Justerades protokollet för den 23 mars.
Protokoll
1993/94:82
Information
från regeringen
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:139 till jordbruksutskottet
1993/94:190 till justitieutskottet
1993/94:208 till lagutskottet
1993/94:235 till arbetsmarknadsutskottet
Förslag
1993/94:RFK2 till konstitutionsutskottet
1993/94:RR7 till socialutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkanden 1993/94:FiU7 och FiU8
Skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU20
Anf. 1 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är naturligtvis min förhoppning att den redogörelse för
vad som har hänt vad gäller det finansiella systemet och stödåtgärderna, som
i dag överlämnas till riksdagen, blir den sista speciella skrivelse av det här
slaget som regeringen behöver överlämna till riksdagen. Självklart finns det
anledning att i ordnade former, i budgetproposition och andra sammanhang,
redovisa den fortsatta hanteringen. Men man kan trots allt säga att vi har 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
kommit till en form av slutpunkt i hanteringen av det finansiella systemet.
Må vara att det finns en efterhörd och att det i vissa andra avseenden finns
en del kvar att göra.
Jag hade inte när jag tillträdde min post som statsråd väntat mig att få ägna
så stor del av min tid åt att tillsammans med tjänstemän och med oppositio-
nen sanera 80-talets spekulationsekonomi.
När man nu summerar utvecklingen mellan 1991 och 1993 vad gäller kre-
ditförluster i banksystemet - inklusive Securum för 1993 och de bedöm-
ningar som finns - kommer vi fram till den egentligen ofattbara siffran 173
miljarder kronor. Av detta utgör 60 miljarder en direkt belastning på stats-
budgeten i form av stödåtgärder. Utbetalningar står för ytterligare några mil-
jarder. Det är ett totalt åtagande, inklusive garantier, på i storleksordningen
90 miljarder kronor, även det naturligtvis ofattbara och orimligt stora tal.
Visserligen är de samlade kreditförlusterna möjligen något mindre än jag
hade anledning att befara för ett år sedan, även om det då var svårt att göra
någon uppskattning eller ha en uppfattning om detta. Just att kreditförlus-
terna har blivit mindre än jag befarat innebär naturligtvis ganska mycket di-
rekt för statsbudgeten och för skattebetalarna. Hade kreditförlusterna under
den här perioden varit större, hade med stor sannolikhet nästan hela den
ökningen fått hanteras av skattebetalarna. Vi har haft en direkt utväxling i
det avseendet.
Vad var det då som orsakade de problem som vi har brottats med under
de senaste åren? Den avreglering av kreditmarknaden som ägde rum 1985
var naturligtvis nödvändig. Den kom möjligen för sent. Systemet hade redan
börjat läcka och skulle alltså avvecklas. Men man genomförde detta i en
miljö som i sig innehöll stora risker, vilket visade sig. Vi hade en miljö där
inflationsutvecklingen var hög. Marginalskatterna var trots avdragsbegräns-
ning så höga att de gynnade lånespekulation snarare än gav intresse för spa-
rande. Ett antal ekonomisk-politiska misstag låg alltså till grund för det som
växte fram under 80-talets andra hälft, i den spekulationsbubbla som brast,
som alla spekulationsbubblor gör.
Det var naturligtvis också en fråga om den tillsyn som fanns. I varje för-
ändring som går snabbt, från ett reglerat till ett avreglerat tillstånd, finns det
konsekvenser som är svåra att förutse. En lärdom måste vara att tillsynen
skall vara extra skärpt i ett läge där man genomför en avreglering. Även där
tror jag att det finns anledning att fundera kring tillsynen som en av orsa-
kerna till det som inträffade.
Det jag nu har talat om är brister som fanns i det politiska systemet. Men
det fanns naturligtvis också ett stort ansvar inom banksektorn. Det är allde-
les uppenbart att det vid och efter avregleringen visades en brist på kompe-
tens och i vissa fall en brist på omdöme hos vissa bankledningar. Det är en
avgörande faktor bakom det som har inträffat.
Redan hösten 1991 såg vi vad som höll på att hända. Vi hade levt i en situa-
tion där finansbolagen hade fått problem som en första del av nedgången i
ekonomin till följd av att spekulationsbubblan brast och att tillgångsvärdena
började rasa utför och inte längre motsvarade den upplåning som hade skett
för att finansiera olika former av förvärv. Detta rann in i banksektorn. Nord-
banken och Första Sparbanken var de första fallen i det avseendet.
När vi hade hanterat Nordbanken och Första Sparbanken akut kunde vi
konstatera att den utveckling vi såg framför oss hade rätt skrämmande pro-
portioner. Vi böljade i departementet förbereda för vad som skulle kunna
hända och vilka åtgärder som då borde sättas in. Mer akut blev den här dis-
kussionen i samband med att Gota Banks problem redovisades öppet i sep-
tember 1992. Så småningom fick vi också stödsökande banker i övrigt, efter
det regelsystem som byggdes upp: S-E-Banken, Föreningsbanken och Spar-
banken Sverige.
Det vi föreslog efter diskussioner med Socialdemokraterna och riksda-
gen - och som riksdagen närmast enhälligt beslutade om - var åtgärder som
syftade till att för det första ge en generell garanti, inte för ägare utan för
insättare och andra fordringsägare i banksystemet. För det andra var det att
ge en ram för de åtgärder som skulle kunna vidtas med syfte att rekonstruera
det som var möjligt att rekonstruera i banksystemet. Vi såg framför oss ett
ganska omfattande arbete i det avseendet.
Vi byggde upp den bankstödsnämnd som har haft det operationella ansva-
ret vad gäller att bedöma ansökningar om stöd från olika banker. Bankstöds-
nämnden böljade formellt fungera i maj i fjol, men personalen arbetade re-
dan tidigare inom ramen för Finansdepartementet. Det finns anledning att
tacka dem som har verkat i Bankstödsnämnden för goda insatser. Man skall
inte avveckla myndigheten. En hel del arbete har utförts. Det har inte varit
någon reglerad arbetstid. Jag är dock helt övertygad om att man inte har
brutit mot några som helst lagstadgade regler i det avseendet. Men det har
varit en ganska stor arbetskvantitet i Bankstödsnämnden.
Vi har i departementet och man har i Bankstödsnämnden sett till att på
ett mycket stramt sätt tillämpa de regelsystem som byggdes upp genom att
riksdagen gav regeringen sitt bemyndigande. Vi har sett att det som vi befa-
rade skulle inträffa blev mindre än vad vi egentligen var rädda för. De stöds-
ökande bankerna, S-E-Banken och Sparbanken Sverige, drog tillbaka sina
ansökningar. De åtgärder som behövdes vad gällde Föreningsbanken blev
mindre omfattande och finns nu i ett avtal mellan staten och Föreningsban-
ken.
Detta är naturligtvis till en del följden av den strama tillämpning som
också var en förutsättning för riksdagens beslut. Men det är vidare en följd
av en stram finanspolitik. Utan den räntenedgång som vi upplevde under
förra året hade man sannolikt inte fått de positiva effekterna, som verkade
direkt och indirekt för banksektorn. Vi fick en utväxling genom räntened-
gången som inte bara hjälpte bankerna internt, utan också dem som hade
bankerna som fordringsägare, de låntagare som hade nödlidande kredit.
Vi har alltså kommit till en situation där det mest akuta har hanterats. Men
det finns andra uppgifter för Bankstödsnämnden som måste fullföljas också
i framtiden. Bankstödsnämnden har skiftat generaldirektör och ordförande.
Bankstödsnämnden kommer i framtiden dels att finnas för att ha en bered-
skap för det som skulle kunna inträffa, dels för att följa upp träffade avtal
och hantera en del andra saker i samband med att man trappar ned det akuta
arbetet.
Vi har haft diskussioner inom regeringen och med Socialdemokraterna en-
ligt de åtaganden som har gjorts vad gäller hanteringen av den ägarroll som
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
i dag åligger Bankstödsnämnden. Där finns ägaransvaret för det statliga
ägandet i Nordbanken, i Securum och i Retriva. De två senare bolagen har
avknoppats av Nordbanken respektive Gota Bank, för att som man själv sä-
ger i företagen ”krossa krediterna” och se till att det finns något att ta i an-
språk i form av en pant eller motsvarande, dvs. för att hantera en dålig kredit
så att man på bästa möjliga sätt kan återvinna det som möjligen initialt har
förlorats.
Vi har konstaterat efter de här diskussionerna att det rimliga är att åter-
föra ägandet till regeringen, men med ett holdingbolag som ansvarigt för de
tre företagen. Vi kommer alltså att så småningom föreslå ett holdingbolag
som kommer att ha ägaransvaret för Nordbanken, Securum och Retriva.
Holdingbolagets uppgift blir att fullfölja det mål som redan i dag finns: att
stabilisera Nordbanken, fullfölja - det är en uppgift mest för Nordbanken
själv-fusionen mellan Nordbanken och Gota Bank, se till att det blir möjligt
att privatisera Nordbanken och att med de utgångspunkter som finns för att
återvinna så mycket som möjligt av de insatser man kan till skattebetalarna
också genomföra en privatisering, naturligtvis i fullt samförstånd med ban-
ken som sådan.
Vad gäller Securum och Retriva skall man se till att företagen fullföljer
det som redan har påbörjats i syfte att hantera de dåliga krediterna, att åter-
vinna så mycket som möjligt och att göra det under iakttagande av den kon-
kurrensneutralitet som också skall gälla Nordbanken. Varje form av statligt
ingripande, varje form av statligt stöd innebär någon form av snedvridning.
Dessutom finns risk för ytterligare snedvridning. Det gäller naturligtvis att
här vara mycket observant, så att man inte genom agerandet skapar problem
i ekonomin för andra livskraftiga företag av olika slag.
Det är, som jag sade, viktigt att fullfölja det här arbetet på sådant sätt att
man kan återvinna så mycket som möjligt. Det finns anledning att förmoda
att det ekonomiska åtagandet på sammantaget 65 miljarder kronor kan
minskas högst betydligt i takt med att man fullföljer möjligheterna till åter-
vinning. Jag vill inte i dag göra några förutsägelser, men det är fullt möjligt
att det rör sig om några tiotals miljarder kronor som man kan minska skatte-
betalarnas slutliga kostnad med för den finansiella kris som är en följd av 80-
talets spekulationsekonomi.
Något vill jag också säga om de litet udda men ändå viktiga frågor som
har kommit fram i kölvattnet av finanskrisen. Vi har haft en debatt om fall-
skärmar, om vilka avtal som skall gälla för personer i ledande befattning.
Det är klart att jag har reagerat som så många andra över mycket förmånliga
avtal om avgångsvederlag. Även om det kan finnas intresse av att få full re-
dovisning är det i första hand ägarna som skall hantera den frågeställningen,
om det inte gäller något företag som staten har intresse av eller har gett stöd
till. Men regeringen har nu utfärdat riktlinjer inte bara vad gäller finansiella
företag utan för alla statliga företag. Man begränsar den här typen av av-
gångsvederlag till vad som kan anses vara rimligt.
Vi har också funnit anledning att i ett par sammanhang inleda diskussioner
om en skadeståndsprocess mot vissa i ledningen. Det gäller Nordbanken och
Gota Bank, den senare via Bankstödsnämnden. Detta sker med anledning
av att vi har en skyldighet som företrädare för skattebetalarna att om vi be-
dömer att det finns förutsättningar för en sådan process också inleda den.
Vad gäller Nordbanken träffades det avtal om förlikning. Det avtalet inne-
bär inte, vilket många tror, att man ger någon åtalseftergift. Hela tiden har
det från statens sida som ägare enbart varit fråga om en skadeståndsprocess.
Eventuella straffrättsliga bedömningar sysslar inte regeringen med. Det är
polis och åklagare som hanterar detta. Det finns en process på gång vad gäl-
ler de olika problem som identifierats i samband med den finasiella krisen.
Sett från regeringens utgångspunkter är det viktigt att man inte överut-
nyttjar rättssystemet. Om man uppnår en förlikning med villkor som mot-
svarar det som en fullföljd process skulle ha gett, skall man naturligtvis inte
överutnyttja det rättsliga systemet.
Det finns, fru talman, naturligtvis många lärdomar att dra efter den finan-
siella krisen. Det gäller den ekonomiska politiken, vikten av en stram finans-
politik, tillsynen, effekterna av statligt ägande och naturligtvis bankernas in-
terna sätt att hantera kreditfrågor samt mycket annat. Det skulle ta för lång
tid att ta upp den debatten här i kammaren i dag, men det finns naturligtvis
anledning att i efterbörden av det som har skett hela tiden ta åt sig möjlighe-
terna att dra nya lärdomar.
Anf. 2 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Bara en kort kommentar i anledning av statsrådet Lundgrens
redovisning här i kammaren av regeringens skrivelse till riksdagen angående
bank- och finanskrisen.
Vi kan alla glädjas åt att utvecklingen ser ut att bli bättre än vad vi kunde
förvänta i den mörkaste av stunder. Det som har skett är naturligtvis illa nog.
Det ser ut som att vi skulle komma ifrån det med något mindre förskräckelse
än vi hade anledning att förvänta oss.
Bankerna har nu blivit återkapitaliserade. Vi befinner oss i en lugnare fas
i bank- och finanskrisen än tidigare. Om den internationella utvecklingen
inte skulle innebära några våldsamma förändringar, kan man våga hoppas
på att förlusten för skattebetalarna via statsbudgeten inte blir så stor som
man trodde när den här frågan diskuterades inledningsvis.
Vad notan kan bli för bank- och finanskrisen är det, som statsrådet Lund-
gren påpekade, för tidigt att ha någon definitiv mening om. Man kan konsta-
tera att skattebetalarna, medborgarna, får betala finanskrisen på två sätt,
såvitt jag kan förstå. De betalar genom de brister som så småningom kom-
mer att visa sig i statsbudgeten och som på endera sättet måste täckas. Men
det är möjligt att den större delen av det man betalar är den som betalas via
osedvanligt stora räntemarginaler.
Räntemarginalerna är nu uppseendeväckande stora. Enligt den redovis-
ning som lämnats av Riksbanken är marginalen mellan in- och utlåningsrän-
tan större än vad banken betalar i inlåningsränta på insatta medel. Det är
visserligen sant att marginalen minskat med ett par tiondelar, men satt i rela-
tion till in- och utlåning är de relativa marginalerna större än vad de har varit
tidigare.
Det måste i det läge som nu uppstått vara ett gemensamt intresse att få
mer normala räntemarginaler. Vi vet att om vi skall bringa ned räntan med
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
|
Prot. 1993/94:82 29 mars 1994 |
1,5 procentenheter genom finanspolitiska åtgärder, kräver det utomordent- |
en bättre konkurrens borde man från bankväsendets sida kunna få ned rän-
|
Information |
temarginalerna. Jag tycker att det vore ett gemensamt intresse att stimulera I övrigt förutsätter jag att vi får tillfälle att återkomma när vi tagit del av Anf. 3 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Fru talman! Jag delar naturligtvis Hans Gustafssons uppfattning att eko- Detta kan naturligtvis förbättras på flera sätt. Ett sätt är att även i fortsätt- Ett annat sätt, som vi från regeringens sida naturligtvis väl har öppnat för, Anf. 4 HANS GUSTAFSSON (s): Fru talman! Jag delar naturligtvis uppfattningen att en stram finanspolitik Det är bristande konkurrens. Vi har ett oligopolliknande system på bank- Anf. 5 Statsrådet BO LUNDGREN (m): Fru talman! Jag har inget att invända vad gäller den gemensamma ambi- |
|
6 |
Konkurrensen är viktig. Vi kommer att göra allt vi kan därvidlag. Hans |
Gustafsson och jag kanske borde starta en privat bank som konkurrerar på
någon nisch. Det finns naturligtvis all anledning för oss att öppna möjlighe-
ter för dem som seriöst vill etablera bankverksamhet. Där finns inga hinder
i dag, såvitt jag kan se. Vi kommer naturligtvis att vara positiva från rege-
ringens sida i detta avseende.
Jag vill kommentera detta med stram finanspolitik. Det är alldeles uppen-
bart att bankerna som sådana stärks, liksom andra finansiella institut, om vi
får en nedåtriktad räntetrend och sänkta räntor. Det är detta, tillsammans
med den strama hantering som vi haft när det gäller möjligheterna till bank-
stöd, som ligger bakom att exempelvis S-E-Banken och Sparbanken Sverige
har kunnat ta tillbaka sina ansökningar. Men räntan spelar en avgörande
roll. Stärks bankernas inre ekonomi skapas också bättre förutsättningar för
konkurrens mellan existerande banker och därmed för minskande räntemar-
ginaler. Den strama finanspolitiken behövs inte bara för att skapa förutsätt-
ningar i andra avseenden för att få fart på ekonomin utan också i detta av-
seende.
Anf. 6 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Bo Lundgren beskriver det här som ett slags vändpunkt som
vi befinner oss i. En följdfråga som många ställer sig är: Är krisen egentligen
över? Jag skulle vilja ha en kommentar av Bo Lundgren kring hur trolig den
förbättring är som vi sett i fråga om räntehöjningar beroende på föränd-
ringar i omvärlden och beroende på den politik som bedrivs i Sverige.
Den andra fråga som jag skulle vilja ha ytterligare kommentarer kring är
återvinning av bankstödet. Bo Lundgren sade i sitt anförande att privatise-
ringen av Nordbanken och realiseringen av panter skulle innebära att en del
av stödet skulle kunna återvinnas. Vad har regeringen för planer i övrigt när
det gäller att återvinna så mycket som möjligt av bankstödet? Finns det
några idéer eller tankar när det gäller de banker som inte har kommit i direkt
åtnjutande av utbetalt stöd men som skyddats av de statliga garantierna?
Slutligen något som är glädjande men som också manar till eftertanke.
Det blev illa nog men inte så illa som vi befarade när det såg ut som värst.
Vad planerar regeringen för åtgärder för att se till att lärdomarna av denna
kris sitter fast, att det inte blir någonting som glöms bort och som sedan re-
sulterar i nya kriser och misstag, kanske inte exakt av samma slag men inom
samma branscher.
Anf. 7 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! I förra valrörelsen hade vi en debatt om huruvida vi hade upp-
nått en vändpunkt i ekonomin. Jag och många andra med mig sade att vi
säkert inte hade gjort det. Jag skall inte vara tvärsäker när det gäller att sätta
något slags definitiv slutpunkt. Jag kan bara konstatera att vi i det akuta han-
teringsskedet under de senaste två åren har kommit till en slutpunkt. Det
finns naturligtvis risker kvar. Därför skall vi ha en beredskap. Det finns na-
turligtvis en viss känslighet och risk för att saker och ting går snett, om vi
plötsligt skulle få en situation där det exempelvis bedrevs en mycket slapp
finanspolitik. Det är väldigt viktigt att vara observant och inte bara slå sig
till ro. Det kommer vi inte heller att göra.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
Det är självklart att återvinningen inte kan innebära att de banker som
begärt eller fått stöd skall belastas särskilt. Alla banker har naturligtvis haft
nytta av den generella bankgarantin. Men man kan samtidigt säga att det,
med tanke på de ekonomisk-politiska misstag som begåtts under 80-talet och
som skapat problemen, inte vore mer än rimligt att det allmänna och det
politiska systemet också tar på sig en del av ansvaret. Att straffa just de ban-
ker som kunnat hantera situationen allra bäst känns litet tveksamt för mig.
Det är naturligtvis viktigt att försöka dra lärdomar. Risken är väl störst,
om man skall vara riktigt ärlig, att vi politiker är de som kan dra minst lärdo-
mar. Vi har en tendens att se väl kortsiktigt i många avseenden. Det vi måste
komma ihåg är alltså vad som inträffar om man driver en ekonomisk politik
som ger inflationsutveckling och grogrund för spekulation, ett skattesystem
som ger höga marginalskatter och lockar till spekulation därför att det lönar
sig att låna i stället för att spara. Vi får inte vända tillbaka till högre marginal-
skatter, slapphänt finanspolitik och högre inflation. Jag hoppas att läxan sit-
ter fast. Jag kan ha mina dubier om att alla faktiskt har lärt den.
Det gäller naturligtvis att skärpa tillsynen. Finansinspektionen arbetar för
närvarande för att skapa bättre förutsättningar för att få en tillräckligt bra
tillsyn. Instituten själva måste naturligtvis dra lärdom av det som inträffat
och skärpa sin kredithantering. Det finns många lärdomar att dra. Vi skall
göra vad vi kan och bidra till att lärdomen sitter fast så länge som möjligt.
Anf. 8 WIGGO KOMSTEDT (m):
Fru talman! Att 80-talets låt-gå-spekulationspolitik är anledningen till
bankkrisen har vi diskuterat många gånger. Det är också ett ämne som är
väldigt intressant för folk i allmänhet. Den fråga som oftast ställs är om man
inte skall ta fullt ut av bankerna, när de kommer i balans, de pengar som
staten nu tvingas att skjuta till.
Det visar sig nu att t.ex. Nordbanken gör ett bra resultat, som man tydli-
gen är stolt över. Banken kan göra vinster som är mycket intressanta fram-
över. Min fråga til) statsrådet Lundgren blir: Är det då inte rimligt att man
tar fullt ut av Nordbanken de pengar som staten har skjutit till under en
längre period, eftersom banken tydligen gör en vinst som irriterar människor
som sett hur bankerna tidigare hanterat den ekonomiska situationen?
Anf. 9 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Direkt och indirekt belastar Nordbankenäventyret skattebe-
talarna och det allmänna med ungefär 40 miljarder kronor. Att återvinna
detta genom att successivt ta ut utdelningar på någon eller några miljarder
per år under ett stort antal år skulle inte ge någon snabb återbetalning. Det
bästa vi kan göra i detta avseende är att se till att banken som sådan, med
tanke på vad som behövs för konkurrensneutralitet på marknaden, får en
sådan stadga att det är möjligt för den att privatisera och därmed genom de
intäkter den får ta hem det värde som ligger i de framtida möjliga vinsterna,
och göra det på ett sätt som gör att man får det bästa möjliga utfallet. På det
viset hanterar man frågan bäst.
Det är viktigt att komma ihåg att erfarenheterna av att staten skall vara
ägare till en bank eller för den delen till andra företag inte är de allra bästa,
om jag uttrycker det milt. Jag ser det alltså framför allt som en möjlighet att
hantera frågan genom den privatisering som bör genomföras när den kan
bedömas ge en bra utdelning för skattebetalarna. Därmed dras den totala
kostnaden för Nordbankenäventyret ner.
Anf. 10 WIGGO KOMSTEDT (m):
Fru talman! Vi är helt överens om att Nordbanken bör privatiseras. Men
i händelse av att en annan riksdagsmajoritet säger att Nordbanken inte skall
privatiseras, då måste man se till att Nordbanken i en allmän konkurrenssi-
tuation får betala tillbaka det som nu har satts in. Om banken blir privatise-
rad, delar jag statsrådets uppfattning till fullo att den då får betala igen. Men
om så inte blir fallet, blir det intressant att se om man tar ut det som man
har satt in.
Anf. 11 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det finns vissa risker med politik. Det är ganska självklart.
Men jag är helt övertygad om att också Socialdemokraterna - om vi nu talar
om det partiet - helt delar målsättningen att Nordbanken skall privatiseras
med de restriktioner som jag angav. Nordbanken skall naturligtvis inte slum-
pas bort. Privatiseringen skall ske på ett sätt som gör att man får så stor åter-
vinning som möjligt.
Jag tror att den som tidigare förespråkade staten som bankägare har bränt
sig på fingrarna. Det gör man nog inte längre.
Sett från mina och Wiggo Komstedts synpunkter finns det ju ett enkelt sätt
att hantera frågan. Det är att se till att dagens riksdagsmajoritet bibehålls
eller t.o.m. förstärks.
Anf. 12 BENGT KRONBLAD (s):
Fru talman! En banks och ett finansbolags interna arbetsformer är en vik-
tig del. Med den erfarenhet som man i dag har frågar man sig vilket ansvar
som revisorerna har haft och vilka möjligheter de har haft att arbeta. Hur
ser Bo Lundgren på det framtida behovet av internrevisorernas arbetsupp-
gifter och kompetens när det gäller en förstärkt relation mellan revision och
beslutsprocesser i institutet?
Anf. 13 Statsrådet BO LUNDGREN (m):
Fru talman! Det är helt klart att alla i dag inser att det krävs en uppstram-
ning av kontroller och system inom bankerna och andra finansiella institut.
Som jag tidigare sade krävs det också en uppstramning av tillsynen. Vi kom-
mer att se till att Finansinspektionen får möjlighet att utveckla detta.
När man har tagit del av vad som har förevarit i vissa banker, inte minst när
det gäller de offentliggjorda redovisningarna av Nordbankens kreditgivning,
måste jag säga att man blir mörkrädd. Det är förvånande att man har kunnat
vara så slapphänt i fråga om kreditgivning, kontroll och annat som man fak-
tiskt har varit. Detta var ett av skälen till att vi var beredda att inleda en
skadeståndsprocess.
Det finns naturligtvis anledning att dra många lärdomar av detta. Jag vet
att Finansinspektionen har bett att man skall se just på revisorns roll, och på
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
10
ett eller annat sätt kommer denna fråga att hanteras. Huruvida den ligger
hos oss i Finansdepartementet eller i första hand hos Justitiedepartementet,
som har hand om aktiebolagslagstiftningen, kan jag inte säga just nu. Men
det är klart att vi kommer att se till att man också granskar den internkontroll
som finns via revisorerna. Detta har som sagt påpekats i olika sammanhang
tidigare.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU27 Presstöd m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 14 KURT OVE JOHANSSON (s):
Fru talman! Regeringens förslag i årets budgetproposition om en minsk-
ning av driftsstödet till dagspressen och om att man inte skall anvisa några
nya medel till utvecklingsstöd är mycket illa underbyggda. Någon egentlig
analys om vilka konsekvenserna blir av ett försämrat presstöd görs över hu-
vud taget inte i propositionen. Det är i högsta grad oacceptabelt. Ännu mer
anmärkningsvärt är det sätt på vilket den borgerliga utskottsmajoriteten ef-
fektuerar regeringens förslag.
Den borgerliga maktfullkomligheten har när det gäller stödet till dagspres-
sen firat stora triumfer, om man nu i sådana här sammanhang kan tala om
triumfer. I utskottet har man visat en total ovilja mot att diskutera någon
som helst avvikelse från regeringsförslaget. Utan minsta eftertanke var man
beredd att driva igenom regeringens förslag om ett försämrat presstöd.
De borgerligas handlingssätt i utskottet är också uppseendeväckande, sett
från andra utgångspunkter. Förra året fick vi igenom ett krav på en parla-
mentariskt sammansatt kommitté med uppgift att utreda dagspressens vill-
kor. Denna kommitté har påbörjat sitt arbete och redan haft ett flertal sam-
manträden. Mitt i detta arbete genomförs nu stora förändringar av presstö-
det. Från vårt håll kan vi inte godta att väsentliga försämringar av presstödet
görs när en utredning tillkallats för att se över presstödet. Det är god demo-
kratisk praxis att inte ändra i stödsystem innan en arbetande kommitté har
lämnat sina förslag och innan dessa remissbehandlats och analyserats i sed-
vanlig ordning.
Motivet för ett statligt stöd till dagspressen är att söka bevara mångfalden
i utbudet av dagstidningar och därmed ge läsarna en valfrihet när det gäller
valet av dagstidning. Sedan presstödet infördes har det i stort sett fungerat
som avsikten har varit. Den tidigare snabba utvecklingen mot faktiska tid-
ningsmonopol har delvis kunnat hejdas, samtidigt som pluralismen på dags-
tidningsområdet i stort har kunnat bibehållas.
Dagspressens betydelse för den fria opinionsbildningen och en fri allsidig
debatt är obestridlig, likaså vikten av att mångfalden kan bevaras. Om press-
stödet avvecklas skulle ett stort antal dagstidningar tvingas lägga ner. Det
skulle få som följd att endast den på utgivningsorten dominerande tidningen
blev kvar. En bibehållen mångfald när det gäller dagspressen är därför en
viktig demokratisk angelägenhet.
Under de senaste årens lågkonjunktur har dagstidningarna drabbats av
betydande inkomstbortfall. Det gäller särskilt lågtäckningstidningarna, som
har betydligt knappare marginaler än tidningar med hög täckningsgrad. Till-
komsten av nya reklamfinansierade medier gör att tidningar med låg täck-
ningsgrad och små marginaler är mycket känsliga för negativa förändringar
av presstödet. Möjligheterna för många tidningar som uppbär presstöd att
kompensera ett minskat stöd är små. Det är den bistra sanningen.
Mot denna bakgrund föreslår vi socialdemokrater att driftsstödet till dags-
pressen behålls på oförändrad nivå. Vi yrkar avslag på regeringens förslag
om att minska bidragssatserna med 3 %. Vi kan inte heller godta att utveck-
lingsstödet avvecklas såsom nu sker. Enligt vår mening finns det i stället
starka skäl för att höja utvecklingsstödet. Motivet för utvecklingsstödet är
att på sikt minska lågtäckningstidningarnas behov av driftsstöd. Ingen som
är insiktsfull i pressfrågor kan i dag bestrida utvecklingsstödets strategiska
betydelse för rationaliseringar inom dagspressen.
Den borgerliga utskottsmajoritetens skrivning i KU:s betänkande om att
anslagsposten Utvecklingsstöd till dagspressen finns kvar och är upptagen i
budgetpropositionen får väl närmast anses som ett hån mot de tidningar som
för sin existens är beroende av en rationellare produktion. Vi föreslår att
17,8 miljoner kronor anslås till utvecklingsstöd. Jag yrkar därför bifall till
reservation nr 5 i konstitutionsutskottets betänkande.
När det gäller driftsstödet yrkar jag också bifall till reservation nr 3 i betän-
kandet.
Fru talman! Jag blev mycket förvånad när t.ex. Ingvar Svensson från kds
inte i utskottet på något sätt reagerade emot att regeringsförslaget innebar
noll i utvecklingsstöd. Att inte Bertil Fiskesjö reagerade är för mig närmast
en gåta. Socialdemokraterna och Centern har stått som garanter för presstö-
det. Centern har tyvärr under senare år - det sade jag redan i fjol - tvingats
att kröka rygg när det gäller utvecklings- och distributionsstödet. Nu har
Bertil Fiskesjö varit med i utskottet om att skära i driftsstödet, trots att hans
parti för kort tid sedan sade att så inte skulle bli fallet. Det är olyckligt. Jag
är på den här punkten - det vill jag gärna understryka, fru talman - mycket
besviken på Bertil Fiskesjös agerande.
Regeringspartierna har dock på en punkt misslyckats i sin maktfullkomlig-
het. Man försökte i utskottet att också stoppa motionskraven angående till-
läggsdirektiv till Presstödsutredningen. Nu gick inte det. Direktiven till Pres-
stödsutredningen lämnar faktiskt en del övrigt att önska. Någon djupare tan-
keverksamhet tycks inte ha föregått det arbetet. Med den snäva tidsram som
utredningen har fått till sitt förfogande riskerar man också att den framtida
presspolitiken blir styvmoderligt behandlad.
Presspolitiken är en så viktig fråga för demokratin att den inte får fuskas
bort. Utredningens centrala uppgift måste därför vara att värna om pressens
mångfald. Den målsättningen har tidigare slagits fast av konstitutionsutskot-
tet och riksdagen. Såsom den nuvarande regeringen handlägger dessa frågor
är pressens mångfald utan tvivel i fara.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
11
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
12
Våra dagstidningar är alltjämt det centrala mediet för den debatt som hål-
ler demokratin levande. Den svenska demokratin hade naturligtvis varit
mycket fattigare om inte ett presstöd förhindrat tidningsdöd och massaker
på mångfalden. Det faktum att medielandskapet har förändrats under se-
nare år, som kulturministern skriver i sina direktiv, ändrar ju i sak faktiskt
ingenting. Att ta denna utveckling som intäkt för ett försämrat presstöd är
rent ut sagt ett dåligt argument. Utbudet av radio- och TV-kanaler kan na-
turligtvis, om de används på rätt sätt, innebära en breddning och en fördjup-
ning av det fria ordet och åsiktsbildningen i samhället, men de kan knappast
ersätta den mångfald som upprätthålls av dagspressen.
Att upprätthålla mångfald har varit vårt sätt att också motverka maktkon-
centrationen. Det finns en klart uttalad oro för mediekoncentration också i
Sverige. Den oron har förstärkts i och med Mariebergskoncernens överta-
gande av Sydsvenska Dagbladet. Vår linje har varit att många olika röster
och valmöjligheter i medieutbudet är ett grundläggande demokratikrav.
Den svenska presspolitiken har utgått ifrån att bredd i opinionsbildningen
innebär att det finns konkurrerande eller kompletterande tidningar på varje
marknad, där så är praktiskt möjligt. Jag ser i dag inga avgörande skäl för
att ge avkall på denna princip, tvärtom.
Enligt regeringens direktiv till utredningen skall frågan om ägarkoncent-
rationen i massmedierna granskas. I direktiven finns dock inte uttalat något
övervägande beträffande lagförslag om begränsningar av ägarkoncentratio-
nen. Utvecklingen är emellertid sådan att en lagstiftning måste övervägas.
En majoritet i KU har ställt sig bakom det kravet. Presstödsutredningen bör
därför - som vi säger i ett majoritetsutlåtande på den punkten i betänkan-
det -ges tilläggsdirektiv med ett sådant innehåll.
Anf. 15 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Tidningar är inte bara affärsverksamhet och kommersiell
verksamhet som får ett statligt stöd. Tidningar står för kultur, opinionsbild-
ning, demokrati och möjlighet att ge utrymme för mångfald i åsikter, som
Kurt Ove Johansson var inne på.
Presstödet har betydelse för att det i alla hem i Sverige skall kunna finnas
en tidning, kanske en lokaltidning, för alla familjemedlemmar. Barn som går
i skolan skall kunna ta del av den information som finns där, och tidningen
kanske också kan bidra till att de övar upp sin läskunnighet.
Det finns också språkliga minoriteter som i dag har tidningar med statligt
stöd och som sannolikt skulle förlora sina tidningar om det statliga stödet
försvann.
Vi har den stora gruppen av olika slags handikappade som behöver sina
lättlästa skrifter och radio- och kassettidningar. Också ur deras synpunkt är
det beklagligt att regeringen föreslår nedskärningar. Detta görs dessutom
trots att man har tillsatt en utredning som skall titta närmare på saken. Mitt
under utredningsperioden ändrar man förutsättningarna. Man gör ändringar
utan att några konsekvensutredningar har genomförts.
Även om förändringarna är små skulle de innebära att ett antal tidningar
försvinner. Vi har naturligtvis mycket svårt att veta hur många tidningar som
skulle försvinna, men det torde vara ett faktum att många skulle göra det
därför att de har liten marginal och kan hanka sig fram just med hjälp av det
statliga stödet.
Ägarkoncentrationen, som Kurt Ove Johansson var inne på, har oroat oss
i utskottet så pass mycket att vi har fått till en majoritetsskrivning. I den ber
vi om tilläggsdirektiv för att Presstödsutredningen också skall titta närmare
på ägarkoncentrationen och komma med förslag till lagskärpningar.
I vårt parti hade vi också gärna sett att man hade undersökt möjligheterna
att få tilläggsdirektiv om att regelsystem och finansieringfrågor när det gäller
privatägda massmedier skall ses över. Det finns risk för att ännu fler befolk-
ningsgrupper ställs utanför tidningsläsandet och den fria opinionsbildningen.
Fru talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 3.
Anf. 16 BIRGER HAGÄRD (m):
Fru talman! I konstitutionsutskottet råder det oenighet om framför allt två
frågor när det gäller presstödet. Den ena gäller anslagets storlek.
Det är alldeles riktigt, som de båda tidigare talarna har anfört, att man
från regeringens sida vill skära ned låt vara litet, men ändå något, på presstö-
det. En utredning har tillsatts för att se över och analysera behovet av press-
stöd i framtiden. Trots detta har regeringssidan ansett att det är rimligt att
presstödet skall bära sin del av bördan i de svåra statsfinansiella tider som vi
nu upplever.
Totalt utgår ungefär 500 miljoner kronor, en halv miljard av skattebetalar-
nas pengar, i presstöd. Den alldeles övervägande delen är allmänt driftsstöd
till pressen. Regeringen har sagt sig att det kanske inte är alldeles orimligt
att vi skär ned denna summa med 3 %. Man har dessutom sagt sig att det
kanske inte är alldeles orimligt att vi tills vidare plockar bort anslaget till ut-
vecklingsstöd, ett anslag som har legat på ungefär 12 miljoner kronor.
På detta sätt sparar staten ungefär 20 miljoner kronor. Detta är fruktans-
värt. Detta är ett slag mot hela den fria pressens existens. Här ser man hur
regeringspartiernas företrädare i utskottet gör sig skyldiga till rena makt-
övergreppet, säger Kurt Ove Johansson. 3 % är maktövergrepp - nåja.
Eftersom regeringen nu har tillsatt en utredning, får man under den tid
som denna utredning arbetar definitivt inte ge sig in på några nedskärningar.
Naturligtvis är allt detta, som var och en förstår, rena överdrifterna. Det är
inte orimligt att också presstödet bär sin del av bördan. Det är inte orimligt
att så sker, även om en utredning pågår.
Nåväl, Socialdemokraternas förslag är den ena extremen. De vill slå på
ytterligare 30 miljoner kronor. De har alltid spenderbyxorna på. Det är alltid
så lätt att taxera ut litet mer av skattebetalarna.
Sedan har vi en annan grupp, nämligen Ny demokrati, som i en motion
definitivt vill avveckla hela presstödet under en period av tre år. Det finns
också en motion från min värderade partikollega Göthe Knutson, som vill
avveckla presstödet under en period av fem år. Inte utan skäl anför man i
dessa båda motioner att den omständigheten att det finns tillgång till subven-
tioner och till stöd från det allmännas sida har hindrat nödvändiga rationali-
seringsåtgärder på pressens område.
Anslagsfrågan var alltså den ena viktiga frågan där vi var oense i utskottet.
Den andra gäller Pressutredningen och ägarkoncentrationen. Pressutred-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
13
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
ningen kommer att granska frågan om ägarkoncentrationen vad gäller våra
medier. Men i direktiven står det ingenting - det är alldeles riktigt, Kurt Ove
Johansson - om att man skall överväga lagstiftningsåtgärder på det sätt som
Kurt Ove Johansson och i detta fall en majoritet, som också inkluderar Ny
demokrati, vill åstadkomma.
Regeringspartierna förutsätter att den anbefallda kartläggningen skall in-
nefatta också radio- och TV-området. Man vill se ett resultat av utredningen,
innan man ger sig in på några ytterligare åtgärder. Några tilläggsdirektiv är
alltså inte nödvändiga enligt regeringspartiernas mening. Man får ändå fram
det resultat som anses önskvärt.
Oppositionen i detta fall föredrar däremot att direkt ge pekpinnar till ut-
redningen. Lagstiftningsåtgärder skall övervägas, säger man.
Vi kan alltså rent allmänt konstatera att det inte är så stor oenighet i ut-
skottet. Socialdemokraterna har dock som vanligt spenderbyxorna på och
föreslår många fler utgifter än vi har råd med. Regeringspartierna däremot
vill ha en återhållsamhet med 3 % på driftsstödet. Ingenting säger att detta
skulle drabba vissa tidningar alldeles särskilt. Utskottet har låtit Presstöds-
nämnden göra en konsekvensanalys, varvid man har kommit fram till att det
visst kan hända att enskilda tidningar drabbas. Men man kan inte säga att
det beror på denna mycket ringa nedskärning av presstödet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9 och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 17 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Birger Hagård säger att dagstidningarna bör bära en del av
bördan. Med detta tycks han mena att det egentligen inte har hänt någonting
i form av nedskärningar på presstödets område tidigare. Han hänvisar till
den sänkning av driftsstödet som nu föreslås i regeringspropositionen. Men
jag utgår från att Birger Hagård är tillräckligt minnesgod för att komma ihåg
att presstödet i princip har minskat under hela den tid som ni har haft rege-
ringsmakten.
Jag har framför mig siffror för 1992. Där kan man se hur era minskningar
av t.ex. distributionsstödet och utvecklingsstödet innebar en besparing med
57 miljoner kronor 1992 eller 10 %. Dessutom vet Birger Hagård lika väl
som jag att det även för det budgetår som vi nu befinner oss i har skett ned-
skärningar av presstödet. Så nog kan man hävda att presstödet redan har
varit med om att bära en del av kostnaderna när det gäller Sveriges besvär-
liga ekonomi.
Sedan säger Birger Hagård att Socialdemokraterna har spenderbyxorna
på sig som vanligt. Ja, men så länge man håller sig till fakta, Birger Hagård,
kan man konstatera att det socialdemokratiska budgetförslaget är starkare
än det förslag som Birger Hagård representerar. Det har ju framgått ganska
klart att vår budget, trots att vi har en anslagspost beträffande utvecklings-
stödet på 17,8 miljoner kronor, är 5,9 miljarder kronor starkare än de bor-
gerliga partiernas. Vem som då har spenderbyxorna på sig kan man natur-
ligtvis diskutera. Vi skall inte föra en ekonomisk debatt här i dag. När Birger
Hagårds partis representanter har sänkt skatterna för de välbeställda i Sve-
14
rige utan att det funnits finansiering, då kan man prata om spenderbyxor. Vi
har i alla fall täckning för våra förslag.
