Torsdagen den 14 april
Kl. 12.00-15.50
Protokoll
1993/94:88
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:213 till trafikutskottet
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
13 april
JuU20 Anslag till rättshjälp, m.m.
Mom. 1 (timkostnadsnormen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
19 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 71 m, 27 fp, 24 c, 22 kds, 10 v, 3 -
För res. 1: 19 nyd
Frånvarande: 21 s, 9 m, 6 fp, 7 c, 4 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 10 (ersättning till nämndemän)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
163 för utskottet
131 för res. 4
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 24 c, 21 kds, 18 nyd, 2 -
För res. 4: 118 s, 1 m, 1 nyd, 10 v, 1 -
Frånvarande: 20 s, 8 m, 6 fp, 7 c, 5 kds, 4 nyd, 4 v, 1 - 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 88
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Mom. 15 (konkurrens inom advokatverksamheten)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
276 för utskottet
19 för res. 6
1 avstod
53 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 27 fp, 24 c, 22 kds, 10 v, 2 -
För res. 6: 19 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 20 s, 7 m, 6 fp, 7 c, 4 kds, 4 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU23 Anslag till åklagarväsendet
Mom. 3 (resurser för RÅSOP)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
171 för utskottet
127 för res. 1
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 73 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 1: 116 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 21 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 4 (rekrytering och utbildning av åklagare)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
170 för utskottet
129 för res. 2
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 2: 118 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 20 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 5 (åtalsregler m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
23 för res. 3
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 27 fp, 24 c, 22 kds, 8 v, 3 -
För res. 3: 21 nyd, 2 v
Frånvarande: 20 s, 7 m, 6 fp, 7 c, 4 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Rolf L Nilson (v) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat
nej.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU23 Försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge särskild per-
sonröst
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU29 Anslag till statschefen och regeringen
Mom. 5 (regeringskansliet m.m.)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
278 för utskottet
20 för res.
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 74 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 10 v, 2 -
För res.: 20 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 20 s, 6 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Simon Liliedahl (nyd) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
varit frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU35 Riksdagen och dess myndigheter
Mom. 5 (riksdagens förvaltningskostnader)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
276 för utskottet
22 för res. 1
1 avstod
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 73 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 10 v, 2 -
För res. 1: 22 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 21 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 12 (ersättning till Olof af Forselles)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
25 för res. 2
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 26 fp, 25 c, 22 kds, 10 v, 2 -
För res. 2: 2 m, 1 fp, 22 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 20 s, 6 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 13 (tredimensionell uppmätning av riksdagshusen)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
23 för res. 3
51 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 26 fp, 25 c, 21 kds, 10 v, 2 -
För res. 3: 22 nyd, 1 -
Frånvarande: 20 s, 7 m, 7 fp, 6 c, 5 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU9 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU12 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens Förvaltning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU36 Utvidgning av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet om arv och
gåva
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU37 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Gambia
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU38 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Bolivia
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU22 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m.
Mom. 2 (medelsanvisningen till Statens konstråd)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
150 för utskottet
128 för res. 2
21 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 74 m, 27 fp, 23 c, 22 kds, 1 nyd, 2 -
För res. 2: 117 s, 10 v, 1 -
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 20 s, 6 m, 6 fp, 8 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 3 (medelsanvisningen till Förvärv av konst för statens byggnader
m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
172 för utskottet
127 för res. 4
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 22 nyd, 2 -
För res. 4: 117 s, 9 v, 1 -
Frånvarande: 21 s, 6 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 1 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 7 (medelsanvisningen till Främjande av hemslöjden)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
150 för utskottet
127 för res. 5
21 avstod
51 frånvarande
Prof. 1993/94:88
14 april 1994
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakon ventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 1 nyd, 2 -
För res. 5: 117 s, 9 v, 1 -
Avstod: 20 nyd, 1 v
Frånvarande: 21 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU21 Köp av kollektivtrafik
Mom.l och 2 (köp av olönsam järnvägstrafik m.m.)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (s)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
men. (v)
Förberedande votering:
Ställdes men. mot res. som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
170 för utskottet
129 för res.
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 26 fp, 25 c, 21 kds, 21 nyd, 1 v, 2 -
För res.: 118 s, 1 kds, 9 v, 1-
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 20 s, 6 m, 7 fp, 6 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU22 Funktionshindrades resemöjligheter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU23 Meteorologi, geoteknik m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU24 Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rät-
tighetsfrågor (prop. 1993/94:117).
Anf. 1 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! Det beslut som vi kommer att fatta i dag om inkorporering av
Europakonventionen är ett mycket viktigt och betydelsefullt steg för Sve-
rige - som jag ser det. I och med detta kommer vi också att få ett förstärkt
fri- och rättighetsskydd, därför att Europakonventionen nu blir en del av
svensk lag.
Det har inte alltid varit en sådan syn på Europakonventionen i Sverige
som nu. Visserligen har vi ratificerat konventionen tidigare, utom på en vik-
tig punkt som gäller föräldrarätten. Där hade vi en reservation.
Historiskt kan man se en tendens till en nedlåtande syn på Europakonven-
tionen. Det har kanske varit typiskt svenskt. Det är inte så förfärligt länge
sedan som en ledande svensk politiker kallade Europadomstolen för lek-
stuga. Jag är glad att det har gått framåt så att vi nu mer och mer har ett
kontinentalt synsätt på fri- och rättighetsfrågorna. Därför är det inte utan en
viss stolthet jag står här i dag. Jag har kunnat vara med i beredningsarbetet
i Fri- och rättighetskommittén för att arbeta fram det förslag som vi i dag
skall ta ställning till.
Det intressanta med Europakonventionen är att det inte bara är fråga om
en kommissionstext utan också innefattar ett rättssystem genom att det finns
en Europadomstol. Det kommer också att bli en del i det svenska rättsväsen-
det i och med inkorporeringen. Tidigare har vi utlovat att följa domstolen.
Nu blir det en del av svenskt rättsväsende.
Jag vill bara peka på ett par saker när det gäller de övriga frågorna inom
fri- och rättighetsområdet. Jag har inom Fri- och rättighetskommittén bl.a.
arbetat för att vi skulle få rätten till liv inskriven i grundlagen, likaså föräld-
rarätten. Låt mig konstatera att jag inte fått något stöd för detta, utan jag
har varit ganska ensam om detta synsätt. Ett antal viktiga remissinstanser
tyckte dock att det var viktigt att få in i grundlagen.
Låt mig konstatera att Europakonventionen tillgodoser dessa krav, även
om det inte innebär grundlagsstatus. Den andra artikeln i Europakonventio-
nen gäller just rätten till liv. Enligt tilläggsprotokollet blir föräldrarätten nu
en del av svensk lag, i synnerhet som vårt beslut i dag kommer att innebära
att man återkallar reservationen från 50-talet på denna punkt.
Det är alltså mycket glädjande att vi i dag kan fatta det här beslutet.
När det gäller de övriga fri- och rättighetsfrågorna kan man säga att det
tas viktiga steg framåt. Det kommer andra talare senare att påpeka.
Jag vill bara kommentera en sak, eftersom jag på viss punkt har haft en
avvikande uppfattning om synen på en författningsdomstol. Ett antal leda-
möter i Fri- och rättighetskommittén blev uthängda i en Stockholmstidning
som något slags borgerlighetens förrädare. Jag måste säga att det är djupt
orättvist.
I grundlagsfrågor, och över huvud taget i all politik, är det de små stegens
filosofi som måste gälla. Det är viktigare att ta små steg framåt än att stå still
därför att man är kompromisslös och vill ha allt genast. Därför måste jag här
honorera Bertil Fiskesjö, Birger Hagård och Ylva Annerstedt, som på ett
alldeles utmärkt sätt har arbetat för en kompromiss. Därmed har man stärkt
t.ex. egendomsskyddet på ett bra sätt. Man kan inte få allt här i världen.
Man får vara beredd att ta små steg i det politiska arbetet.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakon ventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
Låt mig helt kort kommentera reservation 6, som jag har avgett för par-
tiets räkning. Det gäller författningsdomstol. I Fri- och rättighetskommittén
lämnade jag en reservation på det här området. När det sedan blev en över-
enskommelse mellan partierna i författningsfrågorna, avstod jag och partiet
från att väcka ytterligare förslag i frågan. Vi tänkte att vi skulle återkomma
senare. Eftersom det nu finns en nydemokratisk motion i frågan, ansåg jag
det vara viktigt att följa upp detta i kammaren.
Fri- och rättighetskommittén hade som uppdrag att utreda frågorna om
författningsdomstol. Med ganska summariska ordalag avvisade man det och
sade att det var ett främmande inslag i det svenska rättssystemet. I och med
dagens beslut kommer vi faktiskt att inrätta ett slags författningsdomstol ge-
nom inkorporeringen av Europakonventionen.
Europadomstolen är ett slags författningsdomstol. Om vi i höst, efter att
i folkomröstningen ha sagt ja, blir medlemmar i EU får vi ytterligare en för-
fattningsdomstol i EG-domstolen. Det kommer att bli ett normalt inslag
framöver. Därför tycker jag att det vore värdefullt om frågan utreddes nog-
grant, oavsett om man har olika uppfattningar om vad som sedan skall gälla.
Det vore bra med en klar genomlysning.
Jag vill också, fru talman, påminna om att Svenska kommunförbundet i
en skrivelse till regeringen har påpekat att man som en lösning av kommu-
nernas problem framöver skulle kunna tänka sig en starkare grundlagsskriv-
ning. Men det förutsätter att det finns en författningsdomstol som kan pröva
kommunernas rätt.
Jag vill vidare påpeka att Europakonventionen enligt förslaget skall tolkas
av svenska domstolar och tingsrätter. Det kan bli ganska besvärligt. Det stäl-
ler höga krav på kompetens. Enligt min mening hade det varit bättre att man
hade haft en författningsdomstol med hög kompetens att tolka Europakon-
ventionen. Det är för övrgit en slutsats som en ledande svensk tjänsteman
vid Europadomstolen också gav uttryck för när Fri- och rättighetskommittén
besökte Europadomstolen. Kompetensfrågan är oerhört viktig. Egentligen
behövs det en författningsdomstol för att på ett bra sätt kunna tolka Europa-
konventionen.
Fru talman! Låt mig notera att det i mom. 13 måste ha blivit något fel när
reservation 6 står efter reservation 5. Jag yrkar bifall till reservation 6 och i
övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 2 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Också vi i Vänsterpartiet kan sälla oss till den skara som häl-
sar dagens beslut välkommet. Vi har sedan fler år tillbaka väckt förslag i frå-
gan. Vi hoppas att vändorna från människor som känner sig illa behandlade
i Sverige ner till domstolen i Strasbourg skall bli färre och att vi i större ut-
sträckning skall kunna hantera sådana problem inom landet. Det ser vi som
en av fördelarna.
Läget i förhandlingarna om Europakonventionen har utnyttjats för att
skärpa en del av grundlagsbestämmelserna i Sverige, något som vi egentligen
inte från vårt parti ställer upp på. Det gäller den skärpning av äganderätten
som beslutet innebär. Vi anser att äganderätten i den nuvarande grundlagen
har ett bra skydd. Där sägs att varje medborgare, vars egendom tas i anspråk
genom expropriation eller annat sådant förfogande, skall vara tillförsäkrad
ersättning för förlusten enligt grunder som bestäms i lag. Nu har vi fått en
betydligt mer omfattande skrivning när det gäller äganderätten.
Äganderätten känner naturligtvis mänga människor, också vi, starkt för.
Vi vill inte på ett eller annat sätt förlora vår egendom - hus, mark osv. -
genom alltför lättvindiga beslut.
Mycket stor andel av den egendom som finns i vårt land har gått i arv. Den
har ett historiskt ursprung. Dessa ägarförhållanden tillkom under en tid då
Sverige var ett allt annat än demokratiskt land. Man använde statsmakten
och myndigheterna för att lägga beslag på tillgångar som befolkningen bru-
kade på ett eller annat sätt utan att äganderättsförhållandena var lagligt reg-
lerade. Detsamma gäller för samernas vidkommande den mark som har ta-
gits i anspråk, och det har ju varit en lång historisk process. Man kan alltså
säga att stora tunga egendomar i det samhället har en fördemokratisk karak-
tär. Nu förstärks ställningen för äganderätten i vårt land.
Äganderätten har naturligtvis också inneburit en makt över andra. Äger
man stora förmögenheter, stora tillgångar och mycket mark har man ett in-
flytande över andra människors liv. Från den synpunkten kan man ifråga-
sätta det rimliga i äganderättens mycket starka ställning.
Om allemansrätten skulle försvinna eller reduceras, vilket många i dag be-
farar, kommer vi som individer att uppleva att vi påtagligt drabbas av den
enskilda äganderätten. Går vi ut i skog och mark, måste vi då fråga oss vem
som äger marken, vem vi skall vända oss till för att få tillstånd att beträda
den osv. Det är ju ett litet speciellt förhållande för oss i detta glest befolkade
land. Vi är vana att röra oss fritt ute i markerna.
I den äganderättsparagraf som nu tillkommer grundlagsfästs också ett för-
hållande som reglerades i plan- och bygglagen 1987 och som sedan dess har
varit kontroversiellt. Man kan tänka sig att detta skulle kunna ändras fram-
över i en annan politisk situation på grund av en förändrad opinion. Jag
tycker att det är synd att man grundlagsfäster en lag som står under intensiv
debatt. Sista ordet är ännu inte sagt i dessa frågor.
Som framgår av min meningsyttring anser jag att Fri- och rättighetsutred-
ningen borde ha tagit med regleringen av urbefolkningsfrågan och frågan om
minoritetsspråken. Jag har då och då möjlighet att resa utomlands och träffa
politiska företrädare i andra länder och diskutera situationen för minoriteter
och urbefolkningar. Det är ett allvarligt problem på många håll i världen,
som vi också här i riksdagen engagerar oss i - utrikesutskottet behandlar ju
frågor av den typen. När vi då för fram våra argument möts vi ofelbart av
motargumentet hur vi löser våra egna problem på detta område. Vi måste
inse att detta är till besvär för oss på den internationella arenan. På sistone
har ställningen för urbefolkningen förstärkts i Australien, Canada och Qué-
bec. T.o.m i USA har mohikanerna fått sin ställning förstärkt.
I utredningsdirektiven togs emellertid denna fråga inte upp, trots att det
var en fri- och rättighetsutredning. Varken samer, Sametinget eller torne-
dalsfinnar har varit med vid utarbetandet av propositionen om fri- och rättig-
heterna. I utskottet hade vi inte heller tid och möjlighet att ta emot de grup-
per som önskade träffa oss.
I utskottstexten heter det att regeringen följer frågan, och det är ju en van-
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
10
lig formulering. Men man kan ju fråga sig vad det innebär. På s. 40 i betän-
kandet står det att utskottet utgår ifrån att regeringen följer Sametingets
möjligheter att fullgöra sin uppgift när det gäller att ta initiativ till verksam-
het för att främja samisk kultur. När det gäller minoritetsspråken utgår ut-
skottet ifrån att regeringen redovisar överväganden i något lämpligt sam-
manhang. Det är alltså ganska lösa och svävande formuleringar som inte ger
särskilt stort hopp om att man skall komma till skott.
Renskötselsrätten innebär naturligtvis att samerna har rätt till mark i vissa
avseenden, men detta har inte markerats i förarbetena till lagstiftningen.
När det gäller ratificering av ILO-konventionen avvaktas skriftväxlingen
mellan ILO och Norge. Man får ju hoppas att resultatet blir att vi kan följa
Norge i fråga om att ratificera denna konvention.
Vi har inte heller ratificerat Europakonventionen om minoritetsspråk.
Man kan fråga sig vad det är som avses med ”lämpligt sammanhang” för re-
geringens redovisning. Sverige var aktivt när konventionerna kom till stånd.
Det har inte rått någon oenighet bland de svenska delegationer som har ver-
kat för dessa konventioner. Då kan man förvänta sig att det internationella
samfundet tycker att vi borde fullfölja detta på hemmaplan. Vi menar fortfa-
rande att detta borde utredas och att man skulle kunna ge tilläggsdirektiv till
Fri- och rättighetsutredningen eller också tillsätta en särskild utredning.
Det finns nu tillfälle att skriva in allemansrätten i grundlagen. Med anled-
ning av detta har det väckts ett antal motioner som uttrycker stark oro över
vad som kommer att hända med allemansrätten. Den oron finns ju på många
håll. Allemansrättens ställning förstärks nu, och det kommer att bli svårare
att ändra på den. Om riksdagen skall ta något initiativ i det här samman-
hanget finns det förslag till ändring av bestämmelser och då i första hand att
se över lagstiftningen. Skulle man följa intentionerna i motionerna skulle det
bli fråga om en lagstiftning som går i inskränkande riktning. Det känns litet
konstigt i så fall, samtidigt som man nu skall förstärka allemansrättens ställ-
ning i rättssystemet.
Problemen kan naturligtvis inte negligeras. Jag för min del förutsätter att
olika myndigheter och regeringen följer denna fråga och vidtar alla tänkbara
åtgärder för att allemansrätten skall respekteras och vidmakthållas på det
sätt som man har gjort under evärdliga tider.
Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till samtliga mina meningsyttringar.
Anf. 3 THAGE G PETERSON (s):
Fru talman! För ett par veckor sedan sade jag från denna talarstol att den
borgerliga riksdagsmajoriteten hade gjort sig skyldig till två allvarliga av-
steg -ja, jag kallade dem för övertramp - från den princip som alla partier
säger sig hylla, nämligen att eftersträva enighet om vad som skall stå i Sveri-
ges grundlagar. Det gällde grundlagsreglering av utlandssvenskarnas rösträtt
och utredning om folkomröstningsinstitutet.
Jag kunde ha tillagt en tredje punkt; nämligen när den borgerliga rege-
ringen, mot socialdemokratins vilja, tillsatte Fri- och rättighetskommittén.
Den övermodige Carl Bildt lämnade den traditionella samverkanslinjen i
författningsfrågorna och lät i stället sin regering satsa på konfrontation. Re-
geringen fastställde direktiven mot vår vilja. Socialdemokratin behandlades
som vilket tvåprocentsparti som helst. Direktiven blev skräddarsydda för hö-
gerns uppfattningar.
Först och främst ville man tillgodose ett gammalt högerönskemål om en
grundlagsregel som slår fast att den enskilda äganderätten är orubblig och
att inskränkningar i den endast får ske i klart angivna fall. I grundlagen
skulle, och jag citerar direktiven, ”på ett så distinkt och precist sätt som möj-
ligt” slås fast vilka inskränkningar som skall vara tillåtna. Att en sådan idé
är politiskt omöjlig är en sak. Men det måste också tilläggas att den stöter
på närmast oöverstigliga hinder också från juridiska utgångspunkter. Den
skulle nämligen kräva att grundlagen gav en fullständig och uttömmande be-
skrivning av äganderättens innebörd ur alla de aspekter som det moderna
välfärdssamhället aktualiserar. Det är lätt att inse svårigheterna med detta.
En annan hjärtesak för Moderaterna var att man ville klarlägga beskatt-
ningsmaktens gränser och ange dem i grundlagen. Man ville också grund-
lagsreglera föreningslivets inre förhållanden genom bestämmelser om s.k.
negativ föreningsfrihet som skulle rikta sig mot de fackliga organisationerna.
