Dir. 1993:118
Beslut vid regeringssammanträde 1993-10-14
Chefen för Kulturdepartementet, statsrådet Friggebo, anför.
Mitt förslag
En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av
direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen. Om
kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den pröva hur
ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till
framtida statligt engagemang. Förslagens ekonomiska effekter för
staten skall redovisas.
Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en
studie genomföras av en till kommittén knuten expertgrupp med uppgift
att analysera följande övergripande frågeställningar:
* Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska
demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?
* Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,
tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter
uppfylls?
* Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det
nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner
till dagspressen tas bort?
Expertgruppens studie bör redovisas i ett delbetänkande senast den 31
maj 1994. Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30
november 1994.
Åsiktsbildningen i den svenska demokratin
Fri åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett demokratiskt
samhälle. I regeringsformens första kapitel, första paragraf slås det
också fast att den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning
och på allmän och lika rösträtt.
Det är obestridligt i moderna demokratier att massmedierna spelar en
betydande roll för opinionsbildningen och därmed för möjligheterna
att förstärka och fördjupa demokratin. De grundläggande legala
förutsättningarna för mediernas möjligheter att verka under frihet i
Sverige har angetts i tryckfrihetsförordningen och
yttrandefrihetsgrundlagen.
Bland svenska massmedier har traditionellt dagspressen intagit en
särställning när det gäller nyhetsförmedling och i synnerhet
opinionsbildning. När utvecklingen på 1960-talet tydde på allvarliga
problem för dagstidningarna tillsattes den första statliga
pressutredningen. Uppgiften var att undersöka dagspressens ekonomiska
förutsättningar och att överväga om särskilda åtgärder borde vidtas
från statens sida för att vidmakthålla en fri opinionsbildning.
Utredningens förslag förverkligades inte, men därefter har
ytterligare fem statliga utredningar haft liknande uppdrag.1 Sedan
slutet av 1960-talet lämnar staten olika former av direkt presstöd,
framför allt till tidningar som har ett konkurrensmässigt underläge
till följd av låg spridning på utgivningsorten och som därmed är
mindre attraktiva på annonsmarknaden. Som en följd av de olika
utredningarna har presstödet reformerats vid flera tillfällen, senast
år 1990.2 Utöver direkt stöd åtnjuter dagstidningsbranschen sedan
länge även olika former av presspolitiskt motiverade indirekta
statliga förmåner.
De grundläggande motiven för presspolitiken slogs fast i mitten på
1970-talet och har därefter inte utsatts för någon egentlig prövning.
Det var 1972 års pressutredning som lät analysera massmediernas
uppgifter i den svenska demokratin som grund för statsmakternas
handlande gentemot dagspressen. Med hänsyn till särdragen i den
svenska demokratin * den representativa karaktären och
organisationernas stora roll * var det enligt utredningen följande
fyra uppgifter som särskilt vilade på de samlade massmedierna:
"1. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att
medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor. Även de
förtroendevalda bör genom massmedierna få löpande information om
enskildas och organisationers uppfattningar i politiska frågor.
2. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade
samhällsintressen kommentera skeendet i samhället.
3. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska den
verksamhet som utövas av de inflytelserika i samhället.
4. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan
politiska, fackliga och andra ideella grupper i samhället."3
Med stöd av undersökningar om pressens samhällsfunktioner pekade
utredningen på tidningarnas oersättliga betydelse för information,
granskning, kommentar och gruppkommunikation. Dagspressen fyllde
enligt utredningen även andra viktiga uppgifter men det var de ovan
anförda egenskaperna som i första hand ansågs motivera en aktiv
presspolitik. Riksdag och regering anslöt sig i allt väsentligt till
utredningens slutsatser i dessa delar. I presspolitiska
utredningsdirektiv, propositioner och riksdagsbeslut som följt
därefter har i huvudsak samma utgångspunkter fortsatt att gälla.
Det svenska samhället har emellertid förändrats på flera sätt sedan
1960- och 1970-talet. I sin huvudrapport Demokrati och makt i Sverige
(SOU 1990:44) beskriver Maktutredningen förändringsprocesser som
pågår i hela den svenska samhällsorganisationen, även när det gäller
opinionsbildningen. Ekonomikommissionen har nyligen också behandlat
demokratin och opinionsbildningen i betänkandet Nya villkor för
ekonomi och politik (SOU 1993:16).
