Husläkardelegation

Innehåll

Dir. 1993:76

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-17

Statsrådet Könberg anför.

1 Mitt förslag

Jag föreslår att en parlamentarisk kommitté - Husläkardelegationen - tillkallas med uppgift att följa utvecklingen och effekterna av husläkarreformen.

2 Bakgrund

Trots den i huvudsak positiva utvecklingen av primärvården under 1980-talet har det varit svårt för den öppna vården att möta de öka anspråken på den. Det har också varit svårt att rekrytera läkare till denna verksamhet, framför allt inom de glest bebyggda delarna av landet. I slutet av 1980-talet var uppemot en tredjedel av de inrättade läkartjänsterna vakanta eller uppehölls av mer eller mindre tillfälliga vikarier. Undersökningar har också visat att relativt många avbrutit sin vidareutbildning i allmänmedicin eller lämnat sin verksamhet som distriktsläkare jämfört med vad som skett inom andra specialiteter.

Läkarförsörjningen inom primärvården har dock förbättrats under senare år. Trots det har de flesta landsting ännu inte nått det mål, som de i regel har vad gäller antalet distriktsläkare i relation till befolkningen, nämligen en distrikts- eller husläkare per 2 000 invånare.

Husläkarreformen

Riksdagen har den 27 maj 1993 beslutat att en husläkarreform skall genomföras i Sverige (prop. 1992/93:160, bet. 1992/93:SoU22, rskr. 1992/93:355). Ett husläkarsystem enligt vissa rikstäckande riktlinjer införs successivt i hela landet från och med den 1 januari 1994 för att vara fullt utbyggt senast vid utgången av år 1995.

Syfte och mål

Målet för hälso- och sjukvården är enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. En god hälso- och sjukvård förutsätter att befolkningen kan lita på att vården finns tillgänglig när man behöver den och att den enskilde har tryggheten i en väl fungerande patient - läkarrelation. Detta är särskilt viktigt för dem som ofta behöver det stöd och den hjälp som hälso- och sjukvården skall ge.

Det övergripande målet för husläkarreformen är att stimulera och stödja utvecklingen av den öppna vården och förbättra dess tillgänglighet och kontinuitet. På sikt bör också reformen leda till lägre kostnader för hälso- och sjukvården jämfört med om reformen inte genomförs. Den bör också leda till lägre kostnader för socialförsäkringen till följd av ett ändrat mönster för sjukskrivning och läkemedelsförskrivning.

Viktiga delmål för husläkarreformen är därför att
- ge befolkningen tillgång till fler läkare i den öppna vården,
- öka kontinuiteten i kontakterna mellan patienter och läkare,
- stimulera till goda relationer mellan patienter och läkare,
- ge den enskilde möjlighet att välja sin egen husläkare,
- bidra till en bättre läkarfördelning över landet,
- skapa sådana förutsättningar för husläkarverksamheten som stimulerar läkarna till att söka sig till och stanna kvar inom denna verksamhet, och
- bidra till ett effektivt utnyttjande av de samlade resurserna för hälso-och sjukvård.

Tillsyn och uppföljning

En av Socialstyrelsens främsta uppgifter är att utöva tillsyn över hälso- och sjukvården i landet genom att följa upp och utvärdera den verksamhet som landsting, kommuner och enskilda huvudmän bedriver. Denna tillsyn skall när det gäller hälso- och sjukvården utövas enligt de intentioner som finns fastställda i hälso- och sjukvårdslagen. På individnivå sker tillsyn dessutom utifrån bestämmelserna i lagen (1980:11) om tillsyn över hälso-och sjukvårdspersonalen m.fl. Socialstyrelsen kan enligt denna lag bl.a. inspektera personalens verksamhet vid husläkarmottagningarna.

Att följa upp och bedöma effekterna av en husläkarreform kommer att vara centrala inslag i styrelsens framtida arbete med tillsyn och kvalitetssäkring. Detta gäller såväl reformens inverkan på primärvårde hälso- och sjukvården i stort, inklusive dess ekonomiska konsekvenser, liksom effekterna för den enskilde.

