Protokoll
1993/94:87
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för riksdagsledamot och ersättare för riks-
dagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit bevis om
att Kjell Nordström (s), Skara, utsetts till ny ledamot av riksdagen fr. o. m.
den 18 april 1994 sedan Jan Fransson (s) avsagt sig sitt uppdrag som riksdags-
ledamot. Till ersättare har utsetts Monica Green, Skövde, Carina Ohlsson,
Lidköping, och Peter Karlsson, Falköping, (alla s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 11 april 1994
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:174 till arbetsmarknadsutskottet
1993/94:210 till näringsutskottet
1993/94:243 till finansutskottet
Motionerna
1993/94:Ju34 till justitieutskottet
1993/94:Sf35—Sf37 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:Jo54-Jo57 till jordbruksutskottet
1993/94:Sk41 och Sk42 till skatteutskottet
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Föredrogs men bordlädes åter
Konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU24
Trafikutskottets betänkande 1993/94:TU24
Talmannen meddelade att näringsutskottets betänkanden NU15 och
NU16 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU15 Näringspolitik (prop. 1993/94:100 delvis och förs.
1993/94:RR4).
Anf. 1 MATS LINDBERG (s):
Fru talman! Den näringspolitik som den borgerliga regeringen och nä-
ringsminister Per Westerberg nu bedriver är ett misslyckande för vårt land.
Utfallet av regeringens näringspolitik skall värderas utifrån de målsättningar
och löften som ställts upp i de regeringsdeklarationer som avlämnats sedan
1991.
Det sades att 1990-talet skulle bli en renässans för små- och nyföretagan-
det. Detta utlovades i oktober 1991. Sverige skulle återupprättas som en till-
växt- och företagarnation med en stark och växande ekonomi. Regeringens
näringspolitik har i olika avseenden utformats utifrån mer renodlat ideolo-
giska hänsyn än vad som varit sakligt motiverat. Och det är moderat ideologi
som har fått färga den politik som förts.
Det är nu dags att jämföra regeringens stolta paroller med vad som fak-
tiskt har hänt. Bruttonationalprodukten har sjunkit tre år i följd. Detta har
aldrig tidigare hänt under 1900-talet. Fallet uppgår till 5 %, vilket motsvarar
ca 75 miljarder kronor i bortfall av produktion. Nedgången har varit särskilt
stark i industrin. Antalet konkurser har aldrig varit större. Sedan regeringen
Bildt tillträdde i oktober 1991 har över 45 000 företag gått i konkurs. För
första gången överstiger antalet konkurser antalet nyetablerade företag. Det
som skulle bli en småföretagarnas renässans har i stället blivit en utslagning
av småföretag utan motstycke.
Ett grundläggande fel i regeringens politik är att man betraktar näringspo-
litik som ett awecklingsområde. Landets näringsminister vill uppenbarligen
med sina insatser avveckla sitt fögderi, och inte utveckla möjligheterna för
svenska företag och svenskt näringsliv.
Enligt min mening finns det två nyckelfrågor när det gäller den framtida
näringspolitiken. Den ena är att stärka den inhemska efterfrågan, den andra
är att stärka den strukturella utvecklingen av näringslivet. Här handlar det
bl.a. om hur innovationsklimatet kan förbättras.
Näringspolitikens uppgift är också att med utgångspunkt i en sund pen-
ning- och finanspolitik främja en god utveckling av näringslivet. Alla politik-
områden måste samverka för att målet om en uthållig tillväxt skall kunna
uppnås. Staten måste utforma fasta spelregler för företagen och genom bl.a.
selektiva insatser stödja utvecklingen av framför allt små och medelstora
företag. Här handlar det bl.a. om olika typer av branschprogram.
En god lönsamhet i näringslivet är nödvändig av två skäl: det gäller dels
att generera kapital för egna investeringar, dels att attrahera placerare i en
ökad internationell konkurrens.
Vi socialdemokrater har en annan näringspolitisk grundsyn än regeringen.
Marknaden styrs inte av en osynlig hand som automatiskt leder till det bästa
samhällsekonomiska resultatet. I vårt komplexa samhälle, där den viktigaste
produktionsfaktorn är den kunskap och kompetens som människor besitter,
blir insatser av det offentliga allt viktigare. Statliga och kommunala insatser
inom näringspolitiken spelar - tvärtemot vad som påstås i nyliberala ideolo-
gier - en allt större roll än tidigare. Detta är ett synsätt som vunnit allt större
gehör i vår omvärld.
Ett bärande tema i den socialdemokratiska näringspolitiken är att stärka
småföretagandet. Vi har föreslagit olika åtgärder för att åstadkomma detta.
Vi har bl.a. krävt att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett sam-
lat näringspolitiskt program för små och medelstora företag. Programmet
bör utformas i ett Europaperspektiv och särskilt beakta två saker: dels en
samordning med EU:s näringspolitik, dels förslag om stöd och stimulans till
små och medelstora företag att komma ut på Europamarknaden. Det finns
en risk att svenska företags konkurrenskraft allvarligt försämras jämfört med
företag i andra europeiska länder. Svenska småföretag behöver t.ex. någon
form av exportstöd. Vi har föreslagit att 50 miljoner kronor anslås för detta.
Vad det framför allt handlar om är en satsning på olika branschprogram.
Vi måste rikta in våra ansträngningar på att delta i dessa program. Annars
kommer vi på efterkälken i förhållande till utvecklingen i de andra euro-
peiska länderna. Samtidigt måste vi upprätta egna nationella program på
olika områden. I den näringspolitik som framför allt Moderaterna bedriver
har man av ideologiska skäl avvisat alla selektiva insatser.
Områden som är viktiga att satsa på är skogsbruk, träteknik, verkstads-
teknik, informationsteknologi och livsmedelsfrågor. Den Verkstadstekniska
delegation som tidigare funnits bör återskapas. Det är också angeläget att
slå vakt om vår svenska gruvindustri. För att gruvnäringen långsiktigt skall
överleva måste en kraftfull satsning ske på baskartering och mineralprospek-
tering. Vi har föreslagit att 350 miljoner kronor skall avsättas för satsningar
på olika branschprogram.
Fru talman! När det gäller kapitalförsörjningen till små och medelstora
företag saknas ett helhetsgrepp. I ett läge där marknaden erbjuder få eller
inga lösningar av hur svenskt näringsliv skall kunna förses med riskvilligt ka-
pital saknas konkreta och verkningsfulla initiativ från regeringen. Den verk-
samhet som bedrivs i de riskkapitalbolag som fått tillgång till löntagarfonds-
medlen har inte kommit småföretagen till del. Vi anser att det statliga kapita-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
let i förvaltningsbolagen Atle och Bure kan göra bättre nytta på annat sätt.
Därför har vi krävt att staten skall sälja sina aktier i dessa bolag och tillföra
den centrala fonden för utvecklingsbolagen dessa 300 miljoner kronor.
Näringspolitiken måste också prioritera åtgärder för att främja kvinnors
företagande och nyföretagande i kooperativ form. Särskilda insatser måste
göras för att stödja kvinnor som vill starta eget företag eller på annat sätt
engagera sig i små och medelstora företag. Detta gäller inte minst på mindre
orter i glesbygd. Det sistnämnda gäller också för det kooperativa nyföreta-
gande som nu är på frammarsch. Här måste lagstiftning och andra former
av stödåtgärder anpassas till de särskilda villkor som gäller för kooperativ
verksamhet.
För att fullfölja bl.a. de uppgifter som vi redovisat behövs en kompetent
och kraftfull statlig aktör. Den centrala myndigheten för näringslivet är Nä-
rings- och teknikutvecklingsverket NUTEK. NUTEK:s roll och uppgift är
att främja nyföretagandet och att utveckla befintliga små och medelstora
företag samt att ansvara för att företagen får information och kunskap om
näringslivets villkor. NUTEK är en samordnande myndighet för utvecklings-
bolagen och spelar därför en viktig roll när det gäller kapitalförsörjningen
till företag. NUTEK är också ett kontaktorgan för EU:s program för små
och medelstora företag.
Alla de uppgifter som NUTEK har är viktiga för att stödja och stimulera
småföretagen i vårt land. Därför är det obegripligt att den borgerliga rege-
ringen har fråntagit NUTEK medel som var avsedda för att man skulle
kunna fullfölja dessa viktiga uppgifter. Det är angeläget att ge NUTEK rejält
med resurser så att man där kan fullfölja de för de svenska småföretagen så
viktiga uppgifterna.
Fru talman! Jag har här redovisat en del av de satsningar som vi social-
demokrater vill göra för att stödja och utveckla svenskt näringsliv och
svenska småföretag.
Det är med tillfredsställelse som jag kan konstatera att utskottets majori-
tet har följt den socialdemokratiska linjen när det gäller de kooperativa före-
tagen, stödet till varvsindustrin, attachéverksamheten och den geologiska
undersökningsverksamheten. Det är min förhoppning att denna linje nu
även vinner gehör här i kammaren, så att dessa åtgärder som är av mycket
stor betydelse för utvecklingen i Sverige också genomförs.
Fru talman! Jag övergår till att kortfattat kommentera några av de övriga
socialdemokratiska reservationerna. Förutom den försäljning av Atle och
Bure som jag redovisat tidigare vill vi ytterligare underlätta situationen på
riskkapitalmarknaden genom att AP-fonderna skall medges rätten att pla-
cera ytterligare 10 miljoner kronor i aktier i mindre och medelstora företag.
Vi anser också att det kvinnliga företagandet, som har haft en positiv ut-
veckling, bör ges ytterligare förstärkningar med 10 miljoner kronor, detta
för att öka stödet till utbildning, kunskapsöverföring, rådgivning och bil-
dande av nätverk för kvinnligt företagande. Det har visat sig att det finns
många hinder för kvinnor att etablera sig som företagare. Detta bör man
med dessa nya resurser kunna avhjälpa.
Stödet till uppfinnare har vi socialdemokrater påtalat vid ett antal tillfällen
i denna kammare. Jag tror också att vi varit överens om de behov som finns.
Men regeringen har nu förhalat dessa insatser under i stort sett två år. Det
är beklagligt att det skall ta så lång tid innan man åstadkommer något. Vi
socialdemokrater vill förstärka rådgivningen genom att produktråden för-
stärks. Vi vill också att Svenska Uppfinnareföreningen får utökade resurser
för sin verksamhet. Därför föreslår vi en utökning med 25 miljoner kronor,
varav 19 miljoner skall avse produktråden och 6 miljoner skall avse Svenska
U ppfinnareföreningen.
Fru talman! När det gäller prospektering har utskottets majoritet inte hel-
ler denna gång beaktat förhållandet att den svenska gruvnäringen utan stat-
liga insatser på prospekteringsområdet kommer att försvinna. Sverige är det
enda land i världen som har rika förekomster av mineraler och där man inte
genom statliga insatser prospekterar. Det har också visat sig att vår prospek-
teringsnivå drastiskt har minskat och i stort sett halverats under de senaste
åren. Den borgerliga tron på att marknaden skulle lösa detta har än en gång
visat sig vara felaktig. Vi socialdemokrater anvisar därför 85 miljoner kronor
till prospektering.
Fru talman! Avslutningsvis vill jag framhålla att vi socialdemokrater står
bakom samtliga s-reservationer. Men jag yrkar endast bifall till reservatio-
nerna 1, 3, 5, 11, 18, 20, 21, 22 och 24.1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 2 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Fru talman! Det är rätt fantastiskt att lyssna till Mats Lindbergs uttalande
om regeringens stora misslyckande med näringspolitiken. Han gör det utan
att beröra den förutsättning som socialdemokraterna lämnade över till den
borgerliga regeringen. Men det finns säkert andra företrädare i regeringspar-
tierna som kommer att utveckla sina synpunkter på det. Att vi i Ny demo-
krati inte delar Socialdemokraternas grundsyn på näringspolitiken innebär
emellertid inte att vi i vissa frågor inte kan ha en samsyn. Det kommer också
att framgå av bl.a. våra ställningstaganden i vissa frågor som behandlas i det
aktuella betänkandet.
Fru talman! Jag känner mig djupt besviken över hur riksdagen hanterar
näringspolitiken och möjligheterna att diskutera denna för vårt samhälle och
välfärd så viktiga fråga. Näringspolitiken är visserligen, som många andra
politiska områden, mångfasetterad till sitt innehåll. Vi får emellertid sällan
tillfälle att diskutera helhetsbilden, med dess ingredienser av skatte- och ar-
betsmarknadsfrågor, konkurrenslagstiftning, exportfrämjande åtgärder,
småföretagsproblem, innovationsklimat etc.
Näringspolitiken är ändå navet i den svenska ekonomin. Alla partier är
överens om att tillväxten i svensk industri är avgörande för vårt trygghetssy-
stem och för möjligheterna att få en bättre balans i statsbudgeten.
För att åstadkomma en hög aktivitet i samhällsekonomin finns inga genvä-
gar. Det går inte att ingripa för mycket i enskilda branschers och företags
förhållanden. Det är de allmänna förutsättningarna som måste vara utfor-
made så att det finns incitament att starta och driva företag. Sverige har un-
der många år av socialdemokratiskt styre genomsyrats av en som jag uppfat-
tar det rent företagsfientlig inställning.
Dessutom har konkurrensen varit - och är fortfarande - hämmad av en
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
enorm offentlig sektor och av förekomsten av monopol och oligopol. Se bara
på banksektorn! Där håller bristande konkurrens räntemarginalerna uppe
och medverkar till kreditproblem för många småföretagare. Genom med-
verkan från Ny demokrati har ett antal skattelättnader som främjar nyföre-
tagandet kunnat genomföras. Dubbelbeskattningen av aktier slopas, rea-
vinstskatten halveras, periodiseringsfonder och mer lika skatter för enskilda
företag och aktiebolag genomförs samt kvittning av underskott mot inkomst
av tjänst etc. Detta har redan böljat speglas i synliga ökade investeringar
och fler nya jobb.
I alla dessa sammanhang har socialdemokraterna röstat mot det genomfö-
rande som stimulerar just småföretagarna, dem som man här i kammaren
säger att man vill värna. Det är ett mycket underligt resonemang. Men det
finns en rad andra åtgärder som också borde ha genomförts enligt Lindbeck-
kommissionens förslag, främst inom bank- och finanssektorn. Men tyvärr
har regeringen hänvisat ekonomikommissionens förslag till byrålådan.
På initiativ av Ny demokrati omvandlades en del av löntagarfonderna till
riskkapitalbolagen Atle och Bure och till en industri- och nyföretagarfond.
Atle och Bure med sina riskkapitalbolag har inte fungerat på det sätt som
Ny demokrati förväntat sig. På den punkten har vi faktiskt en samsyn med
socialdemokraterna. Kapitalet har visserligen förvaltats väl, men det har inte
kommit de medelstora och små företagen till del, vilket var meningen.
Industri- och nyföretagarfondens arbete här däremot medverkat till
många nyföretagsetableringar och nya projekt som inneburit nyskapade
jobb.
Vad gäller omorganisationen av utvecklingsfonderna ser vi fram emot en
kompetensförstärkt produktrådsverksamhet. Vi hoppas att det blir av och
att det kommer att genomföras i snabb takt. Utskottet har också här enats
om utökade medel för en kompetensförstärkning och utbyggnad av produkt-
råden och en utökad konktakt med SUF, Svenska Uppfinnareföreningen -
detta inom en rätt blygsam kostnadsram på 5 miljoner kronor.
I avvaktan på regeringens förslag om innovationsstöd har Ny demokrati
avstått från att driva frågan om ytterligare satsningar på exempelvis produkt-
råden. Det gäller även en rad övriga innovationsfrämjande åtgärder. Vi ville,
i motsats till Socialdemokraterna, vänta och se; vad kommer att hända? Det
har nu hänt. Det förslag om innovationsstöd som regeringen har presenterat
anser vi är helt otillräckligt. Jag kommer att säga mer om detta i samband
med behandlingen av det aktuella betänkandet i den frågan. Vi kommer att
utveckla det mycket mera i detalj, och vi kommer att ställa många krav och
framföra synpunkter på den mycket generella och alltför förenklade syn som
regeringen har när det gäller att tackla hela innovationsbiten.
Fru talman! Jag vill gärna också ytterligare utveckla några allmänna syn-
punkter på näringspolitiken innan jag går in i mer detaljerade kommentarer,
som har direkt anknytning till det aktuella betänkandet.
Låt oss se på konkurrenslagstiftningen. Den har stor betydelse för landets
alla företagare, inte minst för de 300 000 småföretagarna. Vi vet att en kon-
kurs främst drabbar leverantörer. Under 1992 och 1993 förlorade de 25 re-
spektive 17 miljarder, dvs. enorma belopp.
Ny demokrati har två gånger tidigare motionerat om en ändring av kon-
kurrenslagstiftningen, som skulle ge leverantörerna en högre prioritet vid
konkurser. Det förslaget kom också från Innovationsutredningen, som star-
tade sin verksamhet 1988. Förslaget presenterades för något år sedan, men
det behandlas fortfarande.
Konkurrenslagstiftningen ifrågasätts också från andra utgångspunkter i
den allmänna debatten, men fortfarande drabbas leverantörerna av miljard-
förluster, med åtföljande arbetslöshet - detta på grund av den gamla lagstift-
ningen. Det är onödigt.
Vi i Ny demokrati har svårt att acceptera denna politiska tröghet i hante-
ringen. Kan frågan om en förändrad prioritering vid konkurser verkligen
inte ryckas ut ur den stora, komplexa bit som konkurrenslagstiftningen re-
presenterar?
I tidigare motioner har vi tagit upp det angelägna i att förändra förutsätt-
ningarna för Exportkreditnämndens verksamhet, såväl dess organisation
som kreditregler - tyvärr utan att vinna gehör här i kammaren. Svensk ex-
portindustri borde kunna konkurrera på lika villkor som de som gäller i våra
konkurrentländer.
En av våra mest inkomstbringande näringar är turismen. Totalt omsätts
över 100 miljarder inom den branschen, varav närmare 20 miljarder är intäk-
ter från utländska turister. Vi brukar säga att fem tyska turister ger Sverige
samma inkomst som en exporterad Volvo.
Ändå hanterar regering och riksdag turismen och dess organisation sorg-
ligt oprofessionellt. När skall regeringen komma till insikt om att man med
nuvarande satsningar är på väg att bli helt akterseglad av våra närmaste kon-
kurrentländer? Det finns anledning att återkomma till detta, kanske redan
nu på fredag, i samband med en aktuell interpellationsdebatt med närings-
ministern i just de frågorna. Då kan vi också ta upp den splittrade bilden
utomlands, som Sverige fortfarande inte har tacklat. Man genomförde en
utredning för att finna en lösning. Regeringen utlovade först en proposition
och sedan en skrivelse, som numera ligger i byrålådan. Ingenting händer.
Man bör agera på ett helt annat sätt.
Min kollega Bo G Jenevall kommer att ta upp och belysa ytterligare några
intressanta frågor i direkt anslutning till det aktuella betänkandet.
Fru talman! Även om vi i Ny demokrati i stort sett delar regeringens
grundsyn på näringspolitiken anser vi att det behövs ytterligare insatser i en-
lighet med innehållet i Lindbeckkommissionens förslag.
Jag yrkar därför bifall till vår reservation 2, vid mom. 1, och bifall till vår
reservation 8, vid mom. 8, om stöd till kvinnligt företagande. I övrigt yrkar
jag bifall till utskottsmajoritetens förslag enligt mom. 2-54.
Anf. 3 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ställa några frågor till Bengt Dalström, som
tydligen tycker att regeringens politik i stort sett har varit och är bra. Har
Bengt Dalström inte kunnat se att innovationsfrågan och frågan om riskkapi-
tal till småföretagen har förhalats och förfelats? Jag har i många samman-
hang uttryckt detta och varit kritisk. Är det inte så att Ny demokrati också
är kritiskt mot regeringens politik i en rad frågor?
Jag tog upp frågan om turismen. Vi pekar på att regeringen inte för någon
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
konkret näringspolitik och att det är det som är problemet. Det vore bra om
Bengt Dalström också sade det.
Anf. 4 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Mats Lindbergs observation är i och för sig korrekt, men att
påstå att regeringen generellt sett saknar en aktiv näringspolitik är att skjuta
över målet. När det gäller de aktuella bitarna - t.ex. innovationsbiten, för
att vara mer konkret, som ligger mig varmt om hjärtat och där jag medver-
kade till att få till stånd Innovationsutredningen, som kom med många bra
och vettiga förslag - finns det förväntningar om att regeringen skall göra en
rejäl satsning. Det som nu har presenterats överensstämmer inte med de tan-
kegångar och förhoppningar som vi i Ny demokrati har haft. Vi är överens
om att satsningen i det fallet har varit dålig.
När det gäller turismen har tyvärr också Mats Lindbergs parti framfört
olika förslag och tankegångar utan att komma till rätta med frågan, efter
kanske 17 utredningar sedan 1972. Det finns organisatoriska problem. An-
svaret är delat på två departement, Närings- och Utrikesdepartementen, och
man slår uppenbarligen vakt om reviren. Jag tror ändå att vi någon gång får
uppleva en effektiv tackling av turismen. Vi kommer att verka för det.
Anf. 5 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Det är bra att Bengt Dalström tar upp just den här frågan.
Det visar att vi har samma uppfattning. Det som är olyckligt i det här sam-
manhanget och som gör att vi säger att det inte förs en riktig näringspolitik
är just att regeringen inte lägger fram förslag som långsiktigt löser proble-
men. Det gick alltså mer än två år innan det kom ett förslag om just innova-
tioner. Det hade ju varit oerhört värdefullt om det hade kommit redan i ett
tidigt skede.
När det gäller turismen delar jag Bengt Dalströms uppfattning. Turismen
har inte heller av socialdemokratiska regeringar setts som en näringspolitisk
fråga, och det är beklagligt. Men synen på turismen har förändrats, och vi
är beredda att föra diskussionen ganska långt.
Anf. 6 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Förvisso är turism och innovationer stora bitar i näringspoliti-
ken. Men just på grund av att regeringen tar upp hela skatteproblematiken
ansluter vi oss till regeringens politik, trots att man missar de här två viktiga
punkterna, som finns med i bilden. Mats Lindberg företräder socialdemo-
kratin, som vill förhindra det vi vill åstadkomma. Ni har röstat emot alla för-
slag på skatteområdet som skulle underlätta för småföretagarna att skapa
nya jobb, att satsa på nya projekt, osv. Det är de tunga bitarna. Till det kom-
mer anställningsförhållandena, LAS och allt detta; även där stretar ni emot.
Ni vill inte se till att det blir lättare för företagare att anställa folk, osv.
Det finns alltså en rad områden där ni inom socialdemokratin inte ställer
upp på en aktiv näringspolitik - tvärtom: ni motverkar den. En aktiv närings-
politik tycker vi är väl så viktigt - kanske t.o.m. viktigare än både innovatio-
ner och turism.
Anf. 7 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Vi kan nu i riksdagsperiodens slutskede konstatera att det
finns en spridd, djupgående brist på förtroende för regeringens näringspoli-
tik. Jag tycker att det är olyckligt att det är så. En bra näringspolitik måste ha
ett brett stöd - den skall vara förankrad i breda företagargrupper och vinna
förtroende hos stora företag, medelstora företag och småföretag. Den skall
accepteras och t.o.m. gillas bland de anställda i företagen.
Vi kan nu i slutet av perioden konstatera - det redovisas t.ex. i nr 13 av
Veckans Affärer - att det finns en djup misstro mot regeringens näringspoli-
tik hos storföretagen. Vi kan också konstatera att regeringens näringspolitik
inte har varit någon succé bland småföretagarna. Vi kan vidare konstatera
att regeringens näringspolitik avskys av de fackliga organisationerna.
Det här skulle ju kunna vara uttryck för en mängd olyckliga omständighe-
ter; man har velat väl men misslyckats. Men jag tror inte att det är så. Jag
tror att det är en medveten satsning som har lett till det här resultatet. Vid
den här riksdagsperiodens början gjordes det en klar programdeklaration
från regeringen genom näringsminister Per Westerberg att det inte skulle be-
drivas någon näringspolitik. Näringsministern skulle awecka näringspoliti-
ken och syssla med konkurrenspolitik och konkurrensfrämjande åtgärder.
Jag vet inte om han har lyckats helt med detta, men spåren av den här perio-
dens politik förskräcker.
En sådan näringspolitik strider enligt vad jag kan förstå mot uppfattningar
som finns representerade bland regeringspartierna. Den strider t.ex. mot
den politik som Centerpartiet bedrev så sent som förra regeringsperioden.
Då förordade man åtgärder som stimulans av branscher och stimulans av re-
gioner, ett aktivt samhälleligt engagemang i näringspolitiken.
Tyvärr kan bristen på näringspolitik från departementet och ministern inte
sägas ha kompenserats av ett aktivt näringsutskott, av en självständig, fram-
åtsyftande politik som har drivits av regeringspartiernas representanter och
majoriteten i utskottet. Tyvärr måste man konstatera att de har suttit passiva
och inte agerat, inte ens när de har varit övertygade om att den politik som
har föreslagits av regering och departement har varit dålig. Det tycker jag
är illa.
De fel som regeringen har begått är att man ensidigt har satsat på avregle-
ringar och skattesänkningar - två områden som har nämnts tidigare.
När man talar om avregleringen tänker man på de attacker som regeringen
har gjort mot arbetsrätten och som har varit direkta provokationer mot de
anställda, på såväl stora som medelstora och små företag. Det visar på en
bristande känsla för vad arbetsrätten är och vad den har för bakgrund. Den
är ett skydd för de anställda som dessa i facklig kamp har skaffat sig därför
att de har befunnit sig i en underlägsen situation gentemot företagsägarna
och företagsledningen. Den är ett självförsvar, som samtidigt har inneburit
att man har skaffat sig en självständigare ställning och en självrespekt. Man
har blivit mer av en likvärdig part på företaget och kunnat agera utifrån det.
Det som regeringen har gjort och som är till skada för det svenska närings-
livet och de svenska företagen är att man har försökt rulla tillbaka positio-
nerna, och man har i viss mån lyckats att skapa ett mer föråldrat förhållnings-
sätt mellan företagare och anställda. Detta är till skada för svenska företag
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
10
och svensk företagsamhet på så vis att det innebär att personalens kritik hålls
tillbaka och ersätts med tystnad, försiktighet och accepterande av villkor
som man inte gillar. De anställda är som kreativa personer en resurs för före-
taget, och deras kritik och ifrågasättande av verksamhet är en oerhört viktig
drivkraft för hela utvecklingen av svenskt näringsliv och för utvecklingen av
enskilda företag.
Det andra området som man har inriktat sig på har varit skattesänkningar.
Det har genomförts skattesänkningar för företag och aktieägare, och de har
bl.a. inneburit att regeringen har givit sina egna medlemmar med stora aktie-
poster miljonvinster. Det är provocerande. Och det har man gjort samtidigt
som man har lagt på de anställda i företagen ökade bördor i form av egenav-
gifter, dvs. ökade skatter. Den här typen av ensidigt gynnande, betonandet
av företagaren som något viktigare och bättre, något som är värdefullare för
näringslivets utveckling än de anställda, är också till skada för svenskt nä-
ringsliv.
Det är inte nog med att regeringen har givit sig själv gåvor - här har också
förekommit att riksdagsledamöter som har ett inflytande över näringspoli-
tiska frågor haft sådana relationer till företag att deras agerande har kunnat
uppfattas som rena tjänster till enskilda företag. Detta skadar förtroendet
för regeringens näringspolitik, och det skadar förtroendet för näringsutskot-
tets verksamhet.
Slutsatsen är alltså att vi kan se tillbaka på en misslyckad näringspolitik.
Det har också förekommit motdrag. Det bedrivs näringspolitik, riktad nä-
ringspolitik, av den nuvarande regeringen, men inte genom Näringsdeparte-
mentet eller via näringsutskottet utan genom Arbetsmarknadsdepartemen-
tet och arbetsmarknadsutskottet. Man kan säga att Börje Hörnlund och
Centern har hittat en krypväg eller har lurat sina moderata kolleger. Via re-
gionalpolitiken och via Arbetsmarknadsdepartementet bedriver man litet av
den gamla vanliga folkrörelse-näringspolitiken, som byggde på breda majo-
riteter av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Jag tycker
att det är bättre än ingenting, men det vore rimligare om näringspolitiken
bedrevs av dem som har kompetens på området - Näringsdepartementet,
NUTEK och näringsutskottet - och om de verkliga insatserna för svenskt
näringsliv och företagande debatterades när näringsutskottet hade sina de-
batter och inte senare när regionalpolitiken kommer upp.
Vänsterpartiets näringspolitik har under den här perioden byggt på tanken
att det är viktigt att det under lågkonjunkturer blir en omställning av svenskt
företagande så att det anpassas till framtiden. Det skall vara en omställning
till en ekologiskt hållbar produktion. Det betyder att det skall vara ett skatte-
och avgiftssystem - ett regelsystem - som uppmuntrar att man snålar med
resurser och energi och att man tar vara på råvaror och har den inställningen
till produkten att man kan ta ansvar för den från vaggan till graven.
Detta är viktigt från oerhört många synpunkter. Det är en sorts hållbar
överlevnadsstrategi som man satsar på världen över. Det är viktigt eftersom
det bl.a. är på detta område som Sveriges framtida exportvinster ligger.
Svenska företag är på en del av dessa miljöanpassade områden föregångs-
företag. Marknaden för miljöanpassad produktion är en av de snabbast väx-
ande marknaderna om man ser det i ett världsperspektiv. Vi menar att rege-
ringen och riksdagen bör göra tydligare markeringar för att uppmuntra en
utveckling i denna riktning.
En bra näringspolitik under en lågkonjunktur, när det finns chans att göra
en omställning, innebär en allmän satsning på förnyelse av produktionen och
på utveckling av olika näringar. Nu verkar vi ha kommit ur den värsta kon-
junktursvackan. Det går bra för svenska exportföretag. Då finns det en risk
att vi glömmer de lärdomar som vi drog av den förra långa högkonjunkturen.
Då glömde den svenska industrin och det svenska företagandet den nödvän-
diga förnyelsen.
Vänsterpartiet föreslår att det skall inrättas en framtidsfond som möjlig-
gör och kan bidra till en omställning av produktionen under uppgången. De
vinster som kommer in nu skall gå tillbaka till företagen i form av investe-
ringar för att ändra arbetsorganisationer, tekniker och produktion så att
framtidens krav på ekologisk hållbarhet uppfylls.
En bra näringspolitik måste handla om en utveckling av hela landet. Sam-
hället har ett ansvar för att prospektera malm och mineralfyndigheter i Norr-
land. Det måste skapas förutsättningar för kvinnligt företagande såväl i gles-
bygd som i tätort och i storstäder. En bra näringspolitik innebär en satsning
på kooperation. Vänsterpartiet har gjort sådana markeringar. När det gäller
kooperationen har utskottet gått på samma linje som Vänsterpartiet och So-
cialdemokraterna.
Självfallet måste en bra näringspolitik innebära arbete för både män och
kvinnor. Det måste finnas arbete för både låg- och högutbildade. Det skall
finnas ett allmänt stöd och ett gott klimat för små och medelstora företag.
Vänsterpartiet har gjort framstående insatser för att medverka till en så-
dan politik. Vi har accepterat behovet av slopad beskattning på arbetande
kapital i småföretagen. Vi har velat ha en samsyn när det gäller former för
finansering, kapitalförsörjning och utveckling av småföretag. Samhället, sta-
ten, skall ha en aktivare roll än regeringen föreslår, men det skall inte införas
någon centralstyrning - någon statlig planering. Det skall vara ett flexiblet
heltäckande system.
I detta avseende tycker vi att regeringen har varit alldeles för ideologisk.
Regeringen har slagit sönder ett fungerande system för kapitalförsörjning.
Man har gjort ändringar när det gäller utvecklingsfonderna och Industrifon-
den. Nu verkar bitarna ha kommit på plats, men det har tagit alldeles för
lång tid. Man borde ha satsat på innovationer tidigare än vad man nu har
gjort. Nu kommer man till skott i slutet av en period, då det börjar rulla på
i näringslivet. Det är synd att det kommer så sent.
Vi har lyft fram ett antal branscher. Vi har gjort det under hela perioden.
Vi har lyft fram gruv- och stålindustrin i norra Sverige. Vi har lyft fram beho-
vet av forskning och utveckling samt av nya tekniker och produkter inom
den träbaserade industrin i princip hela landet. Den finns nämligen i hela
landet. Vi föreslår ökade anslag till sådant.
Vi tycker att det var väldigt olyckligt att vi fick rätt i fråga om konsekven-
serna av att regeringen och riksdagen avbröt den Verkstadstekniska delega-
tionens utvecklingsprogram för underleverantörerna till främst bilindustrin.
Man stoppade verksamheten ett år för tidigt. Den kunde gott ha fått pågå
under den treårsperiod som var avsedd från början. Utvärderingar har visat
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
11
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
12
att denna delegation var oerhört effektiv och billig när det gällde att få fram
nya produkter, skapa nya jobb och rädda jobb som var hotade att försvinna.
Då är det illa att av ideologiska skäl säga att delegationen inte skall vara
kvar. Vi vill ha in verkstadsdelegationen i den svenska näringspolitiken igen,
med ett breddat mandat.
När det gäller Europa och den internationella konkurrensen finns det brist
på tradition i fråga om samverkan bland småföretagen. Samhället kan hjälpa
till, skapa nätverk, uppmuntra samarbete och ge stöd till en exportinriktning
av svenska småföretag. Vi har speciellt betonat livsmedelsindustrin. Den har
möjligheter men är också i en rätt pressad och hotfull situation i och med
EES-avtalet och ett eventuellt svenskt medlemskap i EU. Man tror mycket
på de egna möjligheterna att klara sig på de stora, nya marknaderna, men
detta kommer inte gratis. Samhället skall gå in och stötta med forsknings-
och utvecklingssatsningar.
Jag skall avsluta med att gå över till mina yrkanden. Vänsterpartiet har
gjort markeringar på en mängd punkter i betänkandet. Det finns också en
samsyn mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Jag står bakom alla
de markeringar som vi har gjort i utskottet och som finns med i betänkandet,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till meningsyttringen under några mo-
ment. Det gäller mom. 1 som handlar om näringspolitikens inriktning, som
jag har redogjort för i mitt anförande. Det gäller mom. 14 som handlar om
ett ökat anslag till småföretagsutveckling; det innebär satsningar på innova-
tion, kooperation och kvinnligt företagande. Det gäller mom. 33, som hand-
lar om ett program för miljöteknik, och mom. 38 som handlar om ett i förhål-
lande till regeringen ökat anslag till teknisk forskning och utveckling med
250 miljoner. Det momentet behandlar livsmedelstekniken, VT-delegatio-
nen m.m.
Anf. 8 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Fru talman! Inledningsvis påstod Rolf L Nilson att regeringspolitiken när
det gäller skatter och kapital hade främjat företagarna på bekostnad av de
anställda, som hade drabbats av vissa negativa åtgärder.
Det ligger möjligen i er grundsyn att tycka så, men jag skulle ändå vilja ta
upp detta och fråga Rolf Nilson om han inte inser att vi, om vi stimulerar
kapitaltillväxten inom företagen, skapar förutsättningar för investeringar.
Därmed öppnar vi möjligheter för nya jobb.
Anf. 9 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt anförande att Vänsterpartiet har varit lyhört
för välmotiverade krav på skatteförändringar för små och medelstora före-
tag. Det bästa exemplet, som jag vet uppskattades, är att vi ställde upp på
avskaffandet av beskattningen av arbetande kapital i små företag. Det var
en fråga som småföretagarna ansåg var viktig. Det var litet av en symbol-
fråga. Jag tror att frågan betonades mer än som egentligen motsvarar dess
praktiska betydelse, men vi ställde upp på detta.
Däremot ställer vi inte upp på en skattepolitik som skapar klyftor och mot-
sättningar mellan anställda, ägare och företagsledare helt i onödan. Sverige
har ett mycket förmånligt beskattningssystem för företag. Det har påpekats
gång på gång. I varje skattepolitisk debatt har Lars Bäckström utförligt redo-
gjort för detta. Vi har sagt att om man skall göra omfördelningar eller sänka
skatten för små och medelstora företag måste man klara det inom företags-
sektorn. Det får vara ett nollsummespel så att man flyttar över belastning på
de större företagen och lindrar för de mindre. Att man gör påtagliga sänk-
ningar samtidigt som man höjer skatten, vilket sker med egenavgifter för de
anställda, för folk som lever på vanliga arbetsinkomster, accepterar vi inte.
Det leder nämligen inte till några positiva effekter för det svenska näringsli-
vet. Det skapar onödiga spänningar. Det skapar misstro mot avsikterna med
politiken. Det skapar också en obalans som hindrar kreativiteten i företa-
gandet.
Anf. 10 KJELL ERICSSON (c):
Fru talman! Efter en lång och kall vinter kan vi nu känna att våren är i
starkt antågande. Sol och värme smälter undan snön, och tjällossningen är
på väg.
Så är det också i vår svenska ekonomi. Tjällossningen inom svensk eko-
nomi och vårt näringsliv pågår för fullt.
Vi har haft några tuffa år efter det glada 80-talets spekulationsekonomi.
Detta har inneburit stora påfrestningar både för enskilda och för företagen.
Men man kan nu se att olika insatser och åtgärder börjar ge resultat.
Flera år av ekonomisk stagnation är på väg att brytas. Vi kan se allt fler
ljuspunkter och exempel på återhämtning i svensk ekonomi. De senaste
årens dystra kurvor har vänt och pekar nu uppåt. Detta kan man dagligen
läsa om i svensk press.
Opinionsundersökningar visar också att svenska folket återfått framtids-
tron. Det yttrar sig på många sätt. Bilförsäljningen har bl.a. börjat öka, inte
minst försäljningen av svenska bilar.
Allt fler villor och bostadsrätter finner nya ägare. Det beror inte minst på
den låga räntenivån. Investeringarna ökar. Företagens orderböcker fylls på
nytt. Exporten ökar kraftigt, och handelsbalansen visar överskott.
Ökad produktivitet, lägre arbetsgivaravgifter, sänkta skatter och konkur-
renskraftiga löner har tillsammans med depricieringen av den svenska kro-
nan gett Sverige och svenska företag förbättrade möjligheter att öka sin del
av världshandeln.
Till de positiva faktorerna måste också räknas att inflationen är låg. Förr
låg inflationen på 8-10 %. Nu är den endast 2-3 %. Det är viktigt att vi i
fortsättningen kan föra en finanspolitik som gör att vi även i framtiden kan
behålla inflationen på en låg nivå.
Att våra banker har börjat tillfriskna hör också till de positiva begivenhe-
terna. Under de senaste årens många bankkriser fungerade inte relationerna
mellan kunderna och bankerna på ett bra sätt. Därför är det nu bra att ett
tillfrisknande har skett och att samtliga banker har lämnat bankakuten. Nor-
mala relationer kan nu återupprättas mellan banker och kunder.
Förr var räntorna höga. Nu ha vi den lägsta räntenivån under de senaste
20 åren. Det underlättar också för den enskilde och för företagaren. Det un-
derlättar investeringar i företag, maskiner, byggnader och bostäder.
Fortfarande är dock differensen mellan bankernas in- och utlåningsräntor
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
13
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
14
ganska stor. I takt med bankernas tillfrisknande och genom ökad utlåning
kommer räntedifferensen att minska. I dag finns det faktiskt ganska mycket
pengar, ca 500 miljarder, som är disponibla för utlåning.
Förr flyttade företag och investerare utomlands. Nu flyttar företagen hem
igen. Det gäller inte bara Ericsson och Volvo. Även många andra företag
kommer hem till Sverige. Orsaken är det förbättrade klimatet för företa-
gande och investeringar i Sverige.
Målet för den politik som nu förs i vårt land är att bryta den ekonomiska
stagnationen och att sänka arbetslösheten. Det är viktigt att Sverige återigen
blir en tillväxtnation med stark ekonomi. Att genomföra detta tar tid och
kraft och kräver åtskilligt av omvandling och förnyelse.
Genom omfattande satsningar på utbildning, forskning och infrastruktur
och med en lindrigare företagsbeskattning moderniseras nu Sverige för att
bli Europas bästa företagarland.
Inriktningen av skattepolitiken är i första hand att sänka eller avskaffa så-
dana skatter som hämmar företagande, sparande och investeringar.
Vi har hört att förmögenhetsskatten på arbetande kapital har sänkts. Det
är bra att Vänsterpartiet instämmer i detta. Omsättningsskatten på aktier -
den s.k. valpskatten - och den allmänna löneavgiften har slopats. Arbetsgi-
varavgifter har sänkts liksom gåvoskatten. Det underlättar bl.a. generations-
växling i företagen.
Visserligen blir det lönsammare att äga aktier, men det är riskvilligt kapi-
tal som vi vill få fram. Det blir också lönsammare att genomföra generations-
växlingar i företag. Men vi vill ju att företagen skall leva vidare, inte säljas
och inte läggas ner.
Jag har nu berört en del av de insatser som den här regeringen har gjort för
att vi skall få ett bättre företagsklimat. Det betänkande som vi nu diskuterar
behandlar en del anslag till näringspolitiska insatser. Det finns många olika
avsnitt. Jag skall beröra några av dem. Olle Lindström, Gudrun Norberg och
Roland Lében kommer också att ta upp vissa avsnitt i betänkandet.
Mats Lindberg började sitt anförande med att tala om hur bedrövligt allt
är. Han tog fram siffror över hur konkurserna ökar osv. Jag förstår inte vilka
siffror Mats Lindberg har fått fram. De måste vara mycket gamla. Ingenting
stämmer. I dagens Svenska Dagbladet kan man läsa följande: Uppåt på hem-
maplan. Konkurserna minskar med 23 %. Svensk varuexport steg med 28 %
osv. Detta är helt andra siffror än de som Mats Lindberg nämnde. De siffror
han framställde är inte aktuella. Han talade om sådant som berodde på den
förra regeringens försyndelser med spekulationsekonomi och allt vad det
förde med sig. Därigenom har vi hamnat i den situation som vi i dag befinner
oss i.
Vi har lång väg att gå och ett hårt arbete att ta igen. Men vi är på rätt väg,
och det visar alla siffror.
I inledningen av mitt anförande tillbakavisade jag de påståenden som
framförs av socialdemokraterna i reservation nr 1. Den förda politiken har
lett till att svensk ekonomi har renoverats och att svenska företag börjar få
mycket goda möjligheter att hävda sig i internationell konkurrens.
Socialdemokraterna säger i sin reservation att det krävs en god lönsamhet
i näringslivet av två skäl, dels för att generera kapital till investeringar, dels
för att attrahera placerare i en ökad internationell konkurrens. Det är just
detta som regeringen gör. Regeringen stimulerar till investeringar för att
locka hit utländska placerare. Det har skett, och kommer att ske.
Innehållet i det program som efterfrågas är också i flera fall redan genom-
fört eller kommer att genomföras. Vi har EU-program, forskningsprogram,
riskkapitalförsörjning för små och medelstora företag, insatser för uppfin-
nare och innovatörer, kvinnligt företagande m.m. Allt detta har gjorts eller
är på gång.
När det gäller reservation nr 3 vill jag påpeka litet av det som har gjorts
under den här mandatperioden för att förbättra riskkapitalförsörjningen. In-
dustri- och nyföretagarfonden har bildats och tillförts 2,4 miljarder. Många
nyföretagare - långt över 1 000 - har redan fått lån genom denna låneform.
Atle och Bure har tillförts 6,5 miljarder. Förvisso har kanske inte inled-
ningen av deras verksamhet blivit vad vi önskade från början. Genom kon-
struktionen kommer bl.a. avkastningen att tillföras de nya utvecklingsbola-
gen. Det ger också pengar till de små och medelstora företagen.
Atle har t.ex. också engagerat sig i olika företag. Atle har förklarat sig
villigt att starta och delta i lokala investmentbolag. Här finns många nya
idéer på gång.
De nya regionala utvecklingsbolagen tillförs ca 2,5 miljarder. Det innebär
att den miljard som den tidigare regeringen beslutade om att dra in nu också
kan disponeras för riskkapitalförsörjning för de små och medelstora företa-
gen.
De sju teknikbrostiftelser som bildades 1993 har till uppgift att bistå före-
tag i tidiga skeden och disponerar ett kapital på 1 miljard.
Skatterna har, som jag tidigare anfört, sänkts med ca 14 miljarder för små-
företagen. Kvittningsrätten har t.ex. återinförts för nystartade företag. När
man ser på vad som har gjorts är det inte svårt att avvisa kritiken från Social-
demokraterna.
Det finns här i landet intresse för att starta regionala och lokala invest-
mentbolag. Det kanske man kan göra med t.ex. Atles medverkan. Det kan
också ske genom regionalpolitiska anslag till sådana företag.
AP-fondens placeringsrätt har vi många gånger tidigare debatterat. In-
ställningen är inte förändrad nu heller. Vi menar att statens roll är att främja
det enskilda företagandet genom att skapa stabila och fungerande spelregler.
Stödet till uppfinnare och innovatörer har berörts av samtliga talare. Det
är en synnerligen angelägen fråga. Det är en fråga som inte har fått sin lös-
ning tidigare. Svenska uppfinnare har under lång tid inte fått den hjälp de
har behövt i det här landet. De har sålt sina uppfinningar till andra länder
och där fått hjälp. Därför är det angeläget att det också vidtas åtgärder för
uppfinnare och innovatörer. Det har både näringsutskottet och regeringen
tagit fasta på. Den utredning som har nämnts här, som Bengt Dalström har
varit aktiv i, har också tagit fram olika förslag för att förbättra möjligheterna
för uppfinnare och innovatörer.
I det här betänkandet ökar vi som en första åtgärd på anslaget till produkt-
råden med 5 miljoner, bl.a. för att man skall kunna genomföra ett kompe-
tensutbildningsprogram och göra eventuella personalförstärkningar inom
produktråden.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
16
Regeringen har också lagt fram en proposition där man föreslår en utök-
ning av stödet till innovatörer. För ändamålet bildas en stiftelse, Innova-
tionscentrum, med ett kapital på 500 miljoner från de förutvarande löntagar-
fonderna.
Innovationsstödet föreslås lämnas dels till olika former av tekniska utvär-
deringar, tester, prototyper o.d., dels till kommersiell utvärdering i form av
enklare marknadsundersökningar och inledande kundkontakter, finansie-
ring m.m. Den här summan är så tilltagen att den vida överträffar vad Social-
demokraterna har föreslagit i sin reservation. Man måste fråga sig varför inte
någon tidigare regering har gjort detta. Ingen har insett behovet av att göra
det. Det är först den här regeringen som gör detta. Behovet har funnits en
lång tid utan att det har gjorts något. Men nu tas det ett kraftfullt initiativ.
Kvinnors företagande nämns också i olika sammanhang. Det är mycket
viktigt att främja deras företagande. Det har vidtagits en rad åtgärder. Bl.a.
har NUTEK fått i uppgift att genomföra åtgärder för att främja kvinnors
företagande. Åtgärderna avser utveckling av rådgivnings- och utbildnings-
verksamhet, insatser för kunskapsuppbyggnad och rådgivning till kvinnor
som vill starta företag inom offentlig sektor m.m. Även i beslutet om utveck-
lingsfonderna angav vi att insatser för kvinnligt företagande skall vara en na-
turlig del av de nya utvecklingsbolagens verkamhet.
Vi har också förslag i den nya regionalpolitiska propositionen, där kvinn-
ligt företagande berörs i flera olika avsnitt. Bl.a. införs ett s.k. mikrostöd på
20 000 kr för investering i småföretag. Det är ett stöd som jag vet att många
kvinnor är intresserade av. Där föreslås också ett småföretagsstöd på 15 %.
Det kan vara tillämpligt för den här kategorin av företagare. Även här anser
jag att socialdemokraterna slår in öppna dörrar.
Kompetensutveckling för småföretagare är av stor betydelse. Sådan har
också bedrivits på olika sätt från den här regeringens sida. Småföretagare
har bl.a. kunnat få låna arbetslösa civilingenjörer. Genom arbetsmarknads-
politiska åtgärder har kompetenshöjande insatser också gjorts. Regeringen
arbetar även med Agenda 2000, som syftar till kunskap och kompetens för
framtiden.
Även den proposition om utbildning och forskning som regeringen nu har
lagt på riksdagens bord syftar till detta. Där finns också med sådana inslag
som här nämns.
Att kooperativa företag skall behandlas som andra företag är för mig en
självklarhet. Det är en bra företagsform som passar både inom producent-
och konsumentkooperativa verksamheter. Därför är det angeläget att t.ex.
konkurrenslagstiftningen justeras så att likabehandling sker.
När det gäller stödet till kooperativ verksamhet i just detta betänkande
har regeringen anvisat ca 4,5 miljoner. Av det vi i näringsutskottet själva har
kunnat höra från statssekreteraren räcker dessa medel till det stöd som efter-
frågats. Det har inte framförts önskemål om mera medel från lokala koope-
rativa utvecklingscentrum.
Jag har själv en mycket positiv syn på kooperativa företag. Man kan också
få stöd till den här verksamheten direkt från länsanslagen. Också här finns
det medel i den nya regionalpolitiska propositionen, nämligen ca 2,5 miljo-
ner just för kooperativa företag.
När det sedan gäller stödet till varvsindustrin blir man litet konfunderad
när Socialdemokraterna och Ny demokrati återinför varvsstödet.
Regeringspartierna vill med all kraft verka för att finna vägar så att den
svenska varvsindustrin klarar internationell konkurrens. Uppdraget till
EKN att utreda möjligheten att lämna garantier med särskilda villkor vid
fartygsförsäljning är ett led i detta. Från regeringspartiernas sida menar vi
att det är angeläget att EKN skyndsamt redovisar sitt uppdrag. Om EKN:s
uppdrag resulterar i förslag som syftar till likvärdiga garantivillkor för den
svenska varvsnäringen skall regeringen genomföra dessa.
Att införa varvsstöd i enlighet med utskottsmajoritetens förslag rimmar
väldigt illa med vårt mål att vi skall arbeta iom OECD för att helt avveckla
varvssubventionerna. De förhandlingar som sker - dessutom under svenskt
ordförandeskap - går ut på att vi skall avskaffa varvsstödet. Jag undrar hur
trovärdiga vi blir när vi nu själva inför ett varvsstöd.
Fru talman! Som jag tidigare har angivit har regeringen vidtagit många
olika åtgärder som har lett till att vårt näringsliv nu är på rätt väg. Jag vill
yrka bifall till utskottets hemställan med undantag för de reservationer som
regeringspartierna står bakom och avslag på reservationer och meningsytt-
ring från Socialdemokraterna, Ny demokrati och Vänsterpartiet. Jag yrkar
således bifall till reservationerna 14, 15, 17 och 26.
Anf. 11 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt inledningsanförande att den näringspolitik som
regeringen har drivit har varit mer ideologiskt motiverad och mindre prak-
tiskt inriktad. Jag tycker att det är bra att ta upp exemplet med de svenska
varven i det här sammanhanget. En enig riksdag har beslutat att avskaffa
varvsstödet därför att vi alla tycker att svensk industri skall klara sig av egen
kraft med sin egen kompetens. Den skall kunna konkurrera med sina ut-
ländska motparter.
Vi trodde när vi fattade detta beslut att konkurrentländerna skulle följa
sina löften och avveckla varvsstödet. Det har inte skett. Tvärtom har man
på sina håll ökat det rejält och skapat nya möjligheter. Det visar att vi inte
lever i den bästa av världar.
För att klara sig fram på den svåra och snåriga väg som företagande och
företagsamhet är behöver man kanske vara litet praktisk och flexibel. Vi som
nu bildat majoritet i utskottet resonerar praktiskt. Vi vill inte ha något varvs-
stöd. Vi vill inte ha subventioner till industrin. Men vi har insett att det vi
riskerar om vi inte håller varvsindustrin under armarna en kort period är att
den slås ut och att den inte finns kvar och kan konkurrera när vi förhopp-
ningsvis får en rimligare situation.
Här är alltså regeringen och utskottsmajoriteten i de frågor som Kjell
Ericsson stödde stelbent och onödigt ideologisk. Det är en illustration till det
man säger i artikeln i Veckans Affärer, som det har refererats till tidigare.
De som är glada för den här typen av politik är möjligtvis moderata ideolo-
ger, kanske t.o.m. ungmoderata ideologer.
Den beskrivning som Kjell Ericsson gjorde av effekterna av näringspoliti-
ken är fullständigt obegriplig när man hör att storindustrin misstror detta,
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
18
att små och medelstora företag inte riktigt tror på det och att de anställda är
djupt missnöjda med det ni har åstadkommit.
Om man vill göra framsteg och vinna framgång för företagande gäller det
inte att driva politik stelbent efter någon sorts ideologisk kokbok - om denna
är grön, röd eller blå spelar ingen roll. Det gäller i stället att vara praktisk
och ödmjuk inför de problem som vi står inför. Jag tycker inte att regeringen
uppfyller det kravet.
Anf. 12 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Rolf L Nilson talar om hur illa regeringen har skött näringspo-
litiken, att man har varit stelbent och inte gjort någonting.
Allt det jag räknade upp här är positiva insatser som lett till att både små
och medelstora och stora företag har fått förtroende för Sverige. De som
flyttade ut från Sverige under 80-talet återvänder nu och böljar investera i
Sverige. Det är ett positivt tecken. Svenska företag börjar åter investera i
Sverige, orderingången ökar både i Sverige och på exportmarknader. Det är
inte bara exporten som ökar. Som framgår av den artikel jag hänvisade till
är det också en kraftig ökning på hemmamarknaden. Det här visar att olika
åtgärder har gett resultat.
När det gäller varvsstödet har vi gett EKN i uppdrag att se över vad man
skall göra för att kunna ge likvärdiga garantivillkor. Det vill man inte avvakta
i det här fallet, utan man skall införa varvsstödet omedelbart, heter det. Jag
tycker att det rimmar illa när vi just nu förhandlar.- Det är viktigt för förtro-
endet vilka signaler man ger i ett sådant läge. Vi måste åtminstone få avsluta
förhandlingarna. Nu kommer man med ett sådant krav under pågående för-
handlingar, och det tycker jag är helt fel.
För övrigt tycker jag att Rolf Nilsons beskrivning stämmer mycket dåligt
överens med hur verkligheten upplevs av de svenska företagen i dag.
Anf. 13 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Det är väl snarast så att de positiva effekter som vi nu ser inte
så mycket beror på regeringens framgångsrika politik som på regeringens
misslyckanden. Det verkliga genomslaget var när valutapolitiken misslyck-
ades och kronans värde sjönk. Det innebar ett lyft för exporten. Svenska
produkter blev billigare. Det gick att sälja i princip vad som helst. Det har
ett pris både på kort sikt och på lång sikt. Det är inte gratis att låta kronans
värde falla.
Produktionen kom ju i gång, och det har positiva effekter. Långsiktigt
finns dock risken att om det går att sälja utan ansträngningar är vi snart till-
baka i samma situation som i slutet på 80-talet, då man inte riktigt brydde
sig om framtiden. Det har kommit sådana signaler. Det har stått i Dagens
Industri att svenska småföretagare tror att de är världsbästa därför att de
tagit hem några utlandsorder. Det är oerhört farligt.
I en ansvarsfull näringspolitik måste man reagera direkt. Det har vi gjort
i vår motion, där vi har sagt att vi skall fundera över de ”övervinster” som
är ett resultat av deprecieringen av kronan. Det är pengar som skall tillbaka
till industrin, till branscherna, för att utveckla produktion i en framåtsyf-
tande riktning, miljövänlig, resurssnål, energisnål och högteknologisk pro-
duktion. Om omvandlingstrycket faller bort får vi inte framtidssatsningarna
automatiskt. Detta lär oss historien. Så kloka är inte företagare. Om de är
så kloka finns det krafter som är starkare än dessa kloka företagare som stre-
tar emot. Här måste samhället ta ett stort ansvar.
