Onsdagen den 16 mars
Protokoll
1993/94:73
Förste vice talmannen meddelade att det sammanträde som i kammarens
sammanträdesplan utsatts till torsdagen den 24 mars kl. 12.00 för interpella-
tionssvar ändrats till bordläggningsplenum kl. 14.00.
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:135 till kulturutskottet
1993/94:236 till jordbruksutskottet
Redogörelse
1993/94:RR6 till utbildningsutskottet
Motionerna
1993/94:N17-N26 till näringsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfUll
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
2 mars
SoU17 Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)
Mom. 1 (avslag på propositionen)
1. utskottet
2. mot. So33 (m)
1
1 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Votering:
247 för utskottet
13 för mot.
34 avstod
55 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 114 s, 41 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 5 nyd, 10 v, 1 -
För mot.: 7 m, 1 c, 5 nyd
Avstod: 1 s, 24 m, 8 nyd, 1 -
Frånvarande: 23 s, 8 m, 7 fp, 4 c, 2 kds, 5 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 5 (förtäckt tobaksreklam)
1. utskottet
2. res. (m, fp, c, kds)
Votering:
147 för utskottet
145 för res.
8 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 1 m, 5 fp, 2 c, 8 kds, 6 nyd, 11 v, 1 -
För res.: 2 s, 71 m, 22 fp, 25 c, 16 kds, 8 nyd, 1 -
Avstod: 2 s, 1 m, 5 nyd
Frånvarande: 21 s, 7 m, 6 fp, 4 c, 2 kds, 4 nyd, 3 v, 2 -
Ulrica Messing (s) och Claus Zaar (nyd) anmälde att de avsett att rösta ja
men markerats ha röstat nej.
Charlotte Cederschiöld (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU16 Ansökningsforfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av missbru-
kare i vissa fall
Mom. 1 (avslag på propositionens förslag)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
171 för utskottet
130 för res.
1 avstod
47 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 27 fp, 28 c, 24 kds, 18 nyd, 1 -
För res.: 118 s, 11 v, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 20 s, 7 m, 6 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 3 v, 2 -
Simon Liliedahl (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU11 Svenska företags verksamhet i Sydafrika
Mom. 2 (bedömningsgrunder för investerings- och exportkreditgarantier)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
282 för utskottet
19 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 27 fp, 28 c, 24 kds, 11 v, 2 -
För res. 1: 19 nyd
Frånvarande: 20 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 3 v, 2 -
Mom. 3 (finansiering av stödåtgärder för svenska företags investeringar i
Sydafrika)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
280 för utskottet
19 för res. 2
1 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 26 fp, 27 c, 24 kds, 11 v, 2 -
För res. 2: 19 nyd
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 20 s, 8 m, 6 fp, 4 c, 2 kds, 4 nyd, 3 v, 2 -
Karin Pilsäter (fp) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha av-
stått från att rösta.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FÖU6 Strålskydd
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU14 Stöd till trossamfund m.m.
1. utskottet
2. res. (fp, m, c, kds)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
|
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
Votering: 137 för utskottet |
160 för res.
|
Trafikpolitikens |
3 avstod 49 frånvarande Kammaren biföll reservationen Avstod: 3 v Frånvarande: 20 s, 7 m, 8 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 3 v, 2 - Meddelande om samlad votering Förste vice talmannen meddelade att trafikutskottets betänkanden TU16, 5 § Trafikpolitikens mål (prop. 1993/94:100 delvis). Föredrogs Anf. 1 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s): Herr talman! Det finns starka skäl till kritik mot 1993 års beslut om inve- Förutom järnvägar och vägar har också sjöfarten, luftfarten, posten och Om jag har tolkat utskottets ledamöter rätt, är det väl ändå så att vi alla |
|
4 |
i budgetpropositionen om framtidens trafiksystem saknas förslag om kon- |
kreta åtgärder och en analys av vad EES-avtalet och ett eventuellt kom-
mande medlemskap i EU kommer att medföra för trafiksektorn.
Budgetpropositionens brister kan nu riksdagen rätta till genom ett bifall
till den socialdemokratiska reservationen, som innehåller inte mindre än tio
konkreta punkter om hur ett långsiktigt och hållbart trafiksystem bör utfor-
mas. Låt därför inte nu av missvisande lojalitet ett dåligt regeringsförslag bli
ett hinder för att vi skall lyckas uppnå det som vi alla verkar vara eniga om:
ett väl fungerande kommunikationssystem.
Vår bedömning är att det under den kommande tioårsperioden krävs inve-
steringar i kommmunikationssystemet i storleksordningen 2 % av BNP. Det
gäller vägar och järnvägar men även sjö- och luftfart inklusive satsning på
den moderna informationsteknologin, datakommunikationer, multimedier
m.m.
Vi måste också vara beredda att göra omprövningar av resursfördelning-
arna t.ex. mellan vägar och järnvägar och från de traditionella kommunika-
tionsslagen till en utbyggnad av telekommunikationer, om detta visar sig
nödvändigt. Vår bestämda uppfattning är att det av denna anledning behövs
en kommission för att utarbeta en nationell plan för kommunikationerna i
Sverige.
1988 års trafikpolitiska beslut syftade till att uppnå en helhetssyn på gods-
och persontransporter inkluderande hamnar och sjöfart. Det bör ligga till
grund för kommissionens arbete.
I utskottets betänkande finns en majoritet för att en kommission skall till-
sättas för att få en samordnad investeringsplanering. Det är beklagligt och
häpnadsväckande att vi i utskottet inte lyckades bli helt överens. Osökt stäl-
ler man sig frågan varför den borgerliga fyrklövern måste reservera sig mot
en kommission. Är det ett behov av att dölja regeringens ofullständiga pro-
position, eller är det ett gammalt behov av att vid varje tillfälle markera en
negativ inställning till goda socialdemokratiska motionskrav?
Herr talman! Med dessa korta kommentarer vill jag yrka bifall till reserva-
tion nr 1 och i övrigt till utskottets hemställan.
Anf. 2 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Sven-Gösta Signells anförande var föredömligt kort. Jag
skall också fatta mig kort.
Först vill jag bara säga att jag i natt kom tillbaka från Tel Aviv och att jag
har med mig en hälsning till kammaren från det israeliska parlamentet. Man
är mycket nöjd med att enskilda riksdagsmän åker till Israel emellanåt.
Nu gäller det emellertid trafikpolitikens mål. Jag vill framhäva vissa delar
där jag tycker att det är mycket märkligt att framför allt Moderaterna inte
ställer upp. Vi vill alltså förbjuda biltullarna. Innan jag kom in i riksdagen
trodde jag att Moderaterna verkligen var ett parti som var emot den här ty-
pen av straffbeskattning av bilismen, för det är ju vad biltullar är.
Vi har en ganska lång motion. Jag skall inte läsa innantill ur den. Däremot
tar jag fasta på betänkandet. Där står det att man bör använda andra typer
av styrmedel i trafikpolitiken i stället för att straffa ut bilismen, som man
försöker göra i dag.
Vi menar att det behövs tydliga och långsiktiga spelregler så att den
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
svenska bilindustrin kan arbeta i en lugn takt. 10 % av Sveriges befolkning
är nämligen beroende av svensk bilindustri. Det skulle vara märkligt om bil-
industrin skulle tvingas ner på knä just i vårt lilla land. Sverige borde väl vara
ett av de sista länderna som inför regler som gör att den egna bilindustrin
slås ut. Vi borde i stället införa sådana regler som gynnar svensk bilindustri.
I min egen valkrets är faktiskt 40 % av befolkningen beroende av bilindu-
strin. Det här är viktiga saker, vilket vi framhåller i vår motion.
Så några ord om den samordnade investeringsplaneringen, som Sven-
Gösta Signell talade om. Vi har en egen motion i det sammanhanget. Vi
tycker att det borde vara mycket enkelt att slå ihop planeringsavdelningarna
på de olika verken - Banverket, Vägverket, Luftfartsverket och Sjöfartsver-
ket - till en enda enhet för att på det sättet kunna styra och fördela pengarna
på ett förståndigt sätt. Så enkelt är det dock tydligen inte. Vi får inte stöd av
en majoritet. Därför yrkar vi bifall till vår reservation. Men vi kommer att
stödja utskottets hemställan. Vi kommer alltså att stödja Socialdemokrater-
nas motion som handlar om att en kommission skall tillsättas. Det är på tiden
att vi får en enhetlig syn på det svenska trafiksystemet.
Emellanåt använder sig kds av följande enkla beskrivning: Om man lägger
fyra genomskinliga overheadbilder på varandra - en med järnvägsinveste-
ringar, en med väginvesteringar, en med hamnar och en med alla luftham-
nar - ser man vilka kolossala dubbelinvesteringar som görs i det här landet.
Det finns ju faktiskt bara 9 miljoner invånare i vårt land. Men ibland skulle
man kunna tro att det fanns 20-25 miljoner invånare. Vi måste skärpa oss
litet i det avseendet. Mot den bakgrunden kommer vi att så att säga följa
utskottet.
Jag har faktiskt försökt att övertala regeringsrepresentanter att titta på
dessa saker för att vi skulle kunna undvika att det blev så här. Men det har
jag gått bet på.
När det gäller den elektroniska infrastrukturen är partierna däremot i hög
grad överens. Det måste jag tillstå. Socialdemokraterna och även den bor-
gerliga sidan är väldigt framåt. I det avseendet finns inget speciellt att till-
lägga.
Jag yrkar bifall till reservationerna 2 och 4.
Anf. 3 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! De trafikpolitiska ståndpunkter som Vänsterpartiet bygger
sina krav och motionsförslag på kan sammanfattas enligt följande:
1. Kommunikationsstrukturen måste förändras i grunden för att miljön skall
räddas, samtidigt som kommunikationsbehoven tillgodoses. Därför måste
en långsiktig samhällsplanering bidra till ett minskat behov av gods- och per-
sontransporter. Vatje trafikslag bör bära sina egna samhällsekonomiska
kostnader.
2. Frågan om en fungerande kollektivtrafik är en viktig jämställdhetsfråga.
Alla vuxna individer har inte tillgång till bil. Kvinnor, äldre, barn och ungdo-
mar har ett större behov av en fungerande kollektivtrafik.
3. Spårbundna trafiksystem och miljövänliga sjötransporter skall priorite-
ras. Vägtrafik, särskilt tunga landsvägstransporter, och flygtrafiken måste
minskas.
4. Järnvägsnätet måste byggas ut och rustas upp så att de behov som Banver-
ket har redovisat kan tillgodoses.
5. Regering och riksdag måste agera aktivt för en svensk medverkan i en
samordnad alleuropeisk järnvägspolitik. Som ett led i detta arbete behöver
det nordiska nätet för snabb- och högfartståg byggas ut.
Det som sägs i trafikutskottets betänkande om de trafikpolitiska målen är
motsägelsefullt. Det finns alltså stora brister här som vi ser saken.
Ä ena sidan höjer man bensinskatten. Å andra sidan planerar man att
bygga nya motorvägar.
Å ena sidan vill man minska kväveutsläppen. Å andra sidan vill man bygga
en Öresundsbro. Men trafiken på denna kommer att generera höga kväve-
oxidutsläpp. På punkt efter punkt är det tydligt att starka särintressen - så-
som bilindustrin, oljeindustrin och byggföretagen - styr regeringens beslut.
Det är olyckligt att bromsa när det gäller den modernisering av samhället
med miljöanpassad inriktning som är nödvändig. Regeringen redovisar och
understryker att ett av de fyra målen beträffande luftföroreningarna uppnås.
Utsläppen av svaveloxid, koldioxid och kväveoxid ligger på högre nivåer -
ja, långt över vad naturen tål.
Trots detta skriver utskottet att man måste ställa krav på ett långsiktigt
tänkande, och man förstärker det hela med tal om ett samlat åtgärdsprogram
för att angripa miljöhoten på bred front.
Man kan då fråga sig om det handlar om ett långsiktigt tänkande när man
skriver som man gör i betänkandet. I stället skulle jag vilja säga att det hand-
lar om ett långsamt tänkande. På punkt efter punkt redovisar man att upp-
satta mål inte uppnås. Man uppnår alltså bara ett av de fyra mål som har
satts upp när det gäller miljöutsläppen. Mot den bakgrunden kan man alltså
inte tala om ett långsiktigt tänkande.
Det är litet märkligt att man säger att en väl utbyggd infrastruktur har av-
görande betydelse för Sveriges möjligheter till ekonomisk tillväxt. Samtidigt
minskar man ju förutsättningarna för en långsiktig utveckling.
Den snabba teknologiska utvecklingen bör i fråga om de långsiktiga målen
för trafikpolitiken prioriteras på ett annat sätt än som i dag är fallet. Sven-
Gösta Signell sade att informationsteknologin går framåt. Det är den vägen
vi skall gå när det gäller att skapa bättre förutsättningar för en god infra-
struktur i vårt land. Vi skall inte välja ökade satsningar på nya gigantiska
motorvägsprojekt, vilket förespråkas från regeringshåll.
Utskottet har också diskuterat långsiktigheten i infrastruktursatsningarna.
Det kommer att bli så att vi bygger nya gigantiska motorvägar, samtidigt som
det finns brister i underhåll beträffande väginvesteringar som redan i dag gäl-
ler. Samma sak kommer att gälla framöver om vi fortsätter med en utbygg-
nad av tågtrafiken och samtidigt minskar anslagen till en upprustning av be-
fintliga järnvägssträckor. Men de sakerna kommer vi till senare i dag i dis-
kussionerna om andra betänkanden.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till mom. 1 i min meningsyttring
som är fogad till detta betänkande.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
Anf. 4 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! Efterkrigstiden har präglats av bilismens expansion. Den har
inneburit en neddragning av järnvägstrafiken. Sveriges riksdag har under ef-
terkrigstiden fattat ett antal trafikpolitiska beslut som i grunden egentligen
har varit järnvägspolitiska. 1 1963 års trafikpolitiska beslut fastlades konkur-
rensprincipen inom de olika trafiksektorerna. I 1979 års trafikpolitiska be-
slut fastslogs att man skulle tänka marginalkostnadstekniskt. 1988 års trafik-
politiska beslut var i grunden också ett järnvägspolitiskt beslut. För min del,
och jag hoppas att övriga partiföreträdare har samma uppfattning, anser jag
att dessa trafikpolitiska beslut fattades med bred enighet i Sveriges riksdag.
Bilismens expansion har naturligtvis medfört att landets vägnät har byggts
ut ordentligt. Det satsades väldigt mycket på byggandet av vägar de när-
maste årtiondena efter andra världskriget. Många järnvägar lades också ned.
Nu har vi fått en ändrad syn på trafikutvecklingen. Vi har fått ett mer miljö-
medvetet tänkande. 1988 års trafikpolitiska beslut var i själva verket en sats-
ning på järnväg. Sedan SJ hade delats upp i ett banverk och ett åkeriföretag
uppdrogs åt åkeriföretaget att under några år framöver strukturera om sig
till ett företagsekonomiskt lönsamt företag.
Därför är det oberättigat av Sven-Gösta Signell att nu anklaga regeringen
för att ha satsat 100 miljarder på en tioårsperiod utan att ha utvärderat 1988
års trafikpolitiska beslut. Man kan inte göra en utvärdering förrän struktur-
omvandlingen är färdig. Men det ligger samtidigt fara i dröjsmål. Vi måste
satsa på järnvägstrafik och vi måste bygga nya vägar.
Karl-Erik Persson klandrar regeringen och regeringspartierna för att man
bygger motorvägar. Det gör regeringen av inte annat än trafiksäkerhetspoli-
tiska skäl. Man bygger samtidigt ut kollektivtrafiken och satsar på järnvägar.
Jag trodde att vi var överens - även med Vänsterpartiet - om att vi skulle ha
ett antal transportsektorer i landet med konkurrens inom varje sektor och
mellan sektorerna på lika villkor. Riksdagen har också, sedan trafikutskottet
tagit initiativ till det, uttalat att den vill att regeringen skall förelägga riksda-
gen sina planer på trafikinvesteringar och trafikplaneringar så att vi kan yttra
oss om dem.
Man har också begärt att regeringen, när den verkställer riksdagens be-
slut, återkommer med rapporter till riksdagen. Det har stärkt riksdagens in-
flytande och betydelsen av vårt arbete. Men det behöver inte betyda att man
skall tillsätta ett antal kommissioner. Kommissioner och utredningar tar tid.
Som läget är i Sverige i dag när det gäller infrastrukturen har vi inte tid med
långvariga kommissioner. Vi måste redan med de befintliga organen försöka
verka långsiktigt.
Jag skall också nämna några ord om Attefors syrliga kommentar till oss
moderater om att vi går med på biltullar. Vi är inte längre ett oppositions-
parti. Vi är ett regeringsparti i en koalition. Vi tycker inte om biltullar, Ken-
neth Attefors. Men i den gemensamma sakens namn får vi kompromissa.
Alla partier här i riksdagen är vana vid att kompromissa, Socialdemokra-
terna också. Kompromisser betyder ju att man från båda sidor inte är riktigt
nöjd, men inte heller riktigt missnöjd. Så är det för oss med biltullar. Vi är
emot höjda bensinskatter, men vi har fått gå med på det i samma kompromis-
sanda. Det är inte så enkelt som Kenneth Attefors säger, att man kan ta fyra
stycken ölbackar och stapla dem. Så enkelt är det inte. Det trodde jag att
Kenneth Attefors och hans partikamrater hade upptäckt under sina år här i
riksdagen. Att styra landet är en komplicerad, känslig och ömtålig uppgift.
Det går inte att vara för populistisk i det sammanhanget.
Jag tycker att det är ledsamt att Socialdemokraterna inte uttalar den enig-
het som ni under så många år har haft om vikten av investeringar i infrastruk-
turen. Jag tycker att det är ledsamt att man inte bekänner sig klarare till att
det skall finnas konkurrens mellan de olika trafiksektorerna och inom var
och en av dem och att man med varlig hand skall använda ekonomiska styr-
medel för att få konkurrens på lika villkor. Jag trodde att vi var överens om
detta. Det är väldigt viktigt.
Jag tycker att regeringskoalitionen med stolthet kan se tillbaka på 1993
års beslut. I det rådande besvärliga budgetunderskottsläget beslutade vi att
praktiskt taget 100 miljarder skulle satsas under en tioårsperiod. Jag skall
gärna tillägga att jag hellre hade sett att man hade kunnat satsa ytterligare
några miljarder på underhållet av våra vägar. Men det har inte funnits plats
för detta i den budget som regeringen med sin översiktliga position har kun-
nat göra. Men jag hoppas att mer medel i framtida trafikpolitiska beslut här
i kammaren skall kunna satsas på just underhållet av vårt vägnät.
Luftfarts- och sjöfartspolitiken är styrd på ett annat sätt än vad järnvägs-
och vägpolitiken är. Det är svårt att utan vidare föra dem under samma hatt.
Men jag vill understryka att regeringen redan har tillsatt delegationer som
samverkar mellan Banverket och Vägverket i planeringshänseende. Med de
olika delegationer som regeringen har tillsatt avser den att utforma ett för-
slag till en långsiktig trafikpolitik som kan föreläggas riksdagen.
Med det yrkar jag bifall till lämpliga delar av utskottets hemställan samt
till vår reservation 3 i trafikutskottets betänkande 16.
Anf. 5 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Rolf Clarkson hänvisar bl.a. till 1988 års trafikpolitiska be-
slut. Men vad jag känner till om 1988 års trafikpolitiska beslut är att det
skulle göras en utvärdering av det beslutet. Det har inte skett. Jag förstår att
man vill tillsätta en kommission för att försöka utreda satsningarna till följd
av 1988 års trafikpolitiska beslut. Var de riktiga? Fick vi ut det som vi egentli-
gen ville med det beslutet? Var delningen av Banverket till ett eget verk un-
der SJ lycklig? Ingenting av detta har kommit fram i något betänkande sedan
dess. Det är litet magstarkt att bara hänvisa till tidigare fattade beslut när vi
inte vet vad dessa pengar egentligen har inneburit.
Jag tror inte att det bara är för trafiksäkerheten som man bygger ut motor-
vägarna. Enligt de trafikmätningar som har gjorts har det kommit fram att
det finns områden där någon trafikökning inte kommer att ske. Ändå fort-
sätter man med det gigantiska motorvägsbyggande som är planerat för
ökade transporter. Frågan är egentligen om man skulle försöka styra över
transporterna till ett annat och miljövänligare sätt och få mer ut av de pengar
som vi har satsat.
Man kanske skulle kunna se över om man skulle kunna få mera nytta av
pengarna. Som Rolf Clarkson också nämnde är statens kaka inte så stor. Vi
har ett stort budgetunderskott. Därför tycker jag att man skall försöka satsa
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
pengarna på det som man får ut det mesta möjliga av. Jag är inte säker på
att vi gör det i och med de beslut som nu fattas.
Anf. 6 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Jag sade redan i mitt anförande från talarstolen att vi stod i
valet och kvalet mellan att antingen utreda 1988 års trafikpolitiska beslut el-
ler omedelbart satsa på såväl järnvägar som vägar. Man valde av tidsnöds-
skäl den konkreta handlingslinjen. Om vi skulle ha utvärderat 1988 års tra-
fikpolitiska beslut, hade det tagit sin tid. Det har säkert Karl-Erik Persson
förståelse för. Det kanske inte ens varit under denna mandatperiod som vi
hade kunnat göra de viktiga framtidssatsningar på 100 miljarder som nu har
gjorts. Det är skäl nog.
I fråga om motorvägarna ger man uttryck för något slags gammaldags ko-
stigstänkande när man är motståndare till motorvägar. Det är inte en enorm
satsning på motorvägar som vi gör. Det gäller sträckorna mellan de tre hu-
vudpunkterna i landet: Malmö-Göteborg-Stockholm. Man sparar i själva
verket människoliv i mycket stor utsträckning och får billiga transporter i
den mån de går på dessa motorvägar.
Med vår satsning på järnvägar och kollektivtrafik i övrigt avlastar vi - både
från persontrafiksynpunkt och från godstrafiksynpunkt - trafiken på motor-
vägar och andra vägar genom att vi gör järnvägstrafiken mer konkurrens-
kraftig. Glöm inte, alla järnvägsvänner, att vi ur statskassan satsar någon-
stans runt 6-7 miljarder årligen för att hålla ett järnvägsnät av den typ vi har
i gång. Vi gör alltså en mycket positiv miljöinsats.
Anf. 7 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte säkert, Rolf Clarkson, att man handlar rätt om
man handlar snabbt. Därför menar jag att det kanske hade varit bättre att
titta på vad 1988 års trafikpolitiska beslut egentligen har inneburit. Det kan-
ske har inneburit att vi inte hade behövt handla så fantastiskt snabbt utan
handla rätt. Det måste vara det man utgår ifrån.
Frågan är om 1988 års trafikpolitiska beslut över huvud taget kommer att
utredas. Ingen av regeringspartiernas företrädare har svarat på frågan, utan
man säger att det gäller att handla snabbt. Det är det viktigaste. Vad vi får
ut av detta kan ingen i dag säga. Om man bygger en stor motorväg och drar
all trafik på den motorvägen ökar miljöbelastningen på den vägsträckan.
Det är kanske bättre att ha bra och trafiksäkra vägar på flera ställen i landet
än en stor motorväg dit all trafik kommer att koncentreras. Det är inte säkert
att trafikolyckorna då kommer att minska. Trafikolyckor händer även på
motorvägar. Det var för inte så länge sedan en stor trafikolycka i södra Sve-
rige på en motorväg. Man undgår inte trafikolyckor genom att bygga motor-
vägar. Det tror jag att Rolf Clarkson håller med mig om.
Anf. 8 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Jag råkar i en omfattande debatt med Karl-Erik Persson. Jag
fullföljer den av det skälet att jag för honom hyser en personlig tillgivenhet
som närmast är gränslös, men det gäller inte hans åsikter utan hans person-
liga egenskaper.
Satsningen 1993 med 100 miljarder var en satsning på trafiksäkerheten,
dvs. sparade människoliv och sparat lidande. Det var också en miljösatsning,
framför allt satsningen på järnvägar som i sina proportioner, i den mån trafi-
ken är utvecklad, var mycket stor. Hade vi följt den linje som Sven-Gösta
Signell och Karl-Erik Persson företräder, nämligen att vi först borde ha till-
satt en kommisssion och utvärderat och sedan böljat satsa, då hade många
goda satsningar blivit fördröjda. Vi har naturligtvis gjort rätt. Medan sats-
ningarna pågår kan de delegationer som regeringen har tillsatt, och som den
bereder att tillsätta, göra utvärderingar. Sedan kan regeringen förelägga
riksdagen ett fullödigt material under kommande år. Det är rätt handlat, det
är bra gjort, och jag är mycket nöjd med detta.
Anf. 9 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Först vill jag kommentera detta med de 100 miljarderna. Jag
tycker faktiskt att det är en bra nivå. Socialdemokraterna föreslog i sin mo-
tion 200 miljarder. Det är totalt vansinne. Såvitt jag hört och fått rapporter
staplas det inom Banverket både räls och allt möjligt på hög, eftersom man
inte kan göra sig av med dem. Det finns inte någon plats att lägga rälsen
på. 200 miljarder är fantasier. Jag trodde att det var jag som skulle stå för
populismen i denna kammare, men det är faktiskt Signell och socialdemo-
kraterna som tagit över.
Anf. 10 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller inte socialdemokraterna utan trafikutskottets ordförande.
Anf. 11 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Ursäkta mig, herr talman. Jag går tillbaka till frågan om bil-
tullar. Jag har i alla fall ett mål med anledning av Rolf Clarksons anförande,
och det är att inte komma i regeringsställning, för då måste jag ändra mig
till att vara för biltullar. Jag vill inte vara för biltullar. Jag tycker att det fak-
tiskt är en social olägenhet. Bara de rika kan ta sig till stan.
Socialdemokraterna . .. Ursäkta mig, herr talman, nu är jag inne på social-
demokraterna igen. Det är farligt. Jag måste övergå till ölbackar.
Hur kan man få fyra ölbackar på en overheadapparat? Det förstår jag inte.
Jag undrar var vi skall ha dessa ölbackar under sommaren för att förklara
vad vi menar med den ekonomiska situationen i Sverige med plus och minus
i den ekonomiska balansen. Det är det vi använder ölbackarna till, herr
Clarkson.
Det är bättre att välja det näst bästa alternativet, som i det här fallet är att
tillsätta en kommission. Eftersom vi själva inte kan få igenom vår motion
där vi vill ha en samordnad infrastrukturplanering - socialdemokraterna har
tydligen tittat på vår motion - kommer vi att tillstyrka socialdemokraternas
förslag. Vi behöver en mera samordnad infrastrukturplanering. I dag får vi
Vägverkets, Banverkets, Sjöfartsverkets och Luftfartsverkets olika planer
och broschyrer olika utformade. Det är nästan omöjligt för en enskild leda-
mot att sammanföra dessa och få en vettig, övergripande bild av det hela.
Därför tycker vi att när ärendet presenteras i kammaren skall det redan vara
klart på ett nationalekonomiskt bra sätt.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
11
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
Anf. 12 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill åter understryka att regeringen tillsätter en kommis-
sion för informationsteknologisk utveckling. Det är i linje med vad Kenneth
Attefors och även socialdemokraterna har begärt. Men jag påminner också
om vad jag sade, att regeringen skall styra landet. Regeringen skall vara den
övergripande instans som ser till att det sker en samordning mellan de olika
trafiksektorernas planeringsavdelningar. Det är också vad som görs och vad
riksdagen har begärt att regeringen skall göra och sedan förelägga riksdagen
planer för trafikpolitikens utveckling i landet.
Det finns en del redan utnämnda delegationer som gör delinsatser på det
trafikpolitiska området. Det får räcka med det. Att tillsätta en övergripande
trafikpolitisk kommission för samordning skulle enligt min uppfattning för-
dröja utvecklingen, som kräver skyndsam handling.
Anf. 13 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Herr talman! Rolf Clarkson har nu som vanligt på ett mycket skickligt sätt
försvarat borgerlig politik. Jag tror inte att någon annan när det gäller trafik-
politik på ett så skickligt sätt skulle kunna försvara en ofullständig proposi-
tion. Rolf Clarkson har presenterat propositionen som om den skulle vara
en väldigt stor framgång för svensk trafikpolitik. Jag hyser all beundran för
Rolf Clarksons sätt att debattera.
Rolf Clarkson sade att flera kommittér skulle medföra en fördröjning och
att det skulle vara besvärligt med kommissioner. Vi har inte krävt flera vare
sig kommittér eller kommissioner, utan vi kräver att det skall tillsättas en
kommission som parallellt med de satsningar som nu görs skall se till att det
inte blir några felinvesteringar. I mitt huvudanförande räknade jag upp vissa
punkter där det är viktigt med en samordning.
Rolf Clarkson sade att en utvärdering av 1988 års beslut skulle innebära
en fördröjning och ta lång tid. Men redan när vi fattade beslutet sade vi att
det skulle utvärderas. Och en sådan utvärdering skulle väl inte behöva ta så
lång tid om den görs parallellt. Sedan kan den utvärderingen användas som
underlag för kommissionens arbete.
Regeringen föreslår nu att det skall satsas 98 miljarder. Vi var inte överens
om detta. Det skall erkännas. Vi ville göra mycket större satsningar. Vår
målsättning som vi arbetar utifrån är 2 % av bruttonationalprodukten. Är
detta en överbudspolitik? Nej, tvärtom. Det är viktigt att satsa på infrastruk-
turen under en tid då det är lågkonjunktur. Det är alla överens om. Vi vet
också att behoven är stora. Rolf Clarkson beklagade ju att det inte satsas
nog mycket när det gäller underhåll och drift av vägarna. Vi är nog alla över-
ens om att det är beklagligt att vägnätet i dag håller på att slitas ned så kraf-
tigt och att det inte satsas tillräckligt på underhåll.
Rolf Clarkson beklagade också att jag inte erkände att vi är eniga om trafi-
ken i stort. I mitt huvudanförande nämnde jag faktiskt att vi är det. Det var
mot den bakgrunden som jag beklagade att vi inte kunde enas om en kom-
mission.
12
Anf. 14 ROLF CLARKSON (m) replik:
Herr talman! Sven-Gösta Signells vänliga ord till mig i början av hans in-
lägg gjorde att jag känner mig mera försonlig i min attityd till vad han senare
sade än vad jag annars hade gjort.
Jag tror att det i själva verket finns en stor samsyn mellan praktiskt taget
alla partier i riksdagen när det gäller hur den framtida trafikpolitiken skall
utvecklas. Vad som kan skilja oss är när vi respektive ni sitter i regeringsställ-
ning och är tvungna att i större utsträckning än oppositionspartierna beakta
de ekonomiska realiteterna, och det är vad vi har gjort.
Jag vill upprepa att jag tycker att det är fantastiskt att en regering med ett
budgetunderskott på mer än 200 miljarder över en tioårsperiod likväl satsar
nästan 100 miljarder. Jag tror att Sven-Gösta Signell i själva verket är mycket
nöjd med den satsningen.
En kommission skulle nog kunna ha ett psykologiskt värde för samsynen
när det gäller trafikpolitikens konkreta utformning. Men kommissionen
skulle kanske också bli en sidoorganisation till regering och riksdag, som
skulle fördröja utvecklingen. Vi har inte längre råd med en sådan fördröj-
ning. Vårt vägnät är utsatt för en växande kapitalförstöring som det måste
göras någonting åt, antingen vi befinner oss i opposition eller i regeringsställ-
ning. Vi måste se till att detta rättas till. Men de satsningar som vi har gjort
på nya infrastruktursområden är berättigade och kloka inför framtiden. Sats-
ningarna är i grunden gjorda med framsynthet och långsiktighet.
Anf. 15 KENTH SKÅRVIK (fp):
Herr talman! Som liberal vill jag vara med och skapa ett samhälle där män-
niskor, idéer och varor kan resa, förmedlas och transporteras snabbt och ef-
fektivt. Väl utbyggda kommunikationer inom Sverige är nödvändigt för nä-
ringsliv och sysselsättning i alla delar av landet. Resor till och från arbetet,
serviceställen och fritidsaktiviteter är viktiga för ett fungerande vardagsliv.
Goda kommunikationer med utlandet är en förutsättning för Europasamar-
betet. Vid ett EU-medlemskap är det viktigt både för oss i Sverige och för
medborgarna i övriga EU att vi kan erbjuda ett kommunikationsnät av
högsta standard och kvalitet.
Det är alltid samhället som har ett övergripande ansvar för att kommuni-
kationerna fungerar. Men detta faktum hindrar inte att trafikföretagen drivs
i annan regi, tvärtom. Trafiknäringen kännetecknas fortfarande av alltför
många regleringar och monopolbildningar.
Folkpartiet liberalerna vill främja konkurrens mellan trafikföretag för att
konsumenternas behov skall tillgodoses till rimliga priser. Som det ser ut i
dag är priserna inom många transportgrenar alltför höga, eftersom konkur-
rensen är eftersatt. Privatiseringarna måste dock genomföras på ett rimligt
sätt, så att konkurrensen främjas och kostnaderna för statsverket hålls nere.
Även om bilar påverkar miljön i negativ riktning, är bilen oumbärlig i da-
gens samhälle. Bilen kommer att så långt vi kan skåda framöver vara det
bästa transportsättet för en stor del av resorna och godstransporterna. Åtta
av tio persontransporter företas av privatbilismen. Det är därför viktigt att
tekniken på bilarna utvecklas så, att de blir mindre skadliga för miljön i
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
13
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
framtiden. Mycket har gjorts, men tillverkarna behöver göra ytterligare för
att främja utvecklingen på området.
Bilismen kräver dock ett väl fungerande vägnät. Under den borgerliga re-
geringens tid har stora summor satsats på att förbättra vägnätet. På många
håll höjs vägarnas standard och kapacitet nu rejält. Detta är välkommet, då
underhållet av våra vägar eftersattes radikalt under 1970- och 80-talet. Vä-
garna måste i hela landet hålla en sådan standard att säkerhet garanteras och
att transporter med t.ex. råvaror kan nå fram till industrin. En god vägstan-
dard är en förutsättning för att hela Sverige skall leva och utvecklas. Det är
därför viktigt att vid kommande budgetarbete ställa medel till förfogande till
underhåll och förbättringsarbete till speciellt vägnät av lägre kvalitet i Norr-
lands inland, Dalarna, Värmland och Dalsland.
Herr talman! Det ligger stora värden i ett välfungerande och välutbyggt
järnvägsnät. I det beslut om stora satsningar på infrastruktur som riksdagen
antog våren 1993 satsas det mycket på nyinvesteringar i järnvägen.
Under 1980-talets högkonjunktur byggdes det upp flygplatser på många
håll runt om i Sverige. Speciellt i glesbygden är flygplatserna viktiga för byg-
dens överlevnad. Problemet är att många av de små flygplatserna i bl.a.
Norrland brottas med stora ekonomiska problem. I många fall är det kom-
munerna som äger och driver flygplatserna, och då kan en olönsam flygplats
som är en nödvändighet för bygden bli en hård belastning för den kommu-
nala ekonomin. För att dessa flygplatser, främst i Norrlands inland, skall
kunna överleva är det av största vikt att de kan få del av någon form av regio-
nalpolitiskt stöd.
För många regioner runt våra kuster är färjetrafiken av stor betydelse.
Speciellt Gotland har av naturliga skäl anledning att slåss för en fungerande
fäijetrafik med Sveriges fastland. Frågan om Gotlandstrafiken och dess
framtid utreds för närvarande, och det är mycket positivt. För Gotland och
alla övriga orter i Sverige med fäijetrafik är trafiken av stor betydelse för
bygden och dess framtid. Fäijorna ser till att folk på resa passerar en ort och
är därmed en källa till ökad turism. Dessutom medför fäijetrafiken många
välbehövliga arbetstillfällen till orten. Det är viktigt att vi kan bevara och
utveckla den svenska fäijetrafiken.
Herr talman! Att vi har ett bra infrastrukturnät är en förutsättning för att
Sverige även i fortsättningen skall vara ett land med både en väl utvecklad
välfärd och livskraftiga företag. Därför är det angeläget att Sverige också
efter den 18 september i år får en regering med ett stort liberalt inslag som
kan vara en garant för en positiv syn på goda kommunikationer i hela Sverige
och dess farvatten.
Anf. 16 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Kenth Skårvik började sitt anförande med att säga att han
var en god liberal. Men jag måste tillstå att han talade för hela utskottet. Vi
vill alla ha goda vägar, goda järnvägar, goda färjeförbindelser och allting
gott. Så jag kan bara instämma i det som Kenth Skårvik sade.
Anf. 17 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Centerpartiet ingår som regeringsparti naturligtvis i den ma-
joritet som står bakom det framlagda betänkandet. Jag tycker att Rolf Clark-
son på ett utomordentligt sätt har redovisat regeringens och majoritetens
ställningstaganden i dessa frågor, bl.a. att det fortsättningsvis kommer att
bedrivas en del utredningar.
Jag vill understryka vad Rolf Clarkson och många andra här har sagt om
att vår regering inte är till bara för halva svenska folket utan självfallet för
hela svenska folket. Att vi har en parlamentarism med majoritet och opposi-
tion är en annan sak. Regeringen skall vara till för hela Sverige och hela
svenska folket. Det innebär också att regeringen, liksom jag hoppas att
också den socialdemokratiska regeringen på sin tid gjorde, läser vad opposi-
tionen skriver.
Jag säger inte detta därför att jag har särskilt mycket att anmärka mot det
som socialdemokraterna har anfört i sin reservation. De framhåller att det
saknas konkreta åtgärder från regeringens sida. Så är inte fallet. Regeringen
har anmält dessa frågor i propositionen och fortsätter att arbeta på dem. So-
cialdemokraterna tar visserligen numera, när de är i opposition, fram sådana
här frågor men var mycket dåliga på detta medan de själva var i regerings-
ställning.
För Centerpartiet är trafikpolitikens mål självfallet mycket viktiga, och vi
försöker på olika sätt att påverka dem i den regering som vi sitter i. Vi har
ansvaret för Miljödepartementet, som har hand om många frågor som berör
trafiken, och dessa driver vi mycket hårt. Vi ansvarar också för Jordbruksde-
partementet, som handlägger frågor i anslutning till inriktningen att hela
Sverige skall leva. Via jordbrukssektorn kommer vi i framtiden kanske
också att kunna få fram ett bränsle som skall kunna ge ganska många positiva
effekter. På detta sätt kan man samtidigt nå två goda syften, dels ett levande
landskap, dels en bättre miljöpolitik och bättre bränsle i våra bilar.
Vi har också ansvaret för Arbetsmarknadsdepartementet, som har att
driva en aktiv regionalpolitik, något som också berör frågor som gäller de
olika trafikslagen.
Herr talman! Den främsta anledningen till att jag ville säga några ord här
i kammaren i dag är vissa funderingar som framförts dels i propositionen,
dels från oppositionen. Vi kan se att det är svårt att få pengarna att räcka.
Vi vill bygga järnvägar och vägar, och vi måste underhålla de järnvägar och
vägar som vi har. Vi kan ha litet olika uppfattningar om hur detta skall styras.
Det framhålls i propositionen att olika trafikslag skall bära sina egna kost-
nader. För någon dag sedan redovisade Dagens Nyheter skillnaderna mellan
hur lastbilar och personbilar bär sina kostnader. Jag instämmer i det av Rolf
Clarkson nyss gjorda påpekandet att vi bygger motorvägar av trafiksäker-
hetsskäl. På dessa vägar går tunga långtradare och stora bussar i långväga
trafik. Det är kanske inte riktigt säkert att de borde få gå där.
Jag har ingen patentlösning på hur man skulle styra detta, men på sikt
måste vi börja fundera över denna fråga. Vi kan inte använda järnvägen för
att hämta timmer i skogen eller för andra sådana uppgifter ute i glesbygden.
Där måste vi ha vägar som håller för lastbilarnas körning.
En byggare sade för en tid sedan till mig: Om du visste hur mycket motor-
väg vi skulle kunna anlägga för samma pengar, om vi skulle bygga dem bara
för personbilstrafik! Genom att man måste bygga för den tunga trafiken blir
de oerhört mycket dyrare.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
15
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
16
Vi bör, precis som man gör i vissa andra länder, bl.a. av miljöskäl, börja
fundera över på vilket sätt vi skall styra den tunga trafiken. Den skall använ-
das där det är nödvändigt, men där så inte är fallet bör den i stället mer föras
över till järnväg. Vi i Centern tycker att man här förbrukar pengar på ett
kanske litet felaktigt sätt.
Räcker då pengarna till allting? Det är fråga om stora projekt. Ett sådant
som har debatterats här vid många tillfällen är Öresundsbron. Andra är
Dennisöverenskommelsen och Adelsohnprojektet i Göteborg, det som man
numera kallar Göteborgsöverenskommelsen. Jag hittar inte Sven-Gösta Sig-
nell bland dem som har haft synpunkter på och varit tveksamma till dessa
oerhört stora miljardsatsningar. Fler och fler börjar ha sådana funderingar
över Öresundsbron, inte bara ur miljösynpunkt utan framför allt också ur
ekonomisk synpunkt.
Skall vi svenska skattebetalare vara med om att betala Öresundsbron? Om
det finns pengar kan man säga att det är bra, men en satsning av samhällets
medel på detta innebär kanske att man måste minska samhällets byggande
avvägar i Norrland, i östra Småland eller på andra håll i landet, kanske t.ex.
på järnvägsbyggandet. Är det kanske därför som SSU har sagt nej till Öre-
sundsbron? Också Broderskapsrörelsen i Sven-Gösta Signells hemlän sade
nyligen nej till Öresundsbron. Kanske är det sådant här som ligger bakom
detta.
Många åkare börjar tala mer om sjöfart än om Öresundsbron. Detta är
även ur deras synpunkt en kostnadsfråga.
Jag hör inte särskilt mycket av Sven-Gösta Signells partivänner i diskussio-
nerna om Göteborgsöverenskommelsen. Den innehåller utöver många kost-
samma vägar som jag och Centern ifrågasätter också inslag av biltullar. Även
på den punkten är jag litet bekymrad. Snart finns det kanske ingen kvar som
tycker om biltullar. Moderaterna sade nyss att de inte gör det, och inte heller
nydemokraterna gör det.
Vi har från Centerns sida i och för sig ställt oss bakom någon form av bilav-
gifter, om de används för att styra trafiken, men så skall man inte göra i Gö-
teborg. Det kommer inte att finnas något annat alternativ för genomfartstra-
fiken än E 6. Bilavgifter blir då inget styrinstrument. De kan inte heller an-
vändas för att betala byggandet av den nya E 6 - den skall betalas på annat
sätt.
Vi tycker att detta är fel och har därför sagt nej till biltullar i Göteborg.
Vi har däremot i Storstadstrafikkommittén, den s.k. Storken, sagt ja till styr-
instrument syftande till att leda trafiken in i Göteborg eller in i Stockholm.
Vi kan tänka oss ett sådant styrinstrument t.ex. för att betala en ny väg för
direkt genomfartstrafik någonstans, t.ex. vid Svinesund. Man kan alltså fun-
dera på sådana alternativ, men det är inte säkert att de är de bästa.
Det börjar uppstå en reaktion ute i landet, som jag själv som politiker men
även övriga här i kammaren bör fundera över, mot att vi uppifrån bestämmer
om allting. Låt mig ge några exempel.
Det börjar uppstå vissa tveksamheter omkring några motorvägsbyggen,
bl.a. om riksväg 40 och om E 45. Det är viktigt att Vägverket ytterligare pe-
netrerar dessa projekt.
Ett annat projekt som förekommit i media gäller riksväg 50 från Örebro
till Jönköping. Man har sagt att det skall vara en 13 m bred 110-kilometers-
väg. Inte bara miljövänner utan även kommuner böljar nu säga att de skulle
kunna tänka sig en något smalare väg och då även att ändra den nuvarande vä-
gen. Man skulle också kunna tänka sig att vid Omberg och Tåkern, i ett
mycket vackert område, ha en högsta hastighet om 90 km i timmen. Man säger
dock att det inte är möjligt, eftersom ni där uppe har beslutat att det skall vara
en 13 m bred 110-kilometersväg.
Jag tror inte att tanken bakom trafikpolitikens mål var att allt skulle bestäm-
mas så exakt. Om man tycker att det är rimligt med en något smalare väg förbi
Omberg och Tåkern och med en något lägre hastighet, tror jag att det är
ganska klokt att tillgodose sådana önskemål. Det gäller framför allt om vi, vil-
ket jag hoppas, i framtiden kommer att styra över mera av främst den tunga
trafiken till järnväg.
Herr talman! Detta var några allmänna synpunkter på trafikpolitiken som
jag menar att vi är tvungna att ta till oss när vi fortsätter diskussionerna om hur
vi skall få pengarna att räcka till såväl vägar som järnvägar. Jag tror inte att vi
kan undvika sådana ställningstaganden, oavsett om vi sitter i majoritet eller i
minoritet. Det viktiga är att vi ser till helheten i trafiksammanhangen.
Anf. 18 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Herr talman! Rune Thorén tar upp Öresundsbron, Dennispaketet och Gö-
teborgsöverenskommelsen, men det är ju inte dem vi diskuterar nu. Har han
några frågor om de projekten, måste det väl vara fel att ställa dem till opposi-
tionen. Ni har ju en regering i allafall. Även om Rune Thorén har samma upp-
fattning som jag, att det är en mycket svag regering, och han därför inte vill
prata med den, är det väl en annan sak. Det får inte hindra att Rune Thorén
tar kontakt med regeringen.
När man lyssnar på Rune Thorén, får man uppfattningen att det skulle vara
Centern som är pådrivande i trafikfrågor här i landet och att Centern skulle
försvara landsbygden och glesbygden. Jag tror att många har samma uppfatt-
ning som jag därvidlag. Vi uppfattar i stället Centern för närvarande som
mycket passiv och att ni sväljer allt som kommer från Kommunikationsdepar-
tementet. Även om ni gör uttalanden ute på möten, så sväljer ni praktiskt ta-
get allting när ni kommer till riksdagen.
Jag vill nu ge Rune Thorén en chans att tala om vilka frågor som Centern har
drivit till förmån för landsbygden och glesbygden och som andra partier - säg
gärna Socialdemokraterna då - inte har varit med på.
Är det bolagiseringen av Posten som Rune Thorén syftar på? Var det någon-
ting som var bra för Sveriges landsbygd och glesbygd?
Var det frågan om köp av olönsam järnvägstrafik som Rune Thorén syftade
på? Tjänade landsbygden och glesbygden på att det inte satsades mer pengar,
när vi ville köpa olönsam trafik för några kronor mer?
Är det avregleringen av flyget som har varit bra för de mindre orterna? Eller
vad är det för någonting?
Jag lovar att jag med mycket stort intresse skall ta del av de svar som Rune
Thorén ger. Vilka frågor är det som Centern har drivit på och där vi har varit
motståndare? I vilka frågor har ni gjort någonting som har varit bättre för
landsbygd och glesbygd?
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
18
Anf. 19 RUNE THORÉN (c) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt. Jag trodde faktiskt att Öresundsbron, Den-
nisöverenskommelsen och Göteborgsöverenskommelsen tillhörde trafikpoli-
tikens mål. Herr talmannen får rätta mig, om de projekten skulle ha mindre
med denna fråga att göra än Postens bolagisering, som trafikutskottets ordfö-
rande nu tar upp och ställer en fråga till mig om.
Det är självklart att en Öresundsbro, som kanske kommer att kosta de
svenska skattebetalarna 30 miljarder kronor, Dennisöverenskommelsen som
också kommer att kosta miljarder för skattebetalarna både här i Stockholm
och i landet i övrigt, liksom Göteborgsöverenskommelsen kommer att göra,
påverkar övriga landet. Det är precis den diskussionen vi håller på att föra här
nu, hur vi skall få pengarna att räcka.
Vem kommer i första hand att få lida av satsningarna på Öresundsbron,
Dennispaketet och Göteborgsöverenskommelsen? Jo, det är glesbygden som
kommer att få göra det. Pengarna kommer inte att räcka.
Dessutom vill jag säga att Sven-Gösta Signell följer väl med både i eterme-
dia och i tidningar. Är det helt obekant att Centerpartiet har haft en del upp-
fattningar inom regeringen i Öresundsbrofrågan, att den proposition som har
kommit om Dennisöverenskommelsen inte saknar Centerprägel och att det
naturligtvis är så med Göteborgsöverenskommelsen också?
Vi arbetar såväl lokalt som i regeringen och i riksdagen i de här frågorna.
Det gör vi därför att vi tror att det därmed blir en bättre miljö och en bättre
trafik i Stockholm och i Göteborg men också bättre i landet i övrigt. Likadant
är det när det gäller Öresundsbron. Vi tror att det som vi arbetar för blir bättre
för landet. I likhet med en mängd åkare tror vi också att det därmed blir en
bättre trafik även internationellt.
Anf. 20 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Herr talman! Jag vet inte om det beror på min dåliga fattningsförmåga, men
jag hade väldigt svårt att i Rune Thoréns replik hitta något svar på de frågor
jag ställde. Jag vet inte om någon annan fick någon klarhet i frågan om Cen-
terns insatser till förmån för landsbygd och glesbygd.
Rune Thorén talade återigen om Öresundsbron, Göteborgsuppgörelsen
och Dennispaketet, och han riktade på nytt kritik mot Socialdemokraterna.
Jag upprepar för Rune Thorén: Landet har en regering, där Socialdemokra-
terna inte ingår. Varför vänder Rune Thorén sig till oss i de här frågorna? Visst
har han rätt att diskutera de frågorna - jag har inte påstått något annat - men
varför gå in så intensivt just i dem, när vi diskuterar en del andra saker?
Jag behöver kanske inte upprepa frågorna till Rune Thorén, men jaggör det
ändå för säkerhets skull.
I vilka frågor har Centern drivit uppfattningar som har varit mer lands-
bygds- och glesbygdsinriktade än övriga partiers - säg gärna Socialdemokra-
terna?
Var det köpet av nattrafik till Norrland, som ni inte ville vara med på?
Är det bolagiseringen av Posten? Det hör inte hit, säger Rune Thorén. Jo,
frågan gällde om det var till fördel för landsbygden och glesbygden.
Har avregleringen av flyget varit till fördel för de mindre orterna?
Det är detta jag har frågat om, Rune Thorén. Kan vi inte ta debatten om Gö-
teborgsöverenskommelsen, Dennispaketet och Öresundsbron när dessa frå-
gor kommer upp i riksdagen vid ett senare tillfälle? Ge mig nu svar på de frågor
som jag har ställt!
Anf. 21 RUNE THORÉN (c) replik:
Herr talman! Jag har blivit beskylld många gånger, inte bara av Sven-Gösta
Signell utan även av andra, för att tala för fort. Det är möjligt att jag gjorde det
i mitt förra inlägg och att det var därför trafikutskottets ordförande inte riktigt
ville hänga med. Jag skall försöka ta det litet lugnare.
Om 100 miljarder kronor satsas på det svenska vägnätet och järnvägsnätet,
då är det tänkt från Ystad till Haparanda. Öresundsbron böljar i Sverige och
går över till Danmark. Dennisöverenskommelsen omfattar vägar i Stockholm
och Göteborgsöverenskommelsen vägar i Göteborg. Pengarna till detta tas av
de 100 miljarderna, och då räcker inte pengarna även till vägar på landsbygden
och i glesbygden.
När Socialdemokraterna satt i majoritet hade de inte ens pengar så att det
räckte till Inlandsbanan. Det avsatte vi ändå från den borgerliga sidan. Vi vill
alltså göra satsningar.
Pointen i mitt svar till Sven-Gösta Signell var: Kan man spara in på satsning-
arna i våra storstadsområden, blir det mer pengar över till övriga landet, utan
att det - som jag ser det och som Centern ser det - blir någon sämre miljö eller
sämre trafik.
Jag gav, herr talman, en eloge till Sven-Gösta Signell. Det som står i Social-
demokraternas reservation på de punkterna har jag ingenting emot. Jag
tycker att det är bra. Men ni har inte visat tidigare och har fortfarande inte
gjort det, hur ni vill spara på de andra satsningarna. Det är därför Sven-Gösta
Signell försöker springa ifrån mina invändningar och skylla på att han inte fat-
tar vad jag säger. Jo då, det gör Sven-Gösta Signell, men han vill inte erkänna
det.
Anf. 22 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Att vi är inne i en satsning på infrastruktur råder det ingen som
helst tvekan om. Regeringspartierna visar gång på gång att vi menar allvar
med att bygga ett långsiktigt och bärkraftigt transportsystem. Det är ett trans-
portsystem som ur miljösynpunkt kommer att vara hållbart, och vi ställer krav
på att det inte får ge några långsiktigt bestående skador, varken på människor,
natur, kultur eller miljö och klimat.
Att det behövs en samordning av olika transportslag inser vi i dag, då vi kon-
staterar att man ibland satsar på enskilda projekt utan att ta vara på samord-
ningseffekterna.
För att vi skall kunna förbättra miljöläget i vårt land och utmed våra kuster
krävs en samlad bild av hela trafikflödet. Att erbjuda trafikanterna kollektiva
resalternativ måste bli en självklar inriktning på vårt byggande av infrastruk-
tur. Detta är möjligt t.ex. genom att man erbjuder p-platser i anslutning till
stationer och genom att byte av transportslag förenklas för kollektivresandet.
Ett lysande exempel på detta är vår för inte så många år sedan invigda stations-
bvggnad i Helsingborg.
Herr talman! För oss kristdemokrater är det viktigt att arbetet med skatte-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
19
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
växling får en fortsättning även inom trafiksektorn. Genom att skatteväxla
kan beskattningsbördan flyttas från arbete till ändliga resursuttag. Detta
måste även gälla våra transporter. Alltför ofta missbrukar vi fossila bränslen
genom fartyg, bilar och flyg. Det måste gå att tänka i helt nya banor. Det måste
gå att skapa helt nya transportmodeller. Därför är det synnerligen viktigt att
regeringens utredning inväntas. Vi måste enas om att det är viktigt att vi får
fram svar på våra frågor om framtida transportrationaliseringar.
Signell var förvånad över att vi inte stöder det uttalande som gjordes om en
kommission. Det fanns tillfälle för socialdemokraterna att ta upp frågan i ett
tidigare skede, då man hade regeringsmakten. Nu vet vi emellertid genom
propositionen att det aviserats ett utredningsarbete. Vi förutsätter att rege-
ringen återkommer med klara ställningstaganden.
Vi kristdemokrater har vid flera tillfällen visat att vi såväl här i riksdagen
som i regeringen satsar på miljö vad gäller all transport. Det är inte minst vik-
tigt att det t.ex. görs en fortsatt satsning på och forskning om säkrare transpor-
ter av farligt gods. Det borde kunna ske klara förbättringar och uppstå sam-
ordningseffekter på samtliga transportområden när det gäller farligt gods.
Regeringens satsning på långsiktiga och bärkraftiga transportsystem måste
också leda till att t.ex. kemiindustrin känner en större trygghet och förståelse
för transporterna. Vi känner alla till att en växande mängd farligt gods trans-
porteras i vårt land. Transporterna måste bli betydligt säkrare.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag konstatera att regeringens satsning för
att nå trafikpolitikens långsiktiga mål har en klok inriktning.
Anf. 23 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Jag har begärt ordet för anförande därför att jag inte hade nå-
gon replikrätt på Rune Thoréns anförande.
Jag vill gärna säga till Rune Thorén att jag har fattat de svar som gällde Öre-
sundsbron, Göteborgsuppgörelsen och Dennispaketet. Jag har också tagit del
av hans kritik av förslaget om 110 kilometer i timmen som högsta hastighet på
riksväg 50. Riksdagen bestämmer i och för sig inga hastighetsgränser, men jag
har fått klart för mig allt detta.
Jag har frågat en del av kollegerna, och det är inte bara jag som har misslyck-
ats. Jag har inte lyckats att uppfatta något svar från Rune Thorén på de kon-
kreta frågor jag ställde om Posten, avregleringen av flyget och nattågstrafiken
på Norrland. Är besluten till fördel för landsbygd och glesbygd?
Jag ger nu Rune Thorén ytterligare en chans. Han har rätt till replik på mitt
anförande. Ta chansen och svara! Det skulle vara litet underligt för dem som
kommer att läsa protokollet att se att jag inte har fått något svar på dessa frå-
gor. Jag tror att många är intresserade av det.
Jag lovar som jag sade tidigare att med stort intresse följa upp det svar som
Rune Thorén kommer att lämna. Jag har bara tagit upp tre punkter. Har be-
sluten varit till fördel för landsbygden och glesbygden? Jag vädjar till Rune
Thorén om ett svar. Börja inte att skälla på socialdemokraterna om Öresunds-
bron, Göteborgspaketet och Dennispaketet! Rune Thorén bör hålla sig till
mina frågor.
20
Anf. 24 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Jag har också en fråga till Rune Thorén.
I debattens hetta kan ett och annat förfluget påstående komma. Men Rune
Thorén gjorde ett påstående som låg mer än lovligt långt utanför sanningens
råmärken. Han påstod att Öresundsbron skulle kunna komma att kosta skat-
tebetalarna 30 miljarder.
Nu vill jag veta på vilket underlag Rune Thorén grundar det påståendet. Är
det inte så att Rune Thorén och en del andra motståndare till bron använder
de grövsta lögner och tillmålen för att fördunkla all sanning i denna fråga?
Rune Thorén har ju suttit i riksdagen och vet att Öresundsbron skall finan-
sieras av trafikanterna med trafikantavgifter. Han vet hur kostnadskalkylen
ser ut. Han har fått information av konsortiet, som har gjort upprepade nog-
granna kostnadsanalyser.
Påståendet om 30 miljarder är fel. Skattebetalarna skall inte finansiera Öre-
sundsbron, utan det skall ske med trafikantavgifter.
Jag tycker att det skulle rensa debatten om Rune Thorén ville ta tillbaka på-
ståendet och erkänna att det var felaktigt. Jag kräver det. Om förtroendet för
politiken och politiker skall kunna upprätthållas får vi inte ägna oss åt busk-
propaganda. Det kan hända att den går hem ute i buskarna där man inte har
sakkunskap, men här finns ju sakkunskapen. Rune Thorén har tagit del av sa-
kinformationen.
Det är höjden av fräckhet att försöka få in ett påstående om att skattebeta-
larna skulle komma att drabbas av en nota på 30 miljarder för Öresundsbron
i protokollet - som något slags bestående sanning. Hur skall man kunna få en
vettig debatt om stora och viktiga frågor om man inte har högre ambitioner än
vad Rune Thorén ådagalägger när det gäller att informera och lämna sakinfor-
mation?
Jag uppmanar än en gång Rune Thorén att också klart och entydigt ta av-
stånd från detta påstående när han svarar på Sven-Gösta Signells frågor.
Anf. 25 RUNE THORÉN (c) replik:
Herr talman! Även Sven-Gösta Signell åhörde den kammardebatt som
hölls då vi antog förslaget om bolagisering av Posten.
Anf. 26 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Denna replik gäller Georg Anderssons anförande.
Anf. 27 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag skall inte blanda mig i debatten om Öresundsbron, men
jag har en fråga till Kenneth Lantz.
Han berömmer regeringens satsningar på miljöpolitiken inom transport-
sektorn. Enligt budgetpropostitionen uppnår man ett enda mål av fyra när det
gäller luftföroreningar. Man måste då fråga sig om det är ett bra miljömål som
Kommunikationsdepartementet har uppnått.
Anf. 28 KENNETH LANTZ (kds) replik:
Herr talman! De satsningar som Kommunikationsdepartementet presente-
rar för samtliga transportslag i vårt iand är klart miljövänliga. Det råder ingen
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
21
|
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
tvekan om att Kommunikationsdepartementet verkligen har gjort satsningar |
|
Trafikpolitikens |
Anf. 29 KARL-ERIK PERSSON (v) replik: Herr talman! Kenneth Lantz kan inte slingra sig ifrån frågan. Regeringen skriver i budgetpropositionen att ett enda mål av fyra uppnås Det är ett enda mål som uppnås. Det står tydligt och klart att läsa i budget- Anf. 30 RUNE THORÉN (c): Herr talman! Utöver de frågor som Sven-Gösta Signell ställde i senaste in- Centerpartiet står självfallet bakom det paket som regeringen har lagt fram Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag glömde av mig i mitt förra anför- Vi i Centern har ställt som krav att man skall kunna ge en bra service i den Det är inte jag som har kommit fram till 30 miljarder, Georg Andersson. Jag tror att det är lika viktigt att Georg Andersson frågar sig om Öresunds- Det som är viktigt när vi diskuterar dessa frågor är att vi försöker att minska |
22
ten när det gäller dessa frågor - Öresundsbron, Dennispaketet och Göteborg-
söverenskommelsen.
Anf. 31 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Det var inte mycket till svar. Rune Thorén stod här nyss och
sade att Öresundsbron kommer att kosta skattebetalarna 30 miljarder. När
jag frågar varifrån han hämtar den uppgiften och var i avtalet det finns sådana
indikationer säger han: Det är inte jag som har sagt det.
Det var precis vad Rune Thorén sade. Nu hänvisar han till att ”man” sagt
detta. Vilken ”man”? Jag känner ingen annan ”man” här i kretsen än Rune
Thorén som just nu har sagt att Öresundsbron kommer att kosta skattebeta-
larna 30 miljarder. Om en framträdande ledamot i trafikutskottet lyssnar på
rykten och allmänna påståenden och saluför dem här måste faktiskt ledamo-
ten i trafikutskottet ta ansvar för vad han säger.
Rune Thorén vet att Öresundsavtalet bygger på att projektet skall finansie-
ras av trafikantavgifter. Det finns en överenskommelse med den danska rege-
ringen, godkänd av parlamenten i de båda länderna. Alla kalkyler som har
gjorts på ett seriöst sätt pekar på att detta är fullt möjligt och att skattebeta-
larna inte skall drabbas av denna kostnad.
Om nu Rune Thorén tvivlar på detta är han fullt berättigad att hysa tvivel.
Men lösa påståenden om 30 miljarder i kostnader för skattebetalarna förstär-
ker naturligtvis den motpropaganda som på osakliga grunder angriper detta
projekt. Det vore snyggt av Rune Thorén att ordentligt ta avstånd från sådana
påståenden.
Anf. 32 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Rune Thorén redovisade här att Centern sitter med i rege-
ringen och ställer upp på den proposition som har lagts fram och de förslag som
finns om utbyggnader av vägar och järnvägar. Det är vi fullt överens om.
Han säger att Centern har slagits för grusvägar. Jag frågar mig än en gång
om Centern har slagits mer än de andra politiska partierna. Jag vet inte något
av de andra borgerliga partierna som har gått emot detta. Vi socialdemokrater
har inte gjort det. Det är en fråga där vi är överens om de satsningar som har
gjorts.
Nu gav Rune Thorén svar på en av de tre konkreta frågor som jag ställde.
Den gällde Posten. Rune Thorén sade att jag borde ha lyssnat på Elving An-
dersson. Ja, det gjorde jag. Jag hade en debatt med Elving Andersson i kam-
maren om just Posten. Det jag då kritiserade var att det inte gavs någon garanti
för att man skulle kunna bevara en ordentlig postservice i hela Sverige. Det
sägs att alla människor skall ha postservice. Men vi är mycket tveksamma till
under vilka förhållanden verksamheten kommer att bedrivas i bolaget.
Om nu Rune Thorén tvivlar på mig i detta fall tycker jag att han kan fråga
sin, för tillfället, bisittare i bänken Tage Påhlsson, som kan dessa frågor och
som också är partivän. Fråga honom vad han har för uppfattning i dessa frå-
gor! Kan jag också få svar på de två andra frågor jag ställde, Rune Thorén, om
nättrafiken och avregleringen av flyget? Till vilken fördel har det varit för
svensk landsbygd och glesbygd?
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Trafikpolitikens
mål
23
|
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Banverket m.m. |
6 § Överstyrelsen för civil beredskap Föredrogs Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 10 §.) 7 § Viss internationell verksamhet Föredrogs Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. (Beslut fattades efter 10 §.) 8 § Banverket m.m. Föredrogs Anf. 33 JARL LANDER (s): Herr talman! Så är det dags att fortsätta diskussionen från år 1988. Det var Järnvägstrafiken har, i motsats till många andra trafikslag, fortfarande stora Vi beslöt i denna kammare under förra riksmötet om treåriga planeringsra- |
|
24 |
mar för Banverkets investeringar i spårnätet. Vi socialdemokrater står fast vid |
att det behövs nyinvesteringar i storleksordningen 45 000 miljoner kronor un-
der den nu pågående tioårsperioden.