I vårt politiska system är folkstyrelsen en av de bärande principerna. Den
ville regeringen rucka på genom att ändra grundlagsregeln om den s.k. lag-
prövningsrätten. Den ger domstolarna rätt att låta bli att tillämpa en lag som
riksdagen har beslutat om, om lagen uppenbart står i strid med grundlagen.
Det stränga kravet har gjort att vi har sluppit att få domstolar som politiska
maktfaktorer.
Även inrättandet av en författningsdomstol borde övervägas, ansåg rege-
ringen. Allt detta skulle innebära att juristerna skulle ställas över de folk-
valda politikerna.
När arbetet började i kommittén motsatte vi socialdemokrater oss natur-
ligtvis kraftigt att dessa gamla högeridéer skulle föras in i vår författning. Vi
krävde från vår sida att bl.a. allemansrätten och rätten till utbildning i stället
skulle föras in i grundlagen.
Fru talman! Utredningsresultatet blev en framgång för den socialdemo-
kratiska linjen.
Utredningsarbetet ledde nämligen fram till:
- att det inte blev någon grundlagsregel som slår fast att den enskilda ägan-
derätten är orubblig,
- att det inte blev någon grundlagsregel som beskriver och begränsar om-
fattningen av beskattningen och hur statsutgifterna skall finansieras,
- att det inte blev någon grundlagsregel om föreningslivets inre förhållan-
den,
- att det inte blev någon författningsdomstol och
att det inte blev någon utvidgning av domstolarnas och myndigheternas
lagprövningsrätt.
Däremot blev det en grundlagsreglering som skyddar allemansrätten.
Därmed försvinner möjligheterna att begränsa allemansrätten genom lag-
stiftning eller myndighetsbeslut. Att skriva in allemansrätten i grundlagen
krävde att man preciserade att denna rätt är en ersättningsfri inskränkning
i egendomsrätten. Detta är den främsta orsaken till att egendomsrätten tas
med i grundlagsförslaget. Vissa offentliga ingripanden, som avser mark och
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
11
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
12
byggnader, får man som ägare eller nyttjare redan nu ersättning för enligt
svensk vanlig lag. Denna rätt ges nu grundlagsskydd. Men rättsläget i förhål-
lande till befintlig lagstifning kommer inte att ändras. Kommitténs, proposi-
tionens och utskottets förslag innebär bara att grundlagen kommer att ge ut-
tryck för vad som redan gäller i vanlig lag, inget mer. Positionerna flyttas
inte fram en enda millimeter.
Att allemansrätten nu skall grundlagsskyddas vill jag beteckna som en stor
socialdemokratisk framgång för strävandena mot jämlikhet och rättvisa.
Alla människor i vårt land skall ha tillgång till skog och mark. Ingen skall
kunna stänga den fattige eller arbetslöse ute från naturen. Alla skall ha rätt
till blommorna och fågelsången. Allemansrätten är i dag ingen lag utan en
sedvana som vuxit fram genom århundradena. Den rätten vill vi att alla i
Sverige skall ha för all framtid.
Alla skolpliktiga barn får nu grundlagsfäst rätt till kostnadsfri grundskola.
Grundlagen hindrar alltså införandet av terminsavgifter i grundskolan. Det
allmänna skall också svara för att högre utbildning finns. Jag vill också be-
teckna detta som ytterligare en socialdemokratisk seger i kommittén.
Den för individerna lika närings- och yrkesfriheten, som vi i princip haft
sedan 1800-talet, blir nu också grundlagsfäst. Från socialdemokratiskt håll
hade vi inte några svårigheter att bejaka näringsfriheten som en grundlagsre-
gel, eftersom en sådan rätt i högsta grad är en rätt till ett bra arbete. Dess-
utom behöver Sverige i dag tiotusentals nya småföretag. Vårt lands närings-
politiska och sysselsättningsmässiga framtid ligger i hög grad i små företag.
Om de människor som vill starta egna företag anser att det blir tryggare med
en grundlagsskyddad närings- och yrkesfrihet tycker jag att en grundlagsre-
glering är befogad.
Under många år har man från borgerligt håll velat grundlagsreglera före-
ningslivets inre förhållanden genom regler som främst skulle rikta sig mot de
fackliga organisationerna. Vi socialdemokrater har alltid motsatt oss detta.
Vi menar att en sådan reglering skulle bli alltför detaljerad för att kunna tas
in i grundlagen. Det viktigaste skälet är dock att regleringen skulle komma
i konflikt med principen om avtalsfrihet.
Det är med tillfredsställelse jag kan konstatera att kommittén delade vår
uppfattning och avstod från att lägga fram förslag i denna fråga.
En mycket viktig fråga för oss socialdemokrater är bevarandet av den nu-
varande regeln om lagprövningsrätten. Regeringen ville att Fri- och rättig-
hetskommittén skulle lägga fram förslag om att ta bort kravet på uppenbar-
het. Detta har sedan gammalt varit en önskan särskilt hos moderaterna. Vi
socialdemokrater har motsatt oss en sådan förändring.
Vad det ytterst handlar om är vem som skall ha politisk makt i vårt land.
Ett slopande av uppenbarhetskravet skulle nämligen innebära att domsto-
larna och myndigheterna i större utsträckning skulle kunna sätta föreskrifter
från riksdagen och regeringen åt sidan. Det skulle betyda att politisk makt
flyttades över från politiska organ till juristerna, som inte har något demo-
kratiskt mandat eller ansvar inför väljarna.
Vi socialdemokrater vill inte att domstolarna och myndigheterna skall få
en ställning som politiska maktfaktorer.
Vi fick gehör för vår uppfattning i kommitténs skrivningar och senare i
partiledaröverläggningarna, även om det satt långt inne där. Resultatet blev
att regeringen inte lade fram något förslag i frågan om lagprövningsrätten.
Med anledning av några motioner behandlas saken ändå i utskottets betän-
kande. Vad utskottet uttalar i betänkandet måste uppfattas som ett rejält
försvar för ett bibehållande av det s.k. uppenbarhetsrekvisitet.
Sverige var ett av de första länderna som på 1950-talet skrev under Euro-
pakonventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna. De socialdemokratiska regeringarna har alltid va-
rit starkt engagerade för att få fler stater att acceptera dessa rättigheter och
friheter. De prövas numera av olika europeiska organ, i sista hand av Euro-
padomstolen. Regeringen och KU föreslår nu att denna konvention, som
Sverige är folkrättsligt bundet av, skall gälla som lag här i landet. Den
svenska rättsordningen uppfyller redan alla krav i konventionen. Fortfa-
rande kommer att gälla att det i första hand är Sveriges riksdag som har an-
svar för att vår lagstiftning ger uttryck för respekten för de mänskliga fri- och
rättigheterna.
Också om införlivandet av Europakonventionen rådde olika meningar
mellan regeringspartierna och Socialdemokraterna vid partiöverläggning-
arna. Vi socialdemokrater hävdade att balansen mellan den lagstiftande
makten och den dömande makten inte fick rubbas, och vi stod därför fast
vid kommittéförslaget. Regeringspartierna ville emellertid frångå förslaget i
denna del och införa en lagvalsregel precis som Ny demokrati nu föreslår i
en motion i detta ärende.
Lagvalsregeln skulle innebära att konventionen alltid skulle tillämpas före
svensk lagstiftning. Det skulle bli domstolarna och myndigheterna som
främst skulle få avgöra saken, inte riksdagen, vilket också ärligt och upprik-
tigt sägs i Ny demokratis motion. En sådan lagvalsregel gör, som motionä-
rerna anför, lagprövningsregeln med dess uppenbarhetsrekvisit obehövlig.
Med andra ord: Genom en lagvalsregel skulle domstolar och myndigheter
få mycket mer att säga till om på lagstiftarens bekostnad. Också här gäller
frågan vem som skall ha politisk makt i vårt land. En lagvalsregel var, och
är, helt oacceptabel för oss socialdemokrater.
Fru talman! Det utskottsbetänkande som riksdagen i dag skall ta ställning
till är i hög grad ett resultat av ambitionen att komma överens. Upptakten
till Fri- och rättighetskommittén var inte den allra bästa. Många gånger
tyckte jag att det såg mycket dystert ut för kommittén när det gällde att över
huvud taget kunna lägga fram ett betänkande. Till slut träffades en uppgö-
relse inom kommittén av de fyra största partiernas företrädare.
Jag vill faktiskt med tanke på eftervärlden ge rättvisa åt det som skedde
genom att ge Ylva Annerstedt en särskild eloge för hennes insatser för att
nå uppgörelsen. Tredje vice talman Bertil Fiskesjö har i många sammanhang
argumenterat mot ett införande av en författningsdomstol och mot att lag-
prövningsrätten vidgas. Jag vill också nämna Birger Hagård, som stått pall
i fråga om den kraftiga kritik som kommit både före och efter det att uppgö-
relsen träffades i kommittén.
Uppgörelsen i Fri- och rättighetskommittén är framför allt en markering
av att fri- och rättighetskapitlet i regeringsformen endast skall innehålla be-
stämmelser, kring vilka det råder värdegemenskap hos de stora politiska par-
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
13
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
14
tierna. Mot bakgrund av vad jag sade i början av mitt anförande vill jag säga
att jag tycker att det finns anledning att betona den demokratiska aspekten
beträffande denna markering. Från demokratiska utgångspunkter bör frågor
där det råder delade meningar avgöras genom vanliga majoritetsbeslut i riks-
dagen. En grundlagsreglering av det som det råder politisk strid om innebär
ju att man sätter ”grimma på demokratin”, som min företrädare Olle Svens-
son brukar uttrycka saken.
Jag tycker, fru talman, att Fri- och rättighetskommitténs arbete och parti-
uppgörelsen i kommittén, som en tidning uttryckt saken, är ett exempel på
det bästa i svensk utredningstradition: att man noga diskuterar igenom för-
slagen och sakligt tar fram skälen för och emot samt att man stannar upp för
det hållbara och låter hugskotten falla.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i konstitutionsutskottets betän-
kande nr 24.
Anf. 4 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Det var glädjande att höra Thage G Peterson beskriva sina
framgångar i förhandlingarna i Fri- och rättighetskommittén samt hur man
har slagit vakt om det politiska beslutssystemet och motat förslagen i fråga
om författningsdomstolen och lagvalsregler som skulle stärka juristers och
myndigheters makt över politiken. Man har avvärjt att det sätts ”grimma på
demokratin”, säger Thage G Peterson.
Trots det står vi nu inför ett systemskifte i Sverige. I stor skala skall beslut
överlåtas på just ett juridiskt system av europeisk skala. Jurister, myndighe-
ter och byråkrater kommer då verkligen att fatta en rad politiska beslut. Jag
för min del har svårt att få det hela att gå ihop när det gäller Socialdemokra-
ternas position i den här frågan.
Det var egentligen en annan fråga som jag ville ta upp. Sedan hösten 1990
har socialdemokrater som arbetat med miljöfrågor ifrågasatt de gällande
spelreglerna i plan- och bygglagen. Under Birgitta Dahls tid som miljöminis-
ter böljade man att utreda om det fanns möjligheter att ändra på de här för-
hållandena. I Miljöskyddskommitténs betänkande från februari 1993 reser-
verade sig Socialdemokraterna. De menade att det var angeläget att gå ifrån
uttrycket ”berörd del”. Nu går man en helt annan väg och grundlagsfäster
just här. Hur får ni detta att gå ihop?
Anf. 5 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Det är intressant att höra Thage G Peterson beskriva Fri- och
rättighetskommitténs arbete som en stor framgång för socialdemokratin.
I min ungdom lärde jag mig att vid en kompromiss är alla lika missnöjda.
Men jag får väl ändra på den definitionen. I stället är det alltså så att vid en
kompromiss är alla lika nöjda, och alla kan ge beskrivningen att de har nått
stora framgångar.
Thage G Peterson sade här tidigare om direktiven och detta med att man
skall utreda frågan om en författningsdomstol och om lagprövningsrätten att
han inte ville att juristerna skulle ställas över politikerna. Men det finns fak-
tiskt, Thage G Peterson, en lagprövningsrätt i det här landet. I princip är det
bara en gradskillnad mellan lagprövningsrätt med eller utan uppenbarhets-
rekvisit och en författningsdomstol.
Så fort man har lagprövningsrätt finns det ju jurister som kan ställas över
politikerna. Inser inte Thage G Peterson att det här bara rör sig om en grad-
skillnad, inte om en principskillnad?
Anf. 6 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Fru talman! Det är viktigt att understryka att det här faktiskt är en mil-
stolpe i fråga om svensk grundlagstradition och ett högtidligt tillfälle, efter-
som vi nu skall ändra vår grundlag och inkorporera Europakonventionen.
Det kan finnas anledning att påpeka att vi i vårt land faktiskt så sent som
1974 fick en grundlagsfäst rättighetskatalog. Vi fick ytterligare förstärk-
ningar 1976. Den senaste kom 1979.
Krav på ytterligare förstärkningar av grundlagsskyddet har fortsatt att
vara levande i debatten. Ett resultat av de här kraven är just nu föreliggande
betänkande.
I svensk tradition ingår ju att vi skall ha en bred enighet kring grundlags-
ändringar. Jag tycker faktiskt att det präglar det här förslaget. Ingen har fått
allt vad vederbörande ville ha. Alla partier här har nämligen krävt mera av
det som nu har tillgodosetts i förslaget. Men i slutändan har vi ändå hittat
ett sätt att jämka oss samman och få till stånd några förslag och ett beslut
här i dag. Jag skulle vilja säga att det är en typisk svensk kompromiss.
Kritik har framförts från flera håll: Det har inte åtgärdats. Det där läggs
på is. Här har det inte hänt någonting.
Men vad kritikerna bortser från är att utan kompromisser hade det inte
blivit något förslag alls för oss här i dag. Då skulle vi ha varit kvar på samma
nivå som 1979. Jag vill gärna tacka Thage G Peterson för att han ger mig en
eloge för samarbetet. Jag tycker att det har varit ett stimulerande samarbete
och är mycket glad över att vi har nått en kompromiss i utredningen när det
gäller de frågor som från början tycktes så långt från varandra.
Folkpartiet har t.ex. haft mera långtgående krav när det gällt den negativa
föreningsrätten och uppenbarhetsrekvisitet. Jag beklagar särskilt att det inte
har varit möjligt att finna en lösning i den mycket komplicerade frågan om
den negativa föreningsrätten. Det är inte så som Thage G Peterson vill göra
gällande, nämligen att det främst handlar om att slå mot fackföreningsrörel-
sen. I stället handlar det om en grundläggande respekt för den enskilda män-
niskans rätt att själv bestämma om hon vill vara med i en förening eller inte.
För att få fullgott skydd för sin negativa föreningsrätt bör den enskilde
också åtnjuta skydd mot diskriminerande handlingar från sin arbetsgivare
och sina arbetskamrater. Med den tid vi har haft till vårt förfogande har det
inte varit möjligt att göra så detaljerade preciseringar i grundlagen. Vi har
haft många och långa diskussioner om detta. Vårt utredningskansli har gjort
genomgripande försök att hitta möjliga avgränsningar men ännu inte lyck-
ats.
Om man ser tillbaka på utvecklingen i författningsfrågorna finner man
emellertid att man ändå tar ett steg i taget hellre än att mista hela kakan.
Jag har goda förhoppningar att vi inför framtida författningsändringar tar
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
15
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
ytterligare steg i den riktning som vi nu har påbörjat. Jag är därför glad att
vi i dag ändå kan fatta beslut inom flera områden.
Vi får ett grundlagsfäst skydd för egendomsrätten och rätten till ersättning
vid rådighetsinskränkningar. Vi får äntligen ett grundlagsfäst skydd för nä-
rings- och yrkesfriheten och vi får ett skydd genom inskrivning i grundlagen
om allemansrätten. På detta område har det inte funnits några motsatta upp-
fattningar. Det har verkligen inte funnits några som helst ansatser att hindra
den fattige och arbetslöse att komma ut i naturen som Thage G Peterson
sade i sitt inlägg. Jag förstår inte riktigt varifrån han får de tankarna.
Jag tycker inte att det finns någon anledning att inte se optimistiskt på
möjligheten att i framtida grundlagsrevisioner få ytterligare krav tillgodo-
sedda.
Jag vill säga något om närings- och yrkesfriheten. Jag tycker att det är
utomordentligt viktigt att denna rätt nu är grundlagsfäst. Under en period
har man i vissa kretsar faktiskt sett med nedlåtenhet på de fria näringsidkare
vi har i Sverige. Thage G Petersons hastigt påkomna omsorg om småföreta-
gare luktar valrörelse. Tidigare har socialdemokraterna inte visat någon som
helst vilja att grundlagsfästa närings- och yrkesfriheten.
Det är min förhoppning att detta grundlagsfästande av närings- och yrkes-
friheten också skall bidra till att i grunden stärka respekten för näringsid-
karna i vårt samhälle.
Det är också utomordentligt viktigt att man nu lägger fast och preciserar
att inga inskränkningar får göras för att ekonomiskt gynna vissa personer
eller företag. Det är alldeles uppenbart att sådana inskränkningar har gjorts
på flera håll i landet. Detta är alltså ett stort steg framåt.
Så till frågan om författningsdomstol. Jag gick in i arbetet i fri- och rättig-
hetskommittén med en öppen syn på den frågan. Kommitténs mycket ingå-
ende och gedigna arbete har visat att författningsdomstolar överallt i världen
i större eller mindre utsträckning tenderar att bli politiska verktyg. Jag har
funnit att den ordning som vi har i Sverige med varje domstols ansvar i frågan
väl stämmer överens med vår uppfattning att det skall råda balans mellan
den lagstiftande och den dömande makten.
Trots allt man säger om att författningsdomstolar är självständiga, att de
inte är utsatta för inflytande från den politiska makten, finner man att till-
sättningarna är mer eller mindre politiskt betingade och att olika sidor tillgo-
doräknar sig den ena eller den andra domaren i den författningsdomstol som
finns. Jag tycker att den ordning vi har i Sverige, där varje domstol åtnjuter
ett stort förtroende för sin oväld är något vi bör slå vakt om.
Att inkorporera Europakonventionen är en viktig milstolpe i Sveriges ar-
bete dels för att återta vår plats som en aktiv europeisk stat dels för att mar-
kera vår samhörighet med europeiska värderingar. De tillfällen då Sverige
fällts i Europadomstolen för brott mot konventionen om mänskliga rättighe-
ter har varit både smärtsamma och generande påminnelser om att vi inte har
varit i takt med övriga Europa när det gäller vilken respekt som skall tillmä-
tas den enskildes rätt.
Jag vill påminna om vad jag sade i inledningen, nämligen att det dröjde
så länge som till 1974 innan vi grundlagsfäste vår fri- och rättighetskatalog.
16
Vi kan konstatera att vi faktiskt också är mycket sena med att inkorporera
Europakonventionen.
Sverige kritiserar snabbt andra stater för bristande respekt för mänskliga
rättigheter. Nu sopar vi äntligen rent framför vår egen dörr.
