I betänkandet behandlar utskottet avsnitt B. Arbetslivsfrågor,
punkterna B 3--B 7 i proposition 1994/95:100 bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartementet).
I anslutning till de olika anslagspunkterna tar utskottet upp
ett trettiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden
1995. Dessutom behandlas under särskilda avsnitt motioner om
arbetslivspolitikens allmänna inriktning och om
företagshälsovården.
Övriga anslagspunkter under budgetens arbetslivsavsnitt, B 1,
B 2, B 8 och B 13, tas upp i betänkande 1994/95:AU9 tillsammans
med regeringens proposition 1994/95:158 Ny
myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet m.m.
Anslagspunkterna B 9--B 12, Arbetsdomstolen m.m. slutligen
behandlas i betänkande 1994/95:AU6.
För att främja sysselsättningen för arbetshandikappade
förordar utskottet att sammanlagt ca 19 000 miljoner kronor
anvisas för sådana åtgärder för budgetåret 1995/96 (18
månader). Av detta belopp går i runda tal 1 100 miljoner kronor
till yrkesinriktad rehabilitering, dvs. främst anordnande och
drift av arbetsmarknadsinstitut (Ami), 10 800 miljoner kronor
till särskilda åtgärder för arbetshandikappade innefattande
lönebidrag, bidrag till arbetshjälpmedel, arbetsbiträde och
näringshjälp samt utbildningsbidrag till inskrivna vid Ami. Ca 7
100 miljoner kronor går till bidrag till driften av
Samhallkoncernen.
Utskottet godkänner att som ett led i rehabiliteringen av
arbetshandikappade högst 25 miljoner kronor under anslaget
Yrkesinriktad rehabilitering får användas för
arbetsförmedlingsinsatser, om detta bedöms ge bättre resultat än
Ami-insatser för motsvarande belopp.
Utskottet godkänner vidare regeringens förslag till inriktning
av besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998. Det innebär
att för anslaget till Yrkesinriktad rehabilitering skall gälla
ett besparingskrav på statlig konsumtion och att anslaget år
1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor (12
månader).
Lönebidrag skall, med undantag för vissa prioriterade grupper,
fr.o.m budgetåret 1995/96 få lämnas med högst 90 % och fr.o.m.
budgetåret 1997 med högst 80 % av lönekostnaden.
Sänkningen beräknas år 1997 för anslaget Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade medföra en besparing på 400 miljoner
kronor.
För anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag beräknas en
besparing på 360 miljoner kronor utöver de besparingar riksdagen
tidigare beslutat om. Vidare skall utbetalningen av
merkostnadsersättningen till koncernen senareläggas till den
25:e varje månad.
Företrädare för Centern, Folkpartiet, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet och Kristdemokraterna i utskottet följer upp sina
motioner i reservationer.
I betänkandet behandlas slutligen också förslaget i
proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt
arbetsmiljölagen jämte en motion som väckts med anledning därav.
Förslaget innebär att Arbetarskyddsstyrelsens beslut enligt
arbetsmiljölagen som riktar sig till den som släpper ut en
produkt på marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall
överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos
regeringen.
Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga domstolens
beslut.
Lagändringen är en anpassning till EG-rätten.
Utskottet ställer sig, med vissa redaktionella ändringar av
lagtexten, bakom regeringens förslag.
En reservation har avlämnats av Vänsterpartiet.
Propositionerna
Proposition 1994/95:100
I propositon 1994/95:100 bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartmentet) föreslår regeringen att riksdagen
under punkterna
B 3 (s. 95--99)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordar,
2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget
får användas för insatser under anslaget A 1.
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.
B 4 (s. 99--102)
till Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
B 5 (s. 102--110)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808 081
000 kr.
B 6 (s. 110--117)
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordar,
2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.
B 7 (s. 117--118)
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Proposition 1994/95:136
I proposition 1994/95:136 Överklagande av beslut enligt
arbetsmiljölagen föreslår regeringen -- efter föredragning av
statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Propositionens lagförslag återfinns som bilaga till
betänkandet.
Motioner
Motioner från allmänna motionstiden 1995
1994/95:A202 av Bo Nilsson och Ronny Olander (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av att fler svårt handikappade kan
få anställning i Samhall AB,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att effektivitetskravet måste vägas mot
svårt handikappades möjlighet till meningsfulla arbetsuppgifter
i Samhall AB,
3. att riksdagen hos regeringen begär att Samhall får i
uppdrag att redovisa en plan för en långsiktigt successiv
utbyggnad av antalet arbetstillfällen i enlighet med
Handikapputredningens förslag.
1994/95:A205 av Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om verksamheten i Samhall.
1994/95:A209 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning om fullgod företagshälsovård åt
alla anställda.
1994/95:A217 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansiering av företagshälsovården enligt vad i motionen
anförts,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om
sekretess vid arbetet med hälso- och miljöskydd inom företagen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om huvudansvaret för rehabilitering,
utredningar och åtgärder samt bestraffning vid arbetsskador och
i arbetsmiljöärenden.
1994/95:A219 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om särskilda åtgärder för funktionshindrades
möjligheter till arbete.
1994/95:A224 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en lagstiftning om obligatorisk
företagshälsovård.
1994/95:A227 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om sysselsättningen för handikappade i vårt land.
1994/95:A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om arbetsmarknadspolitiken med särskild
satsning på arbetshandikappade.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
31. att riksdagen avslår regeringens förslag om sänkta
lönebidrag för handikappade,
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att överföra medel
från lönebidragen för fler anställningar inom Samhall AB enligt
vad i motionen anförts.
1994/95:A245 av Torgny Danielsson m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om obligatorisk företagshälsovård.
1994/95:A254 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en utredning för lagstiftning beträffande
företagshälsovården.
1994/95:A256 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen
under anslaget B 6 Bidrag till Samhall Aktiebolag utöver vad
regeringen föreslagit anslår 300 miljoner kronor för budgetåret
1995/96.
1994/95:A257 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s)
vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lönebidrag.
1994/95:A262 av Hans Andersson m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär att begränsningen som
avser bidrag till arbetsbiträde slopas enligt vad i motionen
anförts om handikappades möjlighet att få ett sådant bidrag,
2. att riksdagen beslutar att begränsningen om att lönebidrag
och bidrag till arbetsbiträde inte får överstiga den totala
lönesumman slopas,
3. att riksdagen till Arbetsbiträden för budgetåret 1995/96
(18 månader) anslår 2 900 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om information om handikapp till
arbetsgivare,
30. att riksdagen till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 anvisar 500 000 000 kr
mer än vad regeringen föreslagit eller således 11 308 000 000
kr.
1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
24. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos
regeringen begär förslag till en samlad strategi i
arbetslivsfrågor,
26. att riksdagen anslår 50 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit till Yrkesinriktad rehabilitering
budgetåret 1995/96,
27. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen
av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåren 1997 och 1998,
28. att riksdagen anslår 204 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade budgetåret 1995/96,
29. att riksdagen avslår regeringens förslag till inriktningen
av besparingsåtgärer inom anslaget Bidrag till Samhall
Aktiebolag budgetåren 1997 och 1998,
30. att riksdagen till Bidrag till Samhall Aktiebolag anslår
150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit budgetåret
1995/96.
1994/95:A289 av Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de handikappades situation på
arbetsmarknaden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om lönebidrag för handikappade,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av en långsiktig lösning på
handikappkansliernas möjligheter att anställa personal med
lönebidrag,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om arbetsbiträde för handikappade,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ytterligare åtgärder för att
skapa nya arbetstillfällen för handikappade.
1994/95:So224 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att vid handikappanpassning nya rön inom
tekniken bör tas till vara kontinuerligt och i övrigt vad i
motionen anförts om handikappanpassning på arbetsplatser.
1994/95:So294 av Rune Backlund m.fl. (c) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om besparingar inom Samhall AB,
12. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om sänkta
lönebidrag för handikappade,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts beträffande personalutbildning om
funktionshinder inom statliga verksamheter.
Motion väckt med anledning av proposition 1994/95:136
1994/95:A23 av Ingrid Burman och Hans Andersson (v) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om en kammarrätt som
överklagandeinstans i stället för regeringen.
Utskottet
Inledning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens
anslagsframställningar under avsnitt B. Arbetslivsfrågor i årets
budgetproposition. Det gäller anslaget till yrkesinriktad
rehabilitering, dvs. främst anordnande och drift av
arbetsmarknadsinstitut (Ami), uppdragsverksamheten inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen, särskilda åtgärder för
arbetshandikappade och Samhall AB.
Utskottet behandlar slutligen i betänkandet regeringens
förslag i proposition 1994/95:136 om överklagande av beslut
enligt arbetsmiljölagen.
I budgetpropositionen aviserar regeringen att man kommer att
lägga fram en proposition till riksdagen som bl.a. tar upp
frågan om en ny myndighetsorganisation inom arbetslivsområdet.
Förslaget berör Arbetarskyddsverket, Arbetsmiljöinstitutet,
Institutet för arbetslivsforskning och Arbetsmiljöfonden och
syftar till att förbättra strukturen inom sektorn och åstadkomma
ett bättre resursutnyttjande och effektivare verksamhet.
Utskottet kommer att behandla det aviserade förslaget senare
under våren i ett betänkande AU9 om ny myndighetsorganisation på
arbetslivsområdet. I det sammanhanget behandlas även
anslagsfrågor som rör de nämnda verksamheterna. Då kommer
förslagen om kostnadsminskningar på arbetslivsområdet att
redovisas närmare.
I de närmast följande avsnitten i förevarande betänkande tar
utskottet upp något om utvecklingen på arbetslivsområdet och om
företagshälsovården. Därefter behandlas de särskilda anslagen
varefter betänkandet avslutas med ett avsnitt om förslaget i
proposition 136.
Arbetslivspolitik
Arbetsmarknadsministern lämnar i de inledande delarna av
arbetslivsavsnittet i budgetpropositionen (s. 84--93) sin syn på
den aktuella utvecklingen på arbetslivsområdet. Här sägs
bl.a. följande:
Frågor om kompetensutveckling, förändrad arbetsorganisation
och införande av ny teknik har under de senaste tio åren kommit
att skjutas i förgrunden. Det har lett till utvecklade
arbetsplatser där arbetstagarnas inflytande ökat. Samtidigt har
näringslivet blivit konkurrenskraftigare.
Det politiska trycket på en förnyelse av arbetslivet försvann
emellertid till följd av den politik som förts efter 1991 under
den borgerliga regeringen. Den offensiv för arbetslivets
förnyelse som den dåvarande Socialdemokratiska regeringen
inledde i slutet av 1980-talet har tappat fart till följd av den
förda politiken, heter det i propositionen.
Den höga arbetslösheten har medfört att de anställda blivit
mera försiktiga med att ställa krav på förändringar, och
arbetsgivarna har blivit mindre benägna att göra nödvändiga
investeringar och utveckla arbete och arbetsorganisation.
Det förestående arbetet med att öka tillväxten och skapa nya
jobb måste förenas med ett aktivt arbetsmiljöarbete och en
fortsatt förnyelse av arbetslivet. Det är på sikt en nödvändig
investering som bidrar till ökad produktivitet och
konkurrenskraft och därmed till en starkare samhällsekonomi.
