Utskottet behandlar i detta betänkande förslagen dels i
proposition 1994/95:135 om ändrade ersättningsbestämmelser i
lagen om införande av vattenlagen och en motion som väckts i
anledning av propositionen, dels motioner som väckts under den
allmänna motionstiden 1995 med anknytning till vattenrättsliga
frågor.
Lagförslaget innebär att en innehavare av ett tillstånd som
meddelats enligt äldre vattenrättslig lagstiftning inte skall ha
rätt till ersättning för kostnader med anledning av sådana nya
eller ändrade villkor avseende skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder som föreskrivs vid en omprövning av
villkoren för tillståndet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag och avstyrker
samtliga motioner.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:135 föreslagit riksdagen
att anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen
(1983:292) om införande av vattenlagen (1983:291).
Lagförslaget har som bilaga fogats till detta betänkande.
Motionerna
I betänkandet behandlas
dels den med anledning av propositionen väckta motionen
1994/95:Bo7 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1994/95:135 i enlighet med vad som anförts i
motionen.
dels de under allmänna motionstiden 1995 väckta motionerna
1994/95:Bo513 av Bo Finnkvist och Leo Persson (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om ersättning för skador i samband med
översvämningar efter reglerade vattendrag.
1994/95:Bo516 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändring av utvinningen av mark genom att använda havsbotten.
1994/95:Bo522 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av översyn av lagstiftning vad
avser vattenkraftens skador,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de verkliga möjligheterna för svagare
parter att få sin rätt tillgodosedd.
1994/95:Bo539 av Torsten Gavelin och Sigge Godin (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning om inrättandet av en Statens
vattenkraftsinspektion.
1994/95:Bo542 av Gudrun Lindvall (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att vattenlagen miljöanpassas så att den tillämpar
samma miljömässiga bedömningsgrunder som miljöskyddslagen.
1994/95:Bo543 av Berndt Ekholm och Arne Kjörnsberg (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om länsstyrelsens möjlighet att ansöka om
omprövning av villkor i en vattendom,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om begränsning av rätten till ersättning vid
omprövning av villkor i en vattendom.
1994/95:Jo603 av Peter Weibull Bernström och Rune Rydén (m)
vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
lagändringar, syftande till en differentiering i
tillståndsgivningen enligt vattenlagen, så att länsstyrelserna
får handlägga tillståndsgivningen i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1994/95:Jo606 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skärpning av vattenlagen.
1994/95:Jo628 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
22. att riksdagen hos regeringen begär en ändring i lagen om
införande av vattenlagen så att större krav kan ställas på
kraftverksägare om skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder vid omprövning av domar givna enligt äldre
vattenrätt.
1994/95:Jo686 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av vattenlagen som innebär prövning av
bevattningsföretag i enlighet med vad i motionen anförts.
Uppgifter i anslutning till propositionen och motionerna
Ersättning vid omprövning av tillstånd till vattenföretag
Vattenlagen kan sägas bygga på en princip att en
lagakraftvunnen dom om tillstånd till ett vattenföretag gäller
för all framtid (15 kap. 1 § vattenlagen). Omprövning av
villkoren för ett tillstånd kan dock ske, till förmån för både
enskilda och allmänna intressen. Möjligheten till omprövning har
i allt väsentligt reglerats lika för sådana tillstånd som
meddelats med stöd av vattenlagen och sådana som meddelats med
stöd av äldre lagstiftning. Regleringen av tillståndshavarens
rätt till ersättning är däremot i vissa avseenden olika.
Vid en omprövning kan tillståndshavaren förpliktas till
produktionsinskränkande åtgärder. Det kan gälla att avstå vatten
eller acceptera förlust av fallhöjd, ändrade
tappningsbestämmelser eller begränsning av tidigare
regleringstillstånd. Huvudprincipen är att en innehavare av
tillstånd som meddelats med stöd av vattenlagen (nya
tillståndshavare) har rätt till full ersättning från den som
begär omprövningen. Denna princip gäller vid omprövning till
förmån både för allmänna och enskilda intressen. Ersättning
utgår dock inte till den del förlusten eller inskränkningen är
att hänföra till förbättring av en vattenanläggnings säkerhet.