Det svenska massmedielandskapet
Situationen i det svenska massmedielandskapet är helt annorlunda i
dag än på 1960- och 1970-talet. Inte minst har de senaste årens
beslut av riksdag och regering i syfte att öka friheten på radio- och
TV-området öppnat nya möjligheter.
Utbudet av radio- och TV-kanaler är betydligt större. På
ljudradiosidan erbjuder den avgiftsfinansierade verksamheten fyra
riksradiokanaler, där det ingår en utbyggd regional radio. Därutöver
finns närradio samt en påbörjad utbyggnad av privata
lokalradiostationer. På TV-sidan finns utöver de båda rikstäckande
public servicekanalerna sedan hösten 1991 även en tredje marksänd
TV-kanal som i dag når ca 98 % av hushållen i landet, lokala
kabel-TV-sändningar samt satellitsända TV-kanaler. Nyligen har
regeringen också givit en särskild utredare i uppdrag att lägga fram
ett beslutsunderlag om de tekniska förutsättningarna för utökade
sändningar på TV-området.
En viktig förändring är naturligtvis att reklam inte längre är
förbehållen tryckta medier, utan numera är en möjlig
finansieringskälla även för flera typer av radio- och TV-sändningar.
Utvecklingen i den svenska dagstidningsbranschen har under de senaste
decennierna präglats av en hög grad av stabilitet. Trots
konjunktursvängningar och den turbulens som under senare år drabbat
branschen i form av konkurser och ägarbyten är det endast ett fåtal
dagstidningar som behövt upphöra med utgivningen sedan 1970-talet.
Statens presspolitiska åtgärder har otvivelaktigt haft stor betydelse
i det sammanhanget. Utan de statliga bidragen skulle flera av dagens
andratidningar knappast ha överlevt. Presstödet kan emellertid också
misstänkas för att ha minskat rationaliseringstrycket hos
tidningsföretagen och för att ha bidragit till den svaga nyetablering
som kännetecknar branschen.
Vid sidan av dagstidningarna omfattar den tryckta pressen i Sverige
för närvarande en bred flora av kulturtidskrifter, organisations- och
intressepress, facktidskrifter och veckopress.
Den politiska opinionsbildningen i massmedierna har också förändrats.
Vid tiden för den första pressutredningen var dagspressen det
dominerande massmediet som förmedlade ett politiskt budskap.
Samtidigt var tidningarna nära kopplade till partierna, och man
riktade sig ofta till egna medlemmar och sympatisörer. Debatterna
fördes mellan tidningarna, medan utrymmet för olika åsikter i en och
samma tidning var begränsat. I dag är läget annorlunda. Förutom att
det finns ett helt annat utbud av radio- och TV-kanaler, vilka också
är öppna för politisk debatt, så har dagstidningarna förändrats så
att utrymme ges för en mer blandad kör av åsikter.
Publikmätningar visar att svensken dagligen lägger ner i genomsnitt
fem och en halv timmar på massmedier och att radio och television
står för drygt två tredjedelar av denna tid. Samtidigt ligger
dagstidningsläsningen på en stadigt hög nivå. Över 90 % av
befolkningen i de läskunniga åldrarna läser en dagstidning någon gång
per vecka. Medievanorna skiljer sig dock mellan olika grupper av
befolkningen. Unga människor läser t.ex. dagstidningar i mindre grad
än medelålders och äldre. Även den andel av befolkningen som någon
gång själv medverkat i massmedierna genom att skriva en artikel eller
insändare varierar mellan olika samhällsgrupper.
Under senare år har en delvis ny ägarstruktur uppstått i
massmedielandskapet. Tydligast är förändringarna utomlands där stora
internationella företag bedriver verksamhet inom flera mediesektorer
i olika länder. Det här är en utveckling som i olika europeiska organ
har skapat en oro när det gäller konkurrensen på marknaden och
mångfalden i nyhetsförmedlingen. Flera länder har också infört olika
typer av lagstiftning mot mediekoncentration. Effektiviteten av en
sådan lagstiftning har dock ifrågasatts.