Det är alltså femton år sedan vi sist gjorde några förändringar i de grund-
läggande fri- och rättigheterna; femton år av stagnation i författningsarbetet.
Thage G Peterson refererade att man på alla sätt hade motsatt sig att det
skulle tillkomma en författningskommitté. Det är alltså socialdemokraterna
som under femton års tid verksamt har motsatt sig alla förändringar och
framsteg i författningsarbetet.
Men man kan faktiskt se att det har haft effekt att tillsätta utredningen.
Det har fått socialdemokraterna att dra upp huvudet ur sanden och upptäcka
att verkligheten har förändrats sedan 1979. Trots att Thage G Peterson försö-
ker ge sken av att förslaget är en stor seger för socialdemokratin - jag förstår
att han behöver uttrycka sig så för sin hemmaopinion - är det betänkande vi
har framför oss ett uttryck för en svensk kompromisstradition där alla sidor
har fått något. Jag är mycket glad över att vi nu kan lägga ytterligare ett be-
slut till handlingarna i förändringen och förbättringen av vår grundlag. Jag
yrkar bifall till förslaget.
Anf. 7 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Debatterna i kammaren skall väl användas för att öppet redo-
visa de motiv man har för sina ställningstaganden. Därför hoppas jag att
Ylva Annerstedt har tid och möjlighet att svara på mina frågor.
Folkpartiet reserverade sig 1987 mot att ersättningsreglerna fördes in i den
vanliga lagstiftningen och har sedan flera gånger motionerat i frågan. Vad
jag förstår har Folkpartiet i grund och botten inte ändrat sin uppfattning. Nu
grundlagsfäster ni dessa formuleringar. Jag får väl uppfatta det som att det
är en del i kompromissen.
Ylva Annerstedt sade att det är viktigt att förstärka de europeiskt präglade
värderingarna och känna respekt för enskildas rättigheter. Hon sade att vi
nu har sopat rent framför egen dörr. Som jag sade i mitt inledningsanförande
har Sverige drivit frågan om ILO-konventionen och Europakonventionen
om minoritetsbrott. Som framgår av betänkandet har vi inte kommit till
skott i den frågan. Från majoritetens sida säger man att regeringen i något
lämpligt sammanhang skall redovisa övervägandena när det gäller minori-
tetsspråkens ställning. Man kan fråga sig vilka lämpliga sammanhang som
avses.
Det sägs också att man vad gäller ILO-konventionens tillämpning skall
följa utvecklingen i Norge. Hur lång tid bedömer man att det tar innan det
är klart så att man kan följa efter med en ratificering?
Anf. 8 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Den första frågan som Bengt Hurtig tog upp gällde rådighets-
inskränkningarna. Som jag sade i mitt anförande är hela detta betänkande
ett resultat av diskussioner och kompromisser. Samtidigt skall vi vara med-
vetna om att det står på ett flertal ställen i betänkandet att rättsläget vad
gäller egendomsskyddet inte skall förändras.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 88
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
När det sedan gäller ILO-konventionen är det uppenbart att tillämp-
ningen i Norge är en springande punkt för oss när vi slutligen skall ta ställ-
ning. Denna regel har varit i kraft under mycket kort tid i Norge. Det behövs
faktiskt en längre tidsperiod när det gäller så genomgripande frågor som det
är fråga om i detta sammanhang.
Vi anser att man bör avvakta de utvärderingar som är på gång, om jag inte
har missuppfattat det hela, innan man tar slutlig ställning.
Anf. 9 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Jag har inte påstått att rättsläget har förändrats. Problemet är
att Folkpartiet, såvitt jag kan finna, har varit emot denna lagstiftning. Man
har haft förhoppningar om att genomföra ändringar inom en relativt snar
framtid. Det väcks ju hela tiden motioner om detta. Sedan går man med på
att grundlagsfästa just den lagregeln. Det kan förefalla något märkligt.
Sedan fick jag heller inte svar på i vilket sammanhang regeringen avses
överväga frågan om minoritetsspråken.
Anf. 10 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag tänker inte föra någon stor debatt med Ylva Annerstedt
om författningsdomstolar, utan jag vill bara göra några påpekanden.
Ylva Annerstedt sade att det blir problem med politiska tillsättningar. Ja,
kära nån, vi har väl inte annat än problem med politiska tillsättningar! Alla
domare i t.ex. Högsta domstolen utses av regeringen. Inte blir väl de poli-
tiskt korrumperade därför att de utses av regeringen?
Visst är det väl så att det är konstitutionsutskottet som föreslår riksdagen
val av riksdagens justitieombudsmän? Inte blir väl de korrumperade därför
att de väljs av en politisk församling?
Det är klart att man kan finna olika typer av filter om man verkligen vill
det. Det har vi t.ex. diskuterat i dag vad gäller arbetsgivarorganisationerna
på den statliga sidan. Vi har också diskuterat det när det gäller public-servi-
ce-företagen på etermedieområdet. Man skapar filter om man verkligen vill
undvika alltför starka politiska kopplingar. Nog går det om man bara vill!
Anf. 11 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Frågan om tillsättningar i författningsdomstol handlar om ett
alldeles speciellt område. Det är uppenbart att sådana tillsättningar tilldrar
sig ett alldeles speciellt intresse och får en alldeles speciell nimbus.
I alla de fall som vi har studerat har tillsättningar i författningsdomstolar
i större utsträckning än andra tillsättningar kringgärdats av politiska för-
tecken. Jag har för min och Folkpartiets del ansett att det inte har funnits
anledning att frångå det förtroendekapital och det ansvar som samtliga dom-
stolar i Sverige har för att slå vakt om lagligheten.
Anf. 12 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag håller med Ylva Annerstedt om att en författningsdomstol
är litet speciell. Men samtidigt har Fri- och rättighetskommitténs studier på
området inte varit alltför omfattande.
18
Anf. 13 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Min önskan var inte på något sätt att göra Ylva Annerstedt
ledsen. Det jag sade om de socialdemokratiska ståndpunkterna förringar
inte mitt beröm till Ylva Annerstedt för hennes insatser i kommittén.
Givetvis innebär en uppgörelse eller en överenskommelse alltid ett gi-
vande och ett tagande. Vi socialdemokrater har hållit och till varje pris stått
fast vid uppgörelsen i kommittén, men det har också kommitténs ledamöter
från Moderaterna, Folkpartiet och Centern.
Även de borgerliga ledamöterna i konstitutionsutskottet har hållit fast vid
uppgörelsen utan att jag har anledning till kritik på någon enda punkt. Jag
vill gärna tillägga att det hedrar konstitutionsutskottets borgerliga ledamöter
att de rättade till statsministerns självsvåldiga ändring av partiöverenskom-
melsen.
På ett häpnadsväckande sätt ändrade statsministern utan vidare på en
framförhandlad text, trots att den överenskomna texten hade offentlig-
gjorts. Jag vill gärna till Ylva Annerstedt säga att det där inte finns några
delade meningar, utan kommitténs resultat har hållit.
Jag förde in frågan om allemansrätten av en orsak. Den fanns inte med i
direktiven. Allemansrätten fördes in i kommitténs arbete av oss socialdemo-
krater. Det var det jag ville framhålla.
Fru talman! Jag vill avslutningsvis göra ett klargörande på en punkt. Jag
vet inte riktigt var Ylva Annerstedt har fått det ifrån att Socialdemokraterna
skulle motsätta sig viktiga författningsändringar. Vår vilja att medverka
framgår av en mängd propositioner och betänkanden i grundlagsfrågor som
riksdagen har att ta ställning till denna vår.
Dessutom inbjöd den socialdemokratiska regeringen redan hösten 1990
de borgerliga partierna till samtal i författningsfrågorna. De resulterade inte
i någonting. När nu regeringen för något år sedan ville tala med Socialdemo-
kraterna om författningsfrågor svarade vi självfallet ja till det. Resultatet av
våra samtal har vi nu i ett stort antal grundlagsbetänkanden.
Anf. 14 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Man kan konstatera att det sedan år 1979 inte har skett några
väsentliga revisioner av grundlagen trots att verkligheten har förändrats. Det
finns alltid behov av revisioner av grundlagen i takt med att verkligheten för-
ändras.
Att vi nu har kommit så långt ser jag som en framgång för de initiativ som
har tagits från den borgerliga regeringen för att en utredning över huvud ta-
get skulle komma till stånd.
Jag är mycket glad att Socialdemokraterna har ändrat sin uppfattning och
velat medverka till att dessa förändringar kommer till stånd. Jag ser det som
en framgång för Sverige att vi har kommit överens i dessa frågor.
Anf. 15 THAGE G PETERSON (s) replik:
Fru talman! Det är riktigt. Men den borgerliga regeringens initiativ hade
inte kunnat krönas med framgång och vi hade inte fått några grundlagsbetän-
kanden om inte Socialdemokraterna hade ställt upp och diskuterat författ-
ningsfrågorna.
Prof. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
19
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
20
Skillnaden mot 1990 var att den socialdemokratiska regeringen då inbjöd
till överläggningar i ett stort antal författningsfrågor. Den gången sade de
borgerliga partierna - och det smärtar mig alldeles speciellt att säga att sär-
skilt Folkpartiet framhöll detta - att de inte ville diskutera författningsfrågor
med Socialdemokraterna.
Vi socialdemokrater har en mycket öppen attityd i författningsfrågor. Vi
är beredda att diskutera ändringar i författningen med den sittande rege-
ringen. Jag vill återigen upprepa att det är oerhört viktigt att vi blir överens
om vad som skall stå i Sveriges grundlagar och att vi också är överens om
demokratins spelregler.
Anf. 16 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Fru talman! Jag ser fram emot att sitta i flera författningsutredningar med
Thage G Peterson. Här finns mycket att göra, och det kan vi göra tillsam-
mans. Jag är mycket glad över hans inställning till detta.
Anf. 17 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Som många har konstaterat är det ett i huvudsak enhälligt
betänkande som KU har presenterat för riksdagens kammare. Det kommer
väl också att antas ganska snart i sin helhet.
Det har förekommit en hel del högtidliga ord i debatten, och en del har
kanske varit ganska skarpa. Jag tycker inte att de svarar mot ärendets vikt.
Jag uppträder här litet grand som slaven på vagnen. De förändringar av
grundlagen som nu föreslås är inte så förfärligt märkliga som de framställs.
Jag ser inte grunden för ett sådant konstaterande som något enbart negativt
utan också som något positivt. Vi är försiktiga i Sverige. Vi vill noga över-
väga när vi skall ändra i grundlagen. Vi är medvetna om att allmänna gene-
rösa proklamationer inte har stort värde. Vi väger orden i grundlagen på
guldvåg.
Vi har även kommit att ändra vår nya grundlag stegvis efter ett mycket
omfattande utredningsarbete. Jag tror att det är en metod som vi skall an-
vända oss av även framöver. De brister i vår grundlag som en del framställer
är inte så förfärliga att all rättssäkerhet håller på att rasa samman. Så är det
inte. I själva verket är det så att Sverige är en rättsstat i högre grad än de
allra flesta andra länder i världen. Det tycker jag att vi kan vara stolta över.
Jag tror att det är en mycket viktig sak.
De erfarenheter jag har fått från resor ute i världen, särskilt under senare
år, har övertygat mig om att formell demokrati inte är av så stort värde om
det inte finns ett rättssamhälle i botten som medborgarna kan lita på med
poliser, domstolar och vanlig hederlighet. När formell demokrati förenas
med omfattande korruption i olika led, särskilt inom rättssystem och polisvä-
sende, är demokratin mycket skör och inte alltid till den nytta för medbor-
garna som den skulle kunna vara.
Det var några inledande kommentarer. När det gäller fri- och rättigheter
kan man alltid fråga sig vad som skall finnas med i en grundlag och vad som
skall lagstiftas om i annan lag. Det är ingen lätt fråga. I en grundlag vill man
gärna ha huvudprinciperna, och de skall vara så giltiga som möjligt. Men vi
har ju gång på gång tvingats att konstatera att det är mycket få rättigheter
som kan vara absoluta i ordets egentliga mening. Om vi tittar på vår egen
rättighetsförklaring är det väl i stort sett bara förbudet mot dödsstraff som
är absolut.
Vad beror då detta på? Det beror på att den enes rättigheter gärna inkräk-
tar på den andres. Det finns gemensamma samhälleliga önskemål som måste
kunna tillgodoses, ibland t.o.m. på den enskildes bekostnad. Det gör att vi
måste få en serie olika legala regler i vårt rättssystem som kopplar på var-
andra. Det anges ju också i vår grundlag att flertalet av våra rättigheter på
olika sätt kan inskränkas genom vanlig lag, och det är naturligtvis nödvän-
digt. Men det varnas också för att man inte skall gå för långt.
Det gäller ju också de saker som nu får ett förstärkt skydd i regeringsfor-
men, t.ex. äganderätten. Det finns ju ingen som i sin vildaste fantasi kan
inbilla sig att äganderätten kan vara absolut. Jo, det har ju förekommit, men
vid närmare eftertanke inser man att den måste kunna begränsas på olika
sätt. Samhället måste alltid ha möjlighet till ett visst skatteuttag. Skatterna
är naturligtvis en inskränkning av äganderätten.
Det gäller att hela tiden föra ett någorlunda vettigt och förnuftigt resone-
mang om vad som skall finnas i grundlagen, vad som är meningsfullt att ha
med där och vad som måste överlämnas åt annan lagstiftning.
Ett beslut som av en del anses vara epokgörande är att vi nu förordar in-
korporeringen av Europakonventionen med svensk rätt. Det är inte särskilt
epokgörande. Vi kan gott göra det, och jag har varit med på det. Men jag
har vid tidigare tillfällen när vi har diskuterat detta i kammaren sagt att det
finns så många överdrivna föreställningar om stringens, skärpa och rättig-
hetsskydd i Europakonventionen, framför allt hos dem som bara har läst re-
ferat och inte konventionen som sådan.
Europakonventionen drabbas ju av precis samma plåga som vi har gjort i
vårt rättighetskapitel, dvs. man proklamerar rättigheter som man sedan
måste medge skall inskränkas. För en gångs skull skall jag läsa en artikel ur
Europakonventionen bara för att rättfärdiga mina tidigare uttalanden i den
här frågan. I artikel 2 står det t.ex.: Den som lagligen befinner sig på en stats
område äger rätt att där fritt röra sig och att fritt välja bosättningsort. Envar
äger frihet att lämna vilket som helst land, inbegripet sitt eget.
Det låter ju bra, men sedan kommer det i mom. 3: Utövandet av dessa
rättigheter får inte underkastas andra inskränkningar än sådana som är an-
givna i lag och i ett demokratiskt samhälle nödvändiga med hänsyn till sta-
tens säkerhet och den allmänna säkerheten för upprätthållande av den all-
männa ordningen och förhindrande av brott, för hälsovården samt för skyd-
dandet av sedligheten eller av annans fri- och rättigheter.
I mom. 4 står det: De rättigheter som angivits i mom. 1 må inom bestämda
områden tillika bli föremål för inskränkningar, angivna i lag, vilka äro berät-
tigade med hänsyn till det allmännas intresse i ett demokratiskt samhälle.
Detta är alltså karaktären hos Europakonventionen. De flesta internatio-
nella konventioner ser ut på det här sättet. Det hindrar ju inte att en konven-
tion som den här ger uttryck för viktiga principer inledningsvis i varje para-
graf.
Vid vår genomgång i Fri- och rättighetskommittén har vi kunnat konsta-
tera att den svenska lagstiftningen får anses motsvara de krav som finns i
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
21
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
22
Europakonventionen. Det behöver alltså inte uppstå någon motsättning
mellan Europakonventionens krav och den lagstiftning som vi har i Sverige.
Den är vi, efter vad jag kan förstå, villiga att upprätthålla.
Det är klart att det kan införas ytterligare ett osäkerhetsmoment genom
att vi inkorporerar Europakonventionen, nämligen att det fortlöpande för-
ändrade innehållet i Europakonventionen bestäms genom utslag i Europa-
domstolen. Det är därför vi har drabbats av fällande domar i Europadomsto-
len. När konventionen en gång antogs i Sverige var det ingen som trodde att
vi skulle komma på kant med konventionen eller domstolen. Det är den
praxis som domstolen sedan har kommit att tillämpa när det gäller synen på
kraven på domstolsavgörande i förvaltningsfrågor och ett par andra frå-
geområden som har gjort att vi blivit fällda. Sedan har vi skyndat oss att rätta
oss efter detta.
Det blir alltså bra att få in Europakonventionen i den svenska lagstift-
ningen. Någon stor revolution är det absolut inte. Vi skall inte överdriva
detta.
Sedan fanns det en del kontroverser under utredningsarbetet. Det åter-
speglas också litet grand i betänkandet. En av dessa motsättningar gäller frå-
gan om en författningsdomstol. Den har varit uppe till diskussion flera
gånger tidigare. Jag har tidigare sagt att en viktig invändning mot en författ-
ningsdomstol är att jag är övertygad om att den skulle få utomordentligt litet
att göra. Jag tror att den invändningen står sig fortfarande. Jag tycker att det
är rätt överflödigt att tillsätta ett nytt domstolsorgan med hög status osv. för
ärenden som skulle kunna dyka upp kanske vartannat eller vart tredje år.
En författningsdomstol kommer vidare oundvikligen i konflikt med lag-
prövningsrätten, som redan är inskriven i vår författning. Man kan inte ha
bådadera. Antingen får man ha en författningsdomstol eller en lagpröv-
ningsrätt. Jag tycker att lagprövningsrätten är en bra metod, eftersom den
lägger ansvar på alla domstolar och myndigheter att hålla ögonen öppna in-
för om någon lagstiftning har tillkommit i obehörig ordning eller strider mot
högre rätt.
Dessutom har man författningsdomstolar huvudsakligen i större stater,
dels i mera ”orediga” stater, dels i federationer. I sådana stater kan en för-
fattningsdomstol få en hel del arbetsuppgifter, men någon sådan domstol
finns inte i Danmark, i Norge, i Finland och i Sverige. Jag tror att en författ-
ningsdomstol skulle få utomordentligt litet att göra.
Jag tycker vidare rent allmänt - men därvidlag håller jag nu på att bli över-
körd av verkligheten - att det viktigaste är att lagstiftningen i sig är distinkt
och klar. De lagar som passerar det här huset skall kunna tillämpas, och om
man upptäcker att de är svåra att tillämpa och att det kan uppstå tvivel om
vad de egentligen innebär, skall det tas initiativ i detta hus för att förändra
dem.
Jag ser det alltså inte som ett idealtillstånd att vi får ett lagstiftningskom-
plex som undan för undan blir allt otydligare och att vi överlåter till domsto-
larna att bestämma det reella innehållet i lagarna. Så skall det enligt min
uppfattning inte vara, utan det är lagstiftarens skyldighet att se till att man
har en fräsch, klar och tillämpbar lagstiftning. Lagprövningsrätten skall fin-
nas som en sista garanti mot felaktigheter.
Men jag erkänner gärna, och där har Bengt Hurtig otvivelaktigt en poäng,
att vi nu glider in i ett system med en i varje fall delvis annan tradition. Vi har
gjort det redan i och med att vi har gått med i Europarådet och har antagit
Europakonventionen. Vi accepterar därmed Europadomstolen som ett slags
författningsdomstol, och detsamma gäller beträffande EG-domstolen. Detta
är i och för sig inte en utveckling som jag applåderar, men jag inser att den
är nödvändig.