I förarbetena till riksdagens beslut om husläkarreformen har frågor om producent- och konkurrensneutralitet ägnats stor uppmärksamhet (prop. 1992/93:160, s. 61 - 65). Konkurrensverket skall enligt sin instruktion (SFS 1992:820) bl.a. främja en effektiv konkurrens inom såväl privat som offentlig verksamhet samt analysera effekter på konkurrensen av nya och befintliga offentliga regleringar och vid behov föreslå förändringar. Detta innebär att Konkurrensverket också har till uppgift att lämna förslag till ändringar om producent- och konkurrensneutralitet inte skulle iakttas för skilda driftformer för husläkarverksamheten.

Omfattningen av den förestående husläkarreformen och de nya inslag som den rymmer medför att det, under dess uppbyggnadsskede, finns anledning att särskilt uppmärksamma och fortlöpande följa utvecklingen av reformens syften och mål. En parlamentariskt sammansatt kommitté - Husläkardelegationen - bör därför inrättas på riksnivå. Även företrädare för berörda intressenter bör vara representerade i kommittén. Husläkardelegationen kommer inte att ha några myndighetsuppgifter och därmed inte t.ex. Socialstyrelsens och Konkurrensverkets uppgifter inom deras respektive ansvarsområden. Husläkardelegationen kan dock, under den tid den är verksam, fungera som en informations- och kunskapskälla och därmed vara ett stöd när dessa myndigheter och andra intressenter följer utvecklingen av husläkarreformen.

3 Uppdraget

Husläkardelegationen skall under perioden den 1 juli 1993 - 30 juni 1996 ha till uppgift att följa utvecklingen och bedöma effekterna av husläkarreformen. Delegationen skall därvid uppmärksamma regering oc riksdag på behov av eventuella förändringar.

Husläkardelegationen skall särskilt följa och bedöma
- reformens effekter på fördelningen av husläkare och andra läkare över landet, och
- frågor som rör producent- och konkurrensneutralitet och, i ett övergripande perspektiv, bedöma om en sådan neutralitet mellan olik

Husläkardelegationen bör lämna förslag till åtgärder, om husläkarreformen inte leder till att nuvarande obalanser i läkartillgången landet minskar. En dryg tredjedel av de yrkesverksamma specialisterna i allmänmedicin är kvinnor. Delegationen bör följa om - och i så fall hur - husläkarreformen särskilt påverkar de kvinnliga allmänläkarnas arbetsförhållanden och möjligheter att verka som husläkare. Delegationen bör också - i ett planerings- och uppbyggnadsskede av husläkarsystemet - på begäran av berörda parter yttra sig i frågor som rör producent- och konkurrensneutralitet. Delegationen skall dock inte vara någon prövningsinstans i sådana frågor.

Husläkardelegationen skall vidare fortlöpande följa
- hur sjukvårdshuvudmännen utformar husläkaråtagandena,
- hur medborgarna informeras om husläkarreformen,
- hur den enskildes rätt att fritt välja husläkare tillgodoses,
- hur kvalitetssäkringsarbetet i husläkarverksamheten utvecklas, och
- hur det nya ersättningssystem, som är förknippat med husläkarreformen tillämpas i praktiken,
- Socialstyrelsens uppföljning och utvärdering av husläkarreformen. Särskild vikt bör läggas vid att följa reformens ekonomiska kons

Delegationen bör i övrigt kunna ta upp andra frågor som kan aktualiseras till följd av husläkarreformen.

4 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden hälso- och sjukvård

att tillkalla en parlamentarisk kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst 9 ledamöter, Husläkardelegationen uppgift att följa utvecklingen och effekterna av husläkarreformen,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande, och

att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde åt kommittén.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaden skall belasta femte huvudtitelns anslag D 7. Bidrag till husläkarsystem m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

                       (Socialdepartementet)