Onsdagen den 20 april
Protokoll
1993/94:92
Valberedningen hade enligt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag
tillstyrkt att antalet suppleanter i konstitutionsutskottet utökades från 19 till
20.
Kammaren biföll denna framställning.
Företogs val av en suppleant i konstitutionsutskottet.
Kammaren valde i enlighet med valberedningens förslag till
suppleant i konstitutionsutskottet
Harriet Colliander (nyd)
Justerades protokollet för den 14 april.
Till riksdagen hade från överåklagare Christer van der Kwast inkommit
följande skrivelse:
Till riksdagens talman
Begäran om tillstånd till åtal mot riksdagsman
Det hemställdes om riksdagens medgivande enligt 4 kap. 8 § första stycket
regeringsformen att väcka åtal mot riksdagsmannen Per-Richard Molén för
mutbrott under utövandet av riksdagsmannauppdraget enligt bifogade gär-
ningsbeskrivning (3 st). 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
De omständigheter på vilka ansökan grundas framgår av förundersök-
ningsprotokollet som även bifogas. Härutöver hänvisas till näringsutskottets
betänkanden och de motioner som omnämns i utredningen.
Härnösand den 18 april 1994
Christer van der Kwast
Bilaga:
Mutbrott
Molén är riksdagsman för Moderata samlingspartiet sedan oktober 1991.
Molén har i mars 1991 i Sundsvall, genom att tillställa ett tjugotal företag
bifogade erbjudande, begärt otillbörlig belöning för tjänster som haft sam-
band med hans kommande uppdrag som riksdagsman.
Molén har vidare under 1991-1993 från sitt bolag Samhällsaspekten i
Sundsvall AB, Sundsvall, fakturerat Svenska Cellulosa AB (SCA) samman-
lagt 96 000 kronor som därefter uppburits. Beloppet har utgjort otillbörlig
belöning för tjänster som hört till Moléns uppdrag som riksdagsman eller
haft anknytning till detta uppdrag.
Lagrum
20 kap. 2 § brottsbalken
Skrivelsen bordlädes.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:217 till konstitutionsutskottet
1993/94:244 till försvarsutskottet
1993/94:246 till skatteutskottet
Motionerna
1993/94:U10 till utrikesutskottet
1993/94:Ju39 till justitieutskottet
1993/94:Ub87 till utbildningsutskottet
1993/94:T54-T69 till trafikutskottet
1993/94:U8 till utrikesutskottet
1993/94:Ub52-Ub83 till utbildningsutskottet
1993/94:Fö4 till försvarsutskottet
1993/94:T70 och T71 till trafikutskottet
1993/94:Ub84-Ub86 till utbildningsutskottet
1993/94:Ju35 till justitieutskottet
1993/94:Jo58 och Jo59 till jordbruksutskottet
1993/94:T72 till trafikutskottet
1993/94:Jo60-Jo64 till jordbruksutskottet
1993/94:Bo28-Bo31 till bostadsutskottet
1993/94:Ju36-Ju38 till justitieutskottet
1993/94:Sf38 och Sf39 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:N30-N33 till näringsutskottet
1993/94:L13 och L14 till lagutskottet
1993/94:So57 och So58 till socialutskottet
1993/94:Fil6-Fil9 till finansutskottet
1993/94:Jo65-Jo68 till jordbruksutskottet
1993/94:A71 till arbetsmarknadsutskottet
1993/94:U9 till utrikesutskottet
1993/94:N34 till näringsutskottet
1993/94: So59 till socialutskottet
1993/94:A72 och A73 till arbetsmarknadsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Näringsutskottets betänkande 1993/94:NU20
Bostadsutskottets betänkanden 1993/94:BoU8, BoU9, BoU14 och BoU15
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU20 Socialpolitik - inriktning och anslag (prop. 1993/94:100 del-
vis).
Anf. 1 BO HOLMBERG (s):
Herr talman! Det har nu snart gått tre år sedan regeringen Bildt fick den
politiska makten i Sverige. Med tanke på att dagens debatt skall handla om
alternativen i svensk socialpolitik och svensk sjukvårdspolitik tänkte jag i
mitt anförande försöka göra ett oppositionens bokslut över regeringen Bildt
på välfärdens område.
Jag har gått tillbaka och läst in vad regeringen Bildt sade i den första rege-
ringsförklaringen. Enligt den skulle det hända stora saker på fyra stora för-
ändringsområden. Ett av dem var välfärden. Den skulle förbättras bl.a. via
en valfrihetsrevolution. Detta arbete skulle inledas, skrev regeringen Bildt
i regeringsdeklarationen, med att man skulle prioritera insatser för de sämst
ställda.
Regeringsförklaringen hade också en ambition att lägga om familjepoliti-
ken genom ett vårdnadsbidrag. Det skulle bli en återgång till gamla tiders
grundtrygghet i socialförsäkringssystemen. Standardtryggheten och in-
komstbortfallsprincipen tillhörde historien. Vad blev då resultatet?
Som jag ser det har regeringen inte infriat löftet att satsa på de mest utsatta
grupperna i samhället. Regeringen har inte drivit igenom det utlovade sy-
stemskiftet från standardtrygghet till grundtrygghet i försäkringarna. Det är
bra. Det har i stället funnits en ambition från regeringens sida att diskutera
och utreda ett bra och stabilt ålderpensionssystem, ATP.
Regeringen har däremot tagit ett antal steg mot sin s.k. valfrihetsrevolu-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
tion. Det har drabbat skolan, sjukvården och omsorgerna. Förändringarna
har skett ute i våra kommuner och landsting. De börjar nu märkas i männi-
skors vardag.
Det går en principiell skiljelinje mellan socialdemokratin och regeringen
i synen på förverkligandet av valfriheten. I vår utveckling av välfärdsstaten
ligger också att utveckla valfrihet för den enskilde. Samhället skall garantera
val av skola, sjukhus, äldreboende m.m. Men vägen dit är i dag partiskil-
jande. Regeringen har en definition på valfrihet, och oppositionen har en
annan definition av valfrihet.
Den borgerliga vägen med skolpeng och överkompensation av privata
skolor leder till segregation mellan människor i unga år. Vi socialdemokrater
vill absolut inte ha en segregation av barn i Sverige. Som jag ser det är det
en humanitär fråga av mycket stora mått att vi inte får en segregation i Sve-
rige, vare sig av barn i skolan eller av äldre i vuxenlivet och samhällslivet.
Vi socialdemokrater vill garantera alla svenska medborgare valfrihet till
läkare, vårdcentral och sjukhus. Men den borgerliga vägen med etablerings-
frihet och centralstyrt husläkarsystem vill vi inte gå. Vi anser att det blir
sämre och dyrare. Därför väljer Socialdemokraterna en annan väg när det
gäller att förverkliga din och min valfrihet i det svenska välfärdslandskapet.
Herr talman! Jag vill ställa en fråga. Vi får se om det finns några av mina
vänner på den borgerliga sidan som vill besvara den. Hur har regeringen och
den borgerliga majoriteten resonerat när man har tillåtit etableringsfrihet för
enskilda aktörer med obligatoriskt betalningsansvar för kommuner och
landsting?
Som privatperson kan jag starta en barnstuga oavsett om behovet finns
eller inte. Jag skickar sedan räkningen till kommunen och får betalt. Om jag
är doktor kan jag etablera mig var som helst, starta en verksamhet och skicka
räkningen till landstinget. Jag vet att jag får betalt oavsett om behovet finns
eller inte.
Genom att man har tagit in en sådan förändring i det ekonomiska systemet
har man öppnat dammluckor i kommunernas och landstingens ekonomi.
Det som har kännetecknat den svenska ekonomin i kommuner och lands-
ting är totalkostnadskontrollen, dvs. att kostnaderna inte i onödan har farit
i väg för sjukvård och andra angelägna omsorger. Detta faktum är, som jag
ser det, klart underskattat i den svenska debatten. Det uppmärksammades
i samband med att några amerikanska forskare kom till Sverige. De sade att
vi för Guds skull inte skulle släppa totalkostnadskontrollen i sjukvården och
att vi för Guds skull inte skulle släppa totalkostnadskontrollen i den svenska
välfärdsmodellen. Om vi skulle göra detta skulle vi i onödan få höga och dyra
kostnader utan att få mer rättvisa i systemet. Jag undrar hur man i tider av
problem i Sveriges ekonomi kan ge sig på förändringar där totalkostnads-
kontrollen släpps i ekonomin och för välfärden.
Gunnar Sträng hade i många år ansvaret för svensk ekonomi. Han var en
person som hade båda fotterna i svenska folkets verklighet. Han sade föl-
jande. Om kommunerna har ansvaret för att besluta om en utgift för en verk-
samhet, skal) också kommunerna ha ansvaret för att betala den. Det gäller
också din och min ekonomi. Om vi köper en sommarstuga eller en bil skall
också du och jag betala den. Det skall inte vara så lättvindigt att räkningen
kan skickas till någon annan.
Det är detta som regeringen Bildt gör. Man låter andra fatta beslut om
barnomsorg och sjukvård, och så har man den bekväma sitsen att skicka iväg
räkningen till kommuner och landsting - som obligatoriskt enligt lagen
måste betala denna räkning. Detta kommer i sin tur att leda till att vi i onö-
dan får en dyrare kostnad för den svenska välfärden. Det blir en klart sämre
hushållning med svenska folkets skattepengar.
Herr talman! Jag har försökt att skapa en bild av hur de statliga och kom-
munala nedskärningarna har förändrat svenska folkets levnadsvillkor. Vad
har hänt under regeringen Bildt i det svenska välfärdslandskapet? Det har
inte varit helt lätt. Jag kan konstatera att förändringarna i våra kommuner
och landsting går med en fart av 100 km i timmen, medan den statistik vi har
av Välfärdssverige från SCB och Kommunförbundet går i en fart av 10 km i
timmen. Det gör att vi beslutsfattare ligger ungefär 90 km efter när det gäller
att få grepp om vad som händer. Jag tror att det är angeläget att för framtiden
få fram statistiken snabbare så att regeringen och riksdagen snabbt kan följa
upp vad som händer.
Det är något av ett tidens tecken att det är en svensk fackföreningsorgani-
sation som har visat ett så stort intresse att den med hjälp av medlemmarnas
pengar har påböljat en stor undersökning för att se vad som händer i kom-
muner och landsting, där förändringarna sker i en fart av 100 km i timmen.
Det är SKTF som gör detta. De har låtit IMU och Testologen ta temperatu-
ren på det svenska välfärdslandskapet.
Före jul besvarade 150 av landets 286 ledande ordförande i kommunsty-
relserna ett antal frågor om hur de trodde att det skulle bli 1994. Av under-
sökningen framgår bl.a. följande. Kommunerna har haft en tid av nedskär-
ningar bakom sig. Undersökningen gäller 1994.155 % av kommunerna blir
det ekonomiska nedskärningar i barnomsorgen. 162 % av kommunerna blir
det neddragningar till grundskolan. I 43 % av kommunerna blir det mindre
pengar till äldreomsorgen. I 84 % av kommunerna blir det neddragningar i
de tekniska verksamheterna.
Nu säger inte denna undersökning något om hur det blir med innehållet i
barnomsorgen eller vården. Den anger bara en ekonomisk grad. Men jag
anser att det är en varningssignal att 75 % av de tillfrågade kommunalpoliti-
kerna säger att de har för litet pengar för att klara de åtaganden som rege-
ringen och riksdagen lägger fast i nationella mål. Det går inte att bara vifta
bort att de som sitter nära verkligheten ger denna varningssignal: pengarna
räcker inte.
Moderaternas älsklingstanke är att sänka det totala skattetrycket. Bara
1 % av de tillfrågade ville sänka skattetrycket. Dessutom ansåg ett anta) er-
farna moderata kommunalpolitiker att detta inte var den nu aktuella frågan.
53 % såg arbetslösheten som den mest angelägna frågan att åtgärda.
En annan väckarklocka är Socialstyrelsens rapport om barnens villkor.
Neddragningar och organisationsförändringar i kommunerna har skett sam-
tidigt som arbetslösheten har ökat och hushållens ekonomi försämrats. Det
framgår av Socialstyrelsens rapport att det därför är svårt att särskilja effek-
terna av olika förändringar. Socialstyrelsen varnar för negativa effekter gent-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
emot flerbarnsfamiljer, ensamstående och ekonomiskt utsatta grupper när
kommunerna samtidigt minskar antalet platser i barnomsorgen, avskedar
personal och höjer avgifterna.
Socialstyrelsen uppmärksammar också problemet med snabba föränd-
ringar i kombination med ekonomiska indragningar. Detta har resulterat i
allvarliga brister i planering och utvärdering. Det har vi som har åkt runt i
Sveriges kommuner kunnat konstatera. Det går för fort, och framförhåll-
ningen minskar. Det går inte att få grepp om konsekvenserna av besluten.
En sammanfattning av regeringen Bildts välfärdspolitik sett ur social-
demokratisk synvinkel blir följande. Den första regeringsförklaringens alla
löften har inte kunnat infrias. Satsningen på de sämst ställda uteblev. I stället
har den gruppen drabbats hårdast enligt olika undersökningar. Jag tror ockå
att man kan säga att medelklassen har drabbats. Normala löntagares skatter
har höjts med 6 000 kr per år. Totalt har det varit fråga om att få in skatte-
pengar från medelinkomsttagare som dig och mig i storleksordningen 30 mil-
jarder kronor. Samtidigt har företagsbeskattningen sänkts med 25 miljarder
kronor. Någon har räknat ut att de 5 000 rikaste familjerna i Sverige fick dela
på de 25 miljarder kronorna.
Jag tycker att detta är en orättvis fördelningspolitik som inte följer löftet
från regeringsdeklarationen att satsa på de sämst ställda grupperna. Löftet
att återgå till en grundtrygghet i försäkringarna har inte förverkligats. Det
är ett mycket bra misslyckande från regeringens sida. Jag hoppas att återsto-
den av mandatperioden skall innehålla fler sådana rättvisa misslyckanden.
Löftet om valfrihetsrevolutionen har haft framgång. Det skapas revor i
välfärdslandet. Jag läste för en tid sedan biskopsbrevet. Jag konstaterar att
t.o.m. svenska kyrkan och dess biskopar börjar varna för ”ekonomismen”
och nyliberalismen.
Det gäller nu för Socialdemokraterna att ta reda på skadornas omfattning
och tänka framåt på en bättre tingens ordning, men med kompassen inställd
på målen välfärd och valfrihet.
Med tanke på den viktiga roll som kommunerna och landstingen spelar
för välfärden vill vi socialdemokrater återupprätta en sammanhållen väl-
färdspolitik. Jag kan se ett gap mellan de fina nationella mål som regeringen
tagit fram för socialpolitiken och sjukvården, men det är problem med ge-
nomförandet i kommuner och landsting. Jag tycker inte regeringen har lyck-
ats väl med sitt förhållande till kommuner och landsting. Tvärtom finns
oroande inslag med systemförändringar som hotar kvaliteten och den enskil-
des rättssäkerhet. Snabba förändringar i styrsystemen har i flera kommuner
förpassat de förtroendevalda upp på läktaren. Där sitter de och tittar på när
förvaltning och tjänstemän köper och säljer tjänster. Den nya innetrenden
är ju köpa-sälj-systemen.
Anställda som har kritiserat kommunala beslut har hotats, omplacerats
eller t.o.m. avskedats av kommunledningarna. Kommunledningarna har
trampat på yttrandefriheten för de kommunalt anställda. Det är ett allvarligt
inslag. Ingen offentliganställd skall tystas för sina åsikters skull eller för kri-
tik av politiskt fattade beslut.
Det är också fel av riksdagen att förse kommunerna med ekonomiska håll-
hakar. Nu både lockar man med grundavdrag och drar in pengar vid even-
tuella skattehöjningar. Jag såg för övrigt att också socialministern påpekade
detta i sitt tal i Skövde i helgen. Jag hoppas att det kommunala skattestoppet
nu upphör och att det från år 1995 åter blir en reell kommunalekonomisk
frihet.
Herr talman! Den här mandatperioden har därför präglats av motsätt-
ningar i politiken när det gäller offentliga eller privata alternativ i välfärden.
Jag medger gärna att det tidigare fanns inslag av övertro på offentliga sy-
stem, men vi har nu inte bara inslag av övertro på privata system utan i de
moderata och nyliberala kretsarna också ett närmast religiöst förhållnings-
sätt vad avser konkurrens, marknad, fri etablering och avreglering.
Detta tvingar i sin tur fram låsningar i politiken. Regeringens agerande i
husläkarfrågan och i propositionen om fri etablering är sådant som har lett
fram till politiska låsningar i utformningen av välfärden. Men som jag ser det
gäller motsättningarna främst långtgående nedskärningar och privatise-
ringar i välfärdssamhället.
De alternativ i svensk politik som Socialdemokraterna kommer att fram-
hålla i valrörelsen är bibehållen välfärd - demokrativägen; eller långtgående
privatiseringar - marknadsvägen, och i det sammanhanget är vi kompromiss-
lösa. Vi ställer upp på de svagas sida, på solidariteten och demokratin, och
vi vill ha en omsorg på lika villkor för alla. Den skall i huvudsak finansieras
offentligt med hjälp av skatter och försäkringar.
SCB har gjort en stor undersökning om svenska folkets inställning i ett
antal frågor. Jag kan bl.a. konstatera att 14 % av befolkningen tyckte att hus-
läkarreformen var mycket angelägen. Låt mig inom parentes också nämna
att jag i går hörde att en majoritet i Landstingsförbundets styrelse kommer
att tillstyrka en motion från oss till Landstingsförbundets kongress om att
husläkarlagen skall lyftas ut. Jag hörde dessutom på Radioekot i förrgår att
en majoritet av distriktsläkarna i Gävleborgs län inte tycker om husläkarre-
formen och att flera av dem vill sluta.
Jag tycker mot denna bakgrund att Socialdemokraterna är i mycket gott
sällskap. Hela Sjukvårdssverige och en stor del av befolkningen tycker att
det var en onödig och felaktig reform. Vi kan åstadkomma kontinuitet och
valfrihet på ett betydligt enklare sätt.
SCB:s undersökning visar också på ett starkt stöd för offentlig drift av
sjukhus, skolor, tandvård, barnomsorg och hemtjänst. Mycket höga siffror
talar för detta. Jag kan konstatera, herr talman, att svenska folket under re-
geringen Bildts tre år vid makten har blivit alltmer negativt till privata alter-
nativ. Det har här skett en märkbar omsvängning i opinionen. Det skall bli
intressant att se hur det borgerliga blocket kommer att hantera ekonomi och
välfärd efter valet. Det är särskilt intressant med tanke på de framträdanden
som herrar Bildt och Westerberg gjorde under helgen.
Herr Westerberg talade för partiarbetare i Skövde, och han sade då så här:
”Det är kanske djärvt att gissa vad Tobisson kan ha i tankarna, men det
är inte osannolikt att han tänker sig att ta bort första barnbidraget och slopa
flerbarnstilläggen, slopa bostadsbidragen, sänka ersättningsnivån i alla so-
cialförsäkringar till 60 procent, stänga gränsen för flyktingar, slopa utlands-
biståndet och alla statsbidrag till kommunerna.
-Det är vad som krävs för att närma sig de 120 miljarder han tänker sig.”
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Inte långt därifrån, i Växjö, var statsminister Carl Bildts budskap att det
nu går bättre för Sverige, att svångremmen ytterligare kan dras åt och att
det nu är på tiden att tidigarelägga och öka besparingarna genom förslag i
kompletteringspropositionen.
Detta visar, som jag ser det, på två olika förhållningssätt vad gäller svensk
ekonomi och svensk välfärd. Det visar också att regeringen framöver inte
kommer att kunna hålla ihop, om båda dessa herrar skall hålla fast vid sina
deklarationer. Det är en intressant upplysning inför den kommande valrörel-
sen. Kommer det egentligen att finnas ett verkligt borgerligt alternativ efter
valet, och hur skall det i så fall se ut?
Bildts budskap om välfärden skall Socialdemokraterna återge i valrörel-
sen, men med läsanvisning. Jag har noga studerat Bildts tal och ordval. Han
talar om att det handlar om att göra besparingar och effektiviseringar och
att man endast på den vägen kan garantera välfärden. Men vad menas med
besparingar och effektiviseringar? Ser man närmare på vad det konkret
handlar om, finner man att det handlar om att köra sönder viktiga delar av
svensk välfärd. Det är det yttersta målet för nyliberalerna, men det göms
bakom dimridåer när statsministern håller tal.
Avslutningsvis vill jag, herr talman, nämna att socialutskottet och därmed
riksdagen trots dessa motsättningar kunnat samlas kring viktiga socialpoli-
tiska sakområden. Vi har kunnat göra det i en samsyn om den sociala dimen-
sionen i alkoholpolitiken. Ett enigt socialutskott och en enig riksdag kunde
därför skicka med till förhandlarna i Bryssel att vi vill hålla fast vid den so-
ciala dimensionen i svensk alkoholpolitik.
Jag vill påstå att detta gemensamma uppträdande hade stor betydelse för
förhandlingsresultatet. Det gör att vi kan behålla den sociala dimensionen i
vår alkoholpolitik även vid ett inträde i EG/EU. Utskottet har tidigare gjort
och kommer att vidhålla ett gemensamt ställningstagande, från höger till
vänster, mot att legalisera narkotikan. Vi vill driva detta nationellt, nordiskt
och på Europanivå.
Socialutskottet har också hållit samman om ÄDEL-reformens fullföl-
jande. Vi har varit ute och studerat hur de gamla har det, och vi har varit
mycket noga med att det skall följas upp på ett bra sätt. Vi skall gärna åter-
rapportera, om vi ser att olyckor skulle hända.
Vi har besökt de bostadslösa här i Stockholm, och vi har tagit initiativ till
en inventering för att ta reda på hur dessa mycket utsatta människor har det.
Det handlar inte längre om de gamla snälla alkoholisterna utan om nya grup-
per: utslagna kvinnor och psykiskt störda som inte har klarats i den öppna
vården. Det är angeläget att man klarar problemen i dessa sammanhang.
Vi har i socialutskottet enats om ett tillkännagivande till regeringen om
vikten av att klara en fortsatt klinisk forskning inom vården, när den verk-
samheten i dag hotas av nya styrsystem.
Vi skall innan riksdagen åtskiljs behandla psykiatripropositionen. Den
handlar verkligen om en gömd och glömd grupp. Min förhoppning är att ut-
skottet då också skall kunna ta ett gemensamt grepp för att rätta till de revor
i välfärden som beklagligt nog finns för denna grupp.
Till sist, herr talman, ber jag att få yrka bifall till socialdemokraternas re-
servationer.
Anf. 2 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Den ärade talaren har nu överskridit den anmälda talartiden med nio mi-
nuter.
Anf. 3 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! ”Hur fan kunde det bli så här?” Förlåt, herr talman, jag vet
att man inte skall svära från denna talarstol, men just den här rubriken åter-
finns över en artikel i ett av förra veckans nummer av Dagens Industri. Det
är Anders Isaksson som har skrivit en mycket klarsynt artikel med denna
rubrik. Han syftar på just det som Bo Holmberg har beskrivit en del av, näm-
ligen det svenska samhällets problem.
Anders Isaksson beskriver det svenska samhällets problem så här: ”en so-
lid, effektiv och rationellt skött stat med en stark valuta blev inom loppet av
ett par decennier skuldtyngd och svag, kronan devalverades och industrin
reducerades till mindre än en femtedel av BNP”.
Jag skulle bildligt vilja beskriva de svenska generella trygghetssystemen
och det s.k. välfärdsbygget med dess socialförsäkringssystem som ett ”social-
politikens regalskepp Vasa”. Vasa, som numera kan ses igen, var ståtligt,
imponerande och detaljrikt, med gyllene ornament osv. Hon var en stolthet
för Sverige.
Regalskeppet var avsett att skydda Sverige och Sveriges medborgare. Det
skulle skänka trygghet. Det var byggt av skickliga och välmenande arkitek-
ter - det var det - men det var också våldsamt överriggat och i grunden helt
felkonstruerat. Det är precis vad det svenska välfärds-Vasa också är.
Orden som bar systemet var lika vackra och troskyldiga: solidaritet, rätt-
visa, trygghet. I själva verket var systemet felkonstruerat, och det var länge
sedan det orkade med sina åtaganden. Medborgarna behandlas olika i stället
för lika. Antalet bidragstagare växer och allt färre arbetande försörjer allt
fler som inte arbetar. Det enda som vuxit de senaste åren är statens skulder.
Regalskeppet Vasa kapsejsade och sjönk omedelbart på sin jungfrutur,
och det var bra, för då kom larmet direkt och man kunde lära av misstaget.
Tyvärr har inte välfärds-Vasa gjort detta. Den flyter fortfarande. Den har
hållits flytande med nya tillbyggnader, flera segel, mera bly i kölen, allt kraf-
tigare länspumpar, och nu är den på väg att sänka hela den nation, Sverige,
som den skulle skydda och ge trygghet.
Herr talman! Jag skulle vilja säga: Det är dags att rädda Sverige, och då
måste vi sänka välfärds-Vasa! Det är dags att vakna, för fortfarande kan vi
välja. Men tiden rinner, och vågar vi inte välja nu, finns det faktiskt inga val
om några år. Då är det Ackordscentralen som i samråd med Världsbanken
tar över. De lägger strikt ekonomiska aspekter på tillvaron, och de är inga
humanister. Den som tvivlar på det rekommenderar jag ett studiebesök i
t.ex. Uruguay eller Nya Zeeland. Det finns inget självklart i att Sverige skall
vara en rik och välmående nation.
Vi som är företagare vet att det finns lagar och paragrafer för vår verksam-
het. Ett aktiebolag kan vara skuldtyngt och hamna i ekonomiska problem,
och då konstaterar man ganska snart att om halva aktiekapitalet är konsume-
rat är det dags enligt lag att upprätta vad som kallas en kontrollbalansräk-
ning.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
10
Fortsätter man och inte klarar upp situationen, blir det betalningsinstäl-
lelse, fortfarande snyggt och prydligt, lagligt reglerat. Larmsignalerna finns
där. Människor känner till dem.
Klarar man inte det heller, blir det konkurs, och även då finns det lagregler
som reglerar det hela. I värsta fall slutar det med likvidation, företaget upp-
hör att existera, Ofta klarar man av en rekonstruktion.
Tyvärr finns inte de här larmsystemen och reglerna för en nation. Sverige
borde upprätta en kontrollbalansräkning omedelbart.
Vi i Ny demokrati är oerhört kritiska såväl mot regeringens som mot So-
cialdemokraternas s.k. välfärdspolitik. Förstår ni inte hur allvarligt läget är?
Statsskulden skenar, och Bo Holmberg var upprörd över att regeringen
skickar räkningen till kommunerna. Jag kan instämma i upprördheten, men
vad jag tycker är mera upprörande är att vi inte ens en gång skickar en räk-
ning. Vi skuldsätter våra barn och deras framtid, och det tycker jag är an-
svarslöst. Långt över skorstenen intecknar vi deras framtida välstånd.
Jag har barn som studerar. Vore jag krass och enbart resonerade ekono-
miskt, skulle jag rekommendera dem: Studera färdigt på Handels i Göte-
borg, lämna sedan Sverige och jobba inom EU! Jag ger dem inte det rådet,
för jag tycker att det vore ansvarslöst, men när man pratar med ungdomar
hör man faktiskt ungdomar som resonerar på det sättet, och det tycker jag
är ytterligt oroväckande.
Nej, vi har fortfarande chansen, men då måste vi vakna. Vi måste sluta
prata om välfärd, för det handlar om välstånd. Vi måste acceptera att det är
pengar och ekonomi det handlar om, för utan det kan vi sitta och prata väl-
färd hur länge som helst, allt under det att Sverige sjunker.
Grunden för Ny demokrati, den ideologiska grunden för hur denna total-
revidering måste gå till, är tillämpad humanism och en okuvlig tilltro till de
enskilda medborgarnas vilja och förmåga.
Djupt i folksjälen har det länge hetat: Du är din egen lyckas smed. Vi kal-
lar det för personlig frihet och hänsyn till andra. Själv är bästa dräng - eller
piga - är ett annat känt uttryck. Det är nygamla värderingar, men tyvärr har
staten och samhället under decennier skapat ett slags inlärd hjälplöshet som
gör att många människor tycker att det är samhället, dvs. alla de andra män-
niskorna, som skall ta ansvaret för deras välstånd.
Det är dags att vakna för dem som har den inställningen. Staten har många
gånger tagit ifrån människor ansvaret för deras eget liv.
Detta är inte egoism eller, som vulgärpropagandan säger, sköt dig själv
och skit i andra, definitivt inte. Det handlar om tillämpad humanism. Men
denna totalrevision är nödvändig, och den kommer att svida. Den måste ske
tufft men naturligtvis med hänsyn och över tid, även om tiden blir allt knap-
pare.
Bildligt skulle jag vilja dra en parallell. Man behöver inte vara särskilt
djupt medicinskt kunnig för att känna till hur man skall hantera kallbrand.
Har kallbrand fått grepp i någon av kroppens lemmar, finns det bara en lös-
ning, och det är amputation. Det är en drastisk åtgärd, och även om den sker
under bedövning så gör det ont sedan. Patienten känner smärta ett bra tag
efteråt.
Nu skulle man kunna säga att den hänsynsfulle läkaren ger morfin i stället.
Det är precis vad vi håller på att göra. Vi ger morfin - det skall inte kännas!
Allt mera måste vi amputera efter hand som vi ger morfin. Det finns ingen
återvändo. En patient som har kallbrand, och som behandlas med morfin
för att det inte skall göra ont, dör. Jag tror att de flesta svenskar hellre överle-
ver med litet smärta än att de smärtfritt tvingas köra rakt in i väggen.
En grundprincip för Ny demokrati är att staten skall behandla alla med-
borgare lika. Vi tycker att inkomstbortfallsprincipen i socialförsäkringssyste-
men är djupt orättfärdig och omoralisk, för det är ingen försäkringsprincip.
Det är vad man kallar det för, men det är det inte.
Ta föräldraförsäkringen som ett exempel. Där får jag ut mycket mycket
höga ersättningar utan att ha betalt i stort sett någon premie alls, och det är
en omvänd Robin Hood-mentalitet när höginkomsttagare unnar sig detta på
medelinkomsttagares bekostnad.
Staten skall aldrig garantera olika nivåer i levnadsstandard. Staten skall
inte garantera individuella behov. Staten skall skydda och värna alla med-
borgare. Vi kallar det för grundtrygghetsprincipen. Ett annat sätt att ut-
trycka det är att staten skall garantera golvet, och det golvet skall vara en
anständig överlevnad men ingenting mer - punkt.
Allt därutöver är faktiskt mitt och alla andra medborgares eget ansvar att
tillsammans med kommunen, facket, företaget, arbetsgivaren, föreningen,
försäkringsbolag osv. välja någon av oändligt många individuella lösningar
som tillfredsställer mina trygghetsbehov, efter mina behov och efter mina
resurser.
Grundtrygghet är en grundprincip, men naturligtvis har den undantag. Ett
är t.ex. svårt handikappade och kroniskt sjuka, som naturligtvis måste få en
högre hjälpnivå. En annan undantagsgrupp är miljonärer och höginkomstta-
gare, människor som inte behöver vare sig barnbidrag eller andra bidrag.
Varför skall man ge dem det då? Det tycker vi är omoraliskt.
En annan grundprincip är att all hjälp från samhället skall vara hjälp till
självhjälp. Kloka kineser var redan för länge sedan klara över det. Hung-
rande människor kan man ge fisk, och då blir de mätta. Det är vad vi har
gjort i Sverige i decennier. Vi i Ny demokrati hävdar att man måste lära män-
niskor att fiska. Då klarar de sig själva.
En annan grundprincip är alltså att självkänslan är människans viktigaste
och mest oumbärliga fundament. Om man tar ifrån människor självkänslan,
dvs. känslan av att klara sig själv, har man underminerat deras liv. Dagens
system berövar ofta människor denna självkänsla. Man har skapar ett slags
inlärd hjälplöshet.
Det lilla barnet säger ganska snabbt ”Kan själv”. Det är uttryck för en
djup insikt om vikten av att själv få ta ansvaret.
Välstånd handlar ytterst enbart om pengar och ekonomi. När jag sade det
på socialhögskolan på 60-talet blev jag nästan lynchad. Det var minst sagt
revolutionärt att påstå något sådant då, eftersom 95 % av studenterna var
röda i olika schatteringar. Då var det socialism som gällde.
Även socialisterna har tvingats inse att basen för allting i en marknadseko-
nomi faktiskt är ekonomin. Icke desto mindre kunde man för inte så många
månader sedan i olika debatter höra: Rör inte vår anställningstrygghet! Det
gällde LAS - som om LAS skulle skapa anställningstrygghet. Det finns bara
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
11
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
12
en anställningstrygghet. Det är lönsamma, livskraftiga företag. Allt annat är
chimärer.
Det är inte så många år sedan det framfördes krav på lagstadgad rätt till
arbete åt alla som om det skulle hjälpa att lagstadga. Varför inte då lagstadga
om lönsamma företag, lagstadga om trygghet osv? Man kan hoppas att mor-
fininjektionen hjälper.
Det finns bara ett fundament, och det är ett lönsamt och livskraftigt nä-
ringsliv.
Har vi råd? Nej, vi har inte råd till de välfärdssystem vi beviljar oss i dag.
Därför blir man bekymrad när t.ex. socialdemokratin redan lovar att åter-
ställa socialförsäkringsnivåerna till de gamla nivåerna. Ingvar Carlsson har
sagt att det skall ske så snart ekonomin tillåter. Vad betyder det? Det var
längesedan ekonomin tillät någonting.
Det har inte hindrat särskilt många beslut. Pensionsuppgörelsen är ett av
de senaste exemplen. Den är inte finansierad, och det verkar som om man
tänker genomföra den. Ny demokrati är bland de få som skriker och prote-
sterar allt vad de förmår.
Vårdnadsbidraget är ett annat kusligt exempel på hur man flyttar runt
pengar som inte finns.
Husläkarreformen kostar ytterligare 200 miljoner, trots att Bo Könberg
förklarade från denna talarstol att den inte skall kosta mer. Exemplen är
många. Jag tar bara de här.
Det är kris i Sverige. Vi var Europas rikaste land. Därför måste fundamen-
tet även för socialpolitiken fokusera på att vi skall få råd att ge den välfärd
vi vill ha. Det skrämmer mig fortfarande hur få sådana resonemang man hör
i debatten. Förhoppningsvis kan denna dag utgöra en brytpunkt. Låt oss
slippa höra en debatt som hör hemma på 60- och 70-talet!
Det är faktiskt ett ansvar vi har, och det är en pedagogisk uppgift. Det är
synd att säga ”Vad var det vi sade” från Ny demokratis sida, även om det
skulle vara roligt för en del. Vi har fått rätt många gånger. Vi vill helst inte
ha rätt. Vi vill inte säga ”Vad var det vi sade” när Sverige håller på att sjunka.
Men kom inte och säg att vi inte har slagit larm i tid!
Vi har under hela mandatperioden anvisat större besparingar än något an-
nat parti. Vi har i ord och handling försökt göra besparingar i många budget-
poster utan att i de flesta fall få något stöd, varken från regeringen eller från
oppositionen.
I valrörelsen hånade man och närmast idiotförklarade oss för att vi ville
spara 196 miljarder över sex år. I dag är budgetunderskottet på över 200 mil-
jarder och statsskulden på över 1 200 miljarder. Beloppen tappar sin bety-
delse. Det är ofantliga belopp. Jag skulle föreslå att man gick över till att
räkna underskotten i kilo enkronor. Jag tror att det skulle göra det lättare
att förstå vilka ofantliga mängder pengar det handlar om.
Herr talman! Det viktiga är att våga tala om detta. Dess värre är det valår
i år, vilket gör att modet att prata klartext sjunker eftersom viljan att bli åter-
vald är större. Jag tror att det är ett förräderi i ett långt perspektiv.
Jag vill återigen ta upp den artikel med rubriken ”Hur fan kunde det bli
så här?” som jag nämnde i början. Anders Isaksson slår fast att politikerna
knappt ens vågar kisa ut över sitt elände. Problemen, kraven och utmaning-
arna är desammma. Det måste till omtänkande, nya grepp och genomgri-
pande förändringar - annars går det åt helvete, skriver Anders Isaksson.
Herr talman! Jag yrkar bifall till gott ekonomiskt omdöme och våra reser-
vationer nr 3 och 10.
(Applåder)
Anf. 4 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag skall först ta det formella och hänvisa till alla Vänsterpar-
tiets yrkanden i den meningsyttring som är fogad till betänkandet. Jag vill
särskilt yrka bifall på några hemställanspunkter. Det gäller mom. 1, generell
välfärdspolitik, mom. 2, rättighetslag, mom. 10, ÄDEL-reformen, mom. 31,
smittskyddslagen och mom. 37, allmänt anslag till hälso- och sjukvården på
195 miljoner. Där vill jag särskilt poängtera att pengarna inte skall gå till
husläkarreformen utan till att avveckla husläkarlagen och andra angelägna
ändamål inom sjukvården, exempelvis hemsjukvården.
Jag yrkar också bifall till mom. 57, lägre medelsanvisning till Socialstyrel-
sen, mom. 80, Barnombudsmannens uppgifter, mom. 82, införlivandet av
barnkonventionen i svensk lagstiftning och till sist till mom. 86, som är en
meningsyttring om adoptivbarn. Reservationen från Ny demokrati tar upp
våra motioner.
Jag vill också anmäla att Vänsterpartiet instämmer i majoritetens förslag
angående avskaffandet av husläkarlagen och i de flesta s-reservationerna.
Jag kommer nu huvudsakligen att ta upp socialpolitiken. Därefter kom-
mer Berith Eriksson att fördjupa sig i sjukvården och husläkarfrågan och Jan
Jennehag i äldreomsorgen.
Herr talman! Frågan om det generella välfärdssystemet kan man ägna
många timmars diskussion och funderande åt. För Vänsterpartiet innebär
välfärdspolitik ett solidariskt samhälle där de människor som kan arbeta och
försörja sig tar ansvar för människor som på grund av sjukdom eller arbets-
löshet inte kan göra det. Det är ett sådant samhälle som vi vill ha och anser
att vi kan upprätthålla.
Jag läste nyligen i en artikel av Maciej Zaremba att FN-deklarationen från
1948 faktiskt tar upp rätten till välfärd. Den säger: ”Envar har rätt till en
levnadsstandard, som är tillräcklig för hans och hans familjs hälsa och välbe-
finnande, däri inbegripet föda, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga so-
ciala förmåner, vidare rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom,
invaliditet, makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under
omständigheter, över vilka han icke kunnat råda.”
För mig var det en intressant läsning, eftersom jag inte tidigare uppmärk-
sammat att FN faktiskt lägger fast grunderna för välfärdspolitiken.
Det var därför intressant att lyssna till föregående talare, Stefan Kihlberg
från Ny demokrati, som gjorde en jämförelse mellan Sverige och regalskep-
pet Vasa och menade att välfärdssystemet i Sverige helt har gått till botten,
precis som regalskeppet Vasa.
För mig är det litet överraskande att Stefan Kihlberg tar ett sådant exem-
pel, eftersom det är ett antal hundra år sedan regalskeppet Wasa gick till
botten och det förvisso har hänt väldigt mycket sedan dess. Som jag ser det
finns det i Sverige en bred flotta av skepp och stora och små fartyg, och det
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
13
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
14
är de som utgör grunden för vår välfärd. De behöver förvisso tas in och put-
sas upp mellan varven. Kanske är det också nödvändigt att förändra flottan
och lägga ner några av skeppen, men grunden för välfärdspolitiken ligger
kvar och bör ligga kvar.
Detta innebär inte att vi i Vänsterpartiet bortser från budgetunderskott
och de stora ekonomiska problem som Sverige har i dag, men vi menar att
den politik som den borgerliga regeringen hittills har fört har tagit sikte på
helt andra besparingar än de som är nödvändiga, helt andra besparingar än
sådana som drabbar dem som har det bäst ställt i samhället. Besparingarna
hittills har ju gått ut över t.ex. människor som är långtidssjukskrivna, männi-
skor som blivit arbetslösa.
Vänsterpartiet menar att det finns stora områden där vi kan spara och se
till att budgetunderskottet minskar, men vi kan inte göra det samtidigt som
regeringen sänker förmögenhetsskatten och arvsskatten och vidtar en rad
andra åtgärder som faktiskt gynnar dem som har råd att betala.
Det är också fel att som Stefan Kihlberg tala om ”aktiebolaget Sverige”.
Jag vänder mig mycket starkt mot jämförelsen mellan Sverige och ett aktie-
bolag. Det är helt fel att tro att vi har ett ”aktiebolag Sverige”. Det finns en
grundläggande skillnad mellan ett aktiebolag och ett land, en nation. I ett
land har vi ett demokratiskt inflytande till skillnad från i ett aktiebolag, där
de som har rösträtt är de som äger företaget. Sverige består av landets med-
borgare, och vi har rätt att i allmänna val föra fram våra åsikter, vad vi vill
ha för politik. Det är en grundläggande skillnad, bland många andra, mellan
Sverige och ett aktiebolag.
Däremot kan jag instämma i det Stefan Kihlberg sade om att våga välja.
Naturligtvis handlar det om att våga välja, men det handlar om att välja rätt
politik.
Jag skall inte fördjupa mig mer i de allmänna diskussionerna om välfärden
och välfärdens system annat än att konstatera att vi helt enkelt behöver för-
bättra pricksäkerheten i välfärdssystemet. Vi behöver förändra systemet,
men inkomstbortfallsprincipen bör bestå, även om taket kan sänkas något.
Vi menar att det finns en rad åtgärder som kan vidtas utan att det drabbar
dem som har det sämst ställt.
I det här betänkandet har Vänsterpartiet tagit upp rättighetslagstiftningen
på det socialpolitiska området. Vi menar att socialtjänstlagen, som ju har
varit i funktion i drygt tio år, är en mycket bra lagstiftning, som ger männi-
skorna i det här landet en grundläggande trygghet och en grundläggande re-
spekt för människor som har sociala eller ekonomiska problem. Men social-
tjänstlagen behöver ändå rättas till, och Vänsterpartiets förslag är att social-
tjänstlagen skall utgöra en rättighetslag.
Med tanke på föregående talares uppfattning om behovet av självkänsla
undrar jag om Ny demokrati och ni andra har tagit del av vad som hände
trebarnsmamman Angela Franzén i Marks kommun. Hon uppbar socialbi-
drag men demonstrerade för sina rättigheter och gick ut i massmedia och
talade om vad hon tyckte om den behandling hon utsatts för. Därefter fick
hon socialbidraget indraget.
Jag undrar vad ni i Ny demokrati och i övriga partier säger när sådant kom-
mer på tal. Detta är ju beklagligtvis inte det enda exemplet, utan liknande
saker har inträffat i flera kommuner där man har använt exempelvis Uppsa-
lamodellen. Grundproblemet är ändå detsamma, nämligen att människor
utsätts för förnedrande behandling och inte får utöva sina demokratiska rät-
tigheter.
Jag menar att den enda lösningen på problemet är en rättighetslagstift-
ning, som talar om vad man faktiskt har rätt till. Vänsterpartiet har lagt fram
förslag på den punkten.
Det skulle också vara intressant att få höra från Folkpartiets Bo Könberg
och Socialdemokraterna vad som hände med förslaget från Socialtjänstkom-
mittén om en riksnorm. Man var ju överens i kommittén, det fanns en majo-
ritet bakom förslaget. I mina ögon var detta ett väldigt bra förslag, och jag
hade hoppats få det på riksdagens bord i form av en proposition. Men ingen-
ting om en sådan riksnorm återfinns i det här betänkandet, och det har inte
heller kommit något sådant förslag från regeringen. Jag beklagar det.
Herr talman! Frågan om nedskärningar inom den offentliga sektorn har
varit föremål för många diskussioner, och det är absolut nödvändigt. Inom
Vänsterpartiet menar vi att det behövs nedskärningar inom den offentliga
sektorn, men de nedskärningar vi vill se ligger exempelvis på försvarsområ-
det, inom kriminalvården och inom den statliga byråkratin. Vi vill däremot
inte se nedskärningar av de medel som går till barnomsorg eller äldreomsorg
i kommunerna. Att nedskärningar ändå drabbar dessa grupper gör att det
blir mycket märkligt då vi säger att detta är grupper i vårt land som vi värnar
om.
Ett intressant exempel var vad Hans Bergström skrev i DN häromdagen.
Han mer eller mindre hånade de människor i vårt land som utifrån barnkon-
ventionen hävdar att barn inte skall behöva vara i så stora grupper. Hans
Bergström menade att det var helt fel, att vi kunde jämföra vårt land med
Sri Lanka, där man har barngrupper på 30 barn, eller Frankrike, där man
har väldigt stora barngrupper. Men han bortser då från vad det handlar om,
nämligen att vi skall ha en bra och fungerande barnomsorg, i vilken det finns
möjlighet att ta individuell hänsyn och bry sig om vaije barn på ett personligt
sätt, och inte någon form av barnparkering.
Jag undrar därför var gränsen för barngruppers storlek går. Jag har flera
gånger ställt frågan till Bengt Westerberg, men jag har aldrig fått något svar,
och inte heller någon annan tycks intressera sig för frågan.
Jag har bara under den senaste veckan varit ute på flera dagis bl.a. i Flen
och Norrtälje och i mitt eget bostadsområde på Skarpnäcksfältet. Där är nu
grupper på 18 barn det normala, och därutöver talar man nu om att ta in ett
nittonde eller tjugonde barn. Personalen är oerhört oroad över hur de skall
kunna klara av det här och bibehålla en bra standard för barnen.
Bengt Westerberg har tagit upp frågan om en eventuell skattehöjning med
tanke på Socialstyrelsens rapport om barn i nedskärningstider och effekterna
av nedskärningarna för barnen. Var kommer det i så fall in? Jag har natur-
ligtvis en förhoppning om att det är vårt förslag om en kommunakut som
man från Folkpartiets sida nu vill bifalla. Vårt förslag om en kommunakut
innebär just att kommuner som inte klarar av att hålla en bra standard skall
kunna få extra bidrag för att inte behöva sänka standarden för barnen.
Jag undrar också vad Socialdemokraterna har för recept för att förbättra
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
15
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
16
situationen för barnen i nedskärningstider. Har inte också ni en gräns för hur
många barn man skall kunna ha i barngrupper?
Herr talman! Jag vill också nämna en del andra förslag som Vänsterpartiet
har lagt fram. Ett sådant gäller diskrimineringen av handikappade, som är
ett annat problem. Jag hänvisar här till vår meningsyttring.
Jag vill hänvisa till vårt förslag om en pedagogisk kampanj på daghem.
Jag vill poängtera att det naturligtvis inte handlar om att ha en pedagogisk
kampanj i stället för bra och grundläggande resurser på dagis. Vi menar att
både och behövs för att stärka personalens situation och förbättra deras möj-
ligheter att ge en bra barnomsorg.
Jag vill ta upp frågan om ersättning för psykoterapi inom den allmänna
försäkringen. Hittills har vi i vårt land valt att betrakta psykiska problem
som helt artskilda från de somatiska problemen. Jag har väldigt svårt att för-
stå varför samhällets inställning till dem som går till en psykoterapeut skall
skilja sig från inställningen till dem som går till en sjuksköterska eller en lä-
kare inom den somatiska vården. Jag, liksom motionärer från bl.a. Folkpar-
tiet, menar att det vore självklart med ersättning på samma sätt.
Herr talman! Jag vill också nämna smittskyddslagen. Europarådet har ju
faktiskt rekommenderat att kontaktspårning skall vara frivillig. Hur kom-
mer det sig att ni i övriga partier accepterar en smittskyddslag som klart och
tydligt talar om att det är tvång på kontaktspårning, trots att all erfarenhet
visar att det är på frivillig grund som ett bra arbete kan utföras?
Herr talman! Jag nämnde tidigare bidragen till hälso- och sjukvården, icke
att förväxla med bidrag till husläkarsystemet.
Jag vill också nämna Kvinnoforum, som gör ett mycket viktigt arbete för
kvinnor med missbruk och ett förebyggande arbete, men som har fått sina
bidrag minskade av regeringen.
Jag har nämnt medlen till Socialstyrelsen, av vilka Vänsterpartiet har före-
slagit en drastisk nedskärning.
Det beror inte på att vi inte anser att det utförs förnämligt arbete och ut-
redningsarbete på Socialstyrelsen. Det anser vi. Vi menar att just det arbetet
kan läggas ut på universitet, högskolor och andra. Socialstyrelsen bör kon-
centrera sig på tillsyn av verksamhet.
Jag vill också nämna Epidemiologiskt centrum.
Subventionering av preventivmedel är ett utmärkt sätt att bedriva före-
byggande arbete för att exempelvis förhindra aborter. Andra partier är väl-
digt angelägna om att förhindra aborter.
Jag vill nämna medel till Folkhälsoinstitutet för åtgärder mot anorexi och
bulimi samt stödet till nykterhetsorganisationerna.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis ta upp frågan om Barnombudsman-
nen. Vi har alla varit överens om att inrätta det ämbetet. Men man vill inte
från övriga partier att Barnombudsmannen skall kunna föra enskild talan.
Jag har svårt att förstå varför. Det är på det viset som Barnombudsmannen
kan hävda sig och inte bara ha en allmän kompetens. Jag menar också att
Barnombudsmannen behöver mer medel än det som regeringen har anslagit.
Herr talman! Jag vill ta upp frågan om barnkonventionen. Vänsterpartiet
kräver att den inkorporeras i svensk lagstiftning. Det är mycket överras-
kande att vi inte har kunnat få igenom det kravet. FN:s kommitté för att
följa upp barnkonventionen har rekommenderat Sverige att göra det. Trots
detta har regeringen och riksdagen, utom Vänsterpartiet, ansett att man inte
skall följa det rådet. Det tycker jag är märkligt.
Jag vill också nämna adoptivbarnens situation. Vi i Vänsterpartiet har i
fler motioner pekat på att adoptivbarnen inte bara så länge de är barn kan
behöva extra stöd. Det finns adoptivbarn som blivit vuxna men som fortfa-
rande har klara behov av stöd från samhällets sida, och de måste få ett utökat
stöd. Därför yrkar jag bifall till meningsyttringen i denna del.
Herr talman! Jag vill också kommentera frågan om bibehållen alkoholpo-
litik även vid EU-medlemskap, som Bo Holmberg berörde. Jag tror att det
är en from förhoppning från Bo Holmberg att så skall vara fallet. Jag tror
att det kan komma åtskilligt mer på EU-området. Det finns redan förslag
vad gäller införsel av alkohol m.m. som klart strider mot en bra alkoholpoli-
tik.
Herr talman! Slutligen instämmer jag för Vänsterpartiets del i att det är
kris i Sverige. Mycket behöver förändras. Välfärden behöver utvecklas, inte
avvecklas.
Anf. 5 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Bo Holmberg påstod i sitt anförande att regeringen inte har
satsat på de sämst ställda. Jag vill genast korrigera Bo Holmberg på den
punkten. Jag vill påminna om att regeringen har lagt fram förslag till en
mycket omfattande handikappreform. Regeringen har avsatt 1,6 miljarder
till genomförandet av LSS. Detta har också genomförts med mycket stor
enighet i riksdagen.
Bo Holmberg sade visserligen i slutet av sitt anförande att vi är eniga om
ganska mycket. Men det står i bjärt kontrast till att han vill påstå att de mest
utsatta grupperna har ställts åt sidan.
Vi tre parlamentariker från Socialdemokraterna, Folkpartiet och Modera-
terna har tillsammans i Psykiatriutredningen enats om ett förslag att just
hjälpa dem som vi under vårt utredningsarbete upplevde som de allra sämst
ställda i Sverige. Det förslaget har nu följts upp av regeringen, och det ligger
en proposition för behandling hos socialutskottet.
Jag är övertygad om att vi kan resonera vidare i förtrolig anda för att
komma överens. Detta påstående faller tillbaka på Bo Holmberg själv.
Bo Holmberg talar också om utvecklingen vad gäller valfriheten. Jag kan
bara konstatera att en vårdgaranti har införts som gör att man inte längre
skall behöva vänta på operation. Det har lett till att i stort sett alla köer har
försvunnit.
I böljan av detta år var det bara ca 150 personer som inte fick behandling
i enlighet med vårdgarantins föreskrivna tre månader. Detta skall, Bo Holm-
berg, jämföras med att det för tre år sedan var köer till en höftledsoperation
på upp till 24 månader och 17 månader för starroperationer. Nog har det
skett en revolutionerande utveckling beträffande valfriheten.
Den nuvarande regeringen har också likställt privata alternativ med of-
fentliga. Det har lett till att antalet barn i privat barnomsorg mer än fördubb-
lats mellan 1991 och 1994. Valet står med andra ord mellan en socialdemo-
kratisk politik som slår vakt om monopolen och hindrar framväxten av alter-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
18
nativ barnomsorg och en moderat politik som underlättar för alternativ och
skapar valfrihet.
Bo Holmberg nämnde sedan husläkarfrågan. Jag skall i mitt anförande
ange några principiella synpunkter på det ärende som vi har behandlat i so-
cialutskottet. Min kollega Göte Jonsson kommer senare under debatten att
mera i detalj gå in på denna fråga och samtidigt utveckla våra synpunkter på
hälso- och sjukvården i övrigt.
När socialutskottet behandlade de ärenden som riksdagen nu skall ta ställ-
ning till, bildades en ny allians mellan Socialdemokraterna, Ny demokrati
och Vänsterpartiet. Det som då hände är enligt min mening det mest grave-
rande exemplet på när principer och löften bryts i ivern att försvåra och
hindra valfrihetsreformer i Sverige.
Ny demokrati gick till val på löftet att avveckla landstingen. Den borger-
liga regeringen har tagit de första stegen för att på sikt bryta landstingens
sjukvårdsmonopol genom att införa ett husläkarsystem med fri etablering.
Privata husläkare har rätt att verka på exakt samma villkor som offentligan-
ställda.
Ny demokrati sade ja till husläkarlagen efter det att partiet fått gehör för
en del synpunkter man haft om avgiften för besök hos specialistläkarna. I de
förhandlingar som föregick beslutet fick Ny demokrati sina krav tillgodo-
sedda. Således har lagen om husläkare införts med Ny demokratis aktiva
medverkan!
Nu, snart ett år senare, har man gått ihop med de socialistiska partierna -
observera att man har en gemensam skrivning i betänkandet - och vill nu
stoppa fullföljandet av hela denna viktiga valfrihetsreform. Vad Ny demo-
krati då gör är att man anammar den socialistiska sjukvårdspolitiken, som
innebär att landstingen skall ha monopol på all sjukvård och att de fria lä-
karna helt skall svältas ut.
Det handlar inte bara om att Ny demokrati därmed motarbetar sin egen
politik, man bryter också ingångna avtal. Finns det ingen som helst politisk
moral kvar hos Ny demokrati?
När husläkarlagen antogs av riksdagen fanns således en överenskommelse
mellan de borgerliga partierna och Ny demokrati. Den innebar att en sär-
skild åtgärdstaxa för husläkare skulle införas, att det skulle införas dispens-
regler för läkare som har annan specialistkompetens än allmänläkarexamen
samt att patientavgiften får vara högst 50 % högre vid besök hos övriga spe-
cialistläkare jämfört med besök hos husläkare.
I pressen har representanter för Ny demokrati hävdat att regeringspar-
tierna brutit denna överenskommelse. Vad är egentligen sanningen?
Regeringen har den 22 december 1993 utfärdat en åtgärdstaxa. Den upp-
fyller de krav som ställdes under överläggningarna med Ny demokrati. So-
cialstyrelsen har också utfärdat bestämmelser för när dispens för läkare med
annan specialistutbildning än allmänläkarens skall ges. Dessa bestämmelser
är generösa. Krav kan ställas på kompletterande utbildning och praktik-
tjänstgöring.
Ett litet kuriosa i sammanhanget är att Husläkardelegationen, som följer
genomförandet av reformen, anser att dispensbestämmelserna är för gene-
rösa och att de bör skärpas. Många landsting har också infört patientavgifter
där skillnaden är högst 50 % mellan husläkare och övriga specialistläkare.
Med andra ord har regeringspartierna således fullföljt sin del av avtalet med
Ny demokrati.
Om husläkarlagen upphävs kommer landstingen att få en mycket stor
makt att bestämma över läkaretableringar. Den fria etableringsrätten för
husläkare och konkurrensneutraliteten mellan privata och offentliganställda
läkare skulle upphöra i många landsting. Den enskilde medborgarens rätt
att själv välja sin egen husläkare skulle allvarligt ifrågasättas och helt lämnas
till landstingspolitikerna att besluta om.
Ny demokrati ger numera ett aktivt stöd för socialistpartiernas ideologiskt
grundade motstånd mot etableringsfrihet. Man har inte några egna motive-
ringar eller reservationer utan skriver en gemensam text med Socialdemo-
kraterna och Vänstern. Är det en utveckling som Ny Demokrati strävar ef-
ter, och är det verkligen det man lovade sina väljare?
Vi upplevde samma sak häromdagen, då vi fick ett yttrande från skatteut-
skottet beträffande vårdnadsbidraget. Även då fanns det en gemensam text
från Socialdemokraterna och Ny demokrati. Ny demokrati hade inget eget
alternativ, inga egna motiveringar, utan hade skrivit ihop sig med Social-
demokraterna. Det är det nya.
Genom Socialdemokraternas och Ny Demokratis agerande cementeras
inte bara landstingens monopol, till men för den enskildes möjlighet att
välja. De två partierna blir också ansvariga för att resurserna till den svenska
sjukvården minskas med 195 miljoner kronor!
Socialdemokraterna försöker ju hävda att sjukvården i vårt land har fått
mindre resurser de senaste tre åren. Det blir därför märkligt när man trots
detta grundlösa påstående medvetet minskar dessa resurser med nästan 200
miljoner! Den socialdemokratiska trovärdigheten försvinner lika fort som
Ny Demokratis moral!
Herr talman! Den långsiktiga inriktningen för regeringspartiernas väl-
färdspolitik är att ställa den enskilde i centrum och att öka valfriheten. Alter-
nativ och komplement till den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens,
vilket ger förutsättningar för såväl effektiviseringar som kvalitetsförbätt-
ringar.
Välfärdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas. För att långsiktigt
trygga välfärden måste obalanserna i ekonomin undanröjas. Grunderna för
den generella välfärdspolitiken ligger fast. Vård, omsorg och service skall
erbjudas på lika villkor och med rättvis fördelning.
Socialutskottet, som ställer sig bakom regeringens politik, anser att alla
barn och ungdomar skall få växa upp under trygga förhållanden och med god
omsorg. Huvudansvaret förvård och fostran måste ligga på familjen, medan
statens och kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande och
kompletterande och bygga på ett nära samarbete med föräldrarna.
Ett nytt statsbidragssystem för primärkommuner har införts. Samtidigt
med det nya statsbidraget har ett stort antal specialdestinerade statsbidrag
till såväl kommuner som landsting upphört och därmed också de detaljsty-
rande regler som var förenade med många av dessa bidrag.
Den tidigare statliga detaljstyrningen hade främst sin grund i kraven på
rättssäkerhet och likvärdig service för medborgarna. Den bidrog dock till att
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
19
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
20
försvåra förnyelse, effektivisering och lokal anpassning av den kommunala
verksamheten.
Huvudsyftena med det nya utjämningsbidraget är att skapa likvärdiga
ekonomiska förutsättningar dels genom att utjämna de ekonomiska skillna-
derna mellan kommunerna, dels genom att ge största möjliga handlingsut-
rymme för kommunerna att själva utforma sin verksamhet. Behovet av flexi-
bilitet och av att kunna utforma verksamheten efter lokala behov har ökat.
Begränsade resurser ställer allt större krav på förnyelse och effektivisering.
Det är viktigt att följa upp hur barns och ungdomars hälsa påverkas när
hela familjens förutsättningar ändras. Barns och ungdomars situation av-
speglar i hög grad samhällets värderingar. Föräldrarnas arbetslöshet och osä-
kerhet inför framtiden påverkar också barnen.
Socialutskottet ser med oro på uppgifter om att den psykiska hälsan för-
ändrats hos barn och ungdomar i familjer som drabbats av arbetslöshet. I
det sociala arbetet med barn och familjer finns positiva exempel på förbätt-
ringar men tyvärr också exempel på brister och neddragningar. Därför är det
viktigt att öka satsningen på såväl metodutveckling som alternativ inom och
utom den offentliga verksamheten.
Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag gjort en studie av utvecklingen
i landets kommuner för att se hur kommunernas omställnings- och förnyel-
searbete har påverkat situationen för barnen. Socialtjänstkommittén har i
uppdrag att göra en allmän översyn av socialtjänstlagen. I ett delbetänkande
har kommittén lämnat förslag till en precisering av lagregleringen av rätten
till bistånd i den del som avser den enskildes försörjning. Betänkandet har
remissbehandlats och bereds vidare inom regeringskansliet.
Socialtjänstkommittén skall överlämna sitt slutbetänkande under detta år.
Socialutskottet anser därför att regeringens kommande förslag på detta om-
råde först måste avvaktas innan riksdagen tar ställning till de krav som mo-
tionärerna i dessa sammanhang har fört fram.
Herr talman! Jag ber att med det anförda få yrka bifall till reservationerna
5, 6, 12, 13 och 14, samt i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 6 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Sten Svensson hävdade att jag hade fel i sak när jag i mitt
anförande påstod att regeringen Bildt inte har levt upp till den första rege-
ringsförklaringen. I den lovade regeringen Bildt att man skulle satsa på de
sämst ställda grupperna i samhället.
Jag vill hålla fast vid mitt påstående att regeringen inte uppfyllt detta löfte
på det sätt som kunde utläsas av de ambitioner som man hade och de dekla-
rationer man gjorde.
Jag hänvisade till Socialstyrelsens undersökning om barns villkor. I den
finns flera bevis för att man inte på ett bra sätt har klarat att ta hand om
flerbarnsfamiljerna, med tanke på den rådande situationen med minskat ut-
bud och höjda avgifter.
Jag hade kunnat lägga till en annan rapport, som nyligen kommit från So-
cialstyrelsen och som handlar om hur situationen för flyktingbarnen ser ut.
Man kan inte påstå att vi på ett bra sätt har klarat av den gruppen.
Jag skulle också kunna nämna socialhjälpstagarnas situation i dag. Ni har
själva kunnat läsa om de hårdnande attityderna gentemot dem som begär
socialhjälp. Det lär visst vara så att Svenska kommunförbundet har skickat
anvisningar som hårt pressar de socialhjälpstagande att återkommande
springa till sina arbetsgivare och fråga om de inte kan få tillbaka jobbet. Till
sist blir arbetsgivaren arg och säger: Jag har ju just pratat med dig! Man
stressar alltså socialhjälpstagama.
Jag vet en författare som undersöker 10-20 socialhjälpsfamiljer för att se
hur socialtjänstens nya attityder gentemot socialhjälpstagama växer fram i
dag. Många kämpar hårt för att klara sig. Men om en spritpåverkad son har
suttit och ringt och gett den ensamma mamman en hög räkning, så att hon i
sin förtvivlan måste gå till socialtjänsten - då är det nobben! Vi har nyligen
kunnat se sådana exempel i TV.
