Protokoll
1993/94:98
Justerades protokollet för den 22 april.
Andre vice talmannen meddelade att fredagen den 29 april skulle beslut
fattas endast i eventuellt återstående ärenden från dagens sammanträde och
i utrikesutskottets ärende om säkerhetspolitiska frågor. Övriga voteringar
skulle äga rum onsdagen den 4 maj.
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:216 till näringsutskottet
Motionerna
1993/94:So64—So66 till socialutskottet
1993/94:Kr4~Kr 13 till kulturutskottet
1993/94:So60-So63 till socialutskottet
1993/94:Sf45 och Sf46 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:Ub88 och Ub89 till utbildningsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Utrikesutskottets betänkande 1993/94:UU18
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfU12
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
5 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den
27 april
JoU24 Vissa fiskeripolitiska frågor
Mom. 1 (flexibla fartygslicenser)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 3 (individuella kvoter)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
21 för res. 2
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 72 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 11 v, 3 -
För res. 2: 21 nyd
Frånvarande: 22 s, 8 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 11 (fisket och fiskerinäringen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
166 för utskottet
128 för res. 3
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 3: 116 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 8 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 14 (miljökonsekvensbeskrivningar)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
166 för utskottet
127 för res. 4
1 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 4: 114 s, 11 v, 2 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 23 s, 8 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Mom. 18 (fredningstiderna vid Norrbottenskusten)
1. utskottet
2. mot. Jo414 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 23 (information om sjukdomsförekomst m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
273 för utskottet
19 för res. 5
57 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 1 nyd, 11 v, 3 -
För res. 5: 19 nyd
Frånvarande: 23 s, 9 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 27 (stödåtgärder vid fiskebegränsning)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
272 för utskottet
21 för res. 6
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 1 nyd, 10 v, 3 -
För res. 6: 20 nyd, 1 v
Frånvarande: 23 s, 9 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 30 (allmän fiskevårdsavgift)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
161 för utskottet
129 för res. 7
4 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 26 fp, 24 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 7: 113 s, 3 nyd, 11 v, 2 -
Avstod: 2 s, 1 fp, 1 kds
Frånvarande: 23 s, 8 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 2 nyd, 3 v, 1 -
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Mom. 33 -35 (fiskelicens m.m.)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Jo417 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU21 Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Euro-
peiska unionen (prop. 1993/94:114).
Anf. 1 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Svensk demokrati vilar på vår nationella suveränitet. Ingen
skall kunna ställa sig över folkets eller riksdagens mening. Så har det varit
sedan Gustav Vasas dagar. Vi har beslutat om lagar giltiga i vårt land, och
vi har fattat de besluten inom landet. I 500 år har Sverige varit en suverän
nation. Landet har bara varit ockuperat till vissa delar.
En stor majoritet i Sveriges riksdag vill nu att den här suveräniteten skall
få ett slut. Det är bara folkomröstningen i höst som ser ut att kunna hindra
den här utvecklingen. Om EU-förespråkarna lyckas få in Sverige i Euro-
peiska unionen är det EG:s och EU:s regler som kommer att styra här i
landet.
Huvudprincipen är att inom fördragsområdet, som hela tiden vidgas,
kommer EG-rätten att gälla här i landet. Om EU-rätten skulle strida mot
svensk rätt viker den svenska rätten. Om detta undervisas nu det svenska
folket av den politiska eliten i vårt land. Ja-sidan försöker visst att trolla med
orden och hävda att genom att svenska ministrar i Bryssel får 4-5 % av mak-
ten över franska bönder och de andra ländernas ministrar får 95 % av mak-
ten över Sveriges bönder samtidigt som riksdagens makt över svensk jord-
brukspolitik i stort sett försvinner har Sveriges suveränitet i själva verket
ökat. Ja-sidan kommer inte att vinna det svenska folkets förtroende med en
sådan - lite tillspetsat- halvimperialistisk advokatyr.
Sveriges grundlag präglas av folksuveränitetens principer. All offentlig
makt utgår från folket genom riksdagen som är dess främsta företrädare.
Statsmakten utövas under lagarna och dessa kan bara stiftas av riksdagen
som är direkt ansvarig inför folket. Suveränitetens upplösning innebär att
principen om att all offentlig makt utgår från folket upphör att gälla i hela sin
vidd. Då upphör också, enligt min mening, riksdagen att vara folkets främsta
företrädare.
Även om vårt system inte är perfekt och präglas av sociala och politiska
klasskillnader och har starka tendenser mot politisk elitism har det baserats
på ett folkligt inflytande över staten. Men de problem vi i dag kan kalla de-
mokratins problem kommer inte att minska utan att öka med ett EU-med-
lemskap.
Redan EES-avtalet, såsom det hittills böljat tillämpas, innebär minskade
möjligheter att påverka och minskade möjligheter till insyn - vilket vi i vårt
parti påpekat nyligen i en särskild motion.
EG/EU utgår inte från folksuveränitetens princip. EG/EU har under
några decennier vuxit fram som en organisation för överenskommelser mel-
lan regeringar. Efter hand som EG/EU-rättens område har vidgats har infly-
tandet för den byråkrati som är uppbyggd kring detta ökat. Kommissionen
utarbetar förslag, bereder och följer upp beslut med näst intill formell en-
samrätt. Den tillåter bara den insyn den själv vill ha. Domstolen har alltmer
blivit en författningsdomstol.
Man kan säga att EG/EU innebär den upplysta europeiska förhandlings-
byråkratins suveränitet. Det är inte att förvåna sig över att entusiasmen för
ett EU-medlemskap är stor också i vår statsbyråkrati. De löner och anställ-
ningsvillkor som EG/EU:s institutioner erbjuder är givetvis starkt lockande.
EG/EU kommer sannolikt inte att ha några svårigheter att rekrytera svenska
byråkrater till topp tjänsterna i Bryssel.
Vi står också inför en systemskifte när det gäller rättskulturen. Våra lagar
är normalt omsorgsfullt förarbetade från idé till förverkligande. De är grans-
kade i en offentlig debatt. Vi har fått hyggligt pregnanta lagar. Där själva
lagtexten inte ger klarhet finns förarbeten som kan vägleda kring avsikten
med lagen och ge tolkningsmöjligheter av lagen.
I EG/EU växer lagarna fram utan den systematiska offentlighet vi är vana
vid. I avgörande skeden faller normskapandet under utrikessekretessens
principer. Förslagen bereds i kommissionen under lobbyisternas tryck och
blir sedan föremål för förhandlingar mellan regeringar. Ofta blir produkten
kompromisser som präglas av både oklarhet och mångtydighet. Genom det
oändliga kompromissandet mellan olika regeringar, branschintressen, stor-
företag, arbetsgivar- och arbetstagarintressen blir lagstiftningen otydlig och
svårtolkad. Den präglas av en snårskog av tillägg och protokoll kring olika
detaljer. I stället för att skriva om lagen väljer man att lägga till protokoll.
Regelverket växer därför med inbyggd automatik.
De som skall tillämpa bestämmelserna vet ofta inte hur de skall tolka la-
garna och väljer inte sällan vägen att helt strunta i dem tills någon domstol
beslutar att de måste följas. Det är alltså ett sådant rättssystem, herr talman,
som ja-sidan nu kämpar för att dra in det svenska näringslivet i. Detta rätts-
system kommer att bli ett eldorado för jurister.
Vi överger ett system med någorlunda juridisk klarhet för ett system som
skapar ständiga tolkningskonflikter. Över det vakar en domstol vars domar
inte är prejudicerande på samma sätt som i vår rättsuppfattning, eftersom
domstolen skall verka för gemenskapens fördjupning.
Utskottet anser liksom regeringen att en överlåtelse av statsorganens be-
slutanderätt till EU skall ske utan fastlagda begränsningar. ”En överlåtelse
av statsorganens beslutanderätt” kan låta som om vår statsbyråkrati lämnar
över beslutanderätten till en annan byråkrati. Men statsorganen är här ett
annat ord för framför allt riksdagen. Det är den folkvalda riksdagen - folkets
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
främsta företrädare - som skall lämna över sin beslutanderätt till EU:s in-
stanser, och detta skall ske utan fastlagda begränsningar.
Men när riksdagen lämnar över en lagstiftningsbefogenhet eller tvärtom
när vi går in i ett system vars rätt står över den svenska rätten och där vid en
konflikt den svenska rätten får vika då har vi, enligt min mening, upphävt
en stor del av vår suveränitet och vår självbestämmanderätt på alla de områ-
den EU-rätten omfattar.
Vi kringgärdar grundlagar med en särskild beslutsordning därför att det
inte utan vidare skall gå att ändra de grundläggande spelreglerna. Men vid
ett medlemskap i EU kan en dom av EU:s domstol medföra åsidosättande
t.o.m. av svensk grundlag. Grundlagen kan då i något avseende hävas av ett
domstolsbeslut, av en instans, där våra nationella intressen inte ens får tas
tillvara av en av Sverige utsedd domare. Det blir skillnaden i det systemet
jämfört med det vi har nu, som innebär att två likalydande beslut skall fattas
med val emellan.
Även utskottsmajoriteten tycks inse detta. Den skriver: ”Om en regel i en
förordning eller ett direktiv---framstår som konstitutionellt oacceptabel,
bör enligt utskottet den svenska hållningen inte vara att tala om en konflikt
mellan EG-rätt och nationell rätt.” I sådan konflikt har ju EG-rätten före-
träde.
I stället skall Sverige då söka driva att EG-beslutet ligger utanför det om-
råde där beslutanderätten överlåtits. Man kan fråga sig vem som skall avgöra
detta. Men om det nu inte ligger utanför det här området? Då är det ju klart
att EU-rätten står över den svenska rätten. EU:s instanser står över den
svenska riksdagen. Därmed upphör Sveriges riksdag att vara den framstå-
ende företrädaren för det svenska folket som vi har avsett att den skall vara.
Detta skiljer EU från allt annat internationellt samarbete. EU är inte bara
ett mellanstatligt utan också ett överstatligt samarbete där överstatligheten
blir alltmer markerad.
Utskottet försöker emellertid att krypa bakom den tyska författningsdom-
stolens tolkningar och säger att dessa skulle gälla för Sverige. Varför skulle
de gälla för Sverige men inte för en rad andra medlemsländer? Konflikten
mellan EU:s rätt och den tyska författningsdomstolens syn är inte på något
sätt löst. Sveriges position som nytillträdande stat i EU:s utkant är en annan
än det stora Tysklands, EU:s starkaste medlemsstat.
Men om den tyska författningsdomstolens utslag gäller i Tyskland och Sve-
rige, måste de väl rimligtvis gälla också i andra länder? Var hamnar vi då?
Jo, i påståendet att EG-domstolens eventuella beslut om utvidgning av EU-
rätten inte gäller i något land. Det hade varit rimligt om Sverige hade fört
fram detta i förhandlingarna. Har den här tolkningen godtagits av Euro-
peiska unionen?
Herr talman! Detta betänkande har en något märklig förhistoria. I grund-
lagsutredningen inför EG var alla partier utom Vänsterpartiet och experten
från Miljöpartiet överens om att i grundlagen skriva in att EU-rätt har före-
träde framför svensk rätt. Vår representant betraktade detta som en platt-
läggningsparagraf, och den efterföljande debatten har gett oss rätt på den
punkten.
Utredningen sade i klarspråk vad som gäller för medlemsländer och ville
ha inskrivet att Sverige underdånigt skulle acceptera detta. Men den här
piattläggningen blev för mycket för regeringen, som bara efter någon veckas
offentlig diskussion tillsatte en grupp för att göra plattläggningen mindre
tydlig.
När nu propositionen har kommit kan vi se att plattläggningen har stuvats
undan i regeringsformens 10 kap. 5 §. Där står det att frånsett fri och rättig-
heter skall ett i princip gränslöst överlämnande av beslutsbefogenheter ske.
Därmed har man dolt den formella plattläggningen.
Den politiska grundståndpunkt som ja-representanterna intog i utred-
ningen har emellertid inte förändrats, och ingen har heller bestridit utred-
ningens sakmaterial. EU-rätten står över nationell rätt, inklusive våra
grundlagar. Ett medlemskap med obegränsad beslutsöverlåtelse innebär en
underkastelse av i stort sett samma omfattning som utredningen angav i sin
paragraf.
Vi har, herr talman, i vår motion och i meningsyttringen till betänkandet
pekat på de undantag från beslutsöverlåtelsen som Sverige borde markera
för att kunna bevara viktiga delar av sin suveränitet. Jag vill säga att ett bifall
till denna linje kanske skulle kunna stärka Sveriges konstitutionella ställning
inom EU, men inte ens då skulle några garantier föreligga. EU:s domstol
och övriga instanser skulle hävda sin överhöghet, och maktpolitiskt skulle vi
troligen tvingas ge vika även med vårt lagförslag.
Det säkraste sättet att slå vakt om demokratin är att slå vakt om nationellt
självbestämmande och om att staten skall styras efter folksuveränitetsprinci-
pen med riksdagen som folkets främsta företrädare. Slutsatsen av detta blir
att Sverige inte bör bli medlem av den europeiska unionen.
Samarbete i Europa bör så långt som möjligt grundas på folkstyresprinci-
per. Det kan ingen hävda att Europeiska unionen gör.
Medlemskapet innebär uppgivande av viktiga delar av vårt självbestäm-
mande, oavsett hur vi skriver vår grundlag. Men vi kan värna suveräniteten
bättre eller sämre, och jag menar att den lösning som Vänsterpartiet före-
språkar skulle kunna vara litet effektivare.
Oavsett vilka förändringar av regeringsformen som riksdagen beslutar om
nu anser vi att det andra beslutet skall läggas på riksdagens bord först efter
folkomröstningen - och endast om det i folkomröstningen skulle bli ett ja.
Vår grundlag bör inte innehålla formuleringar som bäddar för ett medlem-
skap i EU om majoriteten av svenska folket skulle vara emot ett sådant.
Jag har i meningsyttringen särskilt markerat detta vid momentet om val
till EU-parlamentet, men ansluter mig i den här delen till den ståndpunkt
som Hans Göran Franck uttrycker i sitt särskilda yttrande.
När det gäller övriga förslag som tas upp i betänkandet har jag funnit det
angeläget att markera att vi inte bör göra eftergifter när det gäller förhands-
granskning av tryckt skrift. I EU har man inte samma klara princip mot
detta. Jag har också velat göra en markering mot den förändring som under-
lättar för internationella mediakoncerner att lägga under sig svensk press.
Herr talman! Med hänvisning till det som jag nu har sagt yrkar jag bifall
till samtliga moment i min meningsyttring.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Anf. 2 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Med det beslut som vi i dag står i begrepp att ta skapar vi det
instrument som behövs för att Sverige skall kunna träda in i den europeiska
unionen och bli en fullvärdig medlem i den stora europeiska kretsen av sta-
ter.
Tyvärr har Sverige inte varit med i detta samarbete från början. Länge,
alltför länge, stod vi utanför, endast till glädje för kommunister och för så-
dana som ställde sig negativa till det europeiska samarbetet. De förstod inte
vad det betydde att folken i Europa slog sig samman på frivillig grund och
bildade en enhet som skulle integreras och verka på det ena fältet efter det
andra - allt i syfte att nå det stora målet: Aldrig mera krig i Europa. Aldrig
mera krig mellan broderfolken.
Sverige var inte med. Sverige har kommit på efterkälken, liksom de andra
nordiska länderna med undantag av Danmark. Likväl har vi haft en bestäm-
melse som har gjort det möjligt att överlåta befogenheter till en internatio-
nell organisation, men den har begränsats just av det lilla uttryckssättet att
befogenheterna bara kan överlåtas i begränsad omfattning.
Det fanns klara strävanden redan före förra valet att få till stånd en grund-
lagsändring. Många utredningar har under senare tid verkat för detta, och
vi står nu inför situationen att för första gången besluta om ett tillägg till vår
författning. Det är ett stycke som skjuts in i 10 kap. 5 § i regeringsformen.
Stycket kommer att lyda: ”Riksdagen kan överlåta beslutanderätt till
Europeiska gemenskaperna så länge som dessa har ett rättighetsskydd mot-
svarande det som ges i denna regeringsform och i den europeiska konventio-
nen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse genom beslut, varom
minst tre fjärdedelar av de röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också
fattas i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.”
Där har vi fått instrumentet för att kunna träda in i de europeiska staternas
gemenskap. EU, den europeiska unionen, är en sällsynt företeelse. Aldrig
tidigare har det hänt att så många stater på frivillig grund har slutit sig sam-
man, fast beredda att verka för sina gemensamma intressen.
EU, den europeiska unionen, uppvisar, vilket har framhållits i betänkan-
det och också togs fram av Bengt Hurtig, en unik blandning av mellanstatliga
och överstatliga drag. Inget av de gamla uttryckssätten eller definitionerna
passar in på EU. Är det en förbundsstat? Är det ett statsförbund, eller vad
är det? Den tyska författningsdomstolen har använt det tyska uttrycket
”Staatenverbund”, som närmast skall översättas med ”en förening av sta-
ter”. Men det är alltså inte en förbundsstat, och det är heller inte ett löst
statsförbund.
Som jag sade finns det mellanstatliga och överstatliga drag i den euro-
peiska unionen. De mellanstatliga dragen kommer framför allt till uttryck i
att det är de olika medlemsstaterna som utser rådet, EU:s viktigaste organ.
Men där kan i vissa fall beslut också fattas med kvalificerad majoritet.
De överstatliga dragen finner vi framför allt i Europaparlamentet och i
EG-domstolen. Europaparlamentet är direktvalt, men det hade - i varje fall
innan den europeiska unionen trädde i kraft - ytterligt begränsade befogen-
heter. Parlamentet har ännu i dag begränsade befogenheter, men det finns
anledning att tro att parlamentet kommer att fortsätta på den inslagna vägen
och successivt tillvälla sig allt större möjligheter att gripa in på olika områ-
den.
EG-domstolen var det andra av de exempel som jag ville anföra på över-
statliga drag i Europeiska unionen. EG-domstolen kan genom allmänna ut-
talanden vid sidan av de domar som den avkunnar få stor betydelse för ut-
vecklingen inom gemenskaperna.
Det är naturligtvis alldeles riktigt, som Bengt Hurtig säger, att vi ger upp
en del av den folkliga suveräniteten över Sverige i det ögonblick som vi trä-
der in i den stora europeiska gemenskapen. Också konsekvensutredningen,
som studerade dessa frågor, konstaterade att Sverige visst kommer att för-
lora suveränitet i de fall där vi lämnar över befogenheter till de gemensamma
organen. Men samtidigt vinner vi suveränitet. Vi avstår en viss beslutande-
rätt över våra egna angelägenheter men får i gengäld också ett inflytande på
och möjlighet att gripa in i de andra medlemsländernas göranden och låtan-
den. Man kan alltså säga att suveräniteten finns där men förflyttas. Suveräni-
teten får i detta sammanhang andra objekt.
Bengt Hurtig var negativ till ett inträde i den europeiska unionen, och det
skall han självfallet vara från sina utgångspunkter. Man har från Vänsterpar-
tiets sida alltid bekämpat ett internationellt samarbete mellan Sverige och i
första hand de västeuropeiska staterna. Nu när det kommunistiska oket väl
är avkastat är förhoppningen den att också de central- och östeuropeiska sta-
terna så småningom skall kunna knytas ännu närmare till den europeiska ge-
menskapen. Ungern, Tjeckien, Polen och därutöver i första hand de baltiska
staterna står och knackar på dörren, och det är min förhoppning att vi också
där skall kunna se en utveckling som gör det möjligt för dessa stater att eta-
blera ett fast samarbete med den europeiska unionen.
Vi går in i en ny era. Vi står i beredskap för att förverkliga det som stora
delar av min generation alltid har drömt om. Alltför länge var det bara en
dröm, men nu är den på väg att kunna förverkligas. Vi såg under vår uppväxt
och i tonåren ett fullständigt sönderslaget Europa med lemlästade männi-
skor och hemlösa människor som i sin förtvivlan inte visste vad de skulle ta
sig till i framtiden. Vi sade oss då att detta aldrig får hända igen. Vi följde
de många som under århundraden hade talat för en sammansmältning av
Europa till en enhet.
Nu har vi skapat instrumenten. Det är positivt, herr talman. Nu kan vi
med stort eftertryck säga ja till Europa och ja till framtiden.
Anf. 3 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag talade i mitt inledningsanförande om vikten av samar-
bete i Europa och om att detta skulle baseras på nationernas demokratiska
beslutsmekanismer. Vi är naturligtvis positiva till samarbete i Europa. Vi
tycker att samarbete inom ESK, FN, Europarådet och andra internationella
organisationer är oerhört viktigt, och det är vi positiva till.
Jag skulle vilja ställa några andra frågor till Birger Hagård. Det har varit
en strävan från konstitutionsutskottet att det när det läggs fram förslag till
Sveriges riksdag skall vara kristallklart vad man beslutar om. På s. 16 i betän-
kandet heter det: ”Tolkningarna av gällande rättsläge vad beträffar relatio-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
10
nerna mellan EU och medlemsstaterna är som framgått av det föregående
delvis motstridiga.” Dessutom framhålls att ”Maastrichtöverenskommelsen
nyligen genomgått stora förändringar, vars konsekvenser för utvecklingen av
förhållandet mellan EU och medlemsstaterna det ännu är för tidigt att uttala
sig om”. Man skriver längre ned: ”Denna s.k. legalitetsprincip innebär dock
inte, som närmare utvecklats ovan, att beslutsbefogenheterna låter sig lätt
fastställas.”
Längre fram i betänkandet, under rubriken ”Överlåtelse av beslutande-
rätt”, anför man att EU-organens beslutsbefogenheter inte låter sig lätt fast-
ställas.
Är det tillfredsställande att lämna ifrån sig ett betänkande till Sveriges
riksdag med sådana här uttryckligen angivna oklarheter?
Anf. 4 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Visst kunde man möjligen önska att det hade kunnat skrivas
kristallklart på varje punkt. Det kan man nu inte göra, Bengt Hurtig, efter-
som hela EU är en enda stor dynamisk process, där förhållandena förändras.
Den europeiska union som vi förhoppningsvis kommer att inträda i den 1
januari 1995 ser då sannolikt inte riktigt ut på samma sätt som den gör i dag.
Vi träder in i och ger vårt bidrag till denna ständigt fortgående utveckling,
och det är positivt.
Man har skapat olika instrument för att lösa de problem som naturligtvis
uppstår när så många länder frivilligt sluter sig samman och skall samordna
sina rättssystem. Instrumenten finns alltså där. Hittills har det i en del fall
hankat sig fram, i andra fall gått betydligt lättare.
Samarbete kan många gånger vara svårt. Vi ser en rest av det i det tidigare
kommunistiska slavsamhället Jugoslavien. Vi ser hur man där inte är van vid
detta samarbete och har fallit varandra i strupen, och vi skådar där några av
de värsta skändligheter och grymheter som har begåtts i vår tidsålder. Det
är detta som skall undvikas. Det kan många gånger bli besvärligt i samman-
trädesrummen, men det finns en vilja att komma överens och att tillhanda-
hålla de instrument som behövs, och det är det centrala.
Herr talman! Jag glömde i mitt tidigare inlägg att yrka bifall till utskottets
hemställan. Jag ber att få reparera detta nu.
Anf. 5 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det är tydligt att vårt normsystem skall anslutas till denna
dynamiska process. Jag hade i mitt inledningsanförande några frågor om
varför man lyfter fram den tyska författningsdomstolen och säger att dess
synsätt bör gälla också för Sveriges vidkommande. Varför just för Sverige?
Det måste väl då rimligtvis gälla också för andra länders vidkommande?
Det betyder i så fall att vi har tagit ställning för den tyska författningsdom-
stolen gentemot EU-domstolen, som hävdar sitt tolkningsföreträde inom
hela EU-området. Har man berört de här förhållandena i samband med de
förhandlingar som har bedrivits med den europeiska unionen?
Anf. 6 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Herr talman! Som Bengt Hurtig vet har jag haft samma roll som Bengt
Hurtig själv i de förhandlingar som har förevarit, snarast en roll som rådgi-
vare eller som den som haft möjlighet att bli informerad om vad som hände.
Men varken Bengt Hurtig eller jag har direkt deltagit i några förhandlingar.
Vi får väl lämna därhän vad som har sagts och inte har sagts i dessa frågor.
Det är alldeles självfallet oavsett detta väldigt intressant. Tyskland är pre-
cis som Bengt Hurtig sade den mäktigaste delen av den europeiska unionen.
Vad dess författningsdomstol säger är naturligtvis någonting som man vill
lyssna till. Ännu har det inte uppstått någon konflikt mellan den tyska för-
fattningsdomstolen och EU-domstolen. Vi får se om någon sådan över hu-
vud taget dyker upp i framtiden.
Men också detta är som jag sade ett led i den dynamiska process där tankar
utbytes mellan olika organ, folk och stater. Ur det hela kommer det fram
synteser som i sin tur bäddar för framtiden. Något svar på alla detaljfrågor
ges inte nu. De får framtiden utvisa.
Anf. 7 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Världen har sedan 1989 bevittnat hur det forna Sovjetväldet
med sina kommunistiska lydstater kollapsat. De europeiska stater och et-
niska grupper som tvingats samman med våld av en totalitär ideologi håller
på att frigöra sig - icke utan stor vånda.
Samtidigt pågår i Västeuropa ett omfattande projekt där suveräna demo-
kratiska stater närmar sig varandra och går samman. Denna process inleddes
med kol- och stålunionen mellan Tyskland och Frankrike 1951. Efter andra
världskrigets slut skulle den ha en freds- och stabiliseringsskapande effekt
mellan två tidigare vid upprepade tillfällen med varandra krigförande län-
der. 1957 slöts fördragen om de europeiska ekonomiska gemenskaperna -
EEG. Genom Maastrichtfördraget 1993 har den europeiska unionen bildats.
Det är alldeles för tidigt att i dag ha någon mening om hur långt denna
integrationsprocess kan gå. Man kan endast spekulera i om utvecklingen
drivs vidare mot en mer federativ statsbildning. Unionen bygger på princi-
pen om att den har begränsade kompetenser. Unionen har inte kompetens
att själv bestämma om omfattningen av sina beslutsområden. Utökade upp-
gifter och befogenheter för EU kommer till stånd endast om de nationella
parlamenten har beslutat om fördragsförändringar i denna riktning.
Vad innebär Europeiska unionen ytterligare? Vi har ansökt om medlem-
skap i en sammanslutning av suveräna stater. Denna sammanslutning har in-
slag av både överstatlig och mellanstatlig karaktär. Vidare kan man säga att
vi avhänder oss en del av vår formella suveränitet, men vi vinner i faktisk
suveränitet genom att vi som medlemsnation har inflytande över organisatio-
nens gemensamma beslut.
Det svenska folket har i den folkomröstning som äger rum den 13 novem-
ber det slutgiltiga avgörandet om det förhandlingsresultat som uppnåddes
sedan Sverige ansökt om medlemskap skall godtas.
I dag skall vi i kammaren debattera och rösta om grundlagsändringar inför
ett svenskt medlemskap. Mer specifikt handlar det om en ändring av bestäm-
melsen i 10 kap. 5 § i regeringsformen som skall göra det möjligt att överlåta
beslutanderätt till de europeiska gemenskaperna.
Utskottet föreslår den 1 december 1994 som ett möjligt ikraftträdandeda-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
11
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
tum när det gäller en förändring i regeringsformen och tryckfrihetsförord-
ningen.
Med anledning av en socialdemokratisk motion uttalar KU också mer ex-
akt på vilka områden det inte går att överlåta beslutanderätt utan att samti-
digt ändra svensk grundlag. I propositionen anges inte någon precis gräns
för detta. Det sägs endast att den föreslagna bestämmelsen inte medger att
beslutanderätt överlåts i sådan utsträckning och med sådant innehåll att be-
stämmelserna om statsskickets grunder upphör att vara giltiga.
Detta anser vi socialdemokrater vara en alltför vag och otydlig formule-
ring. Inte bara riksdagens ställning som det främsta statsorganet, rösträtten,
val till riksdagen och regeringens beslutsbefogenheter är av betydelse. En
grundläggande och för oss mycket viktig princip i konstitutionen är den fria
åsiktsbildningen. I regeringsformens 1 kap. 1 § heter det: ”Den svenska folk-
styrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt.” Of-
fentlighetsprincipen med sin meddelarfrihet, censurförbudet, skyddet av
uppgiftslämnare, ansvarighetssystemet och andra bestämmelser i tryckfri-
hetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen garanterar den fria åsikts-
bildningen. Detta bör klart framgå i motivtexten.
Vi har i den socialdemokratiska motionen också hävdat att våra grund-
lagsskyddade fri- och rättigheter på två punkter går längre än de europeiska
gemenskapernas. Allemansrätten kommer att bli skyddad i grundlag. Vårt
fri -och rättighetsskydd på tryckfrihets- och yttrandefrihetsområdena, vilket
jag tidigare redogjorde för, är mer långtgående.
Vid jämförelse mellan de bägge rättsordningarna har utskottet stannat vid
att ordet ”motsvarar” är det lämpligaste ordet för att förklara att de står i
nivå med varandra utan att till alla delar vara identiska. Det är riksdagen
som har att göra den bedömningen i samband med överlåtelse.
Vi medger också att det genom ett beslut skall vara möjligt att överlåta
beslutanderätt med enkel majoritet efter de båda grundlagsomröstningarna.
Detta skall föregås av en folkomröstning, vars resultat i enlighet med par-
tiöverenskommelsen skall anses bindande. Om det blir aktuellt med ytterli-
gare överlåtelse får en framtida riksdag avgöra om beslutet skall fattas med
två beslut med val emellan eller med tre fjärdedels majoritet vid ett tillfälle.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande, där
den socialdemokratiska motionens förslag tillgodosetts.
Anf. 8 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag uppfattade Catarina Rönnung så, att EG:s institutioner
inte kan vidga sina befogenheter. På s. 6 i betänkandet talas det om legali-
tetsprincipen. Det står att Romfördraget är ett ramfördrag med påfallande
allmänt angivna målsättningar. Fördraget fylls fortfarande ut genom EG-
domstolens rättsskapande verksamhet.
Ett exempel på det är att det är EG-domstolen som har fattat beslut om
hur lagarna skall rangordnas inom unionen. Det är inga politiska organ som
har fattat det beslutet. Domstolen har alltså lagt fast denna ordning mellan
olika lagar.
Dessutom finns artikel 35 i Romfördraget. Den ger rådet möjligheter att
12
besluta om åtgärder som från gemenskapens sida är nödvändiga för att för-
verkliga gemenskapens mål.
Denna information sprids fortfarande i Sverige. Jag undrar om ni tänker
ställa till med någon ändring av det.
Det sägs på s. 15 i betänkandet att alla förhållanden skall redovisas öppet.
Varför redovisas då inte t.ex. artikel 240 i Romfördraget i betänkandet? Den
anger att medlemskapet skall vara för evigt. Varför redovisas inte vilka vill-
kor som enligt Wienkonventionen skall gälla för utträde? Varför redovisas
inte det som skrivs om EES-avtalet, dvs. att vi faktiskt genom detta system
har vetorätt och möjlighet till utträde och att det också finns en beslutsmeka-
nism där parlamentariker är inblandade inom EES-systemet? Jag tycker att
utskottet borde ha kostat på sig att ge dessa faktiska upplysningar om vad
det är som gäller.
Anf. 9 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag skall uttrycka mig litet tydligare och säga så här: Uppgif-
ter och befogenheter som ingår i nuvarande fördrag ligger fast. Om man skall
utöka uppgifter och befogenheter som inte finns i nuvarande fördrag måste
de nationella parlamenten besluta om fördragsförändringar.
Det var min mening att uttrycka mig så. Bengt Hurtig nickar. Vi är överens
på den punkten.
Anf. 10 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Ja, inom de fördrag som gäller kan nya uppgifter tillfalla
EG:s myndigheter, men det var inte det som var min huvudfråga, utan det
var den som jag från början tänkte ställa så här: Varför redovisar man inte
vad som står i artikel 240, att medlemskapet skall vara för evigt, principerna
för utträde som finns enligt folkrätten och också principerna för hur EES
fungerar?
Det var detta min fråga huvudsakligen gällde, och på det svarade inte Ca-
tarina Rönnung.
Anf. 11 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! När man har lyssnat på de tidigare inläggen här, skulle man
nästan kunna tro att vi i dag skall besluta om att gå med eller ej i Europeiska
unionen - man har angett fördelar med att vara med och nackdelar med att
vara med - men den fråga det gäller i dag är ju inte denna. Vad frågan gäller
är om vår författning skall ha en sådan utformning att det blir möjligt för
Sverige att gå med i Europeiska unionen, om svenska folket säger ja i den
folkomröstning som alla är överens om att vi skall hålla.
Här är det ju då viktigt att grundlagen inte lägger hinder i vägen för att
förverkliga folkviljan. Det innebär att om man följer det förslag som har
lagts om avslag på propositionen, finns det inte grundlagsmässiga möjlighe-
ter att förverkliga ett ja i folkomröstningen. Det betyder att det skulle upp-
komma en mycket konstig situation, om riksdagen biträdde det avslagsyr-
kande som finns.
Alltså: Förslaget som vi i dag behandlar syftar till att möjliggöra ett in-
träde. Skulle svenska folket säga nej i en omröstning, vilket jag personligen
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenski
medlemskap
i Europeiska
unionen
13
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
14
hoppas att man inte gör, gör paragrafen såvitt jag kan förstå i den utformning
som den här har fått ingen som helst skada. Det är ju folkomröstningsresul-
tatet som skall gälla.
För den skull är det enligt min mening inte särskilt relevant att i det här
sammanhanget alltför mycket fördjupa sig i argumenten för eller emot EU.
Den debatten får vi tillfälle att föra i många andra sammanhang.
Men själva den omständigheten att frågan har kommit på tal och att vi
ansökt om medlemskap och lyckats träffa avtal under betydande enighet
mellan olika partier i den svenska riksdagen är ju ett symptom, ett viktigt
sådant, på att världen förändrats och att vi måste förändras med den.
Här sägs det i mycket fosterländska ordalag att den svenska demokratin
vilar på vår suveränitet och att vi nu är beredda att sälja ut denna. Det intres-
santa tycker jag är vad man har kunnat uppleva under särskilt de senaste 20
åren, i vilken snabb takt som det internationella beroendet har utvecklats
och manifesterats.
Det gäller hela vårt näringsliv. Det gäller grunderna för vårt materiella
välstånd. Det gäller informationsspridning, kunskapen om vad som händer
i olika delar av världen. Det är alldeles givet att allt detta påverkar vår reella
suveränitet.
Detta är, kan man säga, indirekt. Men även direkt är det ju på det sättet
att Sverige har biträtt en mängd internationella konventioner i de mest skilda
ämnen som innebär åtaganden från vår sida. Det här gäller inte bara Sverige,
utan det gäller självfallet alla möjliga andra länder också.
En del länder hyllar den s.k. monistiska principen, dvs. har man skrivit på
ett internationellt avtal så är det en del av den nationella rätten. Vi har inte
hyllat den principen, utan Sverige har tillhört de länder som i de här avseen-
dena brukar kallas för dualistiska, dvs. vi har tillämpat principen att vi skall
transformera till svensk lag de förpliktelser som vi åtar oss i internationella
avtal.
Det här kan diskuteras, och jag har i olika sammanhang diskuterat vad
som är rätt. Det är klart att om man tillämpar den monistiska principen, blir
man mera noggrann med att granska vad man verkligen skriver på. Helt all-
mänt har vi den uppfattningen i Sverige att har vi skrivit på ett internationellt
avtal av något slag, skall vi också följa det.
Men sedan har vi också formella bindningar som sällan nämns men som
jag brukar ta fram. Sverige är med i FN. Det är enligt min mening mycket
diskutabelt om det är i god överensstämmelse med gällande grundlag. Säker-
hetsrådet kan fatta en lång rad beslut å medlemmarnas vägnar som utan tvi-
vel griper över den nationella suveräniteten.
Vi är med i Europarådet, och vi har åtagit oss att följa Europadomstolens
utslag, vilket vi också har gjort i en lång rad frågor. Det är klart att detta är
en formell inskränkning av vår suveränitet som vi så att säga en passant har
godkänt.
Numera har vi också EES-avtalet. Jag tycker att det var bra att det kom
till stånd, men det gör att vi blir tvungna att följa beslut som fattas inom EU
utan att vi har haft någon möjlighet att påverka dem.
Vi är alltså, inte minst på det europeiska planet, redan inne i ett mycket
integrerat samarbete. En formell anslutning till EU är, som jag ser det, inte
alls så dramatisk som nejsägarna vill framställa det. Det är en naturlig konse-
kvens av den utveckling som har varit. Det är också en klok åtgärd, om vi
vill utöka våra möjligheter att påverka beslut på övernationellt plan som vi
är väldigt beroende av.
Jag har uttryckt det på följande sätt i min enkla marknadsföring och ser
nu till att det också kommer in i kammarens protokoll: Min politiska erfaren-
het har lärt mig att det alltid är bättre att sitta med vid det bord där besluten
fattas än att sitta i farstun och vänta på besked om innehållet i beslut som
man ändå måste följa.
Jag ser alltså ett medlemskap i EU som ett sätt att vidga våra möjligheter
att påverka sådana saker som direkt angår oss själva.
Sedan tycker jag att det i och för sig är rimligt att också framhålla ett mera
altruistiskt motiv. I förlängningen är det också egoistiskt, men i vaije fall
ytligt sett är det altruistiskt. Varför skall inte vi från svensk sida bidra till en
någorlunda harmonisk utveckling i Västeuropa och i Europa som helhet?
Varför skall inte vi vara med och hjälpa till att säkerställa goda relationer i ett
område som har varit sargat sedan tidernas begynnelse av de mest förödande
konflikter och krig som ägt rum någonstans i hela världen? Det bör vara en
inspirerande uppgift, inte minst för unga människor, att kunna arbeta inte
bara på det nationella planet utan också på ett europeiskt plan.
Jag skulle vilja ta upp några saker som ligger litet vid sidan av dagens för-
slag, nämligen på vilket sätt vi i grundlag skall markera hur vi skall möjlig-
göra ett lagenligt inträde i EU; det har ju diskuterats i olika sammanhang,
och det har funnits olika förslag. Det är alldeles givet att innebörden, även
i den utformning som föreligger här och som till en del skiljer sig från den
som utredningen om grundlagen och EU föreslog, är att vi skall kunna se
det förenligt med svensk grundlag att följa beslut inom en överstatlig organi-
sation som Sverige är medlem i.
Det är många som då säger: Detta är ju ett elände! Som jag tidigare påpe-
kat är det till stor del en formell historia, men den kan naturligtvis bli reell.
Jag skulle vilja fråga dem som är kritiska: Vad är alternativet? Är alternati-
vet att vi på varje område där det kan uppkomma konflikter mellan vad vi
gör och vad man inom den europeiska unionen gör skall sätta i gång ett intri-
kat, tidsödande byråkratiskt förhandlingsarbete?
Det har yttrats farhågor om att EU tar över allting. Det kommer ju inte
att ske. Det är en felaktig varubeskrivning. Det finns angivet vad EU skall
syssla med. Det är inte för alla tider givet, självfallet inte. Detta är en organi-
sation som kan vara dynamisk. Visserligen kan den stelna också, och det vet
vi. Men den kan vara dynamisk och gå vidare. Huvudparten av alla de beslut
som rör svenska medborgare kommer dock fortfarande att fattas i detta hus.
För min del tror jag att det kommer att så förbli. Kanske tror jag t.o.m. att
man så småningom inom EU aktar sig för att hamna i problem med detaljfrå-
gor av olika slag, helt enkelt därför att en övernationell organisation av detta
slag inte orkar med ett alltför vidgat fält. Det är helt enkelt inte praktiskt.
Det är också direkt uttryckt i Maastrichtfördraget att besluten inte skall läg-
gas på högre nivå än vad som är praktiskt och nödvändigt från gemenskapens
synpunkt.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
15
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
16
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemstäl-
lan.
Anf. 12 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det finns mycket att säga efter ett sådant här anförande.
Man får nästan intrycket att Sverige skall gå med i EU för att upplösa det.
I inledningen sägs det att hela vårt näringsliv är mer och mer beroende.
Om man granskar påståendet finner man att Sverige vid sekelskiftet hade
ungefär samma andel utrikeshandel av BNP som nu. Naturligtvis har vi ökat
vår inhemska produktion och ekonomi i samma omfattning. De gjorda på-
ståendena behöver alltså granskas.
I betänkandet säger utskottsmajoriteten: ”1 de fördrag som Sverige tillträ-
der vid ett medlemskap är enligt utskottets bedömning gemenskapernas be-
slutsbefogenheter på de områden där grundläggande principer i vårt konsti-
tutionella system berörs utomordentligt begränsade.” Nu skall ju Sverige an-
slutas till t.ex. artikel 109 E. I den sägs det som skall gälla från början av
tredje fasen, som skall kunna inledas redan 1996-1997 om allt går bra. Be-
träffande utövandet av de befogenheter samt fullgörandet av de uppgifter
och förpliktelser som tilldelats den europeiska centralbanken, med dess
banksystem, gäller att man inte skall fatta beslut och att man skall ledas av
ECBS:s råd. Dessa råd består av cheferna för de nationella centralbankerna.
Låt oss delta i den europeiska debatten. För någon tid sedan sade chefre-
daktören för tidningen Le Monde Diplomatiques, Ignacio Ramonet, att:
”Dessa uteslutande monetaristiska kriterier som---ska göra det möjligt
att överlåta makten över den gemensamma valutan till en centralbank obe-
roende av varje politisk myndighet och demokratisk påverkan. Det är en
mycket tydlig försmak av medborgarnas framtida belägenhet, utlämnade åt
bankdirektörer som inte är redovisningsskyldiga inför någon.” Det säger
alltså en ledande fransk debattör. Det handlar väl ändå om att överlåta vik-
tiga befogenheter som rör penning-, valuta- och räntepolitik till det centrala
bankorganet. Denna process har redan inletts inom EU.
Anf. 13 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Jag hoppas att mitt anförande inte gav intrycket att jag me-
nade att Sverige skulle gå med i EU för att upplösa detsamma. Det får stå
för Bengt Hurtigs tolkning.
Jag tycker att vi skall gå med i EU med liv och lust, för att ta till vara de
samverkansfördelar som där finns och för att vidareutveckla EU, inte minst
i de avseenden där vi i Sverige anser oss ha kommit litet längre. Vad gäller
hela offentlighetssidan bedömer jag att en utveckling i vår riktning vad gäller
principen om offentlighet redan är på gång inom EU. Men som medlemmar
kan naturligtvis Sverige skjutsa på ytterligare. Jag tror att vi inom miljöom-
rådet kan göra en hel del insatser inom EU. Och jag förutsätter att vi på
område efter område är beredda till positiva insatser inom EU.
Men det intressanta är, om man nu skall gå in denna debatt, att på huvud-
parten av de områden där man säger att den svenska suveräniteten nu över-
lämnas till en överstatlig organisation är vi redan fast. Vi har ett sådant rejält
beroende att vi inte är suveräna och inte kan handla sjävständigt, om vi inte
vill rasera grunderna för vår välfärd och lägga om hela strukturen på exem-
pelvis vår utrikeshandel. Från den synpunkten, över vida fält, är det inte sär-
skilt dramatiskt att Sverige är med i EU. Det är inget dramatiskt upphävande
av nationell suveränitet, eftersom Sverige redan står i detta beroendeförhål-
lande.
Vad gäller andra frågor som har med valutaunion och gemensam central-
bank och annat att göra, är det ju så att vi kan påverka de framtida besluten
om vi är med i unionen. Det ligger för övrigt långt in i framtiden om detta
kommer att realiseras, vilket är ytterligt osäkert. Det är ju få länder, om ens
något land, som för närvarande har en sådan ekonomisk ställning att villko-
ren uppfylls för en gemensam valutaunion - möjligen Luxemburg fortfa-
rande. Men det ligger långt in i framtiden.
Det är klart att det kan bli så att man på område efter område bygger ut
samverkan. Vad är det för märkligt med det? På flertalet av de områden som
kan bli aktuella krävs det ju enhälliga beslut. Vad är det då för fel på att gå
med på att utvidga samarbetet på de områden som vi själva tycker är bra att
utvidga det på?
Anf. 14 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Ett samarbete för att komma fram till den ekonomiska och
monetära unionen inleddes redan den 1 januari 1994. Det är ju bara fråga
om att vi skall ansluta oss till den här processen. Det står klart i Maastricht-
fördraget hur det skall gå till, och det är alltså redan på gång.
Det är mycket märkligt om det är så att vi först ansluter oss till ett fördrag
som vi senare skall avgöra om vi skall tillämpa. Det framgår klart av debat-
ten att det här skall tillämpas. Den frågan har varit uppe också när vi har
diskuterat med de andra parlamenten.
Jag skulle vilja ge ett exempel på hur den dubbla informationen kan ta sig
uttryck. Regeringsorganet Sekretariatet för Europainformation skickar ut
sina skrifter från Utrikesdepartementet för att undervisa svenska folket.
Man säger t.ex. i nr 15/1993: EG-domstolens uppgift är att säkerställa en
enhetlig tolkning av EG-reglerna i alla medlemsländer. Domstolarna i Sve-
rige, även Högsta domstolen, måste därför rätta sig efter EG-domstolens
tolkning av EG-rätten. Det är EG-domstolen som avgör om EG:s rättsakter
överensstämmer med EG:s fördrag eller om de skall förklaras ogiltiga.
Det är alltså EG-domstolen som avgör. I det här betänkandet hävdar man
ju att vi i Sverige skall avgöra vilket som står högst när det gäller grundlagen,
om det är den svenska konstitutionen och lagstiftningen eller om det är EG-
rätten.