Internationella och övernationella överenskommelser har, på grund av
omständigheter som vi som har varit politiskt verksamma är väl medvetna
om och har erfarenheter av, oftast oklara texter, för att kunna vinna en upp-
slutning från en majoritet, och i efterhand låter man en domstol precisera
innehållet. Jag anser principiellt inte att detta är någon bra metod.
Vi för in allemansrätten i grundlagen, och det har jag ingenting emot, men
jag har varit litet änslig när jag har hört utläggningarna om vad som kan tän-
kas bli följden av detta. Denna ängslan kommer till uttryck i ett kort särskilt
yttrande som jag och Ingela Mårtensson, Folkpartiets representant vid juste-
ringen av betänkandet, har fogat till betänkandet. Vi framhåller där, på
s. 60:
”Allemansrätten är en stor tillgång. En förutsättning för att den skall be-
hålla sitt värde är att markområden utnyttjas på ett hänsynsfullt sätt. Sär-
skild vaksamhet måste därför råda mot ett sådant kommersiellt utnyttjande
av allemansrätten att naturen tar skada.”
De här raderna är betingade av den erfarenhet som vi börjar få av att alle-
mansrätten i värsta fall kan bli sin egen fiende genom att den utnyttjas till
den grad och på ett sådant sätt att den till slut inte får något värde. Jag upp-
fattar inte grundlagsregleringen av allemansrätten så, att vi i framtiden inte
skulle kunna vidta lagstiftningsåtgärder för att trygga allemansrätten mot fel-
aktigt utnyttjande.
Fru talman! Detta var några reflexioner från min sida, delvis betingade av
att jag gärna vill bibehålla en kontinuitet i förhållande till vad jag tidigare har
sagt här i kammaren i dessa frågor. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 18 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Jag tycker att Bertil Fiskesjös nedtonade applåder för detta
beslut är välgörande, och jag kan i stor utsträckning instämma i dem. Det är
inte fråga om någon stor revolution.
Jag uppskattar också att Bertil Fiskesjö markerade behovet av en distinkt
och klar lagstiftning. Detta behov är ett skäl till att vi har känt tveksamhet
inför skrivningarna om äganderätten. I den hittills gällande lagtexten stadgas
att varje medborgare skall ha rätt till ersättning när egendomen tas i anspråk.
I den nya formuleringen har man anslutit till den europeiska traditionen och
föreskriver att ersättning skall utbetalas när det krävs för att tillgodose ange-
lägna allmänna intressen. Frågan vad som är ett angeläget allmänt intresse
kommer fr.o.m. nu i högre grad att bedömas av jurister i domstolar när det
uppstår konflikter mellan vanlig lag och grundlag.
Jag vill bara fråga Bertil Fiskesjö, som borde ha funderat på detta: Hur
skall man egentligen definiera vad som är ett angeläget allmänt intresse?
Vem borde fatta beslut om vad som är ett angeläget allmänt intresse?
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
23
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
24
Anf. 19 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Bengt Hurtigs fråga illustrerar svårigheten över huvud taget
med bestämmelser av detta slag. Vad som kommer att vara av ett allmänt
intresse i relation till denna paragraf kommer liksom hittills i allra högsta
grad att anges i vanlig lag. Det kommer vi inte ifrån, hur vi än vänder och
vrider oss.
Vi har i denna paragraf höjt ribban för skyddet av äganderätten, men det
innebär, som jag sade redan i mitt inledningsanförande, inte att vi har infört
något slags absolut skydd för äganderätten. Vi måste kunna vidareutveckla
samhället med olika medel, genom insatser från enskilda men också från
samhällets sida.
Anf. 20 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Jag har ändå uppfattat att Bertil Fiskesjö är relativt nöjd med
uttryckssättet ”angelägna allmänna intressen”.
Anf. 21 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Jag har ju gått med på de här skrivningarna, och jag vill
ogärna kritisera mig själv. Jag får väl därför besvara Bengt Hurtigs fråga med
att jag är nöjd med denna formulering.
Anf. 22 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! I hopp om att det inte skall uppfattas som en nonchalans mot
kammaren eller mot detta viktiga ärende vill jag säga, att jag har begärt or-
det bara för att yrka bifall till reservationerna nr 1, nr 2, nr 3 och nr 7 vid
konstitutionsutskottets betänkande nr 24.
Anf. 23 HENRIK S JÄRREL (m):
Fru talman! Från moderat sida vill vi gärna säga att vi är mycket glada och
tacksamma över att vi har kommit så långt att vi nu står inför en inkorpore-
ring av Europakonventionen med svensk rätt.
Sverige signerade konventionen 1950. Vi ratificerade den - parlamentet
antog den - 1952. Dock inkorporerades den inte med svensk gällande rätt.
Man kan undra vad det är för skillnad mellan en inkorporering och en rati-
ficering. I princip är den stora skillnaden den, att man direkt vid allmän dom-
stol kan stödja sig på och åberopa konventionstexten om den är inkorpore-
rad med svensk rätt, vilket föreslås ske genom en särskild lag, i stället för att
gå omvägen via Europadomstolen. Det är en stor vinst att vi i Sverige efter
40 års segdragna diskussioner nu har kommit så långt att vi, låt vara med
kompromissen i botten, ändå kan föreslå riksdagen att inkorporera konven-
tionen med den svenska rättsordningen.
Jag vill kort redogöra för kammaren vad konventionen består av. Den be-
står av en inledande förklaring och 66 artiklar. Samtliga artiklar utom den
första är fördelade på fem avdelningar.
Den första avdelningen innehåller t.ex. materiella bestämmelser om rät-
tigheter och friheter, rätten till liv, förbud mot tortyr samt omänsklig och
förnedrande behandling och bestraffning, förbud mot slaveri, träldom och
tvångsarbete, rätten till frihet och personlig säkerhet, rätten till domstols-
prövning och garantier i domstolsförfarandet, förbud mot att döma till straff
utan stöd i lag, förbud mot retroaktiva straffdomar, rätten till skydd för pri-
vat- och familjeliv, hem och korrespondens, rätten till tankefrihet, samvets-
frihet och religionsfrihet, rätten till yttrandefrihet, rätten till församlings-
och föreningsfrihet, rätten att ingå äktenskap och bilda familj, rätten att föra
talan vid inhemsk myndighet om kränkningar av fri- och rättigheter samt för-
bud mot diskriminering.
Det finns också under denna avdelning bestämmelser om möjlighet för
staterna att i vissa situationer göra inskränkningar i rättigheterna.
De flesta för att inte säga alla av dessa rättigheter finns i och för sig regle-
rade i svensk lag och grundlag. Genom att vi tidigare har anslutit oss till kon-
ventionen och nu inarbetar den erkänner vi också oförytterliga, okränkbara
fri- och rättighetsprinciper. Jag tycker att det inte minst från moderat syn-
punkt är en utomordentligt viktig omständighet.
Avdelning två innehåller bestämmelser om upprättandet av en europeisk
kommission och en europeisk domstol. Hur kommissionen skall vara sam-
mansatt och fungera regleras i avdelning tre. I avdelning fyra regleras hur
domstolen skall verka.
Det finns till konventionen tio tilläggsprotokoll. De behandlar materiella
frågor såsom t.ex. skyddet för äganderätten och dödsstraffets avskaffande i
fredstid, processuella spörsmål och spörsmål om förfarandet hos konven-
tionsorganen.
Sverige har nu godkänt och ratificerat samtliga tilläggsprotokoll utom pro-
tokoll nr 9 som rör enskilda klagandes rätt att hänskjuta domstolsmål för
prövning till Europadomstolen. Den avvaktande hållning som Sverige fak-
tiskt intar i sällskap med flera andra stater hör samman med den mer övergri-
pande reformdiskussion rörande konventionsorganen som pågår inom Euro-
parådet.
Fru talman! I och med att förslaget om inkorporering nu ligger på riksda-
gens bord får vi en ny bestämmelse i vår regeringsform som föreskriver att
lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med Sveriges åtaganden
på grund av konventionen. Vi får en inskriven rätt till ersättning vid expro-
priation eller annat sådant förfogande. Det föreslås en närmare precisering
också av det egendomsskydd som Europakonventionen anger.
Vi får ett förbehåll för allemansrätten - det har tidigare berörts i debatten.
I regeringsformen förs vidare in ett skydd för närings- och yrkesfriheten.
Man skriver in att alla barn som omfattas av den allmänna skolplikten får
rätt att kostnadsfritt komma i åtnjutande av grundläggande utbildning i all-
män skola. Det allmänna skall svara för att det finns högre utbildning.
Vi är som jag sade från moderat håll nu glada över att vi står inför denna
inkorporering. Jag tror att jag vågar påstå att initiativet till att inarbeta Euro-
pakonventionen i den svenska rättsordningen nog inte hade tagits utan en
moderatledd regering och utan en moderat statsminister. Drygt 40 år har
passerat. Man har haft chansen att inarbeta konventionen. Många andra sta-
ter gjorde det för länge sedan, men vi har avvaktat med det. Jag vill påstå
att socialdemokratiska regeringar inte har varit särskilt angelägna om att in-
korporera konventionen i den svenska rättsordningen.
Jag konstaterar slutligen, fru talman, att fortsatta erfarenheter får visa om
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
25
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
och hur vi kan leva upp till Europakonventionens krav. Vi har ju fällts i några
uppmärksammade domstolsutslag. Erfarenheterna får visa om det finns be-
hov av framtida förändringar i vårt svenska regelverk för att anpassa det
bättre till konventionen än vad denna kompromissuppgörelse ger vid han-
den.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 och 2 (inkorporering av Europakonventionen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
276 för utskottet
17 för res. 1
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 9 v, 2 -
För res. 1: 17 nyd
Frånvarande: 20 s, 8 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 6 nyd, 5 v, 2-
Mom. 3 (egendomsskyddet)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
31 för res. 2
12 för men.
251 avstod
55 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
267 för utskottet
17 för res. 2
11 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 73 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 1 v, 2 -
För res. 2: 17 nyd
Avstod: 2s, 1 fp, 8 v
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 6 nyd, 5 v, 2-
26
Mom. 4 (allemansrätten)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
277 för utskottet
16 för res. 3
I avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 72 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 9 v, 2 -
För res. 3: 16 nyd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 7 nyd, 5 v, 2 -
Mom. 5 (närings- och yrkesfriheten)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 8 (fastighetsrättslig reglering av renskötselrätten)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 9 (samernas rätt till renskötsel m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
277 för utskottet
12 för men.
6 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 26 fp, 25 c, 21 kds, 13 nyd, 1 -
För men.: 1 nyd, 10 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 2 kds, 3 nyd
Frånvarande: 20 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 6 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 11 (fackliga rättigheter)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
284 för utskottet
II för men.
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 17 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 9 v, 1 -
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Inkorporering av
Europakonventio-
nen och andra fri-
och rättighetsfrågor
27
|
Prot. 1993/94:88 14 april 1994 |
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 6 nyd, 5 v, 2 - |
|
Inkorporering av |
Mom. 13 (frågan om författningsdomstol) 1. utskottet 2. res. 6 (kds) Votering: 255 för utskottet 22 för res. 6 17 avstod 55 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 73 m, 26 fp, 24 c, 1 kds, 1 nyd, 10 v, 2 - För res. 6: 22 kds Avstod: 1 s, 1 fp, 15 nyd Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 7 c, 3 kds, 7 nyd, 4 v, 2 - Mom. 14 (lagprövningsrätten) 1. utskottet 2. res. 7 (nyd) Votering: 279 för utskottet 17 för res. 7 53 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 119 s, 73 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 10 v, 2 - För res. 7: 17 nyd Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 6 nyd, 4 v, 2 - Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. Meddelande om information från regeringen Talmannen meddelade att kulturminister Birgit Friggebo (fp) skulle lämna |
28
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU24 Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m.
(prop. 1993/94:86).
Anf. 24 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Ny demokrati anser att det föreliggande betänkandet inte
kan ligga till grund för ett ställningstagande från riksdagens sida. Den ekono-
miska grundbult i betänkandet som vägavgifter utgör bör avvisas som finan-
sieringskälla.
Ny demokrati anser att det är en medborgerlig rättighet att man kan åka
in till städer och samhällen utan att behöva erläggga biltullar vid infarterna.
Genom biltullar dräneras stockholmarna på pengar som dessa så väl behö-
ver till sin dagliga konsumtion. Biltullar minskar vidare tillväxten i samhället
i det längre perspektivet, anser vi. Vi anser dessutom, herr talman, att väg-
tullar ur fördelningspolitisk synpunkt framstår som synnerligen förkastliga,
eftersom de träffar blint och utan hänsyn till de förhållanden under vilken
bilfärden företas. Handikappade, arbetslösa, lågavlönade - alla drabbas av
biltullar, hur angelägna deras aktuella ärenden in till staden än är.
Biltullar för bilister i och omkring våra stora städer innebär en orättvisa
från fördelningspolitisk synpunkt.
Det är inte heller bra om införande av vägtullar i Stockholm och Göteborg
får en spridningseffekt som innebär att andra kommuner anmäler intresse
för denna nya skattekälla. Man riskerar en utveckling som innebär att man
så småningom blir tvungen att betala vägtull på en mängd platser i vårt land.
Bilismen är redan nu tillräckligt högt beskattad. En ytterligare beskattning
i form av vägtullar kan få en negativ inverkan på sysselsättningen inom den
svenska bilindustrin till följd av minskad försäljning av nya bilar.
Med Dennispaketet vill man lösa 2000-talets trafikproblem med 1950-ta-
lets tankesätt. När paketet är utbyggt finns inte längre de avgasutsläpp och
miljöförstörande bilar vilka som bekant är en av orsakerna till att man byg-
ger Dennispaketet.
Jag anser att de miljöproblem som bilismen förorsakar bör angripas på ett
annat sätt än genom ökade skatter och andra pålagor. Vi anser att biltullar
är ett mycket krångligt och administrativt sett dyrbart system, som bl.a. för-
utsätter tullstationer och övervakare. Man kan bara peka på det uppbörds-
problem som uppkommer om bilen har stulits och alltså framförs av någon
annan än ägaren och om föraren inte betalar tullen.
Ny demokrati anser att de medel som behövs för infrastrukturutbyggnad
i Stockholmsområdet bör finansieras via statsbudgeten under en period av
minst tio år, och att biltullar bör förbjudas.
Ny demokrati bedömer vidare att inriktningen av trafiksystemets utbygg-
nad helt bör förändras. Det räcker med att bygga bort de värsta flaskhal-
sarna. Dessutom är det viktigt att trafikplaneringen förbättras. God vägstan-
dard och förnuftiga lösningar på trafikplatser, korsningar, anslutningar osv.
gör att trafiken flyter bättre och utsläppen minskar.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
29
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
En allmän upprustning av tågen, banorna och stationerna är därför moti-
verad. Den föreslagna snabbspårvägen är däremot en felsatsning och bör
därför inte byggas.
Vi tycker att det borde ankomma på regeringen att tillsammans med be-
rörda parter ta fram en utbyggnadsplan för trafiksystemet i storstadsregio-
nen enligt de förutsättningar och utgångspunkter som vi nydemokrater skis-
serat i vår motion T35.
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation, vilket innebär ett total-
avslag på detta vansinniga betongprojekt, som varje ung människa borde
protestera mot. Det är dessa som blir de stora förlorarna, vilket tyvärr blir
allt vanligare när 1980-talshysterin - till vilken Dennis faktiskt hör - skall
betalas av NAB, dvs. när andra betalar.
Anf. 25 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Inom kort kommer riksdagen att ge klartecken för det s.k.
Dennispaketet till alla delar utom öster- och västerleden. Att regeringen nu
tills vidare säger nej till öster- och västerleden är en framgång för den utom-
ordentligt starka opinion som har krävt att man skall skjuta dem på framti-
den. Men man ger klartecken till övriga vägprojekt utan fullständiga miljö-
konsekvensbeskrivningar och utan en samlad bedömning av miljön och al-
ternativ som skulle kunna komma fram till denna gigantiska satsning.
Nu gör den borgerliga regeringen samma misstag som man anklagat den
socialdemokratiska regeringen för att göra när det gäller Öresundsbron:
först ett rejält beslut, sedan eventuellt en miljökonsekvensbeskrivning.
Detta tycker jag rimmar väldigt illa. I propositionen och betänkandet talar
man om att göra en miljökonsekvensbeskrivning 1996. Det är en märklig
ordning att först fatta beslutet, sedan bygga och därefter titta på miljökonse-
kvenserna.
Frågan blir då: Vad gör vi om miljökonsekvenserna är sådana att vi inte
kan fortsätta med den utbyggnad man börjat på? Skall vi då lägga ned tun-
nelbyggnationen? Eller skall man använda tunnlarna som förvaringsplats el-
ler något annat Det är väldigt svårt att riva en väg eller en tunnel.
Vem är det som egentligen gör dessa beräkningar? Av propositionen fram-
går det att man räknar med en total ökning av biltrafiken på 15 till 30 % i
regionen fram till år 2005. Vem är det som gör den bedömningen? Samtidigt
talar man om att bilismen skall minska. Men i propositionen skriver man
rent ut att den skall öka.
En annan märklig sak framgår av Aftonbladet från tisdagen den 12 april.
Enligt tidningen skall planminister Görel Thurdin ta emot dem som är mot-
ståndare till Dennispaketet. Varför tog man inte emot dem innan propositio-
nen lades fram på riksdagens bord?
Nu har jag i dag fått i min hand en miljöbedömning av trafiköverenskom-
melsens konsekvenser. Banverket, landstinget, Stockholms lokaltrafik,
Stockholms stad och Vägverket har utarbetat rapporten. Jag har inte hunnit
läsa igenom hela rapporten. Men vad jag förstår har ingen sett denna rapport
tidigare. Den har kommit nu, eller så har den hemlighållits. Frågan är om
Kommunikationsdepartementet över huvud taget har haft tillgång till denna
30
rapport. Det skulle var mer eller mindre skandal om departementet har haft
tillgång till denna beskrivning och ändå har utformat denna proposition.
Detta yttrande stämmer inte överens med den proposition som har lagts
fram. Kanske bryr man sig inte om det. Jag tycker att det är beklagligt att
Kommunikationsdepartementet i så fall totalt nonchalerar denna miljökons-
kevensbeskrivning. Av rapporten framgår att det kommer att bli stora pro-
blem i Stockholmsregionen.
Vän av ordning funderar säkert på varför jag som inte är stockholmare
engagerar mig i denna fråga. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi har
en levande huvudstad och att staden inte utsätts för större miljöpåfrestningar
än vad som redan sker i dag.
Enda sättet att komma åt miljöproblemen i Stockholm är att förbjuda tra-
fiken i innerstaden. Det är enda sättet att få ned miljöbelastningen. Miljöbe-
lastningen på innerstaden minskas inte genom att dessa gigantiska ringleder
byggs. De blir ett monument över en svunnen epok. Det är som att backa in
i framtiden. Jag tycker att det är beklagligt att dessa gigantiska förslag inte
skall avvisas utan i stället får genomföras.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den meningsyttring som är fogad till be-
tänkandet.