En viktig uppgift blir att föra erfarenheter och kunskaper
från bl.a. Arbetslivsfondens verksamhet vidare och att
vidmakthålla de positiva förändringar i arbetsmiljön och
arbetsmiljöarbetet som bl.a. denna verksamhet bidragit till.
Utvecklingen av samhällsekonomin och arbetslivets struktur kan
befaras medföra bl.a. ökade psykiska belastningar i många
arbeten. Vidare ökar allergier bl.a. orsakade av dålig
inomhusmiljö. Förhållandena i många skolor och daghem är därvid
ett stort problem och har lett till ingripanden från
Arbetarskyddsverkets sida. Våld och hot i arbetslivet är ett
annat växande arbetsmiljöproblem. Det är viktigt att
förändringarna i risk- och problembilden uppmärksammas i
tillsynen av arbetsmiljön samt i forsknings- och
utvecklingsarbetet, framhålls det i propositionen.
Arbetsmarknadsministern lämnar vidare i propositionen en
översikt över vissa aktuella arbetslivsfrågor. Därvid berörs
bl.a. följande frågor:
Utvecklingen av antalet anmälda arbetsolyckor och
arbetssjukdomar samt också vilka initiativ som tagits på området
kvinnors arbetsmiljö.
Frågan om medicinska kontroller i arbetslivet. En särskild
utredare har tillsatts för att se över frågan. Utredaren skall
redovisa sitt uppdrag senast den 1 april 1996.
Den aviserade arbetstidsutredningen. Utredningen skall
behandla de långsiktiga konsekvenserna av alternativa
arbetstidsförkortningar och undersöka på vilket sätt flexibla
arbetstidsregler kan införas i svensk lagstiftning samt utreda
konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för det svenska
regelsystemet på området.
Betänkandet SOU 1994:41 ledighetslagstiftningen -- en översyn
som bereds inom regeringskansliet.
Den inom regeringskansliet pågående beredningen av frågan om
vilka åtgärder som behöver vidtas för att bygga vidare på och
upprätthålla en bra företagshälsovård.
Arbetslivsfondens verksamhet varvid det aviseras ett förslag
till riksdagen om hur fondens återstående medel skall användas.
Funktionshindrade människors delaktighet i samhället och
frågan om en översyn av vilka hinder som möter denna grupp i
arbetslivet och vilka åtgärder som kan vidtas för att stärka
deras ställning.
Aktuella frågor som har samband med Internationella
arbetsorganisationen (ILO).
I budgetpropositionens arbetslivsavsnitt redovisas slutligen
den totala utgiftsutvecklingen på arbetslivsområdet enligt
följande. För budgetåret 1994/95 har anvisats 13 430,6 miljoner
kronor. Anslaget för tiden juli 1995--juni 1996 beräknas till 13
835,9 miljoner kronor. År 1997 beräknas en besparing på området
på 420,0 miljoner kronor och år 1998 på ytterligare 301,3
miljoner kronor.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 24) att regeringen
saknar en samlad strategi för att lösa de problem som finns i
arbetslivet. Man konstaterar att regeringen i propositionen
uppmärksammar flera problem utan att komma med förslag till
konkreta lösningar. Enligt motionärernas mening bör riksdagen
därför uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om hur man
tänker sig att lösa problemen som redovisas på
arbetslivsområdet.
Enligt utskottets mening har det på senare tid uppnåtts
positiva resultat i arbetsmiljöarbetet, och det pågår på många
håll ett intensivt förändringsarbete.
Av stor betydelse har därvid varit 1991 års arbetsmiljöreform.
Reformen syftade till ökad aktivitet i det lokala
arbetsmiljöarbetet. Förändringen innebar bl.a. att de
arbetsorganisatoriska och därmed sammanhängande psykosociala
arbetsmiljöfaktorerna lyftes fram. Den enskilde arbetstagarens
möjligheter att delta i utvecklingen av sitt arbete stärktes.
Arbetsgivarnas ansvar för ett systematiskt arbetsmiljöarbete och
ett aktivt rehabiliteringsarbete på arbetsplatserna vidgades.
Skyddskommittéernas och skyddsombudens roll utvecklades och
därmed formerna för partssamverkan på arbetsplatserna. Genom
reformen skärptes slutligen synen på arbetsmiljöbrott.
Betydelsefulla ändringar i arbetsmiljölagen gjordes även 1994.
Samordningsansvaret på gemensamma arbetsställen preciserades.
Ett särskilt skyddsansvar infördes för den som hyr in
arbetskraft, och ett direkt skyddsansvar infördes för den som
råder över arbetsställe i förhållande till dem som arbetar där
utan att vara anställda av honom. Skyddsombudens befogenheter
vidgades.
Av den allra största betydelse för att stimulera förändring
och nytänkande på arbetsplatserna har vidare de initiativ och
ekonomiska stimulanser varit som blivit möjliga genom
Arbetslivsfondens verksamhet.
Utskottet tror att det finns en betydande samsyn över
partigränserna när det gäller behovet av fortsatt
förändringsarbete i arbetslivet. Inom regeringskansliet pågår
ett fortlöpande arbete på området, och det förefaller utskottet
obehövligt med ett sådant initiativ i frågan från riksdagens
sida som Vänsterpartiet begär. Motion A287 avstyrks därmed i
berörd del.
Företagshälsovård
Den förra regeringen uppdrog i februari 1994 åt Statskontoret
att undersöka hur företagshälsovården har påverkats av att det
generella statsbidraget avvecklats fr.o.m. den 1 januari 1993
och av det förhållandet att kollektivavtal om företagshälsovård
saknas för stora delar av arbetsmarknaden.
Statskontoret har redovisat resultatet av undersökningen i
rapporten Företagshälsovård utan statsbidrag (1994:17). Det
framgår av rapporten bl.a. att det skett stora
verksamhetsförändringar och kraftiga personalminskningar inom
företagshälsovården samt att gränserna mellan olika former av
företagshälsovård har lösts upp. Resultatet pekar också på en
viss minskning av antalet anslutna personer till
företagshälsovården. En stor del av denna förändring bedöms bero
på att antalet personer i arbetskraften minskat.
Som redovisats ovan i avsnittet om arbetslivspolitikens
inriktning bereds inom regeringskansliet för närvarande frågan
om vilka åtgärder som skall vidtas för att upprätthålla en bra
företagshälsovård.
I ett antal motioner förespråkas en obligatorisk
företagshälsovård, dvs. en genom lag fastlagd skyldighet för
arbetsgivarna att tillhandahålla företagshälsovård åt sina
anställda.
Hans Stenberg (s) påtalar i motion A224 att
företagshälsovården blivit påtagligt försämrad sedan
statsbidragen togs bort. Det förhållandet kommer att öka
arbetsskadefrekvensen inom några år. Eftersom kostnaderna för en
dålig arbetsmiljö till sist alltid drabbar samhället är det
nödvändigt att i lag föreskriva en viss nivå på
företagshälsovården i företagen.
Även Torgny Danielsson (s) förespråkar i motion A245 en
lagstadgad företagshälsovård som alternativ om arbetsmarknadens
parter inte kan förmås att träffa kollektivavtal på området.
Alf Eriksson m.fl. (s) i motion A209 och Arne Kjörnsberg och
Berndt Ekholm (s) i motion A254 anser att frågan om hur
företagshälsovården skall utformas bör utredas.
Hans Andersson m.fl. (v) för i motion A217 fram tanken på att
företagshälsovården regleras i en rättighetslag. Motionärerna
lämnar vidare (yrk. 2) förslag om vissa principer för
företagshälsovårdens finansiering. Verksamheten bör enligt
motionen huvudsakligen finansieras av arbetsgivaren. Tanken på
ett system knutet till försäkringsbolag avvisas. Motionärerna
kan tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till
företagens arbetsskadenivå, eventuellt enligt finsk modell med
en 15-gradig skala.
I motionen föreslås vidare (yrk. 7) en klarare reglering av
företagshälsovårdens, försäkringskassans och yrkesinspektionens
samverkans- och ansvarsområden.
Något som skulle gagna företagshälsovården är enligt motionen
(yrk. 6) en uttalad och tydlig skrivning i arbetsmiljölagen om
sekretess vid arbete med hälso- och miljöskydd inom företagen.
Utskottet kan konstatera att arbetsmiljölagen innehåller
en bestämmelse som under vissa omständigheter gör det till en
lagfäst skyldighet för arbetsgivarna att bereda
företagshälsovård åt sina anställda. I lagens 3 kap. 2 § heter
det nämligen: "Om arbetsförhållandena påkallar det skall
arbetsgivaren föranstalta om företagshälsovård i den omfattning
verksamheten kräver." Möjlighet finns därmed för
Yrkesinspektionen att, som en sistahandsåtgärd, med stöd av
bestämmelserna i lagens 7 kap. 7 § förelägga arbetsgivaren att
vid vite ansluta arbetsplatsen till företagshälsovården.
Frågan om ett obligatorium övervägdes redan vid mitten av
1980-talet i samband med en reformering av företagshälsovården
men avvisades då.
Tidigare undersökningar har visat att det framför allt varit
de mindre företagen som stått utanför företagshälsovården. Det
har tidigare i olika sammanhang inte ansetts verkningsfullt att
med lagstiftning lösa problemet med låg anslutning bland
småföretagen. Det har vidare förts fram synpunkter om att en
lagreglering skulle kunna uppfattas som ett hinder för parternas
inflytande på företagshälsovårdens utformning och minska deras
intresse och engagemang.
Utskottet har under de senaste åren intagit ståndpunkten att
man borde avvakta möjligheterna att få till stånd en
avtalsreglering av företagshälsovården och dess verksamhet. Om
det visar sig omöjligt att lösa frågan avtalsvägen bör enligt
utskottets bedömning andra möjligheter övervägas. Sådana förslag
som förs fram i Vänsterpartiets motion bör därvid kunna
granskas. Frågan om hur en god företagshälsovård skall kunna
upprätthållas kräver noggranna överväganden, och utskottet vill
i övrigt inte föregripa det beredningsarbete som pågår inom
regeringskansliet.
Motionerna A209, A224, A245, A254 (alla s) och A217 (v) i
förekommande fall i motsvarande delar avstyrks därmed.
Arbetshandikappade
Arbetshandikappades sysselsättning
Elver Jonsson m.fl. tar i Folkpartiets kommittémotion A286
(yrk. 20) upp betydelsen för livskvalitén att få utföra ett
efterfrågat arbete. Ofta överdrivs enligt motionen svårigheterna
med att anställa en funktionshindrad person. Information till
arbetsgivare och enklare anpassningar av arbetsmiljön kan enligt
motionärerna vara det som behövs för att överbrygga hindren att
få jobb.
Marianne Samuelsson m.fl. (mp) framhåller i motion So224 (yrk.
1) att många handikappade med relativt enkla medel kan leva i de
flesta miljöer och klara många situationer själva. Samhället
måste ge dem verktyg för att öka inflytandet över den egna
situationen och minska beroendet. Ett led i denna utveckling är
handikappanpassning av arbetsplatserna. Med hjälp av modern
teknik är det möjligt att ge även svårt handikappade ett
intressant och meningsfullt arbete.
Utskottet delar helt motionärernas uppfattning att det
med relativt enkla anpassningsåtgärder går att överbrygga
svårigheterna för många arbetshandikappade att sköta ett
arbete. Med modern teknik kan även svårigheterna för många svårt
funktionshindrade övervinnas.
