Onsdagen den 30 mars
Kl. 9.00 - 14.28
Protokoll
1993/94:83
Justerades protokollet för den 24 mars.
Proposition 1993/94:125 Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudget till
statsbudgeten för budgetåret 1993/94, m.m. föredrogs och hänvisades enligt
följande:
Avsnitt 1 Inledning (textavsnitt) till finansutskottet
Avsnitt 2 Justitiedepartementet till justitieutskottet
Avsnitt 3 Utrikesdepartementet till utrikesutskottet
Avsnitt 4 Försvarsdepartementet till försvarsutskottet
Avsnitt 5 Socialdepartementet till socialförsäkringsutskottet
Avsnitt 6 Finansdepartementet till finansutskottet
Avsnitt 7 Utbildningsdepartementet till utbildningsutskottet
med undantag för punkt
2 C 3 Bidrag till kontakttolkutbildning till kulturutskottet
Avsnitt 8 Arbetsmarknadsdepartementet till arbetsmarknadsutskottet
Avsnitt 9 Näringsdepartementet till näringsutskottet
med undantag för punkt
2 F 11 Byggforskning till bostadsutskottet
Avsnitt 10 Miljö- och naturresursdepartementet till jordbruksutskottet
med undantag för punkt
2 D 1 Förvaltningskostnader för Centralnämnden för fastig-
hetsdata till bostadsutskottet
Avsnitt 11 Förteckning över anslag på tilläggsbudget till statsbudgeten för
budgetåret 1993/94 som begärs i prop. 125 till finansutskottet
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 83
Votering:
175 för utskottet
139 för res. 2
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 29 fp, 25 c, 25 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 2: 128 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 6 m, 4 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 10 (differentiering inom kriminalvården)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
177 för utskottet
138 för res. 3
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 73 m, 29 fp, 26 c, 25 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 3: 127 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 7 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 13 (frivårdsfrågor)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 15 (personalens kontrollbefogenheter)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
295 för utskottet
22 för res. 5
1 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 23 kds, 10 v, 2-
För res. 5: 21 nyd, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 2 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 16 (narkotika i anstalt m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
295 för utskottet
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
23 för res. 6
I avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 25 kds, 11 v, 3 -
För res. 6: 2 s, 21 nyd
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 18 (anslag till Kriminalvården)
1. utskottet
2. mot. Ju805 yrk. 3 och 5 (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 19 (anslag till Utlandstransporter)
1. utskottet
2. mot. Ju805 yrk. 7 (v)
Votering:
309 för utskottet
II för mot.
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 26 kds, 21 nyd, 3-
För mot.: liv
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU18 Anslag till Brottsförebyggande rådet m.m.
Mom. 1 (anslag till Brottsförebyggande rådet)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
182 för utskottet
130 för res. 1
10 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För res. 1: 128 s, 1 v, 1 -
Avstod: 10 v
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 2 (inriktningen av kriminalpolitiken)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
180 för utskottet
133 för res. 2
8 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 22 nyd, 2 -
För res. 2: 129 s, 3 v, 1 -
Avstod: 1 m, 7 v
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 4 (lokala brottsförebyggande organ m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
182 för utskottet
140 för res. 3
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För res. 3: 128 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 5 (allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
296 för utskottet
25 för res. 4
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 74 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 2-
För res. 4: 2 s, 22 nyd, 1 -
Frånvarande: 9 s, 6 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU14 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartementets område
Mom. 9 och 10 (fredsbevarande verksamhet m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (s)
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Votering:
181 för utskottet
141 för res. 1
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För res. 1: 129 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 15 (Sekretariatet för Europainformation)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
309 för utskottet
12 för men.
1 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 75 m, 29 fp, 26 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För men.: 11 v, 1 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 20 (föreskrifter för F 2-anslaget)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
179 för utskottet
142 för res. 2
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 27 fp, 26 c, 26 kds, 22 nyd, 2 -
För res. 2: 128 s, 1 fp, 1 c, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 25 (överföring av F 2-anslaget till Civildepartementet fr.o.m. budget-
året 1995/96)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Votering:
179 för utskottet
143 för res. 2
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För res. 2: 129 s, 1 fp, 1 c, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 26 (information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande
utveckling)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
3. res. 3 i motsvarande del (nyd)
Förberedande votering:
149 för res. 2
23 för res. 3
150 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
176 för utskottet
144 för res. 2
2 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 27 fp, 26 c, 26 kds, 20 nyd, 2 -
För res. 2: 129 s, 2 fp, 1 c, 11 v, 1 -
Avstod: 2 nyd
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 30 (forskningsverksamhet av särskild utrikes- och säkerhetspolitisk
betydelse)
1. utskottet
2. res. 3 i motsvarande del (nyd)
Votering:
296 för utskottet
22 för res. 3
2 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 2-
För res. 3: 22 nyd
Avstod: 1 fp, 1 -
Frånvarande: 11 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 31 (utrikesförvaltningen)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (nyd)
Votering:
292 för utskottet
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
23 för res. 4
4 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 25 kds, 11 v, 2 -
För res. 4: 22 nyd, 1 -
Avstod: 4 s
Frånvarande: 11 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 35 (besparingar i fråga om den svenska delegationen till FN:s general-
församling)
1. utskottet
2. res. 4 i motsvarande del (nyd)
Votering:
298 för utskottet
23 för res. 4
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 2-
För res. 4: 22 nyd, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa
Mom. 1 (principer för länderfördelning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
181 för utskottet
139 för res. 1
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 22 nyd, 2-
För res. 1: 128 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 3 (omallokering av valutastöd)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 4 (integrering av anslag för miljösamarbete)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom, 5, 6 och 8 (organisation och redovisning av östsamarbetet m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 9 (samarbetets mål och inriktning i övrigt)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (nyd)
Votering:
298 för utskottet
23 för res. 5
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 3 -
För res. 5: 1 s, 22 nyd
Frånvarande: 10 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom 11, 14 och 19 (BITS roll i östsamarbetet)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 21 (utökad exportkreditgarantiram)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
298 för utskottet
22 för res. 7
1 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 74 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 2-
För res. 7: 21 nyd, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 9 s, 6 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 23 (u-krediter)
1. utskottet
2. res. 8 (nyd)
Votering:
297 för utskottet
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
21 för res. 8
2 avstod
29 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 73 m, 29 fp, 27 c, 26 kds, 11 v, 2 -
För res. 9: 21 nyd
Avstod: 1 nyd, 1 -
Frånvarande: 9 s, 7 m, 4 fp, 4 c, 1 nyd, 3 v, 1-
Mom 31 (bistånd till bostadsbyggande)
1. utskottet
2. res. 9 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 38 (G 3 Avsättning för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt
stöd och exportkreditgarantier)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
Votering:
169 för utskottet
149 för res. 10
3 avstod
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 9 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 26 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
För res. 10: 120 s, 19 nyd, 9 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 1 nyd, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 4 fp, 4 c, 2 nyd, 3 v, 1 -
Leif Marklund (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha rös-
tat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Andre vice talmannen meddelade att skatteutskottets betänkande SkU20,
finansutskottets betänkanden FiU7 och FiU8, jordbruksutskottets betän-
kande JoU13 samt näringsutskottets betänkande NU14 skulle avgöras i ett
sammanhang efter avslutad debatt.
10
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU20 Skattepolitiken.
Anf. 1 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande behandlas ett antal mycket viktiga social-
demokratiska motioner. Dess värre har de avstyrkts av majoriteten i utskot-
tet. Jag är övertygad om att skattefrågan kommer att vara en av de stora
valfrågorna. Här går en mycket klar skiljelinje mellan oss socialdemokrater
och den borgerliga regeringen.
Eftersom Skattebetalarnas förening nu går ut i en stor och dyrbar annons-
kampanj mot oss socialdemokrater, vill jag redogöra för vår skattepolitik,
som vi tar upp i reservation nr 1 till betänkandet.
Syftet med skattereformen, som genomfördes inkomståret 1991, var att
skapa en samhällsekonomiskt effektiv beskattning, som samtidigt uppfyller
fördelningspolitiska mål. Avsikten var att få en likformig och neutral be-
skattning av arbete och kapital och av olika inkomster samt att beskatt-
ningen skulle ge de skatteintäkter som ett gott och väl fungerande samhälle
behöver.
Reformen byggde på en rättvis fördelning av skatteuttaget och på uppfatt-
ningen att effektiva hinder mot skattefusk och skatteplanering är nödvän-
diga för förtroendet för vårt skattesystem. Beskattningen skulle därför bygga
på likformighet, enkelhet och rättvisa.
En likformig beskattning var en ledstjärna i skattereformen. Med en bre-
dare bas för både indirekt och direkt beskattning blev det möjligt att sänka
inkomstskatterna, samtidigt som man skapade förutsättningar för ett stabilt
underlag för vår välfärdspolitik.
I breddningen av basen för den indirekta beskattningen låg ett ökat uttag
av miljöavgifter. Med skattereformen inleddes en skatteväxling på 7 miljar-
der kronor, från skatter på arbete till skatter på resursförbrukning och miljö-
förstöring. Detta borde glädja åtminstone centerpartisterna.
Vi socialdemokrater har redovisat våra skatteförslag för de kommande
åren.
Vi vill höja grundavdraget för 1994. Det ger alla löntagare en skattesänk-
ning på omkring 745 kr.
Vi vill återinföra grundavdraget vid den statliga beskattningen från 1995
och samtidigt höja statsskatten med 5 %.
Vi håller fast vid överenskommelsen om att det stora flertalet löntagare
bara skall betala kommunal skatt. För att få betala mer i statsskatt måste
man tjäna mer än 20 000 kr i månaden. Det här är någonting som vi gemen-
samt borde försöka lära Skattebetalarnas förening.
Vi vill att kapitalskatten skall ligga kvar på 30 %. Därmed behåller ränte-
avdragen sitt värde. Det har betydelse för dem som bor i bostadsrätter eller
egna hem - det gör de allra flesta löntagare. Den som betalar 20 000 kr i
ränta på ett bostadslån slipper t.ex. en skattehöjning på 1 500 kr.
Skattepolitiken
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
Vi vill också återgå till en enhetlig kapitalbeskattning, genom att riva upp
alla skattelättnader för passiva kapitalinkomster.
Herr talman! Den som lever på utdelningar och aktieinkomster kommer
att få betala lika mycket i skatt som efter 1991 års skattereform. Den som
tjänar 14 000 kr i månaden får en skattesänkning 1994, inte en höjning på
13 000 kr, som Skattebetalarnas förening påstår. Med vår politik slipper de
som betalar räntor på bostadslån dessutom den borgerliga skattehöjningen.
Vårt förslag till utformning av den statliga inkomstskatten medför sänkt
skatt för stora grupper vanliga löntagare, med inkomster upp till 250 000 kr
per år. Det här kan man inte säga nog många gånger. I stället höjs skatten
på de verkligt höga inkomsterna.
Det här är vår politik. Det innebär, herr talman, skattelättnader för alla
vanliga löntagare, för det stora flertalet inom LO-, TCO- och SACO-kollek-
tivet. I våra motioner finns förslag till skattehöjningar på sammanlagt 8,3
miljarder kronor, men samtidigt föreslår vi skattesänkningar på drygt 9 mil-
jarder kronor.
Vi vill höja skatten på passiva kapitalinkomster och på de högsta inkoms-
terna. Men vi vill samtidigt sänka skatten för vanliga löntagare och för före-
tag som satsar och investerar. Företagen kommer inte heller att behöva be-
tala mer skatt, som det påstås i den borgerliga propagandan.
Vi går tillbaka till en skattesats på 30 %. Samtidigt föreslår vi bl.a. återin-
förande av företagens rätt till avdrag på utdelning av nyemissioner och en
tillfällig möjlighet till förmånliga direktavskrivningar.
Vår politik syftar till goda förutsättningar för produktion och företagande,
inte för passivt ägande och spekulativa placeringar. Detta är vår politik:
sänkt skatt på arbete och investeringar, en ansvarsfull budget, en rättvis för-
delning av bördorna.
Herr talman! Hösten 1991 rivstartade den moderatledda regeringen ge-
nom att komma med en rad förslag som innebar avsteg från skattereformen.
Den borgerliga politiken drivs av föreställningen att skattesänkningar för
passiva kapitalinkomster skall leda till ökad ekonomisk aktivitet. Men det
finns inte någon trovärdig grund för en sådan uppfattning. Det står däremot
klart att regeringens politik har lett till att klyftorna i samhället har ökat dras-
tiskt. Vi är på väg mot ett tvåtredjedelssamhälle.
Riktlinjerna i vår motion utgår från skattesystemets grundläggande funk-
tion: att finansiera de offentliga utgifterna. Ett modernt och dynamiskt sam-
hälle förutsätter ett gemensamt ansvarstagande, inte bara för gemensamma
nyttigheter och funktioner utan också för samhället som sådant och för en
god samhällsutveckling. Detta utgör grunden för skattepolitiken.
Det behövs en offentlig sektor som svarar för väsentliga samhällsfunktio-
ner, för investeringar i den gemensamma infrastrukturen och för ett generellt
trygghetssystem. Kostnaderna för denna offentliga sektor måste betalas av
medborgarna gemensamt och efter förmåga. För detta, herr talman, har vi
ett stort stöd bland svenska folket.
Den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att grundavdrag inte skall få
göras vid den statliga beskattningen innebär att fler skattebetalare än som
var avsikten kommer att få ca 50 % i marginalskatt. Beslutet innebär också
12
att alla som betalar statsskatt får en lika stor skattehöjning i kronor räknat,
oavsett inkomst. Detta är inte acceptabelt från fördelningspolitisk synpunkt.
Herr talman! Jag skall säga ytterligare några ord om inkomst av kapital.
Vi anser att skattesatsen skall vara 30 % även efter den 1 januari 1995.
Det innebär att ränteavdragen behåller sitt 30-procentiga värde och att man
undviker att sätta ytterligare press på bostadsmarknaden. Det är mycket vik-
tigt med tanke på dagens höga boendekostnader.
Jag måste få fråga Harry Staaf om inte boendekostnaden också kan oroa
en försynt kds-politiker.
Som vi har framfört vid flera tillfällen finns det behov av en förmögenhets-
skatt även i framtiden. På sikt bör förmögenhetsskatten utformas efter
samma principer som det övriga skattesystemet, dvs. ökad likformighet, bre-
dare skattebas och lägre skattesatser. Skatteunderlaget för arvs- och gåvo-
skatten och förmögenhetsskatten har beräknats enligt i stort sett samma
principer, och vi anser att den kopplingen bör bibehållas.
Den socialdemokratiska regeringen på den gamla goda tiden redovisade
ett förslag i en departementspromemoria, Reformerad företagsbeskattning.
Vi instämmer nu liksom tidigare i uppfattningen att detta förslag bör kunna
tjäna som grund för en reformering av förmögenhets-, arvs- och gåvobe-
skattningen. Det bör samtidigt framhållas att detaljlösningar i promemorian
behöver övervägas ytterligare.
Herr talman! Vår reservation nr 6 handlar om stipendier. Det mest stö-
tande med förslaget att avskaffa den tidigare skattefriheten för stipendier är
att man nu enbart vill klämma åt fackföreningsrörelsen. Men att försvåra
för svensk fackföreningsrörelse ligger ju helt klart i linje med den borgerliga
strategin.
Majoriteten i utskottet har beslutat att tillstyrka en moderatmotion, som
handlar om att dagmammor med färre än fem dagbam bör kunna få F-skatt-
sedel. Anledningen till detta jehu i utskottsmajoriteten är ett fall här i Stock-
holm.
Till bakgrunden hör att en kommun inte får utge vårdnadsbidrag. Avsik-
ten med barnomsorgspengen var att privata företag skulle kunna konkurrera
med kommunala dagis. Men nu ser man en möjlighet att den vägen delvis
kringgå förbudet mot kommunalt vårdnadsbidrag. Det är bakgrunden.
I det aktuella fallet var det en person som skulle ta hand om sitt barnbarn.
Genom att registrera sig som företagare skulle hon kunna kvittera ut barn-
omsorgspengen som ett vårdnadsbidrag. Men skattemyndigheterna fann vid
sin prövning att verksamheten inte hade den omfattning och varaktighet som
kännetecknar ett företag och medgav alltså inte F-skattsedel.
Jag tycker inte att det ankommer på riksdagen eller regeringen att interve-
nera i skattemyndigheternas tillämpning av lagen. Vad motionären vill
uppnå är förmodligen i stället att ändra kriterierna för tilldelning av F-skatt-
sedel.
Med dessa ord yrkar jag bifall till reservation 1 och 2, men jag står givetvis
bakom även de andra reservationerna till betänkandet.
Anf. 2 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Till detta betänkande har Ny demokrati faktiskt 9 reserva-
tioner och ett särskilt yttrande.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
14
Jag vill till att börja med tala om hur Ny demokrati ser på skattepolitiken.
Till skillnad från övriga partier i denna kammare vill Ny demokrati göra
stora besparingar i budgeten, men vi vill inte göra dem på bekostnad av de
svaga eller arbetande grupperna i samhället. Vi vill i stället göra direkta be-
sparingar i budgeten som inte berör löntagarna.
Vi vill spara på biståndspolitiken, flyktingpolitiken och organisationsbi-
dragen, som man har hört så mycket om. Det gäller speciellt de politiska
ungdomsorganisationerna som skriver upp medlemmar som de inte har och
som förskansar sig medel från skattebetalarna. Vi vill också spara på familje-
politiken, som vi vill göra om helt. Genom att reformera den vill vi spara 21
miljarder.
Ny demokrati vill också att alla skall betala skatt här i Sverige. I dag finns
det 20 000-25 000 företagare som har sin verksamhet här men som inte beta-
lar skatt i Sverige därför att de är skrivna utomlands.
Genom sådana här kraftiga besparingar i budgeten vilka inte innebär att
man höjer skatten för löntagare osv. vill Ny demokrati i stället sänka skatten
på strategiska ställen, så att riktiga arbetstillfällen kan skapas.
Detta är vår strategi, och den är vi inte ensamma om. OECD-rapporten
som kom för några månader sedan bekräftar exakt Ny demokratis ekono-
miska politik.
Herr talman! Jag skall gå närmare in på Ny demokratis reservationer.
En reservation handlar om att det skall vara en skattefrihet på räntor upp
till 1 000 kr för barn och ungdom. Det är ganska logiskt att inte beskatta ung-
domar som sparar pengar och får en liten ränteintäkt på detta sparande. Vi
vill, som sagt, att det skall vara en skattefrihet på räntor upp till 1 000 kr.
En annan reservation handlar om bilförmåner och beskattning av tjänste-
bilar. Om bilindustrin över huvud taget skall kunna behållas i Sverige bör
tjänstebilen inte beskattas så mycket som den gör i det här landet. Vår be-
skattning är bland de högsta i världen.
När bilen används som arbetsredskap på ett litet företag bör den inte vara
förmånsbeskattad. Det är självklart. Tänk om man skulle beskattas för sin
skruvmejsel och sina arbetskläder som man använder i arbetet. Ny demo-
krati har slagits hårt för att bilar som används som arbetsredskap inte skall
beskattas.
Vi anser också att bilaccisen - nyprisskatten på en bil - bör sänkas för bilar
med s.k. airbags och ABS-bromsar, dvs. låsningsfria bromsar. Staten bör
faktiskt medverka till detta. Sänk skatten på nypriset för bilarna, så att air-
bags och ABS-bromsar införs på nästan alla bilar!
För några år sedan, när avgasrening skulle installeras på bilarna, tyckte vi
i denna kammare att man skulle subventionera. Då kunde vi ge ett bidrag
till dem som installerade avgasrening på sina bilar. Nu handlar det om
mänskligheten och om minskade trafikolyckor. Då kan staten inte hjälpa till.
Det skulle säkert löna sig i slutändan.
Vi har vidare en reservation som handlar om lunchförmåner. Det är så fult
att i den här kammaren tala i egen sak. Jag måste säga att jag talar i egen
sak. Jag har nämligen jobbat inom industrin och på byggarbetsplatser i näs-
tan hela mitt liv. Jag vet vad som hände i skattereformen 1990/91. Då inför-
des en skatt på lunchförmåner. Vad hände på t.ex. Volvo, där jag jobbade?
Där fanns sju eller åtta matsalar. Det var alltid kö. Alla arbetare och tjänste-
män gick till matsalarna och åt ett rejält mål lunch med grönsaker. Skatten
infördes, och det blev tomt i matsalen. Alla började äta mackor och mycket
sämre kost.
Nu har det gjorts en utredning. Man trodde att man skulle få in flera mil-
jarder kronor i skatt genom att beskatta förmånen. Det visade sig att när-
mare 1 miljon människor mer eller mindre slutade äta ett riktigt mål mat om
dagen. De åt sina smörgåsar. Utredningen har kommit fram till att man en-
dast har fått in 350 miljoner kronor.
Det är faktiskt ganska sunt förnuft att införa denna skattefria lunchfömån
igen. Jag tror att det i denna kammare finns en majoritet för den uppfatt-
ningen, men det handlar väl om valtaktik. Om socialdemokraterna skulle
vinna valet till hösten förmodar jag att de inför denna förmån. Även om det
blir en borgerlig regering tror jag att denna reform är genomförd inom ett
och ett halvt år. Förslaget kommer kanske från fel sida, som vanligt.
En reservation handlar om trav- och galopphästar. Nu pratar Peter Kling
i egen sak igen, sägs det. Jag har nämligen en häst. Jag pratar bara i egen
sak i ett avseende. Jag pratar för skattebetalarna. Trav- och galoppsporten
omsätter 18 miljarder kronor. Nu vill man beskatta hästägare som har en
häst som går med vinst. Det betyder att man på sin höjd får in 5-10 miljoner
kronor. I denna 18-miljardersindustri jobbar omkring 60 000 människor. Jag
vet hur det är inom hästsporten. Allt färre människor satsar på att köpa häs-
tar. Det betyder att denna sport mer eller mindre kommer att minska. Om
den nu, mina damer och herrar i kammaren, minskar med 10 % betyder det
att denna sport förlorar 1,8 miljarder i omsättning. Till detta kommer ett
skattetryck på ungefär 50 %. Skattebetalarna förlorar 900 miljoner på detta.
Men det är väl förnuftigt att förlora 900 miljoner i den enda ändan och i bästa
fall få in 5 miljoner i den andra.
Ja, jag talar i egen sak i den meningen att jag talar för skattebetalarna och
väljarna. Jag talar inte för någon annan.
Till sist skulle jag vilja ta upp vårt särskilda yttrande. Ny demokrati anser
nämligen att Lindbeckkommissionens förslag till åtgärder skall genomföras.
Det anser de flesta i denna kammare, men ingen driver frågan.
Ny demokrati ställer sig bakom Lindbeckkommissionens 113 punkter. Vi
undrar varför man inte kan driva dessa frågor i denna kammare. Man sätter
till denna utredning, och nästan alla tycker att den är bra, men ingen gör
någonting.
Herr talman! Ny demokrati står givetvis bakom alla sina 9 reservationer,
men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 7 i mom. 10, reservation
8 i mom. 11 och reservation 12 i mom. 17.
Anf. 3 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Dagens skattedebatt kommer att stå mellan två huvudalter-
nativ. Regeringspartierna kommer att försvara sin politik mot kritiken från
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är en debatt där höger ställs
mot vänster. Så har det ofta varit i skattepolitiken, men inte alltid. För fyra
år sedan gick rågångarna på ett annat sätt.
Herr talman! I går kväll, när jag satt på kammaren och funderade på
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
15
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
denna debatt, grep jag ett fyra år gammalt betänkande i bokhyllan. Det var
ett gammalt, tummat och slitet exemplar av betänkande 1989/90:SkU30 om
århundradets skattereform. Detta betänkande är bara fyra år gammalt. Det
ser ut som om det kunde vara 100 år. Så tummat är det.
När man gör en omläsning, som jag gjorde i går kväll, och jämför med
dagens dokument, 1993/94:SkU20, ser man att argumenten och ståndpunk-
terna har ändrats på oerhört många punkter.
Herr talman! Alla har givetvis rätt att ändra sig. Politiker både kan och
bör modifiera sina ståndpunkter i takt med ekonomiska och även politiska
konjunkturer. Det är rimligt, men ett krav som man kan ställa är att politi-
kerna erkänner och motiverar sina nya ställningsstaganden.
När det gäller principerna för skattereformen är förändringarna så stora
att det nästan är en absurd paradox att påpeka att Vänsterpartiet i dag, vid
en strikt saklig bedömning, tillhör ett av de riksdagspartier som står närmast
skattereformen. Det beror inte på att vi har ändrat oss på så många punkter.
Herr talman! I huvudsak har vi gjort som Magnus Uggla sjunger i radion
ibland: Vi har stått stilla. När hela kompaniet är på flykt kommer den som
står stilla att närma sig frontlinjen. Så blir det naturligtvis.
Herr talman! Vi vägrar fortfarande att se 50 % i marginalskatt som en
gräns som inte får överskridas. Därför föreslår vi att skatten höjs till 25 %
för inkomster över brytpunkten. I dag står Vänsterpartiet och Socialdemo-
kraterna enade på denna punkt. I det här fallet är det Socialdemokraterna
som har ändrat sig. Det tycker jag är bra.
Vänsterpartiet går sedan längre, precis som vi gjorde 1990, och säger att
det bör finnas en högre skatt för riktigt höga inkomster. Vi föreslår därför
fortfarande ett nytt skatteskikt för inkomster över 300 000 kr.
För dessa förslag kommer vi att få kritik. Regeringen kommer att säga att
sådana förslag ökar skattekilarna och att Sverige inte bör ha dramatiskt
högre marginalskatter än omvärlden på arbetsinkomster. Herr talman! Re-
geringen har rätt. Jag anser att det ligger en hel del i den kritiken.
Bl.a. därför har vi i Vänsterpartiet modifierat våra ståndpunkter sedan
1990. Då krävde vi 40 % i statlig skatt på inkomster över 300 000 kr. I dag
säger vi 30 %. Det är en betydande minskning, men fortfarande skulle en
sådan skatteskärpning ge 6 miljarder i ökade intäkter.
För detta och våra andra förslag till skattehöjningar har jag många argu-
ment, bl.a. 172 000 miljoner kronor, dvs. 172 miljarder. Det är det budget-
underskott som anges i årets finansplan. 1990 var Sveriges statsfinanser i ba-
lans. 1994 är ordet obalans en mycket kraftig underdrift.
Herr talman! Det är sant att 60 % marginalskatt som vi föreslår gör att
Sverige kommer på internationell toppnivå när det gäller att ha högsta mar-
ginalskatten. Men andra länder i den internationella ekonomin klarar den
nivån.
Detta fick vi i skatteutskottet lära oss när vi i höstas gjorde ett besök i
Nederländerna. Då träffade vi Kristdemokraterna, som var regeringsbärare,
i finansutskottet. Där sades det: Visst vill man sänka skatten - man hade
60 % som högsta marginalskatt. Men det var svårt eftersom man hade
mycket stora underskott. Man tog ett ansvar, inte för vissa väljargrupper
16
utan för helheten. Men i Holland var Kristdemokraterna å andra sidan inte
ett stödparti till den holländska högern, och däri ligger ju en skillnad.
Herr talman! Ett onödigt högt skattetryck skall naturligtvis undvikas. Men
om jag personligen tvingas välja mellan att betala världens högsta marginal-
skatt och att sända världens snabbast ökande statsskuld till mina barn, då
väljer jag att betala skatt. Jag tycker inte att det är roligt. Men allt som är
ansvarsfullt är inte roligt.
1990 varnade jag i kammardebatten för en finansiering av skattereformen
med dynamiska effekter. 1990 sade jag till Moderaterna och Bo Lundgren,
som nu är statsråd, att det inte finns något perpetuum mobile i mekaniken
och inte heller några självfinansierade skattesänkningar i politiken. Då me-
nade representanter för fyra partier att jag hade fel. I dag önskar jag att jag
hade haft fel 1990. Det hade varit bra om jag hade haft fel.
1990 accepterade vi i Vänstern de andra partiernas bud om en sänkning
av företagsskatten till 30 %. Jag, och uppenbarligen också Socialdemokra-
terna, står fast vid det budet. Andra parter har ändrat sig.
