Onsdagen den 2 mars
Protokoll
1993/94:68
Anf. 1 TALMANNEN:
Det blir nu information om avtalet med EU.
Informationen inleds av statsminister Carl Bildt.
Därefter kommer partiledarna eller andra ledande företrädare för övriga
partier att få ordet för deklarationer om cirka fem minuter. Partiföreträ-
darna talar i storleksordning med början av Ingvar Carlsson.
Sedan kommer statsrådet Ulf Dinkelspiel att lämna kompletterande infor-
mation.
Ledamöterna får därefter tillfälle att ställa frågor till statsministern och
statsrådet Ulf Dinkelspiel enligt de regler som gäller för informationsstund
med regeringen.
Anf. 2 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det är med den allra största tillfredsställelse som jag i dag kan
informera riksdagen om den politiska överenskommelse som i går ingicks
mellan Sveriges regering och regeringarna i de tolv EU-staterna om villko-
ren för Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Detta avtal är utan
tvekan det viktigaste internationella avtal som Sverige har förhandlat fram
under detta århundrade.
Genom att vi nu helt och fullt får en möjlighet att bli en del av det euro-
peiska samarbetet öppnas vidgade politiska horisonter och nya ekonomiska
möjligheter för Sverige och för oss svenskar. Detta innebär en avgörande
förbättring av våra möjligheter att forma vår egen framtid på det sätt som
den moderna tiden kräver.
Strävan efter bra villkor för ett svenskt medlemskap i det fulla europeiska
samarbetet har burits upp av en bred majoritet här i riksdagen. Det var i
december 1990 som riksdagen i bred enighet fattade beslut om att uppdra åt
den dåvarande socialdemokratiska regeringen att lämna in Sveriges ansökan
om medlemskap. Detta gjordes också av dåvarande statsminister Ingvar
Carlsson den 1 juli 1991.
I den regeringsförklaring som jag avgav den 4 oktober 1991 angavs arbetet
med att föra in Sverige som fullvärdig medlem i det europeiska samarbetet
som den första av de avgörande uppgifter som denna regering avsåg att lösa
under denna mandatperiod. Vi sade också att vi i denna fråga strävade efter
Information från
regeringen
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
ett så brett nationellt samförstånd som möjligt och att målet var att göra ett
svenskt medlemskap från den 1 januari 1995 till en möjlighet.
Arbetet med Europapolitiken har under dessa år varit en mycket central
del av regeringens arbete och av det arbete som bedrivits här i riksdagen.
Genom kontinuerliga och intensiva politiska kontakter med företrädare
både för den europeiska unionen själv och för de olika medlemsländerna,
har vi målmedvetet sökt att såväl visa vår klara vilja att spela en aktiv och
pådrivande roll i det europeiska samarbetet som skapa respekt och förståelse
för de speciella krav som vi skulle komma att ställa under medlemskapsför-
handlingarnas gång.
När förhandlingarna inleddes den 1 februari förra året deklarerade vi som
vår avsikt att de borde kunna avslutas inom loppet av något mer än ett år.
Sedermera kom EU-staterna själva att sätta upp den 1 mars 1994 som den
tidpunkt vid vilken avtal skulle föreligga.
Jag avser inte här att i detalj redogöra för förhandlingarnas förlopp - det
har löpande redovisats för riksdagen under den här perioden. Det räcker
med att konstatera att ett noggrant förhandlingsarbete i förening med de po-
litiska kontakter vi haft, som lett till en större förståelse för Sveriges roll och
betydelse i det europeiska samarbetet, har bäddat för de två stora förhand-
lingsgenombrotten, först den 21 december och därefter i går den 1 mars, som
tillsammans innebär att vi kan säga att vi har fått gehör för samtliga våra
viktiga synpunkter.
Det vi eftersträvat och det vi uppnått är en svensk lösning för Sverige.
Andra nationer har sina krav och sina önskemål, utifrån sina intressen och
sina värderingar. Vi har förhandlat utifrån Sveriges intressen och med Sveri-
ges bästa för ögonen. Självfallet har vi gjort det i medvetande om inte minst
det mycket stora värde också för oss som ligger i att det europeiska samarbe-
tet nu kan komma att utsträckas till praktiskt taget hela Norden.
Redan 1972 vann Danmark medlemskap, och man har sedan dess funnit
att man långt bättre tillvaratar sina intressen innanför än utanför det euro-
peiska samarbetet.
Med den goda överenskommelse som Finlands regering kunde ingå bara
timmar efter den svenska överenskommelsen i går och med de betydande
framsteg som också gjorts i de norska förhandlingarna, skapas nu helt nya
möjligheter, inte bara för det nordiska samarbetet som sådant, utan också
för våra nordiska länders möjligheter att påverka den vidare europeiska ut-
vecklingen.
Jag är övertygad om att denna nya dimension i det nordiska samarbetet
kommer att stå i centrum för de diskussioner som äger rum i just denna kam-
mare under kommande vecka under Nordiska rådets session. Redan på sön-
dag samlas de nordiska statsministrarna här i Stockholm för att diskutera
dessa för oss alla nya och lovande perspektiv.
Förhandlingsresultatet i detalj kommer att redovisas för riksdagen. En
fullständig redogörelse för avtalets innehåll kommer att föreligga inom kort
i en s.k. departementspromemoria, och den politiska överenskommelsen
kommer Ulf Dinkelspiel snart att kunna redogöra för.
Avgörande för framgången har varit att EU-sidan på varje enstaka punkt
har visat en klar vilja att gå våra önskemål till mötes. Det har inte inneburit
att de på varje enstaka punkt har tagit varje enstaka del av våra krav. Så
går inte en förhandling till, och på sådan grund kan aldrig ett förtroendefullt
samarbete heller byggas. Men inte på någon enda punkt har våra önskemål
avvisats, och på samtliga punkter har det funnits en genuin vilja att konstruk-
tivt finna bra lösningar i det ömsesidiga och gemensamma intresset.
Förhandlingsresultatet ligger mycket väl inom de ramar som jag själv hade
föreställt mig och som regeringen senast förra onsdagen, inför den avgö-
rande förhandlingsomgången, diskuterade och lade fast. Förhandlingarna
har förts med den realism som har gjort framgångarna möjliga.
Det har också varit möjligt inte minst därför att man i de olika EU-län-
derna blivit övertygade om Sveriges vilja och förmåga att aktivt och engage-
rat bidra till samarbetets vidare utveckling på alla områden, och att man mer
och mer kommit att se betydelsen av de bidrag som Sverige och alla vi
svenskar kan lämna till samarbetets framtid.
Det är inte vår tvekan inför det europeiska samarbetet, utan i stället vårt
engagemang för detta, som bäddat för de genombrott som gjort att vi först
av de länder som ansökt om medlemskap kunnat sluta detta viktiga och hi-
storiska avtal. I en kort sammanfattning kan det beskrivas på följande sätt.
Vi ges en möjlighet att fullt ut vara med och bygga en ny fredsordning i
Europa genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det ger
också oss ökad trygghet, samtidigt som vi alltjämt förblir militärt alliansfria.
Vi får nya möjligheter till investeringar, jobb och tillväxt genom att vi fullt
ut kan vara med i arbetet med att bygga en ekonomisk och monetär union.
Våra möjligheter att bekämpa arbetslösheten ökar påtagligt.
Vi blir en del av ett Europa som satsar på tillväxt, förnyelse och omvand-
ling i en värld där utvecklings- och konkurrensförutsättningarna förändras
dramatiskt, inte minst genom den teknologiska revolutionen.
Vi får nya möjligheter i miljöpolitiken genom att vi nu kan vara med och
påverka, samtidigt som vi bibehåller våra egna höga skyddsnivåer och högt
ställda ambitioner.
Vi har kvar våra fulla rättigheter att forma vår välfärd och vår sociala
trygghet på det sätt som vi själva finner bäst. Det inkluderar också fackliga
rättigheter, som rätten till kollektivavtal.
Vi slår helt och fullt vakt om vår egen regionalpolitik, samtidigt som vi ges
möjlighet till ett inte obetydligt extra Europastöd till svagare delar av vårt
land. Vi ger trygga och bra villkor för svenskt lantbruk och fiske. Detta har
betydelse inte minst för att hela landet skall kunna leva.
Vi bibehåller våra möjligheter till skydd för hälsa, miljö och säkerhet. Det
borgar för god livsmedelskvalitet också i framtiden.
Vi får som nation och som individer rösträtt i det nya Europa, där man
nu bygger upp ett nytt samarbete. Våra demokratiska rättigheter och våra
demokratiska möjligheter kommer inte längre att göra halt vid nationsgrän-
sen. Vi blir ingen randstat.
Det som ligger bakom oss, i form av de viktiga politiska förberedelserna
för förhandlingarna och sedan det noggranna arbete som ledde fram till går-
dagens avgörande genombrott, har varit viktigt. Men det som ligger framför
oss är av ännu större betydelse.
De olika avtalen om medlemskap skall nu godkännas av EU, i första hand
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
i form av Europaparlamentet, av de olika ansökarländerna och av de tolv
nuvarande medlemsländer som vi har ingått avtal med. Vårt eget avtal skall
godkännas av inte mindre än fjorton olika parlament innan det kan träda i
kraft.
Med de förändringar som skett i och med den s.k. Maastrichttraktaten har
Europaparlamentet fått ökad betydelse. Det är en utveckling som vi har an-
ledning att välkomna och som jag hoppas kommer att kunna fortsätta sedan
vi inträtt som medlemmar.
Det innebär också att avtalet måste godkännas av Europaparlamentet in-
nan det formellt kan undertecknas. Vår förhoppning, grundad på de kontak-
ter som vi har haft, är att detta skall kunna ske vid Europaparlamentets sista
session inför de förestående valen. Den sessionen äger rum i böljan av maj.
Som ett led i parlamentets behandling av denna fråga avser Europaminis-
tem och jag själv att besöka Europaparlamentet redan i april för att direkt
på plats kunna informera om avtalet som vi ser det från vår svenska utgångs-
punkt.
Här i Sverige råder enighet om att avtalet inte slutgiltigt skall godkännas
av riksdagen innan det har godkänts av en folkomröstning. Nu har tiden
kommit för att på allvar inleda dialogen om tidpunkt och villkor i övrigt för
denna. Jag håller redan på att kalla riksdagspartiernas ledare till en första
överläggning i dessa frågor på fredag klockan 12.
Det är ett antal olika frågor som måste avgöras under dessa överlägg-
ningar. Tidpunkten är en av dessa, och rösträtt och villkor i övrigt är andra.
Det är min avsikt som statsminister att noggrant lyssna på samtliga partier i
riksdagen, oavsett vilken uppfattning de företräder i själva sakfrågan, innan
jag är beredd att säga vilka förslag i dessa olika avseenden som regeringen
avser att förelägga riksdagen.
Det enda som i dag bör slås fast vad gäller tidpunkten för folkomröst-
ningen är att den självfallet bör äga rum så att vårt medlemskap kan bli verk-
lighet vid kommande årsskifte på det sätt som vi själva har strävat efter och
som de tolv EU-statema också är angelägna om.
I denna för vår gemensamma framtid så viktiga omröstning är det två al-
ternativ som kommer att ställas mot varandra. Det ena är att Sverige deltar
i samarbetet i Europa på de villkor som nu är klara. Det andra är att Sverige
ställer sig utanför och definierar sina relationer till EU på något annat sätt.
Jag tror att det är viktigt att vi ser det som två olika alternativ. Båda har
konsekvenser. Båda måste diskuteras. Det finns inget status quo i ett Europa
som befinner sig i förändring.
Inte minst kräver ärligheten gentemot alla som skall ta ställning att vi
granskar utealternativets alla konsekvenser förvår framtid med samma nog-
grannhet som vi naturligen kommer att granska och diskutera innealternati-
vets alla konsekvenser och möjligheter.
Under de överläggningar som inleds på fredag är det också viktigt att vi
uppnår ett brett samförstånd om de villkor som skall gälla för ekonomiskt
stöd till politiska partier och företrädare för de båda meningsriktningarna
under den kampanj som skall följa.
Men vi måste också börja diskutera andra frågor. Dit hör hur vi skall utse
dem som vid ett ja i folkomröstningen skall representera olika delar av Sve-
rige och olika politiska meningsriktningar i Europaparlamentet. Det måste
ske genom ett direkt Europaval, som kan äga rum antingen i år eller under
de närmaste två åren.
