Dir. 1993:136
Beslut vid regeringssammanträde den 9 december 1993.
Chefen för Försvarsdepartementet, statsrådet Björck, anför.
Jag föreslår att en kommitté tillkallas för att utreda statens maritima verksamhet.
Bakgrund
Riksdagen har i samband med behandlingen av 1993 års budgetproposition
(prop. 1992/93:100, bil. 5) uttalat (bet. 1992/93:FöU9) att en särskild parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. Enligt Försvarsutskottet bör en strategi för denna verksamhet i första hand omfatta marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet.
Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området bör ses över av utredningen.
Frågan om organisation, ansvarsfördelning och samverkan inom den del av statens verksamhet som bedrivs till sjöss har utretts i olika sammanhang under den senaste femtonårsperioden. Ett av många resultat av detta arbete var bildandet av Kustbevakningen som en självständig, civil myndighet under regeringen och den översyn av rollfördelningen inom sjöövervakningen som gjordes av Kustbevakningskommittén. En översyn av vissa ledningsfrågor inom sjöräddningstjänsten har nyligen slutförts av Sjöfartsverket. Förslaget bereds nu inom regeringskansliet. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för Försvarsdepartementet i december 1992 en kommitté (dir. 1993:4) med uppgift att utreda påfrestningar och risker i det fredstida samhället m.m. Kommittén, som har antagit namnet Hot- och riskutredningen, skall bl.a. pröva om beredskapsåtgärderna på olika områden i det fredstida samhället är tillräckligt samordnade och om erfarenheter från ett område bedöms kunna utnyttjas i större utsträckning på andra områden.
Sjöpolisen har nyligen setts över av en utredning inom kommittéväsendets ram, Sjöpolisutredningen. Utredningens betänkande Översyn av Sjöpolisen
(SOU 1992:51) överlämnades till justitieministern i juni 1992. I 1993 års budgetproposition tog regeringen ställning för att utredningens förslag om en utökning av sjöpolisens organisation borde anstå tills vidare med hänsyn till det statsfinansiella läget (prop. 1992/93:100, bil. 3, s. 66).
Ett betydande arbete har således lagts ner på att finna lämpliga former för den del av den statliga verksamheten som bedrivs till sjöss. Flera myndigheter har uppgifter på detta område. När det gäller de myndigheter som omnämns i riksdagens beslut kan uppgifterna i korthet beskrivas på följande sätt.
Marinen skall bidra till att lösa försvarsmaktens viktigaste uppgift, nämligen att kunna möta ett väpnat angrepp samt att i fred ingripa mot varje form av kränkning mot vårt territorium. Marinen medverkar i sjöräddningstjänsten och miljöräddningstjänsten till sjöss.
Kustbevakningen, som sedan den 1 juli 1988 är en självständig, civil myndighet direkt under regeringen, har till uppgift att i enlighet med särskilda föreskrifter utföra sjöövervakning och annan kontroll- och tillsynsverksamhet. Kustbevakningen svarar för miljöräddningstjänsten till sjöss och medverkar i sjöräddningstjänsten. När försvarsmakten ingriper mot utländska statsfartyg skall Kustbevakningen samverka med försvarsmakten.
Sjöfartsverkets huvudsakliga uppgift är att svara för huvuddelen av sjöfartens infrastruktur i form av sjövägar och att se till att sjöfart kan bedrivas i svenska farvatten under säkra och effektiva former.
Sjöfartsverket svarar för tillsynen av fartyg. Sjöfartsverket svarar också för sjöräddningstjänsten, dvs. för efterforskning och räddning av människor i sjönöd och för sjuktransporter från fartyg. Verksamheten skall inriktas på handelssjöfarten, men även fritidsbåtstrafikens och fiskets intressen skall beaktas. Sjöfartsverket är ett affärverk med vissa inslag av myndighetsutövning. Huvuddelen av verksamheten finansieras genom avgifter på handelssjöfarten. Kostnaderna för bl.a.
fritidsbåtsändamål och för delar av sjöräddningstjänsten finansieras dock över statsbudgeten.
De grundläggande arbetsuppgifterna för polisen, som anges i 2 §
polislagen (1984:387), gäller också för sjöpolisverksamheten.
Sjöpolisenheternas arbetsuppgifter är i första hand att upprätthålla allmän ordning och säkerhet till sjöss, spaning och övervakning av efterlevnaden av föreskrifter samt utredning vid misstanke om brott.
Till de mer framträdande polisiära uppgifterna hör också sjötrafikövervakning, utlänningskontroll samt gräns- och skyddsområdesövervakning. Även sjöpolisen medverkar i sjöräddningstjänsten. En genomlysning av sjöpolisens verksamhet har som nämnts redovisats i Sjöpolisutredningens betänkande.
Mellan de myndigheter som har nämnts finns ett utvecklat samarbete, som berör ett stort antal uppgifter. Formerna för samarbetet varierar från uppgift till uppgift. I detta sammanhang kan följande nämnas.