1990 acceperade vi i Vänstern att den högsta skatten på kapitalinkomster
sänktes från 72 % till 30 %. Det gjorde vi i utbyte mot att alla kapitalinkoms-
ter i princip skulle beskattas med 30 %. Jag, och uppenbarligen också Social-
demokraterna, står fast vid det budet. Andra parter har uppenbarligen änd-
rat sig.
Herr talman! Det finns radikala röster som säger att skattereformen borde
rivas upp. I det kravet ligger berättigad kritik mot sneda fördelningseffekter
och mot den underfinansiering som ökat budgetunderskotten. I sak är det
dock ett omöjligt krav. Man kan ju inte riva upp något som efter fyra års
bruk är så trasigt som århundradets skattereform är.
I dag gäller det snarast att restaurera reformen. På det området har den
moderatledda politiken gjort störst skada. Det är också möjligt att påböija
den restaureringen redan till hösten. I reservation nr 1 från Socialdemokra-
terna finns det riktlinjer för ett sådant projekt. Vi i Vänsterpartiet yrkar bi-
fall till den reservationen.
När jag till hösten återtar mitt arbete i skatteutskottet - en del önskar kan-
ske att jag inte skall göra det, men jag ämnar ändå göra det - tänker jag inte
nöja mig med att restaurera det som har rivits ner. I stället vill jag delta i
arbetet på att skapa något nytt och bättre.
I vår motion Sk352 redovisar vi i Vänsterpartiet riktlinjer för hur en solida-
risk skattepolitik skall medverka till att förutsättningar skapas för en ekolo-
giskt uthållig utveckling.
Våra förslag syftar till att skapa ett enkelt och enhetligt skattesystem som
kan åstadkomma bättre balans i statsfinanserna och utjämna skillnader i in-
komster och förmögenhetsfördelning.
Herr talman! Statsrådet Bo Lundgren och Harry Staaf från Kristdemokra-
terna skall nu lyssna noga så att vi slipper ha en debatt om det som vi är
överens om. Det går nämligen inte att genom skattehöjningar skapa balans
i statens finanser. Bo Lundgren och jag är överens om detta, och Harry Staaf
håller alldeles säkert också med. Därmed har vi rett ut den saken.
Men jag går vidare. För att nå målet om balans i statens finanser krävs
det besparingar, och fortfarande är vi överens. Det krävs också framför allt
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 83
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
18
ekonomisk tillväxt. Vi är också här överens. Nu har vi alltså hittat tre områ-
den där vi är överens.
Men så har jag ytterligare något att säga. Det går nämligen inte heller att
utan skattehöjningar nå målet om balans i statens ekonomi. Det är i det av-
seendet som vi skiljer oss från varandra. Men jag har rätt och ni fel, för det
här vet jag och det här vet också alla som har studerat frågan. Men alla vågar
inte, eller vill inte, erkänna denna sanning. Frågan är nämligen inte om utan
hur skatteskärpningar skall läggas ut.
Vi i Vänsterpartiet säger att det blir sneda fördelningseffekter om skatte-
höjningar läggs ut som massiva höjningar av egenavgifterna. Där kritiserar
vi såväl Moderaterna som Socialdemokraterna. Vi föredrar då höjd skatt på
inkomster. Därför vill vi behålla förmögenhetsskatten.
Vi i Vänsterpartiet vet att skatteuttaget är högt i Sverige. Därför bör man
inte höja de skatter som redan är höga, utan i så fall skall de skatter höjas
som internationellt sett är låga. Det är en oerhört rimlig utgångspunkt. Där-
för bör främst skatten på kapitalinkomster höjas. Detta ligger i linje med
nyligen publicerade utredningsrapporter från OECD.
Herr talman! Alla här i kammaren är i ord överens om att arbetslösheten
är ett avgörande samhällsproblem. Vänsterpartiet månar om att vi också i
handling tar fasta på detta. Därför vill vi i Vänsterpartiet under 90-talet för-
söka sänka skatten på arbete. Det kan finansieras genom ökad skatt på
energi och sådan produktion och konsumtion som påverkar miljön negativt.
Sedan har jag en förhoppning om att mina motdebattörer på den borger-
liga sidan, t.ex. Harry Staaf, snart tar till sig en nyliberal tes som jag förstår
och uppskattar. Tesen är enkel: Det finns inget sådant som en gratis lunch.
Jag tror inte att jag är en större humanist än Harry Staaf, utan jag tror att
Harry Staaf känner lika mycket som jag gör för de sjuka, för barnen, för
skolungdomen och för de gamla. Men handling och tanke bör vara ett. Trots
att vi kan ha olika ideologiska önskningar om verkligheten är det ett faktum
att det är Sveriges kommuner som bedriver merparten av sjukvården, barn-
omsorgen, skolorna och åldringsvården.
Kommunerna har ont om pengar, och med mindre pengar drar de ner på
sina satsningar. Personal friställs. Redan har 100 000 anställda tvingats gå.
Ytterligare 65 000 anställda väntas få gå. Det här är beklagligt för dem som
blir arbetslösa. Men ännu beklagligare är det för dem som blir utan hjälp när
de friställda inte jobbar utan lever på arbetslöshetsunderstöd. De får ju be-
talt för att låta bli att vårda, för att låta bli att undervisa, för att låta bli att
fostra barn och för att låta bli att ge de äldre omsorg. För detta får de alltså
betalt av staten. Detta innebär inte några besparingar för staten, utan det
ökar bara underskotten.
Det är ett faktum, Harry Staaf, att man när denna regering tillträde beslöt
att dra in 7,5 miljarder från kommunsektorn. Vi i Vänsterpartiet föreslår att
kommunsektorn förstärks med 5 miljarder genom slopat grundavdrag över
brytpunkten.
Det är märkligt att den borgerliga regeringen - jag förutsätter att Centern
och Kristdemokraterna åtminstone har ett visst inflytande där - inte kan
driva igenom detta. Det här skulle ju inte ens innebära en höjning av margi-
nalskatten över Folkpartiets och Moderaternas heliga gräns om 50 %.
Lika märkligt är det att inte heller Socialdemokraterna stöder detta för-
slag. De tar ju ofta upp frågan om krisen ute i kommunerna. Tvärtom före-
slår Socialdemokraterna en höjning av grundavdraget, och därmed tappar
kommunerna ännu mera pengar.
Nu säger Socialdemokraterna att man skall kompensera här. Jo, men skill-
naden är 1 miljard när det gäller den kompensation som Socialdemokraterna
antyder i sin motion.
I de flesta fall förstår jag hur mina motståndare resonerar. I fallet med
grundavdraget och kommunerna har jag problem. Kanske kan Anita Jo-
hansson och Harry Staaf förklara för mig.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1 under mom. 1. Jag vill
dessutom yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under mom. 2. För
övrigt ställer jag mig bakom alla Vänsterpartiets ställningstaganden i me-
ningsyttringen, men för att korta ned voteringsomgången yrkar jag inte bi-
fall.
Anf. 4 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det är alltid lika fascinerande att lyssna på Lars Bäckström.
Jag kan bara konstatera att även Sven Dufva stod still, och han var inte sär-
skilt begåvad, Lars Bäckström. Men jag kan ändå ana att Vänsterpartiet är
på väg att närma sig den stora skattereformen som Folkpartiet och vi var
överens om. Det har skett en viss tillnyktring i Vänsterpartiet när det gäller
skattepolitiken.
När det gäller kommunerna och grundavdraget tycker jag att Lars Bäck-
ström skall läsa vår ekonomisk-politiska motion. Vi har andra förslag där
som kompenserar kommunerna. Så har vi socialdemokrater alltid agerat när
det gäller kommunerna.
Om jag läser noga i betänkandet och tittar närmare på vad det skulle inne-
bära om Lars Bäckströms meningsyttring gick igenom - att grundavdraget
skulle trappas ned för inkomster över 156 000 kr - finner jag att det skulle
drabba stora grupper. Det kanske vi kan vara överens om.
Anf. 5 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! När jag funderade på om jag skulle säga detta tänkte jag
på den motrepliken. Men det är Folkpartiets replik, Anita Johansson, inte
Socialdemokraternas.
Sven Dufva stod still. Men ibland är det riktigt att stå still och göra sin
plikt för de intressen man försvarar. Han kan anses mindre begåvad, men
även de kloka gör uppenbarligen stora misstag. Det var de kloka på 80-talet
som ställde till med bankkrisen. Det var de kloka som ledde oss fram till
massarbetslösheten. Ibland är gråsten och Sven Dufva att föredra framför
de klokas styre. Det är det som är demokratins grundidé.
Till sakdebatten, Anita Johansson. Grundavdraget ger 4,8 miljarder i för-
stärkning, varav 3,2 miljarder kommer från inkomster över 207 000 kr om
året. En inkomsttagare som har 180 000 kr om året får en skatteskärpning
på 1 211 kr, alltså ungefär 100 kr i månaden. Att betala 100 kr i månaden när
man tjänar 180 000 kr om året för att ge 5 miljarder till äldrevården, skolan,
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
19
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
barnomsorgen och sjukvården tror jag att de här löntagargrupperna ställer
upp på. Men det kan man ha skilda meningar om. Det är min bedömning.
Socialdemokraterna har inte anvisat mer pengar till kommunerna i sin mo-
tion, enligt Göran Persson. Vi hade en finansdebatt för någon vecka sedan.
Göran Persson sade: Nej, vi har inte anslagit mer pengar till kommunerna.
Anita Johansson har en annan uppfattning. Ni får väl reda ut det internt. Nu
tror jag att ni kommer fram till, kanske tack vara Anita Johanssons påtryck-
ningsarbete, att man bör anvisa mer pengar till kommunerna. Jag är bara
tacksam och glad för det. Men det vi nu borde göra, Anita Johansson, är att
stå på enad front och kräva att kommunerna skall ha mer pengar. Det är
den position som Socialdemokraterna och Vänsterpartiet borde inta och inte
gräla på den här punkten.
Anf. 6 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det är ju bra att Vänstern står still här i Sverige. I Europa
rör den verkligen på sig överallt.
Jag tror att vi är överens om grundfilosofin för kommunerna, Lars Bäck-
ström. Vi har i vår motion - det vidhåller jag - många konkreta förslag som
handlar om att kommunerna i lågkonjunkturen, med den rådande höga ar-
betslösheten, inte skall sparka stora grupper människor. Det har vi konkreta
förslag på. Läs noga vår stora ekonomisk-politiska motion!
Anf. 7 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är riktigt att man på vissa ställen i motionen talar om
att man skall driva en aktiv arbetsmarknadspolitik. Det är en av mina stora
poänger att kommunerna inte har tillfälliga svackor i sin ekonomi. De har
strukturella och uthålliga ekonomiska problem som vi genom att tillskjuta
5 miljarder kronor vill hjälpa till att lösa. De 5 miljarderna kommer att behö-
vas om kommunerna skall kunna upprätthålla sin servicenivå under 90-talet.
Ni har delvis föreslagit arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det har många
ekonomer kritiserat. Det blir snedvridningar i kommunernas ekonomi. Man
tvingar bort människor från ordinarie anställningar till tillfälliga beredskaps-
arbeten. Det skapar ingen trygghet. Det leder till effektivitetsförluster i pro-
duktionen, i servicen och i omsorgen. Alla som har jobbat i kommunerna
vet att det är bättre att ha ordinarie personal som utför arbetet än tillfälliga
beredskapsanställda.
Anf. 8 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort i mitt replikskifte.
Lars Bäckström talade sig varm för skattereformen och sade att man bör
hålla fast vid den. Samtidigt vill Lars Bäckström höja marginalskatterna.
Det förstår jag inte riktigt. OECD-rapporten säger också att det inte är bra
om man höjer marginalskatterna för mycket.
Man vill dessutom spara i budgeten för att få balans. Det är precis vad Ny
demokrati säger. Men jag skulle vilja fråga: Om Lars Bäckström talar sig
varm för den skattereform som genomfördes, varför skall han gå ifrån den
så kraftigt när det gäller marginalskattehöjningarna?
20
Anf. 9 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag talar mig inte varm för skattereformen. Jag konstaterar
faktum. Eftersom andra krafter har rört sig med stor hastighet från den, står
vi i sak mycket närmare den i dag. Men det var en annan sak. Jag kritiserar
fortfarande skattereformen på väsentliga punkter. Vi driver fortfarande lin-
jen att vi behöver ha en högsta marginalskatt som är högre än 50 %. Det
finns två skäl för detta. Det ena skälet är helt enkelt underskottet. Det andra
är fördelningspolitiken.
Detta ger naturligtvis vissa skattekilar. Men det går att rent teoretiskt
vända på argumentet. Om skattekilen ökar måste jag arbeta mer för att få
in oförändrade inkomster. Det finns olika teoretiska antaganden. Men jag
tror att de flesta människor faktiskt arbetar utifrån det man har att utföra
på sin arbetsplats. Det är det som är det avgörande, inte om den formella
skattesatsen på toppen är si eller så stor. Om det kan vi göra olika bedöm-
ningar. Men det är min tro att läkaren inte arbetar mindre om marginalskat-
ten på inkomsterna över 300 000 kr är 60 % än om den är 50 %. Vi kan göra
skilda bedömningar där, men de vetenskapliga undersökningar som har
gjorts har inte styrkt sambandet att man skulle jobba mer om marginalskat-
ten sänks. Det finns inga sådana entydiga undersökningar.
Anf. 10 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! De flesta ekonomer runt om i världen, även de som utformat
OECD-rapporten, är tämligen överens om att höjda marginalskatter på sikt
ger en hämmande effekt på ekonomin i ett land. Tydligen håller inte Lars
Bäckström med om det.
Jag känner faktiskt en del läkare. De två tre stycken som jag har talat med
om detta sade faktiskt att när det är höga marginalskatter tar de hellre ledigt.
Vad gör de under sin ledighet? Jo, de målar huset, sätter upp vägguttag och
gör sådana saker som de egentligen inte kan göra. Men de gör dem ändå; de
målar, byter fönster och gör allting sådant. De tar jobben från professionella
yrkesgrupper. Det leder bara till att vi får högre arbetslöshet. Höga margi-
nalskatter leder till minskade intäkter för staten. Visst blir det en sådan ef-
fekt, Lars Bäckström.
Anf. 11 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Om formuleringen är ”för höga” marginalskatter blir effek-
ten negativ. Det är alldels korrekt. Med den formuleringen har man alltid
rätt. För höga marginalskatter ger den här effekten.
Jag anser att 60 % i marginalskatt för taxerade inkomster på 300 000 inte
är för högt. Man skall också veta att den här personen vanligtvis har vissa
avdrag som reducerar inkomsten. Det är inte samma 300 000 som utgör per-
sonens bruttoinkomst. Den kommer att ligga på en betydligt högre nivå.
Det skatteuttaget kan man bära. Vi har faktiskt finansiella problem i det
här landet. Vi måste höja en hel del skatter. Vi måste få ökad tillväxt, vi
måste göra besparingar. Då klarar man inte av underskotten om man be-
gränsar sig till de här två sakerna. Det krävs också skattehöjningar, det är
min insikt. Jag vill att de läggs ut på olika sätt. Det är alldeles riktigt att jag
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
21
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
22
hellre vill lägga dem på kapitalbeskattningen i Sverige, eftersom den interna-
tionellt sett är låg.
Jag föreslår 60 % vid inkomster på 300 000 kr. Det ger ungefär 6 miljarder.
Som jag bedömer det får det räcka med det. Men underskotten är ju på
uppemot 200 miljarder. Vi har en statsskuld som enligt Finansdepartemen-
tets kalkyler från förra året kan närma sig 2 000 miljarder 1997/98. Då får vi
ta in från många olika källor för att få ned underskotten.
Det är ren utopi, helt felaktiga tankar, att tro att man kan hämta in under-
skotten med organisationsbidragens nedskärande. Man kan alltid minska på
dem, men det är bara pinsamt att tro att man löser problemen enbart med
den typen av marginella besparingar. Fler saker krävs: besparingar, tillväxt
och skattehöjningar.
Anf. 12 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Jag ber först att få yrka bifall till utskottets hemställan i
SkU20. Betänkandet behandlar 25 motioner med 53 yrkanden.
Med anledning av en motion från Peeter Luksep angående skatteförhål-
landena för dagbarnvårdare föreslås ett tillkännagivande beträffande F-
skattsedlar. I övrigt avstyrker utskottet motionsyrkandena.
Motionsyrkandena kan indelas i fem grupper.
1. Nostalgiska tillbakablickar där socialdemokraterna vill återgå till läget
innan den egna regeringen gjorde förändringar.
2. Nostalgiska tillbakablickar där andra vill göra förändringar i förra rege-
ringens beslut.
3. Nostalgiska tillbakablickar på frågor där nuvarande regering och riks-
dag vidtagit förändringar i strid med oppositionen.
4. Framåtsyftande motioner med förslag som det ligger en hel del i och
där utredningsarbete pågår. Eftersom utredningsarbetet startats i syfte att få
fram ett bra beslutsunderlag, är det rimligt att motionerna avstyrks i avvak-
tan på att beredningsarbetet blir färdigt.
5. Motioner om frågor där regeringen har varit så snabb att fatta beslut att
motionärerna yrkar på något som regeringen redan har gjort.
Herr talman! Jag yrkar avslag på de socialdemokratiska reservationerna 1
och 2, som Anita Johansson har yrkat bifall till. Jag yrkar också avslag på de
meningsyttringar som Lars Bäckström framförde här.
Anita Johansson har med utgångspunkt från de socialdemokratiska reser-
vationerna pläderat inte bara mot den nuvarande politiken utan också mot
de åtgärder som hennes eget parti i regeringsställning vidtog. Jag skall något
kommentera detta med utgångspunkt från de socialdemokratiska reservatio-
nerna, och jag skall ge några exempel på en, som jag tycker, egendomlig
retorik.
Socialdemokraterna beskriver i reservation 1 regeringens ambitioner att
öka det egna kapitalet i företagen för att få fram stabila företag som kan stå
starka i kommande ekonomiska fluktuationer så här:
”Den borgerliga politiken drivs av föreställningen att skattesänkningar för
passiva kapitalinkomster skall leda till ökad ekonomisk aktivitet.”
Det är närmast spilleffekter av att man vill ha en ordentlig näringspolitik.
Anita Johansson var rädd för att det här skulle leda till ett tvåtredjedels-
samhälle. Är det inte så, Anita Johansson, att den nuvarande regeringen för-
söker avveckla delar av det trefjärdedelssamhälle som finns? 30 % av dem
som behöver en arbetslöshetsförsäkring har inte den sedan tidigare. I och
med att man har infört en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring får alla den.
På bamomsorgsområdet är det likadant. Där är det två tredjedelar som
får samhällets stöd. Där vill regeringen medverka till att alla skall få det.
Ett annat exempel på den här retoriken är att när regeringen försöker
skapa en rimlig balans mellan offentlig och privat konsumtion beskrivs detta
av Anita Johansson som att regeringen har en entydigt negativ syn på skat-
terna.
När jag i min ungdom bar vatten - vi hade ganska långt till brunnen - bar
jag vattnet med ok. Det gick mycket bättre att bära när jag hade ungefär
samma vikt i båda hinkarna. På samma sätt behövs det en balans mellan den
privata och den offentliga sektorn i samhället om samhället skall fungera.
Socialdemokraterna försöker i reservationen framstå som de verkligen
goda människorna. Jag citerar ur den socialdemokratiska reservationen:
”Det behövs en offentlig sektor som svarar för väsentliga samhällsfunktio-
ner, för investeringar i den gemensamma infrastrukturen och för generella
trygghetssystem.” Men detta är ju inte, Anita Johansson, någon skiljefråga!
Jag är säker på att Anita Johansson inte kan räkna upp fem riksdagsledamö-
ter som skulle stå emot dessa synpunkter.
Visst finns det väl en gräns där marginalskatterna får negativa konsekven-
ser. Varför sänkte annars socialdemokraterna marginalskatterna under sin
senaste regeringsperiod från 84 % 1983 till ca 50 % 1991? Var det för att
gynna höginkomsttagarna, eller var det därför att man ansåg att höga margi-
nalskatter är skadliga för den ekonomiska utvecklingen?
Det har tillsatts en kommitté för utvärdering av skattereformen. Det fram-
skymtar i de socialdemokratiska reservationerna att den komittén tydligen
inte arbetat riktigt ordentligt. Man vill ge kommittén en uppmaning att på-
skynda sitt arbete.
Nu vet Anita Johansson exakt hur kommittén har arbetat eftersom hon
själv är ledamot av den. Men kommittén har aviserat att den skall ge sin slut-
rapport 1995. Jag hade visserligen inte tillgång till direktiven, men jag gick
tillbaka så långt jag hade fått handlingar. Hela tiden verkar det som att pla-
nen har varit att kommittén skall vara färdig med sitt arbete 1995. Det var
tydligen den gamla regeringens bedömning. Varför då sparka på den egna
regeringen?
Som framgår av reservation 2 vill inte socialdemokraterna hålla fast vid
överenskommelsen i krispaket 2, som innebar en nedväxling av arbetsgivar-
avgifterna mot att bl.a. grundavdraget reducerades med 2 400 kr.
Ett återtåg när det gäller grundavdraget berör kommunernas inkomster.
Jag har tidigare frågat Anita Johansson om hur kommunerna skall kompen-
seras för detta, utan att jag fått någon klarhet. Anita Johansson hänvisar till
dokument. Där är det inte så lätt att hitta. Lars Bäckström berörde också
frågan med påståendet att det inte finns något som heter gratis lunch.
I detta sammanhang tog Lars Bäckström upp att även den nuvarande rege-
ringen har dragit in pengar från kommunerna. Det är riktigt, och det gjorde
ju också den tidigare regeringen. Denna indragning bör emellertid ses i lju-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
23
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
24
set av att kommunerna året innan hade ett ganska stort överskott under det
att staten som bekant har ett mycket stort underskott. Men jag är - precis
som Lars Bäckström - oroad inför framtiden. Det är därför som jag ställer
frågan till Anita Johansson: Hur tänker ni kompensera kommunerna för
denna indragning?
Anita Johansson tycker inte om beslutet att kapitalbeskattningen skall
sänkas från 30 % till 25 %. Har man varit med om att sänka avdragets värde
från 50 % till 30 % är det en logisk följd att man fortsätter litet till. Nuva-
rande räntenivåer tycks också ge underlag för en sådan fortsättning. Det
finns förväntningar om lägre räntor. Sannolikt är det en låg räntenivå som
vi behöver för att få fart på ekonomin. Jag tror att en skattesänkning av den
här typen skulle medverka till lägre räntor.
Anita Johansson frågade mig om inte även en försynt kds-politiker är
oroad av de höga boendekostnaderna. Visst är jag det, Anita Johansson. Vi
i kds är mycket oroade över dessa. Men låt oss se på effekterna av en skatte-
sänkning.
En sänkning av avdragsrätten från 30 % till 25 % innebär för ett hushåll
med 500 000 kr i lån en utgiftsökning med ca 200 kr i månaden. En ränte-
sänkning med 1 % ger samma hushåll en utgiftsminskning med 300 kr i må-
naden. Om det finns ett samband här, är det åtgärder som bidrar till låg ränta
som är gynnsamma för hushållen.
I socialdemokraternas reservation 4 om förmögenhetsskatten ryms det
dubbla budskap, dels protester mot nödvändiga förändringar som rege-
ringen har genomfört för att stärka näringslivet, dels ett accepterande av att
näringslivet och främst småföretagsamheten behöver bättre villkor än vad
som gavs under den socialdemokratiska regeringstiden. Bara detta visar att
ett regeringsskifte var värdefullt. Men det dubbla budskapet i reservationen
är oroande. Och inte blir man lugnare när man läser Lars Bäckströms me-
ningsyttring. Han konstaterar att det finns en betydande samsyn mellan
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när det gäller skattepolitiken.
Lars Bäckström vill höja förmögenhetsskatten med 600 miljoner. Vad in-
nebär detta för företagandet? Jag tycker att Anita Johansson var litet oklar
i sin framställning om förmögenhetsskatten när det gäller det arbetande ka-
pitalet. Vad är det som gäller? Är det den syn som Göran Persson ger uttryck
för när han talar i TV? Eller är det möjligen så, att Lars Bäckström har fattat
saken rätt, att ni är överens?
Reservation 9 om dagbarnvårdarna är följdriktig utifrån socialdemokra-
tisk historia på barnomsorgsområdet. Först sade ni nej till allt vad föränd-
ringar heter. Men om man ser på historien under en 20-årsperiod har det
faktiskt hänt en hel del. Om ni får fundera tillräckligt länge på den här frå-
gan, kommer ni nog att inse att vi har rätt när det gäller dagbarnvårdarna.
Herr talman! Peter Kling har avgett nio reservationer, varav han har yrkat
bifall till tre. Jag ber att få yrka avslag på reservationerna 7, 8 och 12.
De flesta av Peter Klings reservationer berör sakfrågor som är föremål för
utredningar eller tangerar utredningar som inte är slutförda. Det gäller be-
skattning av ränta till barn och ungdom samt beskattning av bilförmån, en
fråga som vi behandlade sent i höstas. Vissa kvarstående frågor är föremål
för skyndsam beredning inom Finansdepartementet. Det gäller vidare be-
skattning av lunchförmåner, vilket har utretts av Lantbrukets utredningsin-
stitut. Peter Kling berörde ju den utredningen här, och den är ännu inte slut-
behandlad i regeringen.
Olika förslag har framförts om lägre beskattning av hushållstjänster. Det
gäller kristdemokraternas Stefan Attefalls och Rose-Marie Frebrans motion
om U-skattesedel, vilken skulle medföra lägre skatt på arbete för ungdom.
Därmed skulle en hel del arbetslös ungdom kunna få arbete. Karin Pilsäter
har ett förslag om att det s.k. ROT-avdraget skall utvidgas till att omfatta
andra hushållstjänster än reparation. Dessa förslag är ju föremål för utred-
ning när det gäller förutsättningar för expansion av privat tjänsteproduktion.
Peter Kling vill att riksdagen på direkten skall bifalla en motion om av-
dragsrätt för kostnader för barntillsyn. Samtidigt passar inte galoscherna när
det gäller den avdragsrätt som regeringen har föreslagit i fråga om vårdnads-
bidraget. Jag tycker att det är bättre att gå på de förslag som är ordentligt
utredda av arbetsgrupp och regering. Gå på dem först! Låt utredningen bli
klar, så kan vi sannolikt bifalla Peter Klings reservation också på den här
punkten.
Lars Bäckström sade att de har stått still, och det känns ju tryggt. Alla
Lars Bäckströms meningsfränder runt om i världen befinner sig endera på
flykt eller i en kokande kittel. Detta föranledde att Anita Johansson jäm-
förde Lars Bäckström med Sven Dufva. Det finns ju både skillnader och lik-
heter mellan Lars Bäckström och Sven Dufva. Skillnaden ligger på huvudet
och likheten ligger i hjärtat - Sven Dufva hade ett gott hjärta.
Lars Bäckström för ett rakt och logiskt resonemang i sin meningsyttring
när det gäller grundavdrag och skatteskalan. Det är den rejäla skattehöjar-
linjen som gäller, men det finns ett logiskt samband, vilket Anita Johansson
borde studera. Jag vill minnas att man när man behandlade skattereformen
först hade ett förslag om 55 % marginalskatt. Men så ville man sänka skatten
för heltidsarbetande och då lade man in vaggan med en viss sänkning och
marginalskatten sänktes till 50 %. När ni nu är på väg bort från skatterefor-
men i dessa delar, vore det faktiskt logiskt att ni fullföljde Lars Bäckströms
resonemang.
Men, Lars Bäckström, det finns vissa hakar i resonemanget. Gruppen
människor som har 200 000 i årsinkomst och litet däröver har varit utsatt för
rätt rejäla skattehöjningar under dessa två år.
Vi tar in inkomster till budgeten på ungefär 1 miljard per dag. Nu tycker
Lars Bäckström att vi skall öka intäkterna med ungefär 80 miljoner per dag,
vilket motsvarar 8 % höjning. Jämför detta, Anita Johansson, med vad Lars
Bäckström har skrivit i sin meningsyttring, att ni reellt är sams om skattepoli-
tiken . Hon vill ju sänka skatten och vidta andra åtgärder som ytterligare för-
svagar budgeten. Vad är det som gäller? Är det samsyn eller är det skillna-
der?