Redan i och med gårdagens överenskommelse kommer Sverige att börja
få möjligheter att informellt medverka i det europeiska samarbetet inom
EU. Jag kan nämna att utrikesminister Margaretha af Ugglas nu är inbjuden
till de europeiska utrikesministrarnas traditionella s.k. Gymnichmöte den 27
mars. Där kommer man att diskutera politiken såväl i den bosniska konflik-
ten som inför omvandlingen av och osäkerheten i centrala och östra Europa.
Steg för steg räknar vi med att våra möjligheter till informell medverkan
kommer att förbättras. Sedan avtalet har undertecknats kommer de att vara
goda. Informellt får vi därmed säte i det europeiska samarbetet. Men
stämma och rösträtt får vi självfallet först den dag vi är medlemmar. Om
folkomröstningen skulle leda till att vi i stället skall stå utanför kommer vi
naturligtvis att lämna samarbetet med allt vad det innebär.
Det förhandlingsresultat som i dag kan redovisas hade inte varit möjligt
utan hängivna och skickliga insatser av alla dem som på ett eller annat sätt
varit engagerade i denna stora förhandling. Det gäller, för att nämna några,
inte minst Ulf Dinkelspiel och alla hans medarbetare, chefsförhandlaren
Frank Belfrage och vår EU-ambassadör Lars Anell.
Jag vill på detta sätt uttala den uppskattning som vi känner för det som de
alla har gjort, ibland i offentligheten men många gånger anonymt och bakom
kulisserna. Detta gäller också det politiska stöd som vi hela tiden har haft i
detta arbete. Samrådet mellan regering och opposition har varit mycket
nära.
Det innebär inte att vi alltid från böljan har gjort gemensamma bedöm-
ningar. Men som jag sade inledningsvis har det från regeringens sida hela
tiden funnits en strävan efter nationellt samförstånd. Och jag har upplevt
att motsvarande strävan i de avgörande ögonblicken funnits också hos den
socialdemokratiska oppositionen. Jag är övertygad om att detta har varit en
nationell styrka som har uppmärksammats också i andra länder. Det har
också lett till att vi - som moderater, socialdemokrater, folkpartister, krist-
demokrater, centerpartister eller nydemokrater - kan stå här och känna
samma tillfredsställelse med det resultat som regeringen nu kan redovisa.
Det här är också ett tillfälle för partiföreträdarna att göra en deklaration.
Låt mig därför säga att gårdagens avtal har en speciell betydelse också för
Moderaterna. Moderaterna har varit Europapartiet i den svenska politiken
kanske alltsedan den dag då Gunnar Heckscher i början av 1960-talet gick
så långt att han förde en kommunal valrörelse under devisen ”Ja till
Europa”. Sedan dess har frågan spelat en central roll i vår politiska gärning.
För oss, men också för många andra, har det varit en självklarhet att vårt
Sverige en dag skulle ta sin naturliga plats i den fredsallians som steg för steg
håller på att forma en ny framtid för vårt Europa. Nu ligger det historiska
avtalet klart. Det är det viktigaste vi har förhandlat fram under detta århund-
rade. Vi ser vägen framåt.
Nu gäller det att informera, förklara och övertyga. Den uppgiften ligger
lika på oss alla. Det handlar inte främst om att redogöra för de undantag,
bidragsregler eller olika anpassningar som gör att vi alla kan säga att vi har
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
fått ett bra avtal - en svensk lösning för Sverige. Det handlar ytterst om att
visa på visionen om ett Europa i samarbete för fred och frihet, om ett Sverige
som inte ser sin framtid i isolering utan i samverkan och om ett Europa som
utvecklas till ett allt närmare förbund mellan folken. Därmed lägger man det
förgångnas rivaliteter och konflikter åt sidan och förmår i stället fullt ut att
utnyttja och ta till vara alla framtidens hisnande nya möjligheter.
Ensam är inte stark i en värld där gränser rivs och broar byggs. Det är i
samverkan som framtiden kan vinnas.
(Applåder)
Anf. 3 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! Det är för Sveriges framtid en ytterst viktig förhandling som
nu i stort sett har kunnat avslutas.
Den grundläggande frågan är om Sverige aktivt skall delta i arbetet med
att utveckla Europa eller om vi skall isolera oss från det samarbetet.
Jag är för min del övertygad om att möjligheterna att förverkliga socialde-
mokratiska idéer och mål ökar om vi blir medlemmar. Därför har jag ansett
att förhandlingarna och resultatet av dessa är ytterst viktiga.
Vi insåg från både regeringens och den socialdemokratiska riksdagsgrup-
pens sida att ett väl fungerande samarbete mellan oss om förhandlingarnas
uppläggning och genomförande var i nationens intresse. Regeringssidan har
accepterat att den socialdemokratiska oppositionens förhandlingskrav har
fått ett rejält genomslag i de svenska positionerna. Det vill jag vitsorda.
Jag kan i dag med tillfredsställelse konstatera att vi tillsammans har klarat
av denna uppgift. På så sätt har vi i en svår och komplicerad förhandling nått
goda, på vissa punkter mycket goda, resultat.
Givetvis finns det också områden där vi hade önskat större förståelse från
motpartens sida för de svenska kraven. Jag tänker särskilt på storleken av
det svenska budgetbidraget. I praktiken återstår det nu att klara en ansvars-
full och rimlig finansiering.
Det är inte bara svenska önskemål som har kunnat tillgodoses. Vi har
också kunnat awäija sådant som många av våra medborgare har upplevt
som hot och risker med ett medlemskap. Med hänsyn tagen till helheten fin-
ner jag anledning, fru talman, att från denna talarstol uttala ett tack till Ulf
Dinkelspiel och hans medarbetare för konstruktiva och helhjärtade insatser.
Jag vill också deklarera att det under förhandlingarna har underlättat för
Sverige att så många inom den europeiska unionen positivt har önskat Sve-
rige som medlem. Det har glatt mig att vi har så många trofasta vänner ute
i Europa och att alla undersökningar har visat att det finns ett starkt folkligt
stöd i Europa för att Sverige skulle bli en fullvärdig medlem.
Samtidigt är det som nu har hänt endast en etapp på vägen. Låt oss inte
glömma det i dag! Den viktigaste delen av den demokratiska processen åter-
står. Jag anser att det är utomordentligt viktigt att förutsättningarna för med-
borgarna i vårt land att bilda sig en uppfattning om fördelar och nackdelar
med ett medlemskap blir de bästa tänkbara. Jag vill varna för att man inte
ger dem tillräckligt utrymme för att inhämta kunskap, för diskussion och för
eftertanke. Därför är det min förhoppning att vi inom kort skall kunna nå
enighet mellan partierna om en lämplig dag för folkomröstningen.
Framför allt ser jag i dag fram emot en saklig, men engagerad debatt, om
Sveriges möjliga medlemskap i den europeiska unionen, nu när resultatet av
förhandlingarna föreligger.
(Applåder)
Anf. 4 HADAR CARS (fp):
Fru talman! Som glada vikingaättlingar har förhandlarna återvänt från
Bryssel med ett avtal i handen. För det avtalet har Ulf Dinkelspiel, Anne
Wibble, Karl Erik Olsson, Börje Hörnlund, Frank Belfrage, Carl B Hamil-
ton och deras många skickliga medarbetare gjort sig förtjänta av vårt varma
tack. Avtalet är bra. I flera avseenden är det t.o.m. mycket bra.
Avtalet ger Sverige många fördelar - fördelar för jobben, jordbruket,
Norrland och glesbygderna. Det rymmer bestämmelser om stort och smått,
om frihandel, regionalstöd, miljö, salmonellabekämpning, alkohol, snus och
kobidrag. Allt detta är nödvändigt och bra.
Men frågan om den europeiska unionen, om vår roll i Europa, handlar om
något annat och mycket större. Den innehåller långt mer än det som ryms
inom avtalets paragrafer.
Europa är en dröm, en dröm om frihet och fred. Ur ruinerna av de många
krigens Europa - av förtyckets, despotins och rasismens Europa - reser sig
en ny byggnad. Den är inte färdig. Mycket återstår att göra, men konturerna
är klara. Drömmen är på väg att förvandlas till verklighet.
Grunden för det nya Europa är demokrati. Endast demokratier får delta
i byggprocessen, och den sammanhållning deras gemensamma ansträng-
ningar skapar bidrar i sin tur till att stärka demokratin.
Demokratier för inte krig mot varandra. De stora och små stater som bil-
dar Europaunionen har under århundraden härjat och förött varandra. Nu
samverkar de för sina folks bästa, och krig mellan Spanien och Portugal,
mellan Frankrike och Tyskland är i dag helt otänkbart.
Europatanken är i grunden liberal. Dess utgångspunkt är tilltron till indi-
viden, till varje människas förmåga att i ett fritt samhälle göra egna, fria val
och att i samverkan med andra forma något av värde också för kommande
generationer.
För Folkpartiet liberalerna har svensk medverkan i det europeiska samar-
betet alltid varit en ledstjärna.
Det dagliga arbetet inom den europeiska unionen präglas inte av de stora
visionerna. I arbetsgrupper och organisationer, i förvaltningar och departe-
ment, i ministerråd och riksdagar kämpar man, på samma sätt som vi gör i
Sverige, för det som man uppfattar som sina intressen, gruppens, regionens
och landets intressen. Frågorna är mångskiftande och ofta inte ett dugg mera
spännande för den stora allmänheten än frågan om kobidragen. När Sverige
en dag blir medlem av den europeiska unionen kommer vi svenskar att med-
verka i denna process på samma sätt och på samma villkor som andra euro-
péer.
Men då är vi med - på samma sätt och på samma villkor - där besluten
tas. Som nation slipper vi att i efterhand anpassa oss till vad andra redan
bestämt. Då har också vi rösträtt i Europa!
Det var riksdagen som beslöt att Sverige skulle söka medlemskap i den
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
europeiska unionen. Förhandlingarna har förts av regeringen i nära samver-
kan med riksdagen. Fram till ”mållinjen” har samtliga riksdagspartier varit
fullt informerade om förhandlingarnas gång och kunnat påverka resultatet.
Nu har vi fått ett avtal - ett avtal om svenskt medlemskap i den europeiska
unionen. Riksdagen, regeringen och våra förhandlare har gjort vad på dem
ankommer. Dörren till Europa står öppen. Nu ligger det i våra händer som
medborgare att tillsammans med alla andra svenska medborgare avgöra om
vi vill ta vara på de möjligheter Europa öppnar för Sverige!
(Applåder)
Anf. 5 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Gårdagens beslut om att Sveriges förhandlingar med EU lett
fram till ett avtal var ett glädjens besked. Jag vill inledningsvis instämma i
den kö av gratulanter som framfört ett tack till de svenska förhandlarna för
ett väl genomfört förhandlingsarbete.
Inför förhandlingarna ställde Centern ett antal viktiga krav på förhand-
lingarnas inriktning. Till de viktigaste kraven hörde att vi inte skulle behöva
göra avkall på miljöpolitiken och vår egen ambition att slå vakt om miljövär-
den. Vi ville ha möjlighet att driva en aktiv regionalpolitik. Vi ville inte hel-
ler vara tvungna att ansluta oss till en gemensam valuta. Våra möjligheter
till fortsatt alliansfrihet skulle inte heller få naggas i kanten.
Nu ser vi hur avtalet blev. Det innebär att vi inte behöver sänka våra miljö-
krav. Avtalet innehåller dessutom åtaganden från EU:s sida om att man skall
närma sig de krav som vi har ställt upp när det gäller miljön. Vi tillförsäkras
rätten att bedriva en aktiv regionalpolitik i minst nuvarande omfattning på
nationell nivå. Vi får dessutom en möjlighet till betydande regionalekono-
miskt stöd från EU:s regionalpolitiska fonder. Vi har också förbehållit oss
rätten att i Sveriges riksdag pröva frågan om en gemensam valuta när det
blir aktuellt. Vi har också klargjort att den svenska alliansfriheten består.
Det har inte heller krävts några åtaganden som skulle inkräkta på vår suverä-
nitet i det avseendet.
Jag vill rikta ett tack till Ulf Dinkelspiel som lett förhandlingarna med
Frank Belfrage. Jag kan också instämma i gratulationskön till Börje Hörn-
lund för hans sätt att förhandla fram ett bra avtal vad gäller regionalpoliti-
ken. Karl Erik Olsson vill jag gratulera när det gäller resultaten för jord-
brukspolitiken och livsmedelskvaliteten och Olof Johansson när det gäller
miljöfrågan. Jag vill naturligtvis också tacka alla andra som har varit engage-
rade i dessa frågor.
