Dir. 1993:48
Chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, anför.
Med anledning av den pågående reformeringen av högskolan och ikraftträdandet av den nya högskolelagen och högskoleförordningen, föreslår jag att en särskild utredare tillkallas för att utreda frågan hur studenternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra deltaga i vissa utbildningsmoment kan tillgodoses i högskoleförordningen.
Den nya högskoleförordningen innebär vissa förändringar i förhållande till den hittillsvarande när det gäller rätten att överklaga beslut.
1977 års förordning gav studenterna en mycket vid rätt att till universitets- och högskoleämbetet ( UHÄ), sedermera till Högskolans överklagandenämnd, överklaga lokala beslut. Sådana beslut kunde t.ex.
vara vägran från linjenämnden att befria en student från obligatoriska delar av en kurs eller utbildningslinje.
Exempel på beslut från högskolorna som överklagats till UHÄ var ärenden från studenter vid barnmorskelinjen som nekats dispens från den obligatoriska kursen i spiralinsättning och därmed inte kunnat erhålla examensbevis från utbildningen. Skälen till att dessa studenter vägrat deltaga i dessa obligatoriska moment var religiös övertygelse.
Andra fall har gällt studenter vid läkar- resp.
laboratorieassistentlinjen som av etiska skäl vägrat deltaga i djurförsök och därmed nekats godkänt betyg på kurs.
Den nya högskolelagen och högskoleförordningen innebär en väsentlig begränsning av rätten att överklaga lokala beslut. Universitet och högskolor är i den nya ordningen ansvariga för kursplanerna och därmed också för frågan om vilka utbildningsmoment som fordras för att hålla de angivna kvalitetskraven för olika examina. Någon rätt att särskilt överklaga lärosätenas beslut i fråga om obligatoriska kursmoment finns inte längre.
Enligt 13 kap. 2 § i den nya högskoleförordningen kan en student däremot överklaga en högskolas beslut om avslag på begäran att få examensbevis eller utbildningsbevis. En student kan alltså även fortsättningsvis överklaga ett fall då han eller hon vägras examensbevis på grund av att alla obligatoriska moment inte fullgjorts.
Frågan har emellertid väckts om detta är tillräckligt i de fall då en student av religiösa, etiska eller andra skäl inte kan acceptera att deltaga i ett obligatoriskt moment i en kurs. Ett överklagande på det stadiet kan exempelvis fördröja studietiden på ett sätt som kan vara oacceptabelt för studenten.
I uppdraget till den särskilda utredaren ingår att överväga om studenternas rätt att av religiösa, etiska eller andra skäl vägra att deltaga i vissa obligatoriska moment är tillräckligt tillgodosedda i högskoleförordningen. Studenternas rättigheter i detta avseende skall vägas mot nödvändigheten att studenterna uppfyller målen för den aktuella examen eller mot behoven av viss likformighet i utbildningen som grund för behörighet att utöva ett visst yrke. I detta sammanhang skall utredas om sådana moment bör vara obligatoriska enbart i sådana kurser som hör till en viss befattningsutbildning utanför yrkesexamen.
Eventuella konsekvenser för den aktuella yrkesverksamheten om en samvetsklausul införs bör redovisas.
Utredaren skall redovisa sina förslag före ugången av 1993.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Utbildningsdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976: 119) - med uppdrag att utreda frågan om behovet av en s.k.
samvetsklausul i högskoleutbildningen.
Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inrikting och (dir. 1988:45) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.
(Utbildningsdepartementet)