Dir. 1993:22
Statsrådet Lundgren anför.
Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en
översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter. Utredarens
huvuduppgifter är att
- med utgångspunkt i det nuvarande uppbördsförfarandet utarbeta förslag
till en för direkta skatter och socialavgifter gemensam uppbördslag och
därvid ägna särskild uppmärksamhet åt dispositionen, systematiken och de
terminologiska frågorna,
- utarbeta förslag till ett samordnat system för redovisning och
inbetalning av direkta skatter och socialavgifter och därvid undersöka
möjligheterna att tidigarelägga tidpunkterna för redovisning och
inbetalning,
- förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för beräkning av rän tor och avgifter,
- lämna förslag om hur den preliminära skatten bättre skall överensstäm ma med den slutliga skatten,
- undersöka möjligheterna att införa en skyldighet för arbetsgivare att
redovisa källskatteavdrag och arbetsgivaravgifter också vid förskottsbe talning av lön,
- överväga vilken typ eller vilka typer av sanktioner som behövs i den
nya uppbördslagen och föreslå bestämmelser om detta.
Utredaren bör så långt möjligt utforma de nya uppbördsbestämmelserna med
tanke på aktuella reformer på uppbördsområdet.
De centrala bestämmelserna om uppbörd av direkta skatter och socialav gifter finns i uppbördslagen (1953:272), UBL, samt i lagen (1984:668) om
uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL, omtryckta senast i
SFS 1991:97 resp. 1991:98. För vissa slag av direkta skatter finns dess utom särskilda bestämmelser om uppbörd som dock i allmänhet nära knyter
an till bestämmelserna i UBL. Exempel på sådana bestämmelser finns i
lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och i
lagen (1991:591) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister
m.fl. Regler om uppbörd av skatt finns också i bl.a. lagen (1968:430) om
mervärdeskatt och lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter.
I samband med att de nya reglerna om F-skattebevis infördes i UBL (prop.
1991/92:112, bet. 1991/92:SkU29, rskr. 1991/92:292, SFS 1992:680 m.fl.)
arbetades vissa regler om skatteavdrag som tidigare funnits i särskilda
lagar in i UBL. På så sätt kunde flera lagar upphävas. Trots detta
består lagstiftningen om uppbörd av direkta skatter och socialavgifter
fortfarande av ett komplex av lagar där UBL och USAL är de viktigaste.
Lagstiftningen är svår att överskåda för såväl skattemyndigheterna som
arbetsgivarna och de skattskyldiga.
Enligt 1 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall socialavgifterna
användas för finansiering av den allmänna försäkringen och vissa andra
sociala ändamål. Gränsen mellan skatter och avgifter är i viss mån
flytande. I samband med skattereformen har omfattande ingrepp gjorts i
socialavgiftslagstiftningen med bl.a. motiveringen att en neutral be skattning av arbetsinkomster förutsätter att också uttaget av socialav gifter beaktas eftersom dessa för de avgiftsskyldiga i ekonomisk mening
fungerar som skatter. Statsrättsligt torde socialavgifterna vara att
betrakta delvis som skatter och delvis som obligatoriska avgifter.
Det finns vidare ett nära tekniskt samband mellan socialavgifterna och
skatterna genom att uppbörden av socialavgifterna sedan 1985 är samord nad med skatteuppbörden och handhas av skatteförvaltningen (prop.
1983/84:167, bet. 1983/84:SfU28, rskr. 1983/84:369, SFS 1984:668 och 669
m.fl.). Även besluten om pensionsgrundande inkomst fattas av skatte myndigheterna. Genom skattereformen har dessutom tillkommit lagarna om
särskild löneskatt som är nära knutna till lagen om socialavgifter.
Genom de nyligen införda reglerna om F-skattebevis har sambandet mellan
skatter och avgifter stärkts ytterligare. Detta gäller i särskilt hög
grad uppbördsförfarandet. Vidare gäller att skattemyndigheterna har hand
om uppbörden av den allmänna sjukförsäkringsavgift som infördes den 1
januari 1993.
