparingar inom
pensionsområdet kan uppnås om delpensionsförsäkringen avvecklas och den
genomsnittliga pensionsåldern höjs.
Birger Schlaug m.fl. (mp) begär i motion Fi5 yrkande 23 ett tillkännagivande
om att de som tjänar under 150 000 kr per år inte skall drabbas av minskade
pensioner.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkande 5 anför motionärerna att
förslaget om förbättrat SBTP innebär att vissa pensionärer kompenseras mer än
vad begränsningen av basbeloppet motiverar. Mot bakgrund av att den stora
gruppen pensionärer inte bara får vidkännas lägre inkomster utan också högre
skatter genom regeringens förslag är det enligt motionärerna inte försvarbart
att höja pensionerna för den grupp pensionärer som erhåller betydande
bostadstillägg men inte berörs av de betydande skattehöjningarna. I motionen
yrkas avslag på propositionen i denna del.
Gudrun Schyman m.fl. (v) anför i motion Fi4 att det är positivt att den
skäliga levnadsnivån inom SBTP räknas upp men att risken för att
låginkomstpensionärer drabbas hårt av olika besparingar är uppenbar.
Motionärerna begär i yrkande 14 ett tillkännagivande om behovet av att
regeringen följer utvecklingen för de sämst ställda pensionärerna. Motionärerna
stöder en tidigareläggning av ett system med pris- och följsamhetsindexering,
men anser att denna då för pensionernas del måste ersätta den begränsade
uppräkningen av basbeloppet. I yrkande 13 begärs ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att beräkningsmetoderna för
basbeloppet vid ett flertal tidigare tillfällen varit föremål för ändringar men
att dessa, frånsett ändringen hösten 1980 som senare återställdes, varit en
följd av att man velat neutralisera effekterna av andra omständigheter som
temporärt påverkat konsumentprisindex. Av redogörelsen framgår också att
basbeloppet inte enbart används för olika beräkningar avseende
socialförsäkringsförmåner utan också inom andra områden, även privata sådana.
Med den korta tid som stått till buds för utskottet är det inte möjligt att få
en klar uppfattning om vilka olika effekter den föreslagna ändringen av
beräkningsgrunderna för basbeloppet medför för staten, kommuner, landsting, det
privaträttsliga området m.m. Någon analys av effekterna inom olika områden
har inte heller gjorts i propositionen, vilket utgör en brist i
beslutsunderlaget. Uppenbart har det inte heller varit avsikten att förändra
villkoren vad gäller intjänanderegler m.m. inom olika pensionsavtal på det
privaträttsliga områden. Utskottet hade därför föredragit en metod för
besparingar/inkomstökningar inom socialförsäkrings-, studiestöds- och
skatteområdena där åtgärderna lagreglerades för varje område för sig och
anpassades till de förutsättningar som gäller för området i fråga. Som exempel
på bristande överensstämmelser som uppstår genom den nu föreslagna metoden för
besparingar inom utskottets område kan nämnas att taket för pensionsgrundande
inkomst kommer att vara 7,5 oreducerade "basbelopp" medan taket för
sjukpenninggrundande inkomst kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Även
taket för uttag av allmänna egenavgifter till pensions- och
sjukförsäkringssystemen kommer att vara 7,5 reducerade basbelopp. Taket för
underlaget för pensionsavgiften och taket för underlag för pensionsrätten kan
därför enligt vad som beräknats i propositionen år 1998 komma att skilja 4 %.
Överensstämmelse kommer däremot att råda mellan taken för underlaget för den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen och taket för sjukpenninggrundande
inkomst. Att det senare taket sänks framöver medan taket för pensionsgrundande
inkomst är reellt oförändrat kan förstärka skillnaderna ytterligare när
pensionsrätter fr.o.m. nästa år skall beräknas på s.k. bakomliggande inkomster
inom sjukpenningsystemet m.m. och staten skall betala avgifter på såväl
socialförsäkringsersättningar som på vissa fiktiva inkomster.
Utskottet är väl medvetet om behovet av besparingar även inom
socialförsäkringsområdet och motsätter sig inte heller att sådana görs.
Regeringens förslag avser endast en reglering av basbeloppet för år 1995.
Utskottet tillstyrker därför att förslaget genomförs. Utskottet anser
emellertid att finansutskottet bör överväga om inte lagändring bör göras så att
i vart fall taket för de allmänna egenavgifterna kan beräknas efter samma
oreducerade "basbelopp" som föreslagits för beräkning av taket för
pensionsgrundande inkomst. Lagändringen kan enkelt ske genom att man i 3 § i
den nya lagen om allmänna egenavgifter efter orden "sju och en halv gånger det
vid årets ingång gällande basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring" lägger
till "ökat med det belopp som följer av 1 kap. 6 § sista stycket samma lag". En
sådan ändring skulle dessutom förstärka de offentliga finanserna. Utskottet
anser också att finansutskottet bör föreslå att riksdagen begär att regeringen
inför kommande förslag om beräkning av basbeloppet för år 1996 gör en djupare
analys av effekterna för olika samhällsområden av förändringar i
basbeloppsberäkningen. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket för
sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om en
bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika
områden.
Utskottet har vid granskningen av regeringens förslag till lag om ändring i
lagen (1962:381) om allmän försäkring (bil. 1 s. 8 och 9) uppmärksammat att i
övergångsbestämmelserna anges att äldre bestämmelser tillämpas på pension som
avser tid före ikraftträdandet. Frånsett att lagändringen som inledningsvis
redovisats får betydelse för mycket annat än "pension", anser utskottet att
sista meningen är överflödig och bör utgå eftersom ändringen 1 kap. 6 § endast
avser 1995 års basbelopp och sista stycket inte har någon självständig
betydelse.
Utskottet tillstyrker således regeringens lagförslag 6 i bilaga 1 med den
ändring utskottet föreslagit och avstyrker bifall till motionerna Fi2 yrkande
14 och Fi6 yrkande 1 i denna del.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag om en förbättring av det
särskilda bostadstillägget för pensionärer, vilket innebär att motionerna Fi1
yrkande 5 och Fi6 yrkande 1 i denna del avstyrks. Enligt propositionens
beräkningar skulle pensionärerna genom en uppräkning av den skäliga
levnadsnivån inom SBTP med 6 procentenheter kompenseras med ett högre belopp än
vad pensionsförmånerna minskas med. Beräkningen baserar sig emellertid på en
jämförelse mellan pensioner och bostadstillägg beräknade på 1994 års basbelopp.
Räknat på ett reducerat basbelopp minskar skillnaden och kan relativt snart
komma att jämnas ut. Det finns därför anledning för regeringen att som begärts
i motion Fi4 yrkande 14 följa utvecklingen. En sådan uppföljning bör emellertid
inte begränsas till att avse enbart levnadsnivån för de sämst ställda
pensionärerna. Utskottet anser att det finns ett behov av en analys som tar
sikte på levnadsnivån för hela pensionärskollektivet. Därvid bör inte enbart
inkomstförhållandena analyseras utan även ökningen av levnadskostnaderna på
grund av olika extra behov som följer med åldrandet. Finansutskottet bör
föreslå ett tillkännagivande härom till regeringen. Med det anförda tillgodoses
motion Fi4 yrkande 14. Yrkande 12 i motion Fi2 och yrkande 23 i motion Fi5 samt
yrkande 4 i motion Fi6 avstyrks i den mån inte också dessa yrkanden kan anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Vad avser motion Fi4 yrkande 13 anser utskottet att detta är tillgodosett
genom vad som anförts i propositionen (s. 36) om att metoden att pris- och
följsamhetsindexera pensionerna skall ersätta uppräkning med basbeloppet.
Förtidspension och sjukförsäkring
Utredningsarbete
En interdepartemental arbetsgrupp har i juni 1994 avlämnat promemorian Rätten
till förtidspension och sjukpenning (Ds 1994:91). I promemorian föreslås bl.a.
åtgärder inom sjukförsäkringen och förtidspensioneringen för att bryta den
fortgående ökningen av förtidspensionärer. Bland de åtgärder som föreslås kan
nämnas en uppstramning av begreppen sjukdom och arbetsoförmåga och
förtydliganden av vissa bestämmelser om sjukpenning, fördjupad bedömning av
rätten till sjukpenning senast efter fyra veckors sjukdomsfall, bättre
beredningsunderlag för bedömning av rätten till sjukpenning och förtidspension,
att bedömningen av arbetsförmågan sätts i relation till normalt heltidsarbete
och att den s.k. äldreregeln slopas, enligt vilken arbetsmarknadsmässiga skäl
för personer som fyllt 60 år vägs in vid pensionsbedömningen. Beträffande
tilläggspension vid förtidspension föreslås en förändrad beräkning av s.k.
antagandepoäng. Arbetsgruppen räknar med att åtgärderna skall kunna leda till
en besparing på ca 2 miljarder kronor per år för förtidspensioneringen och 1
miljard kronor för sjukförsäkringen.
Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall lämna förslag till en ny ordning för
lagfästa försäkringsersättningar vid sjukdom och arbetsskada som innebär att
försäkringsutgifterna inte ingår i statsbudgeten. Beredningen bör enligt
direktiven (dir. 1993:44 och 119) också överväga om ansvaret för
förtidspensioneringen skall läggas över på arbetsmarknadens parter, antingen
inom ramen för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkring, eller på
annat sätt, eller bibehållas inom den allmänna pensionsförsäkringen enligt
nuvarande regler. Beredningen har
avgivit rapporten Sjukpenning, arbetsskada och förtidspension --
förutsättningar och erfarenheter (SOU 1994:72).
Propositionen
Regeringen aviserar i propositionen att förtidspension skall utges först när
alla möjligheter att återge den försäkrade arbetsförmågan har prövats.
Förtidspensionen skall renodlas i syfte att utgöra ersättning vid nedsatt
arbetsförmåga av medicinska orsaker. En proposition i syfte att bl.a. förbättra
beredningen av beslut om sjukpenning och förtidspension skall föreläggas
riksdagen så att den kan behandlas under våren 1995.
Regeringen avser att ge Sjuk- och arbetsskadeberedningen tilläggsdirektiv med
innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och
sjukersättning. Bl.a. bör övervägas ändrade kvalifikationsvillkor och förändrad
beräkning av s.k. antagen inkomst vid förtidspension.
I samband med beredningen av förslagen från Sjuk- och arbetsskadeberedningen
kommer regeringen att bedöma om och i så fall vilka ytterligare regeländringar
som behövs för att år 1998 minska utgifterna för förtidspensionering med en
nettoeffekt på 3 miljarder kronor.
Motionerna
I motion Fi1 (m) yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att arbetsgruppens
förslag som redovisats i Ds 1994:91 bör träda i kraft den 1 juli 1995. Vidare
begär motionärerna i yrkande 9 ett tillkännagivande om att förtidspensioner i
större utsträckning än vad som i dag är fallet skall följas upp och omprövas
med jämna mellanrum. I yrkande 10 begärs ett tillkännagivande om att sjukbidrag
i stället för förtidspension bör användas för nytillkommande
förtidspensionärer.
Motionärerna i Fi2 (c) föreslår att regeringen skall lägga fram förslag om
dels en sänkning av taket i föräldraförsäkring, sjukförsäkring och
arbetsskadeförsäkring från 7,5 till 5 basbelopp, dels en förlängd
sjuklöneperiod från 14 till 28 dagar, dels en förstärkt arbetslinje som
medverkar till att höja den faktiska pensionsåldern med ett år (yrkande 16). I
anslutning härtill begär motionärerna ett tillkännagivande om behovet av ett
särskilt försäkringssystem för de allra minsta företagen vid en förlängd
sjuklöneperiod (yrkande 17). Vidare föreslår motionärerna ett tillkännagivande
om att Sjuk- och arbetsskadeberedningen i stället för att ges tilläggsdirektiv
om att överväga grunderna för beräkning av förtidspension och sjukersättning
skall få i uppdrag att ta fram förslag till en obligatorisk
arbetslivsförsäkring i vilken de olika statliga försäkringar som ersätter
inkomstbortfall under den yrkesverksamma tiden förts samman (yrkande 10). I
yrkande 9 tar motionärerna även upp frågan om inriktningen på det framtida
barnstödet. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att en parlamentarisk
utredning om förändrad inriktning av familjestödet skall tillsättas. Syftet med
denna skall vara att de olika delarna i nuvarande stöd, föräldrapenning,
barnbidrag och vårdnadsbidrag, läggs samman till ett barnkonto.
I motion Fi4 (v) yrkande 15 begärs ett tillkännagivande om att de besparingar
som med nödvändighet måste göras inom området förtidspensionering enbart skall
ske genom satsningar på rehabilitering, kraftig markering av
arbetsgivaransvaret, kraftiga satsningar på arbetsmiljön och andra förebyggande
åtgärder, där förändringar i arbetsorganisationen och ett ökande inflytande och
deltagande i arbetsprocessen är av särskild betydelse. Motionärerna betonar att
en särskild satsning på kvinnors arbetsmiljö är nödvändig om man vill komma åt
orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
I motion Fi6 (kds) yrkande 5 begärs en höjning av ersättningsnivån från 70
till 80 % vid sjukdomsfall som varat mer än ett år.
Utskottets bedömning
Utskottet vill erinra om att frågor om hur ohälsotalet skall kunna minskas
och arbetslinjen kunna hävdas på ett bättre sätt sedan länge haft hög prioritet
i utskottets arbete. I flera av utskottets betänkanden under föregående
riksmöte behandlades sådana frågor och utskottet höll offentliga utfrågningar i
saken. Utskottet föranstaltade också om en utredning på forskarnivå om varför
antalet förtidspensionärer ökade. Resultatet finns redovisat i betänkande
1993/94:SfU26. Utskottet kommer även i fortsättningen att noga pröva alla
förslag som kan leda till en minskning av utgifterna för sjukförsäkringen och
förtidspensioneringen.
De frågor som tagits upp i yrkandena 16 och 17 i motion Fi2 berör nära Sjuk-
och arbetsskadeberedningens arbete. Eftersom denna beredning är parlamentariskt
sammansatt utgår utskottet från att frågorna kommer att bli föremål för
prövning inom beredningen. Motionsyrkandena påkallar därför inte någon åtgärd
från riksdagens sida.
Beträffande yrkandena 9 och 10 i motion Fi1 vill utskottet hänvisa till att
utskottet senast i betänkande 1993/94:SfU14 erinrat om de möjligheter som
föreligger för försäkringskassorna att ompröva beslut om förtidspension och
betonat vikten av att så sker när förutsättningar föreligger. Utskottet har
samtidigt framhållit att tidsbegränsat sjukbidrag oftare borde beviljas i
stället för förtidspension. Utskottet, som vidhåller sin tidigare inställning,
vill erinra om att frågorna ligger inom ramen för såväl den pågående
beredningen av promemorian Ds 1994:91 som Sjuk- och arbetsskadeberedningens
arbete. Motionsyrkandena påkallar enligt utskottets uppfattning ingen
riksdagens åtgärd.
Vid 1992/93 års riksmöte sänktes kompensationsnivån vid s.k. längre sjukfall
(prop. 1992/93:31, SfU9, rskr. 157). Sjukpenning utgör numera 70 % av den
sjukpenninggrundande inkomsten för tiden efter den 365:e dagen i en sjukperiod.
Den nivån gäller även om en person under de närmast föregående 450 dagarna haft
sjukperioder som sammanlagt uppgår till 365 dagar. 30 dagars uppehåll mellan
sjukperioder bryter denna sammanläggningsregel. Utskottet var redan när
nivåsänkningen företogs kritiskt till förslaget, som grundade sig på den s.k.
krisuppgörelsen, och senast genom initiativ av utskottet (1993/94:SfU12, rskr.
289) har lagändringar företagits i syfte att mildra verkningarna för vissa
kategorier långtidssjuka. Utskottet anser att så snart det ekonomiska läget
medger det bör kompensationsnivån höjas till tidigare 80 %. För närvarande kan
utskottet inte tillstyrka att så sker, och utskottet avstyrker därför bifall
till motion Fi6 yrkande 5.
Vad avser yrkande 15 i motion Fi4 anser utskottet att motionen tar upp flera
viktiga frågor. Utskottet vill erinra om att de synpunkter som framförts i
motionen ligger väl i linje med det förslag till program för förebyggande och
rehabiliterande insatser som lagts fram i motion 1993/94:Sf39 (s) och som
behandlats i betänkande 1993/94:SfU19. Motionen föranledde ett tillkännagivande
till regeringen om ett samlat åtgärdsprogram för rehabilitering och ett
klargörande av arbetsgivarens rehabiliteringsansvar. I samma betänkande
behandlades motioner om kvinnors ohälsa och möjligheter till rehabilitering. Av
en redovisning som utskottet lämnade i betänkandet framgick att kvinnors hälsa
och arbetsmiljö uppmärksammats i många sammanhang. Utskottet, som förutsatte
att försäkringskassorna ser till att kvinnor och män har samma möjligheter till
rehabilitering, ansåg att motionerna inte påkallade något uttalande från
riksdagens sida.
Med hänvisning till det ovan anförda anser utskottet att någon åtgärd med
anledning av yrkande 15 i motion Fi4 inte är påkallad.
Regeringen har som nämnts -- med utgångspunkt i promemorian Ds 1994:91 Rätten
till förtidspension och sjukpenning -- aviserat förslag till riksdagen om
åtgärder i syfte att förbättra beredningen av beslut om sjukpenning och
förtidspension. Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall få tilläggsdirektiv med
innebörd att pröva grunderna för och beräkningen av förtidspension och
sjukersättning.
Utskottet har ingen anledning att ifrågasätta regeringens bedömning att de
senare frågorna bör övervägas ytterligare inom Sjuk- och
arbetsskadeberedningen, och utskottet avstyrker därför bifall till yrkande 8 i
motion Fi1.
Utskottet kan inte heller tillstyrka att tilläggsdirektiven får den
inriktning som föreslagits i motion Fi2, yrkande 10, varför utskottet avstyrker
bifall även till denna motion.
De frågor om familjepolitikens inriktning som tagits upp i motion Fi2 yrkande
9 berör även socialutskottets beredningsområde och utskottet yttrar sig här
bara om föräldraförsäkringen. Frågan om barnkonto för denna försäkrings del har
under några år förekommit i den allmänna debatten. Utskottet kan emellertid
konstatera att de senare årens lagändringar inom föräldraförsäkringens område
har gått i motsatt riktning, mot en hårdare styrning av i vilka situationer som
försäkringen får utnyttjas. Detta har motiverats av såväl besparingsskäl som
jämställdhetsskäl. Utskottet kan av samma skäl inte förorda ett mera fritt
uttag av den samlade summan av föräldrapenningförmånerna. Utskottet avstyrker
sålunda bifall till motion Fi2 yrkande 9 i denna del.
Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.
Bakgrund
För närvarande tas avgift ut av enskilda personer i form av dels en allmän
sjukförsäkringsavgift, dels en allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet. Underlaget för uttag av avgifterna är
inkomster som avses i 11 kap. 2 och 3 §§ lagen om allmän försäkring upp till
sammanlagt 7,5 basbelopp. Den allmänna sjukförsäkringsavgiften utgör 0,95 % av
detta underlag och avgiften för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet utgör 1 % för år 1994 och 2 % fr.o.m. år 1995.
I proposition 1994/95:41 Förändringar i finansieringen av det allmänna
pensionssystemet, m.m. föreslås att en allmän egenavgift i form av
pensionsavgift införs fr.o.m. den 1 januari 1995. Avgiften skall för år 1995
vara 1 % av avgiftsunderlaget. Pensionsavgiften skall tillsammans med den
allmänna sjukförsäkringsavgiften regleras i en ny lag om allmänna egenavgifter.
Socialförsäkringsutskottet har denna dag tillstyrkt propositionen (bet.
1994/95:SfU6).
I proposition 1994/95:99 Förändringar i arbetslöshetsersättningen, som bereds
av arbetsmarknadsutskottet, föreslås att den allmänna avgiften för finansiering
av kontantförmåner vid arbetslöshet avskaffas fr.o.m. år 1995.
Propositionen
I förevarande proposition föreslås att den allmänna egenavgiften i form av
sjukförsäkringsavgift skall utgöra 2,95 % fr.o.m. år 1995. Regeringen föreslår
också att sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare reduceras med 2,20
procentenheter och att arbetsmarknadsavgiften höjs med 2,20 procentenheter.
Enligt regeringen bör vidare den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen
höjas med 1 procentenhet per år under åren 1996--1998, och i propositionen
hemställs om riksdagens godkännande av detta.
I propositionen anförs att det kan vara förenat med problem att genomföra en
avgiftsväxling mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter inom
pensionssystemet i kombination med att den allmänna egenavgiften till
sjukförsäkringen höjs. Det kan enligt regeringen finnas skäl att ytterligare
överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter, och därmed fördelningen
mellan sådana avgifter och arbetsgivaravgifter, när det slutliga resultatet av
Genomförandegruppens arbete föreligger. Därvid kan också, enligt vad som anförs
i propositionen, den närmare utformningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen fastställas.
Motionerna
I motionerna Fi1 (m) yrkandena 4, 6, 11 och 12, Fi2 (c) yrkande 11, Fi5 (mp)
yrkandena 6--8 och Fi6 (kds) yrkande 1, delvis, yrkas avslag på propositionen i
dessa delar. Som skäl för avslagen anförs bl.a. följande.
I motion Fi1 (m) anför motionärerna att saneringen av statsfinanserna, enligt
regeringens förslag, till mer än två tredjedelar skall ske genom höjda skatter
på företagande, sparande, arbete och boende. Detta kan enligt motionärerna inte
undgå att få effekter som strider mot de uttalade syftena att förstärka
tillväxten, öka investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda
sektorn samt hålla inflationen nere. I motionen anges också att motionärerna
motsätter sig regeringens förslag till förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna i motion Fi2 (c) anför att gällande bestämmelser innebär att
såväl den enskilde som företagen bidrar till att finansiera kostnaderna för
ersättningen till de arbetslösa, vilket är ett uttryck för solidaritet mellan
dem som har arbete och dem som inget har. Däremot bör, anför motionärerna,
avgiften tas ut på hela lönesumman. Den avgiftsomläggning som regeringen
föreslår är enligt motionärerna omotiverad eftersom de stora underskotten finns
i Arbetsmarknadsfonden.
I motion Fi5 (mp) anförs att regeringens förslag om bl.a. höjd egenavgift
innebär en ökad beskattning av arbete men inte av miljöpåverkande verksamheter
eller utsläpp. Därmed motverkas en politik för en bättre miljö. Den relativt
höga skatten på arbete motverkar också hög sysselsättningsgrad och
arbetsintensiva verksamheter som återvinning, vård och omsorg. I motionen
anförs vidare (yrkande 9) att systemet med egenavgifter missgynnar
låginkomsttagare eftersom avdragsrätten är till fördel för höginkomsttagarna.
Motionärerna anser att socialförsäkringssystemet skall vara skattefinansierat
på ett solidariskt sätt och begär ett tillkännagivande om detta.
I motion Fi6 (kds) redovisar motionärerna egna förslag till åtgärder på
pensionsområdet. Enligt motionärerna kan åtgärderna, för att uppnå en
budgetförstärkning på ca 3 miljarder kronor, kombineras med en höjning av
egenavgifterna, något som bör kunna genomföras under mandatperioden.
Avgiftsomläggningen och avgiftshöjningen berörs också i motion Fi4 (v)
yrkande 16. Motionärerna anför att deras principiella inställning är att
socialförsäkringarna skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och
att avgifter skall betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Med
egenavgifter för både sjukförsäkring och pensionsförsäkring kan det samlade
uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av lönesumman för dem som har inkomster
under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag skulle slå hårt mot dem som har låga
inkomster och är därför oacceptabelt. Enligt motionärerna måste utformningen av
egenavgifterna omprövas i samband med beslut om det framtida pensionssystemet,
och de begär ett tillkännagivande härom.
I två motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:41, Sf4 av Sigge
Godin (fp) och Sf6 av Karin Falkmer (m), begärs att den nya lagen om allmänna
egenavgifter även skall omfatta avgift för finansiering av kontantförmån vid
arbetslöshet med 2 %.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets mening är riksdagens ställningstagande till förslagen i
proposition 1994/95:99 av avgörande betydelse för ställningstagandet till vissa
av förslagen i förevarande proposition. Slopandet av den allmänna avgiften för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet måste nämligen anses vara en
förutsättning för ett genomförande av höjningen av den allmänna egenavgiften
till sjukförsäkringen resp. omfördelningen av arbetsgivaravgifter från
sjukförsäkringsavgift till arbetsmarknadsavgift.
Under förutsättning att den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet slopas har utskottet inget att erinra mot de
nämnda förslagen i föreliggande proposition. Utskottet tillstyrker således
propositionen i denna del och avstyrker bifall till motionerna Fi1 yrkandena 4
och 11, Fi2 yrkande 11 i denna del, Fi5 yrkandena 7 och 8 och Fi6 yrkande 1 i
denna del. Under denna förutsättning bör också motionerna Sf4 och Sf6 avslås.
Med hänsyn till vad i propositionen anförts om att en förnyad prövning
behöver göras av det samlade uttaget av egenavgifter när ställning skall tas
till genomförandet av pensionsreformen har utskottet heller inget att erinra
mot den avgiftshöjning som föreslås ske under åren 1996--1998. Utskottet
tillstyrker således propositionen även i denna del och avstyrker bifall till
motionerna Fi1 yrkandena 6 och 12, Fi2 yrkande 11 i denna del, Fi5 yrkande 6
och Fi6 yrkande 1 i denna del. Motion Fi4 yrkande 16 får anses tillgodosedd med
det anförda.
Utskottet har denna dag i det tidigare nämnda betänkandet 1994/95:SfU6
tillstyrkt förslag av regeringen som innebär att de allmänna egenavgifterna i
form av pensionsavgift och sjukförsäkringsavgift är avdragsgilla vid
beskattningen. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att enligt vad som
anförs i propositionen den närmare utformningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen kan fastställas när det slutliga resultatet av
Genomförandegruppens arbete föreligger. Med det anförda avstyrker utskottet
bifall till motion Fi5 yrkande 9.
Vinstandelsstiftelser
I propositionen anförs att regeringen avser att efter närmare beredning
återkomma till riksdagen med förslag om slopande av avgiftsfriheten vad gäller
socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser.
För åren 1988--1991 var en arbetsgivare skyldig att erlägga
arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än sjukförsäkringsavgift och
arbetsskadeavgift för de bidrag som arbetsgivaren lämnade till en
vinstandelsstiftelse.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem innebär slopades
avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1 januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse
(prop. 1991/92:60, SkU10). Därvid angavs att avgifter inte heller skulle utgå
när de anställda fick sin andel från stiftelsen. I samband med skattereformen
genomfördes en ändring som innebar att även annan person än arbetsgivaren som
utgav vissa förmåner blev avgiftsskyldig (prop. 1989/90:110, SkU30, prop.
1990/91:54, SkU10). Problem uppstod därför i tillämpningen om vad som skulle
gälla beträffande ersättning som stiftelsen betalade ut.
Genom en lagändring (prop. 1992/93:29, SfU5) slogs fast att avgiftsfriheten
gällde för utbetalning från vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1 januari 1992.
För avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 gällde dock att de bidrag som
arbetsgivaren lämnat skall ha varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade villkor tillkomma en betydande del av de
anställda.
För bidrag från ett fåmansbolag gäller avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari
1993 inte heller ersättning som vinstandelsstiftelsen lämnar till delägare
eller till företagsledare som har ett väsentligt inflytande i företaget.
Avgiftsfriheten gäller inte heller ersättningar som lämnas till närstående till
sådan företagsledare eller delägare. Eftersom avgiftsskyldighet gällde för
bidragen åren 1988--1991 skall avgifter aldrig grundas på ersättning från
stiftelsen som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren
1988--1991.
Ersättningar som är avgiftsgrundande utgör också sjukpenning- och
pensionsgrundande inkomst.
I tre motioner riktas kritik mot det aviserade förslaget om slopande av
avgiftsfrihet vad gäller socialavgifter för vissa vinstandelsstiftelser.
I motion Fi1 (m) anförs att om socialavgifter skall tas ut för vinstandelar
försämras förutsättningarna för att genom frivillig vinstdelning fördela
resultatet av en vinstuppgång utan att lönenivån höjs. I yrkande 13 begärs ett
tillkännagivande om att nuvarande bestämmelser bibehålls. Liknande yrkanden
framställs i motion Fi2 (c) yrkandena 15 och 18. I motionen anförs att den
under vissa villkor givna avgiftsfriheten bör bibehållas med hänsyn till den
positiva effekt detta kan ha för anställdas engagemang och intresse för ett
företags verksamhet. Även i motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) framförs
nu redovisade synpunkter och i yrkande 8 begärs att nuvarande bestämmelser
fortsättningsvis skall gälla.
I motion 1993/94:Sk353 av Lars Hedfors m.fl. (s) begärs i yrkande 11 att
riksdagen beslutar att socialavgifter skall utgå på vinstandelsmedel fr.o.m.
den 1 juli 1994. Motionärerna framhåller att en huvudprincip i ett väl
fungerande skattesystem är att olika inkomster skall beskattas på ett
likvärdigt sätt. Den enda skillnaden bör vara att uttaget av socialavgifter är
lägre på ersättningar som inte är förmånsgrundande. I yrkande 12 begärs ett
beslut att arbetsgivarens bidrag till vinstandelsstiftelser fr.o.m. nyss nämnda
tidpunkt skall vara pensionsgrundande.
Enligt utskottets uppfattning talar starka skäl för att socialavgifter bör
tas ut för vinstandelar. De bidrag en arbetsgivare lämnar till en sådan
stiftelse är avsedda att komma arbetstagarna till godo, dels på grund av
anställningen och dels på grund av det arbete de utfört i företaget. Bidragen
utgör således i praktiken en form av lön. Mot bakgrund härav har utskottet inga
erinringar med anledning av vad som anförts i propositionen om att
avgiftsfriheten beträffande vissa vinstandelsstiftelser bör slopas. Utskottet
föreslår således att finansutskottet bör avstyrka bifall till motionerna Fi1
yrkande 13, Fi2 yrkandena 15 och 18 samt Fi3 yrkande 8. Utskottet anser vidare
att syftet med motion 1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12 får anses tillgodosett
med det anförda.
Birger Andersson (c) begär i motion 1993/94:Sf262 ett tillkännagivande om att
arbetsgivaravgifter inte i något fall skall tas ut på utbetalningar från
vinstandelsstiftelse, som härrör från arbetsgivares avsättningar till sådan
stiftelse under tiden 1988--1992. Motionären pekar på att de arbetsgivare som
under år 1992 och före de lagändringar som föranleddes av proposition
1992/93:29 lät avsätta medel till en vinstandelsstiftelse, har gjort
avsättningen i förvissning om att utbetalningarna från stiftelsen inte skulle
komma att drabbas av sociala avgifter. Till den del avsättningarna inte
uppfyller de nya villkoren medför övergångsbestämmelserna till de nämnda
lagändringarna att socialavgifter kommer att påföras en vinstandelsstiftelse
vid utbetalningen, trots att avsättningen skett enligt bestämmelser som medgav
socialavgiftsfrihet såväl vid avsättningen som vid utbetalningen.
Utskottet tolkar motionen så att motionären anser att de senast vidtagna
lagändringarna om vinstandelsstiftelser i vissa avseenden skulle utgöra en form
av retroaktiv lagstiftning som inte kan accepteras. Utskottet kan inte dela den
uppfattningen. Utskottet vill också erinra om att lagstiftningen har
granskats av Lagrådet. Det undantag som gjorts för åren 1988--1991 avser
avsättningar för vilka avgifter redan bör ha erlagts, och utskottet kan inte
förorda att undantaget utvidgas till att också gälla avsättningar under år
1992. Finansutskottet bör därför avstyrka bifall till motion 1993/94:Sf262.
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Högskoleutbildningen
I propositionen föreslås att ytterligare 4 000 platser skall inrättas inom
högskoleutbildningen under vårterminen 1995. Såvitt avser
socialförsäkringsutskottets beredningsområde anförs att belastningen på
studiemedelsanslaget beräknas öka med 32 miljoner kronor. Några medel föreslås
dock inte anvisade på tilläggsbudget. Utskottet vill erinra om att en reducerad
uppräkning av basbeloppet för år 1995, enligt vad som föreslås i propositionen,
innebär att studiemedel kommer att utges med lägre belopp än vad som annars
skulle ha varit fallet. Någon ytterligare medelsanvisning utöver redan anvisade
drygt 6 miljarder kronor är därför inte påkallad.
Anslag till vuxenstudiestöd m.m.
Eftersom antalet platser inom komvux kan komma att utökas under vårterminen
1995 kan regeringen, enligt vad som anförs i propositionen, behöva utöka
antalet särskilda vuxenstudiestöd för arbetslösa (svuxa). Med anledning härav
föreslås att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget anvisas ett
reservationsanslag på 342 miljoner kronor.
I motionerna Fi1 (m) yrkande 43 och Fi6 (kds) yrkande 1, delvis, begärs
avslag på förslaget till medelsanvisning. I motion Fi1 anförs bl.a. att
motionärerna motsätter sig att en överföring av resurser till kommunernas
vuxenutbildning sker.
Utskottet tillstyrker föreslagen medelsanvisning och avstyrker bifall till de
båda motionerna.
Stockholm den 1 december 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Maj-Inger Klingvall
I beslutet har deltagit: Maj-Inger Klingvall (s), Gullan Lindblad (m),
Börje Nilsson (s), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit
Gennser (m), Rune Backlund (c), Anita Jönsson (s), Gustaf von Essen (m), Sigge
Godin (fp), Lennart Klockare (s), Ulla Hoffmann (v), Sven-Åke Nygårds (s), Ulf
Kristersson (m), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds) och Mona
Berglund Nilsson (s).
Avvikande meningar
Begränsad uppräkning av basbeloppet och förbättrat särskilt bostadstillägg
till pensionärer
1. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson
(alla m) anför att den del i utskottets yttrande som börjar med "Utskottet är"
och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
Konsekvenser som kan uppkomma för privaträttsliga pensionsavtal och andra
avtal med den av regeringen föreslagna metoden att minska den allmänna
försäkringens pensionsutbetalningar m.m. är av den art att förslaget borde ha
blivit föremål för lagrådsgranskning. Någon förklaring till varför så inte har
skett har inte lämnats.
Till detta kommer att den större delen av besparingarna på
pensionsutbetalningar till väsentlig del träffar ATP-systemet. Detta innebär
att besparingarna på statsbudgeten primärt blir relativt begränsade. Om de av
regeringen föreslagna ändringarna skall påverka statsbudgeten fullt ut måste
överföringar ske från AP-fondsystemet. Om detta är syftet måste det också
uttryckligen och detaljerat redovisas i propositionen.
I propositionen påpekas att "kortsiktiga besparingar skall inte ändra
förutsättningarna för den av riksdagen beslutade reformeringen av
ålderspensioneringen". Detta är viktigt. Den samsyn som föreligger efter
Pensionsarbetsgruppens och sedan riksdagens principbeslut, stött av de stora
partierna i riksdagen, får inte urholkas. Skall det statliga pensionssystemet
kunna behålla sin legitimitet måste de grundprinciper som
Pensionsarbetsgruppens förslag bygger på ligga fast. En grundprincip är att
alla inbetalningar till pensionssystemet skall generera pensionsrättigheter. En
förutsättning härför är total åtskillnad mellan statsbudgeten och det egentliga
pensionssystemet. Detta åskådliggörs bl.a. genom det betalningsansvar som
statsbudgeten åläggs för garantipension och barnår m.m
Enligt riktlinjerna för pensionsreformen skall vid övergången till det nya
systemet omfördelningen mellan statsbudgeten och ålderspensionssystemet ske
genom att folkpensionsavgiften överförs till ålderspensionssystemet. Samtidigt
överförs dock större delen av utbetalningarna för ålderspensionärernas
folkpensioner från statsbudgeten till ålderspensionssystemet. Statsbudgeten
skall vidare successivt ta hela ansvaret för förtidspensionerna. Under en
övergångstid skall dock ålderspensionssystemet betala förtidspensioner för de
förtidspensionärer som blir ålderspensionärer senast 2001.
De nu beskrivna växlingarna mellan ålderspensionssystemet (AP-fonderna) och
statsbudgeten är utomordentligt känsliga med hänsyn till trovärdigheten i det
framtida pensionssystemet. I proposition 1993/94:250 fastslogs att "det för
systemets trovärdighet är viktigt att beslut om den exakta infasningen fattas
vid ett tillfälle". Detta innebär att det måste finnas förslag om den exakta
regleringen av hur avgifter och betalningsansvar skall fördelas under hela
infasningen. Regeringen kan inte komma med eventuella förslag om omfördelning
vid andra tillfällen än när den nu berörda regleringen sker mellan statsbudget
och ålderspensionssystem.
Som redovisas i utskottets yttrande har frekventa förändringar i
basbeloppsberäkningarna skett under 1980- och 1990-talet. Detta skapar
betydande problem inom det offentliga pensionssystemet men även för
privaträttsliga avtal m.m. Vid dessa förändringar har dessutom använts olika
varianter av juridisk-tekniska metoder, vilket underminerar tydligheten och
förståeligheten av pensionssystemet. Under utskottsbehandlingen har det
framkommit att den av regeringen föreslagna varianten på ett ännu mer
djupgående sätt bryter mot de grundläggande principerna för
basbeloppsberäkningen. Dessutom föreslår regeringen att man något år senare
skall kunna övergå till en helt ny indexeringsmetod genom tidigareläggning av
införandet av följsamhetsindexering. Detta bryter mot de ställningstaganden och
överväganden som gjordes både i Pensionsarbetsgruppen och genom riksdagens
beslut om en övergång för det nuvarande pensionssystemet till
följsamhetsindexering år 2001.
Genom regeringens förslag uppkommer också divergenser eftersom olika
beräkningsgrunder används när det gäller utgående pensioner resp. intjänande av
pensionsrättigheter. Hur detta påverkar intjänade pensionsrättigheter inom det
reformerade pensionssystemet har inte redovisats. Det hade varit önskvärt att
regeringen i propositionen mera noggrant hade analyserat sina förslag och klart
redovisat de försämringar som kommer att drabba pensionärer och
pensionsrättigheter, framför allt som regeringens förslag förefaller innebära
ett helt nytt basbeloppsbegrepp.
Den svenska ekonomin uppvisar stora obalanser genom statsbudgetens underskott
och en växande statsskuld. De statliga utgifterna måste beskäras. I ett
tillstånd som kan liknas vid ett "force majeur-läge" kan inte ens långsiktiga
pensionsrättigheter helt skyddas. När ingrepp görs i pensionssystemen, måste
dock vissa krav uppställas. Effekterna för de enskilda måste redovisas tydligt
och klart. Så är inte fallet i propositionen. Vidare måste regeringen klart
ange målet med de ändrade indexeringsmetoderna vid uppräkning av pensioner m.m.
Är syftet att stärka den konsoliderade statliga sektorn eller önskar man
tillgodoräkna sig hela utgiftsminskningen i statsbudgeten? Om regeringen önskar
uppnå det senare syftet, måste tillvägagångssättet redovisas för riksdagen. De
synpunkter som riksdagen beslutat om när principbeslutet om ett reformerat
pensionssystem antogs måste därvid följas.
Enligt utskottets mening får förändringar i socialförsäkringssystemen inte
komma i konflikt med grundläggande principer om rättssäkerhet och enskild
äganderätt. Utskottet vill härvid peka på att det råder osäkerhet om hur de
föreslagna förändringarna påverkar från socialförsäkringssystemet fristående
pensionsrättigheter och andra privaträttsliga avtal.
Utskottet anser, inte minst med tanke på alla oklarheter som enligt ovan
råder, att det vore olyckligt om den av regeringen föreslagna metoden för att
minska pensionsutbetalningar m.m. genomförs. Om finansutskottet ändå skulle
tillstyrka förslaget bör, såsom socialförsäkringsutskottet föreslagit, uttag
av allmänna egenavgifter ske på ett inkomstunderlag som beräknats på ett
oreducerat "basbelopp". Utskottet har i yttrandet också föreslagit ett
tillkännagivande till regeringen om analyser inför förslaget om basbelopp för
år 1996.
Den kompensation i form av förbättring av SBTP som föreslagits om
pensionsförmånerna reduceras innebär att vissa pensionärer kompenseras mer än
vad begränsningen av basbeloppet innebär.
Samtidigt kommer merparten av pensionärer att få lägre inkomster och högre
skatter genom försämrad indexering av grundavdraget och skiktgränser.
ATP-pensionärerna drabbas liksom andra av stora kommunalskattehöjningar.
Utskottet anser det då inte försvarbart att höja bostadstilläggen för den grupp
pensionärer som redan nu erhåller betydande bostadstillägg och som över huvud
taget inte berörs av de betydande skattehöjningar som ATP-pensionärerna kommer
att vidkännas. Utskottet vill därvid erinra om att SBTP tillåter en mycket hög
bostadsstandard, upp till en hyra på 64 500 kr per år. Finansutskottet bör
därför med bifall till motion Fi1 yrkande 5 avstyrka propositionens förslag i
denna del. Däremot har utskottet i yttrandet anfört att det finns ett behov av
en analys av hela pensionärskollektivets levnadsnivå.
2. Rune Backlund (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Av den" och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag till begränsning av uppräkning av
basbeloppet har fått en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk
utformning. Utskottet föreslår i stället en enkel och rak utformning av
begränsningen som innebär att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning av
inflationen. Detta innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid ett
inflationsantagande om 3 %. En sådan åtgärd bryter sambandet mellan statens
kostnader och inflationen och ökar trycket på arbetsmarknadens parter och andra
aktörer att hålla tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får
också genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir hög.
Om den föreslagna besparingsmetoden genomförs anser utskottet att en mindre
del av besparingen, 500 miljoner kronor, skall användas till att kompensera
utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga pensioner. Vad avser
pensionerna bör detta stöd utgå både i form av pensionstillskott och särskilt
bostadstillägg till pensionärer som har en svår ekonomisk situation.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion Fi2 yrkandena 12 och 14 och
avstyrker bifall till propositionen i motsvarande delar. Utskottet har däremot
ingen erinran mot att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas på
ett oreducerat basbelopp och att motsvarande belopp skall ligga till grund för
beräkning av taket för de allmänna egenavgifterna. Utskottet föreslår också
tillkännagivanden till regeringen om analyser inför förslaget om basbelopp för
år 1996 och behovet av analys av hela pensionärskollektivets levnadsnivå.
3. Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Av den" och slutar med "utskottet anfört." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att pensionärerna som grupp har haft en relativt gynnsam
utveckling jämfört med t.ex. barnfamiljer den senaste tiden, främst beroende på
att allt fler pensionärer har full ATP. Utskottet anser därför att ytterligare
besparingar, utöver dem som föreslagits i den borgerliga regeringens
saneringsprogram, kan uppnås genom att utgående pensioner följsamhetsindexeras
enligt Pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm på ca 2 % fr.o.m. år
1996. Utskottet tillstyrker bifall till motion Fi6 yrkande 1 i denna del och
avstyrker bifall till propositionens lagförslag om ändring i
basbeloppsberäkningen fr.o.m. år 1995 liksom förslaget om kompensation härför i
form av höjt SBTP.
Utskottet erinrar om att i motion Fi6 har förts fram flera möjligheter till
besparingar inom pensionsområdet. Delpensionen bör avvecklas under
mandatperioden. Vidare bör man under mandatperioden kunna genomföra en höjning
av den genomsnittliga pensionsåldern genom att förebygga att människor
förtidspensioneras. Åtgärderna i detta syfte kan kombineras med en höjning av
de allmänna egenavgifterna. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste
därvid kompenseras för besparingar som genomförs genom minskad uppräkning av
basbeloppet m.m. Denna kompensation bör som begärts i yrkande 4 i motion Fi6
utges genom ökat bostadsstöd och en eventuell höjning av pensionstillskottet
med sammantaget 500 miljoner kronor. Finansutskottet bör tillstyrka
motionsyrkandet och föreslå ett tillkännagivande härom till regeringen.
Förtidspension och sjukförsäkring
4. Gullan Lindblad, Margit Gennser, Gustaf von Essen och Ulf Kristersson
(alla m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet
har" och slutar med "motion Fi1." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de åtgärder för att minska antalet långa sjukfall och
förtidspensioneringar som regeringen har för avsikt att föreslå under
innevarande riksmöte är bra. De övriga förslag till åtgärder i nämnt hänseende
som lagts fram i promemorian Ds 1994:91 bör emellertid genomföras samtidigt, i
stället för att hänskjutas till ytterligare beredning inom Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Finansutskottet bör med bifall till motion Fi1 yrkande
8 föreslå att detta ges regeringen till känna.
5. Rune Backlund (c) anser dels att den del av utskottets yttrande som
börjar med "De frågor" och slutar med "riksdagens sida." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen och
arbetsskadeförsäkringen bör sänkas från 7,5 basbelopp till 5 basbelopp.
Härigenom minskas utgifterna med 1,5 miljarder kronor. Vidare bör
sjuklöneperioden förlängas från 14 dagar till 28 dagar. Budgetförstärkningen av
denna åtgärd uppgår till 1,4 miljarder kronor. En längre sjuklöneperiod bör
ytterligare förstärka intresset av att förbättra arbetsmiljön och minska
sjukfrånvaron. Problem som förlängningen kan medföra för de minsta företagen
kan enligt utskottets uppfattning lösas genom ett särskilt försäkringssystem.
Slutligen bör arbetslinjen förstärkas genom att rehabiliteringsinsatserna ökas
och åtgärder av de slag som föreslagits i promemorian Ds 1994:91 genomförs samt
regler införs om övergång från förtidspension till förtida uttag fr.o.m. 61 års
ålder. Detta bör finansutskottet med tillstyrkan av motion Fi2 yrkandena 16 och
17 föreslå att riksdagen ger regeringen till känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Utskottet kan"
och slutar med "denna motion." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeberedningen bör få tilläggsdirektiv
om att ta fram ett preciserat förslag till en arbetslivsförsäkring som ersätter
de nuvarande olika försäkringarna vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet,
förtidspension, tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. En
sådan försäkring skulle innebära en avsevärd förenkling av nuvarande olika
system. Försäkringen skall ge ett inkomstskydd upp till 5 basbelopp och därmed
en nivå som garanterar alla en grundtrygghet. Finansieringen skall ske till
hälften med arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter och
avgifterna skall förvaltas i ett särskilt fondsystem utanför statsbudgeten. Vad
utskottet anfört bör med bifall till motion Fi2 yrkande 10 ges regeringen till
känna.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "De frågor" och
slutar med "denna del." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att förslaget i motion Fi2 om ett barnkonto inom
familjepolitiken som innefattar föräldraförsäkringsförmånerna bör utredas
närmare av regeringen och tillstyrker bifall till yrkande 9 i denna del.
6. Ulla Hoffmann (v) anför:
Jag anser att det är mycket angeläget att kvinnornas situation på
arbetsmarknaden uppmärksammas bättre i rehabiliteringsarbetet. Det är i dag
kvinnorna som står för den största ökningen av antalet förtidspensioner.
Kvinnorna arbetar ofta med sig själva som arbetsinstrument i vård och
omsorgsyrken. Detta kan leda till utbrändhet med fysiska symptom som följd.
Bl.a. därför är en kraftig satsning på kvinnors arbetsmiljö viktig om man vill
komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner hos kvinnor.
7. Rose-Marie Frebran (kds) anser att den del av utskottets yttrande som
börjar med "Utskottet anser "och slutar med "yrkande 5." bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra
verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte
är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80
%. Detta bör med bifall till motion Fi6 yrkande 5 ges regeringen till känna.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att motionärerna i motion Fi6 har
angivit att en ny beräkningsgrund för ersättning i sjuk- arbetsskade- och
arbetslöshetsförsäkringarna ger en ytterligare besparing inom försäkringarna på
ca 2 miljarder kronor.
8. Sigge Godin (fp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "yrkande 5." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra
verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall inte
är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas till 80
%. Detta bör med bifall till motion Fi6 yrkande 5 ges regeringen till känna.
Utskottet vill i anslutning härtill erinra om att det i motion Fi3 har lagts
fram förslag till olika besparingar varigenom nivåhöjningen skulle kunna
finansieras. Folkpartiet avser att under den allmänna motionstiden återkomma
med närmare förslag om hur finansieringen skall ske.
Omläggning och höjning av allmänna egenavgifter m.m.
9. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c), Gustaf von
Essen (m), Sigge Godin (fp), Ulf Kristersson (m) och Rose-Marie Frebran (kds)
anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "det anförda." bort ha följande lydelse:
Kontantförmåner vid arbetslöshet bör enligt utskottets mening även
fortsättningsvis till en del finansieras genom en egenavgift. Utskottet
motsätter sig därför såväl att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen
höjs som att arbetsgivaravgifterna i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp.
sjukförsäkringsavgift sänks. Utskottet motsätter sig också den av regeringen
föreslagna höjningen av den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen under
åren 1996--1998. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall
till motionerna Fi1 yrkandena 4, 6, 11 och 12, Fi2 yrkande 11 och Fi6 yrkande 1
i denna del samt med anledning av motionerna Sf4 och Sf6 avslå propositionen i
denna del.
10. Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att höjningen av de allmänna egenavgifterna innebär en ökad
beskattning av arbete som motverkar hög sysselsättningsgrad och arbetsintensiva
verksamheter som vård och omsorg. Avgifterna främjar inte heller en bättre
miljö. Avdragsgilla egenavgifter missgynnar dessutom låginkomsttagare. Enligt
utskottets mening skall socialförsäkringssystemet vara skattefinansierat på ett
solidariskt sätt. Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall
till motion Fi5 yrkandena 6--9 dels avslå propositionen i denna del, dels som
sin mening ge regeringen till känna vad som anförts om solidarisk
skattefinansiering.
Vinstandelsstiftelser
11. Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c) Gustaf von
Essen (m), Sigge Godin (fp) och Ulf Kristersson (m) anser att den del av
utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "det
anförda." bort ha följande lydelse:
Ett vinstandelssystem i företagen gör de anställda delaktiga i företagens
resultat och sprider ägandet. Systemet främjar produktivitet och utgör ett
långsiktigt sparande. Vinstandelssystemet kan även ha en positiv effekt med
avseende på de anställdas engagemang och intresse för det egna företagets
verksamhet. Med hänsyn till det anförda anser utskottet således att
finansutskottet bör tillstyrka bifall till motionerna Fi1 yrkande 13, Fi2
yrkandena 15 och 18 och Fi3 yrkande 8 samt avstyrka bifall till motion
1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12.
12. Rune Backlund (c) och Sigge Godin (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar med "Utskottet tolkar" och slutar med "motion
1993/94:Sf262." bort ha följande lydelse:
I proposition 1991/92:60 föreslogs bl.a. slopande av socialavgifter på
vinstandelsmedel. I propositionen angavs bl.a. att eftersom bidrag till en
vinstandelsstiftelse inte bör ingå i beräkningen av underlaget för
arbetsgivaravgifter bör inte heller värdet av vad som tillförs en försäkrad
genom avsättning till en sådan stiftelse vara pensionsgrundande. I
skatteutskottets av riksdagen godkända betänkande (1991/92:SkU10) angavs att
socialavgifter inte bör tas ut vare sig när medlen lämnas till stiftelsen eller
när de anställda eller tidigare anställda erhåller sin andel från stiftelsen.
Detta var således vad som anställda och företagare hade att rätta sig efter
tills riksdagen i december 1992 fattade det ovan angivna beslutet om att för
avgiftsfrihet skulle vissa begränsningar gälla fr.o.m. den 1 januari 1993.
Utskottet finner mot denna bakgrund det rimligt att de undantag som gjorts för
åren 1988--1991 också utvidgas till att gälla avsättningar under år 1992.
Finansutskottet bör således tillstyrka bifall till motion 1993/94:Sf262.
Socialutskottets yttrande
1994/95:SoU2y
Bilaga 8
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett socialutskottet tillfälle att avge yttrande över
proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte
eventuella motioner, såvitt propositionen och motionerna rör utskottets
beredningsområde.
Socialutskottet begränsar yttrandet till avsnitten 7.2.1, 7.2.2 och 7.2.4 i
propositionen samt till motionerna Fi1 yrkande 7, Fi2 yrkandena 9 och 13, Fi3
yrkande 10, Fi4 yrkandena 10 och 12 samt Fi6 yrkande 3, delvis.
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sina förslag till inriktning och
omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar. Regeringen föreslår att
riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och
inkomstförstärkningar som regeringen förordar i avsnitt 5 i propositionen.
Vidare föreslår regeringen (Socialdepartementet), såvitt avser
socialutskottets beredningsområde, att riksdagen
1. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1947:529) om
allmänna barnbidrag,
4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1964:143) om
bidragsförskott,
5. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:1096) om
särskilt bidrag till vissa adoptivbarn.
I propositionen anförs att uppgiften för den ekonomiska politiken nu är att
sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig
tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet.
Inom det socialpolitiska området föreslås besparingsåtgärder inom det
ekonomiska familjestödet. Den besparing på netto 2,3 miljarder kronor som
uppkommer genom slopandet av vårdnadsbidraget och återinförandet av
garantidagarna har behandlats i propositionen (prop. 1994/95:61) om
vårdnadsbidraget, garantidagarna, enskild barnomsorg.
Regeringens förslag i föreliggande proposition innebär vissa begränsningar av
flerbarnstilläggen och begränsningar i bidragsförskottssystemet.
I propositionen aviseras vidare att regeringen avser att påbörja ett
utredningsarbete med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta
stödet till barnfamiljerna med 3 miljarder kronor realt år 1998.
Flerbarnstilläggen
I propositionen föreslås att flerbarnstillägg från den 1 januari 1995 lämnas
med 2 400 kr per år för det tredje barnet, med 7 200 kr per år för det fjärde
barnet och med 9 000 kr per år för det femte och varje ytterligare barn.
Flerbarnstillägget föreslås därmed fastställas i kronor och inte längre som
andel av barnbidraget. Förslaget innebär ändringar i lagen om allmänna
barnbidrag.
Regeringen beräknar budgetförstärkningen till ca 270 miljoner kronor för
innevarande år och till ca 540 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
I motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att riksdagen avslår
regeringens förslag att försämra flerbarnstillägget (yrkande 10).
Motionärerna anser att barnfamljerna belastas alltför hårt av regeringens
förslag. Det är, enligt motionärerna, väl känt att familjer med flera barn har
en svårare situation än många andra. Fördelningspolitiska studier tyder inte på
att barnfamiljerna som grupp klarat sig bättre än andra, snarare tvärtom, och
därför bör regeringens förslag avvisas.
Också i motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkas att riksdagen avslår
förslaget om ändringar i lagen om allmänna barnbidrag (yrkande 13).
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar (yrkande 3,
delvis). Motionärerna avvisar förslaget att minska flerbarnstilläggen, vilket
drabbar familjerna med de lägst disponibla inkomsterna.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för
flerbarnstilläggen (yrkande 10). Motionärerna anser att det behövs en
uppföljning av effekterna av minskade flerbarnstillägg och att det därvid bör
övervägas om bostadstilläggen för barnfamiljer behöver ändras. Enligt
motionärerna vore ytterligare en åtgärd att regeringen uppmanar kommunerna att
ta hänsyn till det försämrade flerbarnstillägget vid konstruktionen av daghems-
och skolbarnsomsorgstaxorna.
Begränsningar i bidragsförskottssystemet
I propositionen föreslås att bidragsförskott och särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn fr.o.m. den 1 januari 1995 lämnas med 14 080 kr per barn och år.
Förslaget innebär att nuvarande nivå bibehålls och fastställs i kronor. Den
koppling till basbeloppet som nu finns upphävs därmed. Förslaget innebär
ändringar i lagen om bidragsförskott och lagen om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn.
Om inte den pågående översynen av bidragsförskottssystemet leder till
förändringar som tillsammans med den nu presenterade besparingen ger en
nettoutgiftsminskning år 1998 på 700 miljoner kronor kommer regeringen enligt
propositionen att uppnå besparingen genom en successiv minskning av bidraget
fram till år 1998.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om bidragsförskottet och
underhållsbidraget (yrkande 7). Motionärerna erinrar om att frågor om
bidragsförskott och underhållsbidrag har varit föremål för utredning vid ett
flertal tillfällen. Enligt motionärerna är det nu hög tid att åstadkomma
förändringar. I regeringspromemorian Ensamförälderstöd (Ds 1992:53) föreslogs
nya regler för beräkningen av det offentliga stödet till ensamstående föräldrar
med barn. Motionärerna framhåller att Moderata samlingspartiet stöder de
förslag som framfördes i departementspromemorian. Partiets utgångspunkter för
förändring är följande: Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet
lever tillsammans med sina föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för
bidragsförskotten skall minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet
av bidragsförskotten för att därigenom bl.a. ha full kontroll över
bidragsgivningen. Försäkringskassorna bör fungera som "statens ombud" vid
domstolar i vårdnadstvister. Den automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag
och bidragsförskott bör upphöra. Motionärerna biträder regeringens förslag till
besparing men anser att de förslag och ståndpunkter som redovisats i motionen
snarast bör förverkligas.
I motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indrivningen av
bidragsförskottsskulder (yrkande 12). Motionärerna anser att de
förändringar som måste göras måste ha som mål att kvinnornas möjlighet till
ekonomiskt oberoende inte rörs. Besparingen måste därför inriktas på
indrivningen av skulder genom en översyn av rutinerna för återbetalning av
underhållsskulder.
Utredning om det ekonomiska familjestödet
Som tidigare nämnts avser regeringen att påbörja ett utredningsarbete med
inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta stödet till
barnfamiljerna med 3 miljarder kronor realt år 1998, utöver de här aviserade
besparingarna. Inriktningen av utredningsarbetet skall, enligt propositionen,
vara att i ett sammanhang pröva det totala ekonomiska stödet till
barnfamiljerna för att därigenom åstadkomma en bättre samordning av de olika
regelsystemen.
I motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) hemställs att riksdagen hos
regeringen begär en parlamentariskt sammansatt utredning om en förändrad
inriktning av familjestödet enligt de riktlinjer som redovisas i motionen
(yrkande 9). Motionärerna anser att familjestödet bör reformeras och
föreslår att föräldraförsäkringen, barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och
vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd -- ett beskattat barnkonto.
Föräldrarnas uttag på barnkontot skall enligt förslaget ske med ett lägsta
belopp varje månad under de sex första åren. Den del av barnkontot som
överstiger lägsta månadsuttag skall disponeras fritt under de sex åren.
Familjestödet blir därmed, enligt motionärerna, mer rättvist och ökar
familjernas valfrihet att efter egna önskemål planera sin situation. Förslaget
innebär lika stöd till varje barn. Detta möjliggör ett förstärkt stöd till
familjer som lever under knappa ekonomiska omständigheter samtidigt med en
utgiftsminskning för staten.
I motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) begärs ett tillkännagivande till
regeringen om riktlinjer för besparingar och budgetförstärkningar (yrkande 3,
delvis). Motionärerna anför
att familjepolitiken kostar sammantaget över 80 miljarder kronor och har låg
fördelningspolitisk träffsäkerhet i en del fall. Besparingen på
flerbarnstillägget liksom borttagandet av vårdnadsbidraget är ett dråpslag mot
de familjer som har de lägsta disponibla inkomsterna och bör därför avvisas.
Motionärerna är däremot positiva till att en samlad översyn av det
familjepolitiska stödet och dess fördelningspolitiska effekter görs. Troligen
kan besparingar genom minskade kommunala kostnader beroende på det redan
finansierade vårdnadsbidraget klara en del av sparbetinget. Målet bör vara en
sammanlagd besparing på 4 miljarder kronor 1998 inklusive besparingar på
bidragsförskottet. Besparingen bör dock föregås av en noggrann genomlysning i
en utredning där en helhetssyn tas. Besparingen bör inte, som i regeringens
förslag, preciseras redan innan utredningen tillsatts.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens uppfattning att statsfinanserna måste saneras och
att besparingar måste göras även inom det familjepolitiska området. Utskottet
har inget att erinra mot förslaget att genomföra den begränsade sänkning av
flerbarnstilläggen som föreslagits, samtidigt som flerbarnstilläggen frikopplas
från barnbidragsnivån. Utskottet anser sålunda att propositionen i denna del
bör tillstyrkas och motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6
(kds) yrkande 3 (delvis) avstyrkas.
Utskottet har inte heller något att erinra mot regeringens förslag i fråga om
bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Även i
denna del bör propositionen sålunda tillstyrkas.
Den pågående översynen av underhållsbidrags- och bidragsförskottssystemen
beräknas bli klar vid årsskiftet. Utskottet anser att förslagen från
utredningen bör avvaktas och motion Fi1 (m) yrkande 7 därför avstyrkas.
I samband med behandlingen av budgetpropositionen för innevarande budgetår
(bet. 1993/94:SoU20, rskr. 248) anförde utskottet att det går att spara 160
miljoner kronor på anslaget för bidragsförskott genom en effektivare
administration. En bättre bevakning av kraven borde enligt utskottet leda till
att betalningsnivån, som sjunkit under några år, åter höjdes, varigenom statens
kostnader skulle minska. Utskottet vidhåller denna uppfattning och delar därmed
inställningen i motion Fi4 (v) yrkande 12 att indrivningen av
bidragsförskottsskulder bör effektiviseras. Motionen bör avstyrkas.
I propositionen redovisas att regeringen har för avsikt att se över
familjepolitiken med inriktning att minska nettoutgifterna för det direkta
stödet till barnfamiljerna. Utskottet anser det angeläget att en ordentlig
analys görs av det ekonomiska familjestödet, så att nödvändiga besparingar får
en så god fördelningspolitisk profil som möjligt. Motionerna Fi2 (c) yrkande 9
och Fi6 (kds) yrkande 3, delvis, bör enligt utskottet avstyrkas. Med anledning
av motion Fi4 (v) yrkande 10 vill utskottet framhålla att utredningen även bör
följa upp effekterna av de föreslagna ändringarna beträffande
flerbarnstilläggen. Motionen bör avstyrkas.
Stockholm den 1 december 1994
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Bo Holmberg (s), Ingrid
Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Jan Andersson (s), Göte Jonsson (m), Hans
Karlsson (s), Roland Larsson (c), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m),
Barbro Westerholm (fp), Stig Sandström (v), Marianne Jönsson (s), Leif Carlson
(m), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kds) och Conny Öhman (s).
Avvikande meningar
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
1. Sten Svensson, Göte Jonsson, Liselotte Wågö och Leif Carlson (alla m)
anser att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet anser
sålunda" och slutar med "yrkande 7 därför avstyrkas." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den borgerliga regeringens familjepolitik skall ses
utifrån en helhet, där vårdnadsbidraget, avdragsrätt för styrkta
barnomsorgskostnader upp till viss nivå, lagligt reglerad etableringsrätt för
alternativa daghem och barnomsorgslagen skall ingå. Barnomsorgslagens
utformning förutsätter ett vårdnadsbidrag för att vidga familjernas valfrihet.
Faller vissa delar bort såsom t.ex. vårdnadsbidraget så påverkas även
barnomsorgslagens krav på kommunerna. Kostnaderna för den kommunala
barnomsorgen ökar i takt med att valfriheten för familjerna minskar. Med den
utbyggda valfrihet och flexibilitet som kännetecknar den borgerliga
familjepolitiken blir de enskilda familjernas situation bättre jämfört med den
nuvarande regeringens familjepolitik även i skeden då besparingar, av
statsfinansiella skäl, måste göras. Utskottet är inte nu berett att tillstyrka
motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi13 (fp) yrkande 10 och Fi6 (kds) yrkande 3
(delvis). Utskottet tillstyrker därmed propositionen i denna del och avstyrker
motionerna.
Utskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i fråga om
bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Utskottet
anser sålunda att propositionen även i denna del bör tillstyrkas.
Utskottet anser att förslagen i Ensamförälderstödsutredningen (1992:53)
snarast bör genomföras. Det finns ingen anledning att avvakta ytterligare
utredningar i frågan. Utgångspunkten för förändring bör vara följande:
Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans med sina
föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för bidragsförskotten skall
minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet av bidragsförskotten för
att därigenom bl.a. ha full kontroll över bidragsgivningen. Försäkringskassorna
bör fungera som "statens ombud" vid domstolar i vårdnadstvister. Den
automatiska kopplingen mellan underhållsbidrag och bidragsförskott bör upphöra.
Med anledning av motion Fi1 (m) yrkande 7 bör enligt utskottet riksdagen ge
regeringen till känna vad nu anförts.
2. Roland Larsson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet delar"
och slutar med "(delvis) avstyrkas. " bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "I propositionen"
och slutar med "därför avstyrkas." bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens förslag till
besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt mot de
familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar i
flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget minskar drastiskt det
ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av vårdnadsbidraget
innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar samtidigt kraftigt
kommunernas kostnader för barnomsorgen. För samhällsekonomin ökar därmed
kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de litet större
familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6
(kds) yrkande 3 (delvis) anser utskottet att förslaget om ändring av
flerbarnstillägget bör avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller
därmed, varför motionen bör avstyrkas.
Utskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det ekonomiska
familjestödet och förutsätter att den av regeringen aviserade utredningen blir
parlamentariskt sammansatt. Enligt utskottets mening bör familjestödet
reformeras. Den modell som presenterats av centern om s.k. barnkonton bör
härvid belysas. Förslaget innebär att föräldraförsäkringen, barnbidraget för
åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till ett familjestöd --
ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på barnkontot skall enligt
förslaget ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex första åren. Den
del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag skall disponeras fritt
under de sex åren. Förslaget innebär lika stöd till varje barn. Detta möjliggör
ett förstärkt stöd till familjer som lever under knappa ekonomiska
omständigheter samtidigt med en utgiftsminskning för staten. Stödet ökar också
familjernas valfrihet och ger dem möjlighet att efter egna önskemål planera sin
situation.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 9 och Fi6
(kds) yrkande 3 (delvis) bör enligt utskottets mening ges regeringen till
känna.
3. Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets bedömning som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7 därför avstyrkas." bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Den fördelningspolitiska
profilen i de av regeringen i denna del föreslagna åtgärderna uppfyller dock
inte kraven på rättvisa. Barnfamiljerna drabbas alltför hårt av regeringens
förslag, särskilt familjer med många barn och ensamstående föräldrar. Med
anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6 yrkande
3 (delvis) bör regeringens förslag till ändring i lagen om allmänna barnbidrag
avstyrkas.
Utskottet avvisar också regeringens förslag om en nominell låsning av
bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn. Förslagen
om ändring i lagen om bidragsförskott och lagen om särskilt bidrag till vissa
adpotivbarn bör därmed avstyrkas. Utskottet förutsätter att den pågående
översynen av underhållsbidrag och bidragsförskott leder till den av regeringen
nu föreslagna besparingen. Motion Fi1 (m) yrkande 7 bör enligt utskottet
avstyrkas.
4. Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som börjar med "Utskottet delar"
och slutar med "(delvis) avstyrkas." bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "I propositionen"
och slutar med "därför avstyrkas." bort utgå,
dels att utskottet bort anföra följande:
Utskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens förslag till
besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt mot de
familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga besparingar i
flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget minskar drastiskt det
ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av vårdnadsbidraget
innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar samtidigt kraftigt
kommunernas kostnader för barnomsorgen. För samhällsekonomin ökar därmed
kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de litet större
familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13, Fi3 (fp) yrkande 10 och Fi6
(kds) yrkande 3 (delvis) anser utskottet att förslaget om ändring i
flerbarnstillägget bör avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller
därmed, varför motionen bör avstyrkas.
Utskottet är positivt till att en samlad översyn görs av det familjepolitiska
stödet och dess fördelningspolitiska effekter. Utskottet anser emellertid att
besparingsmålet bör sättas till 4 miljarder kronor 1998 inklusive besparingarna
i bidragsförskottet. En stor del av besparingen kan sannolikt uppnås genom att
vårdnadsbidraget leder till lägre efterfrågan på kommunalt finansierad
barnomsorg och att kommunerna därigenom kan göra stora besparingar.
Utskottet vill framhålla att utredningen, som bör vara parlamentariskt
sammansatt, bör göra en noggrann genomlysning av familjepolitiken i dess helhet
och förutsättningslöst pröva vilka typer av besparingar som får minst negativa
effekter ur fördelningssynpunkt. Utredningen bör härvid också överväga om en
reformering av hela familjestödet kan ge bättre fördelningspolitiska effekter.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 9 och Fi6
(kds) yrkande 3 (delvis) bör enligt utskottets mening ges regeringen till
känna.
Kulturutskottets yttrande
1994/95:KrU4y
Bilaga 9
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat att bereda kulturutskottet
tillfälle att i de delar som berör kulturutskottets beredningsområde senast den
1 december 1994 avge yttrande över proposition 1994/95:25 Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner.
Kulturutskottet yttrar sig i det följande över propositionen i vad avser
kapitel 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m., 10.1.1
Anslagsfrågor m.m., Akuta insatser mot arbetslöshet under budgetåret
1994/95--kalenderåret 1995, avsnitten Investeringssatsningar (s. 109--110) och
Folkbildningen (s. 114--115) samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 2, 42 och
44, 1994/95:Fi5 yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 och 1994/95:Fi10 yrkande 6.
Utskottet
Investeringssatsningar
I propositionen föreslås att drygt 3 miljarder kronor skall anvisas för en
rad olika insatser mot arbetslöshet. Medlen bör anvisas på tilläggsbudget för
innevarande budgetår över Arbetsmarknadsdepartementets huvudtitel, anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Av nämnda belopp föreslås
-- inom det område som kulturutskottet bereder -- att 75 miljoner kronor skall
avsättas för kulturmiljövård och byggnadsvård, vilket beräknas leda till
investeringar av den dubbla omfattningen. Vidare föreslås att bidrag med högst
30 % för investeringar i lokaler för trossamfund skall få lämnas till en
sammanlagd kostnad av 20 miljoner kronor (prop. s. 110).
I två motioner avstyrks regeringens förslag. I motion Fi1 (m) föreslås att
riksdagen skall avslå regeringens förslag att anvisa drygt 3 miljarder för
arbetsmarknadspolitiska satsningar (yrkande 44). I motion Fi6 (kds) avvisas
propositionens förslag i sin helhet (yrkande 1).
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag då det gäller investeringar i
lokaler för trossamfund.
Kulturutskottet konstaterar att viktiga insatser har kunnat göras på
kulturmiljövårdsområdet tack vare de satsningar som gjorts vid ett flertal
tillfällen av arbetsmarknadsskäl under 1990-talet, senast under våren 1994. En
redogörelse för satsningarna lämnas i utskottets betänkande 1994/95:KrU3.
Trots de insatser som således gjorts finns det inom kulturmiljöområdet
alltjämt ett mycket stort behov av ytterligare satsningar.
Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har i sin anslagsframställning för tiden den 1 juli
1995--den 31 december 1996 angett att det finns beredskap att med kort varsel
påbörja vård- och restaureringsinsatser. I en sammanställning som huvudsakligen
grundar sig på underlag från länsstyrelserna visar RAÄ att prioriterade
insatser kan göras på objekt för sammantaget 500 miljoner kronor.
Kulturutskottet ser positivt på att regeringen föreslår ytterligare resurser
för investeringar på kulturmiljövårdsområdet.
Kulturutskottet vill i detta sammanhang erinra om att föremålsvården vid de
statligt stödda museerna under en längre tid blivit eftersatt. Kulturutskottet
anser därför att det är motiverat att överväga möjligheten att redan nu påbörja
planeringen av en räddningsaktion för museisamlingarna. En sådan planering
skulle avse i första hand åtgärder för registrering, konservering och
magasinsförvaring. Vid planeringen av ett sådant vårdprojekt bör det finnas
möjlighet att utvidga projektet till att även gälla angränsande områden, såsom
t.ex. arkivalier vid de statligt stödda arkiven. Ett vård- och
konserveringsprogram av nu nämnt slag torde på sikt kunna ge god
sysselsättningseffekt på ett flertal orter i landet. Kulturutskottet anser att
det inom ramen för det av regeringen föreslagna beloppet för insatser inom
kulturmiljövårdsområdet bör finnas möjligheter att skapa visst utrymme för att
påbörja planeringen av ett bevarandeprogram.
Med hänvisning till det anförda anser kulturutskottet att riksdagen med
anledning av regeringens förslag bör beräkna 75 miljoner kronor för byggnads-
och annan kulturmiljövård samt för insatser för museernas föremålsvård.
Med anledning av det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi1 yrkande 44
och Fi6 yrkande 1, båda motionerna i motsvarande del.
Folkbildningen
I propositionen framhålls att kunskap blir allt viktigare för såväl
näringslivets som de enskilda individernas utveckling och för möjligheterna
till sysselsättning. Utbildningssatsningar ses som avgörande för möjligheterna
att nå ett mera jämställt arbetsliv. Folkbildningen erbjuder enligt
propositionen den lämpliga studieformen för många, särskilt för dem som har
kort utbildning. Studieförbunden och folkhögskolorna är ett värdefullt
komplement till den allmänna vuxenutbildningen. Regeringen föreslår att 1 200
extra utbildningsplatser anordnas inom folkbildningen under det första halvåret
1995. Kostnaden beräknas till 26,3 miljoner kronor. För att finansiera denna
utbildningssatsning begär regeringen riksdagens bemyndigande att få omfördela
medel från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget
Bidrag till folkbildningen, båda under åttonde huvudtiteln.
I motion Fi1 (m) yrkas avslag på regeringens förslag att inrätta extra
platser inom folkbildningen och att omfördela medel från trainee-utbildningen
till folkbildningen (yrkande 42). Motionärerna anser att trainee-utbildningen
bör vara kvar. De anför att denna utbildning innebär en bra kombination av
praktisk och teoretisk kunskapsförmedling och att den underlättar för ungdomar
att tidigt få anknytning till arbetslivet. I motion Fi6 (kds) yrkande 1
hemställs om avslag på proposition 1994/95:25, varför även detta motionsyrkande
innebär avslag på förslaget om omfördelning av medel från trainee-utbildningen
till en utökad folkbildning.
I motionerna Fi5 (mp) yrkande 35 och Fi10 (c) yrkande 6 hemställs om avslag
på förslaget att ta bort medel från anslaget till trainee-utbildning för att
finansiera en utökad folkbildning. Motionerna innehåller inte några yrkanden om
annan finansiering av den i propositionen föreslagna utökningen av
folkbildningen. I motion Fi10 framförs dock den synpunkten att omfördelning bör
ske från arbetsmarknadsmedel till Utbildningsdepartementets område för att
klara utökade satsningar på utbildning.
Kulturutskottet erinrar om att riksdagen våren 1994 i samband med
behandlingen av kompletteringspropositionen beslöt om en ettårig
försöksverksamhet med s.k. trainee-utbildning, en kombinerad praktisk och
teoretisk utbildning på hög nivå som även betecknades som en eftergymnasial
lärlingsutbildning för arbetslösa. Riksdagen anvisade 22,8 miljoner kronor
under ett nytt anslag benämnt Försöksverksamhet med trainee-utbildning (prop.
1993/94:150 bil. 8 s. 21, yttr. 1993/94:UbU6y, bet. 1993/94:FiU20 s. 102, rskr.
1993/94:456).
Kulturutskottet har från Utbildningsdepartementet inhämtat att av de anvisade
medlen om 22,8 miljoner kronor till trainee-utbildning står 18,2 miljoner
kronor till förfogande för omfördelning till folkbildningsanslaget. Således
understiger detta belopp kostnaderna för de aktuella folkbildningsinsatserna
med 8,1 miljoner kronor. Detta förhållande har genom ett förbiseende inte
uppmärksammats i den nu aktuella propositionen 1994/95:25.
Enligt kulturutskottets mening gör folkbildningen betydelsefulla insatser när
det gäller att höja kunskapsnivån och att erbjuda studieformer som särskilt väl
lämpar sig för dem som har kort utbildning och behöver stärka sin ställning på
arbetsmarknaden. Folkbildningen har också visat att den har förmåga att
genomföra snabba utbildningsinsatser som motiverats av sysselsättningsskäl.
Kulturutskottet tillstyrker regeringens förslag att utöka folkbildningen med
1 200 utbildningsplatser under våren 1995.
Kulturutskottet har inte något att erinra mot att utökningen av
folkbildningen finansieras genom att medel omfördelas till anslaget Bidrag till
folkbildningen från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning, vilket
innebär ett avstyrkande av motionerna Fi1, Fi5, Fi6 och Fi10 i motsvarande
delar. Som utskottet redovisat i det föregående står 18,2 miljoner kronor till
förfogande för en sådan omfördelning. Kulturutskottet föreslår mot denna
bakgrund att finansutskottet hemställer att riksdagen med anledning av
propositionen till Bidrag till folkbildningen på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar 8,1
miljoner kronor.
Budgetpolitiken
Motionärerna bakom motion Fi1 (m) ställer en rad krav av övergripande
karaktär på den framtida budgetpolitiken. I motionen yrkas att statens bidrag
till organisationer av skilda slag bör minskas. Vidare föreslår motionärerna
att staten skall tillföras inkomstförstärkningar genom privatisering av bl.a.
TV 2 (yrkande 2 delvis).
Kulturutskottet konstaterar att det ankommer på finansutskottet att göra en
övergripande bedömning av frågor som rör budgetpolitiken. Utskottet vill dock
beträffande de ovan redovisade båda förslagen framhålla följande.
Förslag som gäller generella besparingar på organisationsbidragen har
avstyrkts flera gånger av utskottet, senast våren 1994. Utskottet finner inte
anledning att nu inta en annan ståndpunkt i denna fråga. Utskottets tidigare
ställningstaganden har i huvudsak motiverats på följande sätt. (Se bet.
1993/94:KrU31 s. 28.)
En mycket stor del av det statliga stödet till föreningslivet, som enligt en
av Statskontoret gjord kartläggning budgetåret 1989/90 uppgick till ca 7,5
miljarder kronor, kan inte betraktas som organisationsstöd i egentlig mening. I
beloppet inkluderades 1 891 miljoner kronor till humanitärt stöd som
kanaliseras via hjälporganisationer och 2 088 miljoner kronor som avsåg
lönebidrag. Därutöver anvisades medel för stöd till organisationer för vitt
skilda ändamål och med vitt skilda syften under ett stort antal anslag.
