Torsdagen den 17 mars
Kl. 12.00-15.42
Protokoll
1993/94:74
1 § Meddelande om anmälan till deltagande i debatter måndagen den
Anf. 1 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Anmälan till deltagande i kammarens debatter måndagen den 28 mars bör
göras till kammarkansliet senast fredagen den 25 mars kl. 11. Talarlista till
måndagen kan då presenteras i Kammarinformation, Kl, på eftermiddagen
fredagen den 25 mars.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:165 till konstitutionsutskottet
1993/94:184 till justitieutskottet
1993/94:223 till trafikutskottet
Motionerna
1993/94:Bol6-Bol9 till bostadsutskottet
1993/94:Sf30 till socialförsäkringsutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
16 mars
KrUll Idrott
Mom. 5 (tillsättande av en statlig idrottsutredning med kvinnoprofil)
1. utskottet
2. res. (v)
Votering:
269 för utskottet
13 för res.
1 avstod
66 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan. 1
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 74
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 71 m, 22 fp, 24 c, 20 kds, 18 nyd, 1 -
För res.: 1 fp, 10 v, 2-
Avstod: 1 s
Frånvarande: 24 s, 9 m, 10 fp, 7 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v, 1 -
Kristina Svensson (s) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats som
frånvarande.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU13 Folkbildning
Mom. 1 (beräknande av medel för bidrag till folkbildningen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. mot. Kr411 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
116 för res. 1
11 för mot. Kr411
161 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
161 för utskottet
129 för res. 1
59 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För res. 1: 117 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 21 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 2 (beräknande av särskilda medel för åtgärder mot främlingsfientlig-
het och rasism)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
159 för utskottet
128 för res. 2
2 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 20 kds, 18 nyd, 2-
För res. 2: 116 s, 10 v, 2-
Avstod: 1 fp, 1 kds
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 4 (ändrade utbetalningsrutiner)
1. utskottet
2. res. 4 (m)
Votering:
212 för utskottet
75 för res. 4
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 22 fp, 26 c, 19 kds, 18 nyd, 10 v, 3 -
För res. 4: 1 s, 71 m, 1 fp, 1 kds, 1 -
Frånvarande: 23 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 6 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 10 (medelsanvisningen till Bidrag till kontakttolkutbildning)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
3. mot. Kr411 i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
119 för res. 5
10 för mot. Kr411
160 avstod
60 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5
Huvudvotering:
159 för utskottet
129 för res. 5
1 avstod
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 5: 116 s, 10 v, 3-
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU5 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m.
Mom. 10 (anslagsbeloppet under Sveriges lantbruksuniversitet)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
168 för utskottet
120 för res.
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 8 v, 2-
För res.: 116 s, 2 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU6 Vissa skollagsfrågor
Mom. 2 (bidragssystemet för fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
118 för res. 1
11 för men.
159 avstod
61 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
160 för utskottet
128 för res. 1
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För res. 1: 116 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 3 (nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
Men. ställdes mot res. 2 som biträddes med acklamation.
Huvudvotering:
158 för utskottet
130 för res. 2
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 25 c, 20 kds, 18 nyd, 2-
För res. 2: 116 s, 1 c, 1 kds, 10 v, 2 -
Frånvarande: 22 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 4 (tillsynen m.m. av fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
158 för utskottet
129 för res. 3
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 17 nyd, 1-
För res. 3: 116 s, 10 v, 3-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 4 v
Mom. 5 (elevavgifter vid fristående skolor)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
160 för utskottet
128 för res. 4
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För res. 4: 116 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 6 (funktionshindrade elevers rätt att välja fristående skola)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
158 för utskottet
129 för res. 5
62 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 20 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För res. 5: 116 s, 1 fp, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 12 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 7 (vissa skyldigheter för fristående skolor)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
274 för utskottet
12 för men.
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 71 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 3 -
För men.: 1 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 24 s, 9 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mom. 9 (behörighetskrav för nationella program i gymnasieskolan)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
161 för utskottet
128 för res. 6
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För res. 6: 116 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU7 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU9 Åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet
Mom. 3 (indirekt diskriminering)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
276 för utskottet
13 för men.
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För men.: 1 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 4 (ett generellt utformat diskrimineringsförbud)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
274 för utskottet
14 för men.
61 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 70 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För men.: 2 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 10 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 6 (rättegångskostnader)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
276 för utskottet
13 för men.
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 115 s, 71 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 2-
För men.: 1 s, 10 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Mom. 8 (diskrimineringslagstiftning för funktionshindrade)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
162 för utskottet
127 för res.
60 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 23 fp, 26 c, 21 kds, 18 nyd, 1 v, 2-
För res.: 116 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 9 m, 10 fp, 5 c, 5 kds, 5 nyd, 4 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU10 Statliga arbetsgivarfrågor, anslag
Kammaren biföll utskottets hemställan.
AU20 Arbetsdomstolen m.m., anslag
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoUlO Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighetsdata
m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoUll Anslag till främjande av rennäringen m.m.
Mom. 7 (anslag till prisstöd till rennäringen)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
266 för utskottet
19 för res. 1
1 avstod
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 71 m, 23 fp, 25 c, 21 kds, 9 v, 3-
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
För res. 1: 1 s, 17 nyd, 1-
Avstod: 1 v
Frånvarande: 23 s, 9 m, 10 fp, 6 c, 5 kds, 6 nyd, 4 v
Mom. 9 (anslag till ersättningar för viltskador m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
269 för utskottet
17 för res. 2
63 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 22 fp, 26 c, 21 kds, 10 v, 4-
För res. 2: 17 nyd
Frånvarande: 22 s, 10 m, 11 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 4 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU12 Byggforskning, fonden för fukt- och mögelskador och åtgärder mot
radon i bostäder
Mom. 3 (Boverkets förslag om radonåtgärder)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
157 för utskottet
127 för res.
65 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 69 m, 23 fp, 26 c, 20 kds, 17 nyd, 1 v, 1 -
För res.: 116 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 22 s, 11 m, 10 fp, 5 c, 6 kds, 6 nyd, 4 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU 11 Mottagande av asylsökande m.m. (prop. 1993/94:94).
Anf. 2 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande behandlas motta-
gande av asylsökande. Det handlar om arbete och sysselsättning för asylsö-
kande. Det handlar också om dagbidrag, bostadsersättning, hälso- och sjuk-
vård och tillfälliga uppehållstillstånd. Det är med andra ord en diversepropo-
sition vi har att behandla här i kammaren.
I dag går mottagandet av asylsökande till så att den asylsökande först kom-
mer till en utredningssluss. Syftet med utredningsslussar var och är att utred-
ningen skall ske så snabbt som möjligt och att den asylsökande skall finnas
tillgänglig under utredningstiden för att undvika långa handläggningstider.
Därefter får den asylsökande komma till en förläggning och där vänta på
beslut och en eventuell kommunplats.
Den förläggningsverksamhet som Invandrarverket bedriver omfattar ut-
redningsslussar och förläggningar, både fasta och tillfälliga beroende på an-
talet asylsökande. En del förläggningar drivs på entreprenad av organisatio-
ner och andra av kommuner, men de flesta drivs i Invandrarverkets regi.
De asylsökande skall självfallet ha en värdig behandling under sin vänte-
tid. Men hur man än försöker ordna olika saker måste det primära och vikti-
gaste vara de korta handläggningstiderna.
Nu anser regeringen att om de asylsökande, i större utsträckning än vad
som nu gäller, själva ordnar sin bostad kommer kostnaderna för mottagan-
det att minska. Eget boende skulle också, enligt regeringen, ge den asylsö-
kande ökade möjligheter till ett mera aktivt liv och innebära en minskad so-
cial isolering under väntetiden.
För att stimulera den asylsökande att skaffa egen bostad skall bostadser-
sättning utgå med 500 kr per månad för ensamhushåll och 1 000 kr för famil-
jer. Invandrarverket skall ändå vara skyldigt att hålla plats på förläggning
om det egna boendet misslyckas.
Ibland kan man i debatten få den uppfattningen att de flesta förläggningar
består av baracker utplacerade någonstans i skogen. Folkpartister talar
gärna om våra ”flyktingläger”. I själva verket är de allra flesta förläggningar
inrymda i våra vanliga bostadsområden där de asylsökande bor i vanliga lä-
genheter och har eget hushåll.
Regeringen är tydligen medveten om att förslaget kan medföra förlängda
handläggningstider. Därför föreslår regeringen att dagersättningen skall
kunna reduceras om någon håller sig undan och på så sätt fördröjer eller för-
svårar utredningen.
Utskottet vill att regeringen noga skall följa utvecklingen av det egna
boendet - särskilt när det gäller effekterna på handläggningstiderna - och
komma med förslag till åtgärder om det egna boendet får negativa konse-
kvenser.
I propositionen föreslås också att alla förläggningarna skall vara öppna för
entreprenad. Vi socialdemokrater motsätter oss inte entreprenader, men vi
anser ändå att det bör finnas en grundorganisation med utredningsslussar
och ett antal fasta förläggningar. Vi anser att det är viktigt med flexibilitet i
förläggningsverksamheten. Det går inte att börja förhandla med entreprenö-
rer vid en stor inströmning av asylsökande och vid ett stort akut behov av
platser. Då blir det åter uthyrarnas marknad och de som bestämmer priset.
Det är också viktigt att Invandrarverket formulerar grundprinciperna för
vad en entreprenad skall innehålla och även formulerar konkreta och mät-
bara mål för kostnad och kvalitet när det gäller verksamheten.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
10
Regeringen anser att det räcker med att skriva in en skyldighet för perso-
nalen att iaktta tystnadsplikt i de privata entreprenörsavtalen. Vi anser att
regeringen tagit väl lätt på tystnadsplikten. Det ansåg resten av utskottet
också. Därför gör man ett tillkännagivande att regeringen snarast bör åter-
komma till riksdagen med ett förslag till lagreglering.
Sedan juli 1992 finns det möjlighet för en asylsökande att få arbetstill-
stånd, om Invandrarverket gör bedömningen att beslut inte kommer att fat-
tas inom fyra månader från det ansökan lämnats in. Det här medför ökad
byråkrati, onödiga kostnader och merarbete för personalen. Invandrarver-
ket har i sin budgetframställning för 1994/95 angett att det går åt sex årsarbe-
tare för att hantera undantagen från arbetstillstånden, och det är bara 50
stycken som lyckats få arbete.
Vi vill vända på det hela och säger att om den asylsökande har varit på
förläggningen i fyra månader och får ett erbjudande om arbete, skall arbets-
tillstånd medges.
Följer man vårt och Invandrarverkets förslag, skulle det ge en besparing
på 1,5 miljoner kronor. Utskottet skriver därför i sitt betänkande, bl.a. med
anledning av vår motion, att regeringen skall finna en bättre lösning i arbets-
tillståndsfrågan än vad som finns i dag.
Herr talman! I propositionen föreslås att målsättningen skall vara att alla
asylsökande skall arbeta eller delta i någon form av organiserad verksamhet
under 40 timmar per vecka. Det är viktigt att det finns meningsfull verksam-
het på förläggningar för vuxna, men särskilt viktigt är det att ungdomar mel-
lan 16 och 18 år har något vettigt att göra, och det är oerhört viktigt att man
inom den organiserade verksamheten ordnar med studier för ungdomarna.
Det som i första hand kan komma i fråga när det gäller meningsfull syssel-
sättning är det som sker inom förläggningsområdet. Men om sysselsätt-
ningen skall gälla 40 timmar i veckan, räcker verksamheten inom området
inte till, utan man behöver finna sysselsättning även utanför.
I propositionen sägs att det är i första hand Invandrarverket som skall
ordna sysselsättning och teckna avtal med uppdragsgivaren, men om driften
lagts ut på entreprenad, kan entreprenören träffa avtal om sysselsättning.
Någon ersättning skall den asylsökande inte ha, och i princip bör det vara
fråga om verksamhet som annars inte skulle bli utförd, sägs det i propositio-
nen.
För att underlätta möjligheterna vill regeringen inte att asylsökande skall
betraktas som arbetstagare i arbetsrättslig mening. Någon formell skyldighet
att samråda med länsarbetsnämnd och berörd facklig organisation anser re-
geringen inte behöver finnas.
Det här kan vi socialdemokrater inte acceptera. Vi anser att det är orimligt
att vissa delar av den arbetsrättsliga lagstiftningen inte skall gälla för asylsö-
kande. Det kan ju leda till att asylsökande blir en andra klassens arbetskraft.
Vi anser också att det är Invandrarverket och inte några privata entrepre-
nörer som skall teckna avtal om sysselsättning. Eftersom staten har huvud-
ansvaret för mottagningen av asylsökande, måste staten via Invandrarverket
även här ta sitt ansvar. Dessutom tycker vi att för att undvika att onödiga
problem och konflikter uppstår, skall Invandrarverket samråda med Länsar-
betsnämnden och berörd facklig organisation.
Regeringen föreslår att dagbidraget skall kunna sättas ner för personer
över 18 år som utan giltigt skäl vägrar delta i organiserad verksamhet, och
jag delar den uppfattningen. Ett förbiseende från regeringens sida måste ha
varit att man inte tänkt på att de ungdomar mellan 16 och 18 år som bor i
s.k. ungdomsboende har dagbidrag som vuxna. Vi föreslår nu i vår motion
att dagersättningen skall kunna sänkas, om någon av dessa ungdomar syste-
matiskt undandrar sig organiserad verksamhet. Så blev också utskottets be-
slut.
Herr talman! Ett enigt utskott har tidigare, med anledning av situationen
i f.d. Jugoslavien, uttalat sig för möjligheten att ge temporärt uppehållstill-
stånd. I propositionen föreslår regeringen att tidsbegränsade uppehållstill-
stånd bör användas främst då människor flyr undan konflikter och kriser som
bedöms ha kortare varaktighet. Det kan enligt propositionen också vara
fråga om naturkatastrof eller en ekologisk katastrof.
Regeringen anser att det första tillståndet borde ges på sex månader och
sedan eventuellt ytterligare sex månader, alltså sammanlagt ett år. I vår so-
cialdemokratiska motion anser vi att den som flyr undan väpnade konflikter
också skall kunna få tillfälligt uppehållstillstånd. I utskottet enades vi om att
väpnade konflikter inryms i förslaget i propositionen, men vi anser också att
tillfälliga uppehållstillstånd kräver ett genomarbetat återvändandeprogram.
Utskottet är av den uppfattningen att de förändringar som regeringen nu
föreslår får ses som en form av beredskapslagstiftning i avvaktan på ett slut-
ligt förslag från Invandrar- och flyktingkommittén, som nu behandlar den
frågan.
I ett försök att komma till rätta med de alltför många nya ansökningar som
lämnas in efter avslag hos Utlänningsnämnden föreslår regeringen skärpta
kriterier för ny ansökan.
Vi delar regeringens uppfattning att avgörandet i de här frågorna skall flyt-
tas över från Invandrarverket till Utlänningsnämnden. Vi delar också upp-
fattningen om en begränsning av rättshjälpen. Men förslaget till skärpning
av kriterierna för bifall kan vi inte ställa oss bakom. Nuvarande bestämmel-
ser om ny ansökan skall fortfarande gälla, och så blev utskottets beslut.
Herr talman! Härmed vill jag yrka bifall till vår reservation nr 2 och i öv-
rigt bifall till utskottets hemställan.
Anf. 3 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till våra reservationer
1, 5, 6 och 7, vilket på intet sätt förringar eller nedsätter värdet på de andra
reservationer som vi har.
När man läser propositionen angående det egna boendet för asylsökande,
måste man ställa sig mycket undrande till utskottets beslut. Har utskottet
verkligen tagit ställning utifrån sakunderlag eller har möjligen politiska på-
tryckningar legat till grund, dvs. politik först - sunt förnuft och sakfrågor i
andra hand?
De mest berörda remissinstanserna är negativa eller tveksamma till försla-
get. Nämnas kan Utlänningsnämnden, Polisen, kommuner och Invandrar-
verket. Jag pratar alltså nu om det egna boendet. Även frivilligorganisatio-
nerna och Svenska kyrkan har invändningar. Vissa andra instanser - inte
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
11
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
nämnda vid namn - uppmärksammar regeringen på att vikten av ansvarsför-
hållandet mellan vistelsekommun och förläggning måste klargöras och före-
slår samtidigt att den asylsökande alltid administrativt skall tillhöra en och
samma förläggning.
De instanser som är positiva omnämns inte vid namn utan som ”flertalet
remissinstanser”, vilka sägs vara ”positivt inställda till regeringens förslag
och anser det rimligt både av humanitära och av ekonomiska skäl”.
Förslaget är alltså nedgjort av de tunga remissinstanserna. Det har rege-
ring och utskott inte tagit till sig. Politiken skall gå före!
De tunga remissinstanserna stöder Ny demokratis reservation nr 1 och vår
åsikt att den asylsökande inte skall ha rätt att bo utanför förläggningen.
Detta boende försvårar asylutredningen. En framtida eventuell avvisning
kan försvåras. Staten kan lägga över ansvaret på kommunerna, vilket inne-
bär otydliga ansvarsförhållanden, m.m.
Jag kommer så in på frågan om det ekonomiska biståndet. Utredningen
om mottagande av asylsökande och flyktingar har föreslagit att nuvarande
dagbidrag skall ersättas av lån. Eftersom vi anser att asylbeslut skall fattas
snabbt, inom en tremånadersperiod, saknas skäl att ersätta dagbidrag med
lån.