Jag tycker att Lars Bäckström närmast verkar ha mer gemensamt med re-
geringens politik på vissa punkter. Lars Bäckström har enligt min mening
kloka åsikter och han gör en riktig analys utom på en punkt. I dagens läge
kan vi inte ta skattehöjarlinjen, utan vi måste öka medborgarnas egenansvar
för vissa saker. Det gör vi inte genom att höja skatterna utan genom att ge
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
25
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
26
möjlighet för medborgarna att själva ta ansvar för en del saker och att lyfta
bort dessa från den offentliga sektorn.
Anf. 13 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Först av allt skulle jag vilja ha en kommentar av Harry Staaf
till Skattebetalarnas förenings kampanj ute på gator och torg samt i tid-
ningar. Det skulle vara roligt att få en sådan kommentar av en kds-skattepo-
litiker för att höra hur han ser på den kampanj som pågår just nu.
Jag är glad över att Harry Staaf är orolig för den offentliga sektorn. Det
är verkligen jag också. Sedan Harry Staaf fick något att säga till om i svensk
politik och i denna kammare har 100 000 människor mist sina jobb i kommu-
nerna.
Det är ett väldans tjat om grundavdraget. Jag vill då bara påminna Harry
Staaf om att kommunerna genom den s.k. krisuppgörelsen inte fick behålla
skatteökningen, vilket vi socialdemokrater ville att de skulle få. Därför har
vi nu lagt fram andra förslag i vår motion som stärker kommunerna så att de
inte skall avskeda folk i detta lågkonjunkturläge.
Jag tycker att Harry Staaf inte bara skall vara bekymrad utan också göra
någonting konkret åt alla de framför allt kvinnor som i dag sägs upp i kom-
muner och landsting. Det hade sett betydligt tjusigare ut, Harry Staaf.
Så över till marginalskatten. Vi och Folkpartiet var i den stora skatterefor-
men överens om att sänka marginalskatterna till 50 % och att de flesta in-
komsttagarna inte skulle betala någon annan skatt än kommunalskatt. Tänk
om detta ändå hade hållit sig-jag menar då den totala skattereformen. Men
som jag sade i mitt anförande hann inte Bo Lundgren mer än krypa in i Fi-
nansdepartementet förrän han böljade att justera i skattereformen, tyvärr.
I reformen ingår såväl marginalskatter, kapitalskatter som arvs- och gåvo-
skatter osv. Det var en helhet som vi tillsammans kom överens om i detta
hus och som jag, min dumbom, trodde skulle stå sig litet längre än fram till
ett eventuellt regeringsskifte.
Jag vill säga några ord om kommmittén KUS. Ja, Harry Staaf, jag sitter i
den. Men denna kommitté har inte haft det enkelt, eftersom förutsättning-
arna för reformen, utvärderingar och annat har ändrats snart nog varje
vecka. Till detta har Harry Staaf bidragit.
Anf. 14 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Jag tror att Anita Johansson överdriver när hon säger att
100 000 människor har mist sina arbeten i kommunerna på grund av denna
regerings politik.
För det första är siffran överdriven. Jag tror att det på årsbasis är fråga om
en avveckling i kommunerna som ligger någonstans kring 40 000, men då har
8 000 av dessa överförts till kommunala bolag. Jag tror att Anita Johansson
måste justera ner sin siffra högst väsentligt med hänsyn till att en del männi-
skor har överförts till kommunal bolagsverksamhet.
För det andra har Anita Johansson medverkat till att dra in ganska mycket
pengar från kommunerna. Kommunerna har inte anpassat verksamheten ef-
ter de indragningar som Anita Johansson var med om att införa. Men så små-
ningom, när det egna kapitalet och soliditeten i kommunerna började att gå
ner mot noll, var de tvungna att anpassa sig till de indragningar som skedde
under den socialdemokratiska regeringens tid. De flesta friställningar beror
på detta.
Anita Johansson! Om vi gjorde indragningar för den kommunala sektorn
på 5,2 miljarder ett år, så gav vi ju tillbaka 2,5-2,6 miljarder, eftersom grund-
avdraget inte sänktes som det var tänkt. Den indragning som ligger mellan
2,5 och 5,2 har icke förorsakat neddragningar av antalet anställda i kommu-
nerna.
Den arbetslöshet som har drabbat landet på grund av den finanskris och
spekulationsvåg som rådde under slutet av 80-talet har i mycket större ut-
sträckning drabbat män än kvinnor. Det visar den reella statistiken. Det är
däremot ofrånkomligt att det i kommunerna är kvinnorna som drabbas, ef-
tersom en stor andel anställda i kommunerna utgörs av kvinnor.
När det gäller vissa justeringar som har gjorts i skattereformen framförde
jag i mitt första anförande i riksdagen kritik mot skattereformen på fyra
punkter. En del har förändrats. En del förändringar förutsattes fortsätta
också efter skattereformens genomförande medan det i en del fall har gjorts
avsteg.
Anf. 15 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Det hade varit trevligt att få en kommentar av Harry Staaf
till Skattebetalarnas förenings kampanj som nu pågår ute i vårt land. Harry
Staaf är ju ganska bra på att räkna när det gäller skattetabeller och annat,
så han kanske kan korrigera den snedvridna kampanjen mot vår skattepoli-
tik. Det hade varit trevligt att få höra i kammaren i dag.
Det är närmare 100 000 människor som har mist sina jobb i kommuner
och landsting sedan Harry Staaf kom till denna kammare. Det är bara att
konstatera att det nu förs en förhoppningsvis höger-vänster-skattepolitik.
Regeringen har med Harry Staafs hjälp sänkt skatten på kapital och förmö-
genheter med 25 miljarder kronor. Detta är ett faktum. Skatten på produk-
tion har sänkts med 20 miljarder kronor.
Vad har man gjort mer? Man har höjt skatten på arbete som jag var inne
på i mitt inledningsanförande. Det är bara att konstatera att det vanliga fol-
ket i detta land har fått skattehöjningar. En metallarbetare har fått en skatte-
höjning med drygt 6 000 kronor, ett sjukvårdsbiträde med 5 600 kronor, osv.
Jag kan lova Harry Staaf och den övriga borgerliga majoriteten att jag skall
göra allt som står i min makt för att i den kommande valrörelsen tala om för
svenska folket vad som skiljer en borgerlig och en socialdemokratisk skatte-
politik åt. Det vi står för är rättvisa och solidaritet. Vi skall använda skat-
terna till att betala en gemensam bra offentlig sektor.
Anf. 16 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Anita Johansson säger att jag är bra på att räkna. Jag tackar
för omdömet och hoppas att det stämmer.
Jag vill inte kommentera Skattebetalarnas förenings kampanj så här utan
vidare. Låt mig sätta mig ner och göra en beräkning, så skall jag återkomma
med en kommentar.
Jag försökte räkna på de uppgifter som Anita Johansson levererade här
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
27
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
när det gäller sänkningar av skatten på kapital och höjningar av skatten på
arbete. Jag får det inte att gå ihop riktigt. Men det beror naturligtvis på hur
man definierar dessa begrepp. Anita Johansson har kanske inte någon mer
replik, men jag vill ändå ställa en fråga. Vi sänkte arbetsgivaravgifterna. Till
vilken kategori räknar Anita Johansson den skattesänkningen? Var det en
skattesänkning för rika, en skattesänkning för företagen eller en sänkning
av skatten på arbete? Jag har vissa bekymmer med att följa de uppgifter som
Socialdemokraterna levererar. Ni är litet diffusa på dessa punkter.
Anf. 17 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Harry Staaf konstaterade, som han sade, ”enighet” mellan
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Där har Harry Staaf fel. Det råder
inte enighet, men det råder ett mått av samsyn, och det är inte illa. Den sam-
synen kunde uppstå, när Socialdemokraterna kände sig övergivna genom att
Folkpartiet försvann från den skattepolitiska samsynen. Då kom vi närmare
varandra. Socialdemokraterna har ändrat sin politik på några punkter, och
vi har ändrat vår politik på några punkter, men enighet råder inte. Vi har en
starkare fördelningsprofil och miljöprofil.
När det gäller förmögenhetsskatten finns det en skillnad. Jag och Vänster-
partiet säger att förmögenhetsskatten på arbetande kapital var ett betydande
problem. Den skatten vill vi inte ha tillbaka. Men förmögenhetsskatten be-
står inte enbart av skatt på företag. Alla förmögna personer är inte företa-
gare. Det konstateras i den promemoria som har debatterats här i dag. Det
är basbreddningar som vi framför allt vill ha. Vi vill också återställa de skalor
som gällde före skattesänkningarna. Det handlar om en återställning snarare
än en höjning. Men det beror naturligtvis litet grand på vilket perspektiv som
man väljer.
Harry Staaf frågade om man kunde höja skatten i Sverige. Ja, man måste
höja skatten i Sverige. Det är min poäng. Detta vet Kristdemokraternas led-
ning. Detta vet Moderaternas ledning. Detta vet finansens tjänstemän. Man
måste höja skatten. Statsrådet Lundgren går runt i kammaren och skakar på
huvudet, men vi får diskutera detta senare med ord i stället för med huvudrö-
relser. Skattehöjningen är ett objektivt faktum som jag kan bevisa i senare
repliker.
Jag vill fråga Harry Staaf: Var skatten på kapital 1993 hög eller låg i Sve-
rige internationellt sett? Jag säger att den var låg. Var skatten på företag 1993
hög eller låg internationellt sett? Jag säger att den var låg. Var skatten på
arbete 1993 hög eller låg internationellt sett? Jag säger att den var hög. Det
erkänner jag. Det är problematiskt att höja den. Men endast på det sättet
och genom indirekta skatter kan man snabbt få skatteinkomster. Momsen
går enligt min mening inte att höja över 25-procentsnivån. Om man vill öka
utgifterna för att trygga kommunerna och den sociala välfärden, måste man
ta in skatt någonstans. Då återstår bara skatten på arbetsinkomster. Därför
har vi valt denna metod. Vi tror inte att man kan finansiera utgifter med
skattesänkningar eller dynamiska effekter, vilket andra partier i denna kam-
mare tror.
28
Anf. 18 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Om Lars Bäckström slår upp s. 30 i skatteutskottets betän-
kande, kan han i sin egen meningsyttring under rubriken Allmänt läsa föl-
jande: ”Sammanfattningsvis kan man konstatera att det i grunden finns en
betydande samsyn mellan Vänsterpartiet och Socialdemokraterna när det
gäller skattepolitiken.”
Nu säger Lars Bäckström att detta beror på att Socialdemokraterna har
närmat sig Vänstern och har övergivit vissa saker som det hade kommit över-
ens med Folkpartiet om. Lars Bäckström har en gång sagt att Vänsterpartiet
i ett visst skede gärna öste fotogen på inflationsbrasan. Är det en återgång
till detta som Vänsterpartiet är ute efter?
När det gäller förmögenhetsskatten samt arvs- och gåvoskatten kan man
naturligtvis tala om en basbreddning. Men pengarna måste ju ändå levereras
in från samma objekt i stort se tt. Om man får en bredare bas, kan man ha
en lägre procentsats, men kapitalet måste levereras in. I den mån det utgör
avtappning från företag, skadar det företagsamheten i Sverige.
Nu är Lars Bäckström klar och redig på denna punkt. Han säger att vi inte
skall ha förmögenhetsskatt på arbetande kapital. Även på denna punkt är
Lars Bäckström klarare än vissa andra. Jag hoppas att ni har en samsyn med
Socialdemokraterna.
Lars Bäckström frågade mig om kapitalskatten i Sverige är hög eller låg i
förhållande till andra länder. Det beror på om man jämför nominell skatt
eller verklig skatt. Nu är Sverige på väg - får vi hoppas - in i Europeiska
unionen. Har vi låga kapitalskatter i förhållande till Europeiska unionen, får
vi en möjlighet att justera skatterna. Men vi kan inte föra en egen politik på
detta område. Vi måste anpassa kapitalskatten till Europa i övrigt.
Anf. 19 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag fick ett indirekt svar av Harry Staaf, som erkände att
kapitalbeskattningen i Sverige internationellt sett är låg. Det är bra, för så
är det. Det är en skatt som vi kan höja. Men framför allt skall vi låta bli
att sänka den. Det är min poäng. Vi har inte råd att sänka den, vilket ni
kristdemokrater vill göra, för då får vi inte resurser till det vi vill göra i sam-
hället.
Harry Staaf sade att man hade dragit in en del när man tillträdde men att
kommunerna då hade det gott ställt finansiellt. Men om ni ansåg att kommu-
nerna hade det gott ställt, varför lät ni dem då behålla de 4 miljarder som de
fick genom sänkningen av grundavdraget under ett år? Det är obegripligt.
Harry Staaf har rätt i att kommunerna just det året hade det hyfsat ställt.
Men de går långsiktigt in i en dålig ekonomi. Därför behöver de en uthållig
förstärkning. Tillfälliga förstärkningar är faktiskt inte vad kommunerna be-
höver, utan en uthållig förstärkning u'nder 90-talet.
Kommunerna har avskedat 100 000 personer. Det är faktiskt så: 37 000
förra året, 41 000 förförra året och resten dessförinnan. Kommunerna har
avskedat för att möta sina strukturella ekonomiska problem. Därför vill vi
att kommunerna skall få en förstärkning med 5 miljarder, så att Harry Staaf
slipper sitta och bläddra i Expressen och läsa om krisen på dagis och slipper
sitta och bläddra i Aftonbladet och läsa om krisen i skolorna och så att Jerzy
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
29
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
Einhorn kan möta de vård- och hjälpsökande på sjukhusen och säga att vi
kristdemokrater har fått fram resurser till sjukvården.
Jag tror vi är överens i grunden. Ert problem sitter till höger om mig här i
kammaren, nämligen Moderata samlingspartiet. Satsa kraft på denna fråga,
Harry Staaf, internt i varje fall, så blir det lättare att föra kammardebatten.
Vi har föreslagit de skattehöjningar som behövs för att sanera Sveriges eko-
nomi och för att skapa resurser till att bekämpa arbetslösheten. Dessutom
behövs besparingar och tillväxt. Då kan vi få ett folk i arbete och statsfinan-
ser i balans.
Anf. 20 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Lars Bäckström bör när det gäller kapitalbeskattningen ob-
servera att vi under 80-talets senare hälft ägnade oss åt en kapitalexport från
detta land på 250 miljarder kronor utan ett motsvarande sparande. Detta
gör att vi nu måste föra en kapitalskattepolitik som gör att kapitalet återvän-
der till Sverige.
Sedan tyckte jag mig nog i Lars Bäckströms siffror om de friställda i kom-
munerna få bekräftelse på att det är bruttosiffror som man använder. Man
har inte räknat med de människor som överförs till de kommunala bolagen.
Det är rätt, Lars Bäckström, att också jag är bekymrad för kommunernas
framtida finansiering. Det vi då gjorde var rätt, och det höll Lars Bäckström
med mig om. Då hade kommunerna ett hyfsat överskott. Sedan förde vi till-
baka dessa pengar nästa år. Då fanns inte detta överskott.
Min förhoppning är att regeringen kommer att titta närmare på dessa frå-
gor och återkomma i kompletteringspropositionen. Jag kan inte lova Lars
Bäckström något om detta. Men jag tror att vi måste ha en fördjupad analys
om den kommunala ekonomin.
Samtidigt måste vi också ha en fördjupad analys av vad kommunerna
verkligen skall syssla med och vad den privata sektorn själv kan ordna och
sköta utan att man finansierar det via skatten.
Anf. 21 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall svara Harry Staaf angående det avdrag som jag har
reserverat mig för. Maud Ekendahl säger i sin motion att hon vill ha ett av-
drag för kostnader för tjänster i hemmet. Det gäller inte bara barnpassning,
Harry Staaf, utan det handlar om tjänster i hemmet över huvud taget.
Vi i Ny demokrati har sagt att vi vill ha ett egnahems-ROT-avdrag. Det
är likadant med detta. Vi skulle vilja att man kan göra ett avdrag i deklaratio-
nen för tjänster i hemmet, om man nu vill ha en sådan tjänst.
Sedan till förslaget om vårdnadsbidrag som Harry Staaf och regeringen
har lagt fram. Ni vill ha skatt på de 2 000 kr som man skall dela ut. Det vill
inte vi i Ny demokrati ha. Det ligger visserligen ett avdrag också i detta. Men
det avdraget är kopplat till vårdnadsbidraget, som det föreslås i propositio-
nen.
Som jag förut har sagt vill Ny demokrati ha ett rejält vårdnadsbidrag på
8 000 kr första året, 6 000 kr andra året, dvs. när barnet är upp till två år
gammalt, och 4 000 kr till dess att barnet är sex år. Men det skall inte vara
beskattat.
Det är därför vi säger nej till detta, Harry Staaf. Det är också därför som
jag här vill påvisa att denna motion från Maud Ekendahl inte bara rör barn-
passning. Det gäller tjänster i hemmet rent allmänt. Det är en viss skillnad
mellan detta. Det tycker åtminstone vi i Ny demokrati.
Anf. 22 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Peter Klings uppgifter är korrekta. Motionen rör mer än
barntillsyn i hemmet. Men det resonemang som finns i motionen poängterar
ganska starkt just den sidan. Jag tror att det är riktigt att vi skall öppna för
möjligheter på detta område. Men frågan bör utredas ordentligt.
Jag har fattat Ny demokratis politik så, att man vill ge familjen större val-
frihet när det gäller barnomsorgen. I politiskt arbete kan man inte alltid nå
det absolut bästa med en enda gång. Man får ta till de små stegens politik
för att så småningom förverkliga vad man är ute efter.
Det vårdnadsbidrag som regeringen har föreslagit är inte i den storleks-
ordning som kristdemokraterna har velat ha. Men i rådande situation anser
vi att det är en hyfsad kompromiss.
Om nydemokraterna menar allvar med att de vill stärka familjens ställning
gentemot staten vore det naturligt att de tar det första steget. Men i stället
har ni i två utskott, där man yttrat sig över vårdnadsbidraget, förenat er med
det parti som vill ha en centralstyrning av familjen.
Anf. 23 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Nu tycker jag faktiskt att Harry Staaf gått litet för långt. Han
säger att vi har förenat oss med Socialdemokraterna och vill ha en central-
styrning av familj epolitiken.
Vi kan vara överens om en sak. Ny demokrati har yrkat avslag på beskatt-
ningen av vårdnadsbidraget. Det har vi gjort. Vi har gemensamt med Social-
demokraterna yrkat avslag på propositionen. Där har vi samma åsikt. Vi
tycker att propositionen är värdelös. Men vi har skilda motiveringar till
detta.
Socialdemokraterna vill att man skall styra barnfamiljerna, som Harry
Staaf mycket riktigt säger, medan Ny demokrati vill ha fullständig valfrihet
för familjerna. Det är litet skillnad det, Harry Staaf.
Vi vill ge ett ordentligt vårdnadsbidrag på 8 000 kr i månaden för famil-
jerna när de har barn upp till ett års ålder, och det skall vara skattefritt. Se-
dan vill vi ge 6 000 kr andra året, och tredje, fjärde, femte och sjätte året får
de 4 000 kr i månaden skattefritt.
Nu kommer det bästa av allt som Ny demokrati har i det paket som vi har
lagt fram om familjepolitiken: Vi sparar dessutom 20 miljarder kronor. Jag
tror att t.o.m. Lars Bäckström skulle tycka att det var bra om man fick en
sådan besparing i statens budget.
Anf. 24 HARRY STAAF (kds) replik:
Herr talman! Om man får styra och ställa precis som man vill, får rita vid
sitt ritbord, göra skisser vid sitt skrivbord och vara alldeles ensam, bör man
kunna skapa relativt hyggliga och goda förslag. Men jag är inte säker på att
jag skulle kunna klara av att göra goda förslag för hela samhället.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
31
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
32
Samhället går framåt genom dialog mellan olika människor som tillför
olika kunskaper. Då måste man göra kompromisser. Nydemokraterna har
nu ett i sina egna ögon bättre förslag, och det accepteras inte. Ni gör det
ställningstagandet. Jag menar inte att ni har samma utgångspunkt, men det
är avslaget som kommer att beröra människorna.
Det är avslaget som gör att människorna inte kommer att få något vård-
nadsbidrag, och det berör människorna. Det hjälper inte med de fina luft-
slott som ni har byggt upp. På valdagen kommer ni att få stå till svars för
detta.
Jag kan berätta en liten historia för Peter Kling. När Alf Svensson var in-
vald i riksdagen 1985-1988 var vi i kds från miljösynpunkt för höjda bensin-
skatter, men vi tyckte att man skulle göra en utjämning i Norrland, och det
motionerade vi om. Vi fick inte igenom denna utjämning i Norrland, och då
röstade vi emot bensinskattehöjningen.
Vilket liv det blev bland våra medlemmar och väljare över detta! De
kunde inte se någon konsekvens i det beslutet. Tänk på det, Peter Kling!
Anf. 25 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Tänk om det var så enkelt i världen och i ekonomin som
Peter Kling försöker göra det till!
Jag tänker ägna mig åt att resonera kring frågan om hur vi skall kunna få
ner arbetslösheten och skapa nya riktiga jobb. Innan jag kommer in på detta
kan det finnas anledning för några kommentarer till Anita Johansson.
Först en personlig kommentar. Jag kröp inte in på departementet den 4
oktober 1991. Jag och Anne Wibble gick klart och tydligt in, och vi satte
självfallet i gång med en mängd ändringar av den politik som ni socialdemo-
krater hade drivit. Det var ju den politiken som hade fört Sverige in i krisen.
Vi var tvungna att rätta till allt det som ni hade ställt till med.
När det sedan gäller skattereformen försökte både Anne Wibble och jag
att få in frågan om förmögenhetsbeskattningen i Inkomstskatteutredningen,
som Anita Johansson väl vet. Men det ville inte Socialdemokraterna.
Frågan om den egentliga kapitalbeskattningen låg utanför skatterefor-
men, och det måste hanteras. Jag kommer sedan tillbaka till frågan om kapi-
tal- och inkomstbeskattningen, där vi har fullföljt och kompletterat skattere-
formen.
Sedan använder sig Anita Johansson liksom så många andra socialdemo-
krater av fullkomligt fabulerade siffror om både det ena och det andra. Man
krediterar exempelvis inte löntagarna för effekten av de sänkta arbetsgivar-
avgifter som ni och vi var överens om i september 1992, trots att vi alla vet
att syftet bakom detta var att stärka svenska företags konkurrenskraft ge-
nom att de skulle kunna sänka priserna, alternativt kunna undvika att höja
dem. Det är klart att det i första hand gynnar svenska konsumenter - direkt
eller indirekt.
Hur gärna ni än vill så finns det ingen annan som betalar skatter åt männi-
skorna i Sverige. Oavsett var i det ekonomiska kretsloppet vi tar ut skatter
betalas de av hushållen - förr eller senare, ibland relativt snabbt och direkt
eller indirekt. Det finns ingen annan som betalar.
I socialdemokraternas önskevärld skulle det finnas något som hette före-
tag. De skulle vara helt isolerade från vanliga människor, och de skulle be-
tala skatter åt oss. Om det hade varit så hade t.o.m. jag varit glad. Men så
är det inte.
Om man höjer arbetsgivaravgifterna stiger priserna och jobb slås ut. Det
får vi också betala. Om vi sänker arbetsgivaravgifterna sjunker priserna. Vi
får nya jobb och undviker att existerande jobb slås ut. Det är ett exempel på
effekter.
Alla vet vi att det är valår. Det är därför siffrorna används på det sätt som
skedde.
Herr talman! En av de viktigaste uppgifterna för regeringen och riksdagen
i dag är naturligtvis att skapa bra förutsättningar för nya, riktiga jobb.
500 000-600 000 människor i Sverige vill ha nya jobb. Ungdomar lämnar
skolor, kommer ut på arbetsmarknaden och vill ha jobb. Den viktigaste upp-
giften är att skapa förutsättningar för de nya riktiga jobb som successivt kan
dra ned arbetslösheten.
Jag talar då inte om de tillfälliga offentliga insatser som kan vara nödvän-
diga för att den som blir arbetslös eller har blivit det till följd av den politik
som förts under 70- och 80-talen i Sverige skall kunna vara verksam och inte
bara passiv. Jag talar inte om dessa tillfälliga insatser, för det är inga nya
riktiga jobb. Jag talar om de jobb som är stabila och starka, som minskar
statens utgifter samtidigt som individen får arbete och som ökar statens in-
komst.
Den första fråga vi skall ställa oss om vi skall försöka analysera situationen
är naturligtvis var vi kan hitta dessa jobb i framtiden. Är det i den offentliga
sektorn, som expanderade under 70- och 80-talet och därmed dolde att indu-
strin och övriga delar av det privata näringslivet successivt minskade antalet
anställda?
Nej - Göran Persson och andra socialdemokrater erkänner i dag att vi inte
löser problemen med arbetslösheten genom att öka antalet verksamma i den
offentliga sektorn. Det tror jag att alla är överens om i dag. Man kan alltid
diskutera om vi skall effektivisera ytterligare eller inte, men de nya jobben
för framtiden finns inte där.
Vi kan heller inte fortsätta att förtidspensionera människor därför att de
inte har jobb och på det sättet permanent försätta dem i en förhållandevis
passiv tillvaro.
Vi kan heller inte driva en sådan överhettningspolitik som drevs under 80-
talets andra hälft. Den dolde den arbetslöshet som höll på att växa fram ge-
nom att människor fick jobb som inte var hållbara, exempelvis i bygg-
svängen. Utanför riksdagshuset demonstrerar rätt många byggjobbare som
trodde att man skulle kunna vidmakthålla den nivå som fanns i slutet på 80-
talet. Det var inte möjligt.
Dessa offentliga insatser kan inte ge några nya jobb. Kvar står alltså den
privata sektorn: industrin, underleverantörerna till industrin, de privata ser-
viceföretagen och en mängd andra. Det är bara där vi kan få fram de nya
jobben. Jag är helt övertygad om att vi är överens om det. Jag tror att t.o.m.
Lars Bäckström skulle vara överens med mig i detta avseende.
Då är frågan hur vi skall få fram dessa nya jobb i den privata sektorn. Hur
skapar vi bra förutsättningar? Gör vi det med den teknik socialdemokra-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 83
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
terna har tänkt sig? De vill ta 10 miljarder från AP-fonderna och låta dem
köpa in sig i existerande företag. Nej, så gör man naturligtvis inte.
Bortsett från att socialismen är förlegad - det märks överallt i världen -
och att de erfarenheter av riskerna med statlig styrning vi gjorde i bankkrisen
verkligen förskräcker rör det sig om alldeles för små summor.
Löser vi det genom att med skattemedel locka företag att investera, som
man gjorde med Volvo i Uddevalla och Saab i Malmö? Dessa två bilfabriker
står nu tomma och används i varje fall inte för bilproduktion. Det skapar
miljardkostnader för oss alla - för företagen och också för det allmänna.
Nej, vi skall inte göra så att hela Sverige blir ett nytt Uddevalla. Det är
självklart. Vi kan inte kommendera fram jobben. Vi kan inte besluta om
dem i riksdagen. Vi kan inte besluta om dem i regeringen. Dessa nya jobb
växer fram bara därför att tusentals och åter tusentals enskilda människor
som funderar på att starta nya företag och som finns i företag som företagsle-
dare, ägare och finansiärer känner att miljön i ekonomin nu är så bra att
de vill starta företag eller expandera. De märker att order kommer in. Den
möbeltillverkare som en del av oss såg på TV i går är beredd att anställa fler
och bygga till.
Det är alltså genom att skapa en bra ekonomisk miljö som vi kan få fram
de nya jobben.
Socialdemokraterna har alldeles rätt i att det första och viktigaste är att
det överhuvudtaget går att efterfråga svenska produkter eller tjänster. Det
är det första och viktigaste. Vi skall ha en bra konkurrenskraft. Efter det att
socialdemokraterna förstörde den på 80-talet har vi nu lyckats åstadkomma
en bra konkurrenskraft.