Nu kan vi konstatera att de krav som vi har ställt i förhandlingarna i allt
väsentligt har tillgodosetts. Från Centerns sida har vi sagt att framgång för
de krav som Centern har ställt inför förhandlingarna är avgörande för att
man skall kunna skapa en bred folklig förankring. Vi har önskat att förhand-
lingsresultatet skulle bli så bra som möjligt så att svenska folket i den kom-
mande folkomröstningen kan besluta att Sverige skall bli medlem i den euro-
peiska unionen.
När nu avtalet är klart skall vi gå ut till svenska folket och informera om
avtalet och dess olika beståndsdelar. Med ödmjukhet - jag vill understryka
det - skall vi infomera om avtalet och föra en dialog med svenska folket om
denna för Sverige så viktiga fråga.
Det vore fel om vi inför folkomröstningen framställde ett svenskt EU-
medlemskap som något fyllt av glamour och paradisiska lösningar. Men det
är också fel att inte framhålla Sveriges möjligheter i det nya Europa som vi
nu ser växa fram. Det finns hotbilder, men det finns också betydande möjlig-
heter som vi skall ta till vara.
Jag vill varna för att man, vilket ibland görs i debatten, framställer den
europeiska unionen som en väg till socialdemokratisk eller moderat politik.
För mig och Centern är det en väg för att vi tillsammans med andra stater
och andra människor i Europa skall kunna skapa ett fredens, gemenskapens
och framtidens samhälle. Det var fredstanken som en gång var grunden för
EG och som nu också är en bärande del i detta projekt.
Inför den kommande folkomröstningen tror jag att det är viktigt att vi
också skapar ordentliga ekonomiska resurser till olika sidor så att man kan
informera om avtalet och föra en bred dialog med svenska folket. I den an-
dan och med den ambitionen tror jag att vi kan få en saklig diskussion om
denna för Sverige så viktiga fråga. Avtalet är naturligtvis en bra grund att
stå på. Tack till förhandlarna.
(Applåder)
Anf. 6 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Fru talman! Århundradets viktigaste avtal, Sveriges viktigaste fördrag -
omdömena från olika håll markerar den vikt EU-avtalet har. Många har sett
avtalet som möjligheten att nå en marknad - krämarnas marknad hävdar de
som är negativa.
Jag tror att vi svenskar, som har haft fred i nära 200 år, ibland har svårare
än många andra att förstå bakgrunden till det som blivit EU. Den idé som
”the founding fathers”, EG:s grundläggare, bars av när de böljade plädera
för EG var fredens och samförståndets. Grundarna hade färska erfarenheter
av två världskrigs vanvett och ändlösa rader av kors över stupade i tre fransk-
tyska krig på mindre än 100 år.
De som nu ute i Europa starkast motarbetar freden och samförståndet är
fascismens och supernationalismens följeslagare. Vad sådana splittringar
kan åstadkomma kan vi se i det forna Jugoslavien.
Jag vill påminna om vad FN:s utvecklingsorgan skriver i årsboken Human
Development Report: ”Nationalstaten är för liten för de stora problemen
och för stor för de små”. Nu kan vi med större effekt samverka kring att lösa
t.ex. Europas miljöproblem. Det är också hög tid för en samlad attack mot
den för miljoner människor förlamande arbetslösheten. Också andra pro-
blem kräver gemensamma lösningar. Från juli i år till årets slut är Tyskland
ordförandeland i EU, nästa halvår är det Frankrike. Då har vi stora möjlig-
heter att påverka flyktingfrågorna. Dessa länder har också engagerat sig
inom det här området. En humanitär lösning för flyktingarnas bästa kan
verkligen inget enskilt land klara på egen hand.
Det är i fråga efter fråga vi kan söka åsiktsfränder, påverka och samverka.
Våra samtal, våra överenskommelser och diskussioner sopar undan den
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
gränstrakternas misstänksamhet som tidigare fött ängslan, som vuxit till hat,
som lett till krig.
De lokala problemen löser vi lokalt. Förhandlingsresultatet ger stödet till
problemlösning i glesbygden, i jordbruket osv. Det är subsidiaritetsprinci-
pen i aktion. Problemen skall lösas och besluten skall fattas nära männi-
skorna. Men stödet, subsidierna, kan komma från gemensamma organ. Det
blir en styrka för en utveckling av regionalpolitiken, för ett vitaliserat och
än mer livskraftigt jordbruk. Paradoxen är att samtidigt som vi blir mer av
européer, blir Sverige alltmer svenskt.
Uppgörelsen är i flera avseenden bättre än vad vi kristdemokrater vågat
hoppas på. Svenska krav på alkoholpolitikens område har vunnit gehör. När
vi så småningom är framme vid beslutsborden kan vi slå vakt om jämställd-
heten och värna individens integritet. Jag är övertygad om att vi dessutom
kommer att finna större förståelse för de små gemenskapernas, familjens,
behov och betydelse. Detta är självklarheter för kristdemokraterna i
Europa, och det är därför vi känner en stor gemenskap med det Europa som
präglats av kristen tradition och västerländsk klassisk humanism. På den
grunden har kristdemokraterna i EU framhållit att unionen skall präglas av
en social och ekologisk marknadsekonomi. Man betonar alltså korrektio-
nen, gränserna, för marknaden.
När Europa läkt samman är det vår största utmaning att gemensamt göra
insatser för de fattiga folken på södra halvklotet. Vi som arbetar med det
svenska biståndet har redan i EU:s biståndskommittéer funnit att där finns
en stor glädje och stark vilja att tillsammans med oss vidareutveckla och sam-
ordna biståndsinsatserna.
Fru talman! Nu går vi in i en valrörelse inför folkomröstningen om EU.
Vi skall ärligt visa både fördelar och nackdelar med ett inträde i unionen. Vi
skall respektera alla dem som är tveksamma och lyssna på varandras argu-
ment. Jag vill för min del uppmana alla som träter om snus, gurkors form,
eller vad det kan vara, att inte glömma visionen. Det är fråga om en gemen-
skap som skall bevara freden och samförståndet i Europa.
Jag vill också passa på och tacka den svenska förhandlingsdelegationen,
med Ulf Dinkelspiel i spetsen, för ett kompetent och framgångsrikt arbete.
Låt oss nu inte bara debattera och fundera över vad EU kan göra för oss
svenskar, utan låt oss själva ägna några tankar åt vad vi kan göra för varandra
i fredens och frihetens Europa.
(Applåder)
Anf. 7 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Det mesta är sagt. Jag är en av dem som har tyst åhört detta
och applåderat varje inlägg. Något lättsamt skulle man kunna tillägga att
”seiern er vår”. Visst kan man raljera i ett sådant läge och säga att spritmono-
polet har räddats. Det blev en liter i påsen. Snuset är räddat. Carl Bildt och
Ingvar Carlsson ser glada ut. Frågan är bara vem som skrattar sist.
Man kan se på allt detta med humor, liksom man kan med alla frågor. Men
man kan se väldigt allvarligt på detta.
Vi har ett helt annat tempo i Sverige än vad man har i Norge. Norrmännen
10
är litet vildare än vad vi är. Men det synes mig som om den svenska fanan
vajar sakta i draget från våra flinka förhandlare.
Det viktiga är att vi i riksdagen visar att vi är glada över resultatet. Jag kan
tänka mig en bild i tidningen där det syns att riksdagen är glad. Då sitter folk
och läser och konstaterar att riksdagen ser riktigt glad ut. ”Det är kanske
trevligt med Europa.” Då har det hela böljat.
Förhandlingarna är alltså färdiga. Men inom kort skall svenska folket av-
göra frågan. Svenska folket kommer att avgöra om vi har framtiden för oss
eller bakom oss. För första gången någonsin skall vi visa om vi verkligen är
internationella i vår syn och visa om vi är européer i våra hjärtan eller bara
så där litet lätt geografiskt, vidare om vi är starka nog här i Sverige att
”gripa” de möjligheter ett medlemskap innebär.
Den valrörelse som kommer inför folkomröstningen kommer säkert att
bli intressant. Gnällspikar, rödstrumpor, nykterister och gitarrister kommer
säkert att föklara hur farligt det är att ”gripa” möjligheterna och att det är
farligt att göra saker. Andra med litet mer nostalgisk läggning kommer att
vilja köra bilen vidare med blicken koncentrerad i backspegeln. Andra åter
vill säkert finna tryggheten genom att dra upp vindbryggan, kratta löv i na-
tionalparken och stå där när tåget går. Den sista gruppen kallas för krat-
torna.
Vilken utmaning är inte detta för er som tänker fortsätta inom politiken
och ser politik som ett yrke! Det slår mig, nämligen, att Sveriges politiker,
när Sverige kommer in i den europeiska gemenskapen, plötsligen kan bli
mycket bättre. Varför då? Jo, därför att då kommer svenska politiker att se
till det svenska allmänintresset och inte bara representera olika särintres-
sen - som det kan bli för mycket av här inne.
År 1993 var det stora nej-året i Sverige. Vi sade nej till allting. Man t.o.m.
skojade internationellt om hur negativa svenskarna var. Låt 1994 bli det
stora ja-året. Då kan denna dag betyda mer för Sverige än hur många guld-
medaljer som helst.
Detta kan bli året då vi säger ja till framtiden, men också året då vi säger
ja till vår egen förmåga och ja till Europa.
Nu har vi en uppgift. Den uppgiften är gemensam för oss alla - regeringen
är kanske något viktigare än övriga. Vi skall stå upp för våra åsikter, argu-
mentera öppet och begripligt och på allvar tänka framåt.
Den svenska demokratin kommer att kräva ledarskap vid detta tillfälle
som så många säger är det största och viktigaste i Sveriges historia. Utan
ledarskap har inga länder tagit stora steg - i varje fall inte framåt.
Men förhandlade Sverige bra nog, frågar någon? Men detta sägs framför
allt inte nu, eftersom tillfället är litet högtidligt. Men det kommer väl att sä-
gas senare. Ja visst, alla kan väl förhandla bättre - så småningom, när de
tänker efter - eftersom alla är så duktiga. Det är en demokratisk frihet att
tycka så.
Jag tycker att gjort är gjort. Vi kan tydligen alla enas om att det är bra
gjort. Eftersom det ofta missuppfattas om någon eventuellt skulle applådera
efter ett anförande som jag har hållit, vill jag föreslå att de applåder som nu
följer kommer att bli stående och riktas till Ulf Dinkelspiel och hans medar-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
12
betare som har genomfört dessa förhandlingar så förträffligt. En applåd från
riksdagen - vi säger väl så, fru talman!
(Applåder)
Anf. 8 GUDRUN SCHYMAN (v):
Fru talman! Jag kommer inte att låta lika optimistisk som de andra. Men
jag kan gratulera till att förhandlingarna är slutförda. Jag tror säkert att ni
har gjort ett bra jobb. Jag är också övertygad om att det finns delar av för-
handlingsresultatet som är bra. Kanske har de blivit bättre än väntat. Andra
delar kan ha blivit sämre än väntat. Hittills har inte någon av oss sett för-
handlingsresultatet. Det är bara några få som har fått se det än så länge.
Uppgifterna finns ju inte på bordet i tillräcklig omfattning för att vi här och
nu skall kunna göra någon helhetsbedömning.
Men för att i denna stund i kammaren vara litet saklig är det intressant att
konstatera att det som hittills framkommit är att Sverige i förhandlingarna
inte fått några juridiskt bindande undantag på några punkter, utom när det
gäller snuset. I övrigt handlar det om övergångsbestämmelser med nya för-
handlingar om två, tre eller fyra år och i någon fråga om fem år.
Vi vet också att flera av de överenskommelser som träffats under förhand-
lingarnas gång kan komma att ifrågasättas av EU-domstolen. Förmodligen
kommer de att ifrågasättas när det blir anmälningar i frågor som bl.a. Sy-
stembolagets vara eller inte vara. Flera av de politiska överenskommelser
som är gjorda inom ramen för förhandlingarna kommer alltså att överprövas
av den europeiska unionens domstol, och besluten kommer till syvende och
sist att fattas av de jurister som sitter där.