Vid omprövning till förmån för vissa kvalificerade allmänna
intressen gäller därutöver att tillståndshavaren har en
skyldighet att utan ersättning från det allmänna tåla viss del
av förlusten eller inskränkningen. Den ersättningsfria delen kan
utgöra högst en femtedel och lägst en tjugondel av
produktionsvärdet respektive värdet av vattenmängden, fallhöjden
eller magasinsvolymen. Den ersättningsfria delen fastställs av
vattendomstolen i samband med tillståndsbeslutet. Kvotdelen är
gemensam för samtliga omprövningar av tillståndet (9 kap. 12--15
§§ vattenlagen). Motsvarande regler gäller också för innehavare
av tillstånd som meddelats med stöd av äldre vattenrättslig
lagtiftning (äldre tillståndshavare) dock med den skillnaden att
den ersättningsfria delen är bestämd direkt i lag till en
tjugondel av de ovan angivna värdena. Propositionens förslag
till lagändring berör inte ersättningreglerna i vad de avser
produktionsinskränkande åtgärder.
En omprövning av villkoren för ett tillstånd kan även medföra
att tillståndshavaren förpliktas att vidta skadeförebyggande
åtgärder (t.ex. spegeldammar, erosionsskydd och fisktrappor) och
skadekompenserande åtgärder (t.ex. utsättning av fisk och
fiskodling). Vattenlagens bestämmelser om rätt till ersättning
omfattar inte sådana åtgärder vilket innebär att nya
tillståndshavare saknar denna rätt (9 kap. 12 § vattenlagen). De
ersättningsbestämmelser som gäller äldre tillståndshavare och
som återfinns i 11 och 12 §§ lagen om införande av vattenlagen
begränsar endast rätten till ersättning vad gäller
produktionsinskränkande åtgärder. Till följd av detta har en
äldre tillståndshavare rätt till full ersättning från den som
begär omprövningen vad gäller skadekompenserande och
skadeförebyggande åtgärder.
I anslutning till frågan om en tillståndshavares rätt till
ersättning bör uppmärksammas att vattenlagen innehåller regler
som begränsar omfattningen av de förpliktelser som kan åläggas
tillståndshavaren vid en omprövning. Dels gäller i allt
väsentligt de vanliga reglerna om förutsättningarna för
utförande av ett vattenföretag. Särskilt kan nämnas att den som
utför ett företag är skyldig att vidta åtgärder som är ägnade
att förebygga eller minska skador av företaget, om inte
kostnadsökningen därigenom blir oskäligt hög (3 kap. 7 §
vattenlagen). Dels gäller vissa särskilda bestämmelser vid
omprövning till förmån för ett allmänt intresse. Dessa innebär
bl.a. att det inte får föreskrivas nya eller ändrade villkor som
medför att ändamålet med företaget inte kan tillgodoses eller
att förutsättningarna för företaget rubbas avsevärt. Villkoren
får inte heller medföra kostnader som står i missförhållande
till de fördelar från allmän synpunkt som kan vinnas (15 kap. 10
§ vattenlagen).
Förslaget i propositionen går ut på att äldre tillståndshavare
inte skall ha rätt till ersättning för kostnader med anledning
av nya eller ändrade villkor om skadeförebyggande eller
skadekompenserande åtgärder.
Pågående utredningar
Den 18 augusti 1994 beslutade den dåvarande regeringen
proposition 1994/95:10 Miljöbalk. Propositionen återkallades
genom en skrivelse till riksdagen den 13 oktober 1994. Den 24
november 1994 gav regeringen genom tilläggsdirektiv den pågående
Miljöorganisationsutredningen i uppdrag att lägga fram ett nytt
förslag till miljöbalk (dir. 1994:134). Utredningen skall
utveckla och komplettera tidigare förslag till en närmare
integrering av olika delar av miljölagstiftningen. Uppdraget
innebär att utredningen skall överväga att infoga bl.a.
vattenlagen, helt eller delvis, i en miljöbalk och se över
instansordningen i miljölagstiftningen. Utredningen är fri att
pröva andra frågor som är föranledda av det givna uppdraget. I
direktiven uttalade regeringen att det är mycket som talar för
att vattenlagen skall infogas i en miljöbalk men att det finns
särskilda frågeställningar eftersom vattenlagen också behandlar
andra frågor än sådana som har direkta miljöaspekter.