UBL har alltsedan tillkomsten 1953 ändrats en eller flera gånger varje
år. Ofta har dessa ändringar rört endast några enstaka paragrafer. Inte
sällan har det emellertid varit fråga om systemändringar som berört ett
stort antal paragrafer, som exempelvis nu senast reglerna om F-skatte bevis. Som jag framhöll i min anmälan till propositionen om F-skatte bevis, m.m. (prop. 1991/92:112 s. 70) har det stora antalet ändringar
lett till brister i UBL när det gäller såväl systematik som
överskådlighet.
Bristerna blir, som Lagrådet har påpekat (se prop. 1991/92:112 bilaga 5
s. 269), ännu mer påtagliga när man ser på uppbyggnaden av hela det
komplex av författningar som reglerar uppbörden av skatter och avgifter.
Av detta framgår att det är påkallat att göra en genomgripande teknisk
översyn av reglerna om uppbörd av skatt och socialavgifter och att i
samband därmed reformera uppbördssystemet. En särskild utredare bör
tillkallas för detta ändamål.
Den lagstiftning som reglerar förfarandet vid uppbörd av källskatt och
arbetsgivaravgifter är tämligen komplicerad. I många fall finns direkta
hänvisningar i USAL till bestämmelser i UBL men flera frågor regleras
också parallellt. Enligt min mening bör man nu fullfölja den samordning
som har skett av uppbörden av källskatt och arbetsgivaravgifter med att
samla de aktuella uppbördsbestämmelserna i en enda lag. En huvuduppgift
för utredaren bör därför vara att utarbeta ett förslag till en sådan
gemensam uppbördslag för direkta skatter och socialavgifter. Utgångs punkten bör vara att uppbörden i huvudsak skall ske på det sätt som nu
regleras i UBL och USAL. Utredaren bör dock vara oförhindrad att föreslå
de justeringar och kompletteringar som han finner lämpliga.
I detta sammanhang bör utredaren dessutom undersöka i vilken utsträck ning det är nödvändigt att ha särskilda uppbördsregler för vissa slag av
direkta skatter samt, om sådana behövs och det är möjligt och
ändamålsenligt, arbeta in dessa regler i den nya uppbördslagen.
De ständiga ändringarna av UBL har, som redan nämnts, lett till brister
i systematik och överskådlighet. Ett exempel på bristande enhetlighet
som har nämnts av Lagrådet är beskrivningen av den skatteuppbörd som
sker från inkomsttagare som omfattas av bestämmelserna om preliminär A-
skatt. Skattebetalningen verkställs i dessa fall i två steg, avdraget
från lönen och den efterföljande inlevereringen av det innehållna
beloppet till statsverket. Det finns behov av en terminologi som tydligt
skiljer mellan dessa två steg.
Ett annat exempel som belyser de terminologiska svårigheterna är
beteckningarna på de olika formerna av preliminär skatt: preliminär A-
skatt, särskild A-skatt och preliminär F-skatt. Eftersom alla tre
skatteformerna är preliminära är terminologin inte konsekvent.
Beteckningar som används i bl.a. kommunalskattelagen (1928:370), lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt, lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, taxeringslagen (1990:324) eller lagen (1968:430) om
mervärdeskatt har samma betydelse i UBL om inte annat anges eller
framgår av sammanhanget. Kommunalskattelagen, lagen om statlig
inkomstskatt och lagen om mervärdeskatt är just nu föremål för en
genomgripande översyn och taxeringslagen har nyss ersatt en äldre lag på
området. Lagen om statlig förmögenhetsskatt upphörde att gälla vid
utgången av år 1991 men skall tillämpas t.o.m. 1995 års taxering. Det
bör därför också vara en uppgift för utredaren att undersöka om hän visningarna till de nämnda lagarna fortfarande är de mest ändamålsenliga
eller om de behöver justeras. I detta sammanhang bör utredaren också
undersöka om de i UBL definierade begreppen är de mest lämpliga.
De i UBL nyligen införda bestämmelserna om omprövning vid uppbörd av
skatt (prop. 1990/91:46, bet. 1990/91:SkU7, rskr. 1990/91:81, SFS
1990:1317) avser i vissa fall samma fråga som reglerna om jämkning av
preliminär skatt. En uppgift för utredaren bör också vara att klargöra
förhållandet mellan de nu nämnda reglerna och, om det finns behov av
det, föreslå justeringar eller förtydliganden i de aktuella
bestämmelserna.