Jag har framför mig, Sten Svensson, fakta från Stiftelsen Stockholms läns
äldrecentrum. Åren 1982-1993 drogs hemtjänsten ned från 43 till 38 %, ål-
derdomshemmen från 14 till 7 % och långvården från 12 till 7 %.
Jag vill påstå att man inte generellt kan hävda att regeringen medvetet har
satsat på och lyckats med de mest utsatta grupperna. Jag delar gärna Sten
Svenssons uppfattning att det har tagits viktiga initiativ när det gäller de han-
dikappade och LSS, och jag välkomnar Sten Svenssons deklaration att ut-
skottet också skall försöka att gemensamt hävda de psykiskt stördas situa-
tion vid behandlingen av den proposition som föreligger. Men de två exemp-
len räcker inte för att säga att det löfte som regeringen ställde ut i sin första
regeringsdeklaration har infriats.
Anf. 7 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Detta beror naturligtvis på vad man menar med de sämst
ställda. Vi var fullständigt överens i Psykiatriutredningen, Bo Holmberg, om
att de grupper som vi då ägnade oss åt var de mest utsatta i vårt samhälle.
Det var exempelvis psykiskt störda missbrukare, och många av dem är ute-
liggare. Den omständigheten att regeringen har avsatt 1,6 miljarder till LSS-
reformen är också ett uttryck för att vi vill hjälpa de mest utsatta grupperna
i samhället.
Både för handikappreformen - som kostar mycket mer än bara pengarna
till LSS-lagen - och för Psykiatriutredningens förslag måste utrymme skapas
genom omprioriteringar inom andra områden, som inte är lika angelägna.
Man måste acceptera den utvecklingen, i ett samhällsekonomiskt läge där vi
har mycket ont om resurser och där vi måste föra en ekonomisk politik som
genererar den tillväxt som är nödvändig för att näringslivet skall kunna full-
följa sin uppgift att bära upp och försörja den offentliga verksamheten.
Jag vill också, herr talman, ställa en konkret fråga till Bo Holmberg, mot
bakgrund av innehållet i hans anförande och replik: Varför vill Socialdemo-
kraterna dra bort 195 miljoner från anslaget till hälso- och sjukvården? Det
är innebörden av Socialdemokraternas yrkande med anledning av att de vill
riva upp lagen om husläkare.
Anf. 8 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna ge Sten Svensson en eloge för det arbete som
han har gjort i Psykiatriutredningen och för att han har varit med om att
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
21
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
22
lyfta fram de psykiskt stördas situation. Jag hade förmånen att börja som
ordförande i utredningen, men efter regeringsskiftet trädde Sten Svensson
till. Jag kan konstatera att vi gemensamt har kunnat göra en stor syneförrätt-
ning i det svenska samhället, att vi har lyft på många stenar och sett att det
här är en mycket utsatt grupp, som behöver insatser. Om rehabiliteringen
fungerar får dessa människor gå hem till ensamhet, utan sysselsättning, utan
socialt nätverk. De åker ner i sina svarta hål igen och kommer tillbaka till
behandling. Detta är icke försvarbart - Sten Svensson och jag är helt överens
om det. Jag hoppas att riksdagen med anledning av psykiatripropositionen
skall lyfta fram denna grupp, så att den psykiska ohälsan kan minska och
välfärden öka för dessa människor.
Men detta rättfärdigar inte, Sten Svensson, att ett antal andra grupper har
drabbats. De sjuka får väl anses vara en utsatt grupp. De samlade lands-
tingen har sagt att pengarna till hälso- och sjukvården skall minskas realt
med 10 % under perioden 1994-1996. Jag har frågat flera landstingspolitiker
om de kan bedöma konsekvenserna för de äldre när det gäller tryggheten
och kvaliteten i sjukvården när man gör så drastiska neddragningar, men
svaren har uteblivit.
Jag vet inte om Sten Svensson vågar påstå att regeringen kan bedöma kon-
sekvenserna beträffande kvaliteten i svensk sjukvård, bl.a. för de äldre, när
det nu finns planer på att göra sådana drastiska neddragningar under åren
framöver. Jag tror inte det. Det är därför som jag och socialdemokratin på-
står att utsatta grupper nu hotas, och att t.o.m. medelklassen hotas, om man
fortsätter att köra på som den skånska brigaden i det svenska välfärdssam-
hället. Vi går inte med på detta.
Varför vill vi inte ge 200 miljoner till svensk sjukvård? Ja, den borgerliga
regeringen har infört en husläkarlag, och vi tycker att den är onödig. Det går
att klara valfrihet och husläkare utan denna lag. Regeringen vill lägga ut 600
miljoner kronor på tre år, och vi tycker att detta är onödigt. Vi var emot
reformen, och därför vill vi inte ge pengar till den.
Anf. 9 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Jag noterar givetvis med stor tacksamhet Bo Holmbergs be-
röm beträffande våra insatser för de psykiskt störda. Såvitt jag förstår, är vi
överens om att de psykiskt störda är den mest utsatta gruppen i vårt sam-
hälle. Där har vi alltså gjort en satsning i linje med regeringsförklaringen.
Bo Holmberg retirerar och säger att man i begreppet utsatta grupper måste
räkna in många fler. Det må vara hans sak att göra det, men jag har talat om
de mest utsatta grupperna.
Jag konstaterar t.ex. när det gäller sjukvården, som Bo Holmberg
nämnde, att det moderata förslaget om införande av en vårdgaranti, som vi
drev i valrörelsen både 1988 och 1991, ledde till de förbättringar och den
vidgade valfrihet som jag redovisade i mitt anförande nyss. Det har skett
förändringar, genom att monopolen inom övriga delar av social verksamhet
har brutits. Jag nämnde exempel beträffande den privata barnomsorgen i
mitt anförande.
Jag tror att Bo Holmberg försöker vädja till betydligt större grupper än
vad som egentligen kan inräknas under begreppet de allra sämst ställda.
På min fråga beträffande de 195 miljonerna svarar Bo Holmberg att han
kopplar dem till detta att Socialdemokraterna skall ta bort husläkarlagen.
De föreslår ju att regeringen får en beställning att återkomma med ett sådant
förslag. Det ärendet skall då processas på sedvanligt sätt, därför att sjuk-
vårdshuvudmännen måste få tillfälle att yttra sig och avge remissvar, varefter
Lagrådet skall yttra sig, etc. Det hela kommer alltså att dra ut på tiden. Se-
dan skall ärendet behandlas på sedvanligt sätt i utskottet.
Med andra ord kommer den nuvarande husläkarlagen att gälla under ti-
den. Den gäller fram till den tidpunkt då författningar har utfärdats, efter
det att riksdagen har fattat ett nytt lagstiftningsbeslut. Under tiden måste det
finnas pengar för omställning - det är absolut nödvändigt. Om inte dessa
pengar finns, måste pengar tas från något annat område inom hälso- och
sjukvården, för att man skall kunna leva upp till lagens krav.
Jag tror att Bo Holmberg har bedragit sig själv. Det kommer att fattas
pengar i motsvarande mån, om nu riksdagen mot förmodan skulle besluta
att göra den här beställningen att riva upp husläkarlagen. Socialdemokratin
har ansvaret för att dessa pengar kommer att saknas inom hälso- och sjuk-
vårdsområdet.
Anf. 10 ULLA ORRING (fp):
Herr talman! Vi skall i dag fatta beslut om en rad viktiga frågor på social-
politikens område. Det gäller ärenden som vi har behandlat i socialutskottet
under vintern och våren. I enlighet med en överenskommelse vi gjort tänker
jag i första hand uppehålla mig vid riktlinjerna för den generella välfärdspo-
litiken. Barbro Westerholm kommer senare att gå närmare in på hälso- och
sjukvården, och Lennart Rohdin kommer att ta upp frågor som gäller barn
och ungdom.
Herr talman! Först något om förutsättningarna och tillvägagångssätten:
Vilket regelsystem vill vi utveckla för att värna medborgarnas trygghet och
vård och fostran av barn? Hur skall vi klara av att tillgodose behoven för
dem som behöver resurser av god kvalitet inom hälso- och sjukvården? Jag
tänker då på de äldre, som blir allt fler, och på de funktionshindrade. Kort
sagt: Hur skall vi klara av att tillgodose de grundläggande behoven i det
svenska välfärdssystemet?
Regeringen anger i propositionen att grunden för den generella välfärds-
politiken ligger fast. Man säger att de ekonomiska trygghetssystemen även
i framtiden skall vara allomfattande. Stöd och insatser kan grundas på in-
komstbortfallsprincipen, men de kan också vara helt eller delvis beroende
av inkomst. Vidare sägs det att lika villkor med rättvis fördelning skall råda
vid vård, omsorg och service.
Jag anser det väsentligt att vi kan slå fast dessa principer, som också ut-
skottets majoritet står bakom. Som socialliberal vill jag tillägga att den gene-
rella välfärdspolitiken tillsammans med den aktiva arbetsmarknadspolitiken
är det allra viktigaste kännetecknet för vårt land, och den har vi i Folkpartiet
liberalerna arbetat för och kommer att arbeta för.
Jag har blivit litet bedrövad då jag har hört tidigare inlägg i debatten.
Bosse Holmberg menade att regeringen har agerat för valfrihet oavsett om
det har funnits behov av det eller inte och moraliserade över regeringens
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
23
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
24
hantering av frågorna. Vi som har varit med i debatten om barnomsorgen
vet vilket oerhört stort motstånd socialdemokraterna har gjort mot privata
alternativ i barnomsorgen. Nu ställer man äntligen upp för dem med en läp-
parnas bekännelse, men det är inte mer heller!
Stefan Kihlberg i Ny demokrati sade när det gällde välfärden att staten
skall garantera ”golvet”, grundtryggheten, men han undvek noggrant att re-
dovisa vilken nivå ”golvet” skall ligga på. Enligt vad vi har sett under de se-
naste turerna i socialutskottet saknas det inom Ny demokrati något som är
grundläggande för demokratin, nämligen ansvar. Jag tror att det också gäller
frågan om grundtrygghet.
Till Eva Zetterberg skulle jag vilja säga några ord när det gäller frågan om
en rättighetslag. Vi har ju nu en socialtjänstkommitté som arbetar och som
skall lägga fram sitt slutbetänkande före årets slut. Kommittén har också lagt
fram en del delbetänkanden.
Uppriktigt sagt har jag mycket svårt att förstå Socialdemokraternas reser-
vationer, som Vänsterpartiet har instämt i. Jag skulle vilja fråga oppositio-
nen: Är det strävandena att ställa den enskilde i centrum och öka hans valfri-
het och inflytande som irriterar er? Eller är det det faktum att alternativ till
den offentliga tjänstesektorn skapar konkurrens som erbjuder både effekti-
viseringar och kvalitetsförbättringar? Eller är det vårt konstaterande att väl-
färdspolitiken kräver en stark ekonomisk bas?
Herr talman! Från oppositionens sida gör man även gällande att det pågår
en nedrustning inom den svenska välfärdsmodellen och att barns hälsa nu
hotas. Ja, man menar att klassamhället är tillbaka. Det är som att höra ekon
från 60-talet.
Jag tolkar angreppen från oppositionen så, att man menar att regeringen
gör ett medvetet angrepp på välfärdspolitiken. Det är mycket olyckligt med
en sådan debatt, som enbart skadar. Den skapar dessutom en fullständigt
felaktig bild. Relevanta fakta talar ett annat språk. Men det behövs tydligen
en påminnelse till oppositionen om att välfärdspolitiken kräver en stark eko-
nomisk bas. För att långsiktigt trygga välfärden måste obalanserna i ekono-
min därför undanröjas.
Låt mig påminna om att de samlade sociala utgifterna inklusive landsting-
ens och kommunernas utgifter för hälso- och sjukvården, barnomsorgen,
äldre- och handikappomsorgen m.m. uppgår till 475 miljarder för det kom-
mande budgetåret, dvs. till 31 % av bruttonationalprodukten. Staten och so-
cialförsäkringarna står för 300 miljarder av de totala utgifterna. Det är alltså
stora insatser som man gör från samhällets sida.
Om inte den borgerliga regeringen hade haft mod och styrka att göra den
nödvändiga översynen av de automatiska och galopperande kostnadsök-
ningarna i våra sjukvårdssystem hade det varit berättigat med kritik; då hade
välfärdssystemet varit i gungning. Vi har tidigare levt med en socialdemokra-
tisk politik och ett system som skapade köer och bidrog till en stor obalans
i våra sjukvårdssystem.
Jag vill än en gång framhålla att det är viktigt att behålla den svenska väl-
färdspolitiken. Men vi har uppenbarligen olika syn på hur vi skall gå till väga
för att den skall bevaras. Vi måste vara medvetna om att det stora budgetun-
derskottet i de offentliga finanserna medför att en femtedel av utgifterna
måste finansieras med upplåning. Med andra ord: Räntekostnaderna får inte
växa mer på bekostnad av viktiga välfärdsfrågor och tränga undan viktiga
utgifter för vård och omsorg. Det är en politik som vi benhårt håller fast vid
från borgerligt håll och från folkpartistiskt håll.
Herr talman! Den generella välfärdspolitiken berör en mycket viktig del
i den socialliberala ideologin, och vi har nu ansvar för den i den borgerliga
regeringen. Jag menar att frihet aldrig får reserveras för ett fåtal - den måste
ges en rejäl innebörd. I regeringen har Folkpartiet liberalerna därför varit
med om att genomföra en rad reformer som innebär större frihet för den
enskilde. Vi har gjort det möjligt att välja dagis, vi har kortat vårdköerna,
vi har åstadkommit ett ökat stöd till de människor som lever i det glömda
Sverige - jag tänker då på t.ex. den lag som Sten Svensson tog upp, LSS.
Möjligheten att välja husläkare återkommer jag till litet senare i mitt anför-
ande. Det behövs inlevelse i människors vardag. Därför behövs det både
hjärta och hjärna i politiken.
Hur skall balans i ekonomin och ett fungerande välfärdssystem åstadkom-
mas? Regeringen har vidtagit en rad åtgärder för att minska budgetunder-
skottet.
Samtliga offentliga transfereringar är under översyn. En del har redan för-
ändrats, exempelvis socialförsäkringen. Genom en krisuppgörelse med So-
cialdemokraterna genomförde vi en sänkning av ersättningen. Birgitta Dahl
är nu oerhört kritisk till detta och har återkommit till det flera gånger. Men
det var faktiskt Socialdemokraternas eget förslag som genomfördes. Från
Folkpartiets sida önskade vi ytterligare en karensdag. Det hade varit bättre
för de långtidssjuka.
Utredningen HSU 2000 undersöker hur hälso- och sjukvårdens framtida
finansiering skall utformas. På lokal nivå ute i landstingen pågår ett föränd-
ringsarbete. Tyvärr valde oppositionen att hoppa av utredningen i stället för
att vara med och påverka - ett synnerligen egendomligt förfaringssätt från
socialdemokratiskt håll. Två delbetänkanden kommer ändå att presenteras
litet längre fram.
Rapporten om vårdens svåra val är under remissbehandling.
Alkoholkommissionen har i dagarna lagt fram sitt betänkande. Om vi
kunde minska alkoholskadorna skulle vi göra stora vinster både för enskilda
och för samhället i stort. Det är min innerliga förhoppning att det kommer
att bli så genom en aktiv medverkan från samtliga partier.
Socialdemokraterna säger i sin motion att välfärdspolitiken skall fungera
som en enande kraft. Varför väljer man då att ställa sig utanför ett demokra-
tiskt beredningsarbete?
Från Vänsterpartiets sida säger man i en reservation att verksamheten be-
höver ses över. Det är ju det som regeringen och riksdagen håller på med.
Man säger också att det går att utveckla skyddsnät. Jag tycker att det är bra
att Vänsterpartiet instämmer i detta. Då tycker jag att man också skall ställa
upp på majoritetens förslag i utskottsbetänkandet.
När Socialdemokraterna tar upp barnens uppväxtvillkor är man förvisso
ute i ett angeläget ärende, men angreppssättet tyder på en bristande insikt.
Barnen är vår framtid, det bästa vi har. Det är vi ganska överens om. Utskot-
tet slår också fast som mål att alla barn och ungdomar skall få växa upp under
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
25
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
26
trygga förhållanden. Huvudansvaret är föräldrarnas och familjens, men det
är viktigt att stat och kommun kan gå in med stödjande och kompletterande
insatser och att det numera finns en bamomsorgslag som skall se till att bar-
nen får en barnomsorg när de behöver det.
Nu anklagar Socialdemokraterna regeringen för sänkta ersättningsnivåer
i försäkringssystemet. Jag måste då hänvisa till den gemensamma uppgörel-
sen mellan oppositionen och regeringen.
Jag anser att både regeringen och riksdagen har varit mycket pådrivande
i barnomsorgsfrågorna. Som jag nyss nämnde antog vi en barnomsorgslag
den 17 december som bl.a. innehöll flera nationella mål. Den tar upp den
pedagogiska verksamhet som Eva Zetterberg nämnde i sitt anförande. Ett
annat mycket viktigt mål är att göra det möjligt för föräldrarna att i ökad
utsträckning själva välja mellan olika alternativ. Därigenom ökar deras infly-
tande över den omsorg som barnen får.
Självfallet finns det brister i samhället som vi måste vara observanta på.
Det är därför viktigt att öka satsningen på metodutveckling och alternativ
både inom och utom den offentliga sektorn.
Socialstyrelsen fick regeringens uppdrag att gemensamt med en rad andra
organisationer, bl.a. Barnombudsmannen, följa utvecklingen i landets kom-
muner i och med den ändrade ekonomiska situationen och det förändrings-
arbete som pågår. Man har lagt fram en rapport, och den analys som Social-
demokraterna kräver kommer i denna rapport. Självfallet kommer rappor-
ten att beredas inom regeringskansliet.
Jag delar inte den uppfattning om rapporten som Bo Holmberg gav ut-
tryck för. Barnomsorgen är en av de större kommunala verksamheterna och
också en av dem som har berörts mest av kommunernas besparingar. Trots
detta konstaterar man i rapporten att den generella kvaliteten inom barnom-
sorgen på de flesta håll i landet är god. I kommuner där besparingar och
förändringar har varit genomtänkta och förberedda har verksamheten kun-
nat anpssas till förändrade ramar utan allvarliga kvalitetsförsämringar, men
det skall inte undanhållas att det också finns brister. Det måste vi även fort-
sättningsvis vara observanta på. Barn och ungdom är dock fortfarande en
prioriterad grupp enligt rapporten.
Av rapporten framgår även det positiva med lagstiftningen för barn med
handikapp. Stödet till dem har förstärkts, och resurserna har inte minskat.
Socialdemokraternas och Vänsterns reservationer har en välbekant prä-
gel. Det finns ett misstroende mot enskilda lösningar och mot valfrihet. Det
finns en stark tro på centralstyrning och detaljreglering. Att exempelvis
myndigförklara patienten i vården eller tro på den enskildes förmåga är inte
att tala om. Politiska beslut skall grundas på kunskap om barns behov säger
Socialdemokraterna. Min fråga blir då: Är det socialdemokratiska förtecken
som skall ligga till grund för kunskapen om barns behov?
Socialdemokraterna saboterar nu tillsammans med Ny demokrati en häl-
soreform som skapar kontinuitet och förtroende inom hälso- och sjukvår-
den - en första linjens sjukvård närmast människorna. Jag talar om husläkar-
reformen. Jag anser att alliansen är ett hot mot arbetsron och valfriheten
inom primärvården.
Ny demokratis ställningstagande visar på en omognad och brist på politisk
hederlighet. Det har gemensamt träffats en överenskommelse om husläkar-
reformen och dess inriktning och finansiering, och riksdagen fattade också
ett beslut. Nu är man beredd att riva upp det beslutet.
Av en folkhälsorapport till Världshälsoorganisationen framgår det att
folkhälsan i Sverige, trots alla illvilliga beskrivningar, är ganska god. För
handikappade och utvecklingsstörda - det glömda Sverige skulle jag vilja
säga - har livskvaliteten t.o.m. höjts. Min uppfattning är att välfärdssyste-
met har blivit effektivare. Den borgerliga regeringen har medvetet satsat på
välfärd och valfrihet och infriat de löften som man gav. Vi reformerar, och
Socialdemokraterna river ner. Om Socialdemokraterna kommer tillbaka till
makten är valfriheten i fara.
Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till reservationerna 5, 6,
12,13 och 14.1 övrigt yrkar jag bifall till hemställan i socialutskottets betän-
kande.
Anf. 11 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag skall ge några kommentarer till Ulla Orring.
Jag minns Tage Erlander. Han sade en gång att socialliberalismen och
Folkpartiet är en mycket vacker blomma. Men den passar inte i sällskap med
Högern. Den är som vackrast när den är i närheten av socialdemokratiska
värderingar. Den sanningen står sig än i dag.
Ulla Orring! Jag menar att det inte finns en definition på valfrihet. Det
finns inte en väg till valfriheten; det finns flera. Jag har definierat socialde-
mokratins väg till valfriheten. Jag vill konkretisera mina tankegångar på yt-
terligare ett par punkter.
Varför är vi så tveksamma till en valfrihet som innebär en marknadsan-
passning? Jo, därför att det kan leda till en ändrad relation mellan doktorn
och patienten, mellan omsorgspersonalen och omsorgstagaren. Varför? Jo,
med marknadsinslag motiveras insatserna av ekonomiska intressen. Det är
en drivkraft. Konkurrens är en annan.
Om läkare och personal inom barnomsorgen motiveras av sådana driv-
krafter är jag rädd att jag kommer att förvandlas från patient till kund. Jag
böljar då betraktas på samma sätt som andra varor på den svenska markna-
den. Risken är också att jag som patient kan börja ifrågasätta vad det finns
för ekonomiska motiv till att jag skall remitteras till en viss vårdgivare.
Diskussionen har redan böljat, Ulla Orring, när det gäller husläkarna.
Man undrar varför de är så pigga på att göra undersökningar och på att man
skall återkomma?
Det är en aspekt som gör att vi inte vill ha valfrihet på marknaden. En
annan aspekt, Ulla Orring, är om man som enskild skall ha valfrihet måste
man ha kunskap. Man måste ha kunskap om medicin, doktorer och sjuk-
vårdspersonal. Man måste ha kunskap om vad som är den bästa omsorgen.
Den kunskapen finns inte hos mig och Ulla Orring som enskilda människor.
Den finns i den medicinska professionen, i sjukvårdssystemet. Gapet mellan
den kunskap som finns inom sjukvårdssystemet och den kunskap som den
enskilda människan har är mycket stort. Frågan är om vi någonsin kan få en
sådan situation där enskilda människor har så goda kunskaper att de kan
göra det korrekta valet.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
27
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
28
När det gäller valet av husläkare är det som att spela på lotteri. Läkare
har skickat ut bilder på sig själva. Inom en familj har man fått olika huslä-
kare. Ulla Orring, vi är för valfrihet, men vår valfrihet har ett annat innehåll.
Anf. 12 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Bo Holmberg bekräftar att det finns olika syn på begreppet
valfrihet - en socialdemokratisk socialistisk syn och en socialliberal syn.
Inom socialdemokratin betror man inte människor att kunna välja. I vårt
land har vi fått leva med denna inställning länge. Landstingen, oftast de som
är socialdemokratiskt styrda, har fått bestämma på vilka tider vi skall under-
sökas, vilken doktor vi skall få osv. Därför ser socialdemokraterna med fasa
på att i t.ex. mitt landsting har 80 % av befolkningen frivilligt listat sig för
en husläkare.
I det socialistiskt styrda Västerbottens läns landsting vågade man inte full-
följa denna linje. Man har förstört alla handlingar och det brev som skulle
gå ut till länets medborgare om vilken läkare de har fått. Så är det i de social-
demokratiskt styrda landstingen.
I en artikel i den länstidning som landstinget ger ut är sjukhusdirektören
egentligen mycket positivt inställd till det här nya sättet att bedriva sjukvård.
Han är övertygad om att vi måste rationalisera för att få utrymme över för
att satsa på kompetens och kvalitet. I det avseendet skiljer sig socialdemo-
kratin ifrån en socialliberal uppfattning.
Man tror inte att människorna har en egen kompetens. Den enskilde är
inte betrodd att själv välja den läkare den vill ha. Man sprider oro och miss-
uppfattningar till hela sjukvården. Ni tar på er ett mycket stort ansvar för-
enade med stora kostnader och stora personliga problem, eftersom ni vill
rasera ett system som vi i riksdagen har fattat ett beslut om att genomföra.
Anf. 13 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vänder mig mot att Ulla Orring argumentarer om hur
det var i Sverige för 10,15 eller 20 år sedan och om hur Socialdemokraterna
då såg på frågan. Nu befinner vi oss faktiskt på 90-talet. Jag konstaterar att
Socialdemokraterna vill ha valfrihet när det gäller skola, omsorg och sjuk-
vård. Det är dock en valfrihet med ett annat innehåll än vad Ulla Orring vill
ha.
Till Ulla Orring vill jag säga att det inte handlar om vad som är rätt eller
fel. Jag vill faktiskt göra anspråk på att ha lika mycket rätt som Ulla Orring.
Jag tycker inte att regeringen eller Ulla Orring skall vara Guds ställföreträ-
dare på jorden och tala om och döma i vad som är valfrihet på rätt eller fel
sätt. Jag kan bara konstatera att vi vill ha olika innehåll i valfriheten. Männi-
skorna får värdera vilken valfrihet de tycker är bäst. Jag vänder mig bestämt
emot att man pådyvlar oss uppfattningen att vi skulle vara emot valfrihet.
Den ekonomiska basen är viktig. Ja, Ulla Orring, det stora misslyckandet
för regeringen Bildt är de ekonomiska felbedömningarna och dikeskörning-
arna. Finansministern står för efterkrigstidens största politiska misslyckande
i svensk ekonomi och därtill har vi den höga arbetslösheten. I det avseendet
har regeringen verkligen misslyckats med att ge en bas för välfärden.
Avslutningsvis vill jag säga: Nog är det väl litet av tidens tecken, Ulla Or-
ring, att det går mycket lätt att avreglera för marknadens s.k. aktörer, att
sälja ut Domän och att se till att SJ blir bolag. Samtidigt vingklipper man
kommuner och landsting ekonomiskt. Man genomför skattestopp, gör in-
dragningar och öppnar dammluckor så att de inte har möjlighet att sköta sin
verksamhet på ett bra sätt. Nog är det konstigt att det går så lätt att fixa till
det för marknadens aktörer. Men kommuner och landsting, som skall vara
aktörer beträffande välfärden och den sociala tryggheten, ges sannerligen
inte samma omsorg och får inte möjligheter till ekonomisk styrka och age-
rande.
Anf. 14 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Bo Holmberg och jag lever i olika världar. Jag konstaterar
att den svartmålning som Bo Holmberg gör av välfärden i Sverige i dag inte
stämmer. Men jag erkänner att det finns svarta fläckar. Storstäderna har
stora problem när det gäller äldrevården och hälso- och sjukvården. Men
dessa förhållanden är inte relevanta för landet.
Jag vill än en gång referera till hälsotidningen i Västerbottens läns lands-
ting. Där säger sjukvårdsdirektören i det socialdemokratiskt styrda Väster-
bottens läns landsting att man har kunnat tillhandahålla mer vård och service
till länsborna för mindre resurser. Man har en fin utveckling av produktivite-
ten och kan numera beskriva, mäta och påverka produktiviteten i alla verk-
samheter. Det finns ett ökat engagemang kring kvalitetsfrågorna inom hela
organisationen. Man är hoppfull inför framtiden.
Jag bedömer att förhållandena är liknande i många landsting. Vi kan se
tillbaka något tiotal år under vilka Socialdemokraterna har haft regerings-
makten. Man har låtit det fortgå med underskott i socialförsäkringssystemet,
arbetsskadeförsäkringen osv. Man har inte vågat ta itu med en kursändring.
Nu när den borgerliga regeringen har tagit över är man på rätt väg. Socialför-
säkringssystemet går ihop. Jag delar således inte Bo Holmbergs svartmål-
ning att man öppnar dammluckor. Om man jämför med andra länder i
Europa och med Australien, där jag varit på besök, finner man att vi har ett
mycket fint system i Sverige när det gäller att bevara välfärden och att se till
att människor får sina behov tillgodosedda. Detta sker tack vare en borgerlig
regering med ett socialliberalt styrt socialdepartement.
Anf. 15 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Ulla Orring frågade vilken hänsyn oppositionen tar till indi-
viden och valfriheten och vilket intresse vi har av detta. I mitt anförande,
Ulla Orring, tog jag upp ett i mina ögon skrämmande exempel på brist på
valfrihet och brist på respekt för individen, nämligen Angela Franzén från
Marks kommun. När hon offentligt protesterade mot förnedrande behand-
ling i socialtjänsten blev hennes socialbidrag indraget. Tyvärr kan jag räkna
upp ett flertal andra exempel där människor befinner sig i ungefär samma
situation.
Det finns exempelvis arbetslösa som tvingas att söka arbeten som ligger
över deras kompetens och som de inte ens kan få, enbart för att tillgodose
de krav som ställs inom socialtjänsten. Exemplen visar väldigt tydligt att man
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
29
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
30
inte tar hänsyn till individen, inte låter individens självkänsla och möjlighe-
ter att komma igen vara det som styr.
Det är just därför som Vänsterpartiet har väckt det här förslaget och aktivt
driver frågan om rättighetslagstiftning. Jag tror nämligen att man skulle
kunna komma ifrån en del av problemen inom socialtjänsten. Jag är på det
klara med att det finns massor av problem kvar att lösa. Men det skulle behö-
vas en ram som klart stadgar var gränsen går, vad man har rätt till och inte
rätt till.
Jag efterlyste också uppföljningen av riksnormen. Där har faktiskt Social-
tjänstkommittén lagt fram ett betänkande. Man har fört fram ett förslag. Det
finns en klar majoritet av Folkpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet. Varför fullföljer man inte det? Jag tycker att det var ett utmärkt förslag.
Ulla Orring säger att hon inte förstår talet om klassamhälle och ekot från
60-talet. Orsaken, Ulla Orring, är att många av oss ser att klasskillnaderna
ökar i dag. Vi ser att barn till familjer som inte har så gott ställt får sämre
vård. Det finns t.o.m. undersökningar som visar att de minskar i födelsevikt.
Vi från Vänsterpartiet menar att det är väldigt viktigt att vara observant
på de analyser som kommer bl.a. från Socialstyrelsen - vi har ju tidigare varit
inne på rapporten från Socialstyrelsen. Alla är vi intresserade av att ta del
av resultaten. Bengt Westerberg har t.o.m. sagt att han kan tänka sig skatte-
höjning, om resultaten som oroar honom faktiskt stämmer.
Ulla Orring har inte på något sätt kommenterat det. Jag frågade om det
var en kommunakut som kunde passa in här. Eller hur har man från Folkpar-
tiet tänkt i dessa frågor? Där tycker jag att Ulla Orring har en skyldighet att
informera riksdagen.
Anf. 16 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Jag noterar den goda viljan, med känsla för den enskilde,
hos Vänsterpartiet och Eva Zetterberg. Jag tycker att det är väldigt bra. Jag
tycker också att det är konstigt att Vänsterpartiet alltid måste gå i Social-
demokraternas ledband. Det är så tydligt i den socialdemokratiska reserva-
tionen 1, som man har anslutit sig till. Det stämmer inte överens med vad
Eva Zetterberg här yttrar.
Jag är naturligtvis medveten om att det finns kommuner som behandlar
sina socialtjänsttagare på ett - jag skulle nästan vilja säga - oansvarigt sätt.
Men det kanske finns en anledning till detta också, det kan jag inte uttala
mig om. Det brukar alltid finnas två sidor och två ställningstaganden, vilket
sällan kommer fram i debatter i tidningarna.
Socialtjänstkommittén har lagt fram sitt delbetänkande. Där har det fast-
lagits att man vill tydliggöra kommunens yttersta ansvar i förhållande till an-
nan huvudman. Det innebär att kommunen är ytterst ansvarig även för t.ex.
sjukvård, om det inte finns någon annan utväg. Rätten till bistånd tas också
upp. Nu bereds frågan i departementet. Vi brukar aldrig i utskottet göra ett
ställningstagande under pågående beredning, utan vi avvaktar den bered-
ning som görs efter en remissbehandling.
Eva Zetterberg återkom till Bengt Westerbergs tal i Umeå. Han klar-
gjorde att det inte finns mer pengar att från statens sida skicka ut till kommu-
nerna. Kan inte kommunerna rationalisera och lägga om sina utgifter, då
finns det bara en utväg: att höja skatten. Det är min tolkning av vad Bengt
Westerberg sade. Det är tillåtet för kommunerna att höja skatterna om de
så behöver.
Jag tycker ändå att kommuner och sjukvård egentligen har varit väldigt
effektiva i att omprioritera sina resurser. Jag kan säga att jag som riksdagsre-
visor haft tillfälle att granska insatserna inom skolans område. Det visar i
stort att man värnar skolbarnen. Det som inte är bra är deras fritidsmöjlighe-
ter. Där kan det ses som en möjlighet att man endera omprioriterar eller
höjer skatten.
Anf. 17 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag förstår inte riktigt vad Ulla Orring hänför sig till när hon
säger att vi går i socialdemokraternas ledband. Självklart är vi överens i
många grundläggande frågor. Men vad gäller välfärdspolitiken hänvisade jag
just till vår meningsyttring, inte till socialdemokraternas reservation på den
punkten.
Visst görs det ett förnämligt arbete runt om i hela Sverige inom skolbarns-
omsorg och barnomsorgen i stort. Men de personer som jag träffat kan inte
vara unika. Även Ulla Orring måste dagligen eller åtminstone vaije vecka
träffa personer inom barnomsorgen som lägger ner ett enormt fint arbete
men ändå inte räcker till, personer som säger: ”Tack och lov att mina egna
barn inte längre behöver gå på dagis. Jag är tveksam om jag skulle lämna in
min ett-och-ett-halvt-åring eller 2-åring i en barngrupp som består av 19
barn.” Det finns grupper som är ännu större. Träffar inte Ulla Orring sådana
personer, som trots att de gör sitt yttersta inte anser att de kan ge barnen det
de faktiskt behöver?
Varför tar vi inte på allvar det som sägs i barnkonventionen om att ”vaije
land till det yttersta av sina resurser”? Det innebär naturligtvis att Sverige,
som har en högre levnadsnivå än många andra länder, har större förpliktelser
än andra att faktiskt använda en viss del av sina resurser till just barn.
Jag vill hävda att den regering som säger att vi skall spara men som hittills
sparat på resurserna för långtidssjuka, föräldralediga och arbetslösa inte får
någon trovärdighet om man samtidigt ger stora vinster till personer, familjer
och grupper som har det gott ställt i samhället. Så länge den borgerliga rege-
ringen fullföljer den politiken kommer Ulla Orring gång på gång att få höra
talas om ekot från 60-talet av en klasspolitik. Det är precis det som genom-
förs. Man tar från de fattiga och ger till de rika.
Anf. 18 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Eva Zetterberg har väl hört vad jag sagt tidigare, att det
finns stora skillnader i våra kommuner i Sveriges avlånga land. Jag har erfa-
renheter av barnomsorg från Stockholmskommuner, Norrlandskommuner
och även från Småland, där en socialdemokratiskt styrd kommun inte ville
ge kyrkan kommunala medel för att driva en daghemsverksamhet.
Min erfarenhet är att det på de flesta håll finns en stor tillförsikt för barn-
omsorgen. Men det finns undantag, det vet jag. Det har jag också tagit del
av. Men i de flesta kommuner tar man ett stort ansvar för sina barn inom
barnomsorgen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
31
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Den rapport som regeringen har beställt från Socialstyrelsen om barns vill-
kor i förändringstider är ett bevis på att regeringen vill se till att barnomsor-
gen sköts på ett bra sätt, så att föräldrar kan känna- trygghet när de lämnar
sina barn till barndaghem. Föräldrarna måste naturligtvis vara med i arbetet.
Ofta glömmer man bort detta.
Jag måste vidhålla att Vänsterpartiet gärna går i Socialdemokraternas led-
band. Att ni instämmer i deras yttrande om inriktningen av hälso- och sjuk-
vården är ett bevis på detta.
Anf. 19 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Ulla Orring ställde ett par frågor. Jag skall försöka att svara
på dem.
Eftersom vi är företrädare för ett grundtrygghetssystem när det gäller väl-
färd och trygghet, undrade Ulla Orring var golvet låg. Jag skall inte vara vit-
sig och överföra det i bildlig betydelse. Jag sade faktiskt var golvet ligger.
Det handlar om en anständig överlevnad. Om det innebär exakt två, två och
ett halvt eller tre basbelopp, kan vi inte säga, och det vore förmätet att göra
det. Vad vi vill slå fast är att systemet skall gälla lika för alla. Det är det enda
som vi tycker är moraliskt försvarbart i ett demokratiskt samhälle. Låt mig
understryka att trots den underton som finns i Ulla Orrings anförande, att
Folkpartiet skulle ha monopol på det goda och på att veta vad som är gott
för människor, är inte Folkpartiet ett dugg ”godare” än några andra partier.
Jag tvivlar inte på något svenskt politiskt partis - när det gäller partier som
finns representerade i den här kammaren - goda vilja. Det gör att jag be-
tackar mig för att försöka mig på en rangordning.
Jag förstod inte riktigt Ulla Orring när hon sade någonting om att vi i Ny
demokrati inte tar ansvar. Det är precis det vi gör och det som var den röda
tråden i mitt anförande. Tala om att ta ansvar! Vi varnar ju för vad som håller
på att ske med Sveriges ekonomi. Tala om att ta ansvar för framtiden, för
Sverige och för våra barn! Ulla Orring menar att man tar ansvar när man
fortsätter att köra med den generella välfärdspolitiken. Alla vet ju att det är
Folkpartiet som är bromsklossen, som utgör ett hinder. Ett exempel på detta
är föräldraförsäkringen. Med en rabiat envishet, som skulle få en fjällämmel
att framstå som en vingelpetter, höll man sig fast vid 90 %. Först när det
skulle fattas beslut i kammren insåg man att man inte hade något val, men
man tycker fortfarande att det var fel. Det kallar inte jag för ansvarstagande.
Det är okej att vara kamikazeskeppare på välfärdsskeppet Vasa, vilket so-
cialministern är, om det bara är sig själv som man tar livet av. Men att ta livet
av en hel nation och knäcka dess ekonomi kallar jag för ansvarslöst.
Vi skall återkomma till husläkeriet, men när det gäller just avtalsbrottet
står inte regeringspartierna fast vid den överenskommelsen. Det är därför
som vi är så upprörda. Vi känner igen mönstret. Jag kan bara nämna 17-
december-kalabaliken. Inte heller då ville socialministern stå fast vid avtalet.
Statsministern tvingades ingripa, och det tänker han kanske göra också den
här gången.
Anf. 20 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Stefan Kihlberg säger att det inte är säkert att Folkpartiet
skall ha monopol på den goda viljan. Jag hoppas verkligen att det inte är så.
Jag hoppas att flera partier, bl.a. Ny demokrati, också visar litet grand av
god vilja.
När det gäller min besvikelse kan jag först ta upp detta med grundtrygghe-
ten. Stefan Kihlberg talade om en anständig överlevnad. Jag vill då fråga:
Vad innebär en anständig överlevnad? Vi i Folkpartiet har hela tiden talat
om att systemet skall bygga på inkomstbortfallsprincipen. Man måste ändå
kunna ge signal om ett system som innebär att folk i vårt land har en trygg-
het. Förutsättningarna för en grundtrygghetsprincip som bygger på en an-
ständig överlevnad kan ju ändras från ett år till ett annat, om ni i Ny demo-
krati får tillfälle att vara den avgörande faktorn.
I maj i fjol fattades beslutet om husläkare. Ny demokrati fick då till stor
del igenom en förändring av det ursprungliga förslaget. Jag vill säga till Ste-
fan Kihlberg att regeringen har fullföljt denna överenskommelse i och med
att man har fastställt en åtgärdstaxa per husläkare - det var ju ett av era öns-
kemål. Dessutom har det införts dispensregler för läkare med annan kompe-
tens än den som husläkare skall ha. Vidare har de flesta landsting infört pa-
tientavgifter som innebär att skillnaden mellan patientavgift hos husläkare
och övriga specialistläkare skall vara högst 50 %.
Stefan Kihlberg ger alltså här i dag i denna kammare en mycket felaktig
beskrivning. Regeringen har fullföljt det uppdrag som man hade från riksda-
gen. Men, Stefan Kihlberg, det är Ny demokrati som inte visar den goda
viljan och som inte tar ansvar för en demokrati. Man sätter ett system ur
spel, vilket medför stora kostnader både för den enskilde och för samhället.
Anf. 21 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Kort kring grundtryggheten: Jag sade uttryckligen att det
inte går att slå fast exakt på kronan vad anständig överlevnad innebär. Men
det går att diskutera sig fram till detta mellan kloka människor som vill väl.
När väl insikten om att man måste bygga system av den här typen böljar att
sprida sig kan man diskutera sig fram till vilken nivå som är rimlig.
När det gäller inkomstbortfallsprincipen kan det inte vara statens sak att
garantera människomas standard. Det måste rimligtvis finnas utrymme för
den enskilde individen att själv bestämma vilken försäkrings- respektive
trygghetsnivå som man vill uppnå. Men jag skall inte fullfölja den diskussio-
nen, eftersom den är meningslös. Jag delar inte Ulla Orrings grundläggande
värderingar. Hon sitter fast i ett Myrdalstänkande, där staten skall ta ansva-
ret medan de hjälplösa människorna inte har något utrymme. Ulla Orring
beskyller Vänstern för att gå i Socialdemokraternas ledband. Folkpartiet är
värre än så. Det är bara en dålig kopia av Socialdemokraterna. Jag måste
säga att jag föredrar ändå Socialdemokraterna. De har en rätlinjighet och
en konsekvens, och ingenting av Folkpartiets vinglande.
Trots att husläkeriet kommer senare i debatten tog Ulla Orring upp den
frågan nu. Det tycker nog inte Leif Bergdahl är särskilt hederligt, och jag
kan förstå honom. Vi kom överens om att diskutera den frågan senare i de-
batten.
Ulla Orring talade om politisk hederlighet. Sedan jag kom in i den här
kammaren har jag fått lära mig att det som är hederlighet - jag kallar det för
mänsklig hederlighet - utanför politiken är någonting helt annat. Där gäller
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
34
ord och handslag. Man försöker inte luras genom konstiga texter och man
glider inte på sanningen. Det är bara att läsa i betänkandet, Ulla Orring.
Detta med åtgärdstaxan är inte korrekt enligt avtalet. Skillnaden skulle bli
max 50 %. Men så är det inte, den blev 75 %. Det är hur enkelt som helst
att vederlägga. Avtalet är inte uppfyllt. Vi känner igen detta. Vi har lärt oss
att leva med det, även om vi blir lika upprörda vaije gång.
Jag var själv med vid förhandlingen om barnomsorgslagen och riktlinjer
för familjepolitiken i december. Det var samma mönster då. Och vem var
det som bröt avtalet? Jo, det var socialministern själv. Tala om hederlighet!
Detta är möjligen politisk hederlighet, men vi föredrar äkta hederlighet,
mänsklig hederlighet. Och var så säkra på att vi håller våra avtal, men vi
kräver att också de som vi ingår avtalen med skall hålla sina. Dessutom är
det verkligheten som gäller för oss. När det visar sig att kritiken bara växer
mot systemet med husläkare och att det blir dyrt som katten, tycker vi att
man skall ändra kursen. Men, som sagt, Folkpartiet går efter kartan. Vi fick i
morse veta att doktor Finlay är inspirationskällan för husläkeriet. Ett sådant
system behövdes säkert på 70- och 80-talet, men nu är vi på väg in i 2000-
talet, Ulla Orring.
Anf. 22 ULLA ORRING (fp) replik:
Herr talman! Stefan Kihlberg är ny i politiken, i varje fall i riksdagen. Jag
har varit med några perioder. Men maken till ohederlighet inom politiken
har jag icke varit med om. Och tala om att det är ord och handslag som gäl-
ler! Min politik har varit att ett givet ord som bekräftats med ett handslag
skall gälla. Men så är icke fallet i frågan om husläkarna. Där har ni i Ny de-
mokrati brutit upp. Det tänker jag inte tveka att tala om och inte heller att
höja rösten om.
Jag tycker att Stefan Kihlberg skall ta del av de fakta som har framkommit
när det gäller åtgärderna med anledning av husläkarreformen. De talar ett
annat språk än vad Stefan Kihlberg här ger uttryck för. Men jag förstår att
det är mycket generande för ett politiskt parti att uppträda på det sätt som
Ny demokrati har gjort.
Anf. 23 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! Sverige har ett högt anseende i världen när det gäller väl-
färdspolitiken, som vi till mycket stora delar har byggt upp i bred enighet.
När vi träffar representanter från andra länder är det inte med så litet stolt-
het vi visar upp och berättar vad vi har åstadkommit på området. Ändå
måste vi vara ärliga nog att erkänna att våra system för tryggheten och om-
sorgen inte varit och inte är tillräckligt robusta för att klara påfrestningar på
ekonomin och inte minst att motsvara de förväntningar som skapats. Under
de gångna åren när en rejäl årlig tillväxt betraktades som självklar gjorde
man sig inte så stora bekymmer om varifrån pengarna skulle tas. De fanns
där. Jag vågar påstå att man många gånger ganska rutinmässigt byggde på
de olika delarna utan att på allvar fundera över om man kunde göra på ett
annat sätt som var lika bra eller bättre och som var mer kostnadseffektivt.
Om vi skall kunna behålla en god välfärdspolitik måste vi återfå en tillväxt
i ekonomin. Det finns nu många tecken på att vi passerat svackan i lågkon-
junkturen. Antalet företagskonkurser liksom utfärdade varsel har minskat
mycket kraftigt, och arbetslöshetskurvan är på väg att sakta vända neråt osv.
Det finns en ny optimism som man möter i många sammanhang, även om
Socialdemokraterna och Bo Holmberg gör sitt bästa för att vidmakthålla en
pessimism fram till valet.
Det ekonomiska läget innebär inte att vi omgående kan ta på oss spender-
byxorna och låtsas som om vi ingenting lärt och ingenting förstått. Det är
nödvändigt att vi ser över formerna för olika verksamheter, att vi ser över
försäkringssystemen och att vi gör en medveten prioritering, så att de som
bäst behöver samhällets stöd också kan påräkna det nu och i framtiden.
I Centern arbetar vi för en större grundtrygghet i försäkringssystemen. Vi
menar att det skall finnas en garanterad del som alla, oavsett inkomst, får del
av och som betalas via statsbudgeten. Därutöver skall finnas en obligatorisk
försäkring som täcker inkomstbortfall upp till en normallön i stället för de
högre nivåer som gäller i dag. För en högre ersättning får man, enligt vår
mening, ta ett större personligt ansvar. Detta hör inte till utskottets ansvars-
område. Men det hör till helheten i vår syn på välfärdspolitiken, där grund-
tryggheten också ges ett vidare perspektiv.
I detta sammanhang använder man i bland begreppen en smula slarvigt.
Jag har märkt att man t.ex. sätter en generell välfärd i motsatsställning till
grundtrygghet. Men det blir i vart fall med våra förslag helt fel. Trots att det
heter att vi har en generell välfärd ställs människor många gånger utan stöd
eller får ett helt otillräckligt sådant. Det kan vara människor som av olika
anledningar saknat eller haft för låg inkomst. Centerns grundtrygghet inne-
bär däremot att alla skall omfattas. Därför blir den i den meningen generell.
Jag vill om möjligt påkalla Bo Holmbergs uppmärksamhet. Han gjorde
vad han kunde för att göra ett bokslut för regeringen, som han sade. Det
hade varit betydligt mer intressant om han hade gjort ett bokslut för det
största oppositionspartiet. Det kan vara något enklare, eftersom det mycket
har handlat om att vara emot nödvändiga saneringsåtgärder utan att i egent-
lig mening presentera några alternativ. Bo Holmberg gjorde än mindre
några försöka att presentera ett kommande eventuellt regeringsalternativ el-
ler någon form av visioner.
Herr talman! Det verkliga problemet kan uppstå om Socialdemokraterna
återkommer i regeringsställning. Hur skall man kunna leva upp till de utfäs-
telser man har gjort? Är det meningen att man skall låtsas som om ingenting
har hänt och återgå till 80-talets låtgåpolitik? Kjell-Olof Feldt försökte ju att
stoppa denna politik utan att lyckas. Därför avgick han - som jag betraktar
det - i förtid. Om låtgåpolitiken får fortsätta hamnar medborgarna, inklusive
barnfamiljerna, i en situation som måste beklagas. Den kan tvinga fram
drastiska åtgärder. Jag kan hålla med om att besparingarna i en del fall har
lett till att åtgärderna har blivit alltför drastiska, vilket mest har kommit till
uttryck i storstäderna. Vad vi nu behöver är en lugnare utveckling, där vi på
olika politiska nivåer tar ett långsiktigt ansvar också för framtiden.
Från Centerns sida har vi aldrig dömt ut verksamhet som bedrivs i offentlig
regi. Men vi dömer ut synsättet att den skulle vara det enda givna. Vi vill se
offentliga och privata vårdgivare arbeta sida vid sida, så att vars och ens
starka sidor kan komma till uttryck. På det sättet kan en stimulerande kon-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
35
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
36
kurrens skapas som driver utvecklingen framåt, både verksamhetsmässigt
och i ekonomiskt hänseende.
Vi måste bli bättre på att mäta kvalitet och effektivitet. Det blir en alltmer
tydlig uppgift när det gäller omsorgs- och vårdverksamhet. I den mått-
stocken, som det gäller att hitta, måste den enskildes behov vara mer avgö-
rande än den ekonomiska faktorn.
Centern var pådrivande när det gällde ett nytt statsbidrag till kommu-
nerna. Stora delar av den statliga detaljstyrningen försvann. Vi tror att kom-
munpolitiker i allmänhet har både kompetens och omdöme att göra riktiga
prioriteringar, om de ges ett rimligt ekonomiskt utrymme. En förutsättning
är naturligtvis att det finns en fungerande kommunal demokrati, att det finns
politiker som har praktiska möjligheter att sätta sig in i frågorna så att de
kan göra de riktiga och nödvändiga prioriteringarna och politiker som man
kan ställa krav på, vilka kan ställas till svars inför ett val. Då duger det inte
med en så hårt nedbantad förtroendemannaorganisation att de uppdrag som
finns kvar blir så omfattande att de blir nästintill övermäktiga för fritidspoli-
tiker att greppa. I så fall blir man hänvisad till de uppgifter och åsikter som
tjänstemännen har. Dessa kan man inte ställa till svars på samma sätt.
Det har framkommit uppgifter om att barn far illa i tider då familjerna
utsätts för påfrestningar genom arbetslöshet och vad därav följer. Detta är
egentligen inget att förvånas över men naturligtvis inte desto mindre
oroande. Visst har vi från samhällets sida anledning att uppmärksamma
detta. Det vet jag att regeringen också gör. Jag är säker på att Bo Könberg
senare kommer att kommentera den frågan.
Regeringen har som sin målsättning angett att alla barn och ungdomar
skall få växa upp under trygga förhållanden och med god omsorg. I utskottet
säger vi att huvudansvaret för vård och fostran måste ligga på föräldrarna,
medan statens och kommunernas insatser i första hand skall vara stödjande
och kompletterande samt bygga på ett nära samarbete med föräldrarna. Det
är mot denna bakgrund regeringens och de borgerliga partiernas familjepoli-
tik skall ses, där vid sidan om barnomsorgen också ett förslag till vårdnadsbi-
drag har lagts fram.
Även om det i kommunerna har gjorts neddragningar av resurserna också
till barnomsorgen, som i en del fall inte varit helt lyckade, står det samlade
stödet till barnfamiljerna internationellt sett i särsklass.
Jag har läst Socialdemokraternas motion om barnens situation. Där cite-
rar man FN-konventionen om barns rättigheter. Man hänvisar till 4:e arti-
keln, där det står: ”1 fråga om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
skall konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yt-
tersta av sina tillgängliga resurser---.”
Efter vad jag förstår av denna motion drar Socialdemokraterna den för-
enklade slutsatsen att det helt och hållet handlar om ett ökat offentligt an-
svar. Det står t.ex. inte ett enda ord om att föräldrarna och familjerna måste
ha det grundläggande ansvaret. Det skulle möjligen kunna vara ett förbi-
seende, men jag tror inte att det är det. Jag tror att det har sin utgångspunkt
i att Socialdemokraterna har en annan uppfattning om vad som är valfrihet.
Bo Holmberg får naturligtvis rätta mig, om han tycker att jag har fel, men
jag har uppfattat socialdemokratisk valfrihet som att: välj gärna bara du väl-
jer som vi har bestämt åt dig. Jag anser att man i FN-deklarationen måste
lägga in en betydligt djupare dimension än vad Socialdemokraterna uppen-
barligen gör.
I sin motion hänvisar Socialdemokraterna också till utvecklingen inom
barnomsorgen och förklarar att de privata alternativen ökar. Men de drar
slutsatsen att det är svårt att hitta exempel på att privatiseringarna har haft
en god effekt på ekonomin. Socialdemokraterna säger att privatiseringarna
inte har haft någon effekt i det sammanhanget. Jag kan hålla med om att det
i de fall det är fråga om ett företag som driver verksamheten med vinstin-
tresse inte är säkert att man kan visa på en god effekt på ekonomin. Men i
fråga om föräldrakooperativ är det ett direkt felaktigt påstående. När föräld-
rar tar hela administrationsansvaret och städansvaret, när de avlöser var-
andra och när de utför mindre reparationsarbeten, är det givet att kostna-
derna hålls nere.
Man säger också i motionen att en del kommuner har förklarat att privati-
seringen och de privata alternativen inte är något som växer fram av sig
självt. Nej, självklart är det inte så. Under många år motionerade Ulla Till-
lander och jag om att Socialstyrelsen borde få i uppdrag att informera om
hur man kunde utveckla de privata alternativen. Detta förslag mötte ett
kompakt motstånd från Socialdemokraterna. Numera har det skett en be-
tydlig förbättring på detta område. Dessutom har många kommuner avsatt
särskild personal för att lotsa föräldrarna rätt i den djungel det handlar om
när man vill skapa ett eget privat alternativ.
Samhällets skyldigheter mot barn och ungdomar gäller förstås inte minst
de handikappade. Det handlar om ett stöd riktat direkt till de unga men
också till deras föräldrar. För rörelsehindrade barn och ungdomar håller man
på att färdigställa en rekreationsanläggning, Mättinge, som är den enda i sitt
slag och som jag särskilt vill nämna här. Färdigställandet av denna anlägg-
ning har ett utomordentligt stort värde. Därför noterar jag med tillfredsstäl-
lelse att ett enigt utskott med sin skrivning har tydliggjort att det anslag som
finns för detta ändamål skall användas inte bara till driften utan också till
färdigställandet av sådana här anläggningar.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan med undantag av de reservatio-
ner som regeringspartierna står bakom.
Anf. 24 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Rosa Östh var orolig för vad som skulle hända om Social-
demokraterna skulle vinna valet. Det behöver Rosa Östh inte vara. Då kom-
mer vi att föra en politik, som ser till att folk har arbete och som styr in på
rättvisans väg. Det är mer än vad denna regering har lyckats med. Det är ett
konststycke att under denna period ha drivit upp arbetslösheten till euro-
peisk nivå med 13-14 % arbetslösa, vilket hotar statens ekonomi och medför
tragedier för de enskilda. Detta är ett resultat inte bara av lågkonjunkturen
utan av felbedömningar från Anne Wibbles sida i den ekonomiska politiken.
Så Rosa Östh kan vara alldeles lugn. Får vi makten och möjligheten vill vi
skapa ett samhälle där folk befinner sig i arbete i betydligt större utsträck-
ning än i dag och där man slår in på rättvisans väg.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
37
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
38
I min inledning citerade jag Bengt Westerberg, som i ett tal i helgen sade
så här:
”Det är kanske djärvt att gissa vad Tobisson kan ha i tankarna, men det
är inte osannolikt att han tänker ta bort det första barnbidraget, slopa fler-
barnstilläggen och slopa bostadsbidragen, sänka ersättningsnivån i alla so-
cialförsäkringar till 60 %, stänga gränsen för flyktingar, slopa u-landsbistån-
det och alla statsbidrag till kommunerna. Det är vad som krävs för att närma
sig de 120 miljarder som han tänker sig.”
Jag har inte sett någon centerpartist kliva upp på den politiska scenen och
klart deklarera ett avståndstagande från de nyliberala idéerna om att köra
sönder välfärdsstaten. Finns det ingen centerpartist som vågar kliva upp och
stå för välfärdsstaten på samma sätt som Bengt Westerberg? Eller vill man
ha in mer svångremspolitik? Jag blir inte riktigt på det klara med Centern
på denna punkt.
Rosa Östh påstod att Socialdemokraterna inte menar att föräldrarna skall
ha ansvar för sina barn. Det påståendet tycker jag minst sagt är litet larvigt.
Vi kommer alltid att anse att föräldrarna skall ha ansvar för sina barn. Jag
vet inte vilken drake som Rosa Östh egentligen slåss emot.
Till sist, herr talman, vill jag justera våra yrkanden inför voteringen. Själv-
fallet står vi bakom alla våra reservationer, men jag yrkar bifall till reserva-
tionerna 1, 2, 4, 7, 8, 9 och 17.
Anf. 25 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Bo Holmberg har dess värre inte lugnat mig på någon enda
punkt, eftersom den politik som han presenterar inte på något sätt visar hur
man tänker hantera den drömsituation som han säger sig vilja uppnå. Det
socialdemokratiska alternativet till den ekonomiska politiken ger inte några
konkreta svar utan bygger i stort sett på det som man kallar dynamiska effek-
ter. Man tror att det och det kommer att uppstå genom den och den åtgär-
den.
Bo Holmberg sade att Socialdemokraterna vill ha ett samhälle där alla har
arbete. Snälla Bo Holmberg, det vill också vi i Centern ha. Det har på ett
mycket tydligt sätt demonstrerats av vår arbetsmarknadsminister, av Arbets-
marknadsdepartementet och av den borgerliga regeringen, som har satsat
mycket mer än någon annan regeringen har gjort för att hålla arbetslösheten
nere. Det är en sak att tala i ord och en annan sak att visa i handling vad
man vill åstadkomma.
Lars Tobisson är ett mycket eftertraktat debattobjekt. Jag har inte någon
anledning att gå i clinch med Bo Holmberg om vad Lars Tobisson har sagt.
Den politik som Centern presenterar och som vi i regeringen står för och
som jag i mitt anförande gett uttryck för bekräftar vad det är för politik som
vi vill föra.
Bo Holmberg tycker att det är larvigt att hänvisa till att Socialdemokra-
terna sällan eller aldrig talar om föräldraansvaret. Jag skall inte betygsätta
Bo Holmbergs yttranden genom att säga att de är larviga, löjliga osv. I stället
grundar jag mina påståenden på den ganska långa erfarenhet som jag har av
arbete med och mot socialdemokrater på kommunal nivå och på riksnivå.
Där kommer det aldrig till uttryck att man vill ge föräldrarna och familjerna
ett grundläggande ansvar när det gäller att själva göra valet och att ha möjlig-
heter att skydda barnens situation.
Anf. 26 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag minns hur det var förra mandatperioden när Rosa Östh
i socialutskottet ville ha med en skrivning om att föräldrarna skulle ha ansva-
ret för barnen. Dåvarande ordföranden Daniel Tarschys sade då: Men snälla
Rosa Östh, det har de ju redan! Vi kan väl inte ta med så pinsamma skriv-
ningar.
Jag menar att det är larvigt att påstå att Socialdemokraterna inte skulle
anse att föräldrarna skall ha ansvaret för sina barn.
Så några ord om sysselsättningen. Rosa Östh säger att det inte finns någon
regering som satsat mer än denna på att minska arbetslösheten. Ja, tacka för
det! Ingen annan regering har ju under efterkrigstiden kört upp arbetslöshe-
ten så högt! Då är det väl inte en prestation att komma dragande med påstå-
enden om stora insatser. Om jag inte missminner mig har också arbetsmark-
nadsministern sagt att han minsann inte tänkt administrera en arbetslöshet
på över 6-7 %. Men han har suttit ganska länge nu och har då administrerat
en arbetslöshet på omkring 14 %. Regeringen har sannerligen inte något att
yvas över när det gäller detta med hur man har lyckats med den ekonomiska
politiken och sysselsättningen.
Rosa Östh behöver betydligt bättre läsa på när det gäller det socialdemo-
kratiska alternativet. Vi kan gärna återkomma till detta och fördjupa oss i
en diskussion.
Jag har under min tid som kommunalpolitiker, landstingspolitiker och
rikspolitiker träffat många centerpartister som har varit mycket förnuftiga
och som har kunnat diskutera med socialdemokraterna. Det har t.o.m. hänt
att de har sagt att socialdemokraterna varit vettiga. Men Rosa Östh har tydli-
gen haft en väldig otur. Hon har bara träffat socialdemokrater som inte haft
behov av, eller som inte vågat, prata. De har tydligen varit så skotträdda att
de inte ens har kunnat se Rosa Östh i ögonen eller kunnat föra en sakdiskus-
sion. Jag beklagar att Rosa Östh haft en sådan himla otur här i livet. Jag
hoppas att det vänder, så att hon kan avsluta det politiska livet med en mera
nyanserad bild av socialdemokraterna.
Till skillnad från Rosa Östh kan jag vidare konstatera att socialdemokra-
terna i Landstingsförbundet stöder oss när det gäller husläkeriet. Rosa Östh
har det betydligt jobbigare. Centerpartisterna i Landstingsförbundet säger
nämligen nej till husläkarlagen. Samma sak gör kds och Vänstern. Det blir
alltså där en majoritet för att den lagen skall lyftas ut för att därmed klara
primärvården. Även i de egna leden, Rosa Östh, finns det nog anledning att
fundera över hur det är ställt med enigheten och slagkraften.
Anf. 27 ROSA ÖSTH (c) replik:
Herr talman! Bo Holmberg gör slut på mitt politiska liv litet i förtid. Jag
kommer nämligen inte att sluta med politiskt arbete.
Naturligtvis har Bo Holmberg möjlighet att visa att Socialdemokraterna
står för något annat än det som jag uppfattat att de i allmänhet står för. Jag
skall gärna erkänna att jag har träffat en och annan socialdemokrat som det
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
39
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
40
varit möjligt att diskutera med. Vi har kunnat dra en hel del gemensamma
slutsatser. Det har faktiskt också inträffat att Bo Holmberg och jag har haft
samma uppfattning i vissa frågor. Det lät jag förstå när jag höll mitt huvudan-
förande. Men Bo Holmberg var då upptagen med andra saker.
När det gäller arbetslösheten vill jag påminna Bo Holmberg om att det i
regeringsdeklarationen uttryckligen står att det är arbetslinjen som skall
gälla. Det är alltså en mycket medveten satsning från hela regeringen att för-
söka att hålla arbetslösheten nere. Jag skall inte ta upp allt som är orsaken
till nuvarande situation. Det har redan gjorts vid många tillfällen. Att Social-
demokraterna inte är oskyldiga i det fallet har Bo Holmberg tidigare erkänt
här i kammaren.
Sedan vill jag ge ett exempel på att Socialdemokraterna säger mycket sam-
tidigt som de inte visar på särskilt mycket i handling. Bo Holmberg sade i
sitt huvudanförande att utskottet gemensamt har tagit initiativ i form av ett
tillkännagivande till regeringen om att något måste göras för uteliggarna.