Utredningen hade sedan tidigare i uppdrag att närmare överväga
och lägga fram förslag om myndigheternas organisation inom
miljöområdet, bl.a. frågan om ansvarsfördelning mellan centrala
myndigheter, föreskriftsrätten, tillståndsprövningen och
tillsynen (dir. 1993:43). I sammanhanget kan också nämnas att
utredningen har lagt fram ett delbetänkande om att inrätta en
miljöombudsman. I övrigt har utredningen inte avslutat sitt
arbete vad gäller organisationsfrågorna.
Miljöorganisationsutredningen har numera antagit namnet
Miljöbalksutredningen. Den förväntas senast sommaren 1996
redovisa resultatet av sitt arbete.
Genom den dåvarande regeringens beslut den 5 maj 1994 gavs en
särskild utredare i uppdrag att utreda frågor dels om
dammsäkerhet, dels om skydd mot översvämningar (dir. 1994:35).
Utredningen skall se över ansvarsfördelningen för dammsäkerheten
med särskild tonvikt på tillsyn och samordning mellan dammägare,
myndigheter, kommuner och andra organ samt utvärdera hur detta
ansvar bör fullgöras. Vidare skall utredningen överväga de
dammsäkerhetsåtgärder resp. förebyggande åtgärder mot
översvämningar som dammägare och vissa myndigheter vidtagit till
följd av SOU 1987:64 Dammsäkerhet och skydd mot översvämningar
och prop. 1988/89:116 om vissa dammsäkerhets- och
vattenkraftsfrågor, m.m. samt föreslå eventuella kompletterande
åtgärder. Utredningen har vidare fått i uppdrag att utreda vissa
frågor om forskning och information. Frågorna om dammsäkerhet
och översvämningar i reglerade vattendrag berör en rad olika
samhällsområden inom vilka olika myndigheter har olika
uppgifter. I direktiven angavs bl.a. att tillskapandet av en
egen ny myndighet för dammsäkerhet inte skulle vara
ändamålsenligt. Däremot anfördes att det är viktigt att olika
myndigheter och andra samhällsorgan beaktar
dammsäkerhetsfrågorna i sitt arbete. Olika former för en mer
samlad tillsyn och samråd kan, enligt regeringen, behöva
utvecklas. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1995.
Utskottet
Ändrade ersättningsregler
Regeringen föreslår i proposition 135 att äldre
tillståndshavare inte skall ha rätt till ersättning för
kostnader med anledning av nya eller ändrade villkor om
skadeförebyggande eller skadekompenserande åtgärder.
I motion Bo7 (m) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna
ställer sig bakom de miljöhänsyn som redovisas i
regeringsförslaget men invänder att de förbättringar som behöver
vidtas aldrig får ske till priset av att grundläggande
rättsstatliga principer sätts åt sidan. Den enskilde
kraftverksägaren som genom lagakraftägande dom fått sina
förpliktelser gentemot det allmänna bestämda måste, enligt
motionärerna, kunna lita på att domen gäller för överskådlig
framtid. Han skall inte behöva riskera att hans företagande
rubbas med stöd av senare tillkommen lagstiftning. I motion
Jo628 (fp) yrkande 22 föreslås att en omprövning av äldre
tillstånd inte skall kunna föranleda ersättning för
tillståndshavaren för skadeförebyggande och skadekompenserande
åtgärder. Förslaget i motion Bo543 (s) yrkande 2 går ut på att
ersättningsrätten för äldre tillståndshavare begränsas
åtminstone så att samma regler kommer att gälla för nya och
äldre tillståndshavare såvitt avser produktionsbortfall när det
gäller regleringar som är skadliga för miljön. Motionärerna
synes också hävda att innehavare av tillstånd både enligt den
nya och den äldre vattenlagstiftningen skall var skyldiga att
utan ersättning tåla ett större produktionsbortfall än de är
skyldiga att göra i dag.
Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till miljön har med
tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de olika
regelkomplex som styr samhällslivet. Förbättringar av vår miljö
är en angelägen uppgift. En av de principer som fått allt större
genomslagskraft är att varje verksamhet så långt möjligt bör
bära de kostnader som är hänförliga till verksamheten, däribland
kostnaderna för miljön. Regeringens förslag om ändrade
ersättningsregler överensstämmer med denna princip. Det är
angeläget att de begränsade statliga ekonomiska resurserna inte
hindrar det allmänna att söka genomföra från miljösynpunkt
angelägna omprövningar av äldre tillstånd till vattenföretag.