Dagspressens ekonomiska situation
Dagstidningsföretagen har under senare år fått anpassa sig till
delvis nya ekonomiska förutsättningar. Förutom den långvariga och
djupa lågkonjunkturen, med åtföljande kraftigt minskade
annonsvolymer, har konkurrensen ökat från andra massmedier om såväl
konsumenter som annonsörer.
Enligt rapporten Dagspressens ekonomi 1992 stod branschen totalt sett
stark år 1992. Höjda abonnemangspriser och rationaliseringar i
företagen uppges dittills ha kompenserat minskningen av
annonsintäkterna. Även de presspolitiskt intressanta
lågtäckningstidningarna har enligt rapporten, av delvis andra skäl,
kunnat förbättra sina resultat. Under senare delen av 1980-talet har
de svenska dagspressföretagen låtit upplagemarknaden svara för en
allt större andel av de totala intäkterna, och enligt en studie om
dagstidningars priselasticitet i betänkandet Vissa
mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) är konsumenternas känslighet
för höjda abonnemangspriser mycket låg.
Dessa resultat har emellertid ifrågasatts. I den allmänna debatten
har det riktats kritik mot vad som anses vara en allt för ljus bild
av dagspressens situation. Det görs bl.a. gällande att förhållandena
på flera sätt har hunnit förändras till det sämre för
tidningsföretagen. Konkurrensen i medielandskapet ökar t.ex. i takt
med att de nya privata lokalradiostationerna får sändningstillstånd
och TV-reklamen tycks ha fått sitt genombrott i år. Vidare medför den
långvariga lågkonjunkturen att hushållen i större utsträckning börjar
dra in även på sina tidningsprenumerationer. Statistik från första
halvåret 1993 visar att upplagorna minskat med 4,2 % på vardagar. I
debatten hävdas också att rationaliseringsutrymmet numera i stort
sett är uttömt hos tidningsföretagen.
Distributionen av upplagorna står för en betydande del av
tidningsföretagens kostnader. Presstödsnämnden redogjorde hösten 1992
i sin fördjupade anslagsframställning för en oroande utveckling med
risk för splittring i dagspressens samdistributionssystem. En
särskild sakkunnig har därefter på nämndens uppdrag studerat
utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne.
Presspolitiska åtgärder
Mot bakgrund av de uttalade motiven för en aktiv presspolitik har
målsättningen för statens presspolitiska åtgärder i tidigare
pressutredningar, propositioner och utskottsbetänkanden formulerats
som en strävan efter mångfald, konkurrens och valfrihet i
nyhetsförmedling och opinionsbildning.
Utöver det direkta presstödet har dagspressen sedan länge haft en
förmånlig skattebehandling jämfört med andra varor och tjänster,
vilket också i huvudsak har motiverats presspolitiskt. Även
bestämmelserna om samhällsannonsering har betydelse för dagspressens
ekonomiska villkor.
Direkt presstöd
Den dåvarande regeringens förslag i propositionen 1989/90:78 om
reformerat presstöd och riksdagens följande beslut innebar att det
direkta statliga stödet till dagspressen fr.o.m. den 1 juli 1990
omfattar tre stödformer. Driftsstöd får lämnas till dagstidningar som
har låg hushållstäckning (andratidningar) på utgivningsorten.
Utvecklingsstöd inriktas på dagstidningar med svag ekonomi för att
stimulera strukturrationaliseringar i förpressledet och i
tryckeriledet. Distributionsstöd lämnas till dagstidningar som
samordnar sin distribution med någon eller några andra tidningar.
Under budgetåren 1990/91*1992/93 har reglerna för stöd enligt
presstödsförordningen (1990:524) med några mindre undantag varit
oförändrade. Under samma period har bidragsbeloppen i driftsstödet
legat på oförändrad nivå, medan anslaget till utvecklingsstöd och
bidragsbeloppen i distributionsstödet har minskats.