Eftersom det nu i budgetpropositionen föreslås ett anslag för kommande
budgetår som ligger på den nivå, drygt 6 000 miljoner kronor, som vi tidigare
föreslagit, har vi från vårt håll inte haft anledning att föreslå annat belopp.
Men jag vidhåller dock vad jag sade tidigare om storleken på investeringarna
inom tioårsperioden.
För att trafiken på järnvägarna skall kunna konkurrera med bil och flyg
räcker det naturligtvis inte med att bara bygga upp nya spåranläggningar. Det
måste till satsningar på de trafikslag som används på spåren, t.ex. moderna
vagnar för både gods- och persontrafik. Dessutom behövs naturligtvis en ef-
fektivisering av transportsystemet över huvud taget. Men det är en diskussion
som vi får återkomma till i ett annat sammanhang. I dag gäller debatten försla-
get i regeringens budgetproposition om hur många kronor som skall satsas på
infrastrukturen som sådan.
Det hjälper inte järnvägstrafiken på längre sikt att vi nyinvesterar ca 6 mil-
j årder kronor om året om vi inte är beredda att underhålla och reinvestera i det
bannät vi redan har och nu håller på att bygga upp. Regeringsförslaget säger
visserligen, i ord i alla fall, att statens ansvar är att vidmakthålla det samlade
järnvägskapitalet.
Jag skall be att få citera en mening ur budgetpropositionens bil. 7. Där står
det: ”Med dagens nivå på anslaget för järnvägarnas drift och vidmakthållande
finns utrymme för ungefär halva behovet av det långsiktiga åtgärderna för att
vidmakthålla det investerade järnvägskapitalet.”
Det betyder alltså att regeringen föreslår att Banverket skall få ett anslag för
drift och underhåll som täcker halva behovet. Jag skall be att få citera en annan
mening som också finns i budgetpropositionen. Den hänvisar till att pengarna
inte riktigt räcker. Det skrivs i regeringsförslaget: ”Detta leder i sin tur till att
utrymmet för långsiktiga åtgärder minskar allt mer vilket medför att järnvägs-
kapitalet urholkas och kostnaderna för underhållet ökar i allt större omfatt-
ning.”
Vad menas med detta? Menas det att vi nu skall göra stora investeringar i
bannätet men inte underhålla det? Skall vi med öppna ögon gå in och se till att
det bannät som vi har byggt upp för dyra pengar snabbt urholkas och rivs ner?
Ungefär så kan man tolka skrivningen i majoritetstexten i det betänkande
vi nu behandlar. I betänkandet sägs det att vi är på väg mot en urholkning av
järnvägskapitalet. Man skickar inte med pengar för att förhindra denna ur-
holkning. Däremot pekas det i betänkandet på att även om Banverket inte får
mer än ca 2,8 miljader genom anslaget från majoriteten - man skulle behöva
ytterligare ca 1 miljard - finns det kanske andra anslag som Banverket kan få
pengar ifrån.
Majoriteten pekar på ett anslag som heter A 15. Det används i dag i huvud-
sak till det som Rune Thorén var inne på förut, nämligen grusvägar i glesbyg-
den. Är det meningen att vi skall använda pengarna till glesbygdsvägarna,
som Rune Thorén har sagt att Centern kämpar för, till att underhålla järnvä-
garna? Vart skall nu pengarna i A 15 ta vägen, Rune Thorén?
Jag tror att det hade varit bättre om ni ökade på anslaget till Banverket för
underhåll med en gång, precis som vi socialdemokrater har föreslagit. Då ger
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m. m.
25
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m.m.
vi i alla fall Banverket en rimlig chans att bevara det järnvägskapital som finns.
I stället pratar ni om att Banverket kanske har andra medel som kanske kan
användas till drift och vidmakthållande.
Herr talman! Så några ord om varför vi i betänkandet föreslår en minskning
av anslaget till Banverkets administration. Det är ett anslag på drygt 300 miljo-
ner kronor. Vi vill minska det med 5 miljoner, dvs. med knappt 2 %. Det vill vi
göra för att kunna finansiera en nödvändig regionalpolitiskt motiverad trafik
inom landet som annars skulle bli nerlagd. Med tanke på den diskussion vi
hade i det tidigare ärendet kan man undra om det är viktigt att ha ett högt ad-
ministrationsanslag till Banverket, Rune Thorén. Kan det vara realistiskt att
minska det med knappt 2 % för att klara en regionalpolitiskt motiverad trafik
här i landet?
Vi får nog anledning att återkomma till dessa frågeställningar. Men jag vill
påstå att Banverket kommer att klara av en nerdragning med knappa 2 %.
Det kommer att få mycket svårare att klara av underhållet, som jag pekade på
tidigare.
Herr talman! Vi har även lagt fram ett annat förslag i det här betänkandet.
Det gäller en förändring av trafikavgifterna på spåret. Efter 1988 års trafikpo-
litiska beslut infördes banavgifter. De skulle i princip motsvara kostnaden för
slitaget på banan. Vi anser inte att den nuvarande utformningen av avgifterna
på något sätt stimulerar till en ökad järnvägstrafik. Det är tvärtom så att den
koncentrerar och tränger ihop all trafik på de moderna stråken.
Därför föreslår vi att regeringen återkommer med ett förslag till riksdagen
som bygger på att det skall vara lägre kostnad för trafik på banor med sämre
standard. Högre avgifter skall debiteras på banor där intresset för trafik är
större. Det skulle dessutom kunna tas hänsyn till tiden på dygnet i det här för-
slaget. Utifrån det skulle vi kunna få en differentierad avgift, dvs. högre avgift
i rusningstrafik och lägre däremellan. Då skulle trafikavgifterna kunna bli ett
styrmedel på de olika trafikflödena, både över dygnets timmar och på alterna-
tiva sträckor.
Låt mig som avslutning få påpeka för Rune Thorén, som är majoritetens ta-
lesman, att det brådskar med att regeringen återkommer till riksdagen med
någon form av banlag. Det är nu ett antal månader sedan vi hade den förra de-
batten om detta. Då kom löftet att regeringen skulle återkomma ganska snart
med ett sådant förslag. Vår uppfattning ligger fast. Regeringens dröjsmål med
att presentera förslag är utmanande och innebär ett allvarligt hinder för järn-
vägstrafikens utveckling.
Herr talman! Med detta har jag något kommenterat de delar av betänkande
TU 13 där vi socialdemokrater har en avvikande mening. Jag förväntar mig att
jag får några klarläggande svar från utskottets talesman på de frågor jag har.
Jag skall avsluta med att yrka bifall till reservationerna nr 1 och nr 2.
Anf. 34 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Med rejäla satsningar på järnväg skapas också många me-
ningsfulla arbeten på olika områden från industriproduktion till servicear-
bete. Det innebär att samtidigt som vi kan få en överföring av transporter till
järnväg kan kommunikationssektorn på sikt bli en del av ett bärkraftigt sam-
hälle.
Enligt initierade bedömare är det totala investeringsbehovet i den in-
hemska svenska järnvägssektom en satsning på ca 100 miljarder kronor under
en tioårsperiod. Den nuvarande regeringen, liksom den förra, hoppades att
näringslivet kunde ställa upp med kapital. Regeringen hoppades dock förgä-
ves. Näringslivet har deklarerat att man inte är intresserad utom när det gäller
speciella lönsamma projekt.
Det är också oförsvarligt att regeringen fortsätter att dra ner på anslagen till
köp av interregional tågtrafik om den menar allvar med ändringen av trans-
portslagen och överföringen av transporter till järnväg.
Om 1988 års trafikpolitiska beslut, som vi har varit inne på flera gånger förut
här i dag, hade utretts ordentligt, kunde man kanske ha kommit till slutsatsen
att dragning av industrispår fram till industrier som är nära belägna järnvägs-
spåren skulle ha kunnat lett till att gods hade förts över från lastbils- till järn-
vägstrafik. På så sätt hade man kunnat få ett bättre utslag av den järnvägssats-
ning som nu görs.
Jag tror faktiskt inte att industrin i dag först lastar på lastbil för att sedan
lasta om till järnvägstransport, särskilt inte om industrin ligger i närheten av
befintligt spår. Därför hade det varit bättre om man utifrån detta hade satsat
på industrispår och kanske gjort upp kontrakt med dessa företag, kontrakt
som inneburit att företagen, om de fick spår dragna fram till sin befintliga in-
dustri, också skulle fortsätta transportera på järnväg.
Detta kunde ha undersökts om man hade utrett det trafikpolitiska beslutet
från 1988, men det har man alltså inte gjort. Det är litet bekymmersamt att
man inte har tagit sådana hänsyn. De järnvägssatsningar och den upprustning
som nu sker är bra, men man hade kanske kunnat få ut mer av dessa pengar
om man hade gjort som jag har sagt.
Den satsning på järnvägar och underhåll som Jarl Lander tog upp är helt
rätt. Men denna satsning skulle också kunna leda till att arbete skapas, och det
skulle väl inte vara illa i dessa tider, med en så hög arbetslöshet. Underhåll av
järnvägar skulle nämligen också skapa arbetstillfällen. Som Jarl Lander säger
satsar vi ju nu otroligt mycket pengar på nyinvesteringar i järnväg, men vi
minskar underhållet.
Det är samma sak som vi har kritiserat regeringen för när det gäller nyinve-
steringar i vägar. Vi kan inte fortsättningsvis bygga upp en infrastruktur och
satsa på nyinvesteringar samtidigt som vi minskar anslagen på underhållssi-
dan. Fortsätter vi att på detta sätt bygga nya järnvägar och vägar, kommer ju
underhållskostnaderna att stiga, om vi inte skall låta järnvägarna och vägarna
förfalla och ligga för fäfot. Jag tror ingen är betjänt av att man går den vägen.
I så fall är det bättre att vi ökar investeringskostnaderna när det gäller under-
håll.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till mom. 5 i min meningsyttring
till detta betänkande, och för övrigt står jag bakom mom. 4.
Anf. 35 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Det är i stort sett ett ganska enigt betänkande som föreläggs
kammaren. Visserligen vill, med all respekt, Socialdemokraterna och Väns-
tern ge Banverket mer pengar - i det ena fallet föreslås mer pengar till under-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m.m.
27
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m.m.
28
håll, och i det andra fallet föreslås mer pengar till både underhåll och nyinve-
steringar.
Från regeringspartiernas sida har vi bara att erkänna att vi inte har ansett
detta möjligt med den budget vi har. Vi har ansvaret för totalbudgeten, och vi
har inte klarat av att ta fram mer pengar.
Jarl Lander gjorde det egentligen ganska lätt för mig som talesman för ut-
skottet, eftersom han svarade nästan på vaije fråga han ställde genom att di-
rekt citera både ur propositionen och ur utskottsmajoritetens text. Det var
bra, eftersom han på det sättet fick samma svar som jag kan ge.
Nästa fråga gäller förändringen av banavgifter, och precis som framgår av
dagens betänkande förutsätter vi att den frågan kommer att bli föremål för en
utredning. Detta står också i det betänkande som föreläggs kammaren i dag.
Vi tycker därför att denna fråga är tillgodosedd, och vi yrkar avslag på motio-
nen i fråga.
Detsamma gäller banlagen, som har varit föremål för rätt många diskussio-
ner i utskottet. I propositionen framgår det tydligt att man håller på att ta fram
ett förslag i denna fråga.
Därmed är det inte mycket mer att säga i de här frågorna, herr talman. Jag
vill inte förlänga kammarens debatt, utan hänvisar till utskottsbetänkandet
och även till vad Jarl Lander uttryckte tidigare här i debatten om hur vi har sva-
rat på de frågor han tog upp. Därmed vill jag yrka bifall till utskottets hemstäl-
lan på samtliga punkter i trafikutskottets betänkande nr 13 och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 36 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Jag tycker nog att Rune Thorén gör det ganska enkelt för sig—
jag vet inte om luften gick ur honom i den förra debatten.
Rune Thorén påstår att jag, när jag citerar ur budgetpropositionen och stäl-
ler frågor omkring det, själv svarar på mina frågor. Jag tror inte att Rune Tho-
rén har lyssnat på det jag har sagt. Jag har ställt frågor, Rune Thorén, och jag
har inte funnit några svar på dem - det var därför jag ställde frågorna.
Frågan är: Hur kan ni med öppna ögon gå in i den här verksamheten och in-
vestera så mycket pengar på järnvägssidan men inte medverka till att vi får ett
realistiskt underhåll av dessa investeringar? Både regeringen och kommuni-
kationsministern säger ju att det är nödvändigt, och ni i utskottsmajoriteten
säger detsamma.
Sedan hänvisar ni till att det skall komma pengar från andra håll, bl.a. ge-
nom ett anslag som heter A 15 och som motsvarar 1,2 miljarder, ett anslag som
är framtaget för att något förbättra det svåra sysselsättningsläge som vi har här
i landet. Tänker ni använda de pengarna för att underhålla järnvägsnätet? Det
var min fråga, och den fick jag inget svar på, Rune Thorén.
Rune Thorén säger också att man i budgetpropositionen tar upp frågan om
en banlag och möjligheterna till lagstiftning. Problemet är, Rune Thorén, att
det liksom inte vill komma fram något förslag från Kommunikationsdeparte-
mentet. Precis samma saker sades vid en debatt i november månad. Sedan
skrevs budgetpropositionen och lades på riksdagens bord i januari månad.
Där står samma sak, att man snabbt skall återkomma. Nu har vi snart slutet
på mars månad, och samma sak sägs nu, att man snabbt skall återkomma med
förslag. Vad innebär det att ”snabbt återkomma med ett förslag”, Rune Tho-
rén, när det sägs i mitten på november och precis samma sak sägs i mars må-
nad? Är det att snabbt återkomma? Vi saknar ju fortfarande de här förslagen.
Anf. 37 RUNE THORÉN (c) replik:
Herr talman! Jag hoppas att Jarl Lander inte uppfattade det som något slags
oförskämdhet eller ointresse att jag var relativt kortfattad i talarstolen. Det
jag sade var inte illa menat. Som jag sade är det när det gäller pengarna, vilket
alltså är den stora frågan, bara att öppet erkänna att vi i riksdagsmajoriteten
på den här tiden inte har kunnat plocka fram ytterligare medel, och därför är
det inget vi kan göra.
I de andra frågorna tyckte jag att Jarl Lander citerade vad som sägs i ut-
skottsmajoritetens förslag i betänkandet. Jag kan då bara läsa innantill när det
gäller t.ex. en banlagstiftning: ”1 årets budgetproposition anger regeringen att
förslag till lagstiftning för byggande av järnvägar som tillgodoser moderna
krav på en bred planeringsprocess som är förankrad i kommunal och regional
planering och bland berörd allmänhet kommer att utarbetas”. Mot bakgrund
av den text jag har läst är det ju inte särskilt underligt om man i den processen
redan nu försöker förankra olika saker.
Jag skulle kunna åberopa vad Thorbjörn Fälldin sade en gång då han var
statsminister: Det är betydligt fler beslut som har fattats alltför fort än sådana
som har tagit litet tid. Jag tror att det är viktigt att en sådan här fråga blir allsi-
digt belyst och att ett bra förslag sedan läggs fram i denna kammare.
Anf. 38 JARL LANDER (s) replik:
Herr talman! Rune Thorén avlutade med att hänvisa till Thorbjörn Fälldin
och den taktik som användes på hans tid när olika lösningar skulle presente-
ras. Tyvärr kom ju ordet långbänk in i diskussionerna då, och tydligen vill
majoriteten åter ha in långbänken i diskussionen om en eventuell lag som
reglerar möjligheten att bygga järnvägar i Sverige.
Jag tror inte längre att ni menar allvar när ni säger att ni snabbt skall åter-
komma med förslag, i synnerhet som Rune Thorén nu hänvisade till den
”gamla tiden” då Thorbjörn Fälldin var statsminister. Då var det långbänk
som gällde, och tydligen är vi på väg åt det hållet igen.
Ni i majoriteten säger att medel till underhåll behövs. Ni ger en viss
summa, 2,8 miljarder, och hänvisar till att det finns pengar i andra anslag.
Jag vill i ärlighetens namn föreslå att ni anslår dessa pengar som ett enda
anslag i stället för att vela omkring och hänvisa till tre fyra olika anslag. De
skall ju dessutom användas till många olika saker. Det är inte rättvist vare
sig mot verket, myndigheten som sådan, eller mot det järnvägsnät vi i dag
håller på att bygga upp.
Anf. 39 RUNE THORÉN (c) replik:
Fru talman! Jag håller inte med om att vi är ute efter någon form av lång-
bänk, något som ju i vissa sammanhang fått en negativ klang. Men i likhet
med Thorbjörn Fälldin tror jag att det är viktigt att vi tar den tid som behövs
för att få fram ett bra förslag.
Självfallet får man alltid tillbaka saker och ting som man säger här i kam-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m.m.
29
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Banverket m.m.
maren under årens lopp. Jarl Lander angriper nu mig för att jag erkänner
att pengar behövs utan att plocka fram dem. Det är precis samma sak - fast
tvärtom - som jag angrep Georg Andersson för, dvs. att ni på den tiden ni
satt i regering tillbakavisade alla behov av nya järnvägar. Det behövdes helt
enkelt inte!
Vi i den här regeringen har i stället sagt att vi är överens om att vissa saker
behövs. Men en regering har många gånger inte samma möjligheter att
plocka fram pengar som oppositionen, vilket jag tycker är naturligt. Detta
är skillnaden, Jarl Lander!
Men nu blir jag alltså angripen för att jag ärligt står upp och säger att vi
är överens om att detta är något som behövs. Jag tycker att det är bra att vi
är överens, därför att då görs allt för att skaffa fram pengarna. När ni var
i majoritet tillbakavisade ni vaije sådan här sak och sade att det bara var
överbud.
Vi säger inte att .det är överbud från er sida i fråga om behovet. Däremot
kan vi inte godta ert sätt att finansiera det hela, och vi har inget eget sätt att
komma med. Därför menar vi att de pengar som finns måste räcka just nu.
Sedan får vi försöka arbeta framåt, och det är därför som vi också har anvisat
ytterligare anslag, vilket vi återkommer till.
Anf. 40 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! Jag hade strukit mig från talarlistan men var tvungen att an-
mäla mig igen, eftersom jag måste få säga något till Jarl Lander.
Det föreslogs att Banverket skulle skäras ned med 5 miljoner kronor. Jag
skulle vara den förste att tillstyrka en nedskärning av Banverkets administra-
tion och Vägverket med 5 miljoner vardera, om inte villkoret tyvärr hade
varit att pengarna skulle spenderas på annat håll. Därför kunde jag inte till-
styrka nedskärningen. Annars skulle jag gärna ställa upp.
Jag stöder den borgerliga majoritetens förslag när det gäller drift och vid-
makthållande av statliga järnvägar o.d.
Min tanke är att kommissionen och den samordnade infrastrukturplane-
ringen naturligtvis skall innebära att vi kan frigöra stora mängder kapital.
Jag antar att detta är vad även Socialdemokraterna avser när de nu vill till-
sätta den här kommissionen. Jag har väl inte missuppfattat den saken?
Om vi gör en gemensam infrastrukturplanering kommer det att visa sig att
vi håller på att investera oss fördärvade både här och där. Bl.a. skall vi lägga
7,9 miljarder kronor på Bothniabanan och 13 miljarder på Thoréns göta-
landsbana.
Med kommissionens hjälp kommer vi att se att massor av pengar kan fri-
göras här. Dem kan vi sedan lägga på att vidmakthålla redan byggda järnvä-
gar. Har jag förstått detta med kommissionen rätt?
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
30
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU14 Sjöfart (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 41 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Fru talman! Det vi ser som det positiva inslaget i budgetpropositionens
avdelning om sjöfart, är att regeringen nu ger upp sin halvårslånga framför-
hållning när det gäller sjöfartspolitiken. Den har varit regeringens känne-
tecken alltsedan regeringstillträdet 1991.
Vi socialdemokrater har hela tiden hävdat att sjöfartspolitiken, sedd från
det politiska inflytandets sida, måste ges en betydligt mer långsiktig inrikt-
ning med tanke på de dyra investeringar som fartygsnäringen innebär.
I och med innehållet i årets budgetproposition har vårt tidigare påpekande
om mer långsiktighet till viss del blivit tillgodosett; regeringen har nu gått
från halvårslång till årslång framsynthet när det gäller sjöfarten. Men det
räcker inte! Man måste se sjöfarten i ett betydligt längre tidsperspektiv om
den skall kunna utvecklas. Sjöfartsnäringen har ju, med de rätta signalerna
från regering och riksdag, goda möjligheter att utvecklas.
Vår egen export och import fraktas till 95 % i någon del på vatten. Med
detta stora egenbehov har vi också möjligheter att ta hem internationella far-
tygstransporter mellan andra länder. Svensk sjöfartsnäring kan alltså, om de
rätta signalerna ges från samhället, bidra betydligt mer till ökade exportin-
komster.
Fru talman! Till betänkandet har vi socialdemokrater fogat fem reserva-
tioner.
Bl.a. pekar vi i reservation nr 1 på behovet av att återställa den samför-
ståndslösning som tidigare har funnits inom den internordiska färjetrafiken.
Den är nu på väg att upplösas för att statliga subventioner till den nordiska
färjetrafiken skall kunna undvikas.
Det norska Stortinget beslutade i december 1993 att införa ett statligt re-
deristöd på 340 miljoner norska kronor, liknande det svenska rederistödet.
Enligt uppgift skulle man från norsk sida ha för avsikt att låta det statliga
rederistödet omfatta inte bara fjärrtrafiken utan även norska färjor som går
i nordisk trafik. Om ett sådant stöd infördes skulle konkurrensen inom den
nordiska fäijetrafiken snedvridas.
Nu har jag hört att kommunikationsministern skrivit till den norske utri-
keshandelsministern och påpekat detta. Jag har inte sett brevet, men jag
hoppas att kommunikationsministern krävde ett snabbt och klart besked om
att även Norge verkar för att den nordiska färjetrafiken skall vara kostnads-
neutral, utan statliga subventioner, och att de regler som gällde fram till 1990
skall gälla också i fortsättningen.
I reservation nr 2 tar vi upp kustsjöfarten, som skulle kunna utvecklas be-
tydligt mer, till gagn för miljö och energibesparing. Vi har i vårt land 270 mil
kuststräcka, och då är inte de insjöar där man också kan bedriva fartygstrafik
inräknade.
Våra frakter består mestadels av tunga och skrymmande varor som malm,
Sjöfart
31
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
32
stål, trämassa och olja. Ett normalstort lastfartyg på 22 000 ton kan ersätta
630 lastbilar med släp. Ur energisynpunkt förbrukar samma fartyg 0,12 kWh
per tonkilometer. Ett godståg använder 0,29 kWh och en lastbil med släp
0,55 kWh per tonkilometer.
Vi skulle med ett effektivt kustpendelsystem kunna spara energi samtidigt
som vi skulle få bättre trafikmiljö i form av minskade utsläpp och ökad fram-
komlighet på våra vägar.
Vi anser att regeringen bör ta initiativ till ett sådant utvecklingsprojekt
som ökar kustsjöfarten, men i detta måste det också ingå effektivare och
bättre anpassade hamnanläggningar.
Sjöfarten borde också, mer än den hittills har gjort, ingå i den övriga infra-
struktursatsningen. Vi behöver, som vi skriver i vår motion, en nationell plan
som omfattar hela kommunikationssystemet.
Fru talman! 1993 var ett mörkt år inom sjöfarten. Då inträffade alltför
många stora och svåra sjöfartskatastrofer. Tankfartyg orsakade stora oljeka-
tastrofer, vilka medförde miljöskador som kanske aldrig kan repareras. Far-
tygskatastroferna tog också många människors liv. Därför måste sjösäkerhe-
ten och miljön alltid uppmärksammas och förbättras. Även bränsle och mo-
torer måste förbättras så att utsläppen minimeras. Fartygsskroven måste gö-
ras så säkra att tankfartyg förhindras att gå läck.
Detta är kostnadskrävande, men det går att stimulera de redare som satsar
på säkerhet och miljö och att bestraffa dem som är försumliga. Man kan ha
ett differentierat hamn- och farledsavgiftssystem med lägre avgifter för far-
tyg med minskade avgasutsläpp och säkrare skrov. Liknande system skulle
också kunna införas i försäkringssystemet.
I vår reservation nr 3 pekar vi på flera åtgärder som skulle kunna stimulera
redarna till att anskaffa säkrare och milj ovänligare fartyg.
Ett annat problem är bärgning av strandade och sjunkna fartyg. Man
borde, som vi påpekar i reservation nr 4, se över reglerna om ansvar för bärg-
ning men också olycksberedskapen.
Det uppstår inte sällan tvister om vem som skall bekosta räddningsinsatser
och omhändertagande av havererade fartyg vid haverier. Därför borde man
se över reglerna och utarbeta klarare ansvarsregler så att onödiga tidsför-
dröjningar kan undvikas.
Fru talman! Ibland är regeringen snabb. Det var den när det gällde att
avskaffa båtregistret. Men särskilt klokt var det nog inte.
I och med det obligatoriska båtregistrets avskaffande har man försvårat
för Polisen och Tullverket att få fast lagöverträdare. Det kan inte vara över-
ensstämmande med rättssäkerheten att lagöverträdare lättare kan komma
undan om de befinner sig i en båt. Då saknas möjligheter att identifiera lag-
överträdare.
Vi anser att båtregistret ger polis- och tullmyndigheter bättre förutsätt-
ningar att upprätthålla ordning och kontroll till sjöss - inte minst när det gäl-
ler att beivra fartöverträdare. Det underlättar också arbetet med att åter-
finna drivande och stulna båtar. Därför anser vi att båtregistret skall återin-
föras.
Slutligen, fru talman, vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reserva-
tioner som har fogats till betänkandet.
Anf. 42 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Det är roligt att sjöfarten har intresserat så många som sju
talare. Jag tror att det är första gången - i alla fall sedan jag kom med i ut-
skottet - som så många har varit intresserade av att tala om sjöfartspolitiken.
I dag har det mer eller mindre gjorts en tillbakablick på historiska beslut.
Det har talats om 1988 års trafikpolitiska beslut. Jag skall faktiskt citera ur
den motion som jag har väckt i samband med sjöfartspolitiken; den går fak-
tiskt tillbaka ända till 1980:
”Riksdagen fastställde år 1980 inom ramen för ett sjöfartspolitiskt pro-
gram vissa allmänna riktlinjer för sjöfartspolitiken. Programmet sägs bl.a.
ha som mål att skapa förutsättningar för att landets utrikeshandel skall
kunna bedrivas på ett effektivt sätt till lägsta kostnad för samhället. Det sägs
också skapa förutsättningar för att man skall kunna trygga landets transport-
försötjning i politiska och ekonomiska krissituationer.
Nu har det gått många år sedan programmet antogs av riksdagen. På prak-
tiskt taget alla områden där programmet uttryckt målsättningar kan man
konstatera en kraftig försämring av situationen för den svenska handelsflot-
tan.”
Fru talman! Om 1988 års trafikpolitiska beslut skriver man i utskottsbe-
tänkandet på s. 21 bl.a.:
”1988 års trafikpolitiska beslut innebar emellertid ett fastslående av princi-
pen att staten inte skall ingripa i företagens val av transportlösningar inom
ramen för en samhällsekonomiskt grundad prissättning av trafiken. Kunder-
nas krav måste inom den ramen få styras av de fördelar som olika transport-
alternativ kan erbjuda. Utskottet är inte berett att förorda en omprövning av
nämnda beslut och avstyrker därför samtliga nu aktuella motionsyrkanden.”
Detta är egentligen motsägelsefullt. Samhället har ett övergripande an-
svar för kommunikationssektorn. Det har bl.a. företrädare för de borgerliga
partierna uttryckt tidigare i dag. Men i det här fallet gäller det inte. Statens
satsningar på järnvägar och vägar är också ett led i att styra politiken framde-
les. Men i fråga om sjöfarten gäller det inte. Det är ett märkligt synsätt.
Håkan Strömberg nämnde att sjöfarten borde ingå i en helhetssyn över de
olika transportslagen. Då skall man också ge förutsättningar för dess verk-
samhet.
Jag kan berömma regeringen för att det nu äntligen har satsats 400 miljo-
ner kronor på sjöfarten. På så sätt har regeringen sett till att det finns förut-
sättningar för att driva sjöfarten under ett helt verksamhetsår. Då slipper
man den ryckighet som har varit. Näringen har inte vetat vilka spelregler
som har gällt.
Det skall bli intressant att höra talesmännen från trafikutskottet. Det finns
olika uppfattningar. Vissa ledamöter i trafikutskottet säger alltid att bidrag
är av ondo. Nu ger vi bidrag till sjöfarten. Om inte detta bidragssystem fanns
för sjöfarten skulle den svenska handelsflottan inte se ut som den gör i dag.
Jag tror att samtliga andra riksdagspartier är överens om att en samordning
av trafikslagen, där sjöfarten ingår, på sikt måste fortsätta i den riktningen
att det ger samordningsvinster.
Något som också är positivt, som det skrivs om i betänkandet på s. 18, är
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
34
att det tillsätts en parlamentariskt sammansatt utredning för att man skall
komma vidare med detta.
Det är något nytt att man från utskottets sida försöker se över vad som
gagnar sjöfartspolitiken och att man på lång sikt kanske också ser till att
närsjötrafiken kommer i ett annat läge. Som jag ser det har kust- och närsjö-
trafiken missgynnats till förmån för andra trafikslag. En samordning av de
tre trafikslagen - järnväg, väg och sjöfart - skulle kunna bidra till en positiv
utveckling för detta land.
I Europa kommer man med all sannolikhet att öka sjöfarten på den tunga
lastbilstrafikens bekostnad. Om vi inte är med på det tror jag att vi kommer
på efterkälken. Därför är det bra om man kan få till stånd en utredning.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till min meningsyttring avseende
mom. 19. Jag står dessutom bakom meningsyttringen när det gäller de övriga
tre momenten.
Anf. 43 TOM HEYMAN (m):
Fru talman! Det är glädjande att konstatera att utskottet praktiskt taget
är helt enigt i sin syn på sjöfartsfrågoma.
Man skräms nästan av enigheten. Den borgerliga regeringen får t.o.m. be-
röm av Karl-Erik Persson från Vänstern. Håkan Strömbergs anförande nyss
ändrade inte heller den grundläggande enigheten.
De socialdemokratiska reservationerna innebär ingen ändrad målsättning
för sjöfartspolitiken. Det är snarare mer när det gäller detaljfrågor om hur
arbetet skall bedrivas som man har reserverat sig.
Vi har i utskottet enats om behovet av en ny parlamentarisk utredning för
att se över den framtida sjöfartspolitiken. Vi tror att en sådan utredning är
nödvändig, inte minst i ett nordiskt perspektiv och i ett Europaperspektiv. I
dag finns det ingen gemensam europeisk sjöfartspolitik, men en sådan måste
komma till stånd. I dag konkurrerar nästan samtliga europeiska länder in-
bördes med olika former av skattefrihet för sjöfarten - en i längden ohållbar
utveckling. Jag har svårt att tro att ens Håkan Strömberg kan tycka att det
här är en bra lösning.
Den glidande regeltolkning som skett inom den nordiska fäijetrafiken är
en del av detta problem och måste självfallet behandlas av utredningen och
på kort sikt även av regeringen. Därför krävs det inte heller något speciellt
påpekande till regeringen om detta. Ärendet är redan under behandling.
Utskottet har också en gemensam grunduppfattning om behovet av kust-
sjöfartens utveckling, men ansvaret för denna utveckling måste ligga på nä-
ringen själv. Staten har små möjligheter att bedöma vad som är utvecklings-
bart, och staten skall därför ej heller ha ansvaret för utveckling av fartyg och
hamnanläggningar. Måhända har Håkan Strömberg och Karl-Erik Persson
en större tro på statlig reglering och kontroll än vad vi från regeringspartihåll
har i denna fråga. Aktuellt utredningsmaterial gällande kustsjöfarten finns
redan tillgängligt i det s.k. Ostkustpendelprojektet. Men det måste också
finnas ett intresse både från redare och lastägare för en sådan utveckling.
Staten kan inte förutsättas lösa sådana problem.
Även när det gäller säkerhets- och miljöfrågor finns i grunden en stor sam-
syn. Från majoritetens sida vill vi dock konstatera att det i dag bedrivs ett
omfattande och energiskt arbete av Sjöfartsverket. Det har för övrigt redovi-
sats mycket ingående till utskottet. Vi är därför helt övertygade om att några
ytterligare påpekanden från riksdagens sida inte är nödvändiga. Utveck-
lingen går även här åt rätt håll.
När det gäller reservation 4 är jag osäker på vad reservanterna egentligen
menar. Att höja beredskapen för omfattande tung bärgningsutrustning kos-
tar mycket pengar, oerhört mycket pengar, och ger samtidigt en väldigt be-
gränsad nytta. Förlisningar må vara aldrig så spektakulära i TV-reportage,
men sammantaget har andra former av miljöpåverkan genom vanliga och
ofta diffusa utsläpp långt större betydelse. En riktig prioritering av miljöar-
betet bör därför i första hand omfatta andra åtgärder än beredskapshållning
av tung bärgningsutrustning.
Beträffande farleden till Luleå har Ny demokrati förenat sig med Social-
demokraterna och i utskottet fått majoritet för en begäran om en tidsplan
för denna utbyggnad. Eftersom frågan är under beredning vore det fel att
nu göra ett påpekande från riksdagen. Detta framgår av reservation 5, som
jag alltså yrkar bifall till.
Vänsterpartiet har en något motsägelsefull meningsyttring. Å ena sidan
förespråkar man varmt en utökad kustsjöfart, å andra sidan vill man inte
inrätta Rödkobbsleden. Det är kanske den bästa säkerhetshöjande åtgärd vi
i dag kan göra i någon svensk farled. Man vill också flytta oljehamnen från
Stockholm till Nynäshamn och lösa transportfrågan med en ökande biltrafik
på landsvägarna över Södertörn. Resonemanget är både ologiskt och inkon-
sekvent och stämmer dåligt med de vackra orden om sjöfartens miljöförde-
lar som finns i flera motioner från Vänsterpartiet.
Vänstern återkommer också till sitt gamla lotsningskrav. Har man något
belägg för att detta ger någon högre säkerhet? Kan Karl-Erik Persson nämna
något enda haveri under senare år som kan hänföras till avsaknaden av lots?
Slutligen, fru talman, vill Socialdemokraterna, som vanligt, återinföra båt-
registret. Den frågan har tidigare ingående debatterats här. Jag kan bara kon-
statera att registret nu är placerat hos försäkringsbolagen där det kan göra
nytta. Båtägarna har ansvaret för registreringen. Kostnaden är nu mycket
lägre än när registret fördes i statlig regi. Genom att registret nu inte längre är
någon offentlig handling så slipper vi också funderingar hos kommunala poli-
tiker om att man skall införa en kommunal planering av fritidsbåtslivet base-
rad på registeruppgifter. Det behövs inte. När det gäller invändningarna ifrån
tull och sjöpolis är det bara att konstatera att registret, med den utformning
det tidigare hade, inte var juridiskt hållbart vid t.ex. åtal om fartmissbruk. Vi
slipper förhoppningsvis också vidare funderingar på båtskatt.
Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkandet med den ändring som ett bifall av reservation 5 innebär och av-
slag på övriga reservationer och meningsyttringen.
Anf. 44 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Fru talman! Tom Heyman ondgör sig över att han får beröm ifrån Vänster-
partiet. Jag tycker att han i stället skall glädja sig över detta. Vi berömde ju
inte utskottet för hela betänkandet. I det här fallet kanske ordspråket om
att även en blind höna någon gång finner ett korn passar. Det skulle vara
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
35
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
36
fantastiskt om det på sjöfartspolitikens område alltid skulle bli konfrontatio-
ner med företrädare för regeringspartierna. Försöker Tom Heyman slå in på
linjen att, på Kommunikationsdepartementets område, regeringspartierna
alltid skall vara på kollisionskurs med de övriga partierna? Det är bekym-
mersamt om det är så.
Vi har här diskuterat olika trafikslag. Vi har talat om att vi i stort sett är
överens. Men Tom Heyman ondgör sig över att vi berömmer vissa delar. Jag
tycker att det är mycket konstigt. Det skall bli intressant att se om Folkparti-
ets representant, som snart skall tala, tycker likadant.
När vi diskuterar sjöfartspolitik brukar moderaten Tom Heyman ha en
egen linje, medan företrädare för de övriga partierna i den borgerliga fyrpar-
tiregeringen har en annan syn. Det är väl mera bekymmersamt än att Tom
Heyman får beröm från mig för vissa delar i utskottets betänkande?
Tom Heyman ondgör sig också över att vi vill flytta en del av hanteringen
av farligt gods från Stockholms innerstad till andra städer. Han förutsätter
automatiskt att transporterna måste ske med lastbilstrafik. Detta är ytterli-
gare ett exempel på den inskränkthet som Tom Heyman har visat på andra
områden. Om det inte pasar honom så måste all trafik ske med lastbil. Det
står ingenting i motionen om att transporten skall ske med lastbil. Det är
också en tolkning som får stå för Tom Heyman.
Anf. 45 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Det är klart att man blir glad när man får beröm, men det
känns mycket ovant att få beröm från Vänsterpartiet.
Karl-Erik Persson tar upp frågan om Nynäshamn och säger att oljan inte
skall transporteras med lastbil. Men hur skall den då transporteras? Skall
man lagra oljan för all framtid i Nynäshamn? Mellan Nynäshamn och Stock-
holm går en länsväg av ganska dålig standard. Däremellan går också en en-
kelspårig järnväg som är hårt belastad med pendeltrafik. Det finns inte så
stora möjligheter, annat än med väsentliga investeringar, att flytta oljeham-
nen till Nynäshamn om man inte vill ha en ökad belastning på den vägen.
Anf. 46 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Fru talman! Nu är det samma visa igen. Enligt Tom Heyman finns det bara
ett alterntiv, och det är transport på väg. Vi har här talat om gigantiska nya
satsningar på bl.a. järnväg. Det är inget som säger att man inte kan göra så
fortsättningsvis. Jag har inte sagt att transporterna skall ske med lastbil. Jag
har inte heller sagt att transporterna behöver ske med järnväg.
Det vore bra om man kunde få en diskussion, kring vilka förutsättningar
det finns att flytta hanteringen av farligt gods från Stockholms innerstad. Det
är detta som det handlar om. Farligt gods lagras väl inte nu i Värtahamnen
och andra hamnar och får ligga kvar där för evigt, eller är det så? Jag förstår
att godset i dag transporteras med lastbil. Är det så mycket bättre än att göra
en satsning någon annanstans? Måste man dra in allting i våra större städer?
Det är också ett märkligt synsätt.
Så till vårt beröm. Jag har faktiskt suttit i denna riksdag i många år. Det
finns andra frågor där Moderaterna och Vänsterpartiet har haft samma upp-
fattning. Vi kanske har haft olika utgångspunkter men kommit till samma
slutsatser. Det finns ingen annan än Tom Heyman som blir så rådlös när
detta sker. Han kanske skulle fråga andra företrädare för sitt parti om de är
lika rådlösa varje gång.
Anf. 47 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag återkommer till diskussionen om Nynäshamn. Oljan flyt-
tas till Stockholms innerstad därför att en stor mängd olja förbrukas där. Ol-
jan behöver bara förflyttas från Värtan. Enligt Vänsterpartiets motioner kan
transporterna till Värtan företrädesvis gå med det miljövänligaste och säk-
raste transportalternativet, nämligen med båt.
Anf. 48 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Fru talman! Tom Heyman talade om att vi nu ställde upp på helheten i
sjöfartspolitiken. Det gör vi, eftersom man nu har övergett planerna på att
införa ett internationellt svenskt fartygsregister. Man har ändrat detta för att
göra svensk sjöfartsnäring någorlunda neutralt i förhållande till andra län-
der. Man har också valt ett rederistöd.
Det sägs att våra reservationer bara skulle gälla detaljer, men det är vik-
tiga detaljer i helheten. Reservationerna pekar på miljöfrågorna och på att
vi skall se sjöfartsnäringen som en helhet. Det är inte vi som har utarbetat
reglerna för och kontrollen av rederistödet. Det var regeringen som pekade
på att Sjöfartsverket skall bestämma antalet ombordanställda. Vi tycker att
redarna och de ombordanställda själva skulle få avgöra det. Det är inte hel-
ler vi som har pekat på strikta regler när det gäller effektivisering och ratio-
nalisering för att rederistödet skall utgå.
De borgerliga partierna har en reservation till utskottets betänkande om
Sandgrönnleden. Gång på gång har regeringen skjutit upp viktiga frågor som
gäller infrastruktursatsningar på grund av att man söker medfinansiärer. Det
är nu när vi har ledig arbetskraft och maskinerna står stilla som vi kan göra
bra upphandlingar. Det är då vi skall sätta i gång sådana här projekt så att
det är färdigt när konjunkturen återvänder.
Det frivilliga båtregistret som ni talar om kommer att bli upplöst. Det är
lätt att plocka bort en registreringsskylt från en stulen båt. Ingen kan an-
märka på att båten inte har registeringsskylt. Det är totalt meningslöst att
ha en typ av frivilligt register. För att kontrollen i våra skärgårdar skall bli
effektiv är det viktigt att vi har ett sådant register att man kan se vem som
är skyldig till försummelser i sjöfarten.
Anf. 49 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Jag skall bara ta upp frågan om båtregistret. Även tidigare
var det lika lätt att sätta ett felaktigt nummer på båten. I ett antal fall lycka-
des man stjäla båtar med registrets hjälp. Köpen fick laga kraft, eftersom det
gick att visa att båtarna var registrerade innan de stals. Registret var mycket
dåligt. Det har varken bidragit till högre säkerhet eller till någon bra försäk-
ringslösning.
Anf. 50 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Fru talman! Orsaken till att vi tar bort ett register kan inte vara att det
finns möjligheter att falskskylta. Ingen har kommit på idén att man skall ta
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
38
bort bilregistret därför att en och annan biltjuv byter ut registeringsskyltar
på bilar.
En sådan tanke är helt befängd. Regeringspartierna och Ny demokrati har
sagt att de vill avskaffa båtregistret. Men länsstyrelserna i samtliga kustlän
har uttalat sig för att båtregistret skall vara kvar. Polisen, tullmyndigheter
och Riksrevisionsverket - dvs. praktiskt taget alla myndigheter som berörs
av eller handlägger dessa frågor - har sagt att båtregistret borde vara kvar.
Anf. 51 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Håkan Strömberg kommer sanningen mycket nära när han
jämför båtregistret med bilregistret. Bilregistret är en väsentlig del i bilskat-
teuppbörden. Parallellen mellan ett båtregister och införandet av en båtskatt
framstår i den tydlighet som faktiskt återfinns i många tidigare socialdemo-
kratiska motioner.
Anf. 52 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! Jag är uppfostrad att inte tala så mycket i egen sak. Men
denna gång måste jag göra det. Det gäller frågan om en parlamentarisk sjö-
fartskommitté. På s. 17 i betänkandet står följande: ”1 motion T618 (nyd)
framhålls att en brett sammansatt parlamentarisk sjöfartskommitté - med
förträdare för näringen som experter - bör tillsättas med uppgift att föreslå
en långsiktigt hållbar sjöfartspolitik. Den nuvarande osäkerheten om den
framtida sjöfartspolitiken i EU understryker - säger motionärerna - behovet
av att från svensk sida forma en egen politik, men med ett europeiskt per-
spektiv, i syfte att kunna påverka den framtida sjöfartspolitiken inom EU
och den internationella utvecklingen. En sådan sjöfartspolitik skall själv-
klart gynna en svensk handelsflotta under svensk flagg.”
Vidare vill jag framhålla vad utskottet uttalar i denna fråga: ”Utskottet
anser att alla ansträngningar därvid bör göras i syfte att nå en bred enighet
över partigränserna i den för nationen centrala frågan om hur vårt behov av
sjöburen utrikeshandel bäst skall tillgodoses i ett långsiktigt perspektiv. En
parlamentariskt sammansatt utredning bör därför tillsättas för ändamålet.
Arbetet bör bedrivas med största möjliga skyndsamhet.”
Fru talman! Eftersom det inte är så ofta vi nydemokrater får beröm, måste
jag på detta sätt få det fört till protokollet att det faktiskt är vår motion som
ligger till grund för att hela kammaren skall fatta beslutet att tillsätta denna
parlamentariska kommitté. Jag är mycket glad för att det blir en lösning.
Som jag har förstått det hela kommer det aldrig att bli någon rätsida på sjö-
fartspolitiken om inte denna kommitté tillsätts. Jag tackar samtliga för detta.
Fru talman! Jag vill också ta upp frågan om en ny farled i Luleå. Utskottet
tillstyrker att arbetet påskyndas. Det finns naturligtvis en baktanke, vilket
är att förbättra förhållandena för sjöfarten i Norrland. Nu ser jag att Sten-
Ove Sundström blir glad. Men följande kanske inte gör honom så glad. Sjö-
farten är nämligen bra i norr, så det behöver inte byggas så mycket järnväg.
Allt skall ju vara i samklang med den samordnade infrastrukturplaneringen.
Det finns faktiskt en baktanke. Därför tillstyrker utskottet att man skall se
positivt på sjöfarten. T.o.m. Karl-Erik Persson anser att kammaren är ovan-
ligt positiv till sjöfart numera.
Fru talman! Vidare har vi frågan om båtregistret. Frågan går precis i den
riktning som var vår intention redan från böljan, dvs. att försäkringsbolagen
skall ta över registret. Det är verkligen underligt att ett försäkringsbolag kan
försäkra båtar till ett värde av 200 000-300 000 kr utan att begära att båtarna
skall märkas på ett sådant sätt att de kan identifieras om de blir stulna. Det
är försäkringsbolagens plikt att göra detta. Det behöver inte alls vara statens
plikt. Staten har bara ett enda mål i sikte, nämligen att beskatta båtarna.
Samtliga vet att vi nydemokrater är emot beskattning av det mesta.
Det är alltså bra att båtregistret inte finns. Vi kommer att arbeta hårt för
att det inte skall återinföras. Jag vet och förstår att myndigheter vill ha regist-
ret. Innan jag kom in i riksdagen var jag själv en myndighetsperson. Jag var
närmare bestämt hamnchef. Det var lätt att från bryggan se vilka som inte
hade betalt sina hamn- och båtavgifter. Det var jättelätt att inkassera avgif-
ter. Men någon frihet måste vi ha kvar i landet. Låt båtarna vara fria.
Anf. 53 HUGO BERGDAHL (fp):
Fru talman! Mitt inlägg i debatten om sjöfarten kommer att beröra avsnit-
tet om den svenska sjöfartens framtid. Jag tycker att det har sagts ytterst litet
i den frågan av de föregående talarna.
Konkurrenssituationen inom den internationella sjöfarten har under de
senaste åren inneburit att sjöfartsnäringens utveckling i vårt land mycket
nära sammankopplats med statliga stödåtgärder. Men det har samtidigt
framgått klart att statliga stödåtgärder inte utgör det enda villkoret för
svensk sjöfarts fortsatta överlevnad eller utveckling. För allt fler framstår det
som helt nödvändigt att sjöfartsnäringen också måste bidra med rationalise-
ringar och andra kostnadssänkande insatser för att kunna öka de svenskflag-
gade fartygens möjligheter att hävda sig i konkurrensen. Denna insikt har
också varit regeringens utgångspunkt när man under de senaste åren har ar-
betat med frågan om de sjöfartspolitiska åtgärderna.
Tyvärr är jag övertygad om att man i dag måste konstatera att den svenska
sjöfartspolitiken trots många lovvärda försök från regeringens sida kört fast.
Jag efterlyser de långsiktiga lösningarna. De lyser med sin frånvaro.
Sjöfartsnäringens främsta parter, Redareföreningen och Sjöfolksförbun-
det, har misslyckats med det som andra sektorer av det svenska näringslivet
klarat av på ett bra sätt, nämligen att lösa de problem som alltid uppstår när
en näringsgren måste rationaliseras och anpassas till nya förhållanden.
Nu brådskar det, inte minst mot bakgrund av att Sverige inom en kort tids-
period kommer att bli medlem i den europeiska unionen. Sverige måste
skyndsamt få en sjöfartspolitik som bidrar till att stärka landets anseende
som sjöfartsnation bland konkurrenterna inom näringen.
Sjöfartsnäringen i hela dess bredd, dvs. redarna och fackliga organisatio-
ner, men också vi politiker, måste visa att vi med gemensamma insatser och
ett gemensamt ansvartstagande kan prestera en hållfast lösning för svensk
sjöfartsnäring.
Fru talman! I det betänkande som vi nu behandlar har uskottet ställt sig
helt enigt bakom kravet att en parlamentariskt sammansatt utredning bör
tillsättas för att finna en hållbar lösning för svensk sjöfarts fortbestånd. Tra-
fikutskottet konstaterar att utredningsarbetet skall bedrivas med största
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
39
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
möjliga skyndsamhet. Jag vill gärna understryka denna skrivning från ut-
skottet. Det är min och mitt partis starka övertygelse att en sådan utredning
bör arbeta med den fasta målsättningen att nå en bred enighet över parti-
gränserna. Det hela gäller svensk sjöfarts framtid.
Anf. 54 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Jag blandar mig in i debatten av två skäl. Först och främst
har jag verkat hela mitt yrkesverksamma liv inom shipping- och offshore-
verksamhet, och jag har naturligtvis en hel del synpunkter. Dessutom har
jag väckt en motion - som jag för säkerhets skull har upprepat från förra året
med några smärre ändringar. Bakgrunden är att jag tycker att vi borde lyfta
blicken när vi talar om något så internationellt som sjöfart.
I debatten har frågor behandlats som inriktar sig nationellt på svensk sjö-
fart, visserligen med ett vidgat europeiskt perspektiv. Jag tycker att man
skall höja blicken. Sjöfart är internationellt. Det berör alla människor på
jorden på ett likvärdigt sätt.
Den motion jag har väckt gäller global sjöfartspolitik. Motionen utgår
från att man skall handla på sikt. Jag är medveten om att det verkligen är
fråga om på sikt. När något skall göras överstatligt, i detta fall inom FN:s
regi, kommer det att ta lång tid. Det kan ta 20-30 år innan något genomförs.
Men man måste börja någonstans och någon gång.
Jag skrev som en helt vanlig medborgare i början av 70-talet ett brev till
dåvarande generalsekreteraren U Thant och framförde synpunkter på hur
problemet kunde lösas. Jag fick ett otroligt fint brev från generalsekretera-
ren. Han höll med om att detta var något som man borde gå vidare med.
Han upplyste mig om något som jag inte visste då, nämligen att det enbart
är regeringar som kan ta upp frågor i FN. Han rekommenderade mig att ta
kontakt med den svenska regeringen - vilket jag senare gjorde. Det var den
dåvarande Fälldinregeringen. Jag fick ett brev från statsrådsberedningen där
det framgick att ärendet hade överlämnats till Utrikesdepartementet. Det
var det sista jag hörde i den frågan. Ärendet hamnade väl i någon ”file”.
Detta hände för nära 20 år sedan. Man hade alltså kunnat göra något.
Då kommer vi till utskottets behandling av dessa frågor. Av betänkandet
framgår följande: ”Utskottet angav därvid ett flertal rättsliga svårigheter
som talade mot ett sådant register.” Jag kan inte förstå vad det är för rättsliga
svårigheter för Sverige som nation att lägga fram ett förslag i denna riktning
i Förenta nationerna. Jag undrar om utskottet över huvud taget har läst mo-
tionen - i vanlig ordning förmodligen bara hemställan. Utskottet har absolut
inte förstått innebörden av motionen.
Om ett register inrättas i FN:s regi och drivs igenom långsiktigt, skulle vi
kunna göra oss fria från först och främst alla likkistor som flyter omkring på
världshaven. Vi skulle få enhetliga säkerhetsregler för hela världen. Vi
skulle få enhetliga bemanningsregler. Vi skulle få enhetliga ekonomiska vill-
kor. Det skulle endast vara respektive nations skicklighet i att bedriva affärs-
verksamhet som skulle vara avgörande.
Jag kan inte förstå att ett land som Sverige med en hög teknologisk stan-
dard och nivå på säkerheten, och som verkligen försöker sköta sina fartyg
40
på rätt sätt, inte skulle vara intresserad av att lyfta den övriga världens sjöfart
upp till ungefär samma nivå.
Det är konstigt att utskottet behandlar frågan på det sätt man gör. Det
här är visserligen en enskild motion, och jag är väl medveten om vad som
traditionellt händer med en sådan. Jag skulle ändå vilja höra utskottsleda-
möternas kommentarer till behandlingen av frågan och hur de ser på den
över huvud taget. Jag har nämligen svårt att inse att det inte ligger i natio-
nens intresse att göra den insatsen att lägga fram ett förslag för FN som på
sikt skulle kunna medverka till att förbättra säkerheten i sjöfarten världen
runt. Sverige skulle samtidigt kunna få ett ännu bättre läge och slippa kon-
kurrera med underbetalda besättningar och fartyg som har låg kapitalkost-
nad. Villkoren för sjöfarten allmänt sett skulle kunna bli likvärdiga.
En annan sak som inte har behandlats är stuverimonopolet. Jag ställde
tidigare en fråga om det till ansvarigt statsråd. Har utskottet för avsikt att
göra någonting avseende stuverimonopolet? Det är en enkel fråga i samman-
hanget.
Hugo Bergdahl efterlyste i sitt anförande långsiktiga lösningar. I min mo-
tion finns vad jag kallar för långsiktiga lösningar. Vad jag däremot inte riktigt
förstod i Hugo Bergdahls anförande var att Redareföreningen inte skulle ha
gjort särskilt mycket för svensk sjöfartsnäring, för att utforma den på rätt
sätt. Enligt min erfarenhet är det snarast så att regering och riksdag uppstäl-
ler sådana förutsättningar att Redareföreningen inte kan göra det som den,
kanske med en mera förnuftig affärspolitik, borde kunna göra.
Fru talman! Jag stannar där, och jag hoppas att jag får några kommentarer
från utskottets ledamöter.
Anf. 55 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Vi har självfallet i utskottet läst Bo G Jenevalls motion. Där-
emot har vi kanske inte helt förstått vilka problem han tror att man kan lösa
med någon form av FN-registrering av världshandelsflottan.
Det är litet förvånande att en sådan här tanke förs fram av just Bo G Jene-
vall, som representerar Ny demokrati. Vad han egentligen säger innebär en
tro på att en överstatlig myndighet skulle kunna gå in och reglera den inter-
nationella sjöfarten. Ny demokrati har inte i andra sammanhang, i varje fall
inte i sina partiprogram, visat sig ha någon förkärlek för vare sig överstatliga
eller statliga myndigheters regleringar.
Problemet med ett sådant här register är naturligtvis att FN aldrig kan göra
mer än att nå enighet inom den egna organisationen. Den enigheten når man
vanligtvis på en mycket låg nivå.
De flytande likkistor som Bo G Jenevall tror att man skulle kunna komma
åt med ett sådant här FN-register har i dag en flagga i aktern och en hemort
i något av de länder som är medlemmar i FN. De länderna kommer naturligt-
vis inte att vara mer entusiastiska för skärpta regler i fortsättningen än vad
de är i dag. Därför är ett FN-register ett slag i luften. Utvecklingen inom FN
och den verksamhet som FN bedriver visar med all önskvärd tydlighet att
problemen att nå enighet om detaljer är väldigt stora.
Den andra frågan som Bo G Jenevall tar upp rör stuverimonopolet. Det
är intressant, så till vida att det egentligen inte är någonting som riksdagen
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
41
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
kan ägna sig åt, eftersom det inte finns något lagstiftat stuverimonopol. Det
finns en överenskommelse mellan arbetsmarknadens parter om att det bara
skall vara ett stuveri i varje hamn. Denna överenskommelse har nu tagits
upp till debatt. Det fackliga motståndet mot en ändring av stuverimonopolet
har varit en av de stora bidragande orsakerna till de svårigheter som svensk
sjöfart har haft, och vi får hoppas att bl.a. den förändringsansats som Social-
demokraterna visar i dag innebär att den här frågan också kan avföras från
dagordningen relativt snart.
Anf. 56 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Fru talman! Tom Heymans replik bekräftar bara att han inte har läst min
motion. Den innebär nämligen i förlängningen att vi skall ha ett enda register
på lång sikt och att de fartyg som är anslutna till detta register också skall
bära en FN-flagga. Det skulle t.ex. kunna innebära rabatter på försäkrings-
premier och på hamnavgifter. Jag är helt övertygad om att detta så små-
ningom skulle få de effekter som jag har talat om.
Det finns ju register i de flesta länder i dag. Här är det alltså tal om att
samordna dem och få likartade föreskrifter för samtliga länder. Jag vill inte
kalla det för överstatligt, utan för en samordning.
Stuverimonopolet regleras genom en internationell överenskommelse,
som den svenska staten antagit. Det finns alltså saker som kan göras, vilket
jag har påpekat för det ansvariga statsrådet.
Anf. 57 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Bo G Jenevalls formuleringar om ett världsregister i FN:s regi
ger mig ett intryck av superstaten Utopia, där staten kan bestämma allt. Det
är en hopplös tanke. Jag tror att möjligheten att nå en världsvid enighet om
alla sådana här frågor är uteslutan.
Anf. 58 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Fru talman! Jag förstår att det inte är särskilt stor mening att debattera
den här frågan vidare med Tom Heyman. Men Redareföreningen står i allra
högsta grad bakom dessa tankar. Som jag nämnde, fann generalsekreteraren
i FN förslaget mycket intressant, och han ville gärna att det skulle bearbetas
vidare.
Anf. 59 HUGO BERGDAHL (fp) replik:
Fru talman! Bo G Jenevall har uppfattningen att vi i utskottet inte har tagit
del av innehållet i hans motion. Jag vill nog påstå motsatsen: de flesta av oss
har tagit del av motionen - jag har själv läst den.
Inte heller jag finner någon långsiktig lösning i Bo G Jenevalls motion.
Jag tycker att han skulle vara glad över att trafikutskottet inser att det finns
många problem att lösa när det gäller svensk sjöfartsnäring. Utskottet har
därför enhälligt - jag vill understryka det - föreslagit att det skall tillsättas
en parlamentarisk utredning, som fördjupar sig i de problemställningar som
måste lösas när det gäller den svenska sjöfartsnäringens framtid. Det är än-
dock ett fall framåt. Det är viktigt att en grupp av sjöfartsintresserade männi-
42
skor tar upp, diskuterar och försöker komma fram till goda förslag om fram-
tidens svenska sjöfart.
Jag nämnde att Redareföreningen tillsammans med de fackliga organisa-
tionerna inte har lyckats lösa sådana problem som man har löst på ett bra
sätt inom andra sektorer av det svenska näringslivet. Det är att beklaga, men
jag anklagar inte bara redarna för detta.
Jag hoppas att regeringen tillsätter en utredning enligt utskottets förslag
och att den tar sig an dessa problem, för att hjälpa redarna och de fackliga
organisationerna att hamna på rätt spår i denna fråga.
Anf. 60 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Fru talman! Jag tycker också att det är bra att utredningen har tillsatts,
vilket jag har förstått är något som även vi nydemokrater har medverkat till.
Jag vill bara skicka med utredarna att de skall lyfta blicken litet grand
bortom den nationella och kanske europeiska horisonten när det gäller nå-
got så viktigt som internationell sjöfart.
Jag håller med om att det naturligtvis är två parter, Redarföreningen och
facket, som måste komma överens och att detta borde lyckas bättre. Men
kanske är de litet bundna - åtminstone med den ena handen bakom ryggen -
av regler och bestämmelser, vilket gör att deras förutsättningar kanske blir
sämre än andra länders. Men jag tycker att det är bra att utredningen har
tillsatts och hoppas att man höjer blicken.
Anf. 61 HUGO BERGDAHL (fp) replik:
Fru talman! Jag skall inte förlänga denna debatt så mycket. Vi tycks slutli-
gen ha kommit fram till en gemensam linje i dessa frågor.
Jag vill starkt understryka det som Bo G Jenevall avslutade sitt inlägg
med, att de i utredningen bör lyfta blicken en bra bit bortom den svenska
gränsen. Vi ensamma här i Sverige har inte alltid de goda lösningarna, utan
jag tror att vi måste jämföra våra synpunkter med våra konkurrenters utan-
för Sveriges gränser.
Anf. 62 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Fru talman! Vi är samstämmiga i mycket, men jag hävdar fortfarande att
vi från svensk sida borde ta ett initiativ i denna fråga.
Anf. 63 CLAUS ZAAR (nyd):
Fru talman! När det gäller betänkandet kommer jag att uppehålla mig vid
en viss färjetrafik, nämligen den till Gotland.
Det är uppenbart att kraftfulla åtgärder måste vidtas för Gotlandstrafiken.
Som medborgare frapperas man av att den överenskommelse som träffats
med rederiet Nordström & Thulin nu kräver 175 miljoner kronor per år i
bidrag. I det sammanhanget bör noteras att trafikunderlaget kraftigt har
ökat och att rederiet dessutom har infört prishöjningar. Kostnaderna i sam-
hället i övrigt har hållits nere medan man här kan se kraftiga prishöjningar
och en kraftig volymökning.
Det är bra att Gotlandstrafiken nu utreds. Det vore oroande om det skulle
få fortsätta på detta vis. Behovet av subventioner på flera hundra tusen kro-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
43
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
44
nor per dag förefaller att innebära en ohållbar situation. Då måste man titta
på vad det finns för alternativ. Som det är nu tas pengarna in genom att last-
bilstransporterna åläggs ett Gotlandstillägg som innebär att åkerierna
tvingas ta ut ökade fraktkostnader utöver vad som egentligen skulle behö-
vas.
Vi har tidigare i en motion framfört idéer om förändringar av Gotlandstra-
fikens finansiering. Vi har föreslagit taxfreeförsäljning på Gotlandsfärjorna.
Den frågan tror jag kommer att bli mer aktuell än någonsin. Gotland är ju
en ö. Vi behöver bara jämföra den med Åland, där förhållandet är det rakt
motsatta. Där behöver inte trafiken subventioneras. Åland har i förhand-
lingarna med EU fått igenom ett avtal om taxfreeförsäljning på fäijetrafi-
ken. Därför är det inte så märkvärdigt som det ofta görs gällande att försöka
införa taxfreeförsäljning på fäijorna just till Gotland.
Jag tror att klassningen av nuvarande system för inrättandet av taxfreeför-
säljning måste ändras. Rutterna är såväl långa som korta. Tidigare har gällt
att fäijetrafiken skall gå mellan olika nationer. Men jag tycker inte att vi skall
behöva sälja Gotland för att införa taxfreeförsäljning på Gotlandsfärjorna.
Det måste finnas andra kreativa lösningar. Som jag sade blir det nu inte kon-
kurrens på lika villkor för lastbilstrafiken.
Fru talman! Skicklighet och kreativitet bör avgöra den framtida färjetrafi-
kens utveckling. Gotlands färjetrafik är en oerhört viktig del i turistindustrin
och dess framtida expansion. En av de delar i samhället där vi verkligen kan
skapa ny sysselsättning och ny framtid för många medborgare är just turistin-
dustrin, för den har varit eftersatt. Jag hoppas därför på en öppen diskussion
om en förändring av taxfreesystemet.
Anf. 64 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Claus Zaar har synpunkter på många angelägna problem när
det gäller Gotlandstrafiken, vilka jag kan dela. Det är därför bra att det nu
har tillsatts en utredning som skall se över trafikförsöijningen till Gotland.
I utredningen är för övrigt även Ny demokrati representerat.
För närvarande är vi bundna av gällande avtal. Under avtalsperioden finns
det inte så mycket att göra åt trafiken, utan utredningen får inriktas på perio-
den efter.
Claus Zaar tar upp frågan om taxfreeförsäljning, en fråga som många
gånger har tagits upp här i kammaren. I dag tror jag att vi kan avföra den
från dagordningen. Vi har sökt inträde i Europeiska unionen. Bland EU:s
lösningar för internationell fäijetrafik finns över huvud taget inte problemet
med taxfreeförsälj ningen med. Åland har fått till stånd en särlösning, base-
rad på dess internationella fördrag från tiden kring 1920. Men Sverige har
varken begärt någon särställning för Gotland eller fått någon sådan beviljad.
Frågan kan inte heller väckas i efterhand.
För att rensa debatten vill jag säga att färjetrafiken till Gotland inte skall
baseras på taxfreeförsäljning utan på andra lösningar.
Anf. 65 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Fru talman! Tom Heyman sade att man skall avföra frågor från debatten.