Men det är inte en ny företeelse att människor inte har någonstans att bo
och att de ligger ute på nätterna.
Under många år har det förekommit motioner i det avseendet, inte minst
från oss i Centerpartiet. Men under den socialdemokratiska regeringen var
det inte möjligt att få till stånd ett tillkännagivande i den här frågan. Det var
först när vi fick en borgerlig regering som det blev möjligt. Detta är ytterli-
gare ett bevis på att det inte räcker med enbart vackra ord, Bo Holmberg!
Det behövs också handling för att det skall bli resultat när det gäller sådant
som man vill åstadkomma.
Anf. 28 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Vad riksdagen i dag har att ta ställning till är ett utomordent-
ligt viktigt område i vårt arbete. Välfärd är ett stort och vitt begrepp. Alla vi
från de olika partierna har möjlighet att utforma det arbetet och att anlägga
synpunkter som vi tycker är väsentliga.
Många har under årens lopp försökt tvinga fram en äkta solidaritet och
en känsla av ansvar för sin nästa. Man har utgått från att individen inte är
kompetent att själv trygga sin framtid utan att staten måste ombesöija det.
Andra har förfäktat idén att individen är stark nog att se om sitt eget hus och
att individen också har praktiska möjligheter att göra det.
Sanningen är som alltid att det inte är fråga om vare sig svart eller vitt utan
om något mitt emellan. Jag är övertygad om att det harmoniska samhället,
balansgången mellan eget ansvar och gemensamt ansvar, bäst nås genom att
trygga familjer byggs upp.
Därför är det glädjande att 1994 är utlyst till FN:s familjeår. Familjen som
institution kommer nu att sättas i centrum. Mottot för Sveriges deltagande
i familjeåret är att familjen skall fungera som grundval för den svenska väl-
färdspolitiken. Enligt Programkommissionen skall familjepolitiken med-
verka till att unga människor integreras i det svenska samhället och lär sig
de demokratiska grundvärderingarna. Respekten för människors lika värde
och integritet, jämställdhet mellan könen och omsorg om utsatta grupper är
också mål för Sverige under familjeåret.
Herr talman! Mycket pekar på att det är just bristen på familjestabilitet
och trygghet som leder till våld, rotlöshet och missbruk, särskilt bland ung-
domar. Ett samhälle blir otryggt när umgänget mellan barn och föräldrar inte
fungerar.
Familjen är den bästa demokrati- och solidaritetsskolan. Det är den vikti-
gaste enskilda faktor som kan utveckla samhället i positiv riktning. Men
skrämmande statistik visar att vi är långt från målet att nå stabila familjer.
80 000 svenska barn har tappat kontakten med en av föräldrarna. 10 % av
alla barn beräknas leva i en miljö där någon av föräldrarna missbrukar. 12
av 1 000 barn i storstäderna lever inte alls med sina biologiska föräldrar utan
har blivit placerade i fosterhem. Barn utnyttjas sexuellt, misshandlas och
våldtas. Detta är avskyvärt.
Sverige har ratificerat barnkonventionen och borde också ta ansvar för att
konventionens artiklar förverkligas. Personligen tycker jag att barnkonven-
tionen alltför litet har inlemmats i det svenska rättssamhället. Hade barn-
konventionen stått som riktmärke i svensk lagstiftning skulle barn ha fått en
helt annan rättsstatus.
FN-konventionen om barnens rättigheter slår bland annat fast att konven-
tionsstaterna särskilt skall vidta alla lämpliga nationella, bilaterala och multi-
laterala åtgärder för att förhindra att ”barn utnyttjas i pornografiska fram-
ställningar och i pornografiskt material”.
Även Aktionsprogrammet för förebyggande av handel med barn, barn-
prostitution och barnpornografi, antaget av Kommissionen för mänskliga
rättigheter i Resolution 1992/74, slår fast att länder som ännu inte har infört
lagstiftning som kriminaliserar att producera, distribuera eller inneha barn-
pornografiskt material anmodas göra detta.
För barnens skull måste vi kriminalisera innehav av barnpornografi. Allt
annat är ett svek mot barnen. Därför är det tragiskt att vi inte partier emellan
i Sveriges riksdag kan vara överens om detta.
Barn måsta ha en framskjuten plats i tolkningar av lagar. I varje enskilt fall
där barn är inblandade måste vi först se konsekvenserna av beslutet. Barn är
de mest skyddsvärda i samhället. Just därför att barn inte har någon annan
möjlighet än att förlita sig på vuxnas godhet och ansvarstagande måste barns
bästa alltid prioriteras.
Herr talman! Vår välfärdspolitik syftar till att värna medborgarnas ekono-
miska trygghet vid vård och fostran av barn, vid sjukdom och handikapp,
vid arbetslöshet och på äldre dagar. I en ekonomiskt svår situation är det
emellertid viktigare än någonsin att prioritera i välfärden. Detta är 90-talets
kanske allra största utmaning.
De samlade sociala utgifterna för välfärden är nu ungefär 475 miljarder
kronor. Detta motsvarar 30 % av bruttonationalprodukten. En femtedel av
statens finanser finansieras med upplåning. Eftersom räntekostnaderna för
statsskulden riskerar att successivt tränga undan angelägna utgifter för vår
välfärd är det nödvändigt att också sanera finanserna.
Det är här prioriteringarna kommer in. Det finns helt enkelt inte hur
mycket pengar som helst till vår välfärd, även om vi ibland skulle önska det.
Vi har helt enkelt inte råd med allt som vi skulle vilja ha råd till. Vi krist-
demokrater anser att prioriteringarna måste göras till de svagare gruppernas
fördel, de som inte är röststarka, nämligen äldre, sjuka och barn.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
41
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Ur kristdemokratisk synvinkel vore det djupt oetiskt att överlämna en ga- |
barnbarn.
|
Socialpolitik - |
Själva ordet fördelningspolitik kan leda tankarna fel. Det är alltför lätt att Det måste givetvis även finnas förutsättningar för att baka kakan. Tyvärr Herr talman! Den viktigaste fördelningspolitiska uppgiften är att skapa Den andra delen är att vi, när vi sanerar finanserna, måste se till att de Här är det intressant att lyssna till vår värderade utskottsordförande Bo Trots att dessa barns föräldrar betalat höga skatter just för att få barnom- Ett sätt att lösa detta och föra tillbaka pengar och beslutanderätt till för- Huvudansvaret för vård och fostran måste ligga på familjen, medan sta- Herr talman! När vi talar om prioriteringar och välfärd måste vi ha i åmin- |
42
välfärd 1994 och framåt som inte bara är bibehållen utan också kan utveck-
las.
Herr talman! Jag vill avsluta mitt anförande med att kommentera Bo
Holmbergs inledningsanförande. Gång på gång ute i debatter i vårt land
kommer precis samma påstående från Bo Holmbergs parti om att vi har rase-
rat välfärden. Det har till och med utarbetats ett dokument om hur krist-
demokraterna har förvaltat sitt pund - en intressant läsning i och för sig.
Därför känner man igen en del av de här påhoppen.
När det gäller avgifter har man i många kommuner och landsting i vårt
land i fullständig enighet antagit vilka avgifter man skall ha. Jag vill påminna
Bo Holmberg om det högkostnadsskydd vi har just av det skälet att det skall
finnas en högsta nivå för vad man behöver betala för vård och omsorg. Då
kanske inte 10 kr eller 20 kr har så stor betydelse. De som är kroniskt sjuka
och har ett stort vårdbehov får ändå vården subventionerad över högkost-
nadsskyddet.
Jag vill också gärna säga att när man läser Kommunförbundets samman-
räkningar finner man att det inte alltid är socialdemokratiskt styrda kommu-
ner som ger den högsta andelen vård och omsorg, ibland är det tvärtom.
Jag tror att det är viktigt att vi har en ordentlig grund att stå på när vi
kritiserar för att vi skall få en saklig och seriös valrörelse. Vi måste tillsam-
mans försöka åstadkomma en god välfärd. Som politiker måste vi försöka
att göra det bästa av den svåra ekonomiska situationen. Vi bör åtminstone
ta ett gemensamt ansvar för den.
Anf. 29 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Chatrine Pålsson talar mycket vackert om barnen och deras
behov av stabila familjer. Jag vill hävda att kds som parti, ingående i en bor-
gerlig regering, aktivt har medverkat till att fler barn har fått större problem
än tidigare på grund av arbetslösheten och andra nedskärningar i vårt sam-
hälle.
Det finns forskningsrapporter som kommit nyligen som visar att barn i fa-
miljer med arbetslösa föräldrar mår sämre, får det svårare i skolan, tappar
framtidstron och har lägre ambitioner. Det finns alltså en rad exempel som
visar att just den politik som Chatrine Pålssons parti aktivt medverkar till
bidrar till att barn i Sverige mår sämre än de annars skulle göra.
Jag skulle också vilja ställa några frågor till Chatrine Pålsson. Chatrine
Pålsson tog upp barnkonventionen och det önskvärda i att den användes i
svensk lagstiftning. Jag minns inte det exakta ordvalet. Men jag är mycket
angelägen att få veta om kds har ändrat sig på den punkten. Tänker man
rösta med Vänsterpartiet för att införliva barnkonventionen i svensk lagstift-
ningen? Det är nämligen exakt det kravet som Vänsterpartiet har ställt. Jag
är mycket glad om jag har tolkat Chatrine Pålsson rätt och ni har ändrat er
och har samma uppfattning som vi i den frågan. Det är ett stort steg framåt.
Jag önskar att fler partier tar det.
Herr talman! Till slut har vi frågan om barnpornografin, som i och för sig
inte hör hemma här men som berör barn i allra högsta grad. Det är mycket
väsentligt att ta upp den. Jag hoppas att vi får igenom en kriminalisering
även av innehav av barnpornografi här i riksdagen. Problemet ligger ju inte
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
43
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
hos Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, Chatrine Pålsson. Problemet
finns hos de borgerliga partierna. Jag undrar vad kds gör och vad ni har
åstadkommit för att få med samtliga borgerliga partier på den linjen. Det är
ju där problemet ligger.
Anf. 30 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag håller naturligtvis med Eva Zetterberg om att arbetslös-
heten är ett enormt stort problem för hela samhället, även för barnen. Men
jag känner kanske inte att jag är särskilt skyldig till den höga arbetslösheten.
Det är tyvärr andra krafter som har styrt den. Hela regeringen är ju oerhört
mån om att göra allt som över huvud taget är möjligt för att bringa ner ar-
betslösheten.
När det gäller barnkonventionen vet Eva Zetterberg att jag alltid har haft
mycket stora sympatier för att barnen skall sättas i främsta rummet. Jag
ställde en fråga vid en av frågestunderna här till socialministern. Socialminis-
tern sade att man just nu är på väg att se över de olika lagarna till förmån
för barnen. Jag kände trots allt att det var ett bra besked till svenska folket.
Men jag tycker att vi kan göra mer för att lagstiftningen skall bli bättre ur
barnens perspektiv.
Anf. 31 EVA ZETTERBERG (v) replik:
Herr talman! Jag tycker att Chatrine Pålsson talar med kluven tunga.
Vänsterpartiet har ju föreslagit att vi skall göra mer för barnen genom att
inkorporera barnkonventionen i den svenska lagstiftningen. Man kan göra
mycket mer än det, men det är ett grundläggande krav. Om Chatrine Pålsson
också är angelägen om det borde det vara en självklarhet att stödja det kra-
vet.
Herr talman! Jag fick inget svar på frågan om barnpornografin och vad
kds som parti gör i regeringskoalitionen.
Jag anser inte att regeringen har gjort allt i frågan om arbetslösheten och
stödet till barnfamiljerna. Den har definitivt inte gjort allt eller ens det den
borde ha gjort för att minska arbetslösheten. Det drabbar definitivt barnen.
Det vet Chatrine Pålsson mycket väl. Sedan kan man som enskild ledamot
kanske inte åstadkomma så mycket. Men den borgerliga regeringen har ett
tungt ansvar på den här punkten.
Anf. 32 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt, Eva Zetterberg, att jag glömde att svara
på frågan om vad kds gjort när det gäller barnpornografin. Vi har på allt sätt
försökt att få med de övriga regeringspartierna på ett kriminaliserande av
barnpornografin. Vi har gått så långt att vi har sagt att vi gärna söker ett
samarbete med Socialdemokraterna här. Det är en oerhört angelägen fråga.
Jag vill avsluta med att säga till Eva Zetterberg att regeringen gör allt som
är möjligt för att bringa ner arbetslösheten. Sedan har regeringen och Eva
Zetterberg naturligtvis inte samma uppfattning om på vilket sätt det skall
göras. Men jag tror att vi är precis lika angelägna om att verkligen åtgärda
arbetslösheten i sak.
44
Anf. 33 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag har två kommentarer till Chatrine Pålsson. Jag sade inte
i mitt inledningsanförande att välfärdsstaten är raserad i Sverige. Jag sade
att vi nu kan se oroande inslag som leder till försämringar för utsatta grupper
och en orättvis omfördelning i skattepolitiken.
Det andra jag sade var att jag ser nyliberala hot om att köra sönder väl-
färdsstaten. Jag citerade Bengt Westerberg som också sett detta. Jag vet att
det finns flera politiskt engagerade som är oroade över jättestora nedskär-
ningar och att det mesta skall föras över till en marknad. Jag sade inte att
välfärden är raserad.
Chatrine Pålsson och jag har ibland fört djupa diskussioner och t.o.m.
kommit in på etik. Rättvisan är ju en viktig etisk princip. Den skall finnas
med när vi talar vad som är rätt och vad som är ont. När man grubblar på
detta med rättvisa känner jag att det inte räcker att ge alla lika förutsätt-
ningar.
Vi vet ju hur det är. Vi föds till denna jord som man eller kvinna, handi-
kappad eller frisk, begåvad eller utvecklingsstörd. Vi föds i familjer som har
gott om pengar eller vi kommer till familjer som har ont om pengar. Vi kan-
ske föds i familjer som har alkoholproblem. Det är slumpens skördar som
gör att vi inte får samma förutsättningar när vi kommer till denna jord. Vi
startar livet från olika utgångspunkter.
Då räcker det inte för mig att säga att vi ger alla lika förutsättningar. I
min rättvisetanke ingår att vi måste ha ett samhälle som är berett att genom
lagstiftning och ekonomisk utjämning se till att människorna under sin vand-
ring på jorden får ett någorlunda lika resultat utifrån sina förutsättningar.
Under vår tid här på jorden måste vi utjämna så att alla får en chans. Därför
anser jag att vi skall ha ett samhälle som har ekonomiska resurser att göra
en rättvis fördelning.
Jag anser att vi har så pass mycket pengar i detta land, Chatrine Pålsson,
att vi kan klara av att ta hand om de äldre, de sjuka och andra utsatta grup-
per. Jag tycker inte att det är relevant att ställa frågan om hur mycket ytterli-
gare vi skall norpa från svensk sjukvård och äldrevård. Vi skall ställa frågan
så här i stället: Vad behöver vi i pengar för att på ett rättfärdigt sätt se till att
alla äldre får det bra? Jag vet ju att kds gick tillval på mer pengar till vården.
Jag förstår att det kanske känns som ett misslyckande att man inte lyckades
på den punkten.
Anf. 34 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill kommentera två av Bo Holmbergs påståenden. Det
ena gäller rättvisan. Det förbryllar mig något. Det är naturligtvis riktigt att
vi föds olika på grund av olika faktorer.
Men när jag talar om barnomsorgspolitik talar jagom en möjlighet för alla
familjer och för alla barn att få välja hur man vill ha sin barnomsorg ordnad.
Jag vet inte om jag skall tolka Bo Holmberg så att det vore bäst att samhället
tar över fostran av barnen för att vi skall få ungefär samma möjligheter när
vi växer upp. Jag vet inte i vilken relevans som Bo Holmberg tog in detta
med rättvisan. Alla barn kan självfallet inte födas till samma familjer. Men
vi kan på ett helt annat sätt skapa föutsättningar för familjer att få vara famil-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
45
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
46
jer. Tycker Bo Holmberg att det är en rättvis fördelningspolitik att hälften
av alla svenska barn aldrig får ta del av en enda krona till familjepolitiken
och barnomsorgen?
Sedan var det frågan om mer pengar till vården och omsorgen. Naturligt-
vis har det varit vår strävan att i så hög grad som möjligt skapa resurser. Men
nu har vi en ekonomisk situation där vi verkligen har fått bära bördan efter
Socialdemokraterna. Vi har gjort allt för att försöka få fram mer pengar. Vi
lade till 4,2 miljarder kronor till kommunerna och landstingen i föregående
års kompletteringsproposition, men de pengarna fanns inte med i Social-
demokraternas budgetförslag. Jag måste få ställa frågan: Varför, Bo Holm-
berg, tyckte inte Socialdemokraterna att det var viktigt med pengarna, även
om de bara var tänkta för ett år?
Anf. 35 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Det är inte möjligt att i en kort replik försöka vara nyanserad
om rättviseprinciper och etik. Men jag anser, Chatrine Pålsson, att det är
mycket angeläget att ha rättviseprinciperna som utgångspunkt och att etiken
skall vara vägledande. Men min poäng var att det sedan måste till politik.
Vi kan hålla oss med en jättefin etik i det här landet och hålla jättefina tal
om etik och moral. Men om det inte finns ett politiskt system som ser till att
dessa fina principer kommer till förverkligande i människornas vardag blir
det bara ett slag i luften. Under denna period har det varit en förfärlig infla-
tion i fina tal om etik och en förfärlig deflation i att leva upp till människors
vardag. Det var det sambandet jag ville ta upp.
Precis som jag sade till Rosa Östh tycker jag, Chatrine Pålsson, att det
är larvigt att hävda att Socialdemokraterna skulle anse att någon annan än
familjen skall ha ansvaret för barnen. Det har aldrig varit så och kommer
aldrig att vara så.
Möjligtvis kan jag tänka mig att den dåtida överklassen som hade tillgång
till barnflickor och som satt på sina punschverandor osv. inte hade tid med
sina barn. Men att hävda att arbetarrörelsen med sin historia, närhet och
samhörighet skulle ha en sådan syn är mig helt främmande. Men jag förstår
att detta är ett inslag i den politiska debatten, och jag skall inte hetsa upp
mig på den punkten.
Däremot hoppas jag att de ambitioner kds har att föra in etiska principer -
och att leva upp till dem - skall få stöne plats i framtiden än vad ni tyvärr
har lyckats med i denna regering.
Anf. 36 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Det är viktigt att veta vilken etik vi vill arbeta efter. Etik blir
ingenting om man inte talar om vilken etik man vill arbeta efter. Det är väl
det som möjligtvis kan skilja något.
Jag vet att Bo Holmberg har ett stort etiskt medvetande, och vi kan på
många punkter vara överens om att det är viktigt att etik får mer utrymme -
inte minst i denna kammare.
Vidare var det familje- och föräldraansvaret. Jag är glad för det för andra
gången i dag klara konkreta beskedet från Bo Holmberg. Uppenbart är det
så att svenska folket skulle behöva höra detta flera gånger från Socialdemo-
kraterna. Det har nog varit alltför få gånger. Den klarhet som Bo Holmberg
visat i dag när det gäller barnen och familjen kanske mynnar ut i att vi kan
komma överens om en rättvisare barnomsorg i framtiden.
Anf. 37 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! I dag har riksdagen möjlighet att fatta de inledande besluten
för att lämna tillbaka beslutanderätten över hälso- och sjukvården till de po-
litiska församlingarna i landstingen - och därmed också till väljarna i landet.
Riksdagen kan i dag se till att de som kan de lokala förutsättningarna också
återfår rätten att besluta och planera sjukvården på det sätt som är bäst för
människorna.
Vi har i dag chansen att ta bort parentesen över den period som en klåfing-
rig borgerlig riksdagsmajoritet skulle centralstyra sjukvården. I utskottet
finns en majoritet för att inleda avvecklingen. Jag hoppas att vi för svenska
folkets skull, för patienternas skull och för sjukvårdens resursers skull kan
samla den majoritet i kammaren i eftermiddag som behövs för att fatta det
inledande beslutet.
Jag konstaterar att det finns inget stöd bland patienterna, det finns inget
stöd bland allmänheten, det finns inget stöd bland personalen och det finns
inget stöd hos sjukvårdspolitikerna för husläkarlagen. Det finns egentligen
heller inget stöd i Sveriges riksdag. Men partipiskorna i Moderaterna, Folk-
partiet, Centern och kds lyckades åstadkomma en majoritet för att inrätta
husläkarlagen den 27 maj förra året.
Vittnesbörden över alla besvärligheter som lagstiftningen redan har ställt
till med är oändligt många. Det är allt ifrån sjukhemmet där husläkarna
springer om varandra, till pensionären, sommartorparen, som tvingas skicka
in en ansökan om att byta husläkare vaije gång han och frun flyttar ut till
landet. Vidare har vi ambassadpersonalen i Lusaka, Zambia, som jag träf-
fade under påskhelgen. De har fått upprepade påminnelser om att verkligen
se till att välja husläkare i Sverige. Det må väl förlåtas dem om de reste en
del frågetecken om hur saker och ting står till.
Skall vi verkligen använda våra skattepengar på det här sättet? Tror ens
regeringspartierna själva längre på att husläkarlagen är väljarnas vilja?
Herr talman! Också på ett annat område skulle riksdagen i dag kunna ta
ett vällovligt steg framåt. Jag syftar då på vårt förslag att upphäva den fria
etableringsrätten för specialistläkare och sjukgymnaster. De är de enda yr-
kesgrupperna i det här landet med fri dragningsrätt på sjukvårdsskatten.
Det är ju en exklusiv och unik ställning som den borgerliga regeringen och
riksdagmajoriteten gett dessa grupper. Det är inte många förunnat i samhäl-
let att få ha förmånen att få fritt etablera sig och skicka räkning på arvodet till
skattebetalarna. Detta faktum skulle man kunna raljera mycket över. Men
situationen är alltför allvarlig för det. Sjukvården dräneras nu på välbehöv-
liga resurser enbart för att tillfredsställa de krafter som vill omvandla svensk
hälso- och sjukvård till en tummelplats för profitörer och marknadsfanati-
ker.
Herr talman! Människors hälsa är en av de viktigaste samhällsfrågorna.
Till vissa delar kan vi själva påverka vår hälsa genom våra kostvanor, vårt
alkoholbruk, rökning, motion osv. Men många viktiga faktorer till ohälsa
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
47
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
48
råder vi inte över. Det gäller arbetsmiljö, bostäder, sociala faktorer och ar-
betslöshet. Här har samhället det samlade ansvaret.
Jag vill i det här sammanhanget för kammaren tydliggöra det som är soci-
aldemokratins huvudprinciper för hälso- och sjukvården:
För det första: God och trygg hälso- och sjukvård till alla, oberoende av
inkomst. Det skall vara en självklar trygghet för varje individ att det finns
en bra hälso- och sjukvård. Ingen skall känna behov av att köpa sig privata
sjukvårdsförsäkringar för att få den bästa sjukvården. Den som är sjuk skall
alltid få den vård hon behöver, oberoende av sin ekonomi.
För det andra: Valfrihet och inflytande för patienten. Patientens önskemål
och behov skall så långt som möjligt styra utformningen av vården. Patienten
skall ges stor valfrihet och inflytande över sin egen situation. Patientens rät-
tigheter bör preciseras i hälso- och sjukvårdslagen.
För det tredje: Gemensam finansiering. Hälso- och sjukvården är ingen
handelsvara. Ingen kan välja att inte bli sjuk. Därför skall hälso- och sjuk-
vården vara gemensamt finansierad via skattsedeln. Avgifter kan vara ett
styrmedel, men får aldrig bli en finansieringskälla.
För det fjärde: Rättvis fördelning - efter behov. Resurserna till hälso- och
sjukvården skall fördelas rättvist och efter behov. Det är inte efterfrågan,
dvs. hur mycket människor är beredda att betala, som skall vara avgörande
utan behovet.
För det femte: Demokratiskt styrd hälso- och sjukvård. En fördelning av
resurserna rättvist och efter behov kräver att hälso- och sjukvården är demo-
kratiskt styrd. Marknadskrafterna får inte vara styrande i detta samman-
hang.
För det sjätte: Bästa möjliga utbyte av skattepengarna. Eftersom resur-
serna till hälso- och sjukvården kommer att vara begränsade även i framti-
den, är det oerhört viktigt att medborgarnas skattepengar används så att de
ger största möjliga nytta för hela svenska folket, oavsett var man bor.
Herr talman! De största hoten mot folkhälsan i dag är landets dåliga eko-
nomi och arbetslösheten. Den nedgången drabbar möjligheterna att bedriva
en välfärdspolitik. Arbetslösheten är ett av de allvarligaste hoten mot folk-
hälsan.
Ett annat hot är det systemskifte som nu genomförs inom hälso- och sjuk-
vården. Flera genomgripande förändringar är på gång. Det är svårt att finna
några bärande ekonomiska eller verksamhetsmässiga argument för det sy-
stemskifte som inletts. Det enda skäl som man kan finna till att regering och
borgerliga majoriteter ute i landet nu har inlett detta systemskifte är att man
vill minska den offentliga sektorns andel och i stället ge spelutrymme för
marknadskrafterna.
Detta gäller bl.a. beträffande husläkarlagen, som är ett kostsamt och
krångligt sätt att lösa ett enkelt problem. Flertalet landsting hade långt innan
husläkarlagen blev aktuell gett den enskilde rätt att välja vilken läkare han
eller hon vill gå till. En komplettering av hälso- och sjukvårdslagen med rätt
för alla att välja läkare hade varit tillräcklig för att uppfylla de krav på konti-
nuitet som regeringen sade att husläkarlagen skulle tillgodose.
De delar av lagen som handlar om ersättningsprinciper, listning och läkar-
nas fria etableringsrätt leder till större kostnader, mera krångel och ökad by-
råkrati. De minskar valfriheten genom att tvinga alla människor att vara
knutna till en enda läkare.
Vårdcentralernas områdesansvar och lagarbete riskerar att brytas upp
som en konsekvens av husläkarsystemet. Distriktssköterskor, undersköters-
kor och annan personal som i dag svarar för huvuddelen av det förebyggande
arbetet blir färre och ges en mindre självständig roll. På många håll sker
t.o.m. nedläggningar av mödravårds- och barnavårdscentraler.
Herr talman! Vi vet genom ett stort antal vetenskapliga undersökningar
att hälsan är klassbunden. Men det är också så att kvinnor råkar mer illa ut
än män.
Under 1980-talet har arbetarkvinnors hälsa försämrats, och risken för allt-
för tidiga dödsfall är 34 % högre bland dem än bland kvinnor med tjänste-
mannayrken. Risken för arbetsolycksfall har minskat bland männen men
ökat bland kvinnorna. Risken för en kvinnlig icke utbildad arbetare att bli
förtidspensionerad på grund av sjukdom i rörelseorganen är tio gånger högre
än för manliga högre tjänstemän.
Slutsatsen är att om vi vill ge förutsättningar för en jämlik hälsa, måste vi
skapa ett jämlikt samhälle. Vi måste skapa en jämlik uppväxtmiljö, föra en
ekonomisk politik som tar sikte på en jämställdhet och jämlikhet och ha en
arbetsmarknadspolitik som syftar till att jämna ut skillnader i samhället och
mellan regionerna. Endast genom politiska beslut kan hälsa och välfärd för-
delas rättvist.
Sverige har undertecknat WHO:s mål ”Hälsa för alla”. Det övergripande
målet är att skillnaderna i hälsotillståndet mellan länder och mellan grupper
inom länder år 2000 skall ha minskat med 25 %.
Nu när sex år är kvar till år 2000 anser vi att det finns all anledning för
riksdagen att låta utvärdera hur WHO:s 38 folkhälsomål har uppfyllts och
föreslår därför riksdagen att hos regeringen begära detta.
Staten har ett ansvar för att skapa förutsättningar för god hälsa. För att
riksdagen skall få en överskådlig bild av hur de beslut som fattas påverkar
folkhälsan föreslår vi att riksdagen hos regeringen begär att alla propositio-
ner som innehåller förslag som kan ha effekter på folkhälsan skall innehålla
en konsekvensbeskrivning av sådana hälsoeffekter.
Herr talman! Den svenska sjukvården har under lång tid stått som en före-
bild internationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördel-
ning av vården efter behov.
De senaste årens utveckling av vården har visat att den svenska modellen
också är mycket kostnadseffektiv. Sjukvårdens produktivitet har ökat kraf-
tigt under senare år. Dess andel av BNP har sjunkit och uppgår nu till 8,5 %.
Minskningen har skett trots att andelen äldre i den svenska befolkningen bli-
vit högre och behoven av sjukvård därmed blivit större.
Förnyelsen av organisation och ekonomistyrning inom landstingen samt
nya behandlingsmetoder och ny medicinsk teknik kommer att öka produkti-
viteten ytterligare. Om de resurser som frigörs på detta sätt får stanna inom
sjukvården, kan sjukvården möta de växande behov som blir en följd av ök-
ningen av antalet äldre.
Herr talman! Jag vill avslutningsvis yrka bifall till socialutskottets hemstäl-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
50
lan under mom. 6, 7, 36 och 41 samt därutöver till de socialdemokratiska
reservationer som tidigare har redovisats.
Anf. 38 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Före den 1 januari 1970, då den s.k. sjukronorsreformen in-
fördes, arbetade landets provinsialläkare med prestationsersättning. För-
utom en relativt låg fast grundlön, som ofta uppgick bara till mellan en fem-
tedel och en tredjedel av totallönen, fick vederbörande ersättning för vaije
behandlad eller undersökt patient enligt en detaljerad åtgärdstaxa. Denna
åtgärdstaxa ledde till att en provinsialläkare behandlade mellan 20 och 40
patienter dagligen - ibland ännu fler, ibland något färre - förutom nödvän-
diga hembesök, som arvoderades enligt en separat hembesökstaxa, där be-
talningen varierade efter avståndet till patienten osv.
Läkare i många andra länder, som Tyskland, Japan och Frankrike arvode-
ras fortfarande på liknande sätt och tar emot ungefär samma antal patienter
som våra provinsialläkare gjorde före 1970. Jag läste för ett tag sedan en be-
skrivning av en allmänpraktikers dag i Frankrike. Han börjar med 10-12
hembesök på morgonen, och sedan har han 30-40 besök på mottagningen.
Så går det till utomlands.
Dagens svenska distriktsläkare har per mottagningsdag cirka tio patienter
och gör mycket sällan hembesök. Det finns områden där läkaren inte har
gjort hembesök på flera år.
Om vederbörande distriktsläkare etablerar sig som privatpraktiker, hän-
der följande. Han får ingen fast lön utan ersättning enbart på grundval av en
detaljerad åtgärdstaxa. I en sådan taxa redovisas hundratals åtgärder.
Distriktsläkaren kunde fram till i år bli allmänläkare. Om han blev det
hände följande. Enligt Riksförsäkringsverkets statistik blev han då dubbelt
så effektiv som tidigare. Han behandlade då genomsnittligt ungefär 20,4 pa-
tienter per dag mot tidigare mindre än 10.
Det förhållandet att åtgärdstaxans försvinnande den 1 januari 1970 för-
störde vår sjukvård och dess effektivitet har ingen velat redovisa förrän Ny
demokrati trädde fram. Arbetsgivarna tyckte att det var penibelt, likaså ar-
betstagarna, Läkarförbundet osv. På statligt håll tyckte man detsamma.
Det som hände under 70-talet kan förenklat beskrivas så som en ganska
framstående sjukvårdspolitiker sagt till mig, dock icke offentligt. Han fram-
höll att vi fördubblade lönerna för läkarna på 70-talet och halverade produk-
tionen. Det ligger något i detta. Trots att antalet läkare och annan personal
ökat lavinartat är väntetiderna på många vårdcentraler och sjukhusmottag-
ningar i dag längre än på 60-talet. Jag har till leda påpekat detta i tidningsar-
tiklar och i upprepade debatter, bl.a. i riksdagen. Ingen som intresserat sig
för husläkarfrågan borde vara okunnig om den betydelse som vi tillmäter
prestationsersättningen.
Ny demokrati vill ha en sjukvård som baseras på en allmän obligatorisk
sjukförsäkring vilken sätter patienten i centrum.
Patienten själv skall få avgöra vilken vårdgivare som skall anlitas. Någon
plats för husläkare finns inte inom vårt sjukvårdspolitiska program. Vi tror
att svenskarna är kompetenta att gå till en öronläkare när de har besvär med
örat, att gå direkt till en ögonläkare när de har besvär med ögat och direkt
till en gynekolog när de har gynekologiska problem. Det behövs inte någon
grindvakt som sorterar och bestämmer om man får gå vidare.
Vid upprepade tillfällen har vi påpekat att vi är emot ett husläkarsystem,
särskilt den folkpartistiska urmodellen med centralstyrning och detaljregle-
ring. Jag har t.o.m. kallat den för en stalinistisk modell och som väntat blivit
avhånad i vederbörlig ordning i Folkpartiets tidning Nu. Bengt Holgersson,
socialdemokratisk talesman i sjukvårdsfrågor, använder även han beteck-
ningen stalinistiskt när han i svenska Dagbladet kritiserar husläkarsystemet.
Så det smittar det här ordet.
Vår grundinställning torde inte ha varit obekant för någon när vi för ett år
sedan väckte vår motion med anledning av husläkarpropositionen. Vi påta-
lade att om vi ”inte i huvudsak får gehör för våra viktigaste krav förbehåller
vi oss rätten att yrka avslag i utskottet”. Vilka var då våra krav, som vi sedan
förhandlade om?
Det viktigaste kravet var att en åtgärdstaxa infördes, detta för att uppnå
dynamiska effekter. Våra krav baserade sig till stor del på utredningar och
skrifter från Läkarförbundet, där man angav att åtgärdstaxans del av huslä-
karnas inkomster skulle utgöra cirka 20-25 %. Om den nu föreslagna
åtgärdstaxan ger en procent, skulle jag bli mäkta förvånad. Det gällde alltså
att en rejäl del av inkomsten skulle komma från åtgärdstaxan, för att få fart
på det hela och uppnå de dynamiska effekterna.
Regeringspartierna gick med på en åtgärdstaxa som en tredje ersättnings-
del för husläkarna, utöver den s.k. kapitationsavgiften och patientavgiften.
Man gick med på våra krav på grund av att ”den särskilda kompetensen hos
husläkare som har specialistkompetens inom annan specialitet än allmänme-
dicin bör utnyttjas”, dvs. om en husläkare var ögonspecialist skulle han även
kunna verka som ögonläkare, vilket han inte kan i dag. Han skulle kunna
skaffa sig instrument och ha en del ögonpatienter. Ute i glesbygden kan man
ofta inte försörja sig på heltid som ögonläkare, öronläkare osv. Det skulle
alltså bli mer av mångfald, om man såg till att specialisterna kunde skaffa sig
instrument och göra ingrepp.
Den här åtgärdstaxan skulle även uppmuntra husläkarna att själva bistå
sin patient i stället för att skriva remiss till sjukhus. Det skulle bli av särskild
betydelse i glesbygden.
De som vill kontrollera vad som stod i skriften kan läsa socialutskottets
betänkande 1992/93:SoU22. Jag ger alltså en referens, så att det går att kolla
upp att jag inte står här och ljuger.
Resultatet av allt detta blev en åtgärdstaxa med 14 åtgärder inom allmän-
medicinens ram. Det fanns inga åtgärder inom t.ex. ögon- och öronsjukdo-
mar. Det bidde alltså inte ens en tumme! Vi hade blivit grundlurade.
Åtgärdstaxan tog jag upp igen i december, när regeringen lade fram en
proposition om bl.a. fri etablering för specialistläkare. Då ingick en del som
gällde åtgärdstaxan, och jag skrev att det var en Potemkimkuliss. Riksdagen
beslutade att åtgärdstaxan skulle skickas till Husläkardelegationen för kom-
plettering. Vad gjorde då regeringen? Jo, den skickade åtgärdstaxan till
trycket. Där finns den tydligen nu.
Vårt andra huvudkrav i förhandlingarna när vi släppte igenom husläkarre-
formen var att patienten utan extra kostnad skulle kunna direkt gå till en
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
51
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
52
specialistläkare. Under ärendets gång hade man talat om att det skulle bli
200-300 % dyrare att gå till specialistläkare. Vi nådde inte ända fram, utan vi
uppnådde att patientavgiften fick vara högst 1,5 gånger patientavgiften hos
husläkare, dvs. en 50-procentig höjning om man går till specialisten direkt.
Hur länge respekterades då detta förhandlingsresultat? Inte särskilt länge.
Redan efter ett halvt år, i samband med propositionen om specialistläkare
m.m., kom det förslag om att taxan för nyetablerade specialister skall vara
75 % högre än den för husläkare. De som vill kontrollera det här kan läsa
proposition 1993/94:75.
Vi var faktiskt tvungna att gå med på den här förhöjningen, trots att det
stred mot husläkaruppgörelsen, för att förhindra att utbetalningen av privat-
läkarnas ersättningar hamnade hos landstingen i stället för hos Försäkrings-
kassan.
Det tredje huvudkravet som vi hade för att släppa igenom husläkarpropo-
sitionen - det var någon gång i maj 1993 - var att husläkaren skulle ha ersätt-
ning för hembesök. Vad är det för en husläkare som inte kommer hem till
ett hus? Det kravet fick vi inte gehör för, och fortfarande kan vi konstatera
att husläkarna i Sverige inte får någonting extra när de gör hembesök. Där-
för torde antalet husläkarbesök i hemmet bli minimalt. Det blir sannolikt
ungefär det som i dag gäller för distriktsläkare.
I dag blev jag uppringd av en doktor i Gävleborgs län som hade gjort en
undersökning bland distriktsläkarna där. Av dem var 80 % mot husläkare.
Sedan vill jag poängtera att avskaffandet av husläkarlagen inte innebär att
husläkarna försvinner, vilket många har missförstått, utan det innebär att
landstingen själva skall få avgöra om de vill ha husläkare eller inte. De som
har husläkare kommer med stor sannolikhet att ha dem kvar.
Vägen till målet att avskaffa husläkarna har varit lång och krånglig. Jag
skulle vilja använda en term som används inom medicinsk litteratur, nämli-
gen serendipity. Det anspelar på en folksaga från Serendip, gamla Ceylon,
där jungfrurna med sina oljelampor väldigt ofta gick vilse i mörkret och
vandrade omkring i djungeln och hade en massa olika äventyr för sig. Men
till slut kom de till målet. Vår väg till det här beslutet har varit en irrfärd,
och jag ångrar faktiskt en del inslag, att vi över huvud taget gick med på att
släppa igenom propositionen för ett år sedan.
Jag hoppas nu att riksdagen beslutar att avslå husläkarlagen och pengarna,
200 miljoner kronor, som ibland har varit villkorade och ibland inte - jag vet
inte vad sista budet är. I alla fall vill vi avslå husläkarlagen och se till att spara
200 miljoner kronor i år. Sedan kan det bli ytterligare besparingar längre
fram, om husläkarlagen avskaffas.
Anf. 39 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den allmänna sjukförsäkringen organiseras i Västeuropa på
i huvudsak tre sätt. Ett sätt är ett centralt ransoneringssystem, där vården är
både statligt finansierad och statligt producerad och där det finns grindvak-
ter som ser till att kvalificerade vårdtjänster bara erbjuds dem som verkligen
behöver det. Typexempel här är England, Irland, Portugal och Spanien. So-
cialutskottet var på utskottsresa till England och Irland i fjol sommar och
tittade på just de här sakerna.
Motsatsen till det är den decentraliserade marknadsmodellen, där med-
borgarna är individuellt anslutna till arbetsanknutna eller geografiskt base-
rade sjukkassor. Där väljer patienten fritt läkare, och sjukkassan betalar
räkningen. Typexempel här är Tyskland, men liknande system finns i Frank-
rike, Holland och Belgien.
Till de här modellerna och i de här länderna finns sedan privata försäk-
ringsaltemativ och privat vård i varierande grad och utformning, vilket även
innebär att det finns en stor kvalitetsskillnad mellan den offentliga och den
privata vården.
Den tredje modellen är det decentraliserade system som vi har i Sverige
och som finns också i Danmark och Italien, där huvudansvaret för sjukvår-
den ligger på självstyrande regionala organ.
Även i dessa system finns grindvakter som ser till att patienter som behö-
ver kvalificerad vård remitteras vidare.
I Sverige har den offentliga vården hittills varit likvärdig för alla, vilket vi
verkligen bör fortsätta att värna om.
Oavsett organiseringsform står sjukvården i de olika västländerna inför
samma kostnadsdrivande utmaningar, nämligen en stigande medellivslängd,
en snabb medicinsk utveckling som skapar nya behov att tillgodose och en
familjestruktur med yrkesarbetande kvinnor som inte vill stanna hemma och
vårda gamla och sjuka. I länder med ransoneringssystem försöker man möta
problemen med mer marknad och i marknadsorienterade länder med fler
regler.
Införandet av husläkarreformen och köp-sälj-modellen är ett rationalise-
ringsförsök här i Sverige som visar sig vara direkt dåligt. Husläkarlagen har
varit i kraft endast några månader, men det kommer redan alarmerande upp-
gifter. Ett exempel är uppgiften om att en läkare raggat upp ca 3 000 unga
friska patienter. Vid utskottsutfrågningen framfördes farhågor om att läkare
sjukskriver i ökad utsträckning för att hålla sig väl med sina patienter så att
de inte väljer en annan husläkare.
I går kom en rapport från Gävles distriktsläkare om att hälften av läkarna
mår väldigt dåligt. Gävleborg var ett av de landsting som i pressen listade
och angav hur många patienter som hade tecknat sig hos de olika läkarna -
ett slags tio-i-topp-lista. Det upplevdes väldigt negativt av läkarna.
Jag tillhör själv Gävleborgs landsting och vet att man hade kommit väldigt
långt i utvecklingen av vårdlag där. Själv tillhör jag vårdlag Grön på Söder-
tulls hälsocentral. Systemet hade fungerat i flera år. I laget ingick läkare, di-
striktssköterskor och annan vårdpersonal.
Jag har också kontakt med Västerbotten eftersom jag kommer där ifrån
och mina gamla föräldrar bor kvar där. De ställde sig väldigt undrande. De
sade: ”Vadå välja? Det finns ju bara en läkare här”. Vad är det för valfrihet?
Många hälsocentraler ute i landet har bara en läkare.
Vi anser att de pengar som regeringen hade avsatt till husläkarreformen
behövs i andra delar av hälso- och sjukvården. Eva Zetterberg har tidigare
i dag preciserat vad Vänsterpartiet har avsatt pengar till i sitt budgetförslag.
Pengarna skall i första hand användas till en avveckling av husläkarreformen
och i andra hand till andra delar inom hälso- och sjukvården. Vi kommer
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
53
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
naturligtvis att yrka bifall till vår meningsyttring under mom. 37. Om borgar-
nas reservation faller röstar vi med reservation 13.
Vi ger kds en chans att få mer pengar till sjukvården. Vi tycker - det kan-
ske de tycker själva också - att det är bättre att ta pengar härifrån än från
exempelvis bostadsbidragen, vilket kds föreslår i en rapport.
Jag vill fråga Centerpartiet hur det känns att rösta emot era egna i Lands-
tingsförbundet i denna fråga. Hur klarar ni ut sveket mot era egna - de sak-
kunniga politikerna ute i landet?
Herr talman! Sjukvården är inte en marknad vilken som helst. Att försöka
skapa en marknad är ingen framkomlig väg. Att bygga vidare på den typ av
vårdlag som hälsocentralerna redan hade genomfört i olika delar av landet
verkar däremot vara en bra framkomlig väg. En annan framkomlig väg är
att riva gränser mellan kliniker på sjukhus och öka samarbetet mellan specia-
lister och kliniker. På det sättet finns det en möjlighet att sätta patienten i
centrum och använda sjukvårdsresurserna mer effektivt än om man försöker
skapa en köp-sälj-modell som också drar växande administrativa kostnader.
De första initiativen på vägen mot att utveckla den modellen har tagits,
men ännu återstår mycket utvecklingsarbete. Mycket prestige och konkur-
rens, främst på specialistnivå, måste motarbetas om man skall kunna uppnå
ett gott samarbete inte bara inom ett sjukhus utan också mellan olika sjukhus
och vårdinrättningar.
Fortfarande känner sig exempelvis hjärtspecialisterna på Sahlgrenska i
Göteborg trampade på tårna när patienter som remitterats från ett annat
sjukhus har diagnostiserats och förberetts av det sjukhusets specialister.
Det krävs också en större samsyn mellan vårdgivare och politiker vad gäl-
ler prioriteringar. Det måste bli bättre när det gäller insikter och priorite-
ringar av åtgärder för att förtidspensionärer skall få en ökad livskvalitet eller
kunna återvända till arbetslivet. Jag kom i kontakt med ett exempel där två
sjukhus på grund av att man ville hävda sitt profilområde underkände och
gjorde om varandras diagnoser. Det är ett slöseri med resurser.
Det är ett slöseri med resurser att förtidspensionärer i onödan får gå kvar
hemma trots att deras sjukdom eller skada skulle gå att åtgärda med exem-
pelvis vissa operationer.
Anf. 40 GÖTE JONSSON (m):
Herr talman! När jag lyssnade till Bo Holmberg fick jag uppfattningen att
han landade med fallskärm i Sverige dagen efter valet. Allting som hade in-
träffat dessförinnan var han tydligen helt omedveten om.
När jag lyssnade på honom litet längre fram i anförandet tog han upp frå-
gan om etik och moral och ställde dessa begrepp i relation till de nödvändiga
besparingar och rationaliseringar vi måste göra eftersom budgetunderskot-
ten är höga och statsskulden mycket mycket stor. Socialdemokraternas tales-
man i socialpolitiska frågor ställer ut löfte efter löfte till väljarna, samtidigt
som han vet att han inte kan infria dessa löften. Är det etik, Bo Holmberg?
Det är bara en fråga.
För mig är politisk etik att försöka tala om för väljarna hur det är, och att
även försöka tala om obekväma saker och situationer.
54
Herr talman! Under 1980-talet såg vi i den ena tidningen efter den andra
mycket alarmerande rapporter från svensk sjukvård.
I en av de artiklar som jag har med mig här i kammaren står det: Jan åkte
till England för att få vård. Den person som uttalar sig i artikeln säger vidare:
Hemma i Sverige kunde ingen hjälpa mig. Till slut stod han inte längre ut
med smärta och ovisshet. Han gick då i stället till banken och tog ett lån,
åkte till England och opererades. Detta var det glada 1980-talet.
I en annan tidning från den 23 september 1986 står det: Hjärtpatienter dör
i väntan på prognos. Den som intervjuas säger där: Det blir inte roligare av
att man vet att patienter dör vaije år i väntan på att bli undersökta.
I en annan tidningsartikel från Svenska Dagbladet den 28 mars 1988 står
det: Tomma operationssalar trots kö.
Jag kan fortsätta att referera. För den som landade i fallskärm dagen efter
valet 1991 måste det ändå vara ganska intressant att få en redovisning av vad
som hände under 1980-talet.
I Svenska Dagbladet den 6 augusti 1989 stod det: Tio år i kö med utslitna
och värkande höftleder.
I ett nummer av Göteborgsposten från 1989 kunde man läsa: Våra hjärtpa-
tienter dör i kö.
I Expressen 1990 skrev man: Vaije natt under fem år grät Gudrun Johans-
son, 78, av smärta i sin rygg.
Detta hände under 1980-talet, under den stora krisens tid i svensk sjuk-
vård. Vad gjorde den socialdemokratiska sjukvårdsministern? Jo, hon kal-
lade till överläggningar och presenterade ett förslag om en rikskö. Alla
köande ute i landet skulle placeras i en enda rikskö, och i och med det skulle
rättvisan vara uppfylld, eftersom ingen kunde gå förbi den andre i kön.
Tänk, mina vänner i kammaren, vilken katastrof det skulle ha varit för detta
kösamhälle om dåvarande socialminister Gertrud Sigurdsen hade fått ige-
nom sitt förslag om en rikskö! Vi lyckades stoppa dessa tokigheter.
Det var då inte fråga om att man fick vård oberoende av var man bodde.
Det var en sinkadus om man bodde i rätt landsting - om kapaciteten inte
fanns i det egna landstinget kunde man få åka till Carlanderska i Göteborg
eller till Sophiahemmet och bli opererad. Ofta var det så att socialdemokra-
tiskt styrda landsting vägrade utnyttja de privata resurserna.
Var detta vård på lika villkor? Jag vill ställa frågan till socialdemokraterna
i kammaren med anledning av deras skrivning i reservation 2. Man skriver
där: ”Under lång tid har den svenska sjukvården stått som en förebild inter-
nationellt när det gäller hög medicinsk kvalitet och rättvis fördelning av vår-
den efter behov.” Stämmer det med vad jag refererade om att man under
1980-talet i vissa fall fick ta banklån för att få sitt hjärta opererat?
Det intressanta, ärade kammarledamöter, är att sjukvårdskrisen under
1980-talet inträffade efter det att svensk sjukvård under 1970-talet hade haft
en mycket kraftig expansionsperiod. Landstingsskatten steg från i genom-
snitt 7:99 kr år 1970 till 12:61 kr år 1980. Trots detta hade vi under 1980-talet
en kris inom sjukvården, beroende på att vi inte tog till vara resurserna på
rätt sätt.
Bo Holmberg säger nu att vi på nytt skall höja skatterna - det är tydligen
det enda rätta och riktiga. Jag vill då återigen fråga Bo Holmberg: Har inte
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
55
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Bo Holmberg lärt sig ett dugg av problemen från 70- och 80-talen? Det är |
de resurser man har.
|
Socialpolitik - |
Vi vet också att effektiviteten och produktiviteten sjönk under den period Socialdemokraterna säger nu att vi skapar kris och problem och att valfri- Jag vill åter ta upp Socialdemokraternas reservation nr 2. Man hänvisar Detsamma gäller valfriheten. Bo Holmberg säger: Ja, men snälla nån - Man ställer sig återigen frågan: Vad är det för människosyn som över hu- 1980-talet skapade en ganska aktiv sjukvårdspolitisk debatt. Det var då Husläkarreformen och den fria etableringen är ytterligare reformer som Socialdemokraterna går nu ut och säger att detta köp-sälj-system är något Men analysera då vad som har hänt på de platser där detta system tilläm- |
|
56 |
Jag är emellertid den förste att erkänna att det finns en rad brister i de |
system som prövas i olika sammanhang. Det krävs därför förändringar, och
det krävs förbättringar i systemen. När vi skall växla om från ett stelbent,
byråkratiskt system till ett mjukare tar det sin tid att växa in i det nya. Totalt
sett är ändå effekterna positiva.
Jag skall, herr talman, läsa ur ytterligare ett par tidningsartiklar, tagna ur
Aftonbladet i juli 1993, således från en tidpunkt då vi hade haft den nuva-
rande regeringen under ett par år.
Den 27 juli skriver man: Vårdköer utan slut och korridorer överfulla med
patienter var bilden av svensk sjukvård under valrörelsen 1991. Nu är köerna
nästan borta.
Den 25 juli skriver man: Produktiviteten ökar markant, köerna minskar,
och antalet behandlade och intagna patienter växer. Samtidigt är en vård
med ett mänskligare ansikte på väg att ersätta den gamla, militäristiska ord-
ningen. Långsamt bötjar den storskaliga, sjukhusfixerade och läkarstyrda
svenska sjukvården förändras, och alternativa vårdformer börjar upptäckas.
Det är ganska intressant att se på den utveckling som har skett. Det här,
herr talman och ärade kammarledamöter, innebär inte att jag inte är öppen
för att se de problem som finns inom sjukvården - sådana finns, och vi skall
arbeta för att lösa dem. Men vi skall inte lösa dem med gamla förstelnade
metoder, utan vi skall lösa dem på det mänskliga planet. Där är patientens
kunskap som sig själv viktig. Vi skall inte undervärdera den enskilde patien-
tens möjlighet att välja.
Herr talman! Från Moderaterna vill vi ha en allmän obligatorisk sjuk-
vårdsförsäkring. Det innebär att den skall vara allmän och obligatorisk. Man
får vård oberoende av var man bor och oberoende av inkomst. Valfriheten
för patienten stärks.
Läkare, sjukgymnaster och andra får en friare etableringsmöjlighet. Man
skiljer på finansiering och produktion. Forskning och utveckling kan på ett
helt annat sätt aktivt och positivt finnas med i bilden inom sjukvården. Man
kan samordna sjukvårdsförsäkringen med andra allmänna försäkringsfor-
mer.
Om vi växlar om till ett sådant system skulle vi kunna få världens bästa
sjukvård. Vi skulle kunna ta till vara det som är positivt i det nuvarande sy-
stemet - det finns mycket positivt - och samtidigt förena det med fördelarna
i försäkringssystemet. Då skulle vi kunna få en sjukvård som skulle vara
mycket stark inför framtiden.
Herr talman! Så till husläkarfrågan. Hans Karlsson säger att riksdagen nu
skall lämna tillbaka beslutanderätten till landstingen. Ställer Harriet Col-
liander upp på det? I Ny demokratis partiprogram står det att landstingen
skall slopas. Ligger det i linje med Ny demokratis partiprogram att återföra
den frihet som patienterna har fått till en politisk beslutanderätt i lands-
tingen? Jag tror att väljarna kan vara intresserade av ett besked på den punk-
ten.
Hans Karlsson säger att det inte finns något stöd för detta system. Det är
absolut fel. Det finns ett ganska starkt stöd för systemet. Det ser vi genom
att så stor andel har valt att lista sig. Vi vet att det i samband med att nya
system införs blir en del gnäll och problem. Men dem skall vi försöka lösa.
Hans Karlsson säger att läkarna nu springer omkring på sjukhemmen. Det
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
57
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
58
var också intressant att höra. Ett av de viktiga argumenten från socialdemo-
kratisk sida har varit att det inte finns några läkare på sjukhemmen. När vi
fick husläkarsystemet springer de helt plötsligt omkull varandra på sjukhem-
men.
Jag frågar mig: Är det inte bättre att de springer omkull varandra på sjuk-
hemmen än att de inte finns där? Om man vill samordna kan man ju göra
det om de gamla på sjukhemmen vill välja samma läkare.
Men om det nu är så, Hans Karlsson, att gamla Hilda och gamla Ulla inte
tycker om en läkare, vad är det då för fel i att Hilda och Ulla får välja en
annan läkare eller varsin läkare, bara därför att de bor på ett sjukhem? Det
är återigen en märklig människosyn från socialdemokratiskt håll.
Sedan säger Hans Karlsson att om man skall upphäva bestämmelserna och
införa valfrihet för etablering blir det en tummelplats för profitörer. Det ut-
trycket får stå för Hans Karlsson själv. Det sägs om en yrkeskår som har en
av de längsta utbildningarna i Sverige, och en yrkeskår där vi faktiskt har
en mycket stark kontroll genom olika samhällsinsatser. Distrikssköterskor,
personal på mödravårdscentraler och andra finns med i detta system.
Varför skulle inte arbetarkvinnorna ha rätt att välja sin husläkare? De som
hamnar i produktionen och blir förslitna har verkligen ett behov av att ha
kontinuitet i sin läkarvård. Helt plötsligt skulle nu de vara de som allra minst
skulle ha nytta av husläkarsystemet. Personligen anser jag att det är precis
tvärtom. Det är kanske en av de viktigare grupperna i detta sammanhang.
Herr talman! Så till Ny demokrati. Den 4 maj 1993 justerade vi betänkan-
det om husläkarpropositionen. Det skedde efter mycket långtgående samtal
med Ny demokrati. Vi tog varandra i hand och sade: Nu håller vi detta.
Den 9 december 1993 justerade vi betänkandet om arvoden till privat-
praktiserande läkare och sjukgymnaster. Vi tog och gav.
Leif Bergdahl från Ny demokrati sade: Vi fick inte ut till fullo vad vi hade
räknat med i husläkarpropositionen, men vi accepterar ändå det som finns i
detta betänkande när det gäller åtgärdstaxa och de andra delarna. Jag kan
ge sidhänvisningar i betänkandet.
Vi tog varandra i hand och sade: Nu kör vi vidare, eftersom detta ligger i
linje med både det som Ny demokrati vill och vad de borgerliga partierna
vill för att förstärka patientens valfrihet.
Den 24 mars 1994 justerade vi det betänkande som ligger på bordet i dag.
Vad hade hänt? Vartenda handslag var värdelöst! Vad innebär då detta?
Leif Bergdahl och Socialdemokraterna säger: Husläkarna får ju vara kvar.
Ja, det får de. Men det förslag som nu ligger innebär att patientens lagstad-
gade rätt att välja alternativ husläkare försvinner.
Det innebär att läkarnas lagstadgade etableringsrätt försvinner.
Det innebär att landstingsmonopolet återinförs.
Det innebär, såvitt jag förstår, att den åtgärdstaxa för specialistläkare som
Leif Bergdahl har slagit vakt om i sammanhanget också försvinner som en
konsekvens av detta - jag vill fråga Leif Bergdahl om det.
Det innebär att taket på en och en halv gånger patientersättning försvin-
ner, eftersom landstingen kan gå in och bestämma.
I detta betänkande är gränsen för politisk inkonsekvens nådd!
På s. 7 i betänkandet står följande utifrån Ny demokratis motion. ”---
landstingens rätt att beskatta medborgarna för sjuk- och tandvårdsuppgifter
bör upphöra i samband med en på sikt införd allmän obligatorisk sjukvårds-
försäkring.” Landstingens rätt skall alltså upphöra.
I Ny demokratis reservation som är föranledd av denna motion där man
kräver slopade landsting står bl.a.: ”Den av landstingen kontrollerade mo-
nopoliserade sjukvårdsproduktionen måste öppnas och utsättas för konkur-
renspress.” Det är i analogi med motionen.
Men så vänder vi på bladet, och vad hittar vi väl där? Jo, på s. 37 och
38 har Ny demokrati fullständigt accepterat den genuint socialdemokratiska
texten.
Där står följande: ”Vaije landsting måste ges rätt att organisera primär-
vården efter lokala förutsättningar utan centrala påbud. Det finns, enligt ut-
skottet, inga skäl att lagstiftningsvägen centralstyra och detaljreglera lands-
tingens primärvård. De delar av husläkarlagen som handlar om ersättnings-
principer, listning och läkarnas fria etableringsrätt leder enligt utskottet till
ökade kostnader, krångel och byråkrati.”
Nu vill jag vädja till nydemokraterna: Det finns fortfarande utrymme för
att förnuftet skall kunna segra. Var och en som läser detta betänkande och
ser den fantastiska inkonsekvensen måste fråga sig: Vad handlar det om?
Man måste ställa sig frågan: Är det möjligen opålitligheten som i framti-
den skall bli Ny demokratis främsta varumärke?
Från regeringspartierna kommer vi att arbeta vidare med att förbättra
sjukvården och effektivisera den. Vi skall se till att människor får vård på
lika villkor och att patienten sätts i centrum. Det är det som är det viktiga.
Herr talman! Med detta ber jag att få instämma i det yrkande som Sten
Svensson avgav här i kammaren tidigare under dagen.
Anf. 41 TREDJE VICE TALMANNEN:
Den ärade talaren har överskridit sin anmälda taletid med nio minuter.
Anf. 42 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill bölja med att korrigera vad Göte Jonsson sade när
han försökte citera mig. Jag har inte sagt att läkarna springer på varandra på
sjukhemmen. Däremot har jag sagt att de springer om varandra, och det är
en viss skillnad. Det indikerar - om inte Göte Jonsson förstod det - att det
är ineffektivt att ha det på det sättet.
Göte Jonsson är inte bättre än andra moderater på historieskrivning. Att
påstå att det är den borgerliga regeringen som har kapat alla köer, osv, är
inte särskilt trovärdigt. Socialdemokratin, både på nationell och regional
nivå, tog tag i det problemet långt innan den borgerliga regeringen tillträdde.
De flesta köer var borta redan hösten 1991.
Göte Jonsson slår sig för bröstet och påstår att det finns ett stort stöd både
för husläkarlagen och andra lagar som regeringen och den borgerliga riks-
dagsmajoriteten har infört. Det är möjligt att Göte Jonsson har andra källor
än jag att ösa ur - alla de undersökningar som har gjorts av patientattityder
visar nämligen att allt fler ställer upp på den socialdemokratiska sjukvårds-
politiken och vill att vi skall se till att ha en sjukvård som är rättvist fördelad,
där plånboken inte skall styra och där marknadskrafterna inte skall få härja.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
59
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Det vore kanske bra om Göte Jonsson kunde tala om från vilka källor han |
det här området.
|
Socialpolitik - |
Anf. 43 GÖTE JONSSON (m) replik: Herr talman! Jag ber först om ursäkt för att jag inte höll min talartid. Jag Det är möjligt att jag är dum, Hans Karlsson, men jag har svårt att se vad Jag tycker att det vore ärligare om Hans Karlsson och andra socialdemo- Erkänn att ni socialdemokrater vill ha en så stark politikerstyrning att det Hans Karlsson sade att det inte alls är sedan vi fick den nuvarande rege- Jag slår mig inte alls för bröstet. Jag är ödmjukt tacksam för de sjuka män- Sedan frågade Hans Karlsson vad jag stöder mig på när det gäller den all- Nu görs stora förändringar just för att kunna tillmötesgå de önskemål som Anf. 44 HANS KARLSSON (s) replik: Herr talman! Jag framhärdar i att påstå att vår sjukvårdspolitik innehåller Beträffande hur människor ser på hälso- och sjukvården hänvisade Göte |
|
60 |
Jonsson till en undersökning från 1990. Det är möjligt att det vid den tiden |
gavs sådana uttryck. Men vi kan konstatera att människor 1994 tycker att en
socialdemokratisk hälso- och sjukvårdspolitik är bra och att de systemskiften
som nu genomförs runt om i landet inte är bra. Dessa uppgifter tycker jag
talar för sig.
Jag vill avsluta det här replikskiftet med att citera ur en tidning. Det har
ju Göte Jonsson gjort flitigt.
I senaste numret av Landstingsvärlden, skriver moderaten och läkaren
Håkan Unnegård från Hudiksvall:
”Husläkarlagen medför konsekvenser som man inte tagit med i beräk-
ningen. Till dessa hör risk för sämre kvalitet, avskaffat områdesansvar, sam-
arbetet med distriktssköterskorna samt konsekvenser med dataregistering
som blir följden av denna lag.---
En solidarisk sjukvård riskerar alltså att stympas så att kvalitetsfrågor, so-
lidaritetsfrågor och integritet blir lidande. Liksom mycket av det som kom-
mer från folkpartiet är det en katastrof’.
Håkan Unnegård slutar med att skriva: ”Alltså anser jag att alla partier
som har en gnutta solidaritet och ekonomiskt ansvar bör arbeta för att huslä-
karlagen rivs upp. Detta har (s) lovat. Vilka fler kan göra det?”
Anf. 45 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Sjukvårdspolitik och sjukvårdspolitiska beslut är ju faktiskt
inte en varannandagsfråga. Jag visade på en mycket omfattande statistik från
1990 som gjordes i perspektivet av 1980-talets misslyckanden. Nu har en hel
del gjorts för att förbättra situationen.
Då säger Hans Karlsson att det säkert låter annorlunda om vi går ut och
frågar i dag och att han har ett visst belägg för det. Har Hans Karlsson tänkt
på att det kanske beror på att att vi fick en borgerlig regering som vidtog
nödvändiga åtgärder för att komma ur 80-talsproblemen?
