Dir. 1993:129
Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Olsson, anför.
Jag föreslår att en utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning (EEG) nr 2078/92 om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av lanskapet
(Council Regulation 2078/92 on agricultural production methods compatible with the requirements of the protection of the environment and the maintenance of the countryside).
Ett övergripande mål för den svenska jordbrukspolitiken är en god hushållning med samhällets totala resurser. Miljömålet är att slå vakt om ett rikt och varierat odlingslandskap, bevara den biologiska mångfalden och minimera jordbrukets miljöbelastninng på grund av växtnäringsläckage och användning av bekämpningsmedel. Det är viktigt att odlingslandskapets natur- och kulturmiljövärden bevaras. Jordbruk skall bedrivas utifrån principen om en god och långsiktig hushållning med naturresurserna. Sektorsansvaret för miljöfrågorna har lagts fast av riksdagen. Jordbruket har i många avseenden positiva miljöeffekter, inte minst genom det äldre odlingslandskapet, med betesmarker och ängar som bidrar till en varierad landskapsbild och en artrik och varierad flora och fauna. Negativa miljöeffekter har dock också uppstått. Särskilda åtgärdsprogram genomförs för att minska jordbrukets negativa miljöeffekter i form av näringsläckage och risker vid användning av bekämpningsmedel.
Det ekologiska jordbruket bygger på en helhetssyn som omfattar de ekologiska och sociala sidorna av jordbruksproduktionen. Man eftersträvar bl.a. en produktion av högkvalitativa livsmedel, em miljö som tillgodoser husdjurens behov, ett kulturlandskap med artikedom och genetisk mångfald, ett hushållande med naturresurser samt största möjliga recirkulation av näringsämnen. Till det ekologiska jordbruket lämnas särskilt stöd bl.a. i form av rådgivning och marknadsfrämjande åtgärder. Det har också tidigare lämnats omläggningsstöd till ekologiskt jordbruk.
Kunskaper och erfarenheter från den ekologiska odlingen är av stort värde i arbetet med en ökad miljöanpassning av det konventionella jordbruket.
Något särskilt trädgårdspolitiskt miljömål har inte lagts fast. Sedan mitten av 1980-talet har dock trädgårdsnäringen i varierande utsträckning kommit att omfattas av de miljöinsatser som primärt avser jordbruket. Det bör finnas goda möjligheter för trädgårdsnäringen att ytterligare minska användningen av bekämpningsmedel.
Riksdagen har beslutat att under budgetåren 1993/94-1995/96 avsätta 3 miljoner kronor om året för miljöförbättrande åtgärder på trädgårdsnäringens område. Medlen skall bl.a. användas för att minska användningen av bekämpningsmedel och för miljöinriktad rådgivning. Det beslutade stödet för ekologisk jordbruksproduktion på 10 miljoner kronor per år skall kunna användas även för stöd till ekologisk trädgårdsproduktion.
1990 års livsmedelspolitiska beslut
Med 1990 års livsmedelspolitiska beslut förutsågs att jordbruksproduktionen skulle anpassas till vad som kunde avsättas inom landet vilket skulle kunna medföra stora förändringar i odlingslandskapet. Medel anslogs därför till landskapsvård för att bevara vissa nationellt värdefulla miljöer med fastlagda kvaliteter från naturvårds- eller kulturmiljövårdssynpunkt. För budgetåret 1993/94 har 250 miljoner kronor avsatts för sådana landskapsvårdande åtgärder.
Särskild ersättning lämnas också för naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet (NOLA). Detta stöd syftar till att bevara biotoper med höga natur- och kulturvärden i odlingsslandskapet. Även Riksantikvarieämbetet har tilldelats särskilda medel, för närvarande 8 miljoner kronor, för vård av värdefulla kulturlandskapsavsnitt och särdrag i odlingslandskapet. En fortlöpande uppföljning av den livsmedelspolitiska reformens miljöeffekter görs av Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk och Riksantikvarieämbetet.
De delar av landet som i jordbrukspolitiskt avseende betecknas som norra Sverige har i det livsmedelspolitiska beslutet i princip undantagits från den produktionsanpassning som förväntades följa av reformen. Skälet till detta var den betydelse som jordbruket i norra Sverige har ur flera regionalpolitiska aspekter. Förutom den grundläggande produktonen av livsmedel bidrar jordbruket till att upprätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstruktur. En produktion i norra Sverige är vidare betydelsefull för livsmedelsberedskapen och därutöver en viktig roll för att bevara landskapsbilden och de kulturella värden som hör samman därmed.
EG:s gemensamma jordbrukspolitik
Sverige har ansökt om medlemskap i EG. Det övergripande förhandlingsmålet på jordbruksområdet är att en fullständig integrering med EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall ske från den dag Sverige blir medlem. Det är också angeläget att Sverige även i fortsättningen kan upprätthålla sina höga ambitioner och standarder på miljöområdet.