Medelsanvisningen över statsbudgeten prövas av riksdagen för varje
bidragsområde efter bedömning i de olika utskotten. I kulturutskottet bereds
frågor om storleken på bidragen till ungdomsorganisationerna, idrottsrörelsen,
trossamfunden och andra folkrörelser samt till studieförbunden. Vidare står det
varje ledamot fritt att framställa yrkanden om minskningar av den
medelsanvisning till visst ändamål som föreslagits i budgetpropositionen även
om han eller hon inte väckt motion i frågan.
Då det gäller frågan om privatisering av TV 2 erinrar utskottet om att
Sveriges Television AB (SVT) i dag enligt avtalet mellan staten och bolaget har
tillstånd att sända TV-program i två rikstäckande kanaler. Avtalet gäller för
perioden den 1 januari 1993--den 31 december 1996. I skriften (Ds 1994:76) En
radio och TV i allmänhetens tjänst! framhåller den förra kulturministern,
Birgit Friggebo, att det är viktigt att tänka över vilka förutsättningar som
skall gälla för den radio och TV som finansieras med allmänna medel genom
TV-avgiften samt vilket uppdrag och vilket sändningsutrymme "allmänradion" och
"allmäntelevisionen" skall ha.
Kulturutskottet vill tillägga att den snabba tekniska utvecklingen på
medieområdet med säkerhet kommer att förändra förutsättningarna för den public
service-verksamhet som bedrivs av SVT. Frågor som gäller SVT:s framtida
uppdrag, finansiering, organisation etc. kommer att behandlas av riksdag och
regering i samband med att nuvarande avtalsperiod löper ut och ett nytt avtal
skall träffas. Övervägandena bör inte föregripas.
Stockholm den 30 november 1994
På kulturutskottets vägnar
Åke Gustavsson
I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Elisabeth Fleetwood (m),
Berit Oscarsson (s), Leo Persson (s), Stig Bertilsson (m), Ingegerd Sahlström
(s), Marianne Andersson (c), Björn Kaaling (s), Lennart Fridén (m), Carl-Johan
Wilson (fp), Monica Widnemark (s), Charlotta L Bjälkebring (v), Agneta Ringman
(s), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp), Fanny Rizell (kds) och Annika Nilsson
(s).
Avvikande meningar
1. Investeringssatsningar
Elisabeth Fleetwood, Stig Bertilsson, Lennart Fridén och Jan Backman (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Investeringssatsningar
som börjar med "Kulturutskottet tillstyrker" och slutar med "motsvarande del"
bort ha följande lydelse:
Av skäl som anges i motion Fi1 (m) motsätter sig kulturutskottet den av
regeringen föreslagna arbetsmarknadspolitiska satsningen såvitt avser
kulturutskottets beredningsområde. Utskottet föreslår således att
finansutskottet skall avstyrka regeringens förslag och tillstyrka motionerna
Fi1 yrkande 44 och Fi6 yrkande 1, båda motionerna i motsvarande del.
2. Folkbildning
Elisabeth Fleetwood (m), Stig Bertilsson (m), Marianne Andersson (c), Lennart
Fridén (m), Carl-Johan Wilson (fp), Jan Backman (m), Ewa Larsson (mp) och Fanny
Rizell (kds) anser att den del av utskottets yttrande under rubriken
Folkbildningen som börjar med "Enligt kulturutskottets mening" och slutar med
"anvisar 8,1 miljoner kronor" bort ha följande lydelse:
I enlighet med vad som föreslås i de nu aktuella motionsyrkandena avstyrker
kulturutskottet regeringens förslag om ett bemyndigande att omfördela medel
från anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag
till folkbildningen. Det vore nämligen olyckligt att utöka folkbildningen på
trainee-utbildningens bekostnad. Frågan om trainee-utbildningen, som är en
eftergymnasial lärlingsutbildning, kommer att behandlas närmare av
utbildningsutskottet i yttrandet 1994/95:UbU3y. Kulturutskottet förutsätter att
regeringen tar erforderliga initiativ till en omfördelning av redan anvisade
medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder så att kostnaderna för en sådan
utökning av folkbildningen under våren 1995 som föreslås i proposition
1994/95:25 kan finansieras.
3. Budgetpolitiken
Elisabeth Fleetwood, Stig Bertilsson, Lennart Fridén och Jan Backman (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande under rubriken Budgetpolitiken som
börjar med "Kulturutskottet konstaterar" och slutar med "inte föregripas" bort
ha följande lydelse:
Kulturutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi1 (m) att
regeringen skall ta erforderliga initiativ till budgetförstärkningar som
innebär dels besparingar på organisationsstödet, dels privatisering av en
TV-kanal (yrkande 2). Utskottet föreslår således att finansutskottet skall
tillstyrka motion Fi1 yrkande 2 i motsvarande del.
Finansutskottet har den 17 november 1994 berett utbildningsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:25 Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte motioner, såvitt propositionen och
motionerna rör utbildningsutskottets beredningsområde.
Utbildningsutskottet behandlar i detta yttrande de av regeringens förslag i
avsnitt 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m. som rör
högskoleutbildning, komvux och folkbildning (s. 113--115) samt i anslutning
därtill väckta motioner, nämligen 1994/95:Fi1 (m) yrkande 38 och 42,
1994/95:Fi5 (mp) yrkande 35, 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1 (delvis) samt
1994/95:Fi10 (c) yrkande 6.
Utbildningsinsatser för arbetslösa
Riksdagen beslutade våren 1994 om vissa utbildningssatsningar för arbetslösa
med anledning av regeringens förslag i kompletteringspropositionen (prop.
1993/94:150, bet. FiU20, rskr. 453--458). Satsningarna innebar bl.a. att
ytterligare medel anvisades till ett tredje gymnasieår för elever som har gått
ut gymnasieskolan med endast en tvåårig gymnasieutbildning samt till extra
platser i komvux. Vidare infördes en ny utbildningsform, utbildningscheck, för
att möjliggöra insatser från olika typer av utbildningsanordnare vid sidan av
skolväsendet. Dessutom lanserades en försöksverksamhet med trainee-utbildning
som är en lärlingsutbildning på eftergymnasial nivå och omfattar ett år.
Regeringen lägger nu fram förslag som bl.a. innebär att resurser som redan
anvisats till olika insatser för att motverka arbetslösheten på
utbildningsområdet omfördelas. Avsikten är att därmed skapa ännu fler
utbildningsplatser för arbetslösa.
Komvux
Regeringen redovisar i propositionen att antalet platser i komvux genom
omfördelning av befintliga medel kan utökas med ca 13 000 platser under
vårterminen 1995. Skälet till att en sådan omfördelning kan göras är att det
enligt Skolverkets beräkningar blir platser över inom tredje året i
gymnasieskolan och att utbildningscheckarna inte kommer att utnyttjas fullt ut.
Förslaget bör enligt regeringen täcka föreliggande behov av ytterligare platser
i komvux. I propositionen föreslås dock att regeringen bemyndigas att, vid
behov, utöka antalet platser ytterligare inom komvux för arbetslösa.
Regeringen föreslår därför att riksdagen skall godkänna vad regeringen
förordar om att utöka antalet utbildningsplatser inom komvux för arbetslösa
under budgetåret 1994/95.
I två motioner avvisas regeringens förslag i denna del. I motion 1994/95:Fi1
(m) yrkande 38 motsätter sig motionärerna att resurser avsedda till platser för
det tredje året i gymnasiet och till utbildningscheckar överförs till
kommunerna för deras eget ansvarsområde, i detta fall vuxenutbildningen.
Motionärerna framhåller bl.a. att insatser från olika utbildningsanordnare vid
sidan av skolväsendet bidrar till att öka mångfalden och kvaliteten i
utbildningsutbudet. I motion 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1, i denna del,
efterlyser motionärerna en långsiktig planering vad gäller behovet av antalet
platser i komvux. För att kommunerna skall klara av stora
dimensioneringsökningar krävs att de får besked om hur stor del av ökningen som
är permanent. Många kommuner klarar inte av en expansion i befintliga lokaler
med befintlig personal, hävdas det i motionen.
Utskottet vill med anledning av motionerna anföra följande.
Varje kommun har enligt 11 kap. 8 § skollagen (1985:1100) ett ansvar för att
tillgodose behoven av utbildning i komvux. Riksdagen beslutade våren 1994, som
redan framgått, om tillkommande resurser bl.a. för att bereda vuxna arbetslösa
utbildningsplatser i komvux. För att uppnå flexibilitet skall Skolverket kunna
göra omfördelningar mellan utbildningsplatserna i gymnasieskolan och inom
komvux, men även mellan dessa utbildningar och utbildningar som finansieras
genom utbildningscheckar (prop. 1993/94:150, bil. 8, s. 6). Av regleringsbrevet
för innevarande budgetår framgår att inriktningen för Skolverkets
platsfördelning är 26 100 extra platser i gymnasieskolan, 20 000 extra platser
i komvux och
8 000 nya platser med utbildningscheck.
Utskottet har erfarit att enligt Skolverkets beräkningar kommer samtliga 20
000 beräknade extra platser i komvux att tas i anspråk. Däremot kommer inte
samtliga platser inom de andra två här aktuella utbildningsformerna att kunna
påbörjas. Skolverket uppskattar att 3 500 platser för tredje året i
gymnasieskolan och 4 300 platser finansierade med utbildningscheckar inte
kommer att kunna utnyttjas. Enligt verkets uppfattning kan de outnyttjade
resurserna finansiera
15 500 platser i komvux.
Vidare har utskottet erfarit att Skolverket avser att inom ramen för sin
uppföljning och utvärdering samla in underlag för att kunna bedöma tillgång och
efterfrågan på sådana komvuxplatser som inte finansieras med särskilt anvisade
medel. Verket räknar med att under våren 1995 kunna lämna en redovisning av den
undersökningen.
Enligt utskottets mening är det viktigt att anvisade medel för
utbildningsplatser används på ett så effektivt sätt som möjligt för att söka
motverka arbetslösheten. Eftersom anvisade medel avsedda för tredje
gymnasieåret inte förbrukats helt och utbildningscheckarna inte kommit till
användning i den utsträckning som beräknats, anser utskottet att regeringens
förslag att utöka antalet platser i komvux genom omfördelning av befintliga
resurser är väl motiverat. I den mån det uppstår behov av ytterligare platser i
komvux bör regeringen, enligt utskottets mening, ges bemyndigande att utöka
antalet.
Utbildningsutskottet anser därför att finansutskottet bör föreslå att
riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 38 och 1994/95:Fi6
yrkande 1 i denna del, godkänner vad regeringen förordat.
Folkbildningen
Regeringen framhåller i propositionen att folkbildningen är en lämplig
studieform för många människor. Studieförbund och folkhögskolor utgör därför
ett värdefullt komplement till den allmänna vuxenutbildningen. Regeringen
föreslår nu att Folkbildningsrådet tillförs ytterligare 26 300 000 kr
motsvarande ca 1 200 utbildningsplatser inom folkbildningen för arbetslösa
under vårterminen 1995.
I propositionen begärs att regeringen bemyndigas att omfördela medel från
anslaget Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till
folkbildning, båda anslagen under åttonde huvudtiteln.
I fyra motioner avstyrks regeringens förslag i denna del. Enligt motion
1994/95:Fi1 (m) yrkande 42 är regeringens förslag att omfördela medel till
folkhögskolor och folkbildning på bekostnad av trainee-utbildningen olyckligt.
Denna senare utbildningsform är enligt motionärerna ett bra sätt att kombinera
praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället
ges ökad omfattning hävdas det i motionen. I motion 1994/95:Fi10 (c) yrkande 6
framhålls att trainee-utbildningen kan ge den enskilde möjlighet att på eget
initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och motionärerna motsätter sig
därför att verksamheten läggs ned. Motionärerna bakom motion 1994/95:Fi5 (mp)
yrkande 35 är också negativa till regeringens förslag och framhåller att
trainee-utbildningen är bra. Även i motion 1994/95:Fi6 (kds) yrkande 1 i denna
del avvisas regeringens förslag.
Utskottet erinrar om att den förra regeringen våren 1994 i
kompletteringspropositionen presenterade en ny utbildningsform, kallad
trainee-utbildning. Därmed menas en ettårig lärlingsutbildning för arbetslösa
som genomgått gymnasieskola. Syftet är att kombinera arbetsplatspraktik och
kvalificerad teoretisk utbildning som anordnas av universitet, högskola, komvux
eller andra utbildningsanordnare. Utbildningsutskottet framhöll i sitt yttrande
till finansutskottet under föregående riksmöte att utbildningsformen kunde ses
som en utveckling av kombinationer mellan teori och praktik på hög nivå av
intresse bortom de arbetsmarknadspolitiska motiven (yttr. 1993/94:UbU6y).
Riksdagen antog regeringens förslag (prop. 1993/94:150 bil. 8, FiU20, rskr.
453--458).
Regeringen föreslår, som redan framgått, att 26 300 000 kr skall tillföras
anslaget Bidrag till folkbildningen. Ubildningsutskottet vill fästa
finansutskottets uppmärksamhet på att anslaget Försöksverksamhet med
trainee-utbildning för budgetåret 1994/95 är lägre än detta belopp. Enligt
regleringsbrevet anvisades för innevarande budgetår 22 800 000 kr till
försöksverksamhet med trainee-utbildning motsvarande
1 000 utbildningsplatser. Av propositionen framgår emellertid att samtliga
föreslagna åtgärder som medför kostnadsökningar är fullt ut finansierade (s.
117). Enligt inhämtad uppgift från Utbildningsdepartementet menar regeringen
att 18 240 000 kr bör omfördelas från anslaget Försöksverksamhet med
trainee-utbildning och överföras till folkbildningsanslaget. Resterande belopp,
8 100 000 kr, bör tillföras anslaget som nya medel. Den föreslagna
omfördelningen skulle enligt Utbildningsdepartementets beräkningar innebära att
medel motsvarande ca 200 platser (ca 4,5 miljoner kronor) kan behållas på
anslaget för trainee-utbildning.
Utbildningsutskottet anser att verksamheten inom studieförbund och
folkhögskolor fyller en viktig funktion vad gäller utbildningsinsatser för
arbetslösa. Verksamheten är väl etablerad och lätt tillgänglig för en stor
målgrupp. Utskottet delar regeringens bedömning att i den rådande
arbetslöshetssituationen måste anvisade medel för utbildning användas så
rationellt som möjligt. Därför har utskottet inget att erinra mot den av
regeringen föreslagna omfördelningen av medel för utbildningsplatser. Mot
bakgrund av vad som anförs i motionerna vill utskottet stryka under att den
föreslagna åtgärden inte skall innebära att försöksverksamheten med
trainee-utbildning avvecklas. Utskottet anser att det är angeläget att den
planerade verksamheten med högre lärlingsutbildning kommer till stånd.
Finansutskottet bör sålunda föreslå att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5 yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna
del och 1994/95:Fi10 yrkande 6 skall bemyndiga regeringen att omfördela medel
mellan de nu berörda anslagen på det sätt som framgår av vad utskottet anfört.
Högskoleutbildningen
Regeringen framlägger i propositionen förslag om medel för att bereda
ytterligare 4 000 studenter plats vid universitet och högskolor under
vårterminen 1995. Ytterligare 50 000 000 kr föreslås bli anvisade under
anslaget Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. för
detta. Utökningen bör huvudsakligen ske inom humanistiska,
samhällsvetenskapliga och juridiska utbildningar till vilka det i dag finns ett
stort antal sökande som inte kan beredas plats. Regeringen räknar med att
belastningen på studiemedelsanslaget därmed kommer att öka med 32 000 000 kr.
Kristdemokraterna avstyrker i motion 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del
regeringens förslag om utökat antal högskoleplatser. Motionärerna framhåller
att det saknas en långsiktig planering. De vänder sig också mot att regeringen,
trots en begynnande ingenjörs- och teknikerbrist, förordar en ökning av antalet
utbildningsplatser inom andra områden än de tekniska.
Utbildningsutskottet anser i likhet med regeringen att det är motiverat att
bereda fler sökande till högskola tillgång till utbildningsplats redan
vårterminen 1995. Antalet högskoleplatser bör därför utökas inom de
utbildningar som är eftersökta och där det finns ledig kapacitet att ta emot
studenterna. Utskottet noterar att regeringens avsikt är att de studenter som
påbörjar dessa utbildningar skall kunna beredas plats även höstterminen 1995.
Detta är enligt utskottets mening bra, eftersom hänsyn bör tas till
högskolornas -- och studenternas -- behov av att kunna planera sin verksamhet
på längre sikt än en termin i taget. Utskottet vill även stryka under vikten av
att kvaliteten i utbildningen inte åsidosätts, när fler utbildningsplatser
erbjuds och tas i anspråk.
Utskottet noterar i sammanhanget att regeringen inte begärt att
förslagsanslaget Studiemedel m.m. skall räknas upp med 32 000 000 kr.
Finansutskottet bör sålunda föreslå att riksdagen med bifall till regeringens
förslag och med avslag på motion 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del till Vissa
särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m. på tilläggsbudget för
budgetåret 1994/95 skall anvisa ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.
Stockholm den 1 december 1994
På utbildningsutskottets vägnar
Berit Löfstedt
I beslutet har deltagit:
Berit Löfstedt (s),
Beatrice Ask (m),
Bengt Silfverstrand (s),
Eva Johansson (s),
Jan Björkman (s),
Rune Rydén (m),
Ingegerd Wärnersson (s),
Andreas Carlgren (c),
Agneta Lundberg (s),
Ulf Melin (m),
Margitta Edgren (fp),
Torgny Danielsson (s),
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v),
Tomas Eneroth (s),
Hans Hjortzberg-Nordlund (m),
Gunnar Goude (mp) och Inger Davidson (kds).
Avvikande meningar
1. Komvux
Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Komvux som börjar med
"Enligt utskottets" och slutar med "regeringen förordat" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är såväl det tredje gymnasieåret som systemet med
utbildningscheckar värdefullt. Olika utbildningsanordnare bidrar till att öka
mångfalden och kvaliteten i utbildningsutbudet. Fördelningen av
utbildningsplatser måste grundas på en långsiktig planering, och en
omfördelning av medel till andra platser får inte baseras enbart på det faktum
att alla resurser inom en viss utbildningsform inte förbrukats. Utskottet
ställer sig dessutom tvekande till behovet att öka antalet platser i komvux i
den utsträckning som regeringen föreslår. Utskottet delar också motionärernas
farhågor för att kommunerna kan få svårt att klara en sådan expansion. Innan
Skolverket har redovisat hur kommunernas ordinarie kommunala vuxenutbildning
utvecklas är utskottet inte berett att tillstyrka den föreslagna utökningen.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag att genom
omfördelning av befintliga medel utöka antalet platser i komvux.
Utbildningsutskottet anser att finansutskottet bör föreslå att riksdagen med
bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 38 och 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna
del och med avslag på propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utbildningsutskottet här anfört.
2. Folkbildningen
Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Andreas Carlgren (c), Ulf Melin (m), Hans
Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp) och Inger Davidson (kds) anser att
den del av utskottets yttrande under avsnittet Folkbildningen som börjar med
"Utbildningsutskottet anser" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande
lydelse:
Utbildningsutskottet anser att verksamheten inom folkbildningen är lovvärd.
Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till regeringens uppfattning att
medel skall omfördelas till anslaget Bidrag till folkbildningen på
trainee-utbildningens bekostnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
trainee-utbildningen är angelägen; den ger individen möjlighet att på eget
initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och kombinerar på ett bra sätt
praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället
marknadsföras ordentligt så att utbildningen får en möjlighet att komma i gång
och utvecklas.
Utbildningsutskottet menar därför att finansutskottet bör föreslå att
riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 42, 1994/95:Fi5
yrkande 35, 1994/95:Fi6 yrkande 1 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkande 6 skall
avslå regeringens begäran om bemyndigande att omfördela medel från anslaget
Försöksverksamhet med trainee-utbildning till anslaget Bidrag till
folkbildningen.
Särskilt yttrande
Komvux
Margitta Edgren (fp) anför:
Jag står bakom utbildningsutskottets tillstyrkan av regeringens förslag om
omfördelning av medel till komvux från bl.a. medlen till utbildningscheckar,
eftersom avsikten med omfördelningen är att kortsiktigt kunna använda
befintliga ekonomiska resurser för att bereda arbetslösa möjlighet till
utbildning. Enligt Skolverket finns inom komvux möjlighet att öka volymen under
våren 1995.
Enligt min mening betyder detta inte att utbildningscheckarna skall avvecklas
eftersom behovet av språkutbildningar och datautbildningar är fortsatt stort.
Flera utbildningsanordnare ger flexibilitet för den enskilde. Omfördelningen
innebär inte heller att kommunernas ansvar för vuxenutbildningen minskar.
Trafikutskottets yttrande
1994/95:TU2y
Bilaga 11
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet beslöt den 17 november 1994 att bereda trafikutskottet
tillfälle att senast den 1 december 1994 avge yttrande över proposition
1994/95:25 jämte de motioner som kan komma att väckas med anledning av denna,
såvitt propositionen och motionerna rör trafikutskottets beredningsområde.
Regeringens förslag
I proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. föreslår
regeringen under avsnittet 10.1.1 Anslagsfrågor m.m. att riksdagen till
Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr
(yrkande 14).
Motioner som har väckts med anledning av propositionen inom
trafikutskottets beredningsområde
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
45. att riksdagen avvisar regeringens förslag om att anvisa ett
reservationsanslag om 2 000 000 000 kr till sysselsättningsskapande
åtgärder, m.m. inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
49. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om formerna för utnyttjande av anvisade medel för regionalpolitiska
insatser.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
14. att riksdagen avslår regeringens förslag till ökade insatser för
underhållsåtgärder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förlängning av genomförandetiden för investeringsprogrammet för
vägar och järnvägar.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
33. att riksdagen beslutar att det av regeringen föreslagna anslaget till
Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
under sjätte huvudtiteln endast skall få användas till underhåll och
reinvesteringar, dock ej till investeringar.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen beträffande sysselsättningsinsatser på
kommunikationsområdet begär att medlen anslås till länsvägnätet.
Trafikutskottets ställningstagande
1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
I propositionen redovisas regeringens syn på den ekonomiska politikens
inriktning under de närmaste åren. På kommunikationsområdet bedömer regeringen
att det är möjligt att skapa ytterligare arbetstillfällen. Mot denna bakgrund
föreslås att 2 miljarder kronor anvisas redan innevarande budgetår på ett
särskilt anslag för sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Medlen bör enligt propositionen
användas till ökade underhålls- och reinvesteringsåtgärder på vägar och
järnvägar. Detta innefattar bl.a. åtgärder för att förbättra miljön, t.ex.
åtgärder mot trafikbuller. Medlen bör även kunna användas till
tidigareläggningar av investeringar inom andra delar av kommunikationssektorn.
Sammantaget beräknas åtgärderna kunna skapa 5 000 arbetstillfällen. Det bör
enligt propositionen ankomma på regeringen att besluta om den närmare
medelsfördelningen.
Två motionsyrkanden har väckts som avvisar regeringens anslagsförslag.
Enligt motion Fi1 (m) yrkande 45 har under den borgerliga regeringsperioden
satsats avsevärda belopp för att höja infrastrukturens standard. Genom den
pågående bolagiseringen av Vägverkets enhet för underhåll kan vidare en
effektivare medelsanvändning uppnås vilket frigör resurser för vägunderhåll.
Det är därför enligt motionärerna inte angeläget att ytterligare medel anvisas.
I motion Fi3 (fp) yrkande 14 erinras om att riksdagen så sent som i juni
detta år avvisade förslag av liknande innebörd. Sedan dess har
konjunkturuppgången förstärkts. Förslaget kan därför enligt motionen inte
motiveras av konjunkturskäl utan bör avvisas.
Regeringens förslag har vidare föranlett tre motionsyrkanden som behandlar
den närmare medelsanvändningen.
I motion Fi2 (c) yrkande 49 framhålls att medlen främst bör gå till
bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta delarna av länsvägnätet.
Liknande synpunkter framförs i motion Fi10 (c) yrkande 7. Motionärerna
anser att insatserna på vägområdet i hög grad bör inriktas mot bärighetshöjande
åtgärder på de mest eftersatta delarna av vägnätet. Detta ger det bästa
ekonomiska utfallet samtidigt som väsentligt fler arbetstillfällen över hela
landet kan skapas.
I motion Fi5 (mp) yrkande 33 framhålls att anslaget inte bör gå till
investeringar utan endast bör användas för underhåll och reinvesteringar.
Därmed kan enligt motionärerna tidigareläggningar av investeringar i
samhällsekonomiskt omotiverade vägprojekt förhindras.
Trafikutskottet anser att insatser på kommunikationsområdet verksamt kan
bidra till att åstadkomma ekonomisk tillväxt, ökad sysselsättning och
förbättrad miljö. Genom en välplanerad och välskött infrastruktur kan också
såväl trafiksäkerheten som den regionala utvecklingen förbättras. Med denna
utgångspunkt delar trafikutskottet regeringens uppfattning att ytterligare
insatser nu bör göras inom kommunikationsområdet för att skapa fler
arbetstillfällen.
Trafikutskottet konstaterar att regeringens riktlinjer för
medelsanvändningen i propositionen är allmänna. För riksdagens budgetbehandling
är det väsentligt att regeringens förslag väl beskriver avsedd
medelsanvändning. För att närmare kunna bedöma förslaget har utskottet från
Kommunikationsdepartementet inhämtat vilka riktlinjer som avses gälla för
medelsförbrukningen. Enligt redovisningen planeras medlen fördelas på följande
fem anslagsposter:
1. Vägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 900 mkr
2. Bidrag till kommunerna för trafiksäkerhetsåtgärder 75 mkr
3. Järnvägar; underhålls- och reinvesteringsåtgärder 675 mkr
4. Bidrag till trafikhuvudmännen för generella åtgärder
för att effektivisera tågtrafiken 300 mkr
5. Investeringar inom luftfartssektorn 50 mkr
Summa 2 000 mkr
Av medlen under anslagsposten 1 avses 125 miljoner kronor avsättas för
Vallsundsbron. Resterande medel skall disponeras av Vägverket för
sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med den nationella
väghållningsplanen.
Medlen under anslagsposten 2 skall enligt riktlinjerna användas för
tidigareläggning av sådana kommunala trafiksäkerhetsåtgärder som är i
överensstämmelse med trafiksäkerhetsprogrammet.
Medlen under anslagsposten 3 är avsedda att inriktas mot åtgärder på
hela det statliga järnvägsnätet. Utgångspunkten för insatserna skall vara
Banverkets drift- och underhållsplan samt gällande investeringsplan för stom-
och länsjärnvägarna.
Medlen under anslagsposten 4 skall enligt riktlinjerna användas för
generella sysselsättningsskapande åtgärder i syfte att åstadkomma en
sammanhållen, effektiv och konkurrenskraftig tågtrafik som trafikhuvudmännen
helt eller delvis finansierar. Det kan t.ex. gälla anskaffning och ombyggnad av
rullande materiel.
Investeringarna inom luftfartsområdet, anslagsposten 5, avser bl.a.
tidigareläggning av ombyggnads- och underhållsåtgärder i bansystem,
markanläggningar såsom terminaler och hangarer, miljöåtgärder och
säkerhetsåtgärder.
Trafikutskottet har inget att erinra mot de riktlinjer för medelsfördelningen
som beskrivits ovan. Utskottet har vid ett flertal tillfällen på senare år
betonat betydelsen av ökade insatser för drift och underhåll av trafikens
infrastruktur. Genom regeringens förslag om ökade underhållsinsatser förbättras
möjligheterna att bibehålla det samlade väg- och järnvägskapitalet.
Kommunikationsdepartementets förslag till medelsinriktning motverkar också
särskilt de problem med bristande bärighet och framkomlighet på länsvägarna som
påtalas i motionerna Fi2 (c) och Fi10 (c).
Trafikutskottet tillstyrker därför för sin del att riksdagen anvisar
2 miljarder kronor för sysselsättningsskapande åtgärder inom
Kommunikationsdepartementets område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95.
Utskottet anser att medlen i huvudsak bör användas på det sätt som beskrivits
ovan. Regeringen bör kunna göra vissa omfördelningar. Trafikutskottet
förutsätter att regeringen snarast redovisar för riksdagen hur medlen använts
och vilka sysselsättningseffekter de gett upphov till.
Av det anförda följer att trafikutskottet anser att riksdagen bör avslå
motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi3 (fp) yrkande
14, Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c) yrkande 7. Trafikutskottet konstaterar
dock att syftet med motionerna Fi2 (c) yrkande 49 i denna del och Fi10 (c)
yrkande 7 torde komma att tillgodoses i hög grad.
2. Senareläggning av investeringsprogram
Riksdagen beslutade i juni 1993 om en långsiktig inriktning av
investeringarna i trafikens infrastruktur (prop. 1992/93:176, bet. TU35, rskr.
446). Beslutet innebar att väg- och järnvägsinvesteringar för totalt
88 miljarder kronor skall genomföras under en tioårsperiod. Investeringar
skall göras i stomjärnvägar för 32 miljarder kronor, i riksvägar för
40 miljarder kronor, i länstrafikanläggningar för 9 miljarder kronor och i
bärighetshöjande åtgärder för 7 miljarder kronor. Härtill kommer 10 miljarder
kronor för redan beslutade, men då ännu ej finansierade investeringar.
För att uppnå utgiftsbesparingar föreslås i motion Fi3 (fp) att gällande
investeringsprogram för trafikens infrastruktur sträcks ut något i tiden.
Enligt motionen kan en sådan senareläggning möjliggöra besparingar på ca
0,3 miljarder kronor för budgetåret 1995/96 och drygt 1 miljard kronor fram
till år 1998. Den föreslagna senareläggningen föreslås i första hand gälla
genomförandet av vissa väginvesteringar.
Trafikutskottet kan konstatera att enligt den beslutsordning som gäller för
investeringar i vägar och järnvägar och som lagts fast i stor politisk enighet
fastställs årligen ramanslag samt treåriga kostnadsramar. Riksdagen beslutade
sålunda i våras om storleken på ramanslagen för innevarande budgetår för såväl
nyinvesteringar i stomjärnvägar, byggande av vägar som för byggande av
länstrafikanläggningar. Enligt den handläggningsordning som lagts fast för
medelstilldelningen kommer vidare riksdagen med anledning av regeringens
förslag i 1995 års budgetproposition att ta ställning till anslagstilldelningen
för nästa budgetår.
Trafikutskottet är inte berett att föregripa den kommande
budgetbehandlingen och nu ange nya riktlinjer för investeringsprogrammet och
anslagstilldelningen för nästa budgetår. Härav följer att finansutskottet bör
avstyrka motion Fi3 (fp) yrkande 15.
Stockholm den 1 december 1994
På trafikutskottets vägnar
Monica Öhman
I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Wiggo Komstedt (m), Håkan
Strömberg (s), Bo Nilsson (s), Jarl Lander (s), Jan Sandberg (m), Ulrica
Messing (s), Karin Starrin (c), Krister Örnfjäder (s), Kenth Skårvik (fp), Hans
Stenberg (s), Karl-Erik Persson (v), Monica Green (s), Birgitta Wistrand (m),
Elisa Abascal Reyes (mp), Lena Sandlin (s) och Ulla Löfgren (m).
Avvikande meningar
1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Wiggo Komstedt (m), Jan Sandberg (m), Kenth Skårvik (fp), Birgitta Wistrand
(m) och Ulla Löfgren (m) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som
börjar med "Trafikutskottet anser" och slutar med "hög grad" bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet kan konstatera att regeringens förslag är mycket kortfattat
och omöjliggör en rimlig budgetbehandling från riksdagens sida. De
preciseringar som skett under utskottsbehandlingen om medelsanvändningen väcker
vidare en rad nya frågor. Införandet av helt nya statliga bidragssystem till
tågmateriel och för kommunala trafikåtgärder strider mot tidigare
trafikpolitiska och finanspolitiska principer och borde föregåtts av en
grundlig prövning där även konsekvensanalyser utförts.
Trafikutskottet vill i sammanhanget vidare påminna om att under den
borgliga regeringsperioden har avsevärda resurser satsats för att höja
standarden på Sveriges vägnät, bygga ut järnvägar och åtgärda tidigare års
försummelser inom den fysiska infrastrukturen. Till detta kommer att
konjunkturuppgången sedan dess förstärkts. Det är därför inte angeläget att nu
anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar.
Av det anförda följer att trafikutskottet för sin del anser att riksdagen
bör avslå regeringens förslag medan motionerna Fi1 (m) yrkande 45 och Fi3 (fp)
yrkande 14 bör bifallas. Utskottets ställningstagande innebär vidare att
motionerna Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c)
yrkande 7 bör avslås.
2. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Karin Starrin (c) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet
1. Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som börjar med
"Trafikutskottet har" och slutar med "hög grad" bort ha följande lydelse:
Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör
anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartmentets
område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95. Trafikutskottet förutsätter
dock att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de eftersatta
delarna av länsvägnätet. Detta ger det bästa ekonomiska utfallet samtidigt som
väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet kan skapas.
Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att motionerna Fi2 (c)
yrkande 49 i denna del och Fi10 (c) yrkande 7 bör bifallas, bör riksdagen ge
regeringen till känna. Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkande 14 och
Fi5 (mp) yrkande 33 avstyrks.
3. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt
Elisa Abascal Reyes (mp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i
avsnittet 1. Anslag till Underhållsåtgärder för sysselsättning och tillväxt som
börjar med "Trafikutskottet har" och slutar med "hög grad" bort ha följande
lydelse:
Trafikutskottet anser att den föreslagna medelsfördelningen inte är ägnad
att främja en lämplig utveckling på det trafikpolitiska området. Enligt
trafikutskottets mening måste insatserna på kommunikationsområdet förändras så
att ett långsiktigt bärkraftigt och miljöanpassat trafiksystem kan uppnås.
Detta betyder att inga extra anslagsmedel bör användas för investeringar i
vägnätet, som exempelvis för Vallsundsbron, eller i flygplatssystemet. Medel
bör i stället kunna användas för en angelägen upprustning och modernisering av
bl.a. SJ:s sovvagnar. Därmed förbättras avsevärt möjligheterna att bibehålla
t.ex. nattågstrafiken på sträckan Gävle--Borlänge--Göteborg/Malmö.
Trafikutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör
anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 men förutsätter således en
annan medelsanvändning.
Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi5
(mp) yrkande 33 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi2 (c) yrkande 49 i denna del, Fi3 (fp) yrkande
14 och Fi10 (c) yrkande 7 avstyrks.
4. Senareläggning av investeringsprogram
Kenth Skårvik (fp) anser att den del av trafikutskottets yttrande i avsnittet
2. Senareläggning av investeringsprogram som börjar med "Trafikutskottet kan"
och slutar med "yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Enligt trafikutskottets uppfattning måste statsfinanserna saneras för att
åstadkomma tillväxt och bra levnadsvillkor för invånarna i landet. Detta kräver
att alla utgiftsområden granskas. Trafikutskottet anser mot denna bakgrund att
det är nödvändigt att pröva om genomförandet av det tioåriga
investeringsprogrammet för vägar och järnvägar bör förlängas. Enligt utskottets
mening bör regeringen överväga denna fråga i samband med beredningen av 1995
års budgetproposition.
Vad trafikutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi3
(fp) yrkande 15 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Näringsutskottets yttrande
1994/95:NU3y
Bilaga 12
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig
över proposition 1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte
motioner i de delar som berör resp. utskotts beredningsområde.
Näringsutskottet
Propositionen
I propositionen redovisar regeringen sin syn på den ekonomiska politikens
inriktning under de närmaste åren. Uppgiften för den ekonomiska politiken är nu
att sanera statsfinanserna i syfte att åstadkomma en varaktig och uthållig
tillväxt, en ökad sysselsättning och en minskad arbetslöshet, anförs det.
Förslag till riksdagsbeslut lämnas beträffande riktlinjer för den ekonomiska
politiken samt inriktningen och omfattningen av redovisade besparingar och
inkomstförstärkningar. Vidare framläggs förslag till beslut inom
Socialdepartementets, Finansdepartementets, Jordbruksdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområden.
Propositionen innehåller inte några förslag till riksdagsbeslut som direkt
rör näringsutskottets beredningsområde.
Motionerna
Inledning
I en av de nitton motioner som har väckts med anledning av propositionen
finns ett yrkande som avser näringsutskottets beredningsområde. Det är yrkande
54 i Centerpartiets partimotion 1994/95:Fi2 som gäller det statliga bankstödet.
Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till detta yrkande.
Motionsyrkandet
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en återbetalningsplan för
utgivet stöd till banksektorn, anförs det i nyssnämnda motion. Motionärerna
anser att åtgärder bör vidtas så att kostnaderna för bankkrisen -- som sägs ha
uppstått som en följd av den socialdemokratiskt initierade inflations- och
spekulationsekonomin -- kan minimeras för skattebetalarna. Staten bör sålunda
se till att de ca 60 miljarder kronor som bankkrisen kostat i direkta bidrag
och garantier återbetalas. Detta kan till en del ske genom att Nordbanken
privatiseras, säger motionärerna. De anser också att det bör prövas om en
bankgarantiavgift kan införas, med innebörd att en särskild avgift tas ut på
utestående garantier.
I motionen erinras vidare om att fastighetsskatten för kommersiella lokaler
avskaffades för att reducera kostnaderna för lokalinnehavarna och därmed minska
risken för konkurser. Dessa skulle annars ha drabbat bankerna i form av
ytterligare kreditförluster, påpekar motionärerna. De föreslår att det bör
prövas när skatten på kommersiella lokaler kan återinföras, vilket skulle kunna
ses som en del av återbetalningen av bankstödet till staten. Förutsättningen
bör dock härvid vara att detta bedöms kunna ske utan att det leder till ett
ökat antal konkurser.
Tidigare behandling, m.m.
De frågor som tas upp i den aktuella motionen rörande återvinning av
bankstödet har behandlats av näringsutskottet vid ett flertal tillfällen.
Senast skedde detta våren 1994 i betänkande 1993/94:NU18 om bank- och
försäkringsfrågor, då bl.a. regeringens skrivelse 1993/94:238 med redogörelse
för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet behandlades.
Enligt Bankstödsnämndens senaste verksamhetsberättelse har totalt 65,3
miljarder kronor utbetalats i bankstöd fram till den 30 juni 1994. Den
sammantagna belastningen på statsbudgeten av bankstödet var vid denna tidpunkt
60,5 miljarder kronor, medan de totala åtagandena -- inkl. statliga garantier
-- uppgick till 88,1 miljarder kronor.
I samband med bankstödets införande betonades att stödet skulle utformas så
att det så långt som möjligt kunde återvinnas till staten (prop. 1992/93:135,
bet. NU16). Detta har även kommit till direkt uttryck i lagen (1993:765) om
statligt stöd till banker och andra kreditinstitut. Enligt lagen (5 §) skall
vidare en avgift tas ut för lämnade garantier, om inte särskilda skäl talar för
annat. Regeringen och Bankstödsnämnden tillämpar dessa regler när avtal om stöd
sluts med enskilda banker.
I regeringens tidigare nämnda skrivelse till riksdagen våren 1994 sades
beträffande framtida återvinning av bankstödet att en betydande del kan komma
att återvinnas. Detta angavs kunna ske genom försäljning av statens aktier i
Nordbanken och genom försäljning av tillgångar som Securum och Retriva
övertagit och förädlat. Viss återvinning sker också genom att staten erhåller
garantiavgifter enligt avtal med några banker. Enligt uppgift från
Bankstödsnämnden har ca 295 miljoner kronor erhållits i garantiavgifter per den
30 juni 1994, varav ca 250 miljoner kronor avser avgifter från Gota Bank. Denna
bank erhöll dock i december 1993 20 miljarder kronor från staten i
förlusttäckning.
Beträffande försäljning av Nordbanken kan noteras att regeringen hösten 1991
erhöll bemyndigande av riksdagen att sälja aktierna i Nordbanken (prop.
1991/92:21, bet. NU4). I samband med att bankstödet inrättades i december 1992
bemyndigades regeringen att besluta om avveckling av statligt ägande som kan
uppkomma genom stödåtgärderna (prop. 1992/93:135, bet. NU16). Enligt
Bankstödsnämndens verksamhetsberättelse har nämnden och Nordbanken en
beredskap att påbörja arbetet med en privatisering när regeringen anser det
vara lämpligt.
När det gäller förslaget i motionen om att det bör prövas när skatten på
kommersiella lokaler kan återinföras bör här erinras om att återinförande av
denna skatt ingår bland de förslag till finansiering av avgiften för Sveriges
medlemskap i EU som regeringen nyligen i ett pressmeddelande från
Finansdepartementet har aviserat om.
Näringsutskottets ställningstagande
Enligt näringsutskottets uppfattning är det viktigt att så mycket som möjligt
av bankstödet kan återvinnas till staten. Detta är väsentligt av
statsfinansiella skäl men också med hänsyn till tilltron till det sätt på
vilket statsmakterna har hanterat bankkrisen.
Det främsta sättet på vilket staten kan återvinna kostnader för bankstödet är
genom försäljning av statens aktier i Nordbanken och genom försäljning av
tillgångar hos Securum och Retriva. Riksdagen har, som nämnts, bemyndigat
regeringen att sälja statens aktier i Nordbanken. Detsamma gäller beträffande
statens ägande i Securum och Retriva. Beredskapen inom Bankstödsnämnden och
Nordbanken för att verkställa en försäljning av Nordbanken är god.
Vad gäller förslaget i motion 1994/95:Fi2 (c) om införande av en
bankgarantiavgift vill utskottet framhålla att den gällande lagen, som tidigare
beskrivits, föreskriver att en sådan avgift skall tas ut. Garantiavgifterna kan
dock endast beräknas utgöra ett mindre tillskott till återvinningen av
bankstödet.
Beträffande motionärernas förslag om återinförande av skatt på kommersiella
lokaler noterar utskottet att ett sådant förslag ingår bland de tänkbara
finansieringskällor som regeringen presenterat för finansiering av EU-avgiften.
Till denna fråga får riksdagen därmed anledning att återkomma.
Näringsutskottet delar sammanfattningsvis motionärernas åsikt att staten bör
eftersträva att återvinna så mycket som möjligt av bankstödet. Däremot anser
utskottet inte att en begäran av riksdagen om en återbetalningsplan skulle ha
någon större effekt härvidlag. I stället är det, enligt näringsutskottets
mening, nödvändigt att regeringen i budgetpropositionen eller i annat
sammanhang för riksdagen redovisar de åtgärder som vidtagits och som planeras
för återvinning av bankstödet. Med det anförda avstyrker näringsutskottet
motion 1994/95:Fi2 (c) i berörd del.
Stockholm den 1 december 1994
På näringsutskottets vägnar
Per Westerberg
I beslutet har deltagit: Bo Finnkvist (s), Per Westerberg (m), Reynoldh
Furustrand (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Bo Bernhardsson (s),
Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Lennart Beijer (v), Marie Granlund
(s), Chris Heister (m), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kds), Dag Ericson (s),
Laila Bäck (s), Kerstin Warnerbring (c) och Christer Eirefelt (fp).
Avvikande mening
Kerstin Warnerbring (c) anser att den del av yttrandet -- under rubriken
Näringsutskottets ställningstagande -- som börjar med "Enligt
näringsutskottets" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1994/95:Fi2
(c), att det nu är dags att mer aktivt verka för att en återvinning av
kostnaderna för bankstödet kommer till stånd. Statsmakterna har visserligen,
som redovisats i det föregående, i olika sammanhang gett uttryck för att så
skall ske. Enligt näringsutskottets mening är detta dock inte tillräckligt,
utan riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en återbetalningsplan.
I en återbetalningsplan bör de tidigare nämnda delarna ingå. Det gäller
försäljning av statens aktier i Nordbanken, försäljning av tillgångar i Securum
och Retriva samt intäkter från garantiavgifter. Vidare bör prövas om skatten på
kommersiella lokaler nu kan återinföras. Härvid måste hänsyn dock tas till
risken för ett ökat antal konkurser.
Med det anförda tillstyrker näringsutskottet motion 1994/95:Fi2 (c) i berörd
del.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1994/95:AU3y
Bilaga 13
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november 1994 beslutat bereda
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om
vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. och med anledning av den avgivna
motioner. Arbetsmarknadsutskottet behandlar i föreliggande yttrande
propositionens avsnitt 10 Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde, m.m.
i den del förslagen ligger inom arbetsmarknadsutskottets beredningsområde jämte
motioner på detta område.
Arbetmarknadsutskottet yttrar sig i det följande över
dels proposition 1994/95:25 avsnitt 10, yrkandena 1, 2, 4--6, 8, 9 och
13,
dels följande med anledning av proposition 25 väckta motioner
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) yrkandena 33, 34, 36, 37, 39--41 och 44,
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) yrkandena 4, 5, 48 och 49,
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkandena 12 och 13,
1994/95:Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena 2, 5 och 26,
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) yrkandena 27, 29 och 34,
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) yrkandena 1, 2, 4 och 5,
1994/95:Fi11 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s),
1994/95:Fi15 av Georg Andersson (s).
Det arbetsmarknadspolitiska läget
I detta avsnitt redovisas uppgifter om det arbetmarknadspolitiska läget i
oktober månad 1994 jämfört med oktober 1993. I fråga om jämförelser med
tidigare år hänvisar utskottet till sina betänkanden 1992/93:AU11, 1993/94:AU5
och 1993/94:AU11.
Arbetslösheten uppgick i oktober 1994 till 314 000 personer eller 7,4 % av
arbetskraften jämfört med 363 000 personer (8,5 %) i oktober 1993 enligt
Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar (AKU). Det är främst bland
män i åldern 16--24 år som arbetslösheten minskat.
Skillnaden i arbetslöshet mellan könen minskar. Jämfört med oktober 1993 då
arbetslösheten för män uppgick till 10,0 % och för kvinnor till 7,0 % var
motsvarande siffror för oktober 1994 8,2 % för män och 6,4 % för kvinnor.
Långtidsarbetslösheten (arbetslöshet över sex månader) ligger fortfarande på
en hög nivå. I oktober 1994 var 120 000 personer långtidsarbetslösa jämfört med
125 000 personer vid motsvarande tidpunkt året innan.
AMS verksamhetsstatistik visar att antalet arbetslösa sökande vid
arbetsförmedlingen i slutet av oktober 1994 uppgick till 335 000 personer,
vilket kan jämföras med 376 000 personer i oktober 1993.
Antalet personer som varslats om uppsägning har minskat kraftigt under det
senaste året. År 1992 resp. 1993 varslades totalt 185 000 resp. 121 500
personer om uppsägning. Under innevarande år har t.o.m. tredje kvartalet 30 000
personer varslats jämfört med 97 700 under motsvarande period förra året.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka jämfört med föregående år.
Antalet nyanmälda lediga platser med mer än 10 dagars varaktighet uppgick i
oktober till 26 000 jämfört med 18 700 i oktober 1993.
Antalet sysselsatta har enligt AKU ökat med 64 000 personer jämfört med
oktober 1993 vilket innebär att det totala antalet sysselsatta i oktober 1994
uppgår till 3 958 000 personer. Större delen av ökningen har skett inom
industrisektorn som nu har 790 000 sysselsatta, 50 000 fler än i oktober 1993.
Inom området privata tjänster (exkl. samfärdsel och handel) har
sysselsättningen ökat med 16 000 personer under samma tid.
Den tidigare kraftiga sysselsättningsminskningen inom byggnadsindustrin har
bromsats upp. I oktober 1994 var 231 000 sysselsatta inom denna sektor, en
minskning med 9 000 personer jämfört med samma tid föregående år. Inom området
offentliga tjänster var antalet sysselsatta 1 325 000 i oktober 1994 vilket
innebär en marginell ökning (6 000 personer) jämfört med oktober 1993.
Antalet latent arbetssökande (dvs. personer som kan och vill arbeta men ej
sökt arbete samt heltidsstuderande som sökt arbete) ökade med hela 41 000
personer på ett år och uppgår i oktober 1994 till 191 000. Antalet
undersysselsatta (dvs. personer som arbetat mindre än de skulle vilja göra av
arbetsmarknadsskäl) uppgick i oktober till 368 000 personer -- i stort sett
oförändrat jämfört med föregående år.
I oktober 1994 uppgick arbetskraften till 4 273 000 personer, vilket innebär
en ökning med 15 000 personer jämfört med oktober 1993. Av befolkningen (16--64
år) återfinns nu 77,6 % i arbetskraften jämfört med 77,9 % för ett år sedan.
Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid olika tidpunkter
under perioden 1988--1994
Totalt antal personer 172 100 233 000 286 100 320 200 311 700
_______________________________________________________________________________
* Avser augusti 1994
** Ny statistik fr.o.m. år 1990
*** Avser ungdomslag t.o.m. juni 1989, inskolningsplatser samt
ungdomspraktikplatser
**** Avser september 1994
***** Ny åtgärd fr.o.m. år 1993
****** Ny åtgärd fr.o.m. juli 1994
Källa: AMS och SCB
I det följande redovisas några uppgifter ur Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS)
och Konjunkturinstitutets (KI) prognoser avseende utvecklingen på
arbetsmarknaden under det närmaste året. AMS prognos presenterades i slutet av
oktober och KI:s i slutet av september.
Enligt AMS prognos beräknas den genomsnittliga arbetslösheten till 6,9 % (ca
300 000 personer) under år 1995 (KI: 7,7 %) och i slutet av detta år beräknas
arbetslösheten sjunka under 6 %. AMS utgår från en BNP-tillväxt på minst 3,5 %
(KI: 3,2 %). Ungdomsarbetslösheten (20--24 år) väntas minska från i genomsnitt
17,5 % i år till 12 % nästa år.
Sysselsättningen beräknas enligt AMS öka med ca 130 000 personer under 1995
(KI: 51 000) varav industrin står för ca 40 000 (KI: 32 000) och den privata
tjänstesektorn för ca 80 000 (KI: 46 000). En vändning väntas även inom
byggbranschen, men det dröjer enligt AMS till år 1996 innan en klar förbättring
sker avseende sysselsättningen. Sysselsättningen inom den offentliga sektorn
bedöms bli oförändrad under det kommande året enligt AMS (KI: -22 000).
Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Propositionen
I propositionen framhålls att arbetsmarknadspolitiken har en nyckelroll för
att Sverige skall få en ny färdriktning i arbetet med att öka sysselsättningen
och att sanera statsfinanserna. Det gäller att förhindra att en hög
arbetslöshet permanentas och ligger kvar på en hög nivå vid nästa
konjunkturnedgång. Enligt propositionen beräknas den öppna arbetslösheten
minska från ca 8 % år 1994 till knappt 7 % år 1995. Antalet sysselsatta väntas
öka med ca 2,5 % under det kommande året.
En framgångsrik arbetsmarknadspolitik måste på ett effektivt sätt stödja den
ekonomiska politikens tillväxtmål, vilket betyder att näringslivets expansion
måste främjas.
Satsningarna bör i större utsträckning gälla den ordinarie arbetsmarknaden.
Förmedlingstiderna skall hållas så korta som möjligt, vilket har betydelse för
såväl företag och enskilda som för möjligheterna att förhindra flaskhalsar (och
därmed inflationsimpulser). Utbildning och kompetensuppbyggnad måste anpassas
efter arbetsmarknadens behov samt bidra till jämställdhetsarbetet. Inriktningen
bör vara att öka den yrkesmässiga och geografiska rörligheten. Politiken bör
stödja arbetslösa ungdomar och utomnordiska invandrare samt äldre arbetslösa.
Insatser som arbetslivsutveckling, ALU, bör minskas i nuvarande konjunkturläge.
Nya idéer för att bekämpa arbetslösheten bör prövas. Regeringen har uppdragit
åt en särskild utredare att pröva förslagen om s.k. arbetsföretag. En annan
fråga som regeringen avser att utreda gäller obligatorisk arbetsprövning i ett
tidigt skede av en persons arbetslöshet.
Sammantaget innebär inriktningen av arbetsmarknadspolitiken en förskjutning
av sysselsättningsskapande åtgärder under en nedåtgående konjunktur till
utbildning och arbetsförberedande insatser i en uppåtgående konjunktur. I ett
första steg föreslås starthjälp för att underlätta flyttning,
investeringsåtgärder, utbildning m.m. samt en minskning av platserna inom ALU
från 75 000 till 25 000. I kommande budgetproposition kommer ett andra steg att
redovisas med bl.a. åtgärder för att främja sysselsättningen i näringslivet
samt minska arbetslösheten hos unga och långtidsarbetslösa.
Förutom de regeringsförslag som arbetsmarknadsutskottet behandlar i kommande
avsnitt, redovisas i propositionen olika förslag på andra områden med stor
betydelse för sysselsättningen. För att ge en mer heltäckande bild av
propositionens konsekvenser på sysselsättnings- och utbildningsområdet redogörs
summariskt för dessa förslag i detta sammanhang. Antalet angivna
arbetstillfällen gäller direkta och indirekta arbetstillfällen.
För att skapa stimulanser till nya eller tidigarelagda investeringar i
näringslivet föreslås ett tidsbegränsat direktavdrag med 50 % för andra
byggprojekt än bostäder. Sysselsättningseffekten beräknas till 18 000
årsarbetsplatser under år 1995.
De investeringssatsningar som regeringen föreslår på miljö-, kultur- och
ROT-området (Reparation-Ombyggnad-Tillbyggnad) beräknas till en sammanlagd
kostnad på 2 725 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Sysselsättningseffekten uppskattas till ca 27 000 arbetstillfällen på årsbasis.
Investeringssatsningarna består av följande delar.
Stöd till miljöinvesteringar föreslås med varierande ramar och bidragsprocent
för olika ändamål såsom utbyggnad av fjärrvärmenät, projekt mot trafikbuller
och inom VA-sektorn, upprustning av naturvårdsområden och efterbehandling av
gamla industriområden. Stöd på kulturområdet gäller icke-statliga
kulturlokaler, allmänna samlingslokaler, kulturmiljövård och byggnadsvård samt
lokaler för trossamfund. Vidare föreslås stöd till ROT-åtgärder avseende
offentliga lokaler bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med
funktionshinder. För ROT-åtgärder på bostadsområdet föreslås en extra
subvention om 15 %, till en beräknad kostnad på 1 500 miljoner kronor.
Investeringssatsningarna föreslås finansieras genom anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till anslagsfrågan återkommer utskottet i det
följande.
Inom kommunikationsområdet föreslår regeringen att 2 000 miljoner kronor
anslås redan under innevarande budgetår på tilläggsbudget på ett särskilt
anslag inom Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde för
sysselsättningsskapande åtgärder. Avsedda underhålls- och
reinvesteringsåtgärder på vägar och järnvägar samt tidigareläggning av andra
investeringar beräknas skapa 5 000 arbetstillfällen på årsbasis.
Vidare föreslår regeringen att ytterligare 4 000 platser inrättas inom
högskoleutbildningen under vårterminen 1995 till en beräknad kostnad av 50
miljoner kronor. Belastningen på studiemedelsanslaget beräknas öka med 32
miljoner kronor. Avsikten är att de studerande skall kunna fortsätta en
påbörjad utbildning under höstterminen 1995. Vidare kan antalet platser inom
komvux utökas med ca 13 000 under vårterminen 1995 genom omfördelning av
befintliga resurser. Regeringen begär bemyndigande att vid behov utöka antalet
platser ytterligare. Inom folkhögskola och folkbildning föreslås ytterligare ca
1 200 platser för arbetslösa under våren 1995 till en utbildningskostnad om
26,3 miljoner kronor.
Motioner
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 40) att arbetslösheten
fortfarande är mycket stor, även om den sedan i våras befinner sig på nedgång.
Om den positiva utvecklingen på arbetsmarknaden håller i sig kan volymen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna minskas. Regeringens neddragning av
ALU-platser är dock inte realistisk. Eftersom ALU är ett kostnadseffektivt sätt
att underlätta arbetslösas kontakt med arbetsmarknaden bör minskningen av
volymen i första hand avse andra åtgärder.
Centerpartiet anser i motion Fi2 (yrk. 4, 5 och 48) att den nya
arbetsmarknadspolitiska inriktningen är en återgång till den politik som förde
Sverige in i en djup lågkonjunktur. Motionärerna anser det oroväckande att
regeringen vill främja en ökad geografisk rörlighet, dvs. överföring av
arbetskraft till expansiva regioner i syfte att hålla nere lönerna. Detta kan
innebära ökad splittring i landet samt ökade sociala klyftor. För att
obalanserna i ekonomin skall kunna rättas till måste produktionsresurserna i
hela landet tas till vara. Jobben skall skapas där människorna bor. Enligt
motionärerna bör antalet ALU-platser inte minskas så kraftigt efter så kort tid
som två år. Volymen bör ligga på ca 50 000 platser, eftersom ALU är en
verkningsfull åtgärd.
Folkpartiet tar i motion Fi3 (yrk. 12) upp kostnadseffektiviteten i den av
regeringen föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken. Antalet
sysselsatta personer blir i stort sett detsamma som tidigare men på grund av
omfördelning av åtgärderna ökar kostnaderna. Folkpartiet biträder regeringens
förslag om starthjälp men förordar i övrigt nuvarande inriktning.
I motion Fi4 (yrk. 2 och 5) redovisar Vänsterpartiet att man i flera
avseenden är nöjd med regeringens förslag, bl.a. inriktningen att få upp
sysselsättningen och få ner arbetslösheten. Långsiktigt krävs emellertid också
en ekologiskt hållbar utveckling, ökad jämställdhet m.m. Konsekvenserna av
förslag -- både i denna och kommande propositioner -- bör bl.a. värderas
utifrån ett regionalpolitiskt perspektiv och ett kvinnoperspektiv.
Miljöpartiet anser i motion Fi5 (yrk. 27 och 34) att det med hänsyn till
arbetslösheten är för tidigt att minska ALU så kraftigt som regeringen
föreslår. Nuvarande satsning bör fortgå ytterligare ett år. För att minska
arbetslösheten och förbättra välfärden i övrigt föreslås att normalarbetstiden
sänks till 37 timmar per vecka från nästa år. Ett andra steg med minskning till
35 timmars arbetsvecka skall genomföras före år 1998.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet konstaterar att utvecklingen nu går åt rätt håll vad
gäller en ökad tillväxt och sysselsättning samt en minskad arbetslöshet.
Innan utskottet går in på de förändringar som föreslås i propositionen vill
utskottet ändå klargöra att grunderna i
den svenska arbetsmarknadspolitikens utformning ligger fast sedan lång tid
tillbaka. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare. Arbetslinjen
gäller alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade. Även inom
EU:s ram bör Sverige verka för en arbetsmarknadspolitik av denna karaktär.
Utvecklingen har gått mot en mer flexibel användning av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Som utskottet vid många tillfällen tidigare
har anfört är emellertid arbetsmarknadspolitiken i sig inte ett tillräckligt
instrument för att ge tillväxt och sysselsättning. Alla politikområden måste
samverka för att dessa mål skall kunna uppnås.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning innebär de föreliggande
propositionsförslagen en logisk förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna mot sådana kvalitetsåtgärder som krävs i en konjunkturuppgång. Såväl
arbetsmarknadsutbildning som utbildningsvikariat -- särskilt med inriktning mot
näringslivet -- är ägnade att höja kompetensnivån och kan därmed underlätta en
övergång till sektorer med arbetskraftsbrist. Ur arbetsmarknads- och
välfärdssynpunkt är det väsentligt att sådana sektorer kan dra till sig
tillräckligt med arbetskraft. Mot denna bakgrund är det positivt med en ökad
yrkesmässig och geografisk rörlighet. Utskottet instämmer således inte med
uppfattningen i Centerns motion Fi2 (yrk. 4) att en ökad rörlighet skulle hota
stabiliteten i det svenska samhället. Utskottet har ingen annan uppfattning än
motionärerna i motion Fi2 (yrk. 5) när det gäller att få till stånd en positiv
utveckling av ekonomin. Däremot kan inte utskottet gå med på att det enda
sättet att åstadkomma detta är genom den regionalpolitik som har initierats av
den tidigare regeringen.
Den nya inriktningen innebär i grova termer att ett antal ALU-platser utgår
och att motsvarande resurser i stället läggs på ett stort investeringsprogram.
Om man ser på det sammanlagda antalet sysselsättningstillfällen som följer av
anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder, belastningen på
arbetsmarknadsfonden samt åtgärderna inom andra departement i
sysselsättningssyfte framgår det att volymen (genomsnittligt antal personer per
månad i olika åtgärder) i regeringsförslaget är obetydligt högre än den budget
som råder. Med hänsyn till den föreslagna mixen av åtgärder kostar dock
regeringens förslag betydligt mer. Till anslaget återkommer utskottet i det
följande.
Såväl Moderaterna i motion Fi1 (yrk. 40) som Folkpartiet i motion Fi3 (yrk.
12) anser att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd och att denna kostnadseffektiva
inriktning bör bibehållas. Även utskottet är naturligtvis positivt till
kostnadseffektiva åtgärder i den mån de används och i den mån de verkligen är
effektiva. I fallet med ALU kan man konstatera att den budgeterade volymen
ligger på 75 000 platser, den faktiska volymen i oktober 1994 på 40 300 platser
och den föreslagna volymen från den 1 januari 1995 på 25 000 platser. Att ALU
inte används upp till den budgeterade nivån torde sammanhänga med att behovet
sjunker när konjunkturen går upp samt att andra åtgärder upplevs som mer
effektiva. Utskottet har tidigare varnat för ALU:s undanträngning av ordinarie
jobb och snedvridning av konkurrensen. Arbetsmarknadsutskottet avvisar därför
yrkandena i de nämnda motionerna.
Beträffande uppfattningen i motionerna Fi2 (yrk. 48) från Centern och Fi5
(yrk. 34) från Miljöpartiet att den föreslagna nerdragningen av ALU är alltför
kraftig vill utskottet genmäla följande. Volymberäkningarna är en inriktning
och ett underlag för kostnadsuppskattningar. Om arbetsmarknaden och
åtgärdsbehoven förändras har AMS möjlighet att inom anslagets ram göra
omfördelningar för att på bästa sätt möta behoven. Arbetsmarknadsutskottet
förväntar sig en smidig nerjustering av ALU-volymen och instämmer därför inte i
de nämnda motionsyrkandena.
Utvecklingen har under det senaste året gått mot en ökad medelarbetstid,
vilken i sig också inrymmer en ökad övertid. Krav på en sänkt normalarbetstid
har arbetsmarknadsutskottet nyligen behandlat och tagit ställning till i det
justerade betänkandet 1994/95:AU2. Mot bakgrund av ett antal motionsyrkanden om
förkortad och/eller flexibel arbetstid uttryckte arbetsmarknadsutskottet i
detta betänkande sin tillfredsställelse över att statsministern aviserat en ny
arbetstidsutredning. Med hänvisning till bl.a. den planerade
arbetstidsutredningen avstyrkte utskottet de i sammanhanget upptagna
motionsyrkandena. Utskottet har inte ändrat uppfattning, och motion Fi5 (yrk.
27) bör därför enligt arbetsmarknadsutskottets mening avvisas.
Beträffande konsekvensbeskrivningar i propositioner har
arbetsmarknadsutskottet tidigare (1993/94:AU1y) framhållit att det är angeläget
att regeringen i sina förslag till riksdagen regelmässigt inkluderar en analys
av såväl ekonomiska som andra konsekvenser av förslagen. Bland sådana
konsekvenser bör givetvis räknas konsekvenser även utifrån regionalpolitiskt
eller jämställdhetsperspektiv. Vänsterpartiets krav i motion Fi4 (yrk. 2 och 5)
ligger i linje med utskottets uttalande. Någon riksdagens åtgärd torde därför
inte vara påkallad.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning av
arbetsmarknadspolitiken, som förs fram i propositionen. Det gäller bl.a. den
viktiga fördelningspolitiska uppgiften att särskilt bekämpa arbetslöshet hos
ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre arbetslösa. I den mån det inte
redan har framgått av den föregående framställningen anser
arbetsmarknadsutskottet att motionerna Fi1 (yrk. 40), Fi2 (yrk. 4, 5 och 48),
Fi3 (yrk. 12), Fi4 (yrk. 2 och 5), Fi5 (yrk. 27 och 34) bör avstyrkas av
finansutskottet.
Utskottet tar i detta sammanhang upp ytterligare två yrkanden.
Georg Andersson (s) föreslår i motion Fi15 att ALU-delegationens verksamhet
avvecklas med hänsyn till att antalet ALU-platser föreslås minskas till 25
000. För de insatser som fortfarande behövs har AMS erfarenhet och kompetens.
Utskottet anser för sin del att neddragningen av ALU-volymen motiverar en
organisatorisk anpassning. En avveckling bör dock organiseras på ett sådant
sätt att den erfarenhet som finns samlad hos ALU-delegationen -- bl.a. på
miljö- och kultursektorn -- bör kunna tillvaratas under det kommande halvåret.
Vad arbetsmarknadsutskottet anfört med anledning av motion Fi15 bör ges
regeringen till känna.
Vänsterpartiet tar i motion Fi4 (yrk. 26) upp olika krav på
arbetsmarknadspolitiken. Vänsterpartiet menar att arbetsmarknadspolitiken måste
skapa utrymme för att behålla arbeten i den offentliga sektorn. Arbete i
stället för arbetslöshet innebär samhälleliga och andra vinster. Motionärerna
accepterar regeringens analys och motiv vad gäller ökad rörlighet men på sikt
krävs ökade utbildningssatsningar på sådana orter där arbetskraften inte har
efterfrågad kompetens.
Beträffande Vänsterpartiets uppfattning i motion Fi4 (yrk. 26) att
arbetsmarknadspolitiken måste skapa utrymme för att behålla arbeten i den
offentliga sektorn vill utskottet hänvisa till de ansträngningar som görs för
att förhindra uppsägningar av kommunal- och landstingsanställda.
AMS och länsarbetsnämnderna har tillsammans med kommuner och landsting slutit
avtal om att personal ej skall sägas upp under innevarande budgetår med hjälp
av medel för utbildning i företag. Som svar på en fråga i riksdagen den 29
november 1994 svarade arbetsmarknadsministern att 2 miljarder kronor har
avsatts för detta ändamål och att åtgärderna för nästa budgetår kommer att tas
upp i budgetpropositionen i januari 1995. Avtalen har enligt
arbetsmarknadsministern totalt sett inneburit att ca 40 000 människor beretts
möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetens i stället för uppsägning och
arbetslöshet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet motion Fi4 (yrk. 26).
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Ungdomsåtgärder
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en ny arbetsmarknadspolitisk
åtgärd, benämnd ungdomsintroduktion (yrk. 5). Ungdomsintroduktionen innebär
fyra månaders praktik som följs av sex månaders anställning, eventuellt med
rekryteringsstöd. Under praktiktiden, vilken räknas som
arbetsmarknadsutbildning, får ungdomarna utbildningsbidrag. Under denna tid är
de inte att anse som arbetstagare, vilket klargörs i propositionens förslag
till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion (yrk. 1). Enligt
förslaget skall lagen träda i kraft den 1 januari 1995 och gälla till utgången
av juni 1996.
För att en arbetsgivare skall få ta emot en ungdom i denna åtgärd, måste
arbetsgivaren förbinda sig att anställa den unge, eventuellt med
rekryteringsstöd, under sex månader efter praktiktidens slut. Åtgärden syftar
dock till en tillsvidareanställning och skall fungera som en introduktion till
den reguljära arbetsmarknaden. Ungdomsintroduktionen skall vara förenad med
vägledning och en individuell utvecklingsplan för den unge. Åtgärden beräknas
omfatta 24 000 platser under våren 1995. För arbetshandikappade ungdomar bör
arbetsförmedlingen kunna förlänga praktikperioden.
Ungdomsintroduktion, som avser ungdomar i åldern 20--24 år, skall ersätta
ungdomspraktik fr.o.m. den 1 januari 1995. Ungdomspraktiken för ungdomar 20--24
år liksom akademikerpraktiken för ungdomar 25--29 år bör upphöra den 1 januari
1995 enligt propositionen (yrk. 4). Eftersom arbetsmarknaden i dag efterfrågar
högskoleutbildade torde akademikerpraktikplatserna vara obehövliga, anförs det.
Användande av rekryteringsstöd kan underlätta för denna grupp.
Vad gäller ungdomar under 20 år och det kommunala uppföljningsansvaret för
denna grupp avser regeringen att återkomma. Regeringens volym- och
medelsberäkningar omfattar totalt 50 000 ungdomar.
Motioner
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 33 och 36) att det inte
finns någon anledning att i dagsläget införa någon ny typ av åtgärd för
ungdomar. Ungdomsintroduktion skulle förmodligen bli mer kostsam per plats än
ungdomspraktik. Förslaget om ungdomsintroduktion inkl. lagförslaget avvisas
därför av motionärerna som vill behålla ungdomspraktik och akademikerpraktik.
Dessa former har enligt motionärerna visat sig ge goda resultat i form av
arbete efteråt. Motionärerna biträder regeringens uppfattning att vid en
gynnsam utveckling av arbetsmarknaden antalet ungdomspraktikplatser successivt
kan minskas.
Även Folkpartiet avvisar regeringens förslag att avskaffa ungdomspraktik och
akademikerpraktik i motion Fi3 (yrk. 13).
I motion Fi10 (yrk. 1 och 4) av Elving Andersson m.fl. (c) understryks vikten
av att ta ytterligare steg för att utveckla ungdomspraktiken med ännu tydligare
inriktning mot kommande anställning, t.ex. genom kortare tidsperioder än i dag.
Den i propositionen föreslagna lagen om praktik för ungdomar i
ungdomsintroduktion blir då obehövlig. AMS bör enligt motionärerna kunna arbeta
med ungdomspraktik och rekryteringsstöd på ett flexibelt sätt redan i dag.
Akademikerpraktiken bör finnas kvar ytterligare någon tid, inte minst med
hänvisning till högutbildade invandrare.
Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s) redovisar i motion Fi11 viss oro angående
möjligheterna att få fram tillräckligt antal ungdomsintroduktionsplatser. Det
finns enligt motionärerna risker för en ökad öppen arbetslöshet bland ungdomar
om inte ytterligare åtgärder vidtas. Vidare begärs i motionen att Värmland
utses till försökslän för att bekämpa ungdomsarbetslösheten bl.a. genom att
utnyttja engagemang hos och samarbete mellan alla lokala intressenter på
området.
Utskottet
Ungdomsarbetslösheten (16--24 år) har minskat påtagligt. I oktober 1994
uppgick denna till 74 000 personer (15,5 %), vilket kan jämföras med 97 000
personer (19,9 %) i oktober 1993. Ungdomsarbetslösheten har således gått ner
med 4,4 procentenheter sedan ett år tillbaka. Även om ungdomarna efter en tids
arbetslöshet nu kommer in på arbetsmarknaden i större utsträckning än andra
åldersgrupper är arbetslöshetstalet fortfarande oroande högt.
Arbetsmarknadsutskottet instämmer till fullo i propositionens understrykande av
vikten av att minska arbetslösheten bland de unga.
Regeringens förslag till ungdomsintroduktion från den 1 januari 1995 är
en ny åtgärd som avser att ge de unga en mjuk infasningsperiod till den
reguljära arbetsmarknaden. Åtgärden syftar enligt propositionen till en
tillsvidareanställning (efter fyra månaders praktiktid) men anställningen skall
kunna gälla sex månader. Därvid skall det regelverk som redan finns beträffande
tidsbegränsade anställningar tillämpas, dvs. lagen (1982:80) om
anställningsskydd. Med hänsyn till syftet torde provanställning bli den
vanligaste formen. Provanställningen kännetecknas av att det skall vara
arbetsgivarens avsikt att pröva arbetstagaren. Vidare övergår provanställningen
i en tillsvidareanställning om arbetsgivaren inte lämnar besked till
arbetstagaren vid prövotidens utgång att anställningen skall avslutas.
Enligt regeringens proposition 1994/95:76 om förändring av vissa
arbetsrättsliga regler föreslås vissa ändringar i fråga om tidsbegränsad
anställning i lagen (1982:80) om anställningsskydd fr.o.m. den 1 januari 1995.
Bl.a. föreslås att den längsta tillåtna prövotiden vid provanställning
förkortas från tolv till sex månader. Vid sidan av lagen kan kollektivavtal
finnas med andra regler angående provanställning.
Utskottet anser det vara positivt att ungdomsintroduktionen i första hand
blir aktuell inom näringslivet. Rekryteringsstöd får enligt reglerna inte
lämnas vid statligt reglerade anställningar.
Arbetsmarknadsutskottet vill i detta sammanhang beröra rekryteringsstödets
roll inom ungdomsintroduktionen. Liksom rekryteringsstödets användning i övrigt
skall det erbjudas endast om det förefaller vara svårt att få åtgärden till
stånd. Reglerna för rekryteringsstöd innebär vidare att stödet endast får
lämnas under förutsättning av avtalsenlig lön och förmåner i övrigt. Vidare får
det inte lämnas till arbetsgivare som för samma insats uppbär bidrag med stöd
av andra bestämmelser. Beslut om rekryteringsstöd förutsätter också att det
finns tillgängliga medel.
Vidare vill utskottet fästa uppmärksamheten på att ungdomsintroduktionen
ställer större krav på arbetsgivaren än den nuvarande ungdomspraktiken. Vid
ungdomsintroduktion måste arbetsgivaren redan innan praktikperioden påbörjas
förbinda sig att anställa ungdomen under åtminstone en sexmånadersperiod. Vid
ungdomspraktik behöver ett sådant beslut inte fattas förrän den första
sexmånaders praktikperioden går mot sitt slut och det är fråga om förlängning
med ytterligare en period. Detta förhållande kan göra vissa arbetsgivare mer
negativa till att pröva en ungdom i ungdomsintroduktion jämfört med i
ungdomspraktik.
Svårigheter att få fram ungdomsintroduktionsplatser kan leda till att
volymutvecklingen inte når upp till den beräknade genomsnittliga nivån av 24
000 platser. Utskottet finner därför att det kan finnas visst fog för den oro
över volymutvecklingen, som tas upp i motion Fi11.
De som i första hand torde drabbas av denna osäkerhet från arbetsgivarnas
sida är sådana grupper som arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska
ungdomar.
Mot denna bakgrund anser arbetsmarknadsutskottet att det kan finnas anledning
att modifiera regeringens förslag på ett par punkter.
För att målet skall kunna uppnås i fråga om den planerade volymutvecklingen
krävs det ett gemensamt ansvar från arbetsmarknadens parter. Enligt utskottets
uppfattning bör det vara lättare att nå den åsyftade volymen om arbetsgivarna
vet att det går att avbryta ungdomsintroduktionen såväl under praktiktiden som
under anställningsförhållandet. Enligt utskottets uppfattning är det viktigt
att informationen om regelsystemet når ut till arbetsgivarna.
På samma sätt som gäller vid ungdomspraktik utgår utskottet från att
praktikperioden måste kunna avbrytas om praktikanten t.ex. gör sig skyldig till
allvarlig misskötsamhet.
När det gäller en provanställning är de nuvarande reglerna sådana att
arbetsgivaren kan bryta anställningsförhållandet såväl vid prövotidens slut som
i förtid. I normalfallet kan en provanställning avbrytas genom ett formlöst
besked från arbetsgivaren. Vid avslutande av provanställningen -- såväl
efter prövotiden som i förtid -- måste arbetstagaren underrättas minst två
veckor i förväg.
Enligt utskottets uppfattning bör en arbetsgivare som har förbundit sig
gentemot arbetsmarknadsmyndigheterna att provanställa en ungdom i sex månader
ha särskilda skäl för att kunna frångå sitt åtagande. Utskottet förutsätter att
det kommer att tillhöra undantagsfallen att provanställningar omotiverat bryts
före prövotidens utgång. Om det visar sig att reglerna missbrukas av
arbetsgivare bör spärrar kunna sättas in, exempelvis så att en sådan
arbetsgivare inte kan få ytterligare ungdomar i ungdomsintroduktion.
Utskottet anser vidare att det bör finnas en ventil i regelsystemet så att
också arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar får möjlighet att
komma i fråga för en ungdomsintroduktion. Enligt arbetsmarknadsutskottets
mening bör därför huvudprincipen om att arbetsgivaren måste förbinda sig att
(prov)anställa den unge efter praktikperiodens slut helt kunna frångås när det
gäller arbetshandikappade ungdomar och utomnordiska ungdomar. I fråga om dessa
ungdomar kan en fullgjord praktiktid ses som ett mål i sig.
För arbetshandikappade ungdomar bör arbetsförmedlingen kunna förlänga
praktikperioden i enlighet med propositionens förslag.
I viss omfattning kan motion Fi11 (yrk. 1) anses vara tillgodosedd genom
utskottets ställningstaganden. Utöver vad som uttalats bör någon riksdagens
åtgärd inte vara påkallad med anledning av detta yrkande.
Även om ungdomsintroduktion är en tidsbegränsad åtgärd vill utskottet
framhålla vikten av att åtgärden följs upp, så att inte oönskade effekter
uppstår. Även de i Moderaternas motion Fi1 efterfrågade kostnadskonsekvenserna
av ungdomsintroduktionen bör självklart redovisas.
För ungdomar under 20 år vilka inte omfattas av förslaget om
ungdomsintroduktion kommer ungdomspraktikåtgärden att finnas kvar under det
första halvåret 1995. Utskottet har inhämtat att volymen kan beräknas till ca
10 000 ungdomar under detta halvår. Planeringen av åtgärdsansvaret för övriga
ungdomar under 20 år (ca 16 000) är inte klarlagd. Utskottet förutsätter att
regeringen återkommer i denna fråga inom kort.
Utskottet har -- med ovan angivna förutsättningar för ungdomsintroduktionen
-- inte något emot att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m.
den 1 januari 1995. Utskottet har således inte samma uppfattning som
Moderaterna i motion Fi1 och Folkpartiet i motion Fi3 i denna fråga. I samband
med avvecklingen av ungdomspraktiken bör behovet av den på utskottets initiativ
tillkallade referensgruppen med representanter för arbetsmarknadens parter och
AMS övervägas. Mot bakgrund av att utskottet instämmer i förslaget att avveckla
ungdomspraktiken finner utskottet det inte meningsfullt att närmare diskutera
de förändringar av ungdomspraktiken som tas upp i motion Fi10 (c).
Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att
riksdagen -- med den modifiering som anförts av utskottet -- bör godkänna vad
regeringen förordat om en ny åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Vidare bör riksdagen anta regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik
för ungdomar i ungdomsintroduktion samt godkänna vad regeringen förordar om att
ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995.
Motionerna Fi1 (yrk. 33 och 36 i motsvarande del), Fi3 (yrk. 13 i motsvarande
del), Fi10 (yrk. 1 och 4 i motsvarande del) samt Fi11 (yrk. 1) bör avslås.