De enskilda människorna har ju ganska svårt att sätta sig in i om det är
landstingspolitikerna, riksdagen eller någon annan som har fattat de övergri-
pande besluten i de sammanhangen, och det respekterar jag. Men det finns
också undersökningar gjorda i samband med listningar hos husläkare som
visar att en mycket stor procent tycker att det är bra.
Hans Karlsson hänvisade till Gävleborg. Jag såg också i det inslaget på TV
att en mycket stor procent av läkarna nu är missnöjda med sitt jobb. För
drygt två år sedan gjorde Läkarförbundet en liknande undersökning. Då vi-
sade det sig att 70-80 % av läkarna i primärvården var missnöjda med job-
bet. Så där har inte skett någon förändring. Vad som framkom i de nu ak-
tuella intervjuerna var att vi har fått ett system som vi är på väg att växa in
i, men nu skall det kanske ändras igen. Detta var kvintessensen i kritiken.
Hans Karlsson sade att han tror att den socialdemokratiska politiken är
bäst. Att tycka det må ju vara förunnat Hans Karlsson, andra socialdemo-
krater och även en och annan specialist som framträder och har en annan
uppfattning än jag har. Det är ju detta som är styrkan i demokratin: att vi
har olika uppfattningar.
Jag menar att vi moderater och övriga regeringspartier har ganska starka
fakta bakom oss när vi jämför med problemen på 1980-talet. Vi har vidtagit
åtgärder och ser nu att många av problemen är lösta. Samtidigt som jag säger
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
61
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
62
till mina väljare att vi nu har löst en rad problem vill jag säga att en rad pro-
blem återstår. Dem skall vi också lösa med förnuft, samtal och konsekvens,
så att patientens bästa sätts i centrum.
När det gäller valfriheten, Hans Karlsson, står det faktiskt i den social-
demokratiska reservationen att det är politikerna som skall bestämma. Där
ser man skillnaden mellan Hans Karlssons syn på valfrihet och min.
Anf. 46 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Det var en ordentlig bredsida som Göte Jonsson avfyrade
mot mig.
Först skall jag meddela att vi inte står bakom större delen av Socialdemo-
kraternas motiv för att avslå husläkarpropositionen, utan vi ställer bara upp
i sak.
Därefter kommer jag till uppgörelserna, där det var fråga om handslag
osv. Tycker Göte Jonsson att det har blivit en åtgärdstaxa värd namnet? Har
den inneburit, som vi diskuterade, att 20-25 % av inkomsterna för en huslä-
kare kommer från åtgärdstaxan? Jag skulle bli förvånad om det var 1 % -
jag tror att det är mindre. Jag skulle vilja se ett exempel på en enda husläkare
i Sverige som använder åtgärdstaxa i dag. Mig veterligt finns det ingen sådan.
När det gäller specialistläkarna är jag mycket tacksam mot Göte Jonsson
för en sak. Han rentvår min heder när han säger att jag förstör för specialist-
läkarna och att det nu är fritt fram att höja arvodet, så att det får vara mer
än 50 % dyrare att gå till en specialistläkare. Jag är själv specialistläkare, och
jag har blivit påhoppad av herr doktor Göran Sjönell - som har en mängd
olika relationer till folkpartiledningen - för att jag skulle ha drivit den här
frågan i egen sak. Men nu har vi svart på vitt att jag förlorar på husläkarrefor-
men, och det tackar jag Göte Jonsson för. Han har rentvått min heder.
Till sist vill jag ta upp frågan om vem som bryter avtal. Ni fortsätter ju att
bryta avtal. Vi kom i december överens om specialistläkarna, om doktorer
i det inre stödområdet osv., och riksdagen fattade ett beslut. Men nu läggs
proposition 220 fram, där regeringen går emot det hela. Så här har det fort-
satt hela tiden. Det har varit konsekventa avtalsbrott från motpartens sida,
och sedan skyller man på Ny demokrati och säger att vi är opålitliga.
Anf. 47 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vet inte om Leif Bergdahl uppfattar det jag sade som en
bredsida mot honom personligen - det var egentligen inte meningen. Men
Leif Bergdahl måste förstå att vi är ganska besvikna. Här har vi vid två vik-
tiga tillfällen varit överens om tagen, först och främst vad gäller husläkarpro-
positionen. I det sammanhanget gav jag Leif Bergdahl en eloge i kammaren.
Jag sade att vi hade givit och tagit och att Leif Bergdahl på ett konstruktivt
sätt hade bidragit till att ett bra förslag om husläkarna kunde läggas fram.
Vi fattade beslut med bred majoritet. I propositionen och betänkandet in-
gick att det skulle göras en uppföljning av vissa tillkännagivanden till rege-
ringen.
De viktiga delarna i de tillkännagivandena har sedan kommit igen, fram-
för allt i propositionen och betänkandet 1993/94:SoU14 om ersättning till
privatpraktiserande läkare. Ny demokrati väckte motioner, och vi gick åter-
igen in i en förhandling. Vi tog och vi gav, och vi var överens om hur åtgärds-
taxan skulle hanteras och om en del andra frågor. Vi var överens i kamma-
ren, och beslut fattades.
Om Leif Bergdahl då hade varit besviken på oss för att vi inte hade upp-
fyllt överenskommelsen borde han väl ha haft en reservation till SoU14, men
där finns inte en enda reservation från Ny demokrati. Däremot finns det en
rad socialdemokratiska reservationer. Jag vill framför allt peka på reserva-
tion 9, där Socialdemokraterna skriver:
”Enligt utskottet innebär förslaget om införande av en särskild åtgärds-
taxa för husläkare ytterligare svårigheter för sjukvårdshuvudmännen---.”
Socialdemokraterna reagerade mot åtgärdstaxan, men Ny demokrati ac-
cepterade skrivningarna i betänkandet. Det är detta, Leif Bergdahl, som gör
att vi är besvikna. Vi hoppas att ni i Ny demokrati, trots detta, i det här läget
är beredda att stödja förslaget om husläkare, så att vi sedan kan gå vidare
också när det gäller den fria etableringen.
Anf. 48 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag är inte besviken på Göte Jonsson. Han fullgör sitt värv
som politiker och som talesman för regeringspartierna. Men innerst inne hål-
ler han med mig - jag är helt övertygad om att Moderaterna inte vill ha huslä-
kare.
Vi hade ingen reservation när det gällde åtgärdstaxan i december därför
att riksdagen fattade beslut om att den frågan skulle skickas till Husläkarde-
legationen och kompletteras. Bo Könberg har sagt att detta har gjorts. Var-
för skulle vi reservera oss när vi fick igenom kravet att förslaget om åtgärds-
taxa skulle bearbetas? Jag satt med på ett sammanträde i Husläkardelegatio-
nen för två tre veckor sedan, och jag frågade om man hade fått åtgärdstaxan
för bearbetning. Det hade man inte.
Jag blev påhoppad av herr statsminister Bildt i fråga om delpensionen,
därför att jag skulle ha brutit avtal och överenskommelser. Vi lät en opartisk
jurist, en mycket hedervärd man, gå igenom det här, och det visade sig att
det inte fanns något avtal. Vi kan låta KU granska alltihop. Jag kan göra en
anmälan, och så får KU avgöra vem som ljuger och vem som talar sanning.
Jag är beredd på en sådan granskning, och jag är övertygad om att man kom-
mer fram till det jag har sagt här i dag. Ni har brutit avtalen.
Anf. 49 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jag är inte van vid att vi i politiska sammanhang, efter att vi
har kommit överens om saker och ting, skall anlita jurister för att kontrollera
att det hela håller. Om man vill sysselsätta jurister vore detta ju en ganska
specifik uppgift, men vi arbetar inte på det sättet.
Det framgår klart av betänkandena vad som gäller. Nu sade Leif Bergdahl
själv att åtgärdstaxan har arbetats fram och att Husläkardelegationen har
varit inkopplad. Frågan är i varje fall på väg dit. Jag sitter inte i Husläkarde-
legationen och vet inte vad som behandlas där.
Detta är inte att svika avtal. Avtalet är ju knutet till uppgörelsen i betän-
kandena, och det är det viktiga i det här sammanhanget.
När det gäller specialistläkartaxan och taket för dessa läkares krav i fråga
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
63
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
om egenavgiften, ställde jag en fråga till Leif Bergdahl och Hans Karlsson,
om de i konsekvens med att riva upp husläkarförslaget också skall riva upp
det lagstadgade tak som riksdagen har beslutat i fråga om specialistläkar-
taxan, som är relaterad till husläkartaxan. Detta är nämligen oklart. Jag har
inte fått något besked, vare sig från Leif Bergdahl eller från Hans Karlsson.
Jag skulle kunna tänka mig att ni har olika uppfattningar om själva konse-
kvensen av det beslut som ni kanske är överens om att fatta.
Anf. 50 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Ja, Ny demokrati vill att landstingen skall avskaffas. Vi hade
förväntat oss att HSU 2000, som behandlar frågor om hur sjukvården skall
bedrivas och organiseras i framtiden, skulle ha varit klar innan beslut om
husläkarreformen fattades. Såvitt jag förstår blir landstingen kvar. Om man
ser till den proposition som har lagts fram om vuxentandvård innebär den
att landstingen kommer att cementeras. Det är då frågan om man vill ha nå-
gonting som är centralstyrt från staten, eller om man vill ha någonting som
är styrt från landstingen. Såvitt jag förstår består landstingen av folkvalda,
där folkviljan kommer till uttryck, och landstingen kan besluta om de vill ha
husläkeri eller en annan typ av primärvård som passar de olika regionerna.
Jag tror inte att husläkeriet passar i glesbygdsregionerna i Sverige.
Det var bra att landstingen fick bort sjukvårdsköerna. Systemet för huslä-
keri var utomordentligt, men jag undrar om regeringen riktigt tror på det
nu. Det systemet skulle man klara, men nu skall flera hundra miljoner kro-
nor skjutas till som något slags smörjmedel. Om det är så bra, kan man väl
klara det utan pengar från staten.
Vi vill alltså förhindra utvecklingen av en reform som tyvärr har visat sig
få ett antal negativa konsekvenser, som vi inte kunde förutse vid de tidigare
beslutstillfällena.
Tvångsinslaget för såväl landstingen som för patienterna har vid tillämp-
ningen visat sig vara mycket större än vi räknade med. Landsting som inte
vill vara med i reformen skall tvingas in i systemet. Patienter som inte vill
vara med skall tvingas in, och läkare som inte vill vara med skall tvingas in.
Det handlar alltså om centralstyrning och detaljreglering, och staten skall
skjuta till extra mycket pengar för detta.
Det har också visat sig att fungerande, effektiva vårdenheter slås sönder.
I stället för att genomföra en välbehövlig rationalisering av landstingen av-
skedar man personalen längst ned i organisationen. Det är alltså vårdbiträ-
den och sjuksköterskor som går arbetslöshet och förtidspensionering till mö-
tes.
Våra grundläggande principer i Ny demokrati är faktiskt konkurrens och
valfrihet för medborgarna. Men vi finner inte att husläkarsystemet lever upp
till de principerna. Vi tycker inte att husläkarreformen är ett första steg i
den riktningen utan ett snedsteg, som vi beklagar att vi tog tillsammans med
regeringen.
Jag säger som Leif Bergdahl: Vi stöder hemställanspunkten om husläkar-
lagens avskaffande men vi delar inte till alla delar uppfattningarna i motiv-
texten.
64
Anf. 51 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Jo, Harriet Colliander, ni står bakom uppfattningarna i mo-
tivtexten - det finns ju ingen motivreservation. Och i motivtexten hänvisar
man ju till att landstingen skall bestämma - de landsting som Harriet Collian-
der vil) avskaffa! Att lägga nya uppgifter på en organisation som man vill
avskaffa - det är en politik som jag inte förstår. Det måste ju ändå strida mot
mycket av ett partis vilja, sinne och kärna!
Så säger Harriet Colliander att det blir centralstyrt när vi i Sveriges riksdag
fattar beslut om att införa husläkare. Då är frågan, Harriet Colliander: Var-
för fattade vi det beslutet? Jo, för att lagfästa patientens valfrihet. Det var
motivet. Och för att lagfästa läkarnas och vårdgivarnas valfrihet när det gäl-
ler etablering.
Harriet Colliander vill ha ett försäkringssystem. På den punkten delar jag
hennes uppfattning - ett försäkringssystem skulle vara bra för sjukvården.
Men skall inte ett beslut om ett framtida försäkringssystem fattas centralt?
Vill vi ha ett försäkringssystem måste vi ju verkligen fatta centrala beslut
som inkräktar på landstingens valfrihet!
Harriet Colliander sade att husläkarna inte passar i glesbygd. Det är ju i
glesbygd som husläkarsystemet passar väldigt bra enligt vad som har visat
sig; där har man nu kunnat besätta tjänster som det inte gick att besätta tidi-
gare.
Harriet Colliander sade också att landstingen inte får bestämma. Nej, det
får de inte. Jag trodde inte att Harriet Colliander hade någonting emot att
de landsting hon vill avskaffa fick sin bestämmanderätt litet inskränkt - det
är riktigt att de får det.
Harriet Colliander sade vidare att patienterna inte får bestämma. Det är
ju det de får! De får en lagstadgad rätt att bestämma. Och om de inte vill
lista sig kan de anmäla det; de kan gå till en privatpraktiserande läkare. Lä-
karna får också ökad möjlighet att bestämma, vilket de inte får om Harriet
Colliander vid dagens omröstning stöder den socialistiska sjukvårdspoliti-
ken. Det är då som de landsting som Harriet Colliander vill avskaffa också
får bestämmanderätten över läkarna.
Jag tycker att detta är ett mycket märkligt sätt att agera, och jag vill vädja
till Harriet Colliander att tänka över situationen och låta förnuftet segra i
omröstningen.
Anf. 52 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag vidhåller att det är en centralistisk tvångslagstiftning som
regeringen har åstadkommit på det här området.
Landstingen vill vi ha bort, men det finns enligt vad jag förstår inte någon
vilja på regeringssidan att lägga fram förslag om att landstingen skall avskaf-
fas. Propositionen om vuxentandvården bekräftar, som jag sade, att lands-
tingen blir kvar. Då är det bättre, menar vi, att besluten om sjukvården fattas
så nära människorna som möjligt - enligt den bekanta subsidiaritetsprinci-
pen. Landstingen består av folkvalda. Det är då möjligt att det är folkviljan
som kommer till uttryck när man regionalt bestämmer sig för om en typ av
sjukvård passar i den egna landsdelen eller inte.
När det gäller glesbygden handlar vår kritik om åtgärdstaxan. Om huslä-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
66
kare hade kunnat fungera som specialister hade det inneburit en dynamik i
systemet. Det förvånar mig att ni inte har tagit kontakt med oss för att åstad-
komma en litet mera frihetlig husläkarreform än den här tvångslagstift-
ningen. Det hade varit möjligt om ni hade velat det. Tillsammans hade vi
kunnat åstadkomma en bra åtgärdstaxa som husläkarna hade kunnat an-
vända. Det hade kunnat vara en öppning från er sida.
Anf. 53 GÖTE JONSSON (m) replik:
Herr talman! Det hjälper inte, Harriet Colliander, att man ställer sig upp
och säger: Jag hävdar att det här är negativt för valfriheten. Då måste Har-
riet Colliander som ordförande i Ny demokrati lägga fram bevis för detta.
Men det kan inte Harriet Colliander göra.
Vad Harriet Colliander däremot gör är att hon tar ett steg åt vänster. Och
det är ingen liten tur hon gör, utan det är ett rejält steg åt vänster hon tar.
Vad man gör är att man på nytt inför landstingsmonopolet i primärvården,
på nytt låter landstingen bestämma ersättningsnivåerna och på nytt låter
landstingen diktera vilken läkare patienterna skall gå till.
Harriet Colliander och Ny demokrati har skrivit under de motiv som So-
cialdemokraterna har framfört. Just de tänkesätten var orsaken till de pro-
blem vi hade i svensk sjukvård under 1980-talet. Ni är på väg in i en sjuk-
vårdspolitik som - det är historiskt belagt - misslyckades under 1980-talet,
därför att den var för centralstyrd och för monopolistisk. Och med central-
styrd menar jag politikerstyrd.
Om ni bara hade tagit kontakt med oss hade allt varit gott och väl, sade
Harriet Colliander. Men, snälla Harriet Colliander, vi har ju suttit och för-
handlat vid behandlingen av varje proposition. Och vi har kommit överens!
Vad mer begär Harriet Colliander?
Anf. 54 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Riksdagen skall i dag bl.a. ta ställning till om husläkarlagen
skall upphävas eller inte. En nej-koalition bestående av ny- och socialdemo-
krater samt vänsterpartister har lagt förslaget om ett avskaffande på vårt
bord. Hans Karlsson sammanfattade mycket skickligt innehållet i det yrkan-
det för någon timme sedan när han konstaterade att om man röstar för det
förslaget tar man första steget tillbaka mot att landstingen åter får planera
och besluta om all sjukvård. Det har utretts mycket väl, tycker jag, av Göte
Jonsson i replikskiftena med Harriet Colliander.
Herr talman! Först skulle jag vilja säga några ord om den allmänna utveck-
lingen av socialpolitiken och välfärdspolitiken. Jag tänkte då anknyta till Bo
Holmbergs inlägg, där han gjorde ett försök att göra ett bokslut över vad
den borgerliga regeringen har åstadkommit. Han gjorde det under tre rubri-
ker: vad som har hänt med de sämst ställda, vad som har hänt med socialför-
säkringarnas standardtrygghet och vad som hänt i fråga om valfrihet och
konkurrens inom ramen för välfärdspolitiken.
På en av dessa punkter var han uppenbarligen mycket nöjd med rege-
ringen och vad som har gjorts. Det rörde närmast det ansvarsområde som i
första hand jag har, nämligen socialförsäkringsområdet. Men det hade na-
turligtvis varit honom främmande att ge ett sådant beröm - det var vad det
egentligen var - alldeles oreserverat. I stället gick han en omväg runt det
genom att påstå att regeringen hade hotat med någonting helt annat men att
den nu hade gjort någonting bra. Att bara konstatera att det var bra hade
väl varit att gå alldeles för långt!
När det sedan gäller frågan om valfriheten tycker jag att delar av hans be-
skrivning stämmer. Det stämmer att vi har infört valfrihet för de offentligfi-
nansierade sociala tjänsterna. Det är i dag oerhört mycket mera valfrihet för
den stora och viktiga del av svenskt samhällsliv som rör offentligfinansierade
tjänster inom skola, vård, omsorg, etc. På den punkten har regeringen ge-
nomfört vad som utlovades och tagit rejäla steg i riktning mot en valfrihetsre-
volution. Skillnaden är förstås bara den att Bo Holmberg inte tycker om den
riktningen. Han säger visserligen att han är förvalfrihet, men han blir nästan
upprörd om någon skulle antyda att svenska socialdemokrater är litet tvek-
samma i sin hållning till valfriheten.
Bakgrunden till denna tveksamhet har möjligen att göra med era gär-
ningar. På den punkten är det bara att följa skriften; man känner er genom
era gärningar. Socialdemokraterna har med några få undantag gång på gång
gått emot reformer för att öka vanliga människors valfrihet.
Herr talman! De som har det bra ställt i ett samhälle har alltid haft en
valfrihet. Överklassen har alltid haft tillgång till husläkare. Överklassen har
alltid haft möjlighet att välja skola. Det regeringen gör genom införandet av
skolpengen och av ett husläkarsystem är att utsträcka denna möjlighet till
att omfatta alla människor. Då böljar ni att tala om köp-och-sälj, trots att
det i husläkarsystemet är precis samma ekonomiska villkor för den offentliga
och den privata verksamheten. Ni försöker ge sken av att det är plånboken
som styr, om vanliga människor får bestämma vart de vill gå.
Om man inför skolpeng för att se till att fler människor än de som är barn
till välbeställda föräldrar skall ha möjlighet att välja tycker ni att det ökar
segregationen. Vi säger att det minskar segregationen. På den punkten finns
det alltså en mycket klar skillnad mellan exempelvis socialliberalismen och
socialdemokratin. Vi är för ökad valfrihet för s.k. vanligt folk. Ni är för val-
frihet för landstingen och kommunerna.
Den fråga som vi skall diskutera i dag skall vi diskutera i valrörelsen i höst,
och väljarna skall förstås få fälla utslaget när det gäller vilken modell vi skall
ha.
Den tredje punkten som Bo Holmberg tog upp när han skulle göra bokslut
över den nuvarande regeringen var frågan om de sämst ställda. På den punk-
ten är vi kanske inte så överens om bilden och historieskrivningen. När Bo
Holmberg försöker göra detta bokslut finns ordet operationsköer - där
gamla och sjuka väntar - inte med i bilden av vad som har hänt med de sämst
ställda.
Det som har hänt med de handikappade genom regeringens och framför
allt Bengt Westerbergs förslag om en ny handikapplag finns inte med i bilden
av vad som har hänt med de sämst ställda under den period som bokslutet
omfattar. Vad har hänt med de pensionärer som har de lägsta inkomsterna
när vi har förstärkt KBT? Behovet av särskilda insatser på socialbidragsnivå
har minskat kraftigt under den nuvarande regeringens tid. Detta finns inte
heller med i Bo Holmbergs bokslut. Regeringen lade nyligen fram ett förslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
67
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
68
om en stor psykiatrireform som jag har haft glädjen att föreslå för rege-
ringen. Den handlar verkligen om några av de mest bortglömda. Jag tror
inte ens att det förslaget fanns med i bokslutet.
Nästa gång Bo Holmberg skall göra detta bokslut finns det några punkter
som han kan ta med. Då får vi se hur det ser ut. Jag har full förståelse för
att han inte vill nämna dessa områden. Det innebär ju betydande framgångar
för regeringspolitiken.
Herr talman! Jag skall gå över till frågan om husläkarna.
Vi har nu hört företrädare för Socialdemokraterna, Ny demokrati och
Vänsterpartiet utveckla varför det är så bra att avskaffa husläkarlagen. Vad
man än säger om den redogörelsen förefaller motiven inte att sammanfalla
med varandra. Nu har det tydligen gått så långt att Ny demokratis nyblivna
partiledare har kommit på att de ord som står i betänkandet - som Leif Berg-
dahl har skrivit under - inte gäller. Om debatten fortsätter är det möjligt att
vi kan komma till en punkt då inte heller själva att-satsen gäller. I så fall har
debatten haft en del gott med sig.
Jag vill nämna några ord om bakgrunden till husläkarreformen. I flera un-
dersökningar som gjordes under 1980-talet konstaterades det att mycket
fungerade väl i svensk sjukvård. Det fanns dock ett stort antal brister som
borde rättas till. Bl.a. i den rapport som Studieförbundet Näringsliv och
Samhälle beställde av utländska forskare häromåret framhölls det att Sve-
rige hade en svagt utvecklad allmänläkarvård.
Riksdagen beslöt den 27 maj i fjol att ett husläkarsystem skulle införas i
Sverige. Införandet skulle äga rum under två år - 1994 och 1995. Beslutet
innebar att en ändring gjordes i hälso- och sjukvårdslagen, på regeringens
förslag, och att en särskild husläkarlag infördes.
Genom riksdagens beslut fastställdes de övergripande riktlinjerna för hus-
läkarverksamheten. Landstingen gavs en stor möjlighet att påverka utform-
ningen av husläkarsystemet. Det gällde bl.a. sådana saker som vad åtagan-
det skulle omfatta utöver ett minimiåtagande, ersättningens storlek och hur
listningen skulle gå till.
Vad som fastställdes på central nivå - och som Socialdemokraterna gång
på gång påstår är en detaljreglering eller en centralstyrning - var några fun-
damentala principer. Det handlade om rätten för vaije svensk att välja en
egen husläkare, rätten för läkare med rätt utbildning att fritt etablera sig och
konkurrera om patienterna samt att konkurrensneutralitet skulle råda mel-
lan olika driftsformer. Det är egentligen den detaljreglering som husläkarla-
gen innebär. Därför handlar dagens votering om ifall dessa principer i framti-
den skall gälla i hela vårt land eller inte. Svårare än så är det inte.
Flertalet landsting har förstås fattat beslut om att införa ett husläkarsys-
tem. Intresset hos allmänheten förefaller vara stort. Mer än 70 % har aktivt
anmält sig. Endast 1 % har avstått från att välja husläkare, vilket man enligt
lag har rätt att göra.
SCB gjorde nyligen en undersökning som har åberopats av flera här. Man
frågade människor vad de tyckte om husläkarreformen. 14-15 % tyckte att
den var mycket angelägen. Ytterligare en stor grupp tyckte att det var en
positiv reform men inte lika angelägen. Sammantaget över 60 % var för re-
formen. Det är faktiskt samma undersökning som Hans Karlsson redovisade
för någon halvtimme sedan. Den som vill kan titta på den och se om det är
jag eller Hans Karlsson som har rätt.
Valfriheten i den svenska husläkarreformen är mycket stor, både vid en
internationell jämförelse och vid en jämförelse med hur det tidigare har varit
i vårt land.
Under senare tid har vi hört i debatten - bl.a. av den socialdemokratiske
sjukvårdstalesmannen Bengt Holgersson - att detta med husläkare är stali-
nism. Jag känner Bengt Holgersson sedan länge. Vi har träffats, samarbetat
och ibland motarbetat varandra i Landstingsförbundet under många år. Jag
undrade litet över var han hade fått detta ifrån, men i dag har det avslöjats.
Leif Bergdahl har nu berättat att han tror att det är han som har inspirerat
Bengt Holgersson till analysen att möjligheten att fritt välja husläkare, däri-
bland privata husläkare, är stalinism.
Uttalandet säger väl en del om herrarnas kunskaper om Sovjetstaten och
stalinismen och ungefär lika mycket om deras kunskaper om husläkarsyste-
met.
I husläkarsystemet har den enskilde rätt att välja en egen husläkare och
byta denne när han eller hon vill. Dessutom har man rätt att avstå. Man har
rätt att besöka övriga specialistläkare. Jag vill dock påpeka att reformen i
första hand syftar till att erbjuda patienten en kontinuitet i läkarkontakten.
Riksdagens husläkarbeslut innebär också att distriktssköterskor får möj-
lighet att skriva ut läkemedel. Detta är ett resultat av en försöksverksamhet
i Jämtland. Vi går nu vidare på den punkten och ser till att den möjligheten
vidgas för distriktssköterskorna.
I de landsting som har infört husläkarsystemet har läkartillgången blivit
bättre, och i stort sett har man för första gången lyckats få läkare till områden
där det tidigare har varit mycket svårt eller omöjligt att få en fast verksam
läkare - detta trots att man tidigare har försökt med både etableringsbe-
gränsningar och lockrop av olika slag. Husläkardelegationen anser att syste-
met redan har infriat det högt ställda målet att göra allmänläkaryrket mer
lockande. Samtliga landsting har uppgivit att man har tillräckligt med läkare
för att tillgodose befolkningens behov av husläkare.
Ett av de steg som togs på vägen till riksdagens beslut var att Sveriges lä-
karförbund, när man grubblade över varför så många hoppade av distriktslä-
karyrket, kom fram till att man skulle rekommendera ett husläkarsystem.
Det systemet ligger mycket nära det som riksdagen har fattat beslut om.
Skillnaden är möjligen att läkarförbundet hade velat ha avsevärt fler regler
som var fastställda på riksplanet och mycket färre på landstingsplanet. Det
visar den kritik som riktas från det hållet. Förslagen ligger mycket nära var-
andra när det gäller de övriga ingredienserna i dem.
Det är också intressant att notera att Husläkardelegationen framhåller att
den enskilde medborgarens ställning har stärkts inom sjukvårdssystemet ge-
nom den valfrihet som husläkarreformen och möjligheterna för den enskilde
att byta husläkare innebär.
I de diskussioner som regeringspartierna hade i fjol med Ny demokrati i
socialutskottet, när husläkarsystemet infördes, kom man överens om några
saker på grundval av förslag från Ny demokratis sida. Man kom överens om
att en åtgärdstaxa skulle införas, att generösa dispensregler för läkare med
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
69
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
70
annan specialistkompetens skulle gälla så att de skulle kunna bli husläkare
samt att patientavgiften skulle vara högst 50 % högre vid besök hos övriga
specialistläkare. Vad har då hänt på dessa punkter?
Frågan har redan varit föremål för en viss diskussion här i salen. Ny demo-
kratis del av den diskussionen har varit ganska förvirrad, medan Göte Jons-
sons inlägg på den här punkten har varit mycket klargörande.
De olika delarna av överenskommelsen har förstås uppfyllts av regerings-
partierna. Vi kan ta dem steg för steg. Det har införts generösa dispensmöj-
ligheter som har kunnat användas av ca 700 läkare som har en annan speciali-
tet. Dispensmöjligheterna har möjligen varit för generösa, om man skall tro
Husläkardelegationens ställningstagande häromveckan. Man konstaterade
att det kanske räcker nu. Vi kan diskutera om det var lagom eller inte, men
man kan knappast påstå att regeringen inte har uppfyllt den delen.
Det har införts en spärr på 50 % för övriga specialister. Därutöver har re-
geringen i propositionen om etableringsfrihet för övriga specialister, som
riksdagen behandlade i december, skrivit in att för läkare som etablerar sig
därefter är gränsen 75 %. Man kan förstås diskutera om det var klokt eller
inte.
Det som är intressant för dagens diskussion är att Ny demokrati och Leif
Bergdahl godkände detta i denna kammare i december. Det ena av de två
exemplen på att regeringen inte skulle ha uppfyllt vad man från regerings-
partierna har kommit överens om i socialutskottet har Leif Bergdahl - utan
att jag har kontrollerat det förmodar jag att det gäller även Harriet Collian-
der m.fl. nydemokrater - röstat för bara för några månader sedan.
Det tredje exemplet gäller åtgärdstaxan. Man kan naturligtvis alltid disku-
tera hur en sådan skall se ut. Efter riksdagens beslut i maj i fjol har rege-
ringen återkommit till riksdagen och redovisat hur en sådan taxa borde se
ut, i samma proposition som jag nyss åberopade. I det sammanhanget har
regeringen skrivit följande på mitt förslag: ”Ett begränsat antal åtgärder, in-
ledningsvis ett femtontal bör ersättas enligt särskild taxa.” Utskottet och
riksdagen gjorde i december i fjol inga invändningar mot denna upplägg-
ning. Man avrundade med att det bör ankomma på regeringen att efter sam-
tal med Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Landstingsförbundet och
Sveriges Läkarförbund fastställa vilka åtgärder det skall gälla. Jag har gjort
det, Leif Bergdahl.
Det är inte alls så att taxan är på väg att tryckas. Den har tryckts för länge
sedan. Efter riksdagsbeslutet i december i fjol har vi genomfört detta. Hur
många åtgärder innehåller den åtgärdstaxa som riksdagen inklusive Leif
Bergdahl och Harriet Colliander har godkänt skall innehålla ett femtontal?
Den innehåller 15 åtgärder. Det är möjligt att det skulle ha kunnat vara 14,
17 eller 22 i stället. Men det är en sällsynt usel grund för att hoppa av från
en uppgörelse och t.o.m. nästan skryta om det. Detta har skett i svensk poli-
tik under de senaste månaderna.
Göte Jonsson har övertygande visat hur ett ställningstagande från Ny de-
mokratis sida i dag till förmån för Socialdemokraternas yrkande om återinfö-
randet av landstingens veto över privat husläkaretablering strider mot Ny
demokratis valprogram. Jag har nu visat att de undanflykter och skenmanöv-
rar som Leif Bergdahl har ägnat sig åt i den här frågan den senaste månaden
inte har något fog. Ingen kan hindra någon ledamot i den här församlingen
att rösta emot sina väljare och emot de uppgörelser man har ingått. Men det
är inte speciellt bra för svensk politik.
Leif Bergdahl var också inblandad i frågan om delpensionen, som redan
har nämnts i denna debatt. Vad som har hänt är att Leif Bergdahl på en
presskonferens har skrutit med att han har hoppat av från en uppgörelse som
han har träffat och som han för knappt ett år sedan berömde i denna kam-
mare. När journalisterna frågade varför han har hoppat av hittade han på
några undanflykter. Man kan bara gå tillbaka till riksdagsprotokollet och
kontrollera punkt efter punkt. Man kan framför allt konstatera att i decem-
ber i fjol godkände Leif Bergdahl det här.
Den omröstning som vi skall ha om en liten stund gäller om det skall vara
individens frihet och läkarnas frihet, i den mån de har rätt utbildning och
kan få patienter, som skall gälla eller landstingens frihet. Var Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet står i den frågan är uppenbart sedan gammalt.
Jag har inget klander att rikta mot dem på den punkten. Däremot kanske
man skall fundera över om man verkligen skall lägga fram motioner år efter
år för att riva upp systemet eller om man skall acceptera riksdagsbeslut och
inte trassla till fullföljandet. Det får Bo Holmberg, Hans Karlsson m.fl. tala
med personalen inom vården om. Däremot är det litet svårt att se på vilket
sätt nydemokratema har förberett sina väljare för detta, men det är en sak
som får stå för dem.
Vi skall rösta om huruvida vi skall ge ytterligare 195 miljoner till sjukvår-
den eller inte. Socialdemokrater, vänsterpartister och nydemokrater går
emot förslaget. Om de vinner finns det risk för att sjukvården kommer att
få 195 miljoner mindre.
Herr talman! I höstens val ställs de borgerliga partiernas arbete för att öka
valfriheten för medborgarna i den offentligt finansierade välfärden mot So-
cialdemokraternas kategoriska motstånd mot bl.a. skolpeng och mot rätten
att välja husläkare. I valet får därmed medborgarna avgörandet i sin hand
om valfriheten skall öka eller minska i vårt land.
Anf. 55 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill böija med att hålla med Bo Könberg om att det är
olyckligt med snabba kast inom sjukvården. Det kan uppstå en frustration
hos de människor som arbetar inom sjukvården. Samtidigt måste man fråga
sig om inte ansvaret därvidlag faller tillbaka på regeringen och Bo Könberg
i första hand. Från socialdemokratiskt håll varvi faktiskt beredda att försöka
träffa en bred uppgörelse om hur husläkarfrågan skulle lösas. Det var inte
möjligt. Vi kunde inte få med några av våra krav. Det var en annan inrikt-
ning av politiken som skulle vara vägledande. Det kunde vi naturligtvis inte
ställa upp på.
När det gäller bevekelsegrunderna för husläkarlagen pekade Bo Könberg
på en undersökning som visade att vi hade en mycket svag utveckling av all-
mänläkarnivån. Detta var inget nytt som framkom. Det visste vi sedan tidi-
gare. Det pågick ett arbete runt om i Sveriges landsting för att styra över
resurser från den slutna vården till primärvården långt innan husläkarlagen
var ett faktum. I det avseendet slog husläkarlagen in öppna dörrar.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
71
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
72
Avslutningsvis vill jag kommentera en annan del av Bo Könbergs anför-
ande. Det gäller redovisningen av dessa överläggningar och förhandlingar
mellan nydemokrater och regeringen. Jag tycker för min del att det var
mycket avslöjande och upplysande. Att den typen av överläggningar och för-
handlingar har förekommit har oftast förnekats. Vi har nu fått svart på vitt
att det har varit fråga om många förhandlingar, överläggningar och avtals-
överenskommelser mellan regeringen, Ny demokrati, Folkpartiets socialde-
partement m.fl.
Anf. 56 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Hans Karlsson säger att Socialdemokraterna var beredda att
träffa en bred uppgörelse om husläkarna. Som kammaren vet är jag en an-
hängare av breda uppgörelser i stora samhällsfrågor. Jag försöker få sådana
på en mängd olika områden. Jag är glad varje gång det går att etablera en
samsyn om ett bra förändringsarbete. Eftersom Hans Karlsson var med vid
en del av överläggningarna känner han till problemet med att socialdemo-
kratin inte var beredd att göra minsta lilla avvikelse från kravet på att lands-
tingen skulle ha vetorätt mot privata etableringar. På en mängd andra punk-
ter resonerade vi oss samman. Både Bo Holmberg och jag beskrev efteråt
samtalen som goda och bra på alla sätt, utom när det gäller den här punkten.
I Landstingsförbundet hade partierna sommaren innan varit överens om
att man skulle ha ett husläkarsystem/familjeläkarsystem i Sverige. Alla par-
tier som är representerade där var överens, möjligen med undantag av Väns-
terpartiet. När Hans Karlsson säger att Socialdemokraterna var beredda att
träffa en bred uppgörelse menar han en bred uppgörelse på partiets egna
villkor. Sådant förekommer ofta i politiken. Det är inte alltid det kan leda
fram till någonting, eftersom man måste komma överens med någon annan.
Det är ingen hemlighet, Hans Karlsson, att det i riksdagens socialutskott
har förts samtal och överläggningar om husläkarfrågan och etableringsfrihe-
ten. Det har beskrivits i talarstolen i båda dessa ärenden. Det har påmints
om det i dag. I dag har en part i de samtalen, nämligen Ny demokrati, slagit
sig samman med Hans Karlsson och hans partivänner och vänsterpartis-
terna. Konstigare än så är det inte.
Anf. 57 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är inte alltid så lätt att göra en historieskrivning. Det vi
sade nej till, Bo Könberg, och som kanske förstörde möjligheterna att
komma någonstans med en bred uppgörelse på det här området var rege-
ringssidans villkor för en helt fri etablering. Det kunde vi naturligtvis inte
ställa upp på.
Hur husläkarlagen uppfattas är en fråga som väljarna skall få avgöra i
höst. Jag ser fram mot det med mycket stor tillförsikt, inte minst med tanke
på alla de rapporter som kommer från olika delar av landet, de besvärlighe-
ter, byråkratier osv. som uppstår i kölvattnet på husläkarlagen.
Jag läste i dagens DN att man i Gävleborg gjort en undersökning där en
kommentar från många läkare var: Allt var toppen hos oss tills husläkarre-
formen kom och förstörde mycket av det vi hade byggt upp. Det kan möjligt-
vis vara ett inlägg från en part i sammanhanget, men faktum är att det stäm-
mer väl överens med många reaktioner som jag fått runt om i landet från
både personal och patienter.
Anf. 58 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Om ord skall betyda någonting får Hans Karlsson vara litet
varsammare med dem. Att säga att man från socialdemokratiskt håll som
enda synpunkt hade att det inte fick vara en totalt fri etablering kommer för-
stås att vilseleda framtidens historieforskare, om de inte söker någon annan
källa.
Vi diskuterade i samband med husläkarlagen ett antal olika krav. Det
finns ingen total etableringsfrihet. Man måste uppfylla vissa utbildningsvill-
kor. Annars måste man ge dispens, reglera och tala om vad som egentligen
gäller. Man måste ha en viss mängd patienter. Man skall ersättas på ett visst
sätt, som i huvudsak handlar om ersättning per patient. Det finns krav på
samverkan, jour etc. Om ordet total skall betyda någonting skall Hans Karls-
son vara litet mera varsam med det.
Anf. 59 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna till Bo Könberg ge ett erkännande för att Folk-
partiet står upp för den generella välfärdspolitiken och standardtryggheten
i försäkringarna. Det hoppas jag också framgick av mitt anförande mycket
klart och tydligt.
Jag försökte också vara tydlig och säga att det finns olika vägar att ge val-
frihet för de enskilda. Jag kritiserade regeringen för att man inför skolpeng
och överkompenserar privata skolor, vilket leder till segregation. Jag kritise-
rar regeringen för att man inför etableringsfrihet och husläkarlag som leder
till sämre och dyrare vård i förlängningen. Jag kommer att kunna leda i bevis
att detta får de nackdelarna. Då handlar det inte om att vi är emot valfrihet,
utan det innebär att vi definierar valfrihet på olika sätt. Jag är angelägen om
att få fram det.
Så några kommentarer till husläkarförslaget. Bo Könberg säger att det är
en ohelig allians när Ny demokrati nu skall stödja ett socialdemokratiskt för-
slag. Men det är tydligen en helig allians när Ny demokrati stöder rege-
ringen. Även om kds fick en viss gloria kan man väl inte säga att välsignelsen
och heligheten finns där när Ny demokrati stöder regeringen. Däremot är
det fruktansvärt oheligt om Ny demokrati av sakskäl någon gång skulle råka
stödja Socialdemokraterna. Jag vänder mig mot detta sätt att se på det hela.
Vi anser att husläkarförslaget kom 10-15 år för sent. Det river sönder pri-
märvården och det man är på väg att bygga ut. Vi anser att vi fick stöd av
hela Sjukvårdssverige på denna punkt, inklusive en majoritet i Landstings-
förbundet och Läkarförbundet. Jag har inte mött någon människa i detta
land som har klagat på sitt förhållande till vårdcentralen, möjligheten att gå
dit med sina barn och få välja. Man kunde därtill välja att gå till ett sjukhus
eller en specialist.
Man måste väl också, Bo Könberg, orka ha mer än en målsättning i huvu-
det samtidigt. Valfrihet är ett mål, men det är också ett mål att ha befolk-
ningsansvaret inom primärvården, att se till att det finns mer än läkare där,
att upprätthålla folkhälsopolitik, att ha ett samverkansarbete så att läkarna
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
73
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
kan tala med barn och på ett bra sätt klara vården. Det är också mål. Väger
man samman allt, menar vi att allt talar för att inte införa den här reformen.
Bo Könberg och andra har lyckats rätt bra. Det fanns ju husläkare på gång
i 17 landsting.
Anf. 60 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Husläkare skulle ha varit bra för 10-15 år sedan, sade social-
utskottets ordförande just nu. Då är vi tillbaka på 1979, om jag räknat rätt
i huvudet. Då röstade Bo Holmbergs alla partivänner i riksdagen mot att
införa husläkare. Om de gjorde det därför att de då ansåg att det hade varit
bra för 15 år sedan eller att det skulle komma att vara bra om 15 år erinrar
jag mig inte. Men det var i alla fall inte bra då, precis som det inte är bra nu
heller.
Bo Holmberg säger att vi är överens om valfrihet men att vi vill gå olika
vägar för att nå dit. Jag tror inte att det hos svenska folket underlättar förstå-
elsen för och insikten om innehållet i de olika vägarna, om vi försköker sätta
samma etikett på dem och använda samma ord. Jag kan förstå att Bo Holm-
berg gärna vill använda ordet valfrihet även om det som inte är valfrihet. I
och för sig kan man kalla saker vad man vill, men ibland krånglar det till
möjligheten att föra ett rationellt samtal. Därför skulle jag föreslå Bo Holm-
berg i all vänlighet att inte kalla det för valfrihet som inte är valfrihet. Det
blir kanske litet lättare att diskutera sammanvägningar mellan olika mål här
i livet och vilka värden de kan ha.
Bo Holmberg skall också visa att etableringsfrihet för husläkare, dvs. att
de skall kunna konkurrera med av landstingen anställda läkare och välja om
de skall fortsätta att arbeta för landstinget eller bli privata, blir sämre. Jag
ser fram emot en diskussion om det.
Bo Holmberg gör ett nummer av att jag skulle ha talat om en ohelig allians
om det som just nu händer i denna sal. Det är möjligt att jag använde det
uttrycket, men jag talade kanske mer om en nej-koalition. Jag skall gärna
använda uttrycket ohelig allians. Däremot har jag naturligtvis aldrig använt
uttrycket helig allians om några uppgörelser mellan regeringen och Ny de-
mokrati. Men om vi nu ändå skall diskutera detta vill jag säga att det väl inte
är så svårt för en erfaren politiker som Bo Holmberg att förstå att det är en
viss skillnad vad gäller politisk heder och annat om partier som strävar åt
samma håll gör upp om att resa en bit på vägen tillsammans. I det här fallet
gäller det Ny demokrati, som vill avskaffa alla landsting och bara ha privat-
sjukvård i landet, som gör upp med dem som vill ha en viss - inte total -
etableringsfrihet. Det är en skillnad mellan en sådan uppgörelse och en upp-
görelse mellan parter som tycker helt olika. Det är därför, Bo Holmberg,
som uttrycket ohelig allians har kommit in i språkbruket.
Anf. 61 BO HOLMBERG (s) replik:
Herr talman! Bo Könberg är säkert också beläst i statsvetenskap och poli-
tisk idéhistoria och vet att begreppet valfrihet faktiskt inte föddes med den
här generationen politiker. Ordet valfrihet kom efter franska revolutionen
och har varit ett klassiskt begrepp i utvecklingen av de moderna demokrati-
74
erna.
Bo Könberg vet säkert också att förhållningssättet från de olika politiska
ideologierna till begreppet valfrihet skiftar. Socialdemokratin litar på demo-
kratin och vill demokrativägen åstadkomma valfrihet. De konservativa har
mer sett på valfriheten för marknaden, inte samhället och demokratin.
Jag vill gärna hävda att varken Bo Könberg eller jag kan säga att vi vet
den absoluta sanningen på vad som är den rätta valfriheten. Det är en värde-
ringsfråga. Jag gör lika stora anspråk som sjukvårdsministern på att ha rätt.
Ingen av oss kan säga att vi kan spela en domarroll i det avseendet. Bo Kön-
berg skall absolut inte säga att vi vill ge valfrihet åt landstingen och kommu-
nerna. Då kunde jag lika gärna säga att Bo Könberg vill ge en näringspolitisk
valfrihet, nämligen att etablera vårdbolag. Det är samma demagogi.
Vi vill garantera den enskilde valfrihet. Jag vill påstå att jag hade större
valfrihet före husläkarreformen än efter. Då kunde jag gå till vilken vård-
central som helst, till vilken specialist som helst, till vilket sjukhus som helst.
Nu dimper det ner ett papper i brevlådan som man skall anteckna sig på.
Antecknar man sig inte, förs man på en läkare. Det finns familjer som har
tre läkare men som inte bett någon av dem. Det var helt onödigt att krångla
till det. Vi hade kunnat sätta oss ner och diskutera igenom en valfrihet för
den enskilde medborgaren utan att bygga upp en centralstyrning kring det
hela, som dessutom leder till ökade kostnader för sjukvården och till en risk
för att det fina som finns inom primärvården slås sönder.
För 50 år sedan, Bo Könberg, beslutade riksdagen att ge ett nationellt stöd
för att alla barn och mödrar skulle få en god hälsovård. 50 år efteråt tas detta
nationella stöd bort från mödrahälsovården och barnhälsovården. Det finns
inte längre någonting sådant. Det skall vara en frivillig överenskommelse
mellan den enskilde husläkaren och landstinget. Det är genom en godtycklig
överenskommelse som våra barn och våra mödrar skall garanteras mödra-
och barnhälsovård. Det reagerar vi emot.
Anf. 62 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det allra sista gjorde mig kanske mest bekymrad, om det
hade varit sant rent innehållsmässigt. Men eftersom det inte är sant, gjorde
det mig mer bekymrad att Sveriges riksdags socialutskotts ordförande har så
bristande insikter i en del av en verksamhet som han är satt att ha ansvar för.
I samband med husläkarlagen har det naturligtvis inte skett några föränd-
ringar på den här punkten.
Det är klart att om man har den verklighetsbild som Bo Holmberg har -
och jag utgår ifrån att han verkligen har den, eftersom jag känner honom
som en hederlig person - så tror han väl att det är så. Med den verklighetsbil-
den är det inte så konstigt att han är emot husläkarna. Då har han väl en
likartad verklighetsbild när det gäller en rad andra områden som har anknyt-
ning till den här frågan.
Jag skulle ha påstått att det fanns någon absolut sanning om valfriheten.
Det finns det förvisso inte. Jag gör mycket sällan, om ens någonsin, anspråk
på att känna till några absoluta sanningar. Det jag försökte att resonera om
var konkreta frågor. Är det så - jag ställer frågan retoriskt, eftersom Bo
Holmberg inte har rätt till någon ytterligare replik, men vi kan kanske åter-
komma - att man har mer valfrihet eller inte om privata husläkare kan för-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
75
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
bjudas av landstinget? Är det så, att det blir mer valfrihet om skolpengen
dras in och bara de föräldrar som har någorlunda hyggligt ställt kan skicka
sina barn till privata skolor? Detta skall det föras en ordentlig debatt om i
valrörelsen mellan oss och socialdemokratin. Jag skulle tro, Bo Holmberg,
att flertalet av svenska folket har en uppfattning om vad valfrihet innebär
som ligger närmare min, utan att jag kan påstå att det är någon absolut san-
ning.
Anf. 63 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall inte bemöta alla de anklagelser som Bo Könberg
kom med. Det mesta står att läsa i protokollet som kommer i morgon. Jag
skulle bara vilja ta upp detta med delpensionen.
Det gjordes en utredning om delpensionen och hur det hela hade gått till.
Det var en mycket hedervärd jurist, som tidigare arbetade i konstitutionsut-
skottet och som kunde dessa saker, som gjorde denna genomgång. Utred-
ningen visade entydigt att det inte fanns någon överenskommelse.
När det gäller åtgärdstaxan beslutade riksdagen i december om att frågan
skulle handläggas av Husläkardelegationen. Bo Könberg sade själv att den
skickades i väg för tryckning. Nu säger Bo Könberg att frågan om åtgärds-
taxan har överlämnats till Husläkardelegationen. Jag deltog i ett samman-
träde för ungefär tre veckor sedan. Jag frågade specifikt om detta, och då
hade frågan ännu inte kommit till Husläkardelegationen. Det är i så fall nå-
gonting som har hänt efter det senaste sammanträdet.
Detta är frågor som vi naturligtvis har olika uppfattningar om. Det finns
ju organ som kan granska om regeringen följer riksdagens beslut. Jag kan
skicka över alltihop för granskning av konstitutionsutskottet. Jag väntar med
spänning på den rapporten.
Det finns en bok som används som kurslitteratur vid universitetet. Den
heter Hur man ljuger med statistik. Det är en mycket bra bok. Det finns inte
någon bok som heter Hur man ljuger med politik, men Bo Könberg skulle
med de exempel som han tar upp kunna författa en sådan bok.
Anf. 64 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Om det fanns en sådan bok, skulle man kunna ta med Leif
Bergdahls inlägg ganska ograverade.
Leif Bergdahl sade att han inte vill bemöta alla anklagelser. Jag ställde ett
par frågor till honom, nämligen: Är det så, eller är det inte så, att Leif Berg-
dahl och övriga ledamöter i Ny demokrati i december i fjol röstade för försla-
gen i det betänkande som sedan dess har tryckts? Har Leif Bergdahl röstat
för att nyetablerade privatläkare kan få ta upp till 75 % mer betalt än huslä-
kare? Har Leif Bergdahl röstat för förslagen i ett utskottsbetänkande som
var grundat på en proposition, där det står att det inledningsvis är fråga om
ett femtontal åtgärder? Det vore kanske bra om Leif Bergdahl i stället för
att tala om sitt förflutna när det gäller delpensionen - det diskuterar jag
gärna med honom - svarade på frågorna.
Anf. 65 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Av två onda ting har vi varit tvungna att välja det minst onda,
dvs. 75 % extra avgift för besök hos nyetablerade specialister. Det andra
värre onda var att vi ville undvika att privatläkarna hamnar i klorna på sin
värste konkurrent, landstinget.
I denna proposition ingick även vissa bestämmelser för specialistläkare i
glesbygd. Detta fattade riksdagen beslut om. I proposition 220, som jag i går
skrev en motion i anslutning till, går Bo Könberg själv ifrån det beslut som
riksdagen har fattat. Han föreslår i stället att en av dessa delåtgärder inte
skall effektueras av regeringen. Vem är det som bryter överenskommelser?
Anf. 66 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Leif Bergdahl svarade faktiskt på den ena frågan. Han be-
kräftade att man hade röstat för de 75 procenten. Han anförde argument,
och det är fullt tillåtet. Vi får alla göra avvägningar då och då i livet. Men
han bekräftade att ett av de två argument som har använts av Ny demokrati
för att skyla över, nämligen att flertalet i partigruppen skall rösta emot upp-
görelsen och sin egen övertygelse, var falskt. Det har Leif Bergdahl bekräf-
tat.
Då återstår alltså frågan om åtgärdstaxan. Jag vill återigen säga att rege-
ringen redovisade i december att det inledningsvis skulle bli ett femtontal
åtgärder, enligt förslagen i ett betänkande som Leif Bergdahl har godkänt.
Jag ställer frågan en gång till: Är det så, eller är det inte så? Detta måste väl
ändå vara möjligt att utreda.
Sedan går Leif Bergdahl vidare och hittar på en tredje sak. Nu när han
har fått fly från de områden som han under några veckor har försökt att inta
i den allmänna debatten, är det någonting annat som inte stämmer. Mig ve-
terligt är detta det enda skäl som man åberopar för att man bryter den upp-
görelse som träffades i utskottet i fjol. Det kan vi förstås också diskutera,
och när vi har gjort det, kommer Leif Bergdahl att fly undan till någonting
annat.
Sanningen är att av de tre olika åtgärder som diskuterades i december,
förutom de två första som vi har klarat ut, kommer två att åtgärdas precis
som det var sagt genom den proposition som Leif Bergdahl sist nämnde. Den
tredje åtgärden skulle vi enligt uppdraget överväga, och det har vi gjort. Leif
Bergdahl har en annan uppfattning på den punkten.
Her talman! Jag vet inte om det längre är meningsfullt att diskutera. Jag
tror att kammaren och de som lyssnar till denna debatt har fått klart för sig
att om Ny demokrati och Leif Bergdahl om en stund kommer att rösta emot
förslaget att behålla husläkarlagen och ge landstinget vetorätt när det gäller
privata husläkare, har de inga skäl att åberopa som har med överenskom-
melsen med regeringspartierna att göra. Det är i så fall någonting annat som
ligger bakom.
Anf. 67 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Beteckningen husläkare är ju väldigt förförisk. Det är en be-
teckning som inte innehåller vad den lovar. Den anspelar på gamla tiders
läkare, då burgna familjer kunde ha en alldeles egen läkare som kom hem
till deras hus. Jag håller med Bo Holmberg om att behovet av denna reform
för länge sedan är överspclat. Man hade rätt att välja sjukhus och läkare in-
nan husläkarreformen. Genom att det byggdes upp vårdlag hade patienterna
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
77
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
78
vid de flesta hälsocentraler möjlighet att ha samma läkare. Jag har haft
samma läkare vid min hälsocentral sedan 1991.
Inom sjukvården i dag är det husläkaren som har blivit grindvakten. Det
är han som beslutar om patienten skall remitteras till en specialist, om pa-
tienten skall kostas på en provtagning etc. Det är husläkaren som har det
ekonomiska ansvaret och fattar beslut för patientens räkning. När man lyss-
nar till Bo Könberg och regeringsföreträdarna får man en känsla av att med-
len är oändliga, att det alltid är patientens vilja som styr, att patienten bara
kan välja läkare och att det blir som patienten säger. Det är ju inte sant.
Som ansvarstagande politiker skall jag kunna ta tillbaka ett beslut, om det
visar sig att beslutet inte är bra. Jag skulle inte stå fast vid mitt beslut bara
för att visa att jag följer en överenskommelse. Det finns ett annat liknande
problem inom Bo Könbergs område i socialförsäkringsutskottet. Det hand-
lar om nedskärning av ersättning för långtidssjuka. Politiker måste kunna
ändra uppfattning, om det visar sig att de beslut de har fattat är helt felak-
tiga.
Anf. 68 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Ja visst, Berith Eriksson, är det klart att politiker skall kunna
ändra sig om man har gjort någonting som man tycker borde göras annor-
lunda, precis som alla människor i vardagslivet skall kunna ändra sig om de
har fattat beslut som de tycker är felaktiga. Men naturligtvis har man ett ex-
tra stort ansvar när stora förändringar äger rum. Det finns partier som har
rakt motsatta värderingar som exempelvis Vänsterpartiet och Ny demokrati,
vilka vill göra stora förändringar i systemet. Då får man självfallet fundera
över vad det får för effekter för en eventuell framgång för majoritetsyrkan-
det i betänkandet vid en votering och om det i så fall kommer att råda stor
osäkerhet fram till valet. Det är ju valet som kommer att avgöra om vi får
en socialdemokratisk utveckling mot minskad valfrihet i offentlig sektor eller
om vi får en utveckling mot ökad valfrihet.
Berith Eriksson sade också att ordet husläkare låter förföriskt. Det var väl
trevligt. Det var inte mitt och inte heller de andra kamraternas huvudsyfte
när vi funderade på ett lämpligt namn på detta att öka kontinuiteten och den
personliga kontakten i svensk primärvård. Vi talade en del om familjeläkare
som ett tänkbart begrepp. Skälet till att vi valde namnet husläkare var när-
mast att alla människor i vårt land inte har familj. 25-30 % av alla hushåll
består av en person etc. Men man kunde också ha kallat det för något annat.
Det väsentliga på den här punkten är innehållet.
Det som Berith Eriksson sade stämmer väl med det som jag sade tidigare,
att förr i världen hade den som var burgen - för att använda Berith Erikssons
uttryck - möjlighet att skaffa sig husläkare. En stor del av välfärdspolitiken
handlar om att se till att det som tidigare var förbehållet de mest välbeställda
skall vara möjligt för hela folket att efterfråga. Det är detta som husläkarre-
formen egentligen handlar om.
Anf. 69 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Bo Könberg sade att alla inte har familj, och att man därför
inte kunde använda namnet familjeläkare. Men det är mer felaktigt att an-
vända namnet husläkare, för min husläkare kommer ju definitivt inte hem
till mitt hus.
Naturligtvis har politiker ansvar. Men de har först och främst ansvar dels
för patienterna, dels för samhällsekonomin.
Jag håller med Bo Holmberg om att valfriheten var större innan husläkar-
reformen. Det är också samhällsekonomiskt mycket sämre med denna re-
form.
Anf. 70 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Namnfrågan tycks intressera Berith Eriksson. Jag har i och
för sig inget emot att diskutera den, men jag är mer intresserad av substan-
sen. Berith Eriksson sade att husläkaren definitivt inte kommer hem till hen-
nes hus. I så fall har hon väl inte fått någon särskilt bra husläkare. En viktig
del i husläkarreformen att betona är något som i stor utsträckning har för-
svunnit i svensk primärvård under ett par decennier, nämligen att det då och
då är bra om husläkaren kan komma hem till oss - även till Berith Eriksson.
Om det nu går vägen i dag, vilket jag hoppas, och vi slipper en seger för
Berith Erikssons yrkande om att återge landstingen vetorätten om husläkare
kommer Berith Eriksson snart att ha en husläkare som också kommer hem
de förhoppningsvis få gånger som hon blir dålig.
Anf. 71 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Verkligheten är sådan att landstingen blir kvar. Jag kan inte
se någon vilja till förändring från de politiska partierna. Jag har gjort en test
på detta i Regionberedningen. Där är det bara Ny demokrati och Modera-
terna som faktiskt vill avskaffa landstingen.
Bo Könberg talade så vackert om konkurrensneutralitet. När det gäller
vuxentandläkarvården är det snarare så, att man slår vakt om landstingen,
där specialisttandläkarna kan konkurrera ut de privata. I denna fråga skyd-
dar regeringen landstinget. Man står litet grand på olika ben.
Statsskulden har nu sprängt biljonvallen, budgetunderskottet närmar sig
200 miljarder och i dag ökade den långa räntan med 0,5 %. Utlandet tror
knappast på Sverige längre. I detta läge har man mage att införa en reform
som innebär mer krångel och mer byråkrati till höga kostnader. Det finns de
som säger att detta kommer att kosta uppemot 1 miljard innan landstingen
ute i landet har fått de pengar som de behöver.
Vad är det då som säger att den folkvalda regeringen vet bäst? Vad är det
som säger att inte landstingen eller t.o.m. kommunerna vet bäst? Helsing-
borg har en alldeles utmordentlig modell. Stockholm införde husläkeri innan
lagen trädde i kraft. Det finns alltså en valfrihet att göra på det sätt som folk-
viljan ger uttryck för.
Jag upprepar att denna reform har fått negativa konsekvenser som vi inte
hade räknat med. Det är nämligen vårdpersonalen i botten som åker ut.
Husläkarsystemet är centrerat på husläkaren. Detta ger egentligen ingen
valfrihet, i ordets rätta bemärkelse, för någon. Därför säger Ny demokrati
nej till denna Könbergska tvångslagstiftning. Den ger inte valfrihet, utan
krångel och byråkrati till priset av hundratals miljoner kronor, kanske uppåt
en miljard. Det har inte Sverige råd med.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
79
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
80
Anf. 72 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag noterade med tillfredsställelse att Harriet Colliander inte
försökte upprepa de numera vederlagda påståendena om att regeringspar-
tierna inte skulle stå fast vid den uppgörelse som träffades i socialutskottet.
Det är litet märklig logik när Harriet Colliander tycker att det inte är till-
räckligt mycket konkurrensneutralitet mellan privat och offentlig sektor. Ef-
tersom det är ett mål som vi båda säger oss eftersträva är det ju en litet märk-
lig åtgärd att ta bort den lagstiftning som försöker åstadkomma konkurrens-
neutralitet. Allting här i livet lyckasju inte, men vi får sträva vidare och för-
söka göra det bästa vi kan på denna jord. Vi har nu haft en urusel konkur-
rensneutralitet och en vetorätt mot privata husläkare eller privata specialis-
ter över huvud taget. I två omgångar har vi ökat konkurrensneutraliteten
mycket kraftigt - husläkarlagen nu och etableringsfriheten i december. Där-
för är det en litet märklig åtgärd att föreslå att man skall ta bort konkurrens-
neutraliteten. Att då försöka påstå att någon annan person - i detta fall jag -
i något annat sammanhang har gjort något annat som man inte tycker om,
hjälper väl inte i det här fallet. Hur vore det om Harriet Colliander tog ställ-
ning i själva sakfrågan? Vill hon eller vill hon inte ha landstingsveto mot pri-
vata etableringar?
Herr talman! Om det åter blir landstingsveto mot privata etableringar blir
det naturligtvis ingen konkurrensneutralitet alls. Då kan man t.o.m. för-
bjuda konkurrenter att etablera sig.
Anf. 73 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag bara konstaterade att regeringen talar med kluvna
tungor om landstingens vetorätt och om konkurrensneutralitet.
Landstingen består av folkvalda. Jag trodde att de gav uttryck för folkvil-
jan. Folk i vissa regioner kan vilja ha husläkeri eller någon annan typ av pri-
märvård. Jag tycker inte att sjukvården skall vara centralstyrd och detaljre-
glerad på det sätt som Bo Könberg vill. Detta ger bara krångel och byråkrati.
Det kostar massor. Sverige har inte råd med det i dag. Man har slagit sönder
en god, fungerande sjukvårdsorganisation. Det har inneburit att vårdperso-
nal längst ner i botten har fått gå ut i arbetslöshet eller blivit förtidspensione-
rad.
Anf. 74 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Harriet Colliander snuddade vid en mycket central och vä-
sentlig fråga, nämligen avvägningen mellan frihet för medborgarna och var
besluten skall fattas i en demokrati som vår etc. Det är ett mycket viktigt
ämnesområde. Jag skulle gärna föra den debatten.
Låt mig i denna stund påminna om att Harriet Colliander såvitt jag förstår
har gått till val på att hon - till skillnad från mig - vill avskaffa landstingen
och vill ha maximalt med privat sjukvård. Därför är det litet märkligt att hon
nu funderar på att rösta på ett sådant sätt att landstingen får bestämma. Det
har ingenting att göra med att landstingen eller kommunerna i vårt land
skulle vara mindre folkvalda än riksdagen. De är lika folkvalda. Utan frågan
är om riksdagen kan ta ställning - eller låta bli att ta ställning - till vilka rät-
tigheter och skyldigheter som patienter, läkare och annan vårdpersonal har
i vårt land. En riksdagsmajoritet, i vilken Harriet Colliander ingick, har tagit
ställning för att något vidga medborgarnas valfrihet och etableringsfriheten
för privata husläkare. Detta vill hon nu ta tillbaka. En liten stunds eftertanke
kanske inte vore så dumt.