I ett antal författningar finns bestämmelser om skyldighet att medverka och biträda med tillsyn och handräckning till sjöss i en uppgift som en annan myndighet har huvudansvaret för. Sådana bestämmelser finns i bl.a.
polislagen, fartygssäkerhetslagen (1988:49), lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg, sjölagen (1891:35), tullagen
(1987:1065), räddningstjänstlagen (1986:1102) och lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning samt förordningen
(1982:756) om försvarsmaktens ingripanden vid kränkningar av Sveriges territorium under fred och neutralitet m.m. (IKFN-förordningen).
Kustbevakningens regionala ledningar är eller kommer att bli samlokaliserade med marinkommandona. Syftet är att samutnyttja informationssystemen och att skapa bättre förutsättningar för operativ samverkan.
Ett operativt samarbete sker också mellan marinen och Sjöfartsverket i fråga om bl.a. isbrytningen och sjömätningen.
Särskilda samverkansregler finns för samarbetet mellan t.ex.
Kustbevakningen och polisen.
När Kustbevakningen bedriver övervakning till havs och i kustvattnen samt i Vänern och Mälaren har kustbevakningstjänstemännen polisiära befogenheter.
På räddningstjänstområdet har ett antal samrådsorgan inrättats, vars syften också tillgodoser sjöräddningstjänsten och miljöräddningstjänsten till sjöss.
Försvarsutskottet konstaterar i sitt tidigare nämnda betänkande att förutsättningarna för den statliga maritima verksamheten har förändrats i väsentliga hänseenden under de senaste åren. Det säkerhetspolitiska läget i Europa är annorlunda. Trafiken från det tidigare stängda Östeuropa har ökat. De utökade uppgifterna avseende havsfiskeövervakning m.m. kvarstår emellertid enligt utskottet samtidigt som den statsfinansiella situationen ställer stora krav på ekonomiska besparingar inom den statliga verksamheten. En samordning över sektorsgränser som leder till sådana besparingar måste därför tas till vara.
I likhet med riksdagen anser jag att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att överväga en ytterligare samordning och effektivisering av statens maritima verksamhet. Uppdraget bör i första hand avse den verksamhet som bedrivs av marinen, Kustbevakningen, Sjöfartsverket och sjöpolisen. Om så bedöms angeläget skall kommittén kunna ta upp också förhållanden inom annan statlig maritim verksamhet med anknytning till utredningsuppdraget i övrigt.
Kommittén skall bedöma om den inriktning som hittills gällt för myndighetsuppgifterna inom denna del av statens maritima verksamhet fortfarande är ändamålsenlig i alla delar med hänsyn till omvärldsförändringarna eller om en förskjutning av tyngdpunkten och insatserna mot något uppgiftsområde bör ske.
I detta sammanhang bör kommittén också pröva om dagens samverkansmönster ger tillräckligt resultat i form av ett effektivt utnyttjande av de samlade statliga resurserna. Kommittén bör i annat fall lägga fram förslag till förbättringar som också kan avse ansvarsfördelningen mellan myndigheterna och myndigheternas befogenheter. Förslagen skall vara baserade på ekonomiska analyser.
Marinen kommer fr.o.m. den 1 juli 1994 att ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten. I högkvarteret kommer bl.a. att finnas en marinledning med ansvar för produktionen av marinförband och beredskap. Kommittén skall hålla sig underrättad om arbetet med bildandet av Försvarsmakten i de delar som berör utredningsuppdraget. Kommittén skall utgå från att ansvaret för civila uppgifter också i fortsättningen skall ligga på civila myndigheter.
En utgångspunkt för utredningsarbetet i övrigt bör vara att kommitténs förslag till förändringar skall göras inom ramen för nuvarande myndighetsstruktur. Kustbevakningens karaktär som civil, självständig myndighet direkt under regeringen liksom Sjöfartsverkets ställning som affärsverk med huvudansvar för sjösäkerheten och sjöfartens infrastruktur skall bibehållas.
Resultatet av utredningsarbetet skall vara ett samlat underlag för regeringens bedömning av inriktning, ambitionsnivå och effektivitet i den statliga maritima verksamheten.
Regeringen har den 2 december 1993 bemyndigat chefen för Justitiedepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågor om myndighetssamverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv m.m. (dir. 1993:130). Kommittén bör, eftersom de båda uppdragen har flera beröringspunkter, samråda med den särskilde utredaren liksom med Hot- och riskutredningen.
Kommittén skall också beakta vad som anförs i Hot- och riskutredningens betänkande (SOU 1993:89, s. 12) Massflykt till Sverige av asyl- och hjälpsökande om samråd kring vissa tänkta händelseförlopp.
Kommittén skall beakta vad som sägs i regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5) och om beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).
De fackliga huvudorganisationerna bör beredas tillfälle att föra fram synpunkter under utredningsarbetets gång.
Kommittén bör utarbeta förslag till erforderliga författningsändringar.
Utredningsarbetet bör vara avslutat senast den 1 april 1995.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Försvarsdepartementet
att tillkalla en kommitté - omfattad av kommittéförordningen (1976:119)
-med högst 9 ledamöter, med uppdrag att utreda statens maritima verksamhet,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta fjärde huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hemställan.