Frågan om ägarkoncentration är viktig i detta sammanhang. Det framgår
klart att lagstiftningsbiten, som kanske blir nödvändig, inte finns med i di-
rektiven. Vi anser att detta bör blir föremål för utredning.
Anf. 18 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Kurt Ove Johansson kunde inte undgå frestelsen att försöka
ge sig in på en allmänekonomisk debatt. Jag tycker att Bo Lundgren får föra
den debatten. Det gör han dessutom kanske något bättre än jag gör. Jag kan
bara konstatera att Kurt Ove Johansson räknar som en viss potentat läser
Bibeln. De siffror som han skulle ha i sin starka budget är trollerikonster
som han väl knappast tror på själv. Inte ens med den höjning som Social-
demokraterna vill göra av skatten med 13 000 kr per hushåll går det ihop.
Jag är mer blygsam och håller mig till det ämne som vi i dag framför allt
diskuterar, nämligen presstödet. Det är fråga om det år som nu kommer.
Fakta i detta sammanhang är de 30 miljoner kronor som Socialdemokraterna
vill spä på med i ett annars rätt uselt statsfinansiellt läge.
Jag konstaterar att 3 % nedskärning i detta sammanhang inte är orimligt.
Presstödsnämnden har visat att man inte kan hänvisa till att några tidningar
skulle drabbas alldeles speciellt. Dessutom arbetar Presstödsutredningen,
som möjligtvis kommer fram till att man skall fortsätta att skära i detta stöd.
I motsats till Kurt Ove Johansson anser jag att de besparingar som tidigare
har gjorts är alldeles utmärkta. Låt oss fortsätta på det sättet så får vi kanske
ordning på Sveriges finanser. Kanske är det inte alldeles orimligt att en fort-
satt nedskärning av presstödet bidrar till den nödvändiga saneringen.
Anf. 19 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Skälet till att jag talade om för Birger Hagård att det social-
demokratiska ekonomiska alternativet var starkare än den nuvarande rege-
ringens var att Birger Hagård påstod att socialdemokraterna skulle har spen-
derbyxorna på sig. Det viktiga i sammanhanget är ju att det finns ekonomisk
täckning för de förslag som man lägger fram.
Birger Hagård hänvisade till Presstödsnämnden och sade att sänkningen
av presstödet med 3 % är så liten att den inte kommer att få någon som helst
betydelse.
Presstödsnämnden har på vår begäran gjort en sådan analys. Vi var alltså
tvungna att tvinga fram den. I analysen har man skrivit att flertalet av de
företag som det gäller inte hade kunnat förutse att en sådan neddragning
skulle komma när de gjorde sin budget för 1994. Presstödsnämnden har
också skrivit att marginalerna för att kompensera intäktsbortfallet är ringa,
särskilt för de lågfrekventa tidningarnas del.
Konstitutionsutskottet besökte Umeå för inte så länge sedan. Då var
också tidningarna representerade, bl.a. en tidning som ligger nära Bertil Fis-
kesjö, nämligen Västerbottningen. För den tidningen betyder 3 % 40 000-
50 000 kr. Det kan tyckas litet, fru talman, men Presstödsnämnden har visat
att tidningarna är tvungna att hitta nya inkomster på bortemot 120 000 kr om
de skall kunna få in de pengar som nedskärningen med 3 % innebär.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
15
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
Presstödsnämnden konstaterar i sin skrivelse att det kommer att bli
mycket svårt för dessa tidningar att klara detta, eftersom de har svårt att
konkurrera på annonssidan. Annonser är i stort sett den enda intäktskälla
som skulle komma i fråga för att kompensera minskningen av driftsstödet.
Detta problem är uppenbarligen inte löst.
Fru talman! Kanske är det så att några vill försöka förbättra statsfinan-
serna genom att skära i stödet till pressen. Men då begriper jag uppriktigt
sagt inte att de som vill ta sådana krafttag på pressens område inte ger sig på
det indirekta presstödet. Det ligger ju inte på 500 miljoner kronor, som Bir-
ger Hagård nämnde, utan det rör sig om satsningar från samhället på över 2
miljarder.
Om man skulle vilja förbättra statsfinanserna genom att skära i tidnings-
stödet kan man ju skära i det indirekta stödet. Det skulle drabba tidningar
som Dagens Nyheter och Expressen, men det gör ingenting - de tjänar ju
ganska stora pengar.
Anf. 20 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Nu har Kurt Ove Johansson verkligen kommit upp i varv!
Han talade om det indirekta presstödet, dvs. alla pengar som man inte
pungslår tidningarna på! Helt pjötsligt innebär det ett indirekt stöd att inte ta
ut fullständig moms på tidningarna och att inte ta ut fullständig reklamskatt!
Om man tänker så, kan jag säga att Kurt Ove Johansson naturligtvis har
ett alldeles fantastiskt riksdagsarvode, med tanke på alla pengar som han
inte har erhållit men som han borde ha erhållit. Det är en bra arbetsgivare
som betalar honom dessa stora summor som han inte får, men som egentli-
gen är en lön. Resonemanget är naturligtvis alldeles groteskt.
30 miljoner kronor var det tal om. Nej, det är inte så förfärligt mycket
pengar. Jag kan inte heller fälla några krokodiltårar över att en och annan
endagarstidning kanske försvinner från marknaden. Det är ganska orimligt
att vi har så stora utgifter för dessa endagarstidningar, som kanske har en
upplaga på 2 000 exemplar.
Visst är det bra med många pressröster, men jag tror att vi i stället måste
titta litet grand på medierna i framtiden. Det är ju bl.a. det som Kurt Ove
Johansson skall göra i Pressutredningen 1994. Med den utomordentliga sak-
kunskap som han har på området väntar jag mig naturligtvis stora resultat
för framtiden. Det gäller såväl radio som TV och alla våra tidningar, både
endagars och flerdagars.
Anf. 21 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Birger Hagård sade att presstödet skall bära sin del av kostna-
derna. Det kan naturligtvis vara riktigt, men det var hur det skall gå till som
utredningarna skulle titta närmare på. Men nu går man i förväg och bestäm-
mer att det skall göras på ett visst sätt. Som jag ser det har man inte heller
gjort någon konsekvensutredning av detta.
Birger Hagård sade själv att några små endagarstidningar här i landet gott
kan försvinna. De är kanske udda röster som för fram åsikter som i normala
fall inte ingår i masskommunikationen. Men om tidningarna skall försvinna
16
innebär det att de går i konkurs, och då skall staten betala lönegaranti, a-
kassa och kanske omskolning av dem som varit anställda.
Om man räknar på det sättet blir det kanske ökade kostnader för staten i
stället. Har inte Birger Hagård insett det?
Anf. 22 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Det är utmärkt att Pressutredningen ser över om vi skall ha
ett presstöd i framtiden och hur det skall se ut i så fall.
Den nedskärning som nu äger rum sker på ett mycket traditionellt sätt,
som innebär att man skär 3 % av presstödet över lag och att man också
plockar bort det s.k. utvecklingsstödet, eller i alla fall inte nu tar upp något
anslag för det.
Men är det inte alldeles förfärligt, frågade Bengt Hurtig, att små stackars
endagarstidningar helt plötsligt försvinner bort ur den stora presskören, där
de väl ändå har en så stor uppgift att fylla?
Det är möjligt att de har det, men jag förstår inte varför skattebetalarna
skall betala orimligt stora summor för att dessa tidningar skall kunna fort-
sätta att komma ut. Vi kan heller inte komma ifrån känslan av att en del av
endagarstidningarna kanske startades i rent spekulationssyfte för att försöka
komma åt de statliga subventioner som finns.
Hur går det då med folket? Det blir a-kassa, nedläggningar, konkurser -
eländes elände! Det menar Bengt Hurtig i enlighet med den livsfilosofi som
är hans.
Men det kan ju tänkas att den ensamma journalisten och tryckaren som
jobbade på tidningen får något annat jobb eller tar sig för någonting annat.
Jag vägrar tro att en situation är given en gång för alla. Den kan naturligtvis
förändras. Det kan vara roligt att vara tidningsredaktör och sitta och pula i
sin vrå, men det kan också finnas andra jobb för vederbörande.
Jag tror inte att man skall ställa dessa två extremer mot varandra, och det
är i och för sig också mycket få som är sysselsatta med just dessa endagarstid-
ningar. Men det kan finnas andra sammanhang då det kan vara befogat att
ge stöd på ett eller annat sätt - kanske på ett bättre sätt än vi gör i dag.
Anf. 23 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Birger Hagård är ju en gammal kallhamrad politiker, och det
är en sådan som talar nu.
Vi har t.ex. en tidning i Tornedalen som skriver för en språklig minoritet
på sin finska sida, men den tidningen har en svag ekonomi. Kanske blir det
just den som går omkull i och med ett sådant här beslut. Samhället får sedan
betala konkursen, a-kassa, omskolning, osv. Birger Hagård har en alltför
statisk syn på den här typen av besparingar.
Birger Hagård har inte sagt så mycket om den maktkoncentration som nu
blir alltmer påtaglig i svenska medier. Borde man inte också inom Moderata
samlingspartiet oroa sig för mångfalden i svensk press? Vi får ju, inte bara i
tidningar utan också i andra medier, en samtidig maktkoncentration. I enlig-
het med moderaternas ideologi borde ni faktiskt ha ställt upp på förslaget
att skärpa utredningens direktiv.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
18
Anf. 24 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Min syn på besparingar är inte alls särskilt statisk. Bengt Hur-
tig kan inte ana hur många idéer jag har till besparingar som skulle kunna
göras i samhället. Jag skulle gärna se till att en del av dem förverkligades.
Däremot har det alltid burit mig emot att vara generös med andras pengar.
Jag måste själv ha pengarna i ladorna innan jag lämnar ut dem.
Bengt Hurtig tog också upp maktkoncentrationen för att vara litet seriös
för ett ögonblick. Den är i och för sig en farlig företeelse, och det gäller na-
turligtvis inte enbart pressen, även om det finns sådana tendenser där. Det
gäller också televisionen, och vi vet ännu inte vad som kommer att hända på
radions område.
Vi har haft en maktkoncentration förut, inom televisionen, men nu har vi
gudskelov brutit upp det statliga monopolet. Vi bryter också upp det statliga
monopolet på radioverksamhet. Det kan vara en början till någonting nytt
och bättre.
Detta hindrar ändå inte att man med uppmärksamhet bör följa de tenden-
ser som finns på området, men bara för den sakens skull behöver man ju inte
nödvändigtvis utfärda speciella direktiv om att lagstifta bort maktkoncentra-
tionen. Det kan ju finnas andra och bättre metoder för att komma till rätta
med de problemen i framtiden.
Anf. 25 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Fru talman! Min syn på värdet av en starkt differentierad opinionsbildning
i vårt land skiljer sig nog inte så särskilt mycket från Kurt Ove Johanssons.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi har en mångfald inom tidningsvärl-
den. Jag tycker också att det är viktigt att vi har en mångfald inom eterme-
dierna. Det gäller inte minst på ägarsidan. Jag vill gärna säga att jag tycker
att en av de viktigste uppgifterna i dagens läge är att slå vakt om våra public
service-kanaler så att de någorlunda kan stå bi med en kvalitetskonkurrens
gentemot de nya reklamkanalerna. Jag hoppas att även kommande riksda-
gar skall ha den inställningen. Vi får inte helt och hållet lämna så viktiga
frågor som samhällsrapportering, samhällsdebatt och liknande åt rent kom-
mersiella intressen.
Vad gäller tidningsmarknaden är jag övertygad om att vi kommer att ha
behov av presstöd i olika former. Det kanske inte kommer att se ut exakt
som nu, men det kommer att behövas i olika former under lång tid framöver,
för att vi skall kunna säkerställa en bred tillgång till olika politiska menings-
riktningar, medier och till olika kulturyttringar. Jag brukar framhålla att tid-
ningarna inte bara är organ för nyhetsförmedling eller för opinionsbildning
i direkta samhällsfrågor och politiska frågor. De är också väldigt viktiga för
alla dem som vill delta i kulturdebatt av olika slag, exempelvis för författare
och i någon mån också för konstnärer - i varje fall för fotografer.
Det finns alltså ett brett spektrum av intressen som vi bör tillgodose. Det
måste visa sig finnas möjligheter om den allmänna debatten och kulturdebat-
ten skall kunna gå vidare.
Det är klart att det är trevligare att kunna säga att vi skall satsa ytterligare
pengar för att säkerställa att tidningar kan komma ut. Det är det i alla sam-
manhang. Den nedskärning av presstödet som nu görs är en del i den mycket
kärva budgetmangling som regeringen har skyldighet att göra och har gjort.
Det är inte bara detta anslag som har drabbats, utan det är många andra.
Man kan naturligtvis från utskott efter utskott säga att man inte vill vara med
på besparingar. Då blir det till slut ingenting av besparingarna.
För min del tycker jag att den 3-procentiga sänkning av bidragsbeloppen
som föreslås är en ganska modest neddragning. Jag kan avslöja att det är en
modest neddragning jämfört med vad som från början var på tal. Kurt Ove
Johansson säger att han är besviken på mig och Centerpartiet. Han skulle
kanske inte vara lika besviken om han hade följt hela händelseförloppet.
Det är viktigt att slå fast att det inte görs någon ändring av regelsystemet.
Vi har att ta ställning till ett rent budgetförslag. Det kan vara smärtsamt nog.
Jag stöder naturligtvis utskottsmajoriteten i frågan eftersom jag inser att
vi på olika områden måste tänka oss för mot bakgrund av det bedrövliga läge
som statsfinanserna fortfarande befinner sig i.
Jag skulle också vilja säga ett par ord om Massmedieutredningen och de
diskussioner som har förts om koncentrationen inom medierna. Jag delar
farhågorna för en långtgående ägarkoncentration inom olika medier. Ur de-
batt- och opinionssynpunkt tror jag att det är allra farligast inom TV-me-
dierna. Vi kan komma därhän att en mycket liten grupp eller t.o.m. en enda
mogul behärskar alla TV-kanaler - det är inte uteslutet - om de bjuds ut på
marknaden. Vi har sett väldigt oroande tendenser runt om i världen. Längst
har det gått i Italien och Australien, men det finns liknande tendenser också
på annat håll.
Jag tycker att riksdagen har ett ansvar för att säkerställa en rimlig sprid-
ning som garanti för att olika meningar kommer till tals. Jag uppepar det jag
sade tidigare: Det är kolossalt viktigt att vi slår vakt åtminstone om våra pu-
blic service-kanaler. Jag har visserligen i någon mån blivit besviken under
det allra senaste året eftersom det har funnits en tendens att dessa kanaler
har anpassat sitt utbud efter de kommersiella kanalernas mest enfaldiga sats-
ningar. Det är inte bra, men det beror på ängslan för att man inte skall få
tillräckligt höga tittarsiffror för att motivera fortsatta licenser. Jag tror att vi
bör se till att vi på alla sätt främjar en positiv attityd till kvalitet även inom
TV-medierna.
Jag tror inte att det i grunden råder delade meningar mellan majoriteten
och minoriteten vad gäller Pressutredningen. Minoriteten har fått majoritet
för sitt förslag genom att Ny demokrati har slutit upp på Socialdemokrater-
nas sida - eller genom att Socialdemokraterna slutit upp på Ny demokratis
sida. Det är ju rätt vanligt numera. Vi på regeringssidan har hamnat i minori-
tet. Skillnaden är inte särskilt stor.
Den nya majoriteten vill ge tilläggsdirektiv till Pressutredningen. Vi anser
att det är obehövligt. De frågor som är angelägna och som gäller ägarkon-
centration behandlas redan av Pressutredningen. Kurt Ove Johansson vet
lika bra som jag att den expertgrupp som har startat kartläggningsarbetet
även har börjat att arbeta med ägarkoncentrationsfrågan. Vi kan inom en
inte alltför lång tid t.o.m. vänta oss resultat av gruppens arbete. Jag menar
att det är en överflödig gärning att kräva tilläggsdirektiv till utredningen.
Om Kurt Ove Johansson begär replik - det skulle förvåna mig om han inte
gör det - skulle det vara trevligt att höra vad han menar att dessa tilläggsdi-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
19
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
20
rektiv skall innehålla. Det måste vara av värde för regeringen att veta på
vilket sätt man skall tillgodose riksdagsmajoritetens önskemål om majorite-
ten skulle vinna i voteringen.
Fru talman! Jag ber att få yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande
utom på en punkt, där jag yrkar bifall till reservation 9.
Anf. 26 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Bertil Fiskesjö inledde sitt anförande med att säga att han och
jag är ganska överens när det gäller presstödet. Jag är medveten om det. Jag
har debatterat tidigare med Fiskesjö, och det har rått en ganska stor samsyn
mellan oss när det gäller just presstödet. Det är just det som gör att jag blir
besviken när jag får uppleva att Bertil Fiskesjö går med på de förslag rege-
ringen har lagt fram. De innebär en sänkning ev driftsstödet. Man tar helt
enkelt bort de pengar som rimligen borde ha betraktats som utvecklingsstöd.
Fru talman! För skojs skull tog jag fram protokollet från den 8 april 1992.
Jag höll ett anförande här i kammaren då. Jag gav Bertil Fiskesjö en eloge
för att han inte hade varit med och petat i driftsstödet den gången. Jag sade
samtidigt att jag var besviken över att man från Centerns sida angrep just
utvecklingsstödet. Om det var någonting som Centerns representant och jag
som Socialdemokraternas representant slogs för i den sjätte presstödsutred-
ningen var det just utvecklingsstödet. Det skulle ge tidningar med besvärlig
ekonomi möjligheter att investera för framtiden och i mindre grad behöva
bli beroende av ett driftsstöd. Att Bertil Fiskesjö nu är med om att dra ned
det till noll är en stor besvikelse för mig.
Jag blev också besviken på Bertil Fiskesjö när vi debatterade presstödet i
KU. Vi socialdemokrater sträckte ändå fram handen till Bertil Fiskesjö. Vi
var beredda att se till att åtminstone de mindre tidningarna, t.ex. endagstid-
ningarna, inte skulle drabbas. Vi ville låta dem behålla de 3 % av driftsstödet
som ni vill ta ifrån dem. Det skulle medföra en kostnad på 2-3 miljoner kro-
nor. Bertil Fiskesjö tog inte den chansen.
Jag är faktiskt besviken. Jag trodde inte att Bertil Fiskesjö skulle vara så
njugg mot dessa tidningar, som ändå är så betydelsefulla.
Anf. 27 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Problemet är ju att budgeten är en helhet. Man kan naturligt-
vis här i riksdagen finna goda skäl för att slakta och stycka upp den bit för
bit. Följden blir ändå att man inte uppnår de effekter som man har eftersträ-
vat. Men det förhållandet att man får se samhällsekonomin och den statliga
ekonomin som en helhet och budgeten som en viktig del av denna helhet gör
att man ibland får släppa även på hjärtefrågorna.
På andra områden har vi kunnat se att socialdemokraterna har accepterat
mycket stora nedskärningar i de statliga utgifterna, och det är naturligtvis
bra, men sammantaget är det avgörande villkoret för vår förmåga att ge
presstöd även i framtiden att samhällsekonomin kommer på fötter. Jag ser
ingalunda detta som ett första steg för att avskaffa stödet till massmedierna
eller till pressen utan ser det som en temporär andhämtning för att invänta
en bättre samhällsekonomisk situation, då vi kanske på nytt har litet ymni-
gare källor att ösa ur.
Anf. 28 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Visst är budgeten också för oss en helhet, Bertil Fiskesjö, men
vi har inom ramen för vår totala budget, trots att den är starkare än regering-
ens, funnit utrymme för ett utvecklingsstöd om 17,8 miljoner kronor.
Om bara viljan finns, Bertil Fiskesjö, från en regerings sida att inte dra
ned på presstödet, kan den naturligtvis göra upp en budget där ett sådant
bidrag kan täckas inom ramen för helheten. Det är egentligen en litet krystad
förklaring som Bertil Fiskesjö lämnar.
Jag beklagar att man inte tog den hand som sträcktes fram från den social-
demokratiska sidan t.ex. när det gällde endagstidningarna. Det skulle ha
kostat 2-3 miljoner kronor; de tidningarna har som bekant speciella pro-
blem.
Fru talman! Innan min taletid är ute i denna replikomgång vill jag också
litet grand beröra det tilläggsförslag som Bertil Fiskesjö frågade mig om i
sitt första anförande. Jag vill peka på att det i många andra länder finns en
lagstiftning som syftar till att begränsa ägarkoncentrationen. Det här är nå-
got som har att göra med marknadsbedömningar.
Jag vill beträffande presstödets effekter peka på att man i ESO-rapporten,
som jag förmodar att alla ledamöter har tillgång till, bl.a. visar på situationen
i Australien. Man redovisar att maktkoncentrationen där mäts på samma
sätt som hos oss, nämligen inom avgränsade geografiska avsnitt. Det var det
som möjliggjorde för den s.k. tidningskungen Murdoch att köpa in stora de-
lar av den lokala pressen i Australien och skapa något som måste bedömas
som en skadlig koncentration.
Vi skall naturligtvis inte i Sverige hamna i en australiensisk situation. Det
är därför viktigt att den presstödsutredning som både Bertil Fiskesjö och jag
sitter i tar upp denna fråga och överväger om det inte är nödvändigt för oss
att åstadkomma en lagstiftning som förhindrar en sådan utveckling.
Bertil Fiskesjö pekade på att de, när vi tog upp detta i den senaste pres-
stödsutredningen, sades ifrån att våra direktiv inte sträckte sig så långt i den
riktning som jag nu har angivit, och därför var tilläggsdirektiven alldeles
nödvändiga.
Anf. 29 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Fru talman! Kurt Ove Johansson talar generöst om utsträckta händer och
om vilja till samarbete, och det är väl bra. Min erfarenhet är dock att belå-
tenheten på den socialdemokratiska sidan är fulländad endast om dessa
handslag innebär att de socialdemokratiska förslagen genomförs. Det kan
finnas andra hänsyn att ta än att tillgodose socialdemokratiska önskemål.
Vad sedan gäller Pressutredningen och frågan om koncentrationen vill jag
säga att vi, som Kurt Ove Johansson vet, har en mycket kvalificerad expert-
panel, som gör ett mycket gediget arbete - säkert det bästa som kan göras i
vårt land över huvud taget. När vårt kartläggningsmaterial har tagits fram är
utredningen självfallet fri att föreslå vilka åtgärder som helst.
Anf 30 INGVAR SVENSSON (kds):
Fru talman! Vi brukar här i kammaren vara överens om att statliga insatser
skall tillmätas mycket stor betydelse för infrastrukturen. Vi tänker då oftast
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
21
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
22
på den fysiska infrastrukturen - vägar, järnvägar, post, telekommunikatio-
ner etc. Ibland funderar vi kanske också något omkring den intellektuella
infrastrukturen och då kanske mest på utbildningen. Men jag tror att också
åsiktsbildningen och spridandet av kulturella budskap är mycket viktiga fak-
torer i infrastrukturtänkandet. Staten och det offentliga i övrigt har en viktig
roll när det gäller att skapa goda förutsättningar för åsiktsspridning och
spridning av kulturella budskap.
Jag menar att mångfald i press och i övriga media är ett mycket viktigt mål
i infrastrukturpolitiken. Presstödet är en, som jag ser det, viktig del i denna
struktur. Det behövs alltså en uppbackning från det offentligas sida för infor-
mationsfrihet och för opinionsbildning, som är ett stöd för demokratin.
Personligen är jag öppen för olika typer av lösningar på denna uppgift,
och det är det som vi skall diskutera i Pressutredningen. Självfallet gäller
detta synsätt också i kulturpolitiken, men det är ju presstödet som vi diskute-
rar i dag.
Låt mig påpeka att, som även Bertil Fiskesjö var inne på här, nedskär-
ningen om 3 % av driftsstödet i och för sig är påfrestande men enligt min
mening ändå kan bäras. Det är alltså inte fråga om några våldsamma ingrepp
på presstödssidan.
Kurt Ove Johansson uttryckte besvikelse över att jag inte hade ställt mig
bakom utvecklingsstödet. Vi gör nu en paus vad gäller utvecklingsstödet.
Många tidningar har genomgått ett investeringsskede, där man i mycket stor
utsträckning har utnyttjat detta stöd, och det är därför inte helt fel att ta en
liten paus på detta område, i synnerhet med tanke på den statsfinansiella
situation som vi har. Men jag tror att vi ändå på sikt kommer att behöva
någon form av sådana här stimulansåtgärder på investeringssidan.
Fru talman! Ägarkoncentrationen är ett mycket viktigt problem att ta upp
i medievärlden. Det tycks som om det tidigare statsmonopolet på etermedie-
sidan nu håller på att ersättas av ett privat monopol. Man kan på tidningssi-
dan se att det dyker upp oligopoltendenser. Detta är självfallet inte bra.
Jag delar den oro som Harriet Colliander uttrycker i sin motion om ägar-
koncentrationen, och jag är övertygad om att vi inte kommer ifrån dessa frå-
gor i den politiska debatten och i det politiska agerandet. Skall vi få en ny
Berlusconi i Sverige? I direktiven till Pressutredningen -94 ställs kravet att
utredningen skall spegla ägarlandskapet, bl.a. vad gäller ägarkoncentratio-
nen, och det är bra. Tanken är den att utredningen när den har gjort detta
skall koncentrera sig på pressfrågorna.
Nu vill dock Socialdemokraterna och Ny demokrati genom tilläggsdirektiv
förvandla Pressutredningen till en allmän medieutredning. Jag menar att
detta är felaktigt och även kommer att försena utredningens arbete. Jag för-
modar att det är något slags filibustertaktik bakom det hela.
Jag menar, för att referera Kurt Ove Johansson, att det bakom dessa till-
läggsdirektiv inte ligger något djupare tankearbete. Hur var det nu, Kurt
Ove Johansson, när vi förra gången diskuterade denna utredning i utskottet?
Var det inte så att socialdemokraterna - konstitutionsutskottets ordförande,
som brukar göra noggranna anteckningar, får gärna rätta mig - då sade att
dc inte ville ha en allmän medieutredning utan en pressutredning? Har jag
helt fel på den punkten, Kurt Ove Johansson? Om jag har rätt, hur kan det
komma sig att det nu har blivit en omvändelse, så att man nu vill göra om
Pressutredningen till en allmän medieutredning?
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nr 9.
Jag vill avsluta med några ord om LL-stiftelsen, som man inte brukar ägna
alltför mycket tid åt i denna kammare. Jag vill uttala en tillfredsställelse över
att ett i stort sett enigt utskott, med Ny demokrati som enda avvikare, nu
ställer sig bakom ett resurstillskott som kommer att gynna de läshandikap-
pade på ett mycket positivt sätt. Man kan få en ökad utgivningsfrekvens av
Nykterhetstidningen 8 Sidor, och man kan också öka utgivningen av LL-
böcker. Inte minst kan man göra satsningar på marknadsföringssidan. Den
här gruppen läshandikappade är ju väldigt svår att nå. Man når den inte med
traditionella marknadsföringsmetoder, utan här behövs speciella insatser.
Jag är glad över att utskottet har ställt sig bakom den här satsningen.
Anf. 31 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Man kan naturligtvis fälla många omdömen om Ingvar Svens-
son. Ett som är obestridligt är i alla fall att han inte tillhör minnesmästarna.
Skälet till att jag kan säga det är hans beskrivning av våra krav när det gäller
de utredningar som vi har velat ha utförda på det här området.
Som jag sade i mitt inledningsanförande krävde socialdemokraterna i ut-
skottet för ett år sedan en presstödsutredning, och den fick vi. I direktiven
fanns frågan om ägarkoncentrationen med, men man gick inte tillräckligt
långt. Vi har i samband med utskottets senaste behandling av frågan tagit
upp de motionskrav som finns beträffande just ägarkoncentrationen. Vi
hade då möjligen kunnat fatta ett beslut, eftersom det fanns ett yrkande om
att en särskild utredning skulle tillsättas bara för att studera ägarkoncentra-
tionen. Vi sade emellertid att det vore slöseri, eftersom en utredning redan
har börjat jobba och denna har att ta tag i vissa saker som har med ägarkon-
centrationen att göra. Vi sade då att det här borde lösas genom att ge utred-
ningen tilläggsdirektiv som skulle ge utredningen möjlighet att genomföra
det som bl.a. har krävts i ett flertal motioner.
Ingvar Svensson säger också att det kan vara bra med en paus när det gäl-
ler utvecklingsstödet. Jag förstår uppriktigt sagt inte vad det skulle vara bra
för, och Presstödsnämnden talar ju också för motsatsen. Man säger att det
faktum att utvecklingsstödet avbryts i det här skedet på medellång sikt kan
innebära väldigt stora problem och konsekvenser.
Dessutom har Ingvar Svenssons partivän, som sitter här i riksdagen och
också i Presstödsnämnden, varit med och beslutat om 17,8 miljoner i utveck-
lingsstöd, och hon är väl insatt åtminstone i den delen av presstödet. Hon
står alltså bakom det socialdemokratiska kravet. Jag skall naturligtvis med
stort intresse följa hur hon voterar senare här i dag, för att få reda på om
hon har en uppfattning i Presstödsnämnden och en annan i riksdagen.
I det här betänkandet, fru talman, där Ingvar Svensson står bakom i stort
sett alla majoritetsskrivningar, finns en rad inkonsekvenser när det gäller
varför man inte skall gå in och röra i presstödet medan en presstödsutredning
satts att arbeta. Jag ser att fru talmannen nu tar tag i klubban för att markera
att min repliktid är ute, så jag får väl komma tillbaka till det ämnet i nästa
inlägg.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
23
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
24
Anf. 32 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag är säker på att Kurt Ove Johansson tillhör minnesmäs-
tarna. Vad gäller det jag sade, dök tanken upp här i kammaren, och jag hade
därför ingen möjlighet att kontrollera den. Jag tror emellertid inte att jag är
helt fel ute om jag säger att ni vill avvisa en allmän mediautredning, men om
riksdagen ställer sig bakom utskottsmajoritetens förslag, får vi i alla fall en
sådan.
Sedan till frågan om ägarkoncentrationen. Vad är meningen med att lägga
in detta tilläggsdirektiv? Är syftet att förslag som gäller presstödsfrågorna
skall försenas för att man under tiden skall kunna upprätthålla en konstgjord
andning på den socialdemokratiska pressen? Är det den tanken som ligger
bakom snarare än en verklig oro över ägarkoncentrationen? En utredning
är tillsatt, och den har fått direktiv och underlagsmaterial. När underlagsma-
terialet är framtaget kunde det vara lämpligt att gå vidare och t.ex. begära
en särskild utredning, om man finner anledning för detta. Det måste finnas
ett skäl till att socialdemokraterna blandar ihop de här bitarna, och jag tror
inte att det är fråga om samma skäl som Harriet Colliander har.
Anf. 33 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Fru talman! Vem som blandar ihop och inte blandar ihop kan vi naturligt-
vis också diskutera. Jag skall inte uttrycka det på det sättet att Ingvar Svens-
son är helt fel ute, men jag kan väl säga så mycket som att han inte heller är
rätt ute. Sedan får han väl tolka formuleringarna som han vill.
Det finns kanske anledning att i det här sammanhanget läsa upp vad Press-
stödsnämnden har skrivit om utvecklingsstödet, på grundval av den konse-
kvensutredning som vi i konstitutionsutskottet fick tvinga oss till för bara nå-
gon vecka sedan. Presstödsnämnden skriver följande:
Det tekniska förnyelsearbetet i företagen har sedan 1990 hunnit ett gott
stycke på väg. Överlevnads- och utvecklingskraften har stärkts. Möjlighe-
terna till konsolidering bryts om nu förslaget till utvecklingsstöd reellt av-
vecklas. I ett medellångt perspektiv kan detta visa sig ödesdigert när det gäl-
ler att vidmakthålla företag och mångfald.
Detta är väl så klart att inte ens Ingvar Svensson kan missförstå det.
När det gäller inkonsekvenserna i betänkandet vill jag be Ingvar Svensson
att slå upp s. 10. Där skriver utskottet: ”Som tidigare nämnts har Pressutred-
ningen -94 i uppdrag att undersöka behovet av statliga stödåtgärder till dags-
pressen. Distributionsstödet, som varit utsatt för påfrestningar, kommer där-
vid att utvärderas. Enligt utskottets mening bör utredningens arbete inte
föregripas.”
På föregående sida skriver utskottsmajoriteten precis tvärtom när det gäl-
ler t.ex. utvecklingsstödet. Då struntar man i att utredningen arbetar, och
man använder snarare detta faktum som ett argument för att göra ingrepp i
utvecklingsstödet och i driftsstödet.
Det var ju av den anledningen som jag var noga med att i mitt inlednings-
anförande säga att det är orimligt att man bryter praxis på det här området.
Det har för övrigt också Centerns partisekreterare hävdat i en artikel i Pres-
sens tidning den 7 december. Han säger precis samma sak, nämligen att detta
är något osvenskt, att man bryter mot praxis i svenskt utredningsväsende när
man angriper bidragsformerna samtidigt som en utredning har satts att ar-
beta.
Detta är i högsta grad inkonsekvent, Ingvar Svensson. Jag vill uppmana
Ingvar Svensson att läsa s. 9 och 10, som han själv har skrivit under.
Anf. 34 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag är väl inte helt fel ute om jag konstaterar att Kurt Ove
Johansson alltid har gott om pengar.
Anf. 35 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Bertil Fiskesjö sade i sitt anförande att även han hyser farhå-
gor för en fortgående ägarkoncentration. Detta är inte särskilt svårt att in-
stämma i.
Jag kommer ihåg debatten för ett år sedan, då vi diskuterade det bera-
made förslaget om att införa ett auktionsförfarande i fråga om radiostatio-
nerna, det som så vackert skulle heta privat lokalradio. Bertil Fiskesjö ut-
tryckte i det sammanhanget sitt tvivel på att detta verkligen skulle bidra till
att öka mångfalden i etermedia. Nu har vi facit, och det kan knappast sägas
att mångfalden har ökat.
Det som blev den första larmsignal som gick ut till svenska folket var att
man kom underfund med att det skulle bedrivas auktioner på det fria ordet.
I anslutning till vad Verner von Heidenstam sade, kan man säga att det är en
skam och en fläck på Sveriges baner att yttrandefrihet heter pengar. Exakt så
har det gått till i Sverige i dag under en borgerlig regering. Jag menar att
yttrandefriheten faktiskt måste ha företräde när näringsfriheten och yttran-
defriheten står mot varandra. Med något undantag när, kom det i det här
fallet att bli precis tvärtom.
Jag har bett riksdagens utredningstjänst att titta litet närmare på ägarna
till det som heter lokala radiostationer. Man konstaterar att det på den kom-
mersiella radiomarknaden finns tre stora nätverk. Av det som skulle ha blivit
40, 50 eller 60 radiostationer har det blivit tre stora nätverk. Det är Svensk
Radioutveckling, Radio City och Svensk Radiobokning. Andra aktörer är
bl.a. Kinnevik och Bonniers. SRU ägs av Göteborgsposten och ett antal
större liberala dagstidningar. SRU står bakom Radio Rix. Expressen och
Synskadades riksförbund samarbetar med SRU på flera orter. Svenska Dag-
bladet och Svenska Medieintressenter äger SR AB med 65 respektive 35 %.
Svenska Medieintressenter är ett systerföretag till konsultföretaget JKL, det
beramade JKL, som har tagit som en av sina viktiga uppgifter att på skatte-
betalarnas bekostnad skriva partipolitiska tal åt moderata kommunal- och
landstingspolitiker.
Så gick det alltså med den yttrandefriheten, och det tycker jag är bekym-
mersamt.
Den andra larmsignalen till svenska folket gick när Bonnierkoncernen avi-
serade att man tänkte köpa in sig och utnyttja sin option i Sydsvenska Dag-
bladet. Regeringen konstaterade då att ingenting hindrar detta, eftersom det
inte strider mot konkurrenslagstiftningen. Detta är ett av de mer poänglösa
uttalanden som har fällts i det här sammanhanget. Frågan är nämligen om
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m.m.
25
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
26
det finns anledning att försöka begränsa ägarkoncentrationen, vilket jag me-
nar att det finns. Konkurrenslagstiftningen är alltså inte tillräcklig.
På TV-området har vi i stor utsträckning fått en uppbyggnad av Stenbecks-
sfären. Aftonbladet gjorde den 25 oktober 1993 en beskrivning av vad Sten-
beckssfären äger. ”Jan Stenbeck kontrollerar i dag fem knappar på TV:ns
fjärrkontroll, vilket är osannolikt mycket - även vid en internationell jämfö-
relse.” Sedan räknar man upp TV 3, TV 4, TV 1000, Filmmax och Z-TV.
Till detta skall läggas ett bolag som programmerar satelliterna, Skybus,
samt producentbolagen Kanon-TV och Strix Television, på tidningsmarkna-
den tidningen Z och På TV, och därutöver Comviq. Denna artikel skrevs i
oktober 1993. I dag är denna mediemogul etablerad i samtliga tre baltiska
stater.
Jag skriver i motionen tillsammans med medmotionär Inger Lundberg att
Sverige sannolikt har en av de mest tandlösa lagar som finns på detta om-
råde. Man har här åberopat Silvio Berlusconi och Italien. Möjligen kan Ita-
lien göra Sverige platsen stridig. Hans kampanjparoll, som ledde till seger i
valet i går, är Forza Italia!
Jag har svårt att tänka mig att Bertil Fiskesjö har ett intresse av att stimu-
lera en sådan utveckling. Även om vi i dagens läge behöver mycket av Heja
Sverige!, är det ju inte den utvecklingen som vi vill ha.
Jag är bekymrad över detta. Lyssnar man till Moderaternas partisekrete-
rare är receptet för mediepolitiken: Sälj ut TV 2 och ett par tre av Sveriges
Radios kanaler. Det är tvärtemot vad Bertil Fiskesjö pläderar för.
När man lyssnar till kulturministern säger hon: Sälj ut P 3. Den enda icke-
kommersiella radiokanal som ungdomar lyssnar på, dvs. P 3, skall man sälja
ut. Ungdomen skall enbart hänvisas till ett kommersiellt radioutbud.
Det är klart att man blir bekymrad när man vet att vi skall diskutera vad
vi skall göra med den s.k. M 4-kanalen. Skall vi med hjälp av den skapa ytter-
ligare förutsättningar för att öka mediekoncentrationen? Svaret på detta är
självfallet nej.
Det förvånar mig något att Bertil Fiskesjö, som är statsvetare, i sådana
viktiga grundläggande demokratifrågor kan instämma i den politik som rege-
ringen för i dessa avseenden. Det är för mig helt obegripligt.
Anf. 36 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Ny demokrati har när det gäller presstödet en gentemot alla
andra partier avvikande uppfattning. Jag har många gånger i kammaren re-
dovisat den väl kända uppfattning vi har i denna fråga. Vi menar att det inte
är det fria ordet som främjas, utan det är de stora särintressena som gynnas.
Vi vill alltså avveckla presstödet. Regeringen bör komma tillbaka med en
awecklingsplan för detta. I denna avveckling menar vi att driftstödet till
dagspressen och distributionsstödet skall minskas. Men vi vill ha oföränd-
rade anslag för stöd till radio- och kassettidningar och bidrag till Stiftelsen
för lättläst nyhetsinformation och litteratur.
Jag vill avslutningsvis säga följande. Jag är mycket glad att jag efter fjärde
försöket i riksdagen har vunnit gehör för att man skall titta närmare på ägar-
koncentrationen inom massmedierna. Det blir inte en egen utredning, utan
tilläggsdirektiv till Pressutredningen. Jag hade önskat en egen utredning.
Man talar nu om brutna löften och annat. Utredningen om ägarkoncentra-
tionen inom massmedierna var ett löfte som Ny demokrati fick när vi under-
handlat med regeringspartierna om den nya lokalradion. Man skulle titta på
ägarkoncentrationen. Men det var ett löfte som man glömde bort.
Jag är mycket tacksam för att det löftet nu har infriats med hjälp av Social-
demokraterna. Sedan må vi ha olika uppfattningar om hur man skall lösa
detta med ägarkoncentrationen. Vi i Ny demokrati menar kanske i första
hand att man skall se det som en konkurrensfråga som inte kan lösas inom
konkurrenslagstiftningen. Men vi lär ju så småningom se vilket resultatet
kommer att bli.