Men det mest intressanta är ju de frågor som över huvud taget inte har
förhandlats. De stora och avgörande frågorna har ju inte varit uppe till för-
handling. Den första frågan gäller den ekonomiska och monetära unionen.
I den frågan har Sveriges förhandlare inte begärt några undantag från några
delar av den ekonomiska och monetära unionen. Det innebär att Sverige ge-
nom att säga ja till ett medlemskap säger ja till en gemensam valuta, en ge-
mensam centralbank med målsättningen inflationsbekämpning och prissta-
bilitet för den ekonomiska politiken.
I dagens konjunkturläge går det helt på tvärs med målet full sysselsättning.
Detta förbinder sig Sverige vid ett medlemskap att arbeta för, dvs. inflations-
bekämpning i stället för full sysselsättning. Vi lyfter besluten om den ekono-
miska politiken från denna församling, Sveriges riksdag, över till en riksbank
som skall stå fri från allt inflytande och all kontroll över folkvalda försam-
lingar - en separation av ekonomin från politiken. Frågan om inflytandet
över den ekonomiska politiken är mycket avgörande för många människor
i Sverige. Detta har det inte förhandlats om!
Den andra stora frågan som inte varit uppe till förhandling gäller Sveriges
medverkan i den utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska gemenskapen.
Förhandlarna säger helt enkelt att vi träder in i detta och förbinder oss att
medverka till utvecklingen av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik in-
klusive en försvarspolitik. Det innebär för de flesta uttolkare - utom en del
förhandlare och politiska företrädare - att Sverige säger upp sin alliansfrihet
och träder in i ett försvarspolitiskt och ett utrikespolitiskt samarbete som
omöjliggör en egen röst för Sverige i utrikespolitiken. Det omöjliggör även
för Sverige att föra en annan utrikespolitik än den man kommer överens om
i ministerrådet.
Dessa två stora och avgörande frågor, nämligen frågorna om det militära
samarbetet och om vem som skall bestämma om den ekonomiska politiken,
har inte varit uppe till förhandlingar. Dessa frågor är de frågor som i dag
bildar grunden för det motstånd mot ett medlemskap i den europeiska unio-
nen som finns så rikligt företrätt i Sverige i dag, utanför denna kammare.
Den grundläggande frågan är faktiskt inte, som Ingvar Carlsson sade - om
jag inte missminner mig - om vi skall delta eller inte. Nej, den grundläg-
gande frågan är: På vilka villkor skall Sverige i framtiden samarbeta med de
12 västeuropeiska länder som i dag utgör unionen?
Vänsterpartiets inställning är att grunden för vårt samarbete skall vara na-
tionell suveränitet, självbestämmanderätt, i förhållande till unionens med-
lemsländer och övriga europeiska länder samt i förhållande till de andra län-
der, makter och pakter som finns i världen i övrigt. Ett nationellt självbe-
stämmande som grund i det internationella, nödvändiga, samarbetet möjlig-
gör en röst också för små länder, i stället för att de enbart skall behöva rätta
sig efter stormakterna. Vår position innebär ett ja till en utvidgad demokrati
och ett självbestämmande.
(Applåder)
Anf. 9 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag kommer alltid att minnas den välkomsthälsning i ord och
applåder som företrädare för den europeiska unionen riktade till vår för-
handlingsdelegation när vi efter långa nattmanglingar kunde konstatera att
vi nått en överenskommelse.
Den hälsningen präglades av en uppriktig glädje och värme, som så klart
visade att Sverige är välkommet som medlem i den europeiska unionen. Det
fanns ett klart uttryck för att man hoppades att Sverige, genom att snart
komma in i EU-kretsen, skulle bli del av den europeiska familjen.
Fru talman! Jag har i olika sammanhang varit med i förhandlingar om
EES, EG och EU under loppet av 25 år. Den första gången, under frihan-
delsförhandlingarna 1970-1972, var jag portföljbärare åt den dåvarande
chefsförhandlaren Sverker Åström. Den andra gången var jag chefsförhand-
lare under EES-förhandlingarna, förhandlingar som ledde fram till ett avtal
år 1991. Nu, den senaste gången, handlade min medverkan om medlemskap
i EU.
Alla gånger har jag känt den härliga tillfredsställelse som man känner efter
att ha lyckats nå fram till en allomfattande överenskommelse efter långva-
riga förhandlingar. Ändå tyckte jag att det jämfört med tidigare tillfällen
förelåg en skillnad i går.
Tidigare har det mer handlat om en förhandling med en motpart. Det har
varit fråga om ett samarbete med andra parter. Denna gång handlade för-
handlingarna mer om att delta som likställd och på likvärdiga villkor i ett
brett internationellt samarbete. Det kändes!
Fru talman! Efter ett års förhandlingar har vi nått en uppgörelse om ett
avtal med EU. När förhandlingarna inleddes i februari 1993 var det många
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
13
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
som hävdade att vår tidtabell var alltför optimistisk. Visst är det så, att det
inte finns några garantier i någon förhandling, i synnerhet inte om man i alla
lägen skulle ställa sakfrågorna i fokus, vilket vi var helt inställda på. Visst
visste vi att det skulle bli tufft. Ett år är en kort tid och förhandlingarna har
varit omfattande, i synnerhet som de omfattat alla delar av alla fördrag som
det europeiska samarbetet bygger på. Vi har gått igenom rättsakt för rätts-
akt.
Nu har vi trots allt kunnat hålla tidsplanen. Det är en tidsplan som vi och
EU-länderna haft gemensamt. Det är resultatet av ett målmedvetet arbete
från alla inblandade länders sida och av inte minst en stark politisk vilja.
Ibland har den bild som tecknats av förhandlingarna och förhandlingsled-
ningen kommit att fokuseras på förhandlingsledningen. Det vet jag, men ni
förstår säkert att den bilden i grunden är felaktig. Utan de fantastiska och
mycket engagerade insatser och det enorma lagarbete som har gjorts av ett
stort antal människor som har varit inblandade i förhandlingarna - det må
gälla regering och riksdag, departement och myndigheter, vår Brysseldelega-
tion eller andra utlandsmyndigheter - hade vi i dag inte varit där vi är. Det
tack som har riktats till mig och vår förhandlingsdelegation tillkommer var
och en som har varit inblandad i dessa förhandlingar. Och jag vill framföra
ett tack på mina egna och deras vägnar.
I det sammanhanget vill jag också säga att den breda politiska enighet som
har funnits bakom förhandlarna under hela förhandlingarna fram till dess
att de avslutades har varit en stor styrka och verksamt bidragit till ett bra
förhandlingsresultat.
Fru talman! Statsministern sade i sitt anförande att detta är det viktigaste
avtal som Sverige har uppnått under detta århundrade. Jag håller med om
det.
Eftersom jag vid tidigare informationer har redogjort för de resultat som
Sverige har uppnått i förhandlingarna, skall jag här inskränka mig till att i
allra största korthet redovisa de viktigaste elementen.
När det gäller regionalpolitiken nådde vi i slutförhandlingama - och jag
begränsar mig till dessa - överenskommelser som avspeglar svenska priori-
teringar och möjliggör en fortsatt aktiv regionalpolitik. Dessutom har vi till-
försäkrat oss ett rejält tillskott från EU:s strukturfonder på 2,4 miljarder per
år. Det ger möjligheter till förstärkta insatser i särskilt utsatta områden.
När det gäller jordbruk och fiske innebär överenskommelsen att Sverige
fullt ut skall medverka i den gemensamma jordbrukspolitiken. Detta är en
klar fördel, därför att svenskt jordbruk och svensk livsmedelsindustri är kon-
kurrenskraftiga på den europeiska marknaden.
När det gäller skyddet mot salmonella har Sverige fått igenom sina krav
på skydd av livsmedel för att därmed förhindra att livsmedel, foder och le-
vande djur förs in i landet är salmonellasmittade. Över huvud taget gäller
att de överenskommelser som har nåtts på olika områden innebär att vi har
fått genomslag för vad som har varit en grundlinje, nämligen inga sänkta nor-
mer och att den fria rörligheten självfallet inte får innebära en fri rörlighet
för sjukdomar.
När det gäller resandcbestämmclser får Sverige även i fortsättningen ha
14
särskilda regler för införsel av sprit, vin och tobak. En översyn förutses 1996,
men ändringar förutsätter i grunden enhällighet.
När det gäller fritidsfastigheter har Sverige fått igenom en femårig över-
gångsordning för nuvarande lagstiftning. Den syftar till att förhindra överex-
ploatering av särskilt utsatta områden. Till detta fogas dessutom en särskild
deklaration i vilken det konstateras att EU:s regelverk inte hindrar enskilda
medlemsländer att av miljö- och planeringsskäl vidta icke diskriminerande
åtgärder.
När det gäller budgetbidraget har vi åstadkommit en infasning av vårt bi-
drag över fyra år, och det är en reduktion av kostnaderna med nästan 10
miljarder. Det innebär framför allt att nettokostnaderna för de första två
åren kommer att vara mycket begränsade, sett från samhällsekonomisk syn-
punkt.
Fru talman! Nu återstår två frågor. Den första gäller institutionerna. Hur
många röster i ministerrådet skall Sverige ha? Hur många platser i Europa-
parlamentet? I det sammanhanget blir det också aktuellt att behandla offent-
lighetsprincipen.
Den andra frågan handlar om att avsluta kapitlet om EMU, där EU för
närvarande har interna problem som lägger hinder i vägen.
Dessutom återstår det att slutföra arbetet med de olika legala texterna för
att på så sätt kunna överlämna avtalet till Europaparlamentet för godkän-
nande samt till riksdagar och parlament för ratificering.
Nu har också de andra ländrna gått i mål. Det gäller Finland, Österrike
och inom den närmaste tiden kan vi räkna med att detta också kommer att
gälla Norge. Låt mig säga att samarbetet mellan kandidatländerna har varit
av mycket stort värde i det här sammanhanget, och det gäller inte minst det
nordiska samarbetet. Jag vill hävda att det nordiska samarbetet aldrig tidi-
gare har varit så intensivt som just under de nuvarande förhandlingarna. Ett
medlemskap för de nordiska länderna öppnar vägen för ett fördjupat nor-
diskt samarbete.
Fru talman! Nu har förhandlingarna nått sitt slut. Tiden har kommit för
att lyfta blicken till de stora frågorna. Vi har tillsammans med EG-länderna
arbetat fram ett avtal i en anda som har präglats, inte av antagonism, inte av
att två parter har stått mot varandra utan av att man gemensamt sökt lösa
problem av gemensamt intresse, och man har tagit särkild hänsyn till våra
speciella problem. Denna anda har präglat förhandlingarna.
Nu kan vi lyfta blicken och tillsammans med de andra EU-länderna fun-
dera över de stora frågorna. Vi kan fundera över vad ett EU-medlemskap
betyder för Sverige, vad det betyder för jobben och välfärden, för freden
och säkerheten i Europa, för möjligheterna att med gemensamma krafter
möta gemensamma problem, när det gäller ekonomiska, sociala och poli-
tiska områden, när det gäller miljöproblem, när det gäller knarket och inter-
nationell brottslighet, när det gäller flyktingfrågor - för att bara nämna några
exempel. Inte minst kan vi fundera över vad ett medlemskap i EU betyder
för möjligheterna att påverka vår europeiska omvärld och därmed också vår
egen utveckling.
Fru talman! Låt oss aldrig glömma grundtanken, att genom ett närmare
samarbete mellan Europas länder och folk trygga freden och friheten i vår
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
15
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
16
del av världen. En av Europasamarbetets fäder - och det var Jean Monnet -
sade en gång att vi bygger inte koalitioner mellan stater utan vi förenar män-
niskor. Det är detta som det ytterst handlar om.
(Applåder)
Anf. 10 TALMANNEN:
Ledamöterna kan nu begära ordet för inlägg om högst två minuter. Sedan
statsministern eller statsrådet Ulf Dinkelspiel svarat på inlägget kan ledamo-
ten om tiden medger det få ordet för ett ytterligare inlägg om högst en minut.
Statsministern eller statsrådet Dinkelspiel kan då få ordet för ett komplette-
rande svar. Ledamöterna talar från bänkarna medan statsministern och
statsrådet Dinkelspiel talar från talarstolen.
Anf. 11 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag vill vända mig till statsministern. Han sade att vi har fulla
rättigheter att forma vår välfärd som vi själva vill. Statsministern talade
också om möjligheterna att arbeta för den europeiska unionens olika mål,
bl.a. den monetära unionen.
