I betänkandet behandlar arbetsmarknadsutskottet regeringens
förslag i proposition 1994/95:99 om förändringar i
arbetslöshetsersättningen.
Förslaget innebär att bestämmelserna i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsersättning (ALF-lagen) och lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen), med två undantag,
skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Arbetslöshetsersättningen föreslås således fr.o.m. den 1
januari 1995 återgå till ett system bestående av ett
obligatoriskt grundskydd enligt KAS-lagen och en frivillig
försäkring som ger inkomstrelaterad ersättning enligt ALF-lagen.
Den inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en
arbetslöshetskassa.
Begränsningen av antalet ersättningsperioder upphör genom
förslaget och möjligheten att kvalificera sig för nya
ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
återställs.
De statliga arbetsmarknadskassorna läggs ned i och med
utgången av år 1994. KAS-regionerna ges i uppdrag att
administrera avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna.
Den avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996.
Möjligheterna att få inkomstrelaterad arbetslöshetsersättning
inom ramen för KAS-systemet upphör enligt förslaget den 1
januari 1995. Den som blir arbetslös före årsskiftet föreslås
dock övergångsvis kunna få dagpenning även efter
ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni 1996.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
avskaffas -- i stället återinförs det finansieringsbidrag som
arbetslöshetskassorna betalar till statens kostnader för
arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del.
Företrädarna i utskottet för Moderaterna, Centern, Folkpartiet
och Kristdemokraterna följer upp sina motioner i en gemensam
reservation, som innebär att nuvarande system alltjämt skall
gälla. Miljöpartiets företrädare i utskottet reserverar sig till
förmån för att de statliga kassorna skall vara kvar.
Regeringen föreslår i propositionen i besparingssyfte två
förändringar i försäkringen i förhållande till vad som gällde
före den 1 juli 1994.
Den ena förändringen rör reglerna för beräkning av
normalarbetstid.
Normalarbetstiden påverkar beräkningen av den dagsförtjänst
som blir bestämmande för dagpenningen.
Den andra förändringen rör en begränsning av möjligheten för
deltidsarbetande att uppbära s.k. utfyllnadsersättning från
arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottet förordar när det gäller beräkningen av
normalarbetstid en i förhållande till propositionen alternativ
regel som kombineras med en utökning av arbetsvillkoret i
försäkringen.
Utskottets förslag innebär att normalarbetstiden som
huvudregel skall anses motsvara den arbetstid som den försäkrade
haft i det arbete som ligger till grund för uppfyllande av
arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret skall enligt utskottet i
fortsättningen vara arbete minst 80 dagar (regeringens förslag
minst 75 dagar) under minst fem månader (regeringens förslag
minst fyra månader). Företrädarna för Centern, Folkpartiet och
Kristdemokraterna, som vill ha kvar nuvarande försäkring,
motsätter sig utskottets förslag.
När det gäller begränsningen av möjligheten att deltidsstämpla
anser utskottet att regeringens förslag bör beredas ytterligare.
Regeringens förslag avstyrks därmed i denna del.
Sammantaget beräknar utskottet att besparingseffekten av
utskottets förslag är likvärdig med propositionens förslag.
Utskottet föreslår avslutningsvis med tillstyrkan till en
motion (s) kompletterande övergångsbestämmelser för att mildra
effekterna av att rätten till dagpenning från
arbetsmarknadskassorna upphör vid årsskiftet.
Förslaget innebär bl.a. att inkomstrelaterad ersättning under
första halvåret 1995 skall kunna utges till den som uppfyllt ett
avgiftsvillkor under 1994 men som efter årsskiftet inte
uppfyller det återinförda medlemsvillkoret.
Propositionerna
Proposition 1994/95:99 Förändringar i
arbetslöshetsersättningen
I propositionen föreslår regeringen
(Arbetsmarknadsdepartementet) -- efter föredragning av
statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
2. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd,
3. lag om ändring i lagen (1992:1331) om arbetslivsutveckling,
4. lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet,
5. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
7. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
8. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter,
9. lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
10. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),
11. lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning.
Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar
I propositionen föreslår regeringen (Försvarsdepartementet)
att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
29. lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
30. lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Motioner
1994/95:A3 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) vari
yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag om en återgång
till vad som gällde före den 1 juli 1994.
1994/95:A4 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att kravet på medlemstid i lagen om arbetslöshetsförsäkring bör
vara detsamma för företagare som för arbetstagare.
1994/95:A5 av Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om deltidsarbetslösas rätt till stöd från
arbetsförmedlingen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om deltidsanställdas förtur till
mertidsanställning innan nyanställning sker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om konsekvenserna av förändrad beräkning av
normalarbetstid.
1994/95:A6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att återställa reglerna om
normalarbetstid till de regler som gällde före den 1 juli 1994,
2. att riksdagen beslutar att återställa reglerna för
deltidsanställdas ersättningsperioder till de regler som gällde
före den 1 juli 1994,
3. att riksdagen beslutar om övergångsregler enligt vad som
anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att höja kompensationsnivån i
arbetslöshetsförsäkringen från 80 till 90 % av den försäkrades
inkomst,
5. att riksdagen beslutar att beloppet för högsta dagpenning
sätts till 598 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 1995,
6. att riksdagen beslutar att höja arbetsmarknadsavgiften med
0,7 procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1995,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om tillämpning av följsamhetsregeln,
8. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning
med uppgift att se över arbetslöshetsförsäkringen enligt vad i
motionen anförts.
1994/95:A7 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:99,
2. att riksdagen vid avslag på yrkande 1 beslutar att samtliga
som påbörjat en ersättningsperiod med inkomstrelaterad
ersättning enligt lagen om kontant arbetsmarknadsstöd, tillåts
fullfölja denna period,
3. att riksdagen beslutar att fastställa den allmänna avgiften
till arbetslöshetsersättning för 1995 till 2,05 % av
avgiftsunderlaget,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
ett statsbidrag införs till arbetslöshetskassorna för dess
administration i enlighet med de riktlinjer som angivits i
motionen,
5. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär att förslag till ny utformning av
arbetslöshetsersättningen för företagare snarast föreläggs
riksdagen.
1994/95:A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring förses med
ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
En försäkrad som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den
30 juni 1995 skall anses uppfylla medlemsvillkoret i 6 § om
skyldighet att under 1994 betala avgift enligt lagen (1993:1441)
om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om
sjömansskatt förelegat under minst sju månader.,
2. att riksdagen beslutar att förslaget till lag om ändring i
lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd förses med
ytterligare en övergångsbestämmelse av följande lydelse:
En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den
30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall
ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas
lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit
skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet
eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under
minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte
uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995.
Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst
till den 30 juni 1996.,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att KAS-regionerna bör ges i uppdrag att
besluta i ärenden som avser ersättning enligt punkt 2.
1994/95:A9 av Ronny Olander m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om normalarbetstid.
1994/95:A10 av Carin Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys av de nya
reglerna i beräkningen av normalarbetstid.
1994/95:A11 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om beräkning av normalarbetstid och åtgärder
för deltidsarbetslösa.
1994/95:A12 av Barbro Johansson (mp) vari yrkas att riksdagen
avslår propositionen i de delar som rör nedläggningen av de
statliga arbetslöshetskassorna.
Uppvaktningar
Inför ärendets behandling i utskottet har representanter för
Arbetslöshetskassornas samorganisation (SO), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län och
Arbetsförmedlingen i Skara samt Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) lämnat synpunkter på propositionen.
Yttrande
Arbetsmarknadsutskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över
förslaget till övergångsbestämmelser i proposition 1994/95:99
jämte de med anledning av propositionen väckta motioner som
berör dessa bestämmelser. Lagrådets yttrande fogas som bilaga
3 till betänkandet.
Utskottet
Bakgrund
I februari 1992 tillsattes en särskild utredare med uppgift
att lämna förslag till utformning och finansiering av en
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Tilläggsdirektiv till
utredningen såvitt avsåg de kontanta understöden utfärdades i
januari 1993. Bakgrunden var de akuta finansiella problem som
uppstått för arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS).
Utredaren överlämnade sitt betänkande (SOU 1993:52) Ersättning
vid arbetslöshet i maj 1993. Betänkandet remissbehandlades.
Hösten 1993 lade den dåvarande regeringen fram proposition
1993/94:80, En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
som delvis grundade sig på det nyssnämnda betänkandet. Enligt
propositionen skulle en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring vara genomförd den 1 juli 1994.
Den ena delen av propositionen avsåg utgångspunkterna för
denna allmänna och obligatoriska försäkring inkl.
finansieringen, medan den andra delen avsåg förslag om vissa
ändringar från den 1 januari 1994 i lagarna om
arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd.
I fråga om finansieringen fattade riksdagen på grundval av
propositionen beslut om en ny lag (nedan kallad avgiftslagen)
från den 1 januari i år om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet. Avgiften tas ut på summan av
inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till 7,5
gånger basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. För
beskattningsåret 1994 är avgiften 1 % av avgiftsunderlaget och
för nästa beskattningsår 2 %. Som en följd av detta slopades
från årsskiftet den s.k. finansieringsavgiften enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring, dvs. den egenavgift som
arbetslöshetskassorna betalar för finansiering av statens
kostnader för utbetalade arbetslöshetsersättningar.
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:AU6 ställde
sig utskottet bakom inriktningen att från den 1 juli 1994 skapa
en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla
med stark anknytning till arbetsmarknaden och som ger
inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå. Utskottet
anförde att man inte då borde binda sig för några närmare
riktlinjer för regelverket kring denna försäkring, t.ex. i fråga
om möjligheterna att kvalificera sig för ersättning eller under
hur lång tid ersättning skulle kunna utges. Utskottet såg det
som en fördel om saken kunde bedömas i ett sammanhang, så att
man kunde få en bättre överblick av regelverket och dess
konsekvenser i olika hänseenden. Av detta skäl ansåg utskottet
att den kommande beredningen i regeringskansliet borde avvaktas.
När det gällde den del av proposition 80 som avsåg förslag
till regeländringar som skulle träda i kraft redan vid
årsskiftet -- dessa förslag avsåg bl.a. arbetsvillkor,
överhoppningsbar tid, avgångsvederlag och normalarbetstid --
beslutade utskottet att tills vidare uppskjuta behandlingen av
propositionen och anslutande motioner. Detta innebar att några
ändringar inte genomfördes från den 1 januari 1994 i lagen om
arbetslöshetsförsäkring (nedan kallad ALF-lagen), bortsett från
den ovannämnda finansieringsavgiften, eller i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd (KAS-lagen).
Den dåvarande regeringen återkom under våren 1994 med förslag
i proposition 1993/94:209 för att skapa en allmän,
inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring. Det skulle ske genom
att det i KAS-lagen infördes en inkomstrelaterad ersättning
motsvarande den som finns enligt ALF-lagen. Betydande
förändringar föreslogs också i de båda lagarna.
