Protokoll
1993/94:97
Justerades protokollet för den 21 april.
Talmannen meddelade att, då fredagen den 13 maj är en s.k. klämdag,
skulle frågor till frågestunden tisdagen den 17 maj lämnas in senast tisdagen
den 10 maj kl. 10.00.
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkanden 1993/94:KU21, KU37 och KU46
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfU13
Kulturutskottets betänkanden 1993/94:KrU19, KrU23, KrU24, KrU27 och
KrU28
Utbildningsutskottets betänkande 1993/94:UbU8
Trafikutskottets betänkanden 1993/94:TU25-TU27
4§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
22 april
UU15 Internationellt utvecklingssamarbete
Mom. 1 (enprocentsmålet)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
25 för res. 1
12 för men.
251 avstod
61 frånvarande 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
268 för utskottet
20 för res. 1
1 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 70 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 8 v, 2 -
För res. 1: 20 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 4 (biståndsanslagens struktur)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
166 för utskottet
124 för res. 2
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 70 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 112 s, 1 nyd, 9 v, 2 -
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 5 (de biståndspolitiska målen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
165 för utskottet
125 för res. 3
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 114 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 7 (bidrag till länder som försvårar mottagande av egna medborgare)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
268 för utskottet
21 för res. 4
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 8 v, 3 -
För res. 4: 20 nyd, 1 v
Frånvarande: 25 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 25 (befolkning och sociala frågor)
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 6 (kds)
Votering:
267 för utskottet
21 för res. 6
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo-
tivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 20 nyd, 9 v, 3 -
För res. 6: 21 kds
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 33 (bidrag till UNFPA)
1. utskottet
2. res. 8 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 36 (bidrag till UNRWA)
1. utskottet
2. res. 11 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 37 (bidrag till UNHCR)
1. utskottet
2. res. 12 (nyd)
Votering:
262 för utskottet
24 för res. 12
1 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 22 kds, 1 nyd, 2 v, 3 -
För res. 12: 19 nyd, 5 v -
Avstod: 1 v
Frånvarande: 25 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 4 kds, 3 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 49-51 (riktlinjer för multilateralt utvecklingssamarbete)
1. utskottet
2. res. 22 i motsvarande del (nyd)
Votering:
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
268 för utskottet
20 för res. 22
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 69 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 9 v, 2 -
För res. 22: 20 nyd
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 2 -
Mom. 52 (bidrag till internationella biståndsprogram (Cl)
1. utskottet
2. res. 23 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 53-110 (utvecklingssamarbete genom SIDA m.m.)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
res. 24 (s)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
res. 25-28 (nyd)
4. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
21 för res. 25-28
12 för men.
257 avstod
59 frånvarande
Kammaren biträdde res. 25-28.
Förberedande votering 2:
127 för res. 24
19 för res. 25-28
144 avstod
59 frånvarande
Kammaren biträdde res. 24.
Huvudvotering:
144 för utskottet
125 för res. 24
21 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 70 m, 26 fp, 25 c, 22 kds, 1 -
För res. 24: 114 s, 9 v, 2 -
Avstod: 1 fp, 20 nyd
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 114-116 (riktlinjer för bidragsgivningen (C4) m.m.)
1. utskottet
2. res. 30 (nyd)
Votering:
268 för utskottet
20 för res. 30
I avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 27 fp, 24 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 30: 20 nyd
Avstod: 1 s
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 7 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 117-121 (u-krediter som biståndsform, m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
279 för utskottet
II för men.
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 70 m, 26 fp, 25 c, 22 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 1 fp, 9 v, 1 -
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 144 (total medelsram för biståndet)
1. utskottet
2. res. 35 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
UU20 Sverige och Europeiska unionen
Mom. 4 (utrikes- och säkerhetspolitiken)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
273 för utskottet
12 för men.
5 avstod
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 70 m, 26 fp, 24 c, 21 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 1 fp, 1 c, 9 v, 1 -
Avstod: 4 s, 1 kds
Frånvarande: 24 s, 10 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Mom. 6 (utvärdering av EES-avtalel och alternativ ekonomisk politik)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
274 för utskottet
10 för men.
4 avstod
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 69 m, 26 fp, 23 c, 21 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 1 c, 8 v, 1 -
Avstod: 1 s, 1 fp, 1 c, 1 kds
Frånvarande: 24 s, 11 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 6 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU14 Invandrar- och flyktingpolitiken (skr. 1993/94:127 och prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 1 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Socialförsäkringsutskottet hade inför behandlingen av in-
vandrar- och flyktingpolitiken en offentlig utfrågning, som gällde skyddsbe-
hovet för de asylsökande från f.d. Jugoslavien, främst från Kosovo. Utfråg-
ningen handlade också om verkställighet vid avvisning.
Det finns i dag i Sverige ca 20 000 kosovoalbaner, som fortfarande väntar
på beslut. Statssekreterare Christer Hallerby redogjorde under utfrågningen
för situationen i Kosovo och sade bl.a.:
”Självfallet är den oacceptabel. Den albanska majoriteten trakasseras
ständigt av serbiska myndigheter. De demokratiska institutionerna fungerar
inte på ett acceptabelt sätt. Brott mot de mänskliga rättigheterna har rappor-
terats och rapporteras ständigt.”
UNHCR:s representant redogjorde också för att det under hösten har ägt
rum en mängd politiska rättegångar i Kosovo och förklarade att rättegångar
fortfarande pågår. UNHCR:s representant framhöll att det vore bra om
samtliga regeringar i Europa tillfälligt kunde ha ett verkställighetsstopp.
Det finns ett stort antal kosovoalbaner i många europeiska länder, och om
samtliga nu skulle återsändas, kunde det leda till mycket svåra förhållanden
i Kosovo. Det förekommer också uppgifter om att personer som återsänts
har misshandlats svårt. Det bekräftades också av nyheterna i förra veckan
om att en man som hade avvisats från Sverige hade misshandlats till döds av
serbisk polis.
Röda korsets representant Lars Carlsson var precis hemkommen från Ko-
sovo. Han hade den bestämda uppfattningen att man i nuläget inte skall
verkställa några avvisningar till Kosovo. Man bör avvakta vad som kommer
att ske den närmaste tiden.
De beslut som regeringen nu har fattat innebär att de familjer som kom
hit före den 1 januari 1993 får stanna. Där handlar det inte främst om skydds-
behovet, utan de får stanna på grund av att de har väntat så länge att barnen
har hunnit rota sig i Sverige.
För de ensamstående kvinnor och män som också kom hit före den 1 ja-
nuari 1993 gäller dock ingen amnesti. De kommer att avvisas till Kosovo.
Borde inte regeringen i samband med att man gav allmän amnesti åt barnfa-
miljer, varav de flesta är från Kosovo, också ha lyssnat på UNHCR och Röda
korset och gjort en politisk bedömning av situationen? Är inte tiden mogen
för detta?
Bristen på förmåga att göra en helhetsbedömning visar sig också när det
gäller de familjer som efter avslag i Sverige har begivit sig till Norge för att
där försöka få uppehållstillstånd. Det var inte särskilt svårt att räkna ut att
de efter regeringens beslut skulle återvända till Sverige i förhoppning om att
nu få stanna i Sverige. Det kunde väl ändå inte var obekant för Birgit Frig-
gebo och regeringen? Om dessa återvändande familjer skall man fatta beslut
senare enligt de uppgifter som jag har fått. Om inte situationen för många
människor vore så allvarlig och så tragisk, skulle jag kunna likna den vid
ketchupflaskan: först kommer ingenting, sedan kommer ingenting och så
kommer allt på en gång. Man väntar i det längsta med att fatta beslut. Sedan
sker det under galgen, och då blir det ändå fel.
Dagens Nyheter håller på att dela ut terminsbetyg åt regeringen. Jag tän-
ker inte göra det, men sättet att hantera situationen i f.d. Jugoslavien är ta-
lande nog. Mellan juni och september 1992 kom ca 45 000 människor från
Kosovo. Invandrarverket hade redan i maj föreslagit visumtvång, men det
ville Birgit Friggebo inte höra talas om. I oktober införde regeringen visum-
tvång, och sedan dess har praktiskt taget inga asylsökande från Kosovo kun-
nat komma hit. Samtidigt infördes viseringsfrihet för människor som kom
från Bosnien-Hercegovina.
Händelseutvecklingen i Bosnien gjorde att många människor flydde hit. I
juni 1993 beslöt regeringen att de bosnier, ca 42 000, som fanns i Sverige
skulle få permanent uppehållstillstånd. Samtidigt infördes visumtvång för
medborgare från Bosnien-Hercegovina. För att protesterna inte skulle bli
alltför högljudda beslöt man också om en ökad flyktingkvot. Till saken hör
att alla bosnier skulle behandlas med förtur. Det betydde att både kosovoal-
baner och andra asylsökande fick vänta ännu längre på besked. Det har na-
turligtvis medverkat till att man nu måste ge barnfamiljer uppehållstillstånd
av humanitära skäl, ett beslut som anständigheten och Folkpartiets partisty-
relse krävde.
Den allmänna meningen bland frivilligorganisationer och också bland er-
farna flyktingadvokater är att praxis i asylärenden har skärpts under de två
senaste åren. Regeringen tillsatte en praxisutredning för att kontrollera om
det låg något i de här påståendena. Det har naturligtvis varit ett oerhört svårt
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
arbete för utredarna, och de uttrycker sig också försiktigt. Men klart är att
praxis har skärpts på flera punkter.
Utlänningsnämnden har nu funnits i cirka två år. Utskottet anser att det
nu är dags att granska Utlänningsnämndens verksamhet och effektivitet. Vi
vill att riksdagens revisorer skall göra en sådan granskning.
En annan svår och känslig fråga som också togs upp under vår utfrågning
gällde de gömda flyktingarna och framför allt de gömda flyktingbarnens si-
tuation. Den kartläggning som gjorts visade att det i december 1993 fanns
ca 3 500 efterlysta barn under 16 år och att antalet ökat under det senaste
halvåret. Naturligtvis är inte alla de här barnen gömda. Men den hearing
som Barnombudsmannen ordnade visade att det som kännetecknar de
gömda barnens situation är en ständig rädsla och otrygghet och att föräld-
rarna ofta inte orkar med omsorgen om sina barn. Barnen har heller ingen
möjlighet att bearbeta sina upplevelser. De får ofta ta ett vuxenansvar som
de självklart inte är mogna för. Vi kan inte acceptera att barn far så illa. Det
finns ingen självklar lösning på de här problemen. Jag tycker ändå att vi i
utskottet har öppnat för möjligheter att diskutera frågan.
Vid den utfrågning som utskottet hade sade nämligen Sveriges kristna råd
att man såg det som en uppgift att försöka finna ett forum där myndigheter
och de personer som är engagerade i arbetet med asylsökande kan mötas.
Jag tycker att det vore bra om en sådan dialog kunde komma till stånd. Jag
inser att det är nödvändigt att försöka hitta lösningar för barnens skull. Det
kom också fram under utfrågningen att barns och ungdomars egna skäl för
att få asyl inte utreds tillräckligt. Där får Invandrarverket och Utlännings-
nämnden skärpa sig.
Fru talman! När riksdagen förra året beslöt om en extra flyktingkvot för
innevarande budgetår på 6 000 personer skrev Birgit Friggebo i propositio-
nen att kostnaden beräknades till 830 miljoner kronor och skulle belasta
kommande års budget, dvs. det anslag som vi nu skall ta ställning till.
Men i budgetpropositionen finns inga medel anslagna för dessa flyktingar.
Det finns medel för den årliga kvoten på 1 800 personer. Birgit Friggebo har
svarat mig tidigare under en frågestund att medel finns under anslaget till
kommunerna, dvs. schablonbidraget, vilket inte alls framgår av budgetpro-
positionen. I själva verket är det nog så att man har glömt bort att anslå me-
del till den extra flyktingkvoten.
Eftersom ett enigt utskott anser att det skall vara ordning och reda och att
pengarna skall finnas under det anslag där de hör hemma har vi fört över 810
miljoner kronor till anslaget D 4. Utskottet gör också påpekandet att ansla-
get D 4 i år kommer att överskridas med 20 miljoner kronor.
Vi har också i stor enighet beslutat att tillgodose en socialdemokratisk mo-
tion, där motionärerna begär att kontakttolkutbildningen skall vara kvar. Vi
är - precis som kulturutskottet, som också har behandlat frågan - överens
om värdet av utbildningen och om nödvändigheten att det finns god tillgång
på tolkar.
Kulturutskottet har anslagit 4 miljoner kronor för att statsbidrag till ut-
bildningen skall utgå medan regeringen utreder frågan.
För att vara säkra på att kontakttolkutbildningen kan fortsätta utan av-
brott tar vi i socialförsäkringsutskottet 4 miljoner kronor av de 32 miljoner
kronor som har avsatts för anslaget Åtgärder mot främlingsfientlighet och
rasism och bidrar därmed till utbildningen.
Regeringen anser nog egentligen själv att utbildningen behövs. I tilläggs-
budget för innevarande år begärs nämligen ett tilläggsanslag på 750 000 kr
till den här utbildningen. Man verkar inte riktigt veta på vilken fot man skall
stå.
Vi i utskottet har, det vill jag gärna säga, mycket bra och öppna diskussio-
ner om invandrar- och flyktingpolitiken. Det är inga lätta frågor att be-
handla. Men det finns en vilja till samarbete och en strävan att hitta kon-
struktiva lösningar, och det är jag glad över.
Från socialdemokratiskt håll har vi därför endast en reservation. Vår re-
servation, nr 7, gäller schablonbidraget till kommunerna. Vi anser att med
den decentralisering som har skett av Invandrarverkets organisation med
bl.a. regionkontor bör en mera genomarbetad kommunplacering göra att
omflyttningarna mellan kommunerna inte blir så omfattande. Det gör en be-
sparing på 270 miljoner kronor.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall vår reservation nr 7 samt i övrigt
bifall till utskottets hemställan.
Anf. 2 ARNE JANSSON (nyd):
Fru talman! Till att bölja med vill jag framhålla att jag givetvis ställer mig
bakom alla reservationer som avgivits. Men för att spara tid åt kammaren
yrkar jag bifall endast till reservationerna nr 1 och 8.
Låt mig vidare, med stöd av vad som har framkommit vid undersökningar,
konstatera att 67 % av det svenska folket tycker att regeringens felaktiga
flyktingpolitik bäddar för konflikter!
Vår statsskuld uppgår i dag i runda tal till 1 200 miljarder kronor, årsräntan
till 100 miljarder och budgetunderskottet till 200 miljarder. Vi lånar ca
190 000 kr per minut.
Sverige lägger ut mera pengar på inhemsk flyktingpolitik och på flykting-
mottagande än vad FN:s flyktingkommissariat har i sin budget för hela värl-
den. Vår skuld bara växer och växer. Vem skall egentligen betala?
Till följd av den politik som regeringen nu för är det främst våra pensionä-
rer, äldrevården, vården över huvud taget och barnomsorgen som blir mjölk-
kor.
En liten politisk elit med kulturminister Birgit Friggebo i spetsen företrä-
der en asyl- och invandringspolitik som inte har gehör hos svenska folket.
Vid Folkpartiets senaste partistämma fick kulturministern kritik beträf-
fande sin skärpning i invandrarfrågorna. Hon hade ställt sig för nära Ny de-
mokratis linje och folkets vilja. Efter den kritiken beviljades hux flux kollek-
tivt 20 000 flyktingar asyl. Här gällde det nämligen för ministern att ställa
upp på Folkpartiets vilja, inte på svenska folkets. Kostnadsberäkning och
finansiering var naturligtvis luddiga.
Detta kollektiva beslut fattades, trots att många asylsökande hade brutit
mot den svenska lagen och var efterlysta av polisen. Det lönar sig att bryta
mot svensk lag när det gäller invandring. Med regeringens politik blir det
olagliga lagligt. Enligt utlänningslagen är det nämligen lagligt att gömma de
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
10
olagliga undan den svenska rättvisan, såvida man inte gör det i eget vinnings-
syfte.
Jag undrar just vad som skulle ha hänt om man hade gömt undan en eko-
nomisk brottsling eller, ännu värre, en svartjobbare från den svenska rättvi-
san - hu, hemska tanke!
Handläggare på Invandrarverket protesterar mot politiken. Men de vet ju
inget om det hela - de är ju bara handläggare/undersåtar, och även om de
kanske är mer insatta i hela problematiken och utgår från fakta är de ändå
inte regeringspolitiker. De politiker som hanterar invandrarfrågor dom kan
dom! Fotfolket vet ingenting.
Desssutom vet regeringen innerst inne att Sveriges invandringspolitik är
fel. Man kan bara inte erkänna det och lägga om kurs. I så fall skulle ju Ny
demokrati och majoriteten av svenska folket få rätt. Det går inte. Politiker
gör inte fel! I stället skall nu regeringen omvända hela svenska folket genom
att i en broschyr - för en kostnad av 4,3 miljoner skattekronor, förlåt, upplå-
nade kronor - som distribueras till alla svenska hushåll redogöra för rege-
ringens flyktingpolitik. Den är nämligen rätt. Svenska folket har fel!
Det märkliga är bara att broschyren inte talar om varför vissa utlänningar
får stanna och andra kastas ut m.m.
Varför skickar regeringen ut just en sådan broschyr? När skall vi få poli-
tiska broschyrer som talar om att fattigpensionärema egentligen har fått det
bättre, trots att de i verkligheten har fått det sämre, eller att vården egentli-
gen har blivit mycket bättre, när verkligheten talar ett helt annat språk? När
skall regeringen skicka ut en politisk broschyr som talar om att barnfamil-
jerna med regeringens politik mår och lever i god ekonomisk trygghet, när
det bevisligen är tvärtom?
Ytterligare tecken på regeringens misslyckanden i invandringspolitiken är
att de nu måste låna upp ytterligare 28 miljoner kronor för att bekämpa ra-
sism och främlingsfientlighet, som de själva bidragit till att skapa.
En del politiker på riks- och kommunalnivå pratar om humanitet, hjälp-
samhet samt att man inte flyr till något utan från något. Hur är det egentligen
med detta? Kan det vara det rymliga samvetet som ger sig till känna, eller
skulle det möjligen kunna tänkas bottna i ett krasst ekonomiskt tänkande
och utnyttjande av regeringens felaktiga politik?
Låt oss rekapitulera vad som hände när regeringen förra gången kollektivt
gav permanent uppehållstillstånd till 40 000 flyktingar.
I juni 1993 medgav regeringen - observera att det skedde utan riksdagens
hörande - permanent uppehållstillstånd till ca 40 000 asylsökande bosnier.
Nu startar problemen. Kommunerna vill inte ta emot några flyktingar om
inte ersättningen från staten höjs. Staten har kommit i en rävsax. Den har
beviljat uppehållstillstånd, men kommunerna nekar att ta emot flykting-
arna. Kommunernas utpressning mot staten kan börja. Det är skattebeta-
larna som får betala.
Staten ger då förslag till ett stimulansbidrag på 25 000 skattekronor, utöver
schablonersättningen på 138 000 kr, vilket blir 163 000 skattekronor per flyk-
ting till kommunerna.
I Svenska kommunförbundets brev till Kulturdepartementet daterat den
13 september 1993 anser man det vara alldeles för litet. 80 % av kommu-
nerna ställer inte upp. Kommunförbundet framhärdar att det nu är nödvän-
digt att kommunerna fullt ut får täckning för de kostnadsökningar som följer
av ett ökat flyktingmottagande.
Kommunerna kräver nu fördubblad ersättning från staten. Kurt-Axel Jo-
hansson, flyktingansvarig på Kommunförbundet, påpekar vidare att kom-
munen måste ha täckning för det socialbidragsberoende som flyktingar har
då de till övervägande del ännu efter två år inte har något arbete.
Enligt Kulturdepartementets pressmeddelande från den 3 december 1993
utmynnar kommunernas ekonomiska utpressning mot staten i att kommu-
nerna får 144 200 kr per ensamstående flykting. Per barn får de ytterligare
88 400 kr. Kommuner som tog emot flyktingar under 1991 får ett extra kon-
junkturtillägg på 35 000 kr per vuxen. För barn under 16 år 5 000 kr. En upp-
följning görs för att utvärdera om kommunerna skall få ytterligare extra
pengar för flyktingar som togs emot under åren 1992 och 1993. Under sista
kvartalet 1993 och under hela 1994 skall kommunerna få full ersättning för
socialbidragskostnaderna för de flyktingar som är över 55 år när de kommer
till Sverige och inte kan försörja sig själva.
Det blev 1 miljard 750 miljoner i extra anslag.
Nu plötsligt är kommunerna intresserade av att ställa upp. Märk väl, nu
är de intresserade, när de i stort sett inte behöver lägga ut egna kommunala
pengar utan i stället blir kompenserade fullt ut och bl.a. kan fylla tomma
lägenheter som människor inte har råd att bo i. Då har man plötsligt möjlig-
het att snacka om öppet samvete och tänka på humanitet, hjälpsamhet och
diverse saker. Flyktingar har många gånger på grund av felaktiga signaler
utåt kommit till Sverige, till total arbetslöshet, bidragsberoende under över-
skådlig framtid, segregation och sociala spänningar.
Nu har man beviljat ytterligare 20 000 uppehållstillstånd. Vad kommer det
att innebära?
Regeringen aviserar i sin kompletteringsproposition att 1 700 somalier
som i dag vistas på flyktinganläggningar kommer att beviljas uppehållstill-
stånd. Varför? Jo, regeringen fattade i mars ett vägledande beslut, att ge fyra
somalier permanent uppehållstillstånd. Därför skall alltså ytterligare 1 700
få det. Därtill kommer anhöriginvandring. Totalt beräknas det bli 2 400 so-
malier.
För budgetåret 1994/95 betalas 7 632 141 000 kr i ersättning till kommu-
nerna. Nu måste man låna ytterligare en halv miljard, som vi får betala.
Regeringen går nu dessutom så långt att man beslutat att ekonomiskt
kompensera företag som prioriterar flyktingar och invandrare vid sina an-
ställningar. Vad säger alla arbetslösa svenskar om det? Är det fri konkurrens
om jobben? Hur tror ni att detta bidrar till främlingsfientligheten?
I ett TV-program i går fick normala människor - alltså inte politiker - ge-
nom en snabbenkät rösta på vad Sverige skulle spara in på. 4 700 personer
svarade omgående följande: 77 % röstade på flyktingar/invandring, 19 % på
försvar, 4 % på a-kassan.
De som gav uttryck för denna överväldigande majoritet är ju bara det
svenska folket. Det är tydligen ingenting för regeringen att bry sig om.
Självklart skall Sverige hjälpa människor i nöd. Vi skall ha en human flyk-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
11
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
12
tingpolitik, vilket på intet sätt varit fallet under många år. Är det humant att
låta människor vänta upp till tre år i läger på asylbesked för att sedan utvisas?
Varför tar inget land efter denna fantastiska flyktingpolitik, som vi säger
oss ha? Varför tar länder i stället avstånd från Sveriges flyktingpolitik? Var-
för hjälper man inte flyktingar i deras omedelbara närhet, där man kan
hjälpa betydligt fler flyktingar för samma belopp? Varför skall man beräkna
vårt s.k. flyktingsamvete efter det miljardbelopp vi anslår och inte efter en
optimerad hjälpinsats?
Vi inom Ny demokrati kritiserar flyktingpolitiken - inte flyktingarna. Vi
anser, framför och får successivt rätt i vår kritik av Sveriges felaktiga politik.
Tyvärr kan inte politikerna acceptera att vi hela tiden får rätt. Ny demokrati
måste baktalas. Det är nämligen det enklaste sättet att dölja det svidande
politiska nederlaget av den egna flyktingpolitiken.
Är det så fel att informera om verkligheten? Varför skall inte alla delges
fakta?
Sverige bedriver en flyktingpolitik som går sin egen väg - en väg som i
mångt och mycket går tvärs emot övriga europeiska länders flyktingpolitik.
Förutom att vår svenska flyktingpolitik skiljer sig från de andra ländernas,
saknar den också förankring hos det svenska folket. Våra resurser synes out-
tömliga, men i själva verket står vår hjälpinsats inte i någon som helst pro-
portion till vare sig våra ekonomiska resurser eller till övriga västländers in-
satser. När regeringen vidtagit åtgärder för att begränsa flyktingtillström-
ningen har dessa varit tämligen kraftlösa eller kommit för sent.
Att regeringen länge förde en politik som gett människor på flykt ute i
Europa signalen ”kom till Sverige” ser man på att antalet asylsökande i Sve-
rige under budgetåret 1992/93 var ca 80 600 - en ökning med 26 000 jämfört
med 1991/92 - medan det sammanlagda antalet asylsökande i Danmark,
Norge och Finland endast var omkring en fjärdedel därav.
Ny demokrati har påtalat det felaktiga i flyktingpolitiken alltsedan vi kom
in i riksdagen. Undersökningar visar att två av tre medborgare anser att poli-
tiken är fel. Trots detta trampar regeringen på i samma spår. Vissa smärre
korrigeringar har skett, men det saknas ett kraftfullt grepp. Förhoppningsvis
kommer den parlamentariska Invandrar- och flyktingkommittén (IFK) att
föra fram förslag om en radikalt ändrad flyktingpolitik - en politik som speg-
las av realism och som har det svenska folkets stöd.
Ny demokrati anser att flyktingpolitiken måste få en ny och annan inrikt-
ning. Målet i flyktingpolitiken skall vara repatriering. Resurserna för bi-
stånds- och flyktingpolitiken måste samordnas.
Endast den som är flykting enligt FN:s Genévekonvention bör få asyl i
Sverige. Eftersom målet är återvändande skall uppehållstillståndet vara till-
fälligt. Vi skall skapa ett bra repatrieringsprogram som gör det attraktivt för
flyktingen att återvända. Kärnfamiljen - men inga fler - ges möjlighet att
komma hit när en i familjen fått uppehållstillstånd.
Vi har under hösten 1993 i ett 28-punktersprogram föreslagit en rad för-
ändringar i flyktingpolitiken som medför drastiskt sänkta kostnader.
Detta program är som vanligt alltför bra för att regeringen skall kunna
acceptera det. Ny demokrati skulle då plötsligt komma på plus, och det kan
man inte riskera. Det är bättre för regeringen att på punkt efter punkt stjäla
värt program och återkomma med dessa med jämna mellanrum i sina egna
propositioner. Då får ju regeringen röna väljarnas uppskattning, inte Ny de-
mokrati.
Anf. 3 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Många människor, då naturligtvis inbegripet politiker, känner
i dag osäkerhet på flera plan. Det kan gälla ekonomin, Europafrågan, ar-
betslösheten. Då kan invandrarpolitiken bli ett område där man tycker sig
kunna agera tydligt, sätta gränser, stänga gränser.
Ändå är det få saker som är så svåra att förutse som hur stor spontan in-
vandring i form av asylsökande som ett land kommer att få under en viss
period. Genom internationellt politiskt engagemang, uppmärksamhet och
åtgärder kan man kanske förebygga och förhindra en del konflikter och för-
tryck som skulle kunna leda till flyktingströmmar. Men det är den typ av
grym verklighet som vi bevittnar i f.d. Jugoslavien och TUrkiet som avgör
hur många människor som flyr från sina länder för att söka skydd någon an-
nanstans.
Rädslan för en framväxande främlingsfientlighet och rasism finns natur-
ligtvis med i den politik och i den diskussion som förs när det gäller invand-
ringen. Forskaren Charles Westin vid Centrum för invandrarforskning har
sedan 1969 studerat hur den svenska opinionen gentemot invandrare utveck-
lats sedan 1969. Hans undersökningar tyder på att det inte finns något klart
samband mellan landets ekonomiska situation - om det är hög- eller lågkon-
junktur - och graden av främlingsfientlighet.
Man kan av forskningsrapporterna dra slutsatsen att det vi ser inte är ökad
rasism, däremot en tilltagande kritik mot den förda flyktingpolitiken. En öp-
pen debatt om flyktingpolitik har förts och skall föras. Men den skall föras
med riktiga argument. Den tjänar inte på den typ av polarisering som vi nyss
hörde uttryck för från talarstolen. Man ställer de svagaste grupperna i sam-
hället mot varandra och vill ge sken av att den ena gruppen slår undan benen
för den andra gruppens existens. Det är populistiskt och mycket fult.
Det senaste beslutet om att sätta en datumgräns som huvudskäl för uppe-
hållstillstånd anser jag skapar ytterligare grogrund för just konspirationsteo-
rier och missnöje. Sådana beslut sänder fel signaler ut i samhället. Vad värre
är urholkar det FN-konventionens flyktingbegrepp. Dessutom är problemet
med gömda flyktingar och människor som mår dåligt med det beslutet bara
delvis löst.
Det finns gömda flyktingar som lämnade in sin asylansökan efter den 1
januari 1993. De som lämnade in sin ansökan den 2 januari mår säkert lika
dåligt som de som lämnade in ansökan den 31 december 1992. Att ensamstå-
ende på våra flyktingförläggningar, som ännu inte fått avslag på sin ansökan,
gjorde den bedömningen att humaniteten inte gällde dem och därför gömde
sig är en konsekvens som även borde ha kunnat förutses.
Flertalet av de asylsökande som det här gäller kommer från Kosova. Nyli-
gen kom en rapport, bekräftad av UNHCR, om att en alban från Kosova
som varit asylsökande i Sverige men som skickats tillbaka dött, troligen till
följd av den misshandel som han utsatts för av serbiska myndighetspersoner.
Det är i det här sammanhanget totalt ointressant om han misshandlades där-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
13
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
14
för att han varit asylsökande i Sverige, framförde en ansvarig på Invandrar-
verket i en radiointervju. Det som gäller enligt svensk utlänningslag och in-
ternationella konventioner är om han sökte asyl därför att han kände väl-
grundad fruktan för att begagna sig av sitt eget lands skydd. Så här i efter-
hand står det väl tämligen klart att hans fruktan var välgrundad.
Vi hade en hearing i utskottet den 29 mars om situationen i f.d. Jugosla-
vien. Maud Björnemalm citerade ur statssekreterare Christer Hallerbys ut-
talande. Jag vill inte upprepa det. Verkligheten är precis sådan som Hallerby
beskrev den. Det innebär att det inte går att, som våra tillståndsmyndigheter
verkar tro, förutse vilka som kommer att fängslas, misshandlas och torteras
eller t.o.m. mördas. Vad är det som får Utlänningsnämnden, Invandrarver-
ket och Birgit Friggebo att tro att serbiska myndigheter i Kosova är mer lag-
lydiga, humana eller medmänskliga än serberna i Bosnien? Serbernas mål
också i Kosova är etnisk rensning, och det är endast det faktum att albanema
inte själva tagit till vapen som gör att situationen där inte är som i Bosnien.
Det är därför självklart att de asylsökande från Kosova känner välgrundad
fruktan. Det gäller inte bara kosovaalbaner i f.d. Jugoslavien, utan även
människor tillhörande minoritetsgrupperna i Sandjak och Vojvodina är ut-
satta för samma sorts övergrepp på etnisk grund av serberna.
Vi anser att bristerna i bedömningen av asylskälen är ett av grundproble-
men som gör att vi har gömda flyktingar. Vårt krav är fortfarande att verk-
ställighetsstopp skall införas för asylsökande från Kosova. Vänsterpartiets
förslag är också att åtgärda grundproblemet genom att åstadkomma en be-
slutsprocess värdig ett rättssamhälle.
Vi lägger i vår motion fram förslag om asylnämnder, muntlig handläggning
i större utsträckning, större samstämmighet mellan vad regering och riksdag
säger i utrikespolitiska frågor och större samstämmighet i den bedömning
som Invandrarverket och Utlänningsnämnden sedan gör av asylsökandes
asylskäl.
När det gäller flyktingbarn föreslog vi att de gömda flyktingfamiljerna
skulle erbjudas en ny asylprövning, och att samma barnexpertis som gjorde
utredningen åt Socialstyrelsen skulle delta i den nya asylprövningen. Motive-
ringen är de brister som utredningar och nu även utskottet pekar på, nämli-
gen att barnens egna flyktingskäl inte har beaktats i den utsträckning som
borde vara fallet. Om det uttalade kravet är att skyddsbehovet skall gälla
kan man inte ta till sådana ad hoc-lösningar som nu senast
Fru talman! Mycket mer finns naturligtvis att säga om beslutet i förra
veckan, om situationen i Kosova, om Invandrarverkets och Utlännings-
nämndens bedömningar och om svensk asylprövning. Men tiden är begrän-
sad och frågorna många.
Det finns i detta betänkande en motion från kds som jag kände mycket
starkt för. Motionären anser att krigsvägran vid inbördeskrig skall betraktas
på samma sätt som krigsvägran vid krig mellan krigförande länder.
Krigen i f.d. Jugoslavien och inbördeskriget i Turkiet är två aktuella exem-
pel i Europa där det finns en brist både i internationella konventioner och i
vår egen lagstiftning. De gäller inte vägran att delta i dödandet av sina egna,
som exempelvis de kurdiska krigsvägrarna i Turkiet, eller vägran att delta i
etnisk rensning genom övergrepp mot sina forna grannar, som de serbiska
krigsvägrama från olika delar av f.d. Jugoslavien. Det framstår som en brist
att vi i dag inte ens har en uppfattning i den frågan.
Jag vill kort lämna en rättelse till vår meningsyttring beträffande mom. 3.
I brådskan blev yrkandet ett resultat av motionskravet i en folkpartimotion.
Vänsterpartiets liksom kds yrkande är, att om tortyr och våldtäkt utförs av
företrädare för statsmakten skall det ses som tortyr och utgöra skäl för asyl.
Utskottet anser att motionskraven tillgodoses genom vad som står i 8 och
3 kap. utlänningslagen. Vi anser inte att så är fallet. Kap. 8 handlar om verk-
ställighetshinder för asylsökande som fått avslag, och i kap. 3 nämns inte ens
tortyr, och än mindre våldtäkt, som asylskäl. Vi anser att en bestämmelse
bör införas i lagparagraferna i utlänningslagen. Vi frågar oss hur utskottsma-
joriteten kan anse att den svenska lagstiftningen är till fyllest på denna
punkt.
I betänkandet behandlas också motionskrav om att underlätta för männi-
skor som gift sig och inget högre önskar än att få leva tillsammans, men där
en restriktiv praxisbildning för uppehållstillstånd med anledning av anknyt-
ning till en i Sverige bosatt person har blivit ett oöverstigligt hinder.
Fortfarande kommer allför många vädjanden från olyckliga par, trots att
utskottet anser att reglerna nu har ändrats. Jag hoppas att det betänkande
vi i dag behandlar, debatten och det förslag som utredaren nu har lämnat
beaktas av tillståndsmyndigheterna.
Det framstår som litet absurt att vi skall ha en myndighet som med en
skriftlig ansökan som beslutsunderlag gör bedömningar av ett äktenskaps se-
riositet. Man kan ställa sig frågan om vi också skall ha en sådan myndighets-
bedömning av seriositeten av svenska medborgares äktenskap. Det kanske
behövs, om man tittar på skilsmässostatistiken, vad vet jag.
Ett motionskrav som Vänsterpartiet har i betänkandet handlar om köns-
stympning av kvinnor och flickebarn. Världshälsoorganisationen WHO i
Geneve beslöt för snart ett år sedan att ta i med hårdhandskarna mot de
gamla seder och traditioner som leder till att miljoner flickor vaije år utsätts
för kvalificerad misshandel och tortyr genom könsstympning.
Beslut fattades och en handlingsplan antogs med stöd av kvinnoorganisa-
tioner i ett flertal afrikanska länder, och Libanon i Mellanöstern var också
med. Nyligen besökte en kvinna SIDA här i Sverige och höll information
som en del av denna handlingsplan. Det kanske var några av er som hade
möjlighet att vara där och lyssna på henne.
Vänsterpartiet anser att om en asylsökande anger som asylskäl och gör
troligt att hon eller hennes flickebarn riskerar att könsstympas skall detta
vara skäl för asyl.
Om arbetet med frågor om mänskliga rättigheter skall ha framgång bör
initiativ som det som togs i Geneve uppmärksammas och tas på allvar i de-
mokratiska länder som exempelvis Sverige.
Fru talman! Min tid för anförandet är slut. Jag står givetvis fast vid våra
krav i de olika moment som anges i vår meningsyttring. Men för att spara
kammarens tid yrkar jag endast bifall till meningsyttringen vad avser mom.5,
6 och 11. och i övrigt till utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
15
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
16
Ani. 4 GUSTAF VON ESSEN (m):
Fru talman! Sverige har under en lång tid profilerat sig som ett land med
en generös flykting- och invandringspolitik. Inget annat land i Västeuropa
har i förhållande till folkmängden tagit emot så många asylsökande och givit
så många uppehållstillstånd som Sverige.
Till detta kommer att Sverige är en av de största bidragsgivarna till FN:s
flyktingorgan, UNHCR, och även till andra internationella organ. Sverige
är också ett av de länder som mest lojalt ställt militär trupp och observatörer
till förfogande för fredsbevarade insatser.
Givetvis kostar allt detta mycket pengar, något som känns särskilt påtag-
ligt när statsskulden ökar och upplåningen är omfattande. Våra moraliska
förpliktelser och vår humanitära tradition bjuder dock att vi ställer medel till
förfogande. Men vi måste ständigt pröva effektiviteten av vår politik. Priori-
teringar måste ständigt ske.
Fru talman! UNHCR är FN:s flyktingorgan och tillmäts stor betydelse i
det internationella flyktingarbetet. UNHCR:s inställning är att flyktingar i
första hand skall repatrieras. Biståndsinsatser inriktas på att möjliggöra ett
återvändande. I avvaktan på detta kan uppehållsmöjligheter anordnas i
säkra zoner i konfliktområdena eller i första asylland, vanligtvis grannlan-
det, varvid UNHCR ansvarar för att flyktingläger upprättas och hjälpinsat-
ser kommer fram.
Om förhållandena så kräver kan tillfälliga uppehållstillstånd i tredje asyl-
land bli aktuella. Permanenta uppehållstillstånd i tredje asylland för större
flyktinggrupper betraktas uppenbarligen av UNHCR som ett sistahandsal-
temativ. Det kan man ju förstå, eftersom världssamfundets hela idé bygger
på att gränser skall vara okränkbara, att medborgare i ett land skall kunna
leva där i trygghet och att flyktingskap är en tillfällig status. Tredje länder
skall givetvis inte medverka till att flyktingskap normaliseras. Etnisk rens-
ning och liknande företeelser skall inte vara lönsamma.
Regeringen har tillsatt en invandrar- och flyktingkommitté, som skall se
över invandrings- och flyktinglagstiftningen samt invandrarpolitiken. Ett
mycket stort antal av de motioner som utskottet har behandlat rör frågor
som kommittén skall utreda närmare.
Utifrån arbetet där kan man nämna ett antal grundbultar, som bör kunna
utgöra en framtida flykting- och invandrarpolitik och som huvudsakligen gäl-
ler redan i dag. Sverige skall ha en flykting- och invandrarpolitik som präglas
av både humanitet och realism, den skall ha en bred förankring i det svenska
samhället för att möjliggöra en positiv acceptans av flyktinginvandringen
samt av kostnaderna som uppstår.
UNHCR:s policy, som jag tidigare nämnde, ger enligt min mening en
grund för utformningen av vår egen flyktingpolitik.
Vår lagstiftning bör utformas så, att största möjliga förutsägbarhet kan
uppnås. Den asylsökande skall kunna bedöma sina möjligheter till uppe-
hållstillstånd utifrån lagstiftningen och dess tillämpning. Handläggande
tjänstemän vid Invandrarverket och Utlänningsnämnden skall över tiden
kunna ge en likvärdig behandling av de asylsökande.
Systemet för skyddsbehövande måste ha kontinuitet och samtidigt vara
flexibelt, och det skall kunna fungera över tiden utan att kullkastas av poli-
tiska händelser, konjunkturer, opinioner, tillfälliga majoriteter eller lik-
nande. Systemet bör också vara enhetligt och anpassat till alla kategorier av
skyddsbehövande.
Lagstiftningen, som i dag huvudsakligen tar sikte på att reglera förfaran-
det för enskilda asylsökande, måste också anpassas till situationer som kan
uppstå vid massflykt.
En nära samverkan bör också ske med övriga nordiska länder för att åstad-
komma en likartad behandling av asylsökande.
Det är, fru talman, inte längre möjligt för ett enskilt land som Sverige att
bedriva en helt egen flykting- och invandringspolitik. Flyktingrörelser är ett
internationellt problem, som endast kan hanteras i samverkan med andra
länder eller organisationer.
EU strävar efter att samordna sin flykting- och invandringspolitik. Vid ett
inträde i EU får vi ökade möjligheter att påverka utformningen av den fram-
tida politiken där. Våra erfarenheter och vår humanitära tradition kan i det
sammanhanget komma att spela stor roll.
Alltför ofta ses insatser för flyktingar som något som pågår innanför Sveri-
ges gränser. Vi måste orka lyfta blicken och våga diskutera hur flyktingarbe-
tet blir mest effektivt och når flest människor. Debatten blir tyvärr ofta allt-
för präglad av hur vi hanterar asylprövningen här, hur vi förhåller oss till just
dem som lyckas ta sig hit. De flesta flyktingarna kommer ju faktiskt inte till
vårt land. Med givna resurser måste mer kunna åstadkommas.
För att belysa dagens något sneda prioriteringar kan exempelvis nämnas
att UNHCR har en budget som är ungefär lika stor som Uppsala kommuns
för att bedriva ett så fantastiskt omfattande flyktingarbete som ändå görs.
Sverige lägger å sin sida ner mångdubbelt fler miljarder på att ta hand om
vår trots allt begränsade flyktinginvandring.
Vårt lands flyktingpolitiska insatser måste därför, med givna resurser, i
större utsträckning ske utanför Sveriges gränser och inriktas på att förebygga
att flyktingströmmar uppstår och på insatser i närområdena. Det kan gälla
både bistånd för långsiktig utveckling och bistånd vid katastrofer. Särskilt
bör uppmärksammas insatser mot miljöförstöring. Kopplingen mellan bi-
ståndsinsatser och flyktingpolitik måste göras synligare och mer konsekvent.
En mer formaliserad samordning på departementsnivå bör därför övervä-
gas.
I vårt närområde har Sverige ett särskilt intresse av att medverka till att
utvecklingen i Ryssland och Baltikum får en positiv inriktning. Avgörande
för att detta skall ske är att en friare handel kan etableras.
Fru talman! Svensk flyktingpolitik har hittills varit inriktad på bistånd och
nödhjälp till flyktingproducerande länder samt på att ge uppehållstillstånd
till flyktingar som varit berättigade därtill. Uppehållstillstånd har i allmänhet
givits permanent, och därefter har, med blandade resultat, en integrering i
det svenska samhället påbörjats. Asyl har i Sverige i praktiken kommit att
bli en fråga om immigration och bosättning.
I framtiden måste enligt min mening skyddsaspekten och återvändandet
betonas. Detta skall gälla såväl för enskilda asylsökande som för större grup-
per vid massflyktssituationer. Asyl är i första hand en fråga om skydd och
trygghet.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
18
I detta sammanhang kan noteras att regeringen givit Invandrar- och flyk-
tingkommittén i uppdrag att göra en bedömning av behovet av en mer omfat-
tande användning av tillfälliga skyddsanordningar. För egen del tror jag att
ett sådant behov föreligger. Tillfälliga uppehållstillstånd bör kunna bli ett
normalt inslag i den svenska flyktingpolitiken.
Stimulanser och insatser av olika slag för frivillig repatriering bör också
komma till stånd i ökad omfattning. Även invandrare som hunnit bli svenska
medborgare skall kunna omfattas av detta.
Under senare tid har diskuterats om praxis i asylärenden skärpts. Vidare
har diskussionen om flyktingskapet varit intensiv, inte minst kopplat till si-
tuationen i Kosovo. Tillhörande frågor har diskuterats på en utfrågning som
utskottet anordnade.
Regeringen har tillkallat utredare för att få en bedömning av hur Utlän-
ningsnämndens praxis i asylärenden har utvecklats. Den slutsats som kan
dras är att tillämpningen i vissa fall kan ha skärpts. Samtidigt betonas att
tillämpningen har blivit mer enhetlig.
Regeringen har sagt sig vilja finna former för att mer aktivt kunna påverka
asylpraxis. Personligen anser jag att man bör vara försiktig. Det är av stort
värde för rättssäkerheten och likabehandlingsprincipen att en enhetlig till-
lämpning av asylreglerna kan ske, låt vara att förändringar över tiden kan
bli nödvändiga.
Beträffande situationen i Kosovo kan noteras att regeringen i sitt beslut
den 14 april har utgått ifrån att kosovoalbanerna - låt vara att undantag
finns - inte är flyktingar som har rätt till skydd. Uppehållstillstånd ges enligt
beslutet på humanitära grunder. Vid utfrågningen framkom icke desto
mindre att situationen i Kosovo är minst sagt eländig, med förtryck och tra-
kasserier som normala inslag.
Fru talman! Asylprövningshanteringen har under flera år utsatts för ett
mycket stort tryck på grund av den mycket stora strömmen av asylsökande.
Tidsutdräkten har blivit lång och skapat osäkerhet hos enskilda asylsökande.
Respekten för vår asylprövning har gradvis böljat urholkas. Ett nej i
första instans innebär med automatik att en prövning sker hos Utlännings-
nämnden. Ett avslag där ses ändå inte som ett nej, utan ny ansökan lämnas
in. Ett nej på ny ansökan ses inte heller som ett nej, utan flyktingarna göm-
mer sig. Man utgår från att det förr eller senare skall gå att få ett uppehålls-
tillstånd.
Beslut av administrativ karaktär, som detta ändå gäller, brukar alltid efter-
levas i Sverige - det finns en lång tradition. Tjänstemän och anställda på In-
vandrarverket, Utlänningsnämnden och hos Polisen sliter år efter år i enlig-
het med de lagar och förordningar som politikerna har skapat. Awisnings-
förfarandet är behäftat med så många hänsyn att det i praktiken inte funge-
rar. Polisens uppgift är i många fall nära nog hopplös. Politikerna har ett an-
svar för att tillse att det ges förutsättningar att verkställa fattade beslut. Ty-
värr finns det brister.
Vid awisningsbeslut har gömmandet av avvisade nu kommit att bli sna-
rare regel än undantag. Jag tycker att detta är ytterst oroande. Det är
oroande därför att de gömda barnen uppenbarligen far illa. Att gömma sig
är ett beslut som föräldrarna fattar. Tusentals svenskar med ömmande sam-
veten ställer upp och skyddar dessa flyktingar. Jag har respekt för deras mo-
tiv, men det är oroande, eftersom civilmotstånd i en demokratisk rättsstat
alltid är oroande. Ett stort ansvar åvilar både dem som gömmer sig och dem
som gömmer.
Det allra mest oroande är dock att det nu är helt uppenbart att det lönar
sig att överklaga så långt det över huvud taget går och sedan gömma sig.
Regeringens beslut den 14 april att nu i praktiken ge alla, inklusive de
gömda, rätt att stanna måste ses som ett nederlag för alla dem som anser att
det är skyddsbehovet som skall utgöra grunden för asyl och för alla dem som
tror på en enhetlig och konsekvent utövning av lagstiftningen och på lika
behandling över tiden. Vår invandrarpolitik orkade inte stå emot en aktiv
opinion.
Men givetvis var regeringens beslut samtidigt en seger för de barnfamiljer
beslutet berörde. Många av dem har väntat länge på besked. Det var också
en seger för dem som redan erhållit besked och därefter gömt sig. Likaså var
regeringens beslut en seger för alla dem som engagerat sig för de asylsökande
genom att gömma dem. Civilmotståndet lönade sig.
Det fanns enligt min mening fog för att finna ett sätt att väga in långa hand-
läggningstider i samband med prövning av uppehållstillstånd. Likaså är nog
de flesta överens om att situationen i Kosovo är av den art att det känns svårt
att återsända barnfamiljer dit just nu. Men sammantaget, det vill jag gärna
erkänna, förespråkade jag en mer restriktiv lösning.
Det kommer alltid att vara svårt att göra avvägningar. Å ena sidan finns
krav på långsiktighet, konsistens, konsekvens och likabehandling. Å andra
sidan finns krav på ad hoc-lösningar som grundas på strömningar, opinioner
och politiska bedömningar som med nödvändighet kan variera över tiden.
