Dir. 1993:20
Statsrådet Dinkelspiel anför.
Jag föreslår att en kommitté tillkallas med uppdrag att närmare belysa dels de praktiska konsekvenserna för Sverige i fråga om överlåtelse av besluts-
befogenheter, dels tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, den s.k.
närhetsprincipen, vid ett medlemskap i EG/EU samt konsekvenserna i dessa hänseenden av att stå utanför ett sådant samarbete.
Mellanstatligt samarbete innebär att stater tillsammans söker lösa gemensamma problem. Det kan hävdas att varje internationell överenskommelse som därvid ingås i större eller mindre mån innebär en inskränkning av en stats egen bestämmanderätt för att resultat som kommer alla till godo skall kunna åstadkommas. Ytterligare ett steg är att formellt överlåta beslutsbefogenheter till en mellanfolklig organisation.
EG innebär både mellanstatligt samarbete vid omfattning på vissa områden och överlåtelse av beslutanderätt på andra områden. I stor utsträckning bygger EG på tanken att gemensamma regler skall råda inom Gemenskapen. Beslut om gemensamma regler fattas i första hand av EG:s ministerråd, där medlemsländerna verkar gemensamt. Besluten är resultatet av en lång beredningsprocess som inbegriper förberedande arbete i ett stort antal kommittéer och andra fora, med representanter för, bl.a. medlemsländerna och intresseorganisationer. EG:s parlament har under senare år fått ökad kompetens i beslutsprocessen.
När beslutanderätten på ett område överlåts till EG avstår således ett medlemsland från den del av sin beslutanderätt. Ett medlemsland deltar emellertid i alla sammanhang där beslut förbereds och fattas inom EG och kan på så sätt påverka inte bara sin egen situation utan även utvecklingen inom Europa. Således kan på vissa områden ett medlemsland minska sin formella beslutanderätt men öka sin reella bestämmanderätt. Länder som står utanför EG saknar möjlihget till sådant inflytande i beslutsprocessen. I flertalet fall torde de emellertid av omständigheterna i efterhand tvingas att anpassa sig till besluten.
Hur de frågor som avgörs på EG-nivå skall förankras i nationella parlament och hur samråd med myndigheter och intresseorganisationer skall ske regleras självfallet inte av EG-fördragen. Sådana frågor avgör varje medlemsland självt.
Sveriges förhållande till andra stater och till internationella organisationer regleras i regeringsformen. Denna ger ett visst utrymme för att överlåta beslutanderätt till en mellanstatlig organisation.
Grundlagsutredningen inför EG (Ju 1991:03) har till uppgift bl.a. att överväga om den bestämmelsen behöver ändras inför ett svenskt medlemskap i EG/EU och att i övrigt föreslå nödvändiga grundlagsändringar inför ett sådant medlemskap. Grundlagsutredningen har också att överväga på vilket sätt riksdagen skall kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet och hur val i Sverige av ledamöter till Europaparlamentet bör ske.
Vissa sakområden hör till EG:s exklusiva beslutskompetens. På vissa andra områden delar EG kompetensen med medlemsländerna. På många andra områden har enbart medlemsländerna kompetens. Frågan om kompetensfördelning mellan EG-institutionerna och medlemsländerna har under senare tid kommit i förgrunden i debatten. Subsidiaritetsprincipen, den s.k. närhetsprincipen, innebär att beslut skall fattas så nära dem som berörs av besluten som möjligt. Endast i den utsträckning det är nödvändigt med gemensamma regler skall beslutanderätt, helt eller delvis, tillkomma gemensamma organ.
Principen är inskriven i fördraget om en Europeisk union
(Maastricht-fördraget).
Nyligen har inom EG fattats väsentliga beslut om hur principen skall tillämpas. Förslag har lagts fram om att återföra gemenskapsbeslut till medlemsländernas beslutskompetens.
Den 1 juli 1991 lämnade den dåvarande regeringen in Sveriges ansökan om medlemskap i EG till ordföranden i EG:s minsterråd. Den 1 februari 1993 inledde Sverige medlemskapsförhandlingar med EG.
Avsikten är att medborgarna skall beredas tillfälle att ta ställning till förhandlingsresultatet i en folkomrösning under år 1994. Det är av stor betydelse att innebörden av ett EG-medlemskap belyses så allsidigt och grundligt som möjligt före folkomröstningen.