Jag tycker att det resultat som Finland har nått visar att man inte skall bara
säga att frågor är avgjorda. Kommer vi nu, vilket jag hoppas, med i EU efter
en omröstning, kan en påverkan inifrån ske. Vi kan inte fortsätta att i nuva-
rande omfattning översubventionera trafiken. I så fall måste man lägga pap-
peren på bordet, vilket inte har skett. Det är väldigt svårt att få närmare
uppgifter om dessa avtal.
Anf. 66 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Förra våren beslutade trafikutskottet att begära en utredning
om fäijetrafiken till Gotland efter ett motionsförslag från mig och andra.
Det är alldeles utmärkt, och jag tänker därför inte ge mig in i diskussionen
om stödet till fäijetrafiken till Gotland, även om det onekligen vore fres-
tande. Jag ser med tillförsikt på utredningen och dess förslag.
När utredningen tillsattes i höstas, insåg man ganska snart att det inte gick
att ställa flygtrafiken utanför. Det beror naturligtvis på de speciella förhål-
landena på Gotland. Det finns ingen väg att välja på. Jag vet inte för vilken
gång i ordningen jag upprepar detta från denna talarstol.
Utredningens ordförande, som är ordinarie ledamot i trafikutskottet, gick
ut i gotländska massmedierna och gav uttryck för denna uppfattning. Man
hade för avsikt att anlägga en helhetssyn på trafiken. Då måste både flyg-
och fäijeförbindelserna finnas med.
För att få litet dragning på detta väckte vi på Gotlandsbänken en motion
och begärde tilläggsdirektiv till utredningen. Nu svarar utskottet att man för-
utsätter att regeringen i samband med beredningen av utredningsförslaget
även beaktar flygtrafiken men att man inte är beredd att föreslå tilläggsdi-
rektiv.
Jag är väldigt förvånad över att utredningens ordförande inte i utskottet
har drivit samma linje som i gotländska massmedier. Jag vill därför passa på
och ställa den frågan, eftersom han är närvarande här i dag. Jag har nu fått
klart för mig att utredningen - möjligen med undantag för ordföranden -
själv har begärt tilläggsdirektiv med denna innebörd. Det är nödvändigt för
att få en allsidig belysning.
En annan Gotlandsmotion, som vi också har varit eniga om, handlar om
ansvaret för de strandade fartygen. Jag undrar om man verkligen har läst
motionen, när man uttrycker sig som t.ex. Tom Heyman gjorde. Vi talar inte
om behovet av någon tung bärgningsutrustning i första hand, utan vi talar
om ansvaret och om en utvidgning av antalet s.k. farliga ämnen. Det finns
ju ämnen som klassas så redan i dag.
Det är svårt att förstå varför privatiseringens vapendragare i de borgerliga
partierna utgår från att staten skall stå för kostnaderna om man fastställer
ett ansvar för vrak. Jag har svårt att förklara för mina väljare och jag har
själv svårt att inse varför det skall vara förbjudet att lämna ett bilvrak i sko-
gen men vara fullt tillåtet att lämna ett vrak i våra vatten så länge det inte
ligger i en farled eller på annat sätt stör normal verksamhet.
Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen nr 4. För övrigt
anser jag att fritidsbåtsregistret bör återinföras.
Anf. 67 TOM HEYMAN (m) replik:
Fru talman! Frågan om ansvar för olika händelser på den internationella
sjöfartens område är konventionsbunden. Därmed är en förändring inte nå-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Sjöfart
got som man enkelt kan bestämma om i riksdagen. Det tar vanligtvis en
ohygglig tid att genomföra förändringar. Dessutom är man i andra länder
kanske inte lika intresserad av att utvidga redaransvaret till att gälla även
bärgning av vrak. Det är ingen självklarhet att Sverige skulle kunna få en
sådan konventionsförändring genomförd. Man har lyckats på två områden,
dels när det gäller oljetransporter, där det har införts ett strikt ansvar, och
dels i fråga om atomansvarighetslagen. När det gäller övrig sjöfart har man
inte internationellt sett samma intresse av ett vidgat ansvarsbegrepp, så våra
möjligheter skall inte övervärderas.
Anf. 68 ULLA PETTERSSON (s) replik:
Fru talman! Tom Heyman sade att det tar en ohygglig tid om man skall
påverka de internationella konventionerna. Denna fråga aktualiserades för
minst tio år sedan, när fartyget Benguela gick på grund vid Gotlands väst-
kust. Sedan dess har vi kämpat här i riksdagen för att få till stånd en lagstift-
ning. Jag kan upplysa om att resterna av Benguela fortfarande ligger kvar.
Det finns lagstiftning på detta område. Det framgår av vår motion att det
t.ex. i Holland finns en lagstiftning i detta avsende, vilken utskottet enkelt
hade kunnat ta del av.
Anf. 69 LARS SVENSK (kds):
Fru talman! Jag fick av Ulla Pettersson en fråga som gällde flygets roll i
utredningen om Gotlandstrafiken. Jag är ordförande i denna utredning. Ulla
Pettersson har naturligtvis hämtat sina citat från tidningarna. Jag kan då tala
om min relation till pressen i dessa frågor.
Jag har uttryckligen förklarat att flyget inte ligger inom kommitténs ar-
bete. Det tror jag att vi är överens om. Sedan kom denna fråga upp med
prishöjningarna. Jag sade då till medierna att finner vi, när vi jobbar med
dessa frågor, att det finns samverkanslösningar när det gäller trafiken och
naturliga kopplingar mellan fäijetrafiken och flygtrafiken, skall vi naturligt-
vis ta upp dessa till behandling. Det kan finnas lösningar som är positiva för
flygtrafiken, t.ex. ökad konkurrens.
Jag vill även upplysa om att denna fråga har varit uppe till behandling i
kommittén. Det har nu formulerats och framställts en fråga till regeringen
om kommitténs möjligheter att inbegripa även flygtrafiken i detta arbete.
Jag har personligen uttryck oro för att vi skall få in hela flygtrafiken, efter-
som den i sig är mycket omfattande. Flyget styrsju av både nationella och
internationella regleringar och avregleringar. Skall vi ta med detta och be-
handla det på det sätt som krävs, kan det bli ett mycket omfattande arbete,
som kan ta tid i anspråk från det som kommittén ursprungligen är satt att
sköta, nämligen i första hand färjetrafiken. Men i dagsläget är frågan alltså
formulerad och framställd till regeringen.
Anf. 70 ULLA PETTERSSON (s):
Fru talman! Jag vill tacka Lars Svensk för att han kom hit och svarade på
mina och gotlänningarnas frågor. Att flygtrafiken i dag inte ligger inom ra-
men för utredningen känner vi väl till. Det är ju anledningen till att vi för
denna diskussion.
Finns det naturliga kopplingar, sade Lars Svensk, skall man även ta upp
flygtrafiken till behandling. Ja, dem kan vaije gotlänning ange för utred-
ningen. Det gläder mig mycket att kommittén alldeles på egen hand har tagit
detta initiativ. Det är tråkigt att inte också trafikutskottet kunde stödja den
framställningen. Det stämmer inte riktigt, när utskottet förklarar att det
skulle bli så besvärligt och krångligt att ta upp denna sak men samtidigt säger
att man utgår från att regeringen i samband med beredningen av utredning-
ens förslag även skall beakta flygtrafiken. Man begär alltså att regeringen
skall ta på sig det stora omfattande och besvärliga internationella arbetet
men vill inte överlåta det till kommittén, som i alla fall har detta såsom spe-
cialuppgift. Detta beklagar jag. Jag hoppas verkligen att regeringen i mot-
sats till vad som tidigare har sagts i frågedebatter är beredd att ställa sig
bakom denna uppfattning och ge utredningen sådana tilläggsdirektiv att den
också behandlar flyget.
Anf. 71 LARS SVENSK (kds):
Fru talman! Eftersom några står och pratar bakom ryggen på mig, hörde
jag inte riktigt Ulla Petterssons anförande. Men det var säkert bra, och jag
tackar för det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU15 Luftfart (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 72 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Fru talman! När vi i mars månad förra året debatterade luftfartsfrågor,
fastslog vi att 1990-talets luftfartsdebatt inte präglas av samma optimism och
framtidstro som hade rått under 1980-talet med sin då snabba tillväxt av flyg-
trafiken såväl inrikes som utrikes. Nedgången för inrikesflyget kan i huvud-
sak förklaras av lågkonjunkturen. Till detta kommer andra åtgärder som ett
resultat av politiska beslut. Avregleringen av flyget har resulterat i neddrag-
ningar av flygverksamheten på många platser. Återupptagandet av linjefar-
ten på Bromma är en annan åtgärd som har bidragit till försämringar i Arlan-
das fina navsystem.
Vi socialdemokrater har varit och är fortfarande starkt kritiska till det sätt
på vilket avregleringen av flyget har genomförts samt till linjefart på
Bromma flygplats.
Beträffande den framtida verksamheten på Bromma flygplats anser vi so-
cialdemokrater nu som tidigare att regeringen snarast bör deklarera att sta-
ten inte kommer att ta något ekonomiskt ansvar för ytterligare en regional
flygplats i Stockholmsområdet efter 1996. Frågan om en sådan flygplats för
Stockholmsregionen måste lösas av regionen på samma sätt som övriga re-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
47
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
48
gioner i landet tar ansvar för sina flygplatser. Vi anser inte att det är riksda-
gen som skall avgöra om Bromma skall användas såsom flygplats efter den
31 december 1996, utan det bör avgöras av Stockholms kommun. Vi är där-
emot fullt övertygade om att staten via Luftfartsverket inte skall ha något
som helst ansvar för driften av Bromma flygplats efter den 31 december
1996.
I motion T224 har vi socialdemokrater framhållit att Luftfartsverket i sin
slutrapport Flyget inom Norrland 1993 har föreslagit att åtgärder för flygtra-
fikförsörjningen till Norrlands universitetssjukhus i Umeå fullföljs genom
att staten upphandlar flygtrafik på sträckorna Östersund-Umeå, Kiruna-
Luleå-Umeå, Gällivare-Umeå och Sundsvall- Umeå. Regeringen anser att
staten skall upphandla trafik endast på linjen Östersund-Umeå. Detta anser
vi vara felaktigt. Kostnaderna för denna upphandling under nästa budgetår
beräknas till 9,3 miljoner kronor.
Vi delar Luftfartsverkets uppfattning att en samordnad upphandling bör
ske av flygtrafiken i Norrland på de linjer som verket har angivit. Därigenom
kan de statliga medlen ges en betydligt effektivare användning och den för
Norrland livsviktiga flygtrafikförsöijningen tryggas.
När vi i trafikutskottet vecka 9 besökte Umeå och Västerbotten fick vi yt-
terligare belägg för hur viktigt det är att upphandlingen av flygtrafiken ut-
ökas så att den även omfattar de tidigare nämnda Norrlandslinjerna. Rege-
ringens ofullständiga proposition om Norrlandstrafiken är beklaglig. Men nu
har riksdagen möjlighet att komma till rätta med detta misstag genom att
stödja reservation nr 1 i trafikutskottets betänkande nr 15.
Jag förutsätter att alla ni ledamöter som representerar Norrland, obe-
roende av partitillhörighet, stödjer vår reservation. I annat fall är det illa
ställt med omtanken om ert Norrland.
I vår reservation nr 2 tar vi upp ytterligare två frågor som gäller Norrlands-
flyget. Det gäller då först den utbyggnad av rullbanan på Kiruna flygplats
som vi anser är nödvändig för att de stora flygplanen som används vid ozon-
forskningen skall kunna starta på ett tillfredsställande sätt. Investeringar i
rullbanan bör därför snarast komma till stånd.
Vidare tar vi upp en för Luleå flygplats - Kallax, som är en av de mest
trafikerade flygplatserna i landet - viktig fråga, nämligen frågan om byggan-
det av den nya hangarbyggnad som är nödvändig för att trafiken skall kunna
upprätthållas på ett tillfredsställande sätt.
Till sist gäller det reservation nr 4 och ett motionskrav från de socialdemo-
kratiska ledamöterna i Skåne. De föreslår att de skånska flygplatsernas
framtid bör utredas mot bakgrund av avregleringen och den eventuella järn-
vägsförbindelsen mellan Malmö och Köpenhamns flygplatser. I likhet med
motionärerna anser vi socialdemokrater i trafikutskottet att detta är en
mycket angelägen fråga.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till samtliga socialdemokratiska re-
servationer som är fogade till betänkandet.
Anf. 73 KARL-ERIK PERSSON (v):
Fru talman! Om det hade funnits en samordning mellan olika trafikslag
skulle det eventuellt ha kunnat innebära att satsningar på små flygplatser
inte hade kommit till stånd i den utsträckning som i dag sker. Jag tänker då
på små flygplatser i anslutning till stora flygplatser.
Däremot anser jag att satsningarna på små flygplatser, framför allt i Norr-
lands inland där det inte finns några andra kommunikationsmedel, måste få
fortsätta. Jag tror att staten på sikt inte kan undandra sig sitt ansvar för att
det finns bra kommunikationsmöjligheter, framför allt i Norrlands inland
där andra kommunikationsmedel inte är möjliga. Och om sådana är möjliga
är många av tidsskäl beroende av att snabbt kunna ta sig till Norrlands in-
land, och även därifrån. Således måste staten ta ett ökat ansvar i den delen.
När det gäller utbyggnaden av trafiken med snabbtåg tror jag att små flyg-
platser i anslutning till stora flygplatser på sikt kommer att betyda att det av
ekonomiska skäl inte är möjligt att fortsätta att driva dem på det sätt som
sker i dag.
Till detta betänkande har vi i Vänsterpartiet fogat två motioner. I den ena
motionen säger vi att flyget skall ta sin del av kostnaderna för vad buller och
luftföroreningar förorsakar.
På s. 22 i utskottsbetänkandet uttalar sig utskottet som svar på vår motion
på ett sådant sätt att jag måste fråga utskottets representant om han verkli-
gen står bakom skrivningen i betänkandet:
”Utskottet vill erinra om att den övervägande delen av trafikflygplan och
motorerna till sådana tillverkas utomlands.” Ja, det är helt riktigt. Men frå-
gan är om vi inte tillverkar motorer till de bilar som i dag trafikerar svenska
vägar och som vi ställer höga miljökrav på. Måste vi inte ställa miljökrav
också på importen? Om vi inte gör det blir konsekvensen att vi bara kan
ställa miljökrav på fordon som tillverkas här i Sverige. Jag förstår alltså inte
vad utskottet menar med sin skrivning om att vi inte kan ställa krav på det
som kommer utifrån.
Längre ner i texten står det att vi skall arbeta internationellt när det gäller
att komma till rätta med sådana här problem, och det är helt riktigt. Det gör
vi ju när det gäller andra fordonstyper och motorer. Jag kan alltså inte förstå
att det skall behöva finnas en skillnad här, dvs. att vi skall ställa högre miljö-
krav på importen.
I den andra motionen tar vi upp frågan om Bromma flygplats. Jag instäm-
mer i vad Sven-Gösta Signell har sagt. Vidare överlämnar jag med varm
hand de handlingar som jag här har med mig till Oskar Lindkvist. Såvitt jag
förstår kommer Oskar Lindkvist i sitt anförande att tala om Bromma flyg-
plats.
Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till mom. 14 i utskottets hemställan
i betänkandet.
Anf. 74 JAN SANDBERG (m):
Fru talman! 1 detta betänkande behandlas en viktig del av det svenska
transportsystemet. Att detta livligt diskuteras trodde jag mig ha märkt i riks-
dagskaféet så sent som för några minuter sedan. Där satt nämligen några
representanter från ett centralt partikansli och - som jag trodde - diskute-
rade luftfarten. Men det visade sig senare att de talade om getnäringen, inte
om jetnäringen. Bortsett från den episoden är fungerande flygtransporter
viktiga, inte minst för Sveriges glest befolkade delar.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
I det här betänkandet om luftfarten tillstyrker utskottet att riksdagen god-
känner propositionens förslag om riktlinjer för just inrikes flygtrafik.
Därmed vill jag också inledningsvis yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkandet samt avslag på alla de reserverationer som har avgivits av So-
cialdemokraterna. Dessutom yrkar jag avslag beträffande Vänsterpartiets
meningsyttring.
Utskottet tillstyrker propositionsförslagen om bl.a. Luftfartsverkets verk-
samhet under perioden 1994-1996 när det gäller inriktning, syften och mål-
sättningar för verksamheten.
Från den borgerliga sidan har vi i många år emellertid hävdat att en avre-
glering måste komma till stånd för att vi skall få en konkurrensutsatt och
därmed bättre fungerande flygtrafik i vårt land.
Avregleringen, vilken nu är genomförd, har medfört att det uppstått en
ökad konkurrens. Nya aktörer har tillkommit. Sammantaget har avregle-
ringen inneburit många positiva effekter, bl.a. genom att vi har fått ett större
utbud och, i normalfallet, lägre priser.
Fru talman! I en del motioner - och det gäller då framför allt från Social-
demokraterna - märks en oro över hur de mindre flyglinjerna och flygplat-
serna skall klara sig i ett friare konkurrensförhållande. Men det är väl alltid
så att det, när något nytt införs, blir vissa förändringar. Detta är naturligt,
och en viktig beståndsdel i just arbetet med att utveckla och förbättra.
En ökad avreglering stimulerar ju flygbolagen till nya initiativ. Nya tankar
och idéer, som tidigare effektivt har hindrats, växer fram.
Det är också känt att just de mindre företagen, som numera är aktivare,
alltid har lättare att ställa om sig och att de kan agera smidigare än stora
företag när det gäller att nå framgång på marknaden och att erbjuda det som
invånarna i Sverige efterfrågar. Detta kommer troligen att ge just de små
företagen, och därmed också de mindre flygplatserna, stora chanser att ut-
vecklas.
Beträffande frågan om trafiken på regionalpolitiskt viktiga, men ekono-
miskt svaga, linjer vill utskottet för sin del framhålla vikten av att trafiken
på dessa linjer kan upprätthållas också i en avreglerad trafiksituation.
Men om det visar sig att detta inte inträffar - vilket jag i och för sig inte
tror - har staten ett ansvar att, som utskottet uttalar, stödja regionalpolitiskt
viktig trafik. Det är bl.a. därför som vi, som framgår av betänkandet, för-
dubblar driftbidraget till kommunala flygplatser i skogslänen och på samma
gång tillåter ett mer flexibelt stöd.
De fem kommunala flygplatserna i det tidigare s.k. primärnätet skall
också övergångsvis få ett utjämningsbidrag som i princip jämställer dem med
motsvarande statliga flygplatser.
Det finns ett behov av att överväga frågan om att klarare definiera statens
ansvar för flygplatsnätet med anledning av att trafiken har avreglerats. En
sådan ny definition kräver dock att man skall kunna avläsa mer långsiktiga
effekter i flygtrafiken. Därför bör man avvakta ytterligare något innan man
sjösätter nya, genomgripande och bestående eventuella stödsystem.
Fru talman! I utskottet har vi under de senaste åren varit överens om att
Arlanda behöver byggas ut med en tredje bana för att kunna möta resenärer-
50
nas behov och möjlighet att använda Arlanda flygplats på ett riktigt sätt. Så
kommer också att ske enligt Luftfartsverkets planering 1999.
Vi har också till största delen varit överens om att Stockholm behöver två
flygplatser. Det har också sagts från flera håll att det är ett riksintresse att
det finns två flygplatser i denna region. Eftersom inget annat alternativ ännu
har kunnat tas fram från Stockholmsregionen har Bromma återigen blivit
den andra flygplatsen i regionen.
Nu finns det en majoritet i Stockholms kommunfullmäktige för att bevara
Bromma flyplats. Därför ställer sig utskottet bakom förslaget att Bromma
flygplats skall bevaras ytterligare ett antal år. Vi kan konstatera att en funge-
rande flygtrafik i Stockholmsregionen inte bara gynnar just huvudstadsre-
gionen utan hela vårt avlånga land.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Sedan tänkte jag något kommentera det som andra talare har fört fram.
Karl-Erik Persson talar om miljön på flygområdet. Jag kan hålla med om att
skrivningen i betänkandet är något kortfattad. Läser man propositionen får
man en bättre genomlysning av problemen. Det händer faktiskt mycket re-
dan. Som exempel kan jag nämna differentierade landningsavgifter på olika
flygplan beroende på buller- och miljöeffekter. Om vi skall kunna lösa pro-
blemen med luftföroreningar internationellt - luftföroreningar är ofta inter-
nationella - är det just internationellt arbete som måste till. Därför är jag
något förvånad när Karl-Erik Persson talar om vikten av internationellt sam-
arbete och samtidigt representerar ett parti som säger nej till ett medlemskap
i den europeiska unionen. Där har vi verkligen möjlighet att påverka inte
bara Sveriges luftmiljö utan Europas och indirekt miljön i hela världen.
Ordföranden i utskottet hade synpunkter på Bromma flygplats. Jag har
antytt tidigare att en förutsättning för att ha en fungerande konkurrens, för
att vi därigenom skall få en bra flygtrafik i alla delar av Sverige, är att vi har
tillgång till två flygplatser i Stockholmsregionen. Det är en anledning till att
Bromma bör finnas kvar. Den andra är att regionen själv, majoriteten i sta-
dens fullmäktige, också är av den uppfattningen. Då skall vi inte från riksda-
gens sida förhindra stockholmarna från att utveckla det de tycker är viktigt.
Det antyddes också att vi inte tar vårt ansvar för flygplatserna i de delar
av landet där det inte finns så många passagerare. Men vi har ju fördubblat
stödet till de kommunala flygplatserna i skogslänen. Vi bibehåller tills vidare
stödet till kommunala flygplatser i det tidigare primärnätet. Är det, Sven-
Gösta Signell, att försämra för glesbygden? Det är snarare tvärtom!
Det fördes diskussioner om att införa en ny form av stödsystem eller upp-
handlingssystem för flygtrafiken för att se till att det regionalpolitiskt viktiga
flyget finns kvar. Man säger att det skall göras nu, det är väldigt bråttom.
Men det var inte så länge sedan som representanter för Socialdemokraterna
i ett annat betänkande gällande trafikpolitiken i stort tyckte att vi minsann
skulle utvärdera det tidigare stora övergripande trafikpolitiska beslutet för
att därefter bestämma oss för hur vi skall gå vidare. Nu säger man helt
tvärtom. Nu är det vi från regeringpartiernas sida som säger att vi skall utvär-
dera och se på effekterna för att sedan gå vidare. Vad är det för fel att kräva
det på det här området när Socialdemokraterna krävde precis samma sak på
ett annat område?
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
51
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
52
Anf. 75 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Fru talman! Jag håller med Jan Sandberg om att det görs en del miljösats-
ningar när det gäller flyget. Men nog är det en olycklig formulering när det
skrivs att man inte kan påverka därför att motorerna görs utomlands. Jag
tycker att det är en olycklig formulering av utskottet. Den som läser det får
det intrycket att vi i och med att motorerna görs utomlands inte kan göra
någonting. Visst kan vi.
Jan Sandberg har rätt i att jag tillhör dem som är emot ett EU-medlem-
skap. Blanda inte in det i den här debatten, det är litet malplacerat när vi
talar om internationell flygtrafik. Enligt mitt medvetande sträcker det litet
längre än till Europa.
Visst tillverkas största delen av passagerarflygplanen i dag i USA, om jag
inte är alldeles felunderrättad. Det var ett litet feltramp av Jan Sandberg att
hoppa på mig och göra det här till en EU-debatt. Jag tar gärna den debatten
med Jan Sandberg, men låt oss försöka få den debatten när det är läge för
det, inte nu. Om Jan Sandberg ville skära pipor i vassen när det gäller mig
och EU skar han på fel ställe.
Anf. 76 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Jag vill än en gång påpeka att jag kan instämma i att skriv-
ningen i utskottsbetänkandet på miljöområdet är kortfattad. Den kunde ha
varit mer genomgripande. Men jag vill hänvisa till vad som skrivs i proposi-
tionen på det här området. Där skrivs det ganska mycket.
Även om ett stort antal av de motorer som används i flygplanen tillverkas
i USA, är det inget argument för att vi inte skall arbeta internationellt och
för att vi inte skall arbeta inom EU:s ram för att påverka. De facto är det
så att internationella överenskommelser träffas och diskussioner förs mellan
EU, USA och andra aktörer på marknaden. Därför är det viktigt att vi kan
påverka en av de parter som har ett mycket stort inflytande på det här områ-
det, dvs. EU. Det var därför som jag gjorde den mycket naturliga kopp-
lingen till ett svenskt EU-medlemskap.
Anf. 77 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik:
Fru talman! Jan Sandberg säger att många nya aktörer nu tack vare avreg-
leringen har dykt upp inom flygsektorn. Det är alldeles riktigt. Men väldigt
många aktörer har också gått i konkurs på grund av avregleringen, som vi
har kritiserat.
Det framhålls gärna att det har blivit prissänkningar. Visst har det blivit
prissänkningar på vissa stora linjer, men på de små linjerna har det faktiskt
blivit prishöjningar. Gotland nämndes tidigare. Gotlandslinjen är ett typ-
exempel på ett område där det har blivit prishöjningar.
Jan Sandberg säger vidare att jag skulle ha tagit upp glesbygdsfrågor. Jag
nämnde aldrig dem i mitt anförande. Jag nämnde aldrig höjningen av ansla-
get till skogslänen. Det var inte därför att vi har ställt upp på det. Men man
vill gärna säga att man har fördubblat anslaget till skogslänen. Det låter väl-
digt fint. Men vi skall ha klart för oss att det är ganska blygsamma medel vi
talarom. Anslaget har tidigare legat på 15 miljoner. Nu är det på 30 miljoner.
Vi har ställt upp på höjningen, den är i och för sig bra men inte så väldigt
bra. Då är det bättre att tala om en fördubbling än att tala om miljoner när
det handlar om så små medel.
Som Jan Sandberg sade har vi varit eniga om utbyggnaden av Arlanda
flygplats. Jag tog också upp det i mitt anförande. Bl.a. har ni medverkat till
försvagningar, även om de är marginella. Navsystemet har blivit sämre på
Arlanda därför att Linjeflyg nu har flyttats över till Bromma. Vi är emot
linjefart på Bromma.
Det är viktigt att det finns två flygplatser i Stockholmsregionen, säger Jan
Sandberg och menar att stockholmarna själva skall få bestämma det. Jag
skall inte fördjupa mig så mycket mer i Brommadebatten. Jag vet att Oskar
Lindkvist kommer att ta upp den senare. Låt mig bara få säga vad vi har sagt
i utskottet: Låt stockholmarna få bestämma om flygplatsen. Men det kan
inte vara statens uppgift att betala en flygplats i den här regionen, landets
största region. Den skall inte kunna hålla en egen flygplats, utan där måste
det övriga Sverige vara med och betala.
Detta har vi sagt. Låt stockholmarna bestämma det, men dra ifrån staten.
Anf. 78 JAN SANDBERG (m) replik:
Fru talman! Om Arlanda och Bromma flygplatser lär vi få en debatt litet
senare. Att navsystemet skulle vara det allena saliggörande när det gäller att
se till att alla delar av Sverige har en god flygtrafik är inte sant. För man ett
sådant resonemang överlag innebär det att exempelvis riksdagen eller trafik-
utskottet i större utsträckning skall bestämma vilka transporter som männi-
skorna skall ha möjlighet att efterfråga vad gäller luftfart.
Det finns de facto människor som inte anser att Stockholm är ett centrum
i Sverige och att alla resor måste gå till eller via Stockholm. Det finns linjer
från olika delar av vårt land som förlorar på att gå omvägen via Arlanda. I
och med avregleringen har vi öppnat för mer flygfart på dessa linjer från
punkt A till punkt B utan att tvingas gå via punkt C. Om man är en central-
planerare tycker man säkert att vi skall hålla fast vid navsystemet till 100 %.
Men en sådan uppfattning rimmar inte till 100 % med uppfattningen att även
flygpassagerama skall ha möjlighet att välja annan väg än just via Stock-
holm.
Jag vill hålla med Sven-Gösta Signell vad gäller de eventuella problemen
för de mindre flygplatserna i Sverige och de linjer som inte är så livligt frek-
venterade. Jag tycker att det är viktigt att vi följer utvecklingen på det här
området. Jag tycker att det är viktigt att vi har ett ansvar för att se till att så
stora delar av Sverige som möjligt skall ha möjlighet också till flygtrafik.
Vad vi inte är överens om är om vi nu skall införa nya system för att för-
söka uppbåda någonting när vi inte riktigt vet i dag vad vi vill uppnå. Där
säger regeringen att vi måste avvakta utvecklingen ytterligare ett tag. Under
tiden plussar vi på de stöd som finns och t.o.m. dubblerar ett av de viktiga
stöden för att se till att i varje fall underlätta för olika regioner i Sverige när
det gäller lufttrafik. Då intar man från regeringspartiernas sida samma
ståndpunkt som socialdemokraterna intog i denna kammare för bara någon
timme sedan, dvs. att vi måste utvärdera innan vi tar nästa steg, så att vi
hittar ett bra system som gör att de delar av Sverige som behöver flygtrafik
men som är litet glesare bebyggda också skall få det. Vad är det för fel att
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
53
|
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
inta den ståndpunkten från regeringspartiernas sida i det här ärendet när ni |
ken i stort?
|
Luftfart |
Anf. 79 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s) replik: Fru talman! Det senaste Jan Sandberg sade var mycket intressant. Jan Behovet av flygtrafik till t.ex. universitetssjukhuset i Umeå skall inte be- Sedan säger Jan Sandberg att det är bra att Bromma flygplats finns. Vi Anf. 80 JAN SANDBERG (m) replik: Fru talman! Men, Sven-Gösta Signell, dagens flygtrafik till och från Jag tror att vi alla egentligen är överens om principen att man bör ha två Anf. 81 OSKAR LINDKVIST (s): Fru talman! Frågan om Bromma flygplats har ju sitt eget evighetsproblem. Jag vil) bara erinra om att det finns ett avtal mellan Stockholm och svenska |
|
54 |
staten, ingånget 1947, som löper ut den 31 december 1996. Detta avtal inne- |
bar att Brommaområdet skulle upplåtas för flygverksamhet under denna
tidsperiod mot att staten avstod från att uppföra bebyggelse på Djurgården
i Stockholm.
Avtalet har alltså hållits i 45 år. Det har förts många debatter, tagits många
initiativ och varit många aktiviteter under dennat tid. Ytterligheterna har
naturligtvis också varit mycket stora i debatterna, alltifrån de som vill ha
mera flyg på Bromma till dem som vill att flygtrafiken skall avvecklas i enlig-
het med det ingångna avtalet mellan Stockholm och svenska staten. Framför
allt har flygtrafiken satts i fråga.
När det 1976 blev en borgerlig regering skulle frågan utredas, inte om
Bromma skulle vara kvar utan hur man skulle bevara Bromma flygplats för
flygtrafiken.
Det blev Ingvar Gullnäs som skulle klara den uppgiften. Jag hade äran
att sitta med i en referensgrupp kring enmansutredaren tillsammans med en
annan socialdemokrat, Olle Östrand. När resultatet var färdigt gjorde vi en
egen skrivning som dess värre inte redovisades i utredningen men som natur-
ligtvis mycket klart avviker från det förslag som Ingvar Gullnäs lade fram.
Det förslaget innebar att man skulle utveckla och bygga ut flygverksamheten
på Bromma. Man skulle lösa in en del fastigheter i området och bredda kom-
munikationerna till och från flygplatsen.
Utredningen följdes av en proposition från regeringen. Dess bättre punk-
terades denna utredning av riksdagen. Orsaken till att den punkterades var
ingen annan än att miljöfrågorna under hand har tagit över. Det fanns kan-
ske inte så många miljöfrågor 45 år tillbaka, men nu finns det många sådana.
Jag vill gärna säga att den socialdemokratiska regeringen hade ett öppet
sinne för att i första hand slå vakt om miljöfrågorna när det gällde Bromma.
Vi har fört många debatter och kanske inte alltid varit överens, men vi har
varit överens om de stora dragen, nämligen att det inte är lämpligt att ha en
flygplats mitt inne i ett mycket tätbebyggt område.
Det är förs alltjämt diskussioner om vilken betydelse miljön - buller, avga-
ser, störningar, olycksfallsrisker inom området - skall tillmätas. Hitintills har
all den expertis som har varit inkopplad på miljöfrågorna varit totalt sam-
stämmig: det är inte lämpligt med flygverksamhet på Bromma. Det är inget
bra läge för en flygplats.
Helt nyligen, sommaren 1993, har Naturvårdsverket skrivit till Konces-
sionsnämnden för miljöskydd och bett att det skall utredas vilka miljökrav
som i framtiden skall ställas för att flygverksamhet skall få bedrivas. Och då
skall vi komma ihåg att de nuvarande reglerna är mer än tio år gamla, och
det har skett en hel del under den tiden.
Fru talman! Den 17 december 1980 beslutade riksdagen att jettrafiken på
Bromma snarast möjligt skulle flyttas till Arlanda. Det hette också att
Bromma flygplats tills vidare skulle bibehållas som flygplats med inriktning
på allmänflyget och behovet av en reservflygplats. Sedan dess har tidpunk-
ten flyttats fram till 1983, då jettrafiken flyttades från Bromma till Arlanda.
Därmed var riksdagsbeslutet fullföljt. Då var det 13 år kvar till dess att avta-
let mellan Stockholm och svenska staten upphörde.
Så här enkelt blev det emellertid inte - därtill är frågan alltför komplice-
rad. Den berör också många intressen från olika grupper i det svenska sam-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
55
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
56
hället. En del hade svårt att smälta att riksdagen kunde fatta detta beslut.
Det finns många märkligheter som den som är intresserad kan ta del av. Det
finns hyllmeter med tryck om allt som har förekommit i samband med dis-
kussionerna kring Bromma flygplats. Jag vill dock nämna en märklighet.
Det fanns en utredning som hette Inrikesflygutredningen. Den avgav sitt
betänkande 1981. När denna utredning skulle göra en bedömning av riksda-
gens beslut om att utlokalisera jettrafiken till Arlanda kom man fram till att
”en rimlig tolkning av riksdagsbeslutet var att annan jettrafik på Bromma
kunde vara kvar så länge uppställda buller- och miljökrav tillgodosågs”.
Konsekvensen skulle alltså bli att Focker F 28 flyttades till Arlanda medan
annan jettrafik kunde vara kvar på Bromma under vissa förutsättningar.
Svaret på allt detta finns i trafikutskottets betänkande 1980/81:28, där det
slås fast att utflyttning av jettrafiken från Bromma till Arlanda står fast, även
om trafikutskottet flyttade fram tidpunkten för utflyttningen till 1983, som
så småningom också blev regeringens beslut.
År 1991 fick vi en regering som skall avreglera flyget. Denna regering har
nu öppnat Bromma flygplats för jettrafik. Vi fick Malmö aviation i både en
och två upplagor, varav den senaste finns där alltjämt.
Vi kan i dagens morgontidningar läsa att man skall bredda utbudet trots att
verksamheten på Bromma, som det samtidigt meddelas, går med rätt or-
dentliga förluster.
Regeringen tillåter alltså jettrafik på Bromma oaktat att 1980 års beslut
klart innebar att jettrafiken skulle flyttas till Arlanda. Jag har bett konstitu-
tionsutskottet att granska regeringens handläggning, och jag utgår från att
utskottet har möjlighet att lägga fram sina synpunkter innan denna mandat-
period i riksdagen är till ända.
Jag vill alltså påstå att regeringen bryter mot avtalet. Det är kanske t.o.m.
så att regeringen inte har brytt sig om vilket beslut riksdagen har fattat om
jettrafikens utflyttning från Bromma.
Jag vet också att regeringen tidigare har hänvisat till vad som sker i Stock-
holms stadshus, där en knapp majoritet, anförd av Moderata samlingspar-
tiet, just nu har kommit fram till att man skall förlänga avtalet med 15 år.
Om det vill jag bara säga att detta inte kommer att innebära slutet på debat-
ten om Bromma flygplats. Det innebär i stället en nytändning, och jag hop-
pas att det i den riksdag och i det fullmäktige i Stockholm som skall väljas
den 18 september i år uppstår en mandatsammansättning som ger uttryck för
uppfattningen att miljön är något att kämpa för också när det gäller Stock-
holm.
Anf. 82 JAN SANDBERG (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas själv att vi under de kommande åren liksom vi
gjort i år och förra året skall kunna debattera Bromma flygplats framtid. I
den riksdag som skall väljas kommer det säkerligen att finnas motståndare
av Oskar Lindbergs typ till att Bromma flygplats verksamhet skall få fort-
sätta. Dessvärre tror jag inte att jag efter valet kommer att ha möjlighet att
diskutera Bromma flygplats just med Oskar Lindkvist.
Jag ber att få tacka för en intressant historisk exposé över bakgrunden till
Bromma flygplats. Man skall dock ha klart för sig att det inte finns någon
entydig opinion bland invånarna i området mot bevarandet av Bromma flyg-
plats. Det finns uppgifter om motsatsen.
Jag tror vidare att vi är överens om att man bör försöka minska olägenhe-
terna i form av buller och miljöproblem på Bromma. Kraven på flyget på
Bromma är också de facto hårdare än kraven på flygtrafik på andra håll, ex-
empelvis på Arlanda. Regeringen har också stoppat ansökningar om utökad
bl.a. utrikes trafik på Bromma. Det händer alltså en del saker också på den
fronten.
Något som förvånar mig litet är att socialdemokraterna rent allmänt säger
att det är viktigt att flygtrafiken skall fungera i denna region, och indirekt
därmed också i landet i övrigt, men samtidigt säger nej till en fortsatt verk-
samhet på Bromma. Då är den logiska frågan: Var skall den andra flygplat-
sen i Stockholmsregionen ligga? Det vore bra om Oskar Lindkvist kunde
svara på det.
Man kan också undra om det är utskottets och riksdagens sak att säga till
den politiska majoriteten i Stockholm att man struntar i om den tycker att
Bromma flygplats skall vara kvar. Det är upp till parterna i regionen att tycka
till i denna fråga, och i dag vill man faktiskt förlänga avtalet för flygverksam-
heten på Bromma.
Jag vill också i ett mer nationellt perspektiv säga, liksom jag gjorde tidi-
gare, att Bromma eller i varje fall en andra flygplats i Stockholmsregionen
är en förutsättning för fungerande konkurrens på det här området.
Anf. 83 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Det är alldeles riktigt, Jan Sandberg, att det finns en opinion
för att behålla Bromma flygplats. Jag kan bara nämna att den har skiftat ka-
raktär under årens lopp. Från början var Brommas flygverksamhet ett flyg
för direktörer i Stockholm och för direktörer som ville resa till Stockholm.
Det var inget folkflyg utan ett affärsflyg och ingenting annat. Om man utma-
nade direktörerna, med det stora stöd som de hade i de massmedier som då
fanns, var man ganska djärv. Då stod en mycket bred opinion mot mycket
starka ekonomiska intressen.
Ganska symtomatiskt för detta, Jan Sandberg, är vad som inträffade den
10 november 1977, då Curt-Steffan Giesecke och Axel Iveroth besökte
Kommunikationsdepartementet men den dåvarande kommunikationsminis-
tern Bo Turesson inte var där. De lämnade då över en handling om vad de
tyckte om att Brommaflyget skulle vara kvar, försedd med en hjärtlig häls-
ning till kommunikationsministern. Det skrevs då om allt detta i Dagens Ny-
heter.
Det är riktigt att opinionen i dag har fått en annan karaktär. Det finns i
dag en opinion mot risken för att det kan bli en bebyggelse på Bromma flyg-
fält. Jag erkänner att den debatten finns, men den opinion som finns för när-
varande har en helt ny karaktär.
Vi var vidare inne på valet och vad som kan ske efter detta. Före valet
kommer naturligtvis de borgerliga i stadshuset, dvs. Folkpartiet, Modera-
terna och Stockholmspartiet, att skynda sig att fatta beslut medan man ännu
har majoritet. Jag och många med mig hoppas att det kommer en ny mandat-
sammansättning som leder till att ett annat beslut kommer att kunna fattas.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
57
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
Även om miljöfrågorna och miljöproblemen på Bromma behandlas på det
sätt som sker, med hjälp av enstaka röster hit och dit, faller ändå huvudan-
svaret på den nuvarande regeringen, som har tillåtit att jettrafiken har åter-
införts på Bromma flygfält. Regeringen har här svikit genom att inte bry sig
om det beslut som riksdagen fattade den 17 december 1980.
Anf. 84 JAN SANDBERG (m) replik:
Herr talman! Att opinionsargumenten vad gäller Bromma har vänt beror
enligt Oskar Lindkvist delvis på att det tidigare var direktörer som använde
Bromma flygplats. Det var egentligen inte bara fråga om direktörer. Också
ett och annat borgarråd som officiellt sade sig vara emot Bromma frekvente-
rade Bromma ganska flitigt under denna period. Men det kan vi glömma.
En av huvudfrågorna i denna debatt är vem som skall bestämma huruvida
Bromma skall få vara kvar, vi här i riksdagen eller beslutsfattarna i regionen.
Den borgerliga regeringens uppfattning är att detta, även om det är av natio-
nellt intresse, i mycket stor utsträckning är en regional fråga. Vi har regionalt
en majoritet för att bevara Bromma flygplats.
Om Oskar Lindkvist och andra vill lägga ned Bromma flygplats, tycker
jag att de skall kraftsamla på ett annat ställe än i Sveriges riksdag. Då skall
man se till att lösa socialdemokraternas problem på detta område, som
egentligen är att man inte har lyckats få invånarna i regionen att rösta på
socialdemokraterna. Och det, herr talman, är inte riksdagens problem utan
socialdemokraternas.
Anf. 85 OSKAR LINDKVIST (s) replik:
Herr talman! Av den omständigheten att socialdemokraterna inte har
lyckats få opinionen med sig i flygfältsfrågan drar Jan Sandberg, som jag tror
medvetet, en helt felaktig slutsats. Det finns i Stockholm en mycket stark
gruppering som arbetar för ett flygfritt Bromma. Den är inte enbart sam-
mansatt av olika partier utan också verksam tvärpolitiskt i Stockholm. Den
uttrycker en mycket stark opinion och genomför möten, sammankomster,
debatter och demonstrationer. Senast häromdagen hade man en stor träff
just för att komma till rätta med problemen på Bromma.
Opinionen är alltså inte begränsad inom strikta partiramar utan är ganska
bred i de allra flesta partier. Det enda parti som inte har så många anhängare
mot Brommaflyget är naturligtvis Moderata samlingspartiet.
Frågan är vidare vilka som skall bestämma. Riksdagen har träffat ett avtal
med Stockholm. När det avtalet går ut skall riksdagen självfallet fatta beslut
beträffande sin del av avtalet. Det löper ut den 31 december 1996. Skall den
svenska regeringen inte hålla ett avtal som den ingått med en av de största
kommunerna i Sverige? Jag tycker att det är ganska märkligt om man har
kommit fram till den slutsatsen.
Jag förmodar att en del av Centerpartiets företrädare här, som ju visar en
benägenhet att näst intill det oändliga stödja den nuvarande regeringen,
skulle må väldigt bra av att få lyssna på vad ordföranden i Stockholmscen-
terns Brommagrupp Hans Peters säger i en artikel i Svenska Dagbladet den
23 februari i år, där han vädjar till Carl Cederschiöld och Lennart Rydberg
58
att ha respekt för demokratin och låta stockholmarna i valet avgöra om flyget
skall vara kvar eller inte:
”Därför vill vi i centern uppmana moderaterna, folkpartiet, stockholms-
partiet och ny demokrati att invänta valresultatet innan man driver igenom
ett beslut om ett nytt flygavtal. Det vore hedersamt!”
Och så avslutar han: ”Om dessa partier trots allt hastar fram ett beslut,
kommer centern, om resultatet i kommunvalet i höst så medger, att försöka
skapa en majoritet för att avtalet med luftfartsverket omedelbart rivs upp.”
Anf. 86 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! En såningsman gick ut för att så. Somt föll vid vägbanan och
fåglarna kom och åt upp det.
Varför nu denna bibliska berättelse i den här flygdebatten? Jag kom att
tänka på den när jag läste trafikutskottets betänkande, mot bakgrund av att
trafikutskottet för två veckor sedan besökte Västerbotten. Där såddes, som
jag trodde, fruktbärande frön, av bl.a. förra ledamoten i trafikutskottet Gö-
rel Bohlin.
Man beskrev mycket ingående konsekvenserna av att staten inte vidtar en
samlad upphandling av Norrlandsflyget. Avregleringen har medfört stora
problem vad gäller den olönsamma trafiken och de flyglinjer som har få trafi-
kanter. Det är långa avstånd, och man är beroende av flyget, men det är inte
kommersiellt intressant.
Då har man konstaterat att om staten ville göra en samlad upphandling så
finns förutsättningarna, tror man på goda grunder, att det skulle gå att lösa
problemen utan större kostnader än i dag, när staten upphandlar bara en
linje. En samlad upphandling skulle vara till båtnad för människorna i de
här trakterna, som skulle få en mera uthållig flygtrafik, en flygtrafik med
samordning av biljettpriserna och tidtabellerna, så att man kunde flyga från
Vilhelmina till Kiruna till rimliga kostnader och inte som nu till kostnader
som motsvarar en flygresa till New York.
Det är ju detta det handlar om, och det har vi vid upprepade tillfällen för-
sökt förklara i trafikutskottet, men majoriteten har styrt det hela ifrån sig.
Jag upplevde att det fanns stor förståelse när flygföreträdare och region-
företrädare förklarade det här uppe i Västerbotten. Utskottet åkte tillbaka
till Stockholm, och till min besvikelse säger majoriteten att den inte är be-
redd att nu göra någonting. Det är desto mera överraskande, eftersom man
i debatten i höstas erinrade om att regeringen har för avsikt att i kommande
budgetproposition redovisa sitt ställningstagande i de här frågorna och att
det ställningstagandet bör avvaktas.
Nu har utskottsmajoriteten kraftfullt avvaktat och konstaterat att rege-
ringen inte gjorde någonting åt det här. Då svarar utskottsmajoriteten bara
att utskottet inte är berett att föreslå riksdagen att nu göra ett mer långt-
gående uttalande om statens ansvar. När skall detta uttalande komma?
Regeringen sade faktiskt den 2 december 1993 att samhället har ett särskilt
ansvar för att flygtrafiken kan bedrivas i Norrlands inland till orter som i
många fall saknar tillfredsställande transportalternativ. Men det stannade
vid ett uttalande. Det blev inga konkreta gärningar av det, och det är det
som nu brådskar att få till stånd.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
59
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
60
Jag skulle vilja vädja till alla ledamöter som för sina hembygder är bero-
ende av att staten gör insatser. Det handlar nu inte om att begära en massa
pengar från staten, utan det handlar om en metod för att klara ett problem,
och det borde man kunna komma överens om i den här kammaren. Det finns
faktiskt möjlighet att rösta för reservation 1, som jag yrkar bifall till.
Låt mig, herr talman, också säga ett par ord om Bromma, eftersom jag har
ett visst förflutet i frågan. Den socialdemokratiska regeringen utarbetade en
paketlösning som vi presenterade 1991. Det ingick tre komponenter i den:
byggande av en tredje rullbana på Arlanda, utbyggnad av järnvägen till Ar-
landa och nedläggning av Bromma. Det fanns en tanke, en systematik i det
här.
Men sedan fick vi ett regimskifte, och då böljade regeringen med att riva
sönder paketet, först genom att öppna Bromma för flygtrafik och minska
underlaget på Arlanda. Och så fann man anledning att skjuta byggandet av
tredje rullbanan framåt i tiden. Därmed minskade också intresset från dem
som är berörda att bygga järnvägen till Arlanda.
Man riskerar på det här sättet att slita sönder alla delarna i paketet, som
var till gagn för en samordnad trafiklösning i Stockholmsregionen och fram-
för allt kanske till gagn för miljön i området. Jag beklagar detta.
Anf. 87 JARL LANDER (s):
Herr talman! Jag vill bölja med att instämma i vad Georg Andersson här
har sagt om behovet av flyget i de glesare delarna av landet. Det är med
anledning av det som jag också begärt ordet.
I betänkandet och propositionen skrivs det i princip om Norrlands inland.
Jag vill påpeka för kammarens ledamöter att det här behovet finns också i ett
stort antal kommuner utanför det område som direkt är Norrlands inland. Vi
har många glesa kommuner i landet som befinner sig i samma situation.
Den problematiken har tagits upp i motioner, bl.a. problemen i norra
Värmland, där kommuner som Torsby och Hagfors har satsat på att få syssel-
sättning med hjälp av att det finns flygplatser. De kommunerna löper en viss
risk att hamna utanför det bidragssystem som nu föreslås, och det är utifrån
det som motionerna har tillkommit.
Nu har jag full förståelse för att utskottet och riksdagen inte preciserar
exakt till vilka flygplatser bidraget skall gå. Jag skall också säga att det är
väldigt positivt att bidraget har höjts från 15 till 30 miljoner. Men vad jag vill
påpeka är att fördelningen av bidraget inte får beräknas bara utifrån hur
stora förluster de här kommunala flygplatserna har.
Om kommuner försöker få en optimal verksamhet på sina flygplatser - det
här fick delar av utskottet ta del av när vi var i Nordvärmland och lyssnade på
flygplatschefen i Torsby - får det inte vara så att man får bidrag bara utifrån
förlustens storlek, utan också andra faktorer måste påverka, för annars finns
det inget incitament för kommunerna att göra något för att få optimal verk-
samhet på sina flygplatser. Det finns därför anledning att de som nu kommer
att få direktiv om att fördela medlen också har med de synpunkterna i baga-
get.
Herr talman! Jag begärde ordet också för att tala om hur viktigt det är för
ett län som Värmland att det finns en stor regional flygplats i området. För
många år sedan utdömde Koncessionsnämnden för miljöskydd flygplatsen i
Karlstad. Det framgår också av betänkandetexten. Det har förts en uppsli-
tande debatt om att det skall byggas en ny flygplats. Vi har kommit till det
stadium att regeringen har givit tillstånd för en ny flygplats i Karlstad. Nu
återstår finansieringsfrågan.
Utskottsmajoriteten skriver i betänkandetexten att man under hand har
hört att det finns pengar som via AMS eventuellt kan användas till den del av
verksamheten som Luftfartsverket, Karlstads kommun och landstinget inte
klarar att finansiera. Den delen skall eventuellt kunna komma från rege-
ringen.
Det är beklämmande att höra att uppvaktning efter uppvaktning besöker
regeringen utan att få besked. Man får beskedet att det kanske kommer en
viss summa. Jag tycker därför att det är på sin plats att det görs ett uttalande.
De som under hand har hört att sådana medel skall utbetalas bör meddela
dem som sitter på pengarna att behovet finns och att pengarna måste utbeta-
las.
Herr talman! Värmland är i mycket stort behov av att det snabbt fattas
beslut om finansieringen av flygplatsen i Karlstad.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
TU16 Trafikpolitikens mål
Mom. 1 (inriktningen mot ett långsiktigt bärkraftigt transportsystem)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
4. men. (v)
Förberedande votering 1:
22 för res. 2
14 för men.
266 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
127 för res. 1
20 för res. 2
157 avstod
45 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 2 (samordnad investeringsplanering)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Luftfart
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
3. res. 4 (nyd)
Förberedande votering:
156 för res. 3
22 för res. 4
124 avstod
47 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
157 för utskottet
148 för res. 3
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 2 m, 20 nyd, 12 v, 2 -
För res.: 70 m, 27 fp, 28 c, 22 kds, 1 -
Avstod: 1 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v
Ingrid Hemmingsson (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TUI Överstyrelsen för civil beredskap
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU 12 Viss internationell verksamhet
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU13 Banverket m.m.
Mom. 4 (anslaget Drift och vidmakthållande av statliga järnvägar)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
170 för utskottet
134 för res. 1
2 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 71 m, 27 fp, 28 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
Förres. 1: 119 s, 12 v, 3-
Avstod: 1 s, 1 m
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 5 (anslaget Nyinvesteringar i stomjärnvägar)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
287 för utskottet
13 för men.
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 72 m, 26 fp, 28 c, 22 kds, 19 nyd, 2 -
För men.: 12 v, 1 -
Frånvarande: 20 s, 8 m, 7 fp, 3 c, 4 kds, 4 nyd, 2 v, 1 -
Mom. 12 (trafikavgifter för banutnyttjandet)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
169 för utskottet
137 för res. 2
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 27 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 2: 121 s, 1 c, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU14 Sjöfart
Mom. 19 (utbildningsprogram för arbetslösa sjömän)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
283 för utskottet
15 för men.
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 68 m, 25 fp, 28 c, 21 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 12 v, 2 -
Avstod: 1 -
Frånvarande: 17 s, 12 m, 8 fp, 3 c, 5 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 21 (en nordisk överenskommelse om färjetrafiken)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
170 för utskottet
136 för res. 1
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
63
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 28 c, 22 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 1: 121 s, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 24 (kustsjöfart m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
166 för utskottet
135 för res. 2
2 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 26 fp, 28 c, 22 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 2: 120 s, 12 v, 3 -
Avstod: 2 nyd
Frånvarande: 18 s, 9 m, 7 fp, 3 c, 4 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 25 (vissa sjösäkerhets- och miljöfrågor)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
169 för utskottet
136 för res. 3
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 28 c, 22 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 3: 121 s, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 4 kds, 4 nyd, 2 v
Mom. 26 (ansvaret för strandade fartyg m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
171 för utskottet
137 för res. 4
41 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 4: 121 s, 1 c, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 2 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
64
Mom. 29 (Sandgrönnleden till Luleå)
1. utskottet
2. res. 5 (m, fp, c, kds)
Votering:
156 för utskottet
151 för res. 5
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 2 m, 1 c, 20 nyd, 12 v, 2 -
För res. 5: 2 s, 70 m, 27 fp, 27 c, 23 kds, 2 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Stina Eliasson (c) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha rös-
tat ja.
Mom. 31 (återinförande av fritidsbåtsregistret)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
165 för utskottet
137 för res. 6
1 avstod
46 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 23 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 6: 121 s, 1 c, 12 v, 3 -
Avstod: 1 c
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 fp, 6 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU15 Luftfart
Mom. 5 (upphandling av olönsam regionalpolitiskt viktig flygtrafik, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
168 för utskottet
138 för res. 1
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 26 fp, 28 c, 23 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 1: 121 s, 2 nyd, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 8 m, 7 fp, 3 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
66
Mom. 14 (flygets kostnadsansvar för buller och luftföroreningar)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
291 för utskottet
14 för men.
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 72 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 12 v, 2 -
Avstod: 1 -
Frånvarande: 18 s, 8 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 18 (kompletteringar på Kiruna och Luleå-Kallax flygplatser)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
163 för utskottet
137 för res. 2
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 26 c, 21 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 2: 120 s, 2 nyd, 12 v, 3 -
Frånvarande: 18 s, 9 m, 6 fp, 5 c, 5 kds, 4 nyd, 2 v
Mom. 19 (nedläggning av flygverksamheten på Bromma, m.m.)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
170 för utskottet
135 för res. 3
1 avstod
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 27 c, 23 kds, 20 nyd, 2 -
För res. 3: 121 s, 1 c, 12 v, 1 -
Avstod: 1 -
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Mom. 21 (framtiden för de skånska trafikflygplatserna)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
168 för utskottet
135 för res. 4
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 18 nyd, 1 -
För res. 4: 121 s, 12 v, 2 -
Avstod: 1 nyd, 1 -
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 2 v
Mom. 23 (ett särskilt anslag till investeringar)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
Votering:
170 för utskottet
136 för res. 5
43 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 5: 121 s, 12 v, 3 -
Frånvarande: 17 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 3 nyd, 2 v
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen beslöt kammaren att jordbruksutskot-
tets betänkande JoU14, konstitutionsutskottets betänkanden KU20, KU25,
KU26, KU31, KU32, KU33 och KU34 samt skatteutskottets betänkanden
SkU22, SkU23 och SkU29 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad de-
batt.
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU14 Alternativ till burhållning av värphöns (skr. 1993/94:106).
Anf. 88 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Jag tillhör inte veteranerna i jordbruksutskottet, men under
snart ett och ett halvt år som ledamot där har jag insett att burhönsens liv
och leverne har ett intresse långt utanför utskottet, ett intresse som inte bara
handlar om bra förhållanden för äggproduktion.
Burhönsen har blivit något av en symbol för hur vi handskas med de le-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
67
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
vande varelser som förser oss med nödvändiga livsmedel. Livet för höns i en
trång bur är på något sätt så tydligt onaturligt och olustigt för oss alla och så
långt ifrån de hönsflockar som många av oss - jag också - hade springande
fritt hemma på gården när vi växte upp, och som inte var större än att vi
kunde ge hönorna egna namn.
Det har under beredningen av det här ärendet kommit åtskilliga brev, skri-
velser och telefonsamtal till utskottet. Inom utskottet har det gjorts upp pro-
memorior. Det har skett utfrågningar och uppvaktningar. Ofta har de som
har hört av sig till oss på olika sätt varit förvånansvärt väl insatta i proble-
men.
Jag tycker att vi i utskottet med gott samvete kan säga att vi har tagit frå-
gan på allvar, och vi har också åstadkommit ett enigt betänkande. Däremot
finns det ett särskilt yttrande, refererande till en s-reservation till utbild-
ningsutskottets betänkande 5, som jag senare kommer tillbaka till, beträf-
fande de ekonomiska konsekvenserna av utskottets resonemang.
Mot bakgrund av vad jag inledningsvis sade tror jag, herr talman, att vi
hade en majoritet av det svenska folket med oss när vi beslutade att äggpro-
duktion efter 1998 skall ske utan trånga burar. Jag tror också att vi har ett
brett folkligt stöd när vi nu slår fast att det här beslutet fortfarande skall
gälla, samtidigt som vi påpekar att vi vill ha kvar en svensk äggproduktion
av ungefär samma omfattning som nu. Ingenting är ju vunnet om vi fortsätter
att äta burhönsägg fast de produceras utanför vårt lands gränser.
Kritik kan riktas åt olika håll för att det forsknings- och utvecklingsarbete
med nya metoder som måste till för att ersätta de nuvarande burarna inte
kom i gång i tid. Det är olyckligt, särskilt som det tar tid att ställa om syste-
men. Det handlar inte bara om att slänga ut burar och bygga nya fjäderfästal-
lar, en omställning som kan vara nog så svår, inte minst ekonomiskt. Vi har
också sett att hönsens uppväxtförhållanden har en betydelse för deras be-
teende som vuxna djur. Det kan alltså handla om andra uppfödningsmetoder
och kanske andra raser, och sådant tar faktiskt ett par hönsgenerationer att
få fram. Skall man också hinna få en utvärdering är det alltså nödvändigt att
vara ute i tid.
Det är, herr talman, bakgrunden till vårt förslag om utökade medel till
forskning, en fråga som vi alltså inte behandlar i det här betänkandet men
som är oupplösligt förknippat med detsamma.
Socialdemokraterna i jordbruksutskottet har fört fram frågan om arbets-
miljön i fjäderfästallarna, om behovet av utbildning och information till
verksamma inom branschen, både ägare och anställda, samt om läkemedels-
industrins särskilda behov av friska och oförorenade ägg. Vi är mycket nöjda
med att vi som ett enigt utskott på de här områdena står bakom uttryck som
vi är fullt till freds med, och vi har inte funnit någon anledning att reservera
oss mot det.
Eniga har vi också blivit om motionskrav från både oss och Folkpartiet om
årliga redovisningar av utvecklingen av omställningsarbetet. Vi vill inte på
nytt hamna i den situationen att utvecklingen inte fortskrider på det sätt vi
vill och att vi som beslutsfattare här i riksdagen inte är helt införstådda med
det. Regeringen föreslår en kontrollstation först 1997, och vi är helt överens
68
i utskottet om att det är alldeles för sent. Vi vill ha en årlig redovisning, med
böljan redan den här hösten.
Med det jag nu har sagt, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan på samtliga punkter i jordbruksutskottets betänkande. Jag vill också
passa på att göra litet reklam för betänkandet. Jag tycker nämligen att det
är en utmärkt bra skrift, och om man är intresserad av burhönsen och vår
äggproduktion kan man faktiskt få ut mycket matnyttigt ur betänkandet.
Anf. 89 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! I det underlag som ligger för beslut på riksdagens bord i dag
om alternativ till burhållning av värphöns har Ny demokratis idéer i allt vä-
sentligt beaktats. Jag tänker då på definitionen av bur. Vi anser att man vi-
dare bör utreda stora burars för- och nackdelar i förhållande till modellen
med frigående höns.
Vidare anser Ny demokrati att avstämningen av läget är viktig, eftersom
vi förhoppningsvis kommer med i EU, och då förändras våra förutsättningar.
Vi måste värna om den svenska äggproduktionen genom att förändra reg-
ler och produktionsmetoder i samklang med våra grannländer, så att vi får
konkurrens på lika villkor.
Efterfrågan på ägg som producerats i frigående besättningar har redan
ökat så mycket att en del affärskedjor på vissa platser inte kan tillfredsställa
kundernas behov.
I det sammanhanget vill jag påtala ett hinder för övergången till frigående
besättningar genom att ta ett exempel. En näringsidkare och tillika medlem
i LRF har nekats kredit i Föreningsbanken för att bygga ett hönshus för en
frigående besättning om ett par tusen höns - detta trots att personen i fråga
har en bra lönsamhetskalkyl med Konsum som blivande kund. Förenings-
banken anser att det är ”en osäker satsning”.
Anta att LRF, som är största ägare i Föreningsbanken och negativt till för-
ändringen på detta område, har ett finger med i spelet! Vi vet också att Jord-
brukskooperationens företag Kronägg har förvärvat en stor burhönsanlägg-
ning i Baltikum för produktion för den svenska marknaden.
Om något i denna tanke om indirekt påverkan för att skydda egna intres-
sen har ett uns av sanning i sig är reformen dödsdömd. Man kan då ifråga-
sätta Jordbrukskooperationens maktkoncentration.
Ny demokrati anser att regeringen bör hålla ett öga på utvecklingen, så
att våra värsta farhågor inte blir verklighet.
Ny demokrati är emot selektiva stödåtgärder vid omställningen, då vi an-
ser att de kan snedvrida konkurrensen och mest förefaller likna ett stöd till
egenintresset. Det bästa stödet vid omställningen och i all företagssatsning
är en fungerande kreditmarknad med låg ränta.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 90 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Herr jordbruksminister! Jag tycker, precis som Ulla Petters-
son, att det är glädjande att jordbruksutskottet har kunnat ena sig kring en
gemensam bedömning av hur övergången från äggproduktion i konventio-
nella burar till alternativa system skall gå till.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
69
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
Sverige är ett föregångsland när det gäller äggkvalitet och djurhälsa. Vi
har varit mycket framgångsrika med olika program för att förhindra salmo-
nella och den s.k. Newcastle-sjukan. Vi har vidare varit mycket restriktiva
med medicinering, vilket har visat sig vara mycket klokt.
I Holland har man tillåtit användning av stora mängder antibiotika inom
animalieproduktionen. I det senaste numret av jordbrukstidningen ATL ta-
lar forskare om att landet är på väg mot en medicinsk katastrof. 92 % av
salmonellabakterierna är resistenta mot antibiotika i Holland i dag. Motsva-
rande siffra för Sverige är 6 %, vilket fått forskare hos oss att föreslå en än
mer restriktiv användning. Vi bör ägna denna fråga stor uppmärksamhet.
Det är mycket tillfredsställande att kunna konstatera att vi i EU-förhand-
lingarna har fått igenom våra krav på djurhälsa och äggkvalitet. Sverige är
också ett föregångsland genom ambitionen att öka våra djurs möjlighet till
ett naturligt beteende. Portalparagrafen i djurskyddslagen från 1988, som
riksdagen antog med stor enighet, visar på detta. Som en konsekvens av
djurskyddslagen fattades då också av riksdagen beslutet att nuvarande bur-
system för äggproduktion skall avvecklas. Det råder fortfarande - vilket
framgår av det betänkande som vi nu behandlar - enighet om att så skall ske.
Upphovet till dagens betänkande är, som Ulla Pettersson redovisade, en
kontroll som gjordes 1993, varvid Jordbruksverket utvärderade hur långt
forskningen och de praktiska försöken har kommit när det gäller alternativ
till bursystem. Denna utvärdering har fungerat som en väckarklocka - pro-
blemen med de alternativa systemen är betydligt större än man tidigare räk-
nat med. Jordbruksverket har därför föreslagit att det år då förbudet mot
nuvarande bursystem skall träda i kraft flyttas från föreslagna 1999 till en
tidpunkt längre fram.
Regeringen och jordbruksutskottet har dock velat avvakta härmed, och
utskottet har föreslagit att regeringen i fortsättningen skall återkomma vaije
år med en lägesrapport. Om riksdagen biträder detta förslag innebär det att
vi redan i höst får en rapport om den fortsatta utvecklingen.