Det kan inte vara särskilt lätt att vara invandrarminister.
Fru talman! I utskottet har vi haft, och har alltjämt, den grundläggande
inställningen att försöka bli så eniga som möjligt. Vår ordförande Gullan
Lindblad har bidragit till att skapa ett klimat där vi har kunnat resonera ihop
oss mycket bra. Jag tycker att det är bra, och jag vill gärna medverka till att
vi kan fortsätta att ha en sådan tingens ordning. Det är av värde att vi gemen-
samt försöker ena oss om en humanitär flykting- och invandrarpolitik. Vi
skall se mer till det som förenar oss än till det som skiljer oss.
Fru talman! I mitt anförande har jag enbart uppehållit mig vid flykting-
och invandrarpolitiken. Hur vi tar hand om de 100 000 nya invandrare vi fått
de senaste två åren kommer vi att få många anledningar att återkomma till.
Slutligen vill jag säga ett par ord om reservationerna. Nydemokraternas
reservationer går jag inte in på. Socialdemokraterna försöker sig på ett litet
klipp i sin reservation. De vill minska anslaget med 270 miljoner. Jag skulle
gärna hänga med om jag såg att det var realistiskt, men jag ser det nog mera
som en luftpastej och ett utslag av kreativ budgetteknik. Om detta är ett ex-
empel på Socialdemokraternas sätt att bedriva budgetarbete tror jag att väl-
jarna i höst har all anledning att oroa sig.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande och av-
slag på reservationerna.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
19
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Anf. 5 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen avslutar med att säga att han inte går in och
kommenterar Ny demokratis reservationer. Det förstår jag. Jag är glad att
kunna konstatera att Gustaf von Essen i stort delar hela Ny demokratis flyk-
tingpolitik och den kritik som vi ger regeringen.
Gustaf von Essen säger vidare att regeringens flykting- och invandrarpoli-
tik skall ha en bred förankring i det svenska samhället. Då vill jag fråga Gus-
taf von Essen om Sveriges invandrar- och flyktingpolitik har en bred förank-
ring i det svenska samhället i dag.
Anf. 6 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag tror inte att man skall dra alltför stora slutsatser av de
undersökningar som vi har sett de senaste åren. Det är helt klart att det finns
en oro och osäkerhet hos det svenska folket när det gäller flyktinginvand-
ringens storlek.
Men många människor kan vara emot en stor invandring och ändå enga-
gera sig med hela sitt hjärta för enskilda asylsökande. Det gör att dessa frå-
gor går in i varandra. Jag tror inte att man kan dra någon entydig slutsats.
Det viktigaste är dock att vi här i salen förenar oss om en humanitär syn på
invandringen och på de problem som följer av den. Om man, som Arne Jans-
son och hans parti, hela tiden misstänkliggör människor underblåser man de
eventuella stämningar som kan finnas i djupet av det svenska samhället.
Anf. 7 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag ställde en rak fråga till Gustaf von Essen om regeringens
flyktingpolitik har en bred förankring i det svenska samhället i dag. Jag fick
inget riktigt svar. Det förstår jag. Alla undersökningar om detta är entydiga.
Nu säger Gustaf von Essen att vi inte skall dra slutsatser av undersök-
ningar. Vad skall man då dra slutsatser av? Man måste ju göra undersök-
ningar för att ha något att bygga på. Man måste ju ha en grund att bygga på
för att få fram resultaten.
Gustaf von Essen konstaterar vidare att civilmotståndet lönar sig. Anser
Gustaf von Essen att Sverige skall bedriva en flykting- och invandrarpolitik
där civilmotstånd skall löna sig?
Anf. 8 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! I mitt anförande pekade jag på vikten av att försöka ha lång-
siktighet och konsekvens i flyktinglagstiftningen och i dess tillämpning. Jag
tror att det är mycket viktigt. Det är egentligen en fråga om likabehandling,
rättstillämpning och rättsstaten över huvud taget. Därför måste det föreligga
konsistens och långsiktighet.
Om man hela tiden ändrar eller gör ad hoc-lösningar utarmas detta och
förtroendet för flyktingpolitiken minskar långsiktigt. På sikt uppstår det ett
misstroende även hos de handläggande tjänstemännen och hos det svenska
folket i allmänhet. Jag vill varna för detta. Det var därför jag tog upp det i
mitt anförande.
Det är inte samma sak som att man skall ha en inhuman lagstiftning eller
20
en inhuman tillämpning av den. Det är mera frågan om att tillämpa den på
ett långsiktigt och konsekvent sätt.
Anf. 9 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Gustaf von Essen kallade vår reservation om ersättning till
kommunerna för en luftpastej. Det uttrycket får naturligtvis stå för Gustaf
von Essen själv.
Men det kan inte vara okänt för Gustaf von Essen att den stora omflytt-
ning som sker mellan kommunerna är ett stort problem. Det är ett stort eko-
nomiskt problem även för kommunerna. De har byggt upp möjligheter att
åstadkomma ett bra mottagande. De har ordnat svenskundervisning, för-
skola och platser i skolan. Flyktingarna stannar en kort tid och flyttar sedan
vidare.
Det har skett en decentralisering av Invandrarverkets organisation. Man
har regionkontor med särskilda handläggare för kommunerna som lär känna
kommunerna. De vet vad som finns. De måste kunna arbeta effektivare med
kommunplaceringarna. På så vis kan kostnaderna minskas. Jag kan inte anse
att detta är en luftpastej. Detta är en realistisk besparing.
Anf. 10 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Hela konstruktionen är något av de svenska planerarnas sätt
att fungera. Problemet är nog större för de kommunala planerarna än vad
det är för flyktingarna.
Vi har inte något bosättningstvång. Människor som får uppehållstillstånd
här måste ju rimligtvis få bosätta sig där de önskar. Vi kan ju inte tvinga
människor att vara här eller där. Det är en sorts centralstyrning och central-
planering som jag instinktivt väljer mig emot. Om konstruktionen bygger på
att en fördelning ut till kommunerna skall ske via avtal och centralplanering
riskerar vi tyvärr en del effekter och fenomen som kan innebära fördyringar.
Låt oss i stället titta på om det finns något annorlunda och bättre system,
där de enskilda invandrarna själva får ta ett större ansvar för sin egen anpass-
ning. Man kan ju tänka sig en form av flyktingpeng eller någonting sådant
som följer med dem och som de själva kan få upphandla sina tjänster för.
Jag tror att hela systemet med centralplaneringsmodellen är ineffektivt och
kostsamt.
Anf. 11 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Fru talman! Det är faktiskt så, Gustaf von Essen, att flyktingarna själva
väljer i vilken utsträckning de vill bo i respektive kommun. Vad jag menar
med en bättre planering är att handläggarna naturligtvis måste prata med
flyktingarna och undersöka vilken bakgrund de har, varifrån de kommer och
vilka önskemål de har för framtiden, för att kunna göra en bättre planering
av deras framtida bosättning.
Jag tror att det visst finns goda förutsättningar för att göra en sådan bättre
planering. Men det är klart, att kan man hitta några andra och effektivare
instrument för att få människor att vara nöjda med den första bosättnings-
kommunen, så inte mig emot.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
21
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
22
Anf. 12 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Jag instämmer med Gustaf von Essen om att orsaken till flyk-
ten är något som bör uppmärksammas i större utsträckning, så även kopp-
lingen mellan bistånd och flyktingpolitik.
Det är nämligen svårt att debattera invandrings- och flyktingfrågor sepa-
rat. Man bör sätta in dem i ett större komplex, för annars hamnar man till
slut helt i den snäva inåtvända debatten som handlar om kronor och ören
och lämnar spelrum för hyperpopulistiska debattinlägg.
Sedan vill jag ta upp något som Gustaf von Essen sade när det gäller åter-
vandring. Vi är också av den uppfattningen att en frivillig återvandring skall
finnas med i pfaneringen redan från början, även för dem som får uppehålls-
tillstånd här. Det handlar ju inte om att vi skall ta hand om människor utan
om att ge skydd åt människor, och vi skall ge dem möjligheter att göra rätt
för sig. Vi skall möta dem med respekt, och vi skall ta till vara deras kunska-
per. Alla de här sakerna har vi faktiskt varit rätt dåliga på.
Att ta till vara deras kunskaper handlar inte bara om att i något slags egois-
tisk aspekt ta till vara människors kunskap i handelsförbindelser med andra
länder osv. utan även att ta till vara flyktingars kunskaper just i frågor om
bistånd och mänskliga rättigheter. Där har vi i vår motion ett krav om att
man skall göra en större undersökning av vilka möjligheter som invandraror-
ganisationerna har att delta i sådant arbete.
Till sist vill jag bara säga om dem som gömmer och om dem som har gömt
sig att det inte går att använda sådana uttryck som ”seger” och ”att löna sig”.
Det är fel uttryck i sammanhanget, för det är nog väldigt svårt för oss att
förstå vilket oerhört högt pris, med skador för resten av livet, som det här
gömmandet innebär. Jag tycker att vi måste respektera att för de flesta av
dem handlar det om att de inte anser sig ha något annat alternativ.
Anf. 13 GUSTAF VON ESSEN (m) replik:
Fru talman! Jag vill bara kommentera ordet seger. ”Seger” kan i samman-
hanget innebära ”framgång”.
Det finns ju två sidor av detta mynt. Det finns å ena sidan en lång ansträng-
ning och ett engagemang hos dem som gömmer, och det finns förtvivlan,
ångest och förhoppningar hos dem som är gömda. Detta har kunnat vändas
till en framgång efter det senaste beslutet, och det är jag den förste att gratu-
lera till och tycka är bra.
Men bristen på långsiktighet, bristen på konsistens, bristen på likabehand-
ling över tiden och en del andra saker som jag tog upp i mitt huvudanförande
finns på myntets baksida. Jag tycker att vi måste försöka hantera de här frå-
gorna med viss långsiktighet och konsistens.
Det var ungefär vad jag menade. Men jag är den förste att tycka att de
människor som nu har fått stanna är att gratulera. På så sätt anser jag att det
har lönat sig för dem att kämpa och också att gömma sig.
Anf. 14 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Vi är många inom Folkpartiet som oroat oss över hur flykting-
politiken har tillämpats de senaste åren. De som under många år har engage-
rat sig för asylsökande har uppfattningen att det har skett en skärpning i till-
lämpningen som har lett till att personer avvisats eller utvisats på upprörande
sätt.
Elver Jonsson och Lars Sundin har motionerat om den praktiska hand-
läggningen av flyktingärenden, och det kan ses som ett uttryck för den oro
som många folkpartister känner över den hårdhet och brist på humanitet
som präglar Utlänningsnämndens och Invandrarverkets beslut.
Därför har vi varit väldigt glada över att invandrarministern och Folkpar-
tiet har tagit fasta på den här kritiken och att detta också har lett till en rad
initiativ, bl.a. så att det skall bli möjligt för invandrarministern att ändra på
praxis när man märker att den har blivit för hård.
Sigge Godin har också å Folkpartiets vägnar i ett särskilt uttalande påtalat
angelägenheten av att väntetiderna vägs in i asylprövningen. Särskilt angelä-
get är det när barn finns inblandade som har rotat sig i Sverige.
När vi behandlade de här frågorna i utskottet, hade regeringen aviserat
att den skulle komma med en förordning beträffande väntetidernas bety-
delse, och därför reserverade vi oss inte på den punkten, utan vi tycker att
det är ett steg i rätt riktning.
Jag tänker i mitt anförande inte i övrigt gå in på alla de frågor som finns i
betänkandet, utan jag skall koncentrera mig på några motioner som jag själv
har medverkat till och som behandlar framför allt kvinnors situation. I första
fallet gäller det asylsökande kvinnor som har utsatts för våldtäkt.
Vi har i kammaren vid ett flertal tillfällen debatterat förhållandet att våld-
tagna kvinnor, inte minst från Kosovo, har sänts tillbaka. När kvinnor utsätts
för våldtäkt i en kris- eller konfliktsituation, ingår det ofta i en systematisk
förföljelse av kvinnor, där man använder våldtäkt som en del i tortyren och
som ett sätt att få kvinnor att ge information om t.ex. deras män eller någon
i familjen som engagerat sig politiskt.
Man utnyttjar våldtäkten som ett sätt att skaffa sig information. Det ingår
i en krigsstrategi. Då måste detta betraktas som tortyr och också ha avgö-
rande betydelse för om kvinnorna skall få skydd här i Sverige.
Invandrarverket gör ju bedömningen att man redan vid första tillfället
skall tala om allt som kan vara av betydelse för behovet av skydd. Om man
inte anger vid den första utredningen att det har förekommit en våldtäkt,
kan uppgiften senare betraktas som mindre trovärdig. Men det kan ju finnas
mycket starka skäl för att kvinnor inte vid första utredningstillfället, så fort
de kommer till Sverige, kan tala om en så förfärlig upplevelse som en våld-
täkt måste vara.
Därför måste man väga in i bedömningen att det kan vara mycket svårt
att få kvinnor som har utsatts för våldtäkt att tala om detta i första vändan.
Det skall kunna vägas in i helheten senare. Det skall inte vara till men för
dem att de inte har sagt det från början. Man måste över huvud taget på ett
bättre sätt uppmärksamma hur våldtäkt används som ett sätt att förnedra
och förfölja människor. Det är inte heller bara kvinnor som utsätts för sexu-
ella övergrepp. Det kanske är ännu svårare för män att tala om hur de har
blivit utsatta på ett förnedrande sätt.
Det andra ämne jag vill ta upp i mitt anförande är anknytningsfallen. Det
förekommer många upprörande fall, inte minst med personer som har varit
gifta under lång tid och väntar barn eller har barn. Den person som skall
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
23
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
24
söka uppehållstillstånd tvingas göra denna ansökan från utlandet eller helst
från hemlandet. Det kan vara personer som av olika skäl inte vågar åka till-
baka t.ex. till Kosovo, Iran eller Egypten. Det finns många anledningar till
att man inte vågar åka hem och göra sin ansökan därifrån.
När det är uppenbart att personerna kommer att få uppehållstillstånd i
Sverige på grund av anknytning - de är gifta, har barn osv. - skall de inte
tvingas att åka så långt bort. Det finns en risk för att de över huvud taget
inte kommer ut därifrån, och det finns också ekonomiska och känslomässiga
svårigheter. Det är ganska absurt att de skall behöva ge sig av så långt bort.
Birgit Friggebo har tagit initiativ till att se över möjligheterna att söka från
Sverige just i de fall då det är uppenbart att de sökande kommer att få
stanna. Vi har fått vänta väldigt länge på denna utredning, men såvitt jag
förstår är den slutförd. Jag vet inte om den ännu är officiell - om inte sker
det just i dagarna. Jag och många med mig hoppas att utredningen skall leda
till ett initiativ från regeringens sida så att det blir större möjligheter att söka
från Sverige.
Det är, precis som Berith Eriksson sade förut, mycket märkligt att en myn-
dighet skall gå in och bedöma seriositeten i ett äktenskap. Hur skall man
kunna göra det? Här florerar verkligen moralismen. Det skall inte vara på
det viset. Det skall inte vara så att man anser att kvinnor är för gamla för att
gifta sig med en yngre man. Sådana saker skall över huvud taget inte ha nå-
gon betydelse i dessa fall.
Det är en annan sak att vi skall vara uppmärksamma när det gäller skenäk-
tenskap. Men för den sakens skull skall de grupper som nu drabbas mycket
hårt och lider mycket av sin situation inte drabbas. Det är inte värdigt att
vi behandlar dessa kvinnor på det viset. I detta fall gäller det framför allt
kvinnor.
Jag hoppas som sagt att man kommer att ta initiativ som gör att det blir
en bättre tingens ordning i och med att utredningen nu är klar.
Ny demokrati säger att man står för svenska folkets uppfattning och vet
precis vad svenska folket tycker. Jag undrar om de som engagerar sig för
flyktingar - det är en mycket stor del av den svenska befolkningen - någonsin
hör av sig till Ny demokrati. Känner Ny demokrati till dem som upplåter sina
hem under lång tid och försöker hjälpa människor i nöd för att de tycker att
hanteringen av flyktingar är ovärdig? Har ni några kontakter med de grup-
perna? Det verkar inte så när man hör Arne Jansson.
Anf. 15 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Det sista inlägget Ingela Mårtensson gjorde är ganska an-
märkningsvärt. Hon frågade om de som hjälper flyktingar hör av sig till oss.
Ja, det är faktiskt mängder som hör av sig till oss. Vi får stöd i det vi säger.
Vi gör också något som Ingela Mårtensson tydligen inte gör. Vi tar lärdom
av de undersökningar och enkäter som görs ute hos svenska folket. Där har
nämligen alla grupper möjlighet att säga vad de tycker. Detta sammanställs
sedan till en helhet där det t.ex. redovisas om man är för eller emot eller
tycker något annat. Då får man en ganska god bild av hur stämningarna är
ute hos det svenska folket. Ingen beläggs med munkavle. Alla kan säga vad
de tycker.
Om Ingela Mårtensson tycker att det är fel att flertalet svenskar är emot
Sveriges invandrar- och flyktingpolitik är det kanske fel på svenska folket.
Anf. 16 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag betvivlar att största delen av svenska folket är emot att vi
skall ha en human och generös flyktingpolitik i det här landet. Det finns stora
grupper som har ett verkligt patos när det gäller att engagera sig för flyk-
tingar. Det finns en allt större växande kritik mot den hårdhet som finns i
flyktingpolitiken i dag. Den talar inte Arne Jansson om alls. Varför gör han
inte det? Jo, därför att han vill föra ut budskapet att alla är emot flyktingpoli-
tiken och vill att vi skall stänga våra gränser för flyktingarna. Det finns mo-
tioner även från Ny demokrati som går ut på att vi inte skall ta emot några
flyktingar under kommande år.
Jag tycker att Ny demokrati bidrar till att sprida information som inte är
riktigt sann. Varför talar ni aldrig om alla dem som verkligen engagerar sig
och som nu är mycket oroade över situationen? Det finns ett mycket större
engagemang för att Sverige skall ta emot och ge skydd till dem som verkligen
behöver det än vad Arne Jansson tror.
Jag vet inte om Arne Jansson har belägg för att antalet personer med nega-
tiv inställning till invandrare och flyktingar skulle ha ökat under den senaste
tiden.
Anf. 17 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Jag förstår av Ingela Mårtenssons inlägg att hon inte hörde
mitt anförande. Det är nämligen så att vi förespråkar en mycket human flyk-
tingpolitik. Det har vi alltid gjort. Men vi säger att den flyktingpolitik som
regeringen bedriver i dag är inhuman. Den är definitivt fel. Fler och fler tar
faktiskt avstånd från den. Man kan verkligen göra human flyktingpolitik på
ett annat sätt.
Ingela Mårtensson försöker framföra att Ny demokrati bidrar till att
sprida fel information angående flyktingpolitiken. Skillnaden mellan politi-
ker och vanliga människor är ganska fantastisk. Om man lägger fram faktum
om hur det är - siffror från undersökningar - sprider man fel information!
Man måste ju ha resultat från undersökningar för att kunna basera underla-
gen för kommande beslut på något. Skall vi förkasta alla undersökningar?
Skall vi förkasta alla enkäter?
Sverige är ett fritt land. Här har vi rätt att säga och tycka vad vi vill. Det
finns olika institut som gör gallupundersökningar för att ta reda på hur tren-
den är i Sverige. Alla kan säga vad de tycker.
Den grupp som Ingela Mårtensson företräder är tydligen fantastiskt stor.
Det är i så fall jättebra. Men varför kommer den inte till tals? Varför säger
man inte att man tycker att politiken är jättebra i undersökningarna?
Anf. 18 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Fru talman! Jag har alls ingenting emot undersökningar. Jag tycker att det
är bra om man vetenskapligt kan bevisa något. Men faktum är ju att Ny de-
mokrati svänger sig med en massa siffror som inte är riktiga i debatter och
ute på gator och torg. Dessutom påstår en av ideologerna att svenskarna
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
25
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
26
kommer att vara i minoritet i Sverige år 2056. Vad är det för vetenskap om
jag får fråga? Jag tycker inte att det är värdigt att skrämma folk på det här
viset i en demokrati.
Jag tycker inte heller att ledamöter från Sveriges riksdag skall gå ut på ett
sådant sätt. Den nuvarande partiledaren - eller vad det heter - i Ny demo-
krati har själv uttryckt just att svenskarna kommer att vara i minoritet år
2056. Hur kan man veta det?
Anf. 19 LENA BOSTRÖM (s):
Fru talman! När man lyssnar på de kritiska rösterna om flyktingar får man
lätt den uppfattningen att Sverige enbart är ett invandrarland, som mycket
generöst tar emot flyktingar i stora mängder. Men faktum är ju att Sverige
sett över en längre tid är större som utvandrarland. Om vi går så långt till-
baka som till mitten på 1800-talet, finner vi att 2,4 miljoner svenskar har ut-
vandrat till andra länder medan 2,2 miljoner har invandrat till vårt land. Vi
glömmer när vi diskuterar flyktingfrågor lätt att fler svenskar har utvandrat
än flyktingar har invandrat till oss.
Eftersom jag är ledamot av Utlänningsnämnden har jag med stort intresse
läst de motioner och utskottssynpunkter som berört Utlänningsnämndens
verksamhet. Visst finns det anledning att, som utskottet framhåller, löpande
överväga förändringar av arbetsformer och arbetsrutiner. Som det hitintills
har fungerat har nämndens ledamöter haft alldeles för liten tid att sätta sig
in i de olika ärendena. Jag anser detta faktum och även det förhållandet att
vi aldrig får träffa de asylsökande vara djupt otillfredsställande.
Man måste betrakta handläggningen som en form av rättegång, och under
sådana förhållanden måste man ifrågasätta rättssäkerheten vid handlägg-
ningen av ärendena. Nu har det aviserats möjligheter för ledamöterna att
dagen före ärendenas handläggning få möjlighet att ta del av ansökningarna
och få en bättre kunskap om de aktuella ärendena. Jag ser verkligen fram
emot detta. Jag hoppas att de rutinerna genomförs snarast.
Ledamöternas kunskaper om de länder dit flyktingarna sänds tillbaka och
om vad som händer med dessa flyktingar är också mycket dåliga. Vi måste
få bättre möjligheter att få kunskap om de länder som det handlar om. Vi
måste också få större garantier för att det inte händer något med de flyk-
tingar som vi avvisar från Sverige.
Av alla de uppdrag jag innehaft under min snart 25-åriga politiska verk-
samhet är uppdraget i Utlänningsnämnden ett av de allra svåraste. Jag går
ofta från nämndens sammanträden med stor osäkerhet och tvivel huruvida
beslutet verkligen blev det rätta. Det är ju människor det handlar om, och
bakom varje ärende finns många gånger stor tragik och mänskligt elände.
Nog tycker jag att den möjlighet som utlänningslagens humanitära paragraf
ger kunde användas oftare än vad som sker nu.
Låt mig till sist hoppas att den skrift om flyktingar som Kulturdepartemen-
tet utgivit får en mycket stor spridning, så att kunskapen om flyktingpoliti-
ken blir mera utbredd och kan eliminera de värsta avarterna av flyktinghat
och fördomar.
Till nydemokraterna vill jag säga att ni starkt har bidragit till den negativa
syn på flyktingar som finns i dag. Jag vill säga till er: Vet hut, vet sjufalt hut!
Det handlar faktiskt om människor, och om ni inte har upptäckt det tidigare
är det på tiden att ni börjar göra det. Det är en dubbelmoral som ni ger ut-
tryck för när ni från denna talarstol påstår att er flyktingpolitik är human.
Det stämmer inte med hur ni i verkligheten agerar.
Ni talar bara om kronor och ören. Vi bor faktiskt i ett land där vi dricker
sprit och äter chips och godsaker för större belopp än vad flyktingpolitiken
kostar. Vi har råd att hjälpa de här människorna. Varför angriper ni aldrig
de här företeelserna? Det är ni som har legaliserat flyktinghatet i vårt land,
och det kommer ni inte ifrån, vilka vackra ord ni än använder.
Anf. 20 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Det är ganska fantastiskt, Lena Boström, hur begränsat man
kan se på saker och ting. Man menar att vi har bidragit till flyktinghatet när vi
har bringat fakta i dagen. Verkligheten är ibland tyvärr ganska skrämmande.
Vi har råd, säger Lena Boström. I finansdebatten har bl.a. socialdemokra-
terna riktat en ganska intensiv kritik mot regeringen på grund av det ökade
budgetunderskottet. Ni har talat väldigt mycket om pengar och ekonomi och
fört fram att vi måste göra något åt förhållandena. Lena Boström kanske
inte talar för partiet utan för sig själv, men nog ligger det något i att ett land
är tvingat att tänka på ekonomin. Man måste se till helheten och kan inte
isolera vissa små företeelser och säga att vi inte bryr oss om dem. Ett land
måste byggas på en ekonomisk grund.
Anf. 21 LENA BOSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag är mycket väl medveten om landets ekonomi, och jag står
fullständigt bakom de synpunkter som partiet har fört fram på det området.
Men det handlar här om solidaritet, och partiet vill visa en solidaritet med
flyktingarna. Vi måste faktiskt inse att vi inte lever isolerade från den övriga
världen. Vi måste hjälpa de arma människor som flyr för sina liv och behöver
skydd och hjälp i Sverige.
Vi diskuterar gärna hur hjälpen till flyktingar ekonomiskt skall utformas,
men dra inte alltid fram att det första som vi skall angripa och pruta på är
flyktingpolitiken! Det finns säkert andra saker som ligger närmare till hands
att angripa, men jag hävdar bestämt att Ny demokrati aldrig har följt en så-
dan linje.
Anf. 22 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Fru talman! Vårt debattämne är flyktingpolitiken, och vi talar just nu inte
om något annat. Om Lena Boström tycker att regeringens flyktingpolitik av
i dag är hundraprocentigt perfekt och inte går att förbättra, tycker jag att
hon har en ganska fantastisk utgångspunkt. Det skulle inte finnas någonting
som kan göras bättre.
Anf. 23 LENA BOSTRÖM (s) replik:
Fru talman! Jag är säker på att flyktingpolitiken kan förbättras, men jag
är inte alls inne på den linje som jag uppfattar att Ny demokrati har i den
frågan. Vad ni hela tiden är ute efter, vilket framgår av era förslag, är att
pruta på alla anslag till flyktingpolitiken. Jag kan diskutera möjligheter att
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
27
|
Prot. 1993/94:97 27 april 1994 |
hitta andra lösningar, men man kan inte blunda för att arbetet måste få kosta |
|
Invandrar- och |
Anf. 24 STEN ANDERSSON i Malmö (m): Fru talman! Låt mig först säga att rubriken över detta betänkande, ”In- Skulden för det är inte bara denna regerings, utan det har länge varit så. Vi har här många gånger hört att man önskar och ämnar åstadkomma kor- Det har i dag talats om att vår asylpolitik är dåligt förankrad hos majorite- Det är ett uppenbart faktum att det bara är en liten minoritet av dem som Det kan låta vackert, men vi skall veta att det finns miljontals människor Jag håller med dem som säger att dagens asylpolitik strider mot den upp- Något som också är egendomligt i dagens asylpolitik är att ett stort antal |
28
sig för att komma in i ett land, så förstår jag att den personen inte kan ha
skaffat de handlingar som kanske krävs.
Men majoriteten av människorna har passerat ett antal länder och visat
biljetter, pass och ID-handlingar. Och så plötsligt, när de kommer till Sve-
rige, är dessa handlingar puts väck! Det är inte svårt att förstå varför.
I går fick vi en broschyr från Invandrarverket som skall förklara saken för
svenska folket. Det är modernt att förklara för svenska folket - de begriper
ju inte själva hur det står till med invandrings- och asylpolitiken. Även i detta
fall blandar man samman just invandring och asylpolitik.
Strax före mig hörde vi en talare som berättade att vi faktiskt hade en posi-
tiv utvandring från Sverige, om man räknade sedan 1850-talet. Det är
mycket möjligt, men det är två helt skilda saker. De som lämnade Sverige i
slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var människor som var väl-
komna. Det fanns möjligheter för dem att klara sig i t.ex. USA, dit huvudde-
len av dem åkte. Men de fick ingen hjälp. De fick klara sig själva. De belas-
tade alltså inte det land som de kom till. Att gå ända tillbaka till 1850-talet
för att rättfärdiga dagens asylpolitik är att sänka argumentationsnivån
ganska djupt.
Tyvärr - det är bara att konstatera - har vi i dag en mycket besvärlig eko-
nomisk situation. Jag tror inte att någon levande människa i Sverige i dag
kan minnas en sämre ekonomisk situation än den som vi nu befinner oss i.
Den beror på att Sverige är ett litet land. Vi har tidigare levt över våra till-
gångar, och när nu våra möjligheter att producera minskar innebär det att
också människors ekonomiska förutsättningar försämras.
Vi har en hög arbetslöshet, och i den här församlingen tvingas vi ofta - och
det kan ingen kritisera - besluta om neddragningar som enskilda människor
upplever som mycket smärtsamma. Jag kan förstå de människor som kritise-
rar politikerna för de neddragningar som drabbar den enskilda människan
personligen.
Men, herr talman, när det gäller asylpolitiken verkar det inte som om käl-
lorna sinar, åtminstone inte om man jämför med den asylpolitik som bedrivs
av majoriteten av övriga länder ute i Europa.
Jag vet att det finns lediga bostäder i en del kommuner. Fastighetsägare
tar gärna emot hyresgäster, och det är kommunen, staten, skattebetalarna
som betalar hyran i första hand, inte hyresgästerna. Snart kommer vi att få
en stigande efterfrågan, och då kommer svenska ungdomar att efterfråga bo-
städer som i det läget kanske inte längre finns.
Herr talman! Jag har talat tidigare om dubbelmoral. Representanter för
små kommuner berömmer sig av att de tar sitt ansvar, till skillnad från t.ex.
Vellinge kommun i Skåne. Men de vet att det inte dröjer mer än en månad
sedan flyktingarna har beviljats asyl och tillstånd att stanna i någon av de
små kommunerna förrän de försvinner därifrån och kommer till Stockholm,
Göteborg och Malmö och belastar dessa städers budgetar oerhört hårt.
Jag vet att det står i socialtjänstlagen att den som har rätt att uppehålla sig
i Sverige har rätt att uppehålla sig var som helst i landet och bli försörjd där.
Men jag tycker faktiskt - och jag tror att det kravet är förankrat - att det
vore rätt att en person som har sökt skydd i Sverige på grund av förföljelse
i sitt hemland och fått asyl skulle stanna i den kommun som accepterats - i
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
29
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
30
alla fall tills han eller hon får ett arbete och kan flytta till någon annan kom-
mun.
Det är väl känt att vi får beröm och medaljer av andra länder för vår gene-
rösa flyktingpolitik. Men vi skall inte glömma att fråga vad de länder som
berömmer oss gör i dag. De stänger sina gränser och skärper sin lagstiftning!
Tanken kan ju komma över en att de kanske berömmer Sverige för att flyk-
tingströmmarna skall riktas hitåt, medan de själva försvårar för samma per-
soner att söka asyl där. .
Vi sänder ut signaler som skiljer sig helt från signaler i övriga Europa. Om
utredningstiden kan väntas ta mer än fyra månader skall man kunna lönear-
beta i Sverige. Det gäller inte i övriga länder i Europa. Man skall kunna bo
utanför förläggningen under utredningstiden. Detta gäller inte heller i majo-
riteten av Europas länder. Men i Sverige har vi råd och resurser att sända ut
sådana här signaler.
I juni i fjol, för tio månader sedan, beviljades 40 000 bosnier permanent
uppehållstillstånd. Motivet var då att situationen var besvärlig eller att läget
var besvärligt i deras hemland. Några dagar senare skulle människor som
kom från samma land ha visum för att komma till Sverige. Det är inte helt
konsekvent. Skälet till att man sade att de skulle ha visum var att kapacitets-
taket var nått: De kunde inte få ett värdigt mottagande.
Nyligen har vi beviljat 2 000 somalier permanent uppehållstillstånd, trots
att val snart skall hållas i Somalia och trots att stora delar av landet betraktas
som säkra av FN i dag. Men då hade vi bråttom att bevilja dessa personer
permanent uppehållstillstånd.
Nyligen har vi också - utan att riksdagen har fått säga ett smack - beviljat
20 000 kosovoalbaner, plus eventuella anhöriga, tillstånd att stanna för evigt
i Sverige.
Jag förstår att människor tycker att det är konstigt att vi i riksdagen slåss
och för intensiva debatter om ett fåtal miljoner ibland, och att regeringen
sedan fattar beslut om miljardbelopp som i många fall raserar besparing-
arna. Jag påstår inte att regeringen har handlat i strid med gällande regler,
men jag kan bestämt hävda att många människor tycker att detta handlings-
sätt är något egendomligt.
Jag noterar också att ledande jurister inom Invandrarverket är mycket kri-
tiska mot det senaste beslutet om kosovoalbanerna och t.o.m. hävdar att det
strider mot svensk lagstiftning. Men det blir en match mellan Invandrarver-
kets jurister och regeringen framöver.
En del av dem som har gömt sig i Sverige, därför att de inte har accepterat
att deras skäl inte har varit tunga nog, skall nu kunna få sin ansökan omprö-
vad och kunna få stanna här. Vi kan alltså notera att de som inte har följt
svensk lagstiftning i en del fall kan premieras. Då borde logiken vara den,
att även den familj som har följt svensk lagstiftning, lämnat landet och åkt
tillbaka skall ha rätt att komma hit och söka asyl en gång till - om det skall
vara någon konsekvens i politiken.
Man talar även nu om att asylsökande skall kunna utvisas om de begår
vissa brott. Men enligt gårdagens tidningar skall taket vara högre för vissa
grupper och lägre för andra grupper. Nu är det bara så, att ingen kan utvisa
den person som har fått tillstånd att stanna i Sverige, baserat på att han eller
hon är politisk flykting - det innebär att man är förföljd och riskerar liv och
lem i hemlandet. Man kan ju bara utvisa de människor som har fått stanna
här av humanitära skäl. Det borde göras litet tydligare.
Vad skall vi då göra i stället? Jag vet att det förvisso är lätt att klaga och
kritisera. Men det är min bestämda uppfattning att vi bör följa den rekom-
mendation som har kommit från UNHCR, som säger att man skall satsa på
att asylsökande skall kunna återvända till sina länder. Det gör många länder
i Europa i dag. De beviljar alltså inte permanenta uppehållstillstånd i den
omfattning som vi gör i Sverige och som vi anser oss ha råd att göra.
Herr talman! Fattigdom och dåliga sociala förhållanden kan inte vara skäl
för att få komma hit och för evigt bosätta sig i Sverige. Majoriteten har åbe-
ropat just sådana skäl. Så är det tyvärr i dag, men vi har inte pengar till det.
Det finns tyvärr hundratals miljoner människor runt om i världen som lever
under förhållanden som vi här i Sverige svårligen kan tänka oss. Om vi skall
föra en flyktingpolitik som ger korrekta signaler, som skapar respekt och till-
tro i omvärlden, måste vi se till att uppehållstillstånden i huvudsak baseras
på konventionsskäl och ingenting annat.
Svensk flyktingpolitik har fått den effekten att många människor som i dag
är välutbildade eller relativt välutbildade och som bor i länder där ekonomin
och de sociala förhållandena är dåliga, lämnar sina länder och söker sig till
Sverige. Det innebär att vi med vår asylpolitik dränerar de fattiga länderna,
som så väl behöver sina utbildade för att kunna skapa en framtid åt de många
människor i dessa länder som i dag inte ser någon som helst ljusning i tillva-
ron.
Anf. 25 TREDJE VICE TALMANNEN:
För kammarens planering är det en klar fördel om de ärade talarna håller
sig någorlunda inom de angivna tidsramarna på talarlistan.
Anf. 26 FANNY RIZELL (kds):
Herr talman! Flyktingpolitik är svårt - och det är nog inte lätt att vara flyk-
ting heller. Jag är mycket glad och tacksam att jag är född - utan egen för-
skyllan - i ett fritt och fredligt land, och därför känner jag en viss generositet
mot flyktingar.
I detta betänkande behandlas många olika områden av invandrar- och
flyktingpolitiken, bl.a. den första tillståndsprövningen vid ny anknytning.
Den frågan har tagits upp i motioner från bl.a. kds.
Vi anser att det är rimligt att det blir en uppmjukning av möjligheterna att
söka uppehållstillstånd under vistelsen i Sverige. Det bör vara möjligt för en
utländsk medborgare att söka uppehållstillstånd utan att först lämna Sve-
rige, om det inte råder tvivel om att vederbörande kommer att beviljas uppe-
hållstillstånd. Utredning pågår, och ett betänkande förväntas inom kort.
Kvinnors utsatthet vid sexuella övergrepp lyfts fram. Utskottet påpekar
att det förhållandet att en asylsökande inte redan från början redovisar att
sexuella övergrepp har skett inte får anses förringa uppgifternas värde, när
de lämnas i ett senare skede av ärendehanteringen. Utskottet har initierat
en granskning av Utlänningsnämndens verksamhet, bl.a. efter en motion
från kds.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
31
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Situationen i Kosovo är mycket besvärlig och inger farhågor. Vid socialför-
säkringsutskottets offentliga utfrågning den 29 mars framkom att situationen
är oacceptabel. Albanerna trakasseras ständigt av serbiska myndigheter. De
demokratiska institutionerna fungerar inte på ett acceptabelt sätt. Brott mot
de mänskliga rättigheterna har rapporterats och rapporteras ständigt. Läget
försämras successivt.
Det som också oroar är svårigheten att få information om hur situationen
utvecklas, detta på grund av att olika observatörer inte beviljas tillträde till
området.
ESK har sedan sommaren 1993 ingen representation i Kosovo. Amnesty
International har utvisats. UNHCR har endast tre personer i Kosovo, och
de tvingas hålla en mycket låg profil.
Statens invandrarverk och Utlänningsnämnden har tidigare besökt områ-
det och planerar sedan länge en gemensam resa. De har inte lyckats få visum
för inresa.
Praxisutredningen har nu avlämnat sitt betänkande. Vid sin granskning av
asylärenden har den funnit att det förefaller som om man vid bedömningen
av asylsökande från f.d. Jugoslavien börjat använda det s.k. inre-flykt-alter-
nativet på ett sätt som inte skett tidigare.
Enligt utredningens uppfattning är det en utveckling som innebär in-
skränkning av de möjligheter som tidigare fanns, att få uppehållstillstånd av
humanitära skäl. Utredningen anger att s.k. inre flykt numera används gene-
rellt i denna krigssituation på ett sofistikerat sätt.
Flera länder i Europa verkställer inte utvisningar till Kosovo. UNHCR har
framfört önskemål om att samtliga regeringar i Europa tillfälligt borde införa
ett verkställighetsstopp.
I förra veckan nåddes vi av information att en albansk man avlidit efter
misshandel. Familjen utvisades från Sverige i höstas. Mannen fängslades vid
upprepade tillfällen. Vid senaste omgången misshandlades han så svårt att
han blev sängliggande och senare avled. Familjens värsta farhågor inför
hemresan besannades. Även om detta skulle vara ett enstaka fall, är det ett
fall för mycket.
Enligt min mening är situationen i Kosovo sådan att ett verkställighets-
stopp borde införas, i enlighet med svensk lagstiftning. Kds har skrivit två
särskilda yttranden till betänkandet, dels om Kosovo, dels om gömda flyk-
tingar och flyktingbarnens situation.
Regeringen har fattat beslut angående barnfamiljer som varit här länge.
Jag antar att meningen var att alla skulle få en chans till ny prövning. Det
har nått mig att polisen verkställer utvisningar ändå, ifall ny ansökan inte
lämnats in. När advokaten då har fyra veckors väntetid, kan mycket hinna
hända. Det var tydligen förhastat när man trodde att alla gömda flyktingar
tryggt skulle kunna komma ut i vårsolen.
Det finns dessutom ett antal - hur många vet ingen - gömda flyktingar
som inte omfattas av regeringens beslut. Deras rädsla är påtaglig. De har
uppfattat situationen så, att de inte har något annat alternativ. Jag tror inte
att de fattat sitt beslut lättvindigt.
Varken den asylsökande eller de svenskar som hjälper dem orkar hur
32
länge som helst. Jag anser att man måste söka en human lösning på även
deras problem.
Anf. 27 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Här i kammaren har det i dag sagts att Sverige skall ha en
flyktingpolitik som har förankring hos en majoritet av de svenska medbor-
garna. Den nuvarande, folkpartistyrda politiken - som också är regering-
ens - saknar stöd bland medborgarna.
Men detta är inte något som gäller bara den svenska politiken. Det gäller
även flyktingpolitiken ute i Europa; den saknar stöd bland medborgarna -
det visar undersökningar. Faktum är att den endast stöds av särintressen,
som bl.a. tjänar pengar på den flyktingpolitik som bedrivs.
Det saknas fortfarande en ekonomisk analys av svensk flyktingpolitik.
Här i Sverige har uppehållstillstånd givits permanent när andra länder har
valt andra lösningar. Jag tänker då närmast på Danmark. Asyl är ju det lö-
senord som behövs när man kommer till den svenska gränsen eller väljer att
ge sig till känna när man väl har kommit in i landet, ofta genom människo-
smuggling.
Det verkliga behovet av asyl kommer i skymundan. Det finns så mycket
starka ekonomiska intressen i flyktingpolitiken. Dessa intressen har inte all-
tid avsikter som gagnar vare sig svensk ekonomi, Sverige, eller de svenska
medborgarna.
Genom sitt beslut den 14 april detta år har regeringen ytterligare spätt på
det politikerförakt som finns när det gäller flyktingpolitiken. Man gjorde i
stort sett samma sak för ett år sedan - den 21 juni 1993. Kort efter det att
riksdagen hemförlovats fattade regeringen ett principbeslut som innebar att
så gott som alla de 40 000 asylsökande bosnierna fick permanent uppehålls-
tillstånd.
Danmark valde då en förnuftigare väg: Man gav ett tillfälligt uppehållstill-
stånd och byggde upp landsbyar där de asylsökande från Bosnien dels fick
undervisning på sitt eget språk, dels fick ha sin egen kultur - för att senare
kunna repatrieras, dvs. ha möjlighet att återvända; avsikten var t.o.m. att
man skulle ta med de hus man har byggt upp.
Herr talman! Med nuvarande ekonomi måste vi spara, även när det gäller
omhändertagandet av flyktingarna. Den nuvarande penningkarusellen är
ohållbar. På något sätt gömmer man hela tiden kostnaderna - man redovisar
dem inte offentligt för medborgarna utan gömmer undan dem under olika
konton. Ny demokrati har begärt att vi skall ändra på detta, att vi skall lägga
korten på bordet, men det vägrar man. Man förhalar, och det tar tid. Man
har tillsatt en utredare, men tiden går och besluten rullar vidare.
Vad kostar då de 20 000 flyktingar som nu har beviljats permanent uppe-
hållstillstånd denna nation? Beslutet fattades utan att i första hand riksdagen
hade något inflytande - regeringen bara offentliggjorde sitt beslut torsdagen
den 14 april. Det kostar kanske bortåt 2 miljarder per år.
I gårdagens debatt sades det att den svenska räntan skulle kunna sänkas
om man sparade 8 miljarder. Det är lika mycket som regeringens beslut av
den 14 april kommer att kosta under fyra år. Enligt vad vi kan se kommer det
beslutet alltså att kosta 8 miljarder under den kommande mandatperioden.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
34
Detta enda beslut har alltså samma effekt som den gest som socialdemokra-
terna gjorde i den finanspolitiska debatten i går här i kammaren.
Det här beslutet har alltså samma effekt: räntan går upp, hyrorna går upp,
det blir dyrare att leva. Det är vad beslutet innebär! Vi kan också se skillna-
den i ränta mellan Danmark och Sverige. Den uppgår nu snart till 2 %. Det
visar att den svenska flyktingpolitiken påverkar t.o.m. ränte- och hyresni-
vån, indirekt.
En majoritet av medborgarna saknar förtroende för den nuvarande flyk-
tingpolitiken. De upplever ju att det lönar sig med civilmotstånd - det är vad
de asylanter som försöker tvinga sig kvar här sedan de har fått avslag på sina
ansökningar ägnar sig åt. Detta är förödande för vårt framtida rättssamhälle.
Man skall alltså göra civilmotstånd i så stor utsträckning som möjligt - det
lönar sig!
Antalet asylsökande per medborgare i Europa är en intressant siffra. I
Sverige har vi fem gånger fler asylsökande per invånare än vad som är ge-
nomsnittet för Europa. Tala om att vi är populära bland alla som har intres-
sen inom flyktingpolitiken! Som en föregående talare sade får vi beröm av
dem.
Herr talman! En debatt om kostnaderna i kronor skall föras här i kamma-
ren även om vänstersocialisterna inte vill det. Vi skall ge människor en möj-
lighet att göra rätt för sig, säger de. Det är just det som Ny demokrati hela
tiden har propagerat för: Låt människor göra rätt för sig! Men var finns job-
ben? Hälften av de arbetslösa i landet i dag är enligt ny statistik under 29 år.
Då kan man tala om möjligheter.
Flyktingpolitiken kostar uppskattningsvis 50 miljarder per år. Flyktingpo-
litiken ger resurser åt människosmugglare. Flyktingpolitiken ingår i ett mut-
system med svarta pengar. Det vill Ny demokrati angripa. Det är därför an-
svariga företrädare lämnar denna kammare - detta vill de nämligen inte
lyssna på - och det är därför flyktingpolitiken måste ändras.
Herr talman! Till sist vill jag ta upp dokumentlösheten. Det system som
tillämpas är upprörande. Man kastar och klipper sönder sina identitetshand-
lingar för att inte röja sin rätta identitet.
Flatheten i den svenska flyktingpolitiken gör att detta accepteras. Det
måste ske en förändring. Vi måste se vad andra länder gör. Låt oss därför
införa ett system som innebär att fingeravtryck görs på de asylsökande som
inte har tillförlitliga identitetshandlingar.
Tack!
Anf. 28 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag ber att få erinra om vad jag nyss sade om respekten för de angivna
taletiderna.
Anf. 29 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I denna debatt kommer jag i första hand att vända mig till
åskådarna på läktarna. Våra kära ledamöter kanske tittar på TV. Annars
kommer de att kunna läsa protokollet i morgon.
Det gjordes en undersökning i TV 4 härom morgonen. Man kan ha olika
åsikter om undersökningar, men denna visade att 77 % tyckte att vi skulle
spara på flyktingpolitiken. 19 % tyckte att vi skulle spara på försvaret. 4 %
tyckte att vi skulle spara på a-kassan.
Vi står inför ett stundande valår. Därför tycker jag och många med mig
att det är märkligt att inte någon av regeringens representanter deltar i de-
batten i denna för svenska folket, enligt vissa undersökningar, viktiga fråga.
Det finns ett par socialdemokrater och några nydemokrater i kammaren.
Resten lyser med sin frånvaro. Det hade säkert varit intressant för åhörarna
på läktarna att höra vad de olika politiska partierna tycker i dessa frågor.
Vi har många gånger sagt att Ny demokrati är ett parti som utgår från
verkligheten. Eftersom jag är gammal polis har jag litet kontakter. Jag får
uppslag, och en del ringer till mig. Jag har fått ett brev från en invandrare
som har bott här i 20 år. Jag skall läsa vad hon skriver om den svenska flyk-
tingpolitiken när det gäller debatten kring brottslingar:
”Som jag ser det, måste en debatt kring brottslingars möjligheter att få
uppehållstillstånd behandlas i tre punkter:
1. Krav på invandrare vid ankomsten till Sverige
Krav på identitetsbevisning (pass eller annat) skall kunna visas upp vid
ankomst. Annars sker automatiskt direkt utvisning. Detta skulle förmodli-
gen kunna medföra ett snabbt slut på att så många presumtiva asylsökande
före ankomst kastar alla identitetshandlingar för att omöjliggöra en juridisk
prövning. Det skulle förmodligen också avsevärt försvåra människosmugg-
lingen.