Information och anpassningar av arbetsmiljön för personer med
funktionshinder är en uppgift för en rad myndigheter. AMS har
omfattande informationsmaterial om olika stöd, bl.a. bidrag till
arbetstekniska hjälpmedel och anpassning av arbetsmiljön.
Anslaget B 5 Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
omfattar bl.a. bidrag till arbetshjälpmedel och arbetsbiträde åt
handikappade. Anslaget kan också användas för att betala
experthjälp i ärenden som gäller anpassning av arbetsmiljö och
arbetsförhållanden för en individ med funktionshinder i samband
med anställning.
Försäkringskassan ger bidrag till arbetshjälpmedel åt redan
anställda.
Arbetarskyddsstyrelsen har gett ut föreskrifter (AFS 1994:1)
om arbetsanpassning och rehabilitering samt allmänna råd om
tillämpningen av föreskrifterna.
Utskottet vill vidare peka på den informationsbroschyr med
exempel på olika lösningar som i år getts ut av Svenska
Arbetsgivareföreningen, Att arbeta med handikapp -- Med rätt
arbete och teknik är ett funktionshinder inget handikapp.
Broschyren vänder sig till arbetsgivare och ingår i ett projekt
med syfte att intressera företag för att se arbetsmöjligheter
för personer med olika handikapp.
Utskottet vill som avslutande reflexion framhålla betydelsen
av att också den arbetshandikappade själv informeras om vilka
anpassningsåtgärder som är möjliga. Det är särskilt viktigt i
övergången mellan skola och arbetsliv. Det är i många fall då
som det avgörs om den funktionshindrade skall få fotfäste på
arbetsmarknaden eller inte. Ett viktigt inslag i den verksamhet
som Af/Ami driver för ungdomar med funktionshinder är just att
ge information om möjligheterna till arbetstekniska hjälpmedel
och anpassningsåtgärder för att vidga ungdomarnas studie- och
yrkesval. Det är av stor betydelse att verksamheten
upprätthålls.
Utskottet anser sammanfattningsvis att den fråga motionärerna
berör är uppmärksammad och att ett uttalande från riksdagen i
frågan knappast är nödvändigt. Motionerna A286 (yrk. 20) och
So224 (yrk. 1) avstyrks med det anförda.
Rune Backlund m.fl. (c) förespråkar i Centerns
kommittémotion So294 (yrk. 16) att staten inom sitt
verksamhetsområde särskilt i verksamheter med täta kontakter med
handikappade bör prioritera personalutbildning om
funktionshinder.
Utskottet hyser stor sympati för de intentioner som
framförs i centermotionen beträffande personalutbildning om
funktionshinder. Ett särskilt tillkännagivande av riksdagen i
frågan torde dock knappast vara erforderligt varför motion So294
avstyrks i berörd del.
I motion A236 av Sten Svensson m.fl. (m, c, fp, kds) påtalas
att det rådande sysselsättningsläget drabbar de
arbetshandikappade särskilt hårt. Motionärerna förespråkar en
arbetsmarknadspolitik som inriktas på en kraftfull satsning på
särskilda åtgärder för att värna om arbetshandikappades
möjligheter till arbete. Det kan t.ex. gälla fler
arbetstillfällen vid Samhall. Enligt motionen har Samhall
möjlighet att skapa ca 1 500 nya arbeten under nästa budgetår.
Varje nytt Samhalljobb ger en besparing jämfört med a-kassa och
sjukersättning och innebär en samhällsekonomisk vinst på ca
60 000 kr per jobb. Motionärerna önskar ett tillkännagivande
till regeringen i frågan.
Bo Holmberg m.fl. (s) tar i motion A227 upp det politiska
ansvaret när det gäller de handikappades möjligheter till
arbete. I motionen framläggs förslag som tar sikte på att
stimulera anpassad sysselsättning för funktionshindrade. Ett
tillkännagivande begärs i frågan.
Bo Nilsson och Bengt Kronblad (båda s) tar i motion A289 upp
handikappades prekära situation på arbetsmarknaden (yrk. 1).
Motionärerna efterlyser förutom anslag på hög nivå ytterligare
förslag och resurser som underlättar inträdet på arbetsmarknaden
för handikappade (yrk. 7).
Även Ulla-Britt Hagström (kds) i motion A219 konstaterar att
den höga arbetslösheten gör att funktionshindrade hamnar längst
bak i kön bland arbetssökande. I motionen förordas ett
tillkännagivande till regeringen om fler särskilda åtgärder för
handikappade.
Utskottet känner väl till att arbetslöshetssituationen
för arbetshandikappade är besvärlig. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsens statistik var 44 785
arbetshandikappade kvarstående arbetssökande i januari 1995.
Arbetslösheten bland arbetshandikappade har dock ökat i mindre
utsträckning än bland flertalet andra kategorier sökande. De
arbetshandikappades andel av arbetslösheten har 1994 legat på
en nivå kring 4 %.
Arbetshandikappade har relativt sett svårare än övriga
sökande, med undantag för kategorin utomnordiska medborgare, att
få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. Man kan dock
konstatera att fler arbetshandikappade som var inskrivna vid
arbetsförmedlingen fick arbete 1993/94 än det närmast föregående
budgetåret.
När det gäller motionskraven om ökade satsningar vill
utskottet hänvisa till budgetpropositionen (s. 90) där det sägs
att det är ytterst angeläget att funktionshindrade människors
delaktighet i samhället och möjligheter att aktivt delta i
arbetslivet förbättras. Insatser för arbetshandikappade är
vidare ett prioriterat område inom arbetslivspolitiken.
Utskottet är tveksamt till den typ av marginalresonemang som
förs i fyrpartimotion A236. Ingen hänsyn tas till förändringar i
olika intressenters beteenden, undanträngningseffekter etc.
Utskottet är inte övertygat om att förslaget i motionen innebär
den besparing som motionärerna påstår.
Utskottet utgår från att regeringen studerar frågan och tar de
initiativ man finner erforderliga.
Lönesubventionen för arbetshandikappade uppgår i dag till över
100 %. Utskottet bedömer att ytterligare statliga subventioner
inte är försvarbara i det ekonomiska läge där landet befinner
sig. Statliga subventioner är enligt utskottets mening heller
inte den långsiktigt bästa lösningen för att komma till rätta
med arbetslösheten bland arbetshandikappade. Det primära är en
politik för ekonomisk återhämtning och generellt lägre
arbetslöshet. En sådan utveckling kommer att ge positiva
effekter på sysselsättningsläget även för arbetshandikappade.
De anslag för nästa budgetår som regeringen föreslår för olika
handikappåtgärder och som utskottet redovisar i det följande
uppgår sammantagna till omkring 19 000 miljoner kronor (18
mån.). Från anslagen finansieras arbetsprövning, arbetsträning,
arbetshjälpmedel, lönebidrag och arbete i skyddade former m.m.
Det innebär betydande satsningar även om anslagen räknat över en
tolvmånadersperiod är något lägre än för innevarande
budgetår.
Utskottet kan vidare konstatera att fler arbetshandikappade
tog del av arbetsmarknadsåtgärder budgetåret 1993/94 än de
närmast föregående budgetåren. Det var fråga om
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete, ungdomspraktik,
arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat.
Utskottet kan sammanfattningsvis inte finna annat än att det
görs betydande satsningar för arbetshandikappade. I det rådande
ekonomiska läget är motionärernas krav på ytterligare
statsutgifter enligt utskottets mening inte försvarbara.
Utskottet avstyrker därför de nu behandlade motionerna A219
(kds), A227 (s), A236 (m, c, fp, kds) och A289 (s) i berörda
delar.
Yrkesinriktad rehabilitering
1993/94 Utgift 744 817 000
1994/95 Anslag 781 448 000
1995/96 Prop. 1 159 484 000
varav 772 989 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Anslaget finansierar verksamheten vid Ami samt
metodutveckling, forskning och personalutbildning inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen.
Regeringen föreslår under punkt B 3 (s. 95--99) att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordar,
2. godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen under anslaget
får användas för insatser under anslaget A 1
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
3. till Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret
1995/96 anvisar ett ramanslag på 1 159 484 000 kr.
Regeringen har under anslaget A 1 Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader förordat att upp till 75 miljoner kronor
av under anslaget anvisade medel skall kunna användas för
insatser inom den yrkesinriktade rehabiliteringen om detta
bedöms ge ett bättre resultat än förmedlingsinsatser för
motsvarande belopp. På motsvarande sätt föreslås att upp till 25
miljoner kronor av anslaget under anslaget B 3. Yrkesinriktad
rehabilitering skall få användas till arbetsförmedlingsinsatser
om detta bedöms ge ett ur sökandesynpunkt bättre resultat än
Ami-insatser för motsvarande belopp.
Regeringen anför vidare att ett besparingskrav på statlig
konsumtion fram till budgetåret 1998 bör gälla för den
yrkesinriktade rehabiliteringen. Detta innebär att anslaget år
1998 skall ha justerats ned med 103 miljoner kronor.
Vänsterpartiet kan enligt motion A287 (yrk. 26) inte
acceptera de hårdhänta besparingarna på Ami. Besparingarna
begränsar institutens möjligheter att aktivt arbeta för att
förhindra att människor slås ut från arbetslivet. Det måste
enligt motionen även i det nuvarande ekonomiska läget vara en
prioriterad uppgift. Vänsterpartiet vill därför till
yrkesinriktad rehabilitering för 1995/96 anvisa 50 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Utskottet delar regeringens uppfattning att ett
besparingskrav på statlig konsumtion bör gälla för den
yrkesinriktade rehabiliteringen fram till budgetåret 1998.
Förslaget tillstyrks alltså.
Utskottet tillstyrker likaledes förslaget om att upp till 25
miljoner kronor av anslaget skall få användas till
arbetsförmedlingsinsatser om det bedöms ge ett bättre
resultat än Ami-insatser. Det bör understrykas att den
flexibilitet som förslaget innebär skall utgöra ett led i
rehabiliteringen av arbetshandikappade.
Utskottet föreslår att anslaget av riksdagen, med avslag
på motion A287 i motsvarande del, anvisas med det belopp som
regeringen har begärt.
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet
1994/95 Anslag 1 000
1995/96 Prop. 1 000
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 4 (s.
99--102) bör anslaget till den intäktsfinansierade delen av
Ami-verksamheten (s.k. arbetslivstjänster) anvisas med ett
formellt belopp av 1 000 kr.
Den övervägande delen av anslaget används för att bekosta
lönebidrag, dvs. lönesubventioner till enskilda och offentliga
arbetsgivare som ger anställning åt arbetshandikappade. I övrigt
bekostar anslaget bidrag till arbetshjälpmedel åt handikappade i
samband med anställning, arbetsbiträde och näringshjälp, dvs.
finansiell hjälp åt handikappade som startar egen verksamhet.
Sedan föregående budgetår betalas också utbildningsbidrag till
inskrivna vid Ami från anslaget.
Regeringen föreslår under punkt B 5 (s. 102--110) i
budgetpropositionen att riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
2. till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 10 808
081 000 kr.
Lönebidrag m.m.
I propositionen anför regeringen att inte heller de åtgärder
som avser handikappade kan undantas från besparingskrav.