Inför övergången till alternativ till bursystemen lade riksdagen redan 1988
fast att den inte får innebära att djurhälsan eller arbetsmiljön försämras, att
medicineringen ökar eller att näbbtrimning tillåts. Utöver dessa krav slår
jordbruksutskottet i detta betänkande fast att övergången till alternativa sy-
stem inte heller får leda till att den svenska äggproduktionen slås ut.
Detta är enligt min uppfattning viktigt, eftersom alternativet annars blir
importägg av sämre kvalitet, producerade i bursystem som i regel är sämre
för djuren än våra nuvarande bursystem.
I detta sammanhang bör det uppmärksammas hur viktig äggnäringen är
för vårt land. Den sysselsätter i dag på hel- och deltid över 4 000 personer.
Värdet i producentledet uppgår till ca 1 miljard kronor per år, och i fodret
ingår spannmål från ca 50 000 ha åkermark.
Till detta skall vi lägga den svenska livsmedelsindustrins ökande behov av
ägg av hög kvalitet, som också Ulla Pettersson var inne på. I dag motsvarar
behovet ca 6 % av den svenska äggproduktionen, men det förädlade värdet
i form av i första hand näringslösningar, där Sverige är världsledande, uppgår
även det till ca 1 miljard kronor, och huvuddelen av produktionen går på
export.
Oavsett om Sverige blir medlem i EU eller inte betyder de nyligen avslu-
tade GATT-förhandlingarna att vår livsmedelsindustri i framtiden kommer
att utsättas för internationell konkurrens.
Nu har vi i och för sig rätt att kompensera våra producenter för den mer-
kostnad som våra miljö- och djurskyddslagar åstadkommer. Men vi är alla i
detta hus medvetna om att staten inte kommer att ha råd att satsa budgetme-
del på livsmedelsområdet. Vi har ju också en gemensam ambition att fullt
ut marknadsanpassa all livsmedelsproduktion.
På sikt tror jag att den svenska synen på behandlingen av våra djur kom-
mer att få internationellt genomslag, och då kommer skillnader i produk-
tionskostnader att jämnas ut. Vi vet också att konsumenter är beredda att
betala mer för en djurvänlig livsmedelsproduktion. Vad vi i dag inte tillförlit-
ligt vet är hur stor denna grupp konsumenter är och hur mycket mer man är
beredd att betala. Undersökningar har nu startats på detta område.
Vi måste därför anstränga oss så att alternativen till nuvarande bursystem
blir så rationella som möjligt. Även om Jordbruksverkets rapport, som jag
tidigare berörde, pekade på stora problem med bl.a. kannibalism och fjäder-
plockning, så finns det också ljusglimtar.
Jag blev i måndags uppringd av en producent som jag känner sedan gam-
malt. Han hade nu avslutat två parallella omgångar med 2 000 golvhöns utan
att ha fått några större problem med just kannibalism och fjäderplockning.
Men för att lyckas med detta i stora hönsbesättningar kan man, enligt min
talesman, inte ha fönster och dagljus i produktionslokalen, vilket vi önskar,
utan man måste ha svagare, artificiellt ljus. Jag ser med stort intresse fram
emot att få besöka hans anläggning i påskveckan.
Det händer mycket på området just nu. Med den lägesrapport som vi vän-
tar hösten 1994 får riksdagen ett bättre beslutsunderlag för den framtida
uppläggningen av svensk äggproduktion.
Anf. 91 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! Det betänkande som kammaren nu behandlar är en uppfölj-
ning av det beslut som riksdagen fattade 1988 angående en ny djurskyddslag.
Lagen gällde de grundläggande bestämmelserna om djurskyddet.
När det gäller husdjursskötseln ställdes det särskilda krav på att djuren
skall hållas och skötas i en god djurmiljö på ett sådant sätt att det främjar
deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.
Människan har sedan urminnes tider varit beroende av att hålla husdjur,
och medvetenheten om att dessa djur behöver skyddas och vårdas väl är lika
gammal som husdjursskötseln.
Lantbrukare som sysslar med djurproduktion är starkt medvetna om att
djurens skötsel och vård är avgörande för att god produktion och lönsamhet
skall kunna uppnås. Därför har gamla, trånga, mörka och ohygieniska stall
steg för steg försvunnit och ersatts av ljusa, lättskötta och dragfria utrym-
men.
Vårt land ligger i frontlinjen då det gäller god djurskötsel. Därför är det
mycket viktigt att stora och genomgripande förändringar sker på ett sådant
sätt att redan förhållandevis goda lösningar inte slås ut och ersätts med andra
som ännu inte - trots stora ansträngningar - uppfyller de krav som har ställts.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
71
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
72
Detta gäller i hög grad förhållandena inom svensk äggproduktion. Den be-
drivs ännu i mycket hög grad i bursystem.
Att äggproduktionen i så stor utsträckning bedrivs i bursystem beror helt
och hållet på samhällets krav på effektiv produktion och låga livsmedelspri-
ser. Denna produktionsform slog igenom under 1960-talet, och man kan
utan tvivel konstatera att djurhälsan, äggkvaliteten och arbetsmiljön förbätt-
rades med dessa system. Djurens produktionsförmåga är mycket god, varför
man knappast kan påstå att hönsen far illa.
Även om vi i Sverige har färre höns per bur än vad man har i omvärlden
har det länge funnits en strävan att förbättra systemen. Det har också skett.
Våren 1988 fattade riksdagen beslut om förbud att hålla höns för äggpro-
duktion i bur fr.o.m. 1999. Under övergångstiden skulle forskning och för-
sök bedrivas i syfte att få fram acceptabla alternativa system för äggproduk-
tionen.
Jordbruksutskottet och riksdagen ställde vid beslutstillfället 1988 upp fyra
viktiga krav på de nya systemen. Djurhälsan och arbetsmiljön fick inte för-
sämras. Medicineringen fick inte öka, och näbbtrimning för att hindra hack-
skador skulle inte tillåtas. Mot bakgrund av dessa krav har nu resultaten från
en s.k. kontrollstation hösten 1993 presenterats.
Utskottet har också vid en offentlig utfrågning fått bred information om
hur forskning och försök utfallit och om hur resultaten har uppfattats på
olika håll.
Herr talman! Det kan konstateras att de framsteg som man hade hoppats
på ännu inte har gjorts. Man kan därför oroligt ställa sig frågan: Klarar man
av uppgiften inom den tid och med de målsättningar som avsågs från början?
Fr.o.m. det att nya godkända system för inhysning av värphöns kommit
fram tar det nämligen upp till tre fyra år innan en omläggning praktiskt kan
fullföljas. Det är ofrånkomligt. Det krävs nya byggnader, inredningar och
även djur som passar in i systemen. Det är fråga om mycket stora investe-
ringar.
Samhället eller staten kan rimligen inte heller begära att enskilda procu-
center skall satsa på mycket dyra investeringar innan man praktiskt har sett
inhysningssystem som fungerar säkert och garanterat i enlighet med de
ställda kraven.
Det är också angeläget att svensk produktion - som hygieniskt och hälso-
mässigt ligger på en mycket hög nivå - inte slås ut på ett sådant sätt att konsu-
menterna blir beroende av importägg från höns som lever i system som är
väsentligt sämre än de nuvarande svenska systemen.
Det har ställts krav från näringens sida på en förskjutning av ikraftträdan-
det. Jordbruksverket har också efter sin utvärdering föreslagit detta.
Regeringen och jordbruksutskottet har dock inte valt att ändra tiden för
ikraftträdandet av burhönsförbudet. I stället har årliga kontrollstationer
med lägeskontroll lagts in i syfte att följa den fortsatta utvecklingen. Därmed
skapas en möjlighet att göra korrigeringar om det visar sig nödvändigt.
Utskottet har också starkt understrukit att beslutet om avveckling av bur-
hönssystemet inte får innebära att svensk äggproduktion slås ut och ersätts
med ägg som är producerade i andra länders bursystem. Vidare anser utskot-
tet att det är viktigt att forskningen rörande alternativ till nuvarande bursys-
tem blir så mångsidig som möjligt. Detta innebär att även modifierade typer
av bursystem kan bli aktuella om de bedöms kunna uppfylla kraven ur ar-
betsmiljö- och djurskyddssynpunkt.
Herr talman! Då beslutet om burhönsförbud fattades 1988 i denna kam-
mare reserverade vi moderater oss, just för att de nya systemen för äggpro-
duktion skulle uppfylla mycket bestämda villkor. T.ex. fick miljön för hön-
sen inte försämras. De nya systemen fick inte innebära att antibiotika gene-
rellt måste användas i fodret. Avnäbbning fick inte ske. Den hygieniska kva-
liteten fick inte försämras. Dessutom fick inte arbetsmiljön bli lidande.
Herr talman! Målen har ännu inte kunnat uppnås, men det betänkande
som vi nu behandlar innefattar nya förutsättningar och tillägg som vi ställer
oss bakom. Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 92 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Äggproduktionen i Sverige behöver omprövas. De tidigare
godtagna produktionsmetoderna utsätts nu för en genomgående granskning
och omprövning. Djuren skall hållas och skötas i en djurmiljö som ger dem
god hälsa och möjlighet att bete sig naturligt.
Forskning och försök kring alternativ till burhållning av värphöns ingår
som en del i denna förändringsprocess. Det finns dessutom kreativa enskilda
producenter som gör försök, eftersom de räknar med att denna förändring
kommer att komma till stånd via en lagstiftning.
Jag vill här uppmärksamma några erfarenheter som en enskild producent
har delgivit mig.
När det gäller värphöns måste man vara klar över att en hel kedja måste
följa när systemen byts ut. Det innebär att uppfödningen, om burhönsmeto-
den skall frångås, måste ske genom att kycklingarna är frigående. De måste
alltså kontinuerligt vara frigående.
Uppfödaren av kycklingar måste ha samma inställning som producenten.
En fri blivande värphöna kan utvecklas fritt. Den kan sandbada, plocka och
sköta om sin egen fjäderskrud. En värphönas dag ser ut så att den fem tim-
mar efter det att ljuset har tänts börjar värpa ett ägg. På eftermiddagen för-
bereder sig hönan för nästa dags värpning. Då är halm och sandbad viktiga
komponenter för att göra hönsfågelns inpräglade beteende möjligt.
Den dagliga tillsynen av värphönsen kräver tid, och det är där man får en
förändrad kostnadsbild. Den blir dock inte så stor i praktiken som det har
angetts i betänkandet. Den producent jag har talat med säger att 2:50 kr per
kilo räcker. Han har också uppnått att antalet feilagda ägg efter ett tag har
minskat till 3-4 %. Han har således fått ett mycket bra resultat.
Denne producent anser också att den frihet som han har gett värphönsen
medför att hönsen får mer motion. Han har naturligtvis också konstaterat
att hönsen får ett större energibehov. Samtidigt har han uppnått en avkast-
ning på 91-92 %. Äggen är tyngre, och kvaliteten på skalen är högre. Han
har fått fram ett högkvalitativt ägg genom sin produktion. Han anser att fri-
gående höns blir glada värphöns.
Han arbetar också efter principen att förändra foderstaten för att uppnå
det absolut bästa resultatet. Vi talar här om produktion i mindre anlägg-
ningar. Enligt hans bedöming kan man ha i storleksordningen 10 000 värp-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
74
höns i dessa anläggningar. Därigenom får vi en närproduktion och en hög-
kvalitativ produkt. På sikt får vi fler anläggningar. Vi får färskare ägg om vi
kan genomföra den här reformen fullt ut. Jag tror, precis som Bengt Rosén,
att det på sikt kommer att finnas frigående höns i hela Europa.
Vi är på det klara med problemen med salmonella i Tyskland. Vi har dis-
kuterat det tidigare i kammaren. Om vi får en produkt med betydligt högre
kvalitet så blir vi också intressanta som förebilder och kanske som exportö-
rer under en period. Detta medför att vi kan få en viss utökning av arbets-
marknaden. Detta ger helt enkelt fler arbetstillfällen på vissa områden där
det annars inte skulle vara möjligt.
De som skall arbeta med denna verksamhet behöver dock mycket utbild-
ning. Det är ingen lätt sak. Man måste ha ett öga för produktion av ägg, som
den producent som jag har diskuterat med uttryckte det. Dessutom måste
man utveckla en foderstat som passar. Det är viktigt att vi får bra produkter
och konkurrens på lika villkor. Jag tror att vi kan skapa en nisch för vår pro-
duktion med hög kvalitet på ägg.
Anf. 93 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Låt mig inledningsvis säga att jag står bakom den djur-
skyddslag som Sveriges riksdag har stiftat. Jag tycker att det är en bra lag
och att vi skall om värna om den lagstiftning som vi har. Jag har dock inte
haft samma syn på tillämpningen av djurskyddslagen som jordbruksminis-
tern, som nu är närvarande i kammaren. Vi har fört diskussioner om bl.a.
kodressörer och betesdispenser.
Förra året hade jag en motion angående lagens tillämpning på burhöns.
Både i den föregående och i den nuvarande förordningen förbjuds burar.
Enligt mitt sätt att se det har det varit olyckligt. Det har hämmat forskningen
om alternativa system till golvsystemet. I förordningen sägs således att man
inte får använda burar. Men hur definieras egentligen en bur? Vilken storlek
har den och hur skall den se ut? Om vi hade släppt den svårtolkade förord-
ningen tror jag att vi i dag hade kommit längre med alternativ till de konven-
tionella burar som vi inte vill ha i framtiden. Jag vill inte heller ha sådana
burar.
Nu har vi i alla fall kommit så långt att ett enigt jorbruksutskott öppnar
vägen även för forskning om alternativa bursystem, där man följer djur-
skyddslagens intentioner om hönsens naturliga beteende. Det finns möjlig-
heter till reden, sittpinnar, sandbad m.m. i begränsad form i bur. Jag tycker
att det är synd att vi inte forskade vidare på det här området tidigare. Det
här kommer att bli ett problem för många producenter.
För en vecka sedan var jag i Småland och besökte Carina och Anders Ny-
länders anläggning i Bredaryd. Det är ett ungt par. De är duktiga äggprodu-
center. De har tagit över Anders familjegård och gjorde ny inredning 1982.
Deras anläggning börjar nu bli gammal och försliten. Normalt skall sådana
här anläggningar bytas ut efter tio femton år. Så många år har gått nu. De
frågade mig hur de skall göra.
De kan inte använda sin buranläggning längre. De får inte sätta in nya
burar, eftersom burförbudet inträder 1998. År 1999 får det inte längre finnas
burar. Jag hade svårt att svara på deras fråga om vad de skulle göra.
Alternativet för dem är att fortsätta fram till 1999 och att då upphöra med
sin produktion. De vill inte fortsätta med lösgående golvhöns, eftersom de
inte tror på det systemet. De säger att de har sett alltför mycket avarter i det
systemet. Det var svårt för dem att hitta någon annan utväg. Om jordbruks-
utskottet hade gått på Jordbruksverkets linje att man skall avvakta med för-
budet till år 2004 skulle den här familjen nu ha kunnat sätta in bättre och
modernare burar. Sedan skulle de kunna använda de nya systemen som
skulle ha forskats fram. Jag tror att det hade varit en bra väg att gå.
Jag ställer också upp bakom jordbruksutskottets förslag. Det finns en ut-
väg. I höst skall riksdagen ta ställning i frågan efter det att utvecklingen i
forskningen har följts upp. Men då förväntar jag mig att riksdagen också tar
ställning, dvs. att riksdagen klart uttalar att forskningen inte har kommit så
långt att ett förbud kan införas 1999. Tidpunkten kanske behöver skjutas
framåt något så att alternativa system kan utvecklas. Jag tror inte att det
kommer att bli fråga om golvsystem i framtiden. Jag tror att även acceptabla
system kommer att forskas fram för burar. Men det får visa sig om detta är
en framkomlig väg. Jordbruksutskottet har öppnat dörrar för alternativ.
Jag hoppas och förväntar mig att riksdagen vågar fatta detta beslut. Jag
tycker att det ibland inte finns tillräckligt med politiskt mod. Det har varit
stora opinionsyttringar mot burhönssystemet utan att sakkunskapen har va-
rit så stor. Jag tycker även att jordbruksministern i vissa fall har varit litet
väl försiktig i sina bedömningar och kunde ha gått litet hårdare fram.
Jag sade redan inledningsvis att jag står på djurens sida. Jag tror på en
lagstiftning om att främja djurens hälsa. Men det är inte alltid som tillämp-
ningen blir så.
Lägeskontrollen som har aviserats till 1997 är enligt mitt sätt att se alltför
sent påkommen. Vi kan inte genomföra förändringar under tiden fram till
1999. Det är bra att jordbruksutskottet har tagit initiativ till denna utvärde-
ring.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkandet.
Anf. 94 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Nu har jag hört två moderater säga att de stöder förslaget.
Men samtidigt säger ni att man skall tänka sig för inför framtiden. Vid varje
avstämning skall man väga dessa frågor tungt för att se om det går att riva
upp beslutet.
Är inte den signal ni sänder ut till alla som tvekar om vad de skall göra att
ni kommer att riva upp beslutet? Därför behöver de inte göra någon omställ-
ning. Jag tycker att det är märkligt att man talar så. Är det fråga om att här-
med vara nödd och tvungen att hålla med för att hålla ihop regeringen? Jag
tycker att det är en mycket olustig situation. Jag tycker att ni skall förklara
ert ställningstagande.
Anf. 95 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Ingvar Eriksson har talat för den moderata inställningen,
och jag har talat för min inställning i det här fallet. Min personliga uppfatt-
ning är att det i realiteten kommer att finnas både golvsystem och andra al-
ternativ. Max Montalvo kan själv tänka sig vilka signaler som ges.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
75
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Alternativ till
burhållning av
värphöns
Jag tycker att det är bra om vi får fram system som gagnar djurens hälsa.
Det är det vi är ute efter. Det är inte fråga om att omsätta andra värderingar
på system som är mer estetiska. Vi inbillar oss att djuren går ute på backen
och pickar. Men så är inte verkligheten. Verkligheten i golvsystemet i dag är
rätt förskräcklig. Jag har sett mer eller mindre nakna hönor som hackar på
varandra och som är i dåligt skick.
Men jag tror att det med hjälp av forskning kommer att utvecklas nya
golvsystem som kan bli bra alternativ. Det kanske t.o.m. kan bli det förhärs-
kande alternativet. Men framför allt gäller hela frågan djurens hälsa. Men
om djuren mår bättre i andra system, t.ex. med förbättrade burar, hur de än
ser ut, skall de systemen kunna användas. Det skall finnas alternativ.
Anf. 96 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Jag håller fullkomligt med om dessa detaljer. Men jag menar
att ert ställningstagande innebär att beslutet blir meningslöst. Jag reagerar
mot det. Ingen kommer att ställa om sin produktion när dessa signaler ges.
Anf. 97 PATRIK NORINDER (m):
Herr talman! Intentionerna är naturligtvis att vi skall ha en bra djurhälsa.
Det är det viktigaste. Forskningen får avgöra om det skall ske på det ena
eller det andra sättet. Det är sakkunskapen som skall avgöra vad som är bäst
för djurens hälsa.
Min personliga uppfattning är att vi i framtiden kommer att se båda typer
av system. Vi kommer att se både burhönssystem och bra system för golv-
höns. Vi skall kunna garantera konsumenterna bra kvalitet på äggen, och vi
skall ha en inhemsk produktion. Vi skall inte behöva importera ägg som vi
vet är av sämre kvalitet och värps av hönor som föds upp i förhållanden som
vi ogillar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU20 Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myn-
digheter (prop. 1993/94:113).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
76
|
13 § Några rättegångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål |
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
|
Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande 1993/94:KU25 Några rättegångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål |
Stöd till politiska |
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU26 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1993/94 (prop. 1993/94:105 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU31 Anslag till allmänna val (prop. 1993/94:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU32 Stöd till politiska partier (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 98 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Efter att ha diskuterat folkets rökvanor och hönsens natur-
liga beteende m.m. är vi nu framme vid politikernas olater, nämligen parti-
stödet. Denna fråga borde vara en öm tå i kammaren, och det är kanske
därför ingen befinner sig här nu. Vad vet jag.
Jag kan inte förstå hur svenska politiker ens kan försöka att låta bli att
minska partistödet, nu när det dras ned på allting annat. Jag talar inte om
den utomordentligt marginella minskningen om 14 miljoner kronor som det
77
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
78
nu skall fattas beslut om. Vi vet att totalposten är ungefär 2 000 miljoner
kronor.
Man kan verkligen fråga sig hur man skall klara dialogen med sina väljare.
Det kallas ju för det. Alla har ju en dialog med sina väljare, utan att för den
skull föregå med gott exempel.
Men politikerna är säkra i denna fråga. De vet att de får sitt stöd. Det är
ju de själva som avgör att de skall få pengarna. Därför får de pengarna. Om
någon timma fylls denna kammare och besluten ”knappas igenom”. Så går
det till.
Låt oss titta litet närmare på denna fråga, bl.a. på organisationsstödet.
Partistödet utgör en del av detta. Låt oss titta på det fusk som bedrivs.
Vi kan verkligen fråga oss vad det är som pågår. Vi vet att politiska ung-
domsorganisationer direkt förknippade med de partier som sitter i den här
riksdagen har sysslat med oegentligheter. Frågan är i vilken omfattning, och
frågan är vem de har stulit från. Är det av varandra eller av andra - som om
det skulle vara viktigt?
Man kan fråga sig vad det är i detta som berör politikens och politikernas
egna villkor. Var finns åtgärderna, påföljderna och straffen?
Låt oss tänka oss att Sveriges pensionärer skulle agera på samma sätt som
politikerna, dvs. sätta sina egna villkor och besluta om sänkningar eller ej
av pensionerna - och dessutom förbjuda insyn. Det är givetvis orimligt.
Man vill inte diskutera de här frågorna i kammaren. Det gäller från väns-
ter till höger - när det finns folk i den. Vad är skälet? Skälet är att man i alla
partier undrar vem som vinner på att man river i det hela. Det är ingen här
inne som vinner på det. Men det finns andra som gör det - de kallas för
svenska folket. Svenska folket vinner på att dess egna politiker visar om-
döme och granskar sig själva.
De drygt 100 miljoner som det statliga partistödet är uppe i utgör en del
av en total kostnad på ca 2 000 miljoner kronor, alltså 2 miljarder. Det har
vi fått utrett för oss. Det betalar svenskarna till sina politiker, som tackar
genom att behandla folket som om det vore underordnat, när det i själva
verket är tvärtom. De som arbetar här inne, och även de här inne som inte
arbetar men som borde göra det, har folket som arbetsgivare. De är avlö-
nade av folket.
Det rena partistödet uppgår till drygt 700 miljoner, enligt den utredning
som har presenterats. Därutöver går 1 300 miljoner kronor till arvoden och
löner. Blotta misstanken om att de här 700 miljonerna - det är folket som
betalar vartenda öre - inte behövs, inte används till folkets bästa eller skulle
myglas bort, borde vara nog för att en ansvarig riksdag skulle agera och in-
föra nya regler för partistödet. Det borde vara tillräckligt för att man skulle
analysera partistödet långt, fem år, tillbaka i tiden och se vad det har använts
till. Det borde undersökas hur stora belopp som inte redovisas i räkenska-
perna. Vi borde sänka stödet ordentligt och införa total insyn.
I andra demokratier, där man bevisligen tar begreppet demokrati högtidli-
gare än i Sverige, finns det ingen verksamhet som man synar noggrannare
än just den politiska. Men det vill inte vi politiker göra här, eftersom det är
vi själva som bestämmer. Det är inte trevligt om det rotas i våra papper.
Vad är det som säger att Sveriges politiker är bäst och hederligast i värl-
den? Alla av oss som kan läsa eller lyssnar på radio eller TV får reda på poli-
tiska skandaler i andra länder. Vi förfasar oss över dem och tror inte att så-
dant händer här. Det är möjligt att det inte gör det, men i så fall skall man
väl upp till bevis. Vad tjänar Sveriges hederliga politiker på att inte ta upp
den här frågan och göra den till en stor fråga? De borde visa att de verkligen
föregår med gott exempel när det gäller att spara på pengarna, reducera be-
loppen som går till partierna och öka insynen.
Den här frågan kan synas som en mindre fråga därför att det finns större
frågor räknat i miljoner och miljarder. Men om man ser på saken moraliskt
och ur den politiska moralens synpunkt kan man konstatera att det inte finns
någon större fråga. Det är väl därför som det inte heller finns någon annan
talare än jag uppskriven på talarlistan under den här punkten. Det är be-
drövligt. Jag hoppas verkligen att debatten kommer i gång.
Jag lovar er att den här kritiken kommer att återkomma vare sig ni sitter
här inne nu, någon annanstans eller läser i protokollet. Detta är en av de
frågor som Sveriges politiker aldrig kommer undan. Frågan är om politi-
kerna skall ta initiativet eller om folket skall göra det och avkräva räkenska-
per, protestera och på det viset tvinga fram en sänkning av partistödet. Det
vore väl en nesa om något.
Det här är som ett flugpapper som Ny demokrati har strött ut över det
svenska samhället och de svenska politikerna och som klibbar fast litet här
och var. Ni kommer inte att bli av med frågan. Det kan jag garantera. Folk
kommer att vakna upp.
Med detta vill jag yrka bifall till Ny demokratis reservation i konstitutions-
utskottets betänkande 32.
Anf. 99 KURT OVE JOHANSSON (s):
Herr talman! Låt mig konstatera att det sedan länge råder stor enighet i
riksdagen om stöd till de politiska partierna. Det finns en reservant i utskot-
tet. Man blir inte särskilt imponerad av den argumentering som Ny demo-
krati har i sin reservation. Jag tycker inte heller att den argumentering som
lan Wachtmeister har framfört här i riksdagens talarstol har förändrat det
omdöme som jag nyss gjorde när det gällde reservationen.
I själva verket spelar lan Wachtmeister upp samma vals som Harriet Col-
liander för ganska precis ett år sedan, här i kammaren, när det gällde parti-
stödet. Jag vill gärna understryka att ett väl avvägt stöd till de politiska parti-
erna är både nödvändigt och nyttigt för demokratin. Demokrati, lan Wacht-
meister, måste faktiskt få kosta pengar. Man borde beklaga att det inte förs
en ekonomisk politik i Sverige, som gör det möjligt att ge ytterligare infor-
mation till partierna för att de skall kunna tala om för medborgarna vad poli-
tiken innehåller. Jag skulle gärna se att vi återfick en situation där det var
möjligt att satsa mer på politisk information än vad som tydligen anses möj-
ligt i dag. Ett oförändrat stöd till de politiska partierna hade inte på något
sätt varit orimligt.
Ny demokratis reservation har faktiskt ganska stora brister när det gäller
argumenteringen. Det sägs i reservationen t.ex. att maktstrukturen växer
fast genom det partistöd som nu utgår och att dynamik försvåras. Det står
vidare att nya opinioner har svårt att få genomslag. Men, lan Wachtmeister,
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
79
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
i verkligheten förhåller det sig inte så. Vi har t.ex. bara för någon tid sedan
sett hur ett nytt politiskt parti kom in i riksdagen. Ny demokrati kom in i
riksdagen trots att vi har ett partistöd. Om lan Wachtmeisters argumentering
vore riktig skulle det tala för att det inte skulle vara möjligt. Det finns ytterli-
gare ett parti som har tagit plats här i riksdagen.
Om man ser på det lokala området, där det också satsas pengar, kan man
se exakt samma bild. Nya partier har kommit in i fullmäktige och även i ett
och annat landsting. Det finns alltså ingenting som tyder på att stödet till
partierna, för att de skall driva politisk verksamhet bland medborgarna och
på det sättet fördjupa demokratin, på något sätt skulle leda till att man ce-
menterar det politiska livet i ett samhälle.
Jag tycker tvärtom att om man håller sig till realiteterna finns det mycket
som talar för motsatsen. Jag är inte förvånad över att lan Wachtmeister argu-
menterar som han gör på det här området. Detta är ju inte det enda område
där han är tveksam till att man skall satsa pengar för en stärkt demokrati.
Jag har fört debatt med lan Wachtmeister här tidigare. Den gången gällde
det dagspressen. Han har ju samma grundläggande syn där. Det visar att han
har en ganska bristande förståelse för den fria åsiktsbildningen. Att Ny de-
mokrati intar den ståndpunkten är väl känt.
Till sist, herr talman, vill jag ta upp redovisningen av partiernas ekonomi.
I mitt eget parti är vi mycket öppna när det gäller redovisningen av på vilket
sätt vi använder våra pengar. Vi har absolut ingenting emot en diskussion i
de här frågorna. Vi vill inte komma undan på någon punkt i det avseendet.
Det är bra att de här frågorna har väckts. Vi skall gärna från vårt håll vara
med i den diskussionen. Vi får se varthän det leder. Jag vill understryka att
jag har upplevt att de flesta partier här i riksdagen inte på något sätt missbru-
kar de pengar som de har till sitt förfogande genom partistödet.
Jag vill yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan.
Anf. 100 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Kurt Ove Johansson sade att han inte var förvånad över vad
han hörde mig säga. Jag är inte heller särskilt förvånad över vad han sade.
Låt mig fastslå att problemet ligger kvar. I Sveriges riksdag finns det en
beklämmande stor majoritet som anser att det är helt okej att ösa pengar
över sig själv. Man tycker också att demokratin befrämjas av att tidningar
och andra får presstöd från politiker, dvs. att politiker på det sättet påverkar
press och medier. Det är ett skumögt resonemang, och det är beklagligt. Vi
har fått höra det omigen.
Kurt Ove Johansson säger att demokratin får kosta. Det låter tjusigt. Vad
får då demokratin kosta? Partistödet borde ju öka om man tror att detta är
demokratin. Det är det väl inte. Jämför med hur det är i övrigt! Vi har dragit
ner på allt möjligt, och ändå går Sverige med en rasande stor förlust. Vi kom-
mer att få dra ner på mera. Ta arbetslösheten! Man gick med på att sänka
ersättningen till 80 %. Det är fullständigt häpnadsväckande att man då inte
skär kraftigare och föregår med gott exempel vad gäller de egna omkostna-
derna.
Det talas om att det behövs mera pengar för information. Det finns ingen
80
bättre information än att de som tar emot stödet öppet redovisar hur de har
använt varenda krona.
Ny demokrati kom in i riksdagen utan partistöd. Vad bevisar det? Jo, det
bevisar att vi var bra fighters, att vi tog stora ekonomiska risker m.m. Men
det säger väl ingenting om det var särskilt rättvist att andra partier fick 130
miljoner kronor att använda för att slåss mot oss, och att det skulle vara nå-
gonting som vi står efter i fortsättningen.
Jag tycker till sist att den här debatten är bra - jag välkomnar den. Det är
bra, herr talman, om man även från riksdagens sida tar ett initiativ - i annat
fall kommer bl.a. jag att se till att debatten förs utanför riksdagen. Jag anser
fortfarande att alltihop är en stor skandal.
Anf. 101 KURT OVE JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill göra lan Wachtmeister uppmärksam på att partistö-
det skärs ned med 10 % i det förslag som vi nu diskuterar. Det är synd att
det måste ske, men motiveringen är ju Sveriges svaga ekonomi. Jag skulle
gärna ha sett att det hade förts en ekonomisk politik i Sverige som hade gjort
det möjligt att snarare öka stödet.
Det finns helt uppenbart ett stort informationsbehov i det svenska samhäl-
let. Alla som jobbar med politisk verksamhet - jag tror att lan Wachtmeister
är beredd att ge mig rätt i det - inser att det kostar väldigt mycket pengar.
Det är bara att konstatera att inte ens lan Wachtmeister och hans parti har
tänkt sig något annat än att det skall finnas ett partistöd, låt vara att det är
endast hälften av vad som nu utgår. Jag tar det till intäkt för att även lan
Wachtmeister inser att det är nödvändigt med ett ekonomiskt stöd till de po-
litiska partierna. Det är bara synd att han inte drar konsekvenserna av den
kunskapen och inser hur viktig informationen från de politiska partierna är
för den svenska demokratin.
Jag skall inte fördjupa mig mer i diskussionen om den öppna redovis-
ningen. Jag vill bara konstatera att det i detta betänkande inte redovisas så-
dana synpunkter - inte ens Ny demokratis reservation andas en mening på
den punkten.
Jag vill bara säga att vi i vårt parti inte är oroliga för en debatt som gäller
hur partierna använder sina resurser. Jag kan konstatera att diskussionen
bland vårt partis medlemmar om hur vi skall använda de slantar som vi har
till vårt förfogande är mycket bred och ingående. Diskussionen är inte på
något sätt hemlighetsfull, utan den är oerhört öppen. Det är alltför många
människor som deltar i diskussionen och som synar att partiet använder
pengarna på avsett sätt.
Om jag skall uttala mig mer generellt, kan jag säga att jag aldrig skulle gå
med på att det förekom oegentligheter på det här området. Vi välkomnar
alltså den här debatten, och jag kan försäkra lan Wachtmeister att vi inte har
någonting att dölja.
Anf. 102 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Det är en sak att vi nu om någon timme kommer att fatta
ett beslut om att efter valet skära ned detta bidrag med 10 %, från 135-140
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
82
miljoner till 127 miljoner kronor. Det är en liten bit av den stora kaka som
folk får betala, dvs. 2 000 miljoner kronor.
Frågan är djupare och större än vad Kurt Ove Johansson här nämner, vad
vi kan nämna i en reservation och vad detta betänkande handlar om.
Hur stort skall stödet vara? Ja, vi har föreslagit att det skall vara hälften
så stort som i dag. Vad leder det till? Tror ni att demokratin blir lidande?
Inte alls! Demokratin vitaliseras, därför att man tvingas arbeta mer. Det är
bara genom entusiasm och engagemang som någonting blir gjort, inte genom
att pengar betalas ut. Organisationsstöden, där partistödet ingår, har explo-
derat i Sverige. Man kan säga att ju tröttare organisationerna är, desto mer
pengar behöver de för att hålla sin verksamhet i gång. Det gäller även Sveri-
ges politiska partier.
Jag tar fasta på att den här debatten skall fortsätta på något annat sätt nå-
gon annan gång - det måste den nämligen göra. Frågan är mycket större än
de miljoner som detta ärende handlar om.
Anf. 103 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Ian Wachtmeister säger att det här är en viktig politisk och
moralisk fråga. Det är den, men kanske i ett helt annat perspektiv än det
som han framlägger. Han talar om att det handlar om politikernas olater.
Här spelar lan Wachtmeister på mycket märkliga känslor. Hans inlägg syftar
egentligen till att undergräva en öppen demokrati.
Vi politiker tenderar att huka i buskarna i den här frågan, därför att vi på
något sätt uppfattas som jäviga, genom att vi är företrädare för politiska par-
tier i parlamentet. Men vem skall ta den debatten, om inte de politiska före-
trädarna? Det är helt nödvändigt.Här måste vi fundera över vad alternativet
är. Det partistöd vi har i dag bygger på ett generellt synsätt som innebär att
man vid uppnådd representation får grundstöd och mandatstöd. Man kan i
och för sig diskutera fördelningsnycklarna. Men vad är alternativet? Är det
Italien som är lan Wachtmeisters stora förebild? Är det en korrumperad de-
mokrati där de resursstarka kan ta sig fram som vi skall eftersträva?
Ian Wachtmeister lade mycket stor vikt vid insynen. Han ville ha en total
insyn. Men hur blir det i den korrumperade demokratin, där det inte finns
något generellt partistöd från den offentliga sidan och där resursstarka orga-
nisationer och företag styr politiken? Vilken insyn får man i ett sådant läge?
Herr talman! Jag tycker faktiskt att det är lan Wachtmeister som ägnar sig
åt politiska olater.
Anf. 104 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Jag kunde tänka mig att den politiska moralens väktare, kds,
skulle köra ett varv här. Det är ju trevligt på många sätt.
Ingvar Svensson sade att jag spelar på märkliga känslor och egentligen
agerar mot demokratin. Så kan man bara säga om man med demokrati me-
nar allt möjligt politiskt mygel och just de olater som jag vill komma åt och
att man skall ta utav skattebetalarnas pengar för att själv leva på dem. Det
var inte så den svenska demokratin en gång i tiden fick fart och styrfart. Allt-
ihop är bara fråga om svepskäl.
Han talade om att Italien skulle vara en förebild för mig. Först tänkte jag
att påståendet var fräckt, men sedan tänkte jag efter och kom fram till att
det kanske stämmer. Varför? Jo, därför att man i Italien faktiskt har böljat
att dränera sitt politiska träsk. Men det gör man inte i Sverige, utan man
försöker bara tala om att allting är bra och att man egentligen borde ta mer
utav medborgarnas pengar.
Anf. 105 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Det är ganska intressant att höra lan Wachtmeister tala om
politisk moralism osv. Den politiska moralismen i denna kammare står ju
faktiskt Ny demokrati för. De står för ständiga indignationsnummer i olika
sammanhang. Jag sade inte att lan Wachtmeister försöker undergräva demo-
kratin i dess helhet. Jag sade att han syftar till att undergräva den öppna de-
mokratin. I ett samhälle där det är de resursstarka organisationerna och
företagen som ser till att partierna överlever får man ingen total insyn. Där-
igenom undergrävs en öppen demokrati.
Anf. 106 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Alla som känner mig vet att jag inte tänker undergräva nå-
gon demokrati. Tvärtom kommer jag att blåsa på så att den fungerar mycket
bättre, och då fungerar den inte genom organisationsstöd och annat.
Det talades om att Ny demokrati här har framfört indignationsnummer
och att det skulle vara någon sorts utslag av politisk moralism. Jag tycker att
det är alldeles utmärkt om Ny demokrati har framfört indignationsnummer,
eftersom det är precis vad som behövs. Den indignation som vi här har gett
uttryck för över vad jag fortfarande kallar politikens olater delas nämligen
av en mycket stor del av det svenska folket, oavsett om de är medlemmar i
kds eller någon annanstans.
Anf. 107 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Efter detta oerhört patetiska generalangrepp på partistödet
vill jag bara ställa en fråga: Vem eller vad var det som betalade Ny demokra-
tis valskulder?
Anf. 108 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Vi betalade genom att folk ställde upp. Det fanns en kamp-
vilja. Folk var beredda att ta en ekonomisk förlust för den valrörelsen. Jag
själv riskerade pengar. Våra leverantörer sade: Okej, vi ställer upp för er
även om ni inte lyckas. I så fall tar vi smällen.
Det fanns faktiskt en äkta glöd. Folk ställde upp därför att de behövde
några som kom in för att röja om i den här kammaren, vilket tydligen gick
ganska hyggligt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Stöd till politiska
partier
83
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen,m.m.
84
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU33 Anslag till Datainspektionen (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU34 Anslag till sametinget (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m. (prop. 1993/94:100 del-
vis).
Anf. 109 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Utskottet är enigt om att den ekonomiska brottsligheten
måste bekämpas med all kraft. Det är alltså inte skillnader i målsättningen
som gör att det i skatteutskottets betänkande SkU22 finns en reservation. I
likhet med regeringen bedömer utskottet att ett ökat anslag till skatteförvalt-
ningen med 100 miljoner kronor för budgetåret 1994/95 är den bästa avväg-
ningen för att nå en optimal effekt av insatta resurser i arbetet med att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten.
Inom skatteförvaltningen pågår ett nödvändigt och omfattande utveck-
lingsarbete för att effektivisera och förenkla basverksamheten. Om alltför
stora resurser satsas på utveckling av ny verksamhet finns det en uppenbar
risk för att den komptens som så väl behövs i basverksamheten kommer att
bindas upp. Effektiviseringen går då långsammare, och de resurser som
skulle frigöras förblir bundna. Detta gör att resultatet av de 50 miljoner extra
som Socialdemokraterna vill anvisa mycket väl kan innebära att faktiskt till-
gängliga resurser för budgetåret 1995/96 kan bli mindre än om riksdagen föl-
jer regeringens och reservanternas förslag.
Revisorernas rapport 1993/94 nr. 6, Den ekonomiska brottsligheten och
rättssamhället, visar samma tendens. I sammanfattningen på s. 1 sägs: ”Det
förekommer också att skattemyndigheterna håller tillbaka brottsanmäl-
ningar eftersom de vet att åklagar- och polismyndigheterna saknar möjlighe-
ter att utreda brotten.”
Antalet anmälda brott ökade från ca 14 000 i början av 1980-talet till
16 700 år 1987 och till 19 200 år 1991.
Antalet personer som lagförts för ekonomiska brott har kraftigt minskat
från 3 300 år 1987 till 2 400 år 1992.
Revisorerna konstaterade denna situation innan skatteförvaltningen fick
45 miljoner kronor extra för budgetåret 1993/94 och de nu föreslagna 100
miljonerna för budgetåret 1994/95. Mot denna bakgrund framstår Socialde-
mokaternas förslag till ytterligare påslag om 50 miljoner kronor enbart som
politisk taktik som i sak kan skada mer än främja.
Regeringen kommer i kompletteringspropositionen att ta upp frågan om
bättre samordning av insatserna för att stärka bekämpningen av den ekono-
miska brottsligheten. Det är i högsta grad sannolikt att de 50 miljoner som
Socialdemokraterna nu slösar bort till ingen nytta skulle haft god effekt i
detta sammanhang. Det är också revisorernas bedömning att en bättre sam-
ordning och satsningar på kedjans svagaste länkar är de viktigaste åtgär-
derna. Effektiviseringen av befintliga resurser och en bättre samordning
mellan berörda myndigheter är av avgörande betydelse. Det är den strategi
som vi reservanter, regeringen och revisorerna har gemensam.
Herr talman! Det är beklagligt att Socialdemokraterna har fjärmat sig från
verkligheten och kravet på effektiv användning av skattebetalarnas pengar.
I stället ägnar de sig helt åt politisk taktik på skattebetalarnas bekostnad.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och i övrigt till hemställan
i betänkandet.
Anf. 110 BRUNO POROMAA(s):
Herr talman! Det betänkande som kammaren nu har att ta ställning till är
ett led i ett batteri av olika åtgärder i kampen mot den ekonomiska brottslig-
heten, åtgärder som så småningom även andra berörda utskott för fram i sina
kommande betänkanden. Om det skulle bli ett positivt ställningstagande här
i kammaren till alla de förslag som de olika utskotten presenterar, kommer
förutsättningarna för att mycket kraftfullt angripa den tilltagande ekono-
miska brottsligheten i framtiden att vara mycket goda.
Det är väldigt svårt att exakt ange hur omfattande den ekonomiska brotts-
ligheten är. Det har i vissa sammanhang nämnts ett belopp på över 100 mil-
jarder kronor som årligen undanhålls staten. I det ansträngda ekonomiska
läget med en i accelererande takt växande statsskuld har vi inte råd att låta
en sådan demoraliserande verksamhet pågå.
En majoritet av skatteutskottet föreslår - vilket här har framgått av Ivar
Franzéns anförande - ett resurstillskott av ytterligare 50 miljoner kronor till
skatteförvaltningen för kommande budgetår utöver vad regeringen har före-
slagit för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. Beloppet är det-
samma som Riksskatteverket har föreslagit i sin anslagsframställning och
faktiskt 50 miljoner kronor lägre än vad skattemyndigheten tidigare har fått
löfte om.
De minnesgoda - jag hoppas att Ivar Franzén tillhör dem - kommer väl
ihåg att regeringen i kompletteringspropositionen för närmare ett år sedan
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen,m.m.
85
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen,m.m.
aviserade att resurserna för skattekontrollen fr.o.m. nästa budgetår skulle
förstärkas med omkring 200 miljoner kronor per år under en femårsperiod.
Sedan dess har det varit märkbart tyst från regeringens sida om dessa resurs-
förstärkningar till skattemyndigheten.
När utskottet besökte Riksskatteverket i höstas tog ledningen upp denna
fråga. Man lovprisade bl.a. Lindbeckkommissionens besked såsom utomor-
dentligt bra. Det hävdades från ledningens sida att ytterligare satsningar på
det här området skulle ge tiofalt igen. Men det sades också vid samma till-
fälle: ”Vi har inte sett till dom pengarna som utlovats och vi vågar inte trycka
på knappen innan vi har fått pengarna.”
”Trycka på knappen” uppfattade åtminstone jag på ett sådant sätt att man
inte kunde börja nyanställa och utbilda personal förrän man hade fått klar-
tecken om dessa ökade resurser. Man frågar sig: Varför denna senfärdighet
från regeringens sida? I reservationen får vi faktiskt svaret. Där använder
man sig av uttryck som ”successivt”, ”iaktta en viss försiktighet”, ”orsaka
störningar”, ”vinna erfarenheter” osv. Detta upprepade Ivar Franzén i talar-
stolen i dag. Är det möjligtvis så regeringen och regeringspartierna vill be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten? Men inte bekämpar man väl brotts-
lighet med ”viss försiktighet” eller ”successivt”? Oavsett vad det är för
brottslighet måste man bekämpa den med all kraft och så snabbt som möj-
ligt. Majoritetsskrivningen i detta utskottsbetänkande är ett led i en sådan
bekämpning.
Jag tycker att den reservation från regeringspartierna som är fogad till
detta betänkande på något vis illustrerar den inställning som inte minst Mo-
deraterna har till ekonomisk brottslighet. Den moderata justitieministern
har genom sitt uttalande mycket klart visat var Moderaterna står i fråga om
ekonomisk brottslighet. Hon anser ju - och det har inte dementerats från
regeringshåll - att ekonomisk brottslighet inte är lika allvarlig som annan
brottslighet, eftersom ”den inte innebär brott mot den enskilde utan främst
mot staten”.
Allt fler börjar misströsta om regeringens politik mot den ekonomiska
brottsligheten, en politik som snällt sagt präglas av passivitet. Misströstan
har trängt sig in t.o.m. bland regeringspartierna. I en tidningsintervju före-
slår kds partisekreterare samarbete med oss socialdemokrater för att stoppa
den ekonomiska brottsligheten. Han säger i samma intervju att partiet har
varit ensamt i kampen om de här frågorna, och då menar han säkerligen
inom regeringen. Nu har hans partivänner möjlighet här i kammaren att visa
var de står i denna fråga och visa sitt rätta ansikte genom att avstå från att
rösta på reservationen och i stället rösta på utskottets förslag.
Som vi drar oss till minnes gick Moderaterna i valrörelsen hårt ut med bud-
skapet om lag och ordning. Men i de tre regeringsförklaringarna, bortsett
från den sista, har den ekonomiska brottsligheten inte varit ett prioriterat
område. I den sista regeringsförklaringen snuddade statsministern vid denna
så viktiga fråga med orden: ”Insatserna mot ekonomisk brottslighet för-
stärks.” Den förstärkning som föreslås i budgetpropositionen är, enligt en
majoritet i skatteutskottet, inte tillräcklig. Vi gör en annan bedömning än
regeringen och regeringspartierna. Vår bedömning överensstämmer med
86
Riksskatteverkets, och detta verk torde vara bäst skickat att göra en sådan
bedömning. Vårt förslag innebär alltså inte någon politisk taktik.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag med mitt yrkande om bifall till utskot-
tets hemställan med fog göra gällande att riksdagen här har möjlighet att slå
flera flugor i en smäll. Även om det kan få marginella effekter för sysselsätt-
ningen så innebär ett positivt beslut att viss personal inom myndigheten som
skulle ha sagts upp under kommande budgetår får möjlighet att stanna kvar
ytterligare en tid. Vidare kan samhällets lånebehov krympa med några mil-
jarder. Sist men inte minst kan etik och moral återupprättas, och den heder-
lige medborgaren och företagaren kan få stöd och skydd mot fifflare och kri-
minella.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 111 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag vill först peka på en mycket påtaglig förändring av attity-
den till ekonomisk brottslighet. Det torde ligga ett uns av sanning i påståen-
det att det för några år sedan fanns grupper i samhället som tog ganska lätt
på detta problem. Men i dag tror jag att det finns en mycket bred och ärlig
uppslutning från företagarhåll och från alla politiska partier kring tanken att
vi här skall göra vad som är möjligt att göra. Den inställningen har reservan-
terna. Jag tror inte att det finns någon anledning att ifrågasätta denna inställ-
ning.
Man måste se till att varje företagsutveckling görs på ett konstruktivt, ef-
fektivt och resurssnålt sätt. Totalt handlar det om anslag omfattande bort-
emot 5 miljarder. Jag säger detta för att visa på proportionerna när 50 miljo-
ner extra tillkommer.
För att vi beträffande kompetensen långsiktigt skall få en effektiv skatte-
förvaltning måste mycket satsas på en effektivisering av basverksamheten.
Om vi sätter denna åt sidan blir det i framtiden fråga om mycket mindre re-
surser inom samma ram just när det gäller bekämpningen av den ekono-
miska brottsligheten.
Det är inte bara fråga om antalet personer, utan det är också fråga om
kompetensen. Denna måste utvecklas. Vi har försökt att ingående bedöma
vad som blir effektivast, vad som blir bästa hushållningen med skattebetalar-
nas pengar. Då valde vi den takt som vi också har föreslagit. Vi ser alltså
detta över en femårsperiod. Det ger den absolut bästa effekten.
Jag vidhåller bestämt att det är rent politisk taktik av Socialdemokraterna
att här lägga på 50 miljoner. Socialdemokraterna vet lika väl som vi - de har
ju lyssnat på samma hearing som vi - vilka svårigheter skatteförvaltningen
har när det gäller effektiviseringen av dess stora verksamhet. Det behövs en
kraftsamling också där.
Vi har ju en gemensam och genuint fin målsättning. Därför är det beklag-
ligt att vi inte har kunnat enas om tagen. I stället går det stora partiet ut och
försöker göra politik av detta - till ingen nytta, snarare till skada för politi-
kerna och för saken.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen,m.m.
87
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
Ani. 112 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Ivar Franzén talar så övertygande att jag nog befarar att han
har övertygat regeringen om det minskade belopp som framgår av komplet-
teringspropositionen.
Ivar Franzén talar om attitydförändringar. Men visa då en sådan! Jag
tycker att det nästan böljar bli en strid om påvens skägg. Man talar ju om
50 miljoner kronor av totalt ca 5 miljarder kronor. Det är alltså fråga om en
ytterst marginell summa i det här sammanhanget. Ivar Franzén skall vara
medveten om att de här pengarna inte skall användas för det löpande arbe-
tet. I stället skall de i stor utsträckning prioriteras till de områden där beho-
ven är störst.
När Riksskatteverket hemställde om de här pengarna halverade rege-
ringen det äskade beloppet. Jag har här ett pressmeddelande från Finansde-
partementet. 20 miljoner skulle alltså avsättas till mervärdesskatteområdet.
Men ursprungligen avsåg Riksskatteverket 40 miljoner. Om Riksskattever-
ket får de här pengarna kommer man givetvis att använda resurserna på om-
rådet i fråga.
På mervärdessskattesidan har det också varit väldigt bekymmersamt. Re-
geringens förslag gäller 12-13 miljoner kronor för eko- och skattebrott. Nu
kan de insatserna fördubblas. 12-13 miljoner skall användas för kontroll av
löntagarna, och det måste väl vara frestande för de borgerliga partierna. Där
finns det också möjligheter till fördubbling.
När det gäller revisionsverksamheten föreslår regeringen att 50 miljoner
skall anslås. Genom nämnda insatser blir det en förstärkning.
Det är alltså fråga om ett långsiktigt arbete. Det tar tid innan man kommer
i gång på ett effektivt sätt. Om Riksskatteverket inte får sina pengar måste
man skjuta sådana här insatser ytterligare framåt i tiden, med en ännu mera
försvagad samhällsmoral som följd.
Anf. 113 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag är inte helt övertygad om att vi riktigt förstår varandra.
Först och främst är det en satsning under en femårsperiod som regeringen
har uttalat sig om. Vi tror att en ”successiv” uppbyggnad här ger det bästa
resultatet. Därmed får vi den rätta kompetensen. Det blir möjligt för oss att
välja ut de rätta personerna osv. Det handlar också om en effektivisering i
ett längre perspektiv.
Sedan vill jag upprepa vad jag tidigare sagt: Det är väldigt viktigt att satsa
på de svagaste länkarna. Revisorerna har ju väldigt tydligt redovisat att man
t.o.m. avstår från att anmäla brott därför att man vet att ärendena inte tas
om hand. Låt oss säga att vi samlar en mängd ärenden på hög och inte kan
fullfölja arbetet. Vilka effekter får det på den ekonomiska brottsligheten?
Ja, det skulle innebära att man kan syssla med sådant här utan risker.
Därför menar vi att det är mycket viktigt att en total avvägning görs. Rege-
ringen har sagt sig vilja göra en sådan i kompletteringspropositionen. Varför
skall man då låsa upp 50 miljoner nu? Med allra största sannolikhet skulle
de satsas på en av de starkare länkarna. Är det inte bättre att satsa de peng-
arna på samordning mellan berörda myndigheterna och på de svagaste län-
karna?
Jag vill ju så gärna se att debatten hamnar i den fåra där den hör hemma.
Det gäller att vi har en gemensam målsättning. Vi skall alltså hushålla med
skattebetalarnas pengar, så att skattebetalarna får ut mesta möjliga vad gäl-
ler både att beivra brottsligheten och att ge återbäring i form av pengar. Det
är vår enda ledstjärna. Vi är övertygade om att den strategi som vi företräder
är den rätta. Det är också därför som vi driver denna fråga med en viss inten-
sitet.
Anf. 114 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Ivar Franzén och övriga i regeringspartierna verkar bli allt
ensammare när det gäller kampen mot den ekonomiska brottsligheten och
hur man skall gå till väga i det avseendet.
Jag inledde mitt huvudanförande med att tala om att det här är ett led i
fråga om ett batteri av åtgärder som berör olika utskott. När det gäller detta
med att man skulle vara ensam på sin kant förstärks min tro i det avseendet
genom den revisionsrapport som avlämnats och som också Ivar Franzén ta-
lade om i sitt anförande.
Skrivningen i utskottsbetänkandet ligger väldigt väl i linje med den revi-
sionsrapport som Riksdagens revisorer presenterade för ett par veckor sedan
och som gäller insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Eftersom rege-
ringspartierna inte inser att det behövs krafttag när det gäller denna avart
måste riksdagen ta intitiativ här.
Jag vidhåller alltså att regeringen fortfarande tar för lätt på detta med den
ekonomiska brottsligheten i och med de begränsade resurser som man i bud-
getpropositionen föreslår att skattemyndigheten skall få.
Jag tycker som Riksdagens revisorer - och detta är också deras slutsats i
nämnda rapport - nämligen att tillräckliga resurser och kompetens saknas.
Bortsett från regeringspartierna är det få som säger emot på den punkten.
Anf. 115 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Vi i Ny demokrati stöder givetvis förslaget om ett tillskott
om 50 miljoner till skattemyndigheten.
Mest beklämmande är - alla i denna kammare vet säkerligen detta - att
den ekonomiska brottsligheten har pågått i ett antal år och att den har ökat
i omfattning under de senaste fem tio åren. Men det är som vanligt när det
gäller politiska åtgärder: De kommer en hel del år för sent.
Givetvis skulle vi ha kämpat mot den ekonomiska brottsligheten mycket
tidigare. Ivar Franzén nämnde tidigare att föreslagna 50 miljoner kronor till
Riksskatteverket är slöseri. Jag tycker att det är ganska anmärkningsvärt att
man kan säga att nämnda belopp slösas bort när resurserna utökas för att den
ekonomiska brottsligheten skall kunna bekämpas. Denna kostar samhället
kanske bortemot 150 miljarder. Givetvis gäller de 150 miljarderna inte en-
bart den grova brottsligheten. Men åtskilliga miljarder rör det sig säkert om
i det avseendet.
Om resurserna i fråga används på rätt sätt kommer det att innebära en
vinst för samhället. Man kan alltså få in 10, 20 eller kanske 100 gånger
nämnda summa om pengarna används på rätt sätt.
Vad har då riksdagen att följa upp? Jo, när de 50 extramiljonerna till Riks-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
89
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
90
skatteverket anslås borde vi i riksdagen hålla tummen på ögat på Riksskatte-
verket. Vi borde se till att medlen används på rätt sätt. Dessutom borde vi
följa upp detta på ett konstruktivt sätt för att se om det ger någonting. Det
tycker jag är otroligt viktigt. Men, som vanligt: Vi fattar beslut i denna kam-
mare utan att följa upp dem.
Ta en så enkel sak som turistmomsen, som sänktes från 21 % till 12 % när
det gäller resor, persontransporter osv. Det gäller alltså bl.a. SJ. Vad har då
hänt här i Stockholm t.ex.? Ja, inte har Stockholms länstrafik sänkt några
biljettpriser. Det är faktiskt vår skyldighet att göra en uppföljning. Likadant
förhåller det sig i det nu aktuella sammanhanget. När vi beviljar ett anslag
om 50 miljoner kronor till Riksskatteverket borde vi givetvis göra en upp-
följning.
Jag avslutar mitt korta anförande, herr talman, med att yrka bifall till ut-
skottets hemställan i betänkande nr 1993/94:SkU22. Dessutom yrkar jag av-
slag på den borgerliga reservationen.
Anf. 116 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag instämmer i vad som sades i Peter Klings anförande.
Men jag kan också anmäla en avvikande mening. Självklart delar jag upp-
fattningen att det är viktigt att göra en uppföljning. Särskilt stöder jag den
uppfattningen efter att ha lyssnat på de hearingar som vi har haft med skatte-
förvaltningen och som ändå tyder på att man befinner sig i en mycket inten-
siv utvecklings- och omställningsprocess. Man måste se till helheten när man
argumenterar i dessa frågor.
Det är helheten som gör att jag står för vad jag här har sagt, nämligen att
50 miljoner extra i nuläget inte är ett effektivt sätt att använda skattebetalar-
nas pengar. Det är alltså fråga om slöseri.
För att undvika missförstånd upprepar jag återigen att löftena här gäller
en femårsperiod. Efter hand som kompetens, kunskap och erfarenhet byggs
upp blir det lättare att få en bättre utdelning något senare under den aktuella
perioden när det gäller de här pengarna. Därmed får skattebetalarna en
bättre utdelning.
Anf. 117 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Nu kom några ord som jag inte tycker om: något senare. Jag
skulle vilja säga precis tvärtom. Man skulle nämligen redan för fem tio år
sedan ordentligt ha tagit tag i detta. Föreslagna åtgärder kommer alltså en
hel del år för sent.
Ge nu skattemyndigheterna chansen att få de här 50 miljonerna, och följ
upp det hela på ett förnuftigt sätt! Gör en konsekvensanalys för att se vad
som hänt, för att se vad man har fått! Man har faktiskt begärt de här resur-
serna och också fått dem, och man anser sig kunna bekämpa den ekono-
miska brottsligheten i samhället med de här medlen.
Anf. 118 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag delar uppfattningen att detta skulle ha påbörjats tidi-
gare. Men problemet löses inte genom att man nu dränker skattemyndighe-
terna i pengar som inte kan användas på ett effektivt sätt.
Jag tror att det är av gemensamt intresse att vi får en genuin uppbyggnad
här, så att man verkligen kan möta den ekonomiska brottsligheten på den
nivå där den förekommer. De personer som kan sådant här växer inte på
träd, utan det tar tid att rekrytera och utbilda folk osv. Detta gör att jag är
helt övertygad om att vår strategi sett över en femårsperiod ger en betydligt
bättre utdelning än som är fallet med den slösaktiga politik som nu även Ny
demokrati ansluter sig till när det gäller skattebetalarnas pengar.
Anf. 119 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Ivar Franzén är de fyra borgerliga partiernas talesman i skat-
teutskottet. Han säger att om man tänker tillbaka finner man att det har fun-
nits grupper som tagit lätt på detta med kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten. Det tycker jag är att rikta väldigt hård kritik mot de borgerliga par-
tierna i skatteutskottet, som nog inte tagit det här lika allvarligt. Men de har
nog heller inte tagit lätt på detta. För några år sedan satsade ni ju mindre
än vad vi i vårt parti ville göra - det är korrekt. Vi ville alltså satsa mera
kraftfullt.
Senare anslöt sig Socialdemokraterna till den linje som vi har pläderat för,
nämligen att mera pengar skall satsas i det här sammanhanget. Också Ny
demokrati har nu anslutit sig till den linjen. Plötsligt bildar vi en majoritet.
Ivar Franzén kritiserade Socialdemokraterna. Men det är ju tre partier som
ingår i den majoritetskonstellation som har pressat fram de 50 extramiljo-
nerna.
Ivar Franzén säger att det är för mycket och att det är fråga om ett slags
politisk taktik, ett slags allmänt överbud. Så är det inte, Ivar Franzén! Det
är inte fråga om en tillhöftad siffra. Vad det handlar om är en motion från
Vänsterpartiet och en från Socialdemokraterna. Vi har inte haft samråd med
varandra. Vi kom fram till 50 miljoner extra. Det var ingen slump. Vi utgick
helt enkelt från de beräkningar som Riksskatteverket hade gjort utifrån vissa
besked från regeringssidan. Det var faktiskt regeringens besked som gjorde
att Riksskatteverket ansåg sig kunna räkna med 150 miljoner extra. Sedan
ändrade sig regeringen. Det är inte oppositionspartierna här i riksdagen som
ändrat sig eller lagt något överbud, utan vi snarast fullföljer regeringssidans
bud. Men det är regeringssidan som ändrat sig. Riksskatteverket har ansett
sig kunna använda dessa pengar. Jag tror att Riksskatteverket är kompetent
att göra den bedömningen.
Ivar Franzén antydde att man från Riksskatteverket sagt att man inte kan
använda dessa pengar. Men så säger man inte från Riksskatteverket. Natur-
ligtvis har man där tappat tempo när regeringen nu bromsar. Man trodde
säkert på Riksskatteverket att regeringen skulle få gehör för sitt alternativ.
Man kunde inte veta i Riksskatteverkets ledning att Ny demokratis skulle
inta en konstruktiv hållning. Men nu har det blivit så. Det är ju regeringen
som ställt till så att det blir problem med medelsanvändningen, ingen annan.
Det här är inte någon allmän dränkning av skatteförvaltningen i pengar.
Så är det inte, Ivar Franzén. Stora sparbeting kvarstår på annan verksamhet.
Man får inte mer pengar generellt sett, men man får mer pengar på vissa
bestämda områden. Det är någonting helt annat. Det har varit sparbeting
som har rullat under mycket lång tid, Ivar Franzén. Man har effektiviserat
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
91
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
92
sig. Vi hade en debatt för några år sedan allmänt om kunskap, att man hade
så tunna linjer att man inte kunde granska alla deklarationer. Nu kan vi få
en ändring till stånd, och det är bra.
Ivar Franzén säger att man egentligen skulle använda pengarna på annat
område, på helt andra fält än skatteförvaltningen. Jo, det kanske behövs mer
pengar, men det kan inte skatteutskottet styra över, utan vi får hantera det
område som vi har att hantera. Det här är också, som Ivar Franzén säger, så
obetydligt. Det handlar om 5 miljarder. Men i nästa andetag dränker man
förvaltningen i dessa 50 miljoner. Man får hålla en konsekvent linje: an-
tingen är det för mycket eller så är det litet. Man kan rimligen inte hävda
båda sakerna samtidigt.
Det är ju regeringssidan som har ändrat sig. Först sade man att man skulle
satsa på kampen mot den ekonomiska brottsligheten, tack vare Lindbeck-
kommissionen. Man uppskattade att man skulle kunna satsa 200 miljoner
och få in 4 miljarder. Riksskatteverket har gjort en mer försiktig bedömning
och sagt 2-3 miljarder. Riksskatteverket gör alltså försiktigare bedömningar.
Riksskatteverket har gjort den bedömningen att man kan hantera 150 miljo-
ner på det här området. Därför är det här inget överbud utan ett väl avvägt
förslag som utskottets majoritet har kommit fram till.
Herr talman! Jag yrkar naturligtvis bifall till utskottsmajoritetens hemstäl-
lan och avslag på reservationen. Det är första gången jag kan göra det när
det gäller ett anslagsärende i fråga om skatteförvaltningen. Jag är mycket
belåten. Det är, Ivar Franzén, min födelsedag i dag. Det är inte så ofta man
kan få 50 miljoner till kamp mot ekonomisk brottslighet som födelsedagspre-
sent. Det får jag tacka vännerna i Socialdemokraterna och Ny demokrati för.
I det här fallet var ni vänner. Tack!
Anf. 120 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag får bölja med att framföra mina varmaste gratulationer.
Jag måste konstatera att regeringen har förankrat sin strategi i verklighe-
ten. Man har därmed kommit fram till denna bedömning, som totalt inte
innebär mindre utbyggnad av verksamheten för att bekämpa den ekono-
miska brottsligheten men som innebär att den sker i något långsammare
takt.