Fru talman! På grund av kammarens arbetsbelastning yrkar jag enbart bi-
fall till våra reservationer 1, 3 och 6.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (presstödet i allmänhet)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
277 för utskottet
22 för res. 1
2 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 72 m, 26 fp, 25 c, 23 kds, 11 v, 3-
För res. 1: 22 nyd
Avstod: 1 m, 1 c
Frånvarande: 21 s, 7 m, 7 fp, 5 c, 3 kds, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3 (driftsstöd till dagspressen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
3. res. 4 (nyd)
Förberedande votering:
135 för res. 3
22 för res. 4
155 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
155 för utskottet
135 för res. 3
21 avstod
38 frånvarande
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
27
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Presstöd m. m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 -
För res. 3: 121 s, 12 v, 2-
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 17 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 2 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 4 (utvecklingsstöd till dagspressen)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
175 för utskottet
137 för res. 5
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 5: 123 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 2 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 6 (distributionsstöd till dagspressen)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
290 för utskottet
22 för res. 6
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 74 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 11 v, 3 -
För res. 6: 22 nyd
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 13 (ägarkoncentration i massmedia)
1. utskottet
2. res. 9 (m, c, fp, kds)
Votering:
161 för utskottet
153 för res. 9
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 m, 1 fp, 1 c, 22 nyd, 12 v, 2-
För res. 9: 1 s, 74 m, 27 fp, 26 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Bengt Ahlqvist (fp) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
28
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
23 mars
KrU20 Ersättningar och bidrag till konstnärer
Mom. 2 (sammansättningen av styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond)
1. utskottet
2. res. 2 (s, v)
Votering:
173 för utskottet
136 för res. 2
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 123 s, 11 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3 (medelsanvisningen till Bidrag till konstnärer)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
155 för utskottet
137 för res. 3
19 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 27 fp, 26 c, 23 kds, 3 nyd, 1 -
För res. 3: 122 s, 1 c, 12 v, 2-
Avstod: 19 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 fp, 4 c, 3 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU21 Teater, dans och musik
Mom. 3 (beräknande av medel för anslagsposten Bidrag till Svenska rikstea-
tern)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
159 för utskottet
151 för res. 1
1 avstod
29
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
30
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 1 fp, 2 kds, 22 nyd, 9 v, 2-
För res. 1: 75 m, 25 fp, 25 c, 22 kds, 3 v, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 15 s, 5 m, 6 fp, 6 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Jerzy Einhorn (kds) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 5 (beräknande av särskilda medel för barn- och ungdomsverksamhet)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Votering:
160 för utskottet
155 för res. 3
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 23 nyd, 12 v, 2-
För res. 3: 75 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Mom. 11 (medelsanvisningen till Bidrag till regional musikverksamhet)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
290 för utskottet
24 för res. 7
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 23 kds, 12 v, 3-
För res. 7: 1 s, 23 nyd
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 3 kds, 2 v, 1 -
Mom. 14 (grundbelopp till regionala och lokala teater-, dans- och musikin-
stitutioner)
1. utskottet
2. res. 8 (m, fp, c, kds)
Votering:
160 för utskottet
155 för res. 8
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 23 nyd, 12 v, 2-
För res. 8: 75 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 -
Frånvarande: 15 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Mom. 17 (medelsanvisningen till Bidrag till fria teater-, dans- och musik-
grupper m.m.)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
3. res. 12 (v)
Förberedande votering:
123 för res. 10
13 för res. 12
177 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 10.
Huvudvotering:
154 för utskottet
137 för res. 10
21 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 -
För res. 10: 122 s, 1 nyd, 12 v, 2-
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU25 Kulturmiljövård
Mom. 1 (arkeologifrågor)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
161 för utskottet
151 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 fp, 1 c, 1 kds, 22 nyd, 12 v, 2-
För res. 1: 75 m, 27 fp, 25 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
31
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Mom. 3 (kostnaderna för enskilda personer och företag vid arkeologiska ut-
grävningar)
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Kr204 (m)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 4 (medelsanvisningen till Riksantikvarieämbetet)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
175 för utskottet
137 för res. 3
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res.3: 122 s, 1 c, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 6 och 7 (ram för beslut om bidrag och medelsanvisning till kulturmiljö-
vård)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
175 för utskottet
136 för res. 4
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 4: 122 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 3 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
KrU26 Museer och utställningar
Mom. 1 (medelsanvisningen till Centrala museer: Myndigheter)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
161 för utskottet
151 för res. 1
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 1 m, 1 fp, 1 kds, 22 nyd, 12 v, 2-
För res. 1: 73 m, 27 fp, 27 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
32
Mom. 2 (särskilda besparingskrav för Statens konstmuseer)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
177 för utskottet
136 för res. 2
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 22 nyd, 2-
För res. 2: 122 s, 1 m, 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 5 och 6 (beräknande av medel för anslagsposten Nordiska museet och
till Centrala museer: Stiftelser)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 7, 8, 9 och 10 (beräknande av medel till Arbetets museum, Rooseum,
Bildmuseet i Umeå och Judiska museet)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp, c, kds)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 11 (beräknande av medel för Ajtte - Svenskt fjäll- och samemuseum)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
173 för utskottet
139 för res. 5
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 27 fp, 27 c, 22 kds, 21 nyd, 2-
För res. 5: 122 s, 1 m, 1 fp, 1 kds, 1 nyd, 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 3 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 14 (medelsanvisningen till Bidrag till regionala museer)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
3. res. 9 (nyd)
Förberedande votering:
Res. 9 ställdes mot res. 8 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
155 för utskottet
136 för res. 8
22 avstod
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
34
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 nyd, 1 -
För res. 8: 122 s, 12 v, 2 -
Avstod: 1 m, 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 16 (medelsanvisningen till Riksutställningar)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
3. res. 11 (nyd)
Förberedande votering:
Res. 11 ställes mot res. 10 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
157 för utskottet
135 för res. 10
21 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 28 fp, 27 c, 24 kds, 1 nyd, 1 -
För res. 10: 121 s, 12 v, 2-
Avstod: 21 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 4 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU17 Godkännande av överenskommelse mellan Sverige och Litauen på fis-
kets område
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU18 Tilläggsbudget till statsbudgeten for budgetåret 1993/94 (Mi(jö- och
naturresursdepartementet)
Kammaren biföll utskottets hemställan.
7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
28 mars
TU17 Post- och telekommunikation
Mom. 7 (sociala och regionalpolitiska mål för Postens och Telias verksam-
het)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
172 för utskottet
136 för res. 1
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 122 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 7 m, 7 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 8 (Telias investeringar)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
175 för utskottet
136 för res. 2
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 2 122 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 3 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 9 (särskilda teletaxor för pensionärer)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
287 för utskottet
22 för res. 3
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 74 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 1 nyd, 11 v, 3 -
För res. 3: 21 nyd, 1 v
Frånvarande: 18 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 10 (utjämning av teletaxorna)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 4 (s)
Votering:
174 för utskottet
138 för res. 4
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 27 fp, 25 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 4: 122 s, 1 fp, 1 c, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
35
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
36
TU18 Förbud mot laservarnare
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU19 Eurocontrolkonventionen m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU20 Tilläggsbudget inom Kommunikationsdepartementets område
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU22 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor
Återförvisningsyrkandet
Det under överläggningen framställda yrkandet om återförvisning av ären-
det till utskott för ytterligare beredning bifölls med acklamation.
SfUlO Förändrat ersättningssystem för vuxentandvård
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
274 för utskottet
33 för res. 1
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 74 m, 26 fp, 25 c, 24 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
För res. 1: 21 nyd, 10 v, 2-
Frånvarande: 17 s, 6 m, 7 fp, 6 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 3 (premietandvård)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
169 för utskottet
122 för res. 2
21 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 15 nyd, 1 -
För res. 2: 122 s
Avstod: 7 nyd, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 4 (reviderad åtgärdstaxa)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
3. res. 4 (nyd)
Förberedande votering:
120 för res. 3
36 för res. 4
154 avstod
39 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
153 för utskottet
122 för res. 3
36 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 1 -
För res. 3: 122 s
Avstod: 22 nyd, 12 v, 2 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 5 (högkostnadsskydd)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
176 för utskottet
123 för res. 5
13 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 5: 122 s, 1 -
Avstod: 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 10 (fri etablering av tandläkare och tandhygienister)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 8 (s)
Votering:
187 för utskottet
124 för res. 8
1 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 21 nyd, 12 v, 2-
För res. 8: 122 s, 1 c, 1 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
37
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Mom. 11 (specialisttandläkare)
1. utskottet
2. res. 9 (nyd)
Votering:
287 för utskottet
22 för res. 9
3 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 11 v, 2-
För res. 9: 22 nyd
Avstod: 1 s, 1 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 12 (bamtandvård)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och därefter
ifråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. hemställan i res. 10 (nyd)
Votering:
286 för utskottet
23 för res. 10
2 avstod
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 27 fp, 26 c, 24 kds, 11 v, 2-
För hemställan, i res. 10: 1 fp, 22 nyd
Avstod: 1 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Motiveringen:
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 11 (s)
155 för utskottet
135 för res. 11
22 avstod
37 frånvarande,
Kammaren biföll utskottets motivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 1 nyd, 1 -
För res. 11: 122 s, 12 v, 1-
Avstod: 21 nyd, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
38
Mom. 14 (konkurrensfrågor)
1. utskottet
2. res. 12 (nyd)
Votering:
285 för utskottet
22 för res. 12
1 avstod
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 74 m, 28 fp, 24 c, 24 kds, 12 v, 2-
För res. 12 res. 12: 22 nyd
Avstod: 1 -
Frånvarande: 17 s, 6 m, 5 fp, 7 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU23 Administration av socialförsäkringen
Mom. 4 och 5 (anslag till Riksförsäkringsverket och till Allmänna försäk-
ringskassor)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
290 för utskottet
22 för res.
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 12 v, 3 -
För res.: 22 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU19 Familjerättsliga frågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU24 Anslag till Bokföringsnämnden, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU25 Anslag till Patentverket, m.m.
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
176 för utskottet
135 för res.
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
39
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res.: 121 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 17 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
UbU7 Anslag till skolväsendet, m.m.
Mom. 1 (begränsning av rätten till hemspråksundervisning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
123 för res. 1
14 för men.
176 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
154 för utskottet
136 för res. 1
23 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 23 kds, 1 nyd, 1 -
Förres. 1: 122 s, 12 v, 2-
Avstod: 1 kds, 22 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Mom. 6 (likvärdig utbildning)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
189 för utskottet
123 för res. 3
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 12 v, 2-
För res. 3: 122 s, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 14 (anslagsbeloppet under Statens institut för handikappfrågor i sko-
lan)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
40
Mom. 28 (ytterligare platser i gymnasieskolan och Komvux samt anslagsbe-
loppet under Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
176 för utskottet
136 för res. 6
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 6: 122 s, 12 v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 38 (återinförande av sektorsbidrag för skolan, m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
298 för utskottet
13 för men.
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 22 nyd, 2-
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 6 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 39 (särskilt statsbidrag för utrustning i skolan)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
300 för utskottet
13 för men.
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 23 nyd, 2-
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Mom. 40 (nytt anslag till försöksverksamhet med sommargymnasium)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
41
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
42
JoU15 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Miljö- och naturresursdeparte-
mentet)
Mom. 1 (sysselsättningsskapande miljöåtgärder)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
175 för utskottet
136 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 27 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 122s, 12v, 2-
Frånvarande: 16 s, 5 m, 6 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 2 (Statens naturvårdsverk)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
3. res. 3 (nyd)
Förberedande votering:
136 för res. 2
24 för res. 3
153 avstod
36 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
156 för utskottet
135 för res. 2
22 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 1 nyd, 1 -
För res. 2: 121 s, 12 v, 2 -
Avstod: 22 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Mom. 5 (halvering av Naturvårdsverket)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
286 för utskottet
23 för res. 4
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 75 m, 26 fp, 25 c, 24 kds, 12 v, 3 -
För res. 4: 23 nyd
Frånvarande: 17 s, 5 m, 7 fp, 6 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Mom. 6 (redovisning av medel från energibeskattningen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
299 för utskottet
13 för men.
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 23 nyd, 2 -
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 17 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 v, 1 -
Mom. 8 (kommunernas miljöarbete)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 9 (bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
296 för utskottet
14 för men.
39 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 73 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 2-
För men.: 1 m, 12 v, 1 -
Frånvarande: 17 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 11 (investeringar inom miljöområdet)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 16 (miljöforskning)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
157 för utskottet
136 för res. 8
19 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
43
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
44
För utskottet: 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 3 nyd, 1 -
För res. 8: 122 s, 12 v, 2-
Avstod: 19 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 18 (landskapsvårdande åtgärder)
1. utskottet
2. res. 10 (s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 21 (sanering och återställning av miljöskadade områden)
1. utskottet
2. res. 12 (s)
Votering:
155 för utskottet
137 för res. 12
20 avstod
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 24 kds, 2 nyd, 1 -
För res. 12: 122 s, 1 c, 12 v, 2-
Avstod: 20 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 23 (miljöinsatser i Östersjöregionen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
298 för utskottet
13 för men.
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 22 nyd, 2-
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 24 (åtgärder i Östersjöregionen)
1. utskottet
2. res. 14 (nyd)
Votering:
289 för utskottet
23 för res. 14
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 24 kds, 12 v, 3 -
För res. 14: 1 s, 22 nyd
Frånvarande: 16 s, 5 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 1 nyd, 2 v, 1 -
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU16 Bättre kontroll över miljöfarligt avfall
Mom. 1 (samhällets kontroll över miljöfarligt avfall)
1. utskottet
2. men i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU13 Länsstyrelserna m.m.
Mom. 2 (byte av namn för Kopparbergs län)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
284 för utskottet
23 för res. 1
2 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 73 m, 27 fp, 25 c, 24 kds, 12 v, 3 -
För res. 1: 2 s, 21 nyd
Avstod: 1 fp, 1 c
Frånvarande: 16 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 2 kds, 2 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 7 (anslag till länsstyrelserna)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
283 för utskottet
22 för res. 2
2 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 28 fp, 23 c, 23 kds, 10 v, 3-
För res. 2: 1 c, 21 nyd
Avstod: 2 v
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 7 c, 3 kds, 2 nyd, 2 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
45
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
46
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgö-
ras vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU17 Anslag till kriminalvården, m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 37 BIRTHE SÖRESTEDT (s):
Herr talman! Den borgerliga kriminalpolitiken börjar få genomslag i sam-
hället. Uttalanden görs om att brottslingar skall sitta inne och att vedergäll-
ningstanken skall vara rådande. Men det som medborgarna och samhället
mest är betjänt av, nämligen att brottsligheten minskar, har den borgerliga
politiken ingen effekt på. Tvärtom har brottsligheten ökat. Det har skett en
markant ökning 1992 och 1993 av våldsbrott, så som misshandel och våldtäk-
ter.
Detta stämmer väl överens med internationella erfarenheter som visar att
längre straff inte har någon effekt på brottsligheten. Brottsutvecklingen står
inte i någon bestämd relation till antalet frihetsberövanden och deras längd.
Den nuvarande kriminalpolitiken förs mot all kunskap och alla erfarenheter.
Vi har i våra reservationer framhållit vikten av en annan kriminalpolitik.
Det gäller att med alla medel förebygga att brott begås. Denna kamp måste
föras utifrån en helhetssyn, där kriminalvården och dess insatser är en vä-
sentlig del.
Vi kommer också fortsättningsvis att ha kvar fängelsestraff som påföljd,
men förutsättningen måste vara att det finns inte bara möjligheter utan också
vilja att bedriva en human kriminalvård. Fängelsevistelsens negativa konse-
kvenser måste motverkas och resurser användas för att återanpassa de in-
tagna; annars finns det stor risk för att vi skapar fler och farligare brotts-
lingar.
Vi vill lyfta fram alternativen till fängelse. Då är det inte bara satsningar
på nya alternativ som måste till, utan de som redan finns måste kunna ut-
vecklas.
Regeringen har bl.a. i budgetpropositionen framhållit värdet av alterna-
tiva frivårdspåföljder. Men vad har hänt i praktiken? Dessa har inte ökat i
någon större omfattning. Det största hindret för utvecklingen är alla de olika
uttalanden från Justitiedepartementet i massmedier och i skrifter om att det
är fler och längre fängelsestraff som gäller. De förändringar som har genom-
förts har främst inneburit fler och längre fängelsestraff. Regeringen ger
dubbla budskap. Budskap om hårdare tag, fler och längre fängelsestraff gör
att praxis i samhället förändras. Det visar ökningen av utdömd fängelsetid.
Kriminalvården befinner sig i en ytterst besvärlig situation. Överbelägg-
ning på såväl häkten som anstalter innebär stora svårigheter att bedriva en
god kriminalvård, som syftar till att återanpassa de intagna till samhället.
Hoten om våld ökar på anstalterna. Bristen på platser innebär också stora
svårigheter att komma till rätta med narkotikaproblemen.
Utgångspunkten för en väl fungerande kriminalvård är att de intagna kan
placeras på lämpliga anstalter. Detta är i stort sett omöjligt i dag. Belägg-
ningssitutationen är sådan att den omöjliggör en meningsfull vård och be-
handling. Den påverkar arbetssituationen i verkstäderna och försvårar nar-
kotikabekämpningen. Detta leder till stora påfrestningar för de intagna och
även för personalen. Systemet med en differentiering och en 85 % belägg-
ningsnivå, som det ursprungligen funnits en bred majoritet för, har helt satts
ur funktion. Vi kräver att det snarast redovisas åtgärder för att en differen-
tiering skall kunna bli möjlig.
Den allt hårdare inställningen till människor som har begått brott har lett
till att det blivit svårare att främja anpassningen. Förutsättningar för ett gott
resultat är, som jag nämnde, en differentiering och en fortsatt utveckling av
verksamheten inom anstalterna med utbildning, olika påverkansprogram
och behandling. Men en sådan specialisering får inte leda till att principerna
i 1974 års kriminalvårdsreform upphör att gälla. Tvärtom krävs en ökad med-
verkan av myndigheter och organisationer även under verkställighetstiden.
Det är också angeläget att understryka att permissioner är nödvändiga för
att ge de dömda en chans att dels få behålla social kontakter utanför fäng-
else, dels söka arbete och bostad.
Vi ser med tillfredsställelse på att det pågår en utveckling inom frivården.
Men det behövs ytterligare metodutveckling och ett väl strukturerat innehåll
för att andelen klienter i frivård skall öka och antalet klienter i fängelse skall
minska. Genom att med kraft driva på utvecklingen av frivården och fri-
vårdspåföljderna, som kontraktsvård och samhällstjänst, kan man nå ett gott
vårdresultat och även göra besparingar. Det vore bättre att använda de drygt
halv miljard kronor som de nya anstaltsplatsema kostar till en rejäl satsning
på alternativa påföljder.
I dag prioriters fängelseplatser i stället för en långvarig kvalificerad be-
handling inom ramen för t.ex. kontraktsvård och andra behandlingsprogram
för missbrukare som har utvecklats inom frivården, som är bra alternativ och
visar sig ge goda resultat. Med en ökad användning av alternativa påföljder
för rattfylleri kan en besparing på 55 miljoner kronor göras.
Vad gäller de unga brottslingarna är det av största vikt att reda ut bakom-
liggande problem som kan kräva vård och behandling. När det gäller ungdo-
mar under 18 år är detta socialtjänstens ansvar. Denna princip måste slås
fast. Åtgärderna får inte motverka möjligheterna att ge den unge förutsätt-
ningar för ett laglydigt liv.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 38 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Våldbrottsligheten och hur den skall bekämpas har under en
lång följd av år varit föremål för ett särskilt intresse från statsmakternas sida.
Vi har tidigare behandlat frågor som rör straff och våldsbrott. Utskottet kon-
staterade då att ett stort antal åtgärder har vidtagits och att åtgärder pågår
på olika håll för att man skall komma till rätta med våldet i samhället.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
47
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
48
Utskottet erinrade också om att det inom Justitiedepartementet pågår en
undersökning av straffmätningspraxis vid vissa grövre våldsbrott i syfte att
utröna bl.a. om det finns behov av skärpta påföljder.
Herr talman! Mot den bakgrunden kom utskottet fram till att det inte
fanns någon anledning för riksdagen att lämna något sådant uppdrag till re-
geringen, och man avstyrkte således den aktuella motionen. Jag anser att vi
från Ny demokrati måste vidhålla vår uppfattning. Jag yrkar därför bifall till
vår motion i detta ärende.
Anf. 39 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Vi kanske har nått kulmen när det gäller rop på längre och
hårdare fängelsestraff, åtminstone ute i samhället. Det böljar nu åter att
föras en debatt om nyttan och resultatet av att låsa in människor utan vettig
vård och behandling. Det finns alltså en chans att dagens negativa utveckling
skall kunna vändas.
Resultatet av Moderaternas valslogan är förfärande. Häkten och arrestlo-
kaler är mer än överbelagda. Och det är likadant på fängelser, där man nu
har fått börja med dubbelbeläggning i cellerna. Trots dagens ekonomiska
svårigheter, som vi ju blir påminda om när det gäller praktiskt taget alla om-
råden, skall ett stort antal nya fängelseplatser inrättas.
Vi i Vänsterpartiet anser att det var och är ett misstag att man tog bort
halvtidsfrigivningen. Det skall naturligtvis inte fungera på det sättet att de
dömda bara släpps efter halva verkställighetstiden, och det var väl egentli-
gen aldrig heller meningen. Tänk om man bara hade satsat hälften av vad de
nya platserna kostar på frivården! Frivården skulle ju ta hand om de dömda
under andra halvan av strafftiden, men man fick aldrig de ekonomiska resur-
ser som behövdes för att klara den uppgiften på ett bra sätt.
I dag kan man läsa om fängelsedömda som släpps ut utan att de har bo-
stad, utan eftervård och utan möjligheter att försörja sig lagligt. En del av
detta lyckades frivården tidigare att ordna. I gårdagens Expressen kunde
man läsa om en ung flicka som tog på sig ett brott som hon inte hade begått
enbart för att få tak över huvudet och slippa begå nya brott för att kunna
försörja sig.
Vänsterpartiets krav är att halvtidsfrigivningen skall återinföras och att fri-
vården skall tillföras tillräckliga medel för att under den andra halvan av det
utmätta straffet kunna göra det som behövs för att återanpassa människor
till ett liv ute i samhället.
Försöket med samhällstjänst har pågått under flera år, och det med gott
resultat. Detta borde leda till att fler kategorier dömda skulle kunna komma
i fråga för det alternativet.
Kriminalvårdsforskarna Lisa Somander och Lars Krantz blev för cirka ett
halvår sedan klara med en total fångundersökning - det var 25 år sedan sist.
I sin rapport tar de död på en del myter bl.a. om svängdörrar på fängelser
och om för generösa permissioner. Men de fann också att man inom krimi-
nalvården i dag hanterar minst 1 000 kvinnomisshandlare per år, som prak-
tiskt taget samtliga inte får någon behandling. Några har fått genomgå en-
staka kurser i social färdighet, men det rör sig om kurser som inte har varit
relaterade till deras brott.
Vi har inte råd att inte behandla dessa män - det handlar ju till nästan
100 % om män. Bakom varje kvinnomisshandelsbrott finns ett brottsoffer.
Det bästa sättet att skydda dessa kvinnor i framtiden är att få brottslingen
att upphöra med sitt sätt att agera. Det hjälper ju inte att låsa in dessa män
för längre eller kortare tid, om de kommer ut dubbelt så farliga än vad de
var innan man låste in dem.
Vi har i många år talat om kontraktsvård för denna typ av brottslingar.
Kontraktsvård för kvinnomisshandlare, våldtäktsmän och incestutövare
måste byggas ut, främst för våldsoffrens skull.
En annan punkt som vi tar upp i vår motion är kriminalvårdens transport-
tjänst. I senaste numret av Polistidningen skryter transporttjänstemännen
själva med att de utgör Sveriges mesta resebyrå. Vänsterpartiet har yrkat
avdrag med 35 miljoner på den anslagsposten, vilket motsvarar den höjning
som regeringen föreslår.
Under verksamhetsåret 1992/93 transporterades 16 861 personer ut ur
Sverige till en kostnad av 148 miljoner. Ett enkelt matematiskt överslag säger
att det blev 8 800 kr i genomsnitt per person. Eftersom man vet att det ofta
var fråga om stora barnfamiljer utgjordes minst en tredjedel av barn. Man
måste verkligen tänka till kring denna verksamhet och se på hur den går till
och hur stora kostnaderna verkligen är.
Till sist vill jag kommentera socialdemokraternas reservationer, eftersom
Vänsterpartiet inte har någon meningsyttring till detta betänkande beroende
på att jag inte kunde närvara vid justeringstillfället. Vi kommer naturligtvis
att rösta för reservation 1. Jag vill också utbrista att det var synd att vi inte
ordnade detta när vi hade majoritet.
Också reservation 2 överensstämmer med vår uppfattning, utom på en
punkt. Det gäller normaliserings- och närhetsprincipen. Vi anser att norma-
liseringsprincipen måste frångås när det gäller resurser för psykiskt störda
inne på anstalterna. Här är det inte tillräckligt med normaliseringsprincipen.
Som ni själva konstaterar i reservation 3 är det svårt att differentiera inne
på anstalterna, och det blir inte lättare om man skall hålla så hårt på närhets-
principen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till motion 805 under mom. 18 och 19. Väns-
terpartiet kommer att rösta för Socialdemokraternas reservationer 1, 2 och
3, och för reservationerna 4 och 7 efter kontravoteringen.
Anf. 40 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag har också läst artikeln i Expressen som Berith Eriksson
åsyftade. Det är möjligt att det som flickan berättade är sant. Det är möjligt
att alla de andra artiklarna och berättelserna i radio och i TV, om hur illa
det har varit planerat inför en frigivning, har varit riktiga. Det måste vi till-
sammans, genom Kriminalvårdsstyrelsen och anstalterna, ändra på. Vi
måste göra det bättre.
Detta förfall har inte inträffat under de två år som vi har haft en borgerlig
regering. Den borgerliga regeringen föresatte sig från första stund, i rege-
ringsdeklarationen, att restaurera en förfallen kriminalpolitik. Det var mål-
sättningen.
I det syftet tog man sig an en mängd olika områden inom kriminalpolitiken
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
50
genom tillsättandet av utredningskommittéer som Fängelseutredningen,
Straffutredningen på det straffrättsliga området, Ungdomsbrottsutred-
ningen, m.fl. Man har åstadkommit väldigt mycket. I utredningarna, som i
allmänhet har varit parlamentariska, har man arbetat gemensamt och tvärs
över partigränserna med det goda för ögonen.
När en utredning avlämnar ett delbetänkande och så småningom ett slut-
betänkande går det till vederbörande departement för remissbehandling hos
de organ, institutioner och inte minst myndigheter som är relevanta, för att
de skall ge sin åsikt. Det grundliga arbetet kommer så småningom att med-
föra ett beredningsarbete i departementet, i detta fall i Justitiedepartemen-
tet.
Om detta berättas det åtskilligt i det här betänkandet från justitieutskot-
tet, som vi nu behandlar och som vi förmodligen skall rösta om i morgon.
Vi har egentligen mycket gemensamt när det gäller åsikter och värde-
ringar. Jag blir i alla fall litet förvånad över det påstående som Birthe Söre-
stedt gjorde inledningsvis och återkom till några gånger i sitt anförande,
nämligen att den nuvarande kriminalpolitiken går i fel riktning.
Jag erinrade mig genast om när Anna-Greta Leijon var justitieminister
och blev kritiserad från borgerligt - inte minst från moderat - håll, för den
slapphet som var tydlig inom kriminalvården. Den tog sig uttryck i massor
med rymningar och ett ständigt ökande antal rymningar, inte bara från
öppna anstalter utan också från slutna.
Det fanns en landsförrädare av ansenligt mått - spioner brukar de kallas -
som bokstavligen promenerade ut från en kriminalvårdsanstalt. Det fanns
otaliga exempel på sådant. Svenska folket reagerade - särskilt de människor
som anser att de betalar för att normala samhällsmedborgare skall kunna
känna trygghet i samhället. Detta är uppgiften för en god kriminalpolitik och
för Kriminalvårdsverkets arbete.
Vi konstaterade att opinionen blev så stark, inte minst bland socialdemo-
kratiska väljare, kanske också bland dåvarande vpk:s väljare, att Anna-
Greta Leijon lovade att det skulle bli hårdare tag. Det var hennes eget ut-
tryck. Jag tror verkligen att det inte bara var hennes syfte utan att hon också
hade börjat ta tag i saken. Så inträffade återigen att den dåvarande social-
demokratiska regeringen sparkade en minister. Justitieministrarna blev ju
många under de där åren. Anna-Greta Leijon fick inte fullfölja sitt arbete.
Så kom vi fram till det maktskifte som nu har gett mycket goda resultat på
alla områden, icke minst på det kriminalpolitiska området. Denna regering,
och våra fyra regeringspartier, håller på att restaurera en förfallen kriminal-
politik som förvisso också innehåller vårdmoment.
I de socialdemokratiska reservationerna i det här betänkandet avspeglas
naturligtvis det synsätt som Birthe Sörestedt nyss gav uttryck för. Men det
avspeglas icke på annat sätt än att Socialdemokraterna vill skynda på det
arbete som de vet pågår.
I något avseende, i någon reservation, har Socialdemokraterna en funda-
mentalt annorlunda syn än vi. De vill t.cx. ha fler permissioner och kortare
strafftider i vissa avseenden. Socialdemokraterna berör också halvtidsfrigiv-
ningen på ett sådant sätt att man skulle kunna få intryck av att de har sprungit
ifrån sina tidigare ställningstaganden. Men det var faktiskt under en social-
demokratisk regering som vi fattade de första besluten om att halvtidsfrigiv-
ningen skulle upphöra och att man i stället skulle få tvåtredjedels straffavtjä-
ning. Jag har inte fel i detta påstående.
Jag konstaterar att det kan vara svårt att klart uppfatta vad Birthe Söre-
stedt egentligen menade, om nu Socialdemokraterna är på väg att springa
ifrån sitt ställningstagande.
När det gäller längre strafftider vill jag bara fråga om inte Socialdemokra-
terna har ställt upp på att bl.a. rattfylleristraffen skall vara längre och att
man, naturligtvis, skall vårda och helst ”vårda bort” det som kallas alkoho-
lism och som måhända till dels är en sjukdom. Visst har Socialdemokraterna
gjort det, men nu är det fråga om vad de verkligen har gjort, vad de har sagt,
vad de har ställt upp för och om de i sådana här debatter kommer att glida
undan sanningen. Det vore angeläget att få klara besked, inte minst när det
gäller rattfylleridelen som under de borgerliga regeringsåren har varit ak-
tuell hela tiden.
När vi talar om frigivning och den risk som den frigivne löper att på nytt
hamna i gäng pågår ett arbete, en beredning, i Justitiedepartementet och hos
Kriminalvårdsstyrelsen. Det pågår också ett arbete på en rad av de områden
där Socialdemokraterna har framställt yrkanden. Detta presenteras bl.a. i
en stor partimotion som har avsöndrat en samling reservationer.
Man kan räkna till fem socialdemokratiska reservationer. Den sista i ord-
ningen i vår förteckning, reservation 7, är som bekant en reservation som
tillämpas endast i den mån det blivit majoritet för reservation 2.
Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer samt på de yrkanden som Berith Eriksson har ställt för sitt
parti, Vänsterpartiet.
Vi kanske ett ögonblick kan stanna upp för de två reservationerna från Ny
demokrati, vilka jag över huvud taget inte har nämnt tidigare i mitt inlägg.
Den ena, reservation 5, handlar om personalens kontrollbefogenheter. Där-
med avses personalen vid våra kriminalvårdsanstalter. Utskottsmajoriteten
skriver att den har stor förståelse för syftet med kraven i den motion som
ligger till grund för reservationen. Beredningen av Fängelseutredningens
förslag bör dock inte föregripas. Därför avstyrker utskottsmajoriteten denna
reservation. Det kommer ett konkret förslag från Justitiedepartementet till
riksdagen ganska snart.
Den andra reservationen från Ny demokrati, reservation 6, handlar om
narkotika i anstalt. Texten på s. 18 och 19 i betänkandet klargör den upp-
märksamhet som utskottet i sin helhet fäster vid narkotikaproblematiken.
Förhållandena är inte bra. Den hearing som vi nyligen hade i justitieutskot-
tet med två tillsynsmän och den facklige ordföranden i ett av förbunden,
vilka kunde detta ämne, gav oss klart besked om att mycket behöver göras.
Jag vill hänvisa till det program som finns hos de sju kriminalvårdsregio-
nerna om planeringen av narkotikabekämpande insatser. En sammanfatt-
ning av programmet finns på s. 19 i utskottets betänkande.
Med tanke på den alltför knappt tillmätta taletid som jag har begärt skall
jag avsluta detta inlägg med att citera ur slutet av ärendetexten beträffande
narkotikan. Där står: ”Utskottet utgick i förra årets ärende från att KVS or-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
51
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
ganiserar narkotikabekämpningsarbetet på anstalterna på ett ändamålsen-
ligt och från kostnadssynpunkt effektivt sätt---
För den skull avstyrker vi aktuella motioner under hänvisning till att den
nya organisationen mot narkotika på anstalterna måste - det förutsätter vi -
komma till stånd och bli effektiv. Vi kommer - det är ett litet hot - från riks-
dagens sida att följa upp detta arbete och se till att det blir ordning på det
hela. Naturligtvis sker det med den goda målsättningen att vaije anstalt skall
vara narkotikafri. Ingenting borde vara omöjligt då det gäller någonting så
förfärande som att människor förstörs fysiskt och psykiskt av narkotika.
40 % i snitt av dem som tas in på fängelser är narkomaner när de kommer
in. Dess värre förefaller det som om flera kommer ut från fängelset såsom
narkomaner, fastän de när de togs in på fängelset inte var narkomaner. Detta
kan aldrig tolereras.
Anf. 41 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Jag vill göra klart för Göthe Knutson var den socialdemokra-
tiska kriminalpolitiken står. Den knyter an till den moderna kriminalpoliti-
ken, som säger att man skall begränsa fängelsestraffet och använda det en-
dast vid allvarliga brott. All vetenskap visar på att längre och fler fängelse-
straff inte minskar antalet brott. Eller är det detta som ni har åstadkommit
med er nya kriminalpolitik, den hårda politiken? Brottsstatistiken tyder inte
på detta.
Jag vill också göra klart för Göthe Knutson att vi socialdemokrater sade
nej till slopandet av halvtidsfrigivningen, eftersom vi ville att allt skulle tas
upp samtidigt för att skapa en helhetssyn. När man slopade halvtidsfrigiv-
ningen, borde man ha haft färdiga alternativ i stället för fängelse. Då kanske
vi inte hade fått den nuvarande situationen, där det saknas resurser för att
ta emot de fängelsedömda. Utbyggnaden av provisorier räcker inte. Det är
köer överallt.
Göthe Knutson berörde inte med ett ord den besvärliga beläggningssitua-
tionen. Han berörde inte heller med ett ord möjligheterna till differentie-
ring. Utgångspunkten måste vara att man kan differentiera de intagna, om
man skall kunna bedriva en något så när vettig kriminalpolitik.
Anstaltschefen på Fosieanstalten sade i radion i förra veckan att våldet på
anstalterna ökar. Orsaken till detta var att en hel del av de intagna inte hörde
hemma där. Det fanns naturligtvis inget annat ställe att placera dem på.
Överbeläggningen gör det mycket besvärligt för anstalterna att skapa verk-
samheter med innehåll. De intagna placeras inte efter sitt behov av verksam-
het med innehåll.
Göthe Knutson berörde narkotikasituationen. Just överbeläggningen och
oförmågan att differentiera de intagna gör att det är svårt att skilja de narko-
tikafria från dem som har behov av narkotika. Det är svårt att hålla anstal-
terna narkotikafria.
Rymningar skall vi nog inte diskutera, Göthe Knutson. Den borgerliga
politiken har medfört fler rymningar än den socialdemokratiska. Men det
beror också på att de intagna är placerade på anstalter där de inte borde
vara.
52
Anf. 42 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Det är fortfarande en glidning i Birthe Sörestedts anförande.
Var det en socialdemokratisk regering och en socialdemokratisk justitiemi-
nister som satte slopandet av halvtidsfrigivningen i sjön?
Att överbeläggningen är ett problem redovisas väldigt tydligt i regeringens
proposition, i budgetpropositionen, bilaga 3, samt i justitieutskottets betän-
kande. Det fanns ju inte tillräckligt med anstaltslogier när strafftiderna för-
längdes, och när vi skärpte den politik som har varit förfallen och alltför
slapp.
När det gäller rymningarna säger statistiken klart och tydligt att det är vid
de öppna anstalterna som rymningarna är fler. Det kallas ju avvikelser. Men
rymningarna har inte ökat vid de slutna anstalterna. Denna statistik är redo-
visad i Kriminalvårdsstyrelsen, där Birthe Sörestedt sitter såsom social-
demokratisk representant och där även jag har en plats numera.
Åtskilligt i denna bild vill Socialdemokraterna mörklägga. Allmänheten -
jag upprepar detta - har reagerat utomordentligt starkt mot slappheten. Det
restaureringsarbete som den borgerliga regeringen har utfört under drygt ett
par år har allmänhetens stöd. Det märker man också, när man hör kritiken
mot att det fortfarande förekommer rymningar. Men antalet rymningar nu
är obetydligt i relation till tidigare antal.
Jag ber att få återkomma till de andra frågorna när tid gives. Jag vill dock
än en gång hänvisa till skriftens ord. Det talas i betänkandet om allt det ar-
bete som pågår i utredningar och kommittéer. Detta beredningsarbete vill
vi inte föregripa genom beslut i utskottet. När regeringens förslag ligger på
bordet, behandlar vi dem. Då skall vi åstadkomma det bästa även på de
punkter där Birthe Sörestedt vill gå längre.
Anf. 43 BIRTHE SÖRESTEDT (s) replik:
Herr talman! Vad vill vi åstadkomma med kriminalpolitiken? Naturligtvis
vill vi förebygga brott. I det avseendet har inte heller Göthe Knutson och
hans parti lyckats särskilt väl. Här måste insatser göras. Vi har förklarat att
man med all kraft måste förebygga brott. Kriminalvården är en del i brotts-
bekämpningen. Kriminalvården måste ta ansvaret för återanpassningen av
de intagna till ett normalt liv. De som hamnar i fängelse har ofta handikapp
av olika slag, t.ex. sociala. De behöver utbildning, socialt stöd av skilda slag
samt hjälp med arbete och bostad. Därför är det viktigt att missbrukare av
olika slag kan ges behandling och motiveras till behandling.
Allt detta är ett sätt för kriminalvården att återanpassa de intagna till ett
normalt liv efter anstaltstiden. Allt detta är viktigt och angeläget, om vi skall
kunna bekämpa brottsligheten. Både samhället och medborgarna är be-
tjänta av att antalet brott minskar.
Anf. 44 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Det är alldeles tydligt att flumpolitiken är på väg tillbaka i
den socialdemokratiska återvändsgränden - om vi skall kalla den så. Det är
alldeles tydligt att det ligger mil av åsiktsskillnader mellan Anna-Greta Lei-
jons proklamerade kriminalpolitik och den som Birthe Sörestedt nu gör sig
till tolk för.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
53
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
54
Birthe Sörestedt frågade: Vad vill vi åstadkomma med kriminalpolitiken?
Jo, samhället måste reagera. Då måste jag fråga Birthe Sörestedt: Har ni en
annan uppfattning än att samhället skall reagera på brottslig gärning alltifrån
ungdomsbrottslingen till den durkdrivne återfallsförbrytaren? Naturligtvis
måste vi reagera. Men gång på gång hör man forskare, ungdomar som har
hamnat i den här sumpen samt andra som arbetar med dessa saker förklara
att det är samhällets fel, framför allt när det gäller ungdomsbrott och första-
gångsbrottslingar, första gången man gör ”smash and grab” eller slår halvt
ihjäl någon. Bristen på samhällets reaktion gör att så många av dessa ungdo-
mar, större delen faktiskt, blir återfallsförbrytare. Samhället måste reagera
omgående, snabbt och effektivt. Det innebär inte att vi förordar fängelse i
de lägre åldrarna. Som bekant finns det en straffmyndighetsålder. Vi måste
också se till att det sker en registrering av dem som är under 15 år.
Sedan skall det naturligtvis finnas bästa tänkbara utbildningsmöjligheter
i fängelset. Men trots allt måste inlåsningen vara ett moment för att hindra
brott. Om en yrkeskriminell befinner sig på fri fot, begår han en mängd
brott, som inte skulle inträffa om han vore inlåst. Det är väldigt enkel logik.
Det behövs inte ens matematik. Jag misstänker dock att den socialdemokra-
tiska flumpolitiken är på väg tillbaka. Det är synd att Anna-Greta Leijon
och den regeringen sålunda nu har blivit överkörda av Socialdemokraterna
i opposition.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 18.02 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. JuU17)
Anf. 45 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag håller med Göthe Knutson om att bristerna vad gäller
planering inför en frigivning inte helt kan tillskrivas den här regeringen. Re-
dan innan den tillträdde fanns det brister. Däremot kan man kanske säga att
det har blivit värre i det avseendet.
Det skall bli bättre, säger Göthe Knutson. Jag vill då säga att det inte är
så lätt att anpassa och att planera för klienter som sitter på anstalt. Ofta
måste det till en kompletterande utbildning, eller också behövs det kanske
någon typ av praktiktjänst. Vidare har vi kraven på en egen bostad, på me-
ningsfull sysselsättning eller arbete och på ett nytt nätverk utanför anstalten.