Vi delar regeringens uppfattning att ett lånesystem för just denna grupp
skulle bli administrativt krångligt och förhållandevis dyrt. Det är inte rimligt
att återkräva belopp för en kortvarig vistelse på förläggning eller att införa
krångliga avskrivningsregler för utbetalade lån.
Nivån på dagersättningen anser vi bör reduceras kraftigt. Vi delar rege-
ringens uppfattning att asylsökande under utredningstiden bör ges en lägre
ekonomisk standard än vad som tillkommer den som är stadigvarande bosatt
i landet.
Vi föreslår att sådan dagersättning som inkluderar egen mathållning slo-
pas och att Invandrarverket i stället erbjuder heltidsboende inom förlägg-
ning. Dagersättningen, som alltså inte skall användas för mathållning, bör
sänkas till 15 kr per dag för ensamstående, 10 kr per dag för sammanboende
samt 5 kr per dag för barn.
För den som utan giltigt skäl vägrar att delta i aviserad sysselsättning eller
undervisning eller som försvårar sin asylutredning bör dagersättningen helt
dras in. Detta har föreslagits i lagrådsremissen, och vi delar den uppfattning
som där framförs.
Eftersom vi föreslår helpensionsboende under utredningstiden inträffar
inte några komplikationer med matersättning. Vi anser att Invandrarverket
även i framtiden skall besluta om och betala ut det ekonomiska biståndet till
asylsökande. Vi avvisar de tankar som framförs i propositionen om att CSN
i framtiden skall komma att svara för utbetalning av ekonomiskt bistånd till
asylsökande.
Herr talman! Utan att gå närmare in på våra övriga reservationer kan man
märkligt nog konstatera att de remissinstanser som är mest berörda av de
asylsökande är mest kritiska till propositionen. Detta inkluderar även betän-
kandet, som enligt de politiska spelreglerna blir en spegelbild av regeringens
förslag. Det blir väl med detta ärende som med många andra när det gäller
12
flyktingpolitiken - verkligheten kommer med tiden åter att visa att vi hade
rätt.
Anf. 4 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill innan jag går in på Vänsterpartiets meningsyttring
säga några ord om betänkandet i stort. Dagens betänkande innehåller en rad
förslag till åtgärder som ger intrycket att asylsökande är svårhanterliga indi-
vider, som man måste ha en rad av instrument för att vid behov genom be-
straffning kunna hantera. Vi ställer oss dock positiva till de förslag som syftar
till att ge människor större möjligheter att ta ansvar för sin egen situation.
Så till Vänsterpartiets meningsyttring.
Mom. 1 i utskottets hemställan gäller huvudmannaskapet för asylmottag-
ningen. Vänsterpartiet anser att det är principiellt tveksamt att samma myn-
dighet som skall pröva och avgöra en persons asylansökan också skall an-
svara för personens välbefinnande under den tid som vederbörande väntar
på besked. Även om staten har betalningsansvaret anser vi att det är ute i de
enskilda kommunerna som man har kunskapen om vilka resurser som finns i
just den kommun som den asylsökande vistas i.
Det gäller resurser i form av frivilligorganisationer och föreningar, över-
blick vad gäller meningsfull sysselsättning i just den kommunen samt möjlig-
heter att mobilisera frivilligt engagemang och medansvar hos kommuninvå-
nare. Vi anser kommuninvånarnas möjligheter till insyn i och påverkan på
verksamheten vara mycket viktiga, inte minst i arbetet för att minska främ-
lingsfientlighet och rasism.
Vad gäller mom. 4 vill Vänsterpartiet att det åtminstone skall göras en ut-
värdering innan man kategoriskt säger nej till att kommuner själva skall
driva flyktingförläggningar eller föreskriver att detta endast undantagsvis
skall få förekomma.
Mom. 7 gäller delgivning av beslut. Vi motsätter oss att entreprenör som
driver en förläggning också skall sköta delgivningen av asylbeslutet till den
asylsökande. Vi tycker att detta skall skötas av tillståndsmyndigheten.
Vad gäller mom. 12, som handlar om rätten att arbeta under prövningsti-
den, har vi ungefär samma krav som socialdemokraterna. Det enda som skil-
jer oss åt är att vi inte har motsatt oss att entreprenören tecknar avtal om
asylsökandes sysselsättning. För att spara tid i kammaren kommer vi här
dock att rösta för socialdemokraternas reservation.
Mom. 18 avser nivån på dagersättningen. Vi tycker att man även i fortsätt-
ningen skall ha en knytning till socialbidragen, även om ersättningen utgår
med ett lägre procentuellt belopp.
Under mom. 19 föreslås att dagersättningen skall användas som medel för
bestraffning. Vi tycker inte att det vare sig i propositionen eller i utskottsbe-
tänkandet har redovisats att det finns behov av sådana åtgärder.
Mom. 23 avser nivån på patientavgifter till läkare och för medicin. Jag vill
bara påpeka att det förslag som lagts fram innebär att avgiften för ett läkar-
besök plus medicin motsvarar ett och ett halvt dagbidrag. Detta är i dag 71
kr/dag för ensamstående och 61 kr/dag för makar. Läkarbesök och medicin
föreslås tillsammans kosta minst 100 kr. Dagbidraget är ju för närvarande
inte större än att det räcker till mat och det allra nödvändigaste. För en per-
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
13
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
14
son som lever på en förläggning där mat ingår kostar ett läkarbesök med me-
dicin mer än fyra dagars dagersättning. Med tanke på den redan slimmade
dagersättning som utgår tycker vi att avgiften för läkarbesök och medicin
måste stå i bättre relation till de medel som den asylsökande förfogar över.
Till frågorna om återvandring och tortyrskador blir det tillfälle att komma
tillbaka senare i kammaren. Vi arbetar i det första fallet i utskottet med ett
förslag till betänkande. Vi förväntar oss i det andra fallet från Vänsterpartiet
att det kommer en proposition som skall gälla behandling av torfyrskadade.
Jag vill bara säga att vi är mycket glada över att höra att utredningen härom
nu skall resultera i förslag.
Herr talman! Jag vill avsluta med några ord om mom. 32, rättshjälpen.
Utskottet tror att antalet nya ansökningar skall minska, om man begränsar
rättshjälpen vid förnyad ansökan. Vår uppfattning är dels att antalet nya an-
sökningar kommer att öka, dels att dessa kommer att bli av mycket skiftande
kvalitet. Juristen är i dag den som kan övertyga den asylsökande om att det
inte finns några nya skäl som skulle förändra verkets beslut. Det som händer
i framtiden är förmodligen att man med hjälp av bekanta eller andra som
arbetar med flyktingar kommer att överklaga besluten i sina ärenden. Vi an-
ser också att detta kan medföra att fler människor kommer att gömma sig.
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring vad avser mom. 1, 4,
18, 23 och 32. Vi kommer under mom. 12 att rösta för socialdemokraternas
reservation.
Anf. 5 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Socialförsäkringsutskottet betänkande nr 11 innehåller flera
frågor som rör vårt mottagande av asylsökande. Det har flera talare noterat.
Få samhällsverksamheter har någonsin varit så utsatta för stora omvälv-
ningar och påfrestningar som vårt flyktingmottagande har varit under de se-
naste åren. Antalet asylsökande har varierat kraftigt mellan åren. Det har i
sin tur påverkat såväl mottagandets organisation som dess innehåll och inte
minst dess kostnader.
Som framgår av vårt betänkande fanns det vid ingången av innevarande
budgetår över 90 000 asylsökande och flyktingar i Invandrarverkets förlägg-
ningssystem. Prognosen tyder på att antalet personer, i slutet av det budgetår
som nu behandlas, skall vara nere på 10 000. Förutsättningen för detta är
naturligtvis att en ny stor grupp asylsökande inte anländer till våra gränser
under det år som kommer. Detta visar kanske på svårigheterna i att planera
och organisera denna verksamhet. Det svänger väldigt när det gäller både
tiden och omfattningen.
Under de senaste åren har det riktats en hel del kritik både mot Statens
invandrarverk och mot mottagningsverksamheten. Jag tänker inte gå in på
detaljerna i den kritiken, men jag kan konstatera att en del kritiska synpunk-
ter har varit berättigade men att det också har funnits en hel del kritik som
har varit obefogad. I det stora hela måste det dock konstateras att man har
klarat sina uppgifter på ett bra sätt, med tanke på den stora anspänning som
har varit under de senaste åren. Detta konstaterar också regeringen i sin pro-
position.
Herr talman! Regeringens förslag till ny organisation och riktlinjer för
flyktingmottagandet innebär en vidareutveckling av vårt mottagande. För-
slaget är baserat på de erfarenheter som vi har fått under de senaste årens
verksamhet. I allt väsentligt ställer sig en bred utskottsmajoritet bakom re-
geringens förslag.
Huvudpunkten i förslaget är att Statens invandrarverk även fortsättnings-
vis skall vara huvudman för flyktingmottagandet och att verksamheten skall
vara så flexibel som möjligt. För att uppnå ökad effektivitet och minskade
kostnader skall verksamheten omfattas av ett anbuds- och konkurrensförfa-
rande. Det gör att den del av verksamheten som drivs på entreprenad ökar.
För att stimulera fler asylsökande till att ordna ett eget boende öppnas det
möjligheter för dem att få hyresersättning om de önskar bo hos släktingar
eller bo på något annat sätt. Vi har ju diskuterat principen om att de skall
ta ett ökat ansvar för sina egna liv i Sverige.
I förslaget vidareutvecklas den meningsfulla verksamhet som i dag finns
på förläggningarna för de asylsökande. Verksamheten skall utökas tidsmäs-
sigt, och de asylsökande blir också skyldiga att delta i verksamheten.
Man har pekat på deltagande i svenskundervisning och verksamhet som
innebär orientering om förhållandena i det svenska samhället. Det gäller
deltagande i det gemensamma arbetet på förläggningarna, och det gäller del-
tagande i verksamheter utanför förläggningarna.
Den sista punkten har framkallat en del synpunkter. Det finns också en
reservation när det gäller formerna för hur denna verksamhet skall bedrivas.
Socialdemokraterna har i sin reservation pekat på att det skall vara ett obli-
gatoriskt samrådsförfarande med länsarbetsnämnder och fackliga organisa-
tioner.
Vi har från majoritetens sida samma uppfattning som regeringen. Om
detta skall fungera får man inte kringgärda verksamheten med alltför många
tekniska och andra komplicerade regler som gör att verksamheten blir tung-
rodd och svårhanterlig. Då kommer man inte heller att nå speciellt många
verksamheter utanför förläggningarna.
Från regeringens sida har man mycket klart sagt att det är fråga om uppgif-
ter som normalt inte utförs på marknadsmässiga villkor. Man har pekat ut
vissa områden som är lämpliga för den här typen av uppgifter. Därmed
tycker vi heller inte att de konfliktpunkter finns som har berörts av ett par
talare när det gäller anknytning till den övriga arbetsmarknaden och den or-
dinarie verksamheten - den som kan ske på vanliga marknadsmässiga vill-
kor. Vi är på den punkten nöjda med regeringens avvägningar.
Jag kan inte låta bli att något kommentera Ny demokratis reservation när
det gäller förläggningsverksamhetens organisation. Ny demokrati förordar
en återgång till ett system som innebär att det skall vara någon form av - om
jag har uppfattat det rätt - enkla förläggningar med helpension. Där aktive-
ras inte precis den asylsökande utan snarare passiviseras.
Argumentationen är litet märklig. Det är bara något år sedan en av Ny
demokratis förgrundsgestalter, Bert Karlsson, åkte land och rike runt för att
argumentera mot den nuvarande organisationen på Invandrarverkets för-
läggningar. Han sade att just det att människor trängdes ihop i förläggningar,
att det inte fanns någon aktiv verksamhet osv., var fel. Nu pläderar Ny de-
mokrati för en återgång till ett system som skulle innebära mer passivitet och
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m. m.
15
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
16
en återgång till ett helpensionsboende. Samtidigt har det under en längre tid
varit en utveckling mot att man skall lämna hotell- och pensionatsvistelserna
och gå in för att de asylsökande skall ta ett ökat ansvar för sig själva.
Jag måste säga att jag har svårt att hänga med i Ny demokratis tanke-
gångar på detta område. Därför yrkar jag avslag på Ny demokratis reserva-
tion på den här punkten.
Från utskottets sida har vi gjort en del mindre justeringar - Maud Björne-
malm nämnde detta i sitt anförande - när det gäller detaljer i regeringens
förslag, t.ex. tystnadsplikten för de anställda som finns på entreprenörernas
förläggningar. Vi har framfört önskemål till regeringen om att få till stånd
en enklare hantering av arbetstillstånden. Vi har justerat åldersgränser så att
de stämmer med hur verksamheten ser ut. Det är, som sagt, fråga om mindre
justeringar. När det gäller helheten upplever jag det som att det finns en bred
enighet här i riksdagen bakom huvudprinciperna för detta förslag.
Det finns kanske anledning att också orda något om de andra två delarna,
som handlar om tidsbegränsade uppehållstillstånd och ny ansökan.
Utskottet uppfattar förslaget från regeringen om tidsbegränsade uppe-
hållstillstånd som en tillfällig lösning i avvaktan på att den invandrarpolitiska
utredningen blir färdig med sitt förslag. I direktiven ingår det att utredningen
skall se över vår flyktingpolitik och vår utlänningslagstiftning i stort. Frågan
om hur olika skyddsbehov skall hanteras när det gäller både permanenta och
tillfälliga uppehållstillstånd ingår som en uppgift. Vi ser därför den lösning
som regeringen nu har valt som en temporär lösning i avvaktan på att utred-
ningen blir klar med sitt förslag och man kan göra en samlad helhetsbedöm-
ning av vilka skyddsanordningar som skall finnas för olika grupper. Det gäl-
ler kanske också de grupper som i dag faller utanför det traditionella asylbeg-
reppet. Det handlar om miljöflyktingar samt om flyktingar i samband med
svältkatastrofer och liknande katastrofer som kan inträffa i vår närhet.
Utskottet har under avsnittet Ny ansökan valt att följa regeringens förslag
när det gäller vem som skall ansvara för den förnyade ansökan, dvs. att Ut-
länningsnämnden skall ta över det ansvaret från Invandrarverket. Vi har
däremot valt att inte följa regeringens förslag när det gäller kriterierna för
hur en ny ansökan skall prövas. Bakgrunden till det är att det har uppstått
en diskussion kring huruvida de kriterier som regeringen har föreslagit skulle
innebära en kraftig insnävning i möjligheterna att få sin sak prövad. Vi har
utgått ifrån att regeringen själv har sagt att syftet med den förändrade orga-
nisationen och de förändrade kriterierna inte är att minska antalet ansök-
ningar som bifalls utan att förhindra att man alltför många gånger upprepar
sina ansökningar, att det blir en regel att man ansöker flera gånger.
Utskottet har gjort en sammanvägning. Vi har valt att följa organisations-
modellen och behålla de gamla kriterierna. När det gäller rättshjälpen har
vi valt att gå på regeringens förslag, dvs. att begränsa samhällets skyldighet
att ge ekonomiskt stöd till rättshjälp när det gäller att lämna in ansökningar.
Vi tror att vi har hittat en rimlig avvägning, med tanke på hur vi har uppfattat
diskussionen, debatten och också regeringens ambitioner på detta område.
Vi utgår självfallet ifrån att regeringen noga följer upp det här. Det är na-
turligtvis ytterst en avvägningsfråga hur mycket av kvalificerade resurser vi
kan använda för behandling av ansökningar när vi en gång har kommit till
ett slutgiltigt avgörande i Utlänningsnämnden om hur många gånger man
skall kunna föra upp sitt ärende på nytt. Vi tycker att den avvägning vi har
gjort om hur man skall hantera den här ansökan är lämplig.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 6 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Rune Backlund säger sig ha svårt att hänga med i Ny demo-
kratis svängningar. Verkligheten är inte statisk, Rune Backlund. Den är
ganska dynamisk. Man får inte köra fast sig i gamla fåror. Verkligheten och
visionerna får inte springa ifrån en medan man sitter kvar i de gamla inkörda
fårorna. Man måste hänga med.
Vi har sagt - jag framförde det även här - att man inte skall bygga upp
någon aktiv verksamhet. Man skall i stället satsa på att tiden på förläggning-
arna skall förkortas. Man skall sätta in resurser så att en asylsökande kan få
ett beslut inom en period på tre månader. Vi menar att ärendebehandlingen
måste effektiviseras.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
Anf. 7 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Man kan fundera över vem det är som har fastnat i gamla
hjulspår. Vi har lämnat den typ av förläggningsverksamhet som Ny demo-
krati pläderar för bakom oss. Vi har lämnat helpensionsboende i olika typer
av förläggningar och gått över till ett eget boende där man får ta ett ökat
ansvar för sin egen livshållning. Det är en nyhet och en utveckling av verk-
samheten. På den punkten upplever jag att det är Ny demokrati som har
fastnat i gamla hjulspår.