Ni åstadkom en finanskris genom att släppa fram spekulationsekonomin.
Jag har fått sopa upp efter era bankproblem och de effekter de har fått på
samhällsekonomin. Men t.o.m. detta börjar nu fungera på ett bra sätt. Vi är
på väg mot den efterfrågan på exportsidan och hemmamarknaden som be-
hövs för att man överhuvudtaget skall tänka på att expandera en verksamhet
eller starta nya företag.
Det är den första förutsättningen. Ni har rätt i att vi har lyckats skapa den
förutsättningen nu. Det måste vi fortsätta med. Den utvecklingen får man
inte försöka stoppa genom exempelvis en slösaktig finanspolitik.
Det måste finnas människor som vill arbeta. Det finns det. Vi har många
arbetslösa. Som en följd av 70- och 80-talspolitik är de alltför många.
Det måste finnas människor med utbildning och kompetens. Det är därför
vi satsar så mycket på kvalificerad utbildning och kompetens på olika nivåer.
Vi måste ha rätt sorts arbetsutbud, och vi måste ha marginalskatter som
är så låga att människor - också de som har sysselsättning - är beredda att
göra litet mer, t.ex. utbilda sig och skaffa sig kompetens. Det har vi så länge
socialdemokraterna låter bli att höja marginalskatten. Också det börjar fun-
gera.
Det måste komma till en faktor utöver arbete, och det är kapital. Det be-
griper ibland inte socialdemokraterna. Man använder ibland av tradition or-
det kapital som något negativt. Men t.o.m. den enskilde person, ung eller
äldre, som vill starta ett fönsterputsningsföretag på egen hand måste ha kapi-
34
tal för att köpa stege, spannar och annat. Det är självfallet ett litet kapital.
Det är lätt att få fram.
ABB vill kanske bygga ut i Västerås eller någon annanstans i Sverige. Man
vill skaffa kvalificerade industrirobotar och investera i en byggnad för dessa
robotar. Då behövs det förbaskat mycket kapital, på samma sätt som när
massaindustrin skall investera.
Det krävs mer eller mindre kapital i vaije enskilt projekt, men det krävs
kapital. Arbete och kapital är de två produktionsfaktorerna. Vi måste få
fram kapital. Det får vi inte genom de dirigistiska metoderna från tidigare.
Om vi skulle få det slår det snett. Stålverk 80 är ett exempel på hur man
drömde om att staten skulle kunna lösa problem.
Det som krävs är att vi skapar förutsättningar för att tusentals människor
skall vilja starta företag och för att de skall kunna finansiera dessa företag
eller expansioner. Människor ute i verkligheten måste ha råd, möjlighet och
intresse att investera.
Anita Johansson talar om passiva kapitalägare. Om det är något som är
passivt är det väl att sätta in pengarna på banken. Det har människor all rätt
att göra. Men det är väl aktivt att sätta pengarna i ett nytt eller gammalt
aktiebolag, låta dem göra nytta och ge människor jobb!
Det behövs eget kapital om man skall ha en chans att expandera. Detta
kapital vill socialdemokraterna straffbeskatta. När vi nu äntligen har fullföljt
skattereformen och har ungefär 30 % skatt på all kapitalavkastning vill so-
cialdemokraterna straffbeskatta just aktiebolagens eget kapital. Jag förstår
inte hur man över huvud taget kan försvara det. Jag skall försöka resonera
kring var problemet kan finnas.
Förutom att man skall straffbeskatta just det kapital som behövs för att
företag skall växa fram vill man höja bolagsskatten till 30 % och bibehålla
de reserveringsminskningar som vi gjorde för att delfinansiera den fullföljda
kapitalinkomstbeskattningsreformen. Den skattehöjningen skall man be-
hålla och bygga på ytterligare. Man skall beskatta förmögenheter. Enligt
mina skatteekonomiska beräkningar höjs skatten för företagen i Sverige
sammantaget med 9,2 miljarder per år. Dessa företag skall ge de nya jobb
som regeringen vill ha, men som ni socialdemokrater förnekar alltför många
människor.
Ni hävdar att ni hjälper till genom att införa direktavskrivningar. Det inne-
bär att man i år och nästa år får göra de avskrivningar som annars skulle ha
fått göras några år senare. Man tidigarelägger investeringar, och det innebär
ett skattebortfall just nu, men sedan får man högre skatt därför att det inte
finns några avdrag kvar att göra de andra åren. Sammantaget blir effekten
av ert förslag långsiktigt 0,1 miljard i skattesänkning. Det är inte illa, men
det innebär totalt att de 9,2 miljarderna minskar till 9,1 miljard i skattehöj-
ningar.
Varför gör nu socialdemokraterna detta? Jo, det är valtaktik. Anita Jo-
hansson, Lars Hedfors och andra vill kunna gå ut och skrämma människor
med tal om aktieägare osv. Därmed gör man något som är livsfarligt: Man
hotar genom denna valtaktiska, felaktiga, farliga och förlegade debatt män-
niskors möjligheter att få jobb. Men det är inte bra för ett i varje fall ännu
så länge stort parti.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
35
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
36
Den andra tänkbara förklaringen är att man inte begriper detta samband.
Det ligger väl någonting i att tala om passiva kapitalägare när det gäller dem
som skall finansiera de nya jobben. Men utan företagare, Anita Johansson,
blir det inga företag och utan aktieägare inga aktiebolag. Och utan företag,
aktiebolag osv. blir det inga jobb. Det stora problemet är att ni inte inser att
det behövs företagare, aktieägare och finansiärer.
Ni har också blivit lurade av en ekonom som säger att man enligt hans
teoretiska modell inte kan få några positiva effekter på ekonomin genom slo-
pande av dubbelbeskattningen. Det är klart att man kan få det. Om dubbel-
beskattningen inte får några effekter, skulle ni ju kunna föreslå trippelbe-
skattning eller för den delen också femdubbel beskattning. Men något så-
dant faller på sin egen orimlighet.
I dagens nummer av Svenska Dagbladet kan man läsa att det tyska indu-
striförbundets ordförande med avund talar om den svenska företagsbeskatt-
ningen, som han menar är bra för investeringar och därmed för nya jobb.
Anders Lannebo varnar i Dagens Industri i dag för att socialdemokrater-
nas skattepolitik kan vara förödande för möjligheterna att få fram det nya
kapital som behövs för att bygga ut de nya jobben. Det är därför som Indu-
striförbundet och företagarnas organisationer säger att det är nödvändigt att
skapa bra förutsättningar.
Men Anita Johansson vill förvägra dagens arbetslösa och de ungdomar
som går ut på arbetsmarknaden möjligheten att få dessa nya jobb. Jag förstår
inte vad som har hänt med socialdemokratin. Är makten så viktig att ni
t.o.m. går in i en debatt på helt felaktiga premisser?
Jag vill ställa två frågor till Anita Johansson - endast två frågor. Tror Anita
Johansson att skatteskärpningar för företagen på 9,1 miljard kronor ger
många nya jobb? Då borde ni kanske höja skatten med 18 miljarder i stället.
Kan Anita Johansson vidare förklara för mig varför kapitalavkastning för
den som bedriver handelsbolag skall beskattas med 30 % medan samma av-
kastning skall beskattas med 51 %, om denne ombildar företaget till aktiebo-
lag?
Anf. 26 ANITA JOHANSSON (s):
Herr talman! Först av allt tycker jag att det är glädjande att Bo Lundgren
är här i kammaren när vi har en skattedebatt. Han skall ha en liten stjärna
för det i protokollet. Det gläder mig också att Bo Lundgren är bekymrad
över arbetslösheten. Jag säger som jag sade till Harry Staaf: Tänk om det
också hade kunnat leda till något konkret från regeringen!
Vi har i dag 700 000 människor utanför den ordinarie arbetsmarknaden,
Bo Lundgren. Arbetslösheten har en omfattning som ingen i den här kam-
maren tidigare har upplevt. Vi socialdemokrater har här, kanske inte just på
skatteutskottets men på åtskilliga andra utskotts områden, väckt motioner
som hade kunnat bifallas i denna kammare och som skulle ha gjort att åtmin-
stone ett par eller tre hundra tusen människor färre hade varit arbetslösa,
om förslagen hade gått igenom. Jag hade verkligen önskat att det hade varit
en gemensam grundsyn i denna kammare när det gäller att få folk i arbete.
Jag tycker nämligen att det är den viktigaste frågan.
Jag kan mot den bakgrunden inte begripa hur Bo Lundgren från denna
talarstol kan säga att vi socialdemokrater bidrar till arbetslösheten. Det är
faktiskt tvärtom.
Jag tycker att regeringen inte är speciellt intresserad av att underlätta för
företag och företagare. Det är aktieägarna som ligger regeringen varmast om
hjärtat. Även företagarnas företrädare inser nu att det behövs en ny skatte-
politik för att det skall bli ett bra företagsklimat i vårt land.
Jag har studerat en skrift av Jan Södersten, där denne liksom vi social-
demokrater påstår att en låg aktiebeskattning inte verkar underlättande för
företagsamheten. Också vi vill vara med om att skapa riktiga jobb i vårt land,
och om något parti har stått för det under årtionden är det vi socialdemokra-
ter. Det är sedan Anne Wibble och Bo Lundgren kom till Finansdeparte-
mentet som arbetslösheten har blivit katastrofal i vårt land.
Det vore glädjande om Bo Lundgren kunde ta arbetslösheten på allvar
och se till att människor kom i arbete i stället för att passivt ta emot arbetslös-
hetsunderstöd. Det skulle jag vara tacksam för.
Vårt förslag om direktavskrivning sänker faktiskt skatten för företagarna
med 5 miljarder kronor detta budgetår och med 7 miljarder kronor nästa
budgetår. Detta har företagarna tack och lov begripit, och vi kommer att gå
ut i valrörelsen med vårt förslag. Det kan Bo Lundgren vara säker på.
Anf. 27 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Företagarna har begripit det här, säger Anita Johansson.
Det måste vara därför som Industriförbundet skriver brev som numera har
blivit näst intill offentliga och varnar för den politik som socialdemokraterna
för i detta avseende. Det måste också vara därför som Företagarnas Riksor-
ganisation och andra säger att vi inte får gå tillbaka till den dubbelbeskatt-
ning som vi nu har avskaffat. Det är fråga om att ta bort en överbeskattning,
ingenting annat.
Beträffande direktavskrivningar, Anita Johansson, är vi väl överens om
att följande gäller. Om ett företag skaffar inventarier får det i dagsläget
skriva av dem på ungefär tre och ett halvt år, litet grand beroende på vilken
metod som man använder. Det som ni nu föreslår är att 70 % av inventa-
rieanskaffningen skall få skrivas av direkt det första året. Det innebär att
man minskar tiden för avskrivningar och att man får mer av avskrivningar
det första året, mindre det andra året och det tredje eller fjärde året kanske
inga alls.
Effekten av ert förslag blir att skatten sänks momentant men att detta tas
igen genom att skatten sedan ökar. När företagaren kalkylerar över hela av-
skrivningstiden måste han se på den totala skatteeffekten, och det blir en
skattesänkning på sammanlagt 100 miljoner kronor, varken mer eller
mindre.
Ni anser dock att ni har hittat en teknik för att dölja era andra skattesänk-
ningar och lura företag att ni vill göra något som är bra för dem samtidigt
som ni för er gamla vanliga högskattepolitik. Det är politisk taktik.
Anita Johansson svarar inte på mina frågor. Jag har bestämt mig för att
jag skall ställa två frågor till henne. Sedan får var och en på grundval av pro-
tokollet bedöma om hon vill och kan svara på dem. Även om hon inte skulle
vilja det, kan hon säkert göra det.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
37
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
Bakom den första frågan ligger fullständigt klara beräkningar. Det är inte
jag utan tjänstemännen på Finansdepartementet som har räknat ut att de
förslag som ni lagt fram leder till skatteskärpningar på 9,2 miljarder kronor
per år. Beträffande 1994/95 hänvisar Anita Johansson kanske till att man då
får göra direktavskrivning och därmed får mindre skatt. Låt oss därför gå
fram till 1996 - det skall bli nya jobb också då.
År 1996 får man alltså 9,2 miljarder i skatteökningar. Egentligen blir det
ännu mer, eftersom man då skall ta igen det som man förlorade genom di-
rektavskrivningarna, men jag skall vara schyst och utgå från 9,2 miljarder.
Tror Anita Johansson att skattehöjningar för företagen med 9,2 miljarder
leder till många nya jobb?
Den andra frågan är: Varför skall handelsbolagsdelägaren betala bara
30 % skatt på sin kapitalavkastning medan den som äger ett aktiebolag skall
betala 51 % på sin avkastning? Ser inte Anita Johansson riskerna för att det
blir dyrare att satsa på produktiva investeringar än på passiva insättningar,
exempelvis på bank, och att vi därmed inte kommer att få det kapital som
vi behöver för att kunna skapa de nya jobb som krävs? Vi skall i och för sig
se till att er politik stoppas, men om ni får driva den bidrar ni till att vi inte
får de nya jobb som behövs för framtiden för att kompensera för den arbets-
löshet som er politik på kort och lång sikt har lett till.
Kjell-Olof Feldt erkänner numera att finanskrisen var en följd av en brist-
fällig ekonomisk politik. Finanskrisen ledde till våldsamma effekter i ekono-
min, inte bara för banksektorn. Ni kan inte skylla någon annan än dem som
satt vid makten då, dvs. ni själva, för det som inträffade. Arbetslösheten i
Sverige böljade öka 1989, det vet Anita Johansson lika bra som jag.
Säg i stället: Vi gjorde misstag. Nu inser vi att man inte kan höja skatten
på det viset. Men framför allt, Anita Johansson, ge ett svar till mig, till kam-
marens ledamöter och till alla väljare utanför: Ger det nya jobb att höja före-
tagsskatterna med drygt 9 miljarder? Är det rimligt att man skall betala
högre kapitalavkastningsskatt om man driver aktiebolag än om man driver
handelsbolag?
Anf. 28 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Först vill jag påminna Bo Lundgren om något som han sä-
kert vet, att småföretagarnas ordförande Carl-Johan Westholm kraftigt har
kritiserat regeringens företagsbeskattning. Så är det. Det vi har sagt i vårt
förslag är att det skall vara inkomstneutralt i förhållande till regeringens fö-
retagspolitik.
Men jag tänkte återgå litet grand till inkomstbeskattningen. Jag tycker
nämligen att det är den stora och viktiga frågan.
Det går att sänka skatterna om bara viljan finns, sade moderaterna på
1991 års valaffischer, och det stod väl Bo Lundgren bakom. När valperioden
nu snart har gått till ända och vi summerar vad som har hänt för vanliga lön-
tagare i skattepolitiken - jag var inne på det för en stund sedan - finner vi
att en metallarbetare har förlorat över 6 000 kr och ett sjukvårdsbiträde över
5 000.
Det är klart att vi borde ha kunnat räkna ut att det inte var de människorna
38
som Bo Lundgren och Calle Bildt ville sänka skatten för, utan det var ju att
höja skatten för dem.
Nej, i stället har de borgerliga, precis som man kanske kunde ana, givit
bl.a. aktieägare mycket stora skattelättnader. Det är här som kampen kom-
mer att stå i valrörelsen, det lovar jag Bo Lundgren.
Anf. 29 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Anita Johansson lovar mycket men svarar inte på frågor, och
det är ju signifikativt. När jag i en handelshögskoledebatt för några månader
sedan debatterade med Göran Persson, ställde jag samma fråga till honom:
Är det rätt med 51 % skatt på kapitalavkastning för aktiebolag och 30 % för
handelsbolag? Enskilda skattesatser kan man ju diskutera, sade Göran Pers-
son, men något svar fick jag inte.
Anita Johansson säger ingenting alls, för det är besvärligt. Om man har
bestämt sig för att kapitalinkomster skall beskattas med 30 %, går det ju inte
att motivera varför det skall vara 51 % på aktiebolag.
Det finns ett enda skäl. Ni har bestämt er för att försöka vinna valet på
fördomar och felaktiga, farliga attityder. Ni skall försöka framställa ekono-
min som en kamp mellan löntagare och aktieägare.
Jag skulle kunna ställa frågan till Anita Johansson, men jag får väl inget
svar på den: Gör aktieägare inget gott för Sverige? Är det inte bra att det
finns människor som köper aktier så att det blir bolag som ger jobb? Det är
jättebra, tycker jag, med arbete och kapital i samverkan.
Nu utnyttjar ni som sagt fördomar för att försöka skapa politiska vinster.
Jag är helt övertygad om att ni inte kommer att lyckas. Jag kommer att fort-
sätta mina frågor tvärs igenom hela valrörelsen, och förr eller senare måste
ni väl svara.
Sedan hävdar Anita Johansson att Carl-Johan Westholm kraftigt skulle ha
kritiserat regeringens skattepolitik. Det Carl-Johan Westholm skrev i sin de-
battartikel i Dagens Nyheter var: Borde man inte ha valt en annan teknik
när man - vilket han tycker är nödvändigt, det skrev han också - slopar dub-
belbeskattningen? Och han ställde frågor till Socialdemokraterna om vad de
anser om detta.
Sedan hade han synpunkter på att vi borde slopa stämpelskatten på ny-
emissioner. Jag delar den uppfattningen, men vi har inte haft statsfinansiellt
utrymme för att kunna göra det.
Det var de synpunkterna Carl-Johan Westholm framförde i sin artikel. Di-
rekt efteråt försökte Ingvar Carlsson i ett uttalande inteckna detta, varpå
Carl-Johan Westholm fick dementera Ingvar Carlsson, liksom jag nu demen-
terar Anita Johansson.
Carl-Johan Westholm vill ha slopad dubbelbeskattning, och nu hänvisar
Anita Johansson till honom. Då kvarstår frågan, Anita Johansson: Varför
51 % skatt på aktiebolagen, 30 % på handelsbolagen och 30 % på räntor?
Sedan säger Anita Johansson att vi har höjt skatten för vanliga människor.
Det har vi inte. Vanliga människor betalar alla skatter. Det måste vara därför
ni gick med oss på att sänka arbetsgivaravgifterna. Ni insåg att det skulle
gynna vanliga människor, annars skulle ni ju ha sagt nej till oss.
Vi sänkte arbetsgivaravgifterna med 17-18 miljarder kronor. Det sänker
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
39
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
40
priserna och ökar konkurrenskraften, hindrar utslagning av jobb och ger nya
jobb. Det var därför ni gick med på det. Ni visste att det gynnar löntagarna,
liksom vi visste.
Sedan var det ett problem, och det var att när vi ville finansiera den av-
giftssänkningen med utgiftsneddragningar ville ni i stället ha skattehöjningar
för vanliga människor. Ni ville slopa grundavdraget, och ni ville ha moms-
höjning. Ni såg till att de höjningar på inkomstskattesidan som behövdes
skedde, för det var ett absolut krav från er sida att ingenting av finansie-
ringen fick ske i form av utgiftsneddragningar, utan allt skulle finansieras
med skattehöjningar.
Om de siffror som Anita Johansson redovisar skulle stämma, så har ni or-
sakat dem genom de krav ni ställde hösten 1992. Men de stämmer inte, för
hushållen betalar alla skatter, ingen annan än hushållen.
Men, Anita Johansson, försök svara på frågorna! Vi är så många som är
nyfikna på hur man med skattehöjningar får nya jobb.
Anf. 30 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Statsrådet Lundgren sade att vi behöver nya jobb, att vi be-
höver en bra ekonomisk miljö, och statsrådet trodde att det kunde t.o.m.
Bäckström förstå. Statsrådet gör en helt korrekt bedömning. Jag delar
denna uppfattning helt och hållet.
Men jag vill säga en annan sak till statsrådet. Det är riktigt att vi behöver
nya jobb, och ju fler gamla jobb som vi förlorar, desto fler nya behöver vi.
Det håller statsrådet säkert med om.
En väldigt dum åtgärd just nu är att ta bort jobben i kommunsektorn, för
då måste man skapa väldigt många nya jobb väldigt fort. Därför är er politik
mot kommunsektorn dålig. Man får betala för att människor inte skall ar-
beta, och man får sämre service. Det borde statsrådet hålla med mig om. Nu
är jag inte så säker på att statsrådet kommer att göra det, men det är en an-
nan sak.
Sedan fick inte jag frågan om hur många jobb det ger med höjd skatt på
företag, men jag vill ändå vara så fräck att jag svarar på frågan, för den kan
jag besvara. Höjd skatt på företag, herr talman, ger inga nya jobb. Höjd
skatt på företag minskar antalet jobb, det är min tro.
Men höjd skatt ger över huvud taget inga nya jobb någon gång. Skatter
är inte till för att få fler människor sysselsatta. Tror man det, har man totalt
missförstått skattepolitikens syfte. Skatter har man för att få inkomster till
att finansiera sina utgifter.
Det är en bisarr uppfattning att man har skatter för att få fler jobb. Nu
skall jag inte ta till starka ord, men om man trodde att det var därför man
har skatter, vore det närmast tragiskt. Skatter är till för att finansiera väl-
färdssystemen och statliga och kommunala utgifter.
Statsrådet Lundgren nämnde i sitt passionerade anförande ett stort sam-
hällsproblem, arbetslösheten. Det är bra att moderater talar arbetslöshet,
men det andra stora problemet, budgetunderskottet, nämnde statsrådet
över huvud taget inte, trots att budgetunderskottet formligen har explode-
rat.
Det är därför, Bo Lundgren, som skatterna måste upp. Då säger jag att det
finns tre större skatteområden: inkomstbeskattningen, kapitalbeskattningen
och de indirekta skatterna.
Vi har väldigt höga indirekta skatter i Sverige. Statsrådet Lundgren vill
inte höja dem.
Vi har väldigt höga skatter på arbete. Utrymmet för att höja skatten på
arbete är begränsat, men det finns ett visst utrymme. Därför föreslår vi höjd
statsskatt med 5 % och med 30 % i skiktet inkomster över 300 000 kr. Det
är besvärliga avvägningar, men framför allt kan man höja inkomstskatten
genom basbreddningar och genom att ta bort avdrag.
Och så finns det kapital- och företagsbeskattning. Där ligger vi lågt inter-
nationellt sett, och då är det där vi får höja upp när vi behöver mer skattein-
komster.
Anf. 31 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag tycker att Lars Bäckström är ärlig. Han säger klart och
tydligt att höjer man skatten för företagen, så blir det inga nya jobb utan
snarare blir det färre jobb. Men han är beredd att ta den risken, därför att
han tror att de intäkter man får ändå kommer att bidra till en sådan budget-
sanering att räntan kommer att kunna gå ner snabbare, och det kan vara po-
sitivt. Då har man ändå gjort en analys. Men Lars Bäckström gör ett stort
misstag. Han säger att budgetplaneringen i ett läge när man har mycket stora
utgifter bör ske genom att man höjer inkomsterna, som också är rekordstora
i Sverige. Om man har mer utgifter än inkomster och bägge ligger på mycket
hög nivå bör man självklart försöka anpassa utgifterna till de inkomster som
det är möjligt att ta in. Det är nämligen precis som Lars Bäckström säger:
Skulle man välja att höja företagsskatterna på kapital och annat som behövs
för att bygga ut företagen blir det inga nya jobb direkt. I stället måste man
minska utgifterna och skapa förutsättningar för tillväxt.
I det avseendet är jag beredd att ge socialdemokraterna rätt: Budgetsane-
ringen måste ske bl.a. genom en stram finanspolitik, som tar bort den del av
underskottet som följer av att vi har ett strukturellt underskott, dvs. av att
utgifterna långsiktigt är högre än vad inkomsterna kommer att kunna betala.
Det måste vi alltså spara på.
Lars Bäckström vill egentligen skatta bort det underskottet, men det är
farligt - beskattningsåtgärderna minskar möjligheterna att få bort det kon-
junkturella underskottet, som beror på att människor blir arbetslösa därför
att ekonomin av socialdemokraterna tidigare under 80-talet har drivits in i
ett sådant skede. Detta måste hanteras genom tillväxt, och då måste vi ge
företagen förutsättningar att skapa nya jobb. Det gör man genom en balan-
serad kombination av åtgärder som innebär besparingar och vissa, fullt fi-
nansierade skattesänkningar, som kan ge räntenedgång och, tillsammans
med skattesänkningarna, ökad tillväxt och en snabbare avveckling av det to-
tala budgetunderskottet.
Detta har vi tänkt igenom noggrant. De tolv minuter som jag hade till mitt
förfogande och som jag tyvärr överskred - jag ber om ursäkt för det, herr
talman - räckte inte för att återge en fullständig analys av Sveriges ekonomi.
Jag valde att koncentrera mig på en sak, som jag tycker är den viktigaste:
att skapa förutsättningar för nya riktiga jobb. Jag tycker också att det är tra-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
41
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
giskt att man inte kan få föra den debatten med socialdemokraterna - men
det är roligt att man i vaije fall kan få föra den med Lars Bäckström.
Jag noterar som sagt att vi är överens om att höjda skatter - speciellt på
företagare, antar jag - är sådant som i sig och isolerat ger negativa effekter
på arbetsmarknadssituationen.
Anf. 32 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Givetvis ger inte en skattehöjning på ett företag en positiv
sysselsättningseffekt direkt - vi är helt överens om det. Men det är inte före-
tagets skattesituation som avgör hur många man anställer - det är företagets
möjligheter att sälja en god produkt med vinst. De avgör hur många man
anställer och inte skatten isolerat. Det är den förblindningen på skattesidan
som leder fel när man ser på företagens situation.
Vad som skiljer mellan Bo Lundgrens och min syn på budgetsaneringen
är inte frågan om man måste spara - på den punkten är vi överens. Vi är
också överens om att man måste ha tillväxt. Vi är oense om skattesidan -
jag anser att skatten måste höjas. Bo Lundgren är faktiskt oense med mig
och sitt eget departements tjänstemän.
Jag satt i går kväll och läste skriften Budgetunderskott - hur farliga är de?,
som är undertecknad Rosenbad den 23 november av Ingemar Hansson. Han
är finansråd, och han säger: För att vi skall komma till rätta med situationen
krävs i princip två saker: ett långtgående ambitiöst program för att genom-
föra regeländringar, förbättra den offentliga sektorns finansiering på medel-
lång sikt, dra ned utgifter ”och höja skatterna”. Och så, säger Ingemar Hans-
son, krävs det också en hygglig ekonomisk tillväxt. - Ingemar Hansson och
jag har exakt samma syn i denna fråga.
På s. 58 fortsätter Ingemar Hansson: Av dessa skäl kan vi inte bara förlita
oss på hög tillväxt. Vi måste också öka inkomster. Han citerar där rege-
ringen - ni har ju själva föreslagit skattehöjningar i er Nathalieplan. Ni försö-
ker bara retoriskt-agitatoriskt dölja den skatteskärpning som behövs för att
klara budgetunderskotten. Vi är faktiskt i grunden överens, men Bo Lund-
gren försöker dölja detta. Detta är kanske inte hjärtats övertygelse hos Bo
Lundgren, men han har väl blivit övertygad av sina tjänstemän.
Men sedan säger jag att vi får lägga ut dessa skattehöjningar där de ger
minst problem för sysselsättningen. Det är på kapitalsidan och på lång sikt
på företagssidan - där har vi låga skatter.
Bo Lundgren sade att hela Sverige inte skall bli ett nytt Uddevalla. Jag är
från Uddevalla, statsrådet! Jag kan intyga att det inte vore bra. Jag har varit
på ett möte i Folkets hus i Uddevalla som var fyllt av arbetslösa som var
rädda att få ännu större försämringar av sin a-kasseersättning. Varför? Jo,
på grund av budgetunderskotten.
På grund av att man inte har tillräckliga skatteinkomster drar man nu ned
och säger att vi inte skall jäklas med företagen. Nej, men vi skall väl inte
jäklas med de arbetslösa heller? Man skall väl inte jäklas med dem som står
på verkstadsgolvet i produktionen genom att försämra de fackliga rättighe-
terna, genom att dra ned satsningarna på utbildning? Alla sådana åtgärder
slår sönder den produktiva verksamheten på verkstadsgolven. Man försöker
42
dä bygga välfärd i konflikt med löntagarna. Det är inte uthålligt att bara vara
vän med en sida i politiken - företagarna.