Anf. 75 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Först ber jag om ursäkt, om jag skulle något överskrida min
taletid. Det har i denna debatt rests frågor, som jag gärna skulle vilja kom-
mentera men som inte fanns med i mitt ursprungliga anförande.
Jag vill understryka att vi liberaler vill ha en hälso- och sjukvård, där den
enskilde står i centrum. För att den enskilde skall få sina vårdbehov tillgodo-
sedda utan onödig väntan krävs insatser av hög kvalitet, där den vårdsö-
kande patienten har makten, dvs. kan välja vårdgivare och är den som fattar
beslut om vilken behandling som skall göras efter information om vilka vård-
alternativ som står till förfogande och vilken nytta och vilka risker som dessa
alternativ medför.
Hälso- och sjukvårdslagen betonar att den enskilde har denna rätt. Tidi-
gare var det vårdgivaren som hade makten över vilken behandling som
skulle ges. Mot denna bakgrund är husläkarreformen så viktig. Den flyttar
makten från landstingen, de som tidigare har fattat beslut om hur hälso- och
sjukvården skall vara organiserad, till den enskilde, som kan välja den vård
som vederbörande trivs bäst med.
Jag är förvånad över Leif Bergdahls resonemang. I den debatt som fördes
för snart ett år sedan, när beslutet om husläkarreformen fattades, sade Leif
Bergdahl så här:
”Jag förstår givetvis den oro som många distriktsläkare känner. Det är nå-
got nytt för dem att sköta ett företag osv. Men jag tror att de flesta av dist-
riktsläkarna kommer att trivas mycket bra som husläkare. De slipper att bli
styrda av landstinget och övriga organisationer. De kan göra detta i egen
regi.”
I dag låter det alltså tvärtom. Kanske Leif Bergdahl har fallit i den fälla
som han själv i debatten för nästan ett år sedan varnade för, nämligen att
bortse från det faktum att de som är nöjda med en reform inte hörs, eftersom
hälsan tiger still. Av hans inlägg kan man utläsa hur han varnar för risken
med att bara lyssna på de missnöjda, eftersom det är de som brukar höra av
sig. Men det verkar som om Leif Bergdahl har hamnat i denna fälla.
Harriet Colliander tog upp en annan aspekt, som jag tycker är oroande
mot bakgrund av vad som står i hälso- och sjukvårdslagen. I hennes inlägg
kommer patienterna bort. Hon talar mycket om personalen, och den är vik-
tig för att tillgodose patienternas behov. Men det är ändå de vårdsökande
som skall stå i centrum. De är dessutom skattebetalare och har rätt att få den
mest kostnadseffektiva vården.
Jag saknar i denna debatt en historieskrivning, en redogörelse för vad som
ligger bakom systemskiftet inom hälso- och sjukvården, varav husläkarsyste-
met är en del. Systemskiftet betingas av kritiken mot köer, det bristande
kostnadsmedvetandet i vården, bristen på kvalitetskontroll samt bristen på
kontinuitet, vilket är negativt för de vårdsökande men också för vårdgiva-
ren, eftersom patienten är den bästa läroboken när det gäller att följa ett
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
82
medicinskt skeende. Man kan lära sig väldigt mycket genom att följa ett me-
dicinskt förlopp. Kritik har även riktats mot bristen på patientinflytande.
Allt detta lyfte Läkarförbundet fram i sitt förslag om en husläkarreform.
Det lät på någon här som om Läkarförbundet var emot reformen. Så var inte
alls förhållandet. Läkarförbundet drev självt på reformen. Det gjordes också
försök med ett husläkarsystem, vilket visade sig billigare. Här i Stockholm
var husläkarsystemet 18 % billigare än primärvården i övrigt. Man tycks ha
glömt bort betydelsen av kontinuitet och av att läkare och patienter känner
varandra väl. Försöken resulterade i nöjda patienter, en bättre vård samt en
personal som tyckte att det var bättre att arbeta i detta system.
Det lät på Berith Eriksson som om man inte hade något val i glesbygden
och att där rådde läkarbrist. Men så är det inte längre. Det har omvittnats
av flera här. I Västerbottens län har 83 % av invånarna frivilligt valt huslä-
kare. Jag tror att det vore oerhört negativt att inte genomföra denna reform.
Sedan får man naturligtvis rätta till de brister som dyker upp under vägen.
Just detta är Husläkardelegationen satt att följa.
Eftersom patienterna liksom har kommit bort i denna debatt, vill jag av-
slutningsvis lyfta fram patienter med sällsynta sjukdomar, patienter som var-
ken husläkare eller länssjukhus har kompetens att sköta. Det har i vår riks-
dag väckts många motioner om hur man skulle kunna tillgodose dessa pa-
tienters behov. Dessa motioner har alltid avslagits med motiveringen att
detta är en sak för landstingen. Jag har studerat Socialstyrelsens och Lands-
tingsförbundets katalog över var i riket man behandlar dessa sjukdomar.
Visst finns många sjukdomar upptagna där men inte dem som det har motio-
nerats om här i riksdagen. Det har handlat om tortyrskador, spelberoende,
psykiska problem sedan man har gjort sig fri från sekter osv. där det behövs
högspecialiserad kompetens. Jag vill därför understryka vikten av att
HSU 2000 tar sig an även denna uppgift. Det står i betänkandet men inte
såsom ett tillkännagivande. Det gäller här patienter som är i stort behov av
specialistinsatser.
Anf. 76 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag tog upp problemet med hälsocentraler med endast en
läkare, Barbro Westerholm. Då finns det inte speciellt mycket att välja mel-
lan. Jag tog Dorotea såsom exempel. Skall man sedan välja en annan läkare,
får man åka fem mil eller längre för att ta sig till en annan läkarcentral. Invå-
narna i Dorotea var litet förvånade och undrade vilka läkare de skulle välja
mellan när det fanns bara en läkare.
Naturligtvis skall man sätta de vårdsökande i centrum. Den diskussionen
pågick långt före husläkarreformen, vilket jag har sagt vid ett par tillfällen.
Jag har sedan 1991 tillhört samma vårdlag i Gävle och har haft samma lä-
kare. Jag kände mig tvingad att teckna mig hos en läkare, eftersom jag an-
nars hade blivit tvångstecknad hos en annan läkare.
Den här läkaren berättade för mig att många av de gamla patienterna, som
inte riktigt hade förstått detta, hade blivit tvångstecknade hos en annan lä-
kare. De var väldigt förtvivlade och sade till sin läkare: Jag har ju haft dig i
många år, kanske i 20 år, men helt plötsligt får jag inte komma till dig längre.
Det är klart att man kan byta läkare igen. När man lyssnar på Barbro Wes-
terholm låter det som det inte redan fanns en valfrihet. Men en sådan har ju
funnits tidigare också.
Sedan till detta med kostnadsmedvetandet. I och med husläkarreformen
flyttades det här över till den enskilde läkaren. Eftersom vi inte har hur stora
vårdresurser som helst får den enskilde inte själv avgöra och, utifrån den
redogörelse över vad som finns tillgängligt, säga vad han eller hon vill ha. Så
fungerar det inte. Och så kan det inte fungera i framtiden heller, såvida vi
inte får obegränsade resurser.
Anf. 77 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Det är beklagligt om det i en del landsting inte har framgått
hur man väljer sin husläkare. Det har ju funnits valfrihet och varit en strävan
att låta folk fortsätta hos den läkare som man är van att gå till, om man nu
vill fortsätta hos vederbörande.
Berith Eriksson har gått hos samma doktor ganska länge. Men det finns ju
områden, t.ex. glesbygdsområden, där man har haft läkare en vecka i taget. I
exempelvis ett storstadsområde söder om Stockholm har en distriktsläkare
stannat i genomsnitt tio månader på sin vårdcentral. Det har då varit litet si
och så med kontinuiteten.
Genom husläkarsystemet ingås ett kontrakt mellan patient och läkare som
innebär att läkaren åtar sig att ställa upp på patientens behov och att läkaren
värnar om kontinuiteten.
Så till frågan om kostnadsmedvetenheten. En fördel med det här systemet
är att en form av medicinsk revision byggs in. När denna har utvecklats helt
och fullt bör läkaren ha god information om vad de olika åtgärder som vidtas
kostar i pengar. Så har det varit med husläkarsystemet i t.ex. England.
Anf. 78 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Husläkarsystemet i England studerade jag i fjol somras. Det
vore helt katastrofalt om vi skulle gå mot en sådan utveckling.
Den typ av hälsocentraler som Barbro Westerholm nämner i sina exempel
har säkert funnits. Men det har också funnits, och de var i växande, vård-
centraler av den typ som jag har nämnt - det gäller då min egen vårdcentral.
Mot bakgrund av den rapport som kom i går från Gävle och av de samtal
som jag haft med läkarna på nämnda hälsocentral kan jag säga att det står
fullt klart att man slår sönder fungerande vårdlag.
Jag har bara uppgifter från en av Gävles vårdcentraler. Men gjorda under-
sökning gällde hela Gävleborgs läns landsting. Undersökningen visar att mer
än hälften mådde väldigt dåligt till följd av införandet av husläkarsystemet i
Gävleborgs län. Man måste således i den här diskussionen också fundera
över om det inte hade varit vettigare att bygga vidare på just vårdlagsmodel-
len i stället för att införa hela den här tvångsbiten när det gäller husläkare.
Anf. 79 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag förstår inte riktigt debatten om tvång. Det här innebär
ju en lagstadgad valfrihet för patienterna.
Jag har bott i England, och jag har utnyttjat systemet där. Jag har också
studerat det vid ett flertal tillfällen och funnit klara fördelar. Visst finns det
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
83
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
84
alltid skönhetsfläckar att polera bort i ett system av det här slaget. Men det
engelska systemet infördes redan på 50-talet. Det har alltså kommit för att
stanna, och det har visat sig vara väldigt omtyckt av patienterna. Systemet
har inneburit att man också haft valfrihet när det gällt att välja husläkare
med litet olika inriktning.
Jag har inte läst rapporten från Gävleborgs län. Det är säkert viktigt att
den kommer Husläkardelegationen till del. När ett sådant här system införs
kan man säkert möta problem. Men de problemen är till för att lösas. Grund-
tanken om ett husläkarsystem är det dock inte något fel på. Det är genomför-
andet som kan ha brister här och var.
Anf. 80 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Först tackar jag Barbro Westerholm för hennes sakliga in-
lägg fritt från aggressioner. Det värmde verkligen.
När det gäller de exempel som Barbro Westerholm här valde kan jag säga
att det säkert hade varit möjligt att hitta värre uttalanden. Jag skall i alla fall
bemöta Barbro Westerholm här.
Tidigare trodde jag på husläkarsystemet. Jag trodde att det skulle bli en
mycket stor andel privata husläkare. I dag vet vi dock att 80 % av husläkarna
är landstingsanställda. Jag hade nog hoppats på motsatsen, dvs. bortemot
20 % landstingsanställda och 80 % privata läkare.
Anf. 81 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag skall bemöta den sista kommentaren. Det här är väl
också kopplat till hur läkarkåren vill ha det. Såvitt vi förstår, efter att ha tittat
på detta, vill många läkare vara kvar i det offentliga systemet. Men vi får väl
se var vi på sikt landar.
Anf. 82 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag har med stort intresse följt dagens debatt och kommer
nog inte att ägna särskilt stor del av mitt inlägg åt just husläkarfrågan. I stäl-
let skall jag tala litet grand om den svenska hälso- och sjukvården, som under
de senaste åren faktiskt har genomgått många positiva förändringar - och då
av en storleksordning som vi knappast har upplevt förut.
De olika landstingen har valt sina egna vägar för att ge sin befolkning en
god hälso- och sjukvård. Gränser som förut förhindrat människor att söka
vård i grannkommunen eller grannlänet har försvunnit. Effektiviseringar
och ändrade rutiner har plötsligt brutit den långa perioden med långa köer
där många människor i brist på vård inte överlevt.
Exempelvis de s.k. Dagmarpengarna gav förutsättningar för en sådan här
utveckling som gynnat de väntande i sjukvårdsköerna. Ett ökat samarbete
mellan sjukvård och försäkringssystem har därmed visat sig gynnsamt. Nu
kommer ytterligare möjligheter att utveckla detta samarbete genom den
proposition som ligger på riksdagens bord.
Centerpartiet har under det gångna året arbetat fram ett program för den
framtida hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdslagens intentioner om
en sjukvård väl fördelad över landet är ett grundkrav.
Vi vill skapa ett stort inflytande för patienterna när det gäller vårdval. Ty-
värr saknas det i dag en form av kvalitetsutvärdering av olika vårdinsatser på
olika kliniker och vårdcentraler. Det är därför kanske svårt att tillfredsställa
kraven på den valfrihet som vi eftersträvar. De olika försöken ute i lands-
tingen har varit halvhjärtade, och de privata vårdalternativens marknadsfö-
ring har till stora delar bara berört tillgänglighet, lokalernas trivsamhet, per-
sonalens trivsel o.d.
Detta har dock visat sig ge effekter, då den ökade konkurrensen också har
medfört att de offentligt drivna vårdenheterna böljat känna sig mera med-
vetna om behovet av patienthänsyn, vad gäller både tillgång och tillmötes-
gående men också från tillgänglighetssynpunkt. Det fria valet har inneburit
att de flesta har valt sin vård så nära arbetsplats eller hem som möjligt. Detta
förhållande är i stort likvärdigt även i ett internationellt perspektiv.
Centern står fast vid en offentlig finansiering av sjukvården. De förslag
som föreligger rörande en sjukvårdsförsäkringslösning har vi inte kunnat ac-
ceptera. Över huvud taget anser vi att så få dramatiska förändringar som
möjligt bör ske inom sjukvårdsorganisationen och finansieringen.
För att kunna erbjuda en differentierad vård inom regionerna krävs nog
ett befolkningsunderlag som inte bör understiga 250 000 personer. Att låta
kommunerna driva sjukvården innebär enligt vårt synsätt att olika kommu-
nalförbund skall ersätta dagens system med landsting. Detta skulle innebära
ett minskat demokratiskt inflytande. Det vi inom Centern diskuterar är för-
ändringar i de regioner som har förts fram i Regionberedningens förslag. Det
innebär försöksverksamhet i vissa regioner, med förändrade gränser och
med bibehållen beskattningsrätt för att finansiera sjukvården inom regio-
nen.
Centern anser att det bör finnas demokratiska system för fördelning av
resurserna till vården. I många landsting prövas s.k. köp-sälj-system. Utvär-
deringar av effekterna av dessa försök finns ännu ej i någon större utsträck-
ning. Många går också ifrån ett sådant system och ersätter det med ett annat
sätt att klara produktionen inom vården. Alltför mycket av marknadskraf-
ternas inslag i vården och alltför stora nedskärningar och staket kan om det
vill sig illa förstöra vårt sjukvårdssystem. Besparingarna har hittills visat sig
framgångsrika, men det finns uppenbarligen en smärtgräns.
Ibland har brister i samarbetet mellan sjukvårdsinrättningen och kommu-
nerna inneburit att äldre människor på ett orättfärdigt sätt fått åka runt mel-
lan eget boende och en vårdplats. Sådana brister måste bekämpas. Vi får
inte tillåta att sjukvårdens resurser används på detta förnedrande sätt.
Mångfald och konkurrens skapar nya infallsvinklar, och vi anser att det ger
möjligheter som inte utnyttjats tillräckligt tidigare.
En ökad samverkan mellan vårdens olika huvudmän har jag delvis berört
tidigare. Lokalt fungerar det väl på många håll men borde kunna göra det
på alla orter. Där detta skett har rehabiliteringsåtgärder inneburit avlast-
ningar för både akutsjukvård och primärvård. Patientens situation har också
förbättrats då samverkande åtgärder har kunnat snabba upp ett återfrisk-
nande.
När nu husläkarlagen beslutats i riksdagen har de flesta landsting genom
intensivt arbete och kanske till stora kostnader försökt att förverkliga möj-
ligheterna till en familjeläkare eller husläkare. I dag kommer detta beslut att
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
85
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
86
tas upp för en ny omröstning. Nydemokratemas vankelmod och populistiska
vilja har med ens förändrat majoritetsförhållandet inför denna lag. Förtro-
endet för Leif Bergdahl saknas numera fullständigt.
Jag kan inte annat än beklaga att de beslut som vi har fattat i riksdagen
inte längre kan gälla. Förtroendet för riksdagen och politikernas arbete
stärks inte av ett sådant beteende. Jag yrkar därför bifall till de reservationer
till detta betänkande som är avgivna av regeringspartierna.
I Västerbottens läns landsting har den socialdemokratiska majoriteten
utan hörande av landstingsfullmäktige gått ut och bränt de brev som just
skulle sändas ut rörande fördelningen av länsborna till husläkare. På fredag
skall man avgöra vad husläkarreformen egentligen skall stå för. Vad kommer
att hända där om riksdagen nu beslutar att bifalla vår reservation?
Herr talman! När det gäller alla de personalgrupper som är verksamma
inom sjukvården anser vi från Centern att det förebyggande arbete som di-
striktssköterskor och mödravårdspersonal gör är värdefullt och måste behål-
las. Ett utökat folkhälsoarbete med tonvikt på förebyggande insatser bör ut-
vecklas. I det arbetet bör samverkan ske mellan kommuner och landsting
samt med organisationer på den lokala nivån. Detta kan understödjas av ar-
bete även regionalt.
När det gäller det pågående utredningsarbetet i HSU 2 000 har vi med för-
våning upplevt att de två partierna Socialdemokraterna och Vänsterpartiet
har hoppat av under utredningens gång. Detta innebär ett naturligt avbräck
i ett utredningsarbete. Trots detta planerar vi att komma med några betän-
kanden under våren. Dels föreligger ett stort internationellt material som
förtjänar att finnas med i sjukvårdsdebatten, dels finns det anledning att
söka lösningar för forsknings- och utvecklingsarbetet inom sjukvården. Leif
Bergdahl är ledamot i den utredningen men har tyvärr inte deltagit i arbetet
med någon större intensitet.
Förnyelsearbetet i landsting och kommuner med att hitta lösningar som
förenar rättvis fördelning med mångfald och valfrihet måste fortsätta. Här
bör huvudmännen tillåtas att utforma olika lösningar anpassade till lokala
och regionala förhållanden, så länge systemen tillgodoser befolkningens be-
hov av vård och patienternas grundläggande rättigheter.
I detta betänkande behandlas även anslagen till Socialstyrelsen och Folk-
hälsoinstitutet. Jag har i en sjupartimotion krävt något som borde ha varit
självklart, nämligen att Samarbetsnämnden för fördelning av statsbidrag till
vissa nykterhetsorganisationer skall få samma status som andra samarbetsor-
gan som fördelar statsbidrag. Det gäller t.ex. samfundens fördelning av de-
ras statsbidrag. Genom att revisorer finns utsedda borde denna fördelning
kunna ske utan att pengarna först skall passera Folkhälsoinstitutet och sedan
fördelas av samarbetsnämnden. Detta arbete bedrivs på uppdrag av rege-
ringen, men tillåts alltså inte denna självständighet.
I årets budgetförslag framgår det över huvud taget inte hur stort anslaget
är. Detta kan jämföras med de anslag som fördelas genom Socialstyrelsen.
Där anges för varje organisation vilka anslag som avses. Utskottet och även
riksdagen anförde i fjol att man antog att regeringen övervägde vilka former
dessa statsbidrag till nykterhetsrörelsens organisationer skulle få. Jag utgår
från att detta anges i regleringsbrevet och att anslaget inte har minskat utan
är lika stort som föregående år, närmare 18 miljoner kronor. Det är synnerli-
gen osäkert för alla dessa organisationer att inte kunna planera för sin fram-
tid, då dessa uppgifter saknas i budgetförslaget. Tidigare år har dessa uppgif-
ter alltid funnits med, så att organisationerna redan i januari har kunnat pla-
nera för sin verksamhet.
Samarbetsnämndens arbetssätt är reglerat enligt regeringens direktiv.
Detta förfarande talar för att regeringen inte tagit detta uppdrag på fullt all-
var. Jag förutsätter att regeringen tar hänsyn till dessa ståndpunkter när
nästa budgetförslag skall förberedas.
I sken av Alkoholkommissionens förslag, som lämnades förra veckan,
borde naturligtvis anslagen till nykterhetsorganisationerna öka. Det krävs
mycket förebyggande arbete på alla plan om vi skall kunna klara de påfrest-
ningar som det innebär om alkoholpriserna sänks och tillgängligheten ökar.
Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till reservationerna 5, 6, 12,13
och 14 som har avgivits av regeringspartierna och därutöver till utskottets
hemställan.
Anf. 83 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag lyssnade med förvåning på Karin Israelssons anförande.
Å ena sidan innehöll det en argumentering som i stora stycken var emot den
sjukvårdspolitik som den borgerliga regeringen står för. Å andra sidan yr-
kade Karin Israelsson bifall till de reservationer som de fyra regeringspar-
tierna har skrivit.
Detta är på något sätt symtomatiskt för Centerpartiets förhållningssätt till
sjukvårdspolitiken. Jag vet att Centerpartiet i Landstingsförbundets styrelse
har gått med oss på ett i princip likartat yrkande som det vi framställer här
i kammaren när det gäller att avveckla husläkarlagen. Det vore naturligtvis
bra om vi för den framtida valdebatten fick veta vilket ben Centerpartiet
egentligen står på i den här frågan.
Anf. 84 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Vi har i Hälso- och sjukvårdsutredningen i uppdrag att ut-
reda tre olika modeller för den framtida hälso- och sjukvården. Det kanske
inte är någon hemlighet att Moderaterna står för en modell och att Folkpar-
tiet och Centerpartiet står för en något annorlunda modell, med en föränd-
ring av nuvarande landstingsmodell. I ett sådant förändringsarbete finns det
utrymme för de förslag som vi diskuterar i dag med husläkare och med en
ökad valfrihet både för patienterna och för vårdgivarna.
Jag vet att svensk sjukvård tjänar på att vi får en ökad konkurrens, både
när det gäller vårdgivare och huvudmannaskap samt för att patienterna skall
kunna få den bästa sjukvården.
När det gäller husläkarförslaget är jag också medveten om att våra företrä-
dare i Landstingsförbundet har en annan uppfattning. De har ändrat sig den
senaste perioden. Men vi som företräder Centerpartiet i riksdagen företrä-
der också regeringens linje i den här frågan och anser att det finns fördelar
i ett husläkarsystem. Vi har tidigare i Centerpartiet talat om familjeläkare
och en utformning som skall ge den här ökade valfriheten och en kontinuitet
i läkarförsörjningen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
87
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Som glesbygdsbo har jag sett att husläkarförslaget har inneburit att vi har
fått en helt annan spridning av läkarresurserna. Förut hade vi inte en läkare
att välja på, nu finns det kommuner där vi har ett par läkare att välja emel-
lan. Där finns också privatetableringar, vilket innebär att vi kan få specialist-
kompetens på betydligt närmare håll.
Anf. 85 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Karin Israelsson säger att det finns fördelar i husläkarsyste-
met. Det var i och för sig inte överraskande eftersom hon och hennes parti-
kamrater har röstat för det. Men någon mer övertygande argumentation
kunde jag inte upptäcka. Detta kan man mer tolka som: Härtill är jag nödd
och tvungen.
Det stämmer väl överens med de reaktioner som man möter hos center-
partister runt om i landet.
Anf. 86 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Under behandlingen av husläkarförslaget har Centerpartiet
varit med och påverkat det förslaget i en riktning som gör att vi nu har accep-
terat det. Vi tycker att det är en godtagbar modell för att se till att vi får
kontinuitet och en god läkarförsöijning.
Vi beklagar att det arbete som nu pågår ute i landet skall slås sönder ge-
nom det beslut som eventuellt kommer att fattas här under eftermiddagen.
För landstingens möjligheter till en god planering, och inte minst för att sjuk-
vårdspersonalen skall känna en viss trygghet, behövs det en stabilitef från
riksdagens sida när det gäller att stifta lagar och att sedan stå fast vid dem.
Jag tror att den oron är det största bekymret för vår sjukvårdspersonal i
dag. De vet inte vad som kommer att gälla i morgon. Det gör att de känner
en mycket stor otillfredsställelse i sitt arbete.
I husläkarlagen medges en stor frihet för varje huvudman, i det här fallet
landstingen, att ordna för att husläkarorganisationen i det egna landstinget
överensstämmer med de behov som man har i landstingsområdet. Det har
också inneburit att vi har olika modeller och att verkningarna av dessa mo-
deller slår mycket olika.
Det är möjligt att den socialdemokratiska regin i Gävleborg har tillämpat
husläkarlagen på ett sådant sätt att läkarna nu upplever det på det här viset.
Men det skall vi inte beskylla riksdagen för. Den enskilda huvudmannen har
kunnat organisera det på olika sätt. Den friheten finns.
Anf. 87 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Husläkarreformen har nu införts i många landsting till stora
kostnader och under vånda. Det var vad Karin Israelsson sade. Sedan ställde
hon en fråga till Ny demokrati om hur deras förhållande gentemot väljarna
kommer att bli.
Men jag ställde en fråga till Centerpartiet i mitt huvudanförande. Hur blir
ert förhållande gentemot era förtroendevalda och era väljare? Det går en
skiljelinje mellan Centerns riksdagsledamöter och Centerns landstingspoliti-
ker. Landstingspolitikerna är de som har det direkta ansvaret för sjukvårds-
frågorna.
Sedan frågade Karin Israelsson vad som händer med Västerbotten om er
reservation vinner i dag?
Då vill jag fråga om det var ett uttalat hot i den valfrihetsyra som de bor-
gerliga partierna pratar om i dag.
Anf. 88 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Jag får tacka för Berith Erikssons omtanke när det gäller de
interna ställningstagandena i Centerpartiet.
Jag har full förståelse för att landstingspolitikerna bevakar sina områden.
Jag är inte alldeles övertygad om att våra kommunalpolitiker har samma
uppfattning som våra landstingspolitiker i alla frågor. Det finns inte heller
alltid en överensstämmelse mellan det vi tycker på riksplanet och det som
tycks i andra politiska sammanhang. Det tror jag är något som de allra flesta
partier får uppleva i de frågor där man går in och ändrar revir, driftsformer
och liknande. Jag tvivlar inte alls på att Centerpartiet kan klara av den här
diskussionen. Det kommer vi naturligtvis att göra.
När det gäller Västerbottens situation tycker jag att man handlar oöver-
lagt. Vi har nu valt våra husläkare. Det har inneburit en ganska stor kostnad
för landstinget att organisera den delen. Sedan bränner landstinget upp alla
brev som skall gå ut till hushållen och tala om vilken läkare man har fått
innan beslutet ens är fattat i riksdagen. Det är inget hot emot landstingspoli-
tikerna hemma. Det är bara ett stort frågetecken som jag vill påtala för att
belysa hur man hanterar de uppdrag som man har fått från riksdag och rege-
ring.
Husläkarlagen gäller fortfarande. Den kommer att gälla till dess att rege-
ringen har kommit med ett nytt förslag. Det sker troligtvis inte förrän till
hösten. Fram till dess måste man arbeta efter de lagar och förordningar som
gäller. Jag ifrågasätter därför socialdemokraternas sätt att hantera detta i
hemlänet.
Anf. 89 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Detta är naturligtvis intressant för oss alla. Den här frågan
kommer ju upp på Landstingsförbundets kongress i juni. Det blir ju en led-
stjärna för kommande beslut.
Sedan vill jag också passa på att påpeka att Vänsterpartiet röstade nej till
husläkarlagen. Om inte er reservation vinner - för då röstar vi inte med er
för mer pengar - kommer vi att rösta för att det skall finnas pengar under
awecklingstiden.
Anf. 90 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det kanske inte är första gången som partier i Landstingsför-
bundet har haft en annan uppfattning än moderpartierna i riksdagen. Jag
tror nog att vi skall kunna hantera det. Det kan vi nog diskutera internt i
partiet. Efter dagens omröstning vet vi alla vad som har hänt. Då kan vi ta
ställning efter det.
Anf. 91 PONTUS WIKLUND (kds):
Herr talman! Det finns en reformprocess som haft större konsekvenser för
svensk sjukvård än de allra flesta andra, men som sällan lyfts fram i ljuset.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
90
Det är 70-talets ändrade anställningsregler och anställningsförhållanden för
dem som arbetar i sjukvården, i synnerhet för läkarna.
Årsarbetstiden kortades successivt, och närvaron på arbetet blev alltmer
sönderstyckad genom lagar, förordningar och fackliga avtal. Belöning för att
man arbetat extra många timmar per år togs bort. Svenska läkare har betyd-
ligt kortare årsarbetstid, i alla fall i närvaro av patienterna, än i de flesta
andra västländer.
Plikten att ansvara för en patient mera långsiktigt blev allt svårare att leva
upp till. Det har blivit allt vanligare att föra över problem till en kollega.
Den dåliga kontinuiteten är mycket kostsam och en mycket viktig faktor
för låg kostnadseffektivitet just därför att sjukvården till stor del är konti-
nuerlig. Den kräver överförande av information till nästa man eller kvinna
i stafetten.
Den dåliga kontinuiteten är till mycket stor nackdel för patienten, för per-
sonalen och i vissa stycken även för läkaren. Det är t.ex. svårare att upprätt-
hålla och utveckla kunnandet.
Ett annat karakteristiskt drag för sjukvården på 70- och 80-talen var läkar-
bristen. Det var en anledning till att en del läkaruppgifter fördes över till
andra personalgrupper. Vi har i Sverige en unik kvot mellan antalet läkare
och antalet övrig personal i primärvården. Det är två-tre gånger fler övriga
anställda per läkartjänst i Sverige jämfört med andra västländer. Det leder
bl.a. till en risk för dubbelarbete och därmed ineffektivitet, och det leder till
en risk för att patientunderlaget blir för litet om en person har ett för smalt
verksamhetsområde.
Husläkarsystemet är en god hjälp för att minska nämnda problem. Lä-
karna får och tar ett större ansvar för kontinuiteten. Det är till stor fördel
för patienten. Effektiviseringar i primärvården underlättas. Vidare kan hus-
läkarsystemet underlätta rekrytering av läkare till primärvården och till di-
strikt som tidigare haft stora problem att få läkare. Det har visat sig tydligt.
Husläkardelegationen har nu konstaterat att det finns ett fullt antal huslä-
kare i landet och vill skärpa dispensreglema - som bl.a. Bo Könberg
nämnde. Det gör man med all rätt. Primärvården går mot en fortsatt utveck-
ling i positiv riktning med idealt sett vårdcentraler med 3-4 allmänläkare -
husläkare - där andra specialister eventuellt kan vara konsulter. Det blir ett
gott samarbete med distriktssköterskor och andra inom primärvården lik-
som med berörda i kommunerna.
Visst kan husläkarlagen kritiseras. Det motsatta vore orimligt. Men ka-
rakteristiskt tycks vara att vissa anser lagen vara alltför detaljstyrande.
Andra anser att den är för litet detaljstyrande. Båda åsikterna finns inte säl-
lan inom samma parti. Jag tror att det råder delade uppfattningar inom alla
partier. Min uppfattning är att lagen i stort sett är ganska lagom. Den borde
få fortsätta att gälla. Sedan får den fortsatta utvecklingen inom primärvår-
den avgöra om lagen behöver ändras i någon mindre del senare.
Ny demokratis agerande i denna fråga är svårbegripligt och upprörande.
Ny demokrati vill avskaffa landstingen. Leif Bergdahl har ofta framhållit
nackdelen med dubbelt huvudmannaskap för sjukvården. Han har ofta
framhållit att landstingen har alldeles för stor makt över läkarna. Genom att
rösta för avskaffande av husläkarlagen ges landstingen ökad makt igen. Det
blir bl.a. en risk för försämrade möjligheter till konkurrensneutralitet mellan
privata och landstingsanställda läkare.
Husläkarsystemet är under genomförande. Förslaget att nu upphäva lagen
har vållat starka reaktioner bl.a. inom Läkarförbundet. Förbundet har tidi-
gare kritiserat lagen. Av ledaren i senaste numret av Läkartidningen framgår
följande: Att fortsätta med den politiska cirkusen i riksdagen vore ett svek
mot både medborgarnas tillgång till en god primärvård och de involverade
läkarnas arbetssituation.
Distriktsläkarföreningens ordförande är upprörd: Sjukvården måste han-
teras seriöst. Som det verkar nu kan man inte lita på politikerna. Läkarna
behöver arbetsro. Arbetssituationen blir helt omöjligt för dem om politi-
kerna skall ändra förutsättningarna gång på gång.
Herr talman! Det kan rimligen inte vara en procentsiffra i en specialisttaxa
som gör att Leif Bergdahl och andra i Ny demokratis riksdagsgrupp gör ett
lappkast - även om det har framstått så inför massmedia. I så fall kan man
inte skilja på huvudsak och detalj, på huvuddiagnos och bidiagnos. Det är
allvarligt och ansvarslöst i en så viktig fråga som denna i rådande läge.
Vad är den verkliga orsaken till att Leif Bergdahl och company aviserat
ett lappkast, går emot en tidigare överenskommelse och tänker rösta mot ett
beslut som de tidigare röstat för? De positiva effekter och tendenser som
redan nu kan ses under införandet av husläkarsystemet borde ligga i Ny de-
mokratis politiska inriktning; förbättrad kontinuitet, förbättrad effektivitet,
förbättrad rekrytering av husläkare, distriktsläkare och allmänläkare till
glesbygden. Landstingens makt minskas något i denna sektor, varigenom det
inte blir en alltför divergent organisation i olika landsting, men samtidigt ges
landstingen möjlighet att anpassa systemet till egna behov. Vad är det som
har hänt som gör att Leif Bergdahl och company byter fot och sätter sin poli-
tiska heder på spel? Vad är den verkliga orsaken? Det går endast att speku-
lera. Objektiva, registrerbara fakta saknas.
Anf. 92 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Pontus Wiklund argumenterar mot de snabba kasten i sjuk-
vårdspolitiken på samma sätt som andra borgerliga företrädare har gjort. Då
vill jag på nytt erinra om att det hade sannolikt varit möjligt att nå en över-
enskommelse om det hade funnits en vilja att nå en överenskommelse med
ett brett parlamentariskt stöd. Men någon sådan vilja har inte kunnat upp-
täckas. Det leder naturligtvis till dessa konsekvenser när alternativen ställs
mot varandra och det inte sker en gemensam diskussion.
Vidare vill jag ta upp kds inriktning. Kds gick till val på att ge mer resurser
till vård och omsorg. Det har kds fått backa tillbaka från. Det är på sitt sätt
uppseendeväckande när en del av pengarna används till att skapa byråkrati
i stället för att gå till vård och omsorg. På något sätt hänger inte kds politik
ihop på det området heller.
Det är väl något långsökt att ta husläkarlagen till intäkt för att vi nu inte
har någon egentlig läkarbrist längre. Den utvecklingen såg vi klara tendenser
till innan lagstiftningen beslutades i riksdagen. Det har mer att göra med det
faktum att sjukvårdssektorn inte har expanderat på senare tid på samma sätt
som tidigare år.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
91
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
92
Anf. 93 PONTUS WIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Förvisso har det varit snabba kast. Jag tycker också att det
har gått litet för fort under senare år. Men det beror på det utgångsläge som
rådde när denna regering tillträdde. Det beror också på att vi på grund av
minskade resurser har varit tvungna att snabbt få en bättre kostnadseffekti-
vitet. Här kommer också kds tal om ökade resurser in. Det är riktigt att vi
lovade att arbeta för att öka resurserna. Men den bedrövliga ekonomi som
stat, landsting och kommuner snabbt visade sig ha, har gjort att vi har varit
tvungna att ta en annan linje, nämligen att arbeta intensivt för ökad kost-
nadseffektivitet. Jag menar att husläkarreformen är ett led i detta. Primär-
vården har, i viss mån, inom vissa områden varit litet skyddad från denna
effektivisering som man annars arbetar så intensivt med inom sjukvården.
Husläkarsystemet underlättar effektivisering även i primärvården.
Beträffande frågan om att rekrytera läkare till primärvården är det allde-
les riktigt att det håller på att bli ett läkaröverskott. Men det karakteristiska
för husläkarsystemet är att det är lättare att få läkare till distrikt där det tidi-
gare har varit stora svårigheter att rekrytera. Det blir en bättre spridning på
läkarna. Det ser vi som en mycket stor framgång.
Anf. 94 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Utgångsläget var att det rådde en resursbrist i statens, lands-
tingens och kommunernas kassakistor.
Det är naturligtvis uppseendeväckande när kds i stället för att förstärka
resurserna deltar i det skattesänkningssystemskifte som den borgerliga rege-
ringen har iscensatt. 25-30 miljarder kronor har överförts från statens bud-
get till kapitalägare, aktieägare, höginkomsttagare osv. Hade kds verkligen
haft ambitionen att göra något åt resurserna inom hälso- och sjukvården,
hade det naturligtvis varit konsekvent att inte ställa upp på skattesänknings-
kampanjen för de välbeställda.
Anf. 95 PONTUS WIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Nog får man väl misstänka att Hans Karlsson lider av argu-
mentnöd om det ämne vi faktiskt borde diskutera när han i stället kommer
in på den allmänna ekonomiska politiken.
Jag kan upprepa det många har sagt tidigare. Vi har ett ansvar för hela
Sveriges ekonomi. Vi har ett ansvar för den svåra arbetslösheten som finns.
Vi måste få i gång Sverige ekonomiskt och skapa arbetstillfällen. Då krävs
det även vissa förändringar i skattesystemet.
Anf. 96 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Vi har talat om husläkeriet och en del om politisk heder. Jag
skulle i detta ärende vilja gå in på det senare ämnet.
Ny demokrati har hittills stått vid sitt ord. Vi har aldrig brutit någon över-
enskommelse, vad som än sagts om det. Delpensionsfrågan är ett sådant ex-
empel. Vi gjorde upp med regeringspartierna för snart ett år sedan om huslä-
keriet. Vi fick igenom en del av våra ändringsförslag - jag tror det var tre av
fyra. Ett handslag beseglade den uppgörelsen. För handslaget stod från vår
sida Leif Bergdahl.
Så kommer vi till verkställandet av husläkarreformen, och i dag har de
flesta av oss runt om i landet redan valt husläkare. Hela Sverige har ställt
om, i varje fall mentalt, men snart vet väljarna bara att man inte kan lita på
sina politiker.
I detta läge grips vår egen ledamot i socialutskottet plötsligt av någon sorts
nypåkommen klarsyn. Utan att ha andats om det t.ex. till utskottets kansli
eller sin egen riksdagsgrupp ställer han sig bakom en socialdemokratisk mo-
tion, som inte ens socialdemokraterna själva hade tagit på allvar. Sossarna
tappade hakan. Också jag gjorde det, trots att min haka är ganska stor, men
jag tänkte att vi väl ändå skulle slippa att se detta.
Sedan granskades och ändrades inte detta agerande av riksdagsgruppen,
vilket är illavarslande. På min tid som gruppledare hade vi alltid goda skäl
för vårt agerande. Nu behövs inte det, utan det liknar mest ett ”hawaii-lir”,
med voteringar i pausen.
När Harriet Colliander som gruppledare fick höra talas om Bergdahls nya
infall hade hon i detalj kunnat kontrollera med utskottskansliet vad som
hade skett. Det är så man måste göra i sådana här fall. Utskottskansliet är i
sådana här frågor något mera bevandrat än riksdagsman Bert Karlsson från
Skara, som är rådgivare i ärendet.
I stället skall nu mina f.d. polare, efter att internt ha varit mycket kritiska
mot agerandet från sin egen representant i utskottet, rösta för tokigheterna.
I det här läget tycker jag faktiskt att de nydemokratiska riksdagsmännen får
kamma till sig.
Sunt förnuft, personlig frihet, hänsyn till andra, privatisera staten, lägg
ned landstingen och rationalisera kommunerna - det var sådant som vi gick
ut till väljarna med. Vi sitter här som riksdagsmän därför att vi hade ett bra
program, som jag själv i hög grad har varit med om att utarbeta. Jag kan
garantera att de som valde in oss inte gjorde det för att vi skulle delta i något
politiskt mygel, i någon SIFO-taktik eller i löjliga hugskott. De ville rösta på
företrädare för vilka ett handslag räcker för en uppgörelse, personer som kör
med raka puckar och inte med några slingerbultar.
Ny demokrati skall givetvis stå för sina avtal, och de som inte gör det borde
skämmas. Men i stället kan det i dag bli så att de som står för träffat avtal -
t.ex. jag själv - får skämmas över vad det egna partiet försöker ställa till
med. Vi har här hört att man inte ens själv kan reda ut eller förklara skälen
till sitt agerande. Man har gjort pytt i panna av dem som har försökt att för-
svara detta egendomliga agerande från vår sida.
Kom ihåg att vi allihop sitter här med ett personligt ansvar i Sveriges riks-
dag! Observera också att det som man nu föreslår skall röstas bort är sådant
som man själv förut har suttit och röstat fram! Vi attackerade ute på gator
och torg politikens idioti, och nu skall vi själva ställa oss bakom något lik-
nande. Det är dags för ridå, herr talman!
Jag vill också säga till alla intresserade, inklusive företrädare för pressen,
att det ibland påstås att jag har sparkats eller något sådant. Jag har inte spar-
kats, men jag har avgått, och nu kanske en del av er börjar förstå varför.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
93
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
94
Anf. 97 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Betänkandet ”Socialpolitik - inriktning och anslag”, som vi
nu debatterar, berör många frågor. Den fråga som jag vill lyfta upp handlar
inte om husläkare utan om missbruk av anabola steroider.
Debatten kring anabola steroider och missbruk av testosteron är relativt
ung i vårt samhälle, men problemen är långt ifrån nya eller okända. Redan
i slutet av 1800-talet dök de första fallen av missbruk av anabola steroider
upp inom cykelsporten i Frankrike. Sedan dess har spridningen av prepara-
ten ständigt ökat, och tillgången till medlen har varit stor.
Hittills har problem med missbruk av anabola steroider till största delen
tillskrivits idrotten. Ära, pengar och hjälteroller har hägrat så högt att många
använt de medel som står till buds för att försöka nå toppen av eliten. På
idrottsarrangemang runt om i världen i dag testas både män och kvinnor in-
nan tävlingarna för att arrangörerna letar efter spår från preparaten. Då och
då upptäcks också missbruk. Ingen av oss här har väl ännu glömt Ben John-
son i OS i Seoul 1988.
Kontrollerna är effektiva, men den tekniska utvecklingen och möjligheten
att komma runt kontrollerna gör att själva missbruket fortfarande har ett
försprång jämfört med de tester som görs, även om utvecklingen av testerna
knappar in på försprånget.
Syftet med kontrollerna är gott, då dessa syftar till att bygga upp ett så
heltäckande kontrollsystem att idrottsutövaren avskräcks från att dopa sig.
Risken att bli ertappad skall vara stor, och straffet för den som ändå dopar
sig skall vara kännbart. De som missbrukar anabola steroider måste ställas
inför frågan: Är det värt riskerna?
Men spridningen av anabola steroider har nu vuxit långt utanför idrottens
gränser. Unga och friska människor, oftast pojkar, experimenterar alltmera
med sina kroppar för att se större och starkare ut.
Vad är det för samhälle som ligger bakom det ökade missbruket av ana-
bola steroider?
Är det så, som man i Forskningsrådsnämndens tidskrift Källa nr 43, ”Li-
ten, större, störst”, funderar kring: att muskler ger makt i en maktlöshetens
tid - med massarbetslöshet och ökad internationell oro? Eller har problemen
andra rötter och handlar om samhällets normer eller brist på normer och om
den unga människans famlande efter identitet?
Misstankarna och teorierna är många, men vi vet nu att missbruket har
spritt sig i allt vidare kretsar och blivit ett omfattande samhällsproblem, som
kryper allt längre ner i åldrarna.
På annonspelare och i reklam glorifieras stora män med platta tvättbräds-
magar och svällande muskler. De nya mansidealen är inte enkla att leva upp
till, och framför allt tar det lång tid, om man över huvud taget lyckas.
Att försöka hitta genvägar till grova armar och svällande ben blir för
många naturligt. Visst har vi tidigare haft stora och starka förebilder i vårt
land. Problemet nu är att det här ”biffiga” mansidealet slår igenom samtidigt
som det väller in billiga och lättillgängliga dopningspreparat i landet, framför
allt från de f.d. östländerna. Det finns ett utbud och en stor efterfrågan.
Under det första halvåret 1993 beslagtog den svenska tullen fyra gånger
så mycket anabola steroider som under hela 1992. Praktiskt taget all hor-
mondopning i vårt land beror på olaglig införsel i landet. Det finns i dag
många professionella smugglare, som säljer anabola steroider vid sidan av
annan drogförsäljning. Preparaten är inte bara lättillgängliga utan också
mycket billiga.
Sommaren 1993 visade en enkät bland 1 384 skolungdomar i Falkenberg
att 10 % av pojkarna mellan 15 och 16 år använt anabola steroider. Man räk-
nar med att det nu finns mellan 50 000 och 100 000 missbrukare i vårt land.
I dag är det förbjudet att försälja och inneha anabola steroider. Men det
är fortfarande tillåtet att bruka medlet. Då Polisen gör ingripanden i fall där
den har anledning att tro att det kan finnas missbruk av anabola steroider
med i bilden är dess möjligheter att utreda det obefintliga. Den har ingen
laglig rätt att t.ex. ta urinprov eller blodprov för att hitta spår av ämnet.
Allt oftare har Polisen anledning att tro att missbruk av anabola steroider
ligger bakom andra våldsbrott, och misstankarna ökar i takt med att bruket
sprider sig.
Inom forskningen växer intresset för de många gåtor som är förknippade
med missbruket. Kan anabola steroider ge personlighetsförändringar och
förvandla en helt vanlig, normalbegåvad kille till en våldsverkare? Skapar
missbruket beroenden som kan jämföras med det som narkotika, nikotin
och alkohol skapar? Är missbruket av anabola steroider pojkarnas version
av flickornas anorexi - en kroppsfixering som för pojkarnas del känneteck-
nas av en brinnande önskan att bli större, och helst störst?
Redan nu vet vi att många av dem som börjat missbruka anabola steroider
senare övergår till att missbruka annan narkotika. Steroiderna gör att man
känner sig sömnig och slö, och för att orka träna så mycket som man vill
träna och för att bli piggare tar man amfetamin. Och precis som narkotika-
missbruket blir missbruket av anabola steroider sin egen motivation. För att
uppnå samma effekt måste man öka doserna allt eftersom tiden går och be-
roendet ökar.
Vad en lång tids missbruk av anabola steroider leder till med kroppen är
ännu svårt att säga. Men vi vet i dag att höga doser av anabola steroider på-
verkar flera faktorer i vår kropp som leder till både hjärt- och kärlsjukdo-
mar. Det ökar risken för diabetes och högt blodtryck, det ger tecken på le-
verskador, det ökar riskerna för cancer, det kan ge impotens och ibland
t.o.m. sterilitet.
Missbruket av anabola steroider, precis som missbruk av alkohol och nar-
kotika, förstör unga människors liv och begrepp om vad som är rätt och fel,
vad som är viktigt och vad som är det verkliga livet.
I den motion som jag har väckt tillsammans med Widar Andersson och
Martin Nilsson vill vi få en kriminalisering också av bruket av anabola steroi-
der. Vi vill det därför att missbruket i dag inte alls bara handlar om ett pro-
blem inom idrottsrörelsen, som den själv måste hantera. Tvärtom, idrottsrö-
relsen kan till viss del upptäcka dem som är engagerade hos den och som
missbrukar medlen, och det är bra. Men problemet är så mycket större än
så och är därför ett gemensamt samhällsproblem för oss.
Vi skall inte acceptera missbruk i vårt land. Vi vet att en passiv hållning
till missbruk av olika slag gör att gränser sprängs och passeras, att vi lär oss
att tåla mer och mer och så småningom i värsta fall slutar uppröras. Det är
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
95
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
96
viktigt att vi säger ifrån och att vi på allvar tar tag i de problem som finns
runt omkring oss. Eftersom anabola steroider nu missbrukas på samma sätt
som annan narkotika, att syftet inte alltid är att orka prestera mera inom sin
idrott utan bara att se större ut, har det blivit ännu mera angeläget att vi har
samma regler som för annat missbruk.
Om Polisens arbete mot missbruket skall bli verkningsfullt, måste den ha
medel och möjligheter att ta reda på om det finns ett bakomliggande miss-
bruk av anabola steroider vid misstänkta fall som den kommer i kontakt
med.
Om hotet mot de missbrukande att åka fast skall ha någon verkan, måste
de som missbrukar naturligtvis veta att det kommer att bli mycket besvärligt,
att straffet kommer att bli så påtagligt att de skall tycka att det finns skäl att
låta bli.
När drömmen om att få stå högst på prispallen, om att få vara störst i sko-
lan, om att få tillgång till de stora vinstpengarna, om att få vara starkast i ett
bråk, om att få inge respekt väger tyngst, kommer det aldrig att finnas någon
anledning att låta bli medlen. Hotet om påföljder för dem som använder ana-
bola steroider måste vara tydligt.
Anabola steroider är ett läkemedel och skall bara användas efter läkares
rekommendation och under deras kontroll. En kriminalisering av bruket är
nästa naturliga steg i arbetet för att minska det totala missbruket i vårt land.
Det förebyggande arbetet mot missbruk handlar om alla ungas möjligheter
till ett hyggligt liv, ett liv utan droger och beroenden som skapar tvångstan-
kar och begär som står över vänner, familjen och kärleken.
Det finns mycket kvar att ta reda på kring anabola steroider och de olika
biverkningar och konsekvenser som medlet för med sig. Det är viktigt att
forskningen fortsätter med det. Men vi vet redan i dag tillräckligt mycket
som är starka skäl nog att låta missbruket av anabola steroider lyda under
samma lagstiftning som annan narkotika.
Herr talman! I väntan på ännu en utredning kommer missbruket att fort-
sätta att sprida sig, till vanliga unga människor som i längtan efter något som
de inte har försöker hitta genvägar till förverkligandet av sina ideal och
drömmar. På vägen dit både förstör de sig själva och gör andra illa. Det är
slöseri med folk att låta det fortsätta, och det är inte ett sådant samhälle som
vi vill ha.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår motion So434.
Anf. 98 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag skall bölja med att yrka bifall till de två socialdemokra-
tiska reservationerna 8 och 9, som rör äldreomsorgen och handikappomsor-
gen.
Äldreomsorgen är ett viktigt område, därom är vi nog alla överens. Väl-
digt många människor, 325 000, får del av de tjänster som ges inom äldreom-
sorgen, varav ungefär 250 000 får sina tjänster från hemtjänsten. Det kostar
ungefär 50 miljarder om året. Samtidigt vet vi att behovet av tjänster - hem-
tjänst, ålderdomshem, särskilda boendeformer - sannolikt kommer att öka
under resten av 90-talet, därför att andelen äldre äldre ökar, och det är de
som har de allra största behoven.
Hur möter man då den utvecklingen i Sverige i dag? Jo, resurserna mins-
kar för äldreomsorgen. Det avsätts en miljard mindre i resurser under 1993,
och sannolikt fortsätter minskningen under 1994. Kommunförbundets ord-
förande, moderaten Joakim Ollén, har sagt att i den planering som ligger
mellan 1992 och 1995 kommer resurserna till äldreomsorgen att minska med
7 %. Som jag sade, ökar samtidigt antalet äldre.
Vad blir följden av det här? Jo, följden blir sannolikt en sämre äldreom-
sorg, vad avser både kvalitet och omfattning. Vi har redan sett en del av kon-
sekvenserna. Det står i den borgerliga majoritetstexten att bland dem som
får hemtjänst ökar andelen personer över 80 år. Det är möjligtvis sant, men
samtidigt skall man då veta att antalet 80-åringar som får hemtjänst nu mins-
kar, i jämförelse med hur det var för några år sedan, likaså andelen av dem
som är över 80 år.
Vilka är det då som får mindre hjälp? Jo, framför allt lågutbildade och
kvinnor. Vi har begärt i vår socialdemokratiska reservation att regeringen
skall göra en analys av det här. Hur kan det komma sig att de som har den
sämsta hälsan, nämligen de lågutbildade och kvinnorna, får mindre hjälp nu
när resurserna tryter? Jag tycker att det är rimligt att göra en sådan analys,
för att sedan kunna lägga fram förslag om hur man skall fördela resurserna
på ett rättvisare sätt än vad som görs i dag. Detta har inte den borgerliga
majoriteten gått med på.
En annan sak som man slås av är att det är väldigt olika i olika kommuner
i Sverige. Det skiljer sig mellan norr och söder, men inte bara det. SKTF
visar att det också finns en avsevärd skillnad mellan moderatledda kommu-
ner och socialdemokratiskt styrda kommuner. Det förvånar inte mig. Mode-
raterna prioriterar inte äldreomsorgen, det har jag lärt mig under min poli-
tiska gärning, och det visas i den undersökning som SKTF har gjort.
Däremot är utvecklingen en annan i de socialdemokratiskt styrda kommu-
nerna, generellt sett. Det borde mana till eftertanke hos de övriga borgerliga
partierna. Går det att bedriva en god äldreomsorg ihop med Moderaterna?
Jag tycker att verkligheten, utifrån SKTF:s undersökning, visar att det inte
gör det. Moderaterna prioriterar inte äldreomsorgen.
ÄDEL-reformen genomfördes med ganska knapp majoritet här i kamma-
ren. Den var en överenskommelse mellan Socialdemokraterna och Folkpar-
tiet. Det har i allt väsentligt blivit en bra reform. Det var nödvändigt att
samla ansvaret för äldreomsorgen för att vi skulle kunna möta 90-talet.
Det viktigaste är att byggandet av särskilda boendeformer har ökat, men
också att en hel del av de medicinskt färdigbehandlade har kunnat tas om
hand i lämpligare vårdformer.
Allt är inte fullföljt. Det ligger fortfarande folk kvar på medicinklinikerna
som inte borde ligga där. De borde i stället få del av kommunens äldreom-
sorg. SKTF har också pekat på det.
Mot bakgrund av de nedskärningar som sker är det svårt för kommunerna
att möta upp och fortsätta den positiva utveckling som kom direkt efter
Ädelreformen.
Det finns ett par andra områden som inger betänkligheter. Det är områ-
den där det fortfarande råder en oklar ansvarsfördelning. Ett sådant område
som vi pekar på i vår motion är rehabiliteringen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Det är viktigt att ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting vad |
som finns.
|
Socialpolitik - |
Jag har pekat på de nedskärningar som sker inom äldreomsorgen. De på- Mycket tyder nu på att detta nödvändiga samspel mellan anhöriga och den Man borde se över denna problematik. Anhöriga gör en ovärderlig insats, Jag vill säga något om valfrihetsrevolutionen, som de borgerliga pratade Jag tror inte att medborgarna uppfattar att det har hänt inom äldreomsor- Det har funnits privata alternativ redan tidigare. Socialstyrelsen har tittat ”Socialstyrelsen har granskat ett 50-tal avtal som slutits med entreprenör Vi har pekat på de här problemen gång efter annan. Nu pekar också So- |
|
98 |
cialstyrelsen på dem. Vad ämnar regeringen göra? Det är väl ingen tillfreds- |
ställande situation? Det kan knappast vara det om man inte kan följa upp,
om man inte har någon insyn och om man inte vet hur kvaliteten i dessa alter-
nativ är.
Till sist vill jag säga litet grand om handikappolitiken. Vi är överens om
den handikappreform som genomförs. Det är en oerhört viktig reform, men
den är inte allt. De generella insatserna ligger i botten på handikappolitiken.
Det finns oroande tendenser ute i kommuner och landsting för tillfället. När
man ökar klasstorlekarna och barngrupperna på dagis, försämrar kollektiv-
trafiken och försämrar färdtjänsten så minskar möjligheten till integrering i
barnomsorgen och i skolan och möjligheterna för barn med funktionshinder
att kunna delta i verksamheten på så lika villkor som möjligt.
När färdtjänsten och kollektivtrafiken försämras minskar möjligheterna
att delta i idrott, kultur och vettiga fritidsarrangemang. Det är just det som
händer i inte bara en utan väldigt många kommuner. Det tillhör också den
samlande handikappolitiken. Visst är de individuella åtgärder vi har genom-
fört positiva, men vi måste se till helheten när det gäller handikappolitiken!
Där finns också en annan, tyvärr mer negativ, sida.
Anf. 99 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Liksom Jan Andersson skall jag uppehålla mig något kring
äldrevården.
Utskottet skriver på s. 39 i betänkandet att vård och omsorg skall erbjudas
på lika villkor och med rättvis fördelning. Det står också att utskottet än en
gång vill understryka detta. Utskottet påminner också om sitt uttalande från
förra året att det är viktigt att det kommer fram förslag till på vilket sätt vår-
den av gamla och patienter i livets slutskede kan förbättras.
Socialstyrelsen har ett särskilt ansvar här. Rapporten om ÄDEL-reformen
skall förhoppningsvis resultera i justeringar.
Vi kan dock fundera över på vilket sätt man skall kunna förbättra inom
vård och omsorg om det inte får kosta mer. Det är väl den frågan som Social-
styrelsen går bet på.
Under senare tid har jag fått anledning att intressera mig för äldrevården.
Vid samtal med personal på sjukhem, servicehus och kommunal socialför-
valtning är det ett problem som alltid tas upp. Det tas upp av personal på
alla nivåer. Det är frågan om när en patient är färdigbehandlad.
Här har vi inte en vård på lika villkor. Landstingen och kommunerna har
fått minskade medel. Resurser för rehabilitering minskar. Vissa kommuners
kunskap om rehabilitering av gamla och handikappade är dålig. De geriat-
riska klinikerna får inte rustas ned ytterligare. Det måste bli slutsatsen.
Herr talman! Utskottet skriver också att det finns anledning att överväga
justeringar vad gäller avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad
samt boende.
Det är gott och väl med justeringar, men i första hand borde man förstås
få kommunerna att följa lagen. Det är väl känt att lagens bestämmelser om
det s.k. förbehållsbeloppet inte följs. Det kan aldrig ha varit riksdagens av-
sikt att lagen skulle kunna tolkas på så olika sätt. Vi kan se en grupp av kom-
muner som tillämpar lagen korrekt, och där den enskilde har ett förbehålls-
belopp i alla former av boende. Sedan finns det ett antal kommuner som
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
99
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
100
tillämpar lagen i fråga om särskilt boende men inte när det gäller ordinärt
boende. En annan grupp av kommuner bryr sig inte alls om förbehållsbe-
lopp.
Detta är inte vård och omsorg på lika villkor och med rättvis fördelning.
Det har aldrig varit riksdagens mening att kommunerna i praktiken skall
få göra som de vill i det här stycket. Det finns äldre som har förmåga att
hävda sin rätt, men det gäller med naturnödvändighet långt ifrån alla.
Att regeringen tänker tala med Svenska kommunförbundet om tillämp-
ningen av lagen är sannerligen på tiden. Budskapet kan bli enkelt: Vi kan
inte ha en ordning som innebär att riksdagsbeslut gäller såvida icke kommu-
nen anser annorlunda.
Anf. 100 ULLA TILLÄNDER (c):
Herr talman! Mycket av det som Jan Andersson har sagt bygger på anta-
gandet att folk har lätt för att glömma. Faktum är att det kaos som 80-talet
lämnade efter sig är bakgrunden till den strama besparingspolitik som den
nuvarande regeringen har tvingats föra. Det är en ganska otacksam uppgift,
men att den är nödvändig framgår av det förhållandet att oppositionen har
tigit om eller samtyckt till många av de besparingsåtgärder som regeringen
har vidtagit.
Regeringens uppgift på det sociala området är att slå vakt om välfärden,
de sociala skyddsnäten, samtidigt som man har haft i uppgift att sanera eko-
nomin. Båda de här uppgifterna är lika viktiga, och på litet längre sikt är den
ena uppgiften en förutsättning för den andra. Utan en ordnad samhällseko-
nomi kan man inte heller räkna med en bärkraftig välfärd i samhället.
I ett samhälle som har höga ambitioner i sin definition av välfärd, som vårt
svenska samhälle har, måste det också finnas en realistiskt grundad insikt om
vad det kostar. Det är en ökad insikt av det här slaget som gör att vi nu
tvingas se över de sociala trygghetssystemen, kanske söka nya lösningar och
ge större utrymme åt initiativ som inte bara är offentliga.
Det finns många exempel på utmärkta privata alternativ också inom äld-
reomsorgen, men Jan Andersson vill inte se det positiva utan letar efter det
negativa. Man känner igen debatten från bamomosorgens område.
På det här sättet har det öppnats nya möjligheter. Människors kreativitet
och initiativförmåga har bättre kommit till sin rätt. Kostnadsmedvetandet
har blivit en faktor av flera som har påverkat planering och utförande. Samti-
digt har vaksamheten gentemot sänkningar i standarden skärpts. Ambitio-
nen har helt enkelt varit att få ut mer av satsade pengar också kvalitativt.
När det gäller äldreomsorgen har det faktum att antalet äldre ökar varit
ett grundläggande inslag i planeringen. Samtidigt ökar också de krav som
äldre har rätt att ställa. Eftersom levnadsåldern stiger förlängs också den tid
då man efterfrågar sjukvård.
Sammantaget gör detta att de äldres välfärd blir allt viktigare att slå vakt
om, och behoven varierar med åldern.
Ett uttryck för livskvalitet är att människor vill bo kvar hemma i sina bo-
städer så länge som möjligt. En tyst förutsättning för att det skall vara möj-
ligt är i många fall de anhörigas insatser. Dessa insatser är ovärderliga, det
har vi i Centern betonat år efter år. Skulle de värderas i pengar, skulle insat-
serna motsvara miljardbelopp. Det finns många kommuner som har upp-
täckt hur värdefull anhörigvården är och som stöder den genom någon form
av ersättning. En annan förutsättning är att det finns möjligheter till avlast-
ning.
Det var mycket intressant att höra Jan Anderssons inlägg om anhörigas
insatser, vilka också han betonade var ovärderliga. Det är inte så ofta vi hör
socialdemokrater formulera sig så.
Det är emellertid inte alltid som det finns anhöriga. I sådana fall utgör
hemtjänsten det stora skyddsnätet, och därför är det också viktigt att den
fungerar.
Den insats som hemtjänsten gör är viktig på många olika sätt. Det är inte
bara fråga om att städa av, laga mat och göra inköp. Insatsen består också i
att hon eller han förmedlar en personlig kontakt med den äldre, som sitter
ensam och som känner sig övergiven.
Jan Andersson antydde att hemtjänsten har skurits ner, men inte heller
det är korrekt. Sanningen är att den har ökat kraftigt i omfattning under de
senaste åren.
Den tid kommer för många äldre då de inte längre kan bo ensamma, och
då är det viktigt att länkarna i vårdkedjan finns och fungerar. I ett sådant
skede är det nödvändigt att samhället ställer upp med olika boendeformer
som återigen ger en viss valfrihet.