Det finns ingen motsättning mellan ett bra mottagande och korta hand-
läggningstider. Jag tycker att det skall vara ett värdigt mottagande oavsett
om vistelsen på förläggningen blir fjorton dagar eller tre månader. Jag tycker
att det är lika viktigt i båda fallen. Det finns ingen tidsaspekt när man skall
hantera människor. Vi skall ge dessa människor ett värdigt, bra och inne-
hållsrikt mottagande oavsett om de kommer att få uppehållstillstånd för att
stanna i Sverige eller om de skall återvända till sitt hemland. Tiden bör an-
vändas på ett så aktivt sätt som möjligt. Dessa människor befinner sig i en
pressad situation. De behöver hjälp, stöd och aktivitet under den här perio-
den. Jag tycker därför att tidsaspekten inte spelar någon roll. Det är lika vik-
tigt med aktivitet för den som stannar i Sverige i fjorton dagar, ett år eller
kanske för resten av sitt liv.
Anf. 8 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag blev litet förbryllad när Rune Backlund klart och tydligt
sade att tidsaspekten inte spelar någon roll för förläggningsverksamheten.
Det spelar tydligen inte så stor roll för Rune Backlund och Centern om en
människa får vänta i tre år. Det är tydligen ingen skillnad mellan två veckor,
tre månader och tre år.
Vi menar att det spelar en fruktansvärt stor roll. Det skall inte behöva ta
så lång tid att fatta ett beslut. Det skall ta högst tre månader.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 74
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
18
Ani. 9 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Jag vet att Arne Jansson brukar vara duktig på att försöka
missuppfatta det man säger. Det gör han även denna gång. Jag sade att jag
inte ser någon motsats mellan korta handläggningstider och ett värdigt mot-
tagande. Det är skillnaden mot den uppfattning som Arne Jansson nu försö-
ker pådyvla mig.
Oavsett om en person skall vistas på en förläggning under kort eller lång
tid skall mottagandet vara bra under den tid personen är på förläggningen.
Det är detta jag tycker är viktigt. Det är i det fallet jag upplever att Ny demo-
krati har fallit tillbaka i gamla hjulspår. Om man inte klarar av de korta
handläggningstider som Ny demokrati säger sig vilja uppnå, hur blir då livet
för de människor som efter tre månader fortfarande måste bo i dessa förlägg-
ningar?
Jag önskar naturligtvis lika väl som alla andra att handläggningstiderna
inte skall bli så långa. De facto har vi fått leva med dessa handläggningstider.
Vi har haft en kraftig ökning av antalet asylsökande. Det har medfört att
mottagningsapparaten inte har klarat av att utreda ärendena i den takt som
vi alla skulle ha önskat. Även i Ny demokratis system kan man råka ut för
sådana toppar. Hur blir livet för människorna på Ny demokratis förlägg-
ningar?
Anf. 10 MÄRTHA GÅRDESTIG (kds):
Herr talman! I det aktuella betänkandet SfUll föreslås flera förbättringar
i mottagandet av asylsökande. Det gäller bl.a. sysselsättning under vänteti-
den. Under vissa förutsättningar skall man kunna arbeta, och man skall få
större möjligheter att välja boende utanför förläggning genom viss hyreser-
sättning. Asylsökande barn får i princip tillgång till samma hälso- och sjuk-
vård som barn bosatta i Sverige. Driften av förläggningar skall vara öppen
för entreprenad.
I propositionen föreslogs en skärpning när det gäller kriterierna för bifall
av ny ansökan. Det är mycket tillfredsställande att kds motionskrav om att
2. kap 5 § andra stycket som medger att ny ansökan om uppehållstillstånd
får bifallas om ”det annars finns synnerliga skäl av humanitär art” på det
sätt begreppet beskrivs i specialmotiveringen till utlänningslagen har vunnit
gehör även hos övriga regeringspartier. Det är därmed en mycket bred majo-
ritet i utskottet för detta.
Vi kristdemokrater befarar att den strama utformning begränsningen av
rättshjälp vid ny ansökan har fått kan ge negativa konsekvenser. Den som
har pengar kan alltid köpa rättshjälp. Måhända kommer antalet gömda asyl-
sökande att öka i den gruppen som inte har råd att betala en advokat. Vi får
följa utvecklingen här.
Herr talman! För att flyktingmottagandet skall bli bra måste den kompe-
tens och vilja att hjälpa som finns i samhället tas till vara. Frivilligorganisa-
tionerna utgör en stor resurs. Här kan rikskampanjen Kontaktnätet bli något
riktigt bra. Vi svenskar behöver övervinna vår rädsla och släppa in det som
till en början känns främmande. Vi behöver vidga våra cirklar och släppa in
nya människor i våra nätverk. ”Tillsammans in i det svenska samhället” är
Kontaktnätets valspråk.
Det är dock inte bara bosnier som behöver nätverk. Det behöver alla. Det
behöver inte minst de invandrare som har varit här i många år och inte har
en enda svensk kontakt och inte släpps in någonstans i våra nätverk.
Många ideella organisationer har en stor kunskap om olika länders kultu-
rer och etniska förhållanden som skulle kunna komma till användning hos
både Utlänningsnämnden och Invandrarverket.
I vårt land har vi många asylsökande från u-länder. Det borde kunna gå
att ge ”bistånd” redan här till dem som sannolikt kommer att återvända. En
lämplig grupp att börja med kunde vara eritreanema i Sverige. En lämplig
utbildning i t.ex. engelska och tigrinja i kombination med praktisk yrkesut-
bildning skulle göra dem rustade att bidra till återuppbyggandet den dag de
kan återvända. Då ger biståndspengarna effekt i hemlandet. Det är slöseri
med humankapital att inte överväga alternativa strategier för innehållet i vis-
telsen i Sverige för flyktingar från u-länder.
Herr talman! Det är glädjande att regeringen nu kommer att fatta, eller
kanske redan har fattat, beslut om somalierna. Det finns flera grupper asyl-
sökande i Sverige vilkas omöjliga situation borde förändras.
Vad gäller kosovoalbanema borde åtminstone ett verkställighetsstopp
gälla tills förhållandena blir drägliga i Kosovo. Överlevnadsvillkoren är san-
nerligen knappa för den som varken har arbete eller bostad att återvända
till. De kanske inte heller har någon släkt kvar. UNHCR har vädjat för koso-
voalbanerna vid upprepade tillfällen, men Sverige fortsätter att utvisa till
Kosovo. Det är upprörande.
Det pågår aktiviteter i frågan. Här i riksdagen skall vi bl.a. ha en hearing
framöver. Jag förväntar mig ett positivt resultat.
Anf. 11 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Folkpartiet har länge varit kritiskt till hur mottagandet av
asylsökanden har gått till i Sverige. Vi har också varit kritiska till de långa
väntetiderna på flyktingmottagningarna. Under oppositionstiden skrev vi
motioner här i riksdagen och ville ha förändringar. En mycket uppmärksam-
mad rapport lämnades i mars 1990. Den stakade ut en väg för hur vi skulle
vilja organisera asylmottagandet i framtiden.
Vi har upplevt att mottagandet har varit alltför stelbent. Det har alltför
mycket präglats av omhändertagandet. Syftet bakom detta har naturligtvis
varit vällovligt, men det har i vissa fall fått negativa konsekvenser. Det har
inneburit en passivisering och en tillvänjning till ett bidragsberoende. Man
har invaggats i tron att här i Sverige gör myndigheterna allting. Man har tagit
alltför litet hänsyn till de asylsökandes förmåga att ta ansvar. Det har också
lett till att mottagningssystemet har blivit onödigt dyrt.
Oavsett om man får avslag på sin asylsökan eller om man får stanna i Sve-
rige har vi tyckt att det är viktigt att man mår så bra som möjligt under vänte-
tiden på beskedet om man får stanna eller inte.
I ärlighetens namn skall jag också säga att det under de år som har gått
också har skett förbättringar successivt. Nu fattas de formella besluten som
bekräftar att de asylsökande har en egen förmåga att ta ansvar och att de kan
göra det. Det går också ut rätt signaler till de asylsökande om att grunden för
vistelsen här i Sverige är att man försörjer sig själv. Många av förslagen ligger
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
19
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
20
i linje med detta. Det gäller rätten att skaffa sig en egen bostad och att man
får ta ansvar för förläggningarnas skötsel. Det är en tydlig signal om att dag-
bidraget är en ersättning för en prestation.
Herr talman! Maud Björnemalm redovisade att Socialdemokraterna är
med på i stort sett alla förslag i propositionen, och det har vi också sett i
betänkandet. Ändå intar Maud Björnemalm en ganska gnällig attityd till de
olika beslut som nu skall fattas. Jag tolkar det som att Socialdemokraterna
har varit känsliga för den kritik som bl.a. Folkpartiet har fört fram under
årens lopp och att man har känt sig träffad. Man har således svårt att slita
sig från den gamla planmässigheten men man vågar inte gå emot förslagen.
Självfallet skall man följa upp de beslut som kommer att fattas här i riksda-
gen i dag och se hur verkamheten kommer att utvecklas.
Socialdemokraterna har en reservation till en del av punkterna som hand-
lar om den meningsfulla sysselsättningen. Man vill att Länsarbetsnämnden
och de fackliga organisationerna regelmässigt skall kopplas in. Man vill inte
medge att det görs avsteg från huvudregeln att det är Invandrarverket som
skall teckna sysselsättningsavtal med arbetsgivare av olika slag och därmed
förhindra att entreprenörer gör det. Man vill att hela arbetsrätten skall träda
i kraft i form av den meningsfulla sysselsättningen.
Jag upplever detta bara som att man vill byråkratisera verksamheten och
att man vill tillbaka till den gamla ordningen då myndigheter och fackliga
och andra organisationer styrde nästan allt på arbetsmarknaden.
De här personerna skall ju inte ha någon lön. De befinner sig därmed vid
sidan av den ordinarie arbetsmarknaden.
Jag tycker det är beklagligt att socialdemokraterna inte har lyckats slita
sig ifrån de gamla formerna för hur verksamhet skall bedrivas. Det bästa är
ju att man handlar på ett så flexibelt sätt att man snabbt uppnår syftet att se
till att människor får en meningsfull sysselsättning.
Arne Jansson i Ny demokrati har attityden att det skall vara mer av det
gamla. Det skall vara ännu mer inlåsning, ännu mer avskiljande av de asylsö-
kande ifrån det normala samhället. In med dem på förläggningar! Se till att
man serverar mat till dem, så att de inte får sköta det själva. Tillfälliga uppe-
hållstillstånd skall vara ett regelmässigt inslag, oavsett hur lång tid männi-
skor behöver ha skydd i Sverige. Vid tillfälliga uppehållstillstånd under kor-
tare tid skall det inte ges några bidrag och det skall inte heller ges någon
hjälp att åka hem.
Jag skulle vilja påstå att Ny demokrati nu börjar hamna rejält på efterkäl-
ken när det gäller flyktingpolitiken. Hänger ni inte med längre? Häng med,
häng med!
Berith Eriksson sade att propositionen präglades av att asylsökande var
besvärliga personer och att det gällde att hitta olika regler för att hålla dem
på plats. Detta var, herr talman, inte ett exakt referat av vad Berith Eriksson
sade, men så tolkade jag vad det betydde.
Tvärtom är det så att propositionen präglas av att asylsökande inte är mer
besvärliga personer än andra människor i det här landet. De skall i så stor
utsträckning som det är möjligt behandlas som andra människor, dvs. så att
man respekterar deras förmåga och vilja att ta eget ansvar. Det skall vara
grunden för mottagningssystemet.
Märtha Gårdestig var inne på att det var viktigt att förbereda människor
för ett återvändande. Det har vi många gånger talat om här i kammaren. Vi
har också varit överens om att det har varit brister i den svenska flyktingpoli-
tiken när det gäller återvändandet.
Regeringen har så sent som i dag gett Invandrarverket i uppdrag att ta
fram ett program för hur man på frivillig väg skall kunna ge möjligheter för
somalier att förbereda sig för ett eventuellt återvändande. Uppdraget skall
redovisas för regeringen senast den 1 juni i år.
Dessutom pågår ett arbete när det gäller bosnierna, i samarbete mellan
Kulturdepartementet och biståndsavdelningen på Utrikesdepartementet.
Invandrar- och flyktingkommittén har också fått uppdraget att mer på lång
sikt se hur det kan bli en väsentlig del i flyktingpolitiken. Även Invandrarver-
ket har diverse kontakter för att möjliggöra att människor skall kunna åter-
vända. Men det handlar då om frivillighet.
Jag vill också något kommentera frågan om ny ansökan och den precise-
ring av kriterierna som regeringen föreslog i sin proposition. Jag har inte nå-
got att invända mot att utskottet enats om att inte göra några ändringar i
kriterierna. Men jag vill ändå mycket kraftigt understryka att i diskussionen
om dessa förändringar har det varit väldigt många missförstånd.
En del människor som engagerar sig för flyktingar har trott att man genom
regeringens proposition skulle avskaffa möjligheten att över huvud taget få
stanna i Sverige av humanitära skäl. Detta är en absurditet. Nu får ju 40 000
bosnier permanent stanna i Sverige just av humanitära skäl.
Denna diskussion har skapat stor oro, som jag djupt beklagar. Hela regel-
verket för asylprövningar, inklusive grunden humanitära skäl, står fast,
orubbad och ograverad. Vad det handlade om var en precisering av krite-
rierna i ny ansökan, dvs. när man redan hade fått sin sak prövad i två olika
instanser. Därtill finns självklart möjligheten att i ny ansökan få nya politiska
skäl prövade. Om man fått ett avslag, och situationen i hemlandet drastiskt
förändras under den tid då man förbereder sig att åka hem, då är det själv-
klart ett nytt politiskt skäl som det skall tas hänsyn till. Jag beklagar djupt
den diskussion som har förekommit med anledning av regeringens proposi-
tion.
Ett av syftena med denna proposition är att minska väntetiderna på för-
läggningarna. Den viktigaste förutsättningen för detta är att handläggnings-
tiderna förkortas. Det är inte någon motsättning mellan att dels minska
handläggningstiderna, dels försöka få en så bra situation som möjligt under
den tid då vederbörande väntar på asylprövningen. Det är en fråga om både-
och, inte antingen-eller.
Jag har många gånger från denna talarstol redovisat att både Invandrar-
verket och Utlänningsnämnden har fått den personal som de velat ha för att
klara av tillståndsprövningen på ett så bra sätt som möjligt. Vi redovisar
också i budgeten att Invandrarverket nu får en buffert för personal för att
kunna klara av eventuellt nytillkommande toppar i tillståndsprövningen.
Vi vet alla att vi under de senaste åren upplevt en mycket ansträngande
tid. Det har varit en mycket turbulent tid därför att många asylsökande har
kommit till Sverige. I oktober 1992 hade Invandrarverket en balans på
70 000 ärenden som låg och väntade på handläggning. Under 1993 beslutade
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
21
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
22
Invandrarverket i 86 000 ärenden. Att ha gått ifrån en organisation som var
dimensionerad för 30 000 personer till 86 000 personer på mycket kort tid
är naturligtvis en ansträngande uppgift. Jag tycker att våra myndigheter har
klarat av detta på ett mycket bra sätt.
Nu är ärendebalansen i Invandrarverket 17 000 personer. Man räknar med
att under våren komma ned i en handläggningstid på två månader.
I Utlänningsnämnden är vad man kallar för den teoretiska handläggnings-
tiden mellan fyra och fem månader. Problemet har varit att man i fråga om
vissa grupper tillämpat s.k. verkställighetsstopp. Man har alltså inte fattat
några beslut därför att situationen i det land som de asylsökande kommit
ifrån har varit osäker. Man har velat avvakta situationen, och det gör att vän-
tetiderna för just dessa grupper blir något längre.
Även i dessa avseenden har situationen förändrats, bl.a. i och med beske-
det om bosnierna. Så sent som i dag har regeringen också fattat beslut om
att ett antal somalier får stanna permanent i Sverige. Vi kan inte längre av-
vakta att situationen i Somalia skall bli bättre. Vi har haft den förhopp-
ningen, bl.a. genom att FN gick in i Somalia, men det finns i dag ingenting
som tyder på att det inom en nära framtid skulle vara möjligt att sända till-
baka somalier till södra Somalia.
Beslutet innebär att de personer som vistats här i Sverige under i många
fall väldigt lång tid nu får stanna permanent. Det görs vissa undantag för
personer som begått brott och där man ännu inte vet deras identitet.
Som jag sade tidigare har regeringen också gett Invandrarverket uppdra-
get att komma med förslag på hur man skall kunna förbereda sig för ett even-
tuellt återvändande.
Anf. 12 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Birgit Friggebo tycker jag är gnällig. Det kan möjligtvis bero
på att jag är förkyld, så att hon uppfattar mig som gnällig. Jag har inte alls
någon anledning att vara gnällig. Jag är tvärtom ganska nöjd med den be-
handling våra motioner har fått i utskottet. De flesta av våra yrkanden har
blivit tillstyrkta, tillgodosedda eller också fått ett tillkännagivande.
Jag gnäller inte heller för att vi räddat skinnet på Folkpartiet genom att
inte godkänna de skärpta kriterier för ny ansökan som Birgit Friggebo före-
slagit i propositionen.
Men om man skall ha meningsfull sysselsättning 40 timmar i veckan kan
man inte stanna inom förläggningsområdet, utan man måste gå utanför. All
meningsfull sysselsättning för de asylsökande kan inte bestå av landskaps-
vård och kulturminnesvård. Man måste hitta också andra sysselsättningar.
För att undvika onödiga diskussioner om gränsdragningen mellan vad som
är arbete och vad som är meningsfull sysselsättning tycker vi från social-
demokratiskt håll att man skall ha ett samråd med länsarbetsnämnden, med
de lokala arbetsförmedlingarna och med berörda fackliga organisationer.