Sekretariatet för Europainformation säger vidare: Trots att EG:s lagstift-
ning skall utgöra en del av den svenska rättsordningen kommer Högsta dom-
stolen i Sverige att sakna behörighet att ogiltigförklara sådana delar av vår
lagstiftning.
Tänker man sig nu att gå ut med annan information än den som Europain-
formation försöijer svenska folket med?
Anf. 15 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Det är ingen som har förnekat eller försökt dölja att ett med-
lemskap i EU kommer att innebära formella suveränitetsinskränkningar.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Det är det grundläggande skälet till att vi måste ändra i vår egen-grundlag,
dvs. för att på ett korrekt sätt möjliggöra vårt inträde i EU och för att möjlig-
göra vårt medlemskap.
Sedan kan jag tillägga att det inte kan vara så förfärligt, när medlemskapet
uthärdas med sådant tålamod av alla de stater som redan är med i EU och
när den ena staten efter den andra i det tidigare Östeuropa står i kö för att
komma med i EU.
Från nej-sägarnas sida framställs EU som en ondskefull organisation, som
vi mer eller mindre tvingas in i, för att därmed också i fortsättningen delta i
denna organisations ondskefulla konspirationer. EU är ju en demokratiskt
uppbyggd organisation, bestående av demokratiska stater i Europa, som har
funnit det klokt att samarbeta över vida fält och att ge detta samarbete en
viss institutionell utformning. Den har naturligtvis också brister, och jag har
kritik, som jag dock inte kan gå in på här. Organisationen kan självklart för-
ändras.
Jag vill gå tillbaka till den fråga som den här debatten egentligen gäller,
om vi verkligen håller oss till ämnet, nämligen förslaget till ändring av fram-
för allt 10 kap. 5 § regeringsformen. Hur menar Bengt Hurtig och andra att
man skall bete sig om ert förslag vinner och detta avslås? Skall vi förverkliga
folkomröstningsresultatet i alla fall, om det nu händelsevis skulle bli ett ja?
Anf. 16 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! När man lyssnar till Bengt Hurtig här i dag och i andra sam-
manhang, liksom till andra nej-sägare, får man intrycket av att demokratin
i Sverige skulle ha varit fastlagd i evärdlig tid och för all framtid. Men så är
det inte alls.
Demokratins uttrycks- och beslutsformer i Sverige präglasju av en ständig
utveckling. De senaste 50 åren har vi t.ex. gått från beslut på sockennivå till
kommunreformerna på 70-talet. De små kommunerna klarade inte av att
lösa en ny tids utmaningar, de stora satsningarna på utbildning och på infra-
struktur. Så småningom blev också de stora kommunerna för små för att lösa
utbyggnaden av sjukvården, och landstingen kom till.
Vissa frågor har vi lyckats lösa i samarbete med våra nordiska grannar. Vi
har uppnått en passfrihet. Vi har uppnått en gemensam arbetsmarknad. Vi
har försökt att ta bort handelshinder, men långtifrån lyckats med det.
Den här processen har inte alls varit utan problem, och det kommer inte
samarbetet med övriga Europa att bli i fortsättningen heller. Men stegen har
varit nödvändiga för att lösa de stora problemen för framtiden.
Nu står vi inför nästa steg i utvecklingen. Vi har funnit att varken vårt eget
land eller de nordiska länderna tillsammans klarar de utmaningar som ligger
framför oss. Då är det självklart att vi väljer våra närmaste grannar i Europa
för samarbete.
De här utmaningarna är i sanning enorma. Hur skall vi säkerställa en fred-
lig och demokratisk utveckling i Öst- och Centraleuropa, utan gemensamt
handlande och utan gemensamma ansträngningar? Hur skall vi gå vidare i
arbetet för en bättre miljö, om vi inte tillsammans utformar reglerna med
resten av Europa? Hur skall vi säkra jobben och välfärden i Sverige, om vi
18
inte tillsammans med övriga europeiska stater lägger fast gemensamma reg-
ler och ramar för hur den s.k. marknaden skall få agera?
Herr talman! Att som fullvärdig medlem utforma framtiden i Europa och
de politiska reglerna för samarbetet för både Öst- och Västeuropa är faktiskt
inte att förlora sin suveränitet. Det är i stället att lägga en del av sin suveräni-
tet där den får störst effekt, nämligen där de viktiga framtidsbesluten fattas.
För oss fattas de viktigaste besluten i den europeiska unionen. Det är där-
för vi skall sitta med i deras beslutande församlingar. Vi kan inte, som tredje
vice talmannen framhöll, sitta utanför och vara tvungna att anpassa oss efter
regler som vi inte har haft möjlighet att påverka.
I det här skedet är det viktigaste sättet att utöva vår suveränitet på att
lägga ihop den tillsammans med de övriga staterna i Europa och i den euro-
peiska unionen. Det är alldeles uppenbart att det är flera än de tolv som
tycker att det här samarbetet är utomordentligt framgångsrikt. Det är mäng-
der av stater som vill vara med här - det finns en lång kö av ansökningar om
medlemskap, inte minst från de stater som äntligen har lyckats kasta av sig
det kommunistiska oket. För dem är det självklart att den europeiska unio-
nen är garanten för en fredlig och demokratisk utveckling. Man kan också
se hur den europeiska unionen på många områden och i stor omfattning
medverkar till att stärka den här utvecklingen. Vi har också sett hur man nu
vill medverka till att stänga Tjernobyl och satsa på nya och säkrare kärn-
kraftverk.
På det ena området efter det andra finner man alltså att det är den euro-
peiska unionen som lyckas klara framtidsutmaningarna eller åtminstone att
ta rätt steg i den här riktningen.
Jag vill understryka att jag tycker att Sverige har mycket att komma med
i det här sammanhanget. Vi har på många områden nått en utveckling där
vi kan dela med oss av metoder och modeller, som skulle gagna många delar
av det europeiska samarbetet. Men detta kan vi inte göra utifrån. Det måste
finnas regler och bestämmelser som gör det möjligt för oss att sitta med i de
beslutande församlingarna.
Herr talman! Med det beslut som vi fattar i dag gör vi det möjligt för Sve-
rige att delta i det viktiga samarbetet - om det svenska folket säger ja i folk-
omröstningen i höst, vilket jag verkligen hoppas. Som jag har sagt är det i
de beslutande församlingarna som vi kan påverka framtiden i Europa och
världen i övrigt. Den europeiska unionen står ju också för ett ökat interna-
tionellt samarbete.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i detta betänkande.
Anf. 17 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! När vi tidigare diskuterade EES slog både regeringen och
ja-anhängare i riksdagen fast att EES-avtalet stod på egna ben.
När Jacques Delors var här fick han en fråga om vad som skulle hända med
EES-avtalet om det svenska folket sade nej. Han svarade att det naturligtvis
skulle bestå även i fortsättningen.
Det finns länder som har ett starkt intresse av att förbättra demokratin
och möjligheten att delta i beslutsprocessen i EES. Island har valt att stå
utanför, och Schweiz får förmodligen ett liknande avtal. Jag kan inte heller
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
19
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
20
se att EU skulle ha något intresse av att inte förankra besluten inom EES
också i parlamenten.
Diskussionen om hur EES skall förbättras borde redan föras, med hänsyn
till hur folkopinionen är i detta land.
I betänkandet står det:
”Utskottet vill framhålla att risken för kollisioner på fri- och rättighetsom-
rådet minskar om de bestämmelser som finns i Maastrichtfördragets inled-
ning följs.---När det gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihets-
grundlagen med sina detaljrika regler är konfliktriskerna enligt utskottets
uppfattning större.”
Vi vet att detta har varit ett stort problem i förhandlingarna. Nu har rege-
ringen gjort en deklaration, och EU har gjort en motdeklaration där det sägs
att man förutsätter att Sverige följer det gemensamma regelverket också på
detta område.
Vad tycker Ylva Annerstedt om att utskottet måste skriva så här när det
gäller tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen?
Anf. 18 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Vi kan först titta på vad som händer med EES-avtalet.
Bengt Hurtig! Om majoriteten av de länder som har ingått ett avtal plöts-
ligt faller bort därför att de har ansökt om medlemskap i den europeiska
unionen är det klart att man måste ompröva om avtalet över huvud taget
håller.
Folkpartiet har på grund av att EES-avtalet inte medför något inflytande
på besluten aldrig ansett att det är tillräckligt. Vi har inte kunnat vara med
om att utforma reglerna i tillräckligt stor omfattning. Det är inte relevant att
i detta sammanhang ta upp Island som har 250 000 invånare och en ekonomi
som till 90 % är baserad på fiske.
75-80 % av Sveriges export går till EU-länderna. Det gör att Sverige är i
en väsentligt annorlunda situation jämfört med Island.
Vi har skrivit att det finns konfliktrisker. Det har vi gjort eftersom EU i
dag inte har exakt lika stor offentlighet som vi har i vårt samhälle. Vi har
också talat om att vår offentlighetsprincip icke är förhandlingsbar. Därför
har vi inte haft med det i förhandlingarna. Vi har uttalat att vi i fortsättningen
tänker använda offentlighetsprincipen på samma sätt som vi har gjort de se-
naste 200 åren.
Det kan inte heller vara okänt för Bengt Hurtig att vår offentlighetsprincip
har tjänat som modell för de riktlinjer som den europeiska kommissionen
har lagt fast för det fortsatta arbetet när det gäller handlingar och beslut i
EU.
Att man inte omedelbart har tagit över vår modell kan man möjligen ha
förståelse för när man vet att det i den europeiska unionen både finns länder
som har nästan samma offentlighetsprincip som vi och länder där allting är
hemligt om inget annat sägs.
Det är självklart att man också i dessa sammanhang får ta ett steg i taget.
Jag tycker att man har nått mycket långt när man har lagt fast de offentlig-
hetsregler som man har gjort. Det fanns ju ett klart uttalande i Maastrichtav-
talet om att offentlighet och öppenhet skall råda så långt det är möjligt.
Anf. 19 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Den fråga som jag ställde berörde närmast vad Ylva Anner-
stedt tyckte om den motdeklaration som kom från EU:s sida. Där slås det
fast att man förutsätter att Sverige följer EU:s regelverk på detta område.
Anf. 20 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Man visste från början att EU skulle komma med en kom-
mentar. Vi sade klart ifrån att vi inte tänker vika ifrån vår offentlighetsprin-
cip. Vi har inte några kommentarer till offentlighetsprincipen i avtalet. Det
betyder att EG-domstolen inte har någon jurisdiktion över vår offentlighets-
princip.
Anf. 21 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Den här dagen är mycket viktig för Sverige. Det beslut som
vi skall fatta lägger den lagliga grunden för ett medlemskap i den europeiska
unionen; jag säger hellre de europeiska gemenskaperna.
I detta beslut lägger vi stor vikt vid den folkomröstning som skall hållas
senare i november. Genom en särskild övergångsbestämmelse betonar vi att
den har en alldeles speciell betydelse när det gäller överlåtelse av beslutsbe-
fogenheter.
Som Birger Hagård tidigare var inne på skall de europeiska gemenska-
perna bygga upp freden i ett söndertrasat Europa. Under århundraden har
det funnits ständiga konflikthärdar och krig mellan Tyskland och Frankrike.
Efter andra världskriget fanns det en känsla av att vi nu måste göra något
radikalt för att undvika kommande krig.
Det var faktiskt tre betydelsefulla kristdemokrater som tog initiativ till det
som vi sedan har sett i form av EG och EU. Det var Alcide de Gasperi från
Italien, Konrad Adenauer från Tyskland och Robert Schumann från Frank-
rike som tillsammans kom på att freden skulle kunna bevaras genom att
Europa integrerades ekonomiskt. Att binda ihop länderna skulle skapa så-
dana beroenden att man inte utan vidare kastade sig i krig med varandra.
Detta är den viktiga idén bakom EU. EU är framför allt en fredens union.
En stor del av det här betänkandet handlar om suveränitetsfrågoma. De
har redan förekommit mycket i debatten, och den debatten kommer väl att
accentueras inför folkomröstningen.
Frågan om suveräniteten är viktig. Kommer vi att behålla ett rimligt mått
av suveränitet vid ett medlemskap? Varje gång man ingår ett samarbetsavtal,
oberoende av på vilken nivå det gäller, avhänder man sig suveräniteten. Om
personen A och jag ingår ett samarbetsavtal kan jag sedan säga att jag har
kvar min individuella suveränitet. Men när det kommer till kritan - om det
blir en konflikt - kommer det att visa sig att det är avtalet som gäller. Det
är alltså en inskränkning av suveräniteten.
Att teckna ett avtal är ju helt frivilligt. Man avhänder sig suveräniteten
helt frivilligt. Det är likadant i ett äktenskap. Det är ett typiskt sådant avtal.
När man ingår ett äktenskap avhänder man sig en del av sin individuella su-
veränitet. Det är inget konstigt med det. Vill man inte avhända sig suveräni-
tet, får man leva i ett slags isolering, både som individ eller som stat. Jag tror
inte att det är en lycklig utveckling.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
21
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
22
Jag tror att det är nödvändigt att vi går in i de europeiska gemenskaperna.
Det innebär att vi avhänder oss en viss, men avgränsad, suveränitet till de
gemensamma organen. Det är inget konstigt med det.
Egentligen ville jag ha en betydligt klarare skrivning på den punkten redan
i första kapitlet i regeringsformen. Grundlagsutredningen inför EG hade
också lagt fram ett förslag om det. Bengt Hurtig kallade det för en plattlägg-
ningsparagraf. Egentligen var det en ärlig deklaration om hur det faktiskt
ligger till, dvs. en frivillig överlåtelse av suveränitet.
De europeiska gemenskaperna brukar anklagas för centralism, maktkon-
centration, klåfingrighet, byråkrati osv. Herr talman! Det är inget typiskt
EG/EU-problem. Det är ett typiskt mänskligt problem. Det är ett problem
som finns i Sverige, i bygemenskaperna, i partierna osv. Det finns ett natur-
ligt mänskligt intresse att utöka sina maktbefogenheter. Det gäller bara att
bygga in maktbalanser i det hela.
Jag kan ta fram ett exempel. Häromdagen fattade riksdagen ett beslut om
att framlägga synpunkter på hur regeringen fördelar sitt arbete. Det kan vara
ett intressant uttalande. Men det hade ingen speciell laglig grund. Det var
ett slags klåfingrighet. Men riksdagen hade egentligen ingen laglig kompe-
tens för att fastställa att det skulle vara så. Inom EG/EU finns den typen av
verksamheter. Jag konfronterades häromdagen med ett familjerättsligt utta-
lande från EU-parlamentet. Jag tillfrågades av en tidning hur jag såg på detta
uttalande om Sverige skulle bli medlem i EU. Det var lätt att konstatera att
familjerätten inte ligger inom gemenskapsrätten. Därför är det helt ointres-
sant ur juridisk synvinkel att EU-parlamentet har gjort detta uttalande. Det
ligger inte inom de befogenheter som gemenskapen ger i juridisk mening.
I Maastrichtfördraget har ett mycket viktigt korrektiv byggts in gentemot
denna typ av klåfingrighet. Grundlagsutredningen inför EG besökte EG-
domstolen i samband med utredningsarbetet. Domstolen uttryckte stor
glädje över att subsidiaritetsprincipen skrivs in i fördraget. Det blir ett kor-
rektiv för EG-domstolen riktat mot dem som vill vidga sina maktbefogenhe-
ter inom EG/EU:s organ. Det blir ett viktigt korrektiv.
Inom parentes vill jag uttrycka en viss tacksamhet över att både rege-
ringen och konstitutionsutskottet har låtit bli att översätta närhetsprincipen.
T.ex. utrikesutskottet använder det begreppet. Närhetsprincipen är en irre-
levant beteckning för subsidiaritetsprincipen. Jag kallar det för en språklig
bastard.
Jag är tacksam för att konstitutionsutskottet har lyssnat på mig när det
gäller frågan om ikraftträdande. Inom Grundlagsutredningen inför EG ville
man skapa en konstitutionell innovation så till vida att ikraftträdandet av
grundlagsförändringarna inte skulle anges i form av datum utan i stället med
hjälp av en enkel lag. Jag har hela tiden tyckt att det är konstigt att riksdagen
skall besluta om grundlagsförändringar men inte veta när de skall träda i
kraft. Jag är tacksam för att utskottet har lyssnat på den argumenteringen så
att vi därför slipper ifrån dessa konstigheter i den kommande debatten om
medlemskap.
Herr talman! Vi kan ha olika uppfattningar om varför vi skall gå med i
den europeiska unionen/de europeiska gemenskaperna. Jag hade en häftig
ideologisk debatt med en företrädare för det norska kristelig folkparti för ett
par år sedan. Han var oerhört kritisk mot EG/EU. Han talade om krämarli-
beralism osv. Jag sade åt honom att lägga de ideologiska principerna åt sidan
och frågade honom sedan hur Norge skulle ställa sig om Sverige blev medlem
i EU. Då sade han att Norge måste bli medlem. Jag frågade honom vad det
var för princip som då skulle gälla. Då var han tvungen att säga att det var
just krämarliberalismens princip som gällde för detta ställningstagande.
Man kanske kan ha det synsättet på de europeiska gemenskaperna. Men
för mig är freden och samhörigheten helt avgörande för att vi skall gå med
i den europeiska gemenskapen. Detta är helt grundläggande. Det finns alltid
fördelar och nackdelar i alla mänskliga sammanhang. Det måste göras en
helhetsbedömning. Min helhetsbedömning är att freden och samhörigheten
kräver att vi tar ställning för de europeiska gemenskaperna.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det.
Anf. 22 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Menar Ingvar Svensson att om vi inte blir medlemmar i unio-
nen hotas freden i Europa? Jag tycker att det skulle vara egendomligt.
Jag har ett svar till tredje vice talmannen. Vad skulle hända om svenska
folket den 13 november sade ja till medlemskap och det inte skulle finnas ett
vilande grundlagsförslag? Många av EU:s medlemsstater har inte ändrat sina
grundlagar. EU har inte ställt några villkor för vår anslutning att vi skall
ändra grundlagen. Det kan alltså inte vara någon brådska.
Herr talman! Jag anser inte att riksdagen bör ändra grundlagen, så att det
blir möjligt att lämna över beslutanderätt till EU. Därför kommer jag att
stödja Vänsterpartiets meningsyttring där bifall yrkas till min och Tage På-
hlssons motion K13.
Detta är det viktigaste beslutet sedan Gustav Vasas dagar. Sverige är be-
rett att ge upp sin suveränitet.
Med det förslag som KU nu förelägger kammaren bevisas att en anslut-
ning till Europeiska unionen är ett helt unikt stort beslut. Det har funnits en
tendens i debatten i dag att vilja tona ned betydelsen av ett EU-medlemskap
och jämställa avtalet med EU med andra internationella avtal som Sverige
ingår oavbrutet. Men för dessa avtal har vi inte behövt ändra grundlagen.
När vi skriver under mängder av internationella överenskommelser, så ger
vi inte upp rätten till självbestämmande i vårt eget land.
Skulle riksdagen besluta enligt konstitutionsutskottets betänkande 21 och
riksdagen sedan bekräfta beslutet efter valet i höst, frånsäger Sverige sig rät-
ten att själv bestämma över vilka lagar som skall gälla i landet. Beslut av
europeiska unionen tar över svensk lag, även grundlag. Vi ger därmed upp
vår suveränitet.
Liksom landsting har rätt att besluta i vissa frågor kommer också Sverige
i fortsättningen att kunna göra det inom områden som EU inte anser vara
en gemensam angelägenhet för unionen. Blir vi medlemmar i unionen har
vi därmed avsagt oss rätten att föra en egen utrikes-, säkerhets-, försvars-,
handels-, jordbruks-, fiske-, konsument-, transport- och miljöpolitik. Vi
kommer inte att ha rätt att hindra utländskt kapital från att köpa upp våra
företag och vår mark. Vi tvingas gå in för en ekonomisk politik som skall
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
23
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
leda till en gemensam valuta och en gemensam centralbank, som inte kon-
trolleras demokratiskt och som har uppgiften att prioritera låg inflation
framför arbete åt alla. Vi blir tvungna att rätta oss efter vad som beslutas i
Bryssel av storföretagens lobbyister, byråkrater, diplomater och en och an-
nan minister. EU:s lagar kommer att gälla i stället för våra egna. Det blir
omöjligt att utkräva ansvar av dem som beslutar över oss.
Utskottet citerar utredningsbetänkandet Suveränitet och demokrati. I be-
tänkandet myntas begreppen formell och faktisk suveränitet. Genom med-
lemskap i EU får vi vara med och bestämma över andra EU-länder. Ja, det
är sant. Men både vårt formella och faktiska inflytande blir självfallet litet,
eftersom vi är ett till folkmängden litet land. Vi förlorar samtidigt rätten att
bestämma över oss själva.
Ju mer ekonomiskt beroende ett litet öppet land som Sverige är, desto vik-
tigare är det att behålla rätten till självbestämmande. Det kan gälla rätten
att behålla egna ekonomiska styrmedel som parerar inflytandet utifrån. Det
är mycket oklart vilka beslut i EU vi måste rätta oss efter i alla fall om Sve-
rige inte blir medlem. Jag vill gärna ha en precisering på den punkten. Har
EU tagit över också suveräna staters beslutanderätt?
Ingen kan påstå att Sverige är isolerat nu. Varför skulle vi bli det därför
att våra grannländer bildar en union? Sverige ligger i Europa, och vi är sedan
länge med och deltar aktivt i Europas utveckling och fattar beslut om
Europa. Vi deltar på lika villkor i standardiseringsarbetet, har en gemensam
arbetsmarknad, ett gemensamt studentutbyte, forskningssamarbete osv.
Liksom de andra EFTA-länderna har vi sedan länge ett frihandelsavtal
med EU. Det finns alltså inga tullar oss emellan.
Sverige tillhör de tio länder i världen som samarbetar mest internationellt.
Förutom i täta ministerkonferenser deltar våra rikspolitiker och ämbetsmän
från statliga verk och myndigheter, enligt en rapport till Finansdepartemen-
tet, i 3 754 organisationer i världen, varav en hel del i Europa.
Ett litet land kan inte tvinga någon. Vår möjlighet att påverka ligger i att
föra fram väl underbyggda förslag som kan accepteras frivilligt. Vi påverkar
andra, och vi påverkas av andra. Vi har ett utbyte mellan fria länder. Så
tycker jag det skall fortsätta att vara. Men varje land måste ha rätt att be-
stämma över sitt eget.
Alternativet till medlemskap i unionen är faktiskt att behålla suveränite-
ten och fortsätta det intensiva internationella arbete som vi sedan länge är
inblandade i.
När det gäller förhandlingsresultatet är det så, att på de områden där vi
inte fått ett skriftligt undantag i avtalet - eller anslutningsakten, som den
heter - är vi bundna av samtliga EU:s lagar.
EU har för närvarande inte någon lag på offentlighetsrättens område, men
vad jag förstår kan man besluta om en sådan med en kvalificerad majoritet
som Sverige inte skulle kunna stoppa. Då skulle vi i Sverige bli bundna av
den offentlighetsprincip som anges i denna lag och kan inte längre behålla
vår egen.
Vi har inte krävt undantag från att delta i ett gemensamt försvar och inte
heller från att ge upp vår valuta och rätt att föra en egen ekonomisk politik.
24
Alltså är vi bundna av alla de fördrag som gäller på dessa områden om vi
blir medlemmar.
Vi har bara fått tidsbegränsade undantag, som upphör efter några år -
utom snuset.
Dessutom skulle vi betala EU ca 20 miljarder kronor per år efter en över-
gångsperiod. Det är mer än t.ex. hela socialhjälpen i Sverige. För att få till-
baka en del av dessa våra egna pengar till jordbruk och regionalpolitik måste
vi rätta oss efter EU:s krångliga bestämmelser. Vi måste fråga EU om råd
hur vi skall använda våra egna resurser i vårt eget land. Det tycker jag är en
ynkedom, det är förödmjukande.
Jag vill gärna ta upp en fråga som kommer tillbaka, nämligen reglerna för
folkomröstningen. Det föreligger ett förslag, men frågan hör också hemma
inom grundlagsändringen.
Den proposition om folkomröstning som nu ligger på riksdagens bord fö-
reslår tre valsedlar. Förutom ja och nej skall samhället också erbjuda ett
tredje alternativ: blank röstsedel.
Om man räknar andelen nej och ja av dem som totalt deltagit i folkomröst-
ningen försvåras möjligheten att få majoritet för något förslag! Det fanns
visserligen en blank sedel även vid förra folkomröstningen, men där räkna-
des endast de som valt något av linjerna 1, 2 eller 3. Kommer detsamma att
ske denna gång? Det tycker jag är en viktig fråga.
När Ulf Dinkelspiel vid presskonferensen om denna proposition om folk-
omröstningen med emfas betonade att ett resultat för nej över 50 % gör att
avtalet förkastas, så har han inte sagt vad som händer om t.ex. 49 % säger
nej, 40 % säger ja och resten valt valsedlen där det är tryckt ”blank röstse-
del”.
Alla partier säger sig ämna följa folkomröstningens resultat. Då är det vik-
tigt att det är entydigt. Om man bara räknar ja- och nej-sedlar, då blir utsla-
get entydigt ja eller nej, om vi nu inte skulle få exakt lika röstetal. Det sista
är väldigt osannolikt.
Det är alltså mycket viktigt att vi redan nu kan slå fast att man visserligen
använder den blanka röstsedeln för att få veta hur många som har deltagit,
men när det gäller att svara ja eller nej räknas endast rösterna från dem som
använt ja- eller nej-sedlar.
Grundlagsändringen innebär ju också att riksdagen med enkel majoritet
kan ansluta Sverige efter folkomröstningen. Det står inte något om resulta-
tet av folkomröstningen.
Det är viktigt att redan nu få veta om man kommer att räkna in de blanka
sedlarna och hävda att det inte fanns en majoritet för nej, även om det var
fler som röstade nej än som röstade ja.
Någon borde också inför grundlagsändringen ge besked om den punkten.
Herr talman! Jag anser alltså att riksdagen inte bör ändra grundlagen så
att det blir möjligt att överlämna beslutanderätt till EU. Därför kommer jag
att stödja Vänsterpartiets meningsyttring i de fall bifall yrkas till min och
Tage Påhlssons motion K13.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
25
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
Anf. 23 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Bara en kort fråga till Birgitta Hambraeus: Hörde jag verkli-
gen rätt när jag tyckte mig höra att Birgitta Hambraeus anser att vi mycket
väl kan gå med i EU även om vi inte ändrar den svenska grundlagen?
Anf. 24 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! EU har inte ställt som krav att vi skall ändra grundlagen.
Det innebär att om de accepterar oss utan en grundlagsändring, så kommer
vi när vi deltar i de beslutande organen inom EU att säga att vi inte kan ta
ställning till vissa frågor förrän vi gjort en grundlagsändring eller riksdagen
ändrat andra lagar. Därmed behåller vi fortfarande vår beslutanderätt och
har inte överlåtit den.
Eftersom EU inte krävt en grundlagsändring tycker jag det är en intres-
sant möjlighet att lämna frågan öppen. Jag hoppas och arbetar för, som
tredje vice talmannen vet, att svenska folket skall säga nej i folkomröst-
ningen. Men även om man skulle säga ja tycker jag det är en intressant möj-
lighet att ansluta sig utan att ge upp suveräniteten.
Anf. 25 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Detta är onekligen en originell ståndpunkt, som det är svårt
att finna stöd för någonstans, såvitt jag kan förstå.
110 kap. 5 § RF står att vi kan överlåta befogenhet i begränsad omfattning.
Birgitta Hambraeus har ju själv i sitt anförande vältaligt illustrerat hur
mycket EU kommer att besluta om och så mycket EU övertar redan vid vårt
inträde i EU.
Anser Birgitta Hambraeus att den suveränitet vi överlämnar endast är i
begränsad utsträckning och att det är väl förenligt med 10:5 i dess nuvarande
lydelse?
Anf. 26 BIRGITTA HAMBRAEUS (c) replik:
Herr talman! Om jag är rätt underrättad har Danmark inte ändrat sin
grundlag på den här punkten. Danmark har vid flera tillfällen, när EU gått
över det som Danmark ansett vara riktigt, sagt att det här måste vi ha en
folkomröstning om. Det är inte obekant att man faktiskt första gången rös-
tade nej till Maastrichtavtalet i folkomröstningen. Man var alltså tvungen att
gå tillbaka till folket i en sådan fråga.
Jag tycker att detta är en intressant möjlighet. Som jag sade i min förra
replik önskar jag ju att Sverige över huvud taget inte skall gå med i Euro-
peiska unionen, men att nu forcera fram en grundlagsändring innan folket
tagit ställning tycker jag är felaktigt och kanske också onödigt. Vi skulle
kunna tänka oss en övergångsperiod, om folket säger ja, där vi alltså är med-
lemmar men med bibehållen grundlag. Då blir vi en medlemsstat som i allra
högsta grad fördröjer processen. Ofta går den nog litet för fort, så det skulle
snarast ha en positiv inverkan på EU.
Anf. 27 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Visserligen är jag suppleant i konstitutionsutskottet, men jag
har tyvärr inte haft möjligheter att följa hela den här debatten om detta vik-
tiga betänkande som riksdagen skall ta ställning till i dag.
Med mitt inlägg här i dag avser jag varken att propagera för eller emot
medlemskap i Europeiska unionen. Däremot skulle jag vilja ha klarhet när
det gäller vissa frågor om offentlighetsprincipen.
Jag tycker att det står oklart skrivet om vi har några garantier för att of-
fentlighetsprincipen inte kommer att rubbas i samband med ett EU-medlem-
skap. Efter att ha läst betänkandet känner jag mig inte heller övertygad om
att vi har sådana garantier.
Förslaget till beslut innebär att riksdagen skall kunna överlåta beslutande-
rätt till Europeiska gemenskapen utan begränsningar. Sedan kommer förbe-
hållet: så länge dessa har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som
ges i denna regeringsform och i den europeiska konventionen angående
skydd för mänskliga rättigheter och de grundläggande friheterna. Såvitt jag
kan se finns det ingen garanti för att vi inte kan komma att tvingas ändra
våra grundlagar. Det är i grundlagen som offentlighetsprincipen regleras,
närmare bestämt i tryckfrihetsförordningen. I betänkandet står att EG-rät-
ten har företräde framför nationell rätt. Om en lagbestämmelse i ett med-
lemsland strider mot en EG-regel är landets domstolar och myndigheter
skyldiga att tillämpa EG-regeln framför den inhemska regeln. Detta gäller i
princip även om den inhemska normen tillhör landets konstitution.
Jag kan inte tolka det på något annat sätt än att om ett EG-direktiv t.ex.
strider mot vår tryckfrihetsförordning så kommer EG-rätten att ha företräde
om vi inte ändrar på grundlagen.
Socialdemokraterna har lagt fram en motion där det sägs att beslutande-
rätten över grundläggande principer såsom offentlighetsprincipen och med-
delarfriheten inte bör kunna överlåtas utan samtidig ändring av grundlagen.
Utskottet svarar att ändringen av regeringsformen inte kan anses öppna
möjlighet att överlåta beslutanderätt som väsentligt rubbar dessa principer
utan samtidig ändring av grundlagen. Det kan uppfattas som om man har
gett Socialdemokraterna garanti för att vi inte skall tvingas ändra på tryckfri-
hetsförordningen. Jag undrar vad ”väsentligt rubbar” innebär. Den frågan
skulle jag vilja ställa till tredje vice talman och tillika statsvetaren Bertil Fis-
kesjö. Hur skall vi tolka det som sägs i betänkandet? Finns det verkliga ga-
rantier för att vi inte skall behöva ändra någonting i tryckfrihetsförordningen
framöver?
Jag tänker särskilt på det förslag som ligger i ministerrådet om att man
avser att införa ett EG-direktiv när det gäller integriteten. Vi som deltog i
Datalagsutredningen kunde konstatera att det förslag som EU-parlamentet
har tagit ställning till inte är förenligt med svensk offentlighetsprincip. Om
EG-direktivet går igenom och vi inte ändrar våra grundlagar kan jag inte
förstå annat än att EG-direktivet i alla fall kommer att gälla. EG-rätt går
före våra konstitutionella lagar.
Det här är ett sakområde som inte ingår i överlåtelseprincipen. Daniel
Tarschys utredning om sekretessbestämmelser har också visat att när det gäl-
ler sakområden kan det uppstå förändringar som medför att vi är tvungna
att t.ex. ändra i tryckfrihetsförordningen. Därför skulle jag gärna vilja ha ett
besked på den här punkten ifrån Bertil Fiskesjö eller någon annan hågad
person i utskottet. Hur skall man se den här texten? Skall man se det som ett
förbehåll? Skall vi, om ett infört direktiv i den europeiska unionen kommer i
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
27
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
konflikt med våra lagar, se texten som utskottet skriver som ett förbehåll så
att vi kan hävda att vi har tagit ställning till att lagen inte skall ändras? Hur
skall man uppfatta texten? I förhandlingarna om offentlighetsprincipen har
vi tyvärr inte tagit upp frågan om garanti så att vi inte behöver göra föränd-
ringar.
I en deklaration sägs att offentlighetsprincipen är en omistlig del i vår de-
mokrati som ingår i vårt kulturarv som vi inte är benägna att ändra. I dekla-
rationen finns såvitt jag kan se inte heller några garantier. Tvärtom har EU
deklarerat att Sverige måste följa EG-rätten. Därför känner jag mig fortfa-
rande orolig på den här punkten. Jag skulle vilja att vi klarade ut den här
frågan. Det här betänkandet handlar inte bara om hur vi skall komma in i
EG och vilka möjligheter vi skall ha enligt regeringsformen. Det handlar
också om socialdemokraternas motion och om vi har några garantier för of-
fentlighetsprincipen.
Anf. 28 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag vill svara på en fråga som Bengt Hurtig ställde till mig
tidigare. Han frågade nämligen om det är möjligt för Sverige att träda ut ur
unionen. Jag håller med Bertil Fiskesjö när han säger att vi naturligtvis inte
skall gå in i EU för att upplösa organisationen utan för att verka i den, dra
fördel av den och kanske själva ge vår tribut till utvecklingen i unionen. Jag
ser också gärna att nya stater i Östeuropa blir medlemmar.
Det är riktigt som Bengt Hurtig säger att det för närvarande inte finns nå-
gon utträdesparagraf i fördragstexten. Men som medlemsnation kan vi na-
turligtvis tillsammans med övriga stater verka för att en sådan kommer till
stånd. Jag tycker att det är naturligt att en sådan paragraf skall finnas. Jag
finner det mycket konstigt att man skall kunna binda upp sig för evärdlig tid.
I alla sammanhang är det barockt om ett evighetsperspektiv skall gälla för
en sammanslutning. I utskottet har vi också haft en diskussion om huruvida
en stat som skulle låta bli att betala sina avgifter och inte håller sig till fördra-
gen förr eller senare kommer att mäla sig ut ur gemenskapen. Det tror jag
sker med viss automatik om tillräckligt lång tid har gått.
När det gäller frågan om offentlighetsprincipen såg jag att Bertil Fiskesjö
begärde ordet men inte blev uppmärksammad. Jag skall försöka svara på
frågan om offentlighetsprincipen. Jag tycker att vi säger så tydligt i motivtex-
ten att vi anser att offentlighetsprincipen har samma vikt som andra oerhört
viktiga konkreta delar i regeringsformen. Av den anledningen tillåter vi inte
att man på något sätt ruckar på offentlighetsprincipen här hemma. Förhopp-
ningsvis kommer de intentioner som Daniel Tarschys gett uttryck för i sin
utredning att bli verklighet så att man lättar på utrikessekretessen.
När det däremot gäller offentlighetsprincipens vara eller icke vara inom
EU kan vi naturligtvis bara utöva påverkan såsom medlemsnation. Det kan
vi förhoppningsvis göra tillsammans med de övriga skandinaviska länderna
och Nederländerna, som har tryckfrihets- och yttrandefrihetsregler som på-
minner om våra.
Anf. 29 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Om jag minns rätt gällde min fråga att utskottet säger att
man öppet skall redovisa förhållandena. Men man har inte redovisat artikel
240 i Romfördraget som innebär att det här gäller för evigt. Det har inte
heller redovisats vad som gäller enligt internationell rätt om man skulle vilja
begära utträde. Man har inte heller redovisat vad som gäller i det här avseen-
det för EES-avtalet. Det finns faktiskt en vetorätt inom EFTA. Det finns
möjligheter till utträde och en beslutsmekanism där parlamentariker är in-
blandade. Jag tycker att utskottet borde ha redovisat dessa förhållanden öp-
pet.
Anf. 30 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att Catarina Rönnungs replik uttryckte en för-
hoppning om att man skall kunna ta hänsyn till t.ex. vår offentlighetsprincip
i samband med ett medlemskap. Jag känner mig dock fortfarande inte över-
tygad om att det verkligen kommer att bli så. Jag uppfattade att den social-
demokratiska motionen gav uttryck för att vi skall ha garantier på det här
området så att vi inte behöver ändra på offentlighetsprincipen. Fortfarande
tycker jag att det är mycket viktigt att vårt konstitutionella utskott här i par-
lamentet också kan tala om hur det blir på den punkten. Har vi garantier
eller inte?
Anf. 31 BJÖRN VON DER ESCH (m):
Herr talman! Jag är ganska övertygad om att ingen av oss som har varit
uppe i talarstolen i dag är emot ett utvidgat samarbete med Europa, tvärtom.
Om det målet tror jag att vi alla är rörande ense. Det är den väg som man
har valt för att nå dit, nämligen Maastrichtavtalet, som jag och några få till-
sammans med mig är emot.
Maastrichtavtalet är inte bara utopiskt. Det motverkar direkt sitt eget
syfte. Nu är det emellertid så lyckligt den här gången att det inte är vi här i
riksdagen som avgör frågan. Det är svenska folket självt som i en folkom-
röstning avgör om Sverige skall bli en del av unionen. Det är folket som vi
skall försöka att övertyga, inte riksdagsledamöterna. Därvidlag är jag betyd-
ligt mer optimistisk än vad jag är när det gäller mina kolleger här i riksdagen.
Anf. 32 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag vill gärna instämma med Björn von der Esch. Samarbe-
tet i Europa är viktigt.
Jag vill ändra mitt tidigare yrkande. Jag yrkar alltså bifall till mom. 1, 2
och 5.
Anf. 33 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! I utskottets betänkande förklarar vi vilken stor vikt vi tillmä-
ter den fria åsiktsbildningen i Sverige och därmed också vår offentlighets-
princip. Det står klart skrivet.
Däremot kan jag hålla med Ingela Mårtensson om att när man jämför de
bägge fri- och rättighetsförordningarna i EU respektive i Sverige, är ordet
”motsvarar” kanske inte glasklart. Men ett enigt utskott har kommit fram
till det ordet. När man jämför de bägge rättsordningarna är ordet ”motsva-
rande” det lämpligaste för att förklara att fri- och rättighetsförordningarna
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
29
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
står i nivå med varandra fast de i alla delar inte är identiska. Det är alltså
utskottets skrivning.
Utskottet uttalar också mycket klart att den svenska offentlighetsprinci-
pen och den fria åsiktsbildningen är viktig för oss.
Anf. 34 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag skall inte ytterligare gå in på alla intressanta frågor som
än en gång har tagits upp här. Men för att inte allt skall bli hängande i luften
vill jag anknyta till det som Birgitta Hambraeus sade i sitt senaste inlägg.
Hon sade att vi inte behöver ändra grundlagen i Sverige därför att det har
man inte behövt att göra på annat håll.
Till att börja med var detta en halv sanning. En del länder har ändrat sina
grundlagar. Men att andra länder inte har behövt ändra sina grundlagar be-
ror på att de redan har haft en sådan utformning att det har möjliggjort med-
lemskap i EU.
Birgitta Hambraeus nämnde särskilt Danmark. Då vill jag läsa direkt ur
20 § i den danska grundlagen. Jag gör en fri översättning från danskan, så
det blir kanske inte ett perfekt juridiskt språk. Så här står det: Befogenheter
som enligt denna grundlag tillkommer rikets myndigheter kan genom lag i
närmare bestämt omfång överlämnas till mellanfolkliga myndigheter som
har upprättats vid en ömsesidig överenskommelse med andra stater för att
främja mellanfolklig rättsordning och mellanfolkligt samarbete.
I Danmark ansåg man att denna paragraf var till fyllest för att möjliggöra
ett medlemskap. Men vår grundlagsparagraf har inte denna utformning, Bir-
gitta Hambraeus.
Anf. 35 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Jag tycker att det är värdefullt att tredje vice talmannen har
läst in detta till protokollet, så det finns med hur Danmark har beslutat.
Jag vill betona att jag sade att ”många” länder inte har ändrat sin grundlag.
Jag sade inte att det inte var något land som hade gjort det.
Eftersom EU inte har krävt att vi skall ändra vår grundlag - man är fullt
införstådd med de regler som gäller i Sverige - för att bli medlemmar, skulle
det naturligtvis vara möjligt för oss att bli medlemmar, om svenska folket
säger ja, utan att överlämna beslutsbefogenheter till EU. När en lagändring
måste ske borde vi i varje fall ta upp denna i riksdagen. Sedan får det ta
den tid som det tar, precis som i Danmark, när det gäller folkomröstning om
grundlagsändring. Det är ju det som har stoppat upp processen. Man har
varit tvungen att invänta grundlagsändringarna och förändringarna i de öv-
riga länderna. Vi skulle också kunna gå in för samma sak.
Även om det nu inte framgår lika tydligt, är detta förslag till grundlagsänd-
ring en ”plattläggningsparagraf”. Vi ger oss utan att ge de människor som -
om vi blir medlemmar - skall förhandla någon laglig möjlighet att bromsa.
Vi skall vara med på rubbet och vi blir överkörda. Vi har inga möjligheter
att hävda att vi enligt vår konstitution inte kan fatta vissa beslut. Jag tycker
att det är onödigt och felaktigt att besluta om en grundlagsändring, även om
svenska folket skulle säga ja i folkomröstningen.
30
Anf. 36 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag hade hoppats att Bertil Fiskesjö skulle säga någonting
om offentlighetsprincipen. Innebär detta några garantier för att vi inte behö-
ver ändra på offentlighetsprincipen? Bertil Fiskesjö inledde sitt anförande
med att säga att det är några frågor som hänger i luften, och den här frågan
hänger mycket i luften. Att veta om vi har nåra garantier eller ej är en princi-
piellt viktig fråga. Skall vi betrakta detta betänkande som ett förbehåll som
Sverige sedan kan använda sig av om t.ex. förslaget till EG-direktiv skulle
gå igenom i ministerrådet? Kan vi i så fall använda oss av detta betänkande
som ett förbehåll för att inte behöva ändra på tryckfrihetsförordningen? För-
slaget till EG-direktiv innebär ett krav på förändring av vår tryckfrihetsför-
ordning. Jag vill att Bertil Fiskesjö skall svara på den frågan.
Anf. 37 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Man kan naturligtvis aldrig säga aldrig i olika frågor när det
gäller EU:s framtida utveckling. Vi vet inte hur det blir.
Vad vi kan konstatera är att EU inte har någon lagstiftning på yttrandefri-
hets- och sekretessområdet som är gemensam för alla länder. Den grundläg-
gande orsaken till detta är att formerna skiftar så kolossalt i olika länder. I
ena kanten finns England med sin oerhört stränga sekretess och längst ut
på den andra kanten ligger Sverige med en väldig öppenhet. Danmark och
Holland ligger oss närmast. Därefter kommer Tyskland och de övriga län-
derna i en fallande skala.
Det är klart att jag inte kan ge något fribrev för all framtid. Om sådana
här frågor kommer upp, måste det fattas beslut i dem. Om vi är medlemmar,
kan vi vara med och bestämma hur dessa beslut skall se ut. Direktivet om
den personliga integriteten, som Ingela Mårtensson tydligen är ängslig för,
har ännu inte beslutats. Det har ju ifrågasatts även inom EU om man över
huvud taget skall ge sig in på en lagstiftning av det slaget.
När det gäller en par mindre frågor kommer redan nu vår tryckfrihetsför-
ordning och yttrandefrihetsgrundlag att påverkas genom vår anslutning till
EU. Men i dessa två avseenden har ingen haft någonting att invända. Det
har ju inte heller förts någon debatt om detta.
Anf. 38 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det är ju en väsentlig fråga. Statsråd efter statsråd har stått
här i kammaren och sagt att detta är en omistlig del av vår demokrati och att
offentlighetsprincipen inte är förhandlingsbar. Vi skall inte rubba på den.
Det står i betänkandet att inget väsentligt skall rubbas när det gäller
grundläggande frågor syftande till offentlighetsprincipen, meddelarskydd
osv. Hur skall man bedöma detta dokument? Innebär det något förbehåll
eller ej? Jag kan inte tolka Bertil Fiskesjö på annat sätt än att det är oklart
inför framtiden hur det blir.
Jag har tagit upp detta exempel för att visa att det inom en ganska snar
framtid finns en risk för att vi tvingas ändra på offentlighetsprincipen. Oav-
sett om det är realistiskt eller ej måste ändå riksdagen och det svenska folket
få veta om vi har rätt till offentlighetsprincipen eller om EU kan fatta beslut
som gör att vi väsentligt måste rubba på offentlighetsprincipen.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
31
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Grundlagsänd-
ringar inför
ett svenskt
medlemskap
i Europeiska
unionen
32
Om man ändrar i offentlighetsprincipen i enlighet med förslaget blir det
en väsentlig förändring och en väsentlig försämring, vilket jag inte tycker
är acceptabelt. Därför var det så angeläget att helst i förhandlingsskedet få
garantier för särregler. Möjligtvis skulle man kanske kunde använda sig av
detta betänkande som ett förbehåll. Därför ställer jag fortfarande frågan om
vi i en eventuell kommande konflikt kan använda oss av detta dokument som
ett förbehåll.
