Den framtida presspolitiken

Innehåll

      Dir. 1993:118
      Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14
      Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.
      Mitt förslag
      En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av
      direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om
      kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur
      ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till
      framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för
      staten skall redovisas.
      Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en
      studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift
      att analysera följande övergripande frågeställningar:
      * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska
      demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?
      * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,
      tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter
      uppfylls?
      * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det
      nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner
      till dagspressen tas bort?
      Expertgruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31
      maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30
      november 1994.
      Åsiktsbildningen i den svenska demokratin
      Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt
      samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det
      också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning
      och på allmän och lika rösträtt.
      Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en
      betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna
      att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala
      förutsättningarna för mediernas möjligheter att verka under frihet i
      Sverige har angetts i tryckfrihetsförordningen och
      yttrandefrihetsgrundlagen.
      Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en
      särställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet
      opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga
      problem för dagstidningarna tillsattes den första statliga
      pressutredningen. Uppgiften var att undersöka dagspressens ekonomiska
      förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas
      från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning.
      Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har
      ytterligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.1  Sedan
      slutet av 1960-talet lämnar staten olika former av direkt presstöd,
      framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge
      till följd av låg spridning på utgivningsorten och som därmed är
      mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika
      utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast
      år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan
      länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta
      statliga förmåner.
      De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på
      1970-talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning.
      Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas
      uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas
      handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den
      svenska demokratin * den representativa karaktären och
      organisationernas stora roll * var det enligt utredningen följande
      fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna:
      "1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att
      medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de
      förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om
      enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.
      2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade
      samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.
      3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den
      verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället.
      4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan
      politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället."3
      Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade
      utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information,
      granskning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde
      enligt utredningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan
      anförda egenskaperna som i första hand ansågs motivera en aktiv
      presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till
      utredningens slutsatser i dessa delar. I presspolitiska
      utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt
      därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla.
      Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan
      1960- och 1970-talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige
      (SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som
      pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller
      opinionsbildningen. Ekonomikommissionen har nyligen också behandlat
      demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för
      ekonomi och politik (SOU 1993:16).
      Det svenska massmedielandskapet
      Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i
      dag än på 1960- och 1970-talet. Inte minst har de senaste årens
      beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och
      TV-området öppnat nya möjligheter.
      Utbudet av radio- och TV-kanaler är betydligt större. På
      ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra
      riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver
      finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata
      lokalradiostationer. På TV-sidan finns utöver de båda rikstäckande
      public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd
      TV-kanal som i dag når ca 98 % av hushållen i landet, lokala
      kabel-TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har
      regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram
      ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningarna för utökade
      sändningar på TV-området.
      En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är
      förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig
      finansieringskälla även för flera typer av radio- och TV-sändningar.
      Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste
      decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots
      konjunktursvängningar och den turbulens som under senare år drabbat
      branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal
      dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970-talet.
      Statens presspolitiska åtgärder har otvivelaktigt haft stor betydelse
      i det sammanhanget. Utan de statliga bidragen skulle flera av dagens
      andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också
      misstänkas för att ha minskat rationaliseringstrycket hos
      tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering
      som kännetecknar branschen.
      Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige
      för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och
      intressepress, facktidskrifter och veckopress.
      Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats.
      Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det
      dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap.
      Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man
      riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna
      fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och
      samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att
      det finns ett helt annat utbud av radio- och TV-kanaler, vilka också
      är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så
      att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter.
      Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt
      fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television
      står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger
      dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av
      befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång
      per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av
      befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad
      än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon
      gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller
      insändare varierar mellan olika samhällsgrupper.
      Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i
      massmedielandskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora
      internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer
      i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ
      har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och
      mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika
      typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en
      sådan lagstiftning har dock ifrågasatts.
      Dagspressens ekonomiska situation
      Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till
      delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och
      djupa lågkonjunkturen, med åtföljande kraftigt minskade
      annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl
      konsumenter som annonsörer.
      Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett
      stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i
      företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av
      annonsintäkterna. Även de presspolitiskt intressanta
      lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl,
      kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980-talet har
      de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en
      allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om
      dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa
      mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet
      för höjda abonnemangspriser mycket låg.
      Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten
      har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild
      av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena
      på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för
      tidningsföretagen. Konkurrensen i medielandskapet ökar t.ex. i takt
      med att de nya privata lokalradiostationerna får sändningstillstånd
      och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den
      långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar
      dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första
      halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I
      debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort
      sett är uttömt hos tidningsföretagen.
      Distributionen av upplagorna står för en betydande del av
      tidningsföretagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992
      i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med
      risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En
      särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat
      utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne.
      Presspolitiska åtgärder
      Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har
      målsättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare
      pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats
      som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i
      nyhetsförmedling och opinionsbildning.
      Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en
      förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster,
      vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även
      bestämmelserna om samhällsannonsering har betydelse för dagspressens
      ekonomiska villkor.
