Protokoll
1993/94:99
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1993/94: RFK3 Förvaltningskontorets förslag om Nordiska rådets svenska
delegation till konstitutionsutskottet
Riksdagens förvaltningskontor hade föreslagit att riksdagen skulle besluta
att motionstiden för denna skrivelse förkortades till sju dagar.
Kammaren beslöt förkorta motionstiden till att utgå torsdagen den 5 maj.
Motionerna
1993/94:N35-N40 till näringsutskottet
1993/94:Fi23-Fi29 till finansutskottet
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
28 april
TU25 Kommunikationsforskning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU26 Vägverket
Mom. 6 (medelsanvisning för drift och underhåll av statliga vägar)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
157 för utskottet
116 för res. 2
5 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 18 nyd, 1 - 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 99
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
För res. 2: 111 s, 5 v
Avstod: 5 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 7 (ökade insatser för drift och underhåll av det statliga vägnätet)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
147 för utskottet
113 för res. 2
18 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 8 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 2 v
Avstod: 10 nyd, 8 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 3 -
Kenneth Attefors (nyd) anmälde att avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU27 TFafiksäkerhetsfrågor
Mom. 1 (information till invandrare och flyktingar)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
157 för utskottet
121 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 1: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 2 (trafikantutbildning i skolan)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
159 för utskottet
119 för res. 2
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 v, 1 -
För res. 2: 111 s, 8 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 5 v, 3 -
Mom. 5 (organisationen av parkeringsövervakningen)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
257 för utskottet
19 för res. 3
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 20 fp, 24 c, 20 kds, 10 v, 1 -
För res. 3: 19 nyd
Frånvarande: 28 s, 8 m, 13 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 6 (felparkeringsavgiftens storlek, m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
257 för utskottet
20 för res. 4
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 72 m, 21 fp, 24 c, 19 kds, 10 v, 1 -
För res. 4: 1 s, 19 nyd
Frånvarande: 27 s, 8 m, 12 fp, 7 c, 7 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 9 (hastighetsgräns på motorväg)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
256 för utskottet
20 för res. 6
73 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 20 fp, 22 c, 20 kds, 10 v, 1 -
För res. 6: 1 c, 19 nyd
Frånvarande: 27 s, 8 m, 13 fp, 8 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 17 (villkoren för godtagande av anordningar för avgasrening)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
259 för utskottet
19 för res. 7
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 22 fp, 23 c, 20 kds, 10 v, 1 -
För res. 7: 19 nyd
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 8 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 20 (krav på reflexsele i bilar)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
157 för utskottet
122 för res. 8
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 23 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 8: 111 s, 1 c, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 27 (utbildning m.m. för den sänkta övningskörningsåldern)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
157 för utskottet
121 för res. 9
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 21 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 9: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 12 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU13 Studiestöd m.m.
Mom. 10 (kollektiva ansökningar)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
156 för utskottet
121 för res. 2
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 23 c, 19 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 8 c, 7 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Mom. 12 (särskilt vuxenstudiestöd vid YTH-utbildning)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
156 för utskottet
121 för res. 3
2 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 3: 111 s, 10 v
Avstod: 2 nyd
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU19 Allmän kulturverksamhet m.m.
Mom. 3 (beräknande av medel för anslagsposten Centrumbildningar)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 3
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 3: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 10 (framtida bidrag till Sveriges invandrarinstitut och museum)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 12 (beräknande av medel för anslagsposten Organisationer inom bild-
och formkonstområdet)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
142 för utskottet
121 för res. 7
15 avstod
71 frånvarande
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 4 nyd, 1 -
För res. 7: 111 s, 10 v
Avstod: 15 nyd
Frånvarande: 27 s, 9 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 21 (beräknande av medel för anslagsposten Kultur i arbetslivet)
1. utskottet
2. res. 17 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 17
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 17: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 25 (beräknande av medel för anslagsposten Till Statens kulturråds dis-
position för utvecklingsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 21 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 27 (beräknande av medel för en ny anslagspost Kultur/medier i sko-
lan)
1. utskottet
2. res. 22 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
109 för res. 22
11 för men.
158 avstod
71 frånvarande
Kammaren biträdde res. 22.
Huvudvotering:
158 för utskottet
121 för res. 22
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 22: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 28-33 (beräknande av medel för en ny anslagspost Kultur/medier i
barn- och skolbarnsomsorg samt på fritidsgårdar, m.m.)
1. utskottet
2. res. 23 i motsvarande del (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 23
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 23: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU23 Arkiv m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU24 Arkivet för (jud och bild
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU27 Forskning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU28 Massmedier m.m.
Mom. 6 (medelsanvisningen till Stöd till filmkulturell verksamhet)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. (v)
Förberedande votering:
117 för res. 1
10 för men.
152 avstod
70 frånvarande
Kammareen biträdde res. 1.
Huvudvotering:
158 för utskottet
121 för res. 1
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 1: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Mom. 7 (Filminstitutets import av vuxenfilm)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 2
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 20 (medelsanvisningen till Bidrag till dokumentation av medieutveck-
lingen och till europeiskt mediesamarbete)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
157 för utskottet
121 för res. 8
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 23 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 8: 110 s, 1 c, 10 v
Frånvarande: 28 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU8 Anslag till högre utbildning och forskning
Mom. 7 (utökning av den grundläggande högskoleutbildningens omfattning
budgetåret 1994/95 utöver vad regeringen aviserat)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 2
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 11 (planering för utökning av yrkesteknisk högskoleutbildning)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 5
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 5: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 69 (yrkesteknisk högskoleutbildning vid Högskolan i Trollhättan/Ud-
devalla)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Ub614 yrk. 2 (s) och mot Ub702 (v)
Votering:
256 för utskottet
20 för mot.
2 avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 101 s, 72 m, 22 fp, 23 c, 20 kds, 17 nyd, 1 -
För mot.: 7 s, 1 c, 2 nyd, 10 v
Avstod: 2 s
Frånvarande: 28 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Bengt Lindqvist (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 70 (anslagsbeloppet under Högskolan i Trollhättan/Uddevalla:
Grundutbildning)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Ub644 (c) och Ub728 (m)
Votering:
262 för utskottet
13 för mot.
2 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 71 m, 21 fp, 23 c, 19 kds, 17 nyd, 1 v, 1 -
För mot.: 1 m, 1 c, 1 kds, 2 nyd, 8 v
Avstod: 1 fp, 1 v
Frånvarande: 29 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
10
Mom. 88 (bidrag till Handelshögskolan i Stockholm)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
156 för utskottet
121 för res. 9
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 21 fp, 24 c, 19 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 9: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 12 fp, 7 c, 7 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 89 (bidrag till Stiftelsen Högskolan i Jönköping)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
Votering:
156 för utskottet
117 för res. 10
4 avstod
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 21 fp, 24 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 10: 107 s, 10 v
Avstod: 4 s
Frånvarande: 27 s, 8 m, 12 fp, 7 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 99 (fora för kvinnliga forskare)
1. utskottet
2. res. 12 (s)
Votering:
160 för utskottet
119 för res. 12
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 12: 109 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Mom. 102 (bristande beslutsunderlag och politiserad beredning av högskole-
frågorna)
1. utskottet
2. res. 15 (s)
Votering:
158 för utskottet
121 för res. 15
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 15: 111 s, 10 v
Frånvarande: 27 s, 8 m, 11 fp, 7 c, 6 kds, 4 nyd, 4 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU18 Säkerhetspolitiska frågor (skr. 1993/94:207).
Anf. 1 DANIEL TARSCHYS (fp):
Fru talman! Det ingår i riksdagsarbetets villkor att oenighet i små frågor
tilldrar sig stor uppmärksamhet medan enighet i stora frågor tilldrar sig
mycket liten uppmärksamhet. Vi skall nu diskutera svensk säkerhetspolitik -
en fråga som är av den allra största vikt. Vi har framför oss ett betänkande
som är helt enigt. Jag tycker att det är utomordentligt tillfredsställande att
det finns en så stark samsyn i riksdagen om grundvalarna för vår säkerhets-
politik.
I detta betänkande bekräftar vi tidigare ställningstaganden vad gäller Sve-
riges alliansfrihet och Sveriges aktiva deltagande i FN och i dess fredsbeva-
rande operationer. Vi bekräftar också att Sverige aktivt skall delta i arbetet
med att söka konstruera en alleuropeisk säkerhetsordning. En sådan finns
inte, men det finns byggstenar. En ny byggsten i en sådan säkerhetsordning
är det som kallas Partnerskap för fred och är ett initiativ från NATO. Det
här initiativet är viktigt för de många central- och östeuropeiska stater som
egentligen gärna skulle vilja vara medlemmar i NATO, men som på grund
av NATO:s egen restriktiva hållning till utvidgning inte kan bli det.
Partnerskap för fred är en flexibel samarbetsform som öppnar möjligheter
för samverkan kring olika konkreta uppgifter. Utskottet konstaterar att
denna samarbetsform också kan vara mycket ändamålsenlig för Sveriges del.
Den ger oss möjligheter att delta i samarbete med andra länder på begrän-
sade säkerhetspolitiska områden som är av intresse för vårt land. Utskottet
ställer sig bakom regeringens ställningstagande i den skrivelse som avläm-
nats till riksdagen.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 2 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! När man diskuterar internationella frågor kan det vara bra
att påminna om grunden till varför vi strävar efter att söka lösa problemen
i gemenskap med andra länder.
Den grundläggande etiken i alla sammanhang är och måste vara att männi-
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
11
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
12
skan skall vara fri och självbestämmande och tillmätas ett stort personligt
ansvar. Det innefattar bl.a. en stor respekt för andra människors integritet
och frihet oavsett nationalitet, religion och annat som kan skilja oss åt.
Denna tanke har exempelvis varit vägledande för FN:s konvention om
mänskliga rättigheter.
Denna tanke måste dock lämna konventionernas värld och bli ett naturligt
inslag i den dagliga internationella samvaron. I dag präglas den internatio-
nella arenan alldeles för mycket av maktbalans, kalkylerande av risker och
tillvaratagande av nationella intressen. Man går genom eld, både bokstavligt
och bildligt, för att vinna makt och ära. Vissa nationer tycks också använda
FN för att ensidigt främja det enskilda nationella intresset i stället för det
allmänna goda.
Fru talman! Jag skulle kunna exemplifiera det här. Men jag vill inte göra
det.
Vi kristdemokrater har uppfattningen att det säkerhetspolitiska arbetet
måste vidgas och fördjupas. Det skall inte bara omfatta frånvaro av krig och
konflikter. Man måste också säkra freden i ett perspektiv av rättvisa, frihet,
solidaritet och med ett aktivt stöd för demokrati och rättssamhället.
Fru talman! Säkerhetspolitiken står inför stora utmaningar. Som exempel
kan nämnas den globala befolkningsökningen. På 30 år kommer befolk-
ningen att öka från ca 5 miljarder till ca 8 miljarder människor. En annan
utmaning är de ökande välfärdsklyftor som riskerar att skapa flyktingvågor
från både syd och öst mot Västeuropa.
Vi kristdemokrater anser att det framtida säkerhetspolitiska arbetet bör
utvecklas enligt följande modell:
1. Sverige skall delta i det säkerhetspolitiska arbetet tillsammans med de
övriga västeuropeiska länderna, med målsättningen att Sverige aktivt
skall bidra till enhet, stabilitet och säkerhet såväl inom som utom
Europa.
2. Sverige skall aktivt arbeta för att de nordiska ländernas säkerhetspolitik
kan utgöra en integrerad enhet i den europeiska.
3. Sverige skall stärka sin roll i det internationella fredsarbetet genom både
de regionala och de globala organisationerna, dvs. EU, PFP, FN, GATT
m.fl.
Denna inriktning på det säkerhetspolitiska arbetet underlättas starkt av
ett medlemskap i EU och är således ett starkt skäl för medlemskap i de euro-
peiska gemenskaperna.
Vid ett medlemskap i EU ingår vi i ett nära samarbete på det ekonomiska
och politiska området. Ett naturligt steg är då att vi bejakar vår europeiska
identitet även på det säkerhetspolitiska området och engagerar oss helt i den
europeiska arkitekturen för fred och stabilitet.
Det är dock angeläget att Sverige förbehåller sig rätten att självständigt
fatta beslut om huruvida vi skall delta i militära operationer vid en konfliktsi-
tuation. Genom Maastrichtprocessen kommer vaije medlemsland i EU att
i olika grad ingå i det säkerhetspolitiska arbetet. Men eftersom den omfat-
tande säkerhetspolitiska dagordningen i dag mest består av icke-försvarspo-
litiska frågor är beröringspunkterna många.
EU har exempelvis beslutat att avsätta medel för att upprusta kärnkraft-
verk i Ukraina. Det anser jag är en viktig freds- och säkerhetsinsats.
Partnership for peace, PFP, erbjuder formella försvarspolitiska avtal mel-
lan NATO och länder i Europa som icke är anslutna till NATO. Det innebär
bl.a. deltagande med NATO i militärövningar och gemensamma förberedel-
ser för fredsbevarande operationer. PFP ger även möjligheter till säkerhets-
politiska konsultationer mellan de länder som ingår i PFP. I sin utformning
ger PFP möjligheter till förtroendeskapande åtgärder av många olika slag.
Det är bra, eftersom det kan bidra till att reducera spänningar och reda ut
missförstånd. PFP skrivs därför in i historien och den europeiska strukturen
som en betydelsefull del i Europas gemensamma säkerhet.
Fru talman! Länderna i det forna Jugoslavien visar oss att redskapen som
behövs för att klara av Europas säkerhet inte bara kan bestå av förtroende-
skapande åtgärder. För att lösa problemen med såväl Europas gemensamma
säkerhet som akuta fall av olika slag krävs nya mekanismer och tätare samar-
bete mellan tre parter - USA, EU och Ryssland.
Ryssland måste ingå i detta samarbete och accepteras fullt ut. Ryssland
förlorade det kalla kriget när kommunismen visade sig vara bankrutt. Vi
måste hjälpa Ryssland att skaka av sig denna känsla. En förödmjukelse kan
skapa revanschlust och få oanade konsekvenser, vilket historien har visat vid
många olika tillfällen. I stället måste man i Ryssland få uppleva att man till-
hör det europeiska huset. PFP kan vara ett steg i denna riktning, dvs. en
utsträckt och öppen hand från väst.
Fru talman! En nordisk samverkan kan inte ersätta ett europeiskt samar-
bete men kan vara en vital del av detta samarbete. Norden är en del av
Europa. Ett europeiskt samarbete måste klara av tre saker.
För det första: en långsiktig uppbyggnad av Östeuropa. För att klara av
denna uppgift är EU en absolut nödvändighet, både i form av stabilitetsfak-
tor och som aktiv part. I andra hand, eller dessutom, är vissa FN-organ som
IMF och Världsbanken också värdefulla i sammanhanget.
För det andra: en tillräckligt stark avspännings- och avskräckningspolitik
som avråder och avskräcker Europas totalitära krafter att ta makten och an-
vända den i expansionistiska syften. Organisationer som kan vara med och
lösa den uppgiften är ESK, FN men också PFP.
För det tredje: en effektiv hantering av de akuta säkerhetspolitiska hoten.
Regionala konflikter som har inslag av inbördeskrig kommer att bli en del
av vår framtid om vi inte har mod att skapa mekanismer som effektivt kan
få stopp på dem.
Vår oförmåga att hantera situationen i Bosnien är besvärande. Det li-
dande som förmedlas via våra medier och anda vittnen är vidrigt. Men detta
kommer inte att bli någon engångsföreteelse om vi i Europa inte ger oss för-
mågan att agera kraftfullt. Om tyranniet kunde bekämpas i Kuwait kan det
också bekämpas i Bosnien.
Jag har inget annat yrkande än bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det.
Anf. 3 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Det betänkande vi debatterar i dag handlar om säkerhetspoli-
tik. Vanligtvis menas då politik om den militära säkerheten, dvs. om vilken
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
14
politik Sverige skall föra för att skydda sina gränser mot yttre militära hot.
Sällan diskuteras andra lika viktiga aspekter av säkerheten, dvs. mänskliga
rättigheter, ekonomiska, sociala, humanitära och ekologiska aspekter av sä-
kerheten. En modern säkerhetspolitik måste utformas med beaktande av
alla dessa säkerhetsaspekter.
Säkerhetspolitiken måste också utformas med utgångspunkt i det faktum
att världens nationer blir alltmer ömsesidigt beroende av varandra. Det finns
två exempel: Vad bosnienserbemas ledare Karadzic beslutar att hans trup-
per skall göra och inte göra påverkar vaije kommun i Sverige som tar emot
bosniska flyktingar. Vad kommunledningarna i Sveriges alla kommuner be-
slutar i flyktingfrågan påverkar ödet för mängder av flyende människor från
Bosnien. Säkerhet kan helt enkelt inte längre byggas av stater ensamma. Sä-
kerhet kan bara byggas gemensamt. Säkerhet för en nation kräver säkerhet
för alla nationer.
Fru talman! Det organ vi i dag har för skapande av kollektiv säkerhet är
FN. Vänsterpartiet har i en motion som väcktes under allmänna motionsti-
den, U616, velat framhålla vikten av att FN vitaliseras så att det blir det or-
gan som en global säkerhetsordning kan grundas på. Motionen har i det stora
hela fått en välvillig behandling i utrikesutskottets betänkande. Det hälsar
vi med glädje.