Riksdagen antog, sedan frågan varit föremål för förnyad
utskottsbehandling, den i proposition 209 föreslagna
utformningen av den allmänna arbetslöshetsförsäkringen
(1993/94:AU18, 1993/94:AU26, rskr. 459). Vissa förändringar
gjordes i lagförslaget, huvudsakligen i enlighet med vad
Lagrådet förordat. Riksdagen anslöt sig också bl.a. till
uppfattningen att en rad frågor i arbetslöshetsförsäkringen
behövde ses över samt att det fanns anledning att överväga
arbetslöshetsförsäkringens utformning i ett längre perspektiv.
Riksdagen behandlade i detta sammanhang även de uppskjutna
delarna av proposition 80.
Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som således infördes den
1 juli 1994 innebär att det införts en inkomstrelaterad
dagpenning från en arbetsmarknadskassa som ett alternativ till
dagpenningen från arbetslöshetskassan. Den som inte är medlem i
en arbetslöshetskassa får dagpenningen från
arbetsmarknadskassan, medan medlemmar får ersättning från
arbetslöshetskassan. Dagpenning utges endast om den arbetslöse
uppfyller ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor.
Avgiftsvillkoret innebär att den arbetslöse under tolv
månader inom en 24-månaders ramtid skall ha betalt avgift enligt
den förutnämnda avgiftslagen eller skatt enligt lagen om
sjömansskatt. Avgiftsvillkoret, som skall vara detsamma för
anställda och företagare, ersätter det tidigare medlemsvillkoret
i försäkringen.
Arbetsvillkoret är detsamma i KAS-lagen och ALF-lagen. Det
allmänna arbetsvillkoret innebär arbete under minst 75 timmar
under minst fem månader inom en ramtid av tolv månader
omedelbart före arbetslöshetens inträde. För den som inte har
uppfyllt detta arbetsvillkor finns ett alternativt allmänt
arbetsvillkor om minst 65 timmar per månad under minst tio
månader, vilket innebär att deltidsarbete med en viss
varaktighet är kvalificerande. Beredskapsarbete godtas i detta
sammanhang inte som förvärvsarbete. Det är bara genom detta
allmänna arbetsvillkor som man kan kvalificera sig för en första
ersättningsperiod.
Det särskilda arbetsvillkoret ger mer begränsade
möjligheter att kvalificera sig för ersättning. Detta
arbetsvillkor kan uppfyllas genom beredskapsarbete,
arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,
arbetslivsutveckling (ALU), vård i enskilt hem av åldring eller
handikappad under vissa förutsättningar, värnplikt samt genom
uppbärande av föräldrapenningförmåner enligt lagen om allmän
försäkring, i de två sistnämnda fallen dock tillsammans högst
två månader.
För att få ersättning första gången måste som nämnts den
arbetslöse ha kvalificerat sig genom det allmänna
arbetsvillkoret. Därefter kan han eller hon kvalificera sig för
en andra ersättningsperiod genom att uppfylla det särskilda
arbetsvillkoret. För att ha rätt till en ytterligare
ersättningsperiod med dagpenning krävs att den arbetslöse
uppfyller det allmänna arbetsvillkoret.
Arbetsvillkoret skall inte bara ha funktionen att bestämma
själva rätten till ersättning. Det skall också utgöra underlag
för beräkningen av den s.k. normalarbetstiden och därmed
ersättningens storlek.
Den som inte uppfyller avgiftsvillkoret -- oavsett om han
eller hon är medlem i kassa eller ej -- men ett arbetsvillkor
eller ett studerandevillkor kan få ett grundbelopp från
arbetsmarknadskassan. Grundbelopp lämnas även till den som är
försäkrad enligt ALF-lagen men som inte har rätt till ersättning
därför att ersättningsperioden har gått till ända sedan han
eller hon fyllt 60 år eller som efter den tidpunkten har
utförsäkrats från dagpenning i KAS.
Den s.k. normalarbetstiden är avgörande för ersättningens
storlek. I den nya försäkringen relateras normalarbetstiden
enligt huvudregeln till det arbete som ligger till grund för det
senaste arbetsvillkorets uppfyllande. Grundbeloppet i KAS
fastställs på motsvarande sätt. Om arbetsvillkoret uppfyllts
huvudsakligen genom beredskapsarbete, arbetsmarknadsutbildning,
yrkesinriktad rehabilitering eller ALU bestäms dagpenningen
till det belopp som motsvarar inkomsten i beredskapsarbetet
resp. utbildningsbidraget. Dagpenning får dock inte bestämmas
till högre belopp än i den föregående ersättningsperioden.
Omprövning av dagsförtjänsten kan under vissa omständigheter
göras till den sökandes förmån.
KAS med grundbelopp lämnas längst 150 dagar. För den som fyllt
55 år är ersättningsperioden längst 300 dagar och för den som
fyllt 60 år längst 450 dagar.
Dagpenning enligt KAS eller ALF lämnas under längst 300 dagar.
För den som fyllt 55 år är perioden längst 450 dagar. Till den
som utförsäkrats efter att ha fyllt 60 år lämnas grundbelopp
under längst 450 dagar.
Omfattande övergångsbestämmelser har införts som möjliggör en
mjuk övergång. Under en övergångsperiod har avgiftsvillkoret
satts lågt för att sedan successivt öka. Den som uppfyller
medlemsvillkoret anses under det första året efter
ikraftträdandet uppfylla avgiftsvillkoret i fråga om ersättning.
En ersättningsperiod som löper vid ikraftträdandet anses vara
grundad på ett allmänt arbetsvillkor, vilket innebär att den kan
följas av en ersättningsperiod som grundas på ett särskilt
arbetsvillkor. Om en sådan ersättningsperiod går till ända före
den 1 juli 1995 anses även den nya ersättningsperioden grundad
på ett allmänt arbetsvillkor. Även den som blir arbetslös under
tiden den 1 juli--den 31 december 1994 och enbart uppfyller det
särskilda arbetsvillkoret anses ha uppfyllt det allmänna
arbetsvillkoret. Om en ersättningsperiod går till ända före
utgången av år 1996 anses den nya ersättningsperioden inte börja
förrän den tidigare perioden har gått till ända, vilket innebär
att det annars tillämpade systemet med parallella
ersättningsperioder inte gäller under övergångsperioden.
Slutligen erbjuder övergångsreglerna vissa möjligheter att
övergångsvis grunda ersättningen på äldre regler. Utöver vad som
nu beskrivits föreslås regler i KAS- resp. ALF-lagen om
möjlighet för regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer att fram till utgången av år 1996 i enskilda fall
förlänga ersättningsperioden.
Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1994/95:99, med hänvisning
till vad som aviserats i regeringsförklaringen, att ersättningen
vid arbetslöshet fr.o.m. den 1 januari 1995 med två undantag
skall återställas till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Regeringen föreslår dessutom mot bakgrund av det
statsfinansiella läget skärpta regler för beräkning av
normalarbetstid resp. ersättning i samband med fast
deltidsarbete.
Den höga arbetslösheten och de ökande kostnaderna för denna
har starkt bidragit till urholkningen av statsfinanserna.
Arbetsmarknadsfondens intäkter räcker inte till för att täcka
utgifterna. Budgetåren 1991/92, 1992/93 och 1993/94 uppvisade
fonden ett underskott på 10,2, 23,7 resp. 36,6 miljarder kronor.
Det ackumulerade underskottet sistnämnda budgetår var 53,2
miljarder kronor.
Förslagen att slopa de statliga arbetsmarknadskassorna, att ta
bort de försämringar som enligt propositionen gjordes för
ersättningstagarna vad gäller arbetsvillkor och
återkvalificeringsregler och att skärpa reglerna för
normalarbetstid och ersättning i samband med fast deltidsarbete
beräknas sammantagna medföra en besparing för
Arbetsmarknadsfonden om 2,6 miljarder kronor.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
avskaffas. Intäkter motsvarande den borttagna avgiften tillförs
Arbetsmarknadsfonden enligt förslag i den ekonomisk-politiska
propositionen (1994/95:25).
I proposition 99 aviserar regeringen sin avsikt att tillsätta
en utredning som skall se över arbetslöshetsförsäkringen och det
kontanta arbetsmarknadsstödet med inriktningen att skapa en
sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. I utredningens uppdrag
skall bl.a. ingå att analysera uppdragstagarnas ställning,
avstängningsregler samt frågor om studier och
arbetslöshetsersättning.
Arbetslöshetsersättningarna föreslås således återgå till ett
system bestående av ett obligatoriskt grundskydd samt en
frivillig försäkring som ger en inkomstrelaterad ersättning. Den
inkomstrelaterade ersättningen förutsätter medlemskap i en
arbetslöshetskassa.
De statliga arbetsmarknadskassorna läggs enligt propositionen
ned i och med utgången av år 1994. KAS-regionerna, som
administrerar grundbeloppet, ges i uppdrag att administrera
avvecklingen av ärendena från de statliga kassorna. Den
avvecklingen skall vara avslutad den 30 juni 1996. Rätten till
inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen slopas fr.o.m. den
1 januari 1995.
Begränsningen av antalet ersättningsperioder föreslås upphöra.
Enligt det från den 1 juli 1994 gällande arbetsvillkoret
begränsas möjligheten att kvalificera sig för en
ersättningsperiod genom annat än förvärvsarbete.
Arbetsvillkoret för den första ersättningsperioden med en
inkomstrelaterad ersättning kan enligt de nuvarande reglerna
endast uppfyllas med vanligt förvärvsarbete.
Nuvarande arbetsvillkor innebär som huvudregel krav på minst
fem månaders arbete med minst 75 timmar per månad under en
ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde.
Enligt propositionen skall kravet på arbetets omfattning, i
enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år, vara 75
dagars arbete fördelade på minst fyra månader under en
tolvmånadersperiod.
I enlighet med vad som gällde före den 1 juli i år innebär
propositionen vidare att det skall gå att uppfylla
arbetsvillkoret i ALF-lagen och KAS-lagen med såväl arbete som
med arbete jämställd tid, t.ex. deltagande i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det skall gälla både vid den
första ersättningsperioden och vid eventuellt följande
ersättningsperioder.
Det tidigare medlemsvillkoret återinförs. Det innebär krav på
minst ett års medlemskap (för företagare två år) i
arbetslöshetskassa för att ersättning skall utgå.
Som en följd av avgiftslagens upphörande slopas det nuvarande
avgiftsvillkoret i försäkringen. Avgiftslagens upphörande medför
konsekvensändringar i en rad skatteförfattningar.
Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på
propositionen
I kommittémotion A7 (yrk. 1) av Elving Andersson m.fl. (c)
yrkas i första hand avslag på propositionen i dess helhet. I
andra hand framställs krav rörande övergångsbestämmelsernas
utformning. Utskottet återkommer nedan beträffande den senare
frågan.
Motionärerna framhåller att en återställning innebär att det
ekonomiska skyddet vid arbetslöshet försvinner för 100 000-tals
människor. Detta är oacceptabelt. Propositionen innehåller
enligt motionärerna inga egentliga skäl för åtgärden annat än
att regeringen tycker att en inkomstrelaterad ersättning skall
vara frivillig -- detta trots att samhällets andra
trygghetssystem är obligatoriska.