Halvtidsfrigivning är kanske fel ord. Vad det handlar om, och vad det tidi-
gare skulle ha handlat om, är ju att den återstående hälften av strafftiden
mer eller mindre bör utgöras av en sorts intensivövervakning utanför anstal-
ten.
Det som dock verkligen kan tillskrivas den här regeringen är situationen
i dag på fängelser, häkten och polisarrester. Det mest skandalösa just nu
tycker jag är att häkten och arrestlokaler också används när det gäller flyk-
tingar. Men den debatten får vi väl ta en annan gång.
Så några ord om rymningarna, som också debatterats här. Det är ju så -
och så har det varit tidigare också - att 85 % av de intagna aldrig rymmer.
När det gäller merparten av de övriga 15 procenten är det fråga om de öppna
anstalterna. Om man tittar ännu närmare på det hela ser man att det i de
flesta fall handlar om att interner inte har kommit tillbaka i tid från permis-
sioner.
Vidare tycker jag inte att Göthe Knutson har anledning att slå sig för brös-
tet, därför att antalet rymningar från slutna anstalter inte är lika stort nu som
det var tidigare. Tidigare har det ju varit fråga om väldigt kända fångar som
mött massmedialt intresse. Säkert kan sådant hända nu också. Det händer
hur väl man än försöker isolera internerna.
Anf. 46 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Först gäller det beläggningen på anstalterna. Där är det
alltså belagt till närmare hundra procent och vid något enstaka tillfälle mer
än så.
Det finns dock möjligheter att låta två interner dela rum. Detta är fullt
möjligt. Förhållandena blir därmed inte sämre jämfört med hur det på
många sjukhus är - och för övrigt i decennier har varit. På nämnda vis kan
man alltså tillfälligt lösa problemen med överbeläggning.
Samtidigt pågår ett mycket omfattande arbete med utbyggnader huvud-
sakligen av paviljonger. Dessutom planeras två slutna riksanstalter. På s. 6 i
betänkandet står det:
”1 anslagsframställningen för budgetåret 1994/95 har Kriminalvårdsstyrel-
sen hemställt att totalt omkring 1 040 platser, varav omkring 920 slutna, skall
tillföras under perioden 1993/94-1995/96. Härtill kommer---360 till 480
platser för det ökade behovet av anstaltsplatser med anledning av ändrade
regler för grovt rattfylleri.”
Man har arbetat med detta i stort sett sedan Kriminalvårdsstyrelsen fick
ett bemyndigande från regeringen. Arbetet är i full gång. Det kan Birthe
Sörestedt, utifrån den information som vi får i Kriminalvårdsstyrelsen, också
intyga. När nämnda antal platser uppnåtts är vi av med det här problemet.
Sedan gäller det planeringen inför ett frisläppande. Jag får alltså medhåll
av Berith Eriksson. Som jag sade inledningsvis i den här debatten kan vi nog
tillsammans åstadkomma väldigt mycket om vi anstränger oss. Om kravet
på Kriminalvårdsstyrelsen och anstalternas personal - på dem som är led-
ningsansvariga - skärps, kan ännu fler räddas. De här människorna slipper
alltså komma tillbaka till det träsk där de tidigare fanns och där de mer eller
mindre blev indragna i kriminalitet och brottslighet.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
55
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
56
Personligen har jag alltid engagerat mig - dock kanske med begränsade
möjligheter - i detta och eftersträvat en effektivare återanpassning.
Anf. 47 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte bara fängelserna som är överfulla. Det gäller
också häktena. Jag har gjort besök på häktet i Uppsala. Jag träffade då per-
soner som fick avtjäna hela sin strafftid där. En person fick i december löfte
om en annan plats i maj, och en person hade avtjänat 18 månader på häktet.
Sedan tycker j ag att det var illa valt att j ämföra med sjukhusen. Här hand-
lar det ju också om andra saker. När det gäller cellernas storlek t.ex. kan
man inte jämföra med en sjukhussal. Inlåsningen är ett annat delproblem
här. Dessutom har det betydelse att många intagna är psykiskt störda. Allt
detta gör att det inte bara för de intagna blir väldigt påfrestande. Över huvud
taget blir arbetssituationen helt omöjlig för dem som arbetar på anstalterna.
Göthe Knutson upprepar återigen hur många platser till som det blir. Men
man har ju försökt att åtminstone komma i gång med en differentiering och
olika behandlingsformer. Men det hela verkar ha kullkastats genom den
överbeläggning som råder.
Hur många slutna och öppna fängelseplatser skall samhället kunna ha råd
med? Om man fortsätter på den inslagna vägen innebär det att återfallsfrek-
vensen blir allt större och att människor kommer att återvända till fängelset
i ännu större utsträckning än som tidigare varit fallet. Om man inte får en
totalt ändrad inställning när det gäller sättet att komma till rätta med brotts-
ligheten går det inte att få ett stopp på det här. Behovet av nya fängelseplas-
ter blir i stället allt större.
Anf. 48 GÖTHE KNUTSON (m) replik:
Herr talman! Berith Eriksson frågade: Hur många fängelseplatser har
samhället råd med? Men man kan vända på frågan och i stället undra: Hur
stor brottslighet har vi råd med?
De som har stjälandet som yrke kostar enskilda människor, företag och
samhälle oerhört mycket. Jag håller med om att det också är dyrt med fäng-
elseplatser. Men stölderna och allt som de för med sig - jag tänker på de
lägenhetsinbrott som människor utsätts för och som människor reagerar oer-
hört starkt på - har också ett pris.
I en förlängning vore det intressant att utifrån Vänsterpartiets och Berith
Erikssons resonemang få veta vad Vänsterpartiet anser vara lagom. Rikt-
ningen är ju densamma hela tiden - trots brottslighet skulle vi i stort sett
kanske inte ha några fängelseplatser.
Vi svarar då att somliga människor måste hållas inne. Jag skall inte upp-
repa vad jag tidigare har sagt. Jag bara hänvisar till det. Det är nämligen den
enklaste matematik att räkna ut att det blir färre inbrott när yrkeskriminella
sitter inne jämfört med när de inte gör det.
Av betänkandet framgår klart och tydligt vad ett enigt utskott sade i fjol
om differentieringen: 85 % är en önskvärd nivå när det gäller beläggningsta-
let. Då är det möjligt att klara den här differentieringen. Om beläggningsta-
let är högre blir det svårt att differentiera. Här måste man anstränga sig be-
tydligt mera än man nu gör. Utan tvivel finns det en potential inom kriminal-
vården, på anstalterna, när det gäller att åstadkomma en bättre differentie-
ring.
Slutligen något om häktena. Utbyggnaden av platser gäller också häktena.
Den överbeläggning som i vissa fall kan konstateras är naturligtvis obehag-
lig, särskilt för dem som vistas där. Exemplen på att somliga avtjänar hela
strafftiden på ett häkte har sin grund, såvitt jag förstår, i att vederbörande
vill avtjäna sitt straff på häkte. Sådana människor finns det, och de är tydli-
gen rätt många.
Anf. 49 ULF ERIKSSON (nyd) replik:
Herr talman! För oss i Ny demokrati är det en självklarhet att man måste
satsa hårt på narkotikabekämpningen och att det är nödvändigt att införa
hårda straff för med narkotikan sammanhängande gangsterverksamhet eller
brottslig verksamhet.
Narkotikahanteringen är internationell. För att bekämpa denna hantering
krävs det såväl internationella som speciella metoder.
Formellt har EU lika restriktiv narkotikapolitik som t.ex. Sverige har.
Problemet är dock att en tilltagande resignation breder ut sig i Europa.
Drogliberala krafter avlägsnar sig mer och mer från FN-konventionen. Det
har gått så långt att vissa europeiska metropoler, exempelvis Amsterdam och
Ziirich, har undertecknat den s.k. Frankfurtresolutionen, där bl.a. en legali-
sering av narkotika krävs. Självfallet motsätter vi oss detta.
Likadant kan man säga att det är med informationen. Vi tycker alltså att
det är mycket viktigt med mer av upplysning och information, bl.a. i sko-
lorna, om narkotikan för att motverka den opinion ut? i Europa som före-
språkar en liberalisering.
Vidare tycker vi att man skall öka resurserna till Tullen och Polisen. Man
kan säga att Tullens och Polisens narkotikabekämpning inte är vare sig till-
räcklig eller effektiv beroende på att de saknar teknik, personella resurser
och stöd i lagen när det gäller att på olika sätt ingripa mot narkotikabrott.
Vi anser att sådana resurser måste tillskapas.
Anf. 50 LUSA RULANDER (kds):
Herr talman! Jag tänker bara ta upp några av de saker som berörs i betän-
kandet. Jag har inga särskilda yrkanden, utan jag ställer mig helt bakom vad
utskottets majoritet säger.
Det jag vill ta upp handlar om ungdomsbrott, om § 34-placering och, na-
turligtvis, om narkotikabekämpning. Beträffande det sistnämnda tycks vi
vara överens, oavsett partitillhörighet. Ingen av oss här vill se narkotika på
anstalerna. Däremot kan tillvägagångssätten skifta litet beroende på hur vi
ser på ekonomin och vad vi vill satsa på.
Vad jag absolut vill ägna tid åt är de åtgärder som behövs när det gäller
ungdomsbrotten, framför allt i förebyggande syfte. Men när skadan redan
är skedd måste vi naturligtvis ha åtgärder att tillgripa.
Problemen här - det är alltså väldigt svårt att veta hur man skall hantera
det hela - visar de två motioner på där det talas om ungdomsbrott. Den ena
motionen har väckts av Socialdemokraterna och den andra av Ny demokrati,
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
57
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
kriminalvården,
m.m.
58
och de går stick i stäv med varandra. Det handlar om att stävja ungdoms-
brottslighet eller om att bestraffa den som har gjort sig skyldig till något.
Som kristdemokrat tycker jag att det är väldigt viktigt att hävda att vi, oav-
sett hur ungdomar har burit sig åt, måste lägga en del av ansvaret på de vuxna
i samhället. När det gäller förebyggande åtgärder - det gäller då hela vägen
från hem, skola, fritis och dagis - har de vuxna faktiskt ansvar för att ungdo-
mar stoppas i tid, så att barnen inte blir kriminella ungdomar när de växer
upp. Här måste vi låta också föräldrarna få ett speciellt ansvar - inte bara
som en skyldighet utan också som en rätt att få ta hand om sina barn på ett
vettigt sätt. Vi kristdemokrater kämpar för vårdnadsbidrag för att därmed
ge föräldrarna en chans att lära känna sina barn på ett tidigt stadium.
När vi så kommer till det som vi i dag har att tala om - socialtjänstens och
Kriminalvårdens samarbete, eller kanske många gånger brist på samarbete -
måste vi väl ändå säga att det behövs åtgärder. Det behövs nämligen tidigare
åtgärder och fler åtgärder. Jag har suttit med i Ungdomsbrottskommittén. I
den kommittén - det tycker jag är viktigt att kommentera - har vi mycket
noga gått igenom de möjligheter och de brister som i dag finns och vad vi
måste göra för att ungdomsbrottsligheten skall minska.
Det räcker inte att bara säga att socialtjänsten borde få ha kvar sitt ansvar.
Men det har inte fungerat bra. Det är bara att konstatera det. Man har ingri-
pit för tidigt och varit för slapp. Jag menar inte att det behövs hårdare tag.
Det är det sista en kristdemokrat skulle önska. Däremot menar vi att det
behövs konsekvens. Vi måste kunna sätta gränser. Det är kanske så att ung-
domar reagerar mera om rättssamhället griper in än om en mjuk socialarbe-
tare kommer och berättar och pratar.
Därför tror jag att det är viktigt att man, som det står i betänkandet, verk-
ligen låter beredningen få genomslagskraft - dvs. att det som Ungdoms-
brottskommittén har sagt verkligen ger resultat. Vi får inte vara fega, utan
vi måste våga ta itu med det och göra något annat än det som vi har gjort
tidigare. Vi vet ju att det inte har gått bra tidigare.
Vi i Sverige har faktiskt inte någon större anledning att inse att vi skall
behöva ha kriminella ungdomar. Det finns inte den sortens fattigdom och
nöd. Det råder inte brist på mat, kläder och husrum på ett sådant sätt att vi
skulle vara föranledda att försvara ungdomskriminalitet. I stället är det vi
vuxna som måste ta ett ansvar.
Jag menar alltså att det är de tidiga insatserna som är absolut effektivast.
Men det som vi i dag talar om är om det gäller kriminalvård eller socialtjänst.
Nu har vi i utskottet valt att inte yttra oss. Ändå vill jag när det gäller det här
betänkandet skicka med att det är oerhört viktigt att satsa på tidiga åtgärder.
Nästa punkt som jag särskilt vill betona är det ekonomiska ansvaret för
vård utom anstalt. Detta ses som ett nästa led i den här problematiken. När
det gäller den som har suttit på anstalt och avtjänat ett straff måste vi - oav-
sett vad vi tycker om detta med att sitta inne och oavsett vad vi tycker om
fängelsestraff - ta vara på de tillfällen som finns när det gäller att hjälpa den
som har varit dömd. Där brister det också i dag.
Det som kallas § 34-vård fungerar inte i alla stycken. Det har ibland varit
svårt att veta vilken kommun som skall betala. När man väl har bestämt sig
för vilken kommun det är förhalar man ärendet på ett sätt som gör att § 34-
placeringen inte kommer till stånd inom rätt tid. Det är heller inte rättvist
att den som har varit intagen och avtjänat sitt straff inte skall få den vård
som han eller hon har rätt att begära av samhället. Vården skall återanpassa
och kanske habilitera - inte bara rehabilitera.
Jag menar därför att det är väldigt viktigt att Socialtjänstkommittén och
Fängelseutredningen samordnas på ett vettigt sätt. Det har faktiskt också
skett i uttalanden från dessa två kommittéer.
Vi kristdemokrater anser att det är väldigt viktigt att utslussningen får ske
på ett vettigt sätt och att betalningsansvaret inte hamnar mellan stolarna.
Människor skall inte behöva riskera att gå miste om det de behöver därför
att vi inte riktigt vet vem som har ansvaret eller vem som skall betala. Det
måste fungera. Jag ser fram emot det förslag som så småningom kommer
från Fängelseutredningen. Jag ser också fram emot att den då sittande rege-
ringen kommer att anta det. På det sättet kommer människovärdet att vär-
nas och människors behov av vård tillgodoses.
Även om vi kristdemokrater talar om människovärde och människovärd
handlar det om gränsdragning - även för vuxna människor. Om man begår
tillräckligt grava brott och tillräckligt ofta förgår sig mot sina medmänni-
skor - det är ju det som det handlar om - är det helt rimligt att man sätts i
fängelse. Självfallet måste det för att rättfärdiga brottet finnas möjlighet att
bli intagen för en tid så att man kan få tänka över vad man har gjort. Detta
sker också för att skydda den omgivning som har skadats.
Detta står inte i motsatsförhållande till uppfattningen att man skall värna
människovärdet också inom kriminalvården och det som följer efter den.
Herr talman! Härmed vill jag tillstyrka utskottets hemställan i betänkan-
det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU18 Anslag till Brottsförebyggande rådet m.m. (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 51 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Detta ärende handlar om anslag till Brottsförebyggande rå-
det och om brottsförebyggande åtgärder. Bakom rubriken döljer sig ett vik-
tigt ställningstagande. Det gäller hur vi effektivast skall bekämpa brottslig-
heten.
Vi socialdemokrater anser att kriminalpolitikens huvuduppgift är att före-
bygga och motverka brott. I ett samhälle där människorna känner trygghet
och bryr sig om varandra finns det mycket större möjligheter att få ned
brottsligheten än vad det finns i ett samhälle med stora klasskillnader.
Regeringen genomför nu en nedrustning av det svenska välfärdssamhäl-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
59
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
let. Ökade klyftor, social utslagning och hög arbetslöshet är grogrund för
brottslighet. Försämringar inom skolan och barnomsorgen riskerar att på
sikt medföra mycket allvarliga konsekvenser för brottslighetens utveckling.
Inte minst de senaste dagarnas belysning av våldet i skolorna i massmedierna
visar på dessa faror.
Vi kan konstatera att också kriminalpolitiken har fått ett nyliberalt an-
sikte. Hårdare straff för dem som ertappas med att begå brott är ledstjärnan
i regeringens kriminalpolitik. Det är en dyrbar metod som för länge sedan
visat sig vara verkningslös i kampen mot brottsligheten.
Antalet polisanmälda brott ökar ständigt. Även detta visar att regeringens
linje är verkningslös om man verkligen vill minska brottsligheten.
Under valrörelsen inför förra valet gjordes våldsamma attacker på den so-
cialdemokratiska kriminalpolitiken. Man lovade att det skulle bli hårdare
tag för att få ned brottsligheten om det blev regeringsskifte. Vi ser nu resulta-
tet. Visst blev det hårdare tag och visst blev det dyrare, men brottsligheten
ökar. Det gäller främst våldsbrotten.
Herr talman! Detta måste betraktas som ett stort misslyckande från rege-
ringspartiernas sida.
Polisen ensam klarar inte denna uppgift. Därför måste hela samhället en-
gageras i kampen mot brottsligheten. Det gäller att samverka - inte bara på
central nivå, utan framför allt ute i verkligheten där brotten begås. Jag skall
återkomma med förslag till sådana åtgärder litet senare.
Vi socialdemokrater har fogat tre reservationer till utskottets betänkande.
Den första handlar om anslaget till BRÅ, den andra om kriminalpolitikens
inriktning och den tredje om lokala brottsförebyggande organ.
Vi föreslår att anslaget till Brottsförebyggande rådet utökas med tre miljo-
ner kronor utöver vad som framgår i budgetpropositionen. Vi vill på detta
sätt slå vakt om Brottsförebyggande rådet, så att dess viktiga verksamhet
kan bedrivas under tillfredsställande förhållanden och med erforderliga re-
surser.
I BRÄ:s anslagsframställan sägs det att endast någon procent av de medel
som används inom Justitiedepartementets verksamhetsområde avser före-
byggande åtgärder. Vi anser att medelsförstärkningen bör användas till
forskning kring den ekonomiska brottsligheten, till att mäta effekterna av de
brottsförebyggande åtgärder som pågår samt till inrättandet av en professur
vid BRÅ.
I vår andra reservation tar vi upp inriktningen av kriminalpolitiken, vilket
jag berörde redan i inledningen. Jag kan konstatera att den borgerliga ut-
skottsmajoriteten håller fast vid en gammal beprövad medicin som visat sig
verkningslös.
I betänkandet skriver majoriteten följande om inriktningen av en långsik-
tig förändringsprocess: Så mycket står emellertid klart, att den till stora delar
måste avse åtgärder inom de traditionella områdena för kriminalpolitiken
såsom förändring av regelverket, främst avseende straffrätten och påföljds-
systemet.
Jag vill fråga Ingbritt Irhammar, som är regeringspartiernas föredragande,
om man med detta menar att vi kan förvänta oss ytterligare förslag om längre
60
fängelsestraff för olika brott och om dessa prioriteras framför åtgärder i
brottsförebyggande syfte.
I vår tredje reservation föreslår vi att en fond för lokalt brottsförebyg-
gande arbete inrättas. Vi anser att vaije svensk på sikt bör avsätta 10 kr om
året för detta ändamål. Vi vill avsätta 25 miljoner i startkapital i en fond vars
medel skall fördelas mellan bl.a. kommuner, folkrörelser och polisdistrikt
för lokalt brottsförebyggande arbete. Fonden skall administreras av BRÅ,
som hår att pröva ansökan och fördela medel ur fonden samt stödja och
hjälpa polisdistrikt och kommuner att lägga upp, genomföra och utvärdera
den brottsförebyggande verksamheten.
Den socialdemokratiska regeringen fattade i juni 1991 beslut om att en
försöksverksamhet avseende brottsförebyggande verksamhet skulle ske i
fem kommuner. Denna verksamhet håller nu på att utvärderas, och resulta-
ten är goda. I Karlskoga och Degerfors har anmälningarna om brott minskat
betydligt och ett effektivt samarbete har upprättats på lokal nivå.
Vi anser att det är mycket angeläget att dessa projekt får fortsätta och att
de sprids till andra kommuner som är intresserade av verksamheten. Folkrö-
relserna kan bidra med kunskap till denna typ av brottsförebyggande verk-
samhet.
Erfarenheterna från dessa fem projekt visar att det med begränsade medel
går att nedbringa brottsligheten på ett humant sätt och med en bred uppslut-
ning bland kommuninvånarna.
Jag vill med anledning av att försöksverksamheten på de fem orterna nu
utvärderas fråga regeringspartiernas föredragande följande: Hur blir fort-
sättningen för dessa försök om de inte får del av de medel som vi socialdemo-
krater nu föreslår att de skall få?
Avslutningsvis, herr talman, vill jag upprepa att vägen till minskad brotts-
lighet inte står att finna i längre fängelsestraff utan i effektiva brottsförebyg-
gande åtgärder som är anpassade till de förhållanden som råder på olika håll
1 landet.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna under mom. 1,
2 och 4.
Anf. 52 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill tala litet om Ny demokratis inställning till allmänpre-
ventionens betydelse i rättstillämpningen. Enligt utskottets uppfattning till-
mäts allmänpreventiva hänsyn inte tillräcklig betydelse i rättstillämpningen
sedan 1 kap. 7 § brottsbalken togs bort. Bestämmelsen borde återinföras, så
att det framgår att den främsta uppgiften för domstolar, åklagare, polisvä-
sende samt kriminalvård är att upprätthålla allmän laglydnad.
I vart fall borde brottsbalken ändras så, att det av lag framgår att domsto-
larna måste ta hänsyn till kravet på allmän laglydnad i sin dömande verksam-
het. Härigenom skulle, herr talman, uppnås ökad stadga i och en förbättrad
tilltro hos allmänheten till domstolarna och rättssystemet i stort. Ett starkare
betonande av allmänpreventiva hänsyn i rättstillämpningen skulle också
vidga möjligheterna att döma till strängare straff för högaktiva vanebrotts-
lingar och medverka till att hos unga människor inpränta hur allvarligt sam-
hället ser på brott.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m.m.
61
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
62
Herr talman! Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksda-
gen med ett förslag som tillgodoser vad utskottet nu har anfört. Detta bör
riksdagen med anledning av Ny demokratis motion Ju810 som sin mening ge
regeringen till känna. Jag yrkar bifall till Ny demokratis reservation i detta
ärende.
Anf. 53 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! I förra årets forskningsproposition slogs fast att BRÅ skulle
utvecklas till ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor under re-
geringen. Samtidigt skulle uppbyggnaden av den kriminalpolitiska forsk-
ningen vid universiteten intensifieras. Forskningen skulle fortsätta vid BRÅ,
framför allt den tillämpade forskningen.
BRÅ:s delvis nya inriktning innebär en fokusering på utveckling och ut-
värdering inom det kriminalpolitiska fältet. BRÅ skall sammanställa och
förmedla för rådets verksamhetsområde relevant information om kriminal-
vetenskaplig forskning till myndigheter, till olika organisationer och till en-
skilda. Dessutom skall BRÅ ansvara för övergripande utredningar och ana-
lyser av samhällets samlade resurser inom det kriminalpolitiska fältet. På så
sätt ges också underlag till statsmakterna för kriminalpolitiska åtgärder. Jag
menar att det är av mycket stor betydelse att vi har rätt underlag för att
kunna fatta riktiga politiska beslut.
Vad gäller medelstilldelningen yrkar socialdemokraterna, som Alf Eriks-
son sade, på ytterligare 3 miljoner kronor medan Vänsterpartiet vill minska
anslaget med 10 miljoner kronor. Anslagstilldelningen är emellertid väl av-
vägd. Jag gör den bedömningen, eftersom den är i enlighet med vad BRÅ
själv har äskat. Jag vill betona detta, eftersom Alf Eriksson frågade mig om
jag anser att anslagstilldelningen är tillräcklig. Jag utgår ifrån att om BRÅ
får det som man har äskat innebär det också att medlen räcker till för att
man skall kunna bedriva sin verksamhet under, som Alf Eriksson betonade,
tillfredsställande förhållanden.
BRÅ har dessutom självt föreslagit att en nedskärning med 1,5 miljoner
kronor görs av anslaget för budgetåret 1994/95. Dessa medel skall överföras
till den kriminologiska forskningen på universiteten, i enlighet med de pla-
neringsramar som regeringen fastställt för perioden.
Jag är vidare i grunden mycket positiv till en professur vid BRÅ - det har
jag sedan länge uttalat - men regeringen är inte nu beredd att inrätta en så-
dan. Man håller ju på att bygga upp professurer vid universiteten.
BRÅ tillförs också 5 949 000 kronor den 1 juli 1994, då BRÅ tar över be-
ställaransvaret för statistiken inom rättsväsendet. Ansvaret kommer här att
omfatta både kriminalstatistik och annan statistik för rättsväsendet. Jag yr-
kar därför avslag på reservation 1.
Herr talman! BRÅ har på regeringens uppdrag och i samverkan med Riks-
polisstyrelsen och Kriminalvårdsstyrelsen utarbetat en framtids- och om-
världsanalys avseende det kriminalpolitiska verksamhetsområdet för tiden
fram till sekelskiftet. Målet för analysen var att ta fram ett underlag för fort-
satta överväganden inom regeringskansliet när det gäller reformarbetet
inom kriminalpolitikens område. Analysen har särskilt tagit sikte på föl-
jande frågeställningar:
- Hur ser den förväntade brottsutvecklingen ut?
- Vilka åtgärder krävs med tanke på den förväntade brottsutvecklingen?
- Vilken arbetsbelastning kan det komma att bli inom rättsväsendet?
- Vilka krav bör ställas på kriminalpolitiken utifrån den här analysen?
BRÅ har utifrån denna analys också utfärdat ett recept. BRÅ förespråkar
en nationell brottspreventiv strategi, där åtgärder inom rättsväsendet sam-
ordnas med åtgärder inom andra samhällssektorer som skolan, socialtjäns-
ten, frivilligorganisationer m.fl. Strategin bör också innefatta frågor som hu-
vudmannaskap för den brottsförebyggande verksamheten, huvudmanna-
skap för frågor som rör de lokala brottsförebyggande programmen, en årlig
och förbättrad brottsofferundersökning och förbättringar av rättsstatistiken.
Denna framtids- och omvärldsanalys pekar på en fortsatt utveckling av anta-
let brott, om man inte radikalt lägger om politiken, tänker om och åtgärdar.
Vi slår fast att brottsligheten är oacceptabelt hög redan i dag. Det är absolut
icke önskvärt att den ökar.
Frågan är då vad man skall göra. Det behövs en långsiktig förändringspro-
cess. Det är nödvändigt att bygga kriminalpolitiken på en helhetssyn. Det
verkar som om Alf Eriksson inte har läst detta, som slås fast både i betänkan-
det och i propositionen. Detta gäller åtgärder både från det allmänna och
från samhället i övrigt.
Det krävs åtgärder på bred front inom kriminalpolitikens traditionella om-
råden. Man måste se på strafflagstiftningen, på polisens verksamhet och på
kriminalvårdens roll. Självfallet innefattas detta i kriminalvårdens hela pro-
blematik, men det skall å andra sidan inte vara enbart på de områdena som
man skall studera hur kriminalpolitiken i framtiden skall utformas. Jag tror
att vi är överens om att de traditionella kriminalpolitiska åtgärderna inom
rättsväsendet främst består av ingripanden och reaktioner mot redan be-
gångna brott. Jag tror också att vi är överens om att sådana åtgärder snarast
är ett uttryck för misslyckande i ambitionen att förebygga och förhindra
brott.
Man kan naturligtvis inte frångå att också en av rättsväsendet utformad
fast och konsekvent kriminalpolitik som tillämpas av statssystemet har före-
byggande effekter.
Också de här förklaringarna har jag hämtat från budgetpropositionen. 1
budgetpropositionen står att direkt brottsförebyggande insatser och åtgärder
måste prioriteras. Alf Eriksson sade i sitt anförande att vi inte talar om
brottsförebyggande insatser utan bara vill åtgärda brott som redan har be-
gåtts. Men i betänkandet och i budgetpropositionen står klart och tydligt att
brottsförebyggande insatser skall prioriteras. Det betyder väl att man menar
allvar och tycker att det här är viktigt? Ordet prioritera innebär faktiskt att
sätta först och före.
Vi måste skapa möjligheter för samhället att utvecklas, så att människor
kan växa i mognad och ansvar och ömsesidigt hänsynstagande. Särskilt vik-
tigt är detta när det gäller barn och ungdomar. Också dessa ord har jag häm-
tat ur betänkandet och budgetpropositionen. Trots detta har Socialdemokra-
terna en reservation där man säger att man måste satsa på barn och ungdo-
mar. Ni kunde ju i stället bara ha skrivit av det som står i budgetpropositio-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
nen.
63
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m.m.
64
Jag utgår från att alla politiker vill slå vakt om det generella välfärdssam-
hället. Jag utgår från att ingen politiker eftersträvar hög arbetslöshet, även
om arbetslösheten ökade under den socialdemokratiska regeringstiden. Jag
utgår från att ingen vill ha stora sociala klyftor eller öka de som finns, även
om de sociala klyftorna ökade enormt under den förra socialdemokratiska
regeringen. Jag utgår också från att ingen vill ha förslummade bostadsområ-
den.
Vi i regeringspartierna betonar hur viktigt det är med förebyggande insat-
ser, och vi betonar hur viktigt det är att stärka familjens ställning och att ta
till vara skolans möjligheter som fostrare, hur viktigt det är att ge unga nor-
mer och värderingar och hur viktigt det är att barn lär sig skilja på mitt och
ditt och rätt och fel.
I betänkandet betonas det också hur viktigt det är att ta till vara männi-
skors engagemang och deltagande inom det brottsförebyggande området.
Regeringen har nyligen också gett BRÅ i uppdrag att utarbeta ett nationellt
brottsförebyggande program, som BRÅ självt har önskat.
Detta program skall belysa frågor om inriktning och målbeskrivning för
det brottsförebyggande arbetet, ansvarsfördelning, samordning och - lyssna
noga nu - samverkan på olika nivåer samt uppföljning och utvärdering av
resultatet. En central fråga anges vara vilka åtgärder som behövs för att för-
hindra att unga människor dras in i kriminalitet och missbruk.
BRÅ är ju också representerat i Trygghetsutredningen och skall vid arbe-
tet med ett nationellt brottsförebyggande program hålla kontakt med och
beakta det arbete som sker inom den utredningen vad gäller lokalt trygghets-
skapande arbete, närpolisverksamhet och ett problemorienterat brottsföre-
byggande arbetssätt.
Målet är att regeringen under våren 1995 skall kunna förelägga riksdagen
ett förslag till ett nationellt brottsförebyggande program.
Dessutom skall regeringen tillsätta en särskild utredare med uppdrag att ta
fram en samlad resultatredovisning för det kriminalpolitiska arbetsområdet.
Det arbetet skall vara avslutat före 1994 års utgång.
Av det sagda framgår väl ändå väldigt tydligt att regeringen lägger stor vikt
vid att minska brottsligheten och öka människors trygghet och att regeringen
lägger särskilt stor tonvikt vid brottsförebyggande insatser inom kriminalpo-
litiken.
Med detta vill jag yrka avslag på reservation 2.
Herr talman! I motion 809 av Socialdemokraterna begärs, som vi hörde
här tidigare, att BRÅ ges ett generellt uppdrag för uppbyggande av lokala
brottsförebyggande organ i landets kommuner och att en fond inrättas, i vil-
ken BRÅ administerar, prövar och fördelar medlen.
Först vill jag framhålla att lokalt brottsförebyggande arbete och initiativ
bör stimuleras. Statsmakterna har ett ansvar för att skapa goda förutsätt-
ningar för och ge ett aktivt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. Detta
betonas i betänkandet. Enligt tidigare regeringsbeslut har BRÅ och Rikspo-
lisstyrelsen stött bildandet av fem pilotprojekt, vilket också Alf Eriksson be-
rörde i sitt anförande. De här erfarenheterna skall samlas för att kunna an-
vändas på andra håll i landet. BRÅ håller nu på med en fortlöpande uppfölj-
ning av projekten och skall lämna en slutlig redovisning i höst.
BRÅ skall också under innevarande budgetår ägna särskild uppmärksam-
het åt att utifrån de här erfarenheterna utveckla modeller för lokalt brotts-
förebyggande arbete. För att kunna göra det har BRÅ börjat med en lands-
omfattande inventering och systematisering av brottsförebyggande verksam-
het som bedrivs i olika kommuner på initiativ av kommuner, polisen eller
båda delar. Det här beräknas kunna avrapporteras nästa budgetår.
Dessutom arbetar Trygghetsutredningen nu med att se över rollfördel-
ningen mellan enskilda poliser och kommuner i arbetet med att skapa trygg-
het mot brott, särskilt vardagsbrottslighet och ordningsstörningar. Kommit-
tén skall också studera hur möjligheter till samverkan kan utvecklas mellan
enskilda och polis.
På grund av allt detta aktuella utrednings- och utvärderingsarbete gäl-
lande lokalt brottsförebyggande arbete bör motionen nu avslås av kamma-
ren.
Jag yrkar avslag också på reservation 4, som är en upprepning av vad Ny
demokrati uttryckte i en motion i fjol. Brottsbalkens bestämmelser om
straffmätning och påföljdsval ger redan i dag domstolarna möjlighet att i till-
räcklig utsträckning beakta allmänpreventiva hänsyn vid valet av påföljd för
brott.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 54 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Vad BRÅ har äskat är en sak. Det kan väl inte vara så att
det inte är möjligt för ledamöter i den här kammaren att föreslå andra eller
ytterligare uppgifter till BRÅ? Det är just vad vi har gjort, och dessa andra
uppgifter skulle finansieras med de 3 miljonerna.
Jag kan upprepa vilka uppgifter det gällde. Den första uppgiften var att
utvärdera den ekonomiska brottsligheten, som håller på att gå oss över hu-
vudet. Den andra uppgiften gällde en utvärdering av de brottsförebyggande
projekten, och den tredje gällde inrättandet av professuren.
Vi har inga delade meningar om vikten av BRÅ:s omvärldsanalys och vad
man kommer fram till i den. Vi har inte reserverat oss på den punkten. Men
de sköna skrivningar som finns måste ju överensstämma med den handling
som utförs.
Vi har sett efter vad som sammantaget har gjorts på kriminalpolitikens
område under två och ett halvt år, och vi kan då konstatera att det icke har
satsats några extra pengar på brottsförebyggande verksamhet, medan den
ena potten med hundra miljoner efter den andra har använts till att bygga
ut fängelser och utöka straffskalorna. Vi kan inte se att förlängda, utökade
straffskalor skulle ge en likadan brottsförebyggande signal som andra, mer
humana brottsförebyggande åtgärder.
Varför nu, när vi har så goda erfarenheter, vänta med att sätta i gång lokala
projekt på bred front? Utskottsmajoriteten har på den här punkten möjlig-
het att visa att ni menar något med den brottsförebyggande verksamheten
ute på det lokala planet.
Anf. 55 INGBRITT 1RHAMMAR (c):
Herr talman! Jag informerade om att man inom BRÅ har fått de medel
man har äskat. Jag gjorde det därför att Alf Eriksson klagade på att BRÅ
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m.m.
inte kunde arbeta under tillfredsställande förhållanden, eftersom man inte
hade fått erforderliga resurser. Som jag sade i mitt anförande utgår jag från
att man inom BRÅ vet vad man äskar, och får man vad man äskar kan man
åtminstone arbeta under tillfredsställande förhållanden. Det innebär inte att
inte ett parti här i riksdagen kan föreslå att BRÅ skall jobba med något annat
eller ha ytterligare uppgifter - det har jag inte invänt mot.
Det finns redan i dag två stycken experter på BRÅ som jobbar med den
ekonomiska brottsligheten. Det är väldigt viktigt och bra, och det komplet-
terar annan utredning kring ekonomisk brottslighet som pågår just nu.
Alf Eriksson frågar varför vi inte visar i handling att vi vill satsa på brotts-
förebyggande arbete. Det har vi gjort, bl.a. med de projekt som är i gång.
Dessa är alltså inte färdigutvärderade, utan en utvärdering av dem håller på
nu.
De projekten skall utvärderas tillsammans med andra lokala brottsföre-
byggande projekt. De startas ideligen, och de pågår på fler platser i landet
än i dessa fem försökskommuner. Erfarenheterna från dessa projekt skall
samlas in och utvärderas för att kunna bilda modeller, helst i varje polisdi-
strikt i hela landet. Majoriteten menar att vi bör invänta resultatet av den
utvärdering som pågår. Vi bör avvakta och utvärdera det, så att vi kan göra
det bästa möjliga av det hela.
Alf Eriksson säger - och jag har hört det tidigare i kammaren här i dag -
att regeringen nu enbart satsar på hårdare straff och inte på det brottsföre-
byggande arbetet. Jag försöker erinra mig någon lagstiftning där vi har varit
oense när det gäller straffskalorna.
Vi har gemensamt ansett att man t.ex. skall sänka gränsen för grovt rattfyl-
leri från 1,5 promille till 1 promille. Vi ser gemensamt, såvitt jag har förstått,
allvarligt på sexualbrott, och vi har också sett det som viktigt att skärpa lag-
stiftningen för narkotikabrott. Jag undrar vilka lagar och straffpåföljder som
ni socialdemokrater här syftar på.
Anf. 56 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! Det är riktigt att de lokala projekten nu utvärderas under
våren och att det skall komma en rapport till hösten. Det har också skett en
kontinuerlig utvärdering. Redan under 1992, vill jag minnas, gjordes en
första utvärdering av hur detta hade gått.
Det finns väl inte någon anledning att inte använda de positiva signaler
som har kommit redan på detta tidiga stadium och sätta dessa projekt i sjön.
Jag har träffat representanter för flera kommuner där de är intresserade av
att köra i gång liknande verksamhet. Men alla vet ju hur det låter när man
kommer till kommunerna: Vi har inga pengar.
Vi ser här en möjlighet att stötta kommuner och polisdistrikt att komma
i gång med den här verksamheten på ett tidigt stadium. Jag tror att det är
mycket välinvesterade pengar.
Sedan till frågan om straffskalorna. Vilket är mest brottsförebyggande,
Ingbritt Irhammar: risken för att bli upptäckt när man har begått ett brott,
eller att få en hårdare påföljd?
66
Anf. 57 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Alf Eriksson och jag är inte oense om att det sker kontinuer-
liga utvärderingar av lokala brottsförebyggande projekt och att det arbetas
fram modeller som kan användas på flera håll. Verksamhet byggs nu upp på
väldigt många olika håll.
Trygghetsutredningen hade en hearing för inte så länge sedan där olika
kommuner vittnade om hur mycket arbete som redan hade satts i gång och
som pågick. Jag hörde inte att någon av de kommunerna sade att de inte
hade kunnat starta på grund av brist på resurser.
Det har i så fall varit fråga om brist på fantasi. Det är ofta behovet av sam-
verkansformer som har betonats, och jag vet inte om man skall behöva bud-
getera det. Jag har inte hört det i de kommuner och polisdistrikt som startat
med detta.
Jag ställde en fråga till Alf Eriksson. Alf Eriksson sade att den nuvarande
regeringen driver en politik som innebär att fler sätts i fängelse. Jag medger
att fler sätts i fängelse. Domstolarna dömer i dag utifrån samma lagstiftning
hårdare på ett helt annat sätt än för tre, fyra år sedan.
Vi har dessutom ändrat lagstiftningen. Jag nämnde sexualbrott, övergrepp
på barn, rattfylleri och narkotikabrott. På vilka av dessa områden har Social-
demokraterna reserverat sig mot lagstiftningen på ett sätt som hade kunnat
leda till färre fängelsedomar?
Dessutom vill jag påminna om att Centern i opposition till den förutva-
rande socialdemokratiska regeringen drev på för att vi skulle få alternativ
till fängelsestraff, bl.a. samhällstjänst i hela landet. Vi fick reservera oss till
förmån för att detta skulle införas, eftersom majoriteten, dvs. ni socialdemo-
krater, inte var beredda att införa alternativ i den snabba takt som vi då ville.
Anf. 58 ALF ERIKSSON (s):
Herr talman! I den här frågan har vi under min tid som ledamot i kamma-
ren vid varje tillfälle motionerat om en samlad översyn av straffskalorna så
att vi får en bild av det hela, och så att de harmoniserar med varandra.
Men det är inte bara fråga om detta. Som sades i debatten om föregående
betänkande har vi också föreslagit alternativa påföljder till fängelsestraff.
Vi anser inte att fängelsestraff är allena saliggörande. Det är berättigat i
vissa fall, men det är en mycket uråldrig metod. Det har tillämpats ganska
länge. I dagens moderna samhälle vore det väl synd om vi inte skulle kunna
hitta någon metod som var humanare, billigare och bättre.
