I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i
budgetpropositionen om vissa förändringar i reglerna för statens
stöd till bostadsbyggandet samt om anslag till bl.a.
räntebidrag, Boverket, Statens bostadskreditnämnd samt till
vissa äldre stödformer m.m. Regeringens förslag tillstyrks.
Motstående motionsförslag avstyrks. Med anledning av ett
regeringsförslag om att slopa den statligt reglerade
ersättningslångivningen gör utskottet dessutom ett
tillkännagivande. Enligt utskottets mening bör regeringen
överväga om det är möjligt att eliminera de problem som ett
slopande av ersättningslånen kan innebära för bostadsföretag som
ombildas från stiftelse till aktiebolag.
I betänkandet behandlas dessutom motioner om bl.a.
bostadspolitikens inriktning och utformning,
bostadsbyggnadsbehovet, boendesegregationen, kommunernas ansvar
för bostadsförsörjningen, bostadsfinansieringssystemets
utformning och om bosparande. Utskottets behandling sker mot
bakgrund av att överväganden i dessa frågor kommer att ske inom
ramen för den nyligen tillsatta bostadspolitiska utredningen.
Samtliga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning bl.a. till
arbetet i utredningen.
Reservationer har avgivits av m-ledamöterna bl.a. vad gäller
utskottets ställningstaganden till bostadspolitikens inriktning
och utformning, boendesegregationen, bosparandet, reglerna för
räntebidrag och ersättningslångivningens avveckling. Ledamöter
(c), (fp) och (kds) har reserverat sig till förmån för
motionsförslag från respektive parti om extra besparingar på
räntebidragen. I reservationer (v) stöds motionsförslag om
ändrade regler för bostadssubvention, bl.a. avseende hur
subventionsräntan bestäms. Ledamoten från Miljöpartiet har
reserverat sig till förmån för motionsförslag (mp) om ungdomars
boende.
Härutöver har även avgivits reservationer (m), (c), (fp) och
(kds) avseende utskottets motiveringar till sina
ställningstaganden i vissa frågor. Till betänkandet har
slutligen ett särskilt yttrande (mp) fogats.
TOLFTE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen har i proposition 1994/95:100 bilaga 13
(Näringsdepartementet) föreslagit riksdagen att
1. godkänna det som regeringen förordar om ändring av
räntesubventioner för bostäder med anledning av nya
kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995,
2. godkänna det som regeringen förordar om ombyggnadsstöd för
grundförstärkning m.m.,
3. godkänna det som regeringen förordar om att slopa den
statligt reglerade ersättningslångivningen,
4. till Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret
1995/96 anvisa ett ramanslag på 207 900 000 kr,
5. till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisa ett anslag på 1 000 kr,
6. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisa ett
förslagsanslag på 43 300 000 000 kr,
7. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 200 000 000 kr,
8. till Tilläggslån för vissa reparations- och
ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret
1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 25 000 000 kr,
9. till Vissa lån för bostadsbyggande för budgetåret 1995/96
anvisa ett förslagsanslag på 1 000 000 kr,
10. till Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1995/96 anvisa ett ramanslag på 22 100 000 kr,
11. till Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet för
budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1995
väckta motionerna
1994/95:Bo201 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om rättvisa boräntor.
1994/95:Bo202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att 1995 års
kontrollstationsarbete i bostadsfinansieringen genomförs som en
bred parlamentarisk, bostadspolitisk utredning med uppgift att
lämna förslag till bostadspolitiska åtgärder med ikraftträdande
den 1 januari 1996.
1994/95:Bo205 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att ombyggnadsbidragen även skall omfatta
pannutrustning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att staten bör ge räntegarantier till dem
som investerar i godkända pannor.
1994/95:Bo206 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att stimulansåtgärder
bör tillskapas i avsikt att öka ombyggandet till och nybyggandet
av mindre, enkla och billiga bostäder, för att i första hand
nyttjas av ungdomar.
1994/95:Bo208 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av
stöd till vissa bostadsrättsföreningar.
1994/95:Bo210 av Per Olof Håkansson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fastigheter med vårdbyggnader m.m. bör
befrias från stämpelskatt vid ombildningen från stiftelse till
aktiebolag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de kommunägda bostadsföretagens ställning
i räntebidragshänseende vid ombildning från stiftelse till
aktiebolag.
1994/95:Bo211 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
åtgärder för att sänka räntan i bostadssektorn enligt motionens
intentioner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som anförts om att ekologiska grundprinciper skall gälla vid om-
och nybyggnationer.
1994/95:Bo213 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för att främja bostadsbyggandet i
Stockholms län.
1994/95:Bo214 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om tillfälliga lösningar för krisdrabbade
bostadsrättsföreningar.
1994/95:Bo216 av Nalin Baksi och Christina Axelsson (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om nödvändigheten av att satsa offensivt för
att stärka miljonprogrammets områden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att se över möjligheterna att omfördela
kostnaderna från det yngre beståndet till det äldre beståndet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förmedlingen av lägenheter,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att kommunerna även fortsättningsvis bör
ges ett klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ungdomars speciella ställning på
bostadsmarknaden.
1994/95:Bo217 av Catarina Rönnung och Åke Gustavsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av analys och åtgärder för
småhusindustrins framtida utveckling.
1994/95:Bo218 av Inger Lundberg och Nils-Göran Holmqvist (s)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om regler för aktivering som ger möjlighet
till lånefinansiering av investeringar i reparations- och
underhållsåtgärder,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de tre bidragen till ROT-åtgärder inom
bostadssektorn.
1994/95:Bo220 av Lena Klevenås m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att vid om- och tillbyggnadsåtgärder ökad
vikt skall läggas på åtgärder för att stimulera energibesparing.
1994/95:Bo225 av Ingvar Eriksson och Carl G Nilsson (m) vari,
såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om bosparande
-- -- -- ( yrkandet i vad avser ägarlägenheter behandlas i
betänkandet 1994/95:BoU19).
1994/95:Bo227 av Ronny Olander och Claes-Göran Brandin (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det låga bostadsbyggandet.
1994/95:Bo229 av Erling Bager och Lennart Fremling (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadssegregation,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om minskade
bostadssubventioner motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor
under åren 1996--1998 samt justeringar i bostadsbidragen i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bosparande.
1994/95:Bo230 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den i samband med
kompletteringspropositionen återkommer till riksdagen med
bedömningar av behovet av det framtida bostadsbyggandet.
1994/95:Bo231 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att under anslaget G 1 inom
Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen
minskat anslag med 30 000 000 kr,
2. att riksdagen beslutar att under anslaget G 3 inom
Näringsdepartementet anvisa ett i förhållande till regeringen
minskat anslag med 1 100 000 000 kr.
1994/95:Bo232 av Anneli Hulthén och Claes-Göran Brandin (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en sammanhållen enhet för
bostadspolitiken.
1994/95:Bo233 av Sinikka Bohlin och Karl Hagström (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om social bostadspolitik för att minska
segregation i boendet.
1994/95:Bo236 av Rune Berglund och Jörgen Persson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ROT-insatser inom turistsektorn.
1994/95:Bo237 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostäder och samhällsekonomi,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om upprustning av bostäder,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadssubventioner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kreditgarantier,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om minskade kostnader i boendet.
1994/95:Bo239 av Nils T Svensson och Sören Lekberg (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bristande neutralitet i
subventionssystemet.
1994/95:Bo241 av Lars-Erik Lövdén och Kurt Ove Johansson (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts gällande bostadsbyggande och
bostadsrättsföreningarnas situation.
1994/95:Bo243 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av den statliga subventionsräntan som anges i motionen,
i enlighet med Boverkets skrivelse alternativ 2,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring att om det egentliga lånet understiger det
subventionerade räntebidragsunderlaget anpassas
räntesubventionen till det beloppet att gälla även vid
nyproduktion,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan
ändring av Boverkets regler att räntesubventionen uteblir helt
om inga lån tas upp för byggnation.
1994/95:Bo411 av Knut Billing m.fl. (m) vari yrkas
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ett
bosparande i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar om förbud mot sådant kommunalt
stöd till egna fastighetsföretag som medför att konkurrensen
snedvrids, i enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bostadspolitiken.
1994/95:Bo504 av Ulf Björklund m.fl. (kds) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om kommunala fastighetsavgifter,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna
underhållsfonder.
1994/95:Fi216 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
12. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts
beslutar om sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % och
återgång till den tidigare beslutade nedtrappningen av
räntebidragen.
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
7. att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:100
beslutar om minskade räntesubventioner med 1 750 000 000 kr för
budgetåret 1995/96 i enlighet med vad i motionen anförts.
1994/95:Fi417 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadspolitik,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att man vid ny- och ombyggnad skall satsa
på billiga och små lägenheter.
1994/95:N451 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari, såvitt nu är i
fråga, yrkas
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om -- -- -- ROT-bidrag (yrkandet i vad
gäller byggnormer behandlas i ett kommande betänkande).
1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om bostadspolitiken.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om boendeplanering,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om forskning kring boendesegregation.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att öka tillgången på små och billiga
bostäder,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ge de boende ett reellt inflytande
i bostadsområdena,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att skapa ett attraktivt boende där
olika hustyper kan blandas,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att flytta högstatusutbildningar till
invandrartäta områden,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att satsa mer på att följa upp de
hyresvärdar och bostadsförmedlare som diskriminerar invandrare.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av olika typer av boende.
1994/95:So293 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en aktuell och samlad bild
av bostadssegregationen.
1994/95:So484 av Fanny Rizell m.fl. (kds) vari yrkas
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utreda fastighetsanknutna
underhållsfonder.
Skrivelser m.m.
Skrivelser med anknytning till de frågor som behandlas i detta
betänkande har under år 1995 till bostadsutskottet inkommit från
Advokatfirman Nordh AB, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag
(SABO) och Stor-Stockholms Planeringsnämnd. Bostadsutskottet har
den 22 mars även sammanträffat med Stor-Stockholms
Planeringsnämnd för en muntlig överläggning om
bostadsförsörjningen i Stockholmsområdet m.m.
Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m.
Bostadsbeståndet
Den senaste heltäckande statistiska undersökningen av landets
bostadsbestånd genomfördes vid 1990 års folk- och bostadsräkning
-- FoB 90. År 1990 fanns det drygt 4 miljoner permanentbostäder
i landet. Därutöver fanns ca 630 000 fritidshus. Av
lägenheterna i permanentbostadsbeståndet låg ca 54 % i
flerbostadshus och återstoden -- 46 % -- således i småhus.
Antalet hushåll uppgick år 1990 till drygt 3,8 miljoner. I
tabell 1 redovisas permanentbostadsbeståndets fördelning på
olika hustyper och ägarkategorier år 1990.
Tabell 1. Lägenheter i bostadsbeståndet efter hustyp och
ägarkategori år 1990
Uppgifterna från FoB 90 är fortfarande i stort sett giltiga.
Antalet permanentbostäder har dock ökat genom en relativt
omfattande nyproduktion under de första åren av 1990-talet och
torde i dag uppgå till drygt 4,2 miljoner lägenheter.
Bostadsproduktionen
Efter den kraftiga uppgången under det sena 1980-talet
inleddes under år 1990 en ännu kraftigare nedgång i de totala
byggnadsinvesteringarna. Denna utveckling fortgick också under
år 1994, och investeringarna föll detta år med omkring 14 %. En
vändpunkt kunde ändock noteras under året för delar av
byggsektorn genom att näringslivets byggnadsinvesteringar ökade
med 10 %. Skälet till att den totala byggproduktionen föll var
fortsatt fallande bostadsinvesteringar. Den prognos som
presenteras i årets finansplan visar dock på en uppgång i de
totala byggnadsinvesteringarna med mellan 2 och 3 % för år 1995
och med ytterligare drygt 5 % under år 1996. När det gäller
bostadsinvesteringarna väntas dessa dock falla också under år
1995. Däremot väntas enligt prognosen en ökning på drygt 9 % för
år 1996.
Det har över åren funnits ett klart samband mellan
fördelningen av bostadsinvesteringarna på ny- resp. ombyggnad.
Under perioder med omfattande nyproduktion har
ombyggnadsverksamheten minskat, och när nyproduktionen har gått
ner har ombyggnadsverksamheten ökat. Detta samband får nu anses
brutet. Under vart och ett av åren 1992--1994 kan en samtidig
nedgång i ny- och ombyggnadsinvesteringarna noteras. En
bidragande orsak till att investeringarna i ombyggnader gått ned
är att den genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet har
minskat kraftigt under de senaste åren. År 1991 var den
genomsnittliga investeringen per ombyggd lägenhet omkring
450 000 kr, medan den åren 1993 och 1994 beräknas uppgå till ca
230 000 kr.
Diagram 1: Bostadsinvesteringarnas fördelning på ny- och
ombyggnad åren 1970--1995 (miljarder kronor i 1991 års priser)
Statistiska centralbyrån (SCB) redovisar regelbundet uppgifter
om bostadsproduktionen, bl.a. statistik över antalet påbörjade
lägenheter. Denna har traditionellt använts för att bedöma
omfattningen av bostadsproduktionen. Under de senaste åren har
dock denna statistik visat sig ge en mindre tillförlitlig bild
av hur många lägenheter som faktiskt har påbörjats. Det beror
bl.a. på att dagens räntebidragssystem ger starka incitament för
att få ett projekt registrerat som påbörjat före varje årsskifte
även om projektets verkliga byggstart kanske sker betydligt
senare. Vidare gör den osäkra situationen vad gäller
finansieringen av byggnadsprojekt att en planerad byggstart ofta
måste omprövas. Av dessa skäl har Boverket för de senaste åren
gjort bedömningar av det "faktiska" påbörjandet som avviker från
SCB:s statistik. För år 1994 gäller dock att Boverkets
uppskattning överensstämmer med de preliminära uppgifter som
presenterats av SCB.
I fråga om nyproduktionen beräknar Boverket att omkring
12 000 lägenheter har påbörjats under år 1994. I sin senaste
prognos gör verket dessutom bedömningen att omkring 14 000
lägenheter kommer att påbörjas under år 1995 och omkring 18 000
år 1996. Av denna produktion förutses en mycket hög andel komma
att bestå av specialbostäder, äldrebostäder och gruppboende. I
vissa län beräknas andelen bli så hög som 75 %.
Under år 1994 har länsstyrelsernas bostadsenheter fattat
beslut om stöd för mer omfattande ombyggnadsåtgärder för omkring
35 000 lägenheter i flerbostadshus. Enligt Boverkets bedömning
kommer detta antal att öka till omkring 38 000 lägenheter år
1995. För år 1996 förutses att de större ombyggnaderna skall
omfatta 33 000 lägenheter.
I tabell 2 nedan redovisas SCB:s uppgifter över påbörjade
lägenheter i nyproduktionen och i ombyggnader under de tre
senaste åren. Som redan påpekats är uppgifterna för vissa år
mindre tillförlitliga.
Tabell 2. Påbörjade lägenheter 1990--1994
00>År
21>Nybyggnad
Alla hus
63>Ombyggnad
Flerbostadshus
21>antal
lgh
39>förändring
i %
63>antal
lgh
81>förändring
i %
00>1990
1991
1992
1993
1994*
21>69 598
56 929
53 043
11 877
11 600
39>+
-
-
-
-
46>18 8 7 782
63>16 887
25 596
69 797
15 361
17 200
81>-
+
+
-
+
90>1952 172 78 12
*Preliminära uppgifter
Källa: SCB
År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem, det s.k.
Danellsystemet. Det har dock i praktiken varit möjligt att bygga
bostäder med 1992 års regler för räntebidrag även sedan
Danellsystemet började tillämpas. Om ett byggnadsprojekt i
formell mening påbörjats före år 1993 får de äldre reglerna
fortfarande användas. För projekt som fick beslut om statligt
stöd under år 1993 gällde att över 90 % av nyproduktionen i
flerbostadshus och hela 98 % av ombyggnadsverksamheten
fortfarande avsåg ärenden enligt 1992 års regler. År 1994 hade
denna andel sjunkit till 24 % för nyproduktionen och 58 % i
ombyggnadsverksamheten. För den nyproduktion av egnahem som
beviljades statligt stöd under år 1994 tillämpades till helt
övervägande del 1993 års regler, dvs. Danellsystemet.
Byggkostnader
För att mäta byggkostnadsutvecklingen används olika typer av
index, bl.a. faktorprisindex och byggnadsprisindex.
Prisutvecklingen i byggandet kan också mätas med hjälp av den
genomsnittliga kostnaden per kvadratmeter bruksarea (BRA) för
objekt som fått beslut om statligt stöd till nybyggnad av
bostäder. Särskilt för den senare mätmetoden gäller att
byggkostnadsutvecklingen under år 1994 är mycket osäker. På
grund av den mycket låga bostadsproduktionsnivån kan
förhållanden i enstaka projekt få stort genomslag i statistiken.
Om man vill jämföra hur den genomsnittliga produktionskostnaden
för hela riket utvecklat sig mellan olika år medför den låga
produktionsnivån också problem eftersom den regionala
fördelningen av byggandet i hög grad kan påverka det statistiska
utfallet. År 1994 har dessutom varit en brytningstid i det
avseendet att under året påbörjats byggnadsprojekt både med de
regler som gäller för 1992 års räntebidragssystem och med de
stödvillkor som tillämpas enligt 1993 års system. Möjligheten
att erhålla uppgifter om faktisk produktionskostnad skiljer sig
mellan dessa båda system.
Med de reservationer som följer av det ovanstående redovisas
följande uppgifter från Boverket och SCB. Uppgifterna bör
användas med försiktighet.
För flerbostadshus där beslut meddelats om statligt stöd
enligt 1992 års regler om räntebidrag uppgick
produktionskostnaderna under år 1994 i hela riket till i
genomsnitt 10 818 kr per kvadratmeter bruksarea. Detta är en
minskning med 3 % från år 1993. Uppgifter från sista kvartalet
1994 -- som dock utgår från mycket få projekt -- pekar på
stigande byggkostnader under slutet av året.
För gruppbyggda småhus enligt 1992 års regler uppgick
produktionskostnaden för år 1994 till 11 015 kr per
kvadratmeter bruksarea -- en ökning med 2 % i förhållande till
år 1993. Även för småhusen pekar uppgifter från slutet av år
1994 mot höjda produktionskostnader. De uppgifter som finns från
första halvåret 1994 för gruppbyggda småhus subventionerade
enligt 1993 års regler visar på lägre produktionskostnader än
för hus med 1992 års regler under motsvarande period. Skillnader
i redovisningsmetoder m.m. gör denna uppgift osäker. Det kan
dock noteras att uppgifter tyder på att bostadsytorna i de
gruppbyggda småhusen med 1993 års regler krympts kraftigt i
förhållande till hus med 1992 års regler. Normalt leder mindre
bostadsytor till högre produktionskostnader per
kvadratmeter.
Orsakerna till förändringar i byggkostnaderna kan delvis
följas genom faktorprisindex. Denna indexserie mäter effekten av
prisutvecklingen för de produktionsfaktorer (byggmaterialpriser,
arbetslöner etc.) som sätts in i byggnadsverksamheten. Under det
senaste året har faktorprisindex för flerbostadshus ökat med
6,2 % (feb. 94--feb. 95). Ungefär hälften av årsförändringen
kan förklaras av höjda priser på byggmaterial. Framför allt har
priserna på trävaror stigit kraftigt.
Byggsysselsättningen
Under de första åren av 1990-talet steg arbetslösheten bland
byggnadsarbetare kraftigt. Sedan år 1994 har emellertid
tendenser till en liten minskning kunnat noteras. Den totala
arbetslösheten ligger dock fortfarande på en mycket hög nivå.
Sysselsättningen inom byggnadsindustrin har samtidigt visat en
motsatt utveckling. Antalet sysselsatta har här minskat sedan år
1990.
Enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar
uppgick det genomsnittliga antalet sysselsatta inom
byggnadsindustrin till 313 000 år 1990. Därefter har antalet
sysselsatta gått ned, och för år 1994 uppgick årsmedeltalet till
219 000 sysselsatta. Det finns dock tecken på att nedgången nu
bromsats upp. En jämförelse av sysselsättningstalen för de två
första månaderna år 1995 med de för samma månader år 1994 visar
att antalet sysselsatta skiljer mycket lite mellan dessa
tillfällen.
Arbetslöshetssiffrorna för branschen ger uttryck för samma
utveckling. Frånsett vissa säsongsmässiga variationer har
andelen arbetslösa inom byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa
(kassa 36) ökat sedan maj 1990 för att nå sin högsta nivå i
december 1993. I maj 1990 uppgick andelen arbetslösa till
2,0 %, medan den i december 1993 hade ökat till 31,4 %.
Därefter har arbetslösheten minskat något och andelen arbetslösa
byggnadsarbetare uppgick i februari 1995 till 28,4 %.
Diagram 2: Arbetslösheten bland byggnadsarbetare åren
1990--1995 (procent av medlemmarna i kassa 36)
Källa: Arbetsmarknadsstyrelsen
Den i diagram 2 redovisade relativa arbetslösheten innefattar
medlemmar i kassa 36 som står utan arbete och som inte heller
omfattas av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd, dvs. sådana
medlemmar som står till arbetsmarknadens omedelbara förfogande.
Därutöver kan i dag omkring 9 % av medlemmarna beräknas vara
sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder av olika slag som
s.k. ALU, utbildningsvikariat, beredskapsarbete och
ungdomspraktik.