Per-Ola Eriksson m.fl. (c, m, fp, kds) anför i motion A3 att
de arbetslösas ställning genom regeringens förslag försvagas.
Motionärerna yrkar att riksdagen avslår propositionen i den del
som avser en återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Barbro Johansson (mp) yrkar i motion A12 att riksdagen avslår
propositionen i de delar som rör nedläggningen av de statliga
arbetslöshetskassorna. I motionen sägs att partiet till stor del
accepterar de lagändringar regeringen nu föreslår men att en
allmän statlig skattefinansierad arbetslöshetskassa bör finnas
kvar. Kassan skall finansieras skattevägen på ett solidariskt
sätt. Enligt motionären är arbetslöshetsförsäkringen ur
medborgarnas perspektiv en fråga om grundtrygghet för alla.
Motionsyrkande om en översyn av arbetslöshetsförsäkringen
Vänsterpartiet betonar i motion A6 (yrk. 8) vikten av att en
utredning ser över arbetslöshetsförsäkringen, dess regelverk,
finansiering och organisation. Översynen bör också inkludera
regelverket i KAS-lagen. Riksdagen bör ta initiativ till en
sådan utredning.
Utskottet
En arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning
grundad på frivilligt medlemskap i arbetslöshetskassa har
funnits i Sverige alltsedan mitten av 1930-talet.
En förändring av ett så inarbetat ersättningssystem kräver stor
noggrannhet, omsorg och analys.
De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som genomfördes
den 1 juli 1994 var bristfälligt underbyggda och uppfyllde inte
de krav som enligt utskottets mening kunde ställas på en så
genomgripande reform.
Lagändringen innebar att möjligheten att kvalificera sig för
nya ersättningsperioder genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder
begränsades. Det innebär att många människor kommer att
utförsäkras och ställas utan försörjning. Det är svårt att
överblicka vilka konsekvenser detta kommer att få för
kommunernas ekonomi i form av ökade socialbidragskostnader, om
systemet tillåts fortsätta.
Det införda regelsystemet är vidare onödigt krångligt, t.ex.
genom att två olika arbetsvillkor skall tillämpas, det ena med
alternativa regler.
Avsaknaden av en grundlig analys gör det över huvud taget
svårt att bedöma vilka konsekvenserna blir för berörda individer
och samhället i stort.
Förändringarna infördes i det uttalade syftet att skapa en
allmän inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet där fler
grupper skall kunna få ersättning som bättre motsvarar
inkomstbortfallet.
Enligt utskottets mening innebär lagstiftningen i realiteten
att färre personer kan kvalificera sig för ersättning och att
ersättning utgår med lägre belopp och under kortare perioder.
Ambitionen med den statliga arbetslöshetsförsäkringen var att
nå dels den tredjedel av de arbetslösa som inte var berättigade
till ersättning från de etablerade arbetslöshetskassorna, dels
de omkring 10 % arbetslösa som endast uppbar KAS-ersättning.
Såvitt utskottet erfarit torde det vara ett mycket begränsat
antal personer som hittills fått dagpenning från de statliga
kassorna.
En rad väsentliga frågor av avgörande betydelse för
utformningen av en allmän försäkring sköts av den dåvarande
regeringen på framtiden för att lösas av kommande utredningar.
Det ersättningssystem som nu föreslås återinfört bestående av
ett obligatoriskt grundskydd och en frivillig försäkring med
inkomstrelaterad ersättning är som utskottet ser saken en
"allmän försäkring" i lika hög grad som det nuvarande systemet,
även om KAS inte brukar beskrivas som en försäkring.
Det är i och för sig tilltalande att alla förvärvsarbetande
skall ha möjlighet att omfattas av en inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning.
Det är oklart varför en del väljer att stå utanför de privata
a-kassorna, och enligt utskottet vore det bra att få den och
andra därmed sammanhängande frågor belysta. Först därefter bör
man överväga vad som bör göras för att erbjuda denna grupp ett
alternativ.
Utskottet ställer sig således bakom att en utredning snarast
bör tillsättas för att göra en genomgripande översyn av
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet.
De förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som således
infördes från halvårsskiftet skall genom utformningen av
övergångsbestämmelserna successivt nå full effekt.
För att i görligaste mån förhindra de negativa effekterna av
den av fyrpartiregeringen genomförda försäkringen bör enligt
utskottet en återställning inte skjutas på framtiden utan
genomföras redan från årsskiftet.
Av det anförda följer att utskottet ansluter sig till
propositionens förslag såvitt avser frågan om en återgång till
vad som gällde före den 1 juli 1994.
Därmed avstyrker utskottet de i motionerna A3 (c, m, fp, kds),
A7 (c) och A12 (mp) framställda yrkandena i berörda delar.
Vänsterpartiets begäran om en översyn av
arbetslöshetsförsäkringen tillgodoses genom det utskottet anfört
och av det som sägs i propositionen. Ett initiativ från
riksdagens sida torde således vara obehövligt. Riksdagen bör
enligt utskottets mening därför lämna motion A6 i berörd del
utan åtgärd.
I den följande framställningen behandlar utskottet under
separata rubriker de delar av lagförslaget där utskottet har
invändningar, där motioner väckts eller där särskilda frågor
aktualiserats motionsledes.
Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet m.m.
Propositionen
Kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen skall enligt
propositionen i allt väsentligt bäras av produktionen. Den
allmänna avgift för finansiering av kontantförmåner som regleras
i den s.k. avgiftslagen och som betalas av arbetstagarna
föreslås slopad vid utgången av år 1994. Samtidigt återinförs
arbetslöshetskassornas finansieringsavgift.
Förslaget i denna del utgör ett led i en större avgiftsväxling
i enlighet med regeringens ekonomisk-politiska proposition
1994/95:25 som riksdagen snart skall behandla. Avgiftsväxlingen
innefattar bl.a. en höjning av arbetsgivarnas bidrag till
arbetslöshetsförsäkringen och en motsvarande minskning av deras
bidrag till sjukförsäkringen. Å andra sidan höjs arbetstagarnas
allmänna egenavgift till sjukförsäkringen.
Motion
Elving Andersson m.fl. (c) framhåller i motion A7 att den av
regeringen föreslagna "avgiftskarusellen" är onödig och i
praktiken leder till samma resultat som uppnås med den allmänna
avgiften för arbetslöshetsförsäkringen.
Motionärerna menar tvärtemot regeringen att det är värdefullt
att tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma
intresse av en väl fungerande och gemensamt finansierad
arbetslöshetsförsäkring.
I motionen (yrk. 3) yrkas att den allmänna avgiften för
arbetslöshetsförsäkringen för 1995 höjs till 2,05 % av
avgiftsunderlaget.
Motionärerna vill vidare (yrk. 4) att statsbidrag skall utgå
till arbetslöshetskassorna för deras administration av
verksamheten. Härigenom uppnås likställdhet mellan de statliga
arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna.
Utskottet
Utskottet har ovan anslutit sig till förslaget att
arbetslöshetsersättningen i huvudsak skall återställas till den
utformning den hade före den 1 juli 1994.
Utskottet delar uppfattningen att produktionen genom
arbetsgivaravgifter i allt väsentligt bör bära kostnaderna för
den sålunda återställda arbetslöshetsförsäkringen och att den i
avgiftslagen reglerade allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet bör avskaffas.
Det sagda innebär som framgått tidigare att de statliga
arbetsmarknadskassorna avvecklas och att inkomstrelaterad
ersättning i fortsättningen enbart skall administreras av
arbetslöshetskassor med medlemskap som grund.
De nu berörda yrkandena i motion A7 avstyrks därmed.
Propositionens under avsnitt 2.4 framlagda förslag till lag om
upphävande av avgiftslagen bör kompletteras med
övergångsbestämmelser av innebörd att den upphävda lagen
fortfarande skall gälla i fråga om avgift som avser tiden före
den 1 januari 1995.
Utskottets förslag till övergångsreglering lämnas i
hemställan.
Den författningstekniska regleringen av vissa av de ändringar
som följer av att avgiftslagen slopas överlämnas till
skatteutskottet. Det gäller bestämmelser där ändringsförslag
bereds även i det utskottet, nämligen
1 § och 43 § 1 mom. i förslaget till lag om ändring i
uppbördslagen (prop. p. 2.7),
förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen (prop. p.
2.10).
Normalarbetstid m.m.
Propositionen
I propositionen föreslås i 20 § ALF-lagen skärpta regler när
det gäller beräkningen av normalarbetstid i förhållande till vad
som gällde före den 1 juli 1994. De tidigare gällande
bestämmelserna innebar i huvuddrag följande.
Ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas i form av ett
för dag beräknat belopp (dagpenning). Sedan den 5 juli 1993 är
högsta dagpenning 564 kr, och sedan den 1 januari 1994 är
KAS-beloppet 245 kr. Den lägsta dagpenningen motsvarar
KAS-beloppet.
Dagpenning i det enskilda ersättningsfallet lämnas inom de
ovan nämnda beloppsgränserna med 80 % av den försäkrades
dagsförtjänst. Vid beräkning av dagsförtjänsten beaktas lön och
andra ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst.
Med dagsförtjänst menas en femtedel av den veckoinkomst eller,
i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den
månadsinkomst som den försäkrade hade före arbetslöshetens
inträde under arbetstid som var normal för honom eller
henne.
Enligt föreskrifter från Arbetsmarknadsstyrelsen har under
tiden den 1 januari 1992 till den 1 juli 1994 som
normalarbetstid gällt den arbetstid som den försäkrade haft
under de tre kalendermånader som innehåller flest arbetade
timmar under ramtiden, dvs. under en tolvmånadersperiod före
arbetslöshetens inträde.
Den s.k. normalarbetstiden är således avgörande för
dagpenningens storlek. Ersättningen utgör som nämnts enligt
huvudregeln 80 % av den arbetslöses dagsförtjänst under en
normalarbetstid, dvs. arbetstiden under de tre kalendermånaderna
med flest arbetade timmar. Regeringen föreslår i propositionen
en skärpning av bestämmelserna om normalarbetstid.
I propositionen sägs att en arbetslös kassamedlem bör
kompenseras för en arbetstid och inkomst som varit normal för
denne sett över en längre tid. Den som arbetat heltid eller
deltid med en fastlagd veckoarbetstid under det senaste året
före arbetslösheten bör liksom före den 1 juli 1994 få sin
ersättning baserad på detta arbete.
Har arbetstiden däremot inte varit fastlagd på detta sätt utan
varierat under de senaste tolv månaderna bör dagpenning och
normalarbetstid beräknas på verksamheten under de senaste åtta
månaderna.
Detta skall gälla såväl när arbete eller med arbete jämställd
tid utförs samtliga månader under ramtiden, men i växlande
omfattning, som då sådan verksamhet endast utförs vissa månader.
I beräkningen kan således ingå månader av ramtiden då medlemmen
inte utfört arbete eller motsvarande.
Om arbetstiden har varierat under de åtta månaderna skall det
sammanlagda antalet timmar delas med 35 veckor vilket motsvarar
åtta månader.