Jag hörde också Carl Bildt i går tala om att det enbart återstår tekniska
aspekter på frågan om hur Sverige skall infogas i den monetära unionen.
Då vill jag för det första fråga statsministern: Vilka är de tekniska aspek-
terna som återstår? För det andra: Är det inte så, att vi med detta avtal för-
binder oss att arbeta aktivt för den monetära unionen med den dynamik som
den europeiska unionen själv avgör? Eller har Sverige fått igenom några
danska undantag, dvs. några annorlunda villkor vad gäller förhållandet till
den monetära unionen än vad andra EU-medlemmar - förutom Danmark -
har fått? Eller är det rent av så, att statsministern anser att danskarna är lu-
rade när de tror att de har fått annorlunda villkor än andra EU-medlemmar
inkl, eventuellt Sverige om vi blir medlemmar?
Till sist vill jag ställa ytterligare en fråga som gäller kostnaden för medlem-
skapet, och då talar jag enbart om budgetbelastningen. Hur skall man finan-
siera dessa mycket stora belastningar på statsbudgeten, som är väl i klass
med de sparprogram som har genomdrivits här i riksdagen under senare år.
Hur skall ni klara av att finansiera dessa mycket starka belastningar på Sveri-
ges statsbudget med de väldiga underskott som vi lever med redan i dag?
Anf. 12 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Till Johan Lönnroth beträffande frågan om vi har förhandlat
om några danska undantag. Svaret på frågan är nej. Det har vi som bekant
inte gjort. Vi har förhandlat från svenska utgångspunkter därför att vi har
velat ha svenska villkor, inte danska. Det danska är bra för Danmark, det
svenska är bra för Sverige.
Beträffande de konkreta frågorna handlade den första frågan om tekniska
eller andra svårigheter som fortfarande föreligger, vilket gör att vi inte har
slutit kapitlet, som det så vackert heter, om den ekonomiska och monetära
unionen. Också Ulf Dinkelspiel refererade till detta.
Det handlar i grunden om en intern diskussion mellan de tolv länderna om
beslutsordningen i samband med övergången från det andra till det tredje
steget, där det framför allt från spansk sida finns vissa synpunkter som berör
de existerande medlemsstaterna. Detta är något som måste lösas mellan
dem. Jag är också absolut övertygad om att det kommer att lösas ut mellan
dem under den närmaste tiden.
Den andra frågan var väl närmast ett påstående. Det är självklart att vi har
en möjlighet att delta fullt ut i arbetet med den ekonomiska och monetära
unionen. Jag och regeringen har gjort bedömningen, som jag tror har stöd
av denna riksdag, att det är ett svenskt intresse att delta i denna. Om vi sedan
har möjlighet att göra det fullt ut, t.ex. när man går mot en tilltagande valu-
tastabilitet i Europa, är beroende av att vi klarar av vår egen ekonomiska
politik och vår egen ekonomiska utveckling. Men vi har ett mycket starkt
intresse av att bekämpa inflationen, hålla räntorna nere, se till att tillväxten
blir bra och att sysselsättningen blir bra. Vi får bättre möjligheter att klara
detta genom vårt medlemskap i den framväxande ekonomiska och monetära
unionen.
Lyckas vi med detta samtidigt som ett antal andra av EU-medlemssta-
terna - förhoppningsvis så många som möjligt - skapas automatiskt förut-
sättningarna för den valutastabilitet i Europa som ligger i allas intresse. Det
är inte en bra bestående tingens ordning att ha valutor som för evigt flyter
mot varandra eller en situation där vi inte vet vid vilken tidpunkt vi kan drab-
bas av ny finansiell eller monetär instabilitet av den art som vi upplevde un-
der hösten 1992.
Därför är vår strävan att vi skall sköta vår ekonomi så bra som möjligt.
Andra skall också göra det. Därmed skapas förutsättningar för valutastabili-
tet. Detta är essensen i arbetet för den ekonomiska och monetära unionen.
Anf. 13 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Jag har begripit att vi har möjligheter att delta i arbetet med
den monetära unionen. Det var inte detta frågan gällde.
Det har rasat en mycket stark debatt om de grundläggande principerna i
den monetära unionen, som de uttiycks i Maastrichtavtalet och som Gudrun
Schyman här tog upp för en stund sedan. När det gäller centralbankernas
oberoende ställning i förhållande till parlamenten har det också rasat en
svensk debatt i samband med Riksbanksutredningen. Jag tolkar statsminis-
tern så, att Sverige därmed har förbundit sig att arbeta för principerna infla-
tionsmålets överhöghet och Riksbankens oberoende ställning, som såvitt jag
förstår är djupt kontroversiella frågor i den svenska riksdagen. Det är inte
bara Vänsterpartiet som har invändningar.
Till sist svarade inte statsministern alls på min fråga om hur de stora belast-
ningarna på statsbudgeten skall finansieras.
Anf. 14 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Jag ber Johan Lönnroth om ursäkt på den senare punkten.
Jag ber att få återkomma till frågan.
Jag vill bara påminna om att vi strävar efter att få en oberoende central-
bank också i Sverige. Det är inte riksdagen och inte regeringen som fattar
centralbanksbeslutet, utan vi har en i förhållande till regering och riksdag
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
18
oberoende Sveriges Riksbank om vilken det råder en betydande enighet i
denna kammare.
Sedan vet vi själva att denna oberoende ställning är relativt relativ i det
europeiska sammanhanget, därför att vi är så beroende av vad som inträffar
i det övriga Europa. Vi kan ju se vad som inträffar på den svenska penning-
marknaden varje gång det uppstår ens ett rykte om att den tyska central-
banken skall göra ditt eller datt och hur beroende vår egen ränteutveckling
är av vad t.ex. den tyska centralbankens eller Storbritanniens diskonto
egentligen är.
Vi är en del av ett Europa som är finansiellt integrerat. Vi har ett starkt
intresse av att medverka till att det finns insitutioner där vi kan vara med och
påverka och i någon mån också styra denna fortsatta finansiella och mone-
tära integration.
Detta innebär inte att det finns någon automatik. Det europeiska samar-
betet är icke utrustat med autopilot utan det är under manuell styrning. Det
innebär att vi i regering och riksdag fortsatt kommer att ta ställning till hur
de olika stegen för detta samarbete skall utvecklas. Det är viktigt, och det
har vi klargjort under dessa förhandlingar.
När det sedan gäller medlemsbidraget är det självklart att vi betalar ett
sådant. Jag vill understryka att vi inte har förhandlat om medlemsbidragets
storlek utan om infasningen mot bakgrund av de förhoppningsvis temporära
budgetproblem som Sverige kommer att ha under 1990-talet. Vi har där fått
en i allt väsentligt tillfredsställande lösning som minskar budgetbelastningen
under de närmaste åren.
Johan Lönnroths fråga kan besvaras i två perspektiv. Det ena är det lång-
siktiga perspektivet, där vi fullt ut betalar den medlemsavgift som vi självfal-
let skall betala, vilket man gör vid varje form av samarbete. Då hoppas jag
att den samlade ekonomiska politiken har lett till att detta som är en relativt
begränsad del av statsbudgeten inte heller skall vara något problem i det
stora hela.
När det gäller de närmaste åren skall regeringen be att få återkomma. Men
det är bara att notera att med de förhandlingsinsatser som har gjorts under
de senaste dygnen är den ytterligare belastningen, dvs. de medlemsbidrag
som vi skall betala under de närmaste åren, så pass begränsad att den alls
inte går att tillmäta någon avgörande statsfinansiell betydelse.
Anf. 15 PÄR GRANSTEDT (c):
Fru talman! Jag vill först passa på att uttrycka min glädje över det förhand-
lingsresultat som har uppnåtts och min beundran för de insatser som har
gjorts av våra förhandlare i Bryssel. Jag tycker att det är en imponerande
förhandlingsprestation. Det bådar gott inför framtiden att vi är bra på att
förhandla, eftersom ett medlemskap i EU väldigt mycket handlar om att
kunna förhandla.
Jag vill rikta några frågor till Ulf Dinkelspiel, eftersom de handlar om pre-
ciseringar av avtalet. Frågorna bygger på den debatt som nu förs med anled-
ning av förhandlingsresultatet och de farhågor som framförs.
Den första frågan gäller den svenska alliansfriheten. En av de kritikpunk-
ter som har framförts är att denna fråga inte har förhandlats. Därför vill jag
be Ulf Dinkelspiel att mycket exakt redovisa för riksdagen om det finns nå-
got i detta avtal som skulle kunna förhindra oss att fortsätta att föra en säker-
hetspolitik präglad av alliansfrihet i fred för att vi skall kunna vara neutrala
i händelse av krig i vårt närområde. Finns det något i detta avtal som skulle
kunna förhindra oss att föra en sådan politik?
Min andra fråga gäller en sak som även Johan Lönnroth tog upp, nämligen
den monetära unionen. Jag vill fråga mycket precist: Finns det något i detta
avtal som kan leda till att vi tvingas överge kronan och gå in i en gemensam
valuta, även om vi själva inte bedömer det önskvärt vid den tidpunkt då det
skulle kunna bli aktuellt?
Den tredje kritikpunkten är att detta avtal inte innehåller några perma-
nenta undantag med undantag av snuset. Jag ber Ulf Dinkelspiel redovisa
vilka möjligheter vi har att långsiktigt upprätthålla de många undantag som
vi har fått när det gäller miljö och säkerhet, om inte EU inom en nära framtid
kommer i kapp den skyddsnivå som vi har i Sverige.
Anf. 16 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag skall besvara Pär Granstedts frågor i den ordning de ställ-
des.
När det gäller den första frågan om utrikes-, säkerhets- och försvarspoliti-
ken vill jag klargöra att Sverige kan, vill och har intresse av att fullt ut med-
verka i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Beträffande för-
svarspolitiken är det viktigt att lägga fast att EG/EU i dag inte har någon
gemensam försvarspolitk. Men i förlängningen bortom 1996 finns det planer
på att utforma en sådan gemensam försvarspolitik. Mot denna bakgrund har
Sverige i den deklaration som jag avgav den 1 februari konstaterat att den
militära alliansfriheten alltjämt består. Detta är en förklaring som högtidli-
gen har avgivits. Alla beslut i hithörande frågor kräver enhällighet. Det bety-
der när det gäller försvarspolitiskt samarbete att Sveriges regering och Sveri-
ges riksdag suveränt bestämmer huruvida Sverige skall delta. Ingen kan
tvinga oss att delta i ett sådant samarbete.
När det gäller den andra frågan om utvecklingen mot en ekonomisk och
monetär union, speciellt frågan om en gemensam valuta, skall först sägas att
det finns en tidsplan, som dock inte innebär att alla EU:s medlemsländer
kommer att medverka. Snarare vill jag säga att man kan utgå från att inte
alla EU:s medlemsländer kommer att delta, även om unionen kommer att
etableras före sekelskiftet.
Man diskuterar fortfarande hur den gemensamma valutan skall utformas.
Många varianter finns. Men detta hör till det tredje steget, och vi har i avtalet
klart deklarerat att det i slutändan är Sveriges riksdag som skall besluta om
ställningstagandet till en övergång från det andra steget till det tredje steget
i det ekonomiska och monetära samarbetet inom unionen.
På den tredje frågan om Sverige har fått några permanenta undantag vill
jag svara att allt som har lagts fast i avtalet är juridiskt bindande. Att avtalet
kan underställas domstols prövning är ju ingenting som motsäger att avtalet
är juridiskt bindande. Varje form av avta) kan prövas juridiskt. Vi har på en
rad områden utverkat juridiskt bindande utfästelser, som ger oss möjlighet
att avvika från de nuvarande reglerna och - med den tolkning som har givits
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
19
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
20
reglerna - fortsätta med vår nuvarande ordning. Vi har infört nya ordningar
typ arrangemanget för särskilt stöd till de nordliga delarna av Sverige, Norge
och Finland. Jag kan gå vidare. På område efter område har vi förhandlat
fram lösningar i olika former, som innebär att Sverige kan fortsätta med sin
politik. Vad som där har lagts fast är juridiskt bindande.
Anf. 17 MATS HELLSTRÖM (s):
Fru talman! Jag vill gratulera Ulf Dinkelspiel och hans medarbetare till en
mycket skickligt genomförd förhandling. Jag vet att det är en uppfattning,
som delas även av en rad bedömare i andra länder.
