I betänkandet behandlar utskottet proposition 1994/95:100 bilaga 11
(Arbetsmarknadsdepartementet) såvitt gäller avsnitt A
Arbetsmarknad m.m., Inriktning av besparingar, anslagspunkterna A 1--A 5 och
Lönegarantifonden.
I anslutning till de olika anslagen tar utskottet upp ett 60-tal motioner
från allmänna motionstiden i år.
Avsnitt B. Arbetslivsfrågor m.m., avseende anslagspunkterna B 3--B 7 jämte
motioner, behandlas i betänkande 1994/95:AU12. Punkterna B 1, B 2, B 8 och
B 13 behandlas i betänkande 1994/95:AU9. Punkterna B 9--B 12,
Arbetsdomstolen m.m., behandlas i betänkande 1994/95:AU6. Avsnitt C Regional
utveckling behandlas i betänkande 1994/95:AU13.
Sammanfattning
Medelsanvisning
Utskottet tillstyrker bifall till regeringens förslag att 4 328 miljoner
kronor anvisas till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader, att 33 957
miljoner kronor anvisas till arbetsmarknadpolitiska åtgärder samt att 59 765
miljoner kronor anvisas till det nya anslaget Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m., samtliga belopp gällande en 18-månadersperiod
mellan den 1 juli 1995 och utgången av år 1996.
Partiernas företrädare i utskottet har följt upp respektive motioner med
reservationer.
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Utskottet framhåller att grunden för den svenska arbetsmarknadspolitiken är
en aktiv arbetsmarknadspolitik. Arbetslinjen gäller alla grupper i
samhället. Arbetsmarknadspolitiken är i sig inte ett tillräckligt instrument
för att ge sysselsättning; alla politikområden måste samverka för att tillväxt
och sysselsättning skall kunna uppnås. Vidare konstateras att samhället och
näringslivet påverkas av övergången till ett kunskapssamhälle.
Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång, och utskottet anser därför i
likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags att sätta in
åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin och "ta till vara"
konjunkturuppgången för att stärka tillväxten. Utskottet betonar att målet om
tillväxt inte får uppfattas som synonymt med rovdrift eller missbruk av
resurser i form av människor, miljö osv.
Enligt utskottets mening innebär propositionens handlingsplan en balanserad
förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i takt med
konjunkturuppgången. Utskottet uttalar sig till förmån för en effektiv
arbetsmarknadspolitik och effektiva rutiner. Liksom flera motionärer anser
utskottet att Sverige även inom EU:s ram bör verka för en arbetsmarknadspolitik
av den svenska modellen. Utskottet tar vidare upp frågan om hur uppsägningar
inom kommuner och landsting kan undvikas, kvinnornas arbetsmarknad samt
problemen för de medelålders och de äldre på arbetsmarknaden.
I fråga om arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning har
företrädare för samtliga partier reserverat sig till förmån för sina
partimotioner.
Beträffande regeringens förslag om inriktningen av besparingsåtgärder inom
området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 föreslår utskottet ett
riksdagens godkännande. Dock anser utskottet att regeringens information om
besparingarna bör förtydligas i kompletteringspropositionen.
Vänsterpartiet har reserverat sig mot utskottets förslag på denna punkt.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Utskottet tillstyrker regeringens förslag att det s.k. fyratimmarsavdraget
tas bort för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att den
bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete utökas från 36 till 40 timmar.
Företrädare för Moderaterna och Centern reserverar sig på denna punkt.
Det är enligt utskottets mening angeläget att en ökande del av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för flyktingar och invandrare.
Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag om fortsatt försöksverksamhet
med invandrarpraktik. En rad motionsyrkanden om andra åtgärder för flyktingar
och invandrare avstyrks. Reservationer har avlämnats till förmån för olika
motionsförslag.
Vad gäller åtgärder för arbetslösa ungdomar tillstyrker utskottet regeringens
förslag om ett utvecklingsprogram för ungdomar samt förslagen om datortek och
Europapraktik. Ett antal motionsyrkanden om alternativa åtgärder mot
ungdomsarbetslösheten avstyrks. Reservationer har avlämnats från företrädare
för samtliga partier.
I fråga om starta-eget-bidraget avstyrker utskottet motionsförslag om lägre
ökning av volymen än regeringens beräkning resp. mer generösa regler.
Reservationer har avgetts av Kristdemokraterna och Vänsterpartiet.
Utskottet anser, med hänsyn till det statsfinansiella läget, det vara
nödvändigt med en rad besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område.
Utskottet tillstyrker därför de av regeringen föreslagna besparingarna vad
gäller barnomsorg vid arbetsmarknadsutbildning, utbildningsbidrag under
sommaruppehåll, dagpenningens nivå, arbetsmarknadsutbildning utomlands, de
särskilda bidragen och företagsutbildning.
Vänsterpartiet reserverar sig för oförändrad nivå på dagpenningen och mot
borttagandet av arbetsmarknadsutbildning utomlands. Såväl Centern som
Vänsterpartiet invänder i reservation mot dels regeringens förslag att ta bort
de särskilda bidragen, dels den av regeringen planerade neddragningen av
företagsutbildningen.
Moderata samlingspartiet och Centerpartiet har reserverat sig vad gäller
utbildningsbidragets utformning. Moderaterna har vidare reserverat sig till
förmån för ett system med utbildningscheckar.
Utskottet avstyrker vidare motionsförslag från Centern, Miljöpartiet och
Kristdemokraterna angående slopande av starthjälpen, dvs. det nya
flyttningsbidrag som införts den 1 januari 1995. De nämnda partierna reserverar
sig mot utskottets beslut.
Utskottet anser i likhet med regeringen att konjunkturläget nu är sådant att
ALU-volymen successivt bör dras ner och avstyrker därmed motionsförslag från
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna. Reservation har avlämnats från
de borgerliga partierna.
Vidare tillstyrker utskottet regeringens förslag om viss utvidgning av
utbildningsvikariat. Reservationer har avlämnats av Moderaterna och Centern.
Permitteringslöneersättning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att slopa statsbidraget till
permitteringslöneersättningen.
Enligt utskottet torde konsekvenserna av ett avskaffande av statsbidraget
inte bli särskilt omfattande. Utbetalningarna för innevarande kalenderår
beräknas exempelvis bli ca 30 miljoner kronor. Det kan dock inte uteslutas att
utbetalningarna under det kommande budgetåret kan komma att öka.
Mot beslutet reserverar sig Vänsterpartiet.
Åldersgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
Utskottet anser att samhället i första hand bör erbjuda arbetslösa ungdomar
under 20 år utbildning, praktik eller liknande. Kontantstöd bör således inte
förekomma. Kommunerna har ett stort ansvar för den åldersgrupp det här är fråga
om.
Utskottet pekar på de uppoffringar som krävs för att ta Sverige ur den
ekonomiska krisen. Alla måste vara med och bära de bördor som krispolitiken
innebär.
Regeringen föreslår en viss begränsning i möjligheterna för ungdomar under 20
år att få arbetslöshetsersättning.
Förslaget tillbakavisas i ett antal motioner. Utskottet anser i likhet med
motionärerna att förslaget bör beredas ytterligare och hänvisar till den
utredning om arbetslöshetsförsäkringen som inom kort kommer att tillsättas. Av
detta följer att utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del.
Den besparing som skulle ha blivit det faktiska resultatet av
regeringsförslaget kan enligt utskottets bedömning hämtas hem genom annan
ändring av regelsystemet.
Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
Propositionen
I proposition 1994/95:100 bilaga 11 (Arbetsmarknadsdepartementet) föreslår
regeringen att riksdagen
dels godkänner inriktningen av de besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar (s.
34),
dels under punkterna
A 1 (s. 34--39)
1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får användas
inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96
anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
A 2 (s. 39--75)
antar regeringens förslag till
1. lag (1995:000) om arbetslivsutveckling,
2. lag (1995:000) om invandrarpraktik,
3. lag (1995:000) om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter,
4. godkänner vad regeringen förordar om tillfällig personalförstärkning inom
arbetsförmedlingen (avsnitt 1),
5. godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande arbetstiden i
beredskapsarbete (avsnitt 2.1),
6. godkänner att högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får användas
för informationsinsatser (avsnitt 2.5),
7. godkänner vad regeringen förordar om arbetsmarknadsutbildning utomlands
(avsnitt 3.1.3),
8. godkänner vad regeringen förordar om nivåerna på dagpenningen vid
arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
9. godkänner vad regeringen förordar om rätten till utbildningsbidrag vid
arbetsmarknadsutbildning under sommaruppehåll (avsnitt 3.1.3),
10. godkänner vad regeringen förordar om barnomsorg vid
arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
11. godkänner vad regeringen förordar om de särskilda bidragen vid
arbetsmarknadsutbildning m.m. (avsnitt 3.1.3),
12. godkänner vad regeringen förordar om avveckling av bidraget till
utbildning i företag (avsnitt 3.2),
13. godkänner vad regeringen förordar om datortek (avsnitt 4.4),
14. godkänner vad regeringen förordar om stipendier vid Europapraktik
(avsnitt 4.7),
15. godkänner vad regeringen förordar om ett utvecklingsprogram för ungdomar
(avsnitt 4.5),
16. till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 33 956 700 000 kr.
A 3 (s. 75--76)
till Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96
anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.
A 4 (s. 76--77)
till Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m. för
budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
A 5 (s. 77--82)
1. antar regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för bolag eller
annan juridisk person med uppgift att lämna permitteringslöneersättning,
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
2. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
3. till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96
anvisar ett förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
A 5, Lönegarantifonden
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000
000 000 kr under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Propositionens lagförslag återfinns i betänkandets bilaga 1.
Motioner
1994/95:A201 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gröna arbeten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att överföra resurser från traditionella arbeten till gröna arbeten
inom energisektorn, vapenindustrin, det militära och trafiksektorn m.m.,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att stödja nätverk som arbetar för socialt, etiskt och ekologiskt
ansvar.
1994/95:A203 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär ändringsförslag till arbetstidslagen så
att normalarbetstiden sänks från 40 timmar i veckan till 35 timmar i veckan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1
oktober 1995,
3. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkande 2 ej
bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 januari 1996,
4. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkandena 2 eller 3
ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 juli 1996,
5. att riksdagen som sin mening, under förutsättning att yrkandena 2, 3 eller
4 ej bifalls, ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
normalarbetstiden bör sänkas till 35 timmar i veckan den 1 januari 1997,
7. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 2 bifalls, under anslaget A
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 2 800 000 000 kr mindre än regeringen
har föreslagit eller således 31 156 700 000 kr,
8. att riksdagen, under förutsättning att yrkande 3 bifalls, under anslaget A
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder anslår 2 400 000 000 kr mindre än regeringen
har föreslagit eller således 31 556 700 000 kr.
1994/95:A206 av Tomas Eneroth (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning av
totalförsvarspliktigas kvalifikationstid till kontant arbetsmarknadsstöd.
1994/95:A207 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklad
bidragsflora på arbetsmarknadsområdet.
1994/95:A208 av Pär-Axel Sahlberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder
för att arbetsmarknadens parter skall bli representerade i samhällsorgan på
olika nivåer.
1994/95:A212 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tjänstledighet
med reducerad a-kassa skall beviljas.
1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en strategi för fler arbeten,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen och KAS i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler för en åtskillnad
mellan åtgärder och studiesociala ersättningsregler i enlighet med vad som
anförts i motionen,
12. att riksdagen beslutar om ett ungdomsprogram i enlighet med vad som
anförts i motionen,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till regler om tidsbegränsad
löneutfyllnad för annars arbetslösa i enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen hos regeringen begär en analys av alternativa möjligheter
att öka effektiviteten i arbetsmarknadspolitiken i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1994/95:A218 av Ulla-Britt Hagström (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot tendenser till bortstötning från arbetslivet i
medelåldern,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om insatser för att ta vara på äldres erfarenhet i arbetslivet.
1994/95:A221 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
arbetsmarknadsutbildning och bidrag till utbildning i företag utanför Sverige
och EU fr.o.m. den 1 juli 1995.
1994/95:A222 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade
regler för att möjliggöra stöd för kompetensutveckling av ensamföretagare.
1994/95:A223 av Hans Stenberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen av
tillämpningsbestämmelserna för anställningsstöd och rekryteringsstöd.
1994/95:A226 av Elisebeht Markström och Anita Persson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
försök med friare arbetsformer i arbetslöshetsbekämpningen.
1994/95:A229 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel
arbetsmarknadspolitik med lokal/regional styrning och målinriktad
arbetsmarknadsutbildning.
1994/95:A232 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att inför
kompletteringspropositionen utreda förutsättningarna för att genom
samhällsnyttiga projekt inom den offentliga sektorn minska den öppna
arbetslösheten.
1994/95:A233 av Carina Moberg och Lena Sandlin (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den nya ungdomsintroduktionen med fortsatt provanställning skall
vara en möjlighet för alla ungdomar,
2. att riksdagen för en kontinuerlig och öppen debatt med företrädare för
berörda grupper inför förändringar av ungdomsintroduktionen.
1994/95:A234 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors
arbetsmarknad.
1994/95:A235 av Stig Bertilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa förhållanden på
arbetsförmedlingens område.
1994/95:A242 av Hans Karlsson och Helena Frisk (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åldersgräns
i arbetslöshetsersättningen.
1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, som ett steg mot införande av arbetslivsförsäkring i
enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns på 20 år för
tillträde till arbetslöshetsförsäkringen,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att inom arbetsmarknadspolitiken
avskaffa företagsutbildningen,
9. att riksdagen begär att regeringen utformar reglerna för ett personligt
rekryteringsstöd till långtidsarbetslösa,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort det s.k.
4-timmarsavdraget för beredskapsarbeten,
11. att riksdagen upphäver de regler om flyttbidrag som infördes den 1
januari 1995,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om höjda stödnivåer för
utbildningsvikariat,
13. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till regeringens
förslag med 100 miljoner kronor sänkt ram, 400 miljoner kronor (18 mån.) får
disponeras som s.k. otraditionella medel,
14. att riksdagen beslutar att, inom en i förhållande till regeringens
förslag med 5 miljoner kronor sänkt ram, 10 miljoner kronor (18 mån.) får
disponeras som s.k. särskilda åtgärder,
15. att riksdagen beslutar att 600 miljoner kronor, 100 miljoner kronor lägre
än regeringens förslag, under anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får
disponeras för tillfälliga personalförstärkningar i Arbetsmarknadsverket,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhetsinriktning av AMS hela verksamhet,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om chefsutvecklings- och chefsrekryteringsprogram för kvinnor på
"mellannivå",
18. att riksdagen beslutar att ungdomspraktik bibehålls som åtgärd inom
arbetsmarknadspolitiken,
19. att riksdagen beslutar att, i avvaktan på slutförda förhandlingar med
Kommunförbundet, avslå regeringens förslag om ändringar i uppföljningsansvaret
för ungdomar,
20. att riksdagen beslutar att arbetsgivarnas avgift under första perioden av
ungdomspraktiken höjs med 1 000 kr till 2 000 kr,
21. att riksdagen beslutar att bibehålla reglerna för akademikerpraktik,
22. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att slopa
resekostnadsersättning m.m. inom arbetsmarknadsutbildningen,
23. att riksdagen beslutar återupprätta reglerna om utbildningsbidrag med
lånedel,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hävdande av svensk arbetsmarknadspolitik och arbetsrätt inom ramen
för EU:s sociala dimension,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om återflödet från EU:s strukturfonder vad avser mål 3 och 4,
28. att riksdagen avslår regeringens förslag att föra in finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen i budgeten,
29. att riksdagen beslutar att, utöver regeringens förslag, ta i anspråk 2,6
miljarder kronor av AMS reservation,
30. att riksdagen beslutar att 800 miljoner kronor av anslaget för
arbetsmarknadspolitiska åtgärder får disponeras för regionalpolitiska och
sysselsättningspolitiska småföretagsinsatser med särskild prioritet för
utveckling av ny miljöteknik,
34. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96 anvisar 31 536 700 000 kr.
1994/95:A248 av Birgitta Gidblom m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att se
över nuvarande lagstiftning gällande efterlevandepension och utbildningsbidrag
med utgångspunkt från den enskildes och samhällets perspektiv.
1994/95:A249 av Lars U Granberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en
fortsatt flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen.
1994/95:A250 av Eva Eriksson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att medverka till en
fortsatt försöksverksamhet i södra Skaraborg och en vidareutveckling av
samverkan inom tredje sektorn.
1994/95:A251 av Arne Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att de fackliga organisationerna skall återfå ledamotskap och beslutanderätt i
de i motionen nämnda samhällsorganen.
1994/95:A252 av Arne Kjörnsberg (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att målgruppen för
ungdomsintroduktionen ändras så att funktionshindrade ungdomar som redan
omfattas av särskilda regler om förlängd ungdomsintroduktion också ges
möjlighet att få denna åtgärd redan från 17 års ålder.
1994/95:A257 av Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tilläggsdirektiv till den arbetsmarknadspolitiska utredningen.
1994/95:A258 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för kvinnors lika rätt till arbete,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om målen för arbetsmarknadspolitiken avseende kvinnorna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att starta-eget-bidraget skall vara flexibelt avseende ett eget
företag på deltid eller mindre än deltid.
1994/95:A259 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att
förhindra uppsägningar i kommuner och landsting.
1994/95:A260 av Håkan Juholt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för
arbetslöshetsförsäkring.
1994/95:A263 av Karl-Göran Biörsmark (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om aktiv
arbetsmarknadspolitik genom Östgötamodellen.
1994/95:A264 av Hans Karlsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behov av att utvärdera
starta-eget-bidraget.
1994/95:A267 av Ola Ström (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att personkretsen med rätt att söka starta-eget-bidrag utökas till
att omfatta även dem med fast anställning.
1994/95:A268 av Anneli Hulthén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag åt
Arbetsmarknadsverket att inrätta en särskild delegation för att stärka
invandrares kompetens och arbetsmarknadssituation.
1994/95:A269 av Sinikka Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skogliga beredskapsarbeten.
1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken som anges i
motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att utveckla den tidigare ungdomspraktiken till ett system med
praktik- och lärlingsplatser i samarbete med gymnasieskolan,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ungdomsintroduktion,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att behålla akademikerpraktiken och utveckla denna i samarbete med
högskolan,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall återkomma med en redovisning om ALU,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ytterligare insatser för att få in utomnordiska medborgare på
arbetsmarknaden,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omfattningen på starta-eget-bidrag, detta innebär en besparing på
500 000 000 kr,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att ta till vara folkhögskolors och bildningsförbunds kompetens i
datortek-verksamheten,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att regeringen skall återkomma med en utvecklingsplan för
möjligheten till utbildning för personal som annars friställs i kommuner och
landsting,
16. att riksdagen avslår den nya formen av flyttbidrag, detta innebär en
besparing på 400 000 000 kr,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om särskilda projekt i samverkan mellan arbetsförmedling, kommun och
folkrörelser för att motverka den passivisering och modlöshet som lätt blir
följden vid framför allt långtidsarbetslöshet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om åldersgräns för att erhålla
A-kasseersättning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Sveriges arbete inom EU vad gäller arbetsmarknadsfrågor.
1994/95:A273 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om att ersättning från
arbetslöshetskassa inte skall utgå för ungdomar under 20 år.
1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av låg arbetslöshet och harmoni i samhället som förutsättning
för ett bra och medvetet miljöengagemang,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att normalarbetstiden den 1 oktober 1995 bör sänkas till 35 timmar,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om den danska modellen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om uppsägningsstopp i kommuner och landsting,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om vikten av att prioritera arbetskraftsintensiva miljöinvesteringar.
1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om flyttbidrag och därmed
minskar anslaget A 2. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder med 450 000 000 kr för
budgetåret 1995/96,
5. att riksdagen under tionde huvudtiteln A 2. Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder anslår 32 076 746 000 kr för budgetåret 1995/96,
7. att riksdagen under tionde huvudtiteln A 5. Bidrag till
arbetslöshetsersättning anslår 56 965 000 000 kr för budgetåret 1995/96,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag att ta bort a-kasseersättning
för ungdom under 20 år,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om arbetstidsförkortning i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar att normalarbetstiden skall ändras till 37 timmar
per vecka från den 1 juli 1995.
1994/95:A276 av Juan Fonseca (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag till åtgärdsprogram med
anledning av de problem med arbetslöshet som finns bland invandrare.
1994/95:A277 av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om permitteringslön.
1994/95:A279 av Eva Persson Sellin och Anders Ygeman (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utredning av olika alternativ inom arbetslöshetsförsäkringen.
1994/95:A280 av Sigge Godin och Lennart Fremling (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de äldre arbetslösas situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av speciella arbetsmarknadspolitiska åtgärder för personer
över 50 år.
1994/95:A281 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kontroll och uppföljning inom Arbetsmarknadsverket,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsförmedlingens prioriteringar och rutiner,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsinsatser av arbetsmarknadspolitiska skäl,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande
arbetsmarknadsåtgärden utbildningsvikariat i enlighet med vad i motionen
anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om tillfällig avvikelse
från lagen om socialavgifter i enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att återinföra utbildningsbidrag med lånedel med
verkan fr.o.m. den 1 juli 1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ungdomsprogram i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivsutveckling,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den bidragsgrundande
arbetstiden i beredskapsarbete i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de otraditionella insatserna inom anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
12. att riksdagen beslutar att högst 10 000 000 kr av medlen under anslaget A
2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder får användas för informationsinsatser i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningscheckar och utbildningsinsatser via komvux,
14. att riksdagen beslutar att till A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
budgetåret 1995/96 anvisa ett reservationsanslag på 32 666 700 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslöshetsförsäkringen som en tidsbegränsad
omställningsförsäkring,
16. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om allmän
arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen,
18. att riksdagen beslutar om sänkt ersättningsnivå i
arbetslöshetsförsäkringen till 75 % i enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen fattar beslut om sänkt lägsta dagpenning i
arbetslöshetsförsäkringen till 210 kr/dag samt motsvarande sänkning i KAS i
enlighet med vad som anförts i motionen,
20. att riksdagen hos regeringen begär förslag till lag om beräkning av
deltidsarbetslösas ersättningsnivåer och för uppfyllandet av arbetsvillkor i
arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar att till bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
för budgetåret 1995/96 anvisa ett förslagsanslag på 57 365 000 000 kr, i
enlighet med de besparingsförslag som anförts i motionen.
1994/95:A282 av Hanna Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen beslutar
godkänna vad i motionen anförts om en ny åtgärd för ungdomar kallad
u-landspraktik.
1994/95:A284 av Berndt Ekholm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om trossamfundens lokalbyggnation.
1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ett regeringsinitiativ till överläggningar med AMS om
omprioriteringar så att en väsentligt större andel av AMS åtgärder riktas mot
invandrare.
1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitikens inriktning,
2. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96
anvisar 200 000 000 kr, till insatser inom kulturmiljövården,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning om allmän
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning som begränsar
antalet möjliga ersättningsperioder i arbetslöshetsförsäkringen i enlighet med
vad i motionen anförts,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller ändring i lagen
(1973:370) om arbetslöshetsförsäkring,
8. att riksdagen avslår regeringens förslag att begränsa rekryteringsstödet
till de långtidsarbetslösa,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om rekryteringsstöd,
10. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, rekryteringsstöd, anvisar 1 836 000 000 kr mer än regeringen
föreslagit eller således 6 228 000 000 kr,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsmarknadsverkets insatser för vägledning av arbetssökande,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsmarknadsverkets insatser vad gäller vägledning för
långtidsarbetslösa,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om längre praktikperioder för invandrare och funktionshindrade,
14. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, invandrarpraktik, anvisar 396 000 000 kr mer än vad regeringen
föreslagit eller således 1 058 000 000 kr,
16. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet, anvisar
230 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 2 527 000 000
kr,
17. att riksdagen beslutar att akademikerpraktiken skall bibehållas som
arbetsmarknadspolitisk åtgärd i enlighet med vad i motionen anförts,
18. att riksdagen beslutar att åldersbegränsning för akademikerpraktiken inte
skall omfatta invandrarakademiker i enlighet med vad i motionen anförts,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildning i svenska för invandrare,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om ungdomsintroduktion i
enlighet med vad i motionen anförts,
22. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, ungdomspraktik/ungdomsåtgärder, anvisar 2 000 000 000 kr,
24. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, datortek, anvisar 120 000 000 kr,
25. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, Europapraktik, anvisar 110 000 000 kr,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetslivsutveckling,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt och utvidgad arbetslivsutveckling,
29. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, kringkostnader för arbetslivsutveckling, anvisar 150 000 000 kr mer än
vad regeringen föreslagit eller således 300 000 000 kr,
31. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fortsatt stöd för småföretags- och landsbygdsutveckling,
32. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96, stöd för småföretags- och landsbygdsutveckling, anvisar 400 000 000
kr,
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kostnadsmedvetande vid upphandling av arbetsmarknadsutbildningar och
inrättande av beredskapsarbeten m.m.
1994/95:A287 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inriktningen på sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken,
2. att riksdagen beslutar avslå den inriktning till besparingsåtgärder inom
området Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen
förordar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om tillfällig personalförstärkning inom arbetsförmedlingen,
5. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen om
användning av högst 450 miljoner kronor för särskilda insatser under titeln
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag till nya regler för
starta-eget-bidrag och utbildningsbidrag vid ALU-plats enligt vad i motionen
anförts,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om de särskilda utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utbildningsbidragen vid arbetsmarknadsutbildning,
10. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder budgetåret 1995/96
anslår 900 miljoner kronor till företagsutbildning i enlighet med vad i
motionen anförts,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bidraget till utbildning i företag,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om högre starthjälp vid flyttning till regionalpolitiskt prioriterade
områden,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jämställdhet mellan kvinnor och män,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om obligatoriska praktikantplatser,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om Europapraktik för arbetslös ungdom,
16. att riksdagen i enlighet med vad i motionen anförts hos regeringen begär
förslag om inrättandet av u-landspraktik för arbetslös ungdom,
17. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96 anvisar 250 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit till de
otraditionella medlen att användas för miljöinriktade ungdomsprojekt i enlighet
med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande för regeringen
om användning av högst 15 miljoner kronor för försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder,
19. att riksdagen till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96 anvisar ett reservationsanslag på 4 550 miljoner kronor utöver vad
regeringen föreslår,
20. att riksdagen avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att avskaffa statsbidraget
till permitteringslöneersättningen,
22. att riksdagen till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. anslår 380
miljoner kronor budgetåret 1995/96 utöver vad regeringen föreslagit.
1994/95:A288 av Dan Ericsson m.fl. (kds) vari yrkas
1. att riksdagen av regeringen begär ett förslag till samlad strategi för att
bekämpa ungdomsarbetslösheten i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ökad forskning och förbättrad lönestatistik när det
gäller lönebildningens samt lönenivåernas inverkan på arbetslösheten bland
ungdomar,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om införande av ett system med praktik- och lärlingsplatser,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om fördelningen av medel ur EU:s sociala fond.
1994/95:A405 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
8. att riksdagen beslutar att 800 miljoner kronor av AMS-medlen omdisponeras
för småföretags- och landsbygdsutveckling med särskilt beaktande av miljö- och
kretsloppsarbetet i enlighet med vad som anförts i motionen,
11. att riksdagen beslutar att ett särskilt rekryteringsstöd för naturvetare,
civilingenjörer och ekonomer tillskapas för stödområdets småföretag i enlighet
med det anförda.
1994/95:A415 av Dan Ericsson (kds) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att i enlighet med Östgötamodellen upprätta en utvecklingsplan för
utbildningsinsatser.
1994/95:A448 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att slopa det s.k. flyttbidraget,
1994/95:A801 av Erling Bager och Eva Flyborg (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ombyggnadsstöd till Landsarkivet i Göteborg.
1994/95:A807 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att invandrarkvinnorna bör få del av alla de arbetsmarknadspolitiska
instrument som finns för att komma ut i arbetslivet,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om möjligheterna att öka antalet utbildningsvikariat.
1994/95:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
28. att riksdagen beslutar sänka sjukförsäkringsavgiften med 2 procentenheter
och införa en motsvarande egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen,
29. att riksdagen beslutar återinföra en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring enligt vad som anförts i motionen.
1994/95:Fi219 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
6. att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:100 om avskaffande av
Arbetsmarknadsfonden i enlighet med vad i motionen anförts,
13. att riksdagen med avslag på proposition 1994/95:100 i motsvarande delar
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utformningen
av uttaget av egenavgifter.
1994/95:Fi417 av Yvonne Ruwaida (mp) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknad.
1994/95:Sf608 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om förändringar av arbetsmarknadspolitiken.
1994/95:Sf621 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om intensifierad information om invandrarpraktiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om mer forskning kring hur företagen rekryterar och vilka hinder
invandrare möter vid rekrytering.
1994/95:Sf635 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om AMS prioritering av arbetslösa invandrare,
3. att riksdagen beslutar att åldersgränsen för akademikerpraktik på 29 år
inte skall gälla utländska akademiker,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om invandrarpraktikens omfattning.
1994/95:Sf636 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet att sätta in kraftfulla åtgärder för att få in de
långtidsarbetslösa invandrarna på arbetsmarknaden.
1994/95:So433 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att resurser från a-kassan överförs till
landstingen, så att planerade uppsägningar kan undvikas.
1994/95:So485 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att resurser från a-kassan bör överföras till landstingen, så att
planerade uppsägningar kan undvikas.
1994/95:Kr2 av Ola Ström m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en utredning av konsekvenserna för ungdomsarbetslösheten genom
avskaffandet av ungdomspraktiken och införandet av ungdomsintroduktionen samt
av förändringarna i lagen om anställningsskydd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utredning av konsekvenserna av en eventuellt höjd åldersgräns i
a-kassan,
1994/95:Kr4 av Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder mot ungdomsarbetslösheten.
1994/95:Kr414 av Bo Lundgren och Stig Bertilsson (m) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om idrottens utbildningscentrum Bosön.
1994/95:N299 av Kjell Ericsson m.fl. (c) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om akademikerpraktik och utbildningsvikariat.
1994/95:N301 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att arbetsmarknadspolitik och utbildning i högre grad bör uppmuntra
till eget företagande.
Allmän bakgrund
Den ökning av sysselsättningen som inleddes under förra året fortsätter
samtidigt som arbetslöshetssiffrorna visar en långsamt nedåtgående trend.
I januari 1995 uppgick den öppna arbetslösheten till 349 000 personer eller
8,2 % av arbetskraften jämfört med 371 000 eller 8,8 % i januari 1994 (7,5 % i
januari 1993) enligt Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar
(AKU).
Arbetslösheten minskar mer bland män än bland kvinnor. I januari i år uppgick
arbetslösheten till 9,4 % för män och till 6,8 % för kvinnor, vilket innebär en
minskning med 1,1 procentenheter för män och 0,2 procentenheter för kvinnor
jämfört med januari 1994.
För ungdomar mellan 16 och 24 år uppgick arbetslösheten i januari 1995 till
82 000 personer (17,9 %) vilket kan jämföras med 87 000 (19,4 %) i januari
förra året.
I åldersgruppen 55--64 år har dock arbetslösheten ökat från 5,7 % i januari
1994 till 7,5 % i januari 1995.
Antalet långtidsarbetslösa (arbetslösa över sex månader) har minskat från 144
000 personer i januari 1994 till 122 000 i januari i år vilket motsvarar 37 %
av samtliga arbetslösa.
AMS verksamhetsstatistik visar att antalet arbetslösa sökande vid
arbetsförmedlingen i slutet av februari 1995 uppgick till 333 000 personer, en
minskning med 17 000 jämfört med föregående år. Sammanlagt uppgick antalet
arbetslösa och personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder till 571 000
personer eller 13,4 % av arbetskraften i slutet av februari 1995.
Antalet personer som varslats om uppsägning minskade kraftigt under 1994.
Totalt varslades under året 38 200 personer om uppsägning vilket kan jämföras
med 121 500 år 1993 och 185 200 året dessförinnan.
Efterfrågan på arbetskraft fortsätter att öka. Antalet nyanmälda lediga
platser uppgick i januari 1995 till 29 000 jämfört med 20 400 i januari 1994
och 22 000 i december samma år.
Antalet sysselsatta enligt AKU uppgick i januari 1995 till 3 911 000
personer, vilket innebär en ökning med 91 000 personer jämfört med samma tid
förra året. För män ökade sysselsättningen med 54 000 personer och för kvinnor
med 36 000 personer. Mer än hälften av sysselsättningsökningen har skett inom
industrin.
Antalet sysselsatta inom industrin, vilka i januari 1994 uppgick till 728 800
personer, beräknas i januari 1995 till 776 800, dvs. en ökning med 48 000
personer.
Sysselsättningen inom byggnadsindustrin omfattade i januari i år 223 400
personer vilket innebär en oförändrad nivå jämfört med samma tid förra året.
Inom området privata tjänster (finansiell verksamhet, företagstjänster,
personliga och kulturella tjänster m.m.) uppgick antalet sysselsatta till 702
000 personer i januari 1995, en ökning med 36 000 personer jämfört med samma
tid förra året. Antalet sysselsatta inom offentliga tjänster (utbildning, FoU,
vård och omsorg, offentlig verksamhet m.m.) uppgick i januari i år till 1 323
000 personer -- oförändrat jämfört med januari 1994. (Fr.o.m. den 1 januari
1995 tillämpar SCB en ny standard vid redovisningen av näringsgrenar. Detta gör
att uppgifter i tidigare betänkanden från arbetsmarknadsutskottet vad avser
antalet sysselsatta inom områdena "privata tjänster" och "offentliga tjänster"
inte är jämförbara med uppgifterna som lämnats ovan.)
För helåret 1994 uppgick antalet deltidsarbetande till i genomsnitt 977 000
personer. Detta innebär en minskning med 10 000 personer jämfört med år 1993
och med 43 000 jämfört med år 1992.
I januari 1995 uppgick arbetskraften till 4 260 000 personer vilket motsvarar
77,2 % av befolkningen 16--64 år. Detta innebär en ökning med 69 000 personer
eller 0,6 procentenheter jämfört med januari 1994.
Antal personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i januari månad 1988 samt
1992--1995
Totalt antal personer 172 100 233 000 286 100 320 200 315 900
_______________________________________________________________________________
* Avser dec. 1994
** Avser nov. 1994
*** Avser ungdomslag --juni 1989, inskolningsplatser samt ungdomspraktik.
**** Ny åtgärd fr.o.m. 1 jan. 1995
***** Ny åtgärd fr.o.m. 1 jan. 1993
****** Ny åtgärd fr.o.m. 1 juli 1994
******* Ny statistik fr.o.m. år 1990
Källa: AMS och SCB
Efter den svaga BNP-tillväxten 1991--1993 konstateras i finansplanen att
OECD-ländernas ekonomi nu utvecklas i en mycket mer gynnsam takt.
Återhämtningen som inleddes i USA har spridit sig till Europa och på senare tid
även till Japan. I OECD-området som helhet uppgick BNP-tillväxten till 2,8 % år
1994 och väntas fortsätta i samma takt under åren 1995 och 1996.
Konjunkturinstitutet konstaterar i sin decemberrapport att uppsvinget i
OECD-området framstår som ännu något starkare än bedömningen i höstrapporten.
BNP-tillväxten i Nordamerika förutses uppgå till nästan 4 % samtidigt som den
totala produktionen i Västeuropa tagit rejäl fart och väntas stiga med 2,5 %.
Enligt Konjunkturinstitutet verkar tillväxten bli särskilt stark i våra
nordiska grannländer.
Trots en förhållandevis hög tillväxt de närmaste åren kommer arbetslösheten i
Europa att ligga kvar på en hög nivå. I sin decemberrapport förutser OECD en
långsam minskning av arbetslösheten i Europa från nuvarande 22 miljoner
arbetslösa (11,6 %) till ca 21 miljoner år 1996 (10,9 %).
I följande sammanställning redovisas utvecklingen av arbetslösheten i ett
antal OECD-länder och inom Europeiska unionen (EU).
Land 1990 1992 1993 1994 (nov)
___________________________________________________________
Sverige 1,7 5,3 8,2 7,2
Danmark 8,1 9,5 10,3 9,3*
Finland 3,4 13,0 17,7 19,2
Frankrike 8,9 10,0 10,8 11,5
Italien 10,3 10,3 11,1 12,0
Japan 2,1 2,2 2,5 2,9
Norge 5,2 5,9 6,0 4,4
Spanien 15,9 18,0 21,8 22,3
Storbritannien 6,8 10,0 10,4 8,6
Tyskland (väst) 4,8 4,6 5,6 6,0
USA 5,4 7,3 6,7 6,1**
EU 8,4 9,3 10,5 10,7
_______________________________________________________
* Avser okt. 1994
** OECD-prognos
Källor: OECD, Eurostat, Arbetsmarknadsdepartementet
Olika mätmetoder gör att uppgifterna inte är helt jämförbara.
Enligt finansplanen väntas den förstärkta internationella efterfrågan
möjliggöra en fortsatt stark exporttillväxt för den svenska ekonomin. En
tilltagande investeringsaktivitet förutses dock utgöra den starkaste
drivkraften för tillväxten under de närmaste åren, och medlemskapet i EU
förväntas ytterligare stärka investeringsuppgången. Totalt väntas
BNP-tillväxten uppgå till 2,6 % i år och till 2,9 % nästa år.
Återhämtningen inom ekonomin och regeringens handlingsprogram mot
arbetslöshet beräknas enligt finansplanen öka sysselsättningen med 100 000
personer under 1995. Effekterna på arbetslösheten begränsas dock av att utbudet
av arbetskraft ökar när situationen på arbetsmarknaden ljusnar. Arbetslösheten
förväntas minska från 7,9 % år 1994 till 6,1 % år 1996 enligt finansplanen.
Inom det arbetsmarknadspolitiska området pågår bl.a. följande utredningar.
Arbetsmarknadspolitiska kommittén (dir. 1993:132, 1994:71) som har till
uppgift att granska arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning, inriktning och
avgränsning.
Kommittén om effekter av olika arbetstidsförändringar m.m. (dir. 1995:6).
Regeringen avser dessutom tillkalla en arbetsrättskommission med deltagande
av arbetsmarknadens parter samt tillsätta en utredning om
arbetslöshetsförsäkringen.
Arbetsmarknadsutskottet arrangerade den 26 januari 1995 en offentlig
utfrågning på temat Arbetsmarknaden i en föränderlig tid. Protokoll från
utfrågningen samt förteckning över inbjudna personer och deltagande
riksdagsledamöter redovisas i bilaga 3 till detta betänkande.
Utskottet
Utskottet
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
Propositionen
I propositionen slås fast att en bestående hög arbetslöshet är
en av grundorsakerna till en hotande ond cirkel i ekonomin, som
gör det mycket svårt att sanera statsfinanserna. I
arbetslöshetens spår följer också ökade risker för social
utslagning och främlingsfientlighet. Vid en permanent hög
arbetslöshet blir det allt svårare för många arbetslösa att
komma in på den ordinarie arbetsmarknaden.
Sverige befinner sig i en konjunkturuppgång där exporten har
ökat kraftigt och lönsamheten i näringslivet förbättrats. Trots
detta beräknas för år 1995 den totala arbetslösheten (öppet
arbetslösa och i åtgärder) till 11,6 % och den öppna
arbetslösheten till 6,8 % (procent av arbetskraften). Under det
senaste året har en nedgång noterats.
Regeringens handlingsprogram mot arbetslöshet tar sikte på att
förstärka tillväxten. Uppgiften kräver en övergripande strategi
där alla politikområden samverkar, dvs. den ekonomiska politiken
måste kompletteras med insatser inom närings-, arbetsmarknads-
och utbildningsområdena.
Med en årlig tillväxt på drygt 2,5 % (finansplanens
medelalternativ av tre tänkbara scenarier för den svenska
ekonomin fram till år 1998) beräknas den totala arbetslösheten
till 9,5 % och den öppna arbetslösheten till närmare 5,6 % i
slutet av mandatperioden. Regeringens ambition är att
ytterligare ta ner arbetslösheten. Det handlingsprogram som nu
presenteras bygger på gemensamma ansträngningar, där bl.a.
arbetsmarknadens parter, näringslivet, kommunerna och de
enskilda måste bidra.
Ett första steg mot en uthållig ekonomisk tillväxt och full
sysselsättning togs i november 1994 med propositionen om
ekonomisk-politiska åtgärder (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr.
145, 146). I denna budgetproposition följer ett andra steg, som
tar sikte på att förändra arbetsmarknadspolitiken till mer
aktivitet och flexibilitet samtidigt som utrymme ges för ökat
stöd till utsatta grupper.
Handlingsprogrammet består av insatser inom fem områden.
Aktivare näringspolitik för små och medelstora företag.
Åtgärder för att stimulera anställningar.
Åtgärder för att öka arbetskraftens kompetens.
Åtgärder för att mobilisera arbetslösa.
Åtgärder för att kraftigt minska arbetslösheten.
I inriktningen ligger att jämställdheten skall löpa som en röd
tråd genom handlingsprogrammets åtgärder. En stark offentlig
sektor har bidragit till att öka jämställdheten mellan kvinnor
och män, både genom att avlasta kvinnorna traditionella
uppgifter och genom att ge arbete åt många kvinnor. Regeringen
avser att värna sådana viktiga kommunala och landstingskommunala
verksamheter som vård, omsorg och skola. Men det är också
viktigt att bryta den könsuppdelade arbetsmarknaden.
De konkreta åtgärder som berörs i detta sammanhang gäller --
förutom förändringar vad gäller de beräknade volymerna för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder -- vissa nya åtgärder samt
förändringar i regelverket. Bl.a. föreslås att
rekryteringsstödet inriktas mot de långtidsarbetslösa, att
förbättrade regler införs för utbildningsvikariaten samt att
datortek och en ny form av praktikplatser med Europastipendier
inrättas för arbetslös ungdom.
Uppföljningen av programmet är en betydelsefull del. Bl.a.
gäller det att omedelbart sätta in åtgärder för att förhindra
att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår på arbetsmarknaden.
Regeringens förslag innebär att nästan 34 miljarder kronor
anvisas till anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
perioden den 1 juli 1995--den 31 december 1996. Totalt sett
skall ca 208 000 personer per månad kunna erbjudas en
arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom denna ram. 30 000 personer
ytterligare per månad beräknas befinna sig i
arbetslivsutveckling och utbildningsvikariat till en beräknad
kostnad av drygt 7 miljarder kronor. Utanför denna budgetram
redovisas ytterligare planerade åtgärder i handlingsplanen såsom
arbetsföretag, riktat anställningsstöd, åtgärder inom det
reguljära utbildningsväsendet, investeringar samt
ungdomsprogram. Med hänsyn tagen till dessa planerade satsningar
(som inte är föremål för ställningstagande i detta sammanhang)
beräknas ca 560 000 personer per månad befinna sig i åtgärder.
Regeringen föreslår att riksdagen godkänner inriktningen av
de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad m.m. för
budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar.
Motionerna
I det följande redovisas dels partiernas syn på inriktningen
av arbetsmarknadspolitiken, dels ett antal andra motioner med
förslag i speciella inriktningsfrågor samt vissa allmänt
övergripande frågor. Förslagen angående enskilda åtgärder tas
upp i samband med respektive åtgärd.
Moderaterna anför i motion A215 (yrk. 1, 14) att riktiga
jobb inte kan skapas med reparativa arbetsmarknadsåtgärder.
Sysselsättning enligt regeringen blir liktydigt med att inte
finnas med i statistiken över öppet arbetslösa.
Motionärerna redovisar stark tveksamhet beträffande effekterna
av regeringsförslagen, i första hand anställningsstödet och de
föreslagna utbildningsinsatserna. Inte ens de blygsamma resultat
i form av minskad arbetslöshet som regeringen själv förväntar
sig är sannolika enligt motionen. Resurserna kan utnyttjas
bättre, såväl för att stimulera företagens utveckling och
anställningsförmåga som för att främja en långsiktig
kompetensuppbyggnad.
Kunskapen, bl.a. IT (informationsteknologi), blir den enstaka
produktionsfaktor som får den största betydelsen för företags
och nationers framgång. För att skapa varaktiga arbetstillfällen
förorda motionärerna en strategi i sju punkter.
1. En politik för expansion av företag.
2. En skattepolitik för arbete.
3. En större lönespridning.
4. En avreglering av arbetsmarknaden.
5. Socialförsäkringar som stimulerar till arbete.
6. Ett utbildningssystem som utvecklar allas kompetens.
7. En arbetsmarknadspolitik som snabbt återför arbetslösa till
arbete.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara utformad så att den
stimulerar till nödvändig rörlighet. Ungdomar och
långtidsarbetslösa behöver särskilt uppmärksammas. Motionärerna
föreslår ett ungdomsprogram som bör vara öppet för alla mellan
18 och 24 år och bestå av praktik i företag och IT-introduktion.
Utbildningscheckar bör komma till användning i
arbetsmarknadspolitiken. Möjligheter till viss tidsbegränsad
utfyllnad av lön bör övervägas för att stimulera arbetslösa att
acceptera arbeten med lägre ersättning. Detta skulle kunna vara
en åtgärd för att stödja långtidsarbetslösa. Riksdagen bör av
regeringen begära ett förslag med denna inriktning. En allmän
arbetslöshetsförsäkring föreslås återinföras. En ökad
effektivitet i arbetsmarknadsåtgärderna bör komma till stånd.
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 1) att
regeringsförslaget innehåller åtgärder, vars effekter är oklara
eller överdrivna. Centerns bedömning är att regeringen
överskattar effekterna av sina förslag med ca 200 000 personer.
Centern slår vakt om arbetslinjen och den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Genom en effektiv och långsiktig
småföretagspolitik, offensiva satsningar på kretsloppssamhällets
arbetstillfällen, en ny energipolitik, en regional
utvecklingspolitik samt en arbetsrätt som främjar arbete
tillkommer minst 50 000 arbetstillfällen enligt motionen. Genom
Centerns strukturella förslag förstärks arbetskraftens
konkurrenssituation i förhållande till andra
produktionsfaktorer. Arbetsmarknaden måste präglas av mera
yrkesmässig rörlighet och kompetensutveckling för att bli
tillgänglig för fler. Centern vill behålla företagsutbildning,
en hög ALU-nivå och ungdomspraktiken samt se satsningar på
småföretagsutveckling och vägnätet. Betoningen ligger på "kända
arbetsmarknadspolitiska åtgärder", men förslag läggs också fram
om en ny utformning av rekryteringsstödet. Europastipendier i
samarbete med de svenska exportföretagen samt datortek bedöms i
motionen som intressanta åtgärder medan de löst skisserade
ungdomsprogrammen kan vara volym snarare än kvalitet.
En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör införas som
ett steg mot införande av en arbetslivsförsäkring.
Folkpartiet liberalerna anför i motion A286 (yrk. 1) att
arbetslösheten går att bringa ned med hjälp av en klok och
samlad politik för tillväxt, kombinerad med en offensiv
arbetsmarknadspolitik. Den nuvarande regeringen försvårar
framväxten av nya jobb genom att återställa de förändringar i
arbetsrätten som den föregående regeringen införde.
Näringslivet kommer inte att kunna lösa
arbetslöshetsproblemen; nu krävs insikten att arbetsmarknaden
går mot ett kunskapssamhälle och åtgärder därefter. Tjänste- och
servicesektorn måste stå för ökningen av antalet jobb. Mycket
talar för att de fasta jobben i en framtid inte självklart
kommer att vara den normala anställningsformen och att det
kommer att bli vanligt att byta arbete flera gånger under
yrkeslivet. Arbetsmarknadspolitiken skall underlätta för såväl
små som större och nya företag att snabbt rekrytera arbetskraft.
Den skall hjälpa arbetssökande till jobb eller utbildning samt
underlätta rörlighet på arbetsmarknaden. Utbildningsinsatser är
enligt motionärerna det lämpligaste instrumentet för att
underlätta yrkesmässig rörlighet. Även den geografiska
rörligheten behöver öka. Rekryteringsstödet bör tillämpas
flexibelt och inte begränsas till de långtidsarbetslösa. Ökad
vägledning är ett sätt att effektivisera arbetssökandet. En
allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring bör återinföras.
Vänsterpartiet delar i motion A287 (yrk. 1) regeringens
uppfattning att en av de viktigaste uppgifterna under de
närmaste åren är att minska arbetslösheten. Regeringens
tillväxtpolitik innehåller många goda element men måste, enligt
Vänsterpartiet, förstärkas och kompletteras för att målet om
sunda statsfinanser och arbete åt alla skall kunna nås. Det är
positivt att regeringen anvisar omfattande resurser till
arbetsmarknadspolitiken, men dessa är inte tillräckliga och
regeringens ambitionsnivå beträffande utnyttjande av dessa
resurser är otillfredsställande.
Målsättningen bör enligt Vänsterpartiet vara att den öppna
arbetslösheten är lägre än 5 % år 1998. Regeringens
ambitionsnivå är alltför låg på denna punkt. En politik för
näringslivsexpansion är riktig, men inriktningen måste ligga på
miljösanering och omvandling av näringslivet i kunskapsintensiv
riktning.
Vänsterpartiet föreslår bl.a. begränsningar och fördyringar av
övertidsuttag, vilket direkt kan omvandla övertid till nya
anställningar. Vidare föreslås väsentligt högre volymer av
aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder samt inrättande av
obligatoriska praktikantplatser för ungdomar på företagen.
Företagsutbildningen bör öka, inte minst med tanke på de
ytterligare insatser som kan behövas för att förhindra
uppsägningar inom den offentliga sektorn.
Miljöpartiet de gröna framhåller i motion A274 (yrk. 1)
vikten av låg arbetslöshet som förutsättning för ett bra och
medvetet miljöengagemang. Detta beror på att hög arbetslöshet
och stora klyftor mellan människor medför att debatt och
politisk dagordning domineras av kortsiktiga ekonomiska och
sociala frågor medan utrymmet för frågor om miljö och global
solidaritet minskar.
Någon större arbetslöshet kan av naturliga skäl inte uppstå i
ett grönt samhälle, anförs det. Reparation, underhåll,
återvinning och skonsamhet med både fysiska och mänskliga
resurser innebär arbete som kräver tid. I ett grönt samhälle är
gränsen mellan arbete och fritid uppluckrad. Effektiviteten mäts
i ekologiska och sociala värden. Fler jobb kan inte kommenderas
fram om de samtidigt skall vara meningsfulla. Miljöpartiet säger
nej till flyttbidrag och anser att en arbetstidsförkortning
(tillsammans med skatteväxling) kommer att sänka arbetslösheten.
Kristdemokratiska samhällspartiet anser i motion A271
(yrk. 1, 17) att den ekonomiska politiken skall präglas av
förvaltarskapstanken. Arbetslöshet är ett allvarligt slöseri med
mänskliga resurser och förmågor, men samtidigt betonas att
människans unika värde inte är beroende av att man har ett
arbete eller ej. En långsiktig och stabil ekonomisk politik i
samspel med en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig, men den
socialdemokratiska regeringens återställarpolitik leder i rakt
motsatt riktning.
De grundläggande orsakerna till arbetslösheten måste lösas med
en generell ekonomisk politik. Arbetsmarknadspolitikens uppgift
är att fungera som ett försäkringssystem med såväl arbete som
ekonomiskt skydd samt att underlätta omställning från krympande
till växande sektorer. Beskattningen bör omfördelas från
arbetskraft till miljöbelastande utsläpp m.m. Därigenom kan
arbetstillfällen, kopplade till kretsloppssamhället, skapas
t.ex. i återvinningsindustri och småskalig energiproduktion. De
nya jobben måste skapas i den privata sektorn. En långsiktig och
ambitiös satsning på utbildning och kompetensutveckling är
nödvändig för att främja tillväxten av kvalificerad
tjänsteproduktion. Personliga utbildningskonton kan vara ett
sätt att höja kompetensen hos yrkesarbetande. U-skattesedel med
lägre arbetsgivaravgifter föreslås för ungdomar som startar egna
företag. Arbetsförmedling, kommun och folkrörelser bör starta
projekt för att motverka passivisering hos de
långtidsarbetslösa. En allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring bör återinföras.
I motion A201 (yrk. 1, 3 och 4) av Eva Goës m.fl. (mp) begärs
en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik. En ekologisk satsning på
sjuka hus, reparation och nybyggande, utveckling av
avloppssystem m.m. ger nya meningsfulla arbeten liksom omsorg
och utbildning. Vidare bör resurser överföras från traditionella
arbeten till gröna arbeten inom energisektorn, vapenindustrin,
trafiksektorn och den militära sektorn. Nätverk för företagare
som vill ta ett socialt och etiskt ansvar för en uthållig
utveckling är en annan idé som bör stödjas och uppmuntras.
Effektivitetsfrågor i arbetsmarknadspolitiken tas upp i sex
motionsförslag.
Moderaterna anser i motion A215 (yrk. 15) att
arbetsmarknadspolitiken snabbt skall ge arbetslösa möjlighet
till en ny anställning. Den skall vara lättöverskådlig och
innehålla starka incitament till ett konstruktivt arbetssökande.
Inlåsning i arbetslöshet måste undvikas.
I Centerpartiets kommittémotion N299 (yrk. 3) framförs att
kompetensutvecklingsaspekten i arbetsmarknadspolitiken måste tas
till vara fullt ut; både akademikerpraktik och
utbildningsvikariat har haft stor betydelse.
Bengt Harding Olson (fp) begär i motion A207 att bidragsfloran
på arbetsmarknadsområdet förenklas. Det borde räcka med två
stödformer, en för arbetsgivare och en för arbetslösa.
Hans Stenberg m.fl. (s) anför i motion A223 att stöd inte bör
utbetalas till anställningar som skulle ha skett även utan stöd.
De fackliga organisationerna bör därför alltid beredas tillfälle
att yttra sig innan anställning med exempelvis rekryteringsstöd
görs.
Elisebeht Markström och Anita Persson (s) framhåller i motion
A226 att nya mer effektiva arbetsmetoder i
arbetslöshetsbekämpningen är nödvändiga. Samtliga tillgängliga
resurser på kommunal och statlig nivå bör sammanföras medan
kommunerna bör ha åtgärdsansvaret. Dessa friare arbetsformer
skulle sedan kunna utvärderas av länsarbetsnämnden m.fl.
I motion A250 för Eva Eriksson (fp) fram likartade tankar och
föreslår fortsatt försöksverksamhet i södra Skaraborg.
Resurserna för de långtidsarbetslösa, långtidssjukskrivna osv.
kan läggas samman och utgöra ett bidrag till de personer som
enligt reglerna inte får utföra arbete. Samhällsorganen kan
skapa uppgifter utifrån vars och ens behov.
Arbetsmarknadspolitiken och EU tas upp i fyra motionsyrkanden.
I Centerns partimotion A244 (yrk. 26, 27) anförs att det är
viktigt för de arbetslösa i Europa att den svenska modellen med
en aktiv arbetsmarknadspolitik framhålls. Vidare är det
väsentligt att det svenska/nordiska sättet att lösa
arbetsmarknadens regelverk -- med starka och representativa
parter -- kan fullföljas. Återflödet från EU:s strukturfonder är
mer regionalpolitiskt än arbetsmarknadspolitiskt motiverat.
Alf Svensson m.fl. (kds) framhåller i motion A271 (yrk. 22)
att just sysselsättningen är en av de viktigaste frågorna för
Sverige att engagera sig i inom EU. Sverige kan vara ett
föregångsland och hävda arbetslinjen. Förutom utbuds- och
efterfrågeåtgärder bör Sverige verka för en aktiv
arbetsmarknadspolitik med betoning på utbildning och
kompetenshöjning.
Dan Ericsson m.fl. (kds) anför i motion A288 (yrk. 9) att EU:s
sociala fond bl.a. satsar pengar på ungdomsprojekt som ligger i
gränslandet mellan utbildnings-, arbetsmarknads-, social- och
ungdomspolitik. Det finns ännu inte någon planering för hur
sociala fondens stödformer kan användas i Sverige. Fördelningen
bör inte enbart bli en fråga för arbetsmarknadsverket (AMV).
I nio motioner tas frågor upp om hur uppsägningar inom
kommuner och landsting skall kunna undvikas.
Miljöpartiet förordar i motionerna A274 (yrk. 11), So433 (yrk.
1) och So485 (yrk. 1) uppsägningsstopp inom kommuner och
landsting. I stället bör medel för arbetsmarknadspolitiska
åtgärder och a-kassa föras över från statlig till kommunal nivå
för att täcka lönekostnader för vårdpersonal m.fl. Det är en
samhällsförlust att flytta motiverad vårdpersonal från viktigt
arbete till den offentliga sektorns improduktiva del,
arbetslöshetskön, anför motionärerna.
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 13) att en
avveckling av modellen med utbildning för personal som annars
friställs i kommuner och landsting är en felaktig strategi.
Regeringen bör återkomma med en utvecklingsplan som tar upp
möjligheter till utbildning för att möta näringslivets behov för
uppsägningshotad personal inom den offentliga sektorn.
I motionerna A229 av Hans Karlsson m.fl. (s), A232 av Inger
Lundberg m.fl. (s), A259 av Lars Stjernkvist m.fl. (s), A263 av
Karl-Göran Biörsmark (fp) och A415 (yrk. 2) av Dan Ericsson
(kds) framhålls att det med de nuvarande finansiella
svårigheterna för kommunsektorn borde det finnas möjligheter att
inom arbetsmarknadspolitikens ram utföra angelägna
arbetsuppgifter inom vård- och omsorgssektorn. Den s.k.
Östgötamodellen tas upp som exempel på hur medel som används för
passiva ersättningar i stället kan användas för aktiva insatser.
I motion A415 begärs att regeringen upprättar en utvecklingsplan
för Östgötamodellen. Frågan ställs i motion A229 om staten är
den bäst lämpade huvudmannen för den lokala och regionala
arbetsmarknadspolitiken. Vidare föreslås lokal försöksverksamhet
med alternativa styrformer.
Kvinnornas arbetsmarknad berörs i fyra motioner.
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 16, 17) att
jämställdhetsarbete måste prägla hela AMS verksamhet. Kvinnors
företagande och chefsutveckling för kvinnor har stor betydelse
på sikt. Enligt Centern bör anvisade medel för projektarbete på
AMS (45 miljoner kronor) med fördel kunna användas för sådana
projekt.
Vänsterpartiet anser i motion A287 (yrk. 13) att
jämställdheten i arbetslivet lämnar mycket i övrigt att önska. I
takt med att kommuner och landsting drar ner på personal hotas
allt fler kvinnors anställning. Arbetet med att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden har inte varit särskilt
framgångsrikt. Mer handlingskraft krävs än 45 miljoner kronor
till projektverksamhet i syfte att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden.
Ingegerd Sahlström m.fl. (s) framhåller i motion A258 (yrk. 1,
2) att kvinnorna har lika rätt till arbete som männen. Den lika
rätten förutsätter emellertid att könsuppdelningen av
arbetsmarknaden bryts. Hittillsvarande satsningar har varit
otillräckliga enligt motionärerna. Uppmärksamhet bör särskilt
riktas mot kvinnor över 45 år.
Lisbeth Staaf-Igelström (s) anser i motion A234 att kvinnornas
arbetsmarknad måste analyseras och en strategi utarbetas för att
motverka en försvagning av kvinnors ställning på
arbetsmarknaden.
I två motioner tas arbetsmarknaden för de medelålders och
äldre upp.
Sigge Godin och Lennart Fremling (fp) anför i motion A280
(yrk. 1, 2) att arbetslösa som fyllt 50 år möts av fördomar på
arbetsmarknaden. Det behövs därför konkreta åtgärder för att
arbetsgivarna i konjunkturuppgången skall ta till sig också
den äldre lediga arbetskraften. Särskilt viktigt är det att
uppmärksamma äldre arbetslösa specialister m.fl. så att deras
kompetens kan bibehållas.
Även Ulla-Britt Hagström (kds) tar i motion A218 (yrk. 2, 3)
upp de tendenser till bortstötning från arbetslivet som
medelålders kan drabbas av. Arbetslöshet vid 50-årsåldern är ett
stort slöseri med samhällets resurser. De äldres erfarenheter
bör tillvaratas, även i frivilligverksamhet.
Arbetsmarknadspolitikens inriktning i samband med
arbetstidsfrågorna tas upp i motionerna A203 (yrk. 1--5) av
Birger Schlaug m.fl. (mp), A274 (yrk. 8) av Birger Schlaug m.fl.
(mp) och A275 (yrk. 12, 13) av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
I de nämnda motionerna anförs att en arbetstidsförkortning är
nödvändig, inte bara för att få fram fler arbeten utan också av
sociala skäl. Arbetstidsförkortning minskar arbetsskador och
sjukskrivning. Samhällsekonomiskt och ur statsbudgetsynvinkel
innebär arbetstidsförkortning en vinst. I enlighet med
motionerna bör arbetstiden minskas till 37 timmar per vecka från
den 1 juli 1995, till 35 timmar per vecka från den 1 oktober
1995 eller -- om det senare förslaget inte vinner gehör -- till
35 timmar vid senare tidpunkt. Riksdagen bör hos regeringen
begära lagförslag för minskning av normalarbetstiden till 35
timmar per vecka. Om normalarbetstiden sänks från den 1 oktober
1995 eller den 1 januari 1996 bör anslaget till
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskas i motsvarande grad
(dessa motionsförslag tas upp senare i betänkandet).
Beträffande regeringens förslag om inriktning av
besparingsåtgärder för budgetåren 1997 och 1998
yrkar Vänsterpartiet avslag i motion A287 (yrk. 2). Regeringens
förslag till besparingar saknar en välgrundad analys, anförs
det. Ett bättre beslutsunderlag bör presenteras i
kompletteringspropositionen. Vänsterpartiet finner
medelsberäkning och beräknade volymer otillräckliga för att
pressa ned arbetslösheten.
Utskottets bedömning
Inledningsvis vill utskottet klargöra att grunderna för den
svenska arbetsmarknadspolitiken ligger fast sedan lång tid
tillbaka och är en gemensam bas att stå på. Den aktiva
arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare. Arbetslinjen gäller
alla grupper i samhället, även invandrare och handikappade.
Internationaliseringen får effekter inom alla områden, även inom
arbetsmarknadspolitiken. Enligt utskottets uppfattning är det
viktigt att se både möjligheterna och farorna i denna
utveckling. Självklart bör Sverige även inom EU:s ram verka för
en arbetsmarknadspolitik av den svenska modellen.
Utskottet konstaterar i likhet med flera motioner att
samhället och näringslivet påverkas av övergången till ett
kunskapssamhälle; ett uttryck för detta är exempelvis den
föregående regeringens satsning på en kommission för att främja
informationstekniken (IT-kommissionen). Den 19 januari 1995 har
regeringsbeslut fattats om ett förnyat uppdrag (dir. 1995:1) för
att främja en bred användning av informationsteknik.
Kommissionen skall vara pådrivande och kunskapsspridande i fråga
om informationsteknikens möjligheter i samhällsutvecklingen.
Även regeringsförslagen angående Europastipendier och datortek
kan ses som förslag om nya åtgärder för en ny tid.
Samsyn råder också i frågan om att arbetsmarknadspolitiken i
sig inte är ett tillräckligt instrument för att ge
sysselsättning. Alla politikområden måste samverka för att
tillväxt och sysselsättning skall kunna uppnås. Den allmänna
ekonomiska politiken är av största betydelse i detta arbete.
Sverige befinner sig nu i en konjunkturuppgång. Antalet
arbetslösa och i åtgärder är i sjunkande. Enligt AMS
verksamhetsstatistik uppgick antalet öppet arbetslösa som är
registrerade vid landets arbetsförmedlingar till
333 000 personer i februari 1995, vilket är en minskning med 18
000 personer jämfört med januari. Utskottet anser därför i
likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags
att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin
och "ta till vara" konjunkturuppgången för att stärka
tillväxten. Den viktigaste uppgiften är att skapa
förutsättningar för näringslivet att expandera och därigenom
uppnå en uthållig tillväxt och full sysselsättning. Ett
glädjande tecken inom företagsamhetens utveckling är att de små
företagen med färre än 20 anställda går bättre enligt
Småföretagsbarometern från mitten av februari 1995. Företagen
har positiva förväntningar för år 1995. Förbättringar sker såväl
i de exportinriktade företagen som i industrianknutna
hemmamarknadsföretag.