I propositionen tas frågan om regeringsförslagets
grundlagsenlighet upp. I 2 kap. 18 § regeringsformen (RF) finns
ett visst skydd för den enskilde mot inskränkningar i
användningen av mark och byggnader. Där finns också ett skydd
vad gäller rätten till ersättning i de fall inskränkningar kan
ske. Utskottet ansluter sig till regeringens i propositionen
redovisade och av Lagrådet delade uppfattning att lagrummet inte
lägger hinder i vägen för vad som föreslagits.
Visserligen utgör en grundläggande princip inom vår
rättsordning att en företagare i förväg skall kunna bedöma de
rättsliga konsekvenserna av sitt handlande. Denna princip är
inte utan undantag. Om starka allmänna intressen gör sig
gällande kan principen genombrytas. I bedömningen bör också
vägas in omfattningen av de förpliktelser som kan komma i fråga
för den enskilde och dennes förmåga att bära dessa. Såsom
utskottet redan konstaterat uppbärs den föreslagna lagändringen
av ett starkt allmänt intresse. Den enskildes kostnadsansvar
kommer att vara begränsat av bl.a. den ovan redovisade
bestämmelsen om att nya eller ändrade villkor inte får
föreskrivas, om dessa medför att ändamålet med företaget inte
tillgodoses eller att förutsättningarna för företaget rubbas
avsevärt. Det stora flertalet kraftföretag torde ha ekonomiska
möjligheter att själva stå för de åtgärder som kan bli aktuella
i sammanhanget. Utskottet anser med hänvisning till vad som
anförts inte att den i motion Bo7 (m) åberopade principen bör
innebära att förslaget inte genomförs.
Utskottet tillstyrker således regeringens proposition och
avstyrker m-motionen om avslag på propositionen. Förslaget i den
under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp)
yrkande 22 kommer att tillgodoses vid ett riksdagens bifall till
vad utskottet föreslagit utan någon riksdagens vidare åtgärd.
Även detta motionsyrkande avstyrks. Det finns enligt utskottets
mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera förändrade
ersättningsregler utöver dem som utskottet behandlat ovan. Även
den under den allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Bo543
(s) yrkande 2 avstyrks således.
Dammsäkerhet och översvämningar m.m.
Genom motion Bo513 (s) framförs förslag om att regeringen bör
ta upp förhandlingar med kraftproducenterna om en riksomfattande
fond för översvämningsskador. I andra hand yrkas att
lagstiftning om en sådan fond aktualiseras. Vidare bör enligt
motionärerna en skadereglering av det förespråkade slaget utgöra
ett villkor vid de ny- och omprövningar som sker. I motion Bo539
(fp) föreslås en utredning med syfte att en Statens
vattenkraftsinspektion inrättas med förebild i Statens
kärnkraftsinspektion. I motion Bo522 (s) yrkande 1 föreslås att
en översyn skall göras av lagstiftningen i vad den avser
vattenkraftens skador. I yrkande 2 föreslås att de ekonomiskt
svagare parterna skall ges möjlighet att få sin rätt
tillgodosedd. Motionärerna tar särskilt upp frågan om ersättning
för skador på fisket vad gäller äldre domar.
Utskottet vill erinra om att Dammsäkerhetsutredningen
förväntas bli klar inom kort. Utredningens ställningstaganden
kommer att omfatta centrala frågor vad gäller dammsäkerhet och
översvämningar. Flera av dessa frågor har aktualiserats i
motionerna. Utredningens betänkande bör avvaktas. Motionerna om
dammsäkerhet och översvämningar m.m. avstyrks med hänvisning
till detta.
Vattenlagen och miljön
I motion Bo542 (mp) föreslås lagändringar så att samma
miljömässiga bedömningsgrunder kommer att tillämpas när det
gäller prövning enligt vattenlagen som enligt miljöskyddslagen.
I vattenlagen bör enligt motionen Jo606 (kds) yrkande 10 införas
en möjlighet till omprövning av villkor för tillstånd, om
verksamheten ger upphov till betydande miljömässiga olägenheter
som inte varit förutsedda vid tillståndsgivningen. Motionärerna
förordar att en ordning för omprövning införs som motsvarar den
som finns för gruvföretag. I motion Bo543 (s) yrkande 1 föreslås
att länsstyrelsen skall ges rätt att begära omprövning av en
vattendom. Motionärerna anför att allt fler frågor
decentraliserats och att länsstyrelserna har den kompetens som
behövs.