2. Tiden för väntan på besked om uppehållstillstånd eller avvisning
Denna tid är fortfarande, trots flerårig diskussion och löften om ökad ef-
fektivisering och förkortande av handläggningstiden, orimligt lång. Detta
medför bevisligen sociala problem med bl.a. missbruk, som alltför ofta leder
till brottsliga beteenden. Utanförskap och inaktivitet parat med osäkerhet
om framtidsmöjligheter är synnerligen starka skäl till att man kan hamna i
svåra situationer och ej kan klara av sin egen eller familjens förhållanden.
Invandrare som har assimilerats i det svenska samhället utnyttjas alltför
sällan som konsulter och rådgivare i dessa sammanhang.
3. Brottsliga gärningars betydelse vid prövning av uppehållstillstånd
Naturligtvis finns invandrare som kommer till Sverige för att fortsätta en
brottslig bana eller som är på flykt undan rättvisan i andra länder. Om ej
förföljelse med hot om våld av dessa kan påvisas, bör direkt avvisning ske
vid gränsen.
Skälen till brottslighet kan också, som framgår av punkt 2. ovan, ofta här-
ledas till den för närvarande orimligt långa handläggningstiden för prövning
av uppehållstillstånd. Denna fråga bör handläggas i ett längre och ett kortare
perspektiv. För att få en förbättring i det längre perspektivet krävs en föränd-
rad och kraftigt förbättrad handläggning av asylärenden (snabba beslut,
hjälp ut i samhället och möjligheter till och krav på en delaktighet i samhälls-
livet på olika sätt).
I det kortare perspektivet, dvs. att pröva uppehållstillstånd för de flyk-
tingar som redan är eller blivit brottslingar eller har svåra sociala problem,
är det betydligt svårare att finna en lösning. Är det rimligt att dessa personer,
som kanske blivit brottslingar beroende på den svenska invandrarpolitiken,
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
35
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
skall utvisas? Är det å andra sidan rimligt att Sverige skall ta hand om asylsö-
kande som begått brott i Sverige efter ankomsten hit?”
Detta skriver en invandrare till mig som parlamentariker. Hon har bott
här i 20 år och vet allt om detta. Hon vet vad landsmän och andra gör. Hon
kan detta. Hon är upprörd. Som svensk medborgare och invandrare tycker
hon att den svenska flyktingpolitiken är inhuman och skapar kaos i samhäl-
let. Den skapar kaos bland invandrarna.
Så här ser invandrarna själva på den svenska flyktingpolitiken. Det hade
varit intressant att konfrontera kulturministern och höra hennes åsikter och
motargument med vad invandrarna själva tycker om den svenska flyktingpo-
litiken. Det kanske blir en kommentar när kulturministern har läst protokol-
let, men jag tror att det hade varit intressant för de kära åhörarna på läktaren
att höra detta.
Jag läste i Svenska Dagbladet att det nu kommer att bli ett slags praxis i
fråga om var gränsen för utvisning skall dras när man har begått brott. Det
fanns exempel på en som var dömd till två års fängelse, bl.a. för misshandel
och våld mot tjänsteman. Det fanns exempel på de som hade begått mindre
brott; det handlade t.ex. om upprepade snatterier och rattfyllerier.
Detta är en signalpolitik. De kriminella elementen känner till måttstocken
för var gränsen går för att bli utvisad. Från departementets sida säger man
att detta visar att man skärper politiken. Om en flykting begår brott riskerar
denne att bli av med sitt tillfälliga uppehållstillstånd och åka ut ur landet.
De som ägnar sig åt brottslighet känner till nivån i dag. Om de skulle ris-
kera att bli utvisade har de alla möjligheter att krypa undan och försvinna.
Regeringen satsar 100 miljoner för att polisen skall jaga dessa människor.
Därmed försummas mycket annat viktigt arbete för polisen. I nästa stund
beviljas plötsligt ett slags amnesti för dessa som man satsar 100 miljoner på
att jaga runt på olika ställen.
Det är slöseri med pengar. Vad vill denna regering i dessa frågor? Det
hade varit trevlig för kammaren, och speciellt för åhörarna, att höra detta
från regeringens representanter. Det hade varit trevligt om det hade blivit
en debatt med de olika politiska partierna här i kammaren. Det finns ju så
många intresserade unga åhörare här. Men i dessa frågor, som tidigare talare
har sagt, lyser de flesta med sin frånvaro. Man vill inte gå i polemik med oss
som hänvisar till vad invandrarna själva tycker om flyktingpolitiken.
Herr talman! Det är i dessa dagar och tider skrämmande att se detta
mycket låga intresse för de här frågorna.
(Applåder)
Anf. 30 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Jag får upprepa vad jag har sagt tidigare - brottsplats Sveri-
ges riksdag. Regeringen har nämligen eliminerat Sveriges riksdags roll. Det
står klart och tydligt i Sveriges grundlagar. För mig är det obegripligt att vi
i Sveriges riksdag inte granskar regeringens roll. Jag skall läsa upp regerings-
formen 9 kap. 10 §: ”Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande
taga upp lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.” Men detta
har man gjort. 40 000 bosnier fick stanna. Det fattade Birgit Friggebo beslut
36
om förra sommaren utan riksdagens medgivande. Det är ett klart grundlags-
brott. Häromdagen fick 20 000 stanna. Det är också ett klart grundlagsbrott.
Jag förstår varför man inte anammar Lindbeckkommissionen. Lindbeck-
kommissionen säger med all önskvärd tydlighet vad den tycker att riksdagen
skall befatta sig med. Det står att riksdagen är allmänintressets försvarare
och regeringens kontrollant. Vacklandet mellan maktdelningen och parla-
mentarismens principer har gjort riksdagens roll oklar. En renodling av par-
lamentarismen skulle få betydelsefulla konsekvenser för riksdagens arbete.
Att riksdagen utgör folkets främsta företrädare innebär inte nödvändigtvis
att alla konkreta politiska beslut reellt sett avgörs i riksdagens kammare.
Parlamentarismen innebär tvärtom att den praktiska politiken utformas av
regeringen. Riksdagens grundläggande uppgift är att ställa regeringen inför
ansvar.
Det är vad jag gör just nu. Regeringen har eliminerat riksdagens roll. Det
är egentligen fruktansvärt. Ingen reagerar, vilket är ännu mer fruktansvärt.
Vi har talat om budgetunderskottet. Vi lånar en miljard per arbetsdag - fem
miljarder i veckan. Ändå fattar vi sådana här vansinniga beslut. Riksdagen
har möjlighet att avsätta regeringen och tillsätta en ny. Det borde vi göra
med omedelbar verkan. Riksdagen anger därigenom de allmänna politiska
riktlinjerna för landets styrelse och har till uppgift att kontinuerligt bevaka
huvudlinjerna och följa dem i den praktiska politiken.
Under dagens debatt har vi fått höra att flyktingpolitiken är Sveriges vikti-
gaste fråga, och det anser jag också. Vi ser hur det är med intresset. Birgit
Friggebo har över huvud taget inte varit uppe i debatten och försvarat sig.
Jag förstår det. Om man biyter mot grundlagen går man inte upp och försva-
rar sig. Vem skall ställa henne till svars? Och vem skall ställa regeringen till
svars? Jo, det skall svenska folket göra. Jag uppmanar hela den svenska be-
folkningen att läsa en artikel på s. 27 i Expressen. Rubriken lyder: ”Hjälp
dem att återvända!”. Artikelförfattare är Basu Alam. Han är, hör och
häpna, folkpartist och byrådirektör på Statens invandrarverk. Om ni läser
artikeln får ni en invandrares syn på svensk politik. Den är fantastiskt bra.
För de ledamöter som är närvarande skall jag förklara hur flyktingpoliti-
ken skall se ut. Jag säger ”skall”, eftersom den är förankrad hos dem som
skall ta över efter oss. Dagens ungdomar skall ta över denna stora statsskuld.
Det är inte kul för dem. Man måste skilja på invandrings- och flyktingpolitik.
Men det blandas ofta ihop. Det finns över huvud taget inga problem med
invandringspolitiken. Om det finns arbeten, så kommer människor hit och
jobbar. Vi måste ändra på dagens system, där flyktingar och svenska med-
borgare skall ha samma rättigheter. En flykting, asylsökande, skall enbart få
kost och logi samt eventuellt kläder, vilket skall bestämmas från fall till fall.
Det skall alltså inte finnas några bidrag. De som röker får antingen sluta eller
också får de på något sätt förtjäna medel till sina extravaganser. Grundprin-
cipen för alla - invandrare och svenskar - skall vara att man aldrig skall
kunna få något utan att göra en likvärdig motprestation. Det är egentligen
ganska enkelt.
Vad skulle vi göra om granater och bomber böljade ramla över Sverige?
Vi skulle nog fly till närliggande områden. Jag inbillar mig att vi skulle vara
mycket tacksamma om vi fick skydd i Danmark, Norge eller Finland och om
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
37
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
vi då fick kost och logi. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att jag skulle kräva
att få fickpengar. Det är barockt med sådana krav. Men kom i håg att det
inte är flyktingarnas fel. Felet ligger hos Sveriges riksdag. Så enkelt är det.
Den nuvarande svenska flyktingpolitiken skapar tyvärr främlingsfientlighet.
Så enkelt är det.
Jag tycker att vi med omedelbar verkan skall lyfta ut alla kostnader som
berör flyktingpolitik o.d. ur vår allmänna statsbudget. Finansieringen skall
i så fall ske genom helt frivilliga insatser. Då får vi se hur humana alla dessa
människor är, särskilt alla dessa fantastiska folkpartister som i dag föresprå-
kar medmänsklighet och oändlig hjälp bortom gränsen för sunt förnuft. Då
finge vi ett snabbt svar på frågan om de politiker i Sveriges riksdag som i dag
fattar beslut verkligen är representativa för svenska folket. Det är de faktiskt
inte. Jag vill påstå att i Sveriges riksdag/åttas beslut. Det är alltså inte så att
man fattar beslut.
Det finns mycket att säga. Jag har anmält mig för tio minuter, och jag
skulle kunna hålla på i ytterligare tre minuter. Det absolut viktigaste för oss
inför valet är att vi vet vad vi vill. Det innebär att vi måste göra avgränsningar
och koncentrera oss på de två eller tre frågor som vi anser vara viktigast. Jag
tänker ta upp de frågor som jag själv tycker är viktigast. Den viktigaste frå-
gan är den som vi diskuterar nu. Jag kallar den för flyktingeländet, och det
måste lösas med omedelbar verkan. Vi har givetvis också att ta ställning i
ekonomifrågan.
Det finns en fråga som är viktigare än alla andra, den s.k. ram-frågan. R
står för rättvisa, a står för ansvar och m står för moral. Moralen är allra vikti-
gast men samtidigt svårast. Om vi inte får rätsida på moralen så spelar det
ingen roll hur vi hanterar de andra frågorna. Det har ingen betydelse. Här-
omdagen kunde vi höra att nordbankschefen fick 7 miljoner i fallskärm. Rät-
tegången kostade 2 miljoner. Det är något att tänka på samtidigt som vi här
diskuterar att t.ex. dra in på a-kassan. Det kan vi aldrig göra. Vi måste syna
oss själva först.
Som sagt, läs artikeln på s. 27 i gårdagens Expressen, ”Hjälp dem att åter-
vända!”. Det är, hör och häpna, en folkpartist som har skrivit detta. Det är
en helt otrolig artikel. Jag skulle vilja att ledamöterna läste den innan vi skall
fatta beslut, men det är för sent nu.
Anf. 31 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I måndags besökte jag Invandrarcentrum i Gävle. Jag träf-
fade några personer som kommer från Bosnien. De hade fått permanenta
uppehållstillstånd i Sverige. Dessa personer talade redan bra svenska. Några
av dem praktiserade redan på svenska företag.
En av männen kom från Gorazde. Det var ett par månader sedan han se-
nast hade kontakt med sina föräldrar och systrar. I måndags visste han ingen-
ting om dem. Vi kan naturligtvis bara föreställa oss vilka tankar som rörde
sig i mannens huvud. Han kom fram till mig med tårar i ögonen. Han tackade
mig personligen, han tackade den svenska regeringen och han tackade det
svenska folket för att han hade fått skydd i Sverige.
Jag hade ingenting att säga denna man. Jag kunde just då inte säga något.
38
Jag fick också tårar i ögonen. Det enda jag kunde göra var att ge honom en
klapp på kinden. Jag kände då att jag var representant fördet goda i Sverige.
Just nu byggs ett kontaktnät upp runt om i Sverige med människor som
vill bidra till att de flyktingar som får uppehållstillstånd i Sverige på ett
snabbt och bra sätt skall komma in i det svenska samhället och få göra rätt
för sig.
Vi tycks i denna kammare leva i två helt skilda världar. Vi har fått höra
en uppvisning av de mest absurda argument och beskrivningar av vad svensk
flyktingpolitik är och vad den kan åstadkomma. Flyktingpolitiken handlar
bara om kostnader. Den handlar bara om brott. Den handlar bara om
smuggling. Den handlar om att regeringen bryter mot svensk grundlag. Den
åstadkommer räntefluktuationer på marknaden.
Det finns inget negativt argument som inte används av vissa personer i
denna kammare för att smutskasta det som är gott i Sverige. Jag är glad och
stolt över det betänkande som socialförsäkringsutskottet har lagt fram. Alla
partier utom ett är totalt eniga - så när som på en enda liten punkt - om den
svenska invandrar- och flyktingpolitiken för det kommande budgetåret.
Vi har i dag i denna kammare fått höra från ett håll att allting är fel med
svensk flykting- och invandrarpolitik. Ute på stan, i uttalanden i tidningar
osv., kan man från samma håll få höra att alla partier i Sverige och rege-
ringen har anpassat sig till Ny demokrati. Hur kan det gå ihop? Ny demokra-
tis ordförande har gett oss beskedet att deras kampanj utåt mot flyktingar
har åstadkommit sådant obehag för partiet att den måste tonas ned inför val-
rörelsen. Det bådar gott. Det visar att den stora enighet som finns bland
samtliga andra partier, medier och engagerade människor nu bär frukt. Det
är uppenbarligen en del i detta parti som ännu inte har förstått de nya ton-
gångarna. De går på, precis som de har har gjort under de gångna tre åren
i denna kammare. De har ännu inte förstått de nya signalerna.
Anf. 32 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag vill gå upp i talarstolen för att kunna se invandrarminis-
tern i ögonen i stället för i nacken när jag upprepar vissa av mina frågor.
Kultur- och invandrarministern var inte här när jag läste upp ett brev från
en invandrare som har bott här i 20 år och denna persons syn på problemen
med invandrare, flyktingar och brottslighet. Jag kommer att återkomma vid
en frågestund för att få svar på dessa frågor.
Jag håller med kulturministern om att vi lever i två världar. Brevet jag läste
upp är från en värld som jag kallar för verkligheten. Brevet är från en in-
vandrare som har upplevt vår flykting- och invandrarpolitik och som är kri-
tisk mot den.
Sedan tycker jag mig spåra en föraktfull ton hos kulturministern när det
gäller vissa saker, t.ex. det brev som jag läste upp. Det var en fnysning åt
vad en invandrare själv har gett uttryck för.
Kulturministern hänvisade till ett besök i Gävle. Men kulturministern re-
dovisade inte den uppfattning som framkom hos elever i den första årskullen
på gymnasiet i Gävle när de besvarade ett antal frågor. 55 % tror att utlän-
ningarna kommer till Sverige för att utnyttja våra sociala förmåner. 70 %
tycker att de som begår brott skall utvisas. 47 % anser att fler invandrare
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
39
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
40
inte skall släppas in. 80 % anser att först skall landets egna befolkning ha
arbete. Detta var de skolelevers uppfattning i dessa frågor som Birgit Frig-
gebo besökte i Gävle. De är framtida väljare. Jag tror att vi som representan-
ter för Sveriges folk skall ha detta i bakhuvudet. Om vi inte lyssnar på dessa
röster från framför allt ungdomarna, kommer vi att skapa ett mer främlings-
fientligt samhälle än det som finns i dag. Det ansvaret har vi som represente-
rar Sveriges folk.
Anf. 33 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Kulturministern! Jag skulle gärna vilja har svar på en enkel
fråga: Är kulturministern medveten om att hon har begått ett grundlags-
brott? Jag skulle gärna vilja ha ett svar. Hon har faktiskt begått ett brott.
Det är i sig fruktansvärt.
Har kulturministern läst gårdagens artikel i Expressen som Basu Alam,
representant för Folkpartiet och byrådirektör på Statens invandrarverk, har
skrivit? Vi i Ny demokrati ställer till hundra procent upp bakom den arti-
keln.
Anf. 34 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag har en fråga till kulturministern: Anser kulturministern
att Sveriges invandrar- och flyktingpolitik har en bred förankring i det
svenska samhället?
Kulturministern har besökt Invandrarcentrum i Gävle. Där har man gjort
en utredning om åsikterna hos eleverna i första årskursen i gymnasiet. 70 %
av eleverna sade att invandrare skall utvisas när de begår brott. Kulturminis-
tern har nu sett till att fyra bosnier och en somalier dömda för brott i Sverige
skall få stanna tillfälligt eller permanent. Det har regeringen bestämt i ett
praxisbeslut.
De tre som får tillfälliga uppehållstillstånd har följande bakgrund. En är
dömd till två års fängelse för grov misshandel.
Den andre är vid tre tillfällen dömd till dagsböter och har suttit en månad
i fängelse. Brottsrubriceringarna lyder: misshandel, hot mot tjänsteman,
snatteri och rattfylleri.
Den tredje är dömd för två snatterier och misstänkt för ytterligare några
snatterier.
Anf. 35 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Kulturministern! Jag vill ställa en fråga när det gäller kostna-
derna: Anser kulturministern att svensk flyktingpolitik inte påverkar svensk
ekonomi?
Anf. 36 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Låt mig först betona att jag inte har några som helst ”barn”
med Ny demokrati. Min uppfattning om den svenska asylpolitiken kom till
långt innan det partiet ens var påtänkt. I vissa frågor har detta parti inställ-
ningar och uppfattningar som ligger miltals ifrån det som jag står för.
Statsrådet sade att utskottet var totalt enigt, så när som på ett parti. Det
är sakligt korrekt. Jag vågar med bestämdhet hävda att enigheten om den
förda asylpolitiken inte är lika total utanför detta hus. Jag bryr mig inte om
att bolla med siffror från den eller den undersökningen, men mitt samman-
tagna intryck är att den asylpolitik som i dag förs inte är förankrad hos en
majoritet av det svenska folket.
Sedan talade statsrådet om att ett antal bosnier hade fått praktikplatser i
Sverige. Det är i och för sig mycket trevligt för dem. Men jag känner många
svenskar som har blivit arbetslösa och som under den tid då de stämplar icke
kan erhålla någon praktikplats. Det hade varit något klädsamt om också
dessa arbetslösa kunde erhålla den möjligheten.
Vi har nu det högsta antalet arbetslösa någonsin och en dålig ekonomi,
främst beroende på tidigare regeringars försyndelser. Det är då förvånans-
värt att vi har en asylpolitik som skiljer sig vida från den som i dag bedrivs
ute i Europa. Min fråga till statsrådet är: Av vilka skäl anser vi i Sverige oss
i nuvarande läge ha råd att driva en asylpolitik som saknar motsvarighet i
vaije annat land i Europa?
Anf. 37 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi har många problem i Sverige, stora ekonomiska problem.
Det ställer stora krav på oss i regeringen och på Sveriges riksdag. Vi måste
fatta många svåra beslut. Det är klart att det vore bra om de partier som nu
åstadkommer turbulens när det gäller den ekonomiska politiken och aldrig
kan bestämma sig för vilken fot de skall stå på - de hoppar från tuva till tuva,
från ena dagen till den andra - kunde ta och strama upp sig litet grand, så
att osäkerheten på marknaden blev mindre. Då kunde man arbeta vidare på
den grund som är lagd för en bättre ekonomisk utveckling.
Det finns också problem inom flyktingpolitiken och invandrarpolitiken.
Här har det lagts fram en rad förslag under de gångna åren för att man skall
kunna komma till rätta med dessa problem. Det handlar om smuggling, om
utvisning på grund av brott, om dyra kostnader för förläggningar och en rad
andra saker. Detta har konstruktivt diskuterats i denna kammare. Förslagen
har konstruktivt bearbetats i utskotten. Och man har sedan fattat beslut.
Samtliga partier har deltagit för att åstadkomma förbättringar. Det är en sak.
En annan sak är att ständigt och konsekvent i varje debatt misstänkliggöra
flyktingarna, de asylsökande som kommer hit och deras motiv, att misstänk-
liggöra tjänstemän och andra inom myndigheterna som handlägger denna
politik och att misstänkliggöra politiker som fattar beslut om flyktingpoliti-
ken.
Det är riktigt att det finns olika uppfattningar i det svenska samhället om
invandrar- och flyktingpolitiken. Men det är också riktigt att det finns väldigt
mycket mytbildning kring vad den svenska flyktingpolitiken egentligen inne-
bär. Det finns en del människor i denna riksdag som har ansvar och som del-
tar i och underblåser denna mytbildning. De försöker aldrig ta reda på hur
det är i verkligheten för att kunna tala om hur sanningen egentligen är. Jag
har inte hört ett ord i dag från dem som är mycket kritiska när det gäller alla
de människor som under senare år har kommit till Sverige och nu får skydd.
Jag har inte heller hört någonting om vad detta betyder för dessa människor.
Det finns också många svenskar och gamla invandrare som deltar i arbetet
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
41
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
42
för att göra det bästa av den här situationen och som stöder dem som kom-
mer hit.
Jag har nu fått en del frågor. Jag har fått dem många gånger tidigare. Det
har förts otaliga debatter i denna kammare under de gångna åren då dessa
frågor har besvarats. Men de återkommer ändå gång på gång. Den allvarli-
gaste kritiken som här har förts fram är att regeringen skulle ha begått grund-
lagsbrott. Detta granskas för närvarande i konstitutionsutskottet. Jag är all-
deles övertygad om att konstitutionsutskottet på denna punkt kommer att
säga att regeringen har följt Svea rikes lagar. Det är självklart att det skall
gå till på det sättet.
När det gäller flyktingpolitiken finns det en del som har krav på att den
skall följa uppgjorda planer, att den skall vara konsekvent och att den inte
skall vara ryckig. Det är naturligtvis vällovliga önskningar för att man skall
få en bra politik. Men vad man egentligen är ute efter är att man vill ha allt
eller intet. Först då blir naturligtvis flyktingpolitiken begriplig. ”Stäng alla
gränser, släng ut alla människor!” Det är väldigt begripligt. ”Öppna alla
gränser. Låt alla komma hit, och låt alla stanna!” Det är också väldigt begrip-
ligt.
Vi har en biståndspolitik i Sverige som innebär att vi ger pengar till andra
länder för att de skall utvecklas. Vi når mycket få människor med den bi-
ståndspolitiken. Men jag har aldrig hört någon säga att vi skall sluta att ge
pengar, därför att vi bara når några få, därför att vi inte kan hjälpa alla. Det
förhåller sig på samma sätt med flyktingpolitiken. Det faktum att vi inte kan
hjälpa alla innebär inte att vi skall avstå från att hjälpa dem som vi kan
hjälpa. Vi gör så gott vi kan.
Herr talman! Jag tycker att riksdagens ledamöter, när de under sommaren
och så småningom under den gryende hösten skall gå ut i en valrörelse, har
en förpliktelse att ta upp debatter och diskussioner om invandrar- och flyk-
tingpolitiken. Men låt den debatten bygga på kunskap om hur det faktiskt
förhåller sig. Vi från regeringen har försökt att bidra till denna kunskap ge-
nom att skicka ut en broschyr till alla hushåll. I denna broschyr pläderas det
inte för en viss flyktingpolitik, utan man försöker redovisa en del grundfakta.
Även detta kritiseras av dem som är kritiska mot flyktingpolitiken. Man vill
naturligtvis inte att grundfakta om hur det fungerar skall nå ut till människor.
Anf. 38 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Visst har denna regering sett till att öka exempelvis antalet
utvisningar av utländska medborgare som begått brott. 1990 var antalet ut-
ländska brottslingar 31 000. Av dessa utvisades 300-400.1 dag utvisas ca 700
av dessa drygt 30 000 brottslingar. Så visst har man ökat antalet utvisningar
bland dem som begår brott i Sverige.
Men som jag tidigare redogjorde för och som min kollega Arne Jansson
redogjorde för i detalj, har denna regering i dag angett signalen för hur
många brott man kan begå utan att riskera några så drastiska åtgärder som
att bli utvisad. Detta ger fel signaler.
Slutligen talade Birgit Friggebo om skydd i Sverige. Vari låg det humana
i att plötsligt bevilja 40 000 bosnier uppehållstillstånd medan man samtidigt
börjar jaga dem som har skydd i Sverige. Det är människor som har levt och
fungerat här i 3-7 år. Dem visar man ut. Är det att ge dem skydd i Sverige,
Birgit Friggebo?
Svensk flyktingpolitik är kaos. Sveriges invandrarpolitik är som ett bing-
olotto, vilket en representant som har bott här i 20 år har skrivit.
Statsrådet Friggebo! Detta skall vi debattera vid en frågestund. Jag skall
då redogöra för hela brevets innehåll. Då vill jag ha svar på dessa frågor. Vi
skall inte uppehålla oss vid dessa i dag.
Visst, vi skall hålla oss till sakfrågor i valrörelsen. De främsta kunskaper
jag kan få är från dem som är invandrare, som har bra positioner här i landet
och som anlitas av ett antal myndigheter i Sverige på grund av sina språkkun-
skaper och kulturella kunskaper. Jag kommer att föra ut deras budskap, för
jag litar på att de är seriösa. Men det kommer då att bli svidande kritik även
från dem som själva är drabbade av denna flykting- och invandrarpolitik.
Anf. 39 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag ställde två frågor till statsrådet, men jag fick inte svar på
en enda. Det är väl brukligt i dessa sammanhang. Men jag vill återupprepa
en fråga som är ganska lätt att besvara: Anser kulturministern att Sveriges
invandrar- och flyktingpolitik har en bred förankring i det svenska samhäl-
let?
I sitt anförande anklagade statsrådet plötsligt andra partier för att ha orsa-
kat turbulens i den ekonomiska politiken. Vad gör då statsrådet, som plöts-
ligt beviljar kollektiva uppehållstillstånd för 40 000 individer? Det är 1,7 mil-
jarder kronor hit och en halv miljard dit. Är inte det att orsaka plötsligt eko-
nomiskt kaos?
Anf. 40 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag vill också upprepa min fråga. Antingen hör inte vår kul-
turminister eller också vill hon inte eller kan hon inte höra. Min fråga var:
Anser kulturministern att nuvarande flyktingpolitik inte påverkar svensk
ekonomi? I detta sammanhang nämnde jag att räntan i Danmark, där man
för en annan flyktingpolitik, i dag ligger 1,7 % lägre än vår. Ändå har de en
arbetslöshetssituation som är liknande vår.
Eftersom vi nydemokrater anklagas för att inte vara sakliga vill jag för in-
vandrarministern kort återge en intervju med kosovoalbaner vid flykting-
mottagningen i Ystad den 27 maj 1992:
- Varför kom ni till Sverige?
- Vi ville visserligen komma till ett land som ligger närmare, eftersom det
är en lång och besvärlig resa hit. Men vi känner oss säkrare i Sverige.
- Vem har upplyst er om att Sverige tar emot flyktingar?
- Jugoslaviska televisionen.
- Har någon svensk ambassad eller liknande gjort något?
- Nej, men vi ser för det mesta på albansk TV.
- Vad arbetade ni med?
- Vi har samtliga varit studerande vid universitetet.
- Hur bodde ni?
- Vi bodde alla i lägenheter som vi hyrde.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
43
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
- Hur kom ni hit?
- Vi åkte alla tåg till Belgrad, dit vi tog oss på olika sätt. Dessutom har vi
det gemensamt att vi alla lånat pengar av vänner och släktingar.
I slutet av intervjun frågade vi vilka förväntningar de hade. Då kom det
fram att det inte hade något med religionen att göra att de kom hit, utan att
det var av ekonomiska skäl.
Anf. 41 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Statsrådet talade här om att någon eller några i form av po-
pulism hoppade från tuva till tuva. Om jag bad landets ledande politiska le-
darskribenter att tala om vilket parti som mest har hoppat från tuva till tuva,
så förbjuder mig min enkla men goda uppfostran att nämna namnet på det
partiet.
Statsrådet talade också om mytbildning. Är det någon som har bidragit till
mytbildning avseende en stor grupp invandrare så är det fru statsrådet. Be-
skyll inte andra för mytbildning!
Herr talman! Jag förstår mycket väl att det är svårt för statsrådet att med
den korta tid hon har till sitt förfogande besvara samtliga frågor från fyra
ledamöter. Icke heller mina frågor blev besvarade, vilket jag accepterar.
Men jag vill ändå upprepa en fråga: Vad är det för naturlag som säger att
Sverige mot bakgrund av dagens extremt dåliga ekonomiska situation och
det stora antalet arbetslösa skall bedriva en asylpolitik som vida skiljer sig
från samtliga andra länders ute i Europa? Jag begär bara, fru statsrådet, att
få ett klart svar på denna fråga.
Anf. 42 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Kulturministern besvarade inte heller mina frågor, utan hon
hänvisade till att konstitutionsutskottet skall uttyda ifall regeringen har be-
gått ett grundlagsbrott. Jag skall åter läsa upp vad som står i 9 kap. 10 § rege-
ringsformen: Regeringen får icke utan riksdagens bemyndigande taga upp
lån eller i övrigt ikläda staten ekonomisk förpliktelse.
För min egen del står det klart och tydligt att Sveriges riksdag har begått
grundlagsbrott.
Jag ställde också en annan fråga, ifall kulturministern hade läst gårdagens
artikel av Basu Alam, folkpartist och byrådirektör vid Statens invandrar-
verk. Han vill att man skall hjälpa flyktingarna att återvända. Om hon inte
har läst artikeln, så skall jag se till att hon läser den, för att få veta om hon
ställer upp på vad han säger i artikeln.
Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Jag skall försöka att snabbt svara på några av frågorna. Regeringen fattade
i förra veckan beslut om några personer som kom från länder där det pågår
krig. Frågan från våra myndigheter var hur dessa personer skulle behandlas,
eftersom de hade begått brott. Den fråga regeringen hade att ta ställning till
var om det över huvud taget var möjligt att sända tillbaka dessa personer till
sina länder. Vårt svar blev: Vi kan i dag inte skicka tillbaka människor till
Bosnien för att där bli kanonmat. Dessutom är det rent praktiskt svårt att
skicka tillbaka dessa människor. Det vore inhumant.
Dessa personer fick då tillfälliga uppehållstillstånd i vårt land. De finns
här och kan under inga omständigheter utvisas. Det betyder inte att de fått
något löfte om att permanent få stanna här i Sverige.
Claus Zaar frågade om svensk ekonomi påverkas av svensk flyktingpoli-
tik. Självklart påverkar alla utgifter och inkomster svensk ekonomi. Frågan
är bara vilken värdering man gör av vilka kostnader och intäkter som vi skall
ha i den statliga budgeten. Riksdagen skall strax fatta beslut i bred förank-
ring om att ta på oss de omedelbara utgifterna för flyktingpolitiken just nu.
Gör man en sammantagen kalkyl av invandringens effekter på svensk eko-
nomi, skall man finna att de under årens lopp har varit positiva. Det kommer
dessutom nya utredningar via Invandrar- och flyktingkommittén, som just
har fått i uppdrag att studera dessa saker. Men det intressanta är vilken vär-
dering man har av att man kan hjälpa till och ge skydd åt de människor som
massakreras och slaktas, numera t.o.m. i vårt närområde i Europa.
Claus Zaar läste upp en tidningsartikel om personer som kom från Kosovo
1992. Jag vill bara hänvisa till den utfrågning som utskottet har haft beträf-
fande situationen i Kosovo. Utfrågningen finns återgiven i en bilaga till detta
betänkande. Jag rekommenderar den till läsning.
Sten Andersson i Malmö frågade om vi skall bedriva en asylpolitik samti-
digt som andra länder i Europa bedriver en annan asylpolitik. Sveriges asyl-
politik bestämmer Sveriges riksdag ensam om. Som jag har sagt tidigare har
den en bred förankring. När vi närmar oss Europa, måste vi försöka åstad-
komma en samordning av flyktingpolitik och invandrarpolitik. Kan vi åstad-
komma ett sådant internationellt samarbete, är jag övertygad om att den to-
tala effekten i Europa blir en mer generös flyktingpolitik.
Jag vet inte om jag skall svara på John Bouvins frågor. Han är så - ja, man
får kanske inte säga sådant i Sveriges riksdag. De fullmakter som regeringen
har skaffat sig beträffande upptagande av lån ger regeringen möjlighet att
fatta beslut. När det gäller iklädandet av ekonomiska förpliktelser är det re-
gelverken för de olika politikområdena som styr det ekonomiska utfallet.
Bedömningen av det ekonomiska utfallet redovisas vaije år i budgeten. Se-
nast i måndags lade regeringen fram en prognos om vad utfallet skulle bli,
om man följer våra grundläggande lagar och regelverk. Det är nästan litet
genant att behöva stå här och undervisa en man, som är ledamot av Sveriges
riksdag, om de grundläggande reglerna för hur vårt samhälle fungerar. Det
finns inte något argument som man undviker att använda i denna debatt för
att misskreditera, svärta ner och sprida myter och osanningar samt för att
visa sitt förakt mot att vi visar generositet i detta land. Vi försöker göra så
gott vi kan. Vi försöker hjälpa så många människor som vi över huvud taget
kan.
Anf. 44 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill bara göra en rättelse av Vänsterpartiets yrkande.
Vårt yrkande gällde mom. 3, asylrätt vid våldtäkt, och inte mom. 5, krigsväg-
rare.
Anf. 45 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag tackar för erkännandet att den svenska flyktingpolitiken
verkligen påverkar Sveriges ekonomi. Vi vet i dag hur dålig den ekonomin
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
46
är. Det finns då också behov av att förändra den i det kaos som har uppstått.
Det sker en osund verksamhet i skydd av både biståndet och flyktingpoliti-
ken. Det förekommer mutor och svarta pengar i mycket stor omfattning. Jag
vill fråga invandrarministern hur det är med de positiva delarna. Hur stor
del av de taxerade inkomsterna kommer från våra invandrare? Det vore in-
tressant att få veta det.
Anf. 46 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag har respekt för att ett statsråd på grund av tidsbrist kan-
ske inte kan delta i en debatt i riksdagen som rör hennes fögderi. Ett faktum
är att statsrådet har suttit här under hela debatten och lyssnat. Men hon går
inte upp förrän klockan är en minut i tolv. Det innebär att debatten blir något
förryckt. Det hade varit bättre om hon hade deltagit tidigare.
Jag är, fru statsråd, väl medveten om att Sverige åtminstone hittills har
bestämt sin egen politik. Har vi samma utveckling av ekonomin som tidigare
regeringar är skuld till, lär vi inte vara ensamma alltför länge framöver.
Min fråga löd: Vilken naturlag säger att Sverige av alla länder i Europa
skall bedriva en asylpolitik, som gör att Sverige totalt skiljer sig både från
våra grannar och från de länder som befinner sig längre från oss men i samma
världsdel? För mig men framför allt - och det är det viktigaste - för massor
med människor utanför detta hus i hela vårt land vore det angeläget med ett
svar på den frågan. Varifrån får vi dessa resurser, när vi i dag, fullt berättigat,
på grund av en dålig ekonomi tvingas acceptera stora nedskärningar på om-
råde efter område?
Anf. 47 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Som svar på kulturministerns påstående vill jag säga att jag
är väldigt glad över att jag inte begriper detta system, som medför att vi lånar
1 miljard kronor per dygn. Jag vill för tredje gången fråga kulturministern -
men jag väntar mig inte något svar - om hon har läst artikeln i Expressen,
som förklarar hur en invandrare ser på saken. Den är faktiskt väldigt bra,
och Ny demokrati instämmer till hundra procent.
Är invandrarministern på det klara med att den verksamhet som Sveriges
regering bedriver inte stämmer överens med vad svenska folket tycker och
tänker? Demokratin kan vi lägga på sophögen.
Anf. 48 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Med risk för att bli tjatig måste jag upprepa min fråga till
kulturministern för tredje gången. Med tanke på alla opinionsmätningar,
som statsrådet uppenbarligen inte bryr sig om, frågar jag: Anser kulturmi-
nistern att Sveriges invandrar- och flyktingpolitik har en bred förankring i
det svenska samhället?
Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Besluten om invandrar- och flyktingpolitiken i detta land fat-
tas av Sveriges riksdag. Vi skall nu gå till beslut. Det föreligger ett betän-
kande, som är enhälligt utom på en enda punkt, där Ny demokrati skiljer ut
sig. Alla andra partier är eniga.
Svenska folket har valt sina representanter till denna riksdag. Det betyder
att representanterna för det svenska folket är djupt eniga om flyktingpoliti-
ken. Därmed finns det en bred förankring.
Det utesluter inte att det finns många olika uppfattningar i många olika
frågor när det gäller flyktingpolitiken. Låt mig bara ta en. Vi hade en mycket
stor attitydundersökning förra hösten. En majoritet av det svenska folket
tyckte att vi skulle ha en restriktivare invandringspolitik. Sedan frågade man
på olika punkter var förändringar skulle åstadkommas.
En fråga var om folk tyckte att vi skulle bli generösare med att ta emot
fattiga människor, människor som kommer från fattiga länder. Det var en
betydande majoritet som tyckte det. När det gäller den uppfattningen finns
det ingen förankring här i Sveriges riksdag, därför att det inte utgör skäl för
att få komma till Sverige, söka asyl och få uppehållstillstånd här över huvud
taget. Men samtidigt visar det att det finns en mänsklig uppfattning hos
många människor i Sverige - dvs. man vill vara med och hjälpa till när det
gäller de människor som man tycker synd om. I detta fall handlade det om
fattiga människor, inte om människor som var förföljda på grund av krig,
diktatur osv.
Vi får väldigt många olika signaler när det gäller flyktingpolitiken. Om jag
skall sammanfatta dem är det så att man inte är särskilt intresserad av dem
som ännu inte har kommit hit. När det kommer ganska många hit blir man
orolig och undrar: Är det inte för många? Kostar det inte för mycket?
Men om man tittar på de människor som redan är här, som redan har kom-
mit hit, finner man att väldigt många säger: Jag tycker så hemskt synd om
dem, om de skall behöva återvända hem. Kan de inte få stanna? Kan inte
just de som jag känner få stanna här, för jag tycker personligen att det är
synd om dem?
Det är klart att det inte går att bygga upp en skyddspolitik och en flykting-
politik på sådana signaler. Men det finns alltså en signal om ett mänskligt
beteende här i Sverige, om en humanitet - vi skall försöka hjälpa människor
som har det svårt. Då är det en uppgift för oss som politiker att försöka om-
forma detta i regler och bestämmelser som objektivt kan hanteras av våra
myndigheter - och de finns där och tillämpas. I grunden handlar det om att
ge människor som flyr från förföljelse, tortyr och krig möjlighet att göra det
och om att människor som av olika humanitära skäl inte kan återvända hem
också slipper göra det.
Jag är fullt medveten om att det inte är lätt att föra diskussioner om flyk-
tingpolitiken, därför att man också måste ha en ganska omfattande kunskap
om de länder som de asylsökande kommer från. Det är naturligtvis inte
många förunnat att hinna läsa alla rapporter från Amnesty, från Utrikesde-
partementet, från FN:s flyktingkommissarie o.d., utan det blir ofta fråga om
ett förtroende för de människor - politiker och myndighetspersoner - som
fattar beslut. Här återstår mycket när det gäller att skapa ett förtroende för
att vi på rättvisaste möjliga sätt ger de människor skydd som behöver det.
Jag har upplevt att riksdagens partier är besjälade av att vi för en sådan
politik här i Sverige. Det finns i denna kammare, tyvärr, undantag som an-
vänder vaije argument och varje möjlighet till att smutskasta politiken,
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
47
|
Prot. 1993/94:97 27 april 1994 |
smutskasta invandrarna och smutskasta flyktingarna samt till att så oro och |
|
Invandrar- och |
Anf. 50 GUSTAF VON ESSEN (m): Herr talman! Vi hade ju en genomgång av våra ståndpunkter här mellan Anf. 51 ARNE JANSSON (nyd): Herr talman! Jag blev litet förvånad över kulturministerns sista utsaga, Vi kritiserar invandringspolitiken. Vi tycker att det är den som är fel. Vi Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 3 (asylrätt vid våldtäkt) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 275 för utskottet 10 för men. 1 avstod 63 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 112 s, 68 m, 28 fp, 25 c, 20 kds, 21 nyd, 1 - För men.: 8 v, 2 - Avstod: 1 kds Frånvarande: 26 s, 12 m, 5 fp, 6 c, 5 kds, 2 nyd, 6 v, 1 - Mom. 6 (Kosovo) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 277 för utskottet 10 för men. 62 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. |
48
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 21 nyd, 2 -
För men.: 1 fp, 8 v, 1 -
Frånvarande: 26 s, 12 m, 5 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 11 (gömda flyktingar och flyktingbarnens situation)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
275 för utskottet
10 för men.
2 avstod
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 28 fp, 25 c, 20 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 8 v, 2-
Avstod: 2 kds
Frånvarande: 26 s, 12 m, 5 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 14 (inriktning av den framtida flykting- och invandringspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
264 för utskottet
21 för res. 1
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 67 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 8 v, 3 -
För res. 1: 21 nyd
Frånvarande: 26 s, 13 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 37 (medelsanvisning till kommunersättningen)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
3. res. 8 (nyd)
Förberedande votering:
117 för res. 7
21 för res. 8
148 avstod
63 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
153 för utskottet
112 för res. 7
20 avstod
64 frånvarande
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Invandrar- och
flyktingpolitiken
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
En ombildning av
arbetsgivar-
organisationen för
det statliga
området
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 28 fp, 25 c, 22 kds, 8 v, 2 -
För res. 7: 111 s, 1 -
Avstod: 20 nyd
Frånvarande: 27 s, 12 m, 5 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 6 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att konstitutionsut-
skottets betänkande KU19, finansutskottets betänkanden FiUll, FiU13,
FiU14, FiU15, FiU16 och FiU17 samt skatteutskottets betänkande SkU27
fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
50
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU19 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga
området (prop. 1993/94:77).
Anf. 52 INGVAR JOHNSSON (s):
Herr talman! På förslag av ett enhälligt arbetsmarknadsutskott godkände
riksdagen förra året att Statens arbetsgivarverk skulle ombildas till en upp-
dragsmyndighet. Syftet med denna förändring var att skapa en från rege-
ringen mer fristående arbetsgivarorganisation. Regeringen återkom i höstas
med förslag till de lagändringar som erfordras.
Vid utskottsbehandlingen har vi socialdemokrater blivit överens med ma-
joriteten så när som på en punkt. Vi föreslog i vår utskottsgruppsmotion,
och vi fick stöd för detta i arbetsmarknadsutskottets yttrande, att regeringen
skulle utse ledamöterna i styrelsen för den nya arbetsgivarorganisationen.
Vi menade att regeringen och utskottsmajoriteten inte tillräckligt hade beak-
tat de invändningar i frågan som Lagrådet framförde mot bakgrund av 1 kap.
6 § regeringsformen om att regeringen styr riket.
Vi menar att den modifiering av det tidigare förslaget till organisation som
skett efter lagrådsremissen endast är av formell karaktär. Regeringen måste
ges ett starkare inflytande över arbetsgivarorganisationen än vad förslaget
innebär för att regeringsformens krav i nämnda del skall anses uppfyllda.
Jag beklagar att det inte nåddes enighet om detta i utskottet. Det såg så
ut ett tag. Därför avlämnade vi socialdemokrater en reservation, som jag vill
yrka bifall till.
Utöver detta vill jag bara fästa kammarens uppmärksamhet på att propo-
sitionen i övrigt hade stora brister. Som framgår av betänkandet hade finans-
utskottet mycket betydande invändningar i sitt första yttrande. Utskottet an-
såg att riksdagens ställningstagande förra våren inte till alla delar var till fyl-
lest och innehöll ett antal oklara frågor. Först sedan Finansdepartementet
svarat på de oklara frågorna i en promemoria tillstyrkte finansutskottet i ett
andra yttrande förslaget att slopa stadgandet i regeringsformen, att finansut-
skottet skall godkänna avtal i fråga om anställningsvillkor för statens arbets-
tagare.
Herr talman! Bristerna i propositionen har skapat en del oklarheter och
lett till att riksdagen först nu, över fyra månader senare, är beredd att fatta
beslut i frågan.
Anf. 53 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag kan börja med att instämma i den kritik som Ingvar
Johnsson hade mot propositionen och behandlingen av ärendet. Det är inte
första gången frågan om statens roll som arbetsgivare diskuteras. Vi hade
flera gånger i arbetsmarknadsutskottet förut när jag satt i det utskottet uppe
frågan hur staten skall hantera personalpolitiken osv. Vi förde då fram att
staten bör vara ledande i personalpolitiska frågor.
Staten släpper nu sin kontroll och möjligheten att vara ledande när det
gäller lönebildningen. För mig verkar det konstigt. Här går man in i en orga-
nisation som SAF, som jag inte ser som en företagsorganisation. Den har
också en politisk roll - något som staten borde hålla sig ifrån, men den borde
ändå ha kontroll över sina egna företag. Nu släpper man den totalt ifrån sig.
Jag kan faktiskt inte förstå detta. Att Samhall har hamnat under SAF är
för mig helt obegripligt. Jag tycker att det är ett konstigt sätt att agera.
I andra sammanhang säger den borgerliga regeringen att konkurrens är
bra och monopol är fel. Det får man höra i alla andra sammanhang utom när
det gäller kontrollen över lönebildningen och de statliga företagen. Då skall
de statliga företagen in i den största arbetsgivarorganisation som vi har på
arbetsmarknaden. Det går inte ihop, om det nu inte är andra mål och medel
man är ute efter. Det är svårt att säga vad syftet är, för det går faktiskt inte
att utläsa vare sig i betänkandet eller i propositionen.
Herr talman! Bengt Hurtig har i konstitutionsutskottet lämnat en me-
ningsyttring med anledning av förslaget i två moment, nämligen mom. 1 och
6. Jag yrkar härmed bifall till meningsyttringen.
Anf. 54 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Betänkandet handlar om ombildningen av arbetsgivarorga-
nisationen på det statliga området och därtill kopplade grundlagsföränd-
ringar. Syftet med förändringen, liksom med de tidigare förändringarna
inom det statliga arbetsgivarområdet, har varit att skapa en från regering och
riksdag mer självständig arbetsgivarorganisation. Den skall kunna samverka
på likartade villkor med andra arbetsgivarorganisationer. Den skall framför
allt ta ett större ansvar för en lönebildning som främjar samhällsekonomisk
balans och konkurrenskraft.
Lönebildningen på det statliga området skall inte vara en politisk fråga,
som regleras i efterhand i riksdagens utskott efter det att avtal träffats som
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
En ombildning av
arbetsgivar-
organisationen för
det statliga
området
51
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
En ombildning av
arbetsgivar-
organisationen för
det statliga
området
kanske inte ryms i myndigheternas anslagsram. Det skall vara en fråga för
myndigheterna att i samverkan se till att avtalen anpassas till fastställda an-
slagsramar eller finansieras genom effektiviseringar eller andra kostnadsre-
duceringar inom området.
Propositionen har därför inriktats på att skapa en organisationsform som
både fyller konstitutionens krav på regeringens lednings- och styrfunktion
och ändå är så pass fristående att löneavtalen anpassas till myndighetsansla-
gen utan att det leder till krav på uppräknade anslag.
Det här förslaget kommer inte att lösa alla de problem vi har. Det är ett
steg på vägen. Det kommer även fortsättningsvis att ställas krav på den poli-
tiska nivån att inte lägga sig i lönefrågor.
I utskottet är det främst frågan om vem och hur styrelsen i det föreslagna
arbetsgivarkollegiet skall utses som har vållat diskussion. Utskottets majori-
tet har uppfattningen att den lösning som föreslagits i propositionen ligger
inom grundlagens ram och också bidrar till att skapa större självständighet
för den nya myndigheten, arbetsgivarkollegiet.