Anf. 13 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är naturligtvis glad om Maud Björnemalm inte menade
att vara gnällig i den meningen att egentligen tycka illa om förslagen i rege-
ringens proposition. Jag kunde inte tolka henne på annat sätt, eftersom hon
kallade den för en allmän slaskproposition med diverse förslag och var litet
ironisk mot att Folkpartiet hade kritiserat verksamheten tidigare o.s.v. Men
låt oss lämna den saken.
Maud Björnemalm oroar sig uppenbarligen för att man inte skulle kunna
skilja mellan vad som är arbete och vad som är meningsfull sysselsättning.
Jag delar uppfattningen att om det skall bli en bra verksamhet måste det
också vara verksamhet utanför förläggningarna. Men det finns en alldeles
utmärkt uppdelning: När människor själva skaffar sig ett arbete på markna-
den och får marknadsmässig ersättning för detta, dvs. en lön, då är det ett
vanligt, normalt arbete och då träder all arbetsmarknadslagstiftning in.
Här handlar det inte om detta. De asylsökande skall inte få någon lön för
det de uträttar. Frågan är om man ändå skall ge sig in i att tillämpa en del av
arbetsrättslagstiftningen på dem. Det handlar inte om tillsvidareanställning.
Här handlar det om ett kort engagemang under den tid som de är asylsö-
kande.
Maud Björnemalm vill att man tvångsmässigt skall se till att allting tilläm-
pas: länsarbetsnämnden skall in, facket skall in, likaså arbetsrättslagstift-
ningen. I propositionen har vi sagt, liksom man säger i utskottbetänkandet,
att det säkert kommer att vara överläggningar med länsarbetsnämnden. Jag
utgår ifrån att det kommer att bli fråga om det från tid till annan, men vi har
inte velat föreskriva att det skall vara ett absolut tvång. Det skulle onödigtvis
krångla till och byråkratisera verksamheten. Jag tror nämligen att om man
gör det blir det utomordentligt svårt att få de volymer på verksamheten som
vi alla önskar.
Anf. 14 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Jag har aldrig tagit ordet ”slaskproposition” i min mun. Jag
talade om att det var en ”diverseproposition” därför att den innehöll så
många olika saker. Jag kan inte förstå att Birgit Friggebo tycker att det är så
förskräckligt att man skall ha samråd med länsarbetsnämnd, lokal arbetsför-
medling och berörda fackliga organisationer när det gäller den meningsfulla
sysselsättning som man vill ha utanför förläggningsområdet. Jag tycker det
är bra. Därigenom kan man undvika onödiga konflikter om vad sysselsätt-
ningen skall gälla.
Anf. 15 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag har utgått från att riksdagen och socialförsäkringsutskot-
tet skulle klara av att behandla vad Maud Björnemalm kallar ”olika saker”
i en proposition. De ligger ju ändå inom det flyktingpolitiska området. Det
är väl bra att klara av så många saker som det över huvud taget är möjligt.
Jag ser inte någon anledning till att lägga fram tre fyra olika propositioner
vid samma tidpunkt. Det måste väl underlätta arbetet i riksdagen att klara
av så många olika saker som möjligt.
Bakgrunden till vårt förslag om meningsfull sysselsättning är de dåliga er-
farenheterna av obligatoriska samråd och överläggningar. Vi vet att det finns
en konservativ inställning hos bl.a. facket när det gäller nya inslag i den ty-
pen av verksamhet. Jag minns att under den förra borgerliga regeringsperio-
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
23
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
den fick vi vänta månader och ibland halvårsvis på att bra förslag skulle slå
igenom eftersom de fackliga organisationerna motsatte sig förslagen.
Jag ser också nya inslag av bristande flexibilitet från Socialdemokraternas
sida när det gäller arbetspraktiken för invandrare. Det finns ju ett motstånd
mot bl.a. ungdomspraktiken - som är ju så fantastiskt lyckosam när det gäl-
ler att skaffa ungdomar arbete. Nu skall detta praktiseras på invandrare. De
skall ges en chans att visa för arbetsgivarna vad de kan. Bristen på flexibilitet
slår ständigt igenom i Socialdemokraternas motstånd mot nya sätt att på ett
smidigt sätt ge människor meningsfull sysselsättning.
Anf. 16 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan inte låta bli att glädja mig åt att Birgit Friggebo ger
Ny demokrati rätt i den kritik som vi har riktat mot regeringen angående den
förda politiken. Birgit Friggebo konstaterar att invandrare har invaggats i ett
bidragsberoende. Det har blivit onödigt dyrt. Vi i Ny demokrati har hela
tiden hävdat att fel politik bedrivs och att ärendena handläggs på fel sätt. Vi
har hela tiden efterlyst en effektivisering. Det gör vi nu också. Det är inte
fråga om att ta ett steg bakåt vid en effektivisering - som Birgit Friggebo
antyder. Det är snarare fråga om ett steg framåt.
Precis som jag har fört fram tidigare vill vi ha en förkortad handläggnings-
tid. Det går att sätta mål, t.ex. tre månader. Det gläder mig nu att Birgit
Friggebo säger att det är meningen att handläggningstiden skall sänkas till
två månader under våren - desto bättre! Detta är något som man skall efter-
sträva. Vi tycker att det blir fråga om ett omänskligt lidande när handlägg-
ningstiderna drar ut på tiden. Det har vi påtalat under dessa år.
Anf. 17 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Arne Jansson säger saker som egentligen borde leda till att
jag blir - ursäkta, herr talman - förbannad här i kammaren.
Ny demokrati blåser upp sig, slår sig för bröstet och säger att de har sagt
detta hela tiden och nu kommer andra efter och gör precis som de har sagt.
Det är fullständigt felaktig information! Jag har redovisat att Folkpartiet
redan under oppositionstiden väckte motioner i denna riksdag om att för-
läggningsverksamheten borde förändras. Det var innan Ny demokrati ens
var påtänkt i denna kammare. Världen började faktiskt inte att snurra när
Ny demokrati kom in i riksdagen.
Försök att skilja på olika frågor. Alla ledamöter i denna kammare är be-
själade av att ha ett så effektivt system som möjligt, så kostnadseffektivt som
möjligt och att de asylsökande skall behandlas på ett så värdigt sätt som möj-
ligt. Ledamöterna i denna kammare, jag och mitt parti håller rent när det
gäller Ny demokratis ifrågasättande av att vi över huvud taget skall ta emot
flyktingar i det här landet och att de över huvud taget skall få möjlighet att
bosätta sig här. De skall ju helst lämna vårt land.
Där kommer ni aldrig att få rätt! Ni kommer aldrig att övertyga mig, mitt
parti eller majoriteten i denna kammare i denna fråga.
Anf. 18 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag noterar att Birgit Friggebo använder begreppet aldrig.
Jag tycker att man skall vara aktsam och aldrig säga aldrig. Saker kan hända
som gör att man måste omvärdera sina beslut. Då kanske aldrig inte är så
väl tillämpbart ens i sådana sammanhang.
Anf. 19 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag menar att vi som politiker och som människor har rätt
att ibland säga just aldrig. När det gäller grundläggande etiska frågor om
mänskliga rättigheter måste det få finnas gränser där man kan säga aldrig.
För mig innebär det att vi aldrig kan acceptera en situation där vi inte ger
flyktingar skydd. Vi kan aldrig säga ja till en situation där människor som
har etablerat sig i vårt land kastas ut. Självfallet skall de få lämna vårt land
frivilligt. Självfallet skall vi ställa upp och göra det möjligt för dem som vill.
Men det skall inte göras på det sätt som Ny demokrati föreslår, dvs. att efter
tio års väntande med tillfälliga uppehållstillstånd skall människor med tvång
lastas på transportmedel och skickas i väg till sina hemländer. Där gäller re-
geln aldrig.
Anf. 20 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det finns vissa saker som jag upplever som negativa. Tidi-
gare fick de asylsökande inte städa sin egna rum. Det har nu blivit en skyldig-
het. När omvändelsen kommer slår pendeln över till den andra ytterlighe-
ten, dvs. till en skyldighet med sanktionsmöjligheter. I stället borde det vara
fråga om en självklar rättighet som det inte behöver ordas om eller regleras.
Jag vill påpeka att det inte bara är i Sverige som man anser att det är
grundläggande att försörja sig själv. Sådana uttryck kan tolkas som att det
är lycksökare som kommer till vårt land.
Det går knappast att begränsa de humanitära skälen mer än vad som redan
görs. Det finns många ärenden i dag där det finns läkarintyg. Jag har tagit
del av ett ärende där det finns intyg från överläkaren på PBU och från Rädda
barnen. Men handläggarna anser att det inte föreligger tillräckliga humani-
tära skäl.
Birgit Friggebo tog upp frågan om antalet flyktingar. Efter andra världs-
kriget fanns det ca 200 000 flyktingar i vårt land. Att vi klarade det så bra
den gången kanske beror på att det då inte fanns hela det lag- och regelverk
som finns i dag. I dag finns inga lagliga möjligheter att ta sig till Sveriges
gräns för att söka asyl. Den enda möjligheten är att bli uttagen på kvot. Alla
andra vägar har vi nämligen stängt, genom visumkrav och genom restriktio-
ner för transportbolag.
Jag tycker att man någon gång borde kunna se facket som en positiv sam-
arbetspartner, som exempelvis i det här fallet kunde tillföra idéer och upp-
slag om en uppläggning av sysselsättningen.
Anf. 21 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Berith Eriksson valde ett dåligt exempel när det gäller vad
man har skyldighet att göra. Jag tycker att grunden skall vara - så är det
här i Sverige - att man har skyldighet att städa sitt eget boende. Det är en
självklarhet. Berith Eriksson kan ha rätt i att detta inte bör föreskrivas i lag-
regler eller förordningar, men det viktiga är ändå den signal som ges i fråga
om hur våra system läggs upp.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
25
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
26
Det har varit för många signaler om att det här i Sverige är någon annan
som sköter saker och ting, att det är någon annan som tar ansvar. Det har
varit för mycket onödigt omhändertagande, som har lett till en passivisering
och en tro att man här i Sverige kan leva bara på bidrag. Det är naturligtvis
inte alls de asylsökandes fel - på intet sätt. Tvärtom har vår utgångspunkt
varit att dessa människor kan och vill ta ett eget ansvar. Men då är det viktigt
att systemet är uppbyggt på ett sådant sätt att det överensstämmer med vad
som gäller här i Sverige och vad de asylsökande själva anser är det riktiga.
Vi är ju - med rätta - oroade för t.ex. de arbetslösa. Det är viktigt att de
inte kommer in i en passiviseringsperiod, som gör att de inte kan bryta sig
loss och gå ut och försörja sig själva. Ingen vill att den situationen skall upp-
stå, men systemet i sig leder till det.
Det är hela utgångspunkten för propositionen och för de beslut som nu
kommer att fattas. Det kan aldrig tolkas så att det bara är personer som är
lycksökare som kommer hit. Vi som är ute och träffar människor som har
sökt sig till vårt land vet att det inte är så.
Anf. 22 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag anser naturligtvis, liksom Birgit Friggebo, att det är en
absolut skyldighet att sköta sitt eget boende. Jag håller också med om att
utvecklingen var olycklig under en lång period, då de asylsökande verkligen
passiviserades. Men frågan är om det skall behövas regler om sanktioner.
Det kan räcka med att sända ut signaler. Det kommer ju nya människor, och
det är inte de som har vant sig vid ett bidragsberoende.
Jag håller också helt med om att de asylsökande som kommer till Sverige
i dag inte är lycksökare. Man kan bara titta på händelserna i omvärlden för
att förstå det. Men det är väldigt svårt att tro att våra myndigheter, inklusive
regeringen, också förstår det, när man ser statistiken över dem som beviljas
uppehållstillstånd och anses ha flyktingskäl.
Anf. 23 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det har blivit kyligare i Sverige. Attityderna mot flyktingar
har hårdnat. Orsakerna är säkert många.
Massarbetslösheten har fått fotfäste. De ekonomiska och sociala klyftorna
ökar. Segregationen tilltar, i skolpolitiken och i bostadspolitiken.
Det är i allt högre grad rädslan som styr människors reaktioner. Det är
rädslan för att förlora jobbet, rädslan för att inte klara nästa månads utbetal-
ningar, rädslan för att inte få vårdplats när krämporna tilltar, rädslan för
ökad brottslighet, rädslan för att samhällets trygghetssystem inte kommer
att hålla, rädslan för att bli ensam.
I det klimatet blåser det hårt och snålt kring flyktingarna. De blir de ne-
dersta i alla samhällen.
Jag noterar att det nu inte sker några stora manifestationer till förmån för
flyktingar, till värn för flyktingarna och flyktingpolitiken. De manifestatio-
nerna har tystnat. Vi är väl alla medskyldiga. Jag har en känsla av att det i
de politiska anförandena runt om i landet inte är flyktingpolitiken som står
högst på dagordningen.
Visst finns det öar av engagemang. I allt fler kyrkor sitter utvisningshotade
flyktingar i tillfälligt skydd. Andra tas om hand och göms i svenska hem. Det
här är utslag av ett engagemang, men också ett utslag av det allmänt hård-
nande klimatet. De här företeelserna är ett logiskt resultat av den skärpta
flyktingpolitiken. Visumtvång har införts för att hålla flyktingar borta från
våra gränser. Uttagning av kvotflyktingar fördröjs av byråkratin. Det satsas
stora pengar på att snabbt utvisa människor.
Det här uppmärksammas naturligtvis. Det här utgör signaler. Signalerna
från regering och myndigheter är ganska entydiga: politiken skärps. Det
speglar också den flyktingdebatt som förs i dag.
Den proposition som vi nu behandlar innehåller ytterligare exempel på en
skärpning. Det föreslås att det skall ställas hårdare krav på flyktingarna. Det
är populärt; ställ krav! Arbetsplikt utan ersättning skall införas, och det blir
en bestraffning om man inte fullgör sin uppgift. Skärpta kriterier för förnyad
ansökan har föreslagits. Lyckligtvis har detta undanröjts av utskottet. Tids-
begränsade tillstånd är ett annat förslag, som drar i den här riktningen.
Jag har i en motion anfört en del kritiska synpunkter på regeringens för-
slag. Några av mina yrkanden tillgodoses i utskottets betänkande, och det
är jag väldigt tacksam för - jag vill uttala ett tack för det. Men min kritik
kvarstår beträffande den nya ordning som införs för förläggningsverksamhe-
ten och när det gäller tvångsmedel som införs mot flyktingar som inte anses
vilja göra rätt för sig.
I det här inlägget vill jag emellertid begränsa mig till några kritiska syn-
punkter och reflexioner kring förslaget om tidsbegränsade uppehållstill-
stånd. Det är ett förslag som numera omfattas av alla partier här i riksdagen.
Icke förty finns det skäl att föra en debatt om detta. Det saknas en debatt
och en analys av en rad frågor.
Den första, övergripande frågan för mig är: Vilket problem är man ute
efter att lösa? Vad är det man tror sig kunna åstadkomma med tidsbegrän-
sade uppehållstillstånd?
Om vi ser på erfarenheterna under årens lopp, finns det då något exempel,
i historisk tid, där man tidsbegränsade uppehållstillstånd skulle ha kunnat
lösa något problem? Om vi ser på de olika flyktinggrupper som har kommit
till Sverige under årens lopp - från Grekland, Irak, Etiopien och Chile - vi-
sar det sig att man inte i något fall efter andra världskriget skulle ha löst några
problem om man hade haft tidsbegränsade uppehållstillstånd på sex plus sex
månader.
Vilka problem löser man i dagens situation med uppehållstillstånd på sex
plus sex månader? Skulle bosniernas problem kunna lösas? Nej, de har re-
dan varit här en mycket längre tid än sex plus sex månader. Tvärtom menar
jag att systemet skapar en del problem. Avsikten skulle vara att ta emot dem
som flyr från konflikter och kriser, vilka kan bedömas ha en kortare varaktig-
het. Vilka kriser är det, och hur bedömer man det? Finns det några exempel
på sådana?
För dem som får tidsbegränsade tillstånd skapar systemet en förlängd
ovisshet och otrygghet. Det finns rika exempel på alltför lång tid av otrygg-
het och ovisshet. Det är många grupper - kosovoalbanerna är ett exempel,
bosnierna ett andra och somalierna ett tredje exempel - som länge har fått
vistas här i väntan på klarhet om tillståndet i hemlandet. De har i praktiken
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m. m.
27
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
28
haft tillfälligt tillstånd i och med att det har varit stopp för behandling av
ärenden över huvud taget. Systemet har inte löst några problem utan skapat
otrygghet och psykiska svårigheter.
Det finns risk för att det skapas ett B-lag bland flyktingarna. Naturligtvis
omöjliggörs kommunplaceringar och därmed integrationsinsatser för den
här gruppen. Det sägs ju i klartext att integrationsinsatser inte skall vidtas.
Men det kan ändå hända att man efter två uppehållstillstånd på sex månader
måste bevilja permanent tillstånd. Då har en lång tid av integrationsinsatser
gått förlorad.
Jag noterade nyligen att Birgit Friggebo i ett något affekterat inlägg sade
att vi aldrig skall skicka ut flyktingar som har etablerat sig utan att de i så
fall skall få resa frivilligt.