Anf. 39 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag blev något förvånad över Birgitta Hambraeus frågeställ-
ning. Hennes invändning mot grundlagsförändringarna var att EU inte hade
krävt att Sverige skulle genomföra några grundlagsförändringar. Detta är ett
mycket märkligt påstående, eftersom Europeiska gemenskapen inte har nå-
gon som helst kompetens att kräva av medlemsländerna att de skall förändra
sina grundlagar. EU har att se till att Sverige lever upp till fördragen och de
ingångna avtalen, men hur vi gör med våra grundlagar är helt vår ensak.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (avslag på proposition 1993/94:114)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
271 för utskottet
13 för men.
2 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 26 fp, 21 c, 19 kds, 19 nyd, 1 v, 2 -
För men.: 2 c, 10 v, 1 -
Avstod: 1 m, 1 kds
Frånvarande: 25 s, 9 m, 7 fp, 8 c, 6 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 2 (överlåtelse av beslutanderätt)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
268 för utskottet
13 för men.
4 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 26 fp, 21 c, 20 kds, 19 nyd, 2 -
För men.: 1 c, 11 v, 1 -
Avstod: 1 s, 1 m, 1 c, 1 kds
Frånvarande: 25 s, 11 m, 7 fp, 8 c, 5 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 5 (ägare till svensk periodisk skrift)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
273 för utskottet
12 för men.
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 26 fp, 23 c, 20 kds, 19 nyd, 2 -
För men.: 11 v, 1 -
Avstod: 1 m, 1 kds
Frånvarande: 25 s, 9 m, 7 fp, 8 c, 5 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att konstitutionsut-
skottets betänkanden KU37 och KU46 fick avgöras i ett sammanhang efter
avslutad debatt.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
Kammaren beslöt kl. 14.22 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.30 då den muntliga frågestunden skulle
börja.
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.30.
Anf. 40 TREDJE VICE TALMANNEN:
Vi återupptar förhandlingarna med en frågestund. Frågor besvaras av
statsminister Carl Bildt, kulturminister Birgit Friggebo, arbetsmarknadsmi-
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
34
nister Böije Hörnlund, finansminister Anne Wibble och kommunikations-
minister Mats Odell.
Ni är välkomna till denna frågestund. Reglerna är välkända för kamma-
rens ledamöter: korta, precisa frågor. Statsministern svarar på övergripande
frågor och övriga regeringsledamöter företrädesvis på frågor inom deras
egna verksamhetsområden.
Tillfälliga arbetstillstånd
Anf. 41 PEETER LUKSEP (m):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga kulturministern med anledning
av att vi i massmedierna de senaste dagarna har kunnat läsa om en polsk
familj som bott i sex år i Sverige och som fött ett barn här för tre år sedan.
De har kommit hit legalt, värvade för att jobba i den svenska sjukvården.
Vidare har de inte gjort några lagöverträdelser. De har anställning och ar-
betsgivare som önskar behålla dem.
Min fråga är: Är det rimligt att de här personerna utvisas med tio arbetsda-
gars varsel samt åläggs besöksförbud under två år?
Anf. 42 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som Peeter Luksep vet kan jag inte uttala mig i enskilda fall.
Däremot kan jag uttala mig om principerna när det gäller tillfälliga arbetstill-
stånd, som det är fråga om här - det handlar ju inte om asylsökande eller
om personer som är i behov av skydd.
Det finns egentligen inte några riktigt fastlagda regler för hur lång tid man
får bevilja arbetstillstånd. Men det har utbildats en praxis mellan Invandrar-
verket och arbetsmarknadsmyndigheterna. Denna praxis utgår från att man
inte bör bevilja tillfälliga arbetstillstånd längre än under fyra år. Sedan har
bestämmelserna utvidgats under senare tid, framför allt när det gäller
idrottsmän och företagsledare för internationella bolag och liknande.
I förarbetena till bestämmelserna om tillfälliga arbetstillstånd har man
sagt att det inte är rimligt att bevilja så långa tillstånd att de böljar uppgå till
den tid som behövs för att bli svensk medborgare. Det betyder ju att om
det är familjer som har beviljats tillfälliga uppehållstillstånd och dessa har
förlängts och man nu t.o.m. har gått över tiden för när man kan erhålla med-
borgarskap, måste naturligtvis, enligt min uppfattning, myndigheterna ta
hänsyn till detta.
Ny myndighetsorganisation pä radio- och TV-omrädet
Anf. 43 BO FORSLUND (s):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturminister Birgit Friggebo. Alldeles
strax i dag kommer riksdagen att behandla frågan om en ny myndighetsorga-
nisation på radio- och TV-området. Frågan gäller bl.a. var den nya myndig-
heten skall lokaliseras.
Innan riksdagen har fattat beslut har kulturministern i samband med ett
besök i Sundsvall så sent som i tisdags uttalat att den nya myndigheten skall
lokaliseras till Gamla stan.
Min fråga till kulturministern är: Kommer kulturministern att delta i da-
gens debatt här i kammaren alldeles strax?
Anf. 44 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Först vill jag på det bestämdaste tillbakavisa att jag skulle
ha sagt vad Bo Forslund påstår att jag skulle ha sagt i Sundsvall.
När jag tillfrågades av alla möjliga medier i Sundsvall - tydligen är detta
en stor fråga för vissa personer i Sundsvall - informerade jag just om att riks-
dagen denna dag skulle debattera denna fråga och fatta beslut. Innan riksda-
gen har fattat beslut kan naturligtvis varken jag eller regeringen ge något
besked om vad vi skall göra eller inte göra, eftersom det är riksdagen som
beslutar.
Jag har också informerat medierna där uppe att man i betänkandet från
utskottet säger att regeringen bör överväga möjligheterna att lokalisera
myndigheten till annan kommun än Stockholm. Jag har också sagt att det
här inte ger så väldigt strikta direktiv om vad regeringen bör göra efter det
att riksdagen har fattat sitt beslut.
Därför avvaktar både jag och regeringen beslutet här i riksdagen i dag in-
nan vi vidtar åtgärder.
Kollektivtrafiken i Göteborg
Anf. 45 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag har en fråga till kommunikationsminister Mats Odell.
Det finns ju en proposition om Göteborgstrafiken. Propositionen är nu
under behandling i utskottet. I propositionen finns det pengar till kollektiv-
trafiken. Jag skulle då vilja veta om det finns några hinder för eller problem
med att de här kollektivtrafikprojekten genomförs oavsett hur det går senare
med de mera kontroversiella och ännu inte klara vägprojekt som skall finan-
sieras med biltullar.
Finns det alltså några hinder för att Göteborgspolitikerna och politikerna
i regionen genomför kollektivtrafikprojekten så snart det någonsin är möj-
ligt?
Anf. 46 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Som Johan Lönnroth torde känna till innebär den här propo-
sitionen att regeringen nu återkommer till riksdagen just för att möjliggöra
en friare användning av pengarna till kollektivtrafikdelen i Göteborgspake-
tet än vad som fanns i den ursprungliga propositionen - alltså just för att
inhämta riksdagens bemyndigande att utbetala de här pengarna.
Detta innebär dock inte att det är möjligt att frånträda hela huvudtanken
med det här paketet. Det handlar både om att skapa bättre villkor för kollek-
tivtrafiken och om att minska biltrafiken i Göteborgs innerstad och samtidigt
få en finansiering för de kringfartsleder som ingår i den här överenskommel-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
sen.
35
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Detta med vägtullar är så kontroversiellt att det finns en osä-
kerhet om det går att genomföra inom rimlig tid. Därför kan det finnas de
som resonerar så, att det är risk för att vi får betala tillbaka de pengar som
går till kollektivtrafiken.
Jag skulle vilja ha en bekräftelse från kommunikationsministern om att
det nu är möjligt att börja använda dessa mycket angelägna pengar till kol-
lektivtrafiken, oavsett hur det sedan går med biltrafikprojekten.
Anf. 48 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Möjligheten att använda kollektivtrafikmedlen öppnas nu
om riksdagen bifaller regeringens proposition. Däremot utgår regeringen
från att alla parter i Göteborgsöverenskommelsen är beredda att uppfylla
sina förpliktelser i enlighet med överenskommelsen.
Tilläggsanslag till Utbildningsdepartementet
Anf. 49 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Jag antar att finansministern anser att det är viktigt att hålla
på principen om att ramanslag inte får överskridas.
I tilläggspropositionen görs det ett anmärkningsvärt undantag för Utbild-
ningsdepartementets eget myndighetsanslag, som på grund av föregivet in-
formationsbehov och internationaliseringsarbete vill överskrida sin budget
med 43 %.
Det här kan uppfattas som en uppluckring av den strama budgetpolitiken
och som en signal till andra förvaltningar. Därför vill jag fråga finansminis-
tern om hon offentligt vill säga vad hon hade att säga till Utbildningsdeparte-
mentets chef om det här överskridandet och vad hon kommer att säga till
andra förvaltningschefer som vill överskrida sina myndighetsanslag på likar-
tat sätt med ungefär samma argument.
Anf. 50 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag kan försäkra, Lena Hjelm-Wallén, att det har varit
många och långa diskussioner för att utröna vad detta överskridande beror
på. Det är ganska uppenbart att det har funnits svårigheter när det gällt att
beräkna en del poster i de olika anslagen. Det är mycket olyckligt att detta
överskridande har skett.
Utbildningsdepartementet har självt finansierat pengarna, vilket är en
starkt förmildrande omständighet. Det handlar alltså inte om några nya
pengar som behöver lånas upp, utan det handlar om finansiering inom Ut-
bildningsdepartementets verksamheter. Tekniken med ramanslag håller ju
på att införas nu. Det är väldigt viktigt att den följs av alla myndigheter, de-
partement osv.
Jag är helt övertygad om att resultatet av någon smärre försyndelse i bör-
jan av processen faktiskt ytterligare understryker behovet av att alla myndig-
heter, även sådana som Lena Hjelm-Wallén kanske har närmare beröring
36
med, fullföljer tankarna på att man får en påse pengar och att man sedan
inte får göra av med mer.
Besparingar i statsbudgeten
Anf. 51 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Jag har en fråga till finansministern.
Kompletteringspropositionen var som en påse, tom och innehållslös.
Tycker finansministern att det vore bra om finansutskottet förhandlade fram
de konkreta besparingar som måste till och som regeringen misslyckats med
att ta fram?
Anf. 52 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tycker alltid att det är utomordentligt bra om utskottet
kommer överens om besparingar. Dan Erikssons medverkan hittills har i
flertalet fall gått ut på precis motsatsen. Det räcker med att se på Ny demo-
kratis medverkan i beslut som har fattats här i kammaren under de senaste
veckorna för att lägga märke till att de har resulterat i ett stort antal ökade
utgifter, vilket inte riktigt stämmer med den tanke som Dan Eriksson här
försöker göra sig till tolk för. Det är alldeles uppenbart att Dan Eriksson
talar med dubbla, för att inte säga tredubbla, tungor.
Beredningen av bostadsfrågor i regeringskansliet
Anf. 53 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Jag vill vända mig till statsministern.
I förra veckan uttalade riksdagen allvarlig kritik mot regeringens sätt att
dela upp bostadspolitiken på sju statsråd och nästan lika många departe-
ment. Häromdagen kommenterade statsministern detta och jag fick in-
trycket -jag hoppas att det är fel - att han tänkte strunta i det beslut som
riksdagen fattade.
Anf. 54 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Min kommentar till detta beslut är alldeles riktigt uppfattad.
Regeringsformen anger en mycket tydlig maktfördelning och ansvarsfördel-
ning mellan riksdagen, som har att fatta vissa beslut, och regeringen inklu-
sive statsministern, som har att fatta andra. Det innebär att frågan om fördel-
ningen av arbetet inom regeringen, inklusive detta, är en fråga för rege-
ringen och för statsministern.
Anf. 55 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Både jag och riksdagens majoritet är medvetna om att det
är statsministern som bestämmer hur man organiserar. Däremot tycker jag
att det milt uttryckt är anmärkningsvärt att negligera ett uttalande av riksda-
gen om att konsekvensen av den arbetsfördelning som man har bestämt sig
för blir till allvarligt men för verksamheten, för bostadspolitiken.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
37
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
38
Anf. 56 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Statsministerämbetet kännetecknas av respekt för konstitu-
tionen och den maktfördelning och ansvarsfördelning som är fastlagd där.
Det har jag att hålla mig till och det kommer jag att göra, alldeles oavsett
om riksdagen finner sig föranlåten att gå utöver detta.
Låt mig vad gäller bostadspolitiken generellt säga att det vi har lyckats
åstadkomma är de lägsta hyresökningar som vi har haft i det här landet på
20 år och en minskning av byggkostnaderna på ett sätt som jag tror att före-
trädare för det parti varifrån frågeställaren kommer inte hade kunnat före-
ställa sig var möjlig. Vi lägger nu grunden för en bättre bostadsförsörjning
och en bättre bostadspolitik framöver. Jag vill inte säga att detta är en konse-
kvens just av att vi har avskaffat bostadsdepartementet. Det är en konse-
kvens av en framgångsrik politik i största allmänhet.
Volvos fabrik i Kalmar
Ani. 57 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag har en fråga till arbetsmarknadsminister Hörnlund. Om
ungefär två månader avser Volvo att lägga ned tillverkningen av personbilar
i Kalmar. Volvo har nått framgångar på senare tid genom att man säljer allt
fler bilar. Kapacitetstaket är snart uppnått. Då framstår det för många, även
för mig, såsom olyckligt och kanske tveksamt om man skall fullfölja nedlägg-
ningsbeslutet.
Jag vill fråga arbetsmarknadsministern: Har regeringen tagit eller avser
regeringen att ta kontakter med Volvo för att diskutera möjligheterna att
senarelägga eller förhoppningsvis upphäva nedläggningsbeslutet?
Anf. 58 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag har ett flertal frågor som har med Volvo att göra - detta
viktiga företag. Jag kommer inom kort att ha ett sammanträffande där de
frågorna kommer att diskuteras. Kalmarfabrikens framtid är en viktig fråga,
oavsett vilken verksamhet som skall bedrivas vid fabriken. Den kommer att
diskuteras.
Tidsbegränsade uppehållstillstånd
Anf. 59 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturminister Birgit Friggebo.
I slutet av förra året föreslog hon och regeringen införandet av ett system
med tidsbegränsade uppehållstillstånd för vissa grupper av asylsökande.
Detta förslag har sedermera riksdagen godkänt, trots min kritik.
Nu har jag erfarit att kulturministern och även vice statsministern vid flera
tillfällen offentligt kritiserat detta och sagt att man inte vill ha ett system med
tillfälliga tidsbegränsade uppehållstillstånd för asylsökande. Innebär det att
regeringen avser att återkomma till riksdagen och upphäva det beslut som
regeringen föreslog i slutet av förra året?
Anf. 60 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag har svarat Georg Andersson tidigare avser rege-
ringen inte att komma med ett sådant förslag. Jag har också redovisat tidi-
gare här i kammaren att jag inte anser, och det gör inte heller regeringen,
att tillfälliga uppehållstillstånd skall vara ett regelrätt inslag för asylpolitiken.
Däremot har vi öppnat en möjlighet vid massflyktssituationer, där det är
fråga om katastrofer av kortvarig längd, krig som man kan bedöma tar slut
ganska snart, miljökatastrofer eller liknande, att reglera hur en kortvarig vis-
telse i Sverige skall kunna fungera.
Det fanns inga bestämmelser om vilka myndigheter som skulle sköta
detta, vilka som skulle sköta mottagningssystem och förläggningsplatser.
Det var viktigt att få en reglering av detta liksom under vilka former och med
vilken status som man skulle få vistas här i riket vid sådana situationer.
Vid den normala asylprövningen, när människor söker skydd undan dikta-
turer, tortyr och förföljelse, är det däremot både min och regeringens upp-
fattning att man inte bör använda ett system av tillfälliga uppehållstillstånd.
FN:s vapenembargo mot Bosnien
Anf. 61 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
Två gånger, nu senast i Gorazde, har FN tvingats ingripa med de medel
som FN-stadgans artikel 41 föreskriver för att förhindra ett blodbad. Även
denna gång skedde det med framgång. Återigen slirar man på tungan och
säger att FN naturligtvis inte alltid kan ingripa överallt i Bosnien. FN-befäl-
havaren Rose har i dag kritiserat bosnierna för att inte försvara sig tillräckligt
kraftfullt själva.
Min fråga till statsministern är: Hur länge är det försvarbart att upprätt-
hålla ett vapenembargo som förhindrar bosnierna att försvara sig när inte
FN är mäktigt att göra det?
Anf. 62 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Sveriges politik är som bekant att vi inte anser att det är
klokt att förse olika typer av konfliktområden med olika typer av vapenleve-
ranser. Det är svensk politik. Den bedriver vi själva. Det vore litet konstigt
om vi skulle anbefalla världssamfundet någon annan politik, dvs. att man nu
skulle öppna slussportarna för vapenleveranser till f.d. Jugoslavien, där det
inte verkar vara bristen på vapen som är det mest dominerande.
Man skall ha klart för sig att ett hävande av FN:s vapenembargo inte är
ett hävande av embargot enbart för leveranser till den bosniska regeringssi-
dan. Det är lika mycket ett hävande av embargot för leveranser till den ser-
biska sidan, den kroatiska sidan eller vilken annan sida som helst som väljer
att kasta sig in i dessa blodiga drabbningar. Är det någonting som jag vill
förstärka där nere är det Förenta nationernas möjlighet att verka framför
allt genom mer trupp på marken. Därför välkomnar jag och regeringen det
beslut som säkerhetsrådet nu har fattat, som möjliggör en utökning av Un-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
39
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
profors personalstyrka. Det kanske är den enstaka insats som vid sidan av
det politiska förhandlingsarbetet kan bidra mest till en lösning av konflikten.
Radioprogram för bosnier
Anf. 63 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern.
Vi har tagit emot ganska många flyktingar från Bosnien. Såvitt jag förstått
är de inte helt nöjda med det programutbud som Sveriges Radio tillhanda-
håller. Jag frågar därför om kulturministern avser att ta upp överläggningar
med Sveriges Radio om serviceprogram som riktar sig till invandrare från
Bosnien. Helst skulle de vilja ha program på bosniska.
Anf. 64 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Avtalet mellan staten och Sveriges Radio ger allmänna rikt-
linjer om vad Sveriges Radio och Sveriges Television skall göra. Där finns
det också bestämmelse att man skall se till att det finns minoritetsprogram
av olika slag. Däremot är det inte en uppgift för regeringen att i detalj be-
stämma på vilka minoritetsspråk man skall sända och omfattningen av pro-
grammen på olika minoritetsspråk.
Det är en grannlaga uppgift för både Sveriges Radio och Sveriges Televi-
sion att ha nära kontakter med olika grupper och göra anpassningar efter de
invandrargrupper som finns i Sverige.
Jag utgår från att både Sveriges Television och Sveriges Radio är lyhörda
för önskemål framför allt från så stora grupper som det nu är fråga om från
det forna Jugoslavien.
Avvecklingen av statliga myndigheter
Anf. 65 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern.
När man avvecklade myndigheter, t.ex. Universitets- och högskoleämbe-
tet, sade man från regeringens sida att det skulle innebära en förenkling av
den centrala myndighetsstrukturen och ett effektivare utnyttjande av resur-
serna. Man ansåg att det skulle leda till en besparing på 10 miljoner kronor.
Vi vet att man i årets tilläggsproposition överskrider anslaget på Utbild-
ningsdepartementets område med 20 miljoner kronor, dvs. med 43 %.
Som skäl för detta kraftiga anslagsöverskridande anför man att det har bli-
vit dyrare att avveckla UHÄ och SÖ än vad som var beräknat. Förutsagda
besparingar blev alltså i stället fördyringar. Vi fick höra tidigare att det här
var ett smärre övertramp. Delar statsministern den uppfattningen? Om han
inte gör det, vilka initiativ tänker han ta med anledning av denna misshus-
hållning med statens finanser?
Anf. 66 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Bengt Silfverstrand har kanske inte riktigt klart för sig de
olika begreppen i sammanhanget.
Vad vi talade om och vad som var föremål för ett meningsutbyte mellan
Lena Hjelm-Wallén och finansminister Anne Wibble var en tillfällig historia
på departementet. Så var det. Men vad vi talar om i det stora sammanhanget
är långsiktiga betydande besparingar i hela myndighetsorganisationen, som
betyder åskilligt när det gäller att rationalisera, förenkla och spara pengar
på sikt. Jag förstår att Bengt Silfverstrand letar varje typ av argument för att
motsätta sig den typen av åtgärder. Men jakten på den här punkten har inte
varit så framgångsrik.
Stationsbyggnad på Arlanda
Anf. 67 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till kommunikationsministern.
I dag går motionstiden ut på propositionen om Arlandabanan. I proposi-
tionen kan man läsa ordet stationsbyggnader i fråga om Arlanda. Vi är i dag
underkunniga om att det kan betyda att det skall byggas två stationsbyggna-
der. Jag ställer mig litet frågande om det behövs för den trafik det är fråga
om. I Stockholm klarar man en omfattande fjärrtågstrafik och pendeltågs-
trafik, och även i Göteborg, med en stationsbyggnad. Ur kundens synpunkt
lär det vara bättre med ett ställe än två för att kunna orientera sig.
Anf. 68 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Jag är glad att till Rune Thorén kunna säga följande. Med
tanke på att vi har valt en privat finansiering kommer frågan om stations-
byggnadens omfattning kanske för en gångs skull att bli föremål för en
mycket noggrann ekonomisk prövning.
Jag kan försäkra Rune Thorén om att den entreprenör som lämnar in det
lägsta anbudet är också den vars förslag har de minsta utrymmena. Jag tror
inte att någon av oss vill förspilla sin ungdom i väntan vid terminaler, hur de
än ser ut, i onödan.
Marknadsföringen av information om Sverige som turistland
Anf. 69 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern.
Turismen är en näringsgren som omsätter ca 110 miljarder i dag. En bety-
dande del av detta gäller turister från utlandet. Vi vet att fem turister i Sve-
rige ger samma intäkter som en exporterad Volvo. Genom att marknadsfö-
ringen av Sverige är splittrad på en mängd myndigheter och två departement
blir det en ineffektiv och kostsam del i budgeten. Skulle statsministern kunna
tänka sig att ta ett initiativ för att få litet fason på den i dag så splittrade
Sverigeprofilen utomlands?
Anf. 70 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag instämmer i bedömningen av turismens betydelse fram-
för allt i det svenska perspektivet men också i ljuset av utvecklingen i den
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
41
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
globala ekonomin. Det är uppenbart att turism och resande tillhör de mycket
stora och betydelsefulla tillväxtsektorerna. Däremot tror jag inte att detta
framför allt är någonting som vi kan åstadkomma genom att centralisera hela
Sverigeinformationen.
Vi har ju fattat beslut om att förändra de organisationer som vi har för att
informera om Sverige utomlands. Det är information till olika mottagare för
att ge en bra bild av Sverige som turistland. Jag tycker att det är för tidigt
att dra den typ av slutsatser som här dras.
Mitt intryck, när jag stundtals rör mig utanför landets gränser, är att det
har skett mycket för att förbättra Sverigeinformationen och Sverigebilden
utomlands. Därmed inte sagt att det inte finns utrymme för fortsatta förbätt-
ringar, för det tror jag att det finns. Men jag tror inte att det ligger i att åter
centralisera myndighetsorganisationen.
Öresundsbron
Anf. 71 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag har en fråga till statsministern, och den gäller bron mel-
lan Malmö och Köpenhamn.
Är det, mot bakgrund av det material som i dag finns och det som håller
på att samlas in samt den tidtabell som vi tidigare blivit presenterade, stats-
ministerns uppfattning att riksdagen kan få besked om bron skall böija byg-
gas eller ej innan vi slutar inför sommaren?
Anf. 72 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Samma besked gäller nu som tidigare, dvs. att vi avvaktar
det besked som kommer från Vattendomstolen. Vi har fått ett besked om
att domstolen inkommer med sitt yttrande - den skall ju svara på en mycket
specifik fråga från regeringen - kring den 20 maj. Vattendomstolen har inte
till regeringen redovisat, och har inte heller skyldighet att göra det, anled-
ningen till att den inkommer med yttrandet den 20 maj i stället för den tid-
punkt som tidigare beslutats. Efter det att Vattendomstolen har gjort det
skall det inte vara någon onödig fördröjning i regeringens beslutsfattande -
det kan jag försäkra.
42
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Anf. 73 ELVY SÖDERSTRÖM (s):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern. Kommer kulturminister
Birgit Friggebo att delta i dagens debatt här om en ny myndighetsorganisa-
tion på radio- och TV-området?
Anf. 74 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag kommer möjligen delvis att avlyssna debatten, men jag
kommer inte att vara här hela tiden.
Utredningen av mordet på Olof Palme
Anf. 75 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern. Det har under den
allra senaste tiden framkommit uppgifter runt utredningen av mordet på
Olof Palme om att kontakterna mellan olika delar av Polisen inte fungerade
riktigt ordentligt. Föranleder detta någon åtgärd från regeringens sida?
Anf. 76 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Det förhåller sig som bekant så att förundersökningen leds
av riksåklagaren. Det förhåller sig också som bekant så att den politiska
makten, i det här fallet regeringen, saknar både möjlighet och lämplighet att
gå in och ge vare sig direktiv eller andra anvisningar för hur arbetet i förun-
dersökningen skall bedrivas.
Det hindrar inte att det, mot bakgrund av detta falls mycket speciella ka-
raktär, vid några tillfällen har varit en information från riksåklagaren och
spaningsledningen direkt till mig själv, till statssekreteraren i statsrådsbered-
ningen Peter Egardt, till Ingvar Carlsson som ledare för Socialdemokratiska
partiet och till f.d. statssekreteraren i statsrådsberedningen Kjell Larsson.
De frågeställningar som av massmedierna nyligen berörts i några TV-pro-
gram har i de sammanhangen icke aktualiserats. Det är allt jag kan säga för
dagen.
Öresundsbron
Anf. 77 NILS T SVENSSON (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till statsministern, och därmed följa
upp den fråga som Sten Andersson i Malmö ställde om Öresundsbron. Han
fick ett märkligt svar på den frågan.
Den 20 maj lämnar Vattendomstolen sitt yttrande i ärendet, och det är
inte så lång tid till dess. Jag föreställer mig att det finns en planering av be-
slutsordningen i detta viktiga ärende.
Då måste det rimligen också finnas ett datum i regeringens planering som
statsministern borde kunna lämna besked om. Det svar han gav till Sten An-
dersson innehöll egentligen inte något besked.
Jag frågar nu: När kommer regeringen att fatta beslut?
Anf. 78 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag tror att det vore olämpligt med hänsyn till de krav som
ställs på beredningen av ärendet att jag gav besked om exakt vid vilken tid-
punkt regeringen skall fatta beslut i ett ärende när jag inte ens har fått in
underlaget. Då skulle jag nog utsätta mig för möjligheten att få kritik av riks-
dagens konstitutionsutskott, som jag ju känner en betydande respekt för.
Vi kan dessutom inte vara alldeles säkra på att yttrandet kommer den 20
maj. Vi hade ett tidigare besked från Vattendomstolen, men det har Vatten-
domstolen ändrat. Vattendomstolen har möjlighet att ändra detta besked
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Muntliga frågor
till regeringen
43
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation pä
radio- och
TV-området
44
igen, om den så skulle vilja. Det är någonting som ligger i dess makt och som
regeringen varken har möjlighet eller rätt att påverka.
Vi är beroende av att Vattendomstolens yttrande kommer in vid en viss
tidpunkt och att den lämnar ett klart besked. Ju tidigare yttrandet kommer
in och ju klarare beskedet är, desto snabbare kan handläggningen gå från
regeringens sida. Det säger sig självt. Det tror jag också Nils T Svensson in-
ser.
Anf. 79 TREDJE VICE TALMANNEN:
Därmed är denna frågestund avslutad. Jag ber att få tacka de medver-
kande statsråden.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU37 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området (prop.
1993/94:160).
Anf. 80 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag är glad att Birgit Friggebo är kvar i kammaren, eftersom
jag kanske får anledning att ställa direkta frågor till henne.
Jag skall gå direkt på det som kommer att vålla dagens häftigaste debatt
med anledning av betänkandet KU37, nämligen lokaliseringen av den nya
myndighetsorganisationen.
Den nuvarande borgerliga regeringen har vid upprepade tillfällen givit
prov på vad som med ett modeuttryck kallas maktens arrogans. Det senaste,
men säkert inte det sista, exemplet på detta är kulturminister Birgit Frigge-
bos agerande.
Birgit Friggebo går på kollisionskurs mot ett enigt konstitutionsutskotts
uttalande om att de nya myndigheterna bör förläggas utanför Stockholm.
Enligt en utskrift av en intervju med Birgit Friggebo den 26 april i Radio
Västernorrland sägs följande:
Reportern: En intressant fråga här i Sundsvall är frågan om de nya myn-
digheterna Radio- och TV-verket. Den skall ju diskuteras i riksdagen nu på
torsdag. Har du redan tagit ställning i lokaliseringsfrågan? Birgit Friggebo:
Ja. Det här är inga fyra myndigheter. Det är fyra små avdelningar som slås
samman. Det handlar om mindre än 30 personer, och vi tycker att de kan bli
kvar där de är.
Okänsligt och arrogant låter man alltså i Sundsvall av alla orter meddela,
två dagar innan riksdagen fattat beslut, att myndigheterna skall ligga i Stock-
holm. Riksdagen och konstitutionsutskottet är mycket tydliga i sak på den
här punkten. Riksdagens mening är en förläggning utanför Stockholm.
Givetvis är det ett svepskäl och dålig advokatyr när man säger att konstitu-
tionsutskottet inte ger klara och entydiga besked. Det är riktigt att vi inte
pekar ut vare sig Jönköping eller Sundsvall. Orter utanför Stockholms kom-
mun får regeringen ta ställning till. Men vi är klara och tydliga på den här
punkten. Myndigheterna skall förläggas till en ort utanför Stockholm.
Detta handlande inger inte något större förtroende enligt vår mening. Vi
anser att Birgit Friggebo nonchalerar svenska folkets företrädare riksdagen.
Vi tycker att det är ett klandervärt beteende. Därför är min fråga helt natur-
ligt: Är Birgit Friggebo beredd att ompröva sin ståndpunkt och ånyo över-
väga en lokalisering utifrån debatten och utifrån ett förnyat övervägande om
vad utskottet anser?
I propositionen nämns inte lokaliseringen av de sammanslagna myndighe-
terna över huvud taget. Den utredning som föregått propositionen har snällt
rättat sig efter direktiven och utgått från att de skall förläggas i Stockholm.
Det har inte gjorts någon konsekvensanalys som har behandlat lokalise-
ringen.
Riksdagen har senast 1993 lagt fast principer för omlokalisering av befint-
lig verksamhet eller lokalisering av nya myndigheter. I arbetsmarknadsut-
skottets betänkande framhölls om lokalisering av nya myndigheter att riks-
dagen vid flera tillfällen uttalat sig för att det är viktigt att välja annan lokali-
seringsort än Stockholm.
Regeringen har vidare utfärdat generella direktiv till kommittéer och sär-
skilda utredare att redovisa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag.
Det har inte skett i detta fall. Nu kan man tvista om huruvida myndigheterna
är nya eller inte. Organisationen som sådan är ny, och myndigheterna har
delvis givits en del nya uppgifter.
Vi socialdemokrater anser att det vore ytterst lämligt med en lokalisering
utanför Stockholms kommun. Detta anser också utskottet i sin helhet. Vi
tänker oss enligt den motion vi skrev en ort med ett brett medieutbud och
kvalificerad kompetens. Med det skall förstås kompetens av juridiskt slag.
Denna utlokalisering skulle vitalisera ortens utbildningsliv, medie- och
kulturliv samt bidra med expertis och sakkunskap på ett mycket viktigt fram-
tidsområde. Myndigheterna själva skulle få ökad arbetsro när de inte arbetar
mitt i storstadens enorma medieutbud med sitt hektiska tempo.
Utskottet var alltså enig i sin uppfattning. Beträffande lokaliseringen
skulle riksdagen i sin hemställan med anledning av en mängd motioner, bl.a.
den socialdemokratiska motionen från utskottsgruppen, ge regeringen till
känna vad utskottet angivit, nämligen att regeringen skulle överväga lokali-
sering till annan ort än Stockholm.
I övrigt anser vi i likhet med propositionen att en ny organisationsmodell
är behövlig. Två nya myndigheter - Radio- och TV-verket samt Gransk-
ningsnämnden för radio och TV - ersätter tidigare fyra nämnder. Social-
demokraterna reserverar sig mot att Radio- och TV-verket, som propositio-
nen föreslår, blir ett enrådighetsverk med verkschefen som ensam ansvarig.
Vi vill ha en styrelse med parlamentarisk sammansättning som leder verk-
samheten.
Regeringens proposition, Förvaltningsmyndigheternas ledning, talar un-
der punkt 4 om alternativa ledningsformer till ett enrådighetsverk. Där intas
en helt annan ståndpunkt. Det är Finansdepartementet som står för den pro-
positionen. Man säger att regeringen anser att en styrelse är lämplig för kul-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
45
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
46
tursektorns myndigheter som ofta har speciella uppgifter som skiljer dem
från förvaltningen i övrigt.
Finansdepartementet uppmärksammar kulturpolitikens speciella förut-
sättningar bättre än vad Kulturdepartementet gör självt i den här frågan.
Man föredrar alltså styrelseformen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet i dess helhet
utom när det gäller mom. 4. Där yrkar jag bifall till den socialdemokratiska
reservationen.
Anf. 81 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är uppenbart att det behövs någon form av klarläggande
inför den här debatten.
Det är riktigt att jag var i Sundsvall i början av veckan. Jag fick då många
frågor från tidningar och TV. Det jag sade i Sundsvall var för det första att
riksdagen i dag kommer att behandla den här frågan och fatta beslut om den.
För det andra redovisade jag hur konstitutionsutskottets betänkande ser
ut. Där står det att regeringen bör överväga möjligheten att lokalisera myn-
digheterna till annan kommun än Stockholm.
För det tredje har jag kommenterat det och sagt att det i sig inte är ett
entydigt besked till regeringen om vilken ort lokaliseringen bör ske till. Det
är bara en enda av det hundratal kommuner som finns i landet som pekas
ut, dvs. Stockholm, och inte bör komma i fråga. Vi vet att det finns intressen-
ter på olika håll, och Sundsvall är en av dessa.
För det fjärde har jag svarat på frågan om vilken regeringens uppfattning
var, dvs. det som stod i propositionen och som inte är någon hemlighet för
någon, nämligen att vi föreslog och utgick ifrån att de skulle ligga kvar i
Stockholm. Det är också förmodligen ett citat av detta som Catarina Rön-
nung nu refererar till när hon säger att regeringen skulle ha bestämt sig igen
oavsett vad riksdagens beslut blir.
Jag har varit med många år här i riksdagen och vet faktiskt spelreglerna.
Det betyder att riksdagen skall fatta sitt beslut nu. Det är klart att regeringen
då avvaktar vad det beslutet blir. Om beslutet skulle bli det som föreslås i
konstitutionsutskottets betänkande blir det naturligtvis en nöt som behöver
knäckas.
Utskottet utgår ifrån att myndigheterna skall bildas den 1 juli i år. Man
utgår också ifrån att det bör ske ett övervägande. Om det skall vara ett reellt
övervägande tar det en viss tid. Det skall skaffas andra lokaler och det skall
utses chefer för myndigheterna. Det tar också en viss tid. Såvitt jag kan se
finns det inte heller något förslag i betänkandet om särskilda awecklings-
kostnader om det är så att man skall flytta från de nuvarande lokalerna. Det
är naturligtvis något som regeringen får försöka att hantera sedan riksdagen
har fattat sitt beslut. Jag är fullt medveten om det.
Catarina Rönnung frågar vad jag avser att göra efter riksdagens beslut.
Jag har sådan respekt för riksdagen att jag avvaktar tills vi får skrivelsen från
talmannen när riksdagen har fattat sitt beslut. Jag vill också informera kam-
maren om att det förekommer vid den här typen av omorganisationer att
man tillsätter organisationskommittéer för att förbereda omorganisatio-
nerna även innan riksdagen har fattat sina beslut. Sådant har förekommit
ibland. Jag har stoppat alla sådana propåer på mitt departement just för att
visa respekt för riksdagens beslut.
Anf. 82 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Det gläder mig att Birgit Friggebo kommer att avvakta riks-
dagens beslut. Men folk som bor i Norrland och har lyssnat på Radio Väster-
norrlands reporter får ju inte den uppfattningen. Han frågar Birgit Friggebo:
Har du redan tagit ställning i lokaliseringsfrågan?
Birgit Friggebo svarar mycket tydligt och klart: Ja, det här är ju inga fyra
myndigheter. Vi tycker att de kan bli kvar där de är, dvs. i Stockholm.
Det som är absolut glasklart i konstitutionsutskottets betänkande är att
riksdagen enhälligt anser att en annan kommun än Stockholm bör komma i
fråga. Det är vad en enhällig riksdag anser.
I motionen från den socialdemokratiska utskottsgruppen finns det skissat
hur vi tycker att denna ort utanför Stockholm skall se ut. Den skall ha ett
brett medieutbud och den skall ha kvalificerad juridisk kompetens. Det finns
åtskilliga motioner där Sundsvall, Jönköping, Karlstad och Haninge kom-
mer i fråga. Sedan är det naturligtvis klart att Birgit Friggebo själv får besluta
lokaliseringsort efter tänkande på Kulturdepartementet och efter läsning av
motionerna. Men om Birgit Friggebo tänker sig att följa en enig riksdags
intentioner i den här frågan är Stockholms kommun utesluten.
Anf. 83 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vet inte om Catarina Rönnung alltid har blivit definitivt
rätt citerad när hon har intervjuats av olika reportrar och att hela intervjun
alltid har varit med i medierna eller i radion.
Som jag sade tidigare är det ingen hemlighet att regeringen har tagit ställ-
ning en gång tidigare. Det finns redovisat i propositionen att vi anser att
myndigheterna kan ligga kvar i de lokaler som de har eftersom vi inte anser
att det är nya myndigheter och att det inte är någon stor förändring. Det är
ingen nyhet.
Frågan är vad som nu händer. Jag har mycket tydligt i mina kontakter med
journalister redovisat att riksdagen skall fatta beslut på torsdag. Då frågade
reportern självfallet vad jag tycker själv och vad regeringen tycker. Jag har
då sagt att vi avvaktar till torsdag. Betänkandet ser ut på det här sättet.
Jag vill redovisa att det inte är jag själv som skall fatta beslut sedan. Det
är regeringen. Jag har inte haft någon diskussion med regeringen om vad
som händer om konstitutionsutskottets betänkande går igenom. Den frågan
tar jag upp efter det att riksdagen har fattat sina beslut.
Jag skulle välkomna om Catarina Rönnung litar på mina ord när jag säger
detta. Det vore helt oansvarigt annars. Jag har varit med för länge för att
göra sådana uttalanden eller springa i förväg innan riksdagen har fattat sitt
beslut och innan jag har tagit upp en diskussion med regeringen om hur riks-
dagens beslut skall behandlas.
Sedan har jag dessutom kommenterat och sagt att det inte finns någon tyd-
lig fingervisning i det eventuellt kommande beslutet annat än att konstitu-
tionsutskottet önskar att någon annan kommun än Stockholm kommer i
fråga.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
47
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
Anf. 84 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag vill fråga om Birgit Friggebo förnekar det hon har sagt
i intervjun med Radio Västernorrland. Jag har en utskrift av Susanne Hell-
sing och K-G Svensson som har lyssnat på intervjun. Jag har lika stor anled-
ning att tro att deras utskrift är korrekt som att Birgit Friggebos uttalanden
här i riksdagen är korrekta.
På reporterns fråga säger Birgit Friggebo oerhört tydligt att hon redan har
tagit ställning i lokaliseringsfrågan. Intervjun sändes på tisdagsmorgonen
den 26 april 1994. Ska jag lita mer på Birgit Friggebo än på Susanne Hellsing
och K-G Svensson som alltså har avlyssnat och skrivit ut intervjun från band?
Också en annan sak är fullständigt glasklar i konstitutionsutskottets utta-
lande: Lokaliseringsorten bör ligga i en kommun som inte är Stockholms
kommun. Man kan ju inte säga det tydligare än så.
Anf. 85 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag vet inte om de personer som Catarina Rönnung refere-
rade till var med under hela den intervju som jag gav i radion. Förmodligen
var de inte det - jag såg dem i vaije fall inte där.
Jag har varit med tillräckligt länge för att inte göra uttalanden som jag inte
kan stå för. Jag har över huvud taget inte talat med regeringen om vad vi
skall göra om riksdagen nu fattar ett sådant beslut.
Jag vet mycket väl att jag vid olika tillfällen har sagt och informerat dessa
reportrar - och de var ganska många - om att riksdagen kommer att fatta
sitt beslut på torsdag och att man får avvakta till dess och se vilket beslut det
blir.
Anf. 86 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! När konstitutionsutskottet valde den linje som jag tycker är
rimlig, nämligen att denna utlokalisering bör övervägas, fick jag uppfatt-
ningen att det skulle bli ytterligt svårt för regeringen att hinna klara upp
detta i tid.
Dessutom skulle det naturligtvis också få ekonomiska konsekvenser; man
måste hur som helst hålla båda dessa myndigheter i gång under andra halv-
året 1994. Men det var oklart om de budgeterade medlen kommer att räcka.
Konstitutionsutskottet hade också en stor arbetsbörda.
Enligt min uppfattning hade det under dessa omständigheter varit rimligt
att skjuta upp behandlingen av betänkandet till hösten. Vi har ju ännu inte
heller den lagstiftning som skall reglera verksamheten hos dessa myndighe-
ter. Men nu är vi här, och det är, vad jag förstår, inte möjligt att få någon
majoritet för att skjuta på detta nu.
Vi har i vår motion understrukit att det är en oerhört viktig verksamhet
som Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten skall bedriva.
Verkets direkta ansvarsområde skall omfatta frågor om radio och TV. Ver-
kets arbetsuppgifter skall knyta an till andra institutioner, t.ex. Filminstitutet
och Kulturrådet. Det skall vara en .central förvaltningsmyndighet med verk-
ställighetsansvar inom område i enlighet med gällande förordningar och lag-
stiftning. Verket skall också som central myndighet följa utvecklingen på
48
etermediaområdet, ge ett samlat underlag för och bedömningar av beslut om
den statliga mediapolitiken.
Vi menar att det är alldeles orimligt att det skall vara ett enrådighetsverk.
Det borde vara en utsedd styrelse. Därför stöder vi reservationen när det
gäller mom. 4. Vi menar också att en sådan här viktig institution rimligen
borde ha en kulturpolitisk målsättning. Radio och TV är inte huvudsakligen
affärsverksamheter, utan det är fråga om kultur, opinionsbildning och demo-
krati.
Förslaget till myndighetsorganisation ligger helt i linje med den politik
som har drivits, då sändningsrätter säljs på auktion, den traditionella före-
ningsradion har förstörts och kabellagstiftningen egentligen har förlorat all
udd.
Det tycks som om regeringen önskar att vi skall få samma utveckling som
i USA, där marknadens krafter ostört får utveckla vilka avarter som helst
och där alternativ egentligen saknas till sensationslystna, våldsamma och
spekulativa program.
Vi har sagt att den kulturpolitiska målsättningen för en sådan här myndig-
het borde vara att värna om yttrandefrihet och öppenhet, utveckla kontakter
med omvärlden, främja konstnärlig förnyelse och kvalitet inom radio- och
TV-området, bevara och levandegöra kulturarvet, främja mångfald genom
ett decentraliserat ansvar, främja ett vidgat deltagande, främja barns och
ungdomars intressen och bevaka deras rättigheter.
Om detta säger man i utskottet att det inte är möjligt att ålägga myndighe-
ten att fördela sändningsrätter enligt sådana kriterier. Nej, det som regleras
i lag är en sak, men som jag sade tidigare har denna myndighet också andra
uppgifter som får konsekvenser på kulturområdet.
Jag kommer alltså att yrka bifall till min meningsyttring när det gäller
mom. 3.
Jag tror inte att den nu föreslagna ordningen kommer att medföra någon
väsentlig förbättring när det gäller registrerings- och anmälningsskyldighet.
En helt avgörande förutsättning för att en granskningsmyndighet skall kunna
fungera är ju att man har möjligheter att framtvinga registrering av samtliga
aktörer på området. Det har man i andra länder och betraktar det som en
självklarhet.
Men Kabelnämnden i Sverige vet över huvud taget inte t.ex. vilka nätinne-
havare som finns, vilka som äger näten och var de finns. Naturligtvis kan
man då inte heller informera om kabellagens bestämmelser. Människorna
som nyttjar nätet kan egentligen köra ut sina program hur som helst och se-
dan hänvisa till att de inte har fått information om lagstiftningen.
Vi tycker alltså att nätinnehavare och programbolag borde ha skyldighet
att registrera sig. Tidigare har man hänvisat till att programbolagen har varit
skyldiga att registrera sig hos Patent- och registreringsverket,, men det är ju
en synnerligen ineffektiv väg som inte har kunnat utnyttjas av myndigheten.
Egentligen har kabeloperatörerna en i det närmaste oinskränkt makt att
välja utbud också på sina programkanaler till kunderna, och de gör det till
helt olika priser. Kunderna kan i de flesta fall inte välja operatör utan har i
praktiken att lojalt acceptera det kabelnät som fastighetsägaren har valt. Det
kan ju inte vara någon egentlig frihet på området.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
50
Konsumentverket får också in mängder av klagomål från abonnenter som
tvingas betala för tjänster som de inte har fått eller över huvud taget inte vill
ha.Det finns också en rad tekniska brister i detta system. De här förhållan-
dena berörs inte alls i propositionen, utan man låtsas som om allting fungerar
bra.