Vi har konstaterat att modellen där regeringen utser ledamöterna i kolle-
giet innebär att stadgandena i 1 kap. 6 § regeringsformen om att regeringen
styr riket respektive i 11 kap. 6 § första stycket om myndigheters lydnads-
plikt är beaktade. Vi anser också att det skulle innebära en onödig begräns-
ning i myndighetens oberoende ställning om också styrelsen skulle utses av
regeringen.
Vi ser inga hinder för att alla statliga myndigheter skall kunna vara goda
arbetsgivare med den föreslagna organisationen. Utskottet avstyrker därför
de aktuella motionsyrkandena.
Herr talman! Med hänvisning till det sagda yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 55 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! I samband med förslaget från regeringen har det dykt upp
en fråga om försäkringskassornas arbetsgivaransvar och om förslaget inne-
bär en förändring på detta område.
Jag tycker att det är bra att utskottet konstaterar att förslaget inte innebär
någon sådan förändring. Det som gäller nu kommer också att fortsätta att
gälla.
Jag vill gärna citera från utskottets betänkande: ”1 lagen om allmän för-
säkring (1962:381) föreskrivs att anställnings- och arbetsvillkor för tjänste-
män vid försäkringskassorna skall fastställas under medverkan av regeringen
eller den myndighet regeringen bestämmer. Med stöd av ställföreträdarlagen
sker statens medverkan för närvarande genom Statens arbetsgivarverk eller
myndighet som regeringen bestämmer. Genom en övergångsbestämmelse
avses ställföreträdarlagen fortfarande gälla för försäkringskasseområdet.”
Jag vill med detta anförande göra konstaterandet att det är viktigt att detta
står i betänkandet, så att man inte skall tro att förslaget i sig kommer att
innebära någon förändring när det gäller arbetsgivaransvaret.
52
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiUll Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område
(prop. 1993/94:105 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU13 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 56 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Det ärende som vi nu skall debattera och så småningom
också avgöra handlar om fastighetsförvaltningen och den statliga lokalför-
sörjningen. Utskottet tar upp frågor som berör Statens fastighetsverk och
Statens lokalförsörjningsverk, tillstyrker anslag, tillstyrker låneram och en
del andra ting i sammanhanget.
I dessa sakfrågor är utskottet enigt. Vad vi är oeniga om är en fråga som
kom upp under behandlingen av ärendet i utskottet. Vi kunde då konstatera
att diskussionen vad gäller den gamla stridsfrågan om avvecklingen som så-
dan nu inte var aktuell att fortsätta. Det vi behövde diskutera var det sätt på
vilket avvecklingen hade inletts och delvis också genomförts.
För den sakens skull skaffades in upplysningar genom det som på modem
svenska kallas för en hearing. Det visade sig då, för att inte ta till överord,
att frågan som sådan, dvs. Byggnadsstyrelsens omställning, var erbarmligt
illa skött.
Självfallet drog vi den slutsatsen att detta på något sätt måste följas upp.
Vi kunde konstatera att en del av frågan hade en komplicerad juridisk karak-
tär. De delarna undersöks för närvarande av Justitiekanslern. Frågan är om
delar eller stora delar skall lämnas över till åtal.
Den delen var självfallet inte föremål för diskussion i utskottet. Vi kunde
bara konstatera att det var en del i den något röriga bild av avvecklingen som
presenterades för oss.
Vad som däremot var intressant att försöka få ett grepp om var den roll
som regeringen spelat och hur den politiska ledningen för verksamheten
hade utövats. För att få ett bättre underlag i den delen försökte vi från social-
demokratiskt håll att få in kompletterande upplysningar via en begäran från
utskottets sida.
Vi kunde då konstatera att det inte fanns stöd för den typen av förfrågan
till regeringen. Det var med ett beklagande som vi kunde notera att vid en
omröstning avvisades med ordförandens utslagsröst en propå om att man
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
53
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
54
skulle infordra en redogörelse för vad som egentligen departementet och de-
partementsledningen hade gjort respektive inte gjort i denna omställnings-
process, som innehöll så mycket av märkligheter.
Nu står vi framme vid ett färdigjusterat betänkande. Vi kan då läsa föl-
jande i slutet av reservationen från företrädare för regeringspartierna. Det
gäller alltså det förlopp som vi ville ha en begäran om upplysningar om. Där
står: ”Utskottet har på denna punkt begärt en komplettering av redovis-
ningen vad gäller regeringens roll i awecklingsprocessen.” Det skriver man
alltså i sin reservation.
Det skulle vara oerhört intressant att få höra regeringspartiernas företrä-
dare förklara hur denna begäran har utformats. Utskottet har med ett majo-
ritetsbeslut avvisat just denna begäran. Jag kan upplysa kammaren om att
utskottsmajoriteten självfallet har denna typ av begäran i sin text. Men det
spännande här är: Hur har minoriteten ett underlag för sin i reservationen
framställda text, där man säger att utskottet har begärt in en sådan komplet-
tering?
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att denna fråga i en eller annan
mening dess värre - och jag vill understryka detta - kommer tillbaka till kam-
maren. I sak är ärendet oerhört illa skött.
Anf. 57 LAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Inför denna fullsatta kammare kommer jag att ta upp frågor
som egentligen regeringen mer än någon annan skulle lyssna på! Men de sit-
ter väl på Rosenbad vid lunchbordet med högtalarna påkopplade. Detta
handlar om regeringsfrågor.
I går var regeringen här, och det diskuterades en kompletteringsproposi-
tion. Då kompletterade man de frågetecken som fanns förut med några frå-
getecken till. Det var i och för sig intressant.
Det vi skall tala om i dag är ett par saker som kommer att behandlas strax
efter mitt anförande. Det handlar om konsekvenserna av regeringens age-
rande och Riksbankens handlande m.m. Det gäller konsekvensanalyser och
annat som är viktigt.
Herr talman! Jag vill understryka att regeringen har en verkställande roll.
Vi är lagstiftande och granskande i denna riksdag, men det är regeringen
som skall verkställa. När den verkställer är det väldigt viktigt att den gör det
på rätt sätt, och det sker inte alltid. Ibland är det så klantigt att man tar sig
för pannan. Vi har exempel på det just i dag på denna punkt. Man har tittat
på Byggnadsstyrelsens omorganisation, privatisering eller vad man nu vill
kalla det.
När man tittar i Riksrevisionsverkets rapport ser man sådana här grejer:
avgörande brister i beslutsunderlag, omotiverade förändringar av attestord-
ningar, utbetalning på så bristfällig information är anmärkningsvärd.
Så fortsätter det: anmärkningsvärd avsaknad av planer, bristfällig kon-
troll, maskiner och inventarier har slumpats bort till kompisar i nybildade
bolag, relativt stora förmåner till bolagsbildarna, stora budgetöverskridan-
den, osv.
Sedan kommer ett verkligt understatement i Riksrevisionsverkets rekom-
mendationer. Där står: ”Problemen och misstagen är dock av sådan karaktär
att det nämnda förslaget till riktlinjer bara delvis undanröjer dem. Det kan
därför finnas motiv, enligt RRVs bedömning, att regeringen också överväger
möjligheterna att finna en handläggningsordning inom regeringskansliet och
mellan regeringen och berörda myndigheter som bättre säkrar kvaliteten i
processerna.”
Det kan man verkligen säga. Detta är otroligt!
Jag gjorde några noteringar från den diskussion vi hade i finansutskottet
om detta. Jag kan läsa upp några rader. Jag skriver för mitt eget minnes
skull. Det kan vara bra ibland, så att man kommer ihåg sådana här otroliga
saker.
Privatiseringen eller bolagiseringen av kungliga Byggnadsstyrelsen var ett
fullständigt fiasko. Man knöt till sig allt tänkbart folk, tog alla tänkbara erfa-
renheter och körde alltihop åt pepparn. Sedan hoppade det in några reviso-
rer från Öhrlings och lyckades rädda alltihop. Att man lyckades med det
hade alltså ingenting att göra med regeringens handhavande eller myndighe-
ternas handhavande - det var så klantigt att det var ett fullständigt världsre-
kord i klantighet. Justitiekanslern är inkopplad, men det enda man inte är
riktigt på det klara med är vilka som var skurkar eller hur många skurkar det
var fråga om.
Hade det här ägt rum i ett annat land, exempelvis i Amerika, där man i
flera månader kan hålla på att debattera Whitewater - för att inte tala om
Watergate - skulle man gå på något alldeles otroligt i den här frågan.
Om det i Sverige fanns några levande journalister som sysslade med annat
än att dricka kaffe och i stället höll på med undersökande journalistik, skulle
också de ställa frågan: Vad hände egentligen i samband med omdaningen av
Byggnadsstyrelsen?
Vad som har hänt är fullständigt fantastiskt!
Jag har förut frågat hur dum man får vara i politiken utan att bestraffas,
och jag vet nu att dumhet icke är straffbart i den här hanteringen. Det är i
alla fall märkligt att frågan om Byggnadsstyrelsens organisation också har
paralleller på många andra ställen.
De ledamöter från finansutskottet som är här nu kommer i håg att Ny de-
mokrati vid behandlingen av det här ärendet talade om en 20-procentig ra-
tionaliseringspotential, att vi sade att alla statliga verk borde rationaliseras
med 20 %. Vi hade då sett hela det här klanteriet. En revisor hade berättat
att det gick att plocka in 30 eller 40 %, och vi föreslog då en rationalisering
på 20 %. Utskottet sade då: Nej, nej, absolut inte! Det går inte. Vi avstyr-
ker. Så kan det gå till.
Herr talman! Jag vill påpeka följande: Det var väldigt nära att skattebeta-
larna i Sverige fick betala flera hundra miljoner kronor av ren klumpighet,
klantighet och snudd på kriminalitet i den här handläggningen. Det här är
givetvis en fråga som regeringen skall stå till svars för. Av den anledningen
anslöt vi oss också till önskemålet att högsta regeringsinstans, i det här fallet
finansministern, själv skall komma till riksdagen och redogöra för frågan.
Det är ändå regeringen som har det verkställande ansvaret för det som sker
i Sverige.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
55
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
56
Anf. 58 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Det här betänkandet är i huvudsak enigt, men på en punkt
kom det under utskottsbehandlingen att bli en diskussion om ordval.
Vi ser inte alls olika på det som hände i samband med Byggnadsstyrelsens
privatisering och bolagisering. Allt material som hittills föreligger tyder på
att ett antal helt oacceptabla händelser inträffade. I beskrivningen av det
olyckliga som då skedde har jag egentligen ingen annan åsikt än den som
t.ex. Ian Wachtmeister har givit uttryck för.
Det som sedan har skett tycker jag ändå visar att systemet har fungerat
ganska väl. Oegentligheterna - av allt att döma är det fråga om oegentlighe-
ter - har upptäckts, Riksrevisionsverket har beskrivit dem i en rapport, och
frågan har överlämnats till justitiekanslern, som överväger huruvida den
skall lämnas till åklagare och bli föremål för domstolsprövning. Den som var
tillförordnad generaldirektör vid det här tillfället har inte längre den befatt-
ningen. På samma sätt som lan Wachtmeister har lämnat sin befattning på
grund av intern kritik, har den dåvarande tillförordnade generaldirektören
lämnat befattningen. Kontrollsystemen har alltså fungerat.
Regeringen har också följt frågan mycket noga och gjort det som på rege-
ringen ankommer. I de borgerliga partierna menar vi därför att det inte finns
någon anledning att i betänkandetexten ens antyda att regeringen har något
ansvar för det som har skett.
Vi är naturligtvis också mycket angelägna om att det ordentligt redovisas
vad som har förevarit i denna fråga. Vi har ju också fått löfte om att en sådan
redovisning kommer att lämnas, och jag är övertygad om att den kommer
att vara skriftlig. Åsiktsskillnaderna oss emellan är alltså inte stora.
Jag är något tveksam om huruvida utskottsmajoriteten önskar att riksda-
gen skall ställa sig bakom de skrivningar man har gjort på den här punkten. I
den mån det föreligger något yrkande om att riksdagen skall ställa sig bakom
majoritetstexten, vill jag yrka bifall till den reservation som finns, så att riks-
dagen i så fall ställer sig bakom den text som finns angiven i reservationen.
Anf. 59 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Det var en med hänsyn till ärendets karaktär ganska snygg
och konsekvent reträtt som Lars Leijonborg här uppvisade. Jag skall inte
pressa honom på motivet till detta, eftersom vi bägge är nästan pinsamt med-
vetna om att ärendet är otroligt illa skött.
Vad som förvånar mig är att de borgerliga ledamöterna i utskottet nu tar
upp den begäran som man tidigare försökte mörklägga. I reservationen till
betänkandet skriver man: ”Utskottet har på denna punkt begärt en komplet-
tering av redovisningen vad gäller regeringens roll i awecklingsprocessen.”
Det var precis detta som vi socialdemokrater önskade att utskottet skulle gå
in med en begäran om men som då avvisades.
Jag skall inte pressa Lars Leijonborg på motiven till detta. Jag bara hoppas
att den öppna redovisning som Lars Leijonborg har talat om skall komma
till stånd också kommer till stånd. Det är här nämligen inte bara fråga om
en skillnad i ordvalet, utan denna fråga har en substans som gör att det finns
anledning att titta litet närmare på den.
Om det råder någon oklarhet om vad jag vill yrka bifall till, skall jag be
att få göra det alldeles tydligt och klart: Jag yrkar bifall till utskottets hem-
ställan på samtliga punkter.
Anf. 60 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Det framgår nu av Per Olof Håkanssons inlägg att det egent-
ligen inte föreligger någon åsiktsskillnad oss emellan. Hade vi under ut-
skottsbehandlingen ägnat denna fråga något längre tid, hade vår reservation
förmodligen kunnat undvikas.
Både Per Olof Håkansson och jag - och också alla andra i utskottet, tror
jag - är av den meningen att det som skedde i samband med avvecklingen
av Byggnadsstyrelsens egenregiverksamhet var mycket olyckligt. Jag förmo-
dar att den fortsatta processen kommer att visa att det som Riksrevisionsver-
ket har fått fram är korrekt, och i så fall är detta naturligtvis en skandal, som
har kostat statsverket åtskilliga miljoner. Detta är inte acceptabelt. Finans-
utskottet är enigt om att denna affär ordentligt måste redas ut och att de som
är ansvariga också måste få bära sitt ansvar.
Jag menar att regeringens roll i detta har varit exakt den som regeringens
roll skall vara. Regeringen har gjort det som på den ankommer och ingripit
på det sätt den skall ingripa. Jag är övertygad om att det också kommer att
framgå av den ytterligare redovisningen. Vi är alltså helt överens om att vi
nu skall ta del av den redovisning som vi kommer att få från regeringen.
Anf. 61 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Det är utmärkt att vi är överens om vad för material som vi
kommer att få fram. Men det som Lars Leijonborg betecknar som en olycka
var ju ändå den votering i finansutskottet då utskottet med hjälp av ordfö-
randens utslagsröst avvisade en begäran om att få in dessa kompletterande
upplysningar - upplysningar som vi nu uppenbarligen är ense om att vi skall
få fram. Det kan inte tolkas på något annat sätt än att man i utskottet då
gjorde ett försök att mörklägga och att man nu har upptäckt att detta mör-
kläggningsförsök inte var hållbart.
Vi är uppenbarligen ändå helt ense om att det i vår kommer fram ett mate-
rial, som vi självfallet får studera och dra slutsatser av.
Anf. 62 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Vår uppfattning är att vi, när vi nu här i landet har fått en
sådan utomordentlig regering och en sådan utomordentlig finansminister,
inte i onödan, när grund för detta helt saknas, skall antyda att den regeringen
och den finansministern har ansvar för något som de inte har ansvaret för.
Den antydan som utskottsmajoriteten ville lägga in i sitt yttrande reagerade
vi emot, och det är det vi har markerat i vår reservation.
I övrigt är vi helt överens.
Anf. 63 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag förstår att det måste vara ett utslag av s.k. folkpartihu-
mor, vilket är en mycket svårdefinierbar företeelse i det politiska Sverige,
när herr Leijonborg jämför mig med den klantiga generaldirektören som vi
blev av med så småningom.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
57
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Fastighetsförvalt-
ning och statlig
lokalförsörjning
58
Jag vill påminna herr Leijonborg om att jag lämnade min partiledarpost
frivilligt och med mycket gott samvete. Jag brukar säga ibland att det kan
vara bra att föregå med gott exempel. Jag tycker att det finns många här inne
som skulle kunna lämna in eftersom de har varit med för länge.
I sakfrågan tycker jag att det viktiga är att Lars Leijonborgs partikamrat
Wibble, finansministern, med sällskap på Rosenbad måste förstå, reagera
och respektera den reaktion som kommer från riksdagen och finansutskot-
tet. Man har förfarit på ett uppseendeväckande klantigt sätt inom det verk-
samhetsområde som är regeringens ansvar.
Jag är rädd för att detta bara blir en krusning på ytan. Det spelar väl ingen
roll. Slutet gott, allting gott. Vi förlorade inte ett par hundra miljoner. Tack
vare att revisorerna var duktiga kunde det hållas ner. Men jag tycker att det
är precis lika allvarligt i alla fall. Det är en stor och viktig principfråga - det
är därför jag har ställt upp i den här debatten - att riksdagen håller tummen
på ögat på regeringen när den inte sköter sin verkställande roll.
Anf. 64 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag beklagar på sätt och vis att finansutskottet blev oenigt
på den här punkten. Jag håller med lan Wachtmeister om att det är oerhört
viktigt att riksdagen i utövandet av sin kontrollmakt markerar att regeringen
har vissa skyldigheter gentemot riksdagen. Riksdagen har som sådan anled-
ning att påminna om det.
Det påpekas ganska ofta här i kammaren att vi inte har ministerstyre här
i landet. Det hindrar ministrarna från att gripa in och göra en massa fina
saker som riksdagsmän brukar vilja att de skall åstadkomma. Den omvända
effekten av att vi inte har ministerstyre är ju att ministrar inte heller kan stäl-
las till ansvar för detaljer som går snett i ämbetsverkens verksamhet.
Regeringen har ett tydligt ansvar att utfärda instruktioner för verken och
på annat sätt följa verkens verksamhet. Men de felsteg som av allt att döma
har skett i samband med avvecklingen av Byggnadsstyrelsens egenregiverk-
samhet faller inte på regeringen eller något departement att lägga sig i. Där-
emot skall man naturligtvis reagera i samma ögonblick det står klart att fel-
aktigheter har begåtts. Enligt min bedömning har man reagerat med all den
skyndsamhet och kraft som har varit möjlig. Jag är övertygad om att det
kommer att framgå ännu tydligare när vi får kompletterande material.
Anf. 65 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Lars Leijonborgs näst sista inlägg gjorde mig något konfun-
derad. Där sade han i klartext att det socialdemokraterna och majoriteten
efterfrågar, nämligen vad regeringen och finansministern har gjort, vill han
inte vara med på. Däremot vill han ha in upplysningar.
Då tillåter jag mig att fundera litet. Det är bra om Lars Leijonborg har
svar på den fråga jag ställer. Vad är det för typ av upplysningar som Lars
Leijonborg förväntar sig som svar på den fråga som också finns redovisad i
reservationen? Det är uppenbarligen så att det är regeringens handlande
som vi är intresserade av. Frågan har handlagts i Finansdepartementet. Jag
tycker inte att det är så märkvärdigt att skriva att utskottet är av den be-
stämda uppfattningen att regeringens och främst finansministerns roll i den
avveckling som genomfördes under sommaren och början av hösten 1993
klart skall redovisas.
Om vi är ense om att det är den redovisningen vi skall ha, Lars Leijonborg,
är det bra. Är vi inte ense om detta skulle det vara utmärkt om Lars Leijon-
borg upplyste kammaren om vad det är för redovisning som har beställts i
reservationen.
Anf. 66 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Jag tror att det är svårt att dra ut på den här debatten så
förfärligt mycket längre med den åsiktsskillnad som föreligger. De flesta de-
batter som förs här i kammaren gäller ju betydligt större åsiktsskillnader.
Vi är överens om att riksdagen har ett ansvar att bevaka regeringens hand-
läggning av olika frågor och att regeringen gör det regeringen skall göra. I
detta sammanhang har utskottet bett att få en komplettering när det gäller
den här affären vad avser regeringens befattning med den. Vi har också fått
löfte om att få en sådan redovisning. Det framgår av både majoritetens och
reservanternas text att en sådan kompletterande redovisning kommer att
komma.
Jag vet inte exakt vilka upplysningar vi får. I så fall hade vi inte behövt be
om dem. Men jag är övertygad om att vi kommer att få veta exakt vad rege-
ringen har gjort i den frågan. Jag är också tills vidare övertygad om att det
kommer att visa att regeringen har handlagt frågan korrekt. Det finns ingen-
ting som tyder på att man inte skulle ha handlagt den korrekt. Det var därför
som vi reagerade en aning mot ordvalet i majoritetstexten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU14 Riksbankens förvaltning år 1993 (redog. 1993/94:RB1 och
RR5).
Anf. 67 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Den 19 november 1992 beslöt riksbanksfullmäktige att den
svenska kronan skulle flyta fritt. Beslutet kom efter en kaotisk höst med
återkommande räntechocker. Med en druckens envishet höll riksbanksfull-
mäktige fast vid växelkursen medan valutorna föll som käglor i Europa. Det
var ett ganska stort misstag som begicks. Vi i Ny demokrati ville inte ge Riks-
banken ansvarsfrihet för 1992. Man kan lugnt säga att det är ovanligt att så
sker.
Konsekvenserna kunde överblickas under 1993. Fullmäktiges förvalt-
ningsberättelse innehåller, förutom resultat- och balansräkning, en hel del
kommentarer kring penning- och valutapolitiken. Men effekterna för sam-
hällsekonomin och bedömningar av vad det kostade staten att falla med flag-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riksbankens
förvaltning
år 1993
59
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Statistikfrågor
60
gan i topp saknas. Jag tycker att det är ganska allvarligt. Det finns olika upp-
gifter om hur mycket det här har kostat. Det är svårt att beräkna, men 30-
40 miljarder borde inte vara någon överdriven uppskattning. Det är alltså
inte småpotatis som vi talar om.
Frågan borde därför ha fått den dignitet som den förtjänar. Riksbanksfull-
mäktige borde ha rannsakat sig och lyft upp frågan i ljuset.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU15 Statistikfrågor (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 68 ALF EGNERFORS (s):
Herr talman! I finansutskottets betänkande nr 15 behandlas anslagen till
Statistiska centralbyråns verksamhet för det kommande budgetåret. I och
med dessa förslag fullföljs den förändrade ansvarsfördelningen för den stat-
liga statistiken som riksdagen beslutade om förra året. Vi socialdemokrater
anförde då i en reservation till det betänkandet vår tveksamhet inför det sätt
på vilket denna förändring skulle genomföras.
Motiven för förändringarna var enligt regeringen att effektivisera statistik-
produktionen och öka användarnas inflytande över vilken statistik som skall
produceras. Dessa målsättningar kan vi i och för sig mycket väl instämma i,
och vi gjorde det också förra gången som denna fråga debatterades. Men
vår reservation den gången baserades på vad vi uppfattade som en felaktig
tidsföljd för genomförandet och dessutom de inte helt utredda juridiska kon-
sekvenserna av ett ändrat huvudmannaskap.
Vi vidhåller härvidlag vår uppfattning om att denna förändring borde ha
genomförts i ett långsammare tempo och först efter att integritetsskyddsut-
redningen avlämnat sitt slutbetänkande. Vi har dock inte på denna punkt
reserverat oss den här gången utan nöjer oss med att i ett särskilt yttrande
framhålla detta.
Vår reservation nr 1 till detta betänkande, som jag härmed yrkar bifall till,
tar upp statistiken ur jämställdhetsperspektivet. I ett modernt och komplext
samhälle som vårt är statistiken av avgörande betydelse för möjligheten att
skapa sig en helhetsbild av utvecklingen i samhället, såväl i detalj som i dess
helhet. Att så är fallet styrks av att flertalet av remissinstanserna som yttrat
sig över förslaget till förändrad ansvarsfördelning för den statliga statistiken
just framhållit vikten av en statistik som är objektiv, lättillgänglig och pre-
senterad på ett sätt som gör det möjligt även för gemene man att ta del av
densamma.
Vid behandlingen av det här betänkandet i utskottet uppvaktades vi också
av företrädare för SCB:s vetenskapliga råd, som i sin framställning under-
strök vikten av vad jag nyss har sagt. Vi kan också konstatera att det i dessa
bedömningar inte råder några skiljaktiga meningar mellan majoritet och op-
position. Däremot skiljer vi oss som sagt något i synen på hur den nödvän-
diga statistiken skall produceras.
Vi socialdemokrater har i motion A40 yrkat på att ytterligare 1 miljon kro-
nor skulle ställas till SCB:s förfogande för att SCB därigenom skulle få möj-
lighet att på ett bättre sätt ta fram statistik som belyser de könsmässiga skill-
nader som finns inom samhällets olika sektorer. Framför allt är detta av stor
vikt vad gäller förhållandena på arbetsmarknaden, där vi vet att utveck-
lingen under senare tid inte stärkt jämställdheten utan snarare gått åt mot-
satt håll. Jag tänker då närmast på lönestatistik och sådant.
Herr talman! Med de här orden vill jag återigen yrka bifall till vår reserva-
tion 1 och även till reservation 4 i förekommande fall.
Anf. 69 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Först kom budgeten med några hundra miljoner i nettobe-
sparingar. Sedan kom kompletteringspropositionen med besparingar på 130
miljoner nästa år. Det är inget annat än skandal. I stället lånar vi miljard
efter miljard. Vi har inte rätt att inteckna kommande generationers välfärd
på det sätt som nu görs.
Om det går bra för oss, är vi ändå skyldiga nästan 2 000 miljarder år 1999.
Går det mycket bra för oss, kommer vi att ha bara drygt 60 miljarder i under-
skott i statsfinanserna 1998/99. Och går det mindre bra, då blir det mycket
värre. Det finns inga bedömningar gjorda om när vi kommer att ha en bud-
get i balans. Det bara rullar på.
Det här är naturligtvis ett gigantiskt svek mot kommande generationer
och en mycket stor ungdomsfråga, inte minst i valet. Stor statsskuld hämmar
tillväxten, och vi slår undan benen för dem som kommer efter oss, på flera
olika sätt.
I kompletteringspropositionen finns en känslighetsanalys i form av tre
olika nivåer på tillväxt. Det är bra, men det borde utvecklas. Då skulle för-
ståelsen för att det måste till åtgärder öka.
Vi är skyldiga att åtminstone tala om hur bedrövligt vi ställer till det för de
kommande generationerna. Det är inte för mycket begärt att ge en lättfattlig
konsekvensanalys till kommande generationer. Det blir ju ändå de unga som
får betala kalaset.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till reservation 3.
Anf. 70 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag skall kort sammanfatta de viktigaste delarna i den kritik
som riktats mot den pågående omläggningen av ansvarsfördelningen för den
statliga statistiken.
För det första har den s.k. genomförandekommittén inte visat ett tillräck-
ligt intresse att göra de konsekvensutredningar som regeringens direktiv för-
utsatte. Det som behöver granskas är särskilt vad överföringen av ansvaret
till myndigheterna får för följder när det gäller statistikens objektivitet och
självständighet samt när det gäller allmänhetens tillgång till fri och obunden
information.
Jag tycker att vi i dagarna fått en utmärkt illustration till behovet av en
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Statistikfrågor
61
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Statistikfrågor
62
trovärdig statistikproduktion. I en bilaga till kompletteringspropositionen
analyserar Finansdepartementet inkomstfördelningens förändringar under
de borgerliga regeringsåren, på basis av en beräkningsmodell som tidigare
utarbetats inom SCB. Deras slutsats är att inkomstfördelningen blivit jäm-
nare åren 1991-1994.
Samtidigt har den socialdemokratiska riksdagsgruppen beställt en motsva-
rande fördelningsstudie - Ökade klyftor med regeringens politik, heter den -
som är utarbetad av SCB och som visar rakt motsatt resultat.
Det här är en bra illustration till att vi behöver en statlig statistikproduk-
tion med hög integritet. Det visar också att vi behöver en ny låginkomstut-
redning med bred sammansättning och med tillgång till oberoende expertis.
Jag yrkar som i min meningsyttring bifall till de motioner där man kräver
det här.
För det andra, för att återvända till kritiken mot genomförandet av om-
läggningen av ansvaret för statistiken, finns det en inbyggd konflikt i och
med att Statistiska centralbyrån skall utveckla den grundläggande metodi-
ken och vara konsult åt de myndigheter som man samtidigt skall konkurrera
med om produktionsuppdragen. En beställande myndighet kan exempelvis
hota med att reducera uppdragen till Statistiska centralbyrån, om den utsätts
för kritik.
För det tredje har det riktats kritik mot att flytta ut statistikproduktionen
från SCB på sådana områden där flera myndigheter är inblandade och där
en samlad överblick är nödvändig. Det gäller hälsoområdet, och det gäller
kanske allra främst miljöområdet.
När det gäller miljön har myndigheterna själva, alltså Naturvårdsverket
och Kemikalieinspektionen, ifrågasatt behovet av en utflyttning. Vi har ju
här i riksdagen varit eniga om att vi skall göra försök att räkna på bruttona-
tionalprodukten, att skaffa oss en ”grön” bruttonationalprodukt. Det bety-
der att vi måste ha en samordning mellan miljöstatistiken och nationalräken-
skaperna.
Också det här är ett mycket starkt argument för att de olika områdena av
statistiken förs samman under en ansvarighet och då naturligen Statistiska
centralbyrån.
Jag har också i min meningsyttring stött en intressant motion från två
kds:are som handlar om behovet av att utveckla ett totalprisindex. Jag har
därutöver också stött en motion av Anders Svärd och Karl-Erik Persson som
gäller utlokalisering av SCB till Örebro.
Jag yrkar alltså bifall till min meningsyttring.
Anf. 71 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det är glädjande att konstatera att den omläggning av statis-
tikproduktionen som har skett nu har en bred enighet i uppställningen i riks-
dagen. Den s.k. beställarmodellen med delegerat ansvar till myndigheterna
omfattas nu av de allra flesta som ett bra sätt att sköta statistikproduktionen
på. För min del är jag rätt övertygad om att detta kommer att leda till en bra
statistikproduktion, när väl övergångsproblemen är lösta.
Självfallet blir det alltid övergångsproblem. Varje gång man stuvar om i
den statliga sektorn, upptäcker myndigheter att ansvaret har flyttats, att man
kanske har fått ett ansvar för något som man inte tidigare har haft ansvar
för, och då vill man gärna tillbaka till det gamla.
Johan Lönnroth tar upp detta fenomen när det gäller miljöstatistiken. Na-
turvårdsverket och Kemikalieinspektionen skulle inte kunna enas om vilka
krav som skall ställas och vilka uppgifter som skall tas fram. Jag är relativt
övertygad om att de också om de väl ges ansvaret kommer i sinom tid att
hitta metoderna.
Johan Lönnroth riktar tämligen besk kritik mot själva genomförandet och
säger att Genomförandekommittén inte har ägnat detta problem tillräcklig
uppmärksamhet. Det är allvarligt. Jag kan inte kommentera det i detalj ef-
tersom jag inte känner igen uppgifterna. Men jag förutsätter att regeringen,
som har ansvaret, ser till att Genomförandekommittén fullgör sin uppgift
och att den statistikproduktion som vi alla är beroende av sker på bästa sätt.
Alf Egnerfors har det inte så lätt i den socialdemokratiska debatten. Att
försöka skapa stor jämställdhetsdebatt utifrån ett statistikanslag kan inte
vara någon stimulerande uppgift. Att en miljon mer eller mindre till Statis-
tiska centralbyråns jämlikhetsstatistik skulle förändra relationerna i Sverige
på något avgörande sätt finner jag vara ganska otroligt.
I den allmänna debatten har Socialdemokraternas ekonomiske talesman
Göran Persson ständigt lovat hårdhänta reduceringar av olika budgetposter.
Konkret kan vi konstatera att hela våren har varit en enda lång räcka av olika
plusyrkanden i både utskottet och kammaren. Yrkandet på 1 miljon extra
till SCB är det sista i raden. Tanke och handling stämmer inte överens alla
gånger.
Dan Eriksson i Stockholm vinner en poäng genom att stödja en motion
om generationsräkenskaper som har väckts av moderaten Fredrik Reinfeldt.
Det som Fredrik Reinfeldt tar upp är naturligtvis ett angeläget problem, men
lösningen ligger kanske inte riktigt på Statistiska centralbyrån.
Jag tror att den som följer tidningsdebatten och läser ekonomiska artiklar
blir väldigt väl informerad om både generationsskulden och statsskuldens in-
verkan på kommande generationer. Det hjälper nog inte att man ger ett upp-
drag till Statistiska centralbyrån. Det varken förändrar eller förbättrar situa-
tionen. Däremot är det angeläget att frågan faktiskt tas upp och debatteras.
Slutligen vill jag säga något om Johan Lönnroths yrkande om lokalise-
ringen till Örebro. Motionen har behandlats och avstyrkts i utskottet. Hu-
vuddelen av Statistiska centralbyråns personal är lokaliserad till Örebro.
Med tanke på den verksamhet man bedriver och den nya teknik som kom-
mer -jag tänker på elektroniska motorvägar och möjlighet till fjärrarbete -
kan jag säga att det är få verksamheter som så väl lämpar sig för att lokalise-
ras till t.ex. Örebro som Statistiska centralbyråns. Jag förutsätter att man
också i fortsättningen tar vara på de möjligheter som ges i detta samman-
hang.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på samtliga reservationer och meningsyttringar.
Anf. 72 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Om Tom Heyman har andra lösningar på hur man kan göra
konsekvensanalyser och föra ut dem skall inte jag vara sen att lyssna. Det
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Statistikfrågor
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Statistikfrågor
viktiga är ju skyldigheten att informera om det elände vi håller på att ställa
till med för framtida generationer. Tom Heyman får gärna komma med för-
slag till hur vi skall göra konsekvensanalyser.
Jag tror att det behövs litet mer information än den som finns i tidning-
arna. Jag tror inte att ungdomar i allmänhet har riktigt klart för sig hur illa
det är ställt och hur det kommer att se ut när vi går in i nästa lågkonjunktur
med en statsskuld som kanske är 2000 miljarder. Jag tror inte att alla har
kläm på det.
Anf. 73 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Det är självfallet angeläget att man gör sådana analyser, men
jag tror inte att Statistiska centralbyrån är rätta instansen att göra det. Det
ligger snarast på departementsnivå.
Låt mig också säga att Dan Eriksson i Stockholm och nydemokraterna
själva verksamt har bidragit till att skapa denna situation. Det är få av de
utgifter som har föreslagits i kammaren under våren som nydemokratema
inte har stött. Vatje vecka har vi kunnat räkna ut att budgeten har försämrats
med ett antal 100 miljoner eller i alla fall tiotals miljoner på grund av nyde-
mokratiska insatser. Dan Eriksson är icke utan skuld i detta sammanhang.
Anf. 74 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Det var bra att få klarlagt att konsekvensanalyser behövs.
Inget annat parti har lagt fram förslag om så stora besparingar som vi har
gjort - 35 miljarder. De förslagen har reflexmässigt klubbats av från rege-
ringens sida.
Det är riktigt att vi har gått med på utgifter för ett antal miljoner, men vi
har också sparat ett antal miljoner. Om regeringssidan bara ville sätta sig ned
och tala med oss skulle vi nog hitta större besparingar än de 130 miljoner
som regeringen kommer dragandes med. Det är inte mycket.
Anf. 75 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag vill bara säga till Tom Heyman att det inte var min egen
beska kritik jag förde fram. Jag refererade den kritik som Jan Hoem presen-
terade för utskottet. Han har stöd i denna kritik av ett stort antal kolleger
bland de professionella statistikerna.
Jag tolkade Tom Heyman så, att han tänker följa upp den beska kritiken
och se till att regeringen undersöker om det ligger någonting i den. Det var
positivt. Man gav andra direktiv till Genomförandekommittén.
Både Tom Heyman och jag är göteborgare. Vi känner till det oerhört
starka sug mot Stockholm som gäller all verksamhet - inte minst statlig. Jag
tror att det är bra att man på alla möjliga sätt markerar att det är rimligt att
hela verksamheten flyttas till Örebro. Jag tolkar också på denna punkt Tom
Heyman positivt. Det han sade om den nya datateknologin osv. möjliggör
en mer fullständig utflyttning av verksamheten till Örebro. Det kan vara bra
att vi i riksdagen när vi nu skall besöka Örebro kan hälsa örebroarna att en
koncentration av hela verksamheten till staden är på gång.
64
Anf. 76 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Jag har ingen annan uppfattning om lokaliseringen till Öre-
bro än den som det ges uttryck för i betänkandet. I dag uppfyller man de
krav som tidigare har ställts, dvs. att merparten av de anställda skall vara
anställda i Örebro.
Det ankommer på SCB att verka för att produktionen samlas på ett ställe.
Man har på SCB i stor utsträckning själv fört fram uppfattningen att det vore
bra för den egna verksamheten om det skedde en samlokalisering, och då
gärna till Örebro.
När det gäller kritiken mot Genomförandekommittén kan man konstatera
att det alltid finns kritik mot det sätt på vilket en förändring genomförs, oav-
sett om verksamheten är statlig eller privat. Man måste också låta den nya
organisationen verka. Man måste låta problemen sätta sig, och man måste
låta folk få arbeta med problemlösningarna och själva komma till rätta med
en del av svårigheterna innan man ingriper från centralt håll. Om man gör
det vänjer man folk vid att inte ta eget ansvar för verksamheten.
Anf. 77 ALF EGNERFORS (s):
Hen talman! Jag får först tacka Tom Heyman för hans omsorg om mitt
välbefinnande. Jag kunde när jag läste protokollet från det förra tillfälle när
vi diskuterade statistiken notera att han även då hyste omsorg om mitt välbe-
finnande.
När det gäller ekonomin hade vi redan i den kalkyl som gjordes i vårt bud-
getalternativ i böljan av året räknat in den aktuella miljonen. Det finns
också möjligheter för regeringen att låta SCB omdisponera överskottet på
uppdragsverksamheten till den egna verksamheten, så att SCB skulle kunna
komplettera statistiken i enlighet med vårt önskemål.
Jag kan också hålla med Tom Heyman om att vi under resten av året kan-
ske inte kommer att diskutera statistiken särskilt mycket mera än vad vi nu
har gjort här i kammaren.
Överläggningen var härmed avslutad
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU16 Vissa strukturfrågor inom offentlig sektor.
Anf. 78 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Bakom den något torra rubriken ”Vissa strukturfrågor inom
offentlig sektor” döljer sig något som är mycket viktigt för medborgarna och
som är mycket allvarligt för det svenska samhället, nämligen det mycket om-
fattande systemskifte som regeringen är i färd med att genomföra. Man har
dessutom mycket bråttom med detta systemskifte.
Det verkar som om det skall hinnas med så mycket som möjligt på detta
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
66
område, oavsett vilket pris som man får betala för att få det genomfört. Det
är möjligt att man redan har insett att svenska folket egentligen inte är så
särskilt intresserat av detta. Man vill då skynda sig så mycket som möjligt,
eftersom man förstår att folkviljan efter valet kanske kommer att slå igenom
på ett annat sätt.
Man rusar här i väg och gör den ena tokigheten efter den andra. Det hand-
lar om allt från att sälja ut statliga företag och naturtillgångar på ett sätt som
väcker anstöt för alla som har något begrepp om hur förmögenheter borde
åstadkommas i vårt land. Det handlar om bilprovning, skolpeng, bamom-
sorgspeng, privatisering av stora delar av hälso- och sjukvården osv. Listan
skulle kunna göras mycket lång.
Det som tas upp i detta betänkande är det allvarliga förhållandet att man
i många fall gör detta utan att före besluten över huvud taget fundera över
vilka konsekvenser de får. Man funderar t.ex. inte på om servicen blir sämre
i glesbygden eller om det leder till en ökad segregation. När man överkom-
penserar privata skolor och i stället tvingar kommunerna att skära ned på
resurserna till den allmänna skolan drar man inte den slutsatsen att detta
leder till att många av de barn och ungdomar som har det största behovet av
hjälpinsatser drabbas av stödminskningar.
Man ser inte att det här leder till ökade skillnader och orättvisor i samhäl-
let. Det beror på att man inte i förväg har analyserat konsekvenserna. Man
har inte frågat sig vilka transaktionskostnader som denna enorma systemför-
ändring medför och vilka konsekvenser för kvaliteten på de berörda verk-
samheterna som förändringarna får. Hur går det med det demokratiska infly-
tandet? Vilka blir fördelningseffekterna, och hur går det med rättssäkerhe-
ten?
Man har i många fall inga system för vare sig kvalitetssäkring eller uppfölj-
ning och utvärdering. Ännu mindre har man i förväg analyserat vilka konse-
kvenserna skulle bli. Vi tycker att detta är utomordentligt allvarligt.
Regeringen har, som jag sade inledningsvis, inte särskilt stort stöd för
detta inom det svenska folket. Statistiska centralbyrån, som vi just talade
om, gjorde för inte så länge sedan en redovisning av en enkät där man frå-
gade svenska folket hur de ser på privatiseringarna. Det visade sig att en
överväldigande majoritet av Sveriges folk inte alls vill ha denna utveckling.
80 % anser att sjukhus och skolor i huvudsak skall drivas i offentlig regi.
Bara 8 % anser att sjukhusen bör drivas i privat regi. Ännu färre, 6 %, vill
att skolorna skall drivas i privat regi.
Man har på grund av de ideologiska skygglappar som man har haft gått
fram med brådska och slarv under de senaste tre åren. Det nyliberala system-
skiftet har varit ett slags överordnad ideologi för regeringen. Men folk är
inte dummare än att man har märkt att det inte riktigt stämmer. Det visar
sig därför också att tilltron till de privata lösningarna har gått ned kraftigt
under de senaste åren.
För tre år sedan trodde 48 % av svenskarna att de själva skulle få bättre
vård på ett privat sjukhus än på ett offentligt. I dag är den siffran mer än
halverad.
Regeringen och riksdagsmajoriteten blandar ihop två saker, nämligen pri-
vatisering och valfrihet. För oss socialdemokrater, som är ganska pragma-
tiskt lagda, ofta med erfarenheter från kommuner och landsting, och som
tillhör ett parti som varit vant att arbeta med och förändra verkligheten, är
det mycket viktigt att påpeka att denna sammanblandning är farlig.
Valfrihet är bra, och en sådan skall vi försöka åstadkomma, men att utgå
från att det målet uppnås bara genom privatiseringar är däremot ett slags
närmast religiös föreställning. Det finns inget stöd för att en sådan uppfatt-
ning överensstämmer med verkligheten.
Vi framhåller i de båda reservationer som vi har fogat vid detta betän-
kande för det första att det är rimligt att begära att regeringen tänker efter
före och analyserar, funderar över och försöker förutse konsekvenserna av
vad man gör. Det är rimligt att också vi i riksdagen får ta del av ett sådant
analysarbete innan vi skall ta ställning till de olika förslag som kommer i en
strid ström.
För det andra är det rimligt att hela det experiment som nu har pågått i
tre år verkligen utvärderas ordentligt. Vi vill därför att det skall genomföras
ett brett forsknings- och utredningsarbete just i syfte att analysera konse-
kvenser av det systemskifte som nu pågår.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 3.
Anf. 79 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Att rationalisera bort sig själv är svårt. Ett bra exempel på
det är när frågan om att minska antalet ledamöter i riksdagen tas upp. Då
finns det minsann argument emot. Alla vet vi att det när det skall göras för-
ändringar finns gott om motargument.
I princip bör all verksamhet som kan konkurrensutsättas privatiseras. För
att få bättre fart på det nödvändiga förändringsarbetet bör en särskild ratio-
naliseringskommission inrättas, bestående av fristående experter som tar tag
i frågorna och kommer med förslag om åtgärder.
En riktigt sammansatt kommission, utan bindningar, skulle kunna bli
mycket effektiv och skulle kunna se till att det blir fart på rationaliseringarna
och privatiseringarna. En särskild awecklingskommission, fri från särintres-
sen och andra bindningar, skulle kunna utreda och föreslå vilka verksamhe-
ter och myndigheter som bör avvecklas och vilka som bör sköta administra-
tionen. När det är klarlagt vilka verksamheter som är bra skulle det kunna
finnas utrymme att utöka dessa, i stället för att ha andra, dåliga verksamhe-
ter.
Herr talman! Med det anförda vill jag säga att vi i Ny demokrati givetvis
står bakom våra båda reservationer, men av hänsyn till kammarens arbete
yrkar jag endast bifall till reservation 1.
Anf. 80 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till alla moment i finansut-
skottets hemställan i betänkande FiUlö.
Det har redan sagts att det i många avseenden är väsentliga frågor som
behandlas i detta betänkande. Det beror inte på att vi har att ta ställning till
ett antal motionsyrkanden - de är marginella i sammanhanget - utan på att
utgångspunkten för utskottets skrivning är den redovisning som regeringen
ger i finansplanen av omprövning och förnyelse av den offentliga sektorn.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
67
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
FTssa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
Det är en viktig redovisning som här görs, en redovisning som beställts av
riksdagen. Det väsentliga är också att resultat av det förändringsarbete som
pågår i den offentliga sektorn nu mycket tydligt börjar uppvisas. Jag åter-
kommer snart till det.
Låt mig först säga något mer principiellt om den fortsatta utvecklingen av
formerna för riksdagens och regeringens styrning av den offentliga sektorn.
I finansplanen anges det att under de senaste åren har ett större intresse äg-
nats åt just verksamhetens resultat. Ordet resultatstyrning har i vissa avseen-
den blivit ett modeord även här.
För egen del vill jag betona hur viktigt det är att inte fokusera en enda del
i en planeringsprocess som bör utgöra en helhet. Det är alltid viktigt att först
klarlägga själva syftet med verksamheten, exempelvis vad den finns till för,
om den har ett fortsatt berättigande osv. När man bestämt sig beträffande
verksamheten, bör tydliga uppföljningsbara mål sättas upp. Utifrån de må-
len är det viktigt att undersöka vilka aktiviteter som skall utföras för att nå
dessa mål och om det möjligen finns enklare, effektivare och billigare sätt
att nå målen på.
Uppnådda resultat skall sedan självfallet följas upp mot målen; det är en
väsentlig del. Men här handlar det kanske inte i första hand om en uppfölj-
ning och utvärdering av resultaten i efterhand - det är något som i så fall sker
om resultaten inte längre kan påverkas.
Ett ändamålsenligt verktyg för regering och riksdag är att säkerställa att
önskade resultat verkligen uppnås och att processen innehåller en tidig och
verkningsfull rapportering av avvikelser mot uppsatta mål, så att åtgärder
kan vidtas som korrigerar kursen, om man ser att de uppsatta målen verkar
vara i fara. Att i efterhand granska och följa upp, när resultaten redan blivit
andra än de önskade, är inte till fyllest.
Rapportering och återkoppling till departement och riksdag om avvikelser
från den av riksdagen angivna kursen måste vara lika betydelsefullt som nå-
got annat i den process som styr den statliga verksamheten. Det kunde vara
intressant att fundera över hur ofta vi i detta hus får delårsrapporter från
statliga myndigheter och statlig verksamhet i relation till hur ofta vi ser del-
årsrapporter från de börsnoterade företagen.
Med denna förändrade styrmodell förutsätts det självfallet att inte minst
riksdagen blir betydligt bättre på att sätta upp mål för de statliga verksamhe-
terna, så att de också bättre kan följas upp på det kontinuerliga sätt som
torde vara en förutsättning för en allt effektivare offentlig verksamhet. Det
är glädjande att många kliv på detta område tas, inte minst när vi så små-
ningom skall sätta Riksdagsutredningens olika förslag i praktisk handling.
Herr talman! Jag övergår nu till det som jag måhända förväntades tala om
i anslutning till detta ärende. Jag vill fastslå att en tidigare ogynnsam produk-
tivitetsutveckling för den offentliga sektorn nu tycks vara bruten.
Efter 30 år av i huvudsak fallande produktivitet visar det sig att vi nu har
ökande produktivitet i den offentliga sektorn för i stort sett all verksamhet.