Bostadsmarknadsläget
Läget på bostadsmarknaden har under de senaste åren bl.a.
präglats av att antalet outhyrda lägenheter ökat. Andra mått på
problemen på bostadsmarknaden är att antalet fastigheter på
obestånd liksom antalet avhysningar påtagligt ökat. I detta
avsnitt redovisas statistik som belyser dessa förhållanden.
Statistiska centralbyrån mäter två gånger årligen -- mars och
september -- antalet outhyrda lägenheter, lediga för omedelbar
inflyttning. Dock har septembermätningarna t.o.m. år 1992 endast
omfattat de allmännyttiga bostadsföretagen.
Antalet lediga lägenheter uppgick i september 1994 till
närmare 54 000 enligt SCB:s redovisning. Det är en liten
minskning jämfört med situationen ett år tidigare. Några
uppgifter för mars 1995 finns ännu inte tillgängliga. Det finns
dock tecken på att antalet lediga lägenheter har minskat
ytterligare sedan i september.
Diagram 3: Antalet lägenheter lediga för uthyrning i
allmännyttiga och privata bostadsföretag i mars 1976--1994
Källa: SBC
Även om det totala antalet lediga lägenheter i september 1994
var stort är de regionala skillnaderna betydande. Sett till det
allmännyttiga bostadsbeståndet var vid denna tidpunkt andelen
lediga lägenheter 9,2 % i Jämtlands län medan andelen i
Stockholms, Gotlands och Hallands län inte översteg 2 %. I
Stor-Stockholm fanns det i åtta kommuner inte några lediga
bostäder alls i det allmännyttiga bostadsbeståndet. Flera orter
med universitets- och högskoleutbildning som Uppsala, Linköping,
Växjö, Kalmar, Kristianstad, Lund och Umeå hade också de en
liten andel lediga lägenheter.
Under en period var även antalet osålda, nyproducerade
bostadsrättslägenheter ovanligt stort -- uppskattningsvis
omkring 5 000 lägenheter år 1993. Detta antal har nu minskat
men de ekonomiska problemen för bostadsrättsföreningar med
nyproducerade fastigheter är fortsatt stora. Fram till början av
1990-talet var det ovanligt att bostadsrättsföreningar gick i
konkurs. En kraftig ökning av antalet obeståndsfall har dock
kunnat registreras sedan år 1992. Det är framför allt föreningar
i det nybyggda fastighetsbeståndet som hamnat i ekonomiska
svårigheter beroende på bl.a. höga produktionskostnader,
minskade bostadssubventioner och höga bostadsräntor. Följden har
blivit höjda boendekostnader som i sin tur ibland lett till att
medlemmar lämnar bostadsrättsföreningen och slutar betala
månadsavgiften. Övriga medlemmar måste då bära även dessa
kostnader. I ett ökande antal fall har denna utveckling medfört
att föreningen till slut försatts i konkurs. I tabellen nedan
redovisas utvecklingen under åren 1986--1994. År 1994 gick 90
föreningar i konkurs. Uppgifter om utvecklingen under början av
år 1995 tyder på att antalet konkurser ligger kvar på ungefär
samma nivå som under början av år 1994.
Tabell 3. Bostadsrättsföreningar i konkurs 1986--1994
Andra -- men osäkra -- mått på obeståndssituationer på
bostadsmarknaden kan erhållas från Riksskatteverkets statistik
över kronofogdemyndigheternas avhysningar resp. exekutiva
försäljningar av fastigheter. Statistiken över avhysningar
omfattar till största delen uppgifter om hyreslägenheter, men
även andra former av upplåtelser ingår. Under år 1993
registrerades det största antalet ansökningar om avhysningar som
förekommit under senare årtionden. Antalet ansökningar låg under
år 1994 kvar på ungefär samma nivå -- drygt 21 000. Även
antalet fullföljda avhysningar låg under år 1994 oförändrat kvar
på 1993 års nivå -- ca 7 600.
Antalet ansökningar om exekutiva försäljningar av fastigheter
sjönk något mellan år 1993 och 1994 -- från ca 17 400 till
15 100. Däremot ökade antalet fullföljda exekutiva
försäljningar från ca 3 400 till 3 900. Även denna statistik
innefattar emellertid annat än bostadsfastigheter. Större delen
av försäljningarna kan dock antas avse egnahem.
Ytterligare ett mått på utvecklingen av antalet fastigheter på
obestånd på bostadsmarknaden kan erhållas av uppgifter från
Statens bostadskreditnämnd (BKN). BKN lämnar sedan år 1992
kreditgarantier för en del av de kreditrisker som är förknippade
med bostadslån till hus som har statlig
bostadsbyggnadssubvention. Garantin utlöses då en låntagare inte
fullgör sina förpliktelser gentemot långivaren, och dennes
säkerhet inte täcker det garanterade beloppet.
Vid utgången av juni månad 1994 hade från verksamhetens start
sammanlagt 249 skadeärenden anmälts till BKN. Det garanterade
beloppet för dessa ärenden uppgick till 334 miljoner kronor.
Under andra halvåret 1994 har det tillkommit 231 ärenden med ett
garanterat belopp på 400 miljoner kronor. På ett halvt år har
således antalet ärenden i det närmaste fördubblats och det
garanterade beloppet mer än fördubblats.
De t.o.m. år 1994 anmälda skadeärendena svarar mot 3,5 % av
det totala garanterade beloppet. Av antalet anmälda ärenden
avser den största delen egnahem. Beloppsmässigt störst är
däremot flerbostadshus med hyresrätt.
Bostadskostnaderna
Bostadskostnaderna har under det senaste årtiondet ökat
betydligt mer än konsumentpriserna i allmänhet och de
genomsnittliga lönerna. Detta innebär att bostadskostnaderna
fått en allt större betydelse i hushållsekonomin. De ökade
bostadskostnaderna under perioden beror till stor del på
skatteomläggningen i början av 1990-talet som bl.a. innebar att
bostadssektorn belades med skatt i betydligt större utsträckning
än tidigare. Stor betydelse för bostadskostnaderna har också
ränteläget på bostadskreditmarknaden.
På hyreshussidan kom de största höjningarna i februari 1991 då
hyrorna ökade med i genomsnitt ca 25 %. Därefter har
hyreshöjningarna legat på en betydligt lägre nivå.
Hyresförhandlingarna under hösten 1994 ledde fram till
överenskommelser om de lägsta hyreshöjningarna på mycket lång
tid. Den genomsnittliga nivån på hyreshöjningarna för år 1995
uppges av Hyresgästernas Riksförbund ligga på 2,3 %.
Hyresförhandlingarna resulterade också i att 38 bostadsföretag,
däribland flera stora Stockholmsföretag, har slutit avtal som
innebär att hyrorna kommer att ligga kvar på samma nivå som
förra året.
Enligt preliminära uppgifter från SCB:s bostads- och
hyresundersökning uppgick den genomsnittliga årshyran i rikets
hyreslägenhetsbestånd under år 1994 till ca 640 kr/m2. I
januari 1995 låg den genomsnittliga hyresnivån på ca 655
kr/m2. I förhållande till januari föregående år hade hyrorna
därmed i genomsnitt höjts med 3,1 %. Konsumentprisindex steg
under motsvarande period med 2,9 %. Om hänsyn tas till att en
del av hyreshöjningarna beror på nytillkomna lägenheter och på
standardhöjningar i beståndet sjönk dock hyran för en
motsvarande lägenhet något mellan år 1994 och 1995 räknat i fast
penningvärde.
I tabellen nedan redovisas de årliga hyreshöjningarna för en
"genomsnittlig" lägenhet under den senaste tioårsperioden enligt
SCB:s undersökning av januarihyrorna respektive år. För
jämförbarhetens skull redovisas även konsumentprishöjningarna
för motsvarande perioder.
Tabell 4. Förändringar i hyra mellan januari respektive år
och januari året innan för en genomsnittlig hyreslägenhet
(beräkning per m2 )
Inom bostadsrätts- och egnahemsbeståndet är det svårare att ge
en entydig statistisk redovisning av bostadskostnadernas
utveckling. I detta bestånd är variationerna i bostadskostnader
också betydligt större. Framför allt varierar kapitalkostnaderna
starkt beroende på storleken av de upptagna lånen. Inte heller
finns något omedelbart samband mellan husets ålder och
bostadskostnadernas storlek. För dem som köpt ett småhus under
den senaste tiden med relativt låga villapriser kan
bostadskostnaden bli väsentligt lägre än för dem som köpt ett
motsvarande hus några år tidigare.
Priserna på egnahem steg, även räknat i reala termer, från
mitten av 1980-talet fram till år 1990/91. Därefter föll de
genomsnittliga priserna kraftigt under en period. Det senaste
året har priserna legat på en relativt stabil nivå, men en
mindre prisnedgång registrerades i slutet av år 1994. Under det
sista kvartalet 1994 låg medelpriset i riket för ett egnahem på
634 000 kronor. I reala termer motsvarar detta ungefär den
prisnivå som gällde i mitten av 1980-talet innan priserna
började stiga. De regionala skillnaderna i utvecklingen av
prisnivån är stora. Detta kommer att få genomslag i nästa
fastighetstaxering och därmed i höjningen av fastighetsskatten.
I Stor-Stockholm låg försäljningspriserna i slutet av år 1994
49 % över gällande taxeringsvärde. I bl.a. Småland låg däremot
prisnivån runt det dubbla taxeringsvärdet.
Läget på kreditmarknaden i samband med nyupplåning eller
omsättning av bostadslån har stor betydelse för
bostadskostnaderna i samtliga upplåtelseformer.
Bostadslåneräntorna har varierat kraftigt under de senaste åren.
Från slutet av år 1992 föll räntorna påtagligt fram till början
av år 1994. Därefter steg räntorna åter och har sedan sommaren
1994 stabiliserat sig på en relativt hög nivå.
I tabellen nedan redovisas utvecklingen sedan år 1987 av den
subventionsränta (Sub A) som Boverket veckovis fastställer och
som ligger till grund för räntebidragens storlek.
Subventionsräntan baseras på ett vägt genomsnitt av
andrahandsmarknadens köpräntor för femåriga
bostadsobligationer. Den lägsta noteringen under den redovisade
perioden är 6,98 % (feb. 1994) och den högsta 14,93 % (mars
1990). Den senast återgivna räntenivån ligger på 11,29 %
(vecka 14, 1995).
Diagram 4: Subventionsräntan (Sub A) åren 1987--1995
Källa: Boverket
OBS: Diagrammet utgår från räntenivån 6 %
Under de senaste åren har det emellertid inte varit möjligt
för de flesta låntagare att erhålla lån på subventionsräntans
nivå. Den faktiska utlåningsräntan bestäms av låneinstituten
efter ett påslag för olika former av omkostnader. Skillnaden
mellan dessa räntenivåer för ett villalån låg i början av år
1990 på ca 0,25 procentenheter. Under början av år 1994 uppgick
ränteskillnaden till ca 1,5 procentenheter. Den har därefter
sjunkit och uppgår för närvarande till ca 0,8 procentenheter.
Ett femårigt villalån har således för närvarande (vecka 14,
1995) en räntenivå på ca 12,1 %.
Den bostadspolitiska utredningen
Regeringen beslutade den 9 mars 1995 om direktiv för en
parlamentariskt sammansatt utredning med uppgift att göra en
översyn av bostadspolitiken -- Bostadspolitiska utredningen.
Direktiven innebär i korthet följande.
Utredningens övergripande uppgift är att ta fram underlag för
beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Den skall vidare
precisera målen för en fortsatt social bostadspolitik och ge
förslag om lämpliga medel för genomförandet av dem.
En utgångspunkt för utredningsarbetet är att statens
ekonomiska insatser måste begränsas.
Mot bakgrund av det samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas
för stöd till boendet och till de bostadsbyggnadsbehov som kan
förutses skall utredningen föreslå hur stödet till den
fortsatta produktionen av bostäder bör utformas.
Utredningen skall överväga hur det egna kapitalets andel av
finansieringen kan ökas för de bostäder som byggs framdeles.
Frågan om bosparande skall ses över.
Den fastighetsekonomiska utvecklingen för redan byggda
bostäder och nu gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad
skall utvärderas. Mot bakgrund härav skall förslag om nödvändiga
förändringar av de ekonomiska villkoren för beståndet
lämnas.
Kommunernas ansvar inom bostadsförsörjningen skall
klarläggas. Därefter skall övervägas vilka medel som kommunerna
behöver för att kunna uppfylla sitt ansvar.
Förslagen skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka
integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets
alla områden.
Arbetet skall redovisas i etapper. Den första etappen, som
skall avse utvärderingen av nu gällande regler och deras
fastighetsekonomiska konsekvenser, skall redovisas före den 1
oktober 1995. Utredningsarbetet skall i sin helhet vara
genomfört före den 1 oktober 1996.
Utskottet
Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.
Bostadspolitikens allmänna utformning
Utskottet behandlar inledningsvis motionsyrkanden med förslag
om bostadspolitikens inriktning och utformning.
Alla människor behöver enligt Centerpartiets partimotion Bo202
bra bostäder till rimliga kostnader i en god miljö. Enligt
motionen vidtog också fyrklöverregeringen en rad åtgärder för
att vända den kostnadsdrivande trend som präglade 80-talets
bostadspolitik och som ledde bort från välfärdsmålet.
Motionärerna vill nu gå vidare för att ge detta mål i boendet
ökat innehåll. Bostadsinvesteringar är långsiktiga åtaganden som
kräver stabilitet i de regler som formar byggandets och boendets
förutsättningar. För att skapa en sådan långsiktighet föreslås
att 1995 års kontrollstation skall genomföras som en bred
parlamentarisk bostadspolitisk utredning med uppgift att lämna
förslag till bostadspolitiska åtgärder. Utredningen skall enligt
motionen bedrivas så att åtgärderna kan träda i kraft den 1
januari 1996. Den skall bl.a. syfta till att
växla räntebidragen mot sänkt byggmoms,
bekämpa den svarta byggsektorn,
hålla samman bostadsfrågorna i ett bostadsdepartement,
minska konkurshoten i dyrårens krisfastigheter,
införa ett långsiktigt målinriktat bosparande,
vidareutveckla avdragsrätten för reparationer av egnahem samt
fortsätta kretsloppsanpassningen av boendet och ett
decentraliserat boende.
I motion Bo411 (m) yrkande 16 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om inriktningen och utformningen av
bostadspolitiken. Den enskilde måste enligt motionen garanteras
rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt
eget boende. Vad som skall byggas och hur skall bestämmas genom
hushållens önskemål och inte genom politisk styrning. Enligt
motionen blir bostadsmarknaden effektiv och välfungerande först
när marknadsekonomins principer tillåts vara styrande. Det anges
bl.a. innebära att
subventionsavvecklingen måste fullföljas,
likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas,
offentliga bostadsföretag bör säljas,
äganderätten skall stärkas samt
avregleringen skall fullföljas.
Utvecklingen på bostadsmarknaden i Stockholms län är enligt
motion Bo213 (s) djupt oroande. De finansiella förutsättningarna
för bostadsbyggandet måste därför förändras så att det i
regioner med stark befolkningsökning är möjligt att bygga
bostäder för breda grupper av tillkommande hushåll och samtidigt
upprätthålla standarden i det befintliga beståndet. Den
bostadspolitiska utredningen bör enligt motionen därför föreslå
åtgärder som kan främja bostadsbyggandet i Stockholms län.
Bostaden är enligt motion Bo216 (s) en grundläggande social
rättighet i likhet med arbete, utbildning och sjukvård. I
motionens yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om
den sociala bostadspolitiken med denna innebörd.
Enligt motion Bo233 (s) ökar sedan år 1991 klasskillnaderna i
boendet samtidigt som standarden för stora grupper försämras och
de boendes inflytande minskar. Samhället måste därför på nytt
markera sitt bostadspolitiska ansvar genom ett tillkännagivande
om inriktningen av en social bostadspolitik för att minska
segregationen i boendet. Det förutsätter enligt motionen bl.a.
att de bostadspolitiska målen preciseras, att ett
upprustningsprogram för flerbostadshus skapas samt att ett
lagenligt kommunalt ansvar för bostadsförsörjningen införs.
Orsakerna till raset i nyproduktionen är enligt motion Bo237
(v) bl.a. ränteläget, den låga inflationen, byggkostnaderna,
byggavgifter samt tomtavgifter. Som en följd härav överstiger
kostnaderna i nyproduktionen vida marknadsvärdena på
bostadsfastigheter -- något som bidrar till att tillgängligt
kapital satsas på annat än bostadsbyggande. Politiker och
byggmarknadens aktörer måste enligt motionen därför samverka för
att pressa kostnaderna på alla tänkbara sätt. Med hänvisning
härtill föreslås i motionens yrkande 1 ett riksdagens
tillkännagivande om sambandet mellan bostadsbyggande och
samhällsekonomi.
Utskottet tar i detta sammanhang också upp förslaget i motion
Bo217 (s) med begäran om en analys och förslag till åtgärder för
småhusindustrins framtida utveckling. Enligt motionen bör en
analys av utvecklingen genomföras följt av ett åtgärdsprogram.
Övervägandena föreslås bl.a. avse effekten av minskade
räntesubventioner samt förslag om ett investeringsbidrag för
bostäder.
Slutligen behandlas i detta avsnitt förslaget i motion Bo232
(s) om behovet av en sammanhållen enhet inom regeringskansliet
med ansvar för bostadsfrågorna. Att bostadsfrågorna är fördelade
på flera departement ger enligt motionen inte möjlighet till den
sammanhållna bostadspolitik som nu är nödvändig för att komma
till rätta med problemen på bostadsmarknaden. Enligt förslaget
bör regeringen därför så snart som möjligt se över möjligheterna
att skapa en sammanhållen enhet som har ansvaret för
bostadspolitiken.
Utskottet behandlar först frågan om bostadspolitikens
inriktning och utformning.
Det grundläggande bostadspolitiska målet har traditionellt
formulerats som att alla människor skall ha tillgång till en
sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad
till ett rimligt pris. En bred enighet har också rått om målet
som sådant. Däremot har det funnits delade meningar om hur och
med vilka medel det skall uppnås. Samtidigt har
samhällsutvecklingen gjort det nödvändigt att över tiden
precisera och utveckla det grundläggande målet. Till detta har
varit kopplat en omprövning och förnyelse av de bostadspolitiska
medlen.
Inte minst de senaste årens utveckling motiverar enligt
utskottets mening att en bred översyn av bostadspolitiken nu
genomförs. Som framgår ovan har regeringen nyligen tillsatt en
parlamentarisk utredning som har till uppgift att ta fram ett
underlag för beslut om bostadspolitiken på längre sikt. Enligt
direktiven skall utredningen precisera målen för en fortsatt
social bostadspolitik och ge förslag om lämpliga medel för
genomförandet.
Utredningen skall genomföras i etapper där den första etappen
främst är avsedd att belysa den fastighetsekonomiska
utvecklingen för redan byggda bostäder samt effekterna av
gällande regler för stöd till ny- och ombyggnad. Utredningen
kommer sålunda att svara för den av riksdagen tidigare beslutade
avstämningen av det nya stödsystemet -- "1995 års
kontrollstation". Sett i ett något längre perspektiv skall
utredningen dessutom lämna förslag bl.a. om utformningen av det
framtida stödet till bostadsproduktionen, åtgärder som ökar
integrationen och motverkar segregation, bosparande, samt
kommunerna och de kommunala bostadsföretagens roll i
bostadsförsörjningen.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan kommer den
parlamentariskt sammansatta bostadspolitiska utredningen att
göra en bred översyn av huvudlinjerna i bostadspolitiken. Det
innebär att också de frågor som behandlas i de nu aktuella
motionerna i allt väsentligt kommer att ingå i övervägandena.
Enligt utskottets mening bör resultatet av dessa överväganden
avvaktas. I den mån förslagen i Centerpartiets partimotion
Bo202, såvitt nu är i fråga, samt i motionerna Bo213 (s), Bo216
(s) yrkande 2, Bo217 (s), Bo233 (s), Bo237 (v) yrkande 1 och
Bo411 (m) yrkande 16 inte kan anses tillgodosedda genom det nu
anförda avstyrks de av utskottet.
Utskottet tar i detta avsnitt även upp frågan om
organisationen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringskansliet som aktualiserats i Centerpartiets
partimotion Bo202, samt i motion Bo232 (s).
Sedan mitten av 1970-talet och fram till årsskiftet 1991/92
handlades bostadsfrågorna i vid mening i ett särskilt
bostadsdepartement. Vid denna tidpunkt avvecklades
Bostadsdepartementet och ärendena fördelades på sju olika
departement. Splittringen väckte kritik från många håll och inte
minst från byggsektorn. Frågan om att på nytt inrätta ett
bostadsdepartement aktualiserades också i riksdagen vid flera
tillfällen genom frågor och interpellationer samt genom
motioner. Med anledning av motioner uttalade bostadsutskottet
och riksdagen så sent som våren 1994 (bet. 1993/94:BoU15 s.
26--28) att bostadsfrågorna borde få en sammanhållen behandling
i regeringskansliet. Enligt utskottets mening kunde detta ske
antingen genom att ett bostadsdepartement inrättades eller genom
att frågorna anförtroddes ett statsråd.
Sedan riksdagen gjorde sitt uttalande har en ny regering
tillträtt, och arbetet i regeringens kansli har omorganiserats
bl.a. i vad avser bostadsfrågorna. Sålunda har inom
Näringsdepartementet ett särskilt statsråd fått ansvar för
bostads- och energifrågor. Som en följd härav har de frågor om
bostadsfinansieringen m.m. som under den tidigare regeringen
handlades i Finansdepartementet förts över till
Näringsdepartementet. I detta departement handläggs sedan
tidigare vissa byggfrågor samt frågor om byggforskning m.m.