Beträffande akademikerpraktiken vill utskottet anföra följande.
I oktober 1994 befann sig ca 900 ungdomar i akademikerpraktik. Enligt
propositionen skall akademikerpraktiken avvecklas fr.o.m. den 1 januari 1995.
Nu gällande regler innebär att akademikerpraktiken, som är en tidsbegränsad
åtgärd, löper även under första halvåret 1995. Med hänsyn till att
arbetslöshetstalen nu vänder nedåt och att de välutbildade generellt sett har
bättre möjligheter på arbetsmarknaden kan regeringens förslag om avveckling av
akademikerpraktiken accepteras på sikt. Utskottet anser emellertid att det i
det arbetsmarknadsläge som nu råder är för tidigt att avveckla
akademikerpraktiken. Nuvarande system bör därför vara kvar i enlighet med
gällande regler. Utskottet utgår från att de ändringar som kan vara aktuella
efter budgetårsskiftet i juli 1995 redovisas i budgetpropositionen i januari.
Arbetsmarknadsministern har aviserat att förslag om ungdomsåtgärder kommer att
läggas i budgetpropositionen 1995. Det finns skäl att i det sammanhanget pröva
tidpunkten för upphörande av akademikerpraktiken.
Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör propositionens förslag inte
antas i denna del. Motsvarande motioner, dvs. Fi1 (yrk. 36 i motsvarande del),
Fi3 (yrk. 13 i motsvarande del) samt Fi10 (yrk. 4 i motsvarande del) kan anses
vara tillgodosedda.
Utskottet har ovan strukit under vikten av att minska arbetslösheten bland
de unga. Detta gäller även de unga i Värmlands län. Sådana
samarbetsprojekt som pekas på i motion Fi11 (yrk. 2) för att bekämpa
ungdomsarbetslösheten i Värmland är exempel på lokala projekt; något riksdagens
beslut är inte påkallat. Motionsyrkandet avstyrks.
Arbetsmarknadsutbildning
Propositionen
I propositionen framhålls det angelägna i att stärka kompetensen på
arbetsmarknaden och förhindra inflationsdrivande flaskhalsar, som kan uppstå
vid t.ex. teknikerbrist inom industrin. Regeringen föreslår därför att
riksdagen godkänner en ökad omfattning av arbetsmarknadsutbildning fr.o.m. den
1 januari 1995 (yrk. 6). Tonvikten bör ligga på yrkesinriktning. 5 000 platser
räknas med inom den upphandlade arbetsmarknadsutbildningen och 4 800 platser
inom det reguljära skolväsendet. Den ytterligare satsningen på
arbetsmarknadsutbildning beräknas kosta 755 miljoner kronor under resten av
budgetåret, varav 470 miljoner kronor avser utbildningsbidrag.
Motion
Moderata samlingspartiet anför i motion Fi1 (yrk. 37) att det är riktigt att
utöka arbetsmarknadsutbildningen i det nuvarande konjunkturläget, men anser att
detta skall kunna åstadkommas genom omfördelning inom AMS ramar. En ökning
genom ytterligare budgetmedel avvisas.
Utskottet
Under oktober månad 1994 var de faktiska volymerna inom
arbetsmarknadsutbildningen följande. Knappt 58 000 personer befann sig i
särskild upphandlad arbetsmarknadsutbildning och knappt 4 300 personer i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Den
sammanlagda faktiska volymen, drygt 62 200 platser, ligger därmed över den för
budgetåret beräknade (55 500 platser) men under den i propositionen föreslagna
volymen (65 300).
Utskottet noterar att Moderaterna anser att den föreslagna volymen är adekvat
med hänsyn till de konjunkturbedömningar som har gjorts. Det moderata kravet,
innebärande att andra åtgärder skall minskas ner, är ett opreciserat
alternativ. Som utskottet har redovisat i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
inriktning har AMS dessutom goda möjligheter att inom anslagets ram göra sådana
omfördelningar mellan olika åtgärder som en förändrad situation kräver.
Motionskravet innebär därför endast att den totala volymen skall minskas ner
motsvarande det ökade anslagsbeloppet för arbetsmarknadsutbildningen. Till
anslagsfrågorna återkommer utskottet i det följande.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker arbetsmarknadsutskottet motion
Fi1 (yrk. 37).
Den av regeringen förordade omfattningen av arbetsmarknadsutbildningen bör
godkännas av riksdagen.
Utbildningsbidrag
Propositionen
Det nuvarande systemet med utbildningsbidrag med lånedel gäller för deltagare
i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet samt för
ungdomar under 25 år som deltar i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning.
Reglerna, vilka infördes den 1 juli 1993, innebär att de studerande får 65 % av
utbildningsbidraget som bidrag och får ansöka om återstoden, 35 %, i form av
lån. Erfarenheterna av detta system visar bl.a. att vissa studerande väljer att
behålla det mer förmånliga arbetslöshetsunderstödet och avstår från utbildning.
Mot denna bakgrund bör lånesystemet slopas, anser regeringen, och föreslår
genom ett särskilt lagförslag att lagen (1993:719) om särskilt studielån för
den som genomgår arbetsmarknadsutbildning upphävs fr.o.m. den 1 januari 1995
(yrk. 2). Den upphävda lagen skall dock gälla i fråga om
arbetsmarknadsutbildning som har beviljats före den 1 januari 1995. Kostnaden
för slopandet av lånereglerna beräknas till 621 miljoner kronor under första
halvåret 1995.
Motioner
I motion Fi1 (yrk. 34) framhåller Moderata samlingspartiet att man anser det
vara fel att ta bort utbildningsbidrag med lånedel för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet. Generellt
utökade möjligheter till fullt utbildningsbidrag skulle ge felaktiga signaler
till de ungdomar som finansierar sina studier med studiemedel.
Samma uppfattning redovisas av Elving Andersson m.fl. (c) i motion Fi10 (yrk.
2). Motionärerna kräver en ordentlig utvärdering som kan tjäna som underlag för
eventuella kommande förändringar.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet har ovan redovisat att knappt 4 300 personer befann
sig i arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära utbildningsväsendet i oktober
månad 1994, dvs. en volym långt under den för innevarande resp. föregående
budgetår planerade volymen (13 400 resp. 16 200). Det låga antalet torde delvis
kunna förklaras med att arbetslösa avstår från studier, där utbildningsbidraget
innefattar en lånedel. De väljer att behålla arbetslöshetsersättning av
ekonomiska skäl.
Utskottet anser därför att propositionens förslag kan ge en mera adekvat
incitamentsstruktur än dagens system med lånedel. Detta är särskilt viktigt i
nuvarande konjunkturläge, då vikten av att höja kompetensnivån bör betonas. Mot
denna bakgrund anser utskottet att regeringens förslag till lag om upphävande
av lagen (1993:719) om särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning bör antas av riksdagen, och de aktuella motionerna Fi1
(yrk. 34) och Fi10 (yrk. 2) bör avslås.
Utbildningsvikariat
Propositionen
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärden utbildningsvikariat har visat sig vara
ett effektivt sätt att höja kompetensen hos de anställda. Åtgärden innebär att
en arbetsgivare som skickar en anställd på utbildning får göra avdrag på
arbetsgivaravgiften för varje dag en vikarie, anvisad från arbetsförmedlingen,
anställs som ersättare. Avdraget uppgår till 475 kr per dag.
Regeringen föreslår därför (yrk. 8) att omfattningen av utbildningsvikariat
ökas med 5 000 platser till 20 000 per månad fr.o.m. den 1 januari 1995. Den
tillkommande kostnaden för första halvåret 1995 beräknas till 407 miljoner
kronor, vilket belastar arbetsmarknadsfonden i form av minskade intäkter.
Motion
Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi1 (yrk. 39) regeringens förslag
att lägga mer resurser på utbildningsvikariat. Efterfrågan på denna åtgärd är
inte tillräckligt stor för att motivera en utökning, menar motionärerna. Höjd
utbildningsnivå på arbetsplatsen ligger i första hand i företagens och
organisationernas eget intresse.
Utskottet
I oktober 1994 uppgår volymen inom åtgärden utbildningsvikariat till ca 15
600 platser. Under den tiden åtgärden har funnits, sedan juli 1991, har volymen
långsamt ökat. Enligt AMS skrivelse till regeringen den 24 oktober 1994
omfattar utbildningsvikariaten i huvudsak ungdomar. Vidare gör AMS bedömningen
att inriktningen bör vara att öka volymen utbildningsvikariat i den privata
sektorn. Tidigare har konstaterats att över hälften av deltagarna har bestått
av kvinnor.
Med hänsyn till profilen av denna åtgärd, den redovisade faktiska ökningen av
volymen samt behovet av verksamma åtgärder för kompetenshöjning har utskottet
en annan uppfattning än Moderaterna. Utskottet föreslår ett godkännande av vad
regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat och avstyrker därför
motion Fi1 (yrk. 39).
Starthjälp
Propositionen
Enligt regeringen är det angeläget att den geografiska rörligheten ökar så
att den stigande efterfrågan på arbetskraft bättre kan utnyttjas. Fr.o.m. den 1
januari 1995 bör därför ett mera generöst flyttningsstöd, kallat starthjälp,
införas till en arbetslös som flyttar från hemorten för att arbeta på annan ort
(yrk. 9). Starthjälp föreslås kunna lämnas när arbetsförmedlingen medverkat
till platstillsättningen och det inte är möjligt att dagpendla. Anställningen
skall avse minst tolv månader. Starthjälp lämnas inte vid en första anställning
efter avslutad utbildning -- med undantag av genomförd
arbetsmarknadsutbildning.
Bidraget bör uppgå till 15 000 kr. Omfattningen uppskattas till 15 000
personer på årsbasis. Kostnaden för det första halvåret 1995 beräknas i
propositionen till 112,5 miljoner kronor.
Motioner
Moderaterna ställer sig i motion Fi1 (yrk. 41) bakom regeringsförslaget att
stimulera rörligheten men anser att förslaget om starthjälp bör finansieras
genom en omfördelning inom AMS verksamhetsområde.
Miljöpartiet uttalar i motion Fi5 (yrk. 29) att starthjälp skulle innebära
ett onödigt slöseri med statens resurser.
Elving Andersson m.fl. (c) anser i motion Fi10 (yrk. 5) att
regeringsförslaget bör avvisas. Ute i regionerna behöver man behålla
arbetskraften, inte minst de välutbildade och nyckelpersoner.
Flyttlasspolitiken är enligt motionärerna förödande för de bygder som börjat
satsa på sin utveckling genom regionalpolitiska åtgärder. Förslaget skulle
också drabba de arbetslösa, t.ex. välutbildade invandrare, som finns i våra
storstäder. Enligt motionärerna borde arbetsgivare i storstadsområdena själva
betala flyttkostnaderna vid rekrytering av nyckelpersoner.
Utskottet
Enligt utskottets uppfattning bör starthjälpen kunna fungera som ett bidrag
till en person som överväger att ta anställning på en ny ort. En vanlig
situation kan tänkas vara att en arbetslös är orolig för att inte rent
ekonomiskt kunna klara av situationen med dubbla hushåll under en
övergångsperiod. Bidraget ger då viss täckning för merkostnaderna under tiden
fram till den första avlöningen på den nya orten.
Detta är ingen "flyttlasspolitik" i syfte att få människor att lämna
regionerna såsom anförs i motion Fi10 utan en hjälp till de arbetslösa som
själva kan tänka sig att ta arbete på annan ort men känner oro för de
ekonomiska konsekvenserna. Syftet är att få till stånd en bättre matchning
mellan utbud och efterfrågan på arbete. Denna matchning kan naturligtvis
föranleda flyttning både till och från regionerna. Också med tanke på att
åtgärdsvolymen är begränsad har utskottet svårt att se att åtgärden skulle vara
förödande för bygderna, vilket anförs i motion Fi10.
Arbetsmarknadsutskottet anser därför att regeringens förslag om starthjälp
bör godkännas och att motionerna Fi5 (yrk. 29) samt Fi10 (yrk. 5) bör avslås av
riksdagen.
Med samma motivering som utskottet anfört i det föregående, dvs. att yrkandet
egentligen rör anslagsfrågan, avstyrker utskottet vidare motion Fi1 (yrk. 41).
Anslagsfrågor
Propositionen
Det utökade antalet platser i arbetsmarknadsutbildningen (755 miljoner
kronor), återgång till full dagpenning i utbildningsbidraget (621 miljoner
kronor) samt införande av starthjälp (112,5 miljoner kronor) beräknas medföra
en ökad belastning på ca 1 489 miljoner kronor för första halvåret 1995.
Kostnaderna för det föreslagna investeringsprogrammet exkl. väginvesteringarna
beräknas till 2 725 miljoner kronor. De medel som anslagits till ungdomspraktik
överstiger de medel som beräknas för den nya åtgärden ungdomsintroduktion plus
medel för arbetslösa ungdomar under 20 år (med ca 1 143 miljoner kronor).
Sammantaget innebär de olika posterna att ytterligare 3 070 948 000 kr bör
anvisas under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget för
budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln (yrk. 13).
Genom den kraftiga neddragningen av ALU-verksamheten kommer belastningen på
arbetsmarknadsfonden att minska med 2 760 miljoner kronor. Den utökade
omfattningen av utbildningsvikariaten medför som nämnts en ökad belastning med
407 miljoner kronor. I propositionen nämns att de ytterligare åtgärderna och
investeringarna samt det utökade antalet högskoleplatser och
utbildningsvikariat finansieras genom neddragningen av ALU, vissa reservationer
från andra anslag samt extra inleveranser från statliga bolag och affärsverk om
3 miljarder kronor. Enligt propositionen är samtliga föreslagna åtgärder fullt
ut finansierade.
Motioner
Enligt Moderaterna i motion Fi1 (yrk. 44) bör riksdagen avslå
regeringsförslaget om ytterligare 3 071 miljoner kronor på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1994/95. Detta är en konsekvens av att man avvisat
det föreslagna investeringsprogrammet, ändringarna i utbildningsbidragen samt i
övrigt förordat omfördelningar inom A 2-anslaget.
Centern begär i motion Fi2 (yrk. 49) ett tillkännagivande angående
finansieringen i regeringsförslaget. Motionärerna avvisar en finansiering av
investeringsinsatserna genom minskade utgifter för regionalpolitiken. En sådan
finansiering är rent kontraproduktiv, anförs det. Insatserna bör finansieras
enbart med medel som avsatts för arbetsmarknadspolitiska insatser, menar
motionärerna.
Utskottet
Arbetsmarknadsutskottet anser för sin del att propositionens information om
att finansiering bl.a. skall ske genom att vissa reservationer från föregående
budgetårs anslag används inte ger utrymme för den tolkning som görs av Centern
i motion Fi2, dvs. att regionalpolitiska anslag i första hand skulle användas.
Utskottet utgår från att användningen av reserverade medel sker på ett sätt som
gagnar både arbetsmarknadspolitiken och regionalpolitiken. Med detta anser
utskottet att finansutskottet bör avstyrka motion Fi2 (yrk. 49).
Arbetsmarknadsutskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens
förslag vad gäller åtgärdsvolymer och -- med en liten modifiering --
åtgärdsutformning. Utskottet har vidare avstyrkt olika motionsförslag som har
en annan syn på omfattningen och utformningen av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna än regeringen och utskottet har. I konsekvens med de
ställningstaganden som redovisats i det föregående anser
arbetsmarknadsutskottet att det av regeringen begärda beloppet bör beviljas,
dvs. att det till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under tionde
huvudtiteln bör anvisas ett reservationsanslag på 3 070 948 000 kr. Motion
Fi1 (yrk. 44) bör således avstyrkas av finansutskottet.
Stockholm den 1 december 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten
Östlund (s), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik
Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m),
Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm
(m).
Avvikande meningar
1. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande
lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening finns nu förutsättningar att komma
till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för en god
balanserad tillväxt och en ökad sysselsättning. Regeringens förslag i denna och
närliggande propositioner om drastiskt ökade skatter på företagande skulle
emellertid -- om de bifalls -- allvarligt öka belastningen på
arbetsmarknadspolitiken. Regeringens politik leder till färre jobb i
utvecklingskraftiga företag än vad som nu skulle vara möjligt att uppnå. Enligt
utskottets mening behövs åtgärder mot arbetslösheten även framgent. Åtgärder
bör vidtas framför allt för att öka rörligheten på arbetsmarknaden samt inom
arbetsmarknadsutbildningen.
Propositionens förslag innebär ökade kostnader med över tre miljarder kronor
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med blygsam om ens någon
sysselsättningseffekt. I fråga om inriktningen vill utskottet understryka
betydelsen av sådana åtgärder som ökar den enskildes intresse av att aktivt
söka nya tillfällen till arbete. En sådan inriktning ökar förutsättningarna för
att minska arbetslösheten och bidrar därmed också till en minskad belastning på
statsbudgeten.
Om den gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter bör volymen på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder successivt kunna minskas. Förslaget till
minskning av antalet ALU-platser från 75 000 till 25 000 platser finner
utskottet dock inte välmotiverat, inte minst med hänsyn till att ALU är en
kostnadseffektiv åtgärd. I likhet med motion Fi1 (m) anser
arbetsmarknadsutskottet att andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder i första
hand bör minskas.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker således motion Fi1 (yrk. 40). I den mån
övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande
avstyrker utskottet dessa.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anser att den del av
arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens
inriktning som börjar med "Enligt arbetsmarknadsutskottets" och slutar med
"av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi2 (c) att propositionen
är behäftad med många oklarheter, vilket gör att den är svår att analysera.
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är förutsättningarna nu goda för
att komma till rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för
tillväxt och ökad sysselsättning.
Politiken bör med kraft inriktas på att skapa goda förutsättningar för en
näringslivsledd expansion. Speciellt viktigt är att alla möjligheter till
utveckling och expansion i små och medelstora företag tas tillvara. Inte minst
viktigt är att arbetsrättsliga regler är småföretagsanpassade och leder till
fler arbetstillfällen.
Utskottet understryker vikten av att tillväxten och den ökande
sysselsättningen kommer alla regioner i landet till del, och avvisar därför den
i propositionen föreslagna satsningen på en ökad geografisk rörlighet. Enligt
utskottets uppfattning är det helt avgörande för en positiv utveckling av
ekonomin och arbetsmarknaden att den förnyelse av regionalpolitiken som
påbörjats de senaste åren inte bryts. Produktionsresurserna i hela landet måste
tas till vara bättre genom bl.a. ny och småskalig teknik, informationsteknologi
och upprustning av infrastrukturen i hela landet.
Propositionsförslaget om ungdomspraktik och kraftig minskning av ALU-platser
avvisas av utskottet. Den anpassning som stegvis bör ske under innevarande
budgetår kan ske genom de omprioriteringar som arbetsmarknadsverket har
möjlighet att göra lokalt, regionalt och centralt.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därför motion Fi2 (yrk. 4, 5 och 48). I
den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
3. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Elver Jonsson (fp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi3 (fp) att propositionen
är ett hastverk där ett ordentligt ekonomiskt underlag saknas. Kampen mot
arbetslösheten bör sättas främst. Under de föregående åren har en god grund
lagts för en stark uppgång. Vad som krävs nu är en strategi för expansion av
näringslivet samt bättre möjligheter att skapa företag runt uppfinningar och
innovationer.
Enligt utskottets uppfattning kan den föreslagna omfördelningen till dyrare
åtgärder inte gagna de uppsatta målen. Utskottet ifrågasätter också
propositionens beräkningar av antalet nya arbetstillfällen som följer av
åtgärdsförslagen. Det är inte heller säkert att arbetslösheten sjunker så
mycket som regeringen förutsätter bl.a. därför att de tillkommande personer som
nu kommer att kunna erbjudas utbildning kanske inte är de allra mest
studiemotiverade personerna.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker därmed motion Fi3 (yrk. 12). I den mån
övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande
avstyrker utskottet dessa.
4. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Barbro Johansson (mp) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande
i avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Enligt
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "av finansutskottet" bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi5 (mp) att inriktningen
måste vara att minska den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde
före lågkonjunkturen. Samtidigt skall inflationen hållas på en relativt låg
nivå. Regeringens förslag om en kraftig minskning av antalet ALU-platser kan
inte gagna denna inriktning och avvisas därför.
Till en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling hör
även att normalarbetstiden anpassas nedåt. Därigenom ökar förutsättningarna att
pressa ner arbetslösheten. Normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar per
vecka redan nästa år och till 35 timmar per vecka före år 1998.
Motion Fi5 (yrk. 27 och 34) tillstyrks av arbetsmarknadsutskottet. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.
5. Arbeten i den offentliga sektorn
Hans Andersson (v) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i
avsnittet Arbetsmarknadspolitikens inriktning som börjar med "Beträffande
Vänsterpartiets" och slutar med "Fi4 (yrk. 26)" bort ha följande lydelse:
Om Sverige skall komma ur den statsfinansiella kris som landet nu befinner
sig i är arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. För att arbetsmarknadspolitiken skall
kunna fungera krävs vid sidan om offensiva satsningar på näringslivet en insikt
om att den offentliga sektorn är en del av Sveriges arbetsmarknad. Besparingar
inom den offentliga sektorn måste därför alltid konsekvensbeskrivas ur
sysselsättningssynpunkt.
Sveriges kommuner lever i dag under ett extremt besparingstryck.
Redan i dag sysselsätts 40 000 människor i kommuner och landsting med hjälp
av medel för utbildning i företag. Avtalen för dessa 40 000 löper successivt
ut under våren för att sedan upphöra. Samtidigt står landets kommuner och
landsting inför ytterligare besparingar. Regeringen har dessutom aviserat att
kommunerna ej kan tillåtas växa i takt med den allmänna inkomsttillväxten.
Detta innebär sammantaget att mängder av arbetstillfällen hotas i kommuner och
landsting.
Vad utskottet saknar i regeringens proposition är synen på den offentliga
sektorn som en del av svensk arbetsmarknad och förslag för att behålla
sysselsättningsgraden inom denna viktiga sektor. Det är nödvändigt att
omfördela resurser inom samhällsekonomin så att den offentliga sektorn tillåts
expandera efter det behov som kan uppstå. Detta gäller i synnerhet kommuner och
landsting där behoven är stora.
Det är viktigt att tillskapa arbetstillfällen i näringslivet, men det hjälper
inte upp sysselsättningsgraden i stort om det skapas hundratusentals nya
arbetstillfällen i näringslivet om det samtidigt försvinner lika många ur den
offentliga sektorn. Det går inte att rädda sysselsättningen om vi inte
inkluderar den offentliga sektorn som en del av den svenska arbetsmarknaden.
Detta är enligt utskottets mening en viktig arbetsmarknadspolitisk fråga
samtidigt som det är en jämställdhetsfråga. Den offentliga sektorn är i stort
sett en kvinnlig arbetsmarknad, det är kvinnors arbetstillfällen som hotas.
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig fördelningspolitisk uppgift att stödja
de grupper som har det besvärligt på arbetsmarknaden. Vid sidan av de
prioriterade grupperna av ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre
arbetslösa krävs också insatser för att deltidsarbetslösa, i dag ca 150 000
personer, skall kunna erbjudas heltidsanställningar. Ett första steg i den
riktningen är att lagstifta så att deltidsanställda ges företrädesrätt till
anställningar med fler arbetstimmar när sådana finns lediga hos arbetsgivaren.
Utskottet ifrågasätter förslaget om införande av s.k. arbetsföretag.
Förslaget bygger på att man ska kunna rekrytera korttidsvikarier utan att
behöva ta något arbetsgivaransvar. Detta får till konsekvens att arbetstagarnas
rättigheter urholkas. Vidare minskas kravet på arbetsgivarna att samordna
arbetstillfällen så att tillsvidareanställningarna ökar.
Utskottet menar att de i betänkandet redovisade stödåtgärderna måste få en
regionalpolitisk prägel, att arbetsmarknadspolitiken utöver de redovisade
insatserna också måste bli ett verksamt verktyg för att stimulera näringslivet
att ta miljömässig hänsyn och syfta till att skapa fler jobb inom gröna
sektorer.
Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker motion Fi4 (yrk. 26).
6. Ungdomsåtgärder
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder
(m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anser
att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Ungdomsåtgärder som börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "bör
avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets uppfattning är det i nuvarande uppåtgående
konjunktur felaktigt att inrätta en ny typ av ungdomsåtgärd, när
ungdomspraktiken finns etablerad och utgör en beprövad och kostnadseffektiv
åtgärd. Utskottet avvisar därför den nya åtgärden, benämnd ungdomsintroduktion
för ungdomar.
Enligt nu gällande regler skall ungdomspraktiken finnas kvar under det första
halvåret 1995. Utskottet anser att befintliga regler bör ligga fast och -- i
mån av behov -- att frågan om förlängning av ungdomspraktiken får tas upp under
våren 1995.
Utskottet ser det som naturligt att ansträngningar görs för att ytterligare
utveckla åtgärden och ge den en ännu tydligare inriktning mot kommande
anställning.
Med hänvisning till vad som anförts anser arbetsmarknadsutskottet att
motionerna Fi1 (yrk. 33 och 36 i motsvarande del), Fi3 (yrk. 13 i motsvarande
del), Fi10 (yrk. 1 och 4 i motsvarande del) bör tillstyrkas av finansutskottet.
Motion Fi11 (yrk. 1) har en annan bakgrund och bör avstyrkas. Regeringens
förslag till lag om praktik för ungdomar i ungdomsintroduktion bör avslås av
riksdagen. Riksdagen bör inte godkänna vad regeringen förordat om en ny åtgärd
benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar. Vidare bör finansutskottet avstyrka
regeringens förslag att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år skall upphöra
fr.o.m. den 1 januari 1995.
7. Arbetsmarknadsutbildning
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Arbetsmarknadsutbildning som börjar med "Utskottet noterar" och slutar med
"Fi1 (yrk. 37)" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med motion Fi1 (yrk. 37) att kunskaps- och
kompetensutveckling är viktig för att komma till rätta med obalanserna på
arbetsmarknaden. Propositionsförslaget att utöka arbetsmarknadsutbildningen är
riktigt, men detta bör ske genom en omfördelning av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna inom AMS område. Ytterligare budgetmedel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör inte tillskjutas då det försämrar statsfinanserna och blir ett hot
mot den uppgång som Sverige nu befinner sig i. Arbetsmarknadsinsatserna får
inte tillåtas undergräva sina egna syften.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 37).
8. Utbildningsbidrag
Elver Jonsson (fp), Kent Olsson (m), Elving Andersson (c), Patrik Norinder
(m), Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds) och Anna Åkerhielm (m) anser
att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Utbildningsbidrag som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar
med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Enligt arbetsmarknadsutskottets mening är det olämpligt om studerande genom
tillfälligt kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de
ungdomar som har lån/studiemedel för att finansiera sina studier. Utskottet
anser i likhet med motionerna Fi1 (m) och Fi10 (c) att det är fel att nu ta
bort systemet med utbildningsbidrag med lånedel. Däremot bör det göras en
ordentlig utvärdering som kan ligga till grund för eventuella förändringar.
Med hänvisning till vad som anförts föreslår arbetsmarknadsutskottet att
finansutskottet tillstyrker de aktuella motionerna Fi1 (yrk. 34) och Fi10 (yrk.
2) och avstyrker regeringens förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719)
om särskilt studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
9. Utbildningsvikariat
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Utbildningsvikariat som börjar med "I oktober" och slutar med "Fi1 (yrk.
39)" bort ha följande lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet instämmer med motion Fi1 (m) att det saknas anledning
att lägga större resurser på utbildningsvikariat. Denna åtgärd har efterfrågats
endast i begränsad omfattning och har i huvudsak kommit att utnyttjas inom den
offentliga sektorn, medan åtgärderna i första hand bör syfta till arbeten inom
näringslivet. Behov av utbildning på arbetsplatserna bör normalt arbetsgivarna
själva stå för.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 39) och avstyrker ett
godkännande av vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat.
10. Starthjälp
Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser att
den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet Starthjälp som
börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med motion Fi10 (c) att förslaget om
starthjälp inte är ägnat att stödja de bygder som börjat kunna satsa på sin
utveckling genom den nya regionalpolitiken. Kompetensen och jobben bör få
möjligheter att utvecklas på platsen i stället för att lockas bort. Den av
regeringen föreslagna flyttlasspolitiken kan nämligen väntas gå i en riktning,
nämligen från de regioner som behöver utvecklingsstöd till
storstadsområdena.
Med den arbetslöshet som finns i de s.k. expansiva områdena bör problemen
kunna lösas genom utbildning och inte minst genom att tillvarata välutbildade,
arbetslösa invandrare som det finns många av i storstadsområdena. I de fall
företag önskar rekrytera arbetskraft från ej expansiva områden borde
arbetsgivarna själva kunna stå för vissa rekryteringskostnader.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi5 (yrk. 29) och Fi10 (yrk. 5). Regeringens
förslag om starthjälp bör inte godkännas enligt utskottets uppfattning.
11. Starthjälp
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Starthjälp som börjar med "Med samma" och slutar med "Fi1 (yrk. 41)" bort
ha följande lydelse:
Propositionsförslaget med syftet att stimulera rörligheten på arbetsmarknaden
kan utskottet acceptera. Enligt utskottets mening bör dessa insatser emellertid
finansieras genom omprioritering inom arbetsmarknadspolitiken i stort. Andra
åtgärdsvolymer bör därför anpassas nedåt i motsvarande grad.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (yrk. 41).
12. Anslagsfrågor
Elving Andersson (c) anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i
avsnittet Anslagsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet anser" och
slutar med "motion Fi2 (yrk. 49)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion Fi2 (c) att propositionens
finansieringsförslag är oklart. I den mån finansiering skall ske genom
indragning av reservationer, avsedda för regionalpolitiska satsningar, avvisar
utskottet en sådan lösning.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår att finansutskottet tillstyrker motion Fi2
(yrk. 49).
13. Anslagsfrågor
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m)
anser att den del av arbetsmarknadsutskottets yttrande i avsnittet
Anslagsfrågor som börjar med "Arbetsmarknadsutskottet har" och slutar med
"av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Som en följd av att regeringsförslag om bl.a. ändringar i utbildningsbidragen
har avvisats samt att omfördelningar föreslagits i övrigt bör någon
anslagsökning inte komma i fråga. Arbetsmarknadsutskottet anser i likhet med
Moderaterna i motion Fi1 att propositionsförslaget om ytterligare 3 071
miljoner kronor till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 bör avslås av
riksdagen. Motion Fi1 (yrk. 44) bör tillstyrkas av finansutskottet.
Särskilda yttranden
1. Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Dan Ericsson (kds) anför:
I Kristdemokraternas motion 1994/95:Fi6 yrkas avslag på hela propositionen
1994/95:25 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m. De förslag som
presenteras i propositionen är generellt sett dåligt underbyggda och
helhetsintrycket är att propositionen framstår som ett hafsverk.
Detta gäller även förslagen inom arbetsmarknadspolitikens område. Av det
kraftfulla arbetsmarknadspolitiska paket som skulle genomföras enligt
Socialdemokraternas valmanifest redovisas nu ett hafsverk av åtgärder som
enligt vår uppfattning saknar tillräcklig beredning för att man skall kunna ta
ställning till dem. Vi konstaterar också att förslagen i själva verket innebär
en ambitionssänkning när det gäller antalet platser i de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. De förändringar som föreslås innebär att
färre platser tas fram till en dyrare kostnad/plats.
Kristdemokraternas yrkande om avslag på propositionen behandlas av
finansutskottet.
2. Arbetsmarknadspolitikens inriktning
Hans Andersson (v) anför:
Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat ett antal motionsyrkanden om
förkortad och/eller flexibel arbetstid. I sitt betänkande 1994/95:AU2 uttryckte
arbetsmarknadsutskottet tillfredsställelse över att statsministern aviserat en
ny arbetstidsutredning som bl.a. tar upp arbetstidsförkortning ur
arbetsmarknadspolitisk synvinkel. Vänsterpartiet ser mycket positivt på en ny
arbetstidsutredning. Dock anser vi att utredningen inte får innebära att
pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar. Vi vill i stället
understryka vikten av att ytterligare försöksverksamhet med kortare arbetsdag
initieras redan nu inom utredningens ram. Nya försöksverksamheter bör ha en
bred inriktning och omfatta flera branscher inom både offentlig och privat
sektor.
3. Arbeten i den offentliga sektorn
Dan Ericsson (kds) anför:
Innovationen med att länsarbetsnämnderna kunnat sluta avtal med kommuner och
landsting om utbildnings- och kompetenshöjande personalinsatser har varit ett
värdefullt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Det är angeläget att denna typ av
avtal också fortsättningsvis kan ingå i den arbetsmarknadspolitiska arsenalen.
4. Starthjälp
Hans Andersson (v) anför:
Kortsiktigt kan en ökad rörlighet enligt regeringens förslag vara lösningen
på problemet med flaskhalsar i produktionen på grund av att det saknas
nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft. På lång sikt anser
Vänsterpartiet att det krävs en aktiv regionalpolitik med bl.a.
utbildningsinsatser på sådana orter där arbetskraften har fel kompetens i
förhållande till lediga jobb. 60-talets flyttvåg från glesbygd till storstäder
måste undvikas.
Bostadsutskottets yttrande
1994/95:BoU1y
Bilaga 14
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder m.m.
Till finansutskottet
Finansutskottet har den 17 november beslutat bereda bostadsutskottet
tillfälle att avge yttrande över proposition 1994/95:25 jämte eventuella
motioner i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Sammanfattning
Utskottet behandlar i yttrandet de förslag i proposition 1994/95:25 som avser
räntebidragen och fastighetsskatten samt investeringssatsningar på
bostadsområdet. Även förslagen till investeringsatsningar i övrigt behandlas
till den del de avser bostadsutskottets beredningsområde. Regeringens förslag
tillstyrks. I fråga om investeringssatsningarna på bostadsområdet sker detta
bl.a. mot bakgrund av de kompletterande uppgifter som under hand inhämtats från
regeringskansliet. Dessa uppgifter redovisas i betänkandet. Samtliga
motionsyrkanden avstyrks.
Till yttrandet har fogats 14 avvikande meningar. Bl.a. har avvikande meningar
avgivits till förmån för motionsförslag avseende räntebidragen och
fastighetsskatten (m, c, kds) samt (fp). I avvikande meningar (m), (c), (fp)
samt (kds) avvisas bl.a. regeringens förslagen till ROT-åtgärder m.m. i
bostäder samt föreslås vissa andra åtgärder.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:25, vad avser frågor som behandlas i
detta yttrande, föreslagit riksdagen att
1. anta det av regeringen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
2. godkänna vad regeringen förordat om slopad extra höjning 1995 och 1996 av
den garanterade räntan för räntebidrag enligt äldre regler,
3. godkänna vad regeringen förordat om statsbidrag för
investeringssatsningar.
Det framlagda förslaget till ändring i lagen om statlig fastighetsskatt
innebär att skattesatsen höjs från nuvarande 1,5 % till 1,7 % -- detta för att
finansiera förslaget att slopa den extra höjningen av den garanterade räntan
för åren 1995 och 1996.
Motionerna
Utskottet behandlar i detta yttrande motionerna
1994/95:Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner
inriktningen och omfattningen av de utgiftsminskningar och
inkomstförstärkningar som förordas i motionen (yrkandet behandlas såvitt avser
förslaget att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall avskaffas),
30. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser höjd
fastighetsskatt från 1,5 till 1,7 %,
31. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25 vad avser förslaget om att
inte genomföra den extra höjningen av garanterad ränta 1995 och 1996,
35. att riksdagen avslår vad regeringen förordat om investeringsstöd i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
26. att riksdagen beslutar avslå proposition 1994/95:25 vad avser förslag
till lag om ändring i lagen om fastighetsskatt,
45. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av
begränsningarna av statens stöd till boendet och hos regeringen begär att en
förändrad utformning av bostadsfinansieringssystemet utreds enligt de
riktlinjer som redovisas i motionen i avsikt att ett nytt system med denna
inriktning kan träda i kraft den 1 januari 1996,
51. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 i motsvarande del
beslutar förlänga möjligheten till skattereduktion enligt gällande regler vid
s.k. ROT-åtgärder inom bostadsområdet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1994/95:Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om investeringssatsningar.
1994/95:Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt avveckling av de generella bostadssubventionerna,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om höjda bostadsbidrag i samband med minskade generella
bostadssubventioner.
1994/95:Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:25,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en förlängning av det s.k. ROT-avdraget.
1994/95:Fi10 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna vad i
motionen anförts om investeringssatsningar.
1994/95:Fi16 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att regeringen senast i
budgetpropositionen i januari 1995 återkommer med förslag om en stimulans av
tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
1994/95:Fi17 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att
ändra och förlänga reglerna för skattereduktion avseende reparationskostnader
för bostadshus på sätt som föreslås i motionen.
1994/95:Fi18 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att
ROT-insatserna inom bostadsbyggandet i första hand inriktas på
flerbostadsboendet och utformas så att de särskilt prioriterar insatser i
avsikt att minska segregationen i boendet.
1994/95:Fi19 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening uttalar att reglerna för bidrag till ROT-åtgärder
utformas så att den del av arbetet som utförs som industriell produktion av
byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete som utförs på
byggarbetsplatsen.
Uppvaktningar och skrivelser
Inför utskottet har upplysningar i ärendet lämnats av företrädare för
Snickerifabrikernas Riksförbund och Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund.
I ärendet har skrivelser inkommit från Målarmästarnas Riksförening, Sveriges
Energirådgivare, SABO, Byggentreprenörerna, AB Platta Tak och Riksbyggen.
Inledning
Tidigare riksdagsbehandling av ROT-program m.m.
Riksdagen har under de två senaste åren beslutat om särskilda insatser för
att stimulera reparation, om- och tillbyggnad, ROT. I det följande redogörs
kortfattat för de två s.k. ROT-program som blev följden av riksdagens beslut.
Under allmänna motionstiden 1993 fördes i en rad motioner fram förslag för
att stimulera olika typer av ROT-åtgärder. I syfte att öka sysselsättningen
inom byggsektorn fattade riksdagen, på grundval av motionsförslagen, våren 1993
beslut om ett särskilt ROT-program -- 1993 års ROT-program. Programmet
omfattade följande åtgärder.
1. Stöd för reparations- och bostadsförbättringsåtgärder, s.k. RBF-stöd.
2. Statlig subvention av underhåll och reparationer av vissa
kommu-nala byggnader.
3. Räntebidrag för ombyggnad av bostäder.
4. Ombyggnad av äldrebostäder.
5. Kulturmiljövård.
6. Konstnärlig utsmyckning i bostadsområden.
7. Skatteavdrag för vissa underhållsåtgärder.
Under år 1993 fattades dessutom vissa andra beslut som också de avsåg att
förbättra sysselsättningen på byggarbetsmarknaden. Det gällde bl.a. en ökning
av anslaget för vissa investeringar i statliga byggnader m.m. och en ökning av
stödet till allmänna samlingslokaler.
På förslag av arbetsmarknadsutskottet (1993/94:AU21) beslutade riksdagen
våren 1994 om ROT-satsningar på sammanlagt 1,5 miljarder kronor. Riksdagens
beslut innebar att regeringen bemyndigades att använda 1,5 miljarder kronor av
1993/94 års anslag till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ROT-åtgärder i
bl.a. skolor, samlingslokaler, bostäder, äldrebostäder, sjukhem, vissa
kulturbyggnader och kulturmiljövård.
Med stöd av bemyndigandet beslutade regeringen om ett ROT-program inom
kultursektorn och på miljöområdet -- 1994 års ROT-program. Inom ramen för
programmet har stöd kunnat utgå till följande typer av åtgärder m.m.
1. Miljöförbättringar i lokaler för undervisning, vård och omsorg.
2. Miljöförbättringar i bostäder m.m.
3. Statliga kulturbyggnader.
4. Icke-statliga kulturbyggnader.
5. Kulturmiljövård och kulturbyggnader.
6. Ombyggnadsbidrag för äldrebostäder.
7. Bidrag till allmänna samlingslokaler.
8. Lokalbidrag till trossamfund.
En förutsättning för stöd är i princip att beslut har fattats och projekten
har påbörjats före den 1 juli 1994 och att de slutförs senast den 30 juni 1995.
Utöver de ovan redovisade båda ROT-programmen har riksdagen åren 1993 och
1994 behandlat motionsförslag med krav på insatser av olika omfattning och
inriktning som syftat till att stimulera byggverksamheten och motverka
byggarbetslösheten. Dessa förslag har avvisats av utskottet och riksdagen bl.a.
med hänvisning till de beslutade ROT-programmen.
Förslag i propositionen om investeringssatsningar och ROT-stöd
De ovan beskrivna ROT-programmen från år 1993 och 1994 motsvaras i den nu
aktuella propositionen närmast av de förslag till investeringssatsningar som
läggs fram på s. 109--110 i propositionen. Inriktningen på flera av de
föreslagna stödformerna sammanfaller helt eller delvis med stöd som kunnat utgå
enligt de tidigare ROT-programmen. Det nu föreslagna investeringsprogrammet
beräknas enligt propositionen skapa ca 50 000 direkta och indirekta
arbetstillfällen på årsbasis. Programmet omfattar stimulansåtgärder inom en rad
olika områden.
Under rubriken Investeringssatsningar tas i propositionen inledningsvis upp
ett förslag om att stimulera näringslivet till bygginvesteringar genom att en
möjlighet till direktavdrag för annan nybyggnation än bostäder införs. Detta
förslag beskrivs dock utförligare i en annan del av propositionen.
Bostadsutskottet behandlar inte förslaget om direktavdrag i sitt yttrande. Inte
heller kommer utskottet att ta upp förslagen om investeringssatsningar inom
kommunikationsområdet till överväganden. Vad gäller det av regeringen framlagda
förslaget till program för investeringssatsningar och ROT-åtgärder kan det
i övrigt kortfattat beskrivas enligt nedan.
Bidrag inom miljöområdet till:
1. utbyggnad av fjärrvärmenätet om 15 % till en kostnad av
100 mkr.
2. åtgärder som motverkar trafikbuller om 25 % till en kostnad av
50 mkr.
3. åtgärder inom VA-sektorn om 15 % till en kostnad av 100 mkr.
4. upprustning av naturvårdsområden till en kostnad av 75 mkr.
5. efterbehandling av gamla industriområden till en kostnad av 75 mkr.
Bidrag inom kulturområdet till:
6. icke-statliga kulturlokaler om 30 % för nybyggnation och 50 %
för övriga projekt till en sammanlagd kostnad av 50 mkr.
7. allmänna samlingslokaler till en kostnad av 20 mkr.
8. kulturmiljövård och byggnadsvård till en kostnad av 75 mkr.
9. lokaler för trossamfund om högst 30 % till en kostnad av 20 mkr.
Bidrag för skolor och andra offentliga lokaler till:
10. ROT-åtgärder, bl.a. för att öka tillgängligheten för personer med
funktionshinder, om högst 30 % till en kostnad av 360 mkr.
Bidrag inom bostadsområdet till:
11. ROT-åtgärder avseende bostäder som en extra subvention om
15 % till en beräknad kostnad av 1 500 mkr.
12. investeringar för att förbättra inomhusklimatet om 20 % till en
kostnad av 200 mkr.
13. ombyggnadsåtgärder för särskilda boendeformer för äldre och för
personer med fysiska och psykiska funktionshinder om 20 % till
en kostnad av 100 mkr.
Utskottet
Räntebidrag och fastighetsskatt
Utskottet inleder med att behandla de förslag avseende räntebidragen och
fastighetsskatten som finns på s. 75--76 i propositionen. Regeringens förslag
innebär att den år 1993 av riksdagen beslutade (prop. 1993/94:8, BoU3, rskr.
40) extra höjningen av den garanterade räntan år 1995 och 1996 avseende
räntebidrag enligt 1992 års och äldre regler inte genomförs. Den
budgetförstärkning om ca 2,5 miljarder kronor som beslutet skulle medföra
föreslås i stället uppnås genom en höjning av fastighetsskatten för småhus och
hyreshusenhet till den del den avser värderingsenhet för bostäder samt
tillhörande mark. Fastighetsskatten föreslås höjas från 1,5 % till 1,7 %
fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Regeringen anför som skäl för sitt förslag att riksdagens beslut år 1993
innebär att endast den del av det svenska bostadsbeståndet som redan har de
högsta kapitalkostnaderna får bidra till att stärka statsfinanserna. Förslaget
om att i stället höja fastighetsskatten innebär att bostadssektorns bidrag till
saneringen av statsfinanserna kommer från alla bostäder.
I tre partimotioner, Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och
45, det sistnämnda såvitt nu är i fråga, samt Fi6 (kds) yrkande 1 såvitt nu är
i fråga, yrkas avslag på regeringens förslag om höjd fastighetsskatt respektive
om slopad extra höjning av den garanterade räntan (i kds-motionen omfattar
yrkande 1 avslag på hela propositionen).
I motion Fi1 (m) framhålls att det långsiktiga målet beträffande
fastighetsskatten måste vara att den skall avskaffas när statsfinansiellt
utrymme kan skapas. Enligt vad som anförs i motion Fi2 (c) bör varken
fastighetsskatten eller redan fattade beslut om räntebidragen ändras i avvaktan
på att Kontrollstation 1995 genomförts. Kontrollstation 1995 är benämningen på
en avstämning av effekterna på bostadsmarknaden av det år 1993 införda
bostadsfinansieringssystemet. I samband med beslutet om det nya
bostadsfinansieringssystemet förutsattes en sådan avstämning genomföras efter
tre år.
Bostadsutskottet vill först något erinra om bakgrunden till de av regeringen
framlagda förslagen. Som en del i en s.k. krisuppgörelse hösten 1992 mellan den
dåvarande regeringen och den socialdemokratiska oppositionen ingick att
bostadssektorn skulle bidra med 3 miljarder kronor som ett led i arbetet med
att sanera de statliga finanserna. Det förutsattes därvid att en
kostnadsutjämning skulle eftersträvas mellan yngre och äldre årgångar i
beståndet av bostäder. Sedermera lade regeringen fram förslag om att
besparingen enbart skulle tas ut i den del av bostadsbeståndet som uppbär
räntebidrag. Riksdagens majoritet (m, fp, c, kds, nyd) fattade därefter beslut
om att en extra höjning av den garanterade räntan skulle genomföras under tre
år. Socialdemokraterna motsatte sig detta beslut. I olika sammanhang anförde
minoriteten att alla bostäder och upplåtelseformer måste vara med och bära sin
del av bördan och att tidpunkten för besparingen borde skjutas fram.
Utskottet kan konstatera att de av regeringen nu framlagda förslagen bättre
än riksdagens tidigare beslut uppfyller kravet på en rättvis fördelning av
besparingen över bostadsbeståndet. En fastighetsskattehöjning påverkar alla
bostäder utom de allra nyaste som under en period är skattebefriade. Förslaget
innebär vidare att besparingen i tiden blir något senarelagd eftersom
skattehöjningen föreslås gälla först fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Sammantaget bör förslagen förbättra situationen för de bostäder som är
producerade kring år 1990 och som i många fall har mycket höga
kapitalkostnader, även utan den extra belastning som skulle blivit följden om
riksdagens tidigare beslut hade fullföljts. Som framhålls i propositionen
innebär regeringsförslagen i sig dock inte någon lösning av problemen på
bostads- och bostadskreditmarknaden utan endast att de något kan mildras för de
mest utsatta årgångarna. Det finns därför även fortsättningsvis starka skäl att
ägna stor uppmärksamhet åt hur de akuta problemen i delar av bostadsbeståndet
skall lösas.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet regeringens
förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till
att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995
och 1996 inte genomförs. Motstående motionsförslag i partimotionerna Fi1 (m)
yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi6 yrkande 1, de två
sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
I propositionen föreslås ett investeringsprogram med insatser inom en rad
olika områden i syfte att förbättra situationen på byggarbetsmarknaden.
Programmets innehåll har ovan kortfattat beskrivits. Utskottet inleder med att
behandla de åtgärder som föreslås på bostadsområdet.
Regeringen föreslår en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder avseende
bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder till en beräknad kostnad av 1,5
mdkr. Vidare föreslås ett investeringsbidrag om 20 % för att förbättra
inomhusklimatet till en kostnad av 200 mkr. Slutligen föreslås 100 mkr för
ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för äldre och personer med
fysiska och psykiska funktionshinder.
I två partimotioner, Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1, båda
motionerna såvitt nu är i fråga, föreslås riksdagen helt avslå
regeringsförslagen om ROT-stimulanser inom bostadsområdet.
I m-motionen anförs att de föreslagna åtgärderna leder fel och riskerar att
medverka till sämre kostnadskontroll och en uppgång av inflationen.
Kristdemokraterna anför i sin motion att flera av regeringsförslagen till
ROT-åtgärder i och för sig kan vara riktiga men att en fortsatt möjlighet till
skattereduktion för ROT-åtgärder är att föredra framför den föreslagna extra
subventionen om 15 %. Av detta skäl föreslås i motion Fi6 (kds) yrkande 6 att
möjligheten till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus bör
förlängas.
Ytterligare två partimotioner innehåller avslagsyrkanden avseende delar av
regeringens förslag till ROT-åtgärder på bostadsområdet. I motion Fi3 (fp)
yrkande 16 föreslås att riksdagen skall avslå förslaget avseende en extra
subvention om 15 %. Motionärerna anser att förslaget är för vagt utformat för
att kunna biträdas. Även i Centerpartiets partimotion Fi2 (c) yrkande 51
föreslås avslag vad gäller den extra subventionen om 15 %. Detta yrkande
innebär vidare att den nuvarande skattereduktionen för byggnadsarbete på
bostadshus föreslås förlängas till att gälla även under år 1995. Motsvarande
förslag som i Centerpartiets partimotion återfinns även i motion Fi10 (c)
yrkande 3. I motion Fi17 (c) föreslås förutom en förlängning av
skattereduktionens giltighetstid även att reglerna förändras så att det
maximala avdragsgrundande underlaget för småhus höjs från nuvarande 35 000 kr
till 100 000 kr samt att vissa materialkostnader får räknas in i underlaget.
Förslag om inriktningen på de av regeringen föreslagna ROT-satsningarna
lämnas i två motioner. I motion Fi18 (s) framhålls att dessa satsningar i
första hand bör inriktas på de mest angelägna behoven inom bostadssektorn.
Motionärerna anför att det framför allt i miljonprogrammets bostadsområden
finns tendenser till ökad segregation. Ett sätt att motverka sådana tendenser
anses vara att ge bostadsföretagen i dessa områden ekonomisk möjlighet att
genomföra fysiska förbättringar och ombyggnader utan att detta behöver
resultera i höjda hyror. I motion Fi19 (s) föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande bör uttala att reglerna för bidrag till ROT-åtgärder skall
utformas så att den del av arbetet som utförs som industriell produktion av
byggmaterial behandlas likvärdigt med det arbete som utförs på
byggarbetsplatsen. Enligt motionärerna har utformningen av tidigare
ROT-satsningar, bl.a. skattereduktionen, lett till att enbart åtgärder vidtagna
på ombyggnadsplatsen fått del av subventionerna.
Bostadsutskottet vill inledningsvis anföra följande om behovet av
investeringssatsningar i byggsektorn och ROT-åtgärder på bostadsområdet.
Byggarbetsmarknaden är kanske den del av arbetsmarknaden som har drabbats
hårdast av lågkonjunkturen. Andelen arbetslösa byggnadsarbetare har under flera
år legat på oacceptabelt höga nivåer. I oktober 1994 gick 21,9 % av
byggnadsarbetarna (anslutna till kassa 36) utan jobb. Till detta kommer att mer
än 9 % var sysselsatta i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det betyder
att närmare en tredjedel av alla byggnadsarbetare stod utanför den ordinarie
arbetsmarknaden. I vissa delar av landet var andelen arbetslösa dessutom ännu
högre.
Inom byggsektorn fanns under några år i slutet av 1980-talet klara tendenser
till överhettning. Produktionskapaciteten utnyttjades fullt ut i en samtidig
snabb utbyggnad av både kontor, kommersiella lokaler och bostäder. Nu är
förhållandena de omvända. De flesta byggföretagen står med en underutnyttjad
maskinpark. Många företag har tvingats friställa stora delar av arbetsstyrkan.
Företag som inte redan före lågkonjunkturen kunnat skaffa sig en stark
ekonomisk ställning har allvarliga ekonomiska problem eller har tvingats i
konkurs. De rådande problemen riskerar att få återverkningar inom byggsektorn
för lång tid framåt. Om stora delar av produktionskapaciteten slås ut under
lågkonjunkturen kan även en måttlig uppgång i byggproduktionen under en
kommande högkonjunktur riskera att leda till en överhettning och snabbt
stigande byggpriser.
Byggsektorn har traditionellt ansetts kunna fungera som en "motor" i
samhällsekonomin och under lågkonjunkturer kunna bidra till en uppgång även
inom andra sektorer. Även om sambanden i dag är mer komplicerade än tidigare
står det emellertid helt klart att varje byggarbetsplats förutom det egentliga
byggarbetet genererar nya arbetstillfällen för byggmaterialtillverkare,
hantverkare, åkare m.fl. Det finns således fortfarande starka
samhällsekonomiska skäl att ta till vara byggsektorns resurser under en
lågkonjunktur. Sverige är inte färdigbyggt och vi behöver en stark byggsektor
även i framtiden. Under tider med låg nyproduktion bör vi utnyttja byggsektorns
kapacitet till att vårda och förbättra byggnader och infrastruktur.
Det är mot den nu beskrivna bakgrunden som regeringens förslag om ett program
för investeringssatsningar och ROT-åtgärder bör ses. Vad gäller de tre
föreslagna stödformerna för ROT-åtgärder inom bostadssektorn inleder utskottet
med att behandla förslaget om en extra subvention till ROT-åtgärder om 15 %. I
flera av de ovan refererade motionerna har anförts att beskrivningen i
propositionen av den närmare utformningen av extrasubventionen är väl
knapphändig. Utskottet kan till viss del instämma i denna synpunkt. Utskottet
har emellertid förståelse för den nytillträdda regeringens önskan att snabbt
kunna lägga fram förslag som kan bidra till att mildra de akuta problemen på
byggarbetsmarknaden. Inför riksdagsberedningen av förslagen i propositionen har
också regeringskansliet under hand till bostadsutskottet lämnat kompletterande
uppgifter om inriktningen av de föreslagna stödformerna. Dessa uppgifter
återges kortfattat i det följande vad avser den s.k. extra subventionen om 15
%.
Ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder föreslås införas år
1995. Stödet lämnas som engångsbidrag för åtgärder som påbörjas under år 1995
och slutförs senast under år 1996. Samtliga upplåtelseformer, dvs. såväl hyres-
och bostadsrätt som egnahem, avses bli stödberättigade.
För hyres- och bostadsrätter lämnas bidrag för ombyggnadsåtgärder motsvarande
vad som kan erhålla reguljärt ombyggnadsstöd (se SFS 1992:986) samt till
underhålls- och reparationsåtgärder enligt vad som är stödberättigat i den s.k.
RBF-förordningen (förordning 1983:974 om statligt räntestöd vid förbättring av
bostadshus). Bidragsunderlaget beräknas således i dessa fall i enlighet med vad
som anges i förordningarna. I fråga om egnahem lämnas bidrag till
arbetskostnaden för reparation och underhåll samt för om- och tillbyggnad
enligt i huvudsak samma principer som gäller för skattereduktionen för utgifter
för byggnadsarbete (SFS 1993:672). Åtgärder i fritidshus avses dock inte
berättiga till stöd.
För hyres- och bostadsrättshus avses det extra statliga stödet utgå utöver
det reguljära ombyggnadsstödet. Om RBF-stöd har beviljats skall dock endast
detta stöd eller det extra statliga stödet kunna utgå.
Bidrag avses lämnas med ett belopp som motsvarar högst 15 % av ett
bidragsunderlag beräknat enligt de ovan angivna principerna. En förutsättning
för bidraget föreslås dock vara att bidragsbeloppet för de sökta åtgärderna
uppgår till minst 1 000 kr.
Det extra statliga stödet för förbättring av bostadshus, liksom de nedan
behandlade övriga stödformerna för bostäder, förutsätts administrativt hanteras
på motsvarande sätt som övriga bostadssubventioner. Detta innebär att Boverket
och länsstyrelserna får ansvaret för bidragsverksamheten.
Utskottet kan -- efter att ha tagit del av den ovan återgivna beskrivningen
av den närmare innebörden i förslaget om ett extra statligt stöd -- konstatera
att stödet i flera avseenden innebär en förbättring i förhållande till det stöd
som kunnat utgå enligt tidigare ROT-program. Den föreslagna stödperioden ger
rimlig möjlighet till framförhållning och nödvändigt förberedelsearbete på
byggherresidan. I förhållande till vad som gäller för s.k. skattereduktion får
stödet också anses ha en bättre inriktning mot åtgärder som är angelägna ur
bostadssektorns synvinkel. Denna effekt uppnås bl.a. genom att stödet endast
ges till permanentbostäder och genom den koppling som i hyreshus- och
bostadsrättsfallet görs till reglerna för det reguljära ombyggnadsstödet.
Vidare innebär förslaget att åtgärder som hittills erhållit RBF-stöd även
fortsättningsvis kan ges visst stöd.
Tillskottet till ombyggnadsstödet och möjligheten till fortsatt stöd till
underhållsåtgärder får betydelse inte minst i miljonprogrammets bostadsområden.
Därigenom torde vad som förordats i motion Fi18 (s) i inte ringa omfattning bli
tillgodosett. Utskottet vill dock i sammanhanget framhålla att de
bostadssociala och byggnadstekniska problemen i dessa områden framgent måste
ägnas stor uppmärksamhet. Det kan således bli anledning för regeringen att
återkomma med förslag till åtgärder i dessa frågor om inte de nu aktuella
förslagen i tillräcklig omfattning kommer bl.a. miljonprogrammets
bostadsområden till del.
Den förordade inriktningen av det extra stödet till ROT-åtgärder innebär
vidare att önskemålet i motion Fi19 (s) om en utformning av stödet som även
kommer byggmaterialindustrin till godo till stor del blir tillgodosett. Vad
gäller de åtgärder som vidtas i hyres- och bostadsrättshus kommer sålunda även
materialkostnaderna att kunna räknas in i bidragsunderlaget. Detta utgör en
klar förbättring i förhållande till de regler som gäller för skattereduktionen.
Den utformning som det extra statliga stödet avses få torde således kunna leda
till en utökad produktion och därigenom fler arbetstillfällen både på
byggarbetsplatserna och i byggmaterialindustrin.
Stödet till ROT-åtgärder i flerbostadshusområden måste ur samhällets
synvinkel anses vara det mest angelägna. Denna del av stödet kommer sannolikt
att ge den största effekten inom den egentliga byggsektorn. Som ovan
framhållits är också behovet av förbättringsåtgärder stort i många områden.
Även det föreslagna stödet till ROT-åtgärder i egnahem kommer emellertid att
kunna lämna ett positivt bidrag till sysselsättningen inom byggsektorn.
Särskilt för att skapa arbetstillfällen på mindre orter och på landsbygden kan
egnahemsstödet få viss betydelse. Vad gäller egnahemmen föreslås i huvudsak
samma stödavgränsning gälla som för den nuvarande skattereduktionen, dvs. att
endast arbetskostnaderna läggs till grund för bidraget. Eftersom inget
reguljärt ombyggnadsstöd utgår för denna upplåtelseform kan i praktiken inte
motsvarande bidragskonstruktion som för hyres- och bostadsrättshusen väljas.
Som framgått av det ovan anförda ställer sig bostadsutskottet bakom
regeringens förslag om ett extra statligt stöd för förbättring av bostäder med
den inriktning som angivits. Det innebär att motstående motionsförslag om att
helt avslå regeringsförslaget eller att i stället förlänga tiden för
skattereduktionen avstyrks. De motioner som avstyrks av detta skäl är således
Fi1 (m) yrkande 35 såvitt nu är i fråga, Fi2 (c) yrkande 51, Fi3 (fp) yrkande
16, Fi6 (kds) yrkandena 1 och 6, det förstnämnda såvitt nu är i fråga, Fi10 (c)
yrkande 3 samt Fi17 (c). Vidare bedömer utskottet, mot bakgrund av den
redovisade stödutformningen, att de tillkännagivanden till regeringen som
föreslås i motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) inte kan anses vara erforderliga.
Utskottet övergår nu till att behandla de två övriga stödformerna till
ROT-åtgärder i bostäder som föreslås i propositionen, dvs. investeringsbidraget
för att förbättra inomhusklimatet och ombyggnadsbidraget för särskilda
boendeformer. Mot införandet av dessa stödformer har invändningar rests i två
partimotioner. I motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1, båda
motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, föreslås att riksdagen avslår
regeringens förslag.
Även vad gäller dessa stödformer har bostadsutskottet under sitt
beredningsarbete från regeringskansliet erhållit kompletterande uppgifter om
den närmare inriktningen av stöden. Dessa uppgifter sammanfattas nedan.
Ombyggnadsbidraget för särskilda boendeformer för äldre och för personer
med fysiska och psykiska funktionshinder avses utgå enligt i huvudsak de regler
som sedan år 1993 tillämpats för ett särskilt ombyggnadsbidrag för
äldrebostäder (SFS 1993:166). Skillnaden blir att bidragskretsen vidgas till
att även omfatta bostäder för personer med psykiskt och fysiskt
funktionshinder. Vidare höjs bidragsnivån från nuvarande 10 % till 20 %.
Gällande ram för bidragsformen vidgas med 100 miljoner kronor. Bidrag enligt de
nya reglerna avses lämnas för ombyggnadsarbeten som påbörjas före utgången av
år 1995 och som slutförs senast under år 1996. En samordning med det extra
statliga stödet för förbättring av bostadshus föreslås ske så att det
sammanlagda stödet inte överstiger 20 %.
Bidraget till förbättring av inomhusklimatet i bostäder föreslås utformas
så att det påskyndar verksamheten med funktionskontroll av ventilationssystem.
Som en förutsättning för att bidrag skall kunna utgå föreslås därför gälla att
byggnaden skall ha genomgått funktionskontroll av ventilationssystemet om sådan
krävs enligt förordningen 1991:1273. Bidrag kan sedan utgå dels för att
avhjälpa de tekniska brister som upptäckts vid besiktningen, dels för vissa
andra åtgärder som bidrar till att förbättra inomhusklimatet. Inom en total ram
om 200 miljoner kronor skall bidrag kunna utgå till 20 % av en godkänd kostnad
för åtgärderna. Liksom för det extra statliga stödet för förbättring av
bostadshus föreslås bidraget utgå för förbättringsåtgärder som påbörjas under
år 1995 och slutförs senast under år 1996. Bidraget till förbättring av
inomhusklimatet föreslås samordnas med det extra statliga stödet så att det
sammanlagda bidraget inte överstiger 20 %. Samordning förutsätts också ske med
det stöd som kan utgå enligt de regler som gäller för den statliga fonden för
fukt- och mögelskador i småhus. I praktiken innebär detta att statligt
engångsbidrag lämnas för här aktuella åtgärder enligt bestämmelserna endast i
en förordning.
Bostadsutskottet tillstyrker att de två ovan beskrivna stödformerna införs.
Det rör sig i båda fallen om stöd till mycket angelägna åtgärder. Utskottet har
under en rad år haft anledning att ägna uppmärksamhet åt såväl förhållandena i
särskilda boendeformer för äldre m.fl. som problemen med inomhusklimatet i våra
bostäder. I dessa frågor har en bred politisk enighet kunnat uppnås som lett
till att olika åtgärder vidtagits från statens sida i syfte att hjälpa
fastighetsägarna att undanröja de problem som funnits.
Trots tidigare åtgärder kvarstår mycket att göra för att förbättra
boendeförhållandena för äldre och handikappade. Utskottet förutsätter att
berörda myndigheter följer bidragsmedlens användning och fördelning. Därvid bör
även uppmärksammas medlens fördelning mellan de olika bidragsberättigade
boendeformerna.
Även stödet till förbättring av inomhusklimatet kan bidra till att angelägna
åtgärder påskyndas. Det finns tecken som tyder på att den uppmärksamhet som
frågor kring s.k. sjuka hus tilldrog sig för några år sedan inte lett till att
ågärder vidtagits i tillräcklig omfattning.
Mot den ovan angivna bakgrunden måste det anses som välmotiverat att två av
de stödformer som nu föreslås i syfte att minska problemen på
byggarbetsmarknaden särskilt inriktas mot de föreslagna områdena. Vad utskottet
förordat innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi6 (kds) yrkande 1
avstyrks, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga. Regeringens förslag om
bidrag till förbättring av inomhusklimatet respektive till ombyggnad av
bostäder för äldre och handikappade tillstyrks av bostadsutskottet.
Investeringssatsningar i övrigt
Utöver de i det föregående behandlade investeringssatsningarna inom
bostadssektorn innefattar regeringsförslaget också stimulansåtgärder på bl.a.
miljö- och kulturområdet.
Som framgår av redovisningen i inledningen innefattar miljöinvesteringarna
bl.a. stöd till utbyggnad av fjärrvärmenätet med 100 miljoner kronor, till
åtgärder inom VA-sektorn inkl. ledningsnät med 100 miljoner kronor och till
efterbehandling av gamla industriområden med 75 miljoner kronor.
Bidragsandelen föreslås i de båda förstnämnda fallen uppgå till 15 %. Inom
kulturområdet föreslås bl.a. bidrag till icke-statliga kulturlokaler till en
kostnad av 50 miljoner kronor och ett utökat stöd till allmänna samlingslokaler
med 20 miljoner kronor.
Dessutom föreslås ett stöd om sammanlagt 360 miljoner kronor för reparation,
om- och tillbyggnad av i första hand skolor och andra offentliga lokaler bl.a.
för att öka tillgängligheten för personer med funktionshinder. Bidragsnivån
skall enligt förslaget kunna uppgå till högst 30 %.
I Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 35 såvitt nu är i fråga
yrkas avslag på investeringssatsningarna också i nu aktuell del. Enligt
motionärerna har det stöd som föreslås till s.k. miljöinvesteringar till stor
del karaktären av understöd till kommunal verksamhet och kommunala bolag. Det
gynnar enligt deras mening därför inte det långsiktiga miljöarbetet. Även
bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. avvisas med hänvisning till att det
innebär att staten åtar sig ett kostnadsansvar för kommunala angelägenheter.
När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler och samlingslokaler
anförs att det inte är motiverat i en situation där många sådana lokaler
endast utnyttjas i begränsad omfattning.
Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar i sin partimotion Fi6 yrkande 1
avslag på propositionen i sin helhet och därmed också på de nu behandlade
investeringssatsningarna.
Utskottet behandlar först investeringarna på miljöområdet till den del de
kan anses falla inom bostadsutskottets beredningsområde. De föreslagna
åtgärderna ingår som en del i de samlade investeringssatsningarna för att
stimulera byggarbetsmarknaden och därmed förbättra byggsysselsättningen. Vad
utskottet ovan anfört om behovet av investeringsstimulanser inom bostadssektorn
gäller därför i tillämpliga delar även de nu diskuterade åtgärderna. Utifrån de
synpunkter bostadsutskottet har att beakta bör således regeringsförslaget
genomföras också i denna del.
I såväl 1993 års som i 1994 års ROT-program har som en väsentlig del ingått
stöd till ROT-åtgärder i kommunala byggnader. Erfarenheterna av dessa
åtgärder är mycket goda. De har visat sig snabbt ge en god effekt på
sysselsättningen. Utskottet delar mot bakgrund härav uppfattningen i
propositionen att åtgärder med denna inriktning bör ingå som en del i
investeringssatsningarna.
Även när det gäller det av sysselsättningsskäl betingade stödet till
icke-statliga kulturlokaler samt allmänna samlingslokaler är de
hittillsvarande erfarenheterna goda. Förutom att denna typ av projekt ofta är
sysselsättningsintensiva finns det god tillgång på projekt som snabbt kan
sättas i gång. Det finns enligt utskottets mening dessutom ett fortsatt behov
av insatser för att bl.a. förse föreningslivet med ändamålsenliga lokaler.
Utskottet tillstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag
i vad avser stöd till investeringssatsningar på miljöområdet och ROT-åtgärder i
kommunala byggnader samt det föreslagna stödet till icke-statliga kulturlokaler
och allmänna samlingslokaler. Partimotionerna Fi1 (m) yrkande 35 samt Fi6 (kds)
yrkande 1, båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Övriga frågor
Som en del i ett program för att förstärka den offentliga sektorns finanser
föreslås i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 2 såvitt nu är i
fråga att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall avskaffas. Det är enligt
motionärernas mening inte rimligt att dessa hushåll inte skall kunna leva på
sin lön och klara av att betala hyran för en rimligt stor lägenhet. Samtidigt
förordas att en marginell uppjustering bör göras av den nedre hyresgränsen i
det generella bostadsbidragssystemet.
Bostadsutskottet och riksdagen har så sent som våren 1994 avvisat
motionsförslag om att bostadsbidragen till hushåll utan barn skall
avvecklas (1993/94:BoU16 s. 5). Vad utskottet därvid anfört om att dessa bidrag
fyller en viktig bostadspolitisk uppgift genom att de underlättar för de
aktuella hushållen att efterfråga en lämplig bostad står fast. Partimotionen
Fi1 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga avstyrks sålunda.
Statens stöd till boendet bör enligt Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande
45 såvitt nu är i fråga förändras till att avse investeringstillfället. Enligt
motionen bör därför ett utredningsarbete påbörjas så att förslag snarast kan
föreläggas riksdagen om att avskaffa räntebidragen vid nyproduktion och
ombyggnad. Som kompensation föreslås att byggmomsen skall sänkas till 12 %. För
egnahemmen skall räntebidragen helt ersättas med sänkt byggmoms. För hyres- och
bostadsrättshus föreslås att räntebidragen skall maximeras till en nivå som
motsvarar värdet av egnahemsägarnas avdragsrätt. Utredningsarbetet bör enligt
förslaget bedrivas med sikte på att en omläggning skall kunna ske fr.o.m. år
1996 för nyproducerade bostäder.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att utreda den
framtida bostadsfinansieringen. Även om dagens extremt låga bostadsbyggande
har sitt ursprung i en rad samverkande faktorer går det inte att bortse från
den effekt omläggningen av finansieringssystemet har haft och har på
bostadsproduktionen. Den nytillträdda regeringen har också aviserat sin avsikt
att tillsätta en parlamentariskt sammansatt utredning som skall utreda frågan
om utformningen av den framtida bostadsfinansieringen. Enligt vad utskottet
erfarit kommer utredningen också att ansvara för att ett underlag tas fram för
den av riksdagen beslutade utvärderingen (Kontrollstation 1995) av effekterna
av det nuvarande finansieringssystemet -- det s.k. Danell-systemet. Ett arbete
med att utarbeta utredningsdirektiv m.m. pågår också inom regeringskansliet.
Avsikten är att utredningsarbetet skall kunna påbörjas omedelbart efter
årsskiftet.
Som framgår av den kortfattade framställningen har ett utredningsarbete redan
påbörjats. Ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i Centerpartiets
partimotion Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga kan därmed inte anses
erforderlig. Motionen avstyrks.
En viktig förutsättning för en väl fungerande ekonomi är enligt Miljöpartiets
partimotion Fi5 att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska
eller de samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Enligt
motionärerna har de omfattande generella bostadssubventionerna gjort att
kostnaderna för boendet blivit mycket höga utan att brukarna märkt det.
Därigenom har en omfattande efterfrågan på bostäder kunnat hållas vid liv av
människor som egentligen aldrig haft råd att efterfråga dem. Det är enligt
motionärernas mening därför angeläget att avvecklingen av de generella
bostadssubventionerna fortsätter -- yrkande 19. Samtidigt föreslås att
bostadsbidragen successivt bör höjas för att de som har det sämre ställt inte
skall råka illa ut -- yrkande 20.
Den i Miljöpartiets partimotion behandlade frågan avser den grundläggande
utformningen av statens stöd till boendet. Förslaget inkluderar sålunda
både utformningen av det generella finansieringssystemet och det individuella
bostadsstödet. Som framgår ovan kommer en parlamentarisk utredning om den
framtida bostadsfinansieringen inom kort att tillsättas. I denna utredning får
det anses naturligt att behandla de frågor som tas upp i yrkandena 19 och 20 i
Miljöpartiets partimotion Fi5. Några riksdagens tillkännagivanden i enlighet
med motionsyrkandena kan därmed inte anse erforderliga, varför de avstyrks.
En framgångsrik socialdemokratisk politik som leder till växande produktion
och ökad sysselsättning kommer enligt motion Fi16 (s) att leda till en snabbt
växande efterfrågan på bostäder i expansiva orter. Samtidigt förväntas ca 40 %
av byggnadsarbetarna stå utanför den ordinarie arbetsmarknaden i vinter. Enligt
motionärernas mening finns det därför utrymme för ytterligare åtgärder för att
stimulera tidigareläggning av byggnadsinvesteringar. En sådan stimulans kan
enligt motionärerna vara ett investeringsbidrag på 10 %. Enligt förslaget bör
regeringen därför senast i 1995 års budgetproposition återkomma med förslag
till stimulans av tidigareläggning av nyproduktion av bostäder.
Som framgår av det ovan anförda delar utskottet motionärernas oro för den
höga arbetslösheten i allmänhet och den inom byggsektorn i synnerhet. De
åtgärder i form av olika investeringssatsningar som lagts fram i den
ekonomisk-politiska propositionen och som utskottet ställt sig bakom har också
detta syfte. Som redovisats ovan är det fråga om insatser på en rad olika
områden. Det innebär att åtgärderna riktar sig mot stora delar av byggsektorn
och mot alla delar av landet. De har vidare i stor utsträckning givits en
inriktning mot projekt som kan sättas i gång med kort varsel. Avsikten är
sålunda att genom insatsernas art och omfattning få en så snabb effekt på
sysselsättningen som möjligt.
Trots de åtgärder som nu vidtas kan det naturligtvis inte uteslutas att det
kan föreligga ett behov av ytterligare insatser. Det får förutsättas att
regeringen med största uppmärksamhet följer utvecklingen av
byggsysselsättningen och om så visar sig erforderligt återkommer till riksdagen
med ytterligare förslag. Utskottet är inte nu berett förorda att åtgärder sätts
in i enlighet med förslaget i motion Fi16 (s). Motionen avstyrks.
Stockholm den 1 december 1994
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola
Ryttar (s), Britta Sundin (s), Sten Andersson (m), Marianne Carlström (s),
Ingrid Skeppstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager
(fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m),
Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds) och Carina Moberg (s).
Avvikande meningar
1. Räntebidrag och fastighetsskatt
Knut Billing (m), Sten Andersson (m), Ingrid Skeppstedt (c), Stig Grauers
(m), Inga Berggren (m) och Ulf Björklund (kds) anser att den del av
bostadsutskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt
börjar med "Bostadsutskottet vill" och slutar med "i fråga, avstyrks" bort ha
följande lydelse:
De dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna träffade hösten 1992
en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att
bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från
den 1 januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av
bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153)
beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle
ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995
och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten
1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade
räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde
genomföras.
Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre
upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och
slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den
ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås.
En besparing ersätts med en skattehöjning. Utskottet anser inte att
skatteuttaget från bostadssektorn bör ökas. En skattehöjning skapar nya problem
för delar av bostadsbeståndet.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan
bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till
ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom
skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning
av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på
kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom
hela bostadssektorn.
Utskottet vill också hänvisa till vad som i Centerpartiets partimotion Fi2
anförs om Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet
infördes år 1993 förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas
utveckling skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas
uppfattning att överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i
de nu aktuella avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna
utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av partimotionerna Fi1 (m)
yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 samt Fi6 yrkande 1, de två
sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, avstyrker utskottet regeringens
förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996 kopplat till
att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade räntan år 1995
och 1996 inte genomförs.
2. Räntebidrag och fastighetsskatt
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Räntebidrag och fastighetsskatt börjar med "Bostadsutskottet vill" och
slutar med "i fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
De dåvarande regeringspartierna och Socialdemokraterna träffade hösten 1992
en överenskommelse om den ekonomiska politiken. Som en del av denna ingick att
bostadssubventionerna skulle reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1
januari 1994, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av
bostadsbidragen. På förslag av finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153)
beslutade riksdagen våren 1993 att besparingen på bostadssubventionerna skulle
ske med 500 miljoner kronor netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995
och med 1 500 miljoner kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten
1993 (bet. 1993/94:BoU3) hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade
räntan skulle fördelas på olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde
genomföras.
Fördelningen gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre
upptrappningar eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen skulle innebära att den
ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås.
Utskottet är visserligen väl medvetet om att delar av bostadssektorn står inför
stora ekonomiska svårigheter men anser inte att regeringens förslag om att
slopa de extra upptrappningarna av den garanterade räntan på något
verkningsfullt sätt skulle bidra till lösningen av problemen. En inkonsekvent
politik vad gäller att genomföra redan beslutade besparingar i statens utgifter
riskerar snarast att leda till ökade problem för sektorn. Den i särklass
viktigaste åtgärden för att lösa dagens akuta problem inom bostadssektorn är en
sänkning av räntenivån. Detta kan endast uppnås genom en konsekvent politik vad
avser saneringen av statens finanser.
Mot den anförda bakgrunden anser bostadsutskottet att regeringens förslag om
att riva upp beslutet om extra upptrappningar av den garanterade räntan bör
avslås av riksdagen. Utskottet avstår från att ta ställning till förslaget om
en höjning av fastighetsskatten. Det får främst anses vara en fråga för
finansutskottet att avgöra om en sådan höjning är nödvändig sett utifrån ett
statsfinansiellt helhetsperspektiv.
Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet förslagen i
partimotionerna Fi1 (m) yrkande 31, Fi2 (c) yrkande 45 samt Fi6 yrkande 1, de
två sistnämnda yrkandena såvitt nu är i fråga, om att riksdagen bör avslå
regeringens förslag om att de tidigare beslutade extra höjningarna av den
garanterade räntan år 1995 och 1996 inte genomförs.
3. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
att den del av bostadsutskottets yttrande som under rubriken
Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Bostadsutskottet
vill" och slutar med "av bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet vill anföra följande om de av regeringen föreslagna
investeringssatsningarna inom bostadssektorn.