Då är min fråga: När är en flykting etablerad? Är man etablerad efter att
ha fått ett par tillfälliga tidsbegränsade tillstånd? Meningen är ju att stats-
makten efter beviljade tillstånd skall kunna säga: Nu skall ni ut. Nu bedömer
vi att krisen i hemlandet inte är av tillräckligt allvarlig art, så nu får ni åka
hem.
Detta kräver förnyade prövningar och bedömningar av tillståndet i landet.
Det kräver naturligtvis också individuell prövning, eftersom somliga kan ha
asylskäl. Jag menar att situationen skapar ökad byråkrati.
Vad händer med barn till föräldrar med temporära tillstånd? Jag är rädd
att det blir smittoeffekter och godtycke. Men detta är fråga om en trend. Jag
upplever att det är att sticka huvudet i sanden att tro att det efter temporärt
tillstånd skall finnas en lösning.
Jag noterade att Invandrarverket ansåg att somalierna som redan har vis-
tats här under några år skulle få tidsbegränsat uppehållstillstånd. Jag är glad
över att regeringen har beviljat dem permanent tillstånd. Men detta är ett
exempel på hur smittoeffekter kan uppstå och hur trenden breder ut sig.
En moderat talesman sade i TV häromdagen att man generellt borde ha
ett system som innebär att när skyddsbehovet inte längre finns skall vederbö-
rande skickas hem.
Jag vill lyfta fram nämnda problem för att om möjligt stimulera till en dis-
kussion i frågan för framtida bedömningar och för det utredningsarbete som
pågår i ärendet.
Anf. 24 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Jag är utomordentligt glad över Georg Anderssons anför-
ande. Jag tror att de frågor han tog upp kommer att tillhöra de större diskus-
sionsfrågorna inom flyktingpolitiken. Rättare sagt är de redan det, men de
kommer att accentueras och tillhöra de stora frågorna i Invandrar- och flyk-
tingkommitténs politiska arbete.
Jag ser här två stora skiljelinjer som växer fram. Det har givits mycket
ororande signaler. En del partiföreträdare har sagt att tillfälliga uppehållstill-
stånd bör vara ett regelrätt inslag i flyktingpolitiken. Ny demokrati har sagt
att man skall kunna bevilja tillfälliga uppehållstillstånd under en tid uppemot
tio år. Vissa moderatföreträdare - det råder litet oklarhet om vad Moderata
samlingspartiet egentligen tycker-anser att man bör ha det som ett regelrätt
inslag under tre år. Det har också givits oroande signaler från det social-
demokratiska partiet. De har i olika rapporter under senare år och i en del
skrivningar i motioner här i riksdagen talat om behovet av ett mer regelmäs-
sigt inslag av temporära uppehållstillstånd.
Jag är övertygad om att vi, om vi skall behandla människor värdigt och
inte onödigtvis skall skada människor, inte kan bygga in ett sådant system i
vår flyktingpolitik. Detta är bakgrunden till ett antal av de beslut som rege-
ringen har fattat och som har kritiserats av många, t.ex. när det gäller bos-
nierna. Det skulle ha varit helt otillständigt, och jag vet inte hur situationen
hade sett ut, om vi hade fortsatt att låta bosnierna få sitta på flyktingförlägg-
ningarna och vänta. Då hade tid gått förlorad för deras möjligheter att
komma ut och skapa en ny, egen framtid.
Detta är också bakgrunden till det i dag fattade beslutet om somalierna.
Regeringen vill inte göra åtskillnad genom att ge familjerna permanent up-
pehållstillstånd och de ensamma männen tillfälliga uppehållstillstånd. Alla
beviljas därför permanent uppehållstillstånd, med vissa undantag för perso-
ner med oklar identitet eller brottsbakgrund.
Man kan då med rätta fråga: Vilka förslag innehåller propositionen? Som
någon sade här tidigare skall den ses som ett slags beredskapslagstiftning.
Ute i kommunerna pågår beredskapsplanering för situationer med massin-
vandring av omfattande slag. Då handlar det inte om 10 000, 20 000, 30 000
eller 50 000 asylsökande under ett år utan om betydligt större antal. Det kan-
ske kan bli fråga om att människor kommer från vårt närområde i större ut-
sträckning än i dag. Frågan har ställts från Invandrarverket om hur ansvars-
fördelningen skall vara mellan Invandrarverket, länsmyndigheterna och
kommunerna.
Socialförsäkringsutskottet har uttalat att det snabbt vill ha fram ett omfat-
tande förslag för hur frågan om tillfälliga uppehållstillstånd skall regleras. Vi
har från regeringens sida inte uppfyllt socialförsäkringsutskottets önskemål
om ett heltäckande långsiktigt förslag.
Det handlar om att skapa klarhet när det gäller hur regelsystemet skall se
ut i en situation med massinvasion som innebär ett krisläge där man kan för-
utse att situationen kan förändras ganska snabbt, t.ex. vid en miljökatastrof
eller liknande. Det visar också att det handlar om detta eftersom inte möjlig-
het ges att bevilja längre uppehållstillstånd än under sex plus sex månader,
dvs. under ett år.
Jag skulle betrakta det som ett stort misslyckande om vi här i rikdagen inte
kunde ena oss om att ge möjligheter för människor att skaffa sig en ny fram-
tid här i Sverige efter det att behovet av skydd i vårt land har bedömts.
Anf. 25 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ett intressant inlägg av Birgit Friggebo. Det visade
en ganska kraftig polemik mot hennes egen proposition. Det förbryllar mig
litet grand. Jag frågade vad orsaken var och fick nu svaret att det är en bered-
skapslagstiftning.
Birgit Friggebo beskriver hypotetiska förhållanden. Som förslaget är ut-
format finns det en uppenbar risk för att det tolkas i en mycket vidare mening
än vad Birgit Friggebo gör. Jag vill fråga hur man skulle ha bedömt bosnierna
om lagstiftningen hade varit gällande för ett par år sedan? Skulle den då inte
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
29
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m. m.
ha tillämpats när det gäller bosnierna? Jag tycker att det är en intressant
fråga.
Ibland ger man intrycket att den här lagstiftningen är till för att möjliggöra
en större invandring och för att visa större generositet vid tillfälliga kriser.
Men när det gäller bosnierna har regeringen nu gjort precis tvärtom. Visum-
tvånget gör så att det i stort sett inte kan komma några fler bosnier.
Skulle den här lagstiftningen, Birgit Friggebo, ha inneburit att man inte
skulle ha infört visumtvång utan att man skulle ha haft en ”öppnare” dörr
för ett större antal bosnier? Skulle man ha gett tillstånd på sex plus sex måna-
der? Det är frågor som man kan ställa sig när man diskuterar den här saken.
Frågan är principiellt viktig - det håller jag med Birgit Friggebo om. Det är
viktigt hur man hanterar frågan. Jag har tagit upp diskussionen därför att jag
märker att det inte bara i vårt land, utan i hela Europa, finns en trend att
tala om tidsbegränsade tillstånd. Man tillåter med andra ord en tid i Sverige
på nåder. Det satsas inte på integrering utan flyktingarna skall hem igen så
snart som möjligt. Det tycker jag är en oroande utveckling.
Anf. 26 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Svaret på Georg Anderssons fråga när det gäller bosnierna
är redan givet, bl.a. genom regeringens beslut. De fick stanna permanent.
Dessutom började de komma under hösten 1992. När regeringen fattade sitt
beslut i juni 1993 hade en del av dem redan varit här under ett år. Den period
som tillfälliga uppehållstillstånd gäller för hade redan gått mot sitt slut. Det
visar att den typen av tillfälliga uppehållstillstånd som nämns i propositionen
inte är och inte kommer att vara särskilt användbar när det gäller den - som
jag skulle vilja kalla det - normala flyktingpolitiken.
För att understryka detta vill jag säga att det dessutom sägs i propositionen
att den här lagstiftningen inte skulle vara tillämplig när det gäller bosnierna.
Vi gjorde bedömningen att situationen i Bosnien inom en snar framtid inte
skulle komma att ändras. Vi blev tyvärr sannspådda. Detta är bakgrunden
till att det självklart inte är någon som helst mening med att sätta i gång en
apparat om att bevilja sexmånaderstillstånd med maximalt tillstånd på ett år.
Anf. 27 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Birgit Friggebo sade att svaret på min fråga är givet därför
att lagstiftningen inte tillämpades på bosnierna. Men lagstiftningen fanns ju
inte när bosnierna började komma! De fick sitta och vänta i månader eller i
något år innan det över huvud taget fattades något beslut. Det intressanta
är att försöka tänka sig in i den situationen eftersom det inte finns något hi-
storiskt exempel där man kan applicera den lagstiftningen. Om den hade
funnits tidigare, skulle den då ha applicerats på bosnierna? Många har gjort
tolkningen att vi, om vi hade haft en lagstiftning för tidsbegränsade tillstånd,
skulle ha tillämpat den på bosnierna. Så har man gjort i Danmark där ganska
stora problem nu börjar dyka upp till följd av detta.
Sedan har vi frågan om smittoeffekterna och trendförskjutningen. Rege-
ringen skriver att lagstiftningen skall gälla vid konflikter och kriser som kan
bedömas ha en kortare varaktighet. Vilka kriser och konflikter är av kortare
30
varaktighet? Alla hoppades väl att juntan i Grekland inte skulle bli sittande
så länge? Vi hoppades att Pinochet skulle kastas ur sadeln ganska snart, osv.
Om man börjar tillämpa tidsbegränsade tillstånd finns risken för att man
gör det i större och större utsträckning. Man försöker läsa in positiva fram-
tida scenarion så att man inte skall behöva ge permanenta tillstånd. Detta
kan få ganska allvarliga följder för hela flyktingpolitiken.
Debatten måste naturligtvis fortsätta i anslutning till det fortsatta utred-
ningsarbetet av frågan.
Anf. 28 Kulturminister BIRGIT FRIGGEBO (fp):
Herr talman! Som jag sade finns det skrivningar i propositionen där det
står att den här typen av lagstiftning inte skulle ha varit tillämplig när det
gäller Bosnien. Jag utesluter inte att det finns de som gillar inslaget av mer
regelmässiga temporära uppehållstillstånd i flyktingpolitiken och som försö-
ker att tolka in saker som inte står i propositionen. Denna regering tänker i
alla fall inte tillämpa de nya reglerna på det sättet.
Det skulle möjligen kunna uppstå en risk för att det sker om vi - gud för-
bjude! - skulle få en socialdemokratisk regering igen. Socialdemokraterna
har i olika partirapporter och också i motioner i riksdagen antytt att tillfälliga
uppehållstillstånd skulle vara ett medel som mer regelmässigt skulle använ-
das inom flyktingpolitiken. Jag tycker att det är bra att Georg Andersson,
som kan vara en väckarklocka hos Socialdemokraterna, finns.
Anf. 29 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Precis som Georg Andersson tycker jag att flyktingpolitiken
och flyktingdebatten mer och mer präglas av att det skall vara hårdare tag.
Det gäller inte bara flyktingpolitiken utan också många andra områden. So-
lidariteten och rättvisan i Sverige sitter över huvud taget trångt i dag. Det
blir svårare att få asyl. Man kan verkligen diskutera om asylpolitiken är ge-
nerös. Som exempel kan man ta behandlingen av barn, framför allt de barn
som har varit länge i Sverige. När det gäller behandlingen av barn har Birgit
Friggebo medvetet ändrat politiken i en mindre generös riktning, som jag
ser det. Men i dag skall vi inte debattera den saken utan det gäller betänkan-
det om mottagande av asylsökande.
Entreprenörsengagemanget när det gäller förläggningsverksamheten,
som det talas om i betänkandet, kan vara positivt. Jag tänker speciellt på
de ideella organisationerna och deras engagemang i flyktingpolitiken. Den
frågan aktualiserades för övrigt redan under den socialdemokratiska rege-
ringens tid.
Kyrkor och folkrörelser kan göra en mycket viktig insats i flyktingpoliti-
ken och flyktingmottagandet. Jag delar utskottets bedömning att man skall
utnyttja frivilligorganisationerna mer, när de själva vill. Det är en insats som
jag tror kan göra flyktingdebatten gott.
Bland de här organisationerna finner vi inte samma negativa attityd till
flyktingar som vi finner i andra delar av samhället.
Jag hade tänkt att koncentrera mig på en fråga, nämligen frågan om me-
ningsfull sysselsättning. Till denna fråga är frågan om ersättningen, den s.k.
dagersättningen, kopplad. Som motionär är jag-för att anknyta till vår mo-
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
31
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
tion i sammanhanget - väldigt tveksam till den metod som innebär avdrag
på dagersättningen om anvisad sysselsättning inte fullföljs.
Det här är ett typiskt uttryck för just hårdare tag. Man skall minsann ge
igen med en ordentlig spark om en person inte sköter sig. Det skall bli ord-
ning och reda i Sverige. Det är den attityden som finns i bakgrunden i den
här frågan. Detta gör mig alltså tveksam. Det hela får faktiskt karaktären av
tvång - det skall råda arbetsplikt. Villkoren är väldigt oklara i detta av-
seende.
Om Statens invandrarverk skall fatta beslut om nedsatt dagersättning skall
det, om jag har förstått detta rätt, ske utifrån ett underlag t.ex. från en entre-
prenör. Det är uppenbart att det genom det här underlaget uppstår en risk
för godtycke och missbruk. Entreprenören måste rimligen vara den som an-
visar arbetsuppgifterna. Det skall väl inte Invandrarverket göra. Jag utgår
alltså från att det är entreprenören som gör det.
Genom en sådan här konstruktion med avdrag på dagersättningen kan sy-
stemet utvecklas så att asylsökande hamnar i en tvångssituation. De kan helt
enkelt komma att utnyttjas. Jag säger inte att det behöver bli så, men risken
är uppenbar. Som politiker skall vi ju försöka undanröja sådana risker också.
Därför tycker jag att det vore mycket bättre med ett omvänt system som in-
nebär att ersättning utgår till den som gör en insats. Det är bättre än att göra
avdrag när man inte gör någon insats. Mitt synsätt bygger alltså på att det
skall vara ”morot”, inte piska.
En sak som ännu inte berörts särskilt mycket i debatten är återanvändar-
frågan. Men den frågan tas kanske upp här senare. Jag hoppas att Invandrar-
och flyktingkommittén verkligen rejält tar tag i frågorna om återanvänd-
ningen. De frågorna blir givetvis ännu mer angelägna om vi inför tillfälliga
uppehållstillstånd. Vi måste helt enkelt flytta fram positionerna när det gäl-
ler den s.k. repatrieringen, så att vi får en bättre fungerande politik på detta
område. Det har funnits, och finns fortfarande, stora brister på området.
Men jag hoppas att vi får bra förslag här.
Anf. 30 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! I Finspång finns det en flyktingförläggning som drivs i samar-
bete mellan sex olika folkrörelser och föreningar - bl.a. tre frikyrkor, Vuxen-
skolan, ABF och Hyresgästföreningen.
Sedan en tid tillbaka finns det en oro för att verksamheten skall avvecklas.
Visserligen har alla, såvitt jag förstår, lovordat verksamheten. Kvaliteten är
god. Tack vare ett ideellt engagemang har det varit möjligt att pressa kostna-
derna rejält. Men förläggningen drivs inte i vinstsyfte. Därför har de inblan-
dade föreningarna och de anställda förklarat att de vill använda det goda
resultatet så att det blir ett ännu bättre flyktingmottagande.
Jag är övertygad om att föreningar och organisationer spelar en viktig roll
i flyktingmottagandet. Inte minst när påfrestningarna ökar på grund av hän-
delser i vår omvärld är det viktigt att vi har många enskilda personer och
föreningar som är beredda att ställa upp.
Verksamheten i Finspång är alltså hotad. Skälet är förstås den minskade
flyktinginströmningen.
32
När jag och andra läste regeringens proposition angående mottagandet av
asylsökande ökade dock vår optimism. Där kan man läsa på s. 66:
”Det finns även exempel på hur en eller flera organisationer på uppdrag
av Statens invandrarverk svarar för den totala driften av en förläggning. Re-
geringen ser positivt på en utveckling i sådan riktning. 11.ex. Finspång har
sex vitt skilda folkrörelseorganisationer gått samman och svarat för förlägg-
ningsverksamhet för asylsökande.”
Flyktingmottagningen i Finspång pekas alltså ut på ett positivt sätt av rege-
ringen. Trots det finns hotbilden kvar. Statens invandrarverk har sagt upp
avtalet. Vid halvårsskiftet skall verksamheten upphöra.
Tyvärr uttalar chefen för Statens invandrarverk, region öst, i en tidnings-
artikel att upphandlingsförfarandet kommer att ta ett halvt år, vilket känne-
tecknar ineffektiviteten. Detta kommer, såvitt jag förstår, att strida mot riks-
dagens beslut.
Ett annat skäl som anges i tidningsartikeln är att man vill slå vakt om sina
egna anläggningar, vilket också strider mot vad regeringen och ett enhälligt
utskott säger.
Vad som händer efter halvårsskiftet vet ingen. Om avtal inte träffas någor-
lunda snabbt måste flyktingverksamheten i Finspång förstås upphöra.
När jag läser vad ett enigt utskott skriver blir jag återigen hoppfull:
”Utskottet delar även regeringens uppfattning att inslaget av entreprena-
der i förläggningsverksamheten bör öka.”