Anf. 59 INGBRITT IRHAMMAR (c):
Herr talman! Alf Eriksson och jag är överens på ett område, och det är
att vi måste finna fler alternativ till fängelsestraff. Det är också därför som
Straffsystemkommittén nu arbetar för att finna möjligheter till alternativ
inom påföljdssystemet.
Vi i Centern har precis som Socialdemokraterna representanter i kommit-
tén. Vi gnuggar verkligen våra geniknölar för att försöka finna olika alterna-
tiv. Jag tror att alla som sitter med i den utredningen är överens om att det
är viktigt att finna alternativ.
Jag reagerar över reservationer där man skriver som om man menade att
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Anslag till
Brottsförebyggande
rådet m. m.
67
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
68
inte alla betonar detta. Ni säger i reservation nr 2, som gäller inriktningen av
kriminalpolitiken, att det skall ske en satsning pä brottsförebyggande arbete.
Men det sägs både i budgetpropositionen och i utskottsmajoritetens text i
betänkandet. Där står t.o.m. att det brottsförebyggande arbetet skall priori-
teras.
Ni talar om att reformera straff- och påföljdssystem med utvecklandet av
alternativ till frihetsstraff. Det finns en utredning som arbetar utifrån just de
direktiven.
Ni talar om en human kriminalvård med förbättrat innehåll. Den frågan
har en annan utredning arbetat med.
Ni talar om utökat stöd till brottsoffren. Det har sällan gjorts så mycket
för brottsoffren som under den korta tid - två och ett halvt år - som den
nuvarande regeringen har suttit vid makten.
Ni talar om snabba och tydligare reaktioner för unga lagöverträdare. Ung-
domsbrottsutredningen har avgett ett i stort sett enigt betänkande. Nu håller
vi på att försöka lägga fram sådana förslag som jag tidigare har fått reservera
mig till förmån för, eftersom ni socialdemokrater inte var beredda att satsa
på detta. Det gäller t.ex. medling för unga lagöverträdare. De förslagen av-
slog ni år efter år på den tiden.
Ni talar om effektivare polisiära arbetsmetoder. Nu skall det tillsättas en
utredning som skall titta på polisens verksamhet.
På punkt efter punkt talar ni om sådant som står i propositionen eller i
utskottsmajoritetens text i betänkandet. Det verkar som att ni söker strid i
stället för att vi skall arbeta framåt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU14 Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartementets område
(prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 60 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Till utrikesutskottets betänkande om vissa anslag inom Utri-
kesdepartementets område har vi socialdemokrater fogat två reservationer.
Den första handlar om fredsbevarande verksamhet. Där har utskottet in-
stämt när det gäller det behov som vi beskriver i den motion som ligger till
grund för reservationen, men avstrykt att pengar avsätts till detta ändamål.
Bakgrunden till reservationen och motionen är att vi anser att Sverige nu
behöver ta ett samlat grepp. Vi har beskrivit detta i ett program för gemen-
sam säkerhet.
De ändrade utrikespolitiska förhållandena ställer större och ändrade krav
på Sverige. FN, ESK och framtida Partnerskap för fred är tre stora organisa-
tioner med åtaganden där Sverige kommer att spela en framträdande roll
även i framtiden. Inom FN och ESK har vi redan fullgjort olika åtaganden,
och inom Partnerskap för fred kommer vi sannolikt också att göra det fram-
gent.
Vi har beskrivit hur vi vill finansiera vårt program för gemensam säkerhet.
Det behövs inte bara en ekonomisk samordning utan också en politisk sam-
ordning. Det behövs kort sagt en bättre beredskap för att kunna möta de
högre och förändrade kraven. De krav som jag talar om har beskrivits i bl.a.
Boutros Ghalis Dagordning för fred. De finns som en bärande grundtanke
i den internationella kommissionen för globalt samarbete.
Vi föreslår ett nytt anslag, som skall bära titeln Säkerhetsskapande åtgär-
der. Det är på totalt 1,3 miljarder kronor. Vi skapar detta nya anslag delvis
genom en omfördelning av Försvarsdepartementets budget, delvis genom
att föra över pengar från Utrikesdepartementets budget. 164 miljoner är nya
färska pengar. Om Sverige med fortsatt anständighet skall kunna tala om
värdet av en alleuropeisk säkerhetsordning får vi inte agera som om vi trodde
att det skulle kunna växa upp alldeles av sig självt. Vi måste själva verka för
att så skall ske. Med det nya anslaget skulle vi visa på vad vi har kallat för
peace dividend. Vi har begärt det av många andra länder tidigare, men Sve-
rige skulle här kunna gå i bräschen och visa att vi med peace dividend skulle
ha en beredskap för att verka för en ny alleuropeisk säkerhetsordning.
Vi vill ta 1 miljard från försvarsbudgeten, 836 miljoner från Utrikesdepar-
tementet, och 164 miljoner är färska pengar. Detta ger tillsammans 1,3 mil-
jarder kronor. Detta har alltså utskottsmajoriteten avstyrkt.
Egentligen i samma syfte har vi reserverat oss mot majoritetens förslag till
nedskärningar av F 2-anslaget. Vi har egentligen två reservationer som båda
främjar säkerheten. F 2-anslaget går till organisationer för information och
studier om säkerhetspolitik och säkerhetsfrämjande utveckling. Utan orga-
nisationer som informerar om och engagerar sig för den här utvecklingen
kan inte heller regeringen åstadkomma särskilt mycket. De är så att säga
samverkande faktorer.
Majoriteten vill skära ned F 2-anslaget från 23 miljoner kronor till 13 mil-
joner. Man motiverar det med att antalet ansökningar har minskat från 600
till 350 och att det ansökta beloppet minskat på motsvarande sätt. Nu är det
inte riktigt sant, det är inte riktigt proportionell minskning av totalsumman
av de ansökta bidragen.
Värre är, tycker jag, att man anklagar organisationerna för och motiverar
neddragningen med att organisationerna ofullständigt redovisat de bidrag
som de fått tidigare. Det har visat sig vid en granskning att UD inte har sär-
skilt god reda. Flera av de bidrag som man har räknat in i det icke-redovisade
beloppet har varit sådana som inte har behövt redovisas ännu. I en del fall
har de t.o.m. varit redovisade, men UD har slarvat bort redovisningarna.
För övrigt förtjänar UD kanske en viss kritik. Enligt ett klipp från DN den
16 mars ger regeringskansliets revisionskontor UD en svidande kritik för hur
man har misskött sin egen redovisning.
Det kanske inte är så lätt för små folkrörelseorganisationer med ingen el-
ler väldigt liten administration att klara det här. Jag tror att man måste visa
en viss tolerans och förståelse för att det kan bli förseningar. Men det får inte
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
69
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
70
på något sätt göra att det värdefulla arbetet minimeras så till den grad att
man nästan halverar bidraget.
Det som är märkligt i sammanhanget är att utskottsmajoriteten skriver
mycket väl om organisationernas arbete. Man lovordar det, man talar verkli-
gen om hur angeläget det är att detta arbete genomförs, inte minst i den för-
ändrade tid som vi nu lever i.
Samtidigt som man föreslår denna stora nedskärning säger man: ”Utskot-
tet utgår ifrån att såväl projektstöd som organisationsstöd bör kunna lämnas
på samma sätt som för närvarande.” Det här är verkligen en tulipanaros. Det
är ungefär som att säga till en metallarbetare: Vi halverar din lön, men det
gör ingenting. Du kommer att kunna leva med precis samma standard som
tidigare. Det här är oerhört enkel matematik. Alla förstår att det i bästa fall
är önsketänkande att det skall vara så. Värre är om detta är ett försök att
föra organisationerna bakom ljuset och låtsas att det inte kommer att bli nå-
gon förändring.
Vi har i vår reservation skrivit att vi anser att det här anslaget fortsatt bör
vara på 20 miljoner kronor. Vi tycker att det är oerhört viktigt att vi inte nu
när vi har så många utmaningar på det utrikespolitiska området framför oss
drar ned på anslaget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 1 och 2, som handlar om
ett program för gemensam säkerhet och innebär ett betydligt större anslag
för studier och information om fred och nedrustningsarbete.
Anf. 61 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Utrikesutskottets betänkande UU14 om vissa anslag inom
Utrikesdepartementets område handlar om anslagen Utrikesförvaltningen,
Bidrag till vissa internationella organisationer som FN, Nordiska rådet och
EFTA. I betänkandet återfinns också anslaget Information om Sverige i ut-
landet, Utrikeshandel och exportfrämjande. Nedrustnings- och säkerhets-
politiska frågor behandlas under F -avsnittet i propositionen.
Anslaget Utrikesförvaltningen m.m. rymmer medel till departementets
och utlandsmyndigheternas löner och förvaltningskostnader, och kostnader
för vissa förhandlingsresor på 60 miljoner kronor hänförs också till det ansla-
get. Trots att det av budgetförslaget framgår att man har företagit bespa-
ringar på sammanlagt 21,5 miljoner yrkas det nu på en höjning av anslaget
med 39 551 000 kr.
Vi anser att utrikesförvaltningen bör åläggas sparbeting som motsvarar
5 % och föreslår en sänkning av anslaget med 76 miljoner. Vi vill också se
över kostnader för lokaler och bostäder utomlands samt bevaka att kostna-
der för resor minimeras.
Vi anser att hela FN -organisationen måste ses över. Den är i många av-
seende ineffektiv, svällande och byråkratisk. Många FN -organ behöver
samordnas, en del skrotas.
Vi anser att Sverige aktivt bör verka för fler svenskar inom FN-systemet.
Med tanke på Sveriges generösa bidragsgivning borde många fler styrelse-
poster och många fler tjänstemän beredas arbetsmöjligheter inom FN.
Ny demokrati anser att de verksamheter som skall prioriteras inom FN är
befolkningsfrågan, miljön och FN i rollen som världspolis.
Sverige måste på ett bättre sätt utnyttja de upphandlingar som sker inom
FN. Det är stora belopp som går svenska företag förbi. Den totala FN-upp-
handlingen uppgår till ca 35 miljarder USD per år. Den del av FN-upphand-
lingen som är mest intressant för svensk industri uppskattas till ca 2,5 miljar-
der USD. Svensk industri har hittills visat ett ganska litet intresse för denna
FN-marknad. Detta måste rättas till genom en intensifierad information från
den svenska FN-delegationen i New York till svenska företag.
Sverige har av tradition sänt parlamentariker och andra representanter till
FN:s generalförsamling varje höst. Vi vill dock införa en ny modell för detta.
Vi föreslår att Sverige i framtiden endast sänder två grupper med tio riks-
dagsledamöter i varje. Parlamentarikergruppen skall delta i FN-arbetet un-
der en tvåveckorsperiod i stället för fyra veckor som nu är fallet. Alla partier
skall vara representerade i gruppen. Som förhållandena är i dag innebär vårt
förslag att Vänsterpartiet, Ny demokrati, kds, Folkpartiet och Centern får
vardera en delegat, Moderaterna två och Socialdemokraterna tre delegater.
Inom departementet saknas i dag ett samlat grepp över Sveriges FN-insat-
ser. Detta anser vi måste ändras. Ny demokrati anser att hela FN-engage-
manget skall finnas inom ett och samma departement på UD. Man får då en
bättre överblick och kan undvika dubbelarbete. En bättre samordning leder
till effektivisering och lägre kostnader.
Vi vill att FN i framtiden skall kunna spela en större roll - en roll som
”världspolis”. Ny demokrati ställer sig positivt till fredsbevarande och freds-
skapande insatser inom FN:s ram. Vi vill främja inrättandet av en särskild
fredsskapande styrka under FN:s säkerhetsråds kontroll.
Rollen som världspolis har ofta fått spelas av USA, såsom i Somalia och
Kuwait. USA kan dock inte ta på sig denna roll i all framtid. Den inhemska
amerikanska opinionen kommer inte att i alla lägen acceptera att ameri-
kanska liv riskeras och offras i fjärran länder. Detta gäller speciellt om inte
andra länder är beredda att hjälpa till för att upprätthålla världsfreden och
försvara demokratiska staters överlevnad.
Sverige bör spela en aktiv och pådrivande roll så att dessa styrkor bildas
så snart som möjligt. Det är självklart att Sverige som nation måste vara be-
rett att tillsammans med andra nationer ingripa för att lösa allvarliga konflik-
ter i omvärlden - ingripanden med trupp, inte bara med diplomatiska utta-
landen. Detta måste vi göra inte minst för att vi själva skall kunna få hjälp
om vi blir angripna av främmande makt.
Herr talman! Vi anser att kostnaderna för Nordiska rådet är orimligt höga.
Vi föreslår att regeringen tar initiativ till att utreda och analysera det nor-
diska samarbetets arbetsformer.
Vi anser att Nordiska rådet bör syssla med nordiska miljöfrågor och med
frågor av gemensamt nordiskt intresse inför ett europeiskt samarbete. Inom
Nordiska rådet bör verksamheten spegla det som är unikt just för Norden.
Herr talman! När det gäller anslagstitlarna D. Information om Sverige
samt E. Utrikeshandel och exportfrämjande har vi i vår motion utvecklat vår
syn på skapandet av ett Sweden Center. Det finns i dag en lång rad myndig-
heter och statliga bolag som sysslar med utlandsrelaterade verksamheter:
UD med ambassader och konsulat, EKN, Sveriges exportråd, biståndsorga-
nisationer såsom SIDA, BITS, Swedecorp och Swedfund International. Ny
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
71
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
72
demokrati föreslår att samtliga dessa myndigheter och bolag sammanförs till
en organisatorisk enhet - Sweden Center - som underställs Sveriges export-
råd och som ägs gemensamt av staten och svenskt näringsliv.
Varje utlandsmarknad av betydelse för svensk handel skall bestyckas med
ett Sweden Center. I de diplomatiskt tunga länderna finns separata ambassa-
der, medan ambassadverksamheten i politiskt lätta länder borde kunna in-
kluderas i ett Sweden Center.
Med den föreslagna organisationen erhålls en enhetlig ledning av inför-
säljningen på utlandsmarknaderna av en mängd aktiviteter som rör Sverige.
Med en enhetlig administration kommer stora kostnadsnedskärningar att
kunna göras.
Vi föreslår att regeringen tillsätter en snabbutredning som får i uppdrag
att skyndsamt utreda en ny organisation.
Anslag inom det nedrustnings- och säkerhetspolitiska området återfinns i
budgetpropositionens tredje huvudtitel under rubrikerna F 1-6. Under 1992
utreddes hur anslagna medel inom F 2-anslagets område Information och
studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling används. Utred-
ningen framförde stark kritik över anslagsutnyttjandet.
Ny demokrati anser att F-anslagen måste begränsas. Vi noterar regering-
ens ambition att begränsa anslagäskandena. Vi anser dock att regeringens
besparingar är otillräckliga. Med ett budgetunderskott på 170 miljarder kan
besparingar på några tiotals miljoner synas oväsentliga. Men vi anser att det
nu verkligen gäller att spara - i smått som stort.
Vi föreslår att F-anslagen reduceras till 40 miljoner, vilket innebär en
minskning med mer än en tredjedel i förhållande till 1993/94 års anslag.
Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag avslutar mitt anförande med att
yrka bifall till vår reservation nr 3 beträffande momenten 26 och 30 samt till
reservation nr 4 beträffande momenten 31 och 35.
Anf. 62 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Förhållandet till Europeiska unionen präglar snart sagt alla
frågor som riksdagen har att behandla. När det gäller kampanjen inför folk-
omröstningen kommer vi att få se att resurserna till ja- och nejsidan knappast
är likvärdiga. Ja-sidan stöds av ett samlat ekonomisk-politiskt etablissemang
och kommer rimligtvis att ha betydligt mer resurser till sitt förfogande än
vad nej-sidan någonsin kan åstadkomma. Detta gäller helt oavsett hur stor
andel av befolkningen som från början är engagerad i arbetet. Därför är det
naturligtvis viktigt att de statliga bidragen till den här kampanjen ligger på
en hög nivå.
Det kan inte råda något tvivel om att denna fråga är av största vikt - det
har sagts otroligt många gånger i denna kammare. Viktiga frågor tenderar
ofta att kosta pengar. Det här är en fråga som måste få kosta. Det gäller ju
samhällets stöd till kampanjen.
Utskottet skriver mycket välvilligt att resurser till informationsinsatserna
inför folkomröstningen skall fördelas rättvist mellan ja- och nejsidan. Vad
annat skulle man kunna säga? Därmed överlämnar vi tolkningen av ordet
”rättvist” till någon annan. Jag menar att vi måste följa samma modell som
vi hade inför folkomröstningen om kärnkraften. Resurserna måste naturligt-
vis, i dagens penningvärde räknat, ligga på samma ekonomiska nivå som vid
den folkomröstningen. Utskottet skriver att den frågan får vi ta ställning till
sedan - det kommer säkerligen en proposition kring de närmare arrange-
mangen kring folkomröstningen! Men det vore ju utomordentligt värdefullt
om riksdagen redan nu uttalade vad den vill att den här kampanjen skall få
för resurser.
När vi nu vet datum och över huvud taget vet mer än när betänkandet
skrevs finns det ingen anledning för riksdagen att inte uttala hur man vill ha
det. Tillfälle till det får riksdagen genom att bifalla Bertil Måbrinks menings-
yttring.
Ekonomiskt stöd till frivilligorganisationer som arbetar med fred, säker-
het, demokrati och mänskliga rättigheter är viktigt av många olika anled-
ningar. Sådana här organisationer kan knappast locka sponsorer av någon
vikt. Vilka skulle det i så fall vara? Försvarsindustrin lär knappast vara in-
tresserad, även om den har tillräckliga resurser.
Att frivilligorganisationerna spelar en betydelsefull roll i det konkreta in-
ternationella arbetet är vi väl också överens om. Att de länge har kommit
till undsättning och stöd i kris- och krigssituationer är väl belagt.
Frivilligorganisationernas engagemang och deltagande i fredsarbetet
kommer att få ökad vikt. Det framhävs också av olika FN-organ och ESK.
ESK vill t.ex. att frivilligorganisationerna skall engageras mer direkt i försö-
ken att finna, hantera och på sikt medverka till att undanröja orsaker till
konflikter.
Låt oss då titta på vad som händer med F 2-anslaget. Jag instämmer helt
med vad Viola Furubjelke sade. Anslaget skall naturligtvis inte sänkas. Det
bör åtminstone ligga kvar på samma nivå som förra året.
Det finns vidare en annan sak som berör F 2-anslaget. Den internationella
kontaktverksamheten är begränsad till organisationer som knyter kontakter
med de baltiska staterna, Ryssland och Polen. Den begränsningen är litet
knepig. Den är dessutom helt onödig, och den hindrar svenska organisatio-
ner att få medel för att bygga nätverk med mänskliga-rättighetsorganisatio-
ner. Det gäller t.ex. vad som händer nu i f.d. Jugoslavien. Centralamerika
är ytterligare ett exempel. En stor del av de flyktingar som kommer till Sve-
rige är från dessa områden.
Vi tycker också att det är helt obefogat att F 2-anslaget skall överföras till
Civildepartementet. Det bidrar inte till en bättre ordning eller överblick.
Det fråntar Utrikesdepartementet det avgörande inflytandet för medelstill-
delningen angående det som handlar om säkerhetspolitik och fredsverksam-
het. Det är väl inte för mycket sagt att påstå att Civildepartementet inte har
den kompetensen.
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom Bertil Måbrinks meningsyttring.
Men jag nöjer mig med att yrka bifall till den del av meningsyttringen som
gäller mom. 15.
Anf. 63 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Utrikesdepartementet är en myndighet med många år på
nacken sedan det hade namnet Kabinettet för utrikes brevväxling. Departe-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
73
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
mentet har fått möta många skilda uppgifter med olika förutsättningar under
århundradenas lopp.
I dag står vår utrikesförvaltning inför mycket speciella utmaningar. Dels
gäller det naturligtvis för denna förvaltning, likväl som för andra statsförvalt-
ningar, att den är ställd under de sparkrav som är nödvändiga i en ekonomi
med så stora underskott som vi dras med i dag. Samtidigt lever vi i en tid
när kravet på insatser från utrikesförvaltningens sida bara växer. Dels är vår
verklighet alltmera internationaliserad. Sverige blir mer och mer beroende
av väl fungerande internationella kontakter både nära och fjärran. Dels blir
antalet länder som Sverige har anledning att odla kontakter med bara fler.
Behovet av vår närvaro blir bara större och större.
Inom parentes sagt blir Ny demokratis spariver med stora nedskärningar
på utrikesförvaltningens område utöver vad regeringen har föreslagit minst
sagt malplacerad. Det faller på sin egen orimlighet. Jag behöver inte orda
mer om det.
Det är därför naturligtvis viktigt att ha en ständig översyn av att resurser
används på bästa sätt. Det arbetet fortgår kontinuerligt inom utrikesförvalt-
ningen. Många bra insatser görs där. Det hela underlättas naturligtvis inte av
att utrikesförvaltningens tjänstemän hör till de sämst betalda i vår samlade
statsförvaltning. Det är inte riksdagens sak att lägga sig i avtalsförhandlingar.
Men det kan vara värt att notera att så är det, och det är naturligtvis inte
någon fördel för verksamheten.
Men det görs ändå imponerande insatser. Jag tror att vi i Sverige med rätta
kan vara stolta över den utrikesförvaltning vi har. Sverige har gott renommé
internationellt sett för det sätt utrikesförvaltningen fungerar.
Det betänkande vi nu behandlar berör många delar av finansieringen av
utrikesförvaltningen. I allt väsentligt är utskottet enigt, och det är glädjande.
Men det finns ett par punkter där det finns reservationer. Socialdemokra-
terna har en reservation som behandlar frågan om gemensam säkerhet. Re-
servationen bygger på ett socialdemokratiskt motionsyrkande. När jag stu-
derade yrkandet kunde jag konstatera att det utgjorde en mycket vältalig
beskrivning av nödvändigheten av den politik som regeringen i allt väsentligt
redan för. Det stöd till sitt politiska innehåll som detta yrkande från Social-
demokraternas sida i realiteten innebär är naturligtvis välkommet. Det är
viktigt med en bred konsensus i utrikespolitiken.
Däremot vill Socialdemokraterna visa något slags handlingskraft genom
att flytta runt pengar inom och mellan Utrikes- och Försvarsdepartementen.
På det sättet trollas ett nytt anslag fram. Men om man tittar litet närmare på
detta ser man att de pengar som redan används för de ändamål som Social-
demokraterna vill att de skall användas till endast flyttas runt. Sedan blir det
ett nytt anslag, och det känns handlingskraftigt.
Vi tror inte på den typen av handlingskraft. Organisatoriska förändringar
skall vara sakligt motiverade. Vi kan inte se att det socialdemokratiska för-
slaget ger några som helst nya möjligheter att göra något som inte redan görs
med det system som redan finns. Vi instämmer hjärtligt i de politiska ambi-
tionerna som finns i den socialdemokratiska motionen. Vi har precis samma
ambitioner, men däremot tror vi inte så mycket på den omfördelning av an-
74
slagen som Socialdemokraterna föreslår. Vi avstyrker därför det konkreta
yrkandet.
Herr talman! Vidare var det förslaget om F2-anslaget. Det gäller anslaget
till enskilda organisationers verksamhet i fråga om fred och nedrustning. Jag
skall villigt erkänna att förslaget inte mötte någon entusiasm från de flesta
av regeringssidans ledamöter. Vi är ense om den betydelse som de enskilda
organisationernas och folkrörelsernas arbete innebär när det gäller frågor
om fred och nedrustning. Men det som gjorde att vi ändå inte kunde avvisa
regeringens förslag var det faktum att förslaget motiverades med att efterfrå-
gan på pengar från detta anslag hade minskat kraftigt. Mängden ansökningar
och de ansökta beloppen hade minskat kraftigt. Det är ett motiv som inte
utan vidare går att sopa bort. Vi konstaterade vad Viola Furubjelke sade,
nämligen att även om efterfrågan på pengar från anslaget har minskat, och
därmed anslaget minskas, bör man kunna ge seriösa, bra projekt och organi-
sationer stöd i samma omfattning som tidigare. Det finns då ingen rimlig an-
ledning att minska stödet till de stödvärda verksamheterna. Det är den slut-
satsen som utskottet har dragit. Därmed är det självklart att om UD:s be-
dömningar inte skulle hålla, dvs. att efterfrågan på pengar för seriösa projekt
ökar, får frågan tas upp till förnyad behandling i riksdagen igen. Men motivet
för nedskärningen är en minskad efterfrågan, och utskottet noterar detta.
För säkerhets skull har utskottet dessutom konstaterat att anslaget bör
kunna avlastas den internationella verksamheten. Många organisationer gör
mycket stora insatser med stöd från F 2-anslaget i krigszoner, t.ex. i det forna
Jugoslavien och i Somalia. Det är inte alldeles nödvändigt att använda F 2-
anslaget för detta ändamål. Här går det mycket väl att använda katastrof-
eller demokratianslaget. Det finns många andra resurser.
Om man avstår från den prutning på katastrofanslaget som Socialdemo-
kraterna vill göra, går det att utan vidare använda de resurserna till att finan-
siera fina fredsskapande insatser från frivilligorganisationer eller enskilda
organisationer i t.ex. Jugoslavien eller Somalia. På så sätt avlastas F 2-ansla-
get.
Sammantaget kan jag säga att vi är övertygade om att det med en sådan
omfördelning och med hänsyn till det som UD självt säger beträffande efter-
frågan på anslaget bör vara fullt möjligt att ge stöd till stödvärda insatser på
detta område på samma sätt som hittills.
Avslutningsvis vill jag apropå nydemokraternas reservation säga: Allt det
som man säger i reservationen och som Moquist sade från talarstolen om
vikten av effektivitet, om vikten av att reformera FN:s verksamhet, om vik-
ten av att svenska företag är aktiva vad gäller upphandling i multilateral
verksamhet osv. är helt okontroversiella ståndpunkter. Det är sådant som
alla är ense om. Det är inte någonting som vi behöver tvista om ytterligare.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utrikesutskottets
hemställan.
Anf. 64 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Pär Granstedt raljerar över att vi socialdemokrater vill visa
handlingskraft genom att flytta pengar mellan olika konton. Jag vill då erinra
Pär Granstedt om att vi för två veckor sedan fick en första redovisning av vad
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
75
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
Partnerskap för fred skulle innebära för Sverige. Det redovisades en mängd
åtaganden utan pengar. Tack vare socialdemokratiskt initiativ fick riksdagen
så småningom en skrivelse. Vi begärde också besked om finansieringen.
Pär Granstedt säger att vi socialdemokrater i vår motion samlat förslag om
den politik som i dag redan förs. Men politik utan ekonomi är bara ord. Med
förslaget om ett program för gemensam säkerhet vill vi samordna ekonomi
och politik. Vi vill ha lite ordning och reda på dessa frågor.
Vid tal om F 2-anslaget säger Pär Granstedt att vi är rörande eniga om
betydelsen av folkrörelsernas arbete. Men uppenbarligen är vi inte det. Vi
värderar det inte lika högt. Vi socialdemokrater är beredda till ett anslag
på 20 miljoner, medan Pär Granstedt har tillstyrkt en nedskärning med 10
miljoner kronor. Det motiverar han än en gång med att mängden ansök-
ningar har gått ned i antal. Men är det inte så, Pär Granstedt, att bara en
bråkdel av ansökningarna tidigare kunde bifallas? Jag är övertygad om att
det är välbekant, och det kommer att vara så även i fortsättningen. Vi skulle
ha kunnat öka andelen bifallna ansökningar; det är ingen brist på seriösa
ansökningar. Det har krävts en mycket hård prioritering vad gäller inläm-
nade ansökningar tidigare. I fortsättningen kommer det att krävas en ännu
hårdare prioritering. Och det kommer att begränsa organisationernas möj-
ligheter att arbeta.
Anf. 65 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är lite svårt att genomskåda den anslagskarusell som So-
cialdemokraterna vill genomföra för att visa handlingskraft när det gäller
frågan om gemensam säkerhet. Viola Furubjelke sade i sitt anförande att
anslaget på 164 miljoner kronor utgjorde nya och friska pengar. Det är något
som är lätt för ett oppositionsparti att föreslå. Men när jag läser reservatio-
nen uppfattar jag det som att pengarna för detta ändamål skall omdisponeras
inom Försvarsdepartementets anslag på förslag av ÖB. Men på denna punkt
kanske vi kan få en ytterligare förklaring.
Föreställningen att tillskottet på 164 miljoner kronor skulle utgöra den
stora skillnaden för om Sverige skall kunna göra insatser när det gäller att
skapa säkerhet i Europa eller inte är att hårdra det. Naturligtvis skall vi dis-
kutera finansieringen av ”Partnership for peace”; den frågan återkommer vi
till. Men jag konstaterar att det som Socialdemokraterna gör i allt väsentligt
är en stor omflyttning av anslag inom UD och Försvarsdepartementet, detta
för att enbart åstadkomma en verksamhet som redan bedrivs. Det tycker jag
inte är så oerhört heroiskt.
Vi är säkerligen ganska ense om vikten av att stödja den verksamhet som
bedrivs av de enskilda organisationerna. Jag noterar att det inte längre hand-
lar om att minska anslagen till de enskilda organisationerna, utan det hand-
lar om att höja dem. Det är väl bra. Men jag tror att vi kan åstadkomma det
även på den väg som utskottsmajoriteten anvisat, nämligen genom att i
större utsträckning än hittills utnyttja exempelvis katastrofanslaget och de-
mokratianslaget för den internationella delen av de enskilda organisationer-
nas verksamhet. Om vi tar hänsyn till den prutning på katastrofanslaget som
Socialdemokraterna vill göra kanske vi vid en total sammanställning skulle
76
upptäcka att utskottsmajoriteten får mer resurser till att stödja denna verk-
samhet än Socialdemokraterna med sitt alternativ.
Anf. 66 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Vi har i denna debatt talat om två olika anslag. Det ena an-
slaget gäller ett program för gemensam säkerhet, och det andra gäller F 2-
anslaget till folkrörelseorganisationer.
I det ena fallet säger Pär Granstedt att 164 miljoner kronor är småsummor
som flyttas hit och dit. I det andra fallet är 10 miljoner kronor en oöverkom-
lig summa att anslå till frivilligorganisationernas arbete.
De färska pengarna, de 164 miljoner kronorna, i vårt program redovisade
jag för i mitt inledningsanförande. De skulle kunna utgöra en svensk ”Peace
dividend”. Vi har krävt av många andra länder, framför allt av hårt ekono-
miskt trängda u-länder, att de skall anslå pengar till angelägna åtaganden
inom miljöområdet eller för att främja fred och säkerhet. Pengarna skall spa-
ras genom att dra ned det egna militära försvaret. Sverige skulle här kunna
gå före. Jag tycker inte det är oväsentligt. Det är också viktigt att man vet
hur mycket pengar vi har att röra oss med. Det är viktigt att vi har en bered-
skap, så att vi omedelbart kan svara på FN:s och ESK:s förfrågningar och
för den delen också på förfrågningar från Partnerskap för fred när de kom-
mer. Vi skall inte först då börja se närmare på hur finansieringen skall göras.
Vi vill så gärna. Men kan vi av ekonomiska skäl? Så kommer situationen
ungefär att bli om vi inte har ett anslag. Vi vill därför ha det samlade anslaget
för programmet för gemensam säkerhet. Av samma skäl vill vi att organisa-
tionerna skall få möjlighet att arbeta på den nivå där de kan främja detta
arbete.
Anf. 67 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag tycker fortfarande att Socialdemokraterna ägnar sig åt
att snurra runt med anslag. I reservationen talas det om att de 164 miljonerna
skall åstadkommas genom omfördelning inom Försvarsdepartementets an-
slag, om jag läser rätt innantill. Men det är möjligt att det föreligger någon
oklarhet i framställningen där. Det som jag dock kan konstatera är att det i
dag finns pengar i budgeten för de verksamheter som är aktuella inom detta
område. I huvudsak handlar i varje fall Socialdemokraternas förslag om att
flytta om dessa pengar. Jag tror inte att man med det får möjligheter till nå-
gon ny verksamhet.
Det som också gör det hela litet ihåligt är att Socialdemokraterna samti-
digt vill skära ned på andra anslag, exempelvis katastrofanslaget. Det ansla-
get är faktiskt också relevant för fredsbevarande insatser. Om man vid ett
helhetsgrepp ser på de samlade resurserna som regeringen ställt till förfo-
gande, resurser som kan användas både för fredsbevarande insatser inom
FN:s och ESK:s ram och för stöd till enskilda organisationer som bedriver
insatser i krigshärjade områden, upptäcker man att det som erbjuds och det
som Socialdemokraterna kan erbjuda på detta område är ungefär likvärdigt.
Resurserna redovisas bara under olika anslagsposter. Det är egentligen inte
så förfärligt mycket att bråka om.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
77
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
78
Anf. 68 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! På grund av det kalla kriget har säkerhetspolitiken och även
studierna i internationell politik ofta begränsats till att huvudsakligen gälla
frågor som rör öst-väst-konflikten. Också den s.k. svenska neutralitetspoli-
tiken var en produkt av sin tid, eftersom den fokuserade på risken för militär
invasion. Men det statiska tillstånd som karakteriserade det kalla kriget har
upphört. I stället har vi fått en dynamisk process, där världen söker efter en
ny ordning - en ordning som i mina ögon just nu verkar ganska kaotisk.
Världen har således lämnat bakom sig en situation med en stor, polarise-
rad konflikt, som hölls i schack med hjälp av terrorbalansen. I stället har
vi nu hamnat i en situation med en rad globala problem och konflikter av
varierande intensitet. Jag tänker särskilt på kriget i Bosnien-Hercegovina,
Kosovos utsatta läge och situation och de fruktansvärda och provocerande
handlingar som folket där är utsatt för.
Herr talman! En dynamisk omvärld kräver ett dynamiskt angreppssätt för
att på rätt sätt fånga innehåll och färdriktning i olika länders politiska utspel
och handlande. Ländernas ömsesidiga beroende av varandra har ökat dra-
matiskt under detta århundrade och kommer att öka, dels på grund av ett
stigande antal transnationella länkar - EU, ESK och PFP kan nämnas som
exempel -, dels på grund av samhällsproblemens tilltagande globala karak-
tär. Jag tänker bl.a. på frågor om arbetslöshet, utbildning, narkotika,
hiv/aids, prostitution, mänskliga rättigheter, kvinnors och barns utsatta läge
vid konflikter av olika slag, etniska gruppers situation - för att nu nämna
några frågor.
De studier som har finansierats via F 2-anslaget - information, studier och
forskning samt nedrustningssträvanden - har vid närmare granskning inte
riktigt hängt med i denna dramatiska förändring och präglas i vissa fall av
förlegat .tänkande från det kalla krigets dagar. I detta läge är det viktigt att
se över verksamheten, för att se om den kan bedrivas i någon annan form och
på ett annat sätt. De olika organisationernas studieresultat behöver också
granskas noggrannare, för att visa vilka organisationer som skall premieras
framför andra. Kds har i detta sammanhang pekat på att Liv och fred är en
organisation som bedriver ett seriöst arbete. Men det finns också andra.
I sammanhanget vill jag också peka på det som omnämns i betänkandet,
dvs. att det finns möjlighet att söka bidrag från SIDA, det s.k. demokratian-
slaget, och från anslaget som gäller bistånd genom folkrörelser och andra
enskilda organisationer. Där föreslås att det skall finnas ungefär 85 miljoner
kronor att hämta.
När det gäller aktiviteter i krigshäijade områden skall frivilligorganisatio-
ner dessutom efter ansökan kunna få ökat stöd över katastrofanslaget eller
andra anslag.
Såvitt jag kan förstå, är inga dörrar stängda för seriöst arbetande organisa-
tioner, utan tvärtom öppnas nya vägar för frivilliga och enskilda organisatio-
ners aktiviteter i den föränderliga och oroliga värld som vi lever i.
Herr talman! Socialdemokraterna vänder sig i motion U403 mot att F2-
anslaget överförs till Civildepartementet. Enligt min mening bör det genom-
föras, eftersom det främst är Civildepartementet som har hand om folkbild-
ning. Det är inte UD:s uppgift.
Ett ytterligare skäl att flytta över verksamheten till Civildepartementet är
att man skall undvika att, som Socialdemokraterna önskar, ta medel från ut-
rikesförvaltningens drift för att finansiera F-anslaget. Det får inte ske. UD:s
verksamhet blir än mer värdefull i framtiden och behöver alla medel för sin
verksamhet. Där finns t.ex. den sämst betalda departementspersonalen. Ut-
rikespolitiken blir alltmer viktig, i den internationaliserade värld vi går till
mötes. Därför är det bra med ett starkt UD.
Herr talman! Den s.k. tvärpolitiska barngruppen har väckt en motion som
behandlas i betänkandet. Motionen handlar i korthet om behovet av en
översyn av olika yrkesgruppers utbildning i barnkunskap. Motionen har bli-
vit välvilligt behandlad, och jag har inga invändningar.
Jag vill ändå lyfta fram det angelägna i att barnens situation inte glöms
bort i de sammanhang då olika länders problem och situation fokuseras. Det
är därför mycket viktigt att personal inför utlandstjänstgöring har och får en
gedigen kunskap om hur olika länder lever upp till barnkonventionen, som
de kanske undertecknat.
Personalen vid ambassader, konsulat och biståndskontor måste också ha
kunskaper om vårt lands lagar, som antiagalagstiftning och andra familje-
ärenden. Det är därför viktigt att se över deras utbildningar när det gäller
barnen och barnens situation.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet UU14.
Anf. 69 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Jag tror inte att det är nödvändigt att Margareta Viklund tar
i så kraftigt för att försvara ett sjukt förslag. Gör inte dygd av nödvändighe-
ten, skulle jag vilja säga. Jag vill fråga om Margareta Viklund verkligen hål-
ler fast vid formuleringarna om att folkrörelserna inte har hängt med och att
de bedriver ett arbete som präglas av ett förlegat tänkande från det kalla
krigets dagar. Är det så Margareta Viklund ser på arbetet inom FN-förbun-
det, Kvinnor för fred, Kvinna till kvinna och många andra organisationer
som hämtar sina bidrag från detta anslag?
Jag får det inte riktigt att gå ihop. Först försöker Margareta Viklund för-
ringa dessa organisationers arbete och därmed rättfärdiga neddragningen.
Sedan säger hon att de kan söka bidrag på en mängd andra konton. Jag
tycker att det är ganska oansvarigt; om organisationerna nu är så dåliga bör
de inte ha några andra möjligheter.
Min erfarenhet och min övertygelse säger mig att dessa organisationer gör
ett gott jobb. Det är också vad utskottsmajoriteten skriver i betänkandet.
Där lovordas organisationernas arbete som oerhört värdefullt, inte minst i
den förändrade utrikespolitiska situation som vi nu lever i.
Jag skulle därför vilja be Margareta Viklund förklara sig litet grand: Vad
är det i de här organisationernas arbete som är förlegat eller som hänger ihop
med det kalla krigets dagar?
Anf. 70 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Viola Furubjelke måste ha lyssnat på ett konstigt sätt till vad
jag sade. Jag har aldrig förringat någon organisations arbete. Jag pekade på
att utvecklingen i världen har förändrats, att situationen är en annan i dag
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
och att man därför måste anpassa sin verksamhet både när det gäller att ge
bidrag och när det gäller att bedöma bidragsgivning.
När det gäller de organisationer som Viola Furubjelke nämnde, har jag
aldrig uttryckt någon förringande tanke om deras aktiviteter. Däremot vi-
sade jag i mitt anförande på nya vägar att söka bidrag, dvs. inte den tidigare
statiska vägen. Det var det som mitt anförande gick ut på. Viola Furubjelke
kan läsa protokollet sedan om hon inte hörde ordentligt vad jag sade.
Anf. 71 VIOLA FURUBJELKE (s) replik:
Herr talman! Jag lyssnade noga på Margareta Viklunds inlägg. Nu säger
hon därtill att det är nya tider och nya förutsättningar för organisationerna.
För vad är det nya tider? Är det nya tider i förhållande till när de sökte bidrag
förra året? Eller är det nya tider i förhållande till när anslaget byggdes upp
i böljan på 80-talet?
Är det nya tider i dag jämfört med förra lördagen? Då hade Tvärpolitiskt
initiativ för Bosnien ett stort seminarium här i riksdagen, med pengar från
UD och med hjälp av många organisationer. Seminariet blev mycket lyckat,
och det spreds kunskap om just vad man kan göra för att främja fred och
utveckling och ett civilt samhälle i f.d. Jugoslavien. Vad är nya tider i det
perspektivet, Margareta Viklund?
Anf. 72 MARGARETA VIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Tiden är ju ny varje dag. Den nya tiden som jag pekade på
är dagens situation, utan terrorbalans och det kalla kriget. Vi befinner oss i
en dynamisk utvecklingsprocess utrikespolitiskt sett och på andra sätt. Det
gäller i det ena landet efter det andra. Det fordras, precis som Viola Furu-
bjelke pekade på, speciella insatser, från Kvinna till kvinna och från andra
organisationer. Där öppnas nya möjligheter att söka medel, i stället för bara
genom det anslag som tidigare har använts. Det var det som jag pekade på.
Anf. 73 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp anslagen till fredsorganisationerna.