I sin fördjupade anslagsframställning för perioden 1993/94 * 1995/96
redovisar Presstödsnämnden resultat-, framtids- och resursanalyser
för de olika formerna av direkt presstöd. Regeringens överväganden
och slutsatser med anledning av nämndens framställning framgår av
budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 12). Riksdagen har inte
anfört några invändningar mot dessa. Beslutet innebär bl.a. att
reglerna ändrats för driftsstöd till tidningar på andra språk än
svenska fr.o.m. den 1 juli 1993 och att de olika presstödsanslagen
för budgetåret 1993/94 uppgår till sammanlagt ca 500 miljoner kronor.
Konstitutionsutskottet noterar i sitt betänkande (bet. 1992/93: KU27)
att man inom regeringskansliet överväger att företa en översyn av
dagspressens situation. Utskottet förutsätter att det angelägna
intresset av en rimlig mångfald i pressen gör att en sådan utredning
kommer till stånd, och då under parlamentarisk medverkan.
Befrielse från mervärdeskatt
Allmänna nyhetstidningar (dagstidningar) är sedan länge kvalificerat
undantagna från mervärdeskatt. Det innebär att dagstidningar inte
behöver ta ut någon moms vid sin upplageförsäljning. Samtidigt kan de
få tillbaka den moms som de betalat vid inköp av varor och tjänster.
Frågan om dagstidningarnas undantag från momsplikt har behandlats i
såväl presspolitiska som skattepolitiska sammanhang under de senaste
decennierna.
Dagstidningskommittén utgick i sitt betänkande Reformerat presstöd
(SOU 1988:48) från att dagspressen även fortsättningsvis skulle vara
befriad från mervärdeskatt. Kommittén för indirekta skatter föreslog
däremot i betänkandet Reformerad mervärdesskatt m.m. (SOU 1989:35)
att det rådande undantaget skulle slopas. Föredragande statsrådet i
den dåvarande regeringen ansåg i propositionen 1989/90:111 om
reformerad mervärdeskatt m.m., efter en samlad bedömning, att det
kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar skulle bestå.
Riksdagen delade regeringens uppfattning på den här punkten.
Nyligen har utredningen om vissa mervärdeskattefrågor i sitt
delbetänkande Vissa mervärdeskattefrågor II (SOU 1993:75) föreslagit
att det kvalificerade undantaget för allmänna nyhetstidningar upphör
och att en enhetlig skattesats på 12 % införs för allmänna
nyhetstidningar, andra periodiska publikationer och böcker. För de
båda sistnämnda kategorierna gäller f.n. den generella skattesatsen
på 25 %. Det är hänsynen till kravet på konkurrensneutralitet som
ligger till grund för förslaget.
Medlemsländerna i EG har beslutat harmonisera sina indirekta skatter.
Moms skall tas ut på alla varor och tjänster som inte är särskilt
undantagna i EG:s mervärdeskattedirektiv. Dagstidningar tillhör den
kategori av varor och tjänster som får beläggas med en reducerad
skattesats om lägst 5 %. För varor och tjänster som den 1 januari
1991 hade en lägre skattesats är det möjligt för nuvarande
medlemsstater att behålla denna lägre nivå under en övergångsperiod
som sträcker sig t.o.m. år 1996. Bland medlemsstaterna varierar
mervärdeskatten på dagstidningar för närvarande mellan 0 % och
12,5 %.
Reducerad reklamskatt
Reklamskatt skall betalas enligt lagen (1972:266) om skatt på
annonser och reklam. Den allmänna skattesatsen är 11 %. För reklam i
allmänna nyhetstidningar är skattesatsen däremot 4 % och för reklam i
radio och television betalas ingen skatt alls. Ett särskilt
grundavdrag minskar den skatt som erläggs. Riksskatteverket betalar
nämligen tillbaka till dagstidningar den del av skatten som belöper
på upp till 12 miljoner kronor av den årliga annonsomsättningen.
Detta innebär att dagstidningar som har en lägre omsättning i
praktiken inte betalar någon reklamskatt alls. För övrig press är
motsvarande gräns för återbetalning 6 miljoner kronor. Utgivning av
annonsblad etc. berättigar inte till återbetalning i det här
sammanhanget.
Budgetåret 1991/92 betalades totalt 907 miljoner kronor i
reklamskatt, varav dagspressen stod för 273 miljoner kronor.