Litet längre ner i texten står det: ”Även om situationen nu är sådan att en
avveckling av förläggningar måste ske, är det viktigt att ett anbudsförfarande
kommer till stånd när nuvarande entreprenadavtal går ut.”
I propositionen framhåller regeringen mycket klart att det är angeläget att
Invandrarverket särskilt beaktar möjligheten att förlänga entreprenadavtal
som man för närvarande har.
I dag skall vi naturligtvis inte ta ställning till enskilda förläggningars fram-
tid. Men efter dagens beslut skulle det vara minst sagt märkligt om de ansva-
riga föreningarna i Finspång tvingades avveckla sin förläggning. Jag förutsät-
ter att Statens invandrarverk, om föreningarna i Finspång kan presentera en
rimlig budget - och det vet jag att man klarar - snabbt kommer att ge förlägg-
ningen en chans att leva vidare. För att konkurrensen verkligen skall bli ef-
fektiv är det självfallet viktigt att kostnadskalkylerna även för verksamhet i
Invandrarverkets regi är jämförbara med övriga anbudsgivares.
Om riksdagen beslutar att öka antalet entreprenader vore det minst sagt
märkligt om Invandrarverket svarade med att lägga ner den anläggning som
i propositionen utpekas som något av en förebild. Jag antar att statsrådet
Birgit Friggebo står fast vid att Finspångsmodellen är ett föredöme i detta
sammanhang.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservation nr 2 från Social-
demokraterna samt i övrigt till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 31 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag ville ta till orda här av den anledningen att samtliga so-
cialdemokratiska riksdagsledamöter från Stockholms län och Stockholms
stad har väckt en motion med mitt namn som första namn. I den motionen
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 74
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
tar vi upp en rad viktiga yrkanden som är av det slaget att de ligger långt
framme när det gäller detta med en human och generös flyktingpolitik. I det
här sammanhanget bör Birgit Friggebo faktiskt observera att det finns en
ganska stark opinion bland oss i Stockholmsområdet.
Det bekymmersamma i denna situation, från Birgit Friggebos synpunkt,
är faktiskt att den kritik som riktas mot flyktingpolitiken och som också fått
genomslag inte kommer från de högerextrema, från Nydemokraterna. I stäl-
let kommer nu en kritik fram som har ett humant och generöst anslag. Jag
tycker kanske inte att Georg Andersson tillräckligt har observerat detta.
Vidare är det bra att man avstyrker bifall till förslaget om en skärpning av
kriterierna för ny ansökan. Detta är en viktig punkt, och jag tycker att det
är ett bra beslut från utskottets sida. Men jag måste beklaga att man bara
tar ett halvt steg. Det här ger ju formella möjligheter på samma sätt som nu
gäller. Men man måste också tänka på att de reella möjligheterna ges. Där-
för beklagar jag att man bara gått halvvägs när det gäller offentligt biträde
för förvarstagna. Detta är alltså bra, men man borde inte ha ändrat på be-
stämmelserna här. Jag avser att återkomma till denna fråga. Det är nämligen
min uppfattning att det här är kontraproduktivt.
När människor inte får den hjälp som de behöver blir det bara mera trassel
och ökad byråkrati. Dessutom går då allt fler underjorden. Tillsammantaget
är detta negativt, och det finns mera att säga här.
Mot den bakgrunden yrkar jag faktiskt bifall till det förslag som finns här
i ett särskilt yttrande och som gäller att man inte skall göra någon ändring i
fråga om rättshjälpen.
I övrigt noterar jag att utskottet har uttryckt sig positivt i den viktiga frå-
gan om tortyrskadade. Men jag skulle faktiskt ha önskat att man hade gått
ett steg längre här och att man hade tagit denna fråga på ännu större allvar.
Georg Anderssons varningsord om de temporära tillstånden måste tas på
allvar. Men jag vill inte gå så långt som Georg Andersson. Jag vill dock säga
att det egentligen bara är i en nödfallssituation som det här skall tillgripas.
Det är betänkligt om detta sprider sig som ett alternativ till asylrätten. Faran
ute i Europa är att det kan bli så. Jag kommer senare med en rapport från
Europarådets sida där jag mycket kraftigt poängterar de här synpunkterna.
Detta kan nämligen bli en ”backlash” för en rimlig och rättvis asylpolitik.
Jag tycker inte att utskottet på denna punkt tillräckligt har beaktat var-
ningssignalerna här. Utskottet har dock inte varit helt negativt till de här syn-
punkterna, utan man har delvis beaktat dem.
Anf. 32 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort.
Som utskottsordförande vill jag till mina utskottskamrater från alla partier
rikta ett varmt tack för den konstruktiva handläggningen i utskottet i den
här frågan. Detta har resulterat i en mycket bred samstämmighet i de viktiga
principiella frågorna.
Jag tror att alla i denna kammare delar min uppfattning, nämligen att det
i utlännings- och flyktingpolitiken är viktigare att ta vara på det som förenar
34
än att ta vara på det som skiljer. Vidare har olika motionärer gett oss en
eloge för att vi faktiskt har försökt att så långt som möjligt nå samförstånd.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (huvudmannaskap för asylmottagandet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
259 för utskottet
12 för men.
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 67 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 15 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 28 s, 13 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 4 (kommunal entreprenadverksamhet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
259 för utskottet
12 för men.
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 69 m, 22 fp, 24 c, 19 kds, 15 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 10 v, 1 -
Frånvarande: 28 s, 11 m, 11 fp, 7 c, 7 kds, 8 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 9 (eget boende)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
258 för utskottet
14 för res. 1
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 69 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 10 v, 2-
För res. 1: 14 nyd
Frånvarande: 28 s, 11 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 9 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 11 (undantag från arbetsrättslig lagstiftning)
1. utskottet
2. res. 2 i motsvarande del (s)
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m.m.
|
Prot. 1993/94:74 17 mars 1994 |
Votering: 152 för utskottet |
121 för res. 2
|
Mottagande av |
76 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 69 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 15 nyd, 1 - För res. 2: 110 s, 10 v, 1 - Frånvarande: 28 s, 11 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 - Mom. 12 (samråd med länsarbetsnämnd m.m.) 1. utskottet 2. res. 2 i motsvarande del (s) Votering: 151 för utskottet 120 för res. 2 78 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 68 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 15 nyd, 1 - För res. 2: 109 s, 10 v, 1 - Frånvarande: 29 s, 12 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 - Mom. 18 (nivån på dagersättning) 1. utskottet 2. res. 5 (nyd) 3. men. i motsvarande del (v) Förberedande votering: 23 för res. 5 17 för men. 233 avstod 76 frånvarande Kammaren biträdde res. Huvudvotering: 247 för utskottet 16 för res. 5 10 avstod 76 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 109 s, 69 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 2- För res. 5: 1 s, 15 nyd Avstod: 10 v Frånvarande: 28 s, 11 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 - Jan Andersson (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha rös- |
36
Mom. 23 (patientavgifter)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
15 för res. 6
16 för men.
240 avstod
78 frånvarande
Kammaren biträdde men.
Huvudvotering:
248 för utskottet
11 för men.
14 avstod
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 69 m, 22 fp, 24 c, 21 kds, 2 nyd, 1 -
För men.: 10 v, 1 -
Avstod: 1 s, 13 nyd
Frånvarande: 28 s, 11 m, 11 fp, 7 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 29 (tidsbegränsat uppehållstillstånd)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
21 för res. 7
14 för men.
238 avstod
76 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
246 för utskottet
14 för res.
13 avstod
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 68 m, 21 fp, 24 c, 22 kds, 1 nyd, 2-
För res.: 14 nyd
Avstod: 2 s, 1 fp, 10 v
Frånvarande: 28 s, 12 m, 11 fp, 7 c, 4 kds, 8 nyd, 4 v, 2 -
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Mottagande av
asylsökande m. m.
Mom. 32 (rättshjälp)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
37
|
Prot. 1993/94:74 17 mars 1994 |
Votering: 252 för utskottet |
15 för men.
|
Muntliga frågor |
4 avstod 78 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 106 s, 68 m, 22 fp, 23 c, 17 kds, 15 nyd, 1 - Avstod: 1 m, 3 kds Frånvarande: 29 s, 11 m, 11 fp, 8 c, 5 kds, 8 nyd, 4 v, 2 - Övriga moment 5 § Muntliga frågor till regeringen Anf. 33 ANDRE VICE TALMANNEN: Statsminister Carl Bildt är förhindrad att närvara vid dagens muntliga frå- Vice statsministern besvarar såväl allmänpolitiska frågor som frågor inom Barnpornografi Anf. 34 LARS-ERIK LÖVDÉN (s): Herr talman! Jag vill ställa en fråga till justitieministern, som kan besvaras Anf. 35 Justitieminister GUN HELLSVIK (m): Herr talman! Från regeringens sida räknar vi med att inom de närmaste Lars-Erik Lövdén sade att det räcker med ett kort svar. Då tycker jag att |
38
Danska pölser
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Anf. 36 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruksministern. För ett år se-
dan gick jordbruksministern ut med ett pressmeddelande där han gjorde stor
affär av att man nu skulle kunna köpa röda danska pölser även i Sverige.
Efter detta har vi fått reda på att det är en stor konflikt mellan importörerna
av korvarna och Jordbruksverket. Enligt Konkurrensverket måste detta åt-
gärdas. Även Steffen Smidt från EG-kommissionens generaldirektorat för
Task for Enlargement har tillskrivits av den svenska delegationen i Bryssel,
och man förutser att detta kommer att åtgärdas. Jag vill fråga ministern: När
anser ministern att det har vidtagits åtgärder, så att denna konflikt kommer
ur världen?
Anf. 37 Jordbruksminister KARL-ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Genom det beslut som vi fattade för drygt ett halvår sedan
blev det färgämne som normalt finns i smör tillåtet att finnas också i rödepöl-
ser från Danmark. Jag känner inte till detaljerna kring den konflikt som om-
nämndes. Jag utgår ifrån att den går att hantera ganska snabbt.
Information om lagändring
Anf. 38 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till justitieministern. Regeringen har
lagt fram en proposition i vilken man föreslår vissa förändringar i sekretess-
lagstiftningen. Förändringarna innebär att barn får möjlighet att söka sina
biologiska föräldrar på ett helt annorlunda och mycket bättre sätt än tidi-
gare. Jag är mycket tacksam över denna proposition, eftersom jag under
många år har drivit frågan här i riksdagen. Då är min fråga till justitieminis-
tern: Kommer regeringen efter det att riksdagen har fattat beslut att gå ut
med information till alla de unga och äldre människor i Sverige som inte tidi-
gare har haft rätt att söka sina biologiska föräldrar?
Anf. 39 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Först vill jag tacka för att jag fick ett tack för något som jag
inte förtjänar. Den lagstiftning som här är aktuell berör Reidunn Laurén och
inte mig. Självfallet kräver denna typ av lagändringar informationsinsatser,
men det är omöjligt för mig i dag att uttala mig om hur denna information
kommer att utformas.
Finansiering av vårdnadsbidraget
Anf. 40 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Bengt Westerberg, som jag riktar min fråga till, och jag kan
i dag gemensamt glädjas över att det ser ut som om det inte blir något vård-
nadsbidrag. Jag vill ändå ställa en fråga til) Bengt Westerberg, och den har
Muntliga frågor
till regeringen
39
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Muntliga frågor
till regeringen
att göra med att jag under förra året vid flera tillfällen fick försäkringar av
både honom och finansministern om att finansieringen av vårdnadsbidraget
skulle redovisas i budgeten.
Så skedde inte. I den meddelade man att de budgetmässiga konsekven-
serna skulle lämnas i propositionen om vårdnadsbidrag. I den propositionen
kan man läsa att förslaget har finansierats genom budgetförstärkningar i den
nyligen framlagda budgetpropositionen.
Detta visar alltså på en uppseendeväckande lättsinnighet som är väsens-
skild från vad både Bengt Westerberg och Anne Wibble bruka komma med.
Min enkla fråga är: Var detta för er så främmande lättsinne måhända be-
tingat av förvissningen om att ni av riksdagen skulle befrias från bördan av
vårdnadsbidraget?
Anf. 41 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Finansieringen är redovisad i budgetpropositionen, men i
Sverige har vi som bekant inte något system med specialdestinering av olika
utgifter. Vi redovisar de samlade utgifterna och de samlade inkomsterna.
När regeringen startade budgetarbetet i höstas hade vi uppgiften att dels
leva upp till den del av saneringsplanen som skulle redovisas i budgeten, dels
redovisa finansieringen av ett antal olika åtgärder, bland dem vårdnadsbi-
draget. Detta har också skett i den budgetproposition som har redovisats för
riksdagen.
Anf. 42 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Det skulle vara mig helt främmande att föreslå Göran Pers-
son en så dyr familjepolitisk reform utan att tala om varifrån pengarna skall
tas.
Min följdfråga är: Var i budgeten finns den finansieringen, och varför hän-
visar Bengt Westerberg i sin egen budgetbilaga till en kommande proposi-
tion?
Anf. 43 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag tror att det inte heller under den socialdemokratiska re-
geringstiden var vanligt att man redovisade finansieringen av utgifter en i
taget och talade om varifrån pengarna kom.
Det normala är att man redovisar alla inkomster och alla utgifter. Ett ex-
empel på en annan kostnadskrävande reform är handikappreformen, som vi
har genomfört under stor enighet här i kammaren denna mandatperiod. Den
kostar ca 1,6 miljarder per år, men inte heller för den har vi redovisat någon
specialfinansiering, utan finansieringen ligger i den samlade budgeten. Vi
har följt exakt samma princip när det gäller vårdnadsbidraget.
Statsskulden
Anf. 44 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Jag har en fråga till vice statsministern.
Regeringen säger sig sanera svensk ekonomi. Men under den femårspe-
riod som saneringen pågår ökar statsskulden från 1 000 miljarder till 2 000
miljarder 1998 - en fördubbling, alltså.
Hur kan man kalla detta för sanering av svensk ekonomi?
Anf. 45 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Vilka ord man använder för att beskriva saker och ting kan
naturligtvis alltid diskuteras.
Vår ambition är att stabilisera statsskulden så snabbt som det över huvud
taget går. Avgörande för att det skall lyckas är egentligen inte den sanerings-
plan som regeringen har lagt fram, även om den är viktig, utan det är att vi
kan komma tillbaka till full sysselsättning.
Ungefär tre fjärdedelar av den försämring av det offentliga finansiella spa-
randet som har skett sedan 1990 beror på den ökade arbetslösheten och
andra omständigheter som hänger ihop med de dåliga ekonomiska tiderna,
bankkrisen bl.a.
Detta visar ganska tydligt att en förutsättning för en sanering av de offent-
liga finanserna är att vi kommer tillbaka till full sysselsättning.
Regeringen har lagt fram en rad förslag här i kammaren, som bl.a. syftar
till att förbättra villkoren för mindre företag, vilket är nödvändigt om vi skall
kunna få ner arbetslösheten rejält under de kommande åren.
Anf. 46 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Herr talman! Faktum kvarstår: Trots ett optimistiskt program och optimis-
tiska antaganden om arbetslösheten kommer regeringen med nuvarade be-
sparingsprogram inte att kunna presentera en budget i balans ens under
nästa mandatperiod, förutsatt att man får förnyat förtroende.
Det innebär alltså att den nuvarande borgerliga regeringen inte skulle
kunna presentera en budget i balans, även om man hade haft sju års oavbru-
tet regeringsinnehav. Hur ser vice statsministern på detta?
Mot bakgrund av detta måste det väl ändå komma förslag på ordentliga
besparingar i kompletteringspropositionen?
Anf. 47 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Låt mig först säga att statsskulden inte är något stort ekono-
miskt problem på den nivå som den nu befinner sig. Sverige har i förhållande
till många andra, jämförbara länder, särskilt i Europa, en förhållandevis li-
ten nettostatsskuld. Det är viktigt att visa på detta.
Det hindrar dock inte att statsskulden kommer att växa på ett oacceptabelt
sätt om vi ligger kvar med ett stort budgetunderskott år efter år. Därför är
det angeläget att komma bort från det stora budgetunderskottet, och det är
också syftet både med regeringens sysselsättningspolitik och med den sane-
ringsplan som vi redovisat för riksdagen och fått godkänd.
De svenska FN-trupperna i Makedonien m. m.
Anf. 48 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag har två frågor till Bengt Westerberg i hans egenskap av
biträdande statsminister i dag.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Muntliga frågor
till regeringen
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 74
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Muntliga frågor
till regeringen
Den första gäller utvisning av peruaner. Sedan en vecka protesterar hung-
erstrejkande peruaner mot utvisningen och avvisningen av peruaner som be-
finner sig i Sverige och söker asyl här.
Nyligen har FN:s rapportör om mänskliga rättigheter lämnat en rapport
till FN om att rättssystemet i Peru är under all kritik och inte fungerar. Även
människor som inte är s.k. terrorister löper stor risk.
Min första fråga är: Tänker regeringen se över sin bedömning av asylsö-
kande peruaners skäl att stanna i Sverige, med anledning av FN:s rapport?
Det andra är också en internationell fråga. Avser regeringen att pröva
flyttningen av svenska FN-trupper från Makedonien till Bosnien i riksdagen?
Är inte frågan av så stor vikt att även riksdagen måste få möjlighet att yttra
sig om den?