Riksdagens revisorer har granskat äldreboendet och avgivit en rapport
som man kallar Särskilda boendeformer för äldre. Vad man speciellt anmär-
ker på är att det finns för mycket av byråkratiska regler, som motverkar lo-
kala lösningar. Det man framför står också i överensstämmelse med riksda-
gens intentioner.
Det här är exempel på att beslut som fattas här i riksdagen många gånger
har svårt att nå ut. Ett konkret sådant exempel är riksdagens beslut om ål-
derdomshem, och i fråga om barnomsorgen vet vi hur svårt det var att få ut
kunskap om de olika beslut som fattades om alternativ inom barnomsorgen.
Vad gäller äldrevården i stort kan man konstatera att det har skett en
mycket kraftig satsning på olika boendeformer. Målet är att skapa ett varie-
rat utbud av äldreboende, och denna satsning sker i medvetande om att det
finns olika behov.
Också valfriheten, som är ett högt prioriterat mål, ställer krav på olika
omvårdnadsformer. För många äldre kommer en tid då det blir omöjligt att
klara sig i det egna hemmet, trots hjälp från hemtjänsten. Samhället bör då
ha en beredskap för den livssituationen. Det har, som jag nämnde, också
skett en kraftig utbyggnad av olika former av äldreboende, såsom service-
hus, ålderdomshem och gruppboende.
En äldre människas behov av hjälp kan ytterligare accentueras, och då
räcker inte alltid den vård som erbjuds på den här nivån i vårdkedjan, även
om det finns exempel på att anpassningsgraden är större inom ålderdoms-
hemmen än inom flera andra boendeformer. Också i det läget måste samhäl-
let, om det gör anspråk på att vara ett välfärdssamhälle, erbjuda hjälp.
Vården av de äldre i ett samhälle är i själva verket en ganska bra mätare
på hur allvarligt man tar på talet om människors lika värde och andra höga
principer. Vården av de äldre och de mycket vårdkrävande är ju inte direkt,
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
101
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
102
omedelbart och kortsiktigt lönsamma investeringar, men på litet längre sikt
är de lönsamma. Motsatsen skulle skapa ett hårt och kallt samhälle. Det är
därför vi i Centern lägger stor vikt vid frågor som rör de äldre, och det gör
också regeringen.
I det här perspektivet är det också viktigt att vårdkedjans yttersta länk,
sjukhemmen, fungerar, att de har den rätta kapaciteten.
Herr talman! En mänsklig syn på människans behov av vård och värme när
livet närmar sig sitt obevekliga slut måste innebära att hjälpbehovet också
omfattar den situation då hopp om tillfrisknande och överlevnad inte längre
finns, vilket också Jan Jennehag tog upp. Människan kan vara oerhört ensam
i livets slutskede, och då måste sjukvård och äldreomsorg vara rustade för
att också i en sådan situation ge den hjälp och det stöd som krävs.
Herr talman! Med detta vill jag instämma i det yrkande som Rosa Östh
framförde tidigare i debatten.
Anf. 101 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Ulla Tilländer beskrev 80-talet som ett kaos för äldreomsor-
gen och den nuvarande situationen som närmast ett lyckorike. Vi går tillbaka
och tittar på vad som hände under 80-talet. Då skedde en oerhört kraftig
utbyggnad av t.ex. hemtjänst och färdtjänst. Däremot minskade antalet sär-
skilda boendeformer. Men totalt sett skedde en mycket kraftig utbyggnad av
äldreomsorgen.
Om vi tittar på personer över 80 år ökade stadigt insatserna i takt med att
antalet 80-åringar ökade. Nu ser vi en annan trend. Antalet 80-åringar som
får hjälp minskar. Hemtjänsten för dem minskar ganska kraftigt. Den ökar
inte alls.
För det andra minskade resurserna med 1 miljard förra året, och det är
inte litet. Kommunförbundets Joakim Ollén beräknar att det blir 7 % i
minskning mellan 1992 och 1995. Det är sannerligen inte en ökning av resur-
serna inom äldreomsorgen. Det påverkar naturligtvis kvaliteten.
För det tredje: Ulla Tilländer säger att det minsann finns bra privata alter-
nativ. Ja, det tror jag alldeles säkert. Det var inte detta jag polemiserade
mot. Det jag polemiserade mot var det som framkom i Socialstyrelsens rap-
port, nämligen att det brister i de allra flesta avtal mellan kommuner och de
privata alternativen. Det är dålig insyn, dålig kontroll, brist på sekretess och
annat.
Tycker Ulla Tilländer att det är tillfredsställande? Det vi vill är att man
gör någonting åt dessa avtal så att man får en ordentlig insyn och en ordentlig
kontroll.
Till sist till de särskilda boendeformerna. Det är sant att de har ökat, men
det har sannerligen inte skett med Centerns hjälp. Ökningen skedde på
grund av ÄDEL-reformen, som Centern var emot.
Det är det kommunala betalningsansvaret och det stimulansbidrag som
Socialdemokraterna och Folkpartiet gemensamt drev igenom här i kamma-
ren som gjort att antalet särskilda boendeformer för äldre ha ökat.
Anf. 102 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Herr talman! Det finns många bra privata alternativ. Jag kan nämna ett
av många. Det är också ett där Socialstyrelsen har gjort en utvärdering. Det
finns i Solna kommun. Utvärderingen är finansierad av bl.a. Socialstyrelsen.
Där har det privata äldreboendet fått högsta betyg.
Sedan måste jag återkomma till frågan om hemtjänsten, som Jan Anders-
son återigen tog upp. Jan Anderssons kritik på detta område är inte korrekt.
Jag upprepar det. Han säger att antalet personer som får hemtjänst har mins-
kat. Han antyder med ett sådant sätt att uttrycka sig att antalet hemtjänst-
timmar också har minskat. Men det är definitivt inte sant.
I verkligheten har det skett en kraftig ökning under senare år. I början på
80-talet var antalet hemtjänsttimmar ungefär 50 miljoner. Men nu i början
på 90-talet är siffran uppe i mer än 100 miljoner. Det är väl en ökning om
något!
Dessutom har antalet personer som får hjälp kvällar och nätter också
ökat. Så sent som 1988 var den siffran lägre än 13 %, men i dag är den över
20 %. Om Jan Andersson tvivlar på dessa siffror går det bra att läsa om dem
i den rapport som jag nämnde, nämligen den rapport som har kommit från
riksdagens revisorer.
Dessa siffror visar otvetydigt att antalet hemtjänsttimmar inte har mins-
kat, utan de har mer än fördubblats. Däremot är det kanske riktigt att pröv-
ningen av behovet har blivit noggrannare. Det visar just det faktum att hjäl-
pen till de allra äldsta med det stora behovet av hjälp har ökat kraftigt. Den
mesta hjälpen går nu till dem som verkligen är i behov av hjälp.
Anf. 103 JAN ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Det verkar som om Ulla Tilländer och jag är överens. Om
Ulla Tilländer lyssnat till mig, hade hon hört att jag sade att det skedde en
väsentlig ökning under 80-talet.
När Ulla Tilländer nu använder siffror går hon tillbaka till 1980. Märk väl:
Under 80-talet skedde en oerhört kraftig utbyggnad av hemtjänsten. Därom
är vi överens. Det som har hänt i början på 90-talet är något annat. Jag har
inte tittat på antalet hemtjänsttimmar. Om de ökar eller ej vet jag inte exakt.
Men jag är ganska säker på att de absolut inte ökar lika mycket som under
80-talet.
Däremot minskar för första gången antalet personer över 80 år som får
hemtjänst. Siffrorna är exakt 154 364 personer för år 1990, och 148 407 per-
soner för år 1992. Det har alltså skett en väsentlig minskning. Man skall ha
i åminnelse att antalet personer över 80 år samtidigt har ökat. Det är en
oroande utveckling att detta trendbrott har skett.
Sedan pekar Ulla Tilländer på ett gott privat alternativ. Jag sade att sådana
säkert finns. Men det jag frågade Ulla Tilländer om var: Tycker de borger-
liga att det är tillfredsställande att det brister i så gott som alla avtal mellan
kommunerna och de privata entreprenörerna? Det brister i insyn, kontroll,
osv.
Vi har här sagt att regeringen måste göra någonting när Socialstyrelsen
har pekat på detta problem. Tycker inte Ulla Tilländer att det är ett pro-
blem? Hon har faktiskt inte svarat på frågan.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
103
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
104
Anf. 104 ULLA TILLÄNDER (c) replik:
Herr talman! Självfallet skall man se över det hela där det finns problem.
Men samtidigt måste jag mot bakgrund av Jan Anderssons mycket negativa
beskrivning av privata alternativ säga följande.
Vi tror obetingat på en äldreomsorg som är så beskaffad att samhället stäl-
ler höga krav på nivån i omsorgen. Sedan får olika intressenter - både pri-
vata och offentliga - tävla om vem som kan uppnå det bästa resultatet kvali-
tativt och kvantitativt inom givna ramar.
När det gäller siffrorna om hemtjänst till de äldre har antalet hemtjänst-
timmar ökat betydligt också under senare år. Jag nämnde att det var 50 mil-
joner hemstjänsttimmar i böljan på 80-talet. Nu när vi är inne i mitten av
90-talet är antalet timmar betydligt över 100 miljoner. Det måste man väl
ändå anse vara en påtaglig ökning. Dessutom ökar antalet äldre över 80 år
som får hemhjälp, Jan Andersson.
Anf. 105 FANNY RIZELL (kds):
Herr talman! Det har varit en lång debatt om vårt samhälles välfärd. Vi
skall snart fatta beslut om en del saker som omformulerar en del av samhäl-
lets uppgifter.
En av de mest angelägna uppgifterna är ansvaret för vården och omsorgen
av våra äldre. Ulla Tilländer har nyss talat mycket bra om boende, om hem-
tjänst, om anhörigvård och om vård i livets slut. Jag ser att riksdagsledamö-
terna står här och trampar och vill fortsätta med votering, så jag skall inte
upprepa det. Men det var mycket bra.
Låt mig dock nämna några detaljer. En stor del av de äldre, människor
som inte vågar, orkar eller kan göra sin röst hörd i samhället, har inga för-
eningar eller organisationer som för deras talan. Det är därför mycket ange-
läget att vi, samhället, lyfter fram deras behov. Det är tyvärr inte alltid de
som har starka företrädare i samhällsdebatten som bäst behöver samhällets
stöd.
Flera förslag som innebär att man kommer att lyfta fram och förbättra si-
tuationen för svaga grupper har vunnit gehör under mandatperioden. Barn-
ombudsmannen och den nu förslagna Handikappombudsmannen är exem-
pel på det. Men fortfarande saknas det en äldreombudsman.
Vi har inget forum för äldre. Inget forum dit äldre, anhöriga eller persona-
len i äldreomsorgen kan vända sig för att få sina åsikter beaktade. En äld-
reombudsman skulle kunna ta till vara deras intressen bättre än vad som görs
i dag. Ombudsmannen skulle också kunna göra utredningar och föreslå åt-
gärder för att förbättra för de äldre. Kristdemokraterna har flera gånger mo-
tionerat om tillsättandet av en äldreombudsman.
Herr talman! I dag ger de medicinska framstegen allt större möjligheter
att bota och lindra sjukdomstillstånd. Även mycket gamla människor kan
hjälpas. Äldre människor kan behöva sjukvård under lång tid, och de kan
behöva en kvalificerad sjukvård.
Många, kanske de flesta, får adekvat vård. Men om man har svårt att få
förståelse för sina behov och önskningar, om man vårdas på för låg nivå, om
man blir nekad intagning till eller blir för tidigt utskriven från en vårdinrätt-
ning, kan det vara svårt att få klagomålen prövade.
Den som upplever kommunens sjukvård och omsorg som otillräcklig har
inte heller någon nationell instans att vända sig till där klagomålen blir
objektivt bedömda - så långt det nu går. Kanske kan frågan om äldreom-
budsmannen formuleras vid ett nationellt forum där även de som är miss-
nöjda med utebliven vård eller alltför korta vårdtider kan framföra sina åsik-
ter. Framför allt kan äldreombudsmannen bli en talesman för röstsvaga
gamla.
Herr talman! Mitt anförande var mycket kort. Det innehöll en liten del av
en mycket stor fråga.
Anf. 106 BERT KARLSSON (nyd):
Herr talman! Denna dag har varit en intressant dag. Vi har i åtta timmar
talat om husläkarsystemet. Det är intressant att höra hur vissa ledamöter ur
regeringspartierna kritiserar oss i Ny demokrati för att vi har ändrat oss. Det
är möjligt att man har uppfattat det som att vi har gjort något som är formellt
fel. Det är mycket möjligt att den kritiken är befogad. Men jag kan aldrig
tänka mig att det formella är viktigare än sakpolitiken. Det är ju just det som
riksdagen har kritiserats för, nämligen att det formella ofta är viktigare.
Ny demokrati var ett parti som skulle införa sunt förnuft i politiken, och
vi skulle representera väljarna.
Vi har nu funnit att vi kanske gjorde fel när vi fattade vårt första beslut i
detta ärende, speciellt med tanke på att förslaget ändrades under hantering-
ens gång. Vi fick inte riktigt det vi hade begärt.
Man kan också undra varför vi här i dag i åtta timmar har diskuterat denna
fråga. Vad är det för mening att diskutera om vi inte har möjlighet att ändra
oss? Jag trodde debatter var till för det. Jag trodde att man skulle lyssna till
olika argument. Men i riksdagen får man inte ändra sig fyra veckor innan,
utan att det omedelbart blir en svekdebatt.
Jag skulle vilja förorda att man i fortsättningen inte lade ned så mycket
tid på de meningslösa debatterna. Tänk om ett företag skulle använda sin
arbetskraft på detta sätt. Jag garanterar att det företaget skulle gå i konkurs.
Vore det inte bättre att i fortsättningen skicka in protokollen från de olika
partierna. Då har man rösträkningen omedebart klar, och vi slipper detta
skådespel.
Vi har faktiskt lurat alla de som sitter på läktarna att tro att vi kanske kan
ändra oss här och att debatten verkligen betyder någonting. I ett företag, när
man diskuterar olika frågor, bollar man saker och ting mot varandra. Däref-
ter fattar man ett beslut. Men tydligen är det inte så i riksdagen.
Jag frågar därför: Vilken heder är det vi pratar om, Ny demokratis eller
riksdagens? Det får ni fundera på.
(Applåder)
Anf. 107 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag ber att få uttrycka kammarens förtjusning över att se
riksdagsman Karlsson här. Han har aldrig varit här så mycket som just i dag.
Jag vet att det är ovanligt att man begär replik på någon i sitt eget parti.
Men vi har ju varit med i Guinness rekordbok förr.
Låt oss se vad som har inträffat. Ny demokratis representant i socialut-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
105
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
106
skottet har sjabblat. Hela Ny demokratis riksdagsgrupp vet om det. Så
snacka inte om att ändra sig, Bert Karlsson! Det är ni själva som skall ändra
er, hela gänget.
Vad vi annars är på väg att göra är att förlora den politiska heder som jag
anser att vi faktiskt har byggt upp här i riksdagen. Varför skulle vi göra det?
Skulle det vara för rubrikernas skull? Jag tror att även herr Karlsson tycker
att det räcker med rubriker - för dagen i alla fall. Tag ansvar och var litet
tuff! Det brukar vi vara.
Tala inte om sakpolitik! Bert Karlsson själv är ju den som inte bryr sig om
sakinnehåll. Att driva sakpolitik handlar om kunskap.
Det är faktiskt dags för Ny demokratis riksdagsledamöter att ändra sig.
Är det någon dag som debatten skulle kunna ha någon vettig betydelse, kan
det vara just i dag. Men det beror på er.
I detta anförande instämde Lars Moquist (nyd).
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (den generella välfärdspolitiken)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
122 för res. 1
11 för men.
171 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
152 för utskottet
131 för res. 1
21 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 2 nyd, 2-
För res. 1: 119 s, 10 v, 2-
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Mom. 2 (en rättighetslag)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
291 för utskottet
12 för men.
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 18 kds, 23 nyd, 2-
För men.: 10 v, 2-
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 8 kds, 4 v
Mom. 3 (inriktningen av hälso- och sjukvården)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
173 för utskottet
131 för res. 2
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 23 nyd, 2 -
För res. 2: 119 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Mom. 4 (sjukvårdsproduktionen)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och därefter
ifråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet hemställan
2. hemställan i res. 3 (nyd)
Votering:
278 för utskottet
22 för res. 3
4 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 7 v, 4 -
För res. 3: 22 nyd
Avstod: 1 nyd, 3 v
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Motiveringen:
Godkännande av
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 2 i motsvarande del (s)
Kammaren godkände utskottets motivering med acklamation.
Mom. 5 (folkhälsoaspekter)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
107
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
173 för utskottet 130 för res. 4 |
46 frånvarande
|
Socialpolitik - |
Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 23 nyd, 2 - För res. 4: 119 s, 9 v, 2- Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 5 v Mom. 6 (upphävande av lagen om husläkare m.m.) 1. utskottet 2. res. 5 (m, fp, c, kds) Votering: 152 för utskottet 151 för res. 5 1 avstod 45 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 20 nyd, 10 v, 3 - För res. 5: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 2 nyd, 1 - Avstod: 1 nyd Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v Mom. 7 (dispens från lagen om husläkare) 1. utskottet 2. res. 6 (m, fp, c, kds) Votering: 152 för utskottet 151 för res. 6 1 avstod 45 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 20 nyd, 10 v, 3- För res. 6: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 2 nyd, 1 - Avstod: 1 nyd Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v Mom. 8 (upphävande av lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersätt- 1. utskottet 2. res. 7 (s) Votering: 172 för utskottet 131 för res. 7 46 frånvarande |
|
108 |
Kammaren biföll utskottets hemställan. |
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 24 c, 19 kds, 23 nyd, 2-
För res. 7: 119 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 7 c, 7 kds, 4 v
Mom. 10 (Ädelreformen m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
121 för res. 8
10 för men.
172 avstod
46 frånvarande
Kammaren biträdde res. 8.
Huvudvotering:
175 för utskottet
119 för res. 8
10 avstod
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 23 nyd, 2-
För res. 8: 117 s, 2-
Avstod: 10 v
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Mom. 11 och 12 (hemtjänsten m.m.)
1. utskottet
2. res. 8 i motsvarande del (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 13 (nationella mål för handikappolitiken)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
172 för utskottet
131 för res. 9
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 22 nyd, 2-
För res. 9: 119 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 1 nyd, 4 v
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
Mom. 15, 16 och 17 (behovsprövade barnbidrag m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 i motsvarande del (nyd)
109
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Votering: 281 för utskottet |
23 för res. 10
|
Socialpolitik - |
45 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 10 v, 4- För res. 10: 23 nyd Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v Mom. 31 (smittskyddslagen) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 292 för utskottet 11 för men. 46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 19 kds, 23 nyd, 3 - För men.: 10 v, 1 - Frånvarande: 19 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 7 kds, 4 v Mom. 37 (Allmänt bidrag till hälso- och sjukvården) 1. utskottet 2. res. 13 (m, fp, c, kds) 3. men. i motsvarande del (v) Förberedande votering: 146 för res. 13 12 för men. 146 avstod 45 frånvarande Kammaren biträdde res. 13. Huvudvotering: 142 för utskottet 162 för res. 13 45 frånvarande Kammaren biföll res. 13. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 21 nyd, 2- För res. 13: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 2 nyd, 10 v, 2- Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v Mom. 41 (fördelningsgrund för statsbidrag till tolktjänst) 1. utskottet 2. res. 14 (m, fp, c, kds) Votering: |
|
110 |
154 för utskottet |
150 för res. 14
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 23 nyd, 9 v, 3-
För res. 14: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 1 v, 1 -
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Mom. 57 (medelsanvisningen till Socialstyrelsen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
293 för utskottet
11 för men.
45 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 23 nyd, 3 -
För men.: 10 v, 1 -
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 4 v
Mom. 62 (bidrag till RFSU)
1. utskottet
2. res. 17 (s)
Votering:
172 för utskottet
131 för res. 17
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 22 nyd, 2 -
För res. 17: 119s,10v,2-
Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 1 nyd, 4 v
Mom. 68 (dopning)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. So434 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 80 (Barnombudsmannens uppgifter)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 82 (barnkonventionen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Socialpolitik -
inriktning och
anslag
111
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Votering: 289 för utskottet |
14 för men.
|
Riktlinjer för ett |
46 frånvarande För utskottet: 118 s, 75 m, 29 fp, 25 c, 18 kds, 22 nyd, 2- Frånvarande: 19 s, 5 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 1 nyd, 4 v Mom. 86 (utredning om adoptionsfrågor) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) 285 för utskottet 13 för men. 51 frånvarande Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 75 m, 28 fp, 24 c, 18 kds, 20 nyd, 2- Frånvarande: 20 s, 5 m, 5 fp, 7 c, 8 kds, 2 nyd, 4 v Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. 8 § Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverk- Föredrogs verkning och partihandel med alkoholdrycker, m.m. (prop. 1993/94:136). Anf. 108 PETER KLING (nyd): Herr talman! I socialutskottets betänkande SoU22 behandlas en partimo- Det är märkligt att vi folkvalda aldrig går folkets ärenden. I denna kam- |
|
112 |
gatan tycker. |
Herr talman! Jag skall inte tala länge. Jag yrkar att regeringen bör lägga
förslag om att upphäva förbudet att sälja vin och starköl i vanliga livsmedels-
butiker m.fl. försäljningsställen.
Jag vill också yrka bifall till motion So272 yrkande 3, 6 och 7-22, dvs. hela
motionen.
Det av Peter Kling under överläggningen framställda särskilda yrkandet
hade följande lydelse:
1. beträffande riktlinjer för ett nytt tillståndssystem att riksdagen med an-
ledning av motion 1993/94:So272 yrk. 1 som sin mening ger regeringen till
känna följande:
Regeringen bör lägga förslag om att upphäva förbudet att sälja vin och
starköl i vanliga livsmedelsbutiker m.fl. försäljningsställen.
Anf. 109 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Det är riktigt som Peter Kling säger att Alkoholkommissio-
nen är klar med sitt betänkande. Det avlämnades förra veckan. Trots de
forskningsrapporter som föreligger och allt det arbete som Alkoholkommis-
sionen har lagt ner på att få fram underlag för sina beslut, har Peter Kling
ändå inte förstått att alkoholen utgör vårt största sociala och hälsopolitiska
problem. Han vidhåller att full frihet skall råda. I allt annat skadepreventivt
arbete är det de generella åtgärderna som ger effekt. Det gäller inte minst
på alkoholens och tobakens område. Vi har sådana restriktioner som inne-
bär att vi skyddar människor ifrån den skadliga inverkan som både alkohol
och tobak kan ha.
Den proposition som ligger till grund för det här betänkandet var ett be-
ställningsarbete dels från Alkoholkommisssionen, dels från riksdagen. Den
tidigare propositionen som rörde direktimport av starköl godtogs inte av
riksdagen. Den återförvisades till regeringen. Nu har man återkommit med
en proposition. Under tiden har förhandlingarna med EU avslutats och
EES-avtalet har trätt i kraft.
I dessa avtalssammmanhang har vi avstått från att behålla Vin & Sprit
AB:s monopol. I stället har vi valt att inrätta en s.k. tillståndsmyndighet som
skall sköta om de tillstånd som krävs för att man skall direktimportera alko-
hol och distribuera den till restauranger och försäljningsställen. Systembola-
get har vi fått behålla vid förhandlingarna. Vi är mycket glada över att det
var möjligt. Jag vet att det var mycket bekymmersamt ända in i det sista in-
nan vi fick det beskedet. Vi som eftersträvar en låg alkoholkonsumtion
skulle naturligtvis helst ha sett att vi skulle ha kunnat behålla alla våra mono-
pol. Tyvärr medges det inte i dessa sammanhang. Vi har fått avstå när det
gäller Vin & Sprit AB.
När det gäller den framtida inriktningen av Vin & Sprit AB:s verksamhet
ansåg Alkoholkommissionen att det bolaget skall vara helt statligt ägt. Det
tycker jag är en riktig inriktning. Därigenom kan vi också ge riktlinjer för
hur Vin & Sprit AB skall hantera sin verksamhet.
Det pågår just nu ett utredningsarbete om vilka riktlinjer som bör gälla
för den nya tillståndsmyndigheten. Det krävs naturligtvis ett ganska långt-
gående lagförslag för att reglera myndighetens samtliga funktioner. Det är
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
114
viktigt att man har den alkoholpolitiska bakgrunden i de sammanhang som
tillståndsmyndigheten skall agera i. Det skall naturligtvis vara en aktiv tillsyn
på nationell nivå för att garantera att försäljningen av alkohol sker ansvars-
fullt. Att de lagar och bestämmelser som finns på alkoholområdet också ef-
terlevs tror jag är mycket viktigt i dessa sammanhang.
Vi vet att de privata vinstintressena ur alkoholpolitisk synpunkt skapar be-
kymmersamma situationer om försäljningen släpps fri. Monopolställningen
har ju gjort att vi har sluppit vinstintressena i svensk alkoholpolitik.
Herr talman! Jag har inget yrkande i sammanhanget. Jag finner mig i att
utskottet har funnit detta väl avvägt och kommer naturligtvis, när förslaget
till lagen så småningom kommer till riksdagen, att ha synpunkter på lagens
utformning och se till att de alkoholpolitiska målen finns med i det arbete
som då kommer att bedrivas från tillståndsmyndighetens sida.
Anf. 110 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag måste bemöta Karin Israelsson. Skillnaderna mellan
Karin Israelsson och Peter Kling är tydligen väldigt stora. Jag tror, Karin
Israelsson, faktiskt på den stora massan utanför riksdagen. Jag tror att det är
tänkande och självständiga individer. Vi är inte någon överförmynderigrupp
som kan styra massan med lagar, förbud och enorma regleringar. Jag tror på
individens tänkande. Därifrån vill jag skapa lagar som är trovärdiga och som
människorna utanför den här kammaren kan följa på ett vettigt sätt. Där är
det stora åsiktsskillnader mellan Karin Israelsson och mig, det vill jag san-
nerligen påpeka.
Jag tycker inte att vi är några översittare som har intelligens långt över den
vanliga människans. Jag tror att individen kan klara av detta själv. Vad vi
politiker bör göra är att upplysa och utbilda folk om problemen. Sedan bör
individen själv ta ansvar. Där skiljer vi oss åt. Jag anser att människorna på
gatan inte är en grå trist icke-tänkande massa.
Anf. 111 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det finns undersökningar som visar att det finns en majoritet
för att behålla Systembolaget, inte minst i skenet av den diskussion som har
varit under EU-förhandlingarna. Det har funnits en god service, ett stort ut-
bud av produkter som skall säljas, och man har fått de råd som kan tänkas
behövas.
Alla de forskningsrapporter om vi fått i Alkoholkommissionen har visat
på problem. I t.ex. Värmland och Bohus län har man fått sluta med starköls-
försäljningen i livsmedelsbutikerna efter ett halvår på grund av de stora so-
ciala och hälsopolitiska problemen. Dessa var så pass påtagliga att de sociala
myndigheterna inte klarade av dem.
Det finns få länder i världen som inte har någon typ av restriktioner kring
sin alkoholförsäljning. Vi har inte sådana därför att vi vill vara överförmyn-
dare utan därför att alkohol är beroendeframkallande. Därför krävs olika
åtgärder.
Anf. 112 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag ser fortfarande en stor skillnad mellan Karin Israelssons
och vårt tänkande. Jag anser att Systembolagets monopol klart strider mot
EES-avtalet. Jag skall återge ett stycke av EES-avtalet: De avtalsslutande
parterna skall säkerställa att statliga handelsmonopol anpassas på ett sådant
sätt att ingen diskriminering med avseende på anskaffnings- och marknads-
föringsvillkor föreligger mellan medborgarna i EG-medlemsstaterna och
medborgarna i EFTA-statema.
Denna passus visar helt klart att vi är diskriminerande. Jag kan inte i en
vanlig livsmedelsbutik köpa förutom goda ostar och kex en flaska vin, utan
jag hänvisas helt till Systembolaget och måste gå till den affären. Är inte
detta diskriminering jämfört med andra medborgare i Europa, så vet inte
jag vad diskriminering är, Karin Israelsson.
Sverige kommer att anklagas för detta i domstolarna. Det är förhopp-
ningsvis fler individer än Peter Kling i Sverige som tycker att detta är diskri-
minering.
Vi vill från vårt parti ha ett ämne i skolan som handlar om tobak, alkohol
och narkotika, ett kunskapsrelaterat ämne där man upplyser folk om vad det
handlar om, att det är skadligt att dricka för mycket och påverkar samhälls-
ekonomin. Men vi vill ytterst släppa ansvaret till individerna. Vi tror nämli-
gen på individerna, och vi tror på kunskap i samhället. Det är där skillnaden
är, Karin Israelsson. Vi tror inte på att det skall sitta en grupp människor
och styra uppifrån, stifta hundratals lagar och regleringar som folk dessutom
inte tror på utan tycker är löjliga. De följer inte lagarna. Är det så svårt att
förstå det?
Anf. 113 KARIN ISRAELSSON (c) replik:
Herr talman! Det är nog fler än Peter Kling som har upptäckt att det är
stora skillnader mellan oss två. Det har varit så sedan den första dag vi hade
en alkoholpolitisk debatt. I övrigt finns det också stora skillnader.
När vi har förhandlat med EU om att få behålla vårt Systembolag har vi
gjort det på hälsopolitisk grund. Det har vägt tyngre i vågskålen än det som
Peter Kling tar upp. Den konkurrensneutralitet som Peter Kling hänvisade
till rör inte den enskilde individen utan försäljningen till Systembolaget. Där
skall det finnas en konkurrensneutralitet. Där har Systembolagets policy va-
rit att se till att så många märken som möjligt skall kunna säljas via provför-
säljningar. Man har anpassat sig så långt det har varit möjligt till de krav som
ställs i EES-avtalet.
Nu finns EU-avtalet, en skriftlig bekräftelse på det hela. Det tycker jag är
väldigt viktigt.
Att man skall undervisa om detta i skolan är ingen nyhet. Det har funnits
sådan undervisning i skolorna i många år, långt före det att Peter Kling kom
till riksdagen. Det var genom Centerpartiets initiativ som detta infördes i
samband med den nya alkoholpolitiken 1977. Det har givit resultat. Men vi
har också sett att information inte ger de effekter som restriktioner ger. Det
är en mycket stor skillnad. Det finns inte en forskningsrapport som Peter
Kling skulle kunna bygga ett sådant påstående på - i varje fall har den inte
presenterats för oss i Alkoholkommissionen. Tvärtom visar alla utredningar
och informationsinsatser att det inte är tillräckligt. Det behövs också restrik-
tioner.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
115
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
116
Anf. 114 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Med anledning av det aktuella betänkandet om partihan-
delsmonopolets avskaffande och min och mina medmotionärers motion
So43 vill jag kommentera betänkandet i den del det rör avskaffandet av par-
tihandelsmonopolet.
Förslaget är ett resultat av EES-avtalet och EU-förhandlingarna. Det är
ett resultat som man har anledning att beklaga, för sannolikt kommer det att
innebära ökad alkoholkonsumtion och därmed ökade skador. Vi har därför
i motionen protesterat mot den föreslagna lösningen och i första hand före-
slagit ett bibehållande av partihandelsmonopolet och i andra hand ett över-
förande av monopolet till Systembolaget.
Åtminstone borde andrahandsyrkandet ha varit realistiskt att förhandla
om med EG respektive EU. Accepteras Systembolagets monopol avseende
detaljhandelsförsäljningen kan jag inte förstå varför det inte hade varit möj-
ligt att acceptera ett partihandelsmonopol för Systembolaget. Utskottet
kommenterar på denna punkt inte utlandstillverkad alkohol men jämväl det
svenska starkölet. Jag tycker att utskottets argumentering är svag. Den präg-
las mer av att uppnå en friare konkurrens än av angelägna socialpolitiska
motiv. Jag ställer frågan: Varför?
Norge, som i princip har samma alkoholpolitik som Sverige, har fått ett
bättre resultat. Norge avser inte genomföra några ändringar alls, eftersom
frågan inte har varit uppe till förhandling. Den har behandlats som offentlig-
hetsprincipen i Sverige. Det innebär att vi kommer att bryta samstämmighe-
ten i alkoholpolitiken mellan våra nordiska länder. Det är djupt beklagligt,
eftersom vår alkoholpolitik har varit så framgångsrik.
Utskottet framhåller att den totala alkoholkonsumtionen måste minska,
därför att missbruk och överkonsumtion medför höga kostnader för samhäl-
let och stort lidande för den enskilde. Samhällets kostnader beräknas uppgå
till 80-100 miljarder kronor årligen. Sveriges riksdag ställde sig i maj 1985
bakom WHO-målet och beslutade om en 25-procentig minskning av kon-
sumtionen av ren alkohol per invånare fram till år 2000.
Alkoholpolitiska kommissionens ordförande Ingemar Mundebo uttalade
nyligen på kommissionens presskonferens att Sverige inte kommer att kunna
uppnå det målet på grund av en liberaliserad alkoholpolitik, däribland sänkt
alkoholpris i framtiden. Att inte släppa in privatkapital i alkoholnäringen
har varit en grundpelare i vår alkoholpolitik. Den pelaren försvinner när pri-
vatkapital släpps in i partihandelsledet på det sätt som föreslås i propositio-
nen.
Den liberalare alkoholpolitiken, bl.a. genom direkt starkölsförsäljning
från bryggeri till restaurang, får redan konsekvenser. Det inbjuder till en
häftigare marknadsföring. Nu kommer nästa steg i liberaliseringen när vi ge-
nom dagens riksdagsbeslut öppnar för bryggerier även utanför Sverige att
direktförsälja till restauranger. Hur mycket mer rabatterad alkohol kommer
då inte att serveras? Det kommer knappast den nya kontrollmyndigheten
att kunna förhindra. Det hade varit bättre att ta vara på möjligheten att ge
Systembolaget detta monopol. Det hade minskat intresset hos olika produ-
center att driva en tuff och aggressiv marknadsföring mot restaurangerna.
Nu är vi där vi är. Jag förstår att utskottet har funnit att vi inte kan ta oss
ur ingånget och föreslaget avtal, trots de brister som det har. Utskottet skri-
ver: ”Med hänsyn till att Sveriges förhandlingar med EU inte resulterat i en
överenskommelse i anslutningsfördraget utan i en viss skriftväxling, som inte
binder EU-domstolen, är det av stor vikt att det regelverk som nu skapas,
beaktar inte bara alkoholpolitiska synpunkter utan också de konkurrens-
rättsliga aspekterna.”
Nu måste vi i stället se framåt. En i nuläget liberaliserad alkoholpolitik
måste framöver kompenseras med precis motsatta åtgärder, dvs. med ökad
restriktivitet på andra områden. Annars blir det precis som Mundebo har
sagt. De kristna socialdemokraterna är inte beredda att medverka till att riva
upp riksdagens beslut om minskning av alkoholkonsumtionen.
Det här betyder, menar jag, att högprislinjen måste bevaras ”till varje
pris”, som man skulle kunna säga. En stor mängd svenska och internatio-
nella undersökningar visar att högt pris är det effektivaste sättet att minska
alkoholkonsumtionen. Högprislinjen förutsätter att införselrestriktionerna
behålls. Sveriges förhandlingsresultat med EU är här tillfredsställande ge-
nom anknytningen till den danska situationen. Där har man nu klarat att
behålla sina införselrestriktioner i över 20 år. Ändringar framöver av denna
kompromiss förutsätter att de beslutas enhälligt av EU. Här får Sverige vid
ett medlemskap enligt min mening inte vika sig!
Från de kristna socialdemokraternas sida hälsar vi med glädje Alkohol-
kommissionens förslag om att höja åldersgränsen till 20 år för servering på
restaurang. Det är mycket angeläget nu för att kompensera de liberalise-
ringar som jag tidigare har talat om. Det är beklagligt att den alkoholpoli-
tiska kommissionen på denna punkt inte är enig. Men än finns tid till efter-
tanke före propositionsskrivandet.
Samtidigt instämmer jag i utskottets förslag i betänkandet, att vi här i dag
inte skall riva mer i olika bestämmelser och regler, utan att vi skall vänta ut
en proposition om helheten i alkoholpolitiken. I den meningen är det ju att
beklaga att vi nu genom EES-avtalet och i viss utsträckning genom hänvis-
ningarna till EU föregriper en kommande proposition om helheten.
Vi bör således efter dagens tvingande beslut ställa in oss på att fortsatta
åtgärder som sammantagen effekt måste innebära en skärpning av alkohol-
politiken. Annars kommer vi inte att klara Världshälsoorganisationens mål
om en 25-procentig säkning av alkoholkonsumtionen från 1985 fram till år
2000, ett mål som från folkhälsosynpunkt är mycket angeläget att uppnå.
Jag tackar talmannen för ordet.
Anf. 115 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Genom EES-avtalet har Sverige förbundit sig att tillämpa
EG:s regelverk. För att detta skall vara trovärdigt i EG:s ögon slår utskottet
fast i sitt betänkande: ”Utskottet anser vidare att en sammanblandning av
en monopoliserad detaljhandel och en konkurrensutsatt partihandel bör
undvikas.”
När det sedan gäller övriga alkoholpolitiska frågor har ju den alkoholpoli-
tiska kommissionen arbetat i drygt två år och lagt fram ett omfattande mate-
rial. Den offentliga debatten om dessa förslag har redan börjat. Tidigare,
under fjolåret, lade kommissionen fram ett delbetänkande om serveringsbe-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
117
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Riktlinjer för ett
nytt tillstånds-
system för
alkoholdrycker,
m.m.
118
stämmelsema. Denna del har varit ute på remiss tillsammans med ett betän-
kande från den s.k. LHD/LVM-utredningen, som har behandlat frågor om
överförande av tillståndsgivningen från länsstyrelserna till kommunerna.
Allt detta material kommer nu att samlas. Regeringen har meddelat sin
avsikt att under hösten i år lägga fram ett samlat förslag på hela alkoholpoli-
tikens område. Så länge utskottet inte förfogar över detta fullständiga under-
lag finns det inte anledning att ta några nya initiativ, utan vi måste först av-
vakta detta material. Denna bedömning har alltså gjorts av ett enhälligt so-
cialutskott.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punk-
ter.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (riktlinjer för ett nytt tillståndssystem)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
yrkande (nyd) och mot. So272 yrk. 6 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
22 för yrk. och mot.
2 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 72 m, 29 fp, 25 c, 18 kds, 9 v, 3 -
För yrk. och mot: 22 nyd
Avstod: 1 m, 1 kds
Frånvarande: 19 s, 7 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Liisa Rulander (kds) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 4 (övriga alkoholfrågor)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. So272 yrk. 3, 7-22 (nyd)
Votering:
278 för utskottet
22 för mot.
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 74 m, 29 fp, 25 c, 19 kds, 9 v, 3-
För mot.: 22 nyd
Frånvarande: 19 s, 6 m, 4 fp, 6 c, 7 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Bam och ungdom
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU23 Lag om Allmänna arvsfonden (prop. 1993/94:124).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick före-
tas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU30 Barn och ungdom.
Anf. 116 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Just när jag skulle böija hålla mitt anförande sade en av riks-
dagens ledamöter, om jag hörde rätt, att det man inte kan säga på tre minu-
ter inte är värt att lyssna på. Jag skall därför hålla mig till tre minuter för
detta anförande.
Det har varit en lång dag för alla oss som har varit engagerade i socialut-
skottets betänkanden. Det finns förvisso mycket mer att säga om de frågor
som gäller barn och ungdom, men det blir fler tillfällen att ta upp dem.
Herr talman! Jag är väldigt glad över utskottets majoritetsskrivning i be-
tänkandet om den första frågan som gäller sexuella övergrepp mot barn.
Den utgår från flera enskilda motioner men också från en flerpartimotion av
representanter för samtliga riksdagspartier. Vi har genom olika förslag visat
hur samhället kan stärka skyddet för barn som råkat ut för sexuella över-
119
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Bam och ungdom
120
grepp. Jag ser med tillfredsställelse att utskottets majoritet har tillstyrkt mo-
tionen, där vi begär att regeringen återkommer med förslag på området.
Herr talman! Däremot har Vänsterpartiet egna yrkanden på några andra
punkter, vilka tyvärr inte har tillstyrkts. Det gäller exempelvis ungdomens
hus och åtgärdsprogram mot utslagning av barn och ungdomar, och hur man
skall ta upp frågorna för att förhindra utslagning och att bam driver omkring
på gator samt att andra problem uppstår. Det är ett viktigt område. Jag be-
klagar att utskottet inte har tillstyrkt vår motion och inte heller de social-
demokratiska motionerna.
Herr talman! Jag vill även nämna den flerpartimotion som gäller utbild-
ning i barnkunskap. Den har delvis blivit tillgodosedd men inte fullt ut. När
vi skrev den motionen, utgick vi från det faktum att det i dag i stor utsträck-
ning är frivilliga organisationer som står för utbildningen till poliser, till mili-
tära organisationer samt till jurister och andra som vill ha en fördjupad kun-
skap om barn och barns villkor. Vi anser att samhället måste ta ett betydligt
större ansvar än i dag, naturligtvis tillsammans med de frivilliga organisatio-
nerna, och se över utbildningen för att prioritera bam och ungdom.
Ny demokratis förslag om en internationell konferens om filmvåld - Ny
demokrati har på den punkten reserverat sig - är bra, men däremot tycker
jag inte att det är riksdagens uppgift att fatta beslut om konferenser. Jag bi-
träder alltså utskottets hemställan på den punkten.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan beträffande sexu-
ella övergrepp mot barn samt till min meningsyttring beträffande de punkter
som jag här har berört.
Anf. 117 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Vi behandlar i dag socialutskottets betänkande över ett antal
motioner rörande villkoren för barn och ungdom. I de flesta fall gäller det
yrkanden som har framställts tidigare, i några fall flera gånger tidigare. Kam-
maren behandlade så sent som i oktober socialutskottets betänkande över en
rad av dessa förslag. Riksdagen ställde sig då bakom utskottets hemställan.
Åtskilliga av förslagen ingår i de uppdrag som Socialtjänstkommittén har
fått i direkt uppdrag att behandla. Det gäller inte minst de utsatta barnens
och ungdomarnas förhållanden och de åtgärder som detta föranleder. Ut-
skottet har vid tidigare behandling hänvisat till att Socialtjänstkommitténs
arbete bör avvaktas innan några nya initiativ tas. Socialtjänstkommitténs be-
tänkande kommer redan i sommar, dvs. om ett par månader. Utskottet vid-
håller därför sina tidigare ställningstaganden.
Flera motioner har särskilt uppmärksammat de utsatta barnens och ung-
domarnas förhållanden mot bakgrund av de senaste årens ekonomiska ut-
veckling och det förändringsarbete som har bedrivits i landets kommuner.
Åtskilliga rapporter har också kommit med oroväckande inslag under de se-
naste åren.
Regeringen gav redan efter sommaren 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att,
med anledning av det förnyelse- och omställningsarbete som pågår i kommu-
ner och landsting, i samråd med andra myndigheter följa utvecklingen av
barns villkor i samhället. En första rapport gällande utvecklingen under 1992
avlämnades för ett år sedan, och i dagarna kom slutrapporten, som beaktar
utvecklingen också under det gångna året 1993. Utskottet har även här an-
sett att pågående arbete bör avvaktas.
Herr talman! Jag utgår från att vi får anledning att återkomma till Social-
styrelsens rapport Barns villkor i förändringstider, när regeringen har berett
rapporten och de förslag som där framläggs. Jag vill bara göra ett par all-
männa kommentarer till rapporten och den välkomna uppmärksamhet och
debatt som den har väckt.
Rapporten bekräftar att de problem som vi ser på flera håll också är en
direkt följd av den ekonomiska utvecklingen i vårt land. Den understryker
att det inte finns någon automatisk motsatsställning mellan å ena sidan kra-
vet på att det förs en ansvarsfull ekonomisk politik för att skapa de nödvän-
diga förutsättningarna för en väl fungerande välfärd och å andra sidan de
berättigade krav på insatser som våra barn och ungdomar kan ställa. Det är
väl känt att en ekonomisk politik som inte främjar tillväxt och jobb närmast
ofrånkomligt slår hårdast mot de sämst ställda. Dit hör särskilt de utsatta
barnen och ungdomarna.
Rapporten visar också att en genomtänkt och förberedd förnyelse av den
kommunala verksamheten har kunnat ske utan allvarliga förändringar i
verksamheten eller för dem som den riktar sig till. Det gäller i stora delar av
landet. Däremot visar den, inte helt överraskande, att drastiska och oge-
nomtänkta nedskärningar i flera fall har haft klart oönskade effekter. Sär-
skilt visar den att generella nedskärningar slår hårdast mot speciellt utsatta
grupper i utsatta boendeområden. Boendesegregationen är här en betydel-
sefull förklaring.
De problem som redovisas i Socialstyrelsens rapport avser framför allt
områden i våra storstäder och i vissa av deras förortsområden. Förändringen
av statsbidragen till kommunerna, som har inneburit en större frihet att göra
prioriteringarna i kommunerna, innebär också ett större ansvar att göra de
nödvändiga prioriteringar som de av riksdagen fastställda nationella målen
förutsätter. Jag räknar med att vi snart får tillfälle att ta del av de åtgärder
som regeringen finner nödvändiga med anledning av rapporten och dess slut-
satser.
Jag finner det emellertid glädjande med den omfattande uppmärksamhet
som diskussionen kring rapporten och de förhållanden som den belyser har
givit upphov till. Jag tror att det i inte så liten utsträckning är en följd av att
barnens intressen nu sätts i fokus på ett helt annat sätt, inte minst såsom en
följd av FN:s barnkonvention och den inrättade funktionen såsom barnom-
budsman.
Herr talman! Uppmärksamheten kring sexuella övergrepp mot barn har
blivit allt starkare - inte nödvändigtvis därför att de har blivit fler utan sna-
rare därför att det stora mörkertalet har blivit allt tydligare. En lång rad åt-
gärder på detta område vidtas sedan flera år av bl.a. Socialstyrelsen. Så sent
som i sitt betänkande i oktober hänvisade utskottet till den viktiga roll som
nu också den nyinrättade barnombudsmannen har på detta område.
I en mycket välskriven och välawägd flerpartimotion har en rad förslag
framlagts om insatser för utbildning och fortbildning samt forskning och me-
todutveckling. Utskottet finner att regeringen bör överväga de förslag som
framläggs i motionen och återkomma till riksdagen med förslag om insatser.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Bam och ungdom
121
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Konsumentpoli-
tiska frågor m. m.
122
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU21 Konsumentpolitiska frågor m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 118 BENGT KRONBLAD (s):
Herr talman! Riksdagen behandlar i dag regeringens proposition angå-
ende anslag för budgetåret 1994/95 beträffande konsumentpolitiken och där-
till 17 motioner, allt samlat i lagutskottets betänkande nr 21. Vi socialdemo-
krater har till betänkandet fogat fem reservationer, som jag senare skall
kommentera.
Nuvarande mål för den statliga konsumentpolitiken lades fast av riksda-
gen 1986. Målet för konsumentpolitiken är att stödja hushållen i deras strä-
van att effektivt utnyttja sina resurser och att stärka konsumenternas ställ-
ning på marknaden. För att nå målet har man utvecklat den lokala konsu-
mentverksamheten samt givit stöd till utsatta grupper. Vi socialdemokrater
anser att det därtill fordras en väl fungerande lagstiftning samt en myndig-
hetsorganisation.
1992 tillsatte regeringen Konsumentpolitiska kommittén, som i januari
1994 överlämnade sitt betänkande SOU 1994:14.1 denna utredning föreslås
att målen kompletteras med att främja en från miljösynpunkt hållbar utveck-
ling.
En i utredningen varande majoritet föreslår också en delning av Konsu-
mentverket, vilket vi socialdemokrater, Vänsterpartiet samt Centerpartiets
ledamot i utredningen har reserverat oss mot. Vi befarar att delningsalterna-
tivet kommer att skapa otydlighet och ge upphov till oklarheter i rollfördel-
ningen både för konsumenter och producenter samt bland de anställda inom
verksamheten både i deras interna arbete och i deras kontakter med t.ex.
konsumentvägledare, näringsliv och frivilliga organisationer.
Den framtida konsumentpolitiken kommer att diskuteras, när en proposi-
tion från regeringen föreligger. Därför avstår jag från att diskutera utred-
ningens förslag mer i dag.
Herr talman! Jag övergår nu till att kommentera våra socialdemokratiska
reservationer. I reservation 1 beträffande anslag till Konsumentverket vill vi
socialdemokrater peka på att också regeringen i budgetpropositionen har
ansett att EES-avtalet ställer krav på insatser från Konsumentverkets sida
i form av bl.a. ökad marknadskontroll. Som framhålls i propositionen blir
Konsumentverket i och med EES-avtalets ikraftträdande tillsynsmyndighet
enligt flera nya lagar, som träder i kraft samtidigt med EES-avtalet. Nya in-
satser kommer att krävas med bl.a. systematiska kontroller på produktsä-
kerhetsområdet. För budgetåret 1994/95 kommer tillsynen framför allt att
omfatta hushållsapparater, maskiner för personligt bruk, textilier och leksa-
ker.
Vi socialdemokrater menar att det är anmärkningsvärt att dessa väsentligt
utökade arbetsuppgifter inte föranlett något förslag från regeringen om höjt
anslag till Konsumentverket. I budgetpropositionen finns det endast ett på-
pekande från regeringens sida om att det är viktigt att Konsumentverket av-
sätter tillräckliga resurser för verksamheten.
Som framhålls i motion L704 innebär regeringens förslag en väsentlig an-
slagsminskning, om man tar hänsyn till engångsanslaget på 10 miljoner kro-
nor för informations- och utbildningsinsatser i samband med att skuldsane-
ringslagen träder i kraft.
Med hänsyn till vikten av att Sverige redan nu fullföljer sina åtaganden
enligt EES-avtalet och utför den marknadskontroll som förutsatts anser vi
socialdemokrater att riksdagen utöver vad regeringen har föreslagit bör an-
visa 2 885 000 till Konsumentverket, ett belopp som överensstämmer med
Konsumentverkets kostnadsberäkningar för marknadskontroller under det
kommande budgetåret.
Inom begreppet marknadskontroll ryms också, som framhålls i motion
L704, frågan om prisinformation. Sådan information är enligt utskottets me-
ning viktig för att stärka konsumentpolitiken och ge hushållen möjligheter
att utnyttja sina resurser på ett effektivt sätt.
Genom prisinformationslagen har ett utomordentligt konsumentpolitiskt
instrument tillskapats. Enligt vår mening är det därför allvarligt att prisinfor-
mationslagen fortfarande, två år efter lagens ikraftträdande, inte efterlevs i
tillräcklig omfattning. Förutom de brister som det pekas på i motionen när
det gäller efterlevnaden av lagen inom livsmedelshandeln finns det också
andra branscher där näringsidkarna inte följer lagen. Enligt uppgift visade
hösten 1993 bara var tredje bensinstation här i Stockholm bensinpriset så att
det lätt kunde synas från vägen, trots att det finns en särskild överenskom-
melse mellan Svenska Petroleum och Konsumentverket om just prisskylt-
ning.
Med utgångspunkt i rådande förhållanden på marknaden anser vi social-
demokrater att ökade insatser från Konsumentverkets sida är nödvändiga
för att få en bättre efterlevnad av prisinformationslagen.
I reservation 3 tar vi socialdemokrater upp anslagen till konsumentorgani-
sationer.
Enligt vår mening är det mot bakgrund av vad som anförts av Konsument-
politiska kommittén uppenbart att det finns ett stort behov av omedelbara
ökade insatser från olika konsumentrörelser när det gäller t.ex. ekonomisk
rådgivning, konsumentinformation, utbildning och opinionsbildning.
EES-avtalet innebär att behovet förstärks ytterligare. Trots att det ur-
sprungliga stödet genom riksdagens beslut förra året utvidgades till att an-
vändas på andra områden än inom livsmedelspolitiken har anslaget i stort
sett varit oförändrat ända sedan inrättandet år 1990. Vi socialdemokrater
anser att tiden nu är mogen för en förstärkning av anslaget.
Speciellt viktigt är stöd till Konsumentrådets verksamhet och dess utveck-
ling på lokal organisationsnivå.
I reservation 4 behandlas konsumentforskningen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Konsumentpoli-
tiska frågor m.m.
123
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Konsumentpoli-
tiska frågor m. m.
124
De farhågor som vi socialdemokrater tidigare i olika sammanhang fram-
fört beträffande konsumentforskningen har nu genom Konsumentpolitiska
kommitténs betänkande också här bekräftats. Enligt vår mening krävs det
inte några ytterligare överväganden för att få kommitténs slutsatser vidime-
rade om att forskningen på det konsumentpolitiska området är eftersatt.
Som vi anför i motion L711 kräver vi att resurser mer eller mindre om-
gående avsätts för hushållsekonomiskt inriktad forskning och dessutom att
ett särskilt program initieras. Fasta resurser krävs också för hushållsekono-
miskt inriktad forskning vid de samhällsvetenskapliga fakulteterna.
I reservation 5 behandlas utvärderingen av miljömärkningen.
För oss socialdemokrater är det anmärkningsvärt att regeringen inte heller
i årets budgetproposition närmare redovisar en utvärdering av det arbete
som hittills bedrivits med miljömärkningen. Som vi konstaterat flera gånger
tidigare har det uppenbarligen förelegat betydande svårigheter när det gällt
att få i gång systemet med den frivilliga miljömärkningen. Att arbetet förse-
nats har lett till att konkurrerande märkningssystem kommit till stånd på
grund av att vissa branscher inte ansett sig kunna invänta Miljömärknings-
styrelsens beslut.
Vidare är det nu helt uppenbart att de ursprungligen fastställda ekono-
miska ramarna för verksamheten inte håller. Utgångspunkten för överens-
kommelsen mellan staten och SIS var att miljömärkningen efter en över-
gångsperiod skulle vara självbärande.
Enligt vad som redovisades redan i förra årets budgetproposition anser
Miljömärkningsstyrelsen att denna förutsättning visat sig orealistisk. Enligt
vad styrelsen nu framfört visar erfarenheterna att miljömärkningen inte kan
bli självfinansierad och hänvisar i sammanhanget till erfarenheter från de na-
tionella miljömärkningssystemen såväl i Tyskland som i Canada, där verk-
samheten till största delen finansieras genom statsanslag.
Redan mot denna bakgrund framstår det enligt vår mening som motiverat
att en utvärdering kommer till stånd. Därtill kommer att Sverige genom ett
tillägg till EES-avtalet med största sannolikhet kommer att förpliktas införa
också EG:s miljömärkningssystem. Innan riksdagen tar ställning till hur
detta skall ske är det enligt vår mening angeläget att en utvärdering av det
nuvarande systemet görs av regeringen och därefter redovisas för riksdagen
i lämpligt sammanhang.
I reservation 6 tar vi upp behovet av konsumentpolitiskt samarbete mellan
EU och EFTA. Vi socialdemokrater delar såväl motionärernas som Konsu-
mentpolitiska kommitténs uppfattning och förordar att regeringen om-
gående tar initiativ till ett ökat samarbete internationellt och mellan EU och
EFTA.
Herr talman! Med detta vill jag framföra att vi socialdemokrater står
bakom samtliga reservationer. Men jag yrkar bifall till reservationerna 1, 3,
5 och 6 samt avslag på reservation 2. För övrigt yrkar jag bifall till hemställan
i lagutskottets betänkande.
Anf. 119 LARS ANDERSSON (nyd):
Herr talman! Ny demokrati har under hela mandatperioden anvisat större
besparingar än något annat parti gjort. I ord och handling har vi försökt göra
besparingar i fråga om många budgetposter. Detta har vi gjort utan att i fler-
talet fall få stöd av vare sig regering eller opposition.
Beträffande anslaget till Konsumentverket vill vi i Ny demokrati minska
anslaget med ytterligare 2 % jämfört med regeringens förslag.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 2.
(Applåder)
Anf. 120 MARGARETA GARD (m):
Herr talman! Betänkandet om konsumentpolitik handlar dels om anslag
till konsumentområdet, dels om ett antal motioner från allmänna motionsti-
den.
Med hänsyn till de förändringar som sker i vårt samhälle och i vår omvärld
är en översyn av dagens konsumentpolitik nödvändig. I utredningen Konsu-
mentpolitik i ny tid har en sådan översyn gjorts. Utredningen remissbehand-
las för ögonblicket.
Det finns därför ingen anledning att föregripa regeringens ställningsta-
gande till utredningen och remissbehandlingen.
Av de sex reservationer som fogats till betänkandet handlar två om ansla-
get till Konsumentverket. Socialdemokraterna vill höja anslaget, medan Ny
demokrati vill minska anslaget. En rimlig slutsats beträffande propositio-
nens förslag är att det är rätt nivå. Det är riktigt att Konsumentverket har
fått nya arbetsuppgifter i form av en utökad marknadskontroll.
I propositionen anges också att det är viktigt att verket avsätter resurser
för att kunna utöva kontrollen. Det är inte en ovanlig situation, Bengt Kron-
blad, att ett statligt verk anmodas prioritera verksamheter inom givna ramar.
Det finns anledning att nämna anslaget på 10 miljoner kronor för informa-
tion och utbildning i samband med införandet av skuldsaneringslagen. Det
är ett nytt anslag som kan förefalla högt. Men jag förutsätter att beräkningar
har gjorts inom regeringskansliet och att det behövs information och utbild-
ning motsvarande nämnda belopp.
Reservationerna 3 och 4 handlar om konsumentorganisationerna och kon-
sumentforskningen. Båda dessa områden behandlas i den konsumentpoli-
tiska utredningen. Från majoritetens sida vill vi invänta regeringens förslag
med anledning av utredningen och remissvaren.
Reservation 5 handlar om miljömärkning av varor. Med all sannolikhet
kommer Sverige att behöva ett tillägg till EES-avtalet för att uppfylla EG-
kraven på miljömärkningsområdet. Övervägningar inom regeringen finns
om hur man kan införliva det nordiska system som vi har i EG-regelsyste-
met.
Till sist reservation 6 som tar upp införlivandet av EES-avtalet i EG:s re-
gelsystem. Även denna fråga behandlas i Konsumentpolitiska kommittén.
Frågan är därmed aktualiserad i regeringen och kommer att behandlas i re-
geringens översyn av konsumentpolitiken.
Det är något förvånande, tycker jag, att Bengt Kronblad och Socialdemo-
kraterna yrkar på förändringar av anslag och även på andra områden med
tanke på att Bengt Kronblad har suttit med i just den konsumentpolitiska
utredningen. Han vet mycket väl att det är god sed i utskotten att man avvak-
tar en utredning och ett regeringsförslag med anledning av utredningen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Konsumentpoli-
tiska frågor m. m.
125
|
Prot. 1993/94:92 20 april 1994 |
Därför är jag mycket förvånad över att Bengt Kronblad och Socialdemokra- |
dena redan nu.
|
Konsumentpoli- |
Det är inte alltid mer pengar som löser problemen. Man kan genom olika Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt- Anf. 121 BENGT KRONBLAD (s): Herr talman! Fru Gard tar upp till diskussion om man kan prioritera. Fru Gard talar om att hon är förvånad över att jag som ledamot i Konsu- Anf. 122 MARGARETA GARD (m): Herr talman! I den konsumentpolitiska utredningen föreslår man en an- Jag är mycket förvånad över att Bengt Kronblad inte vill följa den sed som Anf. 123 BENGT KRONBLAD (s): Herr talman! Det vi diskuterar i dag ligger inom ramen för det budgetpro- Man kan vara förvånad på litet olika sätt. Förslaget av en majoritet i Kon- |
126
Anf. 124 MARGARETA GARD (m):
Herr talman! Självfallet behandlar vi budgetpropositionen och ett antal
motioner som är väckta med anledning av den. Men jag tycker att det är väl
värt att följa regeringens förslag när det gäller anslagen. De är med all säker-
het noga övervägda. Man skall kunna lägga fram dem, som man har gjort
till Konsumentverket.
Mera pengar löser inte alla problem, Bengt Kronblad. Socialdemokra-
terna tror ofta det. Men det är inte så. Man kan effektivisera och man kan
omorganisera inom den organisation man har. På så sätt kan man också få
mer uträttat. Kanske får man släppa en del verksamheter under en tid. Det
är mycket möjligt. Men då får man se till att man får ekonomisk möjlighet
att fullfölja de nya och viktiga uppdrag som man är ålagd att fullfölja.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)
Kammaren beslöt kl. 17.56 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU22 Livsmedelskontroll m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 125 INGER HESTVIK (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla anslagen till Livsmedelsverket för bud-
getåret 1994-1995 samt några motioner på livsmedelsområdet.
När det gäller medelsberäkningen för Livsmedelsverket tillstyrker vi so-
cialdemokrater regeringens förslag. Verket kommer genom EES-avtalet och
arbetet med att harmonisera vårt regelverk med EG:s att få utökade arbets-
uppgifter. Vi anser ändå att det är möjligt att utföra det arbetet inom den
givna budgetramen.
På ett par punkter i betänkandet vill vi socialdemokrater gå längre än de
borgerliga ledamöterna i utskottet. Det gäller innehållsdeklarationer och ur-
sprungsmärkning av livsmedel, men också Sveriges agerande internationellt.
Det finns ute i samhället en stark oro för vad de livsmedel som vi importe-
rar innehåller. Man vill veta var livsmedlen har producerats. Man vill veta
om det är risk för att det finns rester av bekämpningsmedel eller antibiotika
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Livsmedels-
kontroll m.m.
127
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Livsmedels-
kontroll m.m.
128
kvar. Man vill veta att det man äter kommer från salmonellafria områden,
osv.
Den kanske viktigaste informationen som man som konsument efterfrågar
är innehållsdeklarationer, så att allergiker kan känna sig trygga när de gör
sina inköp. Sverige har Europas bästa märkning när det gäller allergifram-
kallande ämnen, och den vill vi behålla även efter en eventuell EU-anslut-
ning.
Det är viktigt att dessa synpunkter tas till vara och drivs i EES-samarbetet.
Vi bör här från riksdagen ge tydliga signaler om vart vi vill komma när det
gäller dels kvalitet på våra livsmedel, dels tydlighet i produktinformationen
till konsumenterna.
Sverige bör i EES-kommittén driva frågan om att förbättra varumärk-
ningen för livsmedel, och då främst för allergiframkallande ämnen och äm-
nen som kan ge upphov till cancer. Helt klart är att en allmän översyn och
en modernisering av EG-direktiven på dessa områden måste till. Här kan
och bör Sverige bli en pådrivande kraft.
I våra reservationer vill vi ge dessa synpunkter och krav regeringen till
känna. Vi socialdemokrater står bakom reservationerna 2 och 3, men för att
vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 3.1 övrigt yrkar jag bifall till
utskottets hemställan.
Anf. 126 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Jag ber att få inleda med att yrka bifall till hemställan i lagut-
skottets betänkande 22. Jag har inget yrkande om det sänkta anslaget till
Livsmedelsverket. En bred majoritet i lagutskottet är ense om att anslå de
medel som har föreslagits i årets budget.
Det finns två reservationer som behandlar märkningen av livsmedel. Det
har tidigare förts många diskussioner om märkning av livsmedel. Nu har So-
cialdemokraterna i en särskild reservation velat betona vikten av detta. Cen-
tern har i många år väckt motioner om ursprungsmärkning samt bättre märk-
ning och kontroll av importerade livsmedel.