Väsentliga delar av bostadspolitiken har därmed fått en
sammanhållen behandling under ett ansvarigt statsråd.
Trots den ovan redovisade omorganisationen inom regeringens
kansli kan det enligt utskottets mening finnas anledning att
överväga behovet av att ytterligare koncentrera handläggningen
av de bostadspolitiska frågorna. Dagens handläggningsordning
innebär sålunda att ansvaret för det generella bostadsstödet --
räntebidragen -- och det individuella -- bostadsbidragen --
åvilar olika statsråd. I sammanhanget kan också noteras att
bl.a. hyres- och bostadsrättsfrågorna handläggs av ett tredje
statsråd. Även beredningsordningen för planfrågor förtjänar
uppmärksammas i detta sammanhang. Handläggningen av viktiga
bostadspolitiska frågor uppvisar sålunda fortfarande en
splittring -- något som enligt utskottets mening kan göra det
svårt att bedriva en sammanhållen och effektiv bostadspolitik.
Även om det är regeringen som har att avgöra hur den vill
organisera sitt arbete bör, enligt utskottets mening, vikten av
att bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i regeringens
kansli ånyo betonas. Inte minst viktigt är det att de ovan
nämnda ämnesområdena sammanhålls så att möjligheten tas till
vara att skapa och genomföra en konsistent bostadspolitik. Det
får emellertid förutsättas att regeringen fortlöpande har sin
uppmärksamhet riktad på frågan och att lämpliga och möjliga
åtgärder vidtas utan någon riksdagens särskilda begäran härom.
Utskottet är med hänvisning härtill inte nu berett ställa sig
bakom förslagen i Centerpartiets partimotion Bo202, såvitt nu är
i fråga, samt motion Bo232 (s), varför de avstyrks.
Bostadsbyggnadsbehovet
Kännetecknande för inledningen av 1990-talet har varit en
sjunkande bostadsproduktion och ett ökande antal tomma
lägenheter. Det betyder att tillgången på lägenheter i dag
generellt sett är god. De lediga lägenheterna är inte jämnt
fördelade över landet. I ett mindre antal kommuner råder det
sålunda brist på bostäder. Sammantaget måste dock
bostadsefterfrågan betecknas som låg. Boverkets bedömningar
visar också på att efterfrågan kommer att öka först under år
1997. Totalt sett räknar dock verket med att det kommer att
efterfrågas ytterligare drygt 230 000 lägenheter under resten
av 1990-talet. Enligt Boverkets bedömning kommer efterfrågan
därmed att överstiga tillgången på lägenheter vid sekelskiftet.
Frågor om bostadsbyggnadsbehovet tas upp i tre motioner.
Samtidigt som svårigheterna på byggarbetsmarknaden är
betydande råder det enligt motion Bo230 (s) obalanser också på
bostadsmarknaden. Enligt motionen kan dessa obalanser förväntas
bestå, men skifta karaktär från bostadsöverskott till
bostadsbrist och från överkapacitet i byggandet till
kapacitetsbrist. Regeringen bör enligt förslaget därför i
kompletteringspropositionen redovisa sin bedömning av det
framtida bostadsbyggnadsbehovet.
Även i motion Bo227 (s) begärs en redovisning av utvecklingen
av bostadsbyggandet m.m. Med dagens låga bostadsbyggande och det
bostadsbehov som kan förväntas är det enligt motionen viktigt
att regeringen noga följer utvecklingen och föreslår eventuella
åtgärder i samband med kompletteringspropositionen.
En igångsättning av bostadsbyggandet är enligt motion
Bo241 (s), såvitt nu är i fråga, en väg till tillväxt både på
kort och lång sikt. En förutsättning för att bostadsbyggandet
skall få en önskad omfattning är ett långsiktigt hållbart
bostadsfinansieringssystem -- en fråga som den bostadspolitiska
utredningen har att överväga. I avvaktan på att utredningen blir
klar bör regeringen enligt motionen noga följa utvecklingen och,
om starka behov skulle uppstå, överväga temporära insatser på
vissa orter.
Det är naturligtvis viktigt att på olika sätt försöka
överblicka utvecklingen på bostadsmarknaden och därmed också
bostadsbyggnadsbehovet. Inte minst sådana bedömningar har
legat till grund för statens agerande på bostadsområdet. Det bör
erinras om att statens bostadspolitiska ansvar i första hand är
att ge de grundläggande förutsättningarna för bostadsmarknadens
aktörer. Detta ansvar avser sålunda bl.a. att svara för att
kostnaderna fördelas rättvist, att finansiering och byggande kan
ske på ett resurseffektivt sätt och att bostadsförsörjningen
till inriktning och omfattning medger en reell valfrihet för
alla. Ansvaret för att en bostadsproduktion som svarar mot
behoven verkligen kommer till stånd åvilar däremot i första hand
kommuner och byggherrar. Detta fritar naturligtvis inte staten
från att också vidta åtgärder i det korta perspektivet.
Mot bakgrund av utvecklingen på bostadsmarknaden liksom på
byggarbetsmarknaden har också en rad åtgärder vidtagits för att
motverka nedgången i byggproduktionen och i
byggsysselsättningen. Det gäller dels 1993 års ROT-program, dels
de två ROT-program som beslutats under 1994. Regeringen har
dessutom aviserat sin avsikt att i samband med
kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag till
ett investeringsprogram för budgetåret 1995/96 på 2 miljarder
kronor för att förbättra inomhusklimatet i bostäder och
offentliga lokaler.
Även om prognoser över den framtida bostadsefterfrågan och det
därav följande bostadsbyggnadsbehovet är av stort värde måste
statens bostadspolitiska insatser vägledas också av en rad andra
faktorer. En sådan viktig faktor är naturligtvis det
samhällsekonomiska utrymmet. Utskottet vill erinra om att den
bostadspolitiska utredningen har till uppgift att se över stödet
till bostadsproduktionen mot bakgrund av det
bostadsbyggnadsbehov som kan förutses och med hänsyn till det
samhällsekonomiska utrymme som kan avdelas.
Som framgår av den kortfattade framställningen ovan
uppmärksammas frågorna om bostadsbyggnadsbehovet de närmaste
åren såväl i regeringens kansli som i den bostadspolitiska
utredningen. Motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) samt Bo241 (s),
såvitt nu är i fråga, bör därför inte nu föranleda någon
riksdagens åtgärd, varför de avstyrks.
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m.
De senaste årens förändringar har enligt motion Bo216 (s)
inneburit att det i dag ligger i kreditinstitutens hand att
avgöra vilka bostäder som skall byggas. Det är en utveckling som
enligt motionärernas mening är oacceptabel. Lagstiftningen bör
därför ändras så att kommunerna även fortsättningsvis ges ett
klart uttalat ansvar för bostadsförsörjningen -- yrkande 6.
Dessutom föreslås att det kommunala inflytandet över
bostadsförmedlingsverksamheten m.m. skall öka -- yrkande 5.
Bostadsförmedlingen måste enligt motionen stå fri från andra
intressen. Kommunerna bör därför i lagstiftningen ges stöd för
att kunna säkra målen för förmedlingen bl.a. genom en
ackvisitionsverksamhet.
Favoriseringen av de allmännyttiga bostadsföretagen har enligt
motion Bo411 (m) nu i det närmaste upphört. Två viktiga
skillnader kvarstår dock. Det gäller förekomsten dels av
kommunal borgen, dels av kommunala tillskott av skattemedel till
kommunala bostadsföretag. Med hänvisning härtill föreslås i
motionens yrkande 15 att ett förbud skall införas mot sådant
kommunalt stöd till egna fastighetsföretag som snedvrider
konkurrensen.
Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna
föreslagits beträffande kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m. vill utskottet anföra följande.
Som framgått ovan bygger bostadspolitiken på en
ansvarsfördelning mellan stat och kommun som innebär att staten
svarar för sådana grundläggande förutsättningar som att
finansiering och byggande kan ske på ett resurseffektivt sätt.
Det är dessutom ett statligt ansvar att formulera de krav som
skall gälla för bl.a. byggnaders egenskaper för att tillgodose
väsentliga allmänna intressen. Kommunerna har å sin sida att
svara både för bedömningarna av bostadsbyggnadsbehoven och för
den fysiska planering som är nödvändig för att behoven skall
kunna tillgodoses.
Den grundläggande ansvarsfördelning mellan staten och
kommunerna som tillämpats under lång tid har enligt utskottets
mening varit ändamålsenlig. Trots detta kan det, mot bakgrund av
de senaste årens bostadspolitiska förändringar, finnas anledning
att se över den hittills rådande ansvarsfördelningen. Det ingår
också i den bostadspolitiska utredningens uppgifter att
utvärdera hur de senaste årens förändringar i de
bostadspolitiska regelsystemen har inverkat på kommunernas
formella och reella möjligheter att ta ett övergripande ansvar
inom bostadsförsörjningen. Enligt utskottets mening bör
resultatet av detta arbete avvaktas. Motionerna Bo216 (s)
yrkandena 5 och 6 samt Bo411 (m) yrkande 15 avstyrks således.
Boendesegregationen
I ett stort antal motioner väckta under årets allmänna
motionstid har uppmärksammats de problem som finns i många
bostadsområden med en segregerad befolkningssammansättning. Det
gäller framför allt vissa av de bostadsområden i utkanten av
större städer där andelen invandrare är mycket hög. I dessa
områden förekommer också en överrepresentation av bl.a.
ensamstående föräldrar och personer med sociala problem. I
motionerna diskuteras bl.a. frågor om språkproblem,
arbetslöshet, brister i utbildning, låga inkomster, hög
sjukfrekvens, sociala problem, ungdomsbrottslighet,
diskriminerande behandling i olika avseenden, brister i det
offentliga och kommersiella serviceutbudet, enahanda och slitna
bostadsmiljöer osv.
Beredningsordningen inom riksdagen är sådan att frågor om
segregationen behandlas av olika utskott beroende på deras
primära inriktning. Således hanteras flera av dem av
socialförsäkringsutskottet, som har bl.a. invandrarpolitiken
inom sitt beredningsområde, medan andra ligger på
socialutskottet, som bereder frågor inom socialpolitiken. Inom
bostadsutskottets beredningsområde faller givetvis de frågor om
boendesegregation som främst har en bostadspolitisk innebörd.
Det kan gälla den fysiska boendemiljön och frågor om
bostadsekonomi, villkor för upplåtelse av bostäder m.m. Andra
utskott som i hög grad berörs av de frågor som diskuteras i
motionerna är arbetsmarknads- och utbildningsutskotten. I syfte
att inhämta ytterligare information i frågan anordnade
socialförsäkringsutskottet den 14 mars i år en offentlig
utfrågning med titeln Invandrartäta storstadsområden. I denna
utfrågning deltog även ledamöter från bostadsutskottet och
övriga berörda utskott.
Bostadsutskottet tar nedan upp de motionsförslag som behandlar
frågor med främst en bostadspolitisk inriktning. Det är givetvis
inte möjligt att dra upp skarpa gränser mellan bostadspolitiken
och övriga politikområden när så komplexa frågor som
boendesegregationen och dess följder skall behandlas. Såväl inom
riksdagen som vid överväganden i frågan inom andra instanser bör
därför en strävan vara att finna lösningar på problemen där
olika sektorer samverkar.
I Folkpartiets partimotion Sf635 yrkande 6 samt i motion Bo229
(fp) yrkande 1 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om
boendesegregation och boendeplanering. För att göra
bostadsområden attraktiva för både invandrare och svenskar anser
motionärerna att en blandning av upplåtelseformerna bör
eftersträvas. Andra åtgärder i samma syfte är att underhållet av
fastigheterna i de aktuella områdena förbättras och att den
samhälleliga servicen upprätthålls på en hög nivå. Vidare
föreslås i partimotionens yrkande 7 att forskningen kring frågor
om boendesegregationen skall stimuleras.
Även i motion So293 (c) yrkande 10 föreslås insatser för att
ge ökad kunskap om boendesegregationen. Motionärerna anser att
studier måste genomföras som bl.a. belyser egenskaperna hos
boendemiljöer med stor segregation och dessa områdens
geografiska fördelning.
I motion Sf608 (m) om invandrarpolitiken finns ett förslag --
yrkande 7 -- om att insatser måste göras för att förbättra de
invandrartäta bostadsområdena. Motionärerna hänvisar till att
den yttre miljön i dessa områden ofta är påver och
oinspirerande. Även den kommersiella servicen anses vara
märkbart sämre än i områden med högre status.
Boendesegregationen leder enligt vad som anförs i motion Sf636
(mp) till att invandrarna missgynnas på flera olika områden. I
motionen förs en rad förslag till åtgärder fram. Av dessa
förslag har fem yrkanden hänvisats till bostadsutskottet.
Riksdagen föreslås i dem göra tillkännagivanden om behovet att:
öka tillgången på små och billiga bostäder (yrkande 17),
öka boendeinflytandet m.m. (yrkande 18),
blanda olika hustyper (yrkande 19),
flytta olika högstatusutbildningar till invandrartäta områden
(yrkande 20),
vidta åtgärder mot hyresvärdar och bostadsförmedlare som
diskriminerar invandrare (yrkande 21).
De s.k. miljonprogramsområdena måste enligt Bo216 (s) göras
attraktivare. Det kan enligt förslaget ske genom ökat inflytande
för de boende över förvaltning och budget m.m. samt genom att
ombyggnader och aktiviteter i områdena stimuleras. I motionens
yrkande 1 begärs därför ett riksdagens tillkännagivande om
nödvändigheten av att satsa offensivt för att stärka
miljonprogrammets områden.
Ett särskilt stöd för miljonprogrammets områden är enligt
motion Bo237 (v) yrkande 2 nödvändigt för att områdena inte
skall förslummas med ytterligare segregationsproblem och sociala
konsekvenser som följd. Ett förslag med denna inriktning
föreslås därför läggas fram i kompletteringspropositionen.
Som framgått av både de motioner som väckts om
boendesegregationen och vid utskottets beredning av frågan
finns inga delade meningar om allvaret i de problem som
aktualiserats. Det är uppenbart att många samhällsproblem
koncentrerats till vissa bostadsområden med en hög andel
invandrare eller med en på annat sätt ensidig
befolkningssammansättning. Därav kan självklart inte slutsatsen
dras att befolkningssammansättningen i sig är grund till
problemen. Många områden med en hög andel invandrare fungerar i
dag bra. Som redovisats i motionerna står grundproblemen i
stället att finna i arbetslöshet, bristande utbildning och
andra förhållanden som gör att en integration i det svenska
samhället försvåras. Denna typ av problem måste givetvis till
största delen lösas med andra medel än vad som står till buds
inom bostadspolitikens ram. Detta hindrar inte att även frågor
om bostäderna i sig samt den yttre miljön i bostadsområdena är
mycket viktiga när man söker finna åtgärder som kan motverka
segregationen.
Det stora antalet motioner från allmänna motionstiden om
boendesegregationsproblem i vid mening har i år medfört en bred
riksdagsbehandling av dessa frågor. Bostadsutskottet vill i
detta sammanhang framför allt hänvisa till de överväganden som
redovisas i socialutskottets betänkande 1994/95:SoU15. I detta
betänkande finns en omfattande genomgång av de sociala problem
som har samband med boendesegregationen. Ett enigt socialutskott
föreslår i betänkandet riksdagen att ge regeringen till känna
vad utskottet anfört i denna fråga.
Bostadsutskottet vill för sin del i stor utsträckning instämma
i vad i motionerna anförts om behovet av att vidta åtgärder även
inom det bostadspolitiska området. Som framhålls i flera
motioner behövs dock en i flera avseenden bättre kunskap om
vilka egenskaper i bostadsmiljöerna som behöver åtgärdas och hur
detta i så fall skall ske. Även frågor om boendevillkoren i
övrigt med betydelse för segregationsproblemet behöver
övervägas. Flertalet av de motionsförslag om åtgärder som förs
fram är inte heller utformade så att de utan vidare överväganden
kan leda fram till beslut.
Vad gäller behovet av överväganden om boendesegregationen ur
det perspektiv som bostadsutskottet har att beakta kan
konstateras att den bostadspolitiska utredningens förslag enligt
direktiven skall inordnas i en sammanhållen politik för att öka
integrationen och motverka segregationen inom samhällslivets
alla områden. I direktiven konstateras att det som ligger
framför oss är att säkra att goda bostäder är tillgängliga för
alla så att integrationen främjas och ekonomisk, etnisk eller
social segregation motverkas. De boende skall ges möjligheter
att utveckla sina områden på ett sådant sätt att boendemiljön
fungerar väl och boendet berikas. En av utredningens uppgifter
är att överväga vilka bostadspolitiska medel som kommunerna
behöver för att motverka segregation och öka valfriheten i
boendet. Utredningen skall också utvärdera nu gällande regler
för stöd till ombyggnad och andra förbättringsåtgärder inom
bostadsområden med särskilda problem och överväga om stödet till
dessa områden bör ges en annan utformning än stöd för ombyggnad
i allmänhet. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att en
bred genomgång kommer att ske inom utredningens ram av vilka
bostadspolitiska medel som kan användas i de frågor som nu är
aktuella.
Utredningens överväganden av frågor om boendesegregation torde
i stor utsträckning komma att avse förhållandena i vissa s.k.
miljonprogramsområden, dvs. de bostadsområden som producerades
åren 1965 till 1975. Utskottet vill dock understryka det
olyckliga i att beteckningen miljonprogramsområde i den allmänna
debatten blivit mer eller mindre synonymt med problemområde. Det
är trots allt så att många av de bostadsområden som byggdes inom
ramen för miljonprogrammet kan erbjuda en bra boendemiljö med
bra bostäder. Till detta har inte minst bidragit de särskilda
insatser som har kommit till stånd i dessa områden med hjälp
såväl av det ordinarie bostadsstödet som av extra insatser av
olika slag. Samtidigt finns det många miljonprogramsområden som
präglas av brister i bostadsstandard och boendemiljö liksom av
sociala problem och segregation.
Som anförts ovan är det nödvändigt att de komplexa problem som
har samband med boendesegregationen inte enbart betraktas
utifrån varje samhällssektors perspektiv. Detta understryks
också i det av socialutskottet föreslagna tillkännagivandet där
behovet av sektorsövergripande överväganden och åtgärder
särskilt framhålls. En utredning om levnadsvillkoren i
storstadsområdena har nyligen tillsatts med uppgift att utifrån
en bred ansats överväga olika åtgärder mot
segregationsproblemen. Denna utredning har enligt direktiven
(dir. 1995:35) bl.a. till uppgift att föreslå behövliga
förändringar av lagteknisk, finansiell och organisatorisk natur
för att bättre samordning och samverkan mellan olika myndigheter
och samhällssektorer skall uppnås. Andra utredningar med uppgift
att behandla segregationsfrågor är, förutom de båda ovan nämnda,
Kommittén för översyn av invandrarpolitiken (dir. 1994:130) och
Arbetsgruppen (Fi 1993:C) med uppgift att följa
bostadsförsörjningen för svaga hushåll. Den bostadspolitiska
utredningen skall enligt direktiven samråda med dessa
utredningar. Utskottet har också erfarit att regeringen har för
avsikt att i dagarna fatta beslut om en ny demokratiutredning.
Denna utredning, som skall föreslå åtgärder som kan öka
medborgarnas möjligheter till inflytande och delaktighet i
samhällsutvecklingen, skall särskilt beakta förhållandena i
bostadsområden med segregationsproblem.
I detta sammanhang bör även framhållas att det i årets
budgetproposition (bil. 11 s. 138) föreslås att det under nästa
budgetår avsätts särskilda medel om 125 miljoner kronor för
insatser i områden med stor andel invandrare. De särskilda
medlen skall enligt regeringen användas för att stärka
kompetensen och öka arbetskraftsdeltagandet bland de boende i
dessa områden samt konkret bidra till en god social utveckling
och förhindra utanförskap. Frågor med anknytning till denna
satsning bereds för närvarande inom socialförsäkringsutskottet.
Mot bakgrund av ovanstående redovisning av de omfattande
överväganden som nu inletts i de frågor som aktualiserats i
motionerna anser utskottet att vad i dem föreslagits kommer att
beaktas även utan något tillkännagivande från bostadsutskottet.
Genomgången ovan visar att regeringen redan är väl uppmärksammad
på problemen med boendesegregationen. Därutöver kommer
riksdagens syn på dessa frågor att redovisas genom det av
socialutskottet föreslagna tillkännagivandet. Något ytterligare
tillkännagivande med anledning av motionerna Bo216 (s) yrkande
1, Bo229 (fp) yrkande 1, Bo237 (v) yrkande 2, Sf608 (m) yrkande
7, Sf635 (fp) yrkandena 6 och 7, Sf636 (mp) yrkandena 17--21
samt So293 (c) yrkande 10 kan således inte anses erforderligt.
Boende för vissa grupper
Ungdomens bostadssituation tas upp i tre motionsyrkanden.
Många ungdomar har enligt motion Bo206 (mp) svårt att i dag
hitta en bostad som de har råd med. Enligt förslaget bör därför
åtgärder vidtas för att stimulera ny- och ombyggnad av mindre,
enkla och billiga bostäder som främst är avsedda för ungdomar --
bostäder med "rena" material, alternativ uppvärmning, snåldusch
m.m.