Pär Granstedt sade tidigare att det är kärva tider och att man tyvärr måste
dra ner på anslaget. Jag hade kunnat gå med på det om man också hade dra-
git ner på försvarets budget med 30 %, vilket man nu har gjort när det gäller
fredsorganisationerna. Då hade det varit försvarbart.
Man drar på detta vis ner på ett anslag samtidigt som man ökar försvarsut-
gifterna. Jag kan inte få det att gå ihop. Riksdagen har ju ändå uttalat att
det skall vara ett promillemål.
Man kan i och för sig ifrågasätta om man verkligen skall vara beroende av
försvarskostnader och på det viset tycka att det är bra att försvarskostna-
derna stiger. Det tycker jag inte, men nu fanns i alla fall tanken på att det
skulle finnas en viss relation mellan dessa poster. Nu går man i precis motsatt
riktning. Det motsätter jag mig.
Jag vet inte om promillemålet över huvud taget finns kvar. Man säger att
man nu inte vill uttala det, eftersom det inte är aktuellt. Men jag hoppas att
det ändå finns kvar och att vi kommer att sträva efter det också i framtiden.
80
Då kan det bli en sådan koppling att det blir en större andel till fredsorgani-
sationerna.
Det är viktigt för framtiden och för att man skall kunna lösa konflikter
att man satsar på fredliga vägar. Just frivilligorganisationerna fyller en viktig
funktion. Jag skulle vilja nämna flera organisationer. Internationella kvinno-
förbundet för fred och frihet och Kvinna till kvinna gör viktiga insatser när
det gäller det forna Jugoslavien. Det gör också TFF, Transnationella stiftel-
sen för freds- och framtidsforskning, som är beroende av ett grundbidrag
från F 2-anslaget.
Jag vet inte hur det skall gå i framtiden. Skall dessa organisationer kunna
söka katastrofbistånd eller något sådant? De måste ju ändå ha ett grundbi-
drag. Annars raseras hela deras verksamhet. Det vore väldigt olyckligt.
När det gäller FN-förbundet säger man att man skall försöka se till att det
blir ett samlat grepp, att bidragen skall finnas på ett ställe. Det vore bra om
det vore så, i stället för att det är splittrat som nu. I utskottets betänkande
står det: ”Svenska FN-förbundet har resurser som gör det möjligt för förbun-
det att fungera som central organisation för information om FN i Sverige.”
Frågan är om FN-förbundet har resurser framöver. Kommer t.ex. grund-
bidraget att skäras ned också för FN-förbundet? Det är mycket oklart.
Jag skulle vilja ta upp Liv och Fred-Institutet. Margareta Viklund nämnde
det också. Det institutet gör mycket fina insatser just när det gäller Somalia.
Jag vet inte om Pär Granstedt tänkte just på Liv och Fred-Institutets insatser
i Somalia, att det var ett exempel på när man kan söka bidrag på annat håll.
Det viktiga för dessa organisationer över huvud taget är just att de har en
viss grundtrygghet. Frågan är hur de kommer att förfara när de har fått
denna 30-procentiga neddragning. Det står i utskottsbetänkandet att bidra-
gen skall lämnas på samma sätt som tidigare. Tidigare har hälften gått till
grundbidrag och hälften till projektbidrag. Om grundbidragen nu skall dras
ned med 30 % kommer många organisationer att få otroliga problem. Dess-
utom har de fortfarande inte fått reda på hur det blir med deras grundbidrag.
Budgetåret börjar den 1 juli. Det är en väldigt otillfredsställande situation
för alla dessa organisationer. De har ju anställda personer. Det tar 6 måna-
der från det att man har varslat de anställda innan man kan säga upp dem.
Det är verkligen inte tillfredsställande att få reda på sin budget i ett så sent
skede. Detta måste man på något vis komma till rätta med. Om man skall
göra drastiska nedskärningar måste man också ge organisationerna en rimlig
möjlighet att kunna anpassa sig till det.
Jag håller med Viola Furubjelke när det gäller redovisningen. UD skall ju
ställa krav på organisationerna. Jag har erfarenhet av hur det har varit. UD
har faktiskt inte riktigt haft ordning på redovisningarna. Det finns fall då det
inte är organisationerna som har fallerat utan faktiskt UD. Jag tror att jag
kan tala för fredsrörelsen när jag säger att en mer stringent hållning när det
gäller redovisningen är välkommen. Det är en självklarhet tycker jag.
Jag skulle vilja ta upp en sak till i detta betänkande, nämligen FN-delega-
tionen. Tidigare har någon från fredsrörelsen kunnat delta i FN-delegatio-
nen. Nu sägs det att det kommer att bli förändringar. Fackförbunden och
näringslivsorganisationerna har betalat vissa av deras representanter i dele-
gationen. När det gäller representation i större konferenser får man betala
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m. m.
inom Utrikes-
departementets
område
82
det med grundbidraget. Då tror jag att det blir svårt för fredsrörelsen att
kunna ha någon person med i FN-delegationen. Man måste se upp med den
frågan.
Anf. 74 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Låt mig börja med att instämma i det sista som Ingela Mår-
tensson sade. Det är givetvis viktigt att representanter för fredsrörelsen kan
delta i FN-delegationen på samma sätt som hittills. Jag har inte uppfattat att
det finns några förslag om att ändra på den punkten. Det är något annat med
stora fackliga organisationer och näringslivsorganisationer som har egna re-
surser.
Jag tycker också att det är synd att man inte har kommit med besked tidi-
gare när det gäller budgeten. Det har litet grand att göra med budgetbehand-
lingen i riksdagen. Det är naturligtvis svårt att ge besked innan riksdagen
har behandlat en fråga. Det är alltid ett bekymmer med den ordning som vi
nu har.
Det är viktigt att understryka att de verksamheter som Ingela Mårtensson
särskilt lyfter fram, dvs. fredsorganisationemas insatser i krigshärjade områ-
den och sådant, bör finansieras utanför F 2-anslaget. Det är den markering
vi gör. Dessa organisationer bör få sitt stöd från katastrofanslag. I vissa fall,
om det handlar om mer långsiktigt arbete, kan man tänka sig att de t.ex. får
bidrag från demokratianslag.
Jag håller med om att det är viktigt att organisationerna kan bibehålla sitt
grundbidrag. Om man gör på detta sätt innebär det att de resurser som finns
på F 2-anslaget framför allt kan utnyttjas till grundbidrag och till bidrag för
aktiviteter som riktar sig mot den svenska publiken, dvs. informationsinsat-
ser och möten m.m. i Sverige.
Jag vill också påminna om att jag inte motiverade nedskärningen med de
allmänna budgetrestriktionerna. Jag pekade på den allmänna situationen för
UD, men det gjorde jag inte apropå detta anslag. Jag anser inte att det pres-
sade budgetläget räcker som motivering för en så pass stor nedskärning som
det nu är fråga om. Den står inte i proportion till de nedskärningar i övrigt
som UD utsätts för. Det enda som kan försvara en prutning av denna stor-
leksordning är det som UD anför, nämligen att det är en minskad efterfrågan
på detta anslag. UD måste alltså kunna ge verksamheter och organisationer
stöd i samma omfattning som tidigare, eftersom nedskärningen motiveras av
en minskad efterfrågan.
Om man har gjort en felaktig bedömning av behovet av medel för detta
ändamål får man väl återkomma till riksdagen. Detta sade jag tidigare.
Jag sade inledningsvis att vi bör utnyttja de andra kanaler som finns för
att finansiera verksamheten i katastrof- och krigshärjade områden. Det är
särskilt viktigt.
Anf. 75 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det är drastiskt att dra ner 30 % på ett anslag på grund av att
det har varit en viss nedgång när det gäller ansökningarna till projektbidrag.
Projektanslaget är ju den ena hälften av F2-anslagct. Då är frågan: Hur
är det med grundbidragsansökningarna? Har det varit någon neddragning?
Varför redovisar ni i så fall inte det? Det är ju lika relevant som ansökning-
arna till projektbidragen. Det kommer att vara ännu besvärligare för organi-
sationerna om dessa bidrag dras ned drastiskt. Det kommer att göra att ba-
sen dras undan för organisationerna.
Om t.ex. TFF får ytterligare neddragningar på 100 000 försvinner den or-
ganisationen. Då finns det inga möjligheter att söka projektbidrag heller.
Grunden för att en organisation skall kunna finnas kanske just är att det
finns en viss basorganisation. Därför borde ni också ha tittat på ansökning-
arna till grundbidragen och kanske uttalat någonting om att det är viktigt att
man i detta läge gör en annan fördelning mellan grundbidragen och projekt-
bidragen, så att en större del av anslaget går till grundbidragen. Då drar
man, som sagt, inte undan fotterna för dessa organisationer.
Jag talade om FN-delegationen i slutet av mitt anförande. Ni skriver i ut-
skottsbetänkandet att man får bekosta större konferenser själv från grundbi-
draget. Jag var rädd för att det kanske skulle uppfattas som att man inte har
de möjligheter som man hade i somras vid konferensen för mänskliga rättig-
heter. Den fanns det möjligheter för NGO:s att vara med i, eftersom delta-
gandet bekostades genom UD-anslag. Jag hoppas verkligen att det skall vara
möjligt framöver också, inte minst när det gäller generalförsamlingen. Där
kan man ha någon representant från fredsrörelsen. Då kan man inte bara
utgå från att de skall bekosta detta själva från de bistånd som de har. Det
kan fackföreningar och näringslivet göra men inte fredsrörelsen.
Anf. 76 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! I det senare fallet delar jag helt Ingela Mårtenssons uppfatt-
ning. Men jag vill påminna om vad som sägs i betänkandet, nämligen att så-
väl projektbidrag som grundbidrag bör kunna ges på samma sätt som hittills.
Med det menar vi samma grad av stöd.
Eftersom vi samtidigt visar att man kan finansiera mycket av det som nu
stöds med projektbidrag utanför F 2-anslaget, utan att riksdagen i detalj läg-
ger sig i hur man fördelar anslaget, skulle jag tro att det kommer att finnas
förutsättningar att bibehålla grundbidragen på nuvarande nivå och kanske
ge mindre projektbidrag.
Jag delar uppfattningen att det är viktigt att prioritera grundbidragen i den
här situationen och att se till att de här organisationerna kan behålla en god
bas. Sedan skall de kunna få stöd för sina projekt dels från F 2-anslaget, när
det gäller verksamhet som framför allt riktar sig inåt i Sverige, dels från
andra UD-anslag, när det gäller internationell verksamhet i krigszoner och
kriszoner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Vissa anslag m.m.
inom Utrikes-
departementets
område
83
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
84
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU16 Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 77 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Kära åhörare! Detta är tredje gången vi i kammaren diskute-
rar regeringens östsamarbete. Det är tredje gången vi socialdemokrater
framför kärv kritik.
Sveriges östsamarbete saknar strategi. Sveriges östsamarbete saknar han-
teringsordning. Sveriges östsamarbete svarar inte mot den motsägelsefulla
postkommunistiska verklighetens utmaningar.
Tre gånger har vi bett regeringen samla riksdagen till en bred genomgång
av mål och metoder i vårt samarbete. Tre gånger har regeringen haft chansen
att komma med konstruktiva förslag i budgetpropositioner. Tre gånger har
riksdagens borgerliga majoritet, med Ny demokratis hjälp, drivit igenom en
budget och en hanteringsordning som inte tillfredsställer grundläggande
krav på hur ett östsamarbete bör se ut.
Låt mig i korthet precisera denna kritik.
1. Målen: Regeringen har undvikit varje rejäl måldiskussion. Vi social-
demokrater har uttryckt målen som behovet av
- att stärka den gemensamma säkerheten,
- att stärka demokratins kultur,
- att stödja en samhällsomvandling som är ekonomiskt, socialt och miljö-
mässigt hållbar.
I stället har chockterapins ideologi dominerat den moderatledda politi-
ken. ”Systemskiftesmålet” - så förenklat skriver utrikesministern i budget-
propositionen om vad vårt samarbete syftar till. Man tänker i systemschablo-
ner i stället för att utgå från de människor som måste engageras för att skapa
en levande demokrati och en social marknadsekonomi. Jag kan inte tro an-
nat än att det skulle gå att i denna riksdag få en bred samsyn om målen för
vårt samarbete.
2. Ingen konkretisering eller analys: Regeringen har på inget sätt försökt
operationalisera målen. Vad skall åstadkommas? Är det t.ex. en hållbar
energiförsörjning? Är det Östersjömiljön, och i så fall vad? Är det företa-
gandet? Eller är det något annat - den politiska, demokratiska och sociala
utvecklingen?
Vi har en samling projekt - många kan mycket väl vara bra - men vi har
inget sätt att veta vad regeringen vill, hur samarbetets effektivitet skall bedö-
mas. Regeringen har riksdagen veterligt inte publicerat någon land- eller re-
gionanalys eller sak- eller sektorsstudie som skulle styra öststrategin. Någon
samlad redovisning om hur biståndsmedlen faktiskt använts finns över hu-
vud taget inte. Från näringslivet och från enskilda organisationer har det
också framförts kritik mot den hanteringen.
3. Landval: Vi är överens om fokuseringen på Baltikum. Estland, Lett-
land och Litauen måste ges det främsta stödet. Sverige kan och skall här
spela en ledande roll. Däremot kritiserar vi att samarbetet med Polen negli-
gerats under lång tid. Allvarligt är att vi inte har ett ordentligt program för
S:t Petersburg och för nordvästra Ryssland. Ukraina och Vitryssland är två
andra länder i vår närhet som i det närmaste helt har nonchalerats i samarbe-
tet.
4. Hanteringsordning: Regeringen är själv uppenbarligen i högsta grad
medveten om vilken oordning som råder i östsamarbetet. Samarbetet är
splittrat på många olika delar av regeringskansliet och på minst 15 olika myn-
digheter. Det råder stor oklarhet i relationen mellan regering och myndig-
het. Det saknas politisk ledning. Obegripligt nog finns det t.ex. ingen stats-
sekreterare som ansvarar för samarbetet. Utrikesministern har själv påtagit
sig det ansvaret. Det säger sig självt att hon inte kan hinna med detta.
En följd av denna oreda är att stora summor står outnyttjade. Valutastö-
det om 300 miljoner kronor från 1992 har inte betalats ut. Reservationerna
vid budgetårsskiftet var 500 miljoner kronor, halva anslagsbeloppet. Av det
finansiella stödet om 800 miljoner kronor har utrikesministern redovisat att
34 miljoner kronor utnyttjats.
Efter krav från Socialdemokraterna då förra årets betänkande behandla-
des tillsatte statsrådsberedningen, inte utrikesministern, en utredning för att
se över ordningen. Utredningen kom. Den bekräftade oordningen, men den
ledde inte till någon handling från regeringens sida. I budgetpropositionen
konstaterades kort och gott att man hade olika uppfattningar inom rege-
ringen. Man lovade att komma med ett nytt förslag under våren som man
avsåg att genomföra utan riksdagens hörande. Denna idé har man emellertid
också gett upp och har i stället lämnat över hela frågan till en ny utredning,
som skall komma med sitt förslag i december.
Det är med stort beklagande som vi socialdemokrater tvingas konstatera
regeringens ovilja att söka en bred samsyn när det gäller mål, konkretisering
och hanteringsordning i östsamarbetet. Oavsett utgången av valet i höst
måste nästa riksdag och regering ta sig an detta. För Socialdemokraterna
kommer det att vara en av de viktigaste utrikespolitiska prioriteringarna.
Vi har i årets motion om östsamarbetet gett några riktlinjer och en rad
konkreta förslag om hur samarbetet borde utvecklas.
Först och främst föreslår vi ett program för gemensam säkerhet. Riksda-
gen kommer att diskutera detta program vid ett senare tillfälle. Det uppgår
till 1 300 miljoner kronor och finansieras över försvarsanslaget och andra de-
lar av utrikesdepartementets budget. Vi vill fördubbla det s.k. suveränitets-
stödet till Baltikum, från 60 miljoner kronor till 117 miljoner kronor, och
föra det till det föreslagna programmet för gemensam säkerhet.
Genom att aktivera de 300 miljoner kronorna som legat outnyttjade länge
vill vi nu därutöver göra följande prioriteringar:
- Ett nytt demokratistöd om 70 miljoner kronor. Det är vårt främsta för-
slag.
- Ett samordnat och ökat samarbete om miljö, energi och kärnsäkerhet.
- Ett ordentligt, långsiktigt mandat för BITS, kunskapsutvecklande bi-
stånd. Totalt 323 miljoner kronor. Det är 90 miljoner kronor mer än rege-
ringen föreslår.
- En ordentlig satsning på folkrörelsernas långsiktiga samarbete med det
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
85
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
civila samhället i Öst- och Centraleuropa. Vi föreslår totalt 77 miljoner
kronor. Det är 30 miljoner kronor mer än regeringens förslag.
- En satsning på kultur och utbildning genom Svenska institutet, totalt 60
miljoner kronor. Det är 15 miljoner kronor mer än regeringen föreslår.
Herr talman! Vi socialdemokrater står givetvis fast vid vår reservation.
Men av hänsyn till kammaren begränsar jag mig till att yrka bifall till reserva-
tionerna 1 och 2.
Anf. 78 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Ny demokrati inser att biståndsbehoven är enorma i världen.
Men vi behöver inte leta i fjärran länder för att finna de här behoven. De
finns på andra sidan Östersjön.
U-hjälpen måste ändras både till omfattning och inriktning enligt Ny de-
mokratis sätt att se. Vårt långsiktiga biståndsmål bör vara det av FN upp-
satta, nämligen 0,7 % av bruttonationalinkomsten. Inom den ramen skall
allt bistånd rymmas, både det till fjärran länder och det som går till våra
grannar på andra sidan Östersjön.
Regeringen fortsätter dock att behandla biståndet till Central- och Öst-
europa under en särskild titel: Samarbete med Central- och Östeuropa. Att
dela upp biståndsanslagen på utomeuropeiska länder - utvecklingsländer -
och europeiska länder - samarbetsländer - är märkligt inte minst mot bak-
grund av att åtta länder i det forna Sovjetunionen numera har utvecklings-
landsstatus.
Uppdelningen synes mer vara ett sätt att manipulera det svenska folket att
tro att vi endast lämnar bistånd motsvarande 0,93 % av vår BNI. Det totala
biståndet, inklusive det till Central- och Östeuropa, uppgår till 1 % eller
överstiger det s.k. enprocentsmålet.
Herr talman! Vi i Ny demokrati anser att det behov av investeringar i län-
dernas infrastuktur som finns bör främjas genom u-krediter. U-krediterna,
som nu är förbehållna u-länder, bör inriktas på infrastuktur och miljö. Vi
anser att u-krediterna också skall kunna nyttjas för projekt i de baltiska sta-
terna, i Polen och i samtliga OSS-stater.
Om u-krediter kunde nyttjas även för projekt i Baltikum, Polen och Ryss-
land skulle det leda till positiva effekter också för svenskt näringsliv. Vi anser
att biståndsanslagen i större utsträckning skall avse samarbetet med Balti-
kum, Öst- och Centraleuropa.
Vi konstaterar att regeringen inte gjort någon omorientering av biståndet
från Afrika, Asien och Latinamerika till Baltikum, Central- och Östeuropa.
Vi anser att hälften av det totala biståndet inom C- och G-anslagen skall ges
till länder i vårt närområde. Vi måste dock konstatera att en mängd ingångna
fleråriga multilaterala avtal innebär att detta mål inte kan uppnås budgetåret
1994/95.
Regeringen föreslår att 996,5 miljoner kronor avsätts för samarbete med
Central- och Östeuropa - det s.k. G-anslagct. Vi i Ny demokrati föreslår att
G-anslaget skall vara 2 miljarder, dvs. en fördubbling. Vi vill samtidigt kraf-
tigt minska C-anslagct, dvs. bistånd till utomeuropeiska länder.
Under C-anslagct återfinns kontot för katastrofer och återuppbyggnad
86
m.m. Vi anser att övervägande delen av anslaget skall nyttjas för insatser i
Central- och Östeuropa.
Herr talman! Vi i Ny demokrati anser att merparten av det av oss före-
slagna G-anslaget på 2 miljarder skall utnyttjas för insatser i Polen och i de
baltiska staterna. Insatserna i Baltikum bör främst avse olika miljöåtgärder,
medan insatserna i Polen bör avse såväl vägbyggen som miljöinsatser.
Vi föreslår ett utvidgat tekniskt samarbete i avsikt att överföra kunnande
till länderna på andra sidan Östersjön. Kompetensutveckling och kunskaps-
överföring är viktiga element för att få i gång ekonomisk utveckling. Genom
den strategin vill vi skapa större möjligheter för svenska företag att få statliga
investeringsgarantier och exportkreditgarantier. Svenskt näringsliv skulle
därmed våga satsa rejält i Polen, Baltikum och S:t Petersburgområdet.
Bristen på energi i de baltiska staterna är mycket stor. Man är nästan helt
beroende av import för att klara sin energiförsörjning. På grund av att Ryss-
land ställer krav på betalning i hårdvaluta tvingas man införa hårda sparkrav
på energin. Man ransonerar inte bara hushållens eneregikonsumtion utan
även industrins. Bristerna i distributionsnätet är också stora.
Det krävs investeringar såväl i materiel som i kompetensutveckling och i
kunskapsöverföring. Sverige kan spela en stor roll om vi verkligen vill. Vi
har kunskaper och teknik. Låt oss visa att vi också har ambitioner!
Vid sidan av högteknologiprojekt inom energisektorn bör vi också försöka
utveckla projekt med en produktionsteknik som fungerar i länder med svagt
utvecklad infrastruktur och med liten tillgång till service och underhållstjäns-
ter.
Vi anser att Sverige inte minst mot bakgrund av den accelererande
svenska arbetslösheten bör avsätta rejäla belopp för bundet bistånd. Det är
inte rimligt att bistånd till främmande länder används för köp av utländska
produkter när den svenska hemmamarknadsindustrin går på tomgång.
Obundet bistånd innebär att mottagarländerna själva väljer var de vill
göra sin upphandling. Sverige lämnar jämfört med andra givarländer en stor
del av sitt bistånd obundet. Det innebär att svenska industrier missgynnas i
förhållande till utländska.
Vi anser att det är viktigt att man i samarbete med de baltiska staterna
utnyttjar svenskt småföretagarkunnande och svensk kompetens.
Vi har kunskaper och stor erfarenhet av vatten- och avloppsrening. I
Östersjön släpps det i dag ut ofantliga mängder miljöavfall utan någon som
helst rening. I den nuvarande lågkonjunkturen är det sannolikt att de kun-
skaper och erfarenheter som finns i svenska företag försvinner i brist på ar-
betsuppgifter.
Genom svenska biståndspengar, öronmärkta för reningsanläggningar,
skulle svenska konsulter och tekniker kunna fortsätta med det angelägna ar-
betet att göra rent i vårt närområde. Det är också viktigt att Östersjöstaterna
samverkar och samordnar sina resurser för att rädda Östersjön.
Av det svenska biståndet är en mycket liten del bundet till leveranser från
svensk industri. Vi anser att den andelen skall öka.
Regeringen skriver i sin miljöbudgetproposition att stöd till avloppsre-
ningsanläggningar är ett kostnadscffektivt sätt att förbättra miljön i Öster-
sjön. Vi har uppgifter från Världsnaturfonden som säger att floden Wisla-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
87
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
88
en flod som rinner upp i Karpaterna och mynnar ut i Gdanskbukten - står
för över hälften av föroreningar i Östersjön. En investering i en reningsan-
läggning för en stad med cirka 100 000 invånare lär enligt uppgifter från indu-
striföreträdare kosta omkring 75 miljoner kronor.
Ny demokrati föreslår att BITS tar initiativ till att en sådan investering
kommer till stånd och att man från BITS:s sida tar kontakt med organisatio-
ner, företag och myndigheter för att genomföra ett reningsanläggningspro-
jekt i Polen vid floden Wisla.
Detta skulle ge order till ett hundratal olika leverantörer i Sverige. Om ett
projekt kommer till stånd får det effekter också för vår inhemska sysselsätt-
ning.
I detta sammanhang vill vi påminna om den räddningsplan på 20 år för
Östersjöns rening som utarbetats av länderna kring Östersjön. Man pekar i
sin plan bl.a. på våtmarkernas betydelse för att minska kväve- och fosfor
utsläpp i Östersjön. Det kväve som finns i vattnet binds effektivt i våtmarker
när vattnet sipprar fram långsamt. Den utdikning som utrotat de naturliga
våtmarkerna har gjort stor skada i naturen.
Ny demokrati vill också föreslå att svenska biståndsmyndigheter - BITS
och Swedecorp - tar initiativ till samverkan med Världsnaturfonden, som nu
på olika sätt driver på arbetet för att rädda Östersjön. Man har från Världs-
naturfonden pekat på behovet av att bevara våtmarken i Matsaluområdet i
västra Estland, liksom att skydda kustlagunerna i södra och sydöstra Öster-
sjön. Världsnaturfonden har också initierat en omfattande kartläggning av
viktiga naturskyddsområden i Baltikum.
Men det råder brist på kapital. Ibland behövs mycket små belopp för orga-
nisationsstöd. Det kan röra sig om kontors- och lagerlokaler, men det behövs
också pengar för expertutbyte och forskningsutrustning.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar kontakter mellan
svenska och polska myndigheter och företag så att de projekt vi har skissat
kan komma i gång. Stöd till de åtgärder vi föreslår bör utgå från G-anslaget -
samarbete med länder i Central- och Östeuropa - eller eventuellt C 5-ansla-
get - utvecklingssamarbete genom BITS.
Ett övergripande samarbete har inletts mellan de 4 nordiska länderna och
Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ryssland, Vitryssland och Tyskland. Man
har bildat en samordningsgrupp, ”Group of Focal Points”, och man har ett
samordningskontor i Karlskrona - det s.k. Östersjöinstitutet.
Man arbetar nu med ett projekt som heter ”Vision & Strategies around
the Baltic Sea 2010”. Vid sekelskiftet beräknas 10-15 % av Sveriges utrikes-
handel ske med Baltikum och Ryssland, vars utrikeshandel med Sverige
ökar med 30-35 % per år.
Österuropas export till EU ökar i dag med ca 20 % per år. Dessa siffror
pekar på ett framtida behov av goda kommunikationer - inte minst av för-
bättrade godstransporter.
Herr talman! Ett av Östersjöinstitutets stora program är ett planerat mo-
torvägssystem från Stockholm/Oslo/Köpenhamn via Karlshamn/Karlskrona
ut i Europa via Gdynia/Gdansk-Warszawa-Bratislava-Budapest-Belgrad-
Aten. Sidolänkar går dels utmed baltiska kusten - Via Baltica - till Tallinn
och S:t Petersburg, dels till Berlin i väst och Minsk i Öst, dels till Dresden i
väst och Kiev i öst. Från Bratislava går en länk vidare till Venedig, och från
Belgrad går en sista länk till Istanbul och Ankara.
Elva länder är med i projektet. Sverige är endast med som observatör. In-
ternationell finansiering sker främst genom EBRD, dvs. European Bank of
Reconstruction and Development. Programmet heter Tem Scandinavia.
Man har konstaterat dels att nuvarande vägnät i väst för nord-sydgående
transporter är överbelastat, dels att utvecklingen i öst med växande ekono-
mier kommer att kräva goda vägförbindelser. Kommunikationerna mellan
Polen och Tyskland har fyrdubblats sedan Berlinmurens fall.
Viktigast för Sverige, Norge och Danmark är att medverka i byggandet av
en motorväg mellan Gdynia/Gdansk och Warszawa. Söder om Warszawa
finns det redan i dag vägar med fyrfilig motorvägsstandard. När avsnittet
Gdynia/Gdansk-Warszawa är klart har vi utomordentliga möjligheter att
konkurrera på den östeuropeiska marknaden.
Ytterligare ett stort vägprojekt är på gång. Det är Via Baltica, vars huvud-
stråk går mellan Tallinn och Warszawa - 969 kilometer. Ett kuststråk går från
Riga till Kaliningrad. Ryssarna är nu i full färd med att bygga motorväg mel-
lan Kaliningrad och den polska gränsen, men mycket återstår tyvärr för väg-
avsnittet från rysk-polska gränsen till staden Elblag i nordöstra Polen.
Hela Via Baltica-projektet är en uppgradering av den fyrfiliga väg som
Tyskland arbetade med under åren 1932-1938. Dåtida intentioner var att vä-
gen skulle vara fyrfilig, men av skilda anledningar gjordes den bara tvåfilig.
De flesta av de 83 broarna byggdes för fyrfilig trafik.
Svenska Sweroad har gjort en omfattande studie av vägnätet vad gäller
Via Baltica i allmänhet och vägavsnittet Kaliningrad-Elblag i synnerhet.
Man har pekat på vikten av att bistå Polen med att iordningställa vägavsnit-
tet Kaliningrad-Elblag, eftersom de nordiska länderna då skulle få goda
möjligheter till snabba och bra godstransporter i Baltikum. För Sverige är
det viktigt att såväl Tem Scandinavia som Via Baltica kommer i gång i Polen.
Polen behöver dock ekonomiskt stöd för sina vägprojekt. Svenska bi-
ståndsmyndigheter bör därför initiera kontakter mellan svenska och polska
myndigheter och företag så att vägprojekten kommer i gång och får svenskt
stöd antingen via G 1-anslaget eller via det tidigare nämnda C5-anslaget.
En biståndssatsning på vägprojekten Tem Scandinavia och Via Baltica
måste naturligtvis samordnas med en uppgradering av det svenska vägnätet
mot Karlshamn/Karlskrona.
Svensk trähusindustri befinner sig i en svår kris. Många människor riske-
rar att mista sin anställning. Många trähustillverkare har fått slå igen fabriks-
portarna för gott. Produktionskapacitet och kunnande som kan komma att
efterfrågas i senare skede slås ut. Svackan för trähusindustrin är av över-
gående natur, men i avvaktan på en ökad inhemsk efterfrågan bör kapacite-
ten nyttjas för bundet bistånd - främst till de baltiska staterna. Vi har både
råvara och kunnande. Marknaden ligger runt knuten.
Genom att utnyttja ledig industrikapacitet i Sverige för att producera hus,
främst i Baltikum, skulle vi till en låg samhällsekonomisk kostnad kunna
hjälpa våra grannar på andra sidan Östersjön. Ekonomiska beräkningar från
företrädare för svensk trähusindustri har visat att Sverige skulle kunna leve-
rera byggsatser till 1 000 enkla småhuslägenheter på 50 kvadratmeter för en
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
89
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
90
kostnad av ca 90 miljoner kronor. Det skulle ge arbete för 50 personer i den
svenska småhusindustrin under ett år, samt för två eller tre gånger så många
i samhället i övrigt. Man skulle skapa jobb för 150-200 arbetslösa svenskar,
samtidigt som montering, grundläggning m.m. skulle ge välbehövliga jobb i
Baltikum. Självfallet skulle våra samarbetspartner också få inblick i svensk
produktionsteknik.
Så småningom lär sig balterna vår produktionsteknik och kan starta egen
tillverkning och då också nyttja egen skogsråvara.
Biståndsbehovet är stort inom många sektorer i Baltikum. Det kalla kli-
matet och energibristen gör behovet av bra bostäder stort. I utvecklingen
mot en hållbar demokrati är primära behov som tillgång till mat, kläder och
bostäder av största vikt.
Vi föreslår att svenska biståndsmyndigheter initierar kontakter mellan
svenska och polska myndigheter och företag så att skisserade trähusbygg-
nadsprojekt kan komma i gång.
Svenska företag står nu i kö för att investera i Baltikum och Ryssland. I
Ryssland fokuseras intresset främst till S:t Petersburgområdet. Behovet av
exportkreditgarantier är enligt välinitierade ekonomer mycket stort.
Vi föreslår att exportkreditgarantiramen höjs från 1 till 4 miljarder. En
höjning till 4 miljarder är ett första realistiskt steg för att möta behoven från
svensk industri. Den aktuella tidsperioden, som i budgeten är ett år, kan
medföra svårigheter att utnyttja en större ram än nämnda 4 miljarder.
Herr talman! Vad gäller delposterna i samarbetet med länderna i Central-
och Östeuropa har regeringen föreslagit ett anslag om 756 499 000 kronor.
Vi i Ny demokrati föreslår att det anslaget höjs till 1 309 999 000 kronor. För-
utom ett symboliskt belopp om 1 000 kr för täckande av eventuella förluster
inom Central- och Östeuropabiståndet föreslår vi att avsättning för förlust-
risker vad avser garantiåtagandet sker enligt regeringens modell, dvs. med
15%.
Vi noterar dock att många bedömare anser att en avsättning om 15 % är
alldeles för stor, varför vi varit mycket tveksamma när vi följt regeringens
bedömning. Anslaget skulle behöva höjas med 450 miljoner till 690 miljoner
kronor, om vi följer regeringens linje.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till våra reservationer nr 5,
7, 8 och 9. Vid bifall till reservation nr 7 yrkar jag också bifall till reservation
nr 11. Jag yrkar slutligen bifall till reservation nr 10.
Anf. 79 PEETER LUKSEP (m):
Herr talman! ”Tomma tunnor skramla bäst.” Det är ett talesätt som man
kommer att tänka på när man lyssnar på Pierre Schoris litania över östsamar-
betet. I de socialdemokratiska reservationerna anvisas inte ett öre mer än i
regeringens förslag. I de socialdemokratiska reservationerna finns det egent-
ligen ingen annan länderfördelning än i regeringens förslag. Möjligen före-
slås i de socialdemokratiska reservationerna förändrade administrativa in-
delningar och arbetssätt för östsamarbetet, men det är inte så mycket att an-
vända så stora ord om i så många reservationer. Det händer kanske emel-
lanåt i riksdagen att man reserverar sig mer för reserverandets egen skull,
men sällan så mycket som i det här fallet.
Det är kanske för att lägga dimridåer omkring det egna förflutna i denna
fråga som man gör detta. Jag lade märke till att Pierre Schori sade att riksda-
gen nu för tredje gången diskuterar östsamarbetet. Mig veterligt diskutera-
des det redan under den förra riksdagsperioden, men då var regeringsförsla-
gen på en penganivå motsvarande en tredjedel av den nuvarande. Det är
kanske litet genant för den f.d. kabinettssekreteraren att han inte då kom på
tanken att det kunde ha varit nyttigt att öka ramen.
Jag tror dessutom att socialdemokraternas reservationer i grunden inte
har så mycket att göra med östsamarbetet. Jag tror att mycket av orsakerna
till rallarsvingarna ligger i en besvikelse över utvecklingen i Östeuropa.
Många av oss minns hur socialdemokraterna för några år sedan förklarade
hur Östeuropa skulle slå in på en Sverige-inspirerad tredje väg. Det var en
stark övertygelse och förhoppning, och det blev en stark besvikelse. Alltef-
tersom vidden av den östeuropeiska katastrofen uppdagats - jag menar nu
inte det politiska förtrycket utan det planekonomiska misslyckandet - och
blivit alltmer uppenbar för alla pulvriserades också resterna av det socialis-
tiska fundamentet till den socialdemokratiska förhoppningen om en tredje
väg.
Under en kort tid fanns det onekligen förespråkare för en tredje väg i Öst-
europa. Det var gamla kommunistpampar som insåg vad klockan var slagen
och som ville rädda vad som räddas kunde av eget rykte och egen makt. De
skulle reformera socialismen till något bättre. Men deras tid blev kort. Den
tredje vägen dansade en sommar i de flesta östeuropeiska länder. Det finns
också undantag, som jag skall återkomma till.
Icke desto mindre samlas nu tredje-vägen-romantiker och kvardröjande
socialister, däribland tydligen socialdemokrater i denna kammare, till ett
korståg mot vad man kallar chockterapi. Men vad är chockterapi? Om man
med chockterapi menar snabba, genomgripande och konsekventa reformer,
är det egentligen överflödigt att fortsätta den teoretiska diskussionen i äm-
net. De östeuropeiska ländernas olika val av reformstrategier ger en tydlig
verklighet att studera.
Länder som Tjeckien, Polen, Estland och Lettland har genomfört snabba
och drastiska reformer och även nått snabba och drastiska resultat. Få påstår
i dag att chockterapin lett till elände i dessa länder. Däremot påstås den göra
det i Ryssland, ett land som i jämförelse med Tjeckien eller Estland reforme-
rats påfallande litet. Om något måste man dra slutsatsen att det är bristen
på reformer i Ryssland som är problemet. Det blir ännu tydligare om man
jämför Ryssland med länder som Ukraina, Vitryssland och Moldavien, som
reformerats ännu mindre än Ryssland. Trots fullständig avsaknad av ”chock-
terapi” framstår livet ännu eländigare i dessa länder än i Ryssland.
Så kan man kanske också förklara stämningarna på t.ex. Krim, där det
tidigare fanns en majoritet för ett självständigt Ukraina men där man nu -
av allt att döma av ekonomiska skäl - söker sig i riktning mot Ryssland. Lika-
ledes kan man se Vitrysslands orientering mot att komma tillbaka till rubel-
zonen som ett uttryck för att människor föredrar de vissa reformernas Ryss-
land framför den gammalkommunistiska stagnationen i det egna landet.
Vi kan se på ett näraliggande exempel. Bara 20 mil från denna kammare
finns ett av Europas mesta - låt oss kalla det så - chockterapiländer, Estland.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
91
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
92
Stick i stäv mot råden från en rad internationella försiktighetsivrare genom-
förde man där för snart två år sedan en drastisk valutareform. Sedan dess
har Estland haft den stabilaste valutan norr om Tyskland. Man genomförde
en närmast total handelsliberalisering. Sedan dess har man haft balans,
t.o.m. överskott, i utrikeshandeln, tillsammans med en drastisk omoriente-
ring från Sovjethandel till västhandel. Man har genomfört mycket liberala
regler för bolagsbildande och för utländskt ägande.
Nu har Estland en av de högsta siffrorna per capita beträffande utländska
investeringar och en av de lägsta arbetslöshetssiffrorna i Östeuropa. Pen-
ningmängden hålls rigoröst i balans. Inga ”mjuka krediter” ges för att rädda
sysselsättningen i gamla sovjetiska industrikolosser. I gengäld expanderar en
privat sektor av småföretag snabbare än vad arbetslösheten ökar i de gamla
industrierna. Man har hållit statsbudgeten i rigorös balans. Estland är ett av
få länder i Europa utan underskott i statsbudgeten. Priset för detta är onekli-
gen att t.ex. pensionerna hållits och hålls på en låg nivå. Men även om pen-
sionärerna i Estland alldeles uppenbart har det besvärligt, ibland mycket be-
svärligt, har de i dag pensioner som är tre gånger högre än de ryska pensionä-
rernas som bara för två år sedan låg på samma nivå.
Många bedömare pekar på att Estland såvitt man kan se haft en tillväxt
som tillhör de allra högsta i Europa under sista kvartalet förra året och under
detta år.
I UD:s pressklipp häromdagen kom två artiklar - från de relativt välan-
sedda publikationerna Newsweek och Frankfurter Allgemeine - där man be-
skrev, och berömde, Estlands snabba reformer. När man läser socialdemo-
kraternas kritik mot det svenska stödet till en sådan politik och hör Pierre
Schoris utfall mot chockterapi och systemskifte, måste man fråga: Vilken
chockterapi skulle Estland eller för den delen också Tjeckien, Polen eller
möjligen Lettland ha avstått ifrån? Från den strama penningpolitiken? Från
budgetbalansen? Från handelsliberaliseringen? Från nyföretagandet? Vil-
ken s.k. chockterapi är det som har varit felaktig?
Förhoppningarna om att finna proselyter till den tredje vägen låg väl också
till grund för socialdemokraternas ursprungliga intresse för östsamarbete.
Här skulle utbildas i den svenska biandekonomins, den svenska socialdemo-
kratins förträffliga mekanismer. Ingen Åmanlag, ingen generalklausul i skat-
telagstiftningen skulle gå Östeuropa förbi.
Första insatsen under den socialdemokratiska regeringens östbistånd var
mycket riktigt utbildning av skatteadministratörer. Samma anda präglar de
omdisponeringar som socialdemokraterna nu vill göra i östbiståndet. Det
skall inte vara så mycket exportgarantier och investeringsgarantier, det skall
inte vara så mycket stöd till uppbyggande av bank- och finansväsende i de
baltiska staterna, det skall inte vara någon handelshögskola i Riga. I stället
skall det vara mer till våra bidragsrika folkrörelser, det skall vara mer till
branschstudier och goda svenska exportråd via BITS, och det skall vara mer
centralplanering av biståndet - en hederlig planekonomisk reflex.
Jag tyckte mig höra Schori kräva en statssekreterare för östbiståndet. Vil-
ket jubel det måste leda till i brödköerna i Kiev eller bland småföretagarna
i Tallinn!
Herr talman! Vad gäller socialism tror jag att det är Sverige som har mer
att lära av Östeuropa än Östeuropa av Sverige. Jag är därför glad att kunna
konstatera att regeringens program, det tredje i det utfästa treårsprogram-
met som omfattar 1 miljard kronor om året, nu kan fullföljas genom ut-
skottsmajoritetens förslag. Det är också värt att påpeka att genom att insat-
ser tillkommit utanför UD:s budget är programmet i realiteten uppe i när-
mare en och en halv miljard kronor per år.