Socialdemokraterna har länge haft krav på ökad import av livsmedel, bl.a.
för priskonkurrensen. När det har framförts krav på märkning och kontrol-
ler har det betraktats som handelshinder. Jag noterar med tillfredsställelse
denna förändring i den socialdemokratiska attityden till livsmedel och de bra
livsmedel och bra märkningsregler som vi har i Sverige.
När det gäller allergikerna har Livsmedelsverket konstaterat att de regler
på livsmedelsområdet som följer av EES-avtalet i vissa fall ger bättre regler
än vad vi har i dag och i andra fall sämre regler än de vi har i dag. Det är
därför Livsmedelsverket kommer att göra en utvärdering av frågan om
märkning för att bl.a. klara av att ge en bättre information till allergikerna.
Att detta är en viktig information vet jag själv som allergiker. Det är inte
ens så att den märkning som vi har i dag räcker för att ge oss som är allergiker
ett betryggande skydd. Det krävs också en betydande egenkunskap. Det vet
jag av egen erfarenhet och som förälder till allergiska barn.
Detta finns det heller inga delade meningar om. Det står i majoritetstex-
ten att utskottet inte har någon annan uppfattning än motionären om att det
är ett berättigat konsumentkrav att få veta vad livsmedel innehåller. Det har
också tagits initiativ från regeringen till överläggningar med branschen, vil-
ket även redovisats i detta betänkande.
Företrädare för handel, producenter och livmedelsindustrin har gått med
på att förbättra den frivilliga märkningen och lämna ytterligare information,
något som inte på något sätt står i strid med de gällande reglerna. Det är
viktigt att man kan gå vidare på den vägen.
Jag noterar att frågan om märkningen av livsmedels ursprungsland och al-
lergiframkallande ämnen i innehållsdeklarationer i övrigt är en vidare fråga
än EES-avtalet och EU. Vi får ju också livsmedel från andra håll i världen.
Därför är det viktigt att detta arbete på sätt som sker bl.a. i nordisk samver-
kan drivs vidare så att vi får bra information om alla livsmedel som kommer
till vårt land.
Jag har också noterat i de pressmeddelanden och de rapporter som föreva-
rit om förhandlingarna om ett EU-medlemskap att Sverige har kunnat upp-
rätthålla de krav på en bra livsmedelsproduktion som vi har i vårt land.
Detta finns inte redovisat i utskottets betänkande. Det är naturligt, efter-
som avtalet i dess helhet inte har förelegat när vi i lagutskottet har behandlat
ärendet. Men det är viktigt att också den frågan följs upp, så att vi har kvar
den trygghet för våra livsmedel som vi i dag kan känna.
Herr talman! Därmed yrkar jag än en gång bifall till utskottets hemställan.
Anf. 127 INGER HESTVIK (s) replik:
Herr talman! Det gläder mig att vi är överens om en så viktig sak som
just livsmedlen. Det är riktigt som Bengt Kindbom säger att vi får en alltmer
internationaliserad jordbruks- och livsmedelspolitik. Importen av mat kom-
mer att öka. I och med detta kommer också kraven på kunskap hos konsu-
menterna att öka. De får en helt annan valsituation.
Det är bara upplysta, medvetna och kunniga konsumenter som kan vara
en motvikt till den konkurrensutsatta marknaden. Just livsmedelsområdet
är kanske det svåraste området.
I det betänkande som behandlades före middagspausen fanns det ett för-
slag om att 5 miljoner kronor skulle förvaltas av Konsumentverket för att
just användas till framför allt information på livsmedelsområdet.
Det vore mycket lämpligt om en sådan organisation som Sveriges konsu-
mentråd kunde få en framträdande roll när det gäller att få pengar från Kon-
sumentverket, så att man kan gå ut till organisationerna på lokal nivå och
fördjupa kunskaperna. Men jag tror att motionen med detta förslag avslogs.
Anf. 128 LARS ANDERSSON (nyd):
Herr talman! Till betänkande LU22 har Ny demokrati en reservation som
handlar om anslaget till Livsmedelsverket. Ny demokrati föreslår en anslags-
minskning med 2 % i förhållande till det som regeringen föreslagit. En sådan
måttlig anslagsminskning torde inte nämnvärt påverka verksamhetens art el-
ler omfattning, allt med hänvisning till det nuvarande samhällsekonomiska
läget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Livsmedels-
kontroll m.m.
129
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
130
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU21 Anslag till domstolsväsendet (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 129 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Kammaren har nu att debattera anslagsfrågan för Domstols-
verket för kommande budgetår och i anslutning till det ett antal motioner
med olika frågor som sammanhänger med domstolarnas verksamhet.
Inledningsvis konstaterar jag att det som i flera år skrivits om Domstolsvä-
sendet, nämligen att arbetsläget är ansträngt, gäller dess värre alltfort. Dom-
stolarna har en besvärlig arbetssituation. I de allra flesta fall kan man notera
ett ökat antal ärenden. De s.k. balanserna ökar. Från ingendera parten - om
jag får uttrycka mig på det sättet om de båda blocken - handlar det om några
yrkanden om anslagsäskanden med siktet att tillföra domstolarna mer
pengar på grund av deras arbetsbörda.
Från den socialdemokratiska gruppens sida har vi gjort ett antal reserva-
tioner. I vår första reservation, reservation 2 i betänkandet, tas Domstolsver-
kets styrelsesammansättning upp till diskussion. Jag yrkar bifall till reserva-
tion 2.
Från oppositionens sida, i samband med att Domstolsverket omorganise-
rades, har vi fört fram att vi vill ha den sammansättning av Domstolsverkets
styrelse som tidigare gällt, dvs. med folk från domstolarna och med ett par
personer som kan sägas representera allmänintresset.
I samband med att riksdagen behandlade frågan om Domstolsverkets or-
ganisation blev det majoritet för ordningen att ledamöterna i Domstolsver-
kets styrelse i huvudsak skall rekryteras bland dem som är verksamma inom
domstolarna. De skall dessutom vara domare. Det är det främsta kriteriet.
Det är inte alldeles enkelt att förstå vilka tankar som döljer sig bakom detta.
Men jag kan inte väija mig för tanken att det finns någon idé om att domsto-
larna inte skall ha kontakten med allmänheten, utan att det i stället skall bli
ett slags domstolsvärld utanför det som normalt gäller i statliga verk och
myndigheter där man har en sedvanlig styrelse. I fortsättningen kan det kan-
ske bli ett rådgivande organ, dvs. en kontaktmöjlighet.
Vi socialdemokrater anser att resonemanget när det gäller vår principiella
syn, dvs. att allmänintresset skall vara representerat i Domstolsverkets sty-
relse, alltjämt har bärighet. Vi yrkar därför bifall till vår reservation som in-
nebär ett tillkännagivande till regeringen.
I detta sammanhang vill jag också beröra de fackliga representanterna i
styrelsen. Vi anser att det är av stor betydelse att de inom verkets område
verksamma fackliga organen har möjlighet att vara representerade i styrel-
sen. Den fackliga medverkan i styrelsen sattes det punkt för i samband med
att styrelsens sammansättning ändrades. Jag ställde då frågan till utskottets
ordförande Britta Bjelle, som inte är här nu, varför det var så viktigt att fösa
ut de fackliga representanterna ur Domstolsverkets styrelse. Samma resone-
mang kan också föras beträffande Tjänsteförslagsnämnden, reservation 3 i
betänkandet.
Det kan vara intressant att konstatera att Britta Bjelle så sent som 1992
motionerade om att det skulle införas en tjänsteförslagsnämnd inom polisvä-
sendet. Motiveringen då var - bortsett från en del organisatoriska administ-
rativa frågor - att man skulle få mer facklig representation i rekryteringspro-
cessen när det gällde vissa chefer inom polisväsendet, om man införde en
tjänsteförslagsnämnd lik den som då fanns inom domstolsväsendet. Frågan
är vad det är som gjort att det blivit så viktigt att inte låta de fackliga repre-
sentanterna eller företrädarna vara med i detta verks styrelse eller i andra
verks styrelser. Möjligtvis kan företrädaren för majoriten ge svar på detta.
Jag yrkar bifall till reservation 3.
Något utförligt tänkte jag även beröra reservation 5, som tar upp anslaget
till domstolarna. Inledningsvis sade jag att det inte rådde någon oenighet om
det. Men det gör det i den meningen att det finns en majoritet i utskottet
för en ökning av anslaget till domstolarna på 10 miljoner kronor. Dessa 10
miljoner kronor skall användas för att man skall kunna avdöma de eko-
brottsmål som vi räknar med kommer till stånd därför att insatserna mot
ekobrottsligheten kan ökas på olika sätt.
Visserligen motsatte sig företrädarna för regeringen i förra veckan denna
anslagsökning. De säger att vi inte har råd, eller vilka nu argumenten är.
Men förra veckan tillförde ju ändå riksdagens majoritet ytterligare pengar.
Regeringen var sedan inte sen att någon dag efter tala om att ytterligare in-
satser skulle göras för ekobrottsbekämpandet. Verksamheten organiserades
på det sätt som vi socialdemokrater föreslagit. Visserligen sades det ingen-
ting om att mer pengar tillkommit. Men det var väl dessa ytterligare pengar
som skulle användas.
I analogi med detta kan jag tänka mig att det känns litet besvärligt för re-
geringsföreträdarna. Regeringen har ju nu gett ut en vitbok - eller svartvit
bok - om ekobrottsligheten och sagt att så mycket skall göras. Men såvitt
jag förstår skall regeringsföreträdaren här i kammaren yrka avslag på de 10
miljoner kronor som skulle kunna tillföras Domstolsverket för avdömande
i den ökning av antalet ekobrottsmål som rimligen bör bli resultatet av de
intensifierade ansträngningar som nu görs för att bekämpa ekobrottslighe-
ten. Från riksdagsmajoritetens sida har regeringen ”tvingats på” 128 miljo-
ner kronor för insatser. I andra sammanhang har det blivit ett par hundra
miljoner kronor inom skattebrottsområdet. Det är väl dessa pengar som re-
geringen nu skall använda när regeringen nu äntligen säger sig vilja priori-
tera bekämpandet av ekobrottsligheten. Det måste vara ganska svårt att få
detta att gå ihop för företrädarna för regeringen. Jag yrkar bifall till reserva-
tion nr 5.
Reservation 6 handlar om renodling av domarrollen. Jag inskränker mig
till att säga att det är beklagligt att regeringen inte utnyttjar de möjligheter
som finns till en renodling av domarrollen, för att öka kapaciteten i döman-
det och för att låta annan icke juristutbildad personal inom domstolarna ta
över den större del av det arbete som de är kompetenta nog att klara. Om
man kunde delegera i större omfattning till icke juristutbildad domstolsper-
sonal skulle man frigöra resurser bland domarpersonalen och på så sätt öka
avdömandet av målen. Det är viktigt med hänsyn till de ökande balanserna.
Jag ber att få yrka bifall också till reservation 6.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
131
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
132
Anf. 130 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Beträffande anslag till domstolsväsendet, som detta betän-
kande handlar om, har Ny demokrati föreslagit en 2-procentig nedskärning
av anslaget, dvs. med 1 300 000 kr, detta för att ålägga Domstolsverket krav
på produktivitet och effektivitet. Det skulle, enligt vår mening, vara lämpligt
i samband med att en ny organisation och nya arbetsformer införs inom ver-
ket.
Herr talman! I moderatmotionen Ju411 föreslås en utökning av Sollefteå
domkrets, detta för att förstärka Sollefteå domkrets. Dessutom skulle kom-
muninvånarna i Ragunda, Ytterlännäs, Dal, Styrnäs och Torsåker få när-
mare till tingsrätten i Sollefteå. Likaså skulle Backe, Rossön och Hoting,
som tidigare ingått i Sollefteå domkrets, kunna återföras dit.
Vi inom Ny demokrati tycker att argumenten är försvarbara, därför att de
som bor inom uppräknade församlingar skulle få närmare och därmed bättre
service när de behöver besöka tingsrätten i olika ärenden. Hela Sverige skall
leva, sades det i regeringsförklaringen hösten 1991.1 det ingår väl att sörja
för att närhet till myndigheter och service bör prioriteras i Norrlands inland.
Ett enigt justitieutskott anser ju att de skäl för inskrivningsmyndigheternas
knytande till domstolarna som anfördes 1972 i princip alltjämt har bärighet.
De skall alltså finnas kvar vid tingsrätten i Sollefteå.
Dessa tankegångar är inte nya, utan delar av denna uppfattning framför-
des i Domstolskommitténs betänkande, Ny domkretsindelning för underrät-
terna 1967. De tankegångarna skulle man kanske kunna aktualisera igen.
Herr talman! Ny demokrati föreslår återigen en försöksverksamhet med
en särskild ungdomsdomstol. Tyvärr har utskottsmajoriteten inte förstått
vad det handlar om, när man i sin motivering säger att brottmålsprocessen,
i likhet med andra processer, ställer särskilda krav på aktörerna. Självklart
är det så - jag delar den åsikten. Men idén med ungdomsdomstolen är att
granska tonårsbrott innan de når tingsrätten. En insiktsfull ungdomsdomstol
skulle sannolikt få många ungdomar att avstå från vidare kriminalitet. I
denna lekmannadomstol skulle exempelvis ungdomar tjänstgöra som do-
mare, åklagare och försvarare. En annan modell skulle kunna vara att kom-
plettera domstolen med barn- och ungdomsexperter och att förundersök-
ningen skulle omfatta en psykosocial bakgrund, för att utreda bakomlig-
gande orsaker.
Idén har framförts och presenterats för den socialdemokratiske justitiemi-
nistern Sten Wickbom i slutet på 80-talet. Det är synd att nuvarande regering
och dess justitieminister är så kallsinniga till att hitta nya och fräscha meto-
der för att försöka lösa den alltmer tilltagande ungdomskriminaliteten.
Jag vet att många engagerade människor i Malmö har arbetat med dessa
idéer. Det skulle vara angeläget att just Malmö, med den svårartade segrege-
ring som finns där, fick bli försöksort för en sådan här verksamhet.
Tyvärr är även denna regering, liksom den tidigare, så stockkonservativ
att den inte kan se värdet av förändringar och idéer för att komma till rätta
med ungdomskriminalitet. Det är ett problem som oroar alla, men ledande
politiker kan inte vidga vyerna och pröva något nytt. Det är inte att undra
på att svensk ungdom är måttligt intresserad av politik.
Jag skulle vilja komplettera det som Göran Magnusson sade beträffande
att oppositionen fick majoritet för att tillföra domstolarna ytterligare 10 mil-
joner kronor för satsningar mot ekobrott. Det är ju bra att oppositionen till-
för pengar på angelägna områden och att regeringen vill ta åt sig äran av
det - då är beslutet rätt fattat. Det är inte något nytt. Oppositionen beslutade
häromåret om en finanspolis, som regeringen sedan försökte ta åt sig äran
av. Det visar bara att det finns en hel del kunnande och beslutsvilja i opposi-
tionen som är bra.
Anf. 131 ANDERS SVÄRD (c):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till alla moment i utskottets
hemställan, utom mom. 7, där jag yrkar bifall till reservation 5. Beträffande
övriga reservationer yrkar jag alltså avslag.
Skälet till att utskottsmajoriteten inte vill minska anslaget till Domstols-
verket, vilket Ny demokratis företrädare vill göra i reservation 1, är att rege-
ringen nyligen har gett verket i uppdrag att utforma förslag till ny organisa-
tion, innebärande största möjliga decentralisering till domstolarna av de lö-
pande arbetsuppgifterna. Att i det läget skära ned på medelstilldelningen är
oklokt. Det är bättre att avvakta de förväntade positiva effekterna av den
tänkta decentraliseringen.
I reservationerna 2 och 3 tas sammansättningen av Domstolsverkets sty-
relse respektive Tjänsteförslagsnämnden återigen upp. I utskottsbetänkan-
det 1993/94:JuU10 behandlas båda dessa frågor. Riksdagen har alltså helt
nyligen ställt sig bakom ett utskottsbetänkande som i dessa avseenden sam-
manfaller med vad utskottsmajoriteten anför i det betänkande som vi nu be-
handlar. Det vore klart olämpligt att komma med nya regler flera gånger per
år. Detta är i varje fall mitt främsta skäl för att gå på majoritetslinjen.
Reservation 4 innehåller krav på utökning av Sollefteå tingsrätt. Eftersom
det inte synes vara aktuellt med några nedläggningar av de mindre tingsrät-
terna - frågan behandlades som bekant så sent som förra året i anledning av
ett antal motioner - saknas motiv för bifall till förslaget.
I reservation 6 dras en lans för renodling av domarrollen. När det gäller
hovrätterna har en del ändringar införts i hovrättsinstruktionen, som innebär
möjlighet att delegera vissa beslut som är under beredning till fiskaler, fiska-
laspiranter och domstolsbiträden. För övriga domstolar finns det anledning
att avvakta pågående reformarbete till följd av Domstolsutredningens för-
slag, som kan komma att få stor betydelse för arbetsformerna. I det rådande
beredningsläget tycker jag, som utskottsmajoriteten, inte att det är nödvän-
digt med något uttalande av riksdagen.
Karl Gustaf Sjödin vill, som framgår av reservation 7, införa ett system
med särskilda ungdomsdomstolar, där ungdomar skulle tjänstgöra som do-
mare, åklagare och försvarare. Utskottet har inte gått ifrån sin negativa in-
ställning till förslaget, som också kom till uttryck så sent som i höstas. Ut-
skottsmajoriteten ansåg då, som nu, att det inte kan komma i fråga, särskilt
inte i ungdomsmål, att frångå kravet på utbildning och kompetens hos aktö-
rerna i brottmålsprocessen eller andra processer. Det är det förslag som har
lagts fram och som har behandlats.
Nu talar Karl Gustaf Sjödin om att det inte skulle röra sig om riktiga do-
mare, utan om en försöksverksamhet utan någon rättsverkan. Det är nya
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
133
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
argument för ett nytt förslag, med någon sorts övningsverksamhet för ung-
domar. Om det är det som Karl Gustaf Sjödin menar, förstår jag över huvud
taget inte varför han motionerar i riksdagen. Om sociala myndigheter, skolor
och andra skulle vilja ordna en sådan här övningsaktivitet finns det, såvitt
jag förstår, ingen lag som hindrar det. Det kanske t.o.m. kan vara positivt
att lära ungdomar litet grand om vad lagar och förordningar innehåller. Men
i den skepnad som förslaget har lagts fram här finns det inget annat än avslag
som är lämpligt.
Domstolarna tilldelas enligt regeringens proposition 2 533 888 000 kr, dvs.
två och en halv miljard. Utskottsmajoriteten plussar på med 10 miljoner.
I reservation 5 redovisar företrädarna för regeringspartierna i utskottet
skäl för att det bör räcka med regeringens förslag. Av de skälen yrkar jag
bifall till reservation nr 5.
Göran Magnusson var i sitt anförande för en stund sedan ganska generös.
Han talade för de 10 miljonerna. Han ville också ha beröm för först 178 mil-
joner och sedan 200 miljoner. Det är uppenbart att socialdemokraterna har
gott om pengar, och det får vi väl vara tacksamma för!
Till sist, herr talman, vill jag meddela att jag med stor tillfredsställelse
kommer att delta när kammaren avslår ett antal motioner angående inskriv-
ningsväsendet m.m. Jag är själv en av dem som har motionerat. Skälet till
att jag ändå med glädje avslår min egen och andras motioner i det aktuella
ärendet är att ett befarat förslag från regeringen angående inskrivningsvä-
sendet aldrig kom till riksdagen. Detta faktum utgör grund för ett gott betyg
för de ansvariga inom regeringen.
Till sist: Av ett utdelat rättelseblad framgår det riktiga datumet för juste-
ringen av betänkandet, nämligen den 12 april och inte den 29 april, som ännu
inte har inträffat.
Anf. 132 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Jag glömde att yrka bifall till reservationerna 4 och 7 i betän-
kandet. Jag ber att få göra det nu.
Det är riktigt att ungdomsdomstolen inte är någon riktig domstol, men jag
har framfört förslaget eftersom man söker efter lösningar för att komma åt
ungdomskriminaliteten. Det här är en idé som i dag är ungefär sju år gam-
mal. Det är ingenting nytt, och det är många som har velat pröva det här.
Det är synd att den idén avfärdas. Jag tycker faktiskt att politiker i ledande
ställning skall göra allt för att underlätta för dem som vill ändra på attityder
och moral i stället för att slå ned på det och säga att man funderar i andra
banor.
Det här förslaget har framförts till den föregående regeringen, och det har
framförts till Gun Hellsvik, som kommer från Skåne, men alla har varit
ganska kallsinniga. Det tycker jag är synd - man måste vara positivt inställd
till alla förändringar på det här området. Även om detta inte är en domstol
i egentlig bemärkelse skulle det vara ett sätt att försöka intressera andra och
även ungdomar för moral- och etikfrågor och frågor som gäller kriminalitet.
Det är bara att beklaga att inte nuvarande regering och dess justitieminister
eller utskottets majoritet förstår värdet av detta.
134
Anf. 133 ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Karl Gustaf Sjödin fortsätter att tala om två olika saker, och
det gör det litet svårt att föra en diskussion.
När det gäller förslaget som är väckt i en motion och som även återfinns
i reservationen vill jag upprepa att det inte finns någon annan möjlighet än
att avslå det.
När det gäller ett allmänt resonemang om åtgärder som kan vidtas för att
öka kunskapen om lagar och förordningar, om efterlevnad, rättssystem och
annat vill jag bara upprepa vad jag sade tidigare: Det är säkert lovvärt och
kan göras till föremål för många olika organisationers verksamhet. Jag fin-
ner inte något som helst hinder för det i den lagstiftning som gäller - det är
bara att önska Karl Gustaf Sjödin lycka till i det fortsatta propagandaarbe-
tet.
Anf. 134 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall börja med att justera mina yrkanden något. Jag
drar tillbaka mitt yrkande om bifall till reservation nr 6. Vi står naturligtvis
bakom den, men jag drar tillbaka yrkandet för att underlätta kammararbe-
tet.
Jag råkade tydligen också av misstag yrka bifall till reservationen 5. Det
yrkandet drar jag med stor glädje tillbaka.
I själva sakfrågan angav Anders Svärd inte något som helst skäl till att all-
mänintresset och de fackliga intressena inte längre skulle kunna vara repre-
senterade i Domstolsverkets styrelse. Motivet för att man inte skulle ändra
sig på den punkten var i stället att det var så kort tid sedan man införde den
här sammansättningen. Jag tycker för min del att ju snabbare man kan åstad-
komma en förändring beträffande Domstolsverkets styrelse, desto bättre är
det. Det är angeläget att så snabbt som möjligt se till att Domstolsverkets
styrelse får en sammansättning som vilken annan myndighetsstyrelse som
helst. De resonemang som ligger bakom att befattningshavarna inom verket
också skall dela ut pengarna och göra prioriteringarna är inte bärande. Man
bör därför så snabbt som möjligt rätta till det här.
När det gäller det särskilda anslaget för att döma i mål av ekobrottskarak-
tär är det bara att konstatera att alla de ord som regeringen och regerings-
företrädarna uttalar om prioritering av ekobrottsbekämpningen i regel inte
följs av handling, i varje fall inte av ytterligare pengar. De ökade resurser
som har tillförts bekämpningen av ekobrottsligheten, inklusive finanspolisen
för ett par år sedan, har tillförts genom majoriteter som har skapats här i
kammaren. Det är naturligtvis bra att det är möjligt att åstadkomma detta.
Nu säger Anders Svärd att det inte beror på någonting annat än att opposi-
tionen - ”som vanligt”, tror jag att Anders Svärd sade - har gott om pengar.
Anders Svärd har ju erfarenhet av att vara i opposition, så det är kanske
därifrån den erfarenheten är hämtad. Men det handlar inte om att ha gott
om pengar. Det finns ju inte mer pengar inom oppositionen. Vad det här
handlar om är att använda de pengar som finns på de områden som är allra
mest angelägna, och ekobrottsbekämpningen är ett angeläget område.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
135
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Anslag till
domstolsväsendet
136
Anf. 135 ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Jag tror inte att jag sade ”som vanligt”, men gjorde jag det
får jag väl stå för det. Men det var inte det som var poängen. Vad jag försökte
säga var att i en budget på drygt två och en halv miljard innebär inte ett till-
lägg på 10 miljoner någon större förändring. Vi är då nere på detaljnivå; det
är ett belopp som ryms inom felmarginalen. Bl.a. av det skälet tycker jag att
det är fullt tillräckligt med det som regeringen har föreslagit. Det handlar
om att använda de pengar som finns på det bästa sättet och till de mest priori-
terade områdena, och det finns det möjligheter till.
Anf. 136 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Bara en helt kort replik.
Det är naturligtvis alltid en poäng att säga att det är fråga om ett anslag
på två och en halv miljard och att 10 miljoner då inte har någon betydelse.
Men för ett eller annat år sedan tillförde regeringen litet extra pengar på
domstolsområdet - det handlade kanske om 20 eller 30 miljoner kronor -
och det ansågs vara en väldigt kraftfull insats för att förbättra arbetsläget
för domstolarna. Även om 10 miljoner är ett något lägre belopp är även det
betydelsefullt för att förbättra arbetsläget, om kampen mot ekobrottslighe-
ten blir framgångsrik så att måltillströmningen ökar.
Anf. 137 ANDERS SVÄRD (c) replik:
Herr talman! Göran Magnusson säger att det alltid är en poäng att tala om
stora anslag. Jag skulle snarare vilja påstå att det är ungefär lika poänglöst
som att föreslå ett tillägg på 10 miljoner.
Anf. 138 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! I detta betänkande behandlas bl.a. sammansättningen
av Domstolsverkets styrelse. I det ärendet har Bengt Rosén och jag i en mo-
tion föreslagit att Domstolsverkets styrelse skall ombildas till en rådgivande
nämnd. Där skall representanter för domarkåren, kanslipersonalen och Ad-
vokatsamfundet samt externa administrativa experter ingå. Jag yrkar bifall
till motion 1993/94:Ju407.
Skälet till att vi har dristat oss att föreslå detta är att vi tycker att den ut-
formning som Domstolsverkets styrelse fick efter det senaste riksdagsbeslu-
tet är sådan att det knappast finns någon anledning att ha kvar styrelsen i
den gamla bemärkelsen. Det vore bättre att ombilda Domstolsverket till ett
”enrådsverk”, där beslutsfunktionerna övertas av generaldirektören.
Enligt verksförordningen har Domstolverkets styrelse några få beslutsbe-
fogenheter. Man kan lämna budgetförslag, fastställa vissa taxor och i vissa
fall avge yttranden. Men dessa beslutsbefogenheter kan utan nackdel över-
lämnas till generaldirektören.
Vi tycker att det vore en poäng om man i stället utnyttjade kapacitet från
en styrelsegrupp, att det i stället blir en rådgivande nämnd. Det vore en
poäng att det däri ingår en övervägande andel domare men också kansliper-
sonal och representanter för Advokatsamfundet.
Detta stämmer också ganska bra med förslaget från Kommittén med upp-
drag att se över förvaltningsmyndigheternas ledningsformer m.m.
Man kan undra varför jag vill yrka bifall till denna motion när justitieut-
skottet har avstyrkt den, men jag tycker att det är intressant att i hela riksda-
gen pröva hur stödet för en sådan förändring är.
Det finns i detta betänkande också ett avsnitt om domstolsväsendets tjäns-
teförslagsnämnd. Även i denna fråga har Bengt Rosén och jag i en motion
kommit med ett annorlunda förslag jämfört med propositionen, nämligen
att kanslipersonal skall ingå i domstolsväsendets tjänsteförslagsnämnd. Vi
tycker att det är ganska märkligt att man i den tid som vi nu lever i, med så
mycket tal om jämställdhet, inte ser till att representanter för den yrkes-
grupp som utgör 60 % av de anställda inom domstolsväsendet får vara med i
en tjänsteförslagsnämnd. Därför tycker vi att man skall se till att regeringens
förslag ändras i detta stycke.
Bengt Roséns och min motion sammanfaller med det som står i reserva-
tion 3 i detta betänkande. Därför duger det bra för mig att i denna fråga yrka
bifall till reservation 3.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU19 Med sikte på hållbar utveckling (prop. 1993/94:111).
Anf. 139 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! I kväll skall vi behandla jordbruksutskottets betänkande nr
19. Det heter Med sikte på hållbar utveckling. Det tar upp regeringens pro-
position 111. Den har samma namn men också ett tillägg: Genomförande av
besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling - UNCED. UNCED
är den engelska förkortningen.
Vi har väckt en socialdemokratisk motion med anledning av denna propo-
sition. Den har av olika skäl placerats under den allmänna motionstiden,
men det är alltså en motion som avser just den här propositionen.
Detta är den tredje debatten vi har om UNCED. Intresset tycks avta för
vaije gång. Det är få personer här i kammaren just nu. Jag kan notera att
det är få debattörer från jordbruksutskottet. Det beklagar jag.
Sammanfattningsvis kan man säga att Riomötet och hela UNCED-proces-
sen naturligtvis var en framgång.
När jag var i FN i höstas talades det oerhört mycket om UNCED och Rio-
mötet. Det var på mångas läppar. Man hänvisar ofta till begreppet ”hållbar
utveckling”. Jag bedömer att konferensen verkligen har satt sig - om man
kan uttrycka sig så - internationellt. Det har den också i stor utsträckning
gjort här hemma. Framför allt i kommunerna kan man lägga märke till att
det faktiskt talas om ett så knepigt begrepp som Agenda 21.
Jag var i Motala i går. Den kommunen arbetar mycket aktivt med detta.
Min egen kommun, Marks kommun, har kommit mycket långt och arbetar
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
137
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
138
intensivt med att försöka forma en lokal Agenda 21, som ju Riomötet upp-
manade att man skulle göra. Ungdomsorganisationen Q 2000 och många
andra folkrörelser är engagerade.
Jag tror att orsaken till detta är det helhetsperspektiv som mötet hade i
fråga om miljö och utveckling. Man har verkligen ansträngt sig i processen
för att också få en lokal förankring. Jag vill ta tillfället i akt att också harang-
era regeringen för ett mycket aktivt informationsarbete när det gäller att en-
gagera kommunerna i detta arbete. Det är mycket positivt.
Om man ser till sakfrågorna här hemma finns det naturligtvis en hel del
positivt att säga. Många frågor har tagits upp i samband med Rio-mötet, men
det finns också mycket som man har anledning att undra över. Jag talar då
om det nationella perspektivet.
Från regeringen flödar informationen, orden och begreppen, men vi mär-
ker ofta att detta är mycket bristfälligt genomtänkt när det når ut till verklig-
heten. Det ser vi i rapporter från många olika håll. Vi kan se det när det
t.ex. gäller kretsloppspropositionens hantering. Vi kan se det när det gäller
propositionen om biologisk mångfald och i flera andra propositioner. Orden
är som sagt många. Men hur är det med handlingen, och hur ser verkligheten
ut?
Jag vågar påstå att en närmare granskning visar att orden säger en sak och
handlingen något annat. Vilka är resultaten? Vi kan bölja med att ta upp att
regeringen i UNCED-skrivelsen hösten 1992 lovade att den proposition som
skulle följa på den skrivelsen skulle innehålla en serie konkreta åtgärder.
Men så blev det inte. Den proposition som vi nu skall debattera innehåller
en samling principer, riktlinjer och bedömningar. Det stämmer inte. Man
kan redan här ställa frågan: Kan man lita på regeringen? Ändå har denna
proposition - som rimligen borde vara en skrivelse - en titel som handlar om
genomförande av beslut. Det finns inte mycket till genomförande i proposi-
tionen.
Vi kan litet mer konkret gå in på olika områden som har anknytning till
Rioprocessen. Låt oss titta på klimatkonventionen! Regeringen har i alla de
propositioner som har kommit, som jag har kunnat upptäcka i alla fall, mis-
sat att påpeka att målsättningen att få ner koldioxidutsläppen till 1990 års
nivåer år 2000 också innefattar att vi därefter skall minska utsläppen. Det är
angeläget, och det har vi tidigare varit överens om. Det finns aldrig med.
Detta får vi påpeka vaije gång i utskottet.
Det finns många vackra ord i anslutning till klimatkonventionen, men hur
är det med skatterna på exempelvis energin? Hur är det med koldioxidskat-
ten? Regeringen drev våren 1992, efter en utredning, igenom att koldioxid-
skatten skulle sänkas. Regeringen erkänner själv att det har blivit en ökad
oljeanvändning och att det har blivit en hämmad introduktion av biobräns-
len. Verkligheten är inte så vacker som orden.
Socialdemokraterna sade nej till det förslaget. Vi argumenterade för en
bibehållen koldioxidskatt med 25 öre per kilo samt ett tak för att skydda den
mest energikrävande industrin, så att inte den skulle behöva flytta utom-
lands till följd av denna skattekonstruktion.
Nu gör Olof Johansson, miljöministern, ett utspel om höjda koldioxid-
skatter. Det gör han tydligen inför valrörelsen. Varför detta hattande? Det
är svårt att förstå. Står inte Centerpartiet och regeringen för sina tidigare
beslut? När kommer regeringens nya förslag om det här? När får vi en chans
att behandla förslaget om en höjning av koldioxidskatten i riksdagen? Man
kan också fråga varför Socialdemokraternas förslag inte godtogs vid den
förra behandlingen. Det innebar en högre koldioxidskatt. Det hade medfört
en budgetförstärkning som var 2 miljarder kronor större än med regeringens
förslag.
Man måste ställa frågan: Kan man lita på regeringen? Kan man lita på
Centerpartiet?
I klimatpropositionen talade regeringen om att man skulle införa en kol-
dioxidskatt på elkraft. Men det har bara lett till en utredning, och ännu har
det inte kommit några förslag. Det är vackra ord. Men hur blir det i verklig-
heten?
I den här UNCED-propositionen talar man om att miljökonsekvensbe-
skrivningar skall bli en allmän regel i propositioner. Strax därefter lägger re-
geringen fram en proposition om avreglering av elmarknaden. Där saknas
vaije form av miljökonsekvensbeskrivning. Kan man lita på regeringen?
I samma proposition säger regeringen att det skall läggas fram en samlad
och skärpt miljölagstiftning. Den skall bli effektivare och lättare att över-
blicka och tillämpa. Vad händer? Jo, vi får separata propositioner för gen-
teknik och strandskydd, för att ta de senaste exemplen. Regeringen säger en
sak och handlar på ett annat sätt.
Man har talat mycket vackert om skatteväxling och miljöskatter. Det
skulle bli ett genombrott i finansplanen. Men det har bara blivit ett utred-
ningsuppdrag trots att det redan har gjorts många, många utredningar. Hur
är det med miljöskatterna? Jag tror inte att en enda miljöskatt har höjts un-
der den borgerliga regeringens tid till skillnad från under den socialdemokra-
tiska regeringen. Man talar vitt och brett om miljöskatter. Hur är det i verk-
ligheten? Kan vi lita på regeringen den här gången?
Man har också talat om att man skall förbjuda blyad bensin. Redan förra
året föreslog vi detta. Nu först tycks regeringen få ändan ur vagnen och
komma med ett förslag. I verkligheten har vi dock inte sett något resultat.
Skall vi ta det på allvar denna gång?
Det har utlovats en redovisning av 500 miljoner kronor till Östeuropa. Jag
har själv arbetat med frågan i utrikesutskottet. Vi har ännu inte sett någon
redovisning från regeringens sida. När kommer den redovisningen?
I många sammanhang har man talat om att miljön i jordbruket skall bli
bättre. I detta betänkande citeras propositionen där man talar om jordbru-
kets enorma betydelse för t.ex. produktion av etanol och andra produkter
som sedan kan användas i Miljösverige. Men det sägs inte ett enda ord om
en miljövänlig jordbruksproduktion. I stället vill man ta bort prisreglerings-
avgifterna, och vi skall få billigare bekämpningsmedel och handelsgödsel.
Det får naturligtvis en negativ miljöeffekt. Det sägs vackra ord om jordbru-
ket, men verkligheten ser helt annorlunda ut.
Vi kan tala om det ekologiska jordbruket. Centerpartiet och en hel del
andra partier har inte intresserat sig särskilt mycket för det tidigare. Nu bör-
jar man dock prata om det ekologiska jordbruket. Man går så långt i proposi-
tionen att man säger att det är strategiskt. Att man använder ordet ”strate-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
139
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
140
giskt” innebär att det är otroligt viktigt. Nu har man lyckats samla sig till en
satsning på totalt - om jag har räknat rätt - 20 miljoner kronor. I vår motion
har vi föreslagit 50 miljoner kronor till det ekologiska jordbruket. Detta har
länge varit en mycket viktig linje i socialdemokratisk jordbrukspolitik. Där-
med har jag inte sagt att vi inte har någon skuld i att det här inte har introdu-
cerats mycket tidigare. Det har vi säkert. Men när regeringen talar så vackert
om att det ekologiska jordbruket skall införas och vi sedan aldrig får se något
resultat så blir frågan: Kan man lita på den här regeringen?
Vi kan ta den biologiska mångfalden i skogsbruket som exempel. Man
sade med mycket vackra ord att produktions- och miljömål skall likställas.
Det är fantastiskt fina tankar. Vem som helst kan sluta upp kring detta. Vilka
medel har man då anvisat? Man har faktiskt inte anvisat några medel. Det
här skall genomföras frivilligt av markägarna. Jag undrar hur många som
tror att detta på frivillig väg kommer att genomföras så att vi i verkligheten
kan likställa dessa båda mål.
Socialdemokraterna har föreslagit att vi skall ha en naturvårdsavgift och
vissa miljöregleringar. Den här naturvårdsavgiften skall också användas för
att betala reservat. Moderaterna och Centerpartiet - de båda markägarpar-
tierna - tycker inte att näringen själv skall stå för sådant utan att skattebeta-
larna skall göra det. När det däremot gäller industrins utsläpp av olika slag
och därmed förknippade kostnader för miljön passar det inte längre. Då
skall industrin stå för kostnaderna. Men detta skall inte gälla jordbruket.
Det är en märklig verklighet, och orden är märkliga i det sammanhanget.
Begreppet kretsloppet är pedagogiskt och bra. Men när man skall genom-
föra det blir det krångligt och svårt att hänga med. Många kommuner prote-
sterar. Det är illa genomtänkt, och man har inte sett till hur det skall fungera
i verkligheten.
I UNCED-propositionen talas det också om att man skall öka sysselsätt-
ningen genom att använda miljöåtgärder. Hur ser det ut i verkligheten? Jag
har inte sett att regeringen på någon enda punkt har arbetat med miljön som
argument för att öka sysselsättningen eller för att lösa problemen med ar-
betslösheten. Vi Socialdemokrater har i vår partimotion föreslagit 660 miljo-
ner kronor till Naturvårdsverket för att man skall kunna skaffa fram gröna
jobb. Centerpartiet talar. Men var finns handlingen?
Hela den proposition som det här betänkandet utgår ifrån är mycket all-
mänt hållen. Det finns ytterst litet av konkretion i den. Det finns därför an-
ledning att med dessa exempel rikta allvarlig kritik mot regeringen på denna
punkt.
Till betänkandet har vi fogat några reservationer. Jag vill bölja med att
behandla reservation nr 2. Med det upplägg som propositionen har kan vi
inte ställa upp på och godkänna den huvudsakliga inriktningen av arbetet
med att genomföra Riobesluten i Sverige. Propositionen är alldeles för all-
mänt hållen. Den saknar konkretion, och stämmer inte med vad man lovade
hösten 1992. Vi vill se konkretare mål, konkretare strategi och medel som
visar att man kan uppnå målen.
Därför är vårt förslag att regeringen måste återkomma med det man hös-
ten 1992 lovade att man skulle redovisa - ett konkretare förslag. Mot denna
bakgrund yrkar jag bifall till reservation nr 2.
Reservation nr 4 är en parallell till reservation nr 2. Reservation nr 4
handlar om förslaget att godkänna den huvudsakliga inriktningen av den
svenska strategin för det globala samarbetet för hållbar utveckling. Rege-
ringen har begränsat sig till ordet ”strategi”. Även i det här fallet är skriv-
ningen i propositionen mycket allmän. Det finns många krav på utredningar
men väldigt litet av konkretion. Det stämmer inte heller med de löften som
man gav hösten 1992. Vi har samma krav i det här fallet. Regeringen måste
återkomma med det som man en gång har lovat att man skulle presentera.
Jag yrkar bifall till reservation nr 4.
Reservation nr 1 rör en mängd konkreta punkter. Eftersom tiden har run-
nit i väg skall jag begränsa mig till framför allt en punkt. Vi står fast vid kra-
vet på en kommission som skall följa upp Rioprocessen. Det har vi gjort hela
tiden. Miljöministern har lovat att återkomma och att man skall tänka på
förslaget. Tro det den som vill. I propositionen sägs att man kanske kan ta
upp den här idén senare. Man måste naturligtvis ställa sig frågan om man
kan lita på Centerpartiet. Nu har vi stöd av en remissopinion, inte minst från
utlandet. Det framgår av det material som ambassaderna har skickat in att
det är mycket vanligt med en sådan kommission. Vi kräver nu i vår reserva-
tion att vi skall få en kommission. Vi har också en del andra krav. Jag yrkar
bifall till reservation nr 1.
För att spara på kammarens tid vid voteringen i morgon yrkar jag inte bi-
fall till reservation nr 3. Reservationen handlar om koldioxidutsläpp, en
konvention om spridning av spårämnen m.m. Vi står naturligtvis bakom den
reservationen även om jag inte yrkar bifall till den här.
Anf. 140 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! De svåra miljöproblemen är globala till sin karaktär. Därför
är det nödvändigt med ett internationellt samarbete för att lösa dem. Sverige
har konsekvent genom åren kraftfullt och lyckosamt agerat för att Förenta
nationerna i ökande grad skall engagera sig i miljöfrågorna. För miljöns skull
bör Sverige dessutom bli medlem i EU så att vi även kan påverka det viktiga
europeiska miljöarbetet.
Sverige har spelat en hedersam roll för FN:s miljökonferenser i Stockholm
1972 och i Rio de Janeiro 1992.1 Rio antogs principer i den s.k. Riodeklara-
tionen och ett handlingsprogram för det 21:a århundradet, den s.k.
Agenda 21.1 Rio undertecknades också två konventioner, nämligen om bio-
logisk mångfald och om klimat, samt antogs skogsprinciper.
I dag behandlar vi regeringens strategi för det fortsatta arbetet med att
förverkliga målet om en hållbar utveckling. Den utgår från Riodeklaratio-
nen och Agenda 21. Tidigare har riksdagen behandlat frågor om kretslopp-
sanpassning, klimat, biologisk mångfald och skogspolitik. Regeringen bere-
der vidare frågor om bl.a. miljöbalken och miljöskulden.
Regeringen vill stödja kommunerna i arbetet med att utarbeta lokala
handlingsprogram för en hållbar utveckling, s.k. lokala Agenda 21. Rege-
ringen kommer också att se till att miljökonsekvensbeskrivningar görs syste-
matiskt och konsekvent i större utsträckning än hittills.
För att den skall ge en bra överblick över miljöarbetets inriktning är pro-
positionen allmänt hållen och innehåller inga konkreta förslag till ställnings-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
141
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
taganden i riksdagen. Propositionen ger en bra inriktning i det fortsatta arbe-
tet.
Som representant för Folkpartiet liberalerna gläder det mig särskilt att
man har betonat betydelsen av ekonomiska styrmedel, miljörelaterade skat-
ter och skatteväxling. Vi liberaler har i många år varit pådrivande för inför-
ande av miljöavgifter. Redan 1968 motionerade folkpartisten Sören Norrby
om detta, och vi fick under det första decenniet mycken kritik. Numera har
idéerna dock accepterats av övriga partier. Tyvärr har vi förlorat värdefulla
år, men opinionsbildning för radikalt nytänkande tar tid. Nu skall vi ta itu
med bl.a. skatteväxlingen.
Siktet är alltså inställt på en långsiktig och hållbar utveckling, som kan
uppnås med en förbättrad resurshushållning och förändrad livsstil.
Herr talman! Arbetet är alltså på gång på många fronter. Berndt Ekholm
tar upp många frågor som behandlats i andra utskott och i andra samman-
hang. Jag skall inte ta upp kammarens tid med att gå in på de konkreta frågor
som Berndt Ekholm räknade upp. Det finns en lista över olika miljöavgifter
på s. 28 i propositionen. Jag skulle vilja fråga om Berndt Ekholm verkligen
med utgångspunkt från sitt internationella arbete skulle kunna påstå att det
finns länder som har infört fler miljöavgifter än Sverige. Jag tror att vi har
kommit ganska långt. Det gäller faktiskt också att gå i takt med andra länder.
Berndt Ekholm tar upp frågan om en kommission behöver tillsättas. Jag
gör den bedömningen att någon kommission inte behövs. Jag vet faktiskt
inte vad miljöministern har sagt i tidigare sammanhang. Jag är tveksam till
att han skulle ha utlovat en kommission. Det är möjligt att han har sagt att
man kan överväga en i framtiden. Det kan man naturligtvis göra och se om
det kan var lämpligt i ett framtida sammanhang.
Men regeringskansliet arbetar med dessa frågor. Vi har även Miljövårds-
beredningen inom regeringskansliet som har till uppgift att fungera som idé-
spruta - som det efterlystes här - för att stimulera utvecklingen. Vad som
framför allt är viktigt är att man stimulerar arbetet med lokala Agenda 21.
Det har regeringen lagt stor vikt vid. Det är viktigt när det gäller miljöfrågor
att få miljötänkandet att tränga igenom. Miljöfrågorna är till sin karaktär
rätt speciella. De slår igenom i hela samhället. Därför kan man inte bara
behandla dem som en ren sektorsfråga.
Jag tror att det egentligen råder rätt stor enighet om riktlinjerna i proposi-
tionen. Jag uppfattar egentligen många av reservationerna som onödiga, re-
servationer för reserverandets egen skull. Vi närmar oss ett val, och då mar-
kerar man med reservationer.
Jag vill också erinra om att regeringen i alla sammanhang framhållit att
miljöfrågorna är en av regeringens fyra huvudfrågor. Vid sidan av frågorna
om ekonomin, välfärden och Sveriges Europapolitik är miljön alltså en hu-
vudfråga för regeringen. Detta har till konsekvens att den slår igenom i olika
sammanhang och kommer upp till diskussion i många olika utskott.
Miljöfrågorna är alltför viktiga för att drabbas av partitaktiska manövrer
inför valet. Jag hoppas att vi kan diskutera miljöpolitiken på ett sakligt sätt.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till jordbruksutskottets hemställan
i dess helhet.
142
Anf. 141 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! När det gäller frågan om miljöavgifter vill jag säga att det
naturligtvis är självklart för oss socialdemokrater att särskilt observera den
mot bakgrund av vad de borgerliga partierna sade i oppositionsställning och
när de gick in i valet. Då skulle det bli marknadsekonomi i miljöpolitiken.
Man skulle införa miljöavgifter och miljöskatter.
Sedan har vi kunnat observera att regeringen inte på en enda punkt kunnat
samla sig förrän nu i slutskedet, precis som Lennart Fremling erkänner, om
att tillsätta en utredning. Egentligen är frågan ganska väl utredd sedan tidi-
gare. Ni har i stället sänkt avgifter på olika punkter - koldioxidskatten, pris-
regleringsavgiften på bekämpningsmedel. Regeringen för en politik som går
precis tvärtemot vad man sade tidigare. Då måste man kunna ställa frågan:
Kan man lita på en regering som säger en sak och handlar på ett annat sätt?
Vad har vi nu för garantier för att det kommer att hända någonting med ut-
redningen? Den frågan måste jag få lov att ställa till Fremling.
I frågan om kommissionen svävar även majoriteten hela tiden på målet
hur man skall hantera den. Miljöministern gör det. Nu ser jag i betänkandet
att utskottet gör det. Det står i betänkandet som svar på det socialdemokra-
tiska kravet: ”Senare, när arbetet fortskridit ytterligare, kan det finnas an-
ledning att överväga tillskapandet av en särskild kommission för det fortsatta
uppfölj ningsarbe t e t. ”
Det är tredje eller fjärde gången detta sägs. Kan ni inte i de borgerliga
partierna någon gång bestämma hur ni vill ha det. Det är bättre att ni säger
rakt nej, då vet vi det, i stället för att hela tiden glida på det här sättet. Jag
kan inte annat än fråga: Kan man lita på er? Det verkar inte så.
När det gäller att diskutera miljöpolitik på ett sakligt sätt tycker jag knap-
past att vi socialdemokrater kan beskyllas för att inte göra det. Däremot
måste man rikta en och annan fråga till den borgerliga regeringen. Jag glöm-
mer aldrig när Dan Ericsson från kds - ett av regeringspartierna - sade att
man ville ha samverkan i miljöpolitiken. Men vi har inte sett tillstymmelse
till samverkan, trots att vi på olika sätt har markerat vikten av gemensamma
tag i miljöpolitiken. Regeringen har hela tiden puttat bort oss. Kommissio-
nen är ett exempel, men det finns fler.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
Anf. 142 LENNART FREMLING (fp) replik:
Herr talman! Berndt Ekholm säger att det inte skett några höjningar på
miljöavgiftssidan. Då vill jag erinra om att trafiken naturligtvis ger stora mil-
jöskador. Vi hade ett förslag om att indexera bensinskatten. Där ställde inte
socialdemokraterna upp för att rösta för regeringens förslag. Det fick till
följd att förslaget inte kunde genomföras. Det här är ett exempel på att rege-
ringen hade velat gå längre än vad sedan riksdagen ville göra med hjälp av
socialdemokrater, Vänsterpartiet och Ny demokrati gemensamt.
Berndt Ekholm frågade mig om ifall jag kan lämna garantier. Garantier
är ett starkt ord, och jag kan personligen inte lämna några garantier för vad
som skall ske. Vi strävar efter att genomföra den miljöpolitik som läggs fram
i den här propositionen. Det är fråga om att fastställa en inriktning. Det vore
naturligt om vi kunde enas om en sådan inriktning och sedan ha den som bas
och jobba vidare.
143
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
144
Det som Berndt Ekholm sade om Dan Ericsson från kds kan jag tyvärr
över huvud taget inte kommentera.
Anf. 143 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Herr talman! Eftersom Lennart Fremling återigen tar upp detta med ka-
raktären på propositionen, väljer jag att något ytterligare beröra denna
fråga. Regeringen sade i sin skrivelse 1992 att man skulle återkomma med
en proposition med konkreta åtgärder. Jag kräver inte att regeringen skall
lägga fram alla förslag i den här propositionen, utan det är naturligt att det
kommer en hel del speciella propositioner, vilket det också har gjort. Men
man sade inte att man bara skulle lägga fram en principproposition med en
mängd utredningsförslag.
Senare har det kommit fram att miljöministern hade åsikten att proposi-
tionen skulle innehålla principer. Lennart Daléus hade en annan åsikt som
jag kanske får anledning att återkomma till. Han ville att propositionen
skulle innehålla förslag om konkreta åtgärder. Jag frågade då miljöministern
om det åtminstone kunde tänkas bli konkreta principer, varpå jag fick ett
leende tillbaka.
Jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen inte står fast vid sitt
löfte att utforma en proposition som är tillräckligt konkret för att den skall
kunna bli en bra vägledning. Denna proposition är en väldigt bra redovisning
av miljöpolitiken, och den har en del ansatser till bedömningar och inrikt-
ningar. Men det är inte till fyllest för att vi socialdemokrater skulle kunna
ställa oss bakom propositionen. Det kan vi inte göra.
Anf. 144 LENNART FREMLING (fp) replik:
Herr talman! Jag ställde tidigare en fråga till Berndt Ekholm om han i sitt
internationella arbete hade stött på några länder som har fler miljöavgifter
och miljöskatter än vad Sverige har. Den frågan fick jag inget svar på. Jag
vågar därför konstatera att Sverige i dag har infört fler miljöavgifter och mil-
jöskatter än något annat land. Jag vill notera detta.
Sedan är det klart att det vore värdefullt om vi kunde komma med som
medlemmar i EU och på det sättet kunde föra ut dessa synpunkter i Europa
och vara pådrivande, så att vi kan använda marknadsekonomins spelregler
och nyttja marknadsekonomins krafter för att åstadkomma en bättre resurs-
hushållning över ett större geografiskt område än bara Sverige.
Anf. 145 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det känns litet onödigt att anta Berndt Ekholms utmaning
om en allmän miljöpolitisk debatt med anledning av den här propositionen
och det här betänkandet. Jag skall koncentrera mig på det som debatten
egentligen skall handla om, dvs. UNCED-processen.
Innan konferensen i Rio ägde rum pågick ett kraftfullt uppladdningsar-
bete i Sverig både i statlig regi och i regi av de icke-statliga organisationerna.
Det var ett värdefullt, viktigt och bra arbete som då genomfördes. Det fanns
ju möjligheter för inte minst socialdemokraterna att delta i arbetet genom
de referensgrupper som fanns. De hade kunnat ge sina synpunkter och hade
kunnat medverka till en rejäl svensk insats i Rio. Försiktigt uttryckt så var
det väl inte alltid som det kraftfulla agerandet och den tydliga inspirationen
visade sig från det hållet.
Trots detta blev Riokonferensen en rejäl framgång på många olika sätt.
Den resulterade i konventioner och i ansatser till ett gemensamt internatio-
nellt arbete. Detta har på flera olika sätt gett efterklang i Sverige. Det som
är viktigast är kanske det omfattande arbete som pågår ute i kommunerna
med lokala Agenda 21. Detta arbete är inspirerat, påknuffat och stimulerat
av den här regeringen som på olika sätt har sett till att resurser, material och
kunskap har spritts till kommunerna.
Ett annat utslag av händelseförloppet i Rio är naturligtvis - åtminstone till
en del - regeringens kretsloppsproposition som antogs av riksdagen för snart
ett år sedan. Där återfinns mycket av tankarna från Rioprocessen. Detta är
synbara och tydliga resultat av Riokonferensen.
Att mot denna bakgrund säga att det bara är ord och att det inte händer
någonting, är att göra debatten en otjänst. Jag respekterar Berndt Ekholms
sätt att engagera sig och följa med i arbetet efter Riokonferensen. Han har
bl.a. visat ett internationellt engagemang. Men att säga att det inte har hänt
någonting, att det bara är fråga om ord och att regeringen inte gör någonting
är orättvist, för att uttrycka det litet försiktigt. Det är inte på det viset, och
det vet ju dess bättre också Berndt Ekholm.
Det skall komma flera konkreta saker från regeringen. Men att tillsätta en
kommission är nästan som att gå över ån efter vatten. Det stimulerar väl inte
det här arbetet. Socialdemokraterna säger i sin reservation att denna kom-
mission skall vara en inspirationskälla och en idéspruta. Med tanke på hur
mycket inspiration och idéer som socialdemokraterna bidrog med före Rio-
processen är det väl inte säkert att kommissionsvägen är den riktiga.
Berndt Ekholm uppehåller sig - med rätta, eftersom det är viktigt i mil-
jöarbetet - vid användandet av miljöavgifter. Han säger också att frågan om
ekonomiska styrmedel i miljöarbetet är väl utredd. Jag instämmer gärna i
den bedömningen. Men detta har inte riktigt den bakgrund som Berndt Ek-
holm vill låta påskina.
Herr talman! Det var inte många år sedan som socialdemokrater aktivt i
miljöutredningar reserverade sig mot användandet av ekonomiska styrme-
del i miljöarbetet. Med den inställningen är det klart att det har tagit litet tid
för oss andra att få genomslag för tanken på att ekonomiska styrmedel skall
vara viktiga instrument i miljöarbetet. Nu tycks det finnas en uppslutning,
men det är inte tack vare socialdemokraterna utan snarare trots dem, åtmin-
stone när det gäller det inledande arbetet.
Herr talman! Man kan ställa många frågor till varandra för att väcka de-
batt och provocera fram en diskussion. Jag måste säga att det känns litet onö-
digt, eftersom reservationerna är ganska tama. Det är uppenbart att man i
grunden instämmer i det arbete som regeringen skisserar och fortsättningsvis
vill bedriva när det gäller uppföljningen av Rioprocessen.
Eftersom Berndt Ekholm efterfrågar mer handling än ord skulle jag ändå
vilja fråga honom var den samlade socialdemokratiska visionen och strategin
när det gäller uppföljningen av Riokonferensen finns någonstans. I motio-
nen finns det uppenbarligen ingenting av detta, liksom inte heller i några
samlade konkreta förslag.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
145
10 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
När det gäller att sprida myter och att väcka onödiga debatter säger
Berndt Ekholm angående kretsloppsarbetet som regeringen har drivit med
kraft: Många kommuner protesterar mot kretsloppsarbetet. Jag skulle bara
i all enkelhet vilja veta vilka kommuner det rör sig om. Jag håller så gott jag
kan nära kontakt med kretsloppsarbetet.
Om Berndt Ekholm har en konkret lista över de många kommuner som
protesterar mot kretsloppsarbetet skulle jag vara ohyggligt tacksam om jag
kunde få tillgång till denna.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 146 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Lennart Daléus öste ur sig ganska många och svepande på-
ståenden, vilket han ofta gör. Jag lär inte hinna kommentera alla, men jag
skall i alla fall besvara några.
Vi socialdemokrater inledde vårt arbete med att söka samarbete. Det
gjorde vi faktiskt redan under regeringstiden, då vi ansåg att miljön var värd
ett bättre öde än denna blockpolitik. Men vi fick inget gehör. Vi markerade
detta även efter regeringsskiftet, och vi har också gjort det tydligt i förslaget
om en kommission. Men regeringssidan ville inte ha någon sådan. Man
kunde väl inte enas.
Man skall komma ihåg att socialdemokratin faktiskt har stått för hela Rio-
processens uppläggning, som den borgerliga regeringen sedan har fått ta
över. Jag står för den kritik som j ag har riktat när det gäller ord och handling.
Med utgångspunkt från vad man har läst i skrivelsen från UNCED och i pro-
positionen kan man rikta kritik mot regeringen. Det är en omfattande redo-
visning av läget och en mängd utredningsförslag. Men det är väldigt litet av
det som utlovats i form av konkreta åtgärder.
När man ser på de frågor som jag menar faktiskt hör till Rioprocessen,
vilka jag tidigare nämnde, kan man se att regeringens politik inte hänger
ihop. Det är vackert tal, men förslagen genomförs inte i någon större ut-
sträckning.
Kommissionsförslaget bygger egentligen just på idén med Agenda 21, att
man skall låta den svenska befolkningen vara med och forma miljöpolitiken.
Det regeringen har gjort som har varit bra är att den initierat ett aktivt arbete
i kommunerna. Det är bra gjort av regeringen. Men på det nationella planet
har man valt strid i stället för samarbete. Det är inte den enda politiska punkt
där regeringen har agerat på det sättet.
Förslaget om en bred sammansatt kommission låg väl i linje med tankarna
i Rioprocessen. Det överensstämmer med vad också många andra länder har
valt att göra.
Lennart Daléus tvingades att gå mer än tio år tillbaka i tiden för att finna
att Socialdemokraterna inte har stött ekonomiska styrmedel. Men tiden står
faktiskt inte stilla, inte ens i det socialdemokratiska partiet. Jag vet inte om
den står stilla i Centerpartiet. Det är möjligt.
Vi har faktiskt ändrat oss i fråga om ekonomiska styrmedel. Det är väl
känt, och det är många år sedan vi gjorde det. Vi vill nu också att den meto-
den skall användas.
146
Anf. 147 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Jag respekterar att Socialdemokraterna har ändrat sig som
Berndt Ekholm så riktigt konstaterar. Men det är en väldig skillnad på att
nu hålla med om att man har ändrat sig - att man i någon mening har vänt
under galgen - och att som tidigare påskina att det är Socialdemokraterna
som varit pådrivande vid införandet av ekonomiska styrmedel. Det är en väl-
dig skillnad som inte bara har en viss betydelse i ett tioårsperspektiv.
Herr talman! Det finns en del magstarkt i det som Berndt Ekholm säger.
Han sade att Socialdemokraterna har stått för hela Rioprocessens uppbygg-
nad. Om man ringer till Maurice Strong och berättar detta föreställer jag mig
att man får någon form av reaktion. Att internationella samfundet, inklusive
Sverige, medverkade i Rioprocessen är knappast något som den svenska so-
cialdemokratin skall ha kredit för.
Herr talman! Jag blev litet förvånad när Berndt Ekholm i sin replik dels
resonerade om ifall han kan lita på regeringen eller inte - det har jag förstått
att han inte kan, så det behöver vi inte orda så mycket om - dels talade om
att ingenting har hänt. Han pekade tidigare på kretsloppspropositionen, där
han ansåg att inget hade hänt.
Herr talman! I dag på förmiddagen fick jag reda på att skogsindustrierna
i Sverige upprört går till storms mot inslag i beslut som är följden av krets-
loppspropositionen. Berndt Ekholm tycker inte att någonting har hänt, och
skogsindustrierna tycker att alltför mycket har hänt. Det är svårt att ta
Berndt Ekholms kritik på allvar.
Jag tycker att det är angeläget med samverkan på detta område. Men att,
som Socialdemokraterna, vilja klä alla frågor i kommissionsformen är inte
nödvändigtvis det rätta sättet att hantera dem. Vi upplever i dag från Cen-
terns och regeringens sida en stor glädje ute i kommunerna över att få arbeta
med uppföljningen av Riokonferensen. Vi upplever också en stor glädje hos
statliga myndigheter och rent av i enskilda företag när det gäller att ta till sig
tankar som väckts i Rio och som förts fram i kretsloppsarbetet. Att säga att
det bara är ord och ingen handling är fortfarande orättvist, Berndt Ekholm.
Anf. 148 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att det finns en hel del positivt att
peka på. Men vad jag ville rikta kritik mot låg på det nationella planet. Jag
har själv sett att inte minst regeringens insatser på det lokala planet har varit
värdefulla och viktiga. Men på det nationella planet finns det anledning att
rikta kritik på många punkter. Jag skall inte upprepa dem, eftersom jag tog
upp dem i mitt anförande. Jag tycker att jag hade stort fog för min kritik.
Jag skall återgå till frågan om miljöskatter. Det är inte fel att säga att vi,
när vi väl ändrade uppfattning, var väldigt drivande. Vi har infört en hel del
olika skatter som har fungerat som miljöskatter på energiområdet. De är re-
lativt många. Lennart Fremling sade här att Sverige ligger väl framme. Det
sammanhänger med den socialdemokratiska politiken och inte alls med den
borgerliga politiken. Det som har hänt på området genom den borgerliga
regeringens politik är att det har blivit tvärstopp. Det enda man har kunnat
komma fram till, tydligen efter mycket rabalder, är en utredning. Den skall
presenteras alldeles före valrörelsen. Sanningen är att detta är vad man har
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
147
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
148
orkat med, Lennart Daléus. Det har hänt för litet på det nationella planet.
När det gäller idéer, upplägg, begrepp och ord har ni varit rika. Det har kom-
mit fram en hel del som är bra. Men när det gäller genomförandet i verklig-
heten - de ekonomiska styrmedlen är ett typexempel för den borgerliga re-
geringen - är det märkligt att inte mer har hänt.