Vi betonar speciellt i motionen vikten av världsomfattande legitimitet,
förtroende, för FN. Det har inte FN i dag. Insatserna i Bosnien, Somalia och
nu senast Rwanda har knappast bidragit till att stärka förtroendet.
En första förutsättning för att människorna i alla stater skall känna förtro-
ende för FN är att FN:s agerande speglar viljan hos majoriteten av jordens
befolkning, inte som det nu är fem regeringars vilja, dvs. de fem regeringar
som har permanenta platser i säkerhetsrådet. FN:s grundläggande struktur
måste helt enkelt förändras radikalt. Det gäller sådant som finansieringssys-
temet, förhållanden mellan fackorganen och FN:s centrala organ, förhållan-
det mellan generalförsamlingen och säkerhetsrådet, men kanske främst ve-
torätten och säkerhetsrådets sammansättning.
Vänsterpartiet har lagt fram en rad konkreta förslag till FN-reformer i mo-
tionen. Här vill jag endast uppehålla mig något vid det som rör en förändring
av säkerhetsrådet.
De fem permanenta medlemmarnas vetorätt är en rest av en förgången tid
och ett grundläggande missförhållande i FN:s beslutsstruktur. Att behålla
vetorätten för segrarmakterna från andra världskriget, plus Kina, är att på
konstgjord väg cementera ett maktförhållande i världspolitiken som inte
motsvaras av den reella maktfördelningen och som dessutom omöjliggör ett
ökat förtroende för FN bland tredje världens stater.
Något som visar det orimliga i att bibehålla vetorätten är det faktum att
den omöjliggör för FN att över huvud taget överväga sanktioner mot stater
som hotar internationell fred och säkerhet. Dessa stater kan ju samtidigt stå
på god fot med någon av de fem vetostaterna. Tror någon i denna kammare
på möjligheten att införa sanktioner mot t.ex. Israel i händelse av att Israel
genomför en ny invasion av Libanon eller mot NATO-landet Turkiet i hän-
delse av ytterligare militärt våld mot kurderna? Det finns ett ännu tydligare
men på grund av den rådande ordningen fullständigt orimligt exempel: Tror
någon på möjligheten av sanktioner mot Ryssland i händelse av att Ryssland
genomför en invasion av något land som enligt ryskt språkbruk ligger i ”det
nära utlandet”? Vetot från i de första två fallen USA och i det sista fallet
Ryssland självt skulle givetvis sätta effektivt stopp för FN att agera i samtliga
dessa tänkta exempel.
Nej, det är dags för alla länder som i de flesta utrikespolitiska samman-
hang för fram vikten av demokrati, inklusive Sverige, att också göra det i det
här sammanhanget. En beslutsordning med vetorätt för fem av 184 medlem-
mar ligger fjärran från demokrati. Den försämrar också effektiviten, vilket
de exempel jag nämnde tydligt visar.
Sveriges officiella hållning i frågan är att antalet länder med vetorätt inte
skall utökas. Utskottet ställer sig bakom den linjen. Det är en hållning som
enligt mitt parti pekar åt rätt håll - men inte mer. Det bästa vore, självfallet,
att Sverige arbetar för att avskaffa vetot och för den förändring av säkerhets-
rådets sammansättning som vi föreslår i vår motion. Jag skall inte närmare
gå in på de förslagen just nu.
Fru talman! Sverige har tack vare sin neutralitetspolitik och sin alliansfri-
het blivit en av de allra aktivaste FN-statema vad gäller fredsbevarande
verksamhet. Det bör Sverige fortsätta att vara även i framtiden. En förut-
sättning för att Sverige även i fortsättningen skall ses som en stat som FN
kan lita på och en stat som FN gärna anlitar för fredsbevarande och freds-
förebyggande insatser är att alliansfriheten består. Ett medlemskap i EU
kommer av omvärlden att betraktas som att Sverige har övergett alliansfri-
heten. Ett medlemskap kommer också att sätta ett hårt tryck på Sverige att
ingå i VEU och därmed faktiskt att överge alliansfriheten.
En andra förutsättning för att Sverige skall kunna fortsätta att vara en ak-
tiv deltagare i FN:s fredsarbete är att vi upprättar en stående FN-styrka inom
ramen för värnpliktsförsvaret. Vi i Vänsterpartiet har föreslagit detta i vår
FN-motion. Vi anser att det ökade trycket på FN att snabbt ingripa i konflik-
ter gör det nödvändigt att ha stående FN-styrkor i de stater som har resurser
att ställa upp.
Utskottet behandlar i det här betänkandet inte de förslag till svenska per-
manenta FN-förband som föreligger. Det behandlar dock ett flertal förslag
till en stående multinationell FN-styrka. I det sammanhanget påpekar ut-
skottet att de svenska militära myndigheterna har börjat utreda frågan om
en stående beredskapsstyrka för FN-bruk. Vänsterpartiet välkomnar den ut-
redningen, och vi hoppas givetvis att den kommer fram till slutsatser som
överensstämmer med eller ligger nära vår uppfattning i den här frågan.
Fru talman! Som ett led i utvecklingen mot snabbare och effektivare freds-
förebyggande och fredsbevarande operationer i FN:s, men också i ESK:s,
regi ingår ett ökat samarbete mellan de deltagande staterna inom denna
verksamhet. Bristen på samarbete och de konsekvenser som det kan få ser
vi dagligen exempel på i nyhetsrapporteringen från Bosnien. NATO:s inbju-
dan till övriga Europa till ett Partnerskap för fred, PFF, är ett konkret försök
att skapa ett samarbete som skall underlätta FN- och ESK-operationer.
Detta är oerhört viktigt, och därför ställer sig Vänsterpartiet - kanske till
mångas förvåning - bakom ett svenskt deltagande i PFF.
Jag vill dock ta tillfället i akt och påpeka att ett deltagande inte bör ske
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
15
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
16
under vilka villkor som helst. Utvecklas PFF mot ett utvidgat NATO genom
att de centraleuropeiska staterna blir NATO-medlemmar hotar en ökad
spänning i Europa. Ryssland kommer med största sannolikhet inte att accep-
tera detta, och en ny öst-väst-konflikt kan då stå för dörren. Vid en sådan
utveckling bör Sverige som alliansfri stat lämna PFF-samarbetet. Jag och
hela Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse på att utskottet har beaktat den
ståndpunkten.
Fru talman! Slutligen vill j ag betona vårt krav på att kostnaderna för insat-
serna inom PFF bör belasta försvarsanslaget och inte utrikesanslaget. Precis
som våra försvarsansträngningar här hemma handlar insatserna inom PFF
om att stärka den svenska säkerheten. Skillnaden är bara att i PFF handlar
det om att skapa denna säkerhet tillsammans med andra. Deltagandet i PFF
är därför en viktig del av den totala svenska säkerhets- och försvarspolitiken.
Följaktligen bör en del av försvarsbudgeten avsättas för PFF-insatser - logi-
ken bjuder också detta. Jag hoppas att den regering vi har i höst inser detta
när den utarbetar sin budgetproposition.
Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag har med intresse lyssnat på utrikesutskottets ordförandes
inlägg och till övriga ledamöter i utrikesutskottet. Det är glädjande att bred
enighet råder om svensk anslutning till NATO:s initiativ om ett partnerskap
för fred. Det är en styrka att samtliga patier står bakom den intressanta ut-
veckling av vår säkerhetspolitik som deltagandet i PFF innebär.
Regeringen har i sin skrivelse till riksdagen utförligt redovisat grunderna
för sitt ställningstagande. Utrikesutskottet har utvecklat några övervägan-
den som därutöver kan göras. Den gemensamma utgångspunkten är Sveri-
ges intresse och beredskap att medverka till en gemensam europeisk säker-
hetsordning och därigenom stärka respekten för FN:s och ESK:s principer.
Sverige delar självfallet de grundläggande värden som PFF ger uttryck för:
skyddet och främjandet av grundläggande friheter och mänskliga rättigheter,
skyddet av frihet och rättvisa samt fred genom demokrati.
Jag vill här särskilt framhålla PFF:s vikt och intresse i två avseenden. Det
gäller dels frågan om hur de säkerhetsklyftor som det kalla kriget har lämnat
efter sig skall övervinnas, dels är det fråga om att effektivisera det konkreta
arbetet för fred och stabilitet i akuta kriser och krig i Europa. Det är ett slags
arbete som närmare 1 300 svenska män och kvinnor just nu deltar i under
betydande faror i det forna Jugoslavien.
Låt mig böija på den alleuropeiska nivån. Det är väl känt att länderna i
Central- och Östeuropa uppfattar sig sakna säkerhetspolitisk förankring. De
upplever en brist på säkerhet, och de har därför vänt sig till NATO för att
få bli medlemmar och på så sätt vinna den säkerhet som de eftersträvar.
NATO har emellertid gjort klart att två begränsningar gäller när man söker
svara på önskemålen österifrån om att NATO skall förmedla den reservoar
av stabilitet som organisationen representerar.
Den ena begränsningen är att man inte är beredd att ta in nya medlemmar
som inte är säkerhetspolitiskt förberedda. Det kan gälla öppenhet och de-
mokrati i försvaret men också ogrundade föreställningar om vad alliansmed-
lemskap kräver och kostar. Den andra begränsningen är att NATO inte vill
åstadkomma nya fördjupade skiljelinjer, i första hand i förhållande till Ryss-
land, genom en avgränsad utvidgning.
Det naturliga svaret på dessa hänsyn blev PFF, som ger en möjlighet för
de länder som så eftersträvar att genom egna ansträngningar och träning i
att samverka så småningom komma i fråga för ett framtida medlemskap.
Samtidigt betonas PFF:s inriktning på att utveckla förmågan att samarbeta
i fråga om fredsbevarande operationer. Det är ett sådant samarbete som
kommer att krävas om Europa skall kunna möta eventuella nya hot mot kon-
tinentens stabilitet. Att sådana fredsbevarande operationer skall genomfö-
ras under FN:s eller ESK:s mandat är en självklarhet. Det är just den framåt-
blickande orienteringen och inriktningen att utveckla en förmåga att gemen-
samt möta nya utmaningar som gör PFF så intressant.
Det nordatlantiska samarbetsrådet NACC har i första hand varit ett forum
för de forna paktmotståndarna att i seminariers eller konferensers form lära
känna varandra. PFF är däremot ett instrument som ger de deltagande sta-
terna möjlighet att samordna, förbereda och öva sina styrkor för insatser i
fredsbevarande verksamhet. Genom sin inriktning på konkret samverkan
kan alltså PFF bli en viktig komponent i byggandet av en ny europeisk säker-
hetsordning. Vi inser nog i dag alla att denna uppgift kommer att ta längre
tid än vad många trodde när ESK:s Parisstadga antogs 1990.
Det är viktigt att Sverige från början är med i detta avseende. Vi deltar
med bibehållen militär alliansfrihet. Vi gör inga åtaganden som strider mot
den säkerhetspolitik som riksdagen har lagt fast. PFF är inte en allians med
förpliktande inslag, utan det är en säkerhets- och förtroendeskapande pro-
cess. Samverkan medför inte några försvarsförpliktelser. Det militära samar-
bete som kan komma i fråga är inte generellt till sin natur, utan det bestäms
i varje enskilt fall genom bilaterala överenskommelser mellan Sverige och
NATO om ett partnerskapsprogram. Vi avgör alltså själva gränserna för vår
medverkan. Jag delar utrikesutskottets uppfattning att om PFF-processens
karaktär förändras i riktning mot nya eller förändrade blockbildningar kan
detta beaktas vid de återkommande tillfällen då det blir aktuellt att förnya
partnerskapsprogrammet.
Jag vill också säga något kort om det andra viktiga sätt på vilket Sverige
berörs av PFF. Det gäller Sveriges intressen som aktiv deltagare i olika freds-
bevarande operationer. Jag behöver inte här gå in i detalj på våra insatser i
Bosnien. Ett stort antal svenska män och kvinnor har gjort, och gör, beund-
ransvärda insatser. De utsätter sig även för betydande faror. De samverkar
i komplicerade situationer med styrkor från NATO-länder. FN har beslutat
att anlita NATO-resurser för ledning av vissa insatser i Bosnien. Också de
svenska trupperna är direkt beroende av dessa. När svenska herculesplan
flyger in humanitärt bistånd till Sarajevo vägleds de av NATO:s ledningsor-
ganisation. När svenska soldater utsätts för beskjutning är det NATO:s flyg
som kan kallas till hjälp.
Det är en självklarhet att svenska deltagare i operationerna på platsen har
mycket att vinna, både vad gäller egen säkerhet och insatsernas effektivitet,
om samverkan med NATO-ländernas fredsbevarande styrkor kan övas i god
tid och bli en del av den svenska kompetensen på området. Samtidigt har vi
själva mycket att bidra med och lära ut, inte bara till de central- och väst-
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
2 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 99
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
■frågor
18
europeiska länderna utan också till en del NATO-länder. PFF erbjuder den
naturliga ramen härför.
I syfte att möjliggöra svenskt deltagande i utbildning och övrig verksamhet
har regeringen förelagt riksdagen en särskild proposition om utbildning för
fredsbevarande verksamhet, vilken för närvarande behandlas av försvarsut-
skottet.
Men vid sidan av utbildning och träning finns det också ett annat och vik-
tigt skäl till svensk medverkan i PFF. Det gäller våra möjligheter att få insyn
och inflytande i en pågående operation. Jag tror inte att det är någon hemlig-
het att det ibland anses vara för svårt att göra svenska intressen gällande i
den komplicerade planeringen av insatserna i Bosnien. Till en del är detta
naturligt med hänsyn till det stora antalet aktörer och den snabba och ofta
motsägelsefyllda utvecklingen. Men det har också berott på att åtskillig pla-
nering ägt rum inom NATO på FN:s uppdrag. Där har vi inte kunnat vara
med. Samtidigt hör vi till de länder som sammanlagt har bidragit mest till
olika slags insatser. Därmed berörs vi direkt av de beslut som fattas.
Vi har allt oftare haft anledning att konstatera att allianstillhörighet inte
längre är en relevant distinktion beträffande möjligheten att bidra till och
möta nya hot mot stabiliteten i Europa. På motsvarande sätt borde allians-
tillhörighet inte vara det relevanta kriteriet för insyn och inflytande i gemen-
samma operationer under FN-mandat. Här borde enbart engagemangets
storlek och det faktum att riskerna delas lika avgöra.
Utgångspunkten är naturligtvis att FN eller ESK också i framtiden fattar
de grundläggande besluten om eventuella framtida militära insatser för euro-
peisk säkerhet. Mandatet för en fredsbevarande operation måste även fort-
sättningsvis komma därifrån. Men viktiga planeringsbeslut kan alltså
komma att fattas i NATO och VEU. För Sveriges del kan PFF därför få stor
betydelse också genom möjligheten till insyn och delaktighet i planeringen
av enskilda fredsbevarande operationer på ett tidigt stadium.
Fru talman! PFF-initiativet har mött ett brett gensvar. Hittills har 14 län-
der anslutit sig, däribland samtliga sex central- och östeuropeiska länder,
vilka förhandlat om associationsavtal med EU, liksom även de tre baltiska
staterna.
Av särskilt intresse för vår del är att Finland redan har fattat beslut om
deltagande. Vi undersöker nu möjligheterna att inom en nära framtid till-
sammans med Finland underteckna PFF:s ramdokument i Bryssel.
Också Ryssland har förklarat sin avsikt att underteckna ramdokumentet.
För närvarande pågår bl.a. i det ryska parlamentet en debatt om en rysk an-
slutning till PFF, kanske i mindre omfattning frågan om Ryssland bör delta
eller inte men mer i vilka former detta bör ske. Det gäller inte minst hur
Ryssland skall markera sin strävan att ha en särskild relation till NATO vid
sidan av den som PFF erbjuder. Det är självfallet mycket önskvärt med en
rysk medverkan i PFF. Jag har själv för utrikesminister Kozyrev nyligen un-
derstrukit värdet av att Ryssland snabbt ansluter sig till PFF.
Fru talman! Låt mig avslutningsvis konstatera att PFF-initiativet söker till-
godose en rad olika önskemål och intressen samtidigt. Det är ett elegant och
konstruktivt svar på dessa krav. På nuvarande stadium är det ett logiskt steg
i byggandet av ett europeiskt säkerhetssamarbete. Det tillgodoser också vik-
tiga svenska intressen. Regeringen har därför all anledning att vara tillfreds-
ställd när Sverige kan ansluta sig till detta samarbete under full partipolitisk
enighet.
Anf. 5 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Utrikeministerns anförande kräver något av en kommentar.
I betänkandet framhålls hur viktigt det är att på ett tidigt stadium gå in i PFF-
samarbetet. Därom är vi överens. Det ger möjlighet att kraftfullt påverka
utvecklingen etc. Men det kräver att vi från Sverige möts med respekt. Re-
spekt kan vi få om vi visar den kompetens som vi har och som vi kan utveckla
för detta samarbete på viktiga områden. Det handlar alltså om utbildning,
inte bara på militär sida utan också på civil sida, vill jag understryka. Det
handlar om forsknings- och utbildningsinsatser när det gäller hot- och risk-
analys. Vidare handlar det om ansvar från politiker att levandegöra och för-
djupa den säkerhetspolitiska debatten och analysen.