Mot bakgrund av ungdomars situation på bostadsmarknaden förs i
motion Fi417 (mp) yrkande 7 fram förslag om utformningen av
bostadspolitiken. Det anges bl.a. vara viktigt att undvika
1970-talets enformighet genom att bygga och blanda alla
upplåtelseformer. I motionens yrkande 8 förordas dessutom en
satsning på billiga och små lägenheter vid ny- och ombyggnad.
Enligt motionen är en sådan satsning motiverad av att många
ungdomar är villiga att göra avsteg från de allmänna kraven på
standard.
Även förslagen i motion Bo216 (s) förs fram mot bakgrund av de
ungas bostadssituation och då främst i Stockholms län. Enligt
motionens yrkande 7 behöver åtgärder vidtas för att förbättra
ungdomars ställning på bostadsmarknaden. Det anges bl.a.
innebära att kommunerna skall ha beredskap för att möta en ökad
bostadsefterfrågan från unga. Dessutom förordas att
möjligheterna till andrahandsuthyrning förbättras genom kommunal
förmedling.
Med anledning av vad som i de nu aktuella motionerna anförts
om ungdomars boende vill utskottet anföra följande.
Ungdomar är en i många avseenden utsatt grupp på
bostadsmarknaden. De har inte i någon större omfattning hunnit
etablera sig som bostadskonsumenter, bl.a. därför att de ofta
har begränsade ekonomiska resurser. Sett mot denna bakgrund kan
det finnas skäl att, som föreslås i motionerna, vidta åtgärder
som specifikt riktar sig mot ungdomar. Åtgärder med denna
inriktning har också vidtagits vid flera tillfällen under
1980-talet. Enligt utskottets mening är dock det bästa sättet
att stärka ungdomars och andra svaga gruppers ställning på
bostadsmarknaden att verka för att det finns bra och
ändamålsenliga bostäder att tillgå för alla. Målsättningen bör
således vara att lösa bostadsfrågan för ungdomar liksom för
andra hushåll på den reguljära bostadsmarknaden.
Vad som nu erfordras är enligt utskottets mening en
bostadspolitik som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar
som tryggar bostadsförsörjningen för alla. Den nu tillsatta
bostadspolitiska utredningen har också till uppgift att lägga
fast en sådan långsiktig bostadspolitik. Utskottet avstyrker med
hänvisning härtill förslagen i motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s)
yrkande 7 samt Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8.
I Miljöpartiets partimotion So224 yrkande 6 begärs ett
riksdagens tillkännagivande om behovet av olika boendeformer för
handikappade m.fl. Enligt motionen, som syftar till ett
handikappanpassat samhälle, skall olika boendealternativ
erbjudas som små vårdhem, gruppboende och ensamlägenheter.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om att handikappade
på samma sätt som andra boende i möjligaste mån skall erbjudas
bostäder som svarar mot deras behov. Det innebär bl.a. att olika
typer av gruppboende liksom särskilt anpassade lägenheter bör
kunna erbjudas i den utsträckning behov härav föreligger.
Utskottet vill också erinra om att staten på olika sätt
medverkat till att ett boende med denna inriktning har kunnat
komma till stånd. Det gäller t.ex. det tidigare statliga stödet
till bostadsanpassning. Som en del i det hösten 1994 beslutade
ROT-programmet ingår dessutom ett stöd till ombyggnadsåtgärder
för särskilda boendeformer för bl.a. personer med fysiska och
psykiska funktionshinder. I första hand är det dock en kommunal
uppgift att i planeringen m.m. beakta de bostadsbehov som bl.a.
handikappade kan ha. Utskottet är med hänvisning härtill inte
berett göra det i partimotion So224 (mp) yrkande 6 förordade
tillkännagivandet om behovet av olika boendeformer för
handikappade m.fl. Motionen avstyrks.
Bostadsfinansieringens utformning m.m.
Bakgrund
Reglerna för det statliga stödet för ny- och ombyggnad av
bostäder har ändrats vid ett flertal tillfällen under de senaste
årtiondena. Under åren 1975 t.o.m. 1992 tillämpades dock ett
räntebidragssystem som i sina grunder var oförändrat under hela
perioden. År 1993 infördes ett nytt bostadssubventionssystem som
utgår från delvis andra förutsättningar. Till skillnad från de
äldre räntebidragssystemen bygger det nya på successivt minskade
subventioner. Därmed minskar kostnaderna för staten för varje ny
årgång bostäder vid i övrigt lika förutsättningar. I förhållande
till tidigare system utgår dessutom det nya från en betydligt
mer schabloniserad beräkning av bidragsunderlaget. Vidare är det
nya systemet utformat så att bidragstagarens kapitalkostnader
under bidragstiden till viss del påverkas av marknadsräntornas
utveckling. Det gamla systemet byggde på att staten
"garanterade" räntenivån respektive bidragsår.
Trots de redovisade skillnaderna uppvisar det äldre och det
nya bostadssubventionssystemet betydande likheter vad gäller den
tekniska utformningen. I båda systemen beräknas således ett
bidragsunderlag som skall motsvara byggherrens tänkta lånebehov.
Därefter lämnas en årligt successivt minskad subvention till
byggherrens verkliga eller tänkta räntekostnader. Inget av
systemen innehåller någon form av behovsprövning.
Under de senaste åren har en intensiv debatt förts om hur
staten i fortsättningen bör stödja finansieringen av
bostadsbyggandet. Debatten har också gällt vilket ansvar som
staten har för det bostadsbestånd som redan uppbär subventioner.
Detta gäller speciellt för de bostäder som producerades åren
kring 1990 och som i dag i många fall har betydande ekonomiska
svårigheter. I detta avsnitt behandlas motioner som tar upp
frågor om den framtida bostadsfinansieringen, bosparandet och
statens agerande för att bistå bl.a. bostadsrättsföreningar med
ekonomiska problem.
Utformningen av bostadsfinansieringssystemet
I motion Bo216 (s) yrkande 3 föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande bör framhålla behovet av att omfördela
kostnaderna från det yngre bostadsbeståndet till det äldre. Ett
nytt bostadsfinansieringssystem föreslås utformas med detta
syfte. Motionärerna anser att en omfördelning bör ske genom att
en boavgift som utgår från en värdering av den enskilda bostaden
tas ut i bostadsbeståndet. Finansieringssystemet föreslås
utformas så att skillnader i byggkostnader mellan olika delar av
landet utjämnas.
Bostadsfinansieringssystemet behöver enligt vad som anförs i
motion Bo237 (v) yrkande 7 läggas om i grunden. Motionärerna
föreslår bl.a. att egnahemmens ränteavdrag bör avvecklas och
ersättas med ett system lika för alla, oavsett upplåtelseform.
Den närmare utformningen av bostadsfinansieringssystemet
föreslås dock övervägas i den nya bostadspolitiska utredningen.
Som beskrivits ovan i avsnittet om bostadspolitikens allmänna
utfomning har även Centerpartiet i sin bostadspolitiska
partimotion Bo202 lämnat förslag om inriktningen av ett nytt
bostadsfinansieringssystem. Enligt denna motion bör den
bostadspolitiska utredningen överväga ett system som innebär att
räntebidragen avskaffas och ersätts med en byggmomssänkning. Ett
sådant system innebär enligt motionärerna att de långsiktiga
bidragsåtagandena för ett speciellt projekt för staten
försvinner. Samtidigt elimineras den kraftiga eftersläpningen i
kostnader för staten som räntebidragen medför.
I två motioner behandlas särskilt bostadsräntornas betydelse i
bostadsfinansieringssystemet. Följderna av regionalt
differentierade räntevillkor diskuteras i motion Bo201 (c).
Enligt motionären planerar flera bostadslåneinstitut att införa
villkor som innebär att högre räntor tas ut om fastigheten
ligger i ett område med låg efterfrågan. Detta anses leda till
högre boendekostnader på landsbygden än i tätorterna. Riksdagen
föreslås mot denna bakgrund ge regeringen till känna att
bostadsfinansieringen måste ske på lika villkor oavsett var man
bor i landet. Räntan inom bostadssektorn bör enligt vad som
föreslås i Miljöpartiets partimotion Bo211 yrkande 1 pressas ned
genom såväl lagstiftning som marknadsstyrande åtgärder.
Motionärerna anser att sådana åtgärder blir möjliga om det
införs ett bosparande med en statlig borgensgaranti.
Utskottet vill anföra följande vad gäller förslagen om ett
nytt bostadsfinansieringssystem m.m.
Den senaste femårsperioden har inneburit ändrade
förutsättningar och stora påfrestningar inom bostadssektorn.
Från ett läge med en överhettad bostadsmarknad både vad gäller
produktionsnivåer och överlåtelsepriser inom vissa områden har
vi gått till en situation då byggkapaciteten är underutnyttjad
och priserna på befintliga bostäder fallit kraftigt. Detta har
skett samtidigt som det blivit alltmer uppenbart att det
ansträngda statsfinansiella läget sätter upp starka
restriktioner för statens åtaganden inom sektorn.
Det är mot denna bakgrund som diskussionerna om
bostadsfinansieringssystemets utformning har förts. Även om en
samsyn ofta förelegat om problemens art och om behovet av att
vidta åtgärder i syfte att förbättra förutsättningarna inom
sektorn har de politiska partierna inte sällan förordat olika
lösningar. Under den förra socialdemokratiska regeringen fattade
riksdagen beslut om ett nytt bostadsfinansieringssystem.
Beslutet revs dock upp efter regeringsskiftet hösten 1991.
Riksdagen fattade i stället beslut om att införa det s.k.
Danellsystemet fr.o.m. år 1993. Även vad gäller möjligheterna
att genomföra och fördela besparingar inom bostadsbeståndet
finns olika åsikter. Riksdagens beslut i denna fråga från år
1993 ändrades hösten 1994, och en annan metod att uppnå det
sparbeting som ansetts erforderligt för bostadssektorn valdes.
Den ovan mycket kortfattat beskrivna utvecklingen vad avser
förhållandena på bostadsmarknaden och de politiska besluten i
finansieringsfrågorna har bidragit till en viss misstro vad
gäller beslut om bostadssubventioner. Företrädare för
bostadsmarknaden har i allt högre grad efterlyst långsiktigt
hållbara spelregler som står fast, även om den politiska
majoriteten i riksdagen förändras. Förhållandena inom
bostadssektorn med bl.a. långa produktionstider och
avskrivningsperioder gör behovet av långsiktighet större än inom
många andra samhällssektorer. Därtill kommer givetvis den helt
avgörande betydelsen som bostadsutgifterna har för
hushållsekonomin i många familjer.
Utskottet kan i stor utsträckning instämma i de synpunkter som
framförts av många sektorföreträdare under de senaste åren. Det
är givetvis mycket olyckligt om en osäkerhet om de framtida
förutsättningarna för bostadsfinansieringen hindrar eller
fördröjer önskvärda bostadsinvesteringar. En strävan bör därför
vara att i möjligaste mån undanröja den osäkerhet som i dag
finns inom sektorn. Detta är också en av utgångspunkterna för
den nya bostadspolitiska utredningens direktiv vad avser det
statliga stödet till bostadsbyggandet. I direktiven framhålls
särskilt behovet av långsiktig stabilitet samt att
kompletterande subventioner måste vara förutsebara under
subventionens löptid.
Utskottet har kunnat konstatera att utredningen ges stor
frihet att överväga olika frågor om det statliga stödet. En av
utredningens första uppgifter är att redovisa bedömningar av
konsekvenserna för bostadsförsörjningen av de
finansieringsregler som nu gäller för bostäder. Därefter finns
möjlighet att överväga förändringar av stödet i ett flertal
olika avseenden. Det får förutsättas att även de frågor som tas
upp i de aktuella motionerna därvid kommer att uppmärksammas. De
företrädare för samtliga riksdagspartier som ingår i utredningen
har givetvis möjlighet att särskilt framhålla angelägna frågor
för respektive parti.
Det är utskottets förhoppning att utredningens arbete kan leda
fram till att en uppgörelse träffas om långsiktigt hållbara
förutsättningar för bostadsfinansieringen. Sett mot den
bakgrunden kan det inte anses lämpligt att utskottet nu
föregriper utredningsarbetet genom uttalanden om önskvärd
utformning av bostadsfinansieringssystemet. Med hänvisning till
det anförda avstyrker utskottet därför motionerna Bo201 (c),
Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp) yrkande 1, Bo216 (s)
yrkande 3 samt Bo237 (v) yrkande 7.
Ytterligare en fråga med anknytning till villkoren i
bostadsfinansieringssystemet skall behandlas här. Det gäller
motion Bo237 (v) yrkande 8, där riksdagen föreslås göra ett
tillkännagivande om villkoren för de kreditgarantier som ingår
som en del av det nuvarande bostadsfinansieringssystemet.
Motionärerna vill att regeringen skall inleda överläggningar med
Statens bostadskreditnämnd (BKN) om villkoren för
kreditgarantierna och om kreditgarantiavgiften. Enligt
motionärerna medför de krav på tilläggssäkerheter som BKN ibland
ställer för att bevilja kreditgaranti vissa problem.
Motionärerna anser vidare att en höjning av
kreditgarantiavgiften bör övervägas.
Även vad gäller reglerna för kreditgarantier anser
utskottet att övervägandena i den bostadspolitiska utredningen
bör avvaktas och det aktuella yrkandet således avstyrkas.
Utskottet vill dock upplysa om att en av regeringen nyligen
beslutad ändring av kreditgarantiförordningen (1991:1924)
innebär att BKN inte längre kan kräva tilläggssäkerheter för att
uppväga brister i låntagarens betalningsförmåga. Förändringen är
föranledd av att förordningen anpassats till de regler som
gäller enligt lagen (1992:1610) om kreditmarknadsbolag. Vad
gäller frågan om kreditgarantiavgiftens storlek kan upplysas om
att BKN i sin senaste anslagsframställning beräknat att man för
att uppnå full kostnadstäckning för nu aktuella årgångar skulle
behöva höja avgiften från 0,5 % till 3 % av det garanterade
beloppet. En sådan höjning måste i det nuvarande läget anses
vara helt orealistisk. Det är därför rimligt att frågan om
kreditgarantiavgiften övervägs i ett vidare sammanhang där även
övriga frågor om bostadsfinansieringssystemets utformning kan
beaktas.
Bosparande
Under de senaste årtiondena har bostadsinvesteringar till helt
övervägande del finansierats med lånat kapital. I och med
statens alltmer begränsade möjligheter att bidra till
bostadsfinansieringen har det dock under senare år i flera
sammanhang kommit att övervägas formerna för en ökad
kapitalinsats från fastighetsägarna och de boende i samband med
en bostadsinvestering. Som en förutsättning för att
privatpersoner skall kunna öka sin kapitalinsats i det egna
boendet har därvid olika former av bosparsystem kommit att
uppmärksammas. Den föregående regeringen tillsatte en utredning
om ett nytt statligt premierat bosparsystem. Utredningen
redovisade i augusti 1994 sina förslag i betänkandet Bosparande
(SOU 1994:121). Förslagen innebär en sparlåneordning där
sparvillkoren kopplas till ett statligt kreditgarantisystem för
förvärv av eget hem eller bostadsrätt för permanentboende. Efter
ett regelbundet sparande under viss tid garanteras spararen lån
till ett maximerat belopp genom av staten utfärdade
kreditgarantier.
Förslag om bosparande förs fram i sex motioner. I två av dessa
motioner hänvisas till det ovan omnämnda förslaget om ett
bosparsystem i betänkandet SOU 1994:121. Detta förslag bör
enligt motion Bo411 (m) yrkande 14 genomföras. Motionärerna
framhåller bl.a. att ett ökat bosparande kommer att underlätta
en fortsatt omställning på bostadsmarknaden och minska
risktagandet för det enskilda hushållet vid köp av bostad. Även
i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslås att ett bosparsystem i
enlighet med Bosparutredningens förslag bör införas. Det anförs
dock i motionen att den tekniska utformningen av systemet först
bör övervägas närmare.
Centerpartiet avvisar däremot i sin partimotion Bo202 såvitt
nu är i fråga förslaget i betänkandet SOU 1994:121. Man anser
bl.a. att systemet riskerar att få en prisdrivande effekt och
att det dessutom skulle motverka en normalisering av
kreditmarknaden. Centerpartiet vill i stället att bosparande
skall ske genom personliga investeringskonton. På dessa konton
skulle ett skattefritt sparande på upp till ett halvt basbelopp
per år tillåtas. All avkastning på kontot föreslås vara
skattefri. Uttag utan beskattning förutsätts kunna ske bl.a.
för investering i egen permanentbostad.
I motion Bo225 (m) hänvisas såvitt nu är i fråga bl.a. till
det bosparsystem som finns i Tyskland. Detta system uppges bygga
på att spararen tecknar ett avtal med ett bosparinstitut om att
spara ett visst belopp. Bospararen kan efter att ha uppnått
sparmålet erhålla ett lån till en relativt låg fast ränta samt
en bosparpremie.
Även Miljöpartiet hänvisar i sin partimotion Bo211 yrkande 2
till det tyska sparlånesystemet samt till det system som
tillämpas inom den svenska ekonomiska föreningen JAK (Jord,
Arbete, Kapital). JAK-systemet bygger på att spararen inte får
någon sparränta. Efter en viss tids sparande kan denne i stället
låna utan att betala någon låneränta. I motionen föreslås att
ett liknande system med låg eller ingen ränta införs och
kombineras med ett krav på att det byggande som finansieras
genom systemet skall utföras efter ekologiska grundprinciper.
I motion Bo237 (v) yrkande 9 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om åtgärder som bör vidtas för att minska
kostnaderna i boendet. En sådan åtgärd bör enligt motionärerna
vara att införa ett bosparsystem som gäller alla
upplåtelseformer. Andra åtgärder som föreslås övervägas är bl.a.
att öka det enskilda ansvaret för driftkostnaderna i boendet och
att uppmuntra självbyggarinsatser.
Av samma skäl som anförts vad gäller de ovan behandlade
förslagen om förändringar i bostadsfinansieringssystemet avstår
utskottet från att värdera eller närmare kommentera de olika
förslag om bosparsystem som framförts i motionerna.
Utskottet kan dock konstatera att en bred enighet råder i fråga
om synen på behovet av ett ökat bosparande. Genom sparandet kan
lånebehovet begränsas och därmed också de risker som är
förknippade med en stor skuldsättning för det enskilda
hushållet. Även behovet av statliga insatser för
bostadsfinansieringen påverkas givetvis på sikt om ett system
för bosparande kan få en bred anslutning hos olika typer av
hushåll. Frågan om ett utvidgat bosparande ingår därför som en
del i övervägandena om hur bostadsfinansieringssystemet skall
utformas på längre sikt. Enligt sina direktiv skall den
bostadspolitiska utredningen på nytt se över frågan om
bosparande samt redovisa modeller för hur de enskilda hushållens
behov av att ta upp lån för sina bostadsinvesteringar kan
minskas. En utgångspunkt för att staten skall medverka i ett
bosparsystem bör vara att det kommer alla upplåtelseformer till
del.
Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet att riksdagen nu
bör avslå motionerna Bo202 (c) såvitt nu är i fråga, Bo211 (mp)
yrkande 2, Bo225 (m) såvitt nu i fråga, Bo229 (fp) yrkande 3,
Bo237 (v) yrkande 9 samt Bo411 (m) yrkande 14.
Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar
En minst lika aktuell fråga som diskussionen om
bostadsfinansieringen för nyproduktionen är de ekonomiska
problem som många fastighetsägare råkat ut för de senaste åren.
I det inledande statistikavsnittet i detta betänkande finns en
redovisning av utveckligen avseende konkurser inom
bostadssektorn. Även om antalet obeståndsfall ökat inom samtliga
upplåtelseformer är det kanske problemen för
bostadsrättsföreningar producerade under senare år som kommit
att uppmärksammas mest. Denna fråga har också tagits upp i tre
motioner från allmänna motionstiden. I dessa motioner beskrivs
de svårigheter som många bostadsrättsinnehavare råkat ut för när
deras förening hamnat på obestånd. Hushållens ekonomiska
situation har ibland blivit ohållbar när det sparkapital som
investerats i bostadsrätten gått förlorat.
I motion Bo208 (s) efterlyses aktiva statliga insatser för att
hjälpa föreningar med ekonomiska problem att omförhandla
lånevillkoren eller att rekonstruera en förening som hamnat på
obestånd. Den nya bostadspolitiska utredningen bör enligt motion
Bo214 (s) uppmärksamma problemen för de krisdrabbade
bostadsrättsföreningarna. I avvaktan på dessa överväganden anser
dock motionärerna att regeringen måste finna tillfälliga
stödformer för att undvika att de mest akuta fallen hinner hamna
i obeståndssituationer. I motion Bo241 (s) efterfrågas, såvitt
nu är i fråga, ett ömsesidigt ansvar från kreditinstituten och
bostadsföretagen för att förhindra konkurser hos
bostadsrättsföreningar. Motionärerna pekar vidare på ett antal
frågor som bör uppmärksammas av den bostadspolitiska utredningen
i syfte att undvika att nytillkommande bostadsrättsföreningar
skall hamna i svårigheter. Förslag med denna inriktning finns
även i den tidigare behandlade partimotionen Bo202 från
Centerpartiet.
Utskottet ser med stor oro på utvecklingen av den ekonomiska
situationen för bl.a. de bostadsrätter som producerades
åren runt 1990. Bakom rapporterna om allt fler föreningar som
försatts i konkurs ligger många fall av enskilda hushåll som
hamnat i svåra ekonomiska situationer. Ofta har dessa personer
känt sig missledda eftersom de inte ansett sig fått en
rättvisande bild av de ekonomiska risker de påtagit sig i och
med bostadsrättsköpet. Det finns därför anledning att dra
lärdomar i detta avseende om vilka krav som bör ställas i
samband med upplåtelse av bostadsrätter. Vad gäller
motionsförslagen om åtgärder på kortare och längre sikt för att
komma till rätta med de ekonomiska problemen i vissa
bostadsrättsföreningar vill utskottet anföra följande.