Utskottet vill betona att målet om tillväxt inte får uppfattas
som synonymt med rovdrift eller missbruk av resurser i form av
människor, miljö osv. Tillväxt är grunden för en ekonomisk
utveckling som ger människor arbete och ökar välfärden. Det kan
i detta sammanhang erinras om att en kommitté tillsatts för att
utreda en ökad miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11).
En av kommitténs uppgifter är att analysera förutsättningarna
för och effekterna av olika slag av skatteväxling, dvs. att
skatter på arbete sänks samtidigt som skatterna på energi och
utsläpp höjs. Målet om en uthållig ekonomisk tillväxt kan enligt
utskottets uppfattning även innefatta kretsloppstanken.
Utskottet noterar i detta sammanhang att Kretsloppsdelegationen
(M 1993:A) har fått direktiv för det fortsatta arbetet (dir.
1995:23). Kretsloppsanpassad produktion av bilar och
elektroniska produkter m.m. skall utredas härnäst.
Önskemål om en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik med bl.a.
resursöverföring från traditionella arbeten till gröna arbeten
ligger i linje med den förda politiken vad gäller
miljöinvesteringar. 400 miljoner kronor utgår som bidrag för
fjärrvärmenät, upprustning av naturvårdsområden, åtgärder mot
buller m.m. (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146). Därutöver
föreslås i budgetpropositionen ett nytt investeringsbidrag på
100 miljoner kronor till näringsliv och kommuner för främjande
av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1994/95:100,
bil. 15, anslagspunkt A 8). Exempel på områden som kan bli
aktuella för bidrag är bl.a. kretsloppsanpassad eller alternativ
avloppshantering. De nämnda insatserna bör enligt utskottets
uppfattning ge regeringen underlag för en bedömning av nyttan av
dylika satsningar.
Regeringens medelalternativ innebär en öppen arbetslöshet på
5,6 % år 1998, men ambitionen är enligt propositionen att få ner
arbetslösheten ytterligare.
Långtidsutredningen (SOU 1995:4) gör för sin del bedömningen
att "det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång
kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel". Utredningen
visar ett basscenario för den svenska ekonomin fram till år
2010. Arbetslösheten uppgår vid periodens slut till 5 %, vartill
kommer 2,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna nedgång
av arbetslösheten till år 2010 förutsätter enligt utredningen
åtgärder för att få ekonomin -- och inte minst arbetsmarknaden
-- att fungera bättre.
Vid en offentlig utfrågning, som arbetsmarknadsutskottet
arrangerat under rubriken Arbetsmarknaden i en föränderlig tid,
framkom ytterligare synpunkter på arbetsmarknadspolitiken, bl.a.
i ett långsiktigt perspektiv. Utskottet hänvisar till
betänkandets bilaga 3 med referat från utfrågningen.
Utskottet ställer sig bakom regeringens bedömning och anser i
likhet med regeringen och motionärerna att ambitionen måste vara
att få ner arbetslöshetstalen under medelalternativets nivå på
närmare 6 %. Långtidsarbetslösheten är ett av de allvarligaste
hoten mot tillväxt och välfärd; utslagning från arbetsmarknaden
ger bestående men inför framtiden. Utskottet vill tillägga att
det finns en fara i att "vänja" sig vid höga arbetslöshetstal.
Även om det finns en gemensam syn på arbetsmarknadspolitiken,
skiljer sig uppfattningarna om de olika åtgärderna och deras
effektivitet. Flera motionärer invänder att regeringens
bedömning av åtgärdernas resultat i form av
platser/sysselsättning är alltför optimistisk, särskilt i fråga
om det riktade anställningsstödet. Beträffande denna kritik vill
utskottet hänvisa till att beräkningen av antalet sysselsatta
har reviderats ned jämfört med uppgifterna i budgetpropositionen
(se prop. 1994/95:137, AU8, AU20, rskr. 180). Det är vidare
svårt för utskottet att ha någon uppfattning om de åtgärder som
redovisas i budgetpropositionen på områden där något konkret
propositionsunderlag inte föreligger.
Enligt utskottets mening innebär propositionens handlingsplan
-- i den mån utskottet har att bedöma förslagen -- en balanserad
förskjutning av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna i takt med
konjunkturuppgången. Såväl arbetsmarknadsutbildning som
utbildningsvikariat är ägnade att höja kompetensnivån och kan
därmed underlätta en övergång till sektorer med
arbetskraftsbrist. Ur arbetsmarknadssynpunkt och
välfärdssynpunkt är det viktigt att sådana områden kan dra till
sig tillräckligt med arbetskraft. Betoningen på
starta-eget-bidrag är också positiv med hänsyn till de goda
effekter som detta stöd uppvisar (se vidare avsnittet
Starta-eget-bidrag). Utskottet noterar vidare att det nu är läge
att avveckla/minska sådana sysselsättningssubventionerande
åtgärder som ungdomspraktik och arbetslivsutveckling. I stället
bör rörligheten öka, såväl mellan yrken och branscher som
geografiskt.
Utskottet har ingen annan syn än motionärerna när det gäller
att skapa en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva
rutiner. Att politiken också skall vara lättöverskådlig, undvika
inlåsning i arbetslöshet eller se till
kompetensutvecklingsaspekten i åtgärderna har utskottet intet
att invända mot. Vidare har det varit och är alltjämt en strävan
i politiken att stöd inte bör utbetalas till anställningar som
skulle ha skett utan stöd. Beträffande motionsförslagen om en
friare medelsanvändning på lokal nivå anser utskottet att sådana
strukturförändringar måste ses i ett större sammanhang. Enligt
utskottets uppfattning bör de berörda motionerna inte leda till
några tillkännagivanden.
EU-frågorna berörs i tre motioner. Liksom motionärerna anser
utskottet att Sverige även inom EU:s ram bör verka för en
arbetsmarknadspolitik av den svenska modellen. Utskottet har
under hösten 1994 i sitt yttrande 1994/95:AU1y till
utrikesutskottet uttalat bl.a. följande.
Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa
gemensamma mål för sysselsättning, en aktiv
arbetsmarknadspolitik och social välfärd som de gemensamma målen
för det monetära samarbetet, såsom dessa uttryckts i de s.k.
konvergenskraven inom EMU:s tredje steg.
Utskottet anser inte att något särskilt tillkännagivande är
behövligt med anledning av motionsförslagen. Vad gäller
motionsönskemål angående planeringen av Europeiska socialfondens
stöd anser utskottet att det är till fyllest att regeringen
under våren återkommer med förslag till inriktning av
verksamheten.
Frågan om hur uppsägningar inom kommuner och landsting skall
kunna undvikas har behandlats av utskottet vid flera tillfällen,
senast i utskottets yttrande till finansutskottet i december
1994 (prop. 1994/95:25, AU3y, FiU1, rskr. 145, 146). Som
utskottet därvid redovisat har AMS och länsarbetsnämnderna
tillsammans med kommuner och landsting slutit avtal om att
personal ej skall sägas upp utan utbildas med hjälp av medel för
utbildning i företag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra
om att den personal som fått utbildning under en
konjunkturnedgång nu är betydligt bättre rustad för de
arbetstillfällen som uppstår.
Som svar på en fråga i riksdagen den 7 februari 1995 uppgav
arbetsmarknadsministern att 2 miljarder kronor har avsatts för
detta ändamål från anslagsposten Utbildning i företag. Dessa
avtal har totalt sett inneburit att ca 40 000 människor beretts
möjlighet att utbilda sig och höja sin kompetens i stället för
att bli uppsagda. Flertalet av de avtal som slutits löper ut
någon gång under år 1995; ett fåtal omfattar första kvartalet
1996. Vidare anförde arbetsmarknadsministern att regeringen
under våren återkommer med förslag om förhållandet mellan
kommunerna och staten. I detta sammanhang tas också ställning
till resursbehovet för den kommunala sektorn.
Den uppfattning som utskottet framförde för ett år sedan i
sitt betänkande 1993/94:AU11 -- nämligen att de
arbetsmarknadspolitiska medlen inte bör användas för reguljär
kommunal verksamhet -- gäller fortfarande. Utskottet inser
självfallet värdet av de ovan redovisade åtgärderna. Behovet av
liknande åtgärder i framtiden får bedömas mot bakgrund av
arbetsmarknadssituationen vid varje särskilt tillfälle. Med
hänsyn härtill och med hänsyn till att regeringens aviserade
förslag på området inte bör föregripas, avvisar utskottet
berörda motionsyrkanden.
Med anledning av motioner om kvinnornas arbetsmarknad tar
utskottet i det följande upp denna fråga.
Utskottet har förståelse för de motioner som uttalar en oro
för att jämställdheten i arbetslivet inte har gått framåt så
snabbt som man skulle önska. Målen om jämställdhet är emellertid
klart uttalade såväl inom regeringskansliet som inom AMS.
Utskottet vill peka på att jämställdhetsministern avser att
bjuda in arbetsmarknadens parter till överläggningar för att
höra deras uppfattning om vad som kan göras för att komma till
rätta med löneskillnaderna. Som motionärerna redovisar
förefaller effekterna av arbetet inom AMS med att bryta den
könsuppdelade arbetsmarknaden blygsamma. Utskottet förutsätter
att AMS intensifierar ansträngningarna på detta område.
Upplysningsvis kan nämnas att utskottet har föreslagit
Riksdagens revisorer att jämställdheten på arbetsmarknaden kan
vara ett lämpligt ämne för förvaltningsrevision. Utskottet ser
positivt på att AMS bedriver jämställdhetsprojekt; sådana
projektansatser som föreslås av motionärerna ligger inom ramen
för AMS verksamhet på området. Motionskraven ligger i viss mån i
linje med pågående utveckling och kräver därför inte något
riksdagens uttalande.
Problemen för de medelålders och äldre på arbetsmarknaden bör
enligt utskottets mening ytterligare uppmärksammas. Utskottet
har erfarit att regeringen under våren 1995 kommer att ta upp de
äldres situation på arbetsmarknaden i proposition till
riksdagen. Utskottet anser att regeringens förslag inte bör
föregripas; yrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Utan att gå in i detalj på samtliga de spörsmål som behandlas
i motionerna konstaterar utskottet att många krav ligger i linje
med en pågående utveckling.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning
av arbetsmarknadspolitiken som förs fram i budgetpropositionen.
Utskottet följer utvecklingen med stor uppmärksamhet och kommer
vid senare tillfällen under våren 1995 att ta upp
arbetsmarknadspolitiska frågor i samband med aviserade
propositioner. I den mån det inte redan har framgått av den
föregående framställningen avstyrker utskottet de behandlade
förslagen i motionerna A201 (yrk. 1, 3, 4) (mp), A207 (fp), A215
(yrk. 1, 14, 15) (m), A218 (yrk. 2, 3) (kds), A223 (s), A226
(s), A229 (s), A232 (s), A234 (s), A244 (yrk. 1, 16, 17, 26, 27)
(c), A250 (fp), A258 (yrk. 1, 2) (s), A259 (s), A263 (fp), A271
(yrk. 1, 13, 17, 22) (kds), A274 (yrk. 1, 11) (mp), A280 (yrk.
1, 2) (fp), A286 (yrk. 1) (fp), A287 (yrk. 1, 13) (v), A288
(yrk. 9) (kds), A415 (yrk. 2) (kds), So433 (yrk. 1) (mp), So485
(yrk. 1) (mp) och N299 (yrk. 3) (c).
Som en särskild fråga skall utskottet ta upp Miljöpartiets
yrkanden om arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna, vilka redovisats i föregående avsnitt.
Eftersom Miljöpartiets krav om arbetstidsförkortning kopplas
ihop med ett minskat anslag till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder tar utskottet upp dessa arbetstidsyrkanden i detta
sammanhang. Frågor inom arbetstidsområdet, vilka återfinns i ett
stort antal andra motioner, kommer att behandlas senare under
mandatperioden.
Utskottet har tidigare pekat på att arbetstidsfrågan är en
viktig framtidsfråga. Enligt utskottets sätt att se är frågan
dock inte i första hand en konjunkturfråga. Mot denna bakgrund
står utskottet fast vid den uppfattning som utskottet uttalade
under hösten 1994, nämligen att det är värdefullt att få till
stånd ett samlat material som kan utgöra underlag för ett
ställningstagande på arbetstidsområdet. Utskottet ser därför
positivt på att den utredning som då aviserades nu har inlett
sitt arbete (dir. 1995:6). Det är utskottets bestämda
uppfattning att utredningsresultat och annat underlag bör
föreligga vid beslut om förändringar av den räckvidd som
arbetstidsreglerna har.
Utskottet avstyrker därför Miljöpartiets motioner A203 (yrk.
1--5), A274 (yrk. 8) och A275 (yrk. 12, 13).
Utskottet tar slutligen upp regeringens förslag att riksdagen
skall godkänna inriktningen av besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m. för budgetåren 1997 och 1998.
Som tidigare redovisats yrkar Vänsterpartiet i motion A287
avslag på den av regeringen föreslagna inriktningen.
Även utskottet anser att beslutsunderlaget i
budgetpropositionen är knapphändigt vad gäller de kalkylerade
besparingarna för budgetåren 1997 och 1998. Särskilt är
beräkningarna av möjliga besparingar under A 5. Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. behäftade med stor osäkerhet.
Utskottet återkommer i den följande framställningen till vissa
beräkningsfrågor. Därutöver anser utskottet att informationen om
besparingarna bör förtydligas i kompletteringspropositionen. Med
det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och
avstyrker Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 2).
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
Propositionen
1993/94 Utgift 2 650 727 000
1994/95 Anslag 2 876 516 000
1995/96 Prop. 4 328 452 000
varav 2 885 635 000 är beräknat för juli 1995--juni
1996
Under anslaget A 1 föreslår regeringen att riksdagen
1. godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget
får användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
2. till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1995/96 anvisar ett ramanslag på 4 328 452 000 kr.
För en närmare beskrivning av anslaget Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader samt utvecklingen av antalet årsarbetare
och lönekostnader inom olika delar av organisationen hänvisas
till propositionen (s. 34 f).
I propositionen anförs att AMV:s viktigaste uppgift är att
tillsätta de lediga platserna så att flaskhalsar och därmed
inflationstendenser kan undvikas.
Möjligheten att disponera medel under anslaget A 2
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för tillfälliga
personalförstärkningar bör kvarstå och utvidgas under nästa år.
De tillfälliga medlen bör få omfatta högst 700 miljoner kronor
under 18-månadersperioden. Med hänsyn till den alarmerande
situationen för invandrare och flyktingar bör i likhet med
innevarande budgetår särskilda medel, 76,6 miljoner kronor,
beräknas för dessa grupper. Regeringens bedömning är nu liksom
tidigare att arbetsförmedlingens satsning på grupporienterat
arbetssätt skall fortsätta.
Besparingskravet på 11 % gäller även för AMV. Huvuddelen av
neddragningen på 307 miljoner kronor bör ske först under
budgetåret 1998. Besparingskravet budgetåret 1995/96 föreslås
uppgå till 55,5 miljoner kronor. Inriktningen skall vara att
besparingen inte läggs på arbetsförmedlingen. En översyn av
verksamheten inom AMV måste därför göras.
Vidare informeras i propositionen att viss överföring av
uppgifter till Statens institut för handikappfrågor i skolan
samt till Pliktverket medför omföring av motsvarande
anslagsbelopp till andra anslag.
Regeringen räknar med en oförändrad låneram för AMS
investeringar i anläggningstillgångar, dvs. 480 miljoner kronor
för budgetåret 1995/96. Beträffande AMS investeringsplan
återkommer regeringen i kompletteringspropositionen.
Motioner
Moderaterna anför i kommittémotion A281 (yrk. 2, 3) att
med den stora omfattningen av AMV:s verksamhet krävs goda
rutiner och kontroller. Enligt motionärerna bör
arbetsförmedlingens insatser främst riktas till de
långtidsarbetslösa och till ungdomar. Genom striktare rutiner
och ömsesidigt åtagande kan de arbetslösa stödjas bättre.
Internkontrollen inom AMV måste stärkas och organisationen ses
över.
Folkpartiet anser i kommittémotion A286 (yrk. 11, 12 och
35) att arbetsförmedlingens vägledningsarbete blir allt
viktigare när möjligheterna ökar för de arbetssökande att på
egen hand kontakta tilltänkta arbetsgivare. De
långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade är grupper
som kan ha särskilda behov av vägledning. Vidare bör AMV göra
mer för att pressa kostnaderna bl.a. genom effektivare
upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Därigenom uppnås en
spareffekt på A 2-anslaget.
Vänsterpartiet framhåller i motion A287 (yrk. 3) att
arbetsbördan per platsförmedlare passerat gränsen för det
optimala. Studier visar att ökade personalresurser ger ett
tydligt resultat i form av åtgärds- och arbetsplaceringar.
I två motioner tas representationen av arbetsmarknadens
parter upp.
Per-Axel Sahlberg m.fl. (s) i motion A208 resp. Arne
Kjörnsberg och Berndt Ekholm (s) i motion A251 anser att
åtgärder bör vidtas för att arbetsmarknadens parter skall
representeras i samhällsorgan såsom t.ex. länsarbetsnämnderna,
Samhall och Yrkesinspektionen. Under den senaste
regeringsperioden har enligt motionärerna den tidigare
stabiliteten och samarbetsviljan förändrats. SAF har varit en
pådrivande kraft i denna utveckling.
Stig Bertilsson (m) tar i motion A235 upp synen på
konkurrens inom arbetsförmedlingsområdet.
Arbetsförmedlingarnas nya rutiner med begränsad publicering,
vilka kan vara motiverade ur arbetsgivarsynpunkt, riskerar att
gå stick i stäv med lagstiftningens intentioner.
Förmedlingsmarknaden bör vara öppen för så många som möjligt,
anförs det.
Utskottets bedömning
Beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet, vilken
tagits upp av Moderaterna, Folkpartiet och Vänsterpartiet, vill
utskottet anföra följande.
Utskottet anser i likhet med Moderaterna i motion A281 att det
krävs goda rutiner och kontroller inom AMV. Utskottet har
noterat att Riksrevisionsverket (RRV) i årets granskning pekat
på flera svagheter i den interna kontrollen inom bidragsområdet
bl.a. avseende kontroll i samband med rekryteringsstöd och vad
gäller ansvars- och arbetsfördelning mellan länsarbetsnämnd och
arbetsförmedling. AMS har i huvudsak delat RRV:s bedömningar och
har vidtagit olika åtgärder för att komma till rätta med de
konstaterade svagheterna. Utskottet förutsätter att detta arbete
fortsätter.
Vidare delar utskottet regeringens uppfattning att en
besparing på 307 miljoner kronor inom AMS och
länsarbetsnämnderna (ej arbetsförmedlingen) till år 1998 inte
kan klaras med enbart rationaliseringar; en översyn av
verksamhetens omfattning är också nödvändig. Utskottet
tillbakavisar därmed Vänsterpartiets uppfattning att en
effektivitetsökning främst skall komma till stånd med hjälp av
ökade personalresurser. Utskottet förutsätter att utformningen
av nerdragningen delges riksdagen i lämpligt sammanhang.
Utskottet har ingen annan uppfattning än Folkpartiet när det
gäller att AMS bör pressa kostnaderna bl.a. genom en effektivare
upphandling av arbetsmarknadsutbildning. Eftersom RRV har
uppmärksammat regeringen på att förhandlingskompetensen bör
förbättras (RRV:s årliga rapport 1994-12-01) utgår utskottet
från att åtgärder vidtas. Vägledning ingår som en viktig del av
AMV:s verksamhet; enligt utskottets mening torde något
riksdagens uttalande inte vara erforderligt.
Utskottet avstyrker därmed motionerna A281 (yrk. 2, 3) (m),
A286 (yrk. 11, 12 och 35) (fp) samt A287 (yrk. 3) (v).
Representationen av arbetsmarknadens parter i olika
styrelser tas upp i två motioner, som redovisats ovan.
Motionärerna beklagar att arbetsmarknadens parter inte längre
ingår i styrelserna för olika myndigheter m.fl. organ på
arbetsmarknadsområdet. Eftersom den tidigare ordningen inte
längre är möjlig på grund av att alla parter inte anser sig
kunna delta och eftersom arbetsmarknadsparternas synpunkter i
stället inhämtas på annat sätt bör något tillkännagivande med
anledning av de aktuella motionerna ej vara aktuellt. Motionerna
A208 (s) och A251 (s) avstyrks således.
Slutligen tar utskottet upp synen på konkurrens inom
arbetsförmedlingsområdet. Utskottet har ingen annan
uppfattning än motion A235, nämligen att det gäller att uppnå
balans mellan rationell hantering av många arbetssökande och
möjligheterna till öppenhet på arbetsmarknaden. Motion A235 (m)
påkallar inte något riksdagens uttalande och avstyrks därför.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag
att högst 75 miljoner kronor av medlen under
förvaltningsanslaget får användas inom den yrkesinriktade
rehabiliteringen.
Utskottet tillstyrker att till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader för budgetåret 1995/96 anvisas ett
ramanslag på 4 328 452 000 kr.
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Inledning
Propositionen
A 2-anslaget
1993/94 Utgift 22 575 274 000 Reservation 6 609 068 000 *
1994/95 Anslag 28 787 686 000
1995/96 Prop. 33 956 700 000
varav 22 720 800 000 är beräknade för juli 1995--juni 1996
* Av reservationen har 3 610 584 000 kr förts bort från
anslaget som en besparing.
Från anslaget A 2 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder finansieras
sysselsättningsskapande åtgärder som beredskapsarbete,
rekryteringsstöd och starta-eget-bidrag samt
rörlighetsstimulerande åtgärder som arbetsmarknadsutbildning,
jobbsökaraktiviteter och flyttningsbidrag. Vidare finns
ungdomsåtgärder i form av bl.a. ungdomsintroduktion. Åtgärderna
arbetslivsutveckling (ALU) och utbildningsvikariat finansieras
via anslaget A 5 Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Förändringar i anslagskonstruktionen kommer att tas upp senare i
betänkandet.
Nedan redovisas propositionens uppgifter om beräknad
omfattning för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inom A 2-
och A 5-anslagen samt vissa andra åtgärder enligt regeringens
handlingsplan.
TOTALT I ÅTGÄRDER 560 450
________________________________________________________________________
Inom handlingsplanens ram ligger även åtgärder som ännu inte
är beslutade eller fullföljda, såsom arbetsföretag eller
ungdomsprogram. Dessa återfinns i tabellens nedre del utan
beloppsprecisering. Med dessa planerade åtgärder beräknas i
propositionen att ca 560 000 personer per månad kommer att vara
i åtgärder eller motsvarande. Investeringssatsningarna består
bl.a. av bygginvesteringar i bostäder, inom miljö-, kultur- och
kommunikationsområdena samt för offentliga lokaler (prop.
1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146).
Till denna åtgärdsarsenal skall läggas arbetsförmedlingen som
är det viktigaste instrumentet för att snabbt tillsätta lediga
platser. För att uppehålla god kvalitet i platsförmedlingen m.m.
föreslår regeringen att de tillfälliga personalförstärkningarna
utökas. För innevarande budgetår får AMV använda högst 395
miljoner kronor av A 2-anslaget för tillfälliga
personalförstärkningar. För budgetåret 1995/96
(18-månadersperioden) föreslås att beloppet höjs till 700
miljoner kronor, varav 500 miljoner kronor bör avse perioden
juli 1995--juni 1996.
Av de totala medlen under A 2-anslaget bör regeringen få
disponera 450 miljoner kronor för särskilda insatser och 15
miljoner kronor för försöksverksamhet med
sysselsättningsskapande åtgärder. Försöksverksamheten omfattar
projekt av olika karaktär, t.ex. projekt rörande kooperativ
utbildning, miljöteknik och unga företagare.
I propositionen föreslås vidare att högst 15 miljoner kronor
av medlen under anslaget får användas för informationsinsatser.
Enligt regeringen är det av yttersta vikt att AMV genomför en
bred informationskampanj om de stöd som samhället ställer till
förfogande för att underlätta nyanställningar.
Motioner
Centerpartiet anser i motion A244 (yrk. 15 delvis) att någon
ytterligare personalförstärkning till AMV utöver vad som
tidigare belastat åtgärdsanslaget inte bör ske. Motiveringen är
bl.a. att Centerns förslag innebär att AMV arbetar med kända
åtgärder. 600 miljoner kronor under en 18-månadersperiod bör
räcka, anförs det.
Vänsterpartiet framhåller i motion A287 (yrk. 4 delvis) att
ytterligare medel för tillfällig personalförstärkning hos AMV (+
200 miljoner kronor) bör föras från A 2-anslaget jämfört med
regeringens förslag. Ökade personalresurser ger konkreta
resultat i form av arbetsplaceringar, anförs det. Regeringens
ord om "översyn av verksamheten inom AMV" är vaga, och
regeringen bör därför återkomma med bättre underlag i
kompletteringspropositionen.
I motion A287 (yrk. 5) anser Vänsterpartiet vidare att
riksdagen bör säga nej till ett bemyndigande till regeringen att
själv använda högst 450 miljoner kronor av A 2-anslaget för
särskilda insatser. Enligt motionärerna saknas motiv för att
inte AMV skulle disponera dessa medel i enlighet med normala
prioriteringar.
Såväl Centern som Vänsterpartiet har en annan uppfattning än
regeringen vad gäller försök med sysselsättningsskapande
åtgärder.
Enligt Centern i motion A244 (yrk. 14 delvis) har dessa medel
inte utnyttjats fullt ut tidigare. Centern anser därför att en
volym motsvarande 10 miljoner kronor är tillräcklig.
Vänsterpartiet är i motion A287 (yrk. 18) helt emot förslaget
och anser att motsvarande medel bör föras till posten
otraditionella medel som AMS disponerar.
Moderaterna anför i kommittémotion A281 (yrk. 12) att det i
dag finns en god kännedom om olika åtgärder och att resurserna
för tillfälliga informationsinsatser är tilltagna i
överkant. Motionärerna förordar att 10 miljoner kronor får
användas till informationsinsatser under kommande budgetår.
Utskottets bedömning
Med hänsyn till den arbetsbelastning som den nuvarande
arbetsmarknadssituationen innebär för AMV anser utskottet att
regeringens bedömning angående storleken på den tillfälliga
personalförstärkningen på arbetsförmedlingen under nästa
budgetår är väl avvägd och bör godkännas. Utskottet avstyrker
därmed Centerpartiets motion A244 (yrk. 15 delvis) och
Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 4 delvis).
Utskottet har vidare en annan uppfattning än Vänsterpartiet
huruvida regeringen själv bör få disponera medel under A
2-anslaget för särskilda insatser eller om medlen skall
disponeras av AMS. I enlighet med propositionen bör regeringen
kunna disponera 450 miljoner kronor för sådana insatser. Motion
A287 (yrk. 5) avstyrks följaktligen.
Beträffande regeringens budgetpost på 15 miljoner kronor för
försöksverksamhet med sysselsättningsskapande åtgärder har
som ovan redovisats såväl Centern som Vänsterpartiet
invändningar. Utskottet delar inte dessa invändningar och
avstyrker därför motionerna A244 (yrk. 14 delvis) och A287 (yrk.
18).
Enligt utskottets uppfattning är regeringens förslag om
informationsinsatser riktade mot arbetsgivarna välbetänkt.
Utskottet har noterat att regeringen strävar mot ett färre antal
bidragsformer i arbetsmarknadspolitiken (s. 19 i propositionen).
Med nuvarande mängd åtgärder är det rimligt att AMV genomför en
bred informationskampanj om de stödformer som finns för att
underlätta nyanställningar -- särskilt med inriktning mot de
mindre företagen. Även vid en neddragning av antalet
bidragsformer aktualiseras behovet av extra
informationsinsatser. Utskottet tillstyrker således
propositionen och avstyrker motion A281 (yrk. 12).
Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd
Propositionen
Regeringen beräknade i 1993 års kompletteringsproposition att
AMV i genomsnitt skulle ha 41 900 personer per månad i
beredskapsarbete, med rekryteringsstöd och i avtalade
inskolningsplatser under budgetåret 1993/94. AMS redovisning för
denna period ger vid handen att i genomsnitt 29 100 personer per
månad fick del av dessa åtgärder, dvs. 70 % av den beräknade
omfattningen. Diskrepansen beror enligt AMV dels på den svåra
ekonomiska situationen för kommuner och näringsliv, dels på att
arbetslivsutveckling, ALU, ersatt en del beredskapsarbeten.
AMV har i stort nått den beräknade styckkostnaden för
åtgärderna.
Regeringen finner liksom tidigare att rekryteringsstödet bör
prioriteras framför beredskapsarbete för att utnyttja den ökande
efterfrågan på arbetskraft inom näringslivet. Inriktningen är
att hjälpa dem som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa.
Även fortsättningsvis bör bidragen fastställas i krontalsbelopp
redan vid beslutstillfället.
Regeringen föreslår att det s.k. fyratimmarsavdraget tas bort
för beredskapsarbeten fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att den
bidragsgrundande arbetstiden i beredskapsarbete utökas från 36
till 40 timmar. Bidraget bör beräknas på normal veckoarbetstid
enligt propositionen.
Försöksverksamheten med rekryteringsstöd för högskoleutbildade
bör få fortsätta även under nästa budgetår.
Som framgår av den inledande tabellen räknar regeringen med
månadsgenomsnitt på 8 000 platser i beredskapsarbete och 25 400
i rekryteringsstöd under budgetåret 1995/96 till en sammanlagd
kostnad av 6 300 miljoner kronor.
Motioner
I två motioner yrkas avslag på regeringens förslag att ta bort
fyratimmarsavdraget.
Moderaterna i motion A281 (yrk. 10 delvis) liksom Centern i
motion A244 (yrk. 10 delvis) anser att regeringens förslag leder
fel. Fyratimmarsavdraget behövs för att de arbetssökande både
skall ha tid och incitament till ett aktivt arbetssökande.
Vidare begärs beredskapsmedel eller
sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade områden
i sex motioner. I det följande lämnas en sammanställning över
förslagen.
A269 av Sinikka Bohlin Skogliga beredskaps- Mer resurser i syfte att
(s) arbeten inte bara sysselsätta
utan också återanpassa
A274 av Birger Schlaug Arbetskraftsintensiva Allergisanering och
m.fl. (mp) yrk. 13 miljöinvesteringar gröna jobb ger många
arbetstillfällen
A284 av Berndt Ekholm Trossamfundens Ytterligare AMS-medel
(s) lokalbyggnation behövs för att inte
byggarbetstillfällen
skall förloras år 1996
A286 av Elver Jonsson Insatser för kultur- Småskaliga projekt kan
m.fl. (fp) yrk. 2 miljövården sättas i gång snabbt.
200 miljoner kronor
begärs vilket ger sys-
selsättning åt 1 400
personer
A801 av Erling Bager och Ombyggnadsstöd till Det bör utredas om lands-
Eva Flyborg (fp) Landsarkivet i arkivet kan prioriteras;
Göteborg byggsektorn i Göteborg
är hårt drabbad
Kr414 av Bo Lundgren och Utbildningscentrum Med tillfälliga AMS-åtgär-
Stig Bertilsson (m) Bosön der kan Bosön utvecklas
yrk. 7 till en komplett anläggning
Rekryteringsstödets användning tas upp av Centern och
Folkpartiet.
Centern föreslår i motion A244 (yrk. 9) att rekryteringsstödet
knyts direkt till individen för den som varit inskriven på
arbetsförmedlingen (af) i två år och är i en andra
a-kasseperiod. Stödet utgår utan af-beslut under sex månader så
snart personen erhållit anställning med avtalsenliga villkor.
Systemet kan ytterligare utvecklas för äldre arbetskraft och
innebär en effektivitetshöjning för af.
Vidare föreslår Centern i motion A405 (yrk. 11) att ett
särskilt rekryteringsstöd utformas för naturvetare,
civilingenjörer och ekonomer i småföretag inom det
regionalpolitiska stödområdet. Detta stöd bör administreras av
AMS, anpassas till företagens behov av högskoleutbildade och
finansieras inom ramen för nuvarande rekryteringsstöd.
Enligt Folkpartiets uppfattning i motion A286 (yrk. 8--10) bör
större resurser läggas på rekryteringsstödet, som är en selektiv
åtgärd och i huvudsak inriktad på den privata sektorn. Stödet
bör dock inriktas på samtliga arbetslösa och inte -- som
regeringen föreslår -- på de långtidsarbetslösa. För utsatta
grupper skulle det kunna utgå under en längre period, t.ex. tolv
månader. Tillämpningen bör vara flexibel i fråga om stödnivå
m.m. Folkpartiet föreslår en kraftig ökning av anslagsposten
till 6 228 miljoner kronor eller 1 836 miljoner kronor mer än
regeringen föreslagit.
Utskottets bedömning
Det nuvarande fyratimmarsavdraget i beredskapsarbete
innebär en administrativ nackdel och orsakar problem i sådana
verksamheter som är baserade på arbetslag. Utskottet föreslår
därför att riksdagen godkänner att fyratimmarsavdraget tas bort
fr.o.m. den 1 juli 1995, dvs. att statsbidragen vid
beredskapsarbete återställs till att avse 100 % av normal
veckoarbetstid. Moderaternas motion A281 (yrk. 10 delvis) och
Centerns motion A244 (yrk. 10 delvis) avstyrks sålunda.
Motionsförslag om beredskapsmedel eller
sysselsättningsskapande åtgärder inom specificerade områden
har utskottet behandlat vid ett flertal tillfällen. I dessa fall
liksom i ovanstående fall är det fråga om ett antal angelägna
projekt, som motionärerna för fram inom t.ex. miljövårds- eller
kultursektorn. De här behandlade motionsförslagen motiveras
därutöver av arbetslösheten; varje tillskapat arbetstillfälle är
av nytta.
Utskottet vill inte gå in på en bedömning av de olika behov
och förslag som förs fram i motionerna. Däremot vill utskottet
betona att beredskapsarbete är ett arbete som anordnas för
arbetslösa. Strävan är att få till stånd så mycket
sysselsättning som möjligt för de insatta resurserna. Liksom
tidigare vill utskottet understryka att utnyttjandet av
beredskapsmedel och av övriga arbetsmarknadspolitiska resurser
bör bedömas utifrån arbetsmarknadssynpunkter och inte i första
hand betraktas som en resurs för angelägna samhällsbehov.
Utskottet konstaterar att det ankommer på AMS att fördela
resurserna för arbetsmarknadspolitiska insatser i de olika
länen. I AMS uppgift ingår att ta hänsyn till den
arbetsmarknadspolitiska situationen i resp. län.
Beträffande kravet på allergisanering vill utskottet upplysa
om att detta område har tagits upp av utskottet helt nyligen i
betänkandena 1994/95:AU8 och 1994/95:AU20. I betänkandet AU20
utgår utskottet från att ett förslag om ett investeringsprogram
till förmån för bättre inomhusklimat och allergisanering av
skolor, daghem och andra offentliga lokaler samt bostäder bereds
vidare i regeringskansliet. Utskottet utgår vidare från att
regeringen återkommer till riksdagen med förslag senast i
samband med kompletteringspropositionen.
Motioner om bidrag till Bosön har utskottet tidigare behandlat
i sitt betänkande 1992/93:AU11 och därvid avstyrkt bifall till
de då aktuella yrkandena. Oavsett angelägenhetsgraden i ett
sådant projekt har utskottet inte ändrat uppfattning i frågan om
beredskapsmedlens syfte sedan föregående mandatperiod.
Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade
motionerna A269 (s), A274 (yrk. 13) (mp), A284 (s), A286 (yrk.
2) (fp), A801 (fp) och Kr414 (yrk. 7) (m) inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd. Motionsförslagen avstyrks därför.
Rekryteringsstödets användning har tagits upp av Centern
och Folkpartiet.
Vad beträffar Centerns förslag om ett individanknutet
rekryteringsstöd för de långtidsarbetslösa befarar utskottet att
en sådan åtgärd kan visa sig kostsam i förhållande till
befintliga regler. Systemet i dag innebär att arbetsförmedlingen
inte skall bevilja mer rekryteringsstöd än vad som krävs för att
anställningen skall komma till stånd. Förslaget om särskilda
regionala rekryteringsstöd för personer med viss utbildning som
får anställning i småföretag inom stödområdet förefaller ha
vissa likheter med nuvarande system med respenning till den som
har kvalificerad yrkesutbildning och får anställning vid
stödberättigat företag inom stödområdet enligt förordning
(1994:7) om respenning och medflyttandebidrag. Motionärernas
argumentation har inte övertygat utskottet om behovet av ett
nytt sådant stöd. Utskottet har alltså en annan uppfattning än
den som redovisas i motionerna A244 och A405 i motsvarande
delar.
Till skillnad från Folkpartiet i motion A286 anser utskottet
att rekryteringsstödets inriktning på de långtidsarbetslösa är
en ändamålsenlig prioritering i strävan att undvika en inlåsning
i passivitet och bidragsberoende. Som utskottet redovisar i det
följande sätts för ungdomarnas del ett helt batteri av nya
åtgärder i sjön under år 1995. Det finns därför inte skäl att
särskilt inrikta rekryteringsstödet mot ungdomar i enlighet med
Folkpartiets förslag. Utskottet vill vidare erinra om att vid
anställning av flykting/invandrare får rekryteringsstöd lämnas
om den anställde växlar mellan svenskundervisning och arbete.
Rekryteringsstöd får i sådana fall lämnas med högst 75 % av
lönekostnaden under högst tolv månader. Att generellt förlänga
rekryteringsstödet till tolv månader för hela grupper är däremot
inte rimligt enligt utskottets mening.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna A244 (yrk. 9) (c), A286 (yrk. 8--10) (fp) och A405
(yrk. 11) (c).
Insatser för flyktingar och invandrare
Den successiva minskning av arbetslösheten i stort som skett
under det senaste halvåret har inte någon motsvarighet bland
flyktingar och invandrare. Arbetslösheten bland utländska
medborgare uppgick till 21 % för helåret 1994 (medeltal, AKU)
och till 27,5 % för de utomnordiska medborgarna. Jämfört med
föregående år är läget oförändrat för denna grupp.
Samtidigt har andelen sysselsatta utländska medborgare minskat
från 48,8 % år 1993 till 45 % 1994. Bland de utomnordiska
medborgarna minskade sysselsättningen från 39,8 till 36,1 %
under samma tid. Som jämförelse kan nämnas att
sysselsättningsintensiteten för hela befolkningen uppgick till
72,6 % år 1993 och till 71,4 % förra året.
Propositionen
Regeringen anser att insatserna för invandrare är långt ifrån
tillräckliga. Ökade möjligheter för invandrarna att få arbete
måste skapas, en större del av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna måste utnyttjas för flyktingar och invandrare och
omedelbara åtgärder sättas in i invandrartäta områden.
I propositionen konstateras att AMS, för budgetåret 1993/94,
inte lyckades uppnå verksamhetsmålet att andelen utomnordiska
medborgare i åtgärder skulle vara betydligt större än deras
andel av de arbetssökande. Trots att de utomnordiska medborgarna
fick en ökad andel av varje enskild åtgärd, minskade deras andel
av de totala åtgärderna på grund av arbetsmarknadsutbildningens
minskade omfattning. Av de 150 miljoner kronor som anvisades för
budgetåret 1993/94 till särskilda insatser för flyktingar och
invandrare utnyttjades endast 14 % eller 21 miljoner kronor.
Regeringen föreslår, inom socialförsäkringsutskottets
beredningsområde, särskilda insatser i invandrartäta områden,
dels genom inrättande av ett nytt anslag för detta ändamål
(D 12), dels genom det program som tillställs EU-kommissionen
under våren för användning av medel från Europeiska
socialfonden. Vidare ser regeringen det som önskvärt att de
invandrartäta storstadskommunerna överväger möjligheten att
bygga upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut för
att ge ökat stöd och handledning till invandrare som önskar
starta eget företag.
Regeringen ser positivt på invandrarpraktiken och föreslår att
försöksverksamheten med denna åtgärd förlängs t.o.m. december
1996. Speciellt bör AMS arbeta för att invandrarpraktiken
används vid mindre och medelstora företag. Medel bör beräknas
för i genomsnitt 5 000 personer per månad och kostnaden för
utbildningsbidrag till praktikanterna beräknas till 662 miljoner
kronor. Förslaget föranleder en lag om invandrarpraktik som bör
gälla under budgetåret 1995/96 (bilaga 1).
Regeringen föreslår vidare att samtliga särskilda medel till
flyktingar och invandrare enbart används till invandrarpraktiken
och att det förhöjda rekryteringsstödet i stället beräknas under
medlen för rekryteringsstöd. Andra åtgärder i form av projekt
för flyktingar och invandrare bör finansieras inom ramen för de
otraditionella medlen.
Motioner
Volymen av invandrarpraktiken behandlas i två motioner.
Folkpartiet liberalerna vill ha en kraftig ökning av
invandrarpraktiken och föreslår i motion A286 (yrk. 13, 14) att
396 miljoner kronor utöver regeringens förslag bör anvisas för
detta ändamål. Motionärerna vill utöka antalet praktikplatser
till 8 000 och skapa möjlighet till en förlängning av
praktiktiden till tolv månader. Även i Folkpartiets motion Sf635
(yrk. 4) föreslås en ökning av antalet praktikplatser i samma
storleksordning.
Centerpartiet pekar i motion Sf621 (yrk. 10) på de möjligheter
till arbetslivs- och yrkeserfarenhet som invandrarpraktiken ger
och föreslår att informationen om invandrarpraktiken
intensifieras.
Två motionsyrkanden tar upp frågan om AMS prioritering av
invandrare.
Folkpartiet anser i motion Sf635 (yrk. 2) att det är mycket
beklagligt att AMS inte lyckats leva upp till målet att andelen
utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall
vara betydligt större än deras andel av de arbetssökande.
Partiet förutsätter att regeringen understryker vikten av att
AMS sätter in särskilda resurser så att målet kan nås. Även
Vänsterpartiet beklagar att AMS ej nått detta mål och föreslår i
motion A285 (yrk. 5) att regeringen tar initiativ till
överläggningar med AMS om omprioriteringar så att en väsentligt
större andel av resurserna riktas till invandrare.
Ytterligare åtgärder för invandrare föreslås i tre
motioner.
Centerpartiet anser i motion Sf621 (yrk. 11) att det behövs
mer forskning om invandrarnas situation på arbetsmarknaden.
Faktorer som bör belysas är hur företagen rekryterar, vilka
brister invandrarna har och vilka hinder de möter i
rekryteringssituationen.
Goda kunskaper i svenska är av avgörande betydelse för att
komma in på arbetsmarknaden framhåller Folkpartiet i motion A286
(yrk. 19). Undervisningen måste dock anpassas efter invandrarnas
förutsättningar och yrkesambitioner, bl.a. genom olika
studietakt och yrkesinriktad språkträning.
I motion A271 (yrk. 9) anser Kristdemokratiska samhällspartiet
det nödvändigt med riktade åtgärder för att underlätta
utomnordiska medborgares inträde på arbetsmarknaden.
Kristdemokraterna vill inrätta en särskild kommission, med bl.a.
arbetsmarknadens parter, som bör få möjlighet att lägga fram nya
förslag i frågan.
Särskilda insatser i invandrartäta områden tas upp i tre
motioner.
Anneli Hulthén m.fl. (s) tecknar i motion A268 en mycket mörk
bild av arbetsmarknadsläget i invandrartäta områden i Göteborg
och menar att situationen är liknande i andra storstadsområden.
Motionärerna föreslår att Arbetsmarknadsverket får i uppdrag att
inrätta en särskild delegation för att stärka invandrarnas
kompetens och arbetsmarknadssituation.
I motion A276 av Juan Fonseca (s) föreslås ett åtgärdsprogram
mot arbetslösheten bland invandrare. Motionären vill bl.a. att
regeringen prövar en modell med regionalt stöd till
miljonprogramområdena, uppmuntrar tillkomsten av lokala
arbetsmarknadspolitiska program i invandrartäta områden samt på
prov bygger upp ett mångkulturellt företagarutvecklingsinstitut.
Invandrarna och arbetsmarknaden tas upp i ytterligare fyra
motionsyrkanden.
I motion Sf608 (yrk. 5) förespråkar Gullan Lindblad m.fl. (m)
förändringar av arbetsmarknadspolitiken. Motionärerna menar att
arbetsmarknaden måste omregleras så att utbud och efterfrågan
närmar sig varandra. Höga minimilöner och stelbenta
arbetsrättsregler ses som de svåraste hindren för invandrarna.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) pekar i motion A807 (yrk. 18) på
att invandrarkvinnorna har en särskilt svår situation på
arbetsmarknaden. Det är, enligt motionärerna, angeläget att
invandrarkvinnorna får del av alla arbetsmarknadspolitiska
instrument för att komma ut i arbetslivet.
Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) anser i motion Sf636 (yrk. 4, 5) att
en långsiktig och hållbar minskning av arbetslösheten bara kan
åstadkommas genom skatteväxling och minskad arbetstid och att
kraftfulla åtgärder måste sättas in för att få in de
långtidsarbetslösa invandrarna på arbetsmarknaden.
Utskottets bedömning
Arbetslösheten bland de utländska medborgarna, och särskilt
bland de utomnordiska, ligger på en fortsatt mycket hög nivå och
någon förbättring kan ännu inte skönjas. 50 000 utomnordiska
medborgare, mer än var femte i åldern 16--64 år, var under år
1994 anmäld som arbetssökande utan arbete vid landets
arbetsförmedlingar. Dessutom var 20 000 sysselsatta i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Utskottet anser att situationen för dessa grupper är
utomordentligt allvarlig och menar att kraftfulla åtgärder måste
vidtas för att minska arbetslösheten och öka möjligheterna till
arbete. Enligt utskottets mening är det angeläget att en ökande
del av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utnyttjas för
flyktingar och invandrare.
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på regeringens
förslag om fortsatt försöksverksamhet med invandrarpraktik under
budgetåret 1995/96. Antalet personer i invandrarpraktik har
stadigt ökat under det senaste halvåret och uppgick i mitten av
februari 1995 till drygt 3 000 personer. Utskottet anser att
regeringens medelsberäkning samt beräkningen av antalet platser
till i genomsnitt 5 000 per månad förefaller rimlig i nuvarande
situation. Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om
invandrarpraktik.
Förslagen i motionerna A286 (fp) och Sf635 (fp) om en ökning
av antalet invandrarpraktikplatser till 8 000, möjlighet till
förlängning av praktiktiden samt ytterligare medel till åtgärder
anser utskottet vara väl optimistiska. Hittillsvarande
svårigheter att uppnå beräknade volymer av
invandrarpraktiken samt det faktum att invandrarpraktiken
fortfarande är en försöksverksamhet gör att utskottet bedömer
regeringens förslag som mer välgrundat. Motionerna A286 (yrk.
13, 14) och Sf635 (yrk. 4) avstyrks således.
Med anledning av förslaget i motion Sf621 (c) om intensifierad
information om invandrarpraktiken förutsätter utskottet att
berörda myndigheter vidtar de informationsinsatser som anses
nödvändiga för att uppnå den omfattning som beräknas för
invandrarpraktiken. Motion Sf621 (yrk. 10) bör därmed inte
föranleda någon riksdagens åtgärd och avstyrks härmed.
Beträffande AMS prioritering av invandrare anser
utskottet, i likhet med motionärerna i motion Sf635 (fp) och
motion A285 (v), att det är mycket beklagligt att
verksamhetsmålet för de utomnordiska medborgarnas andel av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inte uppnåtts. AMS
resultatredovisning av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för
flyktingar och invandrare (februari 1995) visar att de
utomnordiska medborgarnas andel är störst inom
arbetsmarknadsutbildning, beredskapsarbete och Samhall, dvs.
åtgärder där arbetsförmedlingen och offentliga arbetsgivare har
stort inflytande. Av åtgärder som är mer inriktade på och
beroende av den privata sektorn har denna grupp en betydligt
mindre andel. AMS har uppmärksammat problemen och har under
innevarande budgetår kraftigt höjt ambitionerna vad gäller dessa
frågor bl.a. genom handlingsprogrammet Invandrare till arbete.
I ovan nämnda motioner föreslås att regeringen tar initiativ för
att AMS skall uppfylla verksamhetsmålet och att en väsentligt
större andel av resurserna riktas till invandrare. I avvaktan på
resultatet av AMS ökade insatser anser utskottet att
motionsförslagen inte bör påkalla någon åtgärd från riksdagens
sida. Motionerna Sf635 (yrk. 2) och A285 (yrk. 5) avstyrks
således i nu berörda delar.
Vad gäller ytterligare åtgärder för invandrare vill
utskottet anföra följande.
Beträffande förslaget i Centerpartiets motion Sf621 om behovet
av mer forskning kring invandrarnas problem på arbetsmarknaden
konstaterar utskottet att forskning med den inriktning som
föreslås redan bedrivs, främst vid Centrum för
arbetsmarknadspolitisk forskning (CAFO) i Växjö. Enligt
uppgifter från CAFO pågår bl.a. ett projekt på uppdrag av den
arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) om företags
rekryteringsbeteenden. Ett annat aktuellt projekt behandlar
flyktingar som kom till Sverige åren 1987--1991 och deras
infasning på arbetsmarknaden. CAFO har även tagit fram två
rapporter till kommittén för översyn av invandrarpolitiken
(Ku 1994:11) som berör dessa områden. Mot denna bakgrund anser
utskottet att resultaten av den forskning som pågår bör tas till
vara innan ytterligare forskning initieras.
Utskottet anser att förslaget i motion A286 (fp) om anpassning
av svenskundervisningen efter invandrarnas förutsättningar och
yrkesambitioner redan i dag tillgodoses genom bestämmelserna i
förordningen (1987:406) om arbetsmarknadsutbildning. Enligt 5
och 6 §§ i denna förordning ges möjlighet till såväl
yrkesinriktad svenskundervisning som utbildning i fackspråk.
Angående förslagen om riktade åtgärder och en särskild
kommission som väcks i motion A271 (kds) anser utskottet att de
förslag som regeringen nu lagt fram om förlängning av
invandrarpraktiken, särskilda insatser i invandrartäta områden
och stöd till nyföretagande bland invandrare tills vidare är
tillräckliga. I avvaktan på resultat från de ovan nämnda
invandrarpolitiska och arbetsmarknadspolitiska kommittéerna är
utskottet inte berett att förorda någon ny kommission i frågan.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
motionerna Sf621 (yrk. 11), A286 (yrk. 19) samt A271 (yrk. 9).
Utskottet anser att förslagen i motionerna A268 (s) och A276
(s) i huvudsak överensstämmer med de förslag till insatser i
invandrartäta områden som förs fram av regeringen. Ytterligare
insatser bör anstå till dess resultatet av nu planerade åtgärder
utvärderats. Vänsterpartiet ser i motion A287 positivt på
regeringens förslag om ett särskilt anslag för insatser i
invandrartäta områden. Enligt Vänsterpartiets förslag, vilket
kommer att behandlas av socialförsäkringsutskottet, borde medlen
dock fördubblas till 250 miljoner kronor med anledning av de
stora behoven på detta område.
I detta sammanhang kan nämnas att socialförsäkringsutskottet
tillsammans med arbetsmarknadsutskottet, socialutskottet,
utbildningsutskottet och bostadsutskottet anordnar en offentlig
utfrågning den 14 mars 1995 om åtgärder för invandrare i
invandrartäta kommuner.
Utskottet avstyrker därmed motionerna A268 och A276.
Beträffande övriga förslag angående invandrarna och
arbetsmarknaden vill utskottet anföra följande.
Med anledning av förslaget i motion Sf608 (m) om en
omreglering av arbetsmarknaden med hänvisning till bl.a.
stelbenta arbetsrättsregler vill utskottet informera om att
regeringen ämnar tillkalla en arbetsrättskommission, med
deltagande av bl.a. arbetsmarknadens parter, för att söka
lösningar på de problem som föreligger inom arbetsrättens
område. Utskottet anser därmed att yrkandet inte bör föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I motion A807 (c) föreslås att invandrarkvinnorna bör få del
av alla arbetsmarknadspolitiska instrument. Utskottet kan för
sin del inte se att det finns några formella hinder för
invandrarkvinnornas deltagande i de arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som i dag står till buds. Däremot finns informella
hinder som skapas av kulturella, religiösa och sociala olikheter
vilka särskilt bör beaktas av berörda myndigheter.
Motionsförslaget bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Utskottet anser vidare att förslaget i motion Sf636 (mp) om
åtgärder för långtidsarbetslösa invandrare i huvudsak
tillgodoses genom regeringens åtgärdsprogram och genom AMS ökade
satsningar i samband med det tidigare nämnda handlingsprogrammet
Invandrare till arbete. Beträffande förslaget om minskad
arbetstid för att åstadkomma en långsiktig och hållbar minskning
av arbetslösheten vill utskottet hänvisa till den nyligen
tillsatta Kommittén (A 1995:02) om effekter av olika
arbetstidsförändringar m.m. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att
analysera sysselsättningseffekter av alternativa
arbetstidsförkortningar. Motionsyrkandena bör mot denna bakgrund
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
motionerna Sf608 (yrk. 5), A807 (yrk. 18) samt Sf636 (yrk. 4,
5).
Starta-eget-bidraget
Propositionen
Sedan den 1 juli 1993 är starta-eget-bidraget en prioriterad
åtgärd inom arbetsmarknadspolitiken. Omfattningen av
starta-eget-bidraget har under budgetåret 1993/94 fördubblats
gentemot föregående år. Det genomsnittliga antalet personer per
månad uppgick till ca 7 600. Totalt utbetalades 935 miljoner
kronor, dvs. mer än dubbelt så mycket medel som beräknats.
Under budgetåret 1993/94 infördes möjligheten att förbereda
nyföretagaren för företagsstarten genom arbetsmarknadsutbildning
och ALU. Dessa möjligheter bör kvarstå även under nästa
budgetår. En utvärdering från år 1993 visar att många av dem som
söker starta-eget-bidrag är mer beroende av stöd och utbildning
än av själva bidraget för att komma i gång med sin verksamhet.
Ungdomar, kvinnor och invandrare bör även fortsättningsvis
uppmuntras enligt propositionen.
Regeringen föreslår att medlen för starta-eget-bidraget under
budgetåret 1995/96 ökas till 1 323 miljoner kronor, vilket
räcker till 8 000 platser per månad. Effektivisering föreslås
genom att handlingsprogram för insatserna tas fram i resp. län.
Motioner
Alf Svensson m.fl. (kds) betonar i motion A271 (yrk. 10
delvis) att starta-eget-bidraget är viktigt. Eftersom man redan
i dag har problem med uppföljningen bör dock ökningen av
volymen vara försiktigare än regeringen föreslagit. Vid en
beräknad omfattning av 5 000 platser per månad uppnås en
besparing på 500 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag.
Alf Svensson m.fl. (kds) yrkar vidare i motion N301 (yrk. 7)
att arbetsmarknadspolitik och utbildning i ökad utsträckning bör
uppmuntra till eget företagande.
Vänsterpartiet ställer sig i motion A287 (yrk. 7) positivt
till starta-eget-bidraget men förordar vissa förändringar av
reglerna. Bidraget skall även kunna utgå till personer som är
tjänstlediga. Därmed bör regelverket för starta-eget-bidrag och
utbildningsbidrag vid ALU-plats förändras. Utformningen bör vara
sådan att stödet inte kan missbrukas.
I motion A258 (yrk. 7) begär Ingegerd Sahlström m.fl. (s) att
starta-eget-bidraget bör vara flexibelt så att företagandet
skall kunna bedrivas på deltid. Detta kan ses som ett led i en
satsning på kvinnliga företagare.
Ola Ström (fp) anser i motion A267 (yrk. 1) att personkretsen
som har rätt att utnyttja starta-eget-bidragen bör vidgas till
att även omfatta dem som har en fast anställning.
Hans Karlsson (s) framhåller i motion A264 behovet att
utvärdera starta-eget-bidraget. Statistiken visar på ett bra
utfall av denna åtgärd men inte vad som händer i övrigt på den
aktuella arbetsmarknaden. Det bör utvärderas hur många nya jobb
som skapats och hur många som trängts undan.
Utskottets bedömning
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 10 delvis) att
volymen av starta-eget-bidrag inte bör öka lika mycket som
regeringen föreslår.
Mot bakgrund av de utvärderingar som tidigare har gjorts (se
bl.a. 1993/94:AU11) och den undersökning som AMS nyligen
publicerat med rubriken Starta-eget-bidrag -- En
totalundersökning över de personer som avslutade bidragsperioden
i oktober -93 finns det anledning att se positivt på
starta-eget-bidraget som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den
undersökning som nu publicerats innebär en uppföljning efter ett
år av alla de som avslutade sin bidragsperiod i oktober 1993,
sammanlagt 554 personer. Bland resultaten kan nämnas följande:
Bidraget har i tre fjärdedelar av fallen gått till män.
70 % av gruppen var hel- eller deltidsarbetslös före
bidragsperioden.
Närmare 75 % av de 554 personerna är verksamma i företaget ett
år senare.
14 % av alla de startade företagen har upphört på grund av
bristande lönsamhet (dvs. över hälften av dem som ej finns
kvar).
Efter ett år har andelen företag med anställd personal ökat
något, varför bidraget har resulterat i sysselsättningstillskott
som överstiger antalet beviljade starta-eget-bidrag.
Utskottet ser vidare positivt på att den tidigare svaga
punkten med bedömning av affärsidén för eventuella blivande
starta-eget-bidragsmottagare samt länsarbetsnämndernas olika
handläggningssätt av bidraget nu har fått en tillfredsställande
lösning med ett konkret utvecklingsprogram för nyföretagare.
Regionala avvikelser kommer att finnas enligt propositionen, men
miniminivån får inte underskridas. Programmet skall vara fullt
genomfört i hela landet under budgetåret 1994/95.
Utskottet har inte någon annan uppfattning än motionärerna i
motion N301 beträffande det positiva i ett ökat företagande och
att arbetsmarknadsmyndigheterna inom sin ramar ger en ökad
kunskap om företagandet, t.ex. i samband med handläggning av
starta-eget-bidraget.
Mot denna bakgrund har utskottet svårt att förstå
Kristdemokraternas tveksamma inställning till en planerad
utökning av volymen av starta-eget-bidraget.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna A271 (yrk. 10
delvis) och N301 (yrk. 7).
Såväl Vänsterpartiet i motion A287 (yrk. 7) som Ingegerd
Sahlström m.fl. (s) i motion 258 (yrk. 7) och Ola Ström (fp) i
motion A267 (yrk. 1) begär att reglerna för
starta-eget-bidraget ändras så att användningsområdet vidgas.
Beträffande önskemålet att bidraget även skall kunna ges till
personer som har en fast anställning, eller är tjänstlediga från
en sådan, vill utskottet påpeka att detta är fallet redan i dag
vad gäller personer som är bosatta inom de regionalpolitiska
stödområdena och som är inskrivna vid arbetsförmedlingen.
Sedvanlig prövning av företagsidén skall dock alltid göras.
Utskottet vill för sin del inte förorda som generella regler för
hela landet att -- förutom de som är eller riskerar att bli
arbetslösa -- även de som har fast anställning skall kunna få
starta-eget-bidrag (eller utbildningsbidrag vid ALU-plats). Som
även Vänsterpartiet påpekar finns det risker för missbruk, och
utskottet anser att kraven på kontroll skulle innebära dryga
kostnader och administrativa problem.
Vidare är det redan i dag möjligt att erhålla
starta-eget-bidrag när ett företag skall bedrivas på deltid.
Sedvanlig prövning av affärsidén skall dock alltid göras.
Med hänvisning till vad som anförts finner utskottet att
aktuella motionsyrkanden inte påkallar någon riksdagens åtgärd.
Motionerna A258 (yrk. 7) (s), A267 (yrk. 1) (fp) och A287 (yrk.
7) (v) avstyrks därför.
Slutligen skall utskottet ta upp önskemålet i motion A264 om
utvärdering av starta-eget-bidraget, framför allt ur
konkurrenssnedvridningssynpunkt. Utskottet behandlade denna
fråga relativt utförligt i sitt betänkande 1993/94:AU11 för ett
år sedan och redovisade bland annat Öhrling Revekos utvärdering,
vilken visade att åtgärden i stort fungerade väl. Utskottet
hänvisar till denna redovisning. Det finns inte anledning att
göra någon annan bedömning i dag enligt utskottets uppfattning.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motion A264 (s).
Arbetsmarknadsutbildning
Omfattning m.m.
Propositionen
Antalet personer som under budgetåret 1993/94 deltog i
arbetsmarknadsutbildning var betydligt lägre än under föregående
budgetår. Dock var omfattningen fortfarande avsevärt större än
vid tiden före den stora ökning som inleddes under år 1990.
Under budgetåret 1995/96 beräknas varje månad 47 100 personer
delta i särskilt anordnad arbetsmarknadsutbildning och 18 200
personer delta i arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet. Totalt beräknas alltså 65 300 delta i
arbetsmarknadsutbildning per månad. Denna siffra skall jämföras
med 55 000 deltagare per månad under budgetåret 1993/94.
Kostnaden för den särskilt anordnade
arbetsmarknadsutbildningen beräknas för budgetåret 1995/96 till
8 113 miljoner kronor. Härtill kommer kostnaden för
utbildningsbidrag, vilken beräknas till 7 070 miljoner kronor.
Kostnaden för arbetsmarknadsutbildning inom det reguljära
utbildningsväsendet, som avser endast utbildningsbidrag,
beräknas till 2 757 miljoner kronor under budgetåret 1995/96.
Regeringen föreslår för budgetåret 1995/96 en rad besparingar
i fråga om utbildningsbidragen att gälla fr.o.m. den 1 juli
1995.
Regeringen understryker i propositionen att den särskilt
anordnade utbildningen skall bygga på en välgrundad
marknadsbedömning samt att flexibiliteten i utbildningen måste
förbättras för att motsvara de nya kraven i arbetslivet.
Regeringen framhåller vidare att arbetsmarknadsutbildning även
det kommande budgetåret i första hand skall ha en klar
yrkesinriktning, och att allmänteoretisk utbildning skall ges
när den är en nödvändig förutsättning för eller en del av
yrkesutbildningen.
Motioner
I två motioner tar Moderaterna upp frågan om åtskillnad
mellan utbildningsinsatser av olika karaktär.
I partimotion A215 (yrk. 11) begär motionärerna förslag till
regler för en åtskillnad mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder
och studiesociala ersättningsregler.
I motionen föreslås att gränssnittet tydliggörs mellan å ena
sidan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och den ekonomiska
ersättning som dessa renderar och å andra sidan de studiesociala
ersättningsregler som finns för deltagande inom andra
utbildningsformer.
I kommittémotion A281 (yrk. 4 delvis) framhåller Moderaterna
att utbildningsinsatser kan öka förutsättningarna för arbetslösa
att återkomma på arbetsmarknaden. En uppdelning av
utbildningsinsatser och studiestöd, som föreslås i
partimotionen, gör det enligt motionärerna möjligt att särskilja
arbetsmarknadsmotiverade utbildningar från mer stadigvarande
utbildningsinsatser. Utbildningar som motiveras av
arbetsmarknadsskäl bör upphandlas av AMV. Det gäller t.ex.
platser inom komvux.
I kommittémotionen (yrk. 13) förordar Moderaterna vidare att
ett system med utbildningscheckar införs vilket skall
berättiga till viss specificerad utbildning som den enskilde
själv med checkens hjälp kan upphandla. Syftet är att främja en
ökad konkurrens mellan olika utbildningsanordnare, samtidigt som
den enskildes eget engagemang gentemot utbildningsinsatsen
förstärks. Motionärerna förordar att det föreslagna systemet
finansieras inom A 2-anslagets ram.