      Direkt presstöd
      Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om
      reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det
      direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990
      omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som
      har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten.
      Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekonomi för att
      stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i
      tryckeriledet. Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som
      samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar.
      Under budgetåren 1990/91*1992/93 har reglerna för stöd enligt
      presstödsförordningen (1990:524) med några mindre undantag varit
      oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet
      legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och
      bidragsbeloppen i distributionsstödet har minskats.
      I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 * 1995/96
      redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser
      för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden
      och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av
      budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte
      anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att
      reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än
      svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen
      för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor.
      Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27)
      att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av
      dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna
      intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning
      kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan.
      Befrielse från mervärdeskatt
      Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat
      undantagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte
      behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de
      få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster.
      Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i
      såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste
      decennierna.
      Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd
      (SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara
      befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog
      däremot i betänkandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35)
      att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i
      den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om
      reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det
      kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle bestå.
      Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten.
      Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt
      delbetänkande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) föreslagit
      att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör
      och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna
      nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de
      båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den generella skattesatsen
      på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet som
      ligger till grund för förslaget.
      Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter.
      Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt
      undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den
      kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad
      skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari
      1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande
      medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod
      som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar
      mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och
      12,5 %.
      Reducerad reklamskatt
      Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på
      annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i
      allmänna nyhetstidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i
      radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt
      grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar
      nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper
      på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annonsomsättningen.
      Detta  innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i
      praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är
      motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av
      annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här
      sammanhanget.
      Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i
      reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor.
      De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att
      flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på
      reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas.
      Samhällsannonsering
      I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering
      föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om
      statliga myndigheter eller andra statliga organ använder
      dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och
      skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta brukar
      kallas totalitetsprincipen.
      Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.
      stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är
      föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som
      är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av
      annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger
      varje år ut en förteckning över dagstidningarnas spridning i olika
      kommuner och län.
      I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90)
      föreslås att spridningskravet för införande av kungörelse i
      ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian
      har remissbehandlats. I proposition 1993/94:19 om vissa
      kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är
      beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a.
      med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den
      utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa
      direktiv omfattar.
      Vissa rapporter och utredningar
      Det finns flera rapporter och utredningar som på olika sätt belyser
      massmedielandskapet och de presspolitiska åtgärderna. Material som
      därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete.
      Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens
      ekonomiska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste
      studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En
      sammanställning av ägarförhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut
      av Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid
      Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En
      uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska
      Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs
      universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska
      massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En
      liknande rapport gavs ut även år 1991.
      Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
      överlämnat rapporten Presstödets effekter * en utvärdering (Ds
      1993:Ê20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av
      Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU
      1992:14). Utredningens förslag har behandlats av det norska
      Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992-93) Media i tida.
      Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992-93) innebär
      vissa förändringar av det norska presstödet.
      Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild
      rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda
      fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med
      skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om
      utvecklingsstödets betydelse  för dagstidningarnas ekonomi.
      Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar
      utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en
      slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret
      1993/94 skall Presstödsnämnden utvärdera effekterna av
      regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och
      redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994.
      Uppdraget
      En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av
      direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen.
      Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de
      utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna
      samhället och den svenska demokratin ställer.
      Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande
      av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur
      ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till
      framtida statligt engagemang.
      Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén
      skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den
      statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket
      begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kommittén skall även lämna
      författningsförslag.
      Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en
      förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna
      genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten
      expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande
      frågeställningar:
      * Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska
      demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?
      Expertgruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess
      beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska
      samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på
      1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna
      som den snabbt föränderliga massmediestrukturen?
      * Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,
      tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter
      uppfylls?  Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen
      genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet.
      Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer,
      människors medievanor, konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter,
      ägarstrukturer och mediernas internationalisering.
      * Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det
      nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner
      till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan
      t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation
      påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och
      eventuellt nya medieformers möjligheter att hävda sig.
      Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta
      utredningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av
      kulturutredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att
      analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom
      massmedierna.
      För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer
      och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
      1984:5), om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att
      redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).
      Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det
      tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna
      fullgöra sitt uppdrag.
      Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör
      redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994.
      Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994.
      Hemställan
      Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att
      regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet
      att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av
      kommittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med
      uppdrag att utreda den framtida presspolitiken,
      att utse en av ledamöterna till ordförande,
      att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
      kommittén.
      Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
      att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar
      m.m.
      Beslut
      Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
      hennes hemställan.
                                      (Kulturdepartementet)
      1 1963 års pressutredning (SOU 1965:22), 1967 års pressutredning (SOU
      1968:48), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde
      pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 1985:2)
      och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48).
      2 Prop. 1969:48, SU107, rskr. 251; Prop. 1971:27, bet. KU32,  rskr.
      180; Prop. 1975/76:131, bet. KU46, rskr. 254;  Prop. 1980/81:137,
      bet. KU19, rskr. 289;  Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302.
      3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78.