Varför detta motstånd mot selektiva insatser, Kjell Ericsson, i en närings-
politik som heter näringspolitik, när ni accepterar sådana i regionalpoliti-
ken? Hade det inte varit bättre att man drev näringspolitiken där den hör
hemma och där kompetensen finns, åtminstone de huvudsakliga inslagen, i
stället för att smyga in den bakvägen under en annan varubeteckning?
Anf. 14 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Rolf L Nilson talar om att den höjda konkurrenskraften en-
dast beror på kronans depreciering. Det finns många olika åtgärder som
gjort att konkurrenskraften stärkts i det här landet, inte minst de sänkta skat-
terna och avgifterna, sänkta arbetsgivaravgifter, den sänkta skatten på arbe-
tande kapital, sänkt turistmoms, sänkta energiskatter, sänkt skatt för egen-
företagare och fåmansbolag, återinförd kvittningsrätt.
Sammanlagt har man sänkt skatter för småföretagen med 14 miljarder och
för företagen med 40 miljarder totalt. Detta har en mycket stor betydelse för
konkurrenskraften i svenskt näringsliv. Deprecieringen av kronan har sedan
gjort sitt. Det gör att svenska företag faktiskt har en mycket god möjlighet
att återta de marknader som man tappade under 80-talet då man inte klarade
att konkurrera. Det är kolossalt viktigt att återta dessa marknader.
Företagen har också sett om sitt hus. Man har slimmat organisationen.
Man har också höjt kompetensen genom att ha haft utbildning under denna
svåra period. Det gör att företagen är väl rustade i dag.
Företagen vill nu satsa på miljöteknik. Jag tror att vi har mycket att hämta
där i framtiden. Man straffar miljöfarliga ämnen och gynnar de miljövänliga.
Det ligger helt i linje med regeringens politik för kretsloppstänkande och
sådant.
Närinspolitiken är generell och gäller hela landet. Den kompletteras med
regionalpolitik. Vi får en heltäckande politik som täcker alla delar av Sve-
rige. Det är regeringens samlade insatser som räknas. De samlade insatserna
inom regionalpolitiken och näringspolitiken kommer att ge god effekt.
Anf. 15 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Kjell Ericsson har redovisat utskottsmajoritetens näringspoli-
tik, eller icke-näringspolitik, på ett något häpnadsväckande sätt. Han har
radat upp ett antal förslag och nämnt ett antal saker som har genomförts.
Det är väl riktigt.
När det gäller skatterna vill jag bara säga att det är deprecieringen av kro-
nan som företagen haft nytta av och som gett resultat, inte sänkningen av
skatterna, framför allt när det gäller småföretagen. Om Kjell Ericsson kän-
ner till några småföretag som inte behövt betala vissa skatter under de se-
naste åren, är han förmodligen den ende i denna kammare som hittar några
sådana företag. Det är deprecieringen av kronan som har gett företagen en
expansionsmöjlighet och en vinst.
På den inhemska marknaden har ett mycket stort antal företag gått i kon-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
19
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
kurs, och många är på väg att gå i konkurs. Det tror jag är oerhört viktigt
att ledamöterna i denna kammare och framför allt ledamöterna i näringsut-
skottet har klart för sig.
Börje Hörnlund, Kjell Ericssons kollega i Centerpartiet, lade fram en pro-
position för drygt en vecka sedan som innehåller en rad åtgärder som Kjell
Ericsson nu tar upp som argument för en näringspolitik. Det är viktigt att
göra kammarens ledamöter uppmärksamma på att det är - det bekräftar
Kjell Ericsson - via regionalpolitiken som näringspolitiken skall föras i Sve-
rige.
Jag skulle vilja att Kjell Ericsson förklarar varför inte förslag till åtgärder
som skall vidtas av Näringsdepartementet också går genom näringsutskottet,
som borde vara mest kompetent på området.
Anf. 16 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Jag vill återkomma till deprecieringen. Som jag tidigare sade
har denna del i att konkurrenskraften för svenska företag har höjts, och det
är nog så viktigt. Men skattesänkningarna har enbart för små företag innebu-
rit 14 miljarder. Jag träffar många företagare som har haft nytta av dessa
skattesänkningar. Framför allt de åtgärder som nu är på gång och som har
beslutats om, t.ex. kvittningsrätten som får genomslag under detta år, kom-
mer att innebära fördelar för nystartande av företag. Så kan man räkna upp
det ena efter det andra. Inte minst den sänkta turistmomsen är en åtgärd
som redan har lett till en förbättring för de svenska turistföretagen. De åtgär-
der som regeringen har vidtagit har alltså verkligen haft effekter. De är också
en del i småföretagspolitiken.
När det gäller den inhemska marknaden måste jag ta upp det som står i
Svenska Dagbladet av i dag, nämligen att antalet konkurser kraftigt har gått
ner. Det är inte som Mats Lindberg säger. Det har varit många konkurser
beroende på 80-talets spekulationsekonomi, efter vilken vi inte klarade att
konkurrera vare sig hemma i Sverige eller utomlands. Nu har vi återhämtat
oss, nu minskar konkurserna och det startas nya företag. Det är en helt an-
nan bild som gäller nu än den som illustreras av de siffror som Mats Lindberg
har tagit fram. Jag tycker att man skall ta vara på detta. På hemmaplan går
efterfrågan på olika produkter uppåt. Den svenska varuexporten ökade med
28 % under januari. Man skall se positivt på dessa siffror. Det är viktigt att
vi politiker har ett positivt anslag i tonen. Om vi säger att allt är jämmer och
elände, tror en del också att det är så. Men så är icke fallet. Jag har under den
senaste tiden träffat många företagare som ser framtiden an med tillförsikt.
Som jag sade är näringspolitiken mer generell medan regionalpolitiken
kompletterar denna. Det gäller att skaffa nya arbetstillfällen via det departe-
ment som arbetsmarknadsministern har ansvar för. De 800 miljonerna som
har anslagits skall användas till insatser för att skapa långsiktiga arbetstillfäl-
len. Som exempel kan nämnas mikrostödet till hjälp för kvinnliga företagare
och det generella småföretagarstödet på 15 %.
Jag har själv suttit med i den referensgrupp som har tagit fram dessa för-
slag till insatser, vilka är ett mycket bra komplement till näringspolitiken.
Det visar att regeringen tar detta på allvar, att se till att man har ett näringsliv
20
som fungerar i hela landet. Det får man om man kompletterar näringspoliti-
ken med regionalpolitik.
Anf. 17 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Jag vill börja med konkurserna. Med statistik kan man alltid
bevisa saker och ting, Kjell Ericsson. Det är riktigt att antalet konkurser har
gått ner. Men det är klart att antalet går ner när konkurserna under det se-
naste året har varit i storleksordning dubbelt så många som något annat år i
historien. Det är klart att de då minskar året efter. Om man ser till det totala
antalet konkurser under den borgerliga regeringen, är mina siffror faktiskt
riktiga.
Kjell Ericsson sade också att det är bra med fasta spelregler. Jag delar upp-
fattningen att det viktigaste som vi politiker kan ge till företagen, både de
internationella och de svenska, är klara, fasta och långsiktiga spelregler. I
det fallet har vi samma uppfattning.
Jag vill ställa en fråga till Kjell Ericsson. Centerns partiledare Olof Jo-
hansson gick för några dagar sedan ut och sade att det nu var dags att kraftigt
höja koldioxidskatten. Är detta att ge klara och fasta spelregler? Vad svarar
Kjell Ericsson en utlandsinvesterare som ställer denna fråga? Den frågan får
också vi andra besvara. Det vore skojigt om Kjell Ericsson som är för fasta
spelregler svarade på en sådan fråga.
Anf. 18 KJELL ERICSSON (c) replik:
Fru talman! Det har varit många konkurser. Men vad berodde de på? Var
konkurserna den borgerliga regeringens fel? Med handen på hjärtat, Mats
Lindberg, var det inte så, att de berodde på den gamla regeringens olika för-
syndelser? Spekulationsekonomin gjorde att vi förlorade marknader och
lönsamhet. Det fanns inte möjlighet att klara av detta. Då föll många fastig-
hetsbolag, som följdes av många småföretag. Sedan blev det konkurs på
konkurs, vilket var efterspelet till det som hände på 80-talet. Men nu har
antalet konkurser gått ner med 23 %. Det visar att kurvorna går åt rätt håll.
Det är självklart att vi skall ha fasta spelregler för vårt näringsliv. Det är
viktigt också för omvärlden. Därför vill jag fråga Mats Lindberg vad han an-
ser om detta med skatterna. Om ni kommer tillbaka till makten, kommer ni
att riva upp dessa skattesänkningar? Kommer ni att försämra för företagen,
så att de skräms bort från landet igen? De insatser som nu har gjorts är oer-
hört värdefulla för framtiden. Man har alltså gjort en satsning för framtiden.
Kommer ni att riva upp dessa beslut, om ni kommer tillbaka till makten?
Detta är en väldigt viktigt fråga att besvara. Att man vet vad man har att
vänta är också en fråga om långsiktiga spelregler. Detta är erhört viktigt för
näringslivet.
Energipolitiken och energiskatterna har diskuterats i olika utredningar.
Det finns ännu inget förslag. Men det är också viktigt att det finns fasta spel-
regler för biobränslen, så att man vet vad man har att rätta sig efter vid inve-
steringar. Det förslag om koldioxidskatten som har diskuterats gäller inte de
energikrävande industrierna. Det är allså viktigt med fasta spelregler, inte
minst för att man skall kunna satsa på biobränslen.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
21
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
22
Anf. 19 OLLE LINDSTRÖM (m):
Fru talman! Näringsutskottets betänkande 15, som vi i dag skall ta ställ-
ning till, innefattar, förutom näringspolitikens inriktning, ett antal delområ-
den. I mitt anförande kommer jag att ta upp näringspolitikens inriktning och
något delområde. Jag kommer också att kommentera de socialdemokratiska
reservationerna.
En av regeringens främsta uppgifter har varit, och är fortfarande, att åter-
upprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. Det är regeringen på
god väg att lyckas med. Trots en besvärlig lågkonjunktur under många år är
trendförändringen odiskutabel. Vändpunkten har äntligen infallit.
Efter Socialdemokraternas 80-tal pekade alla för Sverige viktiga kurvor åt
fel håll. Nu, tre år senare, pekar samtliga kurvor åt rätt håll. Näringslivet
upplever det som positivt och har också återfått en del av framtidstron.
Denna förändring har givetvis inte skett av en slump. Den har skett genom
att man har skapat de rätta drivkrafterna i ekonomin. Som exempel kan
nämnas avskaffandet av tillväxthämmande skatter, avregleringar och främ-
jande av konkurrens samt effektivisering och privatisering av statliga före-
tag. Denna tillväxtfrämjande politik måste vi fortsätta med. Annars kan vi
inte pressa ner arbetslösheten.
Näringspolitiken måste därför inriktas på att man skall ange de ramar
inom vilka företagen fritt skall få verka. Näringslivet skall ges de fasta spel-
regler som flera talare här har talat om. Spelreglerna skall också vara lång-
siktiga, och det skall finnas planeringsförutsättningar som är så klara att
ingen behöver känna tvivel. Detaljstyrning och byråkratiska inslag måste av-
skaffas.
Bakom ökad tillväxt står ju också de enskilda människorna. Vi måste våga
lyfta fram människorna, innovatörerna, entreprenörerna och finansiärerna.
Tillåter vi inte vinster som belönar risker, kommer vi inte att få en bra och
positiv utveckling. Då är det ingen som vågar satsa på de riktigt spännande
och bra projekten. Har vi inte ett spritt kapital, utan enbart fonder och och
utvecklingsstyrelser, är det färre som får chansen. Därför är det viktigt att
regeringen fortsätter på den inslagna vägen och värdesätter kreativiteten och
kompetensen hos enskilda människor och företag.
Allt fler sakkunniga ekonomer, såväl svenska som utländska, näringslivets
organisationer m.fl. ger regeringen ett mycket högt betyg för den näringspo-
litik som nu förs. Senast var det Nordbankens ekonomer företrädda av Nils
Lundgren som redovisade sina bedömningar. Systemskiftet börjar bära
frukt. Nils Lundgren säger att vi nu har en renoverad ekonomi som kommer
att ge en tillväxt som är bland de bästa i västvärlden. Han tror också på en
tillväxt på uppemot 5 % redan 1995.
Som också andra talare här har sagt redovisade Ekonomiekot i går att den
inhemska efterfrågan har ökat, att varuexporten har ökat och att även den
inhemska efterfrågan på industriprodukter har ökat. Detta måste ju ändå
vara positivt.
Mot denna bakgrund är den inledande meningen i Socialdemokraternas
reservation märklig. Där står att regeringens politik för näringslivsutveck-
ling är misslyckad. Mats Lindberg var också inne på det i sitt anförande här.
Man måste då ställa frågan: Var har Mats Lindberg och Socialdemokraterna
hållit hus? Har inte Mats Lindberg och Socialdemokraterna följt debatten?
Har de inte tagit intryck av den samlade ekonomiska expertis som redovisat
den förbättrade konkurrenskraft som svenskt näringsliv nu fått? Märk väl,
Mats Lindberg, att deprecieringen av kronan bara har bidragit med en liten
del till den konkurrensförbättring som har skett.
Det som har åstadkommit vändpunkten är en strategisk näringspolitik
byggd på marknadsekonomi, där tillväxthämmande skatter och statliga re-
gleringar minskats.
I en annan del av reservationen säger Socialdemokraterna att staten har
två huvudfunktioner. Den ena är att utforma fasta spelregler för företagen.
Den andra är att agera på ett aktivt sätt, bl.a. genom selektiva insatser. Den
första är helt riktig och sammanfaller med mångas, även vår, syn på närings-
politiken. Den andra står däremot i strid med den första. Om Socialdemo-
kraterna verkligen vill skapa fasta spelregler för näringslivet kan de ju inte
samtidigt förorda selektiva insatser. Det var ju den politiken, tillsammans
med straffbeskattningar av vårt näringsliv, som under 80-talet totalt miss-
lyckades.
Fru talman! Socialdemokraternas näringspolitik under senare tid måste
betraktas mer som politisk taktik än strävan att skapa fasta spelregler. De
har ett budskap utanför riksdagen och ett annat här. De ägnar sig åt frieri
till näringslivet utanför detta hus. Men det sätter inga spår i de beslut som
fattas.
Den socialdemokratiska näringspolitiska talesmannen far land och rike
kring och talar om en s-märkt tillväxtpolitik, vilken skulle åstadkommas ge-
nom direktavskrivningar vid investeringar. Skattelättnad genom direktav-
skrivning är endast en tidigareläggning av den normala avskrivningstid som
gäller i dag. Det förutsätter relativt hyggliga vinster för att kunna utnyttjas.
Det är dessutom en åtgärd av tillfällig karaktär som inte nämnvärt förbättrar
tillväxten.
Tyvärr har Socialdemokraterna i näringsutskottet och i denna kammare
sagt nej till alla tillväxtfrämjande åtgärder som vidtagits av regeringen under
denna mandatperiod. På punkt efter punkt har Socialdemokraterna sagt nej
till alla förslag som tillkommit för att förbättra konkurrenskraften för nä-
ringslivet. Än mer anmärkningsvärt är det förslag om skattehöjningar och
återgång till hämmande regelsystem som partiet lagt fram under senare tid.
Den politiken ger inga plustecken framför tillväxtsiffrorna, tvärtom.
Jag skall nu gå över till ett annat delområde. Det gäller geologisk under-
sökningsverksamhet, där Socialdemokraterna och Ny demokrati har förenat
sig i ett förslag om anslagsökning.
1991 fastställde regeringen riktlinjer för geologisk undersökning, vilka
kompletterades 1992. Med anledning av det statsfinansiella läget fick SGU
minskade ekonomiska ramar i 1993 års budget. Det var också anledningen
till vissa långsiktiga justeringar av verksamhetsmålen. De krav som nu har
framställts om utökad kartering i vissa län kan man i och för sig ha förståelse
för. Men det bör ankomma på SGU att inom ramen för anvisade medel göra
de olika avvägningarna och ta ställning till vilka undersökningar som skall
prioriteras.
Statens insatser inom mineralområdet har koncentrerats på basverksam-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
23
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
24
het främst i form av grundläggande geologisk undersökningsverksamhet
samtidigt med forskning och utveckling.
Beslutet som fattades 1992 innehöll vidare en avveckling av den statliga
prospekteringsverksamheten och NSG. Mineralkontoret inrättades. Där har
presumtiva gruvföretag möjligheter att få information om de intressanta om-
rådena.
Det har på senare tid visat sig att en anhopning av utländska gruvföretag
har sökt koncession för att undersöka olika områden, framför allt i Norrbot-
ten och Västerbotten. Det har aldrig varit så stor efterfrågan på tillstånd som
under det senaste året.
När detta infördes fick vi mycket kritik från Socialdemokraterna för att vi
riskerade att prospekteringsverksamheten skulle komma att avstanna. Men
det har visat sig vara precis tvärtom.
Man kan inte heller säga att statens tidigare prospekteringsengagemang
var särskilt framångsrikt. Därför tycker jag inte att det finns någon som helst
anledning att nu utöka anslaget.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
Socialdemokraternas och Ny demokratis reservationer samt Vänsterpartiets
meningsyttring. Jag yrkar också bifall till reservationerna 14, 15, 17 och 26.
Anf. 20 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Olle Lindström gjorde samma misstag som Kjell Ericsson tidi-
gare gjorde, vilket är förståeligt. Företrädare för regeringspartierna vill
räkna sig till godo allt positivt som har hänt och vill skylla alla svårigheter,
misslyckanden och försyndelser på tidigare regeringar. Det tillhör spelets
regler. Men det är svårt att föra ett konstruktivt samtal om näringspolitik om
man följer ett s.k. formulär 1 i debatten.
Det är viktigt att påpeka att vi alla givetvis är glada för att det sker en
uppgång i svensk ekonomi och att det har börjat röra sig på hemmamarkna-
den. Det är bra för dem som bor och verkar i landet. Men jag tycker att vi
skall vara ödmjuka när det gäller att tillgodoräkna oss de positiva effekterna.
En billig svensk krona är otvivelaktigt viktig liksom en förbättrad internatio-
nell konjunktur.
Vi kan i dag se samma fenomen i Danmark och andra europeiska länder
som i Sverige. Det är faktiskt inte socialdemokrater som regerar i Danmark,
och det är en borgerlig regering i Tyskland t.ex. Det handlar alltså inte om
att det är samma politik som drivs i dessa länder utan det är fråga om andra
och starkare krafter.
De stora svängningarna tror jag måste motarbetas aktivt om man inte skall
haka på dem. Man kan säga att den politik som regeringen har drivit inte
har varit så misslyckad att den har kunnat motverka effekterna av en mycket
billigare krona och en förbättrad internationell konjunktur.
Vad vi har påpekat är att man genom att låta den moderata ideologin styra
näringslivet har tappat jobb, tempo och kompetens helt i onödan. VT-dele-
gationen, som har nämnts ett par gånger, är ett typexempel på hur man klå-
fingrigt avbryter något som är på gång. När två tredjedelar av den period
som programmet skulle gälla har gått, säger regeringen stopp. I stället för
att vänta tills programmet är genomfört och studera utvärderingen, förklarar
regeringen att vi inte skall ha den typen av verksamhet. Strax före jul kom
en utvärdering av vad man hade åstadkommit under de gångna två åren. Det
visade sig att man hade varit ytterligt framgångsrik. Man hade skapat nya
jobb, räddat gamla jobb från att försvinna samt tagit fram nya produkter och
tjänster som inte hade kommit fram annars. Det gällde små och medelstora
företag i en mycket svår situation såsom underleverantörer till bilindustrin.
Detta var klåfingrigt i onödan.
Anf. 21 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Det är tacknämligt att Rolf L Nilson säger att näringspolitiken
inte har varit så misslyckad. Det är ändå ett framsteg, i varje fall om man
jämför med Socialdemokraternas syn på detta.
Rolf L Nilson säger vidare att vi måste vara ödmjuka inför uppgången i
svensk ekonomi. Ja, visst är vi det. Men efter 80-talets definitiva nedgång
och mer eller mindre rasering måste man ändå komma i håg att dessa föränd-
ringar inte har tillkommit av en slump. Det är ju de beslut som har fattats
om skattelättnader, energiskatter och arbetsgivaravgifter som har gjort att
näringslivet har fått tillbaka sin konkurrenskraft. Vem har åstadkommit
detta om inte den nuvarande regeringen?
Det finns naturligtvis saker och ting som påverkar utvecklingen. Vi har
nämnt deprecieringen av kronan. Men gjorda utredningar visar att knappt
50 % av konkurrensförbättringen har orsakats av deprecieringen. Därför
tycker jag att man måste ta till sig detta och inte, som man gör från Vänster-
partiets sida, påstå att den moderata näringspolitiken har varit misslyckad
och inneburit att man tappar arbetstillfällen och kompetens. Det är ett full-
ständigt felaktigt påstående. De forskningsbeslut som har fattats och de
pengar som har satsats på forskning och utveckling visar väl att den moderata
näringspolitiken och den borgerliga näringspolitiken innebär att man satsar
just på kompetensen. Det borde Rolf L Nilson mycket väl känna till.
Dessutom ökade arbetslösheten oroväckande. Kurvorna pekade totalt
neråt under 1989, 1990 och 1991 och även senare. Rolf L Nilson kan inte
påstå att denna utveckling började efter 1991, eftersom den har pågått under
många års tid. Det var politiken under 1980-talet som ledde till problemen.
Anf. 22 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Jag till återkomma till VT-delegationen. Jag står fast vid vad
jag sade tidigare. Jobb och kompetens försvann i onödan. En objektiv utred-
ning, tillsatt av NUTEK, har granskat verksamheten. Utredningen var oer-
hört positiv och tyckte att satsningen var jättebra. Därför förstår jag inte hur
man av ideologiska skäl klart kan avvisa denna typ av riktade insatser till
branschsegment som har speciellt svåra villkor. Det är bra att insatserna är
riktade och tidsbegränsade. Jag är litet rädd för de breda penseldrag som
Socialdemokraterna målar med i sin partimotion. De vill ha stora övergri-
pande näringspolitiska program. Det kan fungera, men jag tror mer på att
man riktar in sig på vissa problemområden, tar dem var för sig, koncentrerar
insatserna under en begränsad tid och sedan flyttar dem till något annat om-
råde.
VT-delegation var klåfingrig. Man kan inte säga att den följde något inter-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
25
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
nationellt mönster. Det finns väl i princip inget land runt omkring, framför
allt inget EU-land, som inte vidtar selektiva åtgärder, som inte har ett stort
intresse från politikers och regeringars sida för hur det går för industrin och
som inte stöder den egna industrin med ibland bra och ibland dåliga medel
och försöker hjälpa den framåt genom ett samspel med de anställda och före-
tagsledarna.
Jag vill återkomma till vad jag har sagt vid flera tillfällen i dag. Det måste
vara oerhört besvärande för en regering som leds av Moderaterna, som säger
sig vara företagarnas parti, att mötas av denna kompakta misstro från svensk
företagsamhet, en misstro som både näringsministern och regeringens poli-
tik har mött.
Anf. 23 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! När det gäller VT-delegationen har vi litet olika uppfattningar
om vad staten och riksdagen skall göra och vad företagen och olika branscher
skall göra. Vi kommer kanske inte längre på den punkten.
När Rolf L Nilson talar om misstron från näringslivet och från småföreta-
garna, undrar jag i vilken omgivning Rolf L Nilson tillbringar sin tid och var-
ifrån han får sina informationer. Jag har en helt annan bild. Genom olika
debatter och informationer från näringslivet har jag fått en annan uppfatt-
ning. Man tycker att det i dag förs en mycket bra näringspolitik. Den in-
hemska efterfrågan har varit låg under en tid, men de senaste dagarnas rap-
porter visar att även den ökar.
Anf. 24 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Mycket har sagts om överhettningen och spekulationsekono-
min under 80-talet. Vi bör i alla fall vara överens om en sak, nämligen att vi
alla bär ett ansvar för den spekulationsekonomi som ledde till svårigheterna
under slutet av 80-talet och början av 90-talet. Där bär även vi socialdemo-
krater ett ansvar. Men det var inte så många borgerliga ledamöter i denna
kammare som stod upp och talade om åtstramning. Jag kan inte minnas att
jag vid något tillfälle träffade på någon.
Prospekteringen i Sverige, Olle Lindström, har nästan halverats från den
socialdemokratiska tiden fram till nu. Detta varnade vi för redan när dessa
diskussioner togs upp. Man skall också vara medveten om - det är industrin,
de fackliga organisationerna och alla experter inom gruvnäringen överens
om - att vi behöver en prospekteringsnivå i storleken 250 till 300 miljoner
kronor om året. I dag ligger den på en tredjedel av detta belopp. Då kan
man inte, som Olle Lindström gör, stå i talarstolen och säga att man är
mycket nöjd med den nuvarande prospekteringen. Det innebär i klartext att
svensk gruvnäring kommer att läggas ner. Det kommer inte tillräckligt
många nya uppslag, så att man kan bedriva en långsiktig prospektering och
gruvdrift i Sverige. I motsats till Olle Lindström är jag oroad över situatio-
nen. Jag tycker att också Olle Lindström borde vara mycket oroad. Även
gruvföretagen är oroade.
Olle Lindström nämnde en positiv sak, nämligen de beslut som vi gemen-
samt har fattat om förändringar i minerallagen, vilka har inneburit att fler
26
utländska intressenter har etablerat sig i gruvnäringen i Sverige. Det tycker
jag är positivt, och i det fallet delar jag helt Olle Lindströms uppfattning.
Anf. 25 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Vi behöver kanske inte debattera spekulationsekonomin. Det
har vi ju gjort så många gånger. Vi är överens om att spekulationsekonomin
inte var bra och om att den ledde till problem för oss - problem som fortfa-
rande finns. Vi får hoppas att vi alla har lärt av misstagen. Det är bra att
Socialdemokraterna också tar på sig en del av ansvaret. Det har man inte
alltid gjort.
Mats Lindberg är inte nöjd med prospekteringen. Han säger att vi har hal-
verat den. Vidare säger han att det kanske bara är en tredjedel av de resurser
som behövs som nu tillförs.
Ja, det är klart att det kan finnas olika uppfattningar här. Vi ser annor-
lunda på det här. Vi har tidigare sagt, och även fattat beslut från den utgångs-
punkten, att staten skall svara för baskarteringen och att det skall vara lika
förhållanden för alla gruvföretag - det gäller både svenska och utländska
företag - som vill prospektera i Sverige och som begär undersökningskonces-
sioner. De skall kunna få tillgång till det material som finns. Vi tycker att
detta nu har åstadkommits.
Under den socialdemokratiska tiden satsade man mera på prospektering
än på baskartering. Men fastän man satsade flera hundra miljoner per år var
man inte särskilt framgångsrik. Felet var kanske att inga utländska gruvföre-
tag ville göra undersökningar i Sverige, därför att staten gjorde selektiva in-
satser riktade till vissa svenska gruvföretag. Således var det inte fråga om
konkurrens på lika villkor. Det var därför som de utländska gruvföretagen
inte sökte sig till Sverige.
Genom att vi nu har en klar linje - staten står för baskarteringen och till-
handahåller material till den som vill ha sådant - kan vi skapa ett intresse
här. Det är bra att vi är överens på den punkten.
I vaije fall Länsstyrelsen i Norrbotten har aldrig tidigare fått in så många
ansökningar som man nu får in, och jag tror att det gäller för Västerbotten
också. Man vill kartlägga i det närmaste hela Norrbotten och göra undersök-
ningar. Det är väldigt positivt.
Jag tror faktiskt, Mats Lindberg, att intresset inte skulla ha varit lika stort
om vi hade fortsatt med selektivt stöd till vissa svenska gruvföretag. Nu kla-
rar vi alltså det här.
Anf. 26 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Olle Lindström blir kanske besviken när jag säger att jag
tycker att det är viktigt att han läser på historien. Antalet utländska företag
som bryter malm i Sverige är inte större än tidigare. Däremot är fler intresse-
rade. Det beror på ett beslut som har fattats av riksdagen. Jag tror att beslu-
tet fattades under 1992-möjligen kan det ha skett hösten 1991. Det är detta
som är orsaken till att det är som det är.
De selektiva stöden till gruvindustrin har varit öppna för alla intressenter,
alltså inte bara för svenska utan också för utländska intressenter. Olle Lind-
ström ger således en felaktig beskrivning.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
27
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
28
Om det är de saker som ligger bakom viljan att ta bort selektiva stöd som
också ligger bakom det som Olle Lindström tar upp, förstår jag att man
också har avskaffat VT-delegationen. Man har alltså inte sett till konsekven-
serna. Man har inte läst på och vet därför inte vad det handlar om. Det är
mera allvarligt än att vi pratar litet grand runt detta med vem som bär ansva-
ret och om den ena eller den andra regeringsperioden.
Anf. 27 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Fru talman! Mats Lindberg säger att vi i dag inte har fler utländska gruv-
företag som har verksamhet i Sverige. Nej, och det är alldeles självklart att
det inte kan förhålla sig på det sättet. Man har ju inte tidigare ens haft in-
tresse för att göra undersökningar i Sverige eller för att begära tillstånd för
prospektering. Därmed kan man inte tro att det skulle ha kommit in några
sådana ansökningar.
Det har ju skett en förändring i och med besluten under 1992/93. Således
är det bra om man börjar prospektera i Sverige. På det sättet finns det kan-
ske om något år ändå något utländskt företag som vill producera också mine-
raler i Sverige.
Jag menar alltså att förändringen är klar och tydlig. Man kan också se or-
sakerna. Alla företag - det gäller särskilt utländska företag som vill etablera
sig i Sverige - måste veta att det inte är selektiva insatser som gäller. Här är
det i stället fråga om en bas som gäller för alla. Något mer är man inte intres-
serad av. Det framgår med all önskvärd tydlighet att man vill ha en baskarte-
ring. I övrigt klarar företagen det här själva.
Anf. 28 GUDRUN NORBERG (fp):
Fru talman! Den här debatten tycks vara männens egen uppvisning - abso-
lut inget ont sagt om män. Av tolv debattörer är dock elva män. Men så
handlar det också om uteslutande manliga ting, eller hur? Näringspolitiken
är männens planhalva, eller?
Företagande har en lång manlig tradition. I nästan alla stora styrelserum
blickar porträtten på väggarna ner på mig, undrande vad jag som kvinna har
därinne att göra.
Dagens koncernstyrelser ser inte särskilt mycket bättre ut - ungefär som
det såg ut här i riksdagen på 20-talet, med en och annan modig kvinna som
avvikande uppstickare. Kanske är näringslivet 70 år efter sin tid från jäm-
ställdhetssynpunkt?
Men jag skall inte raljera. Visst är den moderna tidens inställning till
kvinnligt företagande en helt annan jämfört med hur det var förr. De få kvin-
nor som sitter i styrelserummen i dag har ingen nedtryckt position. För egen
del upplever jag att jag har samma ansvar, samma krav och samma infly-
tande som mina manliga kolleger.
Ser man på de höga chefsposterna är det dock ytterst få som innehas av
kvinnor. Bland näringslivstopparna i Sverige finns det väl knappast mer än
en kvinna som är kändis. Håll med om att den kvinnans kompetens och ele-
gans är en skön komplettering i det manliga sällskapet!
Även om det finns få kvinnor i näringslivstoppen blir bilden en helt annan
om man gläntar på dörren till chefsrummen snäppet under VD och företags-
ledare. Där finns många av oss kvinnor. Förhoppningsvis skall en stor del
av dessa avdelningschefer, personalchefer, ekonomichefer, inköpschefer och
allt vad man i dag är avancera upp till den högsta nivån så småningom.
I småföretag och egenföretag, och detta gäller väldigt många branscher,
är kvinnorna inte sällsynta. Där möter man dem som egna företagare, och
de utmärker sig som noggranna, ärliga, ambitiösa, arbetssamma, försiktiga
och förnöjsamma. Hellre en långsam och försiktig expansion än stor skuld-
sättning. Hellre arbetar kvinnan själv 12-15 timmar om dygnet än anställer
någon som hon inte vet om hon i längden kan ta arbetsgivaransvar för.
Här finns en stor dold samhällsresurs. Dagens välutbildade unga svenska
kvinnor bär med sig stor kreativitet, utvecklingsförmåga, idérikedom och
kunskap. Allt detta måste i större utsträckning tas till vara. Den stora privata
företagssektorn i vårt land behöver den komplettering och den utvidgning
som kvinnligt företagande medför.
Därför är det så angeläget att vår näringspolitik utformas så att såväl
kvinnligt som manligt företagande får goda förutsättningar. Och det räcker
inte med goda förutsättningar. Det måste också vara lockande för kvinnor
att driva eget - inte minst nu när offentliga sektorns arbetstillfällen blir allt
färre. Kvinnornas företag inom både varuproduktion och tjänsteproduktion
behövs i ett samhälle som det är gott att leva i.
Herr talman! Jag vill slutligen helt kort ge uttryck för Folkpartiets syn på
näringspolitiken och dess inriktning i allmänhet.
Aldrig tidigare i modern tid har Sverige haft så hög arbetslöshet som nu.
Aldrig tidigare har småföretagande varit så omtalat och visats så stort all-
mänt intresse som nu. Aldrig har heller småföretagen haft så stora krav på
sig att lösa arbetslöshetsproblemet.
Men, herr talman, det räcker inte att tala om småföretagande och visa sig
intresserad. Det krävs handling och vilja till handling från politikernas sida,
om företagandet i Sverige skall ha en chans att avhjälpa det gigantiska ar-
betslöshetsproblemet.
Det har varit regeringens viktigaste uppgift att klara den ekonomiska kri-
sen och samtidigt skapa ett företagsvänligare klimat i Sverige för att få fart
på hjulen, så att människor får jobb och inkomster alstras. Det har varit ett
tufft arbete att, trots djup lågkonjunktur och flera olika kriser samtidigt, steg
för steg bana vägen för ett konkurrenskraftigt företagande i vårt land.
Och regeringen har varit framgångsrik. I utloppet ur den omtalade mörka
tunneln ser vi nu att så gott som alla viktiga kurvor går åt rätt håll. Export,
orderingång, industriellt kapacitetsutnyttjande, produktion, varulager, antal
lediga jobb, konkurser, bytesbalans, privat konsumtion och tillväxt. Allt ut-
vecklas i rätt riktning, och som en följd av detta böljar arbetslösheten att
minska.
Därför, herr talman, är det närmast beklämmande att läsa Socialdemokra-
ternas reservation om näringspolitikens inriktning. Att regeringens politik
för näringslivsutveckling skulle ha misslyckats, som ni skriver, är ju ett helt
absurt påstående.
Jag måste faktiskt beröra Mats Lindbergs inledning, där han talade om
konkurser och utslagning. Det har förts en lång debatt om den inledningen,
som sköt högt över målet. Konkurserna som ökade i antal och arbetslösheten
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
29
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
30
som steg mycket kraftigt under 1990 och 1991 och de företagsnedläggningar
och nedskärningar som skedde var ju ett av huvudskälen till att Socialdemo-
kraterna förlorade valet 1991. Socialdemokratisk politik ledde till bankkri-
sen, till ekonomisk kris i landet, till hög inflation, samt till spekulationskur-
van och finansvalparna - de fanns under den socialdemokratiska regeringsti-
den. Det här är arvet som vi fick överta.
Jag skall plocka några citat ur Socialdemokraternas reservation för att visa
på det motsägelsefulla i deras uttalanden.
”Regeringen skulle vara mer aktiv”, sägs det. Ibland får regeringen kritik,
ofta av Socialdemokraterna, för att den år för aktiv i att förbättra för närings-
livet. Och om det är större aktivitet som krävs för att förbättra i näringslivet,
så vill jag säga att det inte precis var utmärkande för den förra regeringen.
Det har vi - eller, rättare sagt, företagarna - under de senaste åren fått
skörda effekterna av.
Nu plötsligt talar Socialdemokraterna vänligt om lönsamhet i företagen.
Så var det minsann inte tidigare. På 80-talet var lönsamhet ett fult ord, och
företagens vinster skulle minimeras. Nu säger Socialdemokraterna i sin re-
servation att ”det krävs nu en väsentligt högre vinstnivå än den som gällde i
slutet av 1980-talet.”
Ett så ogenomtänkt påstående! Jag vill peka på att om inte den social-
demokratiska regeringen fört en politik som innebar att lönsamheten sjönk
till intet under 80-talet, hade inte den enorma utslagningen av företag skett
under lågkonjunkturen som följde. Konkurserna är en direkt följd av för då-
lig lönsamhet, förlorad marknad och dålig konkurrenskraft. Så lönsamheten
hade minsann behövts även då.
Dessutom inger inte socialdemokratiska uttalanden om god lönsamhet i
näringslivet någon trovärdighet. Det är ju bara att titta på en tablå över hur
Socialdemokraterna har röstat här i kammaren i snart tre år. Så gott som alla
förslag, med innebörd att öka lönsamheten i företagen, har Socialdemokra-
terna röstat emot.
Ni hotar redan med nya skattehöjningar för företagen, om ni skulle få re-
geringsmakten. Ni vill åter försämra näringspolitiken och skulle säkert ge-
nomdriva olika pålagor och skatter som försämrar svenska företags expan-
sionsförmåga.
Jag är övertygad om att exportföretagens allt bättre resultaträkningar
mycket snart skulle sticka i ögonen på en socialdemokratisk regering. Där-
med skulle den onda cirkeln vara i gång igen med nya pålagor, skatter och
minskad konkurrenskraft som följd.
Ja, herr talman, reservationen i sin helhet är ett exempel på kvalificerat
struntprat. Den innehåller ingenting kreativt och som vanligt inga egna för-
slag. Det enda förslaget är att begära ett program . Man tar sig för pannan
och undrar verkligen om det är allvarligt menat. Så många stora ord av kri-
tik - och inte en antydan om ett eget förslag!
Det enda i sak man säger är att programmet skall ha ett Europaperspektiv.
Och det säger ett parti som inte kan samla sig till ett entydigt ja till EU! Det
är häpnadsväckande.
Bevare Sverige för en ny socialdemokratisk regering!
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, utom i de delar
som berörs av regeringspartiernas reservationer. Där yrkar jag bifall till re-
servationerna 15, 17 och 26.
Anf. 29 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Det är lätt att instämma i mycket av det som Gudrun Nor-
berg inledde med när det gäller vikten av kvinnligt företagande. Här finns
en reservation från Vänsterpartiet och Socialdemokraterna, där vi markerar
att vi vill gå längre än vad regeringen gör för att stimulera kvinnligt företa-
gande. Gudrun Norberg vet dessutom att Vänsterpartiet har gjort väldigt
starka markeringar när det gäller att främja kvinnligt deltagande i ledning-
arna för de privata företagen. Det är väl känt.
Jag tycker att det är bra att den här frågan kommer upp, därför att det
finns alldeles speciella problem som kvinnliga företagare möter när de skall
etablera eller utveckla sina verksamheter - det gäller kontakt med kreditin-
stitut och det gäller uppläggning av verksamhet. Detta finns dokumenterat
i samband med den regionalpolitiska propositionen och förarbetena till den,
främst av Tora Friberg. Det finns också ett rikhaltigt material från USA, där
man länge har jobbat med de frågorna.
Jag tycker att man borde vara lika kreativ från svenskt håll som man fak-
tiskt har varit i amerikansk näringspolitik, där staten - eller staterna - inte
är rädd för att lägga tassarna i blöt för att främja och stimulera. Sådant skall
man ta efter, anser jag, när det är fråga om demokratiska värden och strävan
efter jämställdhet. Tyvärr går den svenska regeringen och utskottets majori-
tet här inte tillräckligt långt.
Slutet av Gudrun Norbergs anförande var en lovsång till regeringens poli-
tik och ett våldsamt skällande på Socialdemokraterna. Det sista får väl Mats
Lindberg bemöta, men det måste vara besvärande, när man lever med en
sådan världsbild som Gudrun Norberg tycks göra, att titta i Veckans Affärer
nr 13, där rubriken över näringsministern är ”Ingens polare Per”, dvs. ingen
gillar honom, och att slå upp mittuppslaget av Dagens Industri för någon
vecka sedan och finna att det står om Anders Sundström, företrädare för
Socialdemokraterna i näringspolitiska frågor, att han är ”näringslivets gunst-
ling”.
Anf. 30 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Det går an att tala väl om kvinnligt företagande, men man
måste göra något aktivt också. Det har inte hänt särskilt mycket under
många, många år. Det är först nu på senare år som jämställdhetsfrågor bör-
jar aktualiseras alltmer.
Vi hade en liten debatt i näringsutskottet häromdagen om lönesituationen
för kvinnor och om att företagen redovisar löneskillnader mellan kvinnor
och män som har samma jobb.
Det är inte förrän på senare tid som man verkligen har börjat uppmärk-
samma skillnaderna. Jag tycker inte att Vänsterpartiet utmärkte sig på något
sätt i dessa frågor när partiet var stödparti för den socialdemokratiska rege-
ringen. Vad har ni egentligen åstadkommit? Jag kan inte se någonting påtag-
ligt.
När det gäller debatten om huruvida den borgerliga regeringen är populär
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
31
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
hos företagarna vill jag säga att jag inte vet vilka kretsar Rolf L Nilson rör
sig i. Jag möter väldigt många företagare. Jag måste säga att jag inte alls har
den bild av deras uppfattning som Rolf L Nilson här ger uttryck för. Min bild
är den motsatta.
Företagarna är oerhört rädda för att det skall bli ett regimskifte efter valet.
Man ser framför sig osäkerhet, förändring och en återgång till den gamla
näringspolitik som inte gynnade företagen på något sätt. Den gjorde att före-
tagen slogs ut genom att konkurrenskraften minskade och marknader tappa-
des.
Vi kan inte låta det gå tillbaka dit. Företagen är givetvis angelägna om att
det skall föras en politik där man sänker skatter på så sätt att företagen blir
lönsamma. Regeringen har sänkt skatter för företag med ca 40 miljarder.
Det är självklart att det har en effekt. Det är självklart att företagarna ser
detta.
Det är viktigt att vi får fortsätta denna politik. Det är viktigt för företagen
att kunna expandera, och det är viktigt att företagen kan suga upp den
enorma arbetslöshet som finns. Den enda förhoppningen är att vi får ett
brett småföretagande, som kan göra att vi får ned arbetslösheten. Det är den
förhoppning som vi alla har. Vi inser alla att det är ett måste.
Anf. 31 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag har medvetet undvikit att hamna i en situation där utsa-
gorna grundas på vilka kretsar man umgås i och vilka personer man talar
med. Jag har valt två tidningar som inte kan beskyllas för att vara vänster-
vänliga eller allmänt regeringsfientliga motståndare till marknadsekonomi.
Det är Veckans Affärer och Dagens Industri.
Budskapet är samstämmigt. Jag tycker att det är en hård dom över en
misslyckad näringspolitik. Att inte få förtroende från fackföreningsrörelsen
när man driver borgerlig politik är kanske ingenting som oroar borgarna.
Men att inte få förtroende från företagsledningarna och företagsägarna
måste väl ändå vara ett problem? Det måste vara oerhört märkligt att be-
römma sig själv för stora framgångar när man stöter på denna typ av reaktio-
ner. Det är inte fråga om enstaka reaktionsyttringar utan faktiskt om en
ganska samstämmig dom över näringspolitiken.
Det är bra att Gudrun Norberg tar upp frågor om kvinnligt företagande.
Jag tycker inte att det finns anledning att skapa strid kring detta och säga
vem som är bäst eller vem som är sämst, utan det är viktigt att lyfta fram
frågorna och driva dem kraftfullt vidare.
Jag skulle vilja ta upp en annan sak som vi i Vänsterpartiet har betonat
när det gäller anslag till småföretag. Visst skall det jobbas med nya material
och ny teknik, och visst skall det tas fram nya produkter, men dessa produk-
ter skall också förpackas. De skall designas. Design är ett område där Sve-
rige och Norden har varit ledande av och till under historiens gång men som
har kommit i skymundan. Jag tycker att det är viktigt att man i en näringspo-
litik gör en kraftfull satsning på design, och det blir allt viktigare. Man måste
stimulera design och uppmuntra designers - dels allmänt, men också vad gäl-
ler det som kallas industridesign, dvs. formgivning av Verkstadstekniska pro-
32
dukter och liknande. Det måste finnas en utställningslokal - ett skyltföns-
ter - för detta.
Vi undviker medvetet så långt det är möjligt att göra lokalpolitiska utspel.
Men jag tycker att Form/Design Center i Malmö, som nästan är det enda
ställe där man har god kontakt med Europa och med allmänheten, borde få
näringspolitiskt stöd så att det kan leva vidare.
Anf. 32 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag har för mig att man från vänsterhåll brukar kritisera re-
geringen för att gå SAF:s ärenden. Jag har inte hört ett ord om det i dag. I
stället säger Rolf L Nilson att regeringen får en massa kritik i bl.a. Dagens
Industri.
Jag läser faktiskt Dagens Industri dagligen. Jag vet i vilken omfattning den
s.k. kritiken har förts fram. Det är bra om det finns kritik på vissa områden.
Vi går inte företagens ärenden. Vi bedriver den näringspolitik som vi anser
vara bra för näringslivet och för Sverige.
Visst finns det enskilda journalister som har synpunkter. Det finns en-
skilda företagare som har synpunkter. Det finns enskilda branscher som har
synpunkter. Det tycker jag är riktigt. Vi skall ha en öppen debatt. Men kriti-
ken i Dagens Industri är övervägande positiv vad gäller regeringens politik.
Anf. 33 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Gudrun Norberg tar mycket stora ord i sin mun. Hon är inte
trovärdig när hon säger att vi socialdemokrater inte har ett program för nä-
ringspolitik. Läs hela betänkandet, Gudrun Norberg! Om man bara läser
vissa delar är det klart att man kan missa det som har med näringspolitiken
att göra. Jag ber Gudrun Norberg att läsa hela betänkandet. Hon kommer
att se ett system och en linje i den näringspolitiska delen av vår politik. Det
är Folkpartiet och inte Socialdemokraterna som sitter i en regering som sak-
nar helhet, Gudrun Norberg!
Jag måste erkänna att regeringen har lyckats mycket bra på några punkter.
Det gäller frågor som har med arbetsrätt och skatter att göra. Man har betat
av den lista som lades fram av SAF. Med det har man lyckats bra. Det skall
regeringen ha en eloge för. Man tillfredsställer de grupper som har ställt
dessa krav.
När det gäller trovärdigheten är det precis som Nilson säger. Förtroendet
för näringsministern är litet både på de stora och på de små företagen. Det
är ingenting att hymla med; det är på det sättet. Detta framkommer både
vid träffar med industriföreträdare och i tidningar.
Jag delar Gudrun Norbergs syn på det kvinnliga företagandet. Det redo-
gjorde jag också för i mitt inledande anförande. Det går ju bra att säga saker
från kammarens talarstol. Förslag från Folkpartiet i den riktning som Gud-
run Norberg talade om saknas.
Det finns fortfarande möjligheter att ge det kvinnliga företagandet en or-
dentlig framgång genom att rösta på det förslag som Socialdemokraterna och
Vänsterpartiet lagt fram inför denna kammare. Det ger möjligheter för
kvinnliga företagare att uppnå delar, för att inte säga allt, av det Gudrun
Norberg talade sig varm för i talarstolen.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
34
Anf. 34 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Mats Lindberg insinuerar att jag inte skulle ha läst betänkan-
det. Det är ett fult påstående, Mats Lindberg. Läser man Socialdemokrater-
nas reservation om näringspolitiken - det har jag också gjort - ser man att
den upptar drygt en sida. Sedan säger Mats Lindberg att Folkpartiet inte har
redovisat sin näringspolitik. Den finns här.
Mats Lindberg för debatten med stor fräckhet. Han inledde den här debat-
ten i morse med att komma med vissa påstående. Det var en fräckhet utan
like där sanningshalten hade en underordnad betydelse. Det är tyvärr Mats
Lindbergs debatteknik. Jag förstår att det är förtretligt för det parti Mats
Lindberg företräder att regeringen har fört en så god och framgångsrik nä-
ringspolitik som den har gjort.
Den reservation om kvinnligt företagande som finns här säger varken det
ena eller det andra. Den innebär att man kommer med ett par miljoner ex-
tra. Vad är det när det i dag finns en riskkapitalmarknad och en kapitalmark-
nad med mängder med pengar? Det gäller att få dem ut i arbete. Det måste
andra saker till än den reservation som man har roat sig med att söka stöd
för hos Ny demokrati för att kunna knäppa regeringen på näsan. Det är inte
det som skapar kvinnligt företagande i Sverige. Det behövs en näringspolitik
som visar att vi kan ge kapital till dem som vill låna litet, att vi kan stötta på
olika sätt och skapa de nätverk och framför allt de goda förutsättningar som
krävs för att kvinnor skall kunna driva företag.
Anf. 35 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag har aldrig tidigare blivit beskylld för att vara fräck, Gud-
run Norberg. Men någon gång skall ju vara den första, sägs det.
Vi socialdemokrater har under en lång tid strävat efter att föra in frågorna
om kvinnligt företagande i näringspolitiken. Gudrun Norberg säger att det
handlar om några få miljoner kronor. Det kanske är de miljoner kronor som
behövs för att detta skall kunna ge framgång. Det verkar som om man har
den inställningen att i talarstolen tala väldigt mycket om vad som är rätt och
fel. Däremot är man inte beredd att stödja en motion som, om jag uppfat-
tade det rätt, tar upp frågor som finns med på Gudrun Norbergs lista över
vad som bör göras.
Riskkapital är ett av de problem som finns i nya företag, både för män och
kvinnor. Jag tror att vi nu till sist efter många år är överens om att riskkapital-
bolagen inte blev det som vi hade tänkt att de skulle bli. Näringsministern
har ju ändrat sig på den punkten. Jag hoppas att de ledamöter som företrä-
der regeringen här i kammaren också inser att detta kanske inte var det allra
bästa systemet. Låt oss då ena oss om att vi satsar dessa pengar på kvinnligt
företagande, Gudrun Norberg! Då får vi i alla fall en något bättre situation
för det kvinnliga företagandet i Sverige, även om vi kanske inte blir nöjda
allihop.
Anf. 36 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! I måndags hörde jag ett föredrag om hur kapitalmarknaden
och riskkapitalmarknaden ser ut i Sverige. Där redogjordes mycket tydligt
för alla låneformer som finns och hur mycket kapital som finns. Det påstods
att det inte någon gång i modern tid har funnits så mycket kapital på markna-
den som det finns i dag. Det gäller även riskkapital.
Bankernas stora problem i dag är inte kreditförlusterna. Bankernas stora
problem i dag är hur de skall kunna få i gång utlåningen. Detta gäller en del
av det kapital som finns. Det kan man egentligen inte betrakta som riskkapi-
tal. Det finns också en mängd riskkapital. Det svåra är att få allt det här
kapitalet i arbete. Det är en process som inte sker över en natt, men det är
en process som går framåt. Vi har skapat förutsättningar för detta genom att
vi har fått fram så mycket kapital och riskkapital på marknaden.
Kjell Ericsson var tidigare inne på att riskkapitalbolagen inte fungerade
bra i böljan. Det har jag också kritiserat förut. De fungerade inte bra i bör-
jan. Men det har förändrats och är nu betydligt bättre.
Jag kan inte se att socialdemokratisk politik tidigare var någon mönsterpo-
litik när det gällde kvinnligt företagande. Jag säger inte att vi har en mönster-
politik för kvinnligt företagande, men det är viktigt att lyfta upp dessa frågor.
Det är sällan som jag talar om jämställdhet och sådana saker här i kamma-
ren. Det har fallit utanför det näringspolitiska arbetet. Men någon gång är
det verkligen intressant att göra det. I dag valde jag att göra det.
Det är viktigt att någon gång också tala om vad kvinnligt företagande verk-
ligen betyder. Det finns en enorm dold resurs i Sverige. Den måste vi ta vara
på mycket bättre. Det finns kompetens, idérikedom och utvecklingsmöjlig-
heter på många sätt. Vi måste hjälpas åt att se till att kvinnor också blir fram-
stående i näringslivet.
Anf. 37 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall inte gå in i den debatt om kvinnligt företagande
som Gudrun Norberg har tagit upp. Det kommer min kollega Bo G Jenevall
att göra. Vi har ju konkreta förslag om det i det här betänkandet.
Jag vill säga något om konkurslagstiftningen och ställa en fråga till Gudrun
Norberg. Det är ett litet gräl här mellan socialdemokrater och regeringspar-
tierna om orsaken till detta. År 1992 gällde det stora pengar, och grunden
till det lades av den socialdemokratiska politiken. Det ligger väl en hel del
sanning i det.
Jag vill komma fram till att det är mycket stora leverantörsförluster. Det
är självklart att kurvan går neråt. Men 1993 hade vi fortfarande förluster på
ca 17 miljarder i leverantörsledet när det gäller just konkurser. Det föranle-
der mig att fråga Gudrun Norberg om hon är beredd att aktivera regeringens
handläggning av denna fråga och att prioritera leverantörernas fordran i
samband med konkurser. Den politiska handläggningen av detta har gått
mycket trögt.
Insolvensutredningens förslag skulle först presenteras hösten 1993. Sedan
sade man att det skulle komma våren 1994. Nu talar man om att det skall
komma någon gång under 1994. Jag undrar om Gudrun Norberg är beredd
att aktivera den här frågeställningen inför regeringen och lyfta upp detta ur
det stora paketet om konkurserna.
Avslutningsvis konstaterar jag glatt att vänsterpartisten Rolf L Nilson bör-
jar agitera för att vi skall tillämpa fler amerikanska idéer i näringspolitiken.
Jag ser verkligen fram emot det.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
35
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
36
Anf. 38 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Regeringen är aktiverad, Bengt Dalström. Man arbetar fre-
netiskt med den här frågan. Det är en ganska komplicerad fråga, och man
måste vara noggrann. Jag håller helt med om att det är oerhört illa med de
leverantörsförluster som sker.
Det förekommer i dag en mängd konkurser som är oetiska på många olika
sätt. Jag är också den första att angripa detta, så på den punkten tror jag inte
att vi har några delade uppfattningar.
Anf. 39 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jag vill först tacka Gudrun Norberg för hennes inlägg och
instämma i det, speciellt i det hon lyfte fram om kvinnligt företagande.
Jag skall försöka att i mitt anförande inte upprepa så mycket av det som
regeringspartiernas företrädare har sagt, utan ha en mer generell inriktning.
I en direktsändning i Rapport i vintras fick Socialdemokraternas partile-
dare frågan om man kunde säga att socialdemokratin är för företagen men
mot företagarna. Ingvar Carlsson bekräftade att det ligger någonting i det.
Det är den här misstron mot kreativa människor som så ofta har präglat
den socialdemokratiska politiken och som gång på gång visar sig i ett slags
politisk klåfingrighet och övertro på att vi politiker kan uppträda som orak-
ler och dirigenter av en selektiv näringspolitik, att vi, av alla människor i
landet, skulle ha den fantastiska kompetensen att alltid kunna peka ut och
veta bäst vad som är det mest fruktsamma att satsa på inför framtiden. Det
är beklagligt, då socialdemokratin är en stark politisk rörelse, som också har
uträttat åtskilligt bra för landet.
Det finns många exempel som visar att politikerna bör vara försiktiga och
inte gå in och ta det ansvar som företagsledningarna skall ta. Reservatio-
nerna i det nu aktuella betänkandet visar återigen exempel på sådana ten-
denser. Politikernas viktigaste uppgift är ju att så långt det är möjligt sätta
upp spelregler inom vilka näringslivet har utrymme att arbeta. Det handlar
om etiska spelregler och ekonomiska spelregler, det handlar om arbetsrätts-
området och mycket mycket annat.