Motioner
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 1) att riksdagen skall
besluta återställa reglerna om normalarbetstid till vad som
gällde före den 1 juli 1994.
Förslaget missgynnar dem som tvingas minska sin arbetstid före
en arbetslöshet -- vilket är vanligt inför en
arbetslöshetsperiod. Samma förhållande drabbar en företagare när
verksamheten före en nedläggning går sämre och sämre.
Förslaget uppges vidare slå hårt mot grupper som till följd av
branschens arbetsförhållanden ofta får kortare anställningar,
t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och lantarbetare,
handelsanställda samt musiker och skådespelare.
Enligt motionärerna ger slutligen regeringens förslag upphov
till orepresentativa resultat i och med att även månader med
ingen eller obetydlig arbetstid skall beaktas vid bestämmande av
normalarbetstiden.
Vänsterpartiet anser mot den bakgrunden att förslaget om
normalarbetstid bör utgå och ytterligare beredas. I avvaktan på
detta bör man återgå till de gamla reglerna.
Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) föreslår i
motion A5 (yrk. 3) ett tillkännagivande om att konsekvenserna av
en förändrad beräkning av normalarbetstiden bör utredas och
analyseras innan beslut fattas i frågan.
Motsvarande yrkande framställs av Carin Lundberg m.fl. (s) i
motion A10 och Hans Karlsson m.fl. (s) i motion A11.
Ronny Olander m.fl. (s) har i motion A9 uppmärksammat att
propositionens förslag till lagtext om normalarbetstidens
beräkning inte överensstämmer med propositionens allmänna
motivering i frågan. Motionärerna begär ett tillkännagivande om
att 20 § andra stycket i propositionens förslag skall ersättas
med en föreskrift av följande lydelse: "Som normalarbetstid
skall gälla den arbetstid medlemmen varit anställd för att
arbeta under den tid som är tillgodoräkningsbar under ramtiden."
För att uppnå samma besparingseffekt som i propositionen
föreslår motionärerna i stället att arbetsvillkoret i 6 § första
stycket p. 2 förlängs med en månad.
Utskottet
Utskottet kan konstatera att det föreligger en viss skillnad
mellan propositionens förslag till lagtext i 20 § ALF-lagen om
normalarbetstid och det som angivits som regeringens förslag i
den allmänna motiveringen. Utskottet har utgått från att
lagtexten gällt som regeringens förslag.
Att beräkna normalarbetstiden för den som har varierande
arbetstid efter den genomsnittliga arbetstiden under de senaste
åtta månaderna av ramtiden, där även tid då inget arbete utförts
beaktas, kan enligt utskottets mening få olyckliga konsekvenser.
Det är inte ovanligt att arbetstagare och företagare av olika
skäl tvingas sänka sin arbetstid strax före en
arbetslöshetsperiod.
Med regeringens förslag beräknas i dessa fall
normalarbetstiden utifrån en period som inte är representativ.
Utskottet befarar att förslaget kommer att slå särskilt hårt
mot vissa grupper.
En heltidsarbetande som arbetat i tillräcklig omfattning för
att uppfylla det föreslagna arbetsvillkoret, dvs. minst 75 dagar
fördelade på minst fyra månader före arbetslösheten, skulle vid
en genomsnittsberäkning avseende åtta månader (35 veckor)
få ersättning motsvarande endast halvtid.
En sådan regel skulle drabba grupper med korta anställningar
hårt. Det gäller t.ex. byggnadsarbetare, skogs- och
lantarbetare, lärare utan fast tjänst, vikarier inom vårdsektorn
och anställda inom hotell- och restaurangbranschen samt utövande
konstnärer.
Utskottet vill i stället förorda en regel där normal arbetstid
är den tid som den försäkrade har förvärvsarbetat under tid som
legat till grund för uppfyllande av arbetsvillkoret.
Om det är till den försäkrades fördel skall i stället
normalarbetstiden utgöra ett genomsnitt av den arbetade tiden
under hela ramtiden. Arbetad tid skall därvid för arbetstagares
del utgöra den tid man varit anställd för att arbeta.
För att uppnå kostnadsneutralitet i förhållande till
propositionen bör enligt utskottets mening förslaget om
normalarbetstidens beräkning kombineras med en skärpning av
arbetsvillkoret i 6 § första stycket p. 2. Utskottet förordar
att arbetsvillkoret i fortsättningen skall vara förvärvsarbete i
minst 80 dagar (regeringens förslag minst 75 dagar) fördelade på
minst fem månader (regeringens förslag minst fyra månader).
När den försäkrades normalarbetstid beräknas skall enligt
utskottets mening endast ingå tid då den försäkrade utfört
förvärvsarbete eller varit i verksamhet som utgör jämställd tid.
Till skillnad från regeringsförslaget skall man alltså bortse
från den tid då arbete inte utförts. Om någon har uppfyllt
arbetsvillkoret genom att exempelvis ha förvärvsarbetat i
huvudsak lika mycket varje månad under de fem månaderna, som är
minimigränsen för villkorets uppfyllande, skall dessa månader
anses motsvara 21 veckor. Motsvarande princip bör tillämpas vid
en genomsnittsberäkning avseende hela ramtiden.
Det är svårt att uppskatta vilka besparingar som kan göras med
de olika alternativ som diskuteras.
Vad utskottet kan förstå utgör de besparingseffekter som
regeringen redovisat i propositionen för förslaget rörande
normalarbetstiden, i brist på statistiskt underlag, en
uppskattning.
Utskottet har anledning att tro att de förslag som utskottet
nu lagt fram kommer att medföra minst samma besparing som den
regeringen redovisat.
Utskottets förslag medför ändringar i propositionens förslag
till 6 och 20 §§ i ALF-lagen av lydelse som framgår av bilaga
2 till betänkandet.
Med det anförda avstyrks motionerna A5 i aktuell del, A6 i
berörd del, A9, A10 och A11 i motsvarande del.
Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete
Beträffande de deltidsarbetslösa gällde före den 1 juli 1994
efter ett avgörande i Försäkringsöverdomstolen att
dagpenningen beräknades efter den normalarbetstid och
dagsförtjänst som den försäkrade hade i det
heltidsarbete som närmast föregick
deltidsarbetslösheten, även om den försäkrade därefter
kvalificerade sig till en eller flera ersättningsperioder genom
sitt deltidsarbete. Konsekvensen blev att deltidsarbetslösa
fortlöpande kunde kvalificera sig för rätt till ersättning från
försäkringen och därigenom få deltidsersättning till dess
vederbörande uppnådde 65 års ålder.
Den arbetslöshetsförsäkring som infördes från den 1 juli 1994
innebar att möjligheterna för deltidsarbetande att uppbära
fyllnadsersättning inskränktes.
Propositionen
I propositionen föreslås skärpta regler för att förhindra att
arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete åter skall
kunna uppbäras i enlighet med den praxis som gällde före den 1
juli 1994. Skärpningen skall uppnås genom en ändring rörande
normalarbetstidens beräkning i 20 § ALF-lagen.
I propositionen föreslås att den som har en
tillsvidareanställning på deltid får ersättning baserad på
tidigare arbete ersättningsperioden ut. Kvalificerar sig den
sökande till en ny ersättningsperiod genom det fasta
deltidsarbetet kommer detta att utgöra utgångspunkten för
normalarbetstidens beräkning vid utbetalning av ersättning för
den nya perioden.
Regeringen framhåller att det är viktigt att en begränsning av
ersättningsrätten vid fast deltidsarbete kompletteras med en
regel om förtur till mertidsarbete vid nyanställning hos
arbetsgivaren. Regeringen aviserar i propositionen sin avsikt
att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Motioner
Vänsterpartiet yrkar i motion A6 (yrk. 2) att riksdagen
beslutar återställa reglerna för deltidsanställdas
ersättningsperioder till vad som gällde före den 1 juli 1994.
Partiet framhåller att propositionen i den här delen främst
slår mot kvinnorna. I motionen sägs vidare att det är ett
problem att deltidsarbetande kunnat få arbetslöshetsersättning i
oändlig tid. Problemet löses emellertid inte på det sätt
regeringen föreslagit utan genom en lagstiftning om att
deltidsanställda har rätt till anställningar med fler
arbetstimmar när sådan anställning blir ledig hos arbetsgivaren.
Sonia Karlsson och Krister Örnfjäder (båda s) begär i motion
A5 (yrk. 1, 2) ett tillkännagivande om att lagen om
anställningsskydd bör ändras så att deltidsarbetande ges förtur
till mertidsarbete innan nyanställning sker.
Motionärerna vill också att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att de deltidsarbetande har samma rätt
till arbetsförmedlingens tjänster som andra och att
förmedlingarna måste arbeta aktivt också med denna grupp.
Hans Karlsson m.fl. (s) föreslår i motion A11 att frågan om
företrädesrätt för deltidsarbetande till mertid och heltid
skyndsamt bör utredas.
Utskottet
Utskottet anser att frågan om den s.k. fyllnadsstämplingen är
ett stort problem som snarast måste få sin lösning. Det handlar
inte bara om utformningen av arbetslöshetsförsäkringen utan
också om arbetsförmedlingens sätt att arbeta med frågan. Även en
förtursrätt för deltidsanställda till lediga anställningar med
mer tid måste övervägas. Utskottet förutsätter att
frågekomplexet behandlas med förtur i den utredning som
regeringen aviserat.
Det finns anledning att av flera skäl känna tveksamhet inför
den lagregel som regeringen föreslår i propositionen för att
lösa problemet med fyllnadsstämplingen. Bl.a. kan man befara
problem i den praktiska tillämpningen. Därför bör riksdagen inte
nu binda sig för någon lösning.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen i den del
som avser begränsning av arbetslöshetsersättning vid sidan av
deltidsarbete.
Motion A6 (v) får med det anförda anses tillgodosedd i berörd
del. Även motionerna A5 (s) och A11 (s) får i viss mån anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
Kompensationsnivåer m.m.
Dagpenning lämnas i dag som huvudregel med 80 % av den
försäkrades dagsförtjänst inom ramen för ett högsta
dagpenningbelopp som för närvarande är 564 kr och det lägsta,
245 kr som motsvarar KAS-beloppet.
Vänsterpartiet yrkar i sin motion A6 (yrk. 4--7) att
kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall höjas från
80 till 90 % samt att högsta dagpenningbelopp från den 1 januari
1995 skall vara 598 kr.
I motionen föreslås vidare ett tillkännagivande om att en
följsamhetsregel för dagpenningbelopp snarast bör utredas.
Partiet föreslår slutligen att de nämnda nivåhöjningarna skall
finansieras genom att arbetsmarknadsavgiften från årsskiftet
höjs med 0,7 %.