När det gäller det europeiska TV-direktivet vill jag säga att det enligt min
uppfattning förekommer att utländska program som sänds från andra länder
och som förmedlas via våra kabelnät inte är i överensstämmelse med det
europeiska TV-direktivet. Vi har i Sverige kanaler som sänder på ett inte
acceptabelt sätt.
Kabelnämnden skall då vända sig till regeringen, som i sin tur skall ta kon-
takt med exempelvis den brittiska regeringen. Denna skall därvid ta kontakt
med den myndighet som har ansvaret för kontrollen i England. Detta sker
över huvud taget inte, eftersom det skulle bli en mellanstatlig angelägenhet.
EG-kommissionen säger i sin tur att staterna sinsemellan får klara ut denna
mellanstatliga angelägenhet. Detta betyder att det europeiska TV-direktivet
inte fungerar.
Mot denna bakgrund och med tanke på den frihet som i Sverige råder i
synen på våldspornografi kommer vi nog att få möta mer och mer av denna
företeelse. Det enda som krävs är att några kabeloperatörer vidarebefordrar
programmen. Det är deras beslut som det hela hänger på, och det kommer
att bli mycket svårt att komma åt dem.
Jag tycker att denna utveckling är fullständigt oacceptabel. Det är möjligt
att man bättre kunde komma åt det här, om man hade den ordningen att
granskningsorganet direkt fick vända sig till den brittiska myndigheten.
Jag tycker över huvud taget att det är en slapphet i propositionen när det
gäller dessa viktiga saker. Det gäller för den delen också beträffande be-
handlingen i utskottet.
Jag yrkar bifall till mina meningsyttringar under mom. 9 och 5.
Det är viktigt att verksamheten läggs upp på ett sådant sätt att samtliga
operatörer inom radio- och TV-området blir skyldiga att registrera sig hos
myndigheten, men dit kommer vi inte med detta förslag.
Anf. 87 INGER RENÉ (m):
Herr talman! I propositionen föreslås att Radionämnden, Kabelnämnden,
Närradionämnden och Styrelsen för lokalradiotillstånd skall ersättas av två
nya myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten för
radio och TV. En översyn på detta område startade redan 1991. Utredningen
resulterade i ett betänkande, som har remissbehandlats, och dagens proposi-
tion bygger på detta betänkande.
Dagens myndighetsstruktur är ett uttryck för hur villkoren tidigare har va-
rit utformade i Sverige. Sedan början av 9O-talet har förutsättningarna i
grunden förändrats. Nya sändningsformer har tillkommit, och verksamheten
har liberaliserats bl.a. genom att möjlighet till reklamfinansiering har ge-
nomförts.
Mot den bakgrunden föreslås den nya myndighetsorganisationen, och så
långt är utskottet överens. Vidare föreslås att Radio- och TV-verket skall
organiseras som ett enrådighetsverk med ansvar för all tillståndsgivning i en-
lighet med de särskilda lagarna för ljudradio- och TV-sändningar till allmän-
heten som inte är regeringens eller någon annan myndighets uppgift. Genom
förslagen i propositionen vill man renodla ansvaret, och det är bakgrunden
till att man föreslår ett enrådighetsverk. Små verk med rutinmässiga arbets-
uppgifter lämpar sig väl för denna arbetsform.
Utskottet betonar vikten av att det skapas goda möjligheter till insyn i ver-
kets arbete, och det målet torde uppnås genom att ett särskilt råd som insyns-
organ skall inrättas, såsom föreslås i betänkandet.
När det gäller lokaliseringen av myndigheten vill jag poängtera, eftersom
det tydligen råder missförstånd på den punkten, att texten lyder att rege-
ringen bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till annan
kommun än Stockholm. Catarina Rönnung uttryckte sig som om en enig
riksdag skulle föreslå lokalisering utanför Stockholm.
Jag vill med användande av Catarina Rönnungs eget sätt att formulera sig
fråga om hon kan förneka att hon står bakom utskottets bedömning, som
återfinns på s. 19 i betänkandet.
Med detta vill jag yrka avslag på samtliga motioner och bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 88 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! När det först gäller förvaltningsmyndigheternas ledning har
Finansdepartementet en åsikt om hur en myndighet på kulturområdet skall
ledas, nämligen genom en styrelse. Man säger att hänsyn måste tas till att
verksamheten inte skall ledas så strikt inom kulturpolitikens område. Man
tycker att det just på kulturområdet är bra att en styrelse med kontakter ute
i samhället engagerar sig i en myndighet.
Detta anser alltså Finansdepartementet, men Kulturdepartementet tycker
tvärtom att Radio- och TV-verket skall vara ett enrådighetsverk. Vi tycker
att det är märkligt att regeringen här har intagit två ståndpunkter. Social-
demokraternas ståndpunkt är att en styrelse med parlamentarisk samman-
sättning skall leda verksamheter inom kulturområdet, och det gäller även
beträffande Radio- och TV-verket.
Självklart står jag bakom vad som uttalas i utskottets betänkande, men jag
tycker att det är oerhört märkligt att man inte lägger in en allvarlig intention i
ordet ”överväga”. Man skall inte hur lättvindigt som helst kunna vifta bort
riksdagens eniga mening. Skall ordet ”överväga” vara till intet förpliktande
när det uttalas av en enig riksdag att regeringen skall överväga lokaliserings-
ort utanför Stockholm? Skall det inte betyda någonting?
Är inte detta ett uttalande från riksdagen som det ligger tyngd i? Anser
Inger René att det bara kan viftas bort? I så fall tycker jag att det är ytterligt
märkligt. Om det som riksdagen uttalar inte skall ha betydelse för hur depar-
tementen handlägger regeringsärendena, underkänner vi riksdagens egen
kompetens.
Anf. 89 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag tycker att regeringen skall göra det som står i vårt betän-
kande, dvs. den bör överväga möjligheterna att lokalisera myndigheterna till
annan kommun än Stockholm. Om Catarina Rönnung hade velat ha en an-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
51
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
nan skrivning, hade vi naturligtvis också diskuterat det, och - för att vara
ännu tydligare - då hade hon också kunnat reservera sig. Men utskottet står
i dag bakom denna skrivning.
Jag tycker att det är egendomligt att Catarina Rönnung sade, om jag hörde
rätt - jag kom litet sent till denna debatt - att en enig riksdag föreslår lokali-
sering utanför Stockholm. Vi har givit regeringen i uppdrag att överväga
detta, och jag är alldeles övertygad om att den kommer att ta till sig det upp-
draget.
Anf. 90 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Vi är överens på den här punkten. Regeringen skall över-
väga lokaliseringsort utanför Stockholm.
Jag tycker också att det är oerhört märkligt att man via en bandupptagning
från Radio Västernorrland har fått besked om att ministern redan har be-
stämt sig utan att invänta riksdagens beslut i dag. För två dagar sedan sade
kulturministern att hon tyckte att dessa myndigheter skall vara kvar i Gamla
stan. Med tanke på vad vi alla anser bad jag henne att överväga beslutet igen.
Anf. 91 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag har naturligtvis ingen anledning att gå in i en diskussion
om ett radioprogram som jag inte har hört och ännu mindre sett någon ut-
skrift av. Men jag vill korrigera Catarina Rönnung på en punkt. Det gäller
att vara vaksam om orden.
Det står inte att regeringen ”skall” överväga lokaliseringen. Vi har beslu-
tat att regeringen ”bör” överväga lokaliseringen.
Anf. 92 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Jag vill säga till Inger René att det är en fördel att ha lyssnat
på hela debatten om man ger sig in i den. Det verkar faktiskt som om hon
inte hade gjort det. Nu får hon chans att begära replik på mitt anförande
också.
Herr talman! Jag skall ägna mig åt att citera en del saker. Anledningen till
det är den oro som kulturministerns uttalande har skapat.
Dessa uttalanden har kommenterats. På nyhetsplats i Sundsvalls Tidning
från den 27 april skriver man så här om kulturministern: ” - Det är inte frå-
gan om några nya myndigheter utan om en omorganisation, sade hon när
hon besökte Sundsvall i tisdags. Och det var uppenbart att hon helst inte ville
prata om frågan.”
I Radio Västernorrland blev kulturministern tillfrågad om hon redan tagit
ställning till lokaliseringsfrågan. Hon svarade så här: Det är inte fyra myn-
digheter utan fyra små avdelningar som slås samman. Det handlar om
mindre än 30 personer. Vi tycker att de kan bli kvar där de är.
Det betyder att de blir kvar på Svartmangatan i Gamla stan.
I Sundsvalls lokal-TV påpekade en reporter att två utskott har sagt att man
bör utlokalisera. Kulturministern svarade så här: Ja. Det sista utskottet, det
som skall ge grund för beslutet - alltså KU - säger att man bör överväga
utlokalisering utanför Stockholms kommun. Det visar att riksdagen själv
52
inte ger klara och entydiga besked i den här frågan. Man har helt enkelt inte
givit några rekommendationer.
Kulturministern menar alltså att man kan strunta i det som utskottet sagt.
Inger René sade att vi kan fundera över frågan. Jag vill erinra om vad Dag-
bladet skrev på ledarplats i går: ”Kulturminister Birgit Friggebo tycks anse
att riksdagen är ett transportkompani som bara hindrar henne i sin maktut-
övning. Hur ska man annars tolka det faktum att hon inte tänker bry sig om
vad riksdagen väntas besluta nu på torsdag?”
Inger Renés uttalande bidrar inte till att försvaga det intryck som förmed-
las i denna tidingsledare.
Jag var tidigare inte främmande för att medverka till att skärpa skrivning-
arna. Men efter att ha hört det uttalande utskottets företrädare Catarina
Rönnung gjorde är jag beredd att säga att vi skall gå på KU:s yttrande. Det
är någonting som regeringen måste ta på allvar.
Kulturutskottet för sin del lade snarare tyngdpunkten åt andra hållet när
man i sitt yttrande sade att dessa myndigheter bör lokaliseras utanför Stor-
stockholmsområdet. Detta skulle sedan ges regeringen till känna, som fram-
går av konstitutionsutskottets handlingar.
Det är viktigt att konstatera att det inte skett någon snabb expediering av
ärendet. Man kan inte säga på någon vecka att nu har riksdagen fattat det
här beslutet och nu skall vi överväga det i vår kammare. Det bör också Inger
René känna till. Eftersom jag nu har nämnt hennes namn så många gånger
lär hon väl begära replik på mitt anförande, herr talman!
Jag vill erinra om vad arbetsmarknadsutskottet säger om grunden för det
synsätt man valt vad gäller lokaliseringspolitiken i betänkandet 1989/90:13:
Utskottet har tidigare i sitt av riksdagen godkända betänkande
AU1987/88:13 uttalat att beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet
eller lokalisering av nya myndigheter bör föregås av noggranna övervägan-
den i de avseenden som nyss beskrivits.
Det handlar alltså om en process som faktiskt tar sin tid.
I ett betänkande från 1990/91 säger man så här: Utskottet har också när
det gäller lokalisering av nya myndigheter vid flera tillfällen uttalat att det
är viktigt att pröva möjligheterna att välja annan lokaliseringsort än Stock-
holm.
Det har gjorts affär av huruvida det skapas nya myndigheter eller om det
är fyra nämnder som blir någonting annat. Detta är en tämligen poänglös
diskussion. Oavsett vad som är fallet skall det göras noggranna övervägan-
den i frågan. Regeringen har inte övervägt frågan över huvud taget. Rege-
ringen har sagt att verksamheten skall finnas i Stockholm. Man har förutsatt
att den skall finnas på Svartmangatan. Det kanske är en passande adress för
en granskningsorganisation - vad vet jag?
I sammanfattningen av utskottets betänkande står det följande: ”1 detta
betänkande behandlar utskottet regeringens förslag om en ny myndighetsor-
ganisation på radio- och TV-området. I propositionen föreslås att två nya
myndigheter, Radio- och TV-verket och Granskningsmyndigheten för radio
och TV, skall ersätta Radionämnden, Kabelnämnden, Närradionämnden
och Styrelsen för lokalradiotillstånd.”
Kulturministern försöker göra en poäng av att omorganisationen inte är
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
53
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
så stor. Även om hon inte tycks inse det är vi i betänkandets sammanfattning
tämligen överens om att det juridiskt sett är nya myndigheter. Jag tycker för
min del att det är tämligen poänglöst att diskutera om det är nya eller gamla
myndigheter.
Herr talman! Eftersom någon kanske kommer att begära replik skall jag
inte utnyttja hela min taletid. Huvudskälet till att jag inte utnyttjar hela den
anmälda taletiden är att utskottets talesman Catarina Rönnung på ett ut-
märkt sätt har talat om för kulturministern vad ett riksdagsbeslut innebär i
dessa avseenden.
Anf. 93 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Eftersom vi har kulturutskottets ordförande här vill jag
ställa en fråga till honom när det gäller de synpunkter vi har haft på de kultu-
rella målsättningarna.
Verket skall syssla med frågor som är centrala och viktiga för svenska eter-
medier. Det skall vara en central förvaltningsmyndighet med verkställighets-
ansvar inom området. Den skall som central myndighet följa utvecklingen
och ge ett samlat underlag för bedömningar och beslut om den statliga
mediepolitiken.
Borde då inte denna myndighet också ha en allmän kulturpolitisk målsätt-
ning?
Anf. 94 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det ligger mycket i det. Jag vill göra ett tillägg, eftersom jag
faktiskt uppfattade Hurtigs frågeställning som mycket seriös och dessutom
viktig.
Det finns ett problem med kulturpolitiken och för den delen också med
mediepolitiken i dag: Man särskiljer i mycket stor utsträckning kulturpolitik
och mediepolitik. I de kulturpolitiska mål som antogs 1974 diskuterades inte
massmediefrågor. Kulturpolitikens område var snävare.
Nu kan jag för min del emellertid säga att det glädjande nog har vuxit fram
en insikt. Jag vill inte uttala mig om huruvida den tar sig uttryck just i detta
förslag - i varje fall inte i egenskap av ordförande i kulturutskottet.
Jag sitter med i Kulturutredningen. En av de viktiga frågor vi har att disku-
tera är just hur man skall kunna se mediepolitiken i ett kulturpolitiskt sam-
manhang. Vi har under senare tid många gånger fått uppleva att regeringen
enbart ser mediepolitiken som en fråga om ekonomi, kommersiella intressen
osv. Man har glatt och villigt satt i gång med auktioner, exempelvis på de
kommersiella radiostationerna, trots att detta är en massmediepolitisk fråga
med kulturpolitisk bäring.
Anf. 95 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Om Åke Gustavsson har den uppfattningen, borde han väl
också tycka att konstitutionsutskottet borde ha skrivit mera positivt om öns-
kemålen som vi hade formulerat i vår motion.
Anf. 96 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Som Åke Gustavsson kanske minns, fattade riksdagen våren
1990 - jag misstänker att Åke Gustavsson var med då - ett beslut där man
lade fast allmänna principer för omlokalisering av befintlig verksamhet eller
lokalisering av nya myndigheter.
De allmänna principerna handlade om att myndigheterna även efter omlo-
kalisering eller decentralisering skulle kunna fullgöra sina arbetsuppgifter
effektivt. Förutom de regionalpolitiska aspekterna skulle förutsättningarna
för att behålla eller rekrytera kvalificerad personal, behovet av kontakter
med andra myndigheter samt medflyttandes möjligheter till arbete beaktas.
Man sade också att omflyttningar borde föregås av noggranna överväganden
i dessa avseenden.
Med tanke på detta beslut, som alltså fattades våren 1990, har ett enigt
utskott bedömt att den skrivning som vi har gjort är rimlig. Denna skrivning
har också Åke Gustavssons socialdemokratiska vänner ställt sig bakom.
Anf. 97 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att jag har deltagit i det beslut som Inger Reneé
talar om, och jag står helt och hållet för det. Men poängen med dessa fyra
kriterier - effektivitet, möjlighet att rekrytera kvalificerad personal, funge-
rande kontakter med andra myndigheter och att noggranna överväganden
måste göras - är att det inte a priori är på det sättet, vilket faktiskt är Inger
Renés slutsats, att lokaliseringsorten i det här fallet skall vara Stockholm.
Jag vill hävda att de i motionerna aktuella lokaliseringsorterna väl kan er-
bjuda en kvalificerad, kunnig och effektiv personal. Vad är det som säger att
den bara skulle finnas i Stockholm?
Jag vill hävda att man på dessa orter kan ha en fungerande kontakt med
andra myndigheter. Annars skulle alla de myndigheter som ligger lokalise-
rade på andra platser än Stockholm per definition inte kunna fungera särskilt
väl.
Det är alldeles självklart att besluten skall föregås av noggranna övervä-
ganden. Men sanningen i den här frågan är att regeringen över huvud taget
inte har övervägt någonting utan bara förutsatt att myndigheterna skall fin-
nas i Stockholm. Och så är man glad och lycklig för det. Nu får faktiskt rege-
ringen finna sig i att bli korrigerad.
Jag kan berätta för Inger René att jag sitter själv med som ledamot i styrel-
sen för en institution på massmedieområdet, nämligen FOJO, fortbild-
ningen av journalister, som är förlagd till Kalmar. Jag vill påstå att det är ett
av de mera effektivt fungerande organen inom den samhälleliga sektorn på
det område där det har att verka.
Jag vill med stor bestämdhet hävda att det finns alla möjligheter att få ett
väl fungerande och effektivt organ inom radio- och TV-området på andra
platser än just Svartmangatan i Gamla stan.
Anf. 98 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att både Kalmar och Sundsvall
och alla möjliga orter som har verk och högskolor fungerar mycket bra i de
avseenden som vi här talar om. Men jag skulle ha blivit väldigt överraskad,
om regeringen redan hade fattat beslut.
Jag tycker att regeringen skall avvakta till dess att vi så småningom har
fattat beslut. Sedan bör regeringen överväga, precis som det står, och det
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation pä
radio- och
TV-området
55
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
56
utesluter varken Sundsvall eller Kalmar eller någon annan ort. Om rege-
ringen hade övervägt saken och fattat ett klart beslut innan vi tagit ställning,
då hade man möjligen som KU-ledamot kunnat bli litet bekymrad.
Anf. 99 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Herr talman! Problemet i det här sammanhanget är bara att regeringen
inte har funderat över huvud taget på att lokalisera de nya myndigheterna
någon annanstans än till Gamla stan och Svartmangatan.
Nu tvingar riksdagsbeslutet fram en annan situation för regeringen. Det
kan då vara intressant att se att riksdagen inte är ett transportkompani, allra
minst i en situation med en minoritetsregering. Det kan ju finnas någon slav
på triumfvagnen som påminner regeringen om att den faktiskt är dödlig, om
inte annat den 18 september i höst.
Anf. 100 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! När det gäller de nya myndigheterna på radio- och TV-områ-
det vill jag begränsa mig till synpunkter på lokaliseringsfrågan.
I propositionen om nya myndigheter på radio- och TV-området skriver
regeringen att den avser att inom kort tillkalla en organisationskommitté
med uppdrag att förbereda och genomföra den nya myndighetsorganisatio-
nen. I kommitténs uppdrag kommer att ingå att anställa personal vid de nya
myndigheterna.
Det finns därför goda möjligheter att, som utskottet föreslår, noga över-
väga placering utanför Stockholm, innan den nya personalen anställs. Själv-
klart skall det finnas möjligheter för tidigare anställda i de gamla myndighe-
terna att följa med till den nya orten.
Såväl kulturutskottet som konstitutionsutskottet anser att myndigheterna
bör lokaliseras utanför Stockholm. Det finns många skäl till detta. Dels inne-
bär en mediemiljö utanför Stockholm en nyanserad syn på de frågor som
myndigheten har att handlägga, dels uppstår en större jämvikt mellan
mediafrågor i landsorten och i Stockholm.
I betänkandet redovisas de principer som lagts fast vid lokalisering av nya
myndigheter. Riksdagen har vid ett flertal tillfällen angett att lokaliserings-
frågor skall prövas utifrån regionalpolitiska principer. Placeringen bör ske
till länscentra eller vissa andra orter i eller i anslutning till stödområde, och
att myndigheterna skall kunna fullgöra sina arbetsuppgifter på den nya or-
ten.
Jag har i motion K37 föreslagit lokalisering till Sundsvall, och jag vill redo-
visa följande skäl:
Sundsvall är Norrlands ”medietätaste” kommun med tillgång till högskola
med mediautbildning och ett antal statliga verk och myndigheter som doku-
menterat sig som rationella och bättre fungerande än innan de placerades i
Sundsvall. Centrala studiestödsnämnden har exempelvis år efter år korats
till den mest effektiva statliga myndigheten i landet.
Sundsvall har mycket god tillgång till kvalificerad personal, inte minst
mycket kvalificerade jurister. Avståndet till centrala myndigheter i Stock-
holm kan i tid jämföras med restiden från Stockholms förorter till centrum.
Flygtiden är 40 minuter.
Sundsvall är känt som kommunen med lägre personal- och lokalkostnader
än vad man kan nå i storstäderna.
Herr talman! Utskottet skriver att hänsyn skall tas till möjligheterna att
behålla och rekrytera kvalificerad personal samt medflyttandes möjligheter
till arbete. Sundsvalls kommun härvid tidigare lokaliseringar visat att med-
flyttande har kunnat beredas arbete genom övergripande kontakter med det
privata näringslivet, kommunen och myndigheterna.
För cirka ett år sedan beslutade Telestyrelsen att dra in verksamheten i
Sundsvall och flytta den till Stockholm. För de lokaler som Telestyrelsen
lämnade finns i dag ett hyreskontrakt som gäller åtta år framåt. Förutom de
anställda som blev arbetslösa har regeringen nu möjligheter att utnyttja de
lokaler som står tomma i Sundsvall utan att staten behöver betala en enda
krona i hyra under åtta år framåt. Dessutom borde vissa möjligheter finnas
att bereda en del av den avskedade personalen från Telestyrelsen ny anställ-
ning. Det skulle hedra regeringen efter den trista behandling personalen fått
av Telestyrelsen.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag hävda att Sundsvall som lokaliserings-
ort ger bättre arbetsmiljö, rationellare verksamhet, mycket god tillgång till
kvalificerad personal och närhet till övriga statliga myndigheter.
Det är en självklarhet att regeringen skall leva upp till de principer om
regionalpolitiska hänsyn som riksdagen vid ett flertal tillfällen har lagt fast.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till motion K37, som förordar en
lokalisering till Sundsvall.
Anf. 101 BO FORSLUND (s):
Herr talman! Det finns ett mycket starkt motiv för statsmakten att verka
för att den snabba och mycket dramatiska utveckling som sker inom eterme-
dieområdet inte enbart koncentreras till Stockholm.
Det är dessutom konstigt att inget statsråd reagerar när statliga verk och
myndigheter, dvs. det statliga ägande som regeringen kan påverka, flyttas
från exempelvis Sundsvall till Stockholm. Men när en rad politiker för fram
väl underbyggda argument för att ett trettiotal tjänster skall utlokaliseras
från Stockholm blir regeringens besked ett blankt nej.
Herr talman! Jag påstår dessutom att den fråga som vi nu behandlar inte är
sakligt prövad, åtminstone har inte kulturministern redovisat sitt underlag,
precis som KU mycket riktigt påtalat. Det hör då till anständigheten att mi-
nistern inför riksdagen redovisar konsekvenserna och att hon redovisar de
sakliga motiven till sitt ställningstagande att förlägga denna nya myndighets-
organisation till Gamla stan.
Myndigheterna Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för ra-
dio och TV är minsann inga stora myndigheter. Men frågan är principiellt
mycket viktig. Riksdagen har ju gång på gång uttalat att vid varje tillfälle av
nybildande av myndighet skall utlokalisering prövas. Detta är en fråga med
symbolvärde, där riksdagen visar att man värdesätter det perspektiv och det
synsätt som huvuddelen av radio- och TV-publiken vanligtvis har. Mångfal-
den är alltså viktig. Det är också viktigt att de nya myndigheterna lokaliseras
så att deras integritet inte bara är organisatoriskt utan även geografiskt sä-
kerställd.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
58
I Sundvall är vi nu, som mycket riktigt Sigge Godin tidigare påpekade, på
väg att utveckla medieverksamheten. Medier och kommunikation står för
en sektor där en mycket kraftig utveckling och omvandling är att förutse.
Många kunskaps- och tjänsteverksamheter och företag kommer att ha stort
behov av högre utbildning och forskning för att kunna startas och utvecklas.
Radio- och TV-verksamheten är unik. Ingen annan verksamhet har en så
bred medborgerlig betydelse och ingen annan verksamhet når så långt in i
varje svenskt hem. Detta faktum utgör grund för all framtida utveckling och
givetvis även för all framtida mediepolitik. Jag vill här peka på de unika ini-
tiativ som tagits i Sundsvall för att just stimulera journalister, politiker och
forskare till debatt om demokrati och om olika tendenser i utvecklingen. Jag
tänker främst på partiveckan i Sundsvall som arrangeras för sjunde året i
rad. De nya myndigheterna har ett betydande ansvar när det gäller att utöver
sin direkta myndighetsutövning också medverka aktivt i mediedebatten och
demokratidebatten.
Vikten av att den nya myndigheten besitter stor integritet är självklar.
Dess personal får inte riskera att dras in i det tätt vävda nätverk som finns i
mediebranschen i Stockholm, där dessutom alla större medieföretag har sina
huvudkontor. Då dessa myndigheter i första hand skall representera allmän-
hetens intressen bör de placeras där en stor del av publiken finns, dvs. utan-
för storstadsområdena.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till motion K42 som är signerad
av Hans Stenberg m.fl.
Anf. 102 TAGE PÅHLSSON (c):
Herr talman! Vi debatterar visserligen ett kulturpolitiskt ärende, men jag
skulle vilja påstå att det lika mycket är ett arbetsmarknadspolitiskt sådant.
Det är också helt naturligt att vi har sådana aspekter på dessa frågor, speciellt
då det finns så klart uttalade riktlinjer från riksdagen i flera omgångar om
att man vid varje etablerande av ny myndighet skall pröva utlokalisering
utanför storstaden Stockholm.
Anledningen till att jag tar till orda i denna debatt är lokaliseringen av de
två nya myndigheterna. Jag har också väckt en motion med anledning av
propositionen. Motionen innehåller förslag om ett tillkännagivande till rege-
ringen om utlokalisering till annan kommun än Stockholm. I första hand har
jag nämnt Sundsvall som lämplig ort.
Under debatten har alla argument framförts som jag hade tänkt att ta upp,
och det finns ingen anledning att upprepa dem. Vi vet att Sundsvall är en
lämplig ort av flera skäl. Den nya myndighetsorganisationen är också lämp-
lig att utlokalisera.
Behandlingen i de berörda utskotten är jag i stora drag nöjd med, även
om jag gärna sett en litet skarpare skrivning i KU:s betänkande. Jag är med-
veten om att ett enskilt utskott inte kan uttala sig för en särskild lokalise-
ringsort.
Det tråkiga är att vår ärade kulturminister, som inte är i kammaren under
denna debatt, tycks ha uppfattat den måhända något veka skrivningen i
KU:s yttrande som ett klartecken till att föregripa riksdagens beslut. Jag,
som många andra, blev mycket förvånad när jag hörde talas om hennes utta-
landen, bl.a. i lokalradio och i lokal-TV, när vi häromdagen besökte Sunds-
vall. Det finns ingen anledning att jag upprepar vad hon sagt; det har sagts
tidigare här i dag. Men det visar på en inställning som man kan vara förvånad
över, nämligen litet nonchalans mot riksdagen.
Det som inte sagt tidigare i debatten, vad jag vet, är att kulturministern
för några dagar sedan till personalen vid nuvarande Kabelnämnden uttalat
ungefär följande: Regeringen bör då överväga möjligheten till utlokalise-
ring, sägs det. Vi har redan prövat denna fråga och vi finner ingen anledning
att ändra den nuvarande lokaliseringen i Gamla stan. Detta sade hon inför
berörd personal.
Herr talman! Det finns även annat som i detta sammanhang kan refereras
till, men det är inte relevant, speciellt inte som kulturministern inte finns här
i kammaren och kan försvara sig. Det väsentliga är dock att en minister i en
regering visar denna inställning till riksdagen, något som kulturministern gör
i och med att hon före riksdagsbehandlingen uttalar sig i olika sammanhang
så klart om var den nya myndighetsorganisationen skall etableras.
Kulturministern har också tidigare i debatten förnekat att hon skulle ha
yttrat sig i denna riktning. Hon menar att det skulle vara oansvarigt att göra
sådana uttalanden. Det kan jag hålla med om. Jag kan också acceptera att
även en minister inte är mer än människa. Naturligtvis tycker hon, som är
stockholmare och som också är bosatt i Stockholm, att det är jobbigt att fatta
beslut som innebär att människor i Stockholm blir arbetslösa. Även Stock-
holm har en ansträngd arbetsmarknad i dag, och det är naturligtvis mycket
svårt att fatta beslut som innebär förlorade arbetstillfällen.
Kulturministern tycker naturligtvis att det är smidigast och enklast att be-
trakta inrättandet av de två nya myndigheterna som en omorganisation, där
fyra myndigheter blir två. Det är enklast att skaffa nya skyltar och skriva nya
organisationsplaner, kanske flytta om litet i kontorsrum och köra vidare. Det
är minsta motståndets lag.
Om man då vill nonchalera riksdagens tidigare klart uttalade riktlinjer om
att pröva utlokalisering av nya myndigheter kan man göra så. Men så får
man inte resonera, herr talman, inte ens om man är kulturminister och har
rötterna och boplatsen här i storstaden.
Herr talman! Jag vill med det här inlägget yrka bifall till min motion K45,
där jag förespråkar en utlokalisering av de två nya myndigheterna till Sunds-
vall.
Anf. 103 INGER RENÉ (m) replik:
Herr talman! För det första är det inte rimligt att i vår debatt dra upp en
diskussion som ministern möjligen kan ha haft med några personer vid något
tillfälle, som inte på minsta sätt är dokumenterad utan bara en hörsägen.
För det andra har jag en ordagrann utskrift av bandet från inslaget i Lokal-
TV i Sundsvall, där kulturministern säger: ”---det som ska ge grund för
beslutet... säger att vi bör överväga utlokalisering utanför Sthlms
kommun... och det visar att riksdagen själv inte ger klara och entydiga be-
sked i den här frågan. Man har helt enkelt inte gett några ordentliga rekom-
mendationer i den här frågan.”
Det som jag läste upp tidigare, i replikskiftet med Åke Gustavsson, visar
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
60
att det inte är meningen, därför att regeringen har att överväga en mängd
olika faktorer när det gäller utlokaliseringen.
Jag yrkar fortfarande bifall till utskottets hemställan.
Anf. 104 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Jag kommer att plädera för att de nya radio- och TV-myndig-
heterna skall placeras i Sundsvall, och jag har tre huvudargument för det.
För det första handlar det om att bryta den starka mediekoncentrationen
till Stockholmsområdet. För det andra är Sundsvall vid en saklig prövning
det klart bästa alternativet för att skapa en väl fungerande myndighet. För
det tredje är en lokalisering till Sundsvall en logisk följd av riksdagsbeslut
som tidigare har fattats och som kommer att fattas i dag.
När det gäller mediekoncentrationen till Stockholm behöver jag inte säga
särskilt mycket, eftersom Bo Forslund så tydligt har redovisat konsekven-
serna av och nackdelarna med dagens läge. Mediekoncentrationen till det
här området snedvrider bilden och nyhetsförmedlingen, så att människor får
en felaktig bild av vad som händer i landet. Man borde åtminstone från sta-
tens sida göra vad man kan för att bryta denna koncentration.
De kriterier för en väl fungerande myndighet som Inger René räknade
upp är det lättast att uppfylla i Sundsvall. Där finns en bred journalistisk
kompetens, flera tidningar, radio och TV, Journalisthögskolan och Kommu-
nikationsvetenskapligt centrum.
I Sundsvall finns en bred juridisk kompetens, med kammarrätt, tingsrätt
och Hovrätten för nedre Norrland. Där finns dessutom ett antal statliga
verk, och Sigge Godin beskrev tidigare utförligt hur väl de fungerar. Jag be-
höver inte upprepa vad han sade, men det är lätt att konstatera att dessa verk
fungerar på ett utomordenligt sätt.
De tekniska förutsättningarna för kommunikation med övriga myndighe-
ter och massmedier i landet är helt utomordentliga. Efter flytten av Telesty-
relsens verksamhet till Stockholm vid årsskiftet finns det lediga lokaler med
hyreskontrakt fram till år 2000. Jag har tittat på lokalerna, som är helt ny-
byggda och har toppmodern teknisk utrustning. Datanät och kabelnät är in-
stallerade. Det finns möjligheter till länkförbindelser och dessutom möjlig-
heter att installera multimedieutrustning, som gör att man snabbt kan kom-
municera på alla möjliga sätt med resten av landet. Det finns alltså utomor-
dentliga tekniska förutsättningar för bra kommunikation.
Det tredje av av mina argument var alltså att en utlokalisering är en logisk
följd av de riksdagsbeslut som vi har fattat. Riksdagen har, som sagts tidi-
gare, lagt fast att man vid bildandet av nya statliga verk skall pröva en lokali-
sering utanför Stockholmsregionen. Det har vid flera tillfällen, senast våren
1993, klargjorts att de principerna ligger fast.
Vi har både i kulturutskottet och i konstitutionsutskottet pläderat för en
lokalisering utanför Stockholm, och riksdagen kommer i dag att fatta ett be-
slut som självfallet måste uppfattas som en rekommendation till regeringen
att verkligen sakligt pröva om det inte finns möjlighet att placera de här myn-
digheterna utanför Stockholm. Om man gör en sådan saklig prövning kom-
mer man att finna att Sundsvall är det bästa alternativet.
Innan jag slutar kan jag inte låta bli att nämna Birgit Friggebos agerande.
Jag tycker att de uttalanden som hon gjorde i Sundsvall är en ren skandal -
även om hon nu försöker krypa undan. Men det är inte det värsta, utan det
är de besked som hon har gett till de representanter för kommuner och läns-
styrelser som har försökt få uppvakta kulturministern. Hon har sagt att hon
inte vill ta emot någon uppvaktning därför att hon inte vill ge ett negativt
besked. Det är ett klart tecken på att man har bestämt sig i förväg, och det
är upprörande. Det är en fruktansvärd arrogans, inte bara mot riksdagen
utan också mot de medborgare som har velat göra en uppvaktning.
Det måste kännas bittert för Sigge Godin att ha en partivän i regeringen
som inte lyssnar på de goda argument som han för fram och som dessutom
öppet och demonstrativt visar att hon inte vill lyssna på våra argument.
Herr talman! Som jag har sagt, är det viktigt att vi bryter massmediekon-
centrationen i Stockholm. Det är också helt klart att Sundsvall är det bästa
alternativet för en placering av de nya myndigheterna.
Jag yrkar därför bifall till motion K42.
Anf. 105 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag kommer att överraska alla här genom att inte prata om
lokalisering, utan det som vi är här för att prata om, nämligen en ny myndig-
hetsorganisation.
Det är alltid roligt att höra Åke Gustavsson, ordföranden i kulturutskot-
tet. Han är vitter. Han förde oss ner till romartidens kejsare i Rom och talade
om slaven på triumfvagnen. Den slaven hade till uppgift, som ni alla vet, att
säga ”memento mori” till kejsaren, dvs. kom ihåg att du är dödlig. Det är
det som vi i Ny demokrati också försöker säga, när vi någon gång - nu mer
och mer sällan - är med på regeringens triumfvagn: Kom ihåg att ni är död-
liga! Det har vi även gjort när vi har diskuterat den nya myndighetsorganisa-
tionen.
Vi har i år liksom tidigare år i motioner riktat kritik mot Kabelnämnden,
Närradionämnden och även Radionämnen. I dessa är flertalet av medlem-
marna tillsatta på politiska meriter.
I fråga om privat lokalradio ligger tillståndsgivning och granskning också
på olika myndigheter, styrelser för lokalradiotillstånd och Radionämnden.
Det är positivt att regeringen nu har försökt rensa i den djungel av myndig-
heter som sysslar med de viktiga radio- och TV-frågorna. I vår motion har vi
framför allt tänkt på rättssäkerheten. Vi vill att myndigheternas roller skall
renodlas ytterligare. Vi vill ha en beslutsmyndighet som ansvarar för till-
ståndsgivning, sanktioner, återkallande av tillstånd och bedömningar av pro-
graminnehåll. Granskningar och utredningar skall handläggas av en utred-
ningsmyndighet som bl.a. ansvarar för sanktioner och återkallande av till-
stånd. Vi vill att utredningsmyndigheten skall vara sakkunnig i radio- och
TV-frågor.
Vi anser vidare att alla domstolsliknande uppgifter skall överföras till all-
männa domstolar. Man bör inte vara främmande för att inrätta en särskild
radio- och TV-domstol som handlägger frågor om yttrandefrihetsbrott.
Vi har vidare föreslagit att den nya utredningsmyndigheten skulle kallas
TV- och radioombudsmannen. En sådan funktion skulle sedan kunna om-
fatta hela medieområdet. Det skulle bli något slags medieombudsman.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
61
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Ny myndighets-
organisation på
radio- och
TV-området
Ny demokrati har i motionen ansett att en allsidig snabbutredning måste
tillsättas som arbetar fram ordentliga konsekvensanalyser av olika förslag
som rör yttrande- och informationsfriheten, dvs. den fria åsiktsbildningen
som är så viktig.
I avvaktan på att en ny utredning görs yrkar jag bifall till vår motion. Där-
med yrkar jag avslag på propositionen.
Anf. 106 STINA ELIASSON (c):
Herr talman! Det är riksdagen som bestämmer, och riksdagen bestämde
våren 1990 att allmänna principer för omlokalisering av befintlig verksamhet
eller lokalisering av nya myndigheter skulle läggas fast.
Riksdagen bestämde våren 1993 att de allmänna principerna för omlokali-
sering skulle ligga fast. I betänkandet från våren 1993 framhölls det vidare
att arbetsmarknadsutskottet vid flera tillfällen hade uttalat att det är viktigt
att välja annan lokaliseringsort än Stockholm för nya myndigheter.
Nu har vi ett lokaliseringsärende som gäller en ny myndighet. Många ta-
lare har före mig talat för Sundsvall. Jag vill också lägga min röst för Sunds-
vall och hoppas att det går fram till kulturministern och regeringen.
Det är en saklig bedömning som ligger bakom min uppfattning. Skälen till
att Sundsvall är en bra lokaliseringsort har redovisats av bl.a. Hans Sten-
berg, Sigge Godin, Tage Påhlsson och Bo Forslund. Därför behöver jag inte
upprepa dem.
Jag vill, herr talman, yrka bifall till motion K45.
Anf. 107 NILS NORDH (s):
Herr talman! Jag hade inte tänkt lägga mig i den här debatten, eftersom
jag tyckte att utskottets betänkande såg bra ut. Det fanns inte mycket att
tillägga.
Men jag kan inte låta bli att gå upp i talarstolen efter att ha hört alla vackra
ord om Sundsvallsregionen.
Socialdemokraterna har också en motion, K41. I den förordar vi Jönkö-
ping som lämplig lokaliseringsort. Vi har gjort det utifrån ståndpunkten att
det där finns jurister som kan biträda nämnden vid behov. Där finns bl.a.
Domstolsverket och Göta hovrätt. Där finns också ett brett utbud på medie-
området. Det är inte minst viktigt i detta läge.
Jag förordar självfallet att den nya myndigheten lokaliseras till Jönköping.
Herr talman! Det är mycket viktigt att vi noga följer utskottets betän-
kande och kulturutskottets yttrande när det gäller sammansättningen av den
nya myndigheten. Den får inte bara innehålla experter. Det måste finnas ett
lekmannainflytande i en sådan granskningsnämnd som nu är påtänkt.
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2 och i övrigt till hemställan i
utskottets betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
62
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU46 Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten (prop.
1993/94:146).
Anf. 108 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Jag vill bölja med att yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande om åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten.
Bakgrunden är att det har funnits ett missbruk som har inneburit att man
orättmätigt har utnyttjat partibeteckningar för skumma syften. Hittills har
man varit tvungen att registrera det första namnet, men i propositionen före-
slås att också det andra namnet skall vara registrerat.
I Personvalskommittén har det också föreslagits att en utredning skall till-
sättas som ser på andra möjligheter att motverka missbruk av den fria nomi-
neringsrätten. Man föreslår alltså en utredning. Detta tar regeringen upp i
propositionen, och utskottet yrkar bifall till det. Mot den bakgrunden anser
vi att kraven i den motion som Ny demokrati har väckt under allmänna mo-
tionstiden är tillgodosedda.
Jag vill återigen säga att jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 109 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Som Ylva Annerstedt sade har Ny demokrati väckt en mo-
tion. I den har vi pekat på risken att den fria nomineringsrätten kan leda
till att en registrerad partibeteckning kan användas av företrädare för andra
partier för att de skall kunna ta sig in i riksdagen och i fullmäktigeförsam-
lingar. Därför har vi föreslagit att den fria nomineringsrätten ytterligare bör
utredas om partivalssystemet behålls.
Med detta vill jag yrka bifall till vår reservation.
Anf. 110 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! För formens skull vill jag yrka avslag på Ny demokratis re-
servation, eftersom förslaget i propositionen och utskottets hemställan fak-
tiskt tillgodoser kraven i motionen, nämligen att en utredning också skall
kartlägga andra metoder för att förhindra missbruk av den fria nominerings-
rätten.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
KU37 Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området
Mom. 1 (avslag på propositionen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
Åtgärder mot
missbruk av den
fria nominerings-
rätten
63
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
262 för utskottet
15 för res. 1
I avstod
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 71 m, 25 fp, 20 c, 20 kds, 10 v, 3 -
För res. 1: 15 nyd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 25 s, 8 m, 8 fp, 11 c, 6 kds, 8 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 3 (kulturpolitiska målsättningar)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
268 för utskottet
II för men.
1 avstod
69 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 72 m, 25 fp, 20 c, 19 kds, 18 nyd, 2 -
För men.: 10 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 26 s, 8 m, 8 fp, 11 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Rose-Marie Frebran (kds) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats
ha avstått från att rösta.
Mom. 4 (Radio- och TV-verket)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
153 för utskottet
124 för res. 2
2 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 25 fp, 19 c, 19 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 1 m, 10 v, 2 -
Avstod: 1 c, 1 kds
Frånvarande: 27 s, 8 m, 8 fp, 11 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Tom Heyman (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat
nej.
Mom. 5 (registrerings- och anmälningsskyldighet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
268 för utskottet
11 för men.
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 72 m, 25 fp, 20 c, 20 kds, 18 nyd, 2 -
För men.: 10 v, 1 -
Frånvarande: 27 s, 8 m, 8 fp, 11 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 9 (det europeiska TV-direktivet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
266 för utskottet
12 för men.
1 avstod
70 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 71 m, 25 fp, 18 c, 20 kds, 18 nyd, 2 -
För men.: 1 c, 10 v, 1 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 26 s, 9 m, 8 fp, 11 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 11 (lokalisering)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. K37 (fp), K42 (s) och K45 (c)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU46 Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten
Mom. 1
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 2 (andra åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
263 för utskottet
18 för res.
68 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 72 m, 25 fp, 21 c, 20 kds, 10 v, 3 -
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
|
Prot. 1993/94:98 28 april 1994 |
För res.: 18 nyd Frånvarande: 26 s, 8 m, 8 fp, 10 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 - |
|
Vägverket |
Beslut om uppskjuten votering På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som 10 § Kommunikationsforskning Föredrogs Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut skulle fattas den 29 april.) 11 § Vägverket Föredrogs Anf. 111 BO NILSSON (s): Herr talman! Att anvisa tillräckliga medel för drift och underhåll avvägnä- Anslaget till drift och underhåll innehåller emellertid många värdefulla in- På s. 10 skriver utskottsmajoriteten vackert om att det är viktigt att ökade Regeringen föreslår i sin proposition att Vägverket bör komma tillbaka Ser man hur mycket som anvisats tidigare år kan man säga att det senaste |
|
66 |
Till detta bör läggas att investeringarna ökat väsentligt under de senaste |
åren. Trycket på ökat anslag till drift och underhåll har alltså accelererat på
senare tid.
För oss socialdemokrater, som inte är så mycket för att klippa band, är
anslaget till drift och underhåll av mycket stor vikt. Utöver de trafikpolitiska
resultaten skall läggas de sysselsättningspolitiska. Vägverket, som av rege-
ringen och såvitt jag förstår utskottsmajoriteten fått i uppdrag att komma
tillbaka med en plan för underhåll, har i propositionen redovisat en under-
hållsplan med tre olika alternativ på standard. Vi föreslår alternativet med
hög standard, för jobbens och trafiksäkerhetens skull, men också för nä-
ringslivets skull. Dess transporter kräver effektivitet och inte tjälskadade,
avstängda vägar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation 2, som innebär ett ja till
Vägverkets alternativ med hög standard. Det betyder ett anslag om 9 886
miljoner kronor eller 4 124 miljoner kronor mer än regeringen anser behövs.
Låt mig ta upp två saker till, som inte föranlett någon reservation från vår
sida.
Utskottets kds-are kom precis före sammanträdet stickande och ville ha in
en text om godstransporter som har betydelse i skärgårdstrafiken. Jag skulle
egentligen vilja ha ett konkret besked på vad som menas, men vill inte för-
länga debatten här i dag. Jag tycker dock att detta är signifikativt för Kom-
munikationsdepartementet. Plötsligt kommer man på en sådan här sak och
så skickar man en budbärare till trafikutskottet. Det är dåligt förberett, som
vanligt, men vår man i trafikutskottet får försöka rätta till det.
Den andra frågan gäller kompletteringspropositionen. Nu har man plöts-
ligt tagit fram 1,6 miljarder till en del av vägunderhållet. I trafikutskottet
ville man, men hade inte pengar. I Kommunikationsdepartementet ville
man, men hade inte heller några pengar. Nu har Börje Hörnlund tydligen
pengar över, och då kan man göra litet - inte tillräckligt, men ändå.