Ingen regering är fullkomlig, men vi ser nu - och det är glädjande - att det
verkligen börjar att sjuda av liv i näringslivet. Den inriktning som regeringen
har åstadkommit genom att skapa bra generella villkor kommer för lång tid
att generera positiva effekter, och det är viktigt att detta inte slås sönder.
Rolf L Nilson efterlyser tydligare markeringar för en mer miljöanpassad
inriktning av näringslivet. Att en sådan inriktning är önskvärd råder det inga
delade meningar om. Vi ser ju att den inriktningen alltmer infinner sig.
Inte heller råder det delade meningar om behovet av att främja kvinnligt
företagande och kooperativ verksamhet. Kjell Ericsson har redovisat rege-
ringspartiernas samsyn i betänkandet, och jag vill inte upprepa det, utan nö-
jer mig med att konstatera att vi har kommit fram till förslag som är hållbara,
långsiktiga och trovärdiga.
Att Ny demokrati gör gemensam sak med Socialdemokraterna i några frå-
gor är i och för sig inte förvånande med tanke på den brist på långsiktighet
som man inom Ny demokrati har visat prov på. Bengt Dalström sade att han
kände sig djupt besviken över hur riksdagen hanterar näringspolitiken och
över möjligheterna att här diskutera frågorna. Han sade också att man inom
Ny demokrati har svårt att förstå trögheten i hanteringen. Den ena stunden
låter det som om det gällde att under stort ansvar lotsa ett fartyg genom svåra
pass, och den andra stunden får man intryck av att det handlar om att åka
speedboat och ha roligt på ett spegelblankt vatten. Nu skall man också snart
bölja diskutera politik inom partiet, enligt den nuvarande partiledaren.
Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att med stor känsla av ansvar
delta i politiken och söka lösningar för landets bästa.
Rolf L Nilson menade att regeringspartiernas företrädare i näringsutskot-
tet inte ens har agerat när de har sett att regeringens politik varit dålig - det
var så han uttryckte sig, om jag har antecknat rätt. Rolf L Nilson är naturligt-
vis fullt medveten om att vi på olika sätt har medverkat när förslagen har
utarbetats, att politik är att ge och ta. Vi kristdemokrater har genom hårt
arbete i regeringssamverkan fått betydligt mer gehör för vår politik än vad
som skulle ha varit fallet om vi hade ställt oss bredvid, ägnat oss åt att ropa
slagord och ställa krav som hela tiden avslås. Det här inser naturligtvis Rolf
L Nilson, som är en erfaren och intelligent person.
Jag vill nöja mig med detta och i övrigt instämma i det som Kjell Ericsson
har framfört som utskottsföreträdare i de här frågorna.
Jag yrkar bifall till reservationerna 13, 14, 15, 17 och 26 och i övrigt till
utskottets hemställan.
Anf. 40 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag tror att det är besvärande för Roland Lében att miljöan-
passningen av svenskt näringsliv går så sakta.
Att vi i Vänsterpartiet anser att vi genom en meningsyttring måste göra en
markering för en mer aktiv miljöanpassning av näringspolitik och näringsliv
beror på att regeringen under den här perioden mest har producerat luftpas-
tejer. Man har gjort vackra uttalanden, som det i många fall är svårt att ha
några invändningar mot, men det är fråga om vackra deklarationer med
ganska litet av konkreta insatser för en utveckling av näringslivet i en mer
miljöanpassad riktning. Jag tror att det helt enkelt beror på det sätt som re-
geringen har valt att jobba på. Man vill inte göra ingrepp, eller man vill göra
så få ingrepp som möjligt. Vill man på det sättet hålla fingrarna borta från
utvecklingen av näringslivet och produktionen, kan man heller inte mer än
marginellt medverka till den nödvändiga miljöanpassningen.
Eftersom jag inte kunde ta replik på Bengt Dalströms inlägg, får jag väl
nu ta upp det jag då ville säga om USA. Det borde inte förvåna någon som
har följt de näringspolitiska debatterna här i riksdagen under de senaste fyra
fem åren att jag kan välja en liberal men inte en nyliberal näringspolitik som
ett föredöme i vissa fall - i andra fall har en sådan politik stora brister. Delar
av den näringspolitik som man bedriver i USA, både på federal nivå och på
delstatlig nivå, passar ju också mycket väl in i en vänsterpolitik. Det görs där
starka markeringar.
Jag har här ett brev från Södertälje Företagarcenter i vilket man redovisar
de satsningar på en Marshallplan för en bättre miljöteknik som Al Gore,
USA:s vicepresident, står bakom. Det vore dumt att inte ha sådana förebil-
der och sträva i den riktningen. Vänstern har ju aldrig varit kritisk mot be-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
37
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
38
tolkningen i USA eller haft någon fientlig inställning till USA som land, utan
vi har protesterat mot delar av USA:s utrikespolitik när det har varit befo-
gat.
Anf. 41 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Jag tror ändå att historien kommer att ge den nuvarande re-
geringen erkännande och kredit för att ha inlett en era i vilken miljöskulden
tas upp i budgetpropositionen, för miljöbalkens framtagande och för många
andra initiativ.
Rolf L Nilson talar om USA som förebild i fråga om miljön. Det finns fina
exempel och förebilder där, och jag tror att vi alltmer kommer att ta intryck
både därifrån och från andra länder.
Man skall ändå ibland vara försiktig när man hänvisar till andra länder.
Rolf L Nilson gjorde det tidigare i en replik på Olle Lindströms anförande.
Rolf L Nilson nämnde då att det inte fanns något EU-land som inte har se-
lektiva stödåtgärder. Vid andra tillfällen hänvisar han till samma länder som
avskräckande exempel på länder som driver en politik som medför arbetslös-
het.
Låt oss ta till oss av det goda i exemplen från andra länder. Där kan vi
säkert vara samstämmiga, Rolf L Nilson.
Anf. 42 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Roland Lében tog i sitt anförande upp temat att företrädarna
för regeringspartierna inte hade agerat i utskottet när politiken var dålig eller
ledde fel. Jag säger inte detta som ett allmänt påstående rakt ut i luften. Det
är ett försök till en jämförelse mellan hur olika utskott agerar under olika
perioder.
Min minnesbild av näringsutskottets agerande under den förra regerings-
perioden är faktiskt att utskottet agerade mer självständigt i förhållande till
regeringen än vad den nuvarande majoriteten har gjort. Det var en kraftful-
lare och starkare vilja i utskottet då än vad jag har sett nu.
Jag tycker att det är bra när utskotten är bråkiga och har sina egna uppfatt-
ningar. Jag tror att det är bra för regeringspolitiken, även om mitt huvudsyfte
inte är att underlätta för regeringen att driva sin politik.
Anf. 43 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Jag kan av naturliga skäl inte jämföra med tidigare mandat-
perioder. Men jag har heller ingenting emot att utskottet utövar ett visst mått
av självständighet. Näringsutskottet har visat prov på självständighet,
många gånger i konstruktiv anda. Jag tycker inte att vi har någonting att
skämmas för i det avseendet.
Anf. 44 BENGT DALSTRÖM (nyd) replik:
Herr talman! Roland Lében uttalade sig om Ny demokrati. Han talade om
vår brist på långsiktighet i politiken. Om han bara hade läst vår stora motion
om näringspolitiken, hade han kunnat konstatera att vi har klart långsiktigt
deklarerade mål i en sammanhållen näringspolitik.
Jag tycker att efterslängen att vi först nu har börjat med politiken, under-
förstått i stället för att ägna oss åt de interna problemen, faktiskt var rätt
onödig.
Anf. 45 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Det kan hända att den efterslängen var onödig. Men det var
faktiskt bara ett citat från partiledaren.
Beträffande långsiktigheten använder jag mig av ett generellt talesätt.
När man t.ex. har läst uttalanden från Ny demokratis representant om dis-
kussionerna om husläkarreformen, framgår det att Ny demokrati har lovor-
dat den reform partiet var med om att genomföra. Hör hur det låter nu. Då
kan det finnas fog för det jag har sagt. Det finns åtskilliga fler exempel som
man kan rada upp.
Anf. 46 REYNOLDH FURUSTRAND (s):
Herr talman! Låt mig bölja med att tacka Roland Lében för ett erkän-
nande av socialdemokratisk politik sett i ett historiskt perspektiv. Annars
skulle man kunna tro av denna debatt att om socialdemokratin hade fått fort-
sätta att regera hade vi hamnat i avgrunden. Gudrun Norberg avslutade sitt
inlägg med att säga: ”Bevare Sverige för en ny socialdemokratisk regering!”
Herr talman! Min parti- och utskottskollega Mats Lindberg har på ett
utomordentligt sätt redogjort för hur vi socialdemokrater uppfattar rege-
ringens brist på en offensiv näringspolitik. Låt mig emellertid göra några no-
teringar och kommentarer till vissa reservationer som vi socialdemokrater
står för.
Både i dag och tidigare har vi socialdemokrater ofta beskyllts av en del av
våra politiska motståndare för att vara näringslivsfientligt inställda. Men
detta är en stor myt och felaktigt. Jag tror att jag kan påstå att historien om
vårt lands utveckling visar att det är tack vare en framsynt inställning från
såväl socialdemokratin som fackföreningsrörelsen som det har varit möjligt
att mera rättvist både utveckla och fördela det vi gemensamt producerar.
Självfallet blir en viktig utgångspunkt att understödja och underlätta för
nödvändiga och fortgående strukturomvandlingar mot en alltmer högpro-
duktiv varu- och tjänstesektor.
I dag ser vi en delad bild. Exportindustrin noterar fortsatta framgångar.
Detta beror till stor del på en mycket försämrad krona, dvs. en intern depre-
ciering på 30 %. I debatten har det talats om andra åtgärder som skulle ha
underlättat precis lika mycket. Men det viktiga är att det är kronans fall, en
misslyckad penningpolitik, som har lett till att det i dag går bättre än tidigare.
Men det förödande är att samtidigt har hemmamarknaden nästan helt kol-
lapsat.
Kjell Ericsson gjorde ett stort nummer av att vi nu noterar en stor upp-
gång. Det är väl i sig bra. Det är naturligtvis bra att det går bättre. Men det
kunde ha gått väsentligt bättre.
Vi socialdemokrater har under vår oppositionstid lagt fram förslag som
kunde ha förhindrat det ras vi har upplevt. Det är naturligtvis glädjande,
Kjell Ericsson, att antalet konkurser har minskat med 23 %. Men antag att
1 000 företag till skulle kunna gå i konkurs i år. Det innebär att det skulle
vara fråga om 230 färre konkurser. Det är fortfarande 770 som kommer att
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
39
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
40
gå i konkurs med tanke på den politik som bedrivs. Det är enkel matematik,
Kjell Ericsson.
Det är nödvändigt att, som vi har framhållit i vår partimotion, ta ett samlat
grepp för att lösa de problem som finns samt att skapa möjligheter för en
bättre utveckling. Det innebär att fler politikområden - det har framhållits
i debatten - måste samverka för att skapa en god och varaktig tillväxt som
kan fördelas rättvist.
Herr talman! Felet med den nuvarande borgerliga politiken är en nästintill
fanatisk tilltro till att marknaden skall sköta allt. Då löses problemet av sig
självt. Man tror att med hjälp av skattesänkningar på kapitalinkomster, om-
fattande avregleringar utan konsekvensanalyser och privatisering och utför-
säljning av gemensamma tillgångar, skall alla problem bli lösta.
Herr talman! Den borgerliga näringspolitiken, som den hittills har redovi-
sats, kommer inte att minska en rekordstor arbetslöshet. Den kommer inte
heller att utveckla och förnya vårt näringsliv.
Herr talman! Jag har sedan jag trädde in i denna kammare 1985 deltagit i
ett antal debatter om näringspolitiken. Det har ofta vid dessa debatter fram-
kommit mycket stor kritik - nästintill tjat - mot de löntagarfonder som vi
socialdemokrater lät införa. Löntagarfonderna var avsedda att vid den tid-
punkten justera övervinster i företag för att skapa förutsättningar för att
samhällsmedborgarna skulle få en vettig pension på ålderns höst.
Dessa löntagarfonder blir nu ett stort gigantiskt nummer för den borger-
liga regeringen. Avkastningen från dessa löntagarfonder skall bli en stor
gottpåse i valrörelsen. Den skall delas ut på område efter område. Nu är det
slut på tjatet om dessa förhatliga löntagarfonder. Nu skall de användas, men
på ett helt annat sätt än vad de var tänkta för från början.
Herr talman! Precis som Mats Lindberg nämnde kommer det att krävas
fasta spelregler. Det gäller på energipolitikens område. Det gäller på skatte-
politikens område. En återgång till 1991 års skatteuppgörelse blir nödvän-
dig. Det var en skatteuppgörelse vi gjorde med ett annat politiskt parti. Fö-
reträdare för Industriförbundet stod bakom denna skatteuppgörelse. Det är
nödvändigt med rättvisa också i skattesystemet. Jag delar de uppfattningar
som har redogjorts från talarstolen tidigare, dvs. att vad som nu har skett är
en övervältring av skattekostnader på vanliga inkomsttagare.
Det krävs en god lönsamhet, som skall användas till produktiva investe-
ringar och till insatser som höjer de anställdas kompetens och till utveckling
av en bättre arbetsorganisation.
Det krävs en bättre kapitalförsörjning, och som tidigare sagts bör utveck-
lingsfonderna eller utvecklingsbolagen, som de numera kallas, få bättre utlå-
ningsresurser. Detta har vi också givit uttryck för i en av de reservationer
som Mats Lindberg har berört.
Herr talman! Uppfinnare och innovatörer bör enligt oss socialdemokrater
få ett bättre stöd än det som föreslås i propositionen. Det gäller bl.a. en
stärkt rådgivningsverksamhet vid produktråden, som bör byggas ut. Dess-
utom bör ett bättre stöd ges till Svenska Uppfinnareföreningens verksamhet.
Detta har vi utvecklat i reservation nr 6, till vilken jag härmed yrkar bifall.
I reservation nr 7 pekar vi på att det behövs bättre och prioriterade åtgär-
der för att stödja och utveckla kvinnors företagande. Det var med tillfreds-
ställelse som jag noterade Gudrun Norbergs inlägg i den delen av debatten
om näringspolitiken. Vi konstaterar att det finns stora utvecklingsmöjlighe-
ter bland kvinnliga företagare och att internationell statistik visar att det är
kvinnliga företagare som ökar mest bland små och medelstora företag. Vi
socialdemokrater är övertygade om att våra konkreta förslag om stöd till ut-
bildning, kunskapsöverföring, rådgivning m.m. kommer att ge kvinnor bra
förutsättningar att etablera sig som företagare.
Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 7.
I reservationerna nr 9, 11 och 12 utvecklar vi socialdemokrater hur man
bör öka insatserna på olika områden för små och medelstora företag. Vi vill
speciellt framhålla behovet av att ge bättre stöd till svenska företag som skall
konkurrera på den numera utvidgade europeiska marknaden. Vi anser det
dessutom motiverat med en bättre kompetensutveckling både för enskilda
arbetstagare och för småföretagare för att de skall kunna tillgodogöra sig
möjligheterna på de nya teknikområden som växer fram.
Jag ber att få yrka bifall till reservationerna nr 9,11 och 12.
Vi har i reservationerna nr 16 och 23 tagit upp frågor som berör stöd till
Standardiseringskommissionens verksamhet och forskning och utveckling
inom livsmedelsindustrin. Vi menar att båda dessa ändamål förtjänar en
bättre behandling än vad som anges i propositionen.
Jag yrkar följaktligen bifall till reservationerna nr 16 och 23.
Låt mig så till sist, herr talman, med glädje konstatera att vi har fått en
majoritet av utskottets ledamöter att lyfta fram den kooperativa företagsfor-
men och stödet till kooperativ utveckling. Det finns i dag inom EU en
mycket klar medvetenhet om den kooperativa företagsformens betydelse
och framtidsutsikter. Riksrevisionsverket har på regeringens uppdrag utvär-
derat det statliga stödet till lokala kooperativa utvecklingscentra, LKU. Man
har kommit fram till att lokala kooperativa utvecklingscentra gör en fantas-
tisk insats.
LKU:s rådgivningstjänster tas till stor del i anspråk av icke traditionella
företagare. Kunderna är i mycket stor utsträckning kvinnor, i vissa fall upp
till 90 %. Till dem som efterfrågar dessa tjänster hör landsbygdsbefolkning
och arbetshandikappade.
Lokala kooperativa utvecklingscentra bidrar till att skapa arbetstillfällen,
ofta i glesbygd. En försiktig beräkning visar att LKU under 1992 bidragit till
att skapa 300 nya kooperativa företag. Dessa har i sin tur givit inemot 1 300
nya arbetstillfällen.
Många av de arbetstillfällen som LKU bidrar till att skapa i kooperativa
företag skulle troligtvis inte ha kommit till stånd i andra företagsformer.
Riksrevisionsverkets bedömning är att LKU:s verksamhet från den syn-
punkten ger ganska bra valuta för insatta medel.
Herr talman! Det hade varit glädjande om näringsminister Per Westerberg
hade kunnat delta i denna debatt. Jag har av ett pressmeddelande om hans
engagemang denna vecka förstått att han har viktigare frågor att sköta. Han
har bl.a. i dag träffat representanter för Träinformation AB och Trätek på
Ingenjörshuset här i Stockholm och talat om trävarubranschens möjligheter.
Det är att beklaga, herr talman, att det inte finns mycket mer om sådana
frågor i propositionen.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
41
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
Jag såg i morse näringsministern på TV i en diskussion med vår företrä-
dare i näringspolitiska frågor Anders Sundström debattera privatiseringen
av statliga företag. Vi kommer efter behandlingen av detta betänkande här
i kammaren att diskutera statlig företagsamhet.
Under diskussionen gjordes en telefonundersökning av vilka som är före-
språkare för respektive motståndare till en fortsatt privatisering av statlig
verksamhet. Ca 4 000 människor ringde under morgonen, och av dem var
67 % motståndare till och 33 % för en fortsatt privatisering. Det märkliga
var, herr talman, näringsministerns kommentar till att bara 33 % var före-
språkare för en privatisering. Han svarade att de som förespråkar en privati-
sering kanske är trötta på morgonen. Herr talman! Jag tycker att åtskilligt
av den näringspolitik av borgerlig tappning som vi ser visar på mycket av
trötthet.
Anf. 47 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Mitt erkännande av socialdemokratins förtjänster är inte
krystat, men det betyder inte att jag uppskattar den ekonomiska politik som
fördes på 80-talet. I januari 1986 väckte kds genom Alf Svensson en ekono-
misk-politisk motion som beskrev det scenario som då redan hade gillrats
upp genom den socialdemokratiska politiken. Förslag till åtgärder anvisades
för undvikande av ett scenario som olyckligtvis kom att förverkligas. Bland
betydande orsaker till den djupa krisen kan man peka på socialdemokrater-
nas oförmåga att samla sig till viktiga beslut om den ekonomiska politiken.
Beträffande LKU-verksamheterna gäller att man i nuläget inte vill ha mer
medel. Civildepartementet har inte önskat mera medel. Jag har dubbelkont-
rollerat detta. Hade behovet och viljan att använda ett par miljoner extra
verkligen funnits, hade vi kunnat enas om detta.
Avslutningsvis vill jag bara konstatera att jag visste att Ny demokrati tror
på den typ av opinionsundersökninger där man betalar för att på ett 071-
nummer få lämna sin meningsyttring men att jag inte trodde att socialdemo-
kratin hade börjat använda sådana metoder. Många ansvarskännande män-
niskor har för länge sedan, av flera orsaker, spärrat möjligheterna att an-
vända 071-nummer. Det känns litet främmande att börja tro på sådana här
metoder.
Anf. 48 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Det har sagts mycket under morgontimmarna om den eko-
nomiska politiken och orsakerna till de problem som vi har i vårt samhälle
för närvarande. Mats Lindberg har mycket frikostigt tagit åt sig en del av den
kritik som vi socialdemokrater naturligtvis måste tåla när det gäller slutet av
80-talet.
Men jag understryker vad Mats Lindberg sade: Det föreslogs från borger-
ligt håll mycket litet av åtgärder som skulle ha kunnat förhindra detta.
Tvärtom klagade man över att det var för litet av avreglering. Den gick för
långsamt och borde ha snabbats på. Det var budskapet från de borgerliga
vid den tiden.
Den ekonomiska politik som fördes på 80-talet bär vi naturligtvis ett an-
42
svar för, men påstå inte att man från borgerligt håll ville bromsa utveck-
lingen! Tvärtom ville man spä på den ytterligare.
Det är vidare viktigt att konstatera att Civildepartementet säger att det
finns tillräckligt med pengar till den lokala kooperativa utvecklingsverksam-
heten. Men detta får stå för Civildepartementets räkning. När vi träffar dem
som verkar på lokala kooperativa centra ute i landet förstår vi att detta inte
alls stämmer. Pengarna borde i stället kanaliseras åt ett annat håll.
Anf. 49 ROLAND LÉBEN (kds) replik:
Herr talman! Jag har fått ett annat intryck av LKU-verksamheten ute i
landet. För övrigt är det naturligtvis riktigt, som Mats Lindberg säger, att
det när det gäller oppositionens roll naturligtvis är fråga om en växelverkan.
För att få en bra regeringspolitik behöver man ha en bra opposition. Det
är också viktigt att tänka på i dagens situation. Det finns givetvis ett gemen-
samt ansvar. Jag ville dock lyfta fram exempel på hur tydligt Alf Svensson
beskrev just det framtida scenario som skulle undvikas och som senare tyvärr
blev verklighet. Det går att läsa i riksdagens handlingar.
Anf. 50 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Det finns ingen anledning att länge diskutera på vilket sätt
vi skall använda medel för att stärka de lokala kooperativa utvecklingscent-
rumen och deras verksamhet. När vi läser den regionalpolitiska proposition
som lades fram förra veckan ser vi att det är där som man vill öka anslagen
och lägga pengarna. Det är man alltså inte motståndare till, men det är man
när det gäller näringspolitiken rent allmänt.
Sedan till detta med att citera vad olika partiföreträdare och partiordfö-
rande säger. Jag kan villigt erkänna att inte heller jag tror på att det ligger
någon vetenskap i den undersökning som gjordes i morse. Jag såg den som
en indikation på vad folk faktiskt tycker i en speciell politisk sakfråga.
Alf Svensson gjorde scenarion över ekonomisk politik, och han får natur-
ligtvis stå för sin uppfattning. Låt mig referera Alf Svenssons uppfattning om
ekonomisk politik. Han skrev i en artikel i tidningen Dagen för några veckor
sedan något som är ganska signifikativt för hur den ekonomisk-politiska de-
batten förs i kds tappning.
Han skrev följande: Den kristna etiken är bl.a. att uppoffra sig, att stå på
den svages sida och att vara tolerant. Det är också utifrån den kristna etiken
vi medverkar till att ta bort en samhällsekonomiskt skadlig dubbelbeskatt-
ning av riskkapital.
På vilket sätt skulle en dubbelbeskattning av riskkapital vara samhällseko-
nomiskt skadlig, Roland Lében?
Anf. 51 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Reynoldh Furustrand känner sig förnärmad över att det
framkommit att Socialdemokraterna skulle föra en näringsfientlig politik el-
ler ha en näringsfientlig inställning. Jag kan förstå det.
Jag vill inte beskylla Socialdemokraterna för att medvetet vara närings-
fientliga. Men den näringspolitik som bedrivs kan i varje fall inte betraktas
som näringsvänlig. Om vi går tillbaks till erfarenheterna från 80-talet vet vi
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
43
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
44
att det under vartenda ett av de socialdemokratiska regeringsåren skedde
ständiga regleringar, ständiga skattehöjningar och ständiga försämringar för
näringslivet.
De erfarenheterna har också näringslivet tagit till sig. Det är därför som
man är rädd för en socialdemokratisk regering till hösten. Man säger t.ex. att
man är orolig för att den politik som nu förs inte skulle kunna vara långsiktig.
Reynoldh Furustrand säger här att Socialdemokraterna är för fasta spelreg-
ler, och det har också andra sagt förut i talarstolen.
Vad är det då för fasta spelregler? För det första har vi erfarenheterna från
tidigare socialdemokratiska regeringsår. För det andra har vi de beslut som
fattats i denna kammare under denna mandatperiod. På punkt efter punkt
har man sagt nej till alla förbättringar för näringslivet, trots att man har vetat
att konkurrenskraften försämrades kraftigt i slutet av 80-talet och böljan av
90-talet. För det tredje har förslag framlagts i den socialdemokratiska eko-
nomiska motionen i januari. Det är förslag om höjda skatter, återinförande
av regleringar och annat.
Jag tror att Reynoldh Furustrand måste förstå att det i vart fall utifrån en
borgerlig näringspolitik är ganska främmande att tro att vi inte skulle tala
om för socialdemokratiska ledamöter i denna kammare vad som egentligen
pågår. Ni har ett budskap från näringspolitiska företrädare och talesmän ute
i landet i olika debatter och ett annat budskap i riksdagen, med olika former
av nej-sägande. Det inger inget förtroende.
Reynoldh Furustrand sade också att hemmamarknaden hade kollapsat
och talade om arbetslösheten. Det är naturligtvis viktigt att vi ser till att vi
försöker förbättra läget. Det har faktiskt visat sig, framför allt de senaste
månaderna, att arbetslösheten har gått ner, och i går kom ganska klara be-
sked om att läget på hemmamarknaden också är på väg uppåt.
Anf. 52 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Vi skulle kunna föra en ganska lång och intensiv debatt om
grunder och orsaker till problem i ekonomin och i samhället, Olle Lind-
ström. Jag skall inte föra in allför mycket.
Jag vill om inte annat påminna Olle Lindström om åren 1976-1982. Vi som
har jobbat med politik under ett antal år - och det utgår jag ifrån att Olle
Lindström har gjort - har mycket klart för oss vad som hände. Omlägg-
ningen av den dåvarande ekonomiska poltiken ledde till ökad arbetslöshet
och ökad utslagning. Det ledde till en vinstfördelning som inte var fördelak-
tig för samhället, utan för kapitalägare. Vi ser exakt samma mönster nu i 90-
talets böljan.
Det vi socialdemokrater fick ta itu med när vi kom tillbaka till regerings-
makten 1982 var att restaurera ekonomin, att se till att företagen fick möjlig-
heter att bli livskraftiga, att utveckla arbetsmarknaden samt skapa flera och
varaktiga jobb. Det är de jobben som nu med i stort sett samma ekonomiska
instrument håller på att forslas undan. Kom inte och tala om att det var den
socialdemokratiska politiken på 80-talet som fördärvade allting, Olle Lind-
ström! Då talar Olle Lindström inte sanning.
Verkligheten är den att skattesänkningar för närvarande inriktas på fel
grupper. Att kapitalägare får stora skattesänkningar gynnar faktiskt inte
vare sig i det korta eller det långa perspektivet näringsverksamheten särskilt
mycket. Om min kollega från Nyköping, Per Westerberg, får en skattesänk-
ning på 7 miljoner kronor på sitt aktieinnehav blir det inte bättre näringslivs-
verksamhet i Nyköping, om man inte statsar pengarna på näringsverksam-
het. Det är detta som är verkligheten, Olle Lindström.
Vi är inte motståndare till att företag skall få ha vinster. Vi tvångsbeskattar
inte företag för vårt höga nöjes skull. Vi ser till att det sker en rättvis fördel-
ning av de resurser som vi gemensamt producerar. Det är skillnaden mellan
moderat och socialdemokratisk politik.
Anf. 53 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Jag tror säkert att det begicks misstag även under åren 1976-
1982, Reynoldh Furustrand. Men man skall också komma ihåg att det var
tvunget med en företagsakut under den tiden på grund av vad som hände
därförinnan. Nu skall vi kanske inte alltför mycket gå in på det som varit,
utan vi skall titta framåt.
Det är därför jag menar att det är viktigt att också Socialdemokraterna ser
till att det blir fasta spelregler och inte bara skriver det och säger det. I den
politik som det redogörs för i utskottet och här i kammaren är det absolut
inte fråga om några fasta spelregler.
Sedan tog Reynoldh Furustrand också upp frågan om skatterna. Det är
alldeles självklart, att om man skall få riskkapital och kapital till nya projekt,
nya företag och nya innovationer måste det till en gynnsam beskattning för
att kapitalet skall komma fram. Det är just detta som den nuvarande rege-
ringen har sett till att skapa.
Det är alldeles självklart att det också kommer fram pengar från företa-
gare och kapitalägare, tillsammans med upplåning på olika sätt. Det är grun-
den för att kunna skapa nya arbetstillfällen och skapa nya företag. Det är
detta som ni har sagt nej till. Ni säger faktiskt nej till arbetsskapande åtgär-
der. Det är det som är problemet med Socialdemokraterna.
Ni talar om att minska arbetslösheten, säger att regeringen gör för litet och
att borgerligheten inte ägnar sig åt detta. Samtidigt säger ni nej till vartenda
arbetskraftsskapande projekt och beslut som vi har föreslagit. Det är proble-
met, Reynoldh Furustrand.
Anf. 54 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag kan lugna Olle Lindström på en punkt: Vi skall se till att
det blir fasta spelregler och ett bättre näringsklimat. Men för det krävs en
socialdemokratisk regeringsseger i höst, så att näringslivet, arbetsmarkna-
den, vet vad man har att rätta sig efter. Det är fullständigt meningslöst att
åstadkomma skattelättnader för mig och Olle Lindström, som är högin-
komsttagare, om inte näringslivet har någon möjlighet att utveckla den skat-
tesänkning som vi då får.
Om det finns möjligheter för oss att köpa skattkammarväxlar eller andra
papper som är bättre räntabelt än att sätta in våra pengar på börsen kommer
kanske Olle Lindström, och t.o.m. jag, att välja den vägen av kapitalinveste-
ring. Det är det allvarliga, Olle Lindström. De skattesänkningar som genom-
förts och som man gör ett stort bravurnummer av leder inte till att utveckla
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
45
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
46
näringslivet. Det krävs fasta spelregler på energiområdet, som jag sade tidi-
gare, och på skatteområdet. Vi var överens med Folkpartiet om en skatte-
uppgörelse som innebar att man beskattade arbete och kapital likvärdigt.
Det gör man inte längre. Vi socialdemokrater skall se till att det blir fasta
spelregler när Socialdemokraterna vinner valet i höst. Det kan Olle Lind-
ström och andra vara övertygade om.
Anf. 55 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Även Reynoldh Furustrand tar upp kronans depriciering
som det allena saliggörande för att det går bra för Sverige i dag. Jag har be-
mött Mats Lindberg tidigare i denna fråga och talat om orsakerna. De är
många fler än kronans depriciering, inte minst skattesänkningarna, som för
småföretagen är 14 miljarder kronor. Jag upprepar: För småföretagen är
skattesänkningarna 14 miljarder kronor. Det har stor betydelse, och det
kommer att få ännu större betydelse, att småföretagaren kan ha kvar pengar
i sitt eget företag för investering i stället för att använda dem till skatt. Det
är ju så vi vill att de skall ha det också.
Men det verkar nästan som att socialdemokraterna är besvikna över att
det börjar gå bra för Sverige nu. Man verkar missnöjd över att kurvorna
börja peka uppåt. Jag förstår inte riktigt varför. Skall vi inte vara glada och
tacksamma över att det äntligen har vänt och att Sverige kan producera och
exportera mer och att nya arbetstillfällen ges? Är det inte bra? Är det inte
positivt? Det verkar nästan som att Reynoldh Furustrand i stället är litet be-
sviken över situationen, och det förstår jag inte riktigt.
Det sägs vidare att det inte händer så mycket i Sverige. Men det investeras
väldigt mycket i Sverige i dag; jag har själv personlig kontakt med många
företag. Det gäller inte bara de stora företagen Ericsson och Volvo utan före-
tag som Svanbord och Svanskog, Lars Höglund i Töcksfors och Sjunne i
Charlottenberg. Jag kan räkna upp en lång rad företag som investerat och
nyanställt. Dessutom uppvisar företagen i dag en stor övertid, som förmodli-
gen så småningom också övergår till arbetstillfällen. Det visar att vi är på
rätt väg. Det skall vi vara tacksamma för.
Vid debatterna om näringspolitiken under de senaste åren har riskkapital-
försörjningen varit en stor fråga. I dag har det inte sagts så mycket om den,
och det kan jag förstå. Det börjar nämligen att lösa sig på både det ena och
det andra hållet. Nuvarande regering har faktiskt ökat riskkapitalet. Det
statliga engagemanget har ökat från 4 miljarder till 12 miljarder kronor un-
der de senaste åren. Det förhållandet har getts ett stort erkännande från alla
dem som sysslar med dessa frågor. Utbudet i dag av riskkapital är stort, men
det kan göras ännu bättre. Men det riskkapital som i dag finns har denna
regering medverkat till.
En rad andra åtgärder, som inte har diskuterats i dag, har också vidtagits
när det gäller forskning och utveckling. Förra året gjordes en stor satsning
på forskning och utveckling, vilken fullföljs även detta år. Det är viktig för
långsiktigheten att vi ger både grundforskningen och den tillämpade forsk-
ningen större möjligheter. Det får man nu genom dessa satsningar.
Vi har också infrastruktursatsningar. Det har aldrig gjorts så stora sats-
ningar på vägar, järnvägar och kommunikationer som i dag. Allt detta skall
leda till ett bättre näringsklimat, och det har det också gjort. Det gör att
svenska företag har mycket goda förutsättningar att hävda sig i fortsätt-
ningen.
Anf. 56 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Låt mig besvara det sist sagda först. Satsningarna på infra-
strukturella åtgärder hälsas naturligtvis med tillfredsställelse. Det var precis
sådana förslag som vi socialdemokrater lade fram hösten 1990 och våren
1991, innan vi förlorade valet. Vi reserverade faktiskt medel för dessa infra-
strukturella satsningar. På olika områden hade vi skjutit fram positionerna.
En del av detta försöker man nu från borgerligt hålla göra ett stort seger-
och bravurnummer av. Det är precis som om ni hade föreslagit dessa sats-
ningar som faktiskt förberetts sedan lång tid tidigare.
I mitt anförande, Kjell Ericsson, sade jag att kronans depriciering är
grundorsaken till att det går bra för svenska företag. Detta är omvittnat av
företagsledare och ekonomer, både i Sverige och utomlands. I kombination
med andra effekter förstärks detta naturligtvis, men dessa effekter, Kjell
Ericsson, har en verkan åt ett annat håll. I dag har vi en långtidsarbetslöshet
som håller på att bli förödande. På vilket sätt bedriver Kjell Ericsson en bra
näringspolitik, en politik som tar sikte på att människor inte blir långtidsar-
betslösa? På vilket sätt bedriver Kjell Ericsson en näringspolitik som gör att
unga människor får framtidstron tillbaka och som gör att de vill satsa på ett
industriellt arbete? De är de grundläggande frågorna. Men med den politik
som jag kan utläsa av regeringens proposition, som bär Per Westerbergs
namn, finns inte den typen av näringspolitiskt långsiktigt tänkande; det är
det beklagliga.
Den politik som har bedrivits har kostat oerhört mycket för svenska fol-
ket. Låt oss se till att rätta till detta, alla var och en på sitt sätt. Jag välkomnar
Kjell Ericsson i en konstruktiv debatt här i dag.
Anf. 57 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har alltid försökt att vara konstruktiv i mina debatter.
Det är det som leder framåt. Det har avgörande betydelse att man kan driva
frågor framåt som driver vårt land framåt och som ger det svenska näringsli-
vet de bästa förutsättningarna att klara sig. Det är grunden till vår välfärd i
vårt land. Vi kan väl vara överens om att ett fungerande näringsliv som gene-
rerar medel och resurser till allt det goda vi önskar är grunden. Genom den
politik som nu förts vill vi åstadkomma denna goda grund, den goda jordmå-
nen, för företagarna i vårt land.
Jag återgår till frågan om infrastrukturen. För upplysnings skull kan jag
säga att under det sista året av Socialdemokraternas mandatperiod vid mak-
ten utgjorde satsningarna på infrastrukturen 4 miljarder kronor. Förra året,
med nuvarande regering, utgjorde satsningarna 13 miljarder. Det handlar
alltså om en tredubbling, som innebär att väldigt mycket har åstadkommits
vad gäller de stora vägarna, men också vad gäller de små vägarna. Ända ut
på det finmaskiga glesbygdsvägnätet har det gjorts satsningar med dessa me-
del, och det är viktigt.
Arbetslösheten är ett oerhört väsentligt problem, som vi har jobbat hårt
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
47
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
48
med. Vi har vidtagit kortsiktiga åtgärder för arbetslösa, inte minst åtgärder
avseende ungdomar genom ungdomspraktikplatser, ALU-projekt och ut-
bildning. På det viset har vi sett till att ungdomarna kommer ut i arbetslivet
för att få praktik och erfarenhet och för att få en bättre utbildning. Det har
satsats mycket på utbildning, och det kommer att satsas mycket. Utbildning
är ju en framtidsinvestering för våra ungdomar.
I det sammanhanget vill jag lyfta fram en sak. Vi utbildas i stor utsträck-
ning i dag till att bli löntagare. Jag tycker vi kan vara överens om att i framti-
den satsa mer på utbildning av entreprenörer. Det behövs nya företagare.
De måste då få entreprenörsutbildning, både på gymnasienivå och på hög-
skolenivå. Det är något som man mer bör lyfta fram. Jag har t.ex. nämnt
regionalpolitiken i dag. Där tas dessa aspekter fram. Det är viktigt att ge
unga människor chansen att utbilda sig till entreprenörer på gymnasieskolan
och på högskolan.
Slutligen vill jag ta upp frågan om kvinnligt företagande. Gudrun Norberg
beskrev det mycket bra. Det är bara för mig att instämma i allt det hon sade.
Men det har gjorts många åtgärder från denna regerings sida via NUTEK
som bistått med rådgivning och kompetenshöj ande åtgärder. NUTEK har
också uppdrag att redovisa och att komma med förslag om ytterligare åtgär-
der som bör genomföras vad gäller kvinnligt företagande.
Vad gäller regionalpolitiken finns ju mikrostödet på 20 000 kr för att starta
småföretag. Det stödet har många kvinnor visat stort intresse för. Det gene-
rella småföretagarstödet på 15 % bidrar också till intresset - det finns så
mycket på detta område. Regeringen har alltså vidtagit denna viktiga åtgärd,
och viktiga åtgärder kommer även fortsättningsvis att vidtagas. Kvinnligt
företagande är en oerhört angelägen fråga.
Anf. 58 REYNOLDH FURUSTRAND (s) replik:
Herr talman! Jag delar Kjell Ericssons uppfattning att det bör göras vä-
sentligt mer för att höja kompetensen och kunskapen i vårt samhälle, både
för dem som finns inom industrin i dag i olika befattningar och för dem som
skall finnas där i framtiden. Det är då litet märkligt att vi inte har kunnat
förena oss, så att vi socialdemokrater inte hade behövt reservera oss vad gäl-
ler kompetenshöjning och kunskap för företagare i vårt land. Vi socialdemo-
krater har faktiskt reserverat oss till förmån för det. Det hade vi sluppit om
Kjell Ericsson före dagens debatt hade tänkt så som han nu redovisar i kam-
maren. Dessa frågor är viktiga.
Det är samma sak vad gäller kvinnligt företagande. I en reservation har vi
socialdemokrater sagt att vi vill gå något längre och snabbare än regeringen.
Jag upplever att Kjell Ericsson lurpassar. Jag vill också understryka att det
finns oerhört mycket. Jag har i utvecklingsbolaget i mitt eget län sett hur
man mer och mer ”pushar” fram verksamheter som är riktade mot kvinnliga
företagare. Men de säger att det inte räcker. Det stora och avgörande be-
kymret är möjligheterna för både kvinnliga och manliga företagare att få
riskkapital. Det är ett problem som vi tidigare har pekat på i en reservation.
Jag tror att det behövs en ny näringspolitik, Kjell Ericsson. Vid mina resor
runt om i landet - jag är väl en av dem som Olle Lindström riktar in sig på -
träffar jag vid olika förekomster företagare, och jag får då klart för mig att
det behövs en näringspolitik som är fast och konsekvent, en näringspolitik
som är inriktad på en Europamarknad, där Sverige är en viktig komponent
i den stora, fantastiska utvecklingen. Jag tror att den näringspolitiken kom-
mer efter höstens val.
Anf. 59 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! Jag avser att i detta inlägg göra några korta kommentarer
till betänkandets avsnitt Forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin.
Inledningsvis konstaterar jag med tillfredsställelse att utskottet bedömer
att svensk livsmedelsindustri har goda förutsättningar att kunna hävda sig på
en öppen Europamarknad och att den har potential att bli en framgångsrik
exportnäring. Behovet av ökade forsknings- och utvecklingsinsatser poäng-
teras, och i denna förändringsprocess bör enligt utskottets mening staten och
industrin samarbeta.
Industrins egna insatser har varit mycket olika, bl.a. beroende på den
höga andelen företag som verkar inom den skyddade sektorn av branschen.
Det är rimligt att anta att man i en annan marknadssituation kan förvänta
sig att fler företag når upp till den FoU-andel som de redan i dag konkurrens-
utsatta kan visa upp, t.ex. Svenska Nestlé AB, eller ungefär 3 % av föräd-
lingsvärdet, enligt de mest aktuella siffrorna. Det kan jämföras med massa-
och pappersindustrin, som är en annan bransch som drar nytta av Sveriges
naturliga råvaror och där man sedan mitten på 80-talet har ökat sina FoU-
insatser från i storleksordningen 2 till 4 % av förädlingsvärdet.
Min första kommentar gäller FoU-verksamhetens lokalisering inom livs-
medelsindustrin och det råvarulevererande jordbruket. Det är viktigt att
man i detta sammanhang utnyttjar de upparbetade samverkansformer mel-
lan branschen och universitetsforskningen som finns etablerade i Skåne.
Jordbruket och livsmedelsindustrin tillsammans har, inte minst i EG-per-
spektivet, här ett av sina kärnområden - detta trots att sysselsättningen har
minskat mellan 1970 och 1992 från 40 100 till 14 600 i jordbruket, från 14 100
till 12 500 i den skyddade livsmedelsindustrin och från 7 300 till 5 800 i den
konkurrensutsatta livsmedelsindustrin. Det krävs kraftfulla insatser i alla led
för att bryta denna utveckling. Förhoppningsvis kan den från olika håll ak-
tualiserade tanken på ett industriforskningsinstitut inom livsmedelsindustrin
lokaliserat till Skåne förverkligas inom ramen för den nya forskningspoliti-
ken.
Min andra kommentar gäller relevansen i universitetets livsmedelsforsk-
ning. I en artikel i tidskriften Livsmedelsteknik nr 3/1994 beskrivs några av
de nya produkter som just nått fram till marknaden och som har sitt ursprung
i forskningsinsatser vid Lunds universitet. Det första verkligt ”funktionella”
livsmedel som tagits fram i landet är hälsodrycken ProViva från Skånemeje-
rier, och nya metoder för kvalitetsbedömning av jordbruksprodukter finns
redan. En ny bantningsdryck, ett instrument för mjölkvalitetsbestämning,
en metod för framställning av ett nytt kommersiellt vegetabilieprotein, en
ny teknik för industriell framställning av skalad potatis och ett sätt att ta fram
tillsatsfria torkade äppelbitar som inte brunfärgas är på gång, och nya pro-
dukter kommer. Framställningen av dessa produkter utmärks av industri-
samarbete, kvalificerad teknologi och tvärvetenskap. Ett tjugotal forskare
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
50
med ett tiotal specialiteter har samverkat. En central roll har Ideon Agro
Food spelat genom att förmedla olika industrikontakter.
Min slutsats blir att detta fungerande forskningssamarbete, som redan har
uppmärksammats av den nya teknikbrostiftelsen och där verksamheten vid
Lantbruksuniversitetet i Alnarp självfallet också har en viktig roll att spela,
måste få möjlighet att etablera sig som en tung samarbetspartner till NU-
TEK, SJFR och andra anslagsbeviljande instanser inom livsmedelsområdet.
Härigenom skulle möjligheterna till exportframgångar och därmed tryggad
framtid för de svenska livsmedelsföretagen, deras leverantörer och anställda
kunna förverkligas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till betänkandets hemställanspunkter utom
vad gäller mom. 15,16,17,24 och 40, där jag i stället yrkar bifall till reserva-
tionerna.
Anf. 60 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Det är kanske fel att kalla det här replik. Jag skulle helt en-
kelt vilja instämma i Jan Backmans beskrivning och hans synpunkter på be-
tydelsen av den forskning och utveckling som bedrivs vid Lunds universitet
och de institut som han nämner. Det är beklagligt att Jan Backman inte
tycker att han kan rösta för det ökade anslag till ett program för livsmedels-
teknisk forskning som begärs i en reservation till betänkandet.
Anf. 61 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Tänk om vi kunde ägna oss mer åt sakfrågorna än åt partipo-
litik! Då tror jag faktiskt att våra väljare skulle bli väldigt glada.
Bengt Dalström, som är Ny demokratis huvudman i näringsutskottet, har
utvecklat vår syn på ett mycket fint sätt. Jag tänker därför koncentrera mig
på en del av det hela, som han har överlåtit till mig. Det gäller en motion
som vi har väckt om riskkapital för kvinnligt företagande.
Riksdagen har ju beviljat en ansenlig summa till riskkapital för företa-
gande, men 51 % av svenska folket får inte del av detta kapital. Varför får
de inte det? Jo, det beror för det första på att de är kvinnor och för det andra
på att de begär för litet kapital. Det är ganska konstigt.
Varför kan de inte få del av pengarna? Ja, det beror på en av felaktighe-
terna i skrivningen när rikskapitalbolagen tillsattes, i fråga om att de skulle
börsnoteras. Genom att de här bolagen skall börsnoteras har de väldigt svårt
att hantera mindre belopp och samtidigt få lönsamhet. Det tar nämligen lika
lång tid att arbeta med ett mindre belopp som med ett större.
När vi nu har konstaterat detta och vet att en grupp inte får del av detta
kapital borde vi göra någonting åt det.
Det är med ett stort intresse som jag har deltagit i arbetet i utskottet. Jag
konstaterar att vi är ganska överens. Men då kommer partipolitiken in igen
och sätter hinder i vägen för ett förnuftigt förslag.
Jag har haft förmånen att delta i arbetet i olika utskott, och jag tycker att
ledamöterna i näringsutskottet är en samling människor med särskilt goda
idéer och sunt förnuft. Om vi hade fått ägna oss åt sakfrågorna är jag överty-
gad om att vi skulle ha kommit fram til) en annan slutsats i utskottet.
Dessutom är ju i alla fall en tredjedel av ledamöterna i riksdagen kvinnor.
Jag vill fråga: Var finns de kvinnliga ledamöterna i alla partier i den här frå-
gan? Jag kan tala om att många av dem har varit i kontakt med mig och fram-
fört att man borde genomföra det här. Jag har då sagt: Gå då till era partiled-
ningar och se till att ni får stöd för det här så att vi kan genomdriva det. Men
det bidde inte ens en tumme - trots att vi var mycket, mycket nära att få
igenom detta.
I det sammanhanget vill jag hålla med om det som Gudrun Norberg tidi-
gare sade när hon talade om vissa problem för kvinnorna i näringslivet. Men
jag vill då fråga Gudrun Norberg varför hon inte arbetade mer för att den
här motionen skulle bifallas. Även Kjell Ericsson instämde i sitt anförande
i att kvinnorna har sådana problem.
När man talar om riskkapital - det gör många, och det har också gjorts
från kammarens talarstol i dag - talar man mycket om Atle och Bure. Som
kammaren vet har jag varit mycket engagerad i den frågan. Det är fullstän-
digt felaktigt att tala om Atle och Bure! Ni vet mycket väl att Atle och Bure
inte skall syssla med direkta investeringar. Enligt vad vi här i kammaren har
bestämt skall de syssla med indirekta investeringar, och det är också precis
vad de gör. Det blir tal om direktinvesteringar bara om det rör sig om litet
större belopp och om investeringar av annan karaktär. Men det är alltid Atle
och Bure man använder i debatten. Jag kan förstå att näringslivet gör det
och att journalisterna gör det, men jag förstår inte att ni som borde veta
bättre gör det!
Det är Atles och Bures dotterbolag som skall sköta den saken. Jag tycker
faktiskt att ni är dåligt informerade om vad som egentligen sker. Framemot
valrörelsen kommer ni nog att kunna konstatera att det har hänt och händer
betydligt mer än vad ni tror. Men det är ett problem med de riktigt små sats-
ningarna, och det är också därför som vi har förändrat de utvecklingsbolag
som nu kommer att sjösättas. Jag hoppas också att den här debatten och det
här betänkandet skall tränga igenom till de nya styrelserna och ledningarna,
så att de verkligen tar itu med ”den kvinnliga problematiken”.
Så till ett annat område som inte har berörts i debatten. Jag saknar faktiskt
en mer pragmatisk näringspolitik med avseende på den framtida kopplingen
till EU, speciellt när det gäller företagen. Jag tycker att det skulle behövas
litet större framsynthet för att så att säga lära de svenska företagen vad det
är för förhållanden de skall ge sig in i rent tekniskt och - inte minst - mark-
nadsmässigt. Där tror jag att man kan göra mycket mer när det gäller infor-
mationsteknologi.
Det gläder mig att regeringen har för avsikt att satsa en hel del pengar på
att utveckla informationsteknologin. Jag hoppas då att man inte glömmer
bort den delen när det gäller vårt inträde i EU. Jag var för ett par månader
sedan i Bryssel och blev då varse att EU faktiskt har en undermålig informa-
tionsteknologi. Det gör det här ännu mer angeläget.
Eftersom vårt parti nyligen har varit väldigt mediefokuserat vill jag till sist
framhålla att vår partistämma - till skillnad mot vad ni har läst i pressen -
såvitt jag vet var den lugnaste partistämma som förekommit i något parti i
Sverige under de senaste trettio åren. Medierna kan verkligen rapportera på
ett underligt sätt!
Jag vill också understryka att vi inte har för avsikt att förändra partiets
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
51
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
riktning eller att förändra vår politik. Vi har precis samma fina partiprogram
som vi har haft hela tiden. Vi bedriver en lika konsekvent politik nu som
tidigare - även om en del kan ha en annan uppfattning på den punkten. Skill-
naden är att det är slut med att lägga oss platt för regeringen. Vi förvår poli-
tik, vi för fram den, vi kommer att strida för den och vi kommer att gå de
vägar som ger det resultat som vi viil uppnå.
För att undvika missförstånd vill jag också understryka att vi är ett borger-
ligt, icke-socialistiskt parti som arbetar med sakpolitik. Med det slutar jag,
herr talman.
Anf. 62 BO NILSSON (s):
Herr talman! Svenska varvsföretag har under flera år varit strykpojke
inom näringspolitiken. Såvitt jag förstår har rädslan för nya stora subventio-
ner blockerat regeringskansliet och framför allt näringsminister Per Wester-
berg.
Några exempel som jag kan anföra är att Vägverket med statliga subven-
tioner beställt flera stålbroar i Norge och Finland. Och för att ta ett exempel
från fartygssektorn kan jag nämna att en vägverksfärja faktiskt har beställts
i Egypten.
När man ser ut över varvsvärlden kan man konstatera att nästan alla län-
der lämnar någon form av stöd till sin varvsindustri men också till annan
tyngre produktion. Som nämns i betänkandet avvecklade vi vårt stöd den 15
januari 1993. Sedan dess har svenska företag förlorat flera och stora order,
och dessutom har tyvärr flera företag gått i konkurs.
Jag gläder mig emellertid åt att näringsutskottet tillstyrkt min motion.
Äntligen, skulle jag vilja säga.
Utskottets skrivning på s. 54 är som jag ser det stark. Utskottet uttalar där
att det noga bör prövas ”att under våren 1994 vidta åtgärder som kan för-
bättra konkurrenssituationen för svensk varvsnäring. EKN bör sålunda
skyndsamt redovisa sitt uppdrag till regeringen.”
Vidare säger utskottet att regeringen bör vidta åtgärder ”som syftar till att
varvsnäringen i Sverige får likvärdiga konkurrensförhållanden med varvs-
industrin inom OECD”.
När det gäller den förhandling som pågår inom OECD - Kjell Ericsson
tog upp just den frågan i sitt anförande -vill jag säga att jag definitivt ställer
upp på att man bör kunna avveckla subventionerna till varvsindustrin inom
OECD-området. Hade man gjort det skulle jag inte ha skrivit motionen. Att
avveckla subventionerna över hela linjen hade varit den bästa lösningen. Då
hade det blivit konkurrens på lika villkor. Men så länge som det inte är det
tycker jag att vi i Sverige bör ha samma möjligheter och samma regler som
de andra länderna tillåter sig att ha.
Med näringsutskottets skrivning verkar nu emellertid allt bra. Men så bör-
jar man ändå fundera. Det räcker inte med bra texter. Kommer näringsmi-
nistern att ta uppdraget från riksdagen på allvar? Förra året när vi diskute-
rade det här i kammaren lovade näringsministern att följa ärendet. Om de
andra länderna fortsatte med subventionerna var han möjligen beredd att
vidta någon åtgärd. Mer än så blev det inte. Dessutom finns det tyvärr en
52
borgerlig reservation i det här ärendet. Detta är ett viktigt problem som
väcker oro.
Herr talman! Nu har vi chansen att ge de varvsföretag som finns kvar i
Sverige möjligheter att arbeta på samma villkor som våra konkurrentländers
varvsföretag. Låt oss ta den chansen! Men då krävs att utskottets majoritet
består även i kammarens beslut och att regeringen snabbt förverkligar riks-
dagens beslut. Jag hoppas på detta och yrkar bifall till utskottets förslag när
det gäller stödet till svensk varvsindustri.
Anf. 63 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Här kommer det ännu en glad ledamot! Precis som Bo Nils-
son är jag glad över det här betänkandet på en punkt, nämligen när det gäller
varvsfrågan. Det är glädjande efter alla de sorger och bedrövelser som har
drabbat en bransch som jag känner väl från min hemstad Uddevalla.
Uddevallavarvet lades ned, men det finns fortfarande varvsindustri i Sve-
rige. Det finns både varv och en underleverantörsindustri. Sedan Sverige un-
der den tidigare regeringen avvecklat allt varvsstöd har den här branschen
fått kämpa under mycket svåra villkor. Konkurrenter i andra länder har haft
ett försprång.
Med ett riksdagsbeslut i dag, som inkluderar ett bifall till Bo Nilssons mo-
tion och även till motionen från mig och Rolf Nilson, kan denna industri få
rimliga konkurrensvillkor.
Herr talman! Det tar tid, men ibland går det i alla fall framåt. Det är gläd-
jande. Detta är naturligtvis ett direkt stöd till varvsnäringen, men indirekt
kan det också vara ett stöd till min hemregion Uddevalla. Det är viktigt. Ud-
devalla har drabbats hårt av varvsnedläggningen, men det finns fortfarande
möjligheter på varvssidan. Det finns verkstadsföretag som kan göra insatser
inom den befintliga varvsindustrin och på underleverantörssidan.
Herr talman! Det är beklagligt att näringsutskottets majoritet i detta läge
inte har stött vårt andra yrkande om ett stöd till en förprojektering av ett
nytt storvarv i Uddevalla. Vi har i vår motion inte begärt att riksdagen skall
ta på sig stora åtaganden och subventioner när det gäller ett sådant storvarv.
Det enda vi har begärt är att riksdagen skall säga att man ställer sig positiv
till att stödja förprojekteringen - studierna - som skall kartlägga förutsätt-
ningarna. De konsulter som arbetar med projektet säger uttryckligen att de
inte vill ha något generellt stöd. De vill bara ha stöd till förprojekteringen. Vi
åtar oss alltså ett oerhört begränsat risktagande för att kunna vinna mycket i
andra änden. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till meningsyttringen från
Vänsterpartiet under mom. 17.