Den rapport som ESO, Expertgruppen för studier av offentlig verksamhet,
presenterade förra veckan visade nämligen på detta. Från 1960, när man
började följa detta, fram till 1990 var produktiviteten fallande. Från 1990 är
produktiviteten ökande.
I utskottet hade vi tidigare inte tillgång till denna rapport. Men vi har kun-
nat konstatera att Kommunförbundet säger detsamma beträffande den kom-
munala verksamheten, dvs. en mycket kraftig produktivitetshöjning under
de senaste två åren. Landstingsförbundet har i sina skrivelser påtalat exakt
samma tendens.
Det innebär för t.ex. den kommunala sektorn, att när den kommunala vo-
lymen mätt i pengar med fasta priser nu för första gången på länge sjunkit -
av finansplanen kan vi se att det är en konsumtionsminskning i den kommu-
nala sektorn - har serviceutbudet, dvs. de tjänster som medborgarna får,
snarast ökat påtagligt. Bättre tycker inte jag att effekterna av avreglering,
av ökad entreprenadverksamhet, av privata initiativ, av förändrade styr- och
verksamhetsformer kan beskrivas än just att man nu får mer för pengarna.
Utifrån den utgångspunkten ter det sig något patetiskt att höra Yvonne
Sandberg-Fries tala om sin verklighetsbild. Yvonne Sandberg-Fries säger,
precis som det framhålls i den socialdemokratiska reservationen, att detta
förnyelsearbete sker med för stor brådska. Vad är egentligen innebörden av
det hon säger? Produktiviteten har sjunkit i den offentliga sektorn under
nästan 30 års tid. Plötsligt får vi till stånd en utveckling med stigande produk-
tivitet. Det var verkligen i sista stund som den utvecklingen kom.
Yvonne Sandberg-Fries säger ytterligare att tjänsteutbudet på exempelvis
den kommunala sektorn, i ett läge med krympande resurser, skulle ha varit
betydligt mindre än det nu kunnat bli genom den stigande produktiviteten,
om man inte vidtagit dessa åtgärder utan låtit den tidigare utvecklingen ha
sin gång.
Jag tycker alltså att den redovisning som regeringen har givit i fråga om
förnyelse och omprövning i offentlig sektor, ställd i det sammanhanget att
man nu kan påvisa resultat, visar hur väsentligt det är att det här arbetet får
fortsätta. Samtidigt är de funderingar som redovisas i motionerna, om fort-
satt uppföljning och utvärdering av det som pågår, en självklarhet. Som före-
trädare för utskottet vill jag inte säga att det egentligen finns någon motsätt-
ning här, därför att det är klart att de önskemål som finns i motionerna skall
villfaras. Men det pågår redan ett utvecklingsarbete, som vi kan se an med
tillförsikt - i likhet med rapporten från ESO - eftersom det kommer att visa
på positiva resultat.
Anf. 81 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Det här med produktivitet är intressant att diskutera. Jag
vill först av allt säga att vi socialdemokrater är mycket intresserade av att
produktiviteten skall vara så hög som möjligt, också i den offentliga sektorn.
Det var därför som vi t.ex. genom statsbidragskonstruktioner påskyndade
arbetet i landstingen när det gällde att förkorta vårdköer för olika typer av
åkommor, som grå starr och hjärt- och kärlsjukdomar, och andra mycket be-
svärande köer. Det kan vi nu avläsa effekterna av, vilket är alldeles utmärkt.
Samtidigt har jag också studerat rapporten från ESO. Jag skulle nog vara
litet försiktig med vad jag säger om jag var företrädare för regeringspar-
tierna. Den markerat stora produktivitetsförbättringen ligger nämligen i sta-
ten. Produktiviteten har där ökat med 14,1 % under de senaste åren.
ESO säger själv i kommentaren: Till en del kan detta förklaras med att
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
69
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
70
myndigheterna måste ha viss överkapacitet under goda tider för att kunna
möta ökad belastning i lågkonjunktur. Liknande förutsättningar har, för-
utom arbetsmarknadsmyndigheterna, invandrarmyndighet, kronofogdar
och kriminalvård. Den extremt stora produktivitetsökningen 1990-1992 be-
ror till stor del på att efterfrågan på statliga tjänster har ökat genom lågkon-
junkturen och flyktingströmmarna.
En av de stora anledningarna till den ökade produktiviteten på den statliga
sidan är alltså den extremt höga arbetslöshet som vi har i Sverige i dag. Som
socialdemokrat tycker jag kanske inte att det måttet på produktivitet är det
bästa att hålla sig till.
Vad vi kritiserar, förutom att det inte görs tillräckligt för att utvärdera re-
sultatet av vad regeringen redan har gjort, är det som Lennart Hedquist or-
dade mycket om i böljan, nämligen att vi måste tänka efter före, fundera
över vad vi åstadkommer med våra beslut i den här kammaren. Jag skulle
vilja rekommendera en bok som Göran Dahlgren har skrivit som heter
Framtidens sjukvårdsmarknader, Vinnare och förlorare. Han går där ige-
nom en stege av privatiseringar av olika grad och drar slutsatser av detta.
Jag skall återkomma till det i nästa inlägg.
Anf. 82 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det var en riktig poäng i Yvonne Sandberg-Fries påpekande
att den mycket kraftiga förbättringen av produktiviteten i staten har sina spe-
ciella skäl och att det är naturligt att sådana siffror kommer fram i en lågkon-
junktur, när vissa statliga verksamheter får gå med högre fart.
Däremot är ju situationen helt annorlunda beträffande kommuner och
landsting. Det är nämligen så att man snarast skulle kunna befara att produk-
tiviteten sjunker där i en lågkonjunktur. Man kan studera det och se att det
har varit så tidigare.
Vad som nu händer, och som ESO rapporterar om, är en produktivitets-
förbättring i kommuner och landsting i början på 90-talet. Men de har ändå
inte mätt senare delen av 1992 och 1993, då det finns tydliga tecken på att
den produktivitetsförstärkningen har accelererat.
Det innebär, Yvonne Sandberg-Fries, att om vi inte skulle ha fått den här
förnyelsen inom den kommunala sektorn, som nu också genomsyrar en stor
del av den offentliga sektorn i övrigt, hade det inneburit att medborgarna
för samma summa pengar hade fått betydligt mindre tjänsteutbud. Nu skall
vi vara tacksamma för att kommunerna har klarat den här omställningen och
har kunnat ge medborgarna ett mycket gott tjänsteutbud, samtidigt som ka-
kan har krympt.
Därför är det fel av Socialdemokraterna att hävda att vi har gått för snabbt
fram. Det var ju faktiskt mer eller mindre 30 år av socialdemokratisk tid som
ledde till produktionsfallet. Därför var det bråttom, om det här skulle räd-
das.
Anf. 83 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Lennart Hedquist sade tidigare att mitt första inlägg var pa-
tetiskt. Jag måste få returnera det omdömet. Den verklighet som människor
upplever ute i landet är faktiskt inte att allting inom vård och omsorg och den
typen av tjänster som utförs inom den offentliga sektorn har blivit bättre. Vi
upplever i stället en stark folklig vrede över den urgröpning och urholkning
av den sociala tryggheten, inte minst bland de äldre, som har skett de senaste
åren.
Jag skulle än en gång vilja säga: Var försiktig med att dra alltför långt-
gående slutsatser av ESO-rapporten, även om man där har gjort försök att
också mäta kvalitet. Kvalitet i vård och omsorg är nämligen någonting oer-
hört svårmätbart.
Jag kan inte frigöra mig från tanken att detta faktum att vi inte får några
analyser och genomtänkta förslag på det här området hänger samman med
att det är en ideologisk vision som bär den här regeringen och att man därför
väljer att bortse från verkligheten.
I den bok av Göran Dahlgren som jag nämnde tidigare konstaterar han,
att för varje steg vi går från ett rent budgetkontrollerat system, via köp-sälj-
system och statsunderstöd till privata tjänster, till ett rent marknadssystem
inom t.ex. hälso- och sjukvården, minskar kvaliteten och ökar kostnaderna.
Detta måste man också ta till sig, om man är seriös.
Göran Dahlgren skriver också att kraven på att tänka efter före måste vara
speciellt höga vid förändringar inom hälso- och sjukvården, därför att det
kan bli för sent att gå tillbaka till en offentlig, budgetstyrd vård om man vän-
tar med bedömningen av de positiva och negativa effekterna av konkurrens
och ökat privat vårdutbud tills man har facit i hand. Det är alltså svårt att gå
från denna privatiserade vård tillbaka till en bättre fungerande offentlig
vård. Det kanske är det som är meningen med regeringens politik.
Anf. 84 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Om utvecklingen blir den som Yvonne Sandberg-Fries säger
att Göran Dahlgren tror, med användande av vissa förändrade styrsystem,
skulle det ju visa sig i form av fallande produktivitet, ökande kostnader och
lägre kvalitet. I en kommande rapport ges exempel på vad som leder till en
fallande produktivitet.
Nu har vi fått en påtagligt stigande produktivitet i den offentliga sektorn,
och det har många orsaker. En stor del av orsakssammanhanget är den valfri-
hetsrevolution som har initierats av regeringen och den avreglering som har
skett av kommuner och landsting, som gör att de kan söka sig till nya, effekti-
vare verksamhetsområden.
Yvonne Sandberg-Fries säger att det finns ett folkligt missnöje med att
man inte får tillräckligt med service på sina håll. Jag tror säkert att det är så.
Men om produktiviteten hade fortsatt att falla på samma sätt som under den
socialdemokratiska tiden, hade man bara kunnat producera ännu mindre
service inom den givna ekonomiska ramen. Jag tror att medborgarna är väl-
digt tacksamma för den ökade produktivitet som har blivit följden av en för-
ändrad politik i den offentliga sektorn.
Anf. 85 YVONNE SANDBERG-FRIES (s):
Herr talman! Det förvånar mig att Lennart Hedquist över huvud taget inte
vill diskutera de rent metodologiska problem som finns i de här samman-
hangen. Det är så stora och allvarliga frågor som vi här diskuterar att man
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Lissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
71
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Kissa struktur-
frågor inom
offentlig sektor
kanske även från den borgerliga sidan borde visa litet ödmjukhet, även om
man är ideologiskt uppfylld av övertygelsen att privatisering är svaret på alla
livets frågor. Det finns faktiskt problem med att mäta kvaliteter av olika slag
i den offentliga vården, vare sig det handlar om barn, ungdomar eller äldre.
Det tycker jag att även Lennart Hedquist borde kunna erkänna.
Dessutom tycker jag inte att jag har fått något nöjaktigt svar på frågan
varför vi inte får bättre underlag innan vi fattar beslut. Är det meningen att
vi skall ställas inför fullbordat faktum och inte kunna reparera de skador som
regeringens politik har orsakat? Eller vad är anledningen till att vi, som so-
cialutskottet skriver, inte får tillräckligt underlag från regeringen för att
kunna bedöma konsekvenserna av regeringens förslag?
Anf. 86 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag skall gärna se till att Yvonne Sandberg och jag möts mot
slutet av den här debatten genom att säga att jag i inledningen av mitt anför-
ande uppehöll mig just vid de metodologiska frågor som har samband med
medvetenheten om hur viktigt det är att regering och riksdag ägnar sig åt
planeringsprocessens samtliga steg. Det innebär att man tar ställning till syf-
tet med en verksamhet, att man sätter upp tydliga, uppföljbara mål, att man
ser närmare på hur de målen skall kunna uppnås och att man därutöver har
en god rapportering, så att man kan vidta korrigerande åtgärder om man
inte är på väg dit man har för avsikt att ta sig. Det betyder att man måste ha
en konsekvent och bra uppföljning och resultatutvärdering. Jag uppfattar
det så att det råder samstämmighet om att det är viktigt att det utvecklingsar-
betet får fortgå.
En annan sak som jag tog upp i mitt anförande var att socialdemokraterna
i sin reservation i utskottet uppehållit sig så mycket vid att det hänt så mycket
under senare år och att man kanske har gått fram litet väl snabbt. Det inläg-
get görs mot bakgrund av 30 års fall av produktiviteten i den offentliga sek-
torn. Nu, när det redovisas en starkt ökande produktivitet i den offentliga
sektorn, kommer man med den här kritiken! Det finner jag något märkligt.
I själva verket bör man vara tacksam över den förändring av trenden som
har skett under de senaste åren.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU17 Riksdagens revisorer och deras kansli (prop. 1993/93:100 del-
vis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 13 §.)
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU27 Slopad årlig fordonsskatt på vissa veteranfordon (prop.
1993/94:181).
Anf. 87 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I propositionen föreslås befrielse från årlig fordonsskatt för
motorcyklar, personbilar, lastbilar och bussar med rullande trettioårsgräns.
Den idén stöder Ny demokrati till fullo. Men vi är fundersamma över att
man begränsade sig till just dessa fordon när man ändå var i tagen. Därför
har vi stött två moderata motioner, Sk35 och Sk36, som handlar om släpvag-
nar, husvagnar och traktorer, för att de också skulle komma med. Men det
fick vi naturligtvis inget gehör för - så långt vågade man inte gå. Det är lika-
dant med de fordonen som med de först nämnda - de är också historiskt
intressanta. Det är därför litet småaktigt att ha så snäva ramar.
När det gäller traktorerna är det inte ens någon ekonomisk förlust att ta
med dem - de flesta är väl avregistrerade och rullar så att säga som andra
traktorer och liknande. Ekonomiskt sett hade det inte gjort någon skillnad.
Man kan därför ifrågasätta vad ni över huvud taget tänkte på när ni gjorde
ert ställningstagande. Det kanske berodde på brist på kunskap på området?
Man blir också litet förvånad över att det kommer en proposition som bara
snuddar vid ämnet. Förväntningarna från fordonshobbyns folk på den bor-
gerliga regeringen var och är stora, inte minst efter de löften som de borger-
liga partiledarna avgav i Motorkulturrådets rundfrågning före valet 1991.
Jag har här ett nummer av tidningen Classic Motor från den 7 juli 1991,
med Motorkulturrådets valinformation i svart på vitt. Här lovar alla borger-
liga partier utom naturligtvis Folkpartiet att de skall göra en hel del för mo-
torfolket i form av skattelindringar. Och vad blev det? Det blev inte mer än
en tummetott av det! Det är beklämmande! Jag skulle vilja säga rent ut att
det är ett svek. Jag tror att motorfolket kommer att döma er ganska hårt
efter sådana här fjanterier. Ni har här haft chansen att göra någonting för en
massa människor ute i landet utan att det kostar några stora pengar. Det
måste alltså vara så att ni inte har begripit det här ämnet utan bara har åstad-
kommit en liten tummetott för att över huvud taget ha gjort någonting på
det här området under den här perioden. Det är mycket beklagligt.
Vi nydemokrater tycker att man också skulle ha tagit bort försäljnings-
skatten t.ex. när det gäller amatörbyggda fordon. Man bygger ihop ett for-
don av delar som redan är beskattade en gång här i landet, och så får man
betala försäljningsskatt en gång till! Jag är i och för sig inte förvånad över
att det händer i Sverige, men det är ju inte klokt, om ni förstår hur jag menar.
Likadant tycker vi att man skulle ta bort försäljningsskatten på import på
bilar som är äldre än 30 år. Vi har också väckt en motion om att man skall
införa en sextioårsgräns för helt fri import av kulturhistoriskt intressanta bi-
lar. Varför vill vi då det? Ni som har hängt med litet grand på det här området
vet att det gick ut en hel del fina klassiker från det här landet när kronan
sjönk så mycket som den gjorde, på grund av att det blev billigt för utlän-
Slopad årlig
fordonsskatt på
vissa veteranfordon
73
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Slopad årlig
fordonsskatt på
vissa veteranfordon
74
ningar att köpa fina bilar här. Nu måste vi få stopp på det, och vi måste få
tillbaka de klenoderna. Enda sättet är då att ta bort kostnaderna.
Det står faktiskt svenskägda bilar hos samlare och på museer ute i Europa
och i övriga världen som ägarna inte har råd att ta hem på grund av kostna-
derna. Ni i den här kammaren måste se till att det vidtas en kulturfrämjande
åtgärd när det gäller motorhobbyn. Det är inte bara tavlor och den typen av
konst som skall ha kulturstöd - ni borde tänka litet grand på den här typen
av verksamhet, inte minst för att det är väldigt stimulerande för våra ung-
dommar att ha någonting bra att syssla med.
Statsfinansiellt gäller det här som sagt väldigt små pengar. Jag är därför
mycket förvånad över att ni inte har tittat mer på de här grejerna än ni gjort
utan bara avstyrker allting på det här viset. Det drar faktiskt ett löjets skim-
mer över den nuvarande regeringen att den har lovat så mycket och håller
så litet.
Med detta yrkar jag bifall till reservation 1 och 2.
Anf. 88 LARS BIÖRCK (m):
Herr talman! Det är naturligtvis en blandad kultur- och skattefråga vi har
att diskutera i dag.
Vi moderater ser självfallet mycket positivt på denna hobby. Vi vill på alla
sätt medverka till att det skall bli förenklade regler och låga avgifter, så att
folk skall kunna syssla med den.
Det handlar om en massa tekniska entusiaster som bidrar till att bevara
en del av vårt kulturarv. Det är naturligtvis till stor glädje för dem själva,
men det är även till glädje för oss andra. Vi känner nog alla ett nostalgiskt
sug när vi ser välvårdade veteranfordon på gatorna.
Den regel som det handlar om i dag gäller fordonsskatten. Den har tidi-
gare varit begränsad till fordon av årsmodell 1950 eller äldre. Nu införs i stäl-
let ett rullande trettioårssystem. I denna fråga tycks vi vara helt överens.
Det finns en fråga till, som har tagits upp av Max Montalvo. Den gäller
den försäljningsskatt som har utgått och som i EU-anpassningssyfte nu kom-
mer att göras om till någon form att registreringsavgift. Det pågår ett utred-
ningsarbete. Riksskatteverket har arbetat fram någonting, och vi kommer
säkert att få se en proposition till hösten.
Det finns all anledning att tro att de önskemål som vi och andra har kom-
mer att tillgodoses i detta arbete. Försäljningsskatten för äldre fordon kom-
mer på något sätt att förändras eller tas bort. Det kanske t.o.m. pratas om
en tioårsgräns.
Det finns naturligtvis andra saker som har tagits upp i denna utredning.
Det handlar om dispensavgiften när det gäller avgaskrav. Men i dag behand-
lar vi ett ärende som har gått från Finansdepartementet via skatteutskottet.
Vi får då anta att frågan om dispensavgiften bevakas inom Miljödeparte-
mentet, där den hör hemma, och att det blir ett positivt besked för bilentu-
siasterna.
Frågan om traktorer och släpvagnar är ytterst liten och marginell. Vi pra-
tar inte om några stora pengar, men personligen ser jag gärna att lättnader
kommer till stånd även på det området.
Herr talman! Man skulle kunna säga: Det kommer mera. Med detta yrkar
jag bifall till hemställan i skatteutskottets betänkande nr 27 och avslag på
motionerna.
Anf. 89 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Lars Biörck säger att Moderaterna har förhoppningar om att
det skall hända mer på den här fronten. Jag kan förstå det. Det är ett 20-
procentsparti som med ett antal småpartier inte har fått igenom så mycket.
I princip har man sålt sin själ till djävulen. Jag förstår irritationen. Jag är
också litet besviken och förvånad.
Vi ser fram emot förändringar när det gäller försäljningsskatten. Det är
bra att Riksskatteverket har intresse av att anpassa detta till EU, men det
hade väl inte skadat att man hade genomfört en reform nu. Då hade man
åtminstone varit säker på att det hade hänt någonting. Vi vet ju inte vad
Riksskatteverket kommer fram till.
Lars Biörck har positiva förhoppningar när det gäller Miljödepartemen-
tet. Jag tycker att han är väl optimistisk. Där har man ju aldrig förstått nå-
gonting om denna hobby.
Anf. 90 LARS BIÖRCK (m) replik:
Herr talman! Max Montalvo har alldeles rätt. Jag är optimistisk.
Framför allt när det gäller den viktigaste delen, dvs. försäljningsskatten,
är det bara att konstatera att ärendet måste behandlas på rätt ställe i rätt
sammanhang. Man kan inte bryta ut frågan.
Jag tycker att vi båda skall vara glada och positiva och se fram emot att
det kommer någonting som gynnar motorentusiasterna.
Anf. 91 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Herr talman! Lars Biörck, jag tackar för optimismen och ser fram emot
att det så snart som möjligt kommer en proposition från regeringen på detta
område. Då blir det någonting gjort.
Anf. 92 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag är mycket glad över att riksdagen snart skall fatta ett
beslut om vägskattebefrielse för fordon som är äldre än 30 år.
Både jag och mitt parti, Moderaterna, har länge drivit krav om förbätt-
ringar för dem som är aktiva inom motorhobbyområdet.
Detta förslag är bara ett av flera som finns i en speciell motorhobbyutred-
ning. Den innehåller det förslag som riksdagen nu har möjlighet att be-
handla. Den innehåller också andra förslag, bl.a. om befrielse från accis då
äldre fordon importeras, befrielse från accis för s.k. amatörbyggen, avskaf-
fande av den s.k. dispensavgiften för amatörbyggda fordon och avskaffande
av de importförbud som de facto gäller för bilar av årsmodell 1976-1988.
För Moderaterna är målsättningen helt klar. Vi vill genomföra Motorhob-
byutredningens förslag.
Socialdemokraterna har glädjande nog ställt upp på detta förslag. Det län-
der dem till heder. Men jag minns debatten om en något större fråga i denna
kammare. Man pratade om steget att införa löntagarfonder. Med det me-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Slopad årlig
fordonsskatt på
vissa veteranfordon
75
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Slopad årlig
fordonsskatt på
vissa veteranfordon
nade man att man inte skulle gå så mycket längre än man gjorde med det
beslut som då fattades.
Jag undrar om Socialdemokraterna också ser på det förslag som finns i
detta betänkande som ett steg, dvs. att man inte är beredd att gå vidare. Eller
delar Socialdemokraterna uppfattningen att även de andra förslagen i Mo-
torhobbyutredningen bör genomföras?
Jag vet att det finns många människor ute i landet som vill få besked på
denna punkt. Jag vore därför tacksam om Socialdemokraterna kunde göra
ett klarläggande.
Anf. 93 KARL HAGSTRÖM (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater har ställt oss bakom detta förslag, men
något löfte om att detta skulle vara ett steg för att gå vidare kommer vi inte
att ge.
Anf. 94 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag tackar för detta besked. Det är ganska klarläggande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
KU19 En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga området
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
277 för utskottet
9 för men.
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 21 nyd, 1 v, 2 -
För men.: 8 v, 1 -
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Rolf L Nilson (v) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha rös-
tat ja.
Mom. 4 (styrelsen för arbetsgivarorganisationen)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
164 för utskottet
121 för res.
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 21 nyd, 1 -
För res.: 110 s, 9 v, 2 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 6 (statens arbetsgivarpolitik)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
275 för utskottet
11 för men.
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 21 nyd, 2 -
För men.: 1 s, 9 v, 1 -
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiUll Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU13 Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning
Propositioner ställdes först beträffande uttalandet om avvecklingen av Bygg-
nadsstyrelsens egenregiverksamhet. Därefter företogs utskottets hemställan
till avgörande.
Uttalandet:
1. godkännande av utskottets uttalande
2. godkännande av uttalandet i res. (c, m, fp, kds)
Votering:
145 för utskottet
141 för res.
63 frånvarande
Kammaren godkände utskottets uttalande.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 1 m, 21 nyd, 9 v, 2 -
För res.utskottets uttalande: 68 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 1 -
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Birgitta Wistrand (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Hemställan:
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
77
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
FiU14 Riksbankens förvaltning år 1993
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU15 Statistikfrågor
Mom. 1 (ansvarsfördelning för den statliga statistiken)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
271 för utskottet
11 för men.
67 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 69 m, 25 fp, 23 c, 22 kds, 22 nyd, 2 -
För men.: 2 s, 8 v, 1 -
Frånvarande: 28 s, 11 m, 8 fp, 8 c, 4 kds, 1 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 2 (jämställdhetsstatistik)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
165 för utskottet
122 för res. 1
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 111 s, 9 v, 2 -
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (naturresurs- och miljöräkenskaper m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
263 för utskottet
12 för men.
10 avstod
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 99 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 9 v, 2 -
Avstod: 10 s
Frånvarande: 28 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 4 (system med s.k. generationsräkenskaper)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
266 för utskottet
21 för res. 3
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 69 m, 26 fp, 24 c, 22 kds, 1 nyd, 9 v, 3 -
För res. 3: 21 nyd
Frånvarande: 26 s, 11 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 5 (totalprisindex)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 8 (en låginkomstutredning)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 9 (lokalisering av hela Statistiska centralbyrån till Örebro)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU16 Vissa strukturfrågor inom offentlig sektor
Mom. 2 (en statlig rationaliseringskommission)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
262 för utskottet
22 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 112 s, 68 m, 26 fp, 22 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 22 nyd
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 9 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (konsekvensanalyser vid privatiseringar)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
79
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
80
162 för utskottet
122 för res. 2
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 67 m, 25 fp, 24 c, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 2: 111 s, 9 v, 2 -
Frånvarande: 26 s, 13 m, 8 fp, 7 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Sylvia Lindgren (s) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 4 (kartläggning och analys av privatiseringens kostnader och effekter)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
162 för utskottet
124 för res. 3
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 26 fp, 23 c, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 3: 112 s, 1 c, 9 v, 2 -
Frånvarande: 26 s, 12 m, 7 fp, 7 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU17 Riksdagens revisorer och deras kansli
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU27 Slopad årlig fordonsskatt på vissa veteranfordon
Mom. 2 (en utvidgning till nya fordonskategorier)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
262 för utskottet
22 för res. 1
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 67 m, 25 fp, 23 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 22 nyd
Frånvarande: 25 s, 13 m, 8 fp, 8 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (försäljningsskatt m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
260 för utskottet
24 för res. 2
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 67 m, 25 fp, 23 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 2: 2 s, 22 nyd
Frånvarande: 25 s, 13 m, 8 fp, 8 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Ersättnings-
rättsliga frågor
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att lagutskottets
betänkande LU27 och jordbruksutskottets betänkande JoU22 fick avgöras
i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU27 Ersättningsrättsliga frågor.
Anf. 95 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Nästan det värsta jag visste när jag var liten var när min
mamma sade: ”Vad var det jag sa! Du skulle ha hört på mig.” Hon hade
förmanat mig och ändå hade jag gjort precis det som hon hade sagt att jag
inte skulle göra med de följder som hon hade varnat mig för. Ändå har jag
lust att säga i dag: ”Vad var det vi sa!”
Hade den borgerliga majoriteten i lagutskottet lyssnat på oss socialdemo-
krater, hade förhållandena i dag varit annorlunda.
Det här betänkandet handlar om jämkat skadeståndsansvar enligt pro-
duktansvarslagen.
I lagutskottet ansåg vi socialdemokrater angående betänkande 1991/92:14
att EG-direktivet inte hindrade oss i Sverige från att behålla jämkningsre-
geln i skadeståndslagen också för produktskador. I det moderna samhället är
det omöjligt för den enskilde konsumenten att själv undersöka och bedöma
varors egenskaper. Den enskilde tvingas att lita på att tillverkaren och distri-
butören noggrant kontrollerar sina produkter och informerar om eventuella
skaderisker. Därför ansåg vi det särskilt viktigt med ett fullgott skydd för
konsumenten vid produktskador.
En jämkning enligt mönstret i EG-direktivet innebar en försämring, och
vi reserverade oss mot det beslutet.
I betänkande 1992/93:LU9 behandlades ett nytt förslag om jämkning av
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Ersättnings-
rättsliga frågor
82
skadestånd om den skadade själv genom vårdslöshet eller uppsåtligen vållat
skadan. Vi ansåg inte heller den här gången att skadeståndet skulle jämkas.
Den särskilda jämkningsregeln enligt EG-direktivet gav ett sämre skydd
vid personskada än skadeståndslagens regel. Vi ville inte försämra för kon-
sumenterna och trodde inte att det skulle bli särskilt betungande för dem
som har ansvaret för produktskador.
I och med EES-avtalet och EG-direktivet är det i dag omöjligt att införa
en svensk jämkningsregel som är förmånligare för de skadelidande. Om man
hade följt propositionens förslag hösten 1991, eller i alla fall avvaktat, hade
situationen varit annorlunda. Då hade man kunnat föra en sakdiskussion om
särskilda jämkningsregler i produktansvarslagen utifrån de erfarenheter som
vi har fått under det år som lagen har tillämpats. Det är inte heller någon idé
med en utvärdering och uppföljning.
Herr talman! Jag ville bara säga att jag tyckte att det var oöverlagt och
förhastat att införa en jämkningsregel i produktansvarslagen.
Anf. 96 MARGARETA G ARD (m):
Herr talman! Jag tycker att det är en mycket märklig debatt som Carin
Lundberg försöker att få i gång. Detta är ju ett motionsyrkande som social-
demokraterna har haft vid ett flertal tillfällen. Nu har man emellertid backat
och bara avgett ett särskilt yttrande. Om denna regel hade införts i produkt-
ansvarslagen hade man i alla fall fått lov att ta bort den nu. Det är mycket
märkligt att socialdemokraterna kommer så här i efterhand, när man ser att
detta var fel enligt EES-avtalet.
Carin Lundberg sade att om detta hade gjorts tidigare, hade vi i dag kun-
nat föra en sakdiskussion. Det hade ju varit till intet förpliktande, Carin
Lundberg, eftersom EES-avtalet reglerar hur detta skall gå till. Att komma
i efterhand och säga att man inte kan reservera sig på grund av EES-avtalet
och att det hade varit bra om socialdemokraterna hade fått gehör för sin mo-
tion tidigare är som att kasta in jästen efter degen.
Anf. 97 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Margareta Gard sade att vi socialdemokrater i lagutskottet
har backat och att det är ett märkligt beteende. Jag tycker att ledamoten
borde ha läst betänkandet bättre. Vi ville visa att man inte hade behövt att
genomföra denna försämring. Nu när den är genomförd går det inte enligt
gällande EES-avtal och EG-direktivet att förändra det hela. Det är faktiskt
ett argument som EG-motståndarna kan tänkas använda i debatten som ett
exempel på hur det inte skall gå till.
Anf. 98 MARGARETA GARD (m):
Herr talman! Vi har ändå en skadeståndslag som träder in, och den är
ganska generös, måste jag säga. Det råder alltså inte någon rättslöshet när
det gäller produktansvaret. Man har alltså att välja mellan två lagar och kan
då välja den lag som är mest generös. Det är också anledningen till att vi
en gång sade nej. Vi ville ha samma regler för våra producenter som deras
konkurrenter ute i Europa har. Detta är väldigt viktigt, och det insåg den
borgerliga majoriteten. Vi måste ge våra företag samma regler som deras
konkurrenter har. Det var anledningen till att vi då inte ville införa en sträng-
are regel i produktansvarslagen. Nu har man kommit fram till att enligt EES-
avtalet gäller denna likformighet för alla företag. Jag tycker att det är något
märkligt att Carin Lundberg kommer så här i efterhand och säger att om vi
hade gjort detta tidigare, hade vi kunnat föra en sakdiskussion. Det är väl-
digt viktigt att vi har samma regler som andra länder har.
Anf. 99 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag noterar att också Margareta Gard backar, precis som
hon sade att jag hade gjort. Vi tyckte att man inte skulle försämra för konsu-
menten. Det var därför som vi inte ville ha den förändring som den borger-
liga majoriteten genomförde. Med mitt inlägg ville jag bara säga att nu är
det här gjort och att det inte går att göras bättre. Vi beklagar det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 15 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU22 Stöd till ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m.
(prop. 1993/94:157).
Anf. 100 BJÖRN ERICSON (s):
Herr talman! I det ärende som kammaren nu har att behandla, jordbruks-
utskottets betänkande JoU22, tas bl.a. upp ett nytt stöd till ekologisk odling
och förstärkta resurser till trädgårdsnäringen. Till betänkandet finns fyra re-
servationer fogade, varav två är socialdemokratiska. Även om vi social-
demokrater har givit uttryck för meningsskiljaktigheter också på andra delar
i betänkandet nöjer jag mig med att kommentera de socialdemokratiska re-
servationerna.
Herr talman! Jag vill först säga att vi socialdemokrater gläder oss åt att det
nu har framlagts en proposition på detta område, vilket också framgår av den
socialdemokratiska jordbrukspolitiska motionen från januari i år. Vi delar
jordbruksministerns uppfattning som kommer till uttryck i proposition
1993/94:157, att ”ekologisk odling bör ses som en del i en strategisk satsning
för svenskt jordbruk”.
Även om regeringens förslag om ytterligare 10 miljoner kronor till stöd
för ekologisk odling är en bra ansats anser vi att det är helt otillräckligt. Det
är just därför som reservation 1 har tillkommit.
I Sverige behövs en utökad areal ekologisk odling. Efterfrågan på vissa
alternativodlade produkter överstiger redan i dag tillgången. I snabb takt
ökar konsumenternas intresse för dessa produkter. De är t.o.m. beredda att
betala högre priser för de livsmedel som utan konstgödsel och kemiska be-
kämpningsmedel framställts ekologiskt eller på ett naturnära sätt. Bristen på
ekologiska produkter kan faktiskt skada marknaden. Om varorna saknas i
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
83
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
84
butikshyllorna, vilket jag menar att de alltför ofta gör i dag, är risken stor
att konsumenterna slutar att köpa dessa produkter. Av bl.a. dessa skäl före-
kommer det att ekologiskt odlad spannmål har importerats till Sverige för
att hjälpligt klara vårt lands efterfrågan.
Sveriges jordbruk har enligt min mening utomordentligt goda klimatiska,
traditionella och kunskapsmässiga förutsättningar för framställning av eko-
logiskt odlade produkter. Det borde vara en gemensam strävan att vi inom
landet skall vara så gott som självförsörjande med dessa produkter. Även i
exporthänseende är den ekologiska odlingen en produktion som borde
kunna utökas avsevärt.
På den europeiska livsmedelsmarknaden bör svenska högkvalitativa pro-
dukter utan restsubstanser från själva odlingen kunna få en framskjuten
plats. För att göra detta möjligt krävs ett starkt stöd från statsmakterna. I
reservation 1 föreslår vi att anslaget förstärks med ytterligare 30 miljoner,
således till 50 miljoner.
Herr talman! I reservation 4 tar vi upp en fråga på det internationella om-
rådet, där det enligt vår mening finns brister i regeringens miljöpolitik. Bl.a.
är det nödvändigt att följa och aktivt försöka påverka miljöutvecklingen i
olika internationella forum. Som ett led i detta arbete menar vi socialdemo-
krater att de tekniska attachéerna och lantbruksråden skall ges ett tydligt
miljöuppdrag att bevaka forskning och teknisk utveckling samt ländernas
miljöpolitik. Vi är helt klara över att frågan om organisation och fördelning
av arbetsuppgifter bland utlandspersonalen hör till regeringens kompetens-
område. Men vi socialdemokrater menar att riksdagen bör uttala nödvändig-
heten av denna förstärkning av vårt internationella miljöarbete.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reservationerna 1 och 4 samt
i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 101 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! I betänkandet om stöd till ekologisk odling och trädgårdsnä-
ring har Ny demokrati en reservation beträffande trädgårdsnäringen. Vi ser
en god framtid för den ekologiska odlingen, vilken föregående talare talade
sig varm för.
Det finns speciella förutsättningar att klara ekologisk odling just i Sverige.
Vi kan dra nytta av vårt klimat. Det finns också speciella förutsättningar för
utsädesodling just i Sverige. Vi måste hela tiden söka de nischer där vi har
fördelar och utnyttja dessa. Man skall inte bara ha en storskalig syn på jord-
bruken. Här finns möjligheter för småföretagare inom jordbrukssektorn att
visa framfötterna.
När det gäller trädgårdsnäringen är jag däremot orolig för att vi i Sverige
inte ges förutsättningar att konkurrera på lika villkor med viktiga konkur-
rentländer. Arbetskostnaderna för den intensiva trädgårdsodlingen slår hårt
på produktens pris. Samtidigt är man beroende av tidsfaktorn. Man måste
skörda en viss dag. Jordgubbar kan inte vänta på fälten till nästa dag. Men
man saknar personal som är villig att utföra arbetet. Trots den enormt höga
arbetslösheten hade åtskilliga odlare förra året problem med att få produk-
terna skördade. Man har alltså lyckats så långt att man har fått fram produk-
ten. Men sedan, i sista ledet, får man den inte skördad tack vare att anvisad
personal tröttnar. De tycker att det är för varmt och att de får bölja arbeta
för tidigt osv. Man är helt enkelt beroende av speciell arbetskraft, men de
lokala länsarbetsnämnderna medger inte sådan. Detta är just nu en aktuell
fråga som hör samman med trädgårds- och bärodlingen. Den behandlas av
ansvariga myndigheter på ett icke tillfredsställande sätt.
Om man inte har en lösning skall man låta de berörda trädgårdsodlarna
föreslå lösningarna och sedan acceptera dessa. Håll inte på och konstra på
det sätt som arbetsmarknadsmyndigheterna nu gör! Vad det ger för resultat
har vi sett - bär som ruttnar bort. Det är en felaktig inställning till trädgårds-
odling.
Det är även viktigt att utskottet är positivt till ett stöd för att stimulera
exporten av trädgårdsprodukter. Vi nydemokrater är normalt sett emot alla
stöd, men just för att komma i gång med småföretagandet kan man acceptera
sådana saker. Det behövs dock en komplettering när det gäller anställnings-
reglerna för tillfällig arbetskraft. Det skall inte vara krångliga och svårare
och medföra större kostnader än t.ex. västra Tyskland har för sin arbetskraft.
Vi måste hela tiden inse att det är genom småföretagarna som vi kan växa.
Därför är det enormt viktigt att de kan få del av dessa pengar.
Jag vill samtidigt påpeka att produktutvecklingen inom trädgårdssektorn
är utomordentligt viktig. De konsumentfärdiga grönsaksproduktema har ta-
git en snabb marknad i såväl USA som England och Frankrike. Det sker en
snabb förändring. Sverige måste hänga med. Vi har gjort det genom investe-
ringar, men produkterna går då till snabbmatsrestaurangerna. De tvättade,
hackade och färdigförpackade grönsakerna måste ut till konsumenterna.
Det måste bli enkelt för konsumenten. Då ökar man också konsumtionen.
Det är precis vad som har skett i USA och i England. Vi måste hänga med.
Det finns anläggningar i t.ex. Östergötland. Men vilka driver anläggning-
arna? Jo, flitiga f.d. lanthandlare, som har fattat galoppen. De ser vad kon-
sumenten vill ha. Men det sker genom snabbmatskedjorna. Det är dags att
produkterna levereras direkt till konsumenten. Jag väntar mig att de signa-
lerna skall ges när det gäller trädgårdsodlingen. Vi måste anpassa produk-
terna till konsumentens krav. Det gäller både utförande och smak.
Jag vill också beröra den svenska fruktodlingen. Nere i restaurangen var
det länge sedan vi såg några svenska äpplen. Men när man talar med fruktod-
larnas representanter, får man veta att de mycket väl kan leverera svenska
äpplen året runt bara vi vill ha sådana. Producenten kan leverera. Det är
inte där problemet finns. I dag är ekonomin inom fruktodlingen ohållbar.
Just under den tid då det finns svenska äpplen att sälja pressar man priserna
till en för producenten orimligt låg nivå. Vi konkurrerar på det sättet ut hela
vår egen odling. Den är snart ett minne blott, om vi inte gör någonting.
Det krävs en översyn, där man studerar distributionen och marknadsfö-
ringen. Framför allt behöver vi en förpackad frukt, som kommer fram till
konsumenten oskadad. Frukten har i dag inte ett acceptabelt utseende när
den ligger i hyllan, om det inte är fråga om behandlad frukt från andra län-
der.
Vi måste åstadkomma en produktutveckling, som är en del av odlingen.
Det räcker inte med att bara odla produkten. Man måste också få fram den
till konsumenten i acceptabelt skick, dvs. med hög kvalitet.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
85
|
Prot. 1993/94:97 27 april 1994 |
När det gäller trädgårdsnäringen yrkar jag, herr talman, bifall till vår re- |
|
Stöd till ekologisk |
Anf. 102 JAN JENNEHAG (v): Herr talman! Det politiska språket karakteriseras ofta av något slags pe- Det är glädjande med en sådan utveckling. Man kan beklaga att den har Man kan ha olika former för stödet till denna verksamhet. Vi från Väns- Spannmålsöverskottet måste finansieras på något vis. Ett av instrumenten Vi kan naturligtvis begagna olika metoder för att öka stödet. Men vad vi Föreställningen att konsumentens makt alltid kan matcha de stora ekono- Det har också betydelse för hur vi ser på vår förmåga att hävda vårt lant- Den uppfattning som vi har och som jag har gett uttryck för i min menings- |
86
Anf. 103 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande nr 22 behandlas regering-
ens proposition om stöd till ekologisk odling och till trädgårdsnäringen samt
frågan om kravet på betestvång för mjölkkor och ett antal motioner väckta
under den allmänna motionstiden.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag på alla punkter utom på en. Den
punkten gäller regeringens förslag om att det tidigare anslaget beträffande
stöd till skuldsatta jordbrukare som drabbats av avregleringen, omställ-
ningen, skulle utvidgas till att tillämpas även avseende skuldsatta trädgårds-
företagare.
Oppositionen - bestående av socialdemokrater, vänsterpartister och nyde-
mokrater - röstade emellertid bort anslaget vid ett tidigare plenum här under
våren. Regeringssidan, som ansåg regeringens förslag välmotiverat, har där-
för nu inte kunnat tillstyrka regeringsförslaget. Vi förutsätter dock att rege-
ringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen med förslag om att
det vid behov skall vara möjligt att ge stöd till skuldsatta trädgårdsföreta-
gare.
Herr talman! Då det gäller frågan om ekologisk odling finner utskottet
flera skäl som talar för att den ekologiskt odlade arealen nu bör öka. Detta
ligger väl i linje med tidigare fattade beslut om miljömålet. Och kan då kon-
sumentintresset bli något större, blir det mer än en liten nischproduktion.
Det finns goda förutsättningar för ekologisk produktion i landet. Möjlig-
heterna till ökad avsättning av produkterna såväl inom som utom landet sy-
nes nu också bli större.
Förhandlingarna om ett svenskt EU-medlemskap, vilka nu avslutats, gav
också ett resultat som bör innebära goda möjligheter till en ökad ekologiskt
odlad areal i landet. Sverige får tillgång till EG:s stöd till ekologisk odling
och miljövänliga produktionsmetoder under förutsättning att det blir en
svensk medfinansiering.
Dock måste det framhållas att den ekologiska odlingens omfattning och
lönsamhet framöver i helt avgörande grad främst är beroende av efterfrågan
på marknaden.
En överproduktion på området skulle snabbt leda till sänkta priser och
därmed till olönsamhet, med negativa konsekvenser för många seriöst sat-
sande odlare.
Utskottet har trots detta satt upp målet att 10 % av landets odlade areal
år 2000 bör kunna vara ekologiskt odlad. Regeringens förslag, som tillstyrks,
innebär att den ekologiska odlingen utöver nuvarande anslag för marknads-
föring m.m. tilldelas 2 miljoner kronor budgetåret 1994/95 för information
och marknadsföring. Därutöver anvisas 8 miljoner kronor till särskilt areal-
bidrag för budgetåret 1994/95. Därmed avstyrks motionsyrkandena.
Reservation nr 2, vari kds föreslår att ekologisk odling bör få påbörjas på
omställd mark med 1994 som karensår, har utskottet inte kunnat gå till mö-
tes. Förslaget strider mot grundtanken i 1990 års livsmedelspolitiska beslut.
Produkter som odlas på omställd mark får inte gå till livsmedel.
Vid en övergång till EG:s regelverk kan förslaget inte realiseras. Dock ut-
vidgas möjligheterna för stöd till ekologisk odling i sammanhanget, som jag
tidigare har framhållit.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
87
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
88
Herr talman! Då det gäller trädgårdsnäringen delar utskottet regeringens
bedömning att det finns förutsättningar för en långsiktigt konkurrenskraftig
svensk trädgårdsnäring. Vid ett medlemskap i EU blir konkurrensen hår-
dare. Med tanke på den nyligen antagna GATT-överenskommelsen finns det
starka skäl för ytterligare insatser som bidrar till ökad konkurrenskraft hos
svensk trädgårdsnäring.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till åtgärder, och flera av motions-
yrkandena kan då i huvudsak anses tillgodosedda i utskottets skrivning här.
Även yrkande 2 i motion 227 är tillgodosett genom att 5 miljoner kronor
avsätts som stöd till kvalitets- och avsättningsfrämjande åtgärder på fruktod-
lingens område.
Vidare pågår ett arbete med att utvärdera ett antal aktiva bekämpnings-
medelssubstanser och med en harmonisering beträffande synen på risker
med bekämpningsmedel i Norden. Syftet är att få till stånd gemensamma
arbetsrutiner för dokumentationskrav, kriterier för godkännande, utvärde-
ringar samt informationsutbyte när det gäller biocider. Härigenom kan också
motionen anses tillgodosedd i detta avseende.
I betänkandet behandlas, som sagt, också frågan om betestvång för mjölk-
kor. I det sammanhanget har Patrik Norinder skrivit en motion, vari han yr-
kar att länsstyrelsen skall vara dispensmyndighet i frågor om undantag för
kravet på betesgång. Enligt motionen är det betydelsefullt att få en likartad
bedömning av dispensfrågorna såväl mellan kommuner som inom större re-
gioner. Det får inte vara så att en kommungräns ger olika bedömning av så-
dana ärenden. Det får heller inte vara så att det är stora skillnader t.ex. mel-
lan förutsättningarna i södra Sverige och förutsättningarna i norra Sverige.
Jag vill också påpeka här att Riksdagens revisorer i ett utlåtande hävdat
den uppfattning som Patrik Norinder ger uttryck för i sin motion. Utskottet
ansluter sig i princip till de intentioner som det talas om i motionen. Men
man har i det här sammanhanget ansett att det enligt 24 § djurskyddslagen är
den kommunala nämnden, som har tillgång till djurskyddsutbildad personal,
som skall sköta de här dispensfrågorna. Annars finns ju uppfattningen att
dessa i stället borde föras över till länsstyrelsen.
Utskottet har i det här sammanhanget dock mycket kraftfullt påpekat att
det är viktigt att bedömningarna är likartade. Man har också påpekat att det
finns goda möjligheter till överklagan till länsmyndigheten i sammanhanget.
Därför har man ansett den motionen besvarad.
Nydemokraterna säger i sin reservation om trädgårdsnäringen att man vill
ha en utredning av konsekvenserna för svenska odlare när det gäller den
prisdumpning som ibland uppträder. Vi finner det inte meningsfullt att för
närvarande göra en sådan utredning. Regeringens förslag går ut på att stärka
trädgårdsnäringens konkurrenskraft i samband med EU-inträdet. Därför
följer man väldigt noga och uppmärksamt vad som sker på området. Mot
den bakgrunden har vi inte kunnat ställa oss bakom de krav som förs fram i
reservationen.
I den socialdemokratiska reservationen, nr 4, tas miljöbevakningen av
tekniska attachéer och lantbruksråd upp. Man menar att det finns brister när
det gäller denna verksamhet.
Utskottet vill erinra om att lantbruksrådens uppgifter ursprungligen regle-
rades i en regeringsförordning med instruktion för lantbruksråden och lant-
bruksattachéema. De har till uppgift att bevaka vad som sker i sina respek-
tive bevakningsområden. Samma sak gäller miljöråden, som på motsva-
rande sätt skall bevaka vad som sker i omvärlden när det gäller miljön.
Verksamheten kommer enligt Utrikesdepartementet att intensifieras och
man kommer också att utbilda de människor som sysslar med detta. Därför
menar majoriteten att det inte finns någon anledning att nu gå reservanterna
till mötes på den här punkten.
Herr talman! Jag yrkar till sist bifall till utskottets hemställan i dess helhet
och avslag på reservationerna.
Anf. 104 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt som Ingvar Eriksson säger att det finns ett upp-
drag för miljöattachéer och lantbruksråd att följa miljöpolitiken i respektive
land. Men det är enligt vår mening inte tillräckligt tydligt utsagt att de också
skall följa forskning och teknisk utveckling samt miljöpolitiken i övrigt i re-
spektive land. Det är mycket viktigt att vi får nära rapportering om detta.