Anf. 33 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag har en ambition att vara vän med dem jag företräder,
nämligen det svenska folket, i första hand dem som har blivit av med sina
arbeten och kanske inte kan få några nya, dem som har råkat illa ut på grund
av den politik som har förts tidigare i Sverige. Det är det viktigaste motivet
för mina insatser i regeringsarbetet. Det är faktiskt det som driver mig.
Sedan är det ju bra att Lars Bäckström och jag såvitt jag kan förstå är
överens om att den socialdemokratiska politiken har en del brister, för att
uttrycka det milt. Dessutom har analysen mycket stora brister.
Om Lars Bäckström frågar Ingemar Hansson var han menar att tyngd-
punkten i en budgetsanering skall ligga tror jag att han är helt överens med
mig om att den skall ligga på utgiftssidan. Vi har exempelvis infört en index-
ering av punktskatter. Jag har för mig att vänsterpartisterna var tveksamma
till det - åtminstone var det en del tveksamhet när det gällde bensinsidan,
men vi kan lämna det därhän. Men det innebär inte någon faktisk skatte-
skärpning. Eftersom punktskatterna är fastställda i kronor och ören innebär
inflationen att de automatiskt minskar i värde om man inte vidtar några åt-
gärder. Vi vidtog då åtgärden att indexera dem. Det leder sett över tiden till
att man går miste om skattesänkningar som annars skulle ha skett automa-
tiskt och som jag i ett annat budgetläge skulle ha varit förtjust i. De skulle
så småningom ha uppgått till sex sju miljarder kronor, kanske något mer.
I ett läge när vi har ett underskott i Arbetsmarknadsfonden som, om ing-
enting görs, i framtiden måste betalas av skatter, har vi dessutom valt att
både förändra inkomstsidan och utgiftssidan: Vi har ändrat förmånerna för
att minska gapet där, och vi har infört förmånsrelaterade avgifter. Både Lars
Bäckström och jag vet nu precis vad vi får för ersättning om vi skulle råka
ut för arbetslöshet, på samma sätt som om vi har en annan försäkring som
har en annan karaktär och en annan verkan. Men Lars Bäckström kallar
också detta för skatter, därför att det passar hans syften. Men det är inte
några skatter enligt den definition som vi använder när det gäller ekono-
miska verkningar.
Jag har en gång på Hyltebruks pappersbruk fått frågan av en ung tjej som
jobbade där: Tycker du att det är moraliskt rätt att sänka a-kasseersättningen
från 90 till 80 % samtidigt som ni sänker skatten för aktieägarna? Den frågan
hade hon fått idén till genom att lyssna till Anita Johansson eller någon an-
nan socialdemokrat. Det är en berättigad fråga, men svaret är egentligen
mycket enkelt: Det viktigaste när man är arbetslös är inte om man har 90
eller 80 % när man är arbetslös, utan att man så snabbt som möjligt får
100 % av lönen på ett nytt, riktigt jobb. Då är jag tillbaka till det som jag
sade i mitt anförande och som vi såvitt jag förstår är överens om: Vi måste
ha förutsättningar att skaffa det kapital som behövs för att bygga ut arbets-
platserna och åstadkomma de nya jobben.
Anf. 34 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Statsrådet Bo Lundgren nämnde att man skall sänka skatten
på aktier, förmögenhetsbeskattningen, arvs- och gåvoskatter, osv. Det
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
44
tycker vi i Ny demokrati är bra, liksom att kapitalbeskattningen sänks. Men
till skillnad från regeringen vill vi inte höja skatten för låginkomsttagare. Vi
vill t.ex. inte höja punktskatter som drabbar dem, bl.a. bensinskatten. Vi
vill i stället göra kraftiga besparingar i budgeten.
Bo Lundgren ironiserade i sitt anförande litet grand över Ny demokratis
syn på politiken. Han tyckte att den var lättvindig. Det gällde bl.a. familje-
politiken, som vi säger innebär en besparing på 20 miljarder och ger full fri-
het för familjerna. Vi har suttit och räknat ut detta för hand. Det roliga är
att Finansdepartementet har kört materialet i sina simulatorer och fått fram
samma siffror, nämligen att Ny demokratis familjepolitik ger en besparing
på 20 miljarder i budgeten.
Jag vill påstå att vi har samma syn på den ekonomiska politiken som
OECD-länderna. Man skulle kunna skriva Ny demokrati på sista bladet i
den rapporten. Det är vår ekonomiska politik. OECD-länderna har precis
samma inställning som vi. Man skulle kunna skriva Ny demokrati på sista
bladet av Assar Lindbecks rapport med 113 punkter. Vi har samma ekono-
miska inställning som han, Bo Lundgren. Tycker Bo Lundgren att det är en
lättvindig och flyktig politik, må det vara upp till Bo Lundgren. Vi har i alla
fall samma inställning som dessa två nämnda.
Bo Lundgren talar också om att skapa riktiga jobb. Bo Lundgren sitter i
en regering som har infört GAS. Det gynnar bara ekonomiskt redan starka
företag, som ändå skulle kunna anställa folk. Regeringen har ändrat alltför
litet i LAS-lagarna. Ny demokrati menar att först-in-sist-ut-lagen inte skall
behöva gälla för företag med upp till 25 anställda. Regeringen har infört
ALU, som tar bort riktiga jobb och som är en konstgjord andning.
Bo Lundgrens resonemang är därför litet av en dubbelmoral.
Anf. 35 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Det är inte lätt för ett nytt parti att snabbt skaffa sig tillräck-
liga analysredskap och annat som behövs för att få en sammanhållen ekono-
misk politik. Jag tycker nog att Ny demokrati gör det väl enkelt för sig emel-
lanåt. Ville man vara elak - vilket jag inte vill vara - skulle man kunna säga
att Ny demokratis ekonomiska politik för närvarande är lika sammanhållen
och stabil som partiet. Men jag vill ju inte vara elak, så jag skall inte säga
det.
Däremot noterar jag att Peter Kling å ena sidan i sitt anförande utlovar
att det nu, i och med bl.a. vårdnadsbidraget, skall bli väsentligt mycket
bättre för barnfamiljerna och å andra sidan säger att vi skall spara 20 miljar-
der på familjepolitiken. Antingen måste ni då minska antalet familjer - men
det är svårt att förstå hur man skulle kunna göra det, ens statistiskt - eller
också drar ni ner stödet totalt sett. Det är naturligtvis det senare ni gör. Ni
ändrar utformningen och minskar omfattningen. Det vore ärligt av er att er-
känna det.
Anf. 36 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Bo Lundgren vet mycket väl var den besparing om 20 miljar-
der som vi gör ligger. Ett barn kostar ungefär 87 000 kr per år i barnomsorg.
Med vårt förslag skulle det bli fritt för var och en att driva barnomsorg, och
då skulle kostnaden kunna minska till 40 000-50 000 kr per år och barn. Det
är där vi gör besparingen, dvs. vi inför full konkurrens.
Anf. 37 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Detta är mycket märkligt. Också jag tror att det blir positiva
effekter av att man inför valfrihet. Nu ligger det på riksdagens bord förslag
om avdragsrätt för barntillsynskostnader och vårdnadsbidrag, förslag som
faktiskt skulle starta en utveckling mot högre effektivitet, fastän de visserli-
gen är mindre långtgående än vad Ny demokrati skulle vilja. Det är då yt-
terst märkligt att ni säger nej till de förslagen. I och med det försvinner er
trovärdighet totalt sett. Så är det faktiskt.
Detta tar också tid. Ni kan inte få dessa vinster med en gång. Vi har de
daghem vi har, vi har ännu inte hunnit bygga upp de privata alternativen.
Det går inte att vända detta över en natt. Jag håller med Peter Kling om att
man om man går steg för steg i den här riktningen kommer att kunna få en
mycket effektivare och billigare barnomsorg, med bra kvalitet för barn och
föräldrar. Men då kan man inte säga nej till regeringens förslag om avdrags-
rätt för vårdnadsbidrag.
Anf. 38 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Jag var egentligen inte anmäld till denna debatt, och jag har
verkligen inga större ambitioner att förlänga den.
Anita Johansson gjorde här några mycket kraftiga angrepp på skatterefor-
men, angrepp som faller tillbaka på Folkpartiet, och hon förebrådde sig själv
för att ha varit en dumbom då hon trodde på skattereformen. Jag förstår
egentligen inte riktigt detta, och jag tycker inte att Anita Johansson skulle
ha behövt försätta sig i den situationen. Om hon hade velat förhindra att hon
här skulle framstå som en dumbom, kunde hon ju redan från böljan ha slagit
vakt om grundbultarna i skattereformen, t.ex. den enhetliga momssatsen, i
stället för att gå ifrån den. Hon kunde i sitt parti ha medverkat till att genom-
föra en egenföretagarskattereform, som vi var överens om, i stället för att i
flera år förhala den och t.o.m. fortsätta att sätta sig emot dess genomförande
här på slutet.
Det är alltså inte jag som kallar Anita Johansson för dumbom, men jag
tycker att det var dumt att inte genomföra en förändring i skattesystemet
som hade kunnat medverka till en bättre sysselsättningssituation.
Även på den punkten vill jag, herr talman, passa på att korrigera Anita
Johansson. Svårigheterna för industrin började inte när Bo Lundgren och
Anne Wibble marscherade in i kanslihuset. Under de tre kvartal som hade
föregått denna inmarsch, hade det i mitt eget hemlän varslats 4 000 männi-
skor, huvudsakligen inom industrin. 4 000 varsel hade lagts. Om jag skall
sätta detta litet grand i sitt sammanhang kan jag nämna att Eskilstunas
största arbetsplats vid det tillfället hade kanske 1 000 anställda. De varsel
som redan hade lagts när Anne Wibble och Bo Lundgren marscherade in i
kanslihuset motsvarade alltså fyra sådana arbetsplatser. Den slakten på in-
dustrijobb, den lavinen, hade vid det tillfället redan satts i gång.
Alltså fanns det för oss när vi tog över verkligt starka skäl att försöka åter-
ställa detta för att förändra den tingens ordning som hade lett till detta. Det
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
45
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
46
var därför vi började med att avskaffa förmögenhetsskatten på arbetande
kapital i mindre företag, som hade funnits tidigare. Det var därför vi fort-
satte med att avskaffa dubbelbeskattningen. Det var därför vi gjorde föränd-
ringar i kapitalbeskattningen, vilket inte är någon nyhet - det tog jag upp
redan under arbetet med skattereformen.
I den utfrågning vi hade innan vi genomförde skattereformen ställde jag
faktiskt en fråga om detta till Erik Åsbrink - Anita Johansson kan gå tillbaka
i protokollen och läsa hans svar. Det framgår där helt klart att inte ens Erik
Åsbrink trodde att kapitalbeskattningen skulle komma att stå sig. Han sade
att det var något oerhört känsligt som vi skulle komma att följa också i fort-
sättningen.
Hade ni fortfarande velat slå vakt om skattereformen, hade ni också kun-
nat avstå från det ni gör i och med dagens betänkande, nämligen att ge er på
den absoluta grundbulten, förutsättningen för att det över huvud taget skulle
bli en skattereform, nämligen begränsningen av marginalskatten till 50 %.
Vi satte den till hälften, därför att hälften är hälften. 52 % kan man ändra
till 53 %. Det finns liksom ingen logisk argumentation emot en höjning av
marginalskatten till 53 eller 54 %, om den väl ligger på 52 %, men hälften
är hälften. Därför var det en överenskommelse mellan våra partier. Den ab-
solut sista grundbulten ger ni er på i dag.
Anf. 39 ANITA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag sade att det kanske var dumt av mig att tro att skattere-
formen skulle hålla. Jag trodde att den skulle hålla därför att det fanns en
ganska bred parlamentarisk majoritet för den - vi socialdemokrater tillsam-
mans med Folkpartiet. Jag trodde därför att skattereformen skulle stå sig ett
antal år. Men inte minst Kjell Johansson har ju varit med om att på punkt
efter punkt rafsa sönder skattereformen.
Jag är medveten om att det vid detta tillfälle var lågkonjunktur i landet
och i världen - Kjell Johansson talar om 4 000 varslade jobb i sitt eget län.
Men Folkpartiet och Kjell Johansson hade ju då kunnat vara med om att
dämpa lågkonjunkturens effekter genom att bl.a. gå med på av oss före-
slagna investeringar, i stället för att vara med om att se till att det som nu
blir aktieägare och andra som gynnas.
Att vi nu föreslår en statsskatt på 25 %, med 5 % i värnskatt, som det po-
pulärt heter, beror ju på att ekonomin är som den är. Vi vill använda dessa
pengar för att få folk i sysselsättning. Det är det som är skillnaden mellan
Kjell Johansson och mig.
Anf. 40 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Förmögenhetsbeskattningen, som vi har ändrat på, ingick
över huvud taget inte i skattereformen.
Jag har nyss relaterat att jag redan under beredningen av detta ärende tog
upp frågan om kapitalbeskattningen i en utfrågning. Vi hade den också uppe
i förberedande diskussioner när vi utarbetade skattereformen.
Men vi insåg att om vi skulle ha drivit frågan att dubbelbeskattning på aktier
skall tas bort, hade det aldrig blivit någon skattereform. Därför hamnade
den frågan utanför. Någon utfästelse om att vi i Folkpartiet aldrig någonsin
skulle kunna tänka oss att ta upp denna fråga har över huvud taget inte
gjorts.
Egenföretagararbeskattningen har jag redan berört. Vi var överens om att
genomföra den, och det är det som nu har skett. Förändringar har inte gjorts
för att ge kapitalägare eller andra förmögna personer mera pengar. Vi tror
inte att de har några stora bekymmer i Sverige i dag. Varenda förändring är
gjord för att skapa arbete till alla dem som nu går utan jobb i Sverige.
Anf. 41 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Vi diskuterar i dag inkomstbeskattningen. Det aktuella be-
tänkandet från skatteutskottet behandlar ett antal motioner om inkomstbe-
skattningen. Bo Lundgren har valt att i stället föra en debatt om företagsbe-
skattningen. Ett betänkande i det ämnet kommer att föreläggas kammaren
om drygt en månad. Eftersom Bo Lundgren kommer med ett antal påståen-
den rakt ut i luften om företagsbeskattningen tar jag mig friheten att kom-
mentera dem.
Socialdemokraternas förslag till företagsbeskattning skiljer sig från den
moderata politiken på tre punkter. Det gäller bolagsskattesatsen och direkt-
avskrivningar för investeringar. Dessutom önskar vi behålla det s.k. Annell-
avdraget, dvs. att man gör inskränkningar i dubbelbeskattningen inne i före-
taget för att pengarna skall stanna i företaget och arbeta där. Vårt förslag
gynnar direktinvesteringar.
Det borgerliga förslaget gynnar aktieägarna. Det finns inga som helst ga-
rantier, Bo Lundgren, för att förslaget om slopad utdelningsskatt och halve-
rad reavinstskatt skall leda till några extra jobb. Om man däremot gör så att
skattesänkningarna direkt gynnar investeringar finns det sådana garantier.
Regeringens förslag gynnar dem som har många aktier. Regeringens för-
slag gynnar t.ex. de mångmiljonärer som sitter i regeringen. De får skatte-
sänkningar på hundratusentals och kanske t.o.m. miljoner kronor. Rege-
ringens förslag gynnar verkställande direktören för Hennes & Mauritz som
får en skattesänkning på 40-50 miljoner kronor. Detta är regeringens politik.
Man gynnar kapitalägarna och klämmer åt de vanliga löntagarna genom
kraftiga skattehöjningar, precis som Anita Johansson har berättat om här
tidigare.
Vårt förslag innebär en skattesänkning för företagen, företagandet och in-
vesteringar på cirka fem miljarder kronor. Fr.o.m. 1996, vilket Bo Lundgren
talar så varmt om, har vi i vår motion klart och tydligt sagt ifrån att vi vill ha
ett system som är neutralt i förhållande till regeringens förslag. Vårt förslag
innebär ingen försämring för företagandet. Det är en viktig distinktion.
Sedan kom Bo Lundgren in på sin gamla käpphäst om dubbelbeskattning
och frågar varför vi vill ha kvar dubbelbeskattningen för aktiebolag men inte
för handelsbolag. Frågan är för det första felaktigt ställd. Vi vill inte ha kvar
en fullständig dubbelbeskattning av aktiebolagen. Vi vill behålla Annellavd-
raget som reducerar dubbelbeskattningen och alltid har gjort det.
När vi en gång i tiden genomförde skatteöverenskommelsen tillsammans
med Folkpartiet var vi för det andra helt överens om att beskattningen av
egenföretagare och handelsbolag skulle ses över när vi fick tid. Vi tillsatte
en utredning. Det kommer nu ett förslag till ändringar som berör egenföreta-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
47
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
48
gare och handelsbolag. Det är inte så som Kjell Johansson påstår att vi gick
emot det. Vi ställde upp på den ändringen, eftersom det helt enkelt inte
fanns något förslag som var bättre. Vi ansåg att det var det bästa tänkbara
förslaget för att egenföretagarna skulle få samma situation som aktiebola-
gen. Därför ställde vi upp.
Men vi sade också - i det avseendet var vi oeniga, Bo Lundgren - att detta
förslag är behäftat med stora brister. Vi var inte ensamma om att tycka det.
På den punkten fick vi stöd av lagrådet som riktade mycket kraftig kritik mot
utformningen av förslaget. Vi sade också att vi för allt i världen inte skall
stoppa undan den här frågan. Låt oss se på den vidare. Låt oss utvärdera
den. På den punkten var vi oense. Den borgerliga majoriteten gick emot oss.
Man ville inte utvärdera effekterna av förslaget om egenföretagarna. Jag
skulle vilja fråga Bo Lundgren vad ni vill dölja. Varför är ni så rädda för att
utvärdera denna reform?
Slutligen, Bo Lundgren, i Dagens Nyheter riktar Carl-Johan Westholm
helt förödande kritik mot regeringens förslag om företagsbeskattning när det
gäller den väsentliga delen om hur man skall ta bort dubbelbeskattningen.
Westholm ställer till hundra procent upp på vårt förslag att dubbelbeskatt-
ningen skall slopas inne i företagen.
Anf. 42 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Nu är vi på samma punkt som för en tid sedan. Nu är Lars
Hedfors så nära att bli korrigerad av sin partiledning som man kan vara.
Vi vill slopa dubbelbeskattningen inne i bolagen. I riksdagsdebatten den
16 december i fjol sade jag att om frågan gäller tekniken skall vi diskutera
den. Men det är inte det som det handlar om. Ni föreslår inte att man skall
slopa dubbelbeskattningen. Annellavdraget är ett sätt att från den 1 april i
år lindra dubbelbeskattningseffekten. Det är en teknik som de som har utrett
frågan inte anser är hållbar.
Den stora frågan är om ni anser att dubbelbeskattningen skall slopas. Jag
måste säga, Lars Hedfors, att jag är övertygad om, vilket jag också har för-
klarat i min svarsartikel till Carl-Johan Westholm, att tanken på att slopa
dubbelbeskattningen genom avdrag i bolagssektorn inte fungerar av interna-
tionella och andra skäl. Jag har inte tid att utveckla skälen här, men jag gör
det gärna i olika sammanhang. Jag har utvecklat dem för Carl-Johan West-
holm och andra. Det blir då en diskussion om vilken teknik som är möjlig
att använda.
Att vår teknik är rimlig framgår väl bl.a. av att den socialdemokratiska
regeringen i Norge har valt samma lindringsteknik. Det har man också gjort
i Finland. I Tyskland använde man en annan teknik som man är på väg bort
ifrån, eftersom den inte fungerade bra. Det finns ett antal exempel på att
man har valt samma teknik som vi har gjort. EU-kommissionens kommittéer
rapporterar att det av olika skäl är en vettig teknik. Det säger man också i
det amerikanska finansdepartementet när man diskuterar vilken teknik som
skall användas.
Det är nu fråga om två helt skilda saker. Den ena frågan är att man disku-
terar en teknik för hur man fullt ut skall slopa dubbelbeskattningen. Jag kan
sätta mig ner när som helst - jag kan inställa resor och vad som helst - om
vi skall föra en teknikdiskussion. Vid en sådan diskussion kan jag och mina
tjänstemän säkert övertyga Lars Hedfors om att den teknik vi har valt är den
enda möjliga. En sådan diskussion för jag gärna om Lars Hedfors går upp i
talarstolen och säger att socialdemokraterna numera accepterar att dubbel-
beskattningen är slopad och att man inser att man inte kan straffbeskatta
eller överbeskatta det egna kapitalet i aktiebolag. Vi insåg att man inte kan
göra så med egenföretagare och handelsbolag. Det har ni accepterat, och det
tycker jag är bra.
Inom parentes kan jag bara notera för Lars Hedfors att lagrådets kritik
gällde att det var komplicerat att införa samma regler för egenföretagare och
aktiebolag. Man föreslog att man inte skulle göra det, dvs. att det skulle vara
högre skatt för egenföretagare än för aktiebolag. Det vill inte jag acceptera
när det gäller ansamlade vinstmedel i företagen. Vilken teknik man än väljer
blir det krångligt. Det är detta som diskussionen gäller.
Om ni inte vill ha något som är krångligt, då blir det ingen lättnad. Men
nu vill ni ha en lättnad, och då blir det krångligt. Det är mycket att resonera
om.
Är vi överens om att ni tycker att handelsbolag, egenföretagare och del-
ägare i aktiebolag skall ha samma förhållanden? Det är en sensation! Jag är
beredd att ta till vilken tid som helst för att klara ut med Socialdemokraterna
varför vi har valt denna teknik. Lars Hedfors, resten är onödigt att diskutera
i denna systemfråga. Men är ni beredda att acceptera slopad dubbelbeskatt-
ning?
Vidare var det en diskussion om skatteförändringar mer totalt sett. Lars
Hedfors erkände att Socialdemokraterna vill höja bolagsskattesatsen från 28
till 30 %. Reserveringsmöjligheterna skulle egentligen leda till att bolags-
skatten sänks till 25 %. Men de används till en del till att finansiera den slo-
pade dubbelbeskattningen. Men de reserveringsminskningama vill ni skall
ligga kvar - även om ni formellt vill återinföra en dubbelbeskattning - med
vissa möjliga lindringar. Men ni föreslår inte lindringar fullt ut i motionen.
Ni föreslår en hundraprocentig SURV-avskattning. Det är en skattehöj-
ning på ytterligare 1,1 miljard kronor jämfört med ett oförändrat läge. För-
ändringarna i bolagsskatten gav 1,4 miljarder kronor. Ytterligare 6-7 miljar-
der kronor finns via andra förändringar. Sammanlagt är det fråga om 9,2 mil-
jarder kronor. Direktavskrivningen är ett sätt att försöka flytta fram skatte-
avdragen några år. Men den totala effekten blir 0,1 miljard kronor.
Frågan kvarstår: Tror Lars Hedfors att dessa skattehöjningar för företa-
gen kommer att skapa nya jobb? Nej, det gör han inte. Han säger ju till mig
att om det blir tillfälliga skattehöjningar skall de sedan sänkas igen år 1996.
Det är ju ett erkännande av att nuvarande förslag är livsfarliga. Ni höjer
skatterna bl.a. genom att höja bolagsskattesatsen. Innebär höjda skatter för
företag och företagande, Lars Hedfors, att det kan skapas nya jobb? Om det
inte är så, kommer ni, såvitt jag förstår, att revidera era synpunkter i sam-
band med valet.
Sedan var det frågan om aktieägarna. Den norska arbetarpartiregeringens
arbete syftar inte till att gynna aktieägare. Tror Lars Hedfors att Gro Harlem
Brundtland och hennes medarbetare har genomfört en slopad dubbelbe-
skattning i Norge för att de anser att det är särskilt väsentligt för dem som
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 83
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
50
har aktier, förmögenheter osv.? De har gjort detta av samma skäl som vi,
dvs. att det är förutsättningen för att få tillräckligt med kapital för att skapa
nya jobb.
När ni försöker skapa motsättningar mellan företagare och anställda, mel-
lan företagare och företag, mellan aktieägare och aktiebolag, försvårar ni för
ungdomar och andra att få jobb i framtiden. Jag tycker att ni skall hålla er
för goda för att göra så.
Lars Hedfors säger att pengarna skall stanna i företagen så att de får möj-
lighet att bygga ut verksamheterna. Hur många nya företag skapas om peng-
arna låses in i de gamla företagen? Det är vad som händer vid dubbelbeskatt-
ning. Det är de nya företagen som måste växa.
Tänk om det hade varit som Lars Hedfors vill ha det efter andra världskri-
get. Hade vi då fått något Ikea eller Tetra Pak? Nej, sannolikt inte. De var
nya företag som växte fram. Det är inte alltid de existerande företagen som
skall expandera. Det skall vara nya företag. Därför måste det vara möjligt
att få kapital till dem.
Herr talman! Det skulle vara intressant att få höra Lars Hedfors en gång
till i talarstolen säga det han sade i sitt förra inlägg. Socialdemokraterna vill
slopa dubbelbeskattningen med hjälp av någon annan teknik. Om det är så,
Lars Hedfors, låt oss direkt diskutera frågan. Jag skall nog kunna övertyga
Lars Hedfors om att den teknik Socialdemokraterna förespråkar har många
brister.
Anf. 43 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Får jag bara påminna Bo Lundgren om det historiska faktum
att det var under en socialdemokratisk regeringsperiod som både Ikea och
Tetra Pak växte sig stora, starka och välmående och skapade jobb i Sverige.
Det var i mycket stor utsträckning tack vare en socialdemokratisk politik.
Det har gått litet troll i ordet dubbelbeskattning. Det har blivit en moderat
symbolfråga.
Dubbebeskattning är inget ovanligt, Bo Lundgren. De flesta inkomster i
Sverige dubbelbeskattas - i något fall kanske t.o.m. trippelbeskattas. Nu frå-
gar Bo Lundgren hur vi vill ha det med dubbelbeskattningen. Det är bara
att läsa vad det står i vår motion. Vi vill behålla Annellavdraget och på det
sättet reducera dubbelbeskattningen. Vi säger t.o.m. uttryckligen att vi kan
tänka oss att diskutera en förbättring av Annellavdraget. Detta är inga nyhe-
ter. Detta är ingen sensation, Bo Lundgren. Det är bara att läsa innantill.
Bo Lundgren försöker att bagatellisera Lagrådets kritik. Men Lagrådet
framförde en fullständigt förkrossande kritik. Lagrådet sade att detta var på
gränsen till vad som kan tillåtas. Ett litet steg till och gränsen hade passerats.
Därför har vi socialdemokrater föreslagit att detta skall utvärderas. Men det
vill ni inte. Varför vill ni inte det, Bo Lundgren? Varför är ni rädda för att
utvärdera era reformer? Är det något fel på dem som ni vill dölja? Eller vad
är det fråga om?
Vidare undrar Bo Lundgren följande. Innebär höjda skatter för företag
nya jobb? Vem vill föreslå höjda skatter för företagen? Vi vill inte höja skat-
terna. Vi vill sänka skatterna för företagen och företagandet i förhållande
till vad regeringen vill göra. Men vi vill göra det på ett sådant sätt att det
verkligen blir garantier för att det leder till investeringar. Det blir så om bl.a.
direktavskrivningar av investeringar tillåts. Det är skillnaden.
Ni vill gynna dem som redan har. Det är inte heller något nytt. Det är gam-
mal god moderat politik. Ge dem som har mer, ta från dem som jobbar. Höj
inkomstskatterna för låg- och medelinkomsttagare. Kläm åt dem genom att
försämra socialförsäkringar och att dra in på anslag till kommunerna osv.
Ett tvåtredjedelssamhälle skapas med hjälp av en tydlig och klar moderat
politik.
Anf. 44 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Nej, Lars Hedfors, jag vill inte höja skatten för låginkomst-
tagare. Jag vill inte höja skatten för någon. Det är synd att ni krävde att
grundavdraget skulle minskas och momsen höjas - för att nämna några ex-
empel - för att finansiera de sänkta arbetsgivaravgifterna. Det är synd att ni
krävde skattehöjningar. Nu blev det sammantaget skattesänkningar i hela
ekonomin och för alla hushåll. Så blir det eftersom effekterna av skatterna
betalas av hushållen.