På förslag av bostadsutskottet förordade riksdagen våren 1993
att en utredning skulle tillsättas med uppdrag att skyndsamt
lämna förslag om åtgärder som motverkade krisen på
bostadsmarknaden (yttr. 1992/93:BoU9y och bet. FiU30). Hösten
1993 förelades riksdagen regeringens förslag i frågan. Det
gällde bl.a. ett slopande av kopplingen mellan räntebidrag och
finansieringsform samt införande av en möjlighet till s.k.
omfördelningslån (se prop. 1993/94:76, bet. BoU6, rskr. 115).
Dessa åtgärder har sedermera visat sig ha endast en mycket
begränsad effekt för de föreningar som fått allvarliga
ekonomiska problem. Det har därför blivit alltmer uppenbart att
andra åtgärder måste vidtas för att inte obeståndssituationerna
skall få en alltför stor omfattning. Under förra året fördes i
detta syfte samtal mellan framför allt regeringen och
företrädare för bostadskreditmarknaden om lämpliga åtgärder på
kortare sikt. Under hand har en ordning kommit att etableras som
innebär att bostadskreditinstituten tagit ett större ansvar för
rekonstruktionen av krisdrabbade föreningar utan någon direkt
statlig inblandning.
Denna ordning innebär att Statens
bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och respektive
bottenlåneinstitut gemensamt försökt finna lösningar som innebär
att krisdrabbade föreningar inte behöver försättas i konkurs
utan i stället rekonstrueras. Kreditgivarna har under vissa
förutsättningar varit beredda att omförhandla föreningarnas
lånevillkor avseende lånens storlek och ränta. Rekonstruktionen
förutsätter att SBAB och bottenlånegivaren delar på eventuella
förluster samt att bostadsrättsföreningen gör vissa åtaganden om
hur framtida intäkter och utgifter skall hanteras.
Svårigheterna inom bostadssektorn har även kommenterats i
budgetpropositionen (bil. 13 s. 167). Regeringen hänvisar där
till den ovan beskrivna ordningen för att hantera
obeståndssituationer för bl.a. bostadsrättsföreningar. Vidare
anförs att överväganden pågår om hur motsvarande situationer
skall hanteras i de fall staten har lämnat kreditgaranti genom
Statens bostadskreditnämnd (BKN). Ett förslag i denna fråga har
aviserats till senare i vår.
Som utskottet beskrivit ovan har en ordning etablerats för att
på kort sikt hantera de akuta ekonomiska problemen i vissa
bostadsrättsföreningar. Dessutom är ytterligare förslag i frågan
att vänta från regeringen. Vad gäller utvecklingen på längre
sikt inom det bostadsbestånd som uppförts eller byggts om under
senare år har den bostadspolitiska utredningen givits i uppdrag
göra bedömningar. Utredningen skall enligt sina direktiv även ge
förslag om erforderliga förändringar av villkoren för det
befintliga beståndet.
Med hänvisning till vad ovan anförts om åtgärder med anledning
av den ekonomiska situationen för vissa bostadsrättsföreningar
anser utskottet att förslagen i motionerna Bo208 (s), Bo214 (s)
samt Bo241 (s), den sistnämnda motionen såvitt nu är i fråga,
kommer att bli tillgodosedda utan att riksdagen nu gör något
tillkännagivande i frågan till regeringen. Dessutom finns
anledning att avvakta det aviserade förslaget från regeringen.
Motionerna avstyrks således.
Räntebidrag m.m.
Bakgrund
Räntesubventioner utgår i dag enligt ett antal olika
stödformer. Huvuddelen av subventionerna avser stöd som
beviljats enligt det äldre räntebidragssystem för ny- och
ombyggnad som tillämpades enligt samma huvudprinciper under åren
1975 till 1993 (SFS 1974:946, 1986:692, 1986:693, 1989:858,
1991:1933). År 1993 trädde ett nytt subventionssystem, det s.k.
Danellsystemet, i kraft (SFS 1992:986).
I budgetpropositionen förs fram förslag om ändrade regler för
räntesubventionernas årliga förändring enligt både det äldre
räntebidragssystemet och det nya subventionssystemet. Dessa
förändringar är föranledda av riksdagens beslut hösten 1994 om
vissa ändringar av kapitalbeskattningsreglerna fr.o.m. år 1995.
Dessutom föreslås den statligt reglerade ersättningslångivningen
slopas. Slutligen föreslås ändringar av villkoren i det nya
subventionssystemet avseende vilka ombyggnadsåtgärder som skall
vara stödberättigade. Det sistnämnda förslaget behandlas under
avsnittet Stöd till ROT-åtgärder m.m. nedan.
I en motion föreslås andra förändringar än dem regeringen
förordat av räntesubventionernas årliga förändring. Dessutom
föreslås i tre motioner "extra" nedtrappningar av
räntesubventioner som går utöver de årliga förändringarna enligt
de "ordinarie" reglerna. I en motion behandlas villkoren för
räntesubvention enligt det nya subventionssystemet. Slutligen
tas i detta avsnitt upp ett motionsförslag om villkoren för
räntebidrag m.m. i samband med ombildning av ett bostadsföretag
från stiftelse till aktiebolag.
Utskottet inleder med att behandla de förslag som avser de
"ordinarie" reglerna för räntebidragens årliga förändring.
Den årliga förändringen av räntebidragen
Riksdagen beslutade hösten 1994 att slopa den tidigare
beslutade sänkningen fr.o.m. år 1995 av skattesatsen för
kapitalinkomster från 30 % till 25 % (prop. 1994/95:25, bet.
FiU1, rskr. 145). Enligt tidigare riksdagsbeslut är emellertid
räntebidragsreglerna både i det gamla och det nya
räntesubventionssystemet bestämda med utgångspunkt från en
kapitalskattenivå på 25 % och en därtill kopplad avdragsrätt för
egnahemsägarnas ränteutgifter på samma nivå. Riksdagens nya
beslut om kapitalbeskattningsreglerna föranleder därför enligt
regeringen behov av att ändra reglerna för räntesubventioner för
ny- och ombyggnad av bostäder. Syftet är att återställa
neutraliteten i kapitalbeskattningshänseende mellan å ena sidan
hyres- och bostadsrätt och å andra sidan egnahem. De av
regeringen föreslagna förändringarna innebär i korthet följande.
I det äldre räntebidragssystemet minskas de årliga höjningarna
av den garanterade räntan såvitt gäller hyres- och
bostadsrättshus från 0,375 till 0,35 procentenheter. De lägre
procenttalet tillämpas fr.o.m. det bidragsår som börjar under år
1995.
För s.k. reducerat räntebidrag i det äldre systemet föreslås
bidragsandelen höjas från 25 % till 30 % av räntekostnaden och
tillämpas i fråga om räntebidrag för tid efter årsskiftet
1994/95.
I det nya subventionssystemet minskas bidragsnivån för
egnahem. De procenttal med vilka bidragsnivån årligen skall
ändras under bidragstiden, respektive för varje ny årgång, höjs.
Dessa tal höjs från 5 1/3 % till 5,7 %, respektive från
6 2/3 % till 7,1 %. Det nya procenttalet för årlig sänkning
av bidragsnivån under bidragstiden, 5,7 %, avses såvitt gäller
ärenden i vilka bidragstiden påbörjats före utgången av 1994
tillämpas fr.o.m. det bidragsår som påbörjas efter utgången av
juni 1995 och i övrigt fr.o.m. utgången av det första
bidragsåret. Det nya procenttalet 7,1 % för den årgångsvisa
sänkningen av bidragsnivån avses tillämpas fr.o.m. årsskiftet
1995/96.
Därutöver föreslås bidragsnivån för egnahem, såvitt avser den
nivå som skall gälla under det första bidragsåret, sänkas med ca
5 procentenheter i förhållande till de nivåer som nu är
föreskrivna. Sänkningen avses genomföras för de projekt som
påbörjas fr.o.m. år 1995. Denna åtgärd kombineras med en
ytterligare engångsåtgärd med innebörden att den årgångssänkning
som enligt gällande ordning skall göras vid årsskiftet 1994/95
uteblir. Således föreslås den bidragsandel på 52 % det första
bidragsåret som nu är föreskriven för hyres- och
bostadsrättsprojekt påbörjade år 1994 behållas även under år
1995. Bidragsandelen det första bidragsåret för egnahemsprojekt
som påbörjas år 1995 föreslås i konsekvens med detta sättas till
31,4 %. Med hänvisning till att räntesubventioner inte lämnas
för ombyggnad av egnahem föreslås ändringen av bidragsandelen
för hyres- och bostadsrätter bara gälla i fråga om nybyggnad.
Det förutsätts i övrigt ankomma på regeringen att närmare
utforma de bestämmelser som behövs för att åstadkomma den
föreslagna anpassningen.
Slutligen innebär regeringens förslag att den lägsta
bidragsnivån för hyres- och bostadsrätter både vad gäller ny-
och ombyggnad höjs från 25 % till 30 % av räntekostnaden.
I motion Bo231 (m) yrkande 2 föreslås såvitt nu är i fråga att
den årliga nedtrappningen av räntebidragen enligt det äldre
räntebidragssystemet ökar. Förslaget innebär att den årliga
nedtrappningen görs med 0,667 procentenheter för egnahem och med
0,5 procentenheter för flerbostadshus.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om ändrade regler
för räntebidragens årliga förändring m.m. De föreslagna
förändringarna är nödvändiga för att upprätthålla neutraliteten
mellan olika upplåtelseformer. Dessutom torde den del av
regeländringen i det nya subventionssystemet som innebär att
årgångssänkningen för nyproduktionen mellan år 1994 och 1995
uteblir få en positiv inverkan på bostadsproduktionen. Även om
inte denna åtgärd ensamt leder till att bostadsproduktionen kan
återgå till mer normala nivåer förbättrar den givetvis
förutsättningarna för investeringar i ett
bostadsbyggnadsprojekt.
Utskottets ställningstagande innebär att förslaget i motion
Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga bör avslås av
riksdagen. Det bör framhållas att en avtrappning av
räntebidragen i den takt som motionärerna föreslagit torde leda
till stora ekonomiska svårigheter för många fastighetsägare inom
samtliga upplåtelseformer. Sett mot bakgrund av de problem som
redan finns på bostadsmarknaden måste det anses orealistiskt att
genomföra förslaget. Frågan om de ändrade
kapitalbeskattningsreglerna även bör föranleda ändringar i vissa
villkor för ombyggnadssubvention har aktualiserats i en motion
och övervägs av utskottet under avsnittet Förutsättningar och
villkor m.m. för stöd till ROT-åtgärder nedan.
Extra besparingar på räntebidragen
Utskottet övergår nu till att behandla motionsförslagen om
extra besparingar på räntebidragen som går utöver de årliga
förändringar som behandlats ovan. Förslag med denna innebörd
läggs fram i tre motioner. I två av motionerna, Centerpartiets
partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga samt i
Kristdemokraternas partimotion Fi216 yrkande 12, föreslås att
riksdagen beslutar genomföra 1993 års beslut om extra
nedtrappningar av räntebidragen. Förslaget i Kristdemokraternas
partimotion innebär att riksdagen samtidigt bör besluta att
fastighetsskatten även i fortsättningen skall utgå med 1,5 %.
I motion Bo229 (fp) yrkande 2 föreslås att regeringen skall
återkomma med förslag om minskade bostadssubventioner
motsvarande sammanlagt 3 miljarder kronor under åren 1996--1998.
Besparingen föreslås uppgå till en miljard kronor under
respektive år. För att effekterna av besparingen inte skall bli
för stor för utsatta grupper föreslås samtidigt sammanlagt 200
miljoner kronor reserveras för justeringar i bostadsbidragen.
Vad gäller de två första motionerna om extra besparingar på
räntebidragen vill utskottet erinra om att denna fråga
behandlades av riksdagen så sent som i december 1994 (prop.
1994/95:25, yttr. BoU1y, bet. FiU1, rskr. 145). Riksdagen
beslutade då att inte genomföra det tidigare beslutet från år
1993 om besparingar på räntebidragen vad avser extra
upptrappningar av den garanterade räntan under åren 1995 och
1996. Den besparing som därmed uteblev beslutades i stället
inhämtas genom en höjning av fastighetsskatten från 1,5 % till
1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996.
Bostadsutskottet konstaterade i samband med
riksdagsbehandlingen av frågan hösten 1994 att ändringen i
besparingsmetod innebar en rättvisare fördelning av besparingen
över bostadsbeståndet. Dessutom framhöll utskottet att ändringen
något förbättrar situationen för de bostäder som producerats
kring år 1990 och som i många fall har mycket höga
kapitalkostnader. Inget av vad som anförs i de aktuella
partimotionerna föranleder utskottet att nu ompröva sitt
tidigare ställningstagande. Partimotionerna Fi216 (kds) yrkande
12 och Fi219 (c) yrkande 7 såvitt nu är i fråga, avstyrks
således.
Även förslaget i motion Bo229 (fp) yrkande 2 om minskade
bostadssubventioner åren 1996--1998 avstyrks av utskottet. En
sådan besparing som föreslås i motionen skulle riskera leda till
problem motsvarande dem som hade blivit följden av ett
genomförande av 1993 års besparingsbeslut. Dessutom finner
utskottet det motiverat att -- beträffande bostadsfinansieringen
på något längre sikt -- avvkta det pågående utredningsarbetet.
Vissa villkor för bostadssubvention
I motion Bo243 (v) anförs att frikopplingen mellan
räntebidragsgivningen och lånefinansieringen av bostadsbyggandet
har lett till vissa problem. Ett av dessa problem gäller
reglerna för bestämmandet av subventionsräntans nivå. Sedan år
1992 har låntagaren i praktiken själv kunnat bestämma den
tidpunkt -- starttidpunkten -- som bestämmer subventionsräntan
under de fem första bidragsåren. Motionärerna hänvisar till ett
exempel som visar på stora skillnader i kapitalutgifterna mellan
olika bostadsbyggnadsprojekt beroende på hur låntagaren bestämt
starttidpunkten. Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande
1 att starttidpunkten för räntebidragsberäkningen bör bestämmas
till tidpunkten då lånet för projektet placeras.
Motionärerna vänder sig vidare mot att räntebidrag utgår
oavsett om byggnadsprojektet har finansierats med lån eller ej.
I motionen föreslås därför att bidragsunderlaget skall maximeras
till ett belopp motsvarande det faktiskt upptagna lånet --
yrkande 2. I konsekvens med detta förslag föreslås att
räntesubvention inte skall utgå alls om inga lån tas upp för
byggnationen -- yrkande 3.
Utskottet har i olika sammanhang uppmärksammats på
konsekvenserna av de regler för bestämmande av
subventionsräntan som varit i kraft sedan hösten 1992. Fram
till den 1 november 1992 gällde att bidragstiden skulle börja
löpa inom en period av tre månader efter färdigställandet. Oron
på kreditmarknaden hösten 1992 gjorde emellertid att vissa
låntagare fick svårigheter att erhålla långsiktig finansiering
inom tremånadersgränsen. Den dåvarande regeringen beslöt därför
att ändra reglerna så att bidragstagaren kunde vänta med att
ansöka om utbetalning av bidraget och då i princip fritt välja
starttidpunkten för subventionsräntan. Nackdelen för
bidragstagaren att vänta med att ansöka om utbetalning är att
bidrag inte betalas ut för tiden före denna ansökan.
Boverket m.fl. har hävdat att reglerna delvis fått andra
effekter än vad som avsågs. I en skrivelse till regeringen har
Boverket anfört att de nuvarande reglerna inbjuder till ett
spekulativt beteende utan nämnvärd risk för bidragstagarna.
Verket föreslår i skrivelsen också alternativa regler för
fastställande av starttidpunkten för subventionsräntan. Ett av
dessa alternativ överensstämmer med vad som i motion Bo243 (v)
yrkande 1 föreslagits.
Utskottet har erfarit att ett arbete sedan en tid pågått inom
regeringskansliet med att utforma nya regler för bestämmandet av
starttidpunkten för subventionsräntan. Svårigheterna i
sammanhanget har varit att utforma villkor som gör att man kan
undvika de problem som bl.a. Boverket påtalat utan att man
samtidigt återfår de problem som ursprungligen ledde till att
reglerna ändrades. Enligt vad utskottet erfarit återstår nu
endast vissa tekniska överväganden om utformningen av reglerna.
Det är regeringens avsikt att under de närmaste veckorna fatta
beslut i frågan.
Utskottet anser att det av regeringen aviserade beslutet bör
avvaktas. Det får förutsättas att den kommande regeländringen är
så utformad att bl.a. de problem som påtalats i motion Bo243 (v)
yrkande 1 kan elimineras. I den mån vad som föreslagits i
motionen inte kan anses vara tillgodosett med vad utskottet nu
anfört, avstyrks yrkandet.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom förslagen i
motion Bo243 (v) yrkandena 2 och 3 om att åter införa en
koppling mellan bidragsunderlaget och det upptagna lånet.
Denna koppling togs vad avser nya bidrag bort år 1992. I den mån
denna typ av grundläggande förändringar i
bostadsfinansieringssystemet över huvudtaget skall övervägas
bör detta ske inom ramen för den bostadspolitiska utredningen.
Yrkandena avstyrks således.
Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid ombildning
av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag
År 1990 infördes ett krav på återbetalning av äldre
anslagsfinansierade bostadslån i samband med ägarbyte. Samtidigt
infördes en statlig reglerad s.k. ersättningslångivning (prop.
1988/89:89, bet. 1988/89:BoU10, rskr. 1988/89:266).
Långivningen, som finansieras av Statens
Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB), infördes för att
underlätta den förtida återbetalningen av de äldre
anslagsfinansierade bostadslånen. Genom ersättningslångivningen
kunde fastighetsägaren byta ut ett äldre statslån mot ett
ersättningslån utan att förlora rätten till räntebidrag.
Bestämmelser om ersättningslån finns i förordningen (1989:858)
om ersättningslån för bostadsändamål.
SBAB har i skrivelse till regeringen den 19 augusti 1993
föreslagit att ersättningslångivningen slopas eftersom
ersättningslåneverksamheten anses innebära vissa problem. Arten
av dessa problem redovisas i propositionen.
Regeringen hänvisar i propositionen till att alla krav på viss
lånefinansiering för att få rätt till räntebidrag enligt äldre
bestämmelser numera är borttagna och att behovet av en särskild
statligt reglerad ersättningslångivning i SBAB:s regi därmed
starkt har minskat. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de
problem med långivningen som SBAB påtalar anser regeringen att
ersättningslångivningen nu bör upphöra. Regeringen förordar att
den statligt reglerade ersättningslångivningen slopas vid
utgången av juni 1995.
Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har
inte genom motioner väckt några invändningar. Under utskottets
beredning av ärendet har emellertid genom en inkommen skrivelse
frågan aktualiserats om den slopade ersättningslångivningen kan
medföra hinder vid ombildning från stiftelse till aktiebolag.
Bakgrunden är att vissa äldre statsfinansierade lån får
bokföras enligt bestämmelserna i lagen (1972:175) med vissa
bestämmelser om bokföring av bostadslån m.m. Dessa
bestämmelser medger att låntagaren aktiverar skuldposten i
bokföringen, vilket innebär att ett belopp motsvarande
lånebeloppet får tas upp som en särskild tillgångspost i
balansräkningen. Även i fråga om ersättningslån som ersätter
aktiverbara lån får bestämmelserna i lagen tillämpas.
Det problem som utskottet uppmärksammats på uppstår bl.a. när
ett kommunalt bostadsföretag ombildas från stiftelse till
aktiebolag. Eftersom ombildningen formellt sett innebär ett
ägarbyte måste enligt bestämmelserna de gamla
anslagsfinansierade bostadslånen lösas. Om motsvarande belopp
skall finansieras genom att lån tas upp på den allmänna
lånemarknaden istället för att som hittills finansieras genom
ersättningslån, bortfaller även möjligheten att aktivera skulden
i bokföringen. Detta kan i sin tur försvåra en ombildning
eftersom skulden i så fall måste balanseras genom exempelvis ett
ägartillskott till bolaget.
Utskottet har inte underlag att bedöma omfattningen av de ovan
beskrivna problemen som kan uppstå i samband med en avveckling
av ersättningslångivningen. Det synes dock finnas olika metoder
att eliminera problemet, exempelvis genom att kravet på att de
äldre lånen skall lösas vid ägarbyte revideras. Det bör ankomma
på regeringen att överväga frågan om det är möjligt och lämpligt
att förfara på detta eller annat sätt för att inte avvecklingen
av ersättningslångivningen skall lägga hinder i vägen för en
önskvärd förändring av ägandeformen för vissa bostadsföretag.
Det får förutsättas att regeringen därvid snarast vidtar
nödvändiga regeländringar eller, om så är erforderligt,
återkommer till riksdagen i frågan.
Utskottet anser sammanfattningsvis att riksdagen bör godkänna
regeringens förslag om att slopa den statligt reglerade
ersättningslångivningen samt som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört i frågan.
I motion Bo210 (s) tas upp vissa andra följder av ombildning
av kommunala bostadsstiftelser till aktiebolag. Enligt
motionären finns det i dag ca 150 kommunala bostadsstiftelser
som av ekonomiska skäl förhindras att genomföra en önskvärd
ombildning till aktiebolag. Ett hinder anses vara den
stämpelskatt som kan utgå vid ombildningen. Ett annat uppges
vara att ombildningen medför försämrade räntebidragsvillkor.