Det behövs tydligen mer samarbete i regeringskansliet. Då hade inte tra-
fikutskottet behövt föreslå riksdagen ett nej till ökade underhållsäskanden
den 28 april, dvs. i dag, och fått mer pengar den 25 i samma månad! Förarg-
ligt? Ja, jag tycker det!
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 2.
Anf. 112 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Det blir litet knepigt, det här. Vi har i utskottet diskuterat
ökade väganslag, men inte fått det. Nu kommer kompletteringspropositio-
nen, och där finns pengar till ökade underhållskostnader, som flera partier
föreslagit i utskottet. Därför är det egentligen litet märkligt att vi får föra
den här debatten två gånger. Först vill vi ha mera pengar medan regerings-
företrädarna motsätter sig det. Sedan återkommer de och tycker att det är
mycket bra med mera pengar till vägunderhåll. I morgon bitti kommer kam-
maren att avslå de motioner som yrkar på mera pengar. Det är allt en knepig
situation. Man brukar säga: Ur led är tiden. Frågan är om den inte är det i
trafikutskottet i alla fall. Vi är åtminstone efter vår tid - det gäller främst
regeringsföreträdarna. I den ena stunden vet man inte om att man får
pengar, och i den andra stunden dyker det upp pengar, vilket man kommer
att avslå.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Vägverket
67
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Vägverket
68
Ökade satsningar på nya vägar kommer också att öka anslagen framdeles
för drift och underhåll. Därför menar vi från Vänsterpartiet att nya gigan-
tiska motorvägar kanske inte är det bästa. Det kanske är bättre att bygga
bort de trafikproblem som finns och att öka underhållet av de befintliga vä-
garna.
Frågan är också hur många olyckor som kommer att inträffa under som-
maren på det befintliga vägnätet. När man i dag åker runt i Sverige finner
man att Vägverket har fullt upp med att hänga upp skyltar om spårig väg-
bana. Det går mycket bra att köra, och det är inga större problem när vä-
garna är torra och fina. Problemen uppstår när det regnar. Då blir vägbanan
full av ”diken”. Dessa är fyllda med vatten som bilisten inte kan se. Risken
är att man får vattenplaning. På sommaren är det många som åker motorcy-
kel. Hur många motorcykelolyckor kommer att inträffa? Hur många döds-
fall kommer att inträffa på de svenska vägarna till följd av dåligt underhåll?
Det här kommer aldrig fram i diskussionen om olyckorna. Man skyller på,
framför allt när yngre personer åker motorcykel, att de har kört för fort. Vi
får då en konstig debatt. Jag tycker att det är synd att man inte har satsat på
ett bra underhåll av vägarna. Då skulle man ha sluppit dessa följder. För
många blir det en tragisk händelse.
Som Bo Nilsson också var inne på har utskottet en mycket bra skrivning
på s. 10. Man säger att utskottet under flera år har betonat vikten av ökade
insatser för drift och underhåll avvägar. Utskottet avstyrker motionerna från
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna.
Som jag sade från böljan är det litet knepigt att diskutera dessa satsningar.
Jag skall inte förlänga debatten i onödan. Vi får ta upp frågan i samband
med kompletteringspropositionen. Vi får se vad som händer. Jag står givet-
vis bakom Vänsterpartiets meningsyttring men kommer inte att yrka bifall
till den.
(Applåder)
Anf. 113 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag gör möjligen kammaren besviken. Jag ämnar yrka bifall
till utskottets hemställan. Om vi behöver gå till rösträkning kommer framti-
den att utvisa.
Herr talman! Utskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om in-
riktningen av Vägverkets verksamhet, anslaget till drift, underhåll och ny-
byggande av vägar, anslaget till drift och underhåll av enskilda vägar samt
det s.k. länstrafikanslaget.
Detta är egentligen en fortsättning på det beslut som riksdagen tidigare
har fattat om infrastrukturinvesteringar under en tioårsperiod.
För att förkorta debatten något avser jag nu att tala om en del mera kon-
kreta frågeställningar. Jag kan börja med att kommentera de frågor som har
ställts till majoriteten. Det har frågats varför vi för fram ett förslag om änd-
ring av stödet till båttrafiken. Vi inbegriper numera även stöd till anläggning
som kan användas också för varutransporter. Det gäller trafik med båtar som
transporterar både människor och varor. Man behöver göra investeringar
som är anpassade till detta. Det är således en anpassning till verkligheten.
Jag förstår inte riktigt hur man kan kritisera ett sådant förslag.
Nästa betänkande som vi skall behandla gäller trafiksäkerheten. Då kan
vi ta upp en diskussion om olyckor och underhåll av vägar. Jag vill bara kon-
statera att visst är det viktigt med ett omfattande underhåll. Inte minst det
förslag som regeringen lade fram för några dagar sedan om ökade insatser
för underhåll visar att vi har insett hur viktigt det är.
Herr talman! Jag tänkte kommentera en del av reservationerna i betän-
kandet. Jag skall koncentrera mina kommentarer till Socialdemokraternas
reservation om ökade underhållsanslag för vägar om 4 miljarder kronor. Det
är i och för sig lätt att stödja en sådan inriktning om man befinner sig i oppo-
sition. Men vi måste ta ansvar för hela landets ekonomi.
Men jag skulle inte vara särskilt glad om Socialdemokraternas totala för-
slag till statsbudget för Sverige genomfördes. Den skulle få ganska för-
ödande konsekvenser inte bara för Sveriges ekonomi utan också för samhäl-
let i stort. Jag anser att det finns mycket luft i det samlade socialdemokra-
tiska budgetförslaget. En stor del av den luften finns också i denna del av
Socialdemokraternas budget för vägunderhåll.
Socialdemokraternas förslag följer till hundra procent Vägverkets förslag
till en alternativ hög standard. Jag kan inte påminna mig att Socialdemokra-
terna i modern tid i regeringsställning har fört fram förslag om att godkänna
varenda krona som Vägverket önskar i anslag för drift och underhåll av vä-
gar. Det skulle nog inte heller ske om Socialdemokraterna var i majoritet.
Men det kravet är väl ett utslag av vad som kan kallas för populism. Det är
ju valår i år.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på reser-
vationerna.
Anf. 114 BO NILSSON (s):
Herr talman! Det var ganska festligt att höra Jan Sandberg tala om luft.
Det är inte fråga om luft, utan det handlar om att reparera och underhålla
vägar. Under 1991 avsatte vi socialdemokrater 6,1 miljarder kronor till un-
derhåll. Nu säger Jan Sandberg att eftersom underhållet har varit eftersatt
under många år är detta en oerhört viktig fråga. Men anslaget har minskats
med 300 miljoner kronor sedan 1991 - vårt senaste regeringsår. Detta är
struntprat.
Om ni menar allvar med att det skall vara hög standard på drift och under-
håll, måste ni naturligtvis höja anslaget. Men den ena veckan säger ni att
det inte går men att ni gärna skulle vilja. Nästa vecka finns det plötsligt 1,6
miljarder kronor. Detta visar att vi har rätt och att ni skulle vilja gå längre.
Men tyvärr har ni inga pengar.
Men vi har pengar till dessa satsningar. Vi tror att underhåll skapar syssel-
sättning - mer sysselsättning än då nya vägar byggs. Därför har vi tagit oss
råd. I fråga om ansvar för landet och budgeten brukar vi fullt ut finansiera
våra reformförslag. Det kommer vi att göra oavsett om vi är i regeringsställ-
ning eller i opposition. Det var ett onödigt påhopp av Jan Sandberg. Vi bru-
kar ha full finansiering för våra förslag. Det har vi denna gång också.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Vägverket
69
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Vägverket
70
Anf. 115 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Man får klart för sig att det är ett problem med den fulla
finansieringen när man ser Socialdemokraternas samlade alternativa budget-
förslag. Där är det om något mycket luft.
Det är möjligt att det jag sade i mitt inlägg tolkades något hårt. Jag sade -
om jag minns rätt - att det var mycket luft i siffran som Socialdemokraterna
föreslog för att öka underhållet. Jag sade inte att det bara var luft.
Faktum är att vi har lagt fram förslag om en del ökade anslag för drift och
underhåll av vägar. Det är viktigt. Jag kommenterade i mitt inlägg - där fick
jag inte något svar från Bo Nilsson - Socialdemokraternas tid i regeringsställ-
ning. Jag undrade om det någon gång förekom att Socialdemokraterna förde
fram förslag till anslag på det området som till punkt och pricka överens-
stämde med Vägverkets förslag, dvs. alternativet med hög standard.
Bo Nilsson lär nog svara nej. Jag vänder mig mot att det är skillnad på
socialdemokratisk politik i majoritetsställning och i oppositionsställning.
Anf. 116 BO NILSSON (s):
Herr talman! Om det är så att vi tidigare fullt ut har godkänt Vägverkets
anslag, vet inte jag. Men jag vet så mycket att vi 1991 avsatte 300 miljoner
kronor mer till vägunderhåll än vad ni gör tre år senare. Jag tycker att det
är dåligt att man samtidigt i budgetpropositionen skriver att underhållet av
vägarna har varit eftersatt. Det är struntprat, Jan Sandberg. Om ni menar
något som helst allvar med detta, skulle ni naturligtvis höja anslaget. Nu
kommer ni några veckor efteråt som svansen på katten och lägger fram ett
sådant här förslag. Helt plötsligt har ni hittat pengar någonstans.
Jag tycker att detta är dåligt. För oss är det två saker som är viktiga, dels
att förbättra underhållet, dels att skapa sysselsättning.
Jag vet inte om vi tidigare fullt ut har godkänt Vägverkets anslag, men vi
hade i alla fall ett betydligt högre anslag 1991 än vad ni orkar med 1994, vil-
ket jag tycker är dåligt.
Anf. 117 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Om man för ett ögonblick bortser från antalet kronor och
tittar på vad resultatet blir av de satsningar som görs, har utvecklingen när
det gäller lägre kostnader för den här typen av underhåll varit kraftig. Om
man gör en omräkning och jämför de kronor som man föreslog 1991 och de
kronor som vi nu föreslår, är jag övertygad om att antalet meter väg som vi
kan underhålla, trots ett något lägre belopp i år, är mycket större än vad det
var 1991.
Bo Nilsson klargjorde i alla fall att Socialdemokraterna aldrig tidigare -
enligt vad han visste - hade landat på den linje som Socialdemokraterna nu
har landat på, dvs. Vägverkets alternativ med hög standard på underhåll.
Jag vill avsluta med att säga att vi nog är överens om vikten av underhåll
av vägar. Ett bevis för detta är bl.a. den skrivning som utskottet har gjort.
Vi säger att vi gärna ser att regeringen så snart som möjligt lägger fram den
långsiktiga planen för underhåll. Jag och Bo Nilsson är i varje fall överens
om vikten av underhållsanslag. Sedan kan vi i och för sig debattera 100 miljo-
ner hit eller dit. Men i grundfrågan är vi nog ganska överens.
Anf. 118 BO NILSSON (s):
Herr talman! Jan Sandberg talade om 100 miljoner hit eller dit. Det skiljer
på 4,1 miljarder kronor varav ni har lyckats skaka fram 1,6 miljarder kronor
i efterhand. Men detta är ju stora pengar som naturligtvis betyder väldigt
mycket för det svenska vägnätet. Försök inte att förringa detta! Det berör
tusentals jobb och hundratals mil vägar, vägar som kanske t.o.m. kan hållas
öppna året runt om man avsätter dessa pengar.
Vi är överens om att underhållet är viktigt. Men då borde ni också kunna
vara överens med oss om att det behövs mer pengar. Jag tycker att det är
dåligt att bara prata luft i stället för att avsätta pengar till underhåll. Det
hade varit bättre.
Anf. 119 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag jämförde inte med de valårsalternativ som socialdemo-
kraterna för fram i det här betänkandet. När jag talade om några hundra
miljoner jämförde jag med det förslag som socialdemokraterna lade fram
1991 när de befann sig i regeringsställning. Vad jag ville ha sagt var att det
är en väldigt stor skillnad mellan socialdemokratisk politik i regeringsställ-
ning och socialdemokratisk politik i oppositionsställning.
Men än en gång vill jag säga att vi nog är överens om vikten av ett bra
underhåll av våra vägar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
12 § Trafiksäkerhetsfrågor
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU27 Trafiksäkerhetsfrågor.
Anf. 120 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! När det gäller att öka trafiksäkerheten utefter våra vägar
handlar det i mångt och mycket om att informera på ett riktigt sätt. Det gäl-
ler att nå grupper som annars kan ha svårt att tillgodogöra sig den allmänna
trafiksäkerhetsinformationen, t.ex invandrare, flyktingar och skolbarn.
Beträffande information till flyktingar och invandrare finns det goda erfa-
renheter av det arbete som har bedrivits i Värmland genom samarbete med
ett av Värmlands trafiksäkerhetsförbund och Värmlands landsting. Vi so-
cialdemokrater anser att dessa erfarenheter bör tillvaratas och spridas till
landet i övrigt. Kommunerna bör redan i sina undervisningsplaneringar för
skolorna ta till vara de möjligheter som finns för att ge barn och unga bättre
trafikkunskap.
Ett viktigt område när det gäller att öka trafiksäkerheten är användandet
av reflexer, inte minst vid färd i mörker. Detta är något som vi i vårt land
under många år har propagerat för och under så lång tid att många nu ser
det som en självklarhet att man skall bära reflexer när det är mörkt ute. Det
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
71
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
var därför med stor förvåning som vi kunde konstatera att den borgerliga
regeringen 1993 avskaffade kravet på att det skulle finnas reflexselar i bussar
och lastbilar. En reflexsele tar ju ingen plats, och det är en mycket billig liv-
försäkring om man t.ex. vid en punktering måste vistas ute på någon väg i
mörker. Vi socialdemokrater anser att kravet på reflexsele bör återinföras
den 1 januari 1995 och även gälla taxibilar. Från den 1 januari 1996 bör kra-
vet också gälla personbilar i övrigt.
När det sedan gäller sänkt ålder för övningskörning från 16 år anser vi att
både körkortsökanden och handledaren bör före övningskörning genomgå
en kort grundkurs på 2-3 studietimmar i trafikskola. Dessutom skall ett intyg
från denna kurs tillsammans med körkortstillstånd finnas före övningskör-
ning. Det bör också övervägas om inte körkortsökanden före övningskör-
ningen bör läsa in teorikursen för att ha en grundteori innan körningen ute
i trafiken börjar.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna.
Anf. 121 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till våra reservationer nr 3 och 4. Senare
kommer min kamrat Max Montalvo att yrka bifall till reservationerna nr 6
och 7, vilket jag också kan passa på att göra.
Vad är en terrorist? Jo, det är ett begrepp som för oss innebär en lapplisa.
Ni kanske vet att detta är en av vårt partis profilfrågor. Vaije gång jag kom-
mer upp i talarstolen kommer jag att tala för att lapplisorna skall omskolas
till kvarterspoliser. Tänk, vad tant Agda skulle bli glad om hon skyddades
av en kvarterspolis som dessutom en och annan gång kanske kunde terrori-
sera en bilist som inte lyder lagar och föreskrifter.
Nu är inte Göthe Knutson här. Han brukar debattera med mig i dessa frå-
gor. Men Jan Sandberg kan kanske hålla med mig om att vi inte längre behö-
ver några lapplisor. 11.ex. Stockholm har lapplisornas verksamhet inbringat
ett överskott på 80-100 miljoner kronor. Stockholms ”lappliseri” innebär
alltså en ren skatteintäkt. Vi måste försöka att få bort lapplisorna så snabbt
som möjligt.
Sten-Ove Sundström talade om reflexselar. Jag kan hålla med om att det
gick litet för snabbt att ta bort den regeln. Om den här ärade församlingen
inför en åtgärd borde man inte bara låta den upphöra så där snabbt. Det var
kanske ett misstag. Kravet på reflexselar i lastbilar skulle ha gällt litet längre.
Då hade vi kunnat se om de verkligen gjorde någon nytta. Nu vill Sten-Ove
Sundström att kravet skall gälla även taxibilar. Då kan man nästan börja
undra om Sten-Ove Sundström har aktier i 3M Company. Om vi nu skall
införa en massa lagar som bidrar till att hålla den industri som tillverkar re-
flexer i gång, tycker jag nog att det är litet misstänksamt. Men nu vet jag att
Sten-Ove Sundström har en hög moral och att det inte ligger någonting så-
dant bakom. Det var mera sagt som ett skämt.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de reservationer som jag nämnde i början
av mitt anförande.
72
Anf. 122 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Om Kenneth Attefors nu tycker att det gick litet för snabbt
att avskaffa kravet på reflexsele i bussar och lastbilar, kan jag inte förstå var-
för han inte ställer sig bakom vår reservation och röstar för kravet på ett
återinförande.
Anf. 123 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas motioner från den allmänna
motionstiden. Förslagen omfattar ett brett spektrum av olika trafiksäker-
hetsfrågor. Men det var inte så längesedan som riksdagen fattade ett beslut
om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet. Beslutet innebär att de tidi-
gare trafiksäkerhetsmålen skall ligga fast, men den stora skillnaden ligger i
hur dessa skall uppnås. Nu ligger ansvaret på Polisen, Vägverket och kom-
munerna.
Man får inte heller glömma bort att den stora satsningen på framför allt
nybyggande av vägar är viktig även ur trafiksäkerhetsperspektiv. Vi har
också sett att olyckorna på vägarna har minskat under de senaste åren. 1993
var minskningen betydlig. Såväl antalet svårt som lindrigt skadade mins-
kade. Den stora minskningen skedde i antalet dödsolyckor, vilka minskade
från 759 år 1992 till 602 förra året. Utvecklingen är glädjande. Låt oss hoppas
att utvecklingen kan fortsätta i samma riktning.
Herr talman! Det var inte så länge sedan riksdagen fattade ett stort trafik-
säkerhetsbeslut. Många av de tidigare argumenten och de olika partiernas
ställningstaganden finns också i betänkandet, vilka också framfördes i debat-
ten. Därför skall jag ganska kort kommentera reservationerna.
När det gäller reservationerna om information till invandrare och flyk-
tingar, skolans roll i trafiksäkerhetsinformationen till ungdomar och vikten
av infartsparkeringar är nog inte skillnaderna i sak så stora mellan majorite-
tens och reservanternas uppfattning. Det verkar som om reservanterna
framför allt vill markera sin inställning något kraftigare.
Majoriteten delar dock inte de krav som förs fram i reservationerna om
att överföra parkeringsvaktsansvaret till Polisen, resonemanget om felpar-
keringsavgifternas storlek, hastighetsgränserna på motorväg eller överfö-
rande av sjukvårdens och sjukförsäkringens kostnader till trafikförsäkring-
arna. Vi kan i och för sig debattera dessa frågor, men det skulle bli direkta
repriser av den mycket omfattande debatten om trafiksäkerhet som vi redan
tidigare haft här i kammaren.
Herr talman! Jag begränsar mig därför till att yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på reservationerna.
Anf. 124 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I motion TU228 tar Ny demokrati bl.a. upp frågan om has-
tighetsgräns på motorvägar. Jan Sandberg tog nyss upp frågan och sade att
det var en debatt som vi tidigare har fört. Men jag vill ändå ta upp frågan,
eftersom jag tycker att den är viktig.
Vår ståndpunkt är att högsta tillåtna hastighet på motorväg skall vara 130
km/tim. Vi hävdar att fordonen har blivit bättre och att statistik visar att
dödsolyckor på motorvägar inte sker i någon nämnvärd utsträckning. Skatte-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
Ti
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
74
betalarna har betalat mer än det dubbla priset per meter för vägar som är
13 meter breda, för att de skall användas som högfartsleder. Men vad blir
resultatet? Resultatet blir en hastighetsgräns som är 20 km/tim högre. Den
här sortens politik skapar inte förtroende för trafikpolitiker och trafikregler.
Man talar i propositionen om sambandet mellan hastighet, trafiksäkerhet
och miljö. När det först gäller miljön försökte denna kammare slå i folk att
hastighetsbegränsningar på motorväg var bra för miljön. Centern ville 1991
minska hastighetsgränsen från 90 km/timme till 80 km/tim. Sedan besökte
utskottet Scanias avgasprovningsanläggning i Södertälje, där man fick veta
att hastighetsökningar i s.k. högfartsområde inte gav nämnvärt mer förore-
ningar. Därefter blev det slut på miljösnacket.
Efter höjningen av hastighetsgränsen från 90 km/tim till 110 km/tim visade
det sig att det inte blev någon större skillnad i olycksstatistiken. En liknande
undersökning i USA, där man höjt hastighetsgränsen från 55 till 65 engelska
mil/tim, visar t.o.m. en minskning av olyckorna. En möjlig förklaring kan
vara att man har övergått från s.k. monoton körning till mer s.k. aktiv bilkör-
ning.
Utskottet hänvisar till en lägesrapport från Vägverket, vilken skall vara
klar den 1 september 1994. Vidare hänvisar man till en utveckling inom EU.
Detta är väl en nationell fråga? Är det någon som tror att tyskarna kommer
att gå med på en generell hastighetsbegränsning på sina bästa motorvägar?
Det är mycket som talar för att man skall höja hastighetsgränsen. Denna
kammare har ingen verklighetsförankring ute bland folket. Det är helt och
hållet bara fråga om förmynderi.
Över till motion TU911 som handlar om att man skall testa avgaser från
fordon i det enskilda fallet. Jag har i min motion förklarat på ett mycket en-
kelt sätt, som jag hoppades att alla skulle förstå, hur tokigt dagens regler
fungerar. Jag tog då exemplet med partnummer på bildelar som betyder att
bilen antingen kan gå igenom eller inte gå igenom en besiktning. Exemplet
avsåg en påmonterad turbosats. Om man inte hade rätt partnummer på en
vakuumklocka i fördelaren godkändes inte bilen vid besiktningen, trots att
funktionen var densamma. Alla i denna kammaren som har sunt förnuft
måste ju inse att dessa regler är åt skogen, annars har man helt enkelt inte
sunt förnuft.
Nästa fråga gäller importerade bilar som måste ha en motor som är av god-
känd motorfamilj. Varför vill man ha det? Det är klart att man vill ha det
för att utestänga folk från möjligheten att ta egna initiativ, att ta hem en rolig
bil. Det är enda skälet. Man ger alltså Naturvårdsverket en chans att hindra
folk från kreativitet.
Nästa exempel handlar om eftermonterade katalysatorer. Där har vi nästa
problem i djungeln av regler. Om man vid en bilbesiktning säger att man har
monterat en katalysator på bilen blir den inte godkänd. Man kan undra vad
reglerna egentligen är till för. De krångliga reglerna är till för att stoppa folks
kreativitet. Här kan man inte ens göra en sak som är bättre för miljön, för
då får man inte bilen godkänd. Det är knäppt!
Utskottet säger att frågan om tillhörighet till viss motorfamilj skall kopp-
las till tillverkarens ansvar för katalysator efter fem års användning eller med
8 000-mils-garanti. Detta gäller nyare bilar. Där är det väl inga problem, ef-
tersom fabrikanterna automatiskt tar ansvar för detta. Men det skall väl inte
hindra att äldre bilar kommer in i landet och används. Det gäller bilar från
1976 års årsmodell till fem år gamla bilar.
Ny demokrati anser att det skall vara uppmätta värden på det enskilda
fordonet som skall bedömas. Om man sedan vill ha en mer trovärdig test,
bör den utföras på s.k. rullande landsväg. Det innebär att man kan testa ett
fordon även i de hastigheter där de så att säga mest är under drift. Då får
man fram något som motsvarar miljökrav. Om man tar dessa steg blir miljön
bättre.
Jag yrkar bifall till reservation 6 och 7.
Anf. 125 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Det är viktigt för trafiksäkerheten att synbarheten i trafiken
ökar. Detta är vi alla överens om. Reflexer är ett verksamt medel för att öka
synbarheten. Därför är det angeläget att myndigheter rekommenderar vissa
typer av reflexer.
Av två skäl är det också angeläget att harmonisera fordonsbestämmelser.
För det första: Samordning är i sig bra, för då vet producenter och konsu-
menter vad de har att rätta sig efter, produktionen förbilligas och därmed
blir utrustningen billigare för konsumenterna.
För det andra: Om många länder har vissa typer av regler som har införts
efter rimliga utredningar kan det mycket väl vara ett tecken på att reglerna
är bra. Därför är det angeläget att harmonisera fordonsbestämmelserna med
de bestämmelser som finns i andra länder, i första hand i våra grannländer
runt om i Europa.
Det finns ett påstående i den socialdemokratiska reservationen om reflex-
selar, att en stor del av länderna i Europa har krav på reflexsele. Det kanske
i och för sig är en liten detalj i argumentationen, men den är viktig. Därför
vill jag fråga Sten-Ove Sundström, som tog upp frågan, om han kan nämna
några länder där fordon måste vara utrustade med reflexsele. Vilka fordons-
slag gäller det i så fall?
Denna regel infördes för några år sedan av den socialdemokratiska rege-
ringen. Då gjordes ingen nämnvärd utvärdering av nyttan med att införa kra-
vet. Det borde vara rimligt att göra kostnads- och nyttoanalyser innan man
inför obligatorisk utrustning. Det är en helt annan sak att rekommendera
utrustningen. Det vore värdefullt.
Jag hoppas att man i Europa följer linjen att rekommendera användning
av reflexselar i vissa situationer. Om man t.ex. får fel på bilen och behöver
gå ut i mörkret för att reparera den är reflexselen ett värdefullt hjälpmedel.
Men jag menar att det vore att gå för långt att införa krav.
I den socialdemokratiska reservationen föreslås att man bör införa krav
på reflexsele vid färd med personbil i övrigt, dvs. att alla personbilar fr.o.m.
den 1 januari 1996 skall utrustas med reflexsele. Har någon kostnads- och
nyttoanalys gjorts beträffande detta?
Anf. 126 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Man får verkligen hålla i sig när man lyssnar på Lennart
Fremlings argumentation i talarstolen. Innan han blev politiker jobbade han
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
75
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
76
under många år aktivt med trafiksäkerhet. Nu går han upp i riksdagens talar-
stol och argumenterar mot användning av reflexer. Det är mycket märkligt.
Detta är en fråga som alla som jobbar med trafiksäkerhet borde inse vik-
ten av. Folkpartiet, som Lennart Fremling representerar, har ju gång på gång
under den senaste tioårsperioden motionerat just om en ökad användning
av reflexer. Samtidigt ställer Lennart Fremling tillsammans med sitt parti och
de övriga borgerliga partierna upp på att avskaffa kravet på reflexselar, vilka
är en mycket billig livförsäkring för i första hand yrkesförarna och i ett andra
steg för oss övriga bilister. Argumentationen är otrolig. Det känns som om
man vore tillbaka på 40-talet, när man i olika sammanhang skall behöva ar-
gumentera för obligatorium för reflexer och reflexmärken.
Lennart Fremling frågade litet kryptiskt vilka länder som har krav på re-
flexselar. När vi diskuterade detta i utskottet var Lennart Fremling minst
sagt tyst. Nu var jag helt oförberedd på denna fråga, annars hade jag gärna
räknat upp de länder som diskuterar krav på det här området. Men detta är
inte det viktigaste, Lennart Fremling. Vi brukar inte fråga dem nere i
Europa hur vi skall skapa vår egen trafiksäkerhet. Vi var bland de första län-
derna i världen med att införa obligatorium när det gäller bilbälten. Kanske
det snart är dags att börja argumentera med de f.d. trafikexperterna, som ju
Lennart Fremling representerar, för att också bilbälteskravet skall tas bort.
Lennart Fremlings argumentation är mycket märklig. Det torde vara ett
välbekant faktum att en ökad användning av reflexer och obligatorium på
många områden skapar en bättre trafiksäkerhet. Men tydligen har det skett
en förändring när det gäller Fremlings syn på trafiksäkerhet och reflexer.
Anf. 127 LENNART FREMLING (fp) replik:
Herr talman! Det verkar som om Sten-Ove Sundström inte lyssnade or-
dentligt, för jag har definitivt inte argumenterat mot användning av reflexer.
Tvärtom menar jag att det är viktigt att öka synbarheten i trafiken, vilket
man gör med hjälp av reflexer. Frågan är sedan hur lagstiftningen skall utfor-
mas.
Vi brukar samarbeta med våra europeiska grannländer. Om vi i internatio-
nella sammanhang har bra argument för att införa olika typer av tekniska
krav, kan vi få gehör för dessa. Det är så vi under en lång rad av år har arbe-
tat, och jag vill påstå att arbetet har genomförts mycket lyckosamt. Men ett
tungt argument för att kräva reflexsele är att en stor del av länderna i Europa
har krav på reflexsele, vilket är utgångspunkten för den socialdemokratiska
reservationen. Det är då märkligt att det inte går att få fram information om
något land i Europa som har sådant krav på utrustning. Jag tycker att ni so-
cialdemokrater tar litet för lätt på detta. Det kräver litet noggrannare utred-
ningar, om man skall införa tvingande bestämmelser.
Men vi skall som sagt rekommendera användningen av reflexer, och vi
skall försöka få fram bra reflexer i framtiden.
Anf. 128 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s) replik:
Herr talman! Argumentationen blir allt märkligare. Jag skall nöja mig
med detta som slutreplik.
Lennart Fremling och hans parti har varit med om att avskaffa kravet på
reflexsele i tunga fordon, trots att facken och alla som berörs av trafiken på
vägarna har protesterat mot detta. Nu säger Lennart Fremling att det här är
bra, trots att han själv var aktiv i riksdagen för att avskaffa det. Han säger
att det är bra men att vi måste få till stånd internationella överenskommelser
för att kunna återinföra det. Det är krångligt och omständligt. Detta kallas
för en total politisk reträtt.
Om Lennart Fremling och hans partikolleger här i huset har ett intresse
av att återinföra reflexsele och se till att i första hand yrkesförarna syns på
våra vägar, när de måste ut i mörker, skall Fremling rösta för den social-
demokratiska reservationen. Jag tror inte att han eller hans partikolleger har
det politiska modet. Därför kommer vi tyvärr att gå miste om den fina detalj
som ökad reflexanvändning i trafiken är.
Anf. 129 LENNART FREMLING (fp) replik:
Herr talman! Sten-Ove Sundström måste skilja på kraven på att utrusta
fordon på ett visst sätt och på att använda olika utrustningar. Jag har inte
sagt att det generellt sett är bra att kräva att fordonen skall vara utrustade
med reflexselarna. Jag talade om att det allmänt sett är bra med ökad synbar-
het i trafiken. Det uppnår man ofta med hjälp av olika typer av reflexer.
Därför bör det bedrivas ett standardiseringsarbete och ett samarbete mellan
olika länder för att man skall kunna skapa en rimligt stor marknad för olika
typer av utrustning. Det skapar man i det internationella samarbetet.
Det måste utredas ytterligare om det verkligen skulle vara lönsamt och
rimligt att införa reflexsele som obligatorisk utrustning på fordonet. Jag tror
att en sådan utredning skulle ge vid handen att den inte bör införas som ett
obligatorium.
Anf. 130 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Lennart Fremling talar om harmonisering av trafikregler
med övriga grannländer. Det låter flott och bra. Men tycker Lennart Frem-
ling att alla skall dras över en kam?
Den här regeringen har en lustig inställning. Man vill harmonisera när det
passar. Jag tänker på hastighetsreglerna. Där vill man helt plötsligt enligt
skrivningen harmonisera med EU, och därför skall man vänta. Då kan man
inte ta några egna initiativ. Men när det gäller avgasreglerna skall vi helt
plötsligt vara långt före alla andra och ha konstiga regler, så att ingenting
fungerar i förhållande till andra länder. Styr den här regeringen harmonise-
ringen efter ministrarnas vågmästarroll i regeringen, eller vad håller ni på
med? Det lät bra, men det ser skevt ut.
Anf. 131 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Den 3 december anordnades en konferens i Sollentuna av
Trafikskolornas riksförbund. Närvarande från riksdagen var Max Montalvo,
Jan Sandberg och jag. Diskussionerna under konferensen kom att cirkulera
mycket kring utbildning och den sänkta åldern för övningskörning. Riksda-
gen hade bara några veckor tidigare avslagit en socialdemokratisk motion,
där vi krävde att man skulle ha ett utbildningspaket för 16-åringarna. Under
konferensen gjorde Max Montalvo ett häftigt angrepp mot mig som ordfö-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
77
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
78
rande i trafikutskottet för att jag, bara några veckor efteråt, inte tagit initia-
tiv i utskottet för att på nytt ta upp frågan. Han menade att det var ansvars-
löst att man fattade det här beslutet och erkände att Ny demokratis ledamö-
ter i riksdagen hade blivit lurade av de borgerliga företrädarna. Nu skulle
man se till att en utbildning kom till stånd.
Motionstiden har gått ut, och nu behandlar vi frågan. Men inte finns det
nu något krav från Ny demokrati om ett utbildningspaket i samband med
detta med sänkt ålder vid övningskörning.
Den här formen av politik ute är inte till gagn när det gäller att slå vakt
om förtroendet för politikerna. Det är inte att undra på att politikerföraktet
ökar när man bär sig åt på detta vis.
Jag är övertygad om att de bilskoleägare som var närvarande på konferen-
sen känner en mycket stor besvikelse när det gäller Ny demokrati. Man kan
alltså sitta på en stor konferens och lova vitt och brett. Men sedan blir det
ingenting av det hela. Sådant understryker, som sagt, politikerföraktet. Men
det är kanske just det som är er politiska målsättning.
Anf. 132 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I klartext, Sven-Gösta Signell, gäller följande. Jag står för
vad jag har sagt. Jag har ingenting att ångra på den punkten. Jag kan bara
beklaga att jag inte fick med mig riksdagsgruppen på idén. Jag hade trott att
jag skulle lyckas med det, men det gjorde jag inte. Så är det, och så blev det.
Jag beklagar det.
Anf. 133 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Det var j u ett fint erkännande - det fanns alltså ändå en am-
bition att försöka jobba för det här. Men det var också ett fint avslöjande
om hur man i Ny demokrati jobbar. Där får inga egna åsikter komma fram.
Där är det kollektivet som gäller. Den som har en egen åsikt får lov att rätta
in sig i ledet. Ni har jämt spottat åt andra politiker som ni menar inte är själv-
ständiga. Det här var verkligen ett mycket fint bevis på hur ni i ert parti arbe-
tar.
Anf. 134 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Vi skall inte göra frågan om hur vi jobbar till en ideologisk
fråga. I så fall tror jag faktiskt att beskrivningen bättre stämmer överens med
hur det är i Sven-Gösta Signells parti.
Jag säger som jag förut sade: Jag trodde att jag skulle kunna ro i land den
här frågan. Det gjorde jag dock inte, och jag beklagar det.
Anf. 135 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag återkommer till frågan om 16-åringarna och detta med
att vi blev litet lurade av den borgerliga regeringen.
Jan Sandberg, som sitter här i kammaren just nu, var kanske en bidra-
gande orsak till att det faktiskt blev litet fel i våra tankegångar. Vi hade näm-
ligen velat ha ett utbildningspaket. Sten-Ove Sundströms motion i ärendet
är faktiskt ganska bra. Men för att komma fram till en medelväg sade vi att
man skulle kunna ta godbitar från tre olika motioner väckta av tre olika par-
tier - Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och vårt parti. Men det blev
inte särskilt mycket av det hela.
Därefter bestämdes det att vi inte skulle ha något utbildningspaket. Sten-
Ove Sundström, vi kan inte ändra fram och tillbaka i det här sammanhanget.
Beskedet kom sedan att det bara skulle bli en broschyr i brevlådan. Vi kan
inte ändra fram och tillbaka.
Om vi nu skulle fatta beslut om ett utbildningspaket för föräldrarna blir
det samma sak som när det gällde reflexerna. Först bestämmer vi en sak.
Sedan låter vi det gå en tid. Därefter ändrar vi tillbaka igen. Vi kan inte hålla
på så här. Därför fullföljer vi linjen sådan den nu ser ut.
Anf. 136 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Man kan inte ändra sig för fort, heter det. Men i december
månad - bara några veckor efter det att vi fattat beslut i frågan - skulle det
ändras. Nu på vårkanten har det plötsligt inte gått tillräckligt lång tid. Det
finns ingen logik i resonemanget.
Anf. 137 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag hörde här i debatten ordet luras. Därför vill jag något
kommentera det här med 16-åringarna.
När utskottet fattade det första beslutet om att godkänna regeringens in-
riktning här hade vi att ta ställning till regeringens förslag och, om jag minns
rätt, tre olika motioner med tre olika inriktningar. Det handlade om varian-
ter på temat och inriktningen av systemet. Slutförslaget blev att hänsyn togs
till en av de tre motionerna. Nu kommer alltså de som är med vid övnings-
körning, jämfört med hur det är för dem som övningskör med ungdomar
som är 17 år och 9 månader gamla, att - vilket man inte tidigare haft möjlig-
het till - få tillgång till komplett handledning och, om så önskas, till ett kom-
plett utbildningspaket. Jämfört med tidigare övningskörning får man ett
mycket bättre underlag för genomförandet av den här typen av övningskör-
ning.
Vi har inte på något vis lurat någon i någon riktning. Det här är resultatet
av ett beslut, och det beslutet följs.
Logiken säger att nu valda system är bra. Jag tror att de flesta är överens
om att det är bra med en tidig start vad gäller övningskörning. Frågan är
dock om det skall vara många som får mer erfarenhet av bilkörning innan
de får sina körkort eller om det skall vara få. I det valet har förslaget och
beslutet blivit att det handlar om att många skall få den här erfarenheten
innan de får sina körkort - detta i kombination med hjälp till handledning,
hjälp med utbildningsmaterial osv.
I tidigare debatter har det förekommit påståenden om att det har hänt
många olyckor när det gäller den här gruppen övningskörare. Det är fel. Sta-
tistiken visar helt klart att det ännu inte finns något som talar för att det här
på något vis skulle vara farligt från trafiksäkerhetssynpunkt.
Låt mig slutligen, herr talman, få informera kammaren om att detta sy-
stem kommer att utvärderas. Men det är något för tidigt att göra det i dag.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Trafiksäkerhets-
frågor
79
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Studiestöd m.m.
Anf. 138 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I den stora fina propositionen - som dock är innehållslös -
hittade vi några korn att tala om. Då kom den fråga upp som vi nu diskuterar.
Lars Svensk, som då var er talesman, hade faktiskt inte något svar på frågan
om hur det skulle bli i det här sammanhanget.
Jag blev faktiskt lurad av Per Egon Johansson när vi talade med varandra
på telefon. Så är det bara. Han sade att det med nästan hundraprocentig sä-
kerhet skulle bli så som vi hade föreslagit. Detta är, som sagt, ett faktum. Vi
blev därför litet lurade, för sedan kom det ju bara en liten folder. Så, Jan
Sandberg, ni lurade oss faktiskt!
Anf. 139 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Vi får skilja på olika instanser. Jag kan inte förstå hur man i
den här kammaren kan antyda att man blivit lurad av ledamöter i riksdagens
trafikutskott och att man sedan, när frågan tas upp i kammaren, hänvisar
till en person som inte ens sitter med i riksdagen och som inte var med vid
behandlingen av ärendet i trafikutskottet.
Min bild av det utskottet fattade beslut om är att det mycket väl överens-
stämmer med det beslut som sattes i sjön. Jag tror att en del ledamöter i
denna kammare måste vara litet varsammare med orden.
Anf. 140 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten ytterligare utan vill bara
meddela Jan Sandberg följande.
Jag måste erkänna att vi kände oss litet grand överkörda i det här ärendet.
Vi trodde alltså att vi skulle få med en viss typ av kurs för den förälder, eller
vem det nu är, som övningskör med 16-åringen. Det gick man dock förbi.
Men å andra sidan har jag i min tur därefter lyckats lura regeringen några
gånger, så jag känner mig helt nöjd med handläggningen av ärendet.
Anf. 141 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Jag beklagar, Jan Sandberg, att jag i min argumentering
nämnde en person som inte längre sitter med i riksdagens kammare. Det var
kanske olyckligt. Jag får väl tänka på det till nästa gång.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1994/93:SfU13 Studiestöd m.m. (prop. 1993/94:100 delvis och 1993/94:172).
Anf. 142 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Det här betänkandet gäller årets budget. Vi har alltså bara
behandlat de motioner som gäller själva budgeten med tanke på att det
skulle komma en särskild proposition som skulle vara mera framtidsinriktad.
Vi har följaktligen sparat ett antal motioner som handlar om framtiden och
om den principiella inställningen till studiestöd av olika slag. Vi återkommer
således senare till de frågorna. Nu gäller det, som sagt, bara själva budge-
ten.
Vi socialdemokrater har ett antal förslag på de olika anslagsområdena. De
är kopplade till att vi vill ha fler utbildningsplatser. Riksdagen har redan tagit
ställning till utbildningsplatserna. Dessutom har det kommit en komplette-
ringsproposition som ger oss anledning att återkomma i den frågan. Därför
går jag förbi också själva anslagsposterna, där vi har reservationer, och tän-
ker uppehålla mig vid två frågor.
Den ena är det som vi har framfört i reservation nr 2, som gäller kollektiva
ansökningar för korttidsstudiestöd. Vi har haft det tidigare, både när det
gällt fackliga organisationer och handikapporganisationer. Det har varit en
form som har fungerat mycket bra. Bl.a. är det en bra metod för att nå de
människor man vill uppmuntra till studier. Dessutom är det mycket enklare
för myndigheten att någon annan gör administrationsarbetet.
Men av någon ideologisk anledning avskaffade den borgerliga riksdags-
majoriteten kollektiva ansökningar tidigare. Vi har nu motioner om att man
borde återinföra detta. Vi har motioner från olika partiföreträdare som spe-
ciellt gäller handikapporganisationerna. Vi socialdemokrater tycker att man
gott kan ta upp den här frågan redan nu. Även om man tittar på andra frågor
som rör studiestödet bör man kunna bifalla reservation nr 2.
Reservation nr 3 gäller en mycket viktig fråga som jag hoppas att kamma-
rens ledamöter funderar noga på fram till omröstningen. Det handlar om att
särskilt vuxenstudiestöd kan utgå vid YTH-utbildning. Regeringen föreslår
att den möjligheten inte skall finnas längre, och det har lett till att många
känner stor oro för att rekryteringen till den yrkestekniska högskoleutbild-
ningen skall bli mindre, att utbildningens framtid rent av äventyras på många
håll.
Detta är ju en utbildning som är mycket viktig för vår industri. Den har
varit viktig för egenföretagarna och den har bidragit till att många nya före-
tag har startats. Det är mycket viktigt att vi bygger upp en större teknisk
kompetens så att vi kan konkurrera. Där har den här utbildningen bevisligen
varit mycket bra. Om man nu med ett sådant här ingrepp skulle äventyra
rekryteringen, utan att ange hur man i stället skall stimulera den här typen
av studier, är det mycket allvarligt. Det enklaste är att låta bli att göra den
här försämringen i dag och stödja reservation nr 3.
Som jag sade, herr talman, återkommer vi till en principdebatt om studie-
stödsfrågorna. Anslagen får vi diskutera en gång till i samband med komplet-
teringspropositionen. Därför nöjer jag mig i dag med att yrka bifall till reser-
vationerna 2 och 3.
Anf. 143 HANS DAU (m):
Herr talman! Liksom Lena Öhrsvik vill jag börja med att konstatera att
detta är ett litet betänkande som enbart innehåller några budgetposter. An-
ledningen är att vi har fått ytterligare en proposition. Därför har utskottet
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Studiestöd m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Studiestöd m.m.
också skjutit på de intressanta motionerna. Det finns ingen anledning att dis-
kutera dem två gånger.
I den proposition som vi har fått, som heter 1993/94:156 och som vi skall
börja behandla i utskottet i nästa vecka, tar man upp en del begränsade frå-
gor och föreslår en parlamentarisk beredning. Vi får väl se vilket resultat vi
når fram till i utskottet, om vi hänskjuter allt till beredningen eller om vi
beslutar i vissa frågor. Det får vi ta upp i utskottet.
En av de två reservationer som Lena Öhrsvik tar upp gäller kollektiva an-
sökningar. Vi beslöt redan 1992 att man skulle ta bort dem. Det beslutet
trädde i kraft den 1 juli 1992. Lena Öhrsvik antydde att man skulle diskutera
detta i den föreslagna beredningen. Men hon tyckte att man redan nu skulle
fatta beslut. Det tycker inte majoriteten i utskottet.
Då det gäller reservation 3 om YTH tycker regeringspartierna, och det
har vi fått majoritet för i utskottet, att den utbildningen bör jämställas med
andra högskoleutbildningar. Det innebär en besparing i statsbudgeten på 25
miljoner. Vi tror att denna, liksom andra högskoleutbildningar, kommer att
leda till högre lön för dem som går YTH. Erfarenheten visar det. Dessutom
säger vi helt klart, för att stilla Lena Öhrsviks farhågor, att regeringen skall
följa upp detta. Skulle det bli som hon säger finns det givetvis anledning att
se över detta. Men vi tror inte att det kommer att bli så.
Dessutom vill jag betona, eftersom jag har hört att andra inte har uppfat-
tat detta, att både regeringen och utskottet säger att den som har påbörjat
YTH före den 1 juli 1994 skall få fortsätta de studierna med samma studie-
stöd som tidigare.
Lena Öhrsvik berörde aldrig reservationerna 1 och 4. De innebär att man
får en ökad belastning på statskassan på 687 miljoner. Det anser inte vi från
utskottsmajoriteten vara rimligt. Skulle det sedan visa sig att antalet utbild-
ningsplatser ökas kommer man självklart som en följd även att öka anslaget.
Men att gå den här vägen anser vi vara omöjligt.
Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan och avslag på de fyra reserva-
tionerna.