Reglerna för anställning med lönebidrag föreslås ändrade så att
det mer tydligt framgår att högsta bidragsnivåerna skall
förbehållas personer med svåra funktionshinder. Det är fråga om
arbetslösa som är berättigade till insatser enligt lagen
(1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, för
arbetslösa som på grund av långvarig och svår psykisk sjukdom
inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller varit borta
från arbetslivet under längre tid samt för arbetslösa med mer än
ett svårare funktionshinder.
För sökande som inte tillhör de nu nämnda grupperna
funktionshindrade föreslås lönebidrag fr.o.m. budgetåret 1995/96
utgå med högst 90 % och fr.o.m. budgetåret 1997 med högst 80
% av lönekostnaden för den anställde. Besparingseffekten när
förslaget har genomförts fullt ut 1997 beräknas till 400
miljoner kronor (18 månader).
I propositionen föreslås vidare att utbildningsbidraget till
inskrivna vid Ami, som inte är berättigade till ersättning från
arbetslöshetskassa, sänks. Dagpenningen föreslås utgå med 245 kr
per dag i stället för 338 kr. Sänkningen av utbildningsbidraget
beräknas innebära en nettobesparing på 57 miljoner kronor (12
mån).
Centerpartiet motsätter sig dels i motion A244 (yrk. 31), dels
i kommittémotion So294 (yrk. 12) av Rune Backlund m.fl. den
föreslagna sänkningen av lönebidragen eftersom förslaget
entydigt kommer att leda till att människor går från arbete till
arbetslöshet eller förtidspension. Regeringens förhoppning om en
besparing på 60 miljoner kronor under budgetåret 1995/96 på
lönebidragen uteblir därför enligt motionärerna. I Centerns
budgetalternativ minskas kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen
i motsvarande mån.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 27) att riksdagen
bör avslå regeringens förslag till inriktning av
besparingsåtgärder inom B 5-anslaget för budgetåren 1997 och
1998. Partiet vill anslå mer pengar än regeringen till
inskrivna vid Ami och till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade.
Utskottet gör följande bedömning. Före införandet av de
flexibla lönebidragen den 1 juli 1991 tillämpades ett system med
olika bidragsnivåer för olika kategorier arbetsgivare. Systemets
utformning hade en historisk orsak. Höga bidrag utgick till
statliga myndigheter och allmännyttiga organisationer beroende
på att dessa arbetsgivare tidigare hade kunnat anordna statligt
arkivarbete där AMS stod för hela lönekostnaden. Lägre bidrag
utgick till andra arbetsgivare på grund av att dessa hade kunnat
anställa arbetshandikappade i halvskyddad sysselsättning, där
bidragsnivån var väsentligt lägre. När de skilda stödformerna
slogs samman utan att bidragsnivåerna förändrades nämnvärt
uppstod olika villkor för olika arbetsgivare.
Enligt de nuvarande reglerna om flexibla lönebidrag fastställs
bidragen i de enskilda fallen i förhandlingar mellan
arbetsförmedling och arbetsgivare. Med reformen ville man
åstadkomma ett bidragssystem som anpassar lönesubventioneringen
till de handikappades personliga förutsättningar. Den som har en
betydande nedsättning skall kunna omfattas av ett högre
lönebidrag än den som kan göra en större arbetsinsats. Bidragets
storlek skall alltså inte bestämmas av arbetsgivarens ekonomiska
möjligheter att svara för lönekostnader utan av den
arbetshandikappade sökandens förutsättningar.
Ett uttalat mål med införandet av det flexibla lönebidraget
var att bidragsnivåerna generellt skulle sänkas så att fler
personer kunde få lönebidragsanställningar inom tilldelad
medelsram.
Riksrevisionsverket har i sin rapport RRV 1994:4 gjort en
utvärdering av det flexibla lönebidraget. I rapporten sägs bl.a.
följande.
Antalet nyanställningar med lönebidrag har ökat stadigt sedan
det flexibla lönebidraget infördes. Detta skall bl.a. ses mot
bakgrund av att arbetsmarknaden för handikappade krymper och att
det oftare krävs ett lönebidrag för att en arbetshandikappad
skall kunna få ett arbete. Flexibiliteten när det gäller
bidragsnivåerna har sannolikt medfört att möjligheterna för
gravt handikappade att få en lönebidragsanställning har ökat.
AMS har i sin årsredovisning redogjort för hur de
genomsnittliga bidragsnivåerna utvecklats hos olika kategorier
arbetsgivare.
Av redovisningen framgår bl.a. att den genomsnittliga
bidragsnivån beräknat på samtliga arbetsgivarkategorier för
kvarstående i flexibelt lönebidrag ökat från 66,8 % i januari
1992 till 72,5 % i juni 1994. Antalet personer som börjat ett
arbete med lönebidrag har ökat markant från 401 personer per
månad i genomsnitt under budgetåret 1988/89 till 1 058 i
genomsnitt per månad under innevarande budgetår. Det är
enbart hos statliga arbetsgivare eller motsvarande resp.
försäkringskassan som den genomsnittliga bidragsnivån ligger
över 90 %.
Utskottet delar regeringens uppfattning att i det rådande
ekonomiska läget inte ens åtgärder som avser arbetshandikappade
kan undantas från besparingskrav.
Den förändring som nu föreslås beträffande lönebidraget
motiveras främst av besparingsskäl men utskottet anser att
förslaget i flera avseenden anknyter till de intentioner som
riksdagen ställde sig bakom när det flexibla lönebidraget
infördes.
Sänkningen av bidragstaket till 90 % och därefter 80 % av
lönekostnaden föreslås således inte gälla arbetslösa
arbetshandikappade som omfattas av lagen (1993:387) om stöd och
service till vissa funktionshindrade (LSS). Förslaget föreslås
heller inte gälla arbetslösa som på grund av långvarig och svår
psykisk sjukdom inte tidigare haft kontakt med arbetslivet eller
varit borta från arbetslivet under längre tid. Slutligen
föreslås ett undantag för arbetslösa med mer än ett svårare
funktionshinder.
Det är enligt utskottet bra att det tydliggörs att de högsta
bidragsnivåerna skall förbehållas arbetslösa med svåra
funktionshinder. Utskottet anser att regeringen bör följa vilka
effekter den föreslagna sänkningen av lönebidragstaket får för
kategorin gravt handikappade som inte omfattas av LSS-lagen och
om så erfordras återkomma till riksdagen i frågan.
När det flexibla lönebidraget infördes förutsattes den
genomsnittliga bidragsnivån sjunka. Utvecklingen har blivit den
motsatta. Förslaget om en sänkning av lönebidragstaket kommer
att leda till en sänkning av den genomsnittliga bidragsnivån.
Även på den punkten stämmer förslaget således med vad riksdagen
tidigare uttalat.
Utskottet ställer sig med det anförda bakom inriktningen av
det förslag till besparingsåtgärder som föreslås i
propositionen. Motionerna A244 (c), A287 (v) och So294 (c)
avstyrks härmed i berörda delar.
I två motioner från enskilda s-ledamöter skisseras
alternativa lösningar för hur lönebidraget skall utformas.
En smidigare lösning till samma kostnad kan enligt Lilian
Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) i motion A257 (yrk. 2)
uppnås om den genomsnittliga bidragsnivån bestäms till 90
resp. 80 % av lönekostnaden. De ideella organisationerna kan på
det sättet undgå de negativa effekterna av att högsta tillåtna
lönebidrag sänks till 90 % och sedan 80 % av lönekostnaden.
Utskottet anser att förslaget i motion A257 om en högsta
tillåten genomsnittlig bidragsnivå väcker en rad frågor om hur
förslaget är tänkt att realiseras. Är det meningen att
genomsnittsberäkningen skall avse lönebidragen i hela landet
eller hos en viss arbetsgivare eller avses lönebidragen för en
viss individ sett under en tidsperiod? Utskottet bedömer att ett
system innebärande en genomsnittsberäkning för hela landet
kommer att innebära stora tillämpningsproblem för
arbetsförmedlingen. Hur skall man i ett enskilt
lönebidragsärende kunna veta vilken bidragsnivå som är
acceptabel utan att riksgenomsnittet i slutändan överskrids?
Utskottet anser att förslaget som det presenterats inte
kan läggas till grund för lagstiftning och avstyrker därför
bifall till motion A257 i här berörd del.
Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) framhåller i motion A289
(yrk. 2) att regeringens förslag att sänka nivån på lönebidragen
kan få allvarliga konsekvenser för personer med svåra
funktionsnedsättningar som inte tillhör den prioriterade
gruppen. De båda motionärerna skisserar en alternativ modell som
innebär att det vid anställningstillfället inte skall vara något
tak för lönebidraget men att bidraget därefter trappas ned till
den nivå som motsvarar handikappets svårhetsgrad.
Utskottet ser ingen fördel med det i motion A289
skisserade förslaget. Tvärtom anser utskottet att det är bättre
ur den funktionshindrades och arbetsgivarens synvinkel om
lönebidraget och därigenom arbetsgivarens kostnader för
anställningen klargörs från början. Motion A289 i berörd del
avstyrks därmed.
I motionen (yrk. 3) understryks vidare behovet av en
långsiktig lösning på handikapporganisationernas möjligheter att
anställa personal med lönebidrag.
Utskottet kan konstatera att
handikapporganisationernas problem med anledning av de
flexibla lönebidragen har aktualiserats motionsledes under
en följd av år. Vid frågans behandling föregående riksmöte
anförde utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande
1993/94:AU12, rskr. 190, att utskottet inte var berett att
förorda en återgång för handikapporganisationernas del till det
lönebidragssystem som gällde före den 1 juli 1991.
Utskottet redovisade också att riksdagen när systemet med de
flexibla bidragen infördes förutsåg att arbetsgivare som
tidigare fått höga lönesubventioner på sikt skulle få räkna med
genomsnittligt lägre bidrag. Riksdagen (1990/91:AU12, rskr. 282)
ställde sig vid det tillfället bakom en handlingslinje som
innebar att man utgick från att arbetsförmedlingarna skulle
komma att agera på ett sådant sätt att enskilda människor inte
skulle behöva råka illa ut. Förmedlingarna ansågs ha alla
förutsättningar att bedöma de arbetsmarknadsmässiga
konsekvenserna för de berörda anställda.
Den ståndpunkt riksdagen intagit medförde att det fr.o.m. den
1 juli 1993 infördes en ny bestämmelse i 17 a § i
lönebidragsförordningen (1991:333). Regeln innebär att det vid
omprövning av bidrag som beviljats före den 1 juli 1991 bör
beaktas om en minskning av lönebidraget kan medföra en påtaglig
risk för att den anställde inte får behålla anställningen.
Utskottet är mot den nu redovisade bakgrunden inte berett att
föreslå någon särlösning av frågan för
handikapporganisationernas del. Utskottet avstyrker därmed
bifall till motion A289 i berörd del.
Arbetshjälpmedel
Bidrag till arbetsbiträde kan lämnas med högst 50 000 kr
per år till en arbetsgivare som anställer en handikappad eller
har en handikappad anställd. Bidraget kan också lämnas i vissa
andra fall. Tanken med bidraget är att det skall göra det
möjligt för den handikappade att med hjälp av bidraget utföra i
stort sett normala arbetsinsatser.