Det finns faktiskt både en stor och en liten del i det här, Lars Bäckström.
Den stora delen är basverksamheten, som också kräver mycket kompetens
och mycket arbete för att sparbetingen icke skall resultera i skador och för-
sämringar. Om man tar den bästa kompetensen och ökar på den lilla biten -
där är de 50 miljonerna med - alltför mycket, är risken uppenbar att vi inte
får den effektivisering och utveckling av basverksamheten som är nödvändig
för att vi långsiktigt skall ha resurser tillgängliga för en god skatteförvaltning.
Det råder ingen tvekan om att det är i kompletteringspropositionen som
sammanvägningen skall göras. Det är därför som vi vill reservera dessa 50
miljoner för att fördelas i det sammanhanget och satsas på de svagaste län-
karna.
Anf. 121 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag är inte riktigt säker på vad Ivar Franzén menar med de
svagaste länkarna. Vad vi - Ivar Franzén, jag och alla övriga - är överens om
är att de här medlen skall användas till fördjupad kontroll av tung ekonomisk
brottslighet.
Regeringssidan vill anslå 100 miljoner och oppositionen, som nu bildar
majoritet i frågan, 150 miljoner. Varför har vi kommit fram till olika siffror?
Jo, därför att de tre oppositionspartierna delar den uppfattning som rege-
ringssidan hade tidigare i sin utfästelse till Riksskatteverket. Riksskattever-
ket säger att man kan hantera dessa medel. Men Riksskatteverket tror inte
att man kan hämta in riktigt lika mycket pengar som regeringssidan tror. På
Riksskatteverket är man uppenbarligen mer försiktig.
Helt plötsligt har regeringen ändrat sig. Det är mer oklart varför man änd-
rat sig. Regeringspartierna i riksdagen följer upp detta, och det är också mer
oklart varför. Riksskatteverket har sagt att man kan hantera dessa medel,
det är ingen övergödning. Sedan får Riksskatteverket naturligtvis problem
genom att man har fördröjt och bromsat satsningen. Men det blir ännu större
problem om vi väntar ytterligare.
Ivar Franzén antydde att han skall säga ja när kompletteringspropositio-
nen behandlas. Men då får vi ännu en fördröjning, som kommer att göra det
svårt att hantera det här på ett bra sätt. Dröj icke längre, Ivar Franzén, utan
handla så slipper ni kritisera det hela och säga att man förr tog så lätt på den
ekonomiska brottsligheten men inte nu. Det är synd att behöva säga så ännu
längre fram i vår. Handla nu, så slipper man sådan självkritik som Ivar Fran-
zén framförde förut.
Anf. 122 IVAR FRANZÉN (c) replik:
Herr talman! Jag är kanske alltför benägen att beskriva hur jag upplever
det i verkligheten. Lars Bäckström sade att det fanns vissa grupper utan att
närmare precisera. Det vet Lars Bäckström lika väl som jag.
Jag tror inte att regeringen återkommer i kompletteringspropositionen
med ett förslag om 50 miljoner till skatteförvaltningen, och det har jag aldrig
heller sagt. Det kan finnas andra samordningsåtgärder som inte nödvändigt-
vis kräver pengar och som betyder mer i detta sammanhang.
Jag kanske får repetera här att revisorerna i en ganska färsk rapport kon-
staterar att det förekommer att skatteförvaltningen avstår från att göra en
brottsanmälan därför att man vet att det inte finns resurser för att följa upp
det. Detta sade man innan vi anvisade de 45 och 100 miljonerna. Jag tror att
alla här förstår att vi riskerar att förvärra situationen ytterligare om vi inte
ser till helheten.
Vi vet att anmälningarna har ökat. Vi vet också att antalet åtalade perso-
ner har minskat. Denna bild tycker jag borde få var och en att tänka efter:
Är det rätt att satsa 50 miljoner extra just här? Är det inte så att vi måste
göra en bättre sammanvägning, frigöra resurser genom bättre samordning
osv.? Det tycker jag är en logisk och riktig slutsats. Det förvånar mig att Lars
Bäckström, som brukar dra en hel del förnuftiga slutsatser, inte har dragit
den för länge sedan.
Anf. 123 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Varför vill vi satsa 150 miljoner? Jo, därför att Riksskatte-
verket har redovisat att man kan hantera det extra anslaget. Därför vidhåller
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen,m.m.
93
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m.m.
94
vi vår uppfattning. Nu kommer vi att fatta ett majoritetsbeslut om detta, och
det är bra.
Konsekvenserna av Ivar Franzéns resonemang är att även de 100 miljoner
som ni förespråkar kanske är för mycket. Jag ser att Ivar Franzén nickar in-
stämmande. Då blir det tydligt att ni inte heller vill satsa de 100 miljonerna,
och då är det ganska klart vad den här debatten ytterst handlar om. Några
vill satsa mer, och en grupp vill egentligen inte satsa någonting men på grund
av att vi tryckt rör man sig. Det må vara så.
Regeringen vacklar uppenbarligen i denna fråga. För några år sedan ville
man inte satsa någonting. Så kom Lindbeckkommissionen, och då bestämde
man sig för att ta ett steg. Nu börjar regeringen tveka igen, retirera och gå
ett slags kräftgång i denna fråga. Det är dåligt att göra så.
Vi har nu kommit fram till att det handlar om ett allvarligt problem som
skall hanteras. Riksskatteverket har redovisat att man klarar att hantera
dessa medel. Som vi har skrivit från majoritetens sida i utskottet gäller det
de mest angelägna sektorerna. På så sätt kan vi höja kvaliteten på skatteför-
valtningens arbete, så att det material som presenteras blir mera hanterbart
för åklagarsidan och de rättsvårdande instanserna i processföringen.
Man kan alltså höja kvaliteten. Då underlättar man processerna, och då
går det snabbare. Vi kan alltså åtgärda problemet på tingsrättssidan och
åklagarsidan genom att få bättre kvalitet på materialet från skatteförvalt-
ningen. Även på det sättet kommer dessa medel att underlätta för att lösa
problemet. Det är det enda sätt som vi på skatteutskottet kan hantera det
problemet på. Den andra frågan ligger utanför vårt beredningsområde.
Anf. 124 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Det var ett par saker i Ivar Franzéns anförande som jag rea-
gerade mot. Först vill jag dock ge Ivar Franzén ett erkännande för att han
så klart uttrycker den uppfattningen att det är av stor betydelse att bekämpa
den ekonomiska brottsligheten och säger att det råder enighet inom rege-
ringspartierna om det. Det har det nämligen inte gjort förut, inte ens i ord.
Den regering som vi har i dag inledde sin ämbetsutövning med att ta bort
kampen mot den ekonomiska brottsligheten som ett prioriterat område för
Polisen. Man följde upp det genom ett uttalande från justitieministern om
att det inte var särskilt viktigt att bekämpa ekobrotten därför att de inte
drabbar de enskilda. Därmed angav man också tonen för samhällets kamp
mot den ekonomiska brottsligheten. Jag tycker att det är bra att Ivar Franzén
å regeringspartiernas vägnar deklarerar att det finns en enighet om att vi
måste bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Den uppslutningen bör följas upp i form av handling. Där måste jag kon-
statera att det brister. När Socialdemokraterna har fört fram ökade insatser
från myndigheternas sida - det kan ha gällt Riksskatteverket, Rikspolissty-
relsen, samordningen av samhällets resurser av insatser mot ekonomisk
brottslighet - har regeringspartierna på punkt efter punkt röstat emot försla-
gen. I dag gör man det när det gäller anslaget till skattemyndigheterna av
det skälet att man tycker att pengarna kanske skulle ha kunnat användas mer
verksamt inom andra områden där det finns flaskhalsar.
Regeringspartierna kommer uppenbarligen också att rösta emot de för-
slag som vi fört fram i vår motion om den ekonomiska brottsligheten som
rör förstärkningar av Polisens insatser, förstärkningar när det gäller domsto-
larnas möjlighet att hantera dessa ärenden och ökade insatser för att sam-
ordna myndigheternas åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten. Även i
dessa avseenden kommer regeringspartierna uppenbarligen att säga nej till
ökade insatser.
Jag kan hålla med Ivar Franzén om att det finns mycket stora flaskhalsar
inom framför allt Polisen men även inom domstolarna när det gäller möjlig-
heterna att hantera ärenden som skattemyndigheterna anmäler till Polisen.
Men då kan jag inte förstå att Ivar Franzéns parti, precis som man har gjort
under de gångna två åren, uppenbarligen kommer att säga nej till sådana
utökade resurser inom polis- och åklagarväsendet.
Det haltar mycket i Ivar Franzéns argumentation, och det brister när det
gäller att gå från ord till handling.
Anf. 125 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! För att det inte skall råda några missförstånd vill jag för kan-
ske tredje gången upprepa att det som vi reservanter för fram är grundat på
en verklighetsbedömning. Sedan är det klart att man aldrig kan garantera
att den är helt riktig, men vi tror att den är mycket bättre än den som social-
demokrater och andra hänger sig åt. Det finns alltså inte någon tveksamhet
hos regeringspartierna om att vi har satsat optimalt för att bekämpa ekono-
misk brottslighet.
Det finns stora brister i polisväsendet. Det är vi överens om. Men vilket
parti är det som under åtskilliga år har varit orsak till att polisutbildningen
har skurits ner, att vi i dag har ett mycket sämre utgångsläge än vad vi hade
haft om rekryteringen till polisutbildningen hade varit den som vi från rege-
ringssidan ville ha? Den värsta flaskhalsen har ni som anser att ni står allra
främst på barrikaderna för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten
själva aktivt skapat.
Men låt oss lägga sådant åt sidan. Vi är överens om målsättningarna. Låt
oss också då på bästa sätt försöka att använda resurserna på alla områden.
Anf. 126 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag skall inte föra diskussionen alltför långt när det gäller
polisväsendet och dess resurser. Det som försämrade möjligheterna att be-
kämpa den ekonomiska brottsligheten i slutet av 80-talet var en fråga som
både Ivar Franzén och jag var överens om, nämligen att föra ner besluten
om resursfördelningen till de lokala polisdistrikten. Detta gjorde att man tog
personal från ekorotlarna och satte in den för andra typer av brottsbekämp-
ning. Den lokala styrningen över polisresurserna medverkade kraftfullt till
urholkningen av ekorotlarnas verksamhet. Det var ett beslut som både Ivar
Franzén och jag var med och fattade och som vi får ta på oss ansvaret för.
Det vi gång på gång har lagt fram förslag om är att man skall avsätta sär-
skilda resurser till polisväsendet för bekämpning av den ekonomiska brotts-
ligheten. När Ivar Franzéns parti har ställts inför dessa förslag har man gång
efter annan röstat emot dem.
1 er reservation som fogats till skatteutskottets betänkande säger ni: ”Det
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
skatteförvalt-
ningen, m. m.
95
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
96
förslag till förbättringar som diskuteras i Riksdagens revisorers rapporter lig-
ger till väsentlig del inom justitieutskottets arbetsområde eller på andra om-
råden än skatteförvaltningen. Enligt utskottets mening kan det därför inte
vara välbetänkt att som motionärerna föreslår i dag satsa ytterligare 50 mil-
joner på skatteförvaltningen.” Varför kommer ni då att rösta nej när våra
förslag till ökade insatser för hantering av utredningarna inom domstolsvä-
sendet läggs fram här i kammaren? Ivar Franzén tycker ju att hanteringen
är det stora problemet. Då borde ni väl gå med på våra krav?
Argumentationen är ganska ihålig.
Anf. 127 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! Det är alldeles uppenbart att den 10-procentiga neddrag-
ningen av polisens resurser mellan 1987 och 1991 är den försvagning som i
dag är roten till många av de problem som finns inom denna verksamhet.
Socialdemokraterna var ju vid krisuppgörelsen med om att plocka bort 500
miljoner från polisen.
Sedan är det inte så enkelt att man löser alla problem bara genom pengar,
och det har jag flera gånger försökt att säga här i eftermiddag. Man måste
också se på personalresurser, organisation och mycket annat. Då blir ibland
utbyggnadstakten inte beroende av pengar utan av en del andra saker. Det
måste vi väga in när vi försöker att förankra detta i verkligheten. Det är en
strategi som vi tror är bäst för en optimal bekämpning av den ekonomiska
brottsligheten.
Anf. 128 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Det finns i dag 16 700 poliser i landet. Drygt 200 av dessa
poliser ägnar sig åt att bekämpa den ekonomiska brottsligheten. I vår parti-
motion om åtgärder mot den ekonomiska brottsligheten har vi fört fram det
ringa kravet att insatserna inom polisen åtminstone borde fördubblas. Då är
det inte fråga om att anställa personal som kommer direkt från Polishögsko-
lan, utan det är fråga om att anställa kvalificerade ekonomer och revisorer
och ge dem en kompletterande polisiär utbildning i utredningsmetodik och
liknande. På det viset kan man komma åt den flaskhals som Ivar Franzén
talar om. Då kan man se till att de anmälningar som skattemyndigheterna
gör till polisen inte blir liggande i ett arkivskåp, utan att de följs upp, åtgär-
das och blir föremål för rättslig prövning.
Jag konstaterar än en gång att det är mycket ord från Centerpartiet och
regeringspartierna, och det handlar väldigt litet om handling.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU23 Anslag till Tullverket, m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 129 SVERRE PALM (s):
Herr talman! Vi kan konstatera att budgetpropositionen inte ger några
riktlinjer för hur Tullen skall verka vid ett framtida svenskt EU-medlem-
skap. Två nya utredningar skall ta vid där Gränskontrollutredningen slutade,
nämligen en kommitté respektive en särskild utredare. Det som skall utredas
är hur man skall kunna förhindra ökad införsel av narkotika och illegala va-
pen m.m. när gränserna vid ett EU-medlemskap öppnas och fri rörlighet in-
förs. Man skall även se över om det krävs ändringar i lagstiftningen. Den
särskilde utredarens uppgift är att utreda organisationen av den yttre gräns-
kontrollen. Fastlagt är dock att den huvudsakliga ansvarsfördelningen mel-
lan tull och polis ligger fast, emedan samverkan dem emellan skall ökas.
Även kostnadsansvaret för gränskontrollen vid vissa flygplatser och hamnar
skall belysas. Målet är att dessa utredningar skall vara färdiga med sina för-
slag vid utgången av maj månad 1994.
Vi socialdemokrater har i motioner under de senaste åren upprepade
gånger krävt förslag från regeringen om nya befogenheter och ändrad kom-
petens för Tilliens personal att ingripa vid ett läge där den fysiska gränskon-
trollen slopats mellan medlemsländerna. Gränskontrollutredningen utta-
lade sig i samma riktning som vi har förordat. Tyvärr har inte regeringen kla-
rat att förelägga riksdagen något beslut. Detta medför att värdefull förbere-
delsetid går förlorad för Tullverket. Vi kan i dag bara beklaga detta och kon-
statera att förberedelse- och omställningsarbetet kommer att få ske under
stor tidspress om målet om EU-medlemskap från den 1 januari 1995 uppnås.
Frågan är om tullmyndigheten hinner ha alla regler färdiga till dess.
Herr talman! I två socialdemokratiska motioner har vi föreslagit ökade
resurser till tullkriminalens spanings- och utredningsresurser när det gäller
den internationella ekonomiska brottsligheten. Det har under utskottsbe-
handlingen bildats majoritet för att tullens anslag till detta område skall ökas
med 3 miljoner kronor. Regeringsföreträdarna har reserverat sig mot den
föreslagna höjningen. Jag vill därför fråga utskottets talesman: Varför vill
man inte öka insatserna mot ekonomisk brottslighet?
Vi återkommer till tulltillägget även i detta betänkande. Vi föreslår att
tulltillägg vad avser mervärdesskatt skall återinföras och att utformningen
skall vara den som regeringen lade fram i proposition 1993/94:56.
Regeringsförslaget hade föregåtts av en av Generaltullsfyrelsen gjord
översyn. Således förelåg överensstämmelse mellan myndigheten och rege-
ringen om hur reglerna skulle utformas. Det framstår därför som ganska
märkligt att regeringsföreträdarna i riksdagen frångick detta förslag och till
förmån för en enskild motionär drev igenom beslutet att tulltillägg inte skall
utgå på den mervärdesskatt som om den påförts skulle ha varit avdragsgill.
Ni har i dag möjligheten att ändra er, så att regeringsförslaget i proposition
1993/94:56 får stöd även av er som företräder regeringen. Det är bara att
rösta på den socialdemokratiska reservationen.
Ivar Franzén sade tidigare att regeringen har förankrat sin strategi i verk-
ligheten. Det verkar dock faktiskt inte som om man har förankrat den hos
sina företrädare när man har lagt fram denna proposition.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna nr 2 och 4 samt i övrigt
bifall till utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
Anf. 130 PETER KLING (nyd):
Herr talman! I det här betänkandet, som berör anslag till Tullverket, be-
handlas en socialdemokratisk motion om en förstärkning med 3 miljoner
kronor till tullen. Dessa 3 miljoner skulle användas till bekämpning av eko-
brottslighet som utifrån riktas mot Sverige. Vi i Ny demokrati tycker att
detta är mycket bra, eftersom denna brottslighet ökar. Vi vill också stödja
motionärernas förslag om en förstärkning av tullstationen i Västervik i
samma syfte.
Vi i Ny demokrati menar att det största hotet från ekonomisk brottslighet
och över huvud taget från brottsligheten kan komma från det f.d. östblocket.
Vi anser att den ryska maffian breder ut sig och att den kommer att etablera
sig ganska ordentligt här i Sverige. Den har redan fått fotfäste här. Därför
tycker vi att det är mycket viktigt att stänga ute denna typ av brottslighet och
att skydda våra svenska medborgare från den.
Vi har vidare avgivit en reservation om införsel av vin. En motionär menar
att man skall få föra in 90 liter vin vid inresa till Sverige. Vi anser i Ny demo-
krati att när Sverige går med i EG skall Sverige anpassa sig direkt till EG:s
bestämmelser. Vi vill att det skall tillåtas införsel av 110 liter öl, i enlighet
med motionärens förslag 90 liter vin, 6,2 liter starköl och 10 liter sprit. Det
är för oss att bara hålla med på den punkten.
Vidare vill jag tala litet grand om Gotland som frihandelszon. Varför före-
språkar Ny demokrati Gotland som frihandelszon? Vi anser att den framtida
stora näringen i Sverige faktiskt är turismen. Alla talar om att bilindustrin
är så viktig, och det är den också. Om Volvo och Saab inte hade haft en så
stor export, uppgående till 17-19 miljarder kronor, hade de företagen inte
klarat sig. Men ingen här i kammaren talar om turismen, som också drar in
17-19 miljarder. Turismen är lika stor som bilindustrins export. Här har vi
en framtid för Sverige.
Tänk om vi i denna kammare hade drivit dessa frågor och satsat på detta,
bl.a. på Gotland som frihandelszon! Tänk om vi hade satsat på att Sverige
skulle bli ett riktigt turistland med 350 miljoner kunder som väntar nere i
Europa! Här har vi kanske 200 000 arbetstillfällen.
Hade man tagit ett steg i denna riktning och gjort Gotland till frihandels-
zon och dessutom samtidigt hade infört tax-free-försäljning på fätjorna,
hade det blivit en blomstrande uppgång för Sverige på hela turistområdet.
Vi hade då fått en uppgång även för de baltiska länderna. Fäijetrafiken på
dessa hade ökat, och vi skulle ha fått en tillströmning till Gotland och även
till det övriga Sverige. Vi hade fått flera arbetstillfällen och mycket höga
skatteintäkter. Därför förespråkar nu Ny demokrati att vi skall göra Gotland
till frihandelszon.
Jag vill till sist ta upp vårt särskilda yttrande om färjetrafiken mellan Sim-
rishamn och Allinge. Regeringen har kommit fram till att det bör vara lika
konkurrensvillkor för färjelinjer med lika långa rutter. Jag vill inte reservera
mig, eftersom jag vet att regeringen försöker lösa detta problem, men om
det inte blir löst, kommer Ny demokrati att följa upp och driva denna fråga.
Herr talman! Jag står givetvis bakom samtliga Ny demokratis reservatio-
ner, men jag yrkar bifall bara till reservationerna nr 3 och 7.
98
Anf. 131 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag sade i det förra ärendet att j ag var glad över att Vänster-
partiet inte längre var ensamt om att kräva bättre anslag till bekämpande av
ekobrott. Jag pekade på att vi efter några år fick med oss Socialdemokra-
terna och sedan Ny demokrati. I det här ärendet är det Socialdemokraterna
som har varit pådrivande, och vi i Vänsterpartiet har slutit upp bakom So-
cialdemokraterna - äras dem som äras bör. Socialdemokraterna, Vänster-
partiet och Ny demokrati har bildat en majoritet för ytterligare anslag till
Tullverket, och det tycker jag naturligtvis är bra.
Herr talman! Jag vill också biträda hemställan i de socialdemokratiska re-
servationerna 2 och 4. Sverre Palm har redogjort för innehållet i och motiven
för ställningstagandena i dessa.
Jag skulle kunna stanna vid detta, men jag vill säga några ytterligare ord
om tullen i ett EU-perspektiv.
Skatteutskottet reser runt och försöker skaffa sig mer kunskaper. Utskot-
tet var nyligen i Nederländerna för att få information. Till en ledande före-
trädare för näringslivet ställde en ledamot av utskottet frågan hur det är för
näringslivet i det gränslösa Europa. Hade det blivit stora förbättringar ge-
nom att man slipper gränskontroller, krångel med exportavdrag för mervär-
desskatt osv.? Hade det blivit så mycket enklare? Den ledande experten på
näringslivets skattefrågor sade då: Vem har inbillat er att gränserna har för-
svunnit?
Det sägs i de svenska debatten att om vi kommer med i EG, försvinner
gränserna, men det gör de inte. Det intryck som man fick av denne neder-
ländske expert var att det inte händer någonting på mervärdesskattesidan
för företagen utom att man får ett ökat administrativt krångel. Nu sker inte
längre kontrollen vid gränsen utan inne i företaget.
Jag tycker att det är väsentligt att lyfta fram detta när man diskuterar frå-
gorna om en mervärdesskattekontroll och tullens kontroll över gränserna.
Oerhört många företagare här i Sverige säger att om vi kommer med i EU,
slipper man detta krångel, men det gör man inte alls. Dessa tekniska pro-
blem kommer att finnas kvar, och för många företag kommer de att bli större
när inte längre Tullverket sköter denna uppgift utan den kommer att läggas
ut i företagen. Det är den poäng som jag vill tillföra till denna debatt.
Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till reservationerna 2 och 4.
Anf. 132 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Det här betänkandet är relativt kortfattat. Den stora frågan
gäller om anslaget till Tullverket skall vara 1 223 miljoner kronor eller möjli-
gen 1 226 miljoner kronor. Det är alltså därom vi skall träta.
Jag måste säga att jag trodde att riksdagen hade lämnat metoden att de-
taljreglera budgetar för de olika myndigheterna. Vi har ett system med ram-
anslag, och jag tycker att det är helt rimligt att göra den bedömningen att de
3 miljoner som Socialdemokraterna har fört fram ligger inom ramen för vad
Tullverket självt kan prioritera och också bör prioritera. Det finns ingen an-
ledning för oss här i kammaren att komma med pekpinne och säga att det
skall vara 3 miljoner här. Nästa gång kanske det skall vara 7 miljoner här
och 10 miljoner där.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
99
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
100
Storleksordningen på beloppen talar för att myndigheten själv skall han-
tera detta. Så Socialdemokraternas förslag är både princiellt felaktigt och
dessutom ett underkännande, tycker jag, av Tullverkets kompetens på om-
rådet. Det är alltså skälet till att vi inte ställer upp på den föreslagna föränd-
ringen.
När det gäller Tullens roll i ett större sammanhang tar Sverre Palm upp
en diskussion om att regeringen inte har lämnat några förslag till lösning.
Gränskontrollutredningen lade fram ett förslag i höstas, men den utred-
ningen i sig ger inte utrymme för att göra de lagtekniska förändringar som
behöver göras, utan därför skall två utredningar till titta på frågorna, dels
beträffande den inre gränsen, dels beträffande den yttre gränsen, för att ut-
trycka det någorlunda klart och enkelt.
Det är ingen tvekan om att det är frågor som kräver en noggrann genom-
lysning. Vi har lämnat tanken om stickprovskontroll, dvs. att kontrollera alla
med röd keps eller någonting sådant, utan det är mera misstankebaserad
verksamhet som ligger till grund för de ingripanden som skall göras. Det
fordrar noggranna överväganden, så att man gör en avvägning mellan den
enskildes integritet och skyddsbehovet. Det är just detta som utredningarna
skall behandla.
Jag har därför gott hopp om att när resultaten föreligger kommer rege-
ringen att ha ett bra underlag för att lägga en proposition på riksdagens bord.
Men, visst, jag medger gärna att närmandet till EU de senaste åren har gått
väldigt fort. Det är ingen tvekan om att när vi väl kommer därhän att Sverige
är medlem måste vi också från den dagen ha tydliga lagregler på det här om-
rådet.
Så det finns all anledning att understryka att arbetet med detta måste ske
skyndsamt men för den skull noggrant. Det yrkande som Socialdemokra-
terna har ställt i utskottet och i kammaren tycker jag inte i dagsläget utgör
grund för något uttalande från riksdagens sida.
Nu gick Peter Kling ut ur kammaren, så jag kanske inte skall ta upp hans
argumentation närmare utan bara beröra Lars Bäckström litet grand, som
hävdade att allt inte blir enkelt i samband med att vi kommer med i EU. Nej,
det har naturligtvis Bäckström rätt i. Men det finns beräkningar gjorda som
visar att det svenska näringslivets vinst på slopad tullklarering bara i klare-
ringskostnader och administrativa kostnader ligger på drygt en halv miljard
kronor. Det är ändå en ganska aktningsvärd transaktionskostnad som på det
viset kan minimeras.
Att momskontrollen läggs på myndigheternas kontroll ute i företagen tror
jag gör att man kan samordna de kontroller som man eljest ändå skulle göra.
Så det förefaller inte nödvändigtvis innebära att myndigheterna kommer i
ett sämre läge och inte heller företagen. Men jag är öppen för att vi skall
under den närmaste tiden föra en intressant och kreativ diskussion kring frå-
gorna om hur vi bäst skall närma oss EG.
Därmed, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservation 1 beträf-
fande anslaget och i övrigt bifall till utskottsmajoritetens förslag.
Anf. 133 SVERRE PALM (s) replik:
Herr talman! Carl Fredrik Graf säger att vår uppräkning av Tullverkets
anslag är en detalj, och förvisso är det så, 3 miljoner kronor. Men det verkar
som om Carl Fredrik Graf inte hörde på den debatt som vi hade om det före-
gående betänkandet. Där redogjordes klart för att det ingick i ett större sam-
manhang, där vi socialdemokrater har föreslagit åtgärder inom alla led som
är berörda i kampen mot ekonomisk brottslighet - Riksskatteverket, Poli-
sen, åklagarna, domstolarna.
Här har vi då den lilla del, om vi får kalla den för det, som tullkriminalen
behöver för att kunna vara med i ett sådant samarbete. Det är också en vä-
sentlig signal till Tullen att jobba mot ekonomisk brottslighet. Lägger man
ytterligare till att anslagsframställan bantades med 3,5 miljoner på de pengar
som skulle användas för EU-förberedelser, så är regeringen och vi på samma
nivå i fråga om detaljer.
Jag vill fråga Carl Fredrik Graf om han inte känner oro för att vi inte får
utredningarna färdiga och kommer till beslut. Vi socialdemokrater har ända
sedan januari 1992 påpekat behovet av ändrade möjligheter för Tullen att
jobba och att det behövs en förändrad kompetens och ett annat sätt att be-
vaka gränsen. Nu står vi faktiskt där att vi får ett beslut så sent att vi inte vet
om man kan få fram alla bestämmelser i tid, om det skulle bli ett medlem-
skap från den 1 januari 1995.
Tulltillägget vidrör inte Carl Fredrik Graf i dag, men jag vill säga att även
ett EU-medlemskap kräver att medlemsstaterna skall ha en stark kontroll
vid den yttre gränsen. Det är vid den yttre gränsen kontrollen skall vara skar-
past, för det som passerar den gränsen har ju sedan fri rörlighet i en inre
marknad. Det förutsätter att medlemsstaterna också har sanktionssystem,
så att man kan kontrollera att tull och andra skatter och avgifter debiteras
och betalas.
Vi har också att beakta att enligt de regler som skall gälla kommer 1,4 %
av varje medlemslands mervärdesskatt att tillhöra EU:s budgetintäkter. Det
är ett tungt vägande skäl för att vi också har rätt att kontrollera att mervär-
desskatten uppges på ett riktigt sätt i de deklarationer som lämnas.
Anf. 134 CARL FREDRIK GRAF (m) replik:
Herr talman! Sverre Palm tar i sin replik upp tre saker: anslaget, utred-
ningarna och tulltillägget.
Låt mig böija med tulltillägget. Det diskuterade vi här i kammaren för inte
länge sedan, och den nya ordningen infördes vid årsskiftet. Det var skälet till
att jag inte nu tyckte att det fanns anledning att ta upp den debatten på nytt.
Vi har gjort bedömningen att det som har hänt under de tre månader som
gått inte föranleder att vi skall föreslå någon förändring, utan de argument
och de motiv som vi hade i utskottet för det ställningstagande vi gjorde vid
den tiden står fast.
Sverre Palm är orolig för att utredningarna inte skall bli klara i tid. Det är
naturligtvis ett måste att de skall bli klara i tid. I utredningsdirektiven står
det att arbetet skall vara klart i maj. Det är möjligt att det kommer att ta
något längre tid, men som jag sade i mitt huvudanförande - och det vill jag
understryka - måste vi den dagen vi är medlemmar i unionen också ha funge-
rande varusmugglingslag, tullag och myndighetsföreskrifter. Det är själv-
klart. Ambitionen är nog densamma för Socialdemokraterna och regerings-
partierna i det här avseendet.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
101
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
102
Sverre Palm hävdar att det är en väsentlig viljeinriktning, om riksdagen
tar ställning för att öka anslaget med 3 miljoner kronor. Jag har all respekt
för att 3 miljoner kronor är ett avsevärt belopp, men sett i skenet av det to-
tala anslag som Tullverket har till sitt förfogande måste jag säga att jag inte
kan bedöma det som en väsentlig viljeinriktning.
Tbllen bör och skall själv ha kompetens att avgöra hur man vill prioritera
de resurser som man har till sitt förfogande för att uppnå de mål som riksda-
gen har ställt upp och som också framgår av propositionen och betänkandet.
Jag menar således att Tullen själv skall kunna fatta de nödvändiga besluten
i det avseendet.
Anf. 135 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! 1944 slog en bomb ned i Pajala. Total förvirring utbröt i hela
Norrbotten.
Tre dagar före nyårsafton kom det ett faxtelegram till Tullen i Haparanda.
Total förvirring och oreda utbröt i Tornedalen. Jag var själv där och tittade
på vad som hände. Det var nämligen så att man hade höjt energiskatten på
olja. Det hade inneburit att uppvärmningskostnaderna för en villa steg till
ungefär 5 000 kr per år. En kubikmeter olja köper man för 2 000-2 300 i Fin-
land. I Sverige skulle den kosta drygt 4 000 kr.
Detta var verkligen anmärkningsvärt. Jag blev uppringd av två f.d. s-
märkta kommunalråd som undrade om man inte kunde göra något. Den ene
påpekade att han omkring 1980 hade suttit med utrikesministrarna i Sverige
och Finland, Bodström och Väyrynen, i finska Pello. Man hade kommit
överens om att det icke skulle resas några hinder för gränshandel. Det var
helt emot den anda som har rått i många år och som innebar att Sverige ensi-
digt höjde tullen på vissa varor.
På 70-talet var trafiken omvänd. Oljan var billigare i Sverige. Finnarna
handlade olja här, men finska regeringen ingrep inte. Men nu gjorde svenska
regeringen alltså ett ingrepp i gränshandeln.
Ändringen innebär att gällande värdegräns - skattefri införsel av varor
värda 1 000 kr för resande - inte kan utnyttjas för införsel av olja för vilken
svensk energiskatt skall betalas.
Det här händer alltså i nådens år 1994, då man pratar om öppna gränser,
EES-avtal och liknande. Om Finland och Sverige blir medlemmar i EU, vil-
ket medför att EES-avtalet gäller även mellan Sverige och Finland, kommer
bestämmelsen att försvinna den 1 januari 1995.
Men anledning av det som har inträffat väckte jag en motion. Det blev en
kedjereaktion. Alla partier var tvugna att väcka motioner. I betänkandet
syns att det både var folkpartimotioner, moderatmotioner och s-motioner.
De lokala politikerna vet att tornedalningarna inte älskar dem som vill höja
skatten på olja. Det kan kosta i valrörelsen.
Jag yrkar med anledning av det jag. har framfört bifall till min motion
Sk604 och åtföljande reservation nr 5.
Anf. 136 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Problemet med gränshandeln i Tornedalen illustrerar till att
börja med en sak, nämligen problemet med för höga skatter och att skat-
terna är olika i olika länder. Det är naturligtvis en allmän strävan från vår
sida att sänka skattetrycket och på det viset komma tillrätta med denna typ
av problem. Det är lämpligt att det sker en skatteharmonisering mellan olika
länder.
Resandeförordningen är regeringens och inte riksdagens instrument. Den
skall reglera de varor eller persedlar som den resande har med sig för person-
ligt bruk när vederbörande passerar gränsen. När det gäller olja handlar det
om en införsel som faktiskt sker på kommersiella grunder. Det är inte så att
man behöver ha med sig en halv kubikmeter olja under resan. I allmänhet
kan man tanka sina fordon var man än befinner sig, oavsett om man är i
Finland eller i Sverige. Det är den principiella skillnaden mellan resandeför-
ordningen och de regler som gäller vid sedvanlig import.
Syftet med att införa olja är ju naturligtvis att tillgodogöra sig den lägre
energiskatt som finns i Finland. Man har som sagt inte med sig oljan för per-
sonligt bruk. Den principiella skillnaden tycker jag är viktig att framhålla.
Om man skulle göra avkall på den regeln kan det få smittoeffekter på en rad
andra områden, vilket inte alls är avsikten med resandeförordningen.
Anf. 137 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Det är naturligtvis lätt för en skåning att införa regleringar
och försämringar i Tornedalen, där man sällan eller aldrig vistats. Carl Fred-
rik Graf har visserligen varit där efter det att detta hände, men det var första
gången.
Föreställ er att Bo Lundgren skulle ha gjort samma sak med gränshandeln
med Danmark och bestämt att man inte fick handla t.ex. smör och kött, som
är billigare i Danmark. Det skulle naturligtvis vara otänkbart. Då skulle hans
väljare genast ha hoppat på honom, och han hade riskerat att inte bli om-
vald.
Hela den proposition som ligger till grund för förslaget andas ett förakt
för tornedalningar, vilket jag faktiskt har påpekat tidigare i pressen. Det ta-
lades om att det fifflades med olja, att man utnyttjade bestämmelserna till
max och att det förekom oegentligheter. Det gör det faktiskt inte i de allra
flesta fall. Det har varit väldigt väl kontrollerat, och det har såvitt jag känner
till inte skett någon smuggling eller försäljning.
Anf. 138 CARL FREDRIK GRAF (m):
Herr talman! Titeln på betänkandet är Anslag till Tullverket, m.m. Debat-
ten kom verkligen att handla om detaljer. Nu talar vi dessutom om en sak
som riksdagen inte ens bestämmer över. Vi kan ge regeringen anvisningar,
men det är ändå regeringen som reglerar resandeförordningen.
Leif Bergdahl talade om skåningar och om att jag inte hade varit i Torne-
dalen. Jag är inte skåning, och jag har varit i Tornedalen - dock inte för att
studera handeln med olja över den finska gränsen.
Samma sak gäller för motsvarande gränsöverskridande av enskilda männi-
skor i andra delar av landet. Om man gör upprepade resor över gränsen och
tar med sig olika typer av produkter är det uppenbart att det inte sker för
personligt bruk utan i annat syfte. Då är det helt enkelt andra regler som
gäller.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till
Tullverket, m.m.
103
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny mervärdes-
skattelag
104
Jag tycker inte att tornedalningarna skall känna sig speciellt utpekade i
detta fall. Reglerna gäller lika över hela landet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 21 §.)
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU29 Ny mervärdesskattelag (prop.1993/94:99).
Anf. 139 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! I skatteutskottets betänkande 29 behandlas frågan om ny
mervärdesskattelag. Till betänkandet har inga reservationer fogats. Betän-
kandet kan tyckas okonventionellt, men det finns en liten detalj som är tvek-
sam.
Propositionen lades fram den 9 december. Motionstiden gick ut den 24
januari 1994. Vänsterpartiet väckte inte någon motion, och regeringen
trodde väl också att propositionen var bra. Men vi ser att utskottet har känt
sig tvunget att föreslå vissa ändringar med anledning av propositionen. De
finns på s. 103 i betänkandet, herr talman!
Det gäller moms på brev. Det är lagtekniskt en problematisk sak för kam-
maren. Man kan ha vilken åsikt man vill om Posten skall vara bolag. Man
kan ha vilken åsikt man vill om det skall finnas brevmonopol, fri konkurrens
eller mervärdesskatt eller inte på brevbefordran. Det är inte det som är min
poäng, herr talman, utan det är den lagtekniska aspekten på ärendet.
Posten har sänt ut en broschyr. Där säger man att det är billigare att skicka
brev än innan det blev momsbelagt. Posten höjer inte priset, men från den
1 mars 1994 är det moms på att skicka brev. Momsen gör att brevportot går
upp från 2:90 till 3:20.
Det är en korrekt information från Posten.
Herr talman! Övriga ledamöter av kammaren! På s. 103 i betänkandet kan
vi se att det som händer när riksdagen fattar detta beslut är att man stryker
punkt 7 i 3 kap. 23 § i lagen. I och med det blir det moms på brev. Det kan
man göra om man tycker så. Men man behåller den gamla punkten 8, som
nu blir punkt 7. Där står det att omsättning av frimärken undantas från skat-
teplikt.
Om man hade varit konsekvent och logisk hade man lyft bort både den
gamla punkten 7 och den gamla punkten 8. Det hade varit logiskt och rimligt
och väldigt lättförståeligt.
Men så gör man inte. Man tar bort den ena - momsbefrielsen - och behål-
ler den andra punkten, och då haltar lagstiftningen. Varför gör man så? Det
beror på EU, herr talman. Detta är en problematisk sak. Det är ett led i EU-
anpassningen.
Skall vi ha en sådan lagstiftning, som tekniskt utformas på detta självmot-
sägande sätt, är det inte bra. Vi begär av medborgarna att de skall följa la-
gens anda och bokstav. Men då måste lagarna stå i överensstämmelse sig
själva både till anda och bokstav, och det gör den inte här.
Orsaken är att EU kräver att frimärken skall vara momsbefriade. Den blir
då liksom kråkan i den gamla folksagan, varken klädd eller oklädd, och det
är inte bra med sådan lagstiftning, herr talman. Det finns ute i Europa ett
slags kreativ lagstiftning när det gäller EU-frågor. Man antar EU-regler, och
sedan struntar vissa länder att följa dessa bestämmelser eller tillämpar dem
kreativt och tekniskt smidigt.
Herr talman! I den här frågan är jag konservativ. Jag tror att det är bra att
vi har lagar som är entydigt och strikt utformade. Vi får inte böija arbeta
med den här principen i andra lagstiftningsärenden. Då är vi inne på väldigt
farliga vägar.
Någon kan säga att den här frågan är mindre viktig. Men om man sätter
den kreativa lagstiftningstekniken i system får vi en lagstiftning som inte är
entydig och lättbegriplig för den som skall följa lagen, och det är inte bra att
ha ett sådant samhälle.
Anf. 140 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! Lars Bäckström är ju känd för att vara en debattglad herre,
men här är han nog i alla fall alldeles för yvig.
Den här frågan har diskuterats och fattats beslut om, närmare bestämt den
16 februari. Vi minns ju alla debatten mellan herr Bäckström och moderat-
kollegan K G Svenson. Då gick Bäckström i taket och rubricerade betänkan-
det som rappakalja, och fick litet publicitet på det sättet.
Jag tycker att Bäckström skall gå in i sin kammare och lusläsa debattproto-
kollet från den 16 februari, när vi talade om moms på frimärken och porto.
Jag har läst det i dag. Här finns svar på de frågor som Bäckström nu kräver
svar på än en gång.
Jag har fått i min hand den rekommendation som finns från Riksskattever-
ket om mervärdesskatt på frimärken och brevbefordran enligt lagen om mer-
värdesskatt. Jag har fått veta att Bäckström också har den rekommendatio-
nen. Ta och läs den samtidigt som alla svar som presenteras i debattprotokol-
let från den 16 februari! Då behöver vi inte ha den här debatten.
Anf. 141 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag tror inte att jag och Filip Fridolfsson behöver ha den här
debatten. Vi känner de här problemen. Det är inte för vår skull som vi har
debatten.
Kammaren börjar nu fyllas med ledamöter. Filip Fridolfsson uppmanar
mig att läsa protokollet. Jag kan ge en annan uppmaning till alla ledamöter.
Det är bara att läsa längst ner på s. 103 i detta betänkande. Där står två spal-
ter, och det gäller punkterna 7 och 8 i vänsterspalten och punkten 7 i höger-
spalten.
När ni ledamöter läser det inser ni att detta inte är någon bra lagstiftnings-
teknik. Det tror jag att alla här inser. Jag inser det, och jag tror att Filip
Fridolfsson inte tycker att det är en helt lyckad lagstiftningsteknik. Men det
är vad jag tror.
Tycker Filip Fridolfsson att det är en bra lagstiftningsteknik, då har vi
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny mervärdes-
skattelag
105
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny mervärdes-
skattelag
106
skilda meningar, men det kan vi ju leva med. Men jag tror inte att Sveriges
riksdag kan leva med den här lagstiftningstekniken i andra ärenden och sätta
den i system. Då får vi problem med hur medborgarna respekterar våra la-
gar.
Herr talman! Kammarledamöter! Läs s. 103 punkterna 7 och 8 i bägge
spalterna, så förstår ni vad jag menar!
Anf. 142 FILIP FRIDOLFSSON (m):
Herr talman! De ändringar som har vidtagits är utformade i enlighet med
EG-kommissionens direktiv.
Man skall ju vara glad på sin födelsedag, brukar det sägas. Jag skall inte
förmörka Bäckströms födelsedag med att vara allför hård i min kritik. Men
nog var hans inlägg på den här punkten i ett ärende som redan är avgjort
snudd på ett politiskt självmål. I vaije fall var det en rejäl snedspark - om
jag skall fortsätta att tala fotbollsspråk.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
JoU14 Alternativ till burhållning av värphöns
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU20 Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndigheter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU25 Några rättegångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU26 Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU31 Anslag till allmänna val
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU32 Stöd till politiska partier
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
274 för utskottet
19 för res.
56 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 70 m, 24 fp, 27 c, 23 kds, 11 v, 3-
För res.: 1 s, 18 nyd
Frånvarande: 21 s, 10 m, 9 fp, 4 c, 3 kds, 5 nyd, 3 v, 1 -
KU33 Anslag till Datainspektionen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU34 Anslag till sametinget
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU22 Anslag till skatteförvaltningen, m.m.
Mom. 1 (skatteförvaltningen)
1. utskottet
2. res. (m, fp, c, kds)
Votering:
155 för utskottet
145 för res.
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 2 m, 1 fp, 1 kds, 19 nyd, 11 v, 2 -
För res.: 69 m, 25 fp, 28 c, 22 kds, 1 -
Frånvarande: 19 s, 9 m, 7 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU23 Anslag till Ttillverket, m.m.
Mom. 1 (anslag till Tullverket)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
152 för utskottet
149 för res. 1
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 1 fp, 19 nyd, 11 v, 2 -
För res. 1: 71 m, 26 fp, 28 c, 23 kds, 1 -
Frånvarande: 19 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 2 (Tullverkets befogenheter i ett EU-perspektiv, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
170 för utskottet
131 för res. 2
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För’ utskottet: 1 s, 71 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 118 s, 11 v, 2 -
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
107
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Frånvarande: 19 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 3 (lokala verksamheter)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
281 för utskottet
20 för res. 3
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 71 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 11 v, 3 -
För res. 3: 1 s, 19 nyd
Frånvarande: 19 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Krister Örnfjäder (s), Christer Lindblom (fp) och Agne Hansson (c) an-
mälde att de avsett att rösta nej men markerats ha röstat ja.
Mom. 4 (tulltillägg)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
169 för utskottet
132 för res. 4
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 71 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 4: 119 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 19 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Mom. 5 (gränshandel med eldningsolja)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
275 för utskottet
20 för res. 5
5 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 113 s, 70 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 11 v, 3 -
För res. 5: 1 s, 19 nyd
Avstod: 4 s, 1 m
Frånvarande: 20 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Bengt Hurtig (v) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men marke-
rats ha röstat ja.
108
Mom. 8 (Gotland som frizon)
1. utskottet
2. res. 7 (nyd)
Votering:
281 för utskottet
20 för res. 7
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 70 m, 27 fp, 28 c, 23 kds, 11 v, 3 -
För res. 7: 1 m, 19 nyd
Frånvarande: 19 s, 9 m, 6 fp, 3 c, 3 kds, 4 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SkU29 Ny mervärdesskattelag
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU14 Särskild utlänningskontroll (skr. 1993/94:134).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU15 Anslag till Svensk författningssamling m.m. (prop.
1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
109
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny organisation för
hantering av
pliktpersonal,
m.m.
110
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU16 Anslag till Justitiekanslern (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU12 Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta
nationernas konvention mot kemiska vapen (prop. 1993/94:120).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU8 Ny organisation för hantering av pliktpersonal och för försva-
rets högskolor (prop. 1993/94:100 delvis och prop. 1993/94:112 delvis).
Anf. 143 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! I det här betänkandet behandlas bl.a. försvarets högskolor.
I regeringens proposition föreslås att Militärhögskolan och Försvarets för-
valtningshögskola läggs ner den 30 juni 1994 och att en ny självständig hög-
skola utanför försvarsmakten inrättas den 1 juli 1994, bestående av den nu-
varande Militärhögskolan och Försvarets förvaltningshögskola. Regeringen
föreslår att den nya högskolan skall benämnas Militärhögskolan.
Regeringen har inte fullföljt LEMO:s förslag i ett avseende, nämligen att
Försvarshögskolan borde ingå i den nya högskolan och att den nya högsko-
lan skulle ges namnet Försvarshögskolan i stället för Militärhögskolan.
LEMO:s motiv för att integrera även Försvarshögskolan i den nya högsko-
lan är att det skulle bidra till att främja kompetensutvecklingen inom den
nuvarande Försvarshögskolan.
LEMO konstaterar att omsättningen av civila lärare har varit mycket lång-
sam - tjänstgöringstider på 10-15 år och längre tid är vanliga. Med så långa
tjänstgöringstider ifrågasätter LEMO om från böljan ämnesmässigt kompe-
tenta lärare kan vidmakthålla och utveckla det sakliga kunnandet och den
pedagogiska skickligheten i ett samhälle som är statt i en så snabb utveckling
som vårt.
Enligt LEMO skulle en sammanhållen högskola vara befrämjande för de
olika utbildningarna. Gemensamma och kvalificerade lärarresurser kan då
byggas upp och användas för undervisningen i militära och civila ämnen i
Försvarshögskolans totalförsvarsutbildning och i Militärhögskolans och För-
valtningshögskolans utbildningar. Detta skulle stärka kvaliteten i de olika
utbildningarna.
Samordningen med utbildningen inom det civila försvaret skulle också
med den här lösningen underlättas. Genom gemensamma lärarresurser
skulle det vara utvecklande att skilda erfarenheter tas till vara vid de olika
utbildningarna. Inte minst skulle det vara befrämjande för den militära ut-
bildningen med influenser från den civila utbildningen.
Herr talman! En annan fråga som har varit föremål för diskussion och ana-
lys i LEMO är behovet av att bevara Försvarshögskolans identitet som total-
försvarsinstitution.
Genom den lösning som föreslås av LEMO och som redovisas i betänkan-
det säkerställs Försvarshögskolans särställning samtidigt som det medför en
önskvärd kompetensutveckling, en ökad effektivitet och sänkta kostnader.
I försvarsutskottet har frågan om Försvarshögskolans inlemmande i den
nya högskolan varit föremål för en omfattande diskussion. Bl.a. har utskot-
tet haft särskilda föredragningar av LEMO-utredaren och av Försvarsdepar-
tementets statssekreterare.
Utskottets majoritet, bestående av regeringspartiernas företrädare och Ny
demokrati, valde dock att följa regeringens förslag, trots att vad jag anser
var en övertygande argumentering från LEMO-utredaren.
Vi socialdemokrater har funnit att övervägande skäl talar för LEMO-utre-
darens förslag. Vi har därför till utskottets betänkande fogat en reservation
som jag yrkar bifall till, samtidigt som jag yrkar avslag på propositionens
förslag.
Anf. 144 ARNE ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag behöver inte upprepa den recitdel som vi för ett ögon-
blick sedan kunde höra i Sven Lundbergs anförande. Därför kan jag fatta
mig utomordentligt kort.
Nyss talade Sven Lundberg om den kompetensutveckling som skulle
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny organisation för
hantering av
pliktpersonal,
m.m.
111
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Ny organisation för
hantering av
pliktpersonal,
m.m.
kunna bli följden av att Försvarshögskolan integreras med den nya militär-
högskola som bildas. En integrering har övervägts i beredande instanser men
ändå inte tagits med vid den sammanvägning som gjorts i regeringskansliet.
Utskottets majoritet delar uppfattningen i den motiveringen och anser, lik-
som regeringen, att man måste beakta att det finns principiella skillnader i
inriktning mellan å ena sidan Militärhögskolan och Försvarets förvaltnings-
skola och å andra sidan Försvarshögskolan.
Försvarshögskolan har, vilket sägs i betänkandet, att tillgodose vissa ut-
bildningsbehov hos totalförsvaret. Övervägande skäl talar för att vi bör be-
hålla den profilen också med den nya organisationen.
Jag kan gott säga till Sven Lundberg att detta förvisso är en typ av fråga
som man kan ha både den ena och den andra uppfattningen om. Jag kan
dock inte mena annat än att de överväganden som gjorts i departementet
och som vi nu ställer oss bakom har goda skäl för sig, med hänsyn tagen till
Försvarshögskolans speciella profil.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 145 SVEN LUNDBERG (s):
Herr talman! Jag tycker ändå att det på något sätt är beklagligt att man
inte löpte linan fullt ut. Vid föredragningarna i utskottet hade jag en känsla
av att det fanns en stor förståelse för LEMO:s ställningstagande. Men som
jag sade i mitt anförande valde dock utskottsmajoriteten att följa rege-
ringen.
Jag kan ha en viss förståelse för att man är lojal på den punkten, men för
sakfrågans behandling var det olyckligt och beklagligt att man inte gick hela
vägen utan gjorde halv halt.
LEMO hade gjort en ganska omfattande analys av Försvarshögskolans
identitet och förslagit åtgärder för hur man skulle kunna bevara den. Både
hos LEMO och i utskottet ansågs det vara av väsentlig betydelse att den be-
varades.
LEMO har alltså givit anvisningar om hur denna identitet kan bevaras
samtidigt som man åstadkommer en kompetensutveckling i fråga om lärarre-
surser. Dessutom handlar det om att göra kostnadsbesparingar och uppnå
en ökad effektivitet. Detta tycker jag att Arne Andersson kunde ha varit
med på, och han kunde också ha sett till att hans båda kamrater ställde upp
på en klok åtgärd.
Anf. 146 ARNE ANDERSSON (m):
Herr talman! Jag vill vara utomordentligt generös mot Sven Lundberg och
säga att det väl egentligen fanns ett skäl för att integrera också Försvarshög-
skolan. Det skulle nämligen medföra att man kunde ge den nya högskolan
det enligt min mening något bättre namnet Försvarshögskolan. Det är fak-
tiskt bättre än Militärhögskolan - med tanke på de tre sammanslagna sko-
lorna.
Men man måste nog se mer till saken än till namnet, Sven Lundberg, och
jag tycker att regeringens och utskottsmajoritetens bedömning har fog för
sig.
112
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (den nya myndigheten Militärhögskolan)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick före-
tas till avgörande vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrUll Idrott (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 147 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Ärade kammarledamöter! Jag vill påstå att riksdagen har
vissa problem med idrotten. Då tänker jag inte närmast på den egna idrotts-
verksamheten utan på idrotten som samhällsfenomen och folkrörelse.
Åsikterna om idrotten går brett isär såväl mellan partierna som mellan de
olika ledamöterna. Jag tror att åsikterna i stor utsträckning beror på vilket
förhållande man själv har till idrotten.
Hur idrottsrörelsens olika grenar fungerar, hur statens anslag till idrotten
används, förhållandet mellan elitidrott och breddidrott, kvinnlig kontra
manlig idrott, hur eller om reklam- och sponsorsintäkter styr idrotten, pro-
blem med självsvält, dopning i allmänhet och anabola steroider i synnerhet -
alla dessa problem har nog inte riksdagsledamöter i allmänhet så mycket
kunskap om, såvida vi inte är särskilt personligt engagerade i någon av dessa
frågor.
Det är därför ganska allvarligt att riksdagen avhänder sig en möjlighet att
verkligen skaffa den här informationen.
Men för oss i Vänsterpartiet är idrotten allför viktig för att både dess posi-
tiva betydelse och dess problem skall reduceras till en intern fråga främst för
Riksidrottsförbundet. Vi anser att idrotten angår hela samhället.
Därför begär vi att en idrottsutredning görs. Det är ett krav vi ställt i flera
år nu, och jag vet att det hos många enskilda idrottsengagerade ledamöter
finns intresse för en sådan utredning. Av någon oförklarlig anledning mot-
sätter sig emellertid kulturutskottet detta, trots att det är mer än 20 år sedan
den senaste idrottsutredningen gjordes.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
113
8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
114
Jag vågar påstå att det är få områden där förhållandena och villkoren har
ändrat sig så radikalt på 20 år som inom idrotten. Trots detta vill man alltså
från riksdagens sida fortsätta att behandla idrotten som om absolut ingenting
har hänt.
Riksdag och departement visar ju annars stort intresse för att utreda folk-
rörelseanknuten verksamhet. Jämför man med exempelvis folkbildningen,
nästa ärende här i kammaren, finner man att den utreds i stort sett vart femte
år. Kulturen, som ligger nära idrotten i många avseenden, är för närvarande
föremål för fyra olika utredningar.
Som argument för att avstyrka Vänsterpartiets motion om en idrottsutred-
ning anger utskottsmajoriteten att ”det måste ankomma på idrottsrörelsen
att väcka frågan om tillsättandet av sådana utredningar”.
Herr talman! I dag är frågor om utvärdering, revision och uppföljning av
hur statens resurser används högaktuella. En idrottsutredning skulle natur-
ligtvis inte enbart handla om sådana frågor utan vara betydligt vidare.
Att avfärda behovet av en parlamentarisk utredning med motiveringen att
kravet måste komma från dem som behöver utredas synes mig synnerligen
krystat, för att inte säga helt befängt. Jag skulle t.o.m. vilja ifrågasätta om
det inte är formellt fel att utskottet uttalar sig på ett sådant sätt. Man påstår
faktiskt att en verksamhet som erhåller statliga bidrag själv skall bestämma
när, huruvida och under vilka former riksdagen skall kunna utreda verksam-
heten.
Jag sade tidigare att vi har drivit kravet om en idrottsutredning under
många år. I år har vi fokuserat oss på behovet av en utredning med kvinno-
profil. Det gör vi av flera skäl.
Kvinnoidrotten har låg status i Sverige. Damfotbollen uppmärksammas
sällan. Ridsporten anses fortfarande vara litet av en snobbsport för flickor,
trots att den är en av Sveriges största folksporter. TV-sporten upplåter, enligt
en undersökning, bara 6 % av sin sändningstid åt idrottande kvinnor.
Vi menar att det låga intresset för ökade resurser - och bristen på upp-
märksamhet, uppmuntran och stöd - till flickors och kvinnors idrottsintres-
sen och behov av fysiska aktiviteter inte kan förklaras som annat än rester
av ett mycket traditionellt könsrollstänkande. Särskilt den massmediala id-
rottsvärlden är fortfarande grabbig. Kvinnorna får finna sig i att delta på
mäns villkor.
Trots jämställdhetssatsningar från Riksidrottsförbundet släpar idrottsvärl-
den efter det övriga samhället vad det gäller att ge kvinnor makt och infly-
tande. Det är troligtvis bara näringslivets bolagsstyrelser som kan matcha
idrotten i det avseendet.
Vi vet att kvinnor i allmänhet tenderar att värdera idrottens sociala värden
högre än den rena prestationsinriktningen. Man kan något generaliserande
tala om att kvinnor motionerar och män idrottar. Men även inom elitidrot-
ten, som är helt prestationsinriktad, finns det klara könsskillnader. Intresset
och villkoren för kvinnliga toppidrottare är helt annorlunda än för deras
manliga kollegor.
Skillnaderna är dock inte bara verkliga, dvs. de är inte bara betingade av
fysiska skillnader mellan män och kvinnor, utan de hänger också ihop med
att vi värderar kvinnors och mäns fysiska prestationer olika. De motions-
och idrottsformer som ger hög status för män gör det inte alltid för kvinnor
och vice versa.
Vi i Vänsterpartiet tycker att det är dags att man slutar att kräva av kvin-
nor och unga flickor att de skall anpassa sig till idrottens manliga ideal. Id-
rotts- och friluftsrörelsen måste också anpassas till kvinnors önskemål och
behov.
Vänsterpartiet anser alltså att en idrottsutredning med tydlig kvinnoprofil
bör tillsättas. Där kan det faktaunderlag som gäller flickor och idrott samlas
och kvinnoidrottsforskningen finnas representerad. Utredningen bör vidare
få direktiv att ta fram förslag på budgeterings- och finansieringsprinciper
som inte förfördelar kvinnor. Fördelarna respektive nackdelarna med en or-
ganisation som hyser både elit- och motionsidrott under samma tak bör tas
upp till diskussion. Utöver detta bör naturligtvis ledarrekryteringen inom
idrotten, kostnadsökningarna, den alltmer komplexa ekonomiska relationen
mellan idrott, stat, kommun och reklamintäkter - kort sagt det ökade kom-
mersiella beroendet - och förutsättningarna för ideellt arbete samt dopning-
problematiken behandlas.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationen i betänkandet KrUll.
Anf. 148 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Låt mig i denna valperiods sista års första idrottspolitiska
debatt - det kan möjligen bli någon mer-rikta blickarna tillbaka på år 1991.
Då hade idrottsrörelsen mycket stora förväntningar. De dåvarande opposi-
tionspartierna gav sken av att det skulle bli väsentligt bättre villkor för idrot-
ten med en ny regering.
Om det var lättsinnigt lovat eller inte får andra svara på. I idrottsrörelsen
må man väl rannsaka hur man uppfattade det.
Från socialdemokratiskt håll var vi betydligt försiktigare. Vi sade att vi
skulle kunna behålla statens stöd till idrotten på ungefär den nivå som vi
hade uppnått fram till 1991.
Man bör vara medveten om att stödet under 1980-talet hade höjts vid flera
tillfällen. Samtidigt hade vi fått en skattereform som förvisso inte försäm-
rade stödet till idrotten men väl ökade idrottsrörelsens kostnader på en del
olika områden. De ökade kostnaderna uppskattades till ungefär 600 miljo-
ner om året. Det var idrottsrörelsen som gjorde den uppskattningen.
I budgetförslaget 1991 kompenserades ungefär hälften av de ökade kost-
naderna med en rad olika åtgärder.
Några år senare, i slutet av denna valperiod, kan vi fråga oss hur det blev.
Har de borgerliga partierna i regeringsställning infriat de förväntningar som
de var med om att skapa bland idrottsfolket? Nej, det har de inte alls gjort.
Man kan säga att den borgerliga regeringen hittills, under den inneva-
rande valperioden, har orkat med ungefär det som vi socialdemokrater i val-
rörelsen för tre år sedan bedömde som rimligt. Man kan fråga sig varför jag
då står och pratar om detta. Jag tycker ändå att de löften om andra villkor
som förespeglades idrottsrörelsen under valåret 1991 på något sätt bör tas
upp vid en sådan här tidpunkt. Det är lätt att konstatera att dessa löften inte
har infriats. Detta bör rimligen leda till en betydande skepsis inför vad bor-
gerligheten måhända kommer att ställa i utsikt inför nästa valperiod.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
115
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
116
Under den här tiden har idrottsrörelsen arbetat vidare. Den har förmått
att öka sina inkomster, bl.a. genom lotterier och spel av olika slag, främst
genom Bingolotto.
Det går att göra en ungefärlig uppskattning av att idrottsrörelsen i landet
omsätter mellan 10 och 12 miljarder om året. Av detta torde den egna insat-
sen - som man får in genom medlemsavgifter, spel, lotterier och andra intäk-
ter - ligga någonstans mellan 5 och 7 miljarder. Staten bidrar enligt regering-
ens proposition med ungefär 800 miljoner. Landstingens bidrag ligger på
ungefär 100 miljoner. Kommunerna står antagligen för ca 5 miljarder. Därav
torde 3,3 miljarder ligga i anläggningar av olika slag, i form av investeringar,
driftskostnader och sådant. Samhället står alltså för en väsentlig del.
I framtiden kommer säkerligen det allmänna stödet fortfarande att vara av
grundläggande betydelse för idrottens fortsatta utveckling och verksamhet.
Från socialdemokratisk sida vill vi varna för att göra idrottsrörelsen alltför
beroende av det svenska folkets lust till spel och dobbel. Det kan i många
situationer vara en bräcklig grund att stå på, även om det tidvis går väldigt
bra. Detta hindrar dock inte att vi vill se bättre möjligheter för folkrörel-
serna, inbegripet idrottsrörelsen, att öka sina inkomster genom spel och lot-
terier.
Den lotteriutredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte läm-
nade sina förslag till ministern i slutet av år 1992. Utredningen var enig, och
remissinstanserna var också ganska eniga och gav ett positivt utlåtande över
de förslag utredningen kom med. Nu har det snart gått ett och ett halvt år
sedan utredningsresultatet lades fram. Det lär komma ett regeringsförslag
om några dagar, eller hur? Jag ställer frågan samtidigt som jag tittar litet
grand på Stig Bertilsson.
Det finns en del problem inom idrottsrörelsen i dag. Ett problem för dagen
är att antalet deltagare sviktar. De förhoppningar som fanns för ett antal år
sedan om att idrottsrörelsens aktiva skulle växa i stort antal har faktiskt inte
infriats. Det är snarare tvärtom så att deltagandet i olika former av tävlingar
tenderar att minska litet grand.
Det har också varit trögt med jämställdhetsarbetet inom idrotten. Jag vill
referera till den debatt som vi förde kring ett utskottsbetänkande här i kam-
maren förra året. Idrottsrörelsen är emellertid en självständig folkrörelse
som är väl medveten om sina problem. Jag vill betona att det är en självstän-
dig folkrörelse, och jag vill säga till Elisabeth Persson att det närmast är där-
för som vi inte är beredda att ställa upp på den utredning som Vänsterpartiet
vill ha. Vi menar nämligen att i samhällets umgänge med en självständig
folkrörelse är det inte rimligt att medverka till att en utredning kommer till
stånd om inte folkrörelsen själv kräver det och vill vara med och delta. Vi
har inte fått några tecken på något sådant.
Från socialdemokratisk sida vill vi inför framtiden ändock betona några
saker i idrottspolitiken. Det gäller betydelsen av det lokala aktivitetsstödet.
I anslutning till det är det väsentligt att det framtida stödet i stor utsträckning
får en sådan utformning att det just går till det lokala arbetet, särskilt bland
barn och ungdomar. Det finns också skäl att betona ledarskapets betydelse
inom idrottsrörelsen.
Idrottsdebatten har hittills fokuserats på den statliga politiken. Vi tycker
nog att det är litet malplacerat i dag. Av den redogörelse som jag gav förut
framgick att det är det kommunala stödet som är betydelsefullt. Det finns
anledning att poängtera betydelsen av kommunernas bidrag för idrottsrörel-
sen. Det gäller inte minst anläggningar av olika slag. Det har funnits en ten-
dens till att kommunerna har velat överföra ansvaret för drift och skötsel av
idrottsanläggningar till idrottsrörelsen. Det är en väg som vi inte vill avvisa.