En annan bestämmelse som bör ägnas särskild uppmärksamhet är 61§ UBL
som reglerar dödsbos och dödsbodelägares ansvar för skatt som på-förts
den döde. Bestämmelsens ursprungliga syfte var att bl.a. begränsa det
gäldsansvar som då gällde enligt bestämmelserna i 21 kap. ärvdabalken.
Dessa bestämmelser har sedermera mildrats (prop. 1980/81:48, bet.
1980/81:LU11, rskr. 1980/81:224, SFS 1981:359). Utredaren bör undersöka
om det alltjämt är nödvändigt med en specialreglering på skatteområdet
eller om ärvdabalkens regler kan gälla generellt. I det sammanhanget bör
utredaren bl.a. beakta vad som krävs för att indrivningen skall fungera
smidigt i det fall boet är skiftat. I anslutning till detta bör utre daren också undersöka om bestämmelserna om skattebefrielse för dödsbo i
30 § andra stycket UBL fortfarande fyller en så viktig funktion att de
bör behållas.
I detta sammanhang bör utredaren dessutom se över de aktuella lagarnas
bestämmelser om beloppsgränser. Flera av bestämmelserna har varit
oförändrade under lång tid och det kan nu finnas administrativa skäl att
ändra vissa belopp.
Ett samordnat system för redovisning och inbetalning av skatter och
avgifter
Sedan 1985 sker en samordnad redovisning och inbetalning av innehållen
preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter. Förfarandet är skilt från
upp-börden av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär
F-skatt), preliminär skatt på ränta och utdelning, kvarstående
skatt,tillkom-mande skatt och mervärdesskatt. Uppbörden av de nu nämnda
skatterna är inte heller samordnad. Reglerna är olika när det gäller
t.ex. inbetalningsdag, redovisningsperiod, redovisningshandlingar,
postgirokonto, påminnelse- och anmaningssystem samt sanktionssystem.
Ett av syftena med skatteförvaltningens nya organisation med endast en
skattemyndighet i varje län är att företag och enskilda skall ha endast
en kontaktpunkt inom skatteförvaltningen och inte behöva vända sig till
olika ställen för olika slag av skatter. Givetvis blir det enklare att
hantera en sådan ordning om förfarandereglerna för de olika skatterna
och avgifterna görs så enhetliga som möjligt.
En näringsidkare gör i dag mellan 25 och 30 skatte- och avgiftsinbetal ningar avseende direkta skatter, arbetsgivaravgifter och mervärdesskatt
under ett år. Skattemyndigheterna lägger ner stora resurser på att
anmana och restföra arbetsgivare och skattskyldiga som inte betalar
skatter och avgifter i föreskriven ordning samt på att omfördela
inbetalda medel mellan olika konton och avstämma inbetalningskontona.
Mer enhetliga förfaranderegler skulle kunna leda till minskade
administrationskostnader för såväl skattemyndigheterna som arbetsgivarna
och de skattskyldiga.
Redovisning av skatter och avgifter bör så långt möjligt ske på en och
samma redovisningshandling och betalas in samtidigt till ett gemensamt
konto. En huvuduppgift för utredaren bör vara att undersöka hur långt en
sådan samordning bör gå samt utarbeta förslag till ett samordnat system
för redovisning och inbetalning av skatter och avgifter. I detta samman hang bör utredaren undersöka i vilken mån de olika förfarandereglerna
bör förenhetligas och föreslå de justeringar som han finner ändamålsen liga. I detta skede bör samordningsarbetet dock inte omfatta mervärdes skatten och punktskatterna. På dessa områden kan väsentliga ändringar
behöva göras för att få en anpassning till de regelsystem som gäller
inom EG. Ett arbete med den inriktningen bedrivs av Utredningen om
teknisk anpassning av mervärdesskatten och punktskatterna till EG (Fi
1991:09). Regeringen har dessutom uppdragit åt Riksskatteverket att
utreda formerna för och organisationen av mervärdebeskattningen och
punktbeskattningen vid ett svenskt medlemskap i EG. Resultatet av dessa
arbeten bör avvaktas innan man utreder möjligheterna att infoga även
mervärdesskatten och punktskatterna i ett större och mer enhetligt
uppbördssystem.