I motionens yrkande 1 föreslås att fastigheter med
vårdbyggnader m.m. bör befrias från stämpelskatt i samband med
ombildning. Bakgrunden är att Kammarkollegiet efter ett
regeringsbeslut i frågan medger befrielse från stämpelskatt vid
ombildning av en kommunal bostadsstiftelse till ett av kommunen
helägt bostadsbolag, men endast i fråga om bostadsfastigheter.
Enligt vad som anförs i motionen har vissa kommunala
bostadsstiftelser ett blandat fastighetsinnehav med både
bostadsfastigheter och vårdfastigheter. De får således betala
stämpelskatt på delar av sitt fastighetsbestånd i samband med
ombildning.
Yrkande 2 i motionen gäller att räntebidragsvillkoren inte bör
försämras vid ombildning. Bakgrunden är i detta fall att
allmännyttiga bostadsföretag enligt de äldre lånebestämmelserna
fick räntebidrag på förmånligare villkor än övriga
bostadsföretag. I samband med ombildning mister dock
bostadsföretaget sin ställning som allmännyttigt, vilket enligt
motionären också innebär att räntebidragsvillkoren försämras för
de äldre lånen.
Vad gäller den senare frågan om förändrade räntebidragsvillkor
i samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser till
aktiebolag har utskottet erfarit att detta problem i praktiken
löses av regeringen i de enskilda fallen. Regeringen har sedan
år 1987 riksdagens bemyndigande att tillämpa motsvarande
räntebidragsvillkor som gäller för allmännyttiga bostadsföretag
även för vissa andra bostadsföretag (prop. 1986/87:155, BoU21,
rskr. 328). I samband med att regeringen under senare tid
utnyttjat detta bemyndigande för ombildade kommunala
bostadsföretag har medgivandena förknippats med vissa villkor. I
besluten har regeringen bl.a. angivit att medgivandena endast
gäller så länge samtliga aktier i bolagen ägs av respektive
kommun.
Vad gäller möjligheten till befrielse från stämpelskatt i
samband med ombildning av kommunala bostadsstiftelser
behandlades denna fråga av utskottet våren 1993 (bet.
1992/93:BoU19). Riksdagen ställde sig då genom ett
tillkännagivande till regeringen bakom utskottets överväganden i
frågan. Utskottet anförde att befrielse från stämpelskatt för de
kommunala bostadsföretag som ändrar sin juridiska form från
stiftelse till aktiebolag under vissa förutsättningar borde
medges även fortsättningsvis. Regeringen fattade därefter i
oktober 1993 det ovan omnämnda beslutet. Detta är vägledande för
Kammarkollegiets fortsatta beredning av ansökningar om befrielse
från stämpelskatt. Som angivits i den aktuella motionen medges
enligt detta beslut inte befrielse från stämpelskatt för
vårdbyggnader. Inte heller medges befrielse vid vissa andra
ombildningar som aktualiserats genom ansökan till
Kammarkollegiet. Under utskottets beredning av frågan har
exempelvis diskuterats fall då överlåtelsen inte sker inom en
och samma kommun. Kammarkollegiet har i ett sådant aktuellt
ärende avslagit ansökan om befrielse från stämpelskatt. Ärendet
är överklagat till regeringen.
Utskottet tar inte nu ställning i frågan om befrielse från
stämpelskatt även bör medges i andra fall än enligt den praxis
som fastställts genom regeringsbeslutet hösten 1993. Som nämnts
ovan ligger för f.n. ärende i denna fråga på regeringens bord
för beredning. Utfallet av detta beslut bör avvaktas. Regeringen
har också, med anledning av riksdagens tillkännagivande om
stämpelskatten våren 1993, i skrivelsen (1994/95:15) med
redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till
regeringen framhållit att en översyn av stämpelskatten planeras.
Det får förutsättas att bl.a. de frågor som ovan behandlats
därvid kommer att uppmärksammas. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion Bo210 (s).
Stöd till ROT-åtgärder m.m.
Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder
Regeringen lägger i budgetpropositionen fram förslag om att
ombyggnadsstöd skall utgå även för grundförstärkning. Bakgrunden
till förslaget är att stödet till ombyggnad enligt 1993 års
bostadsubventionsregler inte omfattar sådana åtgärder. Detta
riskerar enligt vad Boverket har framhållit leda till att hus
som är i behov av grundförstärkning inte åtgärdas. Bl.a. av
detta skäl anser regeringen att grundförstärkning bör få ingå
bland de åtgärder som berättigar till räntesubvention för
ombyggnad.
För att inte statens sammanlagda utgifter för
räntesubventionerna skall öka till följd av den föreslagna
utvidgningen av de räntesubventionsberättigade åtgärderna
föreslås samtidigt en motsvarande besparing göras genom en
ändring i de generella villkoren för ombyggnadsstöd. Det belopp
som generellt frånräknas den ombyggnadskostnad som skall utgöra
underlag för bidragsberäkningen föreslås höjas från 50 000 kr
till 100 000 kr per projekt. De föreslagna ändringarna av
reglerna för ombyggnadsstödet föreslås träda i kraft den 1 juli
1995.
Inga invändningar har i motioner eller under utskottets
beredning av frågan framkommit mot regeringens förslag om
ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder m.m. Utskottet
tillstyrker således förslaget.
Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad m.m.
I det nya subventionssystemet för bostadsbyggande minskas, som
framgått ovan, bidragsnivån det första året för varje
nytillkommande årgång. Som också redovisats ovan läggs i
budgetpropositionen fram ett förslag som innebär att
bidragsandelen vid nybyggnad av hyres- och
bostadsrättslägenheter förblir oförändrad år 1995 i förhållande
till år 1994. Däremot föreslås att bidragsandelen sänks vid
nybyggnad av småhus -- detta med hänvisning till de förändringar
i kapitalskattesatsen som riksdagen beslutat om hösten 1994.
Vid ombyggnad av småhus lämnas inte några räntesubventioner --
detta oavsett upplåtelseform. Ändringen av bidragsandelen bör
enligt budgetpropositionen därför bara gälla i fråga om
nybyggnad. Det betyder att den sänkning av bidragsnivån som
följer av de ursprungliga reglerna genomförs för subventionen
till ombyggnad av flerbostadshus. Enda undantaget är att den
lägsta bidragsnivån för subventionen vid ombyggnad höjs från
25 % till 30 %.
Det finns enligt motion Bo239 (s) risk för att effekten av de
stimulansåtgärder för ombyggnadsinvesteringar som riksdagen
beslutat om försvagas om inte 1994 års bidragsandel behålls även
för ombyggnad. Enligt motionen är det ur neutralitetssynpunkt
dessutom logiskt att subventioner för ombyggnad av småhus som
upplåts med hyres- eller bostadsrätt lämnas på samma sätt som
för flerbostadshus -- detta då det inte är husformen utan
upplåtelseformen som är avgörande för om skatteavdrag medges
eller ej.
Det statliga stödet till ombyggnad av småhus slopades år
1993 med hänvisning till den goda utrymmesstandarden i dessa hus
och till att stödet i huvudsak bara kunde användas för
tillbyggnad. Med hänsyn till det mycket allvarliga
statsfinansiella läget ansågs ett bibehållande av stödet därför
inte vara försvarbart. De skäl som vägledde slopandet av det
statliga ombyggnadsstödet till småhus äger enligt utskottets
mening fortsatt giltighet. Utskottet är mot bakgrund härav inte
berett ställa sig bakom förslaget i motion Bo239 (s) i vad
gäller ett återinförande av ombyggnadsstödet till småhus.
Utskottet vill dock i anslutning härtill erinra om att småhusen
kan erhålla stöd för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder
bl.a. inom ramen för de särskilda ROT-insatser som riksdagen
beslutade om hösten 1994.
Utskottet är inte heller berett ställa sig bakom förslaget i
motionen vad gäller bidragsandelen för stöd vid ombyggnad.
Utskottet delar sålunda vad som i budgetpropositionen anförs i
denna del. Samtidigt vill utskottet erinra om att frågan om
ombyggnadsstödets utformning i ett längre perspektiv kommer att
övervägas av den bostadspolitiska utredningen. I detta
sammanhang kommer också frågan om stödets utformning med
avseende på neutraliteten mellan olika boende- och
upplåtelseformer att övervägas. Utskottet avstyrker med
hänvisning till det nu anförda motion Bo239 (s) även såvitt nu
är i fråga.
ROT-programmen för bostäder
På förslag av regeringen (prop. 1994/95:25) fattade riksdagen
hösten 1994 beslut om vissa ROT-åtgärder i bostäder m.m. (yttr.
1994/95:BoU1y och bet. 1994/95:FiU1). De beslutade åtgärderna
avsåg bl.a. en extra subvention om 15 % för ROT-åtgärder
avseende bostäder inkl. tillgänglighetsskapande åtgärder, ett
investeringsbidrag om 20 % för att förbättra inomhusklimatet
samt ett ombyggnadsbidrag om 20 % för särskilda boendeformer för
äldre och personer med fysiska och psykiska funktionshinder. En
förutsättning för att stöd skall kunna utgå för de aktuella
åtgärderna är att arbetena påbörjas före den 1 oktober 1995 och
att de avslutas senast under 1996.
Beslutet hösten 1994 om stöd till ROT-åtgärder i bostäder var
enligt motion Bo218 (s) ett viktigt steg för att stimulera
ombyggnad och upprustning. Enligt motionen är dock de tidsramar
för påbörjande resp. färdigställande som satts upp som
förutsättning för stöd för snäva, åtminstone för andra
fastighetsägare än villaägare. Risken anges därför vara uppenbar
att stöden får otillräcklig effekt. I motionens yrkande 2 begärs
ett riksdagens tillkännagivande om tidsramen för ROT-åtgärder
inom bostadssektorn.
I motion Bo236 (s) förordas att de hösten 1994 beslutade
ROT-åtgärderna avseende bostäder skall utsträckas till att
omfatta också insatser inom turistsektorn. Enligt motionen är
tillgången på projekt inom bostadssektorn begränsad varför en
vidgning av kretsen stödberättigade projekt är angelägen.
Till grund för riksdagens beslut hösten 1994 om ROT-åtgärder
i bostäder m.m. låg en strävan att förbättra situationen på
byggarbetsmarknaden. Det var också ett uttalat syfte att
åtgärderna skulle komma i gång snabbt. Regeringens förslag
innebar därför att stöd skulle kunna utgå endast till sådana
projekt som påbörjades före utgången av år 1995. För att
ytterligare stimulera en snabb igångsättning av angelägna
projekt beslutade riksdagen på förslag av finansutskottet att
endast åtgärder som påbörjades för den 1 oktober 1995 skulle
vara bidragsberättigade.
Målet att få en snabb effekt på sysselsättningen får
naturligtvis inte leda till att tidsgränserna sätts så snäva att
den eftersträvade effekten uteblir, dvs. att inga eller endast
få projekt hinner sättas i gång. Utskottet har också i sitt
tidigare i vår avgivna betänkande 1994/95:BoU18 uppmärksammat
detta problem. I anslutning härtill vill utskottet erinra om att
regeringen aviserat sin avsikt att i samband med
kompletteringspropositionen förelägga riksdagen ett förslag om
ett investeringsprogram för att förbättra inomhusklimatet i
bostäder och offentliga lokaler. Programmet är avsett att
stimulera byggsysselsättningen och skall avse projekt som
påbörjas senast under år 1996. Ett genomförande av förslaget
innebär således att byggsysselsättningen kommer att stimuleras
även sedan det nu löpande ROT-programmet löpt ut.
Utskottet har på grundval av vad som i motion Bo218 (s)
yrkande 2 anförts inte funnit anledning till annat
ställningstagande än att riksdagens tidigare beslut nu bör ligga
fast. Enligt utskottets mening bör inte heller förslaget i
motion Bo236 (s) om en vidgning av kretsen för stödberättigade
projekt vinna riksdagens bifall. Förslagen i de nu aktuella
motionerna avstyrks således.
Fram till utgången av år 1994 har bidrag kunnat sökas för
vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och
bostadsrättshus -- s.k. RBF-stöd. Till stödet är kopplat en
möjlighet att i bostadsföretagets balansräkning aktivera en
särskild reparationslånepost på tillgångssidan. Genom att
utnyttja denna möjlighet påverkas inte bostadsföretagets
likviditet när ett bidragsberättigat lån tas upp. Frågan om en
aktivering av vissa lån har även tagits upp ovan i utskottets
överväganden om ersättningslånens avveckling.
I motion Bo218 (s) framhålls att avvecklingen av RBF-stödet
fr.o.m. år 1995 innebär att den till stödet knutna
aktiveringsmöjligheten försvinner. Enligt motionen medför detta
också att möjligheten att lånefinansiera underhålls- och
förbättringsåtgärder försvinner. Med hänvisning härtill föreslås
att regler för aktivering i bokföringen skall införas som gör
det möjligt att även fortsättningsvis lånefinansiera denna typ
av åtgärder -- yrkande 1.
Den i motion Bo218 (s) aktualiserade frågan om aktivering av
vissa låneposter i bokföringen avser, som framgår ovan, i
första hand att göra det möjligt att lånefinansiera vissa
underhålls- och förbättringsåtgärder. Det är även enligt
utskottets mening viktigt att förutsättningar skapas så att
underhåll och förbättringar i erforderlig utsträckning kan
genomföras i bostadsbeståndet. Bostäderna måste naturligtvis
vårdas för att ge de boende en fortsatt god bostadsmiljö och för
att de skall behålla sitt värde. Det är ett gemensamt intresse
för såväl fastighetsägare som för boende att våra bostäder kan
hållas i stånd. Även statsmakterna har naturligtvis ett starkt
intresse härav. Samtidigt åvilar ansvaret för att åtgärder
verkligen vidtas i första hand fastighetsägaren.
Det vanligaste skälet till att vissa bostadsföretag i dag inte
kan finansiera underhållsåtgärder m.m. är att de har ett
otillräckligt eget kapital. Detta gäller inte minst kommunalt
ägda bostadsföretag. En förstärkning av det egna kapitalet för
dessa företag skulle göra det möjligt för dem att ta upp lån för
de nu aktuella åtgärderna. Den bostadspolitiska utredningen har
till uppgift att i samråd med företrädare för kommunerna, de
kommunala bostadsföretagen och de boende undersöka hur
kapitalanskaffning i företagen kan underlättas. Syftet är bl.a.
att stärka företagens förmåga att möta ekonomiska påfrestningar
i förvaltningen så att de kan göra nya åtaganden för att
utveckla bostadsbeståndet. Större möjligheter för företagen att
genom en ökad soliditet möta nödvändiga underhållsbehov är, inte
minst med hänvisning till det statsfinansiella läget, att
föredra framför den tidigare ordningen med s.k. RBF-stöd.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda motion
Bo218 (s) yrkande 1.
Stöd till energiåtgärder m.m.
Det är enligt motion Bo205 (fp) nödvändigt att komma till
rätta med vedeldningens hälso- och miljöfaror så att en
uppvärmingsform som är naturlig i Sverige inte motverkas. Enligt
motionen bör detta ske dels genom att kommunerna ges effektiva
styrmedel, dels genom stimulanser till investeringar i
miljöriktiga vedpannor. I motionen föreslås att bidragen till
ombyggnad även skall omfatta pannutrustning -- yrkande 2 -- samt
att statliga räntegarantier skall erbjudas vid investeringar i
miljögodkända vedpannor -- yrkande 3.
Till grund för motionen ligger uppfattningen att ved är en för
vårt land både naturlig och viktig energikälla. Utskottet delar
denna uppfattning. Utskottet delar även vad som i motionen
anförts om att uppvärmning med ved måste ske i sådana former
att inte hälso- eller miljöproblem uppkommer. Moderna
eldningspannor är också konstruerade så att de ger ett högt
energiutnyttjande och små utsläpp. Vid sidan av de miljömässiga
skälen talar sålunda fastighetsekonomiska skäl för att äldre
pannor bör bytas ut. Utskottet finner emellertid inte
tillräckliga skäl föreligga att förorda att statligt stöd skall
utgå för installation eller utbyte av vedpannor m.m. i enlighet
med förslagen i motion Bo205 (fp). Yrkandena 2 och 3 i motionen
avstyrks sålunda.
Om riksdagens beslut om avveckling av kärnkraften skall kunna
bli verklighet är det enligt motion Bo220 (s) viktigt att minska
elanvändningen. En väg att åstadkomma denna besparing är att
ställa krav på energieffektivisering som villkor för ROT-bidrag.
Även i motion N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga,
föreslås att energieffektivisering skall ställas som krav för
ROT-stöd.
Utskottet delar vad som i de nu aktuella motionerna anförts om
värdet av energieffektiviseringar för att minska
energianvändningen. Genom bestämmelserna i plan- och bygglagen
ställer också samhället krav på att byggnader skall medge god
hushållning med energi. Det innebär bl.a. att nya byggnader
skall utformas så att energibehovet begränsas genom låga
värmeförluster, effektiv värmeanvändning och effektiv
elanvändning. Vid ombyggnad skall kraven tillämpas på de delar
av byggnaden som byggs om i den utsträckning det är skäligt med
hänsyn till den förlängning av brukstiden som kan förväntas.
Redan i dag utgör energieffektivisering sålunda en förutsättning
för ROT-stöd i de fall byggnadsåtgärderna är av sådan omfattning
eller beskaffenhet att de omfattas av bestämmelserna i PBL i
denna del. Utskottet är inte nu berett att förorda en
ytterligare reglering av dessa frågor. Motionerna Bo220 (s) samt
N451 (s) yrkande 8, såvitt nu är i fråga, avstyrks.
Underhållsfonder m.m.
För att ekonomiskt underlätta underhåll av fastigheter
föreslås i motion Bo504 (kds) yrkande 14 att frågan om
fastighetsanknutna underhållsfonder skall utredas. Enligt
förslaget skall avsättning till fonden vara skattefri. Fonden
skall vara knuten till en fastighet och avse både hyres- och
bostadsrättshus liksom småhus. Även i motion So484 (kds) yrkande
33 förs ett motsvarande förslag fram.
Det är, som utskottet anfört ovan, viktigt att förutsättningar
skapas så att underhåll och förbättringar i erforderlig
utsträckning kan genomföras i bostadsbeståndet. Även om ansvaret
för att fastighetsunderhållet tryggas primärt åvilar
fastighetsägaren ligger det i såväl de boendes som i
statsmakternas intresse att våra bostäder kan hållas i stånd. I
den bostadspolitiska utredningens uppdrag ingår också att
överväga stödet till ombyggnad m.m. Utredningen skall dessutom
uppmärksamma de särskilda problem i fråga om möjligheterna att
finansiera underhåll och reparationer som i vissa fall följer av
omläggningen från de redovisnings- och stödregler som hittills
gällt för sådan verksamhet. Resultatet av de pågående
övervägandena bör avvaktas. Utskottet är inte nu berett att
förorda ytterligare utredningsinsatser avseende
förutsättningarna m.m. för det långsiktiga underhållet av
bostadsbeståndet. Förslagen i motionerna Bo504 (kds) yrkande 14
samt So484 (kds) yrkande 33 om underhållsfonder avstyrks
således.
Möjligheterna för kommunerna att hålla en hög standard i fråga
om underhåll och investeringar i skolor, daghem och andra
kommunala fastigheter bör enligt motion Bo504 (kds) förbättras.
Enligt motionens yrkande 4 kan detta ske genom att en kommunal
fastighetsavgift införs. Med avgiften skulle uppförande, drift
och underhåll av kommunala fastigheter kunna finansieras.
Frågor om de principiella utgångspunkterna för
fastighetsbeskattningen m.m. behandlas i
Fastighetsbeskattningsutredningens betänkande Beskattning av
fastigheter, del II (SOU 1994:57). Utredningen bereds för
närvarande i regeringens kansli. Resultatet av denna beredning
bör enligt utskottets mening avvaktas. Förslaget i motion Bo504
(kds) yrkande 4 om finansieringen av underhållet m.m. av
kommunala fastigheter avstyrks.
Anslag
Anslag till Boverket
I budgetpropositionen redovisas den övergripande inriktningen
av verksamheten vid Boverket. Verksamhetens mål för
treårsperioden 1993/94--1995/96 lades fast genom ett
riksdagsbeslut våren 1993 (prop. 1992/93:172, BoU20, rskr. 301).
I regeringens överväganden om anslaget till verksamheten vid
Boverket anges att verket omfattas av regeringens sparkrav på
utgifter för statlig konsumtion och att anslaget för budgetåret
1995/96 därför har räknats ned med 10,4 miljoner kronor. Vidare
anges att verket bör tillföras 3 miljoner kronor för att ge
möjlighet att fördjupa arbetet med att utvärdera de olika regel-
och stödsystem som verket har tillsyn och uppsikt över.
Regeringen föreslår att riksdagen till Boverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisar ett
ramanslag på 207,9 miljoner kronor.
Anslaget till Boverket bör enligt motion Bo231 (m) yrkande 1
reduceras med 30 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Motionärerna anför att behovet av Boverkets verksamhet
har minskat i och med avreglering och ökat inslag av
marknadsekonomi.
Utskottet delar inte motionärernas syn på Boverkets
verksamhet. Under de närmaste åren kan behovet av olika insatser
från verket förväntas vara fortsatt stort. Inte minst mot
bakgrund av de ekonomiska ramarna för statens insatser på
bostadsområdet behöver verket även fortsättningsvis ha en hög
kompetens bl.a. i vad avser utvärderingar av olika stödsystem.