Produktionen av bostäder och satsningarna på ROT-åtgärder inom sektorn har
under de senaste decennierna varierat starkt. Genom omfattande statliga
subventioner och regleringar har marknaden påverkats i olika riktningar. Detta
har i sin tur lett till att byggbranschen och dess anställda inte i
tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga förutsättningarna. Den
avreglering som den tidigare regeringen inledde inom bostadssektorn medverkade
emellertid till att bostadsmarknaden i betydligt större utsträckning än
tidigare börjat anpassas efter konsumenternas efterfrågan och inte till
utformningen av de olika subventioner som kunnat utgå. De kvarvarande
subventionerna har utformats så att fastighetsägarna blivit medvetna om
produktionskostnadernas betydelse för det långsiktiga fastighetsekonomiska
utfallet. Detta har i sin tur lett till att byggkostnaderna hållits tillbaka
och i vissa fall sjunkit under de senaste åren.
Den nya regeringen föreslår nu att antalet subventionsformer inom
bostadssektorn åter skall ökas. Ett bifall till dessa förslag skulle riskera
att kostnadskontrollen inom bygg- och bostadssektorerna åter försämras. Det
måste anses som angeläget att staten inte åter fråntar fastighetsägarna det
långsiktiga ansvaret för det egna fastighetsbeståndet.
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den
15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det
innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på
arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb
skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet i denna del med
anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6, Fi10 (c)
yrkande 3 och Fi17 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Vad som ovan anförts innebär vidare att utskottet ställer sig bakom förslaget
i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1 yrkande 35 såvitt nu är i fråga om
att riksdagen bör avslå regeringens förslag om investeringsstöd inom
bostadssektorn. Detta innebär även att vad som föreslagits i partimotionerna
Fi3 (fp) yrkande 16 samt Fi6 (kds) yrkande 1, såvitt nu är i fråga, tillstyrks.
Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) är inte förenliga med vad utskottet anfört och
avstyrks således.
4. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Ingrid Skeppstedt (c) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som
under rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med
"Det är" och slutar med "vara erforderliga" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill vad gäller de förslag som regeringen i propositionen lägger
fram på bostadsområdet framhålla att stor oklarhet finns om inriktningen,
omfattningen och varaktigheten av stöden. Detta gäller särskilt den extra
subventionen för ROT i bostäder om 15 %. Det kan inte anses rimligt att
riksdagen skall ta ställning till en föreslagen ny stödform till en kostnad om
1,5 miljarder kronor på det bristfälliga underlag som presenterats i
propositionen.
Det måste också anses vara omotiverat att regeringen föreslår införandet av
en ny generell stödform till ROT i bostäder. Som anförs i Centerpartiets
partimotion Fi2 bör i stället giltighetstiden för skattereduktionen för
byggnadsarbete på bostadshus förlängas. Skattereduktionen, som infördes genom
1993 års ROT-program, har visat sig vara en mycket verkningsfull stödform.
Avdragsmöjligheten för ROT-åtgärder har i stor utsträckning stimulerat till
förbättringsåtgärder i såväl flerbostadshus som småhus. Vidare bedöms stödet ha
haft en starkt återhållande effekt på de s.k. svartjobben. En motsvarande
effekt skulle knappast erhållas genom regeringens föreslagna extra subvention.
För åtminstone egnahemmen innebär regeringens förslag att stödet skulle
halveras i förhållande till den nuvarande skattereduktionen.
Bostadsutskottet avstyrker således regeringens förslag om en extra subvention
till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. I stället anser utskottet att
riksdagen bör bifalla förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51
samt i motionerna Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi10 (c) yrkande 3 om att möjligheten
till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus skall förlängas till att
gälla även under år 1995. Vad gäller förslaget i motion Fi17 (c) om att ändra
reglerna för beräkningen av underlaget för skattereduktion anser utskottet
att denna fråga får övervägas mot bakgrund av de ekonomiska ramarna för
stödverksamheten. Det får förutsättas att regeringen återkommer med förslag i
detta avseende om en regeländring bedöms vara möjlig.
Utskottets ovan redovisade ställningstagande innebär vidare att vad som
såvitt nu är i fråga föreslagits i motionerna Fi1 (m) yrkande 35, Fi3 (fp)
yrkande 16 och Fi6 (kds) yrkande 1 blir tillgodosett. Motionerna Fi18 (s) och
Fi19 (s) avstyrks.
5. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Erling Bager (fp) anser att den del av bostadsutskottets yttrande som under
rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Det är"
och slutar med "vara erforderliga" bort ha följande lydelse:
Den beskrivna situationen på byggarbetsmarknaden motiverar enligt utskottets
mening fortsatta statliga åtgärder i syfte att minska arbetslösheten och få i
gång byggproduktionen på de områden där ett välgrundat behov föreligger.
Samtidigt måste dock krav ställas på att statliga medel satsas på de områden
och på ett sådant sätt som ger största möjliga effekt. Det finns enligt
utskottets mening starka skäl att ifrågasätta åtminstone ett av de i
propositionen föreslagna stöden inom bostadsområdet på dessa grunder. Som
framhålls i Folkpartiets partimotion är förslaget om en extra subvention till
ROT-åtgärder i bostäder så vagt utformat att det inte är möjligt att biträda
för riksdagen. De medel som avsatts för detta stöd kan bättre användas för mer
angelägna ändamål i arbetet med att sanera statens budget och få i gång
produktionen inom olika områden. Bostadsutskottet förutsätter att
finansutskottet i den vidare behandlingen av ärendet tar upp denna fråga.
Med hänvisning till det anförda och med anledning av Folkpartiets partimotion
Fi3 yrkande 16 avstyrker utskottet regeringens förslag om en extra subvention
till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. Detta innebär även att motionerna Fi1 (m)
yrkande 35, Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 1 och Fi10 (c) yrkande 3
tillstyrks såvitt nu är i fråga. Dessa motionsyrkanden i övrigt samt
motionerna Fi6 (kds) yrkande 6, Fi17 (c), Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks av
utskottet.
6. Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder börjar med "Det är"
och slutar med "av bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:
Det uttalade syftet med regeringens förslag är att genom olika åtgärder
förbättra sysselsättningen i allmänhet och den på byggarbetsmarknaden i
synnerhet. I propositionen redovisas också effekten på sysselsättningen, dock
utan att närmare uppgifter lämnas om hur den har räknats fram eller hur den
fördelar sig på de olika åtgärderna. I förhållande till de löften om nya jobb
som Socialdemokraterna ställt ut under tiden i opposition ligger dock den
angivna sysselsättningsökningen på en betydligt lägre nivå.
Förutom att det är svårt att bedöma effekten på sysselsättningen av de
föreslagna åtgärderna är uppgifterna om den närmare utformningen minst sagt
bristfälliga, för att inte säga obefintliga. Även detta förhållande gör det
naturligtvis svårt att i sak ta ställning till det lämpliga i att vidta en viss
åtgärd. Enligt utskottets mening kan dessutom lämpligheten i den förordade
finansieringen av sysselsättningspaketet ifrågasättas. Också i detta avseende
saknas i viktiga delar preciseringar av hur stödet skall finansieras.
Sammantaget leder det ovan anförda utskottet till slutsatsen att de nu
behandlade investeringssatsningarna inte bör genomföras. Med bifall till vad i
partimotionerna (kds) och (m) i nu aktuella delar förordats avstyrks
regeringens förslag sålunda. Vad i partimotionerna (c) och (fp) förordats
beträffande den extra subventionen till ROT-åtgärder är därmed tillgodosett.
Även om regeringsförslaget som sådant inte bör genomföras föreligger det
enligt utskottets mening ett fortsatt behov av åtgärder för att förbättra
byggsysselsättningen. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska
samhällspartiets partimotion Fi6 yrkande 6, Centerpartiets partimotion Fi2
yrkande 51 samt motion Fi10 (c) yrkande 3 bör därför den skattereduktion för
ROT-åtgärder i bostäder som gäller t.o.m. utgången av år 1994 förlängas till
att gälla också år 1995. I den mån det visar sig erforderligt bör dessutom
övervägas om möjligheten till skattereduktion skall utvidgas ytterligare. Detta
kan t.ex. ske genom att giltighetstiden förlängs eller genom att underlaget för
reduktionen utökas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. I den mån motion Fi17 (c) inte är
tillgodosedd genom det nu anförda avstyrks den av utskottet. Motionerna Fi18
(s) och Fi19 (s) avstyrks.
7. Investeringssatsningar i övrigt
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Investeringssatsningar i
övrigt börjar med "Utskottet behandlar" och slutar med "fråga, avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Det finns en lång svensk tradition att med olika korrigerande åtgärder
försöka komma till rätta med konjunkturbetingade variationer på
arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta inom byggnads- och anläggningssektorn.
Här har stimulanser av olika slag varit ett ofta använt instrument för att
motverka nedgångar i byggandet och därmed också i sysselsättningen. De
hittillsvarande erfarenheterna av dessa insatser är dock mindre uppmuntrande. I
den mån de har haft någon effekt har de oftast kommit fel i tiden. Åtgärder som
varit avsedda att bryta en nedgång har inte alltför sällan fått full effekt när
konjunkturen redan vänt.
Förutom de negativa effekter som följer av att åtgärder inte sätts in vid
rätt tidpunkt eller att det är fel åtgärder kan rent principiella invändningar
resas mot denna typ av stöd. Exempel på detta är den snedvridande effekt stödet
kan ha på konkurrensförhållanden liksom på investeringsbeslut.
De nu aktuella investeringssatsningarna innebär dessutom att det sker en
omfördelning av kostnadsansvaret genom att staten tar på sig kostnader för
verksamheter som drivs av andra. Det stöd som föreslås till s.k.
miljöinvesteringar har sålunda till stor del karaktären av understöd till
kommunal verksamhet och kommunala bolag. Att på detta sätt frita kommunerna
från det ekonomiska ansvaret gynnar naturligtvis inte det långsiktiga
miljöarbetet. Det finns en uppenbar risk att miljöarbetet avstannar i många
kommuner i avvaktan på att staten skall skjuta till ytterligare medel till
denna typ av verksamhet. Även bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. innebär
att staten åtar sig ett kostnadsansvar för någonting som tveklöst är en
kommunal angelägenhet. När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler
och samlingslokaler kan liknande invändningar resas. Det är naturligtvis inte
lämpligt att staten i en situation där många sådana lokaler endast utnyttjas i
begränsad omfattning går in och tar på sig utgifter som ägarna/brukarna själva
bör stå för.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda regeringens förslag i
nu aktuell del. Partimotionerna Fi1 (m) yrkande 35 samt Fi6 (kds) yrkande 1,
båda motionsyrkandena såvitt nu är i fråga, tillstyrks sålunda.
8. Investeringssatsningar i övrigt
Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Investeringssatsningar i övrigt börjar med "Utskottet behandlar" och
slutar med "fråga, avstyrks" bort ha följande lydelse:
Flera av de förslag som förs fram avseende investeringssatsningar på bl.a.
miljöområdet och kulturområdet kan i och för sig anses väl motiverade. Förutom
att de kan motiveras av sysselsättningsskäl avser de i flera fall åtgärder som
i sig har ett berättigande. Det gäller t.ex. sanering av gamla industriområden
liksom förbättringar m.m. av föreningslivets och av trossamfundens lokaler.
Även stödet för att bl.a. förbättra tillgängligheten i offentliga lokaler har
naturligtvis ett vällovligt syfte. Enligt utskottets mening måste dock detta
vägas mot det statsfinansiella läge vi i dag har.
En absolut förutsättning för att de av regeringen förordade stödformerna
skall kunna införas är att de inte belastar statsbudgeten ytterligare. De
utgifter stöden föranleder måste sålunda fullt ut finansieras. På grundval av
den redovisning som regeringen lämnar i detta avseende är det dock inte möjligt
att utläsa huruvida detta är fallet. Till detta kommer den minst sagt
knapphändiga information som lämnas om den närmare utformningen av de olika
stödformerna. Det är naturligtvis inte rimligt att riksdagen på så bristfällig
grund beslutar om åtgärder i den storleksordning det här är fråga om. Utskottet
kan mot bakgrund härav inte heller ställa sig bakom regeringsförslaget i denna
del. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska samhällspartiets partimotion
Fi6 yrkande 1 samt partimotionen Fi1 (m) yrkande 35, båda motionsyrkandena
såvitt nu är i fråga, avstyrks regeringens förslag i nu aktuell del.
9. Bostadsbidragen till hushåll utan barn
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) samt
Ulf Björklund (kds) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Övriga frågor börjar med "Bostadsutskottet och" och slutar med "avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:
I dagens statsfinansiella läge måste alla utgifter noga prövas. Det gäller
naturligtvis också bostadsbidragen till hushåll utan barn. Det är, som
framhålls i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1, inte rimligt att dessa
hushåll inte skall kunna leva på sin lön och inom ramen för den kunna betala
hyran för en rimligt stor lägenhet. I enlighet med förslaget i motionen bör
därför bostadsbidragen till hushåll utan barn avskaffas. Samtidigt bör en
marginell uppjustering göras av den nedre hyresgränsen i det generella
bostadsbidragssystemet.
Vad utskottet nu med anledning av Moderata samlingspartiets partimotion Fi1
(m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
10. Den framtida bostadsfinansieringen
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
På förslag av den förra fyrpartiregeringen införde riksdagen fr.o.m. år 1993
ett nytt förenklat bostadsfinansieringssystem -- det s.k. Danellsystemet, med
kontrollstation inlagd år 1995. Genom det nya finansieringssystemet har de
ekonomiska förutsättningarna för bostadsproduktionen långsiktigt lagts fast.
Det finns därför inte anledning att nu överväga införandet av nya regler m.m.
avseende statens stöd till bostadsbyggandet. Vad som behövs är inte ständiga
regeländringar eller olika typer av tillfälliga insatser som stör marknaden
utan stabilitet och långsiktighet. Det finns enligt utskottets mening mot
bakgrund härav inte anledning att genomföra den i Centerpartiets partimotion
Fi2 yrkande 45 såvitt nu är i fråga förordade utredningen. Motionen avstyrks.
11. Den framtida bostadsfinansieringen
Ingrid Skeppstedt (c) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med "Utskottet delar" och slutar med "Motionen
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Statens stöd till bostadsfinansieringen har traditionellt varit konstruerat
som ett stöd under den första fasen av en bostads brukstid. Även dagens
finansieringssystem har denna principiella uppbyggnad. När en bostad står
färdig börjar sålunda stödet löpa för att sedan successivt trappas ner. Stödets
storlek och takten i nedtrappningen beror bl.a. på ränteläget när lånen
placeras eller omsätts. Som en följd av detta kan inte staten från början
överblicka stödets omfattning i tiden eller i pengar. Det finns enligt
utskottets mening mot bakgrund härav anledning att se över utformningen av
statens framtida stöd till bostadsfinansieringen. Utskottet delar sålunda vad
som i Centerpartiets partimotion Fi2 anförts i denna del.
I enlighet med förslaget i partimotionen (c) bör utgångspunkten för
utredningens arbete vara att statens stöd till boendet förändras så att det
fortsättningsvis huvudsakligen faller ut i direkt anslutning till
investeringstillfället. I förhållande till den ordning som i dag gäller innebär
det bl.a. att statens ekonomiska engagemang sett över tiden kan överblickas på
ett helt annat sätt än i dag. Målet bör sålunda vara att avskaffa räntebidragen
vid nyproduktion och ombyggnad. Dessa bidrag bör i stället ersättas med att
byggmomsen sänks till 12 %. För egnahemmen innebär det att dagens räntebidrag
helt kan ersättas med den sänkta mervärdesskatten. För hyres- och
bostadsrättshus innebär det att räntebidragen endast bör utgå med ett belopp
som motsvarar värdet av egnahemsägarnas avdragsrätt för räntor. I enlighet med
förslaget i Centerpartiets partimotion Fi2 bör utredningsarbetet bedrivas med
sikte på att en omläggning skall kunna ske fr.o.m. år 1996 för nyproducerade
bostäder.
Vad utskottet nu med anledning av Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 45
såvitt nu är i fråga anfört om en utredning av den framtida
bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
12. Statens stöd till boendet
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med
"Den i" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad som i partimotionen (mp) anförts om att den av den förra
fyrpartiregeringen inledda nedtrappningen av de generella bostadssubventionerna
bör fortsätta. Det fr.o.m. år 1993 införda bostadsfinansieringssystemet innebär
också att en sådan successiv nedtrappning enligt i förväg fastställda regler
redan har inletts. Vad i motionen förordats får sålunda anses i allt väsentligt
tillgodosett varför den avstyrks.
13. Statens stöd till boendet
Per Lager (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Övriga frågor börjar med "Den i" och slutar med "de avstyrks" bort ha följande
lydelse:
En grundförutsättning för en väl fungerande ekonomi är, som framhålls i
Miljöpartiets partimotion Fi5, att priset för en vara eller en produkt speglar
de faktiska eller de samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. En
vara eller en produkt måste därför bära alla sina kostnader, dvs. förutom rena
tillverkningskostnader också samhällets kostnader i form av subventioner eller
miljöpåverkan m.m. Det är endast under denna förutsättning som företag och
enskilda kan göra de rationella prioriteringar som leder till en i verklig
mening effektiv resursanvändning. Inte minst är detta viktigt sett till den
långsiktiga resurshushållningen.
De omfattande generella subventioner som under lång tid utgått till
bostadssektorn har medfört att dagens bostadsmarknad inte återspeglar de
verkliga kostnaderna för vårt boende. Trots att samhällets kostnader för
subventionerna har stigit kraftigt har detta inte återspeglats i
boendekostnaderna. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion är det
därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna nu
fortsätter. Till detta måste dock kopplas en successiv höjning av
bostadsbidragen för att skydda de grupper i samhället som har det sämst ställt.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion Fi6 yrkandena
19 och 20 anfört om statens stöd till boendet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
14. Behov av ytterligare insatser
Knut Billing, Sten Andersson, Stig Grauers och Inga Berggren (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Övriga frågor börjar med
"Som framgår" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
De invändningar som rests i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1
beträffande de av regeringen förordade ROT-åtgärderna m.m. gäller naturligtvis
i ännu högre grad de nu aktuella stimulanserna av nyproduktionen av bostäder.
Motion Fi16 (s) avstyrks med hänvisning härtill.
Hemställan
Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 1,
1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7,
1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2,
1994/95:Fi4 yrkande 1,
1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 samt
1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2
godkänner vad som förordas i proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten
1--4) och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. 1 (m, c, fp, kds)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)
2. beträffande konsekvensbeskrivningar i ekonomisk-politiska
propositioner
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi4 yrkandena 2--5,
Arbetsmarknadspolitiken
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del,
1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53,
1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och
1994/95:Fi4 yrkande 26,
res. 4 (m)
res. 5 (c, kds)
res. 6 (fp)
res. 7 (v)
4. beträffande direktavdrag
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 23,
1994/95:Fi2 yrkande 21,
1994/95:Fi3 yrkande 9 och
1994/95:Fi5 yrkandena 25 och 26
antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 1 framlagda förslaget
till lag om direktavdrag för byggnader m.m. med de ändringarna
att hänvisningen i 2 § första stycket och i 11 § till punkterna 6 och 7
av anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen kompletteras med en
hänvisning även till punkt 15 första stycket,
att sista meningen i 4 § andra stycket utgår, att ordet "underlaget" i
rubriken före 10 § och i 10 § byts ut mot "avdragsutrymmet"
samt att 6 § första stycket erhåller den i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
res. 8 (m, c, fp, kds)
res. 9 (mp)
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 35,
1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52,
1994/95:Fi3 yrkande 16,
1994/95:Fi5 yrkande 28,
1994/95:Fi6 yrkande 6,
1994/95:Fi10 yrkande 3,
1994/95:Fi16,
1994/95:Fi17,
1994/95:Fi18 och
1994/95:Fi19
godkänner vad regeringen förordat om statsbidrag för investeringssatsningar
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om tiden
för igångsättandet,
res. 11 (m)
res. 12 (c)
res. 13 (fp)
res. 14 (mp)
res. 15 (kds)
7. beträffande ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkandena 1, 4 i denna del och 5
samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 33 och 36 i denna del,
1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del,
1994/95:Fi10 yrkandena 1 och 4 i denna del samt
1994/95:Fi11
dels godkänner vad som förordas i propositionen om en ny åtgärd
benämnd ungdomsintroduktion samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om utomnordiska ungdomar och arbetshandikappade
ungdomar,
dels antar regeringens förslag till lag (1994:000) om praktik för
ungdomar i ungdomsintroduktion,
dels godkänner vad regeringen förordar om att ungdomspraktiken för
ungdomar 20--24 år upphör fr.o.m. den 1 januari 1995,
res. 16 (m, c, fp, kds)
8. beträffande akademikerpraktik
att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 36 i denna del,
1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del och
1994/95:Fi10 yrkande 4 i denna del och med avslag på
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 4 i denna del
godkänner vad utskottet anfört om akademikerpraktiken för ungdomar 25--29
år och som sin mening ger regeringen detta till känna,
9. beträffande arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 6
godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av
arbetsmarknadsutbildning,
10. beträffande utbildningsbidrag
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 34 och
1994/95:Fi10 yrkande 2
antar regeringens i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 2 framlagda
förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån
för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning med den ändringen att nämnda
lag om upphävande erhåller den i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelsen,
res. 17 (m, c, fp, kds)
11. beträffande starthjälp
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 9
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 5,
1994/95:Fi5 yrkande 29 och
1994/95:Fi10 yrkande 5
godkänner vad regeringen förordar om starthjälp,
res. 18 (c, mp, kds)
12. beträffande anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 13
och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkandena 37, 41 och 44 till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 3 070 948 000 kr,
res. 19 (m) - villk. res. 11, 16, 17
13. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 8
och med avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 39
godkänner vad regeringen förordar om omfattningen av utbildningsvikariat,
res. 20 (m)
14. beträffande omfattningen av ALU
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del,
1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och
1994/95:Fi5 yrkande 34,
res. 21 (m)
res. 22 (fp)
res. 23 (mp)
15. beträffande ALU-delegationen
att riksdagen med anledning av motion
1994/95:Fi15 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om avveckling av ALU-delegationen,
16. beträffande komvux
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 7
och med avslag på motion
1994/95:Fi1 yrkande 38
godkänner vad regeringen förordar om att vid behov utöka antalet
utbildningsplatser i komvux för arbetslösa under budgetåret 1994/95,
res. 24 (m)
17. beträffande vuxenstudiestöd
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 12
och med avslag på motion
1994/95:Fi1 yrkande 43
till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 under åttonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 342 000 000 kr,
res. 25 (m) - villk. res. 24
18. beträffande folkbildning
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 10
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 42,
1994/95:Fi5 yrkande 35 och
1994/95:Fi10 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört och
bemyndigar regeringen att omfördela 18 240 000 kr från anslaget
Försöksverksamhet med trainee-utbildning under åttonde huvudtiteln till
anslaget Bidrag till folkbildningen under samma huvudtitel,
res. 26 (m, c, fp, mp, kds)
19. beträffande högskoleutbildning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 11
till Vissa särskilda utgifter inom universitet och högskolor m.m., på
tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95 under åttonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr,
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 45,
1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15,
1994/95:Fi5 yrkande 33 och
1994/95:Fi10 yrkande 7
till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1994/95 under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
2 000 000 000 kr,
res. 27 (m, fp, kds)
res. 28 (c)
res. 29 (mp)
21. beträffande finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi2 yrkandena 49 och 50,
res. 30 (c)
res. 31 (m, fp) - motiv.
Skattepolitiken
22. beträffande beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier
m.m.
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 15, 16 i denna del och 19,
1994/95:Fi2 yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna del och 41
samt
1994/95:Fi3 yrkande 5
godkänner vad utskottet anfört,
res. 32 (m, c, fp, kds)
23. beträffande skattesatsen för kapitalinkomster
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 14 och 18 samt
1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och 39
godkänner vad utskottet anfört,
res. 33 (m, c, kds)
24. beträffande värdepappersfonder och investmentföretag
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 16 i denna del och
1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
res. 34 (m, c, kds) - villk. res. 33
25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 17 och
1994/95:Fi3 yrkande 6
godkänner vad utskottet anfört,
res. 35 (m)
res. 36 (fp)
26. beträffande sparande i allemansfond
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 20,
1994/95:Fi2 yrkande 22 och
1994/95:Fi5 yrkande 16
godkänner vad utskottet anfört,
res. 37 (m, c, fp, mp, kds)
27. beträffande förmögenhetsbeskattning
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motion
1994/95:Fi1 yrkande 21
godkänner vad utskottet anfört,
res. 38 (m)
29. beträffande avveckling av skatteutjämningsreserv (surv)
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 24,
1994/95:Fi2 yrkandena 36 och 37 samt
1994/95:Fi5 yrkande 18
godkänner vad utskottet anfört,
res. 42 (m, c, mp, kds)
30. beträffande kvittning av underskott i näringsverksamhet
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 25,
1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del,
1994/95:Fi3 yrkande 7 och
1994/95:Fi5 yrkande 15
godkänner vad utskottet anfört,
res. 43 (m, c, fp, mp, kds)
31. beträffande stämpelskatt
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
32. beträffande beskattningen av ekonomiska föreningar
att riksdagen avslår motion 1994/95:Fi13,
res. 44 (m, c, fp, kds)
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27,
1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40,
1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4,
1994/95:Fi4 yrkandena 21--24 och
1994/95:Fi5 yrkande 24
godkänner vad utskottet anfört,
res. 45 (m, c, fp, kds)
res. 46 (v)
res. 47 (mp)
34. beträffande inflationsskydd vid inkomstbeskattningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 28 och
1994/95:Fi2 yrkande 43
godkänner vad utskottet anfört,
res. 48 (m)
res. 49 (c, kds)
35. beträffande reseavdraget
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motion
1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del
godkänner vad utskottet anfört,
res. 50 (c)
36. beträffande justering av begränsningsregeln vid inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 22 och
1994/95:Fi2 yrkande 38
godkänner vad utskottet anfört,
res. 51 (m, c, fp, kds) - villk. res. 38
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi2 yrkandena 2, 3 och 46,
1994/95:Fi4 yrkande 25 och
1994/95:Fi5 yrkandena 6 och 13,
res. 52 (c)
res. 53 (mp)
38. beträffande vissa skattelagar
att riksdagen med hänvisning till vad utskottet anfört och hemställt
(mom. 22--27, 29--31 och 33--36) antar de av regeringen i proposition
1994/95:25 avsnitt 8 framlagda förslagen till
1. lag om skattelättnader för sparande i allemansfond,
2. lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996--1999 års taxeringar,
3. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med den ändringen att
hänvisningen i 33 § 2 mom. till punkt 8 av anvisningarna utgår, till följd
varav riksdagens beslut med anledning av socialutskottets betänkande
1994/95:SoU8 i fråga om 33 § 2 mom. denna lag upphävs,
4. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt med den
ändringen att 2 § 4 mom. och 24 § 2 mom. erhåller den i proposition
1994/95:70 (lagförslag (2.12) föreslagna lydelsen,
5. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
6. lag om ändring i kupongskattelagen (1970:624),
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
8. lag om ändring i lagen (1990:655) om återföring av obeskattade
reserver,
9. lag om ändring i lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel,
10. lag om ändring i lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
11. lag om ändring i lagen (1993:1519) om avdrag för kostnader för
bilresor till och från arbetsplatsen vid 1995 års taxering,
12. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning,
13. lag om ändring i lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
14. lag om ändring i lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder med den
ändringen att hänvisningen i 7 § till 11 kap. 8 a § föreningsbankslagen
skall avse hela 11 kap.,
15. lag om ändring i lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av
näringsverksamhet,
16. lag om ändring i lagen (1993:1540) om återföring av
skatteutjämningsreserv med den ändringen att till
övergångsbestämmelserna fogas en ny mening av följande lydelse: "Detsamma
gäller skattskyldiga som inte behövt sätta av ett mot avdraget svarande
belopp i räkenskaperna, om skyldighet att återföra avdraget enligt 11 §
inträtt före ikraftträdandet.",
17. lag om ändring i lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget
vid beskattning av ägare i fåmansföretag med den ändringen att till
övergångsbestämmelserna fogas en ny mening av följande lydelse: "Vid 1995
års taxering skall hänvisningen i 9 § till lagen (1993:1540) om återföring
av skatteutjämningsreserv avse lagen i dess lydelse till och med den 30
december 1994.",
18. lag om ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577)
om statlig förmögenhetsskatt,
19. lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av lagen (1970:172)
om begränsning av skatt i vissa fall,
20. lag om upphävande av lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier,
21. lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen (1991:1483)
om skatt på vinstsparande m.m.,
22. lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av
beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar,
23. lag om upphävande av lagen (1994:776) om beskattning av viss
vidareutdelning,
Kommunalekonomiska frågor
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 42 och
1994/95:Fi5 yrkande 36
antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 §,
res. 54 (c)
res. 55 (mp)
res. 56 (fp) - motiv.
40. beträffande reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
att riksdagen med avslag på motion
1994/95:Fi12
antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda
bestämmelser om utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 2 §,
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 20 och
1994/95:Fi4 yrkande 9,
res. 57 (c)
res. 58 (v)
43. beträffande effekter av kommunalskattehöjningar
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi1 yrkande 3,
res. 60 (m)
Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde
44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 14,
1994/95:Fi4 yrkande 13 och
1994/95:Fi5 yrkande 23
dels antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med
den ändringen att nämnda lag erhåller den i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelsen,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
en analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika
samhällsområden,
res. 61 (m)
res. 62 (c)
res. 63 (mp)
45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 samt
1994/95:Fi6 yrkande 5,
res. 64 (c)
res. 65 (kds)
46. beträffande bostadstillägg till pensionärer
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9
och med anledning av motion
1994/95:Fi4 yrkande 14
samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 5,
1994/95:Fi2 yrkande 12 och
1994/95:Fi6 yrkande 4
godkänner vad regeringen förordar om förbättring av det särskilda
bostadstillägget till pensionärer samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om en analys av levnadsnivån för pensionärerna,
res. 66 (m)
res. 67 (c)
res. 68 (kds)
47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 13,
1994/95:Fi3 yrkande 10 och
1994/95:Fi4 yrkande 10
antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1 framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
res. 69 (c, kds)
res. 70 (fp)
48. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 7 och
1994/95:Fi4 yrkande 12
antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 4 och 5 framlagda
förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
dels lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn,
res. 71 (m)
res. 72 (v)
49. beträffande preskriptionstiden för underhållsbidrag
att riksdagen med avslag på motion
1994/95:Fi4 yrkande 11
antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 2 och 3 framlagda
förslagen till
dels lag om ändring i föräldrabalken,
dels lag om ändring i utsökningsbalken,
med den ändringen i tillämpningsbestämmelserna till nämnda lagar att den
ursprungliga förfallodagen bestäms till den 31 december 1991,
res. 73 (v)
51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och
arbetsgivaravgifter
att riksdagen med anledning av
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8
samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 4 och 11,
1994/95:Fi5 yrkandena 7--9,
1994/95:Sf4 och
1994/95:Sf6
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:000) om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter med de tilläggen
att 3 § och punkt 1 av övergångsbestämmelserna erhåller den i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknade lydelsen samt beslutar om sådan
ändring av ingressen till nämnda lag som föranleds härav,
res. 75 (m, c, fp, kds)
res. 76 (mp)
52. beträffande framtida avgiftsuttag
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 10
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 6 och 12,
1994/95:Fi2 yrkande 11 och
1994/95:Fi4 yrkande 16
godkänner vad regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren
1996--1998,
res. 77 (m, c, kds)
res. 78 (v)
53. beträffande socialavgifter på vinstandelar
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 13,
1994/95:Fi2 yrkandena 15 och 18,
1994/95:Fi3 yrkande 8,
1993/94:Sf262 och
1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12,
res. 79 (m, c, fp, kds)
54. beträffande särskilda löneskatter samt premieskatt för
grupplivförsäkringar
att riksdagen med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 29,
1994/95:Fi2 yrkandena 28, 30 och 31 samt
1994/95:Fi5 yrkandena 10--12
antar de i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 11, 14 och 15
framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster,
dels lag om ändring i lagen (1990:1427) om särskild premieskatt för
grupplivförsäkring, m.m.,
dels lag om ändring i lagen (1991:687) om särskild löneskatt på
pensionskostnader,
res. 80 (m, c, fp, mp, kds)
56. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi9,
res. 83 (m, kds)
57. beträffande besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m.
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 19,
1994/95:Fi3 yrkande 11,
1994/95:Fi4 yrkandena 7 och 8 i denna del,
1994/95:Fi5 yrkandena 30 och 31 samt
1994/95:Fi14,
res. 84 (c, fp, v, mp, kds)
58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi4 yrkande 6,
1994/95:Fi5 yrkande 32 och
1994/95:Fi8,
res. 85 (m)
res. 86 (v)
res. 87 (mp)
59. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område
att riksdagen avslår motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 47,
1994/95:Fi5 yrkande 37 och
1994/95:Fi7,
res. 88 (c, mp, kds)
60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt
att riksdagen med bifall till proposition
1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30
samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 30 och 31,
1994/95:Fi2 yrkandena 26 och 45 samt
1994/95:Fi5 yrkandena 19 och 20
dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
dels godkänner vad regeringen förordar om slopad extra höjning 1995
och 1996 av den garanterade räntan för räntebidrag enligt äldre regler,
res. 89 (m, c, kds)
res. 90 (fp)
res. 91 (mp)
61. beträffande fastighetstaxeringar
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi5 yrkandena 21 och 22,
res. 92 (mp)
Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen med bifall till
proposition 1994/95:25 yrkande 2
och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 2,
1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55,
1994/95:Fi3 yrkande 17,
1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och
1994/95:Fi6 yrkande 3
godkänner inriktningen och omfattningen av de besparingar och
inkomstförstärkningar som regeringen förordar i avsnitt 5,
res. 93 (m)
res. 94 (c)
res. 95 (fp)
res. 96 (mp)
res. 97 (kds)
64. beträffande återbetalningsprogram för banksektorn
att riksdagen avslår motion
1994/95:Fi2 yrkande 54.
res. 99 (c)
Utskottet hemställer att ärendet avgörs efter endast en bordläggning.
Stockholm den 13 december 1994
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit:
Jan Bergqvist (s),
Per-Ola Eriksson (c),
Lars Tobisson (m),
Sören Lekberg (s),
Sonja Rembo (m),
Arne Kjörnsberg (s),
Lennart Hedquist (m),
Anne Wibble (fp),
Sonia Karlsson (s),
Johan Lönnroth (v),
Susanne Eberstein (s),
Fredrik Reinfeldt (m),
Roy Ottosson (mp),
Mats Odell (kds),
Börje Nilsson (s),
Carin Lundberg (s) och
Thomas Östros (s).
Reservationer
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken börjar med "Vid en jämförelse" och slutar med "Fi6 (kds)
yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Det ekonomiska läget hösten 1994
De aktuella bedömningarna av den ekonomiska utvecklingen i Sverige för de
närmast kommande åren pekar mot en klar förbättring av den ekonomiska
situationen. I det tidigare avsnittet i betänkandet om den ekonomiska
utvecklingen i Sverige fram t.o.m. år 1995 redovisas propositionens prognos.
Av
denna redovisning framgår att regeringen för år 1995 förutser att
investeringsökningen blir kraftig, att den privata konsumtionen upphör att
minska samtidigt som den offentliga konsumtionen åter börjar öka.
Den ökade investeringsaktiviteten är en följd av dels den allt snabbare
konjunkturförbättringen, dels det genom den förra regeringens åtgärder
förbättrade klimatet för företagande och investeringar.
Den snabbt växande industriproduktionen har sålunda framkallat ett kraftigt
omslag i näringslivets investeringar, där ökningstakten på årsbasis kan väntas
ligga kring 20 % både 1994 och 1995. Totalt sett hålls emellertid
bruttoinvesteringarna tillbaka av det fortsatta fallet i bostadsbyggandet. Att
de investeringsstimulanser som föreslås skulle ge de positiva effekter på
sysselsättningen som anges i propositionen är ytterst tveksamt.
Som ett led i besparingsarbetet lyckades den förra regeringen hålla en realt
oförändrad offentlig konsumtion. Den nye finansministern förutser nu ett
omslag, förmodligen främst som en följd av ökade statliga insatser för att
stimulera byggmarknaden. Det kan dessutom ifrågasättas om inte planerade
kommunalskattehöjningar för nästa år kommer att ge upphov till en ej förutsedd
volymökning inom denna sektor.
Med tanke på de pålagor som hushållen kommer att drabbas av på grund av de
åtgärder som föreslås i propositionen är det knappast troligt att den privata
konsumtionen kan undgå att minska. Det går därför inte att utesluta att
tillväxten år 1995 kommer att ligga under de 3 % som anges i propositionen.
Förutsättningarna för den ekonomiska politiken
Även om Sverige fortfarande brottas med kvarstående strukturproblem i
ekonomin, är förutsättningarna för att komma till rätta med dem och lägga
grunden för en god, balanserad tillväxt mycket gynnsamma. Kontrasten är stor
mot läget för tre år sedan, då den förra socialdemokratiska regeringen försatt
Sveriges ekonomi i fritt fall.
Under mandatperioden 1991--1994 bromsades ekonomins fall och en återhämtning
inleddes. Återhämtningen försvårades av återkommande internationell ränte- och
valutaturbulens. Den var särskilt allvarlig sommaren och hösten 1992, och den
medförde att Riksbanken tvingades överge den fasta växelkursen och övergå till
rörlig växelkurs.
Fyrpartiregeringen hade som mål att föra in Sverige i det europeiska
samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den Europeiska unionen; att
bryta den ekonomiska stagnationen och återupprätta Sverige som tillväxt- och
företagarnation; att förbättra välfärden och den sociala omsorgen, bl.a. genom
en valfrihetsrevolution i välfärdspolitiken; och att forma en miljömässigt
långsiktig och hållbar utveckling.
På alla dessa områden nåddes betydande framsteg. Ett medlemsavtal med EU blev
klart, tillväxten började öka, medborgarnas valfrihet stärktes och ett
kretsloppstänkande infördes. Det var särskilt de mindre och medelstora
företagens villkor som stod i fokus för den ekonomiska politiken. Skadliga
skatter sänktes eller avskaffades, avregleringar genomfördes inom en rad
områden, inte minst arbetsmarknaden, riskkapitalförsörjningen och
innovationsstödet förbättrades och socialförsäkringssystemen förändrades
för att skapa bättre incitament. En rad andra strukturella reformer
genomfördes
för att öka ekonomins utvecklingskraft. Finanskrisen kunde genom en serie
åtgärder övervinnas på kortare tid än vad någon vågat hoppas.
Ett flerårigt saneringsprogram antogs för de offentliga finanserna med målet
att stabilisera den offentliga skulden år 1998. De offentliga finanserna
förstärktes under perioden med 62 miljarder kronor i minskade utgifter och 28
miljarder kronor i ökade skatteinkomster/avgifter. De beslutade
förstärkningarna av de offentliga finanserna motsvarade en långsiktig effekt
på
drygt 6 % av BNP. Tillsammans med återstående delar av saneringsprogammet
uppgick effekterna till drygt 150 miljarder kronor eller drygt 10 % av BNP.
Utskottet kan nu konstatera att resultatet av politiken innebar att läget i
ekonomin inte bara stabiliserades utan att en god grund lades för en stark
uppgång. Den ekonomiska utvecklingen bottnade vid mitten av år 1993 och
därefter har uppgången successivt skjutit fart. Export, produktion,
investeringar och sysselsättning har ökat. Underskottet i de offentliga
finanserna har börjat minska.
Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående strukturfel som
blev följden av 1980-talets felaktiga inriktning av den ekonomiska politiken.
Det stora problemet är att arbetslösheten fortfarande är mycket stor, även om
den sedan i våras befinner sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga
upplåningsbehovet som ett betydande problem, även om utvecklingen även här går
åt rätt håll.
Regeringens förslag till inriktning av den ekonomiska politiken
Inledningsvis vill utskottet här framhålla att propositionens disposition är
oklar, vilket bl.a. medför att den är svårläst. Motiveringarna för och
konsekvenserna av föreslagna åtgärder är ofta ofullständigt belysta.
Propositionen har uppenbarligen tillkommit under stark tidspress och utan
djupare analyser. Den saknar sifferuppgifter om utvecklingen av statens
lånebehov och statsskulden.
Räntestegringen och kronförsvagningen under sommaren ledde till att även den
dåvarande oppositionen insåg att statsskulden måste stabiliseras. Man
accepterade den tidigare regeringens mål att detta måste ske senast år 1998.
Kravet på en inom rimlig tid genomförd sanering av offentliga utgifter kom att
omfattas av samtliga riksdagspartier.
Den nu föreliggande propositionen är avsedd att omsätta budgetsaneringen i
praktisk handling. Enligt utskottets uppfattning är emellertid de s.k. skarpa
förslagen främst inriktade mot skattehöjningar medan sparförslagen är för små
och oklara till sin innebörd och baktunga. Det paket som föreslås i
propositionen uppges leda till nettobesparingar på nära 21 miljarder kronor
och
inkomstförstärkningar på drygt 36 miljarder kronor.
Enligt regeringen skall således saneringen av statsfinanserna till mer än två
tredjedelar ske genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och
boende. Utskottet kan inte se annat än att denna inriktning av finanspolitiken
får effekter, som strider mot uttalade syften att förstärka tillväxten, öka
investeringarna och antalet arbetstillfällen i den enskilda sektorn samt hålla
inflationen nere. Uppläggningen går på tvärs mot vad ekonomisk sakkunskap
anvisar och mot vunna erfarenheter av utländska försök till statsfinansiell
sanering, huvudsakligen baserade på skattehöjningar.
En mycket allvarlig svaghet i regeringens förslag till budgetsanering är att
åtgärderna i flera fall kommer att göra det svårare att driva företag --
särskilt små företag -- i Sverige. Detta framgår tydligt av följande
sammanställning av i propositionen föreslagna åtgärder.
Dubbelbeskattningen återinförs. Det försvårar anskaffningen av riskkapital,
särskilt i små företag.
Rätten att kvitta en förlust i ett nystartat småföretag mot inkomst av tjänst
slopas. Den kvittningsrätten är starkt motiverad för att stimulera anställda
att våga språnget att starta eget.
Arbetsrätten krånglas till. Nästan entydiga rapporter tyder på att de små men
viktiga förändringar som nyligen genomfördes har varit positiva för
småföretagen. De något mer flexibla reglerna för provanställningar har säkert
stimulerat den kraftiga sysselsättningsökningen inom industrin de senaste
månaderna. De nya turordningsreglerna vid arbetsbrist har huvudsakligen haft
psykologisk betydelse, då de infördes i ett skede då varslen låg på en mycket
låg nivå, men i de företag som trots allt tvingats skära ner har de nya
reglerna också varit praktiskt viktiga. Det förhållandet att de spärrar som de
tidigare reglerna innebar till en del avlägsnades kan också ha medfört en mer
positiv inställning till nyanställnigar i mindre företag.
Det fackliga vetot mot entreprenader återinförs. Tillsammans med signaler i
kommunerna om mindre konkurrens kommer detta utan tvekan att försvåra för
företag som vill lägga anbud på kommunal verksamhet.
Den allmänna och obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen avskaffas och
försäkringen görs i stället formellt frivillig och kopplad till fackliga
kassor. Reglerna ändras så att ersättningsperioden i princip blir evig. Detta
är enligt utskottets mening ett allvarligt bakslag för den generella
välfärdspolitiken och riskerar dessutom att starkt försämra arbetsmarknadens
funktionsduglighet.
Sociala avgifter på vinstandelar återinförs. Det innebär ett brott mot
uppfattningen att vinstandelar skall uppfattas som just andelar i vinsten och
en återgång till uppfattningen att de skall betraktas som en form av lön. Från
såväl arbetsgivare som arbetstagare på företag som infört vinstandelssystem
brukar hävdas att sådana system bidrar till motivation och höjd produktivitet.
Utskottet anser därför att det är fel att försvåra inrättandet av sådana
system. I just det läge ekonomin nu befinner sig -- med en stark vinstökning i
exportindustrin -- förefaller det också rimligt att anta att förekomsten av
sådana system skulle verka lugnande på avtalsrörelsen.
Marginalskatten höjs.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig behandling av
här nämnda åtgärder.
Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet yrkande 1
(avsnitten 1--4) i propositionen om riktlinjer för den ekonomiska politiken.
Utskottets förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken
Den helt dominerande uppgiften vid utformningen av den ekonomiska politiken
under resten av 1990-talet är att skapa balans och tillväxt i ekonomin. Det
måste ske genom en kraftig tillväxt av arbetstillfällen i det privata
näringslivet. Fram till sekelskiftet behövs ett tillskott på en halv miljon
arbetstillfällen.
Till en del kommer detta mål att kunna nås genom den normala
konjunkturuppgången. Men till stor del måste målet nås genom en expansion
därutöver. Det kräver ett trendbrott mot efterkrigstidens utveckling i
näringslivet. Sedan 1950-talet har det nämligen inte skett någon nettoökning
av
arbetstillfällen i det privata näringslivet. Vad som nu krävs är bl.a. en
expansion av småföretagssektorn.
De flesta bedömare -- det gäller såväl den gamla som den nya regeringen -- är
överens om att det önskade tillskottet måste komma framför allt i små och nya
företag. Däremot råder delade meningar om hur det skall gå till.
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att de olika åtgärder som den
förra regeringen genomförde för att skapa en miljö som stimulerade människor
att starta företag och som skulle ge små företag möjligheter att växa nu inte
tas tillbaka. Vad utskottet här syftar på är en rad reformer som genomfördes:
skatteregler gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes,
arbetsrätten reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades,
finanspolitiken utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor
m.fl. åtgärder med här angiven inriktning.
Utskottets uppfattning är att den sociala välfärden i kommunerna skall
upprätthållas men att det är nödvändigt med effektiviseringsåtgärder. Mot den
bakgrunden ställer sig utskottet positivt till den nydanande verksamhet som
förekommer ute i kommunerna. Viktigt är också att ökade inslag av valfrihet
och
konkurrens vidareutvecklas, vilket bör bidra både till att utveckla
verksamheterna och till ökad kostnadseffektivitet.
Som utskottet ser det är ränteläget det mest akuta problemet i svensk
ekonomi. Trots att riksdagsvalet är över, folkomröstningen är vunnen för
ja-sidan och osäkerheten om den nya regeringens ekonomiska intentioner har
skingrats, ligger räntorna kvar på en orimligt hög nivå. Även om de
kortsiktiga
skadeverkningarna på investeringar och sysselsättning hittills varit mindre än
många fruktat, tyder allt på att ett fortsatt högt ränteläge får mycket
allvarliga konsekvenser -- det gäller för småföretagens investeringsvilja,
hushållens benägenhet att öka sin efterfrågan, möjligheterna att öka
bostadsbyggandet, saneringen av de offentliga finanserna, m.m.
Det faktum att räntenivån ligger kvar på en hög nivå gör att finanspolitiken
bör skärpas i förhållande till vad som redovisades i bedömningarna i
våras/somras. Även kraften i konjunkturuppgången talar för en något hårdare
åtstramning. Av propositionen framgår att det även är regeringens uppfattning.
Utskottets uppfattning är att det finns anledning att gå längre än regeringen
när det gäller att i närtid minska upplåningsbehovet. Utskottet återkommer
senare i betänkandet i avsnittet om budgetpolitiken till dessa frågor.
En avgörande skillnad mellan den inriktning av finanspolitiken som utskottet
här förordat och den inriktning som föreslås i propositionen är inte främst
olikheter i ett bokföringsmässigt registrerat budgetsaldo utan i utformningen
av de åtgärder som föreslås. Den politik som utskottet vill se genomförd
gynnar
till skilllnad mot förslagen i propositionen företagande, arbete och sparande
och därmed tillkomsten av nya arbetstillfällen.
Det avsnitt i propositionen som behandlar penningpolitiken är mycket
summariskt. Inom penningpolitiken är trovärdighet beträffande målet att hålla
nere inflationen av avgörande betydelse.
Räntan på ett femårigt banklån ligger i dag ca 10 % över aktuell
inflationstakt. Risken är stor att det inte blir tillräcklig kraft och
uthållighet i företagens investeringsplaner och konsumenternas efterfrågan med
en så hög realränta. Denna kan ses som måttet på den misstro som råder mot den
ekonomiska politikens möjligheter att hålla tillbaka inflationen och/eller
minska det offentliga upplåningsbehovet.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen nu uttryckligen
ansluter sig till Riksbankens uppställda inflationsmål på 2 % +/-1
procentenhet enligt KPI. Det är dessutom välkommet att man gör upp med
tidigare
rådande föreställningar och förklarar att det inte råder någon motsättning
mellan prisstabilitet och hög sysselsättning. Tvärtom -- sägs det -- är
prisstabilitet en förutsättning för en långsiktigt hög tillväxt och hög
sysselsättning.
Penningpolitiken måste för att lyckas få stöd av ett effektivt och trovärdigt
regeringsprogram för sanering av statsfinanserna. Det är då ofrånkomligt att
utgiftsminskningar tenderar att sänka räntan och inflationstakten, medan
motsatsen gäller för skattehöjningar. Medlet att nå en rimlig realränta är
alltså en stram finanspolitik som i huvudsak baseras på utgiftsminskningar.
Utskottet konstaterar att det saneringsprogram regeringen lagt fram inte
svarar
mot detta krav.
Avslutningsvis vill utskottet vad gäller riktlinjerna för den ekonomiska
politiken understryka att en långsiktigt hållbar ekonomisk politik förutsätter
att de lösningar som väljs inte vältrar över problemen på kommande
generationer
i form av en stor miljöskuld. Det är därför nödvändigt att inriktningen av den
ekonomiska politiken utformas så att kostnader i form av miljöförstöring och
resursförbrukning blir synliga. I dagsläget vältras kostnaden över på staten
eller på kommande generationer. Det ekonomiska systemet måste förändras så att
det speglar den ekologiska verkligheten.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7,
Fi3
(fp) yrkandena 1 och 2 samt Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2 bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
Som utskottet ser det lämnas i motionerna Fi4 (v) yrkande 1 och Fi5 (mp)
yrkandena 1, 2 och 27 inte några väsentliga bidrag till hur riktlinjerna för
den ekonomiska politiken bör utformas. Med hänvisning härtill avstyrks dessa
motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 1 bör ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 yrkande 1
(avsnitten 1--4) och motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 1 samt 1994/95:Fi5
yrkandena 1, 2 och 27 samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 1,
1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7, 1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2 och
1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2 godkänner vad utskottet förordat och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken börjar med "I motion Fi4 (v) anförs" och slutar med
"och hög sysselsättning" bort ha följande lydelse:
Det är utskottets bestämda uppfattning att arbete åt alla måste vara det
överordnade målet för den ekonomiska politiken på både kort och lång sikt. Om
det nu i den pågående konjunkturuppgången inte går att åstadkomma en radikal
ökning av antalet förvärvsarbetande kommer Sverige på samma sätt som
EU-länderna om några år att ha fastnat i permanent massarbetslöshet. Om detta
händer klarar vi inte det andra som måste göras: ställa om ekonomin i en mer
miljövänlig och jämställd riktning samt åstadkomma en rättvisare fördelning av
inkomster och arbetstider.
De offentliga finanserna kan inte, som framhålls i motion Fi4 (v), saneras
utan kraftigt minskad arbetslöshet. Men också det omvända gäller:
Arbetslösheten kan inte minskas rejält utan att räntorna faller, och det
kräver
minskade offentliga underskott. Att industrin i dag inte använder sina
rekordvinster till att öka sina investeringar så mycket som skulle behövas
beror dels på att finansiella placeringar lönar sig bättre, dels på oron för
framtida finanskriser och räntechocker -- inte på höga skatter. Att det sparas
så mycket i dag i hushållen har samma grundorsak.
Den ekonomiska situation som nu Sverige försatts i kräver omfattande åtgärder
för att återställa den finansiella stabiliteten i den offentliga sektorn.
Detta
måste ske utan onödig tidsutdräkt. Det är därvid ofrånkomligt att konflikter i
det korta perspektivet kommer att uppträda. Men sker inte budgetsaneringen nu
kan de ekonomiskt svaga grupperna i samhället komma att drabbas mycket hårt.
Utskottet konstaterar att god överensstämmelse råder vad gäller de
övergripande riktlinjerna för den ekonomiska politiken mellan regeringen och
Vänsterpartiet.
Det finns emellertid en rad punkter där skiljaktigheterna är betydande.
Utskottet återkommer till dessa frågor senare i betänkandet.
Även om den nu föreliggande propositionen främst behandlar åtgärder för att
på kortast möjliga tid få till stånd en budgetsanering måste de långsiktiga
målen uppmärksammas.
Mer långsiktigt är det nödvändigt att den ekonomiska politiken än mer
inriktas på att inte bara få ner arbetslösheten, utan också på en ekologiskt
hållbar utveckling, jämnare inkomstfördelning och ökad jämställdhet.
Konsekvenserna av de beslut som föreslås i både föreliggande och kommande
ekonomisk-politiska propositioner måste värderas utifrån ett
regionalpolitiskt,
ett fördelnings-, ett miljö- och ett kvinnoperspektiv.
En grundläggande tankegång i propositionen kan sägas vara att de nya
arbetstillfällena i första hand skall komma i den privata sektorn och att den
investeringsuppgång som krävs för detta främst skall klaras genom den sänkta
ränta som följer av sanerade statsfinanser. I propositionen står: "Sverige
skall engagera sig i arbetet med att forma en ny, aktiv politik för tillväxt
och mot arbetslöshet i Europa. Målen för sysselsättning och välfärd måste bli
lika ambitiösa som målen för finansiell stabilitet" (propositionen s. 17).
Utskottet kan i huvudsak instämma i vad som sägs i propositionen på denna
punkt. Det hade emellertid varit bättre om sysselsättningsmålet hade utpekats
som överordnat. Men det krävs också en tydligare framtidsstrategi, en vilja
till politiska strukturreformer med sikte på en fördjupad ekonomisk demokrati,
ekologiskt mer hållbar utveckling, höjd utbildningsnivå, rättvisare fördelning
och en omfördelning av arbetstiderna med sikte på kortare arbetsdag.
Exportindustrins devalveringsvinster är utmanande för löntagare som länge
fått se sina reallöner stagnera. De ökar risken för större löneskillnader och
därav följande spänningar. De stora vinsterna kan också skapa en ny finansiell
spekulationsbubbla som på 1980-talet. Det finns mot denna bakgrund starka skäl
för regeringen att snarast återkomma till frågan om en framtidsfond, avsedd
att
styra övervinsterna till framtidsinvesteringar. Härmed skapas möjligheter till
en kompetenshöjning samtidigt som förutsättningarna för en solidarisk
lönepolitik blir bättre.
Vad gäller utformningen av finans- och penningpolitiken vill utskottet anföra
följande.
Det är nu under den internationella konjunkturuppgången för sent att bedriva
en generell efterfrågestimulerande politik. I stället måste åtgärderna mot
arbetslösheten riktas dit där de ger maximal utdelning i form av nya arbeten
per satsad krona. Pengar måste flyttas från dem som lägger dem på hög till dem
som sätter dem i produktiv rotation. För det krävs skattehöjningar, stram
finanspolitik och sänkta räntor.
I propositionen förklaras uppgången i tioårsräntan på ca 4 % sedan
bottennoteringen i januari i år med "en mindre uppgång i de internationella
räntorna, men framför allt av en oro för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige". Som utskottet ser det innebär detta en undervärdering av de
internationella faktorerna. Utskottet kan heller inte dela regeringens
uppfattning att huvuduppgiften för penningpolitiken skall vara "-- -- -- att
säkerställa en låg inflation på europeisk nivå" och inte heller det förenklade
påståendet att det inte kan finnas en "motsättning mellan prisstabilitet och
hög sysselsättning".
Det är utskottets uppfattning att det behövs en mer aktiv penningpolitik som
samordnas med finanspolitiken och som har bekämpningen av arbetslösheten som
överordnat mål. Att låta landets riksbank agera "självständigt" utifrån ett
stelbent mål -- konsumentpriserna (KPI) får inte stiga mer än 3 % -- kan få
till följd att återhämtningen av ekonomin försvagas. Det kan t.ex. inte vara
rimligt att penningpolitiken stramas åt på grund av att vi är medlemmar i EU.
Medlemskapet kan nämligen komma att innebära att KPI ökar med nära 0,5
procentenheter som en konsekvens av högre tullar och indirekta skatter.
Avslutningsvis vill utskottet understryka vikten av att de åtgärder, som
måste vidtas inom skatteområdet, utformas på ett sådant sätt att de aktivt
bidrar till en bättre miljö.
Vad utskottet här framfört innebär en god överensstämmelse med utformningen
av de riktlinjer för den ekonomiska politiken som redovisas i motion Fi4 (v)
yrkande 1.
dels att den del av utskottets yttrande under här nämnda rubrik som
börjar med "Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet" och slutar med
"yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Sammanfattningsvis föreslår utskottet att riksdagen med bifall till
motion Fi4 (v) yrkande 1 och med anledning av propositionens förslag på denna
punkt avstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och
7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2, Fi5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27 samt
Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:25 yrkande 1
(avsnitten 1--4) och med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 1,
1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7,
1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2,
1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 samt
1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2
godkänner vad utskottet förordat samt som sin mening ger regeringen detta till
känna,
3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Utskottets
ställningstagande till oppositionspartiernas förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken som börjar med "I motionerna Fi1 (m), Fi2 (c),
Fi3 (fp) och Fi6 (kds) hävdas" och slutar med "Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2"
bort ha följande lydelse:
Den proposition som behandlas i detta betänkande behandlar främst budget- och
arbetsmarknadspolitikens frågor. Utskottet väljer mot denna bakgrund att
endast
kortfattat kommentera propositionens yrkande 1 om riktlinjer för den
ekonomiska politiken. Utskottet avser i anslutning till den kommande
budgetpropositionen att återkomma till en mer ingående behandling av de
allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.
Utskottet delar den uppfattning som framförs i propositionen och
partimotionerna att det är synnerligen angeläget att en sanering skyndsamt
genomförs av den offentliga sektorns finanser. I detta sammanhang nämns
pliktskyldigast såväl i propositionen som i de borgerliga motionerna och
Vänsterpartiets motion de ekologiska frågorna. De får emellertid i de
redovisade förslagen till åtgärder knappast något genomslag alls.
I likhet med vad som uttalas i motion Fi5 (mp) vill utskottet bestämt
avvisa en sådan inriktning av den ekonomiska politiken. Även på kort sikt
måste
t.ex. åtgärder inom skatteområdet ges en klar miljöpolitisk profil. Detsamma
gäller utformningen av de investeringsstimulanser som föreslås i
propositionen.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till en mer utförlig behandling av
dessa frågor.
Utskottet vill avslutningsvis här framhålla vikten av att den i flera
avseenden hårdhänta budgetsanering som nu måste komma till stånd är ekologiskt
och socialt väl genomtänkt. Det är självfallet ohållbart att ränteutgifterna
skenar i väg på det sätt som nu sker. Arbetslösheten som måste dras ner,
främst
av sociala skäl, kostar innevarande år ca 100 miljarder kronor. Ett sätt att
förhindra att den nuvarande situationen permanentas på arbetsmarknaden är att
anpassa normalarbetstiden så att arbetslösheten tvingas ner från den i dag
orimligt höga nivån. Genom en sänkt normalarbetstid tvingas marknaden ta ett
större ansvar. Normalarbetstiden bör därför sänkas i enlighet med förslaget i
motion Fi5 (mp) yrkande 27.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrker utskottet motion
Fi5 (mp) yrkandena 1, 2 och 27. Propositionens förslag till riktlinjer för den
ekonomiska politiken avstyrks av utskottet. Detsamma gäller motionerna Fi1 (m)
yrkande 1, Fi2 (c) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fi3 (fp) yrkandena 1 och 2,
Fi4 (v) yrkande 1 samt Fi6 (kds) yrkandena 1 och 2.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 yrkande 1 (avsnitten
1--4) och motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 1,
1994/95:Fi2 yrkandena 1, 4, 6 och 7,
1994/95:Fi3 yrkandena 1 och 2,
1994/95:Fi4 yrkande 1 samt
1994/95:Fi6 yrkandena 1 och 2
bifaller motion 1994/95:Fi5 yrkandena 1, 2 och 27 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening finns nu förutsättningar att komma till
rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för en god balanserad
tillväxt och en ökad sysselsättning. Regeringens förslag i denna och
närliggande propositioner om drastiskt ökade skatter på företagande skulle
emellertid -- om de bifalls -- allvarligt öka belastningen på
arbetsmarknadspolitiken. Regeringens politik leder till färre jobb i
utvecklingskraftiga företag än vad som nu skulle vara möjligt att uppnå.
Enligt
utskottets mening behövs åtgärder mot arbetslösheten även framgent. Åtgärder
bör vidtas framför allt för att öka rörligheten på arbetsmarknaden samt inom
arbetsmarknadsutbildningen.
Propositionens förslag innebär ökade kostnader med över 3 miljarder kronor
för arbetsmarknadspolitiska åtgärder med blygsam om ens någon
sysselsättningseffekt. I fråga om inriktningen vill utskottet understryka
betydelsen av sådana åtgärder som ökar den enskildes intresse av att aktivt
söka nya tillfällen till arbete. En sådan inriktning ökar förutsättningarna
för
att minska arbetslösheten och bidrar därmed också till en minskad belastning
på
statsbudgeten.
Finansutskottet tillstyrker således motion Fi1 yrkande 40 i denna del. I den
mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken att riksdagen med
bifall till motion
1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del
samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53, 1994/95:Fi3
yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi2 (c) i denna
del att propositionsförslagen inte är tillräckligt beredda.
Enligt utskottets uppfattning är förutsättningarna nu goda för att komma till
rätta med strukturproblemen i ekonomin och lägga grunden för tillväxt och ökad
sysselsättning.
Politiken bör med kraft inriktas på att skapa goda förutsättningar för en
näringslivsledd expansion. Speciellt viktigt är att alla möjligheter till
utveckling och expansion i små och medelstora företag tas till vara. Inte
minst
viktigt är att arbetsrättsliga regler är småföretagsanpassade och leder till
fler arbetstillfällen. I hela landet måste förutsättningarna för ett expansivt
näringsliv utvecklas. Detta innebär bl.a. att man ej bör ge flyttbidrag till
dem som söker sig från glesbygdsregionerna till stora befolkningscentrum.
Propositionsförslaget om ungdomsåtgärder och kraftig minskning av ALU-platser
avvisas av utskottet. Den anpassning som stegvis bör ske under innevarande
budgetår kan ske genom de omprioriteringar som Arbetsmarknadsverket har
möjlighet att göra lokalt, regionalt och centralt.
Vidare anser utskottet att sådana investeringar som främjar en utveckling mot
ett kretsloppsanpassat samhälle skall stimuleras. Dessa investeringar bidrar
till en industriell förnyelse och utveckling samt skapar förutsättningar för
ett stort antal arbeten inom de gröna sektorerna av ekonomin.
Vad finansutskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till den
syn på arbetsmarknadspolitikens inriktning som kommer till uttryck i
Centerpartiets motion Fi2. Utskottet tillstyrker således motion Fi2 (c)
yrkandena 48 och 53. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses
genom utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och 53 samt med
avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi3
yrkande 12 i denna del och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi3 (fp) att
propositionen är ett hastverk där ett ordentligt ekonomiskt underlag saknas.
Kampen mot arbetslösheten bör sättas främst. Under de föregående åren har en
god grund lagts för en stark uppgång. Vad som krävs nu är en strategi för
expansion av näringslivet samt bättre möjligheter att skapa företag runt
uppfinningar och innovationer. Det är önskvärt att de nya arbetena kommer till
i små och nya företag. Denna inriktning måste också uppmärksammas t.ex. vid
förändringar inom arbetsrätten.
Enligt utskottets uppfattning kan den föreslagna omfördelningen till dyrare
åtgärder inte gagna de uppsatta målen. Utskottet ifrågasätter också
propositionens beräkningar av antalet nya arbetstillfällen som följer av
åtgärdsförslagen. Det är inte heller säkert att arbetslösheten sjunker så
mycket som regeringen förutsätter, bl.a. därför att de tillkommande personer
som nu kommer att kunna erbjudas utbildning kanske inte är de allra mest
studiemotiverade personerna.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi3 (fp) yrkande 12 i
denna del. I den mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom
utskottets ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del samt
med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi2
yrkandena 48 och 53 och 1994/95:Fi4 yrkande 26 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
7. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för arbetsmarknadspolitiken börjar med "Finansutskottet delar
arbetsmarknadsutskottets" och slutar med "Fi4 (v) yrkande 26" bort ha
följande lydelse:
Om Sverige skall komma ur den statsfinansiella kris som landet nu befinner
sig i är arbetsmarknadsfrågorna nyckeln. För att arbetsmarknadspolitiken skall
kunna fungera krävs vid sidan om offensiva satsningar på näringslivet en
insikt
om att den offentliga sektorn är en del av Sveriges arbetsmarknad. Besparingar
inom den offentliga sektorn måste därför alltid konsekvensbeskrivas ur
sysselsättningssynpunkt.
Sveriges kommuner lever i dag under ett extremt besparingstryck.
Redan i dag sysselsätts 40 000 människor i kommuner och landsting med hjälp
av medel för utbildning i företag. Avtalen för dessa 40 000 löper successivt
ut under våren för att sedan upphöra. Samtidigt står landets kommuner och
landsting inför ytterligare besparingar. Regeringen har dessutom aviserat att
kommunerna ej kan tillåtas växa i takt med den allmänna inkomsttillväxten.
Detta innebär sammantaget att mängder av arbetstillfällen hotas i kommuner och
landsting.
Vad finansutskottet saknar i regeringens proposition är synen på den
offentliga sektorn som en del av svensk arbetsmarknad och förslag för att
behålla sysselsättningsgraden inom denna viktiga sektor. Det är nödvändigt att
omfördela resurser inom samhällsekonomin så att den offentliga sektorn tillåts
expandera efter de behov som kan uppstå. Detta gäller i synnerhet kommuner och
landsting där behoven är stora.
Det är viktigt att tillskapa arbetstillfällen i näringslivet men det hjälper
inte upp sysselsättningsgraden i stort om det skapas hundratusentals nya
arbetstillfällen i näringslivet om det samtidigt försvinner lika många från
den
offentliga sektorn. Det går inte att rädda sysselsättningen om vi inte
inkluderar den offentliga sektorn som en del av den svenska arbetsmarknaden.
Detta är enligt utskottets mening en viktig arbetsmarknadspolitisk fråga
samtidigt som det är en jämställdhetsfråga. Den offentliga sektorn är i stort
en kvinnlig arbetsmarknad; det är kvinnors arbetstillfällen som hotas.
Arbetsmarknadspolitiken har en viktig fördelningspolitisk uppgift att stödja
de grupper som har det besvärligt på arbetsmarknaden. Vid sidan av de
prioriterade grupperna av ungdomar, utomnordiska invandrare och äldre
arbetslösa krävs också insatser för att deltidsarbetslösa, i dag ca 150 000
personer, skall kunna erbjudas heltidsanställningar. Ett första steg i den
riktningen är att lagstifta så att deltidsanställda ges företrädesrätt till
anställningar med fler arbetstimmar när sådana finns lediga hos arbetsgivaren.
Finansutskottet ifrågasätter förslaget om införandet av s.k. arbetsföretag.
Förslaget bygger på att man skall kunna rekrytera korttidsvikarier utan att
behöva ta något arbetsgivaransvar. Detta får till konsekvens att
arbetstagarnas
rättigheter urholkas. Vidare minskas kravet på arbetsgivarna att samordna
arbetstillfällen så att tillsvidareanställningarna ökar.
Utskottet menar att de i betänkandet redovisade stödåtgärderna måste få en
regionalpolitisk prägel samt att arbetsmarknadspolitiken utöver de redovisade
insatserna också måste bli ett effektivt verktyg för att stimulera
näringslivet
att ta miljömässig hänsyn och skapa fler jobb inom gröna sektorer.
Finansutskottet tillstyrker därmed motion Fi4 (v) yrkande 26. Övriga
behandlade motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 26 samt med avslag
på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del, 1994/95:Fi2 yrkandena 48 och
53 och 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
8. Direktavdrag (mom. 4)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Direktavdrag börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "bör
också antas" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det föreslagna direktavdraget för
byggnadsinvesteringar snarast kan ses som något som syftar till att begränsa
de
i övrigt negativa effekterna av regeringens ekonomiska politik. Med den
ekonomiska politik som vi förordar erfordras inget direktavdrag för
bygginvesteringar. Direktavdrag för vissa investeringar i byggnader och
markanläggningar innebär en kraftig skattestimulans för investeringar som ändå
skulle genomföras.
Finansutskottet tillstyrker motionerna Fi1 (m) yrkande 23, Fi2 (c) yrkande
21, Fi3 (fp) yrkande 9 och Fi5 (mp) yrkandena 25 och 26 samt avstyrker
propositionens förslag om direktavskrivningar. Vad utskottet här anfört bör
ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande direktavdrag
att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 23,
1994/95:Fi2 yrkande 21,
1994/95:Fi3 yrkande 9 och
1994/95:Fi5 yrkande 25
avslår motion 1994/95:Fi5 yrkande 26 och det i proposition 1994/95:25 avsnitt
8 yrkande 1 framlagda förslaget till lag om direktavdrag för byggnader m.m.
samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Direktavdrag (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Direktavdrag börjar med "Finansutskottet
har inget" och slutar med "bör också antas" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det direktavdrag som regeringen föreslår inte
är tillräckligt motiverat med hänsyn till konjunkturuppgången och den kostnad
det medför för staten. I enlighet med motionerna Fi5 (mp) yrkande 25, Fi1 (m)
yrkande 23, Fi2 (c) yrkande 21 och Fi3 (fp) yrkande 9 bör regeringens förslag
avslås.
Däremot bör direktavskrivningar för miljöinvesteringar införas för att
stimulera miljöanpassningen i den begynnande högkonjunkturen. Avdrag bör
medges
med 50 % av de utgifter som under perioden november 1994--maj 1996 läggs ner
på ny-, till- eller ombyggnadsarbeten som medför minskade utsläpp av miljö-
eller hälsofarliga ämnen m.m. i enlighet med vad som anförs i motion Fi5 (mp)
yrkande 26. Riksdagen bör hos regeringen begära skyndsamt förslag om sådana
regler.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande direktavdrag
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi5 yrkandena 25 och 26 samt med anledning av
motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 23,
1994/95:Fi2 yrkande 21 och
1994/95:Fi3 yrkande 9
avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 1 framlagda förslaget
till lag om direktavdrag för byggnader m.m.
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
direktavskrivningar för miljöinvesteringar,
10. Nuvärdesavskrivning (mom. 5)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Direktavdrag börjar med "Utskottet kan inte" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar uppfattningen i motion Fi1 (m) yrkande 32 att
regeringen bör få i uppdrag att utarbeta ett förslag till s.k.
nuvärdesavskrivning vad gäller såväl byggnadsinvesteringar som
inventarieanskaffning. En nuvärdesavskrivning medför inga varaktiga
statsfinansiella konsekvenser men kan möjliggöra för företag med stora
vinstmedel att öka säkerheten beträffande finansieringen av investeringen.
Finansutskottet föreslår att riksdagen bifaller motion Fi1 (m) yrkande 32 och
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nuvärdesavskrivning.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande nuvärdesavskrivning
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi1 yrkande 32
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
nuvärdesavskrivning,
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med
"Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås"
bort ha följande lydelse:
Med anledning av förslaget i propositionen och i vissa motioner om ett
arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram vill utskottet hänvisa till vad i
avvikande meningar (m) förts fram i bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y
men också i avvikande meningar (m) till skatteutskottets yttrande
1994/95:SkU3y.
I den avvikande meningen (m) till yttrandet BoU1y anförs bl.a. följande
beträffande investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder.
Produktionen av bostäder och satsningarna på ROT-åtgärder inom sektorn har
under de senaste decennierna varierat starkt. Genom omfattande statliga
subventioner och regleringar har marknaden påverkats i olika riktningar. Detta
har i sin tur lett till att byggbranschen och dess anställda inte i
tillräckligt hög grad anpassat sig till de långsiktiga förutsättningarna. Den
avreglering som den tidigare regeringen inledde inom bostadssektorn medverkade
emellertid till att bostadsmarknaden i betydligt större utsträckning än
tidigare börjat anpassas efter konsumenternas efterfrågan och inte till
utformningen av de olika subventioner som kunnat utgå. De kvarvarande
subventionerna har utformats så att fastighetsägarna blivit medvetna om
produktionskostnadernas betydelse för det långsiktiga fastighetsekonomiska
utfallet. Detta har i sin tur lett till att byggkostnaderna hållits tillbaka
och i vissa fall sjunkit under de senaste åren.
Den nya regeringen föreslår nu att antalet subventionsformer inom
bostadssektorn åter skall ökas. Ett bifall till dessa förslag skulle riskera
att kostnadskontrollen inom bygg- och bostadssektorerna åter försämras. Det
måste anses som angeläget att staten inte åter fråntar fastighetsägarna det
långsiktiga ansvaret för det egna fastighetsbeståndet.
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den
15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det
innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på
arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb
skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med förslag härom.
Finansutskottet delar vad i den avvikande meningen anförts.
Vad utskottet här anfört om investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder
med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 51, Fi6 (kds) yrkande 6,
Fi10 (c) yrkande 3 och Fi17 (c) anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta ställningstagande innebär vidare att utskottet
ställer sig bakom förslaget i Moderata samlingspartiets partimotion Fi1
yrkande
35 i här berörd del om att riksdagen bör avslå regeringens förslag om
investeringsstöd inom bostadssektorn. Detta innebär även att vad som
föreslagits i motion Fi3 (fp) yrkande 16 tillstyrks. Motionerna Fi18 (s) och
Fi19 (s) är inte förenliga med vad utskottet anfört och avstyrks således.
I detta sammanhang vill utskottet, med anledning av förslaget i motion
Fi16 (s) om stimulanser avseende nyproduktion av bostäder, framhålla att vad
som här anförts om ROT-åtgärder i ännu högre grad gäller nyproduktionen av
bostäder.
Beträffande investeringssatsningar i övrigt anförs i den avvikande
meningen (m) till bostadsutskottets yttrande följande.
Det finns en lång svensk tradition att med olika korrigerande åtgärder
försöka komma till rätta med konjunkturbetingade variationer på
arbetsmarknaden. Inte minst gäller detta inom byggnads- och
anläggningssektorn.
Här har stimulanser av olika slag varit ett ofta använt instrument för att
motverka nedgångar i byggandet och därmed också i sysselsättningen. De
hittillsvarande erfarenheterna av dessa insatser är dock mindre uppmuntrande.
I
den mån de har haft någon effekt har de oftast kommit fel i tiden. Åtgärder
som
varit avsedda att bryta en nedgång har inte alltför sällan fått full effekt
när
konjunkturen redan vänt.
Förutom de negativa effekter som följer av att åtgärder inte sätts in vid
rätt tidpunkt eller att det är fel åtgärder kan rent principiella invändningar
resas mot denna typ av stöd. Exempel på detta är den snedvridande effekt
stödet
kan ha på konkurrensförhållanden liksom på investeringsbeslut.
De nu aktuella investeringssatsningarna innebär dessutom att det sker en
omfördelning av kostnadsansvaret genom att staten tar på sig kostnader för
verksamheter som drivs av andra. Det stöd som föreslås till s.k.
miljöinvesteringar har sålunda till stor del karaktären av understöd till
kommunal verksamhet och kommunala bolag. Att på detta sätt frita kommunerna
från det ekonomiska ansvaret gynnar naturligtvis inte det långsiktiga
miljöarbetet. Det finns en uppenbar risk att miljöarbetet avstannar i många
kommuner i avvaktan på att staten skall skjuta till ytterligare medel till
denna typ av verksamhet. Även bidraget till ROT-åtgärder i skolor m.m. innebär
att staten åtar sig ett kostnadsansvar för någonting som tveklöst är en
kommunal angelägenhet. När det gäller stödet till icke-statliga kulturlokaler
och samlingslokaler kan liknande invändningar resas. Det är naturligtvis inte
lämpligt att staten i en situation där många sådana lokaler endast utnyttjas i
begränsad omfattning går in och tar på sig utgifter som ägarna/brukarna själva
bör stå för.
Finansutskottet, som instämmer med vad i den avvikande meningen anförts om
vissa investeringssatsningar, avstyrker med hänvisning till det nu anförda
regeringens förslag i här aktuell del. Partimotionen Fi1 (m) yrkande 35
tillstyrks sålunda.
Inte heller kan utskottet ansluta sig till förslagen i Miljöpartiets
partimotion Fi5 yrkande 28 om ytterligare 2 miljarder kronor i
miljöinvesteringar eller Centerpartiets motion Fi2 yrkande 52 om ett
tillkännagivande till regeringen om betydelsen av miljöinvesteringar.
Beträffande det sistnämnda yrkandet torde inga delade meningar råda om behovet
av sådana investeringar. Ett tillkännagivande kan därför inte anses tjäna ett
reellt syfte.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 35 och med
anledning av motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 51, 1994/95:Fi3 yrkande 16,
1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3 och 1994/95:Fi17 samt med
avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 52, 1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och
1994/95:Fi19 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
ROT-åtgärder inom beskattningen,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Finansutskottet
instämmer i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande
lydelse:
Inledningsvis behandlar utskottet i detta avsnitt förslaget i propositionen
och i motioner om ROT-åtgärder i bostäder.
Som framgått av utskottets redovisning föreslår regeringen att för sådana
åtgärder en extra subvention om 15 % skall lämnas. Mot detta ställs förslag i
bl.a. motioner från Centerpartiet om att nuvarande ROT-åtgärder inom
beskattningen skall behållas eller utvidgas.
Utskottet vill vad gäller de förslag som regeringen i propositionen lägger
fram på bostadsområdet framhålla att stor oklarhet finns om inriktningen,
omfattningen och varaktigheten av stöden. Detta gäller särskilt den extra
subventionen för ROT i bostäder om 15 %. Det kan inte anses rimligt att
riksdagen skall ta ställning till en föreslagen ny stödform till en kostnad om
1,5 miljarder kronor på det bristfälliga underlag som presenterats i
propositionen.
Det måste också anses vara omotiverat att regeringen föreslår införandet av
en ny generell stödform till ROT i bostäder. Som anförs i Centerpartiets
partimotion Fi2 bör i stället giltighetstiden för skattereduktionen för
byggnadsarbete på bostadshus förlängas. Skattereduktionen, som infördes genom
1993 års ROT-program, har visat sig vara en mycket verkningsfull stödform.