Hans Andersson m.fl. (v) föreslår i kommittémotion A262 att
taket för bidrag till arbetsbiträde knyts till basbeloppet och
att det för nästa budgetår sätts till 2,5 basbelopp motsvarande
89 750 kr. Förändringen föranleder förslag om ökade anslag.
Vänsterpartiet föreslår också att bidrag till arbetsbiträde
skall kunna lämnas även för handikappade som har anställning med
lönebidrag (yrk. 1) samt slutligen att begränsningsregeln slopas
som innebär att lönebidrag och bidrag till arbetsbiträde inte
får överstiga den totala lönekostnaden (yrk. 2).
Även Bo Nilsson och Bengt Kronblad (s) i motion A289 (yrk. 4)
föreslår en vidgad bidragsgivning som innebär att bidrag till
arbetsbiträde skall lämnas till handikappade med lönebidrag.
Motionärerna vill även slopa den beloppsmässiga
begränsningsregeln för kombinerade bidrag.
Utskottet erinrar om att huvudregeln är att lönebidrag
inte får lämnas för arbetshandikappade för vilken beviljats
bidrag till arbetsbiträde. Regeln är inte undantagslös.
Lönebidrag får lämnas för gravt handikappade med behov av
personlig hjälp på arbetsplatsen och som därför har
arbetsbiträde. I sådana fall av kombinerade bidrag får den
sammanlagda bidragssumman inte överstiga lönekostnaden (inkl.
lönebikostnader) för den handikappade.
Utskottet är inte berett att föreslå att bidragsgivningen
vidgas och avstyrker förslagen i motionerna A262 (v) och A289
(s) i här aktuella delar.
Medelsanvisningen
Regeringen föreslår sammantaget för nästa budgetår ett anslag
till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade på 10 808,0
miljoner kronor.
Centerpartiet vill enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) minska
anslaget till lönebidrag med 300 miljoner kronor. Anslaget har
inte utnyttjats fullt ut under senare år. Pengarna föreslås
satsas för att öka antalet anställda vid Samhall.
Vänsterpartiet vill i motion A287 (yrk. 28) att riksdagen till
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade satsar 204 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit.
Elver Jonsson m.fl. i Folkpartiets kommittémotion A286 (yrk.
30) anser att riksdagen under anslaget skall anvisa 500 miljoner
kronor mer än vad regeringen föreslagit eller 11 308 000 000 kr.
För att finansiera de förändringar Vänsterpartiet förordat
beträffande arbetsbiträden föreslår Hans Andersson m.fl. i
Vänsterpartiets kommittémotion A262 (yrk. 3) att riksdagen
anslår ytterligare 2,9 miljoner kronor utöver vad partiet begärt
i motion A287.
Utskottet har ovan förordat den inriktning och de
förslag till förändringar beträffande de särskilda åtgärderna
för arbetshandikappade som regeringen förespråkat. Utskottet
anser att riksdagen bör anvisa anslag till Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade med det belopp regeringen föreslagit.
Motionerna A244 (c), A262 (v), A286 (fp) och A287 (v) avstyrks
därmed i berörda delar.
Bidrag till Samhall Aktiebolag
1993/94 Utgift 4 804 000 000
1994/95 Anslag 4 900 297 000
1995/96 Prop. 7 074 628 000
varav 4 716 419 000 beräknat för juli 1995--juni 1996
Från anslaget utgår bidrag till Samhall AB för att täcka
merkostnaderna i verksamheten med skyddat arbete m.m. samt till
företagsgruppens fastighetsförvaltning.
Regeringen föreslår under punkt B 6 (s. 110--117) att
riksdagen
1. godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom
anslaget Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och
1998 som regeringen förordar,
2. till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr.
Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall
Enligt regeringen bör de riktlinjer som lagts fast av
riksdagen för Samhall gälla även för budgetåret 1995/96.
Resultatkravet bör dock anpassas till att budgetåret 1995/96 är
18 månader långt. Samhall skall således erbjuda minst 47,85
miljoner arbetstimmar och andelen anställda som övergår till
arbete utanför bolaget skall uppgå till minst 4,5 % eller 3
% på årsbasis. Minst 40 % av nyrekryteringen skall avse de s.k.
prioriterade grupperna.
Riksdagens beslut om verksamheten innebär att Samhall under
tidsperioden 1992/93--1996/97 skall minska behovet av bidrag
från staten, så att ersättningen -- exkl. bidraget till
fastighetsfonden -- högst svarar mot lönekostnaden för de
arbetshandikappade anställda.
Enligt denna planering skall bidraget till Samhall minska med
187,5 miljoner kronor för det 18 månader långa budgetåret
1995/96. Enligt propositionen föreslår regeringen att bidraget
till Samhall budgetåret 1995/96 minskas med ytterligare 300
miljoner kronor. För budgetåret 1997 föreslås krav på
ytterligare resultatförbättring på 122,5 miljoner kronor, inkl.
den neddragning på 62,5 miljoner kronor för 1997 som är en
följd av riksdagens tidigare beslut. Med förslaget om en
ytterligare kostnadsminskning budgetåret 1998 på 100 miljoner
kronor uppgår den totala besparingen till 360 miljoner kronor
utöver de tidigare beslutade besparingarna.
Slutligen föreslås att utbetalningen av
merkostnadsersättningen till Samhall AB senareläggs till den
25:e varje månad.
Centerpartiet motsätter sig de ytterligare besparingar som
nu föreslås för Samhall. Beparingarna bedöms inte vara
samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt effektiva. De
representerar dessutom förlorade arbetsmöjligheter för många
handikappade. Enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) föreslås att
lönebidragsmedel motsvarande 300 miljoner kronor satsas på att
skapa ytterligare anställningar för arbetshandikappade hos
Samhall.
Vänsterpartiet menar i motion A287 att regeringens förslag
till besparingsbeting för Samhall är för högt och därför bör
avslås (yrk. 29). Vänsterpartiet föreslår för sin del ett
halverat sparkrav på 150 miljoner kronor.
Utskottet finner det angeläget att den rådande
konjunkturen kan utnyttjas för att få till stånd fler
lönebidragsanställningar på den öppna arbetsmarknaden. Utskottet
motsätter sig därför Centerns förslag om att omfördela
resurserna för lönebidrag till andra ändamål.
Utskottet bedömer att regeringens besparingskrav mot Samhall
är rimliga. Enligt Samhalls koncernbokslut för perioden
januari--november 1994 var koncernens fakturering under
11-månadersperioden 468 miljoner kronor högre än samma period
året innan. Företagsgruppens resultat efter finansnetto var för
perioden 207 miljoner kronor eller 21 miljoner kronor mer än
motsvarande tid 1993. Samhall har som en stor del av övrig
industri haft en god affärsutveckling och kan antas vara
fortsatt gynnat av konjunkturuppgången.
Utskottet bedömer att företagsgruppen genom ökad effektivitet
och ett bättre resursutnyttjande skall kunna ytterligare minska
behovet av statlig ersättning.
Vänsterpartiets förslag i motion A287 innebär en
budgetförsvagning med 150 miljoner kronor för budgetåret 1995/96
och sammantaget 310 miljoner kronor fr.o.m. år 1998.
Samhall har i sin anslagsframställning begärt 7 150 miljoner
kronor. Såväl Centerns som Vänsterpartiets förslag innebär att
koncernen skulle beviljas ett anslag som är högre än vad som
äskats i anslagsframställningen.
Utskottet avstyrker med det anförda förslagen i motionerna
A244 och A287 i berörda delar och tillstyrker inriktningen av
besparingsåtgärder som regeringen föreslagit.
Behovet av utbyggnad av Samhall m.m.
Bo Nilsson och Ronny Olander (s) pekar i motion A202 på
behovet av att fler svårt handikappade kan få anställning i
Samhall (yrk. 1). Samhall bör enligt motionärerna få i uppdrag
att ta fram en plan för en långsiktig utbyggnad av antalet
arbetstillfällen i den storleksordning Handikapputredningen
förordat, dvs. 600 platser (yrk. 3). Motionärerna betonar att
kravet på effektivitet hos Samhall måste vägas mot möjligheterna
av att bereda svårt handikappade arbete inom koncernen (yrk. 2).
Björn Ericson och Sven-Åke Nygårds (s) föreslår enligt motion
A205 en översyn av verksamheten vid Samhall för att pröva de
olika verksamheterna och för att ta reda på om de nödvändiga
sociala och andra samhälleliga hänsyn beaktas i verksamheten.
Utskottet är inte berett att nu ställa sig bakom en
omprövning av det av riksdagen tidigare fastlagda
sysselsättningskravet på Samhallkoncernen. Kravet är ett
minimikrav och det finns inget som hindrar att Samhall på eget
initiativ ökar sysselsättningen. Utskottet bedömer att
koncernens gynnsamma resultat skapat goda förutsättningar för
fler anställningar.
Enligt utskottets mening är det viktigt att Samhall
koncentrerar sin rekrytering mot personer med svårare handikapp.
Motionsyrkandet om att Samhall skall redovisa en plan för en
långsiktig utbyggnad i storleksordningen 600 platser i enlighet
med Handikapputredningens förslag har avvisats av riksdagen
under en följd av år. Utskottet är inte heller i år berett att
tillstyrka kravet.
Såvitt utskottet kan bedöma finns det för närvarande inte
någon anledning att se över verksamheten vid Samhall. Utskottet
erinrar om den breda översyn som gjordes för några år sedan av
förutvarande socialminister Sven Hulterström. Resultatet
redovisas i betänkandet SOU 1991:67 Samhall i går, i dag, i
morgon. Utskottet utgår från att regeringen bevakar frågan.
Utskottet avstyrker härmed motionerna A202 och A205.
Medelsanvisningen
Regeringens förslag om anslag till driften av Samhall för
nästa budgetår, 7 074,6 miljoner kronor, innebär att
bidraget minskas med 187,5 miljoner kronor enligt tidigare
riksdagsbeslut samt med ytterligare 300 miljoner kronor med
anledning av en förutsatt resultatförbättring under budgetåret.
Centerpartiet föreslår enligt motion A244 (yrk. 32 delvis) att
det för budgetåret 1995/96 satsas 300 miljoner kronor under
anslaget utöver vad regeringen föreslagit.
Vänsterpartiet vill enligt motion A287 (yrk. 30) för nästa
budgetår anslå 150 miljoner kronor till Samhall utöver vad
regeringen föreslagit.
I Centerns kommittémotion So294 (yrk. 11) av Rune Backlund
m.fl. (c) sägs att regeringens förslag att för 1995/96 ålägga
Samhall ett ytterligare sparkrav på 300 miljoner kronor är
kontraproduktivt och bör avslås.
Kenth Skårvik (fp) framhåller i motion A256 att staten bör
utnyttja Samhalls affärsmässiga möjligheter att öka antalet
arbetstillfällen för handikappade. För att koncernen skall klara
detta bör koncernen tillföras ytterligare 300 miljoner kronor
för 1995/96.
Utskottet har ovan förordat den inriktning på
besparingsåtgärder för Samhall som regeringen förespråkat.
Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Bidrag till
Samhall Aktiebolag med det belopp som regeringen föreslagit.
Motionerna A244 (c), A256 (fp), A287 (v) och So294 (c), i
förekommande fall i berörda delar, avstyrks härmed.
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter m.m.
Anslaget avser dels medel för betalning av vissa skatter som
har samband med ombildningen av stiftelseorganisationen Samhall
till aktiebolag, dels vissa kvarstående skatter som påförts den
tidigare stiftelseorganisationen till följd av reformerad
företagsbeskattning.