Vid ett EG-medlemskap kommer Sverige att tillämpa EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Denna politik medför förändrade förutsättningar för jordbruket och därmed sannolikt också andra miljöeffekter förknippade med jordbruksproduktionen jämfört med vad man kunde förvänta sig vid ett fullföljande av 1990 års livsmedelspolitska beslut. Vilka miljöeffekterna på jordbruksområdet blir vid ett EG-medlemskap beror dels på de regler som gäller vid ett medlemskap, bl.a. på jordbruks- och miljöområdet, dels på resultatet i medlemskapsförhandlingarna. Faktorer som kommer att ha betydelse i detta avseende är bl.a. storleken på de svenska produktionskvoterna och utformningen av stödet till jordbruket i norra Sverige och andra från jordbrukssynpunkt mindre gynnade områden i Sverige.
I samband med EG:s senaste reform av den gemensamma jordbrukspolitiken infördes s.k. kompletterande stöd som bl.a. syftar till ett miljövänligt jordbruk och att bevara landskapet och landsbygden. Stöd lämnas bl.a.
för att minska användningen av gödnings- och bekämpningsmedel och på andra sätt extensifiera produktionen, att reducera nöt- eller fårbesättningarnas storlek samt för att införa ekologiska produktionsmetoder. Stödet skall, inom de i förordningen angivna ramarna, utformas utifrån de nationella behoven på området.
Generellt för detta miljöstöd gäller att varje land är skyldigt att erbjuda det till sina lantbrukare. I förordninngen anges kriterier och maximinivåer för stödet och för EG:s medfinansiering. Normalt uppgår EG:s medfinansiering till 50 %. De nationella programmen får dock innehålla högre ersättningsnivåer. I sådana fall finansieras överskjutande belopp som ett nationellt stöd och måste som andra nationella stöd godkännas av EG-kommissionen.
För att EG:s kompletterande miljöstöd för Sveriges del skall kunna träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap är det angeläget att urarbeta ett nationellt program baserat på svenska förutsättningar och prioriteringar. Jag föreslår därför att en särskild utredare tillkallas för att urarbeta ett förslag till ett svenskt miljöprogram inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik. Programmet skall kunna träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap.
Utredaren skall lämna förslag till utformning av ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landskapet.
Utgången för utredaren bör vara de svenska miljömålen, och de behov som finns inom natur- och kulturmiljövården, inom jordbrukspolitiken.
Utredaren bör vidare beakta vad regeringen anfört i propositionen om en strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:30), särskilt i fråga om jordbruket och odlingslandskapet. Utredaren bör också överväga hur de specifika svenska behoven kan tillgodoses, och de existerande svenska miljöåtgärderna inom jordbruket och andra stödformer som faller inom förordningens tillämpningsområde kan utformas inom ramen för programmet.
Utredaren skall upprätta ett förslag till zonprogram och beskriva zonernas naturliga och miljömässiga förutsättningar och deras strukturella karaktär. Utredaren skall också överväga vilka stödformer som är tillämpbara inom de olika zonerna.
Behovet och utformningen av olika insatser, liksom deras samordning, skall analyseras mot bakgrund av konsekvenserna av ett svenskt EG-medlemskap särskilt med hänsyn till den gemensamma jordbrukspolitikens effekter på de svenska miljömålen.
Förhandlingsutfallet har givetvis stor betydelse. Utredaren bör i detta sammanhang uppmärksamt följa de pågående medlemskapsförhandlingarna.
Arbete bör bedrivas i samråd med berörda myndigheter, organisationer och utredningar. Statens naturvårdsverk, Statens jordbruksverk och Riksantikvarieämbetet har i dag det övergripande ansvaret för landskapsvårdsersättningen.
Utredaren bör uppmärksamma vad som i dessa frågor anförts i Omställningskommissionens betänkande Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG (SOU 1993:33).
I enlighet med vad som anförts i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil. 10, s. 24) bör det inom ramen för ett program enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarandet av landkapet ingå ett förslag till stöd för omläggning till ekologisk produktion. Utredaren bör också studera förutsättningarna för ekologiskt lantbruk i Sverige.
Utredaren skall redovisa de förväntade administrativa konsekvenserna av det föreslagna stödet samt hur kontrollen bör utformas. Härvid bör utredas hur de avtal som tecknas för lansdskapsvårdsersättning och naturvårdsåtgärder i odlingslandskapet före medlemskapstidpunkten bör utformas med avseende på avtalstider med hänsyn till införandet av det nya programmet enligt EG:s regler.
Utredaren skall vidare redovisa förväntade kostnader för programmet och dess administration, utvärdering och uppföljning och föreslå finansiering av förslagen.
Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 1 april 1994.
Utredaren skall beakta kommittédirektiven till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:05) och direktiven om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser
(dir. 1992:50).
Med hävisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Jordbruksdepartementet
att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen
(1976:119) - med uppgift att utreda frågan om ett svenskt program för stöd enligt EG:s förordning om miljövänliga jordbruksmetoder och bevarande av landskapet,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.
att kostnaderna skall belasta nionde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.