Det är med viss oro som jag ser på den svenska FoU-verksamheten på de
nämnda områdena, som jag tycker kännetecknas av en viss tröghet när det
gäller samordningsmöjligheter och undvikande av överlappningsverksam-
het. Det kännetecknas också av en viss tröghet i den politiska beslutsproces-
sen när det gäller att främja uppbyggandet av kompetens inom alla de säker-
hetspolitiska områden som jag berörde i inledningen av mitt anförande.
Kan vi förvänta oss att regeringen presenterar ett samlat förslag avseende
den mer civila delen av utbildningsverksamheten som har till syfte att stärka
vår kompetens och vår förmåga till agerande inom viktiga säkerhetspolitiska
områden?
Anf. 6 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag lyssnade med intresse på Björn Samuelsons huvudanför-
ande och konstaterade att jag helt delar hans uppfattning och analys när det
gäller vikten av att ha ett vidgat säkerhetsbegrepp i den värld som vi nu lever
i. Någonting som jag själv i många anföranden försöker att peka på är vikten
av det vidgade säkerhetsbegreppet. Inte minst inom vårt närområde, där vi
använder begrepp som de s.k. lågnivåhoten, märker vi hur viktigt det är att
vi ser på säkerhetsbegreppet på detta sätt.
Nu förstår jag också att Björn Samuelson i sin fråga till mig efterlyser
större satsningar på säkerhetspolitisk forskning som avspeglar detta vidgade
säkerhetsbegrepp. Det tycker också jag är riktigt och bra. Regeringen har
ju kommit med vissa förslag, bl.a. vad gäller att förstärka Utrikespolitiska
institutets möjligheter att stimulera forskningsinsatser hos unga forskare.
Detta är en väg som jag tycker att vi skall gå vidare på. Det är viktigt att
just detta vidgade säkerhetsbegrepp också avspeglas i vår säkerhetspolitiska
forskning.
Anf. 7 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Men jag efterlyser också ett samlat grepp. I PFF-samarbetet
finns en mycket viktig punkt som handlar om öppenhet. Vi från Vänsterpar-
tiet har lagt fram förslag i riksdagen om att man nu borde se över den sektors-
forskning som bedrivs inom den militära sektorn och inom den öppna hög-
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
19
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
20
skolesektorn. Jag är övertygad om att det här sker en överlappningsverk-
samhet. Vi i Sverige brister kanske inte bara i kvalitet utan också i effektivi-
tet. Det är viktigt att vi i dessa sammanhang använder varje krona på ett
vettigt sätt och att vi ökar vår kompetens och gör bruk av den.
Det får inte vara så att man gömmer undan viktiga strukturutredningar
inom forskningsvärlden så att de inte kommer till användning i det säker-
hetspolitiska arbetet. Jag tror också mycket starkt på en nordisk samverkan
inom de här områdena.
Ett steg har redan tagits när det gäller möjligheten till öppenhet och koor-
dination, nämligen omstruktureringen av försvarsledningen. Nu tycker jag
att vi måste gå vidare om vi skall kunna bli starka och lyckosamma i PFF-
samarbetet.
Anf. 8 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Fru talman! Jag är övertygad om att utskottet har haft utförliga diskussio-
ner i den här frågan. Jag känner ibland en viss tveksamhet till krav på hel-
hetsgrepp. När det gäller forskning och många andra samhällsområden är
det också viktigt att det görs många olika insatser. Det behövs många olika
typer av forskning, och olika åsiktsinriktningar behöver komma till uttryck.
Anf. 9 PIERRE SCHORI (s):
Fru talman! Jag vill böija med att hälsa utrikesministern välkommen till
debatten om ett betänkande som vi är eniga om. Jag skulle också vilja hälsa
henne välkommen till de debatter där vi är oeniga i viktiga utrikespolitiska
frågor. Det skulle berika debatten och tydliggöra åsiktsskillnaderna mellan
oss.
Men i dag är vi alltså eniga. För socialdemokratin är ett svenskt deltagande
i Partnerskap för fred på den militära alliansfrihetens grund och under FN:s
och ESK:s överinseende när det gäller fredsbevarande operationer en själv-
klar sak. Fru talmannen avtäckte en byst av Olof Palme här i riksdagen
samma dag som Partnerskap för fred lanserades i januari. Jag ser det som en
symbolisk tillfällighet att det uttryck för den gemensamma säkerheten som
Partnerskap för fred är, och som Olof Palme stod för, ägde rum just den da-
gen.
Det finns också skäl för Sverige och andra militärt alliansfria länder att
delta i PFF för att då frånta projektet karaktären av en affär mellan NATO
och de östländer som kandiderar för ett medlemskap i NATO. Det är lika
betydelsefullt, skulle jag vilja säga, att ännu tydligare försöka styra PFF i
alleuropeisk riktning och i praktiken verka för en sammanslagning mellan
PFF och NACC med en nära anknytning till ESK. Därvidlag vill vi också
understryka att det är viktigt att snabbt följa upp det danska initiativet att
bidra med att hjälpa de baltiska staterna att skapa en gemensam fredsbeva-
rande kapacitet. Jag tror att det finns med i regeringens förslag, och man bör
snabbt gå vidare med det.
Vi har diskuterat vikten av Rysslands deltagande i PFF. Det är viktigt där-
för att utan Rysslands medverkan blir det inte en europeisk säkerhetsord-
ning. Då blir det en västlig säkerhetsordning som till följd av utvecklingen
i Ryssland genom egen dynamik skulle kunna bli en säkerhetsordning mot
Ryssland. Det gäller att undvika detta. Men självfallet skall inte Ryssland få
något slags veto mot utvecklingen av PFF. Om Ryssland väljer att avstå från
att delta är det Rysslands sak, men vi bör anstränga oss på alla sätt när det
gäller att engagera Ryssland för att PFF skall få den karaktär som vi vill ha.
Vi vet att NATO är huvudankaret i en säkerhetsordning i Europa. Men
huvudfrågan i Europa i dag är inte att utvidga NATO utan att finna en håll-
bar alleuropeisk fredsordning som inte utesluter någon stat, med andra ord:
gemensam säkerhet via en regional kollektiv struktur. För svensk del blir
konturerna klarare då. NATO och Västeuropeiska unionen är västliga för-
svarspakter, födda under det kalla kriget. ESK, NACC och PFF är alleuro-
peiska organisationer som inkluderar de stater - Ryssland, Ukraina och
USA - som måste vara med i en trovärdig europeisk säkerhetsordning.
Vårt säkerhetspolitiska signum militär alliansfrihet, viljan att bidra till en
gemensam säkerhet och den nya tidens förutsättningar gör de alleuropeiska
ESK, NACC och PFF så mycket intressantare och aktuella för vår del än de
västliga försvarspakterna NATO och VEU. Genom upprättandet av PFF har
också i själva verket NATO stängt dörren, för överskådlig tid, för nya med-
lemmar - ”Keep NATO western!” - som man där säger.
Fru talman! Vi har en rad byggstenar. Vi har NATO, VEU, ESK, EU,
PFF, NACC och det franska förslaget om en stabilitetspakt som nu också
är EU:s. Det gäller nu att finna en förnuftig arbetsfördelning mellan dessa
organisationer innan man på sikt förhoppningsvis kan uppgå i en enda alleu-
ropeisk struktur. Det är mot denna bakgrund som vi socialdemokrater i en
motion i januari begärde att regeringen administrativt och finansiellt skulle
förbereda en svensk medverkan i Partnerskap för fred inom ett program för
gemensam säkerhet. Därför yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 10 LARS MOQUIST (nyd):
Fru talman! Regeringen anmäler i den skrivelse som ligger till grund för
betänkandet intresse för svensk medverkan i det initiativ avseende Partner-
skap för fred, PFF, som NATO-staterna presenterade tidigare i år. I betän-
kandet behandlas PFF-frågan, och alla partier i riksdagen har ställt upp på
att Sverige skall utnyttja PFF-samarbetet inom NATO:s ram för att förstärka
vår och andra staters förmåga att delta i fredsbevarande operationer i rädd-
ningsinsatser och andra insatser som parterna kan komma att enas om. Om
detta kommer att innebära förändringar av Sveriges alliansfrihet och neutra-
litet får framtiden utvisa.
Fru talman! I betänkandet tas också vissa andra frågor upp som rör freds-
bevarande insatser bl.a. inom FN:s ram. Jag skall därför helt kort ge Ny de-
mokratis syn på fredsbevarande och fredsskapande FN:styrkor. Vi vill att
FN i framtiden skall kunna spela en större roll, en roll som världspolis.
Ny demokrati vill att fredsbevarande och fredsskapande insatser sker
inom FN:s ram. Vi har föreslagit att Sverige skall verka för inrättande av
en särskild fredsskapande styrka under FN:s säkerhetsråds kontroll. Sett till
världshistorien är tiden nu mogen för en internationell militär styrka som får
en liknande roll som en polisorganisation har i en enskild nation. Samtidigt
måste den internationella domstolen reservationslöst accepteras av med-
lemsländerna som högsta organ för lösning av internationella konflikter.
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
21
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Säkerhetspolitiska
frågor
Rollen som världspolis har ofta fått spelas av USA, t.ex. i Somalia och
Kuwait. USA kan dock inte ha denna roll i all framtid. Den inhemska ameri-
kanska opinionen kommer inte alltid att acceptera att amerikanska liv riske-
ras och offras i fjärran länder, speciellt inte om andra länder inte är beredda
att hjälpa till för att upprätthålla världsfreden och försvara demokratiska sta-
ters överlevnad.
Vad kan omvärlden göra för det forna Jugoslavien? Det finns tre möjlighe-
ter som vi ser det. Den första är att inte göra någonting alls mer än att skicka
hjälpsändningar, fördöma de stridande parterna och hoppas på att konflik-
ten löser sig själv. Den andra är att acceptera den etniska rensningen och
att andra länder erbjuder fördrivna människor en fristad någon annanstans
i världen. Den tredje och enligt vår mening enda hållbara möjligheten är
att med internationell rätt arbeta fram den bästa lösningen och sedan med
internationella militära trupper se till att den lösningen efterlevs. Det kan
vara nog så svårt och kräva många människoliv, men alternativen är betyd-
ligt sämre.
Ledande personer i FN har föreslagit att FN inrättar permanenta fredsska-
pande styrkor, ”peacemaking units”, som medlemsländerna ställer till säker-
hetsrådets förfogande. Dessa styrkor måste vara tyngre beväpnade än FN:s
fredsbevarande styrkor, och de skall kunna rycka in med kort varsel. De
fredsskapande FN-styrkorna skall rekryteras på frivillig basis och genomgå
gedigen utbildning i respektive lands nationella armé. Insatser av dessa styr-
kor skall beslutas av säkerhetsrådet.
Mellan 1945 och 1987 har FN gjort 13 fredsbevarande insatser och efter
1987 ytterligare 13. De sammanlagda kostnaderna för de insatserna uppgår
till över 45 miljarder kronor. Trots att kostnaderna för FN:s fredsbevarande
styrkor bara utgör några promille av de globala militära satsningarna flyter
inbetalningarna från medlemsländerna mycket trögt.
Medlemsländerna borde budgetera sina militära FN-bidrag via försvarsan-
slagen i respektive nationalbudget i stället för, som nu är fallet, via utrikesan-
slagen. Försvarsanslagen är ju i de allra flesta länder många gånger större än
utrikesanslagen. På det sättet skulle det bli lättare att i medlemsländerna
vinna förståelse för en höjning av FN-bidragen.
Sverige bör spela en aktiv och pådrivande roll så att dessa styrkor bildas
så snart som möjligt. Det är självklart att Sverige som nation måste vara be-
rett att tillsammans med andra nationer ingripa för att lösa även blodiga kon-
flikter i omvärlden och ingripa med trupp, inte bara med diplomatiska utta-
landen - inte minst för att vi själva skall få hjälp om vi blir angripna av någon
främmande makt.
Det kalla kriget är över. Detta har medfört att gamla blockeringar mellan
stormakterna är borta. Nu finns det förutsättningar för att skapa en interna-
tionell polisstyrka. Vi menar att Sverige kan spela en viktig roll som pådri-
vande nation i den frågan, om insikten och den politiska viljan finns.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till hemställan i utrikesutskot-
tets betänkande nr 18.
Överläggningen var härmed avslutad.
22
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av talmannen medgav kammaren att socialförsäkringsutskottets
betänkande SfU12 fick avgöras vid arbetsplenum onsdagen den 4 maj.
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU12 Socialförsäkring - inriktning och anslag (prop. 1993/94:100
delvis).
Anf. 11 BIRGITTA DAHL (s):
Fru talman! Socialförsäkringsutskottet behandlar i betänkande nr 12, So-
cialförsäkring - inriktning och anslag, dels riktlinjerna för våra trygghetssys-
tem, dels ett antal frågor som tilldrar sig stor uppmärksamhet just nu.
När det gäller riktlinjerna redovisar utskottet ställningstagandena i bud-
getpropositionen och i ett antal motioner - däribland de socialdemokratiska
partimotionerna Sf261 och So276 - och hänvisar, utan uttryckligt eget ställ-
ningstagande, till det kommande arbetet i Sjuk- och arbetsskadebered-
ningen.
När det gäller sjukpenningen till långtidssjukskrivna och reglerna om för-
tidspension till handikappade har vi socialdemokrater haft framgångar med
våra yrkanden. Börje Nilsson kommer att närmare belysa dessa samt frå-
gorna om arbetsskadeförsäkringen.
Vi socialdemokrater har därför, för ovanlighetens skull, inga reservationer
fogade till detta betänkande, utan vi har bara två särskilda yttranden. Men
det betyder inte att motsättningar saknas beträffande utformningen av fram-
tidens trygghetssystem - tvärtom! Det framgår av motionerna och av sam-
hällsdebatten att motsättningarna är stora.
Det vore naturligtvis av stort värde om det var möjligt att åstadkomma
breda överenskommelser som säkerställer våra socialförsäkringar inför
framtiden - vilket ju lyckats när det gäller pensionerna. Vi socialdemokrater
är inställda på att medverka till det. Men för att detta skall vara möjligt krävs
det något annat än de stridssignaler mot oss, mot de andra borgerliga parti-
erna och mot stora medborgargrupper som hördes vid t.ex. Moderaternas
kommunala rikskonferens i Västerås för några veckor sedan.
Vi vill genomföra en social revolution, sade Gunnar Hökmark. Lars To-
bisson markerade att förändringens vind bara har börjat när det gäller social-
försäkringar och arbetsmarknadspolitik. Om vi får en ny borgerlig regering
kommer Moderaterna, sade de, att sätta sin prägel mycket tydligare - dvs.
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
23
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
24
att hänsynslöst driva igenom den egna politiken. Då blir det verkligen sy-
stemskifte!
När man hörde Gunnar Hökmark och Lars Tobisson tala om hur föräldrar,
barnlösa släktingar och andra skall betala barnens universitetsstudier kände
man hur det gamla orättvisa samhället var på väg tillbaka. I Carl Bildts och
Gunnar Hökmarks Sverige finns det i dag mer än 200 000 barn som lever i
familjer där minst en förälder är arbetslös. Det är inte många av dem som
har en rik ogift faster att vigga pengar av, och de skall aldrig heller behöva
göra det. Vi får inte tillåta att några barn och ungdomar utsätts för den sor-
tens orättvisor och förnedring igen.
Fru talman! ”Hälften kvar” när du blir sjuk eller skadas på jobbet, när du
blir arbetslös eller gammal - den gamla moderata parollen för skattepoliti-
ken har fått en ny användning. Den är nu mottot för det systemskifte i trygg-
hetssystemen som Moderaterna vill genomföra, oavsett vad Bengt Wester-
berg tycker.
”Hälften kvar” är också den verklighet som döljer sig bakom det möjligen
förledande uttrycket grundtrygghet. De som talar om grundtrygghet menar
att de gemensamma trygghetssystemen bara skall ge ersättning på låg nivå -
någonstans vid, eller strax över, socialbidragsnormen. Resten får man klara
själv bäst man kan.
Detta betyder att den som tillhör en högavlönad lågriskgrupp - civilingen-
jörer och tjänstemän i de högre inkomstskikten, t.ex. Carl Bildt och Anne
Wibble - kan få bra försäkringar och pensioner med låga premier och bra
ersättningar. Den här gruppen utgörs nästan bara av män.
Men de som tillhör en lågavlönad högriskgrupp - städerskor, sjukvårdsbi-
träden eller livsmedelsarbetare - får mycket svårt att klara sig. Många kom-
mer att få ett otillräckligt skydd. Andra kommer att ställas helt utanför. Den
här gruppen domineras av kvinnor. Det är vi kvinnor som skulle bli de stora
förlorarna med ett sådant här system.
Vi socialdemokrater avvisar alla tankar på ett sådant system. Vi vill ha
enkla, tydliga och pålitliga system som träder in i olika livssituationer - när
vi får barn, när vi studerar, när vi blir sjuka eller arbetslösa och när vi blir
gamla. Vi vill ha enhetliga ersättningsnivåer. Vi vill stärka de krafter som
motverkar ohälsa och som främjar ett aktivt liv. Orsakerna till att människor
slås ut skall angripas.