Folkpartiet liberalerna anser i motion A286 (yrk. 16) att
arbetsmarknadsutbildning i det reguljära utbildningsväsendet
bör användas med urskillning så att den inte får inslag av
sysselsättningsuppehållande åtgärd. Volymen bör här enligt
Folkpartiet minskas med 230 miljoner kronor i förhållande till
regeringens bedömning.
I motion A249 framför Lars U Granberg m.fl. (s) sin oro över
vissa av de besparingar regeringen föreslagit på
arbetsmarknadsutbildningens område. Dessa besparingar gäller
borttagandet av de särskilda bidragen, försämrad dagpenning för
vissa redan utsatta grupper samt indragning av bidrag till
utbildning utomlands. Motionärerna betonar vikten av en fortsatt
flexibilitet och bredd i arbetsmarknadsutbildningen.
Birgitta Gidblom m.fl. (s) framhåller i motion A248 vikten av
att lagstiftning om efterlevandepension i samband med
utbildning ses över. Enligt nuvarande regler får en
efterlevande make/maka med efterlevandepension sämre ekonomiska
förutsättningar om han/hon påbörjar en utbildning som berättigar
till utbildningsbidrag än om han/hon skulle förvärvsarbeta eller
uppbära arbetslöshetsersättning.
Utskottets bedömning
Utskottet tar först upp frågan om åtskillnad mellan
utbildningsinsatser av olika karaktär.
Utskottet delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten av
att kunna särskilja arbetsmarknadsmotiverade utbildningar från
övriga så att ansvarsfördelningen mellan gängse
utbildningsinsatser blir tydlig.
Den tillsatta Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01)
skall enligt direktiven (1993:132) analysera samspelet och
klarlägga ansvarsfördelningen mellan arbetsmarknadsutbildning,
övrig vuxenutbildning och den reguljära skolan.
Vidare har tillsatts en kommitté (U 1994:13) som enligt
direktiven skall utreda förutsättningarna för ett mer
sammanhållet studiefinansieringssystem innefattande stödformer
inom både Utbildningsdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets område. Kommittén skall i dessa
frågor samråda med den Arbetsmarknadspolitiska kommittén.
Med hänvisning till att motionskraven ligger i linje med de
uppdrag som lämnats till de angivna kommittérna avstyrker
utskottet motion A215 (m) i här berörd del och anser att motion
A281 (m), även den i här berörd del, inte bör föranleda något
riksdagens uttalande.
Som ovan redovisats i motion A281 (yrk. 13) föreslås att den
enskilde själv skall upphandla utbildning genom ett system med
utbildningscheckar.
Av AMS årsberättelse framgår att konkurrensen mellan olika
utbildningsanordnare under den senaste tiden har hårdnat och att
kurskostnaden sänkts genom att antalet anordnare ökat. AMS har
vidare genom utbildning, seminarier och konsultinsatser inför
länsgenomgångarna lagt ner betydande insatser på arbetet med att
förbättra kvaliteten i upphandlingen. Enligt regeringen
förväntas ytterligare effektiviseringar kunna uppnås under
kommande budgetår genom pågående arbete med framtagning av ett
nytt åtgärds- och uppföljningssystem, som bl.a. kommer att
förbättra beslutsunderlaget.
Med hänsyn till det arbete som sålunda pågår för att
effektivisera upphandlingen av utbildningsplatser anser
utskottet att motion A281 (m) i denna del inte bör föranleda
något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således i
motsvarande del.
Utskottet som vill framhålla vikten av utbildning delar inte
Folkpartiets åsikt att volymen vid arbetsmarknadsutbildning i
det reguljära utbildningsväsendet bör minska. Med hänsyn
härtill avstyrks motion A286 i här berörd del.
I likhet med motionärerna i motion A249 vill utskottet
framhålla betydelsen av en fortsatt flexibilitet och bredd i
arbetsmarknadsutbildningen. Utskottet anser dock att de
besparingar som föreslagits i propositionen är väl
motiverade och nödvändiga med hänsyn till det statsfinansiella
läget. Utskottet anser således att motion A249 (s) inte bör
föranleda något riksdagens uttalande. Motionen avstyrks av
utskottet.
Utskottet har föregående år behandlat motionsförslag
beträffande efterlevandepension i samband med
utbildningsbidrag (bet. 1993/94:AU11). Utskottet har därvid
redogjort för de regler som gäller och uttalat att regeringen,
om det visar sig att dessa regler i något avseende ger upphov
till väsentliga olägenheter, bör se över frågan. Enligt
utskottet är reglerna redan gynnsamma för dem som uppbär
efterlevandepension. Utskottet avstyrker därför motion A248 (s).
Utbildningsbidrag med lånedel
Propositionen
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 att utbildningsbidrag
med lånedel skulle upphöra fr.o.m. den 1 januari 1995. Enligt
regeringen bör beslutet innebära att omfattningen av
utbildningen inom främst det reguljära utbildningsväsendet
kommer att öka samt att ungdomar under 25 år kommer att bli mer
motiverade att utbilda sig.
Motioner
I två motioner tas frågan om utbildningsbidrag med lånedel
upp.
I kommittémotionen A281 (yrk. 7 delvis) yrkar Moderaterna att
de regler som gällde före den 1 januari 1995 om
utbildningsbidrag med lånedel återinförs fr.o.m. den 1 juli
1996. Samma uppfattning redovisar Centerpartiet i partimotion
A244 (yrk. 23 delvis) dock med den skillnaden att reglerna bör
gälla från den 1 juli 1995. Centern framhåller vikten av att det
skapas mer enhetliga villkor i studiefinansieringen och anser
att Kommittén för översyn av studiestödssystemet (U 1994:13)
och Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) bör samverka i
en analys beträffande dessa villkor.
Utskottets bedömning
Systemet med utbildningsbidrag med lånedel har visat sig
mindre lyckat; många arbetslösa avstod från studier, där
utbildningsbidraget innefattade en lånedel, och valde i stället
att behålla arbetslöshetsersättningen av ekonomiska skäl.
Kommittén för översyn av studiestödssystemet (U 1994:13) har
tillsatts för att utreda förutsättningarna för ett mer
sammanhållet studiefinansieringssystem som innefattar stödformer
inom både Utbildningsdepartementets och
Arbetsmarknadsdepartementets område. Kommittén skall i dessa
frågor samråda med Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A
1994:01).
Med hänsyn till det sålunda pågående utredningsarbetet
avstyrker utskottet motionerna A281 (m) och A244 (c) båda i
berörda delar.
Barnomsorg och utbildningsbidrag under sommaruppehåll
Propositionen
Regeringen föreslår i propositionen att möjligheterna till
betald plats inom barnomsorgen för deltagare i
arbetsmarknadsutbildning och Ami slopas. Vidare föreslås att
möjligheten att få utbildningsbidrag under sommaruppehållet
begränsas till högst två veckor från nuvarande fyra veckor under
perioden juni--augusti.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på dessa punkter och
finner dem väl avvägda.
Dagpenningens nivå
Propositionen
Dagpenning lämnas i dag med högst 338 kr till kursdeltagare i
arbetsmarknadsutbildning som inte är medlem i arbetslöshetskassa
och som har fyllt 20 år samt till sådan kursdeltagare som är
medlem och har haft en dagsinkomst som understiger nämnda
belopp. Dagpenning med samma belopp lämnas dessutom till den som
är under 20 år och inte är berättigad till ersättning från en
arbetslöshetskassa men som har vårdnaden om eller fullgör
underhållsskyldighet mot eget barn. I andra fall lämnas
dagpenning med 245 kronor. Regeringen föreslår att
dagpenningnivån 338 kronor slopas. Därigenom kommer det i
princip bara att finnas två nivåer på dagpenningen i
utbildningsbidraget. Den som är berättigad till ersättning från
en arbetslöshetskassa får vid deltagande i
arbetsmarknadsutbildning m.m. en dagpenning som motsvarar
ersättning från kassan, dock lägst 245 kr. För den som inte är
medlem i en arbetslöshetskassa blir dagpenningen 245 kr.
Motioner
Vänsterpartiet förordar i motion A287 (yrk. 9), utan att något
konkret yrkande läggs, att förslaget om sänkt utbildningsbidrag
för vissa grupper från 338 kr till 245 kr, vilket innebär att
det endast blir två nivåer på dagpenningen, bör prövas till
sina effekter och ställas mot andra utgifter för att man skall
uppnå bästa totaleffekt för de arbetslösa.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag, som innebär att det bara kommer att
finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget,
leder till en förenklad hantering av utbildningsbidragen.
Utskottet har tidigare i detta betänkande framhållit vikten av
att det skapas en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva
rutiner. Med hänsyn till detta effektivitetskrav och till vikten
av besparingar bör regeringens förslag godkännas. Utskottet
anser att motionen A287 (v) i denna del inte bör föranleda något
riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således i motsvarande
del.
Arbetsmarknadsutbildning utomlands
Propositionen
För närvarande kan arbetsmarknadsutbildning beviljas i
utlandet om motsvarande utbildning inte finns inom landet och
det föreligger synnerliga skäl. Dessutom finns möjlighet att
förlägga del av utbildning utomlands. I dessa fall svarar AMV
för kostnaderna för resor och traktamente samt för
utbildningsbidragen. Regeringen föreslår att möjligheterna att
bevilja arbetsmarknadsutbildning utomlands skall upphöra den 1
juli 1995.
Motioner
I två motioner tas frågan om arbetsmarknadsutbildning
utomlands upp.
Lilian Virgin och Ingibjörg Sigurdsdóttir (s) invänder i
motion A257 mot regeringens förslag att arbetsmarknadsutbildning
utomlands skall upphöra och anser att frågan om behovet av sådan
utbildning kan övervägas genom att Arbetsmarknadspolitiska
kommittén (A 1994:01) får tilläggsdirektiv.
Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) framhåller i motion A221
att regeringen bör omprioritera inom utbildningsanslagen så att
arbetsmarknadsutbildning kan anordnas utomlands även efter den 1
juli 1995. Enligt motionärerna innebär utlandsförbudet en onödig
restriktion som hindrar utländska företag att etablera sig i
Sverige.
Utskottets bedömning
Arbetsmarknadspolitiska kommittén (A 1994:01) skall enligt
direktiven se över arbetsmarknadspolitikens roll, omfattning,
inriktning och avgränsning. Utskottet räknar med att den i
motionerna aktualiserade frågan kommer att beaktas i detta
sammanhang.
Utskottet anser att nödvändigheten av besparingar vad gäller
arbetsmarknadsutbildning utomlands gör att regeringens
förslag härom bör bifallas. Mot denna bakgrund avstyrker
utskottet motionerna A221 (c) i här behandlad del och A257 (s).
Särskilda bidrag
Propositionen
Deltagare i arbetsmarknadsutbildning och inskrivna vid Ami kan
under vissa förutsättningar få ersättning för dagliga resor,
traktamente, kost och logi. Dessutom kan de i vissa fall få
bidrag till merkostnader för läromedel och kursavgifter samt
till kostnader för tal- och punktskriftsböcker. Kostnaderna för
särskilda bidrag har uppgått till ca 340 miljoner kronor per
budgetår.
Regeringen föreslår i propositionen att de särskilda bidragen
skall slopas och anger två skäl härför. Dels är administrationen
av de särskilda bidragen resurskrävande och motverkar den
effektivisering av hanteringen av utbildningsbidragen som
regeringen eftersträvar, dels kräver det statsfinansiella läget
en omprövning av de statliga utgifterna. Regeringen betonar dock
att det bör vara möjligt för AMV att inom ramen för de
otraditionella medlen ersätta vissa absolut nödvändiga kostnader
för att den enskilde sökanden skall kunna genomgå en
arbetsmarknadsutbildning eller delta i rehabiliteringsverksamhet
vid Ami. Regeringen föreslår vidare att medel för särskilt
bidrag till vissa grupper av ungdomar i fortsättningen bör
beräknas under åttonde huvudtiteln (Utbildningsdepartementet).
Motioner
I två motioner tas frågan om de särskilda bidragen i samband
med arbetsmarknadsutbildning upp.
Centerpartiet yrkar i motion A244 (yrk. 22) avslag på
regeringens förslag att slopa resekostnadsersättning m.m. inom
arbetsmarknadsutbildningen. Centern framhåller att ersättningen
är en nödvändig förutsättning för utbildning och ger en ny
möjlighet på arbetsmarknaden för många människor i små kommuner.
I motion A287 (yrk. 8 delvis) motsätter sig Vänsterpartiet
regeringens förslag att slopa bidragen till resekostnader och
till visst traktamente vid utbildning och praktik utanför
hemorten. Motionärerna föreslår att ett belopp om 200 miljoner
kronor får disponeras för ändamålet nästa budgetår. Enligt
Vänsterpartiet bör AMS ges i uppdrag att närmare utforma regler
och bidragsnivåer som ryms inom denna ram. Motionärerna
framhåller att slopandet av bidraget enligt regeringens förslag
medför kraftigt negativa effekter i skogslän och glesbygder med
stora avstånd.
Utskottets bedömning
Administrationen av de särskilda bidragen i samband med
arbetsmarknadsutbildning är svårhanterlig och resurskrävande.
Med hänsyn härtill och till det statsfinansiella läget delar
utskottet regeringens förslag att ersättning bör utgå endast för
de absolut nödvändiga kostnaderna. Utskottet avstyrker därmed
motionerna A244 (c) och A287 (v), båda i aktuella delar.
Bidrag till utbildning i företag
Propositionen
Under budgetåret 1993/94 uppgick antalet personer som deltog i
företagsutbildning omräknat till heltid till i genomsnitt ca 2
900 per månad. Vid medelstilldelningen hade regeringen beräknat
att i genomsnitt ca 22 700 deltagare skulle beviljas bidrag för
utbildning i företag. Av beräknade medel, 2 150 miljoner kronor,
för företagsutbildning har endast 419 miljoner kronor utbetalats
under budgetåret. Det låga antalet deltagare förklaras enligt
AMS årsredovisning med att arbetsförmedlingen prioriterat andra
åtgärder, eftersom tillströmningen av arbetslösa var enormt stor
under det gångna budgetåret. Under samma budgetår har ca 40 000
personer i kommuner och landsting kommit i åtnjutande av
utbildning. För denna utbildning anslogs 2 miljarder kronor.
Utbildningsinsatserna har för dessa offentliganställda inneburit
att kompetensen har höjts, alternativt att möjligheterna till
utskolning till andra arbeten har underlättats.
Regeringen anser att det är oerhört viktigt att kontinuerligt
utveckla personalens kompetens så att företagen kan hävda sig i
en allt hårdare internationell konkurrens. Av denna anledning
måste enligt propositionen arbetsgivarna ägna större
uppmärksamhet åt kompetens- och utbildningsfrågor än vad som
varit fallet hittills. De av regeringen föreslagna
utbildningsinsatserna förväntas höja den allmänna utbildnings-
och kompetensnivån i arbetslivet. Regeringen anser därför att
det statliga stödet till utbildning i företag bör kunna
avvecklas successivt. Detta bör kunna ske stegvis för att de
redan gjorda statliga åtagandena skall kunna fullföljas. För
nästa budgetår bör enligt regeringen det totala bidraget
beräknas för i genomsnitt 9 000 personer per månad och minska
till 1 292 miljoner kronor. Bidraget bör upphöra helt vid
ingången av budgetåret 1998. Besparingen beräknas bli totalt 1,4
miljarder kronor.
Motioner
I tre motioner tas regeringens förslag om successiv
avveckling av företagsutbildning upp.
Centern yrkar i motion A244 (yrk. 8) avslag på regeringens
förslag att avveckla företagsutbildningen. Centern framhåller
att företagsutbildning alltjämt kan vara ett konstruktivt
instrument i arbetsmarknadspolitiken och anser att åtgärden bör
finnas kvar i nuvarande regelsystem. Det bör enligt motionärerna
ankomma på AMS att hantera de volymmässiga frågorna inom ramen
för sitt ansvar.
Samma uppfattning redovisar Agne Hansson och Sivert Carlsson
(c) i motion A221.
Vänsterpartiet motsätter sig i motion A287 (yrk. 10 delvis och
11) regeringens förslag att det statliga bidraget till
utbildning i företag successivt avvecklas fram till år 1998 och
anser att man bör avvakta till dess ett system för
kompetensutveckling finansierat av arbetsgivarna har tagits
fram. Vänsterpartiet menar att de fortsatta nedskärningar av
personal som förutsägs i finansplanen inom den offentliga
sektorn på ca 30 000 personer under åren 1995 och 1996 kräver
att ytterligare insatser görs för att förhindra påspädning av
den öppna arbetslösheten. Motionärerna föreslår att ytterligare
900 miljoner kronor tillförs företagsutbildning under nästa
budgetår.
Hans Stenberg m.fl. (s) framför i motion A222 att det finns
möjlighet för både anställda och arbetslösa att genomgå
utbildning, men att det inte finns någon sådan möjlighet för den
enskilde företagaren. Motionärerna framhåller därför behovet av
ändrade regler för att även möjliggöra kompetensutveckling för
ensamföretagare.
Utskottets bedömning
Utskottet vill i likhet med regeringen understryka att
ansvaret för att genomföra och finansiera utbildningsinsatser i
företag i första hand skall vila på arbetsgivarna. Dessa måste
således ägna större uppmärksamhet än tidigare åt dessa frågor.
Trots nedskärningar kommer, enligt vad utskottet inhämtat,
bidraget till företagsutbildning de närmaste åren att uppgå till
ca en miljard kronor per år.
Vidare har utskottet uppmärksammat att regeringen i sitt
budgetförslag under Näringsdepartementet föreslagit att 100
miljoner kronor avsätts för att stärka kunskapsförsörjningen
till små och medelstora företag.
Utskottet ställer sig därmed bakom vad regeringen förordat om
avveckling av bidraget till utbildning i företag. Motionerna
A221 (c) i här behandlad del, A244 (c) och A287 (v) avstyrks
följaktligen i här behandlade delar.
Som ovan anförts stöder utskottet regeringens förslag att
bidrag till utbildning i företag successivt skall avvecklas, för
att helt upphöra vid ingången av budgetåret 1998. I enlighet
härmed anser utskottet att förslaget i motion A222 (s), att
utvidga gruppen av mottagare av stödet, inte bör föranleda något
riksdagens uttalande. Motionen avstyrks således.
Utskottet kan i sammanhanget erinra om att motioner om den
s.k. Östgötamodellen behandlas ovan i avsnittet om
arbetsmarknadspolitikens inriktning.
Flyttningsbidragen
Propositionen
I det nu rådande arbetsmarknadsläget är det enligt regeringen
viktigt att inte bara den yrkesmässiga rörligheten stimuleras
utan också att den geografiska rörligheten underlättas. Ett
flyttningsbidrag i form av starthjälp har införts från den 1
januari 1995 (prop. 1994/95:25, bet. FiU1, rskr. 145, 146).
Starthjälpen uppgår till 15 000 kr. Under ett år beräknas 15 000
personer få detta bidrag.
För den nya starthjälpen tillsammans med de existerande
flyttningsbidragen som bohagstransport, medflyttandebidrag m.m.
beräknar regeringen 450 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Motioner
Centern tar i motion A244 (yrk. 11 delvis) avstånd från det
flyttningsbidrag som infördes år 1995, starthjälpen, och
anser att det bör upphävas. Koncentrationsorternas företag bör
själva stå för dylika kostnader enligt motionen. Därvid uppnås
en besparing på 400 miljoner kronor för budgetåret 1995/96.
Miljöpartiet säger i motion A275 (yrk. 3 delvis) nej till
samtliga former av flyttningsbidrag och räknar med en besparing
på 450 miljoner kronor.
Även Kristdemokratiska samhällspartiet anför i motionerna A271
(yrk. 16 delvis) och A448 (yrk. 6) att man vill upphäva
starthjälpen. Besparingen beräknas till 400 miljoner kronor.
Vänsterpartiet noterar i motion A287 (yrk. 12) att
flyttningsbidragen kan vara nödvändiga på kort
sikt. Det bör dock övervägas om inte en högre
starthjälpsnivå kunde utgå vid flytt till regionalpolitiskt
prioriterade områden.
Utskottets bedömning
Som redovisas ovan har såväl Centern som Miljöpartiet och Kds
invändningar mot regeringens beräkning av starthjälpen, och
i Miljöpartiets fall även mot övriga flyttningsbidrag, under
nästa budgetår. I sammanhanget räknas med besparingar på mellan
400 och 450 miljoner kronor på A 2-anslaget.
Utskottet har så nyligen som i december 1994 tagit ställning
till regeringens förslag om starthjälp för en arbetslös person
som överväger att ta anställning på en ny ort. Utskottet har
därvid motiverat sitt ställningstagande med bl.a. att syftet är
att få till stånd en bättre matchning mellan utbud och
efterfrågan på arbete. Denna matchning kan föranleda flyttning
både till och från regionerna. Det har enligt utskottets mening
inte framkommit skäl till någon annan bedömning av starthjälpen
efter endast ett par månader. När viss tid har förflutit anser
utskottet att denna åtgärd -- i likhet med vad som skett med
andra åtgärder, som kommit till på senare år -- bör utvärderas.
Med hänvisning till vad som anförts bör flyttningsbidragen
inkl. starthjälpen ha den volym som regeringen beräknat.
Motionerna A244 (yrk. 11 delvis) (c), A271 (yrk. 16 delvis)
(kds), A275 (yrk. 3 delvis) (mp) och A448 (yrk. 6) (kds)
avstyrks därmed.
Vänsterpartiet tar upp flyttningsbidragen på sikt och
anser att starthjälpsnivåer m.m. bör övervägas. Eftersom
utskottet anser att starthjälpen i likhet med andra åtgärder bör
utvärderas efter någon tid är det i ett sådant sammanhang
eventuella överväganden aktualiseras. Motion A287 (yrk. 12) bör
således inte påkalla någon riksdagens åtgärd. Yrkandet avstyrks.
Ungdomsåtgärder
Arbetsmarknadsläget för ungdomar har gradvis förbättrats sedan
andra kvartalet 1994. Trots detta är arbetslösheten för gruppen
16--24 år fortfarande mer än dubbelt så hög som för hela den
arbetsföra befolkningen. Antalet arbetslösa ungdomar i åldern
16--24 år uppgick under år 1994 till i medeltal 83 000, eller
16,7 % av arbetskraften jämfört med 97 000 (18,4 %) året innan
och 69 000 (11,5 %) år 1992 enligt AKU. I januari 1995 uppgick
arbetslösheten för denna åldersgrupp till 82 000 personer eller
17,9 % av arbetskraften.
I följande sammanställning redovisas antalet ungdomar (18--24
år) i olika typer av åtgärder och stödformer åren 1993 och 1994
(årsgenomsnitt).
Totalt 86 920 99 86 093 100
________________________________________________________________________
Källa: AMS
Som framgår av sammanställningen var ungdomspraktiken den
klart dominerande åtgärden samtidigt som antalet ungdomar med
rekryteringsstöd fördubblades från år 1993 till år 1994. Enligt
AMS redovisning i rapporten Arbetsmarknadspolitiska insatser för
ungdomar (februari 1995) gick 25,1 % av dem som lämnade
ungdomspraktiken under 1994 direkt till någon form av arbete
vilket är en ökning med 4,4 procentenheter jämfört med 1993. Av
dem som lämnade ungdomspraktiken i mars--maj 1994 var 44 % i
arbete i december samma år. Över 60 % av ungdomarna med
rekryteringsstöd kommer närmast från ungdomspraktik. I februari
1995 deltog 49 000 personer i ungdomspraktik.
I december 1994 beslutade riksdagen (prop. 1994/95:25, FiU1,
rskr. 145, 146) om en ny åtgärd för ungdomar --
ungdomsintroduktion -- som infördes den 1 januari 1995.
Ungdomsintroduktion ersätter ungdomspraktiken för åldersgruppen
20--24 år och är avsedd för ungdomar som inte lyckats få arbete
på den reguljära arbetsmarknaden. Åtgärden består av högst fyra
månaders praktik med utbildningsbidrag och sex månaders
anställning, företrädesvis provanställning, hos samme
arbetsgivare. Reglerna om provanställning eller anställning kan,
om det finns särskilda skäl, frångås när det gäller
arbetshandikappade och utomnordiska ungdomar. Arbetshandikappade
ungdomar kan även få möjlighet till längre praktiktid än fyra
månader. I februari 1995 uppgick antalet personer i
ungdomsintroduktion till 2 800.
För gruppen 18--19-åringar kvarstår ungdomspraktiken t.o.m.
den sista juni 1995.
Akademikerpraktiken upphör enligt nu gällande regler efter den
30 juni 1995. Åtgärden är avsedd för nyutexaminerade arbetslösa
högskolestuderande med minst 120 poäng och omfattar högst sex
månaders praktik. Under budgetåret 1993/94 deltog 600 personer i
genomsnitt per månad i denna åtgärd mot beräknade 3 000. I
december 1994 uppgick antalet personer i akademikerpraktik till
1 082. Av dem som lämnade akademikerpraktiken under perioden
juli--november 1994 gick 40,6 % till arbete.
Insatser för ungdomar
Propositionen
Regeringens mål är att alla ungdomar under 25 år skall vara i
arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd
inom 100 dagars arbetslöshet. Särskilt väsentligt är det, enligt
regeringen, att ungdomarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna minst motsvarar deras andel av de arbetslösa.
Regeringen beräknar antalet ungdomsintroduktionsplatser till
24 000 i genomsnitt per månad för budgetåret 1995/96. Vad
gäller åtgärder för ungdomar under 20 år pågår för närvarande
förhandlingar med Kommunförbundet om ett kommunalt
ansvarstagande för denna grupp fr.o.m. den 1 juli i år.
Regeringen återkommer under våren med en redovisning av och
eventuella förslag till hur detta ansvar skall utformas. Antalet
ungdomar som kan omfattas av kommunalt ansvar beräknas till ca
26 000. Den totala kostnaden för denna åtgärd och för
ungdomsintroduktionen beräknas till 4 982 miljoner kronor.
För att ge arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år möjlighet
till kompletterande utbildning förordar regeringen att
arbetsförmedlingarna och kommunerna gemensamt kartlägger
ungdomarnas utbildningsbakgrund. Utbildningsinsatsen bör
kompletteras med t.ex. praktik på arbetsplatser med bibehållen
arbetslöshetsersättning.
Regeringen föreslår särskilda utvecklingsprogram för
arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år som inte fått arbete,
utbildning eller annan åtgärd inom 100 dagar. Ansvaret för
utvecklingsprogrammen skall vila på arbetsförmedlingen som bl.a.
bör erbjuda söka-jobb-grupper, kortare praktikperioder,
starta-eget-kurser m.m. Alla arbetsförmedlingar bör avdela
särskild personal för att arbeta med denna grupp. Regeringen
betonar att särskilda utvecklingsprogram skall ses som en
sistahandsåtgärd i ett skyddsnät där alla ungdomar skall ha
arbete eller utbildning. Åtgärden beräknas omfatta 53 000
personer i genomsnitt per månad.
I stället för akademikerpraktiken, som upphör vid
budgetårsskiftet, föreslår regeringen (inom
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde) att arbetslösa
akademiker fr.o.m. den 1 juli 1995 erbjuds ett särskilt
aspirantår. Åtgärden, som i första hand skall vända sig till
invandrarakademiker, innebär att studier vid högskola varvas med
praktik i näringslivet. Åtgärden skall berättiga till 40
akademiska poäng och beräknas omfatta 1 500 personer.
Motioner
Moderata samlingspartiet anser att regeringens insatser för
arbetslösa ungdomar är svåröverskådliga och riskerar att bli
ineffektiva. I partimotionen A215 (yrk. 12) och kommittémotionen
A281 (yrk. 8) föreslår Moderaterna ett ungdomsprogram som
skall ses som ett erbjudande till den som inte går vidare i
utbildning eller har arbete. Ungdomsprogrammet bör vara öppet
för alla mellan 18 och 24 år och bör bestå av två delar: praktik
i företag och informationsteknikintroduktion (IT). Praktiktiden
bör omfatta maximalt sex månader och inriktas på att ge praktisk
yrkeserfarenhet. Enligt motionärerna bör IT-introduktionen ingå
som en integrerad del av praktiken och ersätta delar av eller
hela praktiktiden. Företaget bör bidra ekonomiskt men med
reduktion för den tid som avsätts för IT-introduktionen. För
ungdomar över 20 år bör utbildningsbidrag utgå.
Centerpartiet anser att ungdomspraktiken räddat en hel
ungdomsgeneration från passivitet och bidragsanpassning och att
ingen annan åtgärd nått upp till sådan omfattning och kvalitet
som denna. I motion A244 föreslår Centerpartiet att
ungdomspraktiken bibehålls (yrk. 18) med vissa förändringar.
Arbetsmarknadsverket kan inom ramen för sina bemyndiganden
hantera ungdomsintroduktion och ungdomspraktik parallellt, anser
motionärerna. För att ytterligare tydliggöra att
ungdomspraktiken kan leda till arbete föreslår centerpartiet att
finansieringsavgiften höjs från nuvarande 1 000 kr per månad
till 2 000 kr (yrk. 20 delvis).
Även Folkpartiet ser positivt på ungdomspraktiken och menar
att denna åtgärd i stort sett fungerat väl. I motion A286
föreslår man att ungdomspraktiken behålls men minskas till i
genomsnitt 20 000 ungdomar per månad och att 2 000 miljoner
kronor anvisas för detta ändamål (yrk. 22).
Kristdemokratiska samhällspartiet föreslår i sin partimotion
A271 (yrk. 2) och i kommittémotionen A288 (yrk. 7) en utveckling
av ungdomspraktiken till ett system med praktik- och
lärlingsplatser för ungdomar under 25 år. Systemet bör ses som
en övergång mellan studier och arbetsliv och ske i samarbete med
gymnasieskolan. Praktik- och lärlingsplatssystemet innebär
utbildning och praktik vid ett företag i sex månader, med
möjlighet till förlängning till sammanlagt tolv månader.
Motionärerna anser vidare att individuella utvecklingsplaner bör
upprättas för deltagarna och att utbildningsbidrag bör utgå.
Inger Davidson och Fanny Rizell (kds) menar i motion Kr4 (yrk.
3) att ungdomspraktiken är inarbetad och fungerar väl och att
regeringen gör en stor chanstagning genom att ersätta denna med
ungdomsintroduktion. Motionärerna förordar en utveckling av
ungdomspraktiken mot en långsiktig lösning i form av praktik-
och lärlingsplatser.
Andra åtgärder mot ungdomsarbetslösheten föreslås i
motionerna A288 och Fi417.
I kommittémotion A288 anser Kristdemokraterna att regeringens
åtgärdsprogram är otillräckligt och saknar relevanta delar.
Motionärerna begär i stället ett förslag till en samlad strategi
för att bekämpa ungdomsarbetslösheten (yrk. 1) i enlighet med
vad som föreslås i motionen om bl.a. utbildningsåtgärder,
minskade skattekilar, förändringar i arbetsrätten och
ungdomslöner. Kristdemokraterna föreslår även ökad forskning och
förbättrad lönestatistik när det gäller lönebildningen och
lönenivåernas inverkan på arbetslösheten bland ungdomar (yrk.
3).
I motion Fi417 (yrk. 6) menar Yvonne Ruwaida (mp) att
arbetslösheten är förödande för människors hälsa och
självkänsla, speciellt för unga arbetslösa. För att få in
ungdomar på arbetsmarknaden föreslår motionären att
arbetsgivaravgiften slopas vid anställning av ungdomar under det
första anställningsåret.
Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse att regeringen på
ett tydligare sätt vill angripa ungdomsarbetslösheten men är
kritiskt till oklarheter och vaghet i regeringsprogrammet, bl.a.
vad gäller det kommunala ansvarstagandet och möjligheten att nå
tillräckliga volymer i ungdomsintroduktionen. I motion A287
(yrk. 14) föreslår Vänsterpartiet obligatoriska
praktikplatser på medelstora och stora företag i näringslivet.
En praktikplats för var femtionde anställd skulle enligt
motionärerna ge 70 000 ungdomsplatser. Praktikantplatsen skall
ge både praktik och kompetenshöjning och praktikantlön skall
utgå. Enligt motionärerna innebär förslaget även att
produktionen får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för
ungdomars sysselsättning och framtida möjligheter.
Ola Ström m.fl. (fp) anser i motion Kr2 (yrk. 1) att det finns
en betydande risk för att antalet ungdomar som sysselsätts genom
ungdomsintroduktionen blir avsevärt lägre än genom
ungdomspraktiken. Motionärerna föreslår en utredning av
konsekvenserna för ungdomsarbetslösheten av avskaffandet av
ungdomspraktiken, införandet av ungdomsintroduktionen och
förändringarna i LAS (lagen om anställningsskydd).
I två motionsyrkanden avvisas ungdomsintroduktionen.
Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 21) att regeringens
förslag om ungdomsintroduktion bör avslås och menar att det
knappast är möjligt att sysselsätta så många som regeringen
räknar med i denna åtgärd. Omkring hälften hade varit en
rimligare siffra, enligt motionärerna.
Även Kristdemokraterna avvisar ungdomsintroduktionen i sin
partimotion A271 (yrk. 3). En bättre modell är, enligt
motionärerna, att utveckla ungdomspraktiken till ett system med
praktik- och lärlingsplatser.
Två motioner berör funktionshindrade ungdomar och
ungdomsintroduktion.
Carina Moberg och Lena Sandlin (s) är i motion A233 kritiska
till möjligheten att förlänga praktikperioden för
arbetshandikappade ungdomar i ungdomsintroduktionen.
Motionärerna menar att detta ger ungdomar med funktionshinder
sämre möjligheter att komma in i arbetslivet och att regeln
endast gagnar arbetsgivare som vill utnyttja ungdomar som gratis
arbetskraft. Ungdomsintroduktion med fortsatt provanställning
skall vara en möjlighet för alla ungdomar (yrk. 1), anser
motionärerna. Vidare föreslås att riksdagen för en kontinuerlig
och öppen debatt med berörda grupper inför förändringar av
ungdomsintroduktionen (yrk. 2).
Arne Kjörnsberg (s) föreslår i motion A252 att
funktionshindrade ungdomar får möjlighet att delta i
ungdomsintroduktion redan från 17 års ålder. Motionären menar
att Arbetsmarknadsverket, i samverkan med skola, kommun och
andra rehabiliteringsaktörer, bör få fortsätta med insatserna
för unga handikappade, eftersom verksamheten är väl organiserad,
ger goda resultat och förhindrar inträde i
socialförsäkringssystemet och ett liv med sjukbidrag.
Centerpartiet kritiserar ett utvidgat kommunalt
ansvarstagande och menar i motion A244 (yrk. 19) att
regeringens förslag om ändringar i uppföljningsansvaret för
ungdomar bör avslås i avvaktan på slutförda förhandlingar med
Kommunförbundet. Motionärerna anser att det kommunala
uppföljningsansvaret bör relateras till gymnasietiden.
Enligt nu gällande regler upphör akademikerpraktiken efter den
30 juni 1995. I tre motioner föreslås ett bibehållande av
akademikerpraktiken.
Centerpartiet menar i motion A244 (yrk. 21) att stora grupper
högskolestuderande fortfarande har svårt att få jobb och
föreslår att reglerna för akademikerpraktiken bibehålls.
Även Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 17) att
akademikerpraktiken bör finnas kvar. Åtgärden är, enligt
motionärerna, ett billigt men effektivt sätt att ge
nyexaminerade akademiker möjlighet att få in en fot på
arbetsmarknaden och pröva sin förmåga inom ett relevant
arbetsområde.
I motion A271 (yrk. 5) föreslår även Kristdemokraterna att
akademikerpraktiken behålls. Åtgärden bör dock utvecklas till
någon form av praktik- och lärlingssystem med individuella
utvecklingsplaner i samarbete med högskolan och inriktas mot
sektorer som bedöms ha de bästa framtidsutsikterna.
Folkpartiet föreslår i motionerna A286 (yrk. 18) och Sf635
(yrk. 3) förändring av akademikerpraktiken avseende
åldersgränsen för invandrarakademiker. Motionärerna anser att
många invandrarakademiker, oavsett ålder, kan jämställas med
nyexaminerade i så måtto att de saknar erfarenhet av arbete inom
sitt utbildningsfält och på sin nivå. Därmed föreslås att
akademikerpraktikens åldersgräns vid 29 år inte bör omfatta
invandrarakademiker.
Utskottets bedömning
I budgetpropositionen beräknar regeringen antalet platser i
ungdomsintroduktion till i genomsnitt 24 000 per månad. I
februari 1995 uppgick antalet ungdomar i ungdomsintroduktion
till 2 800. I sin framställning till regeringen den 24 februari
i år påpekar AMS svårigheter att nå upp till beräknad omfattning
för ungdomsintroduktionen och anger reglerna om obligatorisk
anställning som främsta orsak.
Redan i sitt yttrande (1994/95:AU3y) i december förra året
uttryckte utskottet en viss oro över möjligheterna att uppnå
planerade volymer i ungdomsintroduktionen. Utskottet vill i
detta sammanhang betona nödvändigheten av att arbetsgivarna
klart informeras om regelsystemet och de möjligheter detta ger.
Särskilt bör möjligheterna till provanställning och
visstidsanställning betonas. Utskottet förutsätter att
regeringen noggrant följer utvecklingen av ungdomsintroduktionen
och -- om så erfordras -- återkommer i ärendet.
I propositionen föreslår regeringen särskilda
utvecklingsprogram för ungdomar som en sistahandsåtgärd för
arbetslösa i 20--24-årsåldern.
Utskottet instämmer med regeringen om nödvändigheten av att
alla ungdomar har arbete eller utbildning. I detta perspektiv
bör utvecklingsprogrammen kunna spela en betydelsefull roll.
Utskottet vill dock särskilt betona att detta är en
sistahandsåtgärd och att faran för rundgång mellan olika
åtgärder bör uppmärksammas. Härmed anser utskottet att riksdagen
bör godkänna vad regeringen förordar om utvecklingsprogram för
ungdomar.
Moderaterna föreslår i motionerna A215 och A281 ett system med
ungdomsprogram. Utskottet anser att förslaget är defensivt och
inte tar till vara de möjligheter till anställning och riktiga
arbeten som den nuvarande konjunkturuppgången erbjuder.
Programförslaget är, enligt utskottet, behäftat med samma
svagheter som ungdomspraktiken, dvs. ett system med billig
arbetskraft till arbetsgivarna utan anställningsförhållande
vilket skapar undanträngningseffekter och minskar ungdomarnas
benägenhet att söka riktiga arbeten.
Beträffande förslagen i motionerna A244 (c) och A286 (fp) om
bibehållande och utveckling av ungdomspraktiken vill utskottet
erinra om att riksdagen i december förra året fattade beslut om
att avveckla ungdomspraktiken (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr.
145, 146). Utskottet kan inte finna att något nytt tillkommit
som skulle motivera en ändring av riksdagens beslut.
I motionerna A271, A288 och Kr4 föreslår Kristdemokraterna en
utveckling av ungdomspraktiken till ett system med praktik- och
lärlingsplatser. Enligt utskottets uppfattning skulle det
föreslagna systemet inte underlätta anställning av ungdomar
vilket i nuvarande konjunkturuppgång är särskilt angeläget.
Förslaget skulle snarare förlänga bidragsberoendet och
fastlåsningen i åtgärder.
I två motioner förespråkas ytterligare åtgärder avseende
ungdomsarbetslösheten.
Beträffande de redovisade förslagen i motion A288 (kds) delar
inte utskottet den uppfattning som motionärerna framför om
inriktningen av en samlad strategi mot ungdomsarbetslösheten.
Vad gäller motionens förslag om ökad forskning och förbättrad
lönestatistik avseende lönebildningen för ungdomar vill
utskottet framhålla följande. På senare år har en rad rapporter
och utredningar publicerats i ämnet. Långtidsutredningen (LU 94)
redovisar t.ex. i sin bilaga 8 en sammanfattning av
forskningsläget i fråga om relativlöner, minimilöner och
ungdomarnas arbetsmarknad. Utskottet är mot denna bakgrund inte
berett att förorda ytterligare initiativ i frågan.
Angående förslaget i motion Fi417 (mp) om slopad
arbetsgivaravgift vid anställning av ungdomar vill utskottet
anföra följande. Riksdagen beslutade den 8 mars i år om ett stöd
för nyanställningar (prop. 1994/95:137, AU20) som bl.a. innebär
avdrag motsvarande hela arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr
per månad och person. Anställningsstödet är avsett för
arbetslösa. Utskottet anser att åtgärden inte bör utvidgas till
att omfatta andra än arbetslösa.
Med anledning av vad utskottet nu anfört anser utskottet att
regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar bör
godkännas och de behandlade motionsförslagen -- A215 (yrk. 12),
A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A281 (yrk. 8), A286
(yrk. 22), A288 (yrk. 1, 3, 7), Fi417 (yrk. 6), Kr4 (yrk. 3) --
bör avslås av riksdagen.
Utskottet anser att Vänsterpartiets förslag i motion A287 om
obligatoriska praktikplatser vid medelstora och stora
företag i första hand är en fråga för arbetsmarknadens parter.
Avtal om utbildning och praktik i företag har träffats mellan
parterna inom olika branscher. Hösten 1994 träffades en
överenskommelse mellan Allmänna arbetsgivarförbundet och
Industrifacket om en utbildningsinriktad ungdomsanställning som
bl.a. innebär visstidsanställning i maximalt 12 månader och
lokala förhandlingar om lön (med möjlighet till lägre lön än
avtalets minimilön). Överenskommelsen omfattar ca 900
industriföretag men har hittills inte nått någon större
omfattning. Enligt vad utskottet erfarit pågår även diskussioner
mellan Sveriges verkstadsindustrier (VI) och Svenska
metallindustriarbetareförbundet om en uppföljning av
kompetensutvecklingsavtalet för ungdomar från hösten 1993.
Utskottet anser det för tidigt att ha någon uppfattning om
resultatet av dessa avtal. Med hänvisning till vad som nu
anförts avstyrker utskottet motion A287 (yrk. 14).
I motion Kr2 (fp) föreslås tillkallandet av en
konsekvensutredning av avskaffandet av ungdomspraktiken,
införandet av ungdomsintroduktion och förändringarna i LAS.
Utskottet utgår ifrån att berörda myndigheter noggrant följer
upp avvecklingen av ungdomspraktiken samt resultaten av
ungdomsintroduktionen. Någon särskild utredning i frågan är inte
nödvändig enligt utskottets uppfattning. Beträffande
konsekvenser av förändringarna i LAS vill utskottet nämna att
regeringen avser tillkalla en arbetsrättskommission som
tillsammans med arbetsmarknadens parter skall se över problemen
inom detta rättsområde. Utskottet avstyrker således motion Kr2
(yrk. 1).
Beträffande förslagen i motionerna A286 (fp) och A271 (kds) om
ett avvisande av ungdomsintroduktion vill utskottet erinra
om att ungdomsintroduktionen infördes den 1 januari i år efter
riksdagens beslut (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146) i
december 1994. Utskottet anser att några nya omständigheter ej
har tillkommit som föranleder en ändring av det nyligen fattade
beslutet och avstyrker därmed motionerna A286 (yrk. 21) och A271
(yrk. 3).
När det gäller förslaget i motion A233 (s) om
funktionshindrade ungdomar och ungdomsintroduktion vidhåller
utskottet sin uppfattning (som redovisas i yttrande
1994/95:AU3y) om att kravet på provanställning efter
praktiktidens slut bör kunna frångås när det gäller
arbetshandikappade ungdomar. Utskottet har förståelse för de
synpunkter om lika behandling som framförs i motionen men anser
att den inriktning som utskottet förespråkar ger bättre
förutsättningar för riktiga anställningar för denna grupp i
nuvarande arbetsmarknadssituation. Beträffande motionens förslag
om en öppen debatt med berörda grupper angående
ungdomsintroduktionen har inte utskottet någon från motionärerna
skild uppfattning i frågan om att en öppen debatt är av godo.
Motionsyrkandena bör mot bakgrund av vad som nu anförts inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
I motion A252 (s) föreslås att funktionshindrade ungdomar får
möjlighet att delta i ungdomsintroduktion redan vid 17 års
ålder. Utskottet delar i huvudsak den syn som motionären ger
uttryck för men är i avvaktan på regeringens förslag om åtgärder
för arbetslösa ungdomar under 20 år och det utvidgade kommunala
ansvarstagandet inte berett att ta något initiativ i frågan.
Utskottet avstyrker således motionerna A233 (yrk. 1, 2) och
A252.
Utskottet delar inte Centerns uppfattning i motion A244
beträffande det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar.
Enligt utskottets mening föreligger ännu inget utarbetat förslag
i denna fråga. Regeringen kommer, enligt vad som framgår av
propositionen, att efter slutförda förhandlingar med
Kommunförbundet förelägga riksdagen ett förslag senare denna
vår. I avvaktan på detta är utskottet inte berett att ta något
initiativ i frågan och avstyrker därmed motion A244 (yrk. 19).
I motionerna A244 (c), A286 (fp) och A271 (kds) föreslås att
akademikerpraktiken bibehålls som åtgärd även under nästa
budgetår.
Utskottet konstaterar att omfattningen av akademikerpraktiken
långt ifrån nått upp till beräknad volym trots en viss ökning
under senare tid. I slutet av februari 1995 deltog drygt 1 100
personer i akademikerpraktik. Av AMS resultatredovisning i
februari 1995 framgår att drygt 40 % av de som lämnade
akademikerpraktiken i juli--november 1994 gick direkt till
arbete. Som framgår av redovisningen ovan föreslår regeringen
(inom Utbildningsdepartementets område) ett särskilt aspirantår
för arbetslösa akademiker. Aspirantåret, som enligt förslaget
skall ersätta akademikerpraktiken fr.o.m. den 1 juli i år,
syftar till att underlätta för arbetslösa akademiker, särskilt
invandrarakademiker, att komma in på arbetsmarknaden. Förslaget
om ett aspirantår kommer att beredas av utbildningsutskottet.
Trots vissa positiva effekter anser utskottet att
akademikerpraktiken nu spelat ut sin roll. Den fara för
undanträngning av riktiga arbeten som är förknippad med praktik
av detta slag blir särskilt allvarlig i en konjunkturuppgång.
Unga utbildade akademiker torde dessutom vara en av de mest
eftertraktade grupperna när efterfrågan på arbetskraft nu
stadigt ökar, även om en viss eftersläpning kan förekomma inom
vissa yrkesgrupper.
Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet
motionerna A244 (yrk. 21), A286 (yrk. 17) och A271 (yrk. 5).
Med anledning av vad som ovan anförts är utskottet inte berett
att föreslå någon förändring av akademikerpraktiken.
Motionerna A286 (yrk. 18) och Sf635 (yrk. 3) avstyrks således.
Nya ungdomsåtgärder
Propositionen
Regeringen föreslår en ny åtgärd benämnd datortek som innebär
att arbetslösa ungdomar i åldern 20--24 år på halvtid under tre
månader får lära sig att arbeta med moderna program inom
ordbehandling, kalkylering, datahantering, CAD/CAM (datorstödd
konstruktion och tillverkning) m.m. Den andra halvtiden skall
användas till olika jobbsökaraktiviteter. Enligt förslaget bör
kommunerna vara huvudmän och svara för bl.a. lokalkostnader
medan staten svarar för investeringar i datorer och programvaror
m.m. Åtgärden beräknas omfatta 30 000 ungdomar i genomsnitt per
månad och investeringskostnaderna för staten beräknas till 120
miljoner kronor.
Regeringen föreslår vidare en ny form av praktikplatser, s.k.
Europapraktik för arbetslösa ungdomar. Åtgärden syftar till att
stimulera nya grupper av ungdomar till studier och praktik
utomlands och skall prövas i samarbete med svenska
exportföretag. Praktiken har formen av utlandsstipendier som
företrädesvis skall gå till ungdomar som har en yrkesutbildning.
Regeringen föreslår att 10 000 platser omfattande sex månader
inrättas till en kostnad av 110 miljoner kronor. Medlen för
datortek och Europapraktik har räknats in inom ramen för
ungdomsintroduktion.
Motioner
Två motioner berör datortek.
Folkpartiet accepterar i motion A286 (yrk. 24) förslaget om
datortek men anser att medlen inte bör ligga inom ramen för
ungdomsintroduktion. Motionärerna föreslår att beräknade 120
miljoner kronor anvisas till datortek under en separat
anslagspost.
Kristdemokraterna anser i motion A271 (yrk. 12) att förslaget
med datortek är värt att pröva och föreslår att folkhögskolornas
och bildningsförbundens resurser och kompetens på detta område
tillvaratas.
Europapraktiken behandlas i två motioner.
I motion A286 (yrk. 25) accepterar Folkpartiet förslaget om
Europapraktik men anser att medlen inte bör ligga inom ramen för
ungdomsintroduktion. Motionärerna föreslår att beräknade 110
miljoner kronor anvisas under en separat anslagspost.
Vänsterpartiet accepterar i motion A287 (yrk. 15)
Europapraktiken som en intressant möjlighet men anser att
näringslivet borde kunna ta på sig större delen av kostnaderna.
Regeringen bör, enligt motionärerna, återkomma med förslag till
en sådan konstruktion av åtgärden.
I två motioner föreslås en ny åtgärd benämnd
u-landspraktik.
I Vänsterpartiets motion A287 (yrk. 16) och i motion A282 av
Hanna Zetterberg (v) föreslås inrättande av u-landspraktik för
arbetslösa ungdomar under 25 år. Praktiken bör, enligt
förslagsställarna, genomföras i samarbete med ungdoms- och
biståndsorganisationer och omfatta 6--12 månaders praktik och
utbildning, t.ex. praktiskt deltagande i svenskt biståndsarbete
på basnivå och studier av u-ländernas utvecklingsarbete. Enligt
motionärerna bör åtgärden omfatta 200 praktikanter det första
året, och 20 miljoner kronor bör reserveras för ändamålet av
medlen till otraditionella insatser.
Utskottets bedömning
Utskottet ser positivt på regeringens förslag om datortek
och anser att denna nya åtgärd bör kunna få stor betydelse för
arbetslösa ungdomars kompetensutveckling och därmed ge ökade
möjligheter till arbete. Av propositionen framgår att 120
miljoner kronor beräknas för statens investeringskostnader i
samband med åtgärden. Enligt vad utskottet inhämtat återkommer
regeringen senare under våren, i den aviserade propositionen om
sysselsättningsfrågor, med förslag om ytterligare medel till
åtgärden.
I flera motioner uttrycks en positiv inställning till
datortek. I avvaktan på regeringens förslag om ytterligare medel
till denna åtgärd anser utskottet att Folkpartiets förslag i
motion A286 om en separat anslagspost för medlen till datortek
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Vad beträffar förslaget i motion A271 (kds) om att ta till
vara folkhögskolornas och bildningsförbundens resurser för
datortekverksamheten anser utskottet att ett sådant initiativ
bör ankomma på kommunerna som enligt förslaget skall fungera som
huvudmän för verksamheten. Enligt förslaget i propositionen
skall arbetslösa i beredskapsarbete eller personer som
finansieras genom de otraditionella medlen fungera som lärare.
Motionsyrkandet bör därmed inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet att
riksdagen bör godkänna vad regeringen förordar om datortek samt
avslå motionerna A286 (yrk. 24) och A271 (yrk. 12).
Det svenska EU-medlemskapet och näringslivets ökade
internationalisering ställer nya och högre krav på arbetskraften
i form av goda språkkunskaper och internationella erfarenheter.
I detta perspektiv välkomnar utskottet regeringens förslag om
Europapraktik som bör kunna få en betydelsefull roll för att
stärka arbetslösa ungdomars ställning på arbetsmarknaden. I
propositionen föreslås ett system med stipendier beräknat för
10 000 platser i sex månader till en total kostnad om 110
miljoner kronor. Enligt uppgift till utskottet avser regeringen
att återkomma senare i vår med förslag till Europapraktikens
vidare finansiering.
Även förslaget om Europapraktik får ett positivt bemötande i
flera motioner. I avvaktan på regeringens förslag om
Europapraktikens vidare finansiering anser utskottet att
Folkpartiets förslag i motion A286 om en separat anslagspost för
medlen till Europapraktik samt Vänsterpartiets förslag i motion
A287 om att näringslivet bör ta en större del av kostnaderna för
denna åtgärd inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med beaktande av vad som nu anförts anser utskottet att
riksdagen bör godkänna regeringens förslag om Europapraktik samt
avslå motionerna A286 (yrk. 25) och A287 (yrk. 15).
I motionerna A287 och A282 föreslår Vänsterpartiet
u-landspraktik för arbetslösa ungdomar under 25 år.
Utskottet ser positivt på motionärernas intentioner med
förslaget men anser att frågan om u-landspraktik i första hand
är en fråga för den nya biståndsmyndigheten som enligt förslag i
budgetpropositionen (bil. 4) kommer att inleda sin verksamhet
den 1 juli i år. Motionerna A287 (yrk. 16) och A282 bör mot
denna bakgrund inte föranleda någon riksdagens åtgärd och
avstyrks därmed.
Otraditionella insatser
Propositionen
Budgetåret 1993/94 disponerade AMS 250 miljoner kronor för
otraditionella insatser. Huvuddelen av medlen har AMS lämnat
till länen för egna beslut. Enligt RRV finns en viss osäkerhet
hur medlen får användas.
Inom ramen för A 2-anslaget bör 500 miljoner kronor få
användas för otraditionella insatser under nästa budgetår.
Kvinnors och ungdomars behov skall särskilt uppmärksammas.
Redovisningen av medlens utnyttjande bör fördelas efter kön och
ålder.
Motioner
Mot bakgrund av kontroll- och uppföljningsproblemen anser
Moderaterna i kommittémotion A281 (yrk. 11) att volymen
otraditionella åtgärder bör vara mindre än regeringens
beräkning eller 300 miljoner kronor. Medlen bör inte få användas
till näringspolitik.
Inte heller Centern i motion A244 (yrk. 13 delvis) anser att
den av regeringen föreslagna fördubblingen är lämplig. Volymen
bör motsvara 400 miljoner kronor.
Vänsterpartiet i motion A287 (yrk. 17 delvis) anser däremot
att volymen bör vara större än beräkningen i propositionen.
Medlen bör kunna få en mer offensiv inriktning, bl.a. på
miljöinriktade ungdomsprojekt. Förutom invandrare, kvinnor och
ungdomar bör äldre arbetslösas situation uppmärksammas. 250
miljoner kronor utöver av regeringen beräknade 500 miljoner
kronor bör gå till otraditionella åtgärder och användas för
miljöinriktade ungdomsprojekt.
I detta sammanhang skall också tas upp några övriga
motionsförslag som rör användningen av A 2-anslaget.
Centern och Folkpartiet anser att medel till
småföretagsinsatser över hela landet bör ingå i A 2-anslaget
liksom under innevarande budgetår.
I motion A244 (yrk. 30) samt i motion A405 (yrk. 8) förordar
Centern att 800 miljoner kronor inom A 2-anslagets ram ställs
till förfogande för landsbygdsutveckling och
småföretagsutveckling med särskild betoning på miljö- och
kretsloppsinriktade projekt. Stödet har under innevarande år
givit goda resultat.
I motion A286 (yrk. 31, 32) framhåller Folkpartiet att stödet
väl uppfyllt förhoppningarna om både regionala och
sysselsättningsmässiga effekter. Med hänsyn till att bidraget
fungerat i ett år bör denna budgetpost kunna minskas utan att
kvaliteten riskeras. 400 miljoner kronor beräknas.
I detta sammanhang skall här även tas upp ett yrkande om
kringkostnader för arbetslivsutveckling. Kostnaderna för ALU
ligger utanför A 2-anslaget och behandlas senare i
betänkandet.
Här skall dock tas upp Folkpartiets motion A286 (yrk. 29), där
man begär 300 miljoner kronor för kringkostnaderna, dvs. 150
miljoner kronor mer än regeringens beräkning. Skälet är att
Folkpartiet räknar med en större volym ALU än regeringen.
Såväl Moderaterna som Centern och Folkpartiet räknar med en
större volym ALU än regeringen. Upplysningsvis innebär även
Centerpartiets anslagsberäkning en planerad budgetpost på 350
miljoner kronor totalt till kringkostnadsmedlen för ALU.
Anslagsberäkningen för A 2-anslaget tas upp i avsnittet
Medelsberäkning.
Utskottets bedömning
Beträffande volymen otraditionella åtgärder föreslås i
propositionen en ökning. I motionerna finns krav både om
ytterligare ökning resp. minskning i förhållande till
regeringens förslag.
Utskottet anser för sin del att de otraditionella medlen kan
vara ändamålsenliga för projekt som inte faller inom ramen för
de sedvanliga arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Med tanke på
den av RRV påpekade osäkerheten kring hur medlen får användas är
det enligt utskottets mening särskilt viktigt att uppföljning
sker, såväl vad gäller medlens fördelning på ålder och kön som
på sysselsättningseffekter och eventuella
undanträngningseffekter. Utskottet gör bedömningen att
regeringens beräkning av volymen otraditionella medel är väl
avvägd och avstyrker därmed motionerna A244 (yrk. 13 delvis)
(c), A281 (yrk. 11) (m) och A287 (yrk. 17 delvis) (v).
Medel till småföretagsinsatser begärs av Centern och
Folkpartiet. Till dess någon utvärdering har gjorts av denna
stödform har utskottet inte underlag för någon åsikt om stödets
effektivitet. Emellertid anser utskottet att A 2-anslaget inte
bör komma i fråga för att bekosta detta stöd eftersom det inte i
första hand är fråga om en arbetsmarknadspolitisk utan en
näringspolitisk åtgärd. Med hänvisning till vad som anförts
avstyrker utskottet motionerna A244 (yrk. 30) (c), A286 (yrk.
31, 32) (fp) och A405 (yrk. 8)(c).
Till kringkostnader för ALU har regeringen vid en volym på
10 000 ALU-platser beräknat 150 miljoner kronor. Moderaterna,
Centern och Folkpartiet räknar med en volym på 30 000--50 000
ALU-platser. Kringkostnaderna beräknas till 300--350 miljoner
kronor av Centern och Folkpartiet, medan Moderaterna godtar
regeringens beräkning på 150 miljoner kronor.
Utskottet vill som jämförelse redovisa beräkningen av
kringkostnaderna i AMS framställning till regeringen inför
kompletteringspropositionen våren 1995 (Dnr VL 95-002790-00).
Vid en beräknad omfattning av ALU på 20 000 personer under
nästa budgetår anser AMS att kringkostnadsmedlen bör beräknas
till 300 miljoner kronor.
Motionernas beräkningar av kringkostnaderna anser utskottet
vara bristfälligt motiverade.
Utskottet anser att regeringens ambitionsnivå vad gäller
kringkostnader är realistisk. Motion A286 (yrk. 29) (fp)
avstyrks.
Medelsanvisning
Propositionen
Som redovisats i det föregående föreslår regeringen att
33 956 700 000 kr anvisas till reservationsanslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret 1995/96.
Av reservationen på anslaget, 6 609 068 000 kr, har
3 610 584 000 kr förts bort från anslaget som en besparing.
Motioner
Moderaterna yrkar i motion A281 (yrk. 4, 7 och 10, samtliga
delvis, samt yrk. 14) att reservationsanslaget till
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall uppgå till 32
666 700 000 kr.
Enligt Centerns motion A244 (yrk. 34) bör A 2-anslaget uppgå
till 31 536 700 000 kr. Kravet på medelsanvisning följer av
Centerns förslag beträffande de olika åtgärderna samt vad gäller
beloppen i motion A244 (yrk. 10, 11, 13, 14, 15, 20 och 23,
samtliga delvis).
Centern anser vidare i motion A244 (yrk. 29) att ytterligare
2,6 miljarder kronor av reservationen på A 2-anslaget kan
dras in till statskassan och utnyttjas för andra ändamål.
Folkpartiet liberalerna har i motion A286 (yrk. 2, 10, 14, 16,
21, 22, 24, 25, 29, 31 och 32) motiverat att A 2-anslaget bör
bestå av delvis andra åtgärder/volymer än de av regeringen
föreslagna. Dessa yrkanden -- som har behandlats i det
föregående -- motsvarar det anslagsbelopp som regeringen
föreslår. Något yrkande från Folkpartiet om medelsanvisning
föreligger därför ej.
Vänsterpartiet förordar i motion A287 (yrk. 4, 8, 10 och 17,
samtliga delvis, samt yrk. 19) att A 2-anslaget utökas med
4 550 000 000 kr jämfört med regeringens förslag. Den största
delen av anslagsökningen avser en utökning av volymen för
rekryteringsstöd, beredskapsarbete och särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning.
Miljöpartiet villkorar i sin motion A203 (yrk. 7, 8)
A 2-anslagets storlek. Om normalarbetstiden sänks till 35
timmar i veckan den 1 oktober 1995 bör A 2-anslaget uppgå till
31 156 700 000 kr. Om normalarbetstiden däremot sänks till 35
timmar i veckan den 1 januari 1996 bör A 2-anslaget uppgå till
31 556 700 000 kr.
I motion A275 (yrk. 3 delvis, 5) av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp) yrkas att 32 076 746 000 kr skall anvisas till
A 2-anslaget.
Kds-förslagen i motion A271 (yrk. 10 och 16, båda delvis)
leder till ett anslagsbehov som understiger regeringens med 900
miljoner kronor.
Utskottets bedömning
Vad gäller Centerns förslag angående reservationen på
A 2-anslaget, vill utskottet erinra om att drygt 3,6
miljarder kronor eller mer än hälften av reservationsmedlen
redan förts bort från anslaget som en besparing. Utskottet är
inte av samma uppfattning som Centerpartiet att ytterligare 2,6
miljarder kronor kan föras bort. Därmed avstyrks motion A244
(yrk. 29).
Som ovan redovisats föreslår regeringen för budgetåret 1995/96
(18 månader) ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr
till arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Uppfattningar som
avviker från regeringens beloppsberäkning beroende på andra
förslag om volymer och åtgärder finns i motionerna A203 (mp),
A244 (c), A271 (kds), A275 (mp), A281 (m), A287 (v).
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom regeringens
förslag vad avser de olika åtgärdernas omfattning och
inriktning. Som en konsekvens av dessa ställningstaganden
tillstyrks den av regeringen begärda medelsanvisningen.
Utskottet avstyrker därmed motionerna A203 (yrk 7, 8), A244
(yrk. 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga delvis, samt 34),
A271 (yrk. 10 och 16, båda delvis), A275 (yrk. 3 delvis samt 5),
A281 (yrk. 4, 7, 10, samtliga delvis, samt 14) och A287 (yrk. 4,
8, 10, 17, samtliga delvis, samt 19).
Arbetslivsutveckling (ALU)
Propositionen
Regeringen förordar att ALU-verksamheten får fortsätta även
under nästa budgetår men i minskad omfattning. Verksamheten bör
främst inriktas mot kultur- och miljösektorerna.
ALU-verksamheten bör med fördel kunna användas för att främja
nyföretagande, för att aktivera arbetslösa i sökandet efter
arbete eller för att stärka individens ställning på
arbetsmarknaden.
Regeringen beräknar att ALU-verksamheten bör omfatta ca
10 000 personer i genomsnitt per månad vid slutet av nästa
budgetår, jämfört med 40 000 personer under första halvåret
1995. Kostnaden för utbildningsbidrag till deltagarna, som
belastar anslaget A 5, uppskattas till 1 733 miljoner kronor.
150 miljoner kronor bör anvisas som kringkostnadsmedel för
verksamheten och belasta A 2-anslaget. (Kringkostnadsmedlen har
behandlats tidigare i betänkandet.)
Förslaget att ALU-verksamheten bör få bedrivas även under
nästa budgetår föranleder en lag om arbetslivsutveckling. I
lagen klargörs att den som deltar i arbetslivsutveckling inte
skall anses som arbetstagare samt att arbetsmiljölagen i princip
skall vara tillämplig.