Jag ser programmet som en symbol för det svenska folkets stora intresse.
Med respekt för de svårigheter och brister som onekligen finns i ett program
som upprättats på relativt kort tid och som även har samband med den
mycket snabba utvecklingen i de länder det gäller - till länder dit man bara
för något år sedan behövde skeppa över hjälpsändningar med mat åker folk
från västvärlden i dag för att shoppa - kan vi konstatera att Sveriges bidrag
varit såväl högst påtagligt som mycket uppskattat i våra samarbetsländer.
Östsamarbetet är en del i en politik som böljar med det politiska stödet till
demokratisering och reformer i Östeuropa och till de baltiska ländernas och
för all del också andra östeuropeiska staters oberoende.
Det viktigaste inslaget i politiken för östsamarbetet har för mig varit den
snabba utvecklingen av handeln som Sverige och berörda länder kunnat
uppvisa. På två år har handeln mellan Sverige och Estland tiodubblats och på
tre år närmare hundradubblats. Liknande siffror gäller för Lettland. Något
mindre men också mycket kraftiga ökningar ser vi också för Polen, Litauen
och en del andra länder. Detta om något är en politik som ger de östeuro-
peiska ekonomierna möjlighet att komma ut ur det elände som Sovjetsyste-
met lämnade efter sig.
Utan att på något vis acceptera den kritiska syn på östsamarbetet som so-
cialdemokraterna gör sig till talesmän för vill j ag ändå konstatera att en över-
syn av detta samarbete nu har kommit i gång som ett led i att förbereda nästa
treårsprogram eller i varje fall ett östsamarbete efter treårsprogrammets slut
om ett drygt år. Det finns många skäl för en sådan översyn. Det finns inget
program som inte har brister. Program som har tillkommit under så hastiga
omständigheter och i en så föränderlig omvärld kommer naturligtvis att be-
höva förändras och förbättras, men det är förbättringar från en stark och bra
nivå i ett bra program, som jag tror att vi har anledning att se positivt på.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 80 NILS T SVENSSON (s):
Herr talman! Jag vill ge några kommentarer när det gäller hanteringen av
vårt bistånd till Öst- och Centraleuropa.
Som har nämnts tidigare är det i dag flera departement som fattar beslut
om östbiståndet. Det betyder att fler än 15 olika myndigheter direkt har i
uppdrag att ansvara för biståndsprogram. Det är möjligt att alla har en viktig
roll att spela, men det är också helt klart att ingen har en tillräcklig överblick.
För våra samarbetsparter i österled kan det inte vara lätt att möta denna
oordning och själva försöka styra utformningen av det bistånd som ju till slut
skall svara mot deras behov. All biståndserfarenhet visar nämligen att det
bara är insatser för vilka mottagaren själv tar ansvar och som man känner
som sina egna som blir lyckade biståndsprojekt. Då måste vi naturligtvis ha
en ordning som möjliggör detta.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
93
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
Det som är helt avgörande är alltså att få till stånd en klar arbetsrelation
mellan myndigheter och regering. Det kan vara motiverat med några fall av
specialuppdrag som handhas direkt av regeringen, men för de många olika
långsiktiga insatserna är det nödvändigt med en tydlig beredningsgång och
ett tydligt myndighetsansvar för att man skall kunna göra bedömningar av
olika förslag om insatser, kostnadseffektivitet, uppföljning och liknande.
Det gäller hela den proffesionalism som krävs för att organisera ett samar-
bete mellan svenska parter och ett mottagarland i utveckling.
Den myndighet som har denna roll är BITS. BITS har nu under mer än
fyra år arbetat med att hantera den centrala delen av vårt samarbete med
Central- och Östeuropa. Det bistånd som förmedlas av BITS är störst, och
det har växt varje år. Nu erkänns också BITS roll i regeringens proposition.
Det långsiktiga uppdraget vill regeringen emellertid inte uttala sig om. I stäl-
let talar man fortfarande om bildandet av en ny myndighet. Den här attity-
den är onekligen märklig.
Den översyn av östsamarbetet som gjordes på uppdrag av Statsrådsbered-
ningen har gett upphov till ett förslag om bildandet av en ny beredning för
östsamarbetet, en beredning som kallas BÖS. Det visar sig att det råder
mycket delade meningar om detta. Vi socialdemokrater har bestämt vänt oss
emot en sådan ordning. Förslaget innebär i praktiken att man skulle tillsätta
en statssekreterargrupp med beredningsansvar - allt och inget, på tvärs mot
svensk förvaltningstradition. Det skulle ofelbart leda till större oklarheter.
Vi menar i stället att regeringen äntligen bör göra klart att BITS är den
centrala myndigheten när det gäller vårt östbistånd. Därutöver har naturligt-
vis en rad andra myndigheter ansvar, men BITS bör tillerkännas det mandat
som man i dag i praktiken försöker arbeta efter.
Programmen måste givetvis hållas samman inom regeringskansliet. Det
kan lösas på olika sätt, men uppenbart är att en integrering av östsamarbete-
tet med UD:s avdelning för internationellt utvecklingssamarbete är det mest
rationella. Vi förordar en sådan ordning. Samtidigt måste givetvis den kom-
petens som finns i varje del av regeringskansliet tas till vara och utnyttjas i
olika former.
Det är inte bara vi socialdemokrater som riktar denna starka kritik mot
regeringens hanteringsordning. När vi i fjol behandlade östbiståndet kunde
jag i mitt inlägg hänvisa till ett par ledande folkpartisters hårda kritik av han-
teringsordningen. Jag kunde också hänvisa till den s.k. Engblomska utred-
ningens synpunkter, som de framfördes.
I år har vi fått höra företrädare för Industriförbundet uttala stark kritik i
detta ärende, och man föreslår att BITS blir den myndighet som har att
handlägga östbiståndet för att samla ihop trådarna och få effektivitet och
ordning.
I en motion av Ingbritt Irhammar och andra centerpartister med anknyt-
ning till utrikesutskottet skriver man: Vi anser att nuvarande organisation,
med den mängd olika institutioner och myndigheter som handhar samarbets-
insatserna för Östeuropa, är otillfredsställande. Även samordningen inom
regeringskansliet måste förbättras. Man fortsätter: En förbättrad samord-
ning är av betydelse för att även tydliggöra regeringens mål för östsamarbe-
94
tet. Det är av betydelse för att vägleda de svenska institutionernas agerande
när de skall ta ställning till olika projektansökningar.
Jag ser på talarlistan att Ingbritt Irhammar skall gå upp i talarstolen litet
senare. Det vore intressant att höra henne kommentera de mycket mycket
kritiska synpunkter som framförs i centerns motion. Detta är ytterligare ett
stöd för den kritik som vi genom åren har riktat mot hanteringen av dessa
biståndsinsatser.
Eftersom Lars Moquist yrkade bifall till samtliga Ny demokratis reserva-
tioner vill jag, för att inga komplikationer skall uppstå, avsluta med att yrka
bifall till alla socialdemokratiska reservationer. Lars Moquist inkluderade
även en socialdemokratisk reservation i sitt yrkande. Jag yrkar alltså bifall
till samtliga socialdemokratiska reservationer.
Anf. 81 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Herr talman! Enligt regeringens proposition och utskottsmajoritetens text
i betänkandet är det fyra mål som ligger till grund för det svenska östbistån-
det. Det är att stödja och stärka demokratin, att stödja införandet av mark-
nadsekonomi, att förbättra miljön, särskilt i Östersjön, och att bistå staterna
i att befästa nationell suveränitet.
När jag lyssnar på debatten här i kväll förvånas jag litet över den något
hårda tonen. Man borde kunna vara litet mer enig om tagen när det gäller
östbiståndet och även när det gäller de mål som jag nyss läste upp.
Den kritik som Socialdemokraterna riktar mot östbiståndet, som vi har
hört en hel del av här i dag, är enligt mitt förmenande ganska överdriven.
Det var förvisso inte någon större ordning på det samarbete som bedrevs
före regeringsskiftet 1991. I och med att den nya regeringen tillträdde tre-
dubblades också östbiståndet, och samarbetet med Östeuropa har sedan re-
geringsskiftet utvecklats starkt.
Det finns också en del motsägelser i s-kritiken. I en socialdemokratisk mo-
tion anklagas t.ex. regeringen dels för att inte ha några mål med samarbetet,
dels för att de mål som redovisas i propositionen inte är förankrade. Vi har
två olika, delvis sammanfallande men också delvis skiljaktiga mål. De här
förslagen förs nu fram i riksdagen, och riksdagen har att ställa sig bakom.
Detta gäller i år precis som förra året.
De socialdemokratiska synpunkterna på vilka geografiska områden som
skall prioriteras är litet förvirrande. Regeringen är klar och tydlig. Det finns
ett prioriterat område - Polen, Baltikum och nordvästra Ryssland - där vi
skall bedriva bilaterala insatser och ett mindre prioriterat område, där det
huvudsakligen handlar om att stödja multilaterala insatser.
Mot detta ställer Socialdemokraterna i reservation 1 ett logiskt sammelsu-
rium, där man inte vet riktigt vad som prioriteras. Socialdemokraterna skri-
ver t.ex. vad gäller landprioriteringar ”att samarbetet med Estland, Lettland
och Litauen bör ges högsta prioritet”. Vidare sägs det att det är ”av största
vikt att ett ordentligt samarbete också äger rum med Ryssland och med Po-
len, särskilt S:t Petersburgsområdet och Nordkalotten/Barentsregionen”.
Man blir ju inte riktigt klok över den prioriteringen och vad reservanterna
egentligen menar.
Det vore onekligen mer konstruktivt om Socialdemokraterna slog in på
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
95
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
en annan väg i den här debatten. Det borde enligt mitt förmenande finnas
grund för ett brett samförstånd mellan regeringen och Socialdemokraterna,
ett brett parlamentariskt samförstånd som vi exempelvis har i fråga om det
traditionella u-landsbiståndet. När vi nu skall gå in i en diskussion om det
fortsatta östsamarbetet är det min förhoppning att Socialdemokraterna skall
slå in på en mer konstruktiv och samarbetsvillig väg. Jag känner inte riktigt
igen den debatt som förs i fråga om östbiståndet - den liknar inte den debatt
som förs i u-landssammanhang. Målen är ju ändå ganska lika.
Med tanke på hur östbiståndet bedrevs under Socialdemokraternas tid i
regeringsställning vore det klädsamt med litet större ödmjukhet när det
kommer till förverkligandet av ett bra och effektivt östbistånd. Bistånd är,
antingen det gäller u-landsbistånd eller östbistånd, svårt.
Ny demokrati har en hel del pengar att fördela när det gäller östbiståndet,
och man hämtar de pengarna genom kraftiga prutningar på annat håll, bl.a.
genom en halvering av det traditionella u-landsbiståndet. Vilka konsekven-
ser skulle det då få på andra håll i världen om Ny demokratis budgetförslag
skulle gälla? T.ex. skulle ett land som Botswana inte få några pengar alls.
Etiopien skulle få biståndet minskat från 130 till 10 miljoner, Kenya från 105
till 10 miljoner. Lesotho skulle inte få några pengar alls. För Mogambiques
del skulle biståndet minska från 320 till 10 miljoner, för Namibias del från
90 till 10 miljoner, osv.
Konsekvenserna skulle alltså bli helt orimliga om Ny demokratis förslag
till äventyrs skulle få gehör. Dess bättre blir det ju inte så.
En annan sak som Ny demokrati tar upp och som vi tidigare i dag fick höra
en hel del om av Lars Moquist är förslaget om att trähus skall tillverkas i
Sverige för att sedan exporteras till Baltikum. Detta bundna bistånd prisades
här för en liten stund sedan. Utgångspunkten för Ny demokrati är att man
söker åtgärda arbetslösheten i Sverige snarare än att man söker få till stånd
ett effektivt bistånd till Baltikum. Ny demokrati skriver i sin motion U216:
Svensk trähusindustri befinner sig i en svår kris. Många människor riskerar
att mista sin anställning. Många trähustillverkare har fått slå igen fabrikspor-
tarna - och det är förvisso sant. Vidare skriver man: Genom att utnyttja ledig
industrikapacitet i Sverige för att producera hus främst i Baltikum skulle vi
till en låg samhällsekonomisk kostnad kunna hjälpa våra grannar på andra
sidan Östersjön.
Utgångspunkten är enligt mitt förmenande helt felaktig. Man skulle givet-
vis kunna använda dessa pengar mycket mer effektivare och på ett mycket
bättre sätt om man lade dem direkt i Baltikum. Det är precis som om man
inte har byggt hus i dessa länder tidigare och inte kan eller vet hur man bär
sig åt för att bygga bra hus.
Vad man skulle göra med dessa pengar är givetvis att se till att de arbetar
på plats i Estland, Lettland, Litauen och i de andra länderna. Man kan kan-
ske hårdra det litet grand - men det ligger någonting i det - genom att säga
följande. Genom att skära ner biståndet till noll för de länder som jag tidi-
gare refererade till, går pengarna till att producera svenska hus för export.
Det är ett bundet bistånd som är mycket ineffektivt.
Herr talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
96
Anf. 82 MARGARETA VIKLUND (kds):
Herr talman! De baltiska staterna tillhör våra nära grannar här uppe i Nor-
den. Våra länder gränsar till varandra i samma hav, Östersjön, som vi har
ett gemensamt intresse av att värna och skydda.
Utrikesutskottet noterade i sitt betänkande 1991/92:UU16 vad regeringen
sagt om östsamarbetet, nämligen att ”Samarbetet med länderna i Central-
och Östeuropa har en särskild karaktär.” Och det är det ju lätt att instämma
i.
Utskottet sade också i samma betänkande att ”Syftet är att stöjda dessa
länder att bygga demokratiska institutioner och att utveckla marknadseko-
nomiska strukturer, för de baltiska staterna även att bistå dessa att befästa
sin nationella suveränitet. Samtidigt finns betydande svenska utrikes- och sä-
kerhetspolitiska, näringspolitiska och kommersiella intressen att tillgo-
dose.”
Det treårsprogram som regeringen lade fast i samband med regeringsskif-
tet hösten 1991 omfattar när det gäller östsamarbetet en miljard kronor om
året under tre år, vilket ju är ett välkänt faktum.
Samordningen av det svenska östsamarbetet sker i Utrikesdepartementet.
Huvuddelen av det bilaterala samarbetet kanaliseras genom Styrelsen för in-
ternationell utveckling (SIDA), Beredningen för internationellt tekniskt-
ekonomiskt samarbete (BITS), Swedecorp, Swedfund International AB
samt Svenska institutet.
Det finns också många andra aktörer inom östsamarbetet förutom de jag
nämnt här. Andra departement bidrar exempelvis med betydande belopp till
stöd och hjälp för de baltiska staterna. Län, landsting och kommuner enga-
gerar sig. Folkrörelser och enskilda organisationer är viktiga samarbetspart-
ner som hjälper till att i olika länder bygga upp demokratiskt organiserade
sammanslutningar av liknande slag som den egna. Det svenska näringslivet
spelar dessutom en betydande roll när det gäller kunskapsförmedling om
marknadsekonomi, industriproduktion och handelsutbyte.
Herr talman! I dag finns inget samlat ansvar hos en myndighet för detta
nya samarbete som blir alltmer omfattande. Som exempel vill jag också
nämna regeringens nyligen framlagda förslag om kommunal biståndsverk-
samhet, med föreslagen rätt för kommuner och landsting att lämna interna-
tionell katastrofhjälp och annat bistånd. Men förslaget innebär bl.a. att till-
stånd för ett sådant bistånd måste ges av regeringen.
Med alla dessa många biståndsgivare, vilket i sig är mycket positivt, med-
följer ändå vissa svårigheter att exempelvis få veta vart man både som bi-
ståndsgivare och som mottagare skall vända sig med frågor om olika samar-
betsprojekt. Ärenden kan vandra runt mellan olika instanser. Många har fått
vänta länge på besked om det exempelvis funnits något bidrag att få till ett
projekt som man anser angeläget.
Alla inblandade vill göra ett bra arbete, men splittringen på flera myndig-
heter skapar osäkerhet och ger kanske också en ofördelaktig bild av svensk
byråkrati. Vi kristdemokrater har därför motionerat om behovet av att in-
rätta en organisation för samordning av östsamarbetet.
Trots att det för närvarande pågår översyn av östsamarbetet anser jag att
hela hanteringen av östbiståndet redan nu skall överflyttas till Utrikesdepar-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
tementets biståndsavdelning, där den bästa kompetensen på departements-
nivå finns när det gäller bistånd och samarbete med olika organisationer.
Självfallet finns det en viss fördel i att hålla östbiståndet åtskiljt från det
övriga biståndet. Trots allt är det ändå en gradskillnad mellan fattigdom och
fattigdom.
Men de gemensamma beröringspunkterna är många. Målet med att skapa
ett systemskifte är lika aktuellt för öst som för u-länderna. Oavsett vem som
avses finns behov av stöd för att skapa en modell där demokrati, marknads-
ekonomi, mänskliga rättigheter och fungerande samhällsinstitutioner ingår.
Många u-länder har tidigare haft planekonomiska modeller som grund, pre-
cis som Östeuropa, och både u-länder och länder i Östeuropa behöver suve-
ränitetsstöd. Dessutom skall alla stater som får bistånd uppfatta det som en
temporär lösning.
Herr talman! Jag hade förmånen att vara med på en s.k. utskottsresa i hös-
tas, dvs. hösten 1993. Resan för den grupp jag deltog i gick till Estland och
S:t Petersburg. Avsikten var bl.a. att vi ville studera på ort och ställe hur
relationerna fungerade mellan ester och ryssar i Estland och vad man ansåg
om Estland och övriga Baltikum i Ryssland.
Situationen i framför allt Naivaregionen var ganska spänd. I Narva är fler-
talet invånare ryssar och rysktalande. Man hade på ömse håll inte särskilt
vänliga uppfattningar om varandra. Det är förståeligt om folk som utsatts
för ockupation av en diktatorisk härskare och hans folk under en så lång tid
som folken i de baltiska staterna har både hat och andra starka känslor mot
allt vad den härskaren och makten representerar. Men samtidigt finns det
också Estlandsfödda ryssar som inte vet av något annat hemland än just Est-
land.
Det som skiljer den ryska befolkningen från framför allt den estniska är
att ryssarna i stor utsträckning inte behärskar det estniska språket, vilket mer
eller mindre är ett krav för att esterna skall något så när kunna acceptera
dem och för att de själva skall bli fullvärdiga samarbetspartner och medlem-
mar i samhället.
Herr talman! Jag tror inte att syftet med Sveriges insatser att bl.a. bygga
demokratiska institutioner i de baltiska staterna kan uppfyllas om det inte
också i demokratiseringsarbetet ingår att lyfta fram och erbjuda hjälp till ut-
bildning av den ryska befolkningen i de baltiska ländernas språk.
Herr talman! I tidigare debatter om samarbetet med bl.a. Baltikum har
hemsändandet av de ryska trupperna behandlats och diskuterats. Glädjande
nog verkar den frågan gå mot sin lösning genom olika avtal mellan Ryssland
och de baltiska staterna. Under detta år, 1994, skall trupperna ha dragit sig
tillbaka till sitt ursprungsland, eller rättare sagt till sina ursprungsländer.
Jag anser att det är oerhört viktigt, vilket också poängteras i betänkandet,
att regeringen fortsätter att uppmärksamt följa förhandlingarna om och ge-
nomförandet av det ryska trupptillbakadragandet från Estland och Lettland
ur både demokrati- och biståndssynpunkt. Det är viktigt att både de baltiska
staterna och Ryssland har helt klart för sig att vi med stor uppmärksamhet
följer denna fråga från svensk sida.
Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifall till hemställan i betän-
kande UU16
Anf. 83 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag inser att jag bereder Nils T Svensson en viss besvikelse
genom att nu äntra talarstolen i stället för Ingbritt Irhammar. Men jag hop-
pas att han skall bära detta med ett erforderligt hjältemod.
Såsom flera andra talare har framhållit är givetvis östbiståndet en mycket
viktig del av Sveriges utrikespolitik. Det är en ny del av vår utrikespolitik,
och den är central.
Det handlar om vårt ansvar för att hjälpa grannar till en bättre tillvaro -
det handlar kort sagt om solidaritet. Men det handlar också om åtgärder för
att förbättra situationen i det närområde som vi själva tillhör. Vi har ett bety-
dande egenintresse även i östbiståndet.
Bland det viktigaste vi kan göra för miljöns skull är att hjälpa våra grannar
att få ner sina utsläpp. Det är utsläpp som drabbar oss i form av luftförore-
ningar och Östersjön i form av vattenföroreningar.
Vi har ett starkt intresse av att de nya demokratierna i vårt grannskap skall
kunna konsolideras, bli stabila och utvecklas på ett fredligt, stabilt och de-
mokratiskt sätt.
Det förutsätter också att man kan komma över de stora ekonomiska och
ekologiska problem som man har fått i arv av det gamla kommunistiska sy-
stemet. Om detta kan ske på ett bra sätt gynnar det också oss. Dessutom är
det naturligtvis så att om våra grannstater i öster och söder så småningom
blir ekonomiskt starkare, blir de också allt bättre samarbetspartner för oss
på det ekonomiska området när det gäller handel, investeringar osv.
Detta är en verksamhet som vi har all anledning att bedriva med full kraft.
Därför tycker jag, herr talman, att vi med glädje borde notera att östbistån-
det efter regeringsskiftet kraftigt prioriterats, att vi för innevarande verk-
samhetsperiod har tre gånger så stora resurser att använda till östbiståndet
som under den tidigare regeringen.
Man skulle ha trott, herr talman, att de socialdemokratiska talarna skulle
ha ägnat sin tid i talarstolen framför allt åt att uttrycka sin glädje över att vi
nu kan göra en så mycket kraftfullare satsning på östpolitiken än vad man
kunde göra på den tid då socialdemokraterna hade budgetansvaret. Tyvärr
är det inte så. I stället har vi fått höra långa klagovisor över de administrativa
problem som naturligtvis också finns i en sådan här verksamhet.
Det är självklart att en verksamhet som vuxit så kraftfullt på så kort tid
inte har funnit sina slutliga administrativa former. Det har betygats av flera
talare. Det har också framförts synpunkter på detta i motioner från flera
håll, både från oppositionspartier och från regeringspartier. Det är ett viktigt
arbete att finna de rätta organisatoriska formerna. Sedan kan meningarna
vara delade. Vi har i debatten hört styrelseledamoten i BITS Nils T Svensson
argumentera för att BITS skall ha huvudansvaret. Vi har hört Margareta
Viklund, vars partiledare är biståndsminister, argumentera för att Utrikes-
departementets biståndsavdelning skall ha huvudansvaret. Man har natur-
ligtvis kunnat tänka sig andra. Som styrelseledamot i SIDA borde jag för-
modligen dra en lans för SIDA om huvudansvarig för det här biståndet. Det
skall jag inte göra. Jag vill bara på detta sätt illustrera att det här är en viktig
debatt att föra, att vi säkert måste fortsätta att föra den ett tag innan vi funnit
de långsiktigt hållbara organisatoriska formerna.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Samarbete med
Baltikum, Central-
och Östeuropa
99
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
100
Detta får inte undanskymma det som är verkligt viktigt, nämligen att vi är
beredda att kraftfullt satsa på östbiståndet, inte genom att med något slags
omvänd Robin Hood-politik ta de resurser som vi skulle använda för dem
som är ännu fattigare, i Afrika, Asien och Latinamerika, och i stället ge dem
till de något mindre fattiga i Central- och Östeuropa. Den typen av cynisk
politik tror jag enbart Ny demokrati kan stå för. Vi måste naturligtvis vara
beredda att göra egna uppoffringar för att göra det här biståndet möjligt.
Det andra som måste vara centralt är att diskutera hur vi bäst använder
biståndet. Jag tror att det ligger en poäng i att det är fördelat på många hän-
der. Vi har litet dåliga erfarenheter från vårt traditionella u-landsbistånd,
som i väldigt stor utsträckning varit ett bistånd från stat till stat och därmed
också uppmuntrat en ganska centralplanerad ekonomi i våra mottagarlän-
der. Jag tror att det är bra att vi, när vi utvecklar vårt samarbete med Central-
och Östeuropa, mer tar lärdom av våra erfarenheter av nordiskt samarbete,
som har byggt på att skapa nätverk mellan institutioner, verksamheter och
organisationer, ett pluralistiskt sätt att utveckla samarbetet. Det finns stora
fördelar i det.
Inte minst är det viktigt att se till att det här biståndet verkligen inriktas
på att lösa de centrala problemen i vårt grannskap: miljöproblemen, upp-
byggnad av demokratiska institutioner och verksamheter, uppbyggnad av
pluralistiska ekonomier och pluralistiska demokratiska samhällen.
Jag tycker, herr talman, att vi har lagt en grogrund till detta. Det här är
någonting som den nuvarande regeringen ger en mycket hög prioritet. Vi
skall notera det med tillfredsställelse, och vi skall arbeta vidare för att göra
östbiståndet ännu mera effektivt, ändamålsenligt och också så småningom
finna de slutliga organisatoriska formerna för det.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i dess helhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 30 mars.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94: JoU13 Statsbudgeten för budgetåret 1994/95 (Jordbruksdeparte-
mentet) (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 84 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! Det här är den sista budgetdebatten på jordbrukets område
före valet. Det finns, tycker jag, anledning att summera de tre årens förda
jordbrukspolitik. Den kan summeras med tre ord: inkonsekvent, kostsam
och svår att överblicka.
Den enighet som vi hade vid 1990 års beslut har förbytts i politisk strid.
Vi fattade beslut om en mer marknadsorienterad politik, men den har ersatts
av en mer centralstyrd politik. Det är att politiker i större utsträckning nu
bestämmer vad som skall odlas och produceras och till vilket pris.
1990 var fem av riksdagens sex partier överens i den historiska kompro-
missen. Efter år av regleringar och subventioner beslutade fem av riksdagens
sex partier 1990 att man skulle förändra den gamla centralstyrda politiken.
Man var överens om en neddragning av det spannmålsöverskott, som vi hade
lidit av under stora delar av 70- och 80-talet. Man skulle få balans mellan
produktion och konsumtion. Den kemikalisering som hade blivit alltmer in-
tensifierad under 80-talet skulle minskas. Man var också överens om ett fort-
satt stöd till jordbruket i norra Sverige.
Signalen var att fem av riksdagens sex partier stod bakom kompromissen.
Det betydde att det här var någonting som bönderna kunde lita på, nu skulle
det bli si och så. Vi var alla medvetna om att det året därpå skulle vara val.
Ingen visste hur det skulle gå i valet. Därför var vi angelägna om att prata
oss samman och få en bred bas för uppgörelsen för att lantbrukarna, oavsett
majoritet i den kommande riksdagen, skulle veta hur det skulle bli inom en
överskådlig tid.
Så kom valet. Vi fick en ny regering. Tre av de fem partier som hade varit
överens bytte politik. Neddragningen av spannmålsöverskottet vändes till
det motsatta genom inlösenpris och arealstöd. Neddragningen av kemikalie-
och handelsgödselanvändning stoppades. Stödet till jordbruket i norra Sve-
rige försvagades.
Centern och Moderaterna följdes under hela 80-talet åt i den jordbrukspo-
litiska debatten. Ingen ville släppa den andra. De såg nog en chans att med
jordbruksministern tillika lantbrukaren Karl Erik Olsson åter få skattebeta-
larna att öppna sina plånböcker för ett meningslöst överskott.
Folkpartisterna agerade stödtrupp, väl medvetna om att en dumpning av
överskottet drabbade tredje världens landsbygdsutveckling - en fråga som
Folkpartiet i andra sammanhang har månat väldigt mycket om.
Kds piper till med jämna mellanrum och ser till att motioner om ekologisk
odling från det egna partiet får en värdig begravning. Men i sak röstar man
bort kraven.
Regeringens proposition är i detta fall både ofullständig och svårgenom-
tränglig. I propositionen saknas frågan om trädgård, fisket, jordbrukets
ställning i norra Sverige, socialförsäkringssystemet och högre utbildning på
hästområdet. Detta är områden som berörs i budgetpropositionen, men där
man som vanligt säger att regeringen avser att återkomma till detta senare.
Det är en otillständig metod för politiskt arbete. Det fragmentiserar politi-
ken och gör det omöjligt att göra en politisk och ekonomisk helhetsbedöm-
ning. Detta medför vidare att den sanering av statens finanser som är välbe-
hövlig blir ineffektiv.
Herr talman! I ett läge då budgetunderskottet är över 200 miljarder och
statsskulden över 1 000 miljarder framstår bönderna i Sverige som de stora
vinnarna i den förda inhemska politiken och nu senast också i förhandling-
arna om ett eventuellt medlemskap i den europeiska unionen. Regeringen
tillstår naturligtvis inte att bönderna är vinnare i den inhemska politiken.
Regeringen låtsas i budgetpropositionen som om man sparar på jordbru-
kets område, men det är en skenbar besparing. Man använder nämligen re-
gleringskassorna, som nu råkar vara extra fyllda efter fjolårets dåliga skörd,
för att kompensera det som man säger är en besparing. Regeringen ger här-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
101
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
102
med en falsk bild av verkligheten. Jag måste säga att det verkar som om man
har lyckats bra från Jordbruksdepartementets och Centerpartiets sida att
lura finansministern på den här punkten. Men i verkligheten lyfter man fak-
tiskt den ekonomiska nivån på jordbrukets område. Om vi nästa år inte har
några pengar i kassan och inte är med i den europeiska unionen, kommer
den här höjningen att framstå i all sin glans.
Herr talman! Vi Socialdemokrater är emot en återgång till gamla tiders
centralt planerade jordbrukspolitik. Såsom den har blivit i verkligheten un-
der åren med borgerlig regering har den lett till en förskjutning av subven-
tionsnivåerna från norr till söder och från animalie- till vegetabilieproduk-
tion. Detta är helt emot vår strävan. Därför har vi ett lägre inlösenpris. Där-
för vill vi också ha något som vi kallar för inkomststöd i stället för regering-
ens arealbidrag. Vi vill ha det på det sättet, eftersom vi med rätta tycker att
en politik som leder till överskottsproduktion är en dålig politik. Det är
ganska meningslöst med överskottsproduktion.
Vårt socialdemokratiska alternativ har en miljöprofil. Vi vill ha miljöav-
gifter, eftersom det är viktigt att neddragningen av insatsvaror fortsätter. Vår
alternativa miljöprofil gäller också högre landskapsvårdsersättning. Vi vill
hålla landskapet öppet och samtidigt värna om den biologiska mångfalden.
Vårt alternativ har en konsumentprofil. I en mer internationaliserad värld
och på en mer internationell marknad är det viktigt med medvetna konsu-
menter som kan skilja på och verkligen välja mellan svenska och importe-
rade matvaror.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om förhandlingsresul-
tatet. Sverige fick bl.a. en mjölkkvot som i stort motsvarar vår produktion,
en sockerkvot som av en del uppfattas som för låg, en basareal som inklude-
rar vår omställningsmark samt ett stöd till jordbruket och livsmedelsindu-
strin i norra Sverige som med ett visst tricksande kan nå nuvarande nivå.
Under de senaste åren, och kanske inte minst under fjolåret, då förhand-
lingsarbetet har pågått har jag vid mina resor runt om i landet på gårdar och
hos olika LRF-föreningar märkt att det har skapats ett ganska optimistiskt
investeringsklimat på de olika lantbruksföretagen. Man är optimistisk, och
man bygger framför allt ut mjölkproduktionen. Man säger att man vill ha en
hög mjölkkvot. Vid mina resor har jag försökt - och jag vill också göra det
i denna debatt - att varna för den här optimismen. Om Sverige blir medlem
i Europeiska unionen kommer vi att gå in med ett överskott av spannmål
och sannolikt ett överskott av mjölk. Vi kommer då att tvingas delta i EU:s
neddragning. Den dag vi tvingas dra ned kommer bäraren av den stora kos-
tymen att få svåra problem.
I detta sammanhang tycker jag också att det finns anledning att säga att
man inte heller kan bortse ifrån att det förhandlingsresultat som har åstad-
kommits inte blir helfinansierat från Bryssel. Ibland låter det i den mest en-
tusiastiska debatten som om pengarna kommer ifrån Bryssel, och då kostar
det ingenting. Sanningen är att många sköna svenska kronor krävs för att
uppnå det förhandlingsresultat som har åstadkommits på jordbrukets om-
råde. De svenska kronorna skall in som delfinansiering. I ett fall, nämligen
det nordiska stödet som vi har gemensamt med Norge och Finland, har vi
enbart fått lov att betala själva - 100 % svenska pengar.
Den här sanningen behöver sägas, eftersom den leder till en fråga som
ingen har ställt. Har vi råd att ta emot pengar från Bryssel? Jag har inte hört
någon som är ansvarig för det här säga det. Jag har inte heller sett någon
officiell uppgift om hur mycket utgifterna för jordbruket kommer att öka
vid ett medlemskap. Någon från regeringspartierna - Ingvar Eriksson eller
Lennart Brunander - kanske kan ge ett svar på den här frågan.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till reservationerna nr 5 och 6.
Anf. 85 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Hen talman! Subventioner till näringslivet är av ondo. De hämmar inte
bara förnyelse genom utveckling utan de motverkar naturliga incitament för
att öka effektiviteten. Subventionerna är dessutom farliga, eftersom de i all-
mänhet är konkurrenssnedvridande och därmed medverkar till att slå ut an-
nars lönsamma företag genom en konstlad lägre kostnadsnivå. Den enkla
sanningen gäller i princip alla kommersiella verksamheter. Det gäller således
även jordbruksföretag.
Det hävdas ofta i alla läger att svenska bönder måste få möjlighet att kon-
kurrera på lika villkor med omvärlden. Ibland påstår man t.o.m. att detta
skall kunna ske även om Sverige inte är medlem av den europeiska unionen.
Var och en med minsta förståelse för hur en fri marknad fungerar inser att
det är en utopi. Antingen har man en fri marknad eller också har man det
inte.
EU:s gemensamma jordbrukspolitik, CAP, är inte heller en fri marknad.
CAP är tyvärr närmare en reglerad planhushållning än en marknadseko-
nomi. Det borde enligt min mening i stället vara så att produktionen styrdes
av konsumenternas önskemål på en konkurrensutsatt marknad.
Under tiden fram till det att vi vet om Sverige kommer att bli medlem i
EU eller inte befinner vi oss i ett egendomligt mellanläge. Att redan nu ge
svenska bönder samma villkor som deras kolleger i EU har ingenting med
konkurrens på lika villkor att göra, eftersom de inte konkurrerar på samma
marknad. Vi vänder oss inte till samma konsumenter. Det kan vi aldrig
hävda så länge vi inte opererar fritt inom tullunionen. Fram till dess är Sve-
rige en isolerad marknad skyddad av importtullar. Det vore bra om alla insåg
detta faktum. Det skulle underlätta debatten om vi talade samma språk.
I detta betänkande behandlas en mängd stöd och bidrag till svenska bön-
der som inte finns inom CAP. Flertalet av dessa stöd är dessutom enligt min
mening konkurrenssnedvridande sinsemellan i Sverige och kollektivt gent-
emot utlandet. Jag tänker på B 4 Täckande av förluster på grund av statlig
kreditgaranti på 41 miljoner, B 5 Stöd till skuldsatta jordbrukare på 10 miljo-
ner, B 6 Startstöd till jordbrukare på 42 miljoner och B 7 Stöd till avbytar-
verksamhet m.m. på 535 miljoner. I det sistnämnda stödet ingår socialför-
säkring, avbytarverksamhet, företagshälsovård och produktionsanpassning.
Dessutom finns posten B 10 Rådgivning och utbildning.
Sammanlagt blir dessa stöd och bidrag över 650 miljoner kronor per år.
Eftersom jag har föreslagit en gradvis avveckling, blir besparingen enligt
mitt förslag för 1994/95 ca 330 miljoner kronor.
Herr talman! Denna regering talar gärna om budgetsanering. Regeringen
talar gärna om ökad konkurrens och konkurrens på lika villkor. Här finns
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994195,
Jordbruks-
departementet
103
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994195,
Jordbruks-
departementet
104
otvivelaktigt två goda skäl som stöder min argumentation. Är det då fel att
mot denna bakgrund, Ingvar Eriksson, betrakta bönderna som privata små-
företagare? Bör de inte i så fall ha tillgång till riskvilligt kapital, innovations-
stöd, kvittning av underskott i förvärvskälla, avsättning av vinst i periodice-
ringsfond och andra näringspolitiska program på samma villkor som andra
småföretagare? Om svaret är nej, vill jag gärna att Ingvar Eriksson som mo-
derat och förespråkare för avreglering och fria marknadskrafter förklarar för
mig och för kammaren varför jordbrukare skall särbehandlas gentemot
andra småföretagare. Det skall dessutom ske med stöd som generellt sett
inte finns i CAP.
Varför skall jordbrukare ha särskilt awecklingsstöd och statsstöd? Varför
skall skuldsatta bönder ha speciellt stöd som inte andra har? Varför skall
bönder ha speciellt förmånliga kreditgarantier, Ingvar Eriksson?
Men allra underligast är anslaget B 7. Här återspeglas ett tänkesätt som
är en kvarleva från den tid då bönderna betraktades som anställda av staten
och inte som egna företagare. Regeringens ambition är tydligen att avveckla
delar av detta stöd. Det är ett steg i rätt riktning, och det tycker jag är bra.
Men det är inte tillräckligt. Det borde vara lika viktigt att likställa svenska
bönder här som det är att ge dem CAP:s inkomster omedelbart vid ett EU-
medlemskap.
Herr talman! Här hade jag tänkt att förklara litet närmare vad jag menar.
Men för att spara tid hoppar jag över ett par sidor i mitt manuskript.
Herr talman! I förra veckan gick Socialdemokraternas partisekreterare ut
i pressen under stort buller och bång och meddelade att eftersom bl.a. bön-
derna får så stora fördelar av ett EU-medlemskap, borde de vara med om
att betala. Vi har också hört Margareta Winberg ge uttryck för ungefär
samma tanke. Jag vill vända mig till henne och fråga: Är detta allvar eller är
det bara ett spel för galleriet?
Jag är glad att Socialdemokraterna delar min uppfattning om stödet till
skuldsatta bönder. Men här har Margareta Winberg chansen att på sikt spara
360 miljoner kronor genom att stödja våra reservationer. Dessa pengar kan
avsättas till avgiften till EU. Tänk, Margareta Winberg, vilket fint argument
för alla negativa socialdemokrater inför omröstningen! Om det känns alltför
svårt att rösta med Ny demokrati, kan ni yrka på återremiss. Då kan betän-
kandet skrivas om så att förslaget får formen av ett utskottsinitiativ.
Herr talman! Jag nämnde summan 360 miljoner kronor. Ny demokrati har
nämligen förutom avvecklingen av de anslag jag har nämnt dessutom föror-
dat ett generellt sparbeting hos alla myndigheter motsvarande 2 % av ansla-
get.
Om regeringen menar allvar med sina ambitioner att spara med tanke på
den skenande statsskulden och det stora budgetunderskottet, kan denna
möjlighet utnyttjas. Jag medger att det är inte något stort belopp. Men jag
anser att det har ett stort symbolvärde i att visa sina avsikter. Det är inte
någon orimlig begäran att spara 2 % på omkostnadsbudgeten. Det vet alla vi
som har våra rötter i storföretag. Där är sådana krav mer regel än undantag.
Givetvis blir det skrik och gnäll, men företaget överlever.
I det sammanhanget vill jag framföra att det kan finnas samordningsvins-
ter vid en sammanslagning av Statens jordbruksverk, Skogsvårdsorganisa-
tionen och Fiskeriverket som bör undersökas. I den mån verksamheterna
kan kostnadseffektiviseras bör samordning övervägas.
Herr talman! Utskottets majoritet har i betänkandet riktat skarp kritik
mot regeringens sätt att redovisa underlaget för beslut. Det är ganska intres-
sant att Socialdemokraterna inte bara kritiserar denna regering utan även i
lika hög grad tidigare regeringar. Att man brukar göra fel är ingen anledning
att fortsätta att göra fel. Jag gläder mig åt att utskottet har kommit fram till
denna självklara insikt.
Socialdemokraterna har dock tvingats backa från den fräna kritik som
framgår av deras motion. Jag uppfattar det som att motionen uppenbarligen
saknar substans. Det märks tydligt, herr talman, att vi närmar oss valet.
Efter att jag har suttit i jordbruksutskottet nästan en hel mandatperiod
har jag funnit att det råder ständigt återkommande dispyter om vad som är
riktigt beträffande det underlag som är bas för utskottets beslut. Utskottets
kansli tvingas oupphörligt att införskaffa kompletterande information. Jag
har vid upprepade tillfällen väckt motioner om vikten av kontinuitet, kor-
rekt underlag samt överblick av hela jordbrukspolitiken på lång sikt. Jag glä-
der mig åt att fler än jag inser detta. Av naturliga skäl kan regeringspartierna
inte instämma, åtminstone inte officiellt.