Den nu aktuella översynen av uppbördsbestämmelserna bör även innefatta
en översyn av tidpunkterna för inbetalningen av skatter och avgifter.
Arbetsgivarnas inbetalning av innehållen preliminär A-skatt och
arbetsgivaravgifter skall enligt nuvarande regler ske senast den 18 i
månaden efter den månad lönen betalades ut och inbetalning av mervär desskatt skall i regel ske senast den 5 i andra månaden efter utgången
av den redovisningsperiod som deklarationen avser. Med hänsyn till att
det här är fråga om mycket stora skatte- och avgiftsbelopp är det ur
statsfinansiell synpunkt viktigt att redovisning och inbetalning sker så
tidigt som möjligt. De betalningsskyldiga måste dock ges tillräcklig tid
för att kunna lämna en korrekt redovisning eller deklaration och få fram
nödvändiga medel.
Riksgäldskontoret och Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag
gjort en översyn av betalningstidpunkter för statliga betalningsflöden.
Resultatet av översynen har redovisats i en rapport som överlämnats till
Finansdepartementet. Utredaren bör i sitt arbete väga in vad som sägs i
rapporten (RRV Dnr 20-92-0980 och RGK Dnr 1-0-921663).
I detta sammanhang vill jag också peka på den förskjutning i tid mellan
utbetalning av överskjutande skatt och inbetalning av kvarstående skatt
som har uppstått genom de av riksdagen nyligen beslutade reglerna om
ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet (prop. 1992/93:86,
bet. 1992/93:SkU11, rskr. 1992/93:146, SFS 1992:1659 m.fl.). Enligt de
nya reglerna skall den överskjutande skatten i regel återbetalas redan
under augusti taxeringsåret. Betalas den kvarstående skatten in till
skattemyndigheten senast den 18 september taxeringsåret skall
kvarskatteavgiften sättas ned. Om den skattskyldige inte utnyttjar denna
möjlighet skall den kvarstående skatten dock fortfarande inte betalas in
till skattemyndigheten förrän senast den 18 april året efter
taxeringsåret. Utredaren bör undersöka vilka möjligheter det finns att
tidigarelägga den sista inbetalningstidpunkten för kvarstående skatt
eller att på annat sätt effektivsera uppbörden av kvarstående skatt. Det
kan nämnas att i Danmark tillämpas en ordning där obetald skatt som
avser mindre belopp läggs till kommande års preliminära skatt.
Av Regeringsrättens dom den 14 april 1992, Mål nr 1977-1989, som gällde
en fråga om kvarskatteavgift, framgår att det kan dröja upp till en
vecka innan en fyllnadsinbetalning som görs via en banks företagsgiro
når skattemyndighetens skattepostgirokonto. En sådan fördröjning är inte
acceptabel inom uppbördssystemet. Utredaren bör därför också undersöka
vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att förkorta tiden mellan
inbetalning av skattemedel till bank via giro och den tidpunkt då medlen
finns tillgängliga på skattemyndighetens konto.
I detta sammanhang bör utredningsmannen också följa upp hur de nya
reglerna om F-skattebevis tillämpas, främst såvitt avser tidpunkten för
arbetstagarens innehav av F-skattebevis, i de fall en arbetsgivare
betalar in semestermedel till en semesterkassa.
Under inkomstårets sista månad och under januari - mars året därpå görs
stora fyllnadsinbetalningar av preliminär skatt. För fysiska personer
utgör egna inbetalningar av preliminär skatt, fyllnadsinbetalningar och
kvarstående skatt ca 15 % av den slutliga skatten. För juridiska
personer utgör fyllnadsinbetalningar och kvarstående skatt knappt 40 %
av den slutliga skatten. För fyllnadsinbetalningar som görs t.o.m den 18
februari året efter inkomståret och för fyllnadsinbetalningar som
tillsammans understiger 20000 kr och som görs t.o.m. den 30 april samma
år utgår enligt nuvarande regler ingen kvarskatteavgift. För
fyllnadsinbetalningar under tiden 19 februari - 30 april året efter
inkomståret och som överstiger 20000 kr utgår en kvarskatteavgift som
motsvarar 20 % av statslåneräntan i november inkomståret. Fr.o.m. den 1
januari 1995 har sista dag för fyllnadsinbetalning ändrats från den 30
april till den 3 maj (prop. 1992/93:86, bet. 1992/93:SkU11, rskr.