Utskottet
Vänsterpartiets krav på en höjning av kompensationsnivån resp.
dagpenningbeloppet har vid tidigare tillfällen avstyrkts av
utskottet med hänvisning till att det statsfinansiella läget
inte medger ökad belastning på Arbetsmarknadsfonden och att det
inte kan komma i fråga att höja arbetsmarknadsavgiften. Det
skedde senast våren 1994 i samband med behandlingen av
arbetslöshetsförsäkringen i det av riksdagen godkända
betänkandet 1993/94:AU26. Enligt vad utskottet erfarit kommer
regeringen att ha kontakter med företrädare för
arbetslöshetskassorna i denna fråga. Utskottet bedömer att något
initiativ från riksdagens sida i frågan inte är påkallat och
avstyrker bifall till motion A6 i berörda delar.
Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för företagare
Propositionen
Propositionen innebär att det medlemsvillkor i
arbetslöshetsförsäkringen som gällde före den 1 juli 1994
återställs.
Detta villkor innebär att rätt till ersättning föreligger för
den som varit medlem i arbetslöshetskassa under minst tolv
månader, om han haft sin huvudsakliga försörjning genom avlönat
arbete för annans räkning, eller under minst 24 månader, om
vederbörande haft sin huvudsakliga försörjning som självständig
företagare.
Motioner
I motion A4 av Sten Svensson (m) begärs ett tillkännagivande
om att samma medlemsvillkor bör gälla för företagare som för
arbetstagare, dvs. krav på tolv månaders medlemskap.
Elving Andersson m.fl. (c) yrkar i motion A7 (yrk. 5) att
riksdagen hos regeringen bör begära förslag till ny utformning
av arbetslöshetsförsäkringen för företagare med utgångspunkt
från det utredningsförslag som presenterades i september 1994.
Utskottet
Regeringen har i propositionen aviserat att en utredning
kommer att tillsättas med uppgift att se över hela
arbetslöshetsförsäkringen med inriktning på en sammanhållen
försäkring.
Utskottet utgår från att en utredning med ett sådant vitt
utredningsuppdrag självfallet kommer att behandla även
arbetslöshetsförsäkringens utformning för företagare.
Utskottet anser att man bör avvakta utredningens överväganden
i den nu aktuella frågan. Motionerna A4 och A7, den senare i
aktuell del, avstyrks därmed.
Övergångsbestämmelser m.m.
Propositionen
Lagändringarna i ALF-lagen och KAS-lagen föreslås träda i
kraft den 1 januari 1995.
En försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före den
1 januari 1995 enligt ALF-lagens nu gällande bestämmelser skall
enligt propositionen få uppbära ersättning under återstående
dagar av ersättningsperioden även om de nya medlems- och
arbetsvillkoren inte uppfyllts.
Den som påbörjat en ersättningsperiod med dagpenning före den
1 januari 1995 enligt KAS-lagens nu gällande bestämmelser skall
få fortsätta att uppbära denna ersättning, dock längst till den
30 juni 1996. Likaså skall den som under ersättningsperioden
uppfyller villkoren för ersättning enligt ALF-lagen få ut
ersättning för återstående del av perioden från
arbetslöshetskassa.
Motioner
I motion A8 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) föreslås att
propositionens övergångsregler kompletteras på så sätt att
personer som blir arbetslösa efter ikraftträdandet under vissa
förutsättningar skall ha rätt till inkomstrelaterad
ersättning under sex månader från ikraftträdandet.
Förslaget innebär att den som den 31 december 1994 har
uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna skall
ha rätt till inkomstrelaterad ersättning om vederbörande
blir arbetslös före den 30 juni 1995 och då uppfyller
arbetsvillkoret. Sådan ersättning kan uppbäras längst till den
30 juni 1996. KAS-regionerna bör enligt motionärerna besluta i
ersättningsärendena.
Den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller
medlemsvillkoret enligt de nya reglerna skall på motsvarande
sätt ha rätt till dagpenning om avgiftsvillkoret enligt de äldre
bestämmelserna är uppfyllt. Avgiftsvillkoret skall anses
uppfyllt om skyldighet att betala avgift förelegat under minst
sju månader under 1994.
Vänsterpartiet framhåller i motion A6 (yrk. 3) att även om det
inte berör så många är det otillfredsställande att människor som
förlitat sig på att kunna få ersättning från den statliga
arbetslöshetsförsäkringen drabbas av en sämre trygghet än vad
som förespeglats dem. När nu reglerna ändras med kort varsel
förordar motionärerna generösare övergångsregler för dem som
blir arbetslösa efter den 1 januari 1995 och som upparbetat
kvalifikationstid i den statliga arbetslöshetskassan. Denna
grupp har inte möjlighet att ta med sig den kvalifikationstiden
in i en annan kassa. Partiet föreslår följande.
1. Den som är arbetslös och uppbär inkomstrelaterad ersättning
enligt KAS-lagen skall ha rätt till inträde i den
arbetslöshetskassa inom vars verksamhetsområde han eller hon
uppfyllt arbetsvillkoret.
2. Den som vid utgången av 1994 uppfyllde avgiftsvillkoret
enligt övergångsbestämmelserna till gällande 9 § i ALF-lagen
och som före utgången av mars månad 1995 söker om inträde i en
arbetslöshetskassa skall anses uppfylla villkoret i den kassan.
Elving Andersson m.fl. (c) framställer i motion A7 (yrk. 2),
för det fall att riksdagen inte biträder yrkandet om avslag på
propositionen i dess helhet, ett förslag till ändrade
övergångsbestämmelser.
Förslaget innebär att alla som påbörjat en ersättningsperiod
med inkomstrelaterad ersättning enligt KAS-lagen före
ikraftträdandet skall få fullfölja perioden. Regeringens förslag
medför enligt motionen att personer som deltidsstämplar eller
har s.k. överhoppningsbar tid och som påbörjar en
ersättningsperiod sent under år 1994 inte hinner avsluta
perioden före den 30 juni 1996.
Utskottet
Utskottet har inhämtat Lagrådets yttrande över
övergångsbestämmelserna till ALF- och KAS-lagarna i
propositionens lagförslag. Lagrådets yttrande har fogats som
bilaga 3 till betänkandet.
Lagrådets yttrande innebär sammanfattningsvis för ALF-lagens
del att propositionens övergångsreglering inte står i strid med
regeringsformen eller med allmänna principer i fråga om
övergångsreglering. Enligt Lagrådets mening framstår regleringen
dock som mindre tilltalande i ett avseende.
Övergångsbestämmelsen ger inte något skydd för den som blir
arbetslös under tiden närmast efter ikraftträdandet. Detta
innebär bl.a. att de som i dag är försäkrade och har uppfyllt
avgiftsvillkoret under tiden närmast efter ikraftträdandet
kommer att behandlas olika beroende på om de uppfyller
medlemsvillkoret eller inte.
När det gäller förslaget till övergångsbestämmelse i KAS-lagen
innebär Lagrådets yttrande sammanfattningsvis att den föreslagna
bestämmelsen inte strider mot regeringsformen eller mot allmänna
principer för övergångsreglering.
Lagrådet föreslår slutligen beträffande
övergångsbestämmelserna till både ALF- och KAS-lagen vissa
ändringar av redaktionell natur.
Av hänsyn till dem som förlitat sig på att kunna få statlig
arbetslöshetsersättning finns det enligt utskottets mening skäl
att något mildra effekterna av regeringens förslag till
övergångsreglering i ALF- och KAS-lagarna.
Centerpartiets förslag om att den som påbörjat en
ersättningsperiod före årsskiftet skall få fullfölja den även
efter den 30 juni 1996 medför enligt utskottets mening mycket
begränsade fördelar för ett fåtal personer.
Inkomstrelaterad ersättning bör enligt utskottets mening i
vissa fall kunna utges till den som blir arbetslös under första
halvåret 1995. Det gäller den som vid ikraftträdandet har
uppfyllt avgiftsvillkoret enligt de äldre bestämmelserna samt
den som är medlem i en arbetslöshetskassa men inte uppfyller
medlemsvillkoret enligt de nya reglerna.
Propositionens övergångsreglering bör mot den bakgrunden
enligt utskottets mening kompletteras med en föreskrift i
enlighet med vad som föreslagits i motion A8 (s). Motionen
tillstyrks således i motsvarande delar. Utskottets förslag till
lagtext återfinns i bilaga 2.
Efter ikraftträdandet bör KAS-regionerna besluta i de ärenden
om inkomstrelaterad ersättning där sökanden inte är medlem i en
arbetslöshetskassa. Detta bör riksdagen i enlighet med vad som
sägs i motion A8 (s) som sin mening ge regeringen till känna.
Motionen tillstyrks således även i nu berörd del.
Den övergångslösning utskottet förordar tillgodoser det behov
av "rådrum" som behövs för att den som så önskar genom
medlemskap i en arbetslöshetskassa skall kunna kvalificera sig
för inkomstrelaterad ersättning. Den föreslagna lösningen torde
vidare lösa de brister i regeringens förslag till
övergångsbestämmelser som Lagrådet funnit mindre tilltalande.
I utskottets förslag till övergångsreglering beaktas även de
övriga synpunkter Lagrådet anfört.
Det av utskottet tillstyrkta förslaget till övergångsreglering
förefaller att i allt väsentligt tillgodose de krav som ställs i
Vänsterpartiets motion. Motion A6 i aktuell del avstyrks i den
mån den inte kan anses tillgodosedd med vad utskottet anfört.
Utskottet avstyrker likaledes bifall till motion A7 (c) i nu
behandlade delar.
Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99
Utskottet tillstyrker även de av regeringen i proposition 99
framlagda förslagen till
lag om ändring i lag (1992:1331) om arbetslivsutveckling
(prop. p. 2.3),
lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift för
finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet (prop. p. 2.4),
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) (prop. p.
2.5),
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
(prop. p. 2.6),
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) (prop. p. 2.7),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter (prop. p. 2.8),
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324) (prop. p. 2.9),
lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69) (prop. p. 2.10),
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning vid
beskattning (prop. p. 2.11).
Delar av lagförslaget under p. 2.7 (ändring av uppbördslagen),
dvs. 1 § och 43 § 1 mom., samt hela lagförslaget under p. 2.10
(ändring av skattebrottslagen) i propositionen har som utskottet
tidigare nämnt överlämnats till skatteutskottet för
författningsteknisk reglering.
Lagförslagen i propositionen under p. 2.4 och 2.11 föranleder
utskottet att i hemställan föreslå ändrade
övergångsbestämmelser.
Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa delar
Propositionen
I proposition 1994/95:6 om Totalförsvarsplikt som avlämnades i
juni 1994 av den dåvarande regeringen föreslås en ny lag som
reglerar tjänstgöringsskyldigheten i Sveriges totalförsvar.
Den föreslagna lagen om totalförsvarsplikt ersätter bl.a.
värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
lagen (1981:292) om tjänsteplikt för hälso- och
sjukvårdspersonal samt veterinärpersonal m.m., bestämmelserna om
civilförsvarsplikt i civilförsvarslagen (1960:74) och lagen
(1984:272) om skyldighet för civilförsvarspliktiga att
tjänstgöra utanför civilförsvaret.
I propositionen föreslås också vissa andra nya lagar, bl.a. en
lag om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller
civilplikt med längre grundutbildning.