De förhållanden att reklam i radio och TV inte beskattas alls och att
flertalet europeiska länder över huvud taget inte har punktskatter på
reklam talar för att den nuvarande reklamskatten kan behöva omprövas.
Samhällsannonsering
I förordningen (1981:977) om information genom dagspressannonsering
föreskrivs att annonsering skall ske i samtliga dagstidningar om
statliga myndigheter eller andra statliga organ använder
dagspressannonsering för sådan information om rättigheter och
skyldigheter som är avsedd att nå alla medborgare. Detta brukar
kallas totalitetsprincipen.
Lagen (1977:654) om kungörande i mål och ärenden hos myndighet m.m.
stadgar att myndigheter i de fall kungörande i ortstidning är
föreskrivet skall införa kungörelsen i alla lokala dagstidningar som
är spridda till minst 5 % av hushållen i orten. Denna omfattning av
annonseringen brukar kallas den breda principen. Presstödsnämnden ger
varje år ut en förteckning över dagstidningarnas spridning i olika
kommuner och län.
I departementspromemorian Vissa kungörandefrågor (Ds 1992:90)
föreslås att spridningskravet för införande av kungörelse i
ortstidning ändras från 5 till 10 % av hushållen i orten. Promemorian
har remissbehandlats. I proposition 1993/94:19 om vissa
kungörandefrågor anför föredraganden att hon för närvarande inte är
beredd att föra promemorians förslag på den här punkten vidare, bl.a.
med hänvisning till att hon vill avvakta vad som kan komma ut av den
utredning om den framtida presspolitiken som uppdraget enligt dessa
direktiv omfattar.
Vissa rapporter och utredningar
Det finns flera rapporter och utredningar som på olika sätt belyser
massmedielandskapet och de presspolitiska åtgärderna. Material som
därigenom redovisas bör underlätta kommitténs arbete.
Presstödsnämnden publicerar årligen analyser av dagspressens
ekonomiska förhållanden i rapportserien Dagspressrapport. Den senaste
studien publicerades i juli 1993 och avser år 1992. En
sammanställning av ägarförhållandena inom dagspressen gavs år 1991 ut
av Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation vid
Stockholms universitet i samarbete med Presstödsnämnden. En
uppdaterad skrift publicerades år 1992. Nordiska
Dokumentationscentralen för Masskommunikationsforskning vid Göteborgs
universitet har nyligen publicerat en översikt över svenska
massmedier, Mediesverige 1993, med statistik och analyser. En
liknande rapport gavs ut även år 1991.
Statskontoret har till Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi
överlämnat rapporten Presstödets effekter * en utvärdering (Ds
1993:Ê20). Det statliga presstödet i Norge har granskats av
Dagspressutvalget i utredningen Mål och midler i pressepolitiken (NOU
1992:14). Utredningens förslag har behandlats av det norska
Kulturdepartementet i St. meld. nr. 32 (1992-93) Media i tida.
Stortingets ställningstagande i Innst. S. nr. 223 (1992-93) innebär
vissa förändringar av det norska presstödet.
Presstödsnämnden lämnade i oktober 1992 till regeringen en särskild
rapport om behovet av regler för reduktion av stödbelopp i särskilda
fall. Rapporten har remissbehandlats. Vidare har Presstödsnämnden med
skrivelse den 14 september 1993 överlämnat en rapport om
utvecklingsstödets betydelse för dagstidningarnas ekonomi.
Den särskilde sakkunnige som på Presstödsnämndens uppdrag studerar
utvecklingen av tidningsdistributionen i Skåne har presenterat en
slutrapport för nämnden. Enligt regleringsbrevet för budgetåret
1993/94 skall Presstödsnämnden utvärdera effekterna av
regelförändringen avseende tidningar på andra språk än svenska och
redovisa resultatet för regeringen senast den 1 september 1994.
Uppdraget
En kommitté med parlamentarisk medverkan bör undersöka behovet av
direkta och indirekta statliga stödåtgärder till dagspressen.
Utgångspunkten skall vara den nya massmediesituationen, de
utvecklingstendenser som kan iakttas och de krav det moderna
samhället och den svenska demokratin ställer.