Anf. 49 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag måste erkänna att jag inte vågar kommentera den första
frågan, eftersom jag inte känner till den rapport som Eva Zetterberg talar
om. Jag föreslår att hon ställer frågan till invandrarministern vid nästa till-
fälle.
Det är vår samlade uppfattning i de partier som är representerade i Utri-
kesnämnden, där den andra frågan har diskuterats, att även en eventuell
överflyttning av trupper från Makedonien till Bosnien ligger väl inom den
ram som riksdagen har fastställt.
I den ramen nämns en trupp om totalt ca 1 000 man, och jag vill minnas
att man skulle komma upp i ca 1100 om man skulle flytta över det kompani
som i dag finns i Makedonien.
Frågan kommer att redovisas för Utrikesnämnden i morgon. Jag kan inte
i dag svara på om vi kommer att finna anledning att återkomma till riksdagen
den närmaste tiden, men det är möjligt.
Flerbamsavdrag
Anf. 50 HUGO HEGELAND (m):
Jag har en fråga till Inger Davidson. Jag har nämligen motionerat om att
man borde avskaffa flerbarnstillägget, vilket skulle ge 1 300 miljoner, och i
stället införa ett flerbamsavdrag, som skulle ge mellan 500 och 600 miljoner.
Detta motsvarar en finansiering av vårdnadsbidraget. Hur ser statsrådet
på denna utomordentliga lösning?
Anf. 51 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Dessa frågor ligger inte på min domän i regeringen. Därför
skall jag egentligen inte svara på den typen av frågor, och jag avstår helt en-
kelt från att göra det. Jag vill inte gå in på det.
42
Personalminskning i vården
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Anf. 52 EVA JOHANSSON (s):
Senast i dag kunde vi läsa i en av de stora morgontidningarna här i Stock-
holm att man inom vården planerar att göra sig av med ytterligare 20 000
personer.
Jag skulle vilja fråga vice statsministern, framför allt i hans egenskap av
socialminister, om han tror att det är möjligt att göra detta utan att allvarligt
försämra tryggheten och säkerheten i vården.
Anf. 53 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag kan inte ge något generellt svar på det, men det är natur-
ligtvis inte acceptabelt att försämra tryggheten och säkerheten.
Acceptabla är bara sådana personalnedskärningar som innebär en faktisk
rationalisering eller effektivisering, dvs. då man trots nedskärningar kan
upprätthålla kvaliteten.
Huruvida alla nedskärningar som Eva Johansson talade om - eller en
mindre eller större del av dem - tillhör den kategorin kan jag faktiskt inte
svara på.
FN:s barnkonvention
Anf. 54 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Herr talman! Jag har en fråga till socialministern. I år är det FN:s famil-
jeår, och eftersom barnen har en särskilt framskjuten plats vill jag fråga:
Är socialministern beredd att arbeta för att barnkonventionen inkorpore-
ras i den svenska lagen?
Anf. 55 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! När riksdagen tog ställning till barnkonventionen föregicks
det av en prövning där man jämförde barnkonventionen med svensk lagstift-
ning. Då konstaterades att barnkonventionen i allt väsentligt redan var till-
godosedd i svensk lag.
Vi har senare fått påpekanden om att det finns brister på några punkter.
Jag har redovisat dem här i kammaren tidigare. Vi håller nu på att förbereda
lagändringar för att det skall råda full överensstämmelse mellan konventio-
nen och den svenska lagstiftningen.
Stödet till frikyrkorna
Anf. 56 BERNDT EKHOLM (s):
Jag har en fråga till civilministern.
Enligt min mening sitter folkrörelserna litet trångt i Sverige. Jag skall pre-
cisera min fråga till ett område som civilministern har ansvar för. Det gäller
de fria trossamfunden - frikyrkor och invandrarkyrkor och liknande.
Bidragen, i form av verksamhetsbidrag och lokalbidrag, har i reala tal
Muntliga frågor
till regeringen
43
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Muntliga frågor
till regeringen
44
minskat under den borgerliga regeringens tid, till skillnad från under social-
demokratiska regeringars tid.
Om jag har förstått ett pressmeddelande rätt har det nu kommit en utred-
ning om detta.
Min fråga till civilministern gäller om den borgerliga regeringens intentio-
ner är att fortsätta att minska stödet till de fria trossamfunden.
Anf. 57 Civilminister INGER DAVIDSON (kds):
Herr talman! Jag tycker att det är litet magstarkt att säga att folkrörelserna
sitter trångt i dag. Om det är något som denna regering varit inriktad på så
är det att öka folkrörelsernas inflytande i Sverige. Det gör vi på olika sätt.
På Civildepartementet har vi bl.a. tillsatt en beredning för att främja den
ideella sektorns utveckling. Det handlar just om att öka möjligheterna för
samtliga ideella organisationer i landet att bredda sin verksamhet och att
också komplettera offentlig verksamhet på olika sätt.
Jag kan med tanke på hur läget ser ut i dag däremot inte lova att vi kom-
mer att kunna höja anslagen inom den närmaste tiden. Men allt stöd handlar
inte om ekonomiskt stöd.
Brottsoffermyndighet
Anf. 58 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Jag undrar om justitieministern anser att Brottsskadenämn-
den och dess verksamhet är att klandra.
Jag ställer frågan eftersom det är så väldigt bråttom att inrätta en ny
brottsoffermyndighet. Varför har inte normalt remissförfarande genomförts
när det gäller den utredning som föreslår den nya myndigheten?
Jag undrar också om ryktet talar sant: Skall brottsoffermyndigheten flytta
till Luleå om riksdagen fattar beslut om en sådan?
Anf. 59 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Först vill jag besvara frågan om det finns skäl att klandra
Brottsskadenämnden.
Det finns det absolut inte. Skälet till att vi snabbt vill få en förändring är
att vi är angelägna om att få i gång den verksamhet som Brottsofferfonden
syftar till och som jag verkligen hoppas att riksdagen kommer att ställa sig
bakom. I stället för att skapa nya myndigheter vill vi omvandla en befintlig
myndighet som redan sysslar med brottsofferfrågor.
Lokaliseringen är ingenting som vi har beslutat om i regeringen. Däremot
har vi angivit att man just i denna fråga bör följa tidigare riksdagsbeslut. Det
finns klara direktiv om att man skall eftersträva utlokalisering vid nyska-
pande och förändring av myndigheter om det inte finns några hinder mot
det.
Anf. 60 LISBET CALNER (s):
Herr talman! Anser justitieministern att det skulle innebära en förbättring
för brottsoffren om man flyttar ut myndigheten någon annanstans i Sverige?
Anf. 61 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Självfallet kan en utlokalisering vara till nackdel för de
stockholmare som utnyttjar närheten. Men den kan samtidigt vara till fördel
för de icke-stockholmare som inte har möjlighet att söka direktkontakt.
Brottsskadenämndens verksamhet är en verksamhet där det primärt inte
förekommer öga-mot-öga-kontakt. Kontakten mellan Brottsskadenämnden
och dem som behöver stöd därifrån sker på andra vägar.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Muntliga frågor
till regeringen
Hemtjänsten
Anf. 62 JAN ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har en fråga till socialministern.
Antalet personer som får hemtjänst har minskat under flera år. Under se-
nare år har det skett en minskning också bland människor över 80 år. Det
visar sig att det framför allt är lågutbildade och kvinnor som har fått mindre
hemtjänst. Välutbildade personer har däremot fått hemtjänst i bibehållen
och t.o.m. ökad omfattning.
Vilka initiativ ämnar socialministern vidta på grund av detta? Det är fak-
tiskt de lågutbildade som har sämst hälsa. Det borde egentligen ha varit de
som fått bibehållen och t.o.m. ökad hemtjänst.
Anf. 63 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag tycker att det mest angelägna är att det sker en indivi-
duell prövning.
Det kan nog vara riktigt att personer som har förmåga att tala för sig ofta
har lättare att få social service från kommunerna. Det har vi sett många ex-
empel på tidigare när det har gällt barnomsorg, äldreomsorg och andra om-
råden. Det är naturligtvis inte bra att det är på det sättet.
Det måste i första hand rättas till ute i kommunerna. Jag tror inte att det
hjälper mycket med uttalanden eller direktiv från centralt håll, men jag har
samma utgångspunkt som Jan Andersson. Den hemtjänst vi ställer till förfo-
gande skall ställas till förfogande efter behov och inte efter förmåga att tala
för sin sak.
Mellanskarven
Anf. 64 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Jag vill ställa en fråga till jordbruksministern.
Mellanskarven är en fågel som ökar väldigt snabbt i antal inte minst i Kal-
marsund. Den beräknas fånga 1 500-2 000 ton fisk per år och utgör därmed
ett starkt hot mot det kustnära yrkesfisket. Naturvårdsverket, som handläg-
ger dessa frågor, medger inte åtgärder som på ett kraftfullt sätt skulle minska
antalet fåglar. Förhållandena är nu sådana att det kustnära fisket är allvarligt
hotat.
Avser regeringen att aktivt förhindra att yrkesfisket försvinner?
45
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
46
Anf. 65 Jordbruksminister KARL ERIK OLSSON (c):
Herr talman! Frågan om mellanskarven på framför allt Öland har diskute-
rats under ett antal år. Jag kom i kontakt med frågan förra våren. Vi fann
då inte anledning att vidta särskilda åtgärder.
Jag kan inte göra någon bedömning av om läget har förändrats efter det.
Uppgifterna från fiskarna och Naturvårdsverket är motstridiga. Det finns
bevisligen väldigt många fåglar. De stör uppenbarligen fiskarna. Huruvida
fåglarna tar så mycket fisk att det påverkar fisket är än så länge inte helt
utrett.
Om det finns synpunkter från fiskarna på Öland är jag beredd att lyssna
till dessa än en gång för att överväga frågan.
FN:s barnkonvention
Anf. 66 BIRGITTA DAHL (s):
Herr talman! Jag skulle vilja återkomma till socialministern med en fråga
med anknytning till FN:s barnkonvention.
Konventionen ålägger undertecknarna att göra sitt yttersta för att tillgo-
dose barnens behov. Det är väl belagt att de besparingar som har lagts ut på
kommunerna under de senaste två åren framför allt har tagits ut på verksam-
heter som barnen behöver.
Jag vill fråga socialministern om han anser att Sverige lever upp till andan
i barnkonventionen om vi i praktiken handlar på detta sätt mot barnen.
Anf. 67 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Herr talman! Jag delar inte Birgitta Dahls uppfattning att vi handlar mot
barnen. Däremot tycker jag att man kan se på de förändringar som sker i
kommunerna med viss oro. Jag vill inte utesluta att det finns förändringar
som vi inte tycker är bra.
Det var skälet till att regeringen på mitt förslag gav Socialstyrelsen och
några andra myndigheter i uppdrag att noga följa utvecklingen i kommu-
nerna under 1993. Vi vill se hur kommunerna gör när de måste spara.
Slutrapporten från detta uppdrag beräknas överlämnas till regeringen den
1 april. När vi har fått den rapporten skall vi ta ställning till om det krävs
några åtgärder från regeringens sida.
Den muntliga frågestunden var härmed avslutad.
Anf. 68 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Regeringens förnyelse av kriminalpolitiken fortsätter. I dag
har de första stegen tagits i en ny handlingsplan på ett särskilt betydelsefullt
område, nämligen bekämpningen av ungdomsbrottsligheten. Jag vill därför
informera riksdagen om detta arbete.
Ungdomsbrottsligheten orsakar - som all annan brottslighet - i sig skador
för enskilda och för samhället i övrigt, men framför allt är den en viktig signal
om risker för framtida, omfattande kriminalitet, missbruk och annan negativ
utveckling hos de unga.
Brottsdebuten sker inte sällan i mycket unga år, ibland redan i 10- till 12-
årsåldern. Åtgärder måste därför sättas in mycket tidigt, dvs. före tonåren.
Rättsväsendets funktion är emellertid begränsad när det gäller denna yngsta
grupp. Familjen och skolan är då viktiga för att tidigt identifiera risker och
problem och förhindra att barn börjar med brottslig verksamhet. Barn och
ungdomar behöver föräldrar som intresserar sig för dem, sätter gränser och
reagerar då dessa gränser överskrids. Även skolan har en sådan roll. Föräld-
rar - och för övrigt alla vuxna - som inte förmedlar och upprätthåller normer,
sviker barnen och ungdomarna. Vikten av att främja ungdomars personliga
ansvarstagande, medmänsklighet, delaktighet och inflytande har understru-
kits i regeringens till riksdagen nyligen avlämnade ungdomspolitiska propo-
sition.
Under tonåren begår många, särskilt pojkar, något eller några brott utan
att de för den skull inleder en brottskarriär. Det kan därför vara av värde att
ha en särskild åtgärdsstrategi för dessa s.k. tillfällesbrottslingar.
Brottsligheten hos tonåringar är annars huvudsakligen ett återfallsfeno-
men. Brottspreventiva åtgärder måste därför inte bara ta sikte på att bryta
en pågående brottskarriär, utan framför allt, som jag nyss har nämnt, sättas
in på ett tidigt stadium, ofta redan innan ungdomarna nått straffmyndighets-
åldern.
Jag kommer nu att närmare redovisa innehållet i de reformer som förbe-
reds och som har till syfte att motverka ungdomsbrott.
Ungdomsbrottskommittén överlämnade i juni 1993 sitt betänkande Reak-
tion mot ungdomsbrott till mig. Kommittén har övervägt i vilka former och
på vilket sätt det allmänna bör ingripa när unga begår brott.
Kommittén föreslår bl.a. att påföljden överlämnande till vård inom social-
tjänsten skall utmönstras ur påfölj dssystemet. Enligt kommitténs uppfatt-
ning är det rättsväsendet som skall bestämma påföljder för brott medan det
är socialtjänstens uppgift att svara för att hjälp och stödåtgärder ges till dem
som behöver det. Kommittén föreslår en ny frihetsberövande påföljd som
speciellt anpassas till de unga lagöverträdarna. Den kallas särskild tillsyn och
innebär placering på de särskilda ungdomshem som administreras av Statens
institutionsstyrelse. Kommitténs avsikt är dock inte att frihetsberövande på-
följder skall användas i större utsträckning än i dag.
Kommittén förslår också förändringar i fråga om handläggningen av ung-
domsmål i syfte att åstadkomma en snabbare handläggning och en mer aktiv
medverkan av den unges vårdnadshavare och av socialtjänsten.
Ungdomsbrottskommitténs förslag remissbehandlades under sommaren
och hösten 1993.
När det gäller förslagen i de delar som rör förundersökningen och hand-
läggningen i domstol har remissinstanserna i stora delar varit positiva. Detta
gäller särskilt förslagen som syftar till att förkorta handläggningstiderna och
förbättra samarbetet mellan berörda myndigheter. Också förslagen om för-
ändringar av påföljder för unga tillstyrks av många remissinstanser. Det sak-
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
47
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
48
nas emellertid inte kritiska röster. Kritiken gäller särskilt införandet av en
ny frihetsberövande påföljd och utformningen av den.
För egen del anser jag att det är rättsväsendet som i första hand skall be-
stämma form och innehåll i den straffrättsliga påföljd som skall följa på brott
av unga. Det är viktigt att den unge ställs till ansvar för brottet och att han
uppfattar sambandet mellan brottet och reaktionen. I de senare årens dis-
kussioner har betydelsen av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner på
brott kommit att framhållas alltmer. Straffrättskipningen måste präglas av
förutsebarhet, enhetlighet och proportionalitet. Om den verkliga grunden
för det straffrättsliga ingripandet inte tydligt anges, kan den unge få den fel-
aktiga uppfattningen att brottet egentligen saknar betydelse för ingripandet
mot honom. Det finns också en påtaglig risk för att den unge berövas ansva-
ret för sina handlingar, och det gagnar inte hans fortsatta utveckling mot ett
ordnat liv. Även om verkställighetsinnehållet givetvis måste vila på behand-
lingsinriktade åtgärder, kan det vara svårt att förena dessa principer med ett
formellt bibehållande av överlämnandepåföljden.
Samtidigt kan man inte nog understryka vikten av att påföljdssystemet vi-
lar på humanitär grund. En given utgångspunkt är att användningen av fäng-
elsestraffet för ungdomar skall minskas ytterligare. Alla möjligheter till hjäl-
pande, stödjande och rehabiliterande åtgärder måste tas till vara, bl.a. inom
ramen för socialtjänstens verksamhet.
En så genomgripande omläggning av påföljdssystemet för ungdomar som
föreslås av kommittén kräver dock noggranna överväganden. Självfallet
måste den kritik från remissinstanserna som riktats mot den föreslagna på-
följden särskild tillsyn analyseras och beaktas i det fortatta reformarbetet.
Av särskild betydelse är att regleringen av verkställigheten av en ny frihets-
berövande påföljd utformas så att verkställigheten främjar den unges an-
passning i samhället. Som kommittén själv påpekat krävs här ytterligare
överväganden. Det återstår därför ett visst beredningsarbete innan förslag i
dessa delar kan lämnas till riksdagen. Enligt min bedömning innebär detta
att det inte är möjligt för regeringen att nu under våren presentera sina för-
slag om ändringar i påföljdssystemet för de unga lagöverträdarna.
De processrättsliga delarna av kommitténs förslag kan emellertid behand-
las av regeringen redan i vår.
Nu gäller följande handlingsplan.