Med anledning av den föreslagna lagstiftningen om
totalförsvarsplikt föreslås följdändringar i bl.a. 10 och 10 a
§§ ALF-lagen och 10, 10 a och 27 b §§ KAS-lagen.
Ändringarna rör således bl.a. regeln om att
värnpliktstjänstgöring utgör med förvärvsarbete jämställd tid
vid bestämmande av de allmänna resp. särskilda arbetsvillkoren i
ALF-lagen och KAS-lagen.
I propositionen föreslås att begreppet
värnpliktstjänstgöring den 1 juli 1995 skall ersättas av
begreppet tjänstgöring enligt lagen (1994:000) om
totalförsvarsplikt.
Regeringen framhåller i propositionen (s. 211) att
ändringsförslagen endast utgör tekniska anpassningar till den
nya lagstiftningen på totalförsvarsområdet och att avsikten inte
är att förändra den personkrets som kan tänkas komma att kunna
göra anspråk på förmåner från arbetslöshetsförsäkringen.
Försvarsutskottet har överlämnat lagstiftningsärendet i den
här delen till arbetsmarknadsutskottet för beredning.
Utskottet
Utskottet kan för sin del inte finna annat än att de
föreslagna följdändringarna i ALF- resp. KAS-lagen innebär att
kretsen av personer som kan kvalificera sig för
arbetslöshetsersättning med jämställd tid utökas.
De nu aktuella ändringarna berör vidare paragrafer som i
samband med att arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med
proposition 99 skall återgå till vad som gällde före den 1 juli
1994 antingen skall ändras eller upphävas.
I den lydelse bestämmelserna hade före den 1 juli 1994
återfinns begreppet "värnpliktstjänstgöring" i 7 § (jämställd
tid) och i 8 § (bestämmande av ramtid) i ALF-lagen. I KAS-lagen
finns begreppet i 7 § (jämställd tid), 8 § (ramtid) och i 9 §
(ramtid i anslutning till avslutad utbildning).
Utskottet saknar underlag för att bedöma konsekvenserna för
försäkringen av de aktuella följdändringarna. De bör därför inte
nu införas i ALF- och KAS-lagstiftningen. Regeringen bör bereda
förslaget i den här delen ytterligare och återkomma till
riksdagen i frågan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A3, 1994/95:A7
yrkande 1 och 1994/95:A12,
res. 1 (m, c, fp, kds)
res. 2 (mp)
2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:A7 yrkandena 3 och 4,
res. 3 (m, c, fp, kds, mp)
3. beträffande översyn av arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen lämnar motion 1994/95:A6 yrkande 8 utan
åtgärd,
4. beträffande normalarbetstid och arbetsvillkor
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A5 yrkande 3,
1994/95:A6 yrkande 1, 1994/95:A9, 1994/95:A10 och
1994/95:A11 i motsvarande del,
res. 4 (c, fp, kds) - motiv.
5. beträffande arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A5
yrkandena 1 och 2, 1994/95:A6 yrkande 2 och 1994/95:A11 i
motsvarande del avslår regeringens förslag rörande
arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete,
res. 5 (m) - motiv.
res. 6 (c, fp, kds) - motiv.
6. beträffande lagbestämmelserna i 6 och 20 §§ ALF-lagen
att riksdagen antar 6 och 20 §§ i regeringens förslag
till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring med den ändringen att paragraferna
erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag
betecknade lydelse,
7. beträffande kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkandena 4, 5 och
7,
res. 7 (v) - delvis
8. beträffande arbetsmarknadsavgiften
att riksdagen avslår motion 1994/95:A6 yrkande 6,
res. 7 (v) - delvis
9. beträffande utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för
företagare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A4 och 1994/95:A7
yrkande 5,
10. beträffande övergångsbestämmelser m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A8 och med
avslag på motionerna 1994/95:A6 yrkande 3, 1994/95:A7
yrkande 2
dels antar övergångsbestämmelserna i regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring resp. lag om ändring i lagen
(1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd med den ändringen
att bestämmelserna erhåller i bilaga 2 som Utskottets
förslag betecknade lydelse,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om KAS-regionernas övergångsvisa
uppgifter,
res. 8 (m, c, fp, kds) - villk. 1
res. 9 (mp) - motiv.
11. beträffande övriga delar av lagförslagen i proposition
1994/95:99
att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd, med den ändringen att i 4 § sista
stycket orden "femte stycket" skall ersättas av orden
"fjärde stycket",
i den mån förslagen inte omfattas av vad utskottet
hemställt under mom. 4, 5, 6 och 10,
dels antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1992:1331) om
arbetslivsutveckling,
lag om upphävande av lagen (1993:1441) om allmän avgift
för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet, med
den ändringen att det i lagen skall införas en
övergångsbestämmelse av följande lydelse:
"Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
avgift som avser tiden före den 1 januari 1995.",
dels med ändring av riksdagens beslut med anledning
av socialförsäkringsutskottets betänkande 1994/95:SfU6
antar regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1993:1536) om räntefördelning
vid beskattning, med den ändringen att
ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande lydelse:
"Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Den äldre
lydelsen av 10 § gäller dock fortfarande i fråga om avgift
enligt lagen (1992:1745) om allmän sjukförsäkringsavgift
och lagen (1993:1441) om allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet.",
lag om ändring i taxeringslagen (1990:324),
lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration
och kontrolluppgifter,
lag om ändring i uppbördslagen (1953:272) -- såvitt
avser 4 § 1 mom., 12 § och 27 § 2 mom.,
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt,
lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
12. beträffande proposition 1994/95:6 om totalförsvarsplikt
i vissa delar
att riksdagen med avslag på regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver
Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Per Unckel (m), Berit Andnor
(s), Martin Nilsson (s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström
(s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder
(m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell
(s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp) och Dan
Ericsson (kds).
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving
Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Det är beklagligt att den socialdemokratiska regeringen nu
väljer att avskaffa den allmänna arbetslöshetsförsäkring som den
förra regeringen införde så sent som den 1 juli 1994.
Genom att återinföra ett system med ett obligatoriskt
grundskydd och en inkomstrelaterad ersättning som förutsätter
medlemskap i en arbetslöshetskassa sällar sig Sverige till de
ytterst få OECD-länder som saknar en allmän
arbetslöshetsförsäkring med inkomstrelaterad ersättning.
Innan den allmänna försäkringen infördes fick uppskattningsvis
endast två tredjedelar av de arbetslösa ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen. Omkring 10 % fick KAS-ersättning.
Resten var hänvisade till socialbidrag om de saknade egna medel
för sin försörjning.
Även de KAS-berättigade var många gånger hänvisade till
socialbidrag som kompletterande försörjning.
Det är genant för en välfärdsstat att regeringen nu vill
återinföra ett system där så många arbetslösa ställs utan skydd
och där de arbetslösas ställning åter försvagas.
Enligt vad utskottet erfarit får redan i dag ett betydande
antal människor dagpenning från de statliga
arbetslöshetskassorna. Regeringen vill nu frånta dessa människor
det värdefulla komplement som arbetsmarknadskassorna utgör. Det
är oacceptabelt.
Regeringens förslag skall naturligtvis ses mot bakgrund av
krav från LO om fackligt monopol för arbetslöshetskassorna.
Regeringen borde ha stått emot dessa krav och låtit den allmänna
arbetslöshetsförsäkringen få en chans att etablera sig. En
utvärdering om några år skulle kunna ge viktiga erfarenheter av
systemets eventuella förtjänster och brister i jämförelse med
det "nygamla" system som nu införs.
Den återställning som nu föreslås i propositionen är inte
ansvarsfull ur ekonomisk synvinkel. Kostnaderna för
arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett mycket allvarligt
sätt intäkterna. Det samlade underskottet i
Arbetsmarknadsfonden, och som täcks med lånade pengar, uppgick
budgetåret 1993/94 till närmare 55 miljarder kronor.
Den allmänna arbetslöshetsförsäkring som infördes vid
halvårsskiftet innebar en nödvändig uppstramning av
regelsystemet bl.a. när det gällde arbetsvillkor och
normalarbetstid.
För att behålla försäkringens karaktär av arbetslöshetsskydd
infördes nödvändiga begränsningar av möjligheterna att
återkvalificera sig för nya ersättningsperioder genom
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Möjligheterna för
deltidsarbetslösa att fyllnadsstämpla i det oändliga begränsades
också.
De nämnda åtgärderna innebar sammantaget med den allmänna
egenavgiften till försäkringen, som införts ett halvår tidigare,
att den borgerliga regeringen lade grunden för en
arbetslöshetsförsäkring i ekonomisk balans.
Detta slår nu regeringen sönder genom en i all hast tillkommen
proposition. Förslaget är så illa genomtänkt att det aldrig
borde ha förelagts riksdagen.
Riksdagen bör mot bakgrund av vad utskottet sålunda anfört med
bifall till motion A3 samt med anledning av motionerna A7 i
berörd del och A12 avslå regeringens förslag om en återgång av
reglerna för arbetslöshetsersättningen till vad som gällde före
den 1 juli 1994.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A3 samt med
anledning av motionerna 1994/95:A7 yrkande 1 och 1994/95:A12
avslår propositionen såvitt gäller en återgång till vad som
gällde före den 1 juli 1994,
2. Avslag på propositionen (mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "En arbetslöshetsförsäkring" och på s. 12 slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:
Miljöpartiet anser att den arbetslöshetsförsäkring som den
borgerliga regeringen införde den 1 juli 1994 innebar så stora
försämringar för de arbetslösa att det i princip är befogat att
återställa reglerna till vad som gällde före detta datum.
I ett avseende motsätter sig Miljöpartiet emellertid en
återställning. Det gäller nedläggningen av de statliga
arbetslöshetskassorna. Från medborgarnas perspektiv innebär det
en ökad grundtrygghet att kunna få inkomstrelaterad
arbetslöshetsersättning från en skattefinansierad statlig
arbetslöshetskassa. Riksdagen bör alltså besluta att de statliga
kassorna skall finnas kvar.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande avslag på proposition 1994/95:99
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A12 samt med
anledning av motionerna 1994/95:A3 och 1994/95:A7 yrkande 1
avslår propositionen såvitt gäller de delar som rör
nedläggningen av de statliga arbetslöshetskassorna,
3. Den allmänna avgiften för finansiering av kontantförmåner
vid arbetslöshet m.m. (mom. 2)
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving
Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m),
Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "(prop. p. 2.10)" bort
ha följande lydelse:
Kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen överstiger på ett
mycket allvarligt sätt intäkterna. Det var ett viktigt skäl till
varför den allmänna egenavgiften till försäkringen infördes den
1 januari 1994. Ett annat skäl var att finansiera den allmänna
arbetslöshetsförsäkring som infördes ett halvår senare.
Eftersom utskottet har som utgångspunkt att den allmänna
arbetslöshetsförsäkring som infördes den 1 juli 1994 skall
finnas kvar finns det ingen anledning att avskaffa den allmänna
egenavgiften. Regeringens förslag bör därför avvisas.