Anf. 144 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Vuxenutbildningen och vuxenstudiestödet består i dag av ett
näst intill obegripligt lappverk, vilket gör det omöjligt att överskåda. Ny de-
mokrati har i en motion som ännu inte har behandlats i utskottet förordat
ett samordnat vuxenstudiestöd. De olika formerna av studiestöd skapar pro-
blem med sin komplexitet och ger studier på olika villkor.
Efter utskottsbehandlingen har det för min del framkommit en del ytterli-
gare information, vilket kanske skulle ha resulterat i ett annat ställningsta-
gande.
YTH-utbildning har i dag en 65-procentig bidragsdel, och resten är låne-
del. Med regeringens förslag på en 30-procentig bidragsdel och resten lån
kan eventuellt den höga kompetensnivån bland dem som erhåller YTH-ut-
bildning vara i fara. Det är nämligen ofta människor som har en mycket god
yrkeskompetens, med flera års yrkeserfarenhet, som börjar på YTH. De
flesta som studerar på YTH har förmodligen också hunnit bilda familj och
82
har därmed även den sociala aspekten att ta hänsyn till när man söker till
utbildningen.
Med regeringens förslag sänks totalbeloppet till 6 846 kr för alla YTH-stu-
derande, oavsett tidigare a-kassenivå. Det som kanske är litet stötande i för-
slaget är inte att regeringen vill försämra för en grupp som har relativt hyfsad
finansiering av sina studier, utan att man inte vill förbättra för dem som har
det sämst, t.ex. studerande på grundläggande vuxenutbildning.
Antalet studerande på YTH som fått SVUX under åren 1990-1993 är inte
mer än 1 000 elever. Det skall ställas mot det totala antalet SVUX-ansök-
ningar under samma period som uppgått till drygt 150 000.
Egentligen skulle man i första hand ha infört ett samordnat vuxenstudie-
stöd, som vi lagt fram förslag om i vår motion Sf526, och därefter diskuterat
eventuella justeringar för de studerande som befinner sig i gråzonen mellan
gymnasieutbildning och högskola.
Jag kan trots det nämnda ansluta mig till utskottsmajoritetens beslut tack
vare utskottsskrivningen som säger: Utskottet utgår från att regeringen fort-
löpande följer upp denna fråga utan något särskilt tillkännagivande från riks-
dagens sida.
Tyvärr har det visat sig att teori och praktik kan vara två helt olika saker.
Tack vare Ny demokrati kan man emellertid snabbt rätta till felaktiga beslut
där det visat sig att de teoretiska riksdagsbesluten blir olämpliga i verklighe-
ten. Alla kan vi göra fel. Måttet på kompetens visar man genom sättet att
rätta till felen.
I arbetsmarknadsutskottet fattades i mitten av 1993 ett felaktigt beslut
som drabbade bl.a. komvuxelevernas utbildningsbidrag. Riksdagens felak-
tiga beslut trädde i kraft den 1 juli 1993. Endast Ny demokrati insåg hur fel-
aktigt beslutet i verkligheten blev. Redan den 19 november, dvs. tre och ett
halv månad efter beslutets ikraftträdande, kom vi in med en skrivelse till ar-
betsmarknadsutskottet påpekande hur fel allting blev och föreslog ett tillrät-
taläggande. Ny demokrati fick den 8 december ett enhällig utskott att till-
styrka vår begäran.
Många politiska partier törs inte göra de här justeringarna, trots att de är
befogade, med tanke på att de kan bli kallade för ”vingelpartier”. Ny demo-
krati rättade till ett felaktigt beslut och naturligtvis stod det i alla politiskt
styrda medier hur Ny demokrati vinglat i sitt beslut, inte ett ord om att vi
rättat till ett felaktigt riksdagsbeslut och i stället anpassat förutsättningarna
till verkligheten.
Vi kommer att mycket noga följa utvecklingen av fallet YTH. Skulle det
visa sig vara befogat, kommer vi att agera på samma sätt som tidigare för ett
omedelbart tillrättaläggande. Skulle det visa sig att man i den i betänkandet
nämnda propositionen inte tar ett radikalt grepp i riktning mot ett samordnat
vuxenstudiestöd, utan bara fortsätter med småjusteringar av lappverket,
kommer vi fortsättningsvis att agera på ett annat sätt.
Anf. 145 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är ganska fegt av Arne Jansson att först
säga att det var ett dåligt beslut och sedan krypa till korset. Det är enkelt
att justera det redan vid voteringen om ärendet. Det kommer helt klart att
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Studiestöd m.m.
83
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Studiestöd m.m.
84
påverka rekryteringen till studier som börjar redan under höstterminen
1994. Övergångsbestämmelserna gällde bara den som redan har fått särskilt
vuxenstudiestöd före den 1 juli. Skall man göra någon förändring skall det
göras nu, i samband med voteringen. Kryp inte undan den här gången!
Anf. 146 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Precis som jag anförde är jag nöjd med den skrivning som
utskottet har gjort. Man uppmanar regeringen att noga följa utvecklingen.
Utskottets skrivning är en stark skrivning som borde efterlevas av rege-
ringen. Det har vi sett prov på vid ett antal tillfällen tidigare, eller hur?
Anf. 147 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Det hjälper inte handla när utbildningen har lagts ner.
Anf. 148 HANS DAU (m) replik:
Herr talman! Arne Jansson säger att han är rädd för att den beredning
som skall tillsättas blir kraftlös och bara tar upp detaljer. Jag hoppas att Arne
Jansson eller den av hans partivänner som kommer med i beredningen fram-
för det kraftfulla, om ingen annan gör det.
Anf. 149 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Om man följer detta mycket noga, Lena Öhrsvik, och agerar
precis som vi gjort i tidigare fall kan man rätta till saker och ting innan det
går så långt som Lena Öhrsvik befarar.
Kommer vi med i beredningen kommer vi säkert, Hans Dau, att där ta
krafttag.
Anf. 150 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det här betänkandet känns litet överspelat på flera punkter:
dels vad gäller storleken på anslagen, som både vi och socialdemokraterna
har motionerat om men där det nu finns en kompletteringsproposition, dels
har en ny proposition om vissa ändringar i studiestödssystemet i övrigt nu
kommit. Den propositionen skall debatteras i kammaren den 30 maj.
Det som inte är överspelat i betänkandet är frågorna om särskilt vuxenstu-
diestöd vid YTH-utbildning och begäran om återinförande av möjligheten
till kollektiv ansökan för handikapporganisationer. Det är frågor som fortfa-
rande är aktuella och som jag tycker är intressanta.
Den yrkestekniska högskoleutbildning som kom till i slutet av 70-talet har
bevisligen bidragit med värdefullt kompetenstillskott för industrin. Utbild-
ningsformen i sig är förenad med vissa problem, men det finns nu långt
gångna planer att rätta till problemen. De går att lösa. Det är väldigt intres-
santa planer med fjärrundervisning med TV-teknik och möjligheter att stu-
dera på distans, på halvfart osv. Det finns naturligtvis flera grupper stude-
rande - inte bara från industrin - som studerar vid YTH.
Det vore väldigt dumt att i nuläget, i stället för att utveckla och utvidga
den här utbildningen, dra undan mattan genom att försämra ekonomin för
de studerande. Vi kommer därför att rösta för reservation 3.
Några ord om reservation 2. Vänsterpartiet motsatte sig både ändringarna
i timstudiestödet och internatbidraget, liksom borttagandet av möjligheten
att inlämna kollektiva ansökningar. Vi är naturligtvis fortfarande av den
uppfattningen. En begäran finns nu i en socialdemokratisk reservation om
att återinföra möjligheten för handikapporganisationer att lämna in kollek-
tiv ansökan. Det är ett mysterium att utskottet inte har tillmötesgått den.
Det skulle innebära en billigare administration både för handikapporganisa-
tionerna och för CSN och även ett effektivare genomförande av de anord-
nade kurserna. Jag kan inte se något vettigt och hållbart motiv till att inte
återinföra den möjligheten.
Anf. 151 HANS DAU (m):
Herr talman! Jag vill bara poängtera att det inte råder några delade me-
ningar här om att YTH-utbildningen är viktig. Vi har sagt att den skall jäm-
föras med andra högskoleutbildningar. Det kanske kan vara värdefullt för
dem som får den utbildningen.
Dessutom vill jag poängtera vad jag sade i mitt inledningsanförande och
vad även Arne Jansson betonade, att riksdagen uppmanar regeringen att se
över om detta skulle få negativa effekter.
Anf. 152 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill bara konstatera att regeringen i det här fallet, liksom
i så många andra fall, väljer att stoppa och förändra en bit i ett system, vilket
riskerar att ge återverkningar. Det blir svårare att utvidga och utveckla
YTH-utbildningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Kammaren beslöt kl. 17.58 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU19 Allmän kulturverksamhet m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 153 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Herr talman! Socialdemokraterna vill satsa en halv miljard extra på kultu-
rens område. Det sker bl.a. på följande sätt.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Allmän kultur-
verksamhet m.m.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Allmän kultur-
verksamhet m.m.
86
1. Vi vill satsa på barn och ungdom. Det är viktigt. Det som händer runt
om i landets skolor i dag är en nedrustning inom kulturområdet. Satsning-
arna på kultur i skolan är borta. Socialdemokraterna tycker, tvärtemot detta
faktum, att satsningar på kultur och på medier i skolan måste utvecklas. Da-
gens ungdom växer upp i en mediedominerad miljö. Kunskap om och insikt
i dessa frågor är nödvändiga, inte minst ur yttrandefrihets- och kunskapssyn-
punkt, vilket självfallet är oerhört centralt i vaije demokratiskt samhälle.
"tyvärr har utskottets majoritet när det gäller barn- och ungdomskultur
inte ens accepterat en blygsam uppräkning av anslaget till Marionetteatern
på en kvarts miljon kronor.
I dag fick jag via text-TV veta att barnboken Linnea i målarens trädgård
av Lena Andersson och Christina Björk fått priset för bästa barnbok 1993 i
Warszawa. Man kan möjligen säga att det trädgårdsland som utgör barnkul-
tur skall vattnas och vårdas, inte torka ut och vanvårdas.
Reservationerna 17 och 22 handlar om att satsa på barn- och ungdomskul-
tur, och jag yrkar bifall till dem.
2. Det är viktigt att bekämpa främlingsfientlighet och rasism. I en tid då
främlingsfientlighet gör sig gällande i vårt land är det viktigt att skapa bättre
möjligheter för invandrare att leva och verka i Sverige. Därför är det bra att
ett enigt utskott - förutom Ny demokrati - nu föreslår en höjning av anslaget
till Immigrantinstitutets arkiv- och dokumentationsverksamhet i Borås. Men
det är beklagligt att regeringspartierna inte gått med på att uttala att Sveriges
invandrarinstitut och museum i Botkyrka inför kommande budgetarbete bör
få förstärkt statligt stöd. Om så sker skapas förutsättningar för att Invandrar-
institutet skall kunna fylla uppgiften som ett nationellt, mångkulturellt cent-
rum.
Jag yrkar bifall till reservation 6.
3. Utan konstnärer, ingen konst. Att en framgångsrik kulturpolitik är
omöjlig utan fullödiga konstnärliga insatser är en självklarhet. Här ställer
kulturarbetare stora förhoppningar på den arbetande Kulturutredningen.
Det gäller villkoren för bild- och formkonstnärer, författare, scenkonstnärer,
musiker, fotografer och flera andra. I detta sammanhang måste frågan om
en egenavgiftsfond äntligen prövas. För regeringens del ligger den frågan för
närvarande begravd någonstans i skrivbordet hos kulturministern.
Att arbetslösheten är extremt hög bland konstnärer är ingen hemlighet,
och att de som har jobb ofta lever under mycket knappa ekonomiska om-
ständigheter är allvarligt.
Något, om än litet, borde vi kunna göra under tiden som Kulturutred-
ningen arbetar. Centrumbildningarna är då viktiga organisationer för att
många konstnärer skall kunna få bättre arbetsmöjligheter och fler jobb.
Centrumbildningarna förtjänar ett bättre stöd.
Det är också viktigt att t.ex. bildkonsten görs tillgänglig för fler. Folkrörel-
sernas konstfrämjande fyller, tillsammans med studieförbund och samlings-
lokalhållande organisationer, en sådan funktion. Staten bör också, enligt So-
cialdemokraterna, stödja vandringsutställningar i Sveriges konstföreningars
och folkrörelsernas konstfrämjandes regi.
Det är bra att utskottet begär en förstärkning av det statliga stödet till folk-
rörelsernas konstfrämjande, men det räcker inte. Därför vill vi införa en ny
anslagspost, Konstbildning och organisationer inom bild- och formkonstom-
rådet. Detta tillför 12 miljoner kronor, och av detta skall 5 miljoner kronor
avse utställningsersättning.
Med detta yrkar jag bifall till reservationerna 3 och 7.
4. Vi vill vidga deltagandet och skapa jämlikhet. Flera utredningar, gjorda
av bl.a. Kulturrådet, visar att det mesta fortfarande återstår att göra för att
fler genom kulturella aktiviteter skall kunna få del av ett rikare kulturutbud.
Klasskillnader och geografiska skillnader slår hårt. Socialdemokraterna vill
därför göra satsningar på kultur i arbetslivet, arbetsplatsbibliotek, kultur i
vården, kultur för handikappade - just för att medverka till att skapa kultu-
rell jämlikhet. Det är för övrigt typiskt för den syn som de partier som utgör
det nuvarande regeringsunderlaget här i riksdagen har på kulturell jämlik-
het, som tar sig uttryck i att man har slopat stödet till arbetsplatsbiblioteken.
Inom flera fackliga organisationer pågår nu en diskussion om att göra 1995
till ett år då speciellt kultur i arbetslivet uppmärksammas. En sådan satsning
är bra, och den förtjänar allt stöd.
Jag yrkar bifall till reservation 23.
5. Vi vill slutligen ha kultur i hela landet. Det är viktigt att kulturen tilllåts
att inta en särställning - kalla det gärna ”det kulturella undantaget”.
Det var bl.a. detta som fransmännen så framgångsrikt hävdade utan något
svenskt stöd i samband med GATT-förhandlingarna. Från svensk sida hör-
des inte ett pip. Fransmännen lyckades i GATT-förhandlingarna att etablera
det kulturella undantaget.
Kultur handlar i mycket om identitet. Man skall uppleva att man är en del
av sitt samhälle, och man skall känna till samhällets bakgrund. Vårt kultur-
arv spelar självfallet en stor roll.
Museiutredningen har nyligen visat att de centrala och regionala museerna
runt om i landet har närmare 40 miljoner föremål som måste vårdas. Om
inte det sker överlåter vi vårt kulturarv åt mal och råttor. Vårt kulturarv för-
tjänar ett bättre öde.
Reservation nr 21 handlar bl.a. om föremålsvård. Jag yrkar bifall också
till den.
Socialdemokraterna vill investera i kulturen. Att investera i kultur är att
investera i människors utveckling, framtiden, yttrandefrihet och demokrati,
öppenhet och internationalism och i vår gemensamma rikedom.
Anf. 154 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Ett av målen för Vänsterpartiets kulturpolitik är att ge en
bättre grund och en god förutsättning för barn och ungdomar att aktivt till-
ägna sig och använda sig av olika kulturella uttrycksmedel.
Dagens barn och ungdomar är redan stora konsumenter av kultur. Frågan
är bara vilken sorts kultur de konsumerar. Vi vet att barnens framtida kultur-
liv grundläggs i barn- och ungdomsåren. Dagens barn är morgondagens kul-
turskapare och kulturkonsumenter.
Vi i Vänsterpartiet tycker att de är värda att satsa på även i ekonomiskt
ansträngda tider. Vi kan inte acceptera att skolan - som berör och når alla
barn och ungdomar - utarmas på kultur och kulturbildning och reduceras till
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Allmän kultur-
verksamhet m.m.
87
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Allmän kultur-
verksamhet m.m.
88
rena inlärningsanstalter. Därför har vi anslagit 12 miljoner kronor till en
första insats i ett projekt som kallas Kultur i skolan.
Theodor Kallifatides säger på s. 99 i Förnyelse och kontinuitet - det är en
essäsamling som Kulturutredningen ligger bakom - i ett resonemang om vad
kulturpolitik är och borde vara:
”En kulturpolitik måste syfta till att få Kalle kompetent att gå på teater,
att läsa böcker, lyssna på musik.”
Jag instämmer till fullo i detta. Theodor Kallifatides har förstått vilken
skolans uppgift är.
Jag säger också att Kalle och alla hans kompisar går minst nio år i skolan.
En kulturpolitik i Theodor Kallifatides mening är kanaliserad via skolan.
Den når Kalle och alla hans kompisar oavsett vilken socialgrupp de tillhör,
var de bor och vilka ekonomiska och andra villkor deras föräldrar lever un-
der.
Herr talman! I samma bok skriver Suzanne Osten på s. 141:
Det är väsentligt att lyfta fram och fokusera de viktigaste kultupolitiska
uppgifterna och att koppla yttrandefrihetsfrågan till att gälla konstnärliga ut-
tryck för och med barn. Barn som inte kan uttrycka sig själva konstnärligt
kan inte göra sig hörda med full kapacitet.
Målgruppen små barn t.o.m. ungdomar i gymnasieskolan borde intensiv-
behandlas med storartade konstnärliga satsningar - såsom dans, installatio-
ner, forskning, dikt, måleri och teater - med alla samhällets dynamiska och
mest konstnärliga uttryck och få pröva att själva uttrycka sig i världen. Vad
är världen i dig? Det är kontinuerligt skapande.
Lämpliga vägar för att stärka kulturens ställning bland barn och ungdomar
är enligt Suzanne Osten:
- praktisk/teoretisk konstutbildning för lärare,
- öronmärkta pengar för teater, konst, musik etc. till skolor,
- omfördelning av resurser till förmån för barn i kulturinstitutionernas
verksamhet, förskola, skola,
- egen nyskapande verksamhet med professionella lärare för barn och le-
dare,
- regelbundna möten med professionell konst,
- obligatorisk undervisning i pedagogik och barnkultur på statliga konst-
skolor med praktik i skolor, förskolor, fritidshem och ungdomsgårdar.
Herr talman! Bättre argumentation än Theodor Kallifatides och Suzanne
Ostens inlägg i den här skriften för en satsning på kultur i skolan, precis som
Vänsterpartiet har föreslagit, står inte att finna.
Med en rekommendation om att läsa artiklarna i dess helhet i skriften För-
nyelse och kontinuitet vill jag yrka bifall till min meningsyttring avseende
mom. 27 i betänkandet.
Anf. 155 LARS SUNDIN (fp):
Herr talman! Då jag inte kan se Göran Åstrand här i kväll som skulle föra
majoritetens talan i debatten med oppositionen får jag nöja mig med att yrka
avslag på reservationerna och yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Herr talman! I detta betänkande tillstyrks en motion av Hans Nyhage och
mig om ytterligare stöd till Immigrantinstitutet i Borås. Det är mycket gläd-
jande. Detta institut grundlädes 1973. Det har utvecklats till invandrarnas
egen dokumentations- och informationscentral när det gäller invandrarfrå-
gor. Institutet har varit pionjär inom invandrar- och flyktingfrågor och har i
dag faktiskt Nordens största samling av litteratur i ämnet.
Immigrantinstitutet har genom ett eget förlag utgivit över hundra publika-
tioner, och institutet utger tidskriften Invandrarrapport och ger en omfat-
tande service åt forskare, studerande, allmänhet när det gäller invandrarfrå-
gor. Institutet anordnar kurser, konferenser, kulturprogram och utställ-
ningar med anknytning till frågor som rör den internationella immigrationen
och förmedlar medverkande till olika kulturella arrangemang runt om i Sve-
rige.
Som Åke Gustavsson sade har Immigrantinstitutet under alla dessa år ak-
tivt arbetat mot främlingsfientlighet, både genom att arbeta med informa-
tion till allmänheten och genom riktad information till organisationer, be-
slutsfattare och politiker samt inte minst genom direkt kontakt med sko-
lorna.
Herr talman! Tillstyrkandet av vår motion är mycket glädjande. Det inne-
bär ett välförtjänt erkännande av institutet och dess värdefulla arbete.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU23 Arkiv m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 156 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Kulturutskottets betänkande nr 23 innehåller bl.a. ett till-
kännagivande till regeringen om att bygga ut Vadstena vallar. Det är bra att
vi har kommit så långt i diskussionen att vi har kunnat enas över alla parti-
gränser att något måste göras. Det har varit en långdragen fråga som har
diskuterats under många år. Frågan har varit uppe till diskussion i fyra år,
och vi har förutsatt att regeringen skall göra något i sakfrågan.
I årets budgetproposition framgår att handläggningen fortfarande pågår i
ärendet som gäller den s.k. landsarkivorganisationen och det uppdrag Riks-
arkivet har fått att meddela vilket sätt frågan skall hanteras på. Vi i majorite-
ten av utskottet har varit irriterade över att vi har fått nöja oss med den skriv-
ningen. Olika faktorer har gjort att det inte har blivit ett tillkännagivande i
det avseendet just nu, utan i stället får frågan gå en sväng till och regeringen
får återkomma i den delen. Nu gäller det frågan om den övriga allmänna
kulturella upprustningen och satsningen på Vadstena slott som utskottet på
olika sätt har enats om. Det betyder inte på något sätt att vi socialdemokra-
ter är nöjda med handläggningen.
I årets budgetproposition har regeringen uttryckt på tre rader att den av
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
89
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
utskottet förutsatta fortsatta beredningen av frågan om en fortsatt utbygg-
nad av vallarna vid Vadstena slott ännu inte är avslutad. Det är väldigt otill-
fredsställande att det är så. Men vi hoppas att när nu utskottet gör ett tillkän-
nagivande i en del av ärendet att den andra delen får sin lösning så små-
ningom, dvs. att regeringen och Riksarkivet kommer fram till vilken arkivor-
ganisation det skall vara i det området.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet och avslag på reser-
vationerna.
Anf. 157 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! Arkiv kallas ibland för nationens minne, och det är förvisso
så. Här kan den enskilde medborgaren få ytterligare upplysningar, kanske
kring något som denne läst i tidningen och vill fördjupa sig i. Här finns den
växande skaran av släkt- och hembygdsforskare som söker sin kunskap. Här
kan den vetenskapligt skolade forskaren med beprövade metoder vidga sin
egen och andras kunskap om det förflutna för att belysa och bidra till lös-
ningen av aktuella samhällsproblem.
Det finns i dag ett ökat bevarandeintresse hos en bred allmänhet. Bak-
grunden till detta tror jag kan sökas i den snabba omvandlingen i vårt år-
hundrade av hela det svenska samhället. En god försörjning av kunskap och
kultur förutsätter en rationell arkivhantering. Stora krav ställs på effektivi-
tet. Men det får inte hindra arkiven från att fullgöra sina kulturella och kun-
skapsförsörjande uppgifter.
Av naturliga skäl har landsarkiven sedan lång tid tillbaka stått i centrum
för debatten. De skall kunna svara upp mot initiativ från kulturlivets olika
företrädare och ha kontakter med kommuner och enskilda institutioner. Av-
saknaden av en helt utbyggd organisation för landsarkiven har debatterats i
riksdagen ett flertal gånger de senaste åren. Det har gällt allt från utbyggnad
av Vadstena vallar till arkiv i Karlstad, Jönköping, Kalmar och Växjö.
Ett förslag till ett större steg på vägen mot fler landsarkiv finns nu på riks-
dagens bord. I det betänkande vi nu debatterar finns förslag om nylokalise-
ring till Karlstad i samverkan med Värmlandsarkiv.
Under en följd av år har vi i kulturutskottet och i riksdagens kammare
debatterat frågan om Vadstena slotts vallar. Äntligen har riksdagsledamö-
terna från Östergötland, som ihärdigt år efter år väckt motioner, fått visst
gehör genom kulturutskottets tillkännagivande till regeringen om vallarna.
Ärendets gång i riksdagen finns utmärkt refererat i kulturutskottets betän-
kande. Jag hänvisar i denna del till den redovisningen.
Kulturutskottet gör nu gemensam sak med motionärerna och bedömer att
det är nödvändigt att försvarsvallarna runt Vadstena borggård snarast åter-
uppförs. Utskottet anför vidare att möjligheten att uppföra en scenanlägg-
ning för i första hand Vadstena-akademien måste beaktas.
Tack vare tidigare beslut här i riksdagen om satsningar på ROT-åtgärder
i statliga kulturbyggnader och anslag till övriga sysselsättningsskapande åt-
gärder, bör det nu vara möjligt att få starta den eftersträvade återuppbyggna-
den. Det är inte enbart till gagn för Östergötlands invånare utan för hela
nationen. Vadstena vallar utgör, som jag ser det, ett unikt kulturhistoriskt
nationellt kulturarv.
Jag har från Kulturdepartementet inhämtat färska uppgifter som bekräf-
tar att olika utbyggnadsalternativ nu studeras ingående av Statens fastighets-
verk. Samtidigt pågår också ett samråd mellan Fastighetsverket och Riks-
antikvarieämbetet vad gäller utformningen. Samråd pågår också mellan Fas-
tighetsverket och Riksarkivet vad gäller arkivbyggnadsfrågan. Hög aktivitet
i ärendet råder alltså.
Men naturligtvis måste hänsyn tas till kulturmiljöaspekterna. Då kan för-
slaget få en acceptabel utformning från kulturmiljösynpunkt.
Herr talman! Till betänkandet finns tre reservationer fogade. Alla är från
Ny demokrati. De gäller anslagen till Riksarkivet och landsarkiven, Språk-
och folkminnesinstitutet och Svenskt biografiskt lexikon. Ny demokrati vill
bevilja ett lägre anslag än vad regeringen föreslår.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i betänkan-
det och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 158 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Tillåt mig först att vara litet nostalgisk och historisk. Vad-
stena slott är, tycker vi nog alla, från kulturhistorisk och arkitektonisk syn-
punkt en av Sveriges intressantaste renässansbyggnader.
Slottet böljade uppföras redan 1545. Efter diverse tillbyggnader stod det
färdigt i böljan av 1600-talet. Som så många andra byggnader av liknande
art fick slottet förfalla under 1700- och 1800-talen. Men trots det är det ändå
i dag en mäktig och levande kulturbyggnad. I jämförelse med övriga Vasa-
slott har byggnaden i stort sett stått orörd sedan byggnadstiden.
Jag kan nämna portvalvets båda portaler från 1563, som anses vara av
mycket hög konstnärlig kvalitet. Portvalven saknar faktiskt motstycke i hela
norra Europa. Stjärnvalven i slottskyrkan är också berömda. De har den
största spännvidden i hela landet. I likhet med de andra Vasaslotten byggdes
Vadstena slott som en försvarsanläggning. Slottets borggård var omgärdad
med vallar. Dessa revs helt sonika på 1850-talet.
Från arkivsynpunkt har slottet långa traditioner. Ända sedan 1899 har det
varit säte för landsarkivet. För över tio år sedan byggdes den östra vallen i
syfte att ge lokaler till landsarkivet. Men vi vet alla att det fanns ett beslut
redan då att fortsätta utbyggnaden. Det dröjde inte länge förrän det stod
klart att det behövdes ytterligare utrymme för landsarkivet. Det problemet
har man nu löst genom att använda andra arkivlokaler ute i kommunen.
Också slottets rikssal används som arkivlokal.
Jag tror att det åtminstone för oss östgötar, som nu under många år motio-
nerat i den här frågan, står helt klart att vi bl.a. är intresserade av att landsar-
kivet skall få nya arkivutrymmen så att exempelvis slottets rikssal skall
kunna användas för annat.
Slottet har stort kulturhistoriskt värde även ur en rent pedagogisk synvin-
kel. Det har stor betydelse för turismen i Vadstena och hela västra Östergöt-
land. Många kommer till slottet för att besöka drottningvåningen. Jag vill
påpeka att med den har ett mycket gott och pietetsfullt arbete gjorts av en
stiftelse, Vadstena slotts möblering, som efter bästa förmåga försöker åter-
ställa en intressant slottsmiljö. Jag tror att många med mig tycker att det vore
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m. m.
91
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
92
mycket värdefullt om fler rum i slottet, framför allt rikssalen, kunde frigöras
och bli tillgängliga för allmänheten.
Allt detta kan man lösa när de resterande vallarna byggs ut.
Som jag sade så har frågan om uppbyggnad av södra och västra vallarna
skjutits upp av olika skäl. Men nu, herr talman, kommer jag äntligen att få
vara med om att en, som jag hoppas enig riksdag röstar för att vallarna skall
bli återuppbyggda. Jag måste erkänna att det känns mycket tillfredsstäl-
lande.
Under mina år här i riksdagen har det ofta hänt att jag fått frågan vad jag,
eller mitt parti, egentligen uträttar här. Naturligtvis blir svaret olika, bero-
ende på vem som frågar och vilket humör man är på. Det kan vara ett bekla-
gande och litet gnäll över att man som vänsterpartist så sällan får vara med
om att nå konkreta framgångar, men att man minsann med övermått får ta
del av allt arbetet. Ibland får man i stället förklara att politiskt arbete inte
så ofta ger snabba besked om att man lyckats, utan att det är ganska långsik-
tigt, och nog kan vi påverka osv.
Jag hoppas att jag efter voteringarna i alla fall kan säga att ibland så lönar
det sig med långt och ihärdigt arbete. Nu står ett enigt utskott bakom min
och fem andra östgötamotioner, som alla vill ha en uppbyggnad av Vadstena
slotts vallar. Det finns ingen reservation i ämnet.
Jag skall erkänna att jag är nästan litet löjligt glad över detta. Det kommer
att betyda väldigt mycket, inte bara för Vadstena, utan för hela den västra
regionen i Östergötland. Det kommer att ge bra med arbetstillfällen, och vi
motionärer är övertygade om att detta kommer att berika den kulturella mil-
jön i området.
Men säg den glädje som får vara ogrumlad. Nu börjar redan olyckskor-
parna kraxa om att det faktiskt går att läsa det här betänkadet så att det bara
blir litet sandhögar omkring borggården. Det är möjligt, herr talman, att jag
har alldeles för stor tilltro till Kulturdepartementet, Riksarkivet, Statens fas-
tighetsverk, Riksantikvarieämbetet, Länsstyrelsen i Östergötland och Vad-
stena kommun. Det är möjligt att det går att schabbla bort hela det här pro-
jektet så att det bara blir en ”tummetutt”, men jag tror inte att man kommer
att göra det. Det här är ett gemensamt intresse för alla dessa instanser och
alla oss för att det skall bli en vettig, trevlig och berikande miljö.
Det kan inte heller råda något som helst tvivel om var utskottet står. Mo-
tionerna har varit närmast likalydande under årens lopp. Det råder inget tvi-
vel om att vi värnar om Landsarkivet.
Visserligen kan man säkert läsa utskottsbetänkandet som fan läser Bibeln,
men jag vill påstå att detta med att kulturutskottet lyfter fram kulturmiljö-
aspekten som det primära ger en extra tyngd till beslutet.
Själv har jag föreslagit att man skulle utlysa en arkitekttävling för att
komma fram till ett bra förslag på såväl själva utformningen av arkivlokalen
som scenen och åskådarplatserna, naturligtvis efter direktiv från Riksantik-
varieämbetet och Fastighetsverket. Jag tycker att det vore ett bra sätt, också
att sprida intresset för projektet.
Jag tänker alltså, herr talman, fortsätta att vara glad och nöjd över att ha
kunnat bidra till att Vadstena slotts vallar äntligen blir färdiga. Jag vill med
detta yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 159 SONIA KARLSSON (s):
Herr talman! Här kommer en glad motionär till. Jag har också under årens
lopp väckt ett antal motioner om Vadstena slotts vallar och behovet av att
de skall återuppbyggas, både ur kulturhistorisk synpunkt och med hänvis-
ning till Landsarkivets behov av utökade lokalytor.
Som motionär har jag nu fått min framställan i alla fall till hälften beviljad.
Det känns givetvis mycket bra. Det gläder mig att utskottet enhälligt uttalat
att det är nödvändigt att möjligheterna för en fortsatt utbyggnad och restau-
rering av Vadstena slottsanläggning utan dröjsmål prövas.
Den del vi motionärer inte har fått tillgodosedd gäller Landsarkivets be-
hov av utökade lokalytor. Som redan sagts är Landsarkivet inrymt i slottsan-
läggningen i Vadstena och har inte längre något expansionsutrymme. Efter-
som det befintliga arkivet inte räcker till hyr man i dag lokaler som inte alls
är bra för ändamålet.
Utskottet hänvisar till att det är Riksarkivet som skall pröva behovet av
utökade arkivlokaler och menar därför att det inte krävs någon åtgärd från
riksdagens sida.
Däremot anför utskottet att riksdagen med anledning av motionerna skall
ge regeringen till känna, att det är nödvändigt med en utbyggnad av vallarna
av andra skäl än behovet av utvidgade arkivlokaler.
Det är, som jag sagt tidigare, mycket positivt att utskottet så tydligt fram-
för sin uppfattning att det från kulturmiljösynpunkt är synnerligen angeläget
att slottsmiljön i Vadstena återställs inom den närmaste tiden.
Vi motionärer delar gitvetvis denna synpunkt, men vi ser också att man
på det här viset skulle kunna klara Landsarkivets behov av utökade lokal-
ytor. Vi menar också att det ur samhällsekonomiskt perspektiv måste vara
mer ekonomiskt att lösa dessa frågor tillsammans och i vilket fali inte vidta
sådana åtgärder att det förhindrar en gemensam lösning.
Jag vill fråga utskottets ledamöter - även om det redan har kommit fram
vissa synpunkter - hur de diskuterat i den här frågan. Innebär ert ställnings-
tagande att ni anser att det skall vara möjligt att inrymma arkivutrymmen i
de vallar som man avser att återuppföra?
Jag ser fram emot att få svar på frågan. Samtidigt yrkar jag givetvis bifall
till utskottets hemställan.
Anf. 160 STINA GUSTAVSSON (c) replik:
Herr talman! Det är roligt att höra att Sonia Karlsson, som företräder op-
positionen, känner sig nöjd. Vi som tillhör regeringspartierna är inte bort-
skämda med det.
Jag skall försöka svara något på Sonia Karlssons fråga. Det hade varit ro-
ligt om jag hade kunnat svara ett entydigt ja på den fråga hon ställde kring
utbyggnad av landsarkivdelen. Vi har, precis som Sonia Karlsson sade, i ut-
skottet förutsatt att det är Riksarkivet som analyserar de effekter av sam-
hällsutvecklingen som kan medföra behov av ytterligare utbyggnad, och att
Riksarkivet därvid vidtar de åtgärder som framstår som nödvändiga.
Skall jag vara litet lokalpatriot, herr talman, så är ju min förhoppning att
Småland också skall få sitt landsarkiv.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
93
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
94
Anf. 161 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Man kan se att intressena kolliderar ganska snart.
Jag tackar Stina Gustavsson för svaret. Jag hoppas, som jag sade tidigare,
att man gör det som är viktigast ur samhällsekonomisk synpunkt.
Om man återuppför slottet ur kultursynpunkt är det också mycket viktigt
att ha en levande kulturmiljö. Här skulle man kunna kombinera ett återupp-
förande av vallarna med en bra användning för dem.
Jag kan upprepa att jag är nöjd. Jag kan väl också säga att i Östergötland
har vi varit oerhört eniga över partigränserna i den här frågan. Det visar de
motioner som har avlämnats under årens lopp.
Anf. 162 LEO PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga till Sonia Karlsson att utskottet under alla
år har haft ambitionen att man skall bestämma sig för vad man skall göra
med Riksarkivet. Åtminstone i vårt parti har vi diskuterat att om man skall
restaurera bör man göra det på ett sådant sätt att man inte förhindrar till-
gången till arkivlokaler. Vi har ansett att just nu bör vi vänta och se vad man
kommer fram till. Utskottet får återkomma vid ett annat tillfälle och se efter
om man inte har rättat sig efter vad vi under så många års tid har sagt.
En annan sak som är anmärkningsvärd, som Sonia Karlsson inte rår för,
är att ingen representant för Ny demokrati är här och yrkar bifall till partiets
reservationer. Om man tycker det är viktigt...
Anf. 163 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att repliken avser Sonia Karlsson.
Anf. 164 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag är nöjd med svaret. Jag känner att jag har utskottets le-
damöter med mig i den här frågan. Jag hoppas att man när man gör dessa
bedömningar kommer att komma fram till att den bästa lösningen är att både
återuppföra slottsvallarna och att bedriva en bra verksamhet vid landsarki-
vet i Vadstena.
Anf. 165 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Jag kan säga att jag i viss utsträckning står här och firar
tioårsjubileum. Jag tror att det är tio år sedan jag väckte min första motion
om utbyggnad av Vadstena vallar.
Elisabeth Persson har redan berört hela historien. Det är delvis en eländes
historia, skulle man kunna säga. Det har genom tiderna fattats många beslut
om en restaurering av Vadstena slott - utan att en restaurering verkligen har
kommit till stånd.
Nu skriver utskottet att man eftersträvar en ”fortsatt utbyggnad och re-
staurering av Vadstena slottsanläggning”. Leo Persson konstaterade tidigare
att han och det parti han företräder är fullt beredda att ta de hänsyn som här
behöver tas, så att de utbyggda lokalerna kan användas på bästa möjliga sätt.
Jag förutsätter att jag slipper återkomma med en motion om Vadstena
slotts vallar i framtiden. Den restaurering som ägde rum var klar 1982. Då
hade man fått okej från Riksantikvarieämbetet, så till vida att om man senast
år 1992 hade färdigställt allt kunde man få dispens för några år. Nu är det
1994. Vi har inte sett något resultat, men om det fattas ett beslut som sedan
omsätts i praktiken är det bra.
I Vadstena är man litet rädd. Elisabeth Persson talade om att det kunde
bli fråga om att skyffla dit ett antal sandhögar. Det är väl i så fall snarare risk
för att det blir jordhögar, och det vore sannerligen inte mycket bättre. När
man en gång i tiden gjorde en utbyggnad gjorde man naturligtvis en mycket
stor miss, eftersom man inte byggde ut det här i sin helhet. Som vi alla vet
har man en avklippt vall. Man kan bara hoppas att det inför framtiden görs
någon form av betongfundament som sedan kan utnyttjas i de sammanhang
som kan bli aktuella.
Utskottet har helt klart för sig att det behövs ytor. Det kommer säkert
att behövas ytterligare arkivutrymmen. De lokaler man nu använder är inte
särskilt ändamålsenliga. Man behöver bygga ut ytterligare utrymmen i slot-
tet. Det behövs även för kulturella ändamål, vilket har påpekats. Det behövs
från ren turismsynpunkt.
Hur som helst är det roligt att kunna konstatera att utskottet nu har varit
positivt. Jag förutsätter att de som skall verkställa beslutet tar alla de hänsyn
som talarna har anfört för att se till att Vadstena används på bästa sätt i fram-
tiden.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag bara understryka att Vadstena slott
förvisso inte är något slags lokalangelägenhet vare sig för Vadstena eller för
västra Östergötland. Vadstena slott är förvisso ett riksintresse. Jag har tidi-
gare sagt att om slottet hade legat i Stockholm hade problemet säkert varit
åtgärdat för länge sedan. Nu gör slottet inte det, men en välvillig riksdag kan
ändå se till att man reparerar de fadäser som har begåtts i det förgångna.
Tack, snälla utskottet. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 166 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Birger Hagård och jag brukar vanligtvis befinna oss på var
sin sida om vallgraven. Även om vi kanske inte kommer att mötas på barri-
kaderna ser jag fram emot att vi kan mötas på toppen av Vadstena slotts
vallar inom en inte alltför avlägsen framtid. Jag ser fram emot detta.
Jag vill också verkligen betona att det har varit mycket angenämt att driva
den här frågan i kulturutskottet, eftersom en enig östgötabänk har ställt sig
bakom förslagen.
Jag delar faktiskt också Birger Hagårds uppfattning att det finns skäl att
förutsätta att alla berörda parter kommer att ta sitt ansvar och att det inte
bara kommer att bli sand-, jord- eller andra högar utan väl fungerande vallar.
Det här ärendet har blivit mycket väl dokumenterat i kulturutskottets betän-
kanden under årens lopp. Av olika skäl har man visserligen avstyrkt mo-
tionsyrkandena. Det har dock främst berott på att man har inväntat besked
om hur det skall gå med det ena eller det andra. Man har t.ex. inväntat Riks-
arkivets behandling av arkivet i Karlstad, och man har väntat på utredningar.
I utskottet har det inte funnits några principiella skäl som har gällt arkiven.
Det är inte därför man inte har tillstyrkt motionerna tidigare.
Jag ser fram emot att vi alla kommer att kunna mötas på borggården. De
som vill får väl klättra upp på barrikaderna.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
95
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Arkiv m.m.
Anf. 167 LEO PERSSON (s):
Herr talman! Jag förutsätter att regeringen hanterar det här ärendet
mycket förståndigt med utgångspunkt från de beskrivningar utskottet gjort
i ärendet under årens lopp. Jag hoppas verkligen att Birger Hagård hjälper
till och ser till att det blir resultat av det beslut vi här skall fatta.
Anf. 168 BIRGER HAGÅRD (m):
Herr talman! Jag tackar Leo Persson för de orden och Elisabeth Persson
för hennes vilja att mötas på Vadstena slott. Det skall väl kunna bli ett or-
dentligt gästabud där vad det lider. Förvisso behövs alla goda krafter för att
se till att det här inte sjabblas bort. Det finns alltid en risk för det. I Vadstena
slotts månghundraåriga historia har vi kunnat se att det inte alltid har blivit
så som man har haft anledning att tro och hoppas.
Med så många goda krafter och med så stark uppslutning från kulturut-
skottets sida är det klart att vi kommer att klara av alla onda makter och
deras angrepp på Vadstena slott i framtiden.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU24 Arkivet för ljud och bild (prop. 1993/94:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU27 Forskning (prop. 1993/94:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
96
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU28 Massmedier m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 169 MONICA WIDNEMARK (s):
Herr talman! Riksdagen skall i dag fatta beslut i ett ärende som är av
största betydelse för ett mycket viktigt område inom kulturen, nämligen fil-
men. Jag kommer i mitt inlägg att ta upp frågan om stöd till filmkulturell
verksamhet och import av vuxenfilm.
Den 1 januari 1993 började ett nytt filmavtal att gälla. Det var ett filmavtal
som alla verksamma inom området länge hade fått vänta på. Regeringens
försening av ärendet skapade en så stor osäkerhet att det inte är någon över-
drift att säga att den svenska filmproduktionen under en lång tid var så gott
som obefintlig.
Nu kan det konstateras att filmavtalets former för förhandsstöd och efter-
handsstöd har skapat vissa problem. Vi har nu i enighet i utskottet uppmärk-
sammat detta och hoppas att frågan får en lösning. I propositionen föreslår
regeringen också att den s.k. filmkulturella verksamheten inte längre skall
vara en del av filmavtalet, trots att Filminstitutet klart uttalat att man ansåg
att staten och branschen, liksom tidigare, bör dela på ansvaret för såväl film-
produktion som den filmkulturella verksamheten.
Budet i propositionen var att staten tar över ansvaret för finansieringen
av den filmkulturella verksamheten. Motiveringen var bra. Man ville särskilt
poängtera vikten av att det filmkulturella området skulle garanteras en kon-
tinuitet och en säkrare intäktsutveckling än vad ett inordnande under ett
marknadsberoende avtalsförhållande medger.
Men nu i efterhand vet vi vad de orden var värda. Nu skär kulturministern
i anslagen och detaljstyr styrelsens verksamhet.
Vi socialdemokrater föreslår ett större anslag till filmkulturell verksamhet
än regeringspartierna. Vi föreslår en höjning av anslaget med 3,5 miljoner
kronor. Jag vill understryka skrivningen i vår motion om att Filminstitutets
styrelse själv skall få prioritera hur dessa medel skall användas. Jag är natur-
ligtvis glad att vi i utskottet har kunnat enas om att man på Filminstitutet är
så pass kompetent att man kan besluta om var besparingarna eller utgiftsök-
ningarna skall läggas inom denna anslagspost.
Herr talman! När det gäller importen av vuxenfilm vill jag yrka bifall till
vårt förslag om att Filminstitutet åter skall tillåtas importera film förvuxna.
Detta förslag har vi återkommit med flera gånger. Vi anser att det finns
mycket välgrundade skäl för att ändra på riksdagens tidigare beslut. Dess-
utom kan man nu konstatera att andra filmimportörer inte har lyckats fylla
det tomrum som riksdagens beslut skapade.
Vi har i dag ett utbud av filmer som i hög grad domineras av de stora film-
ländernas produktion. Riksdagen beslöt också om att vissa ökade resurser
skulle ges till övriga kvalitetsimportörer av långfilmer för att på så sätt möj-
liggöra för dessa att ta hem film från udda länder och därmed ersätta den
import som Filminstitutet tidigare hade bedrivit.
Massmedier m.m.
97
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Massmedier m. m.
98
Med facit i hand ser vi i dag att så inte har skett. De ökade resurserna
har i stället använts till en nödvändig minskning av risktagandet vid de olika
företagens redan befintliga import. Det har främst skett ute i Europa. Detta
var inte riktigt meningen. Mångfald och kvalitet är begrepp som kulturminis-
tern ofta använder. Men det tycks inte gälla för vilka filmer som filmpubliken
skall ha möjlighet att se.
Herr talman! Naturligtvis står vi socialdemokrater bakom våra reservatio-
ner i detta betänkande, men för att spara kammaren tid yrkar jag bifall en-
dast till reservationerna 1 och 2.
Anf. 170 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Det är mycket roligare att diskutera saker som man är över-
ens om i kammaren än motsatsen. Jag kommer att vara kortfattad.
När det gäller betänkandet Massmedier m.m. har vi i Vänsterpartiet sär-
skilt tagit fasta på en punkt, nämligen medelsanvisning till stöd till filmkultu-
rell verksamhet. Vi tycker inte att det finns skäl för att skära ner 7-8 miljo-
ner, som är föreslagna i budgetpropositionen.