Avdragsmöjligheten för ROT-åtgärder har i stor utsträckning stimulerat till
förbättringsåtgärder i såväl flerbostadshus som småhus. Vidare bedöms stödet
ha
haft en starkt återhållande effekt på de s.k. svartjobben. En motsvarande
effekt skulle knappast erhållas genom regeringens föreslagna extra subvention.
För åtminstone egnahemmen innebär regeringens förslag att stödet skulle
halveras i förhållande till den nuvarande skattereduktionen.
Finansutskottet avstyrker således regeringens förslag om en extra subvention
till ROT-åtgärder i bostäder om 15 %. I stället anser utskottet att
riksdagen bör bifalla förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 yrkande 51
samt i motionerna Fi6 (kds) yrkande 6 och Fi10 (c) yrkande 3 om att
möjligheten till skattereduktion för byggnadsarbete på bostadshus skall
förlängas till att gälla även under år 1995. Vad gäller förslaget i motion
Fi17 (c) om att ändra reglerna för beräkningen av underlaget för
skattereduktion anser utskottet att denna fråga får övervägas mot bakgrund av
de ekonomiska ramarna för stödverksamheten. Det får förutsättas att regeringen
återkommer med förslag i detta avseende om en regeländring bedöms vara möjlig.
Detta ställningstagande innebär även att vad som såvitt nu är i fråga
föreslagits i motionerna Fi1 (m) yrkande 35 och Fi3 (fp) yrkande 16 blir
tillgodosett. Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
I detta avsnitt återstår att behandla förslagen i Centerpartiets partimotion
Fi2 yrkande 52 och i Miljöpartiets partimotion Fi5 yrkande 28. I det
förstnämnda yrkandet föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande till
regeringen om vad i motionen anförts om betydelsen av investeringar inom
miljöområdet för en långsiktig och hållbar tillväxt och en ökad
sysselsättning.
I miljöpartimotionen föreslås riksdagen begära förslag från regeringen om
särskilda miljöinvesteringar för budgetåret 1995/96 om 2 miljarder kronor
utöver regeringens förslag.
Liksom motionärerna i Centerpartiets partimotion finner utskottet det djupt
oroande att regeringen och dess stödparti, Vänsterpartiet, inte har insett den
centrala roll som investeringar inom miljöområdet spelar för att en
långsiktigt
hållbar tillväxt och en ökad sysselsättning skall uppnås. Det krävs omfattande
insatser för att komma till rätta med den miljöskuld som Sverige och andra
länder dragit på sig genom en felaktig och misshushållande ekonomi. En väl
fungerande marknadsekonomi förutsätter ett kretsloppsanpassat samhälle.
Utskottet föreslår därför att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
program för åtgärder som främjar
ett kretsloppsanpassat samhälle.
Ett sådant åtgärdsprogram måste bl.a. innefatta producentansvar, starka
ekonomiska styrmedel vad avser miljöskadliga varor, skatteväxling,
förmånligare
avskrivningsregler för företagens miljöinvesteringar och
satsningar på förnybar energi.
Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till detta yrkande i
Centerpartiets partimotion som sin mening ger regeringen till känna vad nu
anförts om miljöinvesteringar. I den mån förslaget i Miljöpartiet de grönas
partimotion Fi5 yrkande 28 inte kan anses tilgodosett med vad nu anförts
avstyrker utskottet bifall till detta.
Förslaget i Centerpartiets partimotion om investeringar för ett
kretsloppsanpassat samhälle behandlar utskottet i ett annat avsnitt av
betänkandet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52,
1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, med anledning av proposition
1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35,
1994/95:Fi3 yrkande 16 och 1994/95:Fi17 samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner
vad regeringen föreslagit om statsbidrag för investeringssatsningar utom
såvitt
avser ROT-åtgärder för bostäder, samt som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om
ROT-åtgärder inom beskattningen och miljöinvesteringar.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med
"Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "och bostadsrättshusen i
praktiken inte väljas" bort ha följande lydelse:
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Skatteutskottet behandlar i" och slutar med "avstyrks av
skatteutskottet" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "samt Fi19 (s)" bort
utgå,
Som anförs i den avvikande meningen (fp) till bostadsutskottets yttrande
1994/95:BoU1y finns i och för sig behov av åtgärder för att minska
arbetslösheten för byggnadsarbetare. Utskottet delar uppfattningen i
Folkpartiets partimotion Fi3 om att regeringens förslag avseende
investeringsprogrammet utom såvitt avser ROT-åtgärder i bostäder bör
genomföras. Det innebär stimulanser till en rad åtgärder inom bl.a. miljö- och
kulturområdet.
Utskottet kan emellertid inte tillstyrka förslaget om en extra subvention för
åtgärder avseende bostäder på 15 %. Regeringen har beräknat att denna åtgärd
skall kosta statskassan 1,5 miljarder kronor. Det är att märka att kostnaderna
för dessa åtgärder inte rambegränsats. De kan alltså komma att kosta betydligt
mera än vad som framgår av propositionen.
Med det anförda tillstyrker utskottet Folkpartiets partimotion Fi3
yrkande 16. Regeringens förslag om ett arbetsmarknadspolitiskt
investeringsprogram liksom de övriga motioner som behandlas i detta avsnitt
avstyrks i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad nu anförts.
dels att i utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 16, med anledning av
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi2 yrkandena 51 och 52, 1994/95:Fi5
yrkande 28, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10 yrkande 3, 1994/95:Fi16,
1994/95:Fi17, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 godkänner vad regeringen
föreslagit
om statsbidrag för investeringssatsningar utom såvitt avser ROT-åtgärder för
bostäder samt som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med "Finansutskottet
instämmer i" och slutar med "eller tidigarelagda, investeringar" bort ha
följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i uppfattningen i propositionen att det, trots att
tecken till ökad investeringsbenägenhet nu föreligger främst inom
exportindustrin, är angeläget att skapa tillfälliga stimulanser till
ytterligare, nya eller tidigarelagda, investeringar. Till frågan om
omfattningen av miljöinvesteringarna återkommer utskottet nedan.
dels att den del av utskottets yttrande som börjar med "Finansutskottet
är" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås" bort ha följande lydelse:
De i propositionen föreslagna miljöinvesteringarna är bra, men inte
tillräckliga. Regeringens förslag omfattar 400 miljoner kronor. Som utskottet
ser det borde emellertid 2 miljarder utöver regeringens förslag anslås för
nästa budgetår. Finansieringen bör ske genom bl.a. ökad miljöbeskattning och
minskade investeringar i motorvägsbyggen m.m. Utskottet föreslår att
regeringen
återkommer till riksdagen med ett förslag som först remitterats till bl.a.
Naturvårdsverket och större miljöorganisationer. Förslaget skall föreläggas
riksdagen så att genomförandet kan påbörjas den 1 juli 1995.
Förslaget bör omfatta följande insatser:
Övergången till rena biobränslen i trafiken är en av vår tids nyckelfrågor på
miljöområdet. Investeringsbidrag om 30 % till investeringar i tillverkning och
distribution av rena biobränslen för fordonsdrift bör införas. Blandade
bränslen skall inte vara bidragsberättigade. Bidragen skall utgå under
perioden
den 1 juli 1995--den 1 juli 1996.
Miljöarbetet är centralt för att långsiktigt förbättra
samhällsekonomin. På kortare sikt ger det både arbetstillfällen och högre
livskvalitet. Arbetet med Agenda 21 i kommunerna har en viktig roll. Detta
borde stimuleras.
Behovet att skydda de mycket små resterna av ur- och naturskog i landet är
mycket stort med hänsyn till den fortgående biologiska utarmningen. Endast
några få procent av de ursprungliga skogarna finns kvar. Anslagen till inköp
av
skogsmark till naturreservat och nationalparker måste höjas.
Vad utskottet nu anfört om omfattningen och inriktningen av ett miljöprogram
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 28, med anledning
av proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motion 1994/95:F2 yrkande
52 samt med avslag på motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi2
yrkande 51, 1994/95:Fi3 yrkande 16, 1994/95:Fi6 yrkande 6, 1994/95:Fi10
yrkande 3, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi17, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19
godkänner vad regeringen föreslagit om statsbidrag för investeringssatsningar,
utom såvitt avser ROT-åtgärder avseende särskilda miljösatsningar, och som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om omfattningen och
inriktningen av särskilda miljösatsningar,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram börjar med
"Bostadsutskottet tillstyrker i" och slutar med "samt Fi19 (s) bör avslås"
bort ha följande lydelse:
I en avvikande mening (kds) till bostadsutskottets yttrande 1994/95:BoU1y
anförs följande om investeringssatsningar och ROT-åtgärder i bostäder.
Det uttalade syftet med regeringens förslag är att genom olika åtgärder
förbättra sysselsättningen i allmänhet och den på byggarbetsmarknaden i
synnerhet. I propositionen redovisas också effekten på sysselsättningen, dock
utan att närmare uppgifter lämnas om hur den har räknats fram eller hur den
fördelar sig på de olika åtgärderna. I förhållande till de löften om nya jobb
som Socialdemokraterna ställt ut under tiden i opposition ligger dock den
angivna sysselsättningsökningen på en betydligt lägre nivå.
Förutom att det är svårt att bedöma effekten på sysselsättningen av de
föreslagna åtgärderna är uppgifterna om den närmare utformningen minst sagt
bristfälliga, för att inte säga obefintliga. Även detta förhållande gör det
naturligtvis svårt att i sak ta ställning till det lämpliga i att vidta en
viss
åtgärd. Enligt utskottets mening kan dessutom lämpligheten i den förordade
finansieringen av sysselsättningspaketet ifrågasättas. Också i detta avseende
saknas i viktiga delar preciseringar av hur stödet skall finansieras.
Sammantaget leder det ovan anförda utskottet till slutsatsen att de i
propositionen föreslagna investeringssatsningarna inte bör genomföras. Med
bifall till vad i partimotionerna Fi6 (kds) och Fi1 (m) i nu aktuella delar
förordats, avstyrks regeringens förslag. Vad i partimotionerna Fi2 (c) och
Fi3 (fp) förordats, beträffande den extra subventionen till ROT-åtgärder, är
därmed tillgodosett.
Även om regeringsförslaget som sådant inte bör genomföras föreligger det
enligt utskottets mening ett fortsatt behov av åtgärder för att förbättra
byggsysselsättningen. I enlighet med förslagen i Kristdemokratiska
samhällspartiets partimotion Fi6 yrkande 6, Centerpartiets partimotion Fi2
yrkande 51 samt motion Fi10 (c) yrkande 3 bör därför den skattereduktion för
ROT-åtgärder i bostäder som gäller t.o.m. utgången av år 1994 förlängas till
att gälla också år 1995. I den mån det visar sig erforderligt bör dessutom
övervägas om möjligheten till skattereduktion skall utvidgas ytterligare.
Detta
kan t.ex. ske genom att giltighetstiden förlängs eller genom att underlaget
för
reduktionen utökas. Utskottets ställningstagande i denna del bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna. Motion Fi17 (c) avstyrks av utskottet.
Motionerna Fi18 (s) och Fi19 (s) avstyrks.
Finansutskottet delar vad i den avvikande meningen anförts.
Även vad gäller investeringssatsningar i övrigt finns anledning hänvisa
till en avvikande mening avgiven av Kristdemokraterna till bostadsutskottets
yttrande. I denna anförs bl.a. följande.
Flera av de förslag som förs fram avseende investeringssatsningar på bl.a.
miljöområdet och kulturområdet kan i och för sig anses väl motiverade. Förutom
att de kan motiveras av sysselsättningsskäl avser de i flera fall åtgärder som
i sig har ett berättigande. Det gäller t.ex. sanering av gamla industriområden
liksom förbättringar m.m. av föreningslivets och av trossamfundens lokaler.
Även stödet för att bl.a. förbättra tillgängligheten i offentliga lokaler har
naturligtvis ett vällovligt syfte. Enligt utskottets mening måste dock detta
vägas mot det statsfinansiella läge vi i dag har.
En absolut förutsättning för att de av regeringen förordade stödformerna
skall kunna införas är att de inte belastar statsbudgeten ytterligare. De
utgifter stöden föranleder måste sålunda fullt ut finansieras. På grundval av
den redovisning som regeringen lämnar i detta avseende är det dock inte
möjligt
att utläsa huruvida detta är fallet. Till detta kommer den minst sagt
knapphändiga information som lämnas om den närmare utformningen av de olika
stödformerna. Det är naturligtvis inte rimligt att riksdagen på så bristfällig
grund beslutar om åtgärder i den storleksordning det här är fråga om.
Utskottet
kan mot bakgrund härav inte heller ställa sig bakom regeringsförslaget i denna
del.
Vad nu anförts anknyter närmast till förslaget i partimotion Fi1 (m)
yrkande 35 och till vad motivledes förts fram i Kristdemokratiska
samhällspartiets partimotion Fi6.
Med hänvisning till vad nu anförts avstyrks regeringens förslag i aktuell
del.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi6 yrkande 6 och med anledning
av motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 51, 1994/95:Fi1 yrkande 35, 1994/95:Fi3
yrkande 16, 1994/95:Fi10 yrkande 3 samt 1994/95:Fi17 avslår proposition
1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 3 och motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 52,
1994/95:Fi5 yrkande 28, 1994/95:Fi16, 1994/95:Fi18 och 1994/95:Fi19 samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ROT-åtgärder inom
beskattningen,
16. Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik börjar med "Finansutskottet
instämmer i" och slutar med "samt Fi11 (s)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets uppfattning är det i nuvarande uppåtgående konjunktur
felaktigt att inrätta en ny typ av ungdomsåtgärd, när ungdomspraktiken finns
etablerad och utgör en beprövad och kostnadseffektiv åtgärd. Utskottet avvisar
därför den nya åtgärden, benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Enligt nu gällande regler skall ungdomspraktiken finnas kvar under det första
halvåret 1995. Utskottet anser att befintliga regler bör ligga fast och -- i
mån av behov -- att frågan om förlängning av ungdomspraktiken får tas upp
under
våren 1995.
Utskottet ser det som naturligt att ansträngningar görs för att ytterligare
utveckla åtgärden och ge den en ännu tydligare inriktning mot kommande
anställning.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker finansutskottet motionerna
Fi1 (m) yrkandena 33 och 36 (i denna del), Fi3 (fp) yrkande 13 (i denna del)
och Fi10 (c) yrkandena 1 och 4 (i denna del). Motion Fi11 (s) har en annan
bakgrund och avstyrks av utskottet. Regeringens förslag till lag om praktik
för
ungdomar i ungdomsintroduktion bör avslås av riksdagen liksom regeringens
förslag att ungdomspraktiken för ungdomar 20--24 år skall upphöra fr.o.m. den
1
januari 1995. Riksdagen bör inte godkänna vad regeringen förordar om en ny
åtgärd benämnd ungdomsintroduktion för ungdomar.
Utskottets uppfattning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ungdomsintroduktion och ungdomspraktik
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 33 och 36 i
denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 13 i denna del och 1994/95:Fi10 yrkandena 1 och
4 i denna del avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkandena 1, 4 i denna
del och 5 samt motion 1994/95:Fi11 och som sin mening ger regeringen till
känna
vad utskottet anfört,
17. Utbildningsbidrag (mom. 10)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), och Mats Odell (kds)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utbildningsbidrag börjar med "Finansutskottet föreslår en" och slutar med
"avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det olämpligt om studerande genom
tillfälligt kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för studier än de
ungdomar som har lån/studiemedel för att finansiera sina studier. Utskottet
anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi1 (m) och Fi10 (c) att det är
fel att nu ta bort systemet med utbildningsbidrag med lånedel. Däremot bör det
göras en ordentlig utvärdering som kan ligga till grund för eventuella
förändringar.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet de aktuella
motionerna Fi1 (m) yrkande 34 och Fi10 (c) yrkande 2 och avstyrker regeringens
förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt studielån för
den som genomgår arbetsmarknadsutbildning.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande utbildningsbidrag
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 34 och
1994/95:Fi10 yrkande 2 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande
2
framlagda förslaget till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt
studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning och som sin mening
ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Starthjälp (mom. 11)
Per-Ola Eriksson (c), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Starthjälp
börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi10 (c) yrkande 5"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motionerna Fi2 (c) och
Fi10 (c) att förslaget om starthjälp inte är ägnat att stödja de bygder som
börjat kunna satsa på sin utveckling genom den nya regionalpolitiken.
Kompetensen och jobben bör få möjligheter att utvecklas på platsen i stället
för att lockas bort. Den av regeringen föreslagna flyttlasspolitiken kan
nämligen väntas gå i en riktning, nämligen från de regioner som behöver
utvecklingsstöd till storstadsområdena.
Med den arbetslöshet som finns i de s.k. expansiva områdena bör problemen
kunna lösas genom utbildning och inte minst genom att tillvarata välutbildade,
arbetslösa invandrare som det finns många av i storstadsområdena. I de fall
företag önskar rekrytera arbetskraft från ej expansiva områden borde
arbetsgivarna själva kunna stå för vissa rekryteringskostnader. Utskottet
instämmer med motionärerna i motion Fi5 (mp) att kostnaderna för starthjälpen
är onödiga.
Utskottet tillstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 5, Fi5 (mp) yrkande 29 och
Fi10 (c) yrkande 5. Regeringens förslag om starthjälp bör inte godkännas
enligt
utskottets uppfattning.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande starthjälp
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 5, 1994/95:Fi5
yrkande 29 och 1994/95:Fi10 yrkande 5 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10
yrkande 9 och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
starthjälp,
19. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
Under förutsättning av bifall till reservationerna 11, 16 och 17
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Anslaget
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder börjar med "Finansutskottet har i" och
slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Som en följd av att regeringsförslag om investeringsprogram samt ändringar i
utbildningsbidragen har avvisats samt att omfördelningar föreslagits i övrigt
bör någon anslagsökning inte komma i fråga.
I motion Fi1 (m) yrkande 37 och 41 föreslås samma omfattning av åtgärderna
arbetsmarknadsutbildning respektive starthjälp som i regeringens förslag, men
finansieringen bör enligt motionen ske inom anslaget. I den mån omfördelningar
inom anslagets ram erfordrar särskilt beslut bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag.
Finansutskottet anser i likhet med motion Fi1 (m) att propositionsförslaget
om ytterligare 3 071 miljoner kronor på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1994/95 bör avslås av riksdagen. Motion Fi1 (m) yrkandena 37, 41
och
44 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 37, 41 och 44
avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 13 att
till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder på tilläggsbudget till statsbudgeten
för budgetåret 1994/95 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
på 3 070 948 000 kr och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
20. Utbildningsvikariat (mom. 13)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Utbildningsvikariat börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med
"(avsnitt 10, yrkande 8)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med vad som anförs i motion Fi1 (m) att det saknas
anledning att lägga större resurser på utbildningsvikariat. Denna åtgärd har
efterfrågats endast i begränsad omfattning och har i huvudsak kommit att
utnyttjas inom den offentliga sektorn, medan åtgärderna i första hand bör
syfta
till arbeten inom näringslivet. Behov av utbildning på arbetsplatserna bör
normalt arbetsgivarna själva stå för.
Utskottet tillstyrker därför motion Fi1 (m) yrkande 39 och avstyrker
godkännande av vad regeringen förordat om omfattningen av utbildningsvikariat.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:
13. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 39 avslår i
proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 8 framlagt förslag om omfattningen
av
utbildningsvikariat och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
21. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik
Reinfeldt (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken ALU börjar
med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av
ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi1 (m) att om den
gynnsamma utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter bör volymen på
arbetsmarknadspolitiska åtgärder successivt kunna minskas. Förslaget till
minskning av ALU-platser från 75 000 till 25 000 platser finner utskottet dock
inte välmotiverat, inte minst med hänsyn till att ALU är en kostnadseffektiv
åtgärd.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi1 (m) yrkande 40 i denna del.
Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Fi3 (fp) yrkande 12 i
denna
del och Fi5 (mp) yrkande 34 i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del samt
med anledning av motionerna 1994/95:Fi3 yrkande 12 i denna del och
1994/95:Fi5
yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Omfattningen
av ALU börjar med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av
ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fi3 (fp) yrkande 12
(i denna del) att det är viktigt att nuvarande kostnadseffektiva inriktning
bibehålls och avvisar den av regeringen föreslagna omläggningen. Minskningen
av
omfattningen av ALU-verksamheten är en del av en politik som leder till att
ungefär lika många människor omfattas av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som
enligt gällande beslut, men till en högre kostnad.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi3 (fp) yrkande 12 (i denna
del). Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 40
(i
denna del) och Fi5 (mp) yrkande 34 i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 12 (i denna del)
samt med anledning av motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkande 40 (i denna del) och
1994/95:Fi5 yrkande 34 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
23. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken ALU börjar
med "Finansutskottet har inget" och slutar med "omfattningen av
ALU-verksamheten" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer med motionärerna i motion Fi5 (mp) att inriktningen
måste vara att minska den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde
före lågkonjunkturen. Regeringens förslag om en kraftig minskning av antalet
ALU-platser kan inte gagna denna inriktning och avvisas därför. ALU-satsningen
bör få fortgå ytterligare ett år.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi5 (mp) yrkande 34. Utskottets
ställningstagande innebär att motionerna Fi1 (m) yrkande 40 i denna del och
Fi3
(fp) yrkande 12 i denna del i det väsentliga blir tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande omfattningen av ALU
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 34 samt med
anledning av motion 1994/95:Fi1 yrkande 40 i denna del och 1994/95:Fi3 yrkande
12 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Komvux (mom. 16)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Komvux
börjar med "Finansutskottet instämmer i" och slutar med "Fi1 (m) yrkande 38"
bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är såväl det tredje gymnasieåret som
systemet med utbildningscheckar värdefullt. Olika utbildningsanordnare bidrar
till att öka mångfalden och kvaliteten i utbildningsutbudet. Fördelningen av
utbildningsplatser måste grundas på en långsiktig planering, och en
omfördelning av medel till andra platser får inte baseras enbart på det faktum
att alla resurser inom en viss utbildningsform inte förbrukats. Utskottet
ställer sig dessutom tvekande till behovet att öka antalet platser i komvux i
den utsträckning som regeringen föreslår. Utskottet delar också motionärernas
farhågor i motion Fi1 (m) yrkande 38 att kommunerna kan få svårt att klara en
sådan expansion. Innan Skolverket har redovisat hur kommunernas ordinarie
kommunala vuxenutbildning utvecklas är utskottet inte berett att tillstyrka
den
föreslagna utökningen.
Utskottet kan därför inte ställa sig bakom regeringens förslag att genom
omfördelning av befintliga medel utöka antalet platser i komvux.
Finansutskottet tillstyrker motion Fi1 (m) yrkande 38 och avslår
propositionen i motsvarande del. Riksdagen bör som sin mening ge regeringen
till känna vad finansutskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:
16. beträffande komvux
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi1 yrkande 38
avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 7 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört om utökning av antalet
utbildningsplatser i komvux,
25. Vuxenstudiestöd (mom. 17)
Under förutsättning av bifall till reservation 24
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Vuxenstudiestöd börjar med "Finansutskottet föreslår riksdagen" och
slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig en överföring av resurser till kommunernas
vuxenutbildning och tillstyrker motion Fi1 (m) yrkande 43. Propositionens
yrkande avslås.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande vuxenstudiestöd
att riksdagen med bifall till motion
1994/95:Fi1 yrkande 43
avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 12 framlagt förslag om
anslag till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95
under åttonde huvudtiteln.
26. Folkbildning (mom. 18)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart
Hedquist (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Folkbildning börjar med "Finansutskottet kan för" och slutar med
"avstyrks av finansutskottet" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att verksamheten inom folkbildningen är lovvärd.
Utskottet kan emellertid inte ansluta sig till regeringens uppfattning att
medel skall omfördelas till anslaget Bidrag till folkbildningen på
trainee-utbildningens bekostnad. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
trainee-utbildningen är angelägen; den ger individen möjlighet att på eget
initiativ skaffa sig kompetens för ett jobb och kombinerar på ett bra sätt
praktisk och teoretisk kunskapsförmedling. Trainee-utbildningen bör i stället
marknadsföras ordentligt så att utbildningen får en möjlighet att komma i gång
och utvecklas.
Finansutskottet föreslår riksdagen att bifalla motionerna Fi1 (m) yrkande 42,
Fi5 (mp) yrkande 35 och Fi10 (c) yrkande 6 och att avslå regeringens begäran
om
bemyndigande att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med
trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen. Riksdagen
bör ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:
18. beträffande folkbildning
att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 42,
1994/95:Fi5 yrkande 35 och
1994/95:Fi10 yrkande 6
avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 10, om bemyndigandet för
regeringen att omfördela medel från anslaget Försöksverksamhet med
trainee-utbildning till anslaget Bidrag till folkbildningen under åttonde
huvudtiteln, och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
27. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist (m), Fredrik
Reinfeldt (m), Anne Wibble (fp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på
2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan konstatera att regeringens förslag är mycket
kortfattat och omöjliggör en rimlig budgetbehandling från riksdagens sida. De
preciseringar som skett under utskottsbehandlingen om medelsanvändningen
väcker
vidare en rad nya frågor. Införandet av helt nya statliga bidragssystem till
tågmateriel och för kommunala trafikåtgärder strider mot tidigare
trafikpolitiska och finanspolitiska principer och borde föregåtts av en
grundlig prövning där även konsekvensanalyser utförts.
Finansutskottet vill i sammanhanget vidare påminna om att under den
borgerliga regeringsperioden har avsevärda resurser satsats för att höja
standarden på Sveriges vägnät, bygga ut järnvägar och åtgärda tidigare års
försummelser inom den fysiska infrastrukturen. Till detta kommer att
konjunkturuppgången sedan dess förstärkts. Det är därför inte angeläget att nu
anslå ytterligare medel för vägar och järnvägar. Det bör övervägas om gällande
investeringsprogram för trafikens infrastruktur kan sträckas ut något i tiden.
Av det anförda följer att finansutskottet för sin del anser att riksdagen
bör avslå regeringens förslag medan motionerna Fi1 (m) yrkande 45 och Fi3 (fp)
yrkandena 14 och 15 bör bifallas. Utskottets ställningstagande innebär vidare
att motionerna Fi5 (mp) yrkande 33 och Fi10 (c) yrkande 7 bör avslås.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet
att riksdagen med bifall till motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 45 och
1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15
avslår motionerna
1994/95:Fi5 yrkande 33 och 1994/95:Fi10 yrkande 7 och i proposition 1994/95:25
avsnitt 10 yrkande 14 framlagt förslag om anslag på tilläggsbudget till
Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på
2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör
anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95. Finansutskottet förutsätter
dock att medlen främst bör gå till bärighetshöjande åtgärder inom de
eftersatta
delarna av länsvägnätet. Detta ger det bästa ekonomiska utfallet samtidigt som
väsentligt fler arbetstillfällen över hela landet kan skapas.
Vad finansutskottet nu anfört, vilket innebär att motion Fi10 (c) yrkande 7
bör bifallas, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionerna
Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15 och Fi5 (mp) yrkande 33
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14
och motion 1994/95:Fi10 yrkande 7
avslår motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 45,
1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15 och
1994/95:Fi5 yrkande 33
och till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1994/95 under sjätte huvudtitel
anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
29. Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet (mom. 20)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Sysselsättningsskapande åtgärder inom kommunikationsområdet börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "reservationsanslag på
2 000 000 000 kr" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den föreslagna medelsfördelningen inte är ägnad
att främja en lämplig utveckling på det trafikpolitiska området. Enligt
finansutskottets mening måste insatserna på kommunikationsområdet förändras så
att ett långsiktigt bärkraftigt och miljöanpassat trafiksystem kan uppnås.
Detta betyder att inga extra anslagsmedel bör användas för investeringar i
vägnätet eller flygplatssystemet eftersom dessa i hög grad är miljöstörande.
Medel bör i stället kunna användas till förbättring av järnvägstrafik och
annan
miljöanpassning av trafiken.
Finansutskottet delar regeringens uppfattning att 2 miljarder kronor bör
anvisas för sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
område på tilläggsbudget för budgetåret 1994/95 men förutsätter således en
annan medelsanvändning.
Vad finansutskottet nu anfört, vilket innebär att syftet med motion Fi5
(mp) yrkande 33 blir tillgodosett, bör riksdagen ge regeringen till känna.
Motionerna Fi1 (m) yrkande 45, Fi3 (fp) yrkandena 14 och 15 samt Fi10 (c)
yrkande 7 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 10 yrkande 14
godkänner motion 1994/95:Fi5 yrkande 33 och avslår motionerna
1994/95:Fi3 yrkandena 14 och 15,
1994/95:Fi10 yrkande 7 och
1994/95:Fi1 yrkande 45
och till Sysselsättningsskapande åtgärder inom Kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1994/95
under sjätte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 2 000 000 000 kr
och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
30. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna börjar med
"Finansutskottet instämmer i" och slutar med "regeringen föreslagna
finansieringen" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Fi2 (c) yrkande 49
att propositionens finansieringsförslag är oklart. I den mån finansiering
skall
ske genom indragningar av reservationer, avsedda för regionalpolitiska
satsningar, avvisar utskottet en sådan lösning. Som anförs i motion Fi2 (c)
yrkande 50 bör investeringssatsningarna finansieras med medel som avsatts för
arbetsmarknadspolitiska insatser. Utskottet avvisar att medel avsatta för
olika
typer av regionalpolitiskt stöd utnyttjas för sysselsättningsskapande åtgärder
inom kommunikationsområdet. En sådan finansiering är enligt utskottets
uppfattning rent kontraproduktiv. Den riskerar i stället att leda till
minskade
insatser i områden med en svag arbetsmarknad.
Finansutskottet föreslår riksdagen att godkänna vad som förordas i motion Fi2
(c) yrkandena 49 och 50 och som sin mening ge regeringen till känna vad
utskottet anfört.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
21. beträffande finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna
att riksdagen bifaller motion
1994/95:Fi2 yrkandena 49 och 50 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
31. Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna (mom. 21,
motiveringen)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
samt Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Finansiering av de sysselsättningsskapande åtgärderna börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" bort
ha
följande lydelse:
Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna finansieringen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på flera sätt är märklig. Att dra in en
outnyttjad reservation ger i princip inte någon besparing som kan användas för
finansiering av nya åtaganden. Av propositionen framgår inte vilka
reservationer som kommer att utnyttjas, ej heller om de planerade
indragningarna grundas på regelrätta omprövningar av tidigare beslutade
åtgärder. Det går således inte av propositionen att utläsa om det är fråga om
verkliga besparingar eller ej.
32. Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. (mom. 22
och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattning
av utdelningsinkomster och reavinster på aktier m.m. börjar med
"Finansutskottet har i" och slutar med "i detta betänkande" bort ha
följande lydelse:
Den uttalade avsikten med regeringens förslag är att återställa reglerna för
beskattningen av aktieutdelning till vad som gällde före de ändringar som
vidtogs år 1993. Förslaget innebär således att dubbelbeskattningen av aktier
återinförs. Det helt oacceptabla system som innebär att bl.a. aktieutdelning
skall beskattas först i bolaget och därefter hos ägaren kommer därmed
tillbaka.
Dubbelbeskattningen medför att avkastningen i ett aktiebolag beskattas
väsentligt högre än avkastningen i en enskild firma eller ett handelsbolag,
med
51 % i stället för 30 %. För delägare i fåmansbolag blir skatten i många fall
nästan 70 %. Särskilt för de mindre och medelstora företagen kommer kraven på
avkastning att höjas väsentligt, vilket kommer att leda till stora problem för
dessa företag.
Regeringens förslag kommer att försvåra riskkapitalförsörjningen, särskilt
för de mindre och medelstora aktiebolagen, och kommer att ge sämre
förutsättningar för expansiva och nya företag. De nackdelar som uppkommer för
aktiebolagen genom att eget kapital beskattas väsentligt hårdare än lånat
medför också att soliditeten inom svenskt näringsliv kommer att försvagas. En
sådan utveckling innebär ytterligare försämringar av tillväxtförmågan, och man
kan också förutse en icke önskvärd övergång från aktiebolag till handelsbolag.
Tidigare fanns särskilda regler som lindrade eller eliminerade
dubbelbeskattningen, det s.k. Annellavdraget. Nu finns inte ens några planer
på
att återinföra detta avdrag. I stället aviserar regeringen andra åtgärder för
att man inte skall få en totalt sett ökad skattebelastning för företagen,
jämfört med vad som gällde före 1993 års ändringar. Dessa åtgärder torde
emellertid inte alls kompensera de negativa effekterna av att återinföra
dubbelbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör propositionen avslås i nu aktuella delar.
Huvudbestämmelserna om beskattning av utdelning och reavinst på aktier finns i
3 § lagen om statlig inkomstskatt. Regeringens förslag till ändringar av denna
paragraf bör alltså avslås. Detsamma gäller de föreslagna följdändringarna i
andra lagrum. Med anledning härav yrkar utskottet avslag på följande
lagändringar. Utskottet tillstyrker därmed motionerna Fi1 (m) yrkandena 15, 16
i denna del och 19, Fi2 (c) yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i
denna del och 41 samt Fi3 yrkande 5.
Lagen om statlig inkomstskatt: 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§
Kommunalskattelagen: anvisningarna till 22, 23 och 24 §§
Uppbördslagen: 10 §
Kupongskattelagen
Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter: 3 kap. 23 §
Lagen om återföring av obeskattade reserver
Lagen om ersättningsfonder
Lagen om räntefördelning vid beskattning
Lagen om expansionsmedel
Lagen om periodiseringsfonder
Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet
Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv: 13 §
Lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i
fåmansföretag: 10 och 11 §§
Lagen om beskattning av viss vidareutdelning
dels att moment 22 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort
ha följande lydelse:22. beträffande beskattningen av kapitalinkomster
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 15, 16 i denna
del och 19, 1994/95:Fi2 yrkandena 25 i denna del, 27, 29, 32--35, 37 i denna
del och 41 samt 1994/95:Fi3 yrkande 5 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt
8
i denna del framlagda förslag beträffande
4. kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser anvisningarna till 22, 23 och
24 §§,
5. lagen om statlig inkomstskatt såvitt avser 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§,
6. uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 10 §,
7. kupongskattelagen (1970:624),
9. lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
10. lagen (1990:655) om återföring av obeskattade reserver,
12. lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel såvitt avser 7 §,
13. lagen (1990:663) om ersättningsfonder,
17. lagen (1993:1536) om räntefördelning vid beskattning,
18. lagen (1993:1537) om expansionsmedel,
19. lagen (1993:1538) om periodiseringsfonder,
20. lagen (1993:1539) om avdrag för underskott av näringsverksamhet,
21. lagen (1993:1540) om återföring av skatteutjämningsreserv såvitt avser 13
§,
22. lagen (1994:775) om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av
ägare i fåmansföretag såvitt avser 10 och 11 §§,
28. lagen (1994:776) om beskattning av viss vidareutdelning,
33. Skattesatsen för kapitalinkomster (mom. 23 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen
för kapitalinkomster börjar med "Finansutskottet biträder
skatteutskottets" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Regeringens förslag
att höja skatten på sparande från 25 till 30 % innebär ett steg tillbaka mot
de förhållanden som bidrog till att skapa den spekulationsekonomi som var
grundorsaken till krisen i den finansiella sektorn. Avvikelsen i skatteuttag
jämfört med flera andra länder blir större med risk för framtida kapitalflykt.
Redan under arbetet med skattereformen 1990 framkom att en skattesats på 30 %
kunde befaras vara alltför hög. Eftersom kapitalinkomster beskattas nominellt,
kommer en normal ränta inte att räcka till för att kompensera det förändrade
penningvärdet ens vid låg inflation.
Enligt utskottets mening bör propositionen med hänvisning till det ovan
anförda avslås. Utskottets ställningstagande i denna del innebär bifall till
motionerna Fi1 (m) yrkande 14 och Fi2 (c) yrkande 25 i denna del.
Utskottets ställningstagande innebär avslag på regeringens förslag till
ändring av 10 § tredje stycket lagen om statlig inkomstskatt beträffande den
allmänna skattesatsen för kapitalinkomster och i 10 a § sista meningen samma
lag beträffande skattesatsen för värdepappersfonder samt på den av regeringen
föreslagna ändringen i 9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på
pensionsmedel beträffande skattesatsen i fråga om kapitalförsäkring. Även
regeringens förslag om ändring av preliminärskatten på kapitalinkomster bör
avslås (7 § uppbördslagen).
dels att mom. 23 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
23. beträffande skattesatsen på kapitalinkomster
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 14 och 18 och
1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och 39 avslår i proposition 1994/95:25
avsnitt 8 i denna del framlagda förslag beträffande lagen (1947:576) om
statlig
inkomstskatt såvitt avser 10 §, uppbördslagen (1953:272) såvitt avser 2 och 7
§§, lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel såvitt avser 9 §
andra stycket och lag om upphävande av lagen (1992:575) om ändring i lagen
(1991:1483) om skatt på vinstsparande m.m.,
34. Värdepappersfonder och investmentföretag (mom. 24 och mom. 38 i denna
del)
Under förutsättning av bifall till reservation 33
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Värdepappersfonder och investmentföretag börjar med "Finansutskottet
instämmer i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör regeringens förslag beträffande
kapitalinkomster avslås. Det innebär att också de i propositionen föreslagna
följdändringarna i fråga om värdepappersfonder och investmentföretag bör
avvisas.
dels att mom. 24 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
24. beträffande värdepappersfonder och investmentföretag
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
godkänner vad som anförts i motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 16 i denna del och
1994/95:Fi2 yrkande 25 i denna del och avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt
8 i denna del framförda förslag beträffande 10 a § andra meningen lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
35. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25 och mom. 38 i denna del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Avkastningsskatt på pensionssparande börjar med "Finansutskottet är
även" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Skattesatsen för avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden har legat på nuvarande
nivå alltsedan skattereformen. Den har alltså inte något direkt samband med
skattesatsen för kapitalinkomster. Skattesatsen för annat pensionssparande har
anpassats till samma nivå i syfte att ge goda förutsättningar för långsiktigt
pensionssparande. Enligt utskottets uppfattning är det inte godtagbart att nu
i
efterhand höja avkastningsskatten. En sådan åtgärd rubbar förutsättningarna
för
redan ingångna avtal och får svåra verkningar för parterna på arbetsmarknaden.
Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att
avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de
avtalade pensioner som redan utgår, och problemet är i princip detsamma även i
övrigt. I propositionen finns inte någon som helst analys av effekterna av de
föreslagna förändringarna som gör det möjligt att närmare bedöma utfallet
eller
hur de problem som kan förväntas uppstå skall lösas.
De föreslagna skattehöjningarna ökar dessutom skillnaderna mot andra länder
ytterligare, vilket kommer att leda till att långsiktigt placerat kapital
lämnar Sverige.
Utskottet avstyrker propositionen i nu aktuell del, vilket innebär bifall
till motionerna Fi1 (m) yrkande 17 samt Fi3 (fp) yrkande 6.
dels att mom. 25 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 17 samt
1994/95:Fi3 yrkande 6 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
framlagda förslag beträffande lagen (1990:661) om avkastningsskatt på
pensionsmedel såvitt avser 9 § första stycket,
36. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25 och mom. 38 i denna del)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Avkastningsskatt på pensionssparande börjar med "Finansutskottet är
även" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till de negativa effekter som regeringens förslag skulle medföra
på arbetsmarknaden delar utskottet uppfattningen i Folkpartiets partimotion
Fi3
yrkande 6 att propositionen bör avslås i vad avser förslaget om beskattningen
av avtalspensioner. Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår
innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till
för
att betala de avtalade pensioner som redan utgår. De merkostnader som
uppkommer
måste naturligtvis betalas. Något svar på frågan av vem och på vilket sätt
detta skall ske lämnas dock inte i propositionen. I regeringens förslag finns
inte heller någon som helst analys som gör det möjligt att närmare bedöma
förslagets effekter eller hur förväntade problem skall kunna lösas.
Med bifall till Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 6 yrkar utskottet avslag
på propositionen i nu aktuell del. Utskottets förslag innebär att förslagen i
motion Fi1 (m) delvis tillgodoses.
dels att mom. 25 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
25. beträffande avkastningsskatt på pensionssparande
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi3 yrkande 6 och med anledning
av motion 1994/95:Fi1 yrkande 17 såvitt avser 9 § första stycket lagen
(1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel avslår proposition 1994/95:25
i
vad avser avkastningsskatten på tjänstepensioner samt antar det vid
propositionen fogade förslaget (prop. bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 6)
med den ändringen att stycket erhåller följande lydelse: "Skatten uppgår om
inte annat följer av andra och tredje styckena till 9 procent av
skatteunderlaget enligt 3 § såvitt underlaget avser tjänstepension och till 15
procent såvitt underlaget avser annat än tjänstepension."
37. Sparande i allemansfond (mom. 26 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sparande i
allemansfond börjar med "Finansutskottet får" och slutar med "i
allemansfond" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet får i denna fråga anföra följande. Sparande i
allemansfonder beskattas för närvarande enligt samma principer som annat
sparande. Det finns enligt utskottets uppfattning inga skäl för att frångå
denna ordning. Regeringens förslag avstyrks i denna del och motionerna Fi1 (m)
yrkande 20, Fi2 (c) yrkande 22 samt Fi5 (mp) yrkande 16 tillstyrks.
dels att mom. 26 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
26. beträffande sparande i allemansfond
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 20, 1994/95:Fi2
yrkande 22 och 1994/95:Fi5 yrkande 16 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt
8
i denna del framlagt förslag till lag om skattelättnader för sparande i
allemansfond och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
38. Förmögenhetsbeskattning (mom. 27 och mom. 38 i denna del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förmögenhetsbeskattning börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar
med "statlig förmögenhetsskatt" bort ha följande lydelse:
Förmögenhetsskatten har sedan lång tid tillbaka väckt kritik i många
hänseenden, bl.a. för sina snedvridande effekter. Skatten har också lett till
att personer som byggt upp företag i Sverige flyttat utomlands med de negativa
effekter på kapitaltillgången m.m. som det medför. I en doktorsavhandling från
1990 gjordes dessutom bedömningen att statsfinanserna som en följd av
kapitalskattereglerna försämrades så att skatten inte gav något
nettotillskott.
Om regeringens förslag att återinföra denna skatt genomförs innebär detta
tillsammans med den höga skattesatsen för kapitalinkomster att
förutsättningarna för sparande och kapitalbildning försämras kraftigt.
Dessutom
ökar avkastningskraven på investeringar i mindre och medelstora företag.
Finansutskottet yrkar därför avslag på propositionen i vad avser ändring i
lagen om upphävande av lagen om statlig förmögenhetsskatt. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär bifall till motion Fi1 (m) yrkande 21.
dels att mom. 27 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:27. beträffande förmögenhetsbeskattning
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 21 avslår i
proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om
ändring i lagen (1991:1850) om upphävande av lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt,
39. Företagsbeskattning (mom. 28 och mom. 38 i denna del)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Företagsbeskattning börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med
"Fi5 (mp) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i Vänsterpartiets partimotion
Fi4 om att det behövs särskilda åtgärder för att underlätta för mindre företag
i allmänhet och nystartade företag i synnerhet. Detta gäller inte minst
skattereglerna. Reglerna för beskattningen av fysiska personers
näringsverksamhet har genom de förändringar som genomförts av den borgerliga
regeringen blivit mycket komplicerade. Det har lett till att många
småföretagare blir alltmer beroende av redovisningsfirmor och dyra konsulter.
Utskottet instämmer därför i motionärernas bedömning att skattereglerna för
dem
som driver enskild näringsverksamhet är krångliga.
Signaler från såväl näringsidkare som skattemyndigheter indikerar enligt
utskottets mening att det finns ett påtagligt behov av förenklingar. Det är
därför av stor vikt att regeringen skyndsamt utreder skattereglerna för
enskild
näringsverksamhet i syfte att skapa enklare och överskådligare regler.
Skattesatsen för kapitalinkomster återställs nu till 30 % i linje med
grundprinciperna i skattereformen. En av grundprinciperna var tanken på en
enhetlig beskattning med 30 % av kapital, företag och i kommunalskatt. Enligt
utskottets mening bör företagsskatten därför återställas från nuvarande 28 %
till 30 %. I enlighet med förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi4 bör
sålunda bolagsskatten höjas från den 1 januari 1995 till 30 %, vilket
föranleder ändring i 10 a § lagen om statlig inkomstskatt.
För närvarande är vinstutvecklingen i företagssektorn mycket god. Det finns
enligt utskottets mening därför skäl att pröva frågan om att återinföra någon
form av särskild vinstdelningsskatt, vars intäkter skulle kunna reserveras för
uppbyggnad av framtidsfonder i syfte att stimulera förnyelse och
kompetensutveckling i företagssektorn.
Vad utskottet nu med anslutning till Vänsterpartiets partimotion Fi4 såvitt
nu är i fråga anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att mom. 28 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
28. beträffande företagsbeskattning
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkandena 17--20 och med
anledning av motion 1994/95:Fi5 yrkande 17 dels i fråga om 10 a § första
meningen lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (regeringens lagförslag 5)
beslutar att den där angivna skattesatsen skall vara 30 procent, dels som
sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts,
40. Företagsbeskattning (mom. 28 och mom. 38 i denna del)
Roy Ottsson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Företagsbeskattning börjar med "Finansutskottet ser" och slutar med
"Fi5 (mp) yrkande 17" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet instämmer i bedömningen att skattelättnader behövs för
företagen. Utskottet anser att lättnaderna bör riktas till små och medelstora
företag och att de i första hand skall inriktas på kapitalförsörjningen. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att mom. 28 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
28. beträffande företagsbeskattning
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 17 och motion
1994/95:Fi4 yrkandena 17 och 18 samt med avslag på motion 1994/95:Fi4
yrkandena
19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad som här har anförts,
41. Företagsbeskattning (mom. 28, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser att
den
del av utskottets yttrande som under rubriken Företagsbeskattning börjar
med "I propositionen" och slutar med "form av vinstdelningsskatt" bort ha
följande lydelse:
Regeringen har satt av 2 miljarder kronor för att kunna sänka det samlade
skatteuttaget för företag. Vänsterpartiet och Miljöpartiet begär i motioner
att
riksdagen som sin mening uttalar att dessa medel skall läggas ut så att
framför
allt mindre och nystartade företags försörjning med riskkapital gynnas.
En bättre lösning är enligt finansutskottets mening att avvisa de extra
skattebördor som regeringen lägger på företagandet och då inte minst på
företagens riskkapitalförsörjning.
Vänsterpartiet föreslår i sin partimotion dessutom att villkoren för
företagande ytterligare skall försämras genom höjd bolagsskatt och någon form
av vinstdelningsskatt. De mycket negativa effekter som det socialistiska
experimentet med löntagarfonderna gav upphov till avskräcker tydligen inte
Vänsterpartiet från att på nytt försöka föra fram dessa idéer förklädda i
annan
skepnad.
Finansutskottet avvisar bestämt alla förslag med en sådan inriktning.
42. Avvecklingen av skatteutjämningsreserv (surv) (mom. 29 och mom. 38 i
denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Avvecklingen
av surv börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "i betänkandet"
bort ha följande lydelse:
Det skulle visserligen kunna hävdas att en full avskattning bör ske till den
skattesats som gällde när avdrag för avsättning till surv medgavs. Utskottet
vill å andra sidan erinra om att skatteutjämningsreserven vid oförändrade
regler inte skulle ha lett till beskattning över huvud taget.
Regeringens förslag om i princip avskattning av fulla värdet av surven leder
till en varaktigt ökad belastning och dessutom en kraftigt ökad
likviditetspåfrestning. Mot denna bakgrund bör förslaget avslås och motionerna
Fi1 (m) yrkande 24, Fi2 (c) yrkande 36 och 37 samt Fi5 (mp) yrkande 18
bifallas.
dels att mom. 29 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:29. beträffande avvecklingen av skatteutjämningsreserv
(surv)
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 24, 1994/95:Fi2
yrkandena 36 och 37 samt 1994/95:Fi5 yrkande 18 avslår i proposition
1994/95:25
avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till lag om ändring i lagen
(1993:1540)
om återföring av skatteutjämningsreserv och lag om ändring i lagen (1994:775)
om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i fåmansföretag,
43. Kvittning av underskott i näringsverksamhet (mom. 30 och mom. 38 i denna
del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kvittning av
underskott i näringsverksamhet börjar med "Finansutskottet instämmer" och
slutar med "i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Den borgerliga regeringen införde kvittningsrätt för underskott av nystartad
aktiv näringsverksamhet mot bland annat inkomst av tjänst under de fem första
verksamhetsåren. Syftet med denna ändring var att skapa bättre förutsättningar
för nyföretagande med utgångspunkt i de många nya jobb som måste växa fram
inom
den privata sektorn. När den socialdemokratiska regeringen nu föreslår att
denna rätt slopas innebär det att förutsättningarna för nyföretagande
försämras. Utskottet yrkar med hänvisning härtill avslag på regeringens
förslag
i denna del -- 46 § kommunalskattelagen (1928:370). Förslagen i motionerna
Fi1 (m) yrkande 25, Fi2 (c) yrkande 24 i denna del, Fi3 (fp) yrkande 7 samt
Fi5
(mp) yrkande 15 tillstyrks sålunda.
dels att mom. 30 och mom. 38 i denna del i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:30. beträffande kvittning av underskott i
näringsverksamhet
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 25, 1994/95:Fi2
yrkande 24 i denna del, 1994/95:Fi3 yrkande 7 samt 1994/95:Fi5 yrkande 15
avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag
beträffande kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 46 §,
44. Beskattningen av ekonomiska föreningar (mom. 32, motiveringen)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser att
den
del av utskottets yttrande som under rubriken Beskattningen av ekonomiska
föreningar börjar med "Skatteutskottet erinrar" och slutar med "till
motion Fi13 (s)" bort ha följande lydelse:
Det problem som tas upp i motion Fi13 (s) om de kooperativa företagens
situation är en konsekvens av att regeringen nu återinför dubbelbeskattningen.
Enklast undviker man detta problem genom att avvisa regeringens förslag.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi13 (s).
45. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan
och grundavdraget börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar
med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag innebär att marginalskatten på arbetsinkomster höjs för
alla. Den statliga skattesatsen som kommer att beröra en tredjedel av de
heltidsarbetande höjs från 20 till 25 %. Regeringens politik leder tillbaka
mot 1970- och 1980-talens marginalskatteelände. Detta är ett allvarligt brott
mot skattereformen och skulle på nytt sätta vårt land i stora svårigheter.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid statlig inkomstskatt
återinförs fr.o.m. inkomståret 1995.
Riksdagens beslut att tillfälligt slopa det statliga grundavdraget är
utformat som en skatteskärpning som i stort sett drabbar alla med inkomster
över brytpunkten lika, utan att marginalskatten påverkas. Enligt vår
uppfattning finns det inte skäl att nu ompröva detta beslut.
Finansutskottet yrkar avslag på propositionen i dessa delar, bifall till
motionerna Fi1 (m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena 23 och 40, Fi3 (fp)
yrkandena 3 och 4, Fi4 (v) yrkande 22 och avslag på motion Fi4 (v) yrkandena
21, 23 och 24 samt Fi5 (mp) yrkande 24.
dels att utskottets hemställan under mom. 33 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27,
1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3 och 4, 1994/95:Fi4
yrkande 22 och avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del såvitt
avser
lag om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999
års taxeringar, och lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av
beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar
samt
motionerna 1994/95:Fi4 yrkandena 21, 23 och 24 och 1993/94:Fi5 yrkande 24
godkänner vad som här har anförts,
46. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33 och mom. 38 i denna del)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan
och grundavdraget börjar med "Finansutskottet ansluter sig" och slutar
med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Vänsterpartiet har vid tidigare riksdagar föreslagit att statsskatten skall
höjas från 20 till 25 % och stödjer därför regeringens förslag. Därutöver bör
ett nytt skikt inrättas i skatteskalan med 30 % i skatt för inkomster över
300 000 kr. Höjningen bör ligga kvar i vart fall till den tidpunkt då
statsskulden slutar att öka, men kan tills vidare tas in i den särskilda lag
som regeringen föreslår (bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 3) i form av
ett
tillägg till 2 §.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid den statliga taxeringen
skall återinföras i förtid. Detta innebär en riktad skattesänkning för
inkomster över 200 000 kr som många måste uppleva som fördelningspolitiskt
felaktig.
Finansutskottet yrkar avslag på propositionen i vad avser återinförande av
grundavdraget (prop. bil. 1 Finansdepartementet lagförslag 27).
Med det anförda tillstyrker finansutskottet propositionen med här angivna
ändringar och motion Fi4 (v) yrkandena 22 och 24. Utskottet avstyrker den i
motionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp) föreslagna utformningen av
skatteuttaget.
Finansutskottet ser det som positivt att regeringen i motiven skriver att
frågan om grundavdragens utformning i de högre inkomstskikten skall prövas i
samband med avvecklingen av värnskatten. Vänsterpartiet har tidigare redovisat
konkreta förslag till hur grundavdraget kan avvecklas för inkomster över
brytpunkten såväl vid statlig som kommunal taxering. Vänsterpartiets förslag
ger betydande skatteintäkter och positiva fördelningseffekter. Samtidigt blir
marginalskatteeffekterna begränsade för de inkomstskikt som svarar för
huvuddelen av inkomstförstärkningen. Vad som här har anförts angående
grundavdragets slopande bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 (v)
yrkandena 21 och 24 -- som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 33 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
och motion 1994/95:Fi4 (v) yrkandena 21--24 och med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3
yrkandena 3 och 4 samt 1994/95:Fi5 yrkande 24 dels godkänner vad som
här har anförts, dels avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8
framlagt förslag till lag om upphävande av lagen (1993:1520) om beräkning av
beskattningsbar förvärvsinkomst vid taxering till statlig inkomstskatt och
statlig inkomstskatt för förvärvsinkomster vid 1995 och 1996 års taxeringar
(lagförslag 27), dels godtar den av regeringen föreslagna lydelsen i
fråga om skattesatsen för statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster med den
ändringen att sist i
2 § andra stycket första meningen i den föreslagna lagen om beräkning av
statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996--1999 års taxeringar
(lagförslag 3) läggs till orden "och 30 procent av den del av den
beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger 300 000 kronor".
47. Skatteskalan och grundavdraget (mom. 33)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatteskalan
och grundavdraget börjar med "Utskottet avstyrker" och slutar med "Fi5 (mp)
yrkande 24" bort ha följande lydelse:
Även om utskottet således tillstyrker förslaget om värnskatt är utskottet
medvetet om att höjda marginalskatter medför vissa problem. Undersökningar
från
tiden före skattereformen visar att höga marginalskatter inte leder till att
höginkomsttagare verkligen betalar mer skatt på sina inkomster. Tvärtom gynnar
höga marginalskatter spekulationsekonomi och skatteplanering och missgynnar
dem
som genom hårt arbete försöker få rätsida på sin ekonomi. Höga marginalskatter
tenderar att befästa och förstärka orättvisor. För att minska dessa
olägenheter
krävs andra motverkande åtgärder. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som
sin mening ge regeringen till känna.
Med detta kompletterande uttalande bifaller utskottets motion Fi5 (mp)
yrkande 24 samt tillstyrker propositionens förslag och avstyrker motionerna
Fi1
(m) yrkandena 26 och 27, Fi2 (c) yrkandena 23 och 40, Fi3 (fp) yrkandena 3 och
4 samt Fi4 (v) yrkandena 21--24.
dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande skatteskalan och grundavdraget
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 24 och med avslag på motionerna 1994/95:Fi1
yrkandena 26 och 27, 1994/95:Fi2 yrkandena 23 och 40, 1994/95:Fi3 yrkandena 3
och 4 och 1994/95:Fi4 yrkandena 21--24 som sin mening ger regeringen till
känna
vad som anförts ovan om problem förknippade med marginalskattehöjningar,
48. Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (mom. 34 och mom. 38 i denna
del)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen börjar med "Finansutskottet
har i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår också att inflationsskyddet av skatteskalan och det så
kallade reallöneskyddet skall urholkas. Förslaget innebär att realt
oförändrade
inkomster successivt kommer att drabbas av högre skatt. Successivt kommer allt
fler att flyttas upp över gränsen för uttag av statlig inkomstskatt och därmed
få en marginalskatt på ca 60 %. För vissa kategorier, exempelvis
ATP-pensionärer, innebär det urholkade inflationsskyddet tillsammans med den
minskade indexeringen av pensionsförmånerna en dubbel förlust. Även
skatteuttaget och marginalskatten under brytpunkten höjs, eftersom även
grundavdraget försämras av det urholkade inflationsskyddet.
Det anförda innebär att skiktgränsen vid 1996 års taxering bör beräknas med
utgångspunkt i skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr, som skall
omräknas med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och till
reallöneskyddet på 2 %. Skiktgränsen vid 1996 års taxering blir då 207 300
kr, vilket bör anges i 10 § första stycket lagen om statlig inkomstskatt i
stället för vad som står där om skiktgränsen vid 1992 års taxering. Vidare bör
bestämmelserna om grundavdrag i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen justeras så
att inflationsskyddet blir oförändrat även vid den kommunala beskattningen.
dels att utskottets hemställan under mom. 34 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
34. beträffande inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 28 och med avslag
på motion 1994/95:Fi2 yrkande 43 och proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i vad
propositionen kan anses innefatta förslag till ändring av 10 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, dels beslutar det tillägget till
regeringens förslag till ändring av kommunalskattelagen (1928:370) (lagförslag
4) att till orden "allmän försäkring för året före taxeringsåret" i 48 §
2 mom. fjärde stycket skall läggas orden "beräknat enligt lagens lydelse vid
ingången av år 1994", dels det tillägget till regeringens förslag till
ändring av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt (lagförslag 5) att orden
"skiktgräns på 170 400 kronor vid 1992 års taxering" i 10 § andra stycket
skall bytas ut mot "skiktgräns på 207 300 kronor vid 1996 års taxering",
49. Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (mom. 34 och mom. 38 i
denna del)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen börjar med "Finansutskottet
har i" och slutar med "fram i betänkandet" bort ha följande lydelse:
Grundavdraget skall enligt gällande regler återinföras inkomståret 1996.
Enligt utskottets mening bör emellertid grundavdraget vid den statliga
beskattningen avskaffas. Likaså bör det s.k. reallöneskyddet slopas. Reglerna
kommer annars att medföra en skattelättnad för dem som har inkomster över
brytpunkten, vilket får fördelningspolitiska konsekvenser som ej är önskvärda.
Däremot bör inflationen beaktas på samma sätt som hittills. Det anförda
innebär
att den nuvarande skiktgränsen för 1994 års inkomster bör räknas upp till
204 300 kr vid 1996 års taxering för 1995 års inkomster. Regeringen bör
återkomma med förslag till riksdagen om uppräkning av skiktgränsen för senare
år enligt här angivna riktlinjer.
Vad som här har anförts innebär bifall till motion Fi2 yrkande 43.
dels att utskottets hemställan under mom. 34 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
34. beträffande inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 43 och med avslag på
motion 1994/95:Fi1 yrkande 28 och proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
i vad propositionen kan anses innefatta förslag till ändring av 10 § lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt samt med dels det tillägget till
regeringens förslag till ändring av lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
(lagförslag 5) att orden "skiktgräns på 170 400 kronor vid 1992 års taxering"
i 10 § andra stycket skall bytas ut mot "skiktgräns på 203 400 kronor vid
1996 års taxering", dels hos regeringen begär förslag till sådana ändringar
i fråga om grundavdraget och beräkningen av skiktgränsen som anges ovan,
50. Reseavdraget (mom. 35 och mom. 38 i denna del)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Reseavdraget börjar med "Finansutskottet anser" och slutar med "fram i
betänkandet" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag att höja beloppsgränsen för avdrag för resor mellan
bostaden och arbetsplatsen slår hårt mot dem som har låg inkomst och långt
till
arbetsplatsen. Stora begränsningar i avdragsrätten för arbetsresor innebär att
möjligheterna till boende och arbete försvåras i de delar av landet där det
inte finns några reella kollektiva resmöjligheter. Den nuvarande gränsen för
avdrag för arbetsresor bör därför behållas. Utskottet anser att regeringens
förslag bör avslås (33 § kommunalskattelagen) och yrkar alltså bifall till
motion Fi2 yrkande 24 i denna del.
dels att utskottets hemställan under mom. 35 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
35. beträffande reseavdraget
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 24 i denna del
avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del framlagt förslag till
lag
om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) såvitt avser 33 § 2 mom.,
51. Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen (mom. 36 och mom. 38 i denna del)
Under förutsättning av bifall till reservation 45
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Justering av
begränsningsregeln vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "i vissa fall" bort ha följande
lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör inte någon värnskatt införas, och i
konsekvens härmed erfordras inte någon justering av den s.k.
begränsningsregeln.
dels att utskottets hemställan under mom. 36 och mom. 38 i denna del bort
ha följande lydelse:
36. beträffande justering av begränsningsregeln vid inkomst-
och förmögenhetsbeskattningen
38. beträffande vissa skattelagar i motsvarande del
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 22 och
1994/95:Fi2 yrkande 38 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 i denna del
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1991:1851) om upphävande av
lagen
(1970:172) om begränsning av skatt i vissa fall,
52. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Miljörelaterade skatter m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar med "yrkandena 6 och 13" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är det angeläget att den utredning som tillkom
på initiativ av den tidigare borgerliga regeringen med uppgift att lägga fram
förslag om en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem ges
möjlighet att fullfölja sitt arbete enligt givna direktiv.
Utskottet förordar att fordonsskatten höjs för alla bilar utan katalysator
med 300 kr per år, vilket skall motsvara kapitalkostnaden för en katalysator.
Avsikten är att staten inte skall subventionera bilar med sämre avgasrening.
Vidare bör skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som
den
hade när den infördes, vilket innebär att den bör fördubblas.
Utskottet föreslår också att skattebasen för moms skall breddas till att
omfatta spel och dobbel med en skattesats på 25 %.
Vidare bör skatteindrivningen effektiviseras, och man bör använda sig av en
automatisk vinstberäkning av aktievinster som underlag för en effektivare
skattekontroll.
Det är enligt utskottets mening rimligt att nödvändig konsumtion som mat,
boende och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion.
Vänsterpartiet och Miljöpartiet föreslår en höjning av koldioxidavgiften,
vilket är en viktig del i en skatteväxling.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkandena 2, 3 och 46 och
med anledning av motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 25 och 1994/95:Fi5 yrkandena 6
och 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Miljörelaterade skatter börjar med "Finansutskottet delar" och slutar
med "yrkandena 6 och 13" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig en höjning av egenavgifterna. I stället bör
koldioxidskatten höjas. En sådan höjning skulle verka styrande främst mot ökat
nyttjande av biobränslen.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande miljörelaterade skatter m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkandena 6 och 13 samt med
anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 25 och med avslag på motion
1994/95:Fi2
yrkandena 2, 3 och 46 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
54. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomiska
regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att den i propositionen föreslagna
förändringen av den ekonomiska regleringen för år 1995 beror på ett antal av
regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala
skatteunderlaget. Det gäller tidigare gjorda förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen som upphävs, slopande av vårdnadsbidraget samt
avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i
näringsverksamhet.
Om Centerns förslag vinner gehör uppkommer inte detta behov att förändra
reglerna för utbetalning av kommunalskattemedel. Samtidigt kommer
statsbudgeten
att förstärkas med 0,8 miljarder kronor i förhållande till propositionen.
Utskottet förordar således att propositionen avslås i denna del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn
att riksdagen bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 42 och med avslag på det
i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 § och motion 1994/95:Fi5
yrkande 36 godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen
detta till känna,
55. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomiska
regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att den i propositionen föreslagna
förändringen av den ekonomiska regleringen för år 1995 beror på ett antal av
regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar det kommunala
skatteunderlaget. Det gäller tidigare gjorda förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen som upphävs, slopande av vårdnadsbidraget samt
avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i
näringsverksamhet.
Utskottet anser att ett avskaffande av kvittningsrätten på det sätt som
regeringen föreslår avsevärt skulle försämra möjligheterna att starta och
driva
småföretag. I likhet med Miljöpartiet de gröna föreslår därför utskottet att
kvittningsrätten skall vara kvar och att propositionen skall avslås i denna
del.
dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 36 och avslag på det
i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkande 29 i denna del framlagda förslaget
till lag om ändring i lagen (1994:961) med särskilda bestämmelser om
utbetalning av skattemedel år 1995 såvitt avser 1 § och motion 1994/95:Fi2
yrkande 42 godkänner vad utskottet anfört samt som sin mening ger regeringen
detta till känna,
56. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och kommunsektorn (mom. 39,
motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ekonomisk regleringar
år 1995 mellan staten och kommunsektorn börjar med "Finansutskottet har" och
slutar med "år 1996" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar inledningsvis att de i propositionen
föreslagna ändringarna i de ekonomiska regleringarna för år 1995 beror på ett
antal av den nuvarande regeringen under hösten framlagda förslag som påverkar
det kommunala skatteunderlaget. Det gäller upphävande av tidigare gjorda
förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, slopande av vårdnadsbidraget samt
avskaffande av kvittningsrätten mellan inkomst av tjänst och underskott i
näringsverksamhet. Om Folkpartiets förslag vunnit gehör hade detta behov att
förändra regleringarna inte uppkommit.
Utskottet måste samtidigt notera att regeringen i proposition 1994/95:25
föreslår andra åtgärder som påverkar det kommunala skatteunderlaget men som
inte regleras. Det gäller förslaget att den 1 januari 1995 införa en
egenavgift
på 1 % i ålderspensionssystemet. Åtgärden skall i stället enligt propositionen
"beaktas vid bedömningen av det skattefinansierade utrymmet för år 1996". I
proposition 1994/95:122 om finansiering av medlemskap i EU föreslås att en
allmän löneavgift på 1,5 % införs den 1 januari 1995. I propositionen sägs att
merkostnaden i kommunsektorn till följd av de höjda arbetsgivaravgifterna
skall
återföras till sektorn i enlighet med finansieringsprincipen.
Utskottet finner det mycket otillfredsställande att regeringen inte redovisar
hur och från vilken tidpunkt dessa senare regleringar skall genomföras trots
att effekterna uppkommer redan från årsskiftet. Det innebär att kommuner och
landsting under en god del av år 1995 kommer att sväva i okunnighet om de
ekonomiska förutsättningarna under det löpande veksamhetsåret.
57. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för den kommunala ekonomin börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar
med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i likhet med vad som anförs i motion Fi2 (c)
understryka den avgörande betydelse som den kommunala verksamheten har för
välfärden och för en rättvis fördelning av i första hand vård, omsorg och
utbildning mellan medborgarna och mellan olika delar av vårt land. Samtidigt
är
det nödvändigt att av samhällsekonomiska och statsfinansiella skäl stå fast
vid
vårriksdagens beslut att statsbidragen skall ligga kvar på en nominellt
oförändrad nivå.
Efter det att propositionen lades fram har en parlamentarisk beredning i
betänkandet (SOU 1994:144) Utjämning av kostnader och intäkter i kommuner och
landsting presenterat ett förslag till nytt kommunalt utjämningssystem. Enligt
utskottets mening kan detta utredningsförslag inte ligga till grund för ett
riksdagsbeslut utan långtgående förändringar. Så kan t.ex. inte effekterna för
fattiga och glest befolkade kommuner accepteras. Däremot ser utskottet
positivt
på att alla kommuner föreslås ingå och att systemet omfattar såväl kommuner
som
landsting.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi2 (c) yrkande 20 och avslår
motion Fi4 (v) yrkande 9.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 20 och avslag på
motion 1994/95:Fi4 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
58. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riktlinjer
för den kommunala ekonomin börjar med "Finansutskottet noterar" och slutar
med "yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att den kommunala sektorn är av grundläggande
betydelse för välfärd, samhällsekonomi och tillväxt. Utskottet delar helt det
som i propositionen sägs om att kommunala verksamheter inom vård, omsorg och
utbildning är välfärdens kärna och att dessa verksamheter måste hävdas även i
ekonomiskt kärva tider. Samtidigt måste sektorn tillförsäkras rimliga
långsiktiga och stabila ekonomiska och planeringsmässiga förutsättningar.
Utskottet instämmer därför i det som anförs i motion Fi5 (v) om att
statsmakterna snarast bör ge kommuner och landsting besked om den framtida
ekonomin.
Enligt utskottets mening bör riksdagen utfärda en garanti om att inga nya
indragningar av de totala statsbidragen skall ske under 90-talet. Utskottet
avvisar bestämt en sådan inriktning av politiken att den privata konsumtionen
skall ha ständigt ökande andelar av den ekonomiska tillväxten på bekostnad av
den offentliga konsumtionen. Resurserna till skola, vård och omsorg måste ges
utrymme att växa. Därigenom kan komunerna och landstingen lättare bibehålla
sin
personal och många eftersatta behov samtidigt tillgodoses. I rådande
arbetsmarknadsläge är detta samhällsekonomiskt lönsamt och är givetvis också
av
stor betydelse för den berörda personalen.
Inom den totala statsbidragsramen måste det också ske en omfördelning från
rika till fattiga kommuner samtidigt som en förstärkning totalt sett av de
kommunala finanserna är nödvändig. Ett hållbart bidrags- och utjämningssystem
måste enligt utskottets uppfattning skapas. Syftet måste vara att genom
utjämning av inkomster och strukturella kostnadsskillnader skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar att bedriva den kommunala basverksamheten.
Utskottet
tillstyrker också förslaget om inrättande av en "kommunakut" för att hjälpa
kriskommuner att sanera sina finanser.
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande riktlinjer för den kommunala ekonomin
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi yrkande 9 och med avslag på
motion 1994/95:Fi2 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
59. Vidgad kommunal beskattningsrätt (mom. 42)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Vidgad
kommunal beskattningsrätt börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med
"yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi5 (mp) att den
kommunala beskattningsrätten bör utvidgas och att regeringen senast inom 18
månader skall förelägga riksdagen ett sådant förslag. Utskottet tillstyrker
således motion Fi5 (mp) yrkande 14.
dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande vidgad kommunal beskattningsrätt
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 14 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Effekter av kommunalskattehöjningar (mom. 43)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Effekter av
kommunalskattehöjningar börjar med "Finansutskottet vill" och slutar med
"yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi1 (m) att
statsmakterna måste ta ansvar för att kostnaderna för den kommunala
konsumtionen inte ökar. Det är av grundläggande betydelse för en positiv
utveckling av den svenska ekonomin. I många kommuner har under den senaste
mandatperioden inletts ett omfattande och framgångsrikt förnyelsearbete. Så
har
t.ex. verksamhetsformerna förändrats och nya sätt att styra och organisera
verksamheten har introducerats. En positiv utveckling av produktiviteten har
också kunnat noteras samtidigt som kvaliteten i verksamheten i allt väsentligt
har kunnat vidmakthållas. Ett fortsatt moderningseringsarbete ger goda
möjligheter för kommunerna att klara målet om oförändrad konsumtion.
Enligt utskottets mening tar inte regeringen de omfattande
kommunalskattehöjningarna inför år 1995 med tillräckligt stort allvar. Nu
kända
uppgifter tyder på att den kommunala medelutdebiteringen stiger med nästan
0,50
kr år 1995. Detta är mycket oroande och kan leda till en samhällsekonomiskt
ogynnsam ökning av den kommunala konsumtionen kommande år. Om inte kommunerna
i
enlighet med tidigare riksdagsbeslut kan hålla sin konsumtion realt oförändrad
måste statsmakterna omedelbart tvinga fram en bättre hushållning. Detta kan
ske
genom att statsbidragen minskas eller genom lagstiftningsåtgärder. De
beslutade
skattehöjningarna gör det enligt utskottets mening nödvändigt att komplettera
det tidigare beslutet om nominellt oförändrade statsbidrag under år 1995.
Utskottet förordar därför att för de kommuner och landsting som höjer skatten
skall den s.k. neutraliseringsavgiften ökas med ett belopp som motsvarar 55 %
av de genom skattehöjningen ökade skatteintäkterna.
dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande effekter av kommunalskattehöjningar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
61. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad
uppräkning av basbeloppet börjar med "Inledningsvis noterar finansutskottet"
och slutar med "yrkande 13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den samsyn om reformeringen av
ålderspensioneringen som föreligger efter riksdagens principbeslut inte får
urholkas. Skall det statliga pensionssystemet kunna behålla sin legitimitet
måste dess grundprinciper ligga fast. En sådan princip är att alla
inbetalningar till pensionssystemet skall generera pensionsrättigheter. En
förutsättning härför är total åtskillnad mellan statsbudgeten och det
egentliga
pensionssystemet.
Riksdagens principbeslut innebär bland annat att ålderspensionssystemet
under en övergångstid skall betala förtidspensioner för de förtidspensionärer
som blir ålderspensionärer senast 2001.
Den förändrade indexering som nu är aktuell kommer endast att delvis påverka
statsbudgeten. Den största utgiftsnerdragningen sker enligt förslaget i
ATP-systemet. Växlingar mellan ålderspensionssystemet och statsbudgeten är
utomordentligt känsliga med hänsyn till trovärdigheten i det framtida
pensionssystemet. I prop. 1993/94:250 fastslogs att "det för systemets
trovärdighet är viktigt att beslut om den exakta infasningen fattas vid ett
tillfälle". Det innebär att någon överföring från AP-fonderna till
statsbudgeten av medel som följer av avindexeringen inte kan ske vid andra
tillfällen än det nu berörda. Av denna anledning vore det lämpligare att
använda den nu föreslagna modellen för justering av pensionerna och en
övergång
till följsamhetsindexering först år 2001.
Ett annat trovärdighetsproblem uppkommer genom användningen av olika
basbelopp för beräkningen av utgående pensioner respektive intjänande av
pensionsrättigheter.
Som redovisas i socialförsäkringsutskottets yttrande har frekventa
förändringar i basbeloppsberäkningarna skett under 1980- och 1990-talen. Detta
skapar betydande problem inte bara inom det offentliga pensionssystemet utan
även för privaträttsliga avtal m.m. Vid dessa förändringar har därutöver olika
varianter av juridisk-tekniska metoder använts, vilket underminerar
tydligheten
och begripligheten av pensionssystemet. Under utskottsbehandlingen har det
framkommit att den av regeringen föreslagna metoden på ett ännu mer djupgående
sätt bryter mot de hittillsvarande principerna för basbeloppsberäkningen.
Dessutom föreslår regeringen att man något år senare skall kunna övergå till
en
helt ny indexeringsmetod genom tidigareläggning av införandet av
följsamhetsindexering. Detta avviker från de ställningstaganden och
överväganden som gjordes både i Pensionsarbetsgruppen och i riksdagens beslut
om en övergång för det nuvarande pensionssystemet till följsamhetsindexering
år 2001.
Finansutskottet konstaterar att i rådande statsfinansiella läge måste
besparingar även ske inom socialförsäkringsområdet. En åtgärd inriktad på att
begränsa uppräkningen av basbeloppet får genomslag inom alla samhällssektorer,
privat som offentligt, och måste således vidtas med försiktighet eftersom
effekterna är oklara.
Den svenska ekonomin uppvisar stora obalanser genom statsbudgetens underskott
och en växande statsskuld. De statliga utgifterna måste beskäras. I ett
tillstånd som kan liknas vid ett "force majeure-läge" kan inte ens långsiktiga
pensionsrättigheter helt skyddas. När ingrepp görs i pensionssystemen måste
emellertid vissa krav uppställas. Effekterna för de enskilda måste redovisas
klart och tydligt, vilket inte är fallet i propositionen. Vidare måste
regeringen klart ange målet med de ändrade indexeringsmetoderna vid uppräkning
av pensioner m.m. Är syftet att stärka den konsoliderade statliga sektorn
eller
önskar man tillgodoräkna sig hela utgiftsminskningen i statsbudgeten? Om
regeringen önskar uppnå det senare syftet bör tillvägagångssättet redovisas
för
riksdagen. De synpunkter som riksdagen beslutat om när principbeslutet om ett
reformerat pensionssystem antogs måste därvid följas.
Den metod regeringen presenterar är principiellt olycklig i den meningen att
ju högre inflationstakten drivs upp, desto större sägs besparingen bli. Det
bör
också understrykas att det inte finns någon koppling mellan utgiftssidan och
skattesidan så att båda måste avindexeras lika mycket. Snarare förhåller det
sig tvärtom. Det finns inget logiskt skäl till att en ATP-pensionär skall
utsättas för både en reducerad uppräkning av pensionen och en av inflationen
förhöjd skatt på den realt sett minskade inkomsten.
Enligt utskottets mening får förändringar i socialförsäkringssystemen inte
komma i konflikt med grundläggande principer som rättssäkerhet och enskild
äganderätt. Utskottet vill peka på att det råder osäkerhet om hur de
föreslagna
förändringarna påverkar från socialförsäkringssystemet fristående
pensionsrättigheter och andra privaträttsliga avtal.
Som framgår av socialförsäkringsutskottets yttrande, har utskottet utgått
ifrån att de föreslagna förändringarna endast skall gälla under 1995. Med
anledning av vad ovan anförts kan utskottet acceptera regeringens förslag för
år 1995, varför propositionen i denna del tillstyrks medan motionerna Fi2 (c)
yrkande 14, Fi4 (v) yrkande 13 och Fi5 (mp) yrkande 23 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet
att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 14, 1994/95:Fi4
yrkande 13 och 1994/95:Fi5 yrkande 23 antar i proposition 1994/95:25 avsnitt 7
yrkande 6 framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
62. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad
uppräkning av basbeloppet börjar med "I rådande statsfinansiella" och slutar
med "13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att regeringens förslag till begränsning av uppräkning
av basbeloppet har fått en tekniskt komplicerad och onödigt byråkratisk
utformning. Utskottet föreslår i stället en enkel och rak utformning av
begränsningen som innebär att basbeloppet fryses vid 1,5 % ökning av
inflationen. Detta innebär en utgiftsminskning på 12,6 miljarder kronor vid
ett
inflationsantagande om 3 %. En sådan åtgärd bryter sambandet mellan statens
kostnader och inflationen och ökar trycket på arbetsmarknadens parter och
andra
aktörer att hålla tillbaka kostnadsökningar. Frysningen av basbeloppet får
också genomslag för enskilda människor enbart om inflationen blir hög.