Ikea och Tetra Pak är intressanta företag. Det var först någon gång under
slutet av 60-talet som de långsiktiga problemen började uppträda i Sverige.
Socialismen och kollektivismen började verkligen erövra socialdemokratin.
Socialdemokratin övergick från en mer pragmatisk rörelse till en ideologiskt
medveten maktapparat. Det var därför det inte blev några nya Ikea och
Tetra Pak. Det är det som är felet. Om det hade funnits flera sådana företag-
vilket vi vill skapa förutsättningar för - hade situationen blivit mycket lät-
tare.
Lars Hedfors resonemang om dubbelbeskattning är krystat. Egentligen
försvarar han dubbelbeskattning, och säger att det finns trippelbeskattning.
Men han vill ändå lindra. Men då måste dubbelbeskattningen av aktieutdel-
ningar vara ett problem. Lars Hedfors säger att det måste finnas någon lind-
ring, kanske t.o.m. litet mera lindring. Nu föreslås det gälla endast nya inve-
steringar, inte gamla investeringar. Det skapar vissa andra problem. Men det
kan vi lämna därhän.
Låt oss säga att Stefan Persson hos Hennes & Mauritz skall satsa nya
pengar i ett nytt projekt. Då säger ni att det skall råda skattefrihet i bolaget
i stället för skattefrihet för utdelningen. Antingen skall det ske en beskatt-
ning i bolaget - vilket ni inte vill - eller hos ägaren med samma skattesats.
Nu finns det då 1 miljon kronor att dela ut i framtiden. Med ert förslag för-
svinner ingenting i bolaget, men däremot ungefär 30 %, 300 000, hos Stefan
Persson. Med min modell försvinner 300 000 i bolaget och ingenting hos Ste-
fan Persson. Slutresultatet är detsamma.
Vi kan direkt skrota fördelningsdebatten. Om Lars Hedfors vill att dub-
belbeskattning skall lindras för något företag, blir det samma fördelnings-
mässiga effekt. Skillnaden är att i Lars Hedfors system låses kapitalet in på
ett annat sätt. Men det går också att hantera. Men Lars Hedfors vill inte
slopa dubbelbeskattningen fullständigt. Han står här och vacklar och säger
att vi kan ha dubbelbeskattning och att den är bra men att den har sådana
effekter att vi nog bör lindra den något. Det är just det regeringen har gjort.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
51
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
52
Dubbelbeskattningen är farlig. Ni vet att det i sak är rätt. Men ni svänger er
och vill ha detta som en valtaktisk fråga.
Slutsatsen är att Socialdemokraterna velar mellan det som är riktigt och
det som är politisk-taktiskt bättre.
Den kritik lagrådet riktade gällde expansionsmedel, dvs. rätten för egen-
företagare att kunna expandera med lågbeskattade medel. Det är en mycket
viktig reform. Men det fanns flera förslag, exempelvis ett under Socialdemo-
kraternas tid i departementet, som också fått kritik. Men om det finns någon
annan teknik, eller om det finns någon förbättring av den teknik som vi har
infört är jag självfallet beredd att lyssna till det, eftersom vi i detta avseende
är överens om att egenföretagen skall få expandera med lågbeskattade me-
del. Jag är också beredd att, om det inte hindrar oss att nå målet, också ge-
nomföra förbättringar; det är klart.
Men det vore bra om ni socialdemokrater gav ett klart besked vad gäller
dubbelbeskattningen, i stället för att slingra er så mycket.
Anf. 45 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Om Bo Lundgren är så intresserad av att lyssna på Social-
demokraternas förslag undrar jag varför ni inte vill vara med om att utvär-
dera reformen. Varför kan ni inte systematiskt, kanske rent av vetenskapligt,
utvärdera reformen för att finna felen.
Det är helt enkelt inte sant att lagrådet inskränkte sig till att kritisera för-
slaget om expensionsmedel. Lagrådet kritiserade faktiskt hela förslaget om
egenföretagen. Det dömdes ut i många stora stycken.
Bo Lundgren säger något som är mycket intressant i inledningen av sin
replik. Han säger att han inte vill höja skatten för låginkomsttagare. Det är
då ytterligt märkligt att ni gör det, om ni inte vill göra det. Ni har ju höjt
inkomstskatten för en metallarbetare med ungefär 6 000 kr per år och för ett
sjukvårdsbiträde med ungefär 5 600 kr per år. Till detta kommer ett antal
höjda konsumtionsskatter, som drabbar just låginkomsttagarna särskilt hårt.
Kom inte och säg att ni inte höjt skatten för låginkomsttagarna!
Bo Lundgren säger också: Det blev ju inte fler Ikea- och Tetra Pak-före-
tag. Visst blev det det. Det blev massor av nya företag i Sverige under 60-
70- och 80-talen. Det som nu händer är att företagen i stor utsträckning går
i konkurs under den borgerliga regeringen. Det försvinner företag och före-
tagande.
Bo Lundgren försöker även beslå mig med dubbeltal genom att hänvisa
till att vi socialdemokrater faktiskt vill lindra dubbelbeskattningen genom
Annellavdraget. Vi socialdemokrater vill inte avskaffa dubbelbeskatt-
ningen, men av ett alldeles speciellt skäl vill vi lindra den. Vi vill nämligen
göra det på ett sådant sätt att nya jobb skapas. I det fallet helgar faktiskt
ändamålet medlen. Om man kan få garantier för att det leder till ökad syssel-
sättning säger vi: ”å la bonheure”, gör det då! Och gör det med hjälp av An-
nellavdraget och med hjälp av en direktavskrivning.
Jag reagerar mot ett tidigare inlägg gjort av Bo Lundgren. Han sade att
Socialdemokraterna har lurats av en professor i nationalekonomi när det gäl-
ler förslaget beträffande företagsbeskattningen. Den professorn, Bo Lund-
gren, är faktiskt Sveriges främste expert på företagsbeskattning. Han dömer
kapitalt ut det borgerliga förslaget om företagsbeskattning, från början till
slut. Det borde vara ett memento för Bo Lundgren.
Anf. 46 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Herr talman! Jag tar upp det sist sagda först. Det är självklart att Lars
Hedfors utnämner den ekonom som företräder den uppfattning som Lars
Hedfors vill att han skall företräda som landets främste företagsskatteexpert.
Men det är han inte. Jag säger inte att han inte är en av de främsta national-
ekonomer som hanterar bl.a. beskattningsfrågor.
Men vetenskapsmän, ekonomer och andra är ju inte alltid överens. Ni lu-
tar er då mot en person som passar in i den tro ni har. Men han är inte den
främste, och han är inte den ende. Han är en person som anser att den inter-
nationella kapitalmarknaden har fungerat så perfekt att alla svenska bolag i
princip kan finansieras utomlands. Var och en inser att det inte är så. Det är
inte lätt för ett mindre företag i exempelvis Värnamo eller Falkenberg att
få finansiering med hjälp av den tyska börsen. De flesta svenska företag är
beroende av en bra svensk riskkapitalmarknad för att kunna få sitt riskkapi-
tal.
Om Jan Södersten har rätt skulle man ju kunna införa trippelbeskattning
och femdubbel beskattning, något som jag sade i mitt anförande. Vi skulle
kunna ha en nästan konfiskatorisk beskattning. Det skulle inte ha någon be-
tydelse. Det är i och för sig rena orimligheten att tala så. Det tekniska felet
i Jan Söderstens teorier är att den modell som han använder sig av för att
analysera förändringar inte utgår från att det finns något som heter risker-
sättning. Han tar inte hänsyn till just det väsentliga med att det finns riskvil-
ligt kapital och annan sådan kapitalbildning. Det finns ett riskmoment och
det kräver annorlunda analysinstrument för att få fram effekterna i samhälls-
ekonomin. Så har vi klarat ut den saken en gång för alla.
Ni ser här hur socialdemokratin faktiskt svänger sig. Socialdemokraterna
gillar företag som ger jobb bara företagen inte drivs av företagare eller ägs
av aktieägare. Företag skall bara finnas i största allmänhet, och man skall ha
garantier för jobb. Det var väl de garantierna ni fick av Volvo och Saab när
de byggde sina bilfabriker. Erfarenheterna av er politik är ju att det går snett
när man vill ha garantier och vill dirigera och styra. Det är bara med en fri
marknad och bra förutsättningar för investeringar som vi får dem - frivilligt.
Man kan då skapa goda förutsättningar. Det är enda chansen.
Jag kan visst tänka mig att utvärdera vilket förslag som helst, även försla-
get om egenföretagen. Det kan vi lämna därhän; det är en teknisk diskus-
sion. Det viktiga är att vi är överens om att skatten för dem skall vara 30 %.
Men när det gäller aktiebolagen vill Lars Hedfors ha 51 % skatt. Det är det
som är det farliga: bristande neutralitet och enhetlighet.
Lars Hedfors säger att jag har varit med och höjt skatterna för låginkomst-
tagarna. Jag tar ansvaret för dessa förändringar. Jag hade visserligen hellre
sett andra åtgärder, men ni socialdemokrater krävde att den arbetsgivarav-
giftssänkning som vi var överens om till fullo skulle finansieras genom skatte-
höjningar. Därigenom har ni större - i vart fall lika stort - ansvar för det som
ni nu försöker lyfta fram i den politiska debatten. Ni säger ju att industriar-
betarna har fått skattehöjning av det och det skälet. Men ni förtiger att det
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
53
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Skattepolitiken
skedde för att finansiera den arbetsgivaravgiftssänkning som också har ge-
nomförts och som ger lägre priser, fler jobb och bättre konkurrenskraft.
Om ni skall räkna med arbetsgivaravgiftssänkningen skall ni också räkna
med andra skatteförändringar. Göran Persson erkände ju i mitten av novem-
ber i fjol att de beräkningar som redovisades var korrekta. Hans enda kritik
mot regeringens skattesänkningar totalt sett var att det var för mycket skat-
tesänkningar; han vill ju inte ha skattesänkningar. Mona Sahlin vill däremot
att det skall vara häftigt att betala skatt. Det handlar om den grundläggande
inriktningen. Det vore väl ärligt att räkna med den skattesänkning som skat-
tehöjningarna finansierade. Om vi inte hade sänkt arbetsgivaravgifterna,
Lars Hedfors, hade det inte heller blivit några skattehöjningar för de perso-
ner som ni tänker på. Dessa skattehöjningar krävde ni själva fullt ut därför
att ni inte vara beredda att spara någonting.
Anf. 47 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Vi har nu en delvis ny debattrunda. Jag vill då för Vänster-
partiets del markera några ståndpunkter i denna fråga.
Bo Lundgren tar själv upp att man sänkt arbetsgivaravgifterna för att
skydda den svenska kronan. Sedan föll kronkursen. Då skulle man kunna ta
tillbaka den höjningen. Men det har man inte gjort.
Regeringen vill i stället gå vidare. Regeringen har sänkt energiskatten för
industrin. Man har de facto devalverat. Man har sänkt arbetsgivaravgifterna
och energiskatterna. Därtill kommer detta beträffande dubbelbeskatt-
ningen. Denna fråga skulle ha kunnat lösas i ett mått av samförstånd i riksda-
gen, om man inte valt konfrontationens väg. Men den vägen valde rege-
ringen. Då har man skapat ett mycket dåligt läge för svenskt näringsliv och
en stor osäkerhet - en osäkerhet som vi ser här i kammaren i dag, och som
är det absolut mest skadliga i den här frågan. Men regeringen får skylla sig
själv för att den inte försökte skapa enighet och förankra besluten.
Vi i Vänsterpartiet har sagt att vi accepterar systemet med Annellavdrag -
vi vill ha tillbaka det. Det är ett klart besked. Den s.k. dubbelbeskattningen
är mycket vanlig i internationell ekonomi. På de flesta håll har man också
lindringar. I många länder har man den typ av lindring som Annellavdraget
utgör.
Vi har inte råd att driva den generella skattesänkningspolitik som rege-
ringen driver. Det säger Bo Lundgren själv, i polemik mot Socialdemokra-
terna: Jag vill inte finansiera de sänkta arbetsgivaravgifterna. Det är bely-
sande. Domen är då ännu större neddragningar. Då blir hela Sverige det Ud-
devalla som Bo Lundgren varnar för, dvs. där man stänger avdelningar på
sjukhuset och friställer personal, och där Folkets hus fylls av arbetslösa.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
54
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU7 Anslag till Kammarkollegiet (prop. 1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU8 Vissa anslag inom Finansdepartementets område (prop.
1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 9 §.)
(forts, från prot. 82)
Anf. 48 CARL OLOV PERSSON (kds):
Herr talman! Jag skall böija med att yrka bifall till reservationerna 3 och
4 och i övrigt till utskottets hemställan.
Jag vill vända mig till Socialdemokraterna och fråga: Varför motarbetar
ni jordbrukarna och småföretagarna? Förslagen i er motion är neddrag-
ningar på 700 miljoner plus miljöavgifter på 400 miljoner, och dessa pengar
skall gå direkt till statskassan. Det är att ta pengar från jordbruket. De avgif-
ter på kadmium, fosfor och kväve som ni föreslår är ju en provokation mot
lantbrukarna.
Ni socialdemokrater talar om skatteväxling för miljön och gröna jobb. Det
är okej. Men jag ser inte att något av era förslag skulle skydda miljön. Efter-
som pengarna bara används för att förstärka statskassan, förstår jag att av-
sikten inte i första hand är att skydda miljön, utan just att förstärka statskas-
san. Det är i och för sig ett vällovligt syfte, men ni måste vara medvetna om
att er politik gör att åkermarken kommer att växa igen med sly och skog.
Ni säger i början av er motion: ”Jordbrukets roll i arbetet för det öppna
landskapet och för den biologiska mångfalden betonas som aldrig tidigare.”
Ni säger vidare att jordbruket skall ge människor som inte arbetar inom jord-
bruket kvalitet, regional rättvisa, estetiska upplevelser och god miljö.
Hur i all sin dar skall ni klara av det, om ni drar in ytterligare 1,1 miljarder
från jordbruket och inte ger något tillbaka?
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
55
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
Anf. 49 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! I regeringens budget konstateras att kalkning mot försur-
ningen av sjöar, skog och mark skall fortsätta och tills vidare bekostas av
staten. 198 miljoner skattekronor avsätts under nästa budgetår. En utred-
ning arbetar med förslag om en annan finansiering av kalkningen.
Alltmedan detta pågår deponeras ett nästan likvärdigt substitut mot för-
surningen, nämligen askan, på våra soptippar. Detta slöseri med resurser
och avståndstagande från kretsloppstänkandet får man bara inte acceptera.
Eldning av fossila bränslen är ett av de största hoten mot vår miljö. Den
svenska energipolitiken syftar till att minska användningen av miljöfarliga
fossila bränslen. Vi har nyligen infört miljöskatter på bl.a. fossila bränslen,
för att minska användningen av dessa. I stället skall biobränslen gynnas.
Papper är att betrakta som ett biobränsle. Om energiåtervinning av pap-
per ersätter eldning av fossila bränslen innebär det en miljöförbättrande åt-
gärd och bör därför betraktas som en positiv åtgärd.
Orsakerna till att papper i dag inte officiellt klassas som biobränsle kan
vara brist på insikt om hur industrin fungerar. En orsak är att papper kan
innehålla kemikalier som tillkommit vid kokningen eller blekningen. Dessa
halter är dock mycket små, beroende på den miljösatsning som skogsindu-
strin har gjort. En annan orsak är att trycksvärtan innehåller vissa olämpliga
kemikalier. Dock skall påpekas att trycksvärta från returpapper oftast ur-
skiljs och bränns vid framställningen. I praktiken blir det alltså ingen skill-
nad.
Aska från trädbränsleeldning läggs i dag på tipp. Om askan återförs till
skogen sluts kretsloppet, vilket har två viktiga fördelar. De förluster av för
skogen viktiga mineralämnen som uppstår vid uttag av biomassa elimineras
eller reduceras väsentligt. Därmed reduceras också eventuella risker för
långsiktigt negativa effekter av ett ökat biomassauttag. Dessutom minskas
mängden restprodukter som behöver deponeras.
Sveriges skogar och sjöar utsätts för försurande nedfall, som härrör delvis
från svensk eldning av kol och olja inklusive bilism, delvis från utlandet.
Stora pengar läggs på att kalka sjöar för att motverka försurningen. Nu
planeras omfattande kalkningsprogram för att skydda skogsmarken.
Aska innehåller ungefär en fjärdedel kalcium, och därigenom motverkar
aska försurning. Aska räcker inte för att ersätta hela kalkningsbehovet i Sve-
rige, men en del av kalkningen kan ersättas av askspridning.
Forskning och studier av främst de ekologiska effekterna av askåterföring
men även studier och utveckling av teknik för behandling och spridning har
pågått några år. Någon kommersiell process för behandling och återföring
av trädaska finns däremot ännu inte. Det största hindret är ekonomin. Men
även organisatoriska svårigheter och bristande ekologisk kunskap har bidra-
git. Utvecklingen har emellertid nått det stadiet att det är både önskvärt och
nödvändigt med större praktisk försöksverksamhet.
Naturvårdsverket har formulerat en policy för återföring av trädaska till,
skogsmark och anser att storskaliga, långsiktiga försök bör genomföras. Ris-
ken för ekologiskt negativa effekter är marginell, om askan är stabiliserad
genom härdning eller granulering. Tekniker för behandling och stabilisering
56
av aska har kartlagts, och de mest intressanta teknikerna har identifierats, i
vissa fall även provats försöksmässigt.
Det pågår en försöksverksamhet, som är koncentrerad till Kopparbergs
och Gävleborgs län. Huvudprojektföretag finns i Iggesund och Falun. Jag
vill att detta skall avgränsas så att de får fullfölja sina projekt och att den
finansiering som är knuten till projekten därmed lokaliseras till dessa län och
företag.
Med detta som bakgrund anser jag att tillkännagivandet i mom. 33 även
borde inkludera yrkande 3 i motion Jo685. Jag yrkar bifall till detta förslag.
Anf. 50 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Jag skall bemöta två inlägg, ett från i går och ett från i dag.
Lennart Brunander påstod i går kväll att jag hade sagt att regeringens bud-
getproposition var en halvfärdig produkt. Själv tycks dock Lennart Brunan-
der vara nöjd, eftersom det, som han sade, kommer särpropositioner senare.
Men det var just det som jag kritiserade.
De områden som regeringen har underlåtit att ta upp i budgetpropositio-
nen är trädgård, fiske, jordbruket i norra Sverige, jordbrukarnas socialför-
säkringssystem, högre utbildning på hästområdet, ekologisk odling, omställ-
ningen och infasningen till EU:s regler. Det är alltså sju mycket viktiga om-
råden som man inte orkar ta upp i budgetpropositionen. I pengar represente-
rar de ungefär tre miljarder.
Jag tycker att det är märkligt att Lennart Brunander kan vara nöjd med en
ordning som innebär att vi får särpropositioner på så många politiskt viktiga
sakområden som representerar så mycket pengar. Det går ju varken att göra
en politisk bedömning eller att få en ekonomisk helhetssyn. Politiken blir
uppstyckad, fragmentiserad. Som jag sade i mitt inledningsanförande i går
blir det mycket svårt att få ordning på ekonomin i Sverige om man plockar
in summor då och då; man får ju ingen helhetsbild.
Jag skulle också vilja att Lennart Brunander bekräftar det som jag inte
fick svar på av andra talare i går, nämligen att den besparing som jordbruks-
ministern säger sig göra i och med detta förslag är en chimär.
Jordbruksministern hävdar att han sparar runt 800 miljoner, tror jag. Men
sanningen är i själva verket att han använder alla pengar som finns, inte bara
i statsbudgeten. På jordbrukets område är det ju så vist ordnat att det finns
pengar som vi inte ser och därför har svårt att hantera.
Men jordbruksministern har haft möjlighet att se dessa pengar, och han
har också tagit fram och använt dem till t.ex. spannmålsexporten och till viss
del för att finansiera direktbidraget. Detta gör att den besparing man kan se
är chimärisk och inte verklig.
Jag tycker att det är märkligt att Carl Olov Persson påstår att vi social-
demokrater skulle ha någonting emot att det går bra för fria företagare.
Jag vill fråga Carl Olov Persson: Ar det bra att företag subventioneras så
som jordbruket gör i dag, så att ett överskott uppstår? Det är ett överskott
som är både kostsamt och på andra vis skadligt, inte minst för tredje världen.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
Anf. 51 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Margareta Winberg tog upp en del av frågorna som jag ta-
lade om i går kväll, men hon tog inte upp den viktigaste, som jag försökte
57
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
58
fä en diskussion om, nämligen det socialdemokratiska förslaget om hur er-
sättningen till jordbruket skall fungera. Det socialdemokratiska förslaget in-
nebär i sig en halvering av bondens lön.
Samtidigt påstår socialdemokraterna att de driver en framåtsyftande jord-
brukspolitik som skall skapa framtidstro, miljöförbättringar och allt möjligt.
Men det säger sig självt att det inte är möjligt att göra det med en sådan
utgångspunkt.
Jag sade inte alls att jag var nöjd med en budgetproposition som inte inne-
håller alla delar som den borde, utan jag sade att det inte är något nytt. Så
har det gått till även när socialdemokraterna satt vid makten; det är en tek-
nik som man har använt. När en utredning pågår väntar man med att lägga
fram propositionen som berör det ämnet tills utredningen än klar.
Men det innebär inte att man inte tar hänsyn till detta i finansplanen. Det
finns pengar avsatta för de propositioner och förslag som man vet att man
skall lägga fram. I vissa fall finns också förra årets anslag med i budgetpropo-
sitonen som ett slags botten. Det är alltså inte så att det inte tas hänsyn till
dessa förhållanden i den ekonomiska politiken.
Nu föreligger också propositioner på alla de områden som Margareta
Winberg räknade upp. På så sätt har det hela blivit fullständigt.
Margareta Winberg påstod att en viss besparing är en chimär. Det är den
inte. För bonden är den reell i högsta grad. De besparingar som görs på ko-
bidraget får genomslag och påverkar bondens situation.
Eftersom vi har ett system med både budgetmedel och regleringmedel är
det summan av dessa två som är de pengar som faktiskt går åt. Genom att
summera det som gick åt förra året och det som går åt detta budgetår ser
man hur stor besparingen blir.
Inte heller detta är något nytt, Margareta Winberg. Det var ju faktiskt
genom 1990 års beslut som dessa pengar blev synliga i budgetprocessen. Ti-
digare var de över huvud taget inte synliga. Då betalades väldigt mycket via
regleringsmedel.
En hel del av dessa frågor, som också var uppe till diskussion i går kväll,
är sådant som jordbruket förhandlade sig till. När inte regeringen ville gå
med på att höja priserna på jordbruksprodukter gjordes i stället en social
satsning som utgjorde en del av bondens lön och ingick i regleringsekono-
min.
Nu blir allt synligt, vilket i sig är ett bekymmer. Man måste i stället ta fram
budgetmedel för dessa saker eller skapa förutsättningar för jordbruken
själva att klara av det. Om de skall klara det krävs att de får en ekonomi som
ger förutsättningar för det, och det är ju inte vad socialdemokraterna vill
uppnå med sitt förslag.
Anf. 52 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Att bönderna får en ekonomi så att de kan klara sig tycks
enligt Lennart Brunander vara helt avhängigt att de får mer subventioner.
Det är ju vad den här regeringen i allt större utsträckning har givit dem.
Lennart Brunander sade att vårt förslag skulle innebära en halvering av
bondens lön. Men det var ju faktiskt så, Lennart Brunander, att Centern var
med när vi fastställde den nya politiken. Vi har inte fullföljt den, allra minst
regeringen men inte inte heller vi socialdemokrater. Men om vi hade gjort
det, hur mycket mindre hade bondens lön blivit då? Centern var med på vag-
nen då, men nu går det helt plötsligt inte. Nu går det inte att ha ett mindre
bidrag än det som regeringen har hittat på.
Lennart Brunander tog sedan upp att pengarna finns i finansplanen och i
budgetpropositionen. Men det är ju just när vi diskuterar de samlade in-
komsterna och utgifterna i januari som vi vill göra den politiska priorite-
ringen mellan olika områden. Det var också då som vi vill se de exakta siff-
rorna, och de fanns inte, vare sig i finansplanen eller i budgetpropositionen.
Det är ju mycket som har förändrats sedan dess.
Lennart Brunander sade också att bönderna minsann har fått känna av
neddragningarna. Ja, en grupp bönder har fått göra det. Lennart Brunander
nämnde själv beslutet om att avskaffa kobidraget. Det är just mjölkbön-
derna som har fått känna av den här neddragningen, och jag tycker att det
är bra om Lennart Brunander vill erkänna det.
Regeringen har ju, som ett led i sin anpassning till EU i förväg, förskjutit
subventionerna från norr till söder, från animalier till vegetabilier. Att ta
bort kobidraget är mycket tydligt en del i detta. Man gör det för att kunna
ersätta kobidraget med ett högre inlösenpris på spannmål och ett större
arealstöd, och det är sådant som tillfaller vegetabilieproduktionen.
Anf. 53 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! I finansplanen fanns naturligtvis inga exakta uppgifter om
vad varje sak skulle kosta, men det fanns pengar avsatta för de propositioner
som skulle komma. Men, Margareta Winberg, vi är överens om det lämpliga
i att ha med i princip allt i budgetpropostitionen. Det är också en målsättning
för det framtida arbetet i riksdagen. Men som jag sade är detta inget nytt;
så betedde sig den socialdemokratiska regeringen också. De var precis lika
dåliga på den här punkten.
Kobidraget har ingenting med EU att göra, och det vet Margareta Win-
berg mycket väl. Kobidraget är en skapelse av Mats Hellström från 1989, då
GATT-förhandlingarna startade.
Jordbruket hade förhandlat sig till en höjning av priserna. Då påstod Mats
Hellström att man inte kunde höja priserna, eftersom GATT-förhandling-
arna pågick. Därför fick vi gå in med kobidrag i stället. Det skulle sedan tas
bort när GATT-förhandlingarna blev klara. GATT-förhandlingarna är klara.
Då skall bidragen också bort. Därför skrev vi i utskottsbetänkandet att det
är rimligt att man kan höja priserna. Den möjligheten skall finnas.
Vi har samtidigt vidtagit en hel del åtgärder för att minska kostnaderna.
Men vi har inte fullt ut kunnat klara av så mycket kostnadssänkningar att
hela kobidraget kan intecknas.
Margareta Winberg säger att jordbruket har fått mer subventioner. Det
handlar naturligtvis om vilken vokabulär man vill använda. Den arealersätt-
ning, eller vad man nu vill kalla den, som jordbruket får är inte en subven-
tion. Det är en ersättning för ett arbete, precis som vilken annan ersättning
för arbete som helst. Det är bara det att vi har bestämt att detta skall delas
upp i arealersättning och pris per kilo i stället för enbart pris per kilo, som
det var förut.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
59
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
60
Margareta Winberg, man kan titta på den motion som ni har väckt och de
reservationer som ni har. Era förslag innebär en halvering av bondens lön.
Ni borde faktiskt skämmas över det. Bonden har i dag inte så bra betalt och
så mycket pengar över att det är möjligt att införa en halvering av lönen utan
att det får konsekvenser.
Det blir framför allt de unga bönderna - de som vill starta en verksamhet
och har stora skulder - som blir drabbade. De svaga bönderna klarar inte
detta. De gamla och stabila kanske kan göra det ett tag, men inte länge. De
unga kommer att försvinna.
Anf. 54 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt, Lennart Brunander, att det var
samma ordning som rådde när Socialdemokraterna satt i regeringsställning.
Det står ganska klart uttryckt i majoritetsskrivningen, och Socialdemokra-
terna ingår ju i denna majoritet.
Jag hörde aldrig att oppositionen då klagade på det. När vi nu ser detta
från oppositionens sida förstår vi inte att ni inte klagade. Det var lika svårt
då. Det är rimligt att en opposition skall kunna förstå vad den beslutar om.
Ni kanske gjorde det när ni var i opposition, men det tror jag inte
Kobidraget drogs ned innan GATT-avtalet var klart. Det var inget bra ar-
gument.