Men vi menar bestämt att idrottsorganisationerna inte på något sätt skall på-
tvingas ansvaret för skötsel av och omsorg om anläggningarna. Det bör vara
en praktisk fråga i varje kommun. Efter diskussioner och i samförstånd med
idrottsrörelsen skall man komma överens om vad som är bäst.
I vår motion har vi pekat på möjligheterna att inrätta ROT-projekt på
idrottens område. Vid reparationer och om- och tillbyggnader av anlägg-
ningar skulle man då kunna få del av arbetsmarknadsmedel. Det förslaget
behandlas av arbetsmarknadsutskottet, så det är inte aktuellt i den här de-
batten. Men det har betydelse för idrotten.
Jag har betonat att det är viktigt att fortsätta med jämställdhetsarbetet.
Jag menar att vi skall avvakta det arbete som sker inom idrottsrörelsen. Vi
skall dock noga bevaka hur det genomförs och vilket resultat det får fram till
1995.
Från socialdemokratisk sida vill vi också betona idrottens internationella
arbete och betydelse. Det gäller både i förhållande till andra nationer och
världsdelar och till alla de människor från andra länder som finns här i Sve-
rige. Idrotten har således betydelse för invandrarna.
Vi vill också betona betydelsen av att goda villkor skapas för elitidrottare.
Det gäller särskilt villkoren för att kombinera elitidrott och studier. Det här
är inte bara väsentligt för gymnasieskolan utan även på högskolenivå.
Herr talman! Sammanfattningsvis har jag velat rikta uppmärksamheten på
de löften som de borgerliga partierna gav inför denna valrörelse. De har inte
infriats. Jag har också velat ta upp några problem inom idrottsrörelsen.
Dessutom har jag velat visa på några områden inom idrottspolitiken som vi
socialdemokrater tycker är väsentliga inför framtiden.
Anf. 149 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! En parlamentarisk utredning kan inte göras när det gäller en
självständig folkrörelse, påstår Anders Nilsson. Jag undrar var i hela friden
han har fått det ifrån. Självfallet kan staten göra sådana utredningar, och det
har gjorts i andra sammanhang. I början av 70-talet gjordes en idrottsutred-
ning. Det var den utredningen som jag refererade till. Det är visserligen 20
år sedan den utredningen gjordes, men såvitt jag förstår var idrottsrörelsen
lika mycket en folkrörelse då som den är nu. Då gick det bra. Det är klart
att det inte kan finnas några formella hinder för riksdagen att besluta om en
parlamentarisk utredning av en verksamhet som får så betydande ekono-
miska bidrag, som Anders Nilsson själv refererade till.
Jag är litet orolig för att det har gått troll i parlamentariska utredningar.
De är naturligtvis inte till för att stjälpa idrottsrörelsen eller att på något sätt
försöka komma åt den. Det är tvärtom ett sätt att utreda verksamheten.
Jag gav exempel på vad en idrottsutredning borde ta upp. Det är frågor
som idrottsrörelsen har arbetat med men inte kunnat lösa. Man kan då få
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
117
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
118
hjälp med att t.ex. utreda hur man kan förändra bidragsgivningen så att mål
som såväl idrottsrörelsen i stort som riksdagen är eniga om skall kunna främ-
jas. Jag vill bara betona att jag tycker att Anders Nilsson är ute och cyklar -
om uttrycket tillåts - när han påstår att riksdagen inte kan tillsätta en utred-
ning av en självständig folkrörelse.
Anf. 150 ANDERS NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill tacka Elisabeth Persson för att hon gav mig ett epitet
och påstod att jag är ute och cyklar. En betydande del av idrottsrörelsens
folk är ute och cyklar på olika sätt. Det är bra för hälsan och från alla möjliga
synpunkter. Jag drar gärna en lans för cykling. Om Elisabeth Persson vill
följa med på en cykeltur så är hon välkommen att ta kontakt med mig så att
vi kan ordna det.
Herr talman! Jag har inte sagt att det finns formella synpunkter på en ut-
redning. Regeringen eller riksdagen kan naturligtvis besluta om en utred-
ning även om idrottsrörelsen inte vill det. Jag har talat om det förståndiga
och lämpliga i att göra det. Jag tycker fortfarande att det varken är förstån-
digt eller lämpligt att föranstalta om en stor utredning som rör en särskild
folkrörelse utan att denna stora folkrörelse vill ha utredningen. Det är var-
ken förståndigt eller lämpligt, även om det är formellt okej. Jag tycker att
det är bättre att resonera om vad som är förståndigt än om vad som är möj-
ligt.
Anf. 151 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Anders Nilsson har tyvärr inte reserverat sig mot skrivning-
arna i kulturutskottets betänkande där man påstår att man på formella grun-
der inte kan göra en utredning om inte idrottsrörelsen vill ha den.
Jag skall inte förlänga debatten, men jag vill påstå att vi båda naturligtvis
vet att det inte finns bara en enda och odelad idrottsrörelse. Inom idrottsrö-
relsen finns det många olika uppfattningar i olika frågor. Just när det gäller
jämställdhetsfrågorna skulle jag vilja påstå att det finns mycket uttalade syn-
punkter från stora delar av idrottsrörelsen som har uppfattningen att arbetet
måste påskyndas. Man skulle också gärna se en parlamentarisk utredning
som skulle kunna bringa reda i den här frågan.
Det är ju inte så enkelt så att man inom idrottsrörelsen talar med en röst.
Det är självklart att riksdagen inte kommer att få någon formell begäran från
styrelsen för Riksidrottsförbundet att utreda verksamheten. Det skulle inte
bli många utredningar gjorda i det här landet om vi skulle vänta på att de
som företräder verksamheterna som skall utredas själva skulle begära att de
skulle utföras. Jag hänvisar återigen till jämförelser med folkbildningen.
Utan att företrädarna själva har bett om det utreds verksamheten med näs-
tan periodiskt återkommande envishet vart femte år.
Anf. 152 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Till denna första debatt, det sista riksdagsåret under denna
mandatperiod om idrotten har utskottet lämnat ett stort sett enigt betän-
kande. Det innebär att utskottet föreslår att idrotten skall få ett statligt stöd
på drygt 500 miljoner kronor under kommande budgetår. Det stämmer
ganska väl med hur det har varit undet de senaste åren. Nivån på stödet har
legat stilla.
Uskottets betänkande präglas i hög grad av en samsyn mellan partierna
om idrottsrörelsens ställning och betydelse. Det finns inga delade meningar
om att aktivt idrottsutövande bidrar till friskvård och motion och avhåller
från skadlig verksamhet. Det råder inte heller några delade meningar om att
elitidrott också är en underhållningsfaktor.
Jag tror också att vi har denna samsyn i fråga om de ideellt arbetande le-
darnas betydelse för den svenska idrottsrörelsen. Det är dessa saker som
sammantaget utgör skälen till att staten ger ett betydande stöd till svensk
idrott. Det är glädjande att vi kan vara överens om det. Enigheten mellan
riksdagens partier innebär inte, herr talman, att den svenska idrottsrörelsen
har det helt bekymmersfritt. Tvärtom! Det finns en hel del problem inom
idrotten som behöver belysas. Det gäller inte minst det faktum att idrottsrö-
relsen i dag får finna sig i att framför allt kommunerna befinner sig i en helt
annan ekonomisk situation än den som rådde under penningkarusellens 80-
tal.
I dag sparar kommunerna på alla områden. Det är naturligtvis fullt rimligt
att även idrotts- och fritidsverksamheten får finna sig i att delta i ett bespa-
ringsarbete. Idrottsrörelsen skulle inte framstå som trovärdig om man inte
sade ja till besparingar i de kommuner som sparar in på barnomsorgen, åld-
ringsvården, skolan osv.
Jag vill gärna framhålla att vi har sett att idrottsrörelsen tar aktiv del i arbe-
tet. Det ser vi bl.a. i att man inom föreningslivet tar hand om och tar ansvar
för indrottsanläggningarna i kommunerna. Jag tror att det är nödvändigt att
idrottsrörelsen är öppen för och tar ett ökat ansvar för bl.a. anläggningar.
Herr talman! Jag tror också att det är möjligt att idrottsrörelsen i högre
grad kan finansiera sin egen verksamhet med hjälp av en ökad mängd egna
insatser. När vi politiker i riksdagen och kommunerna inte kan dela ut
pengar - det kan vi som bekant inte göra i obegränsade mängder - är det
väsentligt att i denna situation kunna underlätta för föreningslivet, och fram-
för allt idrottsrörelsen, att med egna insatser stödja sin ekonomi. Det är vår
uppgift att förenkla i regelverket och ta bort de hinder som kan vara besvär-
liga för föreningar som vill få in inkomster. Det är fråga om att avbyråkrati-
sera och bl.a. vid övertagande av anläggningar bidra till att föreningslivet
med egna arbetsinsatser kan stärka sin egen ekonomi.
En annan viktig faktor för idrottsrörelsen är att återigen öka intäkterna
från spel och lotterier. Traditionellt sett har föreningslivet i Sverige finansie-
rat sin verksamhet i betydande grad med hjälp av spel- och lotteriverksam-
het. Vi kunde se ett klart brott i den utvecklingen under 80-talet när statens
bolag kapade åt sig ökade marknadsandelar på spel- och lotterimarknaden.
Det innebar att föreningslivet fick det svårare. Detta kompenserades med
bidrag. Som helhet sett blev detta ingen vinstlott för föreningslivet, utan för-
eningslivet fick se sig bli alltmer bidragsberoende och i mindre grad självt
kunna hantera intäkterna.
I och med inrättandet av Bingolotto skedde en förändring. Det var en nöd-
vändig förändring. Bingolotto gav under förra året det svenska föreningsli-
vet en inkomst på nästan 1 miljard kronor. Det är fråga om så oerhört
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
119
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
120
mycket pengar att det knappast går att mäta hur mycket det går att få för 1
miljard. Jag kan konstatera att det är pengar som har tillförts föreningslivet
genom dess egna insatser. Detta har skett i ett läge där kommunerna har
sparat.
Detta är ett bra exempel på att om man sätter vapen och verktyg i hän-
derna på idrottsrörelsen, klarar de att finansiera sin verksamhet bl.a. med
hjälp av spel och lotterier.
Bingolotto är emellertid inte den allena saliggörande lösningen för svensk
idrott. Jag vill gärna understryka detta. Framför allt behöver Bingolotto
kanske ersättas av andra spelformer. Därför kommer regeringen att under
våren - inom kort, som ett direkt svar till Anders Nilsson - att lägga fram en
proposition. I propositionen kommer förslag att finnas som med utgångs-
punkt i Lotteriutredningens resultat kommer att ge föreningslivet möjlighe-
ter till kraftigt ökade intäkter från spel- och lotterimarknaden.
Propositionen förbereds för närvarande inom Civil- och Finansdeparte-
menten, och den är på väg.
Precis som Anders Nilsson sade tidigare kan det vara farligt med för
mycket inkomster från spel och lotterier. Man får inte heller glömma att spel
och lotterier är och har varit en inkomstkälla för idrottsrörelsen. Kompeten-
sen och människorna finns där.
Jag är mycket medveten om att de flesta som jobbar i idrottsföreningar i
första hand vill jobba som ledare för ungdomar. Men det finns i vaije svensk
idrottsförening människor som faktiskt inte är bäst på att jobba med ungdo-
mar. De kanske gärna gör en insats på den administrativa eller ekonomiska
sidan. Den kraften måste tas till vara i en situation där samhällets resurser
inte är oändliga.
I det här sammanhanget vill jag - i replikform - ta fasta på Anders Nilssons
påstående att den borgerliga oppositionen 1991 lovade mer än vad som se-
nare infriades. Jag konstaterar att Anders Nilsson har fel.
Visserligen sade Anders Nilsson att borgarna orkade med det som Social-
demokraterna bedömde var rimligt. Det var hyggligt av honom att säga så.
Med detta menar han förmodligen det statliga anslaget. Men det hör till sa-
ken att vi lovade aldrig i valrörelsen, och har därefter aldrig lovat, något ökat
statligt anslag. Vi har varit väl medvetna om den ekonomiska situationen.
Vi har över huvud tagit inte lovat något som vi inte har kunnat hålla. Vi har
hållit fast vid ett oförändrat statligt anslag, och det har idrottsrörelsen accep-
terat.
När det gäller spel och lotterier ansåg vi att det var ytterst väsentligt att
idrottsrörelsen kunde få ökade andelar och ökade möjligheter att finansiera
sin verksamhet. Vi sade att vi var beredda att i hög grad verka för detta.
Vi nämnde bl.a. inkomster från Tipstjänst. Vad som har skett hittills under
mandatperioden är t.ex. införandet av Bingolotto. Det är förvisso inte någon
politikers förtjänst att Bingolotto har införts. Men jag vet inte om Anders
Nilsson menar att man inom föreningslivet skall bortse från den inkomst som
varje år kommer från Bingolotto - som nu sker med hjälp av regelverket.
Det är inte politikernas förtjänst, men det är en ny spelinkomst, som har
kommit föreningslivet till del.
Dessutom är Lotteriutredningen på gång, liksom föreningslivets överta-
gande av Tipstjänst, som Anders Nilsson vet. Avsikten är därmed, som be-
kant, att idrotten med egna insatser skall kunna öka sina intäkter.
Anders Nilsson påstår att vi inte har levt upp till våra vallöften, men han
har helt fel. Vi har rättat till en del av avarterna i skatteomläggningen 1991.
Det gäller bl.a. momsen som infördes på tillhandahållande av lokaler, som
vi har tagit bort under detta riksmöte. Vidare har momsen sänkts på resor
och annat som idrotten utnyttjar. Idrottsrörelsen har själv beräknat att man
har tjänat tiotals miljoner kronor på det.
Herr talman! Det här anförandet blir litet längre än beräknat, men det
beror på att jag inte fick möjlighet att replikera när utskottets skrivning an-
greps av Elisabeth Persson. Jag var alltså tvungen att ta upp det nu.
Med anledning av att Elisabeth Persson tar upp en jämställdhetsdebatt vill
jag konstatera att det egentligen inte finns fog för att i dag tillsätta en utred-
ning med kvinnoprofil, som hon efterlyser. Vi politiker skall naturligtvis
ställa krav på att idrotten utvecklar sig också i fråga om jämställdhet, men
det gör den.
Elisabeth Persson säger att idrotten ligger efter i utvecklingen. Jag vill då
fråga: Vad ligger den efter? Jämfört med andra länder och med andra före-
teelser är idrotten på god väg. Det är anledningen till att jag tycker att vi kan
avvakta riksidrottsmötet 1995, då riksidrottsrörelsen kommer att utvärdera
den jämställdhetsplan som antogs 1989. Det är en jämställdhetsplan som går
ut på ökad kvinnlig representation i valberedningar och styrelser. Där har
man kommit en god bit på väg. Jag kan försäkra Elisabeth Persson att jag,
liksom hon, studerar och följer detta noggrant. Men det skulle vara anmärk-
ningsvärt om vi gick in samtidigt som målmedvetna aktiviteter pågår inom
idrotten.
Elisabeth Persson säger att en idrottsutredning kan göras i vilket fall som
helst. Det är möjligt, men vi skall komma ihåg att Riksidrottsförbundet är
satt i myndighets ställe att sköta riksidrottens angelägenheter i vårt land. Det
är vår uppgift att bevaka och noggrant följa det arbetet, och det gör vi. Men
vi vill inte göra en utredning just nu på det här området, eller på något annat
område, och det är ett uttryck för att vi tycker att det finns anledning att
notera att Riksidrottsförbundet jobbar aktivt med dessa frågor.
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till kulturutskottets hemställan
och avslag på reservationen från Vänsterpartiet.
Anf. 153 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Den ärade talaren begärde ordet för 6 minuter och har hållit på i 13 minu-
ter.
Anf. 154 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Stig Bertilsson är uppenbarligen dåligt informerad. Jag skall
gärna sända över papper till honom från idrottsrörelsen själv som visar dels
hur man arbetar med att försöka förbättra jämställdheten, dels att man inte
kommer att nå de egna uppställda målen. Detta visar mycket tydligt att jäm-
ställdhetsarbetet fortskrider på mycket olika sätt inom olika specialförbund.
En del tål dess värre inte en jämförelse med någonting annat än möjligen
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
121
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
122
näringslivets bolagsstyrelser, där kvinnorepresentationen som bekant är full-
ständigt urusel.
Riksidrottsförbundet har självt ställt upp mål för sitt jämställdhetsarbete.
Man arbetar frenetiskt med detta. Jag vill påstå att Riksidrottsförbundet of-
tast gör ett mycket bra jobb, men just jämställdhetsarbetet klarar man inte
av.
Stig Bertilsson säger att vi inte skall göra några utredningar på vare sig det
här området eller något annat område. Det förstår jag inte. Riksdagen har
beslutat om en rad utredningar - jag har hänvisat till folkbildningen, kultur-
området, presstöd osv. Om riksdagen begär en utredning är det inte en an-
klagelse mot Riksidrottsförbundet för att det har misslyckats, utan det är
tvärtom ett sätt att stärka det progressiva arbete som försiggår inom Riks-
idrottsförbundet.
Anf. 155 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag är inte alls dåligt påläst. Jag upprepar min fråga: Är
idrottsrörelsen sämre än andra institutioner och organisationer, internatio-
nellt eller nationellt?
Jag har uppfattningen att idrottsrörelsen bedriver ett mycket ambitiöst ar-
bete i den här frågan. Jag vet inte om man kommer att lyckas i sina föresat-
ser, men det skall utvärderas på riksidrottsmötet 1995. Man har sagt att till
dess skall minst 40 % av styrelseledamöterna i idrottens organisationer och
50 % i valberedningarna vara kvinnor. Det är en målsättning som vi måste
ha respekt för.
Jag är inte i dag beredd att säga att Riksidrottsförbundet sköter det här på
ett sådant sätt att det finns anledning för oss att ta ett initiativ under på-
gående arbete.
Jag sade inte att det inte skall göras utredningar på något område. Vad jag
sade var att det på idrottens område för närvarande inte finns något behov
av att gå in med den av Elisabeth Persson föreslagna utredningen eller med
någon annan utredning.
Anf. 156 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Stig Bertilsson frågade om idrotten var sämre än andra. Jag
upprepar för fjärde gången att idrottsrörelsens jämställdhetsarbete är dåligt
jämfört med dess egna mål. Jag skulle kunna upprepa mer av vad jag sade i
mitt anförande, men jag vill inte förlänga debatten. Jag hänvisar till proto-
kollet.
När det gäller exempelvis TV-sportens referat av kvinnlig respektive man-
lig idrott, visar det sig att 6 % av sändningstiden ägnas åt idrottande kvinnor.
Jag tycker inte att det är så bra. Jämfört med mycket annat kanske det inte
är så dåligt, men idrottsrörelsen har över huvud taget bättre ambitioner med
sin verksamhet.
Många kvinnor som arbetar med de här frågorna inom idrottsrörelsen vet
att det är ganska svårt att få gehör för specifikt kvinnliga frågor. Mycket be-
höver göras, exempelvis när det gäller kvinnliga ledare, kvinnliga förebilder
osv. Visst jobbar man med detta och satsar mycket, men arbetet går dess
värre inte i den takt som är önskvärd.
Jag vill slutligen bara säga att det självklart inte är så enkelt att en idrotts-
utredning bara skall handla om detta. Det finns många andra angelägna frå-
gor inom idrotten som behöver utredas, kanske bl.a. det kommunala stödet,
som riskerar att urholkas under en lågkonjunktur, och vad som kan göras i
stället. Man kan t.ex. utreda möjligheten för idrottsrörelsen att själv ta an-
svar för idrottsanläggningar osv.
Anf. 157 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Om det skulle vara en belastning för idrotten att rörelsen
har satt upp höga mål för sina jämställdhetsinsatser och att det skulle anföras
som ett argument för en idrottsutredning blir jag något förvånad. Om man
dessutom skulle ange TV-sportens bevakning som någonting som riksid-
rottsrörelsen skulle ha möjlighet att bestämma över blir jag ännu mer förvå-
nad.
Jag konstaterar återigen att det har skett mycket på jämställdhetsområdet
inom idrotten. Den svenska idrottsrörelsen hör till de allra bästa vid en inter-
nationell jämförelse. Det betyder inte att vi skall vara nöjda, men det bety-
der att vi kan låta idrotten få möjlighet att redovisa hur långt man har kom-
mit i det utredningsarbete som pågår.
Anf. 158 ANDERS NILSSON (s):
Herr talman! Jag vill kommentera det som Stig Bertilsson sade om vad
som hände i valrörelsen 1991. I mitt anförande var jag noga med att lägga
fram min syn, på det sättet att jag beskrev de borgerliga partiernas agerande
så att de var med om att skruva upp förväntningarna inom idrottsrörelsen i
fråga om betydligt förbättrade villkor för idrottsrörelsen med en borgerlig
regering. De förväntningarna har icke på något sätt infriats. Jag skall illu-
strera detta med ett exempel.
I valrörelsen 1991 figurerade i debatten en förening som heter Otterbäck-
ens bandyklubb och som kommer från mitt län. Det var intervjuer och allt
möjligt i tidningarna och i TV. Det påvisades då att skattereformen innebar
att energin blev momspliktig. Otterbäckens bandyklubb har en egen bandy-
bana, som de fryser under ett antal månader på vintern, och det går åt en
förfärlig massa energi för detta. Energin blev alltså dyrare, och det rör sig
om mycket pengar för en sådan här förening. Jag är övertygad om att den
här bandyklubben hade den uppfattningen - med rätta eller inte - att en bor-
gerlig regering skulle rätta till det här.
Jag var ute på en liten turné förra hösten bland idrottsföreningar i Skara-
borgs kommuner, och jag var bl.a. på besök hos Otterbäckens bandyklubb.
Jag mötte där en ordförande och en kassör som med förvåning noterade i
sin bokföring att kostnaderna för energin var lika stora, om inte större än de
varit tidigare, och att momsen var kvar.
Detta illustrerar hur idrottsrörelsen efter valrörelsen 1991 hade förvänt-
ningar, som sedan kom på skam. Jag tycker att det är väsentligt att lyfta fram
detta i den här debatten.
Jag glömde tidigare att yrka bifall till utskottets hemställan, herr talman,
men jag ber att få göra det nu.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
123
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
Anf. 159 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag hade faktiskt tänkt be Anders Nilsson att precisera vilka
vallöften han menade att vi inte hade levt upp till. Han säger nu att vi hade
byggt upp förväntningar, som vi sedan inte har kunnat leva upp till.
Jag konstaterar att vi i momsfrågan har rättat till de indifferenser som
fanns. Tillhandahållande av vissa lokaler var momsbelagt, men det är det
inte längre. Däremot har idrottsrörelsen själv sagt att den inte vill ha någon
särbehandling i momsfrågan. Detta har diskuterats väldigt mycket. Om man
skulle lösa de problem som Anders Nilsson nu talar om, hade det förutsatt
en särbehandling.
Anf. 160 ANDERS NILSSON (s) replik:
Herr talman! Då var det mycket underligt att den här frågan fick så stora
proportioner 1991. Jag har nog den uppfattningen att det har gått därhän att
det har visat sig vara svårt. I vår bedömning av idrottspolitiken 1991 tog vi
hänsyn till att det från samhällsekonomiska och andra synpunkter var svårt
att göra någonting. Det stod vi för. Vi kan nu, utan att darra på rösten, säga
att den idrottspolitik som vi var med om att beskriva 1991 kan vi stå för även
i dag.
Anf. 161 STIG BERTILSSON (m) replik:
Herr talman! Jag behöver inte heller darra på rösten när jag konstaterar
att jag kan stå för det vi lovade 1991. Skillnaden är den att vi har haft rege-
ringsansvaret sedan dess. Den nya regeringen tillsatte en momsutredning för
att se över effekterna. Den momsutredningen fick av Riksidrottsstyrelsen
beskedet att man inte ville ha någon särbehandling i momsfrågan. Därför
har de problem som Anders Nilsson talar om inte kunnat lösas på det sätt
som han själv önskar. Däremot har Otterbäcken fått andra möjligheter att
skapa intäkter genom nya spelformer och nya intäktsmöjligheter. Men från
idrottens sida har man sagt nej till momsuppläggningen.
Anf. 162 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag kunde inte låta bli att lägga mig i den här debatten. Det
är ganska fascinerande att höra resonemanget i den här kammaren. Det talas
om att Bingolotto har kommit till och skapat många intäkter till idrotten.
Det tycker jag är mycket bra.
Samtidigt erkänner man från vissa håll att man inte har gjort någonting
för att Bingolotto skulle komma till. Men tänk nu noga efter vad vi håller på
med i den här kammaren! Vi gör nästan allt som står i vår makt för att stoppa
Bingolotto. Hur många gånger har Bingolotto blivit fällt i Radionämnden
genom att vi har idiotiska lagar om reklamen som de visar? Det heter att
man inte får säga si och inte får göra så. Är det fyra eller fem gånger som
programmet har blivit fällt? Med en sådan lagstiftning försöker vi stoppa
Bingolotto, samtidigt som vi säger att vi skall stödja idrotten. Vi tycker att
det är bra.
Har ni tänkt på vad vi håller på med i den här kammaren? Är detta inte
att tala med kluven tunga? Se bara på AB Trav och Galopp. De sponsrar
124
Olympiatrav och genom Olympiatrav sponsrar de idrotten. De sponsrar rid-
sport. Vad gör vi? Jo, vi försöker att strypa deras sponsorer.
På Axevalla Travbana har man reklam på innerplan. Vad händer när det
är V65- och V75-tävlingar som skall sändas i TV? Då måste de täcka över
reklamen. Vi säger att det är bra att det finns initiativtagare som Bingolotto
som sponsrar idrotten samtidigt som vi gör allt som står i vår makt för att
stoppa detta. Vi måste vara realistiska.
Anf. 163 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Peter Klings anförande är minst sagt absurt. Påståendet att
vi gör saker och ting för att försöka stoppa Bingolotto är fullständigt orim-
ligt. Det skulle vara intressant att höra vad Peter Kling konkret menar med
det.
Uppenbarligen menar han att man har beivrat de åtgärder som Bingolotto
har vidtagit i strid med gällande lagstiftning och förordningar. Men då är det
upp till Peter Kling att bölja med att själv föreslå förändringar i de reglerna.
Dessutom drivs Bingolotto under nuvarande villkor - och detta vill jag att
Peter Kling skall veta - tack vare särskilda regeringsbeslut som bl.a. medger
de penningvinster och de vinst- och dragningssystem som man i dag använ-
der sig av. Det har inte tillkommit av en slump utan genom en medveten
åtgärd från regeringen.
Anf. 164 PETER KLING (nyd):
Herr talman! När jag gick upp och kritiserade detta trodde jag faktiskt att
Stig Bertilsson förstod att vi måste ändra lagstiftningen beträffande rekla-
men. Annars satsar ingen på detta. Det finns ingen industri- eller företags-
verksamhet som satsar på den typen av reklamåtgärder i svensk TV, genom
t.ex. travet som jag talade om. De lägger ned den verksamheten. Då kan vi
se oss i det blå efter pengarna till idrotten. Det är vad jag menar.
Anf. 165 STIG BERTILSSON (m):
Herr talman! Jag är själv beredd att medverka till att vi ytterligare kan
förbättra de regler som gäller för bl.a. spelverksamhet i föreningslivets regi
i t.ex. televisionen. Men att påstå att vi gör allt som står i vår makt för att
stoppa den när vi faktiskt har gjort betydande insatser för att underlätta den,
och dessutom har sett till att de statliga bolagen inte bedriver konkurrerande
verksamhet, visar att Peter Kling är oerhört illa informerad i den här frågan.
Anf. 166 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Nej, Stig Bertilsson. Jag hävdar fortfarande detta. Att Bingo-
lotto skall vara en verksamhet som stöder idrotten har Stig Bertilsson sagt
ungefär tio gånger i dag i den här debatten. Det tycker jag också är bra. Men
vi har samtidigt en lagstiftning som sopar undan benen på dess sponsorer.
Det är faktiskt de som i sista ändan betalar hela TV4:s verksamhet när det
gäller Bingolotto, och hela potten till idrottsrörelsen. Om vi då har så idio-
tisk lagstiftning att vi fäller anonnsörerna måste vi givetvis ändra på den.
Därför tycker jag att man talar med kluven tunga i det här fallet.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Idrott
125
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Folkbildning
Kammaren beslöt kl. 18.01 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
126
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU13 Folkbildning (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 167 BERIT OSCARSSON (s):
Herr talman! Det är nu snart tre år sedan som riksdagen beslöt om målen
för folkbildningen och om ändrade bidragsbestämmelser för denna. Det var
ett beslut som uttryckte en stark tilltro till folkbildningen som en demokra-
tisk kraft och kunskapsresurs i samhället.
Beslutet innebar bl.a. att en treårig budgetram infördes och att bidraget
årligen skulle justeras med hänsyn till den allmänna pris- och löneutveck-
lingen. Det var viktiga förändringar för att ge folkbildningen nödvändiga
ekonomiska förutsättningar för ett långsiktigt och effektivt förändringsar-
bete.
Vad har då skett?
Först kan vi konstatera att den borgerliga regeringen drastiskt dragit ner
det ordinarie anslaget till folkbildningen.
Någon omfattande utvärdering har inte kunnat göras, men regeringen har
ändå funnit att den redovisning av verksamheten som Folkbildningsrådet
lämnat i den fördjupade anslagsframställningen stämmer väl överens med
syftena med statsbidragsgivningen. Detta är positivt.
Regeringen anser också att folkbildningen gjort betydande insatser med
hjälp av de särskilda medel som anvisats av arbetsmarknadspolitiska skäl.
Både folkhögskolor och studieförbund har visat att de genom flexibilitet i
organisationer och arbetssätt snabbt kunnat erbjuda utbildningsaktiviteter
som samlat ett stort antal deltagare.
Trots detta föreslår regeringen att statsbidraget till folkbildningen återigen
skall dras ned, nu med 100 miljoner kronor. Dessutom föreslår regeringen
ändrade utbetalningsrutiner, som innebär att kostnaderna ökar med 25 mil-
joner kronor för folkbildningen. Dess bättre avvisar utskottet detta förslag.
Tillsammans med de tidigare nedskärningarna betyder det här att under
den borgerliga regeringens tid har det ordinarie statsbidraget sammantaget
reducerats med närmare en halv miljard kronor. Så gick det alltså med tre-
årsramen, indexeringen och den långsiktiga stabiliteten.
Visserligen har, efter stora påtryckningar, av arbetsmarknadspolitiska skäl
särskilda anslag tillkommit. Dessa ger en viss kompensation för det mins-
kade grundanslaget, men trenden är alldeles tydlig.
Visst finns det förståelse för att, i det samhällsekonomiskt ansträngda läge
som vi nu befinner oss i, alla kostnader noga måste granskas. Men det är inte
en framsynt politik att dra ner på folkbildningsanslaget, allra minst i en tid
då tron på demokratin sviktar, främlingsfientligheten ökar och samhället be-
höver aktiva medborgare som är beredda att ta ett ansvar både för sig själva
och för andra. För sådant är folkbildningen helt oslagbar.
Folkbildningen är en resurs i krissamhället. Vi måste därför ta vara på de
starka och unika möjligheter som finns i svenskt folkbildningsarbete. Folk-
bildningen behöver därför ett stöd och får inte tryckas tillbaka, som rege-
ringen nu föreslår.
Många undersökningar visar att allt fler människor känner vanmakt inför
möjligheterna att påverka samhällsutvecklingen och sin egen livssituation
via de traditionella demokratiska formerna. Människorna söker andra for-
mer för påverkan, medverkan och delaktighet. Mycket oroande är de starkt
antidemokratiska stämningar som alltmer kommer fram i samhället.
I det läget har folkbildningen en given plats. Där möter den en av sina
utmaningar. Det är en given förstahandsuppgift för folkbildningen att exem-
pelvis utnyttja de otaliga och mångskiftande mötesplatser som den erbjuder.
Där kan det demokratiska och i vid mening politiska samtalet, dialogen mel-
lan medborgare och valda representanter i de politiska församlingarna, åter-
upprättas genom olika folkbildningsaktiviteter. För detta behövs det ett ökat
stöd, ett stöd som inte minst skall ses som en investering för stärkt demo-
krati.
Folkhögskolor och studieförbund betyder också mycket för att svenskar
och invandrare skall få kontakt och lära känna varandra. Det är genom per-
sonliga kontakter som det skapas förståelse och tolerans.
Folkbildningen och föreningslivet behövs för att motverka främlingsfient-
lighet och rasism. Folkbildningens nätverk kommer här mycket väl till pass.
I exempelvis den av ABF initierade manifestationen mot rasism och främ-
lingsfientlighet deltog inte mindre än 250 organisationer, studieförbund och
företag. De förband sig genom att skriva på ett upprop att efter egen för-
måga arbeta mot främlingsfientlighet och för ett öppet och tolerant Sverige.
Skall ett sådant engagemang dämpas? Nej, tvärtom, det är sådant som skall
stödjas.
Studieförbund och/eller folkhögskolor har omfattande kontakter med or-
ganisationer och myndigheter och finns i stort sett på alla orter. De har en
kunnig och engagerad medarbetarkår. Omfattande utbildningsinsatser kan
snabbt organiseras och genomföras rationellt. En fortsatt satsning på folk-
bildningen säkerställer därför en anpassning till de snabbt uppkommande
och mångskiftande behoven.
Folkbildningen är överlägsen andra utbildningsanordnare när det gäller
att nå de kortutbildade grupperna. Folkbildningen är också det enda kända
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
127
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
redskapet med omfattande och på bredden mobiliserad beredskap för att
komma till rätta med utbildningsklyftorna - klyftor som är ett mått på hur
orättfärdigt samhället är.
Folkbildningen har också en uppgift i att ge ungdomar bra möjligheter att
skapa mötesplatser och i att ge dem kunskap om demokratin och dess spel-
regler.
Folkbildningen behövs också för de handikappade. Bengt Westerberg har
kallat det arbete som folkbildningsorganisationerna utför ”en folkbildnings-
gerilla för det glömda Sverige”. Det är ett gott betyg, som folkbildningen
kan vara stolt över. Detta arbete måste få en chans att fortsätta och utvecklas
och skall inte tryckas tillbaka.
Folkbildningens roll i kulturlivet förbises ibland. Föregående verksam-
hetsår arrangerades 900 000 kulturprogram med inte mindre än 9,7 miljoner
deltagare och nästan 600 000 medverkande - en mycket imponerande verk-
samhet.
En viktig verksamhet är också det som bedrivs kring gamla hantverk, som
därmed hålls vid liv. Här finns ofta inkörsporten till viktiga samtal, personlig
utveckling och nyskapande. Denna verksamhet är ett instrument för utbyte
mellan svensk och annan kultur, med goda möjligheter att nå invandrare,
handikappade, arbetslösa eller andra grupper som lätt hamnar utanför. Det
är också en viktig verksamhet för att bevara kvinnokraft, kvinnokultur och
kvinnotraditioner.
Vi socialdemokrater har föreslagit att riksdagen avvisar regeringens för-
slag till minskning av statsbidraget till folkbildningen med 100 miljoner kro-
nor. Jag yrkar därför bifall till reservation nr 1.
Vi har även föreslagit att 3 miljoner kronor skall anvisas för att folkbild-
ningen skall kunna göra ytterligare insatser mot främlingsfientlighet och ra-
sism. Jag yrkar därför bifall till reservation 2. Jag yrkar även bifall till reser-
vation 3, där medelsanvisningen till Bidrag till folkbildningen tas upp.
Till sist några ord om Bidrag till kontakttolkutbildning. Regeringen före-
slår av statsfinansiella skäl att detta bidrag på 8 miljoner kronor helt skall
slopas. Utskottsmajoriteten har efter många och ingående diskussioner stan-
nat för att bidraget skall finnas kvar men har reducerat bidraget till 4 miljo-
ner kronor. Vi socialdemokrater anser att bidraget skall vara 8 miljoner kro-
nor.
Det finns motioner som helt går mot förslaget att ta bort detta bidrag. Så
gott som all grundläggande tolkutbildning i invandrarspråk, med undantag
av universitetskurserna som har begränsad omfattning, skulle försvinna. En
rad skrivelser har också inkommit där man protesterar och framhåller bety-
delsen av att bidraget får finnas kvar.
Statens invandrarverk, som utskottet har hört, anser att den verksamhet
som folkhögskolor och studieförbund bedriver när det gäller kontakttolkut-
bildningen är av stort värde. Verksamheten är flexibel och väl fungerande.
Tolkar måste finnas. Hur skall vi annars få till stånd en väl fungerande
och rättssäker flyktingmottagning med en jämlik situation för flyktingar och
invandrare i deras förhållande till myndigheter och samhället i övrigt?
Jag yrkar därför bifall till reservation nr 5.
128
Anf. 168 ELISABETH PERSSON (v):
Herr talman! Även den här debatten om folkbildningen torde vara denna
mandatperiods sista, precis som debatten i ärendet om idrotten. När ämnet
nästa gång kommer upp här i riksdagen kommer i alla fall inte jag att föra
Vänsterpartiets talan. Jag tillåter mig därför att göra en kort summering av
vad som hänt folkbildningen den här riksdagsperioden.
På anslagssidan har regeringen minskat det ordinarie folkbildningsansla-
get med i runda tal en halv miljard kronor. Riksdagen har kompenserat detta
med ett slags krisanslag, främst för att anordna kurser för arbetslösa.
Därmed har visserligen folkbildningen ökat sin verksamhet, mätt i elev-
veckor, men det har också inneburit ökad administration, ökad osäkerhet,
vissa bekymmer med den ordinarie verksamheten, osäkra anställningsför-
hållanden för många lärare och dåligt med resurser för pedagogiskt förnyel-
se- och utvecklingsarbete. Folkbildningens synnerligen angelägna och vik-
tiga uppgift som vuxenutbildningsanordnare när det gäller att ge vuxna
grundskole- och gymnasiekompetens riskerar att komma i bakgrunden för
den tillfälliga - med frågetecken - uppgiften att ordna kurser för arbetslösa.
Få nya folkhögskolor har kunnat starta trots att flera ansökningar ligger
hos Folkbildningsrådet. Under perioden har också 1981 års beslut om treårs-
budgetering definitivt skjutits i sank.
Vänsterpartiet har svårt att se några som helst fördelar med det här sättet
att anslå statsbidrag till folkbildningen. Det kan knappast ha med det statsfi-
nansiella läget att göra, för det blir inte billigare för statskassan. Och det blir
inte bättre för folkhögskolorna och studieförbunden.
När därför regeringen även för nästa budgetår föreslår nya nedskärningar
av det ordinarie statsbidraget och samtidigt anmäler i budgetpropositionen
att man ämnar återkomma i kompletteringspropositionen med förslag om
ytterligare statsbidrag - dvs. krispengar - är det svårt att inte se det som ut-
tryck för regeringens totala okunnighet om och ointresse för folkbildningens
och vuxenutbildningens verksamhet.
En jämn nivå i anslagsgivningen ger möjligheter att planera långsiktigt och
sparar resurser. I stället för att lägga mycket tid och kraft på administration
och hela året arbeta med elev- och personalrekrytering - för att i sista stund
kanske få inställa kurser på grund av brist på medel - skulle folkbildningen
kunna använda resurserna mycket mer konstruktivt.
Herr talman! Jag tycker att det är anmärkningsvärt att kulturutskottets
majoritet godkänner att regeringen utan att tala om några summor avser att
återkomma med pengar i kompletteringspropositionen, alltså bara skjuta
upp beslutet, särskilt som man har erfarenhet inom kulturutskottet av, tror
jag i alla fall, vilken osäkerhet och administrativ oreda det skapar för såväl
folkhögskolorna som studieförbunden.
Vänsterpartiet anser alltså att resurserna för budgetåret 1994/95 måste be-
handlas och anvisas samlat.
Herr talman! Utbildningsministern talar ofta om vårt lands behov av väl
utbildade och högt kompetenta människor. Också Vänsterpartiet anser att
detta är synnerligen viktigt. Men till skillnad från utbildningsministern anser
vi att det är nödvändigt med höga ambitioner när det gäller att ge alla männi-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
129
9 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
130
skor möjlighet att skaffa sig en god kunskaps- och utbildningsnivå. Här har
folkbildningen och främst folkhögskolorna en viktig roll.
I såväl budgetpropositionen som utskottets betänkande konstateras folk-
bildningens stora betydelse. Berit Oscarsson har talat om det, så jag skall
fatta mig ganska kort om den saken. Man talar om ”verksamhet vars syfte
är att göra det möjligt för människor att påverka sin livssituation och skapa
engagemang att delta i samhällsutvecklingen”, för att ta ett exempel.
Vi tycks vara väl överens om folkbildningens förmåga och viktiga uppgift,
men jag tycker att förslaget till budgetförfarande talar mot det bättre ve-
tande som kommer till uttryck såväl i propositionen som i utbildningsutskot-
tets betänkande.
Inget tyder på att behovet av utbildningsplatser för prioriterade grupper -
korttidsutbildade, invandrare och handikappade - kommer att minska. Inte
heller tyder något på att antalet arbetslösa skulle minska så drastiskt att kurs-
verksamheten för arbetslösa lätt skulle kunna skäras ned för nästa budgetår.
Herr talman! Samhället garanterar i dag gymnasieutbildning åt alla ungdo-
mar under 20 år. Samtidigt saknar ca 800 000 svenskar grundskolekompe-
tens, och betydligt fler saknar gymnasiekompetens. För dessa finns inga ga-
rantier.
Både ur rättvisesynpunkt och med tanke på såväl nutida som framtida be-
hov av väl utbildade människor bör korttidsutbildade vuxna ha möjlighet att
skaffa sig grundskole- och gymnasiekompetens.
I flera med Sverige jämförbara länder har en större andel av arbetskraften
gymnasieutbildning än i vårt land. Skall vi kunna konkurrera med dessa län-
der, är det viktigt att den allmänna kunskapsnivån höjs.
Många människor som varit ute i arbetslivet ett antal år har inte varit i
kontakt med studier på länge. En del bär på negativa erfarenheter från skol-
tiden och har ett svagt självförtroende och dålig tilltro till den egna förmågan
att tillägna sig studier. Samtidigt gör omstruktureringen av arbetslivet det
allt vanligare att man behöver förnya sin utbildning för att kunna byta ar-
bete. Många saknar dock tillräcklig allmän kompetens för detta och behöver
först studera på grundskole- eller gymnasienivå.
Vinsterna för samhället med en allmän höjning av baskunskaper och kom-
petensnivå hos många människor är uppenbara. En vuxenutbildning kan
dessutom frigöra dolda resurser hos personer som aldrig tilltrott sig själva
någon studieförmåga och få dem att söka sig vidare till yrkesutbildning eller
högskolestudier.
Därför anser Vänsterpartiet att det på sikt bör införas en vuxenstudiega-
ranti för grundutbildning, motsvarande treårigt gymnasium, för alla männi-
skor. Som ett steg mot en sådan utbildningsgaranti för vuxna som saknar
grundskole- eller gymnasiekompetens måste antalet utbildningsplatser inom
folkhögskolan öka.
Vänsterpartiet vill inte vara med i något dubbelspel kring folkbildningsan-
slaget. Vi kan inte se några poänger med att först fatta beslut som handlar
om nedskärningar på 100 miljoner av den ordinarie verksamheten och sedan
eventuellt komma tillbaka med s.k. krispengar.
Därför föreslår vi i vår motion att statsbidraget till folkbildningen utgår
med 650 miljoner kronor utöver regeringens förslag. I det anslaget ryms så-
väl krispengar för arbetslöshetskurser som resurser för den ordinarie vuxen-
utbildningsverksamheten .
Jag yrkar bifall till motion Kr411, yrkande 3.
Innan jag tar upp frågan om kontakttolkutbildningen skulle jag vilja be-
klaga att jag inte ser Stig Bertilsson här. Om han hade varit här hade jag
kunnat hänvisa till s. 7 i betänkandet. Där citeras i utskottsmajoritetens
skrivning regeringens uttalande att man tänker tillsätta en utredning inom
kort. Uppgifterna blir att planera och låta genomföra en kvalitativ utvärde-
ring av folkbildningen.
Ni som var med i föregående debatt och hörde diskussionen om möjlighe-
terna att tillsätta en parlamentarisk utredning om idrotten kan ha detta i min-
net. Jag påpekade då att folkbildningen med regelbundenhet utreds åtmin-
stone vart femte år. Här kommer det slutgiltiga beviset för att så är fallet.
Det går alltså alldeles utmärkt att kvalitativt utvärdera denna verksamhet.
Jag tror att det även gäller idrotten. Jag beklagar att Stig Bertilsson bara
kommer till kulturutskottet när det gäller idrottsfrågor.
Slutligen, herr talman, skulle jag vilja säga ett par ord om kontakttolkut-
bildningen. Vi vet att det har föreslagits att medelstilldelningen till kontakt-
tolkutbildningen skall upphöra i ett slag. Konsekvenserna av ett sådant be-
slut skulle bli att i stort sett all grundläggande tolkutbildning i invandrar-
språk skulle utplånas. Undantaget skulle vara universitetskurserna, som be-
drivs på ett begränsat antal språk och med ett begränsat antal deltagare.
För Vänsterpartiet är det här helt oacceptabelt. En utbildning som funge-
rar bra och som är av ovärderlig vikt för enskilda individer kan inte läggas
ned. Regeringen föreslår att utbildningen skall läggas ned av statsfinansiella
skäl. De summor det gäller är närmast försumbara i sammanhanget.
En nedläggning kommer bara att leda till fördyrad handläggning av asyl-
ärenden och liknande. Kontaktsvårigheterna mellan flyktingar och svenska
myndigheter är betydande. Vi anser att det utifrån demokratisk och humani-
tär synpunkt är av utomordentlig vikt att kommunikationerna mellan myn-
digheterna och flyktingar underlättas. Dessutom torde en god kommunika-
tion vara ekonomiskt berättigad, eftersom den minimerar missförstånd, fel-
bedömningar och utdragna utredningsprocesser.
Dessutom är det ju så, herr talman, att samhällets ansvar för att ge tolkser-
vice är preciserat i lagar och förordningar. Även efter många år i landet har
de flesta invandrare i vissa sammanhang stort behov av tolkservice. Det gäl-
ler främst vid myndighetskontakter, läkarbesök och liknande.
Utskottsmajoriteten har som väl är lyssnat på den kritik som kommit bl.a.
från Vänsterpartiet. Man har enats om att bara ”slakta” kontakttolkutbild-
ningen till hälften. Vi anser inte att det finns skäl ens för en halvering utan
menar att verksamheten är viktig och att den skall bibehållas oförändrad. Vi
vill anvisa 8 474 000 kr till kontakttolkutbildning för nästa budgetår.
Jag yrkar alltså bifall till motion Kr411, yrkande 4.
Anf. 169 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Det är lätt att instämma i Berit Oscarssons beskrivning
av folkbildningsorganisationerna och av folkbildningens betydelse för
svensk demokrati och kulturbevarande. Jag anser mig höra till den folkbild-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
131
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
132
ningsgerilla som Berit Oscarsson i citat efter Bengt Westerberg kallade folk-
bildningens vänner för.
Berit Oscarsson kritiserar regeringen för att statsbidragen till folkbild-
ningen inte har justerats med anledning av kostnadsutvecklingen. Under åt-
skilliga år med socialdemokratiska regeringar har vi sagt på samma sätt: Just
folkbildningen har inte fått del av den uppräkning efter kostnadsutveck-
lingen som andra utbildningsorganisationer har fått.
Svaret har då varit att det är den ekonomiska situationen som har gjort att
det blivit så. Berit Oscarsson vet att det är det svaret man kan lämna nu
också. Jag gläder mig åt att hon visar en viss förståelse för den svåra ekono-
miska situationen när hon utnyttjar tiden till att kritisera.
Genom extra statsbidrag under detta budgetår har folkhögskolor och stu-
dieförbund kunnat göra mycket goda insatser för att lindra arbetslösheten.
Vi räknar med att samma insatser kan komma under nästa budgetår.
Värderade talman! Jag yrkar bifall till hemställan i kulturutskottets betän-
kande nr 13.
Anf. 170 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Visst är Carl-Johan Wilson en folkbildningsvän. Även jag
tillhör den gerillan. Jag vill ändå påpeka att det inte är några små neddrag-
ningar som regeringen har gjort under de tre senaste åren.
Första året efter det att man infört nya bidragsbestämmelser, årlig juste-
ring och budgetram på tre år började man föreslå en neddragning av det or-
dinarie anslaget på hela 300 miljoner kronor. Carl-Johan Wilson minns
mycket väl den proteststorm som överöste oss riksdagsledamöter när vi
skulle justera regeringens förslag.
Nu återkommer regeringen med förslag om en neddragning på ytterligare
100 miljoner. Det innebär en minskning av det ordinarie anslaget med 400
miljoner. Dessutom har man vid två tillfällen föreslagit förändrade utbetal-
ningsregler för anslaget. Om riksdagen hade antagit båda dessa förslag hade
det inneburit en neddragning av det ordinarie anslaget på ytterligare 50 mil-
joner kronor. Det är inga småsummor. Det är en drastisk nedskärning av de
ordinarie medlen.
Vi är övertygade om att det behövs folkutbildning i en tid av kris. Den
behövs, som Elisabeth Persson sade, kanske nu mer än någonsin. Vi har väl
aldrig tidigare haft en kris som den vi har för närvarande i ekonomin. Folk-
bildningen behövs för att aktivera och utbilda de människor som drabbas av
den ekonomiska kris vi befinner oss i. Därför borde man ha höjt det ordina-
rie anslaget i stället för att minska det.
Jag vill fråga Carl-Johan Wilson om vi är överens om att det ordinarie an-
slaget drastiskt har minskats de senaste tre åren.
Anf. 171 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik:
Värderade talman! Det är inte svårt att vara överens om det. Drastiska
nedskärningar har skett under många år då vi egentligen har önskat att folk-
bildningens organisationer skulle få mer.
Det är lätt att tala om att man vill ha mer pengar till alla verksamheter
som kostar pengar - i synnerhet om man befinner sig i opposition. Det hör
vi dagligen. Nu är den ekonomiska situationen sådan, att de som ansvarar
för Sveriges ekonomi inte tillnärmelsevis kan finna besparingsobjekt som är
nog för att rätta till den situation som åtskilliga års mer eller mindre kritiser-
bart politiskt styre har försatt Sverige i. Vi får räkna med att det blir bespa-
ringar på alla områden. Hur gärna vi än vill förbättra läget för folkbildningen
har vi nått så långt som till besparingar.
Jag kan försäkra Berit Oscarsson och andra att vi är tillräckligt många riks-
dagsledamöter som representerar regeringspartierna och som känner ansvar
för folkbildningsfrågoma. Vi skall bevaka området och se till att folkbild-
ningen inte blir så utarmad som den ekonomiska situationen kanske egentli-
gen borde ge vid handen.
Anf. 172 BERIT OSCARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag känner förståelse för att man i ekonomiskt kärva tider
behöver göra neddragningar, men de skall göras på rätta ställen. Jag sade
tidigare att folkbildningen inte är det rätta området att göra neddragningar
på. Folkbildningen skulle egentligen behöva påslagningar, och därmed
skulle man också göra en ekonomisk vinst.
Vi socialdemokrater har lagt fram förslag om en budget som är bättre än
den budget som den borgerliga regeringen har föreslagit. Vi har prioriterat
folkbildningen högre. Så är verkligheten, och så är sanningen.
Samhällsekonomiskt tjänar vi ingenting på den här neddragningen. Utgif-
terna kommer på andra konton. Därför är det fel att dra ner på just folkbild-
ningsanslaget.
Anf. 173 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik:
Värderade talman! Sanningen är ju att vi borde spara mycket mer på detta
område och på alla andra områden. Det är en framgång för oss som stöder
folkbildningen att besparingarna inte har blivit större är vad de är.
Anf. 174 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag har fått förtroendet att tala för vår reservation nr 4 om
ändrade utbetalningsrutiner. Det är nämligen så att det i propositionen före-
slås en besparing på 25 miljoner. Vi står ensamma kvar för detta förslag.
Jag kan inte undgå att erinra om ett yttrande av Georges Clemenceau.
Han var ju från år 1917 premiärminister i Frankrike. Han säger på ett ställe:
Väck inte den människa som ersatt livet med drömmar. Och det gäller bl.a.
Carl-Johan Wilson. Han talade här om hur man skulle spara och spara, och
ändå går de emot denna reservation.
Vi moderater är ensamma om detta att man skall spara dessa 25 miljoner.
Ett av syftena med statsbidragsreformen år 1991 var att underlätta för studie-
förbund och folkhögskolor att minska sina administrativa kostnader. Därför
tycker vi att studieförbunden och folkhögskolorna kan ändra sina rutiner re-
dan kommande budgetår och övergå till månadsvis medelshantering, vilket
man gjort under lång tid beträffande löner.
I dag betalar alltså staten ut pengar i förskott. Vi tycker att man skall göra
det i efterskott. Det har väckt ett väldigt hallå hos Socialdemokraterna och
Vänterpartiet, och även bland våra borgerliga kolleger. Centerpartiet, Folk-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
133
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
134
partiet och kds tycker att det prognostiserade budgetunderskottet om 172,6
miljarder kronor är alldeles för litet, så de vill öka det med 25 miljoner kro-
nor.
Därför var det helt otroligt att höra Carl-Johan Wilson stå här och pate-
tiskt tala om nödvändigheten av besparingar. Men det stöder ni inte. Vi re-
servanter anser att man mycket väl kan göra besparingar. Med nuvarande
datarutiner är det väl ingen konst att lägga om betalningsrutinerna så att man
kan betala ut månadsvis i stället för kvartalsvis, osv. Jag yrkar därför natur-
ligtvis bifall till reservation 4, avseende mom. 4 i hemställan, om ändrade
utbetalningsrutiner.
Jag vill sluta mitt anförande med ett uttalande av Charles de Gaulle - jag
är ju svag för fransmän i olika sammanhang. Han sade nämligen så här: Ef-
tersom en politiker aldrig tror på ett ord av vad han säger, blir han perplex
när han blir trodd på sitt ord. Jag undrar hur det går med min perplexitet!
Anf. 175 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Hugo Hegeland berörde en passus i detta betänkande som
jag gick förbi, och som handlade om ytterligare besparingar. Går vårt förslag
om 650 miljoner kronor extra till folkbildningen igenom skulle jag kunna
tänka mig att ställa upp på Hugo Hegelands reservation om ändrade betal-
ningsrutiner. Då kan det verkligen bli fråga om vad ni påstår att det är, nämli-
gen ändrade betalningsrutiner.
Precis som Hugo Hegeland själv säger är det inte främst detta som det
gäller, utan det är fråga om en extra besparing på 25 miljoner kronor för
folkbildningen. Det har egentligen inte ett dugg med administrativa rutiner
att göra, och det kan inte ursäktas med att man gör löneutbetalningar en
gång i månaden,
Nu vet inte jag hur mycket en professor i nationalekonomi vet om prak-
tiskt arbete inom folkbildningen. Jag vet ingenting, eller rättare sagt inte så
mycket, om nationalekonomi. Men jag vet en hel del om hur den ekono-
miska situationen är för folkhögskolor och studieförbund.
Skulle detta förslag gå igenom innebär det att man får ytterligare problem
med likviditet. Man får helt enkelt låna pengar litet oftare och betala ränta
på det. Det skulle i praktiken bli ytterligare utgifter. Det räcker alltså inte
med dessa besparingar på 25 miljoner.
Jag vill i detta avseende yrka bifall till utskottets hemställan, och jag mot-
sätter mig därmed dessa förslag till ytterligare besparingar.
Anf. 176 HUGO HEGELAND (m) replik:
Herr talman! Jag yrkar givetvis avslag på Elisabeth Perssons bifallsyr-
kande. Jag skall inte gå in på mina egna personliga betalningsrutiner, men
jag kan tala om att de är mycket goda.
Låt mig erinra om att ett av syftena med statsbidragsreformen år 1991 var,
som vi också skriver i vår reservation, att underlätta för studieförbund och
folkhögskolor att minska sin administration. De har faktiskt haft tre år på
sig för att förbereda detta.
Här skyller man på att det skulle vara så otroligt komplicerat, osv. Men
det tror jag inte ett skvatt på. Felet är att staten här haft mycket dåliga finans-
rutiner. Det jag har lärt mig som nationalekonom under många år är att man
skall se till att ha en bättre ekonomi på sin finansförvaltning. Men det är ju
inte lätt för t.ex. Bona folkhögskola, som fick hela skolan för bara en krona.
Anf. 177 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill påminna Hugo Hegeland om att det inte var så väl-
digt länge sedan som riksdagen fattade beslut om att man skulle införa tre-
årsbudgetering för folkbildningen för att just öka möjligheterna till långsik-
tig planering, ett effektivt resursutnyttjande och minskningar av utgifter för
administration, osv.
Jag har inte hört att Hugo Hegeland har protesterat när det gällt att skjuta
treårsbudgeteringen i sank, tvärtom. Jag vill alltså påstå att statsbidragsgiv-
ningen till folkbildningen med den ryckighet den har - krisanslag, ordinarie
anslag och osäkerhet - verkligen har bidragit till att fördyra saker och ting
och till att tvinga fram ytterligare administrativt arbete och en massa besvär.
Hade det varit så att Hugo Hegeland verkligen bekymrat sig om växande
administration inom folkbildningen, hade Hugo Hegeland varit för en tre-
årsbudgetering och varit emot den ryckighet när det gäller bidragsgivningen
som jag så ingående talade om i mitt anförande. Men det har jag inte märkt
att Hugo Hegeland har varit.
Anf. 178 HUGO HEGELAND (m) replik:
Herr talman! Goethe säger på ett ställe: Djuren försöker det omöjliga och
lyckas. Han undrar varför inte också människorna kan göra samma sak. Jag
ger upp när det gäller att övertyga Elisabeth Persson.
Anf. 179 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Nog har det hänt att jag har trott att jag har drömt när
jag lyssnat till Hugo Hegeland. I vissa debatter har jag t.o.m. önskat att det
varit sant.
Det exempel som Hugo Hegeland tog om en motion där han och hans
grupp är ensamma mot resten av utskottet är just ett sådant exempel som
jag vill använda som bevis för att det i kulturutskottet finns ledamöter som
känner ansvar för att värna om folkbildningens intressen.
Anf. 180 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Nu när jag hörde Carl-Johan Wilsons inlägg kom jag att
tänka på hertigen av Devonshire, som en gång drömde om att han stod i
parlamentet och höll ett tal, och när han vaknade så gjorde han det!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Folkbildning
135
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till Sveriges
lantbruksuniver-
sitet, m.m.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU5 Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 181 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! I detta betänkande behandlar utbildningsutskottet regering-
ens förslag till anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m. samt ett antal
motioner.
Med undantag för en punkt i betänkandet är utskottet enigt. Jag ber att
få yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande och avslag på den social-
demokratiska reservationen.
När riksdagen föregående år behandlade anslagen till SLU skedde det
med anledning av den berörda delen av forskningspropositionen. Utskottets
behandling blev då av naturliga skäl mera utförlig.
Vi i utskottet underströk då SLU:s särställning som ensamt universitet på
sitt område och det ansvar för utbildning och forskning inom hela landet som
det för med sig när det gäller organisation och lokalisering av verksamheten.
I dagens betänkande påminner utskottet om detta ansvar.
När det gäller den mera produktionsinriktade försöksverksamheten fram-
höll regeringen 1993 att denna verksamhet i allt högre grad borde finansieras
av näringen och på sikt finansieras av respektive bransch. Utskottet framhöll
det angelägna i att förändringarna sker på ett sådant sätt och i sådan takt att
värdefulla erfarenheter och tillgångar tas till vara.
Utskottets uttalande skedde mot bakgrund av att man erfarit att det cen-
tralt inom SLU fanns planer på mycket snabba förändringar ute i landet. Det
kan nu konstateras dels att näringen på olika håll, i en som jag ser det kon-
struktiv dialog med SLU, åtagit sig att finansiera viss del av den försöksverk-
samhet som nämndes i propositionen, dels att förändringarna fått ske i en
mera balanserad omfattning och takt.
Herr talman! Utskottet har flera gånger behandlat två frågor som rör det
skogliga området. Det gäller dels den skogliga utbildningen, dels den skog-
liga forskningen inom olika delar av landet.
När det gäller den skogliga utbildningen kan det konstateras att SLU:s sty-
relse i maj 1993 beslöt att förändra jägmästarutbildningen. Detta ser vi i ut-
skottet positivt på. Vad gäller skogstekniker- och skogsmästarutbildningarna
måste utskottet tyvärr konstatera att inget beslut fattats sedan utskottet för
nära ett år sedan behandlade frågan. Båda dessa utbildningar har utretts
länge inom SLU. Det är aldrig bra för en utbildning att ständigt vara föremål
för en utredning.
Enligt vad utskottet erfarit övervägs nu inom SLU att omforma de befint-
liga skogstekniker- och skogsmästarutbildningarna till en sammanhållen ut-
bildning, där även kurser om 10/20 poäng om sydsvenska förhållanden med
lokalisering i södra Sverige skall kunna anordnas. Detta är positivt. Därmed
tillgodoses de behov som finns på en moderniserad utbildning på denna nivå
136
liksom behovet av en utbildning som bättre tar till vara Sydsveriges speciella
förhållanden på det skogliga området.
Utskottet har under sin behandling av detta ärende haft tillfälle att lyssna
på representanter från såväl SLU:s skogsvetenskapliga fakultet som Jord-
bruksdepartementet och Utbildningsdepartementet.
Utskottet har informerats om att en ny utbildning på det skogliga området
övervägs inom en arbetsgrupp från de båda departementen. Arbetsgruppen
utreder förutsättningarna för en eftergymnasial utbildning för specialiserade
skogsarbetare. Bland de frågor som övervägs är utbildningsbehovets omfatt-
ning och huvudmannaskapet för utbildningen. Alternativen för huvudman-
naskap är SLU eller komvux, och då i form av en påbyggnadsutbildning.
Utbildningsutskottet finner det angeläget att regeringen och berörda myn-
digheter så snart som möjligt finner en lösning på frågan om den framtida
skogliga utbildningens innehåll, organisation och lokalisering.
När det gäller den skogliga forskningen ställde sig utskottet föregående år
positivt till de satsningar som aviserades från regeringens sida. I budgetpro-
positionen anmäler nu regeringen att SJFR har redovisat en lägesrapport för
träfiberforskningsprogrammet.
Flera motioner tar liksom tidigare år upp frågan om resurserna för syd-
svensk skogsforskning. I betänkandet beskrivs de satsningar som gjorts och
planeras vid Alnarp och vid försöksparken i Asa utanför Växjö och som re-
dovisats för utskottet. Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att det vid-
tas åtgärder för att stärka den sydsvenska skogsforskningen.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga några ord om den socialdemo-
kratiska reservationen. Utskottsmajoriteten finner inte skäl att bifalla försla-
get om att ytterligare 2 miljoner kronor tillförs SLU:s anslag för att utveckla
alternativ till bursystem för höns.
I betänkandet redovisas jordbruksutskottets ställningstagande till rege-
ringens skrivelse om alternativ till burhållning av värphöns. Jag ser inga skäl
till att nu fortsätta debatten i själva sakfrågan. Den har redan behandlats
tidigare i dag här i kammaren.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utbildningsutskottets betän-
kande och avslag på den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 182 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Som redan har konstaterats har vi tidigare i dag haft en dis-
kussion om burhönsen och om avvecklingen av nuvarande bursystem för
äggproduktion. Jag skall inte heller återvända till den debatten.
Men jag ser att det inte helt oväntat är nya ansikten i kammaren nu. Jag
kan därför referera att alla talare i den debatten var mer eller mindre - och
kanske från olika utgångspunkter - positiva till att det beslut som riksdagen
en gång har fattat om den nya djurskyddslagen skall kvarstå när det gäller
avvecklingen av burhönssystemet.
Vad jag förstår står riksdagen helt och hållet bakom de uttalanden som
gjordes där, eftersom det var ett enigt betänkande som vi antog. Då får man
också se till att vi får de ekonomiska förutsättningarna för att bedriva det
här arbetet vidare. Vi vet mer i dag än vad vi visste för ett år sedan. Vi vet
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till Sveriges
lantbruksuniver-
sitet, m.m.
137
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till Sveriges
lantbruksuniver-
sitet, m.m.
138
att omställningsarbetet inte har haft den takt som behövs för att uppnå målet
med en avveckling av nuvarande bursystem till 1999.
Vill man vara konsekvent i den här frågan bör man också ställa sig bakom
det motionsförslag som har framförts av socialdemokraterna. Det återkom-
mer också i reservationen till betänkande UbU5. Jag yrkar härmed bifall till
den.