Utskottet har ovan redovisat att Miljöbalksutredningen nu
behandlar frågan om en inarbetning av vattenlagen i en
miljöbalk. De i motionerna behandlade frågorna om en anpassning
av vattenlagens bestämmelser till miljölagstiftningen kan
därigenom förväntas bli övervägda. Utredningen har också som en
av sina frågor den om myndighetsorganisationen på området. Det
pågående utredningsarbetet och den efterföljande beredningen i
regeringens kansli bör avvaktas. Motionerna Bo 542 (mp), Bo543
(s) yrkande 1 och Jo606 (kds) yrkande 10 om vattenlagen och
miljön avstyrks.
Övrigt
Genom motion Jo686 (fp) yrkande 4 föreslås att vattenföretag
för bevattning skall vara tillståndspliktiga.
Tillståndsgivningen bör enligt motionären ske hos länsstyrelsen
som också bör ges rätt att stoppa icke prövade
bevattningsföretag.
Frågan om prövning av bevattningsföretag har tagits upp av
Jordbruksverket i rapporten Bevattning 2000. Den har också
tagits upp i SOU 1994:96 Följdlagstiftningen till miljöbalken
vilket betänkande har remissbehandlats. En likalydande motion
har hösten 1994 avstyrkts av ett enhälligt utskott med
motiveringen att frågan om prövning av bevattningsföretag kommer
att övervägas av regeringen (se bet. 1994/95:BoU4 s. 9).
Utskottet finner inte anledning att ändra uppfattning.
Resultatet av regeringens beredning av ärendet bör avvaktas.
Motionen avstyrks.
En möjlighet att anlägga våtmarker som ett alternativ till
ett kvävereduceringssteg i kommunala reningsverk föreslås i
motion Jo603 (m) yrkande 2.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har i en skrivelse till
regeringen uttryckt önskemål om förbättrade möjligheter att
anlägga våtmarker med hänsyn till allmänna och enskilda
miljöintressen. Skrivelsen behandlas nu inom
Justitiedepartementet. Ytterligare initiativ kan inte anses
erforderliga. Motionen Jo603 (m) yrkande 2 avstyrks således.
I motion Bo516 (fp) förespråkas att det inte längre skall vara
möjligt att genom utfyllnad i vatten ändra gränsen mellan
allmänt och enskilt vatten och att staten skall ha rätt till
ersättning för den havsbotten den går förlustig vid sådana
gränsförändringar.
Utskottet har nyligen behandlat en motion med motsvarande
förslag (bet. 1994/95:BoU4 s. 10). I betänkandet redogjordes för
de regler som är relevanta när det gäller utnyttjandet av kust-
och havsområdena. Ett enhälligt utskott avstyrkte motionen med
motiveringen att en tillämpning av gällande lag i allt
väsentligt ger kommunerna och länsstyrelserna möjligheter att ta
berättigade hänsyn beträffande den fysiska planeringen i dessa
områden. Utskottet finner inte skäl att nu göra en annan
bedömning. Motionen avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande ersättningsreglerna
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:135 och med
avslag på motionerna 1994/95:Bo7, 1994/95:Bo543 yrkande 2 och
1994/95:Jo628 yrkande 22 antar det i propositionen intagna och
som bilaga till detta betänkande fogade förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:292) om införande av vattenlagen
(1983:291),
res. (m)
2. beträffande dammsäkerhet och översvämningar m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo513, 1994/95:Bo522
och 1994/95:Bo539,
3. beträffande vattenlagen och miljön
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo542, 1994/95:Bo543
yrkande 1 och 1994/95:Jo606 yrkande 10,
4. beträffande prövning av bevattningsföretag
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkande 4,
5. beträffande våtmarker
att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo603 yrkande 2,
6. beträffande gränsen mellan allmänt och enskilt vatten
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo516.
Stockholm den 9 mars 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit:
Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Rune Evensson (s), Britta
Sundin (s), Marianne Carlström (s), Sten Andersson (m), Lars
Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson (s), Erling
Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe Hellberg (v), Carina Moberg
(s), Inga Berggren (m), Ulf Björklund (kds), Peter Weibull
Bernström (m) och Bodil Francke Ohlsson (mp).