Herr talman! För några veckor sedan diskuterade jag skatter med biträ-
dande finansminister Lundgren, allmänt kallad skatteministern. Han sade
att det gäller att se till att inte hela Sverige blir som Uddevalla. Jag blir sällan
förvånad i debatterna, men då blev jag litet fundersam. Vad menade minis-
tern med det? Jag tycker nämligen att Uddevalla är bra. Sedan insåg jag vad
han menade. Han menade naturligtvis att hela Sverige inte skall få de oer-
hört allvarliga sysselsättningsproblem som finns i Uddevalla. Det var den in-
sikten som ministern hade. Den insikten tycks ministern vara ensam om i
regeringskretsen. Man gör ju ingenting åt en region där var femte person
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
53
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Näringspolitik
nu står utanför arbetsmarknaden - det är fakta. Det betyder att det bor en
arbetslös i vart femte hus i mitt villaområde och i var femte lägenhet i Udde-
valla. Detta är ett katastrofläge.
Jag har motionerat utifrån den insikt som statsrådet har om att Uddevalla
har särskilda problem och behöver stöd. Uddevalla har även särskilda möj-
ligheter. Uddevalla ligger marknadsmässigt bra till. Där finns en miljö och
en kultur som talar till regionens fördel. Där finns kompetens och utbildad
arbetskraft. Problemet är industrisysselsättningen. Det behövs en bra of-
fentlig sektor, men vi kan inte bara leva på den offentliga sektorn. Vi behö-
ver industrin.
De borgerliga ledamöterna i näringsutskottet har sagt att det nu går bra
för industrin. Det beror inte på att det bedrivs en bra näringspolitik. Det
beror på penningpolitiken. Man har bloddopat industrin med devalvering.
Tänk på oss som inte har någon industri! I Uddevalla är man nu nere på 7 %
industrisysselsatta. Vi behöver en återindustrialisering. Det behövs riskkapi-
tal för att kunna få i gång industrin igen. Detta inser inte näringsutskottets
borgerliga ledamöter. Det är felet i den drivna politiken.
I min motion har vi kommit med vissa förslag. Vi har föreslagit en Fyrs-
tadsfond. Vi har föreslagit att finanseringen skall ske på ett visst sätt. Jag är
inte så prestigefylld att det måste bli exakt den finansieringsformen. Jag har
lanserat en idé från Metall i vår region om att använda vissa fonder inom
arbetsmarknadspolitiken, men vi kan välja andra metoder.
Vi kan välja att de medel som Volvo har fått och nu skall betala tillbaka
till staten skall användas till näringspolitiska satsningar i Fyrstadsregionen.
Det vore rimligt. Stödet var ju avsett för regionen. Det var inte för att stärka
Volvos likviditet som man levererade dessa pengar. Därför är det rimligt att
riksdagen fattar beslut om att pengarna skall vikas för näringspolitiska sats-
ningar i Uddevalla-Fyrstads-området.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till yrkande 4 i motion 282 under mom. 6.
Jag får sannolikt inte igenom det yrkandet. Då lovar jag att återkomma i
denna fråga, så att vi får fram riskkapital till regionen; vi kommer ju nu att
behandla regionalpolitiken.
Borgerliga ledamöter av utskottet! Besök era partivänner i Uddevalla!
Det är en borgerligt styrd kommun, en moderatstyrd kommun med andra
borgare vid rodret. Besök dem och fråga hur verkligheten ser ut där! Då för-
står ni att jag har rätt. Jag kommer att få lika rätt som jag hade i fråga om
varvet. Ni kommer att tvingas att gå med på dessa motionsyrkanden. Annars
får ni höra sådana ord som man inte skall använda i denna kammare. Ni
måste ändra er på samma sätt som nu har skett. Nu har vi ju fått fram en
majoritet för varvsstödet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 5 §.)
54
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU16 Företag med statligt ägande (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 64 BO FINNKVIST (s):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 16 behandlar statliga före-
tag. Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 1, 3 och 4. Jag avser
att begära votering på reservation nr 1.
Trots uppgörelsen om ett moratorium för utförsäljning av statliga företag
har den nuvarande regeringen fortsatt med utförsäljningen i oförminskad
takt.
Om man nu i efterhand ser på det som har skett finner man att vi social-
demokrater helt klart hade rätt när vi befarade att de statliga företagen
skulle realiseras av ideologiska skäl. Värdet på exempelvis SSAB och Cel-
sius har nu fastställts av marknaden. Det visar sig att rabatterna uppgår till
flera miljarder kronor. Det har vi tydligen råd med, trots ett fruktansvärt
stort budgetunderskott. När det gäller att ge rabatter och skattelättnader till
aktieägare saknas det inte pengar, enligt den nu förda borgerliga regerings-
politiken.
Vi kan tänka oss en viss utförsäljning, men den skall vara befogad av in-
dustriella orsaker. Vi tycker att sammanslagningen av Assi och Domän är
bra. Vi har t.o.m. efterlyst den samordningen inom det statliga företagandet
tidigare i år, men inte privatiseringen. Vi ser ingen mening med att sälja ut
välskötta företag som ger vinst. Tvärtom, det tar bort kapital från andra sats-
ningar på nya företag. Vi behöver nya företag, inte ägarbyten i befintliga
företag. Det är knappast troligt att det skapar nya jobb.
Vi tycker att staten även fortsättningsvis bör ha en betydelsefull roll som
ägare av företag inom både basindustrin och andra branscher. Ett statligt
ägande är motiverat av bl.a. sysselsättnings- och regionalpolitiska skäl och
behövs därutöver för att skydda viktiga naturtillgångar, såsom skog, mark
och även vår vattenkraft. Dessutom måste det finnas statliga företag som en
motvikt till det privata näringslivet.
Den borgerliga regeringens privatiseringsprogram, som drivits fram av
ideologiska skäl, undergräver möjligheterna för staten att genom sina före-
tag trygga goda levnadsförhållanden för medborgarna i olika delar av landet.
En utförsäljning av naturtillgångarna skulle vidare leda till en utarmning
av landsbygden. Regeringen har dessutom inte insett den stora betydelse,
inte minst från sysselsättningssynpunkt, som de statliga företagen har i fram-
för allt de nordliga skogslänen.
En privatisering kommer att leda till att det långsiktiga ansvarstagande
som hittills varit en ledstjärna för företagen ersätts av kortsiktiga affärsmäs-
siga motiv.
Vi har också en reservation som behandlar avsättning av mark till natur-
vårdsändamål. Enligt vår uppfattning innebär en privatisering av det nybil-
dade Assidomän en risk för ett minskat skydd för områden som är värdefulla
från naturvårdssynpunkt. De riktlinjer som tidigare fastställts kan visa sig
Företag med
statligt ägande
55
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
56
otillräckliga, eftersom Assidomäns framtida agerande endast skall baseras
på affärsmässiga överväganden. Även efter försäljningen av aktier i Assido-
män kommer staten att vara majoritetsägare i bolaget. Enligt vår uppfatt-
ning skall detta inflytande utnyttjas så att bolaget tar initiativ till att ytterli-
gare markområden skyndsamt avsätts till naturreservat på villkor som är
rimliga med hänsyn till Naturvårdsfondens resurser.
I reservation nr 4 behandlar vi närservicen. Många butiker ute i landet är
för sin överlevnad beroende av att vara ombud för olika statliga bolag, såsom
Tipstjänst och Apoteksbolaget. Därmed är också många människor för sin
försörjning av dagligvaror beroende av att butikerna får ha kvar sitt ombud-
skap på rimliga villkor.
Förändringar av flera slag påverkar förutsättningarna för butiker och även
för aktuella bolag att upprätthålla en god servicenivå i glesbygd. Vår uppfatt-
ning är att det är angeläget att det görs en kartläggning av utvecklingstenden-
serna och deras effekter för medborgarnas närservice. Härvid får uppmärk-
sammas inte bara de tekniska förändringarna, utan även de omstrukture-
ringar av verksamhet som håller på att ske när det gäller vissa av de berörda
bolagen, såsom Tipstjänst, Apoteksbolaget och Posten. Vi anser att det är
rimligt att de statliga företagen tar särskild hänsyn till förhållandena i gles-
bygd och allmänt beaktar effekterna för närservicen när villkoren för ombu-
den förändras.
Anf. 65 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Bo Finnkvist sade många kloka saker om statligt ägande. Jag
skall så långt möjligt försöka undvika att upprepa vad han sade. Jag vill bara
markera att jag instämmer i det mesta.
Sedan den här regeringen tillträdde har vi ansett oss föranledda att mar-
kera vikten av statligt ägande. Vi ser det inte som särskilt märkvärdigt utan
snarare som ett naturligt och nyttigt inslag i det svenska näringslivet att sta-
ten är ägare till olika typer av företag.
Det kanske mest naturliga är att vi har ett statligt engagemang i det man
brukar kalla för basnäringarna. Historiskt har det tillkommit genom att man
har betraktat naturresurser och råvaror som ett slags gemensam egendom,
ett nationellt intresse. Det är en syn som har drivits av dem som i dag är
moderater, dvs. av tidigare konservativa politiker. De har haft en känsla för
svenska tillgångar och svenska värden och för att de inte skall skingras hur
som helst. Det synsättet har i viss mån fortfarande giltighet. Det gäller mal-
men, skogarna, älvarna och vattenkraften.
Det finns även andra branscher där det är rimligt och vettigt att staten är
engagerad. Jag tänker framför allt på sådana branscher som brukar kallas
för framtidsbranscher, där det finns spetsteknologi och där man förväntar sig
en utveckling på världsmarknaden. Det kanske också görs stora satsningar
på forskning med samhälleliga medel parallellt med att det sker en indu-
striutveckling. Det finns många lyckosamma exempel på ett sådant växelspel
mellan företag, forsknings- och utbildningsinsatser och statliga beställningar
i svenskt näringsliv. ABB, Telia och Vattenfall är sådana exempel. Jag skulle
helst vilja slippa nämna den svenska framgångsrika försvarsindustrin, som
också har haft garanterad avsättning för sina produkter och kompetenta be-
ställare.
I de fall där det finns ett sådant samspel är det inte alls orimligt utan sna-
rast naturligt att staten är med och äger företag.
I ekonomiska kriser har samhället fått vara något slags städgumma, en
sista instans som får ta det sociala ansvaret även för industriproduktion. Det
har inneburit att staten har tagit över en mängd företag som man kanske
egentligen inte har planerat att ta över. Man har ställt upp och visat samhälls-
ansvar. De sociala konsekvenserna hade blivit oacceptabla om staten inte
hade gått in. Så var det under den förra borgerliga regeringsperioden då man
genomförde en enorm socialisering. Så har det varit under den här regerings-
perioden då Bo Lundgren mot sin vilja har tvingats socialisera banker. Det
är bra att man har gjort det. Det är till nytta för samhällsekonomin.
En del av de företagen tycker jag att det är rimligt att staten säljer när de är
städade och har förutsättningar att klara sig. Därigenom kammar man hem
vinster till statskassan. Det finns ingen anledning att driva de företagen i stat-
lig regi. Det finns ingen anledning att driva läskedrycks- eller korvfabriker i
statlig regi. Det skall åtminstone inte vara huvudprincipen. Sådana företag
bör säljas vid lämpligt tillfälle när företaget är moget och när marknaden är
mogen att ta emot företaget.
Vi har invändningar mot den politik som regeringen har valt. När rege-
ringen tillträdde satte den upp en lista med 35 företag i en salig blandning -
Statens hundskola, LKAB, Nordbanken m.fl. Det var en pytt i panna av
företag. Man sade att man ville ha fria händer för att sälja dessa företag.
Tyvärr gav riksdagen regeringen fria händer att sälja. Ur demokratisk syn-
vinkel tycker jag att det är tvivelaktigt. Det innebär att man i regeringens
händer lägger ansvaret för en mycket, mycket stor gemensam förmögenhet
som detta ägande innebär. Riksdagen kopplas bort från ansvaret och kon-
trollen av regeringen när det gäller processen för förändringen av ägandet.
Vi menar att det mandat som regeringen har för försäljningen bör upphävas.
När det gäller större förändringar av det statliga ägandet tycker vi att det är
självklart att riksdagen skall fatta beslut. Det skall finnas ett bra beslutsun-
derlag, och sedan skall man säga ja eller nej.
Det finns en del att säga om de privatiseringar som har varit aktuella. Bo
Finnkvist talade mycket om dem. Vi kan lämna Assidomän åt sidan. Det
bolaget har man redan sålt. Affären är genomförd. Vi kom för sent. De syn-
punkter vi hade på hur försäljningen skulle gå till finns redovisade i betän-
kandet. Jag tänker därför inte upprepa dem.
Celsius sålde man för billigt. Troligen gjorde man detsamma med SSAB.
Nordbanken, som står på tur, tycker vi inte att det är speciellt angeläget
att sälja. Jag har litet svårt att förstå socialdemokraterna som egentligen har
gått emot alla försäljningar förutom försäljningen av Nordbanken där man
tycks vara med på regeringens linje. Det skulle vara kul att få höra en förkla-
ring till varför det är på det viset. Det kanske är gamla åtaganden.
När det gäller Pharmacia, som har nämnts, och Nordbanken, som också
har nämnts, tycks marknaden inte vara beredd att ta emot de företagen nu.
Det finns för litet kapital. Man stör handeln på börsen om man går ut i stor
skala med stora statliga företag nu. De signalerna tycks ha gått fram till rege-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
57
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
58
ringen, den verkar inte vara angelägen nu. Det är bra. Men det är just den
här typen av effekter som ett ideologiskt motiverat utförsäljningsprogram
kan föra med sig. Det finns en handel med företag som pågår naturligt på
börsen och som kan störas om staten vräker ut en mängd stora företag och
på så vis suger åt sig det kapital som är tillgängligt för handeln.
En annan oerhört viktig synpunkt är att det företagande som staten behål-
ler drivs på ett bra sätt, att inte regering och riksdag lägger sig i den dagliga
skötseln och håller på och detaljstyr. I slutet av förra regeringsperioden ska-
pades det former för ett sådant hanterande med ett ”mellanled” mellan poli-
tiken och företagen. Det tror j ag var en bra lösning som borde ha fått utveck-
las vidare. Det avskaffade den här regeringen också av ideologiska skäl.
Med detta stöder jag de socialdemokratiska motionerna. Jag vill inte gå
längre än Bo Finnkvist gjorde, och förorsaka att vi får onödiga voteringar,
utan jag instämmer i Bo Finnkvists bifallsyrkande och lämnar ifrån mig or-
det.
Anf. 66 OLLE LINDSTRÖM (m):
Herr talman! Näringsutskottets betänkande 16 behandlar, förutom före-
tag med statligt ägande, medel till AB Göta kanal och markavsättning och
närservice.
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att statens främsta uppgift
inom näringspolitiken är att ange generella ramar och regelsystem för företa-
gens verksamhet. Därför skall programmet för privatisering av statliga före-
tag fullföljas i den takt som marknaden tillåter.
De försäljningar som hitintills har gjorts har varit lyckade. Målsättningen
om ägarspridning har uppnåtts. Den senaste, Assidomänförsäljningen, är
egentligen över all förväntan. Försäljningen av statliga företag sker inte en-
bart i Sverige utan runt om i Europa. Den här politiken har haft till syfte att
öka effektiviteten i respektive lands ekonomi och att öka effektiviteten i de
berörda företagen, att minska statens skuldsättning samt sprida ägande och
därigenom öka effektiviteten i hela det ekonomiska systemet.
Jag vill också än en gång påminna om riksdagens beslut om försäljning av
ett flertal statliga företag. Det skulle ske genom att staten säljer dessa företag
i första hand till enskilda medborgare och till anställda i respektive företag,
men även till företag, institutioner och organisationer i Sverige och utom-
lands. Genom försäljningarna vill regeringen för det första skapa ägarlös-
ningar som stärker varje enskilt företag och ökar konkurrenskraften. För det
andra vill man ge en klar rollfördelning mellan stat och näringsliv. Staten
skall skapa spelreglerna men inte själv delta i spelet. För det tredje vill man
stimulera många människor att spara direkt i företagen.
Jag har naturligtvis tagit del av innehållet i reservationerna. Jag kan bara
konstatera att socialdemokraterna fortfarande försvarar den sammanbland-
ningsekonomi som för länge sedan borde vara borta. Förmågan att se förde-
larna med ett till en bredare allmänhet spritt ägande saknas. Man inser inte
hur viktigt det är för näringsliv och tillväxt att statens uppgifter renodlas.
I den första reservationen skriver socialdemokraterna att en utförsäljning
av statens naturtillgångar skulle leda till en utarmning av landsbygden. Om
det skulle finnas någon som helst substans i det påståendet borde utarm-
ningen redan ha skett i flertalet områden där det också finns mycket av privat
ägande.
Även socialdemokraterna måste veta att det faktiskt inte är så här. Vad
är det egentligen för skillnad mellan naturtillgångar som ägs av staten och
naturtillgångar som ägs av privatpersoner, företag eller bolag? Jag kan inte
tänka mig att t.ex. skog skulle vara sämre skött eller ha ett annat värde om
den ägs av staten eller om den ägs av någon annan. Det viktiga är att den
används rätt, att man producerar den, avverkar den och ser till att industrin
får sin råvara. Det påverkar också vår handelsbalans högst väsentligt. Detta
är en av våra absolut största exportprodukter.
Vidare sägs att regeringen inte har insett den stora betydelse, inte minst
för sysselsättningen, som statliga företag har framför allt i skogslänen. Jag
kommer faktiskt från ett skogslän. Jag bor mitt i ett område där det finns
både statligt ägande och privat ägande, både stora bolag och mindre ägare.
Jag kan inte se någon skillnad i handhavandet av de s.k. naturtillgångarna.
Inte heller har jag sett någon skillnad när det gällt rationaliseringar, syssel-
sättning eller något annat. Det är exakt detsamma vare sig det gäller Domän-
verket, numera Assidomän, SCA, Modo eller någon annan.
I reservationerna tas också priset på aktierna upp. De har enligt social-
demokraterna sålts till för lågt pris. Från talarstolen har Bo Finnkvist sagt
att man har realiserat, att man har rabatterat. Om den kritiken skulle vara
riktig vill jag påminna om att Socialdemokraterna sålde aktier i SSAB för
väsentligt lägre pris än vad som nu har satts. Det skedde redan 1986 första
gången och 1989 andra gången. Nivån på aktievärdet har varit från 70 kr och
uppåt. I dag är det nästan uppåt 300. Det har varierat upp och ned under
den här tiden.
Innan man gick ut och sålde gjorde också olika institut en ordentlig pröv-
ning av var priset för aktien skulle ligga. De facto måste man konstatera att
det här sägs att man har förlorat 2 miljarder inte bara på SSAB-aktien utan
även på andra. Men då kan man fråga sig vad som skulle ha hänt om den
socialdemokratiska näringspolitiken hade fått fortsätta. Hade det funnits nå-
got värde i SSAB att sälja? Hade man då fått in någonting? Jag tror inte att
vi hade haft något intresse över huvud taget ute i näringslivet, hos aktieägare
eller kapitalägare, för att placera pengar i SSAB-aktier i så fall. Då hade inte
alls de här nivåerna varit på tal.
Det har vi sett tidigare under den helstatliga SSAB-eran. Det var bara
röda siffror i 33 år. Det är först när det kom privata inslag genom att närings-
livet blev delägare som det har rättats till och man har kommit på rätt köl.
Frågan om avsättning av mark för naturvårdsändamål har också tagits upp
av socialdemokraterna i en reservation. På över 700 platser i landet har vi
avsatt mark för naturvårdsändamål. 1,4 miljoner hektar mark ingår inte affä-
ren utan är avsatt för naturvårdsändamål. Dessutom har vi ett mycket stort
antal naturreservat och nationalparker. Därmed tycker vi att behovet är till-
godosett.
Närservicen är en fråga som socialdemokraterna vidare tagit upp i en re-
servation. Både Konsumentverket och Glesbygdsdelegationen har uppgiften
att följa utvecklingen. Det kan vara svårt att tvinga Tipstjänst till att ha spel-
lokaler på alla platser i landet. Jag tror inte att vi har möjlighet att besluta
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
59
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
om det. Naturligtvis har det stor betydelse för glesbygden. Det är alldeles
självklart. Man får väl följa utvecklingen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på de socialdemokra-
tiska reservationerna och Ny demokratis reservation.
Anf. 67 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag bad tidigare Olle Lindström att lägga formuläret åt sidan
och ta en ordentlig diskussion om själva sakfrågorna. Att det kan vara be-
hövligt visas av de exempel som Olle Lindström väljer.
Olle Lindström tar SSAB som exempel på misslyckat statligt ägande. Det
är väl snarast ett utomordentligt exempel på hur statligt ägande har tillfört
stålindustrin någonting. Man kan säga att det statliga engagemanget var för-
utsättningen för en omstrukturering, rationalisering och modernisering av
SSAB och har gjort den till en av världens modernaste stålindustrier som det
har gått att sälja.
En annan sak jag nämnde är Bo Lundgrens banksocialisering, den stora
socialisering av fastighetsmarknaden och av industrier som den här rege-
ringen har tvingats genomföra i spåren av bankkrisen. Det visar hur tomma
paroller om stora privatiseringsprogram och ideologiska markeringar är när
verkligheten tränger sig på.
Jag tycker att det är bra att staten tog sitt ansvar för bankerna, som var på
dekis. Det är bra att staten går in och försöker rädda så mycket som möjligt
av panterna, strama upp det hela och göra någonting av det som man har
fått i sina händer. Det är inte problemfritt. Jag vet att det finns privata företa-
gare som nu beklagar att Securum blev en konkurrent. Jag tror att man får
ta sådana olägenheter.
När det gäller ägandet av skog har vi en gammal tradition i Sverige. Om
man går väldigt långt tillbaka kan man säga att i princip all mark som inte
uttryckligen hade några ägare var gemensam mark och skog.
I stora skogsländer som Canada och USA finns ett påtagligt statligt
ägande. Det är inget märkvärdigt med det. Det är ingenting som man får
kalla fötter för och vill sälja ut så snabbt som möjligt, utan det är helt natur-
ligt. Det är en tillgång som man vårdar och utvecklar efter bästa förmåga.
Det tycker jag är bra. Sådant har Sverige sysslat med tidigare, och det tycker
jag att man skall fortsätta med.
Anf. 68 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Rolf L Nilson säger att staten har rationaliserat och sett till
att SSAB har blivit någonting som är av värde att sälja ut. Faktum är att det
inte skedde under den helstatliga eran, utan det har skett först sedan det kom
in flera ägare i SSAB. Därmed inte sagt att inte staten haft ett engagemang
och tillsatt pengar under lång tid. Det var ganska långt tillbaka i tiden, men
det var naturligtvis viktigt vid den tidpunkten.
Så säger Rolf L Nilson att man tvingats till banksocialisering, som han kal-
lar det för. Det är alldeles rätt. Det var nödvändigt att göra att så, men ingen
ville det. När man har rättat till hela det ekonomiska systemet, som kra-
schade underslutet av 80-talet och i början av 90-talet, skall man kunna sälja
60
ut också sådana företag. Jag förstår inte varför man inte skulle kunna göra
det.
När det gäller ägande av skog säger Rolf Nilson att det är tradition i Sve-
rige med gemensam skog. Men det hindrar inte att man förändrar ägandet
för skogen. Den sköts precis lika bra och visar upp lika stora produktionssiff-
ror med privat som med statligt ägande. Därför menar jag att det inte finns
någon anledning att påstå att det på något sätt skulle innebära en utarmning
av landsbygden och glesbygden eller att statligt ägande skulle vara säkrare
när det gäller sysselsättning. Så har det inte varit, åtminstone inte efter vad
jag har erfarit, och jag bor mitt i ett sådant område.
Man har i denna riksdag varit överens om att statliga företag skall leva
under samma förhållanden som privata. Då finns det väl ingen anledning att
staten skall fortsätta med att både sätta spelregler och vara domare.
Anf. 69 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Visst kan man sälja ut - det sade jag i mitt inledningsanfö-
rande. Man kan göra det på ett ordnat sätt och efter diskussion. Men varför
ge sig på naturtillgångarna? Det finns ju privatägd skog. Det finns stora pri-
vata skogsbolag. Problemet är att det är så få aktörer på den marknaden.
Olle Lindström tyckte inte om mitt exempel SSAB. Men låt oss ta Procor-
dia som exempel. Staten fick samla upp en mängd företag under rubriken
Statsföretag, tillsatte kompetent ledning och satte in pengar för att struktu-
rera om, sålde, bytte och fick en oerhört livskraftig koncern. Det var bra.
Sådant tycker jag att staten skall syssla med. Det är bra för samhället. Varför
plocka upp en förlegad nyliberal lärobok och säga att vi nu plötsligt skall ha
ett stort program för att sälja ut rubbet och lämna det till privata ägare, som
ibland är duktiga men som misslyckas ibland? Det är inte så som det låter
på Olle Lindstöm, att alla privata ägare är skickliga, ansvarstagande, kun-
niga och framåtsyftande. Det finns en minst lika stor risk för dåligt företa-
gande när det sköts privat som när det sköts statligt, och det finns en större
risk för bristande långsiktighet.
När man säljer talar man om ägarspridning. Det är möjligt att man lyckas
med ägarspridning i första ledet med Assidomän. Men vad hindrar att någon
av de privata storkoncernerna dammsuger marknaden på aktier och ökar sitt
ägande, ökar koncentrationen, eller att utländska storbolag suger upp mark-
naden? Vi får i stället en ökad koncentration, inte en ökad ägandespridning.
Vi kan t.o.m. hamna i den situationen att det Sverige privatiserar under mo-
deraternas ledning köps upp av ett utländskt statligt företag. Det är ingen
finess med det. Gör det lugnt och fint, plocka fram objekt som är lämpliga
att privatisera, ta en politisk diskussion om det och fatta beslut i riksdagen!
Det är vi med på alla. Men den här typen av program, där man inte har tagit
hänsyn till verkligheten, är förlegad politik. Sverige är snart det enda land
där man kör med sådant, och jag hoppas att det inte blir så länge till.
Anf. 70 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Rolf L Nilson säger att man inte skall sälja ut naturtillgångar.
Jag ställde en fråga i mitt anförande: Vad är det för skillnad på naturtill-
gångar som staten äger och på de naturtillgångar som andra äger och sköter?
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
61
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
62
Det viktiga är ju att man använder de resurser som vi har. Det visar sig också
genom exporten av skogsråvara, som uppgår till 50-56 miljarder kronor. Då
spelar det inte så stor roll vem som är ägare. Huvudsaken är att det ger sys-
selsättning, ekonomi och utvecklingsmöjligheter för företagen.
När det gäller ägarspridning har det ju faktiskt, Rolf L Nilson, varit över-
tecknat vid de flesta av dessa försäljningar. Folk vill och har intresse av att
köpa aktier i olika företag, givetvis inte bara i de statliga som det här fallet
gäller.
Rolf L Nilson sade att man skulle ta det lugnt. Han är inte emot en försälj-
ning, men han vill att man skall ta det lugnt. Det är just det som man har
gjort. Man har anpassat försäljningen av de statliga företagen till det som
marknaden tillåter. Det är ju det som vi har gjort under den här mandatpe-
rioden, och därför har det inte blivit så många försäljningar. Det är klart att
det rör sig om stora tal, allra helst när det gäller bl.a. Assidomän. Men vi
har alltså tagit det lugnt. Verkligheten är så, att man får anpassa utbudet till
det som marknaden tillåter. Därför har vi vilat på en del försäljningar.
Anf. 71 BO FINNKVIST (s) replik:
Herr talman! Olle Lindström sade att utförsäljningarna av statliga företag
hade varit lyckade, och det har de ju varit. Men för vem? I efterhand kan
man konstatera att det hade gått att få ut mer pengar för dessa företag än
vad som blev fallet. Nu är företagen värderade.
Olle Lindström tog upp SSAB som ett exempel. Större delen av nuva-
rande SSAB är ju företag som tidigare har varit privatägda. Dessa företag
fick staten under 80-talet ta över. Sedan strukturerade man om svensk stål-
industri. Om SSAB hade sålts före 1982, är jag säker på att det inte hade
funnits en enda köpare, eftersom det inte fanns något värde i företaget.
SSAB gick då med stora förluster. Detta fick staten under den socialdemo-
kratiska regeringsperioden ordna upp genom att man skapade ett förvalt-
ningsbolag, vilket vi också har efterlyst för styrning av de statliga företagen.
I den föregånde debatten om näringspolitik efterlyste Olle Lindström
fasta spelregler. Men man kan i dag få den uppfattningen att sådana saknas
inom den statliga företagssektorn. Vad man med den nuvarande regerings-
politiken i dag vet om de statliga företagen är att de är till salu, och det gäller
för alla företag som är uppräknade. Men man vet ingenting om när dessa
företag skall säljas. De har en förvaltning som styr direkt under departemen-
ten. Detta förhållande kan inte vara bra för företagen. Vi har därför lagt
fram förslag om att detta skall rättas till genom ett förvaltningsbolag.
När det gäller sysselsättning och sådana frågor har statligt ägande av Do-
mäns skogar inneburit en trygghet i de glesare delarna av landet. Man kunde
vara säker på att det bedrevs ett bra skogsbruk som var framåtsyftande.
Anf. 72 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Bo Finnkvist sade att försäljningarna hade varit lyckade men
att man borde ha kunnat få in mer pengar. När man bestämmer priset för en
aktie gör man det utifrån den situation som råder vid det tillfället. När det
gäller dessa försäljningar har ju regeringen tagit till sig den expertis som
finns. Olika institutioner har fått ge anbud på ungefär hur mycket aktierna
kunde tänkas vara värda. I tre fyra fall blev värderingen ganska likvärdig.
Därför kan det nog sägas att man hamnade så nära verkligheten som det var
möjligt.
Jag vill än en gång säga att värdet på aktierna har ju inte tillkommit av en
slump, varken när det gäller SSAB eller något annat bolag. Det har bedrivits
en näringspolitik under den här mandatperioden som har bidragit till att det
har blivit lönsamhet i näringslivet och att man har kunnat göra vinster. Även
om socialdemokraterna säger sig ha ordnat upp SSAB en gång i tiden, visade
ändå 80-talet att man inte gjorde några vinster - det var ju röda siffror över-
allt. Det är först nu som läget för SSAB har förbättrats med ca 1 miljard i
vinst jämfört med året innan. Detta gav naturligtvis en skjuts på aktiens
värde, att se ett företag med den framåtandan. Enbart sänkningen av energi-
skatten och arbetsgivaravgifterna, som socialdemokraterna röstade nej till,
innebar ca 200 miljoner för SSAB. Det är sådant här som man också måste
beakta när man talar om att vi har realiserat statliga tillgångar. Det är inte
på det sättet.
När det återigen gäller fasta spelregler avsåg jag den näringspolitik som
socialdemokraterna står för. Ni har ett budskap utanför detta hus och ett an-
nat här inne. Det är inte fasta spelregler, och det är därför som näringslivet
är oroligt för att det kan misslyckas i höst och att det kan bli en socialdemo-
kratisk regering. Näringslivet, vare sig det är statligt eller privat, vill ha fasta
spelregler, och det har inte socialdemokraterna visat prov på att de klarar
av.
Anf. 73 BO FINNKVIST (s) replik:
Herr talman! Jag konstaterade i mitt förra inlägg att utförsäljningarna av
statliga företag hade varit lyckade. Men det gällde för dem som har köpt
företagen. Det är staten som har förlorat pengar.
När det gäller fasta spelregler tror jag att det är viktigt för dessa företag
att de har en trygg ägare. Alla 35 företag kan inte säljas samtidigt. Därför
vore det säkert fördelaktigt för företagen om man levde upp det uppgjorda
moratoriet, så att det inte skedde så här snabba förändringar och utförsälj-
ningar. Detta skapar en osäkerhet i företagen, och det är inte bra.
Det är litet magstarkt av Olle Lindström att säga att företagen går bra,
vilket de inte gjorde under 80-talet. Under 80-talets rekonstruktion av de
statliga företagen under socialdemokratisk ledning blev det ekonomiska re-
sultatet bra. Det är detta som den borgerliga regeringen nu utnyttjar genom
att sälja ut dessa företag. Men i höst, efter valet, med en förhoppningsvis
annan politisk majoritet i denna kammare kan det bli en vettig politik även
inom det här området. Det innebär att de statliga företagen kan behållas.
Det är en bra företagsgrupp. Vi tycker också att de kan säljas ut om det är
industriellt riktigt, men man skall inte göra det av ideologiska skäl.
Anf. 74 OLLE LINDSTRÖM (m) replik:
Herr talman! Bo Finnkvist talar om osäkerheten när man säljer ut företag.
För att ta exemplet SSAB, så har det sålts ut aktier vid tre tillfällen, mycket
försiktigt. Någon osäkerhet för företaget skulle det aldrig kunna bli.
Tvärtom har man gjort det på ett sådant sätt som gjordes från början av so-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
63
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Företag med
statligt ägande
64
cialdemokraterna såväl 1986 och 1989 som 1992. Detta visar att man inte i
något hänseende har gått fort fram. Det är likadant med Assidomän, där
man inte säljer ut allt utan ser vad marknaden tillåter. På så sätt skapas sä-
kerhet och fasta spelregler i företagen.
Men än en gång, Bo Finnkvist, måste fasta spelregler skapas genom en bra
näringspolitik. Då kan man inte komma med ständiga förändringar såsom
skattehöjningar och sådant som bara leder till försämrad tillväxt och risk för
osäkerhet med valuta m.m.
Fasta spelregler är viktiga. Jag hoppas att vi kan vara överens om det även
i framtiden, därför att det betyder så mycket för Sveriges totala ekonomi.
Jag hoppas verkligen att socialdemokraterna tänker efter och inte genomför
alla de 15 punkter som de redovisat om skattehöjningar och statliga regle-
ringar.
Anf. 75 BENGT DALSTRÖM (nyd):
Herr talman! Vi i Ny demokrati vill med anledning av betänkandet yrka
bifall till vår reservation, där vi säger att Privatiseringskommissionen bör in-
tensifiera sitt arbete med privatiseringen av de öronmärkta statliga företagen
i enlighet med mom. 1 i reservation 2.
I övrigt biträder vi utskottets förslag när det gäller statliga företags ansvar
för närservicen. Jag vill bara fästa uppmärksamhet på ett särskilt yttrande i
sammanhanget. Jag utgår från att regeringen i hanteringen av denna fråga
kommer att tillgodose glesbygdsbutikernas behov av att även fortsättnings-
vis kunna erbjuda sina kunder de tjänster som man nu erbjuder som ombud
för Tipstjänst, Apoteksbolaget, Systembolaget etc.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan i övrigt.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
NU15 Näringspolitik
Mom. 1 (näringspolitikens inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
20 för res. 2
13 för men.
271 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
127 för res. 1
22 för res. 2
159 avstod
41 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
150 för utskottet
123 för res. 1
35 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 1 -
För res. 1: 123 s
Avstod: 1 m, 22 nyd, 10 v, 2 -
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 2 (statens aktier i förvaltningsaktiebolagen Atle och Bure)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 3
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 3: 123 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 5 (AP-fondens placeringsrätt)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 6 (regionala riskkapitalsatsningar)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. N282 yrk. 4 (v)
Votering:
292 för utskottet
13 för mot.
2 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 2-
För mot.: 3 s, 9 v, 1 -
Avstod: 1 s, 1 v
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Mom. 7 (stöd till uppfinnare)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
173 för utskottet
134 för res. 6
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 6: 122 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 8 (stöd till kvinnors företagande)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
3. res. 8 (nyd)
Förberedande votering:
137 för res. 7
22 för res. 8
147 avstod
43 frånvarande
Kammaren biträdde res. 7.
Huvudvotering:
149 för utskottet
135 för res. 7
21 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 26 c, 23 kds, 1 -
För res. 7: 123 s, 10 v, 2-
Avstod: 1 kds, 20 nyd
Frånvarande: 15 s, 8 m, 6 fp, 5 c, 2 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 9 (nätverk för småföretag)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 9
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 9: 123 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
66
Mom. 12 (kompetensutveckling för företagare)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 11 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo-
tivering med acklamation.
Mom. 15 (likabehandling av kooperativa företag)
1. utskottet
2. res. 13 (m, fp, c, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 16 (stöd till kooperativ utveckling)
1. utskottet
2. res. 14 (m, fp, c, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 17 (stöd till varvsindustrin)
1. utskottet
2. res. 15 (m, fp, c, kds)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
Men. ställdes mot res. 15 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
157 för utskottet
150 för res. 15
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 fp, 22 nyd, 10 v, 2-
För res. 15: 1 s, 71 m, 27 fp, 26 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 9 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 21 (Standardiseringskommissionen)
1. utskottet
2. res. 16 (s)
Votering:
171 för utskottet
131 för res. 16
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 25 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 16: 118 s, 1 fp, 10 v, 2 -
Frånvarande: 20 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 24 (geologisk undersökningsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 17 (m, fp, c, kds)
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
68
Votering:
161 för utskottet
147 för res. 17
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 3 fp, 2 c, 22 nyd, 10 v, 2 -
För res. 17: 1 s, 72 m, 25 fp, 24 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Christer Lindblom (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 25 (prospektering)
1. utskottet
2. res. 18 (s)
Votering:
170 för utskottet
135 för res. 18
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 18: 122 s, 1 nyd, 10 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 8 m, 7 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 28 (allmän inriktning av teknisk forskning och utveckling)
1. utskottet
2. res. 20 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 20
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 20: 123 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 29 (kunskapsförsörjning för den träråvarubaserade industrin)
1. utskottet
2. res. 21 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 31 (VT-delegationen)
1. utskottet
2. res. 22 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 22
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 22: 123 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 32 (forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin)
1. utskottet
2. res. 23 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 23
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 23: 123 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 33 (miljöteknik)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
294 för utskottet
12 för men.
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 72 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 3 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 34 (produktutvecklingsstöd)
1. utskottet
2. res. 24 (s)
Votering:
173 för utskottet
135 för res. 24
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 24: 123 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
69
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Mom. 40 (teknisk-vetenskaplig attachéverksamhet)
1. utskottet
2. res. 26 (m, fp, c, kds)
Votering:
159 för utskottet
149 för res. 26
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 2 fp, 22 nyd, 10 v, 2 -
För res. 26: 72 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU16 Företag med statligt ägande
Mom. 1 (privatisering av statligt ägda företag)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
Förberedande votering:
133 för res. 1
22 för res. 2
152 avstod
42 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 2 (avsättning av mark till naturvårdsändamål)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 4 (statliga företags ansvar för närservicen)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att lagutskottets
betänkanden LU12, LU16, LU17 och LU20 samt justitieutskottets betän-
kande JuU19 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU12 Stiftelser (prop. 1993/94:9).
Anf. 76 PER ERIK GRANSTRÖM (s):
Herr talman! I lagutskottets betänkande nr 12 behandlas regeringens pro-
position om stiftelser. I propositionen framläggs ett förslag till stiftelselag
som innehåller en utförlig civilrättslig reglering av stiftelseinstitutet.
Föreliggande förslag har varit föremål för behandling sedan 1975, då Stif-
telseutredningen tillsattes. Noggranna överväganden i utredning och depar-
tement har föregått det ärende som vi nu behandlar. Stiftelserna har en stor
omfattning i vårt samhälle, och det är därför inte tillfredsställande att vi haft
det osäkra rättsläge som tidigare har rått. En tidsenligare civilrättslig regle-
ring av stiftelserna är nödvändig och önskvärd.
Lagutskottet har under sin behandling av propositionen funnit att försla-
get till stiftelselag i stort svarar mot de krav som kan förväntas och att försla-
get utöver den civilrättsliga regleringen också skärper kontrollen över stiftel-
serna. Men vi socialdemokrater har haft anledning att på några punkter ge
uttryck för avvikande uppfattningar, och till dessa återkommer jag senare.
Utskottet har dock funnit det anmärkningsvärt att propositionen saknar
konkret förslag och inte anvisar hur anslagsberoende verksamheter skall
hanteras i samband med lagens föreslagna ikraftträdande.
Vi socialdemokrater anser att det framför allt ur primärkommunal och
landstingskommunal aspekt är angeläget att frågan får en lösning samtidigt
med stiftelselagens ikraftträdande. Den uppfattningen har vi framfört i vår
motion. Kulturutskottet har givit uttryck för motsvarande uppfattning.
Det känns därför bra att ett enigt lagutskott beslutat att föreslå riksdagen
att ikraftträdandet av stiftelselagen senareläggs till den 1 januari 1996. Det
gör det möjligt för regeringen att återkomma med ett förslag till rättslig re-
glering av anslagsberoende verksamheter, exempelvis kulturverksamheter,
som inte bör bedrivas i förvaltningsform. En reglering kan då träda i kraft
samtidigt med stiftelselagen.
I propositionen föreslås att en stiftelse inte skall få lämna penninglån eller
ställa säkerhet till förmån för stiftare eller förvaltare - s.k. låneförbud. I skä-
len för förslaget sägs bl.a. att det många gånger torde ligga nära till hands
att en sådan möjlighet skulle utnyttjas till skada för stiftelsen.
Vi socialdemokrater anser i likhet med utskottsmajoriteten att en generell
möjlighet för stiftaren att disponera över låneförbudet och att ha möjlighet
att ställa det åt sidan genom en föreskrift i stiftelseförordnandet i alltför hög
grad skulle urholka stiftelsebegreppet och dess grundläggande princip, dvs.
att stiftelseförmögenheten skall vara avskild.
Däremot anser vi att det finns skäl som talar för att stiftelser bildade av
kommun eller landstingskommun bör undantas från låneförbudsbestämmel-
serna. Det skulle bl.a. göra det möjligt att använda s.k. internbanker genom
vilka temporära överskottslikvider kan placeras på ett för stiftelsen fördelak-
tigt sätt.
Stiftelser
71
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Stiftelser
72
Vi anser att den risk för missbruk till skada för stiftelsen som tas upp i
propositionen inte finns. I propositionen hänvisas också till bestämmelser i
aktiebolagslagen. Vi tycker att det är på sin plats att påpeka att det finns
undantag i 12 kap. 7 § som i stort överensstämmer med det vi förordar.
I reservation 1 har vi därför föreslagit att regeringen bör utforma förslag
till undantagsreglering som gör undantag från låneförbudsbestämmelserna
möjligt. Förslaget bör föreläggas riksdagen i god tid innan stiftelselagen trä-
der i kraft.
I lagförslaget finns bestämmelser om ändring av föreskrifter i ett stiftelse-
förordnande som i sak motsvarar vad som gäller enligt permutationslagen.
Huvudregeln är att permutationsåtgärden inte får vidtas utan tillstånd från
Kammarkollegiet.
Vi socialdemokrater delar utskottsmajoritetens uppfattning om att be-
stämmelserna om permutation motiveras inte minst av respekten för stifta-
rens vilja. Vi tycker att garantier för att stiftelsen skall kunna bestå och full-
göra det i stiftelseförordnandet uttryckta ändamålet bör ges.
Vi har dock den uppfattningen att det råder ett annat förhållande för stif-
telser bildade av kommuner och landsting. Till grund för denna stiftelsebild-
ning ligger ett beslut av kommunen att inrätta stiftelsen. Kommunen har
också bestämt de villkor och föreskrifter som skall gälla för stiftelsen.
Enligt vår mening finns det skäl som talar för att kommunen också i
samma ordning bör kunna ändra och upphäva föreskrifter samt upplösa stif-
telsen. I reservation 2 föreslår vi därför att stiftelser som bildats av kommun
inte bör omfattas av bestämmelserna i 6 kap.
Lagförslaget reglerar också två former av stiftelser som inte faller under
den allmänna definitionen av stiftelsebegreppet. Den ena formen är kollek-
tivavtalsstiftelserna. För att en kollektivavtalsstiftelse skall föreligga krävs
att det i stiftelseförordnandet är intaget ett kollektivavtal som träffats mellan
en arbetsgivarorganisation och en central arbetstagarorganisation.
Tillsynsbestämmelserna behandlar kollektivavtalsstiftelserna speciellt.
Stiftelserna är visserligen årsredovisningsskyldiga men skall inte vara före-
mål för återkommande kontroll. Det innebär också att de inte skall behöva
betala någon tillsynsavgift.
Kollektivavtalsstiftelserna är däremot, liksom andra stiftelser, registre-
ringsskyldiga. I propositionen förordas att de stiftelser som är registrerade i
stiftelseregistret skall åläggas att erlägga en årlig registreringsavgift. Storle-
ken på avgiften föreslås bli föremål för utredning i särskild ordning.
Vi socialdemokrater anser att det med hänsyn till kollektivavtalsstiftelser-
nas särskilda betydelse och karaktär finns anledning att särbehandla dessa i
fråga om skyldighet att betala avgift för registerhållning. Vi är av den upp-
fattningen att de i princip bör undantas från avgiftsskyldighet. Med hänsyn
till att avgiftsfrågorna skall bli föremål för utredning vill vi markera vår upp-
fattning med en motivreservation.
I reservation 4 föreslår vi socialdemokrater att lagen om representation
för samhället i vissa stiftelser skall fortsätta att gälla även efter det att stiftel-
selagen trätt i kraft.
I propositionen föreslås att nämnda lagstiftning skall upphöra. Denna
uppfattning delas av utskottsmajoriteten. Motivet som framförs är att alla
stiftelser som berörs av styrelserepresentationslagen blir bokföringsskyldiga
och skyldiga att upprätta årsredovisning. Årsredovisningen och revisionsbe-
rättelsen blir offentliga. Majoriteten menar att det i enlighet med detta blir
möjligt för vem som helst att skaffa sig inblick i hur dessa stiftelser sköts.
Syftet med lagen om styrelserepresentation är att möjliggöra insyn för
samhället i allmännyttiga stiftelser som har mer än 5 miljoner i tillgångar och
som till följd av att de har allmännyttiga ändamål intar en gynnad ställning
skattemässigt sett.
Vi socialdemokrater anser att det är en väsentlig skillnad vad gäller insyn
mellan att sitta med i en styrelse och att enbart ha möjlighet att i efterhand
ta del av årsredovisningar. Genom att ingå som ledamot i en styrelse finns
möjlighet att kontinuerligt följa och medverka i beslut om stiftelsens skötsel.
Det är skälet till vår uppfattning att behov av ett system med offentlig styrel-
serepresentation kvarstår även efter det att stiftelselagen har trätt i kraft.
Herr talman! Med de motiveringar som jag har framfört yrkar jag bifall
till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2 och 4.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Stiftelser
Anf. 77 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Ärade ledamöter! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan
i betänkandet. Hemställan redovisas på s. 25 i betänkandet.
Vi har som Per Erik Granström sade fått fram en lagstiftning efter årtion-
den av utredning. Vi ser fram emot att den skall fylla en uppgift. Det är vä-
sentligt att den kompletteras med regler för anslagsstiftelser, och därför är
vi överens om att skjuta på ikraftträdandet i förhållande till vad som tidigare
var tänkt.
Det råder ingen tvekan om att det är väsentligt att en lag görs så generell
som möjligt för alla parter och alla former av aktiviteter. Det gör att vi har
svårt att förstå de reservationer som fogats till betänkandet.
Låneförbudet är till för att avskilja stiftelsens resurser så att ingen annan
än stiftelsen skall kunna förfoga över dem. Att i det läget göra undantag för
några instanser på det sätt som socialdemokraterna föreslår kan inte vara
riktigt.
Vi upplever i dag att kommuner och landsting med sina bankinstitutioner
får ta hand om pengar som är tillgängliga inom kommunen och inte avskilda.
Dessa pengar skall vara avskilda precis på samma sätt som för de andra stif-
telserna.
Samma argument kan göras gällande för andra verksamheter som har stif-
telser och där det finns betryggande säkerheter. Om vi ser på kommunernas
ekonomi i olika miljöer är kanske dessa säkerheter minst lika säkra som de
som gäller i vissa kommuner.
Permutation är sedan långt tid tillbaka vedertagen. Detta har gällt utan
att vi har haft någon lag om stiftelser. Permutation skall genomföras av en
oberoende instans. Det tycker vi är väsentligt.
Vi har samma uppfattning om kollektivavtalsstiftelser och avgifter som i
övrigt. Det skall vara generella regler.
Vi har haft offentlig styrelserepresentation i bankerna. Jag vet inte om den
insynen har gagnat samhället, men vi ser resultatet. När man skall se på verk-
73
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
74
samheter är det väsentligt att man har krav på ordentlig redovisning. Det
har vi här. Om något är fel skall det ske ett ingrepp från institutionen i fråga.
I korthet kan vi säga att vi i stort sett är överens om resultatet efter dessa
årtionden. Det finns vissa nyanser här, och dem har vi pekat på bägge två.
Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU16 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m. (prop.
1993/94:109).
Anf. 78 GUNNAR THOLLANDER (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla lagutskottets betänkande 16. Det hand-
lar om fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.
Med tanke på den debatt som fördes här i kammaren om fotografirätten
den 4 juni förra året är det glädjande att vi nu har ett utskottsbetänkande på
riksdagens bord där fotografer jämställs med andra konstutövare. Det
tycker i alla fall jag och säkert vi som grupp också. Där får fotografier samma
upphovsrättsliga skydd som andra konstverk. Det är också glädjande att det
inte föreligger någon reservation i den delen. Ett enigt utskott erkänner foto-
grafien som en konstart jämställd med andra konstarter.
Herr talman! Det finns några frågor där utskottet är oenigt. De har föran-
lett två socialdemokratiska reservationer till det här betänkandet. Jag vill
säga några ord om dessa.
En fråga som behandlats i riksdagen vid ett flertal tillfällen är ersättningen
till upphovsmannen vid vidareförsäljning av konst, s.k. ”droit de suite”. Or-
saken är att kulturarbetarnas ekonomiska villkor inte är tillfredsställande
trots att vissa insatser har gjorts från såväl stat och kommuner som landsting.
De motioner som tagit upp frågan har avslagits av riksdagen med motive-
ringen att Upphovsrättsutredningens ställningstagande måste inväntas. Så
har man sagt förut.
Nu vet vi att Upphovsrättsutredningen anser att det finns starka skäl, både
rättspolitiska och andra, att inom lagens ram förbättra bildkonstnärernas
ekonomiska villkor. Utredningen föreslog också ett ersättningssystem vid vi-
dareförsäljning av konst där 5 % av försäljningspriset skulle tillfalla upp-
hovsmannen. I proposition 1992/93:214 togs ”droit de suite” upp när det
gällde ändringar i upphovsrättslagen. Något förslag om lagstiftningsåtgärder
lades inte fram med hänvisning till att det inom EG pågick en studie av en
reglering av rätt för konstnärerna till ersättning vid yrkesmässig vidareför-
säljning. Det betyder att EG-kommissionens förslag skulle inväntas.
Enligt vad lagutskottet nu vet har frågan om EG:s ställningstagande till en
harmonisering av reglerna om försäljning inte förts närmare en lösning un-
der de år som gått. Det verkar inte heller som om ett beslut i den riktningen
kommer att fattas inom den närmaste tiden. Vi socialdemokrater är därför
inte nöjda med utskottsmajoritetens skrivning om att vi ytterligare skall av-
vakta vad regeringen tänker göra. I vår reservation 1 föreslår vi därför att
Upphovsrättsutredningens förslag bör genomföras. Vi vill att riksdagen skall
ge regeringen detta till känna.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Den andra frågan jag tänkte ta upp gäller avbildning av konstverk. Frågan
handlar egentligen om 24 § i upphovsrättslagen. Den säger att envar får fritt
avbilda konstverk som är stadigvarande anbragt på eller vid allmän plats ut-
omhus. Även här har Upphovsrättsutredningen lagt fram ett förslag som sä-
ger att konstverken fritt skall kunna avbildas endast om de inte utgör huvud-
motivet på bilden. Regeringen har anfört att det inte finns skäl att införa en
särregel om fall när ett konstverk på eller vid allmän plats är huvudmotivet,
t.ex. på vykort där detta är mycket vanligt. Den uppfattningen har också
lagutskottets majoritet.
I reservation 2 framför vi socialdemokrater att regeringen snarast bör åter-
komma till riksdagen med lagförslag i enlighet med Upphovsrättsutredning-
ens förslag att det inte längre skall vara fritt att avbilda ifrågavarande typ av
konstverk om de utgör huvudmotivet för avbildningen.
Herr talman! Jag yrkar även bifall till reservation 2 i det här betänkandet.
Anf. 79 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Även jag och Vänsterpartiet ser med tillfredsställelse att fo-
tografirättens integration i upphovsrättslagen nu kommit till stånd. När det
gäller den frågan har jag inget annat att komma med än att yrka bifall till
hemställan i betänkandet.
Precis som föregående talare vill jag uppehålla mig litet mer vid frågan om
”droit de suite”, dvs. vidareförsäljningsersättning eller ersättning till konst-
nären när hans verk vidareförsäljs.
Detta är en fråga som Vänsterpartiet har motionerat om i flera år. Jag
tycker att argumentationen mot ”droit de suite” har varit synnerligen brist-
fällig. Vi har ju fått höra i flera år nu att lagutskottets majoritet och rege-
ringen inväntar ett ställningstagande i EG. Det har påståtts att det pågår ett
arbete där för att harmonisera, dvs. komma fram till gemensamma förslag,
när det gäller vidareförsäljningsersättningar. Men några andra argument
mot att införa detta i Sverige har vi inte fått höra.
Jag, och många med mig, har hävdat att detta är ett dåligt argument. Det
s.k. arbetet inom EG har i det närmaste varit obefintligt. Det har varit
mycket svårt att identifiera. Vi har också hävdat att det flesta av EG:s, nu-
mera EU:s, medlemsländer har en reglering om ersättning vid vidareförsälj-
ning av konst. Men det har inte hjälpt. Vi har fått leva med den här argumen-
tationen.
Nu erkänner lagutskottets borgerliga majoritet att det nog inte är så
mycket bevänt med detta. Det finns ingenting som talar för att man kommer
att komma med förslag på området. I betänkandetexten markerar man
också att det vore rimligt att vi i Sverige inför en sådan här möjlighet för att
uppnå något slags rättslikhet.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
75
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
Nio av de tolv EG-länderna har som sagt ersättning för vidareförsäljning
av konst, och inom Norden finns detta i både Danmark och Island, medan
Norge har ett något annorlunda system. Vi är alltså ganska ensamma om att
sakna en sådan ersättning.
Man kunde tycka att det rimliga vore att utskottet föreslog bifall till de
motioner som kräver ett införande av den här regeln, ”droit de suite”. Dess
värre har lagutskottets borgerliga majoritet inte haft den politiska kraften
att göra det, utan man hänvisar till att man utgår från att regeringen nu arbe-
tar vidare med frågan och gör de erforderliga övervägandena.
Herr talman! Jag beklagar detta. Om vi hade fått reda på vad det är som
gör att de borgerliga partierna här i riksdagen motsätter sig en ”droit de sui-
te”-princip i Sverige hade det åtminstone varit möjligt för oss att föra en vi-
dare diskussion. Då hade vi kunnat diskutera de argument som eventuellt
hade funnits mot ett sådant införande, men nu är detta tyvärr inte möjligt,
eftersom det såvitt jag vet inte någonsin under alla de år som denna fråga
har diskuterats i riksdagen har framkommit några sådana argument.
Jag beklagar detta, och jag ser det inte bara som en ovilja hos de borger-
liga partierna utan också som en politisk svaghet att de inte ordentligt vill ta
tag i den här frågan.
Jag yrkar bifall till reservation 1, som kräver ett bifall till de motioner som
förespråkar en vidareförsäljningsersättning.