I enlighet med regeringens förslag under punkt B 7 (s. 117)
bör för det aktuella ändamålet anvisas anslag med ett formellt
belopp av 1 000 kr.
Proposition 1994/95:136
Utskottet
Inledning
Arbetsmiljölagen (AML) innehåller bestämmelser om
arbetsmiljöns beskaffenhet på arbetsställen men också
bestämmelser om produktsäkerhet, dvs. krav på att produkter
skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall när
de släpps ut på marknaden eller avlämnas för att tas i bruk.
AML har därmed funktion som produktsäkerhetslag på
arbetsmiljöområdet.
Med stöd av AML kan ingripanden med tvångsåtgärder ske på
produktsäkerhetsområdet. Arbetarskyddsstyrelsen och på regional
nivå Yrkesinspektionen har således möjlighet att meddela förbud
eller förelägganden mot antingen leverantör eller brukare av en
produkt. Det kan handla om att förbjuda en leverantör att
fortsätta att leverera en produkt eller att förbjuda en eller
flera arbetsgivare att använda produkten i fråga. Det kan vidare
handla om föreläggande om märkning eller annan
produktinformation eller föreläggande om information vid
marknadsföring.
Genom de senaste ändringarna i AML har det dessutom införts en
möjlighet för Arbetarskyddsstyrelsen att ålägga någon som har
skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ AML -- dvs. tillverkare,
importör eller leverantör av en teknisk anordning eller ett
farligt ämne -- att återkalla en produkt eller att lämna
varningsinformation om produkten.
Yrkesinspektionens beslut får överklagas hos
Arbetarskyddsstyrelsen. Styrelsens beslut får som regel
överklagas hos regeringen. Denna ordning har gällt sedan år
1974.
Propositionen
Regeringen föreslår en omläggning av överklagandena från
regering till domstol på den del av produktområdet som rör
marknadsföring av produkter.
Beslut som meddelas av Arbetarskyddsstyrelsen med stöd av AML
och som riktar sig till den som släpper ut en produkt på
marknaden eller avlämnar den för att tas i bruk skall således
överklagas till allmän förvaltningsdomstol i stället för hos
regeringen.
Styrelsens överklagbara beslut i andra ärenden skall även i
fortsättningen prövas av regeringen.
Även Arbetarskyddsstyrelsen får rätt att överklaga länsrättens
och kammarrättens beslut.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Enligt propositionen kan ett överklagande av
Yrkesinspektionens eller Arbetarskyddsstyrelsens beslut på det
aktuella området komma att innefatta prövning av bl.a.
EG-rättens princip om varors fria rörlighet och t.ex.
undantagsbestämmelsen i artikel 36 i Romfördraget.
Den sistnämnda bestämmelsen innebär, på det icke harmoniserade
området, att en medlemsstat kan införa förbud mot eller
restriktioner för import, export eller transitering, dvs. hinder
för den fria rörligheten, om det bedöms nödvändigt för att
skydda bl.a. människors liv och hälsa.
Regeringen anför i huvudsak två skäl för den nu föreslagna
ändrade instansordningen.
Det bedöms för det första inte vara lämpligt att regeringen
avgör överklaganden på det aktuella området, eftersom beslutens
fördragsenlighet kan komma under diskussion.
Frågan behandlades i Utrikesdepartementets promemoria om
EG-rättens s.k. Cassis de Dijon-princip (Ds 1990:76).
Det andra skälet rör EG-domstolens förhandsavgöranden. Enligt
artikel 177 i Romfördraget kan EG-domstolen meddela
förhandsavgöranden angående bl.a. tolkningen av de rättsakter
som har beslutats av EU:s institutioner.
När en sådan fråga kommer upp vid en domstol i en
medlemsstat får domstolen begära att EG-domstolen meddelar ett
förhandsavgörande.
Avgörandet är bindande såvitt avser tolkningen av EG-rätten.
Inhämtande av förhandsavgörande är dessutom obligatoriskt i
sista instans.
Varken Arbetarskyddsstyrelsen eller regeringen bedöms enligt
propositionen vara sådana organ som EG-domstolen skulle betrakta
som "domstolar".
Det skulle således inte vara möjligt för dessa organ att
inhämta ett förhandsavgörande trots att prövningen kan gå ut
på just tillämpningen av ett införlivat direktiv eller en
fördragsbestämmelse.
Motionen
Ingrid Burman och Hans Andersson (v) förordar för sin del i
motion A23 en besvärsordning där Arbetarskyddsstyrelsens beslut
överklagas direkt till Kammarrätten som sista instans. En av
landets kammarrätter föreslås ta hand om alla ärenden.
Motionärerna framhåller att antalet överklagningar hittills
varit få. Av hänsyn till dem som använder en produkt måste
överklagandeinstansen besitta nödvändig kompetens och kunna
arbeta snabbt. De aktuella ärendena bör därför inte spridas ut
på många domstolar.
Utskottet delar motionärernas syn när det gäller
betydelsen av att en överprövningsinstans har tillräcklig
kompetens på området och kan arbeta snabbt. Den senare
synpunkten är som utskottet ser det emellertid inte bara
avhängig av domstolens kompetens utan berör i lika hög grad
frågor som hänger samman med den allmänna ärendeanhopningen vid
domstolen och de väntetider som det medför. Man är då inne på
frågan om den nu aktuella ärendegruppen kräver någon form av
förtur.
Utskottet utgår från att en överklagandeprövning som sker
direkt till kammarrätt inte kan förenas med ett krav på
prövningstillstånd.
Motionens förslag väcker vidare frågan om en centraliserad
besvärsprövning möjligen skulle kunna innebära nackdelar
beroende på att det geografiska avståndet ökar till de
tillverkare, leverantörer och importörer som prövningen berör.
Svaret beror t.ex. på i vilken mån det kommer att hållas
muntliga förhandlingar i ärendena.
Utskottets inställning är sammanfattningsvis att domstolarna
allmänt sett torde vara väl skickade att hantera en situation
med ett begränsat antal överklagningsärenden. Förhållandena är
sannolikt giltiga för inte bara den aktuella ärendetypen utan
även på andra områden.
Utskottet är inte berett att förorda den instansordning
som motionärerna föreslagit och avstyrker därför bifall till
motionen. Regeringen bör dock noga följa hur
överklagningsprövningen utvecklas i praxis och vid behov
återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet noterar att den föreslagna bestämmelsen i 9 kap. 2
§ andra stycket i AML fått en något annorlunda redigering i
förhållande till den text som var föremål för lagrådsgranskning.
Den gjorda ändringen har medfört ett mindre lyckat resultat
genom att det i syftningshänseende uppkommit en viss oklarhet.
Problemet är att den andra och tredje meningen i andra stycket
enligt propositionens förslag kastats om i förhållande till
lagrådsremissen. Det har medfört att ordet "domstolens" i sista
meningen kommit att syfta på ordet "kammarrätten" i andra
meningen i stället för som avsett på orden "allmän
förvaltningsdomstol" i första meningen.
Utskottet förordar att lagtexten i det här avseendet ändras
och att bestämmelsen om prövningstillstånd flyttas till ett nytt
tredje stycke. Ikraftträdandet slutligen skjuts fram till den 1
maj 1995. Förslag härom återfinns i utskottets hemställan.
Med den nu angivna förändringen tillstyrks propositionens
förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160).
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 24,
res. 1 (v)
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A209, 1994/95:A217
yrkandena 2, 6 och 7, 1994/95:A224, 1994/95:A245 och
1994/95:A254,
res. 2 (v)
3. beträffande handikappanpassning m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkande 20 och
1994/95:So224 yrkande 1,
res. 3 (fp, v, mp)
4. beträffande personalutbildning om funktionshinder
att riksdagen avslår motion 1994/95:So294 yrkande 16,
5. beträffande arbetslöshetssituationen för
arbetshandikappade
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A219, 1994/95:A227,
1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7,
res. 4 (fp, c, kds)
res. 5 (v)
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande
26 i motsvarande del godkänner inriktningen av de
besparingsåtgärder inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordat,
res. 6 (v) - delvis
7. beträffande arbetsförmedlingsinsatser
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del godkänner att högst 25 000 000 kr av medlen
under anslaget Yrkesinriktad rehabilitering får användas för
insatser under anslaget A 1. Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader,
8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande
26 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 1 159 484 000 kr,
res. 6 (v) - delvis
9. beträffande anslag till uppdragsverksamhet inom den
yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering:
Uppdragsverksamhet för budgetåret 1995/96 under tionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244
yrkande 31, 1994/95:A287 yrkande 27 och 1994/95:So294 yrkande
12 godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåren 1997
och 1998 som regeringen förordat,
res. 7 (fp, c)
res. 8 (v)
11. beträffande alternativa lösningar för lönebidrag
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A257 yrkande 2 och
1994/95:A289 yrkande 2,
12. beträffande handikapporganisationernas möjligheter att
anställa personal med lönebidrag
att riksdagen avslår motion 1994/95:A289 yrkande 3,
13. beträffande bidrag till arbetsbiträde
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A262 yrkandena 1 och
2, 1994/95:A289 yrkande 4,
res. 9 (v)
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244
yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A262 yrkande 3,
1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28 till
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 10 808 081 000 kr,
res. 10 (c)
res. 11 (fp)
res. 12 (v)
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande
Samhall
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244
yrkande 32 i motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 29
godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom anslaget
Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998 som
regeringen förordat,
res. 13 (fp, c)
res. 14 (v)
16. beträffande behovet av utbyggnad av Samhall m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A202 yrkandena 1--3
och 1994/95:A205,
17. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del och med avslag på motionerna 1994/95:A244
yrkande 32 i motsvarande del, 1994/95:A256, 1994/95:A287 yrkande
30 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till Samhall
Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 7 074 628 000 kr,
res. 15 (c)
res. 16 (v)
18. beträffande anslag till bidrag till Samhall för vissa
skatter
att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bil. 11
i motsvarande del till Bidrag till Samhall Aktiebolag för
vissa skatter m.m. för budgetåret 1995/96 under tionde
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
19. beträffande instansordningen enligt proposition
1994/95:136
att riksdagen avslår motion 1994/95:A23,
res. 17 (v)
20. beträffande lagförslaget i proposition 1994/95:136
att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i
arbetsmiljölagen (1977:1160) med den ändringen
dels att 9 kap. 2 § andra stycket i förslaget skall ha
följande lydelse:
Arbetarskyddsstyrelsens beslut i ärenden som avser
skyddsansvar enligt 3 kap. 8--10 §§ får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol. Domstolens beslut får överklagas även av
Arbetarskyddsstyrelsen.
dels att det i 9 kap. 2 § förs in ett nytt tredje stycke
av följande lydelse:
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
dels att ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande
lydelse:
Denna lag träder i kraft den 1 maj 1995. Beslut som har
meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre
bestämmelser.
Stockholm den 14 mars 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver
Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Martin Nilsson (s), Per Erik
Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s),
Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson
(kds), Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm
(m) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Enligt utskottets" och på s. 9 slutar med "berörd del" bort
ha följande lydelse:
Som framhålls i Vänsterpartiets motion A287 är
arbetslivsfrågorna i regeringens budgetproposition märkbart
osynliga. Vänsterpartiet menar att det krävs en offensiv
satsning på demokrati, kompetensutveckling och rättvisa i
arbetslivet.