I en ny sammanhållen sjuk- och arbetsskadeförsäkring skall även förtids-
pensionen ingå. Genom att knyta arbetsmarknadens parter fastare till dessa
försäkringar vill vi stärka arbetslinjen. Försäkringen skall omfatta alla i åld-
rarna 16-65 år. Grundvillkoren skall läggas fast i lag, och systemen skall fi-
nansieras solidariskt. Ersättningen skall ge inkomsttrygghet och ha en tydlig
fördelningspolitisk inriktning. Vi vill utvärdera hur de nuvarande reglerna
fungerar och klarlägga hur reglerna i det framtida systemet bör utformas för
att bli rättvisa och främja en aktiv arbetslinje.
Den nuvarande regeringen har, ofta under stor brådska, genomfört olika
förändringar i trygghetssystemen. Effekterna har inte analyserats i förväg.
Vi anser att det är viktigt att utvärdera konsekvenserna av de olika föränd-
ringar som har skett inom sjukförsäkringen - karensdagen och sjuklönepe-
rioden - samt inom förtidspensioneringen, arbetsskadeförsäkringen och
företagshälsovården. Vi vill klarlägga hur ersättningsnivåer och avgifter bör
utformas för att styra mot aktivt förebyggande och rehabiliterande arbete
och minimera behovet av socialhjälp och tilläggsförsäkringar.
Fru talman! Antalet förtidspensionärer ökar nu dramatiskt. Förra året
blev det 62 000 nya förtidspensionärer. Vid årets slut beräknas de vara
420 000. En annan förändring under senare år är att förtidspensionärerna
blir allt yngre.
Det behövs nu krafttag för att vända den här helt oacceptabla utveck-
lingen. Det finns naturligtvis flera orsaker till att människor förtidspensione-
ras. En är det tydliga sambandet mellan hög arbetslöshet och benägenheten
att erbjuda förtidspension. Det är självklart inte rimligt. Förtidspensione-
ring får aldrig bli ett alternativ till arbete. Den skall vara en rättighet för den
som av hälsoskäl inte längre orkar arbeta. Den första försvarslinjen måste
naturligtvis vara att pressa ner arbetslösheten och den andra att satsa på före-
byggande och rehabiliterande arbete.
Vi socialdemokrater har i en särskild motion till riksdagen föreslagit ett
omfattande program i tio punkter för förebyggande och rehabiliterande in-
satser. Det mål vi ställer upp är att minst 10 000 förtidspensionärer skall
kunna återgå i arbete under en femårsperiod. Enbart i försäkringsavgifter
beräknas det spara en miljard, för att inte tala om allt det mänskliga lidande
som då skulle kunna undvikas.
Fru talman! De krav som vi ställer är höga, men de går att klara under två
bestämda förutsättningar.
Den första är att så många som möjligt av alla oss i aktiv ålder arbetar så
mycket som möjligt. Det räcker att betänka att de 40 år som betraktas som
normal livsarbetstid bara omfattar halva vårt liv för att inse vårt ansvar och
vårt egenintresse. För den andra hälften av livet är vi för vår försörjning be-
roende av att det finns bra, solidariskt finansierade trygghetssystem. Och vi
kan faktiskt också under våra aktiva år behöva utnyttja sjukförsäkringen el-
ler arbetslöshetsförsäkringen, till och med förtidspensionen.
Vi har i Sverige en formidabel försörjningsbörda. Vi har fler barn som går
i skola längre än i något annat land. Vi har fler gamla som lever längre och
har bättre pensioner än något annat land. Vi har dessutom lagt till föräldra-
försäkring och olika former av handikappstöd och studiestöd, som också
skall finansieras av oss som är friska och har jobb.
Det är för att klara den här försöijningsuppgiften som det är viktigt att så
många som möjligt av oss som är i aktiv ålder arbetar så mycket som möjligt
med hänsyn till vad vi orkar. Därför är första försvarslinjen också här att
pressa ned arbetslösheten och att hävda kvinnors och handikappades rätt till
arbete.
Den andra förutsättningen för att vi skall klara detta är att vi som är friska
och har jobb är beredda att avsätta tillräckligt ur vårt produktionsresultat
och löneutrymme för att fullt ut finansiera socialförsäkringarna.
Om vi inte är beredda att under de goda, aktiva åren avstå från eller skjuta
upp uttag av våra inkomster kommer vi inte att kunna upprätthålla trygg-
hetssystem som ger ersättning för inkomstbortfall. Då kommer vi förr eller
senare att tvingas sänka ersättningsnivåerna och försämra förmånerna på det
sätt som moderaterna och nyliberalerna nu talar om.
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
25
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
26
Det kommer att leda till ett kluvet samhälle, med en välbeställd majoritet
och en växande grupp svenskar som är fattiga i ordets verkliga bemärkelse
och som saknar trygghet vid sjukdom, föräldraskap och ålderdom. Det är,
fru talman, framför allt kvinnor som då kommer att drabbas.
Ett sådant samhälle vill vi socialdemokrater inte ha. Vi vill ha ett samhälle
där vi upprätthåller solidariteten och rättvisan också när det gäller att betala
för trygghetssystemen och fördela välfärden. Det är de principerna som
kommer att ligga till grund för vårt arbete med reformeringen av våra stora
sociala trygghetssystem.
Anf. 12 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Jag vill till att börja med framhålla att jag givetvis ställer mig
bakom alla reservationer som vi avgivit, men för att spara tid åt kammaren
yrkar jag endast bifall till reservationerna 1, 5 och 7.
Den svenska välfärdspolitiken kräver enligt regeringen en stark ekono-
misk bas. Det kan vi hålla med om. Men frågan är om ekonomin någonsin
kommer att bli så stark. Den motsatta utvecklingen är väl den mest troliga.
Det stora underskottet i de offentliga finanserna medför, konstaterar rege-
ringen, att nära en femtedel av utgifterna måste finansieras med upplåning.
Det är orimligt. Systemet lider av uppenbara strukturella brister som måste
rättas till. En sådan reform kan genomföras under förhållandevis kort tids-
rymd eller successivt i ett mera utdraget förlopp.
Regeringen är uppenbarligen inte ens beredd att ta det första steget, utan
nöjer sig med ett allmänt uttalande om att inriktningen på förändringen
inom de stora transfereringssystemen bl.a. är att införa ett större inslag av
egenavgifter och självrisker i systemen. Vi kan i och för sig hålla med om
detta, men man måste gå längre. Den enda vägens politik inom socialförsäk-
ringsområdet heter grundskydd.
De svaga och utsatta grupperna måste värnas. Det är en självklarhet för
oss, men inte för regeringen. Den förda politiken leder till att just de svaga
och utsatta grupperna kommer att drabbas mest när det inte längre går att
låna till överkonsumtionen. Den ofantliga skuldbördan vältras över på kom-
mande generationer.
Utgiftsutvecklingen för de ekonomiska trygghetssystemen styrs till stor
del av inflations- och löneutvecklingen, anser regeringen. Det äger sin
skrämmande riktighet. Det är alltså inte riksdag eller regering som styr ut-
vecklingen. Det måste bli en ändring på det. Det nuvarande systemet inne-
bär att det är de sämst ställda, fattiga och lågavlönade, som får den minsta
biten av transfereringskakan. Ett grundskydd gynnar dessa grupper. Ett
grundskydd skulle kunna vara lika för alla inom samtliga system med möjlig-
het till individuella eller gemensamma kompensationslösningar. Grundskyd-
det skall vara skattefinansierat och utgöra en garanti för medborgarna i ut-
satta lägen. Ett sätt att lösa finansieringen av en högre ersättning kan vara
egenavgifter. Metoden med obligatoriska allmänna egenavgifter har dock
sina brister.
De första stegen på vägen mot en grundskyddsmodell bör tas redan nu.
Beträffande mål och inriktning uttalar regeringen bl.a. att inriktningen av
regeringens politik är att socialförsäkringssystemen skall vara robusta och
ekonomiskt stabila. Vi kan hålla med om att socialförsäkringssystemen skall
vara robusta och ekonomiskt stabila. Men med de höga generella nivåer som
systemet nu innehåller saknas förutsättningar för det.
En grundläggande brist i det nuvarande systemet är basbeloppsanknyt-
ningen. Vi har i tidigare motioner visat på att basbeloppsberäkningen måste
ändras.
Det finns all anledning att i det här sammanhanget erinra om Lindbeck-
kommissionens förslag på social- och socialförsäkringsområdena, vilket ini-
tialt bejublades, men när man skall försöka sjösätta förslagen räcker inte or-
ken eller viljan till.
Fru talman! Här hade jag egentligen tänkt att återge de viktigaste 16 punk-
terna ur kommissionens förslag. Med tanke på den publicitet och det seriösa
mottagande som förslaget fick utgår jag från att ledamöterna känner till den
del av innehållet som berör socialförsäkringsutskottets område, och därför
avstår jag.
Ny demokrati, som i huvudsak ansluter sig till kommissionens förslag, me-
nar att förslagen väl kan läggas till grund för statsmakternas fortsatta åtgär-
der på social- och socialförsäkringsområdena.
Tyvärr måste man konstatera att regeringen inte har orken och viljan att
komma till rätta med de ekonomiska problemen av social karaktär - inte
heller regeringen tillsammans med Socialdemokraterna. De skjuter hela ti-
den in sig på den grupp av människor som redan har det sämst ställt. En av
de underbara nätter när regeringen och Socialdemokraterna slog ihop sina
politiska påsar lyckades de sänka kompensationsnivån för de långtidssjuka
till 70 %. De som redan låg sparkade de på.
På grund av detta anförde jag här i kammaren den 7 juni 1993, när beslutet
fattades, följande: Med de konstateranden som utskottet gör i sin skrivning
angående sänkningen till 70 % borde detta ha avslagits.
Grunden för mitt påstående är att utskottet bl.a. enhälligt konstaterar föl-
jande:
- Relativt få personer kommer att få sjukpenning på kompensationsnivån
70%.
- Besparingarna - om det nu blir några - kommer att bli blygsamma i för-
hållande till vad som tidigare beräknats. Det märkliga är att när regerings-
partierna och Socialdemokraterna räknar på besparingseffekterna lägger
man till de dynamiska effekterna samtidigt som man bortser från samtliga
dynamiska effekter när besparingssträvandena får motsatt verkan. De verk-
liga förlusterna blir i själva verket mycket större.
- Ställningstagandet kan påskynda en förtidspensionering.
Varför stöder jag då utskottets förslag som vi inom Ny demokrati är så
kritiska mot? Jo, det kan ligga en hel del i att individen självmant vill på-
skynda sin rehabilitering. Utskottet har dessutom förmänskligat propositio-
nen genom att i betänkandet klart och tydligt säga:
- att en enskild person, som vill ha rehabilitering men inte kan få det därför
att samhällets rehabiliteringsresurser är otillräckliga, inte heller skall få ned-
satt kompensationsnivå till 70 %,
- att regeringen snarast skall utvärdera effekterna av nivåsänkningen till
70 % och dessutom snarast möjligt göra en utvärdering.
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
27
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
Det enda som jag har emot denna sista skrivning är det synnerligen diffusa
begreppet ”snarast möjligt”. Vad är det? Trots att det informerats mig om att
ett sådant uttryck innebär högsta prioritet skulle jag, med tanke på ärendets
känslighet och den orättvisa som kan uppstå hos de drabbade, hellre se tids-
perioden fastställd till riksdagens första arbetsmånad i höst, dvs. vecka 40.
Vid denna tidpunkt borde utvärderingen ligga klar för utskottets bearbet-
ning. Tyvärr måste en utvärdering få ta sin tid, men fyra fem månader måste
ju räcka.
Snabbt insåg man att Ny demokrati hade rätt. Problemet är bara att Ny
demokrati inte får ha rätt. Detta är politikens hemska ansikte.
Nu, tio månader senare och sex månader senare än vad vi hade begärt,
anför utskottet i sitt betänkande att vi faktiskt hade rätt. Efter tio månader
av lidanden, höga kostnader, inga besparingar och katastroffall är vi tillbaka
vid starten. Den underbara natten har slutat i ett svidande politiskt och eko-
nomiskt nederlag för regeringen och dess avtalspartner Socialdemokraterna.
Regeringens och utskottets hantering av arbetsskadeförsäkringen och fär-
dolycksfallen är också skrämmande exempel på politisk inkompetens och
ointresse. Den 22 oktober 1992 säger Bo Könberg med anledning av sin pro-
position 30: Färdolycksfallen bör kunna undantas från det särskilda skyddet
i LAF. Jag ämnar att ta initiativ till en ändring med denna innebörd.
Det var ett starkt och tryggt uttalande. Den 17 december 1992 uttalar ut-
skottet att man förväntar sig att regeringen behandlar ärendet med förtur i
en kommande beredning.
I den nu pågående Sjuk- och arbetsskadeberedningen finns det inte ens
någon tendens till att detta skall behandlas med förtur. Trots det skriver ut-
skottet i detta betänkande samma banala tandlösa nonsenstext, att utskottet
förutsätter att Sjuk- och arbetsskadeberedningen skall behandla ärendet
med förtur enligt betänkade SfU8. Detta är alltså helt fel. Det finns ingen-
ting i direktiven för beredningen om att detta skall behandlas med någon
som helst förtur. Det har nu gått 18 månader sedan Bo Könberg tog sig an
problemet.
Ett annat problem, som har behandlats med stor nonchalans och som häp-
nadsväckande nog av utskottet behandlas styvmoderligt, är efterkontrollen
av förtidspensioner. Enligt utskottet skulle detta kräva betydande resurser.
Man vill därför inte förorda en sådan kontroll. Märkligt nog kommenterar
utskottet det med att tidsbegränsat sjukbidrag borde beviljas oftare i stället
för förtidspension. Det är en ganska märklig kommentar.
Försäkringskassan i Kopparbergs län har, vilket jag tidigare redogjort för,
utan extra resurser eller kostnader och med enbart arbetseffektivisering un-
der en sexmånadersperiod gjort efterkontroller och sparat in ca 4,5 miljoner
skattekronor. Vad är det för fel med det?
Utskottet är dessutom mycket väl medvetet om att förtidspensionering i
många fall används vid arbetslöshet i stället för friskskrivning. Att fusk av
inte ringa omfattning förekommer är man i utskottet mycket väl medveten
om. Vi har ju tillsatt en utredning för att undersöka allt fusk med bidrag av
social karaktär.
Trots detta gör utskottsmajoriteten detta märkliga ställningstagande.
28
Kanske är det ett typiskt politiskt beslut? Ny demokrati får bara inte återigen
ha rätt!
Fru talman! När man går igenom detta betänkande kan man på många
punkter inte låta bli att undra varför många av besluten bara måste vara av
politisk karaktär, utan hänsyn till vad som är bäst för de människor som vi
är valda till att företräda.
Anf. 13 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Jag, liksom andra partiföreträdare i utskottet, kan konstatera
följande: Eftersom det nu sitter en utredning som har att se över sjuk- och
arbetsskadeförsäkringen och som även har fått uppdraget att komma med
förslag angående förtidspensionerna, kommer jag inte att yrka bifall till vår
meningsyttring under de moment där frågorna nu är föremål för utredning.
Möjligheterna för oss i utskottet är litet olika. Vi har meningsyttringen som
enda alternativ för att föra fram våra åsikter. Jag kommer inte heller att hålla
något övergripande valtal inom dessa områden.
Jag yrkar bifall till vår meningsyttring under mom. 3. Vi har ännu en gång
fått möjligheten att debattera och votera om att återställa nivån på sjukför-
säkringen för långtidssjukskrivna. Här vill jag börja med att fråga social-
demokraterna: Är det sant att ni i ert valmanifest lovar att återställa nivån
på sjukpenningen för långtidssjukskrivna efter valet?
Jag håller med Birgitta Dahl om att den här regeringens kännetecken har
varit att riva i delar av ett stort system som hänger ihop. Resultatet av det
handlingsmönstret har inte blivit en besparing utan endast lett till att kostna-
derna vältrats över till andra delar av välfärdssystemet.
Det kan se bra ut på papperet med budgetuppställningar i siffror och ko-
lumner. Vad som behövs är en samtidig översikt över hela komplexet. Först
då kan man få ett avsett resultat. Men, Birgitta Dahl, felbeslutet när det gäl-
ler sjukpenningnivån för de långtidssjukskrivna var ni med om att fatta. Vad
har hänt med Ny demokrati, när ni inte yrkade bifall under mom. 3 till er
reservation nr 2? Har det måhända varit överläggningar?
De akrobatiska konsterna i utskottet för att försöka rädda ytterligare ett
antal av de mer än 40 000 personer som har drabbats av nedskärningen är
litet pinsamma att behöva bevittna. Utskottet försöker genom nya skriv-
ningar att minska antalet. Då minskar också vinsten. Meningen med lagen
var att det skulle bli en vinst.