Reservation
Ersättningsreglerna (mom.1)
Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet vill" och på s. 6 slutar med "avstyrks således"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill anföra följande. Hänsynen till vår miljö har
med tiden fått en allt större betydelse vid utformningen av de
olika regelkomplex som styr samhällslivet. Det är naturligtvis
av vikt att så fortsättningsvis sker. Vid förändringar av redan
gällande lagstiftning måste dock den enskildes
rättssäkerhetsintressen beaktas. En kraftverksägare som enligt
en lagakraftägande dom fått ett tillstånd till ett visst
vattenföretag måste kunna lita till att de förutsättningar för
detta som givits honom genom lag och dom blir bestående. Detta
är av vikt både för hans ekonomiska och tekniska planering. Även
andra än företagaren själv har ett intresse av att så sker. Det
gäller särskilt företagarens kreditgivare. Det är enligt
utskottets mening av vikt att grundsatsen om att en företagare i
förväg skall kunna bedöma de rättsliga konsekvenserna av sitt
handlande upprätthålls. Regeringens förslag som genombryter
denna princip bör inte genomföras. Med bifall till motion Bo7
avstyrker utskottet således regeringens proposition. Förslaget i
den under allmänna motionstiden 1995 väckta motionen Jo628 (fp)
yrkande 22 avstyrks av samma skäl. Det finns enligt utskottets
mening inte tillräcklig anledning att nu aktualisera
förändringar av ersättningsreglerna i vattenlagen och dess
promulgationslag. Även den under den allmänna motionstiden 1995
väckta motionen Bo543 (s) yrkande 2 avstyrks således.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
beträffande ersättningsreglerna
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo7 avslår
proposition 1994/95:135 samt motionerna 1994/95:Bo543 yrkande 2
och 1994/95:Jo628 yrkande 22,
Särskilda yttranden
1. Våtmarker
Knut Billing, Sten Andersson, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anför:
Det finns ett stort intresse, särskilt från kommunerna i
Skåne, att tillskapa våtmarker för att rena avloppsvatten från
framför allt kväve. Vattendragen i Skåne tillhör landets mest
belastade med höga halter av kväve och fosfor. Sverige har genom
internationella konventioner och åtaganden förbundit sig att
medverka till kraftiga reduktioner av föroreningarna av havet.
Målsättningen för Sveriges del är att den vattenburna
transporten av kväve och fosfor från landbaserade källor till
haven skall minska med 50 % under tiden 1985--1995. Det är
osäkert om detta mål kan uppnås. En av de mest attraktiva och
kostnadseffektiva åtgärderna är anläggning av dammar, våtmarker
och skyddszoner. Metoderna har inte fått tillräcklig
uppmärksamhet. En kommun som ålagts att bygga ut sitt
reningsverk med ett kvävereduceringssteg borde få tillstånd att
i stället anlägga våtmarker. Länsstyrelserna borde uppmanas att
i sin tillståndsgivning och tillsyn se positivt på alternativa
och mer kostnadseffektiva metoder. En större grad av
kvävereduktion skulle på så sätt kunna nås. Lagstiftning
syftande till en sådan differentiering borde genomföras. Med
hänsyn till vad som anförts i betänkandet angående behandlingen
i regeringskansliet av frågan om förbättrade möjligheter att
anlägga våtmarker finner vi inte skäl att nu yrka bifall till
motion Jo603 (m) yrkande 2 om lagändringar med sådant syfte.
2. Vattenlagen och miljön
Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Enligt 4 § miljöskyddsförordningen krävs inte tillstånd enligt
miljöskyddslagen för utsläpp av avfall eller andra fasta ämnen
i ett vattenområde, om tillstånd har lämnats enligt vattenlagen.
Bestämmelsen har tillkommit för att undvika en dubbelprövning.
Med en sådan ordning borde den prövning som vattendomstolen
skall göra enligt vattenlagen ske på samma grunder som om
prövningen hade skett enligt miljöskyddslagen. Så är dock inte
fallet. Prövningen skiljer sig i flera avseenden och är mindre
noggrann. Det är angeläget att en ändring kommer till stånd.
Eftersom Miljöbalksutredningen skall överväga en inarbetning av
vattenlagen i en miljöbalk förutsätter jag att frågan kommer att
få sin lösning och att prövningen därmed skärps enligt ovan.
Regeringens av utskottet tillstyrkta
Bilaga
Förslag till lag om ändring i lagen (1983:292) om införande av
vattenlagen (1983:291)