Det kan i sammanhanget nämnas att den parlamentariska
bostadspolitiska utredningen enligt sina direktiv förutsätts
kunna begära biträde av Boverket. Även det utökade
internationella samarbetet under senare år har ställt stora krav
på verket.
Regeringens förslag om anslag till Boverkets
förvaltningskostnader tillstyrks således av utskottet. Motion
Bo231 (m) yrkande 1 avstyrks.
Förslaget från regeringen om anslag till Boverkets
uppdragsverksamhet har inte mött invändningar under utskottets
beredning och tillstyrks således.
Anslag till räntebidrag
Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för
ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya
räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993.
Vidare utbetalas från anslaget räntestöd för förbättring av
bostadshus (s.k. RBF-stöd) samt utgifter för ombyggnadsbidrag
för äldrebostäder. Dessutom belastas anslaget med vad som
återstår i fråga om statliga bidragsåtaganden enligt ett antal
äldre stödsystem som är under avveckling.
Regeringen föreslår att riksdagen till räntebidrag m.m.
anvisar ett förslagsanslag på 43 300 miljoner kronor för
budgetåret 1995/96. Den föreslagna anslagsnivån utgår från vissa
antaganden om bostadsbyggande, räntenivåer m.m. under de
närmaste åren. Dessa förutsättningar redovisas kortfattat i
propositionen.
I motion Bo231 (m) yrkande 2 såvitt nu är i fråga föreslås
anslaget till räntebidrag bestämmas till ett 1 100 miljoner
kronor lägre belopp än regeringen förordat. Anslagsförslaget i
Centerpartiets partimotion Fi219 yrkande 7 såvitt nu är i fråga
innebär att anslaget skall bestämmas till ett belopp som är
1 750 miljoner kronor lägre än i regeringsförslaget.
Utskottet har ovan i avsnittet Räntebidrag m.m. behandlat och
avstyrkt de sakförslag som grundar anslagsförslagen i
motionerna. Motionerna avstyrks därför även såvitt avser förslag
om nivån på anslaget till räntebidrag m.m. Regeringens
förslag tillstyrks.
Anslag i övrigt
Vad i budgetpropositionens bilaga 13 föreslagits beträffande
anslag i övrigt såvitt avser anslagsposterna G4--G8,
tillstyrks av utskottet. Mot regeringens förslag i denna del har
inga invändningar framkommit i motioner eller under utskottets
behandling. De poster som här avses är anslagen till
investeringsbidrag till bostadsbyggande, tilläggslån för vissa
reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och
bostadsrättshus, vissa lån till bostadsbyggande samt anslagen
till Statens bostadskreditnämnd för förvaltningskostnader och
garantiverksamheten.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande bostadspolitikens inriktning och utformning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande
del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2, 1994/95:Bo217,
1994/95:Bo233, 1994/95:Bo237 yrkande 1 och 1994/95:Bo411 yrkande
16,
res. 1 (m)
2. beträffande organisationen av de bostadspolitiska
frågorna i regeringskansliet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202 i motsvarande
del och 1994/95:Bo232,
res. 2 (m, fp, kds) - motiv.
3. beträffande bostadsbyggnadsbehovet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo227, 1994/95:Bo230
och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del,
res. 3 (m) - motiv.
4. beträffande kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och
6 samt 1994/95:Bo411 yrkande 15,
res. 4 (m)
6. beträffande ungdomars boende
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo206, 1994/95:Bo216
yrkande 7 och 1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8,
res. 6 (m) - motiv.
res. 7 (mp)
7. beträffande boendeformer för handikappade m.fl.
att riksdagen avslår motion 1994/95:So224 yrkande 6,
8. beträffande ett nytt bostadsfinansieringssystem
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo201, 1994/95:Bo202,
denna motion i motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 1,
1994/95:Bo216 yrkande 3 och 1994/95:Bo237 yrkande 7,
9. beträffande reglerna för kreditgarantier
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo237 yrkande 8,
10. beträffande bosparsystem
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i
motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2, 1994/95:Bo225 i
motsvarande del, 1994/95:Bo229 yrkande 3, 1994/95:Bo237 yrkande
9 och 1994/95:Bo411 yrkande 14,
res. 8 (m)
11. beträffande den ekonomiska situationen för
bostadsrätter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo208, 1994/95:Bo214
och 1994/95:Bo241, den sistnämnda motionen i motsvarande del,
12. beträffande räntebidragens årliga förändring
att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga
13 förordats om ändring av räntesubventioner för bostäder med
anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 samt
avslår motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i motsvarande del,
res. 9 (m)
13. beträffande extra besparingar på räntebidragen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Fi216 yrkande 12 och
1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet i motsvarande
del,
res. 10 (m) - motiv. - villk. res. 9
res. 11 (c)
res. 12 (fp) - motiv.
res. 13 (kds)
15. beträffande regler för bestämmande av
subventionsräntan
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkande 1,
res. 17 (v)
16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo243 yrkandena 2 och 3,
res. 18 (v)
17. beträffande slopad ersättningslångivning
att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga
13 förordats om att slopa den statligt reglerade
ersättningslångivningen samt som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
res. 19 (m)
18. beträffande ombildning av kommunala bostadsstiftelser
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo210,
res. 20 (m) - motiv.
19. beträffande ombyggnadsstöd för
grundförstärkningsåtgärder
att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga
13 förordats om ombyggnadsstöd för grundförstärkning m.m.,
20. beträffande stödet till ombyggnad
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo239,
21. beträffande ROT-åtgärder i bostäder m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo218 yrkande 2 och
1994/95:Bo236,
res. 21 (m) - motiv.
22. beträffande aktivering av vissa låneposter i
bokföringen
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo218 yrkande 1.
23. beträffande uppvärmning med ved
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo205 yrkande 2 och 3,
24. beträffande energieffektiviseringar
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo220 och 1994/95:N451
yrkande 8, det sistnämnda yrkandet i motsvarade del,
25. beträffande underhållsfonder
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Bo504 yrkande 14 och
1994/95:So484 yrkande 33,
26. beträffande finansieringen av underhållet m.m. av
kommunala fastigheter
att riksdagen avslår motion 1994/95:Bo504 yrkande 4,
27. beträffande anslag till Boverkets
förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
13 och med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 1 till
Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 207 900 000 kr,
res. 22 (m)
28. beträffande anslag till Boverkets uppdragsverksamhet
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
13 till Boverket: Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96
anvisar ett anslag på 1 000 kr,
29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
13 och med avslag på motionerna 1994/95:Bo231 yrkande 2 och
1994/95:Fi219 yrkande 7, båda motionsyrkandena i motsvarande
del, till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar
ett förslagsanslag på 43 300 000 000 kr,
res. 23 (m) - villk. res. 9
res. 24 (c, kds) - villk. res. 11 eller res. 13
30. beträffande anslag i övrigt
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga
13 för budgetåret 1995/96 anvisar till
a) Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett
förslagsanslag på 200 000 000 kr,
b) Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder
i hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på
25 000 000 kr,
c) Vissa lån för bostadsbyggande ett förslagsanslag på
1 000 000 kr,
d) Statens bostadskreditnämnd: Förvaltningskostnader ett
ramanslag på 22 100 000 kr,
e) Statens bostadskreditnämnd: Garantiverksamhet ett
förslagsanslag på 1 000 kr.
Stockholm den 6 april 1995
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson
(s), Rune Evensson (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström
(s), Lars Stjernkvist (s), Ingrid Skeppstedt (c), Lena Larsson
(s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lilian Virgin (s), Owe
Hellberg (v), Carina Moberg (s), Inga Berggren (m), Per Lager
(mp), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström (m).
Reservationer
1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20
börjar med "Det grundläggande" och på s. 21 slutar med "av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Den enskilde medborgaren måste, som framhålls i motion Bo411
(m), garanteras rätten att i så stor utsträckning som möjligt
bestämma över sitt eget boende. Det betyder att förutsättningar
skall skapas för att ett rikt utbud av småhus, bostadsrätter,
hyreslägenheter och ägarlägenheter med olika planlösningar,
rumsstorlekar och standard skall kunna erbjudas
bostadskonsumenterna. Utgångspunkten måste vara att
bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och inte
av politiker och byråkrater genom planeringsåtgärder eller andra
regleringar.
Vad som skall byggas skall enligt utskottets mening sålunda
bestämmas av hushållens önskemål och inte genom politisk
styrning. Det innebär att de lagar, regleringar och
subventionssystem som hindrar bostadskonsumenternas efterfrågan
från att få genomslag måste avvecklas. Politikens roll skall
sålunda koncentreras till att ta ansvar för sådana övergripande
frågor som miljö och infrastruktur.
Bostadspolitiken skall vidare inriktas på att behandla olika
boende- och upplåtelseformer likvärdigt ur skatte- och
finansieringssynpunkt. Det innebär att det ensidiga gynnandet av
vissa boendeformer, främst hyresrätt i kommunalt ägda
bostadsföretag, måste upphöra. Den av olika s-regeringar förda
politiken har i detta avseende endast bidragit till att motverka
ett spritt och enskilt ägande till förmån för ett koncentrerat
offentligt ägande.
En absolut förutsättning för att alla människor skall kunna
erbjudas ett boende som svarar mot deras efterfrågan är
naturligtvis att boendekostnaderna kan hållas tillbaka. Detta är
dock inte något som kan ske genom bostadspolitiska åtgärder,
utan det förutsätter i första hand en ansvarsfull ekonomisk
politik som sänker räntorna. Sänkta räntor innebär i sin tur
sänkta kapitalkostnader och därmed ett minskat behov av
hyreshöjningar för det egna boendet. De hittillsvarande
åtgärderna att genom olika subventionssystem och liknande
åtgärder försöka påverka bostadskostnaderna skapar enbart en
illusion av att kostnaderna för boendet är låga. Genom att
kostnaderna i stället finansieras över statsbudgeten leder
subventionerna till sämre statsfinanser och därmed högre räntor
som i sin tur fördyrar boendet. Effekterna blir därmed de
motsatta till vad som eftersträvats.
De enda subventioner som enligt utskottets mening kan
accepteras på bostadsmarknaden är de bidrag som går
direkt till den enskilde för att garantera honom eller henne
tillgång till en fullgod bostad. Dessa bidrag skall emellertid
inte betraktas som en del av bostadspolitiken, utan som en del i
ett grundläggande socialt skyddsnät.
Den enskildes äganderätt måste stärkas. Politiskt godtycke
skall inte hindra användningen av enskilt ägd mark. Det innebär
bl.a. att expropriation och regleringar är åtgärder som skall
användas ytterst restriktivt. Inte minst gäller detta i glesbygd
där åtgärder i stället bör vidtas för att underlätta nybyggande
och utveckling. Endast genom att på detta sätt förbättra
villkoren för byggande och boende skapas förutsättningar för en
levande landsbygd och skärgård. Målet för markpolitiken skall
vara att slå vakt om miljö och allmän säkerhet. Den skall
dessutom genom framförhållning i planeringen ge goda
förutsättningar för en väl fungerande infrastruktur.
Sammanfattningsvis bör enligt utskottets mening
bostadspolitiken ges en utformning som garanterar den enskilde
rätten att i så stor utsträckning som möjligt bestämma över sitt
eget boende. Det är hushållens önskemål och efterfrågan som
skall vara vägledande. En effektiv och väl fungerande
bostadsmarknad förutsätter att marknadsekonomins principer
tillåts vara styrande. I korthet innebär det
att subventionsavvecklingen måste fullföljas,
att likabehandling av olika upplåtelseformer måste införas,
att offentliga bostadsföretag bör säljas,
att äganderätten skall stärkas samt
att avregleringen skall fullföljas.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo411 (m) yrkande
16 anfört om bostadspolitikens inriktning och utformning bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottets
ställningstagande i denna del innebär att övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:1. beträffande bostadspolitikens inriktning och
utformning
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 16
och med avslag på motionerna 1994/95:Bo202, denna motion i
motsvarande del, 1994/95:Bo213, 1994/95:Bo216 yrkande 2,
1994/95:Bo217, 1994/95:Bo233 samt 1994/95:Bo237 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringskansliet (mom. 2, motiveringen)
Knut Billing (m), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Inga
Berggren (m), Ulf Björklund (kds) och Peter Weibull Bernström
(m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 21 börjar
med "Sedan mitten" och på s. 22 slutar med "de avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Bostadsutskottet har vid två tidigare tillfällen haft att
behandla förslag om hur regeringen skall hantera de
bostadspolitiska frågorna i sitt kansli. Vid det första av dessa
tillfällen våren 1993 konstaterade ett enhälligt utskott (bet.
1992/93:BoU11 s. 8) att ärendefördelningen mellan olika
departement var en fråga som regeringen självständigt hade att
avgöra. Utskottet ansåg då att ett tillkännagivande i frågan
redan av detta skäl var olämpligt. Utskottet vidhåller denna
principiella uppfattning. Partimotionen Bo202 (c), såvitt nu är
i fråga, samt motion Bo232 (s) avstyrks med hänvisning till det
anförda.
3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 22 börjar med "Det är" och på s. 23 slutar med "de
avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för bostadspolitiken bör vara att hushållens
önskemål och behov i möjligaste mån skall styra vilka bostäder
som skall produceras och var de skall byggas. Det betyder att
bostadsbyggnadsbehovet måste bedömas utifrån den kunskap som
finns om bostadskonsumenternas efterfrågan. Vid ett sådant
synsätt måste det ankomma på bostadsmarknadens aktörer att svara
för att bostadsbyggandet får en omfattning som svarar mot
efterfrågan. En förutsättning för att detta skall bli möjligt är
bl.a. en väl fungerande bostadsmarknad där den verkliga
efterfrågan tillåts få genomslag.
Vad i motionerna Bo227 (s), Bo230 (s) och Bo241 (s), såvitt nu
är i fråga, förordats avstyrks med hänvisning till det nu
anförda.
4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom. 4)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 24
börjar med "Som framgått" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
De kommunägda bostadsföretagen har alltsedan sin tillkomst
efter kriget givits en särställning på den svenska
bostadsmarknaden. De har omfattats av en mängd gynnande regler
som helt har satt konkurrensen ur spel. Vi kan i dag också
avläsa effekterna av denna politik. Det gäller bl.a. den höga
andelen hyresbostäder i bostadsbeståndet. Som framhålls i motion
Bo411 (m) är detta inte följden av bostadskonsumenternas
egentliga efterfrågan, utan det beror på en bostadspolitik där
ägande och valfrihet motarbetats medan den offentligägda
hyresrätten har favoriserats.
Under den förra fyrpartiregeringen påbörjades en avreglering
av bostadsmarknaden som bl.a. syftade till att ge neutralitet
mellan olika upplåtelseformer och mellan olika fastighetsägare.
Ett väsentligt inslag i denna politik var att skapa
likställighet mellan de kommunägda bostadsföretagen och övriga
bostadsföretag. Det innebär att favoriseringen av dessa
företag i det närmaste upphört och att kommunala bostadsbolag
får konkurrera på i stort sett lika villkor som andra
bostadsföretag. Enligt utskottets mening kvarstår dock två
viktiga skillnader. Det gäller förekomsten av dels kommunal
borgen, dels kommunala tillskott av skattemedel till kommunala
bostadsföretag.
Det är enligt utskottets mening inte rimligt att kommunerna
med hjälp av skattemedel på detta sätt kan stödja de egna
bostadsföretagen. I enlighet med förslaget i motion Bo411 (m)
bör därför åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att
fortsättningsvis direkt eller indirekt ekonomiskt stödja av dem
ägda bostadsföretag. Ett förbud mot kommunal borgen eller direkt
kommunalt stöd bör alltså införas i de nu aktuella
situationerna.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motion Bo411
(m) yrkande 15 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Utskottets ställningstagande i denna del innebär att
motionerna Bo213 (s) samt Bo216 (s) yrkandena 5 och 6 avstyrks.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:4. beträffande kommunernas ansvar för
bostadsförsörjningen m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo411 yrkande 15
samt med avslag på motion 1994/95:Bo216 yrkandena 5 och 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 26 börjar med "Som framgått" och på s. 28 slutar med
"anses erforderligt" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro som kommer till uttryck i flera av
motionerna över problemen i vissa bostadsområden med stor
boendesegregation. Dessa problem är emellertid till stor del av
sådan natur att de inte kan lösas med de medel som står till
buds inom bostadspolitikens ram. Socialutskottet bereder frågor
som gäller de sociala problem som uppstått genom en ensidig
befolkningssammansättning i delar av bostadsbeståndet. Det
förtjänar dock i sammanhanget påpekas att en starkt bidragande
orsak till att problemen uppstått står att finna i den av
tidigare socialdemokratiska regeringar förda bostadspolitiken.
En ideologiskt betingad satsning under flera årtionden på
kommunägda hyresfastigheter har således bidragit till att vi
i dag har hela stadsdelar där de boende inte känner tillräckligt
ansvar för den egna lägenheten eller sitt bostadsområde. Till
detta har bidragit både ensidigheten i utbudet av
upplåtelseformer och i den fysiska utformningen av boendemiljön.
Bostadsområden med en blandning av hustyper och med ett större
inslag av egnahem och bostadsrättslägenheter har
erfarenhetsmässigt visat sig fungera betydligt bättre. Även i
s.k. problemområden är det påtagligt att i övrigt identiska
bostadshus fungerar betydligt bättre om de boende känner ett
eget ekonomiskt ansvar för sin bostad. Det har nästan alltid
visat sig att både skötseln av fastigheten och trivseln blivit
bättre efter en ombildning från hyresrätt till bostadsrätt.
Det vore givetvis att ge en förenklad bild av problemens
omfattning i de segregerade bostadsområdena att påstå att
problemen kan lösas genom ett större inslag av ägda bostäder.
Insatser behöver göras inom exempelvis socialpolitikens,
utbildningpolitikens och arbetsmarknadspolitikens ram. Även inom
dessa områden torde emellertid de erforderliga åtgärderna till
stor del handla om att ge de enskilda individerna större
möjlighet att ta ansvar för sina liv. Vad gäller erforderliga
åtgärder inom bostadsutskottets ansvarsområde har utskottet ovan
under avsnittet om bostadspolitikens inriktning och utformning
redovisat sin principiella inställning.
Vad utskottet ovan anfört innebär att en inriktning av
bostadspolitiken i enlighet med vad Moderata samlingspartiet
föreslagit i sina bostadspolitiska motioner även kommer att
medföra förbättringar inom de bostadsområden som i dag har
segregationsproblem. Det är däremot inte lämpligt att utforma en
särskild bostadspolitik för dessa områden. Detta skulle snarast
bidra till att konservera problemen. Riksdagen bör mot denna
bakgrund avslå de aktuella motionskraven om olika former av
tillkännagivanden om särskilda bostadspolitiska åtgärder för
områden med segregationsproblem. En fortsatt omläggning av den
generella bostadspolitiken i linje med det arbete som den
tidigare borgerliga regeringen inledde bör däremot efterlysas
från regeringens sida.
6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 28 börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och
8" bort ha följande lydelse:
Det bästa sättet att stärka ungdomars och andra gruppers
ställning på bostadsmarknaden är enligt utskottets mening att
verka för att det finns bra och ändamålsenliga bostäder att
tillgå för alla. Målsättningen bör vara att lösa bostadsfrågan
för ungdomar liksom för andra hushåll på den reguljära
bostadsmarknaden. Vad som erfordras är därför en bostadspolitik
som skapar långsiktigt hållbara förutsättningar som tryggar
bostadsförsörjningen för alla. Ett genomförande av förslagen i
motion Bo411 (m), som utskottet ovan ställt sig bakom, leder
också till att en sådan bostadspolitik kan förverkligas.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill förslagen i
motionerna Bo206 (mp), Bo216 (s) yrkande 7 samt Fi417 (mp)
yrkandena 7 och 8.
7. Ungdomars boende (mom. 6)
Per Lager (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28
börjar med "Ungdomar är" och på s. 29 slutar med "7 och 8" bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i motionerna Bo206 (mp) och Fi417 (mp) har många
ungdomar i dag svårt att hitta en bostad som de har råd med.
Skälet till detta är främst att bostadsbyggandet under senare år
varit alltför inriktat på fördyrande standardnormer. Tillsammans
med den allmänna prisutvecklingen i byggandet har detta lett
till bostadskostnader som ligger långt över vad vanliga ungdomar
kan betala. Som en följd härav bor ungdomar i dag kvar hemma
under allt längre tid. Det är inte heller ovanligt att ungdomar
som skaffat egen bostad av ekonomiska skäl tvingas flytta
tillbaka till föräldrahemmet.
Enligt utskottets mening måste möjligheterna för unga att
skaffa sig en egen bostad till rimliga kostnader förbättras. En
produktion av enkla bostäder utförda i hälso- och miljöriktiga
material måste därför stimuleras. Det kan t.ex. avse bostäder
med ett rum och kokvrå där komplicerade ventilationsanläggningar
ersatts av öppningsbara fönster och där miljöriktiga och
samtidigt billiga installationer som mulltoalett och alternativa
uppvärmningsmöjligheter liksom utrymmen för källsortering och
kompostering är standard.