Den borgerliga regeringen saknade en samlad syn på förnyelse
av arbetslivet. De förändringar som gjordes hade en ensidig
inriktning att stimulera en fri och rörlig marknad där den
starkes rätt rådde. Arbetsrätten urholkades och
arbetsmiljöarbetet försvagades.
Den nytillträdda socialdemokratiska regeringen uppmärksammar
visserligen flera problem men saknar förslag till konkreta
lösningar.
Enligt utskottets mening bör regeringen återkomma till
riksdagen med förslag till en samlad strategi för hur man avser
att lösa de problem som redovisas i budgetpropositionen. Detta
bör riksdagen med bifall till motion A287 i aktuell del ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande utvecklingen på arbetslivsområdet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 24
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som
börjar med "Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därmed" bort
ha följande lydelse:
I likhet med Vänsterpartiet är det utskottets uppfattning att
alla arbetstagare skall ha tillgång till företagshälsovård. I de
fall avtal inte träffas mellan parterna i frågan skall samhället
komplettera med en rättighetslagstiftning.
Små företag som har svårt att ekonomiskt klara
företagshälsovården bör kunna få statliga bidrag. Verksamheten
bör dock i huvudsak finansieras av arbetsgivaren. Därvid kan man
tänka sig en differentiering av avgifterna i relation till
företagets arbetsskadenivå.
Avgiftssystemet bör inte vara knutet till försäkringsbolagen.
Ett system som kan vara värt att pröva är den finska modellen
med en 15-gradig skala.
Slutligen behövs enligt utskottets mening en klarare reglering
av Företagshälsans, Försäkringskassans och Yrkesinspektionens
samverkans- och ansvarsområden. Företagshälsovården skall ha ett
huvudansvar för att rehabilitering inleds. Försäkringskassan
skall ansvara för utredningar och åtgärder som skall göras
skyndsamt och inom högst tre månader. Yrkesinspektionen
slutligen skall övervaka verksamheten och ha effektiva
sanktionsmedel till sitt förfogande. Detta bör riksdagen med
bifall till motion A217 i aktuell del som sin mening ge
regeringen till känna. Med det anförda torde även motionerna
A209, A224, A245 och A254 ha tillgodosetts.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande obligatorisk företagshälsovård m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A217 yrkandena 2,
6 och 7 och med anledning av motionerna 1994/95:A209,
1994/95:A224, 1994/95:A245 och 1994/95:A254 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3)
Elver Jonsson (fp), Hans Andersson (v) och Barbro Johansson
(mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Utskottet delar" och på s. 12 slutar med "det
anförda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar det synsätt som förs fram i Folkpartiets
kommittémotion A286 och Miljöpartiets motion So224. Alla
människor skall ha rätt till ett värdigt liv. Många handikappade
kan med relativt enkla medel klara sig själva i de flesta
miljöer.
De handikappade har oavsett konjunktur alltid en svår
situation på arbetsmarknaden. Statliga insatser för denna grupp
är därför oerhört viktiga och måste alltid vara prioriterade.
Att få möjlighet att utföra ett efterfrågat arbete ökar den
handikappades livskvalitet väsentligt.
Utskottet kan konstatera att svårigheterna att anställa en
funktionshindrad ofta överdrivs. Det kan i många fall räcka med
information till arbetsgivaren och enklare anpassningar av
arbetsmiljön för att svårigheterna skall kunna överbryggas. Med
hjälp av modern teknik kan idag även svårt handikappade få ett
utvecklande och meningsfullt arbete.
Vad utskottet med tillstyrkan av motionerna A286 och So224 i
aktuella delar anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande handikappanpassning m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A286 yrkande
20 och 1994/95:So224 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Alla bedömningar pekar mot att arbetslösheten under lång tid
kommer att ligga kvar på en mycket hög nivå. AMS statistik för
december 1994 visade på en total arbetslöshet om ca 14 % av
arbetskraften.
I en sådan svår situation på arbetsmarknaden drabbas de redan
tidigare mest utsatta grupperna. Hit hör de handikappade.
Enligt utskottets mening behövs det nu inom
arbetsmarknadspolitikens ram kraftfulla satsningar på särskilda
åtgärder för att värna om de arbetshandikappades möjligheter
till arbete. Det behövs bl.a. fler lönebidragsanställningar och
fler arbetstillfällen hos Samhall.
Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och
ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har
Samhall ekonomiska förutsättningar att öka antalet
arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya arbeten
under nästa budgetår. Enligt utskottets bedömning bör nya
anställningar i den storleksordningen innebära en vinst för
statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca 90 miljoner
kronor.
Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion A236 ges
regeringen till känna. Vad nu sagts torde även tillgodose
motionerna A219, A227 och A289 i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande arbetslöshetssituationen för
arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A219,
1994/95:A227, 1994/95:A236 och 1994/95:A289 yrkandena 1 och 7
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom. 5)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som
börjar med "Utskottet känner" och på s. 13 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i mycket av vad som sägs i aktuella delar
i den socialdemokratiska motionen A289.
Inriktningen av svensk handikappolitik är entydig i sin
uppfattning att människor inte får diskrimineras på grund av
funktionshinder. Tyvärr är de funktionshindrades situation på
arbetsmarknaden i dag ett exempel på att samhället inte lever
upp till denna målsättning.
I en situation där 600 000 människor står utanför den
ordinarie arbetsmarknaden är situationen särskilt besvärlig för
svaga grupper. Handikapputredningen har påtalat att år 1991
saknade omkring 70 % av de svårast funktionshindrade arbete
eller sysselsättning. I handikappgruppen finns ca 90 000
personer som antingen är öppet arbetslösa eller i åtgärder.
Många ungdomar går direkt från skola till förtidspension och får
därigenom aldrig en möjlighet att bli delaktiga i samhället.
Alla människor måste enligt utskottets uppfattning ha rätt
till arbete oberoende av eventuella funktionshinder.
Arbetsgivare skall inte tillåtas att missgynna en arbetstagare
eller arbetssökande på grund av ett funktionshinder. Genom att
kostnaderna för anpassningsåtgärder och arbetshjälpmedel i allt
större utsträckning lagts på enskilda arbetsgivare utan skydd
för funktionshindrade arbetssökande, bidrar samhället till
diskrimineringen.
Utskottet anser avslutningsvis att det är viktigt att den
aktiva arbetsmarknadspolitiken bibehålls och utvecklas. Förutom
nödvändiga anslag behövs ytterligare förslag och resurser som
underlättar inträdet på arbetsmarknaden för funktionshindrade.
Vad utskottet nu anfört med anledning av motion A289 i
aktuella delar tillgodoser också intentionerna i motionerna
A219, A227 och A236. Detta bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande
lydelse:
5. beträffande arbetslöshetssituationen för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A289 yrkandena 1
och 7 samt med anledning av motionerna 1994/95:A219,
1994/95:A227 och 1994/95:A236 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget
Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6) och anslag till
yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som
börjar med "Utskottet delar" och på s. 15 slutar med "har
begärt" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med Vänsterpartiet i motion A287 att
de hårdhänta besparingar som regeringen föreslår på
arbetsmarknadsinstituten (Ami) är oacceptabla.
Även i tider med ett besvärligt statsfinansiellt läge måste
yrkesinriktad rehabilitering vara en prioriterad uppgift så att
människor inte slås ut från arbetslivet.
Utskottet vill därför för nästa budgetår anvisa 50 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande
lydelse:
6. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
anslaget Yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26
i motsvarande del och med avslag på proposition 1994/95:100 bil.
11 i motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna
inom anslaget Yrkesinriktad rehabilitering för budgetåret 1997
och 1998,
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande
lydelse:
8. beträffande anslag till yrkesinriktad rehabilitering
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 26
i motsvarande del och med anledning av proposition 1994/95:100
bil. 11 i motsvarande del till Yrkesinriktad rehabilitering
för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 1 209 484 000 kr,
7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet gör", och på s. 17 slutar med "berörda
delar"
bort ha följande lydelse:
I likhet med Centerpartiet i motionerna A244 och So294 anser
utskottet att en sänkning av nivån för lönebidraget inte kommer
att leda till några besparingar, och förslaget bör därför
avvisas.
Arbetsgivare med många handikappade anställda, t.ex.
handikapprörelsen, idrottsrörelsen och politiska organisationer,
kommer om förslaget genomförs att få svårt att betala en större
andel av lönekostnaden. Många handikappade riskerar härigenom
att bli arbetslösa. Detta är oacceptabelt från rent mänskliga
utgångspunkter men också genom att det leder till kostnader för
samhället på andra områden.
Utskottet vill betona vikten av att arbetsförmedlingen i sina
förhandlingar med arbetsgivare totalt sett uppnår rimliga
bidragsnivåer. De högsta lönebidragen bör i det rådande
arbetsmarknadsläget bibehållas främst för ekonomiskt svaga
organisationer.
Motion A287 avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244
yrkande 31 och 1994/95:So294 yrkande 12 samt med avslag på
proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del och motion
1994/95:A287 yrkande 27 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna
inom anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåren 1997 och 1998,
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som
börjar med "Utskottet gör" och på s. 17 slutar med "berörda
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte acceptera den föreslagna sänkningen av
lönebidraget från 90 till 80 % av lönekostnaden. Förslaget leder
till ökad arbetslöshet och drabbar de svagaste av alla på
arbetsmarknaden, de arbetshandikappade.
I en budget som prioriterar sysselsättningsfrågor framstår det
som mycket olyckligt att försöka spara på lönebidragen. Bidraget
är ofta den enda möjligheten för den här gruppen att få arbete.
Lönebidragsanställningarna finns i stor utsträckning i
offentlig sektor och i ideella organisationer. Det är sektorer
som drabbats av hårdhänta ekonomiska neddragningar under senare
år. Det finns helt enkelt inget utrymme för dessa arbetsgivare
att ta på sig ett större löneansvar än man redan gör.
Utskottet kan heller inte godta förslaget att sänka
utbildningsbidraget för inskrivna vid Ami från 338 kr till 245
kr. Även detta förslag slår hårt mot arbetshandikappade.
Sammantaget förordar utskottet att det anslås ytterligare 204
miljoner kronor under anslaget för nästa budgetår.
Utskottet anser således att riksdagen med bifall till
Vänsterpartiets motion A287 i aktuell del bör avslå regeringens
förslag till inriktning av besparingsåtgärder.
Motionerna A244 och So294 avstyrks i den mån de inte har
tillgodosetts med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande inriktningen av besparingsåtgärder inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 27
samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande
del och motionerna 1994/95:A244 yrkande 31 och 1994/95:So294
yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om inriktningen av besparingsåtgärderna inom
anslaget Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåren 1997 och 1998,
9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 20 slutar med "aktuella
delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion A262 (v) och
förordar att bidrag till arbetsbiträde skall kunna lämnas även
för handikappade som har anställning med lönebidrag. I
fortsättningen bör också lönebidrag och bidrag till
arbetsbiträde kunna överstiga den totala lönekostnaden.