Det är enligt utskottets mening tvärtom värdefullt att
tydligt markera arbetsgivares och anställdas gemensamma intresse
av en väl fungerande och gemensamt finansierad
arbetslöshetsförsäkring.
Det finns enligt utskottets mening skäl att likställa
arbetsmarknadskassorna och arbetslöshetskassorna genom att
införa ett statsbidrag till de fackliga kassorna för deras
administration av verksamheten. Vad utskottet nu anfört bör
riksdagen med anledning av motion A7 i aktuella delar som sin
mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A7 yrkandena 3
och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4, motiveringen)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 15 som
börjar med "Utskottet kan" och på s. 16 slutar med "motsvarande
del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen avvisat
förslaget att avskaffa den nu gällande allmänna
arbetslöshetsförsäkringen och ersätta den med bestämmelser som
gällde före den 1 juli 1994. Det finns därför ingen anledning
för utskottet att ta ställning till ett förslag om ändrade
regler för normalarbetstid, som hänför sig till den lagstiftning
som gällde före den 1 juli. Härtill kommer att propositionens
förslag till reglering av normalarbetstid är så illa utformat
att vissa grupper drabbas onödigt hårt. Förslaget ger ett
hafsigt intryck och borde ha beretts bättre.
Propositionen bör därmed avslås även i denna del.
5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,
motiveringen)
Per Unckel, Kent Olsson, Patrik Norinder och Christel
Anderberg (alla m) anser att den del av utskottets yttrande på
s. 17 som börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med
"utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den tidigare framställningen tagit ställning
för att avstyrka propositionen i dess helhet.
Utskottet är emellertid i princip berett att -- för den
händelse detta förslag inte vinner riksdagens bifall --
acceptera de besparingar i försäkringen som regeringen
föreslagit med hänsyn till det ekonomiska läge som landet
befinner sig i.
Sålunda har t.ex. utskottet i den föregående framställningen
ställt sig bakom regeringens ambition att spara i försäkringen
genom ändringar av beräkningen för normalarbetstiden även om
bestämmelserna av utskottet föreslås få en annan utformning än
regeringens förslag.
Vid utskottets beredning har det emellertid visat sig att den
regel som regeringen föreslår för begränsning av
ersättningsrätten vid fast deltidsarbete är svårtolkad. Det kan
inte utan vidare utläsas vilka konsekvenser en tillämpning av
bestämmelserna kan få.
Utskottet är därför inte nu berett att i denna del frångå sin
principiella inställning till den föreliggande propositionen
utan föreslår att bestämmelsen i 20 § ALF andra stycket sista
meningen avslås. Regeringen bör i budgetpropositionen återkomma
med andra besparingar inom ramen för arbetsmarknadspolitiken.
Dessa bör enligt utskottets mening ges en sådan utformning att
ett aktivt arbetssökande främjas.
6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,
motiveringen)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet anser" och på s. 18 slutar med "utskottet
anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen föreslagit att
nuvarande försäkring skall vara kvar. Därmed anser utskottet att
det inte finns anledning att ta särskild ställning till ett
delförslag om begränsningar i ersättningsrätten vid
deltidsarbete. Dessutom är förslaget inte heller i den här delen
så bearbetat att det kan läggas till grund för lagstiftning.
Propositionen bör därmed avslås även i denna del.
7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Vänsterpartiets krav" och slutar med "berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Som framhålls i motion A6 ger arbetslöshetsförsäkringen låg
ersättning i jämförelse med andra trygghetssystem.
Ersättningstaket är lågt och har sänkts från 598 till 564
kr. Genom att det saknas en basbeloppsanknytning och att den
borgerliga regeringen underlåtit att höja ersättningstaket i
takt med löneutvecklingen har försäkringen förlorat sin status
som tillförlitligt trygghetssystem. Ersättningsnivån har alltmer
kommit att sakna relation till ett inkomstbortfall. Detta måste
enligt utskottets mening ändras. En följsamhetsregel för
dagpenningbeloppet bör utredas snarast.
Utskottet anser mot den angivna bakgrunden att riksdagen som
sin mening skall ge regeringen till känna att regeringen
skyndsamt skall återkomma med förslag om en höjning av
kompensationsnivån från 80 % till 90 %. Riksdagen bör vidare ge
regeringen till känna dels att högsta dagpenningbelopp från
årsskiftet skall höjas till 598 kr, dels vad utskottet anfört om
följsamhetsregeln.
Utskottet anser vidare att förslagen skall finansieras genom
att riksdagen beslutar om en höjning av arbetsmarknadsavgiften
med 0,7 % från den 1 januari 1995.
dels att utskottets hemställan under 7 och 8 bort ha
följande lydelse:
7. beträffande kompensationsnivåer m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkandena 4,
5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
8. beträffande arbetsmarknadsavgiften
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A6 yrkande 6
antar följande
Förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § lagen (1981:691) skall
ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
En arbetsgivare skall på det avgiftsunderlag som anges i 3--5
§§ för varje år betala
1. sjukförsäkringsavgift med 8,43 procent,
2. folkpensionsavgift med 5,86 procent,
3. tilläggspensionsavgift efter den procentsats som anges i
särskild lag,
4. delpensionsavgift med 0,20 procent,
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5. arbetsskadeavgift med 1,38 procent,
6. arbetsmarknadsavgift med 6. arbetsmarknadsavgift med
2,12 procent, 2,82 procent,
7. arbetarskyddsavgift med 0,17 procent,
8. lönegarantiavgift med 0,20 procent.
Arbetsgivare som avses i 1 kap. 2 § andra stycket skall dock
beträffande ersättning som avses i 11 kap. 2 § första stycket m
och femte stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring betala
endast tilläggspensionsavgift.
Staten betalar inte arbetsskadeavgift.
8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10)
Vid avslag på reservation 1
Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving
Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med "behandlade
delar" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att de som blir arbetslösa under tiden
fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga
arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet
bedömer att en ersättningsperiod som påbörjas sent under
innevarande år normalt skall hinna avslutas i tid.
Rättsförluster kommer däremot att drabba försäkrade som
deltidsstämplar eller som har s.k. överhoppningsbar tid.
Ersättningsperioderna i dessa fall kommer inte att hinna
avslutas före nämnda datum.
Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta
regeringens förslag om att avskaffa den statliga
arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen enligt utskottets
mening besluta att tillåta att alla som påbörjat en
ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden ut.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande övergångsbestämmelser m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1994/95:99 och
motionerna 1994/95:A7 yrkande 2 och 1994/95:A8 samt med avslag
på motion 1994/95:A6 yrkande 3 antar övergångsbestämmelser till
lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
av följande lydelse:
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en ersättningsperiod
med dagpenning har rätt till sådan ersättning även efter
ikraftträdandet ersättningsperioden ut. Detta gäller inte om
stödtagaren har uppfyllt villkoren för rätt till ersättning
enligt lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i dess nya
lydelse.
En sökande som blir arbetslös under tiden den 1 januari--den
30 juni 1995 och då uppfyller arbetsvillkoret enligt 6 § skall
ha rätt till ersättning som bestäms enligt 17, 20 och 21 §§
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring i bestämmelsernas
lydelse efter den 1 januari 1995 om den sökande under 1994 varit
skyldig att betala avgift enligt lagen (1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet
eller sjömansskatt enligt lagen (1958:295) om sjömansskatt under
minst sju månader. Detta gäller endast om stödtagaren inte
uppfyller villkoren för rätt till ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring i dess lydelse från den 1 januari 1995.
Ersättning som utges med stöd av denna regel får uppbäras längst
till och med den 30 juni 1996.
Barbro Johansson (mp) anser att den del av utskottets yttrande
på s. 20 som börjar med "Utskottet har" och på s. 21 slutar med
"behandlade delar" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår att den som blir arbetslös under tiden
fram till årsskiftet skall kunna få dagpenning från de statliga
arbetsmarknadskassorna längst till den 30 juni 1996. Utskottet
bedömer att rättsförluster kan drabba dem som deltidsstämplar
eller som har s.k. överhoppningsbar tid. Ersättningsperioderna i
dessa fall kommer inte att hinna avslutas före nämnda datum.
Om riksdagen mot utskottets avstyrkan beslutar anta
regeringens förslag om att avskaffa den statliga
arbetslöshetsförsäkringen, bör riksdagen besluta att alla som
påbörjat en ersättningsperiod får uppbära ersättning perioden
ut.
Lagförslagen i propositionerna 1994/95:99 och 1994/95:6
Proposition 1994/95:99
Bilaga
1
Proposition 1994/95:6
Utskottets förslag till ändringar i regeringens lagförslag
Bilaga 2
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring1
att 6 § första stycket p. 2 och 20 § samt
övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
Medlems- och arbetsvillkor
6 §2
Rätt till ersättning vid arbetslöshet föreligger, för
försäkrad som efter senaste inträdet i arbetslöshetskassan,
1. varit medlem i kassan under minst tolv månader, om han haft
sin huvudsakliga försörjning genom avlönat arbete för annans
räkning, eller under minst 24 månader, om han haft sin
huvudsakliga försörjning som självständig företagare
(medlemsvillkor),
2. under en ramtid av tolv 2. under en ramtid av tolv
månader omedelbart före månader omedelbart före
arbetslöshetens inträde arbetslöshetens inträde
utfört förvärvsarbete utfört förvärvsarbete
i minst 75 dagar fördelade i minst 80 dagar fördelade
på minst fyra månader på minst fem månader
(arbetsvillkor). Endast dag (arbetsvillkor). Endast dag
då förvärvsarbete har då förvärvsarbete har
utförts i minst tre timmar utförts i minst tre timmar
får härvid räknas in. får härvid räknas in.
Föreligger särskilda skäl får regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer medge att medlemsvillkoret bestäms till
tolv månader för försäkrad, som haft sin huvudsakliga
försörjning som självständig företagare.
Tid då förvärvsarbete har utförts får icke räknas mer än en
gång för uppfyllande av arbetsvillkoret.
1 Lagen omtryckt 1991:1334.
Senaste lydelse av
9 § 1994:930
10 a § 1994:930
14 a § 1994:930
20 a § 1994:930
31 a § 1994:930
31 b § 1994:930.
2 Senaste lydelse 1994:930.
Regeringens förslag Utskottets förslag
20 §1
Dagpenning lämnas med 80 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, om inte annat följer av 17 § första stycket och
andra stycket första meningen. Dagpenning till en försäkrad som
har tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän
tilläggspension eller annan pension som lämnas på grund av
förvärvsarbete, lämnas med 65 procent av den försäkrades
dagsförtjänst, med den begränsning som följer av 17 § första
stycket.
Med dagsförtjänst avses en femtedel av den veckoinkomst eller,
i fråga om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den
månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde
vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den
försäkrade.
Som normal arbetstid för Som normalarbetstid skall
den försäkrade skall gälla den genomsnittliga
gälla den genomsnittliga arbetstiden antingen i det
arbetstiden under de senaste 8 förvärvsarbete som
månaderna av ramtiden innebär att arbetsvillkoret
enligt 6 §. uppfylldes, eller, om detta
är förmånligare
för den försäkrade, i
allt det förvärvsarbete
som utförts under hela
ramtiden enligt 6 §.