I propositionen föreslås att riksdagen antar regeringens
förslag till lag (1995:000) om arbetslivsutveckling (bilaga
1). Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1995 och gälla
till utgången av december 1996.
Motioner
Moderaterna, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser i
motionerna A281 (yrk. 9), A286 (yrk. 28) respektive A271
(yrk. 8) den av regeringen förordade neddragningen av
ALU-volymen vara oklok. Enligt Moderaterna, vilka beräknar
40 000 platser i månaden, har ALU den fördelen att de
arbetslösas kontakt med arbetsmarknaden stimuleras samtidigt som
den arbetslöse omedelbart är tillgänglig för reguljärt arbete.
Folkpartiet föreslår 30 000 platser i månaden. När konjunkturen
förbättras är det riktigt att minska omfattningen.
Kristdemokraterna anför att risken för undanträngningseffekter
på den ordinarie arbetsmarknaden har minskat. De påstådda
svårigheterna att hitta lämpliga ALU-projekt bör redovisas av
regeringen anser kds. (Centerns budgetalternativ innebär 50 000
platser per månad; Vänsterpartiets budgetalternativ 20 000
platser per månad.)
I motion A286 (yrk. 27) framhåller Folkpartiet att det är
positivt att de arbetslösa själva kontaktar arbetsgivare.
Verksamhet där arbetslösa i grupper utforskar arbetsmarknaden
med inriktning på uppdragsjobb kan mycket väl göras inom ramen
för ALU.
Utskottets bedömning
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag
till lag (1995:000) om arbetslivsutveckling (bilaga 1).
Utskottet anser i likhet med regeringen att konjunkturläget nu
är sådant att ALU-volymen successivt bör dras ner. Som
utskottet också anförde i sitt yttrande till finansutskottet i
december 1994 (prop. 1994/95:25, yttr. AU3y, bet. FiU1, rskr.
145, 146) är volymberäkningarna en inriktning och ett underlag
för kostnadsuppskattningar. Om arbetsmarknaden och
åtgärdsbehoven förändras har AMS möjligheter att göra vissa
omfördelningar för att på bästa sätt möta behoven. Utskottet
anser att målsättningen bör vara en smidig nedjustering av
ALU-volymen med sikte på 10 000 platser mot slutet av
18-månadersperioden.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna A271 (yrk. 8) (kds), A281 (yrk. 9) (m) och A286 (yrk.
28) (fp).
Beträffande frågan om arbetslösas egna kontakter med
arbetsgivare kan utskottet inte se några hinder för att
grupper av arbetslösa "utforskar arbetsmarknaden" under den
sedvanliga förutsättningen att det finns en juridisk person som
står som anordnare för ALU-arbetet. Som tidigare nämnts bör
verksamheten i första hand inriktas mot miljö- och
kultursektorn. ALU kan varken användas för att ersätta annan
arbetskraft eller till ordinarie arbetsuppgifter. Med det
anförda avstyrker utskottet motion A286 (yrk. 27) (fp).
Utbildningsvikariat
Propositionen
Under budgetåret 1993/94 deltog ca 11 600 personer per månad
i utbildningsvikariat. 73 % av de som påbörjade vikariat var
kvinnor.
För att öka stödets attraktivitet föreslår regeringen att
arbetsgivaren fr.o.m. den 1 juli 1995 får göra avdrag på
arbetsgivaravgiften med 500 kr per dag som en arbetslös anvisas
som vikarie av förmedlingen. Arbetsgivaren bör dessutom få göra
avdrag för utbildningskostnader med högst 40 000 kr per
anställd. Omfattningen beräknas till i genomsnitt ca 20 000
personer per månad och kostnaden till ca 5 554 miljoner kronor
i form av avdrag från arbetsgivaravgiften under kommande
budgetperiod.
Regeringens förslag föranleder en lag (1995:000) om tillfällig
avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter vilken
redovisas i bilaga 1. Lagen bör gälla under budgetåret
1995/96.
Motioner
I motion A281 (yrk. 6) motsätter sig Moderaterna regeringens
förslag till utvidgning av systemet med utbildningsvikariat och
yrkar avslag på lagförslaget. Företagen bör själva svara för
utbildningen av personal, anser Moderaterna.
I två motioner tas reglerna för avdragsbeloppen upp.
Enligt Moderaterna i motion A281 (yrk. 5) har åtgärden en
otymplig finansiering. Regeringen bör i
kompletteringspropositionen återkomma med förslag om avskaffande
av systemet eller begränsning av avdraget.
Centern anser i motion A244 (yrk. 12) att i nuvarande
konjunkturuppgång en ökning med 3 000--4 000 platser per månad
kan ske utan förändringar av regelsystemet. Centern yrkar därför
avslag på förslaget att avdraget skall få uppgå till 500 kr per
dag och utbildningskostnaden till högst 40 000 kr per anställd.
Ingbritt Irhammar m.fl. (c) förordar i motion A807 (yrk. 19)
en ytterligare volymökning med minst 3 000 platser i
utbildningsvikariat. Motiveringen är att det är en
värdefull åtgärd när de traditionella kvinnojobben försvinner.
Utskottets bedömning
Utbildningsvikariat innebär utbildning åt personer som
enligt arbetsgivaren behöver utbildning och arbete åt personer
som är arbetslösa. Tidigare har konstaterats (1994/95:AU3y) att
ungdomar och kvinnor i hög grad förekommer på
utbildningsvikariat. Med hänsyn till profilen av denna åtgärd
samt de påtalade utbildningsbehoven anser utskottet att åtgärden
är ändamålsenlig.
Därmed föreslår utskottet att regeringens förslag till lag
om tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om
socialavgifter antas av riksdagen. Motion A281 (yrk. 6) (m)
avstyrks.
I samband med införande av denna lag bör även en följdändring
göras i 1 kap. 1 § tredje stycket lagen om socialavgifter så att
korrekt hänvisning till den nya lagen om tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om socialavgifter görs. Detta tas upp
senare i betänkandet i samband med behandling av regeringens
förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter.
Trots att utbildningsvikariaten bedöms som en ändamålsenlig
åtgärd har den inte expanderat i den takt som varit önskvärd. I
januari månad 1995 uppgick antalet platser till 13 500, dvs.
obetydligt fler än i januari 1994. Utskottet finner det därför
välbetänkt att öka stödets attraktivitet för arbetsgivarna genom
de föreslagna regeländringarna beträffande avdragsbeloppen.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
motionerna A244 (yrk. 12) (c) och A281 (yrk. 5) (m).
Den ytterligare volymökning av utbildningsvikariat som
förordas i motion A807 (yrk. 19) förefaller svår att uppnå,
också med en utökad avdragsrätt. Utskottet anser att siktet bör
vara inställt på den ambitionsnivå som regeringen föreslår med
20 000 platser genomsnittligt. Motion A807 (yrk. 19) avstyrks
därmed.
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten
1993/94 Utgift 4 500 000
1994/95 Anvisat 4 000 000
1995/96 Prop. 6 000 000
varav 4 000 000 är beräknat för juli 1995--juni 1996
Regeringen föreslår under punkt A 3 att riksdagen till Bidrag till
Stiftelsen Utbildning Nordkalotten för budgetåret 1995/96 anvisar ett
reservationsanslag på 6 000 000 kr.
Utskottet har intet att erinra mot medelsberäkningen.
Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som myndighet, m.m.
Enligt propositionen har merparten av avvecklingskostnaderna vad avser
personal klarats av. Dock bör även för nästa budgetår finnas ett formellt
anslag för detta ändamål.
Utskottet har intet att invända mot regeringens förslag.
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
Inledning
Propositionen
Nytt anslag prop. 59 765 000 000
varav 39 935 000 000 är beräknat för juli 1995--juni 1996
Från anslaget skall finansieras statsbidrag till
arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta arbetsmarknadsstödet och
utbildningsbidrag till deltagare i arbetslivsutveckling. Vidare
skall från anslaget finansieras ränteutgifter som härrör från
den skuld som kvarstår från Arbetsmarknadsfonden.
Enligt propositionen (s. 77) måste det ges klara signaler om
att arbetslöshetsförsäkringen är en omställningsförsäkring. Det
är därför av största vikt att tydliggöra vilka rättigheter och
skyldigheter den arbetslöse som erhåller ersättning har.
Den arbetslöse skall ta anvisat arbete, även om det innebär
viss lönesänkning, pendling eller byte av bostadsort. Vidare
skall anvisad utbildning eller rehabilitering antas av den
arbetslöse. Godtar den arbetssökande dessa villkor erhåller hon
eller han som mest 80 % av den inkomst som gällde före
arbetslösheten. Den som inte lever upp till dessa krav skall
stängas av från ersättning. Arbetslinjen måste upprätthållas.
När utbetalning av dagpenning i arbetslöshetsförsäkringen sker
beviljas statsbidrag till hela det utbetalda beloppet.
Statsbidraget betalas i dag från den s.k. Arbetsmarknadsfonden.
Fonden är egentligen bara ett konto hos Riksgäldskontoret. Till
kontot har en kredit knutits om 100 miljarder kronor för
innevarande budgetår.
Förutom ersättning från arbetslöshetsförsäkringen betalas ur
fonden även kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),
permitteringslöneersättning (PLE) och utbildningsbidrag till
deltagare i arbetslivsutveckling (ALU). Därtill kommer
utbildningsvikariat som finansieras via avdrag på
arbetsgivaravgiften och som därmed ger reducerade inkomster till
fonden.
För budgetåret 1994/95 beräknas utbetalningarna ur fonden
uppgå till ca 46 miljarder kronor samtidigt som intäkterna
beräknas bli drygt 22 miljarder kronor. Till detta kommer
ränteutgifter på över 5 miljarder kronor. Krediten hos
Riksgäldskontoret beräknas vid utgången av budgetåret 1994/95
vara utnyttjad med omkring 83 miljarder kronor.
Arbetsmarknadsfonden
Propositionen
I enlighet med principerna om en ökad bruttobudgetering bör
enligt regeringen den s.k. Arbetsmarknadsfonden avskaffas.
Arbetsmarknadsavgiften bör behållas på statsbudgeten under en
egen inkomsttitel. Enligt propositionen bör fr.o.m. nästa
budgetår ett anslag inrättas under tionde huvudtiteln varifrån
ifrågavarande kostnader skall betalas.
Räntorna på den skuld som kvarstår på kontot hos
Riksgäldskontoret den 30 juni 1995 bör belasta anslaget. Med
hänsyn till att formerna för hur den kvarstående skulden hos
Riksgäldskontoret skall hanteras och slutligt regleras inte är
tillräckligt utredda avser regeringen att senare återkomma i
denna fråga.
Motioner
Centerpartiet avvisar i motionerna A244 (yrk. 28) och Fi219
(yrk. 6) regeringens förslag att avskaffa
Arbetsmarknadsfonden och föra in finansieringen av
arbetslöshetsförsäkringen i budgeten. Motionärerna föreslår att
egenavgifter från de försäkrade, arbetsgivaravgifter samt staten
skall finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Härmed följer att
det är mer logiskt att pengarna betalas till ett från budgeten
fristående konto hos Riksgäldskontoret.
Utskottets bedömning
Liksom regeringen anser utskottet att den s.k.
Arbetsmarknadsfonden bör avskaffas och att ett nytt anslag under
tionde huvudtiteln bör inrättas i statsbudgeten. En sådan åtgärd
ligger i linje med principerna om en ökad bruttobudgetering.
Ställningstagandet innebär att Centerpartiets motioner A244
(yrk. 28) och Fi219 (yrk. 6) avstyrks.
Egenavgifterna
Propositionen
Riksdagen har i anledning av proposition 1994/95:99
Förändringar i arbetslöshetsersättningen fattat beslut (bet.
1994/95:AU5, rskr. 124) om avskaffande av den allmänna avgiften
för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet fr.o.m. den
1 januari 1995. Samtidigt höjdes enligt förslaget i den
ekonomisk-politiska propositionen 1994/95:25 (bet. FiU1,
rskr. 145, 146) arbetsmarknadsavgiften till 4,32 %. Vidare
återinfördes i enlighet med proposition 1994/95:99 den
finansieringsavgift som arbetslöshetskassornas medlemmar
betalar.
Motioner
Tre motioner behandlar införandet av egenavgifter i
arbetslöshetsförsäkringen.
Moderaterna förordar i motion A281 (yrk. 17) att en egenavgift
på 2 procentenheter återinförs fr.o.m. den 1 januari 1996 enligt
det system som infördes under den borgerliga regeringen och som
gällde fram till årsskiftet 1994/95. Taket för uttag av
egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen bör enligt
motionärerna sänkas i förhållande till vad som nu gäller för
egenavgiften i sjukförsäkringen.
I motion Fi219 (yrk. 13) begär Centerpartiet ett
tillkännagivande om utformningen av uttaget av egenavgifter.
Motionärerna föreslår att avgiften till a-kassa tas ut på hela
lönesumman.
I motion Fi211 (yrk. 28) föreslår Folkpartiet en sänkning av
egenavgiften i sjukförsäkringen på 2 procentenheter och
att motsvarande egenavgift införs i en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring.
Utskottets bedömning
Riksdagen beslutade den 20 december 1994 att lagen (1993:1441)
om allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid
arbetslöshet skulle upphöra att gälla fr.o.m. den 1 januari 1995
(prop. 1994/95:99, bet. AU5, rskr. 124). Den uppfattning
utskottet då gav uttryck för var att produktionen genom
arbetsgivaravgifter i allt väsentligt skulle bära kostnaden för
arbetslöshetsförsäkringen. Beslutet innebar vidare att
arbetslöshetskassornas finansieringsavgift återinfördes.
Utskottet anser att det inte tillkommit några omständigheter
som skulle föranleda en ändring av riksdagens beslut i december
1994. Därmed avstyrks följaktligen även motionerna A281 (yrk.
17) (m), Fi211 (yrk. 28) (fp) och Fi219 (yrk. 13) (c).
Permitteringslöneersättning
Propositionen
Utbetalningarna av statsbidrag till
permitteringslöneersättning har varierat under åren. Under
senare år har den beräknats till 200 miljoner kronor per år (s.
79).
Regeringen föreslår av besparingsskäl att statsbidraget till
permitteringslöneersättning slopas från den 1 juli 1995.
Besparingen blir ca 300 miljoner för budgetåret 1995/96.
I anledning härav har regeringen lämnat lagförslag jämte
följdändringar i lagen (1981:691) om socialavgifter och i lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt.
Motioner
Vad gäller avskaffande av statsbidrag till
permitteringslöneersättning yrkar Vänsterpartiet
i motion A287 (yrk. 21) avslag på regeringens förslag eftersom
effekten av förslaget blir att företagen kommer att säga upp
personal i stället för att permittera vid övertalighet.
Regeringens underlag för förslaget är enligt motionärerna
bristfälligt och svarar inte mot verkligheten. Enligt
Vänsterpartiets beräkning är 30 miljoner kronor till
permitteringslöner ett väl tilltaget belopp för det kommande
budgetåret.
Liknande synpunkter framförs av Sven-Åke Nygårds m.fl. (s) i
motion A277. Enligt motionärerna torde besparingen för
budgetåret 1995/96 utgöra ca 30--40 miljoner kronor. Man
föreslår att staten för att undvika svängningar i
utbetalningarna av permitteringslöneersättning betalar en årlig
avgift till Institutet för utbetalning av partsavtalade
ersättningar. Motionärerna begär ett tillkännagivande härom.
Utskottets bedömning
Permitteringslöneinstitutet bygger på en
trepartsöverenskommelse mellan staten, LO och SAF. Enligt nu
gällande regler står staten genom statsbidrag för huvuddelen av
den permitteringslöneersättning som utbetalas.
I propositionen föreslås att statsbidrag till
permitteringslöneersättning av besparingsskäl slopas från den 1
juli 1995. Regeringsförslaget ligger således i linje med den
allmänna ambitionen att minska budgetunderskottet. Besparingen
skulle enligt regeringen för budgetåret 1995/96 (18 mån.) uppgå
till ca 300 miljoner kronor.
Utbetalningarna av statsbidrag till
permitteringslöneersättning har varierat kraftigt under åren.
Utskottet har genom Institutet för utbetalning av partsavtalade
ersättningar AB (IUP), informerat sig om utvecklingen av
utbetalningar av statsbidrag till permitteringslöneersättning.
Enligt IUP, som står för mer än 90 % av utbetalningarna, uppgick
dessa föregående kalenderår till 73 600 000 kr. Under år 1993
utbetalades 172 800 000 kr. Den totala utbetalningen av
statsbidrag till permitteringslöneersättning beräknar IUP under
kalenderåret 1995 till ca 30 miljoner kronor.
Även om utbetalningarna under år 1995 ser ut att bli
förhållandevis låga kan det enligt utskottets mening inte
uteslutas att det under budgetåret 1995/96 (18 mån.) kan
inträffa händelser som innebär att utbetalningarna ökar.
Små utbetalningar från systemet visar att behovet av sådan
ersättning i varje fall för närvarande är litet. Det innebär
också att konsekvenserna vid ett avskaffande av statsbidraget
inte blir särskilt omfattande.
Eftersom systemet bygger på en överenskommelse mellan parterna
på arbetsmarknaden anser utskottet att
permitteringslöneinstitutet lämpligen bör behandlas av den
Arbetsrättskommission som skall tillsättas och i vilken parterna
på arbetsmarknaden ingår.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag
att avskaffa statsbidraget till permitteringslöneersättning.
Utskottet tillstyrker även de lagförslag som blir följden av
att statsbidraget upphör. Motionerna A277 (s) och A287 (yrk.
21) (v) avstyrks följaktligen.
Om riksdagen antar det framlagda förslaget till lag om
tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter bör en ändring
av teknisk art göras i 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter. Utskottet lägger i bilaga 2 fram ett sådant
lagförslag.
Åldersgränsen för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen
Propositionen
I Sverige fanns det under andra kvartalet 1994 drygt 400 000
ungdomar i åldern 16--19 år. Av de 25 % som räknas till
arbetskraften var ca 17 000 arbetslösa (genomsnitt för
september--oktober 1994). Knappt 20 000 ungdomar under 20 år
befann sig i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och av de
ungdomarna fanns drygt 18 000 i ungdomspraktik.
Enligt regeringen bör samhället erbjuda arbetslösa ungdomar
under 20 år något annat än enbart ekonomisk ersättning. De kan
behöva ytterligare utbildning eller praktik i en eller annan
form. Genom att ge kommunerna ett ökat ansvarstagande för
ungdomarna minskar behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder
för denna åldersgrupp.
Mot denna bakgrund föreslår regeringen att åldersgränsen för
ersättning från arbetslöshetskassa blir 20 år fr.o.m. den 1 juli
1995. Samma åldersgräns gäller för arbetsmarknadsutbildning. Det
förhållandet att den unge inte fyllt 20 år bör däremot inte
utgöra hinder för inträde i a-kassa. Förslaget föranleder en
ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring.
Rätten till arbetslivsutveckling (ALU) har byggt på att
personen är berättigad till arbetslöshetsersättning. Om rätten
till arbetslöshetsersättning upphör för den som är under 20 år
kan inte heller ALU beviljas för denna grupp.
Kostnaderna för utbildningsbidrag till deltagarna i ALU
beräknas under budgetåret uppgå till 1,7 miljarder kronor.
För budgetåret 1995/96 innebär förslaget att införa en
åldersgräns på 20 år för arbetslöshetsersättning enligt
regeringen en besparing på 1 580 miljoner kronor (inkl. ALU).
Motioner
I ett flertal motioner yrkas avslag på regeringens förslag att
införa en åldersgräns för ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen.
Centerpartiet erinrar i motion A244 (yrk. 5) om att tämligen
få personer under 20 år med dagens utbildningskrav har sådan
kontakt med arbetsmarknaden att medlems-, avgifts- och
arbetsvillkoren uppfylls. Man bedömer kostnaderna vara högst 200
miljoner kronor inkl. kostnaderna för ALU under 18 månader.
Folkpartiet anser i motion A286 (yrk. 6) att den som uppfyller
arbetslöshetsförsäkringens regler skall ha rätt till ersättning
oavsett ålder.
I motionerna A273 (yrk. 2) och A287 (yrk. 20) menar
Vänsterpartiet att regeringens förslag om att utestänga
försäkrade under 20 år principiellt är förkastligt, sakligt
omotiverat och felaktigt beräknat. Det skulle, enligt
motionärerna, handla om en besparing på 250--300 miljoner
kronor. Med tillägg för eventuell ALU-ersättning skulle den
maximalt bli 350 miljoner kronor. Motionärerna understryker
behovet av utredning innan det företas någon regeländring.
Kristdemokraterna framhåller i motion A271 (yrk. 20) det
principiellt felaktiga i att en arbetstagare som kvalificerat
sig för a-kasseersättning skall nekas sådan på grund av sin
ålder. Man anser inte att regeringens förslag är tillräckligt
utrett. Motionärerna anför att det strider mot principen att
staten inte utan att anvisa medel härför lägger på kommunen nya
uppgifter.
Miljöpartiet gör i motion A275 (yrk. 11) bedömningen att
förslaget inte innebär en besparing eftersom samhället i stället
måste gå in med socialbidrag.
I två motioner, A242 av Hans Karlsson och Helena Frisk (s)
samt A279 av Eva Persson Sellin och Anders Ygeman (s), önskas
ett tillkännagivande om att det behövs ytterligare utredning
avseende införandet av en åldersgräns i
arbetslöshetsförsäkringen.
Håkan Juholt m.fl. (s) anser i motion A260 att reglerna i
arbetslöshetsförsäkringen bör utformas så att försäkringen
omfattar alla försäkringstagare. Motionären vill ha ett
tillkännagivande av detta.
Ola Ström m.fl. (fp) vill i motion Kr2 (yrk. 2) ha ett
tillkännagivande av konsekvenserna i socialbidragshänseende om
man inför en åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen.
Utskottets bedömning
Utskottet är av den uppfattningen att samhället i första hand
bör erbjuda arbetslösa ungdomar under 20 år utbildning, praktik
och liknande. Det är viktigt att för de unga understryka
betydelsen av utbildning. I dagens komplicerade samhälle med
stora krav på utbildad arbetskraft gäller det att tidigt skaffa
sig baskunskaper inom ett så brett fält som möjligt. Som
utskottet framhåller på annat ställe i detta betänkande kommer
dagens och morgondagens arbetskraft att behöva återkommande
utbildning och kompetensutveckling under praktiskt taget hela
sitt yrkesverksamma liv.
Utbildning eller praktik bör enligt utskottet erbjudas dessa
ungdomar i stället för kontantstöd. Kommunernas ansvar för
ungdomsgruppen fråntar givetvis inte arbetsförmedlingarna
ansvaret för platsförmedling och andra erforderliga åtgärder för
ungdomarna.
I finansplanen pekar regeringen på den svåra uppgift som
ligger framför oss i ansträngningarna att ta Sverige ur den
ekonomiska krisen. Detta arbete kan inte klaras utan
uppoffringar. Alla måste vara med och bära de bördor som
krispolitiken innebär, heter det i finansplanen.
Regeringen föreslår en sparåtgärd som innebär en viss
begränsning i möjligheterna för unga att få
arbetslöshetsersättning.
Det är emellertid svårt att överblicka konsekvenserna av
regeringens förslag såväl för den enskilde som för samhället.
Enligt utskottets uppfattning bör frågan om en begränsning i
rätten att erhålla arbetslöshetsersättning bli föremål för
ytterligare överväganden. Det kan lämpligen ske i den utredning
om arbetslöshetsförsäkringen som inom kort kommer att
tillsättas.
Vad härefter angår den tänkta besparingen vill utskottet
framhålla följande.
Utskottet har inhämtat att det för närvarande rör sig om ca
3 000 ungdomar i snitt per månad, som är berättigade till
a-kasseersättning. Det antalet innebär utbetalningar på omkring
250 miljoner kronor under 12 månader eller 375 miljoner kronor
under 18 månader. Utskottets uppfattning är att man kan spara
motsvarande summa genom annan regeländring än den regeringen har
föreslagit.
I förordningen (1988:1400) om arbetslöshetsförsäkring finns
föreskrifter om beräkning av ersättningen för den som är
arbetslös del av vecka (23 §). Beräkningen sker enligt en
särskild omräkningstabell som finns intagen som bilaga till
förordningen. För en medlem som är arbetslös del av vecka
beräknas dagpenningbelopp enligt omräkningstabellen med
utgångspunkt i normalarbetstiden, som minskas med s.k.
hindertid. Med sådan tid avses exempelvis arbetade timmar,
sjukdom och annat ersättningshinder.
Av omräkningstabellen framgår bl.a. att en försäkrad som
tidigare har arbetat heltid och som är arbetslös sju--åtta
timmar under veckan får ersättning en dag i beräkningsveckan.
Det kan enligt utskottets mening finnas skäl att ifrågasätta
rimligheten av en täckningsgrad som innebär en betydande
kompensation för den som arbetar fyra dagar i veckan och får
ersättning från försäkringen för ytterligare en dag.
Utskottet anser att regeringen bör se över förordningen i
denna del för att därigenom få fram en besparing som skulle
motsvara den som i realiteten skulle bli resultatet av
regeringens förslag. En sänkning av ersättningen från
försäkringen till en halv dag i dessa fall kan exempelvis
medföra en sådan besparing.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A242 (s),
A244 (yrk. 5) (c), A271 (yrk. 20) (kds), A273 (yrk. 2) (v), A275
(yrk. 11) (mp), A279 (s), A286 (yrk. 6) (fp), A287 (yrk. 20)
(v) och Kr2 (yrk. 2) (fp) om en åldersgräns för ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen och den därmed sammanhängande tänkta
besparingen bör ges regeringen till känna. Av detta följer att
regeringens förslag i denna del avstyrks.
Den fråga som berörs i motion A260 (s) torde komma att ligga
inom ramen för uppdraget till den tidigare nämnda utredningen om
arbetslöshetsförsäkringen. Motionen bör därför inte föranleda
någon åtgärd och avstyrks därmed.
Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m.
Propositionen
Riksdagen har nyligen fattat beslut (bet. 1994/95:AU5, rskr.
124) om regeländringar som minskar utgifterna för
arbetslöshetsförsäkringen. För budgetåret 1994/95 beräknas
utbetalningarna till arbetslöshetsförsäkringen uppgå till
omkring 34 miljarder kronor. Under budgetåret 1995/96 beräknas
utbetalningarna uppgå till omkring 45 miljarder kronor.
Motioner
I sex motioner framförs yrkanden om införande av en allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i enlighet med det
system som gällde före den 1 januari 1995.
I motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 16) anser
Moderaterna att det är principiellt felaktigt att knyta
försäkringen till medlemskap i enskilda organisationer.
Motionärerna förordar att en allmän försäkring bör träda i kraft
fr.o.m. den 1 januari 1997.
Centerpartiet framhåller i motion A244 (yrk. 4) att
möjligheten till evig rundgång mellan a-kassa och
arbetsmarknadsåtgärder inte finns i det av motionärerna
föreslagna systemet med dels ett generellt system, dels ett
system som utesluter evig rundgång inom arbetsmarknadspolitiken.
Folkpartiet begär i motion Fi211 (yrk. 29) att
arbetslöshetsförsäkringen åter görs mer heltäckande genom en
återgång till ett obligatoriskt system. Ett liknande yrkande
framförs i motion A286 (yrk. 4).
Kristdemokraterna menar i motion A271 (yrk. 19) att
kontantstöd skall utges genom en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring. Motionärerna vill att det regelsystem
som utformades av fyrklöverregeringen åter bör gälla.
I följande fem motioner yrkas förändringar i
arbetslöshetsförsäkringen.
Moderaterna yrkar i motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281
(yrk. 18) att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen skall
sänkas till 75 %. De framhåller att för socialförsäkringarna bör
så långt som möjligt enhetliga ersättningsnivåer gälla.
Justeringen av ersättningsnivån medför enligt motionärerna en
besparing med 1,3 miljarder kronor.
I motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 19 delvis)
anser Moderaterna att den lägsta dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen skall vara 210 kr/dag.
Förändringen skulle innebära en besparing 1998 med 0,3 miljarder
kronor. Man anför även att beroendet av bidrag måste motverkas.
Moderaterna framför yrkanden om begränsning av
ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen. I motionerna
A215 (yrk. 6 delvis) och A281 (yrk. 15) vill motionärerna ha
ett tillkännagivande om arbetslöshetsförsäkringen som en
tidsbegränsad omställningsförsäkring. De anser att
ersättningsperioden bör vara maximalt 450 dagar. Det bedöms
innebära en avlastning avseende utbetalningarna från
arbetslöshetsförsäkringen med 2,6 miljarder kronor netto för
1998.
En liknande begäran framför Folkpartiet i motion A286 (yrk. 5)
som vill ha förslag om lagstiftning av det slag som den förra
regeringen införde. Man framhåller arbetslöshetsförsäkringens
karaktär av försäkring mot inkomstbortfall.
I motion A281 (yrk. 20) begär Moderaterna ett förslag till lag
om beräkning av deltidsarbetslösas ersättningsnivåer och
återkvalificeringsregler. Motionärerna anser att det
arbetsvillkor som gällde fr.o.m. den 1 juli 1994 bör ges den
utformning som föreslogs i proposition 1993/94:209.
Arbetslöshetsförsäkringens karaktär av arbetslöshetsskydd skall
behållas. Den ordning som föreslås av motionärerna innebär en
besparing på 1,6 miljarder kronor i förhållande till regeringens
förslag.
Miljöpartiet förordar i motionerna A274 (yrk. 10) och A212 att
den s.k. danska modellen införs. Modellen bygger på att den som
är tjänstledig under ett år får 80 % av a-kassan. Som
förutsättning skall enligt motionärerna någon arbetslös utföra
arbetet i stället. Man räknar med att ca 50 000 arbetslösa
erhåller arbete på detta sätt. Motionärerna framhåller att en
liknande modell med framgång prövats i Danmark.
Utskottets bedömning
Genom riksdagens beslut den 20 december 1994 (prop.
1994/95:99, bet. AU5, rskr. 124) återställdes med två undantag
bestämmelserna i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
(ALF) och lagen (1973:371) om kontant arbetsmarknadsstöd
(KAS) till vad som gällde före den 1 juli 1994. Ändringarna
trädde i kraft den 1 januari 1995. Med två undantag återställdes
således bestämmelserna i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring (ALF). Undantagen avsåg reglerna för
beräkning av normalarbetstid och möjligheten för
deltidsarbetande att uppbära s.k. fyllnadsersättning från
arbetslöshetsförsäkringen.
Av utskottets övervägande framgick att för förändring av ett
så inarbetat ersättningssystem som arbetslöshetsförsäkringen
krävdes analys, omsorg och stor noggrannhet.
Utskottets bedömning är nu liksom tidigare att det inte kan
ställa sig bakom några genomgripande förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen utan ytterligare utredning. Därmed
avstyrks motionerna A215 (yrk. 6 delvis) (m), A244 (yrk. 4) (c),
A271 (yrk. 19) (kds), A281 (yrk. 16) (m), A286 (yrk. 4) (fp) och
Fi211 (yrk. 29) (fp), som innebär en återgång till allmän och
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Samma förhållande gäller större förändringar i gällande
regelsystem av de slag som motionärerna nu för fram. Med
anledning härav skall även motionerna A212 (mp), A215 (yrk. 6
delvis) (m), A274 (yrk. 10) (mp), A281 (yrk. 15, 18, 19 delvis,
20) (m) och A286 (yrk. 5) (fp) avstyrkas.
Kontant arbetsmarknadsstöd
Propositionen
Sedan januari 1994 har stödbeloppet i det kontanta
arbetsmarknadsstödet (KAS) varit 245 kr per dag.
Motioner
Moderaterna anser i motionerna A215 (yrk. 6 delvis) och A281
(yrk. 19 delvis) att ersättningsnivån i det kontanta
arbetsmarknadsstödet skall sänkas till 210 kr/dag.
Bidragsberoende måste enligt motionärerna motverkas vilket inte
är minst viktigt för unga människor. Den föreslagna förändringen
skulle tillsammans med den tidigare nämnda besparingen på
dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen innebära en
besparing 1998 på sammanlagt 0,3 miljarder kronor.
I motion A206 av Tomas Eneroth (s) önskas ett tillkännagivande
om behovet av en utredning avseende de totalförsvarsförpliktigas
kvalifikationstid till kontant arbetsmarknadsstöd. Utredningen
kan enligt motionären lämpligtvis göras i samband med den
planerade översynen av a-kassan.
Utskottets bedömning
Ersättningsbeloppet inom det kontanta arbetsmarknadsstödet
höjdes till nuvarande nivå den 1 januari 1994. Den lägsta
dagpenningen inom arbetslöshetsförsäkringen höjdes vid samma
tidpunkt till motsvarande belopp (prop. 1993/94:80, bet.
1993/94:AU6, rskr. 101).
Utskottet bedömer att ersättningsnivån i KAS är väl avvägd.
Mot bakgrund härav är utskottet inte berett att förorda någon
sänkning av ersättningsnivån. Moderaternas motioner A215 (yrk. 6
delvis) och A281 (yrk. 19 delvis) avstyrks således.
Den i motion A206 (s) berörda frågan ligger enligt utskottets
mening inom ramen för uppdraget till den tidigare nämnda
utredningen om arbetslöshetsförsäkringen. Motionen bör därför
inte föranleda någon åtgärd och avstyrks därmed.
Medelsanvisning
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret 1995/96 anvisar ett
förslagsanslag på 59 765 000 000 kr.
Motioner
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. behandlas i
följande motioner.
Moderaterna anser i motion A281 (yrk. 21) att ett
förslagsanslag på 57 365 000 000 kr för budgetåret 1995/96 skall
anvisas.
Vänsterpartiet yrkar i motion A287 (yrk. 22) på ytterligare
380 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit.
Miljöpartiet begär i motion A275 (yrk. 7) 56 965 000 000 kr
till ifrågavarande anslag.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att riksdagen bör anvisa anslag till Bidrag
till arbetslöshetsersättning m.m. med det belopp som regeringen
föreslagit. Motionerna A275 (yrk. 7) (mp), A281 (yrk. 21) (m)
och A287 (yrk. 22) (v) avstyrks följaktligen.
Lönegarantifonden
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit
får disponeras i Riksgäldskontoret om högst 4 000 miljoner
kronor under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av
lönegaranti.
Under år 1993 skedde ett trendbrott och antalet
företagskonkurser minskade. Den rörliga krediten som för
närvarande uppgår till 5 miljarder kronor föreslås minskas till
4 miljarder kronor.
Regeringen anser att samtliga inkomster och utgifter som
påverkar statens lånebehov bör tas upp på statsbudgeten.
Regeringen avser därför att återkomma i frågan om avskaffande av
Lönegarantifonden och uppförande av ett nytt anslag för
lönegarantiutbetalningar.
Utskottets bedömning
Enligt utskottets uppfattning är det positivt att samtliga
inkomster och utgifter som påverkar statens lånebehov klart
redovisas i statsbudgeten.
Utskottet föreslår att riksdagen medger att en rörlig kredit
om högst 4 000 000 000 kr får disponeras i Riksgäldskontoret
under budgetåret 1995/96 för utbetalningar av lönegaranti.
Hemställan
Utskottet hemställer
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3
och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15,
1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226,
1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena
1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1
och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13,
17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280,
1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13,
1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2,
1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt
1994/95:N299 yrkande 3,
res. 1 (m)
res. 2 (c)
res. 3 (fp)
res. 4 (v)
res. 5 (mp)
res. 6 (kds)
2. beträffande arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A203 yrkandena 1--5,
1994/95:A274 yrkande 8 samt 1994/95:A275 yrkandena 12 och 13,
res. 7 (mp)
3. beträffande inriktning av besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 2 godkänner
inriktningen av de besparingsåtgärder inom området Arbetsmarknad
m.m. för budgetåren 1997 och 1998 som regeringen förordar,
res. 8 (v)
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader
4. beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A281 yrkandena 2 och
3, 1994/95:A286 yrkandena 11, 12 och 35 samt 1994/95:A287
yrkande 3,
res. 9 (v)
5. beträffande representationen av arbetsmarknadens parter
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A208 och 1994/95:A251,
6. beträffande synen på konkurrens inom
arbetsförmedlingsområdet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A235,
7. beträffande den yrkesinriktade rehabiliteringen
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
godkänner att högst 75 000 000 kr av medlen under anslaget får
användas inom den yrkesinriktade rehabiliteringen,
8. beträffande anslag till Arbetsmarknadsverkets
förvaltningskostnader
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
till Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
ramanslag på 4 328 452 000 kr,
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder
Inledning
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 15 i
motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 4 i motsvarande del
godkänner vad regeringen förordar om tillfällig
personalförstärkning inom arbetsförmedlingen,
res. 10 (c)
res. 11 (v)
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 14 i
motsvarande del och 1994/95:A287 yrkande 18,
res. 13 (c)
res. 14 (v)
12. beträffande informationsinsatser
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1994/95:A281 yrkande 12 godkänner att
högst 15 000 000 kr av medlen under anslaget får användas för
informationsinsatser,
res. 15 (m)
Beredskapsarbete och rekryteringsstöd
13. beträffande fyratimmarsavdraget
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 10 i
motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 10 i motsvarande del
godkänner vad regeringen förordar om den bidragsgrundande
arbetstiden i beredskapsarbete,
res. 16 (m, c)
14. beträffande beredskapsmedel inom specificerade områden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A269, 1994/95:A274
yrkande 13, 1994/95:A284, 1994/95:A286 yrkande 2, 1994/95:A801
och 1994/95:Kr414 yrkande 7,
16. beträffande lag om invandrarpraktik
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
(1995:000) om invandrarpraktik,
17. beträffande volymer av invandrarpraktiken
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkandena 13 och
14 och 1994/95:Sf635 yrkande 4,
res. 19 (fp)
18. beträffande information om invandrarpraktiken
att riksdagen avslår motion 1994/95:Sf621 yrkande 10,
19. beträffande AMS prioritering av invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A285 yrkande 5 och
1994/95:Sf635 yrkande 2,
res. 20 (v)
20. beträffande åtgärder för invandrare
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 9,
1994/95:A286 yrkande 19, och 1994/95:Sf621 yrkande 11,
res. 21 (c, fp, kds)
21. beträffande insatser i invandrartäta områden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A268 och 1994/95:A276,
22. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A807 yrkande 18,
1994/95:Sf608 yrkande 5 och 1994/95:Sf636 yrkandena 4 och 5,
res. 22 (mp)
Starta-eget-bidraget
23. beträffande volymen av starta-eget-bidraget
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 10 i
motsvarande del och 1994/95:N301 yrkande 7,
res. 23 (kds)
24. beträffande reglerna för starta-eget-bidraget
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A258 yrkande 7,
1994/95:A267 yrkande 1 och 1994/95:A287 yrkande 7,
res. 24 (v)
25. beträffande utvärdering av starta-eget-bidraget
att riksdagen avslår motion 1994/95:A264,
Arbetsmarknadsutbildning
26. beträffande åtskillnad mellan utbildningsinsatser av
olika karaktär
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 11 och
1994/95:A281 yrkande 4 i motsvarande del,
27. beträffande system med utbildningscheckar
att riksdagen avslår motion 1994/95:A281 yrkande 13,
res. 25 (m)
28. beträffande arbetsmarknadsutbildning i det reguljära
utbildningsväsendet
att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 16,
29. beträffande besparingar på arbetsmarknadsutbildningens
område
att riksdagen avslår motion 1994/95:A249,
30. beträffande efterlevandepension i samband med
utbildning
att riksdagen avslår motion 1994/95:A248,
31. beträffande utbildningsbidrag med lånedel
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 23 och
1994/95:A281 yrkande 7, båda i motsvarande delar,
res. 26 (m, c)
32. beträffande betald plats inom barnomsorgen
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordas om
barnomsorg vid arbetsmarknadsutbildning m.m.,
33. beträffande utbildningsbidrag under sommaruppehåll
att riksdagen godkänner vad i propositionen förordas om rätten
till utbildningsbidrag vid arbetsmarknadsutbildning under
sommaruppehåll,
34. beträffande två nivåer på dagpenningen i
utbildningsbidraget
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 9 godkänner vad i
propositionen förordas om nivåerna på dagpenningen vid
arbetsmarknadsutbildning m.m.,
res. 27 (v)
35. beträffande arbetsmarknadsutbildning utomlands
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del
och 1994/95:A257 yrkande 1 godkänner vad i propositionen
förordas om arbetsmarknadsutbildning utomlands,
res. 28 (v)
36. beträffande de särskilda bidragen i samband med
arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 22 och
1994/95:A287 yrkande 8 i motsvarande del godkänner vad i
propositionen förordas om de särskilda bidragen vid
arbetsmarknadsutbildning m.m.,
res. 29 (c, v)
37. beträffande avveckling av företagsutbildning
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A221 i motsvarande del,
1994/95:A222, 1994/95:A244 yrkande 8 och 1994/95:A287 yrkandena
10 i motsvarande del och 11 godkänner vad i propositionen
förordas om avveckling av bidraget till utbildning i företag,
res. 30 (c, v)
Flyttningsbidragen
38. beträffande starthjälpen m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 11 i
motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 16 i motsvarande del,
1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del och 1994/95:A448
yrkande 6,
res. 31 (c, mp, kds)
39. beträffande flyttningsbidragen på sikt
att riksdagen avslår motion 1994/95:A287 yrkande 12,
Ungdomsåtgärder
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A215 yrkande 12,
1994/95:A244 yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271
yrkande 2, 1994/95:A281 yrkande 8, 1994/95:A286 yrkande 22,
1994/95:A288 yrkandena 1, 3, och 7, 1994/95:Fi417 yrkande 6 och
1994/95:Kr4 yrkande 3 godkänner vad som i propositionen förordas
om ett utvecklingsprogram för ungdomar,
res. 32 (m)
res. 33 (c, fp, kds)
res. 34 (mp)
47. beträffande förändring av akademikerpraktiken
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A286 yrkande 18 och
1994/95:Sf635 yrkande 3,
48. beträffande datortek
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A271 yrkande 12 och
1994/95:A286 yrkande 24 godkänner vad som i propositionen
förordas om datortek,
49. beträffande Europapraktik
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A286 yrkande 25 och
1994/95:A287 yrkande 15 godkänner vad som i propositionen
förordas om stipendier vid Europapraktik,
res. 37 (v)
50. beträffande u-landspraktik
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A282 och 1994/95:A287
yrkande 16,
res. 38 (v)
Otraditionella insatser
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 13 i
motsvarande del, 1994/95:A281 yrkande 11 och 1994/95:A287
yrkande 17 i motsvarande del,
res. 39 (m, c)
res. 40 (v)
52. beträffande medel till småföretagsinsatser
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 30,
1994/95:A286 yrkandena 31 och 32 samt 1994/95:A405 yrkande 8,
res. 41 (c, fp)
53. beträffande kringkostnader för ALU
att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 29,
res. 42 (c, fp)
Medelsanvisning m.m.
54. beträffande reservationen på A 2-anslaget
att riksdagen avslår motion 1994/95:A244 yrkande 29,
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
samt med avslag på motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8,
1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i
motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda
i motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt
5, 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del,
samt 14, 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i
motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 33 956 700 000 kr,
res. 43 (m)
res. 44 (c)
res. 45 (v)
res. 46 (mp)
res. 47 (kds)
Övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder
56. beträffande lag om arbetslivsutveckling
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
(1995:000) om arbetslivsutveckling,
57. beträffande neddragning av ALU-volymen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A271 yrkande 8,
1994/95:A281 yrkande 9 och 1994/95:A286 yrkande 28,
res. 48 (m, c, fp, kds)
58. beträffande arbetslösas kontakter med arbetsgivare
att riksdagen avslår motion 1994/95:A286 yrkande 27,
59. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motion 1994/95:A281 yrkande 6 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag (1995:000) om
tillfällig avvikelse från lagen (1981:691) om socialavgifter,
res. 49 (m)
60. beträffande regeländringar beträffande avdragsbelopp
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 12 och
1994/95:A281 yrkande 5,
res. 50 (m, c)
61. beträffande volymökning av utbildningsvikariat
att riksdagen avslår motion 1994/95:A807 yrkande 19,
62. beträffande medelsanvisning till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten
att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Utbildning
Nordkalotten för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr,
63. beträffande avvecklingskostnader för AMU-gruppen
att riksdagen till Vissa kostnader för avveckling av
AMU-gruppen som myndighet, m.m. för budgetåret 1995/96 under
tionde huvudtideln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m.
64. beträffande Arbetsmarknadsfonden
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A244 yrkande 28 och
1994/95:Fi219 yrkande 6,
res. 51 (c)
65. beträffande egenavgifter till
arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A281 yrkande 17,
1994/95:Fi211 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 13,
res. 52 (m, c, fp)
66. beträffande avskaffande av statsbidrag till
permitteringslöneersättning m.m.
att riksdagen
dels med bifall till propositionen i motsvarande del och
med avslag på motionerna 1994/95:A277 och 1994/95:A287 yrkande
21 antar de i propositionen enligt bilaga 1 framlagda
förslagen till
lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för
bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna
permitteringslöneersättning
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,
dels beslutar att 1 kap. 1 § tredje stycket lagen
(1981:691) om socialavgifter skall erhålla ändrad lydelse i
enlighet med utskottets förslag i bilaga 2,
res. 53 (v)
67. beträffande åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A242,
1994/95:A244 yrkande 5, 1994/95:A271 yrkande 20, 1994/95:A273
yrkande 2, 1994/95:A275 yrkande 11, 1994/95:A279, 1994/95:A286
yrkande 6, 1994/95:A287 yrkande 20 och 1994/95:Kr2 yrkande 2
samt med avslag på det i propositionen enligt bilaga 1
framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1973:370) om
arbetslöshetsförsäkring och motion 1994/95:A260 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A215 yrkande 6 i
motsvarande del, 1994/95:A244 yrkande 4, 1994/95:A271 yrkande
19, 1994/95:A281 yrkande 16, 1994/95:A286 yrkande 4 och
1994/95:Fi211 yrkande 29,
res. 54 (m)
res. 55 (c, fp, kds)
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A212, 1994/95:A215
yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A274 yrkande 10,
1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 samt
1994/95:A286 yrkande 5,
res. 56 (m)
res. 57 (fp)
res. 58 (mp)
70. beträffande ersättningsnivån i det kontanta
arbetsmarknadsstödet
att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A206, 1994/95:A215
yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 19 i
motsvarande del,
res. 59 (m)
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
och med avslag på motionerna 1994/95:A275 yrkande 7,
1994/95:A281 yrkande 21 och 1994/95:A287 yrkande 22 till
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
59 765 000 000 kr,
res. 60 (m)
res. 61 (v)
res. 62 (mp)
Lönegarantifonden
72. beträffande Lönegarantifonden
att riksdagen med bifall till propositionen i motsvarande del
medger att en rörlig kredit får disponeras i Riksgäldskontoret
om högst 4 000 000 000 kr under budgetåret 1995/96 för
utbetalningar av lönegaranti.
Stockholm den 14 mars 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver
Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Martin Nilsson (s), Per Erik
Granström (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik
Norinder (m), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel
Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds),
Kristina Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m)
och Annika Jonsell (m).
Reservationer
Reservationer
1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Inledningsvis vill utskottet" och slutar med "och
N299 (yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en grundpelare i en
framsynt politik. Arbetslinjen gäller alla grupper i samhället,
även invandrare och handikappade. Internationaliseringen får
effekter inom alla områden, även inom arbetsmarknadspolitiken.
Arbete kan emellertid inte skapas genom arbetsmarknadspolitik.
För flera arbeten krävs en ekonomisk politik, inriktad mot att
främja en stabil tillväxt i företagen. Utskottet återkommer i
det följande till riktlinjerna för en sådan politik.
Också själva arbetsmarknadspolitiken behöver emellertid
reformeras. I flera vetenskapliga studier, bl.a. en nyligen
utgiven SNS-rapport, har det visats hur den enskildes incitament
till nödvändig egen aktivitet är för svag. Också de
arbetsmarknadspolitiskt motiverade utbildningsinsatserna har
kritiserats för otillräcklig effektivitet.
Utskottet konstaterar i likhet med flera motioner att
samhället och näringslivet påverkas av övergången till ett
kunskapssamhälle; ett uttryck för detta är exempelvis den
föregående regeringens satsning på en kommission för att främja
informationstekniken (IT-kommissionen). Den 19 januari 1995 har
regeringsbeslut fattats om ett förnyat uppdrag (dir. 1995:1) för
kommissionen. I dessa direktiv saknas emellertid den viktiga
ambitionen från den tidigare IT-kommissionen att Sverige senast
år 2010 skall tillhöra den globala utvecklingens absoluta
spjutspetsar när det gäller varje del av utnyttjandet av
informationsteknologin. Utskottet beklagar att regeringen
därigenom sänkt de informationstekniska ambitionerna. En
fruktbar politik på detta område tar i stället sikte på att
säkerställa en internationell tätplats för Sverige på det
informationstekniska området samt på sådana rörlighetsfrämjande
och individualiserande insatser på arbetsmarknaden som den nya
tekniken nödvändiggör.
Alla områden måste samverka för att tillväxt och
sysselsättning skall kunna uppnås. Den allmänna ekonomiska
politiken är av största betydelse i detta arbete. Som utskottet
tidigare framhållit är det insatser utanför
arbetsmarknadspolitiken som kan skapa förutsättningar för
tillkomsten av nya arbeten. Arbetsmarknadspolitiken skall ses
som ett stöd för sådana mer generella strävanden.
Sverige befinner sig nu i en konjunkturuppgång. Antalet
arbetslösa är i sjunkande. Enligt AMS verksamhetsstatistik
uppgick arbetslösheten i februari 1995 till 333 000 personer,
vilket är 18 000 färre än i januari. Utskottet anser därför i
likhet med propositionen och flera motioner att det nu är dags
att sätta in åtgärder för att bryta den onda cirkeln i ekonomin
och "ta till vara" konjunkturuppgången för att stärka
tillväxten. Den viktigaste uppgiften är att skapa
förutsättningar för näringslivet att expandera och därigenom
uppnå en uthållig tillväxt och full sysselsättning. Ett
glädjande tecken inom företagsamhetens utveckling är att de små
företagen med färre än 20 anställda går bättre enligt
Småföretagarbarometern från mitten av februari 1995. Företagen
har positiva förväntningar för år 1995. Förbättringar sker i
såväl de exportinriktade företagen som i industrianknutna
hemmamarknadsföretag.
Trots detta är det illavarslande att regeringen själv liksom
också 1995 års långtidsutredning räknar med en mer bestående
total arbetslöshet också efter det att de föreslagna åtgärderna
satts in. De strukturella svagheter som ligger bakom den höga
arbetslösheten har regeringen enligt utskottets mening inte
redovisat några åtgärder mot. Utskottet beklagar att
arbetslösheten därigenom riskerar att i onödan permanentas på
en oacceptabelt hög nivå.
Utskottet vill betona att tillväxten naturligtvis inte får ske
genom missbruk av resurser i form av människor, miljö osv.
Tillväxt är grunden för en ekonomisk utveckling som ger
människor arbete och ökar välfärden. Det kan i detta sammanhang
erinras om att en kommitté tillsatts för att utreda en ökad
miljörelatering av skattesystemet (dir. 1994:11). En av
kommitténs uppgifter är att analysera förutsättningarna för och
effekterna av olika slag av skatteväxling, dvs. att skatter på
arbete sänks samtidigt som skatterna på energi och utsläpp höjs.
Målet om en uthållig ekonomisk tillväxt kan enligt utskottets
uppfattning även innefatta kretsloppstanken. Utskottet noterar i
detta sammanhang att Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har fått
direktiv för det fortsatta arbetet (dir. 1995:23).
Kretsloppsanpassad produktion av bilar och elektroniska
produkter m.m. skall utredas härnäst.
Önskemål om en miljöinriktad arbetsmarknadspolitik med bl.a.
resursöverföring från traditionella arbeten till gröna arbeten
ligger i linje med den förda politiken vad gäller
miljöinvesteringar. 400 miljoner kronor utgår som bidrag för
fjärrvärmenät, upprustning av naturvårdsområden, åtgärder mot
buller m.m. (prop. 1994/95:25, FiU1, rskr. 145, 146). Därutöver
föreslås i budgetpropositionen ett nytt investeringsbidrag på
100 miljoner kronor till näringsliv och kommuner för främjande
av omställning i ekologiskt hållbar riktning (prop. 1994/95:100,
bil. 15, anslagspunkt A 8). Exempel på områden som kan bli
aktuella för bidrag är bl.a. kretsloppsanpassad eller alternativ
avloppshantering. De sistnämnda insatserna bör enligt utskottets
uppfattning ge regeringen underlag för en bedömning av nyttan av
dylika satsningar.
Regeringens medelalternativ innebär en öppen arbetslöshet på
5,6 % år 1998, men ambitionen är enligt propositionen att få ner
arbetslösheten ytterligare.
Långtidsutredningen (SOU 1995:4) gör för sin del bedömningen
att "det finns en påtaglig risk för att arbetslöshetens återgång
kommer att ta längre tid än en konjunkturcykel". Utredningen
visar ett basscenario för den svenska ekonomin fram till år
2010. Arbetslösheten uppgår vid periodens slut till 5 %, vartill
kommer 2,5 % i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna nedgång
av arbetslösheten till år 2010 förutsätter enligt utredningen
åtgärder för att få ekonomin -- och inte minst arbetsmarknaden
-- att fungera bättre.
Vid en offentlig utfrågning, som arbetsmarknadsutskottet
arrangerat under rubriken Arbetsmarknaden i en föränderlig tid
framkom ytterligare synpunkter på arbetsmarknadspolitiken bl.a.
i ett långsiktigt perspektiv. Utskottet hänvisar till
betänkandets bilaga 3 med referat från utfrågningen.
Utskottet kan inte ställa sig bakom den politik mot
arbetslösheten som redovisas i budgetpropositionen. Den
redovisade politiken är enligt utskottets mening för svag och
uppmärksammar inte de grundläggande faktorer som skapar
förutsättningar för fler riktiga jobb. Som framhålls i motion
A215 (m) är det dessutom så att flera inslag i regeringens
politik direkt motverkar tillkomsten av fler arbeten. Hit hör
bl.a. beslutade skattehöjningar direkt riktade mot företagen.
Utskottet delar den analys som framförs i motion A215. Utskottet
tillstyrker det sjupunktsprogram för fler arbeten som framförs i
motionen. Programmet bör bilda ram för kommande års praktiska
insatser för att pressa ner arbetslösheten. Ambitionerna för
detta arbete bör sättas högre än de som regeringen i fråga om
den totala arbetslösheten anför i budgetpropositionen. Inte
minst gäller det att anpassa den svenska arbetsmarknaden till de
krav den frambrytande informationstekniken ställer, liksom att
finna konkreta former för det kontinuerliga lärandet, som det
kommer att ställas ökande krav på.
Såsom framhålls i motionerna A215 (m) och A281 (m) är flera av
regeringens konkreta arbetsmarknadspolitiska förslag
missriktade. Det gäller bl.a. det av riksdagen accepterade
förslaget om ett riktat anställningsstöd, insatserna för unga
liksom den kraftiga neddragningen av ALU. Regeringens
ungdomsintroduktion har hittills givit ett mycket blygsamt
resultat. Betoningen av starta-eget-bidrag är emellertid positiv
med hänsyn till de goda effekter som detta stöd uppvisar (se
vidare avsnittet Starta-eget-bidrag).
Utskottet har ingen annan syn än motionärerna när det gäller
att skapa en effektiv arbetsmarknadspolitik och effektiva
rutiner. Att politiken också skall vara lättöverskådlig, undvika
inlåsning i arbetslöshet eller se till
kompetensutvecklingsaspekten i åtgärderna har utskottet intet
att invända mot. Vidare har det varit och är alltjämt en strävan
i politiken att stöd inte bör utbetalas till anställningar som
skulle ha skett utan stöd. Beträffande motionsförslagen om en
friare medelsanvändning på lokal nivå anser utskottet att sådana
strukturförändringar måste ses i ett större sammanhang. Enligt
utskottets uppfattning bör de berörda motionerna inte leda till
några tillkännagivanden.
EU-frågorna berörs i tre motioner. Inom EU bör Sverige vara
pådrivande för en sådan allmän avreglering av arbetsmarknaden
som kan skapa förutsättningar för tillkomsten av fler riktiga
jobb. Utskottet har under hösten 1994 i sitt yttrande
1994/95:AU1y till utrikesutskottet uttalat bl.a. följande.
"Som medlem i EU bör Sverige verka för lika ambitiösa gemensamma
mål för sysselsättning, en aktiv arbetsmarknadspolitik och
social välfärd som de gemensamma målen för det monetära
samarbetet som dessa uttrycks i de s.k. konvergenskraven inom
EMU:s tredje steg."
Utskottet anser inte att något särskilt tillkännagivande är
behövligt med anledning av motionsförslagen. Vad gäller
motionsönskemål angående planeringen av Europeiska socialfondens
stöd anser utskottet att det är till fyllest att regeringen
under våren återkommer med förslag till inriktning av
verksamheten.
Problemen för de medelålders och äldre på arbetsmarknaden bör
enligt utskottets mening ytterligare uppmärksammas. Utskottet
har erfarit att regeringen under våren 1995 kommer att ta upp de
äldres situation på arbetsmarknaden i proposition till
riksdagen. Utskottet anser att regeringens förslag inte bör
föregripas, yrkandena bör därför inte föranleda någon riksdagens
åtgärd. Utan att gå in i detalj på samtliga spörsmål som
behandlas i motionerna konstaterar utskottet att många krav
ligger i linje med en pågående utveckling.
Sammanfattningsvis ställer sig utskottet bakom den inriktning
av arbetsmarknadspolitiken som förs fram i motion A215 i berörda
delar. Utskottet följer utvecklingen med stor uppmärksamhet och
kommer vid senare tillfällen under våren 1995 att ta upp
arbetsmarknadspolitiska frågor i samband med aviserade
propositioner. I den mån det inte redan har framgått av den
föregående framställningen avstyrker utskottet de behandlade
förslagen i motionerna A201 (yrk. 1, 3, 4) (mp), A207 (fp), A218
(yrk. 2, 3) (kds), A223 (s), A226 (s), A229 (s), A232 (s), A234
(s), A244 (yrk. 1, 16, 17, 26, 27) (c), A250 (fp), A258. (yrk.
1, 2) (s), A259 (s), A263 (fp), A271 (yrk. 1, 13, 17, 22) (kds),
A274 (yrk. 1, 11) (mp), A280 (yrk. 1, 2) (fp), A286 (yrk. 1)
(fp), A287(yrk. 1, 13) (v), A288 (yrk. 9) (kds), A415 (yrk. 2)
(kds), So433 (yrk. 1) (mp), So485 (yrk. 1) (mp) och N299 (yrk.
3) (c).
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motion
1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15 samt med avslag på
motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207,
1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226,
1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena
1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och
2, 1994/95:A259, 1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17
och 22, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11,
1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1
och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2,
1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt
1994/95:N299 yrkande 3, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299
(yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Arbetslinjen och den aktiva arbetsmarknadspolitiken är
grunden för en framgångsrik politik. Som framhålls i motion A244
(c) tillkommer minst 50 000 jobb genom en effektiv och
långsiktig småföretagspolitik, offensiva satsningar på
kretsloppssamhällets arbetstillfällen, en ny energipolitik, en
regional utvecklingspolitik samt en arbetsrätt som främjar jobb.
Arbetsmarknadspolitikens uppgift inom ramen för den ekonomiska
politiken är att bidra till full sysselsättning och låg
inflation. Arbetsmarknaden måste mera präglas av yrkesmässig
rörlighet och kompetensutveckling för att bli tillgänglig för
fler. Särskild uppmärksamhet måste ägnas de långtidsarbetslösa.
Kompetensutvecklingsaspekten är av stor vikt för framtiden.
Statens uppgift är att skapa förutsättningar för att kunskaps-
och kompetenshöjande åtgärder blir tillgängliga för företagen.
Vidare är det nödvändigt att både akademikerpraktiken och
utbildningsvikariaten även fortsättningsvis utnyttjas till
fullo.
Ansträngningarna att bryta kvinnornas traditionellt begränsade
arbetsmarknad har hittills gett små resultat. Insatser för
kompetensutveckling och ny yrkesinriktning för kvinnorna är av
central betydelse. Jämställdhetsarbetet måste prägla hela AMV:s
verksamhet. Vidare skulle fler kvinnliga chefer, inte minst på
mellannivå, innebära att nya verksamhetsområden öppnades för
kvinnorna. Medlen för projektarbete inom AMV bör användas för
denna typ av projekt.
Den samsyn som finns i Sverige beträffande den aktiva
arbetsmarknadspolitiken bör vidare överföras till EU. Vidare är
det mycket viktigt att Sverige aktivt fullföljer linjen med
starka och representativa parter som genom avtal kan forma
reglerna på arbetsmarknaden. Återflödet från EU:s strukturfonder
anser utskottet vara mer regionalpolitiskt än
arbetsmarknadspolitiskt motiverat.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med
förslagen i motionerna A244 (c) och N299 (c) i fråga om
arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning. Övriga
motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte tillgodoses genom
utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27 samt 1994/95:N299
yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena
1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15,
1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226,
1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234, 1994/95:A250,
1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263,
1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A274 yrkandena
1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287
yrkandena 1 och 13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande
2, 1994/95:So433 yrkande 1 samt 1994/95:So485 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299
(yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A286 (fp) att
arbetslösheten går att bringa ned med en samlad politik för
tillväxt, kombinerad med en offensiv arbetsmarknadspolitik.
Hindren för företagande, särskilt för små och nya företag, måste
undanröjas. Arbetsrätten bör återgå till den ordning som rådde
under år 1994 i syfte att underlätta för just småföretagen.
Att öka rörligheten på arbetsmarknaden är och förblir
arbetsmarknadspolitikens viktigaste uppgift. Utbildningsinsatser
är det lämpligaste instrumentet för att underlätta yrkesmässig
rörlighet. Även den geografiska rörligheten behöver öka.
Utskottet vill vidare framhålla vikten av en effektiv
arbetsmarknadspolitik. Bland annat kan det vara lämpligt att se
över bidragsfloran. Vidare bör upphandling ske på ett mer
kostnadseffektivt sätt.
Särskild uppmärksamhet bör ägnas de långtidsarbetslösa,
invandrare och funktionshindrade samt också de medelålders och
äldre på arbetsmarknaden. Arbetslinjen måste gälla också dessa
grupper.
Beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning instämmer utskottet med motion A286 (fp) i
motsvarande del samt i huvudsak med motionerna A207 (fp) samt
A280 (fp). Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte
tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:A207, 1994/95:A280 och 1994/95:A286 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4,
1994/95:A215 yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2
och 3, 1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232,
1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27,
1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259,
1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22,
1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A287 yrkandena 1 och
13, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2,
1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt
1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
4. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299
(yrk. 3)(c)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som framförs i
motion A287 (v), nämligen att målsättningen måste vara att den
öppna arbetslösheten tas ner ordentligt under 5 % till år 1998.
Att uppnå detta mål är nödvändigt om nästa konjunkturnedgång
skall kunna klaras utan permanent massarbetslöshet.
Enligt utskottets uppfattning går regeringens förslag åt rätt
håll men ambitionsnivån är alltför låg såväl vad gäller målen
som åtgärdsvolymerna. Förutsättningar måste skapas för att få
expansion i näringslivet. Det måste vidare framhållas att
strävan inte bara är tillväxt utan också rejäla
sysselsättningsökningar. Hela landet skall leva och inte bara de
tillväxtzoner i södra Sverige som kan få marknadens draghjälp
genom EU-integrationen. En miljömässigt hållbar utveckling
sätter bestämda gränser för vilket slag av tillväxt som kan
accepteras. Det får på inga villkor handla om att återgå till
energislöseri och väginvesteringar för massbilismen som
drivkrafter för tillväxten. Tvärtom skall miljösanering och
omvandling av näringslivet i kunskapsintensiv riktning vara
huvudinriktningen i strategin för tillväxt.