Anf. 183 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! Vill man vara konsekvent, sade Ulla Pettersson. Vi kan alltid
diskutera hur mycket pengar som behövs till den här forskningen. Men jord-
bruksutskottet har ju tagit ställning i den här frågan, och regeringen skall
återkomma och årligen redovisa hur utvecklingen är på detta område. Majo-
riteten säger i betänkandet att det finns möjlighet för regeringen att pröva
om det behövs ytterligare medel till den här forskningen. Vi är inte beredda
att nu tillstyrka detta.
Som vi sade i föregående ärende från kulturutskottet kan man alltid önska
sig mer pengar, men man har begränsade resurser. Det har redan satsats och
avviserats ganska många miljoner kronor här.
Anf. 184 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Låt mig göra Bo Arvidson uppmärksam på att jordbruksut-
skottet inte har behandlat frågan om anslag. Eftersom den ligger i utbild-
ningsutskottet har den över huvud taget inte behandlats av jordbruksutskot-
tet. Det var därför vi inte hade någon reservation där utan enbart ett särskilt
yttrande där vi hänvisade till utbildningsutskottet.
Det beslut som vi har fattat i dag innebär inte heller att regeringen skall
återkomma med en medelsanvisning. Det innebär att regeringen skall åter-
komma med en årlig redovisning av hur omställningsarbetet sker. Det säger
ingenting om pengarna. Nu borde vi i handling visa det konkreta resultatet
av talet tidigare i daggenom att ansluta oss till den socialdemokratiska reser-
vationen.
Anf. 185 BO ARVIDSON (m):
Herr talman! Jag är fullt medveten om att anslaget inte ingick i jordbruks-
utskottets betänkande, Ulla Petterson. När regeringen gör den här redovis-
ningen och kanske finner att det finns behov av ytterligare medel har man
möjlighet att återkomma med det. Jag tycker att det är tillräckligt i det här
ärendet.
Anf. 186 ULLA PETTERSSON (s):
Herr talman! Regeringen har alltid möjlighet att återkomma med vilka
förslag den vill och behagar. I det här fallet kan vi redan i dag se att det är
tveksamt om vi klarar av att uppnå det resultat som riksdagen har beslutat
om med en tioårig övergångstid. Det beror just på att forsknings- och utveck-
lingsarbetet inte har kommit i gång i den takt som var avsedd. Det behöver
faktiskt skyndas på. Då behövs det också en ekonomisk stimulans. Det är
inte alls meningen att staten skall stå för alla fiolerna. Det åligger självfallet
också näringen. Men vi menar att det också behövs en statlig insats.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU6 Vissa skollagsfrågor (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 187 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag vill bölja med att tala om det som är glädjande med ut-
bildningsutskottets betänkande och det beslut som kammaren förhoppnings-
vis fattar nästa gång vi ses.
Äntligen skall föräldrar med utvecklingsstörda barn få rätt att välja skol-
form för sina barn. Andra föräldrar har ju i flera år haft rätten att välja skola.
Det här är alltså ytterligt viktigt.
Det fanns egentligen en majoritet för ett sådant här beslut redan när frå-
gan behandlades för snart två år sedan. I vart fall kds deklarerade vid det
tillfället att man delade vår uppfattning att föräldrar till utvecklingsstörda
barn bör ha den här rätten, men av någon fullständigt outgrundlig anledning
ansåg man då att det bästa sättet att nå snabba resultat var att inte göra nå-
gonting.
Nu har det hunnit rinna mer vatten runt Helgeandsholmen, och alla rege-
ringspartierna har nu upptäckt att det beslut som riksdagen fattade då bara
var en undanmanöver. Ingenting har egentligen hänt under de här två åren.
Den referensgrupp som blev resultatet av riksdagens beslut den gången har
egentligen inte fått arbeta med att hitta en lösning som går i den här rikt-
ningen, och regeringen har uppenbarligen inte velat göra någonting.
Därför måste riksdagen agera, och ett enigt utskott beställer nu ett förslag
till en ny lag, som ger föräldrar till utvecklingsstörda barn det avgörande in-
flytandet över valet av skolform - särskola eller grundskola. Arbetet skall
bedrivas så att vi kan behandla ett förslag om lagändring senast i höst.
Det här är glädjande. Jag inser att den här frågan rymmer många problem.
Många har pekat på risken för att föräldrar gör fel val, att de inte rätt skulle
kunna bedöma skolans möjligheter och resurser att hjälpa och stödja deras
barn. Också jag inser att den risken finns, men jag tror inte att den är särskilt
mycket större än den risk som naturligtvis finns att kommunen gör felval.
Jag är också övertygad om att de allra flesta föräldrar har mycket goda
möjligheter att på grundval av en bra information från skolan och efter sam-
råd med skolan göra ett riktigt ställningstagande, det som är det bästa för
deras barn. Jag är också övertygad om att den här lagändringen faktiskt
kommer att minska risken för att barn måste börja skolarbetet i en konflikt-
situation, där föräldrar känner att man inte har lyssnat till dem.
Det som kommer att avgöra de allra flesta föräldrars val av skolform kom-
mer naturligtvis att vara de resurser och den kompetens som kan ställas till
barnens förfogande. Särskolan har otvetydigt byggt upp en mycket gedigen
kompetens på det här området. Jag är också övertygad om att många föräld-
Vissa skollags-
frågor
139
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
140
rar i mycket stor utsträckning kommer att se de möjligheter som särskolan
rymmer för deras barn.
Jag är glad över att vi allihop nu kan fatta ett enigt beslut i den här frågan.
Det hade varit bra om majoriteten hade hunnit ifatt oss litet tidigare. Det
var synd att ni tog så här lång tid på er. Vi hade nämligen gärna sett att ni
hade inlett den här spurten litet tidigare.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på den här punkten.
Det kan jag dess värre inte göra i alla frågor. Vi har i kammaren diskuterat
frågan om hur de fristående skolorna - eller de privata skolorna, som jag
hellre kallar dem - skall få sina resurser. Vi har diskuterat den frågan många
gånger, och jag vet inte om det finns så mycket nytt att säga.
Det system vi har nu kritiseras från allt fler håll, dels därför att vi centralt
här i riksdagen har fattat beslut som bryter principen att kommunerna ut-
ifrån elevernas behov skall ansvara för resursfördelningen och att den blir
sådan att kravet på en likvärdig utbildning kan uppnås, dels därför att syste-
met innebär en inte oväsentlig överkompensation till en del privata skolor.
Jag vill i det här sammanhanget gärna säga att inte alla privata skolor är
överkompenserade i det här systemet. Det finns exempel på att privata sko-
lor tar emot elever med handikapp eller någon annan skolsituation som gör
att de mycket väl motiverar de 85 procenten. Ibland, men kanske inte alltid,
har de skolorna kunnat få extra bidrag från kommunen för de här eleverna.
Detta är i och för sig också en orättvisa, en effekt av riksdagens beslut om
85 %, som fungerar som ett många gånger alldeles för högt golv men som
också i praktiken blir till ett tak.
Systemet får också allvarliga överspillningseffekter in i kommunernas re-
sursfördelning till de egna skolorna. För att undvika risken att föräldrar, per-
sonal eller någon annan startar en privat skola i något av de mest gynnade
områdena, som just på grund av att det är ett gynnat område har fått mindre
än motsvarande 85 % av skolans resurser, inför man nu olika slags skol-
pengssystem med mycket höga andelar av skolans resurser fördelade per ca-
pita.
Detta leder självfallet till orättvisor i en skola som har till uppgift att kom-
pensera för handikapp av olika slag och ge en likvärdig utbildning, just där-
för att barn är så olika och har med sig så olika saker i sin ryggsäck till skolan.
Skall vi ha en rättvis skola måste den bygga på att vi kan fördela resurserna
rättvist efter elevernas behov och inte efter vem som är huvudman för sko-
lan.
Vi menar i stället att riksdagen borde slå fast att kommunerna skall åläggas
att fördela bidragen till privata skolor på samma grunder som de fördelar
bidrag till de egna skolorna, alltså med elevernas behov och det utbildnings-
uppdrag som skolan åtar sig som utgångspunkt.
Hur man framför allt från moderaterna kan påstå att ett sådant system
skulle beröva de privata skolorna deras bidrag begriper jag inte. Det tyder
faktiskt på att man inte riktigt litar på att de privata skolorna i de här avseen-
dena klarar att jämföras på lika villkor.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till reservation nr 1. Skulle det förslaget
falla vid omröstningen vill jag i andra hand yrka bifall till vår reservation nr
2. Det innebär att vi yrkar bifall till en motion av centerpartisterna Birgitta
Carlsson och Marianne Andersson, i vilken man föreslår en sänkning av det
garanterade bidraget till 75 % av kommunens genomsnittskostnad för sko-
lan. Det är bättre än 85 % och ger i vart fall ett större utrymme för en be-
hovsstyrd resursfördelning än den nuvarande ordningen.
Kommunerna och Skolverket har båda viktiga roller när det gäller tillsyn,
uppföljning och utvärdering av skolan. Kommunerna har nära kontakter och
god kännedom om förhållanden som styr skolans vardag, och Skolverket har
överblicken, som ger möjligheter till jämförelser över landet och bedöm-
ningar av hur skolan klarar kravet på en likvärdig utbildning. Vi menar att
kommunens skolplan bör omfatta även de privata skolorna och att kommu-
nerna där skall ha samma roll i tillsynen som för de egna skolorna. Det är
den enda möjligheten att skaffa sig ett bra underlag för en rättvis resurstill-
delning.
Jag yrkar därför bifall till reservation 3.
När en privat skola får en med kommunernas skolor likvärdig finansie-
ring, bortfaller enligt vårt sätt att se det varje skäl att medge dem att ta ut
elevavgifter. Alla avgifter är segregerande. Det finns t.o.m. nu exempel på
att skolor har medgivits att ha relativt höga avgifter för att de skall kunna ha
små klasser. Mer tydligt kan inte segregationen illustreras. Det går i dag i
Sverige - om man har råd - att köpa sig förbi de politiska beslut som fattas
i kommunerna om kraftiga nedskärningar och som leder till bl.a. större klas-
ser.
Skall det vara så? Jag vill ställa den frågan till utskottsmajoriteten och
samtidigt yrka bifall till reservation 4.
Av vad j ag har sagt framgår att vi fäster stor vikt vid att privata skolor skall
ha samma ekonomiska förutsättningar för sin verksamhet som de kommu-
nala skolorna. Det leder självfallet också till att de skall fullgöra samma ut-
bildningsuppdrag. Det betyder bl.a. att varje skola som har samhällets stöd
skall vara öppen för alla elever, och vi anser att lagen skall vara klar på den
punkten. Varje skola som vill ha samhällets stöd bör åläggas samma ansvar
för att ta emot handikappade elever.
Jag yrkar därmed bifall också till reservation 5.
Slutligen vill jag ta upp reservation 6, som handlar om gymnasieskolan.
Vi föreslår där att den mycket stelbenta reglering som regeringen föreslår
när det gäller elevers möjligheter att komma vidare på ett nationellt program
i gymnasiet ändras.
Även elever som inte har uppnått godkänt betyg i alla basämnen bör
kunna tas in om intagningsmyndigheten anser att det finns skäl för det.
Gymnasiestudier på nationella program kräver normalt godkända baskun-
skaper och basfärdigheter för att eleven skall bedömas kunna klara av stu-
dierna. Skolan har otvetydigt ett ansvar för att inte lura in elever på utbild-
ningar där man vet att risken för ett misslyckande är stor.
Detta bör vara huvudregeln. Men vi förstår inte behovet av att ha en regel
som i praktiken utesluter varje möjlighet för skolan att göra en bedömning
i det enskilda fallet. Det kan ju finnas situationer där man, trots att en elev
inte har uppnått godkänt i alla basämnen, ändå har goda skäl att tro att
denna elev kan klara studierna på ett nationellt program.
Vi vill alltså få till stånd en ändring som medger detta, och därför yrkar
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
141
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
142
jag bifall till reservation 6. På övriga punkter yrkar jag bifall till utskottets
hemställan.
Det som står i skollagen är viktigt. Den är en av de viktigaste styrinstru-
ment som riksdagen har. Jag inser att moderaterna är mycket angelägna om
att behålla det system som i så hög grad bär deras prägel, inte minst systemet
för resursfördelning.
Jag är inte ett dugg förvånad över detta. Det bidrar till ett tudelat skolsy-
stem med allt mindre av solidaritet och gemensamt ansvarstagande för alla
elevers rätt till en likvärdig utbildning. Det är vad jag menar med klassisk
högerpolitik.
Det är egentligen bara två saker som förvånar mig, och kanske kan vi få
något besked om det här i dag.
Det första är att regeringens starka parti, som har tagit ett så starkt grepp
om utbildningsfrågorna och som man väl får anse vara det statsbärande par-
tiet i dag, inte drar sig för att sprida vilseledande propaganda, som säger att
privata skolor med en socialdemokratisk utbildningspolitik kommer att
hindras från att verka.
Det andra som gör mig förvånad är att Folkpartiet och Centern, som i alla
fall tidigare har tagit ställning för en likvärdig skola, ställer upp på det som
sker i samhället i dag. Jag har sett att ingen representant för vare sig Centern
eller Folkpartiet har antecknat sig på talarlistan för att gå upp i debatten.
Om de hade gjort det skulle jag har frågat varför de tar ställning som de gör
i dag i en så viktig jämlikhetsfråga som en utbildningspolitik för alla är.
Anf. 188 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! I det betänkade som vi behandlar tas tre väsentliga frågor
upp.
Den första handlar om att utbildningsutskottet nu efter två år tar initiativ
till att också föräldrar till utvecklingsstörda barn skall få möjlighet att välja
skolform.
Utbildningsutskottet befann sig vid vägs ände. När man befinner sig där
kan man göra tre saker: Man kan sätta sig ned och stanna vid vägs ände, man
kan vända om och gå tillbaka eller man kan titta framåt, bygga vägen och gå
vidare. Utskottet valde det tredje alternativet bl.a. på initiativ av en motion
från Vänsterpartiet.
Jag är glad över detta. Det är ett steg i rätt riktning, som ger föräldrar med
utvecklingsstörda barn och barnen själva samma skolvillkor som andra.
Men i sammanhanget skall man också klart och tydligt säga att utan dessa
föräldrars enträgna arbete under de två åren och utan FUB:s opinionsbild-
ning och tillhandahållande av information om sakförhållanden kanske vi inte
hade stått där vi står i dag i den här frågan. De skall alltså tillerkännas sin
del i den framgång som ändå kan noteras.
Den andra frågan handlar om de skillnader vi börjar se inom det svenska
skolsystemet. Det gäller den segregering som vi kan märka i samhället i stort
och även inom skolvärlden.
Det är med oro vi i Vänsterpartiet ser att privata skolor alltmer byggs upp
med hjälp av elevavgifter. Vi menar att detta skapar en direkt segregering i
det svenska skolsystemet, och det slår mot den likvärdighetsprincip som vi
har hävdat bör råda. Vi är också bekymrade av den anledningen att detta
isolerar unga människor ifrån varandra och på så sätt kan skapa motsätt-
ningar i ett samhälle.
Därför tycker vi att det är viktigt att villkor ställs upp för de s.k. fristående
skolorna som innebär att ingen kan förvägras att gå där på grund av privat-
ekonomiska förhållanden. Det leder naturligtvis fram till de ställningstagan-
den som vi menar vore riktiga när det gäller de bidrag som samhället skall
ge dessa skolor.
Det är fel att lägga fast ett bidrag av skattemedel på en viss procentsats
som förhållandena nu är. Det är också fel ur den aspekt som Eva Johansson
var inne på, nämligen den kommunala kompetensen, avseende de ekono-
miska medel som skall betalas till driften av skolor.
Jag tror att likvärdighetsprincipen skulle kunna hävdas bättre om kommu-
nerna fick betala ut så mycket pengar som skolan i sig kräver för att likvär-
dighetsprincipen skall kunna försvaras. Det gäller oavsett om det handlar
om om ekonomiska, sociala eller könsmässiga villkor.
Därutöver tycker vi att det vore lämpligt att alla skolor som tar del av of-
fentliga medel, i det här fallet skattemedel, motsvarade varandra också kva-
litetsmässigt och att samma krav ställdes på skolhälsovård, läroböcker, öv-
rigt skolundervisningsmaterial, etc.
Vänsterpartiet för ett resonemang om utbildnings- och undervisningssek-
torn som bygger på ungefär samma princip som våra resonemang om vården,
omsorgen och den sociala tryggheten: Vi vill ha en grundnivå av en viss kvali-
tet för att politiskt kunna ta ansvar för dessa saker.
Den utvecklingen tycker jag mig inte se i dag inom svensk utbildningspoli-
tik. I stället tycker jag mig se en utveckling som leder till absoluta, och redan
nu relativa, större sociala skillnader mellan olika elever.
Med de orden yrkar jag bifall till den meningsyttring som Vänsterpartiet
fogat till betänkandet.
Anf. 189 CHRIS HEISTER (m):
Herr talman! Jag hade tänkt ta upp frågan om fristående skolor och de
reservationer som finns i denna del. Ingrid Näslund kommer att ta upp frå-
gan om särskolan i nästa anförande.
Jag kan dock inte låta bli att göra en kommentar till det som Eva Johans-
son sade om särskolorna. Det är ingen enkel fråga. Det är något som vi i
utbildningsutskottet har diskuterat fram och tillbaka. Det har man också
gjort i den arbetsgrupp som har arbetat med frågan. I arbetsgruppen har det
funnits representanter från såväl departementet som föräldraorganisationer
och andra organisationer. Jag kan inte låta bli att fråga Eva Johansson: Om
detta nu är och var så enkelt, varför gjorde ni ingenting åt det när ni satt i
regeringsställning tidigare?
Jag skall återgå till frågan om fristående skolor. Socialdemokraterna har
återigen avfyrat en kanonad av reservationer när det gäller dessa frågor.
Dessa reservationer rör praktiskt taget allt. Argumenten känns igen sedan
förr. Hela tiden är det något fel. Hela tiden kräver socialdemokraterna in-
skränkningar i möjligheterna att driva fristående skolor. 1 en reservation för-
ordar man att bidragen skall fördelas efter behov och i en annan att bidrags-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
143
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
144
nivån skall sänkas. Att det hela inte hänger ihop bryr man sig inte om. Det
gäller att stapla alla argument som man kan hitta.
Det kompakta motstånd som socialdemokraterna har visat från första
stund när det gäller föräldrars och elevers möjlighet att välja skola består
alltjämt. Det ger dessa reservationer underlag för. Socialdemokraterna är de
facto emot fristående skolor. Så enkelt är det. Ledande företrädare för par-
tiet har i tidningsartikel efter tidningsartikel deklarerat att det egentligen
inte finns något behov av fristående skolor. Därför är det också självklart att
socialdemokraterna som ett av sina stora vallöften håller fram att friskolere-
formen skall rivas upp. Man kan då fråga sig vad som väntar alla föräldrar,
elever och friskolor om socialdemokraterna till äventyrs skulle få möjlighet
att förverkliga sina vallöften.
Efter att ha hört Eva Johanssons inlägg finns det anledning att fräscha upp
minnet och berätta hur det var förr. Vi vet att de fristående skolorna i ge-
nomsnitt fick ersättning som motsvarade ungefär 40 % av de kommunala ge-
nomsnittskostnaderna. En del skolor fick ingenting alls. Socialdemokraterna
anser att medlen skall fördelas efter behov till både kommunala och fristå-
ende skolor. En del kommuner tyckte inte att de fristående skolorna hade
några behov.
I en tidigare debatt här i kammaren berättade jag om en fristående skola
som under 13 år inte hade fått ett enda öre från kommunen. Skolan hade
hankat sig fram med elevavgifter - 700 kr per barn och månad - och föräld-
rarnas egna arbetsinsatser. Några statsbidrag fick man inte heller, eftersom
undervisningen var för lik den som bedrevs i den kommunala skolan. Andra
kommuner bedömde behovet som mycket litet. Vi ledamöter i utbildnings-
utskottet fick för ett år ett brev från en Waldorfskola. Man skrev att man före
reformen endast hade fått 700 kr i materialbidrag per barn samt fri skolmat.
Sammantaget fick man 4 000 kr per barn och år.
Socialdemokraternas ersättningsmodell, dvs. att ersättningen skall bedö-
mas och beslutas av kommunerna, gör en återgång till hur det var förr fullt
möjlig. De fristående skolorna riskerar därmed att svältas ut. Med den pro-
paganda som socialdemokraterna bedriver om överkompensation tror jag
att återgången kommer att gå mycket fort, i alla fall i de socialdemokratiskt
styrda kommunerna.
Hur ser verkligheten ut? Detta läsår går ungefär 2 % av de skolpliktiga
eleverna i fristående skolor. De tar i anspråk knappt 1 % av de totala skol-
kostnaderna. Hur kan man då, från Socialdemokraternas och Eva Johans-
sons sida, hävda att elever i de fristående skolorna tar ohemult stora resurser
från det offentliga? Det är ju precis tvärtom.
Samtidigt vet vi att många fristående skolor gör stora insatser för elever
med särskilda behov, även om socialdemokraterna i en reservation försöker
ge sken av att så inte är fallet.
Utgångspunkten för friskolereformen, som nu har varit i kraft i snart två
år, är att det skall vara möjligt för föräldrar och elever att välja den skola
som de anser bäst svarar mot deras behov och önskemål, oavsett om den är
kommunal eller fristående.
Vi ser vilket uppdämt behov det har funnits hos såväl föräldrar som elever
och inte minst lärare. De kan nu förverkliga sina drömmar om att starta en
egen skola. Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har det startats 180 nya sko-
lor. I dag finns det totalt 250 fristående skolor.
Vem som driver skolan skall inte vara av avgörande betydelse. Det är in-
nehållet som skall vara det intressanta, t.ex. vilken pedagogik och ämnes-
profil skolan har. De ekonomiska villkoren skall därför vara likvärdiga oav-
sett vem som är huvudman.
Garantin för detta är den paragraf i skollagen som fastställer den svagaste
partens, dvs. elevens, minsta rätt och kommunens minsta skyldighet. Eva
Johansson tog upp frågan om barn med särskilda behov. Det finns ingenting
som säger att en kommun inte kan betala mer än 85 %.
Att eleven har en minsta rätt ger fasta spelregler. Det ger också möjlighet
för de fristående skolorna att planera på lång sikt. Det gör, vilket är viktigt,
att det inte bara är de som har en tjock plånbok som kan välja skola. På detta
sätt lever vi upp till FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättighe-
terna, som slår fast föräldrarnas rätt att välja undervisning för sina barn.
I samma anda har vi också stärkt föräldrarnas och elevernas möjlighet att
välja skola inom det kommunala skolväsendet. Inte heller det har social-
demokraterna slagits för i regeringsställning.
Socialdemokraterna vill inte ha några fristående skolor. Ni vill att politiker
skall styra och ställa. Ni vet bäst. Föräldrars och elevers önskemål är av un-
derordnad betydelse. Likt en ångvält vill ni platta till allt till en likformig
massa, men barn är olika och har olika behov och önskemål.
Fristående skolor behövs både för den enskilde eleven och för att vitali-
sera skolan som sådan. Därmed höjs kvaliteten inom hela skolväsendet.
Fristående skolor behövs inte, säger ni socialdemokrater, och resurserna
skall fördelas efter behov. Tydligare än så kan det faktiskt inte sägas.
Eftersom Eva Johansson förde ett resonemang om elevavgifter, segrega-
tion m.m. skulle jag vilja avsluta med att återge vad en rektor på en skola i
Eva Johanssons hemkommun har sagt: Finns det någon klass i denna skola är
det arbetarklass. En terminsavgift på 300 kr gör att alla har råd, men skulle
skolpengen för fristående skolor sänkas, t.ex. till 65 % av den kommunala
skolans egen kostnad, skulle avgiften för friskolorna behöva höjas. Man
skulle få precis det som Ingvar Carlsson talar om, nämligen inkomstklassade
skolor.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet och
avslag på reservationerna.
(Applåder)
Anf. 190 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Den finska privatskolan i Upplands Väsby har tvingats fram,
eftersom den moderata kommunledningen har dragit ner resurserna till de
kommunala skolorna så att hemspråksundervisningen och annan undervis-
ning i de finska klasserna, som barnen tidigare har gått i, omöjliggjordes.
Det är bakgrunden till att den skolan har bildats. Där får man mer än
85 %. Jag tror att man i dag får 88 %. Politikerna i kommunen har varit eniga
om att det bör vara så, med tanke på det elevunderlag och det ubildnings-
uppdrag som skolan har och med tanke på elevernas behov. Det är precis så
det skall gå till. Kommunen skall göra en sådan bedömning.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
146
Chris Heister har medverkat till ett system - och riksdagen har centralt
lagt fast ett fördelningssystem - som gör att sådana beslut många gånger
omöjliggörs. Det finns faktiskt tillfällen då man har bedömt att behovet inte
är så stort som 85 % av en genomsnittskostnad. Chris Heister kan väl ändå
inte vara alldeles okunnig om att det förekommer skolor som har fått mindre
än 85 %. Man har också varit överens om att behovet har legat till grund för
det.
Chris Heister säger gång på gång i sitt anförande att socialdemokraterna
inte vill ha några fristående skolor. Det är ren lögn, Chris Heister! Som ex-
empel nämner hon hur det var för många år sedan. Har Chris Heister inte
läst våra motioner? Vet inte Chris Heister att vi uttryckligen har sagt att vi
vill att lagen skall utformas som ett åläggande till kommunerna att fördela
resurser till de fristående skolorna på samma villkor som till de kommunala
skolorna?
Skulle detta få som effekt att vi inte heller vill ha några kommunala sko-
lor? Litar inte Chris Heister på att de fristående skolorna faktiskt klarar jäm-
förelsen? Det vore allvarligt.
När det gäller avgifter frågade jag om Chris Heister tycker att det är bra
med ett system som t.o.m. innebär att Skolverket kan acceptera högre elev-
avgifter därför att mindre klasser betraktas som en kvalitet. På så sätt går
det att köpa sig förbi kommunernas nedskärningsbeslut som innebär stora
klasser. Är det rätt?
Anf. 191 CHRIS HEISTER (m) replik:
Herr talman! Eva Johanssons höga debattröst visar att jag uppenbarligen
trampade på en mycket öm tå. Men rösten brukar ju bli högre när man inte
har så mycket att säga i sak.
Det är faktiskt så att socialdemokrater i den här talarstolen och i tidnings-
artiklar har sagt att det egentligen inte finns några behov av fristående sko-
lor, eftersom man kan tillgodose de behoven inom ramen för den kommu-
nala skolverksamheten. Eva Johansson sade att de exempel jag tog är många
år gamla. De är inte alls särskilt gamla. Exemplen är från tiden precis innan
vi genomförde friskolereformen.
Jag skall tala om för Eva Johansson att jag litar på de fristående skolorna.
De gör fantastiska insatser. De har redan tidigare gjort fantastiska insatser
med begränsade resurser. De har gjort stora uppoffringar. Lärarna har haft
låga löner. Inte ens i dag, med 85 %, har de alla gånger möjlighet att betala
marknadsmässiga löner.
Men jag litar inte på socialdemokraterna. Det finns alltför många exempel
som visar vad som sker eftersom skollagen inte anger elevens minsta rätt och
kommunens minsta skyldighet. Det finns ingenting som säger att det inte kan
betalas mer. Upplands Väsby kommun gör det. Den kommunen betalar 3 %
i momskompensation eftersom man inte har möjlighet att dra av momsen.
Det innebär att fristående skolor i kommuner som inte gör det har mindre
än 85 % i bidrag från kommunen. Jag tror att Eva Johansson får lov att rann-
saka sitt samvete och se att socialdemokraterna inte står för någon entusiasm
för fristående skolor, även om de kanske inte vågar säga det direkt i ansiktet
på folk på de fristående skolorna.
Om Eva Johansson och Socialdemokraterna anser att vi skall ha fördel-
ning efter behov, hur i Herrans namn kan de då ha ett andrahandsyrkande
som går ut på att man skall sänka nivån från 85 till 75 %? Detta undrade jag
redan i mitt inledningsanförande. Skall det bara finnas behov mellan 0 och
75 % och inte däröver?
Ju mer eleven får i bidrag från kommunen, desto mindre behöver självfal-
let skolan ta ut i elevavgifter. Skolan skall inte ta ut elevavgifter för det som
man ger i den kommunala skolan förutom det som man är friskriven från,
t.ex. skolskjuts och skolhälsovård. Skolverket skall, när det gäller godkän-
nandet av fristående skolor, följa och se till att man har elevavgifter på en
skälig nivå. Detta är självklart. Den största garantin för att elevavgifterna
skall bli låga eller inte behövas är att vi behåller ett system med en minimi-
nivå på det garanterade bidraget. Det kan t.ex. vara på dagens nivå, 85 %.
Anf. 192 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag blir upprörd, med rätta, när Chris Heister uppenbarligen
står och ljuger i talarstolen. Hon lägger ord i munnen på oss som hon vet är
osanna. Jag tycker att vi skall kunna hålla oss för goda för det i dessa diskus-
sioner. Jag tycker framför allt att vi har ett ansvar gentemot elever, föräldrar
och personal i skolan att så gott vi kan, var och en för sig, redovisa innebör-
den av vår politik. Jag skulle önska att Chris Heister, som sitter i ansvarig
ställning och har ett stort inflytande över den politik som faktiskt förs nu,
ägnade sig litet mera åt att granska vad regeringen gör än åt att sprida rena
lögner om vad socialdemokratisk politik skulle innebära på det här området.
Som tur är tar många kontakt med oss och frågar om det verkligen kan
vara så här. Då kan vi reda ut begreppen. Jag är inte det minsta rädd för att
reda ut och klarlägga vår politik när det gäller fristående skolor. Det har jag
gjort vid många tillfällen. Då säger man i allmänhet: Jaha, var det på det
sättet, men då är vi ganska lugna. Om Chris Heister bara lät bli att sprida
lögner skulle det vara riktigt lugnt.
Chris Heister tycker att vårt andrahandsyrkande är konstigt. Det tycker
inte jag. Som jag sade inledningsvis ger minst 75 % i bidrag ett större ut-
rymme för behovsprövning än minst 85 %. Vi vill ha ett utrymme att pröva
elevernas behov. Vi tycker inte att principen med en procentsats är riktig.
Men för kommuner som vill arbeta för en rättvis skola är det lättare att jobba
med en lägre nivå.
Jag förstod att Chris Heister kanske t.o.m. är beredd att medverka till att
vi slipper vissa motiveringar som har förekommit ifrån Skolverkets sida när
man har godkänt elevavgifter på en ganska hög nivå. Man har sagt att det
beror på att skolan har haft bättre kvalitet i form av mindre klasser. Det är
ett uppenbart fall av att man, som jag sade förut, köper sig fri från ett beslut
som har fattats i kommunen om neddragningar och som har lett till att klas-
serna i den kommunala skolan har blivit alltför stora. Jag menar att vi i första
hand bör se till att skolan får de resurser som medger att skolan faktiskt får
rimligt stora klasser överallt. Ett system där man kan köpa sig fri tycker jag
inte hör hemma i det svenska samhället.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
147
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
148
Anf. 193 CHRIS HEISTER (m) replik:
Herr talman! Jag förstår att Eva Johansson blir något nervös när jag säger
att Socialdemokraterna egentligen inte är för fristående skolor. Det innebär
nämligen att Socialdemokraterna får litet problem med att få dem som har
startat fristående skolor att bli lugna, som Eva Johansson uttryckte det. Det
är klart att de har anledning att känna oro. Ni gör ingenting annat än att
försöka hitta fel hos dessa skolor.
Jag har läst en hel rapport som Socialdemokraterna har gett ut. I den fanns
inte ett enda argument för fristående skolor. På alla sidor fanns det däremot
argument staplade på varandra om varför det är fel med fristående skolor.
Det är likadant i det här betänkandet. Det är reservation på reservation på
reservation där man försöker göra inskränkningar. Som en ångvält försöker
man föra ihop allt till en likformig massa. Det är det ni vill göra. Tidigare
fick en fristående skola inga statsbidrag om den var för lik de kommunala
skolorna. Med alla de regler som man nu vill införa försöker man i stället
göra de fristående skolorna så lika de kommunala som möjligt.
I detta ligger naturligtvis Socialdemokraternas grundläggande ideologiska
syn. Jag förstår inte varför man inte vågar stå upp för det. Jag kan citera en
skrift där er partiledare för några år sedan skrev: ”Ett fredligt och 'händelse-
fritt’ land som Sverige har få nationellt sammanhållande symboler. Vi har
inget Dunkerque, Massada eller Mame. Därför är de gemensamma institu-
tioner - samma skolsal, samma sjuksal, samma armé - inte oväsentliga. De
bidrar till att forma en nationell sammanhållande värdegemenskap.”
Jag delar inte denna uppfattning. Jag tycker att det är viktigt att man ser
till vaije enskild individs behov och önskemål. Varje individ skall få möjlig-
het till den skolundervisning som passar denne själv bäst. Därigenom kan
man gå ut i livet med ett gott självförtroende och en god självbild. Detta tror
jag är den bästa förutsättningen för att vi skall få ett lugnt och tryggt samhälle
i framtiden.
Anf. 194 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det vore välgörande att någon enda gång under de utbild-
ningspolitiska debatterna få höra en företrädare för Moderata samlingspar-
tiet uttrycka någon reflexion, någon liten eftertanke eller någon liten krus-
ning av oroskänsla inför den utveckling vi ser när t.ex. elevavgifterna rusar
i höjden. Man kunde åtminstone ställa sig frågan om vi kanske inte uppfyller
kraven på likvärdighet och om vi kanske inte använder medlen så att de
verkligen täcker de behov som vi vill att de skall göra.
Herr talman! Det vore också bra att någon gång i denna talarstol få höra
en företrädare för Moderata samlingspartiet prisa det enorma, fina, ypper-
liga och ytterst kompetenta arbete som utförs i den vanliga kommunala sko-
lan till gagn för t.ex. elever med särskilda behov. Men jag har inte hört detta
en enda gång under mina snart tolv år i riksdagen.
Anf. 195 CHRIS HEISTER (m) replik:
Herr talman! Det har Björn Samuelson säkert gjort. Jag skall säga att det
görs fantastiska insatser i den kommunala skolan. Men just nu känner jag
att jag företräder och slåss för de fristående skolorna och för de elever som
väljer de fristående skolorna. Jag slåss mot det hot som bl.a. Björn Samuel-
son utgör.
Jag blir ganska upprörd när Björn Samuelson talar om att elevavgifterna
höjs. Så var det på den tiden då man bara fick ungefär 40 % jämfört med de
kommunala skolorna. Då fick man ha höga elevavgifter för att klara av att
driva skolorna. Nu när man får mera anständiga bidrag har man inga elevav-
gifter alls eller bara mycket små avgifter för den verksamhet som kan vara
av annorlunda karaktär. Det kan vara fråga om en annan pedagogik som är
mera kostsam. Det är för att se till att det blir låga elevavgifter eller inga
elevavgifter alls som det här bidragssystemet är viktigt. Enligt den senaste
siffra jag såg var 130 av 170 fristående skolor helt avgiftsfria. Jag förstår inte
hur Björn Samuelson kan säga att avgifterna ökar. Det är precis tvärtom.
Så till diskussionen om en likvärdig skola. Björn Samuelson vet lika väl
som jag att de fristående skolorna skall följa skollagarna och grundintentio-
nerna i läroplanen. Det är de instrument vi har för att se till att vi får en
likvärdig skola. Det är viktigt och betydelsefullt att se till att elever och för-
äldrar har möjlighet att välja skola. Ibland kan man välja en kommunal
skola. Precis som jag sade har vi under den här mandatperioden, vilket man
inte har gjort tidigare, också utökat möjligheterna att välja kommunala sko-
lor. Men man skall också ha möjlighet att välja ett fristående alternativ. Vi-
dare skall lärare ha möjlighet att starta en egen skola. Det viktiga är inte
vem som är huvudman, utan vad som är i skolan. Det är inte skolhuset eller
vem som driver skolan som är intressant. Det är den verksamhet som bedrivs
i skolhuset som man skall välja.
Anf. 196 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! I dag befinner vi oss i samhället i en situation med en fruk-
tansvärt hög ungdomsarbetslöshet. Vi har inte kommit till rätta med den so-
ciala snedrekryteringen till högre studier. Olika sociala undersökningar visar
att klyftorna i samhället håller på att öka. I det här läget och i ett kortare
politiskt perspektiv kan jag inte se några sociala, ekonomiska eller pedago-
giska skäl till att vurma för att vi skall få fler fristående skolor. Vi vet också
att det under föregående år gjordes nedskärningar i vissa kommuner med
upp till 40 % inom fritids- och ungdomsskolesektorn.
Jag undrar vad som driver moderaterna att föra den här politiken. Det kan
inte vara något annat än rent ideologiska skäl. Eller också är det så att man
försöker skapa en sektor där den del som tidigare har varit offentlig skall
övertas av marknaden. Sådana försök har gjorts runt om i Europa. Man har
emellertid kunnat se att pendeln svänger tillbaka. Man säger att det nog är
lika bra att vi satsar på en bred, allmän skola av så hög kvalitet som möjligt,
eftersom man har upptäckt att detta på sikt är mest kostnadseffektivt för
samhället.
Anf. 197 CHRIS HEISTER (m) replik:
Herr talman! Jag skall säga något som kanske kommer att göra Björn Sa-
muelson litet överraskad. Jag vurmar inte för fler fristående skolor. Jag vur-
mar för att föräldrar och elever har möjlighet att välja skola. Om de önskar
ett fristående alternativ skall de kunna få en sådan möjlighet. Fristående
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
149
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
skolor och kommunala skolor borde få finnas på lika villkor. Jag kan inse att
Björn Samuelson har svårt att förstå det. Björn Samuelson tycker att det är
viktigt att politiker styr och ställer. Det tycker inte jag. Jag tycker att föräld-
rarna skall göra det. Föräldrarna skall ha ansvaret för sina barn och kunna
välja undervisning för dem, precis som det står i FN:s konvention om mänsk-
liga rättigheter.
Jag skulle vilja ge ett exempel. Jag tror att föräldrarnas ansvar och hur de
känner i dessa frågor är betydelsefullt.
Jag har läst en insändare som gjorde ett rätt starkt intryck på mig. Den
berörde diskussionen om kvalitet. Rubriken på insändaren var Fristående
skola kan vara räddningen.
I insändaren står följande: ”Föräldrarna har ofta starkare skäl än någon
annan att söka det bästa för sina barn. Vad avgör kvalitet på skolan? Läro-
plan? Utrustning? Lokaler? Pedagogisk kompetens? Bra och viktiga saker.
Men det bästa och mest oemotsägliga beviset på en bra skola är en lycklig
och harmonisk elev, som vill till skolan. Det har jag blivit mer och mer över-
tygad om under de senaste två åren som förälder till en elev, som inte har
någonting emot att lära sig nya saker men som har upplevt skolan som en
mardröm.
Han biter ihop, samlar sitt mod och går till skolan med gråt i halsen. Skol-
plikt, sägs det. Ibland undrar jag: finns det alternativ? Det måste finnas. Det
måste finnas rättighet till glädje i att vara barn även i ett civiliserat samhälle.”
Detta är vad det hela handlar om. För vissa kan det vara fråga om viktiga
och betydelsefulla alternativ. För andra fungerar den kommunala skolan jät-
tebra. Vi skall se till att det finns möjligheter, valfrihet, mångfald och alter-
nativ. Det ser jag som vår uppgift i vår egenskap av utbildningspolitiker.
Anf. 198 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Ingenting ligger så nära våra hjärtan som våra barn. Jag tror
jag vågar påstå att det gäller alla föräldrar. Det finns säkert också fog för
påståendet att föräldrar vill sina barns bästa. Många föräldrar är villiga att
göra sitt yttersta för att barnen skall få tillfälle att utvecklas så positivt som
möjligt.
Det valfrihetsarbete när det gäller skolan som skett i regering och riksdag
under den här mandatperioden har sin utgångspunkt i en stark tilltro inte
bara till föräldrarnas vilja att ge sina barn den bästa möjliga utbildningen
utan också till barnens förmåga.
Ända sedan propositionen om ändrat huvudmannaskap för särskolan an-
togs våren 1992 har frågan om föräldrar till utvecklingsstörda barn skall få
ett större inflytande över sina barns skolgång varit mycket aktuell. En refe-
rensgrupp tillsattes inom Utbildningsdepartementet med uppgift att följa ut-
vecklingen när det gäller skolans och föräldrars samverkan om utvecklings-
störda barn. I gruppen ingår företrädare för särskola, föräldrar och handi-
kapporganisationer.
Enligt gällande bestämmelser har barn som inte kan gå i grundskolan på
grund av att de är utvecklingsstörda särskild skolplikt, som skall fullgöras i
särskolan. Styrelsen för särskolan i hemkommunen prövar om ett barn skall
150
tas emot i särskolan. Även om lagtexten inte bestämmer om samråd, uttalas
i lagmotiven att det är en självklarhet.
Under allmänna motionstiden väcktes fem motioner - både från rege-
ringssidan och från oppositionen - där det föreslås att föräldrar till utveck-
lingsstörda barn skall ha ett avgörande inflytande över valet av skolform för
barnet. Flera av motionärerna anser det obegripligt att en särskild grupp för-
äldrar skall undantas en sådan rätt.
I de allra flesta fall förekommer samråd, och man kommer också överens
om placeringen av barnen med föräldrarna. Det har dock visat sig att i ett
fåtal fall är föräldrarna så missnöjda med det beslut som fattats av styrelsen
för särskolan att de har överklagat till Skolväsendets överklagandenämnd.
Det kan inte uteslutas att föräldrar har kunnat vara missnöjda med en place-
ring men ändå dragit sig för att klaga. Hur stort problemet är har varit svårt
att få en klar uppfattning om.
En del föräldrar har uttryckt en stor känsla av vanmakt när de har upplevt
att de blivit överkörda i ett beslut de tillmäter mycket stor betydelse för sina
barns framtid. De har ända sedan barnens födsel varit vana vid att engagera
sig mycket djupt i barnens utveckling. Detta har kanske varit i högre grad
än hos föräldrar till barn vars utveckling följer ett vanligare mönster. De har
ofta samarbetat med medicinsk och psykologisk expertis. Trots detta känner
många en stor osäkerhet inför skolstarten, kanske inte minst därför att de
vet att det slutliga avgörandet i valet inte är deras.
Utskottet instämmer i att ett barns placering i en skola mot föräldrarnas
vilja är en dålig grund för barnets skolgång. Därför bör regeringen se till att
samverkansformerna utvecklas. Utskottet anför i betänkandet: ”När det gäl-
ler frågan om vem som skall ha sista ordet, i de fall man inte blir överens om
val av nu aktuell skolform, finner utskottet, efter noggrant övervägande, att
det är principiellt betänkligt att myndighet ges möjlighet att slutligt ta över
föräldrarnas ansvar.”
Utskottet föreslår att riksdagen ber regeringen göra en översyn av de reg-
ler som gäller för val av skolform för utvecklingsstörda barn, i syfte att för-
äldrarna i princip får det slutliga avgörandet när det varit omöjligt att komma
fram till ett gemensamt ställningstagande beträffande valet av skolform för
utvecklingsstörda barn. Översynen skall ske så pass skyndsamt att rege-
ringen kan förelägga riksdagen ett förslag i ärendet före utgången av 1994.
Utskottet framhåller uppfattningen att särskolan även i fortsättningen
skall betraktas som en tillgång för skolväsendet. Den kommer säkert att vara
det naturliga alternativet för barn som inte bedöms klara den vanliga grund-
skolan. Det enskilda barnets bästa måste alltid vara norm för valet av skol-
form.
När det gäller de barn som är gränsfall kommer det alltid att vara ett pro-
blem att avgöra vilken skolform som passar dem bäst. Det faktum att utveck-
lingsstörda barn ofta omplaceras i vissa klasser tyder på detta. Jag fick för
en tid sedan reda på ett exempel på en klass med ett tiotal barn. Efter några
år var det faktiskt bara två av barnen från den ursprungliga gruppen som var
kvar. Vem det än är som har det sista ordet vid valet av undervisningsform
kommer vi aldrig att kunna garantera att det är det lyckligaste valet som har
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
151
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Vissa skollags-
frågor
gjorts. Vi kan aldrig helt undvika felbeslut - vem som än fattar beslutet. Det
är sant nu, och det kommer förmodligen också att vara sant i fortsättningen.
Jag kan inte låta bli att uttrycka min stora glädje över att det snart kommer
att öppnas en möjlighet för föräldrar tilfutvecklingsstörda barn att få ett av-
görande inflytande över sina barns skolgång.
Jag har den övertygelsen att föräldrar till dessa utsatta barn har den kom-
petens, det omdöme och den mognad som krävs för att ha det avgörande
inflytandet över barnens placering.
Eva Johansson efterlyste att detta beslut skulle ha fattats för några år se-
dan. Ingen skulle ha varit gladare än jag om ett beslut hade kunnat fattas vid
den tidpunkten. Men Socialdemokraterna måste tydligen komma i opposi-
tion för att inse angelägenheten i denna lagändring.
En utredning fanns till grund för det ställningstagande som flera av parti-
erna ville ta. Enligt denna utredning skulle särskolans styrelse behålla rätten
till avgörandet. Såvitt jag förstår var alla partier som då fanns i riksdagen
representerade i utredningen. Kds hade inte tillfälle att vara med. Detta är
kanske ägnat att tala för en viss ödmjukhet i frågan.
Vi har haft olika åsikter i frågan. Men nu är jag glad att det är ett enigt
utskott som ställer sig bakom denna utveckling.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan när det gäller för-
äldrainflytandet vid beslut om skolform för utvecklingsstörda barn.
I detta anförande instämde Christer Lindblom (fp).
Anf. 199 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Ingrid Näslund säger att ingen hade varit gladare än hon om
beslutet hade fattats för två år sedan. Jo, förmodligen många föräldrar med
utvecklingsstörda barn.
Precis som Ingrid Näslund säger är frågan utredd. Under de två år som
har gått har ingenting hänt. Jag skulle vilja veta vad det är som gör att Ingrid
Näslund nu är beredd att fatta beslutet - som har ändrats sedan frågan var
uppe till diskussion för två år sedan. Ingrid Näslund och jag var nära att bidra
till att finna en lösning på frågan.
Anf. 200 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Eva Johansson påpekade att frågan är utredd. Men den ut-
redningen var klar - om jag minns rätt - innan Eva Johansson hade kommit
i oppositionsställning. Jag undrar varför Eva Johanssons parti inte var redo
att fatta beslut med den utredningen som underlag när de hade makten.
Jag har inte ändrat uppfattning under denna tid. Det har jag klart deklare-
rat. Jag har också deklarerat att jag har varit besviken på att det har tagit
denna tid att komma fram till beslutet. Det är möjligt att Eva Johansson har
haft denna uppfattning under en betydligt längre tid. Men hon har fått vänta
på att hennes parti har blivit redo att fatta detta beslut. Jag har i det här fallet
fått vänta på att mina regeringskamrater har blivit redo att vara med och
fatta detta beslut.
152
Anf. 201 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Det här börjar låta som en ganska gammal och raspig skiva.
Så fort vi begär besked från er i regeringspartierna om varför ni agerar som
ni gör så hänvisar ni alltid till något som ligger bakåt i tiden och som är vårt
agerande. Ni sitter med regeringsmakten. Glöm inte bort det!
Den här regeringsmakten har inte velat göra någonting. Nu är det inte hel-
ler regeringen som har lagt fram förslag om en lagändring, utan det uppdra-
get måste riksdagen tvinga på regeringen. Jag undrade över vad Ingrid Näs-
lund vet i dag som hon inte visste för två år sedan och som nu gör att hon är
beredd att medverka till att den här lagändringen kommer till stånd.
Enligt mitt förmenande har vi inte fått reda på någonting nytt därför att
regeringens referensgrupp inte har tillåtits att arbeta med att ta fram ett un-
derlag för en lagändring. Den har haft ett ganska vitt uppdrag och följer frå-
gan. Väldigt litet har hänt i den här gruppen, trots att handikapporganisatio-
nerna har varit företrädda och så gärna hade velat ha ett vidare uppdrag och
få arbeta med frågan.
Anf. 202 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Jag noterar att Eva Johansson inte har velat svara på min
fråga om varför hon väntade tills hon kom i opposition innan hon tog tag i
den här frågan med den kraft som hon har gjort under den här tiden. Jag har
ju deklarerat varför jag inte har drivit på frågan. Jag har väntat på att det
skulle komma ett initiativ, men nu har vi genom motioner från både rege-
ringssida och oppositionspartier fått ett förslag från ett enigt utskott. Det är
jag väldigt tacksam för.
Jag är allra mest glad för alla de föräldrar som har kämpat för detta länge.
Jag vill hålla med Björn Samuelson om att de har gjort ett mycket bra arbete
för att klargöra hur de ser på frågan. Nu hoppas vi att riksdagen skall fatta
beslut i enlighet med det eniga utskottet. Det kan vi förvänta oss.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU7 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 (prop.
1993/94:105 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
153
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
154
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU9 Åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet (prop.
1993/94:101).
Anf. 203 LAHJA EXNER (s):
Herr talman! I AU9 behandlar utskottet regeringens förslag om åtgärder
mot rasistisk brottslighet och etnisk diskriminering i arbetslivet. Arbets-
marknadsutskottet har haft att behandla en del av propositionen. De förslag
som handlar om åtgärder mot rasistisk brottslighet med ändringar i brotts-
balken har överlämnats till justitieutskottet för beredning och behandlas se-
nare av kammaren.
I och med beslutet i detta ärende får vi en ny arbetsrättslig lag som skall
gälla på hela arbetsmarknaden. Lagen skall ge skydd både för arbetssökande
och för arbetstagare. Diskrimineringsgrunderna är ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung, eller trosbekännelse. Vi socialdemokrater godtar re-
geringens förslag i denna del.
Däremot har vi i utskottet reserverat oss mot utskottsmajoritetens beslut
när det gäller yrkandet i vår handikappolitiska partimotion. Vi har där be-
gärt en lagstiftning med förbud mot diskriminering av funktionshindrade i
arbetslivet.
Människor med funktionshinder och kroniska sjukdomar behöver i många
fall extra stöd av samhället för att kunna finna, få och behålla ett arbete.
Rätten till arbete är lika viktig för dessa grupper som för oss som fortfarande
betraktas som friska.
Kön av funktionshindrade som vill ha ett arbete men som inte erhåller nå-
got ökar under lågkonjunktur. Om vi tittar tillbaka under de år det var hög-
konjunktur kan vi konstatera att antalet arbetssökande med handikapp i kön
även då var orimligt hög och konstant. Vi oroar oss för att dagens höga siff-
ror skall bli bestående även om konjunkturen vänder.
Ett sätt att stärka de funktionshindrades ställning är att införa ett lagfäst
skydd mot diskriminering av samma slag som inom jämställdhetsområdet.
Riksdagen bör nu ge regeringen i uppdrag att snarast återkomma med en
proposition i frågan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reservationen till
arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 9 beträffande mom. 8 och i övrigt
till utskottets hemställan.
Anf. 204 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det är mycket glädjande att stå här och kunna konstatera
att vi är på väg att få en lagstiftning som förbjuder diskriminering i arbetsli-
vet. Detta säger jag trots att jag kommer att yrka bifall till delar av min me-
ningsyttring, som innebär en ganska stark kritik när det handlar om tillämp-
ningen, området och utformningen av lagstiftningen.
Diskriminering av människor strider mot mänskliga rättigheter. Enligt vår
uppfattning är vi helt enkelt folkrättsligt förpliktade, genom FN:s rasdiskri-
mineringskonvention, att ha en lag mot diskriminering i arbetslivet. Sverige
har fått kritik för att vi inte har haft denna lagstiftning, och det har gjorts
många försök att införa en sådan. Vi i Vänsterpartiet har motionerat, och
det har gjorts en serie utredningar. Samtliga de parter och instanser som bryr
sig rejält om denna fråga har yrkat att en lagstiftning skall införas.
Vi hade varit gladare om utskottet hade kommit närmare det förslag som
Diskrimineringsombudsmannen lade fram 1989. Delar av det förslaget har
vi inkorporerat i vår motion med anledning av propositionen. Men utskottet
har inte följt vår linje. Jag tänkte bara i all korthet redogöra för några punk-
ter som vi tycker är särskilt viktiga.
Diskriminering i arbetslivet är mycket vanlig. Jag tycker att utskottet gör
ett starkt understatement när man i betänkandet säger att det ”finns skäl att
anta att etnisk diskriminering förekommer på den svenska arbetsmarknaden
och att nuvarande rättsregler inte ger ett tillräckligt gott skydd”.
AMS, Diskrimineringsombudsmannen, Flyktingrådet - ja, det är många
som talar ett helt annat språk: det är vanligt att diskriminering förekommer.
Nuvarande rättsläge gäller inte alls, vilket utskottet påpekar på ett annat
ställe i betänkandet: ”Någon rättslig möjlighet att ingripa ens mot uttrycklig
etnisk diskriminering i en anställningssituation finns emellertid inte.” Det är
därför så mycket viktigare att införa en lagstiftning.
Våra alternativ innebar och innebär ett generellt förbud. Det är i enlighet
med vad Diskrimineringsombudsmannen föreslog. Det är i enlighet med vad
experten i EDU, Utredningen om etnisk diskriminering, Gunilla Upmark,
har föreslagit. Det är i enlighet med vad Invandrarverket och Flyktingrådet
har krävt.
Det innebär att man mycket starkare betonar begreppet diskriminering.
Det innebär inte att man nödvändigtvis måste ha en anställning som gör att
man blir förbigången, så att man därmed får föra en argumentation som kan-
ske mera handlar om meriter och meritvärdering. Det är fråga om just diskri-
mineringen när man blir förbisedd, förbigången, inte blir kallad till en inter-
vju eller blir ratad direkt. Det är just den diskriminering som skall vara brot-
tet.
På samma sätt menar vi att indirekt diskriminering skall vara förbjuden
och leda till sanktioner. Det är mycket vanligt, kanske vanligare, med en in-
direkt diskrimineringssituation än en direkt. Därmed inte sagt att det är
självklart enkelt att skilja på de här begreppen.
Här säger utskottet att man tar för givet att vi menar att en indirekt diskri-
minering handlar om en uttrycklig och avsiktlig diskriminering. Men det är
inte alltid så enkelt. I vår motion har vi också definierat det så som det brukar
definieras, t.ex. i den engelska lagstiftningen och i Diskrimineringsombuds-
mannens förslag: Indirekt diskriminering innebär att till synes neutrala reg-
ler eller villkor uppställs som gäller för alla men som får till följd, rent fak-
tiskt, att det bara är medlemmarna i en viss grupp eller i vissa grupper som
missgynnas. Det kan handla om överdrivna krav på kunskaper i svenska
språket. Det kan handla om viss klädsel - det har förekommit sådana fall,
med sikher och turbaner. Det är alltså sakligt omotiverade krav, som får till
effekt att människor tillhörande en annan etnisk grupp särbehandlas nega-
tivt.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
155
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
För oss har det varit viktigt att markera att lagstiftningen är för begränsad.
Många andra instanser har markerat detsamma. Jag upprepar: Diskrimine-
ringsombudsmannen följer vår linje, liksom experten i Diskrimineringsut-
redningen.
Vi har även föreslagit att ekonomiskt skadestånd skall kunna utverkas,
eftersom man inte kan ogiltigförklara det faktum att man inte får en anställ-
ning.
Vi har också betonat - det kanske är det allra viktigaste - möjligheten att
fördela rättegångskostnader, så att människor inte undviker att gå till dom-
stol för att få sin sak prövad därför att de är rädda att få betala motpartens
rättegångskostnader. En regel om sådan fördelning av rättegångskostnader
hade varit mycket rimlig att införa i detta fall.
Det här betyder, summa summarum, att vi vill utvidga skyddet mot diskri-
minering. Vi vill både utvidga tillämpningsområdet och skärpa själva ut-
formningen av förbudet mot särbehandling av etniska skäl.
Vi vill också se till att processen, rättegångssituationen, inte innebär att
man håller tillbaka prövningar i domstolen som borde ha kommit till stånd.
Herr talman! Jag ställer mig bakom Vänsterpartiets meningsyttring, som
jag har avgivit till betänkandet, men jag yrkar bifall till utskottets hemställan
under mom. 3, 4 och 6, för att spara tid vid voteringen.
Herr talman! Ytterligare några frågor berörs i detta betänkande. Diskri-
minering är något fasansfullt för den som drabbas. I december 1993 avslog
riksdagen en motion från Vänsterpartiet om viss politisk diskriminering. Jag
har sett många sådana fall.
Jag har också sett fall där människor som har fysiska eller andra handikapp
diskrimineras. Det finns all anledning att göra något på detta område.
Jag vill därför yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen, som
avser diskriminering av handikappade.
Låt mig säga att det här blir allt vanligare i dag, när det ställs hårdare krav
i arbetslivet, där man skall bli socialt accepterad, skall vara med i ett team,
skall ställa upp och det blir ett slags samhörighet. Den som är litet ovanlig
riskerar att slås ut.
Slutligen, herr talman, vill jag notera att utskottet har behandlat vår mo-
tion Ju615 mycket positivt. Den handlar om diskriminering av homosexu-
ella. Just i motionens text talas det om att det vore bra att inkorporera ett
förbud mot diskriminering av homosexuella i den här lagstiftningen, men
den gäller trots allt etnisk diskriminering.
När det handlar om diskriminering av homosexuella är situationen lika
förfärande för individen. Det är med mycket stor glädje som jag har kunnat
konstatera att utskottet förklarar att en sådan här lagstiftning är behövlig,
men att den måste beredas närmare av regeringen i samband med en del
andra förslag på det området. I det fallet är jag alltså utomordentligt nöjd
med utskottets behandling.
Anf. 205 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Herr talman! I arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 9 tillstyrker ut-
skottet regeringens förslag att med verkan fr.o.m. den 1 juli 1994 införa reg-
156
ler och förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet. De nya reglerna skall
tillsammans med de nuvarande utgöra en ny lag mot etnisk diskriminering.
Det råder enighet om den grundläggande synen i detta betänkande, nämli-
gen att diskriminering är av ondo. Samtidigt får lagstiftaren inte låta sig för-
blindas i sin iver att uppnå viktiga mål, så att i stället rättssäkerheten träds
för när.
Saklighet, opartiskhet och meritvärdering bör principiellt ligga till grund
för anställning. Även om en jämförelse av meriter är nödvändig även vid
etnisk diskriminering, liksom vid brott t.ex. mot jämställdhetslagen, kan
även många andra faktorer tillkomma. Den som haft diskriminerande avsik-
ter straffas. Anklagelser mot en en arbetsgivare om etnisk diskriminering
har en moraliskt nedsättande innebörd, varför lagstiftningen kan komma att
bidra till att arbetsgivaren blir mer medveten om sitt förhållningssätt och
därmed beter sig så att han inte riskerar att drabbas av lagen.
Det råder delade meningar om det ur rättslig synpunkt nödvändiga i att
införa nationell lagstiftning på området. Oavsett synpunkterna i detta av-
seende föreslår regeringen och nu utskottet att nationell lagstiftning införs.
Vår lag mot etnisk diskriminering från 1986 omfattar hela samhällslivet
och fördömer totalt etnisk diskriminering, dock utan att innehålla förbud.
Lagligt skydd mot diskriminering finns även i LAS. Överträdelser kan leda
till skadestånd. Den fria arbetsledningsrätten får inte tillämpas otillbörligt
eller godtyckligt.
Den lag som nu föreslås gäller hela arbetsmarknaden. Den gäller både ar-
betssökande och arbetstagare. Överträdelse sker om någon verkligen hand-
lar diskriminerande, dvs. på grund av någons etniska ursprung avstår från
att anställa. Själva beslutet att diskriminera utgör grunden för överträdelsen.
Att mer allmänt lagstifta mot diskriminerande beteende skulle kunna leda
till orimliga situationer och riskera rättssäkerheten.
Om beteendet lett till att något annat än saklig grund bidragit till särbe-
handling av en arbetssökande, kan detta läggas arbetsgivaren till last. Skade-
stånd kan då utdömas. Längre kan man knappast gå i en rättsstat.
Vad beträffar arbetssökande gäller ideellt skadestånd, eftersom det här är
förenat med ofta omöjliga bedömningar att fastställa när en tänkt anställning
skulle ha börjat eller slutat respektive vilka löne- och anställningsvillkor som
skulle ha gällt, om en förhandling eventuellt hade kommit till stånd.
Det kan ifrågasättas om det över huvud taget vore möjligt att konstruera
en reglering som kan tillämpas på det otal olika möjligheter som kan upp-
komma i en sådan situation. Om man nu även har målet att bevara rättssä-
kerheten i lagstiftningen, vilket utskottsmajoriteten har, får man hålla god-
tycket stången.
Att formulera generella föreskrifter som kan användas i specifika anställ-
ningssituationer förefaller vara en vansklig uppgift. Förbudslagstiftningen
måste också gå att tillämpa, och det är lättare om lagen är tydlig än om den
är allmän och då ofta oklar. Dessa synpunkter delas av regeringen och ut-
skottet med undantag för vänsterrepresentanten.
Om arbetsgivaren tillämpar neutrala regler men med diskriminerande av-
sikt, blir detta i praktiken direkt diskriminering, dvs. gränsdragningen mel-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
157
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
158
lan direkt och indirekt diskriminering är något oklar. Avsiktliga fall av indi-
rekt diskriminering omfattas av lagen.
Vänsterns önskemål om fördelning av rättegångskostnaderna är redan till-
godosett med den undantagsregel som finns i arbetstvistlagen. Om en prin-
cip behöver prövas står det AD redan fritt att ändra kostnadsfördelningen.
Finns principen redan prövad blir ju ytterligare domstolsbehandling onödig.
Den socialdemokratiska reservationen berör ett mycket viktigt område,
de funktionshindrades situation på arbetsmarknaden. Detta är en betydelse-
full fråga för regeringen, och därför avsätts 1,5 miljarder kronor för yrkesre-
habilitering, 6,4 miljarder kronor för lönebidrag, arbetshjälpmedel, närings-
hjälp och arbetsbiträde samt 4,9 miljarder kronor för Samhall, inalles 12,8
miljarder kronor.
En ny lagstiftning om arbetslivets tillgänglighet för personer med funk-
tionshinder är aktuell. Den skall ersätta delar i främjandelagen, som ligger
för översyn i Arbetsrättskommittén, vilken beräknas vara klar våren 1994.
Det finns därför skäl att avvakta ARK:s överväganden, så att en samlad be-
dömning kan göras när det gäller de funktionshindrade. Detsamma gäller
beträffande de homosexuella, som ju berörs av Partnerskapskommitténs re-
sultat, vilket nu bereds i regeringskansliet.
Även om Vänstern inte är helt nöjd med längden i steget, kan man konsta-
tera att alla partier tycker att arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 9 är
ett steg i rätt riktning och att det finns stor enighet i betänkandets huvudsak-
liga delar.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan i arbets-
marknadsutskottets betänkande nr 9 samt avslag på den socialdemokratiska
reservationen och Vänsterns meningsyttring.
Anf. 206 LAHJA EXNER (s) replik:
Herr talman! Vi socialdemokrater är medvetna om att den sittande Ar-
betsrättsutredningen har i uppdrag att i sin översyn innefatta även främjan-
delagen från 1973. Vi har dock med tanke på de hittillsvarande resultaten
inga större illusioner om vad den översynen kommer att resultera i. Risk
finns att de tidigare utredningsförslagen, som bifallits och trädde i kraft den
1 januari 1994, leder till ytterligare utslagning av kroniskt sjuka och andra
med nedsatt arbetsförmåga samt minskar de handikappades möjligheter att
få fast plats i arbetslivet.
Anf. 207 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Om det hade varit så att socialdemokraterna suttit i rege-
ringsställning, skulle situationen ha varit exakt densamma, men med om-
vända förtecken. Riksdagen brukar inte föregripa beredning och utredning,
i synnerhet inte när det finns olika uppfattningar i frågan, och det vet Lahja
Exner. Om ni hade varit i regeringsställning, hade också ni väntat till dess
att beredningen av frågan varit klar i regeringskansliet.