Anf. 26 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! I stort kan jag hålla med Karl-Erik Persson att Dennispake-
tet är ett mastodontprojekt som inte bör genomföras. Men däremot kan jag
inte hålla med Karl-Erik Persson när han anser att bilarna skall förbjudas i
innerstaden. Det är inte så vi löser miljöproblemen, utan det är med hjälp
av teknikutveckling.
Jag vet att Karl-Erik Persson var med i kammaren när vi fattade beslut
om att investera 120 miljoner kronor i utveckling av t.ex. elhybridfordon.
Förslaget var en från början nydemokratisk produkt framlagd i motions-
form. Jag är tacksam för att samtliga i kammaren biföll förslaget. Det är på
det sättet miljöproblemen skall lösas - inte med hjälp av förbud. Jag påpe-
kade i mitt anförande att förbud av bilism innebär att folk på sikt slutar köpa
bilar. I min valkrets på Västkusten lever 40 % av samtliga invånare på Saabs
och Volvos industrier. Vad skall de göra om inte den industrin finns? Vi
måste börja tänka på detta, Karl-Erik Persson.
Anf. 27 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Kenneth Attefors tolkar mig som en viss potentat tolkar Bi-
beln. Det får stå för Kenneth Attefors.
Det finns faktiskt gator i Stockholm utan biltrafik. Där får endast s.k.
nyttotrafik köra, t.ex. för transporter till affärer. Om Kenneth Attefors går
ut utanför riksdagen och går Drottninggatan framåt möter han inga bilar.
Bilförsäljningen för Volvo och Saab har inte minskat på grund av att biltrafi-
ken har förbjudits på Drottninggatan i Stockholm. Men om det är så, vill jag
att Kenneth Attefors tar fram de siffrorna.
Jag har inte sagt att bilen skall förbjudas. Jag har sagt att bilarna inte skall
få finnas i innerstäderna. Jag tror inte att vare sig Volvo eller Saab minskar
sin produktion med en enda bil på grund av ett sådant förbud. Det finns flera
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
31
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
vägin vesteringar
i Stockholms län
m.m.
städer vars centrala delar är fria från bilar. Jag tror inte att någon på Volvo
eller Saab skulle skriva stora protestbrev till oss om vi fattade ett sådant be-
slut. Jag tror att många av dem skulle vara glada för att vi hjälper till på det
området.
Vidare var det frågan om andra drivmedel. Det är något som framtiden
får utvisa. Förhoppningsvis försvinner bensinen helt och hållet. Det är något
som är på sikt. Men beslutet om förbud kan vi fatta redan nu.
Anf. 28 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror inte att handlarna i Stockholm skulle bli speciellt
glada om vi stänger av hela staden. Då skulle det bli fråga om ytterligare
minskad konsumtion.
Vi måste vara fullt medvetna om, herr Persson, att det faktiskt är konsum-
tion som gör att samhället fungerar. Vi har två system att välja på, antingen
det planekonomiska eller det marknadsekonomiska. Jag föredrar det mark-
nadsekonomiska systemet. Det innebär att vi konsumerar hela tiden.
Naturligtvis tycker jag att det är skönt att en och annan gata är fri från
bilar. Men det innebär inte att vi skall stänga av hela staden.
Herr talman! När man åker längs landsvägarna mellan Göteborg och
Stockholm eller Göteborg och Småland - där jag har ett sommarställe - ser
man t.ex. att bilen kan stå mitt ute i skogen, 20 meter från svampstället.
Svensken har faktiskt under många år lärt sig att använda bilen intimt sam-
mankopplad med sitt leverne och konsumtion. Det gäller att hämta barnen
på dagis, att handla, att plocka svamp osv. Jag tror inte att svensken vill bli
av med bilen.
Om det går att en bit in på 2000-talet -1.ex. senast 2007, som jag föreslår
i min motion - få fram bilar vars utsläppsnivå är noll, då är miljöproblemet
löst.
Låt oss slippa en mängd förbud, och låt oss se till att teknikutvecklingen
går framåt så att vi kan få rena bilar.
Anf. 29 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall göra en sista kraftansträngning för att försöka över-
tyga Kenneth Attefors. Jag vet att det är nästan omöjligt, men jag skall göra
ett försök. Jag är inte emot bilen som sådan.
Nu börjar Kenneth Attefors att plocka svamp med hjälp av bilen. Det kan
ju vara intressant. Jag skall än en gång upprepa att jag är ute efter frågan
om innerstäderna. Jag tror helt och fullt på att det kommer att fortsätta att
finnas bilar på landsbygden.
Först var Kenneth Attefors rädd för konsekvenserna för Volvo och Saab
om trafiken i innerstäderna förbjuds. Men så insåg väl Kenneth Attefors att
loppet är kört. Då gick han över till att ta handlarna i försvar.
Men låt oss se på Stockholm. Det är faktiskt Stockholm propositionen och
betänkandet handlar om. Jag talar om Stockholms innerstad - ingenting an-
nat. Jag kan göra Kenneth Attefors sällskap på Drottninggatan och visa ho-
nom var det finns mest folk i rörelse. Jag tror att det går bättre för de hand-
lare och restaurangägare som finns utefter Drottninggatan än på de gator
32
där det finns biltrafik. Vi kan kontrollera detta ganska exakt. Jag skall mer
än gärna vara Kenneth Attefors behjälplig vid en rundvandring i Stockholm.
Anf. 30 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag kan inledningsvis säga att detta betänkande inte bara
handlar om Stockholms innerstad. Det handlar om statliga garantier till vissa
vägprojekt. Men i förlängningen handlar det även om hela den s.k. Stor-
stockholmsöverenskommelsen, även kallad Dennisöverenskommelsen.
Överenskommelsen påverkar Stockholms innerstad, Stockholms kom-
mun, Stockholms län och hela regionen kring Stockholm. Detta får man inte
glömma. Därmed inte sagt att den påverkar svampplockare i Småland.
Herr talman! I propositionen läggs det fram förslag om statliga lånegaran-
tier för delar av de projekt som ingår i den s.k. Storstockholmsöverenskom-
melsen. Propositionen innefattar också förslag om att komma i gång med
förberedelserna för utbyggnaden av vägsystemet i Göteborg - vilket kan
vara svårt att förstå efter den första delen av inledningen - i enlighet med
den uppgörelse om trafik och miljö som har träffats där.
Men huvuddelen av propositionen och betänkandet behandlar just Stock-
holmsöverenskommelsen, så jag koncentrerar mig på den.
Riksdagen föreslås ställa sig bakom förslaget om statliga garantier till de-
lar av Dennisöverenskommelsen. Det gäller väginvesteringarna med bygg-
start före juli 1995. Och garantin omfattar högst 11,5 miljarder kronor. Riks-
dagen kommer senare att få ta ställning till ytterligare garantier.
Riksdagen föreslås också ställa sig bakom bedömningen att väginveste-
ringarna och vissa andra satsningar skall bekostas med vägavgifter. Jag vill
stryka under att förslaget gäller enbart statliga garantier, inte att staten skall
bekosta byggandet.
Herr talman! För att denna överenskommelse i Stockholm skulle komma
till stånd krävdes dels en kompromissvilja från de olika parterna, dels klar-
göranden från statsmakternas sida. Från parternas sida var man överens om
att de föreslagna investeringarna skulle ses som en helhet. Samtidigt var det
viktigt att spelreglerna gentemot statsmakterna var klara. Den preliminära
överenskommelsen redovisades för riksdagen våren 1991, och riksdagen ut-
talade sig positivt om överenskommelsen. Man ansåg bl.a. att ett fullföl-
jande av uppgörelsen skulle leda till att en angelägen utveckling av regionen
främjades, som man sade. I budgetpropositionen förra året, år 1993, redovi-
sade regeringen för riksdagen innehållet i den slutgiltiga överenskommelsen.
Utbyggnaden av trafiklederna, en komplett ringled runt innerstaden och
en yttre tvärled, miljöförbättrande åtgärder i Stockholms inner- och ytter-
stad, ett stomnät för busstrafiken i innerstaden och infartsparkeringar är en-
ligt överenskommelsen avsedda att helt finansieras genom avgifter på biltra-
fiken.
Herr talman! Från riksdagens sida har det uttalats ett stöd för helhetsper-
spektivet, dvs. för alla delar i överenskommelsen. Från regeringens sida har
man därutöver bl.a. uttalat stöd för kravet att dessa satsningar på vägarna,
finansierade av vägtrafikanterna själva, inte skall innebära att de ordinarie
väganslagen till regionen minskas. Detta krav understryks av utskottet, lik-
som att eventuell moms skall återföras till projektet.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m. m.
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 88
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
34
Miljöfrågan har diskuterats i samband med detta ärende. Det hörde vi inte
minst i inledningen av denna debatt. Låt mig därför slå fast det faktum att
Dennispaketet ger positiva effekter vad gäller såväl avgaser som buller för
dem som är boende i de centrala delarna av Stockholm. Stillastående eller
trögflytande köer ger mycket stora utsläpp. Det känner alla till. Med bättre
vägar ges en jämnare hastighet i trafiken. Därigenom minskas avgasutsläp-
pen betydligt.
Dessa satsningar, om de fullföljs, beräknas minska trafikarbetet i Stock-
holms innerstad till år 2005 med ca 30 % jämfört med det referensalternativ
som man haft. Med innerstaden avser man samtliga vägar och gator inom
tullarna i Stockholm.
Vi vet att köerna och avgasutsläppen minskar med de föreslagna investe-
ringarna. Det gör också bullret och trafikarbetet i Stockholms innerstad.
Man har också gjort olika samhällsekonomiska analyser av Dennisöver-
enskommelsen. De visar att värdet, om man bara ser till de kortare resti-
derna, blir ungefär 9-17 miljarder kronor. Om man dessutom räknar på nu-
värdet av de sammantagna regionalekonomiska effekterna, finner man att
de uppgår till mellan 25 och 30 miljarder kronor.
Det visar att den samhällsekonomiska nyttan är en och en halv gånger
högre än investeringskostnaderna. Vi vet också att investeringarna utjämnar
lägesförutsättningarna inom just Stockholmsregionen. Vi vet också att ge-
nomförandet av projekten i Dennisöverenskommelsen genererar, utöver
alla de andra fördelarna, även många nya jobb. Man har beräknat effekten
till ungefär 23 000 årsarbeten, om samtliga projekt genomförs, inklusive den
kompletta ringen runt Stockholm. Det är lika många som antalet arbetslösa
ungdomar i hela denna region, eller ungefär en tredjedel av alla arbetslösa
i regionen.
Herr talman! Många som i dag är arbetslösa kan få riktiga och produktiva
jobb. Ett välkänt faktum är också att byggkostnaderna blir högre ju längre
man väntar.
När det gäller ekonomin i projektet, vilket detta beslut egentligen handlar
om, kan man konstatera att det under hand har gjorts justeringar. Man har
bl.a. reviderat trafikprognoserna nedåt, för att vara på den säkra sidan. Man
har ändrat utformningen av de olika delarna i projektet, eftersom man vill
minska olägenheterna för omgivningen. Man har också försökt att förbättra
säkerheten och funktionen därutöver. Allt efter tiden har gått har man tagit
fram ett mer och mer detaljerat underlag, som man nu också haft tid att de-
taljgranska vad gäller de olika projekten.
Jag tänker belysa några av de argument som talar mot föreslagna investe-
ringar och några av dem som talar för. Jag tänker ha, liksom tidigare, ett litet
bredare perspektiv, dvs. hela Storstockholmsöverenskommelsen, inte bara
vad gäller de statliga garantierna som detta betänkande behandlar.
Låt oss då se på argumenten emot, som vi mötts av i inledningen av denna
debatt. Det sägs att man inte har miljöprövat projekten. Men, herr talman,
det är ju fel! Den som läser propositionen och betänkandet, får klart för sig
vilken grundlig miljöprövning man gjort. Exempelvis har man uppdragit åt
Länsstyrelsen i Stockholm att redovisa de konsekvenser som kan bli för mil-
jön i Stockholmsregionen. Jag har tagit med mig rapporten till talarstolen.
Rapporten 1993:6 från länsstyrelsen kallas Dennis och Miljön. Jag vet inte
om Karl-Erik Persson har läst den. Den är mycket intressant. I den görs en
analys utifrån miljöaspekterna.
Innan denna analys gjordes lät man de olika kommunerna i regionen få
komma med synpunkter och tankar om de olika projekten. De olika kom-
munernas synpunkter har alltså också analyserats från miljösynpunkt. Där-
utöver har man remitterat redovisningen från länsstyrelsen till ett antal
andra intressenter, exempelvis till en del av dem som Karl-Erik Persson
nämnde. Nog har miljöprövningen varit väldigt omfattande. Jag tror att man
kan säga att någon motsvarande miljöprövning - som vi nu har vad gäller
dessa olika projekt - inte tidigare har skett vid vägutbyggnader tidigare.
Trots allt detta, sägs det att miljön blir lidande. Jag har själv förståelse för
synpunkter på själva gestaltningen och förändringen i miljön - om man ser
till själva byggnationerna-men man har ju också varit mån om att minimera
denna påverkan. Det är ju inte för inte som huvuddelen av dessa vägsats-
ningar görs i form av tunnlar. Det är för att minimera miljöpåverkan.
När det gäller buller och avgaser är det klart att byggandet av dessa vägar
minskar utsläppen och bullret - till råga på allt ordentligt - vilket jag nämnt
tidigare i anförandet.
Det sägs också att man saknar ett helhetsperspektiv. Men det är ju
tvärtom! Hela satsningen är ju en enda stor helhetslösning, för att komma
till rätta med problemen inte bara för vägtrafiken utan också för att under-
lätta god kollektivtrafik.
Vi hörde, herr talman, att man inte tyckte att det är bra med bilavgifter.
Det är väl ingen nyhet att i varje fall jag och mitt parti i vissa delar har samma
uppfattning. Men problemet är ju att bristen på kompromisser, överenskom-
melser och samsyn mellan de olika partierna har gjort att Stockholmsregio-
nen inte har fått de satsningar som krävts under många, många år. Någon
gång måste man inse att det gäller att ge och ta för att komma fram till en
lösning. Det gäller att komma ur det dödläge som faktiskt funnits mellan
olika politiska partier i regionen.
Även om vi använder alternativa drivmedel, Kenneth Attefors, kommer
man väl att fortsätta kräva individuella transporter även i framtiden. Hur
löses då de trängselproblem som ändå kommer att finnas kvar?
Jag skulle vilja avsluta med att ställa några frågor till dem som här i talar-
stolen framfört kritik mot trafikutskottets betänkande TU24.
Hur kan miljön bli bättre av att man också fortsättningsvis tvingas stå med
bilarna i köer och åka ryckigt, med alla de extra avgasutsläpp som det med-
för?
Hur kan man lösa denna trängsel och miljöproblemen genom att inte göra
någonting åt problemet? Man kan väl inte bara låtsas om att det inte finns
behov av individuella transporter. Det finns behov av dem, och det kommer
att finnas behov av dem i framtiden.
Hur kan man påstå att miljöprövningen inte är fullständig, när alla kom-
muner fått lämna synpunkter, när länsstyrelsen har gjort en omfattande be-
dömning och när regeringen därutöver låtit ett stort antal myndigheter
lämna synpunkter i ärendet?
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
35
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
Vad säger ni till alla de arbetslösa, inte minst i denna region, om de inte
får del av de 23 000 årsarbetstillfällen som det handlar om?
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reser-
vationerna.
Anf. 31 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Låt mig först börja tala om länsstyrelsens rapport, som jag
också hänvisat till. Jag har dock inte fått den i lika glatt färgtryck som Jan
Sandberg. Men med ledning av de uppgifter jag har är den inte behandlad
av departementet. Visserligen kan ord stå mot ord. Men vi i trafikutskottet
har definitivt inte haft den uppe för diskussion; det är jag övertygad om. Jag
skulle i så fall sett den förut, men jag såg den först i dag när jag fick den.
Jan Sandberg talar vackert om att miljöproblemen kommer att minska.
Men i propositionen står det tydligt och klart på sidan 11: ”Totalt beräknas
biltrafiken öka med 15-30 % i regionen till år 2005 ---.” Kommer inte de
bilarna att smutsa ner någonting? Det är för mig ganska främmande.
Sedan kommer Jan Sandberg in på samhällsekonomi och vinster. Jag tror
inte att Dennispaketet är så fantastiskt bra för samhällsekonomin. Den som
läser hela den här rapporten finner att många skriver att man inte kan säga
hur det kommer att se ut framdeles - det vet man inte. Det beror på hur
regionen växer och var arbetstillfällena finns. I hela rapporten talas det om
osäkerheten, men här slår Jan Sandberg fast att det är helt riktigt att genom-
föra Dennispaketet. Det är märkvärdigt. Han har ju läst rapporten, där alla
slår fast att de känner osäkerhet, såväl Stockholms stad som de berörda kom-
munerna, Banverket och Storstockholms Lokaltrafik.
Med Jan Sandbergs resonemang borde vi säga: Bygg mer vägar! Då kom-
mer vi till rätta med statens budgetunderskott och med arbetslösheten totalt
sett! Jag tror inte på det resonemanget. Alla som har varit ute och tittat på
ett stort vägbygge vet hur många som arbetar där. Det finns några maskiner
och få vanliga arbetare där. T.o.m. ”pinnpojken” har tagits bort, då det i dag
finns laser på fordonen som gör avvägningen.
Jag tror inte på Dennisuppgörelsen. Dennis har haft fel en gång förut, och
det kostade oss också mycket pengar.
Anf. 32 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! I vår motion T35 visar vi att vi till vissa delar vill ha en ut-
byggnad av infrastrukturen i Stockholm. Vår målsättning är däremot att fi-
nansieringen skall ske via statsbudgeten och inte genom tvångsskatter - som
jag trodde att Moderaterna var emot. Moderaterna, som enligt dem själva
är ett frihetsparti, inför alltså den här typen av tullar, som är frihetshäm-
mande och som kanske kommer att påverka integriteten för människor som
behöver åka igenom dessa tullar.
Dessutom kom Dennispaketet till i samband med 80-talshysterin, då det
skulle göras en massa paket. Det finns ett paket i Göteborg också. Min kol-
lega och käre vän Tom Heyman är bevisligen moderat, och i Göteborgs-Pos-
ten för 14 dagar sedan dömde han ut Göteborgsöverenskommelsen.
Det är inte så stor trängsel och problem med trafiken som har gjorts gäl-
36
lande. Vi kanske inte behöver bygga hela detta mastodontprojekt, som våra
barn och barnbarn skall behöva dras med och betala.
Jan Sandberg påstår att projektet ger 23 000 arbeten, Ja, det kan det bli
tillfälligtvis under byggnationen. Men pengarna försvinner ju från konsum-
tionen, därför att folk måste lägga pengarna i bössorna vid vägtullama för
att finansiera räntor och amorteringar på byggprojektet. De pengarna borde
stockholmarna naturligtvis få använda för att köpa varor i stället, t.ex. nya
gardiner, blommor, mattor och mat till familjen. På sikt kommer projektet
att minska tillväxten i samhället.
