Dir. 1993:64
Beslut vid regeringssammanträde 1993-05-27
Chefen för Miljö- och naturresursdepartementet, statsrådet Johansson,
anför.
Mitt förslag
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att se över
miljöklassystemet för bilar med tillhörande system för ekonomiska
styrmedel och utarbeta ett underlag för bedömning av hur ett vidare-
utvecklat system skall kunna utformas.
Utredaren skall också överväga vissa frågor som rör tillverkaransvar,
underhåll, reservdelar, tillbehör och skattedifferentiering för
dieselbränslen.
Bakgrund
I prop. 1992/93:179 om åtgärder mot klimatpåverkan m.m. anförs att det
nuvarande systemet med miljöklasser för motorfordon bör vidareutvecklas.
Nuvarande system
Ett system med miljöklasser och differentierade försäljningsskatter för
bilar introducerades i Sverige den 1 juli 1992. Miljöklassystemet avser
bilar från och med 1993 års modeller. I bilavgasförordningen (1991:1481)
definieras tre miljöklasser. Miljöklass 3 motsvarar de grundläggande,
obligatoriska kraven och klasserna 2 och 1 innehåller successivt strängare
krav. För att påskynda introduktionen av fordon som uppfyller mer
långtgående miljökrav har försäljningsskatten differentierats mellan de
olika klasserna. Riksdagen har dock beslutat att den nya
försäljningsskatten inte skall tas ut på tunga fordon av 1993 och tidigare
års modeller.
Skäl till översyn
Det finns flera skäl till att nu se över och vidareutveckla systemet med
miljöklasser. Ett skäl är behovet av att vidareutveckla systemet som ett
verkningsfullt miljöpolitiskt styrmedel. Ett annat skäl är Sveriges
närmande till EG.
I prop. 1991/92:170 om det europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)
anges att det är avsikten att kravnivåerna i de svenska miljöklasserna
skall anpassas till kommande EG-regler där så är möjligt med bibehållen
miljöambition.
De nu gällande EG-direktiven på detta område innebär vissa begränsningar
när det gäller möjligheten att nationellt använda ekonomiska styrmedel för
att påskynda introduktionen av renare fordon. Begräns-ningarna har
markerats särskilt tydligt i EG-kommissionens förslag till direktiv för
avgaskrav för personbilar avsett att träda i kraft år 1996. Förslaget är
ännu inte antaget, varför det är ovisst hur dessa begränsningar kan komma
att formuleras i det slutliga direktivet. Sverige har i de förhandlingar
om medlemskap i EG som nu har inletts begärt att även fortsättningsvis
kunna ha ett system med effektiva ekonomiska styrmedel. Resultatet av
förhandlingarna kommer att påverka utformningen av ett svenskt
miljöklassystem.
Samtidigt är det regeringens ambition att på olika sätt verka för att det
inom EG utarbetas ett gemensamt system som gör det möjligt att på ett
verkningsfullt sätt stimulera introduktionen av bilar som uppfyller
långtgående miljökrav. Möjligheterna att ha inflytande över utvecklingen
av bilavgasreglerna inom EG har nu ökat genom att en svensk expert beretts
möjlighet att delta i EG-kommissionens expertgrupp för bilavgaser.
I det svenska miljöklassningssystemet för personbilar motsvarar, som nyss
nämnts, miljöklass 3 de grundläggande, obligatoriska avgaskraven.
Miljöklass 2 motsvarar de krav som införs federalt i USA 1994 och
miljöklass 1 den införda kravnivån TLEV (Transitional Low Emission
Vehicles) i Californien. Från 1994 års modeller skall en del av
nybilsförsäljningen i Californien uppfylla kraven enligt TLEV. Liknande
klassindelning gäller för lätta lastbilar. Kraven i miljöklass 1 kan
klaras med sådana bränslen som i dag finns på den svenska marknaden.
Enligt proposition 1990/91:156 om miljöklasser för nya fordon m.m. skall
elbilar hänföras till miljöklass 1. I propositionen angavs att det då inte
fanns något behov av en särskild miljöklass för fordon med mycket låga
utsläpp, men att det inte kunde uteslutas att miljöklassindelningen i
framtiden kan behöva utökas.
Hållbarhet och tillverkaransvar
De svenska bilavgasreglerna ställer krav på avgasreningens hållbarhet med
ansvar för tillverkaren att avgaskraven uppfylls under en angiven del av
bilens livslängd. I miljöklass 1 och 2 har tillverkaransvaret utvidgats
till en större del av bilens livslängd när det gäller lätta fordon. Från
miljösynpunkt är det viktigt att avgasreningen fungerar väl under bilens
hela livslängd. Detta kan tillgodoses genom att det ställs krav på såväl
tillverkare som bilägare.