Jag vill, herr talman, litet kortfattat beröra ett problem som faktiskt har
att göra med det jag nyss talade om. Det är det problem som kan uppstå när
ett utskott skall behandla motioner vars politiska innehåll egentligen ligger
inom ett annat utskotts område. Både frågan om vidareförsäljningsersätt-
ning och frågan om upphovsrätten till noter är ju egentligen kulturpolitiska
problem. Tidigare har lagutskottet begärt in yttranden från kulturutskottet
i vissa ärenden, exempelvis i fråga om fotografirätten och integrationen i
upphovsrättslagen. Man har däremot inte gjort det i fråga om notproblemet
i år och inte heller när det gäller ”droit de suite”.
Detta är litet beklagligt. Jag har all respekt för att lagutskottet inte har
någon möjlighet att lägga kulturpolitiska aspekter på frågorna utan att man
håller sig till det strikt civilrättsliga, men jag vill ändå påpeka att ärendena
på så sätt ibland kanske riskerar att inte bli vederbörligt behandlade och upp-
märksammade.
Jag vill ta problemet med noter och tillgången till noter som ett exempel.
Detta har tagits upp i en motion av Per Olof Håkansson. Han har själv i mo-
tionen skrivit att han ser detta bl.a. som ett upphovsrättsligt problem. Ut-
skottet behandlar frågan utifrån upphovsrättsliga aspekter och kommer fram
till att så nog inte är fallet. Jag kan inte säga så mycket om detta.
Det stora problemet, herr talman, när det gäller tillgången på noter i
landet kvarstår. Det är viktigt och angeläget att behandla det problemet. Vi
får väl försöka återkomma i frågan genom att väcka motioner som kanske
kan behandlas inom det utskott som är kompetent på området, dvs. i detta
fall kulturutskottet.
76
Anf. 80 BERTIL PERSSON (m):
Herr talman! Det här ärendet innebär att vi förändrar våra regler efter
förhållandena i de övriga EU-länderna, och jag tycker att det beslut vi nu
skall fatta är viktigt.
Konstnärligt skapande är viktigt, inte bara för den stimulans det ger, utan
det är faktiskt också en viktig tillväxtfaktor. Konstnärligt skapande ökar
nämligen den kreativa massan och den kreativa miljön, och näst universitet
och flyg betraktas det som den viktigaste tillväxtfaktorn. Det gör naturligtvis
att det är väldigt viktigt att ha ett livaktigt kulturliv. Det innebär att konstut-
övare också skall ha bra betalt, men det behöver inte innebära att man skall
ha ett onödigt krångel.
När det gäller fotografier finns det ett par dilemman att ta hänsyn till. För
det första: Vad är konst och vad är inte konst? För det andra: När man har
köpt något, träffat ett avtal, skall det då gå att ändra i det efteråt? Denna
fråga blir av alldeles specifik betydelse när det gäller upphovsrättsreglerna,
eftersom de gäller i 50 år efter konstnärens bortgång. Om man plötsligt rör
i ägarförhållanden med retroaktiv verkan på ett sätt som köparen aldrig har
kunnat förutse, kommer konsumenten lätt i kläm. Man måste därför vara
varsam när man hanterar de här ärendena.
Man skall också komma ihåg att glidningar i de här avtalen alltid är gynn-
samma för de starka producentorganisationerna. Sådana glidningar kan in-
nebära att man efter det att någon har köpt ett konstverk inför specialregler
om att betalning skall ske än då och än då, betalning för det som vederbö-
rande trodde att han redan hade köpt. Sådana glidningar är också alltid till
nackdel för de obefintliga konsumentorganisationerna, dvs. för konsumen-
terna. Riksdagen har i det sammanhanget ett väldigt viktigt ansvar.
Man kan träffa avtal när det gäller konstnärliga verk, och om man i avtalen
tydliggör vad som gäller går det före innehållet i lagen. Det är emellertid
väldigt svårt för den lilla enskilda människan att skriva den typen av avtal,
medan däremot de starka producentorganisationerna, fotograforganisatio-
ner och andra, är skickliga och kunniga i att tillgodose sina intressen.
Det är bra att den här lagen talar om att det finns två typer av fotografier.
Det är fotografier som är konstnärliga verk, som har verkshöjd, och som
ingen annan än just konstskaparen kan åstadkomma. Sedan finns schablon-
bilder, beställda bilder, som i allra sämsta fall närmast handlar om rent ko-
pieringsförfarande. Här har man gjort en bra avvägning. Man ger det konst-
närliga fotografiet fullt skydd, och de enklare bilderna av rutinkaraktär, som
vem som helst kan åstadkomma, är mindre skyddade. Man väcker alltså inte
liv i några förlorade rättigheter. Dock skapar man en viss retroaktivitet, ef-
tersom man förlänger skyddet på bilder som inte har någon verkshöjd med
25 år. Men man återinför som sagt inga förlorade rättigheter, och jag tycker
att det är vettigt. Man får dessutom en enkel hantering, eftersom man kan
vänta till 50 år efter det att bilden togs med att ta upp diskussionen om bilden
har någon verkshöjd eller inte.
Låt oss titta litet på reservationerna. I reservation 2 menar reservanterna
att om man gör ett vykort av cn staty skall skulptören få ersättning. I dessa
sammanhang blir det alltid fråga om glidningar. Nästa steg blir att arkitekten
som har ritat huset bakom statyn naturligtvis har lika stor rätt att få ersätt-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
77
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
78
ning för sitt konstnärliga skapande. För att inte tala om landskapsarkitekten,
som har satt blommorna runt statyn - naturligtvis skall också han ha ersätt-
ning för sitt konstnärliga skapande.
Den ena konsekvensen följer på den andra. Någonstans måste man då
sätta gränsen, för annars hamnar man i en glidande skala där man aldrig vet
var man slutar. Det finns konstnärligt skapande på så många sätt att det är
omöjligt att sätta gränsen. Varför skulle inte landskapsarkitekten som satte
dit blommorna ha ersättning för sitt konstnärliga skapande?
Jag ställer frågan därför att jag inte tror att någon kan svara att landskaps-
arkitekten inte skall ha någon ersättning för sitt konstnärliga skapande.
Jag tror att man bör tänka på vad Harry Schein har sagt. Krånglar man till
saker för mycket och går för långt, får man bara en backlash där allt tappas.
Jag tror att det finns en risk för att man gapar efter för mycket och riskerar
att tappa hela stycket.
Vidare har vi frågan om ”droit de suite”. Det är återigen ett glidande och
tagande av äganderätten hos konsumenten. T.ex. kan konsumentens far ha
köpt tavlan, och den har hängt på väggen i 50 år. Plötsligt skall konsumenten
börja betala till arvingarna eller till konstnären för en tavla som redan fadern
trodde att han hade äganderätten till. Det stör mig. Men jag förstår att de
som inte tycker om äganderätt inte är störda.
Det som däremot även en kommunist borde kunna förstå är att om det
ges ersättning för ”droit de suite” i Sverige, men en sådan inte ges i flera
andra EG-länder, kommer naturligtvis konsthandeln inte att ske i Sverige
utan i de länder där sådana avgifter inte utgår. Det kommer dessutom att
leda till att konsthandeln kommer att ta hand om en liten del av försäljningen
av äldre konst. I stället kommer handeln att ske under täcket på olika sätt -
vilket är lätt med konstverk - eller så måste ett konstregister upprättas i stat-
lig regi där alla tavlor och fotografier av verkshöjd registreras, ungefär som
aktier. Där sker en registrering för tavlan, och i samband med betalningen
för ”droit de suite” måste det ske en omregistrering. Det är möjligt att göra,
men jag tycker att det är att gå för långt. Därigenom skadas hela frågan om
en god ersättning till konstnärerna. Det är dessutom stötande att konstnä-
rerna skulle kunna göra stora vinster då Sverige går in i en lågkonjunktur.
Då kommer stora konstsamlingar ut på marknaderna, och pengar väller in
till de konstnärer som har gjort de gamla målningar som finns i samlingarna.
Det är konsekvensen.
Det finns en sak som har förtydligats och som jag tycker är viktigt. Vi har
i förarbetet lagt till en förklaring om synbarheten. Det är väldigt viktigt när
enskilda människor skall göra sig gällande mot starka producentorganisatio-
ner att det är tydligt vad som ingår i ett avtal - om det inte är fråga om ett
skrivet specialavtal. Vi har t.ex. lugnat ner den oro museerna har framfört
genom att påpeka att det redan från början är synbart att om ett museum
beställer ett fotografi av ett museiföremål, skall det användas i broschyrer,
på affischer, i egna kataloger, på vykort och för arkivändamål. Då blir det
inte ytterligare oklarheter, trassel och bekymmer på den punkten.
Vidare var det frågan om beställda porträtt. Utskottet har följt propositio-
nens förslag. Men vi moderater tycker att integritetsfrågan är viktig. Vi tror
att det är viktigt att så småningom återkomma i frågan. Skyddet gäller bara
om man själv har betalt för den beställda bilden. Men om någon annan när-
stående, ett företag eller en organisation beställer en bild är det oklart om
vilka rättigheter som gäller. Vi hoppas att det skall komma ett klarläggande
från regeringen så småningom. Det står dock inte i utskottets skrivning.
Sedan var det frågan om upphovsmannakonton. Allmänt sägs det att de
är på väg bort. Utskottet har inte framfört mer än att regeringen bör följa
utvecklingen. Vi har i princip ingenting emot att man har samma rättigheter
här som i andra sammanhang.
Jag tycker att det är viktigt för riksdagen att vara vaksam på detta område
där det finns mycket starka producentorganisationer och mycket svaga kon-
sumentorganisationer. Det ligger ett tungt ansvar på riksdagen att inte göra
ändringar som uppenbart är till nackdel för konsumenterna. Det är bra att
all konstnärlig produktion blir likställd. Det är utmärkt att konstnärlig verk-
samhet är lönsam. Men jag menar att detta kan uppnås utan att hela tiden
glida, tänja och krångla.
Jag vill också påpeka att den digitala tekniken kommer att kräva ny lag-
stiftning. Vi förväntar oss att regeringen kommer med förslag. Där finns ett
klart behov av sådan lagstiftning.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 81 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag allmänt föreslå att när lagutskottet nästa gång
skall göra en studieresa skall utskottet resa till Danmark eller något annat
av de EG-länder som har infört ”droit de suite”. Utskottet kan studera frå-
gan, och sedan kanske t.o.m. Bertil Persson kan begripa hur det hela går till.
Det handlar inte om att någon som en gång har köpt ett konstverk då och
då i efterhand skall betala en avgift. Bertil Persson antydde att det även
kunde gälla vid arv av konstverk. Det handlar inte alls om något sådant. Det
handlar om att vid en offentlig vidareförsäljning av konst skall en avgift, för-
slagsvis 5 % av värdet på konstverket, gå tillbaka till konstnären. Sedan finns
det förslag till regler om konstnären inte längre är i livet.
Bertil Persson behöver inte vara orolig. Det handlar inte om att någon
skall komma hem och ta ut avgifter på tavlor som hänger på väggarna och
därmed att konstnärerna skall berika sig på konsumentens bekostnad. Detta
går att läsa sig till i utskottets betänkande. Jag kan återkomma efter denna
debatt med mer papper till Bertil Persson.
Bertil Persson är vidare orolig för att ett system skall införas i Sverige som
inte finns i flera andra EG-länder. Tre av de tolv EU-länderna har inte ett
sådant system. Tre kan möjligen kallas för några men inte för flera. Två är
ett par, tre är några och flera måste vara mer än tre. Det kan inte vara tal
om flera andra EG-länder. Men det må vara en petitess.
Det finns mycket att säga om detta. Om det bara är fråga om svårigheter
att sätta sig in i systemet, tror jag att vi nästa år - om utskottet är intresserat -
kan komma förbi denna svårighet. Jag tycker fortfarande inte att det har
framkommit värdiga motargument till ”droit de suite”.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
79
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
80
Anf. 82 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Först och främst är jag ganska ofta i Danmark. Jag bor i
Malmö, och jag är i Danmark stup i kvarten. Jag går dessutom ganska ofta
på konstgallerier.
Elisabeth Persson vill ha en avgift på vidareförsäljning av konst. Det krä-
ver att man håller reda på vilken konst som vidareförsäljs. Det är inget kons-
tigt med det. Att avgiften tas ut som moms kommer inte att lugna konstnä-
rerna förrän de har fått ersättning för varenda tavla.
Vi befinner oss hela tiden i en situation där gränsen tänjs till producenter-
nas förmån. Det finns bättre förståelse för ”droit de suite” hos Centern och
Folkpartiet än vad det finns hos Moderaterna. Men det finns fortfarande inte
någon enighet i EU om ”droit de suite”. Det innebär att det finns länder där
det är förmånligare att sälja konst än i andra länder. Huruvida man kallar
tre för flera eller inte tycker jag är ett dumt argument.
Anf. 83 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Bertil Persson tycker att det är ett dumt argument att fram-
hålla att i nio av de tolv EU-länderna klarar man av ”droit de suite”. Det må
stå för Bertil Persson. Men det är faktiskt så. Det finns skillnader mellan
systemen, men det rör sig om förhållandevis marginella saker.
Bertil Persson började sitt tidigare anförande, som huvudsakligen gällde
fotografirätten, med att säga att han var glad över att vi förändrar våra regler
så att de överensstämmer med EU-ländernas. Jag tror att det finns tillräck-
ligt med erfarenheter ute i Europa av ett sådant här system för att även vi i
Sverige skulle kunna klara det.
Jag tror inte att man, som Bertil Persson antydde, behöver vara rädd för
att konstnärerna, om denna rätt införs, kommer att ligga som gamar över
oss i riksdagen och i andra sammanhang för att utöka sina rättigheter. Man
finner ingenting som tyder på att det blir på det viset när man studerar hur
detta system fungerar annorstädes.
Det gläder mig att höra att Bertil Persson antyder att moderaterna är för-
hållandevis ensamma om att hysa räddhågsenhet inför att på detta sätt be-
reda konstnärerna någorlunda drägliga eller åtminstone förbättrade ekono-
miska förhållanden. Det stärker min uppfattning att sista ordet i denna fråga
ännu inte är sagt.
Anf. 84 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Det som vi moderater framför allt och mer än andra slår vakt
om är faktiskt konsumentintressena på en marknad. Det är vanligen Väns-
terpartiet som uppträder som konsumentföreträdare, men i det här fallet har
Vänsterpartiet fallit in i en ren producentföreträdarroll. Jag tycker att konst-
närligt arbete skall vara välbetalt. Det är en viktig angelägenhet i vårt sam-
hälle, men jag tror att man är ute på en farlig väg när man ständigt tänjer
gränser. När folk till slut tycker att det blir alldeles för tokigt kommer man
då att riva bort hela systemet.
För min del tycker jag att det hade varit enklare att ha exempelvis, vilket
jag har skrivit i en motion som inte har tillstyrkts av utskottet, en överlåtelse-
form och en upplåtelseform med skilda regler. Då skulle man betala rejält
vid den första upplåtelsen och skulle sedan betala successivt under en överlå-
telseperiod när man disponerar konstverket. Det är dock svårt att finna rena
regellösningar för ett sådant system.
Jag tycker att konstnären skall ha bra betalt, men man skall inte vara så
finurlig att man lurar sig själv.
Anf. 85 GUNNAR THOLLANDER (s) replik:
Herr talman! Bertil Persson började med att säga att det är ett viktigt be-
slut som nu skall fattas i kammaren men att han var rädd för onödigt krångel.
Jag tycker inte att man skall vara så rädd för detta.
Jag vill liksom Bertil Persson först ta upp reservation 2, som avser avbild-
ning av konstverk. Jag har ingenting emot att landskapsarkitekter får betalt
för sitt arbete, men man behöver inte krångla till detta i onödan. Det går lätt
att skilja ut fall där man t.ex. gör ett vykort där ett konstverk avbildas. Även
om det på kortet skulle finnas några blommor i anslutning till konstverket,
tror jag inte att man kan missförstå syftet med framställningen av kortet.
Vi tycker att regeln om avbildning av konstverk är alldeles felaktig när det
gäller sådana här fall. Jag tycker att vi i dag skulle kunna besluta om att rätta
till detta, så att sådan avbildning inte utan vidare blir tillåten.
Vi är alla överens om vad som skall gälla beträffande en svepande över-
siktsbild, men när man på bilden fokuserar ett visst konstverk tycker jag att
konstnären i fråga skall få ersättning.
Jag går så tillbaka till reservation 1. Såvitt jag förstår vill Bertil Persson
inte ha någon ”droit de suite”. Jag vill rent ut fråga Bertil Persson om han
då representerar majoriteten i utskottet eller om han bara talar i egen sak.
Låt mig läsa innantill ur det avsnitt som vi reserverat oss emot:
Tiden är ”enligt utskottets mening nu mogen för ett ställningstagande till
frågan om en ordning med droit de suite bör införas även i Sverige.” Det har
ju talats mycket om att en sådan ordning finns i andra länder.
Det framhålls vidare: ”Utskottet utgår från att regeringen nu arbetar vi-
dare med frågan och gör de överväganden som är erforderliga.”
Moderaterna är ju i högsta grad engagerade i regeringen, och det är då
rätt märkligt att Bertil Persson ställer sig vid sidan om och säger att Folkpar-
tiet och Centern möjligen är positiva till det här. Det är regeringens uppfatt-
ning som vi talar om. Vi vill med vår reservation 1 bara att frågans behand-
ling påskyndas.
Anf. 86 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Man är ute på ett mycket sluttande plan när man kräver att
särskild ersättning skall betalas om en skulptur avbildas. Första steget är av-
bildning på ett vykort, nästa blir avbildning i en bok och därefter kommer
avbildning på ett omslag eller en affisch.
De här konstverken är gjorda för att stå utomhus och för att kunna beskå-
das av alla. Hela vår tillvaro är fylld av verk av konstnärligt skapande av
arkitekter, trädgårdsarkitekter och konstnärer. Jag menar att man någon-
stans måste sätta en gräns för vad som är tillåtet att återge och inte återge,
och jag tror att det är bättre att behålla den gräns som vi nu har än att gå
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
82
vidare och sedan få en diskussion där arkitekters förhållande till huset jäm-
förs med konstnärens till skulpturen.
Jag vill också liksom i min förra replik säga att jag har en mera negativ
inställning till ”droit de suite” än vad utskottet har. Jag borde ha klargjort
det redan i mitt första anförande.
Anf. 87 GUNNAR THOLLANDER (s) replik:
Herr talman! Med anledning av det sista som Bertil Persson sade kan man
fundera över vad som kommer att hända. Det framhålls i utskottsmajorite-
tens skrivning, som säkerligen kommer att antas genom kammarens beslut
i dag, att regeringens beslut skall avvaktas. Men vi vet inte var Moderata
samlingspartiet står i denna fråga, och det är oerhört viktigt. Vi är vana vid
att utskottsmajoriteten framför sina synpunkter utan att man inom den har
avvikande meningar. Vi vill veta var regeringen står, även om vi hoppas på
stöd för reservation 1.
När det gäller vykort med avbildningar av konstverk talar i varje fall jag
om verk som är placerade utomhus, och jag tycker att denna fråga är ganska
enkel. Jag ironiserade litet om omkringstående blommor, men vad vi här ta-
lar om är konstnärens ersättning, och den frågan är ganska enkel att lösa.
Nuvarande ordning är orättvis och bör rättas till.
Anf. 88 BERTIL PERSSON (m) replik:
Herr talman! Det är alldeles klart att riksdagen fattar beslut på grundval
av det som utskottsmajoriteten har skrivit. Jag vill dock säga att jag då kom-
mer att ha samma uppfattning som nu. Det är utskottets text som kommer
att studeras av regeringen, och det är utskottsmajoriteten som står för den -
sedan må jag ha en speciell uppfattning.
Jag måste vidare säga att jag inte förstår varför blommorna skulle göra så
stor skillnad. Jag tycker inte att man skall ironisera över landskapsarkitek-
ternas verksamhet. De bedriver en mycket seriös verksamhet, som har
mycket stor betydelse för den miljö i vilken vi lever. Jag kan inte ställa mig
bakom att just en skulptör är mer unik än en arkitekt, en landskapsarkitekt
eller andra människor som på motsvarande sätt berikar vår miljö.
Anf. 89 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag har lyssnat på debatten om fotorätten inklusive ”droit
de suite”, och det är en viktig debatt.
Det finns några synpunkter som jag skulle vilja tillägga. Jag gläder mig
lika mycket som alla andra över att vi äntligen får en integrering av fotolagen
i upphovsrättslagen. Vi är extra glada över att vi får en integrering som mot-
svarar den modell som vi borgerliga förra gången stod för i reservationen.
Jag vill påstå att det hade blivit en stor upphetsning bland fotograferna om
man följt den linje som Socialdemokraterna drev förra gången.
Det som har fått mig att särskilt ta till orda är diskussionen om ”droit de
suite”. Det är en oerhört viktig fråga. Jag håller gärna med om att den har
många bottnar och dimensioner. Det kan skenbart tyckas att det finns två
dimensioner - en upphovsrättslig och en kulturpolitisk. Men dessa två saker
är så ihopvävda att de faktiskt inte går att skilja. En väl fungerande upphovs-
rätt är ett av de bästa kulturpolitiska medel som man kan använda för konst-
närer.
Det finns en mycket lång historia med ”droit de suite”. Jag kan förstå den
otålighet som visas från många håll. Man frågar sig: Blir det ingenting av
detta?Pådetkanjag svara att den som noggrant har följ t ärendet tydligt kan
se att det successivt går framåt. Det gäller både i riksdag och i regering. Det
hoppas jag att alla har insett.
Det senaste som regeringen sade innan detta förslag presenterades stod i
proposition 1992/93:214. Där säger departementschefen att om det inte kan
bli någon EG-harmonisering finns inget annat att göra än att ta ett eget ini-
tiativ i svensk lagstiftning.
Vi väntade under cirka ett år på att det skulle bli någonting, men det blev
alltså ingen harmonisering. Däremot tillkom ett och annat ytterligare land
som sade sig vilja ha detta rent nationellt och som visade positiv inställning.
Det föranleder också att utskottet säger - och jag vill påstå att det är en kraft-
full skrivning - att frågan om ”droit de suite” nu är mogen för ett ställningsta-
gande.
Klarare än så kan det inte sägas. Nu finns materialet, och nu gäller det att
ta ställning. Frågan är sedan hur ställningstagandet blir. Det har utskottsma-
joriteten inte uttalat sig om.
Jag uppskattar Bertil Perssons ärlighet när vi får reda på att det mer är
hans personliga uppfattning han för fram när han demonstrerar en kraftfullt
negativ inställning till ”droit de suite”. Det har han rätt att göra, och det finns
många som tycker som han. Det finns också många som tycker tvärtom, in-
klusive undertecknad och Folkpartiet.
Det finns många länder som anser att det är positivt med ”droit de suite”.
Det finns många i denna kammare som anser det, och jag tror dessutom att
hela kulturutskottet i stort sett tvärs över alla partigränser har den uppfatt-
ningen.
Jag inser svårigheterna med att reglera ”droit de suite”. Jag skulle själv
vara mycket tveksam till att införa ”droit de suite” om det inte var så att det
finns en lång rad andra civiliserade icke-socialistiska länder som har lyckats
lösa dessa problem.
Därför kan jag inte när det gäller frågan om att ta ställning till ”droit de
suite” se att man kan säga att det är tekniskt omöjligt att införa en sådan.
Man kan säga att det är olämpligt och att man inte vill införa detta, och det
får man då göra. Men tekniskt omöjligt är det inte.
Jag menar att vi bör ha en positiv inställning - och det är den inställning
som utskottet har velat visa - till att denna fråga blir avgjord. Det mesta pe-
kar på, som jag personligen bedömer det, att det kan bli en ”droit de suite”.
Sedan får vi hoppas att det möjligen kan lugna några debattörer här i dag.
Anf. 90 GUNNAR THOLLANDER (s):
Herr talman! Det var litet andra tongångar från Bengt Harding Olson. Jag
tycker att det var bra att få höra dem och få något av ett förtydligande av
vad majoriteten står för. Jag tycker att det stämmer bättre med Bengt Har-
ding Olsons uttalande. Men nog har vi socialdemokrater svårt att se de suc-
cessiva steg framåt som detta leder till.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
83
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
Vi tycker att man förhalar. Man talar om Upphovsrättsutredningens för-
slag, EG, förändringar undan för undan, och nu säger man att man skall av-
vakta vad regeringen skall göra.
Vi tycker att det nu är dags att göra någonting. Vi anser att Upphovsrätts-
utredningens förslag således bör genomföras. Det är inte fråga om att succes-
sivt vänta på någonting. Det är att ta ett steg framåt till det som vi egentligen
tycks vara ganska överens om bör införas även i Sverige.
Anf. 91 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag kan förstå otåligheten över att detta har tagit lång tid.
Men vi bör se till vad som har hänt under de senaste åren. Jag läste innantill
ur proposition 1992/93:214. Där säger faktiskt statsrådet att man skall av-
vakta vad EG skall göra.
Jag har aldrig uppfattat det som fel att avvakta en harmonisering på ett
område som så tydligt är internationellt. Strävan måste rimligen vara att få
lika regler. Detta är till fördel även för konstnärerna. Det är precis vad Re-
idunn Laurén säger.
Sedan tillägger hon, vilket jag tycker är mycket fördelaktigt: Skulle EG-
kommissionen sedan den pågående studien färdigställts välja att inte ta nå-
got initiativ på området borde enligt föredraganden - dvs. Reidunn Laurén -
frågan om en svensk nationell lagstiftning om ”droit de suite” tas upp på nytt.
Detta är ett mycket klart ställningstagande som man inte så ofta ser i en pro-
position. Det var vad hon då sade.
Vi har alltså kunnat konstatera att EG har försökt att harmonisera och
utforma en EG-lagstiftning. Många länder har varit för detta, och några har
varit stenhårt emot. Detta har gjort att det är svårt att komma fram på har-
moniseringsvägen. Det har också betytt att förutom de 7 eller 8 EG-länder
som från början hade regler om ”droit de suite” har tillkommit något ytterli-
gare. Det är mycket som pekar på att de andra EU-länderna, inklusive de
nya, kommer att landa på en nationell lagstiftning som innebär ”droit de
suite”.
Anf. 92 GUNNAR THOLLANDER (s):
Herr talman! Naturligtvis är även vi socialdemokrater för en harmonise-
ring, Bengt Harding Olson. Det är det ingen tvekan om. Men det är inte för
ro skull det står i lagutskottets text: ”Såvitt lagutskottet har erfarit har frågan
om EG:s ställningstagande till en harmonisering av regler om droit de suite
inte förts närmare en lösning sedan utskottet för snart ett år sedan behand-
lade spörsmålet.”
Det är inte vad vi tycker att Bengt Harding Olson talar om, nämligen suc-
cessiva framsteg, utan här står man ganska så still och stampar. Frågan har
inte förts närmare en lösning. Det verkar inte heller, skriver vi vidare, som
att man fortsätter. Det kanske inte kommer en förändring under lång tid. Då
tycker vi att vi i stället kan ta ett initiativ här i Sverige och göra någonting
av detta, eftersom denna harmonisering tycks dröja.
Anf. 93 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Som statsrådet skrev i den förra propositionen hade vi för-
hoppningen att man inom EU - eller EG, som det då hette - skulle komma
längre. Man har arbetat med detta och kommit en bit, men man har inte
kommit ända fram.
Det fanns väl inte någon anledning att ifrågasätta att ge dem en chans att
komma fram till en lösning? Vi sade t.o.m. detta flera gånger i debatten här
i kammaren. Nu har de inte gjort det. Konsekvensen från lagutskottets sida
är då alldeles logisk, nämligen att tiden är mogen för ett ställningstagande.
Precis det säger vi i utskottet. Eftersom statsrådet Reidunn Laurén redan
lovat att ta upp frågan, om det inte blir någon harmonisering under detta år,
kommer hon självfallet att göra det utan att vi skrivit så. Nu har vi dessutom
skrivit att tiden är mogen för ett ställningstagande till frågan. Jag menar då
att vi inte kan komma längre än så här när det gäller frågans avgörande. In-
nehållet är nästa fråga, och det är inte vad denna debatt gäller. Så är ju inte
majoritetsskrivningen formulerad.
Anf. 94 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Bengt Harding Olson pekar på framgångar och vill väl med
det trösta oss som har motionerat i denna fråga i många år. Det tackar jag
för. Men har Bengt Harding Olson aldrig haft en minsta lilla misstanke om
att hänvisandet till arbetet inom EG och EU har varit en undanflykt och att
det har varit ett sätt för den borgerliga regeringen, bestående av fyra olika
partier och med en utskottsmajoritet som ser ut som den gör, att krypa
bakom det hela, dvs. att man inte har velat ta i frågan?
Jag har i och för sig respekt för att det ibland kan vara svårt att komma
överens. Men frågan är: Har Bengt Harding Olson aldrig misstänkt att det
handlar om detta? Om man följt EU:s arbete i denna fråga har man kunnat
finna att så värst mycket till arbete inte har försiggått; det har stått klart
ganska länge. Det må väl vara som det är med det.
Det är hederligt av Bengt Harding Olson att peka på att betänkandetexten
faktiskt inte är särskilt positiv. Det man säger är att tiden är inne för att fatta
beslut, att det hela nu är moget och att det inte längre går att skylla på arbetet
i EU osv. Men inte ett enda knäpp säger man om vad som skall ske. Det är
beklagligt. De motionärer från Folkpartiet och Centerpartiet som agerat i
detta ärende tidigare och alla andra som är intresserade av att problemet får
en lösning måste därför rimligen rösta på reservation 1. Det är ju precis som
Bengt Harding Olson säger: Det står ingenting i betänkandet om vad som
kommer att ske, utan det handlar åter om ett uppskjutande.
Jag är tacksam för att Bengt Harding Olson bidragit till att klargöra detta,
så att man inte påverkas av det till synes positiva i utskottsbetänkandet och
övertolkar det. Det skall man alltså inte göra. Det här visar klart att utskotts-
majoriteten anser att detta är en het potatis. Man har inte haft den politiska
kraften att säga vare sig bu eller bä. I stället skjuter man upp frågan.
Anf. 95 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Nej, jag betraktar inte detta tillvägagångssätt som en undan-
flykt. Man kan visserligen aldrig veta hur andra människor tycker och tän-
ker, men från utskottets sida är det definitivt inte fråga om någon undan-
flykt. Snarare är det rimligt och självklart, i varje fall för den absoluta majo-
riteten i denna kammare, att man alltid först prövar harmoniseringsfrågan.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
85
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Fotografirättens
integration i upp-
hovsrättslagen,
m.m.
Än en gång vill jag understryka att vi inte vill harmonisera bara för harmoni-
seringens egen skull. Om det är något område som skall harmoniseras, till
nytta för dem som berörs, nämligen konstnärerna, så är det när det gäller
immaterialrätten. Det finns alltså starka krav på att först pröva en harmoni-
sering, inte minst när vi har ett samarbete genom ett EES-avtal och står inför
ett eventuellt EU-medlemskap m.m.
Det gläder mig att jag lyckats klargöra att det finns en positiv syn från re-
geringens sida när det gäller att ta upp denna fråga på nytt. Det är skrivet,
och det finns stöd för det från utskottet. Men jag räknar inte med, herr tal-
man, att Elisabeth Persson och jag skall kunna bli överens när det gäller sy-
nen på EU och synen på regeringen. Vi är säkerligen ense om att vi är totalt
grundläggande oense. Jag litar på regeringen - även i denna fråga. Dessutom
har jag en stor tro på att ett medlemskap i EU är det viktiga för Sverige,
inklusive för konstnärerna och ”droit de suite”.
Anf. 96 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Det sista inlägget förstår jag inte. Vi kanske kan diskutera
EU i ett annat sammanhang.
I många sammanhang är jag verkligt positiv till en harmonisering. I kultur-
politiska frågor finns starka skäl för en harmonisering, dvs. att skapa jämför-
bara eller lika villkor med de europeiska för svenska bildkonstnärer. Vi har
väl kommit så pass långt att vi kan bli eniga om att vi båda eftersträvar en
förbättring. Bengt Harding Olson har inte sagt det, men jag hoppas att det
han sagt implicerar att han eftersträvar en förbättring för de svenska bild-
konstnärerna och att ett införande av ”droit de suite” skulle kunna vara ett
steg i den riktningen.
I ett tidigare anförande uttalade Bengt Harding Olson sig mycket positivt
om att civiliserade icke-socialistiska länder klarat av detta. Jag håller med
honom. Jag tror också att vi skulle klara av både den eventuella byråkrati
och de eventuella problem som skulle uppstå vid ett införande av vidareför-
säljningsersättning. Jag har ingen aning om det i ociviliserade socialistiska
länder, som ju skulle vara motsatsen, finns något system för ”droit de suite”.
Jag har inte haft någon anledning att undersöka det. De erfarenheter som
finns i Europa, i civiliserade eller icke-civiliserade länder, är goda, och de
talar för att det är angeläget att vi också i Sverige får detta system.
Anf. 97 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Låt mig avslutningsvis bara säga att vi visst kan ha olika syn
på olika samhällssystem och statsskick - det är kanske inte den aktuella frå-
gan nu. Men min replik föranleddes av det som diskuterades tidigare i debat-
ten. Eftersom debatten mynnat ut i något av en deklaration av var de olika
partierna står i detta sammanhang, vill jag säga att jag och Folkpartiet står
alldeles bestämt för att verka för en ”droit de suite”. Vi tycker det är viktigt.
Det handlar inte så mycket om pengarna i sig. Det handlar om en offensiv
satsning på det som vi tror är viktigt, nämligen kulturpolitik. Då finns det
anledning att koppla tillbaka till mina slutord till Bertil Perssons inledande
ord, nämligen att det har betydelse för den ekonomiska tillväxten och ett
bättre samhälle i största allmänhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU17 Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång (prop.
1993/94:122).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU20 Konkursrättliga frågor.
Anf. 98 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Ledamöter! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan, på s.
24, utom vad gäller de tre momenten 5, 6 och 7. På dessa punkter föreligger
reservationer, som jag yrkar bifall till.
Under de gångna åren har det varit en stor ekonomisk aktivitet, nationellt
och internationellt. Vi kan konstatera att den lagstiftning som gällt och som
i mycket fortfarande gäller beträffande rekonstruktioner av företag har läm-
nat mycket övrigt att önska.
En rättslärd gammal man, som har varit med och lagstiftat, sade till mig
vid en diskussion om detta: När vi stiftade ackordslagen var inte ekonomin
av den arten att vi tänkte på sådana här frågor.
36 motioner behandlas i detta betänkande. Det är väsentligt att reglerna
är ändamålsenliga, när det gäller att se till att skapa rättvisa mellan de olika
borgenärsgrupperna och i den allmänna konkurrenssituationen samt att göra
det möjligt att beivra brottslighet. Det gäller, som jag ser det, att ta ett to-
talgrepp över mängden av regler och bestämmelser, och det finns ett oerhört
omfattande underlag för att detta skall kunna åstadkommas.
Vi har i det särskilda yttrandet redovisat ett axplock av utredningar från
senare år. Det är Insolvensutredningen, rapporten Företagande och konkur-
rens på lika villkor, rapporten från Expertgruppen för studier i offentlig eko-
nomi, Domstolsutredningen och Riksrevisionsverkets pågående genom-
gång. En lagrådsremiss när det gäller företagsrekonstruktion ligger nu och
skall behandlas under maj månad. Det gör att vi i utskottet är eniga om det
angelägna i att det här verkligen kommer till stånd. Sedan är det bara fråga
om hur det skall ske på bästa sätt.
Vi har den uppfattningen att alla dessa motioner skall hänskjutas till det
Konkursrättsliga
frågor
87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Konkursrättsliga
frågor
88
underlag i övrigt som finns, för att man skall kunna ta det samlade greppet
och komma till rätta med dessa frågor.
Det är beklagligt att de socialdemokratiska ledamöterna och ledamoten
från Ny demokrati inte delar vår inställning. Genom olika tillkännagivanden
synes de snarast motverka önskan om det samlade greppet. Jag tror inte att
det är vad Socialdemokraterna och Ny demokrati vill, utan jag tror att de
delar min uppfattning om att ett samlat grepp måste tas för att man skall
komma till rätta med de problem som finns.
Anf. 99 HANS STENBERG (s):
Herr talman! I det betänkande som vi nu debatterar behandlas en rad mo-
tioner om bl.a. företagsrekonstruktion, konkursförvaltning, bekvämlighets-
konkurser och förmånsrättsordningen. Dessutom behandlas en del frågor
som rör kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Till skillnad från Stig
Rindborg tycker jag att det är mycket bra att vi har lyckats få majoritet i
utskottet för åtminstone några initiativ som syftar till att förbättra samhällets
möjligheter att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Jag vill därför inledningsvis yrka bifall till utskottets hemställan.
Jag skall nu motivera våra ställningstaganden på de olika områdena.
I betänkandet behandlas tre motioner som rör företagsrekonstruktion. I
november 1992 lade Insolvensutredningen fram ett lagförslag på det områ-
det, och det bereds för närvarande. Som motionärerna påpekar, är det ange-
läget att vi får ett bättre instrument än den nuvarande ackordslagen som ett
alternativ till konkurs. Därför är det viktigt att regeringen så snart som möj-
ligt kommer med ett förslag till riksdagen om företagsrekonstruktion. Vi ut-
går från att regeringen under hösten kommer att lägga fram ett sådant för-
slag, som huvudsakligen är grundat på Insolvensutredningens betänkande.
Därmed anser vi att riksdagen inte behöver vidta några särskilda åtgärder
nu, även om man kan tycka att det har tagit lång tid att komma fram med
förslaget.
När det gäller förutsättningarna vid en konkurs föreslås i motion L312
bl.a. att fristdagen vid en konkurs skall vara den dag styrelsen finner att kon-
trollbalansräkning visat att mer än hälften av aktiekapitalet är förbrukat.
Liknande tankegångar har tidigare förts fram i en rapport av den s.k. Expert-
gruppen för studier i offentlig ekonomi.
Vi är inte beredda att nu förorda en så stor förändring i konkursförutsätt-
ningarna som föreslås i motionen. Dessutom är det så att den rapport som
jag nyss nämnde har överlämnats till Finansdepartementet och för närva-
rande övervägs där.
När det gäller konkursförvaltningen har det väckts flera motioner beträf-
fande vilka som skali kunna utses till konkursförvaltare. Det har också
väckts en motion som syftar till att stärka samhällets insyn i konkursförvalt-
ningen.
Inom Riksrevisionsverket pågår en utredning om konkurshanteringssyste-
met som kommer att överlämnas till regeringskansliet inom kort. Rapporten
Företagande och konkurrens på lika villkor innehåller också förslag på det
här området som nu övervägs inom regeringen. Dessutom har Domstolsut-
redningen presenterat ett betänkande som rör konkurshantering.
Eftersom de här frågorna alltså övervägs i olika sammanhang från flera
olika utgångspunkter finns det inte heller på de områdena någon anledning
för riksdagen att fatta ett särskilt beslut i dag.
Frågor om bekvämlighetskonkurser tas upp i flera motioner. Bl.a. föreslås
någon form av automatiskt näringsförbud eller konkurskarantän.
Jag vill understryka att vi delar motionärernas missnöje med hur konkurs-
institutet missbrukas i många fall. Det förekommer bl.a. att gäldenärer an-
vänder sig av konkursinstitutet för att bli kvitt sina oprioriterade skulder, för
att sedan kunna driva verksamheten vidare i stort sett som förut.
Med tanke på att frågan om bekvämlighetskonkurser tas upp i rapporten
Företagande och konkurrens på lika villkor, som nu bereds inom regerings-
kansliet, anser vi ändå inte att riksdagen nu behöver vidta någon åtgärd med
anledning av motionerna. Vi räknar med att det inom kort kommer förslag
från regeringen.
I den socialdemokratiska partimotionen om åtgärder mot ekonomisk
brottslighet föreslås ett antal åtgärder som berör konkurshanteringen. Där
begärs bl.a. åtgärder för att effektivare utreda misstanke om ekonomisk
brottslighet i samband med konkurs. Dessutom föreslås en utredning i syfte
att ge konkursförvaltarna en mer aktiv roll när det gäller utredande av eko-
nomisk brottslighet. I motionen föreslås också en utredning av revisorernas
roll. Det bör bl.a. ses över om revisorerna kan åläggas anmälningsplikt be-
träffande ekonomisk brottslighet.
Det är lätt att konstatera att den ekonomiska brottsligheten har ökat på ett
mycket oroväckande sätt under senare år. Utbredningen av den här sortens
brottslighet bryter ner samhällsmoralen och människors tro på samhället. I
tider när de flesta medborgare får göra stora uppoffringar som en följd av
den ekonomiska krisen upplevs det som oerhört orättvist att vissa personer
skall slippa undan allt samhällsansvar.
En annan effekt av ekobrottsligheten är att det har blivit mycket svårt för
seriösa företagare att bedriva verksamhet i vissa branscher. De blir helt en-
kelt utkonkurrerade av oseriösa företagare.
En annan aspekt, som är minst lika viktig, är att det i många av de bran-
scher som är hårt utsatta för ekobrottslighet finns många ungdomar an-
ställda. Många får sin första kontakt med arbetslivet i företag där de från
första dagen får lära sig att fiffla och bryta mot samhällets regler. Risken är
uppenbar att dessa ungdomar får en snedvriden syn på hur samhället funge-
rar.
Mot den här bakgrunden är det angeläget att så snabbt som möjligt sätta
in åtgärder för att komma till rätta med dessa problem. Jag vill inte acceptera
Stig Rindborgs resonemang att våra förslag skulle få motsatt effekt. Vi vill
se det här som en signal till regeringen om att man måste ta krafttag och
snabbt lägga fram förslag. Vi har sett alltför mycket av långbänk när det gäl-
ler de här förslagen.
De förslag som vi har lagt fram i våra motioner kan man i stort sett också
finna i den s.k. Rubicon-promemorian; de stämmer väl överens. Det finns
alltså förslag utarbetade på det här området.
Med tanke på de omfattande skadeverkningarna av den ekonomiska
brottsligheten måste man i olika sammanhang förutsättningslöst pröva åtgär-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Konkursrättsliga
frågor
89
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Konkursrättsliga
frågor
90
der som kan motverka ekonomisk brottslighet. Det finns färdiga utrednings-
resultat med förslag till åtgärder för att effektivisera konkursförvaltningen,
förslag som innebär överväganden om en mer aktiv roll för konkursförval-
tare och revisorer när det gäller handläggning av ekobrott. Riksdagen bör
därför nu göra klart för regeringen att de här frågorna bör beredas snabbt
och att de förslag som kräver lagstiftning snarast möjligt bör läggas på riksda-
gens bord.
I vår partimotion föreslår vi också att ett centralt register inrättas med
uppgifter om konkursgäldenärer och om vilka som har stått bakom de bolag
som försatts i konkurs. Riksskatteverket har tidigare föreslagit att man skall
inrätta ett sådant register, men regeringen har underligt nog gjort den be-
dömningen att det inte är nödvändigt med ett centralt konkursregister.
Även om det skall bli lättare att komma in i handels- och föreningsregist-
ren skulle det faktiskt underlätta avsevärt om uppgifterna fanns samlade på
ett ställe. Med tanke på att de brottsbekämpande myndigheterna länge har
efterlyst ett sådant register bör regeringen verka för att ett konkursregister
inrättas och snarast förelägga riksdagen ett förslag till de nödvändiga lagstift-
ningsåtgärderna.
I den socialdemokratiska partimotionen föreslås också att en möjlighet in-
förs att kungöra näringsförbud. Tidigt förra våren hade vi ett liknande
ärende uppe, och då uppgavs det att regeringen under våren 1993 skulle fatta
beslut om en författningsändring så att det skulle bli möjligt att kungöra nä-
ringsförbud. Nu har det gått ett år, och det har fortfarande inte hänt någon-
ting på det området. Därför bör riksdagen ge regeringen till känna att rege-
ringen snarast bör vidta sådana åtgärder att kungörelse av näringsförbud blir
möjligt.
I betänkandet behandlas också en rad motioner som rör förmånsrättsord-
ningen. Eftersom Insolvensutredningens förslag om en förändrad förmåns-
rättsordning nu bereds för en lagrådsremiss bör riksdagen inte vidta några
åtgärder med anledning av de motionerna.
Slutligen behandlas i betänkandet några motioner om konkurser med in-
ternationell anknytning. Även där har regeringen aviserat att man tänker
komma med en proposition. Därför är det inte heller där aktuellt med några
särskilda åtgärder med anledning av motionerna.
Avslutningsvis vill jag än en gång säga att jag tycker att det känns bra att
vi har lyckats samla en majoritet i utskottet för att vidta ett antal åtgärder
mot den ekonomiska brottsligheten. Det är förvisso som Stig Rindborg sä-
ger - mycket mer behöver göras på det här området. Men det får inte bli så
att vi inte gör någonting och blir totalt handlingsförlamade därför att så
mycket behöver göras i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Jag tycker att det är en viktig markering från riksdagens sida att vi nu vill
se ett betydligt högre tempo i kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 100 STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Jag vill bara helt kort understryka vikten av ett samlat grepp.
Det är olyckligt att åstadkomma en lagstiftning vid en tidpunkt och en annan
vid ett senare tillfälle. Det är anledningen till att vi i det särskilda yttrandet
har pekat på allt det material som finns utöver dessa 36 motioner. Vi räknar
med att det nu tas ett samlat grepp om lagstiftningen på det här området. För
den som skall lagstifta i olika enskildheter är det annars omöjligt att stifta bra
lagar.
Anf. 101 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Det är väl riktigt att det behövs ett samlat grepp. Men jag
vill påpeka att vi på flera av punkterna inte föreslår ett omedelbart införande
av ny lagstiftning, utan vi föreslår att man snabbt sätter i gång med det utred-
ningsarbete som behövs för att just kunna ta ett samlat grepp.
Jag vill påstå att de borgerliga partiernas agerande i den här frågan leder
till att man ytterligare förhalar kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Vi måste få mera av aktiviteter och praktiska åtgärder och mindre av tal om
hur viktigt det är att bekämpa den ekonomiska brottsligheten och tal om ett
samlat grepp som i praktiken leder till handlingsförlamning. Vi måste ha åt-
gärder!
Anf. 102 STIG RINDBORG (m) replik:
Herr talman! Det är ju precis det jag säger!
Om vi skall se närmare på vem som har stått för aktiviteterna kan jag
nämna att jag i början av 80-talet var på en hearing om hur man skulle kunna
komma till rätta med den ekonomiska brottsligheten med hjälp av förval-
tare. Det materialet finns med i det material som nu föreligger för behand-
ling. Det finns färskare och bättre material än det som är tio år gammalt.
Men aktiviteten är som sagt stor, och den har inte minskat sedan vi fick en
borgerlig regering.
Anf. 103 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra kommentaren att jag förstår att Stig Rind-
borg hellre vill tala om början av 80-talet än om vad som regeringen i dag
åstadkommer.
Anf. 104 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! En av de motioner som behandlas i det här betänkandet gäl-
ler utvidgad giltighet av återtagandeförbehåll; det är en motion som jag har
väckt. Jag ser att utskottet för sin del inte är berett att nu förorda någon
utvidgad sakrättslig giltighet av återtagandeförbehållen. Man hänvisar till att
frågan kan komma att ytterligare övervägas vid den beredning av bl.a. Kom-
missionslagskommitténs och Insolvensutredningens betänkanden som pågår
i regeringskansliet. Jag får väl då närmast uttrycka förhoppningen att den
beredning som pågår i regeringskansliet kommer att leda fram till att man
inför utvidgat återtagandeförbehåll vid försäljning.
Den nu genomlidna lågkonjunkturen har på ett enligt min mening påtag-
ligt sätt visat på behovet av en förändrad lagstiftning. Det är också intressant
att notera att såväl Sveriges Industriförbund som Svensk handel förespråkar
utvidgat återtagandeförbehåll. Det är organisationer som står företagen
mycket nära och som har sett vad som hänt under den process som pågått
under de senaste åren. Erfarenheterna visar att leverantörer som sålt varor
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Konkursrättsliga
frågor
91
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Konkursrättsliga
frågor
92
på kredit med återtagandeförbehåll sedan inte fått separationsrätt till varan
vid utmätning hos köparen eller i dennes konkurs, eftersom köparen har haft
rätt att förfoga över varan före betalning. I stället har säljaren då fått en
oprioriterad fordran, som sedan mycket sällan har gett utdelning i köparens
konkurs. I åtskilliga fall har följden då blivit att även säljaren försatts i kon-
kurs, och sedan har det uppstått en dominoeffekt. Den dominoeffekten tror
jag att vi alla har kunnat uppleva eller vara åskådare till på ett eller annat
sätt.
Leverantörer har också omvittnat att konkursgäldenärer agerar oseriöst
och strax före konkursen köper på sig onormalt stora lager. Efter att ha köpt
ut tillgångarna ur konkursboet börjar de sedan om verksamheten med be-
fintlig orderstock men utan leverantörsskulder. Ett sådant agerande leder
självfallet till en snedvriden konkurrens.
Jag tycker att de invändningar som utskottet refererar mot återtagande-
förbehåll mycket noga bör vägas mot de påtagliga fördelar som finns med
ett utvidgat återtagandeförbehåll.
Utskottet säger bl.a. att tillfälligheter kanske skulle komma att avgöra
vilka borgenärer som gynnas vid en gäldenärs insolvens om man inför ett
utvidgat återtagandeförbehåll.
Man kan bara säga att tillfälligheternas inverkan redan i dag är giltiga när
det gäller företagshypoteket - kanske i ännu högre grad. Det är ofta inte
helt klart vilken egendom som omfattas av företagshypoteket. Varulager kan
exempelvis tömmas snabbare än väntat på grund av en stor försäljning, me-
dan inköp och produktion ligger efter. Den som bedriver verksamhet kan
när som helst sälja tillgångarna och sedan eventuellt leasa tillbaka dem eller
överlåta fordringar till factoringbolag.
Många av de argument som har tagits fram mot ett återtagandeförbehåll
har knappast sådan tyngd att de uppväger de fördelar som skulle uppnås om
ett utvidgat återtagandeförbehåll skulle införas.
Herr talman! Min förhoppning är alltså att regeringen ganska snart skall
komma med ett förslag i den här frågan, gärna i samband med den helhetsbe-
dömning som övriga talare har efterlyst.
Anf. 105 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag vill bara säga att denna redovisning visar hur angeläget
det är att man tar ett samlat grepp.
Jag kan peka på en sak. Om jag levererar varor till ett företag skulle jag
med Lennart Hedquists uppläggning ha rätt att hämta hem dem. Om jag där-
emot dagarna innan har levererat tjänster har jag inte mycket att hämta. De
är redan levererade och går inte att plocka tillbaka.
Det är inte lätt att uppnå rättvisa i alla lägen. Men det gäller att få den
totala bilden. Det är lättare om man ser allt på en gång.
Anf. 106 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Stig Rindborg anförde en av huvudinvändningarna mot ett
utvidgat återtagandeförbehåll.
Det blir svårigheter beträffande tjänsteföretagen. Det går inte att med ett
utvidgat återtagandeförbehåll uppnå de fördelar som kan uppnås för övriga
företag. Men man får ju överväga om det är relevant i sammanhanget. Är
det inte viktigt att de små producerande företagen och de handelsföretag
som levererar varor kan få en förbättrad ställning?
Jag tror att vi som har sett dominoeffekterna under de senaste åren i sam-
band med konkurser har fått en tankeställare. Erfarenheterna från länder
som har ett utvidgat återtagandeförbehåll visar att vi bör överväga en sådan
lagstiftning i vårt land.
Anf. 107 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag vill bara säga att jag delar den uppfattningen. Samtidigt
vill jag peka på de små konsult- och serviceföretag som har lidit oerhört och
råkat ut för dominoeffekterna.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU19 Anslag till polisväsendet (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 108 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 19 behandlas frågor om
anslag till polisväsendet, men utskottet har också tagit ställning till ett stort
antal motioner som bl.a. rör åtgärder mot ekonomisk brottslighet och en del
andra lagstiftningsfrågor med anknytning till polisväsendet.
Jag vill börja med att säga några mer allmänna ord om polisväsendet för
att sedan i huvudsak ägna mig åt åtgärderna mot den ekonomiska brottslig-
heten.
Det står fullständigt klart att det behövs en modern och effektiv polis i
Sverige om vi skall ha framgång i det brottsbekämpande arbetet. Polisens
roll och verksamhet i samhället är av stor betydelse för medborgarna. En
välorganiserad och effektiv polis bidrar i hög grad till medborgarnas välfärd
och känsla av trygghet och säkerhet. Dagens polisverksamhet präglas av så-
väl positiva som mindre positiva inslag. Ambitionerna är högt ställda, och vi
har en i grunden välutbildad och välutrustad polis.
Det återstår emellertid en hel del innan vi kan säga att polisen fungerar så
bra som vi vill att den skall fungera. Alltför få brott klaras upp. Polisen är
inte tillräckligt synlig i vardagslivet. Organisationer och verksamhetsformer
behöver anpassas bättre till en ny tids brottslighet och brottslingar. Den tek-
niska utvecklingen på en mängd områden ställer ökade krav på såväl poli-
sens utrustning som arbetsmetoder.
Mot den bakgrunden är det bra att regeringen på socialdemokratiskt ini-
tiativ har tillsatt en polisutredning. Utredningens uppdrag är att både titta
på den centrala polisorganisationen och utvärdera de förestående regionala
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
93
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
94
och lokala förändringarna, med anledning av det besparingsbeting på 500
miljoner kronor som riksdagen beslutade om för två år sedan.
Jag tror att det är nödvändigt att man tar detta samlade grepp över polis-
verksamheten som helhet i Sverige och inte låter detta driva vind för våg.
Därför är det bra att denna polisutredning har tillsatts och att den har så vida
direktiv som den har.
Jag skall inte närmare beröra polisfrågorna generellt utan går över till åt-
gärderna mot den ekonomiska brottsligheten. Detta är en fråga som har de-
batterats intensivt i riksdagen och i samhället i övrigt under de senaste åren.
Regeringen har intagit en mycket passiv inställning. Vi från oppositionen har
fått vara pådrivande när det gäller arbetet.
Den ekonomiska brottsligheten har i dag nått en sådan omfattning att man
kan säga att den hotar grundvalarna för en sund marknadsekonomi och
t.o.m. för det demokratiska samhällsskicket.
Skalbolagsaffärer, konkursbedrägerier, brottsligheter i samband med
bank- och finanskrisen och momsbedrägerier är exempel på olika former av
ekobrott som bedrivs i stor omfattning.
Den ekonomiska brottsligheten snedvrider konkurrensen och utgör där-
med ett hot mot en sund marknadsekonomi. I flera branscher har brottslig-
heten blivit en del av förutsättningarna för näringsverksamhetens bedri-
vande. Den alltmer omfattande ekonomiska brottsligheten visar att affärs-
moralen håller på att luckras upp på ett sätt som bara för ett knappt decen-
nium sedan var otänkbart.
Avancerade brottslingar har ofta juridisk och ekonomisk expertis till sitt
förfogande. Detta ställer allt större krav på utredare, åklagare och domare
att följa och analysera komplicerade samband. Ett nytt inslag är den ökade
brottsligheten med internationell anknytning. Myndigheterna är i dag dåligt
rustade för att möta en sådan utveckling.
Det står klart att det finns många förlorare när det gäller den ekonomiska
brottsligheten. Några skadas direkt och påtagligt. En del blir arbetslösa i
samband med konkurser. Seriösa företagare mister sina företag eller dras
själva in i brottsligheten. Myndigheternas arbete blir svårare och mera tung-
rott.
Den ekonomiska brottsligheten leder också till att det blir svårare att ge-
nomföra en rättvis fördelningspolitik. Hederliga medborgare får betala
högre skatter och avgifter än vad som annars hade varit nödvändigt. Om
människor upplever att vissa personer kan undandra sig att bidra till att fi-
nansiera vår gemensamma sektor finns det en uppenbar risk för att skattefif-
fel och svartarbete sprider sig. Härigenom hotas hela samhällssolidariteten.