Det finns ingen motsättning mellan å ena sidan principer, visioner och vär-
deringar och å andra sidan de detaljresultat där vi måste uppnå för oss god-
tagbara villkor. Det är likadant här i vår riksdag. Vi har värderingar och prin-
ciper, som sedan omsätts i detaljbeslut. På båda områdena måste vi ägna
samma energi åt att föra ut Europavisionen och att - som ni har gjort - föra
ut detaljresultaten.
Under de senaste dagarna har framför allt regionalpolitiken stått i fokus.
De stora pengar som vi får från EG:s fonder kommer inte från det i och för
sig utmärkta nya nordiska målområdet 6 utan från de andra fonderna, de
som handlar om industriområden, arbetsmarknadspolitik och landsbygdsut-
veckling. Här är det kommissionen och inte ministerrådet som bestämmer
om projekten tillsammans med länderna. Jag har i detta sammanhang en
fråga till Ulf Dinkelspiel: Kan vi i diskussioner med kommissionen få en grov
indikation på vilka regioner i Sverige som får del av de andra fonderna? Det
har stor praktisk betydelse för vår egen regionalpolitik. Det är viktigt att vi
i god tid före folkomröstningen i vårt land får ett klarläggande på denna
punkt, ett klarläggande som vi av naturliga skäl inte har kunnat få hittills.
Anf. 18 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! När det gäller regionalpolitiken vill jag bekräfta vad Mats
Hellström sade. Hur viktigt detta högt prioriterade område, målområde 6,
än är, är det angeläget att slå fast att bara cirka en femtedel av det totala
belopp som avsätts för regionalpolitik är avsedd för just detta ändamål. Jag
säger detta på förekommen anledning, eftersom det förekom felaktiga upp-
gifter i Ekot i morse också på denna punkt.
För regionalpolitiska ändamål och strukturinsatser har vi anvisat ett be-
lopp på totalt ungefär 2,5 miljarder kronor. Av dessa medel kommer - men
här har vi inte precisa uppfattningar - en femtedel att gå till mål 6, en del
till regionala insatser och strukturinsatser i egentlig mening och en del till
arbetsmarknadspolitiska insatser i särskilt utsatta regioner. Exakt hur dessa
medel i framtiden kommer att fördelas återstår - som Mats Hellström också
sade - att gradvis diskutera fram med EG-kommissionen. Men här gäller att
de medverkande länderna har mycket stora möjligheter att själva påverka
fördelningen utifrån en gemensam uppfattning om vilka regioner som behö-
ver särskilt stöd. Utan att detta ännu är helt utklarat med kommissionen är
inriktningen av arbetet att utgångspunkten skall vara de regioner i Sverige
som för närvarande kan få regionalpolitiskt stöd genom nationella insatser.
Ytterligare en regionalpolitisk fråga återstår att klara ut med EG-kommis-
sionen - alltså inte i förhandlingar - nämligen utrymmet för nationella insat-
ser. Men vi har redan kommit så långt i de diskussionerna att jag vågar förut-
skicka att vi kommer att få fullt utrymme för att föra en nationell regionalpo-
litik med nuvarande inriktning.
Anf. 19 LENA KLEVENÄS (s):
Fru talman! Vi befinner oss i en situation där en majoritet av partierna är
positiva till ett EU-medlemskap medan folket, som vi ju skall representera,
i huvudsak är emot. Vi skall nu gå ut i en kampanj där vi skall diskutera för-
och nackdelar. Men det finns också i riksdagen företrädare för nej-sidan. Jag
vill påpeka det, eftersom vi har blivit uppmanade att gå ut och övertyga fol-
ket. Möjligen är det så att folket kommer att övertyga sina företrädare i det
här huset.
När vi nu skall gå ut i den här kampanjen är det oerhört viktigt att vi har
ett faktaunderlag som vi är överens om. Jag har med mig Maastrichtfördra-
get här. Min fråga är: Gäller detta fördrag?
Maastrichtfördraget är mycket användbart i folkkampanjen för eller emot
och faktiskt mycket lättläst.
Jag har så en konkret fråga som gäller den monetära unionen och det eko-
nomiska samarbetet. I artikel 104 c. talas det om vad som skall göras med
de medlemsstater som har stora offentliga underskott. Det finns en mängd
punkter här. Jag skall inte läsa upp allt, därför att det inte finns tid för det.
Men jag rekommenderar alla att läsa vad som står skrivet under dessa punk-
ter. Man baxnar när man läser detta.
Gäller Maastrichtfördraget för oss om vi blir medlemmar i unionen, eller
kommer det att vara så att det inte gäller på några punkter? Vet vi i så fall
vilka punkter det är fråga om?
Jag har hört att vi själva har sagt att vi förbehåller oss rätten att ta ställning
till om vi skall vara med när det gäller det tredje steget. Jag har också hört
kommentarer om att man inte kan göra så - är man med, så är man med.
Jag är väl litet för luthersk, så jag tror på att det som är skrivet gäller.
Gäller alltså Maastrichtfördraget och då framför allt beträffande det eko-
nomiska området? Gäller det som står skrivet om banken? Gäller det som
står skrivet om vad kommissionen har rätt att göra med länder som inte rät-
tar till detta med offentliga underskott?
Anf. 20 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Självfallet gäller avtalet. Men låt mig säga att det inte bara är
det avtalet som gäller. Jag hoppas att det inom en inte alltför avlägsen fram-
tid skall finnas möjligheter att ta del av den samlade avtalstexten, dvs. det
som är en kombination av Romfördraget, av den europeiska enhetsakten
och av Maastrichtavtalet. Det är detta samlade fördrags- och avtalsverk som
vi ansluter oss till och som styr samarbetet på olika punkter.
Vad gäller det som åberopades om nationer som har ekonomiska problem
finns det mekanismer också inom den europeiska unionen för att hjälpa så-
dana nationer på olika sätt. Det finns en förpliktelse inbyggd i detta samar-
bete, nämligen att vi skall se till att vi har våra finanser, vår tillväxt och våra
räntor i någorlunda ordning.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
21
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
22
Detta är i och för sig inga avgörande nyheter. Vi har ju motsvarande för-
pliktelser i samband med att vi är medlemmar i IMF, den internationella va-
lutafonden, och i OECD, de industrialiserade västländernas samarbetsorga-
nisation. Inom ramen för detta är det som bekant så att vår ekonomiska poli-
tik nagelfars, granskas, bedöms och, ibland, kritiseras. Vi får rekommenda-
tioner om vad vi skall göra. Ytterst är det vi själva som fattar besluten. Men
det säger sig självt att vi har ett mycket starkt intresse av att se till att vi för
en ekonomisk politik enligt de riktlinjer som anges i Maastrichtavtalet och
som är desamma som de riktlinjer som gäller för den nationella ekonomiska
politik som denna kammare har fastställt.
Det finns mycket få här som tror att inflation löser några problem, som
tror att budgetunderskott är bra, som vill ha högre räntor i Sverige än vad
som är fallet i andra länder eller som vill ha mindre tillväxt eller lägre syssel-
sättning. Vi går in i en gemenskap där vi får hjälp och stöd när det gäller att
genomföra det i den ekonomiska politiken som vi i alla fall själva vill genom-
föra.
Anf. 21 LENA KLEVENÄS (s):
Fru talman! Jag vill bara deklarera att jag inte är enig med statsministern
om att vi i denna kammare har samma mål för den ekonomiska politiken
som det som framgår av det här traktatet.
Anf. 22 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Nej, men jag gjorde också en reservation - det gällde alltså
så gott som alla. Det är klart att det kan finnas undantag - när jag lyssnade
på Gudrun Schyman var det uppenbart att så var fallet.
Den som tror att inflation ger jobb och tillväxt rekommenderas studier av
länder som har tillåtit sig en långsiktigt inflationistisk politik. Det leder till
förfall, elände och arbetslöshet.
Genom att hålla inflationen stången skapar vi långsiktigt sunda förutsätt-
ningar för företagande, för tillväxt och för den sysselsättningsökning som
måste komma. Det är bara låginflationsländer som på sikt har god tillväxt
och god sysselsättning. Att påstå någonting annat är att visa att man inte har
kunnat läsa sin ekonomiska historia.
Anf. 23 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Fru talman! Jag instämmer i den kör som lovordar förhandlingsdelegatio-
nens arbete. Själv har jag suttit med i EG-delegationen och har haft tillfälle
till en nära kontakt. Jag är alltså mycket nöjd med detta arbete.
Jag vill emellertid ställa en fråga som jag tror att Ulf Dinkelspiel bör be-
svara. Sverige synes mig ha lagt ned väldigt stor möda på de s.k. resandebe-
stämmelserna, dvs. när det gäller att begränsa rätten att ta med sig beskattat
vin och beskattad sprit över gränsen. Det förefaller mig vara ett stort slag i
luften med tanke på att gränskontrollen försvinner. Så min fråga:
Hur har man tänkt sig att efterlevnaden av bestämmelserna skall kunna
kontrolleras ifall gränskontrollen tas bort?
På samma sätt förhåller det sig med den internationella narkotikahandeln.
Det sägs att EU:s yttre gränskontroll skall skärpas. Vad betyder det för Sve-
rige, som ju inte har någon gräns mot EU, ifall Norge inte är med? Vilken
betydelse får alltså detta jämfört med hur det är i dag?
Anf. 24 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! När det gäller resandebestämmelserna är det riktigt att vi till-
sammans med de andra nordiska länder som nu förhandlar om medlemskap
och i likhet med Danmark som är medlem av EU har utverkat särbestämmel-
ser som innebär vissa begränsningar i fråga om möjligheterna att införa vin,
sprit och tobak från andra länder.
I ett läge där gränskontrollen avskaffas - det är tanken - skall vi använda
oss av ett system som kan komma att likna det danska systemet. I Danmark
har man en typ av deklarationsförfarande vid gränspassage samt stickprovs-
kontroller.
Vi vill emellertid studera både det danska exemplet och andra exempel.
Vi har tillsatt en särskild utredning för att kunna göra det och för att just
kunna komma med konkreta förslag till hur kontrollen skall utformas i an-
slutning till gränserna.
När det gäller kontrollen vid de yttre gränserna är jag inte helt säker på
att jag uppfattade om Christer Windén med sin fråga avsåg ett förhållande
där vi står utanför EU och vilka konsekvenser detta skulle få. Där är det
enkla svaret att det kommer att innebära en gradvis skärpning av kontrollen
gentemot alla utomstående länder. Om vi å andra sidan är medlemmar av
den europeiska unionen innebär det att vi medverkar i ett samarbete som
syftar till att förstärka kontrollen för att motverka narkotika och annan inter-
nationell gränsöverskridande brottslighet.
Anf. 25 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Fru talman! Min fråga baseras delvis på ett EP-meddelande som kom i
morse från Ja till Europa. Där står det efter en beskrivning av vad jag tidi-
gare talat om: ”Därför inför EU nu andra sätt att bekämpa smugglingen på.”
Dessutom står det: ”Exempelvis skärps de yttre gränskontrollerna så att det
blir svårare att föra in narkotika i EU. Tullen i EU-länderna inriktar sig nu
på spaning i stället för att fylla i blanketter.”
Min fråga är alltså: På vilket sätt får det här betydelse för den svenska
gränskontrollen - givetvis i perspektivet av ett fullvärdigt medlemskap?
Anf. 26 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Nu förstår jag frågan bättre. Jag vill gärna utveckla mitt svar
i den andra delen.
Tanken är att utveckla samarbetet mellan alla EU-länder både när det gäl-
ler kontrollen av yttergränserna och när det gäller kontrollen inom EU för
att så långt det någonsin är möjligt motverka knarket. Här syftar man till
en rad olika åtgärder. En åtgärd är helt enkelt en striktare granskning vid
gränserna. För den händelse vi avskaffar gränskontrollerna internt kan vi
sätta in ökade resurser på just bevakning av våra yttcrgränser.
Men det finns en rad andra kompletterande åtgärder. Det upprättas en
särskild internationell narkotikaenhet som syftar till att bygga ut det interna-
tionella samarbetet när det gäller spaning mot narkotika. Det prövas nya
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
23
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
modeller för spaning på färjor med goda resultat, exempelvis mellan Storbri-
tannien och kontinenten. Det vidtas olika insatser mot tvättning av svarta
pengar, som är en integrerad del av den här verksamheten. Det finns en rad
andra åtgärder, inte minst på området internationellt samarbete, som just
syftar till att angripa det som är ett gemensamt gissel för alla, både innanför
och utanför den europeiska unionen, nämligen just narkotikan.