Anf. 33 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Det förs här en diskussion om två olika rapporter. Jag har
visat en rapport, och den andra rapporten som har nämnts är ännu inte of-
fentliggjord, förutom som bilaga till ett protokoll i landstinget häromdagen.
Skillnaden mellan rapporterna är att det i länsstyrelsens rapport görs en sam-
lad bedömning, som man har varit överens om, medan man i den andra rap-
porten inte har kommit överens om slutsatserna. Däremot finns de olika ak-
törernas specifika synpunkter med i deras respektive svar på länsstyrelsens
remiss. Det bör inte vara en nyhet för någon att det i vissa delar finns skiljak-
tiga uppfattningar.
Det sägs att trafiken kommer att öka med 15-30 % i regionen till år 2005.
Det är riktigt. Vad jag sade var att trafiken i innerstaden beräknas minska
med ungefär 30 %, jämfört med referensalternativet. Men då kan man för-
söka övertyga sig själv om att antalet individuella transporter och antalet
vägtransporter inte kommer att öka. Det kan vi fortsätta att tro här i kamma-
ren, trots att verkligheten är en helt annan. Vi kan inte förbjuda människor
att träffas, umgås, jobba och ha fritid på olika sätt i regionen. Det kommer
att krävas individuella transporter. Vi kan inte stoppa huvudet i sanden och
säga att de inte existerar eller inte kommer att existera. Vi måste ju under-
lätta transporterna, för att se till att miljön inte blir lidande.
Jag tror att vi kommer till rätta med miljöproblemen med bilismen. Det
kommer även i fortsättningen att vara ett antal individuella fordon som rör
sig i regionen, oberoende av vilket drivmedel som används. Frågan är då hur
problemet vad gäller trängsel och buller skall lösas.
När det gäller arbetslösheten, är det inte så att arbetstillfällen flyttas från
olika sektorer till de olika projekten - det är snarare tvärtom. Om projekten
kommer till stånd blir utvecklingen i regionen och i hela landet bättre. Den
ekonomiska tillväxten ökar, vilket genererar mer jobb, högre levnadsstan-
dard m.m. Även sett ur den aspekten att det skapas fler jobb i allmänhet och
en högre tillväxt är de här projekten mycket bra.
Men hur gör man nu för att lösa trängselproblemen? Vad är motståndarna
beredda att säga till alla de ungdomar i regionen som är arbetslösa? Är de
beredda att säga: Sorry, ni får inget jobb under de kommande tio åren, där-
för att vi tycker inte att det här är bra projekt. Fakta talar ju för att de egent-
ligen är bra.
Anf. 34 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag trodde inte att jag skulle behöva säga något mer, men jag
kan inte låta bli det. Här talar Jan Sandberg om att vi skulle förbjuda männi-
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 88
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m.m.
38
skor att träffas om vi inte vill genomföra Dennispaketet. Det är att skjuta
mycket över målet. Jag tror att människor i Stockholmsområdet träffar var-
andra redan i dag. Om projektet byggs kommer de inte att träffas mer än de
gör i dag. Det är alltså litet väl magstarkt att säga att människor inte har
möjlighet att träffas om vägprojektet inte genomförs. Det är helt fantastiskt.
Jan Sandberg säger att de här projekten skapar mer jobb i hela landet. På
vilka grunder kan Jan Sandberg säga det? Tunnelarbete har ju en bakgrund -
jag vet ungefär vad det handlar om. Vissa stora entreprenörer har redan i
dag folk på olika projekt som flyttar runt och kommer att ta dessa jobb. Eller
är det meningen att alla byggnadsarbetare i hela landet skall komma hit och
bygga vägar? Om vi går tillbaka till systemet att bygga vägar med skyffel och
spade blir det inte några gigantiska arbetsplatser, men så fungerar det inte i
dag. Vi borde vara överens om att vi vet hur man bygger vägar och att det
inte genererar så många arbetstillfällen. Jag hoppas att vi slipper föra en de-
batt om sådana här saker.
Anf. 35 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten, som jag lovade talmannen.
Jag skall bara ta upp frågan om vägtullarna och finansieringen.
Rolf Clarkson sade till mig tidigare i en debatt, att när man kommer i rege-
ringsställning måste man bli mera seriös och gå in på kompromisser m.m.
Jag hoppas vid Gud att man aldrig kommer med i en regering, så att man
åtminstone slipper att göra avkall på grundläggande principer. Jag trodde att
Moderaterna hade som en grundläggande princip att inte införa vägtullssys-
tem.
Vad säger Jan Sandberg till de handikappade, arbetslösa och lågavlönade,
som kommer att drabbas värst av vägtullssystemet? Kammarens ledamöter,
som har 25 000 kr i månaden, har kanske råd att använda bilen även fortsätt-
ningsvis med det här finansieringssystemet. Denna typ av finansiering är helt
förkastlig, och jag skulle gärna göra upp om att ta pengar från något annat
vägprojekt för att lösa det här problemet i Stockholm.
Anf. 36 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Det lär inte vara någon nyhet att det var svårast för just mitt
parti att komma överens när det gällde bilavgifterna. Men vi såg till helheten
och tyckte att det var riktigt att en gång för alla, efter alla dessa år, försöka
hitta en helhetslösning, som skulle göra att regionen och indirekt Sverige
kunde utvecklas mycket bättre.
Det påstås att dessa projekt genererar mer trafik och att miljön trots allt
inte blir bättre. En liten del av alla dessa vägprojekt har ju kommit i gång.
Det är en del av den s.k. Norra länken. Man har byggt en tunnel till vilken
många transporter från Norra stationsgatan i Stockholm har flyttats.
Jag har svårt att till de människor som bor i området kring Norra stations-
gatan säga att jag tycker att det är bra att man inte bygger vägar. Dessa män-
niskor har ju sett de positiva effekterna av att man har underlättat för trafi-
ken och därigenom begränsat de miljö- och bullerproblem som de har haft.
Dessa projekt skapar jobb. Jag har berättat att de skapar 23 000 arbetstill-
fällen per år. De skapar också tillväxt. Det borde inte vara någon nyhet att
väl fungerande kommunikationer och ett väl utbyggt vägnät genererar till-
växt och ger nya jobb.
Herr talman! Dessa projekt behöver genomföras. Vi vet att miljön och
luften tjänar på det. Vi vet att många av de arbetslösa kan få nya produktiva
arbeten. Vi vet också att byggkostnaderna blir högre ju längre vi väntar.
Det finns en majoritet i utskottet och i denna kammare, hoppas jag, som
röstar för detta förslag. Jag tror att det är viktigt att se till att lösa miljöpro-
blemen och regionens problem med trafiken och också att se till att hela Sve-
rige kan dra nytta av denna investering.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
19 för res.
13 för men.
261 avstod
56 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
265 för utskottet
15 för res.
14 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 73 m, 26 fp, 24 c, 23 kds, 1 -
För res.: 15 nyd
Avstod: 1 s, 1 fp, 10 v, 2 -
Frånvarande: 19 s, 7 m, 6 fp, 7 c, 3 kds, 8 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 3 (vägtullarnas utformning)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
281 för utskottet
12 för men.
2 avstod
54 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 15 nyd, 2 -
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Finansiering
av vissa
väginvesteringar
i Stockholms län
m. m.
39
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
För men.: 11 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 1 nyd
Frånvarande: 20 s, 8 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 7 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Anf. 37 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Regeringen har i dag beslutat om en förordning som skall
komplettera utlänningslagens regler. Förordningen innebär att asylsökande
barn och barnfamiljer som har ansökt om asyl före den 1 januari 1993 skall
få stanna här av humanitära skäl om inte särskilda skäl talar emot det. Med
barn avses barn och ungdomar som den 1 januari 1993 var under 18 år.
Dessutom har regeringen fattat beslut i ett enskilt asylärende på en s.k. ny
ansökan som har överlämnats till regeringen ifrån Invandrarverket. Beslutet
innebär att barnfamiljer som har fått sin sak slutligt prövad men som ännu
inte har lämnat landet kan komma att få stanna här. Samma tidsregler gäller
som i förordningen.
Dessa båda beslut innebär att omkring 20 000 personer, varav hälften är
barn, med stor sannolikhet kommer att få uppehållstillstånd. Naturligtvis
kommer prövningen att ske individuellt.
Jag har tidigare i denna kammare aviserat att dessa regeländringar har pla-
nerats sedan en tid tillbaka. Nu sker preciseringar av hur reglerna har utfor-
mats. Skälet till att regeringen har valt ett specifikt datum för regleringen
och inte en allmän regel om att väntetiden skall väga ännu tyngre än tidigare
är i första hand att vi vill underlätta tillämpningen. Ett annat skäl är att själva
asylprövningen även fortsättningsvis skall koncentreras på bedömningen av
skyddsbehovet. I det här s.k. nollställningsbeslutet skall det inte vara någon
tvekan om vem som omfattas eller inte omfattas av förordningens huvudre-
gel.
Bakgrunden till besluten är omsorgen om barnen och deras anknytning
till Sverige. Barnen och deras familjer får uppehållstillstånd på humanitära
grunder. De som är flyktingar och har rätt till asyl skall självfallet även fort-
sättningsvis beviljas uppehållstillstånd på denna grund. Beslutet innebär
t.ex. att regeringen inte prövat eller ifrågasatt den bedömning som de ansva-
riga myndigheterna har gjort vad gäller t.ex. den generella situationen i Ko-
so vo.
Skälet till att de asylsökande har fått vänta är inte att myndigheterna har
varit underbemannade och därför inte hunnit fatta beslut. Tvärtom har rege-
ringen och riksdagen under de senaste åren anvisat alla de medel till myndig-
heterna som de har begärt. Förklaringen till att väntetiderna har blivit långa
i vissa fall är att det periodvis har varit svårt att få klarhet i situationen i de
asylsökandes hemländer. Därför tillämpade Invandrarverket bl.a. vad man
kallar verkställighetsstopp avseende f.d. Jugoslavien under slutet av 1991
40
och delar av 1992. Varken de asylsökande eller de svenska myndigheterna
kan således lastas för att väntetiderna har blivit långa.
Jag nämnde inledningsvis att en ansökan ändock kan avslås om särskilda
skäl talar emot att den skall bifallas. Det kan handla om att den asylsökande
inte iakttar grundläggande normer i samhället, t.ex. begår brott eller verkar
för organisationer som gör sig skyldiga till grova övergrepp. Vidare kan det
avse att den sökande med avsikt har försinkat handläggningen av ärendet
eller att identiteten är oklar.
Effekterna på budgeten under kommande budgetår kommer att redovisas
i kompletteringspropositionen. Därvid bör också beaktas att anhöriginvand-
ringen på grund av Bosnienbeslutet har blivit väsentligt mindre än beräknat.
För kommunernas del blir det i och med det här beslutet och det tidigare
beslutet om somalierna fråga om ca 5 000 platser eller högst ett par tusen
hushåll mer än vad som tidigare har beräknats.
Dagens regeringsbeslut är präglat av humanitära hänsyn. Det kommer
självfallet att ställa krav på att vi svenskar även i fortsättningen kan visa prov
på stor vilja att hjälpa och stödja de här familjerna som nu får en möjlighet
att permanent stanna i vårt land.
Vi vet att viljan att ta emot och hjälpa de bosnier som har kommit hit är
stor. Vi vet att många av de asylsökande som har väntat länge på beslut här i
landet också har mötts av stor förståelse och ett stort engagemang hos många
svenskar. Jag väntar mig ett fortsatt stort engagemang för dessa grupper när
vi nu alla har ett gemensamt ansvar för dessa barn och deras familjer.
Anf. 38 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Det här är naturligtvis ett glädjande besked för alla de barn-
familjer som har väntat på att få tillstånd att stanna i Sverige och vilkas vän-
tan har varit lång och oviss. Man kan säga att verkligheten äntligen har hun-
nit i fatt Birgit Friggebo. När Birgit Friggebo tog bort 18-månadersgränsen
och treterminsregeln var skälet att skyddsbehovet, asylbehovet, var avgö-
rande och inte tidsaspekten.
Jag vill ställa en fråga till Birgit Friggebo. Birgit Friggebo sade att de barn-
familjer som har fått sitt ärende slutligt prövat men som ännu inte lämnat
landet skulle få stanna i Sverige. Vad händer med de gömda barnen och fa-
miljerna? Innebär det att de som har gått under jorden också får stanna i
landet utan vidare?
Anf. 39 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Att man har fått sitt ärende slutligt prövat men inte har läm-
nat landet är ett kriterium som kan gälla olika grupper. Det kan gälla perso-
ner som sitter på förläggningar och som har fått sin sak slutgiltigt prövad un-
der den senaste tiden. Den kan också beröra personer som sägs vara gömda
på olika sätt.
Kvar står att det naturligtvis skall ske en prövning av om det finns några
särskilda skäl som talar emot att man omfattas av tidsregeln och förord-
ningen. Men grundprincipen är att man, genom det beslut som regeringen
fattade i det enskilda ärendet, omfattas av dessa.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
41
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
42
Anf. 40 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Det innebär alltså att de som har gömt sig kan lämna in en
ny ansökan. Är det så jag skall uppfatta detta?
Anf. 41 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Svaret på den frågan är ja.
Anf. 42 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! Sett i ett längre tidsperspektiv är det olyckligt med dessa
ad hoc-beslut, återställningsbeslut eller vad man skall kalla dem. Det blir
brist på konsistens i den långsiktiga flyktingpolitiken. Nu var det uppenbarli-
gen regeringens bedömning att man hade hamnat i en tvångssituation och
att man måste vidta den här åtgärden, som från humanitär synpunkt i och
för sig måste vara mycket positiv för de flyktingarna.
Det finns dock ett par frågor som jag skulle vilja ha ett klarläggande av.
En del familjer har blivit avvisade och gömmer sig i Sverige. Men det finns
också familjer som har avvisats men som har gått över gränsen till Norge
eller kanske till Tyskland. Kan de nu återkomma och få uppehållstillstånd
här? Norrmännen återsänder faktiskt en hel del kosovoalbaner till Sverige i
dag. Kommer de också att innefattas i den här ”amnestin”?
Anf. 43 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det finns två grupper. Den ena är de som har avvisat sig
själva till Norge och sedan återsänts till Sverige och som är här nu. De har
fått sin sak slutligt prövad.
Grundregeln är att om man har avvisat sig själv och kommer tillbaka skall
man avvisas igen. Däremot finns det en valmöjlighet. Om dessa personer
lämnar in en helt ny asylansökan kan myndigheterna vid ett sådant beslut
beakta även den här förordningen.
Det betyder alltså att personer som sitter i Karlstad kan lämna in en helt
ny ansökan. Då skall myndigheterna beakta hela ärendet. Myndigheterna
kan naturligtvis också se om en sådan ny ansökan inte behövs. Men det är
upp till myndigheterna att göra den bedömningen.
När det gäller de personer som fortfarande är kvar i Norge - det lär vara
mellan 1 000 och 1100 personer - är grunden att den nordiska passöverens-
kommelsen gäller, dvs. Norge avvisar dessa personer till Sverige. Men vi har
haft kontakt med den norska regeringen och för löpande diskussioner om
hur vi skall förfara. De kommer att fortsätta vid det nordiska statssekreterar-
mötet på måndag.
Anf. 44 GUSTAF VON ESSEN (m):
Herr talman! När det här beslutet har vunnit laga kraft och kunskapen om
beslutet har spridit sig även till de kosovoalbaner som har lämnat landet efter
att ha befunnit sig här längre tid än 16-18 månader och därefter blivit avvi-
sade, kan man tänka sig att de kommer tillbaka till Sverige illegalt och gör
ny ansökan. De kan då åberopa att de faktiskt fanns här i berednings- och
utredningsskede under längre tid än 16-18 månader och att de därmed också
borde ha en chans igen. Kan de också hoppas på att få ett positivt beslut?
Anf. 45 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag sade är detta naturligtvis inte syftet. Beslutet gäller
de personer som är här nu och som har anknytning till Sverige.
Som jag sade också tidigare är grunden att människor som har avvisats
eller har avvisat sig själva genom att lämna landet skall avvisas igen om de
återkommer.
Anf. 46 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Jag skall be att få gratulera Birgit Friggebo till ett bra beslut.
Motivet för det här beslutet och verkligheten bakom det är intill förvillelse
lika det som gällde fram till det att Birgit Friggebo tog över ansvaret för in-
vandrarpolitiken. Skyddsbehovet skulle naturligtvis ligga i förgrunden. Men
det fanns också starka humanitära skäl - inte minst för barn - som var fram-
kallade av tidsaspekten.
Jag kan hålla med Gustaf von Essen om att det är olyckligt med ad hoc-
beslut. Den här verksamheten och verkligheten bakom den är tyvärr så
ad hoc-betonad i sig. Men jag vill påpeka att treterminsregeln, som så hurt-
friskt togs bort av Birgit Friggebo, inte var ad hoc. Den hade vuxit fram av
ett humanitärt behov långt tillbaka, redan på Georg Anderssons tid som in-
vandrarminister.
Jag noterar emellertid att det har varit möjligt att fatta det här beslutet nu
och att ingripa i en praxis genom att utfärda en förordning. Efter vad jag
förstår har man grundat beslutet om att en familj som redan har ett slutgiltigt
awisningsbeslut skall få stanna på ett enskilt ärende överlämnat av Invand-
rarverket eller Utlänningsnämnden. Men själva förordningen om att ändra
praxis i humanitär riktning för barnfamiljer hade man kunnat göra utan att
vänta på att få ett ärende överlämnat.
Birgit Friggebo har ofta förklarat att hon inte har kunnat ingripa i praxis
därför att hon konstruerade lagen så att hon inte fick ta till sig några ärenden.
Men det är uppenbarligen möjligt att ta det politiska ansvaret genom att göra
en förordning i stället. Det hade man kunnat göra mycket tidigare.
Anf. 47 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det har inte varit någon nyhet att den här typen av generella
tidsregler kan föreskrivas i en förordning. Däremot torde det inte vara möj-
ligt att regeringen på eget initiativ tar upp och gör en länderbedömning och
en bedömning i enskilda fall via en förordning.
Nu finns det enligt min uppfattning ett stort behov av att se över på vilket
sätt regeringen kan få ett större, mer formaliserat inflytande över praxis.
Som jag tidigare har meddelat i kammaren är avsikten att tillsätta en särskild
utredare som så snabbt som möjligt skall kunna plocka fram ett förslag till
hur detta skall kunna gå till.
Eftersom flera personer tar upp frågan om tidsreglerna och historien om
dem vill jag kommentera den. Detta är ett s.k. nollställningsbeslut, dvs. vissa
personer som har kommit hit före en viss tidpunkt skall kunna få möjlighet
att stanna. Det liknar mest de s.k. nollställningsbeslut som tidigare har fat-
tats beträffande assyrierna och syrianerna.
De tidsregler som den här regeringen avskaffade hösten 1991 var mycket
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
43
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
mer framåtsyftande. De utgick från att om barnfamiljer lyckades haka sig
fast här i ett år och icke-barnfamiljer i 18 månader var det ett särskilt skäl
för att man skulle få stanna. Samma sak gällde treterminsregeln. Om man
lyckades haka sig fast här längre än tre terminer så var det ett särskilt skäl
för att få stanna.