Finansutskottet tillstyrker således bifall till motion Fi2 (c) yrkande 14 och
avstyrker bifall till propositionen i motsvarande del. Motionerna Fi4 (v)
yrkande 13 liksom Fi5 (mp) yrkande 23 avstyrks. Utskottet har emellertid ingen
erinran mot att pensionsgrundande inkomst och pensionspoäng beräknas på ett
oreducerat basbelopp och att motsvarande belopp skall ligga till grund för
beräkning av taket för de allmänna egenavgifterna.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet
att riksdagen med avslag på i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
och motionerna 1994/95:Fi4 yrkande 13 samt 1994/95:Fi5 yrkande 23 bifaller
motion 1994/95:Fi2 yrkande 14 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
63. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsad
uppräkning av basbeloppet börjar med "I övrigt noterar" och slutar med
"yrkande 13 avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
I övrigt noterar finansutskottet de påpekanden och invändningar som gjorts i
socialförsäkringsutskottets yttrande. I likhet med
socialförsäkringsutskottet anser finansutskottet att regeringen bör
göra en djupare analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen
för olika samhällsområden. I detta sammanhang bör också indexeringen av taket
för sjukpenninggrundande inkomst övervägas. Regeringen bör också analysera om
en bättre besparingseffekt kan uppnås genom en mer riktad indexering för olika
områden. Finansutskottet tillstyrker med det sagda regeringens förslag, och
föreslår att riksdagen godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade
ändring
i lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Finansutskottet konstaterar också att de med låga inkomster har särskilt
svårt att ekonomiskt skydda sig mot försämringar i tranfereringssystemen. För
att denna kategori inte skall hamna i en ohållbar ekonomisk situation bör den
vägledande principen vara att de som har en årsinkomst under 150 000 kr skall
slippa försämringar. Utskottet anser därför att regeringen bör återkomma med
förslag som tillgodoser detta krav. Finansutskottet förutsätter att regeringen
fortlöpande utvärderar effekterna av ändringen av basbeloppet särskilt vad
gäller pensionärer och andra med inkomster under 150 000 kr.
Finansutskottet tillstyrker med det sagda regeringens förslag och föreslår
att riksdagen godkänner den av utskottet i bilaga 2 redovisade ändringen i lag
om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vad finansutskottet här
har
anfört med anledning av motion Fi5 (mp) yrkande 23 bör riksdagen som sin
mening
ge regeringen till känna. Motionerna Fi2 (c) yrkande 14 och Fi4 (v) yrkande 13
avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:
44. beträffande begränsad uppräkning av basbeloppet
att riksdagen
dels med avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 14 och 1994/95:Fi4
yrkande 13,
dels antar det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 6 framlagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den
ändringen att nämnda lag erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en
analys av effekterna av förändringar i basbeloppsberäkningen för olika
samhällsområden,
dels med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 23 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
64. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändring av
sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer
i" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att taket i föräldraförsäkringen, sjukförsäkringen
och arbetsskadeförsäkringen bör sänkas från 7,5 basbelopp till 5 basbelopp.
Härigenom minskas utgifterna med 1,5 miljarder kronor. Vidare bör
sjuklöneperioden förlängas från 14 dagar till 28 dagar. Budgetförstärkningen
av
denna åtgärd uppgår till 1,4 miljarder kronor. En längre sjuklöneperiod bör
ytterligare förstärka intresset av att förbättra arbetsmiljön och minska
sjukfrånvaron. Problem som förlängningen kan medföra för de minsta företagen
kan enligt utskottets uppfattning lösas genom ett särskilt försäkringssystem.
Slutligen bör arbetslinjen förstärkas genom att rehabiliteringsinsatserna ökas
och åtgärder av de slag som föreslagits i promemorian Ds 1994:91 genomförs
samt
regler införs om övergång från förtidspension till förtida uttag fr.o.m. 61
års
ålder. Detta bör finansutskottet med tillstyrkan av motion Fi2 (c) yrkandena
16
och 17 föreslå att riksdagen ger regeringen till känna. Motion Fi6 (kds)
yrkande 5 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi6 yrkande 5 bifaller motion
1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
65. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ändring av
sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer
i" och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de ändringar som redan företagits för att
mildra verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa
sjukfall inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste
återställas till 80 %. Detta bör med bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 5
ges regeringen till känna. Motion Fi2 (c) yrkandena 16 och 17 avstyrks
emellertid. Utskottet vill i anslutning till detta erinra om att i motion Fi6
(kds) har motionärerna angivit att en ny beräkningsgrund för ersättning i
sjuk-, arbetsskade- och arbetslöshetsförsäkringarna ger en ytterligare
besparing inom försäkringarna på ca 2 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:
45. beträffande ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m.
att riksdagen med avslag på motion 1994/95:Fi2 yrkandena 16 och 17 bifaller
motion 1994/95:Fi6 yrkande 5 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
66. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från"
och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den kompensation i form av förbättring av SBTP
som föreslagits om pensionsförmånerna reduceras resulterar i att vissa
pensionärer kompenseras mer än vad begränsningen av basbeloppet innebär.
Samtidigt kommer merparten av pensionärer att få lägre inkomster och högre
skatter genom försämrad indexering av grundavdraget och skiktgränser.
ATP-pensionärerna drabbas liksom andra av stora kommunalskattehöjningar.
Utskottet anser det då inte vara försvarbart att höja bostadstilläggen för den
grupp pensionärer som redan nu erhåller betydande bostadstillägg och som över
huvud taget inte berörs av de betydande skattehöjningar som ATP-pensionärerna
kommer att vidkännas. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att SBTP
tillåter en mycket hög bostadsstandard, upp till en hyra på 64 500 kronor per
år. Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi1 (m)
yrkande 5 avstyrker propositionens förslag i denna del. Motionerna Fi2 (c)
yrkande 12 liksom Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande bostadstillägg till pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 5 och med anledning
av motion 1994/95:Fi4 yrkande 14
samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 12 och 1994/95:Fi6 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om en analys av levnadsnivån för
pensionärerna,
67. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från"
och slutar med "Fi6 (kds) yrkande 4" bort ha följande lydelse:
Om den föreslagna besparingsmetoden genomförs anser finansutskottet
att en mindre del av besparingen, 500 miljoner kronor, skall användas till att
kompensera utsatta grupper såsom studerande och äldre med låga pensioner. Vad
avser pensionerna bör detta stöd utgå både i form av pensionstillskott och
särskilt bostadstillägg till pensionärer som har en svår ekonomisk situation.
Finansutskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Fi2 (c) yrkande
12 avstyrker propositionens förslag i denna del. Motionerna Fi1 (m) yrkande 5
liksom Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande bostadstillägg till pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 12 och med anledning
av motion 1994/95:Fi4 yrkande 14
samt med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna
1994/95:Fi1 yrkande 5 och 1994/95:Fi6 yrkande 4
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en analys av
levnadsnivån för pensionärerna,
68. Bostadstillägg till pensionärer (mom. 46)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bostadstillägg till pensionärer börjar med "Finansutskottet gör från"
och slutar med "detta till känna" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet erinrar om att i motion Fi6 (kds) har förts fram flera
möjligheter till besparingar inom pensionsområdet. Delpensionen bör avvecklas
under mandatperioden. Vidare bör man under mandatperioden kunna genomföra en
höjning av den genomsnittliga pensionsåldern genom att förebygga att människor
förtidspensioneras. Åtgärderna i detta syfte kan kombineras med en höjning av
de allmänna egenavgifterna. De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste
därvid kompenseras för besparingar som genomförs genom minskad uppräkning av
basbeloppet m.m. Denna kompensation bör som begärts i motion Fi6 (kds) yrkande
4 utges genom ökat bostadsstöd och en eventuell höjning av pensionstillskottet
med sammantaget 500 miljoner kronor. Finansutskottet föreslår att riksdagen
med
bifall till motion Fi6 (kds) yrkande 4 avstyrker propositionens förslag i
denna
del. Motionerna Fi1 (m) yrkande 5, Fi2 (c) yrkande 12 liksom Fi4 (v) yrkande
14
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:
46. beträffande bostadstillägg till pensionärer
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi6 yrkande 4 samt med avslag på
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 9 och motionerna 1994/95:Fi1 yrkande
5, 1994/95:Fi2 yrkande 12 och 1994/95:Fi4 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47)
Per-Ola Eriksson (c) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Barnbidrag
och flerbarnstillägg börjar med "Finansutskottet, som inte" och slutar
med "allmänna barnbidrag" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Regeringens
förslag till besparingar på det familjepolitiska området slår dock mycket hårt
mot de familjer som har lägst disponibel inkomst. Att både göra kraftiga
besparingar i flerbarnstilläggen och samtidigt ta bort vårdnadsbidraget
minskar
drastiskt det ekonomiska utrymmet för många barnfamiljer. Borttagandet av
vårdnadsbidraget innebär en kortsiktig besparing på statsbudgeten, men ökar
samtidigt kraftigt kommunernas kostnader för barnomsorgen. För
samhällsekonomin
ökar därmed kostnaderna. Minskningen av flerbarnstilläggen slår hårt mot de
litet större familjernas ekonomi, vars ekonomiska standard redan är lägre än
många andras.
Med anledning av motionerna Fi2 (c) yrkande 13 och Fi3 (fp) yrkande 10 anser
utskottet att regeringens förslag om ändring av flerbarnstillägget bör
avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed, varför
motionen
bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 13 och
1994/95:Fi3 yrkande 10 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag och motion 1994/95:Fi4 yrkande 10 samt som sin mening ger
regeringen
till känna vad utskottet anfört,
70. Barnbidrag och flerbarnstillägg (mom. 47)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Barnbidrag
och flerbarnstillägg börjar med "Finansutskottet, som inte" och slutar
med "allmänna barnbidrag" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att statsfinanserna måste saneras. Den
fördelningspolitiska profilen i de av regeringen i denna del föreslagna
åtgärderna uppfyller dock inte Folkpartiets krav på rättvisa. Barnfamiljerna
drabbas alltför hårt av regeringens förslag, särskilt familjer med många barn
och ensamstående föräldrar. Med anledning av motionerna Fi3 (fp) yrkande 10
och
Fi2 (c) yrkande 13 bör regeringens förslag till ändring i lagen om allmänna
barnbidrag avstyrkas. Motiven för motion Fi4 (v) yrkande 10 faller därmed,
varför motionen bör avstyrkas.
dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande barnbidrag och flerbarnstillägg
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi3 yrkande 10 och
1994/95:Fi2 yrkande 13 avslår det i proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna
barnbidrag och motion 1994/95:Fi4 yrkande 10 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
71. Bidragsförskott (mom. 48)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med
"till vissa adoptivbarn" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet har inte något att erinra mot regeringens förslag i fråga
om bidragsförskottet och det särskilda bidraget till vissa adoptivbarn.
Utskottet anser emellertid att förslagen i Ensamförälderstödsutredningen
(1992:53) snarast bör genomföras. Det finns ingen anledning att avvakta
ytterligare utredningar i frågan. Utgångspunkten för förändring bör vara
följande: Föräldraansvaret bör tydliggöras oavsett om barnet lever tillsammans
med sina föräldrar eller i splittrad familj. Kostnaderna för bidragsförskotten
skall minskas. Försäkringskassorna bör överta fastställandet av
bidragsförskotten för att därigenom bl.a. ha full kontroll över
bidragsgivningen. Försäkringskassorna bör fungera som "statens ombud" vid
domstolar i vårdnadstvister. Den automatiska kopplingen mellan
underhållsbidrag
och bidragsförskott bör upphöra. Utskottet anser att riksdagen med anledning
av
motion Fi1 (m) yrkande 7 som sin mening bör ge regeringen till känna vad som
nu
anförts. Vidare avstyrks med det anförda motion Fi4 (v) yrkande 12.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande bidragsförskott
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkande 7 avslår i
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 4 och 5 framlagda lagförslag samt
motion 1994/95:Fi4 yrkande 12 och som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
72. Bidragsförskott (mom. 48)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Bidragsförskott börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med
"till vissa adoptivbarn" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att bidragsförskottet är en av de viktigaste
reformerna som genomförts för att främja kvinnors oberoende av enskilda män.
Genom bidragsförskottet kan kvinnor bryta upp från ohållbara förhållanden. I
gengäld har kvinnor blivit beroende av staten, vilket gör statens ansvar
stort.
De besparingar som måste göras i bidragsförskottssystemet bör, enligt
utskottet, inriktas på indrivningen av skulder. Genom den höga arbetslösheten
har betalningsförmågan visserligen sjunkit, men det finns redan i dag
möjligheter till anstånd med betalning eller att ansöka om avskrivning av
skulden. Det enda som krävs är att den betalningskyldige tar kontakt med sitt
lokala försäkringskassekontor. Att så inte sker visar på att
betalningsmoralen vad gäller bidragsförskott är låg. Vad gäller indrivning av
t.ex. hyror skickas en betalningsanmodan och därefter meddelas kronofogden.
Finansutskottet anser således att de besparingar som måste göras i
bidragsförskottssystemet skall inriktas på indrivningen av skulder. Utskottet
anser vidare att det är nödvändigt med en översyn av rutinerna för
återbetalning av underhållsskulder. Målet med eventuella förändringar bör vara
att bibehålla kvinnors möjlighet till ekonomiskt oberoende.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda propositionens förslag i denna
del samt motion Fi4 (v) yrkande 12. Motion Fi1 (m) yrkande 7 avstyrks
emellertid.
dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande bidragsförskott
att riksdagen dels med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7
yrkandena 4 och 5 antar de framlagda förslagen till
dels lag om ändring i lagen (1964:143) om bidragsförskott,
dels lag om ändring i lagen (1984:1096) om särskilt bidrag till vissa
adoptivbarn dels med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 12 och med
avslag på motion 1994/95:Fi1 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till
känna
vad utskottet har anfört,
73. Preskriptionstiden för underhållsbidrag (mom. 49)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Preskriptionstiden för underhållsbidrag börjar med "I förhållande till" och
slutar med "lag om ändring i utsökningsbalken" bort ha följande lydelse:
I förhållande till den allmänna preskriptionstiden som är tio år är
preskriptionstiden för just underhållsbidrag osedvanligt kort. Den nuvarande
korta preskriptionstiden på tre år gör att den betalningsskyldige kan utnyttja
systemet genom att fördröja handläggningen. I dag avskrivs underhållsskulder
genom att indrivning inte kunnat ske innan preskriptionstiden utgått.
Försäkringskassans ansträngningar att få in pengar kan med den korta
preskriptionstiden leda till att skulden avskrivs i stället för att den går
till kronofogden. I studielånssystemet, där svenska staten också är
fordringsägare, skrivs skulden inte av förrän låntagaren går i pension.
Finansutskottet anser att det är bra att preskriptionstiden för
underhållsbidrag förlängs men att förlängningen borde återställas till tio år.
Därigenom underlättas för staten att få tillbaka det den lagt ut för att
säkerställa barnens standard. Finansutskottet avstyrker således propositionens
förslag i denna del. Vad utskottet med anledning av motion Fi4 (v) yrkande 11
har anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:
49. beträffande preskriptionstiden för underhållsbidrag
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi4 yrkande 11 antar de i
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 2 och 3 framlagda förslagen till
dels lag om ändring i föräldrabalken,
dels lag om ändring i utsökningsbalken med de ändringarna att orden "fem
år" byts mot "tio år" samt att i tillämpningsbestämmelserna till nämnda lagar
den ursprungliga förfallodagen bestäms till den 31 december 1991,
74. Familjestödet (mom. 50)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Familjestödet börjar med "Finansutskottet delar socialutskottets" och
slutar med "Fi2 (c) yrkande 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser det angeläget att en ordentlig analys görs av det
ekonomiska familjestödet och förutsätter att den av regeringen aviserade
utredningen blir parlamentariskt sammansatt. Enligt utskottets mening bör
familjestödet reformeras. Den modell som presenterats av centern om s.k.
barnkonton bör härvid belysas. Förslaget innebär att föräldraförsäkringen,
barnbidraget för åldersgruppen 0--6 år och vårdnadsbidraget läggs samman till
ett familjestöd, ett beskattat barnkonto. Föräldrarnas uttag på barnkontot
skall enligt förslaget ske med ett lägsta belopp varje månad under de sex
första åren. Den del av barnkontot som överstiger lägsta månadsuttag skall
disponeras fritt under de sex åren. Förslaget innebär lika stöd till varje
barn. Detta möjliggör ett förstärkt stöd till familjer som lever under knappa
ekonomiska omständigheter samtidigt som åtgärden medför en utgiftsminskning
för
staten. Stödet ökar också familjernas valfrihet och ger dem möjlighet att
efter
egna önskemål planera sin situation.
Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi2 (c) yrkande 9 föreslås
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:
50. beträffande familjestödet
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkande 9 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "lagen (1981:691) om socialavgifter"
bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening bör kontantförmåner vid arbetslöshet även
fortsättningsvis till en del finansieras genom en egenavgift. Utskottet
motsätter sig därför såväl att den allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen
höjs som att arbetsgivaravgifterna i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp.
sjukförsäkringsavgift sänks. Avsikten med växlingen är att dölja att
ytterligare en obligatorisk avgift används för att finansiera den
icke-obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet föreslår därför att
riksdagen med bifall till motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11 samt med
anledning av motionerna Sf4 av Sigge Godin (fp) och Sf6 av Karin Falkmer (m)
avstyrker propositionen i denna del. Motion Fi5 (mp) yrkandena 7--9 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och
arbetsgivaravgifter
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 4 och 11 och med
anledning av motionerna 1994/95:Sf4 och 1994/95:Sf6 avslår proposition
1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8 samt motion Fi5 yrkandena 7--9 och som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter (mom. 51)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Avgiftsväxling mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter börjar med
"Finansutskottet delar" och slutar med "lagen (1981:691) om socialavgifter"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att höjningen av de allmänna egenavgifterna innebär
en ökad beskattning av arbete som motverkar hög sysselsättningsgrad och
arbetsintensiva verksamheter som tjänsteföretag, återvinningsindustri, vård
och
omsorg. Avgifter främjar inte en bättre miljö. Avdragsgilla egenavgifter kan
dessutom missgynna låginkomsttagare. Enligt utskottets mening skall
socialförsäkringssystemet vara skattefinansierat på ett solidariskt sätt.
Finansutskottet bör därför föreslå riksdagen att med bifall till motion Fi5
(mp) yrkandena 7--9 dels avslå propositionen i denna del, dels som sin mening
ge regeringen till känna vad som anförts om solidarisk skattefinansiering.
Motionerna Fi1 (m) yrkandena 4 och 11, Sf4 (fp) och Sf6 (m) avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande avgiftsväxling mellan egenavgifter och
arbetsgivaravgifter
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkandena 7--9 avslår
proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkandena 7 och 8 samt motionerna 1994/95:Fi1
yrkandena 4 och 11, Sf4 och Sf6 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
77. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Framtida
avgiftsuttag börjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "av
allmänna egenavgifter" bort ha följande lydelse:
Som tidigare redovisats motsätter sig finansutskottet såväl att den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen höjs som att arbetsgivaravgifterna
i form av arbetsmarknadsavgift höjs resp. sjukförsäkringsavgift sänks.
Utskottet motsätter sig därutöver den av regeringen föreslagna höjningen av
den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen under åren 1996--1998.
Finansutskottet föreslår därför att riksdagen med bifall till motionerna Fi1
(m) yrkandena 6 och 12 samt Fi2 (c) yrkande 11 avslår propositionen i denna
del. Av det anförda följer att motion Fi4 (v) yrkande 16 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande framtida avgiftsuttag
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkandena 6 och 12
samt 1994/95:Fi2 yrkande 11 och med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 7
yrkande 10 och motion 1994/95:Fi4 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till
känna vad utskottet anfört,
78. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Framtida
avgiftsuttagbörjar med "Finansutskottet har ingen" och slutar med "av
allmänna egenavgifter" bort ha följande lydelse:
Finansutskottets principiella inställning är att socialförsäkringarna
skall finansieras med arbetsgivaravgifter och skatter och att avgifterna skall
betalas även på inkomstdelar överstigande 7,5 basbelopp. Trots detta
accepterar
utskottet i nuläget regeringens förslag att allmän egenavgift i form av
sjukförsäkringsavgift tas ut med 2,95 % fr.o.m. den 1 januari 1995. Utskottet
vill emellertid anföra följande. Med egenavgifter för både sjukförsäkring och
pensionsförsäkring kan det samlade uttaget av egenavgifter närma sig 16 % av
lönesumman för dem som har inkomster under 7,5 basbelopp. Ett så stort uttag
skulle slå hårt mot dem som har låga inkomster och är därför oacceptabelt.
Enligt utskottet måste utformningen av egenavgifterna omprövas i samband med
beslut om det framtida pensionssystemet, varför utskottet föreslår riksdagen
att begära ett tillkännagivande om detta. Med det anförda bifaller utskottet
propositionen i denna del med det tillägg som föreslås i motion Fi4 (v)
yrkande
16. Motionerna Fi1 (m) yrkandena 6 och 12 och Fi2 (c) yrkande 11 avstyrks
emellertid.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:
52. beträffande framtida avgiftsuttag
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:25 avsnitt 7 yrkande 10 och
med anledning av motion 1994/95:Fi4 yrkande 16 samt med avslag på motionerna
1994/95:Fi1 yrkandena 6 och 12 och 1994/95:Fi2 yrkande 11 godkänner vad
regeringen förordar om uttaget av allmänna egenavgifter åren 1996--1998 och
som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
79. Socialavgifter på vinstandelar (mom. 53)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Socialavgifter på vinstandelar börjar med "Finansutskottet gör från"
och slutar med "i denna motion" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att ett vinstandelssystem i företagen gör de
anställda delaktiga i företagens resultat och sprider ägandet. Systemet
främjar
produktivitet och utgör ett långsiktigt sparande. Vinstandelssystemet kan
även ha en positiv effekt med avseende på de anställdas engagemang och
intresse
för det egna företagets verksamhet samt påverka förutsättningarna för
avtalsrörelsen positivt. Med hänsyn till det anförda tillstyrker
finansutskottet motionerna Fi1 (m) yrkande 13, Fi2 (c) yrkandena 15 och 18,
Fi3
(fp) yrkande 8 och 1993/94:Sf262 (c) samt avstyrker bifall till motion
1993/94:Sk353 (s) yrkandena 11 och 12.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:
53. beträffande socialavgifter på vinstandelar
att riksdagen bifaller motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 13, 1994/95:Fi2
yrkandena 15 och 18, 1994/95:Fi3 yrkande 8 samt 1993/94:Sf262 och avslår
motion
1993/94:Sk353 yrkandena 11 och 12 samt som sin mening ger regeringen till
känna
vad utskottet anfört,
80. Särskilda löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar (mom. 54)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Särskilda
löneskatter samt premieskatt för grupplivförsäkringar börjar med
"Finansutskottet har" och slutar med "löneskatt på pensionskostnader" bort
ha följande lydelse:
Regeringens förslag i fråga om löneskatterna och premieskatten sägs vara en
konsekvens av att egenavgifterna höjs vid årsskiftet. Utskottet vill med
anledning härav erinra om att det finns ett samband mellan å ena sidan de
särskilda löneskatterna och premieskatten och å andra sidan skattedelen i
de sociala avgifterna. Förmånsrelaterade egenavgifter är inte någon skatt, och
det samband som regeringen belägger existerar inte. Höjningen av de särskilda
löneskatterna och premieskatten bör avvisas (prop. bil. 1 Finansdepartementet
lagförslag 11, 14 och 15). Utskottet tillstyrker således motionerna Fi1 (m)
yrkande 29, Fi2 (c) yrkandena 28, 30 och 31 samt Fi5 (mp) yrkandena 10--12.
dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande särskilda löneskatter samt premieskatt för
grupplivförsäkringar
att riksdagen med bifall till
motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 29, 1994/95:Fi2 yrkandena 28, 30 och 31 och
1994/95:Fi5 yrkandena 10, 11 och 12 avslår i proposition 1994/95:25 avsnitt 8
i
denna del framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster, lag om ändring i lagen (1990:1427) om
särskild premieskatt för grupplivförsäkringar m.m. samt lag om ändring i lagen
(1991:687) om särskild löneskatt på pensionskostnader samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
81. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förtidspensionärer m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och slutar
med "Fi4 (v) yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att de åtgärder för att minska antalet långa
sjukfall och förtidspensioneringar som regeringen har för avsikt att föreslå
under innevarande riksmöte är bra. De övriga förslagen till åtgärder som lagts
fram i promemorian Ds 1994:91 bör emellertid genomföras samtidigt, i stället
för att hänskjutas till ytterligare beredning inom Sjuk- och
arbetsskadeberedningen. Utskottet tillstyrker motion Fi1 (m) yrkandena 8--10
och föreslår att detta ges regeringen till känna. Av det anförda följer att
motionerna Fi2 (c) yrkande 10 och Fi4 (v) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande förtidspensionärer m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi1 yrkandena 8--10 samt med
avslag på motionerna 1994/95:Fi2 yrkande 10 och 1994/95:Fi4 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
82. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Förtidspensionärer m.m. börjar med "Finansutskottet delar" och slutar
med "Fi4 (v) yrkande 15" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att Sjuk- och arbetsskadeutredningen i stället för
att ges tilläggsdirektiv om att överväga grunderna för beräkning av
förtidspension och sjukersättning skall få i uppdrag att ta fram förslag till
en arbetslivsförsäkring. Denna arbetslivsförsäkring bör ersätta de nuvarande
olika försäkringarna vid sjukdom, arbetsskada, arbetslöshet, förtidspension,
tillfällig föräldrapenning och lönegaranti vid konkurser. En sådan försäkring
skulle innebära en avsevärd förenkling av nuvarande olika system. Försäkringen
skall ge ett inkomstskydd upp till 5 basbelopp och därmed en nivå som
garanterar alla en grundtrygghet. Finansieringen skall ske till hälften med
arbetsgivaravgifter och till hälften med egenavgifter, och avgifterna skall
förvaltas i ett särskilt fondsystem utanför statsbudgeten. Vad utskottet
anfört
bör med bifall till motion Fi2 (c) yrkande 12 ges regeringen till känna.
Åtgärder i linje med Fi1 (m) yrkandena 8--10 bör följaktligen anstå.
Motionerna
Fi1 (m) yrkandena 8--10 och Fi4 (v) yrkande 15 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande förtidspensionärer m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 10 samt med avslag
på motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 8--10 och 1994/95:Fi4 yrkande 15 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
83. Besparingar inom Justitiedepartementets område (mom. 56)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt (alla m) och
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Justitiedepartementets område börjar med "Finansutskottet gör i" och
slutar med "motion Fi9 (m)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet kan i och för sig instämma i att kraftfulla åtgärder
krävs för att komma till rätta med den statsfinansiella situationen.
Besparingskrav kan emellertid inte läggas ut på den statliga förvaltningen
utan
hänsyn till olika verksamhetsgrenars vikt för samhällsutvecklingen i stort.
När
det gäller Justitiedepartementets verksamhetsområde måste särskild hänsyn tas
till att verksamhetsområdet är av central betydelse för rättssäkerheten.
Härtill kommer särskilt polisens och kriminalvårdens viktiga uppgift att
förebygga brott. I sammanhanget kan t.ex. nämnas att polisen redan ålagts ett
besparingsbeting på 500 miljoner kronor som skall genomföras under budgetåren
1993/94--1995/96 och att belastningen på kriminalvården ökar. Besparingar i
den
storleksordning som aviseras i propositionen kommer oundvikligen att få
konsekvenser -- i form av neddragningar -- för resurserna till
brottsbekämpningen. Detta kommer att resultera i ökad brottslighet och minskad
rättstrygghet i samhället. Det kan enligt utskottets mening inte accepteras.
Enligt utskottets mening finns således starka skäl för att
Justitiedepartementets verksamhetsområde undantas från besparingskrav i vart
fall för nästa budgetår. Finansutskottet bifaller därför motion Fi9 (m).
dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande besparingar inom Justitiedepartementets område
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi9 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
84. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
Per-Ola Eriksson (c), Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v), Roy Ottosson (mp)
och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Utrikesdepartementets område börjar med "Finansutskottet instämmer
i" och slutar med "samt Fi14 (s)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet är av uppfattningen att ytterligare nedskärningar av
biståndet ej bör ifrågakomma.
Kunskapen om och stödet för enprocentsmålet är väl befäst i riksdagen och den
allmänna opinionen. Samtidigt är en återgång till enprocentsnivån också en
internationellt betydelsefull symbolfråga, varför den även av det skälet bör
prioriteras.
Att avsätta 1 % av BNI till internationellt utvecklingssamarbete är ett
moraliskt åtagande gentemot de fattiga länderna. Det är en fråga av stor
internationell betydelse och en tydlig signal till andra i-länder om vårt
gemensamma ansvar för tredje världens utveckling. Att nå tillbaka till
enprocentsmålet måste ses som en högt prioriterad reform inom Sveriges
u-landspolitik.
Valutakrisen i september 1992 ställde Sverige i en både dramatisk och unik
situation. Den krisuppgörelse mellan den borgerliga regeringen och
Socialdemokraterna som då träffades innehöll både skattehöjningar och
utgiftsnedskärningar på de allra flesta områden, även biståndet. Syftet var
att
rädda Sveriges ekonomi och därmed basen för både välfärd och bistånd. För
biståndets del måste detta ses som en engångsföreteelse som inte får upprepas.
I stället måste den successiva ökningen av biståndsanslaget som därefter
inleddes fortsätta så att enprocentsmålet upprättas så snart som möjligt.
Utskottet ställer sig således inte bakom förslaget att frysa biståndet på
nuvarande nivå och avslår vidare propositionens förslag avseende överföring av
300 miljoner kronor från biståndet till asylkostnader.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att propositionen i denna del
samt motionerna Fi14 (s) och Fi4 (v) yrkande 8 bör avstyrkas. Utskottet
tillstyrker motionerna Fi2 (c) yrkande 19, Fi3 (fp) yrkande 11, Fi4 (v)
yrkande
7 samt Fi5 (mp) yrkandena 30 och 31.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:
57. beträffande besparingar inom Utrikesdepartementets område
att riksdagen bifaller motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 19, 1994/95:Fi3 yrkande 11, 1994/95:Fi4 yrkande 7 och
1994/95:Fi5 yrkandena 30 och 31 samt avslår motionerna 1994/95:Fi14 och
1994/95:Fi4 yrkande 8 i denna del och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
85. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar med "motion Fi8 (m)" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening är förslagen på försvarsområdet vad avser
såväl omfattning som inriktning inte tillräckligt preciserade för att utgöra
underlag för beslut om neddragningar. Utan att känna till konsekvenserna för
möjligheterna att genomföra 1992 års försvarsbeslut är det således inte
möjligt
att bifalla regeringens förslag.
Utskottet menar vidare att tydliga säkerhetspolitiska motiv för i första hand
det kortsiktiga besparingsmålet saknas. Den osäkerhet som präglade situationen
i Sveriges närområde 1992 består i huvudsak alltjämt.
Regeringens långsiktiga inriktning på besparingar i form av ytterligare 2
miljarder kronor årligen under nästa försvarsbeslutsperiod saknar också
tydliga
motiv i propositionstexten. Varje större förändring av försvaret måste enligt
utskottets mening föregås av en omfattande säkerhetspolitisk analys. Då denna
analys ännu inte gjorts är det alltför tidigt att nu fatta beslut om den
långsiktiga utgiftsnivån för försvaret. Med hänvisning till det anförda
bifaller finansutskottet motion Fi8 (m).
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi8 samt avslår motionerna 1994/95:Fi4
yrkande 6 och 1994/95:Fi5 yrkande 32 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
86. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar med "Fi5 (mp) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet välkomnar regeringens avsikt att bättre samordna
säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken. Vår säkerhet värnas
inte i första hand av det militära försvaret utan genom insatser som
förebygger
konflikter, varför även biståndspolitiken kommit att ses som en del av
säkerhetspolitiken. Detta gäller såväl u-landsbiståndet som
Östeuropabiståndet.
Insikten om dessa sammanhang växer fram även internationellt, vilket tar sig
uttryck i att ett nytt säkerhetsbegrepp införts: Social säkerhet.
Finansutskottet accepterar ramen för de föreslagna besparingarna. Däremot
anser utskottet inte att större besparingar kan göras på invandrar- och
flyktingområdet utan att rättssäkerheten åsidosätts. Att spara på biståndet
vore kortsynt. Arbetet med att minska klyftorna mellan rika och fattiga och
för
att öka respekten för de mänskliga rättigheterna får inte avmattas. Hela den
föreslagna besparingen bör därför belasta försvaret. Med det anförda
tillstyrker utskottet således motion Fi4 (v) yrkande 6, medan motionerna Fi8
(m) och Fi5 (mp) yrkande 32 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi4 yrkande 6 och avslår motionerna
1994/95:Fi8 samt 1994/95:Fi5 yrkande 32 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
87. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Försvarsdepartementets område börjar med "Finansutskottet delar" och
slutar "Fi5 (mp) yrkande 32" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att det statsfinansiella läget är sådant att
varje del av den offentliga sektorn måste granskas; därigenom drabbas givetvis
även försvarsanslagen. Finansutskottet anser att de besparingar som föreslås i
proposition 1994/95:25 är bra men otillräckliga. Försvarsanslagen bör minskas
med 8 miljarder kronor till år 1998.
För åttonde året i rad minskar världens samlade militärutgifter. FN:s
utvecklingsprogram UNDP uppskattar att världens militärutgifter har minskat
med
ca 1 000 miljarder dollar under sjuårsperioden 1987--1994.
Intressant i detta sammanhang är förstås utvecklingen i det forna
Sovjetunionen. Exakta jämförelser är av olika skäl omöjliga att ta fram, men
alla är överens om att militärutgifterna i det närmaste har fallit fritt.
Enligt bedömningar lade Sovjetunionen år 1985 ner 241 miljarder dollar på sin
krigsmakt (IISS: Military Balance 1992--1993). Dagens ryska försvarsmakt
uppskattas ha 23 miljarder dollar till sitt förfogande (SIPRI:s årsbok 1994).
Utskottet anser att Sverige bör satsa på en förebyggande säkerhetspolitik. En
stabil demokratisk och ekonomisk utveckling i Ryssland, Baltikum och Polen
skulle gynna Sveriges säkerhet. Sedan det kalla krigets slut har 0,27
miljarder
använts till bilateralt stöd till utvecklingen i Ryssland. Samtidigt,
1990--1994, har 176 miljarder använts till den svenska försvarsmakten.
En klar majoritet av svenska folket är för en minskning eller frysning av de
svenska försvarsutgifterna. Det visar mätningar från Statistiska centralbyrån
(SCB). SCB undersöker varje år det svenska folkets vilja att satsa pengar på
det militära försvaret. Omkring 1 200 personer tillfrågas om de tycker att
försvarsanslagen skall öka, minska eller vara oförändrade. Resultaten från
1994
års mätning visar att 74 % vill minska eller bibehålla försvarsanslagen på
nuvarande nivå. De som vill sänka försvarsanslagen är tre gånger fler än de
som
vill öka dem.
Finansutskottet anser att hotbildsbegreppet måste vidgas till att omfatta
även miljöhot. Styrande principer skall vara att en bredare folklig förankring
skall prioriteras framför satsning på nya, kostsamma försvarsmaterielprojekt.
En viktig del av försvaret är ett väl planerat och genomtänkt ekologiskt
samhällsbyggande. Hög självförsörjningsgrad, småskalighet och decentralisering
leder till att landet blir mindre sårbart och lättare att försvara, och
därigenom kan kostnaderna för det militära försvaret minskas.
Samutnyttjande av försvarsorganisationen i fredstid för att möta miljöhot är
en viktig del av det kommande försvarsbeslutet. Satsningen på
miljövärnsregementen skulle ge ett flexiblare försvar och ett
samhällsekonomiskt effektivare utnyttjande av försvaret.
Med det anförda bifaller finansutskottet motion Fi5 (mp) yrkande 32, medan
motionerna Fi4 (v) yrkande 6 och Fi8 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 58 bort ha följande lydelse:
58. beträffande besparingar inom Försvarsdepartementets område
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi5 yrkande 32 samt avslår motionerna
1994/95:Fi4 yrkande 6 och 1994/95:Fi8,
88. Besparingar inom Jordbruksdepartementets område (mom. 59)
Per-Ola Eriksson (c), Roy Ottosson (mp) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Besparingar
inom Jordbruksdepartementets område börjar med "Finansutskottet anser
också" och slutar med "Fi7 (kds)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att avbytarverksamheten innebär en stor trygghet
för lantbrukare med djurhållning, eftersom verksamheten möjliggör viss
frånvaro
för lantbrukaren som följer av t.ex. sjukdom. Avbytarverksamheten medför
således att denna yrkeskategori kan föra ett normalt liv. En nedskärning av
denna verksamhet skulle allvarligt försvåra arbetsförhållandena för våra
jordbrukare på ett sätt som inte står i proportion till den marginella
besparing nedskärningen skulle innebära. Med det anförda bifalls motionerna
Fi2
(c) yrkande 47, Fi7 (kds) och Fi5 (mp) yrkande 37.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:
59. beträffande besparingar inom Jordbruksdepartementets område
att riksdagen bifaller motionerna
1994/95:Fi2 yrkande 47, 1994/95:Fi5 yrkande 37 och Fi7 samt som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
89. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag
och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med
"yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de dåvarande regeringspartierna och
Socialdemokraterna hösten 1992 träffade en överenskommelse om den ekonomiska
politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle
reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan
hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av
finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren
1993
att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor
netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner
kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet.
1993/94:BoU3)
hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas
på
olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen
gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar
eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och
slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den
ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås.
En besparing ersätts med en skattehöjning. Finansutskottet anser inte att
skatteuttaget från bostadssektorn bör ökas. En skattehöjning skapar nya
problem
för delar av bostadsbeståndet.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan
bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till
ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom
skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning
av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på
kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom
hela bostadssektorn.
Finansutskottet vill också hänvisa till vad som i motion Fi2 (c) anförs om
Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet infördes år
1993
förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas utveckling
skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i de nu aktuella
avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av motionerna Fi1 (m)
yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 avstyrker utskottet
regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996
kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade
räntan år 1995 och 1996 inte genomförs. Även motion Fi5 (mp) yrkande 20
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi1 yrkandena 30 och 31,
1994/95:Fi2 yrkandena 26 och 45 och 1994/95:Fi5 yrkande 19 avslår proposition
1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30 samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 20 och
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
90. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag
och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med
"yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att de dåvarande regeringspartierna och
Socialdemokraterna hösten 1992 träffade en överenskommelse om den ekonomiska
politiken. Som en del av denna ingick att bostadssubventionerna skulle
reduceras med 3 miljarder kronor netto från den 1 januari 1994, dvs. sedan
hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. På förslag av
finansutskottet (bet. 1992/93:FiU30 s. 150--153) beslutade riksdagen våren
1993
att besparingen på bostadssubventionerna skulle ske med 500 miljoner kronor
netto 1994, med 1 000 miljoner kronor netto 1995 och med 1 500 miljoner
kronor netto 1996. Riksdagen beslutade därefter hösten 1993 (bet.
1993/94:BoU3)
hur de s.k. extra upptrappningarna av den garanterade räntan skulle fördelas
på
olika årgångar av bostäder så att besparingen kunde genomföras. Fördelningen
gjordes så att årgångar med höga kapitalkostnader fick lägre upptrappningar
eller helt befriades från besparingskravet.
De av den nya regeringen nu framlagda förslagen om höjd fastighetsskatt och
slopad extra upptrappning av den garanterade räntan skulle innebära att den
ursprungliga överenskommelsen om att minska på bostadssubventionerna frångås.
En besparing ersätts med en skattehöjning. Finansutskottet delar den
uppfattning som framförs i motion Fi2 (c) yrkande 26 att fastighetsskatten
inte
nu bör höjas.
Det bör i sammanhanget även uppmärksammas att den omfördelning mellan
bostadssubventionerna och fastighetsskatten som föreslås kommer att leda till
ett ökat underskott i statsfinanserna under nästkommande år, eftersom
skattehöjningen inte avses träda i kraft förrän år 1996. En sådan försvagning
av statsfinanserna kan bidra till att en nödvändig räntesänkning på
kreditmarknaden försenas. Detta kan i sin tur få allvarliga konsekvenser inom
hela bostadssektorn.
Finansutskottet vill också hänvisa till vad som i motion Fi2 (c) anförs om
Kontrollstation 1995. När det nya bostadsfinansieringssystemet infördes år
1993
förutsattes samtidigt att en utvärdering av boendekostnadernas utveckling
skulle genomföras efter tre år. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
överväganden om eventuella omfördelningar inom bostadssektorn i de nu aktuella
avseendena bör kunna anstå i avvaktan på resultaten från denna utvärdering.
Med hänvisning till vad ovan anförts med anledning av motionerna Fi1 (m)
yrkandena 30 och 31, Fi2 (c) yrkandena 26 och 45 avstyrker utskottet
regeringens förslag om en fastighetsskattehöjning till 1,7 % fr.o.m. år 1996
kopplat till att de tidigare beslutade extra höjningarna av den garanterade
räntan under åren 1995 och 1996 inte genomförs. Även motion Fi5 (mp) yrkande
20
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi2 yrkande 26 och med anledning
av motionerna 1994/95:Fi1 (m) yrkandena 30 och 31, 1994/95:Fi2 yrkande 45 och
1994/95:Fi5 yrkande 19 avslår proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och
30 samt motion 1994/95:Fi5 yrkande 20 och som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
91. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Räntebidrag
och fastighetsskatt börjar med "Finansutskottet har från" och slutar med
"yrkandena 19 och 20" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att en grundförutsättning för en väl fungerande
ekonomi är att priset för en vara eller en produkt speglar de faktiska eller
de
samhällsekonomiska kostnaderna på ett rimligt sätt. Detta är en viktig
förutsättning för att företag och enskilda skall kunna göra rationella
prioriteringar som leder till en i verklig mening effektiv resursanvändning.
Inte minst är detta viktigt sett till den långsiktiga resurshushållningen.
De omfattande generella subventioner som under lång tid utgått till
bostadssektorn har medfört att dagens bostadsmarknad inte återspeglar de
verkliga kostnaderna för vårt boende. Trots att samhällets kostnader för
subventionerna har stigit kraftigt har detta inte återspeglats i
boendekostnaderna. I enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 är
det därför angeläget att avvecklingen av de generella bostadssubventionerna
fortsätter. Till detta måste dock kopplas en kompensation till skydd för dem
som har det sämst ekonomiskt ställt, t.ex. genom förbättring av
bostadsbidragen.
Med anledning av det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi5 (mp)
yrkandena 19 och 20 och avstyrker propositionen i denna del samt motionerna
Fi1
(m) yrkande 30 och Fi2 (c) yrkandena 26 och 45. Med utskottets
ställningstagande tillgodoses förslaget i motion Fi1 (m) yrkande 31. Det
utskottet anfört om statens stöd till boendet bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:
60. beträffande räntebidrag och fastighetsskatt
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:Fi5 yrkandena 19 och 20 och
1994/95:Fi1 yrkande 31 avslår motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 30 och
1994/95:Fi2
yrkandena 26 och 45 och i proposition 1994/95:25 avsnitt 8 yrkandena 8 och 30
framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt och som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om statens stöd till boendet,
92. Fastighetstaxeringar (mom. 61)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Fastighetstaxeringar börjar med "Finansutskottet gör för" och slutar
med "yrkandena 21 och 22 avslås" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser principiellt att fastighetsskatten har den
nackdelen att den pressar upp kostnaden för boendet. Hus som är välbyggda ur
energi- och miljösynpunkt straffas t.ex. med högre fastighetsskatt, vilket
motverkar miljöanpassning av byggnader. Utskottet föreslår att regeringen gör
en översyn av fastighetstaxeringen så att miljöförbättringar inte leder till
höjt taxeringsvärde för fastigheten i fråga.
Finansutskottet tillstyrker med det anförda motion Fi5 (mp) yrkande 22.
dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:
61. beträffande fastighetstaxeringar
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Fi5 yrkande 22 samt med avslag
på motion 1994/95:Fi5 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
93. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
(mom. 62)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6
(kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Den svenska statens finanser befinner sig i ett mycket allvarligt läge genom
tidigare brist på långsiktigt ansvarstagande i den ekonomiska politiken.
Dagens
problem grundlades framför allt under det socialdemokratiska
regeringsinnehavet
mellan åren 1982 och 1991. Den borgerliga regering som tillträdde år 1991 fick
ta över ansvaret för en statsbudget som utvecklats till en av Europas
svagaste.
Behovet av att snabbt inleda ett arbete med att sanera de offentliga
finanserna
var uppenbart. Den borgerliga regeringen lade också löpande fram förslag för
riksdagen med denna inriktning.
Budgetunderskottet och statsskulden uppgår i dag till sådana belopp att
endast en konsekvent och långsiktigt inriktad ekonomisk politik på sikt kan
lösa problemen. Våren 1993 framlades också ett långsiktigt saneringsprogram
för
riksdagen som syftade till att fram till 1998 ha stabiliserat den offentliga
skuldbördan mätt som andel av BNP. Utvecklingen, såväl internationellt som
nationellt, gjorde att denna plan efter hand behövde skärpas. Riksdagen
ställde
sig så sent som i juni 1994 bakom förslaget i den reviderade finansplanen att
utöka det tidigare fastlagda saneringsprogrammet på 81 miljarder kronor med
ytterligare 20 miljarder kronor. Riksdagen fastställde också inom vilka
områden
budgetförstärkningarna skulle vidtas och hur stora de skulle vara inom
respektive område.
Grunden är således lagd för en ansvarsfull och långsiktig politik i syfte att
sanera statens finanser. Den plan som riksdagen fastställt behöver dock
löpande
kompletteras och anpassas till ändrade ekonomiska förutsättningar. Sedan
riksdagen fattade sitt beslut har utvecklingen medfört att behovet av
ytterligare budgetförstärkande åtgärder ökar utöver vad som tidigare
förutsatts. Ett fortsatt högt ränteläge och en osäker politisk situation är
faktorer som verkat i denna riktning. Behovet av ett fortsatt seriöst
budgetsaneringsarbete har således snarast ökat under de senaste månaderna
trots
de tecken som finns på en begynnande högkonjunktur.
Det är mot denna redovisade bakgrund som regeringens nu presenterade förslag
skall ses. Enligt finansutskottet har det av Vänsterpartiet uppbackade
saneringsprogrammet en helt felaktig inriktning. De massiva skattehöjningar på
arbete, sparande, företagande och boende som nu föreslås är inte bara utan
motstycke i Sveriges moderna historia. De är också utan motstycke i Europa,
där
man i stället går den motsatta vägen för att öka ekonomins långsiktiga
konkurrenskraft och utvecklingsförmåga. Visserligen finns det enskilda förslag
i propositionen som har en riktig inriktning och som bör vinna riksdagens
bifall, men andra förslag verkar snarast destabiliserande på statsbudgeten.
Regeringen föreslår således ökade utgifter för staten på ca 5,4 miljarder
kronor. Samtidigt föreslås att budgetförstärkningarna framför allt skall
uppnås
genom ökade skatter på företag, företagande och individer. Som finansutskottet
haft anledning att konstatera vid åtskilliga tillfällen leder inte en sådan
politik till den tillväxt som är nödvändig för att stabiliseringsmålet skall
kunna uppnås. Den riskerar i stället att omintetgöra en uppgång i ekonomin och
motverka den positiva utveckling på arbetsmarknaden som inletts i år.
Finansutskottet har i det föregående tagit ställning till och avstyrkt de
förslag i propositionen som inte bör ingå i ett program för sanering av
statsfinanserna. Utskottet har i stället ställt sig bakom förslag som aktivt
bidrar till att minska budgetunderskottet och därmed också till att stärka
landets ekonomiska utveckling i stort. Sammantaget tillstyrker utskottet det
program för budgetförstärkande åtgärder som presenteras i Moderata
samlingspartiets partimotion Fi1. Detta program som totalt innebär ca 85
miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder, varav 72 miljarder kronor är
utgiftsminskningar, kan sammanfattas i nedanstående tabell.
75>
Den av utskottet förordade inriktningen och omfattningen av
utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar innebär att samtliga regeringens
förslag utom de som markerats i tabellen avstyrks. Bakgrunden till och den
närmare utformningen av flertalet övriga förslag som sammanfattats i tabellen
har utskottet redovisat i det föregående. Till förtydligande av det
sammantagna
budgetförslaget anges nedan kortfattat innebörden i dessa förslag.
Realt oförändrade offentliga utgifter: En förutsättning för att saneringen av
de offentliga finanserna skall kunna lyckas är att den offentliga konsumtionen
inte ökar. Planerade kommunala skattehöjningar i framför allt
socialdemokratiskt styrda kommuner och landsting skulle innebära att denna
grundläggande förutsättning inte föreligger i delar av landet. Av detta skäl
anser utskottet att utbetalningen av skattemedel bör reduceras för de kommuner
och landsting som höjer skatten för år 1995. Som föreslås i Moderata
samlingspartiets partimotion bör detta ske genom att reduktionsbeloppet per
invånare (enligt de särskilda bestämmelserna om utbetalning av skattemedel år
1995) ökas med ett belopp som motsvarar 55 % av de ökade skatteintäkter som en
beslutad skattehöjning för 1995 ger i förhållande till vad oförändrad skatt
skulle ha inneburit.
Pensioner: Ytterligare insatser måste göras för att förstärka
rehabiliteringsarbetet för dem som drabbas av sjukdom, arbetsskada m.m.
Insatserna bör kunna leda till att den faktiska pensionsåldern höjs med minst
ett år. Det bör också övervägas om den nominella pensionsåldern skall höjas
med
ett år till 66. Reglerna för dem som förtidspensioneras bör ändras så att
förtidspension från 61 års ålder ges samma regler som vid förtida uttag av
pension. Delpensionen bör avskaffas för nytillträdande pensionärer.
Besparingen
på pensionerna blir sammanlagt 14,5 miljarder kronor utöver regeringens
förslag.
Arbetslöshets- och sjukförsäkringarna m.m.: Inkomstbegreppet inom
arbetslöshets- och sjukförsäkringarna bör ändras och baseras på medelvärdet av
de senaste 24 månadernas inkomster. Arbetet med att motverka fusk med
bidragssystemen måste fullföljas med kraft. Tandvårdsförsäkringen bör
reformeras ytterligare så att den i princip endast omfattar ett skydd mot höga
kostnader. Läkemedelsförsäkringen bör reformeras bl.a. genom att en ny form av
högkostnadsskydd införs. Sammantaget torde de redovisade förändringarna
innebära en besparing på ca 7 miljarder kronor.
Familjestöd: Besparingsmålet för åtgärder inom familjestödet bör sättas 1
miljard kronor högre än vad regeringen föreslagit.
Bostadsbidrag och räntebidrag: Bostadsbidragen för hushåll utan barn bör
avskaffas. Samtidigt bör en mindre uppjustering av den nedre hyresgränsen i
det
generella bostadsbidragssystemet
genomföras. Detta bör sammantaget leda till en besparing på minst 1 miljard
kronor. Den av riksdagen beslutade nedtrappningen av räntebidragen till
bostäder bör fullföljas.
Bistånd m.m.: Regeringens förslag till sparbeting på 3 miljarder kronor bör
accepteras. Kommande försvarsbeslut bör dock inte föregripas genom aviseringar
om minskade anslag till försvaret. Om ytterligare besparingar erfordras inom
området "Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitik" bör dessa inte
beröra anslag av betydelse för landets yttre och inre säkerhet.
Organisationsbidrag m.m.: Anslagen till presstöd, partistöd, stöd till
studiecirklar m.m. bör sammantaget kunna minskas med ca 1,5 miljarder kronor.
Privatiseringar: Den av den tidigare regeringen inledda
privatiseringsverksamheten bör fortsätta. Under mandatperioden torde
åtminstone
Nordbanken, Telia, TV 2 och Vattenfall kunna privatiseras helt eller delvis.
Staten kan på detta sätt tillgodogöra sig intäkter på minst 50 miljarder
kronor, vilket medför bestående ränteintäkter av försäljningarna till ca 5
miljarder kronor per år.
Skatteförändringar: Förslag i den förra regeringens saneringsprogram bör
fullföljas. Det gäller åtgärder för att åstadkomma en effektivare
skatteindrivning, förslag om en breddad momsbas och återstående del av
förslagen
rörande miljö- och punktskatter. Vart och ett av dessa förslag torde bidra med
ca 2 miljarder kronor i inkomstförstärkningar. Vidare bör en översyn av
beskattningen av spelverksamhet kunna leda till att uttaget från denna sektor
kan ökas med 0,5 miljarder kronor. Slutligen bör kommunernas avdragsrätt för
ingående mervärdesskatt avskaffas som föreslås i en särskild proposition.
Regeringens förslag om att återbetalningen av den ingående skatten skall ske
på
annat sätt bör dock avvisas. Detta tillför statskassan ca 4,5 miljarder
kronor.
Den ovan redovisade sammanfattningen av finansutskottets syn på inriktningen
och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar på statsbudgeten
innebär att utskottet tillstyrker Moderata samlingspartiets partimotion Fi1
yrkande 2 om riktlinjerna för budgetpolitiken m.m. Detta innebär samtidigt att
stora delar av vad som föreslagits i de aktuella avseendena i motionerna Fi2
(c), Fi3 (fp) och Fi6 (kds) blir tillgodosedda.
Dessa motionsförslag avstyrks av utskottet i de delar de inte är förenliga
med vad utskottet föreslagit. Detsamma gäller motion Fi5 (mp) yrkandena 3--5.
Regeringsförslagen avstyrks utom till de delar de sammanfaller med förslagen i
motion Fi1 (m) om inriktningen av budgetpolitiken.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi1 yrkande 2
och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2 samt
motionerna 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55, 1994/95:Fi3 yrkande 17,
1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3,
94. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
(mom. 62)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6
(kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan givit uttryck för sin uppfattning om den ekonomiska
politikens innehåll och uppläggning framöver. Beträffande denna har utskottet
i
allt väsentligt anslutit sig till vad som föreslagits i Centerpartiets
partimotion Fi2. Det är mot denna bakgrund både konsekvent och naturligt att
vad i motionen förordats ligger till grund för den summering avseende
inriktning och omfattning av besparingar och inkomstförstärkningar som görs
i det följande.
Fyrklöverregeringens program för sanering av den offentliga ekonomin
Med hänvisning till utgångspunkten för sina ställningstaganden vill utskottet
erinra om att den förra regeringen, fyrklöverregeringen, efter långsiktigt,
metodiskt och tålmodigt arbete lyckades hejda den ekonomiska nedgången.
Problemens omfattning och djup gjorde det dock varken möjligt eller lämpligt
att under en mandatperiod försöka komma till rätta med alla de problem
1980-talets casinoekonomi skapat. Det var också avgörande att åtgärder inte
vidtogs som förstärkte lågkonjunkturen. Det bör erinras om att det på
fyrklöverregeringens initiativ satsades i storleksordningen 50 miljarder
kronor
under den föregående mandatperioden till investeringar i syfte att pressa ned
arbetslösheten, vilket i historiska jämförelser är utan motstycke. Det
ekonomiska saneringsprogrammet börjar, som utskottet anfört ovan, nu också att
ge resultat.
Nu sker alltså en återhämtning i ekonomin som en följd av den förra
regeringens arbete. Omläggningen av den ekonomiska politiken 1991 lade grunden
för den ökning av sysselsättningen som nu sker och därmed för en sundare
ekonomi. Förutsättningar har skapats för att underskotten i de offentliga
finanserna skall kunna minska. Grunden för denna utveckling utgör de
omfattande
beslut som togs av den förra regeringen i syfte att sanera statsfinanserna.
Riksdagen har på fyrklöverregeringens förslag ställt sig bakom permanenta
budgetförstärkande åtgärder om sammanlagt ca 170 miljarder kronor. Det
motsvarar drygt 11 % av Sveriges BNP. Inga åtgärder av engångskaraktär är då
inkluderade. Av de samlade åtgärderna har specificerade
beslut tagits rörande drygt 90 miljarder kronor, varav 62 miljarder kronor i
besparingar och 28 miljarder kronor i skatte- och avgiftshöjningar. I
kompletteringspropositionen 1993 konstaterade fyrklöverregeringen att de
offentliga finanserna måste förstärkas ytterligare. På den dåvarande
regeringens initiativ ställde sig riksdagen bakom ett särskilt
saneringsprogram
för ekonomin, innebärande en förstärkning av statens budget om 81 miljarder
kronor. Minskade transfereringar och ökade inkomster skulle leda till en
budgetförstärkning på 46 miljarder kronor. En realt oförändrad offentlig
konsumtion (dvs. ökningen av kostnaderna för verksamheten får inte överstiga
inflationen) beräknades innebära en förstärkning på 35 miljarder kronor.
Utvecklingen har också inneburit rationaliseringar och effektivisering av
verksamheten i kommunerna. Utgifterna har minskat och av målsatta 35 miljarder
har 15 miljarder kronor uppnåtts. De åtgärder som riksdagen har fattat
konkreta
beslut om uppgår till 19,5 miljarder kronor. För att
saneringsprogrammet fullt ut skall förverkligas återstår således att fatta
beslut om ca 26 miljarder kronor av totalt 46 miljarder kronor.
I kompletteringspropositionen 1994 aviserade fyrklöverregeringen att den
avsåg att lägga förslag om ytterligare 20 miljarder kronor i
budgetförstärkande
åtgärder, vilka borde genomföras till senast 1998/99.
Inriktningen av skattepolitiken
Som anförs i en avvikande mening (c) till skatteutskottets yttrande
1994/95:SkU3y ställer en hållbar ekonomisk utveckling krav på att samhället
formas i samklang med naturen -- ett kretsloppssamhälle.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta till vara
människors engagemang och delaktighet.
Skatteförändringar måste få en inriktning som inte stäcker företagens
investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i
det
privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och
medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras
genom
en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand
tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och
energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör
undvikas. Vi anser därför att en skatteväxling, dvs. sänkt skatt på arbete och
företag resp. en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande
råvaruanvändning och verksamhet, måste ske. Under 1990-talet bör en
skatteväxling i storleksordningen 25 miljarder kronor genomföras. Långsiktigt
innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad miljöskuld, sänkt
skattetryck och nya jobb skapas.
På Centerns initiativ utarbetade fyrklöverregeringen direktiv för en
utredning om hur en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat
skattesystem kan ske.
Det finns anledning att understryka det i och för sig självklara i att
besparingar och intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är
rättvisa. Det är också rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende och
persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter 1991 i stort sett
inneburit att förutsättningarna för att öka aktiviteten i ekonomin
underlättats. Förändringarna har också varit ett led i att fullfölja
intentionerna i skattereformen. Utskottet anser därför att regeringens förslag
i dessa delar i huvudsak skall avslås.
Utskottet delar vad i den avvikande meningen anförts om att skattepolitiken
måste vara en väsentlig del i en ekonomisk-politisk strategi för en hållbar
tillväxt, ökad sysselsättning och bevarad välfärd. En hållbar ekonomisk
utveckling förutsätter goda skattemässiga villkor för företagande, arbete och
investeringar. Producenter och konsumenter måste vidare genom skatter och
avgifter få incitament som styr verksamheter bort från en negativ
miljöpåverkan
och stimulerar till hushållning med knappa naturresurser. En differentiering
av
miljöskatter inom områden där det finns substitut och möjligheter att påverka
sin egenanvändning leder till ett sänkt skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får inte heller innebära att de glest
befolkade delarna av landet missgynnas och koncentrationen till
storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom sänkt skatt på arbete
och
höjd skatt inom miljö- och energiområdena måste också genomföras.
I saneringsplanen konstaterades att skattekontrollen och skatteindrivningen
skulle kunna förbättras genom åtgärder som kan ge en inkomstförstärkning på
700
miljoner kronor.
När det gäller miljö- och energiskatter föreslår utskottet, med instämmande i
Centerns partimotion, att fordonsskatten höjs för alla bilar utan
katalysatorer
med 300 kr per år, vilket skall motsvara kostnaden för en katalysator.
Avsikten
är att staten inte skall subventionera bilar med sämre avgasrening. Vidare bör
skatten på äldre vattenkraft återställas till den reala nivå som den hade när
den infördes, vilket innebär en fördubbling. Miljöavgiften på handelsgödsel
och
bekämpningsmedel bör höjas. Skälet till detta är att förändrade prisrelationer
tillsammans med kvarstående miljö- och resursproblem motiverar en höjning av
dessa miljöavgifter i jordbruket.
I Centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen breddas så att moms på
25 % också omfattar spel och dobbel. Utskottet delar denna uppfattning. Ett
genomförande av förslaget beräknas ge en intäkt på 2 miljarder kronor.
Ett alternativ till förstärkningen av de offentliga finanserna
Som framgått av vad som anförts ovan har utskottet anslutit sig till
förslagen i Centerpartiets partimotion Fi2 om förstärkning av de offentliga
finanserna.
Med hänvisning till detta ställningstagande gör utskottet, med utgångpunkt i
förslaget i partimotionen, följande summering som ett alternativ till
regeringens förslag till förstärkning av de offentliga finanserna.
Därutöver aviseras i propositionen ytterligare 20 miljarder kronor i
intäktsförstärkningar som avses redovisas i budgetpropositionen. Dessa kan
inte
betraktas som en reell förstärkning förrän eventuella konkreta förslag
föreligger. Ej heller är posten Minskade ränteutgifter någon reell besparing.
En konkret budgetförstärkande åtgärd måste ha sin grund i ett faktiskt beslut.
Dessa poster medtas därför inte i jämförelsen. I jämförelsen har ej heller
medtagits de budgetförstärkningar i tidigare beslut som tagits under
föregående
mandatperiod utöver saneringsprogrammet -- åtgärder som Socialdemokraterna
till
stor del avvisat.
Summering av den alternativa planen för sanering av de offentliga finanserna
Förslaget till saneringsplan för de offentliga finanserna uppgår, enligt
motion Fi2 (c), utöver de redan beslutade 81 miljarderna, till 41,8 miljarder
kronor, varav drygt 30 miljarder kronor i utgiftsminskningar och 10 miljarder
kronor i skattehöjningar.
Saneringsplanen skall ses som en helhet och inte någon lista över separata
åtgärder för att skapa balans i Sveriges ekonomi. De föreslagna komponenterna
i
planen bygger på att åtgärderna skall ha god fördelningspolitisk effekt. De
får
inte försvåra möjligheterna till investeringar inom näringslivet. De skall
främja en utveckling mot decentralisering, ökad sysselsättning och en hållbar
tillväxt. De skall bryta automatiken i statens kostnader och vara
inflationsdämpande.
Saneringsplanen, tillsammans med de förordade investeringsstimulanserna och
övriga mer långsiktiga åtgärder, ger förutsättningar för att Sverige i slutet
av 1990-talet har stabiliserat ekonomin och minst halverat den öppna
arbetslösheten.
Sammanfattning
Vad som nu anförts innebär en anslutning närmast till yrkandena 8, 44 och 55
i Centerns partimotion Fi2. I viss del överensstämmer utskottets förslag också
med vad som förordas i partimotionerna från (m), (fp) och (kds). Till den del
så inte är fallet avstyrker utskottet bifall till dessa motioner.
Förslagen i proposition 1994/95:25 om sanering av de offentliga finanserna
är, som framgått ovan, i grunden oförenliga med vad utskottet nu anfört,
varför
utskottet avstyrker propositionen i denna del.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi2 yrkandena 8,
44 och 55 och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2
samt motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi3 yrkande 17, 1994/95:Fi5
yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3,
95. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
(mom. 62)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6
(kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Den grund för en ekonomisk uppgång som lagts av den borgerliga regeringen
tillsammans med utfallet av folkomröstningen om medlemskap i EU har givit
Sverige goda chanser till en positiv utveckling. Det förutsätter dock att vi
nu
bygger vidare på denna grund. Som redovisats ovan utgör väsentliga delar i ett
sådan bygge en politik för att främja företagande och tillkomsten av nya jobb.
Endast härigenom kan de offentliga finanserna saneras och kampen mot
arbetslösheten drivas med full kraft.
De positiva tendenser som vi i dag kan skönja får inte tas till intäkt för
att saneringen av statsfinanserna nu kan avbrytas. I stället bör arbetet
intensifieras så att kraften i konjunkturuppgången kan tas till vara fullt ut.
Det är därför ytterst beklagligt att utskottet tvingas konstatera att
regeringens proposition är ett uppenbart hastverk som saknar både ordentligt
ekonomiskt underlag och genomtänkta förslag. Inte minst gäller detta förslagen
till budgetförstärkningar. De konkreta s.k. besparingsförslag som läggs fram
utgörs till övervägande del av höjda skatter och mer eller mindre opreciserade
aviseringar om kommande utgiftsförändringar. Vad som erfordras är i stället
förslag som leder till verkliga och omedelbara besparingar.
Med hänsyn till den inriktning saneringen av statsfinanserna bör ges kan --
som utskottet ser det och som framhålls i Folkpartiets partimotion Fi3 --
allvarliga invändningar resas mot flertalet av de föreslagna
skattehöjningarna.
Om höjningarna genomförs kommer de att kraftigt försvåra tillkomsten av nya
jobb. Därmed riskerar arbetslösheten att låsas fast på en för hög nivå, vilket
i sin tur försvårar budgetsaneringen. Utskottet kan således konstatera att
dessa skattehöjningar motverkar sitt syfte. Med avseende på det
statsfinansiella läget är det dock inte möjligt att nu helt avstå från att
förstärka budgeten med hjälp av förändringar i beskattningen. En förutsättning
är dock att förändringarna ges en inriktning så att de i så liten utsträckning
som möjligt påverkar företagandets villkor och därmed inte heller motverkar
ökningen i sysselsättningen.
Invändningar kan enligt utskottets mening också resas mot vissa av de
föreslagna utgiftsminskningarna. Enligt utskottets uppfattning belastar de
bl.a. barnfamiljerna alltför hårt. Besparingarna bör därför ges en inriktning
så att de i minskad utsträckning riktas mot dessa familjer. Det innebär att
utskottet inte biträder besparingarna i fråga om flerbarnstillägget och har en
mindre besparing för bidragsförskott.
Den teknik för den s.k. avindexeringen av pensioner m.m. som regeringen
föreslår innebär att besparingen blir större ju högre inflationen är. Detta
försvagar naturligtvis tilltron till låginflationspolitiken. I enlighet med
förslaget i Folkpartiets partimotion Fi3 bör därför en teknik väljas där
indexeringen begränsas till att svara mot högst 2 % prisökning, vilket
sammanfaller med Riksbankens inflationsmål. Ingen kompensation ges därmed för
prisökningar som överstiger 2 %. Regeringen tycks ha uppskattat
besparingsbeloppet i sitt förslag utifrån en antagen prisökning på 3 %. Under
dessa omständigheter ger den nu förordade alternativa tekniken ungefär samma
besparingsbelopp och samtidigt betydligt starkare incitament för att bekämpa
inflationen.
Utskottet kan inte heller acceptera den föreslagna minskningen av
u-landsbiståndet.
Även den föreslagna omläggningen av arbetsmarknadspolitiken bör enligt
utskottets mening avvisas. Det är naturligtvis inte rimligt att genomföra en
omläggning som innebär att omfattningen av åtgärderna räknat i antal personer
blir i stort sett densamma som följer av redan fattade beslut, men till en
kostnad som är drygt 700 miljoner kronor högre. Inte heller bör
ersättningsnivån inom svuxa höjas till en total kostnad på drygt 300 miljoner
kronor. I stället bör nuvarande kostnadseffektiva inriktning bibehållas. Ett
undantag utgör dock förslaget om starthjälp (flyttningsstöd) som utskottet kan
ställa sig bakom.
I fråga om investeringar och underhåll av vägar och järnvägar förordar
utskottet att det investeringsprogram som nu löper sträcks ut i tiden, så att
utgifterna fram till år 1998 blir drygt 1 miljard kronor lägre. I första hand
bör det ske genom en senareläggning av vissa väginvesteringar. När det gäller
den av regeringen föreslagna anslagsökningen på 2 miljarder kronor till
underhållsåtgärder i vägnätet bör den enligt utskottets mening avvisas.
Riksdagen avslog så sent som i juni i år ett liknande förslag och sedan dess
har konjunkturuppgången förstärkts. Förslaget kan således inte motiveras av de
av regeringen åberopade skälen.
Även förslaget om direktavdrag för byggnader bör enligt utskottets mening
avvisas. Det skulle så gott som uteslutande innebära att sådana
byggnadsinvesteringar subventioneras som redan är påbörjade eller som ändå
skulle ha kommit till stånd.
I fråga om de föreslagna investeringssatsningarna på sammanlagt 2 725
miljoner kronor kan utskottet biträda förslaget i vad gäller
miljöinvesteringar
(400 miljoner kronor), insatser på kulturområdet (165 miljoner kronor),
ombyggnadsåtgärder i skolor m.m. (360 miljoner kronor) och äldrebostäder (100
miljoner kronor) samt åtgärder för bättre inomhusklimat i bostäder (200
miljoner kronor). Enligt utskottets mening kan det dock ifrågasättas om
åtgärderna ger den effekt på sysselsättningen som regeringen hävdar -- detta
bl.a. med hänsyn till kommunernas ansträngda ekonomiska läge. Däremot är
förslaget om en extra subvention för opreciserade åtgärder avseende bostäder
på
15 % enligt utskottets mening så vagt utformat att det inte bör genomföras. I
förhållande till regeringsförslaget innebär detta en besparing på 1,5
miljarder
kronor.
Totalt innebär de nu förordade åtgärderna att statens utgifter över
statsbudgeten minskar med 4,5 miljarder kronor för innevarande budgetår
jämfört
med regeringens förslag.
Den av utskottet nu förordade minskningen av statens utgifter för budgetåret
1994/95 är -- trots att den är betydligt kraftfullare än regeringens förslag
--
bara ett första steg i den sanering som måste genomföras under de närmaste
budgetåren. Inriktningen och utformningen av dessa insatser redovisas
kortfattat, främst i tabellform, i det följande.
För budgetåret 1995/96 (på tolvmånadersbasis) bör enligt utskottets mening
följande åtgärder genomföras -- alla belopp är angivna i jämförelse med
regeringens förslag.
33>
Vad beträffar de föreslagna förändringarna av bidragsförskotten kan utskottet
acceptera att tiden för återkrav förlängs. Däremot bör inte någon nominell
låsning av utgående belopp ske. Det får dock förutsättas att den översyn som
nu
pågår resulterar i att den uppgivna totala besparingen kan genomföras. I fråga
om biståndet bör förslaget om att räkna in 300 miljoner kronor för
asylkostnader i biståndsbudgeten avvisas. Regeringens förslag att minska
utgifterna för invandring m.m. med 760 miljoner kronor bör enligt utskottets
mening kunna accepteras om det kan ske genom rationaliserings- och
organisationsförändringar.
Förutom vad som ovan anförts beträffande de i tabellen redovisade förslagen
vill utskottet hänvisa till ställningstagandena ovan. Förslaget till höjd
skatt
på tjänstemännens avtalspensioner bör dock kommenteras särskilt. Enligt
utskottets mening är detta ytterligare ett avsteg från vad som överenskoms i
skattereformen. Förslaget drabbar ensidigt de privatanställda tjänstemännen
eftersom det främst är de som har sina avtalspensioner fonderade. Dessutom
torde förslaget ytterligare försvåra den stundande avtalsrörelsen.
Sammantaget innebär utskottets förslag att budgeten förstärks med 10
miljarder kronor i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 1995/96
-- detta räknat på tolvmånadersbasis.
Avslutningsvis vill utskottet något redovisa utfallet av det nu förordade
saneringsprogrammet för budgetåret 1998. Redovisningen sker i form av en
"budgetmeny".
Utöver vad som ovan anförts om innehållet i saneringsprogrammet bör noteras
att under rubriken Nathalieplanen har tillförts den minskning av räntebidragen
med ca 3 miljarder kronor som avses ske under åren 1997 och 1998. Vad gäller
besparingen inom socialförsäkringarna bör enligt utskottets mening flera av de
förslag som framförs i den av ESO publicerade skriften En social försäkring
kunna genomföras. Det gäller t.ex. förslaget att låta förtidspension övergå i
förtida uttag av folkpension vid 61 års ålder. I fråga om förslaget om höjd
pensionsålder finns en överenskommelse mellan de tidigare regeringspartierna
och den nuvarande regeringen om att ingendera skall genomföra detta förslag
ensidigt. Detsamma kan i någon mening sägas gälla beträffande
delpensioneringens avskaffande, eftersom det finns en överenskommelse om att
denna avskaffas i det nya pensionssystemet. Enligt utskottets mening är det
emellertid angeläget att nu aktualisera både förslaget om höjd pensionsålder
och ett snabbare avskaffande av delpensionen med hänsyn till det
statsfinansiella läget. Det får enligt utskottets mening förutsättas att
regeringen med hänsyn härtill kan ansluta sig till förslagen.
År 1998 innebär de av utskottet förordade insatserna att statens utgifter
minskar med nära 22 miljarder kronor samtidigt som skatterna sänks med ca 7
miljarder kronor -- detta i jämförelse med regeringens förslag. Budgeten
förstärks således med ytterligare 15 miljarder kronor utöver regeringens
förslag. Inkl. engångseffekter blir förstärkningen inte mindre än ca 25
miljarder kronor större än regeringens förslag.
Till detta kommer förslagens indirekta effekter i form av att företagandet
och därmed också tillkomsten av nya jobb stimuleras. Det har inte varit
möjligt
att med någon rimlig säkerhet uppskatta storleken av dessa indirekta effekter
på budgeten, men utskottet kan konstatera att varje procentenhets lägre
arbetslöshet avlastar statskassan med 8--10 miljarder kronor.
I förhållande till regeringsförslaget innebär sålunda de av utskottet
förordade åtgärderna en snabbare skuldstabilisering, både vad avser konkreta
budgetåtgärder och vad avser möjligheter att stimulera företagande och därmed
ge nya jobb.
Vad utskottet nu med anslutning till Folkpartiets partimotion Fi3 yrkande 17
anfört om inriktningen och omfattningen av inkomstförstärkningar och
besparingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens
förslag avstyrks. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
förslagen i motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c) yrkandena 8, 44 och 55, Fi6
(kds) yrkande 3 får anses i allt väsentlig tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Förslaget i motion Fi5 (mp) yrkandena 3--5 avstyrks.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 6 yrkande 2 och
motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55,
1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och 1994/95:Fi6 yrkande 3 godkänner vad som
förordats i motion 1994/95:Fi3 yrkande 17 och som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
96. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
(mom. 62)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6
(kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Huvudmålet för den ekonomiska politiken måste, som framhålls i Miljöpartiets
partimotion Fi5, vara en ekologiskt uthållig och
socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Det innebär att ekonomins innehåll och
inriktning samt dess effekter på livskvalitet och miljö skall stå i centrum
för
de åtgärder som
nu vidtas för att klara upp statens finanser.
En grundläggande uppgift för att trygga en utveckling mot ett ekologiskt
hållbart samhälle är att vända dagens ökning av statsskulden till en
minskning.
De accelererande ränteutgifterna hotar landets välfärd. Samtidigt måste den
ofrivilliga arbetslösheten minskas till de nivåer som rådde före den senaste
lågkonjunkturen. Ett ytterligare mål måste vara att åstadkomma prisstabilitet
så att inflationen kan hållas på en relativt låg
nivå.
En följd av den i det närmaste okontrollerade ökningen av statsskulden är att
vår handlingsfrihet är på väg att kraftigt beskäras. Med den nuvarande
utvecklingen är den tidpunkt inte långt borta då våra långivare får ett
avgörande inflytande på landets ekonomiska politik. För att trygga våra
möjligheter att driva en ekonomisk politik med inriktning på en ekologiskt
uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling måste därför statens
finanser saneras.
Mot bakgrund av den nu beskrivna utvecklingen tvingas utskottet konstatera
att regeringens förslag för att minska statens underskott är otillräckliga.
Visserligen aviseras i propositionen besparingar på ytterligare 20 miljarder
kronor -- besparingar som skall presenteras i budgetpropositionen i januari
1995 -- men detta belopp svarar endast mot medlemsavgiften i EU.
Som framhålls i Miljöpartiets partimotion Fi5 måste budgetsaneringen
innehålla såväl besparingar som skattehöjningar. Den avvägning som regeringen
föreslår, dvs. 25,5 miljarder kronor i utgiftsbegränsningar och 31,6 miljarder
kronor i inkomstförstärkningar, har dock en alltför stark tonvikt på ökad
beskattning. Enligt utskottets mening bör besparingarna vara ungefär lika
stora
som skattehöjningarna. Vidare måste sammansättningen av skatter och
besparingar
vara sådan att investeringar och produktion, framför allt i framtidsbranscher,
tar fart. Utskottet har också ovan redovisat de huvudsakliga delarna i en
genomgripande budgetsanering. I det följande lämnas därför en kort
sammanfattning och summering av åtgärdernas effekter på statsbudgeten m.m.
Regeringens förslag om höjda egenavgifter och övriga
förslag som föranleds därav bör enligt utskottets mening avslås. I stället bör
koldioxidskatten höjas. Härigenom kan bl.a. energianvändningen styras främst
mot ett ökat nyttjande av biobränslen -- något som i sin tur minskar
försurande
och
andra miljöstörande utsläpp samtidigt som fler arbetstillfällen tillkommer i
skogsbruk, industri och transportnäringar.
I anslutning härtill bör också kommunerna ges vidgad beskattningsrätt. I
enlighet med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 bör de sålunda kunna
beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat vatten från
hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa råvaror.
De förändringar av beskattningen i övrigt som föreslås av regeringen kan i
huvudsak accepteras -- främst med hänsyn till det statsfinansiella läget. Den
förordade sänkningen av skatten på sparande i allemansfond bör dock inte
genomföras. Rätten till kvittning av underskott för enskilda näringsidkare mot
inkomst av tjänst bör behållas. Inte heller bör beskattningen av företagens
skatteutjämningsreserv (surv) ökas.
Med hänsyn till statens minst sagt bekymmersamma ekonomiska läge är det
enligt utskottets mening inte rimligt med en ny kostnadskrävande reform som
vårdnadsbidraget. Bidraget bör därför avskaffas i enlighet med regeringens
förslag.
Det föreslagna direktavdraget för byggnadsinvesteringar är enligt utskottets
mening inte motiverat i dagens situation. Avdraget kan knappast förväntas
stimulera den inhemska konsumtionen. Däremot utgör det en betydande kostnad
för
skattekollektivet och försvagar därmed statsbudgeten. Av miljöskäl finns det
enligt utskottets mening anledning att införa direktavskrivningar för
miljöinvesteringar.