Det är av det skälet som vi i reservationen har uttryckt oss på det här sättet
och menat att det är oerhört viktigt att få fram just en noggrannare rapporte-
ring på det området.
Anf. 105 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag håller givetvis med om att det är viktigt att denna bevak-
ning sker på ett bra och kunnigt sätt. Jag sade också i mitt anförande att det
i det här sammanhanget pågår intensifierade insatser genom Utrikesdeparte-
mentets försorg. De syftar också till att utbilda den personal som sysslar med
detta.
Med hänsyn till det vill jag än en gång upprepa att det inte finns någon
bärande anledning till att nu ta upp den här frågan ytterligare. Frågan följs
alltså mycket noga. Inte minst i EU-sammanhang upplever vi den konkreta
uppföljningen av miljöpolitiken i de länder som är aktuella i det samman-
hanget. Det kan tas som ett gott exempel på att man kan nå framgång genom
de här insatserna. Vi har av det skälet inte ansett att vi bör gå med på det
krav som ställs i reservation nr 4.
Anf. 106 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i jordbruksutskottets betän-
kande JoU22 utom på punkt 2 där jag yrkar bifall till reservationen av Carl
Olov Persson.
Omställningsbeslutet var inte bra. Att lägga så mycket pengar på att lägga
ned i stället för att satsa på att bygga upp ser vi som oförnuftigt. Kds har
motionerat och även reserverat sig i utskottet i fråga om det ekologiska jord-
bruket. Vi kräver att delar av omställningsarealen skall kunna användas till
att starta ekologiskt jordbruk på.
Vi är oerhört positiva till att jordbruksutskottet tillkännager att vi skall ha
målsättningen att till år 2000 ha 10 % av åkermarken konverterad till ekolo-
giskt jordbruk. Eftersom kds har arbetat för ett arealbidrag för det ekolo-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
89
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
90
giska jordbruket är vi tacksamma för att det nu blir omkring 200 kr per hek-
tar i arealbidrag till det ekologiska jordbruket.
Nu förpliktigar faktiskt ett sådant tillkännagivande. Vi måste handla. Då
hade det varit bra om utskottet och riksdagen hade kunnat ta ställning för
kds förslag och i den här frågan beslutat tillåta ekologisk odling på viss del
av den omställda marken utan krav på återbetalning.
Vi har faktiskt 120 000 hektar mer omställt än vad som krävs enligt de trä-
deskrav EU ställer upp. 370 000 hektar åkermark ingår i programmet. Enligt
det program som EU har skall det behövas 250 000 hektar i träda. Det gör
att vi borde kunna ta till vara delar av den här marken för att bygga upp ett
ekologiskt jordbruk.
Sköredeutfallet från en ekologisk odling är dessutom så pass mycket lägre
att det inte bidrar till att skapa något överskott som vi får problem med på
exportsidan. Efterfrågan på ekologiskt odlade livsmedel har vi hört här bara
ökar, såväl i Sverige som i våra grannländer. Sverige skulle alltså kunna ta
vara på den här arealen och skaffa sig fördelar i form av ökade marknadsan-
delar.
Jag beklagar att vår motion inte har tillstyrkts. Jag betraktar det som en
nationalekonomiskt dålig affär. Vårt förslag hade inte kostat en skattekrona,
medan Socialdemokraternas förslag driver upp lånebehov och statsskuld.
Troligen gör även Vänsterns förslag det.
Vi från kds sida kommer att målmedvetet arbeta vidare för att få hela det
ekologiska program som jordbruksutskottet har tagit ställning för förverkli-
gat. Synd bara att vi inte redan nu tar ett rejält kliv in i förverkligandet av
de stolta orden och åtagandena.
Anf. 107 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag berörde i mitt anförande skälen till att vi inte kunde till-
styrka Carl Olov Perssons plädering för den motion som jag har för mig har
väckts av Harry Staaf.
Staten och odlarna har träffat en överenskommelse som gäller 1990 års
jordbrukspolitik. Den innebär att omställd mark inte får användas till livs-
medelsproduktion. Det är av det skälet som vi inte kan tillstyrka den här
motionen.
Jag vill också, som jag gjorde i mitt anförande, påpeka att i EU-samman-
hang uppstår helt andra möjligheter till stöd - en form av miljöstöd - för att
utveckla också den svenska ekologiska odlingen med hjälp av pengar från
EU, förutsatt att vi själva är beredda att bistå med medel i samma omfatt-
ning. Det är uppenbart att detta är mycket intressant. Vi har förhoppningar
om att kunna använda dessa medel för att gå vidare.
Carl Olov Perssons resonemang om att skördeutfallet är lägre är riktigt,
men det hjälper inte när principen är fastlagd, att vi inte skall odla livsmedel
på den omställda marken.
När det gäller själva den ekologiska odlingens utveckling tror jag att det
också finns risker om man går för fort fram. Det är därför vi från regeringens
sida har valt den försiktiga linjen, att ge en klar signal om vad som gäller och
en lagom stor stimulans för detta. Det är viktigt att vi får en lugn och stabil
utveckling av den ekologiska odlingen. Då kommer vi att få duktiga odlare.
Man kommer att få en stabil ekonomi och lönsamhet. Risken är annars, om
vi får en för snabb övergång av för stora arealer, att man får stora överskott
och kraftiga prisfall. Därmed slås lönsamheten undan för dem som är skick-
liga och dugliga odlare. Det vore det värsta som kunde hända.
Jag vill därmed hoppas att Carl Olov Persson och vi andra i utskottet som
i övrigt är överens skall kunna hantera de här frågorna på ett ansvarsfullt
sätt även i framtiden.
Anf. 108 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Det är kanske onödigt med en debatt mellan representanter
för regeringspartier i kammaren, men jag ville säga att vi ju kan utnyttja ti-
den fram till 1996 som karenstid. Vi kan visa vägen för att uppnå det mål
som vi har slagit fast. Det tycker jag är viktigt.
Jag tror inte att det finns någon risk för att det skulle bli för mycket av
ekologiskt odlade livsmedel så att det skulle slå undan benen för fortsatt pro-
duktion på grund av låga priser. Jag tror inte att stimulansen att få använda
de åkermarker som blir över vid omställningen för ekologisk odling på något
sätt hade skadat. Det hade snarare byggt upp intresset för ekologiskt jord-
bruk och gjort att vi kanske hade kunnat uppnå målet 10 %.
Anf. 109 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Om man inte har odlat den omställda marken alls fram till
1996, är det öppet att börja odla direkt. Jag finner inte att det skulle vara
några större problem i det sammanhanget. Jag tror inte att det behövs några
speciella beslut för detta. Kan man bevisa att marken har legat i träda eller
att det inte odlats livsmedel och använts handelsgödsel eller växthusmedel,
klarar arealen prövningen.
Anf. 110 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Vi förordar i vår motion, och i reservationen finns det också
texter som innebär det, att en förhandling skall ske och avtal upprättas om
att all jordbruksmark skall tas i anspråk för ekologiskt jordbruk och pågå
under minst fem år. Jag tycker att vi i riksdagen har möjlighet att besluta om
detta - omställningsbeslutet har vi ju ändå rört i så pass mycket under åren
som gått.
Anf. 111 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Carl Olov Persson försökte ge skenet av att det socialdemo-
kratiska förslaget, att yttterligare stödja ekologisk odling med 30 miljoner,
skulle driva på lånebehovet i statskassan. Då vill jag bara erinra honom om
att de 30 miljonerna ryms inom den budget som socialdemokraterna presen-
terade i januari. Den budgeten slutade på en förstärkning av statskassan med
5 miljarder.
Anf. 112 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Det kan mycket väl vara så att de ryms i det socialdemokra-
tiska budgetförslaget. Det innehöll ju en hel del skattehöjningar och ett och
annat som vi kanske inte skulle vilja ha i det här läget när vi behöver få i
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
91
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
92
gång sysselsättning. Jag tror inte att man kan resonera på det viset. Det är
ändå en budgetpost. Vårt förslag innebär inte en krona i skattekostnader och
ger, såvitt jag kan förstå, mycket mera än socialdemokraternas förslag.
Anf. 113 BJÖRN ERICSON (s) replik:
Herr talman! Jag upprepar att det socialdemokratiska budgetalternativet
innebar en förstärkning av statskassan på 5 miljarder.
Som Ingvar Eriksson sade i sitt inlägg om den omställda marken är det
bara att köra i gång med altemativodling om marken legat i träda till 1996.
Det är ju vad Carl Olov Persson är ute efter.
Anf. 114 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag måste återgå till de fem miljarderna, även om vi inte
skall ha en budgetdebatt här. Där var det fråga om skattehöjningar och mins-
kade bidrag. Vad socialdemokraterna där föreslog på jordbrukssidan var en
katastrof för det öppna landskapet och för odlingen över huvud taget. Det
har konstaterats i kammaren tidigare att det kunde innebära så pass mycket
att vi skulle få lov att lägga ner 700 000 hektar åkermark. Jag tycker inte att
vi skall vara glada åt den typen av förslag.
Anf. 115 BIRGER ANDERSSON (c):
Herr talman! I det betänkande som vi nu diskuterar finns nästan 50 olika
motionsyrkanden. Alla yrkanden utom ett har utskottet avstyrkt. En av mo-
tionerna, motion Jo208, har utskottet emellertid ställt sig bakom och vill ge
ett tillkännagivande till regeringen. Motionärerna är Lennart Brunander och
jag själv. Anledningen till att Lennart Brunander, som är Centerns företrä-
dare i jordbruksutskottet, ej deltar i debatten i dag är att han är i Sydafrika
och tjänstgör som valövervakare.
I vår motion Jo208 pekar vi på att det är förhållandevis små arealer som
odlas ekologiskt i vårt land. Vi gör bedömningen att arealerna behöver öka.
Efterfrågan på ekologiskt odlade produkter har ökat under senare år. Bris-
ten på ekologiskt odlade produkter kan skada marknaden. Ibland saknas
ekologiskt odlade produkter i butikshyllorna, och då kanske konsumenterna
tröttnar, slutar att efterfråga sådana och väljer andra varor i stället.
Fortfarande är det alltså små arealer som odlas ekologiskt. Vår motion går
ut på att den arealen skall utökas. Vi föreslår att riksdagen ställer upp ett
mål att 10 % av arealen skall vara ekologiskt odlad år 2000. Vi föreslår att
regeringen snarast utarbetar ett förslag till hur detta mål skall uppnås.
I utskottsbetänkandet skrivs: ”Utskottet föreslår att riksdagen med anled-
ning av motion Jo208 hemställer att regeringen utarbetar ett program med
målsättningen att 10 % av åkerarealen bör vara ekologiskt odlad år 2000.”
Vi två centermotionärer uttrycker vår stora tillfredsställelse med utskot-
tets välvilliga behandling.
Till sist vill jag understryka vikten av information och upplysning gent-
emot både producenter och konsumenter. Det är också viktigt med forsk-
ning. Under de senaste decennierna har växtförädlingen varit mycket starkt
inriktad på hög avkastning och stora insatser på produktionsmedel för att få
denna höga avkastning. Andra sortegenskaper måste vägas in och väga
tungt. Det innebär med andra ord att forskningen bör vidgas och inriktas på
att tillhandahålla sorter som passar den ekologiska odlingen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
LU27 Ersättningsrättsliga frågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU22 Stöd till ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m.
Mom. 2 (stöd till ekologisk odling)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
Men. ställdes mot. res. 1 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
157 för utskottet
117 för res. 1
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 67 m, 26 fp, 23 c, 22 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 1: 107 s, 8 v, 2 -
Frånvarande: 30 s, 13 m, 7 fp, 8 c, 4 kds, 6 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 3 (vissa frågor i övrigt om främjande av ekologisk odling m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (kds)
Votering:
250 för utskottet
23 för res. 2
1 avstod
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 66 m, 27 fp, 22 c, 16 nyd, 8 v, 3 -
För res. 2: 1 c, 22 kds
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 30 s, 14 m, 6 fp, 8 c, 4 kds, 6 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 4 (stöd för åtgärder som ökar trädgårdsnäringens konkurrenskraft)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (s)
Votering:
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Stöd till ekologisk
odling och
trädgårdsnäringen,
m.m.
93
|
Prot. 1993/94:97 27 april 1994 |
156 för utskottet 119 för res. 1 |
74 frånvarande
|
Riktlinjer för en |
Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 66 m, 27 fp, 23 c, 22 kds, 17 nyd, 1 - För res. 1: 109 s, 8 v, 2 - Frånvarande: 29 s, 14 m, 6 fp, 8 c, 4 kds, 6 nyd, 6 v, 1 - Mom. 9 (tillämpningen av stödet till trädgårdsnäringen m.m.) 1. utskottet 2. res. 3 (nyd) Votering: 259 för utskottet 17 för res. 3 73 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 109 s, 67 m, 27 fp, 23 c, 22 kds, 8 v, 3 - För res. 3: 17 nyd Frånvarande: 29 s, 13 m, 6 fp, 8 c, 4 kds, 6 nyd, 6 v, 1 - Mom. 13 (miljöbevakning av tekniska attachéer och lantbruksråd) 1. utskottet 2. res. 4 (s) Votering: 158 för utskottet 119 för res. 4 72 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 67 m, 27 fp, 23 c, 22 kds, 18 nyd, 1 - För res. 4: 109 s, 8 v, 2 - Frånvarande: 29 s, 13 m, 6 fp, 8 c, 4 kds, 5 nyd, 6 v, 1 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. 16 § Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället Föredrogs åtgärder för att minska riskerna med kemikaliehanteringen (prop. |
94
Anf. 116 ÅKE SELBERG (s):
Herr talman! Kemikaliefrågorna är ett av Socialdemokraternas priorite-
rade områden inom miljöpolitiken. Det var vi som utformade lagen om ke-
miska produkter, och det var vi som tillsatte Kemikalieinspektionen. Det var
också en socialdemokratisk regering som tog de första initiativen till en be-
gränsning av skadliga kemikalier. Det var också Socialdemokraterna som
beslöt att halvera bekämpningsanvändningen inom jordbruket.
När den borgerliga regeringen presenterade propositionen om kemika-
lieanvändningen kunde man i tidningarna läsa att amalgamet skulle förbju-
das. Nu var det inte så. Något förbud har regeringen aldrig föreslagit. Rege-
ringens förslag innebär endast att regeringen skall ta upp överläggningar
med tandvårdens huvudmän för att fasa ut användningen av amalgam ur
tandvården.
Trots mångårig debatt och trots en mängd vetenskapliga bevis för att
kvicksilvret är både miljö- och hälsofarligt har regeringen inte lyckats föreslå
någon lagstiftning om förbud.
Man ställer sig frågan: Vad tänker regeringen göra om enskilda tandläkare
struntar i överenskommelsen om att inte använda amalgam?
I detta fall, där det föreligger en sådan uppenbar risk för hälsa och miljö,
anser vi att ett förbud vore både effektivt och nödvändigt.
Frågan om amalgamets farlighet har dragits i långbänk ända sedan vår tid
i regeringsställning. Vi tillsatte Awecklingsutredningen, vars resultat ligger
till grund för regeringsbeslutet. Tidsgränserna för en avveckling av amalga-
met slogs då fast. Trots detta föreslår inte regeringen någon lag. Jag undrar:
Är det ovilliga tandläkare som styr den borgerliga politiken?
Andra viktiga åtgärder på det här området är att se till att tandläkarna får
betydligt bättre utbildning om alternativa tandlagningsmaterial. Tandlä-
karna själva säger att amalgam är lätt att använda, man behöver bara blanda
och sedan applicera materialet. Så snart det har stelnat är det bara att slipa
bort överflöd, och så är det färdigt. Därmed blir också amalgam billigt för
patienten. Plaster och keramiska material kräver betydligt större kunskaper
och kräver att tandläkaren har bra handlag och rätt teknik. Ofta tar det
också längre tid, och det syns naturligtvis på tandläkarräkningen.
Tandläkarna måste få kunskap om alternativa material redan i grundut-
bildningen. De läkare som är verksamma måste ges en bra och effektiv vida-
reutbildning.
Hur är det på tandläkarhögskolorna, fortsätter man att lära ut amalgam-
tekniken trots att amalgamet skall bort från tandvården?
Förbjuder man amalgam behövs inga vidare åtgärder. Om ett förbud inte
kommer till stånd bör prissättningen ändras, så att människor som kanske
inte har det så gott ställt inte väljer amalgam och dess risker av ekonomiska
skäl.
Det är också nödvändigt att tandläkarna bättre lär sig känna igen biverk-
ningarna av olika tandvårdsmedel. Det gäller i hög grad amalgamet, men det
gäller också många av de nya materialen. Det finns patienter som har bytt
tandfyllningar både tre och fyra gånger för att tandläkarens kunskaper om
vad materialen innehåller har varit bristfälliga. Ett exempel utgör de patien-
ter som är allergiska mot titan. De kan reagera våldsamt mot kompositer
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
95
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
eller plaster, eftersom dessa material ofta innehåller det vita färgämnet titan-
dioxid.
På denna punkt fick vi en positiv skrivning i betänkandet. Jag förutsätter
därför att regeringen snarast vidtar de åtgärder som behövs vidtas.
I övrigt är propositionen, som har det ambitiösa namnet Riktlinjer för en
fortsatt kretsloppsanpassning av samhället - åtgärder för att minska riskerna
vid kemikaliehanteringen, tämligen slätstruken. Precis som många andra av
regeringens propositioner på miljöområdet innehåller den mycket av be-
skrivningar av hur det är och vilka utredningar som är tillsatta. Regeringens
miljöpolitik har därmed blivit ganska slätstruken. Jag frågar mig därför om
den borgerliga regeringen verkligen tar miljön på allvar.
Det är frivilliglinjen som har dominerat, och mönstret går igen i kemika-
liepropositionen. Amalgamavvecklingen är frivillig, och det mesta skall av-
vecklas på frivillighetens väg. Kemikalieinspektionen skall informera bort
farliga kemikalier hos företag, kommunerna skall frivilligt miljöanpassa sina
vatten- och avloppssystem, och det införda producentansvaret är så löst defi-
nierat att i princip vem som helst kan vara producent.
Följden har blivit att det råder en hel del oreda på avfallsområdet. Social-
demokraterna anser att lagstiftningen måste stramas åt och ansvaret för av-
fallet definieras bättre. Vi kräver en rad åtgärder antingen i form av skärpt
lagstiftning eller andra styrmedel.
Jag kan också konstatera att regeringen tagit fasta på vårt förslag under
den allmänna motionstiden att utöka Kemikalieinspektionens budget med 2
miljoner kronor för att stärka arbetet gentemot EU. Det tycker jag är bra.
Riksrevisionsverket har nyligen kommit ut med en rapport som är kritisk
till myndigheternas information. Bl.a. anser RRV att Kemikalieinspektio-
nen och Riksrevisionsverket skall ge kommunerna bättre stöd när det gäller
tillsynen över kemikaliehanteringen. Vi har tagit upp detta problem i vår
motion. Men vi anser också att företagen behöver få bättre möjligheter till
kunskapsinhämtning.
Uppgiften att informera bör inte ligga på de myndigheter vars huvudupp-
gift är att utöva tillsyn över företagen. Därför föreslår vi att det bildas ett
konsultbolag som är delägt av branschorganen och staten. Det kan ske på
liknande sätt som när det gäller Institutet för vatten- och luftvårdsforskning.
Därmed kan kemikaliekompetensen samlas utanför myndigheternas sfär.
Det blir lättare för företagen att skaffa den kunskap som behövs.
I vår januarimotion krävde vi 100 miljoner kronor av arbetsmarknadspoli-
tiska medel för att sanera gamla miljöfarliga områden. Förslaget bifölls inte
av riksdagsmajoriteten. Jag vill fortfarande hävda att de arbetsmarknadspo-
iitiska medlen skall användas på ett sätt som gagnar miljön. Saneringen av
mark är arbetskraftsintensiv. Flera projekt är så långt gångna att de kan sät-
tas i gång omedelbart. Använd våra arbetslösa till att utföra dessa nyttiga
och angelägna arbeten!
Herr talman! Vi står naturligtvis bakom alla de socialdemokratiska reser-
vationer som vi fogat till betänkandet, men vi kommer endast att begära om-
röstning på reservationerna 1, 4, 5, 13 och 14. I övrigt yrkar jag bifall till
hemställan i betänkande JoU23.
96
Anf. 117 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag går in tidigare i debatten. Det
är ingen sidovördnad mot de debattörer från oppositionen som kommer ef-
teråt. Jag har ett möte med en av de främsta miljöföreträdarna i världen
inom kort, och jag måste därför göra den här anpassningen. Det är Maurice
Strong som är på besök i Sverige.
För närvarande pågår ett mycket stort arbete på svenskt initiativ för att
också internationellt föra fram de viktiga kemikaliefrågorna och kemikalie-
kontrollen med sikte på en långsiktigt hållbar utveckling.
På Norra Latin pågår just den här veckan en FN-konferens om kemikalie-
säkerhet. Där deltar 130 stater och 500 delegater. Det är en global konferens
i verklig mening.
Där handlar det om att följa upp Agenda 21 kapitel 19. I det samman-
hanget föreslås sex programområden för det fortsatta kemikaliearbetet,
bl.a. ökad riskutvärdering, harmoniserade grunder för klassificering och
märkning, upprättande av riskreduktionsprogram, stärkt nationell kompe-
tens och kapacitet och förhindrad illegal internationell handel. Det gäller
t.ex. import av giftiga och farliga produkter som ej är sanktionerad av motta-
garlandet.
Det är avgörande för den globala utvecklingen att vi ser till att så många
av utvecklingsländerna som möjligt kommer med i detta arbete. Vi måste
dessutom få i gång styrningen och ledningen av arbetet i de länder som är på
väg in i marknadsekonomin och där inte särskilt mycket arbete på det här
området har utförts tidigare. Därför har Sverige stött deltagandet från alla
de fattigare länderna i världen för att de också skall kunna delta.
Syftet är att man skall dela upp jobbet och att OECD-länderna skall dela
med sig av erfarenheterna till de fattiga länderna. De fattiga länderna skall
inte drabbas av de restriktioner som vi genomför i våra länder. Det är inte
meningen att man skall flytta problemen någon annanstans i världen genom
att dumpa avfall i fattiga länder därför att de behöver pengar eller genom att
kemikalieindustrin flyttar sina marknadsansträngningar när det gäller sub-
stanser som vi förbjuder i industriländerna.
Jag vill alltså betona hur viktigt det är att vi arbetar internationellt på dessa
områden. Det är därför som vi i proposition nr 163 har lagt tonvikten både
på det lokala och på det internationella planet. En förutsättning för interna-
tionella insatser och framsteg är emellertid aktiva nationella insatser.
Man kan alltid önska sig mer. Det var det Åke Selberg ägnade sig åt i sitt
anförande. Jag skall gärna ge en del kommentarer till det. Mycket av den
kritik som Åke Selberg framförde mot regeringens politik i det här avseen-
det faller naturligtvis tillbaka på tidigare regeringar. Detta är en process där
man måste vara medveten om att utvecklingen har pågått under mycket lång
tid. Kemikaliesamhället är ingen nyhet. Det är en ständigt expanderande
verksamhet med utnyttjande av mer och mer kemikalier i strängt taget alla
samhällen världen runt.
Det är riktigt att det har gjorts en hel del. Men vi måste också ständigt
förstärka de insatserna. Vi ser nya problem. Mycket av städningsarbetet ef-
ter det som har hänt tidigare återstår. Det är där som kretsloppsanpass-
ningen kommer in i bilden. Det är en självklarhet att vi, så långt det står i
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
|
Prot. 1993/94:97 27 april 1994 |
vår makt, måste undvika att farliga kemikalier blandas in i allsköns avfall. |
blemet blir ännu större.
|
Riktlinjer för en |
Det är den grundläggande synen som har saknats tidigare. Annars skulle Det är självklart att den här propositionen inte innehåller allt. I en del Det här innebär alltså att vi naturligtvis fullföljer tillämpningen av de prin- Jag tycker att det är litet tråkigt att Åke Selberg använder svepande for- Frågorna om amalgamet har nu tagits upp med samma typ av bila häng- Den tidsgränsen borde ha satts för länge sedan. Nu kommer den, i den Jag utgår ifrån att min kollega Görel Thurdin, som har arbetat särskilt med Så när Åke Selberg höjer rösten på det området, är det för sent. Det som Jag vill alltså klargöra denna grundläggande princip, som gäller på varje |
|
98 |
På flera av de här områdena har åtgärder dessutom vidtagits som även de |
borde ha vidtagits långt tidigare. Det bästa exemplet är att vi här i landet
alltför länge har tillåtit oss att sprida ut bly via drivmedel. Nu håller blyet på
att försvinna ur bensinen. Det kommer att vara i stort sett borta vid halvårs-
skiftet.
När vi ökade differentieringen av skatten på drivmedel hade den blyade
bensinen en marknadsandel på 40 %. I dag är den på väg mot noll. Det visar
effektiviteten i de styrmedel som vi har använt.
Anf. 118 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill börja med att önska miljöministern all framgång vid
det stora miljömötet som han skall delta i. Det här är i högsta grad interna-
tionella frågor, och självklart ger internationella överenskommelser det
bästa resultatet i de övergripande miljöfrågorna.
Miljöministern säger att mycket av den kritik som jag för fram faller till-
baka på den tidigare regeringen. När det gäller amalgamet sade jag också i
mitt huvudanförande att det naturligtvis har dröjt för länge och att frågan
dragits i långbänk även under vår tid i regeringsställning. Men vi tillsatte en
awecklingsutredning, och den ligger till grund för det förslag som den nuva-
rande regeringen har lagt fram. Där slogs tidsgränserna för en avveckling
av amalgamet fast, och vi menar att det fanns möjlighet att lägga fram ett
förbudsförslag i den proposition som regeringen nu kom med.
Det kan naturligtvis aldrig vara fel att föra överläggningar, självklart inte.
Men om överläggningarna skall vara framgångsrika och det verkligen skall
hända någonting, måste man också ställa krav vid de överläggningarna. Vi
tycker att man just i fråga om amalgamet hade kunnat lägga fram ett förslag
om förbud.
Miljöministern säger att han inte vill slå till med de hårdaste metoderna
genast. Om det är en ny fråga, kan man kanske resonera på det sättet, men
här är det ju gamla saker som undan för undan har kommit i dagen och som
har varit föremål för debatt vid många tillfällen. Man borde ha kunnat ta
litet hårdare tag här, eftersom det är gamla frågor.
Anf. 119 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag noterar att Åke Selberg dämpade sin kritik en aning, i
varje fall i tonen. Det är bra, för vi behöver naturligtvis föra en dialog på det
här området.
När det gäller amalgamet är det riktigt att underlag för beslut har tagits
fram av den utredning som tillsattes av den tidigare regeringen, men den so-
cialdemokratiska regeringen kom aldrig upp till bevis. Nu har vi fört arbetet
vidare och berett ärendet noggrant. Det innebär naturligtvis att när det klar-
läggs tydliga tidsgränser för avveckling av amalgamet så är de välgrundande.
Att de står i propositionen innebär att alla berörda parter får de signaler
som är nödvändiga för att kunna göra omställningen. Det är lika självklart
från vår utgångspunkt att om åtgärderna inte vidtas så är förbud det som
skall lagstiftas fram.
Det är inte absolut nödvändigt att man använder det vapnet på område
efter område, för om man gör det strängt taget överallt, får vi en utomor-
dentligt reglerande lagstiftning. De idéer som vi har framfört i kretslopps-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
99
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
100
sammanhanget, och som en del har missuppfattat som otydligheter, är ofta
de verksamma för att sätta press på dem som skall göra arbetet.
Det är den principen som vi vill fullfölja. Det handlar inte om någon tvek-
samhet, någon tvehågsenhet eller någon otydlighet, utan det handlar om att
sätta press på dem som utför jobbet, att hålla kontrollen och kontakten och
att hålla dialogen i gång för att se till att saker och ting händer.
Den metoden tror vi är utomordentligt verksam. Sedan kan den stöttas
med olika andra åtgärder, t.ex. ekonomiska styrmedel på rader av områden.
Jag nämnde blyet som ett exempel, men det finns många fler som också är
omnämnda i betänkandet, bl.a. kadmium, där vi har infört miljöavgift.
Självklart skall vi sedan följa upp hur de här instrumenten fungerar i verk-
ligheten och se till att målsättningarna fullföljs. Det är så vi arbetar meto-
diskt på område efter område inom kemikaliesektom.
Anf. 120 ÅKE SELBERG (s) replik:
Herr talman! Miljöministern säger att man inte kan skapa förbud överallt.
Det kan man självfallet inte. Självfallet skall man förhandla för att nå resul-
tat. Men ibland kommer man till en situation när man måste höja rösten och
säga till att det får ta slut. Människor far illa. Jag har träffat många personer
som mår oerhört dåligt just på grund av amalgamet. Det är inte trevligt att
konstatera hur de människorna mår. De mår väldigt dåligt.
Det finns andra material. Därför är det oerhört viktigt att vi snabbt får en
avveckling av amalgamet.
Miljöministern talar om gamla försyndelser. Jag minns att den social-
demokratiska regeringen lade fram en miljöproposition - förmodligen den
största i sitt slag - för riksdagen 1988. Det var knappast någon hejd på den
kritik som kom från de borgerliga partierna vid det tillfället. Av den anled-
ningen var förväntningarna väldigt stora när Centern tillsatte miljöminister-
posten.
Vi tycker att det råder en klar tvehågsenhet när det gäller miljöfrågorna
för närvarande i regeringen.
Anf. 121 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Herr talman! Jag skall inte höja rösten på något sätt. Jag bara konstaterar
att vi har olika metoder när det gäller att hantera de viktiga miljöfrågorna.
Storleken på propositionerna är inte det avgörande. Socialdemokraterna an-
vände metoden att samla ihop allting i en enda tegelsten under valperioden
1988 och tre år senare. Vi har använt denna successiva metod och tagit om-
råde efter område. Det är inte metoden som avgör. Det är väldigt viktigt att
man håller hög fart hela tiden på miljöområdet. Det har vi gjort.
Många av de saker vi föreslår är av den karaktären att de borde ha gjorts
långt tidigare. Amalgamet är ett exempel. När det nu fanns utredningsmate-
rial från den tidigare regeringen hade vi självfallet ingenting emot att full-
följa det. Jag konstaterar bara att den tidigare regeringen inte kom med nå-
got färdigt förslag. Det kommer nu.
Jag har också konstaterat att vi har kommit i gång för sent på rader av
områden där vi har stora problem. Men de aviseringar som görs i denna pro-
position ger oss möjligheter att snabba upp takten framöver. Den attityden
borde ha kommit fram tidigare så att vi kunde ha fått i gång processen i rätt
riktning.
Blyet - åtminstone bly i drivmedel- är det tydligaste exemplet. Jag såg att
frågan om blyhagel tas upp i en socialdemokratisk reservation. Riksdagen
har satt en tidsgräns. Vi har ägnat oss åt att tala om för de berörda parterna
på detta område att det finns en tidsgräns. Om man inte klarar att komma
bort från blyhagel och annat på frivillighetens väg får vi överväga skärpta
åtgärder. Jag utgår från att riksdagen är beredd att ställa upp eftersom det
är riksdagen som har satt upp tidsgränserna i det fallet.
Det är bara att konstatera att vi i Sverige har lyckats bättre än vad man
har gjort på andra håll när det gäller att hantera bekämpningsmedlen. Jag
vill gärna ge en eloge till socialdemokraterna på den punkten. Vi fullföljer
den politiken. Vi är uppe i mellan 60 och 70 % reducering av bekämpnings-
medelsanvändningen i jordbruket. Det är en väldigt viktig del av den utveck-
ling som måste till för att vi skall kunna konkurrera med allt renare livsme-
del. Det är precis vad den internationella marknaden efterfrågar och måste
få.
Anf. 122 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Vi i Ny demokrati har i stort sett funnit propositionen god-
tagbar. Vi tycker dock att vissa frågor har behandlats på ett något underligt
sätt.
Vi är för miljöåtgärder som är vettiga. Att förbjuda försäljningen av blyad
bensin innebär bara problem för den lilla människan. Vi tycker att förslaget
är ett slag i luften, och det är inte bra.
De som har fordon som endast går att köra på blyad bensin kommer att
få problem. Den s.k. miljöbensinen har vid tester i äldre motorer visat sig
ge högre motortemperatur och ett annat ljud eller en annan klang i motorn
då fordonet körs. Det indikerar att onormalt slitage förekommer. Skadorna
på motorn kommer långsamt, varför man inte upptäcker skadan förrän efter
kanske ett par års drift.
Om man har en äldre motorcykel med luftkylt lättmetalltopplock kan man
inte alls köra på oblyad bensin.
I propositionen betonas den goda utvecklingen, dvs. sjunkande försälj-
ning, väldigt starkt. Varför måste man då gå in och stoppa försäljningen?
Varför låter man inte marknaden sköta nedtrappningen?
Eftersom blyad bensin är en färskvara anser vi att det är nödvändigt med
ett distributionsnät.
Utskottet förutsätter att regeringen genom undantagsregler tar hänsyn till
de behov som finns vad gäller veteranfordon och andra fordon.
Hur tänker man sig försäljningen? Skall alla åka till en central punkt och
hämta hem bensin i dunkar? Vi ser stora problem med undantagsreglernas
konsekvenser för dem som blir drabbade.
Om det nu skulle bli så att man åker och hämtar en sex sju dunkar och
ställer i garaget uppstår det problem också för brandkåren. Det är inte alls
bra. Det finns problem. Det är inte så lätt som miljöivrarna tror. Det är inte
bara att stänga av och tro att allt är frid och fröjd. Så kan man inte göra om
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
101
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
102
samhället skall fungera. Vi har faktiskt motorer som behöver denna bensin
fortfarande.
Ny demokrati anser vidare att energiåtervinning ur pappersprodukter
skall jämställas med återanvändning och materialåtervinning. Det räcker
inte att säga att den metod som bäst hushållar med resurserna skall använ-
das, vilket utskottet gör.
Ny demokrati vill förstärka utskottets skrivning om hur viktiga miljöcent-
ralerna är i ett kretsloppssamhälle. Centralerna är kommunala angelägenhe-
ter, men eftersom vi vill ha ett kretsloppssamhälle som fungerar måste miljö-
centralerna fungera så att vanliga människor får någonstans att ta vägen med
grejerna. Det är viktigt att vi påpekar det här ifrån riksdagen.
Miljöministern talade om styråtgärder vad gäller blyad bensin. Vi undrar
vad det är för styråtgärder. Varför tog man inte tillfället i akt att höja skatten
på bensinen? Då hade man haft möjlighet att göra något för statskassan. Det
är ju så populärt i denna kammare.
Han sade också att regeringen skall kontrollera hur reglerna slår för de
vanliga människorna. Hur skall man kunna få i gång distributionsnätet igen
om man kommer fram till att reglerna slår väldigt olyckligt för dessa männi-
skor? Det är en omöjlighet. Det miljöministern sade var bara nonsens.
Det är sådana saker vi i Ny demokrati reagerar emot. Det är inte sunt fö-
nuft utan miljöiver som ligger i botten. Det måste vara någon måtta på den.
Vi står naturligtvis bakom alla våra reservationer, men på grund av att vi
vill spara tid yrkar vi bifall endast till reservation 2 och 6.
Anf. 123 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Efter meningsväxlingen mellan Åke Selberg och miljöminis-
tern torde det som i dag finns att säga om amalgam vara sagt. Jag kan förstå
att man behöver en övergångstid. Det kommer att behövas ändringar av
kursplaner, en ny inriktning av fortbildningen för tandläkarna och kanske
också helt enkelt en naturlig avgång bland en del av de inom tandläkarutbild-
ningen verksamma personerna.
Men jag tror inte att de här förändringarna kommer utan att man utövar
en mycket snabb och effektiv press. Jag tror att det vore utomordentligt vär-
defullt om vi sade att amalgam är farligt i dag likaväl som om ett, två eller
tre år. Samhället skall nu äntligen sätta press på de verksamma i branschen
att ta sitt ansvar.
Miljöministern berörde också rent allmänt frågan om bekämpningsmedel.
Sverige använder relativt litet bekämpningsmedel, men vi kan inte i liter och
kilo mäta framgången i arbetet på att alltmer minska användningen. Frågan
är ju vilken giftverkan dessa medel har på sikt. Detta har mycket litet sam-
band med en volymminskning. Det vore lika klokt eller oklokt att i kronor
mäta användningen av dessa medel. Kanske skulle det vara ett mera rättvi-
sande mått - vad vet jag - men volym- och viktmått är föga relevanta.
När det gäller överträdelser av kemikalielagstiftningen vill jag säga att det
är få förseelser inom det kriminella området som får så få påföljder och på-
följder med så föga av kännbarhet som dessa. Det är ytterst få brott som ens
blir polisanmälda, och av dem går ännu färre till prövning i domstol. Av dem
som prövas i domstol är det få som genom en fällande dom leder till känn-
bara straff. Det här är en tandlöshet som på sikt kostar samhället mycket.
Det innebär att brott mot kemikalielagstiftningen och annan miljöfarlig
verksamhet har en onödigt stor omfattning.
I detta sammanhang tror jag definitivt på allmänpreventionen. Jag menar
att vi inte genom något slags allmän vädjan till berörda personer och intres-
sen får bukt med en grå sektor i samhället i vilken man medvetet använder
miljöfarliga ämnen och avsiktligt begår brott mot lagarna. Det är utsiktslöst.
Jag tycker att vi borde uppdra åt regeringen att göra lagarna på det här
området mera verkningsfulla. Det bör omfatta allt från lagarnas inriktning i
form av straffsatser till en uppföljning av hur detta område har skötts från
de rättsvårdande myndigheternas sida. Det gäller hela kedjan från det att
brott över huvud taget inte blir anmälda, vidare över till att de inte går till
åtal och slutligen till att domarna är milda även i förhållande till den lagstift-
ning som vi har.
Hur får vi ett kretsloppsinriktat samhälle? Vi har i dag mängder av kun-
skap om detta. Vi vet hur branscher och verksamheter bidrar till miljöpro-
blemen, och vi skall redovisa uppgifter som ger grund för hur vi skall få hand-
lingsplaner för olika samhällssektorer. Vi bör upprätta branschprogram och
redovisa och följa upp dem kontinuerligt. Vi skall komplettera dessa
branschvisa genomgångar med informationskampanjer till allmänheten om
hur negativa miljökonsekvenser kan undvikas.
I stort sett vet vi vad det handlar om. Det gäller bilbranschen, stålindu-
strin, jordbruket, byggindustrin, kemikalieindustrin och skogsindustrin. Det
gemensamma för dem är att vi där slåss mot starka ekonomiska krafter. Men
vi har också att kämpa mot ett slags liknöjdhet från allmänhetens sida. Det
finns en utbredd föreställning att vi egentligen har dessa faktorer under kon-
troll. Det är oerhört viktigt att vi får en sökande och prövande attityd i alla
led, och det kan vi få bara om det ständigt diskuteras och informeras om
dessa frågar.
Naturligtvis är också frågan om ekonomiska styrmedel en del i detta. När
vi får nya produkter och ämnen i cirkulation i vår omgivning måste vi ut-
forma ett återvinningsförlopp och en destruktionsbeskrivningfördem. Kost-
naderna för varans fullständiga cykliska förlopp skall ingå i priset på produk-
ten. Så är i dag i många fall inte förhållandet, trots att de flesta ansluter sig
till principen att det bör vara så.
Jag hoppas att vi får en minskning av användningen av produkter vars
enda funktion är att slängas. Jag tror att vi är på väg dit, även om vi inte har
sett några kraftiga minskningar av avfallsmängderna. Det är möjligt att våra
problem är jämförelsevis hanterbara i förhållande till vad som gäller i värl-
den i övrigt. Sverige är gynnat, med en stor yta och en liten befolkning samt
med fördelaktiga omständigheter i största allmänhet.
Det är också möjligt att trycket på att förändra kommer att utövas från
andra håll. Det behöver inte bli sämre för det. Men vi kan åtminstone böija
med att få grepp om det som vi redan har beslutat om. Deponering och för-
bränning av osorterat avfall skulle ha upphört i fjol men pågår fortfarande.
Vi måste naturligtvis få fram åtgärder som gör att riksdagens beslut följs.
Jag gjorde häromdagen ett inlägg i en helt annan fråga, nämligen kommu-
nernas tredska vad avser att följa riksdagsbeslut. I en färsk bok av den förre
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
103
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
104
riksdagsledamoten Hans Lindblad konstateras gång på gång att riksdagsbe-
slut gäller såvida icke myndighet anser annorlunda. Motståndet kommer att
fortgå så länge riksdagen inte har ett uppföljningsarbete och inte med kraft
hävdar att besluten skall gälla och att lagarna skall följas.
För att få till stånd den nödvändiga minskningen av avfallsmängderna
måste vi få en total källsortering av sopor från hushåll och industri. Det finns
ingen väg förbi detta. Om vi också sorterar soporna så lokalt som möjligt -
och det är först då som de kan hanteras effektivt i nästa led - och om vi rang-
ordnar återbruk före återvinning, tar vi mindre energi i anspråk.
För detta krävs vissa administrativa apparater. Det medför krav på stan-
dardisering av olika produkter, i första hand förpackningar. Det för också
med sig ett krav på en förändring av den storskaliga varuproduktionen. En
ökad andel av produktionen bör förläggas nära konsumenten. Livsmedels-
produktionen är ett bra exempel på detta.
För en tid sedan hade jag och miljöministern en debatt om sanering och
återställning av miljöskadade områden - eller som tangerade det. Det var
fråga om en anläggning för destruktion av exempelvis skadade jordar. Huru-
vida man skall ha ett antal destruktionsanläggningar eller en enda stor, och
om man skall ha mobila anläggningar må väl vara en ekonomisk och teknisk
fråga. Men att vi behöver förslag som innebär en kraftigt höjd ambitionsnivå
när det gäller att minska olägenheterna är helt klart.
I den meningsyttring jag har gjort till betänkandet finns det ytterligare nå-
got som jag skulle vilja ta upp, nämligen miljömärkningen. En miljömärk-
ning som ger uppgifter om innehåll och miljöeffekt och där konsumenterna
ställs inför en realistisk valmöjlighet måste utvecklas ytterligare. Märkning
med symbol för miljövänlighet är i dag ett - låt oss kalla det - sammelsurium
av olika system. Konsumenterna är med rätta förvirrade. Uppgifter om inne-
håll och miljöeffekt måste ges mer fullständiga beskrivningar, och märk-
ningen skall vara tydlig, konsekvent och begriplig. Den skall också endast
avse sådant som det faktiskt är möjligt att ta ställning till, inte allmänt osorte-
rade, ostrukturerade, välvilliga märkningar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till min meningsyttring vad gäller mom. 3-5
och 7. Jag låter dem stå som symbol för även de övriga punkterna.
Anf. 124 IVAR VIRGIN (m):
Fru talman! Det betänkande vi debatterar handlar om fortsatt kretslopp-
sanpassning av samhället. Det handlar om åtgärder för att minska riskerna
för kemikaliehanteringen.
Det kan vara rimligt att gå tillbaka till den regeringsförklaring som avgavs
i samband med den nya regeringens tillträde.
Den första punkten handlar om vikten av att fullt ut föra Sverige in i det
europeiska samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i den euro-
peiska gemenskapen.
Den fjärde punkten i regeringsförklaringen handlar om att forma en lång-
siktig och hållbar utveckling mot ett samhälle med frisk luft, rent vatten samt
levande sjöar och skogar.
Båda dessa punkter belyses väl i det betänkande som vi nu debatterar. I
regeringsförklaringen talas det mycket om miljömål. Det talas om att sätta
upp miljömål, om att försöka precisera en tidpunkt när en viss åtgärd skall
vara vidtagen och om att vidta åtgärder för att se till att det uppsatta miljö-
målet verkligen uppnås.
I regeringsförklaringen talas det också om miljöbalk. Den ligger nu hos
lagrådet, och vi hoppas att den kommer att kunna avlevereras i så god tid
att vi kan få motionsreaktioner på den före detta riksdagsårs slut. Denna
lagstiftning är utomordentligt viktig, och den kommer att underlätta miljöar-
betet i framtiden. Många av de idéer som framfördes av borgerliga partier
under hela 80-talet är nu inarbetade i denna miljöbalk.
I regeringsförklaringen talas det också om bioteknik. I det ärendet ligger
en proposition på riksdagens bord.
Dessutom nämns det rätt mycket om internationellt samarbete. Vi hörde
också miljöministern tala om den konferens i Stockholm som för närvarande
pågår. Det känns tillfredsställande att konstatera att Sverige är värd för den
mycket viktiga och stora konferensen om kemikaliesäkerhet. Den är ett ut-
flöde av debatten och av besluten i Rio som nu kommer till uttryck. Det är
hedrande för Sverige att få vara värd för en konferens av den typen. Det
visar den ställning Sverige har på detta område, nämligen att Sverige helt
enkelt lyckats utomordentligt väl på kemikalieområdet och därför kan stå
som värd för en sådan konferens.
Tidsmässigt är denna debatt perfekt inpassad med tanke på konferensen,
som började i måndags och slutar på fredag. Konferensen är stor, med 130
länder som deltar. Framför allt är det FN-organ, som WHO, ILO och
UNEP, som står som inbjudare och Sverige som värd.
En hel del av den konferensens syfte återkommer i detta betänkande. Ett
exempel är det program som miljöministern tog upp, nämligen programmet
för att minska antalet bekämpningsmedel. Det hela startade egentligen i
början av 60-talet med Rachel Carsons bok Tyst vår. Det skedde kanske ing-
enting i början av 60-talet, men successivt har kunskapen om de förödande
effekter som vissa kemikalier kan ha på naturen nått ut. Fler och fler männi-
skor har fått insikt om det, och utvecklingsarbetet i industrin satte i gång
ungefär vid denna tidpunkt.
Det är säkerligen det som bildat bakgrunden till det mycket positiva halve-
ringsprogram på bekämpningsmedelsområdet som kunde sjösättas i mitten
av 80-talet. Vi har nu lyckats med en första halvering och är på väg in i en
andra omgång. Redan i den andra omgången har vi lyckats nå 65 % av de
75 % som är målsättningen i detta program. Det visar att Kemikalieinspek-
tionen gör ett fint jobb och att man tillsammans med brukare och de organi-
sationer som säljer produkterna har lyckats utomordentligt väl.
Många av de ämnen som används har en helt annan funktion i dag än de
hade tidigare. Tidigare var användningsområdet mycket bredspektrigt, vil-
ket innebar att en stor del av de växter och djur som eventuellt kunde hota
en gröda slogs ut. Nu arbetar man mycket selektivt och kan åstadkomma en
exakt bekämpning. Ofta används naturens egna metoder genom exempelvis
enzympreparat för att åstadkomma detta.
I betänkandet tas också problemen med kvicksilver upp. Det råder inga
tvivel om att vi kommit mycket långt på det området. Åke Selberg talade
mycket om amalgamet. Men den debatten bör vi egentligen ta upp den 18
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
105
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
maj när vi behandlar frågan om hur människor påverkas av amalgam. Jag
tror att ärendet vinner på det. Jag ser det här framför allt som ett viktigt led
i att förbättra miljön i Sverige, för att se till att inte kvicksilver kommer ut i
vår natur. Det är en mycket viktig del i detta - kanske den viktigaste.
Man skall också ha klart för sig, att om vi i dagsläget släpper ut ungefär
2-3 ton kvicksilver per år så tar vi samtidigt emot ungefär 100 ton utifrån,
enligt Naturvårdsverkets bedömningar. Debatten om kvicksilverpåverkan
bör rimligtvis ses mot den bakgrunden. Vi skall självfallet göra vad vi kan
för att ytterligare förbättra vårt läge, men vi skall samtidigt ha klart för oss
att vi gör de stora insatserna i internationella förhandlingar, där vi kanske
kan sälja vår idé om att fasa ut kvicksilvret och minska användningen. Det
är kanske en av våra viktigaste uppgifter.
Utskottet har uppmärksammat detta, genom ett särskilt tillkännagivande
på just det här området, där vi ber regeringen att undersöka möjligheterna
att använda ett exportförbud för kvicksilver som en del i dessa förhandlingar.