Regler om tillverkaransvar har förutsatts kunna behållas såväl enligt EES-
avtalet som vid ett svenskt medlemskap i EG. Denna fråga har behandlats i
prop. 1991/92:170, del III, bilaga 13. En modifiering av de regler som gör
det möjligt att utkräva ansvaret bör dock övervägas med hänsyn till de
allmänna reglerna i EES-avtalet och EG-rätten. Vidare behöver omfattningen
av ansvaret vad gäller avgasrelaterade delar preciseras.
Reservdelar och tillbehör
En grundtanke i de svenska avgasreglerna är ett långtgående till-
verkaransvar. Enligt 11 § bilavgasförordningen (1991:1481) gäller till-
verkarens ansvar bara om ägaren vid utbyte av utsläppsbegränsande
anordningar inte anskaffar delar som från miljösynpunkt är sämre än de
delar som bilen var utrustad med när den var ny.
För att säkerställa att avgasreningen fungerar enligt vad som uppges i
samband med avgasgodkännandet har Naturvårdsverket angivit i sina
föreskifter (A40) att en bils utrustning och injustering i avseenden
väsentliga från utsläppssynpunkt inte får avvika från den specifikation
som gäller för aktuell avgasgodkänd motorfamilj och fordonstyp. Vidare
skall utrustningen vara i funktionsdugligt skick.
Naturvårdsverket lämnade den 14 september 1990 på regeringens uppdrag ett
förslag till hur ett system för avgasgodkännande av avgasrelaterade
komponenter och tillbehör skulle kunna utformas. Systemet skall
säkerställa att kraven i bilavgaslagen och bilavgasförordningen uppfylls
även om andra komponenter än originaldelar används. Flera remissinstanser
ansåg att systemet var för komplicerat och dyrbart. Av samma skäl tyckte
inte heller Naturvårdsverket att systemet borde införas.
Det finns inte några EG-regler för avgasrelaterade komponenter och
tillbehör. Tyskland har dock nationella regler som liknar
Naturvårdsverkets förslag. En genomgång av hur Sveriges närmande till EG
påverkar gällande svenska regler för avgasrelaterade reservdelar och
tillbehör behöver göras.
De första katalysatorbilarna som omfattas av tillverkaransvaret i Sverige
börjar närma sig den ålder då tillverkaransvaret upphör. Undersökningar
har visat att många katalysatorer inte håller under bilens hela livslängd.
När bilen inte längre omfattas av tillverkaransvaret drabbar kostnaden för
katalysatorbyte bilägaren. Byte av katalysator är i många fall kostsamt,
och det är angeläget att kostnaderna kan hållas nere. Ett särskilt system
för hur krav med bibehållen miljöambition skall kunna ställas på
utbyteskata-lysatorer, utan att de behöver vara i originalutförande, är
därför angeläget.
Det har från flera håll rests önskemål om att det skall vara möjligt att
sälja tillbehör som inte ingår i den avgasgodkända fordonstypen. Det kan
därför finnas anledning att försöka hitta former för förenklat god-
kännandeförfarande för utrustning som är avsedd för bilar utan avancerad
avgasrening eller som inte längre omfattas av tillverkaransvaret.
Övriga frågor
I prop. 1992/93:192 om sänkt dieseloljeskatt m.m. anges att utredningen om
miljöklassning av fordon som aviserats i prop. 1992/93:179 om åtgärder mot
klimatpåverkan m.m. skall överväga om användningen av blytillsatser i
bensin helt bör kunna undvikas samt om skatte-differentieringen mellan
olika miljöklasser beträffande dieselbränslen behöver justeras. Frågan om
blytillsatser har redan behandlats av Naturvårdsverket i redovisningen av
uppdraget att föreslå miljöklasser för bensin. En utvärdering av systemet
med skattedifferentieringen för dieselbränslen är dock angelägen.
Uppdraget
En särskild utredare bör tillkallas för att se över miljöklassystemet i
sin helhet med tillhörande system för ekonomiska styrmedel och för att
utarbeta ett underlag för bedömning av hur ett vidareutvecklat system
skall kunna utformas. Utredaren skall också överväga vissa frågor som rör
tillverkaransvar, underhåll, reservdelar, tillbehör och
skattedifferentiering för dieselbränslen. Med utgångspunkt i resultatet av
Sveriges förhandlingar om medlemskap i EG bör i utredarens uppdrag ingå
följande uppgifter:
1. Överväga om en komplettering av miljöklasserna med
hänsynstagande till utsläpp av koldioxid är ett
verkningsfullt och från olika utgångspunkter ekonomiskt
försvarbart sätt att minska dessa utsläpp och i så fall
föreslå sådana kompletteringar.