1992/93:146, SFS 1992:1661).
Utredaren bör förutsättningslöst pröva och föreslå nya regler för
beräkning av räntor och avgifter. Därvid bör en avvägning ske mellan
önskemålet att begränsa det allmännas ränteförluster på grund av en
fördröjd uppbörd och effekterna på de betalningsskyldigas likviditet.
Dessutom bör det redovisas för- och nackdelar med dels ett system med
fasta avgifter, dels ränteberoende avgifter.
Vid 1992 års taxering uppgick den kvarstående skatten till 17,4
miljarder kr och den överskjutande skatten till 23,9 miljarder kr. Genom
de nya reglerna om F-skattebevis, som även omfattar skatteavdrag på
biinkomster, kan den kvarstående skatten antas minska avsevärt fr.o.m.
1994 års taxering. Riksdagen har också beslutat om nya regler för uttag
av preliminär B-skatt (fr.o.m. den 1 april 1993 preliminär F-skatt) som
innebär att den preliminära skatten fr.o.m. uppbördsåret 1993/94 normalt
skall tas ut med ett belopp som motsvarar 105 % av den slutliga skatt
som har påförts den skattskyldige året före inkomståret i stället för
som tidigare 120 % (prop. 1992/93:96, bet. 1992/93:SkU9, rskr.
1992/93:66, SFS 1992:1177). De nya reglerna beräknas medföra en
väsentlig minskning av den överskjutande skatten. Det kan dock antas att
den kvarstående och den överskjutande skatten fortfarande kommer att
uppgå till stora belopp. Utredningsmannen bör därför också undersöka
vilka möjligheter det finns att ytterligare förbättra överensstämmelsen
mellan den preliminära och den slutliga skatten.
Enligt nuvarande uppbördssystem skall arbetsgivarna varje månad redovisa
den under föregående månad faktiskt utgivna lönen samt det skatteavdrag
som gjorts på lönen och den månadsavgift som belöper på lönesumman.
Skattebeloppet och månadsavgiften skall betalas in till skatte postgirokontot samtidigt som redovisningen lämnas. Systemet bygger allt-
så på kontantprincipen. Några regler om undantag från den principen
finns varken i UBL eller USAL. I praktiken görs emellertid avsteg från
den nu angivna ordningen. Vissa arbetsgivare betalar månatligen ut ett
förskott på lönen som kan vara så stort som 90 % av nettolönen, medan
resten av lönen betalas ut först månaden därpå. Skatteavdrag och beräk ning av månadsavgift sker då med utgångspunkt i slutregleringen. Till
stöd för detta förfarande åberopas två uttalanden från Centrala upp bördsnämnden som rörde skatteavdrag och gjordes under 1940- och 1950-
talen. Förfarandet leder till en försenad skatte-och avgiftsuppbörd och
medför väsentliga ränteförluster för det allmänna.
Det nu redovisade förfarandet med uppskjuten redovisning av innehållen
skatt och socialavgifter får anses strida mot de grundläggande
principerna i UBL och USAL. En uppgift för utredaren bör vara att under söka vilka ändringar som behöver göras i arbetsgivarnas och skatte myndigheternas administrativa rutiner för att även de nu aktuella löne utbetalningarna skall kunna passas in i det ordinarie
uppbördsförfarandet samt föreslå den lagreglering som kan behövas.