För några veckor sedan presenterade vi från regeringens sida ett aktions-
program med sikte på just medlemskapet i EU. Det tar upp många av de
tankar som finns här. För ytterligare information vill jag gärna hänvisa till
det materialet.
Anf. 27 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Fru talman! Ulf Dinkelspiel nämnde i förbigående offentlighetsprincipen.
Tidigare har Ulf Dinkelspiel sagt att den inte är förhandlingsbar. Enligt vad
jag förstår skulle man göra en särskild deklaration.
Nu undrar jag: Vart har deklarationen om offentlighetsprincipen tagit vä-
gen? Kommer man att göra den senare? Vilken juridisk bindning får den i
så fall? Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande på den punkten.
Anf. 28 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Som jag sade i mitt inledande anförande är offentlighetsprin-
cipen en av de frågor som jag räknar med kommer upp i samband med insti-
tutionsfrågan, förmodligen nästa vecka.
Vi har redan tagit upp offentlighetsprincipen i ett sammanhang. Det var
när förhandlingarna inleddes, då jag avgav en deklaration av innebörden att
offentlighetsprincipen - och för den delen även meddelarskyddet - är en
omistlig del av vårt politiska och kulturella arv. Det vi funderar över och dis-
kuterar är just att i en eller annan form upprepa den typen av förklaring på
ett sådant sätt - detta är viktigt, och Ingela Mårtensson var inne på det - att
det inte därmed uppstår någon kontraktuell förbindelse av något slag med
den europeiska unionen.
En sak är given, den politik man för när det gäller offentlighetsprincipen
och meddelarskyddet är varje deltagande lands egen sak. Det finns olika reg-
ler och bestämmelser på det här området i olika länder. Vi skall inte, lika
litet som något annat land, binda upp oss gentemot EU på ett sådant sätt
att exempelvis EU-domstolen skulle kunna tolka våra bestämmelser i detta
hänseende. Detta är en nationell fråga och skall så förbli.
Anf. 29 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Det har i debatten från socialdemokratiskt håll hävdats att
EU-medlemskapet är ett socialistiskt projekt. I dag har vi hört att det i grun-
den är en liberal historia. Då blir min fråga till statsministern: Varför är stats-
ministern i så fall så ivrig att vi skall bli medlemmar i EU? Är avtalet som
nu föreligger i grunden politiskt neutralt?
Anf. 30 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Även jag har noterat att retoriken ibland far i väg. Det sägs
saker som självfallet leder till den typ av frågor som Björn Samuelson
ställde.
Låt mig dra en parallell. Det går inte riktigt att hävda att Sveriges riksdag
vare sig är en liberal, en moderat eller en socialdemokratisk institution. Men
det går mycket väl att hävda att riksdagen är en förutsättning för att man
bättre skall kunna driva socialdemokratisk, liberal eller moderat politik, för
så är det. På samma sätt är det självfallet med Europaparlamentet, unionens
ministerråd och kommissionens arbete. Detta är en ram och ett system för
politisk samverkan mellan nationer som vi sedan har en skyldighet att fylla
med politiskt innehåll allt efter tycke och smak, höll jag på att säga.
När detta är sagt skall samtidigt tilläggas att detta är ett samarbete som
bygger på vissa värderingar som är gemensamma mellan de Västeuropeiska
nationerna. Det är inte ett alldeles värderingsneutralt projekt. Demokratin,
respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna, är fundamental i
Romfördraget och i alla de därpå följande fördragen. Så är också respekten
för marknadsekonomin och den fria ekonomin. Det är inget planhushåll-
ningsprojekt, utan ett projekt som bygger på fria samhällen och på fria eko-
nomier.
Inom denna ram ser vi i Europaparlamentet t.o.m. företrädare för De
gröna engagera sig för att bygga ut samarbetet. Vi ser hur även kommunis-
ter, som numera inte längre kallar sig kommunister, utan försöker att klä sig
i alla möjliga dresser, är pådrivande för samverkan. Socialdemokrater är för
det, liberaler är för det, kristdemokrater är för det, konservativa och mode-
rata är för det. Alla är övertygade om att det bara är genom mer samverkan
mellan de europeiska nationerna, mellan de europeiska politiska partierna
som man kan driva sina värderingar och sina åsikter, oavsett vilka dessa är.
Men det gives inget utrymme för dem som vill avskaffa demokratin, trampa
medborgerliga eller mänskliga rättigheter på tårna, införa planhushållning
eller vad det kan vara av de förvillelser som tidigare funnits i den europeiska
historien.
Anf. 31 BJÖRN SAMUELSON (v):
Fru talman! Av det svaret kan jag dra slutsatsen att det avtal som nu är
framförhandlat i varje punkt innebär en total enighet mellan moderater och
socialdemokrater när det gäller dess politiska innehåll.
Anf. 32 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Avtalet reglerar framför allt villkoren för det svenska med-
lemskapet. Där har vi utifrån en position som regeringen har fastställt i sam-
verkan med riksdagen, icke minst med oppositionen, verkat för att det skall
bli så bra villkor för Sverige som möjligt.
Sverige inkluderar människor som har litet olika politiska uppfattningar,
som bekant. Tack och lov, höll jag på att säga. Mångfalden är trots allt en
styrka både i Sverige och i Europa i dess helhet. Jag tycker att det är en stor
styrka att vi har kunnat få denna nationella politiska uppställning. Vi har i
dag från olika politiska utgånspunkter sagt att detta är ett bra avtal för Sve-
rige, alldeles oavsett vad vi sedan råkar ha för partipolitisk etikett. Vi står
inför en ekonomisk-politisk debatt om några minuter eller någon timme, där
måhända samförståndet kommer att framstå som mindre kompakt än vad
det har gjort när det gäller Europapolitiken. Men det visar det som är bra.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
25
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
26
Man kan vara enig om ramar, man kan vara enig om sådant som är nationellt
viktigt. Sedan kan man i alla fall ha en hård politisk batalj om hur man skall
fylla dessa ramar med konkret politiskt innehåll.
Anf. 33 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Man häpnar över en del av de svar som har givits. Jag häpnade
särskilt över det svar som Carl Bildt gav Lena Klevenås, där han hävdar att
en stor majoritet i denna kammare skulle vara överens om den ekonomiska
politiken. Jag rekommenderar Carl Bildt att stanna och lyssna på debatten.
Då måste han kanske revidera sin uppfattning.
Carl Bildt sade vidare att avgiften är så pass begränsad att den inte är av
avgörande betydelse. Ulf Dinkelspiel sade att kostnaden är mycket begrän-
sad. - I ett samhällsekonomiskt perspektiv, tilläde han. I en situation där
både oppositionen och, antar och hoppas jag, regeringen faktiskt räknar mil-
joner för att komma till rätta med budgetunderskott och en mycket stor
statsskuld är inte 20 miljarder några små summor, även om vi får en infas-
ning. Efter fyra år är det sagt att avgiften skall vara 20 miljarder. Därtill kom-
mer enligt regeringens egna konsekvensbeskrivningar de skatteharmonise-
ringar som vi tvingas göra på grund av s.k. handelsläckage. Därtill kommer
vissa höjda tullavgifter förvaror från tredje land. Därtill kommer, som man
inte har kunnat beräkna i kronor, den ökning av sjukvårdskostnaderna som
följer av en eventuell skattelindring på tobak och alkohol. Detta står att läsa
i regeringens egna konsekvensutredningar.
Återflödet till Sverige kommer att gå till jordbruk och regionalpolitik.
Jag vet inte den exakta siffran men det har tidigare rört sig om mellan 7
och 11 miljarder. Detta är alltså pengar som inte går in i statskassan. När det
gäller jordbruket går de i huvudsak till de stora spannmålsodlarna i Syd- och
Mellansverige.
Jag har tre frågor. För det första vill jag veta mera exakt hur avgiften skall
finansieras. För det andra: Hur stort skattebortfall räknar ni med på grund
av skatteharmonisering? För det tredje: Hur mycket av nationella pengar
måste man lägga in i regional- och jordbrukspolitiken i de delar där EU bara
delfinansierar?
Anf. 34 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Låt mig först säga till Margareta Winberg att jag inte har
några illusioner om att vi är eniga med Socialdemokraterna om varje detalj
i den ekonomiska politiken. Jag skall inte utnyttja detta tillfälle till att pole-
misera om den saken ytterligare. Jag hoppas att vi trots allt fortfarande är
eniga om strävan att ha en låginflationspolitik, hög tillväxt, hög sysselsätt-
ning, sanera offentliga finanser och att ha räntor som inte är högre än vad
de är i andra europeiska länder. Detta är de principer för den ekonomiska
politiken som vi ånyo - det har vi redan gjort nationellt - nu förpliktigar oss
till att följa. Sedan kan vi ha litet, eller t.o.m. mycket, delade meningar om
hur man gör för att åstadkomma detta. Ibland kan den populistiska frestel-
sen leda i väg åt olika håll.
När det gäller medlemsavgiftens storlek säger Margareta Winberg att det
rör sig om väldigt mycket pengar. Jag skall nu bortse från det som inträffar
under de närmaste åren, då vi har fått väsentliga reduktioner som högst avse-
värt reducerar problemet, i den mån som man ser det som ett problem. Men
när vi i slutskedet betalar den fulla medlemsavgiften motsvarar det ungefär
1,2 % av bruttonationalprodukten. Vi har nu offentliga utgifter som motsva-
rar väl över 60 % och t.o.m. har varit över 70 % av BNP. Dessa utgifter kom-
mer förhoppningsvis inte att vara fullt så stora. Vi måste ha en överensstäm-
melse mellan skattetryck och utgiftstryck. Av detta framgår att det handlar
om en mycket liten del av de offentliga utgifterna. Det är enstaka procent
av de offentliga utgifterna.
Vad får vi då tillbaka? Framför allt får vi tillbaka en ekonomi som fungerar
bättre, som ger ökad tillväxt och som därmed ger ökade skatteintäkter. Då
bortser jag från bidrag och subsidier av olika slag, även om de kan vara bety-
delsefulla inte minst för Jämtland, för att ta ett konkret och näraliggande
exempel. Det finns inte en kalkyl som är gjord som inte visar på plus för
Sverige som samhällsekonomi och som därmed också visar på plus för den
svenska statsbudgeten. Den svenska statsbudgeten, och detta kan fru finans-
ministern utveckla länge, är ytterst beroende av att vi har tillväxt i ekono-
min. Om vi inte har tillväxt i ekonomin får vi inga intäkter. Indirekt är det
också svar på den fråga som Margareta Winberg ställde angående skatte-
bortfallet. I den utsträckning som vi gör skatteharmoniseringar gör vi det för
att värna skattebaser. Om vi inte gör skatteharmoniseringen så försvinner
skattebasen och därmed skatteintäkter. Skatteharmoniseringens syfte är att
bibehålla skattebaserna inom landets gränser. Vi har inte något större in-
tresse av att driva det som skall beskattas utomlands. Då betalas det ingen
skatt alls. Därmed är även detta ytterst någonting som gör att vi skapar förut-
sättningar för sundare offentliga finanser. Det finns ingen ekonomisk kalkyl
av medlemskap som kan göras som inte slutar på annat än mycket betydande
plus för Sverige.
Anf. 35 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Jag skulle vara intresserad av att få reda på vad det är för
kalkyler som slutar på så stora betydande positiva belopp. Det som man som
riksdagsledamot kan få tillgång till är de konsekvensutredningar som rege-
ringen själv har gjort. I den del som handlar om tillväxt och investeringar
sägs det ganska snart, på s. 10 i boken, att detta skall ses som en illustration
och inte som en prognos. Det som ses som en illustration är en skillnad mel-
lan ett EES-avtal och ett EU-medlemskap på 0,5 % i ökad tillväxt, dvs. litet
drygt 7 miljarder. Om statsministern har andra, säkrare kalkyler skulle jag
vara väldigt intresserad av att få reda på det.