Om kommittén anser att sådana stödbehov finns bör den med beaktande
av såväl massmediepolitiska som andra aspekter pröva hur
ändamålsenliga de nuvarande åtgärderna är och lämna förslag till
framtida statligt engagemang.
Förslagens ekonomiska effekter för staten skall redovisas. Kommittén
skall därvid utgå från att den samhällsekonomiska och den
statsfinansiella situationen över huvud taget erbjuder ett mycket
begränsat utrymme för statliga åtaganden. Kommittén skall även lämna
författningsförslag.
Som underlag för kommitténs ställningstaganden bör inledningsvis en
förutsättningslös och bred studie av de svenska massmedierna
genomföras. Studien bör utföras av en till kommittén knuten
expertgrupp med uppgift att analysera följande övergripande
frågeställningar:
* Vilken roll bör massmedierna som helhet spela i dagens svenska
demokrati och vilka uppgifter kan de därmed tillsammans fullgöra?
Expertgruppen bör här utgå från 1972 års pressutredning och dess
beskrivning av massmediernas politiska funktioner i det svenska
samhället på 1970-talet. Är det andra uppgifter som bör betonas på
1990-talet i ljuset av såväl de allmänna samhälleliga förändringarna
som den snabbt föränderliga massmediestrukturen?
* Hur och i vilken grad bidrar enskilda massmedier som dagstidningar,
tidskrifter, radio och TV till att dessa gemensamma uppgifter
uppfylls? Som grund för att besvara denna fråga bör expertgruppen
genomföra en kartläggning av det svenska massmedielandskapet.
Särskild vikt bör därvid läggas vid utbudet av olika medieformer,
människors medievanor, konkurrensfrågor, mångfaldsaspekter,
ägarstrukturer och mediernas internationalisering.
* Vad händer med massmedielandskapet om hela eller delar av det
nuvarande systemet med direkta och indirekta statliga subventioner
till dagspressen tas bort? Såväl reklamskatten som momsbefrielsen kan
t.ex. komma att omprövas. Frågan är bl.a. hur dagspressens situation
påverkas, men också vad effekterna skulle bli för andra och
eventuellt nya medieformers möjligheter att hävda sig.
Kommittén bör samråda med den av regeringen nyligen tillsatta
utredningen om kulturpolitikens inriktning (Ku 1993:03) i den del av
kulturutredningens uppdrag (dir. 1993:24) som avser uppgiften att
analysera förhållandet mellan kulturpolitiken och utvecklingen inom
massmedierna.
För kommittén gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer
och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning (dir.
1984:5), om beaktande av EG-aspekter (dir. 1988:43) samt om att
redovisa verksamhetens regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50).
Presstödsnämnden förutsätts i den omfattning kommittén önskar det
tillhandahålla det expertstöd som kommittén behöver för att kunna
fullgöra sitt uppdrag.
Expertgruppens analyser av det svenska massmedielandskapet bör
redovisas i ett delbetänkande senast den 31 maj 1994.
Kommittéuppdraget bör slutligt redovisas senast den 30 november 1994.
Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att
regeringen bemyndigar chefen för Kulturdepartementet
att tillkalla en kommitté med parlamentarisk medverkan omfattad av
kommittéförordningen (1976:119) bestående av högst 12 ledamöter med
uppdrag att utreda den framtida presspolitiken,
att utse en av ledamöterna till ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt
kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen beslutar
att kostnaderna skall belasta elfte huvudtitelns anslag Utredningar
m.m.
Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller
hennes hemställan.
(Kulturdepartementet)
1 1963 års pressutredning (SOU 1965:22), 1967 års pressutredning (SOU
1968:48), 1972 års pressutredning (SOU 1975:79), Fjärde
pressutredningen (SOU 1980:32), Femte pressutredningen (Ds U 1985:2)
och Dagstidningskommittén (SOU 1988:48).
2 Prop. 1969:48, SU107, rskr. 251; Prop. 1971:27, bet. KU32, rskr.
180; Prop. 1975/76:131, bet. KU46, rskr. 254; Prop. 1980/81:137,
bet. KU19, rskr. 289; Prop. 1989/90:78, bet. KU31, rskr. 302.
3 SOU 1975:79 s. 292. Se även SOU 1975:78.