Anf. 208 LAHJA EXNER (s) replik:
Herr talman! De funktionshindrade är ju, som Charlotte Cederschiöld
nämnde i sin tidigare replik, en prioriterad grupp t.ex. i våra arbetsförmedla-
res verksamhet. Jag vet att många av dessa gör stora ansträngningar för att
öppna dörren till arbetsmarknaden för denna grupp. Men de slåss mot vä-
derkvarnar när 80 000 funktionshindrade knackar på dörren och kraven från
arbetsgivarna ökar. När 600 000 personer står utanför den ordinarie arbets-
marknaden är det inte lätt för den funktionshindrade att hävda sig utan ut-
tryckligt stöd i vår lagstiftning.
Bara det faktum att över 60 000 personer, däribland alltför många relativt
unga, förtidspensionerades under 1993 är bevis nog för att situationen är helt
oacceptabel. Detta borde hela riksdagen inse, inte minst Charlotte Ceder-
schiöld, som ofta är en mycket ivrig förespråkare för att vi skall hantera skat-
tebetalarnas medel med stor varsamhet. Förtidspensioneringen kostar fak-
tiskt väldigt mycket pengar. När man ser att de praktiska arbetsmarknadspo-
litiska åtgärderna och ökade personalresurser till arbetsförmedlingarna inte
räcker till, borde man efter många års utredande komma till skott.
Anf. 209 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Nu blandar Lahja Exner ihop det litet grand. Jag har aldrig
någonsin uttalat mig för att det skulle vara bättre med förtidspensionering
än att befinna sig på arbetsmarknaden. Jag har tvärtom precis samma upp-
fattning som Lahja Exner, att det gäller att bereda de funktionshindrade
bättre tillgång till arbetsmarknaden. Jag har ingen annan uppfattning än att
vi skall stärka deras möjligheter att få arbete och behålla sitt arbete.
Det är också därför som regeringen har en utredning på gång och kommer
att lägga fram ett lagförslag om att öka arbetsmarknadens tillgänglighet för
de funktionshindrade. På den punkten har vi exakt samma uppfattning. Det
är bara beträffande tidpunkten när det skall ske som våra uppfattningar skil-
jer sig. Vi är mycket angelägna om att producera bra lagförslag, så att vi inte
hamnar i lägen där vi måste tänka om och ändra. Vi vill att de lagförslag som
läggs fram skall ha hög kvalitet.
Anf. 210 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill understryka några saker. Det har gått väldigt lång-
samt, och det har varit en väldig motvilja mot att lagstifta i det här ärendet.
Charlotte Cederschiöld säger att det är viktigt med rättssäkerheten, och jag
delar den uppfattningen. Men tänk då på rättssäkerheten för dem som har
diskriminerats! De är många, och de har ökat i antal.
När det gäller de sakliga frågorna vill jag säga att indirekt diskriminering
är mycket vanlig. En mängd olika krav kan ställas där man kan hävda att det
inte är fråga om avsiktlig diskriminering och där det är oerhört svårt att be-
visa att förfarandet är avsiktligt. Jag tycker att det rimliga är den uppfattning
som Diskrimineringsombudsmannen hade, nämligen att arbetsgivaren kan-
ske inte insett men rimligen borde ha insett den diskriminerande effekten
av viss föreskrift. Så har man för övrigt i lagstiftningen både i USA och i
England.
Sedan skall man ha höga krav på bevisning för att ha rättssäkerhet, och
det kommer man att ha. Det kommer inte att vara lätt att döma en person
för diskriminering.
På samma sätt är det när det gäller att ha ett mer generellt begrepp än vad
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
159
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
160
som föreslås i den här lagen. Här är det t.ex. nödvändigt att någon anställs
för att jag skall kunna hävda att någon har blivit diskriminerad. Det finns
många situationer där alla sökande är invandrare, och invandrare passar
inte. Frågan dyker aldrig upp, trots att det uppenbart är en diskriminerande
situation för invandrare.
Det är sådant som vi från Vänstern vill komma åt, och det var sådant som
Diskrimineringsombudsmannen ville komma åt, just det diskriminerande
momentet i anställningssituationen. Jag beklagar att man inte har kunnat
komma oss till mötes där. Men trots att jag är mycket kritisk så vidhåller jag
min ståndpunkt att det är ett framsteg och ett mycket stort framsteg att Sveri-
ges riksdag kommer att anta en lag som förbjuder och straffsanktionerar dis-
kriminering i arbetslivet av etniska skäl.
Anf. 211 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! Ja, det är glädjande att Hans Andersson och jag i alla fall är
så pass överens som vi faktiskt är i den här frågan. Det är bra att vi är ense
om att behålla rättssäkerheten och undvika för mycket luddighet i lagstift-
ningen. Men det står faktiskt i Hans Anderssons meningsyttring att ett för-
bud mot indirekt diskriminering skulle träffa alla situationer då en arbetssö-
kande blivit orättvist behandlad.
Skall man se till att få domslut på alla situationer då en arbetssökande har
blivit orättvist behandlad, kommer man att sträcka ut lagstiftningen mycket
mycket långt. Det är klart att det då blir väldigt svårt att vara tydlig och bibe-
hålla rättssäkerheten.
Den som gör sig skyldig till avsiktlig diskriminering kommer att fällas. Det
måste då faktiskt finnas skäl när man dömer, och med den här lagstiftningen
tvingar man också arbetsgivarna att framföra skäl. Jag tror att man därmed
uppnår båda målen, att vi får en bra lagstiftning mot etnisk diskriminering
och en lagstiftning som bygger på rättssäkerhet.
Anf. 212 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Vi är alltså inte överens, och vi kan inte klara ut det i det
här replikskiftet. Men en viktig sak återstår att säga.
En stor del av verkan av den här lagstiftningen är normbildande, det är
jag alldeles övertygad om. Det är då viktigt att man får med i diskussionen
och att man får rättsligt prövade en stor mängd ärenden eller åtminstone har
möjlighet att pröva dem rättsligt.
Jag menar att lagstiftningen, som den nu föreslås och förmodligen kom-
mer att beslutas, är för begränsad. På det sättet kan lagstiftningen komma i
vanrykte. Om många människor upplever en direkt diskriminering men ar-
betsgivaren t.ex. inte anställt någon svensk efter att ha förkastat alla invand-
rare, går det inte att pröva ärendet. Då är risken väldigt stor att lagstift-
ningen kommer att uppfattas som ett sken. Det är farligt.
Det finns flera likheter med vad som har hänt på området könsdiskrimine-
ring. Det är farligt om man har en för vag och för svag lagstiftning och om
den är för svår att pröva rättsligt. Det är också skälet till att jag tycker att
frågan om rättegångskostnaderna är viktig. Det finns möjlighet att inskrida
så att man fördelar kostnaderna, men det är inte alldeles säkert. Vi hade
velat ha en speciell regel som kunde lyfta det här området till att ha den dig-
nitet som det borde ha.
Anf. 213 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m) replik:
Herr talman! På den här punkten har vi olika önskemål, Hans Andersson
och jag. Till skillnad från Hans Andersson önskar faktiskt inte jag att det
skall inträffa många diskrimineringsfall, som Hans Andersson uttryckte sig,
utan jag önskar att det skall bli få diskrimineringsfall. Däremot önskar jag att
de skall bli rättsligt behandlade och att de drabbade skall känna en trygghet i
lagstiftningen de gånger sådana fall inträffar.
Anf. 214 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Riksdagen kommer, som tidigare talare redan har sagt, att
kunna fatta ett beslut med mycket stor räckvidd, och jag instämmer i upp-
fattningen att det är mycket glädjande att detta kommer att ske om inte i
alldeles fullständig så åtminstone mycket bred enighet. Det här är ett viktigt
steg på vägen mot lika behandling av människor som lever och verkar i vårt
land oavsett etnisk bakgrund. Vägen hit har emellertid varit lång - onödigt
lång.
Diskriminering i arbetslivet på etnisk grund är liksom annan diskrimine-
ring ofta svår att komma åt. Frågan om huruvida en person förfördelats på
grund av diskriminering t.ex. på etnisk grund eller på grund av kön är ofta
mycket svår att entydigt belägga. Däremot är det uppenbart att förekomsten
av diskriminering på dessa grunder är omfattande.
Herr talman! Redan för mer än 15 år sedan tillsatte dåvarande statsrådet,
ansvarig för bl.a. invandrarfrågor, Rolf Wirtén den s.k. diskrimineringsut-
redningen, som hade till uppgift att också överväga åtgärder mot etnisk dis-
kriminering i arbetslivet. 1983 lade utredaren, Invandrarverkets förste gene-
raldirektör Kjell Öberg, fram ett förslag om lag mot etnisk diskriminering i
arbetslivet.
Kjell Öberg föreslog ett lagfäst förbud mot etnisk diskriminering i arbetsli-
vet. En arbetsrättslig lag föreslogs med Arbetsdomstolen som enda forum.
Förslaget uppvisade stora likheter med jämställdhetslagens förbud mot dis-
kriminering i arbetslivet på grund av kön. Förslaget lades emellertid i en
skrivbordslåda av den dåvarande regeringen, som tillträtt efter valet 1982.
Det förslag vi i dag har att ta ställning till, och som framlagts av invandrar-
minister Birgit Friggebo, innebär ett lagfäst förbud mot etnisk diskrimine-
ring i arbetslivet. Lagstiftningen inordnas i det arbetsrättsliga regelsystemet
med Arbetsdomstolen som huvudsakligt forum. Diskrimineringsombuds-
mannen får en processförande roll som motsvarar Jämställdhetsombuds-
mannens.
Vägen hit var lång. Kjell Öberg och landets många invandrare har fått
vänta länge. Det är därför ytterst glädjande med den breda enighet som nu
äntligen uppnåtts.
Herr talman! Principiellt medger naturligtvis inte svensk rätt diskrimine-
ring på t.ex. etnisk grund, men något generellt rättsligt förbud har inte fun-
nits hittills. Sverige har ratificerat flera internationella konventioner som
också inbegriper åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Dessa kon-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
161
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
162
ventioner föreskriver inte någon absolut skyldighet att lagstifta mot etnisk
diskriminering i arbetslivet, och utredningen om åtgärder mot etnisk diskri-
minering konstaterade likaså i sitt slutbetänkande hösten 1992 att konventio-
nerna inte innebär någon absolut skyldighet att lagstifta, men att det skulle
vara mest förenligt med deras syfte att införa lagstiftning.
Folkpartiet liberalerna har länge krävt att också diskriminering på arbets-
marknaden på etnisk grund skall vara förbjuden. Det har ju sedan länge gällt
för diskriminering på grund av könstillhörighet. Ett lagstiftat förbud innebär
en möjlighet att lagfora uppenbar och avsiktlig diskriminering på etnisk
grund.
Liksom i fråga om diskriminering på grund av könstillhörighet finns det
naturligtvis en stor gråzon som är svår att bevisa och närmast omöjlig att
komma åt med lagregler.
En lagstiftning torde därför alltid framför allt få en opinions- och normbil-
dande funktion. Nuvarande regelsystem har inte denna funktion.
Normbildningsfunktionen är tillgodosedd och har ett starkt stöd i det för-
slag vi nu fattar beslut om. Man påverkar också gråzonen bäst med opinions-
och normbildning. Lagtextdeklarationer som inte erbjuder några praktiska
möjligheter att komma åt gråzonsfall riskerar tvärtom att undergräva tilltron
till lagen och dess syften.
Att överlämna frågan till arbetsmarknadens parter skulle ha inneburit en
begränsning av skyddet till dem som är medlemmar hos parterna. En lagstift-
ning torde också ha en klart starkare normbildande funktion än vad ett kol-
lektivavtal skulle haft. Det ger ett klart och entydigt besked om samhällets
inställning till etnisk diskriminering i arbetslivet, och det gör den lagstiftning
mot etnisk diskriminering i arbetslivet som riksdagen nu kommer att anta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 215 BENGT LINDQVIST (s):
Herr talman! Jag skall i mitt inlägg ytterligare belysa det socialdemokra-
tiska förslaget om en antidiskrimineringslag på handikappområdet.
Jag vill påminna om att det snart är två år sedan Handikapputredningen
lade fram sitt slutbetänkande ”Ett samhälle för alla”. Det är ett mycket vik-
tigt betänkande - principiellt, och också i sak. Poängen med detta betän-
kande är att vi måste komplettera de traditionella metoderna inom handi-
kappområdet med nya för att nå fullgoda resultat i framtiden. Utredningens
huvudsakliga budskap är att det är den rättsliga ställningen som måste stär-
kas för människor med funktionshinder.
En sak är väldigt viktig i det sammanhanget. Det rådde fullständig politisk
enighet om detta i Handikapputredningen. Utredningen lade också i full-
ständig enighet fram en rad lagförslag om tillgänglighet, om ansvar - vilket
är en mycket viktig fråga på handikappområdet - och om underlåtenhet att
ta ansvar. Det hela ramas in av två förslag till antidiskrimineringslagar, varav
det ena berör arbetsmarknaden och handlar om arbetslivets tillgänglighet.
Utredningen föreslår sedan att en processförande ombudsman skall inrät-
tas som har en övervakande funktion i likhet med Diskrimineringsombuds-
mannen. Uppgiften skall vara att bevaka området.
I höstas, alltså ett och ett halvt år efter det att utredningen lagt fram sina
förslag, kom det signaler från regeringskansliet om att man inte tänkte lägga
fram några lagförslag. Man tänkte i stället ta fasta på ombudsmannatanken.
Man ville lägga fram ett förslag om en opinionsbildande ombudsman som
inte skulle ha sin förankring i någon lagstiftning.
Detta är kanske det viktigaste i bakgrunden till Socialdemokraternas par-
timotion på handikappområdet i år.
En del av den lagstiftning som Handikapputredningen föreslagit är av det
slaget att den behöver ytterligare beredning. Men den beredningen borde
rimligtvis kunna ha ägt rum nu.
Det finns också förslag som man kan ta fasta på. Ett av dem är den del av
lagen om arbetslivets tillgänglighet som handlar om själva diskriminierings-
frågan. Här har vi en tradition från jämställdhetslagstiftningen som borde
kunna omsättas på handikappområdet. Vi föreslog detta i vår motion.
Diskriminering av människor med funktionshinder förekommer och har
förekommit i alla tider inom arbetslivet på grund av bristande kunskap, fel-
aktiga föreställningar om vad ett handikapp innebär och fördomar om vad
man kan uträtta som funktionshindrad. Därför är ett sådant förslag ett oer-
hört viktigt steg för att stärka handikappades ställning i arbetslivet och i sam-
hället generellt.
Vi sträckte oss inte längre än till att begära att regeringen skulle åter-
komma till riksdagen med ett förslag om en sådan lagstiftning. Vi tyckte att
det var ett ganska rimligt förslag mot den bakgrund jag nyss har skisserat.
Utskottsmajoriteten avstyrker nu detta förslag och hänvisar till Arbets-
rättskommittén. När man inte vill göra någonting är det tur att det finns yt-
terligare utredningar att hänvisa förslagen till. Ärendet är utrett och remitte-
rat, Charlotte Cederschiöld! I en av de största remissomgångar som Social-
departementet har skådat har det lämnats synpunkter på Handikapputred-
ningen och följaktligen även på förslagen.
Samtidigt hör vi från socialminister Bengt Westerberg att han tänker full-
följa tanken om att frångå lagstiftningsförslagen och nu lägga fram ett förslag
om en ombudsman som enbart skall vara opinionsbildande. Detta förslag
skall tillämpas i tre år, och därefter skall det hela utvärderas. Man tar på
detta sätt chansen att mer eller mindre avskriva Handikapputredningens
stora satsning på att stärka det rättsliga skyddet för handikappade. Det ver-
kar som om regeringen har tappat sugen helt och hållet när det gäller att
fortsätta reformarbetet på handikappområdet.
Jag beklagar naturligtvis att utskottsmajoriteten intagit denna ställning
och inte velat ge regeringen det uppdrag vi socialdemokrater har föreslagit.
Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till den socialdemokratiska reserva-
tionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Åtgärder mot etnisk
diskriminering i
arbetslivet
163
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
164
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU10 Statliga arbetsgivarfrågor, anslag (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU20 Arbetsdomstolen m.m., anslag (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU10 Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastig-
hetsdata m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoUll Anslag till främjande av rennäringen m.m. (prop.
1993/94:100 delvis).
Anf. 216 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Någonting som ofta glöms bort i ärendebehandlingarna i de
olika fackutskotten är faktiskt det statsfinansiella läget. Vi glömmer gärna
de övergripande problemen när vi skall fördela kostnader och går då som
regel efter uppgifter om tidigare års utgifter med en viss uppräkning.
Det ärende vi behandlar gäller rennäringen. Rennäringen är till alltför
stor del bidragsfixerad. Näringen tar alltför litet ansvar för sitt eget arbete.
Nu när Sametinget bildats bör näringen självt börja få ta ansvar för sin verk-
samhet.
Därför borde vi använda samma princip som vi numera använder när det
gäller kommunerna, nämligen att ge statsbidraget i en påse. Vi borde samti-
digt rimligtvis kunna minska bidraget, så att arbetet genomförs på ett mer
effektivt sätt.
Vilken näring har gratis råvara och därefter betalt för sitt svinn? Nej, det
behövs mindre detaljstyrning, och det behövs mer eget ansvar.
I det betänkande vi nu skall debattera har man gått efter principen att
föregående års anslag med höjningar skall bestämma storleken på nästa års
anlag. Vi i Ny demokrati tycker att det är fel. Vi har reserverat oss på två
punkter. Det gäller dels prisstödet för kasserade renar, dels ersättningen för
viltskador.
Vi är väl medvetna om att detta handlar om förslagsanslag och att det är
litet grand ett slag i luften att markera en minskning av ett förslagsanslag.
Men vi vill gärna göra det som en tydlig markering av att man måste titta
närmare på detta.
Det är kanske hårda ord att använda i sådana här sammanhang, men såvitt
jag förstår har man blivit alltför bidragsfixerad. Det är dags att vi börjar att
ställa litet krav på näringen. Eftersom man nu på eget initiativ har krävt och
också fått sitt sameting är det också dags att begära att man inom näringen
själv medverkar till att rationalisera näringen.
Jag har även förstått att man i alltför liten utsträckning försöker att mark-
nadsföra sina produkter och att de till stor del ligger i lager långa tider utan
någon direkt marknadsföring. Vem kan sälja sina varor, oavsett vad det är
för någonting, om man inte försöker att marknadsföra dem?
Vi har anledning att kräva ett nytt tänkande och nya idéer när det gäller
ansvaret för rennäringen, hur den skall formas och hur de statliga resurserna
skall fördelas. Sedan ankommer det på näringens representanter att fördela
stödet på ett sätt som de anser lämpligt.
Herr talman! Med detta kanske litet tillspetsade inlägg får vi se om vi kan
få någon debatt i ärendet.
Anf. 217 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Hösten 1992 beslöt riksdagen att inrätta ett sameting. Det
har nu verkat sedan hösten 1993. Detta sameting är egentligen en statlig
myndighet som skall ta till vara samernas intressen och, som det står i betän-
kandet, verka för en levande samisk kultur. Jag hälsar med tillfredsställelse
att detta har blivit verklighet.
I en motion som behandlas i detta betänkande kräver man att Svenska
samernas riksförbund även framöver skall vara den samtalspartner som sta-
ten skall tala med för att fördela de anslag som det är fråga om. Det anser
utskottet inte är rimligt. Utskottet säger att det är såväl rimligt som naturligt
att Sametinget ges denna möjlighet att påverka fördelningen av dessa anslag.
Också frågan om renbetesinventeringen tas upp i motioner, och där gör
även utskottet en markering. Renbetesinventeringen är ett viktigt och ut-
märkt instrument för att bestämma tillgången till bete och därmed hur
många renar som kan finnas inom aktuellt område.
Denna inventering har tyvärr gått ganska långsamt. Man är dessutom osä-
ker på om de metoder som hittills har tillämpats är de riktiga. Här gör utskot-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
165
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
tet ett tillkännagivande om att man måste reda ut metodfrågan och att en
plan bör upprättas för hur inventeringen skall gå till i framtiden så att inven-
teringen inte avstannar.
Utskottet gör en markering när det gäller prisstödets utformning och note-
rar att Jordbruksverket har lagt fram förslag till hur prisstödet skall utfor-
mas. Utskottet säger slutligen att ett särskilt tillkännagivande inte är nöd-
vändigt med de skrivningar som är gjorda i detta hänseende.
Det finns även motioner som gäller det radioaktiva nedfallet och de ce-
siumhalter som finns såväl i renkött som i vilt. Men även där avstyrker ut-
skottet motionskraven. När det gäller kostnaderna för analys av cesiumhalt
i vilt anser utskottet att det är en ganska blygsam kostnad, som bör kunna
bäras av jägarna själva. Så långt är utskottet enigt.
Det har till utskottets betänkande fogats två reservationer från Ny demo-
krati som gäller dels anslag till prisstöd till rennäringen, dels anslag till ersätt-
ningar för viltskador m.m.
Jag vill rent övergripande säga att det ligger en del i det Bo G Jenevall
säger. Man måste i varje fråga ta ställning och väga in det statsfinansiella
läget. Det får inte bli slentrian i anslagsframställningar i dessa hänseenden
eller i andra. Bo G Jenevall förordar även mindre detaljreglering och att man
bör ställa krav på näringen att själv klara sina finanser med mindre anslag
från statsmakternas sida.
Nu får vi dock inte glömma att det råder utomordentligt speciella förhål-
landen i dessa områden. Det är arktiskt klimat och svåra förhållanden. Det
är också angeläget att vi i framtiden har kvar rennäringen och den samiska
kulturen. Det måste finnas ett ansvar för staten så att dessa värden inte går
till spillo.
Bo G Jenevall säger också att reservationerna och motionskraven egentli-
gen är ett slag i luften. Ja, det är nog på det sättet. Det är helt uppenbart.
Att ge sig på anslagen och skriva ner dem med ett visst antal miljoner kronor
kan vara bra ur vissa synpunkter och se bra ut i besparingstider. Men efter-
som det är förslagsanslag är det avgörande ju inte detta, utan det är de regler
som styr utbetalningen av dessa anslag och detta stöd.
Det man borde ha gjort om man velat nå de resultat som Bo G Jenevall
efterlyser hade varit att förändra och sänka ersättningnivåerna per kilo ren-
kött och även ändra andra regler som styr ersättningen för skadade renar
och viltskador. Men sådana förslag fanns det faktiskt inte i motionerna och
heller inte i reservationerna. Därför är det mycket svårt för utskottet att
kunna ta ställning till detta.
Utfallen av dessa båda anslag blir vad de blir med de regler som är an-
tagna. Därför kan man inte göra mycket åt det. Det är möjligt och ganska
troligt att anslagen inte till fullo kommer att utnyttjas, och det är att hälsa
med tillfredsställelse. Då har vi uppnått ett visst syfte. Men det går inte bara
att rakt av säga att vi nu skall ta bort ett antal miljoner kronor utan att ändra
de underliggande reglerande bestämmelserna för detta.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan med undan-
tag av de två reservationer som jag yrkar avslag på.
166
Anf. 218 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Vi är alltså överens om att man bör ställa krav och att man
skulle kunna minska anslagen på ett annat sätt genom ett sänkt kilopris.
Då vill jag fråga Bertil Danielsson varför inte majoriteten i utskottet
kunde vara med på att diskutera fram en styrande sänkning, skriva betän-
kandet litet tuffare och sända de rätta signalerna till näringen. Likadant hade
utskottet kunnat tala om en kommande förändring av statsbidragen i form
av ett bidrag till Sametinget.
Anf. 219 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Jag håller med Bo G Jenevall om att man i alla anslagssam-
manhang måste ställa krav och ifrågasätta om det är en rimlig nivå. Om man
skall göra förändringar ställs det också krav på dem som vill förändra att det
hela vilar på en säker och fast grund. Man måste veta vad man gör, vilka
ingångsvärden man har och vilket resultatet blir. Det materialet förelåg inte.
Det fanns inte möjlighet för utskottet att ta fram det i det här samman-
hanget.
Jag utgår ifrån att regeringen har den här frågan under observans. Nu har
man ju en samtalspartner, nämligen Sametinget, som kan göra att diskussio-
nerna förs på det sättet och i den riktningen som vi är överens om att de skall
föras. Jag tror att vi skall vara försiktiga när vi inte vet hur, på vilket sätt och
till vilken nivå vi skall sänka dessa anslag. Riksdagen har ett ansvar för att
de beslut vi fattar vilar på en så fast grund att vi kan stå för dem i vaije läge.
Därför tror jag att vi får nöja oss med detta i det här sammanhanget.
Anf. 220 BO G JENEVALL (nyd) replik:
Herr talman! Med anledning av vad Bertil Danielsson sade hoppas jag att
vi kan förvänta oss en förändrad inställning från utskottet i den här frågan i
framtiden.
Jag tycker att utskottet borde ha haft underlag för att överväga det tidi-
gare. Det är knappast en ny fråga. Den bör vara grundligt utredd vid det här
laget. Den är relativt ny för mig eftersom jag är ny i utskottet. Vi hoppas att
vi kan få samförstånd på den här punkten i framtiden.
Samtidigt vill jag passa på att yrka bifall till våra två reservationer i betän-
kandet.
Anf. 221 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Bo G Jenevall tycker att det borde ha funnits underlag för
utskottet att ta ställning i det här hänseendet. Då kan man ställa en mot-
fråga. Här finns det nu ett parti som har ambitionen att direkt och snabb
göra den här nerdragningen. Hur kommer det sig då att man inte hade några
förslag när det gäller nivåerna på ersättningen per kilo renkött? Det är ju
där knuten ligger. Men det förelåg inga förslag. Den bristen får nog motionä-
rerna ta på sig. Utskottet har inte något ansvar i det hänseendet.
Anf. 222 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! I det här betänkandet avstyrks min motion Bo601 som tar
upp kostnadsansvaret för cesiumanalyser i fallvilt, insjöfisk, bär och svamp.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
167
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
168
Ett enigt utskott har avstyrkt motionen, och jag inser att jag inte kan få nå-
gon ändring genom att yrka bifall till motionen.
Motiveringen till avstyrkandet av såväl min som Rolf Dahlbergs motion
är synnerligen kortfattad. Inte ett ord sägs om mitt förslag om att regeringen
bör överväga om kostnaderna för cesiumanalyser kan delas mellan olika par-
ter. Jag anser att kärnkraftsindustrin skall vara en av kostnadsbärama. Vad
anser bostadsutskottet om det förslaget?
Ni skriver att Gävle kommun tar ut 150 kr per prov medan Hudiksvalls
kommun bara tar ut 25 kr. Utskottet delar propositionens bedömning att
dessa kostnader bör kunna bäras av jägarna själv. Det är en bedömning som
jag reagerar starkt emot när det gäller jägarna i Gävletrakten. Jag skall så
kortfattat som möjligt ta fram litet historik om vad som tidigare sagts från
utskott och ledande politiker.
När kärnkraftsolyckan i Tjemobyl inträffade våren 1986 var nedfallet över
Sverige en nationell angelägenhet. Samma höst lämnade staten ersättning
för fällda älgar om cesiumhalten i köttet översteg 300 becquerel, som då var
gränsvärde. Vid den tiden instämde näringsutskottet i en motion av John
Andersson och skrev att nedfallet hade medfört stora påfrestningar inte bara
för företag utan även för många enskilda i bl.a. skogslänens glesbygder. Nä-
ringsutskottets skrivning kan inte bara ha gällt rennäringen. När de talade
om inkomstbortfall måste rimligtvis även provtagning ha inbegripits.
Böije Hörnlund, som nu ingår i regeringen och anser att jägarna skall stå
för kostnaderna själva, krävde i en motion att all provtagning som männi-
skor i drabbade områden ansåg nödvändig borde ske gratis samt att utrust-
ning såväl som provtagning borde betalas av staten.
I en interpellationsdebatt framhöll dåvarande miljöministern att den so-
cialdemokratiska regeringen avsåg att se till att kommunerna skulle få bästa
möjliga utrustning för att kunna hjälpa människor med information och mät-
ningar.
Herr talman! Min kritik i dag riktar sig inte bara till den borgerliga rege-
ringen. År 1988 höll jag mitt första anförande här i kammaren. Det handlade
just om kostnadsansvaret för dem som drabbats av Tjernobylolyckan. Re-
dan efter två år hade det nationella engagemanget och löftena brunnit och
försvunnit. Cesiumeländet som vi får leva med i oöverskådlig tid betraktas
som ett särintresse. Vem kommer att tro på några löften om Sverige hemsöks
av nedfall vid nästa olycka?
Statliga medel har mig veterligt inte getts till provtagning på insjöfisk, bär,
svamp, rådjur och småvilt. Totalt 137 600 kr utbetalts i ersättning till några
yrkesfiskare. Några ersättningar till fiskevårdsföreningar och liknande orga-
nisationer har inte utgått, trots att de lider stora skador på grund av minskad
fiskekortsförsäljning.
Redan 1987 blev det tvärslut med statliga bidrag även för analyser av älg-
kött. Skälet angavs vara att cesiumhalten i älgens föda sjunkit snabbt. Det
är möjligt att man handlade i god tro. Men nu vet vi genom forskning att
beslutet fattades på felaktiga grunder. År 1992 kom en forskningsrapport om
en undersökning som pågått i fem år. Den visade att strålningen från Tjerno-
byl är borta från åkern men kvar i skogen.
Trots att det är bevisat att beslutet 1987 fattades på felaktiga grunder och
att rådjur, älgar och harar innehåller högre halter cesium i år än när olyckan
inträffade anser utskottet att jägarna i Gävletrakten skall betala 150 kr per
prov. Tycker ni att det är rimligt att en jägare i t.ex. Österfärnebo, som skju-
ter en hare och ett rådjur, själv skall betala 300 kr för att få besked om köttet
är radioaktivt avfall som skall kasseras eller möjligen bli hundmat?
Ni vet lika bra som jag att jakten i Sverige inte bara är för överklassen,
som det är i många andra länder. Det känns i både hjärtat och plånboken
när gränsvärdet 1 500 becquerel överskrids. Det är långt ifrån gratis att jaga.
Jägarna har ett tryck på sig från samhället att skjuta av för att minska skador
på skog och gröda, minska antalet trafikolyckor med vilt inblandat, för-
hindra epidemier och undernäring på grund av att det finns för många indivi-
der av ett visst djurslag m.m.
Det var just viltvården som Sverige fick mycket beröm för i EU-förhand-
lingarna. Tänk er in i vilka kringkostnader det blir för samhället när allt fler
jägare bevisligen slutar jaga för att de inte vill skjuta cesiumvilt och stå för
analyskostnaderna!
Jag skulle vilja rapportera från Gävlepolisen angående viltolyckorna. På
grund av de milda vintrarna har rådjursstammen ökat. Viltolyckor med rå-
djur har ökat markant speciellt på Bönanvägen, Furuviksvägen och vägarna
på Norrlandet. Varje dag får polisen anmälningar om två-tre rådjursolyckor.
Älgolyckoma med person- och fordonsskador har också ökat. Hararna rap-
porteras inte in, men alla vet att även smådjur gör att bilförare instinktivt
väjer och att olyckan kan vara framme. Lägg därtill ökade betesskador på
grödor och skog.
Det finns hopp om att arbetet med den unika älgpärmen som samman-
ställs i Gävle, och som jag skriver om i motionen, kan fullföljas.
Det finns ett guldkorn i utskottets motionssvar. Det är det som skrevs vid
sittande bord under justeringen, nämligen att utskottet delar motionärernas
oro för verkningarna av det radioaktiva nedfallet och förutsätter att frågan
vid en eventuell prövning mellan olika forskningsprojekt ges hög prioritet.
Cesium 137 har inte en halveringstid på 30 år som man trott. Det är bara
forskning som kan komma fram till det resultatet.
När det gäller huvudfrågan om vem som har kostnadsansvaret är mening-
arna delade. Gävle kommun, som 1986-1991 lade ut 1 146 000 kronor och
sedan skrev till regeringen, anser att ansvaret är statens. I slutet av interpel-
lationsdebatten den 18 november 1993 säger jordbruksminister Karl Erik
Olsson att det rör sig om en så ringa kostnad att ansvaret kan bäras på den
kommunala sidan.
Man kan ju fråga sig vems åsikter regeringen och utskottet delar när de
instämmer i att enskilda som drabbas skall betala upp emot 150 kr för prov
samt bilkostnader och tid, som också är pengar.
Proverna skall in innan köttet ruttnar och när labbet är öppet. De flesta jä-
garna bor inte i Gävle stad. Jag har redan sagt vad arbetsmarknadsminister
Börje Hörnlund ansåg om detta när han tillhörde oppositionen.
Denna fråga är inte ur världen i år eller nästa år, och ingenting tyder på
att halterna minskar. Fler kommuner kan i detta kärva ekonomiska läge säga
som man säger i Gävle: Nu får staten ta sitt ansvar.
Ja, vad säger utskottet om mitt förslag att alla utpekade - staten, kommu-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
169
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 73
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
170
nen, jägarna och kärnkraftsindustrin - delar på kostnaderna? Är det så att
ni vidhåller att den som lämnar in bär, svamp eller kött ensam skall betala,
vill jag veta hur ni har kommit fram till den ståndpunkten.
Herr talman! Rolf Dahlberg och jag avser att återkomma i frågan. Jag har
inget yrkande, men jag förväntar mig svar på mina frågor.
Anf. 223 BERTIL DANIELSSON (m) replik:
Herr talman! Det här var en snabb scenväxling. Jag hade alldeles nyss en
replikväxling med Bo G Jenevall, som tyckte att vi sparade för litet. Nu anför
Sigrid Bolkéus synpunkter som innebär att vi spenderar för litet pengar. Ut-
skottet är - det vill jag poängtera - i de här hänseendena enigt. Det fanns
motioner om det här, men vi enades samfällt om att detta inte var möjligt
att tillgodose.
Det finns många angelägna uppgifter och områden i vårt samhälle, som
man skulle vilja hjälpa och stödja, men det är inte alltid möjligt att göra det.
Det måste göras avvägningar. Man måste prioritera och bedöma vad som är
möjligt och rimligt. Det utgår ersättning för de här skadorna till dem som har
exempelvis rennäring eller visst yrkesfiske som näringsform, men för jakt är
det enligt utskottsmajoritetens mening inte möjligt att göra dessa ersätt-
ningar eller att tillgodose motionärernas önskemål. Det är en kostnadsfråga.
Den kan kanske synas betydelselös ur såväl den enskildes som statens syn-
vinkel, men det är ändå en markering av att vi måste skilja ut det som är
angelägnast att stödja.
Jag vill sedan ställa en motfråga till Sigrid Bolkéus med anledning av hen-
nes fråga om vem som eventuellt skulle vara med och betala de här kostna-
derna och forskningsinsatserna. I motionen såväl som i anförandet säger Sig-
rid Bolkéus att kärnkraftsindustrin skall vara med och betala för kostna-
derna av det radioaktiva nedfallet. Då är min fråga: Vilken kämkraftsindu-
stri? Det nämns inte. Är det den svenska kärnkraftsindustrin, eller är det
dåvarande sovjetiska kärnkraftsindustrin? Det var ju från Sovjet som nedfal-
let kom. Det är inget svenskt kärnkraftverk som har förorsakat nedfallen.
Det skulle vara ungefär lika rimligt som att Volvo och Saab skulle ersätta
människor som skadas av en importerad bil.
Anf. 224 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Det sägs att vi sparar för litet, men här gäller det ju faktiskt
människor som helt oförskyllt har råkat ut för något. Vi anser att det är en
nationell angelägenhet och inte bara något som berör oss i de drabbade om-
rådena.
Bertil Danielsson säger sedan att det är en kostnadsfråga. Jag undrar om
inte snålheten bedrar visheten. Jag talade om en hel del kringkostnader som
man inte räknar in.
Vilken kärnkraftsindustri gäller det? frågar Bertil Danielsson. Att skicka
räkningen till Sovjet skulle vara ganska meningslöst. Om vi gjorde så, skulle
det kanske kunna komma krav på gottgörelse mellan olika länder för miljö-
gifter som är gränsöverskridande. Det skulle bli byråkrati och administra-
tion, som säkert skulle försvåra det nödvändiga miljösamarbetet inom EU.
Det håller alltså inte.
Naturligtvis menar jag att det är den svenska kärnkraftsindustrin som skall
betala. Där borde man väl vara intresserad av vad den energikälla som man
håller på med orsakar vid en olycka. Varför skulle inte den svenska käm-
kraftsindustrin vara med och bidra till den nödvändiga forskningen? Vi har
väl inga garantier för att det inte kan inträffa en olycka här i Sverige, så
gamla och slitna som en del av reaktorerna verkar vara nu.
Jag vet att staten har dåligt med pengar, och kommunerna har dåligt med
pengar. Det är därför jag lägger fram detta förslag. Jag tycker att det är helt
orimligt att jägarna får betala - helst skulle de inte betala någonting, men de
kan väl gå in med en fjärdedel. Kanske kan vi också hitta fler samarbetspart-
ner. Någon öppning måste det ändå bli i frågan.
Anf. 225 BERTIL DANIELSSON (m):
Herr talman! Det skulle alltså vara diplomatiska förvecklingar som avhål-
ler Sverige från att kräva det här stödet. I stället ger man sig på de svenska
kärnkraftverken, som ingenting har släppt ut, för att det kanske skulle vara
lättare att klämma fram pengarna där. Jag delar inte den uppfattningen och
det synsättet.
Sigrid Bolkéus säger också att det här är en nationell angelägenhet och att
forskningen måste få resurser. Ja, självfallet. Det pågår också forskning. Jag
sitter själv i SKI:s styrelse. Där anslås 50-60 miljoner kronor årligen för
forskning kring kärnkraftssäkerheten i Sverige. Det finns också andra bety-
dande forskningsinsatser. Det finns internationellt samarbete kring arbetet
med att höja säkerheten för kärnkraftsindustrin i Sverige och i andra länder.
Huruvida forskningen kring cesiumhalten i vilt skulle ha avgörande bety-
delse undandrar sig min bedömning, men jag har inte stött på de här syn-
punkterna i något sammanhang när jag har tagit del av önskemål kring forsk-
ningsområden rörande kärnkraftssäkerheten.
Anf. 226 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! Några diplomatiska förvecklingar tror jag inte att det är
fråga om. Att vi inte kan skicka räkningen till Sovjet beror på att vi aldrig
skulle kunna få ett öre därifrån.
Vad gäller forskningen på cesium i vilt har det hittills funnits väldigt dåligt
med pengar. Det har inte ens funnits pengar till det pågående blåstenspro-
jektet, som Karl Johan Johanson, professor vid Lantbruksuniversitetet hål-
ler på med, utan där får jägarna gå in och betala cesiumanalyserna, och blå-
stenen betalas av någon skogsfond, och sedan övertar Jägarnas viltskade-
fond. Det är också jägarnas pengar.
Det behövs alltså pengar till forskning, och det är därför som jag är så
väldigt glad över att vi åtminstone fick med detta. Kärnkraftsindustrin över
hela världen kommer att få användning av det unika material som man har
framställt i Gävle, och som också i hög grad har framställts på ideell basis -
det skulle ha kostat flera miljoner om man hade betalat för det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Anslag till främjan-
de av rennäringen
m.m.
171
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Byggforskning,
fonden för frukt-
och mögelskador,
m.m.
172
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU12 Byggforskning, fonden för fukt- och mögelskador och åtgär-
der mot radon i bostäder (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 227 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Det här ärendet handlar om byggforskning, det handlar om
fonden för fukt- och mögelskador, och det handlar om åtgärder mot radon i
bostäder.
Låt mig först konstatera att vi är överens om fonden för fukt- och mögel-
skador.
När det gäller byggforskningen finns det anledning att poängtera den oro
som vi känner. Vi hade en utfrågning i bostadsutskottet med representanter
från byggforskningen och departementet, och vi kan konstatera att det är
oroligt på den här sidan. Byggforskningen, som spelar en sådan viktig roll
för att vi skall få bra, sunda bostäder och en bra framtid på det här området,
har tydligen akut brist på medel och har därför problem att fullfölja de åta-
ganden man har.
Därför utgår jag ifrån att regeringen ser till att detta fungerar i framtiden,
eftersom byggforskningen är en så viktig del av den framtida bostadsförsörj-
ningen. Om regeringen inte gör det kommer vi naturligtvis att följa upp
detta.
När det gäller den tredje delen, om radon i bostäder, finns det anledning
att uttrycka en stor oro. Numera är det Näringsdepartementet som håller i
den frågan. Vi har ju ingen samlad bild över bostadspolitiken i Sverige, utan
den är splittrad på en mängd departement.
Näringsdepartementet har sin inställning till radonproblemet. Det är det
ett stort problem, i alla fall för oss i bostadsutskottet, och då inbegriper jag
även utskottsmajoriteten. Vaije år drabbas flera hundra människor av lung-
cancer som en följd av radonproblemen i våra bostäder. Jag menar naturligt-
vis inte att Näringsdepartementet bär skulden för detta.
Men vi kan fundera över det som står i regeringspropositionen om att orsa-
ken till att man inte har vidtagit de åtgärder som behövs på området kan vara
att fastighetsägarna ser att marknadsvärdena sjunker. Vidare konstaterar
Näringsdepartementet i propositionen att det är fastighetsägarnas eget an-
svar att se till att problemen blir lösta.
Detta har gjort oss socialdemokrater oroade. För om man lägger över allt
ansvar på fastighetsägarna och menar att samhället inte skall bry sig om
detta, oroar vi oss alltså för att ingenting kommer att ske på den här fronten.
Nu har jag förstått att utskottsmajoriteten har förhoppningar på rege-
ringen. Det ingår väl i det politiska spelet: Tillhör man regeringspartierna
tror man kanske på dem och på vad de har att komma med framöver.
Jag kanske kan ställa en fråga till Agne Hansson. Anser Agne Hansson i
likhet med näringsministern att det är fastighetsägarnas uppgift att klara av
detta och att samhället i princip inte skall bry sig om problemet?
Vi menar att det krävs snabba åtgärder, inte minst mot bakgrund av att
hundratals fall av lungcancer uppkommer genom att vi har detta problem i
våra bostäder. Vi har i vår reservation föreslagit att man snabbt skall komma
med förslag som syftar till att undanröja problemen.
Därför yrkar jag bifall till den socialdemokratiska reservationen till det
här betänkandet.
Anf. 228 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Lennart Nilsson var oroad för en del saker-ja, för det mesta
i dessa sammanhang.
En sak var den akuta bristen på medel till byggforskningen. Jag hoppas
att både det som utskottet skriver i betänkandet och den hearing som vi hade
i samband med behandlingen av ärendet skall bidra till att man kan lösa pro-
blemen på ett för byggforskningen positivt sätt, så att verksamheten kan be-
drivas i avsedd takt och omfattning.
Jag förstår att Lennart Nilsson är oroad. Orsakerna till att detta är ett pro-
blem är försyndelser som ligger långt tillbaka i tiden. Men det innebär inte
annat än att de ändå skall lösas på ett vettigt sätt.
Jag vill omedelbart svara på den fråga som Lennart Nilsson riktade till mig
om radon. Svaret kan man finna direkt i betänkandets behandling av ärendet
och i den behandling som utskottet, riksdagen och regeringen nu har gett
ROT-åtgärderna. Man har ökat insatserna för att sanera radonproblemen
betydligt. Det innebär att vi inte anser att detta enbart är en uppgift för fas-
tighetsägarna.
I radonfrågan finns det olika uppfattningar i utskottet. Lennart Nilsson
har redogjort för socialdemokraternas uppfattning så till vida att han ut-
tryckt oro för det här problemet. Men han har egentligen inte sagt vad den
socialdemokratiska reservationen innebär.
Den innehåller nämligen ett förslag om att slopa bidraget för sanering av
radon och i stället införa ett regelverk och öka informationen om åtgärder
mot radon. På så sätt skall man tvinga fram en sanering.
I budgetpropositionen redovisas de skilda uppfattningar som finns hos två
här aktuella myndigheter. Boverket förordar å sin sida den linje som social-
demokraterna föredrar att välja i detta sammanhang. Strålskyddsinstitutet,
som är den andra myndigheten, förordar ett effektivare stöd. Regeringen
har valt den senare linjen.
Utskottsmajoriteten finner det inte särskilt effektivt att ta bort statligt stöd
för att uppnå ökad effekt i saneringsarbetet mot radon.
Emellertid är utskottsbetänkandet delvis överspelat i nuvarande stund, ef-
tersom det beslut om ROT-åtgärder som riksdagen fattade för två veckor
sedan har tagit över.
I det verkställighetsbeslut som riksdagen förhoppningsvis fattar i morgon
ökas insatserna mot radon kraftigt.
Anslaget ökas med 20 miljoner och fördubblas därmed. Det uppgår till
sammanlagt 40 miljoner kronor innevarande budgetår. Bidragsreglerna för-
bättras så att bidraget till radonsanering i egnahem utgår med ett maximibe-
lopp per bostad på 25 000 kr. Tidigare bidragsregler gav maximalt 15 000 per
hem.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Byggforskning,
fonden förfrukt-
och mögelskador,
m.m.
173
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Byggforskning,
fonden förfrukt-
och mögelskador,
m.m.
174
Dessutom beviljas Boverket ett informationsanslag på 100 000 kr. Medlen
får även användas till att täcka kostnaderna för att mäta radonnivån i egna-
hem. Till detta kommer att radonsanering ingår i stödåtgärderna såväl för
kommunala lokaler som för flerfamiljshus. Därmed kommer den största
satsningen någonsin att göras för att få bort radonproblemet i bostäder och
lokaler.
Åtgärderna är välkomna. Radon är ett allvarligt problem i bostäder och
lokaler, precis som Lennart Nilsson sade. Uppenbart är att radonförekoms-
ten i bostäder medverkar till en inomhusmiljö där de boende kan ta skada.
Radonets cancerframkallande effekt är ju belagd. Men med den satsning
som nu görs kan den största enskilda hälsorisken i våra bostäder undanröjas,
förutsatt att radonhusen upptäcks. Det är ett av problemen.
Upptäckten av radonhus kan inte tvingas fram annat än av de boende.
Men med ett betydligt förbättrat stöd bör nu radonhusen kunna upptäckas
och åtgärdas. Jag tror inte att man kan uppnå detta genom tvingande regel-
verk.
Propositionens förslag tillsammans med ROT-åtgärderna uppfyller inte
bara det krav på informationsinsatser som finns i Lennart Nilssons och so-
cialdemokraternas reservation utan går betydligt längre i effektiviseringen
och förbättringen av stimulansåtgärderna för radonsanering.
Det är alltså inte fråga om att avveckla stödet, som reservanterna vill göra,
utan om en klar effektivisering och förbättring av stödet.
Med det anförda ber jag att få yrka bifall till betänkandets hemställan i
dess helhet.
Anf. 229 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! I likhet med Agne Hansson tycker jag att det är bra att man
nu äntligen har kommit till skott och sätter sprätt på medlen, som AMS
krävde förra året, för att komma till rätta med bl.a. dessa problem.
Såvitt jag kan förstå bygger dessa förslag i stor utsträckning på att vi social-
demokrater har krävt åtgärder för att utveckla ROT-programmet. I budget-
propositionen visades det ju ingen större entusiasm för det. Jag kan bara
konstatera att det är bra att detta nu sker och att man får möjlighet att lösa
dessa problem.
Vår reservation handlar också om att detta skall kombineras med de åtgär-
der som vi har föreslagit i våra motioner till bl.a. bostadsutskottet. De hand-
lar om ett ROT-program. En kombination av dessa åtgärder är viktig.
Vi borde naturligtvis ha kunnat komma överens i utskottet, men med
tanke på att Näringsdepartementet inte vill att samhället över huvud taget
skall bry sig om någonting har vi varit misstänksamma. Jag tror nog att Agne
Hansson och jag skulle kunna komma överens, men av naturliga skäl är vi
misstänksamma mot det moderatstyrda Näringsdepartementet.
Anf. 230 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är i sak ingen större skillnad mellan våra åsikter, även
om man också inbegriper resonemangen kring ROT-åtgärderna.
Det är dock litet svårt att förstå Lennart Nilssons oro och misstänksamhet
gentemot Näringsdepartementet. Jag har ingen anledning att hålla ett längre
försvarstal för departementet, men utgångspunkten för Lennart Nilssons
kritik är ju att departementet inte bryr sig om att effektivisera stödet utan
hänskjuter det till fastighetsägarna själva. Det är precis samma linje som
finns i den socialdemokratiska motionen och reservationen. Socialdemokra-
terna ville ta bort stödet.
Nu är Lennart Nilsson helt plötsligt tillfredsställd med att man har fått
fram ett ROT-program som förbättrar stödet. Det har jag naturligtvis ingen-
ting emot. Vi är ense om det. Det är nödvändigt att man har detta stöd, att
man förbättrar det och att samhället medverkar till att fastighetsägarna sane-
rar sina fastigheter från radon. Detta har vi nu lyckats med.
Det är ett krav som vi i Centern har drivit sedan många år tillbaka. Vi drev
det mycket intensivt under den förra valperioden, när Socialdemokraterna
satt i regeringsställning, men vi fick inte gehör för en effektivare radonsane-
ring vid det tillfället. Nu tycks vi i sak vara överens om att det är bra att detta
ROT-program har kommit till stånd med effektiva åtgärder i radonbidrags-
reglerna. Därför finns det ingen anledning att vare sig rikta kritik eller vara
misstänksam mot någon.
Om detta program kan genomföras har vi löst ett svårt problem som vi
länge har dragits med i bostadssektorn. Det är en framgång.
Anf. 231 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! När detta ärende behandlades i bostadsutskottet var de åt-
gärder som har framtvingats av riksdagen när det gäller ROT-program inte
kända.
Det är enkelt att konstatera att utskottsmajoriteten tycker att detta arbete
skall överlåtas till regeringen, eftersom det har bildats en arbetsgrupp. Sam-
tidigt skrivs det att det är fastighetsägarna, myndigheter och andra som skall
sköta detta. Då får man intryck av att man, oavsett om det inrättas en arbets-
grupp eller inte, över huvud taget inte skall bry sig om det. Vi är av den upp-
fattningen att man måste föreslå åtgärder om riksdagen skall fatta beslut om
olika styrmedel - detta med utgångspunkt i att det handlar om att människor
varje år drabbas av lungcancer.
Jag håller med Agne Hansson om att det är bra att det äntligen kommer
förslag på detta område med utgångspunkt i de medel som arbetsmarknads-
utskottet tvingade fram. Det är bra, men jag hoppas att Agne Hansson för-
står att jag, med utgångspunkt i texterna i budgetpropositionen, inte tycker
att det finns någon större anledning att lita på att det sker någonting speciellt
i Näringsdepartementet. Vi vet ju av erfarenhet vad departementet tycker
om att samhället över huvud taget blandar sig i.
Anf. 232 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Jag förstår inte vad Lennart Nilsson tolkar in i utskottets
text. Han har tydligen fastnat på någon skrivning i budgetpropositionen. Vi
har i utskottet inte sagt att detta är fastighetsägarnas ensak och att vi struntar
i det. Tvärtom har vi just valt Strålskyddsinstitutets vägför att lösa detta pro-
blem.
Två myndigheter har haft olika uppfattningar. Socialdemokraterna har
valt Boverkets väg, dvs. att ytterligare reglera och att lägga ner stödet. Rege-
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Byggforskning,
fonden för frukt-
och mögelskador,
m.m.
175
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Byggforskning,
fonden för frukt-
och mögelskador,
m.m.
176
ringen och majoriteten har valt Strålskyddsinstitutets väg, som innebär att
stödet behålls och nu effektiviseras och ökas.
Detta räcker som bevis för att vi alla har tagit det här på allvar. Jag hoppas
och tror nu att det skall bli en bra lösning av radonproblemen för alla som
har drabbats av dem. Även Lennart Nilsson är tydligen överens med oss.
Han vidhåller inte längre linjen att stödet skall läggas ner.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 17 mars.)
Anmäldes och bordlädes
Propositionerna
1993/94:165 Några frågor om sekretess
1993/94:184 Försöksverksamhet med intensivövervakning med elektronisk
kontroll
1993/94:223 Avveckling av Handelsflottans pensionsanstalt
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:144 Bostadsbidrag för år 1995
1993/94:Bol6 av Lena Öhrsvik (s)
1993/94:Bol7 av Lars Werner och Eva Zetterberg (v)
1993/94:Bol8 av Margareta Winberg (s)
1993/94:Bol9 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
med anledning av prop. 1993/94:172 Reserabatter för studerande, m.m.
1993/94:Sf30 av Björn Samuelson m.fl. (v)
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 14 mars
1993/94:116 av Pär Granstedt (c) till utrikesministern om rekommendationer
av ESK:s parlamentarikerförsamling till dess ministerråd:
ESK är ett av de viktigaste instrumenten för att främja säkerhet och sam-
arbete i Europa. Det har bedömts viktigt att ge ESK-arbetet en parlamenta-
risk förankring och i detta syfte har en särskild parlamentarikerförsamling,
med representanter för alla medlemsländers parlament, inrättats. Försam-
lingen sammanträder en gång om året och antar då rekommendationer om
ESK-arbetets fortsatta bedrivande.
Det högsta beslutande organet i ESK är ministerrådet. Parlamentariker-
församlingen är endast rådgivande. Om den parlamentariska dimensionen
skall bli meningsfull är det emellertid viktigt att ministerrådet tar största
möjliga hänsyn till församlingens rekommendationer.
Det senaste parlamentarikermötet, som hölls i Helsingfors i juli 1993, an-
tog en rad rekommendationer som berörde såväl politiska som organisato-
riska frågor inom ESK.
Sverige har och har haft en nyckelroll inom ESK som ordförande under
1993 och som medlem i trojkan. Mot den bakgrunden hemställer jag om att
få ställa följande fråga till utrikesministern.
Vilka åtgärder har rekommendationerna från ESK:s parlamentarikerför-
samling hittills föranlett, och vilka ytterligare åtgärder är tänkbara?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 15 mars
1993/94:400 av Widar Andersson (s) till statsrådet Beatrice Ask om elevav-
gifter:
På våren 1992 beslutade riksdagen att fristående skolor skall ha rätt att ta
ut ”skäliga” elevavgifter. Det är Skolverket som avgör vad som är ”skälig”
avgift. I dag finns det 168 fristående skolor som driver verksamhet, och
13 500 elever, dvs. 1,5 % av elevkåren, har därmed fristående skolhuvud-
män.
Frågan om den ”skäliga” avgiften är, trots det marginella elevantalet, prin-
cipiellt viktig. Skolverket har därför en mycket grannlaga myndighetsuppgift
i denna fråga.
Därför är det anmärkningsvärt att Skolverket, två år efter riksdagsbeslu-
tet, ännu inte vet hur många skolor som tar ut avgifter eller hur höga avgif-
terna är. Skolverket kan därför inte svara på frågan om det i dag finns skolor
som tar ut både statsbidrag och oskäliga avgifter.
På vilket sätt kommer statsrådet att åtgärda dessa brister i den nya skolla-
gens tillämpning?
1993/94:401 av Ulrica Messing (s) till civilministern om framtidstro för unga:
I dagens lågkonjunktur far många barn och ungdomar illa. Föräldrarnas
oro över arbete och ekonomi går ofta ut över barnen. Det minskade statsbi-
draget till kommunerna har försämrat skolans verksamhet på många sätt.
Delar av fritidsverksamheten har minskat, och fritidsgårdar har lagts ned.
På grund av den höga arbetslösheten har alltför många unga en misstro til)
sina möjligheter att få ett riktigt arbete och att kunna flytta hemifrån. Det
är viktigt att ha makt över sin egen vardag, kunna påverka sitt liv och sina
möjligheter, vilket också utgör grunden för att må bra. Det är oroväckande
att dagens unga människor inte tror på framtiden i samma utsträckning som
generationen före dem.
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
177
Innehållsförteckning
Onsdagen den 16 mars
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
1 § Meddelande om ändring i kammarens sammanträdesplan .... 1
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4§ Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
2 mars ......................................... 1
Socialutskottets betänkande SoU17
Socialutskottets betänkande SoU16
Utrikesutskottets betänkande UU11
Försvarsutskottets betänkande FöU6
Kulturutskottets betänkande KrU14
Meddelande om samlad votering .......................... 4
5 § Trafikpolitikens mål ................................. 4
Trafikutskottets betänkande TU 16
Debatt
Sven-Gösta Signell (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Karl-Erik Persson (v)
Rolf Clarkson (m)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Kenth Skårvik (fp)
Rune Thorén (c)
Kenneth Lantz (kds)
Georg Andersson (s)
Beslut fattades efter 10 §
6 § Överstyrelsen för civil beredskap ....................... 24
Trafikutskottets betänkande TUI
Beslut fattades efter 10 §
7 § Viss internationell verksamhet ......................... 24
Trafikutskottets betänkande TU12
Beslut fattades efter 10 §
8 § Banverket m.m..................................... 24
Trafikutskottets betänkande TU13
Debatt
Jarl Lander (s)
Karl-Erik Persson (v)
Rune Thorén (c)
Kenneth Attefors (nyd)
Beslut fattades efter 10 §
179
|
Prot. 1993/94:73 16 mars 1994 |
Hur avser ungdomsministern hjälpa en ny framtidstro på vägen och stödja 41 § Kammaren åtskildes kl. 22.18. Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 38 (del- av talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 81 (delvis), av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 108, av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 25 §, av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.01, av andre vice talmannen därefter t.o.m. 32 § anf. 205 (delvis) och av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut. Vid protokollet TOM T:SON THYBLAD |
IBarbro Nordström
178
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
180
9§ Sjöfart ........................................... 31
Trafikutskottets betänkande TU14
Debatt
Håkan Strömberg (s)
Karl-Erik Persson (v)
Tom Heyman (m)
Kenneth Attefors (nyd)
Hugo Bergdahl (fp)
Bo G Jenevall (nyd)
Claus Zaar (nyd)
Ulla Pettersson (s)
Lars Svensk (kds)
Beslut fattades efter 10 §
10 § Luftfart.......................................... 47
Trafikutskottets betänkande TU15
Debatt
Sven-Gösta Signell (s)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Oskar Lindkvist (s)
Georg Andersson (s)
Jarl Lander (s)
Beslut ............................................... 61
Trafikutskottets betänkande TU16
Trafikutskottets betänkande TUI
Trafikutskottets betänkande TU12
Trafikutskottets betänkande TU13
Trafikutskottets betänkande TUM
Trafikutskottets betänkande TU15
Beslut om samlad votering............................... 67
11 § Alternativ till burhållning av värphöns .................. 67
Jordbruksutskottets betänkande JoU14
Debatt
Ulla Pettersson (s)
Max Montalvo (nyd)
Bengt Rosén (fp)
Ingvar Eriksson (m)
Claus Zaar (nyd)
Patrik Norinder (m)
Beslut fattades efter 21 §
12 § Förvaring av allmänna handlingar hos andra organ än myndighe-
ter ............................................ 76
Konstitutionsutskottets betänkande KU20
Beslut fattades efter 21 §
13 § Några rättegångsfrågor i tryckfrihets- och yttrandefrihetsmål
m.m........................................... 77
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Beslut fattades efter 21 §
14 § Förslag till tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret
1993/94 ......................................... 77
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Beslut fattades efter 21 §
15 § Anslag till allmänna val ............................. 77
Konstitutionsutskottets betänkande KU31
Beslut fattades efter 21 §
16 § Stöd till politiska partier............................. 77
Konstitutionsutskottets betänkande KU32
Debatt
lan Wachtmeister (nyd)
Kurt Ove Johansson (s)
Ingvar Svensson (kds)
Beslut fattades efter 21 §
17 § Anslag till Datainspektionen.......................... 84
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Beslut fattades efter 21 §
18 § Anslag till sametinget ............................... 84
Konstitutionsutskottets betänkande KU34
Beslut fattades efter 21 §
19 § Anslag till skatteförvaltningen, m.m.................... 84
Skatteutskottets betänkande SkU22
Debatt
Ivar Franzén (c)
Bruno Poromaa (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Lars-Erik Lövdén (s)
Beslut fattades efter 21 §
20 § Anslag till Tullverket, m.m........................... 96
Skatteutskottet betänkande SkU23
Debatt
Sverre Palm (s)
Peter Kling (nyd)
Lars Bäckström (v)
Carl Fredrik Graf (m)
Leif Bergdahl (nyd)
Beslut fattades efter 21 §
21 § Ny mervärdesskattelag .............................. 104
Skatteutskottets betänkande SkU29
Debatt
Lars Bäckström (v)
Filip Fridolfsson (m)
Beslut ............................................... 106
Jordbruksutskottets betänkande JoU14
Konstitutionsutskottets betänkande KU20
Konstitutionsutskottets betänkande KU25
Konstitutionsutskottets betänkande KU26
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
181
29 § Anslag till Sveriges lantbruksuniversitet, m.m............. 136
Utbildningsutskottets betänkande UbU5
Debatt
Bo Arvidson (m)
Ulla Pettersson (s)
Beslut skulle fattas den 17 mars
30 § Vissa skollagsfrågor ................................ 139
Utbildningssutskottets betänkande UbU6
Debatt
Eva Johansson (s)
Björn Samuelson (v)
Chris Heister (m)
Ingrid Näslund (kds)
Beslut skulle fattas den 17 mars
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
31 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 ..... 153
Utbildningsutskottets betänkande AU7
Beslut skulle fattas den 17 mars
32 § Åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet........... 154
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU9
Debatt
Lahja Exner (s)
Hans Andersson (v)
Charlotte Cederschiöld (m)
Lennart Rohdin (fp)
Bengt Lindqvist (s)
Beslut skulle fattas den 17 mars
33 § Statliga arbetsgivarfrågor, anslag ...................... 164
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU10
Beslut skulle fattas den 17 mars
34 § Arbetsdomstolen m.m., anslag ........................ 164
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU20
Beslut skulle fattas den 17 mars
35 § Anslag till Lantmäteriverket och Centralnämnden för fastighets-
data m.m........................................ 164
Bostadsutskottets betänkande BoUlO
Beslut skulle fattas den 17 mars
36 § Anslag till främjande av rennäringen m.m ............... 164
Bostadsutskottets betänkande BoUll
Debatt
Bo G Jenevall (nyd)
Bertil Danielsson (m)
Sigrid Bolkéus (s)
Beslut skulle fattas den 17 mars
183
Prot. 1993/94:73
16 mars 1994
Konstitutionsutskottets betänkande KU31
Konstitutionsutskottets betänkande KU32
Konstitutionsutskottets betänkande KU33
Konstitutionsutskottets betänkande KU34
Skatteutskottets betänkande SkU22
Skatteutskottets betänkande SkU23
Skatteutskottets betänkande SkU29
22 § Särskild utlänningskontroll ........................... 109
Justitieutskottets betänkande JuU14
Beslut ............................................... 109
23 § Anslag till Svensk författningssamling m.m............... 109
Justitieutskottets betänkande JuU15
Beslut ............................................... 110
24 § Anslag till Justitiekanslern ........................... 110
Justitieutskottets betänkande JuU16
Beslut ............................................... 110
25 § Lagstiftning med anledning av Sveriges tillträde till Förenta na-
tionernas konvention mot kemiska vapen............... 110
Utrikesutskottets betänkande UU12
Beslut ............................................... 110
26 § Ny organisation för hantering av pliktpersonal och för försvarets
högskolor ....................................... 110
Försvarsutskottets betänkande FöU8
Debatt
Sven Lundberg (s)
Arne Anderson (m)
Beslut ............................................... 113
Beslut om uppskjuten votering............................ 113
27 § Idrott ........................................... 113
Kulturutskottets betänkande KrUll
Debatt
Elisabeth Persson (v)
Anders Nilsson (s)
Stig Bertilsson (m)
Förste vice talmannen (om debattreglerna)
Peter Kling (nyd)
Beslut skulle fattas den 17 mars
Ajournering .......................................... 126
Återupptagna förhandlingar .............................. 126
28 § Folkbildning ...................................... 126
Kulturutskottets betänkande KrU13
Debatt
Berit Oscarsson (s)
Elisabeth Persson (v)
Carl-Johan Wilson (fp)
Hugo Hegeland (m)
Beslut skulle fattas den 17 mars
182
Prot. 1993/94:73 37 § Byggforskning, fonden för fukt- och mögelskador och åtgärder
16 mars 1994 mot radon i bostäder .............................. 172
Bostadsutskottets betänkande BoU12
Debatt
Lennart Nilsson (s)
Agne Hansson (c)
Beslut skulle fattas den 17 mars
38 § Bordläggning ..................................... 176
39 § Anmälan om interpellation
1993/94:116 av Pär Granstedt (c) om rekommendationer av
ESK:s parlamentarikerförsamling till dess ministerråd . .. 176
40 § Anmälan om frågor
1993/94:400 av Widar Andersson (s) om elevavgifter...... 177
1993/94:401 av Ulrica Messing (s) om framtidstro för unga.. 177
184
gotab 46304, Stockholm 1994