Den långsiktiga utvecklingen är mycket illavarslande. Om inte kraftfulla
åtgärder sätts in snarast kan vi snart nå en punkt då brottslighet och illojalitet
blir en mer eller mindre integrerad och oupplöslig del av det ekonomiska
livet. Ekonomisk brottslighet kan komma att bli en normal företeelse, ja
rent av en affärsidé inom vissa branscher. De sociala värderingarna hotar att
förskjutas bort från ett hederligt, lojalt och solidariskt beteende. Man säger:
Kan de så kan jag.
Kampen mot den ekonomiska brottsligheten måste mot denna bakgrund
vara ett högt prioriterat område i samhällets brottsbekämpning. Statens mål
och uttalanden när det gäller insatser mot den ekonomiska kriminaliteten
måste kännas som ett stöd för alla som arbetar med dessa frågor.
Resurserna för den här brottsbekämpningen måste öka och garanteras på
sikt. Om kampen mot den ekonomiska brottsligheten skall kunna bli fram-
gångsrik krävs en rad konkreta åtgärder. Det krävs en central ledning och
en kraftfull styrning från regeringens sida.
Förändringar måste ske inom alla områden. För det första måste man
förebygga och förhindra brott genom lagstiftning och kontrollåtgärder. För
det andra gäller det att upptäcka, anmäla och utreda de brott som begås.
Det kräver en effektiv granskning från myndigheter och konkursförvaltare.
Men det kräver också ökad uppmärksamhet från medborgarnas och organi-
sationernas sida, inte minst de fackliga organisationerna.
Vidare kräver det tillräckliga personella resurser, juridisk, ekonomisk och
teknisk kompetens, effektiv organisation och utvecklade arbetsmetoder.
Det krävs en effektivare och mera lättillämpad lagstiftning.
Detta är en rad åtgärder som behövs för att vi skall kunna bli effektiva i
kampen mot den ekonomiska brottsligheten och inte - så som det har varit
under några år - ständigt förlora terräng i förhållande till den här typen av
mycket grov och allvarlig kriminalitet.
Från oppositionens sida har vi gång på gång kritiserat regeringen för passi-
vitet i den här frågan. Passiviteten har varit påtaglig. Regeringen inledde sin
regeringsperiod med att ta bort den ekonomiska brottsligheten som priorite-
rat område för polisen i det brottsbekämpande arbetet. Justitieminister Gun
Hellsvik förklarade att ekonomisk brottslighet bara drabbar samhället och
inte enskilda. Det var motiveringen till att man tog bort prioriteringen för
kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Under de gångna två åren har vi gång på gång krävt ökade insatser. Vi har
då mötts av det entydiga beskedet att det inte behövs, det finns inte resurser
och man behöver inte sätta in nya åtgärder.
Därför kan vi nu med tillfredsställelse konstatera att riksdagen har tagit
ett kraftfullt initiativ för att göra någonting åt den här typen av brottslighet.
På skatteutskottets, lagutskottets - vilket vi hörde tidigare - och på justitie-
utskottets område tar riksdagen initiativ i den här kampen där regeringen
förhåller sig passiv. Sammanlagt kommer insatserna under ett år att öka med
ungefär 128 miljoner kronor i form av bl.a. en effektivare skattekontroll. I
betänkandet föreslås ett ökat anslag till Polisen med 52 miljoner kronor. Det
finns en borgerlig reservation mot det. Det föreslås ökade anslag till krono-
fogdemyndigheterna. En informationskampanj skall riktas mot enskilda och
organisationer för att höja medvetandet om den ekonomiska brottslighetens
omfattning och konsekvenser.
På område efter område skärper nu riksdagen åtgärderna för att bekämpa
den ekonomiska kriminaliteten. Men följdriktigt fortsätter de borgerliga
partierna att vara motståndare. I varje fråga där riksdagsmajoriteten går
fram med ökade insatser och skärpta åtgärder reserverar sig de borgerliga
partierna. I detta betänkande gör de det när det gäller ett uttalande om att
den ekonomiska brottsligheten skall prioriteras. Detta vänder sig den bor-
gerliga fyrpartiregeringens representanter mot.
Man vänder sig mot tillskapandet av en bättre och slagkraftigare organisa-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
95
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
96
tion för bekämpandet av ekonomisk brottslighet. Även här reserverar sig
den borgerliga majoriteten. Man går också emot kravet på en översyn av
lagstiftningen för att skärpa insatserna. Man går emot en utvidgning av lagen
om åtgärder mot penningtvätt. Man går emot förslagen om ökade ekono-
miska resurser till Polisen för anställande av kvalificerade utredare för att
komma åt den ekonomiska brottsligheten. Det här bekräftar än en gång att
de borgerliga partierna saknar intresse av och engagemang i kampen mot
den ekonomiska brottsligheten. Det är jag den förste att beklaga.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationerna 4, 5, 7, 15 och 21 i betänkandet.
Anf. 109 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 19 om anslag till polisvä-
sendet ansluter sig Ny demokrati till Socialdemokraterna när det gäller sats-
ningen på den ekonomiska brottsligheten. Vi gör det eftersom vi tycker att
det är nödvändigt. Som föregående talare, Lars-Erik Lövdén, sade har det
gjorts ganska litet på den fronten. Den svarta sektorn med ekonomisk
brottslighet lär gälla över 100 miljarder. Det finns en hel del för statskassan
att vinna.
Anledningen till att vi tycker att det är viktigt att man prioriterar bekäm-
pandet av ekonomisk brottslighet och gör denna satsning är att det bör vara
en insats från samhället. Dessa 52 miljoner säger sig Polisen kunna fördubbla
och återleverera till statskassan. Det är detta som är finessen. Om man bara
får resurser tror jag att man kan anställa folk och se till att den ekonomiska
brottsligheten åtminstone stoppas upp litet grand. Det är en samhällsekono-
misk vinst.
Herr talman! För övrigt finns det en viktig grund för den enskilda polis-
mannens möjligheter att serva allmänheten, förebygga och beivra brott. Vad
som anges i den s.k. portalparagrafen i polislagen är viktigt. Enligt Ny demo-
kratis åsikt bör en förändring införas i polislagen 2 § som anger att: ”Polisen
skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet. Det åligger polisen särskilt
att 1. förebygga brott---” osv. i enlighet med nuvarande lydelse i polisla-
gen.
Därmed skall man återgå till den s.k. generalklausulen i den förutvarande
polisinstruktionen. Syftet med denna förändring i polislagen är att klart ange
vad som är målet med polisens uppgifter, nämligen att främja rättvisa och
trygghet och tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp när den en-
skilde individen kränkts genom brottslig handling eller på annat sätt. En
ändring i lagstiftningen i denna riktning är ämnad att påverka tolkningen av
de övriga bestämmelserna i polislagen. Reglerna för polisens befogenheter
skall med andra ord läsas mot polisens ingripandeskyldighet. Dessutom
skulle utformningen uttryckligen sätta den brottsförebyggande verksamhe-
ten främst.
Herr talman! Beträffande organisationsfrågor bör man enligt Ny demo-
kratis åsikt påskynda förändringar så att man i största möjliga mån gör ett
enda polisdistrikt av ett län. Den administrativa överbyggnad som polismyn-
digheten i dag utgör inom länspolismyndigheten skulle därmed minska avse-
värt. Inom länsmyndigheten skall det finnas polisområden som leds av en
operativ polischef ur polismanskåren. För att uppnå en stark lokal förank-
ring är det vidare angeläget att inrätta lokala polisnämnder så att kommunin-
nevånarna får insyn i och möjlighet att påverka sin poliskår. Detta bör ske i
större utsträckning än vad som nu är fallet.
Ny demokrati har också uppmärksammat en motion från Moderaterna
som gäller gränskontrollen. För att förhindra eller i vart fall försvåra utförsel
av stöldgods krävs ett effektivare utnyttjande av samhällets resurser. Det
vore därför naturligt att utöka tulltjänstemännens åligganden och befogen-
heter till att omfatta ingripanden mot utförsel av stöldgods.
En tänkbar lösning vore att när det gäller gränskontroller jämställa tull-
tjänsteman med polisman. Tulltjänstemännen skulle då få samma befogen-
heter som polismän att ingripa vid exempelvis stöldbrott. Det kan t.ex. röra
sig om stulna fordon som förs ut ur landet.
Herr talman! När det gäller trafikövervakningen i landet fråntogs Rikspo-
lisstyrelsen vissa befattningar. För att variationerna inte skall vara så olika
vid polisens trafikövervakning i olika delar av landet förutsätts att Rikspolis-
styrelsen ges en pådrivande roll innefattande det nationella ansvaret för åt-
gärdsprogrammets genomförande. Det innebär att den 1984 införda be-
gränsningen i Rikspolisstyrelsens befattning med trafikövervakningen inte
längre kan gälla. Vi föreslår att regeringen i stället meddelar föreskrifter
med innebörden att Rikspolisstyrelsen på den nationella nivån skall svara
för åtgärdsprogrammets genomförande och i sin tillsynsfunktion aktivt följa
utvecklingen på den regionala nivån.
Det är uppenbart att dagens prioritering gjorts av politiker. Vägtrafikinsti-
tutet, VTI, har i sin forskning fått fram att ju fortare man kör desto värre
blir olyckorna, och politikerna har inte varit sena att följa dessa rön. Man
har hållit nere hastighetsgränserna och samtidigt prioriterat hastighetsöver-
vakning. Men olycksstatistiken har inte förbättrats nämnvärt. Det enda man
lyckats med är att försämra den allmänna trafikmoralen och allmänhetens
förtroende för polisen. Det är med andra ord hög tid att återskapa förtroen-
det för trafikpolisen, och en del i denna strävan är att omprioritera trafikpoli-
sens övervakningsuppgifter.
Här förstår jag inte riktigt socialdemokraternas ställningstagande. Jag har
ett särskilt yttrande från den socialdemokratiska gruppen i trafikutskottet
där man föreslår exakt samma sak. Däremot har deras kamrater i justitieut-
skottet inte ställt upp när jag som representant för Ny demokrati krävt exakt
samma saker. Jag vet inte riktigt vad den socialdemokratiska gruppen vill
eller inte vill i den här frågan. Det kanske man kan få svar på.
Polisutbildningen är en oerhört viktig och central sak när det gäller polis-
verksamheten. För att säkerställa den utbildningsorganisation som är upp-
byggd vid Polishögskolan är det viktigt att det kontinuerligt tillförs en jämn
intagningskvot. Vi föreslår att denna nivå inte bör understiga 500 utbild-
ningsplatser per år under resten av 1990-talet.
Regeringen bör också slutföra planerna på att låta övertalig polispersonal
sägas upp med en rimlig avgångslön fram till ordinarie pensionsavgång.
Detta som ett led i att kunna rekrytera fler ungdomar till polisutbildningen.
Vad jag förstår förekommer litet olika syn på detta mellan departementen,
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
98
men jag hoppas att man kan lösa problemet för detta har en oerhört viktig
funktion.
Det har nämligen skett en oerhört stor förändring inom polisarbetet. Man
skall i dag övergå till att arbeta på ett helt annat sätt. Den gamla poliskår
som har funnits har jobbat mer med utryckningsverksamhet. Att jobba pro-
blemorienterat och att exempelvis vakthavande befäl får gå från sitt skriv-
bord och börja jobba ute på gatorna igen är en stor förändring. Därför inne-
bär det en risk om inte den äldre stammen får avgå med en rimlig ersättning
fram till sin ålderspension, så att vi får in nytt folk som lättare kan komma
in i det förändringsarbete som sker inom polisen i dag.
Jag har uppmärksammat en folkpartimotion som var uppe till behandling
i kammaren i våras eller i höstas. Den gäller de s.k. maskerade demonstran-
terna. Ny demokrati håller helt med motionsskrivaren om att fria medbor-
gare i ett demokratiskt samhälle öppet skall kunna manifestera sina åsikter
genom demonstrationer och då kunna påräkna polisens skydd. Att demon-
strera för att ge uttryck för kritik, krav, protest, åsikt etc. är en grundlagsfäst
rättighet. Det är bra. Vi skall vara rädda om och värna demonstrationsfrihe-
ten.
Det förekommer dock att demonstranter söker dölja sin identitet genom
att vid demonstration bära stickade huvor, masker eller liknande. Detta stri-
der enligt motionsskrivarens och Ny demokratis förmenande mot hela de-
monstrationsidén. Man kan på goda grunder misstänka att den som bär s.k.
rånarhuva vid demonstration är ute i helt andra syften än att fredligt demon-
strera för sina åsikter. Varför skulle man annars vilja dölja sitt ansikte? Där-
för bör demonstrationstillstånd kunna förenas med villkoret att deltagarna
uppträder öppet, utan maskering.
När polisen ger tillstånd för demonstration anges vissa regler och krav för
demonstrationens genomförande. Det kan röra sådant som tid, plats, mar-
schvägar etc. Härvidlag bör även krav ställas på att deltagarna skall uppträda
utan sådan maskering som är till för att dölja de demonstrerandes identitet.
Med hänsyn till att Läkemedelsverkets narkotikaförteckning upptar om-
kring 200 ämnen är det orimligt att fastställa farligheten hos varje ämne ge-
nom s.k. ad hoc-avgöranden i Högsta domstolen. Vid det senaste avgöran-
det i en farlighetsfråga, i april 1992, angav Högsta domstolen vilka kriterier
som skall rymmas inom en tolkning av farlighetsbegreppet. Tillfälligheter,
som hur en sakkunnig vid en personlig bedömning uppfattar ett ämne, kan
få betydelse för praxisutvecklingen. Då det finns gott om narkotika i vår när-
het och det sker ett ständigt inflöde av ny narkotika bör frågan få en samlad
lösning. Det är därför lämpligt att riksdagen genom komplettering av narko-
tikastrafflagen uttryckligen anger vilka kriterier som skal) gälla vid bedöm-
ningen av farligheten hos enskild narkotika.
Slutligen vill jag ta upp frågan om övervakningskameror. Enligt Rikspolis-
styrelsen förövades under 1991 sammanlagt 331 rån mot post, bank och vär-
detransporter. 220 av dessa rån var väpnade. Motsvarande siffror för 1992
var 401 rån, varav 256 väpnade. Antalet rån mot butiker var 397 under 1991,
varav 231 väpnade. Motsvarande siffror under 1992 var 487 rån, varav 225
väpnade.
Trenden är i högsta grad oroande. Under år 1993 syntes antalet rån
komma att minska, vilket de faktiskt gjorde. Men detta lär ha haft sin grund
i att flera rån klarats upp och att rånarna således avtjänade sina straff.
Vi läser nästan dagligen om rån mot butiker och banker, ofta med minst
sagt obehagliga konsekvenser för de människor som funnits på eller i närhe-
ten av brottsplatsen. Att något måste göras inser alla. Men sedan tvekar vi.
Vi har olika uppfattningar om brottspåföljder, hur vi skall värna brottsoffren
m.m.
Det är nu dags att minska det personliga integritetsskyddet vid bevakning
av allmän plats utanför butiker, bank- och postlokaler om detta förväntas
leda till ett minskat antal rån av butiker, postkontor och banker. Lagen med-
ger hastighetsövervakning av trafiken med övervakningskameror utan att in-
tegritetsskyddet åberopas. Samhällsintresset kan väl inte vara mindre när
det gäller att förhindra brott i lokaler där det förvaras mycket pengar. Vad
avser kravet på integritet är skillnaden mellan att filmas i trafiken eller utan-
för banken, posten eller butiken för oss inom Ny demokrati svår att se.
Länsstyrelserna prövar enligt lagen om övervakningskameror ansök-
ningar om tillstånd att nyttja övervakningskameror. Ny demokrati har väl
förankrade förslag i motionerna Ju619 och Ju810. Detta ger vi regeringen till
känna.
Herr talman! Självklart står Ny demokrati bakom samtliga reservationer
till detta betänkande. Men på grund av mängden vill jag begränsa mig till att
yrka bifall till reservationerna 1, 9, 10, 11, 13, 20, 22 samt 23. För övrigt
yrkar jag bifall till hemställan i justitieutskottets betänkande nr 19.
Anf. 110 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den ekonomiska brottsligheten har varit föremål för en rad
utredningar ända sedan slutet av 70-talet. Den har varit ett årligt återkom-
mande debattämne här i kammaren, för min del sedan jag kom in i riksdagen
1988.
Jag vill böija med att säga att jag ställer mig bakom det Lars-Erik Lövdén
sade i sitt anförande om den ekonomiska brottsligheten. Jag tänker inte upp-
repa det han har sagt.
Det är med tillfredsställelse som jag nu för andra året i rad kan konstatera
att utskottet vågar gå längre än regeringen när det gäller insikten om nödvän-
digheten av ökade insatser för att komma till rätta med den ekonomiska
brottsligheten.
Hur väl rustad rättsapparaten än är kommer man ändå alltid att få konsta-
tera att brottslingarna ligger steget före. De har hittat nya hål i lagstiftningen
och nya områden att operera på. Rättsväsendet måste hela tiden utvecklas
och förbättras för att åtminstone hålla någorlunda jämna steg med brottslig-
heten. Men det är när rättsväsendet ligger ljusår efter brottslingarna och inte
har medel och verktyg för att kunna hålla jämna steg som den allmänna mo-
ralupplösningen blir ett faktum. Om de stora och smarta på området klarar
sig, anser även de små att det är legitimt att sko sig där det verkar vara möj-
ligt. Bakom varje brott finns brottsoffer. Så är det även när det gäller den
ekonomiska brottsligheten.
Det finns i dag en majoritet här i kammaren för att satsa medel på en infor-
mationskampanj om och mot ekonomisk brottslighet. I vanliga fall brukar
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
99
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
de borgerliga partierna ha en väldigt stor tilltro till informationskampanjer.
Så stor brukar den tilltron vara att man ofta anser att det räcker med kam-
panjer. I detta fall har regeringsföreträdarna en reservation mot utskottsma-
joritetens förslag.
Vi anser dock inte att det räcker med informationskampanjer, även om
det är en viktig åtgärd. Jag kan glädja mig åt att det nu även finns en majori-
tet för att anslå ytterligare medel till Rikspolisstyrelsen för ökade insatser på
ekobrottsområdet. Vi hade litet olika motionskrav men har alltså enat oss.
Herr talman! Riksdagen beslutade våren 1993 att anta en lag om åtgärder
mot penningtvätt, en lag som trädde i kraft den 1 januari 1994 och som gäller
banker, livförsäkringsbolag, värdepappersrörelser och annan verksamhet
enligt lagen om kreditmarknadsbolag. I motioner och nu i en reservation av
socialdemokraterna krävs att lagens område utvidgas till att även gälla andra
områden där stora mängder pengar omsätts, som växlingskontor och guld-
handel. Det är krav som även vi ställer upp på.
Enligt ett inslag i Ekot för någon månad sedan fanns det en viss besvikelse
över denna lags otillräcklighet. Enligt den är det inte möjligt att under utred-
ningstiden låsa pengar som man misstänker skall tvättas. Det är en uppgift
som jag måste erkänna attjag inte haft möjlighet att forska vidare i men som
man nog skall ta på allvar och undersöka hur man bör hantera.
När lagen infördes hade vi, liksom nu, motionskrav om att lagen skall
straffsanktioneras. Utskottet motiverar avstyrkandet av vår motion med att
EU-staterna överenskommit att man skall avvakta en utvidgning av lagen till
dess att en utvärdering gjorts. Det är en märklig motivering, eftersom vi i
Sverige inte alls har straffsanktionerat lagen. Nu har det kommit till min kän-
nedom att en anmälan gjorts till EFTA-domstolen. En granskning av Sveri-
ges efterlevnad av EU-direktivet kommer alltså att ske. Jag saknar social-
demokraterna i fråga om detta krav.
Vänsterpartiet har ett motionskrav om en nedskärning av anslaget till säpo
med 200 miljoner. Säkerhetspolisen har under mina år i riksdagen fått sitt
anslag ökat med procentuellt mycket större belopp än annan polisiär verk-
samhet.
Vi har i år samma motivering till vårt yrkande som tidigare, nämligen dels
att det säkerhetspolitiska läget för Sverige har förändrats, dels att i denna
budgetpost ligger anslaget till den specialstyrka som Vänsterpartiet anser att
vi inte behöver.
Herr talman! Under rubriken Kyrkofrid i betänkandet döljer sig Vänster-
partiets motionskrav om ett lagstöd i polisförordningen och rättegångsbal-
ken för att polisen skall ta kontakt med den ansvarige för kyrkolokalen och
samarbeta med denna om hur problemen skall lösas. Under den socialdemo-
kratiska regeringen var svaret på denna begäran att proportionalitetsprinci-
pen var tillräcklig. Det utgick även en skrivelse om detta till polismyndighe-
ten. Att detta inte är tillräckligt visar senast fallet Alsike kloster. På denna
punkt saknar jag kds.
Så vill jag något kommentera reservation 15 om översyn av den straffrätts-
liga lagstiftningen. Även vi tycker att det är nödvändigt med en översyn, ef-
tersom de olika straffskalorna, med nu ändrade straffskalor, inte riktigt står
100
i proportion till varandra. Man kan även se om det är möjligt att få in annan
påföljd när det gäller en del brott.
Reservation 21 om kontraktsvård för rattfyllerister är helt i överensstäm-
melse med Vänsterpartiets tidigare yrkanden.
Till sist, herr talman, vill jag uttala min tillfredsställelse med att poliser
från 20 länder nu är samlade i Oslo för att diskutera internationellt samar-
bete om bl.a. sexualbrott mot barn och handel med barnpornografi. Det
finns en motion om detta fogad till betänkandet. Det är ett samarbete som
tidigare knappast existerat. Ordföranden för arbetsgruppen för brott mot
barn är en norsk polischef Ann-Kristin Olsen. Det hon främst nu efterlyser
är utbildning. Hon säger att dessa brott skiljer sig från all annan kriminalitet
och kräver särskilda kunskaper. Förbättrade lagar och effektivt samarbete
med andra, som psykologer och socialarbetare, kräver hon också.
Även om det inte hör till dagens debatt, men väl till regeringens vånda
just nu, vill jag anföra vad Ann-Kristin Olsen påpekar: Sedan innehav av
barnpornografi förbjöds i Norge för två år sedan hittar norska tullen inte
längre barnpornografiska alster utan endast den tillåtna vuxenpornografin.
Hon fortsätter vidare: Även om barnpornografin säkert inte har försvun-
nit helt, har marknaden kraftigt begränsats.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till Vänsterpartiets meningsyttring
under mom. 13, 24 och 54. Vi kommer att rösta på reservationerna 4, 5, 7,
15 och 21.
Anf. 111 BRITTA BJELLE (fp):
Herr talman! Vi behandlar nu justitieutskottets betänkande Anslag till po-
lisväsendet. Som redan har sagts bygger betänkandet på budgetpropositio-
nen. I betänkandet behandlas också en hel del motioner. Till betänkandet
har fogats ganska många reservationer. Jag tänker inte kommentera alla re-
servationer utan jag nöjer mig med ett urval.
När det gäller regeringens riktlinjer för polisverksamheten under budget-
året 1994/95 kan det kostateras att det övergripande målet skall vara att
minska brottsligheten och öka tryggheten i samhället. Vid sidan av det
brottsutredande arbetet skall polisen bedriva brottsförebyggande arbete.
Ett sätt att nå målet minskad brottslighet och ökad trygghet är att polisen
på det lokala planet i ökad utsträckning bedriver sin verksamhet i form av
närpolis. Med närpolisverksamhet avses att polisen organiseras i små lokalt
anknutna arbetsenheter och i form av kvarterspoliser. Meningen är att när-
polisverksamheten i första hand skall inriktas på brottsförebyggande och
problemorienterat arbete. Poliserna skall vara synliga och tillgängliga bl.a.
genom fotpatrullering. Närpolisen skall också kunna utreda mindre och
okomplicerade brott. Meningen är att närpolisen tillsammans med enskilda
kommuner och organisationer skall bedriva en verksamhet som förebygger
brott och skapar trygghet på det lokala planet.
Utöver närpolisverksamhet finns i budgetpropositionen riktlinjer för den
brottsutredande polisverksamheten, som bl.a. pekar på det angelägna i att
den kvalificerade polisverksamheten utvecklas när det gäller metoder och
organisation.
Beträffande trafikövervakning anges att aktivitet och synlighet måste öka,
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
101
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
liksom att särskild uppmärksamhet skall ägnas åt onykterhet i trafik och fort-
körning. Trafikövervakningen skall dessutom i ökad utsträckning utföras av
polis som har andra huvuduppgifter.
När det gäller effektiviseringar och rationaliseringar, inte minst med ut-
gångspunkt från de redan beslutade besparingarna, skall länsstyrelserna lik-
som hittills ha huvudansvaret för att rationaliseringar inom polisväsendet ge-
nomförs.
I fråga om inriktningen mot olika slags brottslighet framgår det av budget-
propositionen att särskilda satsningar skall göras på våldsbrott, narkotika-
brott och ekonomisk brottslighet.
Beträffande riktlinjerna för polisverksamheten är vi i justitieutskottet
ense med regeringen. Däremot finns det många enskildheter där det råder
oenighet inom utskottet. En av dessa frågor gäller hanteringen av den eko-
nomiska brottsligheten. Som framgått av Lars-Erik Lövdéns anförande före-
slår socialdemokraterna och nydemokraterna tillsammans att det skall till-
föras 50 miljoner kronor för personalförstärkningar inom polisens ekorotlar.
Personalförstärkningama skall ur deras synvinkel ses som extra prioritering
av kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Vi i regeringspartierna vill precis som socialdemokraterna och nydemo-
kraterna prioritera kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Men vi me-
nar att det inte alls är så enkelt som att enbart tillföra polisen extra resurser.
En kort tillbakablick på hanteringen av den ekonomiska brottsligheten vi-
sar att mycket redan har gjorts men att förändringar tar tid.
Justitieutskottet anordnade i mars 1991 en offentlig utfrågning om den
ekonomiska brottsligheten. Vid denna utfrågning framkom det att under slu-
tet av 80-talet hade situationen utvecklats mycket negativt när det gäller ut-
redandet av ekobrotten. Den slutsats som vi drog efter utfrågningen var att
det behövdes tillsättas en utredning som gjorde en översyn av åtgärderna
mot den ekonomiska brottsligheten. I vårt betänkande anvisade vi bl.a. ett
antal åtgärder som vi ansåg angelägna.
Regeringen tillsatte en sådan utredning med direktiv som hämtats från
vårt betänkande. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen fick utredningsupp-
draget gemensamt. Den färdiga utredningen presenterades i januari 1992.
Utredningen kom fram till ett antal konkreta förslag till förändringar. Bl.a.
föreslogs en fullständig översyn av skattebrottslagen, eftersom den är både
omodern och komplicerad att hantera. Även andra lagar pekades ut som
svåra att arbeta med.
I utredningen pekades också på behovet av ett närmare samarbete mellan
åklagare och polis samt en effektiv och förnyad form av förundersökningsru-
tiner. Bl.a. förslogs att arbetsplaner skulle upprättas och att polis och åkla-
gare skulle arbeta i fasta arbetsteam.
Eftersom den ekonomiska kriminaliteten i dag är både sofistikerad och
välplanerad samtidigt som det i den verksamheten utnyttjas avancerade tek-
niska hjälpmedel, måste man effektivisera och modernisera ekoutredandet.
Utredningen ansåg därför att det behövdes ändrade arbetsmetoder, central
metodutveckling, mer utnyttjande av ekonomisk expertis och ökad kompe-
tens hos både åklagare och polis. Såväl beträffande arbetsmetoder som me-
102
todutveckling och utbildning har alltså utredningen lagt fram konkreta för-
slag till åtgärder.
Utredningen föreslog också bättre kontakt och samordning med konkurs-
förvaltaren och hans revisorer. I utredningen påpekas också att det är ange-
läget att förebygga ekobrott. Det kan göras genom att man ser över och för-
bättrar de författningar som reglerar näringsverksamhet liksom att man ser
över uppbyggnaden av de skatterättsliga reglerna. Vidare är det enligt utre-
darna angeläget att de kontrollerande myndigheterna har resurser att full-
göra sina arbetsuppgifter.
Utöver min genomgång här innehåller utredningen ytterligare analys och
förslag.
Denna utredning ledde sedan till att regeringen gav Riksåklagaren, Riks-
polisstyrelsen och Riksskatteverket i uppdrag att utifrån rapporten och egna
uppslag vidta åtgärder och sedan till regeringen redovisa vad som sedan
gjorts. Myndigheterna inkom i maj 1993 med sina redovisningar. Av dessa
framgick vilka åtgärder som myndigheterna hade vidtagit eller övervägde att
vidta när det gäller att bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Riksåklagarens och Rikspolisstyrelsens utredningsarbete har i sin tur lett
till att en rad andra utredningar tillsatts eller till att tilläggsdirektiv har givits
till redan sittande utredningar. Man skall se över regelverk och framför allt
sådant som har betydelse för utredning av ekobrott i avsikt att förändra lag-
stiftningen i brottsförebyggande syfte. Jag tänker här bara nämna några för-
ändringar.
Det gäller en översyn av aktiebolagslagen, förändringar i lönegarantireg-
lerna, ett nytt rekonstruktionsförfarande som ersättning för konkurser, en
teknisk översyn av inkomstskattelagstiftningen, en översyn av redovisnings-
lagstiftningen, en översyn av uppbördslagstiftningen samt en översyn av
skattebrottslagen.
Regeringen har också beslutat om resursförstärkningar. Budgetåret
1993/94 avsatte regeringen 60 miljoner kronor för en särskild satsning på det
kriminalpolitiska området. Av dessa 60 miljoner kronor avsåg 30 miljoner
kronor bekämpning av ekobrott. För budgetåret 1994/95 anger regeringen
att ytterligare 30 miljoner kronor skall användas för bekämpning av den eko-
nomiska brottsligheten. Regeringen föreslår också ökade resurser till åkla-
garväsendet motsvarande 30 nya ekoåklagare. Dessutom tillfördes åklagar-
väsendet 4 miljoner kronor extra våren 1993 för finansiering av en särskild
utredningsgrupp, den s.k. RÅSOP, som skulle svara för förundersökningar
när det gäller ekobrott riktade mot banker och finansinstitut. Och på våren
året före beslutade riksdagen också om inrättandet av en finanspolis i Sve-
rige, vars uppgift var att bedriva spaning för att bl.a. uppdaga brott i sam-
band med s.k. tvättning av pengar som utgjort vinning av brottslig verksam-
het.
För att få till stånd en effektivare skattekontroll tilldelades Skatteförvalt-
ningen 45 miljoner kronor extra förra året och i årets budgetproposition yt-
terligare 100 miljoner kronor.
När det sedan gäller organisationsfrågor för att bl.a. förbättra effektivite-
ten av ekoutredningar uppdrog regeringen åt Rikspolisstyrelsen i juli 1992
att göra en översyn av den centrala polisorganisationen. Våren 1993 lämnade
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
103
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
104
Rikspolisstyrelsen över en sådan redovisning. Regeringen ville bredda Riks-
polisstyrelsens utredning och uppdrog därför i maj 1993 åt en särskild utre-
dare att komplettera Rikspolisstyrelsens egen översyn av den centrala polis-
organisationen. Även den s.k. RPS-utredningen om ekobrottsbekämp-
ningen berör samverkan mellan åklagare och polis på central nivå.
Det pågår också en organisationsöversyn för åklagarväsendet. Riksåkla-
garen arbetar med uppdraget som skall vara avslutat i september 1994. Dess-
utom har det nyligen tillsatts en parlamentarisk utredning om Polisen, vars
uppgift är att göra en fortsatt genomgång av den centrala polisorganisatio-
nen.
Utöver alla utredningar i organisationsfrågor pågår dessutom aktiviteter
inom berörda myndigheter. På initiativ av Riksåklagaren bildades 1992 en
arbetsgrupp bestående av representanter för Riksåklagaren, Riksskattever-
ket, kronofogdemyndigheterna, polismyndigheterna, konkursförvaltarna
och revisorerna.
Arbetsgruppen har nyligen avlämnat en rapport som innehåller ett antal
förslag för bättre rutiner vid brottsutredningar i samband med konkurser.
Därutöver förekommer dessutom övergripande myndighetssamarbete be-
träffande handeln med skalbolag. Vidare finns ett antal samverkansprojekt
på regional och lokal nivå som sysslar med konkreta fall av ekonomisk
brottslighet.
Mot bakgrund av denna genomgång skulle en kort sammanfattning vara
att det pågår arbete i brottsförebyggande syfte med vidgad kontrollverksam-
het och förbättrat regelverk. Såväl åklagare som polis och skatteförvaltning
har fått och får förstärkta resurser. Organisationsutredningar arbetar med
att hitta bättre och effektivare arbetsformer. Åklagare och polis har i upp-
drag att utveckla metoder, teknik och utbildning för att bättre hantera eko-
brott. Allt detta är på gång. Vi i justitieutskottet har kontinuerligt följt ut-
vecklingen genom en uppföljning av det som vi startade 1991.1 februari 1993
hade vi ånyo en offentlig utfrågning i ärendet, och så sent som den 24 feb-
ruari i år hade vi ytterligare en. Dessutom har utskottet självt gjort en utvär-
dering av projektet RÅSOP.
Utöver allt som är på gång har mycket redan hänt. Förra veckan besökte
jag Skatteförvaltningen i Stockholm. Där berättades att den verksamhet som
nu bedrivs inom såväl polis- som åklagarmyndighet är mycket bättre och ef-
fektivare och att samarbetet mellan skatteförvaltning, polis och åklagare
fungerar mycket bättre än tidigare. De redovisade att de stora förändring-
arna ägt rum under det senaste året.
Men det tar tid innan alla de åtgärder som är vidtagna eller som är på väg
att vidtas får effekt. Riksdagens revisorer har i februari i år presenterat en
revisionsrapport som handlar om samhällets åtgärder mot ekonomisk brotts-
lighet. Mycket av det som avhandlas i rapporten sammanfaller med vad såväl
RÅ som RPS skrivit både i den gemensamma utredningen och i sina egna
redovisningar till regeringen.
Men det intressanta är att revisorerna skriver: De nödvändiga insatserna
mot den ekonomiska brottsligheten berör ett stort antal myndigheter och en
mängd olika regelsystem. Området är komplext. Några snabba och enkla
lösningar finns inte. En mängd olika åtgärder krävs såväl inom lagstiftning
som förvaltning. Revisorerna pekar sedan på vad som behövs. De säger bl.a.
att det krävs en mångfald av åtgärder som spänner över ett brett fält, och att
flera av åtgärderna kräver noggranna förberedelser. Med dessa citat har jag
velat peka på att tidigare försummelser på detta område, som huvudsakligen
ägt rum under socialdemokratisk regering, inte går att vända från den ena
dagen till den andra. Det handlar inte om några enkla, snabba åtgärder så-
som att pumpa in litet extra pengar till Polisen utan om ett gediget arbete
som börjar med en justerad lagstiftning, ändrad organisation, höjd kompe-
tens hos dem som arbetar med ekoutredningar, utbildning osv. Det arbetet
är redan på gång. Därför vore ett tillkännagivande till regeringen i fråga om
prioriteringar av den ekonomiska brottsligheten och organisationsfrågorna
som att slå in öppna dörrar. På samma sätt menar jag att den socialdemokra-
tiska reservationen om samordning och översyn av lagstiftningen är tillgodo-
sedd.
I socialdemokraternas reservation 7 krävs att vi redan nu skall utvidga till-
lämpningsområdet för lagen om penningtvätt. Justitieutskottets majoritet
har menat att eftersom EU-staterna är överens om att avvakta med en ut-
vidgning av lagen till dess att erfarenheter vunnits om hur lagstiftningen fun-
gerar i praktiken är det naturligt att vi i Sverige följer överenskommelsen.
Vår lag om penningtvätt är ju en kopiering av den som finns inom EU.
Reservation 15 av socialdemokraterna handlar om en översyn av den
straffrättsliga lagstiftningen. Mycket av det som står i reservationen som
bl.a. handlar om påföljdssystemet råder det inga delade meningar om. När
det däremot gäller frågan om att i brottsbalken flytta in specialrättsliga be-
stämmelser är det ett uppdrag som inte alls passar in i Straffsystemkommit-
téns arbete, vilket antyds i reservationen. Vi menar att Straffsystemkommit-
tén måste få arbeta färdigt med det nya straffsystemet innan en sådan åtgärd
vidtas som föreslås i reservation 5.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 12 och i öv-
rigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 112 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Vår utskottsordförande Britta Bjelle sade att det inte är så
enkelt att ge Polisen mer resurser. Som representant för Ny demokrati vill
jag säga att det får vi se. Vi tror nämligen att det kan vara bra att se det hela
som en samhällsinvestering. Det kan i praktiken vara lönsamt, och det kan
ha en förebyggande effekt.
Vid en utfrågning bedömde biträdande rikspolischefen Bengt Frih hur
mycket pengar man ungefär behövde. Det motsvarar vad riksdagen nu kom-
mer att anslå till Rikspolisstyrelsen utöver vad regeringen har medgett för
denna satsning.
Vad som har hakat upp sig och vad som är på gång när det gäller organisa-
tionsfrågorna är frågan om förtida avgång av äldre personal. Syftet är att
länsmyndigheterna skall få råd att utbilda nya poliser för att Polishögskolan
skall kunna existera. Det är detta som vi vill att riksdagen skall ge regeringen
till känna. Annars blir det kaos, brist och besvärligheter i den fortsatta ut-
vecklingen och utbildningen inom Polisen.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
105
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
106
Anf. 113 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Britta Bjelle lämnade en lång redovisning av det utrednings-
arbete som är på gång inom olika områden. Det kanske är just detta som
är belysande. Det pågår ett omfattande utredningsarbete, men det händer
ingenting.
Britta Bjelle och de borgerliga utskottsrepresentanterna är snart de enda
som hävdar att det inte behövs nya resurser för att komma åt problemen.
Jag har ofta citerat Rolf Åbjörnsson, konkursförvaltaren och advokaten
som har engagerat sig hårt i dessa frågor. Jag skall än en gång citera honom:
”Ekobrottsligheten är nästan ett konstitutionellt element i samhället. Det
ökade antalet konkurser har gjort det mer synligt än tidigare. Likgiltighet,
naivitet och godtrogenhet och moralupplösning genomsyrar allt i dag. Jag
ser ett svart samhälle framför mig, ett kvittolöst samhälle.”
Han är inte ensam om kritiken att det inte står rätt till när det gäller sam-
hällets insatser. Riksdagens revisorers rapport, som Britta Bjelle citerade,
är en svidande vidräkning med regeringens passivitet. Rikspolisstyrelsen har
gång på gång i anslagsframställningar krävt ökade resurser. Åklagarmyndig-
heter som sysslar med denna typ av ärenden är kritiska till att samhällets
totala resurser inte ökar och att effektivare åtgärder inte vidtas.
Väldigt belysande för regeringens och regeringspartiernas passivitet är att
Britta Bjelle nämner finanspolisen. Finanspolisen tillkom ju mot de borger-
liga partiernas vilja här i riksdagen. Det var Vänsterpartiet, Socialdemokra-
terna och Ny demokrati som drev igenom inrättandet av finanspolisen ge-
nom att anslå 8 miljoner kronor. Ni var passiva även då.
Uppriktigt sagt förstår jag inte varför ni intar en sådan passiv attityd. Det
finns ju mycket att vinna genom att höja ribban och öka insatserna, ekono-
miskt i form av ökade skatteintäkter för samhället samt genom en högre sam-
hällsmoral, bättre förhållanden i näringslivet och en bättre fungerande
marknadsekonomi. På varje punkt finns det ett argument för att gå till offen-
siv mot denna kriminalitet, som beräknas omfatta ungefär 100 miljarder kro-
nor om året. Det är obegripligt att ni är så passiva.
Anf. 114 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Lars-Erik Lövdén använder den gamla metoden att om man
upprepar en osanning tillräckligt många gånger så blir den en sanning. Han
påstår att det råder passivitet från regeringens och de borgerliga politikernas
sida.
En av de frågor som just Riksdagens revisorer särskilt pekar på är att man
behöver bedriva en förebyggande verksamhet för att komma till rätta med
den ekonomiska brottsligheten. Det är på samma sätt med den brottslighe-
ten som med annan brottslighet. Det går inte att dämpa brottskurvan med
mindre än att polisen har ett nyare arbetssätt och bedriver ett förebyggande
arbete.
När det gäller det förebyggande arbetet på ekosidan måste kontrollfunk-
tionen och lagstiftningen justeras. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen vi-
sar i sin utredning att det finns en mängd lagstiftning som är svårhanterlig för
dem som utreder ekobrott. För att göra ekobrottsutredandet mer hanterligt
måste lagstiftningen ändras. Därför har ett antal utredningar tillsatts. Men
som Lars-Erik Lövdén väl vet är det inte så enkelt att ändra lagstiftningen.
Man måste utreda, och efter utredandet skall det ske ett remissförfarande
för att det skall bli en bra produkt.
I fråga om kontrollfunktionen är det avsevärt enklare, och där har rege-
ringen också avsatt extra resurser liksom på åklagarsidan. Riksdagens revi-
sorer kommer inte med någon svidande vidräkning för att regeringen inte
gör någonting, utan kontentan av rapporten är att det behövs samordnande
funktioner för att man skall kunna komma till rätta med ekobrottsligheten.
Revisorerna förklarar att ekobrottsligheten är så komplex att det behövs för-
beredelser och gediget arbete innan man kan komma till rätta med ekobrot-
ten.
Anf. 115 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Herr talman! Om Britta Bjelle hade läst de socialdemokratiska motio-
nerna 1992, 1993 och 1994 om ekobrotten, hade hon fått uppslaget att det
krävs en samordnad organisation. Vi har de senaste tre åren föreslagit en
samordnad organisation under central ledning för att bekämpa ekobrottslig-
heten. Men det har ni gått emot, och det gör ni uppenbarligen också i dag.
Det råder passivitet från er sida.
Britta Bjelle sade att det krävs lagstiftningsåtgärder och att det tar tid att
genomföra sådana. Det är jag väl medveten om, men denna regering har
varit oerhört snabb när det gällt att genomföra lagstiftningsåtgärder som fak-
tiskt försvårar för samhället att komma åt den ekonomiska brottsligheten.
Avskaffandet av skatteflyktsklausulen, förändringarna i bevissäkrings- och
betalningssäkringsmöjligheterna samt Rättssäkerhetskommitténs förslag,
som minskar möjligheterna att bedriva skatterevision - ett förslag som Britta
Bjelle själv har varit med om att utarbeta - är några exempel på förslag som
ni har lagt fram i denna kammare och även delvis genomfört. De försvårar
för samhället att ingripa mot den ekonomiska brottsligheten. I de samman-
hangen har ni varit handlingskraftiga. Men ni har inte varit särskilt aktiva -
och det är inte bara mitt eget omdöme, utan den uppfattningen har också de
verksamma inom olika myndigheter såsom skatteförvaltningen, polisen och
åklagarna - när det gällt att ingripa med kraft mot den ekonomiska brottslig-
heten.
Anf. 116 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Jag var ordförande i Rättssäkerhetskommittén, vars utred-
ning sedermera gick ut på remiss och ledde till ett förslag här i riksdagen.
Socialdemokraternas representant i kommittén hade inte någon annan upp-
fattning än majoriteten under hela utredningsarbetet. Och vad mer är: av 40
remissinstanser tyckte 38 att förslaget i huvudsak var bra. Det handlar inte
alls om att försvåra kampen mot den ekonomiska brottsligheten, utan det
handlar om att skapa balans och rättssäkerhet för individen.
När det sedan gäller de kraftfulla åtgärder som Socialdemokraterna säger
sig vilja vidta, kan jag inte underlåta att konstatera att det var under en so-
cialdemokratisk regering som aktiviteten i utredandet av ekonomisk brotts-
lighet avtog kraftigt. Effekterna av det som hade hänt under den perioden
dök upp när den borgerliga regeringen tillträdde. Då hoppade socialdemo-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
107
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
108
kraterna upp och påstod att den borgerliga regeringen inte visade någon ak-
tivitet, fastän det faktiskt berodde på effekterna från den tidigare social-
demokratiska regeringen.
Jag har pekat på vad den nuvarande regeringen faktiskt har gjort. Den har
givit mer pengar till skatteförvaltningen, till RÅSOP, till åklagarna och till
polisen, vilka alla fått större resurser. Det är viktigt att på sikt tillföra ytterli-
gare resurser. Men det är ingen idé att göra det i snabbare takt än metodut-
veckling, ändrade arbetsförhållanden samt en bättre samordning mellan
åklagare och polis kan komma till stånd. En del av dessa åtgärder är genom-
förda, medan en del är föremål för ytterligare utredning. Inte minst social-
demokraterna var missnöjda med de organisationsutredningar som gjordes
och ville ha ytterligare en utredning. När jag besökte skatteförvaltningen,
framhöll man där att det under det senaste året hade skett oerhörda förbätt-
ringar i arbetssituationen. Det har även i andra sammanhang framgått att
utredandet av ekobrott ute i landet går bättre och bättre.
Anf. 117 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Det betänkande som vi nu debatterar är ett mycket omfat-
tande betänkande om några väsentliga frågor. Jag ställer mig bakom de yr-
kanden som här har ställts av Britta Bjelle.
Dess värre är det samtidigt ett betänkande, som är så diversifierat - det
rör sig om allt från kyrkofrid till fyrverkerier - att en del frågor riskerar att
hamna i skuggan av stora organisations- och anslagsfrågor. Jag hade för egen
del gärna velat se en uppdelning av frågorna, och jag rekommenderar det
till nästa gång. Jag har förgäves försökt att få justitieutskottet att samordna
t.ex. frågorna om brottsförebyggande verksamhet i ett enda betänkande.
I dag gäller vår diskussion bl.a. den motion som jag strax skall säga några
ord om. Häromveckan togs frågor upp rörande exempelvis kds-motionen
om nationell brottspreventiv strategi och den socialdemokratiska motionen
om lokalt brottsförebyggande arbete m.m. Det hade varit mycket förnufti-
gare att ha det här på ett och samma ställe.
Tidigare i dag, både i samband med behandlingen av lagutskottets betän-
kanden och nu i samband med justitieutskottets betänkande, har det talats
ganska mycket om ekonomisk brottslighet. Jag vågar påstå att det finns
mycket brottslighet som har väldigt stor ekonomisk betydelse utan att den
för den skull förs till nämnda kategori.
Jag vill alltså säga några ord om min motion om behovet av ett samlat pro-
gram mot klotter. Faktum är att det numera rör sig om en årlig kostnad inte
på några miljoner eller tiotals miljoner kronor utan på hundratals miljoner.
Det är fråga om en brottslighet som har både ekonomisk och ekologisk - för
att inte tala om estetisk och etisk - skadeverkan.
Häromdagen fick jag i min hand ett exemplar av en tidning som ges ut av
det minsta kommunala bostadsföretaget i Göteborg. En av huvudartiklarna
i den här tidningen gäller det klotter som man utsattes för under hösten. En-
bart för detta lilla företag kostade det 300 000 kr att åtgärda klottret. Det är
således viktigt att se till att man kan arbeta i förebyggande syfte härvidlag.
Häromveckan kontaktades jag av de Stockholmspoliser som leder arbetet
med kampen mot klottrarna. De tog kontakt med mig bl.a. därför att de
hade läst om min motion och gärna ville ha med mig i en diskussion om de
här frågorna.
Dessa poliser hävdar i likhet med mig att det måste komma till stånd ett
omfattande samarbete mellan skolor, föräldraföreningar, ideella föreningar,
sociala myndigheter och polisen. Även nämnda poliser efterlyser just ett
samlat program och samlade tag här. Vad som behövs är alltså ett samlat
program för förebyggande åtgärder och för ett samarbete mellan de i dag
spridda krafter som har intresse av att göra något. Det visar sig t.ex. att man
i sitt arbete plötsligt kom i kontakt med en av dem som arbetar på Statens
kriminaltekniska laboratorium och som hade utarbetat vissa metoder för att
spåra klottrare. Tidigare var detta obekant för de här personerna.
Vidare vill man gärna komma i kontakt t.ex. med fastighetsägarorganisa-
tioner, vars medlemmar hör till den mest drabbade gruppen, eller med de
branscher - det gäller då bensinstationer, färghandlare osv. - som genom den
alltför stora lättillgängligheten själva har blivit bestulna på sprejburkar som
använts och som också därigenom indirekt medverkat till denna förödande
miljöförstöring.
Stadsmuseet i Stockholm arbetar just nu med att skydda och bevara sta-
dens fasader och efterlyser just åtgärder på detta område.
Vad klottrandet innebär för individen har undersökts av såväl Brottsföre-
byggande rådet som andra som sysslar med social forskning. För många är
detta beteende första steget på en färd mot kriminalitet.
I alla samtal som jag för, och har fört, om detta har det ställts krav på just
samordning, kraftsamling kring vissa åtgärder och, inte minst, förebyggande
program. Det har dessutom talats om hur väsentligt det är att i det här sam-
manhanget också ta med skolans både etiska och estetiska fostran.
Det må vara mig ursäktat, herr talman, att jag efter att ha läst utskottets
betänkande tycker att det är litet av goddag yxskaft över det hela. Det sägs
att man inte skall ingripa mot misstänkta klottrare och att det inte behövs
någon skärpning när det gäller straff på det här området. Men det är inte det
som jag har efterlyst. För att vi skall kunna ingripa i tid - dvs. innan beteen-
det har gått över i brottslighet eller något i den vägen som leder vidare -
måste vi utarbeta en strategi, ett program, för detta.
Herr talman! Med tanke på att jag anser att min motion inte har blivit
hyggligt behandlad vare sig rent formellt eller sakligt dristar jag mig till att
yrka bifall till densamma.
Anf. 118 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Precis som föregående talare kan också jag känna en viss
frustration över att en motion som man själv har skrivit inte blir behandlad
på det sätt man önskar. Det finns inga argument. För övrigt finns en del att
önska när det gäller själva behandlingen av motionen. Så var det för mig i
höstas, då min motion behandlades som gällde förbud mot att bära mask vid
demonstration. På grund av den frustration som jag då kände gjorde jag en
spektakulär sak. Jag tog nämligen på mig en rånarhuva när jag stod här i
talarstolen. Men det gjorde att i alla fall en och annan fick upp ögonen för
problemet som sådant. Jag tror inte att jag vid det tillfället vid omröstningen
hade fått stöd av 45 ledamöter - 14 ledamöter avstod från att rösta - om
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
109
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
110
jag inte hade gjort nämnda spektakulära demonstration. Samtliga partier var
representerade. Jag tänker inte upprepa det i dag.
Den här gången har min motion blivit litet bättre behandlad och litet mer
uppmärksammad. Det gäller här en motion som samtliga partier har under-
tecknat. Det är en sexpartimotion. Endast Vänstern har ställt sig vid sidan
av. Ändå tycker jag att utskottet har skött behandlingen av min motion med
vänsterhanden.
Utskottet skriver att regeringsformen lägger hinder i vägen för en sådan
begränsning av demonstrationsfriheten som motionen tar upp. Man nöjer
sig med att hänvisa till betänkandet från i höstas. Men om man läser det blir
man inte särskilt mycket klokare. Där säger utskottet nämligen också bara
att regeringsformen lägger hinder i vägen.
Karl Gustaf Sjödin har avgett en reservation, reservation nr 20. Han har
förstått problemet som sådant men har en i och för sig ganska blygsam begä-
ran. I reservationen står det: ”Utskottet anser att regeringen bör överväga
om det med hänsyn till bestämmelserna i regeringsformen är möjligt att in-
föra lagstiftning med detta innehåll och, om så befinns vara fallet, åter-
komma till riksdagen med ett förslag.” Jag ställer mig bakom detta liksom
reservation nr 20, vilken jag yrkar bifall till.
Jag måste dock ställa några frågor till utskottets talesmän här - ordföran-
den eller någon annan som har ställt sig bakom majoritetens skrivning.
En fråga gäller just det som jag har refererat och som gäller regeringsfor-
men. Majoriteten skriver att regeringsformen lägger hinder i vägen för en
begränsning av demonstrationsfriheten. Jag är inte riktigt klar över vad det
här hindret innebär. Såvitt jag förstår är det här något som sker redan i dag.
Det är ju inte så att man kan demonstrera hur som helst på gator och torg,
utan man får lämna in en ansökan. Sedan gäller vissa restriktioner om tider,
om platser - vilka gator eller torg som man skall gå på - och om hur det hela
skall gå till.
Jag önskar alltså att man även skall ha möjlighet att, om det misstänks att
en demonstration kan urarta, begära förbud mot att bära mask.
Hur lägger regeringsformen egentligen hinder i vägen i dag, om polisen
skulle förbjuda mask? Besked här skulle vara en bra signal till polisen. Det
är möjligt att göra det, men man vågar inte.
Nästa fråga: Vad händer om polisen gör på nämnda sätt och villkorar det
med förbud mot att bära mask?
Anf. 119 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Det är klart att man i dag kan lägga fast vissa restriktioner
vid demonstrationer. Vad det handlar om här är om man för enskilda indivi-
der skall tala om på vilket sätt de skall agera vid demonstrationer, nämligen
att de inte får vara maskerade.
Jag ser en hel del problem i fråga om själva hanteringen. När har man
mask? När är det så, Karl Gustaf Sjödin, att man faktiskt döljer sitt ansikte
på ett sådant sätt att det är detsamma som maskering? Skulle man fällas till
ansvar för det, eller sker det enbart i samband med att man har en svart
mask? Då övergår man ju ganska snart till en annan mask.
Vad jag försöker påvisa är att det finns mängder av sätt att dölja sitt an-
sikte utan att bära mask. Så t.ex. klär sig muslimska kvinnor så att man inte
ser deras ansikten. Det här är någonting som vi måste klara ut, om det skall
göras en sådan förändring i lagen som motionärerna önskar.
Jag tror att vi alla tycker att den svarta masken inte borde få förekomma
i en demonstration, men vitsen med den är inte masken, utan vitsen är ju att
dölja ansiktet. Om jag står och tittar på en demonstration och tycker att all-
ting är oerhört fascinerande och jag samtidigt fryser, åker jag då dit för att
jag virar själen kring en del av ansiktet?
Frågan är alltför svår att ta ställning till på det sätt som motionen är upp-
lagd, och det är bakgrunden till att den kanske har blivit litet kortfattat be-
handlad.
Anf. 120 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:
Herr talman! Det är klart att det alltid blir gränsdragningsproblem. Så-
dana har vi fullt av i lagstiftningen i dag. Polisen ställs dagligen inför att göra
överväganden om att ingripa eller inte ingripa.
Jag är övertygad om att Polisen kan hantera detta. Det är ju stor skillnad
mellan att Britta Bjelle står och ser på en demonstration och har en hatt eller
någonting annat på sig, som eventuellt döljer en del av ansiktet, och att nå-
gon sätter på sig en sådan mask som jag visade förut. Den signal som jag vill
att riksdagen skall ge klarar Polisen galant.
Dessutom är det ju inte fråga om något generellt beslut. Min avsikt med
det här är att när man ansöker om tillstånd att demonstrera och Polisen har
erfarenhet av - gång efter gång - att demonstrationen urartar på grund av
att demonstranterna drar på sig rånarhuvor, då skall Polisen kunna före-
skriva som villkor att ingen bär rånarhuva.
Jag upplever det som att det är finsnickerier när utskottets ordförande ta-
lar om andra klädesplagg och försöker visa på svåra gränsdragningsproblem.
Det är inte detta som är problemet.
Jag ställer fortfarande frågan: Vad händer, om Polisen i dag skulle skriva
in villkoret att demonstranterna inte får använda rånarhuva? Om man samti-
digt som man skriver in att demonstrationen skall gå då och då, på de och
de gatorna och en massa andra instruktioner också skriver in detta villkor,
vad skulle hända? Det är viktigt att Polisen får en signal här.