Utskottet är emot det nya anställningsstödet som enligt
utskottets uppfattning både är dyrt och ineffektivt. Det innebär
i huvudsak en jättesubvention till företag som går bra och ändå
är i gång med att anställa. Enligt utskottets uppfattning borde
i stället övertidsfrågorna lyftas fram och en begränsning av
övertiden åstadkommas. En sådan åtgärd är ägnad att stimulera
sysselsättningen.
Jämställdhet utgör en förutsättning för ett utvecklat
arbetsliv. Arbetsmarknaden är starkt könssegregerad i Sverige --
såväl horisontellt som vertikalt. Kvinnornas underordning gäller
på alla nivåer. Arbetet med att bryta den könsuppdelade
arbetsmarknaden har inte varit särskilt framgångsrikt. Utskottet
förutsätter att arbetet inom detta område -- liksom på
jämställdhetsområdet över huvud taget -- intensifieras och leder
till konkreta förslag.
Utskottet uttalar sig för större riktade insatser för utsatta
grupper på arbetsmarknaden, t.ex. arbetshandikappade och
utomnordiska invandrare.
Vidare bör kommunsektorn få ytterligare medel för att
förhindra påspädning av den öppna arbetslösheten i kommuner och
landsting. Bland annat av detta skäl krävs en större ram för den
arbetsmarknadspolitiska åtgärden företagsutbildning under nästa
år.
Utskottet ställer sig således bakom motion A287 (v) vad gäller
arbetsmarkandspolitikens förutsättningar och inriktning. I den
mån övriga behandlade yrkanden inte tillgodoses genom utskottets
ställningstagande avstyrker utskottet dessa.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motion
1994/95:A287 yrkandena 1 och 13 samt med avslag på motionerna
1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215
yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3,
1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232,
1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27,
1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259,
1994/95:A263, 1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22,
1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280, 1994/95:A286
yrkande 1, 1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2,
1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt
1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
5. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Utskottet anser inte" och slutar med "och N299 (yrk.
3) (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör arbetsmarknadsproblemen inte
ses ur ett snävt kamrersperspektiv. Utskottet instämmer med
motion A274 (mp) att arbetsmarknadspolitiken likaväl som andra
politikområden måste byggas upp från en vision om ett grönt
samhälle där människan ses som en del i ett större sammanhang.
Ett grönt samhälle innebär att reparationer, underhåll och
återvinning ger effektivitet som kan mätas i ekologiska och
sociala värden. Det finns en stor potential för nya gröna jobb,
såväl inom kretsloppssamhället som inom den mjuka sektorn med
omsorg och utbildning. Någon större arbetslöshet kan man inte
tala om i ett sådant samhälle.
Utskottet vill framhålla att meningsfulla jobb inte kan
kommenderas fram; det är inte heller något självändamål att
arbeta. Ett ekologiskt nytänkande innebär att jagkänslan kan
byggas på en stadigare grund än lönearbetet.
Hög arbetslöshet och stora klyftor medför emellertid att
kortsiktiga ekonomiska och sociala frågor dominerar politiken
medan miljöfrågor och internationell solidaritet inte ryms i
debatten. Rättvisa och harmoni i samhället är därför en av
grunderna för en bra miljöutveckling.
Vidare förordar utskottet ett mera långsiktigt tänkande vad
gäller offentliga sektorns medel. För att undvika ytterligare
problem inom bl.a. vårdsektorn bör uppsägningsstopp införas i
kommuner och landsting. Vårdpersonalen utför ett viktigt arbete.
För att bidra till täckning av personalens lönekostnader bör
medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och a-kassa föras
över från statlig till kommunal nivå.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med
motionerna A201 (mp), A274 (mp), So433 (mp) och So485 (mp) i
berörda delar. Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven
inte tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A274 yrkandena 1 och
11, 1994/95:So433 yrkande 1 och 1994/95:So485 yrkande 1 samt med
avslag på motionerna 1994/95:A207, 1994/95:A215 yrkandena 1, 14
och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3, 1994/95:A223,
1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232, 1994/95:A234,
1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27, 1994/95:A250,
1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259, 1994/95:A263,
1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A280,
1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13,
1994/95:A288 yrkande 9, 1994/95:A415 yrkande 2 samt 1994/95:N299
yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
6. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
(mom. 1)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Utskottet ställer sig" och slutar med "och N299
(yrk. 3) (c)" bort ha följande lydelse:
En generell ekonomisk politik måste ge förutsättningar för
tillväxt och fler jobb i näringslivet vid sidan om en aktiv och
väl fungerande arbetsmarknadspolitik.
Utskottet anser i likhet med motion A271 (kds) att
arbetsmarknadspolitiken bör fungera som ett försäkringssystem
med såväl meningsfull sysselsättning som ekonomiskt skydd vid
arbetslöshet. Vidare bör den underlätta en omställning från
krympande till växande sektorer. Att matcha arbetslösa mot
lediga jobb i nya branscher är ytterst väsentligt för att
motverka att flaskhalsar uppstår i olika delar av ekonomin.
Åtgärder mot långtidsarbetslöshet bör inriktas på
kompetenshöjning. Länsarbetsnämnderna bör stötta projekt som
syftar till att motverka passivisering och modlöshet hos
långtidsarbetslösa. Sådana projekt kan drivas av t.ex.
folkrörelser tillsammans med arbetsförmedlingar och kommunen.
På EU-nivån är gemensamma initiativ nödvändiga för att förhindra
den utslagning som den höga arbetslösheten innebär. Sverige bör
engagera sig i sysselsättningsfrågorna inom EU. Fördelningen av
den sociala fondens stöd bör omfatta ett vidare område än AMV;
t.ex. bör även kommunernas insatser komma i fråga.
Modellen med satsning på utbildning för att begränsa
uppsägningar inom den offentliga sektorn bör utvecklas. Fortsatt
effektivisering inom den kommunala sektorn kommer också
fortsättningsvis att innebära att personal kan friställas. I
detta läge bör det finnas möjlighet till utbildning av den
uppsägningshotade personalen för att möta näringslivets behov,
t.ex. liknande östgötamodellen. Regeringen bör därför återkomma
med en utvecklingsplan för denna utbildningsform.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med
motionerna A271 (kds), A288 (kds) och A415 (kds) i berörda
delar. Övriga motionsförslag avstyrks i den mån kraven inte
tillgodoses genom utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:
1. beträffande arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:A271 yrkandena 1, 13, 17 och 22, 1994/95:A288 yrkande 9,
1994/95:A415 yrkande 2 samt med avslag på motionerna
1994/95:A201 yrkandena 1, 3 och 4, 1994/95:A207, 1994/95:A215
yrkandena 1, 14 och 15, 1994/95:A218 yrkandena 2 och 3,
1994/95:A223, 1994/95:A226, 1994/95:A229, 1994/95:A232,
1994/95:A234, 1994/95:A244 yrkandena 1, 16, 17, 26 och 27,
1994/95:A250, 1994/95:A258 yrkandena 1 och 2, 1994/95:A259,
1994/95:A263, 1994/95:A274 yrkandena 1 och 11, 1994/95:A280,
1994/95:A286 yrkande 1, 1994/95:A287 yrkandena 1 och 13,
1994/95:So433 yrkande 1, 1994/95:So485 yrkande 1 samt
1994/95:N299 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
7. Arbetsmarknadspolitiken i samband med arbetstidsfrågorna
(mom. 2)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Eftersom Miljöpartiets krav" och slutar med "A275
(yrk. 12, 13)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning finns det överväldigande skäl
som talar för kortare arbetstid omgående. För det första skapas
det flera arbetstillfällen genom att flera delar på jobben.
EU-länderna ligger i denna fråga före Sverige. En sådan reform
innebär en anpassning till verkligheten. För det andra ökar
välfärden och jämställdheten när den normala arbetstiden sänks.
Kortare arbetsdag ger större möjlighet för föräldrar och barn
att umgås och för föräldrarna att klara av sin föräldraroll. Det
är vidare ett rättvisekrav att lagstifta om sänkt arbetstid i
stället för att vissa grupper skall förhandla sig till detta.
Genom en sänkt arbetstid kan också arbetsskador och
sjukskrivningar minskas inom tunga och stressande arbeten.
I likhet med Miljöpartiets motioner A203, A274 och A275 anser
utskottet att det redan under innevarande budgetår bör vara
möjligt att införa en sådan reform. Regeringen bör snarast
återkomma med förslag till lagstiftning och i enlighet med den
tidpunkt som planeras för ett ikraftträdande också redovisa de
budgetkonsekvenser som följer av reformen. Utskottet instämmer
med Miljöpartiet i att en arbetstidsreform, som medför att fler
personer kommer i arbete, kommer att innebära en lägre
belastning på anslaget Arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A203, A274 och
A275 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:
2. beträffande arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna att riksdagen med anledning av motionerna
1994/95:A203 yrkandena 1--5, 1994/95:A274 yrkande 8 samt
1994/95:A275 yrkandena 12 och 13 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m. (mom. 3)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning
börjar med "Som tidigare redovisats" och slutar med "motion A287
(yrk. 2)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att godkänna
besparingar på arbetsmarknadsområdet, vilka är så knapphändigt
och bristfälligt redovisade som i budgetpropositionen. Förutom
felräkningar och inräknande av besparingar som ännu inte
beslutats av riksdagen anser utskottet att vissa av de
föreslagna besparingarna inte kan godkännas. Detta gäller
exempelvis besparingskraven på AMS. Vänsterpartiet förordar
högre volymer och lägre besparingskrav på flera av de olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna.
Utskottet anser därför i likhet med motion A287 (v) i berörd
del att regeringens proposition bör avslås på denna punkt.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:
3. beträffande inriktning av besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 2
samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Arbetsmarknadsverkets verksamhet (mom. 4)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader börjar med
"Utskottet anser i" och slutar med "A287 (yrk. 3)(v)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A287 (v) att AMS framför
välgrundade argument för att personalförstärkningar i nuvarande
läge är nödvändiga för att uppnå hög effektivitet i arbetet. En
offensiv individuell platsförmedling med frekventa kontakter med
den sökande, särskilda insatser för utsatta grupper, nära
arbetsgivarkontakter, gedigen uppföljning och kontrollverksamhet
krävs av verket.
Med hänsyn till befintligt underlag, vilket visar att ökade
personalresurser till AMV ger ett tydligt resultat i form av
registrerade åtgärds- och arbetsplaceringar, ställer sig
utskottet bakom motion A287 i denna del. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:
4. beträffande Arbetsmarknadsverkets verksamhet
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 3
samt med avslag på motionerna 1994/95:A281 yrkandena 2 och 3 och
1994/95:A286 yrkandena 11, 12 och 35 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Med hänsyn till" och slutar med
"(yrk. 4 delvis)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att om
arbetsförmedlingarna får arbeta med kända åtgärder minskar
behovet av ytterligare förstärkning av personalanslaget. Därmed
blir belastningen på åtgärdsanslaget densamma som tidigare, dvs.
600 miljoner kronor under en 18-månadersperiod. Med anledning av
propositionens förslag i denna del tillstyrks bifall till motion
A244 i aktuell del och avstyrks övrigt motionsyrkande.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244 yrkande 15 i
motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande 4 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
11. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Med hänsyn till" och slutar med
"(yrk. 4 delvis)" bort ha följande lydelse:
Eftersom ökade personalresurser ger konkreta resultat i form
av flera arbetsplaceringar instämmer utskottet med motion A287
(v) att ytterligare 200 miljoner kronor utöver regeringens
förslag bör gå till personalförstärkning på
arbetsförmedlingarna.
Motion A287 (yrk. 4 delvis) tillstyrks således. Övrigt
motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande
lydelse:
9. beträffande personalförstärkning på arbetsförmedlingen
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 4 i
motsvarande del, med anledning av propositionen i motsvarande
del samt med avslag på motion 1994/95:A244 yrkande 15 i
motsvarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
12. Särskilda insatser (mom. 10)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Utskottet har vidare" och slutar
med "(yrk. 5) avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Regeringen bör inte få disponera 450 miljoner kronor för
särskilda insatser inom A 2-anslagets ram. Liksom riksdagens
revisorer och Vänsterpartiet i motion A287 anser utskottet att
det saknas motiv för att inte Arbetsmarknadsverket skulle
disponera dessa medel i enlighet med normala prioriteringar.
Motion A287 tillstyrks i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande
lydelse:
10. beträffande särskilda insatser
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Beträffande regeringens
budgetpost" och slutar med "A287 (yrk. 18)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att regeringens
uppräkning av denna post från 10 till 15 miljoner kronor är
obehövlig. Motion A244 (yrk. 14 delvis) tillstyrks av utskottet.
Övrigt motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244 yrkande 14 i
motsvarande del samt med avslag på motion 1994/95:A287 yrkande
18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
14. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Beträffande regeringens
budgetpost" och slutar med "A287 (yrk. 18)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A287 (v) att det inte är
lämpligt att regeringen tilldelas 15 miljoner kronor för fri
försöksverksamhet med projektverksamhet. Medlen bör i stället
föras till posten Otraditionella åtgärder som AMS disponerar.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande
lydelse:
11. beträffande sysselsättningsskapande åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 18
samt med avslag på motion 1994/95:A244 yrkande 14 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
15. Informationsinsatser (mom. 12)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Inledning börjar med "Enligt utskottets uppfattning"
och slutar med "A281 (yrk. 12)" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A281 (m) att 10 miljoner
kronor av A 2-anslaget är tillräckligt för informationsinsatser.
De 15 miljoner kronor som regeringen föreslagit är ett för stort
belopp då god kännedom om åtgärderna redan finns.
Motion A281 (yrk. 12) tillstyrks därmed av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande
lydelse:
12. beträffande informationsinsatser
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 12
samt med anledning av propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Fyratimmarsavdraget (mom. 13)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m) Christel Anderberg
(m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Det
nuvarande fyratimmarsavdraget" och slutar med "delvis) avstyrks
sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill i likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c)
betona vikten av att arbetssökande i åtgärder har både
incitament och tidsmässiga möjligheter att söka arbete.
Statsbidrag bör därför utgå för en vecka som är fyra timmar
kortare än normalarbetstiden.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrker utskottet
propositionens förslag och tillstyrker motionerna A244
respektive A281 i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande
lydelse:
13. beträffande fyratimmarsavdraget
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A244 yrkande
10 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 10 i motsvarande
del samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
17. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Vad
beträffar Centerns" och slutar med "A405 (yrk. 11)(c)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion A244 (c) att det kan
finnas en växande grupp långtidsarbetslösa, som skulle ha
möjligheter att själva finna vägar till arbete. Att låta denna
grupp ensidigt vara beroende av arbetsförmedlingens resurser och
bedömningar innebär en effektivitetsförlust. Därför föreslås att
rekryteringsstödet knyts direkt till individen för den som varit
inskriven på arbetsförmedlingen i två år och är i en andra
a-kasseperiod. Stöd utgår automatiskt under sex månader så snart
personen i fråga erhållit anställning med avtalsenliga villkor.
Även i övrigt bör rekryteringsstödet riktas mot de
långtidsarbetslösa.
Vidare föreslår utskottet ett ny form av rekryteringsstöd för
civilingenjörer m.fl. som får anställning i småföretag inom det
regionalpolitiska stödområdet.
Med hänvisning till vad som anförts instämmer utskottet med
motionerna A244 (yrk. 9) och A405 (yrk. 11). Övriga yrkanden har
en annan inriktning och avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande rekryteringsstödets användning
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
9 och 1994/95:A405 yrkande 11 samt med avslag på motion
1994/95:A286 yrkandena 8--10 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
18. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd börjar med "Vad
beträffar Centerns" och slutar med "A405 (yrk. 11)(c)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A286 (fp) att
rekryteringsstödet är en effektiv åtgärd med en inriktning på
den privata sektorn. Under år 1994 fick närmare 70 % av dem som
hade rekryteringsstöd fortsatt arbete. Åtgärden bör kunna
utnyttjas för samtliga arbetslösa men utgå under längre tid för
långtidsarbetslösa, invandrare och funktionshindrade. Mot denna
bakgrund bör större resurser läggas på denna åtgärd. Jämfört med
regeringens beräkningar anser utskottet att budgetposten bör
räknas upp med ytterligare 1 836 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker därmed motion A286 i aktuella delar.
Övriga motionsförslag avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande
lydelse:
15. beträffande rekryteringsstödets användning
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A286 yrkandena
8--10 samt med avslag på motionerna 1994/95:A244 yrkande 9 och
1994/95:A405 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
19. Volymer av invandrarpraktiken (mom. 17)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med "Mot
denna bakgrund" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:
Mot denna bakgrund ser utskottet positivt på regeringens
förslag om fortsatt försöksverksamhet med invandrarpraktik under
budgetåret 1995/96. Utskottet tillstyrker således förslaget till
lag om invandrarpraktik.
Enligt utskottets mening är dock regeringens förslag om
invandrarpraktikens omfattning klart otillräckligt. I denna
fråga instämmer utskottet med förslagen i motionerna A286 (fp)
och Sf635 (fp) om en ökning av antalet platser i
invandrarpraktik till 8 000 per månad och möjlighet till
förlängning av praktiktiden till 12 månader. Förslagen innebär
att sammanlagt 1 058 miljoner kronor bör anvisas för
invandrarpraktik.
Utskottet tillstyrker således motionerna A286 (yrk. 13, 14)
och Sf635 (yrk. 4).
dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande
lydelse:
17. beträffande volymer av invandrarpraktiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A286
yrkandena 13 och 14 samt 1994/95:Sf635 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
20. AMS prioritering av invandrare (mom. 19)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med
"Beträffande AMS prioritering" och slutar med "nu berörda delar"
bort ha följande lydelse:
Beträffande AMS prioritering av invandrare anser utskottet, i
likhet med motionärerna i motion A285 (v) och motion Sf635 (fp),
att det är mycket beklagligt att verksamhetsmålet för de
utomnordiska medborgarnas andel av de arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna inte uppnåtts. Utskottet instämmer med förslaget i
motion A285 om att regeringen bör ta initiativ till
överläggningar med AMS angående omprioriteringar av åtgärderna
så att en väsentligt större andel av dessa riktas till
invandrare.
Utskottet tillstyrker därmed motion A285 (yrk. 5). Motion
Sf635 (yrk. 2) får härmed anses i huvudsak tillgodosedd.
dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande
lydelse:
19. beträffande AMS prioritering av invandrare
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A285 yrkande 5
samt med anledning av motion 1994/95:Sf635 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
21. Åtgärder för invandrare (mom. 20)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med
"Beträffande förslaget i" och slutar med "samt A271 (yrk. 9)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Centerns förslag i motion Sf621 om
behovet av mer forskning kring invandrarnas problem på
arbetsmarknaden, särskilt vad gäller företagens rekrytering och
de hinder invandrarna möter i rekryteringssituationen.
För att komma in på arbetsmarknaden är goda kunskaper i
svenska av avgörande betydelse. Utskottet anser, i likhet med
förslaget i motion A286 (fp), att undervisningen i svenska måste
anpassas till invandrarnas förutsättningar. Bl.a. bör olika
studietakt och yrkesinriktad språkträning kunna erbjudas.
Utskottet ställer sig även bakom Kristdemokraternas förslag i
motion A271 om behovet av riktade åtgärder till de utomnordiska
medborgarna samt om inrättandet av en särskild kommission, med
arbetsmarknadens parter, som bör få möjlighet att lägga nya
förslag till åtgärder för flyktingar och invandrare.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Sf621 (yrk.
11), A286 (yrk. 19) samt A271 (yrk. 9) bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande
lydelse:
20. beträffande åtgärder för invandrare
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A271 yrkande
9, 1994/95:A286 yrkande 19 och 1994/95:Sf621 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
22. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för flyktingar och invandrare börjar med
"Utskottet anser vidare" och slutar med "samt Sf636 (yrk. 4, 5)"
bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med förslagen i motion Sf636 (mp) om
behovet av kraftfulla åtgärder för de långtidsarbetslösa
invandrarna samt att en långsiktig och hållbar minskning av
arbetslösheten endast kan åstadkommas genom skatteväxling och
minskad arbetstid.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
motion Sf636 (yrk. 4, 5). Motionerna Sf608 (yrk. 5) och A807
(yrk. 18) avstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande
lydelse:
22. beträffande invandrarna och arbetsmarknaden
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Sf636 yrkandena
4 och 5 samt med avslag på motionerna 1994/95:A807 yrkande 18
och 1994/95:Sf608 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
23. Volymen av starta-eget-bidraget (mom. 23)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Starta-eget-bidraget börjar med "Kristdemokraterna
anser i" och slutar med "N301 (yrk. 7)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer med motion A271 (kds) och N301 (kds) att
arbetsmarknadspolitiken i ökad utsträckning bör uppmuntra till
eget företagande. Beträffande starta-eget-bidraget bör dock
ökningstakten vara försiktigare än regeringen räknat med.
Uppföljning och kontroll av åtgärden är viktig. Vid en volym på
5 000 platser per månad i stället för 8 000 enligt regeringens
förslag uppnås en besparing på 500 miljoner kronor.
Utskottet tillstyrker därför motionerna A271 och N301 i
aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande
lydelse:
23. beträffande volymen av starta-eget-bidraget
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A271 yrkande
10 i motsvarande del och 1994/95:N301 yrkande 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
24. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Starta-eget-bidraget börjar med "Beträffande önskemålet
att" och slutar med "(v) avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:
Utskottet ser i likhet med motion A287 (v) positivt på
starta-eget-bidraget som ett tillskott till en nyföretagares
försörjning under inledningsfasen. Behovet av kvalificerad
bedömning av affärsidén samt uppföljning bör dock framhållas.
För att utöka åtgärden anser utskottet att regeringen bör
återkomma med förslag till nya regler så att bidrag skall kunna
utgå även till tjänstlediga personer, som vill starta företag.
Även reglerna för utbildningsbidrag vid ALU-plats vid
förberedelse för eget företagande bör förändras.
Vad utskottet anfört med anledning av motion A287 i aktuell
del bör ges regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks i
den mån de inte tillgodoses av utskottets ställningstagande.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande
lydelse:
24. beträffande reglerna för starta-eget-bidraget
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 7
samt med avslag på motionerna 1994/95:A258 yrkande 7 och
1994/95:A267 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
25. System med utbildningscheckar (mom. 27)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Omfattning m.m. börjar med "Som ovan redovisats" och
slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motion A281 (m) anser utskottet
att ett system med utbildningscheckar, vilket berättigar den
enskilde själv att upphandla viss specificerad utbildning, bör
införas. Systemet skulle öka konkurrensen mellan olika
utbildningsanordnare och samtidigt förstärka den enskildes
engagemang inför kompetensutvecklingen.
För att ansvarslinjerna skall bli mer entydiga och för att
förutsättningarna skall förbättras att fullfölja de långsiktiga
utbildningsinvesteringar som Sverige måste satsa på, anser
utskottet att de utbildningar som motiveras av
arbetsmarknadsskäl bör upphandlas av AMV. Det gäller t.ex.
platser inom komvux.
Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motion A281 i
berörd del bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande
lydelse:
27. beträffande system med utbildningscheckar
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A281 yrkande 13
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
26. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 31)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Utbildningsbidrag med lånedel börjar med "Systemet med
utbildningsbidrag" och slutar med "i berörda delar" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motionerna A281
(m) och A244 (c) att det är olämpligt om studerande genom
tillfälligt, kortvarigt arbete kan få radikalt andra villkor för
studier än de ungdomar som finansierar sina studier med
lån/studiemedel.
Enligt utskottets mening är det rimligt dels att den enskilde
betalar en viss del av kostnaden för studier som leder till en
allmän kompetenshöjning, dels att de ungdomar under 25 år som
antagits till arbetsmarknadsutbildningens särskilt anordnade
kurser, dvs. till yrkesförberedande och yrkesinriktade kurser,
får betala en del av studiekostnaderna i likhet med de ungdomar
som väljer andra studieformer och studievägar. Det får ankomma
på regeringen att återkomma med förslag till lagtext.
Utskottet instämmer därför med motionerna A281 och A244, båda
i här berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande
lydelse:
31. beträffande utbildningsbidrag med lånedel
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
23 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 7 i motsvarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
27. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Dagpenningens nivå börjar med "Regeringens förslag" och
slutar med "i motsvarande del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill liksom motionärerna i motion A287 (v) betona,
att regeringens förslag om sänkt utbildningsbidrag för vissa
grupper från 338 kr till 245 kr, vilket innebär att det endast
blir två nivåer på dagpenningen, bör prövas till sina effekter
och ställas mot andra utgifter för att bästa totaleffekt för de
arbetslösa skall uppnås. Enligt utskottet bör det ifrågasättas
om utbildningsbidrag för jobbsökaraktivitet bör prioriteras
framför ett bibehållande av utbildningsbidragets nivå vid
arbetsmarknadsutbildning. Vad utskottet anfört bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande
lydelse:
34. beträffande två nivåer på dagpenningen i
utbildningsbidraget
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 9
och propositionen i motsvarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
28. Arbetsmarknadsutbildning utomlands (mom. 35)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadsutbildning utomlands börjar med
"Utskottet anser att" och slutar med "och A257 (s)" bort ha
följande lydelse:
I likhet med motionärerna i motionerna A221 (c) och A257 (s)
anser utskottet att möjligheten till arbetsmarknadsutbildning
utomlands bör finnas kvar. Så länge vissa utbildningar för
arbetslösa inte kan fullföljas utan komplettering av utbildning
utomlands kan utbildningsmöjligheten i utlandet inte dras in.
Det rör sig bl.a. om utbildningar inom vissa bristyrken där
samhället är i behov av kompetensen och där omfattningen av
utbildningen vidare är begränsad. Besparingseffekten är dessutom
obetydlig. Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande
lydelse:
35. beträffande arbetsmarknadsutbildning utomlands
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A221 i
motsvarande del och 1994/95:A257 yrkande 1 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
29. De särskilda bidragen i samband med
arbetsmarknadsutbildning (mom. 36)
Elving Andersson (c) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Särskilda bidrag börjar med "Administrationen av de"
och slutar med "i aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till uppfattningen i motionerna A244
(c) och A287 (v) att de särskilda bidragen ej kan avvecklas på
det sätt som regeringen föreslår, även om viss besparing blir
följden i enlighet med AMS anslagsframställan. Ett totalt
borttagande av de särskilda bidragen vid utbildning och praktik
utanför hemorten är inte möjligt med hänsyn till de kraftigt
negativa effekter en sådan ändring för med sig i mindre
kommuner, skogslän och glesbygder. Utbildning är för den
enskilde av stort värde, och bostadsorten bör inte få begränsa
möjligheterna härtill.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet
motionerna A244 (yrk. 22) och A287 (yrk. 8) i motsvarande del.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande
lydelse:
36. beträffande de särskilda bidragen i samband med
arbetsmarknadsutbildning
att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:A244 yrkande
22 och 1994/95:A287 yrkande 8 i motsvarande del samt med avslag
på propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
30. Avveckling av företagsutbildning (mom. 37)
Elving Andersson (c) och Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Bidrag till utbildning i företag börjar med "Utskottet
vill i" och slutar med "här behandlade delar" bort ha följande
lydelse:
I enlighet med önskemålen i motionerna A221 (c), A244 (c) och
A287 (v) anser utskottet att företagsutbildning bör finnas kvar
och att den planerade neddragningen av utbildningen bör utebli
för att en ökning av den öppna arbetslösheten skall förhindras.
De fortsatta neddragningarna av personal som förutsägs i
finansplanen inom den offentliga sektorn på 30 000 personer
under åren 1995 och 1996 kräver ytterligare insatser för att
förhindra påspädningen av den öppna arbetslösheten. Dessutom
upphör under det närmaste året de utbildningsavtal som träffats
mellan kommuner och landsting och länsarbetsnämnderna. Ett stort
antal personer kommer säkert inte att kunna erbjudas en ny
anställning. Bland annat av detta skäl krävs en större ram för
åtgärden nästa budgetår.
Trots mycket tal om kompetensutveckling och ett flertal gjorda
utredningar har mycket litet skett av politiska initiativ.
Eftersom Arbetslivsfonden avvecklas vid halvårsskiftet i år är
behovet av nya initiativ akut.
Utskottet är överens med regeringen om att ansvaret för att
genomföra och finansiera utbildningsinsatser skall åvila
arbetsgivaren. Den tänkta besparingen kan säkert åstadkommas
till 1998. Innan konkreta beslut fattats om ett system för
kompetensutveckling finansierat av arbetsgivarna är det däremot
för tidigt att avveckla bidragsformen.
Övrig motion, A222 (s), har en annan inriktning och avstyrks.
Utskottets ställningstagande bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande
lydelse:
37. beträffande avveckling av företagsutbildning
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A221 i
motsvarande del och 1994/95:A244 yrkande 8 samt 1994/95:A287
yrkande 10 i motsvarande del och yrkande 11 samt med avslag på
dels propositionen i motsvarande del, dels motion 1994/95:A222
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
31. Starthjälpen m.m. (mom. 38)
Elving Andersson (c), Barbro Johansson (mp) och Dan Ericsson
(kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Flyttningsbidragen börjar med "Som redovisas ovan" och
slutar med "(kds) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är starthjälpen inte en åtgärd som
stöder regionerna. Kompetensen och jobben bör få möjligheter att
utvecklas på platsen i stället för att lockas bort. Den av
regeringen initierade flyttlasspolitiken kan nämligen väntas gå
i en riktning, nämligen från de regioner som behöver
utvecklingsstöd till storstadsområdena.
Sådana flyttningsbidrag som starthjälpen bör därför upphävas
av regeringen. Därvid uppnås en besparing på 400--450 miljoner
kronor under nästa budgetår.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 (c),
A271 (kds), A275 (mp) och A448 (kds) i berörda delar bör ges
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande
lydelse:
38. beträffande starthjälpen m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
11 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 16 i motsvarande del,
1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del och 1994/95:A448
yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,
32. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Redan i sitt" och
slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagens beslut hösten 1994 om att
ersätta ungdomspraktiken med ungdomsintroduktion var olyckligt.
De förslag till åtgärder mot ungdomsarbetslösheten som
regeringen lägger fram i budgetpropositionen är ofullständiga
och har stora brister i såväl inriktning som omfattning. Det är
t.ex. inte troligt att de volymer regeringen beräknar för
ungdomsintroduktionen kommer att kunna uppnås.
Utskottet avvisar mot denna bakgrund regeringens förslag om
ett s.k. utvecklingsprogram för ungdomar och förordar i stället
det ungdomsprogram som föreslås i Moderaternas motioner A215 och
A281. Detta program erbjuder, till skillnad mot regeringens
förslag, ett åtgärdspaket som är väl anpassat till det nuvarande
ekonomiska läget, behovet av kompetenshöjning och möjligheterna
att ge ungdomar arbetslivserfarenhet.
Enligt utskottets mening skall ungdomsprogrammet riktas till
arbetslösa ungdomar och vara öppet för alla i åldern 18--24 år.
Programmet, som skall ses som ett erbjudande till den som inte
går vidare i utbildning eller har arbete, bör bestå av praktik i
företag och introduktion i informationsteknologi (IT). Praktiken
skall inriktas på praktisk yrkeserfarenhet och omfatta högst sex
månader. Företagen bör bidra ekonomiskt med 2 000 kr per månad.
Viss tid av praktiken, i undantagsfall hela praktiktiden, skall
kunna ersättas med en organiserad IT-introduktion. Företagens
ekonomiska bidrag bör reduceras i förhållande till
IT-introduktionens omfattning. För ungdomar över 20 år bör
utbildningsbidrag utgå. Utskottet anser att AMV bör få i uppdrag
att utforma de konkreta reglerna för ungdomsprogrammet och göra
en bedömning av åtgärdens omfattning.
Ungdomsprogrammet bygger vidare på de positiva erfarenheterna
av ungdomspraktiken. Genom konstruktionen med företagspraktik
och medfinansiering från företag bedömer utskottet att
väsentligt fler ungdomar, jämfört med regeringens förslag,
kommer att ges en meningsfull introduktion i arbetslivet.
Övriga motionsförslag inom detta område bör enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
motionerna A215 (yrk. 12) och A281 (yrk. 8). Utskottet avstyrker
regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar samt
motionerna A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A286 (yrk.
22), A288 (yrk. 1, 3, 7), Kr4 (yrk. 3) och Fi417 (yrk. 6).
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande
12 och 1994/95:A281 yrkande 8 samt med avslag på propositionen i
motsvarande del och motionerna 1994/95:A244 yrkandena 18 och 20
i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A286 yrkande
22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3 och 7, 1994/95:Fi417 yrkande 6
och 1994/95:Kr4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
33. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Redan i sitt" och
slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet avvisar regeringens förslag om särskilda
utvecklingsprogram för ungdomar. I stället vill utskottet
förorda de förslag som förs fram i motionerna A244 (c) och A286
(fp) om bibehållande och utveckling av ungdomspraktiken.
Utskottet anser att ungdomspraktiken fungerat väl och
utvecklats i rätt riktning. En allt större andel av de ungdomar
som lämnar ungdomspraktiken går direkt till arbete.
Enligt utskottets mening bör ungdomspraktiken behållas och
utvecklas i enlighet med de riktlinjer som föreslås i nämnda
motioner.
Utskottet ser även positivt på Kristdemokraternas förslag i
motionerna A271, A288 och Kr4 om att utveckla ungdomspraktiken
till ett system med praktik- och lärlingsplatser. Systemet bör
fungera som en övergång mellan studier och arbetsliv och skulle
innebära en mer långsiktig lösning på frågan om åtgärder för
arbetslösa ungdomar.
Utskottet instämmer även med förslagen om en samlad strategi
mot ungdomsarbetslösheten och behovet av mer forskning avseende
lönebildningen bland ungdomar som framförs i motionen A288
(kds).
Övriga motionsförslag inom detta område bör enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
motionerna A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A286 (yrk.
22), A288 (yrk. 1,3,7) och Kr4 (yrk. 3). Utskottet avstyrker
regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar samt
motionerna A215 (yrk. 12), A281 (yrk. 8) och Fi417 (yrk. 6)
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244
yrkandena 18 och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2,
1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3 och 7 och
Kr4 yrkande 3 samt med avslag på propositionen i motsvarande del
och motionerna 1994/95:A215 yrkande 12, 1994/95:A281 yrkande 8
och 1994/95:Fi417 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
34. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Angående förslaget i
motion" och slutar med "avslås av riksdagen" bort ha följande
lydelse:
För att öka ungdomars tillträde till arbetsmarknaden instämmer
utskottet med förslaget i motion Fi417 (mp) om att
arbetsgivaravgiften bör slopas under det första året när det
gäller anställning av ungdomar.
Med hänvisning till vad som nu anförts tillstyrker utskottet
regeringens förslag om utvecklingsprogram för ungdomar och
motion Fi417 (yrk. 6) samt avstyrker motionerna A215 (yrk. 12),
A244 (yrk. 18, 20 delvis), A271 (yrk. 2), A281 (yrk. 8), A286
(yrk. 22), A288 (yrk. 1, 3, 7) och Kr4 (yrk. 3).
dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande
lydelse:
40. beträffande utvecklingsprogram för ungdomar m.m.
att riksdagen med med anledning av motion 1994/95:Fi417
yrkande 6 och propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1994/95:A215 yrkande 12, 1994/95:A244 yrkandena 18
och 20 i motsvarande del, 1994/95:A271 yrkande 2, 1994/95:A281
yrkande 8, 1994/95:A286 yrkande 22, 1994/95:A288 yrkandena 1, 3
och 7 och Kr4 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
35. Obligatoriska praktikplatser (mom. 41)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för ungdomar börjar med "Utskottet anser att"
och slutar med "A287 (yrk. 14)" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på Vänsterpartiets förslag i motion
A287 om obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora
företag. Sammanlagt kommer åtgärden att ge 70 000 ungdomsplatser
med såväl praktik som kompetenshöjning. Avtalad praktikantlön
bör utgå. Dessutom kommer produktionen att få ett ekonomiskt och
praktiskt ansvar för ungdomars sysselsättning och framtida
möjligheter.
Utskottet tillstyrker således motion A287 (yrk. 14).
dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande
lydelse:
41. beträffande obligatoriska praktikplatser
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 14
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
36. Akademikerpraktiken (mom. 46)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m)
och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Insatser för ungdomar börjar med "I motionerna A244"
och slutar med "och A271 (yrk. 5)" bort ha följande lydelse:
Eftersom arbetslösheten bland akademiker fortfarande är
oroväckande hög anser utskottet, i likhet med förslagen i
motionerna A244 (c), A286 (fp) och A271 (kds), att
akademikerpraktiken bör bibehållas även under kommande budgetår.
Akademikerpraktiken har visat sig vara en synnerligen effektiv
åtgärd när det gäller att slussa in arbetslösa akademiker på
arbetsmarknaden. Enligt AMS redovisning gick mer än 40 % av de
som lämnade akademikerpraktiken i juli--november 1994 direkt
till arbete.
Med anledning av vad som nu anförts tillstyrker utskottet de
aktuella motionerna A244 (yrk. 21), A271 (yrk. 5) och A286 (yrk.
17).
dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande
lydelse:
46. beträffande akademikerpraktiken
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
21, 1994/95:A271 yrkande 5 samt 1994/95:A286 yrkande 17 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
37. Europapraktik (mom. 49)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Nya ungdomsåtgärder börjar med "Även förslaget om" och
slutar med "A287 (yrk. 15)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med Vänsterpartiets förslag i motion A287
om att näringslivet bör ta på sig en större del av kostnaderna
för finansieringen av Europapraktiken. Regeringen bör enligt
utskottets mening återkomma med förslag om detta. Beträffande
förslaget i motion A286 (fp) om en separat anslagspost för
medlen till Europapraktik bör detta inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Utskottet tillstyrker således motion A287 (yrk. 15) och
avstyrker motion A286 (yrk. 25). Enligt utskottets mening bör
riksdagen godkänna vad utskottet nu anfört beträffande
Europapraktik.
dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande
lydelse:
49. beträffande Europapraktik
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 15
och propositionen i motsvarande del samt med avslag på motion
1994/95:A286 yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
38. U-landspraktik (mom. 50)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Nya ungdomsåtgärder börjar med "I motionerna A287" och
slutar med "och avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet ser positivt på Vänsterpartiets förslag i motionerna
A282 och A287 om en ny åtgärd benämnd u-landspraktik. Åtgärden
som skall vända sig till arbetslösa ungdomar under 25 år bör
bestå av såväl praktik som utbildning, bl.a. praktiskt
deltagande i biståndsarbete på basnivå. Utskottet anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag utifrån
de riktlinjer som föreslås i nämnda motioner.
Utskottet tillstyrker således motionerna A287 (yrk. 16) och
A282.
dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande
lydelse:
50. beträffande u-landspraktik
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A282 och
1994/95:A287 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,
39. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51)
Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Otraditionella insatser börjar med "Utskottet anser
för" och slutar med "A287 (yrk. 17 delvis)(v)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c)
att volymen av otraditionella åtgärder bör minskas i förhållande
till regeringens bedömning. En volym motsvarande 300--400
miljoner kronor är fullt tillräcklig.
Motionsförslag om en större volym än den av regeringen
beräknade avstyrks av utskottet.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 och A281
i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
13 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 11 samt med avslag
på motion 1994/95:A287 yrkande 17 i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
40. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Otraditionella insatser börjar med "Utskottet anser
för" och slutar med "A287 (yrk. 17 delvis)(v)" bort ha följande
lydelse:
Utskottet instämmer med uppfattningen i motion A287 (v) att de
otraditionella medlen bör kunna utnyttjas på ett mera offensivt
sätt. Invandrares, kvinnors och ungdomars behov bör särskilt
beaktas, liksom de äldre arbetslösas situation. 250 miljoner
kronor utöver av regeringen beräknade 500 miljoner bör gå till
Otraditionella åtgärder och användas för miljöinriktade
ungdomsprojekt.
Med hänvisning till vad som anförts tillstyrker utskottet
motion A287 i aktuell del. Motionsförslag om en minskad volym av
de otraditionella åtgärderna avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande
lydelse:
51. beträffande volymen otraditionella åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 17 i
motsvarande del samt med avslag på motionerna 1994/95:A244
yrkande 13 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
41. Medel till småföretagsinsatser (mom. 52)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Otraditionella insatser börjar med "Medel till
småföretagsinsatser" och slutar med "A405 (yrk. 8) (c)" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer med motionerna A244 (c) och A286 (fp) att
det stöd till småföretagande och landsbygdsutveckling som är i
kraft under innevarande budgetår väl har uppfyllt
förväntningarna om utveckling av det regionala näringslivet och
positiva sysselsättningseffekter. Stödformen bör därför finnas
kvar även nästa budgetår och särskilt inriktas på miljö- och
kretsloppsinriktade projekt. Volymen bör högst uppgå till den
volym som beräknats för innevarande budgetår. Regeringen bör
återkomma med förslag i kompletteringspropositionen.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244, A286
och A405 i aktuella delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande
lydelse:
52. beträffande medel till småföretagsinsatser att
riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande 30,
1994/95:A286 yrkandena 31 och 32 samt 1994/95:A405 yrkande 8 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
42. Kringkostnader för ALU (mom. 53)
Elver Jonsson (fp) och Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Otraditionella insatser börjar med "Till kringkostnader
för" och slutar med "A286 (yrk. 29) (fp) avstyrks" bort ha
följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A286 (fp) att -- när
ALU-volymen ökar -- även kringkostnaderna för ALU bör ökas.
Enligt utskottets uppfattning är förslaget om sammanlagt 300
miljoner kronor till kringkostnaderna i motion A286 väl avvägt.
Motion A286 (yrk. 29) tillstyrks därmed.
dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande
lydelse:
53. beträffande kringkostnader för ALU
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A286 yrkande 29
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
43. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utrskottet har i" och
slutar med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget beräknas på ett
annat sätt än vad som görs i budgetpropositionen. Sammantaget
anser utskottet att anslaget bör uppgå till 32 666 700 000
kr och baseras på de förslag som framförs i motion A281 (m) i
motsvarande delar angående arbetsmarknadsutbildning,
utbildningsbidrag med lånedel samt bidragsgrundande arbetstid i
beredskapsarbete.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A281 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281
yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, samt
med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna
1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11,
13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34,
1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, och
1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och med avslag
på motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i
motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 32 666 700 000 kr,
44. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar
med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A244 (c) att A 2-anslaget bör
uppgå till 31 536 700 000 kr. Detta belopp baseras på de förslag
som framförs i motion A244 i motsvarande delar angående
utbildningsbidrag med lånedel, bidragsgrundande arbetstid i
beredskapsarbete, flyttningsbidrag, otraditionella åtgärder m.m.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A244 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A244
yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande
del, samt 34, samt med anledning av propositionen i motsvarande
del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A271
yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, 1994/95:A275
yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och 1994/95:A281 yrkandena 4,
7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14 och med avslag på
motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i
motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 31 536 700 000 kr,
45. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar
med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget baseras på högre
volymer än regeringen beräknat. Därmed kommer även
anslagsbehovet att ligga högre än regeringens förslag.
Sammantaget anser utskottet att anslaget bör uppgå till 4 550
000 000 kr utöver propositionens förslag och baseras på de
förslag som framförs i motion A287 (v) angående
rekryteringsstöd, beredskapsarbete, särskilt anordnad
arbetsmarknadsutbildning m.m.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A287 i
berörda delar. Övriga motionsförslag om lägre anslagsbelopp
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287
yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del, samt 19 samt
med anledning av propositionen i motsvarande del och med avslag
på motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244
yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i motsvarande
del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda i
motsvarande del, 1994/95:A275 yrkande 3 i motsvarande del samt 5
och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga i motsvarande del,
samt 14 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 38 506 700 000 kr,
46. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar
med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer med motion A275 (mp) att anslaget
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder bör uppgå till 32 076 746 000
kr. Sammantaget innebär detta ett lägre belopp än regeringens
förslag beroende på att utskottet räknat bort budgetmedel för
flyttningsbidrag och för visst studiestöd. Utskottet tillstyrker
därmed bifall till motion A275 i denna del.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A275 yrkande 3 i
motsvarande del och 5 samt med anledning av propositionen i
motsvarande del och motionerna 1994/95:A203 yrkandena 7 och 8,
1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15, 20, 23, samtliga i
motsvarande del, samt 34, 1994/95:A271 yrkandena 10 och 16, båda
i motsvarande del, och 1994/95:A281 yrkandena 4, 7, 10, samtliga
i motsvarande del, samt 14, samt med avslag på motion
1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i motsvarande del,
samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 32 076 746 000 kr,
47. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Dan Ericsson (kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet har i" och slutar
med "delvis, samt 19)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening bör A 2-anslaget beräknas till ett
belopp som understiger regeringens beräkning med 900 miljoner
kronor. Som föreslås i motion A271 (kds) bör medlen för
starta-eget-bidraget och för flyttningsbidragen minska i
förhållande till propositionens förslag.
Utskottet tillstyrker således bifall till motion A271 i
berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:
55. beträffande medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska
åtgärder att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A271
yrkandena 10 och 16, båda i motsvarande del, samt med anledning
av propositionen i motsvarande del och motionerna 1994/95:A203
yrkandena 7 och 8, 1994/95:A244 yrkandena 10, 11, 13, 14, 15,
20, 23, samtliga i motsvarande del, samt 34, 1994/95:A275
yrkande 3 i motsvarande del samt 5 och 1994/95:A281 yrkandena 4,
7, 10, samtliga i motsvarande del, samt 14, samt med avslag på
motion 1994/95:A287 yrkandena 4, 8, 10, 17, samtliga i
motsvarande del, samt 19 till Arbetsmarknadspolitiska
åtgärder för budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag på 33 056 700 000 kr,
48. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m), Dan Ericsson (kds), Anna Åkerhielm (m)
och Annika Jonsell (m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetslivsutveckling (ALU) börjar med "Utskottet anser
i" och slutar med "A286 (yrk. 28) (fp)" bort ha följande
lydelse:
Enligt utskottets mening är regeringens kraftiga neddragning
av antalet ALU-platser inte motiverad, särskilt med hänsyn till
att ALU är en kostnadseffektiv åtgärd. I takt med
konjunkturförbättringarna bör omfattningen av ALU-platser
minskas, men propositionens beräkning innebär en alltför osmidig
neddragning.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A271 (kds),
A281 (m) och A286 (fp) i aktuella delar bör ges regeringen till
känna.
dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande
lydelse:
57. beträffande neddragning av ALU-volymen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A271 yrkande
8, 1994/95:A281 yrkande 9 och 1994/95:A286 yrkande 28 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
49. Utbildningsvikariat (mom. 59)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Utbildningsvikariat börjar med "Utbildningsvikariat
innebär utbildning" och slutar med "(yrk. 6) (m) avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motion A281 (m) att det
huvudsakliga ansvaret för fortbildning av personal måste bäras
av företagen. Det är viktigt för företagen att utbilda sin
personal och få en kompetenshöjning bland de anställda. Mot
denna bakgrund bör regeringens förslag till lag om tillfällig
avvikelse från lagen om socialavgifter inte antas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande
lydelse:
59. beträffande utbildningsvikariat
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 6
samt med avslag på propositionen i motsvarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Utbildningsvikariat börjar med "Trots att
utbildningsvikariaten" och slutar med "A281 (yrk. 5) (m)" bort
ha följande lydelse:
I likhet med motionerna A281 (m) och A244 (c) motsätter sig
utskottet de föreslagna regeländringarna beträffande
utbildningsvikariat, vilka enligt utskottets mening är alltför
generösa. Regeringen bör återkomma i kompletteringspropositionen
med förslag till begränsning av arbetsgivarnas avdrag.
Vad utskottet anfört med anledning av motionerna A244 och A281
i berörda delar bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande
lydelse:
60. beträffande regeländringar beträffande avdragsbelopp
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
12 och 1994/95:A281 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
51. Avskaffande av Arbetsmarknadsfonden (mom. 64)
Elving Andersson (c) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Arbetsmarknadsfonden börjar med "Liksom regeringen" och
slutar med "Fi219 (yrk. 6) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet är av den uppfattningen att bl.a. egenavgifter från
de försäkrade och arbetsgivaren genom arbetsgivaravgiften samt
staten gemensamt skall finansiera arbetslöshetsförsäkringen. Med
hänsyn till de skilda finansieringskällorna är det, enligt
utskottets mening, logiskt att medlen inbetalas till ett från
budgeten fristående konto.
Utskottet delar således inte regeringens uppfattning att ett
nytt anslag, Bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, inrättas i
statsbudgeten under tionde huvudtiteln för att bättre spegla
statens upplåningsbehov. Utskottet förordar att
Arbetsmarknadsfonden skall finnas kvar som ett konto i
Riksgäldskontoret. Vad utskottet anfört med anledning av
Centerpartiets motioner A244 och Fi219 i nu aktuella delar bör
ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 64 bort ha följande
lydelse:
64. beträffande avskaffande av Arbetsmarknadsfonden
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
28 och 1994/95:Fi219 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
52. Egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen (mom. 65)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c), Patrik Norinder (m),
Christel Anderberg (m), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell
(m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Egenavgifterna börjar med "Utskottet anser" och slutar
med "(yrk. 13) (c)" bort ha följande lydelse:
Arbetslöshetsförsäkringen uppvisar i dag ett stort underskott.
En möjlighet att delvis åtgärda detta är enligt utskottet att
återinföra det system med egenavgifter enligt avgiftslagen som
gällde fram till årsskiftet 1994/95. Det betyder att en
egenavgift på två procentenheter till arbetslöshetsförsäkringen
återinförs. Utskottet anser vidare att avgiftsunderlaget för
uttaget av egenavgifter bör förändras. Mot denna bakgrund
tillstyrker utskottet motionerna A281 (m), Fi219 (c) samt Fi211
(fp) i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 65 bort ha följande
lydelse:
65. beträffande egenavgifter till
arbetslöshetsförsäkringen
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A281 yrkande
17, 1994/95:Fi211 yrkande 28 och 1994/95:Fi219 yrkande 13 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
53. Avskaffande av statsbidrag till
permitteringslöneersättning m.m. (mom. 66)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Permitteringslöneersättning börjar med "Små
utbetalningar" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha
följande lydelse:
Regeringens förslag att avskaffa det statliga
permitteringslönestödet innebär enligt utskottets mening en
allvarlig trygghetsförsämring för många arbetare inom industrin
och byggnadssektorn. Effekten blir att företagen kommer att säga
upp personal i stället för att permittera vid övertalighet och
arbetsnedgång. En annan konsekvens blir säkert att
korttidsanställningar och inhyrningsverksamhet kommer att öka.
Det innebär också att regeringen ensidigt drar sig ur en
trepartsöverenskommelse med parterna på arbetsmarknaden.
Utskottet anser att regeringens förslag är illa genomtänkt och
att underlaget för det är bristfälligt.
Givetvis varierar kostnaden för statsbidraget till
permitteringslöneersättning starkt efter konjunkturen. Utskottet
beräknar dock att 45 miljoner kronor är väl tilltaget för
finansieringen av statsbidraget till permitteringslöneersättning
för kommande budgetår. Utskottet anser vidare att det bör
understrykas att en uppsägning i stället för en permittering
innebär en större belastning på Arbetsmarknadsfonden eftersom
ersättningen därifrån är större per dag än motsvarande
utbetalning från permitteringslöneinstitutet.
Med hänvisning till vad som anförts avstyrks propositionen i
motsvarande del, och motion A287 (v) tillstyrks i berörd del.
Motion A277 (s) får anses tillgodosedd med det anförda.
dels att utskottets hemställan under 66 bort ha följande
lydelse:
66. beträffande avskaffande av statsbidrag till
permitteringslöneersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A287 yrkande 21
och med anledning av motion 1994/95:A277 samt med avslag på
propositionen i motsvarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,
54. Återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (mom. 68)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar
med "Av utskottets" och slutar med "obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att arbetslöshetsförsäkringen bör göras
allmän. Skälet härför är att det är orimligt att ett
försäkringsskydd, som till helt övervägande del finansieras via
skattemedel, inte är tillgängligt för alla på samma sätt som
övriga försäkringar.
Att knyta försäkringen till medlemskap i enskilda
organisationer med specifik branschanknytning är principiellt
felaktigt även om försäkringen står öppen för icke-medlemmar.
Organisationsanknytningen kan innebära risk såväl för
åsiktskontroll som för rätten att stå utanför en förening.
Utskottet förordar att det system som infördes under den förra
mandatperioden och som gällde fram till den 1 januari 1995
återinförs som ett första steg i avvaktan på en ytterligare
utveckling av detta förslag.
Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna A215
och A281 (m) i berörda delar. Motionerna A244 (c), A286 och
Fi211 (fp) samt A271 (kds) avstyrks i den mån de inte anses
tillgodosedda med vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande
lydelse:
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande
6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 16 samt med avslag
på motionerna 1994/95:A244 yrkande 4, 1994/95:A271 yrkande 19,
1994/95:A286 yrkande 4 och 1994/95:Fi211 yrkande 29 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
55. Återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (mom. 68)
Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson
(kds) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med "Av
utskottets" och slutar med "obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det system med en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring som gällde under andra halvåret 1994 bör
återinföras. Med en sådan ordning förhindras också en evig
rundgång mellan a-kassa och olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Motionerna A244 (c), A286 och Fi211 (fp) samt A271 (kds)
tillstyrks därmed i aktuella delar.
Motionerna A215 och A281 (m) avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 68 bort ha följande
lydelse:
68. beträffande återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A244 yrkande
4, 1994/95:A271 yrkande 19, 1994/95:A286 yrkande 4 och
1994/95:Fi211 yrkande 29 samt med avslag på motionerna
1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del och 1994/95:A281
yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,
56. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. börjar
med "Samma förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Även om utskottets utgångspunkt är införandet av en allmän
arbetslöshetsförsäkring anser utskottet att det redan nu bör
göras förändringar i ersättningsnivåer, dagpenningens storlek
och begränsning av ersättningsperioderna.
Enligt utskottets uppfattning bör det så långt det är möjligt
gälla enhetliga nivåer i socialförsäkringarna. Ersättningsnivån
i sjukförsäkringen föreslås bli sänkt till 75 %.
Arbetslöshetsersättningen bör anpassas härtill och även den
sättas till 75 %. En sådan åtgärd stärker drivkrafterna för
arbete. Samtidigt innebär den en besparing med drygt en miljard
kronor.
Även dagpenningnivåerna bör sänkas i enlighet med det
resonemang som nyss förts. En sänkning av dessa nivåer från 245
kr till 210 kr skulle sammanlagt leda till en besparing på 0,5
miljarder kronor.
Nivåer och ersättningsperioder måste nämligen bestämmas med
utgångspunkt i att försäkringens syfte bör vara att skydda mot
arbetslöshet som kan antas vara av rimlig längd.
Det är också viktigt att söka undvika rundgång mellan
ersättningsperioder och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Detta kan enligt utskottets mening ske genom en ny syn på
ersättningsperiodernas längd och varaktighet. Ersättning bör
således medges för högst 450 dagar med avbrott för åtgärder
efter förslagsvis halva perioden för att göra den arbetssökande
mer attraktiv på arbetsmarknaden. Utskottet gör bedömningen att
avlastningen på försäkringen härigenom skulle innebära ca 2,6
miljarder kronor.
Möjligheten att deltidsstämpla bör begränsas. Det
arbetsvillkor som gällde fr.o.m. den 1 juli 1994 men som nu
ändrats bör återställas i ett första steg och i princip ges den
utformning som den tidigare regeringen föreslog i proposition
1993/94:209 och som fick riksdagens godkännande.
Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A215 och A281
(m) i berörda delar anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A212 och A274 (mp), den senare i berörd del, och
A286 (fp) i berörd del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande
lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande
6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkandena 15, 18, 19 i
motsvarande del och 20 samt med avslag på motionerna
1994/95:A212, 1994/95:A274 yrkande 10 och 1994/95:A286 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
57. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Elver Jonsson (fp) anser
dels att den del av utskottets bedöming som under
rubriken Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen börjar med
"Samma förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha
följande lydelse:
Utskottet anser att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag som begränsar antalet möjliga
ersättningsperioder. En sådan begränsning infördes av den förra
regeringen men avskaffades av den nuvarande.
Begränsningen av antalet a-kasseperioder var ett rimligt sätt
att stimulera de långtidsarbetslösas egna initiativ att söka
arbete vid en tidpunkt då risken annars är stor att fastna i
passivitet.
Vad utskottet med tillstyrkan till motion A286 (fp) i berörd
del anfört bör ges regeringen till känna.
Motionerna A215 och A281 (m) i aktuella delar samt A212 och
A274 (mp), den senare i berörd del, avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande
lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A286 yrkande 5
och med avslag på motionerna 1994/95:A212, 1994/95:A215 yrkande
6 i motsvarande del, 1994/95:A274 yrkande 10 och 1994/95:A281
yrkandena 15, 18, 19 i motsvarande del och 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
58. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning under rubriken
Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som börjar med "Samma
förhållande" och slutar med "(fp) avstyrkas" bort ha följande
lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion A212 och
A274 att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag
till en tvåårig försöksverksamhet som innebär att tjänstledighet
med reducerad a-kassa skall kunna beviljas. Den som tar
tjänstledighet under ett år och som på det sättet lämnar plats
för en arbetslös att få arbetet skall erbjudas 80 % av ordinarie
arbetslöshetsersättning.
Systemet har provats med framgång i Danmark. Det har inneburit
att 90 000 människor på detta sätt har fått jobb.
Vad utskottet med tillstyrkan till motionerna A212 och 274
(mp) den senare i berörd del anfört bör ges regeringen till
känna. Motionerna A215 och A281 (m) i berörda delar samt A286
(fp) i berörd del avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 69 bort ha följande
lydelse:
69. beträffande förändringar i arbetslöshetsförsäkringen
m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A212 och
1994/95:A274 yrkande 10 och med avslag på motionerna
1994/95:A215 yrkande 6 i motsvarande del, 1994/95:A281 yrkandena
15, 18, 19 i motsvarande del och 20 samt 1994/95:A286 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
59. Ersättningsnivån i det kontanta
arbetsmarknadsstödet (mom. 70)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Kontant arbetsmarknadsstöd börjar med "Utskottet
bedömer" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:
Beroende av bidrag måste motverkas. Det är inte minst viktigt
för unga människor. Den lägsta dagpenningen i
arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet
bör mot denna bakgrund justeras. Utskottet anser att en sänkning
av dagens lägsta dagpenningnivå från 245 kr per dag till 210 kr
per dag skall genomföras. Motsvarande sänkning skall även göras
i det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utskottet anser att
regeringen skyndsamt bör utreda frågan. Vad utskottet anfört med
anledning av Moderaternas motioner A215 och A281 i aktuella
delar bör ges regeringen till känna. Motion A206 (s) har en
annan inriktning och avstyrks följaktligen.
dels att utskottets hemställan under 70 bort ha följande
lydelse:
70. beträffande ersättningsnivån i det kontanta
arbetsmarknadsstödet
att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A215 yrkande
6 i motsvarande del och 1994/95:A281 yrkande 19 i motsvarande
del och med avslag på motion 1994/95:A206 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,
60. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar
med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den tidigare framställningen ställt sig bakom
Moderata samlingspartiets förslag beträffande
arbetslöshetsförsäkringen. Av detta följer att riksdagen i
enlighet med motion A281 (m) i aktuell del bör anvisa ett i
förhållande till regeringens förslag lägre anslag till Bidrag
till arbetslöshetsersättningen m.m. Härigenom uppnås en
betydande besparing utöver den som regeringen har föreslagit.
Motionerna A275 (mp) och A287 (v) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande
lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A281 yrkande 21
samt med anledning av propositionen i motsvarande del och med
avslag på motionerna 1994/95:A275 yrkande 7 och 1994/95:A287
yrkande 22 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 57 365 000 000 kr,
61. Medelsanvisning till Bidrag till arbetslöshetsersättning
m.m. (mom. 71)
Hans Andersson (v) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar
med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning är det av regeringen föreslagna
anslaget otillräckligt med hänsyn till det behov som alltjämt
kommer att finnas mot bakgrund av den allvarliga
sysselsättningssituationen.
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig
bakom Vänsterpartiets motionsförslag beträffande
arbetslöshetsförsäkringen. När det gäller en alternativ
besparing till regeringens förslag om en åldersgräns i
arbetslöshetsförsäkringen har utskottet tidigare i betänkandet
pekat på att motsvarande besparing kan hämtas hem inom ramen för
försäkringen. Av detta följer att de ytterligare medel som bör
tillföras det aktuella anslaget stannar vid 45 miljoner kronor.
Den summan avser att täcka statsbidraget till
permitteringslöneersättningen. Det aktuella anslaget bör därför
tillföras denna summa utöver vad regeringen föreslagit.
Motionerna A275 (mp) och A281 (m) avstyrks i berörda delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande
lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A287 yrkande 22
och propositionen i motsvarande del samt med avslag på
motionerna 1994/95:A275 yrkande 7 och 1994/95:A281 yrkande 21
till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för budgetåret
1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
59 810 000 000 kr,
62. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Barbro Johansson (mp) anser
dels att den del av utskottets bedömning som under
rubriken Medelsanvisning börjar med "Utskottet anser" och slutar
med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i den föregående framställningen ställt sig
bakom förslagen i Miljöpartiet de grönas motionsyrkanden vad
gäller arbetslöshetsförsäkringen. Av detta följer att utskottet
i enlighet med motion A275 (mp) i berörd del föreslår att ett i
förhållande till regeringens förslag betydligt lägre anslag bör
anvisas på detta anslag.
Motionerna A281 (m) och A287 (v) avstyrks i aktuella delar.
dels att utskottets hemställan under 71 bort ha följande
lydelse:
71. beträffande medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1994/95:A275 yrkande 7
samt med anledning av propositionen i motsvarande del och med
avslag på motionerna 1994/95:A281 yrkande 21 och 1994/95:A287
yrkande 22 till Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. för
budgetåret 1995/96 under tionde huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 56 965 000 000 kr,
Särskilda yttranden
Särskilda yttr.
1. Arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna (mom. 2)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet ser mycket positivt på den nyligen tillsatta
arbetstidsutredningen. Dock anser vi att utredningen inte får
innebära att pågående initiativ med kortare arbetstid avstannar.
Vänsterpartiet har i en särskild motion fört fram ett flertal
krav för att åstadkomma en förkortning av normalarbetstiden. Vi
understryker där vikten av en utvidgad försöksverksamhet inom
olika branscher och sektorer. Vi vill också framhålla att
arbetstidsförkortningen skall genomföras stegvis och så att
arbetsmarknadens parter ges möjlighet att i avtal anpassa
arbets- och lönevillkor till den nya normalarbetstiden.
2. AMS prioritering av invandrare (mom. 19)
Elver Jonsson (fp) anför:
Andelen utomnordiska medborgare i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder bör vara större än deras andel av de arbetssökande.
Hittills har AMS inte lyckats leva upp till denna målsättning
vilket är mycket beklagligt. Folkpartiet utgår ifrån att
regeringen med kraft understryker för AMS att särskilda resurser
sätts in så att detta mål kan uppnås.
3. Insatser i invandrartäta områden (mom. 21)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
Regeringen föreslår, inom socialförsäkringsutskottets
beredningsområde, ett nytt anslag på 125 miljoner kronor för
särskilda insatser i invandrartäta områden (anslag D under
tionde huvudtiteln).