Det är däremot inte alls säkert att ett exportförbud rätt upp och ned, som
Socialdemokraterna vill ha, är den bästa metoden. Det kan nämligen visa
sig att brytandet av nytt kvicksilver åstadkommer större miljöskador än vad
det innebär att återvunnet kvicksilver kan användas, så att kretsloppet sluts
något mer än i det fallet att råvaran hela tiden tillförs utifrån. Regeringen
bör naturligtvis överväga detta ordentligt, och utskottet har gjort skrivningar
som ger regeringen den möjligheten fullt ut.
Med det här, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 125 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Kretsloppspropositionen antogs här i kammaren för ungefär
ett år sedan med väldigt bred majoritet och god uppslutning. Det visade sig
att alla partier var beredda att sluta upp i den strömfåra i ett nytt miljöarbete
som kretsloppspropositionen anvisade. Jag tycker, fru talman, att den här
samstämmigheten mycket väl återspeglas i de inlägg som har gjorts här i dag
kring det betänkande och den proposition som behandlas.
Det kan vara värt att i denna debatt peka på att flera olika viktiga steg
har tagits för en kretsloppsanpassning av samhället, inte bara genom denna
proposition och detta betänkande, utan också på andra sätt. Den av rege-
ringen tillsatta Kretsloppsdelegationen har t.ex. påböijat arbetet med att ta
in varugrupp efter varugrupp i det som i propositionen tidigare kallades pro-
ducentansvaret. Kretsloppsdelegationen lade alltså för några veckor sedan
fram ett förslag till regeringen om införande av producentansvar på däck.
Man arbetar med bilar, elektronik och byggnadsmateriel, och naturligtvis
med det speciella uppdrag som debatterades här i kammaren i går i samband
med en fråga, som gäller hanteringen av miljöproblem relaterade till PVC-
plast.
Man kan alltså se ett mycket tydligt mönster i detta att kretsloppsarbetet
fortsätter med en konkret och tydlig inriktning. Det gäller inte minst det ar-
bete som - framför allt med mark- och planministerns stöd och initiativ -
bedrivs ute i kommunerna i fråga om anpassningen till och antagandet av en
lokal Agenda 21. Vi kan redan nu ute i kommunerna se att detta rymmer
106
väldigt mycket av omsorg om kemikaliefrågan också, vid sidan av andra mil-
jöaspekter på kretsloppsanpassningen.
Det är glädjande att se att de här ansträngningarna för en kretsloppsan-
passning har vunnit anklang och gehör i de grupper och hos de aktörer som
kan påverka utvecklingen på miljöområdet. Det här återspeglas naturligtvis
i det aktuella betänkandet och i dagens debatt.
Några frågor är centrala, bl.a. den som flera talare har berört, dvs. hante-
ringen av blyad bensin. Utvecklingen går där entydigt åt rätt håll. Det är då
uppenbart att den blyade bensinen är på väg bort ur hanteringen. Jag tror
att 1994 kommer att vara just det år då vi ser den blyade bensinen försvinna
som ett miljöhot.
Amalgam och kvicksilver väcker berättigad uppmärksamhet. Det är gläd-
jande att se att utskottet nu har markerat vikten av bl.a. den centermotion
där man pekar på att Sverige bör verka för att den globala kvicksilveran-
vändningen och den internationella handeln med kvicksilver upphör.
I sammanfattningen kan vi se, fru talman, att den proposition och det be-
tänkande som behandlas i dag innebär att vi stabilt fortsätter på vägen mot
en kretsloppsanpassning av samhället. Återigen vill jag säga att det är gläd-
jande att det finns en så bred uppslutning kring den attityden hos alla aktö-
rer, inte bara i denna kammare.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 126 MAX MONTALVO (nyd) replik:
Fru talman! Lennart Daléus säger att 1994 är året då den blyade bensinen
kommer bort från marknaden. Det lät ju mycket mildare än det som stod i
propositionen. Jag tror nog att vi alla här inne är överens om att det är bra
om den försvinner generellt från marknaden. Men hur skall ni göra med
dessa undantag? Hur skall ni klara distributionen? Jag fick inget svar på den
frågan. Skall det finnas en central punkt, dit man åker och hämtar bensin i
en dunk, som man ställer hemma i garaget? Hur kommer det att fungera?
Det sägs ju att det skall göras undantag.
Anf. 127 ÅKE SELBERG (s) replik:
Fru talman! Lennart Daléus berörde propositionen angående kretslopp-
sanpassningen och sade att det finns ett stort intresse för den. Det är helt
riktigt; det finns ett väldigt intresse just för kretsloppsanpassningen på mil-
jöområdet.
Jag skulle ändå vilja ställa en fråga till Daléus: Varför är ni inte intresse-
rade av att gå med på vårt förslag om att sanera de kontaminerade markerna,
dvs. de olika deponier som det är ganska gott om i vårt land?
Vi lade under den allmänna motionstiden fram ett förslag, som vi nu följer
upp och som vi vill trycka på. Det här är ju ett område som kan ge många
arbetslösa jobb - samtidigt är det jobb som är mycket bra från miljösyn-
punkt, s.k. gröna jobb.
Vi tog redan 1988 i miljöpropositionen upp frågan om att återställa dessa
härdar, som innehåller arsenik och litet av vaije, på områden där det inte
finns någon huvudman.
Varför stöttar ni oss inte i det här förslaget?
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
107
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
108
Anf. 128 LENNART DALÉUS (c) replik:
Fru talman! Hanteringen av de gamla kemikaliedumparna är ett välkänt
problem, som inte är obeaktat - vilket Åke Selberg verkar vilja göra gäl-
lande. Vi har erfarenhet från USA, med bl.a. det kända exemplet ”Love Ca-
nal”, som skapade ett system med en s.k. superfund, som innebar att man
finansierade saneringen med hjälp av dels federala insatser, dels insatser från
den nu existerande kemikalieindustrin.
Redan en tidigare borgerlig regering drog i gång en verksamhet och bör-
jade kartlägga de olika kemikaliedumparna. Det resulterade i att man kunde
säga att det finns olika sätt att hantera dem på, allt från att låta dem ligga till
att försiktigt bölja gräva i dem. Det viktiga är kartläggningen, som Natur-
vårdsverket också har ägnat stor uppmärksamhet åt.
Den här frågan är inte bortglömd. Det är i stor utsträckning en kommunal
angelägenhet men också en statlig angelägenhet. Att nu gå in med generella
åtgärder mot kemikaliedumparna är inte nödvändigtvis det bästa sättet. Det
rimliga är att låta Naturvårdsverket ange lämpliga, generella grepp, och se-
dan får man se vilka åtgärder de olika enskilda dumparna förtjänar.
Anf. 129 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag begärde ordet för att göra en kommentar till en reserva-
tion i betänkandet, nämligen reservationen om blyhagel. Återigen måste jag
ställa mig frågan varför och till vilken nytta man ställer så direkta yrkanden.
Jag tycker att det yrkandet har mycket litet med verkligheten att göra.
Jag funderar också över vilken prioritering som ligger bakom reservatio-
nen. Jag tror att man får vara litet försiktig och inte agera så att man drar ett
löjets skimmer över miljöfrågorna - därtill är de alltför allvarliga, tycker jag.
I reservationen yrkar man att användning av blyhagel och blysänken skall
förbjudas senast år 1997. Det är alltså om två år. Man måste fråga sig om
detta är möjligt. Ytterligare en fråga blir: Är det här en sak som har så hög
prioritet?
Först till möjligheten: Än har man inte lyckats få fram material som kan
mäta sig med bly. Det finns över en halv miljon hagelbössor här i landet, och
deras värde uppgår till ca 2 miljarder kronor. En mycket liten del, kanske
mindre än 10 %, av dessa gevär kan använda järn- eller stålhagel. Jag skulle
vilja fråga: Har ni något förslag om hur man skall göra med alla dessa gevär?
Vill ni anslå medel för att lösa in dem? Skulle den här reservationen bifallas
är det en halv miljon gevär som är förbjudna om två år.
Sedan till den andra frågan: Utgör användningen av blyhagel någon miljö-
fara? Man har diskuterat de problem som kan uppstå vid skjutbanor, där det
dag efter dag, år efter år, avlossas hagelskott. Men det problemet kan man
mycket enkelt åtgärda med ett lager av torv. Flera undersökningar, såväl i
Sverige som i utlandet, visar att det är möjligt. Det allra effektivaste filtret
är ett oblandat torvskikt som är ca 10 cm tjockt. Det hindrar genomträngning
av blyföroreningar i åtminstone tusen år vid en skjutbana med verksamhet
av normal omfattning.
När det gäller jakt vid våtmarker är alla eniga om att man inte skall an-
vända blyhagel, men det är ju därför att fåglarna äter haglen och blir förgif-
tade av det. Då det däremot gäller jakt på fastmark finns det inga problem.
Jägarnas hagel i skogen är fullständigt ofarliga hur surt det än är och hur surt
det än blir - det säger en av landets främsta blyexperter. Problem kommer
däremot att uppstå om man tvingas skjuta med järn- eller stålhagel. Hela
skogsindustrin bävar för en sådan nyordning.
Jag undrar varför reservanterna inte i stället har haft i åtanke alla de bly-
kablar som är nedgrävda i marken. Ta bara Televerket! Det har ett kabelnät
på 16 000 mil blymantlad telekabel. Det gör 450 000 ton bly. Mellanortsnätet
beräknas ha samma omfattning, alltså sammanlagt 900 000 ton bly. Det finns
alltså närmare 1 miljon ton bly i marken enbart genom Televerkets försorg!
Men det kanske inte är något problem? Det skulle vara intressant att höra
reservanternas syn på detta. Den här reservationen tycker jag verkligen mot-
svarar ordspråkets talesätt att sila mygg men svälja elefanter.
Fru talman! Visst skall vi göra allt för att minska miljöproblemen, men då
skall man börja i rätt ända, tycker jag.
Anf. 130 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Lennart Daléus tystnad som svar på min fråga hur undantags-
reglerna skulle fungera i praktiken bekräftar bara vad alla inom fordonshob-
byn fruktat: Det här är enbart en överilad miljöåtgärd, utan en genomtänkt
plan för dem som drabbas. Sådana miljöåtgärder får i längden negativ ver-
kan, då många av dessa personer kommer att bli negativa till allt vad miljö-
tankar heter.
Anf. 131 LENNART DALÉUS (c):
Fru talman! Ny demokrati och regeringen har uppenbarligen olika upp-
fattningar om vilka värden som skall försvaras. Jag är glad över att proposi-
tionen och betänkandet speglar var vi lägger tyngdpunkten i miljövärdering-
arna. Att det sedan inte stämmer med Max Montalvos och Ny demokratis
avvägning av miljövärderingarna gentemot t.ex. trafikens, industrins och
andras intressen är bara att beklaga. Jag är glad att regeringen med den här
propositionen har försvarat miljötyngdpunkten i arbetet.
Anf. 132 MAX MONTALVO (nyd):
Fru talman! Miljövärderingar som inte är i pakt med folket kommer icke
att accepteras, Lennart Daléus.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 3, 4, 5 och 7 (kemikaliekontrollens inriktning, m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
267 för utskottet
9 för men.
73 frånvarande
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
109
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
110
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 68 m, 27 fp, 22 c, 21 kds, 18 nyd, 1 -
För men.: 7 v, 2 -
Frånvarande: 28 s, 12 m, 6 fp, 9 c, 5 kds, 5 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 8 (sanering och återställning av miljöskadade områden)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
158 för utskottet
120 för res. 1
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 27 fp, 23 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 1: 110 s, 1 kds, 7 v, 2 -
Frånvarande: 28 s, 11 m, 6 fp, 8 c, 5 kds, 5 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 9 (materialåtervinning och energiutvinning)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
260 för utskottet
18 för res. 2
71 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 69 m, 27 fp, 23 c, 21 kds, 7 v, 3 -
För res. 2: 18 nyd
Frånvarande: 28 s, 11 m, 6 fp, 8 c, 5 kds, 5 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 13 (internationell handel med kvicksilver)
Utskottets hemställan med godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (s)
Votering:
157 för utskottet
120 för res. 4
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 26 fp, 23 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 4: 110 s, 1 fp, 7 v, 2 -
Frånvarande: 28 s, 11 m, 6 fp, 8 c, 6 kds, 5 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 14 (avveckling av amalgamanvändningen)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
154 för utskottet
120 för res. 5
1 avstod
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 68 m, 24 fp, 23 c, 21 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 5: 109 s, 2 fp, 7 v, 2 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 29 s, 12 m, 6 fp, 8 c, 5 kds, 6 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 17 (avveckling av användningen av blyad bensin)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 27 (miljöanpassade vatten- och avloppssystem m.m.)
1. utskottet
2. res. 13 (s)
Votering:
157 för utskottet
118 för res. 13
74 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 26 fp, 23 c, 21 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 13: 109 s, 7 v, 2 -
Frånvarande: 29 s, 11 m, 7 fp, 8 c, 5 kds, 6 nyd, 7 v, 1 -
Mom. 28 (producentansvaret)
1. utskottet
2. res. 14 (s)
Votering:
159 för utskottet
118 för res. 14
72 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 27 fp, 23 c, 21 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 14: 109 s, 7 v, 2 -
Frånvarande: 29 s, 11 m, 6 fp, 8 c, 5 kds, 5 nyd, 7 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Riktlinjer för en
fortsatt krets-
loppsanpassning av
samhället m.m.
111
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Ks.m fiskeri-
politiska frågor
112
På förslag av talmannen medgav kammaren att jordbruksutskottets betän-
kande JoU24 fick företas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU24 Vissa fiskeripolitiska frågor (prop. 1993/94:158).
Anf. 133 KAJ LARSSON (s):
Fru talman! Vi skall nu behandla jordbruksutskottets betänkande JoU24
om vissa fiskeripolitiska frågor. Jag tror att det inte är någon nyhet när jag
säger att fiskerinäringen i Sverige har stora problem, det har nog sagts tidi-
gare från denna talarstol. Men det kanske är ännu värre i dag än vad det har
varit tidigare. Flera olika orsaker bidrar till detta.
Jag skall bölja med att tala om Östersjön och de problem som finns med
yrkesfisket i Östersjön. Vi vet att torskbeståndet i Östersjön har reducerats
kraftigt. Den totala kvoten i Östersjön är nu ungefär 10 % av vad den var
för 10-15 år sedan. Det är nog ganska svårbegripligt för oss politiker att vi
förra året fick beskedet att det inte finns någon torsk i Östersjön medan er-
farna yrkesfiskare för någon månad sedan sade att det aldrig har funnits så
mycket torsk i Östersjön som just nu. Jag tror dock att båda uppgifterna kan
stämma.
Biologer säger att enligt gjorda undersökningar är torskbeståndet kraftigt
reducerat. Jag tror att både biologerna och yrkesfiskarna har rätt. Torsken
förflyttar sig, och torskbeståndet torde nog vara kraftigt reducerat. Därför
tycker jag att det är bra att man från regeringens sida sätter av medel för
selektering av fiskredskap. Därigenom kan fiskarna sortera bort den mindre
fisken, som kan växa till sig.
Torskfisket i Östersjön ligger nu nere fram till den 20 augusti. Det är total-
stopp, eftersom man har fiskat upp halva årets kvot. Det skedde på två må-
nader, januari och februari. Yrkesfiskarna får då hålla sig till sillfisket i
Östersjön. Då uppstår nästa problem - lönsamheten är dålig.
Prisregleringen upphörde den 1 januari. Därför uteblir bidraget till yrkes-
fisket. Man får ca 1:50 kr per kilo sill, eller strömming som det också heter.
Lönsamheten för yrkesfisket blir mycket dålig. Nästa steg är att man ligger
stilla i hamnen i stället för att fiska. Det sker t.ex. vid sydkusten i dag. Följ-
den blir att beredningsindustrin inte får råvaror. Beredningsindustrin har i
dag sagt upp all personal. Om det inte blir någon förändring får man troligen
lägga ner verksamheten.
Denna utveckling är tråkig. Fisket befinner sig nu i en övergångsperiod.
Man hoppas att Sverige blir medlem i EU. Därigenom skulle de svenska yr-
kesfiskarna få samma villkor som fiskarna i övriga Europa. Man tror att man
då skulle klara sig.
Det finns också problem med laxfisket. Laxen har drabbats av en sjukdom
som kallas M 74. ”Siffran 74” står för år 1974 då sjukdomen upptäcktes.
Trots forskning och undersökningar vet man inte mer om denna sjukdom i
dag än vad man visste 1974. Dödligheten bland de kläckta ynglen är upp till
90 %. Det medför att kraftverken, som skall göra kompensationsutsätt-
ningar, inte klarar av det här. På sikt kommer vi att få mindre lax i Östersjön.
I dag talar man om att man skall sätta stopp för yrkesfisket av lax i Östersjön.
Om det blir verklighet, innebär det ytterligare en försämring för yrkesfisket.
Det är viktigt att man tar tag i problemen från regeringens sida. Det har
forskats i sjukdomen M 74 i 20 års tid, och som jag sade så står man och
stampar på samma ställe. Vi måste samla ihop forskningsresultaten, och vi
måste samla forskarna. Det måste göras en utvärdering av vad man har kom-
mit fram till. Vi måste komma underfund med vad det är som orsakar sjuk-
domen.
Laxen är inte bara viktig för yrkesfisket. Den har också stor betydelse för
sportfisket. Jag läste i en broschyr vilken betydelse sportfisket har för vår
turistnäring. I Tyskland säljer vi turistresor bl.a. genom att tala om vilket
sportfiske vi har. Om det skulle visa sig att laxbeståndet minskar, äventyras
även turistverksamheten.
Innan jag kommer in på reservationerna vill jag i fråga om sillfisket nämna
att riksdagen förra året beslutade i enlighet med ett socialdemokratiskt för-
slag att ge 5 miljoner kronor som ett regionalt bidrag till sillfisket på ost- och
sydkusten. Meningen var att när regleringskassoma upphörde skulle dessa
pengar under en övergångsperiod utgöra en kompensation till sillfisket.
Riksdagen ställde sig helt bakom detta. Nu har det visat sig att Fiskeriverket
betalade ut pengarna i våras baserat på 1993 års fiske. Följaktligen har yrkes-
fiskarna fått 5 miljoner kronor på en postanvisning utan att pengarna på nå-
got sätt har varit förknippade med årets fiske. Det är bara att tacka och ta
emot. Jag tycker att det är bekymmersamt och tråkigt att det har blivit så.
Det har inte blivit någon stimulans för sillfisket. Om det hade blivit så som
det var tänkt, hade kanske beredningsindustrin på sydkusten kunnat räddas.
Svenskt yrkesfiske står med andra ord vid en övergång till något nytt. Det
är viktigt att det ges hjälp och stöd så att yrkesfisket kan övervintra tiden
fram till ett eventuellt medlemskap i EU.
Fru talman! Jag skall nu gå in på reservationerna. Det finns fyra social-
demokratiska reservationer. Reservation 1 gäller frågan om att fartygslicen-
ser skall knytas till vissa fiskeslag.
I propositionen och i betänkandet föreslås det att nya fartygslicenser skall
knytas till ett visst fiskeslag. Vi socialdemokrater tycker att detta är onödigt.
Fartygen binds upp på ett felaktigt sätt. Jag nämnde torskfisket på sydkus-
ten. Om det skulle vara slut på torsken, innebär detta förslag att ett visst
fartyg inte får gå upp i Skagerrak och fiska enbart därför att fartyget har li-
cens för torskfiske. Vi tycker att yrkesfisket skall ha denna flexibilitet. Det
är viktigt för att yrkesfisket skall kunna leva vidare. Jag yrkar bifall till reser-
vation 1.
Reservation 3 tar upp frågor rörande problemen med laxen och sjukdo-
men M 74. Jag har redan pratat om den frågan. Jag yrkar därför bifall till
reservation 3.
Reservation 4 berör miljökonsekvensbeskrivningar. Jag tycker att det är
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
114
bra med miljökonsekvensbeskrivningar här - precis som på andra områden.
Men här framgår det att näringen självt skall bära kostnaderna för undersök-
ningarna. Jag tycker inte att man skall jämföra fiskerinäringen med andra
näringar eller industrier. För några år sedan diskuterade vi i utskottet bom-
trålning. Om ett fartyg vill ägna sig åt bomtrålning på västkusten, måste det
fiskelaget bekosta miljökonsekvensbeskrivningen. Om ett nytt fartyg kom-
mer till platspn och vill använda samma typ av fiskeredskap för bomtrålning,
har miljökonsekvensbeskrivningen redan gjorts. Jag tycker att det är fel att
näringen självt skall betala kostnaderna. Vi tycker att det är myndigheterna
som skall stå för den saken i fråga om fisket. Jag yrkar bifall till reservation
4.
Reservation 7 gäller allmän fiskevårdsavgift. Frågan om allmän fiske-
vårdsavgift har utretts, debatterats och diskuterats under många år. Alla be-
rörda vill ha och står bakom förslaget om en allmän fiskevårdsavgift. T.o.m.
den största intressenten som skall vara med och betala, Sveriges sportfiske-
förbund, är med och verkar pådrivande i frågan. Varför det? De inser att om
det inte blir en bra fiskevård kommer fisketillgången att sjunka kraftigt.
Likaså är det med yrkesfiskarna och Fiskeriverket. I propositionen fram-
går det att alla som har avgivit remissvar är positiva till en allmän fiskevårds-
avgift. Likväl finns det motstånd i riksdagen. Likväl vågar jordbruksminis-
tern inte lägga fram ett förslag. Det finns en organisation, en person, som är
bromskloss. Den personen sitter här i kammaren i dag. Jag är litet förvånad
att han inte har anmält sig till talarlistan.
Jag tycker att det är underligt att vi har en jordbruksminister som enbart
lyssnar till den personen, den organisationen, och struntar i vad alla andra
tycker. Han vågar därför inte lägga fram förslaget. Vi är medvetna om att
oavsett vem det är som kommer att regera, kommer det inte att finnas ut-
rymme via budgeten att finansiera en bra fiskevård i Sverige. I våra grann-
länder Finland, Norge och Danmark finns det fiskevårdsavgifter. Men i Sve-
rige skall de inte finnas. Varför? Jag hoppas att vi skall få svar på den frågan
i kväll.
Min tanke med en allmän fiskevårdsavgift är att pengarna skall gå direkt
till fiskevård i hav och insjöar. Pengarna skall gå till anläggningar och service
till sportfisket. Även vattenägama skall få stöd. Vissa utredningar skall gö-
ras. Det är inte meningen att pengarna skall gå in i statsbudgeten, utan peng-
arna skall gå via Fiskeriverket direkt till fiskevården. Det finns också många
älvar och åar som har använts för flottning där fiskarna nu har svårt att fort-
planta sig. Det finns försurade sjöar som behöver åtgärdas. Det finns många
dåliga uppvandringsleder i älvarna för laxen. Om det kommer turister hit för
att fiska, kommer de att ha stora svårigheter att finna fisken.
Fru talman! Dessa frågor är oerhört viktiga. Jag skall med stort intresse
lyssna på vad de andra talarna här i kväll kommer att ha för åsikter om fiske-
vårdsavgifter.
Bromsklossen Carl G Nilssons partikamrat i Malmö, kommunalrådet Joa-
kim Ollén, tillika ordförande i Svenska kommunförbundet, är också en stor
pådrivare. Svenska kommunförbundet har skrivit till Sportfiskeförbundet.
Kommunförbundet anser att det är viktigt att en fiskevårdsavgift införs. Men
likväl är det stopp.
Jag undrar om det är någon splittring i regeringskansliet. Vågar de inte
fatta något sådant beslut?
Fru talman! Jag lämnar frågan om fiskevårdsavgiften. Det finns i betän-
kandet en motion av John Andersson, Jo401. Jag skall erkänna att när mo-
tionen behandlades i utskottet var jag inte riktigt klar över vad den innebar.
Men efter behandlingen har jag tittat närmare på motionen och kravet på
ett fiskevårdsområde ovan odlingsgränsen. Kravet stämmer helt överens
med våra tankar, och jag yrkar därför bifall till den motionen.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 17.59 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. JoU24)
Anf. 134 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Till detta betänkande ansluter jag mig till de socialdemokra-
tiska reservationerna. Det är en sak som jag skulle vilja ta upp, och som även
Kaj Larsson berörde, nämligen frågan om allmän fiskevårdsavgift.
I fjol sade utskottet att man inte vill ha en sådan. Men historien är också
att den som då var med närmast fick uppfattningen att detta ställningsta-
gande gjordes i avvaktan på att den utredning som skulle behandla frågan
blev klar.
Den allmänna uppfattningen var att utredningen skulle komma att föreslå
en allmän fiskevårdsavgift, och därmed skulle saken vara klar. Regeringen
skulle följa utredningens förslag. Någon argumentation eller motiv i övrigt
framfördes varken från regeringens eller utskottets sida.
Så kommer då utredningen, och den föreslår en allmän fiskevårdsavgift.
Men i propositionen står ingenting annat än att man inte vill ha den. Det är
inte tillstymmelse till argumentation. Utskottet skriver också följdriktigt att
man inte har ändrat inställning, och avstyrker således en avgift.
Detta är litet knepigt. Det är litet svårt att argumentera med någon som
inte ger argument och inte försöker att ta ställning till någon slags sakdiskus-
sion. Jag tycker att det är trist. Regeringen kunde ha försökt att hitta några
skäl till varför man säger nej. Jag utgår ifrån att det är läget för de ledamöter
i detta utskott som inte vill ha en allmän fiskevårdsavgift. Vilka är skälen?
Låt oss ta fram dem så att vi kan granska dem. Att bara titta på ett nej ger
ingenting.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
115
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
116
Anf. 135 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets hemställan i
jordbruksutskottets betänkande nr 24.
Vi återkommer ganska tätt med debatterna. Det gäller att koncentrera sig
något och inte varje gång ta upp alla fiskefrågor.
Vi vet alla att arbetslösheten i dag är ett av landets största problem. Politi-
ker från alla partier som finns representerade i detta parlament säger: De
nya jobben skall komma i de gamla och nya småföretagen. Arbetslösheten
och den påstådda kunskapen om hur vi skall få fler arbeten förpliktigar.
I kusttrakterna, på öarna, vid hav och insjöar behövs det extra mycket
insatser för att de människor som bor där skall ha ett arbete att gå till. Där
mer än på några andra platser är det de små företagen som måste bli arbetsgi-
vare. Då är det viktigt att företagen i dessa trakter får bra förutsättningar.
Svenska yrkesfiskare som verkar i dessa områden har länge haft en oer-
hört trängd ekonomi. Det är flera skeenden som samverkar till det, och jag
skall inte nu räkna upp orsakerna till dagens svåra situation. Jag vill i stället
peka på några åtgärder som skulle kunna underlätta för yrkesfiskarna, som
är en mycket viktig arbetsgivarkategori, och den näring som finns runt om-
kring yrkesfisket.
Oberoende av EES- och EU-avtal lever vi i en värld där handeln i allt
större utsträckning sker över ländergränser. Då måste skattereglerna för fis-
ket vara likvärdiga med omvärldens. Den svenska yrkesfiskaren bör få göra
schablonavdrag vid fiske till havs efter ungefär samma regler som gäller för
danska och norska fiskare.
För att motverka problemet med de starkt varierande fiskeinkomsterna
bör yrkesfiskare få möjlighet att sätta av inkomster mellan olika år efter
samma modell som råder inom skogsbruket med det s.k. skogskontot. Jag
kan fortsätta att räkna upp olika saker. Men allt detta är ju positivt behandlat
i propositionen och i betänkandet.
Arbetet för att nu stötta företagarna och sysselsättningen i dessa bygder
bör påskyndas. De måste få behålla alla arbetstillfällen så långt det går. Om
möjligt måste det tillskapas nya arbeten för att boende i dessa bygder skall
kunna gå till ett bra arbete.
Herr talman! Jag skall vända mig till Kaj Larsson. Vi delar naturligtvis Kaj
Larssons oro över sjukdomen M 74 och att det kanske finns något liknande
både på lax och torsk. Kaj Larsson säger att det är dags att samla in forskning
från 20 års tid tillbaka. Det är nog dags att ta detta på allvar.
Jag tror att det i första hand beror på miljöskador i Östersjön. Vi som nu
har haft middagsrast kanske slog på text-TV och tittade. Just nu förbereder
man ett förslag där man kanske om en vecka måste ta ställning till om vi skall
stoppa allt laxfiske i Östersjön om vi inte kan få ordning på detta. Detta är
en fråga som jag tror alla delar oron över.
Utskottsmajoriteten har heller inte någon annan uppfattning när det gäller
flexibiliteten i reglerna för yrkesfisket, om vilken det finns en socialdemo-
kratisk reservation. Det framgår av betänkandet att vi tycker ungefär lika-
dant. Men vi anser att Fiskeriverket skall ta ansvar och fastställa dessa vill-
kor.
Så till nästa fråga som Kaj Larsson tog upp. Fisket är en viktig inkomst-
källa för människor i glesbygd, som jag tidigare sade. Befolkningen i dessa
trakter har av hävd haft sina inkomster från vattnet. Nu talas det om en all-
män fiskevårdsavgift. Vi i kds har sagt att vi ställer oss bakom att frågan om
hur de fiskevårdande insatserna skall finansieras utreds.
Vilka är det då som skall ha huvudansvaret för fiskevården, och hur skall
nyttjandet av resurserna delas? Givetvis är det de som bor i glesbygden och
som haft fiskeresursen som inkomst under århundraden tillbaka som måste
vara huvudpersoner.
Det går alltså inte att kategoriskt säga: Nu skall vi införa en allmän fiske-
vårdsavgift och förutsätta att de människor som levt på fiskeresursen skall
ställa upp och bjuda på sin gamla inkomstkälla till alla tillresande, även turis-
ter från andra länder.
Denna fråga måste alltså lösas i samråd mellan alla inblandade parter. Vi
måste nalkas den med större ödmjukhet än hittills. Det går inte bara att säga
att det skall införas en avgift och att de som äger fiskevattnet skall delta i
detta på villkor som de inte alls varit med att förbereda.
Vi måste fråga oss: Hur gynnar vi bäst företagandet och boendet i gles-
bygd? Detta är en resurs som skall tillvaratas i första hand i dessa trakter.
Tack för ordet.
Anf. 136 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Carl Olov Persson säger här att vi inte bara kan införa en
fiskevårdsavgift. Det är en fråga som är mycket väl utredd.
År 1991 gjorde Per Wramner en mycket omfattande utredning där det
klart och tydligt står hur en avgift skall kunna införas och finansieras, vem
som skall ta hand om kassan, hur pengarna skall portioneras ut och vad de
skall gå till.
Det framgår tydligt och klart, som jag sade i inledningen, att det inte är
fråga om några pengar som går via statsbudgeten, utan de skall gå till Fiskeri-
verket. De olika organisationerna skall vara med och fördela pengarna. Det
gäller exempelvis yrkesfiskarna, sportfiskarna och vattenägare.
Den här frågan behöver inte utredas mer, utan den är mycket väl utredd.
Det är bara mod som behövs för att införa en fiskevårdsavgift. Så om Carl
Olov Persson hade kommit över sin feghet hade en sådan avgift kunnat in-
föras omedelbart, eller vi hade i alla fall kunnat ge Fiskeriverket i uppdrag
att verkställa detta.
Vi har nu i 20 års tid utrett frågan om sjukdomen M 74. Det är nu viktigt
att vi samlar ihop det vi har. Carl Olov Persson sade att han under middag-
spausen hade hört att det kan bli fråga om ett fiskestopp. Ja, det är riktigt
att man i dag diskuterar det. Jag tror personligen inte att det löser problemet
att Sverige ensidigt stoppar yrkesfisket av lax i Östersjön. Vi kan i dag se att
man i Finland har fiskat betydligt utöver sin tilldelade kvot. Då hjälper det
inte att Sverige inför ett stopp. Viktigt är att vi först och främst kommer un-
derfund med vad som är orsaken till sjukdomen M 74.
Herr talman! I mitt inledningsanförande glömde jag att yrka bifall till re-
servation nr 7 angående fiskevårdsavgifter, så jag vill därför göra det nu. Jag
vill också ta tillbaka mitt yrkande om bifall till motion Jo401, detta av for-
mella skäl, eftersom motionen innehåller lagtext.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
117
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
118
Aid. 137 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Kaj Larsson! Vi i utskottet har inte sagt att en fiskevårdsav-
gift skall införas, utan vi sade att frågan om hur fiskevårdande insatser skall
finansieras skall utredas. Man har då kanske från Fiskeristyrelsen gått litet
tufft fram när man går ut och säger att man har fått i uppgift att införa en
fiskevårdsavgift och att frågan bara är hur den skall finansieras och på vilket
sätt den skall delas upp.
Man måste vara litet försiktig med hur man uttalar sig, eftersom det är så
många viktiga intressenter som skall dela både på fiskevattnet som en resurs
och på kostnaden för detta. Man måste då fråga sig vem som skall vara hu-
vudman, vilka som skall stå för det här. Vi kan inte heller bara köra över
äganderätten, som är något ganska viktigt. Det gäller för oss att få respekt
för äganderätten hos dem som äger, så att vi får ett bra ägande i det här
landet.
Anf. 138 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns, som jag har sagt tidigare, en fullständig enighet
om detta. Det finns bara en bromskloss, och det är vattenägarna. Jag tror
att det kvittar hur vi diskuterar detta - vi får ändå inte vattenägarna med oss.
Det är fråga om ett egenintresse, att de av ekonomiska skäl inte vill införa
fiskevårdsavgifter. Frågan är då: Skall detta styra hela fiskevården i vårt
land, dvs. skall vi låta det ekonomiska egenintresset ha en avgörande bety-
delse?
Jag tycker att detta är förskräckligt. Fiskevården har oerhört stor bety-
delse för hela rekreationen i Sverige och för turistnäringen. Frågan är ut-
redd, det är klarlagt hur detta skall kunna fungera. Alla står som jag sade
bakom. De som skall betala den stora summan, dvs. länsstyrelser och andra
myndigheter, står bakom. Det är bara att sätta i gång.
Anf. 139 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Carl G Nilsson är apostroferad. Han kommer att gå upp i
debatten senare och klargöra sin inställning.
Utskottet pekade inte ut att det skulle vara fråga om just en fiskevårdsav-
gift, utan man sade att det skulle utredas på vilket sätt detta skall finansieras.
Utskottet var fullständig enigt om detta. Det kan finnas andra former än en
fiskevårdsavgift.
Anf. 140 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Jag kommer i ett kort anförande att ta upp en delfråga i detta
betänkande. Det gäller fredningstiderna för lax och öring.
I motion Jo414 har jag redovisat mina synpunkter och farhågor över att
ett fåtal yrkesverksamma fiskare utefter Norrbottenskusten får svårigheter
att utöva sin verksamhet. Jag delar utskottets uppfattning att det från tid till
annan är nödvändigt med fredningstider för att skydda den naturreproduce-
rande laxen. Det får emellertid inte innebära att fredningstiderna är längst
där en bråkdel av laxfångsterna görs.
Av allt fiske efter lax sker 90 % av fångsterna söder om gränsen för Norr-
bottens och Lapplands län. Av återstående 10 % tar yrkesfiskarna utefter
Norrbottenskusten cirka hälften. Dessa siffror visar att någon avgörande in-
verkan generellt sett inte kan nås genom en hård reglering av yrkesfisket på
den delen av Norrlandskusten. Laxfiskeförbudet i detta område råder i dag
under maj och juni månad, då det i princip råder totalstopp för allt laxfiske
i området.
Sedan 1983 har olika restriktioner drabbat yrkesfiskarna, och dessa re-
striktioner har nu ytterligare skärpts. Det är också en av anledningarna till
att bara ett fåtal yrkesfiskare för närvarande finns kvar.
Mot den här bakgrunden är det inte förvånande att fiskarna i norra Sverige
upplever situationen som ojämlik. Enbart runt Gotland ökade laxfisket un-
der 1993 med 120 ton. Detta motsvarar tolv års laxfiske vid Norrbottens
kuststräcka. Det här visar att om restriktioner skall ge resultat, måste insat-
serna göras där huvuddelen av laxfisket sker.
I den utredning som Per Wramner från Fiskeriverket redovisade förra hös-
ten sägs det att yrkesfisket skall stärkas och att skärgårdsboendet skall stimu-
leras. De fredningstider som nu föreslås gälla för norra Sverige strider defini-
tivt mot dessa ståndpunkter.
Divergensen i uppfattningar om laxbeståndets storlek mellan å ena sidan
yrkesfiskarna och å andra sidan Fiskeriverket är dessutom betydande.
Skulle ändock restriktioner vara nödvändiga i fortsättningen - och allt ty-
der väl på det - måste begränsningen av fisket ske där laxfisket är störst,
nämligen i Östersjön.
I dag har man också redovisat någon form av förslag, som skall bli offent-
ligt i morgon, i vilket man talar om att helt stoppa laxfisket under 1994.
Skulle vi från svensk sida ensidigt göra detta, blir man naturligtvis glad i öv-
riga länder i området, speciellt i Finland, eftersom dessa länder då skulle få
väsentligt förbättrade möjligheter till laxfångst. Jag hoppas verkligen att det
förslaget inte kommer att vinna gehör.
Med detta vill jag, herr talman, yrka bifall till min motion Jo414 under
mom. 18, och i övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 141 CHRISTER SKOOG (s):
Herr talman! Carl Olov Persson tog upp laxproblematiken. Jag kan något
informera kammarens ledamöter om det TT-meddelande som har kommit i
dag och som många av er har hört talas om. Sven-Olof Petersson och jag
sitter i Fiskeriverkets styrelse, och vi blev lika förvånade som alla andra över
meddelandet.
Inom Fiskeriverket har det, herr talman, funnits en speciell utrednings-
grupp, som skall ta fram ett underlag till generaldirektören och till Fiskeri-
verkets styrelse och dess ledamöter. Syftet är att vi skall ge regeringen ett
underlag inför ett beslut som skall fattas senare i fråga om laxproblematiken.
Jag kan redan nu säga att allt tyder på att de beslut som Fiskeriverket tidi-
gare har fattat när det gäller laxfrågan har följt de anvisningar som har kom-
mit från denna kammare och från regeringen. Men nu har den numera be-
ryktade och omtalade sjukdomen M 74 kommit. Det är den som ställer till
problem. Vi får avvakta och se vad verkets styrelse säger och vad regeringen
sedan säger. Nämnas bör att generaldirektören Per Wramner har gått till TT
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
119
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
120
och dementerat uppgifterna. Det går inte att någon annan uttalar sig i Fiske-
riverkets namn.
Herr talman! Det har funnits en frihet längs våra kuster under många år.
Människor som har verkat och levt i skärgården har fritt fått fiska och klara
sitt dagliga uppehälle. De har kanske t.o.m. klarat sin stora familjs och sina
släktingars behov av fisk. Denna frihet beskars i och med införandet av den
s.k. fiskelagen.
På ett för mig ganska förvånande sätt i en stat av Sveriges dimensioner
reglerar den in i detalj hur många meter gam och hur många krok jag får ha.
Den beskär över huvud taget fri- och rättigheterna i skärgården för många
skärgårdsbor. Dessa människor har svårt att förstå vad vi håller på med här
i riksdagen. Det är faktiskt noterbart att friheten inskränks under en rege-
ring som brukar prata om frihet.
Vi pratar ju om dubbelbeskattning i andra sammanhang. Om de männi-
skor som tidigare har fiskat skall få fortsätta måste de betala in en avgift på
500 kr till länsstyrelsen för att ärendet över huvud taget skall behandlas. Om
Bo Lundgren hade varit här hade vi kunnat prata om dubbelbeskattning.
Detta är verkligen dubbelbeskattning.
I motion Jo417, som jag härmed yrkar bifall till, har vi socialdemokrater
från Blekinge, Skåne och Bohuslän tagit upp det här problemet, som är en
följd av införandet av fiskelagen.
Fiskelagen är ett oerhört trubbigt instrument. Den tar över huvud taget
ingen regional hänsyn till de olika förutsättningar som finns längs våra kust-
sträckor. Man får ha 600 meter gam om man inte är yrkesfiskare, precis som
om förhållandena skulle vara likadana överallt. Det tas inte hänsyn till de
trånga vikarna i Stockholms skärgård eller det stora havet Östersjön. Där är
inte förutsättningarna lika.
För att erhålla yrkesfiskelicensen går man, enligt min mening, in på skatte-
lagstiftningen. Den som skall få yrkesfiskelicens skall under tre år tillbaka
kunna redovisa en inkomst av fisket på ett halvt basbelopp netto. Man tar
bort möjligheterna för den enskilda människan att med hjälp av skattelag-
stiftningen göra de verderbörliga avskrivningar och annat som vaije företa-
gare har rätt till. Det riktiga vore att det var bruttobeloppet som räknades.
Det är bruttobeloppet som är måttet på fiskeansträngningen. Det borde
ligga till grund för bedömningen om man skall kunna få yrkesfiskelicens.
Vi har också pekat på att det behövs en utvärdering efter en tid. Det här
kan få regionalekonomiska konsekvenser i skärgårdsområdena. Det borde
på något sätt samordnas med den nu pågående skärgårdsutredningen. Det
skulle vara en regionalekonomisk utvärdering som tar fram hur det här på-
verkar möjligheterna att bo kvar i skärgården och att kunna hitta de olika
små inkomstkällorna som gör att man kan föra ett drägligt liv längs våra kus-
ter.
Det har också hänt en del fadäser i samband med införandet av fiskelagen.
Det fanns motioner som bifölls om att även ålsax skulle få användas i framti-
den. Tanken vid behandlingen i riksdagen var dock att den skulle få använ-
das av alla fiskande. Nu har det blivit så att det bara är de som har yrkesfiske-
licens som får använda den. Vi har tagit upp detta i motioner och föreslår
att alla som fiskar skall få använda den.
Det är likadant med tobisnot. Mycket av detta kan verka främmande för
den stora breda allmänheten. Men för de som är berörda i skärgården är det
viktiga saker.
Herr talman! Jag hade faktiskt förväntat mig ett hedersomnämnande av
motionen, men det här avslaget gör att jag känner mig tvingad att yrka bifall
till motion Jo417 som väcktes under den allmänna motionstiden.
Anf. 142 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Det var väldigt mycket fakta som Christer Skoog tog fram.
Vi har debatterat dem ganska nyligen här i kammaren. Det finns ingen an-
ledning att gå in i dessa detaljer en gång till. Det kanske inte är dags med en
utvärdering ett kvartal efter det att vi har fattat ett beslut.
Christer Skoog säger att friheten inskränks med den nya lagen. Det kan
väl vara den övergripande rubriken på det som sades från talarstolen alldeles
nyss.
En enig riksdag beslutade om detta, och ett enigt utskott lade fram betän-
kandet. I det här sammanhanget kan det kanske tänkas att Christer Skoog
inte har något parti att vara med i.
Anf. 143 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Det parti jag är med i är det bästa partiet. Dock kan även
ett bra och stort parti ha åsikter som kanske inte stämmer överens med mina
i alla detaljer.
Carl Olov Persson som är noggrann kanske noterade att jag och några
andra socialdemokrater hade en motion i ärendet som tyvärr inte bifölls. Där
försökte vi lyfta fram det som är förankrat i den verklighet som vi lever i.
Den var inte en skrivbordsprodukt, vilket jag menar att fiskelagen är. Vi har
försökt att informera oss ute i de kustbygder där berörda människor bor. De
förstår inte det kineseri som vi håller på med genom lagstiftning och in-
skränkningar.
Hade den motionen som har mitt namn som första namn gått igenom när
vi behandlade den här frågan senast hade vi sluppit mycket byråkrati och
mycket arbete på länsstyrelsen. Vi hade sparat många sköna hundralappar
åt de människor som har låga inkomster ute i vårt land. Men jag vet inte var
de finns i ert handlingsprogram, Carl Olov Persson.
Anf. 144 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! När jag såg motionen upplevde jag att det är bra att ha
många olika åsikter i ett parti. Då tillfredsställer man många åsiktsgrupper.
I vårt parti skriver man inte motioner utan att vara överens med gruppled-
ningen. Här var ni tydligen inne på att ni skulle tala med två tungor.
Anf. 145 CHRISTER SKOOG (s) replik:
Herr talman! Vi har nog ungefär likadana rutiner i de flesta partier som
har erfarenhet från riksdagsarbetet. Vi skall informa våra gruppledningar
och företrädare i utskotten om vad vi som enskilda ledamöter eller i grupp
tänker föreslå riksdagen i motioner. Så har givetvis skett också i den här frå-
gan.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
121
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
122
Men i ett stort parti som vårt med många ledamöter från olika delar av
landet är det väl inte så konstigt att vi har skilda uppfattningar i sakfrågor.
Jag räknar inte med att få gehör för motionen i dag. Jag fick inte det förra
gången heller. Men jag tror ändå att tiden kommer att tala för motionen.
Flera, t.o.m. Carl Olov Persson, kommer säkert att inse att det finns vikti-
gare frågor för oss politiker än att sitta och reglera hur många krokar eller
hur många meter gam den enskilda skärgårdsbon skall få ha ute på havet
eller hur mycket man skall nagelfara hans eller hennes inkomst när de försö-
ker hanka sig fram i det karga livet ute i verkligheten.
Jag tror att man kommer att inse det så småningom. Jag tror att vi kommer
att sluta med sådant här framöver och i stället syssla med väsentligare saker.
Det skulle kanske Carl Olov Persson och hans regering ta tag i någon gång.
Anf. 146 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Låt mig säga att detta betänkande är ytterligare en viktig del
i ett långsiktigt strategiskt arbete för att främja det svenska fisket. Låt mig
också konstatera att vi i Centern tycker att det är viktigt att vi även i framti-
den kan ha ett rationellt svenskt fiske. Det skall vara ett fiske som är konkur-
renskraftigt jämfört med omvärlden och som har rätt anpassning och rätt in-
riktning.
Vi vet också att fiskeriföretagen har satsat stora summor pengar i utrust-
ningar, fartyg, redskap m.m., och detta har också skett inom beredningsin-
dustri och olika kringverksamheter. Det är investeringar som i dag i många
fall blir försålda till andra länder till väldigt låga priser, på grund av den svik-
tande lönsamhet som vi tyvärr alltför mycket haft att brottas med de senaste
åren.
Även om antalet yrkesfiskare, drygt 3 000 stycken, och antalet binärings-
fiskare, som bedöms till ca 600, kan anses vara en relativt liten yrkesgrupp,
kan vi ändå konstatera att den tillsammans med kringnäringama svarar för
en betydande del av sysselsättningen i bygder vid kuster och i skärgårdar där
utkomstmöjligheter annars skulle saknas.
Vi vet, och det har belysts tidigare här, vilka problem som fisket brottas
med i dag: sviktande tillgång på torsk, låga priser på sill, sjukdom hos laxen,
etc. Men jag tror ändå att vi skall hitta lösningar som totalt sett gynnar det
svenska fisket.
Låt mig också understryka vikten av att när vi pratar om fisket inte
glömma bort beredningsindustrin - man gör rätt ofta det - som är en bety-
dande och viktig industri för att ta till vara råvaran. Tappar vi beredningsin-
dustrin, finns risken att råvaran måste gå på export och att vi inte kan tillgo-
dogöra oss vare sig de inkomster som kan komma av detta arbete eller de
sysselsättningstillfällen som detta ger.
Många betydelsefulla insatser har gjorts de senaste åren från regeringens
och Jordbruksdepartementets sida för att hjälpa fiskerinäringen. En fiskeen-
het har inrättats på departementet. Vi har fått den tidigare omtalade utred-
ningen som generaldirektör Per Wramner gjorde om fisket. Vi har fått en
fiskelag, en fiskeförordning och nya föreskrifter.
Föreskrifterna är bra, anser jag, men de är nya och kan behöva ses över
kontinuerligt. Jag förutsätter att vi från Fiskeriverkets sida kommer att följa
detta uppmärksamt för att rätta till eventuella felaktigheter som kan finnas
med och också anpassa föreskrifterna efter det att förutsättningarna kan
komma att förändras över tiden.
Låt mig konstatera att vi med dessa föreskrifter, förordningar och fiskelag
stärker yrkesfiskets roll och förhoppningsvis gör det konkurrenskraftigare.