Om en försäkrad under en
ersättningsperiod
kvalificerat sig för
ytterligare ersättning
genom en inte tidsbegränsad
deltidsanställning skall
dock deltidsanställningen
utgöra utgångspunkten
för normalarbetstidens
beräkning vid utbetalande
av ersättning för
nästa period.
Saknas underlag för beräkning av dagsförtjänsten enligt andra
stycket, skall som medlemmens dagsförtjänst räknas den i orten
vanliga arbetsförtjänsten per arbetsdag för arbetstagare inom
samma yrke och med samma arbetsförmåga som medlemmen.
Utan hinder av bestämmelserna i första--tredje styckena får
dagpenning till försäkrad som uppfyllt arbetsvillkoret
huvudsakligen genom arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad
rehabilitering för vilken statligt utbildningsbidrag har utgått
bestämmas till belopp som motsvarar utbildningsbidraget.
Åtnjuter medlem med anledning av arbetslöshet fortlöpande
ersättning från annan än arbetslöshetskassa, får dagpenning
utges högst med belopp som motsvarar skillnaden mellan det
högsta belopp som får lämnas enligt första--fjärde styckena och
ersättningen.
1 Senaste lydelse 1994:930.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i 1. Denna lag träder i kraft
kraft, i fråga om 20 § den 1 januari 1995.
andra stycket sista meningen
den 1 juli 1995 och i
övrigt den 1 januari 1995.
2. Försäkrad som 2. Försäkrad som
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod före ersättningsperiod före
ikraftträdandet får ikraftträdandet har rätt
uppbära ersättning under till ersättning under
återstående dagar av återstående dagar av
ersättningsperioden även ersättningsperioden även
om medlems- och om medlems- eller
arbetsvillkoret enligt de arbetsvillkoret enligt de nya
från den 1 januari 1995 bestämmelserna inte
gällande bestämmelserna uppfyllts. I en sådan
inte uppfyllts. ersättningsperiod räknas
in tid under vilken det
utgår ersättning med
dagpenning enligt lagen
(1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd.
Försäkrad som blir
arbetslös under tiden den 1
januari--den 30 juni 1995
skall anses uppfylla
medlemsvillkoret i 6 § om
skyldighet att under 1994
betala avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av
kontantförmåner vid
arbetslöshet eller
sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt
förelegat under minst sju
månader.
3. I ersättningsperiod som
avses i punkten 2 räknas in
ersättning med dagpenning
enligt lagen (1973:371) om
kontant arbetsmarknadsstöd.
Lag om ändring i lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd1
att övergångsbestämmelserna skall ha följande lydelse.
Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före 2. Den som före
ikraftträdandet ikraftträdandet
påbörjat en påbörjat en
ersättningsperiod med ersättningsperiod med
dagpenning får fortsätta dagpenning har rätt till
att uppbära denna sådan ersättning även
ersättning även efter efter ikraftträdandet, dock
ikraftträdandet, dock längst till och med den 30
längst till den 30 juni juni 1996. Detta gäller
1996. inte om stödtagaren har
uppfyllt villkoren för
rätt till ersättning
enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
i dess nya lydelse.
Den som blir arbetslös
under tiden den 1 januari--den
30 juni 1995 och då
uppfyller arbetsvillkoret
enligt 6 § skall ha rätt
till ersättning som
bestäms enligt 17, 20 och
21 §§ lagen (1973:370)
om
arbetslöshetsförsäkring
i bestämmelsernas lydelse
efter den 1 januari 1995, om
den sökande under 1994
varit skyldig att betala
avgift enligt lagen
(1993:1441) om allmän
avgift för finansiering av
kontantförmåner vid
arbetslöshet eller
sjömansskatt enligt lagen
(1958:295) om sjömansskatt
under minst sju månader.
Detta gäller endast om
stödtagaren inte uppfyller
villkoren för rätt till
ersättning enligt lagen om
arbetslöshetsförsäkring
i dess lydelse från den 1
januari 1995. Ersättning
som utges med stöd av denna
regel får uppbäras
längst till och med den 30
juni 1996.
3. Punkten 2 gäller endast
om stödtagaren inte
uppfyller villkoren för
rätt till ersättning
enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring
i dess lydelse från den 1
januari 1995.
Enligt en lagrådsremiss den 25 november 1994 har Riksdagens
arbetsmarknadsutskott beslutat inhämta Lagrådets yttrande över
övergångsbestämmelserna i förslagen till dels lag om ändring i
lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring, dels lag om ändring
i lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd i prop.
1994/95:99 jämte i anslutning därtill väckta motionsyrkanden.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn
Gösta Ihrfelt och kammarrättsassessorn Olof Åkerrén.
Remissen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Med hänsyn till remissens utformning och till vad som upplysts
vid föredragningen inför Lagrådet har Lagrådet begränsat sin
granskning till de i prop. 1994/95:99 upptagna
övergångsbestämmelserna i belysning av motionsyrkandena.
Lagrådet har sålunda inte prövat frågan om bestämmelser i övrigt
i propositionen påkallar övergångsreglering och inte heller
betydelsen av övergångsreglerna i lagen (1994:930) om ändring i
lagen om arbetslöshetsförsäkring och lagen (1994:929) om ändring
i lagen om kontant arbetsmarknadsstöd.
Förslaget till lag om ändring i lagen om
arbetslöshetsförsäkring
Enligt punkt 1 i övergångsbestämmelserna träder lagen i
kraft, i fråga om 20 § andra stycket sista meningen den 1 juli
1995 och i övrigt den 1 januari 1995.
Vid föredragningen inför Lagrådet har upplysts att vad som
föreskrivs i 20 § andra stycket sista meningen i huvudsak är
avsett endast som ett förtydligande av gällande bestämmelser
(jfr prop. 1993/94:209 s. 122 f.). Mot den bakgrunden framstår
den särskilda ikraftträdandebestämmelsen i punkt 1 beträffande
den berörda föreskriften som mindre lämplig. Den skulle för
tiden fram till ikraftträdandet medföra osäkerhet om vad som
gäller. Det torde inte heller eljest finnas skäl att uppskjuta
ikraftträdandet. Lagrådet förordar därför att särbestämmelsen
får utgå.
I punkterna 2 och 3 finns regler som innebär att en
försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före ikraftträdandet
har rätt till ersättning under återstående dagar av
ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret
enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. Däremot ger
övergångsbestämmelserna inte något motsvarande skydd om den
försäkrade blir arbetslös under tiden närmast efter
ikraftträdandet. Detta innebär bl.a. att de, som i dag är
försäkrade och har uppfyllt avgiftsvillkoret, under tiden
närmast efter ikraftträdandet kommer att behandlas olika
beroende på om de uppfyller medlemsvillkoret -- att ha varit
medlem i arbetslöshetskassan under viss tid -- eller inte.
Övergångsregleringen i nu berört hänseende står inte i strid
med någon regel i regeringsformen. Den kan inte heller anses
direkt strida mot allmänna principer i fråga om
övergångsreglering. Regleringen framstår dock som mindre
tilltalande. Lagrådet föreslår emellertid för sin del inte någon
bestämmelse i saken.
Vad beträffar den föreslagna redaktionella utformningen är det
tydligt att vad som föreskrivs i punkten 3 endast utgör en
precisering i ett visst hänseende av bestämmelsen i punkt 2. De
båda bestämmelserna bör därför sammanföras i en andra punkt. De
bör också jämkas redaktionellt i förtydligande syfte.
Mot bakgrund av det anförda kan övergångsbestämmelserna i nu
förevarande hänseenden ges förslagsvis följande lydelse:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Försäkrad som påbörjat en ersättningsperiod före
ikraftträdandet har rätt till ersättning under återstående dagar
av ersättningsperioden även om medlems- eller arbetsvillkoret
enligt de nya bestämmelserna inte uppfyllts. I en sådan
ersättningsperiod räknas in tid under vilken det utgår
ersättning med dagpenning enligt lagen (1973:371) om kontant
arbetsmarknadsstöd."
Förslaget till lag om ändring i lagen om kontant
arbetsmarknadsstöd
I punkt 2 i övergångsbestämmelserna finns en föreskrift
som innebär att den som före ikraftträdandet påbörjat en
ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning
även därefter, dock längst till den 30 juni 1996. I punkt 3
görs visst undantag från regeln i punkt 2.
De föreslagna övergångsbestämmelserna står inte i strid med
någon regel i regeringsformen. De kan inte heller anses strida
mot allmänna principer för övergångsreglering.
När det gäller avfattningen av bestämmelserna har redan nämnts
att regeln i punkt 3 utgör ett undantag från föreskriften i
punkt 2. Enligt Lagrådets mening bör de båda bestämmelserna
därför tas upp i en och samma punkt. Behov finns också av vissa
redaktionella förtydliganden.
I enlighet med det sagda förordar Lagrådet att
övergångsbestämmelserna till denna lag ges följande lydelse:
"1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.
2. Den som före ikraftträdandet påbörjat en
ersättningsperiod med dagpenning har rätt till sådan ersättning
även efter ikraftträdandet, dock längst till och med den 30 juni
1996. Detta gäller inte om stödtagaren har uppfyllt villkoren
för rätt till ersättning enligt lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring i dess nya lydelse."
Ur protokollet rätt utdraget betygar:
/Namnteckning/
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Propositionerna 2
Motioner 3
Uppvaktningar 5
Yttrande 5
Utskottet 5
Bakgrund 5
Återgång till vad som gällde före den 1 juli 1994 8
Propositionen 8
Motioner med yrkanden om helt eller delvis avslag på
propositionen 10
Motionsyrkande om en översyn av
arbetslöshetsförsäkringen 10
Den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. 12
Normalarbetstid m.m. 13
Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete 16
Kompensationsnivåer m.m. 18
Utformningen av arbetslöshetsförsäkringen för
företagare 19
Övergångsbestämmelser m.m. 19
Övriga delar av lagförslagen i proposition 1994/95:99 22
Proposition 1994/95:6 Totalförsvarsplikt, i vissa
delar 22
Hemställan 23
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1), (m, c, fp, kds) 27
2. Avslag på propositionen (mom. 1), (mp) 28
3. Den allmänna avgiften för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet m.m. (mom. 2),
(m, c, fp, kds, mp ) 29
4. Normalarbetstid och arbetsvillkor (mom. 4,
motiveringen), (c, fp, kds) 29
5. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,
motiveringen), (m) 30
6. Arbetslöshetsersättning vid deltidsarbete (mom. 5,
motiveringen), (c, fp, kds) 30
7. Kompensationsnivåer m.m. (mom. 7 och 8), (v) 31
8. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10), (m, c, fp,
kds) 33
9. Övergångsbestämmelser m.m. (mom. 10,
motiveringen), (mp) 33
Bilagor
Propositionernas lagförslag 34
Utskottets förslag till ändringar i regeringens
lagförslag 92
Lagrådets yttrande 96