På samma sätt vidgar Lennart Daléus felaktigt vår kritik mot kretslopps-
betänkandet till en allmän stor kritik av hela kretsloppsidén. Det finns anled-
ning till kritik på vissa punkter. Det är väl känt att många har varit kritiska
till regeringens genomförande av exempelvis glasinsamlingar etc., där det
råder oklarhet om hur insamlingarna skall gå till. Kommunerna har skött sin
uppgift på ett alldeles utmärkt sätt, men ändå har regeringen velat införa
förändringar. Det kanske hade varit bättre och klokare att satsa på insamling
av andra material där insamling inte alls sker. Det är ju väl bekant att många
kommuner har varit kritiska, vilket man har kunnat läsa i pressen. Detta be-
höver vi inte föra någon lång debatt om. Listan behöver kanske inte göras
alltför lång, men att kritiken har varit tillräckligt stark för att uppmärksam-
mas är helt klart.
Det är klart att vi är överens om mycket av inriktningen i politiken. Mot
bakgrund av att vi socialdemokrater kräver en mycket konkret uppläggning
av den fortsatta utvecklingen är det väl magstarkt att kräva att vi i opposi-
tionsställning, med de små resurser som vi har, skall kunna lägga fram ett
sådant förslag. Regeringen har alla resurser men orkar ändå inte längre fram
än till bedömningar.
Anf. 149 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Man blir litet förtvivlad när man deltar i miljödebatterna här
i kammaren med socialdemokratiska företrädare. Uppläggningen tycks vara
att inledningsanförandet skall innehålla kraftfull kritik mot regeringens mil-
jöpolitik. Men i replikerna backar man. Då har Socialdemokraterna ändrat
sig och tycker att kretsloppsarbetet nog är ganska bra och att det naturligtvis
händer saker som en uppföljning av UNCED. I inledningen riktas våldsam
kritik, men i replikerna backar man. Det är i och för sig bra att man nalkas
sanningen successivt under debatten.
Herr talman! Jag trodde att vi hade klarat av frågorna om styrmedlen och
verksamheten i kretsloppspropositionen. Därför blir jag litet förvånad när
Berndt Ekholm nu gör sig till tolk för en åsikt som innebär att det inte är så.
Glasinsamlingen - denna tydligen så futtiga glasinsamling - skulle flyttas
från kommunerna till andra aktörer.
Berndt Ekholm redovisade i dag en annan uppfattning. Det hade varit till-
talande om den uppfattningen hade kommit fram i ett tidigare skede som en
kraftfull socialdemokratisk protest mot regeringens förslag.
Ja, det är bra att man driver på, att man går före, att man tar till sig och
att man sedan blir ledande. En annan följd av Riokonferensen var hante-
ringen av den biologiska mångfalden och biotekniken. Vi från Centern har
slagits ihärdigt år ut och år in för att försöka få till stånd en sammanhållen
lagstiftning kring biotekniken. Socialdemokraterna har hela tiden gått emot.
Men när det gällde Miljöskyddskommittén, vars betänkande ligger till grund
för miljöbalken, så vände Socialdemokraterna och ställde upp bakom försla-
gen precis innan vi var klara med arbetet. Vi tackar för det, men vi har svårt
att se detta som att Socialdemokraterna driver på frågan.
Det finns trots allt en rejäl samstämmighet kring dessa frågor och även när
det gäller uppföljningen av UNCED. Dess bättre finns den samstämmighe-
ten också ute i kommunerna och i företagen bland de människor som har att
syssla med det konkreta miljöarbetet.
Huvudbudskapet i Berndt Ekholms samlade inlägg i kväll är ju frågan:
Kan man lita på regeringen - eller kanske litet enklare - kan Berndt Ekholm
lita på regeringen? Förmodligen inte, men det är inte nödvändigtvis rege-
ringens fel.
Anf. 150 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Lennart Daléus har alltid en benägenhet att generalisera ut-
ifrån något som är sagt. Jag backar inte alls i mina repliker. Jag sade redan
i mitt inledningsanförande att allt inte är nattsvart. Sedan pekade jag på en
serie problem. Det är alldeles riktigt.
Nu är det likadant. Lennart Daléus hårdrar i sina repliker vad jag har sagt.
Men jag har inte sagt att vi inte skall fullfölja glasinsamlingen med kretslopp-
sprincipen. Jag har sagt att regeringen måste välja rätt turordning på sina
åtgärder. Att kritiken har varit så stor just på den punkten tyder på att detta
har gått för fort och inte är tillräckligt genomarbetat. Det hade varit bättre
att starta med något annat först och komma med detta sedan. Glasinsam-
lingen i kommunerna fungerar ganska bra. Därmed är det inte sagt att man
inte på sikt skall genomföra ett annat upplägg.
Jag skall inte förlänga debatten, men jag skulle bra gärna ha velat ta upp
frågan om den biologiska mångfalden. Jag vill bara instämma i vad Lennart
Daléus sade på slutet. Vad jag har velat få fram är att man inte kan lita på
regeringen. Orden säger en sak och handlingen en annan. Jag tror inte att
jag är ensam om denna åsikt. Jag tror inte ens att socialdemokraterna är en-
samma om den åsikten. Detta är något som är ganska vitt utbrett i det
svenska samhället. Regeringssidan får väl själv söka svaret på frågan varför
det har blivit så här.
Anf. 151 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Det är glädjande att Berndt Ekholm liksom söker samför-
stånd i denna fråga. Jag tror att det är klokt. Det kanske var en freudiansk
felsägning, när Berndt Ekholm beträffande glasinsamlingen sade att man
”på sikt” kan tänka sig en annan lösning. Det är nästan identiskt samma for-
mulering som finns i utskottets skrivning när det gäller diskussionen kring
en kommission, som Berndt Ekholm förfasade sig över i inledningen av de-
batten. ”På sikt” kan Berndt Ekholm alltså tänka sig en annan lösning när
det gäller glasinsamlingen.
Berndt Ekholm tycker inte om att jag drar generella slutsatser av ett reso-
nemang kring enskildheter. Men det är väl just det som är det nödvändiga
och viktiga i miljödebatten, att vi kan passa in enskildheter i ett större sam-
manhang och, om vi så vill, i en sammanhållen strategi som alltså skall vara
generellt tillämpbar. Jag tycker att detta är viktigt.
Jag är naturligtvis också fascinerad av detaljer. Det brukar talas om rått-
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
149
11 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Med sikte på
hållbar utveckling
150
tanden i pizzan. Det är en modern af Klintbergare, en modern vandringssä-
gen, en myt eller en skröna. Berndt Ekholm förvandlar nästan hanteringen
av kretsloppsarbetet till något sådant. Han vidhåller att många kommuner
protesterar - han använde ett annat ord - mot kretsloppsarbetet. Det var
Berndt Ekholms budskap tidigare. Det är en myt och en skröna. Det är det-
samma som talet om rått-tanden i pizzan. Det är ju inte på det sättet, utan
de svenska kommunerna ställer upp bakom kretsloppsarbetet med stor entu-
siasm. Jag tror och hoppas att den entusiasmen trots Berndt Ekholms reso-
nemang finns också i socialdemokratin.
Anf. 152 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Det som vi diskuterar här i dag är alltså om vi skall godkänna
den inriktning som finns i propositionen. Jag tycker att debatten visar att
även ni på den socialdemokratiska sidan kan ställa er bakom den inrikt-
ningen. Den socialdemokratiska kritiken riktas ju egentligen inte mot inrikt-
ningen utan framför allt mot att det saknas förslag, som bör komma i nästa
skede. Vi är tydligen överens om mycket. Vi är överens om inriktningen.
Låt oss då i enighet ställa oss bakom jordbruksutskottets betänkande och
arbeta vidare.
Det gläder mig att Berndt Ekholm så många gånger talade om samverkan.
Det är nämligen väldigt viktigt i miljöpolitiken att de beslut som fattas fattas
på ett långsiktigt sätt och att näringslivet och andra kan lita på att besluten
också står sig över en lång tidsperiod. Då är vi åter inne på detta med ekono-
miska styrmedel. När det gäller ekonomiska styrmedel bör vi i Sverige ligga
lagom långt före andra länder. Det kan möjligen vara en förklaring till att
det inte har tillkommit så många nya - om det nu är så; jag har inte kontrolle-
rat siffror och belopp. Men det gäller ju att anpassa sig och ligga lagom långt
före andra länder.
Jag kan konstatera att Berndt Ekholms kritik mot regeringen går ut på att
inga förändringar görs. Men samtidigt konstaterar Berndt Ekholm att det
finns kritik ute i kommunerna. Tydligen är den kritiken riktad just mot för-
ändringar, som kanske går för snabbt enligt kritikernas mening. Det kan
hända att kritiken är litet blandad. Ibland tycker man att det går för snabbt,
och ibland anser man att det inte händer någonting.
Ställ er bakom regeringens förslag, som återkommer i jordbruksutskottets
betänkande, och låt oss samverka så att vi kan föra en långsiktig politik, där
ekonomiska styrmedel kommer till användning, så att vi i samhället får en
så bra resurshushållning som möjligt.
Anf. 153 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag vill helt kort beröra de ekonomiska styrmedlen och me-
ningen med att ligga lagom långt före. Lennart Fremling tolkade i sitt inlägg
förmodligen hur regeringen resonerar, dvs. att den anser sig ligga tillräckligt
långt före, och då i praktiken med de socialdemokratiska förslagen. Men vi
socialdemokrater är otåligare. Vi vill ligga så långt fram som det över huvud
taget låter sig göra när det gäller dessa frågor. Det är möjligt att vissa upple-
ver att man går för snabbt fram i detta fall. Men jag tycker att det är anmärk-
ningsvärt när man går tillbaka, som den borgerliga regeringen i praktiken
har gjort. Det är en alldeles för passiv hållning. Vi vill se en aktivare hållning
när det gäller användandet av ekonomiska styrmedel. Vi är förvånade över
att den borgerliga regeringen, som predikar marknadens väsignelser, har va-
rit så passiv i detta sammanhang.
Att vi inte ställer oss bakom inriktningen i propositionen, de två förslag
som finns, beror helt enkelt på att vi hela tiden har krävt konkretare åtagan-
den, konkreta mål samt konkreta strategier och tidsplaner. Sådana finns inte
i propositionen, som är väldigt allmänt hållen. Vi finner ingen anledning att
ställa oss bakom något som vi inte tycker är bra.
När det gäller talet om att vi skall samverka om detta vill jag säga att sam-
verkan bygger på ömsesidighet. Då är det väldigt bra om man kommer över-
ens om frågorna i förväg, innan propositionerna skrivs.
Anf. 154 LENNART FREMLING (fp):
Herr talman! Ja, Berndt Ekholm, men det blir ju lättare för regeringen att
utarbeta de konkreta förslagen om man har en gemensam grund i inrikt-
ningen att stå på.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 21 april.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU16 Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. (prop.
1993/94:65).
Anf. 155 LAHJA EXNER (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag
om en ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl. I propositionen finns det
ett förslag till en ny lag om offentlig anställning, LOA. Den föreslagna lagen
skall ersätta nuvarande lag, som har samma namn och som vi har sedan 1976.
Förslaget innebär bl.a. att den nya lagen i huvudsak skall omfatta statsan-
ställda och försäkringskasseanställda. Detta innebär att den nya lagen - i lik-
het med nuvarande lag - också gäller anställda vid de statliga affärsverken,
så länge dessa drivs i myndighetsform.
Vi socialdemokrater ställer oss i huvudsak bakom de förändringar i lagen
om offentlig anställning som föreslås. Inriktningen i förändringsarbetet har
varit att så långt som möjligt anpassa offentliganställdas villkor till, och lik-
ställa dem med, de villkor som gäller för andra anställda. Av detta följer
också att det offentliga som arbetsgivare inte skall ha rättigheter som andra
arbetsgivare inte har.
Det kan emellertid ibland finnas behov av specialregler för de offentligt
anställda. Det demokratiska samhället ställer krav på öppenhet och lika be-
handling i utövandet av den statliga verksamheten. Medborgarnas rättssä-
kerhet måste beaktas.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
151
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
Inriktningen mot likartade förhållanden för anställda i offentlig och annan
verksamhet samt hänsynen till allmänintresset kan skapa svåra awägnings-
problem som nogsamt måste övervägas.
Ett sådant problem uppstår om 39 § LAS, lagen om anställningsskydd,
skall - som regeringen föreslår - tillämpas när det gäller de offentligan-
ställda.
Enligt denna paragraf kan en arbetsgivare sätta sig över domstols beslut
om att ogiltigförklara en uppsägning eller ett avskedande och inte tvingas
återta den anställde. I stället får arbetsgivaren betala ett skadestånd. Enligt
regeringens förslag skall nu en offentlig arbetsgivare kunna agera på samma
sätt.
Enligt regeringsformen skall den offentliga makten utövas under lagarna.
Domstolar och myndigheter skall beakta allas likhet inför lagen. Saklighet
och opartiskhet skall iakttas. Hur rimmar detta med att en myndighet ges
möjlighet att i ett fall underkänna en domstols dom och i ett annat godta
bedömningen?
Denna fråga har enligt vår uppfattning inte blivit tillräckligt belyst. Det
är därför olämpligt att nu införa denna regel utan att ordentligt diskutera
sambandet med regeringsformens regler.
Det finns också andra inslag i regeringens förslag som det finns anledning
att vara kritisk mot.
Återanställningsrätten i LAS är ett nödvändigt och viktigt komplement till
lagens regler om uppsägning och turordning. På den privata arbetsmarkna-
den kan den som sägs upp på grund av arbetsbrist utnyttja återanställnings-
rätten när arbetsgivaren tänker nyrekrytera personal. Om en arbetstagare
inte får denna anställning kan han eller hon få skadestånd från arbetsgiva-
ren.
Denna återanställningsrätt enligt LAS gäller även för statligt anställda.
Men någon rätt till skadestånd finns inte om den ståtlige arbetsgivaren bryter
mot återanställningsreglerna.
I förhållande till arbetslivet i övrigt är detta en avvikelse som inte är moti-
verad av den offentliga verksamhetens speciella krav. Här ges staten som
arbetsgivare en förmån som den private arbetsgivaren inte har. Man kan
fråga sig varför.
När det gäller propositionens förslag om periodiska hälsoundersökningar
är också underlaget otillfredsställande. Det finns förvisso fall där det i högsta
grad är rimligt att arbetstagare måste underkasta sig hälsoundersökningar.
Detta gäller t.ex. för bussförare, flygtrafikledare och piloter. För dessa kate-
gorier finns det också en speciallagstiftning som reglerar deras skyldigheter
att underkasta sig läkarundersökningar.
Men nu skall stora grupper tvångsvis kunna underkastas läkarundersök-
ning utan att man redovisar vilka brister som finns med den ordning som nu
gäller.
Herr talman! Med hänsyn till kammarens arbetssituation yrkar jag bifall
till reservationerna nr 3 och 5. Men det innebär inte att vi socialdemokrater
inte stöder övriga reservationer i arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 16. Jag yrkar dock avslag på reservation nr 10.
152
Anf. 156 PETER KLING (nyd):
Herr talman! I det här betänkandet finns det tre reservationer från Ny de-
mokrati. Som jag ser saken handlar betänkandet i stort sett om trovärdighe-
ten när det gäller politiker och tjänstemän i samhället.
Tjänstemän har höga löner och får automatiskt löneökningar. Dessutom
har tjänstemän inte något ämbetsmannaansvar. Samtidigt som man låter
tjänstemän i kommunen och staten få höga, feta löner dras stora resurser
inom vårdsektorn in. Det gäller då skolor, barnomsorg och förskolor. Sjuk-
sköterskor, undersköterskor, hembiträden och personal inom skolan avske-
das, samtidigt som tjänstemännens löner höjs.
Ja, jag bara undrar: Hur skall ni i denna kammare kunna skapa trovärdig-
het hos folket när det går till på det här viset?
Jag skall anföra ett exempel. En kommundelschef i en viss kommun i
landet sökte en annan tjänst. Han ombads stanna kvar. Han krävde då 5 000
kr i månatligt lönelyft. Det fick han också. Den här tjänstemannen stannade
då kvar på sitt arbete, med 5 000 kr mera i månadslön. Detta skedde mitt
under en avtalsperiod. Detta utlöste en, skulle jag vilja säga, dominoeffekt.
Tjänstemannens överordnade chefer fick per automatik - hör och häpna! -
också 5 000 kr i månatligt lönelyft. Det rörde sig om fyra fem chefer.
Sedan kommer förvaltningscheferna, ungefär 15 stycken, när löneavtals-
perioden blir aktuell. Vad tror ni att de här 15 personerna säger när det gäller
avtalen? De vill väl också höja lönen.
Hur skall kommunen klara sådant här när man hela tiden gång på gång
höjer tjänstemännens löner? Jo, man får fortsätta med neddragningar inom
vård, skolor och barnomsorg. I denna kammare talas det om politikerförak-
tet. Men är det så konstigt att folk reagerar med politikerförakt?
Många tjänstemän inom den kategori som jag talar om har löner på
30 000-35 000 och upp till 40 000 kr. Det finns t.o.m. de som tjänar 45 000
kr i månaden.
Jag skall nu tala om en film som visats på TV. Jag kommer alltså in på ett
annat ämne. Filmen heter Läckan. Jag poängterar att det rör sig om en TV-
film för att ni inte skall tro att det handlar om verkligheten.
Filmen handlade om hur två människor inom Finansdepartementet läckte
ut kommande politiska beslut till vissa personer inom näringslivet, som i sin
tur förskansade sig med ekonomiska medel tack vare att de kände till kom-
mande beslut.
Hur ser det ut i verkligheten, i den här kammaren och i det politiska livet?
Ja, se bara på affären med Per-Richard Molén, som mer eller mindre säljer
politisk information till olika bolag.
Anf. 157 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag erinrar Peter Kling om att vi nu behandlar AU16 om ändrad lagstift-
ning för statsanställda m.fl.
Anf. 158 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Men betänkandet handlar om ämbetsmannaansvar och det
handlar om löneökningar och ansvarsfrihet. Det har faktiskt med detta att
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
153
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
154
göra. Jag har tittat mycket noga på detta. Men får jag inte fortsätta gör jag
inte det.
Per-Richard Molén säljer mer eller mindre information till olika bolag mot
ersättning upp mot 100 000 kr. Nu har det kommit en stämningsansökan från
Regionåklagarmyndigheten i Härnösand mot Per-Richard Molén.
Anf. 159 ANDRE VICE TALMANNEN:
Detta har inte med detta betänkande att göra, Peter Kling.
Anf. 160 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag kommer in på varför jag tar upp detta.
Vi har även en annan medlem. Han är styrelseledamot i Skanska och lyfter
116 000 kr per år. Det är givetvis fel signaler till samhället. Detta har en
koppling till det här betänkandet.
Till sist, herr talman, vill jag nämna något om ämbetsmannaansvaret. Be-
tänkandet behandlar faktiskt det också. Om man ser till tjänstemännen i
kommunerna - inget ämbetsmannaansvar. Titta på näringslivet! Jag kan ta
mig själv som exempel. Jag är egenföretagare, elektriker, med en liten egen
firma. Jag har ett ämbetsmannaansvar. Jag har nämligen installationsbehö-
righet. Skulle jag koppla fel eller göra något sådant åker min installationsbe-
hörighet och mitt levebröd. Jag kan dessutom bli stämd, åtalad och satt i
fängelse om jag inte gör ett riktigt jobb. Men i samhället har vi inget ämbets-
mannaansvar alls för dessa tjänstemän som sitter med sina höga löner. Det
vill vi här i riksdagen säga är en lokal angelägenhet samtidigt som vi öser
pengar över kommunerna. Då måste vi rimligtvis ställa krav.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 i mom. 1 och till
reservation 2 i mom. 2.
Anf. 161 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag är inte så överraskad om det uppkommer en smula politi-
kerförakt med tanke på en del anföranden som hålls här och en del partier
som finns företrädda här i kammaren.
Låt mig kort beröra några frågor. Det här betänkandet, som handlar om
ändrad lagstiftning för statsanställda, bygger på LOA-utredningen. Det
finns en del målsättningar i den och i regeringens proposition. De handlar
om att utforma en lagstiftning som är anpassad till en modern offentlig sek-
tor. Det handlar om att respektera demokratisk styrning, insyn och rättssä-
kerhet.
I propositionen nämns det att detta är ett exempel på regeringens all-
männa strävan att ta bort all onödig reglering på olika områden i det svenska
samhället. Det är klart, vem är inte för att ta bort all onödig reglering? Men
frågan är om vilken avreglering som helst är rimlig. Det finns en trend i dag
som handlar om att mjuka upp samhällsstrukturen, framför allt att mjuka
upp juridiken. Den som skall vara ett skydd när andra intressen är för starka,
som bl.a. skall skydda den enskilde. Rättssäkerheten kan man inte ge avkall
på genom att hänvisa till att saker måste gå fort och vara smidiga av effektivi-
tetsskäl.
Vi tycker att mycket av det som har skett i den här förändrade lagstift-
ningen för statsanställda är bra. Vi skulle vilja att man hade sä likartade för-
hållanden som möjligt på arbetsmarknaden, oavsett arbetsgivare. Vi tycker
att det är bra om man har enkla regler, och vi tycker att det är avgörande
att vi håller rättssäkerheten högt. Vi noterar att man inte i alla delar håller
rättssäkerheten högt i regeringens förslag. Vi noterar att man med sin avre-
glering också försämrar situationen på ett allvarligt sätt för många statsan-
ställda, som ibland hade en bättre situation än den som finns i den privata
sektorn.
Jag skall nämna några saker som vi har tagit upp i motioner och som finns
omnämnda i en serie reservationer som vi har anslutit oss till eller tagit upp
i vår meningsyttring.
Först och främst har vi frågan om information om lediga anställningar. Vi
tycker att det är viktigt och rimligt att offentliga anställningar alltid offentlig-
görs på sådant sätt att man känner till vilka anställningar som finns att ta.
Jag noterar att utskottet säger: Jamen, offentlighetsprincipen gäller ju, och
vaije medborgare har rätt att ta del av ansökningshandlingarna om man kän-
ner sig förbigången. Därmed avstyrker man vår motion. Men det handlar i
det fallet, när det gäller att bekantgöra att det finns fria anställningar, inte
om att man är förbigången. Det handlar om att få information om att det
finns någonting att söka, en rekrytering som sker. Senare har jag möjlighet
att bli förbigången, om jag väl har sökt jobbet.
Jag har mycket svårt att förstå varför majoriteten avstyrker vårt yrkande
när det gäller information om lediga anställningar.
När det gäller bisysslor finns det en reservation, nr 2, från nydemokra-
terna som innebär att man ansluter sig till vår motion A37. Jag tycker att
detta är något mycket viktigt. Det är många saker som är inblandade där.
Det är ett samhällsintresse att man håller kontroll på bisysslor. Man kan
som Peter Kling antydde inom den offentliga sektorn ibland apa efter lönelä-
get på den privata sektorn. Man är avundsjuk och man vill ha pengar. Det
gör att många högre offentliga tjänstemän tar extraknäck på arbetstid där
man utnyttjar sin kunskap. Man ger information, deltar i seminarier osv. Vi
ser dagligen en provkarta på den typen av verksamhet. Vi anser att det fak-
tiskt bör ligga inom det ordinarie arbetet att man måste vara restriktiv mot
den här typen av lukrativa extraknäck.
Men framförallt tycker vi att det är en besvärande situation när höga juris-
ter genom att ta uppdrag som skiljemän, genom att göra en mängd juridiska
utredningar för företag, inte sedan utan jäv kan yttra sig om betydelsefulla
juridiska aspekter av svenska samhällsförhållanden. Ett exempel som vi har
åberopat i en motion är just fallet Volvo-Renault, där inte någon av tre
svenska juridiska experter kunde uttala sig därför att de var jäviga. Det finns
en hel serie skäl till varför vi skulle vilja skärpa lagstiftningen när det gäller
bisysslor.
Vi har en punkt som gäller åtalsanmälan. Där föreslår man en försvag-
ning. Man säger att man vill ta bort en del anmälningsplikter för bagatellar-
tade brott. Men problemet är att man går ifrån ett läge där man kunde slå
upp i lagboken och titta hur det såg ut i straffskalan. Om t.ex. fängelse före-
låg var det någonting som skulle anmälas. Nu skall man i stället göra en be-
dömning och fundera på om det kan antas föranleda någon annan påföljd än
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
155
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Åndrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
156
böter. Det är utomordentligt svårt för den juridiskt oskolade, men jag tror
också för många juridiskt skolade, att bedöma straffpåföljden. Vi menar att
det leder till ett slags rättsosäkerhet i samhället att vi får mjukare regler i det
här fallet.
Lahja Exner tog upp frågan om periodiska hälsoundersökningar. Jag delar
hennes uppfattning. Det finns flera exempel. Senast såg jag exemplet Telia.
Det finns många andra exempel där det kommer upp fullständigt obefogade
krav på hälsoundersökningar. Det kan gälla både fysiska och psykiska aspek-
ter på människan.
Detta leder till godtycke. Det krävs en helt annan precisering i lagen för
att man skall kunna godkänna regler av denna typ.
Lahja Exner nämnde att en arbetsgivare kan köpa sig fri enligt 39 § LAS.
Tidigare har här gällt 7 kap. 1 § LOA, som man nu slopar, och nu kommer
39 § LAS att gälla för statligt anställda. Vi i Vänsterpartiet har ett flertal
gånger motionernat om att reglerna i LOA skulle gälla över hela arbets-
marknaden.
Det är rent generellt omrimligt att makt skall gå före rätt. Situationen är
naturligtvis än värre, som Lahja Exner påpekar, när det är staten som igno-
rerar ett domstolsutslag. Vi anser att man inte skall göra den förändring som
här föreslås.
På samma sätt menar vi att den ogiltighetsförklaring vid brott mot turord-
ningsreglerna som har funnits är viktig att ha. Men även där försämras situa-
tionen för de statligt anställda. Utskottet säger i sin argumentation att man
av hänsyn till den arbetstagare som felaktigt har fått gå kvar - dvs. om man
bryter mot lagen och får domstolsutslaget emot sig — inte kan låta personen
ha kvar jobbet.
Därmed får så att säga fel person rätt. Den som har fel får rätt. I och för
sig är det synd om den person som förlorar sin anställning. Men vi anser att
argumentationen är orimlig.
Det finns flera aspekter i lagstiftningen som bygger på att staten som ar-
betsgivare kan reglera i särskild författning och sätta LAS åt sidan. Kommer
man inte överens och kan avtalsreglera en fråga kan staten författningsreg-
lera frågan. Det är en stor nackdel för de anställda och fackföreningarna.
Utskottet säger följande: ”Teoretiskt är det i och för sig riktigt som motio-
nen beskriver det att staten om förhandlingsvägen inte är framkomlig skulle
kunna besluta om avvikelser från LAS.” Utskottet säger att avsikten inte är
att det skall bli det normala.
Det är inte så juridiken fungerar. Juridiken skall vara ett skyddsnät som
är alldeles klart och tydligt och som man kan åberopa när man blir utsatt för
rättsövergrepp. Jag säger inte att juridiken skall täcka alla fall som är van-
liga. Det är mycket ovanligt att människor blir mördade. Desto viktigare är
det att ha ett bra juridiskt regelverk som täcker mord.
Det finns flera frågor av den här typen - t.ex. återanställningsrätten och
skadeståndsmöjligheter vid disciplinansvar - som vi har argumenterat för i
motionen och som berörs i vår meningsyttring och i de reservationer som vi
har ställt oss bakom.
Jag står naturligtvis bakom den meningsyttring jag har avgett. Men för att
det skall bli enklare för kammaren nöjer jag mig med att yrka bifall till reser-
vation 2, som avser bisysslor, reservation 3, som avser 39 § LAS, meningsytt-
ringen vad avser mom. 6 om åtalsanmälan, reservation 6 om periodiska häl-
soundersökningar och reservation 8 om författningsreglering.
Jag tar också tillfället att yrka avslag på reservation 10 och bifall till utskot-
tets hemställan vad gäller mom. 19, eftersom jag är osäker på Kent Olssons
position i frågan, när han snart skall tala.
Anf. 162 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara ställa två korta frågor till Hans Andersson.
1. Tycker Hans Andersson att man skall införa fullt ämbetsmannaansvar
för tjänstemän?
2. Vi talar om bisysslor. När politiker sitter i styrelser och kan påverka,
tycker inte Hans Andersson att det är en bisyssla som en politiker inte borde
syssla med?
En politiker borde syssla med politik och skapa förutsättningar för nä-
ringsliv, vård, m.m. och se till att det fungerar och inte sitta i styrelser samti-
digt som man är politiker. Dessa två frågor vill jag, om det går, få ett ja eller
nej på.
Anf. 163 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte alldeles lätt att svara på de frågorna. Jag vet inte
riktigt vad Peter Kling avser med begreppet ämbetsmannaansvar. Det som
sades i talarstolen fick mig att vara tveksam inför tolkningen.
Jag menade att det finns ämbetsmän på alla nivåer som jag inte anser tar
tillräckligt ansvar. Men det kan vi diskutera utanför kammaren.
Så till frågan om bisysslor. Det är självklart att det måste finnas möjlighet
för människor som sitter i styrelser, är aktiva i näringslivet eller på annat
sätt, eller sitter i offentliga styrelser, att även engagera sig politiskt. Det finns
enligt min uppfattning också jävssituationer och situationer där det är klart
olämpligt med bisysslor.
Detta är en sak som mer har att göra med hur man ser på sin situation.
Det finns inte några absolut klara regler. Men det är inte Peter Kling obekant
att det inom hans eget parti är mycket vanligt att man sitter i styrelser och
ändå åtminstone tror sig fungera i riksdagen.
Anf. 164 KENT OLSSON (m):
Herr talman! Det nya förslaget till LOA ersätter den nästan 20 år gamla
LOA. Bakgrunden till det nya förslaget är de förändringar som har skett
inom den svenska offentliga verksamheten och förvaltningen de senaste 20-
30 åren.
Denna lag kan ses som en anpassning till ett mer modernt tänkande och
de regler som gäller för icke-offentligt anställda. Det blir färre specialregler,
mindre reglering, mindre detaljstyrning, och ett mer markerat arbetsgivar-
ansvar införs.
En utgångspunkt för denna lagstiftning har varit att begränsa den särskilda
författningsreglering som funnits i gamla LOA. Vissa särskilda regleringar
är dock nödvändiga för att tillgodose det allmänintresse som finns vid ut-
övande av statlig verksamhet.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad, lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
157
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 92
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
158
I korthet kan man säga att LOA minskas från ca 100 paragrafer till 42 och
att i många fall tidigare speciella LOA-regler ersätts med regler i LAS. En
del regler behålls dock oförändrade. Det gäller regler om behörighet, be-
fordringsgrunder, disciplinansvar, osv.
I stort sett kan man alltså konstatera, vilket vi också har hört här i kamma-
ren, att samtliga partier sluter upp bakom den modernisering av LOA som
regeringen föreslår. Men naturligtvis kan Ny demokrati, Socialdemokra-
terna och Vänsterpartiet inte godta allt vad regeringen föreslår.
Låt oss till att börja med titta litet grand på Ny demokratis förslag. Man
föreslår tidsbegränsning av anställning till fyra år samt erbjudande av arbete
till den med lägst löneanspråk.
Ny demokrati anser sig ju stå för förändringar i svensk politik, vilket vi
tidigare i dag har upplevt på ett närmast otroligt sätt, då man utan att se till
konsekvenser av sitt handlande hoppar hit och dit i husläkarfrågan. Folk frå-
gar sig vad riksdagen sysslar med.
Att förändringen skulle innebära att partiet ändrar inställning till samma
fråga efter ett par månader var det få som röstade på Ny demokrati som
visste. Men det är tydligen detta som förändringen står för.
Att ändra de principer som vi i Sverige har för lönesättning på detta sätt
skulle medföra både ökad byråkrati och oro för människor. Varför skall man
utlysa en tjänst efter fyra år om den behövs? Är inte detta byråkrati? Vilken
trygghet ger det den människa som har tjänsten, och varför skall man i detta
fall skilja på statlig och privat anställning? Det är för mig en gåta.
Låt oss sedan gå över och titta litet grand på vad som sägs om information
om lediga anställningar. I dag kungörs lediga anställningar i Post- och Inrikes
Tidningar. Jag är ganska övertygad om att de människor som läser Post- och
Inrikes Tidningar är en försvinnande minoritet.
Det som föreslås i propositionen är att varje myndighet själv skall få be-
stämma hur man vill annonsera. Detta är en förenkling och anpassning. Jag
har litet svårt att förstå att man från Vänsterpartiets sida anser att detta utgör
ett problem. Detta är en decentralisering som vi genomför. Dessutom kvar-
står ju tryggheten, om man anser att platsen skall anmälas till arbetsförmed-
lingen.
Hans Andersson var inne på frågan om bisysslor. Man kan konstatera,
som man gör i betänkandet, att det inte visat sig vara speciellt vanligt med
bisysslor, enligt riksdagens revisorer. Det har också visats att få missförhål-
landen förekommer. Det gör att man från regeringens sida och från utskot-
tets majoritets sida inte ser behov av några förändringar.
Lahja Exner talade om tillämpningen av 39 § LAS, vilket hon såg ett visst
bekymmer i. Med LAS-regeln reglerar det vad som skall gälla om en arbets-
givare vägrar att rätta sig efter en dom. I propositionen säger man att det
faktiskt finns ett skadestånd som skall betalas till arbetstagaren, och det skall
bestämmas efter arbetstagarens anställningtid. Skadeståndet kan variera
mellan minst 6 och högst 48 månadslöner. Med detta kan man säga att man
åstadkommer en ordning som ger ett ekonomiskt tryck på arbetsgivaren för
att förmå honom att respektera domen. Dessutom sägs det att en uppfölj-
ning skall ske. Det borde vara till fyllest.
Disciplinansvaret behålls i stort sett oförändrat i befintlig lag. Lagreglerna
behålls inte framför allt för att man skall kunna ingripa mot myndigheternas
förseelser, utan man tillgodoser den enskildes rättssäkerhet genom de skade-
ståndssanktionerade handläggningsregler och genom de möjligheter som
finns när det gäller att överklaga beslut. Det är de möjligheter man har.
Vad gäller periodiska hälsoundersökningar uppfattade jag att det rent all-
mänt fanns ett visst bekymmer kring dessa. Men jag kan inte riktigt begripa
det. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet säger ju att de är positiva till
förslaget när det gäller vissa grupper, men att de ställer sig tveksamma till
en utökning. Man medger alltså att de behövs, men är litet allmänt tveksam.
Jag skulle vilja att Lahja Exner uttryckte litet närmare på vilket sätt man i
det här fallet är missnöjd.
Låt mig gå över till att tala om den moderata reservation som gäller arbets-
rättsliga mål. Vi moderater anser att Arbetsdomstolen skall återfå sin ur-
sprungliga roll, som är att tolka kollektivavtal, och att mål som rör enskilda
förhållanden på arbetsplatsen skall föras i allmän domstol. Det är för oss
en främmande tanke att organisationsföreträdare skall utöva ett dömande.
Ibland kan man komma i den situationen att en intressekollission uppstår.
Det gemensamma intresse som man har från organisationernas sida kan i
många fall visa sig stå i strid med den enskilda partens intresse. Det är en av
de stora anledningarna till att vi anser att man skall rösta på den moderata
reservationen.
Att arbetsmarknadens parter har uttalat ett stöd för att Arbetsdomstolen
inte skall förändras anser vi inte vara skäl för att inte förändra. Att parterna
vill ha kvar Arbetsdomstolen är en litet underlig motivering. Det skulle inne-
bära att Arbetsdomstolen skall vara kvar. Det är faktiskt regering och riks-
dag som stiftar lagar i Sverige. En arbetsdomstol bör inte ha som argument
att parterna vill ha kvar den. Det är riksdag och regering som är överordnade
parternas tyckande.
Herr talman! Slutligen yrkar jag bifall till utskottets hemställan, utom vad
gäller mom. 19. Jag yrkar bifall till reservation 10. I övrigt yrkar jag avslag
på de övriga reservationerna.
Anf. 165 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag sade, Kent Olsson, att jag och Vänsterpartiet är positivt
inställda till att man moderniserniserar regelsystemet och arbetsrätten. Inte
minst det statliga regelsystemet har varit mycket detaljreglerat och är delvis
från en annan tid. Men man skall inte marknadsanpassa den offentliga ar-
betsmarknaden och tro att den är som den privata. Vi har särskilda krav på
objektivitet och rättstrygghet inom den offentliga sektorn.
Jag nämnde tidigare det jag såg hos Telia när det gäller hälsoundersök-
ningar. Det vimlar av fall med orimliga uppsägningar, det är påsar över huvu-
den, och det drar en iskall vind över svensk arbetsmarknad, inte minst inom
det statliga området. Och man har anledning att se upp, inte minst om man
är riksdagsman och sitter i arbetsmarknadsutskottet.
Låt mig exemplifiera resonemanget, den slappa juridiska tolkningen som
utskottsmajoriteten gör. Kent Olsson säger att vi i utskottsmajoriteten inte
tycker att det är så märkvärdigt med bisysslor. Han säger att det inte är sär-
skilt vanligt med bisysslor. Det är dessutom konstaterat i en utredning. Jag
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
159
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
160
bryr mig inte om huruvida det är vanligt eller ej. Det föranleder en situation
där offentliga respresentanter kommer att vara jäviga och inte kan göra sin
plikt enligt sina uppdrag. Det säger även utskottet. I det exempel som vi åbe-
ropat med domare som skiljeman säger man att detta är något som man i en
utredning skall titta på. Man säger inte alls att man inte bryr sig om det. Men
det finns många andra fall - vi har ju åberopat det fall som gällde i företags-
världen i samband med Volvo.
På s. 13 säger utskottet när det gäller 39 § LAS om möjlighet till utköp:
”Utskottet saknar inte förståelse för de i motionerna framförda betänklighe-
terna mot att en myndighet skall kunna sätta sig över domstols dom. Utskot-
tet utgår emellertid från att det endast i ytterst sällsynta fall blir fråga om att
en statlig arbetsgivare inte anser sig kunna följa ett domstolsutslag.” Detta
är inte juridik. Juridik handlar om vad som gäller när vissa kriterier är upp-
fyllda. Om det är vanligt eller inte vanligt hör inte hit. Jag är mycket rädd
för denna utsmetning av juridiskt tänkande. Jag tror att den redan har fått
effekter i det svenska samhället. Dessa effekter kallar jag rättsotrygghet för
enskilda människor och anställda.
Anf. 166 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! En av utgångspunkterna i denna reform har bl.a. varit att
man skall anpassa reglerna till samma regler som gäller på den privata mark-
naden.
Hans Andersson tar upp det faktum att han anser att bisysslor utgör ett
problem. I utskottets betänkande har man bl.a. hänvisat till att riksdagens
revisorer har gjort en undersökning. I denna undersökning har man konsta-
terat att bisysslor inte utgör något större problem. Det är viktigt att kunna
konstatera det. Man kan ju ha bisysslor i den privata verksamheten, och då
bör man också kunna ha bisysslor i den statliga verksamheten. Givetvis får
man inte ha bisysslor så att man hamnar i en situation där det ämbete man
utövar kan komma i konflikt med bisysslan. Men jag utgår från att de flesta
människor begriper när man kan komma i sådana konfliktsituationer. Den
anpassning man gjort tillgodoser detta. Men det är framför allt viktigt att
konstatera att det, i den undersökning som gjorts av riksdagens revisorer,
för det första visar sig att det inte rör sig om är speciellt många fall. För det
andra visar det sig att man inte ser detta som något större problem.
Anf. 167 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Låt mig bara stryka under att det återigen förs ett resone-
mang om att de flesta människor inser ditt och datt, att det i de flesta fall
inte är något problem. Jag yttrade mig inte om det. Jag yttrade mig om det
regelverk med vilket vi skall avgöra samtliga fall. Jag hoppas att det är
mycket få fall där det förekommer överträdelser. Vi har pekat på ett flertal
sådana fall, men vi får inget svar. Vi har pekat på någonting som verkligen
är ett problem, och det borde politiker uppmärksamma - det är just vår roll
när vi ser på lagstiftningen.
Det hade varit fullt möjligt att följa vårt modesta krav att skärpa skrivning-
arna med avseende på bisysslor eller att tillsätta en utredning och be rege-
ringen komma tillbaka. Det är så det formuleras i reservation 2.
De fall som jag åberopade i mitt huvudanförande gällde ogiltigförklaring
av felaktiga turordningar, av felaktiga uppsägningar osv. Då skall man disku-
tera att det skall finnas rättssäkerhet för den enskilde och likställighet på ar-
betsmarknaden. Vi har inget uppdrag att anpassa all statlig verksamhet till
situationen på den privata arbetsmarknaden, men det vore bra om vi kom
fram till en likformighet.
Jag har argumenterat för att vi skall förstärka skyddet för de anställda.
Men Kent Olsson talar - för övrigt helt i enlighet med hans partisyn - för att
det inte finns någon anledning att göra detta. Trots att vi kan acceptera långa
stycken i propositionen, finns det ett tiotal viktiga punkter där man inte har
tillmötesgått våra krav på demokratisk insyn, på likställdhet inför lagen och
på rättssäkerhet för de enskilda. Dessutom försvagas den fackliga positio-
nen. Därför är skillnaderna mellan oss betydande, Kent Olsson, även om de
inte är totala.
Anf. 168 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! För att återgå till detta med bisysslor, är det faktiskt så att
förbud mot bisysslor regleras i vissa kollektivavtal. Det är sådana som inver-
kar hindrande på tjänsteutövningen och som ekonomiskt kan konkurrera
med myndigheten.
Det skulle vara mycket överraskande om Hans Andersson och jag var
överens på samtliga punkter i fråga om förändringarna. Jag kan dock med
nöje konstatera att Hans Andersson godtar huvudprinciperna i betänkan-
det. Vi har olika synpunkter i en del frågor, och det är bara att konstatera
att så är fallet. Jag lär inte övertyga Hans Andersson genom min argumente-
ring -jag har inte lyckats göra det tidigare - men jag är ändock nöjd med att
Hans Andersson ser den nya LO A-lag som vi nu antar som en förbättring.
Anf. 169 LAHJA EXNER (s) replik:
Herr talman! Låt mig först göra en rättelse av mitt inledningsanförande.
Med anledning av det rättelseblad som har delats ut i kammaren, där reser-
vationerna har numrerats om, yrkar jag nu bifall till reservationerna 3, 4, 5
och 10, och avslag på reservation 11.
Det var ju den socialdemokratiska regeringen som på sin tid tillsatte den
utredning som sedan lade fram det betänkande som ligger som underlag för
den här propositionen. Det innebär inte, som framgår av reservationerna,
att vi är till freds med alla delar i den. För att vinna tid vill jag bara instämma
i vad kollegan Hans Andersson sade om tillämpningen av 39 § i LAS. Det
duger som kort motivering för att vi har reserverat oss.
När det gäller periodiska hälsoundersökningar, förefaller den nu före-
slagna, mycket ingripande lagstiftningen inte vara motiverad. Den öppnar
ju möjlighet att använda läkarundersökningar när det gäller den psykiska
hälsan även i helt ovidkommande syfte. Det är en tendens i samhället i dag-
det finns många vittnesmål om detta - att man gallrar på ett helt ovidkom-
mande sätt. Därigenom är det en växande grupp i samhället som ställs utan-
för arbetslivet. Det gäller bl.a. Telia, som nämndes, där det har gjorts försök
att genomföra undersökningar, t.ex. av tandstatus, antalet barn, sjukfrån-
varo under de senaste åren m.m. Det är det här som vi vill mota.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
161
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
162
Anf. 170 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag är litet förvånad över att Socialdemokraterna och Väns-
tern så ofta ser svårigheter när något nytt införs. De säger att det inte kom-
mer att gå, att det kommer att bli bekymmer.
När det gäller 39 §, vill man inte införa några särregler i den här delen.
Man säger också att det enbart kan bli fråga om sällsynta fall. Man talar om
att det finns skadeståndsmöjligheter, med lön mellan 6 och 48 månader.
Trots detta ser Socialdemokraterna alltså enbart att det kan bli bekymmer.
Jag förstår inte att de inte försöker se lagen som något positivt, att det här
är en anpassning till hela arbetsmarknaden. De ser enbart svårigheterna, att
det eventuellt kan hända någonting och att man därför skall ha de speciella
reglerna kvar.
Jag tycker att det är en bra anpassning som har gjorts genom det skade-
ståndsansvar som finns. Dessutom kan man räkna med att detta sker i ett
fåtal fall. Jag ser inte alls de bekymmer som Lahja Exner ser i det fallet.
Anf. 171 LAHJA EXNER (s) replik:
Herr talman! Vi är naturligtvis tillfredsställda med att man ganska långt
har sammanjämkat de offentliganställdas villkor i arbetslivet. Men just när
det gäller tillämpningen av 39 § LAS har vissa händelser - även om de hittills
har varit ganska sällsynta - gjort att vi slår vakt om detta.
Det finns alltså med den föreslagna nyordningen en risk för att anställda
som utnyttjar t.ex. den grundlagsfästa yttrandefriheten kan förlora sina
jobb. Arbetsgivaren kan göra sig av med arbetstagaren genom att förklara
att han, oavsett domstolsdom, inte ämnar återanställa denne. Det här är inte
vilka småfrågor som helst, utan det gäller en mycket viktig grundläggande
frihet och rättighet i det svenska samhället. Vi brukar gemensamt försöka
slå vakt om den grundlagsfästa yttrandefriheten, och jag trodde att även Mo-
deraterna fortfarande ställde sig bakom den. Vi får naturligtvis fortsätta att
följa upp den här frågan.
Jag yrkar bifall till reservationen i det här fallet.
Anf. 172 KENT OLSSON (m) replik:
Herr talman! Lahja Exner säger att hon trodde att Moderaterna fortfa-
rande stod bakom den grundlagsskyddade yttrandefriheten. Det är klart att
vi gör det, och det vet Lahja Exner mycket väl. Det är litet tveksamt om man
skall gå in i en debatt med sådana argument. Det är ett slag under bältet.
Ett exempel som tas fram i utskottets betänkande är det fallet där en ar-
betsgivare har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet och inte återanställer
en person. Det är ett typexempel på ett argument som håller ganska långt.
I övrigt tror jag nog att både Lahja Exner och jag skall följa tillämpningen
av den här lagen, och skulle det visa sig att de bekymmer som Lahja Exner
befarar uppstår kommer vi säkert att ändra den. Jag tror dock inte att den
kommer att medföra tillnärmelsevis sådana bekymmer som Lahja Exner an-
tar. Jag ser det här som en bra anpassning till arbetslivet i övrigt.
Anf. 173 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Man blir litet bekymrad när man hör diskussionerna här. Jag
skulle faktiskt vilja ge er ett ord med på vägen. Det kommer från den råa
verkligheten där ute, som vi alla tycks glömma bort. Det är ord från en stål-
verksarbetare från Halmstad som blev arbetslös - jag tycker att det passar
alldeles utmärkt in här. Han ringde mig häromdagen och sade: Hör du, John,
nu när du sitter där uppe och kanske kan påverka - kan du inte föra fram
följande.
När borgarna kom till makten - vad gjorde de då, i och för sig med Ny
demokratis hjälp? De sade upp alla avtal med de människor som hade det
sämst ställt - de arbetslösa, de sjuka, och den ena kategorin med den tredje.
Men vi glömde de rika. Jag tycker att det är ganska beklämmande.
Här ser vi nu löneutvecklingen både i kommunerna och på andra håll, som
Peter Kling talade om. Det finns en fråga som borde diskuteras allmänt här
i kammaren, nämligen ramfrågan - den har ni aldrig hört talas om, för den
ligger så långt bort från ert tänkande. Det stavas R, A, M, -frågan. R står
för rättvisa, A står för ansvar, M står för moral. Jag tycker att det saknas
massor av detta här i kammaren.
Bisysslor var vi också inne på. Vi måste väl titta litet närmare på oss själva.
Jag har aldrig i hela mitt liv varit på en arbetsplats där det aldrig begås fel.
Kent Olsson surrade om att Ny demokrati hade ändrat sig i och med det som
hände i förmiddags. Tänk, vad skönt att det finns människor som vi, som
talar om i klartext att vi har begått fel! Vi hade ett avtal med regeringen, och
alltefter resans gång såg vi att det inte var bra. Därför sade vi klart och tydligt
upp detta avtal. Vi kan inte fortsätta med det här, sade vi. Det är ärlighet,
vill jag påstå! Men här i kammaren är det ingen som begår misstag, och det
bekymrar mig oerhört.
Detta var ett litet ord som jag ville skicka med er i denna kammare på
vägen. Nu är det ju inte många här, men ni kan ju förmedla det.
Jag kommer att tänka på det gamla talesättet om att se grandet i sin bro-
ders öga men inte bjälken i sitt eget. Jag vill påstå: I denna kammare finns
det nästan bara bjälkar. - Det är någonting att tänka på!
Jag ser att Hans Andersson begär ordet. Han ger då mig möjlighet till en
replik. Då kan jag ju tacka för mig nu och stå kvar här i talarstolen och ta
den direkt sedan.
(Förste vice talmannen inpass: Vi tar replikerna i bänken.)
Det kan jag väl göra.
Anf. 174 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! John Bouvin lät så glad för att han skulle få en replik. Det
finns de som tycker att man inte skall bemöta sådana anföranden som John
Bouvins nyss. Men jag tycker att man har rätt att säga ifrån till herrarna från
Ny demokrati.
Rättvisa, ansvar och moral! John Bouvin pratade om att vårdbiträden får
gå från sina anställningar hos kommunerna. Titta på era egna motioner! Om
de förslagen genomfördes skulle det behöva gå tio gånger så många vårdbi-
träden från anställningar i landsting och kommuner-ni vill ju plocka pengar
av landsting och kommuner.
Ansvar har ni inte visat något, ens för era egna beslut. Moral tycker jag
inte heller att ni har visat, minst av allt i ert interna partiliv.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
163
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
Ändrad lagstiftning
för statsanställda
m.fl.
164
Enligt reservation nr 1 av Laila Strid-Jansson kan man sänka lönerna för
dem som jobbar inom den offentliga sektorn. Hon går där förbi alla avtal
och all annan reglering som vi har på den offentliga sektorn. Hon skriver att
effektiviteten och kvaliteten i den offentliga verksamheten kanske kunde bli
bättre om man kunde byta ut litet folk. Ja, om vi som har förtroendeposter
i Sveriges riksdag ser oss själva som en del av den offentliga verksamheten!
Tänk litet självkritiskt och fundera över hur ni själva på bästa sätt skulle
kunna höja effektiviteten och kvaliteten i riksdagen! Jag tror faktiskt att det
är ni som individer som har bollen.
Jag tänker inte begära replik på John Bouvins eventuella replik. Tack.
Anf. 175 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Om herr Bouvin vill ha replik får han tydliggöra att han begär ordet.
Anf. 176 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Jag ber om ursäkt att herr talmannen inte observerade att
jag ställde mig upp! Det tycker jag är ganska så ynkligt!
Hans Andersson pratade om rättvisa och det ena med det tredje. Det är
helt otroligt. På en generation har vi kört ekonomin i botten. Är det ansvar?
Det är Sveriges riksdag som har gjort att vi lånar en miljard per dygn. Är
det ansvar, herr Andersson? Tycker herr Andersson att riksdagen sköter sig
då - ja eller nej? Och kom ihåg att samtliga partier som har suttit i denna
riksdag är skyldiga till detta. Är det vår uppgift att se till att vi begår en sådan
vansinnighet att vi måste låna 1 miljard kronor per dygn? Det skulle jag
gärna vilja höra Hans Anderssons svar på, om han nu kan svara på det.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:209 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Skrivelse
1993/94:241 Redovisning för fördelningen av medel från Allmänna arvsfon-
den under budgetåret 1992/93
Förslag
1993/94:RFK4 Riksdagens förvaltningskontors förslag till ersättningslag för
riksdagens ledamöter
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:185 Förvaltningsmyndigheternas ledning
1993/94:K64 av Thage G Peterson m.fl. (s)
1993/94:K65 av Bengt Hurtig m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:196 Ändringar i aktiebolagslagen
(1975:1385) m.m.
1993/94:L15 av Sten Svensson (m)
med anledning av prop. 1993/94:201 Ränteskillnadsersättning vid förtids-
uppsägning av konsumentkrediter
1993/94:L16 av Elisabeth Persson m.fl. (v)
1993/94:L17 av Lars Biörck (m)
med anledning av prop. 1993/94:203 Ändringar av avtalet om Europeiska
ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) m.m.
1993/94:U11 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
med anledning av prop. 1993/94:214 En ny organisation för lantmäteri- och
fastighetsdataverksamhet m.m.
1993/94:Bo32 av Axel Andersson m.fl. (s)
1993/94:Bo33 av Hans Stenberg m.fl. (s)
1993/94:Bo34 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1993/94:Bo35 av Lennart Rohdin (fp)
1993/94: Bo36 av Lisbeth Staaf-Igelström (s)
1993/94:Bo37 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m)
1993/94:Bo38 av Carl-Johan Wilson och Ulla Orring (fp)
1993/94:Bo39 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:215 Handlingsplan mot buller
1993/94:Jo69 av Leo Persson m.fl. (s)
1993/94:Jo70 av Jan Jennehag m.fl. (v)
1993/94:Jo71 av Lennart Fridén (m)
1993/94:Jo72 av Sören Norrby (fp)
med anledning av prop. 1993/94:220 Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m.
1993/94:Sf40 av Hans Hjortzberg-Nordlund och Elisabeth Fleetwood (m)
1993/94:Sf41 av Agne Hansson och Stina Gustavsson (c)
1993/94:Sf42 av Hans Karlsson (s)
1993/94:Sf43 av Håkan Strömberg (s)
1993/94:Sf44 av Arne Jansson (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:225 Vissa mervärdesskattefrågor
1993/94:Sk43 av Gullan Lindblad (m)
1993/94:Sk44 av Marianne Andersson (c)
med anledning av prop. 1993/94:227 Frågor om offentlig upphandling
1993/94:Fi20 av Johan Lönnroth m.fl. (v)
1993/94:Fi21 av Göran Persson m.fl. (s)
1993/94:Fi22 av Birgitta Hambraeus (c)
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
165
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
med anledning av prop. 1993/94:228 Ombildning av Statens Bostadsfinansie-
ringsaktiebolag, SBAB
1993/94:Bo40 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
Utrikesutskottets betänkanden
1993/94:UU15 Internationellt utvecklingssamarbete
1993/94:UU20 Sverige och Europeiska unionen
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 20 april
1993/94:135 av Lars Biörck (m) till miljöministern om destruktion av lysrör:
Bestämmelserna för tillvaratagande av miljöfarligt avfall kan ibland få
oönskade effekter som snarare försämrar än förbättrar miljövården i Sverige
och Europa.
Så är det t.ex. beträffande tillvaratagande och destruktion av uttjänta lys-
rör. Dessa innehåller kvicksilver, ett ämne som enligt gällande normer inte
bör återanvändas utan förvaras i evig deponi.
Kasserade lysrör får ej blandas med annat avfall och sändas till soptippar.
Därför förekommer insamling av dessa rör, och vidare bearbetning kan ske
enligt två metoder.
Den ena metoden innebär att rören krossas, glaset blir ”vanligt” avfall och
kvicksilvret kan återvinnas. Denna insamling sker redan i Sverige, och här
finns även resurser för att ur krosset destillera fram kvicksilvret. Metoder
för den fortsatta återvinningen saknas emellertid i Sverige; kvicksilvret sänds
därför till företag i annat land inom EU för raffinering och vidareförsäljning.
Vid de svenska destruktionsanläggningarna mottas även lysrör från de
nordiska grannländerna.
Den andra metoden innebär att rören insamlas i Sverige och skulle kunna
sändas till en anläggning i annat EU-iand. Här skall glaset i rören tillvarata-
gas och ingå som råvara vid nytillverkning av lysrör. Kvicksilvret däremot
deponeras för slutförvaring i en f.d. kalisaltgruva. Metoden och förvaringen
är godkänd av de nationella myndigheterna.
Eftersom kasserade lysrör betraktas om miljöfarligt avfall känner Natur-
vårdsverket tveksamhet inför tanken på att bevilja exporttillstånd för insam-
lade rör. Tills vidare förvaras därför rören i Sverige.
Det vid den förstnämnda metoden tillvaratagna kvicksilvret betraktas där-
emot som en råvara, och speciellt exporttillstånd är inte erforderligt. Ej hel-
ler har verket några invändningar mot den tidigare nämnda importen av kas-
serade lysrör, liksom uppenbart inga problem med exporttillstånd från re-
spektive land tycks föreligga.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
166
Vilka åtgärder avser regeringen vidta så att destruktion av lysrör kan ske
i former som i ett europeiskt perspektiv är de bästa ur miljösynpunkt?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 19 april
1993/94:462 av Jan Erik Ågren (kds) till statsrådet Alf Svensson om Turkiet
och de mänskliga rättigheterna:
Turkiet är kanske det land i Europarådet som kritiserats starkast för brott
mot mänskliga rättigheter. Sverige har också vid flera tillfällen framfört så-
dan kritik. Men inga förbättringar tycks vara i sikte; tvärtom har situationen
avsevärt försämrats under senare tid.
Turkiet är i dag ett spittrat land. Visserligen har val hållits, och samhälls-
ekonomin växer med stor fart, men i sydöstra Turkiet råder en svår konflikt
med inslag av inbördeskrig där upprepade kränkningar av de mest grundläg-
gande mänskliga rättigheterna sker. Vittnesmål om det sistnämnda gavs vid
flera tillfällen vid den resa som en svensk parlamentarikerdelegation nyligen
företog i Turkiet. Bl.a. framkom det att från slutet av 1992 till slutet av 1993
inträffade 135 dokumenterade avrättningar utan föregående rättegångar.
Bara i år försvann 11 personer under januari, och 16 dödades då de bevaka-
des av polis under februari månad.
Med anledning av detta frågar jag biståndsministern vad regeringen gör
för att påminna den turkiska regeringen om dess ansvar för att mänskliga
rättigheter respekteras.
den 20 april
1993/94:463 av Bengt Silfverstrand (s) till statsrådet Reidunn Laurén om fri-
köp av historiska arrenden:
Den 30 november 1989 beslutade riksdagen att brukare av s.k. historiska
arrenden skulle beviljas rätten att friköpa den mark de i generationer röjt,
brukat, bebyggt och bebott. I oktober 1991 framlade 1990 års arrendekom-
mitté (SOU 1991:85) enhälligt det av riksdagen beställda lagförslaget om så-
dan friköpsrätt.
Därefter har riksdagen vid två tillfällen och senast den 10 november 1993
(den gången med de knappa röstsiffrorna 126 mot 124, medan 13 ledamöter
avstod från att rösta) avslagit motioner från s och c med krav på fullföljande
av 1989 års riksdagsbeslut med motiveringen att ”frågorna för närvarande
bereds inom regeringskansliet”. Detta beredningsarbete har nu pågått i två
och ett halvt år.
Som svar på fråga av undertecknad meddelade statsrådet den 11 januari i
riksdagen att förslag till friköpslag skulle läggas fram under vårriksdagen.
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
167
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
LRF och Sveriges Jordägareförbund har uppvaktat regeringen med krav
på upphävande av 1989 års riksdagsbeslut om friköpslag. Samtidigt har be-
rörda arrendatorer vid kontakter med departementet på senare tid fått mot-
sägelsefulla besked om friköpslag över huvud taget skulle framläggas.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsrådet om proposition om friköpslag
kommer att föreligga i sådan tid att frågan hinner behandlas av vårriksdagen.
19 § Kammaren åtskildes kl. 21.37.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 7 § anf. 15 (del-
vis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 40 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 84 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 109 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 17.56,
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 15 § anf. 161 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
168
Innehållsförteckning
Onsdagen den 20 april
1 § Utökning av antalet suppleanter i konstitutionsutskottet ..... 1
2 § Val av suppleant i konstitutionsutskottet ................. 1
3 § Justering av protokoll................................ 1
4 § Anmälan om inkommen skrivelse om begäran om tillstånd till åtal
mot riksdagsman ................................. 1
5 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 2
6 § Förnyad bordläggning ............................... 3
7 § Socialpolitik - inriktning och anslag..................... 3
Socialutskottets betänkande SoU20
Debatt
Bo Holmberg (s)
Förste vice talmannen (om taletiden)
Stefan Kihlberg (nyd)
Eva Zetterberg (v)
Sten Svensson (m)
Ulla Orring (fp)
Rosa Östh (c)
Chatrine Pålsson (kds)
Hans Karlsson (s)
Leif Bergdahl (nyd)
Berith Eriksson (v)
Göte Jonsson (m)
Tredje vice talmannen (om taletiden)
Harriet Colliander (nyd)
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Barbro Westerholm (fp)
Karin Israelsson (c)
Pontus Wiklund (kds)
lan Wachtmeister (nyd)
Ulrica Messing (s)
Jan Andersson (s)
Jan Jennehag (v)
Ulla Tilländer (c)
Fanny Rizell (kds)
Bert Karlsson (nyd)
Beslut ............................................... 106
8 § Riktlinjer för ett nytt tillståndssystem för import, export, tillverk-
ning och partihandel med alkoholdrycker, m.m........... 112
Socialutskottets betänkande SoU22
Debatt
Peter Kling (nyd)
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
169
Prot. 1993/94:92 Karin Israelsson (c)
20 april 1994 Berndt Ekholm (s)
Sten Svensson (m)
Beslut ............................................... 118
9 § Lag om Allmänna arvsfonden.......................... 119
Socialutskottets betänkande SoU23
Beslut ............................................... 119
Beslut om uppskjuten votering............................ 119
10 § Barn och ungdom .................................. 119
Socialutskottets betänkande SoU30
Debatt
Eva Zetterberg (v)
Lennart Rohdin (fp)
Beslut skulle fattas den 21 april
11 § Konsumentpolitiska frågor m.m....................... 122
Lagutskottets betänkande LU21
Debatt
Bengt Kronblad (s)
Lars Andersson (nyd)
Margareta Gard (m)
Beslut skulle fattas den 21 april
Ajoumering .......................................... 127
Återupptagna förhandlingar .............................. 127
12 § Livsmedelskontroll m.m............................. 127
Lagutskottets betänkande LU22
Debatt
Inger Hestvik (s)
Bengt Kindbom (c)
Lars Andersson (nyd)
Beslut skulle fattas den 21 april
13 § Anslag till domstolsväsendet.......................... 130
Justitieutskottets betänkande JuU21
Debatt
Göran Magnusson (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Anders Svärd (c)
Carl-Johan Wilson (fp)
Beslut skulle fattas den 21 april
14 § Med sikte på hållbar utveckling ....................... 137
Jordbruksutskottets betänkande JoU19
Debatt
Berndt Ekholm (s)
Lennart Fremling (fp)
Lennart Daléus (c)
Beslut skulle fattas den 21 april
170
15 § Ändrad lagstiftning för statsanställda m.fl................ 151
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU16
Debatt
Lahja Exner (s)
Peter Kling (nyd)
Andre vice talmannen (om debattreglerna)
Hans Andersson (v)
Kent Olsson (m)
John Bouvin (nyd)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Beslut skulle fattas den 21 april
Prot. 1993/94:92
20 april 1994
16 § Bordläggning ..................................... 164
17 § Anmälan om interpellation
1993/94:135 av Lars Biörck (m) om destruktion av lysrör ... 166
18 § Anmälan om frågor
1993/94:462 av Jan Erik Ågren (kds) om Turkiet och de mänsk-
liga rättigheterna................................ 167
1993/94:463 av Bengt Silfverstrand (s) om friköp av historiska
arrenden...................................... 167
171
gotab 46598, Stockholm 1994