Utskottet anser slutligen att bidraget bör knytas till
basbeloppet och för nästa budgetår bestämmas till 2,5 basbelopp
motsvarande 89 750 kr. Kostnaden för förslaget kan beräknas till
2,9 miljoner kronor. Det sagda tillgodoser även motion A289 i
motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande bidrag till arbetsbiträde
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A262
yrkandena 1 och 2 samt 1994/95:A289 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade (mom. 14)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Som påpekas i Centerpartiets motion A244 har anslaget till
lönebidrag inte utnyttjats fullt ut under senare år. Utskottet
ställer sig bakom förslaget att överföra medel från
lönebidragsanslaget till Samhall för att åstadkomma fler
arbetstillfällen för arbetshandikappade. För budgetåret 1995/96
bör överföringen uppgå till 300 miljoner kronor.
Motionerna A262, A286 och A287 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32
i motsvarande del och proposition 1994/95:100 bil. 11 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A262
yrkande 3, 1994/95:A286 yrkande 30 och 1994/95:A287 yrkande 28
till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag på 10 508 081 000 kr,
11. Anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade (mom. 14)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
I likhet med vad som sägs i Folkpartiets kommittémotion A286
menar utskottet att arbetslinjen måste gälla även för gruppen
arbetshandikappade. Förtidspensioneringar måste undvikas i
största möjliga utsträckning.
Utskottet har som framgått avvisat den föreslagna sänkningen
av taket för lönebidrag.
Såväl lönebidrag som arbete hos Samhall har visat sig vara
värdefulla lösningar för handikappade och bör tillföras
ytterligare resurser. Utskottet föreslår att 500 miljoner kronor
utöver vad regeringen föreslagit skall satsas på de
arbetshandikappade.
Riksdagen bör för budgetåret 1995/96 till Särskilda åtgärder
för arbetshandikappade anvisa 11 308 000 000 kr.
Motionerna A244, A262 och A287 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A286 yrkande 30
och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del,
1994/95:A262 yrkande 3 och 1994/95:A287 yrkande 28 till
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 11 308 000 000 kr,
12. Anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade (mom. 14)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom vad Vänsterpartiet anfört
i motion A287 i motsvarande del när det gäller inriktningen av
besparingsåtgärder under anslaget. Utskottet har också i
enlighet med motion A262 i motsvarande del förordat en vidgad
bidragsgivning när det gäller arbetsbiträden. Riksdagen bör
därför för budgetåret 1995/96 anvisa ytterligare 206,9 miljoner
kronor utöver vad regeringen föreslagit under anslaget Särskilda
åtgärder för arbetshandikappade.
Motionerna A244 och A286 avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande
lydelse:
14. beträffande anslag till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A262 yrkande
3 och 1994/95:A287 yrkande 28 och med anledning av proposition
1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del och
1994/95:A286 yrkande 30 till Särskilda åtgärder för
arbetshandikappade för budgetåret 1995/96 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 11 014 981 000 kr,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som
börjar med "Utskottet finner" och slutar med "regeringen
föreslagit" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbete för handikappade inom
Samhallkoncernen innebär betydande vinster från
samhällsekonomiska utgångspunkter och från rent mänskliga
aspekter.
Utskottet ställer sig bakom den uppfattning som framförs i
Centerpartiets motion A244 att om Samhall lyckas överträffa det
resultatkrav som riksdagen tidigare beslutat om bör frigjorda
resurser användas för att anställa fler handikappade.
De ytterligare besparingar som regeringen föreslagit för
Samhall är inte samhällsekonomiskt eller statsfinansiellt
effektiva och bör avvisas. Utskottet förordar att ytterligare
resurser bör satsas på anställningar vid Samhall.
Motion A287 avstyrks i berörd del.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande
Samhall
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A244 yrkande 32
i motsvarande del samt med avslag på proposition 1994/95:100
bil. 11 i motsvarande del och motion 1994/95:A287 yrkande 29 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till
Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,
dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som
börjar med "Utskottet finner" och på s. 22 slutar med
"regeringen föreslagit" bort ha följande lydelse:
Det finns en påtaglig risk för att alltför stora
besparingsbeting riktade mot Samhall kommer att drabba de
arbetshandikappades möjligheter att få arbete. I likhet med vad
som sägs i motion A287 anser utskottet att man inte bör ålägga
Samhall så kraftiga besparingar som regeringen föreslagit. Det
bör räcka med ett halverat besparingskrav. För nästa budgetår
bör bolaget därför tillföras 150 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslagit.
Ett Samhallsarbete är lönsamt utifrån både mänskliga och
ekonomiska utgångspunkter. Enligt vad utskottet erfarit har
Samhall ekonomiska förutsättningar för att öka antalet
arbetstillfällen för arbetshandikappade med ca 1 500 nya platser
under nästa budgetår. Det vore enligt utskottets mening
utomordentligt värdefullt om dessa arbetstillfällen kom till
stånd. Nya anställningar i den storleksordningen torde innebära
en vinst för statsbudgeten och socialförsäkringssystemet på ca
90 miljoner kronor.
Utskottet motsätter sig dock Centerns förslag i motion A244
att lönebidragsmedel skall föras över till Samhall.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande föreslagna besparingsåtgärder rörande
Samhall
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 29
samt med avslag på proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande
del och motion 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
inriktningen av besparingsåtgärderna inom anslaget Bidrag till
Samhall Aktiebolag för budgetåren 1997 och 1998,
15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom Centerpartiets krav om
ytterligare satsningar på arbeten för arbetshandikappade vid
Samhall. För budgetåret 1995/96 bör således Samhall beviljas ett
anslag på ytterligare 300 miljoner kronor utöver vad regeringen
föreslagit.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
32 i motsvarande del och 1994/95:So294 yrkande 11 och
proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1994/95:A256 och 1994/95:A287 yrkande 30
till Bidrag till Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96
under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på
7 374 628 000 kr,
16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 23 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "avstyrks härmed" bort
ha följande lydelse:
Utskottet har ovan ställt sig bakom Vänsterpartiets krav i
motion A287 om ett halverat besparingskrav på Samhall. För nästa
budgetår bör därför Samhall beviljas ett anslag på ytterligare
150 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Motionerna A244, A256 och So294 avstyrks i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande anslag till driften av Samhall
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 30
och proposition 1994/95:100 bil. 11 i motsvarande del samt med
avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 32 i motsvarande del,
1994/95:A256 och 1994/95:So294 yrkande 11 till Bidrag till
Samhall Aktiebolag för budgetåret 1995/96 under tionde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 7 224 628 000 kr,
17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom. 19)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som
börjar med "Utskottet delar" och på s. 26 slutar med "i frågan"
bort ha följande lydelse:
Arbetarskyddsstyrelsens beslut gentemot tillverkare,
importörer och leverantörer av tekniska anordningar eller
farliga ämnen har hittills föranlett mycket få
överklagningsärenden. Regeringen har som sista instans avgjort
ärendena med hjälp av kompetent expertis.
Utskottet anser att det med tanke på det fåtal ärenden det är
fråga om skulle vara svårt för landets alla länsrätter och
kammarrätter att skaffa sig och behålla en nödvändig kompetens
på området.
Utgångspunkten måste vara tryggheten i arbetsmiljön, dvs.
användarnas intresse av säkerhet mot ohälsa och olycksfall i
arbetet. Överklagningsinstansen måste därför besitta nödvändig
kompetens på området och kunna arbeta snabbt. Ärendena bör
därför enligt utskottets mening i enlighet med vad som sägs i
motion A23 koncentreras till en enda kammarrätt som första och
sista instans.
Regeringen bör skyndsamt återkomma med ett förslag i enlighet
med vad utskottet ovan anfört. Detta bör riksdagen ge regeringen
till känna.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande instansordningen enligt proposition
1994/95:136
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A23 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet har i sina reservationer i detta betänkande
givit sin syn i en rad frågor som rör de funktionshindrade i
arbetslivet.
Det förtjänar att sammanfattningsvis framhållas att
arbetslivsfrågorna endast är en, om än viktig, del i svensk
handikappolitik. Vänsterpartiet har i motion K216 redovisat sin
syn på handikappfrågorna utifrån ett brett perspektiv.
Det råder sedan länge stor politisk enighet om att människor
inte skall diskrimineras på grund av funktionshinder. De
handikappade skall ha möjlighet att delta i samhällslivet på
samma villkor som icke handikappade.
Det står klart att målen för handikappolitiken inte har kunnat
förverkligas. Handikapputredningen har i sitt
kartläggningsbetänkande visat på vad många länge känt till,
nämligen att funktionshindrade i sitt dagliga liv utsätts för
begränsningar på en rad områden, bl.a. arbetslivsområdet, som
inte gäller andra människor.
De funktionshindrades problem i samhällslivet berör flera
samhällssektorer och kräver följaktligen breda lösningar.
Handikapputredningen pekade på åtta områden som var särskilt
väsentliga för att främja funktionshindrades deltagande i
samhällslivet. På alla dessa områden lade man fram förslag till
åtgärder. Bl.a. föreslogs en lag om arbetslivets tillgänglighet
för personer med funktionshinder.
Vänsterpartiet anser att regeringen snarast bör förverkliga
Handikapputredningens förslag och förelägga riksdagen ett
förslag om arbetslivets tillgänglighet.
Lagförslaget i proposition 1994/95:136
Bilaga
Förslag till lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977:1160)
Innehållsförteckning
Sammanfattning
1
Propositionerna 2
Motioner 3
Utskottet 6
Inledning 6
Arbetslivspolitik 7
Företagshälsovård 9
Arbetshandikappade 11
Arbetshandikappades sysselsättning 11
Yrkesinriktad rehabilitering 14
Yrkesinriktad rehabilitering: Uppdragsverksamhet 15
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade 15
Lönebidrag m.m. 15
Arbetshjälpmedel 19
Medelsanvisningen 20
Bidrag till Samhall Aktiebolag 20
Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall 21
Behovet av utbyggnad av Samhall m.m. 22
Medelsanvisningen 23
Bidrag till Samhall Aktiebolag för vissa skatter
m.m. 23
Proposition 1994/95:136 24
Hemställan 26
Reservationer30
1. Utvecklingen på arbetslivsområdet (mom. 1), (v) 30
2. Obligatorisk företagshälsovård m.m. (mom. 2), (v) 30
3. Handikappanpassning m.m. (mom. 3), (fp, v, mp) 31
4. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade
(mom. 5), (fp, c, mp) 32
5. Arbetslöshetssituationen för arbetshandikappade (mom.
5), (v) 32
6. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget
Yrkesinriktad rehabilitering (mom. 6), (v) och anslag
till yrkesinriktad rehabilitering (mom. 8), (v) 33
7. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10),
(fp, c) 34
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom anslaget
Särskilda åtgärder för arbetshandikappade (mom. 10),
(v) 35
9. Bidrag till arbetsbiträde (mom. 13), (v) 35
10. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
(mom. 14), (c) 36
11. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
(mom. 14), (fp) 36
12. Anslag till Särskilda åtgärder för arbetshandikappade
(mom. 14), (v) 37
13. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom.
15), (fp, c) 38
14. Föreslagna besparingsåtgärder rörande Samhall (mom.
15), (v) 38
15. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (c) 39
16. Anslag till driften av Samhall (mom. 17), (v) 39
17. Instansordningen enligt proposition 1994/95:136 (mom.
19), (v) 40
Särskilt yttrande (v) 41
Bilaga: Lagförslag i proposition 1994/95:136 42