Vid den hearing som utskottet hade i december i fjol framkom med all
tydlighet att förutom mänskligt lidande, snedbelastning av sjukvården, var
administrationen svår och dyr. Var än gränserna sätts blir det svåra gräns-
dragningar. Vad som återstår av reformen är i det närmaste bara kostnader,
men ändå envisas utskottet med att hålla fast vid ett beslut som visat sig vara
felaktigt. Varför inte erkänna att natten var sen när beslutet fattades? Rän-
tan låg på ca 500 %, och åtminstone socialdemokraterna trodde att fler ka-
rensdagar var alternativet.
I utskottsbetänkandet kan man utläsa att utskottet försöker att hålla sig
kvar vid halmstråt att det nog kan bli fler som aktivt söker sig till rehabilite-
ring och att de sjukas intresse av att uppnå den högre ersättningsnivån kom-
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
29
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
mer att utgöra en välbehövlig press på de aktörer som har att ordna rehabili-
tering.
Men enligt några av de viktigaste aktörerna som också fanns med på vår
utfrågning, nämligen de anställda på försäkringskassorna, de som kommer
1 direkt kontakt med de sjuka, är det andra styrfaktorer som är starkare. Det
gäller tillgången på yrkesinriktad rehabilitering, medicinsk rehabilitering
och framför allt om det finns en arbetsmarknad att rehabilitera till.
Fru talman! Det finns ett annat moment i vår meningsyttring som jag vill
säga några ord om eftersom jag tänker yrka bifall till det. Det är under
mom. 16 som handlar om Sveriges brott mot ILO-konventionen nr 121.
Att Sverige bryter mot nämnda konvention är det nog ingen som har ifrå-
gasatt. Jag vill ställa en fråga till utskottsledamöterna. Riksdagen är landets
högsta beslutande instans, och det är på grund av riksdagens beslut som den
här situationen har uppstått. Skall riksdagen i en sådan situation endast kon-
statera att våra tidigare beslut fick den här konsekvensen och avvakta vad
regeringen tänker göra?
I den här frågan gäller det dels allvaret i sakfrågan, dels frågan om huru-
vida riksdagen skall ta konsekvenserna av sina egna beslut. Det har bety-
delse för vår trovärdighet att vi fullföljer ingångna internationella överens-
kommelser och avtal.
Jag vill till slut något kommentera motion 207 av Ines Uusmann och Björn
Ericson. Den handlar om det minst sagt otillfredsställande i hur karensdagen
drabbar vissa grupper. I motionen tar de upp ca 12 000 brandmän, men det
finns naturligtvis många fler. Det är inte tillfredsställande att bara konstatera
att den här gruppen människor skall vänta till dess att en utredning är klar.
Det borde gå att rätta till felaktigheterna som berör dessa människor. Det
hade varit det mest anständiga.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till meningsyttringen och reservation
2 under mom. 3 och till meningsyttringen under mom. 16.
Anf. 14 BIRGITTA DAHL (s) replik:
Herr talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande kommer Börje Nils-
son att behandla frågan om ersättning till långtidssjuka.
Men eftersom Berith Eriksson ställde en direkt fråga till mig skall jag svara
på den. Berith Eriksson frågade om det var sant att vi lovar en höjning i vårt
valmanifest. Då vill jag svara: Det föreligger ännu inte något valmanifest.
Det brukar partistyrelsen fastställa i augusti i samband med valupptakten
eller möjligen i juni.
I den motion som vi nu behandlar står det att den nuvarande regeln inne-
bär allvarliga sociala och administrativa problem och att vi eftersträvar att
så snart som möjligt kunna höja ersättningsnivån. Det är den fråga, den höj-
ning, som står överst på vår lista när det gäller förbättringar i försäkrings-
och transfereringssystemen.
Anf. 15 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ställde frågan eftersom det var en uppgift som jag fick
från en av era egna medlemmar. Det är kanske ett ordklyveri om man kallar
30
det för valplattform eller valmanifest och om det är taget av kongressen eller
inte. Det var en uppgift som jag fick.
Anf. 16 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Berith Eriksson frågade varför vi inte yrkade bifall till vår
reservation nr 3. Medvetenheten om Sveriges raserade ekonomi ökar nu
mer och mer trots att de politiska partierna tiger inför valet. Den här frågan
om sjukförsäkringssystemets utformning och finansiering ingår ju i Sjuk- och
arbetsskadeberedningens arbete. I och med det anser jag att vårt yrkande är
tillgodosett. Det finns ingen anledning att yrka bifall till den reservationen.
Anf. 17 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag hoppas verkligen att vi slipper höra Ny demokrati åka
land och rike runt i valrörelsen och ta upp den här frågan. När den var uppe
till omröstning förra gången i riksdagen röstade ni inte heller för att nivån
skulle återställas till 80 %.
En annan slutsats som jag drar är att Ny demokrati som vanligt stöder för-
slag som ökar byråkratin.
Anf. 18 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Det sista var ju helt fel, Berith Eriksson. Det är snarare
tvärtom. Vi avbyråkratiserar så mycket som möjligt. Där leder vi. Det får vi
t.o.m. kritik för.
Sedan detta med att gå ut i valrörelsen. Varför tillsätter man en stor, kost-
sam och dyr beredning om jag här i kammaren skall yrka bifall till något som
är under beredning? Det vore ju att gå händelserna i förväg utan att känna
till vad beredningen kommer fram till. På det sättet är det mycket lätt att
fatta felaktiga beslut. Jag rekommenderar Berith Eriksson att följa det ex-
emplet och vänta tills hon har ordentligt med fakta innan hon fattar beslut.
Anf. 19 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det rör sig om mer än 40 000 människor som skall vänta yt-
terligare minst ett år. Det var litet märkligt att Arne Jansson inte deklarerade
detta i utskottet utan reserverade sig. Det finns en reservation från Ny demo-
krati. Ny demokrati har möjlighet att rösta med meningsyttringen på den
punkten.
Anf. 20 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag vill understryka vad vice ordföranden sade i sitt inlägg.
Det råder ett ovanligt stort samförstånd i ärendena i det här betänkandet.
Jag har därför ingen anledning att här ta upp någon hetsig valdebatt. Det
sade ju också Berith Eriksson.
Jag är här talesman för de samlade regeringspartierna i utskottet. Jag har
ingen anledning att gå in på vad Gunnar Hökmark eller Lars Tobisson kan
ha sagt. De är som bekant inte ledamöter av socialförsäkringsutskottet.
Jag vill ändå läsa upp ett par meningar ur vårt handlingsprogram. Där står
det: Det finns starka skäl till en obligatorisk försäkringslösning som skall ge
en grundtrygghet som motsvarar en viss del av inkomsten och som också sva-
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
31
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
rar mot vad som erlagts i premie eller avgift för den enskilde. Men en viss
miniminivå bör gälla för alla oavsett storleken på gjorda inbetalningar. Detta
förutsätter skattefinansiering.
Det står också, när det gäller försäkringsmässiga lösningar i framtiden:
Försäkringsbolag som vill erbjuda skydd inom ramen för den obligatoriska
försäkringen får inte neka enskilda försäkringstagare att teckna försäkring.
Herr talman! Därmed ber jag att få avföra den debatten. Jag kan vid be-
hov överlämna ett exemplar av detta handlingsprogram.
Socialförsäkringssystemen har varit föremål för en livlig debatt under se-
nare år. Det kommer säkert att vara så i många år. Det är naturligt eftersom
de stora socialförsäkringssystemen omfattar uppemot 300 miljarder kronor.
Besparingar och förändringar har mycket stor betydelse för en samhällseko-
nomi i kris.
De av oss som för många år sedan insåg nödvändigheten av förändringar
i de stora transfereringssystemen rönte tyvärr inga framgångar förrän hösten
1990. Då lade den dåvarande socialdemokratiska regeringen i ett krisläge
fram ett besparingsförslag inom sjukförsäkringen. Det trädde i kraft fr.o.m.
mars 1991.
Sedan har förändringarna varit många. Flera talare har sagt här att de kan-
ske har varit litet för snabba och att systemen också går in i varandra. Jag
håller med om detta. Men icke förty har det varit nödvändigt med dessa be-
sparingsåtgärder. Vi har 1 biljon i statsskuld och ca 200 miljarder i budgetun-
derskott. Jag vill erinra om det, herr talman! Detta underskott börjar nu dess
bättre att bli mindre på grund av att regeringen har haft ork och förmåga att
sanera i de offentliga systemen.
Men visst är det viktigt att de här genomgripande systemen blir föremål
för en grundlig utredning. Därför ser vi alla med tillfredsställelse på att en
sjuk- och arbetsskadeberedning nu har kommit i gång med sitt arbete.
En arbetsgivarperiod på två veckor infördes fr.o.m. januari 1992. Men den
kanske mest framåtsyftande reformen som vi har genomfört på senare år är
ändå rehabiliteringsersättningen, som också infördes 1992. Tanken bakom
den reformen är att det måste vara bättre att rehabilitera människor än att
passivt betala ut sjukersättning.
Det är synd att det tog så lång tid att komma fram till detta beslut och att
arbetsmarknadssituationen var dålig redan när beslutet fattades. Detta till
trots pågår dess bättre ett mycket aktivt rehabiliteringsarbete inom kas-
sorna. Det arbetet kan och bör dock naturligtvis intensifieras. Jag tror att
jag kan säga att det råder full samstämmighet i utskottet om detta.
I Svenska Dagbladet den 26 april kan vi läsa i stora rubriker: Allt färre
sjukskrivna länge. Artikeln är en redogörelse för en expertrapport från
Sjuk- och arbetsskadeberedningen, där man talar om att de långa sjukskriv-
ningarna nu minskar för första gången på 13 år Dessutom har de korta sjuk-
skrivningarna minskat sedan en längre tid tillbaka.
Att få ned de långa sjukskrivningarna har länge varit en prioriterad fråga,
både av humanitära och av ekonomiska skäl. Vid utskottets besök i Kristian-
stads och Malmöhus län nyligen fick vi också glädjande rapporter om minsk-
ning av långtidssjukskrivningarna, vilket bl.a. visar att det lönar sig att satsa
32
på aktiv rehabilitering. Man har erfarenheter av att en satsad krona på reha-
bilitering ger 6 kronor tillbaka, om man bara ser det ekonomiskt.
I snitt har sjukskrivningarna minskat med 20-25 % sedan den första bespa-
ringen infördes 1991. Skälen härtill är naturligtvis flera, bl.a. arbetsmark-
nadssituationen. Men vi kan aldrig komma ifrån att en minskning av ersätt-
ningsnivåerna gör att det lönar sig bättre att arbeta än att vara borta från
jobbet.
Jag tänker t.ex. på timersättningssystemet inom sjukförsäkringen, som
gjorde att det lönade sig bättre att vara borta ett arbetsskift än att gå och
jobba. Naturligtvis skall ett sunt socialförsäkringssystem vara så utformat att
det alltid lönar sig bättre att arbeta.
Jag sade att förändringarna har varit många. Den senaste verkligt stora
förändringen gjordes i samarbete mellan Socialdemokraterna och rege-
ringen hösten 1992. Då infördes en karensdag och sjukersättningen sänktes
till 70 % efter ett års sjukskrivning.
Denna förändring för de långtidssjukskrivna har varit föremål för en häf-
tig debatt. Jag vill också erinra om att det inte var regeringens förslag; vi ville
hellre ha en karensdag i början av en sjukperiod, så att vi som är långtids-
friska hade kunnat vara solidariska med de långtidssjuka. Men nu blev över-
enskommelsen sådan, och både Socialdemokraterna och regeringen tycker
att det är viktigt att hålla gjorda överenskommelser.
Efter ett långt utredningsarbete kan vi ändå glädja oss åt att vi nu åstad-
kommer ett mer flexibelt system, som bl.a. innebär att de som väntar på re-
habiliterande åtgärder inte skall behöva bli lidande av detta. Vi har också
föreslagit en lagändring på den punkten. För övrigt anser vi att läkarna och
försäkringskassorna i samarbete skall kunna ha större möjlighet att be-
stämma vad som egentligen är medicinsk rehabilitering och behandling.
En annan fråga som också har varit föremål för en mycket hetsig debatt -
och även ingett oro - rör möjligheten att utföra ideellt arbete vid förtidspen-
sion. Inte minst handikapporganisationer har utryckt oro i frågan. Utskottet
klarlägger nu att man kan bortse från sådana aktiviteter som en yrkesverk-
sam person normalt kan utföra på sin fritid. Det finns alltså ett utrymme för
ideellt arbete.
Det finns också möjlighet att delta i politisk eller ideell verksamhet som
arvoderas med högst 6 000 kr per år, och man kan utföra sådana sysslor i
hemmet som en heltidsarbetande kan göra på sin fritid.
Utskottet ger också regeringen till känna att denna fråga bör bli föremål
för noggrann uppföljning. Vi anser nämligen att det är värdefullt att männi-
skor kan ha vissa ideella uppdrag även om de är förtidspensionerade.
Innan riksdagen avslutar detta riksdagsår kommer vi förhoppningsvis att
fatta beslut om ett nytt pensionssystem - en smått historisk händelse. En
sjuk och arbetsskadeberedning har, som sagt, påbörjat sitt arbete, och de
olika riksdagspartierna skissar samtidigt på olika framtida försäkringsmodeh
ler. Allt detta gör att utskottet har kunnat avstyrka många motioner med
hänvisning till pågående utredningsarbete.
Herr talman! I det föreliggande betänkandet finns ett stort mått av enig-
het. Bl.a. tillstyrks förslaget om en höjning av läkemedelskostnader för det
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 99
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
34
först förskrivna läkemedlet från 120 till 125 kr och att avgiften höjs från 20
till 25 kr för vaije läkemedel därutöver fr.o.m. januari 1995.
Vi tillstyrker vidare en utökning av antalet dagar med närståendepenning
vid anhörigs sjukdom från 30 till 60 dagar. Detta visar att det faktiskt finns
en ambition från regeringens och riksdagens sida att stödja dem som är mest
i behov av hjälp.
Det är bara Ny demokrati som har fogat några reservationer till betänkan-
det, och jag ber att få yrka avslag på dem nu. Men jag skall också beröra
dem litet grand.
I reservation 1 föreslår Ny demokrati ett grundskydd i försäkringen. Den
frågan tas för övrigt upp av andra partier i s.k. särskilda yttranden. Utskottet
avvisar förslaget med hänvisning till pågående utredning. Jag har tyckt mig
finna en stor förståelse för detta, också hos Ny demokratis företrädare.
I reservation 2 vill Ny demokrati först höja ersättningsnivån till vad som
tidigare gällde, men i reservation 3 föreslås en sänkning på sikt till 70-pro-
centsnivån. Om jag har tolkat debatten rätt kommer inte Ny demokrati att
fullfölja den här reservationen, och jag tror att det är klokt med hänsyn till
pågående utredningsarbete.
Reservation 4 handlar om en en förlängd arbetsgivarperiod, och reserva-
tion 5 om arbetsskadelivräntor och färdolycksfall.
När det gäller just färdolycksfallen kan jag medge att vi också tycker att
den frågan bör kunna behandlas med viss förtur. Men vi vet att ärendet finns
hos Sjuk -och arbetskadeberedningen, och eftersom Arne Jansson själv -
om jag inte är felunderrättad - sitter som representant där, är det fullt möj-
ligt för honom att begära att frågan tas upp med förtur. Så går det ju till.
Reservation 6 om basbeloppsanknytning har utskottet inte kunnat till-
styrka av ekonomiska skäl. I det kommande pensionsförslaget kommer ett
s.k. följsamhetsindex att införas, dvs. pensionerna kommer att knytas till lö-
neindex i stället för som nu till prisindex.
Förslagen i reservation 7 om efterkontroll av förtidspensioner återfinns
faktiskt i kompletteringspropositionens förslag och kan väl därför anses vara
tillgodosedda. Slutligen bör reservation 8 om avräkningsregeln kunna tas
upp i Sjuk- och arbetsskadeberedningen, där förtidspensioneringarna kom-
mer att behandlas.
För att vara rättvis skall jag också säga något om meningsyttringarna. Ytt-
randet om en höjning av sjukpenningen från 70- till 80-procentsnivå har av-
styrkts, dels på grund av att vi inte kan bryta överenskommelsen utan vidare,
dels på grund av att sänkningen är ett led i en besparing. Vi har faktiskt sett
den minskade ersättningen som ett av flera incitament för en aktiv rehabilite-
ring.
Det finns flera motionsyrkanden gällande arbetsskadeförsäkringen som vi
har avstyrkt på grund av pågående utredningsarbete och inte minst med hän-
syn till det nödvändiga i de lagändringar som har genomförts.
Om inte de förändringarna i arbetsskadeförsäkringen hade genomförts av
regeringen, med stort motstånd från Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet, så skulle dagens underskott i arbetsskadefonden på ca 22 miljarder kro-
nor ha varit ca 90 miljarder kronor omkring 1995-96.
Så kan inte ansvariga politiker låta försäkringarna löpa i väg. Man måste
vidta åtgärder. Vi skulle alltså snart ha haft ett underskott i paritet med bud-
getunderskottet, om vi inte hade vågat ta itu med dessa försäkringar!
När det gäller frågan om ILO-överenskommelsen är jag den första att säga
att det är viktigt att vi följer gjorda överenskommelser. Men också i den frå-
gan har utskottet hänvisat till att regeringen kommer att avge en förklaring
i ärendet i höst.