Den typen av regler har jag många gånger sagt att jag inte är särskilt för-
tjust i. Jag vidhåller den uppfattningen. Jag vidhåller dessutom uppfatt-
ningen att det är ett störande moment med olika former av tidsregler när det
gäller praxissättning. Det blir otydligt vilka regler som egentligen gäller.
Det finns alltid en gräns där humaniteten måste kunna ta över den juri-
diska enhetligheten. Vår bedömning i regeringen är att vi har kommit till den
punkten för de människor som har varit här länge och där det inte är deras
förskyllan och inte heller myndigheternas utan beror på att vi har haft verk-
ställighetsstoppsregler.
En annan anledning till att de tidigare tidsreglerna avskaffades var att de
tenderade att bli en huvudregel. Det kan ändå inte vara avsikten med flyk-
tingpolitiken, utan grundregeln måste vara att asylpraxis och skyddsbehovet
skall vara avgörande. Glädjande nog har väntetiderna nu gått ner så pass
mycket generellt sett, att det i framtiden torde bli fråga om ganska korta vän-
tetider för dem som anländer nu.
Anf. 48 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Herr talman! Birgit Friggebo säger att de humanitära skälen och tids-
aspekten förut gjorde att det lönade sig att haka sig fast i Sverige. Jag vill
påpeka att det även tidigare var mycket viktigt att ta hänsyn till att man inte
själv hade försvårat utredningsförfarandet eller gömt sig.
Om den regel som tidigare gällde gav ett intryck av att det lönade sig att
haka sig fast, undrar vad Birgit Friggebo tror att det här beslutet kommer
att ge för intryck. Däremot tycker jag att det ändå är ett bra beslut därför
att humanitära skäl, precis som Birgit Friggebo säger, tar över det som Birgit
Friggebo kallar ”störande”, dvs. att behöva att frångå skyddsbehovet.
Jag välkomnar att Birgit Friggebo har börjat utreda en lagändring som
skall göra det möjligt att ta till sig ärenden från regeringen. Det var den enda
punkt där Birgit Friggebo ändrade förslaget till en utlänningsnämnd från den
gamla regeringen.
Anf. 49 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Tekniken för hur regeringen skall få ett större inflytande
över praxis har jag inte uttalat mig om. Jag ser betydande svårigheter med
det system som den förra regeringen hade tänkt sig, dvs. att regeringen
skulle ta åt sig olika enskilda ärenden på ad hoc-basis. Det är därför viktigt
att nu se efter hur man skall kunna få ett större inflytande på praxis, t.ex.
via en vidgad möjlighet att utfärda förordningar eller genom att vidga krite-
rierna för när myndigheterna skall lämna över olika beslut.
Anf. 50 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Också jag ansluter mig till dem som uttrycker tillfredsstäl-
lelse över att det här beslutet har fattats, även om jag ser vissa begränsningar
i det, som jag strax kommer till.
Som har erinrats tidigare avförde Birgit Friggebo snabbt möjligheten att
ta hänsyn till väntetiden och betraktar det närmast som en dygd att enbart
asylskälen skulle avgöra skyddsbehovet, inte väntetiden, inte ens för barn.
Nu har Birgit Friggebo kommit till vägs ände och tar ett nollställningsbe-
slut för dem som varit här sedan tiden före den 1 januari 1993. Om jag förstår
det rätt innebär det att väntetiden framdeles inte spelar någon som helst roll
i avgöranden av asylärenden för dem som har kommit efter detta datum. Då
kommer väl regeringen åter till vägs ände.
Min fråga är: Kommer inte regeringen att nu överväga återinförande av
en ordning där barns skolgång och den förankring som den ger i svenskt sam-
hällsliv kommer att ha betydelse för dem som har kommit efter den 1 januari
1993?
Sedan vill jag tillägga att jag utgår ifrån att man nu inte bara schablonmäs-
sigt ger tillstånd av humanitära skäl, utan att vaije enskilt ärende får en rätt-
mätig prövning som flyktingärende så att man kan bli betraktad som konven-
tionsflykting.
Anf. 51 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag sade i min information skall varje ärende självklart
prövas för sig och uppehållsstatus i Sverige fastställas, dvs. om man är kon-
ventionsflykting, de facto-flykting eller om man skall få uppehållstillstånd på
humanitära grunder.
Jag är fortfarande av den uppfattningen att det är en dygd att det är
skyddsbehovet som skall prövas i flyktingpolitiken. Jag tror att tilltron till
politiken då ökar.
Under den tid som vi inte haft några schabloniserade väntetidsregler - ett
år, 18 månader eller treterminsregeln - har anknytningen till Sverige, fram-
för allt när det gäller barnen, varit en av de faktorer man har kunnat ta hän-
syn till inom ramen för humanitära skäl. Totalt sett har det inte varit avskaf-
fat.
Som jag sade tidigare har den genomsnittliga väntetiden glädjande nog
kraftigt gått ner, framför allt för dem som kommer hit och söker asyl nu.
Därför torde behovet av olika tidsregler vara väsentligt mycket mindre.
Jag vill, som jag sagt tidigare, betona att jag inte är någon vän av schablo-
niserade tidsregler för framtiden som en del av bedömningen så att de sö-
kande genom olika manövrar kan se till att de kommer att vänta så lång tid,
att de uppfyller kraven när det gäller de s.k. tidsreglerna. Jag tror inte att
det är bra för själva prövningssystemet.
Anf. 52 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det är en tendens här att tala om manövrar som den asylsö-
kande har vidtagit för dröja sig kvar och förlänga väntetiden. Jag kan förstå
att man reagerar mot det. Men om man vill skapa intrycket att väntetiden är
lång huvudsakligen av dessa skäl, då tror jag att man inte gör saken rättvisa.
När Birgit Friggebo vill göra gällande att handläggningstiderna framöver
kommer att vara korta, har jag anledning att hoppas att hon har rätt. Vi är
några i denna kammare som är luttrade. Vi har ställt i utsikt korta handlägg-
ningstider, men verkligheten har visat sig bli betydligt besvärligare än vad
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
5 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 88
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
46
man hade räknat med. Jag tror att Birgit Friggebo har anledning att vara
ganska ödmjuk också på denna punkt.
Anf. 53 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag tror att jag tillhör de luttrades skara.
Vad jag redovisat här är nuläget hos Invandrarverket och Utlännings-
nämnden. Väntetiderna har de facto gått ner. Dessutom gäller numera den
ordningen att myndigheterna får all den personal som de bedömer sig be-
höva ha för att få så korta väntetider som möjligt. Vi har också en planerad
överkapacitet hos Invandrarverket för att man snabbt skall kunna komma i
gång med beslutsfattande om tillströmningen skulle öka utan att man då
skall behöva söka efter ny personal.
Jag vill inte, Georg Andersson, göra gällande att det alltid är de asylsökan-
des fel att väntetiderna kan bli långa. Så är det naturligtvis inte. Men vi vet
alla att det förekommer.
Bakgrunden till detta beslut är att osäkerheten vid bedömningen av vissa
länder, framför f.d. Jugoslavien, innebar att man hade ett verkställighets-
stopp, dvs. att man inte fattade några beslut alls. Det har de enskilda asylsö-
karna naturligtvis inte någon skuld i. Jag vill inte heller lasta myndigheterna,
därför att det har inte varit fråga om senfärdig handläggning eller för litet
resurser och dålig organisation, utan det har varit av omtanke om de männi-
skor som sökte sig hit vid den tidpunkten. Man ville för våra myndighetsbe-
slut ha så gott underlag som det över huvud taget är möjligt med information
om de länder som de asylsökande kommer ifrån.
Anf. 54 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag vill ta upp en aspekt i kulturministerns information. Jag
gläder mig åt att hon säger att asylprövningen även fortsättningsvis skall kon-
centreras på skyddsbehovet. Men så omnämns det också en undantagsklau-
sul. Ett sådant undantag med skäl för att avslå - trots att skyddsbehov före-
ligger - kan vara att man begår brott, inte iakttar grundläggande regler och
också att man verkar för en organisation som gör sig skyldig till grova över-
grepp. Detta är ett mycket tänjbart begrepp.
Vi vet att det i alla konflikthärdar ofta förekommer en oerhörd polarise-
ring, det förekommer våld och också grova övergrepp. Det är mycket svårt
att urskilja vilka organisationer som gör vad. Det är ännu svårare att ange
vad det innebär att någon flykting i Sverige verkar för en sådan organisation.
Hur många led gäller det? Och hur skall man bestämma begreppen?
Gör man fel, kommer man inte att göra en individuell prövning grundad
på skyddsbehov, utan prövningen kommer att grundas på en allmän politisk
bedömning av situationen, och det är mycket farligt. Jag tänker då i första
hand på fall från Peru, men problemet kan uppstå var som helst. Jag skulle
gärna vilja ha frågan något preciserad: Vad innebär det att verka för den
typen av organisation?
Anf. 55 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hans Andersson har nog missuppfattat mig om han menar
att de människor som här bedömts ha skyddsbehov skulle kunna kastats ut
därför att de har begått brott och liknande. Vad jag sade var att de personer
som får stanna enligt väntetidsregler inte har bedömts vara flyktingar. De får
stanna av humanitära skäl, eftersom de har fått en anknytning till Sverige.
Då finns det anledning att säga att denna generösa regel inte skall omfatta
personer som inte accepterar grundläggande normer i vårt land, dvs. om de
begår brott eller om de är aktiva för en terroristorganisation eller liknande
som begår grova övergrepp.
Anf. 56 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag upprepar då min fråga: Vad innebär begreppet att verka
för sådana organisationer? Med en vidsträckt tolkning, med den polarisering
och de konflikthärdar som finns kan det ju innebära att undantagsklausulen
kan tillämpas ofta. Med en mycket snäv tolkning kommer den kanske aldrig
att tillämpas. Det vore angeläget med en precisering från kulturministern.
Anf. 57 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! En sådan precisering har skett när det gäller t.ex. Peru. Un-
der 1992 fattade regeringen beslut i ett antal Peruärenden. Då tillämpade vi
tidsregler. Att man var aktiv för Sendero Luminoso var då ett skäl till att
man inte omfattades av de generösa tidsreglerna. I det sammanhanget finns
redan ett praxisbeslut som har fattats av regeringen.
Anf. 58 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Detta är en humanitär åtgärd som är mycket välkommen för
dem som det gäller. Den är nödvändig på grund av ofullständig och bristande
asylprövning, och det sänder fel signaler ut i samhället. Detta påtalade också
UNHCR när det gällde Bosnien. Det är ett sätt att kringgå asylrätten enligt
flyktingkonventionen. Om inte antalet som gömmer sig åter skall börja
växa, måste det ske förändringar av det som har orsakat att så många männi-
skor, och framför allt barnfamiljer, har valt att gömma sig. Det behövs alltså
bättre beslutsunderlag, bättre beslutsmotivering och barnens egna flykting-
skäl måste tas med i bedömningen.
Jag vill då fråga: Har man haft kontakt med Norge? Häromdagen hörde
jag att flyktingar hade tagit sin tillflykt till kyrkorna där. Har man någon sam-
ordning mellan Norge och Sverige när det gäller att fastställa denna tids-
gräns?
Anf. 59 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag har redan svarat på den frågan. Vi har haft kontakter
med Norge och dessa kontakter fortsätter, bl.a. på måndag då statssekrete-
rarna i de nordiska länderna träffas.
När det gäller möjligheten att kringgå asylrätten genom tidsregler av den
här typen, får detta självfallet inte ske. Jag vill erinra om att det har tillsatts
en praxisutredning som nu har gått igenom hur praxis har utvecklats. En av
utredarnas svar på frågan om ifall myndigheternas beslut generellt strider
mot utlänningslagen och därmed också Genévekonventionen var nej. Myn-
digheterna tillämpar Genévekonventionen och den svenska utlänningsla-
gen.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
47
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
Anf. 60 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det vore intressant att veta hur man hade sett på situationen
i Kosova om inte Bosnienkriget hade funnits. Vid den hearing som vi hade
i utskottet hade man all anledning att ställa sig den frågan. Visst har väl flyk-
tingkonventionen frångåtts när det gäller flyktingar från Kosova.
Anf. 61 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Praxisutredningen har konstaterat att våra myndigheter vid
sin tillämpning av våra lagar och Genévekonventionen följer dessa.
Anf. 62 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Kulturministerns och regeringens beslut i dag är oerhört po-
sitivt. För att använda statsrådets egna ord: Humaniteten har måst ta över.
Det är klart att för de många flyktingar som under lång tid här har gastkra-
mats och pendlat mellan hopp och fruktan - det gäller inte minst östeuro-
peiska flyktingar och kosovoflyktingar, som kommer från områden där det
visserligen inte är ett formellt krigstillstånd men där situationen kan vara
långt värre - är detta ett oerhört glädjande och konstruktivt beslut.
Herr talman! Min fråga rör det mer långsiktiga perspektivet. För det
första: Hur kan man engagera våra grannländer i Norden och i Västeuropa
så att de tar en större andel av det flyktingansvar som bör läggas på dem? För
det andra: Kan det bli möjligt för Sverige och FN att mera kraftfullt verka för
en situation i t.ex. Kosovo som man inte skall behöva fly ifrån? Min samman-
fattande fråga är då: Är regeringen beredd att med förnyade ansträngningar
ta itu med de långsiktiga frågorna?
Anf. 63 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som Elver Jonsson vet har vi gjort mycket kraftfulla insatser
för att förmå andra länder i Europa att - förutom att ge hjälp i närområdet -
ta emot flyktingar i sina egna länder. Detta har skett inom ramen för Europa-
rådet, inom ESK och inom UNHCR. Det arbetet går naturligtvis vidare med
kraft.
Häromdagen såg jag att Hans Göran Franck hade lämnat en rapport på
samma tema till Europarådet, som nu behandlas där. Det är naturligtvis
mycket viktigt. Jag är av den uppfattningen att det är angeläget med interna-
tionell samordning, och det är en av anledningarna till att det enligt min me-
ning är viktigt att Sverige kommer med i den europeiska unionen. Där kan
vi på ett bättre sätt verka för en gemensam samordning.
Anf. 64 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Utöver de ansträngningar som är gjorda är det klart att det
är utomordentligt viktigt att göra en förnyad ansträngning just för att männi-
skor skall slippa att fly. Man får närmast ett hopplöst intryck när det kommer
rapporter från det forna Jugoslavien, och särskilt då från Kosovo men också
från vissa delar av andra östeuropeiska länder.
Kan den svenska regeringen ta ett förnyat tag så att vi får en situation där
människor inte skall behöva fly i samma utsträckning som nu?
48
Anf. 65 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Det är viktigt, och det kan jag lova. Jag vill också säga att
inte minst USA:s påtryckningar på den serbiska regeringen i olika samman-
hang bedöms ha haft en effekt vad gäller serbernas vilja att använda ännu
mer hårdhänta metoder och kanske t.o.m. sätta i gång ett krig i Kosovo.
Självfallet välkomnar vi varje sådan form av påtryckning och sådana aktio-
ner, och Sverige deltar också i dessa.
Anf. 66 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):
Herr talman! Jag vill också till kulturministern uttala min glädje och tack-
samhet över att regeringen har fattat detta beslut. Många har med spänning
avvaktat beslutet vid dagens regeringssammanträde. Beslutet betyder
mycket för barnen och deras familjer men också för svenskar som engagerat
sig i deras situation.
Om jag har uppfattat det hela rätt gäller beslutet alla barn och barnfamil-
jer från alla länder som håller sig gömda eller ej i Sverige, vilka befann sig
här den 1 januari 1993. Sker det för alla dem en automatisk inhibition från
dagens datum? Eftersom, om jag hörde rätt, alla skulle lämna in en ny ansö-
kan för prövning undrar jag om kulturministern kan ge exempel på omstän-
digheter som skulle göra att de trots allt får avslag. Eftersom ärendena skall
prövas igen kanske inte någon kan känna sig helt säker, trots dagens positiva
beslut.
Anf. 67 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Utlänningsnämnden har sedan ett par veckor tillbaka inte
fattat några beslut i ärenden som rör barnfamiljer. Polisen har efter förfrågan
hos Invandrarverket redan börjat avvakta med avvisningar när det gäller
barnfamiljer. De allra flesta har sina ärenden i Invandrarverket och framför
allt i Utlänningsnämnden, och där skall förordningen tillämpas. I de fall det
gäller dem som har fått ett slutligt beslut är det klart att myndigheterna
måste få in ett ärende för att kunna göra en bedömning av det hela. Samma
sak gäller för dem som inte har fått sin slutliga ansökan prövad, att man
måste titta på om de har begått brott, om de har bristande identitetshand-
lingar, om de inte har medverkat vid utredningen osv.
Anf. 68 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Är statsrådet och övriga i regeringen medvetna om att da-
gens beslut faktiskt förstärker den negativa inställning till flyktingpolitiken
som finns bland den stora majoriteten av det svenska folket?
Här fattas beslut om att ibland 20 000, ibland 30 000 och ibland 40 000 flyk-
tingar kollektivt skall få stanna. Regeringen och uppenbarligen, efter hyll-
ningskören här att döma, också riksdagens majoritet för en flyktingpolitik
som inte har förankring hos den stora delen av medborgarna i vårt land.
Dagens beslut visar också att det uppenbarligen lönar sig att gömma flyk-
tingar i de fail beslut redan har fattats om utvisning. Kan det verkligen vara
lagstiftarnas mening att sådana påtryckningsmedel skall leda till resultat?
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
49
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
Anf. 69 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Vi är säkert alla medvetna om att flyktingpolitiken och in-
vandringspolitiken är kontroversiell. Det finns många personer i Sverige
som inte vill att vi skall ställa upp på humanitetens grund. De anser att det
finns för många här och att det kostar för mycket. Det finns också väldigt
många människor som djupt engagerar sig för olika asylsökande. Skall man
se till opinionsstämningar och rubriker i tidningarna, har det under senare
tid varit mer vädjanden för personer i enskilda fall än varningar för att det
är för många som kommer hit.
Jag tillhör dem som varnar människor för att gömma personer, framför
allt barn, därför att vi vet att de far mycket illa. Det är klart att barnen ibland
kan bli ett slagträ i asylärendena. Jag kommer i morgon att få en rapport
från Socialstyrelsen om hur de barn som gömts mår. Självfallet har i första
hand de personer som gömmer barn, och de föräldrar som gömmer sina
barn, ett mycket stort ansvar för hur dessa barn mår. Men även här kommer
man till ett läge, där samhället måste frånta dem som gömmer och föräld-
rarna ansvaret för vad de åstadkommer gentemot barnen. Även här är det
en fråga om en inställning på humanitetens grund.
Jag tror att ganska många skulle opponera sig om man sade att de som
sitter på flyktingförläggningar och väntar, och som kanske har varit här en
kortare tid, skall få omfattas av tidsreglerna men inte de personer med barn
som har mått mycket illa och som kanske har varit här i Sverige betydligt
längre.
Jag vill inte undanhålla för Wiggo Komstedt att jag tycker att detta är en
mycket svår fråga. Den skapar stora konflikter. Det är naturligtvis inte bra
att fösöka tilltvinga sig ett uppehållstillstånd genom att gömma sig. Det bästa
vore naturligtvis om de föräldrar och de människor som gömmer barn tog
sitt ansvar och inte utsatte barnen för den situationen.