Vad utskottet nu med anslutning till förslagen i motionerna
Bo206 (mp) och Fi417 (mp) yrkandena 7 och 8 anfört om ungdomars
boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I
den mån förslaget i motion Bo216 (s) yrkande 7 inte kan anses
tillgodosett med det nu anförda avstyrks det av utskottet.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:6. beträffande ungdomars boende
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo206 samt
1994/95:Fi417 yrkandena 7 och 8 och med avslag på motion
1994/95:Bo216 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
8. Bosparsystem (mom. 10)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34
börjar med "Av samma" och slutar med "yrkande 14" bort ha
följande lydelse:
Ett bosparsystem som kan stimulera till köp av en egen bostad
har under lång tid efterlysts av personer med insikt i de
ekonomiska förhållandena på bostadsmarknaden. Om ett sådant
sparsystem funnits i Sverige och vunnit bred anslutning hade
sannolikt de senaste årens kris på fastighetsmarknaden varit av
betydligt mindre omfattning. Ett av de grundläggande problemen
inom bostadssektorn är att huvuddelen av alla
bostadsinvesteringar sker med lånade medel. Enskilda hushåll har
tagit på sig skuldbördor som gjort dem mycket känsliga för
utvecklingen på kapitalmarknaden. Andra hushåll har inte kunnat
satsa på en egen bostad eftersom startkapital saknats den dag
familjesituationen gjort att man efterfrågar ett småhus.
Bosparande är att betrakta som en långsiktig investering i
framtiden. Det är därför viktigt att tidigt grundlägga goda
sparvanor hos ungdomar. Bosparandet är också långsiktigt i den
bemärkelsen att det tar kanske upp mot tio år från att ett
bosparsystem införs till det är utbyggt och får fullt genomslag
i sätten att finansiera ett bostadsköp. Det är därför angeläget
att de politiska besluten om förutsättningarna för ett
bosparsystem snarast kan fattas. Som framhålls i motion Bo411
(m) har en bosparutredning nyligen presenterat ett förslag till
hur ett ökat bosparande skall kunna stimuleras genom en statlig
kreditgaranti. Enligt utskottets uppfattning motsvarar detta
förslag de krav som bör ställas på ett bosparsystem utformat
efter de svenska förhållandena på bostads- och kreditmarknaden.
Det bör därför ankomma på regeringen att snarast återkomma med
ett konkret förslag i enlighet med vad Bosparutredningen
föreslagit i sitt betänkande SOU 1994:121. Förslaget bör
föreläggas riksdagen i sådan tid att reglerna för det nya
bosparsystemet kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Vad utskottet ovan anfört bör riksdagen med anledning av
motionerna Bo411 (m) yrkande 14 och Bo225 (m), såvitt nu är i
fråga, som sin mening ge regeringen till känna. Det innebär att
även vad i motion Bo229 (fp) yrkande 3 föreslagits i huvudsak
blir tillgodosett. Övriga motionsyrkanden med förslag om
bosparande avstyrks.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
10. beträffande bosparsystem
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Bo411
yrkande 14, 1994/95:Bo225 i motsvarande del och 1994/95:Bo229
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:Bo202 i
motsvarande del, 1994/95:Bo211 yrkande 2 och 1994/95:Bo237
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Utskottet tillstyrker" och slutar med "ROT-åtgärder
nedan" bort ha följande lydelse:
Bostadssubventionssystemen har under lång tid bidragit till
fördyringar inom bostadssektorn och en snedvridning av
konkurrensen. Den borgerliga regeringen fattade mot denna
bakgrund flera beslut som syftade till att avveckla statens
åtaganden i bostadsfinansieringen. Statens starka påverkan av de
ekonomiska förutsättningarna för bostadsbyggandet har emellertid
pågått så länge att en viss avvecklingsperiod erfordras. Det
äldre räntebidragssystemet byttes därför ut mot ett nytt system
som syftar till att fram till år 2000 i princip ta bort
bostadssubventionerna för den nytillkommande
bostadsproduktionen. I motion Bo231 (m) yrkande 2, såvitt nu är
i fråga, föreslås förändringar i räntevillkoren även för det
äldre subventionssystemet som innebär att också avvecklingen av
dessa påskyndas.
Utskottet tillstyrker motionsförslaget. Mot bakgrund av det
statsfinansiella läget bör en ökad avtrappningstakt av
subventionerna kunna accepteras. Regeringsförslaget om
förändrade villkor för räntebidragen utgår från en
kapitalbeskattningsnivå på 30 %. Utskottet anser att riksdagen
snarast bör besluta återgå till beskattningsnivån 25 % som
fastställdes under det borgerliga regeringsinnehavet. Med denna
inställning finns inte skäl att genomföra de regeländringar som
föreslås i budgetpropositionen. Riksdagen bör därför avslå
regeringsförslaget.
Utskottet vill i sammanhanget framhålla att ekonomiskt utrymme
för den ovan föreslagna höjningen av avtrappningstakten för
räntebidragen i de äldre systemen bör skapas genom att beslutet
från hösten 1994 att kraftigt höja fastighetsskatten rivs upp.
Fastighetsskatten innebär ett betydande ingrepp på
bostadsmarknaden och har dessutom en negativ effekt på
hushållens förmåga att utan bidrag klara sina boendekostnader.
Det är mot denna bakgrund angeläget att fastighetsskatten
gradvis avvecklas. I ett första steg bör skattenivån återställas
till 1,5 %. Frågor om fastighetsskatten ankommer dock på
skatteutskottet att närmare bereda.
dels att moment 12 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
12. beträffande räntebidragens årliga förändring
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo231 yrkande 2
i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100
bilaga 13 om ändring av räntesubventioner för bostäder med
anledning av nya kapitalbeskattningsregler fr.o.m. 1995 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat en regeländring vad avser den
"ordinarie" avtrappningstakten för räntebidrag enligt det äldre
räntebidragssystemet. Denna besparingsmetod är att föredra
framför de förslag om "extra" besparingar på räntebidragen som
föreslås i de nu aktuella motionerna. Företrädare för
bostadsbranschen har starkt betonat behovet av fasta spelregler
och klara besked om erforderliga besparingar inom sektorn. Den
av utskottet förordade besparingsmetoden uppfyller bättre än
motionsförslagen dessa önskemål. Det kan också påpekas att den
förordade besparingsmetoden under åren 1995 och 1996 leder till
lägre kostnadshöjningar för de berörda årgångarna än den av (c)
och (kds) förordade besparingsmetoden. Mot denna bakgrund
avstyrks motionerna Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande
7 såvitt nu är i fråga.
11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)
Ingrid Skeppstedt (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionsförslagen om att den tidigare
beslutade men av riksdagen hösten 1994 ändrade besparingen på
räntebidragen åren 1995 och 1996 bör genomföras. Det
statsfinansiella läget är nu sådant att besparingsbesluten måste
fullföljas för att trovärdighet för de statliga sparplanerna
skall uppnås. Detta gynnar på sikt även bostadskonsumenterna
genom lägre marknadsräntor för bostadslånen.
Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motionerna
Fi216 (kds) yrkande 12 och Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i
fråga, bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande extra besparingar på räntebidragen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216
yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet
i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13, motiveringen)
Erling Bager (fp) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 38 börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med
"avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Höstens riksdagsbeslut om att inte fullfölja de tidigare
beslutade besparingarna på räntebidragen för åren 1995 och 1996
var oklokt. Det är dock nu inte praktiskt genomförbart att åter
ändra detta beslut. Utskottet förordar i stället att en
besparing genomförs enligt det förslag från Folkpartiet som
behandlas nedan. De nu aktuella motionerna (c) och (kds)
avstyrks således.
13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)
Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 38
börjar med "Vad gäller" och på s. 39 slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
Riksdagen beslutade hösten 1994 på förslag av den
socialdemokratiska regeringen att höja fastighetsskatten till
1,7 % fr.o.m. beskattningsåret 1996. Samtidigt revs ett tidigare
beslut upp om besparingar på räntebidragen om 2,5 miljarder
kronor under åren 1995 och 1996.
Utskottet anser att den tidigare beslutade besparingen på
räntebidragen är att föredra framför en skattehöjning. Beslutet
om en fastighetsskattehöjning bör därför snarast ändras och
besparingarna på räntebidragen genomföras så att de förutsatta
sparmålet uppnås.
Vad utskottet anfört i denna fråga med anledning av motion
Fi216 (kds) yrkande 12 bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna. Detta innebär även att vad som i motion
Fi219 (c) yrkande 7 förordats i allt väsentligt blir
tillgodosett.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
13. beträffande extra besparingar på räntebidragen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:Fi216
yrkande 12 och 1994/95:Fi219 yrkande 7, det sistnämnda yrkandet
i motsvarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,
motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 39 börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående
utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan förordat att besparingar på
bostadssubventionerna görs fr.o.m. nästa budgetår genom en
ändring av de "ordinarie" reglerna för räntebidragen. Utrymme
för ytterligare besparingar i enlighet med förslaget i motion
Bo229 (fp) yrkande 2 finns enligt utskottets mening inte.
Motionsförslaget avstyrks således.
15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,
motiveringen)
Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13
Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 39 börjar med "Även
förslaget" och slutar med "pågående utredningsarbetet" bort ha
följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom motionsförslag med
innebörden att den av riksdagen tidigare beslutade besparingen
på räntebidragen för åren 1995 och 1996 bör genomföras.
Därutöver bör för närvarande inte beslut fattas om ytterligare
besparingar i vad avser räntesubventionerna. Motion Bo229 (fp)
yrkande 2 avstyrks.
16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14)
Erling Bager (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Även förslaget" och slutar med "pågående
utredningsarbetet" bort ha följande lydelse:
I stället för att nu åter ändra höstens beslut om att slopa
den tidigare beslutade besparingen på räntebidragen för åren
1995 och 1996 bör regeringen anmodas att återkomma med ett nytt
förslag som kan bidra till saneringen av statsfinanserna. Dagens
problem på bostadsmarknaden är till övervägande del beroende av
den höga räntenivån. Trovärdiga åtgärder behövs därför för att
skapa balans i statsbudgeten och därigenom få till stånd en
räntesänkning.
Utskottet ställer sig bakom förslaget i motion Bo229 (fp)
yrkande 2 om att bostadssubventionerna bör sänkas med 1 miljard
kronor per år under åren 1996--1998. En sådan besparing om
sammanlagt 3 miljarder kronor innebär en mindre belastning på
bostadssektorn under år 1996 än vad som hade blivit följden om
det tidigare besparingsbeslutet fullföljts. Besparingen bör
kombineras med justeringar i bostadsbidragen för att inte
effekterna skall bli för stora på utsatta grupper.
Kompensationen genom bostadsbidragssystemet bör ligga inom en
total ram om 200 miljoner kronor.
Det bör enligt utskottets mening ankomma på regeringen att
utforma ett besparingsförslag enligt de riktlinjer som nu
redovisats. Detta bör riksdagen med anledning av motion Bo229
(fp) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
14. beträffande minskade bostadssubventioner åren
1996--1998
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo229 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 39
börjar med "Utskottet har" och på s. 40 slutar med "avstyrks
yrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar vad i motion Bo243 (v) anförts om att reglerna
för bestämmande av subventionsräntan bör ändras i enlighet med
Boverkets förslag. Det har nu förflutit lång tid sedan Boverket
påtalade de negativa effekterna av nuvarande regler utan att
regeringen vidtagit några åtgärder. Under tiden har
fastighetsägare med en god likviditet kunnat tillskansa sig
bostadssubventioner i betydligt större omfattning än vad som
ursprungligen förutsatts. Det begränsade utrymme som står till
buds för det statliga stödet till de boende borde kunna användas
och styras på ett betydligt bättre sätt än vad som blir följden
av nuvarande regler.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo243 (v)
yrkande 1 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
15. beträffande regler för bestämmande av
subventionsräntan
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16)
Owe Hellberg (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 40
börjar med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:
Lika felaktigt som att staten betalar räntesubventioner till
räntenivåer betydligt över den som låntagaren verkligen har på
sitt lån, är det att ge subventioner till lån som inte finns. I
det nuvarande subventionssystemet finns således ingen koppling
mellan lånets storlek och subventionen. Detta medför att även
fastighetsägare som helt eller delvis kan klara ett byggande
utan stöd från staten uppbär räntebidrag. Dessa regler bör
snarast ändras i enlighet med förslagen i motion Bo243 (v)
yrkandena 2 och 3 så att bidrag endast utgår till verkliga
lånekostnader.
Regeringen bör i avvaktan på den bostadspolitiska utredningens
förslag om det framtida bostadsfinansieringssystemet snabbt
återkomma med förslag som innebär att en koppling mellan lån och
bidrag åter införs. Detta bör riksdagen med anledning av motion
Bo243 (v) ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
16. beträffande bidragsunderlaget och det upptagna lånet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Bo243 yrkandena
2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 41
börjar med "Regeringens förslag" och slutar med "i frågan" bort
ha följande lydelse:
Regeringens förslag om slopad ersättningslångivning har inte
genom motioner väckt några invändningar. Förslaget tillstyrks av
utskottet.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
17. beträffande slopad ersättningslångivning
att riksdagen godkänner vad i proposition 1994/95:100 bilaga
13 förordats om att slopa den statligt reglerade
ersättningslångivningen,
20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18,
motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 42 börjar med "Vad gäller" och på s. 43 slutar med "Bo210
(s)" bort ha följande lydelse:
Under det borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut
som syftade till att stärka konkurrensen på bostadsmarknaden och
ta bort särregler för kommunala bostadsföretag. Dessa företag
bör givetvis agera på bostadsmarknaden på samma villkor som
övriga företag. En stärkt konkurrens kommer även
bostadskonsumenterna till del genom att kraven på en effektiv
drift av de kommunala företagen ökar. Det kan därför inte vara
aktuellt att som föreslås i motion Bo210 (s) införa nya
särregler för denna del av bostadsbeståndet. Motionen avstyrks.
21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som
på s. 45 börjar med "Till grund" och slutar med "avstyrks
således" bort ha följande lydelse:
De hösten 1994 beslutade ROT-åtgärderna bör enligt utskottets
mening avvecklas. I stället bör ett permanent skatteavdrag
införas för arbeten i småhus och flerbostadshus i enlighet med
av Moderata samlingspartiet framlagda motionsförslag. Vad i
motionerna Bo218 (s) och Bo236 (s) förordats om ändringar m.m. i
det aktuella stödet saknar därmed aktualitet. Motionerna
avstyrks.
22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader(mom. 27)
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 1 avstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den bedömning som görs i motion Bo231 (m)
yrkande 1 av besparingspotentialen inom Boverket. Under det
borgerliga regeringsinnehavet fattades en rad beslut som
förenklade regelsystemen på bostadsmarknaden och därmed även
minskade behovet av Boverkets verksamhet. Den inledda
avregleringen bör nu följas upp med att anslagen till berörda
myndigheter anpassas till de nya förutsättningarna. Anslaget
till Boverket för budgetåret 1995/96 bör således bestämmas till
ett belopp 30 miljoner kronor lägre än vad regeringen
föreslagit.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
27. beträffande anslag till Boverkets
förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande 1
och med anledning av proposition 1994/94:100 bilaga 13 till
Boverket: Förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 177 900 000 kr,
23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29)
Under förutsättning av bifall till reservation 9
Knut Billing, Stig Grauers, Inga Berggren och Peter Weibull
Bernström (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt förslaget i Bo231 (m) yrkande 2
om nya regler för avtrappningen av räntebidragen. Utskottet
tillstyrker av detta skäl även den anslagsberäkning för
räntebidragen som följer av detta förslag. Anslaget kan således
räknas ned med 1,1 miljard kronor i förhållande till regeringens
förslag.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.
att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Bo231 yrkande
2 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100
bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Fi219 yrkande 7 i
motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 42 200 000 000 kr,
24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29)
Under förutsättning av bifall till reservation 11 eller 13
Ingrid Skeppstedt (c) och Ulf Björklund (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 49
börjar med "Utskottet har" och slutar med "förslag tillstyrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom förslag om att de
besparingar på räntebidragen för åren 1995 och 1996 som
beslutades av riksdagen år 1993 nu bör fullföljas.
Anslagskonsekvenserna av ett riksdagens bifall till detta
förslag framgår av motion Fi219 (c) yrkande 7, såvitt nu är i
fråga. Anslaget till räntebidrag m.m. kan således räknas ned med
1 750 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha
följande lydelse:
29. beträffande anslaget till räntebidrag m.m.
att riksdagen med med bifall till motion 1994/95:Fi219 yrkande
7 i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100
bilaga 13 samt med avslag på motion 1994/95:Bo231 yrkande 2 i
motsvarande del till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 41 550 000 000 kr,
Särskilt yttrande
Boendeformer för handikappade m.fl.
Per Lager (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas grundsyn är att alla människor skall ha
samma tillgänglighet till ett värdigt liv. För att detta mål
skall kunna uppfyllas fullt ut fordras det insatser som riktar
sig till speciellt utsatta grupper. Inte minst gäller detta på
det bostadspolitiska området. Här finns det ett fortsatt stort
behov av att vidta åtgärder som förbättrar tillgängligheten
eller på andra sätt ger förutsättningar för ett självständigt
liv även för dem med handikapp. Det förutsätter bl.a. att vi i
samhällsplaneringen i ökande utsträckning beaktar berättigade
krav från bl.a. handikapprörelsen. Samtidigt är det viktigt att
komma ihåg att personer med handikapp inte kan behandlas som ett
anonymt kollektiv där en lösning passar för alla. De
handikappade har naturligtvis olika behov och önskemål precis
som andra människor.
Som framhålls i Miljöpartiets partimotion So224 är det viktigt
att ett brett utbud av olika boendeformer står till buds också
för personer med handikapp. I första hand är det kommunerna som
skall svara för att samhällsplaneringen ger förutsättningar för
en allsidig bostadsproduktion. Samtidigt finns det oroande
tecken på att handikappades efterfrågan på särskilda bostäder
inte kan tillgodoses i rimlig utsträckning i många kommuner.
Till grund för detta kan bl.a. ligga den delvis nya roll som
kommunerna under senare år fått när det gäller vissa vård- och
omsorgsfrågor. Det får därför förutsättas att kommunerna
fortsättningsvis fullt ut tar sitt ansvar när det gäller de
handikappades boende. Jag har mot bakgrund härav nu avstått från
att fullfölja kravet på ett tillkännagivande om boendeformer för
handikappade. Det är dock min avsikt att åter aktualisera frågan
om inte en förbättring kommer till stånd.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionen 2
Motionerna 2
Skrivelser m.m. 7
Statistiska uppgifter om bostadsförsörjningen m.m. 7
Bostadsbeståndet 7
Bostadsproduktionen 8
Byggkostnader 10
Byggsysselsättningen 11
Bostadsmarknadsläget 12
Bostadskostnaderna 15
Den bostadspolitiska utredningen 17
Utskottet 18
Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m. 18
Bostadspolitikens allmänna utformning 18
Bostadsbyggnadsbehovet 22
Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. 23
Boendesegregationen 24
Boende för vissa grupper 28
Bostadsfinansieringens utformning m.m. 29
Bakgrund 29
Utformningen av bostadsfinansieringssystemet 30
Bosparande 32
Ekonomiska problem i vissa bostadsrättsföreningar 34
Räntebidrag m.m. 36
Bakgrund 36
Den årliga förändringen av räntebidragen 36
Extra besparingar på räntebidragen 38
Vissa villkor för bostadssubvention 39
Slopad ersättningslångivning samt vissa problem vid
ombildning av bostadsföretag från stiftelse till aktiebolag 40
Stöd till ROT-åtgärder m.m. 43
Ombyggnadsstöd för grundförstärkningsåtgärder 43
Förutsättningar och villkor för stödet till ombyggnad
m.m. 43
ROT-programmen för bostäder 44
Stöd till energiåtgärder m.m. 46
Underhållsfonder m.m. 47
Anslag 48
Anslag till Boverket 48
Anslag till räntebidrag 49
Anslag i övrigt 49
Hemställan 49
Reservationer 53
1. Bostadspolitikens inriktning och utformning (mom. 1)
(m) 53
2. Organisationen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringskansliet (mom. 2, motiveringen) (m, fp, kds) 54
3. Bostadsbyggnadsbehovet (mom. 3, motiveringen) (m) 55
4. Kommunernas ansvar för bostadsförsörjningen m.m. (mom.
4) (m) 55
5. Boendesegregationen (mom. 5, motiveringen) (m) 56
6. Ungdomars boende (mom. 6, motiveringen) (m) 57
7. Ungdomars boende (mom. 6) (mp) 57
8. Bosparsystem (mom. 10) (m) 58
9. Räntebidragens årliga förändring (mom. 12) (m) 59
10. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13,
motiveringen) (m) 60
11. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13) (c) 61
12. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13,
motiveringen) (fp) 61
13. Extra besparingar på räntebidragen (mom. 13)
(kds) 61
14. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,
motiveringen) (m) 62
15. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14,
motiveringen) (c, kds) 62
16. Minskade bostadssubventioner åren 1996--1998 (mom. 14)
(fp) 62
17. Regler för bestämmande av subventionsräntan (mom. 15)
(v) 63
18. Bidragsunderlaget och det upptagna lånet (mom. 16)
(v) 64
19. Slopad ersättningslångivning (mom. 17) (m) 64
20. Ombildning av kommunala bostadsstiftelser (mom. 18,
motiveringen) (m) 65
21. ROT-åtgärder i bostäder m.m. (mom. 21, motiveringen)
(m) 65
22. Anslag till Boverkets förvaltningskostnader (mom. 27)
(m) 65
23. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (m) 66
24. Anslaget till räntebidrag m.m. (mom. 29) (c,
kds) 66
Särskilt yttrande 67
Boendeformer för handikappade m.fl. (mp)67