Mot bakgrund av det allvarliga statsfinansiella läget och den
ökning av statens kostnader som anslaget innebär avvisar
Moderata samlingspartiet förslaget (se motion 1994/95:Sf626).
Principiellt anser vi inte heller att ett engångsanslag som det
föreslagna löser de grundläggande problem som ofta återfinns i
miljonprogrammens bostadsområden.
4. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser att invandrarnas tillträde till
den svenska arbetsmarknaden är av helt avgörande betydelse för
en framgångsrik integration i det svenska samhällslivet.
Minimilöner och de stelbenta arbetsrättsreglerna är hinder för
att fler arbetstillfällen tillskapas. Det är därför nödvändigt
att reformera arbetsrätten och ge arbetsgivare och arbetstagare
friare möjlighet att överenskomma om lönenivåer och
provanställningsperioder. Utbud och efterfrågan måste kunna få
mötas i friare former.
5. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24)
Elver Jonsson (fp) anför:
Vi är positiva till starta-eget-bidragets utvidgning under
senare år och anser det inte uteslutet att ytterligare
möjligheter till utvidgning kan aktualiseras.
I likhet med tidigare utgår utskottet från att kultursektorn
kommer i fråga för beredskapsåtgärder, något som också tas upp i
motion A286 (fp).
6. Besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område (mom.
29)
Hans Andersson (v) anför:
De synpunkter som redovisas i motion A249 stämmer väl överens
med Vänsterpartiets krav och yrkanden inom området.
Vänsterpartiet anser att anslaget för budgetåret 1995/96
ligger för lågt. Vänsterpartiet har också anvisat ytterligare
medel till arbetsmarknadsutbildning. Denna utbildning är enligt
Vänsterpartiet den helt centrala åtgärden för att förbättra
individens möjligheter på den alltmer krävande arbetsmarknaden.
7. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom. 34)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
I likhet med utskottet anser Moderaterna att det endast bör
finnas två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget.
Moderaterna anser dock, till skillnad från utskottet, att en
dagpenning på 210 kr, i stället för 245 kr, bör utgå som lägsta
belopp för den som är berättigad till ersättning från en
arbetslöshetskassa. Samma dagpenning bör utgå till den som inte
är medlem i en arbetslöshetskassa.
Denna justering överensstämmer med Moderaternas förslag till
ändring vad gäller KAS och dagpenning vid
arbetslöshetsförsäkring.
8. Flyttningsbidragen på sikt (mom. 39)
Hans Andersson (v) anför:
Kortsiktigt kan en ökad rörlighet vara lösningen på problemet
med flaskhalsar i produktionen på grund av att det saknas
nyckelpersoner eller rätt utbildad arbetskraft. På lång sikt
anser Vänsterpartiet att det krävs en aktiv regionalpolitik med
bl.a. utbildningsinsatser på sådana orter där arbetskraften har
fel kompetens i förhållande till lediga jobb. 1960-talets
flyttvåg från glesbygd till storstäder måste undvikas.
Vi anser att det bör övervägas att en högre starthjälpsnivå
kunde utgå vid flyttning till regionalpolitiskt prioriterade
områden.
9. Konsekvensutredning och avvisande av
ungdomsintroduktion (mom. 42 och 43)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kds) anför:
Vi har tidigare framfört förslag om att ungdomspraktiken bör
vara kvar eftersom det är en åtgärd som visat sig vara effektiv
och leder till att ungdomar får kontakt med arbetsmarknaden.
Systemet med ungdomspraktikplatser hade kunnat utvecklas till
ett system med praktik- och lärlingsplatser för ungdomar under
25 år.
Det finns dessutom en avsevärd risk för att den nya
ungdomsåtgärden ungdomsindroduktion inte kommer upp till de
nivåer som man räknat med.
Enligt vår uppfattning skulle det vara värdefullt att utreda
hur avskaffandet av ungdomspraktiken och införandet av
ungdomspraktiken påverkat ungdomsarbetslösheten. Vi förutsätter
att detta sker i nu pågående och aviserade utredningar inom
arbetsmarknadspolitiken.
10. Avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 43)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet avvisade redan hösten 1994
regeringens förslag om ungdomsintroduktion. De senaste
månadernas utveckling bekräftar att denna åtgärd inte kommer att
nå den omfattning som regeringen räknat med vilket vi också
påpekat vid ett flertal tillfällen. Med det ungdomsprogram vi
föreslagit skulle väsentligt fler ungdomar ges en meningsfull
introduktion till arbetslivet.
11. Kommunala uppföljningsansvaret (mom. 45)
Elving Andersson (c) anför:
Centerpartiet anser att regeringens förslag om ett utökat
kommunalt ansvarstagande för arbetslösa ungdomar under 20 år är
ett missgrepp och en återupprepning av de misslyckade
ungdomslagen från början av 1980-talet som ledde ungdomarna in i
kommunala tillfällighetsarbeten. Regeringens förslag till
åtgärder mot ungdomsarbetslösheten lutar sig i hög grad mot
kommunerna och detta i ett läge när alla är ense om att den
kommunala sektorn inte kan och får växa ytterligare. Ungdomarna
kommer i tiotusental att ledas in i en arbetsmarknadspolitisk
återvändsgränd. Centern anser att det kommunala
uppföljningsansvaret endast bör relateras till gymnasietiden.
12. Datortek (mom. 48)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
Moderata samlingspartiet anser att regeringens förslag om
datortek kan integreras med det förslag till ungdomsprogram som
partiet lagt fram. Ungdomsprogrammet innebär praktik vid företag
och IT-introduktion. Stöd bör kunna utgå till
utbildningsanordnare, men också till företag om detta är mest
ändamålsenligt för att få tillgång till den kompetens och den
utrustning som IT-introduktionen kräver.
13. Datortek (mom. 48)
Elver Jonsson (fp) och Dan Ericsson (kds) anför:
Vi anser att de föreslagna medlen till datortek bör anvisas
under en särskild anslagspost. Vidare bör folkhögskolornas och
bildningsförbundens resurser och kompetens tas till vara i
datortekverksamheten.
14. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55)
Elver Jonsson (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motion A286 motiverat att A
2-anslaget delvis bör bestå av andra åtgärder/volymer än de av
regeringen föreslagna. Sammanlagt motsvarar dessa yrkanden det
anslagsbelopp som regeringen föreslår.
15. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet delar utskottets uppfattning att ALU bör
trappas ner och att kultur- och miljösektorerna bör prioriteras.
Även i samband med starta-eget-verksamhet och fackligt
initierade projekt för att aktivera arbetslösa bör ALU kunna
utnyttjas. ALU får dock inte inkräkta på den ordinarie
arbetsmarknaden. Vidare bör man se till att åtgärden får en
kompetensutvecklande effekt.
Nedtrappningen av ALU-platser får inte ske för snabbt.
Volymberäkningen bör vara på 20 000 platser i genomsnitt under
budgetåret. I propositionen förefaller volymen ALU-platser ha
felberäknats.
16. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet har av starka principiella skäl avvisat en
åldersgräns i a-kassan. En sådan åldersgräns innebär en ren
diskriminering utan kontakt med regelverket i övrigt. Det är
mycket tillfredsställande att utskottet avvisar regeringens
förslag och därmed tillgodoser Vänsterpartiets motion i frågan.
Vänsterpartiet har i sin motion anvisat en finansiering på en
realistisk nivå. Vi beklagar att utskottet ej valt
Vänsterpartiets finansieringsförslag utan finansierar detta med
inskränkningar i ersättningsnivån för deltidsanställda.
Deltidsarbetslösheten har ökat under senare år och är i dag
ett reellt hot mot kvinnors rätt och möjlighet att försörja sig
själva. Vi vill betona att problemet med deltidsarbetslöshet
inte löses genom begränsade ersättningar utan här krävs andra
åtgärder. Vi har i andra sammanhang motionerat om att
deltidsarbetslösa skall ges företräde till fler arbetstimmar när
sådana finns hos arbetsgivaren. Vi menar också att det krävs
aktivare åtgärder från arbetsförmedlingens sida när det gäller
deltidsarbetslösa. Vänsterpartiet har upprepade gånger framfört
åsikten att det är olyckligt att utan välanalyserat underlag
fatta beslut om regelförändringar som ger konsekvenser för många
människor som är beroende av försäkringen. Principen måste vara:
utred först, besluta sedan.
Vänsterpartiet kan dock till nöds acceptera utskottets förslag
till finansiering som en temporär åtgärd i avvaktan på att hela
försäkringen utreds.
17. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67)
Barbro Johansson (mp) anför:
Miljöpartiet delar uppfattningen att man inte skall införa en
åldersgräns i arbetslöshetsförsäkringen. Men utskottets
alternativ till regeringens förslag är enligt min mening inte
tillräckligt analyserat t.ex. vad gäller konsekvenserna för
deltidsarbetslösa, till allra största delen kvinnor i branscher
som erbjuder få heltidstjänster.
I avvaktan på om den utredning om arbetslöshetsförsäkringen
som aviserats kommer att innehålla en konsekvensanalys avseende
detta, vill vi emellertid inte motsätta oss utskottets förslag.
18. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom. 69)
Hans Andersson (v) anför:
Vänsterpartiet vill understryka behovet av att den sedan
tidigare utlovade utredningen om arbetslöshetsförsäkringen
skyndsamt kommer till stånd. Vänsterpartiet konstaterar med
besvikelse att regeringen ännu inte justerat dagpenningbeloppen
och ersättningstaket i enlighet med tidigare praxis. Detta bör
regeringen omedelbart göra. Om inte en följsamhetsregel snarast
kan etableras sjunker ersättningsnivån successivt och tappar
alltmer anknytningen till den inkomstrelaterade nivån.
Vänsterpartiet har också länge krävt att ersättningsnivån i
försäkringen återställs till 90 %. Dessa frågor bör behandlas
med förtur.
19. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika
Jonsell (alla m) anför:
Utskottet har förordat en annan lösning på den besparing som
regeringen har föreslagit beträffande arbetslöshetsersättningen.
Vi anser att såväl regeringens förslag som utskottets kommer att
innebära att det fattas drygt 1 miljard kronor som besparing i
statsbudgeten för det kommande budgetåret.
Det är enligt vår uppfattning synnerligen anmärkningsvärt att
riksdagen får så felaktiga uppgifter från regeringen att det
blir näst intill omöjligt att bedöma de besparingar som
regeringen föreslår.
Vi kan också notera att regeringen beräknat att ett slopande
av statsbidraget till permitteringslöneersättningen kan inbringa
en besparing på 300 miljoner kronor. De senaste årens utfall
visar att behovet av statsbidrag har minskat. För innevarande
kalenderår räknar man med en utbetalning på ca 30 miljoner
kronor. Det finns inte anledning att anta att utvecklingen
beträffande statsbidraget skulle utvecklas på ett sådant sätt
att 300 miljoner kronor skulle behöva användas för detta
ändamål. Den tänkta besparingen smälter med all sannolikhet ihop
till några tiotal miljoner kronor.
Även sistnämnda förfarande från regeringens sida är
anmärkningsvärt.
Vi utgår ifrån att regeringen kommer tillbaka i
kompletteringspropositionen och uppger hur och var de uteblivna
besparingarna skall tas hem.
20. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71)
Dan Ericsson (kds) anför:
Jag har accepterat den alternativa besparingsmöjlighet som
utskottet pekat på när det gäller arbetslöshetsförsäkringen.
Detta trots att Kristdemokraterna i sitt budgetalternativ
finansierat att en åldersgräns i a-kassan inte införs. Det
innebär att kds budgetalternativ förstärks.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Förslag till
Lag om arbetslivsutveckling
Förslag till
Lag om praktik för invandrare
Förslag till
Lag om tillfällig avvikelse från lagen om socialavgifter
Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1984:1009) om beslutanderätt för
bolag eller annan juridisk person med uppgift att lämna
permitteringslöneersättning
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1973:370) om arbetslöshetsförsäkring
Utskottets lagförslag
Bilaga 2
Förslag till
Lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets lydelse
1kap.
1§1
I denna lag ges bestämmelser om avgifter för finansiering av
den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål.
Att denna lag tillämpas även i fråga om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster framgår av lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster och lagen (1994:1920) om
allmän löneavgift.
Om nedsättning av Om nedsättning av
socialavgifter som socialavgifter som
regionalpolitiskt stöd regionalpolitiskt stöd
finns särskilda finns särskilda
bestämmelser. bestämmelser.
Föreskrifter om avdrag vid Föreskrifter om avdrag vid
beräkning av beräkning av
arbetsgivaravgifter finns i arbetsgivaravgifter finns i
lagen (1995:000) om lagen (1995:000) om
anställningsstöd och i anställningsstöd och i
lagen (1994:196) om lagen (1995:000) om
tillfällig avvikelse tillfällig avvikelse
från lagen (1981:691) om från lagen (1981:691) om
socialavgifter. socialavgifter.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.
1 Senaste lydelse 1995:000 enligt riksdagens beslut
(bet. 1994/95:AU20, rskr. 180) som träder i kraft den dag
regeringen bestämmer.
Denna ändring förutsätts träda i kraft före den nu föreslagna
ändringen.
Arbetsmarknadsutskottets utfrågning
den 26 januari 1995
om arbetsmarknaden i en föränderlig tid
Bilaga 3
Inbjudna (i den ordning de deltog)
Gunnar Wetterberg, direktör, Långtidsutredningen
Ulf Jakobsson, professor, Industriens Utredningsinstitut
Lars Hultkrantz, professor, Umeå universitet
Bertil Holmlund, professor, Uppsala universitet
Susanne Ackum Agell, Fil. dr, Uppsala universitet
Deltagande riksdagsledamöter:
Johnny Ahlqvist (s), ordf., Elver Jonsson (fp), Sten Östlund
(s), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson (s), Kent
Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson (c), Laila
Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans
Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m),
Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson
(s), Paavo Vallius (s), Anna Åkerhielm (m), Georg Andersson (s),
Ingrid Burman (v), Agneta Ringman (s), Sonja Rembo (m), Lennart
Rohdin (fp), Ulla-Britt Hagström (kds) och Annika Jonsell (m).
Program
Arbetsmarknadsutskottets ordförande Johnny Ahlqvist hälsar
välkommen.
Arbetsmarknad och sysselsättning i ett långsiktigt
perspektiv
Inledare: Direktör Gunnar Wetterberg, Långtidsutredningen
Diskussion
Utsikterna för svensk ekonomi
Inledare: Professor Ulf Jakobsson, Industriens
Utredningsinstitut
Diskussion
Efterfrågan på enkla tjänster
Inledare: Professor Lars Hultkrantz, Umeå universitet
Diskussion
Vad vet vi om arbetslöshetsförsäkringens effekter?
Inledare: Professor Bertil Holmlund, Uppsala universitet
Sökaktiviteten hos de arbetslösa
Inledare: Fil. dr Susanne Ackum Agell, Uppsala universitet
Diskussion
Utfrågningen avslutas av ordförande Johnny Ahlqvist
I anslutning till diskussionerna: Frågor från utskottets
ledamöter. Inlägg från bl.a. AMS generaldirektör och
representanter för LO, TCO, SACO och SAF
Protokoll från arbetsmarknadsutskottets utfrågning den 26
januari 1995 om arbetsmarknaden i en föränderlig tid
I en underbilaga till detta protokoll samlas de bilder som
tillhör protokollet.
Johnny Ahlqvist: Jag vill på arbetsmarknadsutskottets
vägnar hälsa er välkomna till denna offentliga utfrågning om
arbetsmarknadspolitiken. Jag vill särskilt säga välkommen till
dem som skall inleda. Tyvärr saknas en av dem ännu. Det beror
kanske på att det är kaos i trafiken till följd av vad som hände
i natt med tunnelbanan.
Direktör Gunnar Wetterberg från Långtidsutredningen är här,
liksom professorerna Ulf Jakobsson och Lars Hultkrantz och
filosofie doktor Susanne Ackum Agell. De har kommit hit, och
därför kan vi börja. Vi får hoppas att Holmlund anländer under
tiden.
Vi har i utskottet diskuterat mycket om den
arbetsmarknadssituation vi har i dag. Vi kan konstatera att ett
antal hundratusen arbetstillfällen har försvunnit under den
senaste lågkonjunkturen. Vi kommer att ha många diskussioner
under våren om hur vi skall klara arbetsmarknadspolitiken i
framtiden. Temat för utfrågningen är därför hur det skall se ut
framöver. Vi hoppas naturligtvis på att våra föreläsare har nya
idéer och nya infallsvinklar på hur man skall klara
sysselsättningen.
Vi har visserligen en konjunkturuppgång nu, men vi vet inte
hur optimistiska vi kan vara. Det är viktigt att vi ser över hur
arbetsmarknadspolitiken skall bli i framtiden.
Det är med utgångspunkt från detta som vi i utskottet har känt
ett behov att få ämnet belyst utifrån -- kanske från nya
infallsvinklar.
Vi har före dagens diskussion skickat ut ett program som
upptar ett antal rubriker. Jag hoppas att alla har fått det
programmet. Av praktiska skäl är för långa frågor och
kommentarer en omöjlighet. Jag vill redan nu vädja till er att
fatta er kort. Det gäller särskilt de ämnen som kommer före
kaffepausen. Gunnar Wetterberg skall i väg direkt efter den
diskussion som följer på hans inlägg. Det blir mer tid över för
de två ämnen som vi tar upp efter kaffepausen.
Med detta vill jag än en gång hälsa er välkomna. Jag lämnar
över ordet till Gunnar Wetterberg.
Gunnar Wetterberg: Tack så mycket, och tack så mycket för
att jag fick komma hit till utskottet.
Långtidsutredningens syfte är ju att vara underlag för beslut
om den ekonomiska politiken. Därför uppskattar vi mycket detta
tillfälle att komma hit. Vi uppskattar det så mycket att jag kom
hit fastän jag egentligen inte borde vara här.
Långtidsutredningen 1995 publiceras den 8 februari, och det gör
att det är ett litet delikat uppdrag att komma och tala om
någonting som ännu inte är färdigt och ännu inte överlämnat till
uppdragsgivaren.
Jag kommer därför inte att redovisa de mer exakta bedömningar
och förslag som presenteras i LU 95, utan jag skall försöka
tala om dessa frågor ur Långtidsutredningens perspektiv, som jag
försökte formulera det när jag talade med utskottets kanslichef.
När vi gör Långtidsutredningen försöker vi dra nytta av den
större kompetens som finns utanför vårt eget kontor. Det betyder
att Bertil Holmlund och Per-Anders Edin har skrivit en utmärkt
bilaga till utredningen. Eftersom Bertil kommer att ha ordet
senare i dag skall jag försöka avhålla mig så mycket som möjligt
från det som han tar upp.
Det jag skulle vilja säga om arbetslösheten och
arbetsmarknadssituationen är att det är viktigt att alla gör
klart för sig att den arbetslöshet som vi skall hantera i dag
och de närmaste åren mycket väl kan visa sig vara någonting helt
annat än den arbetslöshet som vi hade att hantera på 60-,
70- och 80-talen, vilken de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
en gång kom till för. Detta är skillnaden mellan det som
ekonomerna kallar för konjunkturell och strukturell
arbetslöshet. Jag har sett på sistone att det brukar höra till
varje sådan här utfrågning att man tar in någon av professorerna
som förklarar skillnaden mellan konjunkturell och strukturell
arbetslöshet, och sedan struntar man i det i fortsättningen och
diskuterar arbetsmarknadspolitiska åtgärder på det sätt som vi
alltid har diskuterat arbetsmarknadspolitiska åtgärder i det här
landet.
Detta är mycket centralt. Vi har tidigare haft en arbetslöshet
som har kunnat uppgå till 6--7 % sammanlagt när man räknar ihop
öppen arbetslöshet och folk i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Den går sedan tillbaka mot ett mera, som vi tidigare har
uppfattat det, normalt läge efter 1 à 2 år. Vi har utformat en
arbetsmarknadspolitik som tar sikte på att hjälpa till att
påskynda dessa nedgångar, och sedan drar vi oss tillbaka från
arbetsmarknaden under de goda åren och kommer igen när
konjunkturen börjar försämras igen. Det är mönstret för hur vi
har velat använda arbetsmarknadspolitiken. De instrument vi har
valt har präglats av detta.
Det stora bekymret för oss är att vi inte vet om detta mönster
i arbetslöshetens utveckling kommer att stå sig framöver, när vi
har varit uppe på en nivå av 13 % sammanlagd arbetslöshet --
åtgärder och öppen arbetslöshet -- under ett par års tid. Att
säga att vi inte vet är den bästa beskrivning som vi har kunnat
finna av det nuvarande läget.
Det finns de som är optimister. Det finns de som säger att vi
har kvar samma mekanismer på den svenska arbetsmarknaden som vi
hade under 70- och 80-talen, och att vi har kvar samma
ambitiösa arbetsmarknadspolitik som då. Därför skulle vi kunna
hoppas på en snabb nedgång i arbetslösheten under de närmaste
åren. Det är möjligt att det förhåller sig på det viset. Men
risken att det är på ett annat sätt har i alla fall vi bedömt
vara mycket stor.
När man gör körningar, vilket Finansdepartementet har gjort i
den preliminära nationalbudget som överlämnades till riksdagen
för ett par veckor sedan, ser man att det inte verkar särskilt
sannolikt att vi skulle klara av att komma ned mot mer än kanske
9 eller 8 % sammanlagd arbetslöshet under de närmaste åren. Det
betyder i sin tur att vi för första gången skulle vara inne i
ett läge där man över konjunkturcykeln -- också under de bästa
åren i konjunkturen -- ligger kvar på en arbetslöshetsnivå som
är högre än vad vi historiskt är vana vid och än vad jag tror
att de flesta i Sverige är beredda att acceptera.
Vad är det då som gör att vi är oroliga för att det skulle
vara så illa ställt? Den viktigaste faran ligger i vad som
händer med gruppen arbetslösa, med den gruppens sammansättning
och med de människor som går ut i arbetslöshet. Faran av att
vara arbetslös under lång tid har socialmedicinare och andra
belyst tidigare. Det skall jag inte uppehålla mig vid särskilt
länge. Vi vet att arbetslösheten sliter hårt på de människor som
är arbetslösa länge, och de riskerar att skapa oss stora
kostnader på andra håll i systemet.
Men det som gör att vi är bekymrade för hur snabbt återgången
kommer att kunna gå handlar mycket om sammansättningen av
gruppen arbetslösa. Det som bekymrar oss är den utveckling vi
har kunnat se under 1980-talet i det övriga Västeuropa.
Vad som hände vid denna konjunkturnedgång -- det som var en
skillnad mot tidigare år -- var att arbetslösheten slog mycket
jämnare än tidigare över alla sektorer och över alla kategorier
människor i arbetslivet. Det är visserligen fortfarande så att
den offentliga sektorn har varit betydligt mycket mer skyddad än
den privata, och arbetslösheten har slagit hårdare mot
lågutbildade än mot högutbildade. Men vi påpekade redan i LU 92
att arbetslösheten, när den slog så hårt och gick upp till så
höga siffror, blev mycket jämnare fördelad. Det var många fler
tjänstemän som blev arbetslösa. Det var betydligt fler yngre och
välutbildade som också fick gå ut i arbetslöshet.
Det var i och för sig någonting som ingav ett visst hopp mitt
i all dysterhet. Dessa människor borde rimligtvis ha lättare att
komma tillbaka till jobb. Finge vi en stark utveckling skulle
man ha kunnat hoppas att många lättare kom tillbaka i arbete.
När vi nu har börjat se konjunkturuppgången märker vi att dess
effekter på arbetslösheten inte blev så starka. Då måste vi se
litet grand till vad det var som hände i Västeuropa under
1980-talet.
Vad som hände i många länder var att den jämna fördelning av
arbetslösheten som fanns vid krisens inbrott efter hand
förbyttes mot en omgruppering mellan dem som hade arbete och dem
som var arbetslösa. De som var yngre och välutbildade kom
tillbaka i arbete, medan de som var äldre och lågutbildade
fortsatte att strömma ut i arbetslöshet. Efter hand hade man en
sammansättning av gruppen arbetslösa som var mycket besvärligare
än när man gick in i situationen.
Vi vet inte ordentligt om samma sak är på väg att hända i
Sverige i dag, men vi bedömer att faran är stor. Vi håller på
att få en successiv uppgång av andelen långtidsarbetslösa, av
andelen lågutbildade och av andelen äldre i den grupp som är
arbetslös. Det betyder, sammantaget med att vi inte kan räkna
med att arbetslösheten sjunker tillbaka under den högkonjunktur
som vi förhoppningsvis är på väg in i, att vi står inför problem
som den svenska arbetsmarknadspolitiken tidigare inte har haft.
Detta tror jag är det viktigaste jag skulle vilja säga här i
dag. Det räcker inte att konstatera att arbetsmarknadens och
arbetsmarknadspolitikens mekanismer är oförändrade sedan
70- och 80-talet. Dessa oförändrade mekanismer skall hantera
ett problem som i allra högsta grad riskerar att ha blivit
förändrat. Bara det är anledning nog att fundera över vad det är
för mekanismer vi skall använda i fortsättningen.
Man kan göra ett antal randanmärkningar till de mekanismer och
förslag som debatteras just nu. Den första randanmärkningen är
kanske den viktigaste.
Det finns en tendens att man diskuterar arbetsmarknadsläget i
termer av arbetsmarknadspolitik allena. Det är begripligt
framför allt i ett utskott som har i uppdrag att syssla med
arbetsmarknadspolitiken. Men jag skulle ändå vilja säga att det
inte bara handlar om att få arbetsmarknaden att fungera bättre
när vi diskuterar möjligheten att pressa ned den strukturella
arbetslösheten, utan då handlar det om hela den svenska
ekonomin. Hur skall vi få den tillväxt i den svenska ekonomin
som innebär att det skapas nya jobb i andra sektorer än i dem
som många människor har lämnat? Hur skall den ekonomiska politik
se ut som underlättar denna återhämtning?
Den andra viktiga randanmärkning som jag skulle vilja göra är
följande: Ibland finns gatlyktssyndromet i den svenska debatten.
Man letar efter nyckeln där ljuset faller och inte på något
annat ställe. Just när det gäller arbetsmarknadspolitiken tror
jag att det är väldigt farligt. När man diskuterar
arbetsmarknaden skall man ha klart för sig att det finns två
arbetsmarknader. Det finns en extern arbetsmarknad där människor
lämnar eller tvingas lämna olika företag eller förvaltningar och
gå ut på marknaden och söka jobb i ett nytt företag eller en ny
förvaltning. Men det finns en annan arbetsmarknad som är väl så
väsentlig, och det är den interna arbetsmarknaden inom
företagen, där människor som har jobbat inom ett område där man
inte längre har lika stort behov av insatser skolas om och
vidareutvecklas och får ett nytt jobb någon annanstans inom
företaget.
Skall vi klara arbetsmarknadssituationen framöver är det
egentligen lika viktigt att vi grejar den externa
arbetsmarknaden som att de interna arbetsmarknaderna i företagen
fungerar väl och tar folk vidare.
Detta är speciellt viktigt i ett avseende, vilket vi försökte
påpeka redan i LU 92. När man är bekymrad över hela den svenska
ekonomins framtidsutsikter talar man egentligen om två saker.
Man talar om produktivitet, och man talar om utbudet av
arbetskraft. När man jämför Sverige med andra länder ser man att
det finns tre saker som skiljer Sverige från andra länder. Vi
har haft en sämre produktivitetsutveckling under ganska lång
tid, men vi har delvis kompenserat den sämre
produktivitetsutvecklingen genom att klara av att mobilisera en
större del av arbetskraften. Det är framför allt i två avseenden
som vi skilt oss från andra OECD-länder. Vi har en högre
kvinnlig förvärvsfrekvens, och vi har en högre förvärvsfrekvens
bland dem som finns i åldern 55--64 år. Det är dessa saker som
har gjort att vi har kunnat bära de bördor som ändå ligger i de
system som vi har byggt upp -- inte minst inom det offentligas
ram.
När man funderar över förändringar är det viktigt att man inte
vidtar förändringar som innebär att vår nackdel när det gäller
produktivitetsutvecklingen förstärks och blir ännu värre. Men
det är också viktigt att fundera över hur man skall bibehålla
den höga förvärvsfrekvensen inte minst bland de äldre. Det är i
det perspektivet som man måste fundera över hur man lägger
pressen på den interna arbetsmarknaden så att företag och
förvaltningar tar hand om den äldre arbetskraften och ser till
att den fungerar vidare.
Den sista randanmärkning jag skulle vilja göra är att man
måste vara medveten om i vilken konjunktur vi diskuterar dessa
frågor. Jag hör till dem som är rätt bekymrade över att det
alltid finns en mental eftersläpning i den svenska debatten på
ungefär 1 à 2 år. Just nu finns det en baksmälla från krisen som
gör att vi diskuterar allting som om vi fortfarande befann oss i
krisen, som om det gällde att elda på alla tänkbara brasor för
att få upp värmen igen. Men faktum är att det pyr under stolarna
på oss. Konjunkturen är i gång, och vi måste diskutera hur vi
skall hitta åtgärder på arbetsmarknaden som accepterar att
konjunkturen är på väg in i en bättre fas och som inte ställer
till det för den goda konjunkturen på det sättet som man börjar
kunna vara orolig för.
"Sysselsättningsskapande åtgärder" är en
övertalningsdefinition. Vad det handlar om rent tekniskt är
lönesubventionerande åtgärder. Användningen av dem måste ske med
stor urskillning. Om de används mot för breda grupper på
arbetsmarknaden riskerar vi att de lönesubventionerande
åtgärderna går in i enskilda branscher och förrycker
konkurrenssituationen i dessa branscher på ett sätt som blir
farligt för den tillväxt på längre sikt som är förutsättningen
för att vi skall pressa den strukturella arbetslösheten.
Å andra sidan skall man vara varse att man inte bara kan
diskutera arbetmarknadspolitiken i termer av
undanträngningseffekter. Ibland kan det vara rimligt att
acceptera också åtgärder med undanträngningseffekter om de är
riktade mot speciellt utsatta grupper.
I Australien har man prövat sådana här åtgärder under ett bra
tag. Som min australiensiske kollega sade när vi diskuterade
detta blir effekten visserligen bara att man skyfflar runt
arbetslösheten, men om man klarar av att skyffla in
långtidsarbetslösa eller handikappade i arbetskraften har det
ett värde i sig, även om undanträngningseffekten är
problematisk.
Johnny Ahlqvist: Jag vill tacka Gunnar Wetterberg för
denna inledning. Jag släpper först ordet fritt till utskottets
ledamöter, om det är någon som har några frågor eller synpunkter
på detta inlägg.
Per Unckel: Jag vill fråga Gunnar Wetterberg om jag
förstod honom rätt. Jag lägger ihop det sista med det första. Vi
riskerar att inte komma ned längre än till 8--9 % i
bekämpningen av arbetslösheten. Menar du att vi inte kommer
längre ned med tillämpande av rimligt traditionella
arbetsmarknadsåtgärder, och att det är andra strukturella
insatser i ekonomin som är nödvändiga för att komma under den
nivån? Är det slutsatsen av det du säger?
Gunnar Wetterberg: Vad jag säger är att det finns en
påtaglig risk för att det är så. Det finns ingen som kan säga
att det är på det viset. Det har vi inte underlag för. Men
risken är påtaglig. Jag tror att man måste ta hänsyn till den
risken.
Jag hoppas att optimisterna har rätt. Men om vi följer
optimisterna och de har fel står vi i en situation som det om
5--6 år blir mycket svårt att göra någonting åt.
I detta läge är risken så stor att det är risken man skall
diskutera och fundera över hur man kan minimera.
Elver Jonsson: Jag vill ställa en kort fråga. Gunnar
Wetterberg talade om i vilken konjunktur vi hanterar frågorna
och om eftersläpning. Jag vet inte om du speciellt avsåg oss
politiker, men jag tror att konstaterandet ändå kan vara
riktigt. Du sade däremot inte hur vi skall komma rätt i vår
bedömning, så att vi inte ligger det där året efter. Har du
något recept från din utredning?
Gunnar Wetterberg: Nej, det kan jag inte påstå. LU kommer
väl att göra sina försök att ge en bedömning. Det är
naturligtvis så att återhämtningen på vissa punkter är skakig
och skör. Det finns en annan mental bild som också är
problematisk, och det är att många människor ser en
högkonjunktur efter en lågkonjunktur som en nationell rättighet.
Vi vet att den inte är det. Det finns gott om exempel från
80-talet på att länder lyckats hoppa över högkonjunkturen och
legat och slirat på botten ett bra tag.
Vi befinner oss i ett läge där osäkerheterna är stora. Den som
är klok i dag försöker å ena sidan vårda konjunkturuppgången och
akta sig för sådant som kan störa den, men ser å andra sidan
till att bygga upp det som krävs för att vi skall kunna hantera
en långvarig arbetslöshet för att på sikt pressa ned den till de
nivåer vi kan tycka är acceptabla.
Hans Andersson: Först vill jag bara göra en kommentar. Jag
tror att t.o.m. politiker i arbetsmarknadsutskottet delar
uppfattningen -- de har uttryckt den ofta -- att
arbetsmarknadspolitik inte löser problem och att
arbetsmarknadspolitiken har burit en för tung börda. Vad det
innebär -- vilka som skulle ha burit bördorna annars -- brukar
förorsaka en animerad politisk debatt. Jag skall avstå från att
lägga fram förslag där.
Gunnar Wetterberg berör den strukturella arbetslösheten. Jag
vill peka på några punkter där vi redan har sett den och där vi
kan förvänta oss att den ökar. Förtidspensionerna har ökat oanat
-- 30 000--50 000 per år -- ibland beroende på regeländringar,
men också enligt min mening på en strukturell brist där framför
allt industrin inte har tagit ansvar för hur man har exploaterat
arbetskraft. Man har producerat arbetsskador och ett utanförskap
som samhället har fått ta hand om i ett försäkringssystem som
inte var tänkt för de volymerna eller för de orsakerna.
I dag är det svårt med rekryteringen av äldre, som du nämnde.
Det är till stor del enligt min uppfattning ett kompetensproblem
där arbetslivet -- företag -- icke har tagit det ansvar som vore
rimligt. När man har utnyttjat arbetskraft har arbetskraften
inte fått bli delaktig i kompetensutvecklingen. Då blir den
obsolet och svårplacerad.
Även om vi får en stark tillväxt kan människor inte flytta. Vi
har en ny förvärvsstruktur i familjerna. Kvinnorna kräver sin
rätt osv. Om vi skall ha en regional utveckling skapar det också
restriktioner. Det kan bli faktorer av strukturell art.
Vi har fått en mycket stor invandring av människor med
utomordentligt stora problem, också av strukturell art. Det är
språkligt, det är kulturellt och det kan vara kompetensartat.
Det skulle vara intressant att få kommentarer på den här typen
av strukturella faktorer.
Gunnar Wetterberg: Jag kan inte gå in i den animerade
politiska debatt som du själv talade om. När jag säger att man
måste söka lösningar också utanför arbetsmarknadspolitiken är
jag inte riktigt säker på att allt behöver vara så
kontroversiellt. Jag tror att det delvis handlar om att en
förbättring på arbetsmarknaden måste få stöd av åtgärder på
andra politikområden.
Vi måste inse att med en hög strukturell arbetslöshet att
hantera, kommer inte den typ av arbetsmarknadspolitiska
instrument som vi har i dag att förslå för att åtgärda
problemen. Vi måste i stället fundera över vad som t.ex. kan
göras inom det reguljära utbildningsväsendet. Människor har fått
lämna jobb, och jag tror inte att de alltid kommer att kunna få
nya jobb inom dessa sektorer, utan de måste få den utbildning
som behövs för att de skall kunna ta sig över till nya sektorer.
Då är jag inte säker på att arbetsmarknadsutbildningen i dess
nuvarande former kommer att räcka till, utan jag tror att
anspråken på det ordinarie utbildningsväsendet kommer att växa
kvantitativt men också kvalitativt, eftersom man inom det
ordinarie utbildningsväsendet inte är van att ta hand om vuxna
människor och hjälpa dem vidare.
Jag tror i och för sig också att det finns anledning att
skärskåda hur de nuvarande instrumenten används. Jag tror att
det är viktigt att fundera över hur praxis tillämpas. Hur
tillämpas de regler och föreskrifter som finns i dag? Vilken
uppföljning av regeltillämpningen sker? Tillämpas reglerna med
den stränghet som behövs för att respekten för regelsystemen
skall upprätthållas och för att de arbetsmarknadspolitiska
systemens legitimitet skall upprätthållas i allmänhetens ögon?
Finns det anledning för oss att fundera över om det finns något
i de nuvarande reglerna som försvårar den här omflyttningen
mellan sektorer? Kan sådana regler som den som säger att man
inte behöver acceptera ett erbjudande om jobb som ligger 10 %
under ens tidigare lön -- jag ser att Göte ruskar på huvudet --
kan sådana regler vara problematiska?
Det sägs att människor inte kan flytta. Vi vet att människor
flyttar i ganska stor utsträckning, och jag tror att vi skall
fundera över vad vi kan göra för att underlätta de
flyttningarna. Men man kan också titta på andra politikområden.
Vad kan man t.ex. göra för att underlätta för företagen att
flytta arbetsställen? Erfarenheten från exempelvis nedläggningen
i Ånge är ju att de nya jobb som skapades i stället till stor
del kunde skapas tack vare informationsteknologin.
Dan Ericsson: Jag har en något kortare fråga till Gunnar
Wetterberg. Har du någon uppfattning om balansen mellan
konjunkturell och strukturell arbetslöshet?
Gunnar Wetterberg: Nej. I de bedömningar som mina kolleger
på finansen gjorde i den preliminära nationalbudgeten talas det
om en nedgång från sammanlagt 13 till sammanlagt 9,5 %. Det man
skall veta är att sådana bedömningar alltid är behäftade med
stor osäkerhet. Den strukturella arbetslösheten kan tyvärr bli
högre än 9,5 %, och den kan också bli mindre. Om vi når ner till
en strukturell arbetslöshet på 7,5 eller 7 % är detta ändå för
högt.
Jag skulle vilja påstå att en stor fara under de närmsta åren
är ett slags förnöjsamhet. När vi får kanske 20 siffror i rad
från Göte som visar på en nedgång med 5 000 mellan varje
mättillfälle är risken att vi tycker att 20 förbättringr i rad
är jättebra. Men det är det inte, eftersom förbättringar med 5
000 i stöten inte tar ner arbetslösheten till de tal som behövs
för att ekonomin skall fungera bra.
Problemet är att om den här arbetslösheten är strukturell
räcker det inte att försöka blåsa under efterfrågan för att
temporärt nå ner under 9 %. Gör vi det riskerar vi nämligen att
få en överhettning och att lönerna börjar skena. Det som måste
till är åtgärder som får hela ekonomin att funka bättre och drar
in mer arbetskraft i reguljära jobb och dessutom åtgärder på
arbetsmarknaden så att den flexibilitet som tidigare har funnits
där bevaras.
Martin Nilsson: Vad gäller diskussionen om strukturella
orsaker kan man vara överens om att en av dessa sannolikt är
utbildningen, och ett av de glädjande inslagen i
arbetsmarknadspolitiken är ju att det har skett en stor satsning
på utbildning och att det sker en stor satsning framför allt på
reguljär utbildning. Men en stor grupp som kommer att ställas
utanför arbetsmarknaden är ju nu människor i åldern 55--65 år,
och det är ganska svårt att leda in dem i en total
omstrukturering, in i en ny del av arbetsmarknaden och in i ett
reguljärt utbildningssystem.
Ett av de problem som kanske inte har uppmärksammats
tillräckligt mycket är behovet av återkommande utbildning i
arbetslivet under tiden. En av de stora utmaningar som
arbetsmarknadspolitiken står inför är kanske också hur man skall
få arbetsmarknadens parter att i högre grad diskutera utbildning
under arbetslivet. Jag tillhör en generation som trots sin
relativa ungdom befinner sig i något slags vakuum när det gäller
utvecklingen inom datasektorn. Jag är 25 år, och jag känner mig
ibland som analfabet på det området. Jag kan tänka mig att det
finns en och annan människa ute i yrkeslivet som i dag känner
sig på väg in i ett vakuum i sin yrkesroll. En viktig sak är väl
därför att genomföra återkommande utbildningar och försöka hitta
metoder och incitament för det. Jag skulle gärna vilja höra dina
synpunkter på detta.
Gunnar Wetterberg: När jag började intressera mig för
utbildningspolitik var Per Stjernquists förslag i U68 om
återkommande utbildning aktuella, och jag tror att detta
fortfarande är en av de viktigaste tankar som vi kan komma
tillbaka till.
Problemet är att det inte är alldeles lätt att se till så att
vi får en bra spridning bland många människor av den
återkommande utbildningen, och kanske framför allt att se till
så att de som bäst skulle behöva återkommande utbildningar också
får det. Jag tror att det finns en gräns för hur långt man
egentligen kan komma när det gäller formaliserade avtal och
pålagor på arbetsmarknadens parter. Det är nämligen mycket svårt
att säga att alla skall ha lagstadgad eller avtalsenlig rätt
till tre dagars personalutbildning om året. Vi vet kanske från
våra civila liv hur pass effektiv den där personalutbildningen i
verkligheten är ibland.
Det vi behöver är lärande organisationer i arbetslivet, där
lärandet och utvecklingen är en naturlig del av vad vi gör varje
dag. Det där är knepigt att komma åt lagstiftningsvägen. Jag
tror i och för sig att man skall tänka litet grand på de
arbetsrättsliga reglerna i det perspektivet. Man skall inte göra
det för lätt att slänga ut folk från arbetsplatsen, eftersom
arbetsgivarnas incitament att utveckla den kompetens som
medarbetarna har då minskar. Man måste i någon mån väga detta
mot företagens behov av flexibilitet.
Också den här frågan kan sedan föras ut till andra
politikområden. För kanske 20 år sedan började Gösta Rehn
lansera tanken på att konstruera pensionssystem så, att varje
medborgare kunde ta vad man litet slagordsmässigt kallade ett
friår mitt i livet. Man skulle så att säga ha något slags konton
som till syvende och sist skulle användas för pension men som
också kunde användas just för utbildning. Det där är en idé som
tyvärr både utredare och politiker lämnade i träda under 20 års
tid, men under de senaste åren har idén börjat få litet nytt
liv. Jag tror att man i alla fall borde fundera över att på
detta sätt skapa möjligheter för människor att skaffa sig sådan
återkommande utbildning, t.ex. genom sådana här system.
Jan Herin, SAF: Många av de synpunkter som Gunnar
Wetterberg för fram delas av näringslivet. Det gäller t.ex.
risken att en betydande del av arbetslösheten är strukturell.
Vad man kan tillägga är att erfarenheterna i vår omvärld är att
ju längre tid det tar att få ner arbetslösheten, desto större är
risken att denna strukturella del växer, att kunskaperna sinar
bort och den enskildes självtillit försämras. Man skall heller
inte sticka under stol med att företagen i det läget också blir
alltmer osäkra på huruvida dessa personer kan bidra till ett
gott arbetsresultat.
Jag skulle vilja ställa ett par frågor till Gunnar Wetterberg.
Han pratar om den interna arbetsmarknaden. Hur ser du på
lönebildningens roll i det här sammanhanget, i termer av
ungdomars möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, drivkrafter
till att själva få ett intresse av att höja sin kompetens och
också få belöning för det, företagens möjlighet att behålla
äldre arbetskraft om man kan få en flexiblare lönebildning? Det
finns länder som har mycket färre förtidspensioneringar än
Sverige därför att man där kan hitta lösningar som gör att
personer kan stanna kvar på sina arbeten till pensionsåldern.
Min andra fråga är: Anser du att det när det gäller
kompetensutvecklingen i företagen behövs något slags stödsystem
eller att det bör skapas incitament för företagen att ge
individerna en bättre kompetensutveckling, dvs. lärande i
arbetet? Hur ser du på sådana förslag? Det är ju ofta så att
företagen i dåliga tider inte har pengar för detta och i goda
tider inte hinner med det. Anser du att incitamenten är
tillräckliga?
Gunnar Wetterberg: Jag är rätt skeptisk till möjligheten
att konstruera utifrån verkande system som får företagen att
bedriva kompetensutveckling. På något sätt måste företagen göra
bedömningen att detta lönar sig för dem själva. Man kan ju
hjälpa till att med exempel försöka visa att det lönar sig.
Det har gjorts en del försök att utnyttja den här
konjunkturnedgången till att stöda kompetensutveckling inom
företagen, och det vore ju bra att utvärdera resultaten av de
försöken innan man skaffar sig alltför djärva planer på att
lägga in sådan här verksamhet mer permanent.
Lönebildningens samband med ungdomsarbetslösheten är något som
Bertil Holmlund och P-A Edin har tagit upp i sin bilaga till
Långtidsutredningen, och de kan säkert göra en bättre bedömning
av detta än vad jag kan.
Rent allmänt kan man säga att lönebildningen är viktig,
eftersom förhållandet mellan löner i olika yrken i alla fall
till en del påverkar vilka yrken människor väljer. Jag tror i
och för sig inte att man skall överdriva betydelsen av
utbildningspremier och annat; det är inte bara
utbildningspremierna som är styrande för vad människor väljer
att utbilda sig till eller var de väljer att jobba. Jag hör till
dem som läste historia, och det var inte för att jag bedömde att
utbildningspremien för historiker verkade vara särskilt hård.
Det finns ett betydande mått av konsumtion i både utbildning och
yrkesval. Man pluggar och jobbar med grejor därför att man
tycker att de är kul, och detta kanske de som driver de mest
inkrökta diskussionerna om utbildningspremier skall hålla i
minnet.
Det finns två problem vad gäller relativlönerna, två problem
som jag tycker att man måste peka på.
Det första problemet är att det var lättare att åstadkomma
relativlöneförändringar på den höga inflationens tid. När vi
hade löneökningar som låg på i snitt 10 % varje år gick det att
ha löneökningar på 8 % för en grupp ett par tre år i rad och
löneökningar på 12 % för en annan. Åttaprocentarna var då ganska
nöjda, men tolvprocentarna fick den förstärkning av sina
relativlöner som kanske var motiverad i just det här
perspektivet.
I dag måste vi orka föra en mycket rakare diskussion om hur
relativlönerna skall se ut, därför att i dag kräver motsvarande
relativlöneförskjutning kanske 0 % för den ena yrkesgruppen och
4 % för den andra. Den är lika viktig för att ekonomin skall
fungera bra. Den betyder i sak egentligen ingenting för de
berörda, men vi har inte längre inflationen som liksom blandar
bort begreppen och låter oss husera litet grand hur som helst.
Det andra problemet när det gäller relativlöner är att i den
mån relativlöner handlar om utrymme i olika sektorer blir det
genast mer komplicerat. Om man tror att det är angeläget med
relativlöneförändringar som graderar upp t.ex. kvinnoyrken och
hävdar att kvinnoyrkena i den offentliga sektorn därför måste få
rejäla lyft, då säger man i praktiken att man antingen måste dra
in betydligt mycket mer pengar i den offentliga sektorn,
eftersom 80 % av t.ex. de kommunalt anställda är kvinnor, eller
att man är beredd att dra ner verksamheten i motsvarande mån --
man kan säkert rationalisera en del, men man talar för
verksamhetsneddragningar.
Det är alltså förenat med problem att få lönebildningen att
fungera så bra som vi skulle vilja.
Göte Bernhardsson, AMS: Jag ruskade på huvudet när Gunnar
Wetterberg beskrev det regelsystem som han vill förändra. Det är
inte så, Gunnar, att man inte behöver acceptera ett erbjudande
om jobb som ligger 10 % under ens tidigare lön, utan
regelsystemet säger att man måste ta ett arbete om lönen inte
ger en 10 % mindre än vad man få genom
arbetslöshetsersättningen. Det är en väsentlig skillnad.
Eftersom arbetslöshetsersättningen i dag är högst 80 %, innebär
det att även de som i dag når upp till en ersättning på 80 %
måste acceptera en lönesänkning på 30 %.
Dessutom skall vi komma ihåg att 80 % är det mesta man kan få.
Bland väldigt stora grupper av också rätt vanliga inkomsttagare
ger arbetslöshetsförsäkringen mindre än 80 %. Följaktligen
är kravet för vissa grupper att man skall acceptera en
lönesänkning på så mycket som 40 eller 50 %. Fortsätt inte att
sprida de här fördomarna om hur försäkringen fungerar!
Gunnar Wetterberg: Jag har inte spritt några fördomar. Jag
tog upp det här för första gången, och jag backade omedelbart
när du ruskade på huvudet. Så nu är vi överens.
Göte Bernhardsson, AMS: Ja, men det är bra att du vet hur
det fungerar när du skall utreda sådana här frågor.
Jag är heller inte riktigt överens med dig om den beskrivning
av arbetsmarknadspolitiken historiskt som du gav. Du betonade
att arbetsmarknadspolitiken i Sverige under 60-, 70- och
80-talen framför allt var en fråga om att jämna ut
konjunkturarbetslösheten, medan man av det du sade fick
intrycket att det där med strukturförändringar var någonting
nytt, som nu hade kommit in i bilden.
Min uppfattning -- och jag tror också att jag skulle kunna
leda det i bevis -- är att hela diskussionen hade sin grund i
försöken att lösa strukturarbetslösheten. Inriktningen på
rörligheten, den yrkesmässiga och geografiska rörligheten, har
varit grundläggande för svensk arbetsmarknadspolitik. Detta, och
inte konjunkturdelen, är vad som har varit grundstommen. Det är
också så att struktur- och konjunkturarbetslöshet hänger samman.
Det har alltså varit fråga om en jättestor omflyttning från
jordbruk och skogsbruk till bl.a. industri, och där har
arbetsmarknadspolitiken spelat en roll.
För övrigt vill jag säga att jag ändå håller med dig i de
grundläggande utgångspunkterna i fråga om den diskussion som
skall föras framöver.
Vi befinner oss för det första i ett nytt läge, och man måste
då värdera arbetsmarknadspolitikens inriktning i det
sammanhanget. Naturligtvis måste vi också slå fast den gamla
sanningen att full sysselsättning inte är något som kan skapas
enbart med en aktiv arbetsmarknadspolitik, utan hela batteriet
av ekonomisk politik, utbildningspolitik, osv. måste tas med.
För det andra håller jag med dig om att vi inte vet så mycket.
Du gör sedan en analys av vad som skall hända framöver och talar
om optimism och pessimism. Jag vill då ställa två frågor.
Den första frågan är: Är det möjligt för oss att skapa en
tillväxt på 3,5--4 % under ett antal år framöver -- möjligtvis
med någon svacka, men ändå? Det är nämligen enligt min
uppfattning förutsättningen för att det skall bli rimligt att
minska arbetslösheten.
Den andra frågan är: Kommer då arbetsmarknaden att fungera så
pass väl att inte bristen på arbetskraft sätter stopp för detta
på grund av inflationsdrivande flaskhalsar osv.? Fungerar
arbetsmarknaden? Det vet vi inte säkert, därför att vi inte vet
hur mycket av passivisering och hur mycket av sådan utsortering
som har skett i Europa som kommer att ske på den svenska
arbetsmarknaden. Vi vet att vi sätter in mer åtgärder, och vi
tror att det blir litet bättre. Men vi kan inte säkert veta, för
vi har inte prövat, och det har ingen annan heller.
Jag hoppas kunna återkomma senare och visa en bild av hur det
ser ut. De hoppfulla tecknen är trots allt att även de som har
gått hos oss oavbrutet i två tre år faktiskt nu, när efterfrågan
ökar, väsentligt ökar sina chanser att få jobb. Problemet är
däremot fortfarande att efterfrågan är alltför liten.
Anders Bäckström, LO: Det är intressant att Gunnar
Wetterberg tar upp gatlyktssyndromet. Hans hela inlägg kan ses
som ett belägg för att det fortfarande är ganska aktuellt. De
flesta är väl överens om att den ekonomiska krisen nu inte i
huvudsak beror på misslyckanden inom arbetsmarknadspolitiken
utan på upprepade misstag inom den ekonomiska politiken under
slutet av 80-talet och början av 90-talet, misstag som har
gjorts i riksdagen. Då borde det kanske vara rimligare att i
första hand söka lösningen på krisen på de områden där de
tidigare misstagen har gjorts och inte under
arbetsmarknadspolitikens gatlykta.
Det vore också bra om du litet bättre kunde skilja mellan de
områden där du har faktiskt underlag för det du säger och de
områden där det mer är fråga om tyckanden och gissningar. Du har
i och för sig hänvisat till gissningar gjorda av kolleger i
departementet.
Du hänvisar också till andra länder. Man kan i det
sammanhanget konstatera att vi tidigare har varit bättre på att
föra en politik för full sysselsättning än vad man varit i andra
länder. Men nu, som en följd av misstag inom den ekonomiska
politiken, har vi hamnat i kris, och då antas vi automatiskt ha
tappat förmågan att föra en bra arbetsmarknadspolitik.
Du nämner också att vi aldrig tidigare har haft en så
kompetent kader av arbetslösa, och det talar egentligen emot
teorin om strukturarbetslösheten som ett akut problem. Om man
skall försöka finna något siffermässigt belägg för hur det
fungerar just nu kan man titta på företagens vakanstider. De
lediga platserna har aldrig tidigare tillsatts så snabbt som nu,
och så länge som de lediga platserna inte är obesatta längre än
knappt två veckor är det svårt att se något strukturellt problem
på arbetsmarknaden.
Gunnar Wetterberg: Det är ledsamt när folk lyssnar
selektivt. Jag känner inte igen mig i din beskrivning av vad jag
har sagt. Jag har gång på gång betonat hur pass litet vi vet på
viktiga punkter. Jag har varit rätt försiktig med att säga att
det finns saker vi måste undersöka, saker vi måste följa upp och
saker vi måste ompröva, men jag har faktiskt sagt mycket litet
om vad vi skall ompröva till, eftersom underlaget på den punkten
är dåligt. Jag accepterar därför inte din beskrivning av vad jag
har sagt.
Göte talade om att arbetsmarknadspolitiken historiskt har
hjälpt till att underlätta strukturomvandlingen, och det är
alldeles korrekt. Det var så att säga en viktig funktion som
arbetsmarknadspolitiken hade. Men det är en skillnad mellan att
i en strukturomvandling hjälpa människor att flytta över från de
stagnerande sektorerna till vakanser inom de nya, växande
sektorerna och att ha ett läge då vakanserna fortfarande är
rasande få. Det är klart att man har korta vakanstider när det
finns så få vakanser -- det är inget belägg för att det inte
finns några strukturella problem.
Jag har gång på gång sagt att vi inte vet hur stor den
strukturella arbetslösheten är. Jag skulle vilja påstå att den
konjunkturella arbetslösheten, precis som Göte säger, i stor
utsträckning blir strukturell när den får ligga kvar för högt
för länge. Det är den situationen som vi är allvarligt oroade
över att vi har kommit in i.
Man kan diskutera vad som är orsakerna till att vi har fått
det arbetsmarknadsläge som vi har i dag, men man skall också
vara klar över att det inte är säkert att man kan göra något åt
arbetslösheten genom att inrikta sig på vissa speciella faktorer
bara för att man tror att det var just dessa identifierade
faktorer som drev fram arbetslösheten. Ponera att en del av
missgreppen låg i den ekonomiska politiken och sätten att
hantera efterfrågeutvecklingen. Därmed är det inte sagt att man
kan vända utvecklingen genom att använda efterfrågepolitiken på
nytt. Tvärtom finns det ganska mycket som talar mot att så
skulle vara fallet.
Man skall vara på det klara med att det efterfrågefall som vi
såg mellan 1990 och 1993 faktiskt gick hand i hand med att
hushållens disponibla inkomster förstärktes. Vi genomförde en
skattepolitik och en politik på transfereringarnas område som
innebar att hushållen fick mer i disponibla inkomster, men de
spenderade dem inte.
Det är ett memento när man funderar på att använda
efterfrågestimulans. Jag tror att vi befinner oss i ett läge där
vi står inför en rad frågetecken. Våra kunskaper är begränsade,
men vårt agerande måste dikteras mycket av att risken för att
det här är på väg att gå snett är så stor att man måste vidta
åtgärder för att minimera den. Om en del av de åtgärderna sedan
visar sig vara överflödiga, så får vi väl avveckla dem. I dagens
läge har vi dock inte råd att vänta med omprövningar och bredare
insatser mot strukturarbetslösheten därför att vi hoppas på att
den inte finns.
Johnny Ahlqvist: Vi tackar dig Gunnar för ett mycket
intressant inlägg.
Vi går raskt över till nästa föreläsare -- professor Ulf
Jakobsson från Industriens Utredningsinstitut. Jag vill redan nu
meddela att vi är en kvart försenade, vilket vi befarade att vi
skulle bli.
Utsikterna för svensk ekonomi
Ulf Jakobsson: Jag skall försöka fatta mig så kort att vi
kan komma litet mera i fas, även om tidsschemat inte kan
återställas helt.
Mitt anförande har rubriken Utsikterna för svensk ekonomi. Det
låter ganska allmänt och kommer också att vara ganska allmänt.
Jag kommer inte att direkt diskutera arbetsmarknadspolitik,
effekterna av den och vilka åtgärder man kan genomföra på
arbetsmarknadspolitikens område. Jag kommer att diskutera
ekonomins utveckling i stort -- naturligtvis med en viss
inriktning på sysselsättningsutvecklingen.
Så som det har påpekats här i flera inlägg ges ramen för
arbetsmarknadspolitiken av den yttre ekonomiska utvecklingen. Om
vi inte får en god ekonomisk utveckling under de närmaste åren
hjälper det inte vilken typ av arbetsmarknadspolitik som än
förs. Det måste väl alla vara överens om. Vi kommer då inte ur
arbetslösheten, vad den än beror på från första början. Man kan
nog t.o.m. sträcka sig så långt som att säga att när det gäller
åtgärder för att bekämpa den massarbetslöshet vi har för
närvarande, finns lösningen utanför arbetsmarknadspolitikens
område. I och med detta har jag emellertid inte tagit ställning
i frågan om arbetsmarknadspolitikens verkningsfullhet eller
vilken omfattning den skall ha. Men även om detta tror jag nog
att de flesta är överens. Därför menar jag att det har sitt
intresse även i detta utskott att diskutera den bakomliggande
ekonomiska utvecklingen.
Under mina 15 minuter avser jag att ta upp ett par frågor och
peka på några utvecklingstendenser när det gäller den svenska
ekonomin. Jag tänker börja med att gå in på orsakerna till den
kris på arbetsmarknaden och i ekonomin som vi fortfarande har,
även om det finns många tendenser som visar att vi är på väg ur
den. Jag tänker också säga något om utsikterna för ekonomin på
kort sikt och om vad man kan vänta sig under de närmaste fem,
sex åren.
Jag skulle vilja börja med att hävda att den kraftiga
nedgången i konjunkturen som vi har haft under de senaste åren
och som vi nu är på väg ur inte är en vanlig konjunkturnedgång
som beror på t.ex. efterfrågeminskningar eller lagersvängningar.
Sådana faktorer spelar också in, men det är fråga om en stor
strukturell chock i den svenska ekonomin. Vi står mitt uppe i en
stor strukturomvandling av den svenska ekonomin. Jag kan
naturligtvis inte uttömmande exakt beskriva orsakerna. Under den
senaste tiden har också många beskrivningar av orsakerna gjorts.
Jag skulle vilja peka på två faktorer som jag tycker har
tillmätts för liten vikt i diskussionen -- det gäller åtminstone
för den ena av dessa faktorer. Det gäller den tämligen
dramatiska omsvängning som har skett på räntesidan. De små
ränteförändringarna diskuteras varje dag, men jag avser effekten
av en övergång från en ekonomi som under ett par decennier i
stort sett har baserats på negativa realräntor efter skatt och
en ganska hårt reglerad kapital- och kreditmarknad till en
situation med en kraftigt positiv realränta.
Vi kan se på ränteutvecklingen under 70-, 80- och 90-talen.
Realräntan efter skatt, både för företag och för hushåll, låg
under 70-talet någonstans i intervallet mellan -5 och -10. Så
såg det ut även en bit in på 80-talet. Sedan inträffade en rad
saker som gjorde att bilden ändrades. Under 80-talet skedde
t.ex. en uppgång av de internationella realräntorna. Det skedde
en avreglering av den svenska kapital- och kreditmarknaden, och
skatteförändringar genomfördes. Alla dessa förändringar
sammantagna ledde till en ny räntenivå. Därtill uppstod en
ekonomisk kris, som gav oss räntenivåer långt över de rimliga.
Det blev vad ekonomerna kallar en kraftig overshooting i
förändringen. Nu har ränteläget normaliserats. Fortfarande
ligger räntorna på en för hög nivå i förhållande till vad man
skulle önska i ett långsiktigt perspektiv. Som mest kan vi dock
hoppas på att räntorna sjunker med ett par procentenheter. Jag
tror att vi under ganska lång tid framöver -- det är de flesta
bedömare eniga om -- kommer att få leva med realräntor på i
storleksordningen 4 till 5 %. Vi är glada om vi kan få
realräntor på den nivån.
Räntan är ett av de allra viktigaste priserna i ekonomin. Den
negativa realräntan kombinerad med ganska starka restriktioner
på kapitalmarknaden styrde investeringsutvecklingen i mycket
stor utsträckning. På vissa områden fick man tillgång till lån
till den här låga räntan. Det gällde framför allt bostads- och
byggsektorn. Varje villaägare och villabyggare lärde sig att
negativ realränta betyder att den reala avkastningen mycket väl
kan bli lika med noll. Men eftersom realräntorna efter skatt
alltså är negativa, går det ändock med vinst. Det var på så sätt
de stora förmögenheterna skapades under den här perioden. Det
gjordes naturligtvis enorma investeringar.
Detta var emellertid inte avgränsat till enbart byggsektorn.
Det fanns även andra sektorer som var prioriterade på
kreditmarknaden och där det skapades möjligheter att komma åt de
billiga lånen. Skattesystemets utformning ledde också till att
man fick möjligheter till billig finansiering inom etablerade
företag genom återlån, AP-fonder m.m. som också styr
investeringsutvecklingen. Detta medförde att kraven på
avkastning av investeringarna blev ganska låga. Det ledde i sin
tur till att vinstnivån kunde hållas på en relativt låg nivå.
Samtidigt innebar det att investeringarna plöjdes ner på de
områden som var gynnade av det här systemet. På många håll ledde
den låga räntan och den reglerade kapitalmarknaden till en
ganska kraftig strukturpåverkan på ekonomin.
Så småningom inträffade de saker som jag beskrev, vilket
innebar en mycket stor omskakning i den svenska ekonomin. Man
får nog säga att ett allmänt misstag över hela linjen var att
man inte insåg kraften och potentialen i omsvängningen. En
omsvängning skedde på branschsidan. Förändringarna blev
dramatiska framför allt för byggsektorn. Förräntningskraven inom
industrin förändrades också ganska kraftigt. Sparandet försköts
mycket kraftigt. Det skedde en stor förändring i
hushållssparandet, och det påverkade konjunkturen och
utvecklingen en hel del.
Dessutom gjordes mängder av investeringar under förutsättning
av att räntan låg på den här nivån. Hela vinstkalkylen var
uppbyggd efter en negativ realränta. De investeringarna, som då
tedde sig mycket lönsamma med den räntan, blev inte alls lika
lönsamma med en annan ränta. Vi fick en våg av konkurser och en
finansiell kris. Om man hade lyckats behålla realräntan på den
här nivån, t.ex. genom regleringar, skulle kanske Carl-Eric
Björkegren fortfarande levt i högönsklig välmåga och blivit ännu
rikare. I efterhand ter det sig befängt att man investerade med
de kalkyler som gjordes. Man får inte glömma bort att
situationen på kapitalmarknaden var en helt annan vid den här
tiden. Man hade även andra tumregler. En viktig tumregel var att
ju mer man kom åt att låna, desto rikare blev man. Det var en
ganska enkel tumregel, som sedan visade sig inte gälla. Därmed
blev förloppet krisartat.