Lennart Brunander säger att arealbidraget är en ersättning för ett arbete.
I så fall är det ganska dåligt använda pengar. Arealersättningen och inlösen-
priset är en ersättning för ett arbete som leder till något dåligt. Det leder till
överskott. Det vill ingen i Sverige ha. Överskottet dumpar vi på en världs-
marknad. Där leder det till problem. Det är bättre att satsa de pengarna på
någonting annat - om pengarna finns. Vi har dem inte. Vi vill bl.a. stoppa
in dem i det stora svarta hål som ni och er regering har lyckats skapa.
Lennart Brunander talar om en halvering av bondens lön. Jag fick inte
svar på frågan om vad som hade hänt om vi hade fullföljt den enighet som
vi hade 1990. Hade det då varit en fjärdedel kvar av bondens lön? Så är det
inte. Då sade vi faktiskt att det var ett överskott. Det skulle vara en balans
mellan produktion och konsumtion. Det betydde att ett antal lantbrukare
skulle slås ut. Det var en tuff sanning då, och den är lika verklig och tuff i
dag. Då räknade vi med att det fanns runt 6 000 bönder för många.
Man kan naturligtvis välja att dela på lönen eller att arbeta med någonting
annat. Det skall Lennart Brunander komma ihåg. Då pratade vi inte om nå-
gon halvering eller någon kvarts lön. Då talade vi om att bondekåren måste
minska.
Anf. 55 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Jag måste nog korrigera Margareta Winberg ganska brutalt
när det gäller den sista punkten. Det vi talade om var en omställning av jord-
bruksproduktionen, inte en nedläggning.
Vi talade om att nyttja de arealer som vi har och bevara den åkermark och
den resurs som finns. Att vi skulle få en balans på marknaden av livsmedels-
produkter är riktigt. Samtidigt fanns det en vilja att överskotten skulle bestå
av spannmål, eftersom det är lättare att hantera än andra stora överskott.
Jag var inte riktigt överens med de övriga. Jag tror att det skulle vara rimligt
med en något större satsning på kött, eftersom markerna då skulle hållas
öppna.
Målsättningen med den politiken var ju att det också skulle bli en lönsam-
het när det blev en balans. När detta beslut väl var fattat ändrade sig den
socialdemokratiska regeringen i fråga om Europapolitiken och begärde ett
medlemskap i EU. Då ändrades förhållandet. EU ändrade ju sin jordbruks-
politik i denna riktning.
Syftet med de förändringar som har skett - med att vi fortsätter med areal-
ersättning - är att det skall finnas ett starkt jordbruk som kan konkurrera
vid ett EU-medlemskap. Även om Sverige inte skulle komma med i EU tror
jag att det är viktigt att denna stöttning av jordbruket sker. Om Sverige inte
kommer med drabbas vi av en dumpning av EU:s livsmedelsprodukter. Det
kan bii mycket besvärande om vi inte sköter detta på ett riktigt sätt. Jag tror
att stödet till svenskt jordbruk i så fall blir ännu större. Då finns det behov
av stöd i ännu större utsträckning.
Margareta Winberg sade att oppositionen inte klagade på att allting inte
fanns med i de socialdemokratiska budgetpropositionerna. Det gjorde vi
kanske, men vi insåg att det fanns viktigare saker att diskutera, nämligen
sakfrågorna. Det gjorde vi många gånger med inte så liten framgång. Vi fick
igenom en hel del ändringar av de socialdemokratiska förslagen på den ti-
den. Vi är dock överens om att det är bättre ju mer som kan komma med i
budgeten. Allt skall helst finnas med.
Skulle arealersättningen leda till dåliga produkter? Vi producerar inget
som är dåligt i Sverige. Det är bra produkter. Det finns en större produktion
än konsumtion av spannmål, men det varierar mellan åren. Det finns behov
på världsmarknaden, men vi har kanske svårt att avsätta det på rätt sätt där.
Vi vill framför allt få in mer biobränslen och biosatsningar i jordbruket,
och det är något som kommer.
Anf. 56 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! På grund av en felaktig tidtagning blev jag avbruten mitt i
talet, som därmed fick ett snöpligt slut. Därför vill jag fullfölja anförandet,
så att det blir ett sammanhang.
Med anknytning till det tidigare anförda är det ett stort nöje för mig att
ett enhälligt utskott har tillgodosett min motion, så till vida att man anser
det både vara önskvärt och nödvändigt med en större praktisk försöksverk-
samhet för att klarlägga de miljömässiga, tekniska och ekonomiska förut-
sättningarna för återföring av vedaska till skogen.
Det förvånar mig litet att inte utskottet inser och värnar om de industrier
och organisationer som redan nu har lagt ner inte oväsentliga summor på sin
forskning och låter dessa i lugn och ro samt med ekonomisk trygghet få fort-
sätta att utveckla sina värdefulla försök.
Noteras skall även att denna verksamhet glädjande nog inträffar i län som
är synnerligen hårt drabbade av arbetslösheten. Där är varje arbetsskapande
åtgärd för att få fram riktiga jobb en seger.
Om man utesluter en avgränsning skulle det kunna medföra att allt fler
blandar sig i leken och vill dela på forskningskakan, vilket kanske inte bidrar
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
61
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
till ökad kunskap - snarare tvärtom. Jag anser att man skall värna om dessa
innovationsföretag och därmed klart deklarera att länsstyrelserna i Koppar-
berg och Gävleborg med sina huvudprojektföretag i Iggesund och Falun
skall utses som forskningscentrum för askåterföringsprojektet och att all fi-
nansiering knuten till detta projekt skall lokaliseras till länen och företagen.
Mot denna bakgrund anser jag att tillkännagivandet i mom. 33 även borde
inkludera yrkande 3 i motion Jo685. Nu gör det inte det. Därför yrkar jag
bifall till detta yrkande.
Anf. 57 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vänder mig till Margareta Winberg. Häromdagen lyss-
nade jag på en fackföreningsmän som menade att livsmedelsindustrin är på
väg att slås ut. Det är kanske avsiktlig socialdemokratisk politik som drivs.
Subventioner är så kostsamma, säger Margareta Winberg. Det kostar för
mycket att lyfta ut ett litet överskott på världsmarknaden. I stället vill man
kanske köpa billigt på världsmarknaden.
Det är en tuff sanering bland lantbrukarna som man är ute efter. Om er
politik skulle få genomslag i Sverige, Margareta Winberg, skulle lantbruket
tvingas ta 700 000 hektar mark ur produktion. Det erkände Margareta Win-
berg själv för en kort tid sedan i Ultuna.
Vill Socialdemokraterna ha en svensk livsmedelsproduktion? Vill Social-
demokraterna över huvud taget ha ett öppet landskap?
50 % av priserna i OECD-länderna är subventioner. Vi i Sverige kan ju
inte ensamma driva en politik som skiljer sig från våra viktigaste konkurrent-
länders, och det vet Socialdemokraterna. Det är faktiskt en politik som slår
ut lantbruket som Socialdemokraterna förordar.
Anf. 58 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tycker nog att ni borgerliga kör huvudet i sanden. Ni
hänvisar till EU och OECD. Där är det på ett visst sätt och därför måste det
vara på samma sätt i Sverige. Det är dåligt i EU- och OECD-länderna, och
därför måste det vara dåligt också hos oss.
Men det är väl ingen vettig människa som säger att det är bra med en sub-
ventionerad näring som producerar för mycket - i det här fallet gäller det
spannmål som vi inte vill ha. Alla som har litet vett måste väl kunna säga att
detta inte är bra och att man måste försöka göra något åt saken. Men ni vill
inte göra något här. I stället går ni på med ännu mer subventioner. Därmed
blir det ännu större överskott. Så är det ju i EU. Således måste vi göra
samma sak.
Carl Olov Persson för ett märkligt resonemang bl.a. om våra miljöavgif-
ter. I utskottet försöker ju kds ibland, litet grand åtminstone, tyst och med
små ord försvara en del kds-motioner som handlar om sådant som har en
dragning åt ekologin. Men ni har avstyrkt våra förslag om miljöavgifter, om
en extra satsning på ekologiskt jordbruk och om ökat stöd till landskapsvård.
I stället medverkar ni till en politik som innebär ett kostsamt överskott som
dumpas till tredje världen, vilken ni i andra sammanhang brukar känna litet
grand för. Ni stöder de stora kemikaliserade jordbruken.
62
Man kan helt kort säga att ni säger en sak men att ni alltid röstar tvärt-
emot.
Anf. 59 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! Margareta Winberg säger att vi dumpar överskott till tredje
världen. Då vill jag erinra om att vi har ett GATT-avtal som så småningom
verkar ut i en förbättrad situation när det gäller världsmarknaden och tredje
världen.
Jag talar nog inte med kluven tunga. Vi måste verkligen jobba för en bra
situation för u-ländernas befolkning. Det bästa vi kan göra för dem är att vi
ser till att produktionen sker där.
Får jag ge Margareta Winberg ett tips? Fundera litet grand över det areal-
bidrag för vall och hagmark som vi kristdemokrater litet grand har talat om
och som skulle kunna medverka till att vi kan ha ett öppet landskap. Arealbi-
draget skulle kunna finansieras genom avgifter på gödning och gifter. Det
här skulle inte ge vare sig statskassan eller bonden inkomster, men det skulle
vara ett styrmedel när det gäller att behålla det öppna landskapet.
Om de 400 miljoner som Socialdemokraterna förordat hade gått till stats-
kassan skulle vi kanske ha kunnat enas. Det här skulle ge de värden som ni
efterfrågar i er motion: ett öppet landskap, biologisk mångfald och estetiska
upplevelser för oss som bor i staden och som åker ut på landet.
Jag måste tyvärr säga, Margareta Winberg, att ni i praktisk politik motar-
betar det ni säger er värna om. Socialdemokraterna är ett stort parti. Ni
måste därför vara mer ansvarsfulla i de här frågorna.
Anf. 60 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Beträffande det sistnämnda kan sägas att vi är ansvarsfulla.
Vi drar in 1,1 miljarder på jordbrukets område för att på något vis bidra till
en sanering av den ekonomi som ni i regeringsställning har förstört.
GATT skall lösa det här med dumpningen av överskott till tredje världen.
Ja, men GATT-avtalet blev klart strax före jul. Reformperioden böljar 1995
och sträcker sig över sex år. När det gäller u-länderna är det fråga om en
tioårsperiod.
Vi kan gå fortare fram. Genom att undvika ett eget överskott kan vi bidra
till en landsbygdsutveckling i Mozambique, i Namibia och på andra håll i
tredje världen. Men det är just det som ni inte vill göra. Ni värnar mera om
subventioner till de svenska jordbrukarna än om strävan att försöka se det
hela i ett globalt perspektiv. Dessutom gäller det att ta ett ansvar för län-
derna och befolkningen i tredje världen.
Kds har förslag om ett arealbidrag som är bra för det öppna landskapet.
Det är bl.a. bra för hagmarkerna, säger Carl Olov Persson. Varför har ni
inte fått igenom det förslaget? Det ni nu gör går ju stick i stäv med det som
ni tydligen vill göra.
Vårt alternativ till arealersättning - vi talar om ett inkomststöd - är just
tänkt att användas på ett sådant sätt att överskott inte premieras. 1 stället
skall just det öppna landskapet och mångfalden premieras. Men det är väl
roligare att regera än att driva den egna politiken. Man måste förstå saken
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
sa.
63
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
Anf. 61 CARL OLOV PERSSON (kds) replik:
Herr talman! En debatt om ekonomin - t.ex. om att vi har ett behov av
att sanera landets ekonomi - kan vi kanske inte föra i dag. Vi skall ju prata
om jordbrukspolitik, Margareta Winberg. Vi kan kanske inte heller tränga
så djupt in i frågan om u-ländernas situation. Däremot kan vi konstatera att
Socialdemokraternas politik bidrar till att vi här hemma i Sverige får ett igen-
växt landskap.
Anf. 62 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag lyssnade med intresse på ordväxlingen mellan Margareta
Winberg och Lennart Brunander. Det gäller också Carl Olov Persson.
Det är en sak här som är mycket underlig, och det är för övrigt detta som
är anledningen till att jag går upp i debatten återigen. I går sade jag nämli-
gen - mycket eftertryckligt, tycker jag - att jag anser att subventioner till
friska och lönsamma företag är skadliga. De är direkt hämmande för kon-
struktivt tänkande och för en positiv utveckling. De är också hämmnade när
det gäller att få företag att anstränga sig litet extra för att uppnå kostnadsef-
fektivitet. Det är just kostnadseffektiviteten som är nyckelordet när det gäl-
ler svenska jordbrukares möjligheter att hävda sig i EU-sammanhang.
Jag lyssnade med stort intresse på Margareta Winberg, som vill minska
subventionerna för svenskt jordbruk. Jag sympatiserar med grundtanken
och med ganska mycket av det som hon nämnde. Men jag har väldigt svårt
att förstå varför Margareta Winberg väljer att minska inkomsterna på den
sida av bondens verksamhet där inkomsterna är relaterade till produktions-
resultatet. Det är ju just den sidan som skall uppmuntras.
Den sida som i stället borde angripas är subventionerna. I betänkandet
talas det om en mängd subventioner. Jag räknade upp dem i går och skall
inte ta kammarens tid i anspråk en gång till i det avseendet. Det är alltså på
subventionssidan som det finns något att hämta, därför att man kan likställa
bönderna med andra småföretagare. De skall kunna jobba under vettiga vill-
kor. Människors kreativitet och vilja att anstränga sig skall utnyttjas. Svensk-
ens inneboende vilja att lyckas skall vi också uppmuntra. Det behövs-förlåt
uttrycket - litet jävlar anamma i arbetslivet över huvud taget.
Jag skulle vilja ställa samma fråga till Lennart Brunander och kanske
också till Carl Olov Persson - båda representerar ju regeringen - som den
fråga som jag i går ställde till Ingvar Eriksson. I går fick jag ett väldigt flum-
migt svar. Det blev bara en massa ord. Ingvar Erikssons svar gällde allt möj-
ligt, men inte det jag frågade om. Jag beklagar, men den politiska retoriken
är ju sådan. Jag fick alltså inte något trovärdigt svar på min fråga.
Vad var det då jag ville veta? Jo, jag frågade: Är det vettigt att man, när
nu växtodlingsbönderna får ett rejält lyft, i stället accepterar att de behåller
en mängd snedvridande konkurrensfördelar t.ex. genom fortsatt startstöd,
stoppstöd, avbytarstöd, socialförsäkringsstöd, produktionsanpassningsstöd
och hälsovård - dvs. den sortens stöd som friska företag egentligen inte be-
höver? Sådant skall de ju själva klara av. Dessutom saknas merparten av de
här stöden i EU-sammanhang - i varje fall finns de inte generellt.
64
Anf. 63 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag kan ge Christer Windén rätt i analysen av detta. Det som
har med arealstöd att göra är egentligen inte en subvention till jordbruket.
Det är en ersättning för något man utför.
Däremot är en hel del andra saker mer att betrakta som subventioner. Det
gällde många av de saker som Christer Windén räknade upp. Men då måste
man komma ihåg att under det regleringssystem som vi har haft, och som vi
1990 fattade beslut om att avveckla, byggdes det upp en rad saker som vi
skulle kunna kalla subventioner. Men i själva verket var de ett led i betal-
ningen till bonden.
På den tiden förhandlade jordbruket och staten om ersättningen. Sedan
bestämde man priser. Men när regeringen inte ville eller vågade höja pri-
serna så mycket som man hade kommit överens med jordbrukets företrädare
om sade man: Vi höjer inte priserna, vi betalar hälsovård, avbytarverksam-
het eller någon av de andra sakerna i stället. Det är också en del av bondens
framförhandlade lön.
Inriktningen är att få bort detta. Det pågår diskussioner om hur man skall
göra. Man kan inte göra det i ett moment. Man måste göra det på sådant
sätt att bönderna har en rimlig chans att klara av det och så att de får en
rimlig ersättning för att ta över ansvaret.
Anf. 64 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Jag ställde en fråga till Lennart Brunander. Han svarade
med att förklara hur de här bidragen har kommit till. Det har ingenting med
min fråga att göra. Jag noterar än en gång att jag inte fick något trovärdigt
svar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 9 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU14 Vissa utrikeshandelsfrågor (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 65 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Jag har suttit här större delen av morgonen och hört på en
skattediskussion som jag tycker var mycket intressant. Den utgör bakgrund
till det jag skall prata om nu, nämligen hur vi skall kunna förbättra och öka
Sveriges export.
Vi i Ny demokrati instämmer i det Bo Lundgren har sagt om att sänka
skatterna för företagen, de små såväl som de stora, vilket ingår i hans skatte-
paket. Det är en förutsättning för att vi skall få förnyad fart på vår export.
Däremot håller vi inte med om det som framkom i debatten från socialde-
mokratins sida. Man hotar med att höja skatterna. Vi tror att det blir en full-
ständig katastrof för utlandets investeringsvilja i Sverige. Jag håller inte med
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 83
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
om historieskrivningen att under socialdemokraterna föddes Ikea och Tetra
Pak. De föddes inte i Sverige. De föddes utomlands.
Det var det som var problemet med 60- och 70-talens, delvis också 80-ta-
lets, socialdemokratiska politik. Man skrämde ut svenska företag ur Sverige,
in i Europa. Det är det vi lider av i dag när vi skall försöka öka den svenska
exporten. Det finns tyvärr inte tillräcklig kraft i de svenska företagen längre.
De har flyttat ut för mycket av sin verksamhet.
Regeringen tycker att det fungerar ganska bra på exportsidan. Totalt
ökade exporten med 7,4 % under föregående år. Man siktar på 11 % 1994.
Det är alldeles för dåligt. Våra marknadsandelar har sjunkit. Under den se-
naste femårsperioden har de gått ned med nästan 20 % i förhållande till
OECD-konkurrenterna. Vi måste göra mycket mer för att vara med i det
stora ”race” som kommer att accentueras under mitten och slutet av 90-talet.
Jag vill därför aktualisera vissa frågeställningar som jag har förelagt rege-
ringen, utan att få tillfredsställande svar. Jag har frågat om regeringen kan
tänka sig att ompröva det av riksdagen fattade beslutet från våren 1992, att
man under en treårsperiod skall sänka stödet till Exportrådet. Det är nu nere
i ca 130 miljoner.
Sverige lär vara det enda land i världen som har sådan exercis. Alla andra
satsar stenhårt och ökar flerfalt. Finland är det mest näraliggande exemplet.
Man säger att vi i Ny demokrati i stället för att stödja detta skulle se till att
dra ned stödet ytterligare. Jag tror att man måste göra allt för att hjälpa till
att få ned arbetslösheten. Då måste man gasa litet. Jag tror att man skall
gasa på exporten. Det lönar sig.
Jag har frågat vilka initiativ regeringen tar för att samla kraft i Exportrådet
liksom i alla UD-relaterade exportaktiviteter. Vi vill slå ihop Exportrådet
med BITS, Swedefund och Swedecorp för att åstadkomma en verklig kraft-
samling, där man även får in ambassaderna utomlands. Regeringen säger att
man funderar, och ingenting händer i vanlig ordning.
Jag kommer nu till mitt huvudämne, hur man skall göra en översyn av
EKN:s arbetsformer. Där kommer även in vilka möjligheter exportörer har
att erhålla mjuka lån.
Om man tittar närmare på EKN finner man att det kostar svenska staten
väldigt litet att ge ökade exportkreditgarantier. Det är inte krediter man ger,
utan på basis av en utlovad garanti går företaget till banken och får pengar.
Problemet är att EKN är inriktat på de stora företagen. Ericsson tar t.ex.
40 % av den totala utestående exportkreditgarantin. Men man vill ha ännu
mer.
Det är de stora företagen som drar nytta av detta. De små fastnar i en
byråkrati som är mycket betungande. Hela uppbyggnaden av EKN är byrå-
kratisk. Det sitter byråkrater i styrelsen och byråkrater är tjäntemän. Man
har inga representanter från svenska företagarvärlden. Det tycker jag är ab-
solut oacceptabelt. Jag kan inte begripa att inte regeringen kan ge nya direk-
tiv åt EKN.
I direktiven ingår att EKN:s verksamhet skall gå ihop. Det tycker jag är
dålig politik när man har 600 000-700 000 arbetslösa i landet. Hur sjutton
kan man ha en organisation som skall drivas så att den går ihop och så att
66
man skall kunna försöka tjäna pengar, därför att man skall betala tillbaka
gamla skulder som storföretagen fick i t.ex. Korea?
Jag anser - det har jag sagt många gånger - att regeringen måste sätta
sprätt på EKN. Man måste än en gång byta företagsledning och styrelse.
Men det är någonting som alltid är svårt när det gäller den statliga verksam-
heten. Man anställer chefer, generaldirektörer, på långa förordnanden. Jag
tror att man måste göra som i det privata företaget. Där väljs en VD på ett
år. Sedan prövar man om han skall få stanna kvar eller inte. Inom svensk
statsförvaltning måste man införa något liknande, annars får man inte fart
på verksamheten.
Ett sätt som jag har föreslagit för att få fart på EKN är att låta den ingå i
Exportrådet som, vilket ni vet, drivs till 50 % av staten och till 50 % av den
fria företagsamheten, representerad av Industriförbundet. På så sätt skulle
man utan större problem få affärsmässighet i EKN. Samtidigt drar man in
även biståndsorganisationerna BITS och Swedefund i det hela. Då skulle
man inte få ökade kostnader, utan tvärtom lägre kostnader därför att man
får mindre byråkrati. Man skulle inte behöva ytterligare öka på budgetun-
derskottet.
Jag tycker att det är en självklarhet att vi måste arbeta på det här sättet.
Man måste kunna matcha de konkurrerande instituten. Jag har tidigare
givit många exempel på när det inte fungerar. Man säger att det finns vissa
matchningsregler. Men EKN är den mest konservativa exportkreditorgani-
sationen i Europa. Alla andra överträder de givna föreskrifterna, men de får
i alla fall fart på exporten. Vi måste ge de svenska företagen möjligheter att
matcha utländska kreditinstitut för att få ner vår arbetslöshet. Det finns stora
affärer på gång, en affär på 800 miljoner i Sydamerika, men man vågar inte
ta några chanser.
Regeringen måste sätta fart på EKN och få den att ta chanser. Att få bukt
med arbetslösheten är en av de viktigaste grejerna vi har att göra med.
Att det finns någonting som inte står rätt till framgår av betänkandet från
näringsutskottet. Man säger att utskottet nyligen har föreslagit att Riksda-
gens revisorer skall granska EKN:s behandlings- och beslutsrutiner. Det ty-
der på att man är fullt medveten om att det inte står rätt till. Men medan
gräset växer dör kon. Det är bara att hoppas att regeringen sätter ”push” på
det hela. Även riksdagen kan göra det. Det har ju föreslagits att Riksdagens
revisorer skall granska det hela.
Jag utgår ifrån att det något trötta näringsutskottet verkligen kan hjälpa
den trötta regeringen att se till att det blir full fart på Sveriges export igen.
Som det är i dag fungerar det inte bra.
Anf. 66 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! Det är en sak som jag vill instämma i i Simon Liliedahls an-
förande. Han sade så träffande: Arbetslösheten är en av de viktigaste gre-
jerna vi har att göra med. Sedan är det en annan sak där jag inte håller med
honom. Han sade att det inte är någon fart på exporten. Jag vet inte om
Simon Liliedahl läser tidningar eller om han bara pratar. Man kan se i det
mesta av svensk press att de svenska exportföretagen säljer som aldrig förr.
Jag har en meningsyttring fogad till betänkandet. Det gäller exportkredi-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
PTssa utrikes-
handelsfrågor
67
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
terna, en gren av exportkreditverksamheten, nämligen exportkrediterna till
Östeuropa. De allra flesta av de östeuropeiska länderna har behov av stora
utländska investeringar på i stort sett alla områden. Men det är två områden
som ligger oss i Vänsterpartiet speciellt varmt om hjärtat. Det är investe-
ringar för att förbättra miljön och ställa om den gamla produktionen till en
mera miljöanpassad och miljövänlig produktion. Det andra är investeringar
i infrastruktur, där det finns stora brister. Här behövs internationellt kapital.
Här kan svensk industri, svenskt kunnande, göra stora ”biståndsinsatser”.
Det kräver att staten är med och delar riskerna för sådana projekt. Det kan
man göra genom Exprotkreditnämndens exportkreditgarantier.
Vi vill att Exportkreditnämnden öppnar östeuropeiska länder för kredit-
givning så att svenska företag får möjlighet att göra de insatser som jag ta-
lade om tidigare. Vi vill att riksdagen skall ge detta regeringen till känna.
Vi tror däremot inte på användningen av exportkreditgarantier som ett
konjunkturpolitiskt instrument, att vi så att säga exporterar arbetslösheten
till andra länder genom att subventionera exportindustrin. Jag tror att det
långsiktigt är en dålig politik som kommer att leda till motåtgärder från våra
konkurrentländer. Det är dessutom brott mot internationella överenskom-
melser. Jag tycker att utskottets skrivning härvidlag är balanserad, och den
information som vi har fått från Exportkreditnämnden är sådan att vi vet
att nämnden är uppmärksam på den kritik som finns och beredd att vidta
åtgärder.
Den andra fråga som jag tänker ta upp gäller en folkpartistisk motion, där
man kräver förbud mot import av vissa varor från Kina. Det bygger på upp-
gifter, framför allt från amerikanskat håll men också från människorättsor-
ganisationer, om att Kina exporterar varor som är producerade av fångar i
tvångsarbete. Det är internationellt accepterat att man gör avsteg från fri-
handelsprincipen när sådant sker. Det finns reglerat i GATT, och i den inter-
nationella arbetsorganisationens konvention finns det stöd för diskrimine-
ring av handel med varor som är producerade av fångar i tvångsarbete.
Jag har tidigare tagit upp saken i en fråga till utrikeshandelsministem och
fått en redogörelse för vad regeringen gör och har gjort på området. Just nu
är en svensk delegation i Kina som tar upp människorättsfrågor och juridiska
frågor över huvud taget. Vi hoppas att denna delegation också tar upp frågan
om produktion och handel med varor framställda av fångar i tvångsarbete.
Jag tycker att det finns anledning att ge stöd till Karin Pilsäters motion om
åtgärder mot den kinesiska handeln. Det bör göras så att Sverige följer upp
besöket i Kina med initiativ till en internationell delegation, som närmare
och på plats skall undersöka förekomsten av tvångsarbete och export av va-
ror producerade genom tvångsarbete. En kartläggning bör också göras av
den import som Sverige haft från Kina efter förekomsten av varor fram-
ställda med tvångsarbete. När en sådan redovisning är gjord bör regeringen
ta initiativ, förelägga resultatet för riksdagen och redovisa de åtgärder som
man är beredd att vidta. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med detta yrkar jag bifall till meningsyttringen i mom. 5 och 11.
Anf. 67 SIMON LILIEDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill börja med vad jag glömde att säga, nämligen att yrka
bifall till de tre reservationerna 1, 2 och 3 i näringsutskottets betänkande 14.
Det var intressant att höra Rolf Nilson. Jag har tidigare i dag med intresse
lyssnat till hans partikollega Lars Bäckström, som väldigt klokt sade att man
måste göra investeringar och att det är det enda sättet att få ner arbetslöshe-
ten.
Sedan sade Lars Bäckström att det framför allt är försäljning som kan bi-
dra till att få ned arbetslösheten. Detta är också mitt tema som även Rolf L
Nilson spinner på. Jag anser att man kraftigt skall öka satsningarna på Ex-
portkreditnämnden när det gäller östgarantier. Vi har tidigare tagit upp att
dessa bör ökas till 4 miljarder.
Exportkreditnämnden är en synnerligen dålig marknadsförare, särskilt i
fråga om östsidan. Man har bara tagit upp en relatavt liten procent av de
ramar som är givna. Jag tror att både Rolf L Nilson och jag skulle välkomna
att Exportkreditnämnden gjorde reklam för speciellt småföretag som vill
komma in på dessa mycket intressanta östmarknader.