Jag vet inte, men det är möjligt att det är tillåtet att föreskriva ett sådant
villkor, och det skulle vara intressant för Polisen att få veta.
Anf. 121 BRITTA BJELLE (fp) replik:
Herr talman! Jag, som tycker så väldigt mycket om Karl-Göran Biörs-
mark, har litet svårt med den här debatten, men jag kan inte låta bli att säga
att hans sätt att resonera ändå är att förenkla frågan väldigt.
Låt oss säga att vi lagstiftade om förbud mot att bära rånarhuva. På nästan
alla områden ligger de som vill vara kriminella långt långt före både polis
och åklagare. Det är precis detta vi har debatterat i dag.
Om det införs en sådan enkel regel som att demonstranterna inte får bära
rånarhuva, då gör de väl något annat, tar på sig en stickeluva eller något
annat som kan användas för att dölja ansiktet. Vi kommer inte åt problemet.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
111
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
112
Vi kommer åt just rånarhuvan, men den utvecklas direkt till något annat.
Skall vi då gå vidare i lagstiftningen?
Det är ett för enkelt sätt att bara säga att om vi tar bort rånarhuvan så har
man löst problemet, för det har man inte. Det är problemet, som jag ser det.
Anf. 122 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:
Herr talman! Men, kära fru ordförande i utskottet, jag har aldrig påstått
att man löser hela problemet med ett sådant här litet enkelt förslag - bara
knäppa med fingret så är allting borta! Ingen lagstiftning har den effekten i
dag, vad jag förstår.
Jag tycker faktiskt att Britta Bjelle har gett upp - de krafter som vi kämpar
emot ligger alltid före, vi har inte en chans, osv. Men här har vi ändå vissa
möjligheter att ge Polisen det redskap som den vill ha.
Lyssna på Polisen, på dem som skall ta fighten ute på gator och torg! Ge
dem det redskap som de behöver för att hålla ordning och reda och säkra
annans egendom, kanske t.o.m. liv och lem. Många skadas ju vid demon-
strationerna som urartar.
Det är inget dramatiskt som jag föreslår. Jag tycker som sagt att det är litet
uppgivet, när ordföranden i utskottet säger att de kriminella ligger före och
att vi inte har en chans. Ta den här chansen!
Och jag har fortfarande inte fått svar på min fråga: Vad skulle hända, om
Polisen vid tillståndsgivningen skrev in ett förbud mot att bära rånarhuva?
Det skulle vara intressant att få det prövat, men Polisen vågar inte komma
med en sådan föreskrift, för den signal som har sänts ut är ju att det strider
mot regeringsformen. Det blir naturligtvis omöjligt för Polisen att ställa ett
sådant villkor, om signalen från riksdagen är att det strider mot regeringsfor-
men.
Finns det någon möjlighet för Polisen att skriva in ett sådant villkor? Och
vad skulle hända om det sker? Kan jag få svar på det?
Anf. 123 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Vänsterpartiet har ställt sig utanför det här motionskravet.
Vi anser inte heller att problemet är så enkelt som motionärerna gör gäl-
lande. Jag kan hålla med om att det är ett problem med demonstrationer
som har ett annat syfte än att vara en fredlig demonstration. Sådana demon-
strationer förekommer med eller utan rånarhuva eller annan mask.
Vad vi däremot har sett på senare tid är flera exempel på just fredliga de-
monstrationer, där demonstranterna inte har vågat visa ansiktet på grund av
risken att förlora sitt arbete. Hur skulle sådana demonstranter hanteras, om
vi hade ett lagrum som förbjöd deltagare i demonstrationer att dölja ansik-
tet?
Det finns redan ett lagrum som gäller uniformering vid demonstrationer,
men det har visat sig att även det lagrummet är väldigt svårt att använda sig
av. Det är mycket svårt att dra gränserna och beivra överträdelser.
Det är orsaken till att Vänsterpartiet ställer sig utanför motionskravet.
Anf. 124 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:
Herr talman! När jag diskuterade med representanter för Vänsterpartiet
om att skriva på motionen, funderade de länge. De var mycket tveksamma,
och till slut kom beskedet: Nej, vi ställer inte upp! Det får man respektera,
men jag tycker fortfarande att argumentet som de anför inte är tillräckligt
starkt.
Jag har också respekt för att det finns tillfällen då demonstranter kan
känna ett visst obehag. Men precis som det har sagts tidigare, är det ju fråga
om att Polisen skall göra en bedömning. Jag tror att Polisen har möjlighet
att göra en avvägning. Om några sjuksköterskor går ut i en demonstration
och eventuellt skulle vara rädda för att visa ansiktena för sin arbetsgivare,
så är det en helt annan sak än en demonstration på Karl XII:s dödsdag eller
i något annat sammanhang där man av erfarenhet vet att demonstrationen
spårar ur.
Jag tycker att ni som argumenterar mot att ge Polisen möjlighet att ställa
det villkor som jag talat om har en väldigt låg uppfattning om Polisens om-
döme, för det är vad det är fråga om här. Det är fråga om Polisens omdöme
när den skall säga ja eller nej.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
Anf. 125 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det var ju också att ta till ytterligheter. En Karl Xll-demon-
stration verkar spåra ur oavsett om demonstranterna har huvor eller inte på
sig.
Vad det handlar om är om vi skall ha ett lagrum som kan användas av poli-
sen. Att utan vidare tro att en enskild polis i Luleå och en enskild polis i
Stockholm skulle använda det här lagrummet på samma sätt, tycker jag är
att ge Polisen alltför stor befogenhet.
Frågan är ju om det lagrummet behövs. Jag kan inte se att det behövs.
Demonstrationer som inte är fredligt menade måste man kunna stoppa på
annat sätt än genom att införa en lag om huvor.
Anf. 126 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp) replik:
Herr talman! Jag tror att Berith Eriksson har missat poängen med motio-
nen och förslaget. Hon säger att demonstrationer kan spåra ur oavsett om
man tillåter huvor eller inte. Visst kan de det. Poängen är att man av erfaren-
het vet att vissa demonstrationer är mycket stökigare och bökigare än andra.
Jag är naturligtvis medveten om att demonstrationer kan urarta med eller
utan rånarhuva. Poängen är att polisen inte kan identifiera en person med
huva. De behöver ett redskap för att kunna se vem det är som slår in rutor,
attackerar människor och bär sig olagligt åt.
Berith Eriksson säger att vi inte kan överlåta den bedömningen åt polisen.
Jag har förstått att ni inte tilltror polisen detta omdöme. Det tycker jag är
beklagligt.
Berith Eriksson säger slutligen att lagen inte behövs. Det kan vi som inte
behöver gå ut och ta fighten på gator och torg säga! De som skall göra det
vill ha lagen. Polisen ber om den.
Jag tycker att denna öppning skulle vara en viktig signal. Det är inget dra-
matiskt. Vi skall besluta oss för om vi stöder reservationen från Ny demo-
krati. Det handlar om att regeringen skall se över problemet, undersöka om
det finns en lösning och återkomma till riksdagen med förslag. Det är allt vi
begär. Det är en rimlig begäran.
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
Anf. 127 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Nu börjar diskussionen bli riktigt intressant. Den som var
uppmärksam och lyssnade på debatten i början inser att det vi talar om nu
är det jag har efterlyst.
Jag var med på gatan på den tiden då den gamla polisinstruktionen fanns.
Den ändrades tyvärr när polislagen kom.
En viktig grund för den enskilde polismannen är att han har möjlighet att
förebygga och beivra brott. Detta bör anges i polislagens portalparagraf. Om
det står i polislagen att polisen skall upprätthålla allmän ordning och säker-
het har man givit en klar anvisning om hur polisen skall agera.
Det är precis som Karl-Göran Biörsmark säger: förtroendet för polisen är
stort. Poliser har stor kunskap och är professionella. De har inga som helst
problem med att skilja på svarta luvor och sjalar som kvinnor bär. Det är
inga som helst problem.
Det man vill komma åt är företeelser i samhället som vi måste skydda. Vi
måste t.ex. värna om demonstrationsfriheten.
”Reglerna för polisens befogenheter” skall med andra ord läsas som ”poli-
sens ingripandeskyldighet”. Jag vill till reservation 1 tillfoga ett påpekande
om att riksdagen skall ge regeringen tillkänna att direktiven till Polisrättsut-
redningen skall utökas. Utredningen får se över dessa frågor. Man får under-
söka om det är möjligt att skriva i polislagen att polisen skall upprätthålla
allmän ordning och säkerhet. Den lagstiftning som finns innebär att det är
upp till polisen att bedöma när man skall göra detta.
Polisen kan bedöma. Jag vet av egen erfarenhet att det går ganska bra.
Dessutom är förtroendet för polisen stort i samhället. Det skall alltså inte
vara några problem.
Jag ställde tidigare en fråga till Lars-Erik Lövdén om trafikutskottets ytt-
rande om föreskriftsrätt för Rikspolisstyrelsen. Vet inte socialdemokraterna
vad de vill? Ledamöter i ett utskott vill en sak och ledamöter i ett annat ut-
skott vill tydligen en annan sak. Jag trodde att ni talade med varandra på era
gruppmöten för att komma överens. Jag resonerar precis som de social-
demokratiska ledamöterna och vår representant i trafikutskottet i det sär-
skilda yttrande de fogat till betänkandet.
Till Lennart Fridén vill jag säga att jag har pratat om klotter och om lille
Kalle. Det är inte lätt att få utskottet att förstå dessa saker.
Om riksdagen bestämmer sig för att yrka bifall till reservation 1 och går
med på att utöka direktiven till Polisrättsutredningen är det ingen större
fara. Då får utredningen bedöma om man bör förtydliga lagen och skriva att
polisen skall upprätthålla allmän ordning och säkerhet.
Anf. 128 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Jag har fått en fråga av K G Sjödin om trafikpolisen. Rikspolisstyrelsen
har i uppdrag att verka för ett genomförande av den reformering av polisens
trafikövervakning som är på gång och att vara sammanhållande när det gäl-
ler uppföljning och utvärdering av reformen. Vi menar att man bör avvakta
resultatet av det uppdraget.
Om det skulle visa sig nödvändigt att införa en föreskriftsrätt för att få en
114
bra trafikpolisverksamhet i landet får vi överväga detta, men vi tycker att
man kan vänta och se om den valda metoden är tillräcklig.
När det gäller frågan om demonstrationsfrihet och maskerade demon-
stranter vill jag säga följande. Det är klart att regeringsformen lägger hinder
i vägen för att införa den regel som motionärerna efterlyser och som efterly-
ses i reservationen.
Demonstrationsfriheten får ju bara inskränkas om polisen inte kan garan-
tera allmän ordning och säkerhet. Polisen har en väldigt snäv marginal att
använda sig av när det gäller att vägra demonstrationstillstånd.
Vi minns diskussionen från den 30 november då polisen ville vägra demon-
strationstillstånd och även mötestillstånd. Det uppstod en debatt om man
verkligen hade möjligheter till detta. Demonstrationsfriheten är alltså hårt
grundlagsreglerad, och möjligheterna att inskränka den är ytterligt begrän-
sade.
När det gäller möjligheten att införa en regel och förändra regeringsfor-
men säger Britta Bjelle att det är svårt att se skillnad på mask och mask. Det
är inte det enda problemet. Det kan kanske finnas tillfällen då det är motive-
rat att demonstrera utan att röja sin identitet. Det kan vara fråga om någon
invandrargrupp som vill demonstrera mot regimens representanter i Sverige
och hävda demokrati och mänskliga rättigheter i sitt hemland. Man kan vara
rädd för att visa sin identitet för att man riskerar att drabbas av repressalier
från regimens representation i Sverige.
Berith Eriksson nämnde sjuksköterskorna. SKTF bedriver för närvarande
en omfattande kampanj om tystnaden inom offentlig sektor. Man visar ex-
empel på anställda som har hotats av repressalier för att de har deltagit i
demonstrationer. Även där kanske det kan finnas ett behov av att ibland
dölja sin identitet.
Anf. 129 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Förslagen finns i Trafikpolisutredningen. Lars-Erik Lövdén
som sitter som lekman i Rikspolisstyrelsen borde veta att frågorna har disku-
terats på mycket hög, central nivå. Det jag föreslår är det som man har be-
gärt.
Vad gäller demonstrationsfriheten vill jag säga att det inte är några som
helst problem att införa undantagsbestämmelser i regeringsformen. Ett ex-
empel är den undantagsbestämmelse som gäller telefonavlyssning. Det går
att diskutera dessa frågor om viljan finns. Det kan inte vara något problem.
Regeringsformen sätter som tur är inte hinder i vägen för allting i det här
landet.
Man vill sopa problemen under mattan genom att tala om kurder som vill
demonstrera mot sitt hemland. Polisen skall naturligtvis inte ingripa i sådana
fall. Vi syftar på kriminella och professionella bråkmakare som ger sig in i
demonstrationer för att förstöra och skapa kaos och oordning på gatorna.
Det är detta som Karl-Göran Biörsmark och vi vill komma åt. Jag tycker
inte att dessa jämförelser hör hemma i den här diskussionen.
Anf. 130 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Jag vill bara replikera till Lars-Erik Lövdén. De argument
som Lars-Erik Lövdén tar upp här har jag bemött tidigare. Jag undrar om
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
115
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
polisväsendet
han har lyssnat på vad jag har sagt. Om så inte skulle vara fallet tar jag upp
dem en gång till.
Jag är övertygad om att polisen kan hantera detta. Jag vet också att det
finns tillfällen när sådant här kan vara motiverat. Mitt förslag innebär inte
något totalförbud. Vid de tillfällen när polisen önskar detta redskap skall
man kunna använda sig av det.
Jag nämnde tidigare i min diskussion med Berith Eriksson att när det gäl-
ler t.ex. SKTF, som har uppträtt på det här sättet, är det främmande för poli-
sen att ta till sådana restriktioner. Det borde ni inse. Jag tror faktiskt att ni
gör det också. Ni ser att polisen kan hantera dessa saker.
Jag vet egentligen inte vad det är som hindrar er från att åtminstone låta
regeringen titta på problemet. Om vi inte i den här debatten kan ge alla sak-
argument kan ju några få sätta sig ner och fundera över det. Det är väl inte
så märkvärdigt. Det är detta som reservation 20 går ut på. Det är inte så att
vi skall fatta ett beslut här i dag. Det kan vi inte göra heller. Det är ett upp-
drag till regeringen att titta på detta. Det tycker jag kan vara rimligt.
Anf. 131 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag anser att det är mycket svårt att göra skillnad på demon-
stration och demonstration, Karl-Göran Biörsmark. Vid den ena demon-
strationen behöver man inte röja sin identitet men vid den andra behöver
man göra det. Det är vad polisen åläggs att säga vid tillståndsprövningen om
vi följer ert förslag. Jag tror att vi skulle hamna i en mycket omöjlig situation
med en sådan typ av lagstiftningen och det ingripande i demonstrationsfrihe-
ten som den faktiskt innebär. Jag vill bestämt avråda från att börja tumma
på demonstrationsfriheten.
Anf. 132 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Jag är också tveksam till att gå in och tumma på demonstra-
tionsfriheten. Samtidigt känner jag ett obehag över att det är andra krafter
som tar över. Dessa krafter är egentligen inte ute efter att demonstrera fred-
ligt för en sak. De har andra syften. Det vet vi som sitter här att de har. Det
är polisen som skall hantera det. Jag är övertygad om att polisen har omdö-
met att göra detta.
När de tittar på en ansökan inför en demonstration på Karl XII:s dödsdag
funderar de över hur grupperna skall gå och hur de skall kunna upprätthålla
samhällsordningen vid demonstrationen. Detta innebär att demonstranterna
får gå på vissa gator och inte på andra. Bara detta är ju en inskränkning, kan
man säga. Demonstrationen får vara klockan två och inte klockan sju, för
då är det mörkt. Det är också en inskränkning. Därför borde polisen också
kunna få möjligheten att säga att de som går i demonstrationen inte får dölja
sin identitet genom att bära en rånarhuva. Jag vill att regeringen tittar på
detta.
Överläggningen var härmed avslutad.
116
Beslut
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
LU12 Stiftelser
Mom. 1 (låneförbud)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
168 för utskottet
132 för res. 1
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 120 s, 1 fp, 9 v, 2-
Frånvarande: 18 s, 8 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 5 (permutation m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
170 för utskottet
133 för res. 2
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 2: 122 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 9 (offentlig styrelserepresentation)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
170 för utskottet
132 för res. 4
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 4: 121 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU16 Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m.
Mom. 8 (droit de suite)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
117
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
118
Votering:
168 för utskottet
134 för res. 1
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 122 s, 1 fp, 9 v, 2-
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 9 (avbildning av konstverk)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
174 för utskottet
128 för res. 2
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 5 v, 1 -
För res. 2: 121 s, 1 fp, 4 v, 2-
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan
LU17 Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU20 Konkursrättsliga frågor
Mom. 5 (åtgärder mot ekonomisk brottslighet)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
157 för utskottet
146 för res. 1
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 3 m, 21 nyd, 9 v, 2-
För res. 1: 69 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 6 (centralt konkursregister)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c, kds)
Votering:
154 för utskottet
149 för res. 2
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 m, 20 nyd, 9 v, 2 -
För res. 2: 71 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 nyd, 1 -
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 7 (kungörelse av näringsförbud)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Votering:
153 för utskottet
150 för res. 3
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 21 nyd, 9 v, 2-
För res. 3: 1 s, 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU19 Anslag till polisväsendet
Mom. 2 (ändring av polislagen)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
279 för utskottet
23 för res. 1
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 71 m, 27 fp, 25 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 1 m, 1 fp, 21 nyd
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 5 (prioritering av den ekonomiska brottsligheten)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c, kds)
Votering:
153 för utskottet
150 för res. 2
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
119
|
Prot. 1993/94:87 13 april 1994 |
46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. |
Partivis fördelning av rösterna:
|
120 |
För utskottet: 122 s, 20 nyd, 9 v, 2 - För res. 2: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 nyd, 1 - Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 - Mom. 6 (polisorganisationen för bekämpande av ekonomisk brottslighet) 1. utskottet 2. res. 3 (m, fp, c, kds) Votering: 154 för utskottet 149 för res. 3 46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 122 s, 21 nyd, 9 v, 2- För res. 3: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 - Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 - Mom. 8 (samordning av insatser) 1. utskottet 2. res. 4 (s) Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation. Mom. 9 (översyn av lagstiftning) 1. utskottet 2. res. 5 (s) Votering: 170 för utskottet 133 för res. 5 46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 - För res. 5: 122 s, 9 v, 2- Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 - Mom. 12 (utvidgning av lagen om åtgärder mot penningtvätt) 1. utskottet 2. res. 7 (s) Votering: 170 för utskottet 133 för res. 7 46 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 - |
För res. 7: 122 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Mom. 13 (straffsanktioner)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
292 för utskottet
11 för men.
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 72 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 9 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 18 (övriga organisationsfrågor)
1. utskottet
2. res. 9 (nyd)
Votering:
281 för utskottet
21 för res. 9
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 72 m, 28 fp, 25 c, 22 kds, 9 v, 3-
För res. 9: 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 20 (gränskontroll m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (nyd)
Votering:
280 för utskottet
21 för res. 10
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 71 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 8 v, 3-
För res. 10: 21 nyd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 21 (trafikpolisen)
1. utskottet
2. res. 11 (nyd)
Votering:
121
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
122
280 för utskottet
20 för res. 11
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 71 m, 28 fp, 24 c, 23 kds, 9 v, 3 -
För res. 11: 20 nyd
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 16 s, 9 m, 5 fp, 7 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 23 (anslag till Rikspolisstyrelsen m.m.)
1. utskottet
2. res. 12 (m, fp, c, kds)
Votering:
155 för utskottet
148 för res. 12
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 m, 21 nyd, 9 v, 2-
För res. 12: 71 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 24 (anslag till Säkerhetspolisen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 31 (utbildningsplatser vid Polishögskolan)
1. utskottet
2. res. 13 (nyd)
Votering:
279 för utskottet
20 för res. 13
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 69 m, 28 fp, 25 c, 23 kds, 9 v, 3 -
För res. 13: 20 nyd
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 16 s, 11 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 35 (översyn av den straffrättsliga lagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 15 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 44 (maskerade demonstranter)
1. utskottet
2. res. 20 (nyd)
Votering:
262 för utskottet
33 för res. 20
8 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 69 m, 20 fp, 21 c, 20 kds, 9 v, 3 -
För res. 20: 1 s, 1 m, 5 fp, 4 c, 1 kds, 21 nyd
Avstod: 1 s, 2 m, 3 fp, 2 kds
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 47 (kontraktsvård för rattfyllerister)
1. utskottet
2. res. 21 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 48 (narkotikabrott)
1. utskottet
2. res. 22 (nyd)
Votering:
280 för utskottet
22 för res. 22
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 72 m, 28 fp, 24 c, 22 kds, 9 v, 3 -
För res. 22: 1 c, 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 4 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 51 (tillstånd för övervakningskameror)
1. utskottet
2. res. 23 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
26 för res. 23
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 69 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 9 v, 3-
För res. 23: 1 s, 2 m, 2 fp, 21 nyd
Avstod: 1 m
Frånvarande: 17 s, 8 m, 5 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
123
|
Prot. 1993/94:87 13 april 1994 |
Bengt Kronblad (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha Mom. 54 (kyrkofrid) 1. utskottet 2. men. i motsvarande del (v) Votering: 276 för utskottet 20 för men. 3 avstod 50 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 118 s, 71 m, 24 fp, 25 c, 15 kds, 21 nyd, 2- För men.: 2 s, 1 fp, 7 kds, 9 v, 1 - Avstod: 2 fp, 1 kds Frånvarande: 18 s, 9 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 - Mom. 58 (klotter) 1. utskottets hemställan 2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation. Övriga moment Beslut om uppskjuten votering På förslag av tredje vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag- Ajournering Kammaren beslöt kl. 18.00 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00. |
124
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU20 Anslag till rättshjälp, m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 133 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Vi socialdemokrater har avstått från att komma med förslag
om förändringar angående rättshjälpen. En kommitté arbetar med en över-
syn av rättshjälpslagen, och det finns all anledning att invänta redovisningen
av uppdraget som enligt planerna skall komma i maj 1995.
Ett enigt utskott delar uppfattningen i vår och Centerns motion att bodel-
ningsärenden skall tas upp i erforderlig omfattning i utredningsarbetet. Ut-
skottet skriver också i betänkandet att regleringen av rättshjälp vid bodel-
ning har brister samt utgår från att frågan blir föremål för avväganden inom
ramen för denna översyn. Därmed är vi nöjda med motionsbehandlingen,
trots att det står att motionen avstyrks.
Vi har samma reservation som i fjol. Den gäller ersättning till nämnde-
män. Den övre gränsen för ersättning till nämndemän anser vi skall höjas
från 650 kr till 800 kr per dag fr.o.m. den 1 juli 1994. Ett mål på sikt bör vara
att ersättning skall utgå med samma belopp som till kommunalt förtroende-
valda. När Domstolsverket för ett par år sedan beräknade kostnaderna var
summan ca 15 miljoner kronor. På grund av statens dåliga finanser föreslår
vi denna delreform som kostar ca 2 miljoner kronor.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 134 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande nr 20 har vi riktat särskild
uppmärksamhet mot rättshjälpssystemet. Riksrevisionsverket har i en
granskningsrapport över rättshjälpssystemets effektivitet uttalat sig om orsa-
kerna till kostnadsutvecklingen. En viktig förklaring till kostnadsökningarna
är, menar Riksrevisionsverket, utvecklingen av timkostnadsnormen, dvs.
den beräkningsgrund som i allmänhet används för ersättningen till de juri-
diska ombuden. Normens ökning förklarar ungefär hälften av hela kostnads-
ökningen. Riksrevisionsverket har också konstaterat att den tid som ombu-
den debiterar för ett ärende har ökat.
En annan viktig förklaring till kostnadsökningarna är enligt Riksrevisions-
verket att en kraftig ökning har skett av antalet ärenden där rättshjälp genom
offentligt biträde behövs. Det beror dels på ändringar i lagstiftningen, dels
på en kraftig ökning av antalet asylsökande. Riksrevisionsverket konstaterar
att de som får allmän rättshjälp har en klar låginkomstprofil.
Ersättningen till ombud är i flertalet fall 5 000 kr. Riksrevisionsverket har
också funnit att systemets konstruktion medför bristande kostnadsmedve-
tande och att billigare lösningar inte har uppmuntrats samt att det brister i
uppföljningen av kostnadskontrollen. Riksrevisionsverkets kritik mot rätts-
hjälpssystemet är allvarlig, särskilt om man ser till kostnadsökningarna. Nå-
got radikalt måste alltså göras för att minska statens kostnader för rättshjäl-
pen.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
rättshjälp, m.m.
125
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
rättshjälp, m.m.
126
Riksrevisionsverket har för sin del beskrivit tre möjligheter att minska
kostnaderna för rättshjälpen. De är en ytterligare avgränsning av rättshjäl-
pens målgrupp, en överföring av ansvaret för den allmänna rättshjälpen till
privata försäkringsbolag och slutligen olika insatser för att minska kostna-
derna.
Ny demokrati delar i allt väsentligt den kritik som Riksrevisionsverket fört
fram. Priset för rättsligt biträde är uppenbarligen för högt, vilket möjligen
kan förklaras av advokaternas och Advokatsamfundets dominerande ställ-
ning. Det förekommer inte någon konkurrens i fråga om pris och kompetens
på den rättsliga tjänstemarknaden på det sätt som det gör i andra branscher.
Att vara advokat eller att ge allmänheten rättsligt biträde innebär i allt vä-
sentligt att leva i en skyddad värld, utan insyn och kontroll av sedvanliga
marknadsmekanismer.
Det torde inte vara möjligt att snabbt genomföra ett system med pris- och
kompetenskonkurrens som skulle kunna medföra sänkta kostnader för sta-
ten och för den rättssökande allmänheten. I avvaktan på en genomgripande
förändring bör i vart fall timkostnadsnormen sänkas. En sådan sänkning kan
också komma att sänka kostnaderna för rättsskyddet hos försäkringsbola-
gen, som kan anpassa kostnadsersättningen till en lägre timkostnadsnorm.
Med hänsyn till de förändringar vi föreslår bör rättshjälpskostnaderna sän-
kas med 20 % eller 156 miljoner.
Herr talman! När det gäller advokatfrågor finns det en myt som säger att
advokater i allmänhet skall kunna klara alla ärenden av rättslig natur. Advo-
kattiteln fungerar som ett slags kvalifikationsnorm. Vid vissa slag av uppdrag
föredras advokater, t.ex. uppdrag som offentlig försvarare. Advokaterna är
näringsidkare i förhållande till klienten/konsumenten. Advokaterna får inte
marknadsföra sina specialiteter. Inom många rättsområden krävs speciell
kompetens. Om advokaterna tilläts marknadsföra sina specialiteter skulle
det underlätta ett sakligt riktat val av rättsligt biträde för konsumenten och
leda till lägre kostnader.
Enligt ett EU-direktiv skall det i princip råda fritt val av ombud vid dom-
stol. Det tycks dock inte tillämpas i praktiken i EU-staterna.
Advokater är dyra och ger inte alltid goda råd. Det framgår av anmälning-
arna till Advokatsamfundet. Advokatverksamheten måste bli föremål för in-
syn. Prövning av advokatersättning och andra frågor som rör advokater bör
inte handhas av advokaterna själva. Formerna för detta måste redas ut.
Som framgått är det inte bara den höga prissättningen som är ett problem,
utan också kompetensen. Det finns faktiskt en hel del dåliga advokater och
jurister som tillhandahåller allmänheten rättsligt biträde och rådgivning. Det
är inte ovanligt att ju sämre en advokat är desto mer kan han tjäna som rätts-
hjälpsbiträde eller som offentlig försvarare. Arbetsprestationer är svåra att
mäta. En snabb och kompetent advokat får inte mer betalt, snarare mindre.
Det händer att advokaterna jämför sina kostnadsräkningar hos domstolen
och kommer överens om en lämplig nivå.
Det nuvarande rättshjälpssystemet och systemet med offentliga försvarare
premierar inte duglighet. Timkostnadsnormen är för hög. Advokatverksam-
het och annan juridisk verksamhet förekommer i en skyddad sektor, utan
insyn och konkurrens.
Herr talman! I betänkandet tar man upp vad som gäller nämndemän i
domstolarna. Nämndemännen skall vara folkets representanter i domsto-
larna men tillsätts märkligt nog på förslag av kommunalfullmäktige bland
politiskt utsedda personer. Sammansättningen av nämndemannakåren är
också i högsta grad diskutabel från sociala, åldersmässiga och könsmässiga
synpunkter. Nämndemannauppdraget har låg status och är dåligt betalt. Det
finns därför också en påtaglig risk att utnämningsproceduren leder till en
snedvridning i fråga om folklig förankring. Frågan är med andra ord huru-
vida nämndemannainstitutet i själva verket motverkar sitt eget syfte.
Ett sätt att komma till rätta med problemet kan vara att nämndemännen
väljs ut slumpvis bland svenska medborgare, att mandatperioderna är kor-
tare, förslagvis ett år. Urvalet skulle, liksom i andra iänder kunna ske i form
av ett noga övervakat och kontrollerat lotteri från folkbokföringen.
Ny demokrati vill vidare ha en jämnare och bättre ålderssammansättning
bland nämndemännen. En nämndeman bör inte vara äldre än 60 år.
Nämndemännen bör indelas och utses i tre jämstora åldersgrupper, exem-
pelvis 18-30, 30-45 och 45-60 år. Domstolen skall sträva efter att hålla en
jämn åldersfördelning då nämndemän kallas till tjänstgöring, dock inte i
ungdomsmål då nämnden bör bestå av ungdomar under 21 år eller ha en ma-
joritet av ungdomar. Domstolen skall dock alltid vinnlägga sig om att få så
många yngre nämndemän som möjligt att tjänstgöra.
En utredning bör tillsättas med uppgift att se över nämndemannainstitu-
tet. Denna utredning bör studera förhållandena i grannlandet Danmark och
rekryteringen av nämndemän där.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1, 2 och 6.
Anf. 135 SIW PERSSON (fp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas regeringens förslag om anslag
till rättshjäp m.m. plus ett antal motioner som väcktes under den allmänna
motionstiden.
Rättshjälpen omfattar allmän rättshjälp, rättshjälp åt misstänkt i brott-
mål, bl.a. offentlig försvarare, rättshjälp genom offentligt biträde samt råd-
givning. Lagen om rättshjälp trädde i kraft den 1 juli 1973. Syftet med lagen
var att man skulle hjälpa den enskilde som behövde ekonomiskt bistånd i
rättsliga angelägenheter.
Många gånger under den tid som rättshjälpslagen varit i kraft har den änd-
rats bl.a. i syfte att minska statens kostnader. År 1988 genomfördes omfat-
tande ändringar, där bl.a. möjligheterna till rättshjälp utvidgades genom att
inkomstgränsen höjdes. Vidare sänktes rättshjälpsavgifterna. Samtidigt be-
gränsades möjligheterna att få allmän rättshjälp i vissa särskilt kostnadskrä-
vande ärendegrupper, bl.a. där man kunde räkna med att behovet av juri-
diskt biträde kunde tillgodoses genom den enskildes försäkringar.
Avsikten med 1988 års reform var att koncentrera samhällets begränsade
resurser som står till buds för statligt rättsskydd till de områden där de bäst
behövdes.
Riksrevisionsverket fick av regeringen i uppdrag att utvärdera 1988 års re-
form. Uppdraget redovisades i rapporten Rättshjälpens effektivitet - rege-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
rättshjälp, m.m.
127
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
rättshjälp, m.m.
128
ringsuppdrag. I denna rapport analyserades också möjligheterna att minska
statens kostnader för rättshjälpen.
I budgetpropositionen 1992 föreslogs besparingsåtgärder med 40 miljoner
kronor på rättshjälpsanslaget. De ändringar som beslutades av riksdagen in-
nebar bl.a. att de avgifter som de rättssökande själva skall betala genom-
gående höjdes och att återbetalningsskyldigheten för tilltalade i brottmål ut-
vidgades.
I årets budgetproposition påtalar regeringen att de lagändringar m.m. som
genomförts på senare tid tyvärr inte kunnat bromsa kostnadsökningarna för
rättshjälpen. Därför har regeringen tillsatt en särskild utredning för att göra
en översyn av rättshjälpslagen - Rättshjälpsutredningen.
Översynen skall i det närmaste vara totalomfattande och avse, förutom
villkoren för och omfattningen av rättshjälpen, regleringen av ersättningen
för biträden enligt rättshjälpslagen och offentliga försvarare, den allmänna
rättshjälpens förhållanden till rättsskyddsförsäkringar, frågan om regle-
ringen av offentliga biträden - som skall överföras till den materiella lagstift-
ningen där de materiella ärendekategorierna regleras - samt organisatoriska
frågor på rättshjälpsområdet. Utredningen skall vara klar senast den 1 maj
1995.
När det gäller timkostnadsnormen säger regeringen i budgetpropositionen
att de nuvarande beräkningsgrunderna för att fastställa timkostnadsnormen
är relativt komplicerade och dessutom förenade med en del svagheter. Där-
för gav regeringen i maj i fjol Riksrevisionsverket i uppdrag att se över be-
räkningsgrunderna och undersöka förutsättningarna för att införa differen-
tierade normer.
I oktober i fjol redovisade Riksrevisionsverket sitt uppdrag i rapporten
Rättshjälp - till vilken kostnad? I rapporten diskuterades och analyserades
bl.a. självkostnadskalkylen, möjligheterna till kostnadskontroll och alterna-
tiva beräkningsmodeller. Många av de förslag som i rapporten togs upp för-
utsätter enligt regeringen ett fortsatt utredningsarbete.
Med hänsyn till detta och med beaktande av att frågorna sammanhänger
med de frågor som Rättshjälpsutredningen har att utreda beslutade rege-
ringen den 2 december i fjol att rapporten skulle överlämnas till Rättshjälps-
utredningen.
Frågor rörande bl.a. timkostnadsnormen är alltså föremål för övervägan-
den inom ramen för Rättshjälpsutredningens arbete.
I två motioner från den allmänna motionstiden i år yrkas på införande av
generösare möjligheter till rättshjälp i bodelningsärenden samt att frågan tas
upp i Rättshjälpsutredningen. Utskottet har i sitt betänkande påtalat att gäl-
lande regler om rättshjälp vid bodelning har brister, men man utgår från att
frågan blir föremål för överväganden inom ramen för översynen.
Under våren 1992 var frågan om nämndemannauppdragets karaktär av
politiskt uppdrag föremål för riksdagens behandling. Då sade utskottet bl.a.
att det genom lagstiftning 1975 i rättegångsbalken infördes en uttrycklig be-
stämmelse enligt vilken en minoritet i kommunfullmäktige kan påkalla pro-
portionellt val. Genom denna möjlighet förhindras ett majoritetsparti att till
nämnden utse endast företrädare för det egna partiet.
Utskottet påpekar att det, genom att valet föregås av en nominering, är
möjligt att tillgodose vad riksdagen uttalat beträffande de personer som skall
utöva uppdraget som nämndeman. Uppdraget innebär utövande av en do-
marfunktion, vid vilken största vikt måste fästas vid sådana personliga kvali-
fikationer som omdömesgillhet, rättrådighet och självständighet.
Regeringen tillsatte i april 1993 ytterligare en utredning, Domstolarna och
domarnas ställning inför 2000-talet. Den skall kartlägga behovet av att
stärka domarnas ställning och lämna förslag till inriktning av det fortsatta
utredningsarbetet. Som exempel på frågor som är aktuella i sammanhanget
nämns bl.a. nämndemännens ställning. Enligt direktiven skall utredningen
förutsättningslöst granska det svenska nämndemannainstitutet.
När det gäller ersättningen till nämndmännen uttalade justitieutskottet
förra året att man för sin del kunde instämma i de socialdemokratiska och
centerpartistiska motionärernas krav på förbättrad ersättning till nämnde-
männen. Detta har utskottet påpekat också tidigare. Men utskottet måste
dela justitieministerns uppfattning och med beklagande konstatera att det
på grund av det rådande ekonomiska läget tyvärr saknas ekonomiskt ut-
rymme för ens en försiktig höjning av nämndemännens ersättning.
De flesta av de frågor jag tagit upp är under utredning i någon form. Där-
föryrkar jag, herr talman, bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 136 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Till betänkandet om anslag till rättshjälp, m.m. har Vänster-
partiet en meningsyttring angående rättshjälp till funktionshindrade. Det är
riktigt som sägs i betänkandet att Handikapputredningen tog upp frågan och
ansåg att det var rimligt att handikappade skulle ha rättighet till rättshjälp
i tvister angående socialförsäkringsfrågor och även i fall där kommun eller
landsting inte följde de rättslagar som finns och den enskilde behövde föra
rättslig talan mot sin kommun eller sitt landsting.
Utredningens förslag togs inte med i den proposition som följde på utred-
ningen. Den snabbt ökande privatiseringen inom kommunernas omsorg i
dag innebär att riskerna för att den enskildes integritet och rättssäkerhet ho-
tas har ökat.
Vi har i olika motioner fört fram frågan om sanktionsmöjligheter mot de
kommuner som inte lever upp till sina åtaganden. Vi har även ett motions-
krav som gäller den enskildes möjligheter att kunna föra sin talan.
En annan av Vänsterpartiets motioner, som helt kom bort i den interna
hanteringen och aldrig blev inlämnad - vilket jag bara kan beklaga - hand-
lade om ersättning till nämndemän. Ett växande missnöje med dagens låga
ersättning kan konstateras. Vår tolkning är att detta missnöje växer i takt
med den stora ekonomiska egeninsats som blir följden när inte nämndemän
får ersättning för sitt inkomstbortfall. Vi tycker att det är bortom all rim och
reson att nämndemän skall tvingas betala för att kunna fullfölja sitt uppdrag
eller att nämndemän tvingas att avgå av det skälet.
Genom att införa individuell rösträtt för nämndemän har ju riksdagen gi-
vit uttryck för att nämndemännens roll i rättskipningen är av stor vikt. Det
måste rimligtvis också innebära att samhället tar ett ekonomiskt ansvar.
Sedan har jag en fråga till Karl Gustaf Sjödin. Jag känner igen Henning
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
rättshjälp, m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
åklagarväsendet
130
Sjöströms åsikter i det här sammanhanget. Han anser att äran att bli utsedd
till nämndeman väger upp olägenheten med ett inkomstbortfall. Jag vill då
fråga: Är detta också Karl Gustaf Sjödins uppfattning? Även om folk utväljs
slumpvis, måste man bestämma hur det skall vara med den lagliga rätten till
ekonomisk ersättning för inkomstbortfall, resekostnader osv.
Herr talman! Vi kommer att rösta för reservationerna 4 och 5.
Anf. 137 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Jag blev litet ställd inför Berith Erikssons fråga. Jag har inte
talat med Henning Sjöström om detta, och vad han anser om denna fråga
vet jag naturligtvis inte. För egen del har jag inte tagit ställning, eftersom jag
inte har haft någon anledning att fundera över detta, även om frågan ingår i
det här ärendet. Jag måste i så fall be att få återkomma, Berith Eriksson.
Anf. 138 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det var ju synd att Karl Gustaf Sjödin inte har tänkt så långt
när det gäller den ekonomiska ersättningen. Det är nämligen det som diskus-
sionen och reservationen handlar om.
Anf. 139 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Som jag sade i mitt anförande angående bl.a. timkostnads-
normer behöver man se över de totala kostnaderna. Det är därför som vi
förordar en utredning som skall se på vad som är rimligt och vilken ersättning
som är det är skäligt att utge.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU23 Anslag till åklagarväsendet (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 140 BENGT-OLA RYTTAR (s):
Herr talman! Den borgerliga regeringen startade sitt fögderi med att prio-
ritera ner kampen mot den ekonomiska brottsligheten.
Det var naturligtvis ingen överraskning för dem som har följt utveck-
lingen. Före regeringsskiftet motsatte sig moderaterna alla förslag som gick
ut på att bekämpa ekonomisk brottslighet. Detta har man fullföljt i rege-
ringsställning.
Nu har vi socialdemokrater tvingat fram mera pengar för detta ändamål
än vad regeringen hade tänkt sig. Lars-Erik Lövdén har på ett uttömmande
sätt gett bakgrunden till detta tidigare i dag.
I och med detta betänkande görs det en viss satsning på åklagarsidan ge-
nom att medel anslås för att anställa ytterligare 30 åklagare. Men, herr tal-
man, regeringen är alltför passiv i fråga om de problem som föreligger när
det gäller rekrytering av åklagare.
Åklagarna har halkat efter i löneutvecklingen i jämförelse med domare
och poliser. För att undvika att åklagarna blir en flaskhals i brottsbekämp-
ningen måste regeringen aktivt verka för att lösa detta problem.
Den ökande komplexiteten kräver också att utbildningsresurserna för-
stärks på ett sådant sätt att brottsligheten kan bekämpas på ett effektivt sätt,
vilket även framgick av Lars-Erik Lövdéns anförande.
Herr talman! Sverige har i likhet med många andra industriländer drab-
bats av en bankkris som åsamkat samhället väldigt stor skada.
I andra länder vidtog regeringarna aktiva åtgärder för att lindra krisen,
men så inte den svenska regeringen, som genom sin passivitet vältrat över
hela kostnaden på skattebetalarna.
Förutom den stora ekonomiska skada som bankkrisen innebär, har den
undergrävt förtroendet för rättssamhället.
Som en defensiv åtgärd inrättade regeringen bankakuten för att röja upp
i moraset. Bankakuten har i alla fall haft det goda med sig att många fall av
misstänkt ekonomisk brottslighet kommit fram i ljuset.
Ett särskilt organ - RÅSOP - har inrättats för att utreda denna kriminali-
tet. RÅSOP var tänkt som en extraordinär åtgärd som skulle verka under
en kort tid och sedan upplösas.
I dag är det uppenbart för var och en att gruppen behöver mera tid till sitt
förfogande. Tiden måste därför förlängas och resurser måste garanteras.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservationerna 1 och 2 som är
fogade till justitieutskottets betänkande 23.
Anf. 141 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! När det gäller frågan om hur åklagarväsendet bäst skall orga-
niseras anser vi i Ny demokrati att det sunda förnuftets princip bör gälla,
dvs. man bör välja den organisationsform som är mest ändamålsenlig, effek-
tiv och minst resurskrävande. Att åklagare skall koncentrera sina insatser på
sådana ärenden som kräver åklagarkompetens är en självklarhet. Åklagar-
rollen bör därför renodlas. Förslag som kan leda till detta bör uppmuntras.
Herr talman! Beträffande åtalsunderlåtelse och förundersökningsbe-
gränsning innebär detta att en åklagare inte behöver åtala under vissa i lag
angivna speciella förutsättningar, trots att brott föreligger och att åtal får
ske. Det är alltså inte fråga om att lägga ned en förundersökning eller att
avskriva ett ärende på grund av brist på bevis, dvs. att brott ej styrkts.
Åtalsunderlåtelse bör komma till användning i större utsträckning för att
man skall kunna frigöra resuser som kan användas för utredning och beiv-
rande av allvarlig brottslighet, t.ex. våldsbrott, narkotikabrott och grova
ekonomiska brott.
För närvarande finns det ett mycket stort antal konkurser där man i många
fall kan misstänka att det har förekommit brottslighet. Dessutom sker det
en mycket oroande brottsutveckling med tydliga internationella inslag och
med allt grövre brott. Ytterligare resurser kan generellt avsättas. Alltså
måste det göras prioriteringar. Befintliga resurser måste användas på ett så
effektivt sätt som möjligt.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
åklagarväsendet
131
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
åklagarväsendet
132
Erfarenheten visar att risken för upptäckt och lagföring sannolikt har stor
brottsavhållande effekt när det gäller organiserade eller kalkylerande brotts-
lingar som sysslar med att importera eller sälja narkotika eller med annan
brottslighet, där den ekonomiska vinningen är det övergripande motivet för
verksamheten. Ökade åklagarresurser för att bekämpa sådan allvarlig
brottslighet kan därför ha en preventiv effekt på eventuellt brottsbenägna
personer.
I statistiken över ärenden som avskrivits för att brott inte är styrkt - det
rör sig om uppemot 100 000 per år-döljs sannolikt en hel del fall där åklaga-
ren har valt åtalsunderlåtelse där utredningen med bättre resurser i stället
hade kunnat drivas vidare.
Förundersökning kan också begränsas på ett annat sätt. Skälet mot att in-
föra förundersökningsbegränsningsregler är närmast av juridisk-teknisk art,
eftersom det kan vara svårt att genom författningsreglering bestämma hur en
övergripande prioritering på utredningsstadiet skall ske i praktiken. Därför
menar kritikerna mot förundersökningsbegränsningsregler att man i första
hand bör välja andra åtgärder.
I motion 810 anger Ny demokrati vilka olika styrmedel för förändringar
som bör vidtas. De traditionella medlen räcker dock inte till om man snabbt
vill skapa bättre förutsättningar för åklagarna att rikta in sig på den allvarliga
brottsligheten. Att staten anvisar ytterligare medel eller uttrycker en vilje-
riktning för bekämpande av viss brottslighet är en osäker metod som mesta-
dels inte ger önskat resultat, vilket praktiken visar.
Avkriminalisering av bagatellbrott, ökad användning av summarisk straff-
process, ökad användning av åtalsunderlåtelse och ändring av brottsrekvisit
och straffsatser är exempel på metoder som kan vara effektiva och som ska-
par utrymme för en bättre resursanvändning. För den svenske åklagaren gäl-
ler absolut åtalsplikt.
Herr talman! Enligt Ny demokratis åsikt är det dags för Sverige att an-
passa sig till Europa och ersätta den absoluta åtalsplikten med en relativ
åtalsplikt. Rättslikheten har ett uppenbart värde i sig, särskilt i kampen mot
internationell brottslighet. Utgångsläget för närmandet till det gränslösa
Europa bör då vara ett införande av relativ åtalsplikt, om inte särskilt starka
skäl talar däremot. Några tillräckligt starka motargument finns faktiskt inte.
Dessutom föreligger från effektivitetssynpunkt uppenbara fördelar med re-
lativ åtalsplikt. En renodlad åklagarroll skapar också goda förutsättningar
för ett system med relativ åtalsplikt. Med en relativ åtalsplikt har ju måls-
äganden alltid möjlighet att föra talan om han eller hon vill, så någon större
risk för rättsförlust för målsäganden borde i princip inte föreligga.
Herr talman! Avslutningsvis yrkar jag därför bifall till reservation 3.
Anf. 142 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 23 behandlas anslag till åkla-
garväsendet. Åklagarväsendet har tillsammans med övriga delar av rättsvä-
sendet mycket viktiga uppgifter i samhällets kamp mot brottslighet. Liksom
många andra delar av den offentliga sektorn har åklagarväsendet också
ställts inför uppgiften att med begränsade resurser ändå klara av en växande
arbetsmängd.
Ett mycket omfattande utredningsarbete har genomförts under senare tid
för att kunna anpassa verksamheten till framtidens krav. Åklagarutred-
ningen 90 redovisade sitt uppdrag i augusti 1992 - Statens offentliga utred-
ning 1992:61 - Ett reformerat åklagarväsende.. Frågor om avkriminalisering,
åtalsplikt, förundersökningsförfarande och organisation behandlades bl.a.
Betänkandet har nu remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justi-
tiedepartementet. Det var mot denna bakgrund som regeringen bl.a. gjorde
bedömningen att åklagarväsendets grundläggande organisatoriska uppbygg-
nad på regional och lokal nivå för närvarande inte skall ändras. Riksåklaga-
ren har även haft regeringens uppdrag att se över RÄ:s tillsynsverksamhet.
Det har alltså, herr talman, skett en hel del på området.
Riksåklagaren har sedan den 1 juli 1992 decentraliserat budgetansvaret till
regional nivå. I september redovisade Riksåklagaren på uppdrag av rege-
ringen erfarenheterna och effekterna av decentraliseringen. Erfarenheterna
visade sig vara positiva, och effektiviteten i verksamheten hade höjts.
Herr talman! I sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 liksom
också i en senare upprättad promemoria kallad HD 1992/93 begärde Riks-
åklagaren att ramen skulle räknas upp med 24 miljoner kronor. 16,3 miljo-
ner av dessa skulle direkt avsättas till 30 nya åklagartjänster. Detta skedde
mot bakgrund av att man inom såväl RÅ-väsendet som inom Polisen och
skatteförvaltningen började bli orolig över att just åklagarsidan tenderade
att bli en flaskhals vid bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.
Regeringen liksom utskottet delade bedömningen. Av det skälet har ra-
men för åklagarmyndigheterna förstärkts med just de 16,3 miljoner som
alltså medger 30 nya åklagartjänster. Behovet uppskattades till 30 tjänster,
och man fick 30 tjänster, eftersom både regeringen och utskottet bedömde
att frågan var av så stor vikt. Det är viktigt att bekämpningen av den ekono-
miska brottsligheten inte stoppas upp av en alltför trång sektor. Vi vet alla
att målen som regel är mycket tidskrävande. Det innebär att de binder en
åklagare för mycket lång tid.
Herr talman! Såväl regeringen som utskottets borgerliga ledamöter ser
mycket allvarligt på den ekonomiska brottsligheten. En hel rad åtgärder har
vidtagits för att komma till rätta med den sortens brottslighet.
Utskottet har också vid ett par s.k. hearings följt utvecklingen mycket
noga. I mars 1991 och så sent som i februari i år informerades utskottet om
sakernas tillstånd. Ledamöterna fick också tillfälle att ställa frågor för att på
det sättet ytterligare informera sig.
I Socialdemokraternas reservation 1, Resurser för RÅSOP, hävdas att
man redan nu måste garantera att tillräckliga resurser tillförs RÅSOP-grup-
pen. Jag måste erkänna att jag inte förstår mig på reservationen. För mig
verkar den vara att slå in öppna dörrar - en ren okynnesreservation om jag
skall vara riktigt ärlig.
Vid den hearing som vi nyligen hade framgick tydligt att det inte var
pengar som fattades för närvarande. Man hade fått de 30 åklagartjänster
som man ansåg sig behöva. Det är därför jag kan yrka avslag på reservatio-
nen och bifall till hemställan i betänkandet i sin helhet. Jag yrkar även avslag
på reservation 2.
Det har som sagt framkommit att det för närvarande inte är pengar som
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
åklagarväsendet
133
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Anslag till
åklagarväsendet
134
fattas, utan svårigheten ligger i att få fram tillräckligt många kompetenta ut-
redare. Detta gäller över hela fältet. Därför blev jag mycket förvånad när
jag hörde Bengt-Ola Ryttar säga att Moderaterna tidigare har motsatt sig
alla förslag för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Då har Bengt-
Ola Ryttar ett kort minne. Det var den tidigare borgerliga regeringen som
byggde upp ekopolisarbete osv.
Vid hearingarna fick vi också refererat att åderlåtningen av ekorotlarna
som skedde under 80-talet har satt sina spår. Det sparades på polis och åkla-
gen, polisutbildningen inskränktes av besparingsskäl och lönerna hölls så
låga att stor kompetens försvann åt annat håll. Detta går inte så snabbt att
reparera. Det tar lång tid att bygga upp kompetens.
Vad gäller bankkriserna trodde jag inte att Bengt-Ola Ryttar var omedve-
ten om att regeringen faktiskt går in och garanterar alla enskilda människors
sparmedel. Detta, Bengt-Ola Ryttar, är ändå att ta sitt ansvar.
När det gäller reservation 3, som jag yrkar avslag på, har jag redan redo-
gjort för en hel del av det utredningsarbete som för närvarande pågår i Justi-
tiedepartementet. Det är alltså alltför tidigt att nu ta ställning med tanke på
de beredningsarbeten som pågår. I fråga om arbetena i detalj hänvisar jag
till föregående års betänkande, där de finns redovisade.
Anf. 143 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! När det gäller RÅSOP är det uppenbart för var och en att
den organisationen måste få arbeta längre tid än som från början avsågs. Om
en organisation skall fungera bra, måste den veta vilka villkor som gäller.
Den måste ha en viss trygghet i sin situation och veta vad den närmaste fram-
tiden innebär. Därför är reservation 1 absolut ingen okynnesreservation utan
tvärtom en viktig reservation.
I fråga om bankkrisen har jag inte angripit regeringen för att den inte
skyddade enskilda insättares intressen utan för att den lät bankkrisen få så-
dana följder för skattebetalarna. Regeringen gjorde ingenting för att mot-
verka fastighetsvärdens fall. Regeringen vidtog inga relativt enkla ändringar
i bokföringslagen, vilket skulle ha inneburit att bruttosumman av förlusterna
för skattebetalarna hade blivit åtskilligt mindre.
När det gäller regeringens benägenhet att bekämpa ekonomisk brottslig-
het är det väldigt enkelt att följa riksdagstrycket och konstatera den historia
som Moderaterna har beträffande dessa aktiviteter. Passivitet och aktivt
motstånd har kännetecknat moderat politik i fråga om ekobrottsligheten.
Anf. 144 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik:
Herr talman! Ingenting säger att RÅSOP inte får fortsätta att arbeta. Jag
vet inte varifrån Bengt-Ola Ryttar har fått sin information. När man har fått
i gång organisationen och den har börjat att fungera - man börjar nu se det
första klara tecknet på att den har kommit i gång - är det självklart att man
inte utan vidare avbryter arbetet.
Jag förstår inte vilket medel regeringen skulle ha tagit till beträffande fas-
tighetsvärdena. Menar Bengt-Ola Ryttar att regeringen skulle ha köpt upp
fastigheterna och hållit överpriserna uppe? Vad skulle regeringen ha gjort?
Jag förstår inte resonemanget. Regeringen garanterade småspararnas trygg-
het. Regeringen gick in såsom garant. Detta var regeringens uppgift, inte att
hålla de höga fastighetspriserna uppe.
Anf. 145 BENGT-OLA RYTTAR (s) replik:
Herr talman! Detta kanske inte är rätta ärendet för att diskutera bankkri-
sens lösning. Jag vill bara påpeka att man i USA och England vidtog åtgärder
för att förhindra fastighetsvärdenas fall. Man gjorde därmed bankkrisen
lindrigare i de länderna än den annars skulle ha blivit.
Det sägs ganska klart i utskottets betänkande att RÅSOP behöver längre
tid. Vad vi menar med reservationen är att ge en alldeles klar signal att riks-
dagen har chansen att göra klart för regeringen att RÅSOP skall fortsätta
den tid som behövs och garanteras medel härför. Gör riksdagen den klara
markeringen, kommer RÅSOP såsom organisation att fungera bättre, vilket
vi vill.
Anf. 146 BIRGIT HENRIKSSON (m) replik:
Herr talman! Vi kunde själva höra att man vid hearingen sade att RÅSOP
för närvarande fungerar mycket bra. Man var från det hållet inte alls orolig
för framtiden. Man visste att man skulle få fortsätta när man hade kommit
i gång. Jag tycker, Bengt-Ola Ryttar, att vi här diskuterar påvens skägg.
Det är riktigt att bankkrisen inte hör hit. Men jag vill helt kort påpeka att
man varken i England eller i USA hade de våldsamma överspekulationer
som vi var världsmästare på i Sverige. Därför var krisen också mycket svå-
rare i Sverige.
Anf. 147 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Såsom en del av den majoritet som stod bakom RÅSOP:s
tillkomst är vi naturligtvis angelägna om att en bra organisation - alla verkar
överens om att den är bra - verkligen skall få fortsätta sitt arbete. Därför
funderar jag litet över var Ny demokrati står i denna fråga.