De i propositionen föreslagna investeringssatsningarna på miljöområdet är
enligt utskottets mening bra, men otillräckliga. Ytterligare 2 miljarder
kronor utöver regeringens förslag bör därför anslås för detta ändamål nästa
budgetår. Anslagsökningen bör finansieras genom ökad miljöbeskattning.
Samtidigt bör ett investeringsbidrag om 30 % till investeringar i tillverkning
och distribution av rena biobränslen för fordonsdrift införas.
100>
Enligt utskottets mening bör inte den av regeringen föreslagna överföringen
av 300 miljoner kronor från bistånd till asylkostnader genomföras. Även
förslaget om en nominell frysning av biståndsanslaget bör avvisas.
Den av regeringen föreslagna minskningen av av försvarsanslagen är ett steg i
rätt riktning. De förordade besparingarna är däremot otillräckliga. I enlighet
med förslaget i Miljöpartiets partimotion Fi5 bör därför försvarsanslagen
minskas med totalt 8 miljarder kronor till år 1998.
Med hänsyn till den fortfarande mycket höga arbetslösheten är det enligt
utskottets mening för tidigt att nu skära ned på ALU-satsningarna. Regeringens
förslag i denna del bör därför avvisas. Utskottet är inte heller berett att
ställa sig bakom förslagen om att trainee-utbildningen skall läggas ned, eller
att stödet till avbytarverksamheten i jordbruket kraftigt skall minskas.
De av utskottet med anslutning till förslagen i Miljöpartiets partimotion Fi5
förordade ändringarna i regeringens förslag till sanering av statens finanser
sammanfattas i vidstående tabell.
Kommentar: Kostnaden för punkterna 29 och 23 täcks av minskad kostnad för
direktavdrag för byggnadsinvesteringar. Av totalt 3,7 miljarder kronor i
regeringens förslag beräknas 1,7 gå åt till direktavdrag för
miljöinvesteringar
i vårt förslag.
Med A-paketet avses de arbetsmarknadspolitiska förslagen som ingår i
propositionen.
Vad utskottet nu med anslutning till Miljöpartiets partimotion Fi5 yrkandena
3--5 anfört om inriktningen och omfattningen av inkomstförstärkningar och
besparingar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Regeringens
förslag avstyrks. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
regeringens förslag liksom förslagen i motionerna Fi1 (m) yrkande 2, Fi2 (c)
yrkandena 8, 44 och 55, Fi3 (fp) yrkande 17 och Fi6 (kds) yrkande 3 avstyrks.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:25 avsnitt 6 yrkande 2 och
motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55,
1994/95:Fi3 yrkande 17 och 1994/95:Fi6 yrkande 3 godkänner vad som förordats i
motion 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5 och som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
97. Inriktningen och omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar
(mom. 62)
Mats Odell (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets
sammanfattande syn på inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar börjar med "Bred enighet råder" och slutar med "Fi6
(kds) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Sverige har en av västvärldens snabbast växande statsskulder. Räntorna tar i
anspråk en allt större andel av statens utgifter. Om inte Sverige klarar av
att
få stopp på statsskuldens ökningstakt kommer ränteutgifterna att tränga ut
flera av de angelägna uppgifter som hör hemma i en välfärdsstat. Om vi inte nu
under de närmaste årens konjunkturuppgång förmår vidta de nödvändiga
åtgärderna
för att få balans i de offentliga finanserna, riskerar vi att gå in i nästa
lågkonjunktur utan att ha stabiliserat statsskulden. Detta skulle sannolikt
tvinga fram brutala nedskärningar i välfärdssystemen eller leda till att ett
enormt budgetunderskott överlämnades till våra barn och barnbarn. En sådan
utveckling skulle riskera förtroendet för hela det parlamentariska systemet.
Sett mot denna bakgrund finns det inget annat alternativ i den ekonomiska
politiken än att fullfölja den sanering av de offentliga finanserna som
inleddes under den tidigare fyrpartiregeringen. Det fortsatta saneringsarbetet
bör således utgå från de principer som vägledde de förslag som denna regering
lade fram för riksdagen. Detta innebär att en kombination av olika åtgärder
måste vidtas. Besparingarna i statens utgifter måste fortsätta och förstärkas.
De måste främst ske på transfereringarna till hushållen. Inriktningen bör vara
att bidragssystemen skall förändras så att de uppmuntrar till arbete,
ansvarstagande och aktivitet. Rationaliseringar inom stat, kommun och
landsting
bör vara av den omfattningen att konsumtionen i den offentliga sektorn i
genomsnitt kan hållas realt oförändrad fram till år 1998.
Inkomstförstärkningar
genom höjning av vissa skatter kan bli nödvändiga att genomföra. Skattetrycket
får dock inte tillåtas överstiga 50 % av BNP år 1998. Egenavgifter kan också
användas för att finansiera offentliga försäkringssystem.
I Kristdemokraternas partimotion Fi6 anges vissa principer som bör vara
vägledande när en plan för budgetförstärkningarna skall fastställas.
Finansutskottet instämmer i dessa synpunkter. Det är således nödvändigt att
såväl besparingar som inkomstförstärkningar ges en fördelningspolitiskt riktig
profil. Det ekonomiska utfallet skall vara sådant att skillnader mellan
hushåll i olika inkomstlägen inte ökar utan helst minskar. Samtidigt skall den
samhällsekonomiska effektiviteten gynnas eller störas så litet som möjligt.
Det
innebär att förstärkningarna till övervägande del måste ske med besparingar.
Eventuella skattehöjningar måste ske på ett sätt som har så litet skadliga
effekter som möjligt på samhällsekonomin. Fortsatta förändringar i
trygghetssystemen bör ske först efter tillsättande av en parlamentarisk
utredning med uppgift att förutsättningslöst pröva dessa bl.a. med
utgångspunkt
från de förslag som presenteras i "En social försäkring -- rapport till
expertgruppen för studier i offentlig ekonomi" (Ds 1994:81).
Finansutskottet har ovan i korthet redogjort för vissa nödvändiga
utgångspunkter för det fortsatta arbetet med att förstärka den offentliga
sektorns finanser. Enligt utskottets mening kan inte de förslag som regeringen
för fram i den nu aktuella propositionen anses uppfylla dessa krav. Utskottet
har genom sina tidigare ställningstaganden ställt sig bakom förslag framförda
i
framför allt Kristdemokraternas partimotion. Enligt denna motion bör
saneringsprogrammet utgå från vad som föreslagits av den tidigare regeringen i
den s.k. Nathalieplanen samt därutöver kompletteras med vissa besparingar och
inkomstförstärkningar.
Vad gäller den del av den ursprungliga Nathalieplanen som ännu inte
genomförts bör riksdagen göra följande klarlägganden:
Besparingen på pensionerna bör inte ske genom en höjning av den lagfästa
pensionsåldern.
A-kasseersättningens nuvarande nivå på 80 % bör inte sänkas.
Sjuk- och arbetsskadeförsäkringen bör ses över för att förhindra fusk och
felaktigt nyttjande av systemet.
Budgetförstärkningarna inom bostadssektorn måste till stor del klaras genom
återinförande av fastighetsskatten på kommersiella lokaler. Ett successivt
återinförande av denna skatt blir sannolikt möjlig under senare delen av
1990-talet.
En breddning av momsbasen bör i första hand avse porto- och tidningsmoms.
Inriktningen av de besparingar som bör vidtas utöver Nathalieplanen kan
sammanfattas enligt nedan:
Ökade sparkrav måste riktas mot den statliga konsumtionen. Möjligheter till
ökad produktivitet inom statens verksamhet bör tas till vara genom
indragningar
som under resten av 1990-talet beräknas kunna leda till en budgetförstärkning
i
storleksordningen 4 miljarder kronor.
Besparingar inom pensionssystemet bör kunna göras med ca 4 miljarder fram
till 1998. Det uppsatta sparbetinget kan uppnås genom att utgående pensioner
följsamhetindexeras enligt pensionsarbetsgruppens förslag, men kring en norm
på
ca 2 % fr.o.m. 1996, i stället för 1,5 % fr.o.m. 2000.
Under mandatperioden bör delpensionen avvecklas. Det ger en besparing på ca
1,5 miljarder kronor.
Den genomsnittliga pensionsåldern bör höjas genom att förebygga att människor
förtidspensioneras. En budgetförstärkning på ca 3 miljarder kronor kan uppnås
om åtgärder i denna riktning kombineras med en höjning av egenavgifterna.
En ny beräkningsgrund för ersättning i sjuk-, arbetsskade- och
arbetslöshetsförsäkringen leder till besparingar på ca 2 miljarder kronor.
Detta uppnås om den ersättningsgrundande inkomsten beräknas utifrån de senaste
två årens genomsnittliga inkomst.
En översyn av studiestöd, effektivare forskningsstyrning och övriga
åtgärder inom utbildningsområdet borde sammantaget kunna medföra en besparing
på ca 1 miljard kronor.
I samband med 1997 års försvarsbeslut bör beslut kunna fattas om besparingar
som fram till år 1998 får genomslag på statsbudgeten med ca 2 miljarder
kronor.
En samlad översyn bör genomföras av det familjepolitiska stödet och dess
fördelningspolitiska effekter. Denna översyn bör kunna leda fram till en
besparing med fullt genomslag år 1998 på 4 miljarder kronor.
En ytterligare karensdag i sjukförsäkringen bör införas samtidigt som den
nedsatta nivån i sjukförsäkringen dag två och tre slopas och ersättningen höjs
från 70 till 80 % för de långtidssjuka. Det ger en besparing netto på ca 1,1
miljard kronor och bör genomföras senast budgetåret 1995/96.
Inom bl.a. presstödet, partistödet och näringspolitiken kan besparingar göras
redan budgetåret 1995/96 med 0,5 miljarder kronor.
Utöver de ovan redovisade besparingarna bör Nathalieplanen kompletteras med
följande inkomstförstärkningar:
Skatten på äldre vattenkraft återställs till den reala nivå som gällde vid
införandet av skatten. Därutöver skulle ytterligare miljörelatering av
tjänstebilsbeskattningen samt höjd koldioxidskatt ge ca 2 miljarder kronor.
Full moms bör införas år 1996 på vissa av de områden som i dag har reducerad
moms. Lämpligt avvägda förändringar inom detta område bör leda till en
budgetförstärkning på 2 miljarder kronor.
Skatten på pensionskapital kan höjas från 9 till 12 %. Förmögenhetsskatten,
som avses slopas fr.o.m. år 1995, bör behållas på dagens nivå. En justering av
bolagsskatten kan övervägas. Sammantaget ger detta en inkomstförstärkning på
3,5 miljarder kronor.
Grundavdraget vid statlig inkomstskatt bör slopas permanent.
Reallöneindexeringen av inkomstskatteskalan slopas. Detta bör kunna ge en
förstärkning på statens inkomstsida med 2,5 miljarder kronor.
Avgiften till arbetslöshetsförsäkringen bör höjas med 1 %. Detta skulle ge
ytterligare ca 4,8 miljarder kronor i budgetförstärkning.
Samtidigt som den nödvändiga budgetsaneringen genomförs måste de svagaste och
mest utsatta grupperna bland pensionärer och långtidssjuka ges förbättrade
villkor genom några fördelningspolitiskt motiverade åtgärder:
Ersättningen till långtidssjuka bör höjas från 70 till 80 %. Kostnaden för
detta kan uppskattas till ca 0,3 miljarder kronor.
De ekonomiskt sämst ställda pensionärerna måste kompenseras för vissa
besparingar genom utökat bostadsstöd och eventuellt en höjning av
pensionstillskottet med sammanlagt 0,5 miljarder kronor.
Sammantaget ger detta ett program för sanering av de offentliga finanserna
med fullt genomslag 1998 enligt nedan:
Utskottet har med det ovan anförda ställt sig bakom Kristdemokraternas
förslag i motion Fi6 om en plan för sanering av de offentliga finanserna.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet anfört.
Förslagen i Kristdemokraternas motion sammanfaller till stora delar med vad
som
föreslagits i partimotionerna Fi1 (m), Fi2 (c) och Fi3 (fp) vad gäller
inriktningen av ett saneringsprogram. Dessa motionsförslag får således i
huvudsak anses vara tillgodosedda. I de delar som motionerna inte är förenliga
med vad utskottet nu föreslagit avstyrks de liksom motion Fi5 (mp) yrkandena
3--5. Regeringsförslagen är inte förenliga med utskottets förslag och bör
således avslås av riksdagen.
dels att moment 62 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
62. beträffande inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar
att riksdagen godkänner vad som föreslagits i motion 1994/95:Fi6 yrkande 3
och avslår regeringens förslag i proposition 1994/95:25 yrkande 2 samt
motionerna 1994/95:Fi1 yrkande 2, 1994/95:Fi2 yrkandena 8, 44 och 55,
1994/95:Fi3 yrkande 17 och 1994/95:Fi5 yrkandena 3--5,
98. Konvergensprogram (mom. 63)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Konvergensprogram börjar med "Finansutskottet förutsätter att" och slutar
med "Fi1 (m) yrkande 46" bort ha följande lydelse:
Varje land skall utarbeta ett konvergensprogram, som skall ange specifika mål
för den ekonomiska politiken och de medel som skall användas för att uppnå
målen, allt i syfte att till 1997 eller senast 1999 uppnå de krav avseende
inflationstakt, räntenivå, budgetunderskott och statsskuld samt
valutastabilitet som gäller för övergången till EMU:s tredje och sista fas.
Regeringen bör skyndsamt utarbeta och underställa riksdagen ett förslag till
sådant konvergensprogram. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin
mening
ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:
63. beträffande konvergensprogram
att riksdagen med bifall till
motion 1994/95:Fi1 yrkande 46 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om att skyndsamt underställa riksdagen ett förslag till
konvergensprogram,
99. Återbetalningsprogram för banksektorn (mom. 64)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Återbetalningsprogram för banksektorn börjar med "Finansutskottet
delar" och slutar med "Fi2 (c) yrkande 54" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att det nu är dags att mer aktivt verka för att en
återvinning av kostnaderna för bankstödet kommer till stånd. Statsmakterna har
visserligen, som redovisats i näringsutskottets yttrande, i olika sammanhang
gett uttryck för att så skall ske. Enligt finansutskottets mening är detta
dock
inte tillräckligt, utan riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en
återbetalningsplan.
I en återbetalningsplan bör följande delar ingå: försäljning av statens
aktier i Nordbanken, försäljning av tillgångar i Securum och Retriva samt
intäkter från garantiavgifter. Vidare bör prövas om skatten på kommersiella
lokaler nu kan återinföras. Härvid måste hänsyn dock tas till risken för ett
ökat antal konkurser. Med det anförda tillstyrker finansutskottet motion Fi2
(c) yrkande 54.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande lydelse:
64. beträffande återbetalningsprogram för banksektorn
att riksdagen bifaller motion 1994/95:Fi2 yrkande 54 och som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Krav på lagrådsremiss (s. 79)
Per-Ola Eriksson (c), Lars Tobisson (m), Sonja Rembo (m), Lennart Hedquist
(m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m) och Mats Odell (kds) anför:
Regeringen har inte inhämtat yttrande från Lagrådet angående lagförslagen.
Som skäl för denna underlåtelse anförs i propositionen att lagförslagen i
flertalet fall är av den beskaffenheten att Lagrådets hörande skulle sakna
betydelse. Vissa andra lagförslag är emellertid enligt regeringens uppfattning
sådana att Lagrådets yttrande normalt bör inhämtas. Samtidigt anför regeringen
att lagförslagen i stor utsträckning innebär en återgång till tidigare regler
som har granskats av Lagrådet och att en förnyad granskning i dessa delar
framstår som obehövlig. Mot denna bakgrund har regeringen avstått från att
låta
Lagrådet granska förslagen, eftersom en sådan granskning skulle fördröja
lagstiftningsfrågornas behandling i sådan utsträckning att avsevärt men skulle
uppkomma.
Vi vill framhålla att den föreslagna lagstiftningen är omfattande och svår
att överblicka. Den berör praktiskt taget alla i vårt land, såväl fysiska som
juridiska personer, och innebär avsevärda skatteskärpningar för ett stort
antal
personer och för hela vårt näringsliv. De föreslagna förändringarna leder till
bristande neutralitet i fråga om beskattningen av olika kapitalinkomster.
Förslagen innebär vidare nyheter med konsekvenser som inte nu kan förutses
och som inte ens har nämnts i propositionen. Det kan ifrågasättas om inte de
förändrade reglerna vad beträffar avskattningen av skatteutjämningsreserv
(SURV) strider mot retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
Propositionen är illa förberedd, och på den korta tid som har stått till buds
har vi saknat möjligheter att gå igenom förslagen så noggrant som behövs
beträffande så genomgripande regler som det här är fråga om. Vid den hearing
som utskottet hållit med företrädare för näringslivet har allvarlig kritik
riktats mot reglerna.
Vi har begärt att utskottet skall låta Lagrådet granska förslaget. Bakom
detta yrkande ställde sig sju av utskottets 17 ledamöter, vilket innebar att
den anslutning som krävs enligt RO 4 kap. 10 ½ förelåg.
Vid en förnyad omröstning uttalade utskottet med tio röster mot sju att det
dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss till lagrådet skulle leda till
allvarligt men. På grund härav förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den
av minoriteten begärda lagrådsremissen.
Det är uppenbart att lagförslagen behöver granskas bättre än vad som har
skett hittills. Detta framgår för övrigt redan av att utskottet i sista stund
föreslår ändringar i lagtexterna för att undvika retroaktiva effekter och
andra
ej avsedda konsekvenser. Under utskottets beredning av propositionen har i
flera fall även andra förslag behövt fogas till propositionens lagförslag för
att man skall undvika snedvridningseffekter.
2. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som framförs i Miljöpartiets motion Fi5 måste inriktningen vara att minska
den ofrivilliga arbetslösheten till de nivåer som rådde före lågkonjunkturen.
Samtidigt skall inflationen hållas på en relativt låg nivå. Regeringens
förslag
om en kraftig minskning av antalet ALU-platser kan inte gagna denna inriktning
och avvisas därför.
Till en ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling hör
även att normalarbetstiden anpassas nedåt. Därigenom ökar förutsättningarna
att
pressa ner arbetslösheten. Normalarbetstiden bör sänkas till 37 timmar per
vecka redan nästa år och till 35 timmar per vecka före år 1998.
3. Akademikerpraktik (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anför:
Jag står bakom finansutskottets uppfattning att akademikerpraktiken inte bör
avskaffas nu. Om riksdagen följer finansutskottets yrkande, innebär det att
akademikerpraktiken, som är en tidsbegränsad åtgärd, även löper under första
halvåret 1995.
Enligt min mening betyder inte detta att akademikerpraktiken nödvändigtvis
skall avskaffas efter halvårsskiftet 1995. Som arbetsmarknadsutskottet anför i
sitt yttrande (AU3y) finns det skäl att när budgetpropositionen behandlas
pröva
tidpunkten för upphörande av akademikerpraktiken.
Jag stödjer arbetsmarknadsutskottets yttrande beträffande akademikerpraktiken
i dess helhet.
4. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
Anne Wibble (fp) anför:
Såsom redovisas i Folkpartiets partimotion Fi3 består förslagen i
propositionen inom arbetsmarknadspolitiken främst av omfördelningar och
övergång till dyrare åtgärder, medan däremot antalet personer som får
utbildning eller arbete i stort sett förblir oförändrat i förhållande till det
som beslutades av den förra regeringen.
Förslagen kännetecknas således rent allmänt av minskad kostnadseffektivitet.
Avskaffandet av undomspraktiken och övergången till s.k. ungdomsintroduktion
liksom anställning med rekryteringsstöd innebär t.ex. en avsevärd fördyring.
Samtidigt är åtgärderna väsentligt mindre omfattande än vad som utlovades före
valet och de beräknade effekterna på sysselsättning klart överskattade.
5. Omfattningen av ALU (mom. 14)
Mats Odell (kds) anför:
ALU-verksamheten är en åtgärd som ger mycket för de insatta medlen. En
kraftig minskning av verksamheten vore felaktig. Arbetsmarknadsverket har
möjlighet att göra omprioriteringar lokalt, regionalt och centralt och
därigenom anpassa verksamheten stegvis under innevarande budgetår.
6. ALU-delegationen (mom. 15)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Eftersom Centerpartiet tillsammans med kds avvisar en neddragning av
ALU-verksamhetens omfattning i reservation 5 till moment 3 Riktlinjer för
arbetsmarknadspolitiken finner vi det inte motiverat med någon förändring av
ALU-delegationen. Delegationen är betydelsefull när det gäller att utveckla
olika ALU-uppgifter.
7. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Anne Wibble (fp) anför:
Det är angeläget att vidta offensiva åtgärder för att förbättra det svenska
företagsklimatet. En sådan skulle vara att inom ett par år genomföra en
skatteväxling mellan å ena sidan sänkt moms eller arbetsgivaravgifter för
tjänsteföretag och å andra sidan höjda miljöskatter.
Höjda miljöskatter är inte bara en finansieringskälla utan har också
långsiktigt positiva effekter på införandet av mer miljövänliga processer och
mer miljövänlig produktionsteknik. Detta i sin tur torde ha positiva effekter
på konkurrenskraften, eftersom ambitionerna inom miljöpolitiken ökar i många
länder. En avancerad och modern miljöteknik kan därför medverka till att
svenska företag blir mer framgångsrika på både den inhemska och den
internationella marknaden.
8. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Johan Lönnroth (v) anför:
Utskottet avstyrker Vänsterpartiets yrkande angående höjd koldioxidskatt och
anför främst att den planerade utredningen om en ökad miljörelatering av
skattesystemet nu kommer att tillsättas. Det är mycket angeläget att detta
utredningsarbete kommer i gång, men även om arbetet bedrivs skyndsamt bör inte
alla skatteskärpningar på miljöområdet anstå tills dess att detta
utredningsarbete avslutats.
Regeringen har också delvis anslutit sig till denna syn i samband med frågan
om finansieringen av EU-avgiften. I denna fråga har regeringen och
vänsterpartiet träffat en överenskommelse om att finansiera avgiften bl.a.
genom höjningar av vissa miljörelaterade skatter. En överenskommelse som också
omfattar en höjning av industrins koldioxidbeskattning från 1996. Detta är ett
viktigt steg i rätt riktning, men det bör tas flera steg snarast möjligt.
9. Miljörelaterade skatter m.m. (mom. 37)
Mats Odell (kds) anför:
Utifrån kristdemokratisk ideologi har vi både ett personligt och kollektivt
ansvar för den fysiska livsmiljön. Marknadsekonomin måste styras av ett
ekologiskt ansvarstagande.
Ekonomisk utveckling kan inte mätas enbart med snäva tillväxtbegrepp.
Ekonomisk utveckling innebär i stället tillväxt av den totala
nationalförmögenheten. I nationalförmögenheten inräknas miljö och
naturresurser, det mänskliga kapitalet, produktionskapitalet samt nationens
finansiella nettotillgångar. En tillväxt av nationalförmögenheten innebär en
välfärdsökning endast om hänsyn tas till miljöeffekter och påverkan på
människors hälsa och förmåga. Den ekonomiska politiken skall främja en
tillväxt
av den totala nationalförmögenheten. Endast med detta synsätt kan
förvaltarskapet förverkligas och verklig välfärd skapas.
Ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel i miljöpolitiken, exempelvis genom en
skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda skatter på miljöfarliga
utsläpp, energi m.m. främjar både miljön och den ekonomiska utvecklingen.
10. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anför:
Vi godtar regeringens förslag om indragning av kyrkoskattemedel till staten
som ett bidrag att sanera statsfinanserna. Det är emellertid viktigt att denna
åtgärd inte tillåts leda till kyrkokommunala skattehöjningar. Regeringen bör
därför återkomma med förslag som motverkar att kyrkokommunerna höjer sin
skatt.
11. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centern kan i det statsfinansiella läge som råder acceptera att staten gör en
tillfällig reducering av kyrkokommunernas skattemedelsfordran. Jag vill i
sammanhanget påpeka att förslaget i propositionen endast avser år 1995. Trots
detta har utskottsmajoriteten bundit upp sig för en permanent indragning.
Jag delar också den kritik som framförts från kyrkligt håll mot att förslaget
tagits fram utan föregående utredning eller remissförfarande. Kritik kan med
fog också riktas mot att förslaget presenterats efter det att kyrkoråden lagt
sina budgetförslag vilket i sin tur innebär att riksdagens ställningstagande
inte kommer förrän fullmäktige fastställt budgeten för år 1995.
12. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran (mom. 40)
Mats Odell (kds) anför:
Kristdemokraterna motsätter sig förslaget att dra in 300 miljoner kronor från
kyrkokommunernas skatteinkomster. Vi har också kraftiga invändningar mot
regeringens beredning av frågan. Bristerna är enligt vår uppfattning sådana
att
de allvarligt försvårar riksdagens ställningstagande till regeringens förslag.
Vi instämmer således i väsentliga delar av den kritik som i dessa avseenden
riktats mot förslaget från Svenska kyrkans centralstyrelse och Svenska kyrkans
församlings- och pastoratsförbund liksom från en rad kyrkliga kommuner.
De risker för en princiellt felaktig särbehandling av dem som tillhör Svenska
kyrkan som förslaget aktualiserar är enligt vår mening så betydande att en
lagrådsgranskning varit befogad. Enligt regeringsformen är kyrkliga kommuner
likställda med borgerliga kommuner. I propositionen finns inte redovisat hur
en
motsvarande "skatteadministrationsavgift" från de borgerliga kommunerna skall
tas ut eller storleksordningen på en sådan "avgift". För övrigt har inte
heller
inte närmare redovisats hur "avgiften" på 300 miljoner kronor från de kyrkliga
kommunerna har beräknats.
Vi är givetvis också starkt kritiska till att förslaget tagits fram utan
föregående utredning eller remissförfarande. Detsamma gäller det faktum att
förslaget presenterades efter det att kyrkoråden lagt sina budgetförslag
liksom
att riksdagens ställningstagande inte kommer förrän fullmäktige fastställt
budgeten för år 1995. Hela hanteringen innebär med andra ord en avvikelse från
hittills gällande spelregler för samspelet mellan stat och kommun.
13. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44)
Anne Wibble (fp) anför:
Folkpartiet ställer sig mycket skeptiskt till finansutskottets lagförslag om
nya regler för uppräkning av basbeloppet. Som förslaget nu är utformat rör det
sig om en permanent förändring där uppräkningen av basbeloppet styrs av
budgetunderskottets storlek, dvs. åtgärden är inte begränsad i tiden. Det
lagförslag som finns i propositionen begränsade åtgärden till år 1995, en
metod
som vi förespråkar. Eftersom basbeloppet har genomslag inom alla
samhällssektorer bör dess storlek inte för all framtid vara förknippad med de
speciella åtgärder som föranleds av bekämpningen av budgetunderskottet.
14. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
Anne Wibble (fp) anför:
Folkpartiet anser att de ändringar som redan företagits för att mildra
verkningarna av den till 70 % sänkta kompensationsnivån vid långa sjukfall
inte är tillräckliga utan att kompensationsnivån snarast måste återställas
till
80 %. Vi vill i anslutning till detta erinra om att det i motion Fi3 (fp) har
lagts fram förslag till olika besparingar varigenom nivåhöjningen skulle kunna
finansieras. Folkpartiet avser att under den allmänna motionstiden återkomma
med närmare förslag om hur finansieringen skall ske.
15. Framtida avgiftsuttag (mom. 52)
Roy Ottosson (mp) anför:
Som alternativ till regeringens förslag om höjda egenavgifter anser
Miljöpartiet att koldioxidskatten skall höjas. En skattehöjning av detta slag
skulle radikalt öka incitamenten att använda biobränslen, vilket i sin tur
skulle motverka försurning och andra miljöstörande utsläpp. Dessutom skulle
nya
arbetstillfällen skapas inom skogsbruk, industri och transportnäringar.
Vi menar också att införandet av koldioxidskatt skulle leda till en snabb
teknikutveckling av miljövänligare alternativ, eftersom näringslivet med den
kostnadsökning som koldioxidskatten innebär skulle söka nya vägar att pressa
ned kostnaderna för sin produktion.
Koldioxidskatten skall gälla utsläpp från förbränning av fossila bränslen.
Skatten bör som huvudprincip drabba alla lika. Vissa begränsningsregler bör
emellertid införas för industri som under en övergångstid skulle drabbas hårt,
och som annars, av konkurrensskäl, skulle flytta verksamheten utomlands med
fortsatt höga utsläpp som följd. Skatten bör höjas till 45 öre/kg och träda i
kraft fr.o.m. den 1 juli 1995.
16. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55)
Johan Lönnroth (v) anför:
I likhet med vad Ulla Hoffmann (v) anfört i socialförsäkringsutskottets
yttrande anser jag att det är mycket angeläget att kvinnornas situation på
arbetsmarknaden uppmärksammas bättre i rehabiliteringsarbetet. Det är i dag
kvinnorna som står för den största ökningen av antalet förtidspensioner.
Kvinnorna arbetar ofta med sig själva som arbetsinstrument i vård och
omsorgsyrken. Detta kan leda till utbrändhet med fysiska symptom som följd.
Bl.a. därför är en kraftig satsning på kvinnors arbetsmiljö viktig om man vill
komma åt orsakerna till den ökande frekvensen förtidspensioner bland kvinnor.
17. Besparingar inom Utrikesdepartementets område, m.m. (mom. 57)
Lars Tobisson, Sonja Rembo, Lennart Hedquist och Fredrik Reinfeldt (alla m)
anför:
I fråga om biståndsramarna har vi ingen annan mening än den som redovisas av
utskottet.
Däremot är det svårare att se hur en besparing på utgifterna för invandring
m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till att antalet
asylsökande flyktingar inte kan förutses och att regelsystemet dessutom först
skall bli föremål för utredning.
18. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anför:
Regeringen föreslår under rubriken Anslag för säkerhet att utgifterna för
invandring m.m. skall reduceras med 760 miljoner kronor jämfört med gällande
plan. Om detta kan ske genom rationaliserings- och organisationsförändringar
har vi inga invändningar, med det är mycket oklart om detta är möjligt.
Vår bedömning är att besparingar i den angivna storleksordningen knappast är
möjliga utan att rättssäkerheten åsidosätts. Vi återkommer då regeringen
närmare preciserat detta förslag.
19. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Centerpartiet accepterar den i propositionen föreslagna utgiftsminskningen
inom försvarssektorn fram t.o.m. år 1998 och inriktningen att -- om det
säkerhetspolitiska läget så medger -- genomföra ytterligare besparingar till
år 2002. Vi ser dock den aktuella utgiftsminskningen som en ren
besparingsåtgärd inom ramen för en nödvändig sanering av statsfinanserna. Att
nu anföra säkerhetspolitiska motiv för besparingen anser vi inte vara
relevant,
i synnerhet som propositionen saknar en säkerhetspolitisk analys.
20. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Per-Ola Eriksson (c) anför:
Från Centerns sida har vi under lång tid påtalat behovet av ett reformerat
och moderniserat bostadsfinansieringssystem. Vi vill dock understryka att den
mest centrala faktorn för att pressa ned boendekostnaderna för den enskilde är
räntenivån. Följderna av den av Socialdemokraterna initierade överhettningen
av
ekonomin i slutet av 1980-talet ser vi nu i form av höga boendekostnader för
de
enskilda och dryga räntebidragskostnader för staten.
I en ekonomi med en avreglerad valutamarknad och en öppen och internationell
ekonomi blir en hög och fluktuerande räntenivå mycket påfrestande för
bostadssektorn. Det skapar ryckighet i byggandet och gör boendekalkylerna
osäkra. Det är därför från bostadssektorns synpunkt av största vikt att
statsbudgeten bringas i balans.
Enligt Centerns uppfattning bör statens subvention av boendet förändras till
att avse investeringstillfället i syfte att pressa ned produktionskostnaderna
mer långsiktigt med lägre boendekostnad som följd. En sådan åtgärd skapar
förutsättningar för trovärdighet och stabilitet i finansieringssystemet.
Vi förespråkar avskaffandet av räntebidrag vid nyproduktion och ombyggnad.
Som kompensation bör byggmomsen sänkas till 12 %, vilket skulle innebära att
investeringskostnaderna pressades ned.
För egnahemmen bör räntebidragen helt ersättas med sänkt byggmoms. För
flerfamiljshus och bostadshus bör räntebidragen maximeras till den procentsats
som motsvarar egnahemsägarnas värde för avdragsrätten och bostadsräntorna.
Vi menar att skiftet från räntesubventioner till lägre byggmoms visserligen i
början ger en viss utgiftsökning för staten, men att det på sikt bör leda till
stora besparingar och en stabilare utveckling av de offentliga finanserna. En
omläggning i enlighet med vad som här skisserats kan ske fr.o.m. 1996 för
nyproducerade bostäder. Besparingen beräknas vid ett fullt genomfört system
bli
1 miljard kronor.
21. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
Anne Wibble (fp) anför:
Som framgår av detta betänkande kan jag inte nu biträda regeringens förslag
att höja fastighetsskatten år 1996. Jag anser dock att det statsfinansiella
läget är så bekymmersamt att en höjning av fastighetsskatten bör ske när
fastighetsmarknaden kan väntas ha återhämtat sig. Detta kan bedömas vara
fallet
år 1997.
I proposition 25 framlagda lagförslag
Socialdepartementets verksamhetsområde
Bilaga 1
Finansdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Av utskottet framlagda lagförslag
Bilaga 2
1 Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om
direktavdrag för byggnader m.m.
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Direktavdrag får inte överstiga summan av följande belopp (avdragsutrymmet)
1. belopp som sammanlagt skall återföras enligt lagen (1993:1540) om
återföring av skatteutjämningsreserv och som också återförts,
2. överfört avdragsutrymme enligt 9 §,
3. återfört avdrag 3. återfört avdrag
för avsättning till för avsättning till
periodiseringsfond enligt periodiseringsfond enligt
lagen (1993:1538) om lagen (1993:1538) om
periodiseringsfonder eller, i periodiseringsfonder eller, i
fråga om handelsbolag, fråga om handelsbolag,
belopp som delägarna belopp som motsvarar
återfört, delägarnas återförda
periodiseringsfonder för
bolaget,
4. 25 procent av ett belopp 4. 25 procent av ett belopp
som utgörs av underlaget som utgörs av underlaget
för avdrag för för avdrag för
avsättning till avsättning till
periodiseringsfond enligt 3 periodiseringsfond enligt 3
§ lagen om § lagen om
periodiseringsfonder före periodiseringsfonder före
direktavdrag, minskat med direktavdrag och
under beskattningsåret värdeminskningsavdrag på
utnyttjat avdragsutrymme byggnaden eller
enligt 1--3 eller, i fråga markanläggningen, minskat
om handelsbolag, av ett belopp med under beskattningsåret
motsvarande summan av utnyttjat avdragsutrymme
delägarnas underlag för enligt 1--3. I fråga om
avdrag för avsättning handelsbolag får
till periodiseringsfond avdragsutrymmet inte
före direktavdrag, minskat överstiga 25 procent av ett
med under beskattningsåret belopp som utgörs av
utnyttjat avdragsutrymme handelsbolagets inkomst
enligt 1--3. före direktavdrag och
värdeminskningsavdrag på
byggnaden eller
markanläggningen, minskat
med under beskattningsåret
utnyttjat avdragsutrymme
enligt 1. Handelsbolagets
inkomst skall minskas med
fastighetsskatt enligt lagen
(1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
avkastningsskatt enligt lagen
(1990:661) om avkastningsskatt
på pensionsmedel,
särskild löneskatt
enligt 2 § lagen (1991:687)
om särskild löneskatt
på pensionskostnader och
återfört uppskovsbelopp
enligt lagen (1990:655) om
återföring av
obeskattade reserver.
2 Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om särskilt
studielån för den som genomgår arbetsmarknadsutbildning
Regeringens förslag Utskottets förslag
Härigenom föreskrivs att Härigenom föreskrivs att
lagen (1993:719) om lagen (1993:719) om
särskilt studielån särskilt studielån
för den som genomgår för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning skall arbetsmarknadsutbildning skall
upphöra att gälla vid upphöra att gälla vid
utgången av år 1994. Den utgången av år 1994. Den
upphävda lagen gäller upphävda lagen gäller
dock i fråga om dock fortfarande i fråga om
arbetsmarknadsutbildning som återbetalning och
har beviljats före den 1 återkrav av särskilt
januari 1995. studielån.
3 Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring1
skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1 kap.
6 §2
Inom den allmänna försäkringen skall de beräkningar, som anges i denna lag,
göras med anknytning till ett basbelopp. Vissa beräkningar skall dock göras
enligt vad som anges i tredje och femte styckena.
Basbeloppet fastställs av Basbeloppet fastställs av
regeringen för varje år regeringen för varje år
och utgör 35 200 kronor och utgör 35 200 kronor
multiplicerat med det tal multiplicerat med ett
(jämförelsetal) som jämförelsetal som
anger förhållandet minskats med talet 1 och
mellan det allmänna därefter multiplicerats med
prisläget i oktober året 0,60, varefter ett tillägg
före det som basbeloppet gjorts med talet 1.
avser och prisläget i Jämförelsetalet anger
oktober 1993. Därvid skall förhållandet mellan det
dock bortses från de allmänna prisläget i
kvarvarande direkta effekter oktober året före det
på prisläget som beror som basbeloppet avser och
på deprecieringen av den prisläget i oktober 1993.
svenska kronan under tiden den Därvid skall dock bortses
19 november--den 18 december från de kvarvarande direkta
1992. Vid fastställande av effekter till och med oktober
basbeloppet för år 1995 1994 som påverkat
skall det framräknade prisläget och som beror
jämförelsetalet minskas på deprecieringen av den
med talet 1 och därefter svenska kronan under tiden den
multipliceras med 0,60, 19 november--den 18 december
varefter ett tillägg 1992. Basbeloppet avrundas
görs med talet 1. till närmaste hundratal
Basbeloppet avrundas till kronor.
närmaste hundratal kronor.
Det enligt andra stycket fastställda beloppet skall minskas med två procent
vid beräkning av
a) folkpension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 6--8 kap. samt änkepension, barnpension och
barntillägg som uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen
(1988:881) om ändring i denna lag,
b) allmän tilläggspension i form av ålderspension, förtidspension och
efterlevandepension enligt 12--14 kap. samt änkepension och barnpension som
uppbärs med stöd av övergångsbestämmelserna till lagen (1988:881) om ändring i
denna lag.
I fråga om efterlevandepension som utgörs av barnpension skall någon
minskning enligt tredje stycket inte göras när det gäller den beloppsgräns som
anges i 8 kap. 3 § andra meningen.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Det enligt andra stycket Det enligt andra stycket
fastställda beloppet skall fastställda beloppet skall
ökas med ett belopp som ökas med ett belopp som
svarar mot den svarar mot den minskning av
beräkningsåtgärd som jämförelsetalet som
anges i tredje meningen samma följer av första
stycke vid beräkning av meningen samma stycke vid
pensionsgrundande inkomst och beräkning av
fastställande av pensionsgrundande inkomst och
pensionspoäng enligt 11 fastställande av
kap. 5 och 6 §§. pensionspoäng enligt 11
kap. 5 och 6 §§.
Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1995. De nya den 1 januari 1995. De nya
bestämmelserna i 1 kap. 6 bestämmelserna i 1 kap. 6
§ tillämpas första § tillämpas första
gången vid fastställande gången vid fastställande
av basbeloppet för år av basbeloppet för år
1995. Äldre bestämmelser 1995.
tillämpas på pension som
avser tid före
ikraftträdandet.
1 Lagen omtryckt 1982:120. 2
Senaste lydelse 1993:1344.
4 Av utskottet föreslaget tillägg till regeringens förslag till lag om
ändring i lagen (1994:000) om allmänna egenavgifter
Lydelse enligt prop. Utskottets förslag
1994/95:41
3 §
Avgifterna beräknas på sådan inkomst av anställning som avses i 11 kap. 2 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring och sådan inkomst av annat förvärvsarbete
som avses i 11 kap. 3 § nämnda lag om den enskilde är skattskyldig för
inkomsten enligt kommunalskattelagen (1928:370). Inkomst av anställning och
inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var för sig avrundas till närmast
lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall avdrag göras för kostnader som
arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna,
minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger ettusen kronor.
Avgifterna beräknas på Avgifterna beräknas på
summan av inkomsterna till den summan av inkomsterna till den
del summan inte överstiger del summan inte överstiger
sju och en halv gånger det sju och en halv gånger det
vid årets ingång vid årets ingång
gällande basbeloppet enligt gällande basbeloppet enligt
lagen om allmän lagen om allmän
försäkring. försäkring ökat med
det belopp som följer av 1
kap. 6 § sista stycket
samma lag.
1. Denna lag träder i kraft 1. Denna lag träder i kraft
den 1 januari 1995 och den 1 januari 1995 och
tillämpas på tillämpas på
avgiftspliktig inkomst som avgiftspliktig inkomst som
uppbärs från och med den uppbärs från och med den
dagen. Omfattar dagen. I stället för vad
beskattningsåret tid som sägs i 3 § tredje
såväl före som efter stycket skall vid
utgången av år 1994, fastställandet av
skall, om den skattskyldige skattetabeller enligt 4 §
inte visar annat, så stor uppbördslagen (1953:272)
del av beskattningsårets för inkomståret 1995,
inkomst anses hänförlig avgifterna beräknas på
till tiden efter utgången summan av inkomsterna till den
av år 1994 som svarar mot del summan inte överstiger
förhållandet mellan den sju och en halv gånger det
del av beskattningsåret som vid årets ingång
infaller under denna tid och gällande basbeloppet enligt
hela beskattningsåret. lagen (1962:381) om allmän
försäkring. Omfattar
beskattningsåret tid
såväl före som efter
utgången av år 1994,
skall, om den skattskyldige
inte visar annat, så stor
del av beskattningsårets
inkomst anses hänförlig
till tiden efter utgången
av år 1994 som svarar mot
förhållandet mellan den
del av beskattningsåret som
infaller under denna tid och
hela beskattningsåret.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Inledning 3
Propositionernas förslag 5
Motionsyrkandena 8
UTSKOTTET 21
Den ekonomiska politiken 21
Internationell utveckling 21
Utvecklingen i Sverige 23
Försörjningsbalansprognosen 24
Enskilda poster i försörjningsbalansen 25
Exporten 25
Importen 26
Privat konsumtion 26
Investeringarna 27
Arbetsmarknaden 27
Inflationsutvecklingen 28
Byte av basår i fastprisberäkningarna 29
Inriktningen av den ekonomiska politiken 29
Regeringens förslag 29
Oppositionspartiernas förslag 31
Moderata samlingspartiet 31
Centerpartiet 33
Folkpartiet liberalerna 35
Vänsterpartiet 37
Miljöpartiet de gröna 38
Kristdemokratiska samhällspartiet 39
Utskottets ställningstagande till oppositionspartiernas
förslag till riktlinjer för den ekonomiska politiken 41
Konsekvensbeskrivningar i den ekonomisk-politiska
propositionen 46
Arbetsmarknadspolitiken 47
Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken 47
Direktavdrag 49
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 51
Arbetsmarknadspolitiskt investeringsprogram 51
Ungdomsintroduktion och ungdomspraktik 56
Akademikerpraktik 60
Arbetsmarknadsutbildning 61
Utbildningsbidrag 61
Starthjälp 62
Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 64
Utbildningsvikariat 65
Omfattningen av ALU 65
ALU-delegationen 66
Komvux 67
Vuxenstudiestöd 68
Folkbildning 68
Högskoleutbildning 69
Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet 70
Finansiering av de sysselsättningsskapande
åtgärderna72
Föreslagna besparingar och inkomstförstärkningar 73
Allmänt om inriktning och omfattning 73
Regeringens förslag till inriktning av
besparingsarbetet 73
Oppositionspartiernas förslag till inriktning av
budgetpolitiken 74
Moderata samlingspartiet 74
Centerpartiet 75
Folkpartiet liberalerna 76
Vänsterpartiet 77
Miljöpartiet de gröna 77
Kristdemokraterna 78
Skattepolitiken 79
Krav på lagrådsgranskning av propositionens
skatteförslag 79
Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på
aktier m.m. 80
Skattesatsen för kapitalinkomster 80
Värdepappersfonder och investmentföretag 81
Avkastningsskatt på pensionssparande 81
Sparande i allemansfond 82
Förmögenhetsbeskattning 83
Företagsbeskattning 84
Avvecklingen av surv 84
Kvittning av underskott av näringsverksamhet 85
Stämpelskatt 86
Beskattningen av ekonomiska föreningar 86
Beskattning av förvärvsinkomster 87
Skatteskalan och grundavdraget 87
Inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen 88
Reseavdraget 89
Justering av begränsningsregeln vid inkomst- och
förmögenhetsbeskattningen 89
Miljörelaterade skatter m.m. 89
Vissa skattelagar 90
Kommunalekonomiska frågor 92
Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn 92
Reducering av de kyrkliga kommunernas
skattemedelsfordran 93
Riktlinjer för den kommunala ekonomin 95
Vidgad kommunal beskattningsrätt 96
Effekter av kommunalskattehöjningar 96
Besparingar inom Socialdepartementets ansvarsområde 97
Begränsad uppräkning av basbeloppet 97
Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. 102
Bostadstillägg till pensionärer 103
Barnbidrag och flerbarnstillägg 105
Bidragsförskott 106
Preskriptionstiden för underhållsbidrag 107
Familjestödet 108
Avgiftsväxling mellan egenavgifter och
arbetsgivaravgifter 109
Framtida avgiftsuttag 110
Socialavgifter på vinstandelar 111
Särskilda löneskatter samt premieskatt för
grupplivförsäkringar 113
Förtidspensionärer m.m. 114
Övriga besparingar inom statsförvaltningen 116
Besparingar inom Justitiedepartementets område 116
Besparingar inom Utrikesdepartementets område,
m.m. 117
Besparingar inom Försvarsdepartementets område 119
Besparingar inom Jordbruksdepartementets
ansvarsområde 121
Alternativ besparing inom bostadssektorn 122
Räntebidrag och fastighetsskatt 122
Fastighetstaxeringar 124
Utskottets sammanfattande syn på inriktningen och
omfattningen av besparingar och inkomstförstärkningar 124
Övriga frågor 126
Konvergensprogram 126
Återbetalningsprogram för banksektorn127
Hemställan
128
Reservationer
1. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
(m, c, fp, kds)140
2. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v)146
3. Riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp)148
4. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (m)149
5. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3)
(c, kds)150
6. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (fp)151
7. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (v)152
19. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
(m)165
20. Utbildningsvikariat (mom. 13) (m)166
21. Omfattningen av ALU (mom. 14) (m)166
22. Omfattningen av ALU (mom. 14) (fp)167
23. Omfattningen av ALU (mom. 14) (mp)167
24. Komvux (mom. 16) (m)168
25. Vuxenstudiestöd (mom. 17) (m)168
26. Folkbildning (mom. 18) (m, c, fp, mp, kds)169
27. Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet (mom. 20) (m, fp, kds)169
28. Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet (mom. 20) (c)170
29. Sysselsättningsskapande åtgärder inom
kommunikationsområdet (mom. 20) (mp)171
30. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna
(mom. 21) (c)172
31. Finansieringen av de sysselsättningsskapande åtgärderna
(mom. 21, motiv.) (m, fp)172
32. Beskattning av utdelningsinkomster och reavinster på
aktier m.m. (mom. 22) (m, c, fp, kds)173
33. Skattesatsen för kapitalinkomster (mom. 23)
(m, c, kds)175
34. Värdepappersfonder och investmentföretag (mom. 24)
(m, c, kds)176
35. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25) (m)176
36. Avkastningsskatt på pensionssparande (mom. 25) (fp)177
54. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn (mom. 39) (c)190
55. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn (mom. 39) (mp)190
56. Ekonomiska regleringar år 1995 mellan staten och
kommunsektorn (mom. 39, motiv.) (fp)191
57. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41) (c)192
58. Riktlinjer för den kommunala ekonomin (mom. 41) (v)192
83. Besparingar inom Justitiedepartementets område (mom. 56)
(m, kds)210
84. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
(c, fp, v, mp, kds)210
85. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
(m)211
86. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
(v)212
87. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
(mp)213
88. Besparingar inom Jordbruksdepartementets område (mom. 59)
(c, mp, kds)214
89. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60)
(m, c, kds)214
90. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (fp)216
91. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (mp)217
92. Fastighetstaxeringar (mom. 61) (mp)218
93. Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar (mom. 62) (m)218
94. Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar (mom. 62) (c)222
95. Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar (mom. 62) (fp)228
96. Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar (mom. 62) (mp)233
97. Inriktningen och omfattningen av besparingar och
inkomstförstärkningar (mom. 62) (kds)236
98. Konvergensprogram (mom. 63) (m)240
99. Återbetalningsprogram för banksektorn (mom. 64) (c)241
Särskilda yttranden
1. Krav på lagrådsremiss (s. 79)(m, c, fp, kds)242
2. Riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken (mom. 3) (mp)243
3. Akademikerpraktik (mom. 8) (v)243
4. Anslaget till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder (mom. 12)
(fp)243
10. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
(mom. 40) (m)245
11. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
(mom. 40) (c)246
12. Reducering av de kyrkliga kommunernas skattemedelsfordran
(mom. 40) (kds)246
13. Begränsad uppräkning av basbeloppet (mom. 44) (fp)247
14. Ändring av sjuk- och föräldraförsäkringen m.m. (mom. 45)
(fp)247
15. Framtida avgiftsuttag (mom. 52) (mp)247
16. Förtidspensionärer m.m. (mom. 55) (v)248
17. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
(m)248
18. Besparingar inom Utrikesdepartementets område (mom. 57)
(fp, v, mp)248
19. Besparingar inom Försvarsdepartementets område (mom. 58)
(c)248
20. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (c)249
21. Räntebidrag och fastighetsskatt (mom. 60) (fp)249
Bilagor
1. I proposition 25 framlagda lagförslag 251
Socialdepartementets verksamhetsområde 251
Finansdepartementets verksamhetsområde 260
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde 344
2. Av utskottet framlagda lagförslag 347
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag
till lag om direktavdrag för byggnader m.m. 347
Förslag till lag om upphävande av lagen (1993:719) om
särskilt studielån för den som genomgår
arbetsmarknadsutbildning 348
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring 349
Av utskottet föreslaget tillägg till regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1994:000) om allmänna
egenavgifter351
Tabeller
1. BNP-tillväxt i vissa OECD-länder21
2. Konsumentpriser och arbetslöshet i vissa OECD-länder22
3. Prognosförutsättningar23
4. Försörjningsbalans24
5. Nyckeltal25
6. Arbetsmarknad28
7. Sammanställning av åtgärder74
Bilagorna 3--14 (till finansutskottet inkomna yttranden)
återfinns i del 2 av betänkandet.
Utskottet har fått tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25
angående vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., och de motioner som har
väckts i ärendet. Utskottet får anföra följande.
Inriktningen av den ekonomiska politiken
I propositionen (s. 30) föreslår regeringen att riksdagen antar nya
riktlinjer för den ekonomiska politiken och godkänner inriktningen och
omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen
förordar.
Förslagen innebär att politiken skall inriktas på att sanera statsfinanserna,
öka sysselsättningen och skapa förutsättningar för god välfärd genom låg
arbetslöshet, stabila priser och hög tillväxt. En utgångspunkt är att
stabilisera statsskulden senast år 1998. De uppoffringar som detta innebär bör
enligt regeringen fördelas rättvist genom utgiftsbesparingar och
inkomstförstärkningar. En av målsättningarna är att återställa 1990 års
skattereform med sina principer om enkelhet, likformighet och rättvisa.
På skatteområdet innebär regeringens förslag en rad förändringar.
Utdelningsinkomster och reavinster på aktier kommer att beskattas på samma sätt
som övriga kapitalinkomster, och förmögenhetsskatten kommer att behållas. Den
allmänna skattesatsen för kapitalinkomster skall ligga kvar på 30 % även efter
den 1 januari 1995, och skattelättnaden för ränteutgifter behålls också på
dagens nivå. Vidare höjs fastighetsskatten med 0,2 procentenheter fr.o.m. 1996
för att undvika en ytterligare försämring av räntebidragen i det nyare
bostadsbeståndet. Bland förslagen på skatteområdet ingår bl.a. att egenavgiften
höjs med 1 procentenhet per år fr.o.m. 1996 t.o.m. 1998, att det ej
avdragsgilla beloppet för resekostnader höjs från 4 000 till 6 000 kr och att
en tillfällig s.k. värnskatt på 5 % skall utgå t.o.m. 1998 genom en höjning av
skattesatsen för statlig inkomstskatt på inkomster över skiktgränsen.
Förslagen på skatteområdet beräknas ge inkomstförstärkningar för den
offentliga sektorn med en full effekt 1998 på drygt 36 miljarder kronor. Enligt
propositionen bör man i framtiden undvika mer betydande höjningar av
skatteuttaget. Regeringen anför samtidigt att ett ökat inslag av skatter och
avgifter som har gynnsamma effekter på miljön kommer att prövas ytterligare.
Propositionen lämnades före folkomröstningen den 13 november om ett svenskt
medlemskap i EU. Efter folkomröstningen har regeringen i proposition 122 lagt
fram förslag om finansieringen av medlemskapet. Utskottet kommer att behandla
denna proposition senare i höst och avser inte att nu kommentera detta förslag.
I sammanhanget bör dock nämnas att medlemskapet beräknas medföra
utgiftsbegränsningar på ca 6 miljarder kronor och att det enligt propositionen
återstår ca 14 miljarder att finansiera genom inkomstförstärkningar (jfr prop.
40). I propositionen föreslås en delfinansiering genom en allmän löneavgift på
1,5 % fr.o.m. den 1 januari 1995, och regeringen anför att ytterligare
finansieringsförslag kommer att läggas fram i budgetpropositionen.
I de sex partimotioner som har väckts i ärendet yrkas att riksdagen -- med
avslag på riktlinjerna i propositionen -- antar andra riktlinjer för den
ekonomiska politiken. Motionärerna kräver också andra riksdagsuttalanden och
vissa åtgärder som utskottet redovisar under denna rubrik.
I motion Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m) anför motionärerna att regeringens
förslag till skattehöjningar har sådan omfattning och utformning att förslagen
riskerar den uppgång i ekonomin som den borgerliga regeringen enligt deras
uppfattning har lagt grunden till och försvårar möjligheterna att stabilisera
ekonomin. De yrkar därför avslag på regeringens riktlinjer och ansluter sig i
stället till det saneringsprogram som riksdagen beslutade våren 1994 (yrkandena
1 och 2). Yrkandena innebär utöver detta program ytterligare
budgetförstärkningar på drygt 20 miljarder kronor, i allt väsentligt i form av
utgiftsminskningar.
Yrkandena 1, 7, 8 och 44 i motion Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c) innebär
avslag på riktlinjerna i propositionen och att riksdagen utöver det av
riksdagen under våren 1994 antagna saneringsprogrammet skall godta ett program
med utgiftsminskningar på 41,8 miljarder kronor och skattehöjningar på 10
miljarder kronor. På skatteområdet skiljer sig motionen från regeringens
förslag bl.a. i fråga om företagsbeskattningens utformning, beskattningen av
kapitalinkomster, fastighetsskatten och uttaget av statlig inkomstskatt.
Motionen innebär avslag på propositionen i dessa delar. Motionen innehåller
också krav på uttalanden om en lägre nivå för beskattningen av nödvändig
konsumtion av mat, boende och persontransporter och om vikten av att
utredningen om ett mer miljörelaterat skattesystem fullföljs (yrkandena 2 och
3) samt krav på att regeringen skall lägga fram förslag om moms på spel och
lotterier, effektivare skatteindrivning, höjd skatt på bilar utan
katalysatorer, fördubbling av skatten på äldre vattenkraft och fördubbling av
miljöavgiften på handelsgödsel och bekämpningsmedel (yrkande 46).
I motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) krävs också en annan inriktning
av den ekonomiska politiken (yrkande 1) med utgiftsförändringar som enligt
motionärernas beräkningar för år 1998 totalt sett innebär besparingar på nära
22 miljarder kronor utöver regeringens förslag. På skatteområdet innebär
motionärernas riktlinjer totalt sett minskade inkomster samma år på ca 7
miljarder kronor, bl.a. till följd av att de motsätter sig regeringens förslag
i fråga om uttaget av statlig inkomstskatt och en återgång till tidigare regler
om beskattningen av utdelningar och reavinster på aktier. De begär också
riksdagsuttalanden av innebörd att regeringens s.k. återställarpolitik innebär
en återgång till tidigare misslyckanden och till ett korrupt skattesystem
(yrkande 2) och att man i stället bör slå vakt om skattereformen och de
överenskommelser som har träffats om att begränsa den alltför höga
marginalskatten (yrkande 3).
Motion Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v) innehåller också krav på uttalanden om
inriktningen av den ekonomiska politiken (yrkande 1). Motionärerna ansluter sig
i huvudsak till regeringens bedömningar men vill ytterligare betona
nödvändigheten av åtgärder som riktar sig mot arbetslösheten och som syftar
till en ekologiskt hållbar utveckling, jämnare inkomstfördelning och ökad
jämställdhet. De anser också att konsekvenserna av den aktuella propositionen
och kommande ekonomisk-politiska förslag från regeringen bör värderas ur
regional-, fördelnings- och miljöpolitiskt perspektiv och ur kvinnoperspektiv
och att regeringens förslag i fortsättningen bör innehålla
konsekvensbeskrivningar i dessa hänseenden (yrkandena 2--5). På skatteområdet
innebär motionärernas riktlinjer skärpt marginalskatt utöver regeringens
förslag och ett ökat skatteuttag på sådan produktion och konsumtion som
påverkar vår miljö negativt. Motionärerna yrkar på en fördubbling av
koldioxidskatten (yrkande 25) och anför att de i samband med
budgetpropositionen återkommer med flera förslag om energi- och
miljöbeskattningen.
Riktlinjerna i motion Fi5 av Birger Schlaug m.fl. (mp), yrkandena 1--5 och 9,
innebär att den ekonomiska politikens huvudmål skall vara en ekologiskt
uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Från denna utgångspunkt
anser motionärerna att regeringens förslag är otillfredsställande och har ett
alltför inskränkt perspektiv. Motionärerna anser att de åtgärder som måste
vidtas bör genomföras på ett socialt acceptabelt sätt så att de som har sämst
förmåga att klara åtstramningar undantas. Låginkomsttagare bör få ett skydd mot
skatteökningar och minskade pensioner (yrkande 23). De framhåller att
socialförsäkringen bör vara skattefinansierad på ett solidariskt sätt och
motsätter sig systemet med egenavgifter, eftersom detta missgynnar
låginkomsttagare (yrkande 8 m.fl.). När det gäller värnskatten begär
motionärerna ett uttalande om att höga marginalskatter innebär svåra nackdelar
(yrkande 24) men finner ändå att den s.k. värnskatten bör godtas. På sikt bör
dock skatten på arbete totalt sett inte öka utan i stället minskas och ersättas
med främst miljörelaterade skatter, t.ex. i form av en väl planerad ökning av
koldioxidskatten fr.o.m. den 1 juli 1995 (yrkande 13). Motionärerna anser också
att kommunerna bör få en vidgad beskattningsrätt i olika hänseenden (yrkande
14).
Motion Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) innehåller ett yrkande om avslag på
propositionen (yrkande 1) och yrkanden om riksdagsuttalanden i anslutning till
motionärernas riktlinjer för den ekonomiska politiken och för besparingar och
andra budgetförstärkningar (yrkandena 2 och 3). Motionärerna utgår från det av
riksdagen i våras fastställda saneringsprogrammet och yrkar ytterligare
besparingar på närmare 40 miljarder kronor. På skatteområdet föreslår
motionärerna att man går in för ett ökat inslag av ekonomiska styrmedel,
exempelvis genom en skatteväxling med sänkta skatter på arbete och höjda
miljöskatter. Mervärdesskatten bör breddas, och tjänstebilsbeskattningen bör
miljörelateras ytterligare. Motionärerna anser vidare att förmögenhetsskatten
bör behållas och att man bör permanenta en begränsad höjning av den statliga
inkomstskatten i form av slopat grundavdrag och slopat reallöneskydd.
Utskottet kommer att begränsa sitt yttrande till skattefrågorna och vissa
principer för 1990 års skattereform.
Med anledning av vad som anförs i en del av motionerna vill utskottet
framhålla att 1990 års skattereform, som genomfördes under bred enighet, inte
bara gick ut på att begränsa de s.k. marginalskatterna. Avsikten var att skapa
ett stabilt och rättvist system som skulle tillgodose samhällets behov av
skatteintäkter och bilda ett fast underlag för en god utveckling av välfärden i
vårt land. Olika åtgärder vidtogs för att bredda skatteunderlaget och uppnå en
likformig beskattning. Bred enighet rådde också om en rad socialpolitiska
åtgärder som ingick i reformen i syfte att tillgodose de fördelningspolitiska
målen.
Utvecklingen därefter har inneburit allvarliga brott mot de grundläggande
principerna för denna reform. Detta har medfört stora skattebortfall som har
fått till följd att statens finanser har försämrats dramatiskt och att
angelägna utgifter på olika välfärdsområden har trängts ut. Redan utsatta
grupper har drabbats, och klyftorna i samhället har vidgats. Den omfattande
arbetslösheten har lett till en ökad utslagning och stora problem som hotar att
bli bestående. Den borgerliga regeringens skattepolitik har samtidigt försämrat
ekonomins funktionssätt och undergrävt statsfinanserna genom en systematisk
överföring av inkomster och förmögenhet till kapitalägare och till företagare
och andra med höga inkomster.
Propositionen innehåller ett omfattande program med besparingar och
inkomstförstärkningar som i inledningsskedet kommer att medföra påfrestningar
för åtskilliga grupper i samhället. Utskottet instämmer i regeringens
uppfattning att de bördor som detta innebär måste fördelas rättvist och får
bäras av alla efter förmåga. För att välfärdspolitiken skall kunna lyckas är
det också nödvändigt att skapa förutsättningar för en hög, balanserad och
uthållig tillväxt och kunna sätta in kraftiga åtgärder mot arbetslösheten.
Enligt utskottets mening bör beskattningen utformas på ett sätt som ger stöd
för en politik med denna inriktning.
Regeringens program på skatteområdet innebär en återgång till grundtankarna i
skattereformen, samtidigt som förslagen ger väsentliga inkomstförstärkningar
för den offentliga sektorn. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att
beskattningen av sparande och av kapital bör grundas på den likformighet som
åsyftades i skattereformen och att man bör återgå till en generell skattesats
på 30 %. Även förmögenhetsskatten bör behållas på sin nuvarande nivå.
Samtidigt är det av vikt att företagsbeskattningen får en utformning som ger
goda villkor för näringslivet, i synnerhet för små och medelstora företag samt
för nyföretagande.
Mot bakgrund av vad utskottet nyss har anfört är det också viktigt att de som
har inkomster över skiktgränsen får bidra till en förbättring av
statsfinanserna, och utskottet anser att den föreslagna värnskatten är väl
motiverad, inte minst mot bakgrund av att andra åtgärder på
inkomstbeskattningens område under senare tid har medfört särskilda
påfrestningar för låginkomsttagare. Samtidigt vill utskottet framhålla att
marginalskattefrågorna och utfallet i övrigt av skattereformen ingår i den
utvärdering som pågår inom en särskild kommitté (KUSK -- Fi 1990:08).
Resultatet av utredningsarbetet kommer att redovisas under första halvåret
1995, och utskottet utgår från att regeringen så snart som möjligt kommer att
lägga fram en närmare bedömning av utredningsresultatet för riksdagen.
Den allmänna egenavgiften inom sjukförsäkringen ligger i första hand inom
socialförsäkringsutskottets ämnesområde. Utskottet nöjer sig därför med att
konstatera att det -- enligt vad som anförs i propositionen -- kan finnas skäl
att ytterligare överväga det samlade uttaget av allmänna egenavgifter och
därmed fördelningen mellan allmänna egenavgifter och arbetsgivaravgifter, när
det slutliga resultatet av Genomförandegruppens arbete med pensionsfrågorna
föreligger. Därvid kan också den närmare utformningen av egenavgifterna till
sjukförsäkringen fastställas. Utskottet utgår från att också
fördelningspolitiska aspekter på denna avgift då kommer att belysas.
Med det anförda ansluter sig utskottet till de huvudlinjer som regeringen
dragit upp för skattepolitiken. Regeringens förslag innebär sammanfattningsvis
att skattereglerna ändras på ett sätt som bygger på den avvägning mellan
effektivitets- och fördelningsmål som gjordes i 1990 års skattereform och som
då vann ett brett stöd från partier och intresseorganisationer. Utskottet vill
i likhet med regeringen samtidigt framhålla att det finns ett starkt behov av
att åter få enkla och enhetliga regler som tillåts verka under en följd av år
(s. 46). Utskottet instämmer också i regeringens uppfattning att det med hänsyn
till den svenska ekonomins funktionssätt är angeläget att så långt som möjligt
undvika mer betydande höjningar av skatteuttaget i framtiden. Till
detaljfrågorna återkommer utskottet senare.
Beträffande de frågor om ett mer miljörelaterat skattesystem, skärpningar av
koldioxidskatten och skatteväxling från inkomstskatt till indirekt skatt som
tagits upp i motionerna Fi2 och Fi4--Fi6 framgår det av propositionen (s. 27)
att regeringen senare kommer att pröva frågan om ett ökat inslag av skatter och
avgifter som har gynnsamma effekter på miljön, t.ex. genom en höjning av
koldioxidskatten. Utskottet utgår från att regeringen snarast kommer att
tillsätta den kommitté som enligt tidigare beslut skall få i uppdrag att
analysera förutsättningarna för en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir.
1994:11) och att regeringen redovisar de åtgärder som kan anses aktuella i den
kommande budgetpropositionen. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet att
riksdagen nu tar närmare ställning till dessa frågor. Utskottet finner inte
heller skäl att nu förorda en omprövning av nivån på mervärdesskatten på mat,
boende och persontransporter, enligt vad som föreslås i motion Fi2.
När det gäller kraven i motion Fi4 om att regeringen i sina kommande
ekonomisk-politiska propositioner skall lämna konsekvensbeskrivningar i olika
hänseenden instämmer utskottet gärna i uppfattningen att regeringen givetvis så
långt som möjligt bör presentera tillräckligt underlag för att bedöma de
aktuella förslagen ur olika aspekter. På skatteutskottets område gäller detta
särskilt i fråga om fördelningspolitiska och andra ekonomiska effekter av
förslagen. Samtidigt vill utskottet framhålla att sådana beskrivningar inte bör
bli ett självändamål och att regeringen liksom hittills i första hand själv bör
kunna bedöma vad som behövs i dessa hänseenden.
Med det anförda tillstyrker utskottet riktlinjerna i propositionen och
avstyrker samtliga motionsyrkanden till den del de har behandlats i det
föregående.
Kapitalinkomster, förmögenhetsskatt m.m.
Som framgår av vad utskottet redan anfört ingår en likformig
kapitalbeskattning som ett viktigt led i regeringens förslag att återställa
1990 års skattereform. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i vad avser
en återgång till tidigare regler om full beskattning av utdelningar och
reavinster på aktier och avstyrker avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande
15, Fi2 i motsvarande del, Fi3 yrkande 5 och Fi6 i denna del. Skattesatsen för
beskattningen bör vara 30 % i likhet med vad som gäller för andra
kapitalinkomster. Utskottet tillstyrker propositionen även i denna del och
avstyrker motionerna Fi1 yrkande 14, Fi2 i denna del och Fi6 i denna del.
Utskottet tillstyrker också de följdändringar som detta medför.
Vidare föreslår regeringen att gällande bestämmelser för förmögenhetsskatten
skall kvarstå i avvaktan på en översyn av reglerna.
I motion Fi1 yrkande 1 yrkas avslag på propositionen i denna del.
Utskottet delar regeringens uppfattning att förmögenhetsskatten bör behållas
av fördelningspolitiska skäl. Utskottet tillstyrker alltså propositionen i
denna del och avstyrker motionen.
Förslaget innebär också att man bör behålla en spärr mot en alltför hög
beskattning i vissa fall. Utskottet återkommer till denna fråga efter
ställningstagandena till uttaget av statlig inkomstskatt.
Som en konsekvens av utskottets ställningstaganden rörande beskattningen av
kapitalinkomster bör också beskattningen av värdepappersfonder och
investmentföretag återställas till den tidigare ordningen. Utskottet
tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker
avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 16, Fi2 i denna del och Fi6 i denna
del.
Även avkastningsskatten på kapitalförsäkringar bör ligga på samma nivå som
hushållssparandet i övrigt. Detta uppnås med en avkastningsskatt som utgår med
30 % av nio tiondelar av skatteunderlaget. Utskottet tillstyrker de ändringar
som regeringen föreslår i detta syfte och avstyrker avslagsyrkandena i
motionerna Fi1 yrkande 18, Fi2 i denna del och Fi6 i denna del.
Avkastningsskatten på pensionsförsäkringar och på bundet pensionssparande
utan försäkringsinslag utgör nu 9 % av en schablonmässigt beräknad avkastning
på pensionskapitalet. Vid 1990 års skattereform anfördes att denna skatt borde
fastställas till 30 % för att uppnå en likformig beskattning med annat
sparande. Det ansågs dock motiverat med en lägre skattesats bl.a. för att
stimulera ett långsiktigt sparande i denna form. I propositionen anförs nu att
man bör återgå till den nivå på 15 % som infördes för privata
pensionsförsäkringar vid 1990 års skattereform och att man av likformighetsskäl
inte bör göra någon skillnad mellan olika former av pensionering.
I motionerna Fi1 yrkande 17 och Fi6 i denna del yrkas avslag på propositionen
helt eller delvis. Även motion Fi3 innehåller ett avslagsyrkande, men detta
begränsar sig till avtalspensioner.
Utskottet vill framhålla att skatt på avkastningen av pensionskapitalet i
försäkringssystemet och i det bundna banksparandet inte utgår i annan form än
som avkastningsskatt. Reglerna innebär därför att pensionssparande i dessa
former gynnas jämfört med annat pensionssparande och vanligt banksparande.
Utskottet instämmer i regeringens bedömning att beskattningen av detta
pensionssparande bör höjas och finner att propositionen är väl avvägd.
Utskottet tillstyrker således propositionen i denna del och avstyrker
avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkandena 18 och 19, Fi2 i denna del, Fi3
yrkande 6 och Fi6 yrkande 1 i denna del.
Beträffande allemansfonderna anser regeringen att det finns flera skäl att
slå vakt om denna sparform och återgå till de gynnsamma skatteregler som
beslutades i 1990 års skattereform. Regeringen föreslår att andelar i dessa
fonder beskattas med endast 20 %.
I motionerna Fi1 yrkande 20, Fi2 yrkande 22, Fi5 yrkande 16 och Fi6 i denna
del yrkas avslag på regeringens förslag.
Utskottet delar regeringens uppfattning även i denna fråga. Utskottet
tillstyrker alltså propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Förvärvsinkomster
Den värnskatt på 5 % som regeringen föreslår kombineras med att
grundavdraget, som tillfälligt slopats i fråga om statlig inkomstskatt vid 1995
och 1996 års taxeringar, återinförs fr.o.m. årsskiftet. Skiktgränsen återställs
därmed till den något högre nivå som följer av principerna för skattereformen.
På inkomster över denna nivå utgår statlig inkomstskatt, och denna skatt höjs
enligt regeringens förslag tillfälligt från 20 till 25 % för inkomståren
1995--1998.
Enligt gällande regler omräknas skiktgränsen årligen med hänsyn till
förändringarna av basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. I
propositionen föreslås i annat sammanhang att uppräkningen av basbeloppet
begränsas till 60 % av prisförändringarna under jämförelseperioden.
Regeringens förslag innebär att denna åtgärd kommer att slå igenom även vid
kommande beräkningar av nivån för skiktgränsen. Skiktgränsen påverkas även av
det s.k. reallöneskyddet på 2 %. Detta skydd, som också slopats tillfälligt
vid 1995 och 1996 års taxeringar, bör enligt regeringen nu återinföras men
begränsas t.o.m. 1999 års taxering på samma sätt som föreslås beträffande
basbeloppet. Uppräkningen av skiktgränsen med hänsyn till reallöneskyddet skall
alltså ske med 1,2 %. Regeringens förslag innebär vidare att utgångspunkten
för beräkningarna skall vara skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr.
I motion Fi1 yrkas avslag på de föreslagna ändringarna beträffande
skattesatsen och grundavdraget (yrkandena 26 och 27) och på det försämrade
inflationsskyddet vid inkomstbeskattningen (yrkande 28).
Motion Fi6 innebär avslag på propositionen i aktuella delar.
Motion Fi3 yrkande 4 innebär avslag på den föreslagna höjningen av
marginalskatten.
Motion Fi2 yrkandena 23, 40 och 43 innebär också avslag på höjd
marginalskatt. Yrkandena innebär vidare att grundavdraget och reallöneskyddet
bör slopas permanent och att regeringens förslag i motsvarande delar skall
avslås.
Motion Fi4 yrkande 22 innebär avslag på regeringens förslag att återinföra
grundavdraget. Motionärerna ansluter sig i övrigt till det av regeringen
föreslagna skatteuttaget men yrkar att skatteskalan kompletteras med en
skattesats på 30 % för inkomster över 300 000 kr (yrkande 24). De begär också
ett riksdagsuttalande om att värnskatten inte bör begränsas till fyra år
(yrkande 21) och om att ett slopat grundavdrag vid den statliga beskattningen
och en avtrappning av detta avdrag vid den kommunala beskattningen ger bättre
fördelningseffekter (yrkande 23).
Som framgår av vad utskottet anfört tidigare ingår den föreslagna värnskatten
som ett viktigt led i regeringens ekonomiska politik, och det har stor
betydelse att fördela bördorna på ett mer rättvist sätt än hittills.
Regeringens förslag att återinföra grundavdraget vid den statliga beskattningen
grundar sig på ställningstagandena i samband med skattereformen och på
uppfattningen att man även i dagsläget bör undvika skatteskärpningar i de
känsliga inkomstlägen som det här är fråga om. Som framgår av vad som anförs i
propositionen bör den närmare utformningen i detta hänseende bli föremål för
fortsatta överväganden. Höjningarna av skatteuttaget har utformats som en
tillfällig åtgärd som är motiverad av den nuvarande svåra ekonomiska
situationen, och utskottet vidhåller att ändringarna skall ha denna innebörd.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag beträffande
utformningen av värnskatten och avstyrker motionerna i aktuella delar.
Resor mellan bostad och arbetsplats
I propositionen föreslås att avdragsbegränsningen för resor mellan bostad och
arbetsplats höjs från 4 000 till 6 000 kr.
I motion Fi2 (yrkande 24 i denna del) och motion Fi6 yrkas avslag på
förslaget.
Som framhålls i propositionen behövs den nya beloppsgränsen av administrativa
skäl, och förslaget innebär också en förstärkning av skatteinkomsterna både för
stat och kommun. Utskottet instämmer i regeringens förslag och avstyrker alltså
avslagsyrkandena i motionerna.
Löneskatterna och premieskatten
Den särskilda löneskatten på förvärvsinkomster och den särskilda löneskatten
på pensionskostnader är beräknade så att de schablonmässigt skall motsvara
skattedelen av de sociala avgifterna. Enligt propositionen bör samma synsätt
tillämpas när det gäller de allmänna egenavgifterna. Som en konsekvens av de
förslag som regeringen lägger fram om ändringar i allmänna egenavgifter m.m.
föreslås i propositionen att de särskilda löneskatterna höjs med 2
procentenheter. Propositionen innebär också en motsvarande höjning för den
särskilda premieskatten för grupplivförsäkringar.
I motionerna Fi1 yrkande 29, Fi2 yrkandena 28, 30 och 31, Fi5 yrkandena
10--12 och Fi6 yrkas avslag på förslagen.
Storleken av de sociala avgifterna ingår inte i skatteutskottets ämnesområde.
Utskottet vill endast konstatera att principerna på detta område innebär att
avgiftshöjningarna, om de genomförs, bör föranleda en motsvarande uppräkning av
de aktuella skatterna. Under denna förutsättning tillstyrker utskottet
propositionen och avstyrker motionerna i dessa delar.
Samtidigt erinrar utskottet om att regeringen avser att återkomma till dessa
principer.
Spärregeln
Utskottets ställningstagande rörande förmögenhetsskatten innebär att den s.k.
spärregeln mot en totalt sett alltför hög beskattning bör behållas. Som en
konsekvens av den tillfälligt höjda marginalskattesatsen för förvärvsinkomster
bör procentsatsen för spärrbeloppet i begränsningsregeln höjas från 55 till
60 % på sätt som regeringen föreslår.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i detta hänseende och avstyrker
avslagsyrkandena i motionerna Fi1 yrkande 22 och Fi2 yrkande 38.
Företagsbeskattningen
I propositionen anförs att de nya regler som genomfördes hösten 1993 för
enskilda näringsidkare bör ligga fast med ett undantag. Den rätt till kvittning
av underskott av näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som då genomfördes
slopas nu.
I motionerna Fi1 yrkande 25, Fi2 yrkande 24 i denna del, Fi3 yrkande 7, Fi5
yrkande 15 och Fi6 yrkas avslag på propositionen.
Den utvidgade kvittningsrätten innebär ett avsteg från en grundläggande
princip i 1990 års skattereform och bör tas bort. Utskottet tillstyrker
propositionen och avstyrker motionerna i denna del.
I motion Fi4 yrkande 17 begär motionärerna ett riksdagsuttalande om en
återgång till enkla, överskådliga regler.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att 1993 års skatteregler för
den som driver en enskild näringsverksamhet är krångliga. Att reglerna blivit
krångliga beror på den likformighet med aktiebolag som har eftersträvats.
Samtidigt vill utskottet framhålla att omläggningen av reglerna genomfördes
enligt önskemål från näringslivet, och det torde vara svårt att inom ramen för
det nya systemet åstadkomma önskvärda förenklingar. Utskottet har inte något
att erinra mot att frågan tas upp efter en viss tids erfarenhet av reglerna men
finner för närvarande inte tillräckliga skäl för att ta initiativ i denna
riktning. Utskottet avstyrker således motionen.
För bolagsbeskattningen innebar 1993 års beslut en förskjutning av
skatteuttaget från aktieägarna till själva företaget. Skattelättnaderna för
aktieägarna återtas nu enligt vad som utskottet redan har förordat.