Anf. 70 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! Statsrådet ger mig delvis rätt i att detta skapar konfliktsitua-
tioner. Det är alldeles uppenbart att för vaije gång riksdag och regering fat-
tar beslut i denna riktning så förstärks konflikten mellan människor i vårt
samhälle. Det kommer att tas som intäkt för att det går bra att använda den
här påtryckningsmetoden. Det skickas ut stora insatser från Polisen för att
leta efter ett litet barn som man tror har gått vilse när det i själva verket visar
sig att någon har gömt barnet för att klara det undan en utvisning. Det stär-
ker inte människornas inställning - den goda viljan - till vår flyktingpolitik,
statsrådet. Tvärtom bidrar det ytterligare till den konfliktsituation som stats-
rådet själv har berört.
För att göra det bästa möjliga för flyktingar som kommer till vårt land skall
vi föra en politik som vi kan stå för och som inte skapar sådana här inbyggda
konflikter. Här har vi politiker ett stort ansvar. Det ansvaret tycker jag inte
att vi har tagit med dagens beslut.
Anf. 71 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Hela syftet är att utgå från hur det faktiskt ser ut. Det är
många människor, varav många är barn, som har varit här länge och fått en
ankytning till Sverige. Det finns många många svenskar som engagerar sig
för dessa personer. De tycker att det är djupt inhumant att sända dem till-
baka till sina hemländer. Det har varit vår humanitära utgångspunkt. Det är
klart att det finns de som vill kritisera den, men det är också en fråga om
vilket samvete man själv har i sin politiska gärning.
Anf. 72 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Många kommuner har det ju ganska kämpigt med sitt om-
händertagande av de 40 000 bosnier som nu håller på att placeras ut i olika
kommuner.
Jag undrar hur regeringen har tänkt att kommunerna skall göra för att få
ut den här nya gruppen som skall få sina hem ute i kommunerna. Kommer
man att införa någon typ av stimulansbidrag, som man gjorde för Bosnien-
gruppen? Den frågan vill jag gärna ha svar på.
Anf. 73 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Enligt den information som jag har fått om utplaceringen av
bosnier så går det väldigt bra. Många kommuner behöver över huvud taget
inte engagera sig, eftersom bosnierna själva söker bostad och flyttar.
Jag har tidigare redovisat att det har kommit färre anhöriga till bosnier än
vad som tidigare har beräknats. Det betyder att det inom ramen för det avtal
som Invandrarverket har träffat med kommunerna finns utrymme för att
man skall kunna ta hänsyn till detta beslut. Det kan vara fråga om ett par
tusen fler familjer än beräknat.
Riksdagen har fattat ett beslut om stimulansbidrag som innebär att kom-
munerna skall ta emot flyktingarna före den 1 oktober i år. Beslutet omfattar
alla flyktingar - alltså även dem som får stanna på denna grund.
Anf. 74 MAUD EKENDAHL (m):
Herr talman! Jag anser att kulturministern är mycket optimistisk när hon
säger att det går väldigt bra ute i kommunerna. Ja, om det bara vore att pla-
cera ut flyktingarna och ge dem en bostad. Men de skall också leva som män-
niskor, och vi vet hur det ser ut i vårt svenska samhälle vad gäller arbete.
Många ungdomar går arbetslösa i dag, och de människor som kommer som
flyktingar skall också sysselsättas på något sätt.
Anf. 75 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag delar uppfattningen att vi har stora bekymmer på arbets-
marknaden. De har ju också inneburit att regeringen har lämnat förslag till
riksdagen om särskilda åtgärder. Det är klart att det är ett mycket stort be-
kymmer.
Maud Ekendahl frågade mig dock i sin första fråga om själva utplace-
ringen i kommunerna, och i den frågan är min uppfattning att det går väldigt
bra. Detta handlar inte bara om de personer som omfattas av detta beslut
utan om invandrargruppen över huvud taget - vi måste ge dem en chans.
Men framför allt måste vi få i gång svensk ekonomi så att arbetslösheten
sjunker, och det är den redan på väg att göra.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
51
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
52
Anf. 76 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag vill sälla mig till skaran som tycker att detta är ett mycket
bra och glädjande beslut.
Det är ungefär 20 000 människor som kommer att få stanna här i vårt land,
framför allt barnfamiljer. I den gruppen är det många som har mått och fort-
farande mår mycket dåligt och som har farit illa, både i sitt hemland och här
hos oss.
Jag vill fråga om det finns någon beredskap: Kommer man att ta fram nå-
gon handlingsplan för att hjälpa dessa familjer med deras hälsoproblem och
deras många olika behov av stöd?
Min andra fråga är snarlik den som nyss ställdes. Finns det några extra
pengar med i bagaget till kommuner och landsting för att man skall kunna
ge människorna den hjälp de behöver? Jag tänker då närmast på deras hälso-
problem. Hur har man planerat mottagandet över huvud taget? Finns det
några planer?
Anf. 77 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag tidigare redovisat har ju inte bara våra myndigheter
utan också kommunerna redan planerat mottagningen av bosnierna efter en
viss volym. Där sker nu en uppbyggnad av mottagandet, och det sker även
hos landstingen när det gäller sjukvård och liknande.
Det faktum att det kommer färre anhöriga till bosnier än beräknat innebär
sammantaget med detta beslut och Somaliabesluten att 5 000 personer fler
än beräknat kommer att stanna, kanske ett par tusen hushåll. Man kan säga
att detta är en marginell förändring i förhållande till vad man tidigare har
beräknat, även om beslutet i sig omfattar ca 20 000 personer.
Anf. 78 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! Jag känner till det som kulturministern nämnde, och jag
tycker att det är bra att man nu tar vara på de resurser som kan finnas spa-
rade för andra ändamål men som kanske inte har utnyttjats.
Men jag tänker framför allt på dessa människors dåliga kondition, på de-
ras hälsostatus och psykiska status, på hur dåligt de har mått och på hur då-
ligt de mår. Tar man verkligen tag i de problemen?
Jag vet att att det finns projekt på en del orter i Sverige där man tar fram
riktiga behandlingsplaner och gör noggranna undersökningar för att kunna
hjälpa dessa människor på ett förebyggande och även direkt behandlande
sätt. Kommer någon att titta närmare på dessa projekt, och kommer projek-
ten att föras vidare, så att andra kommuner också får ta del av dem?
Anf. 79 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är ett fruktansvärt stort beslut som regeringen nu har
fattat. 20 000 personer, varav hälften barn - det innebär ca 10 000 vuxna.
Min fråga till statsrådet är: Gäller reglerna för anhöriginvandring som nor-
malt för denna grupp? Hur stor uppskattas anhöriginvandringen komma att
bli?
Innan man fattar ett sådant här beslut måste man ju på något sätt beräkna
kostnaderna för det och se till finansieringen. Jag vet att statsrådet har sagt
att man skall återkomma med det i kompletteringspropositionen, men jag
vore tacksam om jag på något sätt kunde få det kvantifierat. Vilken kostnad
rör det sig om? Hur finansierar man den?
Detta vore mycket intressant att få höra. Man kan ju inte bara fatta ett
sådant beslut utan att ha tagit ställning till någon av dessa två saker.
Anf. 80 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! I de 20 000 personer som jag har nämnt ingår också en beräk-
ning av anhöriginvandringen. Eftersom vi just arbetar med kompletterings-
propositionen var det nödvändigt att räkna fram de effekterna.
För att förenkla det hela litet grand och inte ta alla plus- och minusposter
på olika sätt kan jag säga att nettokostnaden för nästa budgetår är ca 350
miljoner kronor.
Anf. 81 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Vad är en nettokostnad? Jag var också intresserad av finan-
sieringen.
Anf. 82 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Kompletteringspropositionen omfattar ju hela ekonomin, så
redovisningen sker i den.
Anf. 83 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Det har varit en ganska lång och utförlig debatt i den här
frågan. Jag är ordförande i det utskott som handlägger frågorna om själva
förslaget till lagstiftning och som också gör en viss uppföljning och utvärde-
ring av bedömningarna. Som utskottsordförande vill jag säga att det är be-
klagligt att svensk flyktingpolitik i mångt och mycket har kommit att känne-
tecknas av en viss ryckighet. Jag tror att invandrarministern och jag är över-
ens om det.
Men jag vill också säga att på grundval av de erfarenheter som vi har gjort
i utskottet är dagens beslut ändå ett riktigt beslut - detta med hänsyn till de
konventioner och den flyktinglagstiftning som vi har och till den humanitära
syn som ligger till grund för vår bedömning av ärendena.
Jag ansluter mig dock i hög grad till dem som har sagt att det nu gäller att
vi arbetar framåt och får till stånd en ytterligare harmonisering med övriga
länder. Vi har ju fått besked om att mycket är på gång därvidlag. Detta är
oerhört viktigt, och jag ser EU som en viktig faktor i det sammanhanget.
Vi måste också få en mer klar och konsistent lagstiftning, som inte ger
möjlighet till så divergerande beslut som man faktiskt kommer fram till
ibland. I det sammanhanget vill jag säga att det är oerhört viktigt att den
nuvarande invandrar- och flyktingpolitiska kommittén snarast möjligt kom-
mer med ett förslag som gör att vi får rakare bedömningar och att vi inte
arbetar ”i fel ända”. Det är ju vad vi gör i dag.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Information från
regeringen
53
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:140 Bygder och regioner i utveckling
1993/94:A45 av Stina Eliasson (c)
1993/94:A46 av John Andersson (-)
1993/94:A47 av Nils-Olof Gustafsson och Margareta Winberg (s)
1993/94:A48 av Stig Bertilsson (m)
1993/94:A49 av Carl-Johan Wilson (fp)
1993/94:A50 av Sten Svensson (m)
1993/94:A51 av Ingrid Hemmingsson (m)
1993/94:A52 av Lisbeth Staaf-Igelström m.fl. (s)
1993/94:A53 av Hans Gustafsson m.fl. (s)
1993/94:A54 av Håkan Strömberg m.fl. (s)
1993/94:A55 av Martha Gårdestig (kds)
1993/94:A56 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:A57 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:A58 av Björn Samuelson (v)
1993/94:A59 av Leif Marklund m.fl. (s)
1993/94:A60 av Ewa Hedkvist Petersen m.fl. (s)
1993/94:A61 av Carin Lundberg och Rinaldo Karlsson (s)
1993/94:A62 av Britt Bohlin och Ingvar Johnsson (s)
1993/94:A63 av Monica Widnemark m.fl. (s)
1993/94:A64 av Lennart Rohdin (fp)
1993/94:A65 av Ulla Pettersson och Bengt Kronblad (s)
1993/94:A66 av Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c)
1993/94:A67 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:149 Åligganden för personal inom hälso-
och sjukvården m.m.
1993/94:So54 av Bo Holmberg m.fl. (s)
1993/94:So55 av Inger Koch (m)
1993/94:So56 av Gullan Lindblad (m)
med anledning av prop. 1993/94:167 En effektivare fordonskontroll
1993/94:T46 av Nils Nordh m.fl. (s)
1993/94:T47 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s)
1993/94:T48 av Wiggo Komstedt (m)
1993/94:T49 av Nils T Svensson (s)
1993/94:T50 av Sven-Gösta Signell m.fl. (s)
1993/94:T51 av Karl-Erik Persson m.fl. (v)
1993/94:T52 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
1993/94:T53 av Rolf Clarkson m.fl. (m, fp, c, kds)
med anledning av prop. 1993/94:178 Ändring i plan- och bygglagen, m.m.
1993/94: Bo20 av Sonia Karlsson (s)
1993/94:Bo21 av Harriet Colliander m.fl. (nyd)
1993/94:Bo22 av Ulla Orring (fp)
1993/94:Bo23 av Jan Andersson (s)
1993/94:Bo24 av Oskar Lindkvist m.fl. (s)
1993/94:Bo25 av Karl-Gösta Svenson (m)
1993/94:Bo26 av Lars Werner m.fl. (v)
1993/94:Bo27 av Dan Eriksson i Stockholm och Bo G Jenevall (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:186 Ändringar i arbetsmiljölagen
1993/94:A68 av Ingela Thalén m.fl. (s)
1993/94:A69 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:A70 av Björn Kaaling (s)
med anledning av prop. 1993/94:187 Försöksverksamhet med medborgar-
kontor
1993/94:K54 av Margitta Edgren (fp)
1993/94:K55 av Christer Skoog m.fl. (s)
1993/94:K56 av Hans Stenberg och Ines Uusmann (s)
med anledning av prop. 1993/94:188 Lokal demokrati
1993/94:K57 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:K58 av Thage G Peterson m.fl. (s)
1993/94:K59 av Bengt Kindbom och Anders Svärd (c)
1993/94:K60 av Bo Holmberg m.fl. (s)
med anledning av prop. 1993/94:189 Kommunal biståndsverksamhet
1993/94:K61 av Maud Ekendahl (m)
1993/94:K62 av Kristina Svensson och Berndt Ekholm (s)
1993/94:K63 av Lennart Rohdin (fp)
med anledning av skriv. 1993/94:207 Sverige och Partnerskap för fred
1993/94:U6 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:U7 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 13 april
1993/94:132 av Carl Olov Persson (kds) till arbetsmarknadsministern om me-
ningsfull sysselsättning för arbetslösa:
I dagsläget är drygt 600 000 personer utan arbete. Omfattande arbets-
marknadspolitiska åtgärder har satts in. Trots detta kvarstår faktum att ar-
betslösheten för alltför många som förlorat arbetet eller, för många ungdo-
mars del, aldrig haft arbete innebär att man går helt utan sysselsättning. Det
innebär en enorm social ansträngning för den som är sysslolös och national-
ekonomiskt ett gigantiskt resursslöseri.
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
55
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
De arbetslösa vill ha ett arbete. De vill inte bara ta emot passivt kontant-
stöd. De vill göra rätt för sig. De vill ha fasta rutiner, sociala kontakter och
krav på att göra något kreativt.
Orsakerna till det svåra sysselsättningsläget är en svår lågkonjunktur som
förstärkts av sviterna efter en ovarsam ekonomisk politik under 70- och 80-
talen. Politikerna tog i alltför stor omfattning på sig uppgiften att vara arbets-
givare. Vetskapen om detta innebär att vi nu måste vara ytterst försiktiga när
vi förordar insatser för att ge arbete åt alla. Vi måste ha klart för oss att det
är företag inom den privata sektorn som är nyckeln till en långsiktigt bra ar-
betsmarknad. Därför är den enskilt viktigaste insatsen från politikernas sida
att skapa goda förutsättningar för företagandet.
Trots detta måste större intresse fästas vid vad som kan göras för att ar-
betslösa som vill arbeta eller utveckla sig för nya uppgifter skall få möjlighet
till detta.
Den som drabbas av arbetslöshet bör snarast möjligt beredas möjlighet till
kompetenshöj ande studier eller annan meningsfull sysselsättning. Politi-
kerna måste ta ansvar för en positiv utveckling för alla människor, även de
som nu är arbetslösa.
I riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspolitiken fram-
förs att det måste läggas fast klara mål och riktlinjer för insatserna för de
långtidsarbetslösa. Jag instämmer helt i detta. Men ännu viktigare är att för-
hindra att människor blir långtidsarbetslösa.
Det är bättre att en arbetslös sätts i inskolning, parallellt med en som har
arbetet kvar, än att han/hon stannar hemma och slår ihjäl tiden på grund av
avsaknad av arbete. Samma gäller unga personer som ännu inte kvalificerat
sig för rätt till KAS eller a-kasseersättning. När det är dags för en ung person
att komma ut på arbetsmarknaden bör personen ifråga omedelbart in i ett
arbete - under handledning av äldre - för att undvika att vederbörande ham-
nar i en apatisk situation. Utöver den samhällsekonomiska vinsten som på
så sätt erhålles, skapas dessutom en dubbel kompetens inom företagen och
mjukare övergångar erhålles i samband med att någon slutar på en arbets-
plats.
Den resurs de arbetslösa utgör måste utvecklas på ett bättre sätt än i dag.
Vilka ytterligare åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta för
att skapa meningsfull sysselsättning till alla som är arbetslösa?
Anmäldes att följande fråga framställts
den 13 april
1993/94:448 av Ingbritt Irhammar (c) till utbildningsministern om högskolan
i Kristianstad:
Högskolan i Kristianstad planerar att flytta till tidigare P 6:s område i Kris-
tianstad. Högskolan har i förhandlingar med Akademiska Hus i Lund AB
kommit fram till ett preliminärt hyresavtal. Parterna har enats om en hyres-
tid om 20 år från inflyttningen med en uppsägningstid på två år och med fem
års förlängningstid.
Enligt gällande bestämmelser skall dock den del av avtalet som omfattar
hyrestiden underställas regeringen innan slutligt avtal kan tecknas. Rege-
ringen har hitintills inte lämnat något sådant bemyndigande. Mot denna bak-
grund vill jag fråga utbildningsminstern:
Vilka intentioner har regeringen med Kristianstads högskola?
9§ Kammaren åtskildes kl. 15.50.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. meddelandet om informa-
tion från regeringen kl. 14.02 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
57
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
Innehållsförteckning
Torsdagen den 14 april
1 § Hänvisning av ärende till utskott .......................
2 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
13 april .........................................
Justitieutskottets betänkande JuU20
Justitieutskottets betänkande JuU23
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Konstitutionsutskottets betänkande KU29
Konstitutionsutskottets betänkande KU35
Finansutskottets betänkande FiU9
Finansutskottets betänkande FiU12
Skatteutskottets betänkande SkU36
Skatteutskottets betänkande SkU37
Skatteutskottets betänkande SkU38
Kulturutskottets betänkande KrU22
Trafikutskottets betänkande TU21
Trafikutskottets betänkande TU22
Trafikutskottets betänkande TU23
3 § Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättig-
hetsfrågor .......................................
Konstitutionsutskottets betänkande KU24
Debatt
Ingvar Svensson (kds)
Bengt Hurtig (v)
Thage G Peterson (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Henrik S Järrel (m)
Kenneth Attefors (nyd)
Beslut ...............................................
Meddelande om information från regeringen .................
4 § Finansiering av vissa väginvesteringar i Stockholms län m.m. ..
Trafikutskottets betänkande TU24
Debatt
Kenneth Attefors (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Beslut ...............................................
5 § Information från regeringen om flyktingpolitiken...........
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Maud Björnemalm (s)
58
26
28
29
39
40
Gustaf von Essen (m)
Maj-Lis Lööw (s)
Georg Andersson (s)
Hans Andersson (v)
Berith Eriksson (v)
Elver Jonsson (fp)
Märtha Gårdestig (kds)
Wiggo Komstedt (m)
Maud Ekendahl (m)
Margareta Viklund (kds)
Arne Jansson (nyd)
Gullan Lindblad (m)
6 § Bordläggning ...................................... 54
7 § Anmälan om interpellation
1993/94:132 av Carl Olov Persson (kds) om meningsfull syssel-
sättning för arbetslösa............................ 55
8 § Anmälan om fråga
1993/94:448 av Ingbritt Irhammar (c) om högskolan i Kristian-
stad .......................................... 56
Prot. 1993/94:88
14 april 1994
59
gotab 46539. Stockholm 1994