Inte i någon reservation ställs något krav på pengar i absoluta tal. Men
om löneutvecklingen är negativ och kompetenshöjning och utbildning krävs,
kommer det naturligtvis i slutändan att fordras pengar. Det är ett stort pro-
blem. Det handlar om att försöka angripa problemet innan det har växt en
över huvudet. Vi kommer att rösta på reservationerna 1 och 2 i detta betän-
kande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU23 Försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge sär-
skild personröst (prop. 1993/94:129).
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Försök i vissa
kommuner där
väljarna skall
kunna avge särskild
personröst
135
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Försök i vissa
kommuner där
väljarna skall
kunna avge särskild
personröst
136
Anf. 148 LISBETH STAAF-IGELSTRÖM (s):
Herr talman! I detta betänkande från konstitutionsutskottet behandlas
förslaget om försök i vissa kommuner - Helsingborg, Linköping, Solna, Vag-
geryd, Vänersborg, Östersund och Övertorneå - där väljarna skall kunna
avge särskild personröst vid val till kommunfullmäktige vid valet i september
i år.
Personvalskommittén avlämnade sitt betänkande, Ökat personval, under
våren 1993. Kommitténs huvudsakliga uppgifter var att, inom ramen för det
nuvarande partivalssystemet, lägga fram förslag till ökat personvalsinslag
samt att föreslå åtgärder som förhindrar att den fria nomineringsrätten miss-
brukas.
Personvalskommittén lade fram fyra modeller, som alla bygger på inslag
från utländska system. För en modifierad dansk modell utarbetade kommit-
tén mer detaljerade bestämmelser än för de övriga.
I propositionen redovisas att en överenskommelse har träffats mellan riks-
dagspartierna om att personröstning enligt den modifierade danska modell
som Personvalskommittén har presenterat skall tillämpas första gången vid
1998 års val samt att en sådan personvalsreform bör föregås av en försöks-
verksamhet genom att det vid kommunfullmäktigevalet i några kommuner
i år skall vara möjligt för väljarna att personrösta.
Syftet med försöksverksamheten är att vinna erfarenheter av valteknisk
natur. Erfarenheterna från försöksverksamheten kommer att ha stor bety-
delse inför de allmänna valen år 1998, då systemet avses bli tillämpat fullt
ut. Försöken måste därför utvärderas noga.
Utvärderingen bör närmast ta sikte på de tekniska, ekonomiska, organisa-
toriska och praktiska aspekterna. Ett annat viktigt moment är vilka effekter
det nya systemet får i fråga om vilka personer som kommer att besätta de
mandat som partierna tilldelas, bl.a. hur rangordningen mellan kandida-
terna påverkas.
Konstitutionsutskottet framhåller vikten av att den utvärderande myndig-
heten förbereder utvärderingen på ett tidigt stadium och att utvärderingen
omfattar valnämnders och valförrättares erfarenheter och iakttagelser inför
och vid själva valtillfället.
Beträffande urvalet av försökskommuner har beaktats sådana aspekter
som kommunernas geografiska placering, antal röstberättigade, valdelta-
gande, fullmäktiges sammansättning vid det senaste valet samt synpunkter
från centra] och regional valadministration.
Vidare anser utskottet att det av ekonomiska och organisatoriska skäl är
rimligt och ändamålsenligt att urvalet begränsas.
Utskottet föreslår en del förändringar i lagtextens utformning. I proposi-
tionen anges att lagen kommer att gälla under hela valperioden, vilket inne-
bär både att vissa bestämmelser skall tillämpas om en ledamot avgår och att
lagen skall tillämpas vid eventuella omval i de berörda kommunerna.
Lydelsen av 1 § bör enligt utskottets mening bättre anpassas till denna ord-
ning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU29 Anslag till statschefen och regeringen (prop. 1993/94:100 del-
vis).
Anf. 149 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I årets budget föreslår regeringen en rätt hygglig höjning av
anslaget till den kungliga hovstaten. Det rör sig om en höjning på ungefär
5,4 miljoner kronor. Till en del motiveras höjningen med att ett anslag för
flygtransporter på 4,8 miljoner kronor flyttas över till anslaget rörande hov-
staten. Resten gäller övrig uppräkning.
Vi tycker att det i en tid då statsförvaltningen i övrigt skall bantas och ut-
sättas för hårda besparingar vore rimligt att visa återhållsamhet också i fråga
om det här anslaget. Visserligen föreslår också vi en höjning, men med 2
miljoner kronor mindre.
Vidare nämns det i regeringens proposition att en organisationsöversyn
pågår när det gäller de kungliga hov- och slottsstaterna och att resultatet av
denna översyn kommer att kunna föranleda en ändrad anslagsstruktur.
I de här sammanhangen borde det vara möjligt att ge en mera detaljerad
redogörelse för hur anslaget till hovstaten används och för hur den här
klumpsumman är uppdelad i mindre poster.
Vi har också diskuterat besparingar i övrigt beträffande regeringskansliet
och menar att man borde se över möjligheterna att avveckla ett departement
för att sedan fördela dess uppgifter på andra departement. Vi tror att det
också skulle kunna betyda en besparing.
För att rationalisera kammarens arbete avstår jag emellertid från yrkande
här.
Anf. 150 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag skall inte kasta mig in i debatten. Jag går upp i talarstolen
därför att Harriet Colliander, tyvärr, inte kunde vara här i kväll.
Vi har en reservation fogad till betänkandet. Vi vill nämligen minska me-
delstilldelningen beträffande regeringskansliet med 33 700 000 kr, dvs. med
2 %. Med anledning härav yrkar jag bifall till vår reservation.
Anf. 151 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Jag yrkar bara bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Anslag till
statschefen och
regeringen
137
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Riksdagen och dess
myndigheter
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU35 Riksdagen och dess myndigheter (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 152 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas bl.a. frågor kring det arbete
som pågår för att effektivisera datanät och hanteringen av elektronisk post.
I utvecklingen på datateknikens område ser vi stora möjligheter att göra
riksdagens information tillgänglig för en större allmänhet och att göra det
lättare för riksdagsledamöterna att kommunicera med partiorganisationer
och myndigheter.
Naturligtvis tycker vi att det är bra att förvaltningskontoret arbetar med
de här frågorna och att saker kommer att hända. I en motion markerar vi
intresset för detta. Vi tycker att det här arbetet bör påskyndas. Dessutom
måste man försöka lösa de säkerhetsproblem som kan finnas i de här sam-
manhangen.
Anf. 153 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Det är inte någon lätt match att analysera förvaltningskonto-
rets kostnader som dessa framgår av konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU35 om riksdagen och dess myndigheter.
I fråga om förvaltningskontorets kostnader är man, som dessa presenteras
i bil. 16 till budgetpropositionen, mycket fåordig. Utifrån siffrorna här kan
det bara konstateras att anslaget för budgeten 1994/95 överstiger anslaget för
1993/94 års budget med 5 %.
I propositionen står det att det i budgeten ingår medel för en fortsatt inve-
stering och reinvestering i ADB-systemet. De nya investeringarna i ADB-
systemet skapar förutsättningar för en fortsatt rationalisering av riksdagens
verksamhet. Liksom Bengt Hurtig tycker också vi att det är bra att systemen
moderniseras. Så långt verkar det vara gott och väl.
Tyvärr får man ingen uppfattning om hur förvaltningskontorets kostnader
för ADB och säkerhetssystem uppdelats på rena driftskostnader och investe-
ringar i ADB-utrustning. Detta är otillfredsställande. Om det är någonting
som jag tidigare i affärslivet fått respekt för så är det kostnaderna för intro-
duktion av nya datasystem liksom för ”hard ware” och ”soft ware”. De kost-
naderna blir ofta dubbelt så höga som vad som budgeterats.
Jag har kunnat läsa mig till att man har investerat 12 miljoner kronor i
ADB för 1990/91 och lika mycket för 1991/92 samt inte mindre än 44 miljo-
ner kronor för 1992/93. För 1994/95 finns det inte några investeringssiffror
alls. Men det är säkert fråga om betydande belopp.
Jag tycker således att situationen är mycket otillfredsställande och föreslår
att förvaltningskontoret - samma sak har vi föreslagit för två år sedan - tar
fram en treårsbudget eller gör ett slags presentation med siffror för att visa
hur riksdagen har planerat denna datasatsning. Det får inte vara så att man
för varje år sätter till ett visst antal miljoner, utan att tala om hur många. 1
138
stället måste man se datainvesteringen under en följd av år så att det går att
följa det hela.
Vidare föreslår jag att en liknande presentation görs beträffande säker-
hetstjänsten, som också slukar stora investeringar. Osäkerheten i dessa siff-
ror gör att det är svårt att kommentera resterande del av förvaltningskonto-
rets kostnader.
Detta är bakgrunden till att vi i en motion föreslår att ett sparbeting om
5 % skall införas för budgetåret 1994/95.
Det är säkerligen för litet med 5 %. När man gör sådana här besparings-
drivar är det snarare 10 %, och det är lätt att uppnå om man inte tidigare har
haft en kraftig besparingsplan att följa. Sparar man i statlig och kommunal
verksamhet, för att inte tala om i alla svenska företag, så tycker jag att riks-
dagen skall föregå med gott exempel i dessa vargatider.
Jag är besviken över att inte övriga partier har velat följa med oss och före-
slå ett sparbeting på 5 %. Det är tredje året som Harriet Colliander och jag
har pekat på vikten av att även riksdagen sparar, och vi kommer att fortsätta
med denna drive så länge vi är kvar i riksdagen. I gamla Rom sade man gutta
cavat lapidem non vi sed saepe cadendo; droppen urholkar stenen, inte ge-
nom sin kraft utan genom att ofta falla.
Härmed yrkar jag bifall till Ny demokratis reservation nr 1 beträffande
förvaltningskostnaderna, som vi vill reducera till 230 miljoner kronor.
Anf. 154 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman, övriga riksdagsledamöter! Brottsplats riksdagen, kan man
nästan säga i detta fall. Det gäller ersättning till Olof af Forselles. Det är på
tiden att göra upp denna lilla affär. Nu får ni passa er, för nu kommer Hen-
ning Sjöström.
I maj 1981 stämde Henning Sjöström riksdagen. Han gick alltså in i Olof
af Forselles-affären, det vet ni alla som är här. 1982 i juni sade Henning Sjö-
ström av sig denna affär med en vädjan att Olof af Forselles skulle lägga ned
åtalet. Men det gjorde han inte, utan han kämpade vidare till 1985, då han
fick löfte av riksdagsledamoten Alf Wennerfors att man skulle greja till det
här. Men det gjorde man aldrig, utan denna affär pågår fortfarande.
Nu kommer en av deltagarna kanske tillbaka, Henning Sjöström, även om
han har passerat 70 år, som även Olof af Forselles fyllde i går. Det kan vara
intressant att veta. I dag knackar kronofogden på Olof af Forselles dörr, på
grund av att riksdagen inte har gjort rätt för sig.
Jag har gått igenom tre, fyra, fem A4-pärmar om denna affär, och jag kan
tala om för er: Den stinker! Hur skall vi i denna riksdag få något förtroende,
när vi inte sopar framför egen dörr? Det är bara en undran. Nu har ni chan-
sen att i morgon bifalla Harriet Collianders reservation vid moment 12. Jag
tycker att ni skall göra det, men vi får väl se, för jag tror att fegheten fortfa-
rande sitter kvar. Man vill inte erkänna de misstag man har begått.
I samma betänkande behandlas frågan om uppmätning av Riksdagshuset,
för att se hur det håller på att ramla sönder. Vi vill att en uppmätning skall
göras med en tredimensionell metod, men det vägrar man att gå med på, för
då kanske man ser att huset faller i bitar, för det gör det faktiskt. Det kan ta
något år eller så, men det kommer.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Riksdagen och dess
myndigheter
139
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Riksdagen och dess
myndigheter
Inte ens det vill man göra, för - hemska tanke! - då kanske man ser att
Olof af Forselles hade rätt. Men i morgon är det dags att se hur djärva ni är,
om ni kan bifalla det yrkandet. Vi får väl se, men jag tvivlar. Ni gör nog inte
ens detta.
Det är faktiskt ganska bedrövligt att se att man liksom bara låter det bero.
Men vänta, Henning kommer kanske, och då får vi se vad han gör!
Härmed yrkar jag bifall till reservationen vid punkt 13 också.
Det var väl inte så mycket mer jag hade att säga. Ni får ha en vidare trevlig
afton. Tack för mig!
Anf. 155 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Ny demokrati har ju ganska gott om pengar på andra områ-
den, så jag förstår inte varför man måste spara just på riksdagen.
Jag vill bara även här i korthet yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 156 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Jag vill då säga att i och med att det yrkas bifall till utskottets
förslag vill man inte se sanningen i vitögat. Jag vill ha det till protokollet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU9 Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen
(prop. 1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU12 Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvalt-
ning (prop. 1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
140
|
18 § Utvidgning av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet om arv |
Prot. 1993/94:87 13 april 1994 |
|
Föredrogs skatteutskottets betänkande arv och gåva (prop. 1993/94:153). |
Bibliotek, bildkonst, m.m. |
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU37 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Gambia (prop.
1993/94:154).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU38 Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Bolivia (prop.
1993/94:155).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU22 Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m. (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 157 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Kulturarbetarna och konstnärerna är mycket betydelsefulla
personer i samhället. Vi behöver alla det fria ordet, musiken, teatern, kons-
ten och dansen. Vi behöver det originella och det egna skapandet. Kulturar-
betarna/konstnärerna är de som på olika sätt ger oss impulser till eftertanke
och förnyelse.
141
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Bibliotek,
bildkonst,
konsthantverk
m.m.
142
Om vi säger oss vilja värna om kulturen, anser jag att vi också måste värna
om dess yrkesutövare. Vi måste ge kulturarbetarna/konstnärerna rimliga ar-
betsvillkor. I dag finns det gott om inkomstlösa konstnärer. Få yrkesgrupper
i vårt land har, trots den svåra arbetslöshet som råder, så höga arbetslöshets-
siffror som konstnärerna.
Situationen för bild- och formkonstnärerna är mer än katastrofal. Konst-
marknaden är svag, och utsmyckningsuppdragen lyser oftast med sin från-
varo. I de besparingstider som nu är sparar kommuner och landsting, och få
uppdrag ges till bild- och formkonstnärerna.
Vi socialdemokrater anser att ett sätt att mildra den svåra situationen är
att öka statens möjligheter till inköp av konst. Vi har därför föreslagit att
anslaget gällande förvärv av konst till statens byggnader m.m. skall utökas
med 4 miljoner kronor utöver regeringens förslag. För dessa 4 miljoner kro-
nor skulle beställningar kunna göras så att äldre arbetsplatser, samlingsloka-
ler m.m. runt omkring i landet skulle kunna prydas med nyförvärvade konst-
verk. På så sätt skulle dels konstnärerna få en inkomst, dels många männi-
skor kunna glädjas - eller oroas eller förundras - över ny konst i offentlig
miljö.
Herr talman! Jag beklagar att inte utskottets borgerliga majoritet kunnat
tillmötesgå vårt socialdemokratiska förslag om ett utökat anslag till förvärv
av konst.
Positivt, herr talman, är dock att anslaget till konstnärlig utsmyckning i
bostadsområdena återinförs i budgeten. Det är glädjande att vi socialdemo-
krater i förhandlingar har fått alla i riksdagen att inse vilken betydelse detta
anslag hade och fortfarande har för att öka bild- och formkonstnärernas ar-
betsmöjligheter.
1992 beslöt majoriteten här i riksdagen - borgerligheten och Ny demo-
krati - att avveckla bidraget till konstnärlig utsmyckning i bostadsområdena.
Jag kan konstatera att en tillnyktring har skett. Det är väl att avvecklingen
av detta bidrag har stoppats.
Det måste spridas information om möjligheten till bidrag för konstnärlig
utsmyckning i bostadsområdena. Det fanns tidigare ett förnämligt projekt
som kallades Konst där vi bor. Genom upplysning i alla delar av landet väck-
tes intresset för och kunskapen om möjligheterna att få statligt stöd till ut-
smyckning i bostadsområdena. Ett stort antal arbetstillfällen skapades på
detta vis.
Vi socialdemokrater menar att särskilda medel bör anslås för denna infor-
mation. I dag tas ca 1 miljon kronor från utsmyckningsanslaget för att upp-
rätthålla denna informationsverksamhet. Det kan inte vi acceptera. De
pengarna behövs-för utsmyckningsarbete. Vi föreslår därför att 2 miljoner
kronor anslås till projektet Konst där vi bor.
Herr talman! I betänkandet behandlas också frågan om främjande av
hemslöjden. För mig som socialdemokrat är en spridning av kultur i alla de-
lar av landet av största vikt. Hemslöjden har gamla anor. Genom dess arbete
bevaras och levandegörs en betydande del av vårt kulturarv. Hemslöjdskon-
sulenterna finns över hela Sverige. De utför ett värdefullt arbete. För att
denna landsomfattande verksamhet skall kunna utvecklas bör ytterligare
medel anslås.
Herr talman! Jag vill med anledning av det jag har framfört yrka bifall till
de tre socialdemokratiska reservationerna i betänkandet.
Ett bifall till våra reservationer innebär ytterligare 7 miljoner kronor till
gagn för landets konstnärliga yrkesutövare. Jag beklagar att vi socialdemo-
krater inte har fått majoriteten för våra förslag i utskottet. De 7 miljoner
kronorna skulle kunna ge ett antal nu inkomstlösa kulturarbetare och konst-
närer en utkomst den närmaste tiden.
Anf. 158 STINA GUSTAVSSON (c):
Herr talman! I det betänkande vi nu behandlar lyfter kulturutskottet på
ett mycket förtjänstfullt sätt fram bevarandet av gamla handarbetstekniker.
Utskottet har också tidigare under innevarande budgetår i samband med be-
handlingen av betänkande nr 25 framhållit vikten av att även verksamheter
som inte traditionellt inbegrips i byggbranschens verksamhet tas till vara i
samband med restaureringar och nyinvesteringar. Det bör vara lika naturligt
att renovera ett konstverk eller en textil som själva byggnaden.
Jag delar den uppfattning som Ingegerd Sahlström gav uttryck för när det
gäller att värna vårt kulturarv.
Herr talman! En motion kan också väcka till eftertanke. Det har t.ex. mo-
tionen om Handarbetets vänner gjort. När motionen skrevs hade Handarbe-
tets vänner - Nordens största textilateljé - sagt upp åtta av sina tio hantver-
kare. Motionen uppmärksammades av bl.a. Kulturdepartementet, som age-
rade. Så kom ett flertal beställningar. Mer härom kan vi läsa i betänkandet.
I den rådande konjunkturen har många yrkesgrupper, precis som Inge-
gerd Sahlström angav, fått det besvärligt. Därför har regeringen föreslagit
en fortsättning på Statens konstråds projekt Konst där vi bor. Jag tycker per-
sonligen att det är angeläget att bild- och formkonstnärer på detta sätt får
möjlighet att medverka i utsmyckningen av bostadsområden i olika delar av
landet.
Regeringsföreträdarna i kulturutskottet har inte mer pengar att anslå till
Statens konstråd för informationsprojektet Konst där vi bor eller till förvärv
av konst för statens byggnader och anslag till främjande av hemslöjden. Det
har däremot socialdemokraterna i sitt budgetförslag. Därför måste jag ty-
värr, Ingegerd Sahlström, yrka avslag på de socialdemokratiska reservatio-
nerna. Jag yrkar likaså avslag på Ny demokratis reservationer som, om de
bifalles, innebär mindre pengar och färre möjligheter till arbetstillfällen för
bild- och formkonstnärer jämväl mindre bidrag till den regionala biblioteks-
verksamheten än vad utskottsmajoritetens förslag innebär.
Herr talman! Sammanfattningsvis yrkar jag bifall till hemställan i kulturut-
skottets betänkande nr 22 och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 159 INGEGERD SAHLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tror att Stina Gustavsson och jag i mycket har samma
åsikter när det gäller att ge konstnärer och kulturarbetare möjligheter att
använda sin yrkesskicklighet. Det är bara att beklaga att majoriteten i ut-
skottet inte har haft de pengar vi har talat om. Vi socialdemokrater tycker
att det är viktigt att satsa dessa 7 miljoner kronor på denna yrkeskår som är
till så stor glädje för oss alla.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Bibliotek,
bildkonst,
konsthantverk
m.m.
143
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
Det måste ringa en varningens klocka när vi ser vilken situation Handar-
betets vänner befinner sig i. Vi vet att man har fått varsla åtta av tio hantver-
kare. Det måste stämma till eftertanke. Vi måste kunna bevara den yrkes-
kunskap och den yrkesskicklighet som de som arbetar på Handarbetets vän-
ner besitter för framtiden. Det är utmärkt att Stina Gustavsson m.fl. har skri-
vit en motion i detta ärende. Men det hade varit väldigt trevligt om vi hade
kunnat komma överens om att avsätta åtminstone 4 miljoner kronor extra
till inköp av konst till statliga byggnader m.m. För dessa pengar hade man
kunnat göra beställningar hos bl.a. Handarbetets vänner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU21 Köp av kollektivtrafik (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 160 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Att vi har tåg och flyg som går på regelbundna tider runt om
i vårt land är viktigt. Det är så viktigt att vi genom politiska beslut har valt
att subventionera de delar som inte själva förmår att bära sina kostnader.
Delar av vår kollektiva verksamhet kommer antagligen aldrig att helt kunna
bära sina egna utgifter. Det kommer inte att ske t.ex. i de områden som är
glest befolkade eller otillgängliga för andra trafikslag.
Vi har alla ställt oss bakom att SJ skall vara hela svenska folkets järnväg.
Det är viktigt för oss att kunna åka tåg och att tåget är ett verkligt alternativ
till bilen. Tågen måste gå på tider som gör det möjligt för människor att åka
med. Det är också viktigt att priserna är sådana, att folk tycker att det är
intressant att resa med tåget.
Det kollektiva resandet är bra för vår miljö. Ju mer människor kan an-
vända kollektiva färdmedel, desto bättre.
På långa sträckor vet vi att flyget är enklast och attraktivast att använda.
Det är ett bra sätt att färdas långa och annars obekväma avstånd. Det är
viktigt att också de små och medelstora flygplatserna runt om i vårt land ges
möjligheter och förutsättningar att fortsätta vara aktiva.
I Norrlands inland, där resandeunderlaget inte är så stort som i andra delar
av vårt land, är det svårt för trafiken att bära sig. Det anslag vi skall debattera
nu är avsatt just för sådana sträckor.
Vi socialdemokrater ansluter oss i stort sett till propositionens förslag,
men vi har två kompletteringar. Vi föreslår i vår motion att sowagnstrafiken
på sträckorna Gävle-Borlänge-Göteborg och Gävle-Borlänge-Malmö upp-
handlas under trafikåret 1994. Vi vet att nattågen på de här sträckorna inte
kan bära sina egna kostnader i dag. Det är över huvud taget svårt för all
sowagnstrafik att lyckas med det. Det får inte plats lika mycket folk i sov-
144
vagnarna som det gör i sittvagnama. Då får man inte heller in lika mycket
pengar.
Sowagnstrafiken på de här sträckorna är viktig för de regioner som tågen
passerar. Människor pendlar veckovis till och från både arbeten och utbild-
ningar. Företagare och besökande reser med bekvämlighet på nattågen till
och från olika orter längs sträckan.
Sowagnstrafiken är också viktig för närliggande regioner. Att det är en-
kelt och bekvämt är en förutsättning för att det skall vara attraktivt. Trots
att sowagnstrafiken är svår att få lönsam är den bekväm. Man vinner tid
genom att resa på natten.
Trafikutskottet har under arbetsåret uppvaktats av folk som bor och arbe-
tar längs sträckan Gävle-Borlänge-Göteborg. De som bor där är självfallet
bekymrade över vad en förlust av sowagnstrafiken kommer att innebära för
dem. De ville ha besked från oss om vad vi tyckte om tågtrafiken. Det fick
de. Till deras stora glädje var alla vi som samlats där från de olika partierna
ense om att det var viktigt att tågen skulle gå.
Nu blev den enigheten inte så lång. Inte ens tågvännen Rune Thorén från
Centern håller det löftet, trots att han vid uppvaktningen beklagade att det
ens var nödvändigt att komma och uppvakta om en sådan självklar sak.
Vi menar fortfarande att sowagnstrafiken är bra. Det är viktigt att den
finns kvar för de regioner som den berör. Vi har i vår motion föreslagit att
anslaget för köp av järnvägstrafik skall räknas upp med tio miljoner kronor.
Det har vi gjort för att ge möjligheter att köra nattågen på sträckan Gävle-
Göteborg-Malmö. Vi har också gjort det för att ge möjligheter till statlig
upphandling även på andra sträckor, t.ex. på Mittlinjen Sundsvall-Öster-
sund.
I vår motion awisar vi också regeringens förslag om att efter ett år riva
upp det femåriga avtal som träffats mellan SJ, statens förhandlare och två
länstrafikbolag om trafiken på sträckan Nässjö-Falköping-Skövde. SJ har
vid upphandling i konkurrens visat att de kan driva verksamheten billigast.
Varför skall de då inte göra det? Är det inte så vi skall använda våra gemen-
samma pengar? Är det inte bra att vi kan få ut så mycket som möjligt till bra
kvalitet av de uppdrag som vi vill ha utförda? Självklart är det så!
Vi tycker att förslaget om upphandling av flygtrafik mellan Östersund och
Umeå är riktigt. Men vi tycker att den trafiksituation som nu råder, utan
möjlighet till omstigning mellan de olika linjer och utan möjlighet till någon
prissamordning, måste ses över och förändras. Vid nästa upphandling måste
både omstigning och prissamordning bli möjlig mellan trafiken på sträckan
Östersund-Umeå och övriga Norrlandslinjer.
En god infrastruktur är en förutsättning för en god näringslivsutveckling.
Det är också en förutsättning för att folk skall kunna bo, verka och leva runt
om i vårt land. Tillgången till fungerande kommunikationer är i hög grad en
fråga om välfärd och rättvis fördelning. I arbetet med att bygga upp kollek-
tiva färdsätt och en bättre och mer utvecklad infrastruktur måste vi göra flera
politiska överväganden.
Det finns ett samhällsintresse kring det kollektiva resandet som står över
de ekonomiska förutsättningarna i vissa delar. Det är intressen som gör att
vi är beredda att gå in och subventionera detta resande.
Herr talman! Därför vill jag yrka bifall till vår reservation i betänkandet.
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 87
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
145
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
146
Anf. 161 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Till trafikutskottets betänkande nr 21 har Vänsterpartiet fo-
gat en meningsyttring där vi vill öka anslaget till olönsam järnvägstrafik. Vi
har också kritiserat regeringen för att den blandar in medel till olönsam flyg-
trafik under det här anslaget. Vi tycker att det är olyckligt. Risken finns att
vissa kommuner kommer att prioritera flygtrafiken på järnvägstrafikens be-
kostnad. Därför hade det varit bättre om dessa anslag hade hållits isär. Då
hade man också på ett enklare sätt kunnat se vad pengarna används till.
Detta är också ett bevis på det som vi har kritiserat regeringen för, nämli-
gen bristen på samordning. Skall vi ha en fungerande kollektivtrafik i hela
landet, måste vi framdeles titta på de olika trafikslagens möjligheter att förse
människor med bra kollektivtrafik, precis som Ulrica Messing sade. Därför
tycker vi att det är olyckligt att man blandar ihop olika anslag när man äntli-
gen skall köpa upp tågtrafik. Det vore mera rättvist om vi fick se vad varje
trafikslag kostar i sig själv och om det fanns ett system för att komma fram
till samordningsvinster. Finns det möjligheter att få ut mer av de pengar vi
satsar genom att vi samordnar de olika trafikslagen?
En av punkterna i 1988 års trafikuppgörelse var faktiskt att studera möjlig-
heterna till samordning. Vi har inte sett någonting från Kommunikationsde-
partementet på det området. Frågan är om vi hinner att få se något av dessa
samordningar innan den här riksdagsperioden är slut. Jag tror för min del
att det kommer att dröja. Det är olyckligt av flera skäl att man inte ser över
möjligheten till samordning.
Herr talman! Visst är vi riksdagsledamöter flitiga. Den här debatten hade
vi också i december månad. Jag tror att det är onödigt att nu åter upprepa
exakt samma saker. Vän av ordning kan säkert leta fram ett snabbprotokoll
och se vad som sades då. Ingenting har förändrats från den debatt vi hade
då till den debatt vi har i dag. Det har alltså inte skett någon större förändring
vare sig från regeringens sida eller på annat sätt. Vi står ungefär på samma
ställe i dag.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till den meningsyttring under
mom. 1 som Vänsterpartiet har fogat till betänkandet.
Anf. 162 LARS BJÖRKMAN (m):
Herr talman! Precis som Karl-Erik Persson sade kommer det här att bli
en upprepning av decemberdebatten. Det beror på att det är precis samma
fråga som vi hanterar, med den enda skillnaden att det finns ett förslag i bud-
getpropositionen med samma innehåll som vi diskuterade någon gång i mit-
ten av december.
Herr talman! Utskottets betänkande nr 21 avhandlar budgetpropositio-
nens förslag om köp av interregional trafik på järnväg. Dessutom behandlar
det upphandling av flygtrafiken på sträckan Östersund-Umeå helt i enlighet
med det beslut som vi fattade vid decembersammanträdet. Här har rege-
ringen föreslagit att en ersättning dessutom skall utgå till trafikhuvudmän-
nen för köp av den kollektivtrafik som vi har bundit oss för. Anslaget till
detta är ca 196 miljoner kronor.
Herr talman! Utskottet tillstyrker regeringens förslag att anslå bruttosum-
man 437 miljoner kronor för upphandling av den s.k. olönsamma interregio-
nala persontrafiken. Därmed fullföljer utskottet det redan fattade beslutet
om beloppsramens storlek för det kommande budgetåret. Att nu frångå
detta beslut skulle naturligtvis innebära att vi skulle dra på oss ökade kostna-
der. Detta kan knappast anses tillrådligt med hänsyn till den statsfinansiella
situation som vi har.
Att som socialdemokraterna med ganska godtyckliga nerdragningar på
administrationsanslagen för Banverk respektive Vägverk finansiera ytterli-
gare tågtrafik kan naturligtvis vara ett attraktivt och något förenklat sätt att
skapa ett utrymme. Men det vore kanske ändå på sin plats att man talade
om vilka konsekvenser detta skulle få för de olika verken.
Utskottet avvisar socialdemokraternas förslag, som innebär en utökning
av kostnadsramen, och jag yrkar avslag på denna reservation.
Också frågan om satsningen på nattågstrafiken, som även den har varit
uppe till diskussion i debatten, togs upp i samband med decemberbeslutet.
Vi talade redan då om att vi skall avvakta vilken effekt de ökade marknads-
föringsåtgärder som har satts in kan få för SJ:s del uppe i Dalarna. Vi tror
nog ändå att vi får en ökad beläggning och att det därmed blir möjligt för SJ
att klara av att köra nattågen på samma sätt som hittills.
Uppvaktningar har skett både hos utskottet - som har nämnts tidigare i
debatten - och hos departementet, och dessa har blivit väl bemötta. Ansva-
rigt statsråd har dessutom i en skrivelse till ett antal kommuner uppe i Da-
larna sagt att han för sin del är beredd att pröva om de linjer som har åbero-
pats kan komma att ingå i det trafikupphandlingsuppdrag som kommer att
vara aktuellt inför 1995 års upphandling. Uppgiften att bedöma behovet av
denna trafik kommer att läggas på den förhandlare som regeringen kommer
att ge uppdraget att genomföra upphandlingen gentemot den trafikutövare
som kommer att trafikera de berörda bandelarna.
Utskottet anser att det är viktigt att prövning av vilka järnvägslinjer och
vilka verksamheter som staten ekonomiskt skall understödja genom att
täcka underskott skall ske vid ett och samma tillfälle. Således kommer det i
nästa upphandlingsomgång åter att vara möjligt att ställa vikten av en bibe-
hållen nattågstrafik mot möjligheten att samtidigt klara av att täcka under-
skotten på övriga aktuella banavsnitt.
Utskottet vill också understryka den möjlighet som SJ i dag har, och som vi
också har pekat på i betänkandet, att med hjälp av tillgängliga AMS-medel
tidigarelägga beställningar av nya sovvagnar. Det skulle i så fall kunna bli ett
attraktivt komplement till det utbud man i dag kan erbjuda.
Ur det anslag om 437 miljoner kronor som är den yttre ramen skall enligt
de avtal som redan finns 27 miljoner gå till Inlandsbanan AB för att täcka
en del av den verksamhet som bedrivs där.
Herr talman! I detta förslag till beslut inryms vidare ett anslag om 9,3 mil-
joner kronor, avsett att täcka kostnader för upphandling av flygtrafiken mel-
lan Östersund och Umeå. Som utskottets representant vill jag tillstyrka även
detta förslag.
Jag vill vidare tillstyrka regeringens förslag att Vägverkets och Banverkets
administrationskostnader skall täckas med de begärda beloppen, 475 miljo-
ner respektive 312 miljoner. Samtidigt yrkar jag avslag på den s-reservation
i vilken det finns ett yrkande om omfördelning av dessa anslag.
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
147
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
148
Herr talman! Jag vill alltså yrka bifall till utskottets hemställan och avslag
på reservationen.
Anf. 163 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Lars Björkman tycker att vi förenklar då vi föreslår att man
skall skapa utrymme genom att minska i administrationen. Så är det inte.
Våra förslag till nedskärningar är mycket små, i jämförelse med den totala
summa som administrationen omfattar. Den nedskärning av administratio-
nen som vi föreslår betyder ändå väldigt mycket för den praktiska tågverk-
samhet som vi i stället vill satsa pengarna på. Vi tycker att det är viktigt att
tågen går på de här sträckorna, och därför vill vi att pengar flyttas från admi-
nistrationen till tågtrafiken.
Om vi, Lars Björkman, tycker att tågen skall gå på de sträckor som vi i
dag debatterar, måste vi säga det nu. SJ måste få besked om detta. Skall sov-
vagnstrafiken gå på sträckan Gävle-Göteborg-Malmö måste SJ veta det nu,
eftersom man i så fall måste bygga om sina asbestvagnar. Vi kan därför inte
vänta på ytterligare upphandlingar eller nya diskussioner, utan vi måste be-
stämma oss i dag.
Det är bra att Lars Björkman är rädd om pengarna - det måste vi vara.
Vi vet att vi lever under knappa förhållanden, och därför skulle det vara in-
tressant om Lars Björkman ville kommentera de diskussioner som nu har
förts om att regeringen vill låta den upphandling som faktiskt har skett mel-
lan SJ och de intressenter som jag tidigare nämnde gå tillbaka.
Anf. 164 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Jag sade redan i mitt huvudanförande att jag tycker att det
är en förenklad metod att bara helt ospecificerat skära ned ett administra-
tionsanslag och därmed skapa utrymme för en verksamhet som man anser
vara värdefull och viktig och därför vill slå vakt om. Vi måste ju samtidigt ta
ansvar för vilka uppgifter vi har lagt på respektive verk, med de ramar för
administrationskostnader som har anvisats via budgetpropositionen.
Med det resonemang som Ulrica Messing här gör sig till tolk för skulle
man naturligtvis kunna använda tekniken ännu längre. Om det nu är så en-
kelt att skapa nya utrymmen och flytta pengar, varför då inte spara ytterli-
gare på administrationskostnader, inte bara på de nu aktuella verken utan
också på alla andra verk? På så sätt skulle man kunna konstatera att det finns
utrymme för verksamheter som var och en av oss kan anse vara intressanta
att utveckla vidare. Det är något av ett opportunistiskt knep att ospecificerat
skära i de olika anslagen på det sättet.
Om Ulrica Messing är beredd att presentera vilka effekter hennes förslag
får, skall vi naturligtvis lyssna till hennes argument för att se om förslagen är
användbara. Men vi kan inte på förhand lova att de kommer att användas
på just det härområdet. I första hand blir det naturligtvis fråga om en bespa-
ring, och i andra hand blir det fråga om att använda resurserna på ett nytt
område.
Vad gäller möjligheten att utnyttja AMS-medlen till att bygga nya sovvag-
nar, eller t.o.m. bygga om sovvagnar som behöver renoveras, är det möjligt
att man i dag har relativt begränsad tid för att klara en sådan åtgärd. Som
tidigare talare redan har nämnt, diskuterades frågan vid decembersamman-
trädet. Om SJ bryr sig om riksdagens beslut, har man haft alla möjligheter
att utnyttja den tidsrymd som har gått från december och fram till i dag, dvs.
ungefär fyra månader. Det är i varje fall tidsmässigt ett bättre utgångsläge
än vad det skulle vara att starta efter det beslut som vi nu kommer att fatta.
Herr talman! Jag utgår från att Ulrica Messing är beredd att redogöra för
några av de konsekvenser som administrationsbidragets neddragning med-
för. När vi får kunskap om de konsekvenserna skall jag tala om ifall jag
tycker att de är godtagbara eller inte.
Anf. 165 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att Lars Björkmans svar till mig här i debatten är
mer positivt än vad diskussionerna i utskottet har varit. Nu säger Lars Björk-
man helt plötsligt att han är intresserad av att diskutera de konsekvenser som
våra förslag till besparingar kan få. Det är bra. Det har inte utskottsmajorite-
ten varit intresserad av tidigare. Vi får kanske återkomma till det.
Den sowagnsdiskussion som vi har haft uppe i debatten här i dag var inte
aktuell när vi debatterade ärendet i december. Den har alltså tillkommit ef-
ter det. Det är därför viktigt att SJ i dag får besked om vad vi anser i frågan.
Anf. 166 LARS BJÖRKMAN (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas att Ulrica Messing i morgon kommer att läsa pro-
tokollet från debatten. Hennes tolkning av mitt inlägg var kanske en aning
lättvindig. Jag sade ganska ordagrant att vi självfallet är intresserade av att
diskutera möjligheten till besparingar i fråga om alla administrativa kostna-
der, men vi kan inte på förhand binda oss för att resurserna kommer att
kunna användas till just det här ändamålet. Först då vi vet vilka effekter
olika besparingar får kan vi bestämma vilket utrymme som finns kvar för
nattågstrafik och annan trafik.
Ulrica Messing påstår att nattågstrafiken inte skulle ha varit uppe till dis-
kussion tidigare. Jag skulle då vilja påpeka att Ulrica Messing inte har tagit
del av de handlingar som togs fram vid det tillfället i december månad.
Jag deltog i debatten även vid det tillfället, och det framgick av mitt anför-
ande nu att vi hade exakt samma uppfattning med samma argumentering då
som i dag i fråga om nattågstrafiken. Frågan är inte ny, och frågan har be-
handlats. Vi är konsekventa så till vida att vi först vill studera effekterna av
åtgärderna för bearbetning av marknaden. Därefter vill vi bestämma om det
finns möjligheter att ytterligare satsa på trafiken.
Jag vill också upprepa att departementschefen i ett brev till kommunerna
i Kopparbergs län har skrivit att han är beredd att med stor uppmärksamhet
följa frågan för att därefter avgöra om det i nästa upphandlingsomgång finns
möjlighet att inrymma även sowagnstrafik.
Anf. 167 HANS STENBERG (s):
Herr talman! Jag vill säga några ord med anledning av motion T510.
Tågtrafik med X 12-tåg bedrivs på Mittlinjen mellan Sundsvall och Öster-
sund sedan juli 1992. Trafiken drivs i ett treårigt utvecklingsprojekt. Intres-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
149
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
150
senter är kommunerna Östersund, Bräcke, Ånge och Sundsvall och länssty-
relser och trafikhuvudmän i Västernorrlands och Jämtlands län samt SJ.
Trafiken tillgodoser ett regionalt pendlingsbehov och interregionala resor.
Tågen har en sjuttioprocentig genomsnittsbeläggning. Det är som alla här
vet en hög siffra. På pendelsträckorna är tågen fullsatta och har t.o.m. kapa-
citetsproblem. Sedan Mitthögskolan inrättades har enligt de uppgifter som
har kommit från SJ antalet interregionala resor ökat markant. Men den ök-
ningen sker från en låg nivå, och det dröjer ytterligare några år innan den
kan generera ett ekonomiskt hållbart resultat för SJ. Länsstyrelserna har
inte heller resurser för att finansiera en förlängning av projektet.
För de två länen Västernorrland och Jämtland är det absolut nödvändigt
att trafiken på Mittlinjen kan upprätthållas. Mitthögskolans möjligheter att
fungera som en högskola, både i Jämtland och i Västernorrland, skulle för-
sämras oerhört om trafiken på Mittlinjen läggs ned. Dessutom skulle
sträckan med all säkerhet ha ingått i upphandlingen av interregional person-
trafik på järnväg, om det inte redan hade pågått ett projekt på sträckan. Mot
den bakgrunden kan det inte vara rimligt att trafiken på den sträckan inte
kan fortgå när projektet avslutas.
För att säkra trafikens överlevnad och utveckling bör den upphandlas av
staten i samband med att projektet upphör. Trafiken har goda möjligheter
att på sikt bli företagsekonomiskt lönsamt och trafiklösningen är tungt för-
ankrad i båda länen.
Herr talman! Jag vill därför avsluta med att yrka bifall till den socialdemo-
kratiska reservationen. Då kan det ges möjligheter till upphandling av trafik.
Anf. 168 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Jag hade inte anmält mig på talarlistan, men när Ulrica Mes-
sing åberopade att jag hade varit närvarande vid ett sammanträde tyckte jag
att det vore oartigt att inte svara på detta.
Jag kände en stark sympati för hela Ulrica Messings anförande. Våra upp-
fattningar överensstämmer mycket väl. Men vi har ändå inom majoriteten
respektive inom minoriteten litet olika syn på när man kan vara beredd att
satsa pengar.
Jag uppmärksammade i Ulrica Messings anförande att hon var rädd om
pengarna. Det är egentligen det som det handlar om. Jag och vi inom Cen-
tern tycker att de pengar som satsas när det är absolut nödvändigt är väl an-
vända. SJ har dock vid olika tillfällen krävt bidrag inte bara för sowagnstra-
fiken. Trafikutskottets ledamöter gjorde vid ett tillfälle ett besök i Halland
och kunde då läsa i tidningen att SJ krävde bidrag för Västkustbanan. Så får
det inte vara.
Mycket av resonemanget kommer igen när vi så småningom skall disku-
tera frågan om konkurrensen, något som vi är positiva till.
Ulrica Messings beskrivning av det sammanträde som hon hänvisade till
var helt riktig. Jag står fortfarande kvar vid min uppfattning. Jag erkänner
att jag skulle känna mig som en svikare om det skulle komma en dag när
sowagnstrafiken läggs ned. Det är min bestämda uppfattning att den inte
skall läggas ned. Det besked som skall ges till SJ efter dagens sammanträde
är naturligtvis att sowagnstrafiken skall vara kvar.
Lars Björkman har redovisat att vi har den uppfattningen, och vi trycker
också på hos regeringen om att detta skall klaras. Näringslivet, SJ och rege-
ringen skall tillsammans kunna lösa den uppgiften. Om det visar sig vara
nödvändigt kommer man kanske i sista hand och begär pengar för detta, men
vi får inte anslå några medel i förväg för detta ändamål.
Jag kan ha förståelse för att det kan skilja litet grand i uppfattning mellan
opposition och majoritet, men vi är helt överens om att sowagnstrafiken är
nödvändig och att den skall vara kvar.
Anf. 169 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag vill börja med att tacka för Rune Thoréns artighet. Jag
uppskattar den, även om Rune Thorén i dag kanske inte lyckas få gehör för
sina åsikter inom den majoritet som han tillhör. Jag skall ta kopior av proto-
kollet från denna debatt och dela ut dem hemma. Det som Rune Thorén nu
har sagt är precis det som människor som bor längs den aktuella sträckan vill
höra. Tyvärr ger inte hela utskottet uttryck för samma uppfattningar.
Det som Rune Thorén säger är viktigt, men SJ måste få besked om att
denna uppgift är så viktig att vi i dag är beredda att satsa pengar på den.
Annars kommer det inte att finnas några sowagnar att åka i. Då blir det
inte fråga om att tågen kanske kommer att finnas kvar, utan det kommer i
verkligheten inte att vara möjligt att driva sowagnstrafik på sträckan, efter-
som det inte finns några vagnar att ta i anspråk.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU22 Funktionshindrades resemöjligheter (prop. 1993/94:100 del-
vis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU23 Meteorologi, geoteknik m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 14 april.)
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Köp av
kollektivtrafik
151
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
152
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:213 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Ar-
landabanan
Anmäldes att följande interpellationer framställts
den 12 april
1993/94:130 av Birgitta Dahl (s) till socialministern om Sverige och FN:s
barnkonvention:
Vi socialdemokrater har länge varnat för följderna för barnen av regering-
ens och de borgerliga kommunledningarnas politik.
I en rapport, som vi lade fram i september 1993 - Barnen - de stora förlo-
rarna - redovisade vi att barnen drabbades mer än några andra av regering-
ens politik och kommunernas besparingar.
Värst drabbas de barn som är mest sårbara och behöver mest stöd för sin
utveckling. Ur det som Bengt Westerberg brukar kalla valfrihetsrevolution
håller det på att växa fram en sorts ”de bortvaldas segregation”, där barn
växer upp i skilda världar, som beror på plånboken eller t.o.m. på språk,
religion eller etnisk tillhörighet.
Den rapport som Socialstyrelsen nu publicerat visar att vi på alla punkter
haft rätt i de varningar som regeringen och de borgerliga kommunpoliti-
kerna inte velat lyssna till. Barnombudsmannen påpekar att rapporten visar
att Sverige inte lever upp till sina åtaganden enligt FN:s barnkonvention.
Den stadgar bl.a. att varje land är skyldigt att efter måttet av sin förmåga
göra sitt yttersta för att tillgodose barnens behov.
Sverige var en av initiativtagarna till FN:s barnkonvention och en av de
första stater som undertecknade barnkonventionen. Vi har därför ett särskilt
ansvar att leva upp till våra åtaganden.
Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga socialminister Bengt Wester-
berg:
Vilka åtgärder tänker regeringen vidta för att säkerställa att Sverige lever
upp till sina åtaganden enligt FN:s barnkonvention?
1993/94:131 av Johan Lönnroth (v) till statsministern om informationstekno-
login:
”Det är i Europa och dess idéer som framtiden ligger”, skrev Carl Bildt i
boken Hallänning, svensk, europé. Mot den bakgrunden framstår det som
paradoxalt att hans första internationella elektroniska brev var ställt till
USA:s president - det handlade om embargot mot Vietnam - samt till just
Vietnam.
I statsministerns tal Människan - tekniken - framtiden vid IVA:s jubi-
leumssymposium den 7 februari nämndes över huvud taget varken Europa
eller den europeiska unionen. Det är begripligt mot bakgrund av att EU är
på efterkälken när det gäller användningen av den moderna informations-
teknologin. Statsministern hade inte kunnat koppla upp sig mot Jacques De-
lors eller Helmuth Kohl via det system statsministerns använder - Internet.
Statsministern föröskte i sitt IVA-tal göra ideologi av den nya tekniken.
Denna gång nämndes inte Marx produktivkrafter. I stället talades det om
”kollektivismens successiva borttynande” och om den ”marknadsekono-
miska revolutionen”. Statsministern hyllade också de ”förfinade intelligen-
sens och småskalighetens teknologier” som dominerar i stället för ”den råa
styrkan”.
Men den nya informationsteknologins dialektik är alldeles för komplice-
rad för att rymmas inom ramen för sådana slagord. Internet har sitt ursprung
i den federala statens beställningar och har inte haft någon kommersiell ope-
ratör bakom sig. Det har byggt på samarbete mellan engagerade människor
och organisationer med små inslag av profitintressen. Internet har, som Lars
Gustafsson påpekar (SvD Kultur den 10 april 1994), inte någon ägare eller
styrelse.
Statsrådsberedningens s.k. Bulletin Board System har inrättats efter före-
bild från Vita huset. Det ligger då nära till hands att jämföra statsministerns
tal den 4 februari med vice president Al Gores tal i samma ämne den 11 ja-
nuari i Los Angeles. Gore betonade där det samhälleliga ansvaret för att inte
privata intressen skall skapa monopol och förhindra allas tillgång till tekno-
logi.
Al Gore sade också i sitt tal att skolorna var de fattigaste samhällsinstitu-
tionerna när det gäller telekommunikationer och lovade att administratio-
nen skulle ”take action to avoid creating a society of information haves and
have nots”. Bildt talade mera vagt om att ”bredda” användningen men gav
inga exempel på hur detta skulle gå till.
Den ”datoriserade tågluffargenerationen vill erövra hela världen”, sade
statsministern också, och det är lätt att instämma i det. Men den unga gene-
rationen är också djupt misstänksam mot den maktkoncentration som finns
i såväl ekonomi och politik som informationsteknologi. I medievärlden är
ett litet fåtal jättebolag helt dominerande.
Vänsterpartiet välkomnar - som bl.a. framgår av vår informationstekno-
logiska motion från allmänna motionstiden - ett ökat samhälleligt engage-
mang på detta område. Vi tycker också att det är bra att statsministern själv
tagit ordförandeskapet i den kommission som skall leda arbetet. Men vi är
kritiska till avsaknaden av offentlig debatt om målet med verksamheten och
hävdar behovet av demokratisk insyn och medinflytande från riksdag och
allmänhet.
I den nyligen framlagda propositionen Utbildning och forskning föreslås
att medel ur Fond 92-94 skall avsättas till en stiftelse för att främja ökad an-
vändning av informationsteknologi. Enligt uppgifter i Computer Sweden
från den 8 april har nu också Kommunikationsdepartementet vänt sig till sju
internationella konsultgrupper med en förfrågan om de vill lämna anbud på
leverans av en rapport till den 23 juni som skall ”identifiera vad som konsti-
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
153
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
tuerar en informationsteknologisk infrastruktur av världsklass på medellång
(ett till tre år) och lång sikt (fem till tio år)”.
Regeringen avser tydligen att före valet och utan offentlig debatt låta en
stiftelse, vars ledning den själv utsett, låsa fast den framtida IT-strategin på
basis av idéer från internationella konsultbolag.
Mot denna bakgrund vill jag fråga statsministern:
1. Vilka initiativ avser statsministern ta för att den moderna informations-
teknologin skall främja demokrati, mångfald och jämlik tillgång till infor-
mation i Sverige och världen?
2. På vad sätt kommer allmänhet, riksdag och den kommande regeringen
efter valet att få påverka den informationsteknologiska strategin?
27 § Kammaren åtskildes kl. 20.47.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 4 § anf. 28 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 5 § anf. 65 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. beslut om samlad votering,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.00 och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
154
Onsdagen den 13 april
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
1 § Ny riksdagsledamot m.m.............................. 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 2
Meddelande om samlad votering .......................... 2
4 § Näringspolitik ...................................... 2
Näringsutskottets betänkande NU15
Debatt
Mats Lindberg (s)
Bengt Dalström (nyd)
Rolf L Nilson (v)
Kjell Ericsson (c)
Olle Lindström (m)
Gudrun Norberg (fp)
Roland Lében (kds)
Reynoldh Furustrand (s)
Jan Backman (m)
Bo G Jenevall (nyd)
Bo Nilsson (s)
Lars Bäckström (v)
Beslut fattades efter 5 §
5 § Företag med statligt ägande ........................... 55
Näringsutskottets betänkande NU16
Debatt
Bo Finnkvist (s)
Rolf L Nilson (v)
Olle Lindström (m)
Bengt Dalström (nyd)
Beslut............................................... 64
Näringsutskottets betänkande NU15
Näringsutskottets betänkande NU16
Beslut om samlad votering ............................... 70
6 § Stiftelser.......................................... 71
Lagutskottets betänkande LU12
Debatt
Per Erik Granström (s)
Stig Rindborg (m)
Beslut fattades efter 10 §
7 § Fotografirättens integration i upphovsrättslagen, m.m........ 74
Lagutskottets betänkande LU16
Debatt
Gunnar Thollander (s)
155
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
Elisabeth Persson (v)
Bertil Persson (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Beslut fattades efter 10 §
8 § Skärpta åtgärder mot immaterialrättsliga intrång ........... 87
Lagutskottets betänkande LU17
Beslut fattades efter 10 §
9 § Konkursrättsliga frågor............................... 87
Lagutskottets betänkande LU20
Debatt
Stig Rindborg (m)
Hans Stenberg (s)
Lennart Hedquist (m)
Beslut fattades efter 10 §
10 § Anslag till polisväsendet............................. 93
Justitieutskottets betänkande JuU19
Debatt
Lars-Erik Lövdén (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Berith Eriksson (v)
Britta Bjelle (fp)
Lennart Fridén (m)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Beslut ............................................... 117
Lagutskottets betänkande LU12
Lagutskottets betänkande LU16
Lagutskottets betänkande LU17
Lagutskottets betänkande LU20
Justitieutskottets betänkande JuU19
Beslut om uppskjuten votering............................ 124
Ajournering .......................................... 124
Återupptagna förhandlingar .............................. 124
11 § Anslag till rättshjälp, m.m............................ 125
Justitieutskottets betänkande JuU20
Debatt
Sigrid Bolkéus (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Siw Persson (fp)
Berith Eriksson (v)
Beslut skulle fattas den 14 april
12 § Anslag till åklagarväsendet ........................... 130
Justitieutskottets betänkande JuU23
Debatt
Bengt-Ola Ryttar (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Birgit Henriksson (m)
Beslut skulle fattas den 14 april
156
Försök i vissa kommuner där väljarna skall kunna avge särskild
personröst ...................................... 135
Konstitutionsutskottets betänkande KU23
Debatt
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Beslut skulle fattas den 14 april
Anslag till statschefen och regeringen................... 137
Konstitutionsutskottets betänkande KU29
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Kenneth Attefors (nyd)
Ingvar Svensson (kds)
Beslut skulle fattas den 14 april
Riksdagen och dess myndigheter ...................... 138
Konstitutionsutskottets betänkande KU35
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Simon Liliedahl (nyd)
John Bouvin (nyd)
Ingvar Svensson (kds)
Beslut skulle fattas den 14 april
Den statliga rationaliseringsverksamheten och revisionen .... 140
Finansutskottets betänkande FiU9
Beslut skulle fattas den 14 april
Riksgäldskontoret och kostnader för statsskuldens förvaltning 140
Finansutskottets betänkande FiU12
Beslut skulle fattas den 14 april
Utvidgning av det nordiska dubbelbeskattningsavtalet om arv
och gåva ........................................ 141
Skatteutskottets betänkande SkU36
Beslut skulle fattas den 14 april
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Gambia....... 141
Skatteutskottets betänkande SkU37
Beslut skulle fattas den 14 april
Dubbelbeskattningsavtal mellan Sverige och Bolivia........ 141
Skatteutskottets betänkande SkU38
Beslut skulle fattas den 14 april
Bibliotek, bildkonst, konsthantverk m.m................. 141
Kulturutskottets betänkande KrU22
Debatt
Ingegerd Sahlström (s)
Stina Gustavsson (c)
Beslut skulle fattas den 14 april
Köp av kollektivtrafik............................... 144
Trafikutskottets betänkande TU21
Debatt
Ulrica Messing (s)
Karl-Erik Persson (v)
Prot. 1993/94:87
13 april 1994
157
Prot. 1993/94:87 Lars Björkman (m)
13 april 1994 Hans Stenberg (s)
Rune Thorén (c)
Beslut skulle fattas den 14 april
23 § Funktionshindrades resemöjligheter .................... 151
Trafikutskottets betänkande TU22
Beslut skulle fattas den 14 april
24 § Meteorologi, geoteknik m.m.......................... 151
Trafikutskottets betänkande TU23
Beslut skulle fattas den 14 april
25 § Bordläggning ..................................... 152
26 § Anmälan om interpellationer
1993/94:130 av Birgitta Dahl (s) om Sverige och och FN:s barn-
konvention .................................... 152
1993/94:131 av Johan Lönnroth (v) om informationsteknologin 152
158
gotab 46487. Stockholm 1994