Till sist vill jag bara säga något om de särskilda yttrandena. Det är gläd-
jande att det i de olika partierna förekommer en aktiv debatt och att det är
ett förändringsarbete på gång när det gäller socialförsäkringarna.
Det är ju alldels nödvändigt att vi allihop har någon form av nytänkande
på det här området, när vi vet hur ekonomin ser ut i Sverige. Det betyder
också oerhört mycket för de enskilda människorna att de kan känna trygghet
i framtiden. För att kunna uppnå detta handlar det också om att vi i dag
måste ha modet att förändra där det går att göra det, utan att skada och or-
saka alltför stor oro.
Målet, en trygg socialförsäkring för alla, har alla i sikte. Däremot finns
det - naturligt nog, eftersom vi har olika partier i riksdagen - olika synsätt
på hur vi skall komma dithän. Men alla olika uppfattningar kommer natur-
ligtvis att kunna framföras i det pågående utredningsarbetet, och min för-
hoppning, herr talman, är att det kommer att råda en lika konstruktiv anda
i det nuvarande sjuk- och arbetsskadeberedningen som det har gjort i pen-
sionsarbetsgruppen. Där har man kommit fram till mycket stor enighet.
Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande och avslag på samtliga reservationer och meningsyttringar.
Anf. 21 ARNE JANSSON (nydj replik:
Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt säga någonting. Men i Gullan
Lindblads anförande lät det som att alla våra motioner var tillgodosedda på
något märkligt sätt. Dock står det i betänkandet att de inte är tillgodosedda,
och vi har fått reservera oss.
Jag vill göra ett klarläggande beträffande den ersättning som sänktes från
80 % till 70 %. Vi i Ny demokrati sade att vi på sikt vill se en sänkning till
70 %. Det är inte enbart med tanke på ersättningsnivåerna inom det sociala
systemet, utan det är med tanke på Sveriges ekonomi och ersättningsni-
våerna inom alla slags olika ersättningssystem. Man måste ta ett totalt ansvar
för Sverige och Sveriges ekonomi.
Just nu finns det många olika bidragsnivåer. Det finns en möjlighet att hela
tiden så att säga bidragsoptimera, dvs. man utnyttjar systemets luckor för att
kunna få ut så mycket som möjligt av det. Det anser vi är fel. Man måste
försöka få en likrikting. Ersättningen måste ligga på samma nivå i de olika
systemen.
Anf. 22 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det var roligt att Arne Jansson anser att motionerna är till-
godosedda. Vad jag menade är att samtliga dessa motioner kan bli föremål
för diskussion i Sjuk- och arbetsskadeberedningen, där Arne Jansson själv
sitter med.
Jag hälsar allt ansvar från alla partier i Sveriges riksdag välkommet. Jag
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
35
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
36
vill också uppmana Arne Jansson att också i andra sammanhang ta detta an-
svar, så att ni kan nå upp till de storstilade löften som ni gett om att ni skulle
åstadkomma mycket stora besparingar.
Arne Jansson talade litet grand om de fattigaste. Vi brukar tala om fattig-
pensionärer. Jag kan glädjande nog säga att pensionärerna faktiskt har blivit
något av 90-talets vinnare. Det har framgått av en utredning som Socialde-
partementet har gjort. Jag kan kanske senare komma in på några siffror om
detta.
Anf. 23 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi är verkligt öppna för ett
nytänkande i olika utredningsarbeten om det verkligen är fråga om att ta
helhetsgrepp.
Gullan Lindblad sade att man inte skulle skapa oro, och det håller jag
också med om. Den förda politiken innebär att man går in och river i delar
av ett stort system. Jag tog inte i mitt anförande upp de negativa verkning-
arna av detta. De är att man för varje gång åstadkommer en boom, vilket
man säkert får som följd av att man nu för tredje gången skall röra i delpen-
sionen, i stället för att också lägga den under den utredning som är tillsatt.
Sedan tillbaka till ersättningsnivåerna. Vid den debatt vi förde förra
gången här i kammaren nöjde sig alla de andra partierna - Socialdemokra-
terna, de borgerliga partierna och Ny demokrati - med att utskottet i betän-
kandet hade skrivit att man skulle följa upp detta noga och se hur verkning-
arna blir.
Nu har vi sett ganska bra hur verkningarna blev. Utskottet hade en hearing
i december. Den som så önskar kan läsa innantill i betänkandet, där det finns
ett referat från hearingen, vad resultatet blev.
Man måste fråga sig: Vari ligger besparingen? Försäkringskassans repre-
sentanter ansåg, att om man ytterligare lättar på de regler som infördes förra
gången, berör det så få människor att man frågar sig: Skall man ha denna
differentiering? Då börjar kostnaderna att ta över eventuella vinster.
Var man än sätter gränsen måste man göra en gränsdragning hos försäk-
ringskassorna, och man måste göra en utredning. Det är fullkomligt obegrip-
ligt att envist hålla fast vid denna differentiering av endast den anledningen
att det gjordes en överenskommelse en krisnatt.
Anf. 24 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Det gjordes en överenskommelse. Men det viktigaste är
ändå att det i denna finns en besparing på närmare en halv miljard kronor,
enligt de beräkningar som departementet har gjort. Vi moderater anser inte
att vi som har ansvar bara kan riva upp denna överenskommelse.
När det gäller frågan om att snabbt förändra system sade jag faktiskt i mitt
anförande att det torde råda ganska stor enighet i utskottet om att vi hoppas
att det i fortsättningen kan göras en ordentlig utredning. Vi kan då ta ett
riktigare grepp och se över hela försäkringen, och det är precis det som nu
pågår, i stället för att ta en bit här och en bit där.
Utskottet har också påtalat detta, bl.a. i ett yttrande till KU. Vi har när det
gäller förtidspensionerna - som Berith Eriksson vet - också gjort en särskild
beställning av ett forskningsarbete som skall belysa vad olika åtgärder inom
vissa områden kan ha betytt för förtidspensioneringen. Det stora bekymret
i dag är att vi har en pensionsålder som de facto är 59 år och ingalunda 65
år, som det står på papperet.
Jag vill också säga något om pensionärerna. De allra fattigaste pensionä-
rerna är de som har det s.k. särskilda kommunala bostadstillägget. Det var
16 000 personer som hade ett sådant år 1991, när det infördes. Därefter var
det många som sökte. Antalet hade i februari 1993 stigit till 42 000 pensionä-
rer. Men i februari 1994, ett år senare, var siffran nere i 12 151 personer. Det
har alltså blivit en dramatisk förbättring.
Om man ser till att inkomststandarden 1,0 i index är sådan att den precis
räcker till grundläggande behov för pensionären, kan vi också glädja oss åt
att index, som år 1990 var 1,57, nu år 1993 är 1,64. År 1993 levde den genom-
snittlige ålderspensionären i ett hushåll vars inkomster med 64 % översteg
dem som krävs för att bekosta livets nödtorft.
Man har kunnat konstatera att de sämst ställa har fått det bättre, vilket är
glädjande.
Anf. 25 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag har inte berört pensionärernas situation vare sig i mitt
anförande eller i min replik. Den debatten får vi ta när den propositionen
behandlas.
Att det skulle bli en halv miljard i vinst var departementets beräkningar,
vilket Gullan Lindblad också påpekade. Det stämde inte överens med de
beräkningar som utskottet sedan gjorde och som redovisades.
Om den pågående utredningen exempelvis kommer med förslaget att helt
ta bort förtidspensionerna,låta människor fortsätta att vara sjukskrivna, och
att de får sjukbidrag när man ser att det inte finns några rehabiliteringsmöj-
ligheter, skulle då inte dessa åtgärder åstadkomma en hel del oro och en hel
del lidande för ett stort antal människor?
Det spelar egentligen inte någon roll om det är många eller om det är få
människor som drabbas av den ståndaktighet som partierna nu visar genom
att hålla fast vid en uppgörelse. Det visade sig vid hearingen att resultatet
blev att en stor andel av de långtidssjukskrivna var tvungna att få socialbi-
drag för att klara sin försöijning.
Det visade sig också att ett antal inte hade råd att kosta på sig den rehabili-
tering de behövde. En del fick välja bort sådana viktiga saker som kanske
medicin. Deras försämrade ekonomiska situation med nedskrivningen av ni-
vån fick det resultatet. Det är detta som skall ställas mot att partierna här i
riksdagen envisas med att hålla fast vid en överenskommelse.
Anf. 26 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! Vi tycker att det är viktigt att man står vid sitt ord och håller
överenskommelser. Men vad det främst handlade om var att få ner utgifterna
i försäkringen, samtidigt som man gav ökade incitament för just rehabilite-
ring.
Det har visat sig att så är fallet. Det framgick också av hearingen. Men
man kan naturligtvis diskutera det. Personligen tycker jag - det var också
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
37
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
38
regeringens ståndpunkt - att vi hade kunnat avstå en karensdag till i böljan
av en sjukskrivningsperiod. Men vi fick ingen respons för detta eftersom
bl.a. LO inte ställde upp på det. Då har vi denna tingens ordning.
Vi går ändå in och hyfsar till systemet så att de som väntar på rehabilitering
inte skall behöva bli lidande. Det har vi t.o.m. ett lagförslag på. Man skapar
en mycket mer flexibel möjlighet till överenskommelse mellan sjukskri-
vande läkare och försäkringskassa vad gäller att låta de människor som bör
få gå på 80-procentsnivån göra det.
Förhoppningen är att vi skall få en så bra ekonomi att vi slipper göra så-
dana här ryckiga överenskommelser i fortsättningen.
Jag ber om tillgift för att jag talade om de fattiga pensionärerna. Man hin-
ner inte allt man skall i sitt anförande, och då kommer det i repliken. Jag
tror att vi i mångt och mycket är överens också när det gäller behovet av
trygghet för pensionärerna.
Det är givetvis viktigt att få ned antalet förtidspensionärer, men ingen har
på något vis sagt att vi skall ta bort förtidspensioneringarna. Det finns ju
människor som har medfödda handikapp och sjukdomar och som saknar för-
mågan att arbeta. Självklart skall vi arbeta för att alla de människor som
verkligen behöver hjälp skall få det. Vi skall förhoppningsvis genom en sund
ekonomisk politik och med fortsatta besparingsåtgärder där det är möjligt
kunna få ned våra underskott, få ekonomin i balans och få fram alla de ar-
betstillfällen som viceordföranden talade om tidigare så att vi verkligen kan
värna om våra stora sociala trygghetssystem. Att inte göra något nu vore
verkligen att orsaka otrygghet för männniskor.
Anf. 27 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Det råder en ganska fridfull stämning i kammaren just nu,
och jag har inte för avsikt att dra i gång någon större debatt. Det finns, som
har sagts, en mycket stor enighet om betänkandet i dagsläget. Det är natur-
ligtvis värdefullt.
Hoten finns emellertid i den offentliga debatten. Dem får man naturligtvis
ta när de dyker upp.
Gullan Lindblad gjorde en viktig markering när hon sade att hon anser att
man måste ha trygga socialförsäkringar. Det låter ju bra. Vi får testa litet
längre fram om hela Gullan Lindblads parti är med på det. Jag hoppas att
det blir på det sättet.
Detta ärende är egentligen stort. Det upptar ganska stora anslag till social-
försäkringarna - uppemot 80 miljarder. Då ligger föräldraförsäkringen utan-
för. Ärendet borde kanhända ha mött en något större uppmärksamhet.
Socialförsäkringarna är en mycket viktig del av välfärden på det sättet att
de skall ge trygghet vid olika tillfällen i livet. Det är också ett omfattande
system som uppgår till ett stort antal miljarder. Det är viktigt att försäkring-
arna fungerar på ett likformigt och rättvist sätt i alla lägen. Det är den uppgif-
ten vi i utskottet skall försöka lösa.
Vi har speciellt följt rättstillämpningen vad gäller försäkringarna. Vi har
ägnat mycket tid åt vissa frågor och mycket ingående penetrerat i varje fall
två mycket viktiga områden eller delfrågor. Den ena är 70 eller 80 % som
nivå i sjukförsäkringen, vilket somliga talare har berört. Det gäller också
tolkningen av reglerna för hel förtidspension vid idellt eller politiskt arbete
eller arbete i hemmet. Båda frågorna har aktualiserats i socialdemokratiska
partimotioner.
Vi menar att Riksförsäkringsverkets och kassornas tolkning av de inten-
tioner utskottet utfärdade i samband med bestämmelserna om 70-procentig
ersättning har varit alltför snäv. Det har i vissa fall lett till att antalet förtids-
pensioneringar har ökat. Det har också varit hindrande i rehabliteringsarbe-
tet.
I den andra frågan begär vi ett beslut eller tillkännagivande av riksdagen
om rätt för förtidspensionärer att vara ideellt verksamma utan att pensionen
reduceras. Som tidigare framhållits i debatten har utskottet i sin helhet sett
mycket allvarligt på kritiken och också anordnat utfrågningar i båda dessa
avseenden. Det har framkommit att de bestämmelser i sjukförsäkringen som
gäller för den högre ersättningen på 80 % upplevs som stelbenta, byråkra-
tiska och i vissa fall orättvisa för olika grupper av sjukskrivna.
Vi har alltså tagit intryck av debatten och kritiken utifrån och av motio-
nerna. Utskottet har gjort en mjukare tolkning av bestämmelserna.
Huvudregeln för att få 80-procentig ersättning är i fortsättningen att be-
handlingen eller rehabiliteringen ordinerats av läkare och att det finns en
behandlingsplan som godkänts av försäkringskassan. På det här sättet får
man en rakare och mjukare tillämpning av reglerna. De måste upplevas som
mer rättvisa och likformiga. De skall inte heller få styrande effekter på be-
handlingsmetoderna.
Det förefaller vara en liten fråga, men den har en oerhört stor betydelse
för enskilda - ekonomiskt, men också för att motivera rehabilitering. Det är
positivt att utskottet i enighet har kunnat göra denna förändring.
Också när det gäller förtidspension i samband med ideellt arbete har ut-
skottet gjort en justering och en mer generös tolkning. Utskottet säger i be-
tänkandet att det ligger ett mycket stort värde i att en handikappad förtids-
pensionerad person kan engagera sig ideellt. Vi har i betänkandet gjort ett
förtydligande som leder till att handikappade som söker förtidspension och
som har helt nedsatt arbetsförmåga inte behöver känna oro för att de nya
nivåerna leder till en lägre pension. Jag anser det positivt att vi har kunnat
göra det. Det är en framgång för försäkringen att vi har kunnat lösa det på
det här sättet.
Det finns ytterligare en fråga att ta upp. Vi har gjort ett särskilt yttrande
när det gäller ersättning vid arbetsskada. Vi socialdemokrater står naturligt-
vis för det beslut utskottet har fattat, men vi har ändå velat göra en mycket
viktig markering. Den 1 juli 1993 försämrade regeringen och den borgerliga
majoriteten arbetsskadeförsäkringen. Det innebar materiella förändringar
av visst slag genom att arbetsskadesjukpenningen slopades.
Nu går Ny demokrati ett steg längre och vill avskaffa arbetsskadelivrän-
torna. Det är ett mycket mycket långtgående steg. Arbetsskadeförsäk-
ringen, eller yrkesskadeförsäkringen som det hette tidigare, är ju en av de
allra äldsta socialförsäkringarna. Vi från vårt parti ser det som alldeles själv-
klart att de som utsätts för risker, skador och sjukdomar i jobbet också skall
vara försäkrade och ha ersättning. Det är en oerhört viktig princip att det
också är företagen och produktionen som betalar det.
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
39
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
40
Vi ser Ny demokratis motionsyrkande - man har också en reservation på
denna punkt - som väldigt långtgående. Vi vill göra en mycket kraftig mar-
kering om att vi ogillar detta. Arbetsskadeförsäkringen är oerhört viktig för
de anställda. Vi tycker att det är väsentligt att det finns ett ekonomiskt skydd
om det skulle uppstå en skada i arbetslivet. Denna markering vill vi göra.
Nu har alltså utskottet skickat motionen vidare till utredningen. Den
borde egentligen avfärdas direkt, men jag hoppas att den kan begravas på
ett snyggt sätt i utredningen.
Anf. 28 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Bötje Nilsson klagar på oss för att vi har skrivit en motion.
Jag tror inte Bötje Nilsson har läst vad det står i den motionen när han kon-
staterar sakförhållandena. Vi har nämligen begärt att man skall låta utreda
förutsättningarna för en förändring. Det är faktiskt det enda vi har begärt.
Verkligheten är ju att förutsättningarna ändras hela tiden. Vi får inte, vil-
ket socialdemokraterna förespråkar, köra ned i gamla djupa inkörda fåror
och stanna där. Man måste utveckla sig själv. Politikerna måste utveckla sig.
Det politiska systemet måste hänga med verkligheten. Man får inte bara
godta något och säga att det alltid har varit så och att det därför skall vara
så framgent.
Vi begär att man skall utreda nya förhållanden och se om det finns andra
förutsättningar för att göra ett nytt system.