I dagens uppbördssystem finns två olika former av sanktioner. I UBL
finns straffbestämmelser för bl.a. arbetsgivare som redovisar
innehållen skatt på ett oriktigt sätt. Dessa bestämmelser gäller inte
vid avgiftsuppbörden. I USAL finns i stället bestämmelser om
administrativa sanktioner i form av avgiftstillägg som får tillgripas
när en arbetsgivare redovisar för låga avgifter eller inga avgifter
alls. Det kan övervägas om inte straffbestämmelserna i UBL bör ersättas
av bestämmelser i skattebrottslagen (1971:69) samt om mindre allvarliga
förseelser bör träffas av en administrativ sanktion i stället för en
straffrättslig (jfr BRÅ PM 1983:6 Uppbördsbrott. Åtgärder mot de likvida
fusket). En huvuduppgift för utredaren är att överväga vilken eller
vilka sanktioner som behövs i den nya uppbördslagen och föreslå
bestämmelser om detta.
Andra viktiga bestämmelser som har ett nära samband med sanktions bestämmelserna är bestämmelserna om ställföreträdares betalningsansvar.
Det har framkommit kritik mot det nuvarande systemet. Bl.a. har hävdats
att arbetsgivare som driver enskild firma eller handelsbolag missgynnas.
Även den nya uppbördslagen bör innehålla bestämmelser om ställföreträ daransvar. Det bör ankomma på utredaren att undersöka om de bestämmelser
som finns nu är de mest ändamålsenliga eller om de bör ändras i något
avseende. Utredaren bör därvid också undersöka om det finns skäl att
ändra beslutsordningen. Av intresse i detta sammanhang kan vara delar av
det utredningsarbete som redovisats av Utredningen om säkerhetsåtgärder
m.m. i skatteprocessen i delbetänkandet (SOU 1983:23) Lag om
skatteansvar.
Inom Finansdepartementet bedrivs fortlöpande arbete med att förbättra
uppbördsförfarandet i olika avseenden. För närvarande bereds förslag som
lades fram av Skatteindrivningsutredningen i betänkandet (SOU 1987:10)
Indrivningslag m.m. Detta arbete måste givetvis beaktas av utredaren.
Dagens uppbördssystem bygger i stora delar alltjämt på manuella admi nistrativa rutiner hos såväl de skattskyldiga som skattemyndigheterna
och på att betalningarna i stor utsträckning sker med kontanter. Den
tekniska utvecklingen på dessa områden har emellertid skapat förutsätt ningar för mer rationella administrativa rutiner genom en ökad använd ning av ADB och andra betalningsformer än kontanter, t.ex. gireringar.
Uppbördssystemet för skatter och avgifter kan därför inom en relativt
snar framtid komma att behöva förändras i väsentliga delar. Detta bör så
långt möjligt beaktas av utredaren. De nya reglerna bör exempelvis i så
stor utsträckning som möjligt göras så enhetliga och enkla att ADB kan
användas vid tillämpningen. Dessutom bör de nya reglerna disponeras på
ett sådant sätt, exempelvis i olika kapitel, att en reform inom ett av
uppbördssystemets delområden kräver så få följdändringar som möjligt
inom de övriga områdena.
Det finns givetvis även andra uppbördsfrågor än de jag tagit upp som kan
behöva prövas. Utredaren är oförhindrad att ta upp sådana frågor och
lägga fram de förslag han anser påkallade.
I sitt arbete bör utredaren följa arbetet i Skattelagskommittén (Fi
1991:03).
I syfte att utforma förslagen med beaktande av deras effekter på lik viditeten i ekonomin bör utredaren bedriva arbetet i nära samråd med
Riksbanken och Riksgäldskontoret.
Utredaren skall analysera vilka effekter framlagda förslag kommer att få
för skatteförvaltningen och därvid beakta vad som sägs i direktiven till
samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens
inriktning (dir. 1984:5). Vidare skall direktiven angående beaktande av
EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43) och vad som anförts
om regelutformning i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil.
8 s. 21 ff.) beaktas.
Utredningsarbetet bör vara avslutat före utgången av år 1994. Utredaren
bör, om det inte bedöms olämpligt, redovisa frågorna som rör inbetal ningstidpunkter med förtur.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om
skatter
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med uppdrag att göra en översyn av reglerna om uppbörd av
skatt och socialavgifter och i samband därmed föreslå vissa reformer
samt
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annan hjälp åt
utredaren.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall
belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hans hemställan.
(Finansdepartementet)