Anf. 68 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Om uttrycket ursäktas: Simon Liliedahl och Ny demokrati
befinner sig fullständigt offside i denna debatt. I dag skriver tidningarna med
stora rubriker och ekonomer spår en lysande framtid. Systemskiftet böljar
att bära frukt. Den borgerliga regeringens politik för att återupprätta Sve-
rige som en tillväxt- och företagarnation börjar nu bära frukt. Svensk export-
industri exporterar mer än någonsin. Då lägger Simon Liliedahl och Ny de-
mokrati fram sina förslag. Jag skall i mitt anförande vidare fördjupa den de-
batt med Ny demokrati som det här gäller.
Betänkandet handlar om regeringens budgetförslag när det gäller export-
främjande verksamhet och bl.a. Exportkreditnämndens garantivillkor.
I EKN:s uppdrag ligger att man med exportkreditgarantier skall kunna
underlätta svenska företags utlandsengagemang. Garantin är en försäkring
mot eventuella förluster som kan uppstå i samband med export och investe-
ringar i andra länder.
Vid garantigivningen skall EKN minimera riskerna för förluster som, om
de uppstår, kommer att drabba den svenska statskassan. Här säger Simon
Liliedahl att Ny demokrati vill sätta sprätt på EKN. Det innebär i förläng-
ningen en skattebelastning på den svenska statskassan.
Självfallet kan skillnader i policy mellan olika länders kreditgivningsregler
innebära att konkurrensen i vissa fall kan snedvridas. För att komma till rätta
med detta finns det nu en internationell strävan mot en ökad likhet, dels
inom OECD, dels inom EU. I detta arbete deltar Sverige som pådrivande
land.
Inom OECD tillsattes en särskild arbetsgrupp i november 1992 med upp-
gift att studera rådande premienivåer, att undersöka eventuella skillnader
och att ta reda på vilka orsakerna är till att premierna kan skilja sig mellan
olika länders kreditinstitut. Syftet var att finna principer för en mer likartad
premiesättning.
I de rapporter som OECD lämnade i juli 1993 konstaterades att EKN är
billigast när det gäller marknader med god kreditvärdighet. I fråga om län-
der såsom t.ex. Chile, Thailand och Tjeckien ligger EKN väl till.
EKN och de utländska instituten ligger på ungefär samma nivå beträf-
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 83
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
fande länder med medelgod riskbild. Till sådana länder hör Colombia, Ve-
nezuela, Marocko, Turkiet och Indonesien. För Slovenien, Polen och Slova-
kien är EKN generellt billigare än genomsnittet. När det gäller länder som
placerats i premieklass 6 hos EKN, t.ex. Brasilien, Argentina, Rumänien,
Bulgarien, Egypten och Filippinerna är EKN:s premier bland de högre. Men
samtidigt är många utländska institut stängda för garantigivning för länder
där EKN håller öppet.
Av de 18 institut som ingick i OECD-jämförelsen som presenterades som-
maren 1993 var sju stängda på Brasilien, sex stängda på Argentina och fem
stängda på Polen, medan EKN hade öppet för garantigivning på alla dessa
länder.
EKN är ett av de få institut som årligen utvärderar sina utestående ford-
ringar och som vaije år lämnar en riskmässig resultatredogörelse.
Av detta framgår att EKN relaterar premienivån till den risk för förluster
som man bedömer finns i ett visst land. Ny demokrati tycker uppenbarligen
att detta är felaktigt. Ny demokratis förslag skulle innebära att man i stället
subventionerar för företag på dessa marknader. Är detta en rimlig politik?
Olikheter i premienivå kan ha inneburit att order har gått till konkurrent-
företag i ett land med mer generösa risktagningsregler. Samtidigt har det lan-
dets skattebetalare fått betala förluster som har uppkommit till följd av allt-
för generösa regler.
Det är något anmärkningsvärt att Ny demokrati nu tydligen önskar en så-
dan utveckling i Sverige, eftersom Ny demokrati och Simon Liliedahl vill att
riksdagen skall uppmana EKN att ta större risker och sätta sprätt på sin verk-
samhet.
En ändring av EKN:s policy skulle möjligen ge en del ökade order till
svenska exportföretag i något högriskland, men samtidigt skulle statskas-
san - dvs. landets skattebetalare - få betala de förluster som skulle följa av
det ökade risktagandet.
Det som Ny demokrati föreslår är i realiteten att EKN skall ta större risker
med skattebetalarnas pengar. Det är en strategi som rimmar illa med de löf-
ten om besparingar och skattesänkningar som Ny demokrati gav inför det
senaste valet.
Inom OECD är Sverige pådrivande när det gäller att få till stånd gemen-
samma riktlinjer och att avlägsna subventioner till följd av orealistiskt låga
premieuttag.
EU förbjuder exportsubventioner och driver hårt att alla exportpremier
skall vara riskanpassade. Tyskland, som är det enda land som under senare
år har tillämpat samma garantipremie för alla exportmarknader, har beslutat
att man skall gå över till ett system där premierna differentieras efter land-
risk.
Om Sverige frångick sin nuvarande policy, skulle tilltron till vårt land få
sig en törn. Det skulle kort sagt vara bakåtvänt att gå tillbaka till en subven-
tionsstrategi som alla andra nu är inställda på att bekämpa.
Det som Ny demokrati föreslår strider mot svensk utrikespolitik på detta
område, och skulle se minst sagt underligt ut i alla de internationella sam-
manhang där Sverige driver på utvecklingen mot gemensamma riktlinjer för
70
att åstadkomma en likartad premiesättning, så att konkurrensen blir så rätt-
vis som möjligt.
Herr talman! Att kommunistisk diktatur medför förtryck och brist på
mänskliga rättigheter är så väldokumenterat att situationen i dagens Kina
knappast kan förvåna någon. Förhoppningsvis söker sig nu Kina mot en ut-
veckling mot marknadsekonomi och demokrati. I takt med denna utveckling
kommer förståelsen för västvärldens syn på mänskliga rättigheter förhopp-
ningsvis att öka.
Att det kommer att ta åtskillig tid innan arvet efter kommunismen tvättats
bort är något som vi dess värre måste räkna med. Respekten för mänskliga
rättigheter har under alltför lång tid förträngts i det röda Kina.
Rolf L Nilsons önskar att Sverige skall vara mer pådrivande i internatio-
nella sammanhang i kritiken mot Kina i fråga om just mänskliga rättigheter.
Det framgår av den redogörelse som finns i betänkandet att Rolf L Nilson
slår in öppna dörrar. Sveriges regering har kampen för mänskliga rättigheter
högt på sin agenda i alla internationella sammanhang.
Sanktioner mot Kina eller något annat land som inte uppfyller normerna
på det här området är däremot inte något som riksdagen eller regeringen bör
ägna sig åt. Den traditionella svenska hållningen är att inte införa importför-
bud eller ekonomiska sanktioner som inte har beslutats av FN:s säkerhetsråd
eller sedan 1993 av EU.
Om vårt land ensidigt skulle införa sanktioner mot exempelvis Kina skulle
det inte på något sätt hjälpa fångarna i Kina. Den enda effekten skulle bli
att svenskt näringslivs möjligheter på Kinamarknaden skulle försämras.
Att skada svenska intressen på detta område kan väl ändå inte vara en
fråga som näringsutskottet skall ägna sig åt.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hemställan i utskottets betän-
kande och avslag på reservationerna.
Anf. 69 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Först kort om östkrediterna. Jag vill inleda med uppmana
Karin Falkmer till litet ödmjukhet. Den våldsamma exportuppgång som vi
nu ser är ju resultatet av att regeringens politik har misslyckats. Man lycka-
des inte hålla kronan fast, utan den sjönk som en sten. Det är det som export-
industrin nu tjänar på.
Vi tycker att EKN borde öppna fler länder i Östeuropa och mer betona
långsiktigheten i lönsamhetsmålet. Det är ett högrisktagande att garantera
investeringar i Östeuropa. Men vi bör ändå göra det i högre utsträckning än
vad vi nu gör. Vi kan göra det utan att bryta mot internationella regler.
Det Karin Falkmer sade om Kina var intressant. Regeringen gör en del
bra saker, men den gör för litet. Jag skulle med glädje ha sett den svenska
regeringen vara lika kraftfull i agerandet gentemot Kina som USA:s regering
är. Det som vi också kan se i Kina är att en satsning på marknadsekonomi
inte alls automatiskt leder till en demokratisering. Möjligtvis är detta nytt
för Karin Falkmer. Men vi andra som är litet historiskt bevandrade vet att
marknadsekonomi och kränkningar av mänskliga fri- och rättigheter inte är
något ovanligt utan nästan lika vanligt som kränkningar vid tillämpning av
ett planekonomiskt system.
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
71
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
72
Det Karin Falkmer säger om att gynna svenska företag och agera för att de
skall hamna i en bättre position på den kinesiska marknaden är ett ovärdigt
dubbelspel. Här är faktiskt de mänskliga rättigheterna av ett långsiktigt
större värde och av större principiell betydelse än ett handelspolitiskt stöd
för svenska företag. Man behöver inte ha en speciellt långsiktig syn för att
inse att svensk företagsamhet tjänas betydligt bättre av att Sveriges regering
bedriver en politik som ger uttryck för respekt för den kinesiska befolk-
ningen än av uttryck för respekt för de makthavare som för tillfället sitter på
stolarna i Peking.
Anf. 70 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att det svider i Rolf L Nilsons röda själ av att
uppleva att en borgerlig regering har vänt en olycklig utveckling i vårt land.
Det är inte bara deprecieringen av kronan som spelar in för att få fart på
svenskt näringsliv. Det är bara en liten del.
Jag vill här återge en artikel: Systemskiftet börjar bära frukt. Nu kommer
systemskiftet att bära frukt. Efter de senaste årens kris blir det ekonomisk
skördetid med kraftig tillväxt fram till sekelskiftet. Det tror Nordbankens
ekonomer i nya prognoser. Nu har vi en renoverad ekonomi som kommer
att ge tillväxt, som är bland de bästa i västvärlden, tror dessa ekonomer.
Detta är ett gott betyg för regeringens ekonomiska politik, Rolf L Nilson.
Sedan över till Kina och de mänskliga rättigheterna. Det är för regeringen
en högt prioriterad sak att strida för mänskliga rättigheter världen över, inte
minst gäller detta i vår biståndspolitik som är ett av kriterierna.
När det gäller marknadsekonomi och det som händer i Kina undrar jag
om Rolf L Nilson tror att en förändring kommer från den ena dagen till den
andra. Det tar naturligtvis tid. Förutom att vi naturligtvis reagerar i politiska
sammanhang, såsom regeringen gör när det gäller mänskliga rättigheter, är
det från svensk synpunkt också värdefullt att vårt näringsliv kommer in i
detta gigantiska land med så stor kraft som möjligt, så att det genom sin när-
varo i Kina får förståelse för de problem som Rolf L Nilson aktualiserat. Det
är ju genom att umgås, träffas och utbyta erfarenheter som man lär av var-
andra. Att införa sanktioner vore fel modell.
Anf. 71 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! När det gäller det sistnämnda tror jag nog ändå mer på den
amerikanska linjen än på Karin Falkmers. Jag tror att det är både framgångs-
rikt och nödvändigt att det internationella samfundet visar sin avsky för de
övergrepp mot mänskliga rättigheter som sker i Kina. Jag medger att detta
är en av de åtgärder som man kanske bör vidta som sista åtgärd, för jag delar
Karin Falkmers uppfattning om handelns och det ekonomiska utbytets posi-
tiva betydelse. Men den svenska regeringen skall inte utesluta denna möjlig-
het.
Om Karin Falkmer hade läst meningsyttringen skulle hon ha funnit att jag
i dag inte kräver ett förbud mot handel, utan att jag kräver aktivitet från
regeringen - en redovisning av sakförhållandena och förslag mot bakgrund
av en sådan redovisning. Det skulle glädja mig mycket om vi kunde se att
det sker förbättringar och om den svenska delegationen hade fått sådana ut-
fästelser att förbättringar kunde förväntas på området. Det är ändå en liten
del av de kränkningar som sker i ett område där det finns en total internatio-
nell samsyn när det gäller denna typ av brott. Man får vidta motåtgärder.
Det finns sådana markeringar i GATT, som redovisas i betänkandet, och det
finns också i ILO-konventionen.
Sedan en litet skämtsam anmärkning här på slutet. Här ser man vådan av
statsägda bankers lovsång till regeringen. Det får mig nästan att överväga att
instämma i behovet av privatiseringen av Nordbanken.
För att vara mer allvarlig vill j ag hävda att regeringens politik inte har kun-
nat förhindra den uppgång som har uppstått på grund av förändringar i den
internationella konjunkturen och en marknadsprissättning av kronan. Jag
tror mer på detta än på den lovsång till regeringens politik som Karin Falk-
mer talar om.
Anf. 72 KARIN FALKMER (m) replik:
Herr talman! Det förvånar mig på intet sätt att Rolf L Nilson fösöker tona
ner regeringens betydelse för den förändring som vi nu ser mot en ljusning
i svensk ekonomi och svensk företagsamhet. Ingen som lyssnar till företa-
gare och näringsliv kan tvivla på att det i dag råder en annan optimism och
en annan inställning när det gäller värderingen av svenska företagare och
svensk företagsamhet.
Det gläder mig att Rolf L Nilson visar en insikt om handelns betydelse för
utbyte av inte bara produkter utan kanske också av tankar, så att man kan
lära av varandra på andra plan. Där har handels- liksom kulturutbytet stor
betydelse.
När det gäller Rolf L Nilsons kommentarer om USA blev jag nästan rörd
av att höra honom måla upp USA i så glittrande färger. Det är inte så himla
vanligt.
Anf. 73 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Karin Falkmer blev så upprörd att hon t.o.m. tappade mål-
föret, när hon kommenterade mina siffror om exporten. Jag tycker, liksom
vår vän från vänster, Rolf L Nilson, att har man haft en devalvering på 30 %
mot de flesta valutor - 55 % mot yenen - räcker det inte att ha siktet inställt
på 11-15 % för 1994 för att ta tillbaka de förlorade marknadsandelarna.
Det viktiga är att det inte sker några investeringar. Trots den ljusa fram-
tidssynen för exporten investerar inte de svenska exportföretagen. Investe-
rar de inte, får vi inte heller ned arbetslösheten. Företagen exporterar för
dåligt. De behöver större hjälp från Exportkreditnämnden.
Karin Falkmer försvarar byråkratin. Det finns mycket att säga om detta.
Jag tycker att hon gör det på ett så entusiastiskt sätt att jag hemskt gärna
hade sett henne i EKN:s styrelse. Där behövs förnyelse.
Man får inte glömma att det finns en stor självrisk. EKN tillämpar ett av
de högsta procenttalen för självrisk i de europeiska exportkreditinstituten,
nämligen mellan 5 % och 15 %. Småföretagarna riskerar att förlora sina
pengar, vilket är en garanti för att de inte vill ge sig in på några större även-
tyrligheter.
Karin Falkmer värnar om storföretagen. Ericsson har 40 % av affärerna
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
73
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
med EKN. För en småföretagare betyder det ohyggligt mycket att få ett för-
handsbesked om att han har chans att få en exportkreditgaranti. Med den
garantin i handen kan han gå till banken och låna pengar. Lyckas han såsom
småföretagare få låna pengar, får han låna till 4-5 % högre ränta än storföre-
tagen, typ Ericsson. Denna problematik bör regeringen ge sig i kast med och
hjälpa småföretagen i stället för att mer eller mindre sitta i storföretagens
famn.
När det gäller Kina tror jag inte att man skall bedriva någon sanktionspoli-
tik. Regeringen har redan gjort en markering mot Rödkina. Utrikesminis-
tern gjorde i maj-juni förra året en klar markering mot Kinas brott mot de
mänskliga rättigheterna. Men det räcker inte. Vi kan inte införa några sank-
tioner, eftersom vi har en export till Folkrepubliken Kina på 3,5 miljarder
kronor. Vi har en lika stor export till Republiken Taiwan. Regeringen måste
sätta fart på Folkrepubliken Kina så att den erkänner Republiken Taiwan
och får med den i FN. Det är fullkomligt oanständigt att man inte låter Repu-
bliken Taiwan komma med i FN. Där bör regeringen hjälpa till.
Anf. 74 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Jag måste fråga Simon Liliedahl: Vilken subventionspolicy
har egentligen Ny demokrati? För exakt 45 minuter sedan stod Christer Win-
dén i talarstolen och sade att han inte ville ha subventioner till friska och
sunda företag, eftersom det var förkastligt. Han ville angripa subventio-
nerna. Nu gällde den politiken visserligen bönderna, men har ni en annan
subventionspolitik när det gäller företag som tar emot exportkreditgarantier,
eftersom ni hävdar att ni vill sätta sprätt på EKN?
Jag har några frågor, som jag vill att Simon Liliedahl svarar ja eller nej på.
1. Vill Ny demokrati ha en harmonisering av olika länders kreditgaranti-
villkor till förmån för en rättvis konkurrens? Ja eller nej?
2. Stöder ni Sveriges arbete med att vara pådrivande i denna strävan att
avskaffa subventionssystemet på det internationella planet? Ja eller nej?
3. Gagnar det enligt er mening Sveriges näringsliv, om Sveriges trovärdig-
het i internationellt samarbete får fläckar på sig genom att vi inte på hemma-
plan fullföljer den policy som vi bedriver internationellt? Ja eller nej?
Anf. 75 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Att ge exportkreditgaranti är i princip inte att ge en subven-
tion. Glöm inte den höga självrisken i Sverige. Småföretagen vågar inte ge
sig ut på hal is, när de skall betala 15 % själva. Det visar att det inte är någon
subventionspolitik, utan man får en garanti gentemot politiskt osäkra länder.
Jag kan inte förstå Karin Falkmers resonemang. Självrisken är för hög och
borde sänkas för att ge småföretagen en bättre chans.
Karin Falkmer har från EKN fått instruktioner om hur hon skall ställa frå-
gorna beträffande harmoniseringen och sådana saker. Det går inte att svara
ja eller nej på hennes frågor. Det vet Karin Falkmer själv. Vi skall inte ligga
i den mest konservativa änden, när man ser hur det fungerar ute i Europa.
Vi måste ta samma chanser som alla andra exportkreditinstitut tar och inte
vara det konservativaste och mest byråkratiska av alla exportkreditinstitut i
Europa.
Anf. 76 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Som alla vet är EKN:s premiesättning relaterad till riskni-
vån. Premierna är högre när det gäller högriskländer. Anledningen till detta
är att man vill begränsa de förluster som Sverige annars kan drabbas av. Min
fråga till Simon Liliedahl är därför: Vem får betala de förluster som skulle bli
en direkt följd om vi följde Ny demokratis policy och satte sprätt på EKN?
Anf. 77 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Karin Falkmer vet svaret lika bra som jag. EKN satsar sina
pengar på de stora företagen, som har förlorat många miljarder i Nordkorea.
EKN borde satsa på småföretagen i stället för att lägga alla pengar i storföre-
tagen. Jobbar man med många småföretag, får man inte de fantastiska för-
luster som man nu har gjort.
Anf. 78 KARIN FALKMER (m):
Herr talman! Detta har varit en mycket avslöjande debatt. Den har visat
att ett parti, som i valrörelsen reste land och rike runt och lovade skattesänk-
ningar och besparingar, på detta område och på andra områden som dyker
upp i betänkande efter betänkande i denna kammare under denna vår, spär
på utgifterna hämningslöst.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
SkU20 Skattepolitiken
Mom. 1 (skattepolitikens inriktning m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
167 för utskottet
134 för res. 1
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 26 fp, 24 c, 24 kds, 18 nyd, 2-
För res. 1: 125 s, 8 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 13 s, 7 m, 7 fp, 7 c, 1 kds, 5 nyd, 6 v, 1 -
Tuve Skånberg (kds) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 2 (grundavdrag, skatteskala)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Vissa utrikes-
handelsfrågor
75
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Förberedande votering:
137 för res. 2
11 för men.
168 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
176 för utskttet
129 för res. 2
9 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 20 nyd, 2 -
För res. 2: 128 s, 1 -
Avstod: 9 v
Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 10 (bilförmån)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
293 för utskottet
23 för res. 7
1 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 74 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 2 -
För res. 7: 21 nyd, 1 v, 1 -
Avstod: 1 m
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Göran Åstrand (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 11 (lunchförmåner)
1. utskottet
2. res. 8 (nyd)
Votering:
292 för utskottet
23 för res. 8
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 9 v, 2-
För res. 8: 1 s, 21 nyd, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
76
Mom. 17 (trav- och galopphästar)
1. utskottet
2. res. 12 (nyd)
Votering:
290 för utskottet
22 för res. 12
1 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 73 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 8 v, 2-
För res. 12: 21 nyd, 1 v
Avstod: 1 -
Frånvarande: 9 s, 7 m, 5 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU7 Anslag till Kammarkollegiet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU8 Vissa anslag inom Finansdepartementets område’
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Jordbruksdepartementet)
Mom. 2, 8, 10 och 11 (Statens jordbruksverk m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (nyd)
Votering:
293 för utskottet
21 för res. 1
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 21 nyd
Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 9 (stöd till skuldsatta jordbrukare)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Votering:
163 för utskottet
151 för res. 3
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 1 m, 1 fp, 2 c, 2 kds, 20 nyd, 9 v, 1 -
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
77
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
78
För res. 3: 2 s, 74 m, 27 fp, 23 c, 23 kds, 2-
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 1 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Stina Eliasson (c), Ingbritt Irhammar (c) och Fanny Rizell (kds) anmälde att
de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 12 (utformningen av budgetpropositionen m.m.)
Godkännande av utskottets hemställan med
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 4 (m, fp, c, kds)
Votering:
164 för utskottet
149 för res. 4
I avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 1 fp, 3 kds, 21 nyd, 9 v, 1 -
För res. 4: 75 m, 25 fp, 25 c, 22 kds, 2 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 9 s, 5 m, 6 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Märtha Gårdestig och Fanny Rizell (båda kds) anmälde att de avsett att rösta
nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 13 (arealstödet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
305 för utskottet
II för men.
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 21 nyd, 2-
För men.: 10 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 4 v, 1 -
Mom. 14 och 15 (inkomststöd m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (s)
Votering:
177 för utskottet
129 för res. 5
9 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 21 nyd, 2-
För res. 5: 128 s, 1 v
Avstod: 8 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Mom. 18 (omställningsåtgärder i jordbruket m.m.)
1. utskottet
2. res. 5 i motsvarande del (s)
Votering:
177 för utskottet
139 för res. 5
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 21 nyd, 2 -
För res. 5: 129 s, 9 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 23 (rådgivning och utbildning)
1. utskottet
2. res. 1 i motsvarande del (nyd)
Votering:
292 för utskottet
21 för res. 1
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 9 v, 3 -
För res. 1: 21 nyd
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 29 (ett samlat utvecklingsprogram för skogen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
177 för utskottet
139 för res. 6
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 21 nyd, 2-
För res. 6: 129 s, 9 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 33 (askåterföring m.m.)
Yrkanden:
1. utskottet
79
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
80
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Jo685 yrk. 3 (nyd)
Votering:
293 för utskottet
21 för mot.
1 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 9 v, 2-
För mot.: 20 nyd, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 9 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU14 Vissa utrikeshandelsfrågor
Mom. 5 (riktlinjer för exportkreditgarantigivning)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
29 för res. 1
21 för men.
264 avstod
35 frånvarande
Huvudvotering:
285 för utskottet
22 för res. 1
5 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 8 v, 2-
För res. 1: 21 nyd, 1 -
Avstod: 5 s
Frånvarande: 11 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 1 kds, 2 nyd, 6 v, 1 -
Mom. 7 (Exportkreditnämndens organisation m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
292 för utskottet
20 för res. 2
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 27 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 3 -
För res. 2: 20 nyd
Frånvarande: 11 s, 5 m, 6 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 8 (ramar för exportkreditgarantier)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
292 för utskottet
22 för res. 3
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 73 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 9 v, 2 -
För res. 3: 21 nyd, 1 -
Frånvarande: 9 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 1 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 11 (importförbud)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:177 Utbildning och forskning. Kvalitet och konkurrenskraft
1993/94:180 Bolagisering av Vägverkets produktionsdivision m.m.
1993/94:192 Rättslig handlingsförmåga för institutioner inom Konferensen
om säkerhet och samarbete i Europa samt immunitet och privilegier
1993/94:205 Lokal försöksverksamhet med finansiell samordning mellan so-
cialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst
1993/94:206 Innovationsstöd
1993/94:211 Handräckning vid EFTA:s övervakningsmyndighets undersök-
ningar hos företag i Sverige
1993/94:212 Vissa lagstiftningsfrågor på energiområdet
1993/94:219 Handikappombudsman
1993/94:222 Förnyat förslag till lagstiftning om ingripande mot otillbörligt
beteende avseende offentlig upphandling
1993/94:226 Placering av medel som deponerats hos myndighet
1993/94:229 Strandskydd
1993/94:239 Fortsatt giltighet av lagen om försöksverksamhet med koopera-
tiv hyresrätt
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
81
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Anmäldes att följande fråga framställts
den 29 mars
1993/94:433 av Georg Andersson (s) till arbetsmarknadsministern om EU:s
strukturfonder:
I förhandlingarna med EU har fattats överenskommelse om avgränsning
av ett geografiskt område benämnt Mål 6, som i huvudsak överensstämmer
med nuvarande nationella stödområden. För detta område kan från EU:s
strukturfonder erhållas medel om ca 360 miljoner kronor/år. De övriga mål-
områdena 2, 3, 4, 5 a och 5 b avser hela landet med undantag för Mål 6-om-
rådet och kan erhålla ca 2 000 miljoner kronor från strukturfonderna. Samt-
liga dessa bidrag från EU skall ”matchas” med nationella tillskott. I proposi-
tion 1993/94:140 anförs att sådana tillskott kommer att ges bl.a. från de nu
föreslagna regionalpolitiska anslagen.
Mot denna bakgrund vill jag ställa följande fråga till arbetsmarknadsmi-
nister Börje Hörnlund:
Vilka regionalpolitiska anslag avser regeringen använda för att ge natio-
nella tillskott till projekt som finansieras med medel från EU:s strukturfon-
der?
12 § Kammaren åtskildes kl. 14.28.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 2 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 12 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 22 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 57 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
82
Innehållsförteckning
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Onsdagen den 30 mars
1 § Justering av protokoll................................ 1
2§ Hänvisning av proposition 1993/94:125 till utskott .......... 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 2
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 29
mars ........................................... 2
Justitieutskottets betänkande JuU17
Justitieutskottets betänkande JuU18
Utrikesutskottets betänkande UU14
Utrikesutskottets betänkande UU16
Meddelande om samlad votering .......................... 10
5 § Skattepolitiken ..................................... 11
Skatteutskottets betänkande SkU20
Debatt
Anita Johansson (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Harry Staaf (kds)
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Kjell Johansson (fp)
Lars Hedfors (s)
Beslut fattades efter 9 §
6 § Anslag till Kammarkollegiet........................... 55
Finansutskottets betänkande FiU7
Beslut fattades efter 9 §
7 § Vissa anslag inom Finansdepartementets område........... 55
Finansutskottets betänkande FiU8
Beslut fattades efter 9 §
8 § Statsbudgeten för budgetåret 1994/95, Jordbruksdepartementet
(forts. JoU13).................................... 55
(forts, från prot. 82)
Carl Olof Persson (kds)
Arne Jansson (nyd)
Margareta Winberg (s)
Lennart Brunander (c)
Christer Windén (nyd)
Beslut fattades efter 9 §
9 § Vissa utrikeshandelsfrågor ............................ 65
Näringsutskottets betänkande NU14
Simon Liliedahl (nyd)
Rolf L Nilson (v)
Karin Falkmer (m)
83
Prot. 1993/94:83 Beslut ............................................... 75
30 mars 1994 Skatteutskottets betänkande SkU20
Finansutskottets betänkande FiU7
Finansutskottets betänkande FiU8
Jordbruksutskottets betänkande JoU13
Näringsutskottets betänkande NU14
10 § Bordläggning ..................................... 81
11 § Anmälan om fråga
1993/94:433 av Georg Andersson (s) om EU:s strukturfonder 82
84
gotab 46389. Stockholm 1994