2. Överväga om definitionen av miljöklasserna bör
kompletteras med hänsynstagande till utsläpp av andra
skadliga ämnen än de som regleras i dag och i så fall
föreslå sådana kompletteringar.
3. Överväga hur en komplettering av miljöklassystemet med en
miljöklass (eventuellt fler) med mycket långtgående
miljökrav kan ske som en del i ett program för att
påskynda introduktionen av fordon som genererar mycket
låga utsläpp, varmed i första hand avses fordon som inte
drivs med bensin eller dieselolja. Ett förslag till
definition av en sådan miljöklass (eller sådana
miljöklasser) bör i så fall lämnas.
4. Överväga hur avgasreningens funktion under bilens hela
livslängd skall kunna säkerställas genom en lämplig
kombination av hållbarhetskrav med tillverkaransvar i
miljöklasserna och ett ökat ansvar för bilägaren att
underhålla bilen. Metoder för att stimulera till
underhåll av äldre fordon bör studeras.
5. Skissera olika förslag till lösningar till system som kan
fungera som verkningsfulla miljöpolitiska styrmedel och
där förslagen kan användas som underlag i
expertdiskussioner inom ramen för EES-avtalet och vid
framtida diskussioner inom EG om gemensamma regler.
Medlemskapsförhandlingarna bör därvid följas noga.
6. Föreslå en lämplig utformning av de svenska reglerna om
tillverkaransvar med hänsyn till EES-avtalet och ett
eventuellt medlemskap i EG.
7. Överväga och lämna förslag till hur ett system med krav
på avgasrelaterade reservdelar och tillbehör bör
utformas, särskilt i fråga om utbyteskatalysatorer och
med särskild hänsyn till konsekvenserna av ett närmande
till EG. Förslagets konsekvenser för den svenska
bilavgaslagstiftningens regler för tillverkaransvar skall
därvid belysas.
8. Föreslå ett förenklat godkännandeförfarande för tillbehör
avsedda för bilar som inte har avancerad avgasrening
eller som inte längre omfattas av tillverkaransvaret.
9. Utvärdera hur systemet med miljöklasser för
dieselbränslen har fungerat och överväga om
skattedifferentieringen mellan olika miljöklasser behöver
justeras.
De lämnade förslagen bör utformas så att de inte innebär en sänkning av
Sveriges ambitioner på miljöområdet. De ekonomiska konsekvenserna av
lämnade förslag skall analyseras och redovisas. Detta gäller såväl de
samhällsekonomiska effekterna i stort som effekterna för myndigheter,
tillverkare, importörer/distributörer samt användare. Förslag som lämnas
skall utformas på ett sådant sätt att enkelhet i regelsystemet främjas och
att administrationen underlättas. Om ett genomförande av förslagen
förutsätter ändringar i berörda lagar och förordningar, bör redovisningen
innehålla förslag till sådana ändringar.
Tidsplan, arbetsformer m.m.
Utredningsarbetet skall ske i nära samverkan med Naturvårdsverket och
andra berörda myndigheter och organisationer. Arbetet bör samordnas med de
utredningar inom skatteområdet som berör detta område. Arbetet skall
därutöver samordnas särskilt beträffande punkterna 1, 2, 3 och 5 under
ovanstående rubrik "Uppdraget" med utredningen (K 1993:01) om att begränsa
utsläppen av koldioxid m.m. från trafiken.
Utredaren skall lämna en delredovisning av den del av uppdraget som rör
miljöklasser för bilar med tillhörande system för ekonomiska styrmedel
senast den 31 december 1993. Delredovisningen skall innehålla de delar som
är möjliga att redovisa med hänsyn till läget i EG-förhandlingarna och
utvecklingen i EG. Slutredovisning av hela uppdraget bör lämnas senast den
30 juni 1994.
För utredaren bör gälla regeringens direktiv till samtliga kommittéer och
särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5),
angående EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) samt om att
redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar chefen för Miljö- och naturresursdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med uppgift att se över miljöklassystemet för bilar med
tillhörande system för ekonomiska styrmedel m.m.,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta fjortonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans
hemställan.
(Miljö- och naturresursdepartementet)