Vi ser att det finns stor risk för att exempelvis filmtidningen Chaplin, som
verkligen har slagit igenom, fått en bred läsekrets och ett gott renommé när
det gäller att beskriva vad som är på gång på det filmpolitiska området, kom-
mer att drabbas. Filmvisningsverksamheten för barn och ungdomar kommer
att få stryka på foten. Eftersom just de grupperna är en målgrupp för alla
våra kulturpolitiska satsningar vill vi anslå 8,298 miljoner kronor extra till
stöd till filmkulturell verksamhet. Detta framgår av meningsyttringen som
berör mom. 6. Jag vill med detta yrka bifall till meningsyttringen.
Anf. 171 BIRGITTA WISTRAND (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till hemställan i utskottets
betänkande. Man kan säga att det är ett slags uppsamlingsbetänkande som
tar upp en rad olika områden. Jag tänker ägna mig åt området som berör
film.
Vid årsskiftet 1992/93 kom ett nytt avtal till stånd. Det nya film -och vi-
deoavtalet slöts mellan en rad branschföreträdare: staten, Svensk Television
och Nordisk Television AB. Det innebär att man skall lämna bidrag för bio-
graf- och videoverksamhet på mindre och medelstora orter och produktions-
stöd.
Jag förvånar mig över att Monica Widnemark i sitt inlägg påstår att det
inte hände någonting inom filmbranschen. Det som har kommit fram under
våra diskussioner vid de olika uppvaktningar som vi har haft är att efter-
handsstödet till filmerna har blivit så stort att pengarna inte har räckt till för-
handsstöd. Det har producerats så mycket bra film i Sverige så att man be-
hövt mer pengar än man har tänkt sig. Bara 65 % av stödet avser efterhands-
stöd i stället för 75 % som man sade i avtalet. Detta har vi faktiskt haft uppe
i utskottet, och jag menar att det är viktigt att man gör en avvägning, som
det sägs i avtalet.
Man kan pröva det här i slutet av detta år och då se över formerna.
Det var några andra frågor gällande avtalet som vi tog upp i utskottet och
som vi är eniga om. Det gällde hur man beräknade antalet biografbesökare.
För att man skall få något efterhandsstöd måste filmen under ett år ha setts
av minst 30 000 besökare. Det måste vara en enskild person som har betalat
biljetten. Men många går på bio i grupp, och många skolor köper föreställ-
ningar. Det visar sig att den typen av biobesökare alltså inte får räknas med.
När utskottet besöktes av oberoende filmare togs dessa frågor upp. De
kunde då berätta att Suzanne Ostens film, som har setts av mer än 150 000
ungdomar och vuxna, inte får något efterhandsstöd, eftersom största delen
av föreställningarna visades för den här typen av grupper. Eftersom Sverige
är ett oerhört biograftätt land - Sverige är faktiskt det mest biograftäta
landet i världen, fick jag höra vid en konferens i våras - är det väldigt viktigt
att sådana här besökare räknas. Jag hoppas att dessa frågor kommer med
när avtalet ses över under 1994/95. Det varvi i utskottet också eniga om.
När det gäller den andra delen av anslaget som skall gå till filmkulturell
verksamhet har regeringen föreslagit en minskning. Man är litet besviken
över det sätt på vilket Filminstitutet har skött budgetverksamheten. Här har
vi i utskottet också varit eniga. Vi anser att Filminstitutet självt måste få be-
stämma över sin verksamhet med hänsyn till den korta tid som man har haft
på sig sedan det nya avtalet skrevs och sedan de nya förhållandena böljade
gälla. Vi föreslår därför en annan konstruktion av stödet till filmkulturell
verksamhet. Det innebär att Filminstitutet självt får avgöra medelsfördel-
ningen till olika bidragsändamål.
Däremot - vilket Elisabeth Persson tog upp - vill vi i utskottet inte alls
säga att pengar inte skall gå till barn och ungdom. Elisabeth Persson var ju
orolig för detta. I stället säger vi att minst 21 miljoner kronor skall gå till
barn och ungdom. Där är det viktigt att den nivå som regeringen har förordat
för nästa budgetår uppfylls.
Någon nämnde här tidningen Chaplin. Jag håller med om att det är en
tidning som verkligen har förändrats. Den har fått en fräsch och modern
framtoning och allt fler läsare. Men den tidningen behöver kanske inte
längre enbart bekostas av Filminstitutet. Den kan nog leva ett eget liv på den
marknad där allt fler blir intresserade av film. Jag tror att Chaplin har en
framtid hur än läget blir. Men, som sagt, det blir alltså Filminstitutet självt -
och inte vi här i kammaren - som skall avgöra det.
Sedan har också beslutet från föregående år tagits upp här. Några motio-
ner vill få till stånd en omprövning, så att det återigen blir tillåtet för Filmin-
stitutet att importera film för vuxna. Jag besöker gärna filmfestivaler, och
jag kan inte förstå synpunkterna att det inte finns någon utländsk film i Sve-
rige och att all film bara kommer från Europa. På de flesta festivaler finns
det faktiskt filmer från hela världen, Japan, Sydamerika, Indien osv. Proble-
met är däremot att dessa filmer inte når en större publik, och det har väldigt
litet att göra med importen av vuxenfilm. Det handlar helt enkelt om intres-
set för den här typen av film. Det vore oerhört bra om intresset för kvalitets-
film kunde ökas. Men det tror jag inte att vi gör genom att importera mera
film. Det räcker med de filmer som vi redan importerar.
Anf. 172 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det var många ”kanske” och mycket fromma förhoppningar
om tidningen Chaplin i Birgitta Wistrands anförande. Filminstitutet kan
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Massmedier m. m.
99
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Massmedier m.m.
100
kanske ordna någon annan finansiering. Det kan kanske ordna sig i alla fall.
Jag önskar att jag kunde vara lika optimistisk som Birgitta Wistrand. Men
det är väldigt svårt att trolla med knäna om det inte finns några pengar till
verksamhet. Resurserna ramlar inte ner som manna från himlen. Då är det
inte annat än indragning av verksamheten som står till buds.
Nu skall en verksamhet som kostar 8 miljoner kronor bort. Även om barn-
och ungdomsdelen skall få 21 miljoner, betyder det lika fullt att en hel del
viktig verksamhet försvinner. Jag är för min del väldigt orolig för att exem-
pelvis det nyaste tillskottet - detta med filmkulturell verksamhet i skolan -
är i farozonen. Den oron delar jag med många som är insatta i det hela. Det
är den verksamheten som är lättast att plocka bort. Men jag vill påstå att
detta med filmkulturell verksamhet i skolan är något som Filminstitutet på
sistone har verkat för och som kanske har haft den största betydelsen för
framtiden.
Som sagt, det hade varit trevligt om Birgitta Wistrand inte hade varit fullt
så optimistisk utan i stället litet mer realistisk och stött förslagen om mer
pengar till Filminstitutet. Jag tror att det hade gett det bästa resultatet, trots
aldrig så fromma förhoppningar.
Anf. 173 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag är inte bara optimistisk, utan jag är också realistisk. Jag
anser att Chaplin är en tidning för hela branschen. Enligt propositionen skall
ju inte Filminstitutet stödja den typen av aktiviteter. Branschen har intresse
av att det finns en sådan här tidning. Därför måste också branschen ställa
upp och inte bara staten.
Anf. 174 MONICA W1DNEMARK (s) replik:
Herr talman! Birgitta Wistrand sade att det räcker med de filmer som vi
importerar till det här landet. Jag trodde att Birgitta Wistrands parti var för
mångfald. Nästan alla filmer som kommer in till landet är anglo-ameri-
kanska. Vilka filmer är det som kommer in från de udda länderna? Indien
producerar mycket film, men därifrån importerar vi inte särskilt många fil-
mer.
Med facit i hand kan vi i dag se att den verksamhet som Filminstitutet be-
drev har inte tagits över av de andra importörerna. Vi saknar kvalitetsfilmer.
Jag tycker att det är allvarligt att vi inte kan erbjuda publiken i det här landet
kvalitetsfilmer från udda länder. Efter ett och ett halvt år kan vi nu se att de
privata filmimportörerna inte klarar av detta. Jag måste fråga Birgitta Wi-
strand om hon anser att det var rätt att förbjuda denna import.
Anf. 175 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Jag försökte att säga i mitt inlägg att problemet inte är im-
porten av vuxenfilm och kvalitetsfilm, utan problemet är att de importerade
filmerna får en så dålig spridning. Ett oerhört problem, som vi kan ta upp
och diskutera här i kammaren, är hur filmer distribueras i landet. Det är det
som är problemet.
Vid den senaste filmfestivalen som jag besökte visades 25 filmer från In-
dien. Dessa filmer finns alltså, men det finns inga möjligheter att visa dem
annat än i begränsade grupper, i slutna sällskap och på filmklubbar, därför
att de inte går att distribuera. Det är en viktig fråga som vi inte har tagit upp,
men som det kan finnas skäl att diskutera.
Anf. 176 MONICA WIDNEMARK (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater har ett motionsyrkande rörande Film-
institutets import av vuxenfilm. Utskottet motiverar sitt ställningstagande så
här: Utskottet har inte kunnat finna att skäl framkommit som motiverar ett
ändrat ställningstagande i detta hänseende.
Utskottet avstyrker alltså detta yrkande bara med två små enkla rader. Då
säger Birgitta Wistrand att det inte är importen som är problemet, utan att
problemet är den dåliga spridningen. Om vi inte importerar några nya fil-
mer, blir det inte heller någon spridning. De filmer som vi har kan ju inte gå
runt hur många gånger som helst.
Anf. 177 BIRGITTA WISTRAND (m) replik:
Herr talman! Det kommer hela tiden in nya filmer, Monica Widnemark.
Det finns många som importer film just ifrån Indien. Jag vet att det finns
några länder där det är speciella svårigheter, men kontakterna med de flesta
länder är goda. Jag vill återkomma till att det är distributionen, möjligheten
att visa dessa filmer, som är problemet. Det är inte en massa gamla filmer
som åker runt, utan det är nya filmer som har svårt att hitta tittare.
Anf. 178 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jämställdhetsfrågorna står numera i fokus, vilket jag tycker
är bra. Men för att kunna föra en seriös jämställdhetsdebatt behövs opar-
tiska, fördjupade offentliga studier och tillgång till statistik. Redovisningar
av klass- och könsuppdelade vanor är av mycket stor betydelse.
I det socialdemokratiska kvinnoförbundet är vi mycket oroade över den
utveckling som nu sker. Om detta har vi motionerat.
Med SCB:s nya inriktning, att sälja sina tjänster till olika kunder, finns det
stora risker för att kvinnostatistiken eftersätts eller blir mindre allsidig.
Herr talman! Läget för mediestatistiken är bekymmersamt. Tidigare fanns
en omfattande program- och publikforskning inom Sveriges radio, PUB. In-
formation om tittarundersökningar och olika forskningsresultat gavs ut i den
s.k. Mediebarometern.
PUB är sedan den 1 juli förra året nedlagd. PUB samlade systematiskt
kunskaper om kvinnor och om medier: Hur presenteras kvinnor i olika me-
dier? Hur ser kvinnors yrkesroller ut i verkligheten och i fiktionen? Har
barnprogrammen förändrats till det bättre eller sämre när det gäller köns-
rollsmönster? Vilka tittarvanor har kvinnor och män?
Herr talman! Det arbete som PUB utförde på jämställdhetsområdet är
omistligt. I en mediemiljö som innebär ökad kommersialisering och där re-
klamens kvinnosyn lämnar mycket i övrigt att önska kan vi inte acceptera att
den enda seriösa och systematiska bearbetningen av programforskning och
tittarundersökningar försvinner.
Det är viktigt med oberoende undersökningar i en tid när tittarundersök-
ningar och statistik i övrigt görs till handelsvara och bara är tillgängliga för
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Massmedier m.m.
101
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
102
dem som beställt undersökningarna. På jämställdhetsområdet finns det stor
risk för att obekväma fakta aldrig får någon beställare.
För närvarande upplever vi en snabb förändring av massmedieutbudet,
främst genom det ökade antalet kommersiella TV- och radiokanaler. Under-
sökningar om hur detta påverkar programutbud och tittarvanor, inte minst
ur könsrollsperspektiv, är därför angelägna uppgifter.
I och med att tittarmätningar tas över av kommersiella företag blir antalet
tittare det viktigaste mätkriteriet. PUB:s mätningar innebar en fördjupad
kunskap både om vilka som tittade på vad och vad de tyckte om program-
men.
Nordiska dokumentationscentralen för masskommunikationsforskning
vid Göteborgs universitet, Nordicom, har fått i uppdrag att sköta några av
de uppgifter som tidigare sköttes av PUB. Det handlar om en tillfällig lös-
ning, främst för att bidra till att rädda insamling av underlag och utgivning
av publikationen Mediebarometern. För detta har Nordicom tillförts medel.
Samtidigt har en utredare tillsatts för att se över frågan om sektorsforskning
om massmedierna, inkl, den typ av forskning som tidigare bedrevs av PUB.
De medel som Nordicom tillförts är helt otillräckliga och medger inte en
fortsatt jämställdhetsforskning i den utsträckning som är önskvärd. Det finns
alltså två problem. Dels är tilldelningen av medel för utgivning av Medieba-
rometern inte tillräcklig för att ge Nordicom rimliga arbetsmöjligheter, dels
är det viktigt att den fortsatta finansieringen av studier och utarbetande av
mediestatistik hos Nordicom utformas på ett sådant sätt att uppgifterna blir
tillgängliga till självkostnadspris och att Nordicom inte görs beroende av be-
ställare av uppgifter om tittarvanor och tittarstatistik.
Herr talman! Med hänsyn till kommersialiseringen av TV-mediet är det
särskilt viktigt att en av kommersiella intressen oberoende instans offentlig-
gör statistik på detta område och att statistiken inte är reserverad för dem
som kan betala för den. Vi socialdemokrater föreslår därför, utöver rege-
ringens förslag, en ökning av anslaget till Nordicom med 1 miljon kronor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 8.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU8 Anslag till högre utbildning och forskning (prop. 1993/94:100
delvis).
Anf. 179 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! Bengt Silfverstrand och jag har delat upp betänkandet mel-
lan oss. Jag skall mest uppehålla mig vid sådant som har med grundutbild-
ning i högskolan att göra, medan min värderade kollega Bengt Silfverstrand
skall ta upp frågor som har att göra med forskning och organisation.
Jag vill till de kära vänner som finns i kammaren och till dem som möjligen
lyssnar säga att det i vårt betänkande finns många enhälligt avstyrkta mo-
tionsyrkanden. Detta beror i huvudsak på två saker. Det ena är att vi befin-
ner oss i en treårig budgetperiod. Av det skälet vill vi inte att så många nya
frågor skall tas upp, utan vi försöker att bedöma dem i ett svep. Ett annat
skäl är att vi har bestämt att vi inte skall bestämma om dem. Av det skälet
har de avstyrkts. Det vore bra om detta studerades litet grand, för det har
att göra med hur mycket man anstränger sig i framtiden när det gäller mo-
tionsskrivande.
Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till de motioner som jag kän-
ner mig ansvarig för, motionerna 2, 5 och 14.
Herr talman! Vi socialdemokrater värderar högskoleutbildningen utom-
ordentligt högt. Det går nästan inte att med ord beskriva hur viktig högskole-
utbildningen är. Den skall bidra till en god och hög allmän utbildningsnivå i
landet. Den skall både möta samhällets behov av välutbildade människor i
regioner i hela landet, och den skall möta ungas och äldres längtan efter kun-
skaper. Högskolan skall utbilda, forska, sprida kunskaper och skapa nya
kunskaper. Vi är alla oerhört beroende av högskolan.
Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt med en likvärdig standard och
kvalitet på högskoleutbildningen i hela landet. Det innebär samtidigt att vi
ihärdigt motarbetar och slår ifrån oss alla påståenden om och symtom på att
högskolan skulle kategoriklyvas mellan universitet och forskande fackhög-
skolor å den ena sidan och regionala högskolor utan forskning å den andra
sidan. Det är väsentligt både för de enskilda studenterna och för olika lands-
ändar att vi tar ansvar för kvaliteten och för de högskoleenheter som vi till-
sammans har skapat. Därför är detta en av våra väsentligaste punkter av
ideologiska, känslomässiga och alla möjliga skäl.
Högskolan skall vara tillgänglig för alla. Den skall vara tillgänglig för ex-
empelvis handikappade, vilket vi särskilt har tagit upp. Självfallet skall den
vara tillgänglig för ungdomar som vill studera, för äldre som av olika skäl
vill återgå till utbildning, för dem som har möjlighet att studera på heltid,
för dem som kan, vill och behöver studera på deltid, för dem som bor långt
ifrån en högskoleort liksom för dem som bor nära. Den skall vara tillgänglig
för män och kvinnor samt för människor med studieintresse från alla sociala
samhällsskikt.
Så kan man inledningsvis uttrycka sig, och detta skulle kunna utgöra ett
underlag för en principiell debatt. Men riksdagen har, som jag ser saken, ett
bekymmer. Som regeringen har valt att presentera högskolefrågorna under
våren har vi nämligen fått det här styckevis och delt. Kanske är det bäst att
vid ett annat tillfälle få en större principiell debatt.
I budgetpropositionen får vi i stort sett en uppräkning av vad man tänkt
sig göra senare. Det gäller sommaruniversitet, trainee-utbildning osv. I mars
fick vi en särskild proposition med inriktning på forskning, och den behand-
las just nu i utskottet. Den propositionen handlar bitvis om samma saker
som det var fråga om i januari. Man tar t.ex. upp kvalitetsdelen i resursför-
delningssystemet, hur det skall vara med Stockholm osv. Samtidigt som vi
behandlar dessa frågor i utskottet kommer kompletteringspropositionen,
som också innehåller delar av det här. Det betyder att vi under en och samma
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
103
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
104
dag behandlar i stort sett samma frågor flera gånger om. Det blir därför ryck-
igt och litet svårt. Dessutom är det inte alldeles lätt att föra en viktig debatt
när det förhåller sig på det här sättet. Jag tror också att högskolorna har svårt
att veta vad vi egentligen håller på med.
Möjligen har regeringen litet bråttom. Man känner kanske att man inte
får förnyat förtroende till hösten, och därför känner man kanske att man
behöver få fram saker och ting rätt fort.
Jag skall så kommentera några reservationer på det område som jag kän-
ner ett särskilt ansvar för. Till en del andra frågor får vi, som sagt, möjlighet
att återkomma senare i debatten.
Först gäller det dimensioneringen, utbildningsuppdraget. Man kan säga
att det finns tiotusentals ungdomar som vill studera - ja, det gäller även äldre
för den delen, men framför allt handlar det om ungdomar. Vi behöver fler
högskoleutbildade. Det säger alla. Det är alltså allmänt omvittnat.
Arbetslösheten gör ju att det är väldigt svårt för många ungdomar att
komma in på arbetsmarknaden. Därför skulle de, och det är ett gott alterna-
tiv, vilja välja studier i stället för arbetslöshet. Av det skälet, men naturligtvis
också av principiella allmänna utbildningspolitiska skäl, har vi tyckt att man
borde dels ha gett ordentliga besked till universiteten och högskolorna - och
det borde ha skett redan i januari -, dels ha talat om vad dessa skulle kunna
få bedriva. Dessutom tycker vi att man kunde ha tagit i litet mera.
Därför har vi föreslagit, och detta tas upp i reservation nr 2, att det behövs
3 000 vanliga helårsplatser - när jag säger ”vanliga” skall man jämföra med
vad jag i övrigt har att säga - utöver vad regeringen har talat om. Därutöver
behövs det 500 platser riktade särskilt mot yrkesteknisk högskoleutbildning,
500 platser riktade särskilt mot distansutbildning - i andra sammanhang när
det gällt resursfördelningssystem har vi varit litet oroliga just på den punk-
ten - och 500 platser i fråga om basutbildning.
Vi har tyckt, och tycker egentligen fortfarande, att man redan tidigare
borde ha gett ordentliga besked till högskolorna om de här sakerna. Men jag
gissar att vi får anledning att återkomma också till denna fråga, eftersom den
kommer tillbaka i kompletteringspropositionen.
Yrkesteknisk högskoleutbildning har ju diskuterats i ett annat samman-
hang här på eftermiddagen. Där uppfattar vi ett markant ointresse från rege-
ringens sida. Yrkesteknisk högskoleutbildning är ett bra och väl beprövat in-
strument för det som vi alla för närvarande vill ha, nämligen en kompetens-
höjning. Det finns goda erfarenheter på området. Dessutom finns det in-
tresse för att utveckla den yrkestekniska högskoleutbildningen. Denna be-
höver alltså både öka volymmässigt och utvecklas vad gäller dess inriktning.
De här frågorna har vi tagit upp.
Nu får vi ganska entydiga signaler från de högskolor som betvivlar den
yrkestekniska högskoleutbildningen med anledning av de beslut om en för-
ändrad studiefinansiering som har debatterats under eftermiddagen. Nästan
alla säger: Vi kan inte rekrytera. Det här kommer inte att gå.
Jag tycker att det är en något märklig ordning här. Samtidigt försöker man
ju finna tekniker för att i andra sammanhang öka kompetensen. Riksdags-
majoriteten vill inte ha en utökning. Den vill inte vara med och utveckla det
här. Jag undrar verkligen vad det beror på. Beror det på ett slags ideologisk
låsning, eller vad? Själv undrar jag över beskeden för framtiden på den här
punkten.
Ett stort problem är att det är för få ungdomar som söker sig till naturve-
tenskaplig och teknisk utbildning i gymnasieskolan. Vi vet att regeringen ut-
reder de här frågorna och har gett uppdrag åt olika håll. Men vi menar att
riksdagen behöver få en samlad redovisning när det gäller strategin för hur
man skall komma till rätta med detta problem. Det här problemet kommer
att bli större framöver när ungdomskullarna minskar. Ännu går det att rekry-
tera till teknisk och naturvetenskaplig utbildning. Men här kommer vi att få
se ett stort problem.
En satsning på teknisk och naturvetenskaplig utbildning - det gäller då
kortsiktigt inom de enheter som redan bedriver sådan utbildning, men det
gäller också en utredning för framtiden om en ny teknisk högskola - är en
oerhört angelägen sak. Men då måste vi veta att det finns studenter. Det be-
hövs alltså insatser på en rad områden i det här sammanhanget.
Till slut, herr talman, vill jag nämna Mälardalens högskola, som behöver
kunna fortsätta att bedriva barn- och ungdomspedagogisk utbildning. Det
behövs inte för högskolans volym utan därför att man i trakten behöver män-
niskor med en sådan här utbildning både för att kunna rekrytera folk till
barnomsorgen och för att kunna vidareutbilda dem som redan finns inom
barnomsorgen. Av det skälet har vi lyft fram den här frågan.
Anf. 180 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag kommer inte att nu yrka bifall till den motion som vi har
väckt och som behandlas i föreliggande betänkande. Med hänsyn till kam-
marens arbetssituation kommer jag i stället vid voteringen att stödja vissa
socialdemokratiska reservationer.
Högskolepolitiken - jag tänker då på universitetsutbildning, forsknings-
verksamhet och högskoleutbildning - vad skall vi med den till i vårt sam-
hälle?
För oss i Vänsterpartiet är högskolepolitiken integrerad i den samlade po-
litiken - i en politik som syftar till en rättvis fördelning av samhällets resur-
ser, en ökad demokratisering av samhället samt ökad jämställdhet och jäm-
likhet. Vi tror nämligen att ett samhälle mår bättre ju mindre sociala skillna-
der det kännetecknas av. Därför är högskolepolitiken mycket viktig i det
sammanhanget.
Högskolepolitiken är viktig i ett framtidsperspektiv, eftersom vi vet att vi
går in i ett alltmer komplicerat samhälle tekniskt och kanske också kulturellt
men även ekonomiskt - i det avseendet är det redan så - och socialt.
Det behövs fördjupade kunskaper för att människor skall kunna delta i
den politiska samhällsdebatten. Därför är det viktigt att vi också får sådana
personer att söka sig till högskolestudier som kommer från miljöer där det
kanske inte är en tradition att välja akademiska utbildningar. Detta ställer
krav på högskolans sätt att visa sitt ansikte utåt. Det ställer också krav på
den högskolepolitik som drivs från denna kammare men också från regering-
ens sida.
Vi vill liksom Socialdemokraterna ha en ytterligare expansion av hög-
skoleplatserna. Vi har föreslagit att ungefär 10 000 platser till vore rimligt
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
105
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
106
att vi från riksdagen erbjuder våra högskolor. Sedan låter vi dem avgöra så
att inte kvaliteten riskeras vid en sådan expansion.
Vi står också inför andra problem. Ungdomskullarna minskar framöver.
Vi måste inse att det leder till att vi står inför flaskhalsproblem. Vi menar
från Vänsterpartiets sida att det kanske är dags att vi mer riktar blickarna
mot grundskola och gymnasieskola när vi diskuterar vilken högskolepolitik
vi skall föra framöver och vilken omfattning som skall gälla.
Vi vill ha en likvärdig högskola, liksom vi vill ha en likvärdig grundskola
och gymnasieskola. Det är i det här perspektivet som det också är viktigt
att lyfta in diskussionen om att försöka åstadkomma en attitydförändring i
samhället, så att studier mer och mer jämställs med arbete.
Vi tycker att den politik som förs på högskolans område i dag innebär
dubbla budskap. Om man skall kunna få en djup attitydförändring till hög-
skolestudier måste vi naturligtvis bryta den sociala snedrekryteringen till
högskolorna. Men vi måste också se till att alla de som står utanför själva
verksamheten, alla de som är med och via skattsedeln bestrider kostnaden
för högskoleutbildningen, kan dras med i debatten, i diskussionen, i känslan
för en utvecklad, utbyggd och kvalitativt god högskoleutbildning.
Vi menar att när regeringen privatiserar på högskolans område - skapar
stiftelser där man framöver avhänder riksdagen allt tänkbart demokratiskt
inflytande, skapar stiftelsehögskolor som betalas med skattemedel, med
pensionspengar, skapar privata högskolor - är det att ta ett steg tillbaka, att
icke allmänneliggöra högskolan. Det ligger en mycket viktig social signal i
den här utvecklingen. Den tror jag är olycklig om vi politiskt skall kunna
motivera ökat stöd, att vi använder mer skattemedel framöver för att bygga
ut högskoleverksamheten, med allt vad den innebär. Därför har vi från
Vänsterpartiets sida kraftigt kritiserat detta, och vi menar att det är fel väg
att gå.
Vi tror också att det var fel väg att gå när man lade ned UHÄ. Nu har vi
fått rätt. Vi sade: Detta är fel. I och för sig kanske UHÄ kan bantas litet
grand och vi kan lägga ut mer beslutsrättigheter på de enskilda högskolorna,
men det behövs ett gemensamt centralt verk för att sköta en nationell hög-
skolepolitik.
Nu visar det sig t.ex. i den tilläggsbudget som kammaren skall behandla
snart att vi fick rätt. Det blev dyrare att splittra den centrala myndighets-
strukturen. Därför har vi föreslagit att man borde utreda möjligheterna att
upprätta ett studentverk. Det är det arbetsnamn vi har gett det. Det skulle
jobba både mot högskolorna och med högskolorna, mot studenterna och
med studenterna.
Den decentraliseringsiver som vi har sett har också lett till problem och
många knepigheter för studenter, tycker jag. Det visar kanske - ni får ur-
säkta litet - att tanken bakom de beslut som har fattats här i riksdagen inte
har nått ut riktigt ordentligt till högskolorna. Jag kan t.ex. inte förstå varför
jag skall få extra poäng för att jag i första hand söker till en läkarutbildning
på en viss ort där man utbildar läkare. Det gör väl inte mig mer kvalificerad
att bli läkare att jag råkar söka en viss geografisk utbildningsort i första hand.
Det kan jag inte förstå riktigt.
Det har också visat sig att man ute på högskolorna inte känner till de kvali-
fikationer och den kompetens som unga studerande kämpar till sig när de
går olika gymnasieutbildningar. De vet inte att de har allmän behörighet till
högskoleutbildning när de går de treåriga gymnasieutbildningarna. Det finns
mycket att göra på studie- och yrkesvägledningens område, både på högskol-
esidan och naturligtvis lägre ned i utbildningsväsendet.
Det pratas ofta om konkurrens, om incitament för att man skall bli bättre
från högskolans sida. Jag tror inte att man kan driva konkurrenstänkandet
alltför långt i de här sammanhangen. Jag tror att det förr eller senare övergår
till en kostnad. Jag tror att det kanske är dags att vända debatten och säga:
Hur kan vi öka effektiviteten, hur kan vi förbättra kvaliteten genom att ge
incitament för ökad samverkan mellan högskolorna? Det ligger också inom
själva högskolan. Man kanske skulle titta litet grand på detta och ge incita-
ment, som det heter med ett fint ord, för att högskolorna skulle arbeta mer
aktivt med jämställdhetsinsatser. Vi har föreslagit att det när en högskola
når bra resultat när det gäller jämställdheten, borde kunna återspeglas i ett
resurstilldelningssystem. Vi kan återkomma till den debatten senare här i
kammaren.
De små och medelstora högskolorna spelar en viktig roll i vår samlade
högskolepolitik. Vi har i tolv års tid i denna kammare föreslagit fasta forsk-
ningsresurser för de små och medelstora högskolorna. De har varit kvalifice-
rade för detta under en rad av år. Jag förstår inte varifrån detta motstånd
kommer. Det finns företrädare för den här ståndpunkten i vartenda politiskt
parti i den här kammaren. I valrörelsen får vi säkert höra allihop prata sig
varma - åtminstone om de är på ort och ställe - för fasta forskningsresurser.
Men på något ställe gör alltså den politiska processen halt. Jag kan inte göra
någon annan tolkning än att detta måste bero på att kamphästarna från de
stora universitetsorterna fortfarande har ett alltför stort inflytande i Utbild-
ningsdepartementet. Det måste bero på det.
Vi måste skapa fler doktorandtjänster för att få en ökad genomströmning
genom forskningssystemet, se till så att vi får en ökad försörjning av lärare -
både lektorstjänster på gymnasienivå och fler lärare i högskolan.
Vi vill utreda förutsättningarna för en ny teknisk högskola. Det är nödvän-
digt. Det behöver inte vara en ny enhet som skall byggas upp på någon slätt
någonstans. Den kan anta karaktären, menar vi, av att man bygger ut den
tekniska utbildningen på ett par tre befintliga högskolor som i dag inte har
teknisk fakultet. Vi är öppna för alla möjligheter bara de får karaktären,
volymen, omfånget av en ny teknisk högskola.
Vi vill öka forskningsanknytningen, inte bara när det gäller småföretag-
samheten. Vi vill också öka forskningsanknytningen mellan högskola och of-
fentliga institutioner. Vi vill öka satsningen när det gäller forskningen med
inriktning på tjänstesektorn. De här två politiska förslagen hänger ihop, ef-
tersom vi menar att en inte oväsentlig exportinkomst för svensk del framöver
kan vara just tjänsteproduktion. Därmed har vi visat att vår utbildnings- och
högskolepolitik också innehåller en del näringspolitik.
Fru talman! Det skulle gå att prata mycket om detta. Jag skulle vilja att
vi framöver fick en chans att bryta våra politiska åsikter om vad vi vill med
högskolepolitiken, kanske inte enbart diskutera de isolerade förslagen utan
ha en framtidsdebatt.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
107
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
108
Anf. 181 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Med all respekt för Björn Samuelsons önskan om att ha en
djupare framtidsdebatt tycker jag att vi skulle bestämma oss för att ta den
när proposition 177 skall behandlas - där finns de djupa ideologiska skillna-
derna - och inte just i kväll när vi behandlar andra året i en treårig budget-
process. Jag skall inte säga mer om det.
Men jag skall svara på några frågor som Björn Samuelson ställde. Han tog
bl.a. upp UHÄ. Att UHÄ:s nedläggning var orsaken till olika problem som
just nu har visat sig tycker jag är att dra för stora växlar. Det finns ingenting
som säger att det finns ett klart samband. Vi har ersatt UHÄ med andra ty-
per av kvalitetskontroll, uppföljnings- och utvärderingssystem. Jag tror inte
att UHÄ i sig skulle ha kunnat hantera den utveckling som högskolan nu går
igenom.
Dessutom skulle jag vilja säga några ord om den allmänna behörigheten
från gymnasieskolan. Vi har varit överens om att samtliga 16 program i den
treåriga gymnasieutbildningen skall ge en allmän behörighet. Men det är
inte automatiskt detsamma som att man också är behörig till samtliga utbild-
ningar på högskolan. Det är en ribba man har passerat. Sedan måste man
utifrån var man skall studera tillägna sig ytterligare behörighet. Den defini-
tionen av allmän behörighet trodde jag faktiskt att vi var överens om. Vi
skall inte härifrån sprida det som tydligen har spritts på vissa grundskolor
och gymnasieskolor, att alla linjer tvärs över ger behörighet att komma in
överallt. Då lurar vi ungdomar, och det skall vi inte medverka till.
Berit Löfstedt började med ett par förklaringar som jag är tacksam för.
Nu slipper jag ta upp dem. Jag skulle med det jag säger nu mer vilja bemöta
de reservationer som har avgivits.
Vi kan börja med de handikappade studenterna som berörs i reservation
1. Vi har ett nytt system. Varje universitet och högskola har ett tydligt ansvar
för sina handikappade studenter. Det finns också en procentsats som skall
sättas av, och det finns en central pott där större investeringar kan sökas.
Den ligger nära anslaget för Stockholms universitet. Därifrån har inte kom-
mit något larm att det inte räcker.
Jag hade bättre förstått om vi hade kunnat föra en diskussion om attity-
derna gentemot handikappade studenter ute i högskolevärlden - de attityder
som finns inne i högskolan, mellan studenter och kanske även bland lärarna.
Tillsammans skall vi försöka bearbeta de här attityderna. Vi skall försöka ge
signalen att det är en självklarhet att även handikappade studenter har en
naturlig hemvist i vårt högskolesystem och inte börja fightas om procentsat-
sen skall vara 0,15 % eller 0,20 %. Det för inte som j ag ser det frågan framåt.
Berit Löfstedt tog upp frågan om att öka platserna. Vi har faktiskt inom
planeringsramen ökat platserna mellan år 1991 och år 1995 med 50 000. Mi-
nimum 180 000 studenter och maximum 210 000. Det ger ett spelutrymme
på 30 000 platser som de olika högskolorna kan öka med inom sitt eget an-
svarsområde om de ser att de har resurser, lärare och lokaler.
Berit Löfstedt, som bara kategoriskt sade att man måste öka, glömde bort
att det finns en mottagarsida. Med det menar jag lärarna och strukturer.
Mottagarsidan har kraftsamlat sig alldeles oerhört för att klara den stora ök-
ning som vi tillsammans har krävt av den. Dessutom finns i kompletterings-
propositionen ett förslag till en viss ökning, dock inte så stor som social-
demokraterna skulle vilja ha.
Er tredje reservation handlar om den nya tekniska högskolan. Vi är helt
överens om att Sverige som nation, för att överleva och kunna konkurrera
som välfärdsnation, måste höja den allmänna kompetensen bland befolk-
ningen, inte minst den tekniska kompetensen. Det är också en ekonomisk
fråga, dvs. hur vi hanterar de resurser som vi har och använder dem på det
allra bästa sättet. Universitet och högskolor som har t.ex. civilingenjörsut-
bildning kan mycket väl samarbeta med högskolor som har ingenjörsutbild-
ning och på så vis tillsammans se till att öka den högre tekniska utbildningen.
Som man säger i reservation 4 är detta också ett rekryteringsproblem, inte
minst ett problem att rekrytera flickor. Uppdraget har gått till VHS och Skol-
verket. Det finns två arbetsgrupper. Jag leder den ena och Chris Heister den
andra. Dessa arbetar just med problemet hur vi kan rekrytera fler flickor till
tekniska utbildningar. Arbetsgrupperna har stora förväntningar men också
stora problem, eftersom betinget att se till att öka de tekniska utbildningarna
är krävande. Det ställer framför allt krav på högskolorna själva. Skall detta
lyckas, skall vi få täckning till våra tekniska högskolors befintliga platser gäl-
ler det att rekrytera flickor. Skall det gå, skall flickorna vilja stanna och bidra
till utvecklingen gäller det att högskolorna förändrar sig inifrån.
Det handlar alltså om att förändra strukturer inne i högskolan och inte
bara knuffa in flickor. Då vill de inte stanna kvar. Det handlar om seminarie-
kultur, metodik, pedagogik, läromedel, lärarattityder, handledning, allt.
Det jobbet kan ingen annan än högskolorna själva göra. Sedan handlar det
naturligtvis också om hur man i gymnasieskolan, grundskolan och t.o.m. för-
skolan presenterar teknik för riktigt små barn.
Reservationerna 5 och 7 handlar om yrkesteknisk högskoleutbildning.
Där är vi som sagt överens om att kompetensen måste öka. I dag finns YTH
i 15 högskolor. Det finns också högskolor som planerar att införa den, t.ex.
Trollhättan/Uddevalla, men som fortfarande inte sökt någon examensrätt.
Därför kan man inte heller ha gett dem den. Särbehandlingen av dem som
går på YTH har debatterats i samband med studiestödssystemet i kammaren
i dag. Om jag förstått det rätt gäller för dem som har sökt nu och som kom-
mer in från den 1 juni i år fortfarande det gamla systemet.
För övrigt har vi senast i dag i utskottet kommit överens om att vuxenut-
bildningen skall utredas. I den utredningen bör också YTH ingå.
Jag skulle vilja säga något om reservation 8, som handlar om basårsutbild-
ningen. Det kan väl inte vara så som ni socialdemokrater påstår att basårsut-
bildningen i sig, som har funnits i sin nuvarande form ett år, innebär fler pro-
blem än den löser. Så har jag läst reservationen. Med förlov sagt förstår jag
den inte riktigt. Faktum är att basåret har medfört att ett ökat antal unga
människor fått kompetens för att gå igenom en teknisk högre utbildning. Det
har dessutom inneburit att antalet flickor har ökat. Det är väl ändå positivt.
Så har vi den gamla visan om Chalmers och Jönköping. Reservationerna
9, 10, 11, 13 och 16 i olika delar handlar om den motvilja som Socialdemo-
kraterna och Vänstern känner mot att fristående enskilda högskolor finns
och att två har blivit stiftelsedrivna. Det är alltså en skillnad i grundsyn mel-
lan oss som ingår i den borgerliga regeringen och Socialdemokraterna. Vi
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
109
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
110
anser att det är bra att det finns olika huvudmän. Ni anser inte det. Där står
vi. Vi tror att det är bra för utbildningarna i sig, det driver kvaliteten, det är
bra att ungdomar får olika vägar att söka, det är bra att man kan gå olika
vägar när det gäller själva utbildningens organisation. Det viktiga är att den
enskilda studenten inte skall behöva betala.
Alla högskolor - låt mig upprepa det - fick erbjudandet om att bli stiftel-
ser. Det var tre som svarade. Två har blivit stiftelser. I demokratisk ordning
har frågan diskuterats internt av lärare och studenter. Det går inte att påstå
att det är påtvingat, varken i Jönköping eller i Chalmers.
Fru talman! Jag vill avsluta med en kommentar om organisationer för fo-
rum för kvinnliga forskare, som är ett hjärtebarn för utskottet. Trots det har
socialdemokraterna skrivit en reservation, reservation 12, och vill ha ännu
mer pengar för forumorganisationer. Vi lever andra året i en treårsbudget.
När vi fattade beslutet var vi alla överens om att forumorganisationer skulle
få mer pengar, att pengarna skulle öronmärkas just för att styrka den inställ-
ning som utskottet har till forumorganisationer. De gör ett fantastiskt arbete
och är på många sätt föregångare i att uppmärksamma kvinnors villkor i ut-
bildning och forskning. De har verkligen bidragit till ökade insikter om att en
balans mellan könen är en kvalitet i sig och har synliggjort kvinnors insatser i
vår tid och före oss.
Till sist, fru talman, har jag skrivit att studenter är en bristvara. Fru tal-
mannen tittar så strängt på mig att jag inte tänker utveckla detta, utan jag
skall göra det när vi behandlar proposition 177. Men vi måste vara medvetna
om att studenter framöver, till efter år 2000, kommer att vara en bristvara.
Det är inte fråga om att öka här och där, utan vi måste behandla frågan yt-
terst seriöst.
Anf. 182 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Tvärsäkert säger Margitta Edgren att UHÄ inte hade kunnat
hantera den utveckling som vi nu ser i den svenska högskolan. Själv är jag
inte så tvärsäker som Margitta Edgren. Jag tror nog att kompetensen fanns
inom UHÄ och att också ett bantat UHÄ hade kunnat ta hand om de frågor
som hade blivit aktuella. Jag tror inte att det var nödvändigt att splittra det
i två myndigheter.
Margitta Edgren säger att det är fel när jag säger att det har blivit dyrare.
Det är inte jag som påstår det, utan den informationen har jag fått från de-
partementet. Samma information har Margitta Edgren fått för ett par dagar
sedan här på Helgeandsholmen.
Jag kritiserade studievägledare på högskolan för att de inte känner till vad
allmän behörighet är. Nej, det är just det de inte visste. Det är hemskt om
den som arbetar på kunskapens högborg inte vet vad han eller hon inte vet,
för då vet den inte särskilt mycket, för att travestera Sokrates.
En ideologisk debatt kan vi ta i samband med frågan om fonderna.
Margitta Edgren talar sig varm för de fristående stiftelsehögskolorna. Hon
säger att alla blev erbjudna att bli stiftelsehögskolor. Det kan hända, men
det var ingen som hade bett om att få bli en stiftelsehögskola. Det hör också
till bilden. Sedan säger Margitta Edgren att de är så bra, att de driver kvalite-
ten. Här är hon också tvärsäker. Driver kvaliteten - gentemot vilka? Här
återfinner vi alltså den grunddiskussion som vi möter när det handlar om
privatskolorna på grundskole- och gymnasieskolenivå. Det är som om de all-
männeliga högskolorna - jag kallar dem så, kanske är de ”ofristående” - inte
skulle präglas av ambitionen att driva kvaliteten och kvalitativ utveckling i
sin verksamhet. Det är ett märkligt resonemang.
Anf. 183 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till utskottets hemställan i
sin helhet.
Jag är ledsen om Björn Samuelson uppfattar mig som tvärsäker. Jag sade
att han drog för stora växlar när han sade att UHÄ:s avskaffande är orsak
till den tilläggsbudget som i dag har diskuterats och till att syokonsulenterna
i högskolan inte vet vad allmän behörighet är. Såvitt jag vet har inte innehål-
let i begreppet allmän behörighet ändrats. Allmän behörighet var allmän be-
hörighet redan tidigare. Vet inte syokonsulenterna vad det är, är det i alla
fall inte något som följt av att UHÄ har avskaffats.
Jag är helt övertygad att de människor som arbetade i UHÄ i huvudsak
nu arbetar vid VHS, Överklagandenämnden, Grundutbildningsrådet, Kans-
lersämbetet. Jag kan inte förstå annat än att man väl har tagit vara på den
kompetens som fanns inom UHÄ. Det har fått till följd att det ansvar som
högskolorna själva nu skall ta har gjorts väldigt tydligt. Tidigare har det alltid
funnits någon på UHÄ som man kunde ringa till för att få besked om hur
man skulle göra. Nu måste man faktiskt tänka själv och ta det ansvar som
följer av den nya högskolelagen och högskoleförordningen. Sedan finns det
ett antal nya myndigheter som har ersatt vissa delar av UHÄ och där man
kan få visst stöd och råd, t.ex. VHS.
Anf. 184 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Fru talman! Jag ser fram emot den ideologiska debatt vi skall ha med an-
ledning av proposition 177. Jag ser fram emot att få höra Margitta Edgren
vittna om hur dräktig regeringens högskolepolitik är med liberal ideologi.
Anf. 185 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag skall med glädje ställa upp för den. Det finns självfallet
inslag i högskolepolitiken som kanske hade sett annorlunda ut om Folkpar-
tiet liberalerna hade fått bestämma helt självt. I vissa avseenden är det en
kompromiss. Politik är ju något annat än att bara prata, tycka och markera.
Politik innebär ju att man också tvingas hantera en massa ärenden som man
kanske aldrig hade tänkt sig, i alla fall inte på det sätt man trott. Politik är
att göra det man ibland måste göra. Det är ett svar, Björn Samuelson, så gott
som något.
Anf. 186 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Apropå handikappade studenter talade Margitta Edgren om
attityder, och att det gäller att förändra attityder. Det instämmer jag gärna
i. Men möjligheten att kunna omfördela pengar innebär praktisk solidaritet,
och det påverkar attityder.
När det gäller volymen i högskolorna och resurserna att ta emot eleverna,
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
111
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
112
dvs. lärare, lokaler osv., är det självfallet så att man måste klara av det. Men
det finns skolor, särskilt mindre och medelstora högskolor, som signalerar
att de anser att de har dessa resurser, att de är kapabla att ta emot fler studen-
ter och också vill det. Jag tycker att jag för en stund sedan argumenterade
för att dessa skolor, åtminstone just nu, borde få göra det.
Frågan om teknisk utbildning är oerhört väsentlig för oss på flera olika
sätt med tanke på framtiden. Det gäller att man har tillräckligt rekryterings-
underlag i ungdomar som väljer sådan utbildning, att man skapar möjlighe-
ter för vuxna att komplettera sina kunskaper på Komvux för att kunna söka
tekniska utbildningar och att man har rätt attityder till naturvetenskaplig-
och teknisk utbildning från barnsben.
Från socialdemokratiskt håll har vi efterfrågat just en strategi för att
kunna göra samlade insatser på alla tänkbara nivåer. Det skulle vi vilja se.