Anf. 29 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att ni föreslår att man skall utreda denna fråga,
men bakom detta döljer sig naturligtvis ett angrepp mot försäkringen som
sådan. Vi tolkar det så att man vill gå ytterligare ett steg och avskaffa livrän-
torna, och det ser vi som mycket farligt. Jag kan inte tolka det på annat sätt
än att det bakom nydemokraternas uppfattning ligger en bristande förståelse
för, kontakt med och kännedom om arbetslivet.
Det är en gammal och oerhört viktig princip att de som har tunga och be-
svärliga jobb och som utsätts för skador också får ersättning. Jag tycker att
det är allvarligt att man, som nydemokraterna nu gör, börjar tafsa på den.
Anf. 30 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Kanske måste även av hävd viktiga principer ändras. Förut-
sättningarna i företagen ändras. Det skapas modernare maskiner, och vi vet
alla att förutsättningarna inom industrin ändras. Varför måste vi fastna i
gamla och förstelnade attityder, när utvecklingen går framåt? Vi måste
hänga med.
Anf. 31 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Det är väl i och för sig riktigt att principen är gammal. Man
insåg mycket tidigt att det är viktigt att de som verkligen utsätts för skador
i jobbet får ersättning och är skyddade ekonomiskt. Visst har det gått framåt
i arbetslivet, men vi vet hur arbetslivet ser ut. Många arbetsplatser har oer-
hörda brister. Det förekommer också olycksfall.
Vi ser den här principen som oerhört viktig, och denna försäkring är en
av de viktigaste. Det är den markering som vi vid detta tillfälle vill göra gent-
emot Ny demokrati.
Anf. 32 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Vi vill ha en likformig och rättvis försäkring. Om det är sant
att Socialdemokraterna i det förslag till valmanifest som skall antas på social-
demokraternas kongress i sommar tänker lova att återställa nivån i försäk-
ringen för långtidssjuka, får man innerligt hoppas att de som nu drabbas onö-
digt länge verkligen känner sig hedrade av att få vänta ytterligare en tid för
det goda ändamålet att vara en del av valfläsket i den kommande valdebat-
ten. Ny demokrati kan känna sig delaktigt i det avseendet.
Anf. 33 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Hur vi ser rent principiellt på socialförsäkringarna framgår
av den tunga motion från oss vilken behandlas i betänkandet och i korthet
redovisas på s. 16.
Vad gäller 70/80-procentsgränsen vill jag, liksom tidigare framhållits, peka
på att denna ingick i en överenskommelse som vi tvingades gå med på vid
en tidpunkt när ekonomin var skakig. Vi står fast vid den uppgörelsen, men
det är också viktigt att man får en riktig tillämpning av bestämmelserna på
denna punkt. Vi har sett att det funnits brister, och dessa har vi nu rättat till.
Berith Eriksson fick ett besked från Birgitta Dahl om att vi ogillar 70-pro-
centsregeln och gärna ser att ersättningen höjs till 80 %. Vi får se om vi så
småningom kan göra den förändringen, som vi tror är riktig. Olika ersätt-
ningsnivåer leder till onödig byråkrati. Vi menar att det är rakare med en
ersättning om 80 % i sjukförsäkringen, och vi hoppas att vi skall kunna
komma fram till ett sådant beslut. Men det kostar pengar, och det måste vi
också ta hänsyn till.
Anf. 34 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det var bra att vi äntligen fick ett rakare besked från Börje
Nilsson. Överenskommelsen upphör att gälla i samband med valet. En för-
ändring på denna punkt betyder att man måste bryta överenskommelsen,
oavsett om den gäller bara fram till dess eller inte gör det.
Det märkliga i detta sammanhang är att båda sidor verkar vara mycket
otillfredsställda med den här överenskommelsen. Det är egendomligt att
man då inte kan komma fram till en överenskommelse, där man konstaterar
att man inte nådde de eftersträvade resultaten och återgår till en enhetlig
nivå inom sjukförsäkringen.
Anf. 35 BÖRJE NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har sett att det förekommer brister och att tillämpningen
har varit alltför snäv och byråkratisk. Vi vill för dagen göra en rakare tolk-
ning, och vi har fått en sådan. Det är det läge som vi har i dag. Vi får längre
fram se vad som händer med nivåerna.
Anf. 36 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag vill gärna anknyta till vad Börje Nilsson sade om en stor
samstämmighet i utskottet, trots allt. Jag vill gärna framföra ett tack till mina
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 99
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
42
kolleger för att vi har kunnat ha en konstruktiv debatt i dessa frågor. Vi har
också i flera stycken kommit fram till förslag som jag tror kommer att gagna
de försäkrade. Vi har också ibland modet att gå litet utanför den proposition
som vi behandlar, där vi vet att vi med vårt samlade kunnande kanske kan
göra det ännu bättre än vad som föreslås på papperet.
Jag är glad över detta, men i en fråga är vi uppenbarligen inte överens. Det
gäller arbetsskadeförsäkringen. Jag kommer ihåg att jag personligen redan i
bötjan av 1980-talet böljade föra debatter om arbetsskadeförsäkringen. Jag
hade då praktiskt arbetat med frågan och såg vartåt det skulle luta. Till sist
hade praxis förändrats i Försäkringsöverdomstolen så att bortemot 90 % av
alla anmälda skador godkändes som arbetsskador. Arbetsskadefonden bör-
jade tömmas på pengar. Pengarna rann ut som genom ett såll. Som jag sade
i mitt inledningsanförande skulle vi haft ett underskott i fonden på bortemot
95 miljarder redan om några år.
Hela tiden har Socialdemokraterna sagt nej. Man har velat utreda, och
man har inte velat ändra bestämmelserna. Då frågar jag mig: Hur långt
skulle det fått gå innan Socialdemokraterna varit beredda att göra någon för-
ändring?
Jag tycker mig i partimotionen i år finna en ökad öppenhet för behovet av
förändringar. Det är ett litet steg på vägen. Men det hade runnit åtskilligt
fler miljarder ur fonden om vi hade varit lika senfärdiga vi andra som ändå
hade modet att ta itu med en försäkring som av personalen inom försäkrings-
kassorna betecknades som försäkringarnas gökunge.
Nu säger socialdemokraterna i sitt särskilda yttrande att representanterna
i beredningen från deras sida kommer att verka för att de ståndpunkter so-
cialdemokraterna företräder beaktas.
Vilka ståndpunkter är det, Börje Nilsson? Det skulle jag gärna vilja ha ett
svar på.
Anf. 37 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att anmälningarna i arbetsskadeförsäkringen
har ökat högst väsentligt under 1980-talet och att kostnaderna också stigit.
Men Gullan Lindblad vet mycket väl grundproblemet bakom detta, nämli-
gen brister i arbetsmiljön. Det är företagen som får ta ansvar för detta.
Det är också oerhört väsentligt att det finns en företagshälsovård. Där har
man gjort försämringar. Vi menar att det är mycket viktigt att man bedriver
det förebyggande arbetet. Det måste ske på företagen, som måste ha en bra
hälsovård.
Arbetsskadeförsäkringen infördes i sitt nuvarande skick 1976. Det är tid
att se över praxis och se hur det fungerar. Det har vi också förfäktat i flera
motioner i olika sammanhang. Men det är något annat än att ta bort arbets-
skadesjukpenningen och göra andra väsentliga förändringar. Det kan vi inte
ställa upp på. Vi menar att försäkringen är oerhört viktig för arbetslivet och
för alla dem som är verksamma i arbetslivet.
Anf. 38 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Då har utskottet fått besked var socialdemokraterna står i
denna fråga, nämligen att ni är beredda att se över praxis.
Ack, ack, herr talman, om vi inte hade kommit längre under de här åren
då hade vi ju haft detta gigantiska underskott. Det räcker faktiskt med att
vi har ca 22 miljarder. Det är tillräckligt bekymmersamt.
Men nu skall vi se framåt. Jag håller med om att det här är en viktig fråga
för bl.a. arbetsmiljöerna. Det kan ge ett ökat incitament för arbetsgivarna
att verkligen se till att arbetsmiljöerna är så bra att man inte får förslitnings-
skador och annat. Dock torde det vara så att vi i Sverige har kanske världens
främsta arbetsmiljöer, inte minst på grund av att vi har starka fackliga orga-
nisationer som har sett till den saken, och det är bra.
Det finns en framkomlig väg, av många, och det är att föra över arbets-
skadeförsäkringen till antingen arbetsgivarna eller till arbetsmarknadens
parter. Det får vi fler tillfällen att diskutera. Men vi har hittills i utskottet
sagt, att arbetsskadeförsäkringen innehåller ett skaderättsligt moment. På
den punkten är vi överens.
Kanske vi då kunde vara beredda att, som ett alternativ, lyfta ut denna
försäkring så att det kunde framstå för arbetsgivarna att det lönar sig med
goda arbetsmiljöer. Indirekt skulle detta innebära lägre avgifter till försäk-
ringen för de företag och arbetsgivare som har en god arbetsmiljö.
Jag skulle gärna vilja höra Börje Nilssons synpunkter på det sistnämnda.
Anf. 39 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Jag vill påpeka att den socialdemokratiska regeringen
mycket tidigt uppmärksammade kostnadsutvecklingen i arbetsskadeförsäk-
ringen. En utredning var också påbörjad för att se över kostnadsutveck-
lingen och framför allt praxis. Det var säkerligen tid för det, efter det att den
fungerat under ett antal år.
Det är ju också så, Gullan Lindblad, att frågan om arbetsskadeförsäk-
ringen är överförd till den nya beredningen för prövning. Prövningen får
alltså ske i beredningen, men för oss socialdemokrater är det ändå viktigt att
det finns en försäkringsfunktion kvar som arbetsgivarna svarar för. Det är
också ytterst väsentligt att ersättning utgår vid olycksfall, skador och sjukdo-
mar i arbetslivet.
Anf. 40 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Det räcker inte att se över praxis och att uppmärksamma
kostnadsutvecklingen. Det handlar också om att handla, herr talman, vilket
den borgerliga regeringen och riksdagspartierna förmått att göra, utöver So-
cialdemokraterna och Vänsterpartiet. Vi har åstadkommit en rättvänd för-
säkring, där kravet för att erhålla förmåner från arbetsskadeförsäkringen nu
är ett klarare samband mellan arbetsmiljön och skadan än tidigare. Tidigare
var ju kriteriet att om inte särskilda skäl talade emot det faktum att det fanns
skadliga faktorer skulle vederbörande få ersättning. Undra på att denna för-
säkring fullständigt raserade allt vad ekonomiskt tänkande heter!
Vi är nu en bit på väg, och jag hoppas att vi skall nå ännu längre i den
kommande beredningen.
Anf. 41 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! Gullan Lindblad vet mycket väl att det är praxis som är sty-
rande i det hela. Gullan Lindblad säger att den borgerliga regeringen har
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Socialförsäkring -
inriktning och
anslag
handlat. Men det har man ju gjort genom att försämra försäkringen. Man
har slopat sjukpenningen i försäkringen. Det är naturligtvis inte acceptabelt,
inte riktigt. Sjukförsäkringsdelen är ju också en viktig del i arbetsskadeför-
säkringen.
Det man nu åstadkommit är försämringar. Men det är inte på det sättet
man skall angripa försäkringen. Försäkringen måste finnas kvar. Det är vik-
tigt för dem som är verksamma i arbetslivet och som jobbar i industrin. Gul-
lan Lindblad vet mycket väl att praxis är styrande och att det är där kostna-
derna ligger, och detta måste justeras.
Anf. 42 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Praxis baseras på lag, vilket är detsamma som lagtillämp-
ning, Börje Nilsson. Det är därför väsentligt hur lagen är utformad. Fortfa-
rande har vi en arbetsskadeförsäkring, dvs. det finns möjlighet till livränta
om skadan är varaktig. Men, som jag redan sagt, ärendet ligger i bered-
ningen, och jag hoppas att beredningen skall bli konstruktiv på denna punkt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 4 maj.)
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:213 Godkännande av grundläggande princi-
per för avtal rörande Arlandabanan
1993/94:T73 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1993/94:T74 av Gunnar Thollander m.fl. (s)
1993/94:T75 av Birgitta Hambraeus (c)
1993/94:T76 av Lennart Rohdin (fp)
1993/94:T77 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU49 Fråga om medgivande enligt 4 kap. 8 § första stycket rege-
ringsformen att väcka åtal mot riksdagsledamot
Skatteutskottets betänkanden
1993/94:SkU33 Utvidgad kompensation för viss dieseloljeskatt
1993/94:SkU34 Indirekta skatter
Justitieutskottets betänkanden
1993/94:JuU13 Rasistisk brottslighet
1993/94:JuU26 Disciplinförseelser av krigsmän m.m.
44
Försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU9 Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU20 Utvidgande av Norra Kvills nationalpark
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden
1993/94:AU17 Jämställdhetspolitiken: Delad makt - delat ansvar
1993/94:AU22 Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till statsbud-
geten för budgetåret 1993/94, m.m.
1993/94:AU23 Ändring i lagen om generellt anställningsstöd (GAS)
Bostadsutskottets betänkanden
1993/94:BoU16 Bostadsbidrag och bostadsanpassningsbidrag
1993/94:BoU17 Elöverkänslighet
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 28 april
1993/94:143 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om Sydafrika:
Valet i Sydafrika blev en stor framgång för demokratin, för alla dem som
under lång tid kämpat för landets befrielse från apartheidsystemet. I denna
kamp har ANC:s president Nelson Mandela spelat en stor och ledande roll.
Det gäller nu att konsolidera demokratin, att eliminera apartheid, inte
bara från lagstiftning och administration utan också att befria landet från ra-
såtskillnaden i det dagliga livet.
Sydafrika har genomfört en historisk förändring som har en enorm bety-
delse för hela världssamfundet. Sydafrika står inför den svåra uppgiften att
genomföra en plan för ekonomisk utveckling och social rättvisa. Sydafrika
behöver ett snabbt och verksamt bistånd från Sverige och andra länder.
Ett demokratiskt, icke rasistiskt Sydafrika, kan spela en viktig roll inte
bara för grannländerna utan även för andra delar av Afrika.
Sexton svenska riksdagsledamöter, nämligen Stig Alemyr (s), Axel An-
dersson (s), Marianne Anderson (c), K-G Biörsmark (fp), Charlotte Bran-
ting (fp), Lennart Brunander (c), Hans Göran Franck (s), Anita Johansson
(s), Henrik S Järrel (m), Bengt Kindbom (c), Lena Klevenås (s), Inger Koch
(m), Kenneth Lantz (kds), Liisa Rulander (kds), Maj Britt Theorin (s) och
Eva Zetterberg (v) har medverkat som observatörer under valet i Sydafrika,
alla inom ramen för AWEPA:s valbevakning.
AWEPA avser att fortsätta sin verksamhet för Sydafrika och andra länder i
södra Afrika. Svenska AWEPA kommer aktivt att delta i denna verksamhet.
I anledning härav får jag ställa följande frågor till utrikesminister Marga-
retha af Ugglas:
1. Hur bedömer regeringen utvecklingsmöjligheterna för Sydafrika efter
valet?
2. Vilket ytterligare stöd och bistånd vill regeringen verka för till Sydafrika?
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
45
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
3. Hur vill regeringen agera på det internationella planet för att stärka det
nya demokratiska och icke-rasistiska Sydafrika?
4. Vilka nya möjligheter skapar den demokratiska förändringen i Sydafrika
för en aktiv svensk och internationell politik till stöd för andra länder i
södra Afrika?
5. Är regeringen beredd att medverka till fortsatt stöd till AWEPA?
den 29 april
1993/94:144 av Hans Göran Franck (s) till justitieministern om kriminalpoli-
tiken:
Regeringen har förändrat kriminalpolitiken med en moderat/konservativ
inriktning. Tre år efter den borgerliga regeringens tillträde finns det anled-
ning att granska vad den moderata ledningen över Justitiedepartementet be-
tytt på en rad väsentliga punkter, som haft negativ effekt:
Den moderata kriminalpolitiken har inte lett till någon reducering av
brottsnivån. I stället ökar brottsligheten på flertalet brottsområden. Särskilt
gäller detta vissa våldsbrott som våldtäkt och bank-, post- och butiksrån där
någon form av vapen förekommit. Enligt en prognos från BRÅ får vi räkna
med en ökning av antalet brott med 25 000 per år fram till år 2000.
De brottsförebyggande insatserna är alltför blygsamma. Massiva insatser
nationellt, regionalt och lokalt skulle kunna ha en avsevärd effekt och vara
lönsamma för samhället, företag och enskilda människor.
Det stora antalet straffskärpningar och repressiva åtgärder inom kriminal-
vården som regeringen vidtagit har inte haft någon nämnvärd verkan på åter-
fallsfrekvensen, brottsnivån och brottspreventionen. Snarare har åtgärderna
negativa effekter.
Arrestlokaler, häkten och fängelser är överbefolkade. Numera förekom-
mer det att två personer tvingas dela på en cell, ett synnerligen negativt ge-
nombrott för modern svensk kriminalvård. Kritik har riktats från Europarå-
det mot förhållanden i framför allt polisarrester och häkten.
Trots växande ekonomisk och organiserad brottslighet är denna alltjämt
inte högprioriterad på samma sätt som narkotika- och våldsbrott.
Främlingsfientlig och rasistisk brottslighet pågår utan att den beivras ef-
fektivt i praktiken.