Jag stödjer givetvis alla Ny demokratis reservationer. Men för att vinna
tid yrkar jag bara bifall till reservationen som gäller mom. 2, 8, 10, 11 och
23.1 övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 86 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Christer Windén började sitt anförande med att säga att sub-
ventioner är av ondo. Det gällde även jordbruksföretag. Sedan höll han en
lång plädering om hur företag skall jobba på lika villkor och att det skall
inkludera jordbruksföretagare. Christer Windén sade också att somliga bör
inse att Sverige är en isolerad marknad.
Slutsatsen blir följande, Christer Windén. Att stödja regeringspartierna
och regeringen innebär att gå ifrån en politik som leder just dit Christer Win-
dén tycks vilja, nämligen till en bättre anpassning mellan produktion och
konsumtion. Jag tycker att slutsatsen blir ologisk.
Vidare var det den kritik vi gemensamt har fört fram. Christer Windén
säger att det saknas substans i Socialdemokraternas fräna kritik och samti-
digt läser han upp sin egen fräna kritik mot regeringen. Vi är överens när
det gäller redovisningen av den ekonomiska bilden men också om att den
helhetssyn på de olika frågorna som borde ha varit med i propositionen inte
finns där.
Christer Windén tog också upp Mona Sahlins uttalande. Jag tycker inte
att det Mona Sahlin har sagt är så märkligt. Skall Sverige bli medlem i Euro-
peiska unionen, måste Sverige på sikt betala 18-20 miljarder i medlemsavgif-
ter. Det är inte konstigt att de olika partierna funderar över var pengarna
skall tas från. Jag antar att även Ny demokrati känner ett visst ansvar och
funderar. De pengarna kommer nog att tas litet här och där - även från bön-
derna.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
105
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 82
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
106
Anf. 87 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag började mitt anförande med att säga att subventioner till
näringslivet är av ondo. Jag tycker att det är viktigt att påpeka detta. Det
finns många tillfällen när subventioner inte är av ondo.
Margareta Winberg kritiserade vad jag sade. Jag hoppade över en bit i
mitt manuskript. Det var följande. Nu har emellertid Ny demokrati tillsam-
mans med regeringen accepterat att ett medlemskap betyder att vi måste
återgå till en reglering som liknar den vi hade innan 1990 års beslut. Jag be-
klagar detta, men accepterar det som en del av det pris vi måste betala. Det
betyder enkelt uttryckt att svenska bönder kommer omedelbart vid inträdet
i EU att åtnjuta samma inkomster som sina kolleger. Det innebär ett rejält
lyft, speciellt för växtodlingen. Är det då inte rimligt att ha ungefär samma
regler även på kostnadssidan? Jag har hävdat detta ett otal gånger, men får
inte respons - åtminstone inte officiellt. Men bakom kulisserna blir jag dun-
kad i ryggen.
Vidare var det den kritik som framförts i betänkandet. Det är alldeles rik-
tigt att jag har samma uppfattning som Margareta Winberg om denna kritik.
Men mycket av den kritik som står i Socialdemokraternas motion har Social-
demokraterna inte yrkat bifall till under utskottsbehandlingen. Det var den
kritiken jag avsåg. Jag utgår från att eftersom Socialdemokraterna backar
på en sådan fråga i ett sådant läge har Socialdemokraterna inte tillräckligt
på fotterna.
Vad gäller Mona Sahlin uttalande vill jag säga att det som jag föreslog
Margareta Winberg är allvarligt menat. Det är inget spel för galleriet jag gör.
Det är nämligen på det sättet att om jag nu föreslår en avsevärd besparing i
budgeten och om man menar allvar med att skära ned på de subventioner
som går till bönderna, då är det bättre att skära ned på sådana bidrag och
sådant stöd som är konkurrenssnedvridande, speciellt om de inte förekom-
mer i den gemensamma jordbrukspolitiken i den europeiska unionen.
Anf. 88 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det jag inte förstår med Christer Windéns resonemang är
varför vi i förväg måste anpassa oss. Socialdemokraternas politik har ju varit
att om vi blir medlemmar i den europeiska unionen skall vi gå in i den med
en produktion i balans. Vi har ansett att det skulle vara en styrka för det
svenska jordbruket, men den ståndpunkten har vi inte fått gehör för. Chris-
ter Windén har i stället varit med om att backa upp en politik som har inne-
burit att vi producerat för mycket i Sverige.
Det som vi socialdemokrater uttrycker i vår motion är en ganska ordentlig
kritik; det är sant. Men vi tyckte att det var viktigt att få majoritet för det
uttalande som vi gör i betänkandet, vilket innebär att regeringen kritiseras
på de punkter som vi anser vara viktiga. Regeringen har nämligen varit och
är fortfarande mycket slarvig i sitt propositionsskrivande, och regeringen
skjuter hela tiden frågorna framför sig. Till bilden hör att den ekonomiska
redovisningen är mycket undermålig.
Anf. 89 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag sade att vi har accepterat en an-
passning till den jordbrukspolitik som bedrivs inom Europeiska unionen av
det skälet att vi instämmer i önskemålet att få slippa en lång infasningspe-
riod. Vi kan då direkt anta EU:s politik på detta område.
Jag sade också ganska klart i mina anföranden att jag beklagar detta, men
att det är ett pris som vi fått betala. Det är inte helt i överensstämmelse med
min personliga övertygelse, men jag måste acceptera det.
Den förklaring som Margareta Winberg lämnade vad gäller kritiken av
regeringens sätt att skriva propositioner och dess sätt att redovisa siffror ac-
cepterar jag.
Anf. 90 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Sedan några år tillbaka har Vänsterpartiet ett program som
gick under arbetsnamnet ekologiskt näringspolitik när vi i Vänsterpartiet ar-
betade med att ta fram det. Det handlar om en näringspolitik som är uthållig.
Naturligtvis gäller en sådan politik även jordbruksnäringen.
Vi kan kalla begreppet vad vi vill, men alla är säkert överens om att det
är det uthålliga jordbruket, dvs. den uthålliga livsmedelsproduktionen, som
endast är värd namnet livsmedelspolitik.
Vilka styrmedel har vi då? Naturligtvis har vi de som staten bidrar med.
Detta betänkande är ett budgetbetänkande: Statsbudgeten för budgetåret
1994/95. Men som det har sagts tidigare får vi inte den fullständiga bilden
genom detta betänkande, som grundas på budgetpropositionen.
Den konstruktion som vi har i dag beträffande arealstödet bidrar i mycket
liten utsträckning till utvecklingen av jordbruket i den uthålliga inriktning
som jag talade om. Regeringen kommer att lägga fram en annan proposi-
tion, och vi kommer att debattera den framöver. Exempelvis tar regeringen
bort den differentiering av arealstödet som hittills funnits och som grundats
på avkastningsnivån. Det är alldeles utmärkt. Men om vi nu har ett areals-
töd - såvitt jag förstår finns det fortsatt politisk majoritet för en sådan kon-
struktion - bör det vara ett rakt sådant.
I Norrland finns 10 % av åkermarken men man får 3 % av arealstödet.
Det är naturligtvis inte bra. Det skulle bli betydligt bättre med ett rakt stöd.
Ett rakt stöd skulle också omfatta de ekologiskt anslutna KRAV-odlarna,
de som arbetar med principer som bidrar till det långsiktiga och uthålliga
jordbruket.
Andra styrmedel som bör stödjas är naturligtvis rådgivning och utbild-
ning. Det skulle kunna ske genom att man förbättrar det ekonomiska stödet
till rådgivning och utbildning. Vänsterpartiet vill öka det betydligt. Pengarna
får vi genom omställningsåtgärderna i jordbruket.
Herr talman! Jag yrkar bifall till min meningsyttring vid mom. 13.
Anf. 91 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Då riksdagen i dag behandlar jordbruksutskottets betän-
kande nr 13, gällande statsbudgeten för budgetåret 1994/95, befinner vi oss
i en situation som är annorlunda än vanligt. Förhandlingarna om svenskt
medlemskap i EU har just avslutats, och vi ser fram emot en fördjupad de-
batt om vad detta medlemskap kommer att innebära för svenskt jordbruk
och svensk livsmedelsförsörjning.
Utan tvivel kan det konstateras att förhandlingsresultatet är gott på de
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
107
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
flesta punkter, i många fall över förväntan. Det känns bra att kunna konsta-
tera detta, inte minst mot bakgrund av den målsättning som den borgerliga
fyrklöverregeringen slog fast i regeringsförklaringen hösten 1991. Då slogs
fast att en viktig punkt under denna mandatperiod var att föra Sverige in i
den europeiska gemenskapen. Det slogs fast att svenskt jordbruk och svensk
livsmedelsindustri skulle vara starkt och konkurrenskraftigt vid inträdet.
Regeringens arbete har hela tiden varit att söka anpassa livsmedels- och
jordbrukspolitiken till den nya verklighet som blivit följden av vår medlems-
ansökan, som ju lämnades in av den förra regeringen, med mycket brett stöd
i denna kammare.
De nödvändiga förändringarna innebär korrigeringar av 1990 års livsme-
delspolitiska beslut. Från regeringssidans partier har vi inte tvekat när det
gäller att föreslå dessa förändringar, även om de på många punkter innebär
ett avsteg från de tongivande principerna i 1990 års beslut. Det gäller nu att
ge svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri möjligheter till överlev-
nad och utveckling med de nya förutsättningar och spelregler som ett med-
lemskap medför.
Självfallet kommer Sverige efter ett beslut om medlemskap att tillsam-
mans med andra länder och i GATT:s anda arbeta för avreglering och mark-
nadsanpassning. Jag anser mig därmed, herr talman, ha besvarat Ny demo-
kratis reservation nr 1 i motsvarande avseende.
Vi har ej heller kunnat godta Ny demokratis förslag till anslagsneddrag-
ningar utöver regeringens förslag, då det i nuläget inte går att förutse beho-
vet av förändringar med hänsyn till EU-medlemskapet. Detta gäller inte
minst Jordbruksverkets verksamhet.
Herr talman! På ett par punkter har Ny demokrati gjort gemensam sak
med Socialdemokraterna, varför regeringspartierna tvingats avge reserva-
tioner till betänkandet. I reservation nr 3, gällande anslag för stöd till skuld-
satta jordbrukare, som socialdemokrater och nydemokrater vill ta bort, stäl-
ler vi upp för ett oförändrat anslag.
Detta anslag, som hittills utnyttjats i liten omfattning, bör dock finnas kvar
med hänsyn till sitt ursprungliga syfte. Avsikten enligt stödförordningen var
att stöd kunde lämnas till särskilt skuldsatta jordbrukare, som till följd av
bl.a. avvecklingen av den interna marknadsregleringen och på grund av om-
ställningen särskilt kunde anses ha drabbats.
Risk finns att behovet ökar, då omställningsstöden minskas och avvecklas.
Regeringen har också i proposition 1993/94:157 föreslagit att stöd ur just
detta anslag skall kunna utgå till trädgårdsföretag med motsvarande pro-
blem. Det är någonting att tänka på för oppositionen, som nu har chansen
att ändra sig och rösta på reservation nr 3. Man brukar ofta tala väl om träd-
gårdsnäringen men lever dåligt upp till principerna, inte minst med hänsyn
till de problem som i dag är akuta på en del områden.
Socialdemokrater och nydemokrater utgör majoriteten i utskottet då de
gemensamt riktar kritik vad gäller regeringens budgetarbete på jordbruks-
området. De talar om bristande helhet och bristande öppenhet i redovis-
ningen av budgetförslaget och finansieringen. Dock konstaterar de att årets
budgetförslag härvidlag inte på något avgörande sätt avviker från vad som
108
varit brukligt under tidigare års budgetarbete. Således faller kritiken också
tillbaka på tidigare socialdemokratiska regeringar.
Herr talman! Vi delar den uppfattningen, och vi framhåller detta i reserva-
tion nr 4. Där vill vi också samtidigt konstatera att det av olika skäl kan vara
lämpligare att bryta ut vissa delar från den ordinarie budgetbehandlingen.
Ofta sker detta med syftet att uppnå en mer genomarbetad prövning av ett
särskilt budgetområde.
En ny ordning kan dock bli verklighet framöver. Riksdagsutredningen har
nämligen nyligen presenterat ett förslag om en ny ordning för budgethante-
ringen. Förslaget är inriktat på att budgetförslaget skall vara fullständigt när
det avlämnas och att regeringen normalt icke skall kunna lägga fram kom-
pletterande budgetförslag innan budgetårets början. Antalet anslag i stats-
budgeten begränsas, och budgetförslaget ges en sådan utformning att det
kan användas som resultatstyrning.
Alla anslag skall i princip bruttoredovisas, varvid inkomster och utgifter
redovisas var för sig. De påtalade problemen skulle - oavsett regering - bort-
falla om förslaget genomfördes.
Herr talman! Jag framhöll inledningsvis att regeringen tagit ansvar för att
genomföra förändringar av jordbruks- och livsmedelspolitiken med hänsyn
till de nu i grunden förändrade förutsättningarna, i förhållande till vad som
gällde då riksdagen fattade beslut 1990.
Detta kan tyvärr inte sägas om den socialdemokratiska oppositionen. Man
har hela tiden sökt sätta käppar i hjulen och motarbetat den nödvändiga an-
passningen till och infasningen i EG:s jordbrukspolitik CAP.
Socialdemokraternas budgetalternativ på jordbrukets område är utma-
nande och - det vill jag understryka - ansvarslöst.
Arealersättningarna, som skall kompensera för ett lägre spannmålspris,
vill de ta bort samtidigt som de föreslår ett ytterligare sänkt spannmålspris
med 15 öre/kg. Dessutom föreslås höjda produktionskostnader genom högre
priser på handelsgödsel och växtskyddsmedel. Därutöver har de motarbetat
regeringens strävan i övrigt att underlätta för företagande och investeringar.
I stället förordar den socialdemokratiska oppositionen ett s.k. inkomst-
stöd. Detta föreslås utgå som ersättning för det arealstöd som regeringen
steg för steg vill EU-anpassa för att skapa konkurrensneutralitet.
Socialdemokraternas förslag är alltså utmanande, och de syftar tyvärr mer
till att skapa motsättningar mellan brukare i norr och söder än till omsorg
om svensk livsmedelsproduktion.
Vidare talar Socialdemokraterna om att man skall vara konsumentinrik-
tad. Inser inte ni socialdemokrater att den politik ni förordar på livsmedels-
området hotar att slå hårt just mot konsumenternas möjligheter att köpa
svenskproducerad mat i framtiden? Om er politik på detta område genom-
fördes skulle den äventyra svensk livsmedelsproduktion och därmed leda till
högre priser och ett stort importberoende.
Jag vill vädja till Margareta Winberg, ordföranden i jordbruksutskottet:
Ta ansvar! Medverka inte till att äventyra många av de arbeten som finns
inom den svenska livsmedelsproduktionen! Hjälp till att skapa goda förut-
sättningar också för den svenska landsbygden i framtiden!
Socialdemokraterna vill i reservation nr 6 ha ett samlat utvecklingspro-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
109
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
110
gram för skogen och kräver att regeringen skall återkomma med en rapport
angående måluppfyllelse för skogspolitiken 1997. De vill också ha ett förslag
om hur den långsiktiga finansieringen av naturvården skall klaras.
Socialdemokraterna slår in öppna dörrar. Regeringen har föreskrivit i re-
gleringsbrev för innevarande budgetår att Skogsstyrelsen inom en fyraårspe-
riod skall göra en redovisning och utvärdering av den nya skogspolitikens
effekter, särskilt med avseende på miljömålet. Utskottet förutsätter att rege-
ringen återkommer till riksdagen med eventuella förslag.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservationerna nr 3 och nr 4 och i
övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 92 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson säger att den borgerliga politiken syftar till
överlevnad och utveckling. Då vill jag fråga: Leder också ökad centralstyr-
ning och nya subventioner till överlevnad? Ja, det gör det möjligen. Men
leder det till utveckling?
Ingvar Eriksson pratar om vad man vill att Sverige skall göra som med-
lemsland inom EU, och han säger att man där skall arbeta för avreglering
och marknadsanpassning. Jag vill fråga: I vilken takt tror Ingvar Eriksson
att detta skall ske? Är detta realistiskt, med tanke på de mycket starka lant-
brukarorganisationer och krafter som finns inte minst i Frankrike?
Ingvar Eriksson tar också upp trädgårdsnäringen, och han tycker att vi
skall stödja regeringens förslag på den här punkten. Jag vill då påpeka att
vi, till skillnad från regeringen, har lagt fram ett förslag i just den motion
som är kopplad till budgetpropositionen. Regeringen orkade nämligen inte
ta fram den frågan där.
Vi har satsat 27 miljoner. Vi har alltså de pengarna, trots att vi har avstyrkt
de 10 miljoner som regeringspartierna ville behålla därför att de ville föra
över dem från den ena propositionen till den andra. Bara detta visar hur ab-
surt arbetet är, när man inte kan ha en överblick utan måste säga i utskottet
att vi inte skall avslå de 10 miljonerna, därför att de behövs på ett annat an-
vändningsområde i en annan proposition. Jag tycker att Ingvar Eriksson
bara av den anledningen borde erkänna att regeringen arbetar mycket kort-
siktigt.
Ingvar Eriksson säger att vi vill skapa konflikt mellan norr och söder. Det
vill vi inte, men jag utgår från att också Ingvar Eriksson - när han räknar
på hur den här politiken har slagit för olika delar av vårt land och för olika
kategorier av brukare - inser att det har skett en förskjutning. Det har i alla
fall regeringen insett i den proposition där jordbruket i norra Sverige be-
handlas. Med anledning av den propositionen skriver vi just nu motioner. I
propositionen står det att det har skett en förskjutning från norr till söder
och från animalier till vegetabilier. Det är inte vi som skapar den konflikten,
utan det är regeringens politik. Jag hoppas att Ingvar Eriksson kan vara så
vänlig att erkänna det.
Det vore skönt om Ingvar Eriksson också kunde bekräfta det jag sade i
mitt inledningsanförande, nämligen att det som jordbruksministern går ut
med som en besparing är en chimär besparing. Pengarna tar man genom att
tömma regleringskassan.
Anf. 93 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Margareta Winberg går till attack och talar om en ökad cen-
tralstyrning. Vi har inte velat öka centralstyrningen, men vi upplever att so-
cialdemokraterna, inte minst genom Margareta Winberg som är ordförande
i jordbruksutskottet, är väldigt negativa till en anslutning till EU.
Vi ser EU-medlemskapet som en möjlighet för svenskt jordbruk och
svensk livsmedelsproduktion att hävda sig. Om Sverige kommer med i EU
kan jordbruket och livsmedelsindustrin för första gången konkurrera på lika
villkor. Då kan vi för första gången få bukt med de dumpade importer som
sker till Sverige, med hjälp av skattebetalare i EU. Problemet försvinner. Då
skapar vi nya möjligheter för produktion i Sverige.
Margareta Winberg! Om ni, som ni ofta säger, slår vakt om konsumenter-
nas intresse borde det vara av vikt att söka ge svensk produktion chansen att
konkurrera och överleva. Med den politik som ni nu förordar - borttagande
av arealstöd och av anpassningar till EU - äventyrar ni dessa möjligheter.
Om Sverige inte kommer med i EU kommer vi att bli beroende av ökad im-
port. Det kommer också att bli värre för svenska konsumenter att få tillgång
till svenska livsmedel.
Jag tycker att Margareta Winbergs agerande är litet märkligt. Hon inser
inte verkligheten bakom den här politiken. I stället säger hon att vi skapar
motsättningar och konflikter. Det är ju ni som gör det genom att utmanande
säga att vi skall ha en annan form av ersättning till bönderna per arealenhet.
Varken Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna tycks ha klart för sig att
arealstödet är en ersättning för ett lägre spannmålspris. Det är en kompensa-
tion för detta. Då kan man inte ha ett rakt system, som ni förordar. Det raka
systemet skapar motsättningar mellan norr och söder. Det är inte till gagn
för ett svenskt jordbruk och en bra utveckling i Sverige.
Anf. 94 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Mjölkkobidraget har utgått i hela landet och är kanske av
allra störst betydelse för skogsbygderna och norra Sverige. Skapas det inte
en förskjutning både inom olika produktionsgrenar och inom olika regioner
i Sverige, Ingvar Eriksson, när man ersätter detta bidrag med arealstöd och
ett allt högre inlösenpris? Den frågan skulle jag vilja ha svar på.
Ingvar Eriksson säger att man inte vill ha en ökad centralstyrning. Det är
ju precis det ni har genomfört. 1990 års beslut innebar ju att marknadsinsla-
get i den svenska jordbrukspolitiken skulle ökas. Signalerna från konsumen-
terna skulle nå producenterna, vilket de inte gjorde tidigare. Man produce-
rade det man fick betalt för oavsett vad konsumenterna ville ha. Det är
marknadsstyrning att förändra detta i den riktning som jag har talat om.
Jag förstår alltså inte varför vi i förväg, innan vi eventuellt blir medlem-
mar, måste anpassa oss till denna centraldirigerade politik. Den borde egent-
ligen strida väldigt mycket mot traditionell moderat och folkpartistisk poli-
tik.
Än en gång vill jag fråga: Kan Ingvar Eriksson erkänna att den påstådda
besparing som jordbruksministern kommer med är en chimär besparing som
beror på att man har tömt regleringskassan? Om man skulle upprätthålla
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994195,
Jordbruks-
departementet
111
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
112
denna nivå - om vi nu inte skulle bli medlemmar i EU - skulle det bli en
ganska ordentlig höjning av nivån.
Anf. 95 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Margareta Winberg talar om att ersätta mjölkkobidragen.
Margareta Winberg har tydligen inte klart för sig varför dessa bidrag kom
till. De kom till när vi 1990 beslutade om att frysa prisnivån. Då gick man in
för att kompensera den frysta prisnivån med direktstöd i form av kobidrag
och inkomstersättningar för spannmålsarealen. Det var orsaken.
Vi hängde upp detta på GATT-förhandlingarna. När de var avslutade
skulle man göra en avstämning med de priser som rådde i andra länder. Am-
bitionen var att sänka stöd- och skyddsnivåerna, men eftersom GATT-för-
handlingarna inte kunde slutföras förrän tre år senare än beräknat har den
frysta prisnivån inneburit att lantbruket har haft lägre priser än det borde ha
haft.
Margareta Winberg säger att vi växlar mjölkkobidragen mot höga arealer-
sättningar. Att vi har höga arealersättningar beror på att regeringen har den
uppfattningen att vi skall anpassa oss till EU:s nivåer steg för steg. När vi
kommer med skall vi ligga på samma nivå. Det innebär att också spannmåls-
priserna blir lägre och därmed också foderkostnaderna. Detta kan i sin tur
påverka lönsamheten inom mjölkproduktionen. Det sambandet har Marga-
reta Winberg tydligen inte klart för sig.
Margareta Winberg frågar varför vi i förväg måste anpassa oss till EU-
politiken. Det är så enkelt. När det gäller en näring som är beroende av bio-
logi och av långsiktiga beslut är det viktigt att man så snabbt som möjligt
försöker anpassa sig till det nya. Detta är ju en radikal förändring i jämfö-
relse med det som tidigare har varit.
Vi har i Sverige inte tidigare varit inriktade på att exportera livsmedel. Vi
har varit inriktade på att försörja oss själva. Sverige har, liksom andra län-
der, varit skyddat genom ett gränsskydd. Helt plötsligt öppnas gränserna och
vi blir utsatta för konkurrens. Vi accepterar det, men då måste vi också ge
svenska livsmedelsproducenter möjlighet att gå ut på den stora marknad
som öppnar sig. Det kan innebära många nya jobb också för Margareta Win-
bergs sympatisörer. Dem tänker ni inte på i dag. Margareta Winberg skall
tänka på detta när hon går ut i den jordbrukspolitiska debatten.
Anf. 96 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Ingvar Eriksson sade att man inte kan sänka kostnaderna för
Jordbruksverket, eftersom man inte vet vad som kommer att hända. Det gäl-
ler ju alla verksamheter, eller hur, Ingvar Eriksson? Det finns ingen verk-
samhet som vet exakt vad som händer i morgon. Jag köper inte alls den för-
klaringen. Om man hade velat spara hade man gjort det.
Ingvar Eriksson säger att skuldsatta jordbrukare i mycket liten utsträck-
ning använder det stöd som finns. Det är just det som är anledningen til) att
vi vill ta bort stödet. Att andra grupper möjligen skulle inkorporeras och
använda stödet är ett oerhört klent argument, Ingvar Eriksson.
När det gäller kritiken mot den sittande regeringen och mot propositionen
sade Ingvar Eriksson att det är nödvändigt att lyfta ut delar för att kunna
göra en djupare analys av området. Om det är proposition 1993/94:236 som
avses är det banne mig inte mycket att vara imponerad av.
Jag kan förstå att man lyfter ut frågan om Norrlandsjordbruket eftersom
den är beroende av EG-avtalet. Samma sak gäller för återbetalningsplikt vad
gäller omställningsbidraget. Men man kunde gärna ha tagit med socialför-
säkringen.
Ingvar Eriksson svarar inte på mina frågor. Det är i och för sig ingen över-
raskning att jag inte får något svar. Den politiska retoriken är ju sådan. Jag
frågade honom hur det kommer sig att han inte vill acceptera att bönder är
småföretagare. Varför skall småföretagare ha subventioner som inte är bra
för hälsosamma företag eftersom de är konkurrenssnedvridande? Det gäller
dels inom landet, dels kollektivt utåt. Man har olika regler.
Det finns tre tunga skäl: konkurrens på lika villkor, önskan om en avregle-
ring och önskan att spara pengar. Det behöver vi, Ingvar Eriksson!
Anf. 97 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Vi behöver förvisso spara pengar, Christer Windén. Men när
vi är inne i ett så allvarligt och omvälvande skede när det gäller jordbrukets
och livsmedelsindustrins förutsättningar för framtiden skall vi vara litet för-
siktiga. Det är det regeringen är i detta sammanhang.
Vi vill skapa förutsättningar för svenska bönder och svensk livsmedelsin-
dustri att så långt möjligt få chansen att konkurrera på lika villkor på en
större marknad. Jag är medveten om att Christer Windén i stort instämmer
i önskan att ge svenska bönder den möjligheten. Vi uppskattar att ni har den
inställningen. Men varför har ni så bråttom, Christer Windén?
Om man har varit involverad i en väldigt reglerad verksamhet tar det sin
tid att ställa om. Vi fattade beslut om att ställa om 1990. Helt plötsligt har
vi ansökt om medlemskap i EG/EU. Det är en ny förändring på gång. Det
går inte att kasta sig in i det nya så snabbt att man fullständigt tappar kontak-
ten med det som varit. Vi måste vara litet försiktiga. Det är det enda skälet
till förslaget.
Vi har självfallet samma uppfattning som Christer Windén. En bonde är
en företagare och skall så långt möjligt arbeta på samma villkor som andra
företagare. Vi ställer upp på den principen.
Men Europas och resten av världens bönder jobbar under andra förutsätt-
ningar. Vi måste ta hänsyn till dessa reella faktorer när vi nu skall försöka
forma en jordbrukspolitik som skall skapa förutsättningar för de många jobb
som näringen representerar i vårt land.
Anf. 98 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag är tacksam för att Ingvar Eriksson äntligen har instämt
i att bönder är småföretagare. Det har jag aldrig förut hört honom säga.
Ett EG-medlemskap skulle otvivelaktigt vara ett jättelyft för bönderna
och speciellt för växtodlingen. LRF:s ordförande Bo Dockered går ju ut med
ett stort smil på läpparna och berättar detta. Det gör han inte utan orsak.
Ingvar Eriksson kommer med nonsens när han säger att man inte kan
ställa om hastigt därför att man då skulle förlora fotfästet. Då är det precis
lika farligt att ställa om och få för mycket pengar. Inkomster går alldeles ut-
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
113
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994195,
Jordbruks-
departementet
114
märkt! Det är okej. När det gäller att skyffla stöd över bönderna är det plöts-
ligt omöjligt att skära ned.
Jag tycker att den retoriken är beklämmande, Ingvar Eriksson.
Anf. 99 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Christer Windén säger att vi skyfflar stöd över bönderna. Gå
ut och se på verkligheten! Den svenske bonden har faktiskt jobbat mycket
pressat sedan 1990 därför att han accepterade en omställning och en anpass-
ning till marknadens behov. Det har inneburit frysta priser, lägre inkomster
och sämre lönsamhet.
Det har också inneburit att man har effektiviserat och rationaliserat. Det
har varit positivt. Därför blir svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri
mycket mer konkurrenskraftiga på den öppna marknad vi står inför. Jag
tycker att det är mycket positivt.
Jag tycker däremot att det är litet grand allvarligt att man talar om att
skyffla stöd över bönderna. Det är inte det som det är fråga om. Det gäller
hela tiden bara att skapa förutsättningar för de svenska bönderna och den
svenska livsmedelsindustrin att jobba på någorlunda jämbördiga villkor och
med samma spelregler. Det är en anpassningsprocess som nu pågår. Jag har
förhoppningar om att Christer Windén, som ofta har uttalat sig för att
svenska jordbrukare skall ha likvärdiga möjligheter när vi går in i Europa,
skall leva upp till detta när han i fortsättningen får möjlighet att medverka
till de jordbrukspolitiska besluten.
Jag har anledning att förvänta mig att Christer Windén och hans partikam-
rater, liksom alla andra i denna kammare, ser den verklighet i form av en
oerhörd mängd jobb som det här gäller. Vi har inte för många jobb i Sverige.
Låt oss för allt i världen se till att jobben på detta område skall kunna bibe-
hållas! Vi har i Sverige i en stark och ren produktion en bra konkurrensmöj-
lighet, som vi skall gå ut med i det stora Europa. Jag tror att vi skall hävda
oss där.
Den stora haken i dag är huruvida de politiker som sitter här i kammaren
vill hjälpa till, och det hoppas jag verkligen att ni är beredda att göra. Men
då måste både Nydemokraterna och Socialdemokraterna korrigera sin in-
ställning.
Anf. 100 ANDRE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Christer Windén.
Anf. 101 INGVAR ERIKSSON (m) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt. Det är dock möjligt att rikta denna upp-
maning direkt till Ny demokrati. Ni sitter för tillfället i Sveriges riksdag. Ta
chansen att hjälpa till så länge ni kan göra det!
Anf. 102 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag får när vi nu debatterar på övertid försöka fatta mig kort.
Regeringens jordbrukspolitik går ut på att försöka skapa ett konkurrens-
kraftigt svenskt jordbruk i ett Europaperspektiv. Möjligheten att göra det
ligger i att ge bonden en sådan inkomst att han kan se en något så när rimlig
framtid och även kan börja investera. Då kan unga människor bölja satsa
på jordbruk.
Detta leder också till att den svenske konsumenten får möjlighet att äta
svenska livsmedel med en mycket hög kvalitet - fria från gifter och mediciner
som blandas in i fodret och fria från sjukdomsalstrande salmonellabakterier
och annat. Djuren har dessutom vuxit upp i en bra miljö. Sådant skall vi vara
rädda om, och den jordbrukspolitik som vi syftar till skall värna om detta.
Det är bra både för det svenska jordbruket och för den svenske konsumen-
ten.
Det socialdemokratiska alternativet i form av framlagda förslag och den
motion som väckts innebär att man vill halvera den svenske bondens lön.
Man spar in ungefär 800 miljoner kronor på arealstöd och man sänker priset
på spannmålen, man ökar kostnaderna bl.a. i form av avgifter med 400 mil-
joner kronor. Det innebär att av de ca 3 miljarder som den svenske bonden
får för sitt arbete och för att förränta det egna kapitalet vill socialdemokra-
terna ta hand om ungefär hälften. Samtidigt skall de allra mest skuldsatta
bönderna få 10 miljoner kronor, om socialdemokraterna får genomföra sin
politik, vilket vi inte skall hoppas att de får i detta sammanhang.
Margareta Winberg säger att det var fråga om en halvfärdig produkt. Det
är i och för sig inget nytt. Också under den socialdemokratiska tiden kom det
propositioner litet pö om pö. Men de propositioner som Margareta Winberg
efterfrågar har nu kommit. Förslagen finns, och när de skall behandlas har
vi en helhetsbild att utgå från.
Margareta Winberg sätter vidare likhetstecken mellan arealstöd och ko-
bidrag. Kobidrag var något helt annat. Socialdemokraterna gjorde på sin tid
om en förhandlad ökning av priser till kobidrag. Dessa skulle successivt tas
bort och så småningom eventuellt ersättas med prishöjningar. Vi har också
i höstas i vårt betänkande skrivit att den möjligheten står till förfogande.
Herr talman! Med de här påpekandena angående vad regeringens politik
innebär och vad Socialdemokraternas politik innebär på jordbrukets område
vill jag yrka bifall till reservation 3. Jag stöder också reservation 4 men yrkar
inte bifall till den. I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Skogen får vi ta upp till debatt en annan gång, när vi har litet mer tid.
Avslutningsvis: I det här betänkandet behandlas en motion om sockerbru-
ket på Gotland. Jag menar att det är mycket angeläget att vi ser till att vi får
produktion där också i framtiden.
(forts, prot. 83)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgonda-
gens arbetsplenum.
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
Jordbruks-
departementet
115
Prot. 1993/94:82 14 § Bordläggning
29 mars 1994
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:125 Förslag om ytterligare anslag på tilläggsbudgeten för budgetåret
1993/94, m.m.
1993/94:169 Överenskommelse om investeringar i trafikens infrastruktur i
Göteborgsregionen
1993/94:171 Ny huvudman för näringsförbudsregistret
1993/94:176 Ändringar i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa
produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.
1993/94:193 Licensområden för älgjakt m.m.
1993/94:194 Avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och be-
fordringsvillkor
1993/94:197 Datapantbrev
1993/94:198 Lag om genetiskt modifierade organismer
1993/94:199 Ändringar i hyresförhandlingslagen m.m.
1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m.
1993/94:202 Överflyttning av fartyg mellan fartygsregister
1993/94:204 Ändring av konventionen om förenkling av formaliteterna vid
handel med varor
1993/94:224 Ändringar i skatteregisterlagen, m.m.
1993/94:232 Ändringar i aktiekontolagen
Skrivelserna
1993/94:170 Investeringsplaner för infrastrukturen
1993/94:179 JAS-projektet
1993/94:183 Utvecklingsplan för skolväsendet
1993/94:237 Redogörelse för den svenska krigsmaterielexporten år 1993
1993/94:238 Redogörelse för vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella
systemet
Förslag
1993/94:RR9 Riksdagens revisorers förslag angående arbetsmarknadspoliti-
ken
116
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 28 mars
\993I94‘A22 av Sven-Gösta Signell (s) till kommunikationsministern om
Europaväg 4 och Ostkustbanan:
I juni 1993 fattade riksdagen beslut om investeringar i trafikens infrastruk-
tur för den kommande tioårsperioden.
I beslutet ingår en omfattande upprustning bl.a. av Europaväg 4 efter
södra Norrlandskusten och av Ostkustbanan.
Sträckan Norrala-Enånger är ett typexempel på var det finns möjlighet
att göra stora samordningsvinster genom en samtidig utbyggnad av E 4 och
Ostkustbanan.
Avtal om utbyggnaden finns mellan berörda parter, och enligt detta skulle
utbyggnaden ha påbörjats under våren 1993. Detta har dock inte skett bero-
ende på att det föreligger oenighet om vägens sträckning över Norraladal-
gången. Ärendet överlämnades därför till regeringen i september 1993, men
trots att det nu gått sju månader har regeringen ännu inte fattat beslut i frå-
gan.
Av trafik-, regional- samt sysselsättningspolitiska skäl är det angeläget att
nämnda bygge snabbt kommer i gång. Här finns också möjligheter att dra
nytta av det fördelaktiga kostnadsläge som nu föreligger.
Projekten är väl förberedda så att en snabb igångsättning är möjlig.
Med anledning av detta vill jag fråga kommunikationsministern:
Vilka åtgärder har kommunikationsministern för avsikt att vidta för att
nämnda projekt på Ostkustbanan och E 4 snabbt kan komma i gång?
16 § Kammaren åtskildes kl. 23.11.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 5 § anf. 36,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.02.
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 75 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
117
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Tisdagen den 29 mars
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Information från regeringen om skrivelse med redogörelse för
vidtagna åtgärder för att stärka det finansiella systemet .... 1
Statsrådet Bo Lundgren (m)
Hans Gustafsson (s)
Rolf L Nilson (v)
Wiggo Komstedt (m)
Bengt Kronstrand (s)
5 § Presstöd m.m...................................... 10
Konstitutionsutskottets betänkande KU27
Debatt
Kurt Ove Johansson (s)
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Ingvar Svensson (kds)
Åke Gustavsson (s)
Harriet Colliander (nyd)
Beslut ............................................... 27
6 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 23
mars ........................................... 29
118
Kulturutskottets betänkande KrU20
Kulturutskottets betänkande KrU21
Kulturutskottets betänkande KrU25
Kulturutskottets betänkande KrU26
Jordbruksutskottets betänkande JoU17
Jordbruksutskottets betänkande JoU18
7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 28
mars ........................................... 34
Trafikutskottets betänkande TU17
Trafikutskottets betänkande TU18
Trafikutskottets betänkande TU19
Trafikutskottets betänkande TU20
Konstitutionsutskottets betänkande KU22
Ärendet återförvisat till utskottet för ytterligare beredning
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUlO
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU23
Lagutskottets betänkande LU19
Lagutskottets betänkande LU24
Lagutskottets betänkande LU25
Utbildningsutskottets betänkande UbU7
Jordbruksutskottets betänkande JoU15
Jordbruksutskottets betänkande J0UI6
Bostadsutskottets betänkande BoU13
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
Beslut om uppskjuten votering............................ 46
8 § Anslag till kriminalvården, m.m........................ 46
Justitieutskottets betänkande JuU17
Debatt
Birthe Sörestedt (s)
Ulf Eriksson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Göthe Knutson (m)
(forts.)
Ajournering .......................................... 54
Återupptagna förhandlingar .............................. 54
8 § (forts.) Anslag till kriminalvården, m.m. (forts. JuU17)...... 54
Debatt
Liisa Rulander (kds)
Beslut skulle fattas den 30 mars
9 § Anslag till Brottsförebyggande rådet m.m................. 59
Justitieutskottets betänkande JuU18
Debatt
Alf Eriksson (s)
Ulf Eriksson (nyd)
Ingbritt Irhammar (c)
Beslut skulle fattas den 30 mars
10 § Vissa anslag m.m. inom Utrikesdepartmentets område...... 68
Utrikesutskottets betänkande UU14
Debatt
Viola Furubjelke (s)
Lars Moquist (nyd)
Jan Jennehag (v)
Pär Granstedt (c)
Margareta Viklund (kds)
Ingela Mårtensson (fp)
Beslut skulle fattas den 30 mars
11 § Samarbete med Baltikum, Central- och Östeuropa ........ 84
Utrikesutskottets betänkande UU16
Debatt
Pierre Schori (s)
Lars Moquist (nyd)
Peeter Luksep (m)
Nils T Svensson (s)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Margareta Viklund (kds)
Pär Granstedt (c)
Beslut skulle fattas den 30 mars
119
Prot. 1993/94:82
29 mars 1994
12 § Statsbudgeten för budgetåret 1994/95, Jordbruksdepartementet
Jordbruksutskottets betänkande JoU13
Debatt
Margareta Winberg (s)
Christer Windén (nyd)
Jan Jennehag (v)
Ingvar Eriksson (m)
Andre vice talmannen (om replikrätten)
Lennart Brunander (c)
(forts, prot. 83)
13 § Beslut om fortsatt ärendebehandling ...................
14 § Bordläggning .....................................
15 § Anmälan om interpellation
1993/94:122 avSven-Gösta Signell (s) om Europaväg 4 och Ost-
kustbanan .....................................
100
115
116
116
120
gotab 46366, Stockholm 1994
Prot. 1993/94:83
30 mars 1994
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:169 till trafikutskottet
1993/94:171 till lagutskottet
1993/94:176 till utrikesutskottet
1993/94:193 till jordbruksutskottet
1993/94:194 till trafikutskottet
1993/94:197 till lagutskottet
1993/94:198 till jordbruksutskottet
1993/94:199 till bostadsutskottet
1993/94:200 till justitieutskottet
1993/94:202 till trafikutskottet
1993/94:204 och 224 till skatteutskottet
1993/94:232 till lagutskottet
Skrivelserna
1993/94:170 till trafikutskottet
1993/94:179 till försvarsutskottet
1993/94:183 till utbildningsutskottet
1993/94:237 till utrikesutskottet
1993/94:238 till näringsutskottet
Förslag
1993/94: RR9 till arbetsmarknadsutskottet
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
29 mars
JuU17 Anslag till kriminalvården, m.m.
Mom. 7 (åtgärder mot ungdomsbrott)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
172 för utskottet
139 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 27 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 1: 128 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 6 m, 6 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 4 v, 2-
Mom. 9 (allmänna förutsättningar för ett gott vårdresultat)
1. utskottet
2. res. 2 (s)