Ett enigt jordbruksutskott och en enig kammare fattade i fjol beslut om
att vi fortfarande skulle tillåta ålsaxen som fiskeredskap. Det tycker jag var
ett väldigt bra och positivt beslut. Det var ett beslut som visade att man
kunde ta lokala hänsyn och också ta till vara litet grand av ett kulturarv som
finns i detta slags fiske.
Jag har i år en motion, nr Jo413, som gäller - kanske i likhet med någon
annan som finns kopplad till betänkandet - att man skall få använda ålsaxen
på allmänt vatten utan att behöva ha yrkesfiskelicens. Jag finner att utskottet
vill att riksdagen avslår det yrkandet, och jag får väl acceptera detta i år, men
vi kanske kan ta upp frågan på nytt i framtiden.
I motion Jo34 har jag tillsammans med ett antal kolleger tagit upp en del
olika frågor, bl.a. trygghetsförsäkringen vad gäller fisket. Utskottet tillstyr-
ker motionen och föreslår att regeringen skall se till att den summa som var
tänkt från böljan, 4 miljoner kronor, fördubblas till 8 miljoner, som man an-
ser behövs till dess att näringen själv tar över ansvaret för det här paketet.
Jag tycker att det är bra om vi kan fatta detta beslut, för det gör, tror jag,
att vi får en något bättre möjlighet för dem som är drabbade av att behöva
anlita försäkringen under den tid som är kvar fram till nästa budgetårsskifte.
När det gäller yrkesfiskeavdraget konstaterar jag att arbetet nu är på gång
inom regeringskansliet. Man utreder och ser närmare på frågan. Tidigare
motionskrav som jag tillsammans med andra har fört fram här i kammaren
kan med detta bli tillgodosedda, även om det kanske dröjer ett tag framöver.
Men jag tror att det är väldigt viktigt - och jag vill understryka det - att vi
måste få en sådan lösning att de svenska fiskarna får jämbördiga villkor med
sina yrkesbröder, inte minst i grannländerna runt om. Jag tycker det är ett
normalt anständighetskrav att de skall bli likabehandlade.
När det gäller begränsningen av fiskeansträngningen är det viktigt att vi
ser till att vi kan få internationell samverkan och internationella överens-
kommelser. Jag tänker i första hand på selekterande redskap, som jag tror
är en av de viktigare bitarna, inte minst när det gäller torskfisket, för att und-
vika att vi tar upp för mycket småtorsk.
Sjukdomssituationen för laxen är den att M 74 är ett faktum, ett obehag-
ligt faktum. Betydande insatser görs från Fiskeriverket, Naturvårdsverket,
SJFR m.fl. för att lösa detta problem. Vi vet inte så mycket om vad det
egentligen är, men det finns många olika teorier. Jag vill bara understryka,
som tidigare också sagts, att vi måste ha en lösning på detta och att alla åtgär-
der som kan vidtas måste vidtas. En teori som tagits fram är att rent av s.k.
formhaldehyder kan vara en orsak.
Låt mig också bara konstatera, herr talman, när tiden börjar tryta, att jag
finner reservation 1 till betänkandet något anmärkningsvärd. Reservanterna
befarar att vi kan få en koppling av licenserna till någon viss sorts fisk eller
någon viss sorts redskap. Jag kan inte hitta någon sådan formulering eller
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
123
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
124
någon sådan tanke, vare sig i propositionen eller i utskottsmajoritetens
skrivning.
Jag förutsätter att Fiskeriverket också framöver kommer att följa denna
bit och få möjlighet att diskutera och lägga fast reglerna, precis som vi fick
göra när det gällde den allmänna yrkesfiskelicensen. Jag anser att Social-
demokraternas farhågor här är betydligt överdrivna och att vi självfallet skall
se till att vi kan ha ett fiske som inte är geografiskt begränsat. Det är i alla
fall inte meningen, såvitt jag kan förstå.
Anf. 147 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Eftersom Sven-Olof Petersson är den enda centerpartisten
på talarlistan i detta ärende, vill jag fråga honom om en sak. Sven-Olof Pe-
tersson vidrörde inte med ett ord allmän fiskevårdsavgift. Vad är Centerns
inställning i den frågan? Och vilken är Sven-Olof Peterssons inställning? Hur
skall vi gå vidare för att klara fiskevården i Sverige?
Vad beträffar reservation 1 kan jag hänvisa till s. 14 i propositionen, där
det klart sägs att man skall kunna återkalla licensen ifall användningen inte
överensstämmer med den ursprungliga ansökan. I den texten ges klart och
tydligt besked om att det gäller att söka för nya fartyg, för ett visst fiskeslag,
och att licensen gäller bara det fiskeslaget. Bedriver man annat fiske, har
Fiskeriverket rätt att återkalla licensen.
Anf. 148 SVEN-OLOF PETERSSON (c) replik:
Herr talman! På sex minuters taletid hinner man inte så mycket när man
vill diskutera det svenska fisket. Det var det som gjorde att jag inte hade
möjlighet att beröra den fråga som Kaj Larsson ställde till mig om det han
kallar för fiskevårdsavgift.
Denna fråga har stötts och blötts under lång tid, men enligt min uppfatt-
ning finns i dag inget förslag som jag direkt kan säga ja och tack till. Jag
tycker att frågan bör ses över ytterligare.
Regeringen skriver också i propositionen att frågan skall bli föremål för
fortsatta överväganden. Jag förutsätter att regeringen kommer att göra detta
och självfallet också återkomma med förslag om den långsiktiga finansie-
ringen av fiskevården.
Det är inte så enkelt att man bara kan säga att nu skall vi ta den här biten
rakt upp och ned. Den nya fiskelagen säger att uppströms första vandrings-
hinder ligger ansvaret för fiskevården på fiskerättsinnehavaren - eller fiske-
vattensägaren, om vi så vill uttrycka oss i stället.
I Östersjön har vi däremot i dag ett fritt handredskapsfiske som gör att
man inte har samma möjlighet som uppströms första vandringshindret i söt-
vatten att bilda fiskevårdsområden och på det sättet kunna hantera de här
angelägenheterna på ett hyggligt och bra sätt.
Kaj Larsson tog också upp den andra delen i reservationen. Jag kan då
bara läsa innantill i propositionen, att licensen kan återkallas om det visar
sig att den har meddelats på grund av felaktiga uppgifter i licensansökan.
Man kan ha haft för avsikt att vilseleda tillståndsgivande myndighet. Då
tycker jag att det kan vara en rimlig skrivning.
När man skall bevilja yrkesfiskelicens finns det förutom t.ex. ekonomiska
kriterier också biologiska kriterier att gå efter. Tillgången till fisk skall vara
sådan att man kan göra bedömningen att det finns möjlighet för de fiskande
att fiska på ett vettigt sätt.
Anf. 149 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Det står klart och tydligt på raden ovanför det Sven-Olof
Petersson läste upp att man har rätt att återkalla licensen om den sökande
bedriver annat fiske än det som avsågs med den ursprungliga ansökan.
Anf. 150 SVEN-OLOF PETERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag erinrar mig att vi, när vi utformade reglerna för den ge-
nerella yrkesfiskelicens som böljade gälla den 1 januari, i klartext sade att
den sökande skulle ange vilka fiskslag han avsåg att fiska. Dessa regler skil-
jer sig från reglerna för den fartygsbaserade licens som vi diskuterar i detta
betänkande. Det innebär självfallet inte att man bara skall få fiska det man
angivit. Man skall ange sin inriktning. Olika variationer och olika växlingar
förekommer självfallet. Denna flexibilitet skall finnas kvar i fisket.
Vi skall inte heller geografiskt begränsa fisket. Den som anger att han vill
fånga sill och strömming skall inte bara hänvisas till Östersjön. Fiskare från
Östersjön fiskar ibland i Västerhavet - i Kattegatt och Skagerrak. En del
ligger t.o.m. väster om Jylland och fiskar tungor. Detta tycker jag tyder på
en väldigt stor flexibilitet och anpassningsförmåga från enskilda fiskeriföre-
tag. Det tyder också på en vilja att hitta lösningar på problemen.
Jag tycker att vi skall bejaka detta och försöka stötta fiskarna i stället för
att måla upp problem, som jag tycker att Kaj Larsson gör i detta fall.
Västkustbåtar är också inne i Östersjön och bedriver ett riktat sill- och
strömmingsfiske. Det är ett fiske som kanske kan vara lönsamt för dem men
som är mindre lönsamt för traditionella Östersjöfiskare. Detta fiske är om-
debatterat, och det diskuteras huruvida det ger bifångster eller ej. Det un-
dersöks nu, som Kaj Larsson väl vet, i Östersjölaboratoriets regi i Karls-
krona.
Jag tycker att det är viktigt att vi ser fisket som ett svenskt fiske och inte
försöker dela in det i olika rutor där var och en skall placeras. Vi måste be-
jaka flexibiliteten, mångsidigheten och fiskarnas vilja att hitta lösningar på
de problem som vi i dag tyvärr i alltför stor utsträckning har att brottas med.
Anf. 151 ERLING BAGER (fp):
Herr talman! I betänkandet behandlas proposition 158. Propositionen i
sin tur bygger i stor utsträckning på den statliga utredning om fiskeripoliti-
ken som var färdig under hösten 1993.
Jag tycker att de flesta av de frågor som yrkesfiskarna har att tackla avvägs
väl i propositionen. Jag kommer bara att gå in på några frågeställningar.
Jag vill börja med frågan om avdragsrätt för yrkesfiskarna. Jag har under
ett flertal år från mitten på 80-talet, också tillsammans med kolleger från
Folkpartiet, motionerat om en översyn av skattereglerna för yrkesfiskare.
Vi yrkade exempelvis på en översyn av skattereglerna i en motion från förra
året. Skatteutskottet uttalade i betänkande 1992/93:21 att man var medveten
om yrkesfiskarnas speciella problem och förutsatte att regeringen skulle
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
125
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
pröva frågan i den kommande småföretagarpropositionen. Där behandlades
frågan dock inte alls.
Också i den utredning om fiskets framtid som jag nyss nämnde togs ämnet
upp. Utredningen förordade en höjning av svenska fiskares avdrag till nivån
för heldagstraktamente för löntagarna. Men inte heller i den fiskeriproposi-
tion som vi nu behandlar har frågan tagits upp.
Flera andra talare har varit inne på att stora delar av det svenska yrkesfis-
ket har haft och har lönsamhetsproblem. De orsakas till stor del av att
svenska fiskefartyg inte längre kan fiska i Nordsjön och Skagerrak som tidi-
gare. Norges och Danmarks utvidgade fiskegränser har satt stopp för detta.
De ekonomiska zoner som nu finns har vi bristande tillträde till.
På exportmarknaden konkurrerar vi dock med de nordiska länderna och
med andra länder. Det gäller då att kunna ha någorlunda lika villkor.
I Norge har det funnits ett särskilt avdrag sedan 1964.1 Danmark antog
Folketinget den 19 december 1992 en lag om särskilda skatteavdrag för
danska fiskare vilken också har godkänts av EG-kommissionen.
Svenska yrkesfiskare är på detta område en udda grupp som möjligen kan
jämföras med dem som jobbar i svenska handelsflottan. Men dessa har en
lägre skatt - en sjömansskatt - och det har inte fiskarna.
Herr talman! Jag tycker att det är dags för regeringen att äntligen lägga
fram ett förslag om denna möjlighet för svenska yrkesfiskare. Jag tycker att
betänkandet understryker behovet av det.
Låt mig också säga att jag tycker att det är väldigt bra att utskottet har
kunnat förstärka medlen i trygghetsförsäkringama med 8 miljoner. Det är
värdefullt att de ekonomiska frågorna är tryggade för en tid.
Låt mig också säga att jag känner sympati för det yttrande Inga-Britt Jo-
hansson avgivit om hummerfisket. Många yrkesfiskare vill på ålderns höst
fiska hummer på Västkusten. De har kunnat göra det i maj och juni. Nu har
lagstiftningen förändrats och möjligheterna att fiska i maj och juni tagits
bort. Fiskarna tvingas ut i mars månad och tidigare på vintern. Vi vet att
vinterstormar har förorsakat olyckor tidigare. Beslutet har överklagats till
regeringen, och jag hoppas att tiderna för att fiska hummer på Västkusten
åter skall bli rimliga.
Låt mig nämna ett annat hot som tas upp i en statlig utredning. Den arbets-
löshetskassa som yrkesfiskarna har haft i över 30 år - den bildades 1963 i full
politisk enighet - föreslås nu i en utredning avvecklas.
Jag hoppas att ingen regering lägger fram ett förslag till riksdagen om att ta
bort yrkesfiskarnas arbetslöshetskassa. Nuvarande kassa ger yrkesfiskarna
möjlighet att stanna hemma vid hård väderlek och då det finns risk för nedis-
ning. Om man tar bort kassan kan fiskarna tvingas ut och riskera liv och
hälsa. Min förhoppning är att detta förslag skall hamna i papperskorgen.
I övrigt vill jag instämma med dem som har förordat bifall till majoritets-
partiernas ställningstagande i detta betänkande.
Anf. 152 CARL G NILSSON (m):
Herr talman! Jag vill gärna börja med att instämma i mina borgerliga brö-
ders uttalanden om vikten av att vi slår vakt om ett starkt svenskt fiske och
126
en stark svensk fiskerinäring. Jag kan försäkra att en enig regering har just
den målsättningen.
Jag är naturligtvis smickrad av att Kaj Larsson saknar mig så på talarlistan
för denna debatt att han mer eller mindre direkt uppmanar mig att gå upp i
debatten. Jag tyckte att det var ganska onödigt att anmäla mig eftersom jag
visste att utskottets talesman Carl Olov Persson på ett bra sätt skulle redo-
göra för utskottsmajoritetens synpunkter.
Jag är naturligtvis lika smickrad över att Kaj Larsson betror mig med så
stor makt och så stort inflytande att jag ensam skulle kunna avgöra regering-
ens ställningstaganden i dessa frågor i allmänhet och kanske frågan om fiske-
vårdsavgift i synnerhet.
Carl G Nilsson står ensam med denna synpunkt, säger Kaj Larsson. Jag
känner mig inte särskilt ensam, eftersom jag har äran och nöjet att vara ord-
förande i Sveriges Fiskevattenägareförbund. Det är en organisation som har
ca 115 000 medlemmar. Den består av alla kategorier av fiskevattenägare,
från den lille enskilde bonden till kommuner, skogsbolag och häradsallmän-
ningar. Förbundets förmodligen störste fiskevattenägare är f.d. Domän, nu-
mera Assidomän. Förbundet är fullständigt enigt om att inte tillstyrka en all-
män fiskevårdsavgift, eftersom det inte finns några argument för en allmän
fiskevårdsavgift eller metskatt, som jag brukar föredra att kalla den.
All erfarenhet av allmänna avgifter och skatter visar nämligen att peng-
arna till slut hamnar någon annanstans och att byråkratin sväller och kom-
mer att äta upp en allt störTe del av intäkterna. Ett exempel på en sådan
avgift är den allmänna båtskatt som vi hade för ett antal år sedan. Det är ett
lysande eller kanske rättare sagt avskräckande exempel. Intäkterna räckte
inte ens från början till för förande av ett register över dessa båtar.
Jag menar att det troligen inte skulle bli så mycket pengar över efter admi-
nistration av en allmän fiskevårdsavgift. Central byråkrati skall inte byggas
upp i onödan. Den är ineffektiv och tärande för den verksamhet som den är
till för. Det gäller särskilt när syftet är att många människor skall betala en
relativt låg avgift.
Dessutom kan man misstänka att anslutningen till en sådan fiskevårdsav-
gift inte skulle bli särskilt stor. Vi kan peka på exempel från Norge på den
punkten. Man har där en s.k. ”almen fisketrygd”. Enligt uppgift är det inte
mer än ungefär en fjärdedel av landets sportfiskare som besvärar sig med att
betala avgiften.
För att en avgift skall fungera måste man ha ett mycket effektivt tillsyns-
och kontrollsystem. Kostnaderna för att bygga upp ett sådant system skulle
snart överstiga de extra intäkter som avgiften skulle inbringa.
Nästa svårighet med en allmän fiskevårdsavgift är att avgöra hur och till
vem de pengar som eventuellt blir över skulle fördelas. En förmodligen poli-
tiskt tillsatt central kommitté skulle då bedöma ansökningar om tilldelning
av sådana medel. Jag tycker att det skulle vara en omöjlighet att på ett rätt-
vist sätt se till att vaije avkrok av landets fiskevatten skulle få sin beskärda
del.
Dessutom uttalar Sveriges Sportfiskareförbund att det skall ha ett avgö-
rande inflytande över hur de här pengarna i så fall skulle användas. Bara det
gör att det blir mycket svårt att komma överens i denna fråga.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
127
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
Det finns alltså, herr talman, inte ett enda hållbart argument för införande
av en allmän fiskevårdsavgift. Jag tycker att den idén är dömd att misslyckas.
Hittills har regering och riksdag insett detta.
Det enda sättet att skapa de resurser som vi är överens om behövs är att
ta tillräckligt betalt för fiskekorten och att se till att det finns möjlighet att
sälja fiskekort för de vatten som det är fråga om. Det skulle vara en sund
och riktig princip och skulle innebära att man skulle använda intäkterna på
bästa sätt.
Ingen central insamling och fördelning av pengarna blir mer effektiv än en
sådan försäljning av fiskekort. I stället för att införa denna skatt skall man
alltså låta fiskevattenägama ta mer betalt för fiskekorten. Det skulle för-
bättra sportfisket, och vi skulle slippa bygga upp en ny administration. Peng-
arna skulle utan omvägar gå till fiskevårdsområdets kassa, och vi skulle
kunna använda pengarna till en praktisk fiskevård.
Anf. 153 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har också tidigare hört ordet metskatt användas, och jag
vill bestämt protestera mot det. Det är inte fråga om en skatt utan om en
avgift för att finansiera en bra fiskevård i landet.
Carl G Nilsson målar i svart upp en hel del problem och pekar på att det
kommer att bli svårigheter. Vi kan se hur det är i våra grannländer, där det
är klart bevisat att administrationskostnaderna inte slukar hela avgiften utan
uppgår till ungefär 5 % av denna. Per Wramner har i sin utredning skisserat
att man skulle kunna få in 50 miljoner kronor till fiskevården genom dessa
avgifter. Av dessa skulle cirka 2-3 miljoner gå till administration.
Det är vidare i vaije fall min tanke att det inte skall vara politiker som
skall dela ut dessa pengar. Som jag sade i mitt inledningsanförande skall det
ske genom Fiskeriverket, och den kommitté som skall dela ut de här peng-
arna skall bestå av sportfiskare, yrkesfiskare och vattenägare. Pengarna skall
gå in till Fiskeriverket och fördelas till fiskevården.
Det säger sig självt att administrationen av detta inte kan kosta så våld-
samt mycket. Jag tror att man gör detta onödigt besvärligt. Jag är, Carl G
Nilsson, övertygad om att det så småningom kommer att införas en fiske-
vårdsavgift. Jag tycker att det är bekymmersamt att det i dag är ett motstånd
mot detta.
I remissvaren som redovisas i propositionen skriver Länsstyrelsen i Väs-
terbottens län bl.a.: ”Sedan statsbidraget i praktiken upphörde 1990 har de
allmänna fiskevårdsinsatserna minskat i länet.” Den allmänna uppfattningen
är att när vi håller igen eller rättare sagt stryper bidragen av budgetmedel till
fiskevården kommer det inte att bedrivas någon fiskevård i landet.
Vad gäller resonemanget att de avgifter som tas in skall finansiera fiske-
vården vill jag peka på att vi har en lång kuststräcka där man fiskar med
handredskap. Dessa handredskapsfiskare kommer att åka snålskjuts i ett så-
dant system. Insatserna kommer att göras i åar och älvar som rinner ut i ha-
vet. Varför skall dessa fiskare inte vara med om att betala landets fiskevård?
En allmän fiskevårdsavgift borde därför vara en bra metod. Det utesluter
inte att man också kan sälja fiskekort.
128
Anf. 154 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! I de tusentals fiskevårdsområdena i våra insjöar och vatten-
drag säljs det enligt Per Wramners utredning, vars förslag vi i dag fattar be-
slut om, fiskekort för ungefär 250 miljoner kronor per år. Jag påstår att mer
än hälften eller troligtvis största delen av dessa pengar används till just fiske-
vård. De flesta fiskevårdsföreningar i vårt land har nämligen som policy att
låta huvuddelen av sina inkomster gå tillbaka till åtgärder i de egna vattnen.
Det är en effektiv form av fiskevård och finansiering av fiskevård.
Det är riktigt, som Kaj Larsson säger, att det finns kuststräckor där detta
inte fungerar. Och vad är anledningen till det? Jo, Kaj Larssons partis rege-
ring konfiskerade 1984 rätten för fiskevattenägarna att sälja fiskekort. Då
slutade den verksamheten att fungera.
I Stockholms län sålde man t.ex. fiskekort för ca 1 miljon kronor om året,
och jag vill påstå att dessa pengar i sin helhet gick direkt tillbaka till fiskevatt-
nen. Naturligtvis ligger lösningen i att vi skall återinföra möjligheterna för
dessa människor att sälja fiskekort. De har i de flesta fall utan ersättning
blivit fråntagna sin rätt att göra det.
Då säger troligen Kaj Larsson att vi har andra kuststräckor som är inlösta
av staten; Norrlandskusten, Västkusten, osv. Jag motsätter mig naturligtvis
inte principen att pengarna skall gå den rakaste vägen mellan konsument och
producent och att staten som ägare säljer fiskekort för sina egna vatten.
Detta går att lösa så att vi får behålla den effektivitet som vi nu har när det
gäller de svenska insjöarna.
Anf. 155 KAJ LARSSON (s) replik:
Herr talman! Carl G Nilsson nämnde summan 250 miljoner kronor. Jag
har fått den summan från Vattenägamas tidning. Jag har inte kunnat få
denna summa bekräftad. Men oavsett storleken på summan kan man kon-
statera att det i dag finns brister i fiskevården.
Det finns mycket att göra för att få en bra fiskevård. Problemet är att de
statsmedel som har gått till fiskevården via budgetmedel inte finns mer, och
som jag bedömer det kommer de inte att finnas framöver. Fiskevårdsavgif-
ten skall ersätta dessa medel.
Sportfiskarnas förbund som vill ha denna avgift nedvärderar alla de 1,2
miljoner människor som är aktiva sportfiskare. Deras egen tidning skriver
t.o.m.: Vakna Karl Erik Olsson! Jag tycker att det är underligt att de som
skall betala nu ber att få göra det därför att de inser att fiskevården blir
sämre. Det blir den, trots att Carl G Nilsson säger att en massa pengar har
kommit in. De ser faran för att deras aktiviteter kommer att minska och bli
sämre framöver om vi inte får en bra fiskevård.
Anf. 156 CARL G NILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag kan erkänna för Kaj Larsson att jag själv blev imponerad
över siffran 250 miljoner. Jag tror att Per Wramner talar om 250-280 miljo-
ner i fiskekortsintäkter för hela Sverige. Jag trodde själv inte att siffran var
så hög förrän jag fick läsa den. Men jag är medveten om att fiskevattensä-
garna runt om i Sverige verkligen har lärt sig att nyttiggöra sina fiskevatten
på ett bra sätt.
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
129
9 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 97
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
130
Jag tycker att den siffran bevisar att det är den rätta vägen att gå. Tänk
vilken potential vi har om vi utnyttjar Sveriges samtliga vatten på det sättet.
De futtiga miljoner som vi har fått i statsbidrag till fiskevården är en droppe
i havet jämfört med de inkomster som kommer den rätta vägen.
Att Sveriges sportfiskeförbund, som består av ca 100 000 medlemmar och
alltså representerar knappt 10 % av Sveriges sportfiskare, vill ha den här av-
giften kan man möjligen förstå av olika skäl. Men jag tycker inte att det är
tillräckligt för att vi skall belasta alla dessa miljoner människor med en extra
avgift eller skatt utöver den som de betalar när de köper sitt fiskekort.
Anf. 157 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Ärade publik! Jag blev nästan förvånad över att se så många
på läktaren denna sena kväll. Jag tänkte starta med att först yrka bifall till
reservationerna 2, 5 och 9 i betänkandet.
Sedan vill jag gå in på den situation som framför allt yrkesfiskarna har. Jag
vill uppmärksamma fiskestoppen som jag tar upp i motionen.
Svenskt fiske har genom flera fiskestopp utsatts för extra ekonomiska på-
frestningar. Svenska yrkesfiskare har under långa perioder på det viset sak-
nat sina inkomstmöjligheter. Samtidigt har de fått se utländska fiskare kunna
fortsätta leverera fisk till den svenska beredningsindustrin.
När man ser detta blir man givetvis upprörd och undrar hur de politiker
som fattar beslut om fisket tänker. Man undrar vilka regler de går efter och
hur Fiskeriverket tolkar dessa regler.
Stora fartyg tar ju under en väldigt kort period upp sin bestämda kvot -
skövlar. Det är trålfiskare med en enorm kapacitet som tar upp sin kvot väl-
digt snabbt. Fångsten blir stor. Dessutom uppstår prispress, eftersom det just
då finns för gott om fisk till beredningsindustrin. Man jobbar alltså i obalans.
När det är begränsad tillgång till en viss produkt gäller det att man utnyttjar
tillgången maximalt. Då måste man titta närmare på en begränsning av fis-
keansträngningen med individuella kvoter. I alla fall borde man bölja pröva
detta för ett begränsat område. Vi i Ny demokrati anser att 90 dagars fiske-
kvoter kanske kan utgöra en grund för fångstbegränsning, som kan ge en
kontinuerlig tillförsel av färsk fisk.
Ett villkor är dock att en sådan begränsning omfattar alla nationer inom
det berörda fiskeområdet. Det är mycket irriterande med en ensidig tillämp-
ning; med en ensidig tillämpning kan vi inte lyckas, utan vi måste ha en över-
enskommelse med de berörda nationerna.
Den svenska fiskeflottan är i dag för stor i förhållande till den fångst den
producerar. Denna överkapacitet innebär en konkurrens om de fiskevatten
och de fiskemöjligheter som finns. Med en individuell fiskekvot skulle man
kunna få en jämnare fördelning mellan de yrkesfiskare som finns och den
kapacitet som fartygen har. På det viset utnyttjar man havets resurser på ett
bättre sätt.
Dessutom får man beläggning i beredningsindustrin. Jag har ett medde-
lande från företaget Fiskexporten i Skillinge AB, vilket jag för ett tag sedan
hälsade på. I det företaget har man fått inskränka driften på grund av bl.a.
råvarubrist. Det fiskas nämligen under en så begränsad period att man inte
får någon ekonomi i beredningsindustrin. Av den anledningen måste 35 an-
ställda stämpla, som är direkt berörda. Därutöver finns det personal på åke-
rier och fryserier som också berörs. Det är alltså inte bara fiskebefolkningen
som berörs av problemen med fisket.
Sedan vill jag säga något om den frihet som beskärs för skärgårdsbefolk-
ning och yrkesfiskare. Konsekvenserna i skärgårdsområdena har inte belysts
tillräckligt. Konsekvenserna för säkerheten för detta land har inte nämnts
ett dugg.
När man sätter sig med en kopp kaffe tillsammans med yrkesfiskare, kan
de berätta om saker som man inte tror existerar. Jag har talat med fiskare i
en hamn på Öland. De har berättat att där förekommer människosmuggling.
De anmäler inte ens dessa fall, för polisen kommer ju dagen efter. Så det är
ingen idé...
Anf. 158 TREDJE VICE TALMANNEN:
Taletiden är tyvärr till ända.
Anf. 159 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Jag tänkte närmast ge en kommentar till vad Claus Zaar sade
om bl.a. kvotering av fisket.
För att sprida torskfisket är den svenska kvoten i Östersjön delad i två
delar över året - en kvot på våren, och en kvot på hösten. Den kvot som är
avsedd för vårfisket är upptagen. Dock vill jag understryka att för att under-
lätta för de mindre yrkesfiskarna har de fått en extra tilldelning på ca 600
ton som de har att tillgå tills dess kvoten är uppfiskad eller längst t.o.m. den
15 maj.
Jag tycker att detta är ett bra bevis för att de olika fiskeriföretagen stöds.
Det sker genom att hitta olika lösningar för att dela på kvoterna.
Det har dessutom funnits en frivillig kvotdelning inom fiskerinäringen.
Det har varit en uppdelning beroende på fiskefartygets storlek. Det har varit
yrkesfiskarnas egen uppdelning. Måhända har den inte fungerat så väl, men
det har i vaije fall varit ett steg i rätt riktning.
Vidare var det frågan om de individuella kvoterna. Jag kan konstatera att
de har införts i en del länder. De länderna ångrar dessa kvoters införande
djupt i dag. Antalet fiskeriföretag har minskat drastiskt. Kvoterna har börjat
köpas och säljas. Till slut har ytterst få varit fiskekvotsägare. De flesta har
blivit anställda i stora fiskeriföretag. En personlig kvot kan jämföras med att
en bonde får tillstånd att sälja si och så många slaktdjur eller att en skogs-
ägare får avverka bara si och så många träd per år. Det är fråga om någon
form av yrkesförbud för en yrkesgrupp som mycket väl kan hantera dessa
frågor.
Anf. 160 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Sven-Olof Petersson, den oro jag hyser för fisket gäller stor-
driften som förstör för de mindre företagen. Småföretagarna lever på en
sommar- och turistförsäljning. De har nu fråntagits möjligheten att fiska
färsk torsk. Det fisket upphör den 15 maj. De får i stället åse en produktion
av djupfryst fisk som hindrar deras möjligheter till försöijning.
Den stora försäljning de små fiskeföretagen kan ägna sig åt, där de kan få
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
131
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
132
upp priset på produkten, sker så nära konsumenten som möjligt och med så
långt möjligt färdigberedda produkter, t.ex. rökt fisk. Det är där de kan
skapa en ekonomi.
Vidare talades det om fiskeriföretag som köps och säljs på Island. Det är
väl en milsvid skillnad mellan hur det ser ut på Island och hur det ser ut i
Sverige. Island är en ö som ligger mitt i Atlanten. Det är väl självklart att
förhållandena där inte kan jämföras med förhållandena för svenska yrkesfis-
kare som endast har tillgång till begränsade områden att fiska i och med de
fiskarter som finns där. Det finns ingen flexibilitet. Man är helt enkelt in-
ställd på alltför stela regler.
Man talar om si och så många. Vad är det fråga om inom jordbrukspoliti-
ken? Jag fick en kommentar när det gällde fiskeexporten, nämligen: Jord-
bruksministern är hopplös och tänker bara på kor. Det kanske är så.
Anf. 161 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Det är inte bara kor det här handlar om. Jag hävdar med
bestämdhet att det aldrig någon gång tidigare har gjorts så mycket för det
svenska fisket från Jordbruksdepartementets sida som i dag, med den jord-
bruksminister vi har och med den politiska ledning vi har på departementet.
Låt mig konstatera att fiskelagen är till för att stärka yrkesfisket och möj-
ligheterna för dem som fiskar på heltid eller har det som binäring att få sin
utkomst av det och leva på det i framtiden.
När det gäller torskfisket måste vi komma ihåg att man inte skall fiska
torsk på sommaren. Av fiskarna där hemma har jag fått lära mig som tumre-
gel att man inte skall fiska torsk i månader som saknar r i sitt namn. Man
skall fiska torsk bara fram till slutet av april, och sedan skall man börja igen i
september; då har man ren med sig. Under sommarmånaderna är det sällan
lyckat med torskfiske - dels är tillgången dålig, dels har man då av tradition
och av biologiska skäl mest ägnat sig åt sillfisket; det har varit det domine-
rande under den tiden av året.
När det gäller Island vill jag säga att man där har en struktur på fisket som
Sverige hade tidigare, innan vi började få den här handeln.
Låt mig också få kommentera det som sagts om skärgårdarna, herr tal-
man! Vi har faktiskt en skärgårdsutredning som arbetar och som skall lägga
fram ett förslag inom den närmaste tiden. Jag ser med stort intresse fram
mot det utredningsförslaget. Jag förutsätter att tidigare ledamoten av denna
kammare och landshövdingen i Kopparbergs län Gunnar Björk, som är utre-
dare i det här fallet, kommer med ett bra förslag som främjar näringarna i
dessa glesbygder, de människor som bor där och deras möjligheter till ut-
komst och överlevnad.
Anf. 162 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Då får vi se fram mot resultatet av den skärgårdsutred-
ningen. Jag får väl avsluta kvällens debatt med att säga att jag hoppas att
denna utredning kan se till att vi får en levande skärgård. Jag hoppas att ut-
redningen också tar hänsyn till det jag sade, nämligen att människorna där
måste ha en utkomst året runt.
Jag har också undersökt fiske och fiskeprodukter. Jag håller med om att
torsken inte är absolut tipptopp under sommarperioden, men vad har man
att sälja nu? Man får antagligen inte sälja lax, men det är ju det man brukar
fiska den här tiden. Nu har man i stort sett ingenting att sälja annat än
flundra vid exempelvis Ölandskusten. Det är den produkt man har. Dess-
utom har man en massa sill, men den är inte så lätt att bli av med enligt de
flesta bedömare.
Anf. 163 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! När det gäller sillfisket kan man bara konstatera att det i dag
brottas med betydande ekonomiska problem. Priset är tyvärr så lågt att det
är föga eller rent av ingen lönsamhet i detta fiske. Vi skall försöka göra allt
vad som står i vår makt för att hjälpa upp det priset. Vi försöker nu faktiskt
avsätta en del av sillen till mjöl. Även om vi kan hysa betänkligheter mot
detta är det ändå ett sätt att minska utbudet på konsumtionssillsmarknaden.
Vi har ju tidigare haft ett pristillägg till sillfisket som vi nu inte kan betala
ut. Det betalades tidigare ut via postanvisningar till de företag som fiskade
sill, vilket verifierades här i kammaren tidigare denna afton. Det var ett sätt
att hjälpa dem i denna svåra situation.
Låt mig också än en gång understryka att jag med stort intresse ser fram
emot Utredningen om förutsättningarna för en levande skärgård. Jag förut-
sätter att Gunnar Björk kommer med bra förslag som är till nytta för skär-
gården och som också gör att vi kan följa den linje som jag anser att rege-
ringen har slagit in på när det gäller att främja företagsamhet, och olika kom-
binationsmöjligheter, inte minst i glesbygds- och skärgårdsområdena, samt
att få till stånd en levande landsbygd. Det handlar onekligen om det.
Jag kan bara konstatera att arbetslösheten är och förblir ett gissel. Den är
dyr och föga produktiv. Däremot har det visat sig att en mängd olika utveck-
lingsprojekt på landsbygden har skapat nya fasta arbeten till mycket låga
kostnader. Vage projekt kanske kostar 10 000-12000 kr.
Jag förutsätter att Gunnar Björks utredning också ligger i linje med detta
och att det skall bli en viktig del i Centerns och regeringens strävan att främja
den svenska skärgården, de kombinerade företagen och mångsidigheten hos
småföretagen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 28 april.)
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:216 Ombildning av Landshypotek
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:145 Legitimation för vissa naprapater och
kiropraktorer m.m.
1993/94:So64 av Stig Bertilsson (m)
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Vissa fiskeri-
politiska frågor
133
Prot. 1993/94:97 1993/94:So65 av Eva Zetterberg m.fl. (v)
27 april 1994 1993/94:So66 av Bo Holmberg m.fl. (s)
134
med anledning av prop. 1993/94:182 Ny lotterilag
1993/94:Kr4 av Marianne Jönsson och Lennart Brunander (c)
1993/94:Kr5 av Kent Olsson och Jan Backman (m)
1993/94:Kr6 av Jan Backman och Kent Olsson (m)
1993/94:Kr7 av Kjell-Arne Welin (fp)
1993/94:Kr8 av Elisabeth Persson (v)
1993/94:Kr9 av Elisabeth Persson (v)
1993/94:KrlO av Harry Staaf (kds)
1993/94:Krll av Åke Gustavsson m.fl. (s)
1993/94:Krl2 av Elver Jonsson och Anders Svärd (fp, c)
1993/94:Krl3 av Göthe Knutson (m)
med anledning av prop. 1993/94:218 Psykiskt stördas villkor
1993/94:So60 av Birgit Henriksson och Maud Ekendahl (m)
1993/94:So61 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:So62 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1993/94:So63 av Margitta Edgren (fp)
med anledning av prop. 1993/94:221 Ersättningssystemet för vuxentandvård
1993/94:Sf45 av Birgitta Dahl m.fl. (s)
1993/94:Sf46 av Arne Jansson (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:242 Vissa ändringar i skollagen
1993/94:Ub88 av Stina Gustavsson och Christina Linderholm (c)
1993/94:Ub89 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s)
Utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU18 Säkerhetspolitiska frågor
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU12 Socialförsäkring - inriktning och anslag
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 26 april
1993/94:141 av Hans Göran Franck (s) till socialministern om vräkningar
m.m:
De kärva ekonomiska tiderna fortsätter att slå hårt mot hushållen. Under
årets tre första månader registrerades över 5 000 ansökningar om vräkningar
hos landets kronofogdar.
Färska siffror från Riksskatteverket visar att en av effekterna av den höga
arbetslösheten består. Antalet ansökningar om vräkning av hushåll är fortfa-
rande mycket stort, även om en viss mindre minskning kan konstateras. An-
mälningarna gäller i huvudsak hyresgäster, men också bostadsrättsinneha-
vare som inte betalat avgifterna till föreningen samt villaägare.
Under årets första kvartal anmäldes 5 123 fall till landets kronofogdemyn-
digheter. Det är en minskning från 5 432 eller med 5,7 % jämfört med
samma period i fjol. Minskningen kan bero på att fler flyttar innan fastighets-
ägaren gör ansökan om vräkning. Däremot ökade andelen anmälningar som
verkligen går vidare till vräkningar under årets tre första månader då 1 938
hushåll avhystes jämfört med 1 836 första kvartalet 1993. Det kan betyda att
allt fler inte kan finna någon bostad på egen hand.
Mot denna bakgrund kan konstateras att bostadssituationen är ytterst all-
varlig för ett stort antal människor. Till detta kommer att det finns många
uteliggare, särskilt i storstäderna. De åtgärder som hitintills vidtagits ekono-
miskt, socialt och rättsligt har visat sig vara otillräckliga.
I anledning av det anförda får jag fråga socialminister Bengt Westerberg:
1. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta ekonomiskt, socialt och rätts-
ligt för att minska antalet verkställda vräkningar?
2. Vilka åtgärder har regeringen vidtagit för att efterforska och följa upp
de vräktas situation?
3. Vad gör regeringen för att hjälpa uteliggarna?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 26 april
1993/94:478 av Margareta Israelsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om
Europaparlamentets åtgärder mot barnpornografi:
Europaparlamentet beslutade den 17 december 1993 om en omfattande
rekommendation till medlemsländerna rörande pornografi och barnsexhan-
del. Parlamentet underströk behovet av internationellt samarbete för att
stoppa handeln med barnpornografi. En bärande del för denna samverkan
är nationell lagstiftning mot innehav av barnpornografi.
I samband med ett seminarium på Rädda barnen om ”EU och barnen”
måndagen den 25 april i år underströk även utrikeshandelsministern behovet
av samarbete över gränserna för att komma till rätta med barnpornografin.
Mot denna bakgrund och inför ett eventuellt svenskt medlemskap i EU
vill jag fråga Ulf Dinkelspiel:
Vilka åtgärder ämnar Europaministern vidta för att Sverige som en even-
tuell EU-medlem inte blir ett hinder i arbetet mot barnpornografi i Europa?
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
135
Prot. 1993/94:97 1993/94:479 av Ingrid Hemmingsson (m) till arbetsmarknadsministern om
27 april 1994 Samhall AB:
136
Samhall AB har på senare år etablerat sig inom service och tjänster. Detta
har skett över hela landet. Inom livsmedel, hotell och restaurang är risken
påtaglig att det leder till en snedvriden konkurrens med andra i branschen.
Kundunderlaget är ofta begränsat och Samhall får drygt 100 % av lönekost-
naderna av staten till stöd för de arbetshandikappade.
I Jämtlands län är Samhall en stor arbetsgivare. På senare tid har Samhall
JHP AB övertagit livsmedelsaffärer i glesbygden där kundunderlaget är be-
gränsat. Som exempel kan nämnas Sörbygden där Samhall konkurrerar med
en privat affär 1 mil därifrån. Nu planerar Samhall att överta hotell- och re-
staurangverksamheten i konkursdrabbade Folkets Hus i Strömsund, vilket
kommer att drabba näringsidkare i samma bransch på orten.
Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta så att Sam-
halls verksamhet inte otillbörligt konkurrerar ut enskilda näringsidkare?
den 27 april
1993/94:480 av Stina Eliasson (c) till statsrådet Alf Svensson om Svenska
Unicefkommittén:
I en nyligen avlämnad rapport - ”Svensk nationalkommitté för UNI-
CEF” - föreslås att den i dag statliga stiftelsen skall ombildas till en privat-
rättslig stiftelse.
Rapporten innehåller förslag på vissa ganska långtgående förändringar:
stadgeändringar, ekonomi, budgetarbete, kriterier för styrelseledamöter
m.m.
Då tidpunkten för förändringen föreslås till månadsskiftet juni/juli 1994
förefaller det omöjligt att tidsmässigt hinna med en ordnad omorganisation.
Det är stor risk för att själva verksamheten blir lidande under den tidspress
som övergången till en ny ordning innebär om tidpunkten enligt förslaget i
rapporten skall hållas.
Ett så genomgripande förändringsförslag bör enligt min mening också
föregås av ett remissförfarande.
Mot bakgrund av vad jag anfört vill jag fråga statsrådet:
Är statsrådet Alf Svensson beredd att ta initiativ till sådana åtgärder att
den verksamhet som Svenska Unicefkommittén utför inte blir lidande på
grund av den korta tid som står till förfogande fram till dess en eventuell
omorganisation blir verklighet?
1993/94:481 av Stina Eliasson (c) till arbetsmarknadsministern om lanthan-
deln och arbetsgivaravgifterna:
I propositionen Bygder och regioner i utveckling finns många positiva för-
slag som kommer att stärka förutsättningarna för lanthandeln.
Det är viktigt att dessa små och viktiga landsbygdsföretag ges möjlighet
att konkurrera på lika villkor som likvärdiga företag. Inom stödområde 1 har
bl.a. hotell, pensionat och campingverksamhet arbetsgivaravgiften nedsatt
med 10 %. Dessa verksamheter har en betydande försäljning av livsmedel
och konkurrerar starkt med lanthandeln inom stödområde 1. Lanthandeln
konkurrerar således inte på lika villkor som de nämnda verksamheterna.
Mot bakgrund av de exempel jag angivit vill jag fråga arbetsmarknadsmi-
nistern:
Är arbetsmarknadsministern beredd att ta initiativ till att den sänkta ar-
betsgivaravgiften i stödområde 1 också skall omfatta lanthandelsföretag?
21 § Kammaren åtskildes kl. 20.21.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 24 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 54 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 96 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 123 (delvis),
av talmannen därefter till ajourneringen kl. 17.59 och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
137
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Onsdagen den 27 april
1 § Justering av protokoll................................
2 § Meddelande om ändrad tid för inlämning av frågor.........
3 § Förnyad bordläggning ...............................
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 22
april ...........................................
Utrikesutskottets betänkande UU15
Utrikesutskottets betänkande UU20
5 § Invandrar- och flyktingpolitiken ........................
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU14
Debatt
Maud Björnemalm (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Gustaf von Essen (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Lena Boström (s)
Sten Andersson i Malmö (m)
Tredje vice talmannen (om taletiden)
Fanny Rizell (kds)
Claus Zaar (nyd)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
John Bouvin (nyd)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Beslut ...............................................
Beslut om samlad votering...............................
6 § En ombildning av arbetsgivarorganisationen för det statliga områ-
1
1
1
1
6
Konstitutionsutskottets betänkande KU19
Debatt
Ingvar Johnsson (s)
Karl-Erik Persson (v)
Ola Karlsson (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Beslut fattades efter 13 §
7 § Tilläggsbudget inom Finansdepartementets område .........
Finansutskottets betänkande FiUll
Beslut fattades efter 13 §
8 § Fastighetsförvaltning och statlig lokalförsörjning ...........
Finansutskottets betänkande FiU13
Debatt
138
48
50
50
53
53
Per Olof Håkansson (s)
Ian Wachtmeister (nyd)
Lars Leijonborg (fp)
Beslut fattades efter 13 §
9 § Riksbankens förvaltning år 1993 ........................ 59
Finansutskottets betänkande FiU14
Debatt
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut fattades efter 13 §
10 § Statistikfrågor ..................................... 60
Finansutskottets betänkande FiU15
Debatt
Alf Egnerfors (s)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Tom Heyman (m)
Beslut fattades efter 13 §
11 § Vissa strukturfrågor inom offentlig sektor................ 65
Finansutskottets betänkande FiU16
Debatt
Yvonne Sandberg-Fries (s)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Lennart Hedquist (m)
Beslut fattades efter 13 §
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
12 § Riksdagens revisorer och deras kansli................... 72
Finansutskottets betänkande FiU17
Beslut fattades efter 13 §
13 § Slopad årlig fordonsskatt på vissa veteranfordon .......... 73
Skatteutskottets betänkande SkU27
Debatt
Max Montalvo (nyd)
Lars Biörck (m)
Jan Sandberg (m)
Karl Hagström (s)
Beslut ............................................... 76
Konstitutionsutskottets betänkande KU19
Finansutskottets betänkande FiUll
Finansutskottets betänkande FiU13
Finansutskottets betänkande FiU14
Finansutskottets betänkande FiU15
Finansutskottets betänkande FiU16
Finansutskottets betänkande FiU17
Skatteutskottets betänkande SkU27
Beslut om samlad votering ............................... 81
14 § Ersättningsrättsliga frågor............................ 81
Lagutskottets betänkande LU27
Debatt
Carin Lundberg (s)
Margareta Gard (m)
139
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
Beslut fattades efter 15 §
15 § Stöd till ekologisk odling och trädgårdsnäringen, m.m....... 83
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
Debatt
Björn Ericson (s)
Claus Zaar (nyd)
Jan Jennehag (v)
Ingvar Eriksson (m)
Carl Olov Persson (kds)
Birger Andersson (c)
Beslut ............................................... 93
Lagutskottets betänkande LU27
Jordbruksutskottets betänkande JoU22
16 § Riktlinjer för en fortsatt kretsloppsanpassning av samhället
m.m........................................... 94
Jordbruksutskottets betänkande JoU23
Debatt
Åke Selberg (s)
Miljöminister Olof Johansson (c)
Max Montalvo (nyd)
Jan Jennehag (v)
Ivar Virgin (m)
Lennart Daléus (c)
John Andersson (-)
Beslut ............................................... 109
Beslut om uppskjuten votering............................ 112
17 § Vissa fiskeripolitiska frågor .......................... 112
Jordbruksutskottets betänkande JoU24
Debatt
Kaj Larsson (s)
(forts.)
Ajournering .......................................... 115
Återupptagna förhandlingar .............................. 115
17 § (forts.) Vissa fiskeripolitiska frågor (forts. JoU24)......... 115
Jan Jennehag (v)
Carl Olov Persson (kds)
Olle Lindström (m)
Christer Skoog (s)
Sven-Olof Petersson (c)
Erling Bager (fp)
Carl G Nilsson (m)
Claus Zaar (nyd)
Tredje vice talmannen (om taletiden)
Beslut skulle fattas den 28 april
18 § Bordläggning ..................................... 133
19 § Anmälan om interpellation
1993/94:141 av Hans Göran Franck (s) om vräkningar m.m.. 134
140
20 § Anmälan om frågor
1993/94:478 av Margareta Israelsson (s) om Europaparlamen-
Prot. 1993/94:97
27 april 1994
tets åtgärder mot barnpornografi................... 135
1993/94:479 av Ingrid Hemmingsson (m) om Samhall AB... 136
1993/94:480 av Stina Eliasson (c) om Svenska Unicefkommit-
tén........................................... 136
1993/94:481 av Stina Eliasson (c) om lanthandeln och arbetsgi-
varavgifterna ................................... 136
141
gotab 46652, Stockholm 1994