Frågan om bl.a. verkställighetsinnehållet och lagregleringen av en ny fri-
hetsberövande påföljd måste beredas ytterligare för att skapa ett mer full-
ständigt underlag. Det måste gjutas ett meningsfullt innehåll i den nya på-
följden, så att verkställigheten inom de ramar som domstolen angett i varje
enskilt fall blir speciellt anpassad till den unges behov. Samtidigt måste det
såväl för den dömde som för allmänheten stå klart att det är fråga om en
straffrättslig reaktion.
Det fortsatta beredningsarbetet kommer nu att ske inom Justitiedeparte-
mentet i nära samverkan med Socialdepartementet och de närmast ansvariga
myndigheterna, nämligen Statens institutionsstyrelse, Socialstyrelsen och
Kriminalvårdsstyrelsen. Resultatet av arbetet kommer att redovisas i en de-
partementspromemoria, som efter remissbehandling kan ligga till grund för
förslag till en reform på området under hösten 1994.
Under senare delen av våren kommer regeringens förslag i de process-
rättsliga delarna att redovisas i en lagrådsremiss. Det handlar här bl.a. om
att förkorta handläggningstiderna av ungdomsmål hos polis och åklagare och
att inom den nuvarande domstolsorganisationen ha speciella domare för
brottmål mot ungdomar. En proposition med förslag i dessa delar kommer
att lämnas till riksdagen före sommaren. I samma proposition bör för riksda-
gens kännedom även arbetsläget och inriktningen av det kommande på-
följdssystemet för unga lagöverträdare kunna redovisas översiktligt.
En lagrådsremiss med regeringens ställningstagande till ett helt nytt på-
följ dssystem för ungdomar och till ändringar i reglerna om häktning av ung-
domar under 18 år kommer sedan att utarbetas under hösten och vintern
1994/95.
Regeringen har i dag gett BRÅ i uppdrag att utarbeta ett underlag för ett
nationellt brottsförebyggande program. En väsentlig del av detta uppdrag
tar sikte på behovet av att kunna ingripa tidigt mot de ungdomar som befin-
ner sig i riskzonen för att bli vanekriminella. Det tidiga brottsförebyggande
arbetet i vid bemärkelse spelar, som jag tidigare har framhållit, den kanske
viktigaste rollen i kampen mot ungdomsbrottsligheten. BRÅ skall redovisa
sitt uppdrag senast den 1 maj 1995.
Vidare har Riksåklagaren i dag av regeringen fått ett uppdrag att utarbeta
en modell för hur s.k. medlingsverksamhet skall kunna bedrivas. Enligt min
mening är det viktigt att de unga lagöverträdarna får ta ansvar för sina hand-
lingar genom att konfronteras med följderna av vad de gjort. Detta kan ske
genom att de t.ex. träffar dem som drabbats av brottet och försöker gottgöra
eventuella skador. Riksåklagarens arbete, som skall redovisas den sista ok-
tober 1994, skall ge ytterligare underlag för regeringens fortsatta övervägan-
den av hur medlingsverksamheten skall kunna utvecklas.
Jag vill också avslutningsvis nämna att jag har för avsikt att låta utreda
om sekretessreglernas utformning eller praktiska tillämpning i onödan kan
hindra samarbetet mellan de myndigheter som handlägger ungdomsmål,
dvs. polis, åklagare, socialtjänst och frivård. Det arbetet beräknas vara av-
slutat under senare delen av hösten 1994.
Jag har nu redovisat ett omfattande reformprogram på ett av de mest cen-
trala områdena för förnyelsen av kriminalpolitiken. Vi har en god grund att
stå på. Redan nu har viktiga steg kunnat tas, och inom det kommande året
kommer regeringen att lägga fram genomgripande förslag som alla skall
medverka till att våra unga får växa upp till mogna och ansvarskännande
medborgare.
Anf. 69 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Ungdomsbrottskommittén tillsattes ju av den socialdemo-
kratiska regeringen 1990. Den har arbetat enligt de direktiv som utformades
då. Ungdomsbrottskommittén presenterade ett enigt betänkande.
Nu säger justitieministern att en del av de frågor som Ungdomsbrottskom-
mittén lyfte fram i sitt betänkande behöver ytterligare beredning. Jag skall
inte invända mot det. Det finns skäl att mycket noggrant fundera över vilka
som är de mest adekvata påföljderna när det gäller åtgärder mot unga lag-
överträdare.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
50
Herr talman! Jag har två frågor till justitieministern som tar sikte på det
fortsatta beredningsarbetet. Sedan har jag några synpunkter på saker som
inte ingår i justitieministerns redovisning i dag. Jag börjar med frågorna.
När det gäller den framtida handlingsplanen säger justitieministern att frå-
gan om verkställighetsinnehållet och lagregleringen av en ny frihetsberö-
vande påföljd måste beredas ytterligare. Då måste jag fråga justitieminis-
tern: Är inriktningen på det beredningsarbetet att påföljden och verkställig-
heten av den skall ske utanför kriminalvården, som Ungdomsbrottskommit-
tén föreslog? Det skulle då ske på § 12-hemmen eller hem för särskild tillsyn,
som Ungdomsbrottskommittén uttryckte det. Det är en oerhört avgörande
fråga om det skall ske inom kriminalvårdens ram eller utanför. Jag skulle
vilja höra justitieministerns synpunkter på det.
Den andra frågan gäller inriktningen på att minimera användningen av
fängelsstraff. Är det också regeringens uppfattning att man så långt som
möjligt skall ha den inriktningen på arbetet?
Sedan har jag några synpunkter. I det material som justitieministern har
lyft fram i dag saknar jag en analys av orsakerna till brottsutvecklingen. Jag
känner stor oro för vad den höga och långvariga arbetslöshet som finns bland
ungdomar kommer att få för betydelse för ungdomsbrottsligheten.
Jag känner också stor oro för den nedrustning som sker inom barn- och
ungdomsvården och fritidsverksamheten för barn och ungdomar ute i kom-
munerna. Jag är orolig för vad det kan få för återverkningar på ungdoms-
brottsligheten. Jag skulle vilja att justitieministern kommenterade dessa
punkter.
Anf. 70 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Jag skall gärna kommentera detta. Låt mig ta frågorna först.
När det gäller verkställigheten av påföljden särskild tillsyn är det inte nå-
got problem var § 12-hemmen formellt hör hemma. Däremot är det ett pro-
blem i vilka situationer som § 12-hemmen används, dvs. om de som har be-
gått brott eventuellt sammanblandas med dem som hamnar på § 12-hem en-
bart på grund av sina sociala problem. Jag tror att Lars-Erik Lövdén är väl
medveten om att detta är synpunkter och invändningar som har kommit
fram i remissvaren. Det är denna typ av frågeställningar, vilka inte är penet-
rerade av Ungdomsbrottskommittén, som kräver ytterligare behandling.
Jag tyckte att jag var ganska tydlig i min information. Jag sade att rege-
ringen har ambitionen att minska användandet av fängelsestraff för unga.
Det är ett av skälen till att det är viktigt att vi hittar en alternativ form. I
vissa situationer är frihetsberövande nödvändigt. Jag tror att vi alla kan vara
överens om att vi så långt som möjligt skall undvika vanliga fängelser.
Sedan har jag uppenbarligen varit otydlig. En av de punkter som jag tog
upp var de beslut som regeringen har fattat i dag. Ett av de besluten var näm-
ligen uppdraget till Brottsförebyggande rådet att utarbeta en strategi för att
förändra brottsutvecklingen och minska antalet brott i framtiden. En analys
skall arbetas fram som en följd av det arbete som Brottsförebyggande rådet
redan har gjort i sin framtidsanalys. Där har man pekat på att vi måste gå
vidare och se hur vi kan utforma en strategi mot brott.
Oron för utvecklingen ligger bakom regeringens ansträngningar för att få
förändringar till stånd och för att få ökad kunskap. Om det vore så enkelt
att vi med ökade ekonomiska resurser, utan ändrad strategi, skulle kunna få
färre ungdomsbrottslingar skulle vi ha nått det målet för länge sedan. Under
hela efterkrigstiden har resurserna för barn och ungdomar och deras omsorg
ökat. Under samma period har tyvärr ungdomsbrottsligheten ökat år för år.
Först 1992 hade vi en nedgång när det gällde antalet brott begångna av 15-
17-åringarna. Vi skall inte dra några slutsatser av detta, men statistiken visar
i alla fall att det inte bara är resurser som är avgörande. De har inte varit
tillräckliga i sig. Vi måste ha en ny strategi.
Anf. 71 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag nämnde arbetslösheten och de minskade resurserna till
kommunerna som orosmoment. Det gjorde jag inte utifrån ett eget påstå-
ende. Jag gjorde det utifrån vad Rikspolisstyrelsen för fram i sin anslags-
framställan. Där ser man med mycket stort allvar på den höga ungdomsar-
betslösheten och de nedskurna resurserna till barn- och ungdomsvården och
fritidsverksamheten.
Även om vi har haft en stigande brottslighet i Sverige har vi, till följd av
att vi har satsat på dessa områden, haft en bättre utveckling än många andra
jämförbara länder. Det var därför jag tyckte att det brast i inledningen av
j ustitieministerns framställning.
Låt mig sedan komma tillbaka till frågan om verkställigheten. Jag kände
en viss oro när justitieministern nu kompletterade sitt svar till mig. Hon tog
upp frågan om detta skall vara en vård och påföljd som skall verkställas inom
kriminalvårdens ram eller utanför den, men hon gav inget klart besked på
den punkten. Svaret kunde nästan tolkas som om det fanns planer på att
återinföra något slags ungdomsfängelser inom ramen för kriminalvården.
Då vill jag klart deklarera att vi socialdemokrater aldrig kommer att accep-
tera en sådan strategi gentemot ungdomsbrottsligheten.
Vi menar att verkställigheten av en sådan påföljd skall ske utanför krimi-
nalvårdens ram. Jag tror att det är mycket viktigt att ha det på det viset för
att kunna bekämpa ungdomsbrottsligheten och få in ungdomarna på bättre
vägar.
Anf. 72 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Lars-Erik Lövdén nämnde tidigare att Ungdomsbrottskom-
mitténs samtliga ledamöter var överens. Om jag inte minns alldeles fel inne-
håller Ungdomsbrottskommitténs betänkande just ett förslag att § 12-hem-
men skall höra hemma inom kriminalvården.
Det är regeringens uppfattning att det finns problem här som måste penet-
reras innan vi kan ta ställning till hur den särskilda tillsynen skall verkställas
och vilket innehåll den skall ha.
Sedan är det ju helt rätt, som Lars-Erik Lövdén säger, att Rikspolisstyrel-
sen uttrycker sin oro för arbetslösheten och dess betydelse för de unga. Jag
känner till det, och självklart känner Lars-Erik Lövdén mycket väl till det,
eftersom han tillhör Rikspolisstyrelsen och alltså står bakom den uttalade
oron. Samtidigt skall vi ha klart för oss att BRÅ har pekat på att enbart ar-
betslösheten i sig inte är avgörande för våra ungas kriminialitet.
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
51
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
Information från
regeringen
52
Men visst finns problemet, särskilt långsiktigt. Därför är det arbete som
regeringen sysslar med, som syftar till att skapa ett fungerande näringsliv och
därmed flera arbetstillfällen, också av stor betydelse. Men det ersätter inte
behovet av att utveckla en särskild strategi.
Anf. 73 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Mycket kort. Jag vill rätta justitieministern på en punkt. Jag
satt med i Ungdomsbrottskommittén, och jag kan försäkra justitieministern
att jag aldrig skulle ha accepterat att hemmen för den särskilda tillsynen
skulle ligga inom kriminalvårdens ram. Tanken var att dessa hem skulle ad-
ministreras av Statens institutionsstyrelse. Det var Ungdomsbrottskommit-
téns förslag.
Jag vill än en gång markera att om regeringen skulle fundera på att införa
någon typ av ungdomsfängelse inom kriminalvårdens ram, kommer Social-
demokraterna bestämt att avvisa det.
Anf. 74 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är intressant att få reda på vad bl.a. Lars-Erik Lövdén
har tänkt, för i vart fall är det en hel del remissinstanser som har uppfattat
Lars-Erik Lövdéns tankar på ett annat sätt. Det framgår tydligt av en del av
de remissvar som vi har fått på betänkandet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 75 ANDRE VICE TALMANNEN:
Punkt 24 på föredragningslistan, information om läget i f.d. Jugoslavien
och svenskt deltagande i fredsbevarande insatser, utgår p.g.a. sjukdom.
Anmäldes att följande frågor framställts
den 16 mars
1993/94:402 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till arbetsmarknadsministern om
lokala kooperativa utvecklingscentra:
Vårt land behöver ta till vara alla möjligheter att öka företagandet. De
nuvarande institutionerna i samhället är i huvudsak inriktade på traditionella
företagargrupper, främst män. Glädjande är dock satsningen från NUTEK
på kvinnligt företagande. I en rapport från Riksrevisionsverket om de lokala
kooperativa utvecklingscentra noterades att dessa nått grupper som normalt
inte annars ägnar sig åt företagande och med ett minimalt statsbidrag gjort
insatser som varit uppseendeväckande.
Har arbetsmarknadsministern för avsikt att öka stödet till dessa lokala ko-
operativa utvecklingscentra för att den vägen ge chans till fler människor att
starta kooperativ eller företag?
1993/94:403 av Lars Stjemkvist (s) till civilministern om bostadsmarknaden
och ungdomar:
De senaste årens dramatiska utveckling på bostadsmarknaden har skapat
ett nytt begrepp: mambos. Det är alla ungdomar som vill men inte kan skaffa
sig en egen lya och som därför tvingas bo kvar hemma.
Bakgrunden är självfallet den höga ungdomsarbetslösheten. Men även
kraftigt ökade boendekostnader spelar en viktig roll. De som flyttade in i en
nyproducerad bostad i slutet av 80-talet eller böijan av 90-talet, samt de som
inte hann skaffa sig en egen lya innan politiken lades om, har ensamma fått
bära de senaste årens kraftiga nedskärningar av bostadssubventionerna.
För första gången på drygt 50 år ökar trångboddheten i vårt land. Det är
framför allt många ungdomar som förlorar på att skillnaderna på bostads-
marknaden ökar.
I regeringens ungdomsproposition finns ett avsnitt om ungdomars bo-
stadssituation. Den förda politiken refereras utan att konsekvenserna be-
skrivs och framför allt utan att några slutsatser dras. Mot den bakgrunden
frågar jag ungdomsministern:
Vilka åtgärder tänker statsrådet vidta för att stärka ungdomars ställning
på bostadsmarknaden?
9 § Kammaren åtskildes kl. 15.42.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets böijan t.o.m. 4 § anf. 23 (del-
vis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IBarbro Nordström
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
53
|
Prot. 1993/94:74 17 mars 1994 |
Innehållsförteckning Torsdagen den 17 mars |
1 § Meddelande om anmälan till deltagande i debatter måndagen den
28 mars ........................................ 1
Förste vice talmannen
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 16
mars ........................................... 1
Konstitutionsutskottets betänkande KrUll
Konstitutionsutskottets betänkande KrU13
Utbildningsutskottets betänkande UbU5
Utbildningsutskottets betänkande UbU6
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU7
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU20
Bostadsutskottets betänkande BoUlO
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Bostadsutskottets betänkande BoU12
4 § Mottagande av asylsökande m.m........................ 8
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUll
Debatt
Maud Björnemalm (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Rune Backlund (c)
Märtha Gårdestig (kds)
Kulturminister Birgit Friggebo (fp)
Georg Andersson (s)
Berndt Ekholm (s)
Inge Carlsson (s)
Hans Göran Franck (s)
Gullan Lindblad (m)
Beslut ............................................... 35
5 § Muntliga frågor till regeringen ......................... 38
Andre vice talmannen (om debattreglerna m.m)
Barnpornografi ........................................ 38
Lars-Erik Lövdén (s)
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Danska pölser......................................... 39
Inga-Britt Johansson (s)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
54
Information om lagändring............................... 39
Björn Samuelson (v)
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Finansiering av vårdnadsbidraget .......................... 39
Birgitta Dahl (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Statsskulden .......................................... 40
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
De svenska FN-truppema i Makedonien m.m................. 41
Eva Zetterberg (v)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Flerbamsavdrag ....................................... 42
Hugo Hegeland (m)
Civilminister Inger Davidson (kds)
Personalminskning i vården .............................. 43
Eva Johansson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
FN:s barnkonvention ................................... 43
Chatrine Pålsson (kds)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Stödet till frikyrkorna ................................... 43
Berndt Ekholm (s)
Civilminister Inger Davidson (kds)
Brottsoffermyndighet ................................... 44
Lisbet Calner (s)
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Hemtjänsten .......................................... 45
Jan Andersson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Mellanskarven ........................................ 45
Bertil Danielsson (m)
Jordbruksminister Karl Erik Olsson (c)
FN:s barnkonvention ................................... 46
Birgitta Dahl (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
6 § Information frän regeringen om åtgärder mot ungdomsbrott .. 46
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Lars-Erik Lövdén (s)
7 § Meddelande om inställd information från regeringen........ 52
Andre vice talmannen
8 § Anmälan om frågor
Prot. 1993/94:74
17 mars 1994
1993/94:402 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) om lokala koopera-
tiva utvecklingscentra............................ 52
1993/94:403 av Lars Stjernkvist (s) om bostadsmarknaden och
ungdomar..................................... 53
55
gotab 46322, Stockholm 1994