Regeringens kriminalpoltik innehåller starka inslag av ökad repression.
Den gamla, och som vi hade hoppats till historiens skräpkammare förpas-
sade, vedergällningen har återuppväckts. Tanken att straffet skall utgöra
upprättelse för offret är inget annat än hämnd, fast klädd i annan kostym.
I stället för att satsa på vedergällning borde regeringen koncentrera sina
insatser för att rehabilitera brottsoffer på positiva och konstruktiva åtgärder
som leder till verkligt stöd och upprättelse för det drabbade offret.
I anledning härav vill jag ställa följande frågor till justitieminister Gun
Hellsvik:
1. Vilket stöd har regeringen i vetenskap och beprövad erfarenhet för att
den repressiva kriminalpolitik som nu bedrivs är framgångsrik? Om inget
sådant stöd finns, är regeringen då beredd att ompröva sin kriminalpoli-
tik?
2. Vilka effekter har överbeläggningen på våra anstalter och häkten haft på
möjligheterna att bedriva rehabiliterande och resocialiserande verksam-
het inom kriminalvården? Har det förekommit att intagna lyckats rymma
på grund av att de inte kunnat placeras på tillräckligt säker anstalt?
3. Är regeringen beredd att verka för en massiv satsning på lokalt brotts-
förebyggande insatser med kommunala brottsförebyggande handlings-
program som grund?
4. Är regeringen beredd att göra ekonomisk och organiserad brottslighet
liksom främlingsfientlig brottslighet till högprioriterade områden i brotts-
bekämpningen på samma sätt som gäller i fråga om vålds- och narkotika-
brott?
5. Är regeringen villig att sätta in nya kvalificerade hjälpinsatser till brotts-
offer som lidit allvarlig skada?
1993/94:145 av Ingela Mårtensson (fp) till kulturministern om anknytnings-
fall:
I dag finns många gifta och sambor som förvägras att leva tillsammans på
grund av en mängd byråkratiska hinder. I de fall där det är uppenbart att
den sökande kommer att få uppehållstillstånd på grund av anknytning borde
det vara självklart att ansökan skulle kunna göras i Sverige om den sökande
uppehåller sig här.
Dessutom förefaller det som om praxis hårdnat vad gäller bedömningen
av anknytning. Numera synes Invandrarverket använda sig av begreppet
”synnerliga skäl” jämfört med tidigare då ”särkilda skäl” ansetts tillräckliga
för att undantag skall kunna göras från kravet att ansökan skall göras utanför
Sveriges gränser.
Den grupp som här avses har genomlidit stora ekonomiska och psykiska
lidanden, och deras problem bör snarast få en lösning. I gruppen ingår även
barn vars rättigheter att leva med sina föräldrar särskilt bör beaktas.
I flera av dessa fall har den sökande följt Invandrarverkets uppmaning och
begett sig till annat land för att söka därifrån. Deras väntan blir i många fall
påfrestande lång. Vissa har begett sig till nordiska länder. Nu har Invandrar-
verket enligt uppgift meddelat att det inte längre behandlar ansökningar från
Finland.
Personer som vistas här utan uppehållstillstånd och sedan reser utomlands
för att söka anknytning får avslag med motiveringen att de betett sig illojalt
mot Sverige och bestraffas genom att inte få söka på nytt på flera år.
Ett särskilt problem tycks uppstå för dem som först sökt asyl och som un-
der en lång väntetid etablerat förhållande med personer bosatta i Sverige.
Speciellt gäller det de som fått avslag på sin asylansökan.
Informationen till de sökande om vad som gäller vid en ansökan är mycket
bristfällig och motstridig.
Det måste ses som orimligt med detta slöseri såväl ekonomiskt som
mänskligt att hantera anknytningsärenden på detta sätt.
Jag hoppas att den utredning som invandrarministern har tagit initiativ till
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
47
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
och som äntligen verkar vara klar, skall bidra till att komma till rätta med
dessa problem.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande frågor till invandrarministern:
1. Kommer regeringen att förelägga riksdagen en proposition vad gäller an-
knytningsfall innan riksmötet är slut?
2. Finns det möjligheter för regeringen att ta initiativ till förändringar i de
fall som här avses utan att riksdagen behöver fatta beslut?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 28 april
1993/94:482 av John Andersson (-) till kommunikationsministern om licens-
avgiften för jaktradio:
Jaktradio tillhör i dag mer eller mindre standardutrustningen för en jä-
gare. Förra året kostade tillstånden 68 kr per år och tillstånden gällde för
flera apparater. Ett jaktlag kunde alltså ha en gemensam licens. Nu har dessa
avgifter chockhöjts med nästan 200 % till 230 kr per apparat och år. För ett
jaktlag om 25 personer stiger därför kostnaden från 68 kr per år till hela 5 750
kr.
Nu hör till saken att det är vissa bestämda kanaler som är upplåtna för
användning vid jakt och att det egentligen bara är en formsak att licens be-
hövs; jägarna får själva försöka samordna mellan olika jaktlag så att man
inte stör varandras kommunikation. De aktuella apparaterna har också en
mycket begränsad räckvidd.
Enligt min mening borde man kunna slopa dessa licensavgifter.
Min fråga till kommunikationsministern är:
Är kommunikationsministern beredd att ta nödvändiga initiativ så att li-
censavgifter för jaktradio slopas?
1993/94:483 av Ingela Mårtensson (fp) till civilministern om kommunerna
och offentlighetsprincipen:
”Kommunerna bryter allt oftare mot offentlighetsprincipen och yttrande-
friheten” påstår Kommun Aktuellt (28 april 1994). Tidningen har granskat
JO-beslut mellan åren 1989 och 1993. Detta är ett mycket allvarligt påstå-
ende. Jag vill därför fråga ministern:
Vad avser regeringen att göra för att offentlighetsprincipen i kommuner-
nas verksamhet inte urholkas?
48
1993/94:484 av Göte Jonsson (m) till statsrådet Bo Könberg om sjukgymnas-
ters fria etableringsrätt:
Riksdagen har beslutat om fri etableringsrätt för sjukgymnaster under för-
utsättning att vissa villkor är uppfyllda.
Det har nu visat sig att det uppstått svårigheter i vissa fall när det gäller
den praktiska tillämpningen av lagen och då i relationen mellan sjukgymnas-
ten och landstinget. Detta har nu inneburit att det varit svårt att från sjuk-
vårdshuvudmannen få ett förhandsbesked om sjukgymnasten uppfyller la-
gens krav för att få ersättning för utförd behandling.
Ett annat problem gäller långa väntetider för utbetalning av ersättning för
utförda behandlingar.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta med anledning av de problem
som framkommit för de sjukgymnaster som vill starta verksamhet i egen
regi?
den 29 april
1993/94:485 av Chatrine Pålsson (kds) till statsrådet Bo Könberg om Föräld-
raföreningen Plötslig spädbarnsdöd:
I tre års tid har Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd erhållit stöd ur
Allmänna arvsfonden för att bygga upp sin verksmahet. Vid motionsbehand-
ling i socialutskottet konstaterades att föreningen har en angelägen verksam-
het men att föreningen inte längre kan erhålla stöd från detta anslag.
Många har vidimerat att föreningen gör ett ovärderligt arbete såväl infor-
mationsmässigt och förebyggande som stödjande och uppföljande.
I socialutskottets betänkande 1993/94:SoU20, vilket riksdagen antog, an-
förs att regeringen bör överväga om organisationen kan erhålla statligt stöd
från annat anslag.
Eftersom den uppbyggda verksamheten står och faller med ett eventuellt
besked om bidrag är det nödvändigt att ett sådant besked kommer inom
kort. Med anledning av ovanstående vill jag fråga sjukvårdsministern:
Kommer Föräldraföreningen Plötslig spädbarnsdöd att erhålla bidrag för
nästa år?
1993/94:486 av Hans Göran Franck (s) till näringsministern om undanrö-
jande av hälsorisker från starkströmsledningar:
Genom stadsdelen Bergshamra i Solna går en starkströmsledning som till-
hör Stockholm Energi AB. Ledningen, som går rakt genom bebyggelsen
ovan jord, har skapat stor oro för betydande hälsorisker bland befolkningen,
särskilt barnfamiljer. Det gäller att söka finna en lösning som innebär att
kraftledningen kan flyttas på ett acceptabelt sätt. Den bästa lösningen är att
kraftledningen dels grävs ner under jord, dels dras genom en tunnel.
Mot bakgrund härav får jag fråga statsrådet Per Westerberg följande:
Är regeringen beredd att verka för lösningar som undanröjer hälsorisker
för de boende på grund av starkströmsledningar?
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
49
Prot. 1993/94:99 1993/94:487 av Lena Hjelm-Wallén (s) till utbildningsministern om högskole-
29 april 1994 styrelserna:
Allt fler beslut avgörs numera inom den enskilda högskolan. Detta under-
stryker behovet av att högskolestyrelserna har allsidig sammansättning.
Även om begreppet allmänföreträdare inte längre finns i högskolelagen är
det angeläget att kompetenta personer med ett samhällsperspektiv finns i
högskolestyrelserna och får tillföra högskolan sin samhällserfarenhet och
sina kontakter.
Jag vill fråga utbildningsminister Per Unckel:
Kommer de riktlinjer som vägleder regeringen när nya högskolestyrelser
utses att fortfarande ge plats åt allmänföreträdare?
1993/94:488 av Lena Hjelm-Wallén (s) till utbildningsministern om de mindre
och medelstora högskolornas forskningssamarbete:
Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna är synnerligen ange-
lägen för att både upprätthålla och stärka kvaliteten i dessa högskolors verk-
samhet samt de kontakter i omgivande regioner som denna forskning leder
till. Därför fattade riksdagen beslut våren 1993 om en särskild satsning om
40 miljoner på nätverkssamarbete mellan högskolor och universitet. Det vi-
sar sig nu att högskolorna först denna vecka fått beslut om vilka högskolor
som regeringen tilldelat resurser för detta ändamål. Trots att riksdagen bevil-
jat resurser för innevarande budgetår finns det genom regeringens senfärdig-
het små möjligheter att några förstärkta forskningsinsatser genom nätverks-
samarbete kan komma till stånd under detta läsår.
Även andra beslut dröjer. Det gäller 40 miljoner kronor till högskolornas
forskningssamverkan med näringslivet för kommande budgetår, också detta
med resurser som riksdagen redan för ett år sedan beslutade om.
Jag vill mot denna bakgrund fråga utbildningsministern:
Vad är skälet till dröjsmålet för regeringens beslut att fördela av riksdagen
beslutade resurser för de mindre och medelstora högskolornas forsknings-
samarbete?
1993/94:489 av Karl-Erik Svartberg (s) till statsrådet Alf Svensson om fack-
föreningsrörelsen i Indonesien:
Militärregeringen i Indonesien har förbjudit Indonesiens fria fackför-
eningsrörelse, SBS.
I betänkandet 1993/94:UU15 om internationellt utvecklingssamarbete ut-
gick utrikesutskottet från ”att regeringen i de bilaterala kontakterna med In-
donesien kommer att verka för att demokrati och mänskliga rättigheter skall
respekteras. Utskottet anser att u-krediter kan beviljas Indonesien under
denna förutsättning.”
Kan u-krediter komma i fråga för Indonesien efter beslutet att förbjuda
SBS, den fria fackföreningsrörelsen?
50
1993/94:490 av Lena Hjelm-Wallén (s) till finansministern om Utbildningsde-
partementets anslagsöverskridanden:
I riksdagens frågestund i torsdags ansåg finansministern att det 43-procen-
tiga överskridandet av Utbildningsdepartementets myndighetsanslag är en
”smärre försyndelse”. Sådan förståelse och välvilja är uppseendeväckande,
särskilt som Utbildningsdepartementet redan spenderat 15-16 miljoner utan
täckning i beviljade anslag. Hur regeringen sköter sitt eget fögderi får anses
utgöra riktlinjer för andra förvaltningar. Om 43-procentiga överskridanden
av ramanslag accepteras av landets finansminister innebär detta ett allvarligt
brott mot principerna för ramanslag.
Vilka åtgärder avser finansministern att vidta för att förhindra att över-
skridande av myndighetsanslag av detta slag kommer att upprepas?
1993/94:491 av UlfMelin (m) till statsrådet Beatrice Ask om rektors ansvar:
Genom ett beslut har JO funnit anledning att uppmärksamma lärare och
skolledning vid gymnasierna på frågan om eleverna är myndiga eller ännu
står under annans vårdnad.
Vid mösspåtagningen i fjol i en gymnasieskola var många elever kraftigt
berusade. En elev fick åka ambulans till sjukhus medan andra berusade ele-
ver lämnade skolan efter ett tag. Den bekymrade rektorn ringde hem till en
av de frånvarande elevernas förälder, eftersom hon var bekymrad över hans
tillstånd. Eleven, som nyss blivit myndig, JO-anmälde rektorns telefonsam-
tal. Han kände sig kränkt över rektorns samtal.
En nyhet i läroplanerna för gymnasiet som träder i kraft inom kort är att
där preciseras rektorns ansvar. Mot bakgrund av det ovan relaterade exemp-
let är det oklart om rektors möjligheter och skyldigheter att ingripa är till-
räckligt klara.
Signalen till rektorer och lärare blir att inte bry sig om hur myndiga elever
beter sig i och utanför skolan i en tid när normer och värderingar ytterligare
borde förstärkas.
Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta i syfte att ytterligare klargöra
rektorers ansvar så att händelser liknande den ovan relaterade inte kan upp-
repas?
1993/94:492 av Inger Lundberg (s) till utbildningsministern om reglerna för
antagning till universitet och högskolor:
De fria antagningsreglerna till universitet och högskolor har skapat oro
och stora problem för många ungdomar.
Ungdomar som sökt ett särskilt program på gymnasieskolan i syfte att se-
nare fullfölja viss högskoleutbildning har under pågående utbildning blivit
varse att antagningsreglerna ändrats.
Detta skapar allvarliga problem för ungdomarna och deras föräldrar och
kan äventyra ungdomarnas framtida yrkesval.
Är utbildningsministern beredd att vidta åtgärder för att säkra överblick-
bara och rättvisa regler för antagning till universitet och högskolor?
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
51
|
Prot. 1993/94:99 29 april 1994 |
8 § Kammaren åtskildes kl. 12.04. Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 4 § anf. 13 (delvis) och Vid protokollet LISBET HANSING ENGSTRÖM |
IBarbro Nordström
52
Prot. 1993/94:99
29 april 1994
Fredagen den 29 april
1 § Hänvisning av ärenden till utskott och beslut om förkortad mo-
tionstid ......................................... 1
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 28
april ........................................... 1
Trafikutskottets betänkande TU25
Trafikutskottets betänkande TU26
Trafikutskottets betänkande TU27
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU13
Kulturutskottets betänkande KrU19
Kulturutskottets betänkande KrU23
Kulturutskottets betänkande KrU24
Kulturutskottets betänkande KrU27
Kulturutskottets betänkande KrU28
Utbildningsutskottets betänkande UbU8
3 § Säkerhetspolitiska frågor ............................. 11
Utrikesutskottets betänkande UU18
Debatt
Daniel Tarschys (fp)
Margareta Viklund (kds)
Björn Samuelson (v)
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pierre Schori (s)
Lars Moquist (nyd)
Beslut ............................................... 23
Beslut om uppskjuten votering............................ 23
4 § Socialförsäkring - inriktning och anslag .................. 23
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU12
Debatt
Birgitta Dahl (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Gullan Lindblad (m)
Böije Nilsson (s)
Beslut skulle fattas den 4 maj
5 § Bordläggning ...................................... 44
6 § Anmälan om interpellationer
1993/94:143 av Hans Göran Franck (s) om Sydafrika....... 45
1993/94:144 av Hans Göran Franck (s) om kriminalpolitiken. 46
1993/94:145 av Ingela Mårtensson (fp) om anknytningsfalL .. 47
53
Prot. 1993/94:99 7 § Anmälan om frågor
29 april 1994 1993/94:482 Av John Andersson (-) om licensavgiften för jakt-
radio ......................................... 48
1993/94:483 av Ingela Mårtensson (fp) om kommunerna och
offentlighetsprincipen............................ 48
1993/94:484 av Göte Jonsson (m) om sjukgymnasters fria eta-
bleringsrätt .................................... 49
1993/94:485 av Chatrine Pålsson (kds) om Föräldraföreningen
Plötslig spädbarnsdöd............................ 49
1993/94:486 av Hans Göran Franck (s) om undanröjande av
hälsorisker från starkströmsledningar................ 49
1993/94:487 av Lena Hjelm-Wallén (s) om högskolestyrelserna 50
1993/94:488 av Lena Hjelm-Wallén (s) om de mindre och me-
delstora högskolornas forskningssamarbete............ 50
1993/94:489 av Karl-Erik Svartberg (s) om fackföreningsrörel-
sen i Indonesien................................. 50
1993/94:490 av Lena Hjelm-Wallén (s) om Utbildningsdeparte-
mentets anslagsöverskridanden..................... 51
1993/94:491 av Ulf Melin (m) om rektors ansvar.......... 51
1993/94:492 av Inger Lundberg (s) om reglerna för antagning
till universitet och högskolor....................... 51
54
gotab 46674, Stockholm 1994