En kommitté bör därför tillkallas med uppgift att belysa konsekvenserna för Sverige i fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av subsidiaritetsprincipen, den s.k. närhetsprincipen, vid ett medlemskap i EG/EU samt konsekvenserna i dessa hänseenden av att stå utanför ett sådant samarbete.
Regeringen har den 28 januari 1993 resp. denna dag beslutat genomföra motsvarande konsekvensanalyser såvitt avser samhällsekonomin i vid bemärkelse resp. utrikes- och säkerhetspolitiken samt miljön.
Avsikten är också att regeringen - på föredragning av chefen för Socialdepartementet - skall fatta beslut om genomförande av en konsekvensanalys såvitt avser välfärd och jämställdhet. Ytterligare konsekvensutredningar kan komma att beslutas senare. De olika konsekvensutredningarna bör samråda om uppläggningen av arbete.
Jag har i detta ärende samrått med statsrådet Laurén.
Utvecklingen inom EG och subsidiarietetsprincipens, den s.k.
närhetsprincipens, tillämpning väcker konstitutionella och andra frågor.
Grundlagsutredningen inför EG behandlar de konstitutionella aspekterna.
Utredningen har emellertid inte haft anledning att närmare ta upp olika sakfrågor och belysa dem i ett framtidsperspektiv.
Kommittén bör därför, mot bakgrund av de konstitutionella aspekter som behandlas av Grundlagsutredningen inför EG, analysera hur Sverige vid ett medlemskap i EG/EU kommer att påverkas av att vissa beslut som skall gälla också i Sverige fattas av EG:s institutioner.
Vid analysen bör belysas vilka möjligheter Sverige rent praktiskt har att påverka innehållet i de gemensamma besluten. Vidare bör, med beaktande av Grundlagsutredningens förslag, belysas möjligheterna till demokratisk förankring i Sverige av de gemensamma besluten.
Kommittén bör vidare analysera hur subsidiaritetsprincipen, den s.k.
närhetsprincipen, är avsedd att tolkas och tillämpas på olika områden, och vad tillämpningen av denna princip kan komma att betyda för den närmare kompensfördelningen mellan EG/EU och Sverige.
Till grund för denna analys bör ligga en redovisning av kompetensfördelningen mellan EG och dess medlemsländer såsom denna regerlats i de grundläggande fördragen, utvecklats av EG-domstolen och vidareutvecklats i Maastrichtfördraget.
I angivna avseenden bör kommittén också belysa konsekvenserna för Sverige av att stå utanför EG/EU, både i ett kortare och ett längre perspektiv.
Kommittén bör beakta de förslag som läggs fram i Gundlagsutredningens inför EG kommande betänkande. Underlag för kommitténs arbete finns också i flera EG-rättsliga internationella och svenska arbeten samt olika studier och rapporter inom EG-kommissionen, i vissa medlemsländer och i Sverige om tolkningen och tillämpningen av subsidiaritetsprincipen, den s.k.
närhetsprincipen. Kommittén bör ta del av nyssnämnda material samt informera sig om och följa utvecklingen inom EG vad gäller dessa frågor. Vidare bör kommittén samråda med de utredare och kommittéer och andra som arbetar med angränsande frågor.
Regeringen har i dag beslutat att till det samlade utredningsarbetet med konsekvensanalyser knyta en parlamentarisk sammansatt referensgrupp med företrädare för politiska partier med uppgift att följa utredningsarbetet.
Kommittén bör lämna referensgruppen fortlöpande information om kommitténs arbete samt inhämta gruppens synpunkter på vilka problem som kommittén särskilt bör analysera.
Resultatet av kommitténs arbete bör redovisas senast den 1 oktober 1993.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om utrikes handel
att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med högst sex ledamöter för att utreda konsekvenserna för Sverige i fråga om överlåtelse av beslutsbefogenheter och tillämpning av susidiarietetsprincipen, den s.k. närhetsprincipen, vid olika former för deltagande i den västeuropeiska integrationen,
att utse en av ledamöterna till ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.
Regeringen ansluter sig till föredragandens hemställan och bifaller hans hemställan.
(Utrikesdepartementet)