Dir. 1993:69
Chefen för Kommunikationsdepartementet, statsrådet Odell, anför.
Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppgift att lämna förslag till långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland.
Enligt lagen (1970:871) om linjesjöfart på Gotland krävs det koncession för att driva regelbunden sjöfart till och från Gotland i förvärvssyfte.
Lagen kom till i syfte att garantera en tillfredsställande transportförsörjning till och från Gotland till lägsta samhällsekonomiska kostnad.
År 1971 beslutade riksdagen att införa ett godstransportstöd för godstransporter på färja från Gotland. År 1974 utvidgades stödet till att även omfatta godstransporter på färja till Gotland och persontransporterna på färjorna.
Stödet till färjetrafiken till och från Gotland har beräknats till 160 miljoner kronor för budgetåret 1992/93. Stödet utbetalas i enlighet med avtal mellan staten och koncessionsinnehavaren för färjetrafiken.
I februari 1987 beslutade regeringen att ge rederiet Nordström & Thulin AB koncession för färjetrafiken mellan Gotland och fastlandet fr.o.m.
den 1 januari 1988. I december 1987 tecknades ett slutgiltigt avtal mellan staten och Nordström & Thulin AB för att reglera de ekonomiska mellanhavanden som följer av koncessionstrafiken. Avtalet gäller för tiden den 1 januari 1988 till den 31 december 1997 med möjlighet till uppsägning senast den 31 december 1995.
Avtalet innebär att färjetrafik skall bedrivas mellan Gotland och fastlandet på en nordlig och en sydlig linje. Trafikutbudet utgörs av en dubbeltur per dygn på vardera linjen under lågsäsong och två till tre dubbelturer per dygn på vardera linjen under högsäsong. Rederiet har vidare, enligt avtalet, rätt att utföra kompletterande trafik. Taxor och turlistor för färjetrafiken skall fastställas av staten.
Riksdagen har beslutat (prop. 1990/91:100 bil. 8, bet. 1990/91:TU16, rskr. 1990/91:145) att Sjöfartsverket skall administrera stödet till färjetrafiken till och från Gotland. Regeringen gav i juni 1991 Sjöfartsverket i uppdrag att genomföra en översyn av Gotlandstrafiken.
Verket redovisade sin rapport "Vägval i Gotlandstrafiken" i juni 1992.
Verket lämnade förslag till åtgärder dels på kort sikt, dels på lång sikt, dvs. inför en ny trafikupphandling. På lång sikt föreslog verket att statens åtagande i färjetrafiken skall bestå av en garanterad bastrafik med kompletterande trafik i konkurrens under högsäsong. Detta skulle innebära att lagen om linjesjöfart på Gotland slopades och att den statliga trafiken avtalsreglerades som hittills. Enligt verket skulle en statlig trafik på en fastlandshamn i stället för nuvarande två hamnar innebära att färjorna skulle kunna utnyttjas bättre och att turlistan skulle kunna utökas samtidigt som väsentliga besparingar på statsbidraget skulle uppnås. Frågorna om staten eller någon annan skulle stå som ägare av färjorna och vem som skulle driva trafiken föreslogs undersökas närmare.
Sjöfartsverkets rapport behandlades i Kommunikationsdepartementets bilaga till 1993 års budgetproposition. Jag framhöll då att Sjöfartsverkets redovisning vad avsåg förslag på lång sikt inte utgjorde tillräckligt underlag för ett definitivt ställningstagande inför en ny trafikupphandling. Däremot ansåg jag redovisningen utgöra ett värdefullt underlag inför fortsatta diskussioner mellan statliga och regionala och kommunala företrädare om färjetrafikens framtida utformning.
Redovisningen i denna del föranledde således inga förslag från regeringen i budgetpropositionen.
I det av riksdagen godkända utskottsbetänkandet (bet. 1992/93:TU18, rskr. 1992/93:244) om bl.a. färjetrafiken till och från Gotland underströk trafikutskottet vikten av att färjetrafiken på Gotland får en långsiktig lösning och att en sådan förbereds i god tid innan nuvarande koncession upphör. Utskottet framhöll att en sådan lösning inte bara bör beakta självklara trafikpolitiska mål, såsom tillfredsställande trafikförsörjning till lägsta samhällsekonomiska kostnad och regional balans, utan också bör ta hänsyn till önskvärdheten av att främja turism och övrigt näringsliv på Gotland. Utskottet ansåg därvid att en parlamentarisk utredning borde tillsättas för att belysa dessa frågor och lämna förslag till långsiktiga lösningar. En sådan utredning kommer, enligt utskottet, att behandla de frågor om taxor, trafikuppläggning och konkurrens i trafiken som väckts i de motioner som redovisas i utskottsbetänkandet.
Kommittén skall lämna förslag till en långsiktig lösning av färjetrafiken till och från Gotland i enlighet med riktlinjerna i trafikutskottets betänkande 1992/93:TU18 sid. 12-16. Därutöver gäller följande riktlinjer.
Förslagen skall avse utformningen av trafiken efter nuvarande avtalsperiods utgång. Utgångspunkten för kommittén skall vara att lämn förslag i syfte att åstadkomma en bra person- och godstrafikförsörjning till låg kostnad för staten. Alternativa trafiklösningar skall redovisas och värderas avseende driftskostnader, trafikutbud och övrig servicenivå.
Frågor om lämplig upplåtelseform och lämplig typ av tonnag också behandlas. Vidare skall redovisas förslag till ersättningsmetoder som medger konkurrensneutralitet och som underlättar för konkurrens i trafiken.
Kommittén bör i sitt arbete beakta utvecklingen av den internationella färjetrafiken i Östersjön och redovisa förutsättningarna för färjetrafiken till och från Gotland att integreras med denna internationella trafik.
Kommittén skall lämna förslag till eventuella förändringar i lagstiftning och andra författningsregler som följer av kommitténs förslag.
Kommittén bör också undersöka möjligheterna till en ökad regional samverkan avseende färjetrafiken.
Kommittén skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning, direktiv (dir. 1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten samt direktiv (dir. 1992:50)
redovisa regionalpolitiska konsekvenser av utredningens förslag.
Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1994.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Kommunikationsdepartementet
att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med högst 9 ledamöter, med uppdrag att lämna förslag till långsiktiga lösningar för färjetrafiken till och från Gotland,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande samt
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde till kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Kommunikationsdepartementet)