Det här är den ena stora strukturella förändringen. Det finns
även en annan stor strukturell förändring som har bäring på
sysselsättningsutvecklingen. Den typiska strukturella
utvecklingen av sysselsättningen har kommit till vägs ände, dvs.
den sysselsättningsutvecklingen som hela tiden byggde på ökning
av sysselsättningen i den offentliga sektorn. Utvecklingen i den
privata sektorn var ganska stillastående, medan sysselsättningen
hela tiden ökade inom den offentliga sektorn. Genom de
finansiella restriktioner som den offentliga sektorn är utsatt
för har man nu hamnat i ett läge där man kan diskutera hur det
hela skall hanteras. För närvarande talar ingen om en stor
ökning av den offentliga sysselsättningen. I stället har vi fått
se en viss nedgång i den offentliga sysselsättningen. Den här
situationen uppstod samtidigt som konjunkturen vände nedåt. Det
innebar också att sysselsättningsproblemen förstärktes.
Man kan diskutera vilken roll den offentliga sektorn över
huvud taget har spelat i den här krisen. Detta tillhör också de
stora politiska debattfrågorna. En sak kan man ändå konstatera:
Om man har en offentlig sektor som motsvarar 65--70 % av BNP, så
är den mycket känslig för förändringar i den underliggande
ekonomin. Det ideala om man har en så stor offentlig sektor, är
en tillväxt på 2,5 % varje år. När den stora dramatiska
förändringen i ekonomin inträffade blev också en effekt att
offentlig sektor inkomstmässigt förlorade mycket pengar genom
att skatteintäkterna minskade.
Samtidigt medförde strukturomvandlingen att människor kom in i
de offentliga systemen i mycket stor omfattning. Utgifterna
ökade och inkomsterna minskade. Därmed fick vi ett fenomen som
inte fanns under krisen på 20- och 30-talen, nämligen en mycket
kraftig ökning av budgetunderskottet och en mycket snabb
ackumulation av statsskulden. Detta påverkar i hög grad
förutsättningarna när vi nu skall ta oss ur den här krisen.
Man kan studera vad som hände med sysselsättningsutvecklingen
i de olika branscherna. Jag kan påminna om att vi fick en mycket
kraftig nedgång i industrin. Det blev där ett tapp på kanske ett
par hundratusen jobb. Inom byggindustrin gällde det drygt
hundratusen jobb. Inom området privata tjänster var det också en
nedgång. Inom sektorn stat och kommun blev nedgången som mest
cirka hundratusen jobb.
Hur skall detta lösas? Jag tror att det kan vara en viss hjälp
att se bakåt och komma ihåg den strukturella karaktären i själva
konjunkturnedgången. Man bör nog inte vänta sig att en särskilt
stor del av sysselsättningsökningen framöver skall inträffa inom
byggindustrin. Man skall nog inte heller vänta sig att ökningen
skall bli särskilt stor inom stat och kommun. Vi befinner oss nu
i en situation då den långsiktiga sysselsättningsutvecklingen
måste ske i industrin och när det gäller privata tjänster. Det
har närmast varit en trossats att sysselsättningen i industrin
inte kan öka, eftersom vi lever i ett postindustriellt samhälle,
och där skall sysselsättningen i industrin med naturnödvändighet
minska. Så har det också varit i Sverige under lång tid.
Jag tror att vi nu befinner oss i en situation med en viss
återindustrialisering i Sverige och att detta kommer att pågå
under en tid framöver. Sysselsättningen kommer faktiskt att öka
en del inom industrin. Däremot finns det ingen naturlag som
säger att man inte skulle kunna få en sådan dramatisk utveckling
inom industrin att man rent numerärt skulle komma upp i de
sysselsättningstal det är fråga om. Jag tror dock att en sådan
utveckling måste bygga på så speciella förutsättningar att man
inte skall vänta sig någon sådan. Man måste räkna med att
sysselsättningsökningen skall inträffa inom industrin och på
området privata tjänster. Detta är det långsiktiga perspektivet.
Jag tänker nu säga några ord om vad jag tror kommer att hända
med ekonomin och sysselsättningen under de närmaste åren.
Ekonomin präglas fortfarande av den strukturomvandling som jag
nämnde. Utöver de faktorer jag pekade på har vi fått en mycket
kraftig depreciering av kronan. Den internationella utvecklingen
har blivit bättre. Trots att räntorna är mycket höga har
förutsättningarna inom industrin blivit sådana att man klarar de
nya avkastningskraven. Därigenom får vi också tillväxt i
industrin. Det är inte bara en tillväxt i produktion och
sysselsättning utan också en investeringsuppgång.
Däremot tror jag inte att man skall vara så säker på att den
dramatiska utveckling som skedde förra året kommer att
fortsätta. Vi kan mycket väl stå inför en viss avmattningsfas
när det gäller industrins produktionsökning under 1995. Det kan
vara naturligt efter den kraftiga uppgången. Frågan om
kapacitetstaket har varit mycket omdebatterad. Om man säger att
vi kommer att slå i kapacitetstaket är det kanske litet
överdrivet. Men på många håll har man faktiskt närmat sig fullt
kapacitetsutnyttjande, och därför har investeringarna kommit i
gång. Det är positivt. Samtidigt innebär det dock att man inom
industrin kommer in i en lugnare utvecklingsfas. Bidraget
därifrån just i år kanske inte blir så kraftigt som man tror.
Inom industrin är utvecklingen god och kommer att förbli god
också under 1995, kanske med en viss avmattning. Sedan är det så
att hemmamarknaden fortfarande är förloraren i den här
strukturomvandlingen. Efterfrågan trycks ner både av fortsatt
höga räntor och av den åtstramning av budgeten som tvingas fram.
Det är helt klart att det är nödvändigt att genomföra en
långsiktig konsolidering av budgeten, vilket med nödvändighet
också betyder en stramare finanspolitik. För egen del tycker jag
att regeringen har arbetat för mycket med skattehöjningar och
för litet med utgiftsnedskärningar. Kortsiktigt och
stabiliseringspolitiskt blir emellertid effekten likartad vilket
man än gör när det gäller den finanspolitiska åtstramningen.
När man åstadkommer en kraftig konsolidering av
finanspolitiken, får man också förtroendeeffekt, något som gör
att räntan går ner. Det är idealet. Man skulle då få en
balansering, där den finanspolitiska åtstramningen motsvaras av
en expansiv effekt av räntenedgången. Den expansiva effekten har
i varje fall tills vidare uteblivit -- marknadens förtroende har
inte kommit. Här vill jag dela upp det hela i vad man tror och
vad man har underlag för. Min egen tro är att det stora inslaget
av skattehöjningar inte bara är negativt när det gäller
ekonomins långsiktiga möjligheter att fungera utan också bidrar
till att förtroendet inte blir så stort som det annars skulle
kunna bli av så pass kraftiga program som det här ändå är fråga
om.
Sedan får man säga att vi och regeringen har haft en viss otur
genom att vi på ett negativt sätt har påverkats av yttre
faktorer, nämligen utvecklingen i Mexico, Italien och Spanien.
Sverige räknas olyckligtvis till den grupp av länder som kallas
"högriskländer" -- high risk, high yield. Det har då visat sig
att situationen i de här länderna är ganska fragil. Det blev
utvecklingen i Mexico en påminnelse om. Man kan tycka att det är
absurt att utvecklingen i Mexico skall påverka Sverige, men det
har så att säga gått via kriserna också i Italien och Spanien.
Detta har alltså återverkat på ränteutvecklingen.
Den internationella misstänksamheten mot länder som har stora
underskott i och en snabb ackumulation av statsskulden är för
närvarande mycket stor. Detta drabbar Sverige, och därför ligger
bevisbördan i hög grad på oss när det gäller att visa hur vi
skall ta oss ur den här situationen. Någon har uttryckt det så
att tidigare har Sverige "när det kanske sett litet konstigt ut"
haft the benefit of the doubt -- vår historiska utveckling har
gjort att vi haft rykte om oss att vara ett stabilt land, något
som gör att man kan tillåta sig en del svängar och ändå
bibehålla förtroendet. Nu är det inte längre på det sättet -- vi
har inte längre the benefit of the doubt, utan det är vi själva
som måste visa att vi kan ta oss ur den här budgetsituationen.
Det här har lett till en olycklig stabiliseringspolitisk
situation, där vi fått en finanspolitisk åtstramning utan att
räntorna har gått ner. Om detta kommer att lösas upp under året
eller inte, är det väl ännu för tidigt att säga, men den här
kombinationen kan mycket väl medföra att utvecklingen blir
svagare än vad regeringen räknar med i år, dvs. att en
BNP-utveckling på 2 % eller någonting sådant är mer sannolik än
de närmare 3 % som man räknat med. Detta får naturligtvis också
återverkningar på sysselsättningssidan.
I ett litet längre perspektiv är, som bl.a. Göte Bernhardsson
påpekade, möjligheterna att få en långsiktig tillväxt i ekonomin
avgörande. Det blir fråga om mycket höga tillväxttal, om Sverige
skall fortsätta med en traditionell struktur i ekonomin. Jag kan
mycket väl tänka mig att man skulle behöva de här tillväxttalen
på 3,5 à 4 %. Det vore litet grand av jobless growth att ha en
så kraftig tillväxt, dvs. att en tillväxt på 3 % inte skulle
räcka till för att klara oss ur den här situationen.
Detta är egentligen dystra perspektiv. Med den
investeringsutveckling som vi har haft, med behovet av förnyelse
och återuppbyggnad av industrin och med den omställning av
ekonomin i dess helhet som krävs tror jag att chanserna att vi
skall vi få en tillväxt av det här slaget är mycket små. Därmed
står vi inför risken att de höga arbetslöshetstalen, även om de
inte permanentas precis på dessa nivåer, kommer att förbli
mycket höga.
Om vi skall ha en chans att klara oss ur detta tror jag att
det måste till en strukturell förändring av ekonomin. Nya typer
av verksamheter måste komma in i ekonomin, verksamheter som inte
funnits där förut och där kraven på hög produktivitet kanske
inte är så stora som de måste vara i de konkurrensutsatta
delarna av ekonomin.
Här kommer man in på lönebildningens betydelse. Sverige har i
ett internationellt perspektiv sett en mycket sammanpressad
lönestruktur. I NBER-rapporten av en grupp amerikanska och
svenska ekonomer som nyligen publicerades av SNS diskuteras i
stor utsträckning Sveriges möjligheter att också i framtiden
hålla den här mycket sammanpressade lönebildningen. Vad man
pekar på är att Sverige under 60-talet hade en relativt unik
position. En typisk anställd i det svenska näringslivet hade en
större kapitalutrustning än hans kolleger i omvärlden. Han hade
ofta också en mycket högre utbildning.
Nu har Sverige stått stilla eller i varje fall gått framåt
ganska litet på dessa områden, och man har i omvärlden hunnit
ifatt oss. Sverige är nu i dessa avseenden ett land som alla
andra. Slutsatsen blev att vi inte kan styra lönebildningen på
våra egna villkor på samma sätt som tidigare, utan vi blir i
större utsträckning en del av den internationella
lönebildningen. Skall vi kunna klara strukturomvandlingen och
lyckas åstadkomma en god sysselsättning vid en måttfull
tillväxt, kommer det därför i ekonomin att ställas krav på
lönebildningen.
Detta är emellertid inte den enda lösningen. Naturligtvis är
det också fråga om utbildning, kapitalbildning, nyföretagande
och många andra sådana saker.
Problemet är, och det är det stora dilemmat, att det tar rätt
lång tid innan alla dessa saker -- utbildning, kapitalbildning,
nyföretagande, nya utländska investeringar i Sverige, osv. --
slår igenom på produktion och sysselsättning. Förhoppningarna
att vi genom utbildningsinsatser snabbt skall få upp
sysselsättningen tror jag är fåfänga.
Alla dessa åtgärder tar tid -- här finns det som man säger
inga quick fixes. Å andra sidan har man detta dilemma att en
arbetslöshet, som från början kanske var konjunkturell, tenderar
att bli strukturell om den får bli bestående. Här har vi alltså
ett behov av snabbhet. Hur detta dilemma skall lösas kan jag i
varje fall inte inom den här tidsramen säga. Förmodligen skulle
jag inte heller kunna göra det riktigt tillfredsställande om jag
fick ytterligare fem minuter på mig. Därför slutar jag här!
Elver Jonsson: Ulf Jakobsson gisslade -- låt vara i
försiktiga ordalag -- den 80-talsyra som innebar att ju mer man
lånade desto bättre blev det, åtminstone privatekonomiskt. Det
byttes pengar och köptes luft. Min fråga blir: Har vi lärt läxan
och kommer vi att tillämpa det vi redan då i och för sig visste,
nämligen att det är arbete, sparande, företagande och
investeringar som ändå måste vara grunden?
Jag har även en andra fråga. När du talade om utsikterna
enligt programmet, beskrev du i allt väsentligt det verkliga
sakläget. Men vad anser du om de mer psykologiska faktorerna,
dvs. vad man tror och vad man vill? Hur mycket påverkar
irrationella psykologiska faktorer och vilken roll kommer
rationella faktorer att spela framöver?
Ulf Jakobsson: Det fanns också en 70-talsyra, fastän den
var något mer begränsad. I den utsträckning man kom åt att låna
pengar under 70-talet tjänade man på det. Luftkalkylerna gick ju
hem så det dånade om det.
Decennier av nedärvd luthersk syn på sparande och lånande
förstördes genom den negativa realräntan. Det tog en viss tid
innan man lärde sig att man faktiskt kunde bli rik. Alla kanske
inte ville bli rika, men man fick i varje fall det bättre
ekonomiskt ju mer man kunde låna.
Olyckligtvis hade man lärt sig denna tumregel lagom till dess
hela kredit- och kapitalmarknaden avreglerades. Alla kunde då
låna pengar, och alla skulle bli rika på att låna. Dessutom fick
man låna hur mycket som helst, så att man kunde bli hur rik som
helst.
Med tillämpande av gamla tumregler brakade man in i det som
kallas för 80-talsyran. Det var en unik situation. Läxan att de
reglerna inte riktigt stämde under de nya förutsättningarna var
hårdhänt men den är säkerligen lärd. Det är den som har lett
till att vi har haft en så lång konsolideringsfas.
Vad man har lärt sig efter detta inom företagen är att man
måste öka det egna kapitalet i förhållande till det lånade
kapitalet, och man måste arbeta med större säkerhetsmarginaler
på den finansiella sidan. Det hushållen har lärt sig är att
sparandet måste öka. Man har alltså fått en ganska lång
konsolideringsfas.
Om man försöker att göra liknande kalkyler som gjordes under
70- och 80-talet på fastighetspriser och liknande kan man
konstatera att ränteläget är ett helt annat, och därmed finns
det inte utrymme för just detta speciella beteende. Det kan
göras andra misstag. Men just detta tror jag inte kommer att
upprepas.
Sedan till frågan om det rationella och förväntningarnas
betydelse. När man som ekonom kanske ger en litet pessimistisk
bild av utvecklingen stöter man ibland på föreställningen att
bara ekonomerna säger att det blir bra skulle förväntningarna
skruvas upp, och därmed skulle det hela bli bättre. Det tror jag
är att grovt överskatta vad ekonomer kan åstadkomma.
Man kan inte skapa eller heja fram en utveckling. Att skapa
förtroende kring den ekonomiska politiken betyder naturligtvis
oerhört mycket. Det ger effekter på investeringsutveckling,
reala investeringar, men också på ett mycket påtagligt sätt på
de finansiella marknaderna.
Man kan diskutera hur rationell marknadernas misstänksamhet
mot Sverige är. Det är en stor förändring som vi haft på
räntorna under loppet av ungefär ett år. Obligationsräntor låg
nära 7 %. De ligger nu på ca 11 %. Det beror på en
stämningsförändring som inte har sin grund i något särskilt som
har hänt i Sverige som har blivit så mycket sämre under den här
tiden.
Det har skett en stor stämningsförändring på de
internationella marknaderna som många kanske skulle betrakta som
irrationell. I varje fall kan inte marknaderna ha varit
rationella vid båda tidpunkterna. Man kan inte både varit
rationell när man satte räntan till 7 % och när man satte räntan
till 11 %, utan här har det skett en stämningsförändring som
inte enbart är rationellt grundad.
Per Unckel: Jag vill börja där Gunnar Wetterberg uppehöll
sig innan han lämnade oss här i utskottet.
Jag antar, utan att hänga upp mig på decimalkommat, att vi med
arbetsmarknadspolitik får ner arbetslösheten i varje fall en
bit. Vi talade tidigare om 8--10 %. Låt oss därtill anta att vi
med klok ekonomisk politik klarar litet till. Likväl återstår
det huvudproblem som Gunnar Wetterberg formulerade, nämligen en
strukturell arbetslöshet.
Om jag förstår Ulf Jakobsson rätt menar han att vi inte kommer
till rätta med den med hjälp av någon efterfrågestimulans av
något slag, som ibland har föreslagits. Det underströk också
Gunnar Wetterberg. Om jag rätt har förstått Ulf Jakobssons
tidigare uttalanden ligger lösningen inte i att återuppta den
tidigare sysselsättningsexpansionen inom den offentliga sektorn,
och då är vi där Ulf Jakobsson slutade.
Han klarade sig undan genom att säga att tiden hade tagit slut
och att han inte tänker gå längre. Ulf Jakobsson kan få ett par
minuter till att svara på frågan: Hur ser det
omstruktureringsprogram ut som klarar resten, givet de
antaganden som jag har lagt i botten?
Jag har respekt för att det tar tid att genomföra det. Men
även om det tar tid att genomföra det måste det någon gång
börjas. Annars kommer man aldrig till målet. Hur ser en tentativ
lista över strukturförändringar ut som åstadkommer det som
såvitt jag förstår är slutsatsen av hela kardemumman, nämligen
att det måste skapas 400 000--600 000 jobb netto i industri-
och tjänsteföretag?
Ulf Jakobsson: Jag kan naturligtvis inte göra anspråk på
att kunna lösa detta. Vad det är frågan om är: Hur skapar man
förutsättningar för en god tillväxt av sysselsättning i den
privata sektorn?
I ett kort perspektiv är det fråga om vilken efterfrågan man
har. I ett långt perspektiv är det bl.a. fråga om
näringslivsklimat. Men det är också en fråga om förmågan inom
näringslivet att bära upp en lönenivå som vi är vana vid. Här
finns kravet på utbildning och kompetens hos arbetskraften.
Det är också fråga om att man inte under mellanperioden skapar
en subkultur där arbetslöshet blir ett accepterat beteende. Vi
har ju talat mycket om risken för stigmatisering om man kommer
in i arbetslöshet. Under de sysselsättningsmässigt goda åren var
detta ett viktigt argument för att man skulle behålla en låg
arbetslöshet och en hög sysselsättning.
Samtidigt innebar denna stigmatisering en möjlighet att
kombinera generösa ersättningssystem med ett högt
arbetskraftsdeltagande. Man blev inte arbetslös för att kunna få
ersättning från dessa system. När vi nu har nästan tvåsiffriga
arbetslöshetstal i procent är det klart att det vare sig är
rimligt att upprätthålla denna stigmatisering eller att det
socialt fungerar på det sättet.
Det kan inträffa att det blir ett accepterat beteende. Det är
någonting som man har sett på kontinenten och i många fall också
i England. Det är en subkultur där det är ett accepterat
beteende att vara arbetslös och lyfta bidrag. Det kan uppstå
regionalt och det kan uppstå inom vissa grupper. I det fallet
hjälper inga ekonomiska förutsättningar eller ekonomiska yttre
villkor för att lyfta upp ekonomin ur en arbetslöshetssituation,
utan då sitter man verkligen fast.
Här har arbetsmarknadspolitiken i vid mening en mycket stor
uppgift. Det är fråga om ersättningsnivåer, hur
ersättningssystemen hanteras och även hur socialvård och
liknande fungerar samt vilka krav man ställer på de arbetslösa.
Detta är naturligtvis också viktigt.
Man måste ha ett system. Alla kan inte lyftas i skjortkragen
och in på olika arbeten eller genom det offentligas försorg
placeras i den privata sektorn. Det måste finnas en drivkraft
för individen själv att skaffa arbete på något sätt även när det
ser hopplöst ut. Det kan tyckas dystert att det är så. Men den
situationen måste man ha om inte arbetslösheten skall bli
bestående.
Det här var några tankar kring hur det skall se ut. Jag tror
nog att jag om jag fick ytterligare litet tid skulle kunna
skissera ett scenario till hur en politik teoretiskt sett kan
skapa en god sysselsättningsutveckling.
Dilemmat ligger i tidsglappet. Det tar ofta ganska lång tid
innan alla de åtgärder och de strukturella förändringar som
skall skapa förutsättningar för en god sysselsättning kommer
till effekt. Det är där jag har svårt att se lösningen. Varje år
av tidsutdräkt innebär att risken för strukturell arbetslöshet
och arbetslöshet som subkultur tilltar. Detta är naturligtvis
ett mycket stort dilemma. Det är väldigt svårt att finna en bra
lösning.
Johnny Ahlqvist: Vi tar den stora diskussionen efter alla
inläggen. Vi kan återkomma till detta ämne, eftersom du kommer
att vara kvar under resten av utfrågningen.
Ulf Jakobsson: Jag har tyvärr inte möjlighet att stanna
kvar.
Johnny Ahlqvist: Jag lämnar ordet till Hans Andersson. Jag
vore tacksam för en kort fråga och ett kort svar.
Hans Andersson: Basindustrier står i dag för över 50 % av
nettoexporten från Sverige. Omställning måste innebära att vi
övergår till helt andra branscher som är mycket mer
kompetensinriktade. Hur skall det gå till?
Vi måste ha högre utbildningsstandard i industrin. Den är låg
i förhållande till den i andra länder hur jag än mäter den. Det
är nästan så att man kallar någon som har disputerat för herr
doktor och ser lika rädd ut som om den människan hade en spruta
i handen. Hur skall det gå till att få en högre
utbildningsstandard?
Det finns många andra frågor som berör industrisektorn, som
Ulf Jakobsson i någon mån skall representera, men jag nöjer mig
med detta.
Ulf Jakobsson: Vi skall vara glada för att vi har en så
pass stark basindustri som vi har. Däremot kanske man inte skall
lita på den för all evighet. Att en omvandling skall äga rum
behöver inte betyda en nedgång. Det blir en relativ nedgång men
inte en absolut nedgång för dessa basindustrier. Det är inte
heller så självklart att en ny kompetensinriktad industri
nödvändigtvis är så vansinnigt importintensiv. Det där ordnar
sig. Jag tror att det är ett mindre problem.
Däremot är utbildning ett större problem. Det kanske funderas
något för litet över den frågan. Hur kommer det sig att
utbildningsnivån generellt sett är för låg inom industrin och
inom näringslivet?
När det gäller småföretag kan man nästan säga att det
kulturmässigt finns en akademikerfientlighet. Jag tror att ett
skäl är att vi har haft väldigt litet av teknologiskt
nyföretagande. Den högutbildade arbetskraften har förblivit
sysselsatt i några mycket framgångsrika storföretag.
Man är där mycket beroende av högutbildad arbetskraft och
uppmuntrar i stor utsträckning högutbildad arbetskraft. Vi har
haft "success stories" som exempel på detta. Det gäller
Ericsson, Astra och läkemedelsindustrin över huvud taget. Detta
är mycket viktigt.
Varför har inte detta spritt sig vidare? Varför anställer inte
industrin mer utbildad arbetskraft? Vi har en industristruktur
där man inte behöver har så mycket utbildad arbetskraft. Det har
varit för litet av den typen av nyföretagande och för litet
avknoppning.
Ett typiskt nyföretagande är t.ex. det i Gnosjö. Det är i stor
utsträckning produktion av typen galgar och ganska enkla
produkter. Det är naturligtvis mycket viktigt att också de
kommer fram. Men det har varit en stor del av ett typiskt
nyföretagande i Sverige.
Ingenjören eller uppfinnaren som får en god idé och som med
den startar ett nytt företag har lett till många internationella
"success stories". Men i Sverige har vi haft väldigt litet av
detta. Det är ett skäl till att man inte har fått en breddning
av efterfrågan på utbildning i Sverige.
Jag tror att det också kan vara ett skäl till den relativt
låga utbildningspremien. Den är inte bara en frukt av solidarisk
lönepolitik. Den naturliga efterfrågan har inte riktigt funnits
på det sättet att den har kunnat bära upp en lönespridning som
ger incitament till ökad utbildning.
Johnny Ahlqvist: Då tackar vi Ulf Jakobsson för
inledningen och för svaren på frågorna.
Vi går över till avsnittet efterfrågan på enkla tjänster.
Efterfrågan på enkla tjänster
Lars Hultkrantz: Jag skall prata om någonting som är svårt
att namnge. Det finns många värdeladdningar när man talar om
olika typer av tjänster. I debatten har ganska ofta namnet på
dessa tjänster lett tanken fel. Man har t.ex. tänkt sig att det
i huvudsak handlar om tjänster som utförs i hemmen.
Det är här fråga om tjänster som är så pass enkla att några av
hushållen anser sig kunna utföra dem själva. Förutom
marknadsalternativet finns för åtminstone vissa hushåll
gör-det-själv-alternativet. Det innebär inte alltid att de är så
enkla. Det kan t.ex. vara bilreparationer, husreparationer, osv.
En del av oss är ju ganska duktiga och kan göra det själv ändå.
Att man har ett alternativ att göra det själv är viktigt ur
skatteteknisk synpunkt, eftersom gör-det-själv-arbetet inte är
beskattningsbart. Det är det ena av två kännetecken på den typ
av tjänster som jag skall tala om, nämligen att det finns ett
alternativ som inte är beskattat.
Det andra kännetecknet som gör de här tjänsterna intressanta
är att de är så pass enkla. Även om det i och för sig kan
behövas en hel del mycket kvalificerad och yrkesutbildad
arbetskraft för att producera dem på marknaden har de ändå ett
ganska stort inslag av arbetsuppgifter som kan utföras av mindre
kvalificerad arbetskraft.
Det kan t.ex. handla om att man inte behöver ha mycket goda
språkkunskaper, vilket gör den här typen av tjänster mycket
intressanta för första generationens invandrare. Dessa tjänster
har också ett särskilt intresse ur arbetsmarknadspolitisk
synpunkt i den utsträckning som arbetslösheten är ett problem
för personer som i något avseende har låga kvalifikationer.
(Bild visas)
Jag skall först tala om skatterna. Skattereformen gällde det
som ekonomerna kallar skattearbitrage, dvs. de manipulationer
som man kan göra mellan olika inkomstslag som har olika
skattesats.
Själva huvudtanken med skattereformen var att utjämna
skattesatserna på de beskattningsbara inkomsterna så att
arbetsinkomster fick ungefär samma skattesats som
kapitalinkomster och att det därigenom inte gick att vinna
skattefördelar av att klassificera om inkomster från det ena
slaget till det andra.
Debatten efter skattereformen har rätt mycket handlat om de
problem som finns därför att man ändå får ett skattearbitrage
mellan inkomstslag som är beskattade och inkomstslag som helt
enkelt inte går att beskatta och som inte är åtkomliga för
fiscus.
Ett problem som det har varit mycket diskussion om under de
senaste åren är kapitalinkomstbeskattningen och det faktum att
utlänningar som äger svenska värdepapper inte kan beskattas på
samma sätt som svenskar boende i Sverige.
Det finns därför en skattesatsskillnad mellan utländska ägare
och svenska ägare. Frågan är om vi där kanske måste göra en
kompromiss och minska kapitalinkomstbeskattningen. Det är vad
debatten om dubbelbeskattningen handlar om.
Att detta över huvud taget är ett problem beror på att vi har
internationella kapitalmarknader. Det är möjligt att föra över
inkomster från Sverige till utlandet, eller rättare sagt
värdepapper. Trögheten vid gränsen är inte längre så stor,
vilket är avgörande för att det här är ett problem.
Om man ser till den aspekten är hemmaproduktion av tjänster
inte beskattad. De tjänsterna har i princip noll i skattesats.
Det intressanta blir på motsvarande sätt om det finns relativt
stora möjligheter för hushållen att välja mellan eget arbete och
hemmaproduktion och att köpa dessa tjänster på marknaden. Man
måste undersöka hur pass känsligt det egentligen är.
(Bild visas)
Det är ofta mer intressant att fördela skatter så att de
hamnar på varor och tjänster än att fördela så att de hamnar på
olika typer av inkomster.
Vad den här figuren visar är att vi i dag har en skattesystem
som i princip följer de blå staplarna, dvs. att köpta enkla
tjänster har samma skattesats som varor och andra tjänster som
vi köper, medan egna tjänster i stort sett inte har någon skatt
alls.
När man har ett sådant problem brukar den lämpliga lösningen
vara att hitta någon kompromiss. I det här fallet gäller det att
finna en skattesatsfördelning som är lagom, dvs. att man
undviker att göra skillnaden mellan köpta enkla tjänster och
egna tjänster alltför stor.
Man märker då att det finns ett problem. Det är precis som när
man skall spänna igen resväskan. När man har fått igen den ena
haken åker den andra upp. Om man sänker från den nivå som visas
av den blå stapeln till den nivå som visas av den röda stapeln
uppkommer problemet att köpta enkla tjänster får en lägre
skattesats än andra tjänster. Vi får då en ny form av
snedvridning.
Det man vill åstadkomma i skattesystemet är någon form av
balans mellan den ena snedvridningen och den andra
snedvridningen.
(Bild visas)
Man kan se på hur det har sett ut för ett urval av enkla
tjänster. Då tänker jag framför allt på hur det var innan 1991
års skattereform. Det visas här av de blå staplarna.
Vissa av de enkla tjänsterna hade samma skattebehandling som
andra varor och tjänster. Det gällde t.ex. att handla mat, dvs.
om man skulle leja någon att handla mat till en, och det gällde
också bilreparationer.
Men rätt många av dessa tjänster hade en lägre skattesats. Det
gällde exempelvis matlagning, om man tänker sig att alternativet
till matlagning är att gå ut och äta på restaurang. Där hade vi
en lägre skattesats, och det gällde också husreparationer.
Vissa väsentliga marknadstjänster var helt undantagna från
moms. Det gällde exempelvis lokalstädning, och det gällde också
privat barnomsorg. En del marknadstjänster, framför allt de som
producerades i offentlig sektor, var t.o.m. kraftigt
subventionerade. Det gällde bl.a. kommunal barnomsorg och även
äldreomsorg. Det som är mest intressant är kanske kommunal
barnomsorg.
I SNS-NBER-rapporten diskuterar man om det möjligen är så att
den kommunala barnomsorgen i Sverige har fått alltför kraftiga
subventioner. Det handlar alltså om att göra en avvägning av
skatteförhållandet mellan å ena sidan egna tjänster och köpta
tjänster och å andra sidan tjänster som sådana och andra varor.
(Bild visas)
Vi har alltså att göra en avvägning där vi på den ena sidan
har två typer av fördelar. För det första har vi fördelen att
det är något som är långsiktigt intressant att göra, dvs. det är
effektivitetshöjande på lång sikt. Men det vi är speciellt
intresserade av är att det på kort sikt möjligen kan innebära
att vi får en ökad efterfrågan av tjänsterna och därmed också en
ökad sysselsättning i hela ekonomin, och då speciellt för
lågkvalificerad arbetskraft.
Å andra sidan har vi kostnader. De kostnaderna består dels i
de nya snedvridningar vi åstadkommer, dels att om vi t.ex. skall
sänka skattesatser måste vi höja andra skattesatser, och det har
alltid finansieringskostnader med sig. Någon form av avvägning
måste göras.
Det intressanta är exakt hur den avvägningen ser ut.
Det finns inga svenska studier av detta. Men det finns ett
mycket intressant arbete i Danmark som jag tänker låna några
resultat från.
Det är en forskargrupp vid Handelshögskolan i Köpenhamn som
har tittat på dessa avvägningar. De har en modell över den
danska ekonomin. Jag skulle vilja argumentera för att det i
nästan lika hög grad är en modell av den svenska ekonomin.
(Bild visas)
I den här modellen har man vita marknadssektorer och
hushållssektorer, både vita hushållssektorer och svarta
hushållssektorer. Det finns även en svart tjänstesektor.
Det skall understrykas att detta fortfarande är en ganska
enkel modell. Även om den på sätt och vis är ganska komplicerad
finns det många saker som man skulle ha önskat att forskarna
också hade tittat på. Det finns t.ex. ingen åtskillnad mellan
det som kallas skilled och unskilled labour, dvs. kvalificerad
och mindre kvalificerad arbetskraft.
Man skulle också ha önskat en mer ingående beskrivning av den
övriga ekonomin. Det kan mycket väl vara så att faktorer som
påverkar efterfrågan på lågkvalificerad arbetskraft får effekter
inom industrin osv. Det skulle man vilja följa. Men så långt har
arbetet ännu inte kommit.
I den danska ekonomin är ungefär 15 % av den privata
konsumtionen tjänstekonsumtion av denna typ. Jag har jämfört med
svenska data. Där jag har kunnat jämföra har jag funnit att den
svenska tjänstekonsumtionen som andel av den totala konsumtionen
ligger något lägre. Det är kanske mest märkbart när det gäller
restauranger men också när det gäller t.ex. bilreparationer och
i synnerhet privat städning. Även om det utgör en väldigt liten
del i Danmark är det en ännu mindre del i Sverige som andel av
konsumtionen. Det tyder på att potentialen för att öka den här
sektorn skulle vara ännu större i Sverige än i Danmark.
(Bild visas)
Dessa siffor visar hur det såg ut i Danmark år 1992. Bilden
visar också hur modellerna ser ut. Man har gjort två typer av
modellkörningar. I en har man tittat på de långsiktiga
effekterna. Där är arbetslösheten inte något problem, utan det
enda man tittar på är hur effektiviteten i ekonomin förändras
när lönerna är så rörliga att arbetslösheten kommer att
försvinna. I den andra modellen ser man mer kortsiktigt. Man ser
till problemet med stela löner och hög arbetslöshet.
Jag jämför här med Sverige i några avseenden. Hemarbete som
andel av marknadsarbete är i Sverige större än i Danmark. I
Danmark motsvarar hemarbetet 66 % av förvärvsarbetet, och i
Sverige nästan 80 %. Den svarta sektorn är ungefär lika stor, 5
% av ekonomin, och skatterna är ganska likartade.
Dessa modeller täcker bara en liten del av hemarbetet. I
stället för att täcka 66 % handlar det i den ena modellen om 12
% och i den andra modellen om ungefär 4 % av hemarbetet. Det är
viktigt att understryka att det bara är en liten del av det
arbete som hushållen gör hemma som man kan tänka sig att i
stället köpa på marknaden.
(Bild visas)
Det man gör i dessa beräkningar av konsekvenserna för den
danska ekonomin är bl.a. ett experiment som man skulle kunna
kalla för en väldigt speciell variant av en intern devalvering,
men i en ny skepnad än den vi tidigare har diskuterat.
Man tänker sig att man inför någon form av subvention för
tjänstesektorerna, i det här fallet en lönesubvention på 28 %.
Det finns många sätt att utforma detta. Flera av dessa sätt har
figurerat i den svenska debatten. Men det är inte så noga här,
utan vi kan tänka oss det som en ren lönesubvention till vissa
branscher.
På lång sikt, när man inte får några effekter på
arbetslösheten, krävs det en höjning av momsen på 4,5 % för att
finansiera detta. Men på kort sikt är den erforderliga
momshöjningen betydligt mindre. Detta ger alltså ett överskott i
budgeten.
Deras resultat är sammanfattningsvis att man på kort sikt får
en väsentlig ökning av efterfrågan på den här typen av tjänster
och en ökad sysselsättning i den här tjänstesektorn. Den var
alltså 15 % av den privata konsumtionen. Sysselsättningen i den
sektorn ökar med ungefär 50 % på kort sikt. Det är t.o.m. så
att man på kort sikt får en ökning av sysselsättningen i andra
verksamheter. Det beror på att hushållen arbetar mindre hemma.
Man har alltså mer tid att förvärvsarbeta, och hela ekonomin får
mer arbetskraft. Sysselsättningen ökar i hela ekonomin.
Det mest intressanta är kanske att man får en märkbar sänkning
av arbetslösheten. Från en ursprunglig nivå på 12 % minskas
arbetslösheten i det här experimentet med 4 procentenheter. Man
får också en ganska stor välfärdsvinst. Man får den
effektivitetsökningen genom att dessa tjänster helt enkelt blir
billigare för hushållen när de utförs på marknaden. Men det
intressanta är att det här är välfärdshöjande även när man inte
har dessa stora arbetslöshetseffekter på lång sikt, dvs. när man
har rörliga löner. Det ökar effektiviteten i ekonomin, om än
inte alls lika mycket som på kort sikt.
Jag skall bara i korthet säga något om hur det ser ut i
Sverige. Jag tror att den bästa bilden av vilka typer av
tjänster som de svenska hushållen skulle vara intresserade av
att köpa kan man få utifrån två bilder som är hämtade från en
studie av Anders Klevmarken och Lennart Flood. (Bild visas.) De
visar vilka typer av hemarbete, hur mycket fritid osv. som
hushållen väljer bort när de ökar sitt förvärvsarbete med en
timme i veckan.
Den här figuren visar t.ex. att kvinnor minskar sitt
hushållsarbete med 0,2 timmar, dvs. med ungefär 12 minuter per
timme ökat förvärvsarbete. Man minskar på vila och fritid, men
man minskar också insatser i underhållsarbete, och det gäller
framför allt männen. Det handlar om underhåll av hus och bilar.
Man minskar också den tid man använder för att handla.
Om vi tittar på detta med hushållsarbete litet mer i detalj
framkommer ett tydligt mönster. Det man framför allt väljer bort
är tid för matlagning och tid för städning. Däremot väljer man
inte bort tid för barnomsorg. Det speglar antagligen att
barnomsorgen redan är kraftigt subventionerad, och att man inte
har samma konflikt mellan barnomsorg och förvärvsarbete som man
har när det gäller städning och matlagning.
På det här området finns det en utredning av Lars Vinell som
kom förra året. Han gjorde en ganska omsorgsfull
telefonintervjuundersökning om svenska folkets intresse för en
speciell grupp av enkla tjänster, nämligen hemtjänster. Det
visade sig då att ungefär 18 % av det svenska folket var
intresserade av att köpa den här typen av tjänster någon gång
ibland. Ungefär 6 % kunde tänka sig att köpa dem mer
regelbundet. Det man framför allt var intresserad av var hjälp
med städning och fönsterputsning. Det betyder att man var
intresserad av hjälp med höst- och vårstädning, flyttstädning
och sådana saker.
Utifrån den undersökningen kan man konstruera en
efterfrågekurva för just städning. Den har jag illustrerat här i
den blå kurvan. (Bild visas.) Undersökningen sträcker sig bara
upp till ett pris på 100 kr per timme. Om man extrapolerar den
här kurvan kommer man att hamna någonstans här uppe. Det vita
priset för privat städning i hemmet inklusive
lönekostnadspåslag, semester och moms låg på ca 122 kr. Vi har
där en mycket liten efterfrågan. Det tyder på att vi ligger
någonstans på den här linjen.
Vid den nivå på efterfrågan som vi har i dag är den mycket
priskänslig. I den här danska studien har man genomgående
antagit att priskänsligheten är --1, dvs. sänker vi priset på de
här tjänsterna med 10 % ökar efterfrågan med 10 %. Det är vad
ekonomer brukar anta när de inte vet något. I det här fallet är
den procentuella ökningen vid en prissänkning mycket större, men
vi skall komma ihåg att eftersom nivån på efterfrågan i
utgångspunkten är så väldigt liten måste man sänka lönekostnaden
väldigt mycket för att få några riktigt stora effekter. Det
räcker inte med att ta bort momsen. Då hamnar man strax under
100 kr. Det krävs en ännu kraftigare lönesubvention.
Det kan vara intressant att titta på en del andra tjänster.
Jag skall bara nämna ett exempel, nämligen efterfrågan på
restauranger. Där har jag själv gjort en studie. Det finns en
speciell restaurangpanel där Svenska hotell- och
restaurangförbundet har följt hur efterfrågan på
restaurangtjänster har utvecklats under de senaste åren. Det är
intressant att titta på detta eftersom det har varit stora
prisvariationer genom alla momsförändringar. Det har hänt en hel
del på det här området. Jag kan inte säga att jag är riktigt
färdig med det här arbetet, men om jag skall välja något
resultat tyder det på att det faktiskt finns en priskänslighet
som ligger någonstans i trakten av -1, dvs. i den
storleksordning som de danska ekonomerna antog.
Christel Anderberg: Det var mycket intressant att höra
dina bedömningar av vilka effekter detta skulle kunna få för
ekonomins funktionssätt och påverkan på arbetslöshetssiffrorna.
Det finns ytterligare en aspekt som man skulle kunna lägga på
den här frågan. Den här typen av enklare tjänster finns tyvärr
ofta inom typiska kvinnoyrken. Jag har av olika skäl kommit att
intressera mig mycket för jämställdhetsfrågor och kvinnors
arbetsmarknad de senaste veckorna.
Jag läste en artikel i Dagens Industri i lördags. Den
redovisade en undersökning över hur det ser ut i USA. Av den
undersökningen framgår att kvinnorna ägde ca 4 % av
småföretagen i mitten på 70-talet. Under en 20-årsperiod har
kvinnligt småföretagande ökat till 30--35 %, och runt New York
ända upp till 50 %. Man brukar tala om kvinnorna som hjältarna
bakom USA:s konjunkturuppgång. Dessa företag finns tydligen inom
en lång rad olika branscher, men framför allt inom
tjänstesektorn. Det är den som växer snabbast.
Om vi nu, med din hjälp kanske, öppnar upp möjligheterna att
få en sådan tjänstesektor att växa upp i Sverige, tror du att vi
skulle kunna emotse samma utveckling vad gäller kvinnligt
småföretagande i vårt land som i USA?
Berit Andnor: Du sade i ditt inlägg att det här förslaget
skulle inrymma betydande välfärdsvinster. Du sade också att man
kanske bitvis skulle kunna komma åt arbetslösheten med detta.
Samtidigt sade du också att det är priset på den här tjänsten
som är avgörande. Det räcker inte med en momssänkning utan man
måste ner ganska rejält när det gäller kostnaden per timme för
att detta skall vara attraktivt.
Jag vill egentligen bara göra en kommentar till detta. De
totala effekterna av en skattemässig förändring är inte invägda
i de studier och experiment som du redovisat. När man pratar om
välfärdsvinster finns det även negativa effekter, t.ex. sociala
effekter, att ta hänsyn till. Vi kan få effekter när det gäller
socialbidragen, vi får effekter som ger ett A-lag och ett B-lag
på arbetsmarknaden, vi får effekter i jämställdheten mellan
kvinnor och män osv. Man kan egentligen fortsätta den här
uppräkningen hur långt som helst. Det handlar väl också om
kultur. Det finns kulturella skillnader i hur vi ser på
hemarbete och fördelningen mellan kvinnor och män.
När man gör sådana här studier tycker jag att det saknas
betydande redovisningar av andra effekter som blir en följd av
det hela. Det allvarligaste är kanske permanentningen av ett
B-lag på arbetsmarknaden. Det får vi betala på andra sätt och i
andra sektorer. De långsiktiga effekterna måste också bedömas.
Lars Hultkrantz: Jag håller med om att det är mycket enkla
beräkningar. Det finns många olika aspekter på detta. Det
illustrerar det första inlägget här. Jag har inte något svar på
det. Jag vet inte om den här typen av förändring skulle leda
till ett ökat kvinnligt småföretagande. Det handlar om den
privata tjänstesektorn och om privata företag. Det är rimligt
att tänka sig att det rör sig om många småföretag där. Men
bilreparationer kan ju utföras av stora företagskedjor. Det
gäller även restauranger osv. De grupperar sig i kedjor. Men det
är mycket möjligt att det huvudsakligen är småföretag som skulle
utvecklas för att tillfredsställa en ökad efterfrågan på det här
området och att det kommer att finnas ett stort kvinnligt inslag
där. Men det är ingenting jag vet.
När det gäller det senare vill jag säga att det finns väldigt
många olika aspekter. Det finns inte bara icke-ekonomiska
aspekter utan det finns också ekonomiska aspekter som man borde
tränga djupare in i. Jag skulle bara vilja understryka att det
finns en konflikt här mellan att öka efterfrågan på enkla
tjänster och det som vi kanske har som huvudstrategi när det
gäller att långsiktigt lösa de här problemen, nämligen att öka
kompetensen. Om det finns jobb som man kan klara sig på som inte
kräver speciellt mycket utbildning är ju morötterna för att
skaffa sig den ökade kompetensen inte lika verkningsfulla.
Å andra sidan innebär inte detta att man kan vara så cynisk
att man tycker att det vore önskvärt att få en utveckling där vi
har mycket höga arbetslöshetstal bland grupper som har låga
kvalifikationer eller mycket höga arbetslöshetstal bland första
generationen invandrare bara för att det bidrar till att
stimulera till ökade utbildningsinsatser. En ganska stor del av
arbetskraften kommer under lång tid framöver inte att ha den
fina nya utbildningen. Antagligen behöver vi fundera över hur
även dessa personer skall få jobb.
Hans Andersson: Det jag hade tänkt säga har just
kommenterats.
Gunnar Du Rietz, SAF: Tjänstesektorn, och särskilt de
enklare tjänsterna, är ett bra exempel på hur skatterna kan
påverka produktion och sysselsättningsmöjligheter. I Sverige är
nu ungefär 60 % av tjänstepriset skatt. Hushållstjänsterna är
mycket priskänsliga och därför känsliga för skatteinnehållet.
Det är ju billigt att ta ledigt från jobbet och göra tjänsterna
i egen regi. De höga skattekilar vi har nu gör svartarbetet
mycket lönsamt. Därför är det angeläget att försöka sänka
skatteuttaget.
Vinell ansåg att man måste gå ganska långt för att kunna få en
verklig effekt. Han föreslog att man skulle ha full
momsbefrielse för vissa specificerade hushållstjänster och
avdragsrätt för hushållstjänster. Då skulle man i stort sett få
samma förhållanden för egenarbete, svart arbete och legalt
förvärvsarbete.
Vinell tog aldrig upp en annan faktor som vore väldigt
önskvärd, nämligen sänkta arbetsskattekilar i allmänhet. Det
beror naturligtvis på att de kan vara svåra att finansiera. Men
den nuvarande utvecklingen där man höjer arbetsskattekilarna
genom värnskatt, egenavgifter och höjda kommunalskatter gör att
vi rör oss i precis motsatt riktning mot vad som skulle behövas.
Egenarbetet blir mer gynnat skattemässigt, och det gäller också
svartarbetet.
Inom tjänstesektorn skulle det behövas en momsskattesänkning.
Problemet där är att EU inte tillåter det utan vidare. Då kan
man i stället överväga att sänka arbetsgivaravgifterna, som
Vinell föreslog.
Vinells förslag att införa avdragsrätt för hushållen var
intressant genom att det under vissa omständigheter kanske inte
skulle kosta statskassan så mycket. Därför är det intressant att
undersöka det. Men samtidigt menar jag att man måste tänka på de
allmänna arbetsskattekilarna. Den bästa utvägen vore om man
kunde sänka dem och röra sig i motsatt riktning mot vad som sker
nu.
Paus.
Utfrågningen återupptogs kl. 11.40.
Vad vet vi om arbetslöshetsförsäkringens effekter?
Johnny Ahlqvist: Vi fortsätter enligt programmet.
Nästa område handlar om arbetslöshetsförsäkringen. Professor
Bertil Holmlund, Uppsala universitet, har ordet.
Bertil Holmlund: Arbetslöshetsförsäkringen är en
inkomstförsäkring som skall göra det möjligt för folk att
upprätthålla en någorlunda jämn konsumtion, även om man har otur
på arbetsmarknaden och förlorar sitt arbete.
Det är uppenbart att en försäkring av det slaget innebär
välfärdsvinster för berörda individer. Samtidigt är det också
klart att incitamentsproblem är förenade med en försäkring av
det här slaget, liknande de problem som man kan se i
sjukförsäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Det är väl därför
som vi diskuterar det här i dag.
Problemet är helt enkelt att försäkringens utformning, t.ex.
vad gäller ersättningens nivå, kan påverka folks beteende. Den
grundläggande idén är att om det finns en väldigt generös
ersättning kan detta minska incitamenten för individer, företag
och arbetsmarknadens parter att förebygga arbetslöshet. Här
finns det alltså ett problem som är värt att diskuteras.
Samtidigt skall man ha klart för sig att den grundläggande
funktionen, att parera svängningar i inkomster, naturligtvis är
förenad med välfärdsvinster.
Till att börja med skulle jag vilja framhålla en sak som i och
för sig är självklar men som man kanske inte alltid tänker på,
nämligen att arbetslöshetsförsäkringen är ett system som består
av en rad olika komponenter. De här olika komponenterna
samspelar med varandra på olika sätt.
Det man oftast tänker på är ju ersättningens nivå, som i de
flesta länder brukar variera mellan säg 40 % och 90 % av
föregående inkomst. Italien är ett undantag. Där får man 2 % av
föregående inkomst, vilket är detsamma, som att man inte har
någon arbetslöshetsförsäkring.
Ersättningens varaktighet är en annan viktig komponent i
systemet. De flesta länder har en varaktighet i ersättningen
från sex månader och uppåt. I några fall kan man kanske betrakta
ersättningsperioden som oändlig. Det finns också exempel på
länder där man har en fallande tidsprofil i ersättningen. Efter
säg sex månader inträder en lägre ersättningsnivå.
Sedan har vi kontrollsystemet, som är en helt avgörande faktor
för hur systemet fungerar. Det har då att göra med saker som vi
har varit inne på tidigare: Vilka krav ställs på de
arbetssökande? Hur lätt är det att förlora sin ersättning? Vilka
krav på att ta lägre betalda arbeten finns det osv.?
Kvalifikationsreglerna har att göra med att man vill att
människor skall ha dokumenterat sitt intresse för förvärvsarbete
innan de kan vara berättigade till ersättning. Följaktligen
krävs det i de flesta system att man har en viss erfarenhet av
förvärvsarbete innan man är aktuell för arbetslöshetsersättning.
Vilken typ av arbetslöshet ska försäkras? Det är självklart
att en företagsnedläggning leder till försäkringsberättigad
arbetslöshet. Men hur är det med frivillig uppsägning? Det kan
gälla t.ex. människor som flyttar till en annan ort, på eget
bevåg eller i samband med att maken flyttar. Skall man där ha
ersättning eller inte? Där varierar regelsystemen. Men det är
vanligt att frivilliga avgångar föranleder avstängning, i varje
fall under en viss tid, från ersättning.
Karenstid kan vi ha eller inte. Finansieringen kan utformas på
en rad olika sätt. I USA finns det en finansiering som ligger på
de företag som har sagt upp folk. Dessa företag får högre skatt
till följd av detta. I Sverige har vi ju haft egenavgifter,
i a-kassorna.
De här olika komponenterna samverkar alltså med varandra. Man
skall ha klart för sig att effekterna t.ex. av att höja
ersättningsnivån i väldigt hög grad torde vara beroende av
vilket kontrollsystem vi har. Samspelseffekter är här alltså
oerhört viktiga.
Vilka är då effekterna och vilka är de mekanismer som är
aktuella här?
Jag skall peka på några olika effekter. Det som man i första
hand kanske intresserar sig för är effekterna på arbetslöshetens
nivå. Där är det viktigt att ha klart för sig att också det kan
ha att göra med en rad olika effekter. Det som mest diskuterats
är effekterna på arbetslöshetstiderna. Den hypotes som
nationalekonomer här har, och som kanske är rätt så självklar,
är att en mera generös ersättningsnivå skulle påverka folks
sökbeteende under arbetslöshet. Man tänker sig att det handlar
om att lönekraven kan stiga -- de krav man har på lön för att
acceptera ett arbete -- eller också kan sökintensiteten påverkas
av ersättningsnivåerna. Den tid man lägger ned på att söka efter
arbete handlar det alltså om. Susanne Ackum Agell kommer att
tala om det här senare.
Men möjligheten finns också att ersättningen kan påverka hur
ofta folk blir arbetslösa, alltså benägenheten att säga upp sig
från ett arbete och gå in i arbetslöshet -- eller för den delen
också företags benägenhet att permittera arbetskraft.
Slutligen har vi effekterna på lönebildningen. Där finns det
föreställningar om att ersättningsnivån påverkar
löneförhandlarna. Högre ersättning skulle kunna driva upp
lönekraven och på det sättet minska efterfrågan på arbetskraft.
Man skulle också kunna tänka sig effekter på lönebildningen
som verkar via de enskilda arbetssökandenas lönekrav. På det
sättet påverkas löneglidningen. Företagen får svårare att
besätta lediga platser, därför att lönekraven från
arbetssökandenas sida har ökat.
Det här är olika aspekter som pekar på problem med
arbetslöshetsförsäkringen. Man skall dock inte utesluta en del
möjliga positiva effekter, alldeles bortsett från
inkomstriskförsäkringen, som jag inledningsvis nämnde.
Arbetskraftsdeltagandet kan också vara värt att uppmärksammas
här. För att vara berättigad till ersättning måste man finnas i
arbetskraften. Högre ersättningsnivåer torde stimulera
arbetskraftsdeltagandet.
Rörligheten kan påverkas i litet olika riktningar, och
rörligheten kan stimuleras av en generös ersättning. Vi kan
tänka oss fallet med dubbelarbetande makar i ett hushåll som
överväger en flyttning. Om det finns en möjlighet för den
medflyttande maken, som inte omedelbart får arbete på den nya
orten, att utnyttja arbetslöshetsersättningen så kan det
stimulera rörligheten. Man kan också tänka sig att detta för
andra hushåll verkar i motsatt riktning. Det kan leda till
inlåsningseffekter.
Slutligen är det tänkbart att man skulle kunna få en bättre
matchning mellan lediga platser och arbetssökande om man ger
utrymme för att söka under en litet längre tid. "Rätt man på
rätt plats" uppnås kanske bättre om folk ges möjligheter och
förutsättningar att söka under en längre tid i stället för att
acceptera första bästa jobb. Här finns det alltså en del
potentiellt positiva effekter som man bör väga in när
totaleffekterna av arbetslöshetsförsäkringen diskuteras. Att
bara studera effekterna på arbetslöshetens nivå är att ha ett
alltför begränsat perspektiv.
Vad vet vi då?
Jo, vi vet en hel del om vissa saker här. Om andra saker vet
vi väldigt litet eller ingenting. Det finns ett stort antal
studier på detta område. Framför allt gäller det effekterna på
arbetslöshetstider och i någon mån studier av effekter på
lönebildningen. Det finns mycket mindre av studier om effekterna
på t.ex. rörlighet, matchning, arbetskraftsdeltagande osv.
När man studerar dessa saker kan man använda sig av litet
olika metoder. I princip har man använt sig av tre metoder:
Man kan studera utvecklingen över tiden i ett enskilt land.
Man ser vad som händer med arbetslöshetstiderna och med
arbetslöshetsersättningen över tiden. Sedan försöker man dra
slutsatser kring sambanden.
Man kan jämföra olika länder.
Man kan studera beteendet hos enskilda individer.
Rent allmänt skulle jag vilja säga att jag fäster största
avseendet vid den tredje gruppen av studier. Men innan jag
kommer dit vill jag säga något om de två första ansatserna.
Vi kan ta det svenska exemplet. Jag visar här en figur över
arbetslöshetstider och arbetslöshetsinflöden. Den heldragna
kurvan visar arbetslöshetsperiodernas genomsnittliga varaktighet
sedan 60-talet och framåt, uttryckt i veckor. Det är alltså en
klar trendmässig uppgång i arbetslöshetstiderna. På 60-talet låg
vi i regel under tio veckor. Sedan har tiderna trendmässigt gått
upp. Tiderna har under 80-talet t.ex. legat på 20 veckor. Det
finns alltså en tydlig trendmässig uppgång i
arbetslöshetstiderna.
Samtidigt har arbetslöshetsersättningssystemet blivit mer
generöst. Dess värre har jag ingen figur som visar detta, men
detta faktum är i och för sig välkänt. Vi har t.ex. fått
förlängda ersättningsperioder --1974 -- från sex månader till
drygt ett år. Vidare har vi infört KAS, och fler personer har
kommit att omfattas av försäkringen. Dessutom har
ersättningsnivåerna, även i relation till föregående inkomst,
stigit trendmässigt. Det finns alltså en klar trendmässig
uppgång i de olika måtten på hur generöst
arbetslöshetsförsäkringssystemet är i termer av
ersättningsnivåer.
Är det detta som ligger bakom den här trendmässiga ökningen i
arbetslöshetstiderna?
Min bedömning är att det i varje fall är en delförklaring. Jag
vågar inte säga något om den kvantitativa betydelsen av
ersättningssystemet i det här avseendet, men det är en uppenbar
"kandidat" till förklaring som man svårligen kan komma förbi.
Problemet är naturligtvis att det har hänt en massa andra
saker samtidigt på arbetsmarknaden som gör att det är svårt att
här hålla isär betydelsen av olika faktorer. Men sannolikt är
ökad generositet i ersättningssystemet en faktor som förklarar
utvecklingen. Jag skulle inte tro på det så mycket om jag inte
också hade belägg från individdata som innebär att den här
mekanismen finns.
Låt oss se på den andra metoden, jämförelser med olika länder.
Det finns alltså en metod som innebär att vi kan välja säg 20
OECD-länder. Vi ser att de har helt olika arbetslöshetstal under
80-talet, och man kan försöka förklara de här skillnaderna med
olika egenskaper hos ländernas lönebildningssystem,
arbetslöshetsersättningssystem osv. Speciellt engelska forskare
-- Layard, Nickell och Jackman -- har använt sig av den här
metoden i en rad olika avseenden i en stor bok om arbetslöshet.
Vad finner man då?
Jag har här ett utdrag ur deras bok. Vad vi nu försöker
förklara är ju arbetslösheten, mätt i procent. Här varierar det
mellan olika länder. Vi mäter här ersättningens varaktighet i år
samt ersättningsgraden i procent av föregående inkomst.
Talet 0,9 på figuren säger att om varaktigheten ökar med ett
år, så ökar arbetslöshetsgraden med 0,9 %. Om exempelvis
ersättningsperioden skulle förändras med ett halvår skulle vi få
en effekt på arbetslöshetstalet som ligger i närheten av 0,5
procentenheter. Om vi förändrar ersättningsgraden med 10
procentenheter, så skulle man få en effekt på arbetslöshetstalet
motsvarande 1,7 %. Nu skall man absolut inte på något sätt
uppfatta de här siffrorna som exakta och sanna uppskattningar av
effekterna, utan här finns det en stor ömtålighet när det gäller
förändrade metoder etc.
Ett problem är naturligtvis att det finns en rad andra
komponenter i ersättningssystemen som man också gärna skulle
vilja mäta och som är mycket svårare att mäta. Då kan sådana här
studier ifrågasättas. Studierna som pekar dock i "förväntad"
riktning.
Slutligen något om enskilda individers beteende under
arbetslöshet. Det handlar här om att vi följer enskilda
individer under deras arbetslöshetsperiod. Vi försöker se vad
som skiljer folk som har hög ersättning från dem som har låg
eller ingen ersättning. Har vi tur kan vi också observera
perioder när ersättningsnivån förändras för enskilda individer.
Här finns det resultat som man svårligen kan förklara på annat
sätt än med att arbetslöshetsersättningssystemet faktiskt har
incitamentseffekter.
Vad kan vi förvänta oss av begränsade ersättningsperioder till
att börja med?
Jag har här en principskiss som visar hur sannolikheten att
övergå till sysselsättning kan tänkas utvecklas över
arbetslöshetsperioden. Vi mäter alltså den andel som lämnar
arbetslösheten. Sedan följer vi, enligt figur, den här gruppen
över ersättningsperioden. Ersättningsperioden tar slut efter säg
60 veckor. Teorin, och kanske även intuitionen, säger då att
folk borde bli alltmer angelägna om att skaffa sig ett arbete ju
närmare utförsäkringstidpunkten de kommer. Sannolikheten för att
lämna arbetslösheten borde alltså bli större.
Å andra sidan kan man säga: Om det vid utförsäkringstidpunkten
finns någon annan åtgärd som träder in och upprätthåller
inkomsten, t.ex. en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, borde den här
incitamentseffekten försvagas, eller eventuellt försvinna. Den
streckade kurvan på bilden visar en tänkbar effekt av en
utförsäkringsgaranti som vi de facto haft i Sverige under senare
år. Folk har alltså med väldigt stor sannolikhet blivit erbjudna
beredskapsarbeten när de riskerat utförsäkring.
Man skulle därför kunna misstänka en försvagning av den här
uppåtgående tendensen -- försvagade incitamentseffekter.
Detta är vad vi skulle kunna tro a priori. Hur ser det ut i
verkligheten?
Till att börja med kan vi se hur utförsäkringsgarantin har
implementerats. Den här bilden visar egentligen mer hur Göte
Bernhardsson och hans folk beter sig än hur de arbetslösa beter
sig. Den beskriver hur sannolikheten ser ut att röra sig från
arbetslöshet till arbetsmarknadspolitiska program över
arbetslöshetsperioden, som vi här mäter i månader.
Vi skiljer mellan två grupper, dels de som har a-kassa, dels
de som inte har a-kassa. Det figuren säger är att när personer
som har a-kassa har varit arbetslösa tio elva månader ökar
sannolikheten för att de skall gå in i åtgärder mycket starkt.
För personer som inte har ersättning finns inte den här kraftiga
uppgången. Figuren säger alltså att AMS-åtgärderna har en stark
inriktning på sådana långtidsarbetslösa som har a-kassa, inte
långtidsarbetslösa i största allmänhet, utan precis sådana som
har a-kassa.
Då är frågan: Vad har detta för konsekvenser för utflödet till
sysselsättning? Det borde minska viljan att ta lediga jobb,
skulle man kunna säga.
Det resultat som bilden visar bygger på statistiska studier
som vi har genomfört på ett stort individmaterial från
arbetsförmedlingarna. Det är så här sannolikheten för att övergå
från arbetslöshet till arbete under 90-talet i Sverige ser ut.
Personer som har a-kassa och personer som ej har a-kassa ingår.
Vi ser att sannolikheten faller ett tag. När man börjar komma
fram ungefär till månad 12, stiger sannolikheten att övergå till
sysselsättning markant för personer med a-kassa, dvs. de
personer som riskerar utförsäkring vid vecka 60. Vad detta
resultat antyder är att incitamentseffekterna av att ha en
tidsbegränsad ersättningsperiod i varje fall i någon mån finns
kvar i Sverige, trots att vi har haft något som brukar kallas
för utförsäkringsgaranti, dvs. stor sannolikhet att hamna i
åtgärder vid utförsäkring.
Det går inte att utifrån vår studie säga vad som skulle ha
hänt om man hade haft en mindre grad av utförsäkringsgaranti.
Men man skulle väl i allmänhet misstänka att det då hade varit
en kraftigare uppgång. Men även med det system vi haft under
90-talet fanns det uppenbarligen effekter av tidsbegränsningen.
Det är svårt att förklara sådant här på något annat sätt än att
det verkligen är arbetslöshetsersättningssystemet som griper in.
Det finns för övrigt studier av den här karaktären också från
andra länder, och man finner just i anslutning till
utförsäkringstidpunkten en mycket tydlig uppgång i sannolikheten
att övergå till reguljär sysselsättning.
Det finns också bedömningar av hur arbetslöshetstiderna skulle
påverkas om man t.ex. förkortade ersättningsperioderna. De visar
att man skulle få kortare arbetslöshetstider. Detta om
varaktigheten i ersättningssystemet.