Vi socialdemokrater tror att det skulle vara bra för riksdagen att få diskutera
frågan om rekryteringen till teknisk- och naturvetenskaplig utbildning ut-
ifrån ett samlat dokument. Då faller också frågorna om högre teknisk utbild-
ning bättre på plats.
Flera gånger har Socialdemokraterna, Margitta Edgren, skrivit att det
kortsiktiga sättet att lösa problemet med att det finns för få ingenjörer och
civilingenjörer är att satsa på dem som i dag har examensrätten. Jag tror att
vi skrev om det först, annars var det någon annan som kom på att skriva det.
Men det hindrar ju inte att man inför den långsiktiga lösningen av problemen
med volym, inriktning, kompetens i högre teknisk utbildning också borde
utreda frågan om en ny teknisk högskola. Dessa två saker svär ju inte emot
varandra.
Vad gäller den yrkestekniska utbildningen anser jag att det är bra att de
studenter som sökt och tagits in i år får behålla sin särskilda studiefinansie-
ring. Men problemet är vad man gör sedan. Framför allt undrar jag om det
finns någon vilja till att ge signaler om att denna utbildning är värdefull och
kan och bör utvecklas. Flera högskolor umgås med sådana planer, men de
behöver signaler om att det är bra.
Anf. 187 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! För att börja tala om de handikappade studenterna inom hög-
skolan upprepar jag det jag tidigare sade. Det finns inga signaler från Stock-
holms universitet, som fick den centrala posten som skulle räcka till even-
tuellt större investeringar, att pengarna inte räcker. Behovet vad gäller den
ekonomiska delen är tillgodosett.
Den andra delen i detta komplex är att man slutar se handikappade stu-
denter som problem och börjar se dem som möjligheter. Tanken att det är
bra för högskolan att vara tvungen att visa att man faktiskt inte är en organi-
sation enbart för fullt friska, kapabla människor som har alla sina sinnen i
fullt behåll, dvs. att de kan se, höra och gå själva, är bra. Det är bra att ung-
domar med olika kapacitet blandas. Den attitydfrågan är mycket väsentli-
gare än frågan om pengarna. Dessutom är inte pengarna slut. Pengarna är
dessutom inte huvudsaken i denna fråga.
Vad gäller strategin för rekrytering verkar vi vara överens om att den
framtida möjligheten till en rekrytering är att rekrytera flickor. Där finns po-
tentialen, både när det gäller antal och när det gäller kapacitet. I dag ren-
skrapas beståndet av pojkar. De tas in på så låga betyg som 1,9, enligt den
gamla betygsskalan, till teknisk högskola. Det kan inte vara vettigt om man
samtidigt låter flickor som har 4,0, 4,3 osv. rinna mellan fingrarna. Man har
inte ens försökt få dessa flickor intresserade av den utbildning som finns
inom de tekniska yrkena.
Eftersom vi på lång sikt kommer att få brist på studenter är det väl viktigt
att försöka berätta detta för flickorna, så att de söker sig till linjer som leder
till teknisk utbildning och inte automatiskt, som första alternativ i alla lägen,
söker sig till de traditionella kvinnliga områdena, dvs. utbildning och vård.
Anf. 188 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Fru talman! Låt mig återkomma till frågan om rekryteringsstrategin. Jag
instämmer gärna i att vi bör hitta olika modeller för att få flickor att söka sig
till teknisk utbildning.
Problemet är dock allmänt. Det gäller icke blott att flickor inte söker; det
gör inte pojkar heller. På en del tekniskt inriktade program, exempelvis in-
dustriprogrammet, är det förfärligt svårt att fylla kursplatserna. Det är var-
ken pojkar eller flickor som söker. Men det behövs ungdomar med denna
kunskapsbakgrund från gymnasieskolan. Därför vill jag lyfta fram dessa sa-
ker och säga att vi självfallet behöver agitera för flickor som söker. Jag vill
se fyllda klasser med flickor i bl.a. matematiskt och naturvetenskapligt pro-
gram samt industriprogram. Men vi behöver över huvud taget fler ungdomar
med denna bakgrund. Och vi har inte fått någon sådan strategi. Visserligen
har vi litet arbete hit och dit med Agenda 2000, men någon samlad strategi
som underlag för en diskussion i kammaren, fru talman, har vi inte fått.
Anf. 189 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag kan egentligen inte förstå den litet nedlåtande attityden
från socialdemokraterna gentemot arbetet med Agenda 2000. Litet av det
kunde spåras i Berit Löfstedts tonläge.
Det är en fantastisk möjlighet för många organisationer på olika nivåer i
Sverige att försöka konkretisera och tänka igenom hur framtiden kommer
att gestalta sig sett ur deras perspektiv. Allt detta är en del i att försöka samla
ihop en strategi inför framtiden.
Jag säger inte - det gör säkert inte utbildningsminister Per Unckel heller -
att detta är hela sanningen. Men det är en stor del när det gäller möjligheten
att samla oss till en strategi för framtiden. I den strategin har YTH en plats,
och den skall också användas. Vuxna som har viss träning i att vara ute i
arbetslivet, men som saknar de allra nyaste kunskaperna eller som, i detta
samhälle med ett oavbrutet lärande, behöver lära om, skall självfallet också
kunna söka sig till högskolan. Det skall finnas ett utrymme för dem. Finan-
sieringen för det har i dag debatterats i denna kammare. Det har sagts att de
inte skall särbehandlas, vilket är en viss strategi. Om det sedan visar sig att
detta inte håller är det mycket möjligt att man får söka sig en annan väg att
gå. Men det faktum att YTH är uppskattat och skall finnas och utvecklas är
vi helt säkra på.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 98
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
114
Anf. 190 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Redan i den s.k. U 68 framhölls att en utbyggnad av högskole-
utbildning på ett större antal orter borde bidra till en socialt och geografiskt
jämnare rekrytering till högre utbildning. De socialdemokratiska regering-
arna drog därefter upp riktlinjerna för en fortsatt utbyggnad av högskoleut-
bildning utanför universitetsorterna. För många människor är närheten till
utbildningstillfällen en förutsättning för att återkommande utbildning skall
kunna bli verklighet.
Centerpartiet har i många år också drivit de mindre och medelstora hög-
skolornas sak. I en partimotion 1987 krävde Centern en strukturplan för
högskolans långsiktiga planering. De små och medelstora högskolorna får
inte bli ett slags college-skolor, helt inriktade på korta utbildningar inom tek-
nik, ekonomi och vård, hette det bl.a. i den motionen.
Senare har Centern också, liksom Socialdemokraterna, pläderat för att de
mindre och medelstora högskolorna skulle förses med fasta forskningsresur-
ser, bl.a. i syfte att förstärka forskning av betydelse för den regionala utveck-
lingen.
Samma år som Centern för första gången framförde detta krav om fasta
forskningsresurser, krävde Moderaterna i en motion precis motsatsen, näm-
ligen att de mindre och medelstora högskolorna inte skulle ansvara för forsk-
ning, utan mera utvecklas till att bli regionalt betydelsefulla anordnare av
yrkesinriktad högskoleutbildning, som borde vara riksrekryterad.
Sedan Centerns tidigare utbildningspolitiker Larz Johansson för något år
sedan av regeringen utsågs till chef för AMU har partiets stämma i debatten
till förmån för de mindre och medelstora högskolorna mer eller mindre tyst-
nat.
Det förslag om kategoriklyvning mellan universiteten å ena sidan och de
små och medelstora högskolorna å andra sidan, som utbildningsministern nu
framför i en vårproposition, är nästan identiskt med Moderaternas ständiga
motionskrav under 80-talet. Nu har Centern, som då med rätta kritiserade
detta med college-skolor, tydligen gett upp motståndet och är beredd att ac-
ceptera ett förslag som, om det genomförs, innebär att möjligheterna till en
kvalitativt god utbildning i hela landet undergrävs.
Detta är djupt beklagligt. Det genomsyrar också det betänkande som vi
nu diskuterar att man inte längre är intresserad av att driva de här frågorna
fram till fasta forskningsresurser, vilket är mycket viktigt om vi skall kunna
upprätthålla kompetensen och likvärdigheten, när det gäller både grundut-
bildning och forskning på de mindre och medelstora högskolorna.
Samtidigt som Centern intar denna passiva hållning gentemot de mindre
och medelstora högskolorna i allmänhet, gör man gemensam sak med övriga
borgerliga partier och ställer sig bakom en särbehandling av två stiftelse-
högskolor. Det är inte så, som Margitta Edgren beskriver det, att det är en
skillnad i grundsyn. Det må vara att det till viss del kan vara en skillnad i
grundsyn, men det här handlar om att studenterna på alla högskolor skall ha
samma möjligheter, att det skall finnas insyn och att offentlighetsprincipen
skall gälla fullt ut.
Det är alltså särbehandlingen som vi reagerar mot, inte mot formen i sig -
den finns på andra håll. Stiftelser är ett mycket ålderdomligt begrepp, och
stiftelselagstiftningen är ålderdomlig, även om den i viss mån har modernise-
rats.
Handelshögskolan i Stockholm föreslås, trots att den har ekonomiskt
starka externa finansiärer, i en statsfinansiellt besvärlig situation, få en an-
slagshöjning från 27,4 till 51,8 miljoner. Vi tycker att det är en orimlig höj-
ning, bl.a. av de statsfinansiella skäl som jag har åberopat. Vi vill begränsa
det nya anslaget till 31,8 miljoner.
Handelshögskolan finansieras till ungefär 80 % av privata intressen. Vi
tycker att det är okej om man vill vara fristående. Vi har aldrig föreslagit
någon annan form för Handelshögskolan, men det är i rättvisans namn rim-
ligt att de externa finansiärerna är med och betalar kalaset.
Jag yrkar bifall till reservation 9.
Högskolan i Jönköping privatiserades genom att tilldelas 1,7 miljarder ur
pensionsfonderna. Man tog alltså pengar från pensionsfonderna. Från vår
synpunkt är det ingen innovation. Det är att flytta pengar från konton som
redan är ansträngda och att lägga dem på någonting annat. Budskapet den
gången, Margitta Edgren - det har utbildningsministern sagt här i kamma-
ren - var att avkastningen på medlen, genom aktiv börshandel, skulle räcka
för att bygga upp fasta forskningsresurser.
Nu säger regeringen att pengarna inte räcker. Det räckte alltså inte med
1,7 miljarder i pensionspengar och inte med avkastningen, och tydligen har
aktiviteten på börsen inte varit tillräckligt hög. Nu är det alltså skatte-
pengar - som det enligt uppgift på andra områden är brist på - som skall
täcka upp de här förstärkningarna. Man får ju inte bara forskning utan också
inrednings- och utrustningsbidrag för det här ändamålet.
Vi tycker att detta är en orimlig särbehandling, bl.a. mot bakgrund av att
andra mindre och medelstora högskolor har förvägrats fasta forskningsresur-
ser. Det är denna motsägelse, denna särbehandling, som vi reagerar mot,
inte någonting annat. Regeringen klarar alltså inte sina tidigare åtaganden
och löften. Så sent som förra året skulle regeringen, efter en kompromiss
som vi åstadkommit, återkomma med klart öronmärkta fasta forskningsre-
surser. Man gjorde inte detta, men anser ändå att det för det speciella ända-
målet Jönköping plötsligt finns inte bara börs- och pensionspengar utan
också skattemedel. Det är någonting som Margitta Edgren får förklara när-
mare.
Jag yrkar bifall till reservation 10.
Kvinnoforskning är en oerhört angelägen men hittills i alltför hög grad för-
summad del av forskningspolitiken. Vi tycker därför att motiven för att an-
visa ytterligare 3 miljoner till fora för kvinnliga forskare är mycket starka.
Vi är minst sagt förvånade över att utskottsmajoriteten, med Margitta Ed-
gren, som i andra sammanhang är en stark förespråkare för ökad satsning
på kvinnoforskning, kan gå emot denna rimliga begäran.
Jag yrkar bifall till reservation 12.
Fru talman! Låt mig slutligen något få kommentera reservation 15, i vilken
vi uttrycker våra betänkligheter mot att regeringen kräver att få disponera
en så stor summa som 222 miljoner kronor, utan att närmare redogöra för
hur de medlen skall användas.
Vår kritik mot den allt starkare politiseringen av utbildningspolitiken,
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
115
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
med avlövning av opartiska ämbetsverk och med ökad betoning på mer eller
mindre summariska beredningsarbeten inom Utbildningsdepartementets
tillknäppta domäner, har fått ytterligare tyngd.
Det vi säger i vår kritik, i vår motion och i vår reservation har vi nu fått
belägg för - i dessa yttersta dagar, skulle jag vilja säga - när regeringen i
tilläggsproposition begär en anslagsökning på 20 miljarder kronor för att få
täckning för anslag som har överskridits med hela 43 %. Detta är bara ytter-
ligare en bekräftelse på att vår kritik är befogad. Det bör alltså ges rege-
ringen till känna att vi kräver att man talar om vart olika pengar och olika
medel går.
Tidigare i eftermiddag, under frågestunden, sade finansministern att detta
bara var ett smärre övertramp. Delar utskottsmajoriteten och Margitta Ed-
gren uppfattningen att det inte har någon betydelse att man inte specificerar
medel och att det inte har någon betydelse att man överskrider anslag med
43 %?
Anf. 191 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag skall ta en sak i sänder.
Vi fick ett svar från departementet med förklaringar som vi ansåg oss vara
nöjda med. Det fanns en mycket noggrann uppdelning av hur anslaget skulle
användas. Socialdemokraterna var inte nöjda med dessa förklaringar, men
det är deras problem.
När det gäller det överskridande som vi i dag har behandlat har ni fått som
ni har velat. Jag förstår inte varför Bengt Silfverstrand hackar på mig nu.
Utskottet har i dag sagt att det finns förklaringar. Vid övergången från det
gamla systemet till rambudgettekniken måste man självfallet nollställa. En
av förklaringarna är att man har vant sig vid detta underskott och att det har
vuxit under hela 80-talet. Till det kommer att vi självfallet inte kan vara
nöjda med detta. Jag kommer ihåg att Lena Hjelm-Wallén sade det. Vi skall
naturligtvis även i vår reservation skriva om att vi kräver ordning och reda i
de ekonomiska redovisningarna.
Bengt Silfverstrand hackade på Centern. Jag är ledsen över att Marianne
Jönsson inte är här, men jag kan ändå säga att de mindre och medelstora
högskolorna under den borgerliga regeringens år har fått rejält med pengar.
De har bl.a. fått pengar till forskningsstödjande åtgärder, nätverk och sam-
arbete med näringslivet. De har fått ett engångsbelopp genom regionalpro-
positionen, och det var tänkt att de skulle få avkastning av de nya stiftel-
serna. Det handlar alltså om nästan 400 miljoner.
Detta skall jämföras med de tre tidigare budgetåren när högskolorna till-
sammans fick 30 miljoner. Bengt Silfverstrand tar munnen väl full när det
gäller detta.
Vad vill Socialdemokraterna? Vill Bengt Silfverstrand med detta ha sagt
att Socialdemokraterna är för fasta forskningsresurser till samtliga högsko-
lor? Hur skall det i så fall hanteras praktiskt, kvalitetsmässigt, organisato-
riskt och ekonomiskt?
Jag tycker att man skall ta ett steg i taget. Antalet kompetenta lärare skall
öka allteftersom kompetensen ökas. Då får man en utveckling. Det visar inte
116
minst de magisterexamensrättigheter som flera av högskolorna har fått efter
ansökan. Det är en väg att gå.
Socialdemokraterna säger att de är beredda att ge fasta forskningsresurser
till alla nya regionala högskolor. Det tror inte jag på.
Anf. 192 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:
Fru talman! Margitta Edgren säger att hon är nöjd med redovisningen.
Det förutsätter att den som redovisar talar om vad som gäller och inte säger
någonting annat. Det håller inte att skylla stora överskridanden på en över-
gång till ett nytt budgetsystem.
Det handlar faktiskt om en organisationsförändring med en nedläggning
av ett ämbetsverk. Det kan i och för sig diskuteras. Vi var också positiva till
effektiviseringar, men det har lett till ökade kostnader. Uppgifter som tidi-
gare sköttes på ett opartiskt sätt och ett beredningsarbete som alla tidigare
hade insyn i sköts i dag i departementet till mycket höga informationskostna-
der. Det är mycket övertidsarbete och enorma konsultinsatser.
Jag kan för att ge tyngd åt denna kritik, Margitta Edgren, berätta vad
OECD på hösten 1992 sade om organisationsförändringen. Man ifrågasatte
avvecklingen av UHÄ. OECD såg bl.a. bakom denna avveckling en strävan
från regeringens sida att centralisera vissa beslutsfunktioner till Utbildnings-
departementet.
Denna centralisering måste väl ändå strida mot en liberal grundsyn, Mar-
gitta Edgren?
Jag svarar gärna på frågan om vad vi menar med fasta forskningsresurser.
Självfallet drar vi inte alla över en kam, och vi vill inte i ett enda svep ge
samtliga högskolor fasta forskningsresurser. Det framgår klart och tydligt av
våra motioner hur vi vill bygga upp detta system. Först och främst vill vi att
regeringen och den nuvarande riksdagsmajoriteten skall leva upp till det som
vi kom överens om i fjol, nämligen att man skall öronmärka pengar till fasta
forskningsresurser - det är ett ganska blygsamt krav, Margitta Edgren.
Sedan handlar det om att successivt hitta former för att bygga upp en orga-
nisation. Vi har klart och tydligt sagt att det inte är lämpligt att högskolesty-
relsen gör detta. Det är heller inte bra att ha kvar dagens system. Det är
oerhört stelbent och gör det svårt att få ytterligare resurser till högskolorna.
Att det fungerar är högskolan i Jönköping ett bevis på. Margitta Edgren
menar väl inte att högskolan i Jönköping är den enda som skall ha fasta
forskningsresurser och att de andra inte klarar uppgiften? Högskolan i Jön-
köping är ju liten, och den har inte de rätta förutsättningarna. Detta tarvar
verkligen en kommentar.
Anf. 193 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Fru talman! Jag bad om en nöjaktig förklaring till det som reservation 15
handlar om.
När det gäller OECD:s uttalande om centralisering vill jag säga att vi inte
har centraliserat. Vi har decentraliserat en stor del av ansvaret och befogen-
heterna till högskolorna själva. Från många håll har det vittnats om att det
har inneburit en vitalisering, ett engagemang, en omstrukturering och ett ar-
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
9 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 98
117
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
118
bete som såväl studenter som lärare och administratörer har deltagit i, inte
minst på de nya högskolorna. Detta har varit någonting helt nytt.
Detta är inte en centralisering, men varje decentralisering av detta slag
kräver också att man centralt håller i vissa saker oerhört hårt. Annars glider
hela systemet ur händerna. Man har decentraliserat, men vissa funktioner
behålls centralt. Det finns funktioner som måste finnas centralt. Genom
Kanslersämbetets vidgade betydelse har frågan om kvalitén kommit att bli
något som man vill hålla hårt i på centralt håll.
Bengt Silfverstrands anförande förvånade mig mycket. Jag har faktiskt
uppfattat att ni liksom vi har haft en realistisk inställning till fasta forsknings-
resurser på de nya högskolorna. Med ökad kompetens skall högskolorna
successivt få mer möjligheter att bedriva forskning med eget ansvar. Jag har
uppfattat det så, men jag uppfattade inte att Bengt Silfverstrand sade så här
i kväll.
Man forskar på de nya högskolorna. Det är bara det att man är knuten till
en fakultet vid ett universitet. Men forskning bedrivs, som sagt. På många
håll är den också mycket bra.
Högskolan i Jönköping är en nagel i ögat. Jag tycker att vi skall se positivt
på den högskolan. Det är en liten högskola mitt i Småland som har bestämt
sig för att göra någonting annat än vad alla andra tycker. Man går mot ström-
men, medan andra säger att det inte kommer att fungera. Högskolan i Jön-
köping kommer att klara av detta.
I ett övergångsskede har högskolan fått ett engångsbelopp på 10 miljoner
så att den kan bli tillräckligt utrustad för att bygga en forskarorganisation.
Det kan inte vara så upprörande att man går i taket.
Det är rättvist att denna kämpande lilla högskola nu får möjlighet att visa
att den klarar av detta.
Anf. 194 BENGT SILFVERSTRAND (s) replik:
Fru talman! Nej, Margitta Edgren, det är inte på något sätt upprörande.
Den beteckningen har vi aldrig använt.
Jag har ställt en rak fråga till Margitta Edgren. Jag har frågat varför Jönkö-
ping skulle få fasta forskningsresurser, samtidigt som t.ex. Luleå har blivit
förnekad resurser. Vi har också framställt krav i motioner om ökade anslag
till forskning i Luleå som den borgerliga riksdagsmajoriteten har yrkat av-
slag på. Vi kräver, Margitta Edgren, likvärdig behandling. Det är det enda
vi har krävt. Ingenting annat. Med andra ord är Jönköping inte på något sätt
en nagel i ögat. Men även andra högskolor är också kvalificerade. En nära-
liggande högskola som har byggt upp en kvalificerad ekonomisk utbildning
har inte fått samma möjligheter. Regeringen bedriver alltså en orättfärdig
politik på området.
Vidare var det frågan om decentralisering. Det är ingenting som introdu-
cerades med tillkomsten av fyrpartiregeringen. Låt mig bara erinra om vissa
utredningar, Grundbulten m.m. Det var vidare förslagen om en förenklad
högskolelag och högskoleförordning. Initiativen till förslagen kom från den
socialdemokratiska regeringen. På de punkterna är vi överens.
Det är väl rimligt att vi kritiserar konkreta exempel när vi ser vad en alltför
hafsig, snabb, oövervägd och oplanerad avveckling av centrala ämbetsverk
leder till - även när en aktad internationell organisation bekräftar att det inte
var så genomtänkt. När slöseriets politiska ekonomi på detta sätt har drabbat
Utbildningsdepartementet, måste vi från utskottets sida reagera. Det borde
vi vara överens om.
Jag vill till sist ställa en fråga på ett annat område till Margitta Edgren för
att få en kommentar och en precisering. Jag tycker att det är positivt att vi
enades om att de tre nationella mindre forskningsanläggningarna skulle få
sina pengar. Vi är tacksamma för att det socialdemokratiska förslaget har
lett till att de tre berörda forskningslaboratorierna skall få fortsätta att arbeta
i oförminskad omfattning även efter den 1 juni 1994. Vi beställde förslag i
kompletteringspropositionen. Nu säger regeringen att det har i särskild ord-
ning anvisats erforderliga medel till nationella anläggningar för budgetåret
1994/95. Det är viktigt att få veta när beskedet kommer och vidare om det
kommer att bli tillräckliga medel för att fortsätta i oförminskad omfattning.
Anf. 195 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Fru talman! Låt oss stimulera tekniskt intresse. Låt oss stimulera tekniska
studier. Låt oss inrätta en ny sjätte teknisk högskola i Västerås. Detta är en
önskan från oss socialdemokrater i Västmanland. Idéerna om en utredning
kring en nyetablering finns också i den socialdemokratiska partimotionen.
I Västerås finns lokaler tillgängliga. De kan förhyras med i stort sett sex
månaders varsel. De ligger inte långt från de byggnader som håller på att
uppföras för Mälardalens högskola. En högskola skulle ge stimulans och en-
gagemang, och jag tror att Sverige behöver denna nya högskola.
Vidare var det frågan om innehållet. Västerås ligger ju i det geografiska
centret av Mälardalen. Här finns kommunikationer. Här finns internationell
teknisk industri. Här finns, som jag nämnde tidigare, intresse och engage-
mang.
Men då frågar någon om det finns studenter. Jag skulle vilja vända på frå-
gan. Inte får vi stimulans från den sittande regeringen. Vi upplever tvärtom
att tekniska studier motverkas.
Det var nedslående att läsa brevet från de studerande på den yrkestek-
niska utbildningen. Där framgår det att de anser att om deras möjligheter
till studier slopas på grund av det dråpslag som skall ”klubbas” igenom enligt
SfU:s betänkande 13, kommer 90% av de studerande att lämna utbild-
ningen. Det är inget besked som möts med glädje av industrin i Västerås med
omnejd.
Reftec - Sveriges teknologer i samverkan - engagerar 25 000 studenter.
Reftec skriver till oss med anledning av regeringens proposition om studie-
medel: ”Sammantaget riskerar förslaget att minska gymnasieelevernas vilja
att söka sig till högre teknisk utbildning.” Reftec förklarar att ”studenter
undviker svåra utbildningar för att minska sitt ekonomiska risktagande”.
Vi vill inte att det tekniska studieintresset skall förhindras. Vi vill inrätta
en sjätte teknisk högskola i Västerås. Men dessutom vill vi ge möjligheter till
att stimulera det tekniska intresset tidigt. I en vändande konjunktur kommer
näringslivet att efterfråga välutbildade tekniker. Om det skall komma fler
kvinnor i en framtid till denna bransch, måste intresseväckande åtgärder för
flickor tas fram redan i förskoleåldern.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
119
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
120
Då kommer jag över till frågan om möjlighet till examinationsrätt för en
barn- och ungdomspedagogisk utbildning vid Mälardalens högskola. Vi
skulle gärna se att Mälardalens högskola utbildade barnomsorgspersonal
med kompetens att stimulera och utveckla barns tekniska intresse. Barn och
ungdomar behöver nya upplevelser för att bli motiverade för tekniska stu-
dier.
Det känns litet märkligt att lyssna till diskussionen om decentralisering el-
ler centralisering. Margitta Edgren säger att decentralisering har vitaliserat.
Ja, visst kan det vara så att i vissa delar har detta stimulerat diskussionerna
i högskolestyrelserna till att finna nya idéer. Men det känns också märkligt
med en nedlagd utbildning när det samtidigt finns en så oerhört stor efterfrå-
gan på fortbildning. Barn- och ungdomspedagogiska institutionen vid Mälar-
dalens högskola skulle kunna ställa sin personal till förfogande och utbilda
barnomsorgspersonal i nya idéer, nytänkande och nya organisationsformer
samtidigt som barnomsorgen utvecklas.
Visst förstår jag också att vi inte kan utbilda studenter till arbetslöshet.
Visst är det en annan politisk fråga att diskutera vilka möjligheter inom barn-
omsorgen det skall finnas i Mälardalen. Men nu finns det inte någon tillgång
till fortbildning eller utbildning på barnomsorgsområdet. Vi har inga möjlig-
heter att ta till vara det inarbetade samarbete mellan teknisk utbildning och
barn- och ungdomspedagogisk utbildning som finns i dag vid Mälardalens
högskola.
Nya lokaler byggs på Gåsmyrevreten. Men nu måste vi i högskolestyrelsen
finna andra vägar, andra saker att placera in i de lokaler som var tänkta att
använda för att utvidga och vidareutveckla det tekniska intresset för barn på
det barn- och ungdomspedagogiska området.
Inrätta en sjätte teknisk högskola i Västerås, men ge också Mälardalens
högskola rätt att utfärda barn- och ungdomspedagogisk examina. Gör det
för framtiden. Gör det för det tekniska intresset, men gör det för en bra
framtida utveckling av barnomsorgen.
Anf. 196 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! Jag kommer som skattepolitiker som delvis objuden gäst till
utbildningsutskottets debatt. Jag är något av en katt bland hermelinerna. Då
får man vara extra artig. Jag jobbar mestadels med ekonomiska frågor och
vill säga till er i utbildningsutskottet att det egentligen är ni som är den vikti-
gaste delen i ekonomin: Tiliväxtsverige. All ekonomisk forskning är överens
om att det inte finns någon viktigare enskild åtgärd för att skapa produktivi-
tet och uthållig tillväxt än utbildning. Därför är utbildningsutskottet ett till-
växtutskott.
Därför är det kanske bra att vi lägger oss i varandras utskottsdebatter.
Kanske vi som arbetar med ekonomi och skatter och ni som arbetar med
utbildning borde delta i socialförsäkringsutskottets debatt när man planerar
att skära ned utbildningsbidragen. Det kommer ju att skada tillväxten för de
yrkestekniska utbildningarna. Det är mycket allvarligt. Naturligtvis är det
enklaste sättet att stärka produktiviteten att ge utbildning till dem som redan
står i produktionen. Det är just kärnan i YTH.
Det är viktigt att stärka produktiviteten i det här landet, särskilt på de om-
råden som är sämst ställda. Ett sådant område, en industrikrisregion, finns
i Västsverige, i det s.k. fyrstadsområdet. Där är nu arbetslösheten, om vi ser
till dem som står utanför arbetsmarknaden, 20 % av arbetskraften. Det är
ett orimligt förhållande. Det är en region som har låg andel högskoleutbil-
dade. Där är det viktigt med YTH-utbildning. Det inser ni naturligtvis lika
väl som jag. Då gäller det att skapa den. Det finns motioner som går i rikt-
ning att bygga ut högskolesatsning på YTH.
Fru talman! När det gäller mom. 69 vill jag yrka bifall till motionen UB702
och därmed till UB614. Under mom. 70 vill jag yrka bifall till UB644 och
därmed till UB728. Detta är motioner som kommer att skapa det vi är över-
ens om behövs.
Nu har ni i utskottsmajoriteten inte kunnat gå så långt ännu, men det kom-
mer att gå i den riktning jag har talat om. Ni vet att det måste gå i den rikt-
ningen. Ni har skrivit i ert betänkande att det finns problem. Ni skriver på
s. 44 att man inte behöver fatta några särskilda beslut. Högskolan i fyrstads-
området kan ju komma in med en ansökan. Ja, det kan den. Denna ansökan
skall då regeringen behandla. Då är det värdefullt om riksdagen ställer upp
bakom högskolan, för då vet högskolan att den snabbt skall komma in med
ansökan och att man har riksdagen i ryggen, och då kommer ansökan också
att tillstyrkas.
Margitta Edgren har talat om att man skall utveckla YTH, och då är det
naturligt att ställa sig bakom dessa motioner.
Margitta Edgren säger tillsammans med utskottets majoritet också att vad
som fordras mer än ett tillstånd är att det kan inrymmas inom medelsramen.
Just det! Det skall rymmas under taket. Men, Margitta Edgren, ibland måste
tak höjas. Det har denna kammare fått bevis på. Här har man höjt tak för
att det har varit nödvändigt. På samma sätt måste man höja taket för denna
högskola. Annars klarar sig inte den regionen.
Margitta Edgren, ett statsråd sade nyligen till mig i en debatt att hela Sve-
rige inte får bli som Uddevalla. Nej, det får det inte bli. Därför måste vi ta
itu med problemen. Om man nu på regeringssidan begriper att problemen
är så djupa, då måste ni utbildningspolitiker satsa på produktivitet och till-
växt med utbildningssatsningar. Därför bör ni i utskottet och kammaren i
övrigt ta fasta på motionen UB644 som säger att vi skall höja taket för hög-
skolan i fyrstadsområdet så att den kan klara av YTH. Det är ingen idé att
komma in med en ansökan om det inte finns medel för att fullfölja sats-
ningen.
Det finns i denna motion en idé om att omfördela medel mellan högsko-
lorna, eller att ta medel ur löntagarfonderna. Jag har tidigare för mitt partis
räkning sagt att löntagarfondspengarna helst borde in i pensionssystemet,
men det är inte operativt. Ni från regeringssidan är ju inne på att använda
pengarna till utbildning. Varför då inte använda den resursen för att skapa
det som krävs?
Det är svårt att argumentera mot detta. Jag förväntar mig inte att få mo-
targument i dag, men jag förväntar mig handling. Det finns telefoner, och
det finns personkontakter mellan ledande utbildningspolitiker och rege-
ringskansliet. Jag förväntar mig framför allt det resultatet att ansökan kom-
mer in och att man vet att man kommer att få de resurser som krävs.
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
121
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anslag till högre
utbildning och
forskning
122
Det behövs, Margitta Edgren, och vi är ju överens i sak om satsningens
nödvändighet och att det finns pengar till detta om viljan finns. Den finns
väl, får jag förutsätta.
Jag begär inte mer än så i dag. Vi borde väl gemensamt kunna verka för
att förverkliga det nödvändiga.
Anf. 197 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Eftersom jag tidigare klantade mig och glömde en sak jag
hade tänkt säga vill jag kort tillägga det här.
Det gäller tre smålaboratorier: det miljöarkeologiska laboratoriet i Umeå
samt laboratorierna för keramisk forskning, och för vedanatomi och dend-
rokronologi i Lund. Dessa tre är bedömda som nationella resurser. Vi är i
utskottet överens om att de därmed också skall finansieras nationellt. Vi
skrev i betänkandet att vi förväntade oss pengar till dessa i kompletterings-
propositionen. I tisdags läste vi den och fann att de inte finns med. Vi har
bett om en förklaring, som jag vill föra vidare till kammren.
Det handlar om att man enligt de regler som finns inte kan ta upp anslag
som gäller nästa budgetår i en kompletteringsproposition. Därför är saken
inte med. Men det finns en liten anmärkning om att detta kommer att finan-
sieras i särskild ordning. Jag har i dag av departementet fått bekräftelse på
att det kommer ett särskilt regeringsbeslut om detta, så att dessa laboratorier
får medel till sin fortsatta verksamhet. Eftersom pengarna tar slut den sista
juni så kommer ett beslut i god tid innan dess, i enlighet med vad utskottet
i all enighet har beställt.
Anf. 198 BENGT SILFVERSTRAND (s):
Fru talman! Jag skall be att få yrka bifall också till reservation 15, vilket
jag tidigare förbisåg.
Sedan vill jag understryka det Margitta Edgren sagt om de nationella an-
läggningarna. De är oerhört betydelsefulla.
Jag har svårt att förstå regeringens motivering för att inte kunna åstad-
komma ett sådant anslag i kompletteringspropositionen, där det ju finns nya
anslag på andra områden.
Men om jag tolkade Margitta Edgren rätt innebär det sagda i alla fall att
regeringen kommer med ett särskilt beslut innan halvårsskiftet. Jag måste
tolka det så att man i god tid får ett besked att man kan fortsätta verksamhe-
ten efter den 1 juli.
Det är nämligen så att pengarna räcker, som Margitta Edgren vet, bara
till den sista juni. Eftersom kostnaderna i allt väsentligt är löner så måste
beskedet vara att verksamheten kan fortsätta i samma omfattning som tidi-
gare.
På den punkten tycker jag man svävar på målet i kompletteringsproposi-
tionen, men jag tolkade Margitta Edgrens besked som ett ja.
Anf. 199 MARGITTA EDGREN (fp):
Fru talman! Svaret på Bengt Silfverstrands samtliga frågor är ja.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 29 april.)
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Anmäldes och bordlädes
Förslag
1993/94:RFK3 Förvaltningskontorets förslag om Nordiska rådets svenska
delegation
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:210 Särskilda konkurrensregler för lantbru-
ket
1993/94:N35 av Stina Gustavsson och Stina Eliasson (c)
1993/94:N36 av John Andersson och Bert Karlsson (-, nyd)
1993/94:N37 av Carl G Nilsson m.fl. (m)
1993/94:N38 av Anders G Högmark och Jan-Olof Franzén (m)
1993/94:N39 av Carl Olov Persson (kds)
1993/94:N40 av Roland Sundgren och Tage Påhlsson (s, c)
med anledning av prop. 1993/94:243 Försäljning av AB Tipstjänst till svenskt
föreningsliv m.m.
1993/94:Fi23 av Bo Forslund (s)
1993/94:Fi24 av Karin Pilsäter och Lotta Edholm (fp)
1993/94:Fi25 av Sten Andersson i Malmö (m)
1993/94:Fi26 av Elisabeth Persson m.fl. (v)
1993/94:Fi27 av Elisabeth Persson (v)
1993/94:Fi28 av Göran Persson m.fl. (s)
1993/94:Fi29 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (m)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 27 april
1993/94:142 av Eva Zetterberg (v) till socialministern om barnens situation:
Jag har vid flera tillfällen under det gångna riksdagsåret tagit upp frågan
om barnens situation. Jag har gjort detta eftersom det kommit in rapporter
om hur barn drabbas av krisen; det ökande antalet barn som behöver psykia-
trisk hjälp, personalgrupper som går på knäna på grund av arbetsbelast-
ningen, oron hos föräldrar osv.
Socialstyrelsen har nu lagt fram sin slutrapport om hur kommunernas ned-
skärningar drabbar barnen. Nedskärningarna inom barnomsorgen är dub-
belt så stora som nedskärningarna i övrig kommunal verksamhet. Barngrup-
perna utökas kraftigt med i bästa fall bibehållen personal. Jag har vid ett
flertal tillfällen frågat Bengt Westerberg om var gränsen går för en ”lagom”
barngrupp, men aldrig fått något svar. I dag är barngrupper på 19-20 barn
inte ovanliga. Finns det fortfarande ingen övre gräns för vad regeringen an-
ser vara en lämplig storlek på barngrupper?
Anslag till högre
utbildning och
forskning
123
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
124
I storstadskommunerna borde man satsa mest för att motverka krisens ef-
fekter, men det är där man gått hårdast fram med omfattande och kraftiga
nedskärningar. Det jag kan utläsa av Socialstyrelsens rapport är att nedskär-
ningarna lett till att många kommuner saknar möjligheter att uppnå det na-
tionella mål som Socialstyrelsen satt upp för barnomsorgen. Att göra så kraf-
tiga nedskärningar att målen med verksamheten inte kan uppnås innebär i
sin tur att regeringen inte heller följer FN:s barnkonvention. Denna konven-
tion - som svenska regeringen undertecknat - stadgar att barn och ungdomar
skall vara prioriterade grupper. Undertecknandet innebär en skyldighet för
Sverige att till det yttersta av sin förmåga anstränga sig att tillgodose vad som
sägs i stadgan. Jag anser att regeringen klart brustit i denna sin förpliktelse.
Jag har framfört tankar om en kommunakut ur vilken pengar kunde tas
för att slippa nedskärningar inom barnomsorgen, och jag är nu stärkt i min
övertygelse att det behövs en sådan omedelbart.
I en annan nyligen publicerad rapport från Socialdepartementet, Statens
roll inom vård och omsorg, finns långtgående förslag om en helt ny inriktning
där kommunernas roll skulle bli att producera barnomsorg med staten som
beställare. Exempelvis skulle föräldrar få någon sorts ”rikskuponger” att
köpa sin barnomsorg för. Detta torde knappast höja kvaliteten på barnom-
sorgen.
Socialstyrelsen och Invandrarverket överlämnade den 15 april sin rapport
om flyktingbarn till regeringen. Mycket allvarliga brister gällande barnens
sociala och rättsliga skydd konstateras i rapporten.
Familjehemsutredningar beträffande ensamma flyktingbarn uppvisar
svåra brister. Många kommuner förordnar inte god man för de ensamma
flyktingbarnen. Barns asylskäl och situation utreds nästan aldrig, trots vad
som anges i utlänningslagens förarbeten. Enligt barnpsykiatern Erling Skog-
lund betraktas barnen som ett slags bagage i myndigheternas ögon.
De gömda flyktingbarnens situation är i många fall mardrömslik. Nu kom-
mer åtskilliga av dem att få uppehållstillstånd med stöd av den nya regerings-
förordningen. Men alla gömda barn omfattas inte, och om den nuvarande
mycket hårda tillämpningen av flyktingkonventionen och utlänningslagens
skyddsbestämmelser fortsätter kommer självfallet många fler barn tvingas
under jorden.
Mina frågor till socialministern är:
1. Vad kommer regeringen att göra för att de kommunala nedskärningarna
inte skall drabba barnen?
2. Ger Socialstyrelsens rapport regeringen anledning att uttala sig om lämp-
lig storlek på barngrupper?
3. Kan regeringen tänka sig ökade bidrag till kommunerna, dvs. en kom-
munakut?
4. Har regeringen planer på att låta staten överta det ekonomiska ansvaret
för barnomsorgen i landet och ge föräldrarna någon sorts rikskupong för
inköp av barnomsorg?
5. Vad avser regeringen göra för att flyktingfamiljer med starka skyddsbe-
hov i fortsättningen inte skall behöva gömma sig av rädsla för att skickas
hem till sina bödlar?
|
22 § Kammaren åtskildes kl. 21.53. |
Prot. 1993/94:98 28 april 1994 |
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. ajoumeringen
kl. 14.22,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 86 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. beslut om uppskjuten votering,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajoumeringen kl. 17.58,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 19 § anf. 180 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LENA JÖNSSON
/Barbro Nordström
125
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Torsdagen den 28 april
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om arbetsplenum fredagen den 29 april........ 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
4 § Förnyad bordläggning ............................... 1
5 § Beslut rörande utskottsbetänkande som slutdebatterats den
27 april ......................................... 1
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
6 § Grundlagsändringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska
unionen ........................................ 4
Konstitutionsutskottets betänkande KU21
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Catarina Rönnung (s)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ylva Annerstedt (fp)
Ingvar Svensson (kds)
Birgitta Hambraeus (c)
Ingela Mårtensson (fp)
Björn von der Esch (m)
126
Beslut ............................................... 32
Beslut om samlad votering............................... 33
Ajoumering .......................................... 33
Återupptagna förhandlingar .............................. 33
7 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 33
Tredje vice talmannen (välkomstord, m.m.)
Tillfälliga arbetstillstånd ................................. 34
Peeter Luksep (m)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området .......... 34
Bo Forslund (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Kollektivtrafiken i Göteborg .............................. 35
Johan Lönnroth (v)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Tilläggsanslag till Utbildningsdepartementet .................. 36
Lena Hjelm-Wallén (s)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Besparingar i statsbudgeten ............................... 37
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Beredningen av bostadsfrågor i regeringskansliet............... 37
Lars Stjernkvist (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Volvos fabrik i Kalmar.................................. 38
Bertil Danielsson (m)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Tidsbegränsade uppehållstillstånd .......................... 38
Georg Andersson (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
FN:s vapenembargo mot Bosnien .......................... 39
Lennart Rohdin (fp)
Statsminister Carl Bildt (m)
Radioprogram för bosnier................................ 40
Harry Staaf (kds)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Avvecklingen av statliga myndigheter ....................... 40
Bengt Silfverstrand (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
Stationsbyggnad pä Arlanda .............................. 41
Rune Thorén (c)
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Marknadsföringen av information om Sverige som turistland...... 41
Bengt Dalström (nyd)
Statsminister Carl Bildt (m)
Öresundsbron ......................................... 42
Sten Andersson i Malmö (m)
Statsminister Carl Bildt (m)
Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området .......... 42
Elvy Söderström (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Utredningen av mordet på Olof Palme ...................... 43
Björn Samuelson (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Öresundsbron ......................................... 43
Nils T Svensson (s)
Statsminister Carl Bildt (m)
8 § Ny myndighetsorganisation på radio- och TV-området ...... 44
Konstitutionsutskottets betänkande KU37
Debatt
Catarina Rönnung (s)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Bengt Hurtig (v)
Inger René (m)
Åke Gustavsson (s)
Sigge Godin (fp)
Bo Forslund (s)
Tage Påhlsson (c)
Hans Stenberg (s)
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
127
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
128
Simon Liliedahl (nyd)
Stina Eliasson (c)
Nils Nordh (s)
Beslut fattades efter 9 §
9 § Åtgärder mot missbruk av den fria nomineringsrätten.......
Konstitutionsutskottets betänkande KU46
Debatt
Ylva Annerstedt (fp)
Simon Liliedahl (nyd)
Beslut ...............................................
Konstitutionsutskottets betänkande KU37
Konstitutionsutskottets betänkande KU46
Beslut om uppskjuten votering............................
10 § Kommunikationsforskning ...........................
Trafikutskottets betänkande TU25
Beslut skulle fattas den 29 april
11 § Vägverket ........................................
Trafikutskottets betänkande TU26
Debatt
Bo Nilsson (s)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Beslut skulle fattas den 29 april
12 § Trafiksäkerhetsfrågor ...............................
Trafikutskottets betänkande TU27
Debatt
Sten-Ove Sundström (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Jan Sandberg (m)
Max Montalvo (nyd)
Lennart Fremling (fp)
Sven-Gösta Signell (s)
Beslut skulle fattas den 29 april
13 § Studiestöd m.m....................................
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU13
Debatt
Lena Öhrsvik (s)
Hans Dau (m)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Beslut skulle fattas den 29 april
Ajournering ..........................................
Återupptagna förhandlingar ..............................
14 § Allmän kulturverksamhet m.m........................
Kulturutskottets betänkande KrU19
Debatt
Åke Gustavsson (s)
63
63
66
66
66
71
80
85
85
85
Elisabeth Persson (v)
Lars Sundin (fp)
Beslut skulle fattas den 29 april
15 § Arkiv m.m ....................................... 89
Kulturutskottets betänkande KrU23
Debatt
Leo Persson (s)
Stina Gustavsson (c)
Elisabeth Persson (v)
Sonia Karlsson (s)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Prot. 1993/94:98
28 april 1994
Birger Hagård (m)
Beslut skulle fattas den 29 april
16 § Arkivet för ljud och bild............................. 96
Kulturutskottets betänkande KrU24
Beslut skulle fattas den 29 april
17 § Forskning ........................................ 96
Kulturutskottets betänkande KrU27
Beslut skulle fattas den 29 april
18 § Massmedier m.m................................... 97
Kulturutskottets betänkande KrU28
Debatt
Monica Widnemark (s)
Elisabeth Persson (v)
Birgitta Wistrand (m)
Ingegerd Sahlström (s)
Beslut skulle fattas den 29 april
19 § Anslag till högre utbildning och forskning................ 102
Utbildningsutskottets betänkande UbU8
Debatt
Berit Löfstedt (s)
Björn Samuelson (v)
Margitta Edgren (fp)
Bengt Silfverstrand (s)
Margareta Israelsson (s)
Lars Bäckström (v)
Beslut skulle fattas den 29 april
20 § Bordläggning ..................................... 123
21 § Anmälan om interpellation
1993/94:142 av Eva Zetterberg (v) om barnens situation. ... 123
129
gotab 46661, Stockholm 1994