När det gäller bolagsbeskattningen är det enligt propositionen angeläget att
sänka skatteuttaget till den nivå som åsyftades med 1991 års regler.
Skatteutjämningsreserven (SURV:en) som avskaffades hösten 1993 var alltför
komplicerad, och det är inte aktuellt att nu återinföra den. Det är inte heller
aktuellt att återinföra det s.k. Annellavdraget för utdelningar på nyemitterat
aktiekapital. I stället föreslås i propositionen att stämpelskatten på nya
aktier slopas och att man stimulerar bygginvesteringarna med ett partiellt
direktavdrag för investeringar i byggnader under perioden 1 november 1994--31
maj 1996.
Särskilt direktavdraget bidrar enligt propositionen till att temporärt hålla
nere det samlade skatteuttaget på företagen till dess att mer permanenta
lösningar kan genomföras. Enligt propositionen finns det ett behov att sänka
skatteuttaget med ca 2 miljarder kronor i förhållande till 1994 års nivå. För-
och nackdelar med olika permanenta lösningar kommer att prövas efter samråd med
näringslivet.
Direktavdraget för bygginvesteringar blir tidsbegränsat och införs för annan
nybyggnation än bostäder. Direktavdrag får göras med 50 % av utgifterna för
ny-, till- eller ombyggnad under tiden november 1994--maj 1996. Resterande
50 % dras av enligt de vanliga avskrivningsreglerna. Avdragsrätten omfattar
också nyinvesteringar i markanläggningar. Direktavdraget får inte överstiga ett
avdragsutrymme som bl.a. motsvarar återföring av skatteutjämningsreserv.
Beträffande SURV:en innebar riksdagsbeslutet hösten 1993 att den skall
upplösas under en femårsperiod. Halva SURV:en skall enligt detta beslut
återföras till beskattning. Särskilda stoppregler gäller för att förhindra att
mer än 20 % återförs per år.
Nu föreslås att 90 % av SURV:en skall återföras till beskattning, och
återföringsperioden förlängs med två år.
I motionerna Fi1 yrkande 23, Fi2 yrkande 21, Fi3 yrkande 9, Fi5 yrkande 25
och Fi6 yrkas avslag på det i propositionen föreslagna direktavdraget för
byggnader. I motionerna anförs bl.a. att avdraget kommer fel i tiden och att
det innehåller alltför många begränsningar för att det skall kunna få någon
reell betydelse.
När det gäller SURV:en framställs yrkanden om avslag i motionerna Fi1 yrkande
24, Fi2 yrkande 36, Fi5 yrkande 18 och Fi6 i denna del.
Det direktavdrag för byggnader som föreslås i propositionen kommer enligt
utskottets mening att innebära en kraftig och välbehövlig stimulans inom
byggnadssektorn.
Beträffande SURV:en vill utskottet framhålla att fonder av detta slag i
princip skall återföras till beskattning när de upplöses. Vad som anförs i
motionerna utgör enligt utskottets mening inte tillräckliga skäl för undantag
härifrån.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i dessa delar och
avstyrker avslagsyrkandena i motionerna i motsvarande delar.
Utskottet kan inte heller tillstyrka att grundprinciperna för
avdragsreglerna ändras genom en sådan nuvärdesavskrivning som föreslås i
motion Fi1 yrkande 32.
I motion Fi4 yrkande 20 föreslår motionärerna att man skall pröva
möjligheterna att återinföra någon form av vinstdelningsskatt i syfte att
reservera medel för uppbyggnad av framtidsfonder för att stimulera förnyelse
och kompetensutveckling i företagssektorn. De begär också att bolagsskatten
skall återställas från 28 till 30 % (yrkande 19). Vidare yrkas i denna motion
(yrkande 18) och i motion Fi5 (yrkande 17) ett riksdagsuttalande av innebörd
att de skattelättnader som regeringen avser att diskutera med näringslivet i
första hand skall tillföras mindre och nystartade företag.
De skattelättnader som regeringen nu kommer att överväga efter samråd med
industrin motiveras av önskemålet att sänka skatteuttaget med ca 2 miljarder
kronor i förhållande till 1994 års nivå. I den nuvarande situationen kan det
enligt utskottets mening inte anses aktuellt att också ta upp frågan om
skatteskärpningar. Utskottet har däremot förståelse för önskemålen om åtgärder
för att stimulera nyföretagande och underlätta situationen för små och
medelstora företag. Som framgår av vad som anförs i propositionen torde detta
också ingå i regeringens strävanden, och det finns därför enligt utskottets
mening inte någon anledning till särskilda riksdagsuttalanden i denna riktning.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna även i dessa delar.
Ekonomiska föreningar
I motion Fi13 av Inga-Britt Johansson m.fl. (s) tar motionärerna upp en
speciell fråga som rör de ekonomiska föreningarna. Dessa föreningar hade t.o.m.
1993 rätt till avdrag för utdelning på insatskapital. Avdragsreglerna slopades
hösten 1993 som en konsekvens av att utdelningar undantogs från beskattning.
När nu utdelningar åter skall beskattas yrkas i motionen att också
avdragsreglerna återställs.
Ekonomiska föreningar och aktiebolag beskattas enligt likartade regler, och
de tidigare reglerna i 2 § 8 mom. kan jämföras med ett slags fördelaktigt s.k.
Annellavdrag. Eftersom Annellavdraget inte återinförs för aktiebolagen är det
inte helt naturligt att återinföra avdragsrätten på insatskapital hos
ekonomiska föreningar. Detta gäller givetvis trots att de ekonomiska
föreningarna ännu inte fått någon likartad kompensation som den som utgår till
aktiebolagen i form av slopad stämpelskatt. Avsikten är inte att de ekonomiska
föreningarna skall diskrimineras, och utskottet förutsätter därför att
regeringen uppmärksammar deras situation i de fortsatta övervägandena i dessa
frågor. Någon särskild framställan till regeringen erfordras inte enligt
utskottets mening. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet
motionen.
Fastighetsskatten
I propositionen anförs att den år 1993 beslutade höjningen av den garanterade
räntenivån för vissa räntesubventioner inom bostadssektorn inte skall
genomföras. Den budgetförstärkning om 2,5 miljarder kronor som 1993 års beslut
skulle medföra bör enligt regeringens uppfattning i stället tas ut genom en
höjning av fastighetsskatten, från 1,5 till 1,7 % fr.o.m. beskattningsåret
1996.
Motionerna Fi1 yrkande 30 och Fi2 yrkande 26 innebär avslag på propositionen.
Bakgrunden till regeringens förslag är att 1993 års beslut orsakat stora
problem för många bostäder som byggts eller renoverats under senare år.
Särskilt påtagliga är problemen för många bostadsrättsföreningar och mindre
hyreshusägare. I det ränteläge som nu råder riskerar man ett stort antal
konkurser. Det förslag som regeringen lägger fram bidrar till att lösa dessa
problem. Utskottet tillstyrker förslaget och avstyrker således motionen.
Motion Fi5 innehåller två yrkanden -- yrkandena 21 och 22 -- som rör vissa
fastighetstaxeringsfrågor som utskottet behandlar med anledning av proposition
53. Utskottet finner att dessa frågor inte har sådant samband med proposition
25 att motionen i dessa delar nu bör föranleda någon särskild åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker alltså dessa yrkanden.
ROT-åtgärder inom beskattningen
I syfte att stimulera konjunkturen inom byggsektorn infördes 1993 en
skattereduktion för underhåll och om- och tillbyggnad av bostadshus under tiden
15 februari 1993--31 december 1994. Skattereduktion medges med 30 % av
kostnaderna bortsett från material. För villor är skattereduktionen högst
10 000 kr. För hyreshus är reduktionen högst 20 000 kr eller alternativt
högst ett belopp som motsvarar tre gånger fastighetsskatten för år 1993 på
bostadsdelen.
I motionerna Fi2 yrkande 51 och Fi6 yrkande 6 begär motionärerna att
skattereduktionen förlängs. Även i motion Fi17 av Eskil Erlandsson (c) yrkas en
förlängning.
Utskottet har vid sin tidigare prövning av likartade yrkanden framhållit att
reglerna bör utvärderas innan ställning tas till nya åtgärder i denna riktning.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna.
Lagförslagen
Bland regeringens lagförslag ingår vissa lagrum som berörs även i andra
propositioner som behandlas av riksdagen i höst. De olika förslagen bör
samordnas. Därutöver föreslår utskottet några justeringar som överlämnas
separat.
De föreslagna ändringarna angående återföringen av SURV-avsättningar
(lagförslag 21) påverkar beräkningen av kapitalunderlaget för ägare i
fåmansföretag. För att undvika en retroaktiv effekt bör kapitalunderlaget
beräknas enligt nuvarande regler vid 1995 års taxering. Utskottet föreslår att
övergångsbestämmelserna till ändringarna i lagen (1994:775) om beräkning av
detta underlag (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 22 s. 86)
kompletteras med en regel av denna innebörd.
Reglerna om direktavdrag bör gälla även för nyttjanderättshavare. Utskottet
föreslår att detta förtydligas genom att 2 § första stycket och 11 § i den
föreslagna lagen om direktavdrag (prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag
1 s. 13) kompletteras med en hänvisning även till punkt 15 första stycket av
anvisningarna till 23 § kommunalskattelagen.
I 4 § andra stycket i samma lagförslag bör sista meningen strykas. De
särskilda tidsmässiga krav som står där om a conto-betalningar behövs inte,
eftersom direktavdrag skall få göras när utgifterna är nedlagda.
Rubriken före 10 § och 10 § innehåller uttrycket "underlaget" för
avsättning till periodiseringsfond. Vad som avses är "avdragsutrymmet" för
avsättningen. Utskottet föreslår att texten justeras i detta hänseende.
Beträffande 6 § första stycket föreslår utskottet också ett förtydligande
och ett par förenklingar. I första stycket punkt 3 bör orden "belopp som
delägarna återfört" i förtydligande syfte bytas ut mot "belopp som motsvarar
delägarnas återförda periodiseringsfonder för bolaget". Ändringarna i punkt 4
syftar till att förenkla beräkningen av avdragen. Direktavdraget bör beräknas
på en inkomst som inte inrymmer vare sig direktavdrag eller ordinarie
värdeminskningsavdrag på den byggnad eller markanläggning som direktavdraget
avser. Vidare bör av förenklingsskäl avdragsutrymmet för handelsbolag vara
25 % av handelsbolagets inkomst, jfr 2 kap. 25 § lagen 1990:325 om
självdeklaration och kontrolluppgifter. Handelsbolagets inkomst bör också
minskas med vissa skatter som belöper på delägarna, t.ex. fastighetsskatt för
handelsbolagets inkomst.
Stockholm den 6 december 1994
På skatteutskottets vägnar
Lars Hedfors
I beslutet har deltagit: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Anita
Johansson (s), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s), Karl-Gösta Svenson (m),
Lisbeth Staaf-Igelström (s), Rolf Kenneryd (c), Björn Ericson (s), Carl Fredrik
Graf (m), Isa Halvarsson (fp), Inger Lundberg (s), Lars Bäckström (v), Ulla
Rudin (s), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius
(m).
Avvikande meningar
1. Beredningen av ärendet
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m)
anför:
Regeringen har inte inhämtat yttrande från Lagrådet angående lagförslagen.
Som skäl härför anförs i propositionen att lagförslagen i flertalet fall är av
den beskaffenheten att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Vissa andra
lagförslag är emellertid enligt regeringens uppfattning sådana att Lagrådets
yttrande normalt bör inhämtas. Samtidigt anför regeringen att lagförslagen i
stor utsträckning innebär en återgång till tidigare regler som har granskats av
Lagrådet och att en förnyad granskning i dessa delar framstår som obehövlig.
Mot denna bakgrund har regeringen avstått från att låta Lagrådet granska
förslagen, eftersom en sådan granskning skulle fördröja lagstiftningsfrågornas
behandling i sådan utsträckning att avsevärt men skulle uppkomma.
Vi vill framhålla att den föreslagna lagstiftningen är omfattande och svår
att överblicka. Den berör praktiskt taget alla i vårt land, såväl fysiska som
juridiska personer, och innebär avsevärda skatteskärpningar för ett stort antal
personer och för hela vårt näringsliv. De föreslagna förändringarna leder till
bristande neutralitet i fråga om beskattningen av olika kapitalinkomster.
Förslagen innebär vidare nyheter med konsekvenser som inte nu kan förutses
och som inte ens har nämnts i propositionen. Det kan ifrågasättas om inte de
förändrade reglerna vad beträffar avskattningen av skatteutjämningsreserv
(SURV) strider mot retroaktivitetsförbudet i grundlagen.
Propositionen är illa förberedd, och på den korta tid som har stått till buds
har vi saknat möjligheter att gå igenom förslagen så noggrant som behövs
beträffande så genomgripande regler som det här är fråga om. Vid den hearing
som utskottet hållit med företrädare för näringslivet har allvarlig kritik
riktats mot reglerna.
Vi har begärt att utskottet låter Lagrådet granska förslaget, men utskottet
har avslagit detta yrkande. Det är uppenbart att lagförslagen behöver granskas
bättre än vad som har skett hittills. Detta framgår för övrigt redan av att
utskottet i sista stund föreslår ändringar i lagtexterna för att undvika
retroaktiva effekter och andra ej avsedda konsekvenser.
Med hänvisning till det anförda förordar vi att finansutskottet låter inhämta
yttrande från Lagrådet innan finansutskottet tar närmare ställning till
propositionen.
2. Inriktningen av skattepolitiken
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Den svenska ekonomin befinner sig nu i uppgång. Kontrasten mot hösten efter
regeringsskiftet 1991, då ekonomin befann sig i fritt fall, kan knappast vara
tydligare. Då stagnerade produktionen. Arbetslösheten ökade kraftigt,
budgetunderskottet steg och till följd av 1980-talets spekulationsekonomi
hotade sammanbrott i den finansiella sektorn.
Den borgerliga regeringens politik syftade till att genom
strukturförändrande åtgärder stärka förutsättningarna för arbete,
sparande och företagande. Därigenom skulle tillväxtkraften i Sveriges ekonomi
återskapas efter ett par decenniers politiska misstag.
Den borgerliga regeringens skattepolitik hade som inriktning att stärka
Sveriges konkurrenskraft samt att komplettera och fullfölja
skattereformen. Detta skedde bl.a. genom att överbeskattningen av det
egna kapitalet såväl i enskild firma och handelsbolag som i aktiebolag
slopades, vilket gav neutralitet jämfört med beskattningen av lånat kapital.
Resultatet av denna politiska kursomläggning kan nu avläsas. De kurvor som
1991 gick åt fel håll pekar nu rätt igen. Ekonomin växer, industrin producerar
och investerar, skattetrycket har sänkts, inflationen är lägre än på länge,
utrikeshandeln visar växande överskott, bytesbalansen har slagit om till
plussiffror. Men tre år är en kort tid för att rätta till de djupgående problem
som blev följden av 1980-talets excesser och underlåtenhetssynder.
Arbetslösheten är fortfarande mycket stor, även om den sedan i våras befinner
sig på nedgång. Likaså kvarstår det offentliga upplåningsbehovet som ett
betydande problem.
Det gäller nu att bygga vidare på den grund som den borgerliga regeringen har
skapat. Den viktigaste uppgiften för den ekonomiska politiken är att
vidareutveckla de goda förutsättningarna för en stark tillväxt och därmed
eliminera långtidsarbetslösheten. På så vis kan den konjunkturella delen av
underskottet i de offentliga finanserna växa bort. Det råder stor enighet om
att de nya arbetstillfällena måste komma till i den privata sektorn. Det
förutsätter ett gott företagsklimat med rimliga skatter, få regleringar och
lägre räntor.
Det förslag som regeringen lägger fram innebär en kraftig omläggning vänster
av den ekonomiska politiken. Propositionen innebär konkreta skattehöjningar på
ca 36 miljarder kronor och oklara besparingar på ca 20 miljarder. Regeringen
har aviserat ytterligare skattehöjningar på drygt 12 miljarder kronor. Dessutom
kommer minst var tredje invånare i landet att få höjda kommunalskatter med i
många fall uppemot 2 500 kr för en vanlig familj.
Värnskatt, reducerat inflationsskydd vid inkomstbeskattningen och höjda
egenavgifter som inte motsvaras av ökade förmåner kommer att reducera
arbetsviljan. Återinförd dubbelbeskattning av aktieutdelningar och höjd
avkastningsskatt på försäkringssparande försämrar företagens försörjning med
riskkapital. Sparande, investeringar och kvalificerad arbetskraft drivs över
till andra länder. Saneringen av statsfinanserna kommer till mer än två
tredjedelar att ske genom höjda skatter på företagande, sparande, arbete och
boende. Detta kan inte undgå att få effekter som strider mot uttalade syften
att förstärka tillväxten, att öka investeringarna och antalet arbetstillfällen
i den enskilda sektorn och att hålla inflationen nere.
Uppläggningen går på tvärs mot vad ekonomisk sakkunskap anvisar och på tvärs
mot grundsatserna i 1990 års skattereform. Marginalskatten på arbetsinkomster
höjs för alla. Den högsta marginalskattesatsen, som kommer att omfatta runt en
tredjedel av de heltidsarbetande, skärps från skattereformens mål på 50 % till
ca 60 %. Med regeringens skattepolitik är Sverige åter på väg mot 1970- och
1980-talens marginalskatteelände.
Regeringens förslag försvårar allvarligt möjligheterna att stabilisera
skuldbördan till 1998. Ökade skatter på företag, företagande och individer
leder inte till den tillväxt som är nödvändig för att stabiliseringsmålet skall
kunna uppnås. Skatteskärpningarna riskerar i stället att omintetgöra den
uppgång i ekonomin som den borgerliga regeringen lagt grunden till. Förslagen
på skatteområdet bör därför avslås i huvudsakliga delar.
Vi anser att riksdagen bör stå fast vid sitt beslut i juni i år om ett
förstärkt saneringsprogram. Detta program är en politik för tillväxt och
riktiga jobb och är en god grund som bör kompletteras med ytterligare
budgetförstärkningar, i allt väsentligt i form av utgiftsminskningar. Våra
förslag på skatteområdet innebär en effektivare skatteindrivning, en breddad
momsbas, realt oförändrade punktskatter under saneringsperioden och en breddad
bas för spelskatten. Tillsammans med regeringens förslag om rullande
fastighetstaxering, höjd gräns för reseavdrag och slopad stämpelskatt, som bör
godtas, innebär detta en budgetförstärkning på 12 miljarder kronor.
Vi tillstyrker att riksdagen -- med avslag på de i propositionen föreslagna
riktlinjerna i vad avser skattefrågor och med bifall till motion Fi1 yrkandena
1 och 2 -- antar här angivna riktlinjer på skatteområdet för den ekonomiska
politiken och för budgetpolitiken.
3. Inriktningen av skattepolitiken
Rolf Kenneryd (c) anför:
Vid regeringsskiftet 1991 övertog fyrklöverregeringen en ekonomi i djup kris.
Det ekonomiska läget vid denna tidpunkt kännetecknades av låg tillväxt,
stigande arbetslöshet, en allt djupare finanskris och försämrade offentliga
finanser. Sanningen var att efter en extremt överhettad ekonomi hade Sverige
sedan 1989 en ekonomi i brant utförsbacke med bl.a. kraftigt fallande
industriproduktion och en industrisektor där vart fjärde jobb gick förlorat.
Vidare fick fyrklöverregeringen hantera konsekvenserna av
ekonomisk-politiska beslut som tagits i fel kronologisk ordning.
Avregleringen av de finansiella marknaderna genomfördes före förändringarna
i skattesystemet. Skattereformen innebar minskade skattemässiga fördelar för
lånefinansierad konsumtion och spekulativa investeringar. I sak var detta ett
korrekt beslut, men i kombination med den genomförda avregleringen av de
finansiella marknaderna fick omläggningen av skattesystemet förödande
konsekvenser för ekonomin. Nedväxlingen av inflationen, dyrare lån och kraftigt
höjda räntor fick i det närmaste depressiva följder, vilkas konsekvenser främst
manifesterades i fastighets- och bankkriserna. De höga räntorna i
kombination med en låg inflation medförde en realräntechock som hårt drabbade
både enskilda och företag. Det privata sparandet ökade exceptionellt, bl.a.
genom att enskilda amorterade skulder och sanerade sin ekonomi. Det innebar
bl.a. att efterfrågan i ekonomin minskade. Sammanfattningsvis innebar den av
Socialdemokraterna initierade utvecklingen att aktiviteten i den svenska
ekonomin var på väg att helt upphöra. Allt fler blev arbetslösa. Underskotten i
ekonomin ökade därmed kraftigt. Den främsta orsaken till dagens höga
arbetslöshet är således den socialdemokratiska regeringspolitik som fördes
under 1980-talet.
Nu sker en återhämtning i ekonomin som en följd av fyrklöverregeringens
arbete. Omläggningen av den ekonomiska politiken 1991 lade grunden för den
ökning av sysselsättningen som nu sker och därmed en sundare ekonomi.
Förutsättningar har skapats för att underskotten i de offentliga finanserna
skall kunna minska.
Centerpartiet har inför valet 1994 redovisat partiets principiella syn på hur
Sverige skall kunna få en långsiktigt stabil och hållbar ekonomisk utveckling
med målsättningen att rädda välfärdsstaten.
En hållbar ekonomisk utveckling ställer krav på att samhället formas i
samklang med naturen -- ett kretsloppssamhälle. En sådan utveckling har också
påbörjats under centerns ledning i fyrklöverregeringen.
Denna utveckling bygger på en politik som syftar till att ta vara på
människors engagemang och delaktighet.
Det slogs fast i programmet att underskotten måste angripas med besparingar,
systemförändringar och inkomstförstärkningar. Besparingar i de offentliga
utgifterna ställer också extra krav på en rättvis fördelningspolitik.
Skatteförändringar måste få en inriktning som inte stäcker företagens
investeringsvilja och motverkar möjligheterna till en ökad sysselsättning i det
privata näringslivet. Det är särskilt viktigt att villkoren för de små och
medelstora företagen är goda. Riskkapitalförsörjningen får inte försämras genom
en felaktig utformning av kapitalbeskattningen m.m.
Inkomstförstärkningar i det korta perspektivet bör i stället i första hand
tas ut genom skatter och avgifter på främst miljöbelastande verksamhet och
energi. En ökad skatte- och avgiftsbelastning på arbete och kapital bör
undvikas. Vi anser därför att en skatteväxling, dvs. sänkt skatt på arbete och
företag resp. en högre skatt på koldioxidutsläpp och miljöstörande
råvaruanvändning och verksamhet, måste ske. Under 1990-talet bör en
skatteväxling i storleksordningen 25 miljarder kronor genomföras. Långsiktigt
innebär en sådan åtgärd att förutsättningar för minskad miljöskuld, sänkt
skattetryck och nya jobb skapas.
På vårt initiativ utarbetade fyrklöverregeringen direktiv för en utredning om
hur en skatteväxling inom ramen för ett miljörelaterat skattesystem kan ske. Vi
vill understryka vikten av att utredningsarbetet kan fullföljas enligt de
direktiv som lämnats. Detta bör ges regeringen till känna.
Vi vill också understryka det självklara i att besparingar och
intäktsförstärkningar läggs ut på ett sådant sätt att de är rättvisa. Det är
också enligt vår uppfattning rimligt att nödvändig konsumtion som mat, boende
och persontransporter beskattas lägre än annan konsumtion. Detta bör ges
regeringen till känna.
Målet för den ekonomiska politiken måste vara att långsiktigt skapa uthållig
ekonomisk tillväxt för full sysselsättning och tryggad välfärd. En central del
i en sådan politik är målsättningen att statsskulden stabiliseras senast 1998.
I propositionen föreslås att huvuddelen av genomförda förändringar på det
skattepolitiska området rivs upp.
Sammantaget har de förändringar som genomförts efter 1991 i stort sett
inneburit att förutsättningarna för att öka aktiviteten i ekonomin
underlättats. Förändringarna har också varit ett led i att fullfölja
intentionerna i skattereformen. Vi anser därför att regeringens förslag i dessa
delar skall avslås i huvudsakliga delar. Jag återkommer till dessa frågor.
Enligt vår uppfattning måste skattepolitiken vara en väsentlig del i en
ekonomisk-politisk strategi för en hållbar tillväxt, ökad sysselsättning och
bevarad välfärd. En hållbar ekonomisk utveckling förutsätter goda skattemässiga
villkor för företagande, arbete och investeringar. Producenter och konsumenter
måste vidare genom skatter och avgifter få incitament som styr verksamheter
bort från en negativ miljöpåverkan och stimulerar till hushållning med knappa
naturresurser. En differentiering av miljöskatter inom områden där det finns
substitut och möjligheter att påverka sin egenanvändning leder till ett sänkt
skattetryck.
Utformningen av skilda skatteregler får enligt vår uppfattning inte heller
innebära att de glest befolkade delarna av landet missgynnas och
koncentrationen till storstadsregionerna förstärks. En skatteväxling genom
sänkt skatt på arbete och höjd skatt inom miljö- och energiområdena måste också
genomföras.
I saneringsplanen konstaterade vi att skattekontrollen och
skatteindrivningen skulle kunna förbättras genom åtgärder som kan ge en
inkomstförstärkning om 700 miljoner kronor.
När det gäller miljö- och energiskatter föreslår vi att fordonsskatten höjs
för alla bilar utan katalysatorer med 300 kr per år, vilket skall motsvara
kostnaden för en katalysator. Avsikten är att staten inte skall subventionera
bilar med sämre avgasrening. Vidare bör skatten på äldre vattenkraft
återställas till den reala nivå som den hade när den infördes, vilket innebär
en fördubbling. Vi förordar även en fördubblad miljöavgift på handelsgödsel och
bekämpningsmedel. Skälet till detta är att förändrade prisrelationer
tillsammans med kvarstående miljö- och resursproblem motiverar en höjning av
dessa miljöavgifter i jordbruket. Inkomsten bedöms bli ca 100 miljoner kronor.
I Centerns saneringsplan föreslogs att skattebasen breddas så att moms på
25 % också omfattar spel och dobbel. Vi kvarstår vid denna uppfattning, och
förslaget beräknas ge en intäkt på 2 miljarder kronor.
Med det anförda yrkar jag att riksdagen med bifall till motion Fi2 yrkandena
1, 2 och 7 i vad avser skattefrågor och yrkandena 2, 8 och 44 som sin mening
ger regeringen till känna vad som här har anförts om skattepolitikens
inriktning.
4. Inriktningen av skattepolitiken
Isa Halvarsson (fp) anför:
Som anförs i motion Fi3 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) saknar regeringen en
strategi för näringslivets expansion och tillkomsten av nya jobb. Ett flertal
av de föreslagna åtgärderna försvårar och försämrar förutsättningarna för
företagande och risktagande. Därmed sviker Socialdemokraterna sitt vallöfte att
sätta kampen mot arbetslösheten främst.
Den återställarstrategi som den socialdemokratiska regeringen har valt
innebär att många av de förbättringar i företagsklimatet som den borgerliga
regeringen införde avskaffas utan att något annat sätts i deras ställe. De
ekonomiska effekterna därav blir negativa, både i sak och vad avser
stabiliteten i företagandets villkor. De politiska effekterna av den valda
konfrontationspolitiken riskerar att bli långvariga.
Folkpartiets förslag utgår från att kampen mot arbetslösheten sätts främst.
Vi avvisar därför ett flertal skattehöjningar på företagande och risktagande.
De föreslagna besparingarna uppfyller inte heller våra krav på rättvisa. I
stället redovisar vi andra förslag till minskade utgifter.
Utöver de direkta positiva effekter på de offentliga finanserna som dessa
förslag medför leder Folkpartiets förslag till en snabbare tillväxt och större
ökning av sysselsättningen än regeringens förslag. Storleken på effekterna är
det svårt att uppskatta, men vi konstaterar att en procentenhet lägre
arbetslöshet förstärker de offentliga finanserna med 8--10 miljarder kronor.
Enligt vår uppfattning bör den högsta marginalskatten maximeras till ca
50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller nämnvärt överstiga 50 %.
Budgetunderskottet måste avskaffas senast till 1998.
Den borgerliga regeringen menade att det var nödvändigt att genom en rad
olika åtgärder skapa en miljö som stimulerade människor att starta företag och
små företag att växa. I det syftet genomfördes en rad reformer: skatteregler
gjordes om, vissa strategiska skattesänkningar genomfördes, arbetsrätten
reformerades, stödet till innovationsverksamhet ökades, finanspolitiken
utformades för att skapa förutsättningar för sänkta räntor osv. Det fanns också
en beredskap att gå vidare med ytterligare åtgärder.
Värdet av varje enskild åtgärd kan alltid diskuteras. Men det var uppenbart
att den sammantagna effekten av det som hade genomförts var en mycket
optimistisk stämning bland svenska småföretagare, manifesterad bl.a. i några
studier om framtidstron.
Den nya regeringen väljer nu en helt annan strategi. Det mesta av de konkreta
åtgärder som den avgående regeringen har genomfört tas tillbaka utan att
ersättas av någonting annat. Bedömningen är uppenbarligen att en återgång till
den politik som fördes före 1991 är tillräcklig för att få till stånd den
önskade expansionen. Vi tror att det är en felbedömning.
Folkpartiets ekonomiska politik har som mål:
500 000 nya jobb till sekelskiftet.
Eliminerat budgetunderskott senast till 1998.
Fördjupad välfärd och ökad valfrihet i offentlig service.
En gradvis men snabb omställning av den ekonomiska aktiviteten i samhället i
riktning mot kretsloppstänkande och ekologisk balans.
Det som behövs är alltså en samlad strategi mot landets ekonomiska problem
som berör flera politiska fält. Den ekonomiska politiken rymmer alltid svåra
målkonflikter, och de kan bara hanteras inom ramen för en sammanhållen politik.
Den nya regeringen har inte redovisat någon sådan strategi. Det är farligt.
Om man t.ex. i det vällovliga syftet att sanera statsfinanserna lägger fram
förslag på företagsskatteområdet, som missgynnar nyföretagande, motverkar man i
själva verket det angivna syftet.
Folkpartiets kritik mot den nya regeringens politik kan sammanfattas i fyra
punkter:
1. Regeringen försämrar villkoren för företag och företagare, vilket medför
att fler människor förblir arbetslösa.
2. Regeringen ger genom sin återställarpolitik fullständigt fel signaler till
kommunerna och hotar därmed såväl enskilda människors välfärd som deras
valfrihet.
3. Regeringen slår sönder skattereformen och planerar för en avsevärd höjning
av skattetrycket, vilket -- som på 1980-talet -- kommer att ge stora ekonomiska
skadeverkningar.
4. Regeringen är en konfrontationsministär som genom sin vänstersamverkan
skärper motsättningarna och undergräver förtroendet för den ekonomiska
politiken.
Det berättigade i denna kritik visar sig inte minst på skatteområdet.
Regeringen har föreslagit flera åtgärder som kommer att göra det svårare att
driva företag -- särskilt små företag -- i Sverige.
Dubbelbeskattningen återinförs. Det försvårar anskaffningen av riskkapital,
särskilt i små företag.
Rätten att kvitta en förlust i ett nystartat småföretag mot inkomst av
tjänst slopas. Den kvittningsrätten var visserligen ett avsteg från
skattereformen, men är starkt motiverad för att stimulera anställda att våga
språnget att starta eget, som på sikt kan ge ny sysselsättning.
Marginalskatten höjs.
Regeringen föreslår också en rad andra åtgärder utanför skatteområdet som
också försvårar för företagen.
Den mest angelägna uppgiften när det gäller det svenska företagsklimatet är
att på allt sätt motverka den socialdemokratiska återställarpolitiken.
Skattepolitiken bör utformas så att högsta marginalskatt maximeras till omkring
50 %. Den totala skattekvoten bör inte heller nämnvärt överstiga 50 %. Men
därutöver är det självfallet också angeläget att vidta ytterligare offensiva
åtgärder.
En sådan skulle vara att inom ett par år genomföra en skatteväxling med sänkt
moms eller arbetsgivaravgift för tjänsteföretag finansierat med bl.a. höjda
miljöskatter. Många bedömningar är helt entydiga i fråga om tjänsteföretagens
svårigheter att expandera tillräckligt snabbt och kraftigt vid nuvarande
skattebelastning, och en sänkning framstår därför som mycket angelägen. Det är
ju framför allt inom tjänsteföretagen som de många nya jobben måste komma.
Höjda miljöskatter är inte bara en finansieringskälla för en sådan
skattesänkning utan har också långsiktigt positiva effekter på införandet av
mera miljövänliga processer och mer miljövänlig produktionsteknik. Detta i sin
tur torde ha positiva effekter på konkurrenskraften, eftersom ambitionerna inom
miljöpolitiken ökar i många länder. En avancerad och modern miljöteknik kan
därför medverka till att svenska företag blir mer framgångsrika på både den
inhemska och den internationella marknaden.
Vad vi här anfört om riktlinjer för den ekonomiska politiken bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Med det anförda tillstyrker jag motion Fi3 såvitt avser skattefrågor.
5. Inriktningen av skattepolitiken
Lars Bäckström (v) anför:
Regeringen har förankrat huvuddragen i sina förslag till inriktning av den
ekonomiska politiken genom samtal och förhandlingar med Vänsterpartiet.
Förslagen på skatteområdet i proposition 1994/95:25 innebär att väsentliga
delar av Vänsterpartiets skattepolitik kan förverkligas. Vänsterpartiet stödjer
således i huvudsak propositionens förslag på skatteområdet. På några punkter
vill dock Vänsterpartiet anmäla avvikande mening.
Bland de yrkanden som utskottet behandlar under denna rubrik ingår
Vänsterpartiets krav på en fördubbling av koldioxidskatten fr.o.m. den 1
januari 1995. Vänsterpartiet vill ha ett ökat skatteuttag på sådan produktion
och konsumtion som påverkar vår miljö negativt. Även Miljöpartiet förespråkar
miljörelaterade skatter och yrkar bl.a. en höjning av koldioxidskatten fr.o.m.
den 1 juli 1995.
Utskottet avstyrker Vänsterpartiets yrkande angående höjd
koldioxidskatt och anför främst att den planerade utredningen om en ökad
miljörelatering av skattesystemet nu kommer att tillsättas. Det är mycket
angeläget att detta utredningsarbete kommer i gång, men även om arbetet bedrivs
skyndsamt bör inte alla skatteskärpningar på miljöområdet anstå tills dess att
detta utredningsarbete avslutats.
Regeringen har också delvis anslutit sig till denna syn i samband med frågan
om finansieringen av EU-avgiften. I denna fråga har regeringen och
vänsterpartiet träffat en överenskommelse om att finansiera avgiften bl.a.
genom höjningar av vissa miljörelaterade skatter. En överenskommelse som också
omfattar en höjning av industrins koldioxidbeskattning från 1996. Detta är ett
viktigt steg i rätt riktning, men steget bör inte anstå till 1996.
Under de senaste åren har den totala skatten på t.ex. olja som bränsle i
industrin sänkts med 82 %. För kol har skatten sänkts med 76 %. Sänkningarna
har resulterat i att användningen av fossila bränslen ökar inom industrin,
tvärtemot uttalade miljöönskemål. Miljö- och resurshushållningsskäl talar för
att industrins energiskatter återställs. Samtidigt kan framhållas att
industrins konkurrens- och marknadsläge har förstärkts kraftigt, bl.a. genom
kronkursen, produktivitetshöjningar och återhållsamma löneavtal. Detta gör att
det inte finns några betydande konjunkturella skäl som talar mot den föreslagna
höjningen av koldioxidskatten. Vi föreslår därför att koldioxidskatten för
industrin höjs den 1 januari 1995 från 8 till 16 öre per kg koldioxid. Detta
torde kunna ge ökade skatteintäkter på uppemot 500 miljoner kronor, vilket gör
att åtgärden är välmotiverad även av statsfinansiella skäl. Vi erinrar också om
att regeringen har möjlighet att medge nedsättning av industrins energiskatter
under det generella tak på 1,2 % av försäljningsvärdet som för närvarande
tillämpas. Vad gäller detta tak så är Vänsterpartiet således även berett att
diskutera ytterligare tillkommande lättnader för vissa företag vad gäller
utformning av taket.
Med det anförda yrkar jag bifall till motion Fi5 yrkande 25.
6. Inriktningen av skattepolitiken
Ronny Korsberg (mp) anför:
I motion Fi 5 av Birger Schlaug m.fl. (mp) lägger Miljöpartiet fram en
ekologiskt och socialt genomtänkt budgetsanering.
I motionen framhålls att den ekonomiska politikens huvudmål måste vara en
ekologiskt uthållig och socialt ansvarsfull samhällsutveckling. Detta synsätt
måste prägla även skattepolitiken.
Som anförs i motionen är regeringens förslag otillräckliga vad gäller att
minska statens underskott. Budgetsaneringen måste innehålla inslag av såväl
besparingar som skattehöjningar. Vi anser att sammansättningen av skatter och
besparingar måste vara sådan att investeringar och produktion, framför allt i
framtidsbranscher, tar fart. Aktivt företagande skall gynnas. Det gäller
särskilt nyföretagande och småföretagande i landets alla delar. Resursslöseri
och verksamheter som skadar miljö och människor skall samtidigt utsättas för
ökade ekonomiska krav genom ökad beskattning.
Även direkt stimulerande åtgärder behövs för att förbättra den ekonomiska
utvecklingen och förnya näringslivet. Därigenom ökar skatteintäkterna, och
räntorna på statsskulden minskar. Budgetförstärkningar som skattehöjningar och
besparingar kan inte ensamma bli tillräckliga för att minska statsskulden.
Skatteväxling för miljön
Regeringens förslag om höjd egenavgift och värnskatt innebär en ökad
beskattning av arbete men däremot inte av miljöpåverkande verksamheter eller
utsläpp. Därmed förskjuts kostnaderna till miljöns nackdel. Det motverkar en
politik för en bättre miljö. Vi anser att skatt på arbete skall sänkas. Den
relativa skatten på arbete är fortfarande mycket hög i vårt land. Det motverkar
bl.a. en hög grad av sysselsättning och arbetsintensiva verksamheter som
återvinning, vård och omsorg.
Vi anser att koldioxidskatten skall höjas. Det skulle verka styrande främst
mot ökat nyttjande av biobränslen. Därigenom skulle försurande och andra
miljöstörande utsläpp minska, fler arbetstillfällen skulle uppkomma i
skogsbruk, industri och transportnäringar. Samhällsekonomiskt skulle detta
alternativ ha stora fördelar.
En väl planerad stegvis ökning av koldioxidskatten skulle dessutom leda till
snabb teknikutveckling och skulle under 1990-talet dessutom leda till att den
del av näringslivet som lever med stora devalveringsvinster ges incitament att
investera vinsterna på ett för miljön och för en hållbar utveckling riktigt
sätt.
Koldioxidskatten skall gälla utsläpp från förbränning av fossila bränslen och
vara lika stor oavsett vilken verksamhet som ger upphov till dem.
Begränsningsregler bör införas för viss industri som av internationella
konkurrensskäl under en övergångstid inte kan tåla en sådan beskattning och där
verksamheten i stället skulle komma att bedrivas utom landets gränser med
fortsatta höga utsläpp. Skatten bör höjas till 45 öre/kg fr.o.m. den 1 juli
1995.
Vi anser också att kommunerna skall ges vidgad beskattningsrätt. De bör kunna
beskatta bensin och andra fossila bränslen, utsläpp av förorenat vatten från
hushåll och företag, produktion av vattenkraft och uttag av vissa råvaror.
Därigenom ges betydligt bättre möjligheter till sänkt skatt på arbete även i
den kommunala sektorn. Vi föreslår att regeringen tillsätter en utredning för
att lägga fram förslag till ökad kommunal beskattningsrätt. Ett förslag bör
tillställas riksdagen senast den 1 juli 1996.
Skydda låginkomsttagarna från nedskärningar
Vi anser att omfattande besparingar måste göras i statens utgifter. Detta
måste emellertid göras på ett socialt acceptabelt sätt, dvs. så att de som har
allra sämst förmåga att klara åtstramningar undantas. Vårt förslag är att de
som tjänar under 150 000 kr per år inte skall drabbas av ökad skatt eller
minskade pensioner.
Vi anser att beskattningen av arbete totalt sett inte skall ökas. Den bör i
stället minskas och ersättas med främst miljörelaterade skatter. Vi anser också
att inkomsttagare i högre inkomstskikt kan tåla en högre beskattning. Förslaget
om värnskatt kan därför accepteras.
Vi inser emellertid att höjda marginalskatter medför problem och tenderar att
befästa och förstärka orättvisor. För att minska dessa olägenheter krävs
motverkande åtgärder.
Jag yrkar att riksdagen med bifall till motion Fi 5 yrkandena 1--5 såvitt
gäller skattefrågor som sin mening uttalar vad som här har anförts om
skattepolitikens inriktning.
7. Kapitalinkomst av utdelning och reavinst på aktier m.m.
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m)
anför:
Regeringen föreslår att aktieutdelning och kvarhållna vinster inom bolagen
skall beskattas dubbelt, först i bolaget och därefter hos ägaren. Avsikten sägs
vara att återställa reglerna till vad som gällde före 1983 års ändringar.
Dubbelbeskattningen innebär att avkastningen i ett aktiebolag beskattas högre
än avkastningen i en enskild firma eller ett handelsbolag, med 51 % i stället
för 30 %. För delägare i fåmansbolag blir skatten i många fall nästan 70 %.
Särskilt för de mindre och medelstora företagen kommer kraven på avkastning att
höjas väsentligt, vilket kommer att leda till stora problem för dessa företag.
Regeringens förslag kommer att försvåra riskkapitalförsörjningen, särskilt
för de mindre och medelstora aktiebolagen, och kommer att ge sämre
förutsättningar för expansiva och nya företag. De nackdelar som uppkommer för
aktiebolagen genom att eget kapital beskattas väsentligt hårdare än lånat
medför också att soliditeten inom svenskt näringsliv kommer att försvagas. En
sådan utveckling innebär ytterligare försämringar av tillväxtförmågan, och man
kan också förutse en icke önskvärd övergång från aktiebolag till handelsbolag.
Tidigare fanns särskilda regler som lindrade eller eliminerade
dubbelbeskattningen, det s.k. Annellavdraget. Några planer på att återinföra
detta avdrag finns inte. I stället aviserar regeringen andra åtgärder för att
man inte skall få en totalt sett ökad skattebelastning för företagen, jämfört
med vad som gällde före 1983 års ändringar. Dessa åtgärder torde emellertid
inte alls kompensera de negativa effekterna av att återinföra
dubbelbeskattningen.
Vi anser att propositionen bör avslås i dessa delar. Detta innebär bifall
till motionerna Fi1 yrkandena 15 och 16, Fi2 i denna del, Fi3 yrkande 5 och Fi6
i denna del.
Huvudbestämmelserna om beskattning av utdelning och reavinst på aktier finns
i 3 § lagen om statlig inkomstskatt. Regeringens förslag till ändringar av
denna paragraf bör alltså avslås. Detsamma gäller de föreslagna
följdändringarna i andra lagrum. Med anledning härav yrkar vi avslag på
följande av regeringen föreslagna lagändringar:
Lagen om statlig inkomstskatt: 2, 3, 7, 22, 24 och 27 §§
Kommunalskattelagen: anvisningarna till 22, 23 och 24 §§
Uppbördslagen: 10 §
Kupongskattelagen
Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter
Lagen om återföring av obeskattade reserver
Lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel: 7 §
Lagen om ersättningsfonder
Lagen om räntefördelning vid beskattning
Lagen om expansionsmedel
Lagen om periodiseringsfonder
Lagen om avdrag för underskott av näringsverksamhet
Lagen om återföring av skatteutjämningsreserv: 13 §
Lagen om beräkning av kapitalunderlaget vid beskattning av ägare i
fåmansföretag: 10 och 11 §§
Lagen om beskattning av viss vidareutdelning
8. Skattesatsen för kapitalinkomster
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag att höja skatten på sparande från 25 till 30 % innebär
ett steg tillbaka mot de förhållanden som bidrog till att skapa den
spekulationsekonomi som var grundorsaken till krisen i den finansiella sektorn.
Avvikelsen i skatteuttag jämfört med flera andra länder blir större med risk
för framtida kapitalflykt. Redan under arbetet med skattereformen 1990 framkom
att en skattesats på 30 % kunde befaras vara alltför hög. Eftersom
kapitalinkomster beskattas nominellt kommer en normal ränta inte att räcka till
för att kompensera det förändrade penningvärdet ens vid låg inflation.
Propositionen bör avslås, vilket alltså innebär bifall till motionerna i
motsvarande delar (Fi1 yrkande 14, Fi2 yrkande 25 i denna del och Fi6 i denna
del). Det anförda innebär avslag på regeringens förslag till ändring av 10 §
lagen om statlig inkomstskatt och 2 § uppbördslagen. Vi återkommer nedan till
vissa följdändringar m.m.
9. Förmögenhetsskatten
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Förmögenhetsskatten har sedan lång tid tillbaka väckt kritik i många
hänseenden, bl.a. för sina snedvridande effekter. Skatten har bl.a. lett till
att personer som byggt upp företag i Sverige flyttat utomlands med de negativa
effekter det medför. I en doktorsavhandling från 1990 gjordes bedömningen att
statsfinanserna som en följd försämrades så att skatten inte gav något
nettotillskott.
Om regeringens förslag att återinföra denna skatt genomförs innebär detta
tillsammans med den höga skattesatsen för kapitalinkomster att
förutsättningarna för sparande och kapitalbildning försämras kraftigt. Dessutom
ökar avkastningskraven på investeringar i mindre och medelstora företag. Vi
yrkar därför avslag på propositionen i vad avser ändring i lagen om upphävande
av lagen om statlig förmögenhetsskatt, vilket innebär bifall till motion Fi1
yrkande 21.
10. Skattesatsen för avkastningsskatten på kapitalförsäkringskapital
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Vi har i det föregående yrkat avslag på regeringens förslag beträffande
skattesatsen för kapitalinkomster. Avslag på regeringens förslag i dessa frågor
innebär att den i propositionen föreslagna följdändringen i fråga om
skattesatsen för kapitalunderlag som avser kapitalförsäkring också bör avslås,
enligt vad som föreslås i motionerna Fi1 yrkande 18, Fi2 yrkande 25 i denna del
och Fi6 i denna del (9 § andra stycket lagen om avkastningsskatt på
pensionsmedel).
11. Avkastningsskatten för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Skattesatsen för avtalsförsäkringar på arbetsmarknaden har legat på nuvarande
nivå alltsedan skattereformen och har alltså inte något direkt samband med
skattesatsen för kapitalinkomster. Skattesatsen för annat pensionssparande har
anpassats till samma nivå i syfte att ge goda förutsättningar för långsiktigt
pensionssparande. Enligt vår uppfattning är det inte godtagbart att nu i
efterhand höja avkastningsskatten. En sådan åtgärd rubbar förutsättningarna för
redan ingångna avtal och får svåra verkningar för parterna på arbetsmarknaden.
Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen föreslår innebär t.ex. att
avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker till för att betala de
avtalade pensioner som redan utgår, och problemet är i princip detsamma även i
övrigt. I propositionen finns inte någon som helst analys för att man närmare
skall kunna bedöma sådana och andra negativa effekter och hur problemen skall
kunna lösas.
De föreslagna skattehöjningarna ökar dessutom skillnaderna mot andra länder
ytterligare, vilket kommer att leda till att långsiktigt placerat kapital
lämnar Sverige.
Vi yrkar avslag på propositionen i denna del, vilket innebär bifall till
motionerna Fi1 yrkande 17, Fi3 yrkande 6 och Fi6 i denna del.
12. Avkastningsskatten för pensionsförsäkringar och pensionssparkonton
Isa Halvarsson (fp) anför:
Med hänsyn till de negativa effekter som regeringens förslag skulle medföra
på arbetsmarknaden yrkas i motion Fi3 yrkande 6 avslag på propositionen i vad
avser avtalspensioner. Den skattehöjning med drygt 50 % som regeringen
föreslår innebär t.ex. att avkastningen efter skatt troligen inte längre räcker
till för att betala de avtalade pensioner som redan utgår. De merkostnader som
uppkommer måste betalas, men av vem och på vilket sätt? I propositionen finns
inte någon som helst analys för att man närmare skall kunna bedöma sådana och
andra negativa effekter och hur problemen skall kunna lösas. Jag yrkar bifall
till motionen och avslag på propositionen i denna del.
13. Allemansfonder
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anför:
Sparande i allemansfonder beskattas för närvarande enligt samma principer som
annat sparande. Det finns enligt vår uppfattning inga skäl för att frångå denna
goda ordning. Vi yrkar alltså avslag på propositionen i denna del och bifall
till motionerna Fi1 yrkande 20, Fi2 yrkande 22, Fi5 yrkande 16 och Fi6 i denna
del.
14. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag innebär att marginalskatten på arbetsinkomster höjs för
alla. Den högsta marginalskattesatsen, som kommer att omfatta omkring en
tredjedel av de heltidsarbetande, skärps från skattereformens mål på 50 % till
ca 60 %. Regeringens politik leder tillbaka mot 1970- och 1980-talens
marginalskatteelände. Detta är ett allvarligt brott mot skattereformen och
skulle på nytt sätta vårt land i stora svårigheter.
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid statlig inkomstskatt
återinförs fr.o.m. inkomståret 1995.
Riksdagens beslut att tillfälligt slopa det statliga grundavdraget är
utformat som en skatteskärpning som i stort sett drabbar alla med inkomster
över brytpunkten lika, utan att marginalskatten påverkades. Enligt vår
uppfattning finns det inte skäl att nu ompröva detta beslut.
Regeringen föreslår också att inflationsskyddet av skatteskalan och det så
kallade reallöneskyddet skall urholkas. Förslaget innebär att realt oförändrade
inkomster successivt kommer att drabbas av högre skatt. Successivt kommer allt
fler att flyttas upp över gränsen för uttag av statlig inkomstskatt och därmed
få en marginalskatt på ca 60 %. För vissa kategorier, exempelvis
ATP-pensionärer, innebär det urholkade inflationsskyddet tillsammans med den
minskade indexeringen av pensionsförmånerna en dubbel förlust. Även
skatteuttaget och marginalskatten under brytpunkten höjs, eftersom även
grundavdraget försämras av det urholkade inflationsskyddet.
Vi yrkar avslag på propositionen i dessa delar, bifall till motionerna Fi1
yrkandena 26--28, Fi2 yrkandena 23 och 40, Fi3 yrkande 4, Fi4 yrkande 22 och
Fi6 i denna del och avslag på motion Fi4 yrkandena 21, 23 och 24.
Det anförda innebär att skiktgränsen vid 1996 års taxering bör beräknas med
utgångspunkt i skiktgränsen vid 1995 års taxering, 198 700 kr, som skall
omräknas med hänsyn till förändringarna i penningvärdet och till
reallöneskyddet på 2 %. Skiktgränsen vid 1996 års taxering blir då 207 300
kr, vilket bör anges i 10 § första stycket lagen om statlig inkomstskatt i
stället för vad som står där om skiktgränsen vid 1992 års taxering. Vidare bör
bestämmelserna om grundavdrag i 48 § 2 mom. kommunalskattelagen justeras så
att inflationsskyddet blir oförändrat även vid den kommunala beskattningen.
15. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Isa Halvarsson (fp) anför:
Som framgår av folkpartimotionen bör man slå vakt om skattereformen med sin
grundläggande målsättning om en marginalskatt på högst 50 %. Jag hänvisar till
vad jag anfört om detta i min avvikande mening om skattepolitiken med de
skattefrågor som där ingår.
Vi kan alltså inte gå med på den s.k. värnskatt som regeringen nu föreslår.
Jag avstyrker propositionen i denna del och motion Fi3 i motsvarande del
(yrkande 4).
16. Marginalskatten på förvärvsinkomster
Lars Bäckström (v) anför:
Vänsterpartiet har vid tidigare riksdagar föreslagit att statsskatten skall
höjas från 20 till 25 % och stödjer därför regeringens förslag. Därutöver bör
ett nytt skikt inrättas i skatteskalan med 30 % i skatt för inkomster över
300 000 kr. Höjningen bör ligga kvar i vart fall till den tidpunkt då
statsskulden slutar att öka men ändringen bör tills vidare kunna tas in i den
särskilda lag som regeringen föreslår (bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag
3) i form av ett följande tillägg till 2 § andra stycket: "För inkomst som
överstiger 300 000 kronor utgör skatten 30 procent av det överskjutande
beloppet."
Samtidigt föreslår regeringen att grundavdraget vid den statliga taxeringen
skall återinföras i förtid. Detta innebär en riktad skattesänkning för
inkomster över 200 000 kr som många måste uppleva som fördelningspolitiskt
felaktig.
Vi yrkar avslag på propositionen i vad avser återinförande av grundavdraget
(prop. bil. 1 Finansdepartementet, lagförslag 27).
Med det anförda tillstyrker vi propositionen med här angivna ändringar och
motion Fi4 yrkandena 22 och 24. Vi avstyrker den i motionerna Fi1, Fi2, Fi3 och
Fi6 i motsvarande delar föreslagna utformningen av skatteuttaget.
Vänsterpartiet ser det som positivt att regeringen i motiven skriver att
frågan om grundavdragens utformning i de högre inkomstskikten skall prövas i
samband med avvecklingen av värnskatten. Vänsterpartiet har tidigare redovisat
konkreta förslag till hur grundavdraget kan avvecklas för inkomster över
brytpunkten såväl vid statlig som kommunal taxering. Vänsterpartiets förslag
ger betydande skatteintäkter och positiva fördelningseffekter. Samtidigt blir
marginalskatteeffekterna begränsade för de inkomstskikt som svarar för
huvuddelen av inkomstförstärkningen. Vad som här har anförts angående
grundavdragets slopande bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 yrkandena
21 och 24 -- som sin mening ge regeringen till känna.
17. Marginalskatten på förvärvsinkomster, fortsatta överväganden
Rolf Kenneryd (c) anför:
Som framgår av en tidigare meningsyttring yrkar Centerpartiet och övriga
borgerliga partier inklusive Miljöpartiet avslag på regeringens förslag att
införa en s.k. värnskatt och att återinföra grundavdraget redan från och med
inkomståret 1995. Enligt vår uppfattning bör man -- om detta yrkande vinner
bifall -- överväga att slopa grundavdraget även för senare inkomstår än 1995
till dess att den nuvarande krisen är avhjälpt och -- under samma förutsättning
-- att även slopa det s.k. reallöneskyddet. Reglerna kommer annars att medföra
en skattelättnad för dem som har inkomster över brytpunkten, vilket får
fördelningspolitiska konsekvenser som ej är önskvärda.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion Fi2 yrkande 43 i
denna del som sin mening ge regeringen till känna.
18. Resor mellan bostad och arbetsplats
Rolf Kenneryd (c) anför:
Regeringens förslag att höja beloppsgränsen för avdrag för resor mellan
bostaden och arbetsplatsen slår hårt mot dem som har låg inkomst och mot många
på landsbygden. Vi anser att regeringens förslag bör avslås (33 §
kommunalskattelagen) och yrkar alltså bifall till motionerna Fi2 yrkande 24 i
denna del och Fi6 i denna del.
19. Löneskatterna och premieskatten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anför:
Regeringens förslag i fråga om löneskatterna och premieskatten är
följdändringar till den föreslagna höjningen av egenavgifterna. Egenavgifterna
ingår inte i utskottets ämnesområde, och vi avstår därför från att gå in på
regeringens förslag i detta avseende. För det fall att propositionen avslås i
den delen bör också regeringens förslag om löneskatten och premieskatten
avslås. Under denna förutsättning yrkar vi alltså avslag också på de aktuella
ändringarna i fråga om löneskatterna och premieskatten (prop. bil. 1
Finansdepartementet, lagförslag 11, 14 och 15), dvs. bifall till motionerna Fi1
yrkande 29, Fi2 yrkandena 28, 30, 31, Fi5 yrkandena 10--12 och Fi6 i denna del.
20. Företagsbeskattningen, kvittning av underskott
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils
Fredrik Aurelius (m) anför:
Den borgerliga regeringen införde kvittningsrätt för underskott av nystartad
aktiv näringsverksamhet mot bland annat inkomst av tjänst under de fem första
verksamhetsåren. Syftet med denna ändring var att skapa bättre förutsättningar
för nyföretagande med utgångspunkt i de många nya jobb som måste växa fram inom
den privata sektorn. När den socialdemokratiska regeringen nu föreslår att
denna rätt slopas innebär det sämre förutsättningar för nyföretagande. Vi yrkar
avslag på regeringens förslag i denna del (46 § kommunalskattelagen) vilket
innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 25, Fi2 yrkande 24 i denna del, Fi3
yrkande 7, Fi5 yrkande 15 och Fi6 i denna del.
21. Direktavdrag för byggnadsarbeten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Isa Halvarsson (fp), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m)
anför:
Det föreslagna direktavdraget för bygginvesteringar kan snarast ses som något
som syftar till att begränsa de i övrigt negativa effekterna av regeringens
politik. Med den inriktning på den ekonomiska politiken som vi förordar
erfordras inget direktavdrag för bygginvesteringar.
Vi yrkar alltså avslag på den föreslagna lagen om direktavdrag för byggnader
m.m., vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 23, Fi2 yrkande 21, Fi3
yrkande 9, Fi5 yrkande 25 och Fi6 i denna del.
22. Direktavdrag för byggnadsarbeten
Ronny Korsberg (mp) anför:
Det direktavdrag som regeringen föreslår kan knappast antas stimulera
byggnadsverksamheten och innebär en betydande kostnad för skattekollektivet och
försvagar statsbudgeten. Jag tillstyrker alltså avslagsyrkandena i motionerna.
23. Direktavdrag för miljöinvesteringar
Ronny Korsberg (mp) anför:
Som redan har framgått anser vi att man inte bör införa ett direktavdrag för
byggnadsinvesteringar. Däremot anser vi att direktavskrivningar för
miljöinvesteringar bör införas för att stimulera miljöanpassningen i den
begynnande högkonjunkturen. Avdrag bör medges med 50 % av de utgifter som
under perioden november 1994--maj 1996 läggs ner på ny-, till- eller
ombyggnadsarbeten som medför minskade utsläpp av miljö- eller hälsofarliga
ämnen m.m. i enlighet med vad som anförs i motion Fi5. Vi yrkar att riksdagen
med bifall till motion Fi5 yrkande 26 hos regeringen begär skyndsamt förslag om
sådana regler.
24. Nuvärdesavskrivning
Bo Lundgren, Karl-Gösta Svenson, Carl Fredrik Graf, Jan-Olof Franzén och Nils
Fredrik Aurelius (alla m) anför:
Som anförs i motion Fi1 bör regeringen få i uppdrag att utarbeta ett förslag
till så kallad nuvärdesavskrivning vad gäller såväl byggnadinvesteringar som
inventarieanskaffning. En nuvärdesavskrivning medför inga varaktiga
statsfinansiella konsekvenser men kan möjliggöra för företag med stora
vinstmedel att öka säkerheten beträffande finansieringen av investeringen.
25. Återföringen av SURV-avsättningar
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m), Ronny Korsberg (mp) och Nils Fredrik Aurelius (m)
anför:
Man skulle visserligen kunna hävda att en full avskattning bör ske till den
skattesats som gällde när avdrag för avsättning till SURV medgavs. Å andra
sidan skulle skatteutjämningsreserven vid oförändrade regler inte ha lett till
beskattning över huvud taget.
Regeringens förslag om i princip avskattning av fulla värdet av SURV:en leder
till en varaktigt ökad belastning och dessutom en kraftigt ökad
likviditetsspänning. Mot denna bakgrund bör förslaget avslås och motionerna Fi
yrkande 24, Fi2 yrkande 36, Fi5 yrkande 18 och Fi6 i denna del bifallas.
26. Skattesatsen för aktiebolag m.m.
Lars Bäckström (v) anför:
Som anförs i Vänsterpartiets motion behövs det särskilda åtgärder för att
underlätta för mindre företag i allmänhet och nystartade företag i synnerhet.
Detta gäller inte minst skattereglerna. Reglerna för beskattningen av fysisk
persons näringsverksamhet har genom de förändringar som genomförts av den
borgerliga regeringen blivit mycket komplicerade. Detta har gjort att många
småföretagare blir allt mer beroende av redovisningsfirmor och dyra konsulter.
Utskottet instämmer i Vänsterpartiets bedömning att skattereglerna för dem som
driver enskild näringsverksamhet är krångliga. Samtidigt framhåller utskottet
att omläggningen av reglerna genomfördes enligt önskemål från näringslivet. Ett
syfte torde också ha varit att skapa en bättre symmetri med beskattningen av
aktiebolagen. Till en viss del bortfaller dock argumentet om symmetri med
aktiebolagsbeskattningen genom de förslag som redovisas i proposition
1994/95:25.
Utskottet har inte något att erinra mot att frågan tas upp efter viss tids
erfarenhet av reglerna men finner för närvarande inte tillräckliga skäl för att
ta initiativ i denna riktning. Vänsterpartiet är av annan mening och anser att
man redan nu genom signaler såväl från näringsidkare som skattemyndigheter kan
konstatera att det finns ett påtagligt behov av förenklingar. Det är därför av
stor vikt att regeringen skyndsamt utreder skattereglerna för enskild
näringsverksamhet i syfte att skapa enklare och överskådligare regler.
Detta bör riksdagen -- med bifall till motionen i denna del -- som sin mening
ge regeringen till känna.
Regeringen anför att de åtgärder som genomförs inom kapitalbeskattningen och
företagsbeskattningen medför ett behov att sänka skatteuttaget på
företagssektorn med ca 2 miljarder kronor. Vi är av statsfinansiella skäl
tveksamma till denna bedömning men anser att det kan finnas skäl att vidta
skatteåtgärder på företagssidan i syfte att stimulera till ökad sysselsättning.
Vänsterpartiet är berett att diskutera sådana åtgärder och det är då av
särskild vikt att lägga ut eventuellt tillkommande lättnader så att mindre och
nystartade företag gynnas.
Skattesatsen för kapitalinkomster återställs nu till 30 % i linje med
grundprinciperna i skattereformen. En av grundprinciperna var tanken på en
enhetlig beskattning med 30 % både av kapital, företag och i kommunalskatt.
Även företagsskatten bör alltså återställas från nuvarande 28 % till 30 %.
Vänsterpartiet föreslår därför att riksdagen beslutar höja bolagsskatten från
den 1 januari 1995 till 30 %. Jag tillstyrker motionen i denna del.
För närvarande är vinstutvecklingen i företagssektorn mycket god.
Vänsterpartiet anser därför att det finns skäl att pröva frågan om att
återinföra någon form av särskild vinstdelningsskatt, vars intäkter skulle
kunna reserveras för uppbyggnad av framtidsfonder i syfte att stimulera
förnyelse och kompetensutveckling i företagssektorn. Vad som här har anförts
bör riksdagen -- med bifall till motion Fi4 i denna del -- som sin mening ge
regeringen till känna.
27. Fastighetsskatten
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Frågan om fastighetsskatten har utretts, och resultatet blev att denna skatt
borde slopas och vad beträffar småhusen ersättas av en schablonintäkt som
innebär en rimlig beräkning av avkastningen för fastigheten. Det långsiktiga
målet för fastighetsskatten bör vara att den slopas när det finns
statsfinansiellt utrymme för en sådan åtgärd. Därtill kommer att de beslutade
besparingarna inom räntesubventionssystemet inte bör rivas upp.
Vi yrkar att regeringens förslag till ändring i lagen om fastighetsskatt
avslås, vilket innebär bifall till motionerna Fi1 yrkande 30, Fi2 yrkande 26
samt Fi6 yrkande 1.
28. ROT-åtgärder inom beskattningen
Bo Lundgren (m), Karl-Gösta Svenson (m), Rolf Kenneryd (c), Carl Fredrik Graf
(m), Jan-Olof Franzén (m) och Nils Fredrik Aurelius (m) anför:
Sedan skatteavdraget för arbeten i småhus eller flerbostadshus infördes den
15 februari 1993 har över 100 000 småjobb anmälts för skattereduktion. Det
innebär att tusentals personer i byggbranschen har fått arbete. Lägre skatt på
arbete leder till flera jobb. Genom ett permanent avdrag kan fler nya jobb
skapas och kostnaderna för arbetslösheten minska.
Vi anser att riksdagen med bifall till motion Fi6 i denna del och med
anledning av motionerna Fi2 yrkande 51 samt Fi17 begär att regeringen
återkommer till riksdagen med förslag härom.
Justitieutskottets yttrande
1994/95:JuU2y
Bilaga 4
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m.
Till finansutskottet
Inledning
I proposition 1994/95:24 om Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. har
regeringen (Finansdepartementet) lagt fram förslag för riksdagen som syftar
till att sanera statsfinanserna för att åstadkomma en varaktig och uthållig
tillväxt, ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet. I propositionen
hemställer regeringen bl.a. att riksdagen skall godkänna inriktningen och
omfattningen av de besparingar och inkomstförstärkningar som regeringen
förordar i propositionens avsnitt 5 (s. 30).
Propositionen har hänvisats till finansutskottet som i ett beslut den 17
november 1994 berett samtliga övriga utskott tillfälle att avge yttrande över
propositionen jämte eventuella motioner i de delar som rör respektive utskotts
beredningsområde.
19 motioner har väckts med anledning av propositionen, däribland en av Gun
Hellsvik m.fl. (1994/95:Fi9) i vilken yrkas att riksdagen som sin mening skall
ge regeringen till känna vad i motionen anförts om att aviserade besparingskrav
inte bör drabba Justitiedepartementet budgetåret 1995/96. Denna fråga ligger
inom justitieutskottets beredningsområde, och utskottet begränsar sitt yttrande
till den.
Utskottets överväganden
I propositionen (s. 24) uttalas att besparingar kommer att göras i den
statliga verksamheten. Jämfört med redan fattade beslut skall utgifterna för
statlig konsumtion minska med 2 000 miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 3
% av de statliga förvaltningsanslagen. Besparingen avses bli genomförd redan
under nästa budgetår. Enligt vad som anförs i propositionen kommer besparingen
under det fortsatta budgetarbetet att fördelas mellan berörda myndigheters
anslag. Utgångspunkten för fördelningen av besparingsbeloppet utgörs av de
budgeterade utgifterna för statens förvaltningsanslag. Det innebär enligt
propositionen att stora delar av besparingskravet kommer att läggas på
Justitie-, Social-, Finans- och Utbildningsdepartementens områden. Regeringen
avser att i budgetpropositionen föreslå riksdagen en exakt fördelning av
besparingen.
I motion Fi9 anförs sammanfattningsvis att inga besparingar skall göras på
Justitiedepartementets område. Man menar att besparingar inom rättsväsendet
kommer att innebära betydande neddragningar inom polis- och
kriminalvårdsverksamheten. Även åklagarväsendet kommer att drabbas. Detta
riskerar att på nytt leda till ökad brottslighet och minska rättstryggheten i
samhället.
Utskottet vill först konstatera att det allvarliga statsfinansiella läget gör
att inget område kan undantas från besparingar. Enligt utskottets mening är det
också möjligt att genomföra besparingar inom utskottets beredningsområde utan
att centrala värden sätts på spel, förutsatt att besparingskraven anpassas till
de krav som bör ställas i ett rättssamhälle.
Mot den bakgrunden finner utskottet det omöjligt att, som föreslås i
motionen, helt och hållet freda en samhällssektor från besparingar när alla
andra områden tvingas bidra till saneringen av statsfinanserna.
Utskottet konstaterar vidare att ett bifall till motionen innebär att
utbildningsväsendet och den sociala sektorn kommer att åläggas än hårdare
besparingskrav. Detta blir nämligen konsekvensen när man å ena sidan vill
undanta rättsväsendet från besparingar och å andra sidan, såsom redovisas i
Moderata samlingspartiets partimotion (1994/95:Fi1) angående Vissa
ekonomisk-politiska åtgärder m.m., accepterar att den statliga konsumtionen
måste minska med 2 miljarder kronor nästa budgetår.
Inte minst från kriminalpolitiska utgångspunkter är detta oacceptabelt.
Rättsväsendet i sig kan aldrig kompensera att brottsförebyggande åtgärder
gentemot barn och ungdomar i skolor och socialtjänst sätts på undantag genom
ytterligare besparingar i dessa sektorer.
Utskottet vill därefter rent allmänt konstatera att det inte finns ett direkt
samband mellan resursernas storlek till en viss verksamhet och resultatet av
verksamheten. Resultatet är avhängigt också av hur resurserna disponeras.
Som exempel kan utskottet hänvisa till polisverksamheten som för budgetåren
1993/94--1995/96 ålagts ett besparingsbeting på 500 miljoner kronor (se prop.
1992/93:50, FiU1, rskr. 134, JuU2y). Besparingsprogrammet har medfört en
betydande omstrukturering och effektivisering av polisverksamheten på lokal och
regional nivå. Bl.a. har antalet polisdistrikt minskat kraftigt. Samtidigt har
polisverksamheten utvecklats och förändrats i riktning mot ökad
närpolisverksamhet, och en satsning har skett på den kriminalpolisverksamhet
som riktas mot den grova brottsligheten. Också resurserna mot den ekonomiska
brottsligheten har efter ett riksdagsinitiativ kunnat förstärkas.
En liknande utveckling kan förmärkas inom kriminalvården. Den har under en
följd av år i besparingssyfte rationaliserats och effektiviserats. Samtidigt
har gjorts en betydande satsning på utveckling av innehållet i
kriminalvårdsverksamheten; det gäller sådant som kontaktmannaskap på
anstalterna, behandlingsprogram för t.ex. rattfyllerister och våldsverkare och
försöksverksamhet med nya påföljder.
Varken rättssäkerheten eller människors rättstrygghet har blivit lidande på
de åtgärder som här redovisats. Tvärtom leder ett bättre resursutnyttjande och
ett nytt och bättre innehåll i verksamheterna till motsatt effekt.
I den fråga som aktualiseras i motionen pågår beredning i regeringskansliet.
Det är således för tidigt att uttala sig om erforderliga besparingars storlek,
utformning och fördelning på olika anslag. Utskottet vill särskilt peka på att
det för närvarande inte är möjligt att ens precisera storleken av den besparing
på Justitiedepartementets område som kan bli aktuell; förslag kommer att läggas
fram i budgetpropositionen. Mot den bakgrunden är det enligt utskottets mening
föga meningsfullt att nu lägga synpunkter på fördelningen av besparingen mellan
olika verksamheter. Utskottet utgår för sin del från att regeringen i
beredningsarbetet tar hänsyn till att myndigheterna under Justitiedepartementet
är av central betydelse för rättssamhället. Utskottet vill avslutningsvis
erinra om att riksdagen vid behandlingen av budgetpropositionen kommer att ta
ställning i hithörande frågor.
Justitieutskottet föreslår att finansutskottet avstyrker bifall till motion
Fi9.
Stockholm den 1 december 1994
På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit:
Gun Hellsvik (m),
Lars-Erik Lövdén (s),
Birthe Sörestedt (s),
Göran Magnusson (s),
Sigrid Bolkéus (s),
Göthe Knutson (m),
Märta Johansson (s),
Görel Thurdin (c),
Margareta Sandgren (s),
Anders G Högmark (m),
Siw Persson (fp),
Ann-Marie Fagerström (s),
Alice Åström (v),
Pär Nuder (s),
Lars Björkman (m),
Kia Andreasson (mp) och
Michael Stjernström (kds).
Avvikande mening
Gun Hellsvik (m), Göthe Knutson (m), Anders G Högmark (m), Lars Björkman (m)
och Michael Stjernström (kds) anser att den del av utskottets yttrande i
avsnittet Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet vill först" och
som slutar med "till motion Fi9" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan i och för sig instämma i att kraftfulla åtgärder krävs för att
komma till rätta med den statsfinansiella situationen. Besparingskrav kan
emellertid inte läggas ut på den statliga förvaltningen utan hänsyn till olika
verksamhetsgrenars vikt för samhällsutvecklingen i stort. När det gäller
Justitiedepartementets verksamhetsområde måste särskild hänsyn tas till att
verksamhetsområdet är av central betydelse för rättssäkerheten. Härtill kommer
särskilt polisens och kriminalvårdens viktiga uppgift att förebygga brott. I
sammanhanget kan t.ex. nämnas att polisen redan ålagts ett besparingsbeting på
500 miljoner kronor som skall genomföras under budgetåren 1993/94--1995/96 och
att belastningen på kriminalvården ökar. Besparingar i den storleksordning som
aviseras i propositionen kommer oundvikligen att få konsekvenser -- i form av
neddragningar -- för resurserna till brottsbekämpningen. Detta kommer att
resultera i ökad brottslighet och minskad rättstrygghet i samhället. Det kan
enligt utskottets mening inte accepteras.
Enligt utskottets mening finns således starka skäl för att
Justitiedepartementets verksamhetsområde undantas från besparingskrav i vart
fall för nästa budgetår.
Det sagda leder utskottet till att föreslå finansutskottet att tillstyrka
bifall till motion Fi9.
Utrikesutskottets yttrande
1994/95:UU3y
Bilaga 5
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder
Till finansutskottet
Finansutskottet har genom beslut den 17 november 1994 berett samtliga utskott
tillfälle att yttra sig över proposition 1994/95:25 om vissa
ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. jämte eventuella motioner. Vid sammanträde
den 22 november beslöt utrikesutskottet med anledning härav att till
finansutskottet avge yttrande rörande propositionen och de motioner som rör
utrikesutskottets beredningsområde.
1. Propositionen
I propositionen föreslås ett antal åtgärder för att förbättra ekonomin. I den
del som avser utrikesutskottets beredningsområde (prop. s. 30, yrkande 6:2,
delvis) föreslås att riksdagen godkänner inriktningen och omfattningen av de
besparingar som regeringen förordar.
Säkerhets-, försvars-, bistånds- och flyktingpolitiken skall, enligt
propositionen, effektiviseras genom ökad samordning. Regeringen föreslår att
utgiftsbegränsningarna inom dessa områden sammantaget uppgår till 3 060
miljoner kronor senast 1998. De anslagsmässiga konsekvenserna av detta kommer
att redovisas i budgetpropositionen 1995.
För Utrikesdepartementets verksamhetsområde föreslår regeringen att
biståndsramen för budgetåren 1995/96--1998 fastställs till ett nominellt
oförändrat belopp om 13 360 miljoner kronor. Ytterligare avräkning sker med 300
miljoner kronor avseende asylkostnader. Regeringen framhåller att det är dess
målsättning att när den ekonomiska utvecklingen tillåter det successivt
uppfylla enprocentsmålet.
De totala utgiftsbegränsningarna "inom anslagen för säkerhet" kommer genom
propositionens förslag att uppgå till minst 5 000 miljoner kronor senast år
2001 med hänsyn taget till det kommande försvarsbeslutet.
2. Motionerna
Yrkanden i anledning av proposition 1994/95:25 har, i de delar av
propositionen som hänför sig till utrikesutskottets beredningsområde, framförts
i motionerna Fi1 av Carl Bildt m.fl. (m), Fi2 av Olof Johansson m.fl. (c), Fi3
av Bengt Westerberg m.fl. (fp), Fi4 av Gudrun Schyman m.fl. (v), Fi5 av Birger
Schlaug m.fl. (mp), Fi6 av Alf Svensson m.fl. (kds) och Fi14 av Georg Andersson
m.fl. (s).
I Moderaternas partimotion (motion Fi1, yrkande 2 [delvis]) hemställs att
riksdagen godtar de riktlinjer för budgetpolitiken och godkänner inriktningen
och omfattningen av de utgiftsminskningar och inkomstförstärkningar som
förordas i motionen. Vad avser frågor med anknytning till utrikesutskottets
beredningsområde påpekas att det är svårt att se hur en besparing av utgifterna
för invandring m.m. med minst 760 miljoner kronor kan utlovas med hänsyn till
att antalet asylsökande flyktingar inte kan förutses och regelsystemet dessutom
först skall bli föremål för utredning. På det säkerhetspolitiska området
framhålls att utgiftsbegränsningarna avseende försvaret endast, och utan de
inskränkningar som anges i propositionen, bör ifrågakomma om det
säkerhetspolitiska läget så medger. Regeringens förslag till utgiftsminskningar
på biståndsramen accepteras.
Centerpartiet anser (motion Fi2, yrkande 19) att propositionens förslag
avseende området säkerhets-, försvars-, bistånds och flyktingpolitik bör
avslås. Partiet avvisar en sänkt ambitionsnivå i biståndspolitiken. Vad
beträffar biståndet bör i stället målsättningen vara att åter uppfylla
enprocentsmålet.
Folkpartiet kräver (motion Fi3, yrkande 11) att riksdagen avslår regeringens
förslag att avräkna 300 miljoner kronor från biståndsanslaget.
I Vänsterpartiets motion (Fi4, yrkande 6, delvis) välkomnas regeringens
avsikt att bättre samordna säkerhets-, försvars-, bistånds och
flyktingpolitiken. (v) accepterar ramen för de föreslagna besparingarna. Hela
besparingen bör dock belasta försvaret. U-landsbiståndet har redan utsatts för
kraftiga nedskärningar och dessutom urholkats genom insatser för fredsbevarande
FN-operationer och avräkning av asylkostnader. I motionen avvisas regeringens
förslag till minskad biståndsram. Ingen ytterligare nedskärning bör, enligt
motionärerna, ifrågakomma. En tidpunkt bör fastställas då Sverige åter kan
uppfylla enprocentsmålet för biståndet.
Miljöpartiet kräver (motion Fi5, yrkande 29) att riksdagen avslår regeringens
förslag om att 300 miljoner kronor skall tas från biståndsmedel för att bekosta
hantering av asylsökande i Sverige. Vidare krävs (yrkande 30) att biståndet
höjs till den tidigare enprocentsnivån, att förslaget om nominell frysning (av
biståndsramen) avslås samt att biståndets andel av BNP skall vara oförändrad.
I (kds) partimotion (motion Fi6, yrkande 3 [delvis]) anförs att riksdagen som
sin mening bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer
för besparingar och budgetförstärkningar. Vad avser frågor med anknytning till
utrikesutskottets beredningsområde anförs att besparingarna på försvarets
område måste ske med hänsyn taget till det säkerhetspolitiska läget.
I motion Fi14 av Georg Andersson m.fl. (s) yrkas att riksdagen ger regeringen
till känna att biståndsvolymen inte bör frysas under de närmaste fyra åren utan
att riksdagen i sin budgetbehandling varje år bör ha möjlighet att ta ställning
till biståndets storlek.