Slutligen vill jag komma till ersättningsnivåns betydelse. Här
tittar vi på svenska data. Problemet här är att vi inte kan
skilja mellan olika nivåer i ersättning särskilt bra. Vi kan
skilja mellan a-kassa, KAS och ingen ersättning alls. Det vi
finner när vi kontrollerar utifrån en hel rad olika faktorer --
utbildning, ålder, kön, invandrarstatus, m.m. -- är att
arbetslöshetstiderna är längre för personer som har a-kassa än
för personer som inte har a-kassa. Men det handlar om ganska små
skillnader. Här handlar det om en skillnad i förväntad
arbetslöshetstid på fyra veckor, trots att vi rör oss från noll
till ersättningsnivåer som i det här fallet faktiskt är uppemot
maximalt 90 %.
Men den allmänna bild man får här stämmer hyggligt med den
internationella litteraturen också, nämligen att det finns
effekter på arbetslöshetstiderna av en höjd ersättningsnivå.
Arbetslöshetstiderna går upp när ersättningsnivån går upp. Men
effekterna är kvantitativt ganska små. Om man tar en del
skattningar som har gjorts på olika håll och bedömer effekten av
att förändra den svenska ersättningsnivån uppåt eller nedåt med
t.ex. 10 procentenheter, blir slutsatsen att effekterna finns
där, men de är ganska begränsade. Det kan handla om ungefär en
vecka i arbetslöshetstid som man skulle få ut av en sådan
förändring. Det är ganska små effekter, men de finns där.
Susanne Ackum Agell: Jag tänkte diskutera litet grand om
sökbeteendet. Jag skall också visa några resultat från en rätt
färsk studie av människor som under november 1994 var inskrivna
vid arbetsförmedlingen som arbetssökande. Men jag tänkte
faktiskt först ställa den här kanske till synes litet triviala
frågan: Varför är sökbeteendet viktigt?
Det första är att det har hänt någonting på arbetsmarknaden,
som Gunnar också pratade om. Jag skulle vilja säga att det
speciellt nu är extremt viktigt att arbetslösa människor
uppmärksammar att konjunkturen har vänt. Först och främst det
mycket simpla: Allt annat lika, är det trots allt de som söker
som också har en chans att få ett jobb. Det är mycket få som
blir erbjudna. Det kan synas litet trivialt.
Sedan kan vi gå in och titta på det som vi alla diskuterar i
dag: Riskerar den svenska massarbetslösheten att permanentas, så
som har skett i princip i alla andra länder som har upplevt en
sådan här djup lågkonjunktur? Om vi skall försöka lära någonting
av deras erfarenheter är en hypotes, en delförklaring till
detta, att när man först blir arbetslös under en sådan här
mycket djup lågkonjunktur är man optimistisk. Man söker väldigt
många jobb. Då finns det inga. När man söker kanske man bara ser
att det är tusen andra som söker. Man kommer aldrig till
intervju. Kommer man till intervju, får man ett nej. Om det där
fortlöper under en längre period, tappar man säkert både
självförtroendet och orken. Om konjunkturen sedan vänder och man
inte hakar på, kan hela den här historien göra att man blir rätt
passiviserad.
Där skulle jag vilja säga att vi tack vare
förmedlingsverksamheten skulle kunna ha ett rätt stort
försprång. Jag säger inte att förmedling inte finns någon
annanstans. Men just de här kontrollmekanismerna bör etableras
nu. Nu är det dags för förmedlarna att uppmärksamma att det inte
gäller att träffa någon var åttonde vecka, utan det måste vara
betydligt kortare perioder emellan. Man måste helt enkelt
uppmärksamma människor på att det finns jobb.
En annan förklaring till att sökbeteendet kan vara viktigt har
att göra med lönebildningen. Det är viktigt att även företagen
får indikationer på att det finns arbetskraft där ute som de
behöver. Annars kan lönerna börja pressas uppåt.
Jag skulle vilja gå över till att titta litet på den svenska
arbetsmarknaden. Den är ju litet annorlunda än de flesta andra
arbetsmarknader. Vi har de stora arbetsmarknadspolitiska
åtgärderna. Uppemot 5 % av arbetskraften är i dag engagerad i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag har sett siffror på att
det troligtvis är där vi kommer att ligga även i år.
Man bör faktiskt också diskutera varför det kan vara viktigt
att jämföra sökbeteendet mellan dem som går öppet arbetslösa och
dem som hamnar i olika åtgärder. Då kommer jag tillbaka till att
jag tycker att detta börjar bli relevant nu när konjunkturen har
vänt. När man placeras i en åtgärd -- vi skall separera olika
åtgärder litet längre fram -- gäller i princip arbetstiden nio
till fem. Det innebär att du har mindre tid att söka. Vi kan
prata om att det finns en typ av inlåsningsmekanism. När
konjunkturen vänder söker inte de som är i åtgärd. Det är de
öppet arbetslösa som får tillgång till jobben.
I slutet av 80-talet och i början av 90-talet hade vi en stor
debatt som gällde om åtgärder faktiskt kunde öka lönerna mer än
om vi hade en stor öppen arbetslöshet. Man kan kanske förklara
det med sökbeteendet. Det kan bero på att de i åtgärd heller
inte söker lika frekvent. Där har vi lönebildningsmekanismen.
Jag skall redovisa några tabeller från ett projekt som
finansieras av den arbetsmarknadspolitiska kommittén. Som jag
sade förut är det en intervju av 4 000 vuxna individer. Jag har
begränsat urvalet litet och inte direkt vänt mig till ungdomar.
Det beror på att man vill ha ett rätt så stort urval. Tar man
med ungdomarna reduceras ofta urvalet och det som det blir
relevant att titta på.
En fråga ställdes till alla i november: Söker ni jobb just nu?
Svaret skall vara ja eller nej. Vissa har tillfälligt jobb. Det
kommer väldigt många tillfälliga jobb på arbetsmarknaden nu.
40 % av de tillfrågade säger att de söker. Av de arbetslösa är
det 93 % som sade: Ja, jag är en aktiv arbetssökande. Medan det
av dem som är i AMU eller annan åtgärd är ungefär 60 % -- ja,
57--55 % -- som säger att de är aktiva. Om man skall vara litet
illvillig och prata om ett halvfullt eller ett halvtomt glas,
kan man säga att av dem som är i åtgärder säger 40 % att de inte
söker.
Följande fråga. Vid intervjutillfället frågar man vad de
gjorde veckan innan och hur många timmar de ägnade åt att söka
jobb, dvs. gick till förmedlingen, tittade i tidningar,
kontaktade arbetsgivare eller sökte på något annat av de olika
sätt som finns. Då visade det sig att de öppet arbetslösa -- de
som säger att de ägnar sig åt att söka -- faktiskt tillbringade
4 timmar med olika sökaktiviteter, medan de som är i åtgärder
använde ungefär 2 timmar föregående vecka till de här
sökaktiviteterna.
Vi har en kolumn för dem som i princip inte söker. De har sagt
att de söker, men det visar sig att det inte var någon
aktivitet. Bland de arbetslösa var det faktiskt 30 % som inte
ägnade någon som helst tid föregående vecka åt att söka efter
jobb.
Hade det här varit några år tillbaka hade man kunnat säga:
Varför skall folk söka, när inga jobb finns? Men nu börjar vi
ändå komma upp i det skiktet av konjunkturen att jobb faktiskt
finns, och då måste alla människor föras med in i den här
jobbletaraktiviteten. Det är naturligtvis till stor del
individens eget ansvar att ta itu med detta. Men jag tror att
många människor behöver hjälp av förmedlingarna, de som helt har
tappat fotfästet och kontakten med arbetsmarknaden och är osäkra
på om de fortfarande är gångbara. Jag tror att det är mycket
viktigt att det börjar uppmärksammas. Snart har konjunkturen
ebbat ut. Då blir det svårt att ställa de här kraven igen.
Nästa fråga rörde hur många jobb man sökt månaden innan
intervjun. Igen kan man se att det är tre och ett halvt jobb i
snitt bland dem som har varit arbetslösa och mellan ett och två
jobb för dem som är i åtgärd. På nytt bör man uppmärksamma hur
många det är som faktiskt inte har ansett att det har funnits
något jobb som har varit värt att söka. Det kanske inte finns
några. Det är en stor kandidat. Men det måste ändå bero litet
grand på att man har tappat självförtroendet och inte tror sig
ha chans att få några jobb. Det gäller faktiskt 40 % av de
arbetslösa, men uppemot 70 % av dem som är i åtgärd.
Jag tänkte också återkomma till att vi har
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Därför tycker jag att det är
relevant att ställa de här frågorna: Skall man dra alla åtgärder
över en kam? När skall man diskutera sökintensiteten? Under
lågkonjunkturen har arbetsmarknadspolitiken delvis haft som
syfte att motverka passiviteten, att hindra människor från att
gå tre fyra år bara med a-kassa. Det har ett värde i sig. Men
hur skall vi se på samma åtgärder när konjunkturen vänder uppåt?
Jag tycker inte att vi kan se på dem på samma sätt. Det är dags
för en ny politik. En sådan har i stort sett alltid kommit och
är på gång nu också.
Det är den här distinktionen vi kallar rörlighetsfrämjande,
och Gunnar sade litet grand om sysselsättningsskapande åtgärder.
Det rörlighetsfrämjande som jag tycker att det är viktigt att
tänka på i det här fallet är arbetsmarknadsutbildningen. Den har
dragit ett tungt lass under konjunkturnedgången. Det var den
åtgärden som man koncentrerade sig på.
Jag tror också att man hade en övertro på vad
arbetsmarknadsutbildning kunde klara av. Redan 1992 och 1993
sade AMS att det naturligtvis också finns någon slags trade off,
vad kvantitet kan göra, innan det börjar bli
effektivitetsförluster. Jag tror alltså på utbildning. Men jag
tror att man också får lov att tänka på att det måste vara
kvalitet.
Det har varit svårt att kunna upprätta individuella strategier
för människor. Vad skall jag utbilda mig till? Man har inte
sett jobben. Men nu börjar det bli relevant att ta itu med den
arbetslösa människan, att sätta sig ned och se vilka önskemål
individen har och vilka önskemål arbetsmarknaden har, för att
sedan upprätta handlingsplaner för de här människorna. Om
utbildningen skulle ligga inom den här individens handlingsplan
är det inget problem om inte den individen söker ett jobb. Vi
vill ju att den individen skall lära sig litet mer om datorer
eller vad det kan vara. Det tycker inte jag är ett stort
problem.
Däremot kan man titta litet mer på de sysselsättningsskapande
åtgärderna: ALU, ungdomspraktik och beredskapsarbeten i stort
sett. Där är det kanske tveksamt om man inte skall börja oroa
sig för varför människor inte söker jobb. När ALU kom till var
tanken att det skulle finnas tid att söka jobb. Jag har inte
läst direktiven för ungdomspraktik. Den tanken finns säkert där
också. Jag vet att tanken även bakom beredskapsjobben, som nu
bara är 36 timmar i veckan, var att det skulle finnas tid för
att söka jobb.
Det som har hänt under lågkonjunkturen -- det har jag förstått
av dem som har tittat på detta -- är att uppföljningen från
förmedlingen av naturliga skäl har varit mycket låg. Man har
haft en mycket tung arbetsbörda. Men här måste också till
förändringar så att ingen, varken de arbetslösa eller
förmedlarna, fastnar i gamla rutiner, som nu kan vara mycket
skadliga. De kan faktiskt leda till att arbetslösheten
permanentas.
Om vi gör den här distinktionen och tittar litet grand på hur
det ser ut mellan olika åtgärder och öppet arbetslösa kan vi se
att man anser att 70 % inom ALU faktiskt söker jobb, medan det
bland dem som har beredskapsarbeten och ungdomspraktikplatser,
som är mycket av sysselsättningskaraktär, är en rätt låg
aktivitet. Utbildningsvikariat är någon form av mellanting. Ett
utbildningsvikariat innebär att en arbetslös får ett vikariat
medan företagen utbildar en reguljärt anställd. De inom AMU
söker faktiskt litet mer än de som är i sysselsättningsskapande
åtgärder. Det finns, som vi har sett förut, en viss tendens till
att människor kanske tycker att AMS-jobben egentligen är riktiga
jobb. Det är inget fel på det, men det kan vara skadligt just nu
i konjunkturuppgången.
Här har också redogjorts litet för söktimmar. De ligger runt 4
timmar för de arbetslösa och 1--2 timmar för dem som är i
åtgärd. Samma sak gäller för antalet sökta jobb. Det är inte så
många.
Jag diskuterade med Göte Bernhardsson tidigare i veckan, och
Göte sade att det ändå är många jobb som söks, 1,6 miljoner. Det
är jättebra. Men poängen är att det ändå är många som inte
söker. Varför gör de inte det? Det är det som den här
undersökningen rör.
Jag tänkte också visa hur man söker jobb och vilket som är
bästa sättet. De litet mer formella kanalerna, som staten
erbjuder, är förmedlingarna, platsjournaler och
platsautomaterna. Ni har kanske sett de här datorerna som kan
vara utsatta litet här och var. Det har också etablerats
privatförmedlingar, som verkar ha någon slags 3-procentig
marknadsandel, om jag får uttrycka det så. Vi har också litet
mer informella kanaler. De utnyttjas av ungefär 45 % av de
sökande. Man kanske själv kontaktar arbetsgivare, man har vänner
och bekanta, man läser tidningarna. Detta är de mest frekventa
sätten för hur man söker tips om jobb.
Nästa fråga man kan ställa är: Var får man de bästa tipsen om
de jobb som man faktiskt sedan söker? Det är i stort sett samma
fördelning som tidigare, nästan 45--55. Den stora skillnaden
visar sig i varifrån jobbet kom, när man väl fick det.
Förmedlingarnas andel har sjunkit litet, vilket kanske är
förståeligt. De har det största trycket. Det är oftast dit alla
går. Men det visar sig vara mycket lyckosamt om man själv driver
på och kontaktar företagen.
Man kan också se att det faktiskt finns vissa som verkar få
jobb som ett brev på posten: Skulle du vilja ha ett jobb hos
mig? Det är 15 %. Dessutom kommer en del via AMS-jobb eller
tidigare praktikplatser. Man har visat framfötterna och får
därför vara kvar.
Jag vill också visa hur de människor som inte har ett jobb såg
på sina framtida möjligheter, att inom 3 månader få ett jobb. 10
% tyckte att det såg mycket bra ut, 25 % att möjligheterna var
ganska goda. Men över 60 % får man säga ansåg att möjligheterna
inte såg särskilt bra ut.
Då kan man ställa sig frågan: Varför tror man sig ha goda
eller dåliga möjligheter? Det var så jag hade klassificerat det.
Den övervägande andelen människor svarade: Det finns inga jobb
där jag bor. Här finns så att säga ett politikinslag. Vi har
kanske ett flyttbidrag eller också får man jobba med den delen
av problemet. Naturligtvis är detta, som någon har sagt
tidigare, ingen politik som är lämplig för en familj där båda
jobbar och har barn som går i skolan. Men det finns fortfarande
en stor mängd fall där ett flyttbidrag kan vara bra -- ungdomar
och ensamstående, som kanske inte har samma kostnader för att
flytta.
Några människor svarar med rätta fortfarande att det inte
finns några jobb att söka. Man kände också att man på något sätt
har tappat kunskaperna. Återigen finns ett politikinslag. Om det
faktiskt förhåller sig så, har vi arbetsmarknadsutbildning och
vi kan ta reda på vilka kunskaper dessa människor saknar.
Dessutom börjar människor känna: Jag är för gammal. Det är
kanske ett litet svårare problem.
Göte Bernhardsson, AMS: Får jag börja med att göra en
kommentar till Susannes presentation. Jag tycker att detta är en
mycket viktig undersökning, som ger oss mer kunskaper om hur
sökandet fungerar på arbetsmarknaden.
När vi har diskuterat detta tidigare, som Susanne sade, har
jag gjort en del påpekanden som jag tycker att man skall ha med
i bilden. Det är att det faktiskt söks väldigt många jobb. 1,6
miljoner sökande på 50 000 jobb är ganska mycket.
Vi har inte för närvarande ett läge i den svenska ekonomin där
vi har problem med att tillsätta de jobb som majoriteten av de
arbetslösa kan ta. Det finns mängder av sökande. Det dominerande
problemet för oss är fortfarande att arbetsgivare säger: Ni
behöver väl inte annonsera den här platsen med namn och adress
till oss, för vi blir nedringda av människor, och det kostar så
mycket med alla dessa arbetslösa som söker. Man skall ha det med
i bilden.
Jag har också sagt att jag inte är säker på att man skulle få
så väldigt mycket mindre arbetslöshet om de arbetslösa sökte 3,2
miljoner jobb i stället för de 50 000 som finns per månad.
Dessutom tror jag, precis som du -- och jag tycker att det är
viktigt att understryka -- att om man förändrar sökbeteendet hos
människor som är arbetslösa, kan det vara ett framgångsrikt sätt
att hjälpa de här individerna.
Framför allt för utsatta grupper som drabbas psykiskt, som
slutar söka och blir passiviserade, har t.ex. jobbklubbar visat
sig både i Sverige och utomlands vara ett bra sätt. Men jag tror
inte att man av det skall dra slutsatsen att om vi satte in alla
människor som är i åtgärder eller som är arbetslösa i
jobbklubbar skulle vi få samma effekter. Man får effekt delvis
så länge det är en marginell åtgärd som man kan använda för
speciella grupper i speciella lägen.
Jag vill också säga, ekonomivetenskap i all ära, att det även
finns andra vetenskaper som jag tror att man skall fundera över
och dra lärdomar från när man pratar sökbeteende. Psykologer som
studerar arbetslöshet beskriver den ofta i termer av en mänsklig
kris, som faktiskt ligger nära sådana ting som nära anhörigas
dödsfall. Jag tror att man måste ha det klart för sig.
När du säger att vissa individer inte söker jobb, kan man lätt
dra den förhastade slutsatsen att det är samma individer som
aldrig söker något jobb. Men man vet ganska säkert att detta är
en kurva med olika intensitet. Människor söker under vissa
perioder mycket intensivt. De får ingen respons. 50-åriga
kvinnor blir inte kallade till intervjuer över huvud taget, och
det leder till en viss passivisering. Sedan får man en ny kick
och går ut och är mycket intensiv i sitt sökande, varefter man
drar sig tillbaka. Jag tror att man också måste ha med den
bilden av hur det ser ut på arbetsmarknaden.
Det jag har försökt säga många gånger i det här utskottet, vid
de tillfällen jag har besökt det, är att jag precis som Susanne
har den uppfattningen att den bästa arbetsmarknadspolitiska
åtgärd vi kan sätta in är att öka förmedlingsinsatserna. Det är
den billigaste, mest kostnadseffektiva åtgärden. Men det är
också den åtgärd som det är svårast att övertyga politikerna om
att man skall satsa på. Det är mycket lättare att få fram
miljarder till åtgärder än att få det till förmedlingsinsatser.
Vi har ungefär 1 miljon människor anmälda på
arbetsförmedlingarna varje månad. Varje platsförmedlare har
200--300 sökande. Det är klart att vi, precis som Susanne säger,
skulle önska ha tätare möten, mycket större möjligheter att
puffa på, många fler insatser för att få dem som är
passiviserade mer aktiva. Men där finns vissa begränsningar.
Till slut vill jag visa en bild och ta upp det större
perspektiv som Gunnar Wetterberg var inne på i morse. Jag sade
att jag delar uppfattningen att vi är i ett nytt läge. Det finns
uppenbara risker för att vi kan komma att permanenta en
långtidsarbetslöshet och en arbetslöshet på hög nivå i Sverige,
liksom man har gjort på andra håll. Jag vill absolut understryka
att det finns en sådan risk.
Men jag vill också säga att den stora frågan egentligen är:
Har de massiva insatser som vi har gjort i Sverige för att hålla
i gång de arbetslösa någon betydelse när vi får en ökad
efterfrågan? Jag skulle vilja säga att det hos oss inte bara
handlar om dem som har varit oavbrutet långtidsinskrivna under
många år. De har gått från åtgärder till arbetslöshet. Vi kan
numera titta på utvecklingen på ett rätt intressant sätt. Bilden
visar chansen att under en viss månad gå från oss till ett jobb.
Dessutom visas den tid som man oavbrutet har varit inskriven på
arbetsförmedlingen, i åtgärd eller i arbetslöshet.
Som ni ser har vi en uppgång. Vi har relativt stora grupper
som har varit arbetslösa två tre år.
Ute i Europa och på många andra håll går motsvarande kurva
mycket brant nedåt. Kurvan för november 1993, när vi hade en
mycket låg efterfrågan, har den förväntade inriktningen, dvs.
den visar att chansen att få jobb minskar ju längre tid som man
har varit inskriven. Vi har mellan 1993 och 1994 fått en
relativt påtaglig efterfrågeökning, om också långt ifrån
tillräcklig. Går då de utbjudna jobben också till
långtidsinskrivna? Kurvan visar, något sensationellt, att i
varje fall hittills chanserna att komma ut i jobb har ökat mest
bland dem som har den absolut längsta inskrivningstiden, när
efterfrågan har ökat. Kurvan är visserligen fortfarande
fallande, men den är ganska flack.
Det finns två möjliga förklaringar till detta. Den ena är att
vi, som Gunnar Wetterberg sade, inte har fått någon utsortering.
Den andra är att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna trots
allt har fått den effekten att människor inte har passiviserats,
att arbetslösa har fått ökad kompetens osv. Jag skulle tro att
det är fråga om en kombination av dessa två orsaker.
Det intressanta är nu om vi kan hålla kurvan oförändrat flack,
om efterfrågan ökas, vilket är den första förutsättningen. Då
har vi faktiskt fortfarande en chans att komma ned på lägre
arbetslöshetsnivåer.
Sten Östlund: Med anledning av Göte Bernhardssons
kommentar till Susanne Ackum Agell vill jag säga att det är illa
att de äldre förlorar tron på möjligheterna att få ett jobb, men
ännu värre är det att arbetsgivarna tydligen har bestämt sig för
att de inte skall anställa. Vi har i dagarna fått uppgifter om
hur svårt det är för personer som har passerat en viss ålder.
Jag vill göra några kommentarer till Bertil Holmlund. Han
uppger att vi har tillskapat generösare regler. Jag har suttit i
arbetsmarknadsutskottet i tolv år, men jag har inte någon känsla
av att vi har byggt upp några särskilt generösa regler under den
perioden. De mest generösa reglerna hade vi vid tiden för
1988/89 års beslut, då det i ersättningarna från a-kassorna
infördes en följsamhet till industriarbetarlönerna. Detta
fungerade under några år, och arbetslösheten var 1,5 %. Mig
veterligt var det ingen som missbrukade a-kassan därför att den
var mera generös än i dag. Sedan 1991 har både villkor och
ersättningsnivå i a-kassan stadigt försämrats. Enligt mitt --
visserligen inte vetenskapliga -- sätt att räkna har taket i
arbetslöshetsersättningen nu sänkts till 4,3 basbelopp, vilket
kan jämföras med 7,5 basbelopp i sjukförsäkringen. Vi har
tidigare haft ett tak vid vid 5,5 basbelopp. Någon förbättring
av a-kasseersättningen har det alltså inte blivit. Det innebär
inte att kostnaderna inte har stigit, men den inträdda
utgiftsökningen beror på konjunkturen.
När det gäller förutsättningarna för att få jobb bland dem som
är med i a-kassa respektive dem som inte är det ifrågasätter jag
att ni har möjlighet att få fram relevanta jämförelsegrupper. I
allt väsentligt är de som i dag är etablerade på arbetsmarknaden
i Sverige medlemmar i arbetslöshetskassa. Jag vill påstå att de
grupper som ni har kunnat jämföra med är sådana -- jag tror inte
att ni kan bevisa motsatsen -- som inte är etablerade, framför
allt ungdomar. Det är väl ganska naturligt att de kommer in på
arbetsmarknaden litet snabbare.
Också påståendet att ersättning från arbetslöshetskassan
skulle leda till att man blir mera obenägen att ta ett arbete än
om man inte har någon ersättning eller än om man har KAS vill
jag ifrågasätta. Liksom doktorer och professorer gärna vill
arbeta med forskning och annat som de är utbildade för vill
naturligtvis också byggnadsarbetare, svetsare, plåtslagare eller
yrkesmän inom industrin gärna ha ett arbete som har anknytning
till deras utbildning och erfarenhet. Jag tror att deras
obenägenhet att t.ex. stå och diska på en restaurang är ungefär
lika stor som hos doktorer och professorer. Det är därför ganska
naturligt att det kan ta litet längre tid att få in en person
som är med i a-kassa i arbete. Jag tror att vi har anledning att
acceptera det.
Hans Andersson: Några kommentarer, först till Susanne
Ackum Agell. Hon representerar forskningen och jag politiken.
Jag vill påstå att politiken ligger litet före forskningen. Det
råder konsensus omkring allt det som Susanne Ackum Agell säger.
I en sådan konjunkturuppgång som vi för ett tag sedan har
inlett skall vi så långt möjligt gå över från aktiva
arbetsmarknadspolitiska åtgärder till ordinarie arbeten. En
hårdare prövning måste införas, och AMS måste kanske få litet
mera personal och resurser för att bedriva en aktiv vägledning
med mera frekventa kontakter osv.
Jag instämmer i praktiskt taget allt det som Susanne Ackum
Agell sade, och jag tror att alla politiker, från höger till
vänster, gör det. Man efterlyser verkligen en förändring av
politiken, och jag kan garantera att en sådan kommer att
genomföras, även om det ibland förorsakar debatter i kammaren.
Jag vill bara ta upp en punkt. Jag tycker inte att man skall
fokusera uppmärksamheten på att bara 54 % av dem som genomgår
AMU söker jobb. Det handlar då om relativt korta, yrkesinriktade
kurser. Om några inte borde ta jobb i stället för att fortsätta
med sin aktivitet, är det de som genomgår en datakurs, som
kvalificerar sig för arbete med numeriskt styrda maskiner osv.
Det är en form av slöseri att tvinga dem att avbryta
verksamheten, när sådan horder av människor går i rent
artificiella sysselsättningsterapeutiska aktiviteter.
När det gäller det som Bertil Holmlund sade vill jag på en
punkt spetsa till diskussionen. Den har ju hittills varit ganska
mild. Jag försöker läsa allt om arbetsmarknadsforskning, även om
den resulterar i tonvis av litteratur, av författare som Bertil
Holmlund, Anders Björklund och många andra. Sverige ligger långt
framme på området och har särskilda av politikerna finansierade
institut för detta ändamål. Jag minns att Björklund--Holmlunds
egen analys av regeländringarna på 70- och 80-talen var att
dessa inte hade några observerbara effekter på arbetslösheten.
Jackmans m.fl. stora arbete åberopades här. Det utkom 1991 och
syftade tillbaka på slutet av 80-talet. Man skulle där förklara
varför Sverige avvek från det övriga Europa, med låga
arbetslöshetstal. Man menade att det berodde på en aktiv
arbetsmarknadspolitik, centrala löneförhandlingar och framför
allt en arbetslöshetsersättning som inte utgick under så långa
perioder.
Om Jackman skulle göra om undersökningen i dag, skulle han
säkerligen med gatlykteteorins hjälp försöka förklara det
förhållandet att Sverige har rasat ned i massarbetslöshet med
tal om behov av decentraliserade löneförhandlingar, som SAF vill
ha, kanske också om alltför bra trygghetslagar och
a-kasseersättningar.
Med tanke på de oerhört svaga resultat och empiriska belägg
som man kommit fram till med hjälp av en mängd relativt
godtyckliga antaganden och regressionsanalys och med tanke på
hur oerhört litet som forskarna kommit fram till tror jag inte
att det är där som vi skall söka förklaringen till vår
arbetslöshet. Jag tror att orsakerna ligger i helt andra
strukturella frågor.
Jag läste nyligen en rapport från CAFO, som hade studerat
ungdomsarbetslösheten. Man har där kommit fram till precis samma
slutsats. Man finner inte att det är några strukturella orsaker
till att ungdomsarbetslösheten ökar utan menar att det beror på
efterfrågeraset.
Jag finner med tanke på den flora av olika system för
anställningsskydd, a-kasseersättning, löneförhandlingar osv. som
man har i de europeiska länderna liksom den flora av
arbetslöshetsnivåer som de har inte att det existerar någon
korrelation av den typen. Snarare skulle man behöva kasta ett
getöga på USA, som har en helt annan situation och kan få oss
att tänka i andra banor.
Jag tror alltså att gatlykteteorin i mycket stor utsträckning
styr många av inläggen, även från forskarnas sida. Vi politiker
måste komma fram till andra strukturella förklaringar, som
hänger samman med det som vi tidigare talade om,
näringslivsstruktur, kompetensstruktur och sådant, kanske även
skatter.
Kent Olsson: Jag skall inte göra ett politiskt inlägg utan
ställa ett antal frågor till forskarna. När vi går in i en
högkonjunktur är sökbenägenheten tydligen, som Susanne Ackum
Agell sade, mycket skiftande. Det är skrämmande, eftersom det
innebär att människor på olika sätt har passiviserats och
underlåter att söka arbete.
Det har också konstaterats att man har större chans att få
jobb om man söker mycket intensivt. Det har nämnts att man ofta
söker arbete när man närmar sig en utförsäkring och att en
utökning av arbetslöshetsperioden höjer arbetslösheten med 0,9
%. Om vi hade en utförsäkring inlagd i a-kassesystemet, skulle
man då få en sänkning av arbetslöshetsnivån?
Vad gäller ersättningsnivåerna vill jag fråga om det
eventuellt skulle vara ett incitament att ha en avtrappning av
arbetslöshetsförsäkringen, så att ersättningen i början skulle
ligga på en viss nivå, t.ex. 80 %, och sedan skulle sänkas till
75 % samt därefter till 70 %. Skulle det ge incitament till att
söka arbete? Blir man passiviserad av att under en längre period
ha oförändrad ersättning?
Martin Nilsson: Jag tycker att Susanne Ackum Agell och
Göte Bernhardsson gjort kloka och intressanta inlägg, men jag
vill närmast anknyta till Hans Anderssons besvikelse över vad
dagens diskussion har gett. Ordföranden efterfrågade i början av
utfrågningen nya idéer och infallsvinklar, och jag tror att vi
får anledning att återkomma till det. Förslagen till nya metoder
för att komma till rätta med arbetslösheten har inte varit
speciellt intressanta. Man har diskuterat löneskillnader,
hemtjänst och a-kassa som incitament för att söka jobb. Jag
tillåter mig betvivla den empiriska bakgrunden till detta.
Det är synd att diskussionen om nya näringar som kan ge
miljöjobb, informationsjobb och kunskapsjobb i mycket har
saknats i dagens debatt. Utskottet bör därför återkomma med
flera utfrågningar om framtidens arbetsmarknad för att få nya
idéer och infallsvinklar.
Dan Ericsson: Jag har en kanske något avvikande fråga. Det
har här talats om sökbenägenhet. Jag vill fråga framför allt
Lars Hultkrantz, Bertil Holmlund och Susanne Ackum Agell vilken
benägenhet som finns i det politiska systemet och hos de
ansvariga myndigheterna att ta till sig nya forskningsresultat.
Låt mig t.ex. peka på problematiken inom tjänstesektorn med alla
skattekilar som förhindrar utvecklingen av sysselsättningen där.
Hur uppfattar ni benägenheten att ta till sig sådan information
och att ompröva tidigare ställningstaganden?
Bertil Holmlund: Om vi ser på ersättningssystemet från
början av 60-talet och går fram till början av 90-talet, finner
vi en helt klar trendmässig utveckling i riktning mot ett i
flera dimensioner mer generöst system. Vi har fått längre
ersättningsperioder, ersättningsgraden i termer av förlorad
inkomst har höjts och allt fler har kommit att omfattas av
systemet. Detta hindrar inte att utvecklingen under de allra
senaste åren har vänt och blivit mindre generös.
I frågan om sökbenägenhetens samband med a-kasseersättning,
KAS och avsaknad av ersättning gäller det att kontrollera för så
många faktorer som möjligt utöver ersättningsnivån vilka skiljer
individerna åt. Det skall villigt erkännas att det är en svår
uppgift. Man kan ändå kontrollera rätt mycket, bl.a. ålder,
yrkeserfarenhet och utbildning. Men sedan man har gjort detta
kvarstår ändå en viss effekt. Jag har betonat att den är ganska
liten, men den finns, och man kan tolka den som en effekt av att
ersättningsnivån inom a-kassan är högre än KAS. Motsvarande
effekt finner man också i utländska studier.
Förklaringen till att byggnadsarbetaren kanske inte vill byta
jobb har jag inga svårigheter med. Det är en möjlig mekanism i
detta sammanhang. Jag vill också påpeka att jag på intet sätt
vill moralisera över att människor söker jobb under längre tid
när de har högre ersättning. Jag menar t.o.m. att det inte
nödvändigtvis är ett problem. Jag skulle tro att det är bra att
vi har ett system som gör att folk inte omedelbart tar ett jobb
utan tänker sig för något innan de accepterar ett arbete.
Till Hans Andersson vill jag säga att det är sant att
Björklund och jag fann vissa små effekter, som jag tidigare
sagt, även om de ofta är skattade med en betydande osäkerhet.
Det som du sade om de engelska forskarna R. Jackmans, R. Layards
och S. Nickells stora arbete var däremot missvisande. De
framhäver förvisso Sveriges centrala löneförhandlingar och
begränsningarna i ersättningssystemet, men ersättningsnivåer
spelar en ganska viktig roll i deras allmänna referensram och i
deras förklaring av arbetslöshetsskillnaderna mellan olika
länder. Deras arbeten är alltså inget argument för att bortse
från ersättningsnivåns betydelse.
Jag har inte sagt något om olika faktorers relativa betydelse.
Eftersom min uppgift var att tala om
arbetslöshetsförsäkringssystemet uteslöt jag ungefär tio andra
och kanske viktigare faktorer. Men frågan finns med i bilden,
även om man inte kan förklara mer än en liten del av
arbetslöshetsskillnaderna mellan olika länder med utgångspunkt i
skillnader i ersättningssystem. En liten del är dock också en
del.
Det ställdes en fråga om vad man kan förvänta sig av en mera
distinkt utförsäkringsrisk än vad som är för handen i dag. Vi
kan inte säga något om den kvantitativa effekten, men man skulle
på basis av våra egna och andras studier kunna vara i varje fall
rimligt övertygad om att få en snabbare övergång till
sysselsättning när risken att utförsäkras blir mer påtaglig.
Möjligheten att trappa ner ersättningen har diskuterats i
litteraturen och har praktiserats i vissa länder. Finland har
ett system med sådana inslag, och jag tycker personligen att ett
system med avtrappning av ersättningen är nog så tilltalande som
ett system där ersättningen plötsligt upphör. Jag tycker att det
är en ganska förnuftig tanke.
Dan Ericsson undrade vilken benägenhet som finns att ta till
sig forskningsresultat. Det är en svår fråga. Jag tycker
egentligen inte att politiker skall ta till sig alla möjliga
olika forskningsresultat som ständigt kommer fram. De bör
däremot ha en öppenhet för att diskutera dem och väga in dem
tillsammans med en rad andra faktorer.
I dagens läge, med den extrema situation som vi har på
arbetsmarknaden, bör man kanske vara extra benägen för öppenhet
och diskutera alla möjliga tänkbara medel, även sådana som man
till att börja med hade svårt för. Situationen är så allvarlig
att det är oklokt att a priori avvisa vissa åtgärder. Dit hör
t.ex. diskussionen om tjänstesektorn, som Hultkrantz har varit
inne på.
Susanne Ackum Agell: Jag vill närmast kommentera Hans
Anderssons funderingar. Jag förklarade ganska explicit att det
inte är önskvärt att sökintensiteten skall vara hög bland
personer som är i någon form av planerad utbildning. Detta är
inte något problem. Regeringens förslag är helt i linje med
detta, men jag tror ändå inte att man tillräckligt poängterar
vikten av detta förhållande i olika sammanhang.
Om vidare 5 % fortfarande skall vara kvar i åtgärder detta år,
tror jag inte att arbetsmarknadsutbildningen kan ta på sig hela
den belastningen. Det innebär att det fortfarande kommer att
finnas kvar mycket av sysselsättningsskapande åtgärder på
marknaden. Det är då angeläget att förmedlarna får information
om att det är viktigt att understryka sökbenägenheten även bland
dem som t.ex. har ett ALU-jobb. Jag kan kanske få information
från er om läget på den punkten.
Jaan Kolk, TCO: Jag vill ta upp två frågor som gäller
arbetslöshetsförsäkringen.
För det första har frågan om systemet har blivit generösare
berörts. Bertil Holmlund har nu medgivit att det inte har blivit
generösare. Vi har tvärtom fått en sänkning av ersättningsnivån.
Enligt de resultat som han redovisade borde detta ha lett till
en minskning av arbetslösheten, men jag har inte sett några
empiriska belägg för en sådan effekt i Sverige.
Han tar upp en rätt intressant andra faktor. Den stora
förändring av arbetslöshetsförsäkringen som skett i ett par
decenniers perspektiv är ju att försäkringen kommit att omfatta
allt fler. I början av 70-talet, när den första stora
utredningen om den allmänna arbetslöshetsförsäkringen påbörjade
sitt arbete, var det bara 60 % av arbetskraften som omfattades
av denna. Nu är vi uppe i över 90 %.
Det känns för mig mycket främmande att karakterisera en
utveckling som innebär att allt fler omfattas av
arbetslöshetsförsäkringen så, att den har blivit generösare. Det
finns en uppslutning i samhället och i politiken bakom en allmän
arbetslöshetsförsäkring. Dagens system ligger också mycket nära
en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Jag har inom parentes sagt utomordentligt svårt att förstå att
de som förespråkar en allmän arbetslöshetsförsäkring skulle
kunna stödja ett förslag som innebär att man utestänger en viss
åldersgrupp, nämligen dem som är under 20 år, från att omfattas
av arbetslöshetsförsäkringen.
Det är alltså svårt att se att det eftersträvade förhållandet
att allt fler skall omfattas av arbetslöshetsförsäkringen skulle
vara ett uttryck för att systemet har blivit generösare. Men det
är viktigt att veta att våra förhållanden på denna punkt skiljer
sig från förhållandena ute i Europa. Enligt en studie som EU
gjorde för några år sedan är det bara fyra av tio arbetslösa i
EU-länderna som får ersättning från ett
arbetslöshetsförsäkringssystem. I Sverige får mer än 80 % sådan
ersättning vid arbetslöshet.
Bertil Holmlund tar för det andra upp den kanske mest
missförstådda av alla arbetsmarknadspolitiska inslag i Sverige,
nämligen utförsäkringsgarantin. Den framställs allmänt så --
och det har varit antydningar i den riktningen också här -- att
den skulle vara en garanti för evig ersättningsrätt. Man tar den
som förevändning för att göra gällande att vi i Sverige skulle
ha ett system motsvarande det som finns ute i Europa, med långa
ersättningsperioder. Så är det inte alls. För att man skall få
del av utförsäkringsgarantin ställs kravet att man aktivt
ställer sig till arbetsmarknadens förfogande och är beredd att
acceptera beredskapsarbete eller annan arbetsmarknadspolitisk
åtgärd. Många personer faller igenom vid prövningen för
utförsäkringsgarantin därför att de inte är beredda att
acceptera en arbetsmarknadspolitisk åtgärd.
Jag tycker för min del att vi skall ha så höga krav i
arbetsmarknadspolitiken. Jag var med om att införa
utförsäkringsgarantin i mitten på 80-talet, och det kan kanske
vara intressant att veta att den dåvarande ledningen för AMS var
mycket misstänksam mot denna åtgärd och tyckte att den inte
skulle införas, eftersom den ställde krav på aktiva insatser
från arbetsförmedlingarnas sida som de kanske inte skulle klara.
Det infördes också en ventil i regelsystemet innebärande att om
arbetsförmedlingen inte förmådde vidta sådana åtgärder, skulle
individerna inte kunna åberopa utförsäkringsgarantin.
Utvecklingen har nu gått åt ett annat håll. Det finns en
insikt om betydelsen av att tidigt bryta arbetslöshetsperioder,
och det har vidtagits åtgärder för det ändamålet. Regeringen har
nu aviserat ett nytt krav på obligatorisk arbetslivskontakt. Det
vore intressant att höra det som Susanne Ackum Agell här sade.
Jag tycker personligen att det var en av de kraftfullaste
pläderingar för ökade personalresurser till arbetsförmedlingarna
som jag hört på mycket länge.
Hon tog upp betydelsen av individuella handlingslinjer och
mycket annat som det krävs personal för att utföra. Under alla
de år som jag har sysslat med arbetsmarknadspolitik har det
förbryllat mig att det är så oerhört svårt att få resurser för
arbetsmarknadsinsatser, som vetenskapligt flera gånger belagts
är de mest effektiva, samtidigt som det -- vilket Göte
Bernhardsson tidigare var inne på -- är tämligen lätt att få
fram pengar för andra åtgärder.
Slutligen en ytterligare kommentar till utförsäkringsgarantin.
Jag tycker att det är tämligen trivialt att sökbenägenheten ökar
något när utlöpandet av en period närmar sig. Vad som förbryllar
mig är att mycket få tycks fundera över vad som händer med
personer som blir utförsäkrade. Hur påverkas deras sökbeteende
och vilja att ta arbete? Framför allt tycks ingen vilja
undersöka hur det går med arbetskraftsdeltagandet. Något som vi
säkert vet är att personer som utförsäkras och förlorar
kontakten med arbetsmarknaden så småningom tappar fotfästet och
försvinner ut ur arbetskraften. Sett både i ett mänskligt och i
ett samhällsekonomiskt perspektiv är det oerhört stora kostnader
förenade med att människor slås ut från arbetskraften och inte
längre finns med i arbetslöshetsstatistiken. Jag betraktar detta
som ett mycket underskattat problem, som det finns anledning att
fundera över i Sverige, där andelen människor i arbetskraften
under en femårsperiod har minskat med 5 %.
Jan Herin, SAF: Detta får bli ett sammanfattande
slutinlägg.
Jag tycker att man har kunnat dra en del lärdomar av denna
hearing. Frågan är om man tycker om resultaten. Det gjordes
någon kommentar om att vi inte hört något nytt och om att
forskarna nästan kunde kasta sig i graven, men så är det inte.
Det har nästan varit ett skimmer av romantik över svensk
arbetsmarknadspolitik, och en del har trott att 50- och 60-talen
gick så bra på grund av denna arbetsmarknadspolitik. Man skulle
därav nästan kunna dra den slutsatsen att det skulle vara
arbetsmarknadspolitikens fel att det gått så eländigt dåligt
under 90-talet. Så är det ju inte heller, utan den måste, som
här har sagts, gå i takt med den ekonomiska politiken.
Man kan då fråga om det är klokt att med den ena handen höja
arbetsgivaravgiften och försvåra framkomsten av nya jobb och med
den andra handen subventionera anställning på marginalen av
arbetslösa. Är det bra att skärpa arbetsrätten i en uppgång när
företag skulle kunna vara villiga att dra till sig ny
arbetskraft? Man kan också undra om politikerna tar till sig de
argument som ekonomerna trots allt ger.
Arbetsmarknadspolitiken skapar egentligen inte själv några
jobb, men den kan förbättra arbetsmarknadens sätt att fungera.
Den kan också konservera strukturfel. Gör man sådant som leder
till att t.ex. den underliggande lönebildningen inte anpassar
sig, har den inte denna underlättande funktion. Vår bild är att
arbetsmarknadspolitiken är överbelastad. Man tror sig i Sverige
kunna administrera bort problem. Det gick väl när vi hade ett
par procents arbetslöshet, men nu är det omöjligt. Det anges
alltid som lösning på ett problem att vi måste göra upp
individuella planer för dem som söker, och det må vara mycket
bra, men tendensen går mot att man i arbetsförmedlingens port
ställer ut kassakort med texten: Kom inte tillbaka inom åtta
veckor, för vi har inte tid!
Det kan vara fråga om brist på resurser, men man måste i
botten ha system som ger starka drivkrafter för individer att
själva söka arbete. Man måste därför nu se efter om
arbetslöshetsförsäkringen ger tillräckligt starka drivkrafter.
Man har nu ändrat de regler som den förra regeringen införde,
och de nya uppfattas väl som en utförsäkringsgaranti. Enligt den
statistik som jag har sett är det i förhållande till antalet
inskrivna mycket få som utförsäkras.
Något som Bertil Holmlund inte tog upp men som forskningen
pekar på är att det kan skapas goda incitament, om man får känna
vad arbetslösheten kostar. Man skulle kunna införa en egenavgift
och en arbetsgivaravgift i arbetslöshetsförsäkringen. Det finns
internationella studier om detta. Vi har här fört över kostnaden
till andra system, och det ger inte någon signal till
arbetstagare och arbetsgivare och t.ex. i lönebildningen om att
arbetslösheten ökar om vi ställer till det och att detta kommer
att kosta oss mera.
Jag tycker ändå att det här har kommit fram en signal,
nämligen att vi inte kommer att klara sysselsättningen genom att
utbilda den svenska arbetskraften. Vi skall göra allt för att
höja kompetensen, men här finns, som Ulf Jakobsson pekade på,
ett dilemma, nämligen att det tar tid, och vi måste därför
studera även de s.k. lågproduktiva jobben. Genom sådana kan vi
få in ungdomar i arbete, och vi kan kanske använda
skatteincitament inom tjänstesektorn. Där finns en enorm
tillväxtpotential. Man måste arbeta över hela fältet. Det är en
romantisk föreställning att vi skall kunna växa in i den
lönestruktur som vi har genom att utbilda oss fram till höjd
kompetens och förbättrade resultat. Vi måste också förändra vår
lönestruktur.
Med detta är inte sagt att vi skall övergå till ett
amerikanskt system, vilket målats upp som ett skräckexempel. Det
är långt mellan Amerika och Sverige, och det borde vara möjligt
att på många olika vägar lösa dessa problem.
Anders Bäckström: Jag vill till Susanne Ackum Agell säga
att det vore bra om man kunde dela in dina resultat i vad som är
följden av individens beteende respektive av regeringens
beteende. Det är klart att människors sökbeteende påverkas både
av de egna preferenserna och av de råd och anvisningar som man
får från arbetsförmedlingen. För att rikta mig till utskottet
vill jag påminna om att Susanne Ackum Agell har understrukit att
arbetsförmedlingen förmodligen har ökat i betydelse under
konjunkturuppgången. Den underlättar rörligheten, ökar
kompetensen och gör det lättare för företagen att få rätt
arbetskraft. Det är därför litet betänkligt att
arbetsmarknadsutbildningen nu har bara två tredjedelar av den
omfattning som den hade för två år sedan, när vi hade en annan
politisk majoritet.
Beträffande behovet av nya idéer vill jag påminna om att man
när arbetsmarknadspolitiken byggdes upp i början av 50-talet
hade i princip samma uppsättning av åtgärder som nu, även om de
var bara tre eller fyra till antalet. De har sedan dess byggts
på med detaljregler, och man har undan för undan hittat på nya
namn, så att numera samma problem hanteras med 50--60 olika
åtgärder. Jag är därför tveksam till om det finns ett så stort
behov av nya idéer, i meningen fler åtgärder. Man borde kanske
begränsa deras antal, så att det blir litet hanterligare.
Leif Dergel, TCO: Vi har, som redan nämnts, en ny
situation. Vi vet inte riktigt om den fina
arbetsmarknadspolitiken i vårt land klarar denna nya situation.
Den är redan överbelastad. I detta läge är det viktigt att man
bedriver en utvärderingsforskning. Forskningen har bevisat --
t.o.m. Jan Herin var nu inne på detta -- att en förstärkning av
arbetsförmedlingen får effekter. Vi bör alltså ta fasta på att
förstärkningar av förmedlings- och vägledningsinsatser har
effekter.
En annan viktig insats skulle vara en mobilisering av hela
Utbildningssverige för en kompetensutveckling. Omsätt
Kompetensutredningens förslag i faktisk politik! Det skulle i
dagens läge vara en bra åtgärd.
När det gäller sökaktiviteter är vår erfarenhet av arbetslösa
tjänstemän som är medlemmar i TCO-förbund att de är mycket
angelägna att söka jobb och att de gör det i mycket stor
utsträckning. Vi har också aktivitetscentra för arbetssökande,
där man försöker hjälpa arbetslösa tjänstemän och andra utan
arbete att söka jobb. Man skulle kunna vinna mycket genom en
satsning, även av mycket litet pengar, på att ge resurser till
denna typ av verksamhet, som bedrivs bl.a. av fackliga
organisationer. Man skulle säkert kunna komma upp i minst det
antal personer som enligt budgetpropositionens uppskattning
finns i arbetsföretag. Idén med arbetsföretag motsvarar ungefär
våra aktivitetscentra för arbetssökande, bortsett från att vi
inte hyr ut personal genom våra centra. Idén går ut på att, som
Susanne Ackum Agell var inne på, få de arbetssökande att aktivt
söka jobb.
Sten Törnblom, Svenska Kommunalarbetareförbundet: Vårt
förbundsområde skall på något sätt stå utanför alla
arbetsmarknadspolitiska åtgärder, trots att vi har ungefär 100
000 arbetslösa i dag. Vi vet att det behöver göras en mängd
arbetsinsatser, men problemet är att det är svårt att finansiera
dem. I den förda diskussionen, som jag tycker har varit
intressant, har man genomgående speglat den arbetslöses beteende
i olika sammanhang. Det låter nästan som om det är den
arbetslöses beteende som är avgörande för tillgången på jobb.
Den andra fråga som alltid tas upp är förhandlingssystemet.
Skall man ha centrala avtal enligt den gamla modellen mellan
LO--TCO och SAF, eller skall man ha decentraliserade
förhandlingar? Den centrala modellen har ställt till elände, så
den skall vi naturligtvis inte ha kvar. Nu skall vi i stället ha
decentraliserade förhandlingar.
Det framhölls vidare för en stund sedan att den som är i
AMS-aktiviteter inte är lika benägen som andra arbetslösa att
söka jobb. Men har man tillhört de arbetssökande under mycket
lång tid och så småningom hamnat i en aktivitet, blir man
naturligtvis mer benägen att först genomgå denna.
Man pekar också på skolan och på bristen på utbildning, och
visst finns det behov av mer utbildning. Man pekar på att
lagarna ställer till med problem. Vi kan av och till i debatten
höra att om det blir lättare att avskeda folk, skulle man
anställa många fler. Skatterna är en annan problematik som
alltid tas upp till undersökning. Om man ger alla arbetslösa
sämre ersättning, skulle incitamenten öka osv.
Min fråga är: Varför har man inte också undersökt
arbetsgivarsidan? Det är ändå arbetsgivaren som skapar
arbetstillfällena, inte den arbetslöse. Denne kan bara söka sig
till tillfällena. Har man undersökt arbetsgivarens beteende när
det gäller att ta vara på innovationer, investeringar osv.? Hur
beter sig arbetsgivaren när han eller hon söker arbetskraft? En
sådan undersökning skulle kanske vara en tillgång i detta
sammanhang. Den som äger arbetsplatsen och skapar
förutsättningar för jobb har ju ett gemensamt intresse med den
som söker jobbet. Den gemensamma nämnaren är möjligheterna att
åstadkomma någon form av vettiga produkter, som kan säljas på
marknaden. Har man gjort någon undersökning av hur arbetsgivarna
beter sig i detta sammanhang?
Ingvar Liljeros, SO: Jag skall ställa en mycket kort fråga
till Bertil Holmlund, som tog upp en del historiska skeenden som
förklaring till försäkringsreglerna. Vi hade 1990--1991 en
mycket låg arbetslöshet i Sverige. Vi hade den högsta
förvärvsfrekvensen i Sverige på lång tid, och vi hade just då,
enligt Bertil Holmlunds uttryckssätt, de bästa
försäkringsreglerna.
Hur kan det komma sig att vi då hade en så låg arbetslöshet?
När kommer det en beskrivning av detta? Jag tror att det vore
bra om man någon gång tog upp den frågan. Många vetenskapsmän
och experter uttalar sig, men åtskilliga av deras uttalanden är
inte så precisa. Gunnar Wetterberg talade tidigare om
benägenheten att ta jobb eller inte med hänsyn till löneläget.
Den genomsnittliga kompensationsnivån i försäkringen ligger i
dag ett gott stycke under 70 %, beroende på sådant som Sten
Östlund här har berättat om. Alltför många gör tvärsäkra
uttalanden, och det vore därför bra om forskarna ville redogöra
för bakgrunden till läget i början av 90-talet.
Ordföranden: Det har här förts fram synpunkter om att
dagens debatt mest har handlat om arbetslöshetsförsäkringen, men
den som har lyssnat på debatten i dess helhet vet att det inte
har varit så. De tre tyngsta inslagen har haft en direkt
syftning framåt, mot hur vi skall lösa krisen. Bara ett av
huvudanförandena har handlat om arbetslöshetsförsäkringens roll.
Den som menar att debatten till största delen har handlat om
arbetslöshetsförsäkringen har alltså fel.
Bertil Holmlund: Jag tycker att Jaan Kolks inlägg
illustrerade den poäng som Dan Ericsson hade när den senare sade
att det ibland finns en obenägenhet att ta till sig nya idéer.
Det verkar i varje fall som om Jaan Kolk har problem med att ta
till sig elementära fakta om arbetslöshetsförsäkringen.
Vad jag sade var att vi har haft en trendmässig utveckling i
riktning mot mer generösa system från tidigt 60-tal och fram
till början av 90-talet. Under de senaste åren har vi haft en
utveckling i motsatt riktning. Man bör hålla isär dessa två
olika utvecklingslinjer, och det borde även Jaan Kolk klara.
Den mera substantiella frågan om arbetsgivarbeteendet är
intressant. Det finns i och för sig många studier av vad som
bestämmer företagens efterfrågan på arbetskraft, hur den
påverkas av relativa löner m.m. Vi vet en del om detta, men
nästan ingenting om hur arbetsgivarna beter sig i sökprocesser,
t.ex. gentemot arbetslösa och långtidsarbetslösa personer. Är
det exempelvis ett handikapp att vara långtidsarbetslös i en
anställningsintervju, allting annat lika?
Det finns en del som tyder på att arbetsgivarna betraktar
långtidsarbetslöshet som en mycket dålig signal och att de i
viss mening diskriminerar långtidsarbetslösa, men detta bygger
såvitt jag vet i huvudsak på utländska studier. Vi vet alltså
mycket litet om detta.
Jag vill slutligen ta upp frågan varför vi hade en så låg
arbetslöshet åren 1990--1991 trots den höga
arbetslöshetsersättningen. Som jag sagt flera gånger är det till
att börja med uppenbart att arbetslösheten beror på en mängd
olika faktorer. Det är inte konstigt att man samtidigt kan ha
hög ersättning och låg arbetslöshet, om andra faktorer är
viktigare. En uppenbar komponent åren 1990--1991 var att vi då
hade en extrem högkonjunktur. Vi hade en helt ohållbar
situation, med en överhettad ekonomi och en inflationstakt som
varit stigande sedan slutet av 80-talet. En sådan situation
kunde vi inte ha kvar under någon längre tid.
Susanne Ackum Agell: Jag skall bara ta upp några små
frågor. Jag pläderar förvisso för förmedlingsverksamhet. Som här
har sagts är det en av de få åtgärder som alltid ger entydigt
positiva resultat. Jag vill också understryka att, som också har
framhållits flera gånger, arbetsmarknadspolitiken inte kan lösa
hela sysselsättningsproblemet. Vi får inte ha en övertro på
arbetsmarknadspolitiken, utan vi måste självklart också fokusera
på åtgärder som kan vidtas på andra politikområden.
Jag vill också komplettera det som Bertil Holmlund sade om
stigmatiseringseffekter. Det finns en del studier i Sverige från
början av 90-talet, som ju var en period med full
sysselsättning. De visar att det är värre att vara arbetslös
under en period när nästan alla andra har jobb än att vara
arbetslös i dag. Det visade sig att arbetsgivaren var litet
misstänksam inför att anställa en öppet arbetslös liksom också
en som varit föremål för en åtgärd. Man tog hellre en person som
aldrig hade varit arbetslös.
I grannlandet Norge har det framkommit att det inte verkar
vara något problem att vara arbetslös upp till sex månader.
Därefter börjar arbetsgivaren fundera över om det är något fel
på individen i fråga, något som han inte riktigt kan observera.
Vi kan alltså här stå inför ett stort problem.
Johnny Ahlkvist: Jag tackar för det stora intresset för
denna utfrågning. Det är egentligen synd att vi skall avbryta
den nu, eftersom det är nu som det börjat hetta till. Kanske
hade de konstruktiva idéerna kunnat komma fram vid en fortsatt
debatt. Jag är inte lika pessimistisk som vår utskottsledamot
Martin Nilsson, utan jag tror faktiskt att utfrågningen har
tillfört utskottet mycket inför vårens arbete. Men arbetslöshet
och arbetsmarknadspolitik är inte bara en statlig angelägenhet.
Även arbetsmarknadens parter, inte minst kommuner och landsting,
samt enskilda människor har ett stort ansvar i dessa frågor. Jag
hoppas, som här har efterlysts, på en mycket livlig debatt inom
forskarvärlden, med nya infallsvinklar på sysselsättningen och
idéer för framtiden.
Jag förklarar denna hearing avslutad.
Innehållsförteckning
Sammanfattning1
Propositionen4
Motionerna5
Allmän bakgrund 19
Utskottet23
Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och inriktning 23
Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader 35
Arbetsmarknadspolitiska åtgärder38
Inledning38
Beredskapsarbeten och rekryteringsstöd 42
Insatser för flyktingar och invandrare 45
Starta-eget-bidraget50
Arbetsmarknadsutbildning53
Omfattning m.m.53
Utbildningsbidrag med lånedel56
Barnomsorg och utbildningsbidrag under sommaruppehåll57
Dagpenningens nivå57
Arbetsmarknadsutbildning utomlands 58
Särskilda bidrag 58
Bidrag till utbildning i företag 59
Flyttningsbidragen 61
Ungdomsåtgärder 62
Insatser för ungdomar 64
Nya ungdomsåtgärder 71
Otraditionella insatser 73
Medelsanvisning 75
Arbetslivsutveckling (ALU) 76
Utbildningsvikariat 78
Bidrag till Stiftelsen Utbildning Nordkalotten 79
Vissa kostnader för avveckling av AMU-gruppen som
myndighet, m.m. 79
Bidrag till arbetslöshetsersättning m.m. 80
Arbetsmarknadsfonden81
Egenavgifterna81
Permitteringslöneersättning 82
Åldersgränsen för ersättning från
arbetslöshetsförsäkringen 84
Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. 87
Kontant arbetsmarknadsstöd89
Medelsanvisning 89
Lönegarantifonden 89
Hemställan 91
Reservationer100
1. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (m) 100
2. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (c) 104
3. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (fp) 105
4. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (v) 106
5. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (mp) 107
6. Arbetsmarknadspolitikens förutsättningar och
inriktning (mom. 1), (kds) 108
7. Arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna (mom. 2), (mp) 110
8. Inriktningen av besparingsåtgärder inom området
Arbetsmarknad m.m. (mom. 3), (v) 110
9. Arbetsmarknadsverkets verksamhet (mom. 4), (v) 111
10. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9),
(c) 112
11. Personalförstärkning på arbetsförmedlingen (mom. 9),
(v) 112
12. Särskilda insatser (mom. 10), (v) 113
13. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11), (c) 113
14. Sysselsättningsskapande åtgärder (mom. 11), (v) 113
15. Informationsinsatser (mom. 12), (m) 114
16. Fyratimmarsavdraget (mom. 13), (m, c) 114
17. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15), (c) 115
18. Användning av rekryteringsstödet (mom. 15), (fp) 115
19. Volymer av invandrarpraktiken (mom. 17), (fp) 116
20. AMS prioritering av invandrare (mom. 19), (v) 116
21. Åtgärder för invandrare (mom. 20), (c, fp, kds) 117
22. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22), (mp) 117
23. Volymen av starta-eget-bidraget (mom. 23), (kds) 118
24. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24), (v) 118
25. System med utbildningscheckar (mom. 27), (m) 119
26. Utbildningsbidrag med lånedel (mom. 31), (m, c)120
27. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom.
34), (v) 120
28. Arbetsmarknadsutbildning utomlands (mom. 35),
(v) 121
29. De särskilda bidragen i samband med
arbetsmarknadsutbildning (mom. 36), (c, v) 121
30. Avveckling av företagsutbildning (mom. 37), (c,
v) 122
31. Starthjälpen m.m. (mom. 38), (c, mp, kds) 123
32. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40),
(m) 123
33. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40), (c,
fp, kds) 124
34. Utvecklingsprogram för ungdomar m.m. (mom. 40),
(mp) 125
35. Obligatoriska praktikplatser (mom. 41), (v) 126
36. Akademikerpraktiken (mom. 46), (m, c, fp, kds) 126
37. Europapraktik (mom. 49), (v) 127
38. U-landspraktik (mom. 50), (v) 127
39. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51), (m, c)128
40. Volymen otraditionella åtgärder (mom. 51), (v) 128
41. Medel till småföretagsinsatser (mom. 52), (c, fp)
129
42. Kringkostnader för ALU (mom. 53), (c, fp)129
43. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (m) 130
44. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (c) 130
45. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (v) 131
46. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (mp) 132
47. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (kds) 132
48. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57), (m, c, fp,
kds) 133
49. Utbildningsvikariat (mom. 59), (m) 133
50. Regeländringar beträffande avdragsbelopp (mom. 60),
(m, c) 134
51. Avskaffande av Arbetsmarknadsfonden (mom. 64),
(c) 134
52. Egenavgifter till arbetslöshetsförsäkringen (mom. 65),
(m, c, fp) 135
53. Avskaffande av statsbidrag till
permitteringslöneersättning m.m. (mom. 66),(v)135
54. Återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (mom. 68), (m) 136
55. Återgång till en allmän och obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring (mom. 68), (c, fp,
kds) 137
56. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.
69), (m) 137
57. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.
69), (fp) 138
58. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.
69), (mp) 139
59. Ersättningsnivån i det kontanta arbetsmarknadsstödet
(mom. 70), (m) 140
60. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (m) 140
61. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (v) 141
62. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (mp)141
Särskilda yttanden143
1. Arbetsmarknadspolitiken i samband med
arbetstidsfrågorna (mom. 2), (v) 143
2. AMS prioritering av invandrare (mom. 19), (fp) 143
3. Insatser i invandrartäta områden (mom. 21), (m) 143
4. Invandrarna och arbetsmarknaden (mom. 22), (m) 143
5. Reglerna för starta-eget-bidraget (mom. 24), (fp) 144
6. Besparingar på arbetsmarknadsutbildningens område (mom.
29), (v) 144
7. Två nivåer på dagpenningen i utbildningsbidraget (mom.
34), (m) 144
8. Flyttningsbidragen på sikt (mom. 39), (v) 145
9. Konsekvensutredning och avvisande av
ungdomsintroduktion (mom. 42 och 43), (fp, kds) 145
10. Avvisande av ungdomsintroduktion (mom. 43), (m) 145
11. Kommunala uppföljningsansvaret (mom. 45), (c) 145
12. Datortek (mom. 48), (m) 146
13. Datortek (mom. 48), (fp, kds) 146
14. Medelsanvisning till arbetsmarknadspolitiska åtgärder
(mom. 55), (fp) 146
15. Neddragning av ALU-volymen (mom. 57), (v) 146
16. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom.
67), (v) 147
17. Åldersgränsen i arbetslöshetsförsäkringen (mom. 67),
(mp)147
18. Förändringar i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (mom.
69), (v) 148
19. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättning m.m. (mom. 71), (m) 148
20. Medelsanvisning till Bidrag till
arbetslöshetsersättningen m.m. (mom. 71), (kds)149
Bilagor
Bilaga 1, Propositionens lagförslag150
Bilaga 2, Utskottets lagförslag158
Bilaga 3, Protokoll från utskottets öppna utfrågning den 26
januari 1995159