Anf. 36 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det ligger i sakens natur att det aldrig går att göra absolut
säkra kalkyler. Det kan alla f.d. finansministrar, kandidater eller nuvarande
finansminister som är närvarande i denna kammare intyga. Vad vi kan be-
döma är hur förändringarna i förutsättningarna för ekonomin påverkar för-
utsättningarna för tillväxt. Inte minst dc kalkyler som Margareta Winberg
har tagit del av i konsekvensutredningen visar att förutsättningarna för till-
växt förbättras högst avsevärt med ett medlemskap, i förhållande till med
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
27
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
ett EES-avtal. Skillnaden blir ännu tydligare om man skulle riva upp EES-
avtalet. Då handlar det om ett recept för en betydande ekonomisk nedgång.
När det gäller kvantifierandet skall man nog hålla sig till illustrationen.
Men låt oss ta den illustration som gäller de beräkningar som har gjorts i
konsekvensutredningarna och som Margareta Winberg åberopar, dvs. 0,5 %
ökad tillväxt per år. Det ger mycket pengar. På fem år ger det väl i storleks-
ordningen 35 miljarder. På tio år, procent på procent, är vi säkert uppe i väl
över 100 miljarder kronor i ökade tillgångar för det samlade folkhushållet.
Sedan har Margareta Winberg och jag, hoppas jag, olika uppfattningar
om hur högt skattetryck vi skall ha i framtiden. Men även med det moderata
lägre skattetrycket hamnar en betydande del av dessa ytterligare tillgångar
som kommer till hela folkhushållet i den offentliga budgeten. Jag har mycket
svårt att se att det ens med uppbåd av betydande skepsis, gränsande till ill-
vilja, skulle gå att få fram någon kalkyl av ett medlemskap som med fem-
eller tioårsperspektivet slutade i något annat än ett mycket massivt plus för
Sverige samhällsekonomiskt och offentligekonomiskt.
Anf. 37 WIDAR ANDERSSON (s):
Fru talman! Utan att på något vis förringa förhandlarnas betydelse och
deras genomförda arbete vill jag säga att knappast någon trott att utfallet av
förhandlingarna skulle bli något annat. Självfallet hoppas jag, utan att vara
personligt bekant med det europeiska politiska etablissemanget, att man där
är så pass klok att man uppskattar och gärna vill ha medlemmar som är rika,
välskötta och som dessutom betalar för sig. Mot den bakgrunden störde mig
alla dessa ryggdunkningar nu under morgonen. Det som glädjer mig i sam-
manhanget är att Vänsterpartiet verkar vara minst sagt sökande i sina försök
att attackera dessa ryggdunkningarnas brödraskap.
Min fråga gäller betalningen. Utifrån ett mycket klart vänsterperspektiv
tycker jag att det är alldeles självklart och förträffligt att de som har mer
skall betala mer, alltså en progressiv avgift. Min fråga är i två delar: Anser
inte statsministern att avgiften egentligen är skatt till Europa som kommer
att bli alltmer etablerad och demokratiskt förankrad på sikt? Borde vi inte
betrakta den som en skatt som är progressivt uttagen? Vore det inte i så fall
möjligt för regeringen att tänka sig att denna skatt betalas med ett progres-
sivt uttag även här hemma? Vore det inte tänkbart att se det som en progres-
siv skatt till den gemensamma sektorn i Europa som betalas enligt en pro-
gressiv skala, dvs. att de som har mer i Sverige betalar mer än de som har
mindre?
Anf. 38 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det handlar ju om en medlemsavgift som vi betalar i samband
med detta samarbete. Det är i och för sig inte alldeles unikt. Vi betalar med-
lemsavgifter när det gäller internationellt samarbete även i andra samman-
hang. I min inledande presentation erinrade jag om att vi skall ha Nordiska
rådets session här nästa vecka. Vi betalar en ganska betydande medlemsav-
gift, som vi beslutar om varje år här i riksdagen, till Nordiska rådet.
I det nordiska sammanhanget har det också förts en diskussion om vi skall
28
ha något slags nordisk skatt för att finansiera detta samarbete. Jag tror per-
sonligen inte det.
Jag tror att det också i det europeiska sammanhanget är bättre att man
bibehåller den nuvarande ordningen, dvs. att man har ett system där de sta-
ter som är företrädda inom den europeiska unionen träffar överenskom-
melse gång på gång, normalt femårsperioder, om hur finanserna skall ut-
vecklas.
Om vi inrättar något system med automatisk tillförsel av resurser, utan att
det är under kontroll av medlemsstaternas regeringar, finns det risk för att
det leder till en okontrollerad utgiftsutveckling på den europeiska nivån. Vi
skall hålla tummen på finanserna i Europa på samma sätt som vi gör det i
Norden och på samma sätt som vi gör det i Sverige nationellt och på samma
sätt som vi gör det i landsting och kommuner. Det tycker jag är en självklar-
het.
Medlemsavgiften är ju progressiv endast i den meningen att det är klart
att de rika betalar mera, eftersom det är procent det handlar om. Betalar vi
1,2 % av BNP, så är det mera pengar i Sverige än vad det är i Grekland. Men
avgiften är inte progressiv i den bemärkelse som Widar Andersson lägger in
i begreppet.
Sedan hamnar vi då på frågan: Hur skall det svenska skattesystemet se
ut när det gäller att finansiera offentliga åtaganden, oavsett om vi talar om
medlemsavgiften till det nordiska samarbetet eller till den europeiska unio-
nen eller vad det nu kan vara som vi skall finansiera? Det är en annan, mer
ideologiskt färgad fråga, där min grundläggande inställning som bekant är
att proportionell beskattning som princip är bättre därför att progressiv be-
skattning är tillväxtdämpande, och ytterst är det tillväxten som skapar väl-
färden.
Anf. 39 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Den första timmen fick vi höra ganska mycket retorik om Eu-
ropasamarbetet. När vi som parlamentariker nu får bölja ställa frågor, blir
diskussionen litet mera konkret, och vi får fram litet mer av vad avtalet
egentligen innehåller.
När jag träffar våra kolleger i Europaparlamentet, säger en del till mig så
här: Vi lämnade ifrån oss makten hemma i våra parlament och vi fick den
aldrig tillbaka när vi kom hit till Europaparlamentet. Det är ett uttryck för
det demokratiska underskottet i det här Europasamarbetet.
De säger att man inte får ordentligt beslutsunderlag. Man får nöja sig med
muntliga föredragningar från tjänstemän som har berett ärendet - under
icke offentlighet naturligtvis - som experter under kommissionen, som har
monopol på beredningen. Ni kommer som parlamentariker successivt också
i Sverige att upptäcka att ni dras in i ett likadant system. Vad har ni t.ex. nu
för inflytande över beredningen och utvecklingen av den aquis som tas inom
ramen för EES-systemet?
Det pratades en del om offentlighetsprincipen här. Jag tycker att vi har
anledning att fundera litet grand över den. Det har gång på gång försäkrats
att svensk lagstiftning om offentlighetsprincip gäller i Sverige, och i EG gäl-
ler den som har beslutats där. Nu säger en företrädare för det nya organet
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
29
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
30
ESA i ett anförande vid Norrbottens handelskammare att när de skickar
handlingar från ESA till Konkurrensverket i Sverige så gäller i Sverige EU:s
offentlighetslagstiftning.
Det är alltså ett exempel på hur den information som vi tidigare har fått
är vilseledande. Naturligtvis kommer den lagstiftning som utarbetas i EU
också i det här avseendet att påverka förhållandena hos våra myndigheter.
Det här är ett problem som borde ha lösts på ett annat sätt än vad som nu
kommer att ske.
Anf. 40 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Bengt Hurtig talar om svårigheten att få information om avta-
let och liknande saker. Jag tar upp den frågan, eftersom Gudrun Schyman
var inne på den tidigare. Jag vill säga att det finns redan ganska fylliga press-
meddelanden om vad som överenskoms i går, och inom den närmaste veckan
kommer fylligare material.
Nu till Bengt Hurtigs två kommentarer.
När det gäller inflytandefrågorna är det väl först och främst viktigt att kon-
statera att när vi överlämnar suveränitet är det fråga om en sammanläggning
av suveränitet, att vi med gemensamma krafter löser gemensamma problem
och att när vi fattar besluten samlat inom den europeiska unionen är det
fråga om att gemensamt bereda och fatta beslut.
Den ordning som används bygger i mycket stor utsträckning på skriftligt
material som är tillgängligt för alla. 99 % av all dokumentation, har det sagts
mig, kommer med de nya offentlighetsregler som har antagits att bli offent-
liga i EU:s institutioner. Utvecklingen, som dock lämnar en del övrigt att
önska - där håller jag med Bengt Hurtig - går klart i rätt riktning.
Det uttalande som Bengt Hurtig pekar på känner jag inte till, men rent
allmänt vill jag säga att i Sverige gäller svensk offentlighetslagstiftning.
Andra länder må ha sin lagstiftning på det området, och det respekterar vi.
Sedan är det en annan sak att i delar av internationellt samarbete - det må
gälla EU, det må gälla FN, det må gälla vilken annan internationell organisa-
tion eller vilket bilateralt avtal som helst - finns det en del handlingar som
är hemliga och där båda parter respekterar just detta och därigenom tilläm-
par ett sekretesskydd.
Anf. 41 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag skall gärna lämna Ulf Dinkelspiel en kopia på uttalandet.
Det finns anledning att titta på hur det här kommer att fungera.
Vi kommer att få andra konfliktområden. Anta att en svensk journalist
intervjuar en tjänsteman i Bryssel och denne läcker sekretessbelagt material.
Då kanske EU:s myndigheter, som vill skärpa kontrollen av sina tjänstemän,
vill förhöra den svenska journalisten om hur han har kommit över materia-
let. Jag tycker för min del att det är en öppen fråga hur den konflikten skall
lösas.
EU skall rekrytera 900 tjänstemän med svenskt ursprung som skall arbeta
i EU:s institutioner. Hur kommer riksdagen och regeringen att kunna styra
vilka beslut dessa tjänstemän kommer att ta och hur kommer de att väljas
ut?
Anf. 42 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Vad beträffar den första frågan gäller att en tjänsteman som
är anställd i EU:s institutioner är underkastad EU-institutionernas regler för
exempelvis meddelarfrihet. Det har vi inte att göra med på annat sätt än vad
vi har den dag vi blir medlemmar i EU:s institutioner, lika litet som något
annat land har att göra med hur vi tillämpar vår offentlighetslagstiftning, vårt
meddelarskydd.
När det gäller det konkreta exempel som Bengt Hurtig ger känner jag inte
till att det någonsin skulle ha uppstått någon sådan konflikt. Ibland kan det
uppstå jurisdiktionsfrågor, men i Sverige gäller svensk lag och i andra länder
gäller annan lag. I EU:s institutioner gäller EU:s bestämmelser.
Så till frågan om rekryteringsförfarandet till EG/EU:s olika institutioner
den dagen Sverige är medlem av institutionerna. Vi kommer att utarbeta för-
slag inom regeringskansliet till hur rekryteringen skall gå till. Det förslaget,
det vet Bengt Hurtig, kommer vi bl.a. att diskutera med EU-delegationens
medlemmar. Sedan är tanken att i ljuset av olika synpunkter som inhämtas
fastställa formerna för ett rekryteringsförfarande. Till det finns många före-
bilder i andra länder som vi kan hämta inspiration från.
Anf. 43 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Arbetslösheten är ett fruktansvärt problem i EU. Också un-
der högkonjunkturer är den så hög som upp till 10 % i genomsnitt. Det är
ett problem som man verkligen uppmärksammar och är mycket förtvivlad
över också inom EU-länderna.
Nu finns det erfarenheter av hur denna arbetslöshet har utvecklats i jämfö-
relse med den låga arbetslösheten i Sverige. Det finns också fromma för-
hoppningar och planer för hur man skall kunna gå vidare. Men erfarenheten
säger följande:
Danmark hade en mycket låg arbetslöshet i böljan på 70-talet. När man
gick med i EU fick man lika hög arbetslöshet i genomsnitt som EU-län-
derna - upp mot 10 %. Sverige, som då valde att avbryta sina förhandlingar
och stanna utanför medlemskapet, behöll en låg arbetslöshet under hela 70-
och 80-talet. Under de centerledda regeringarna på 70-talet - en verkligt svår
period av omställning med energikriser, lågkonjunktur i världen osv. - be-
höll vi vår låga arbetslöshet. Men så fort vi började anpassa oss till EU-poli-
tik i slutet på 80-talet, i vilken man premierar inflationsbekämpning framför
arbetslöshetsbekämpning, steg vår arbetslöshet upp till EU:s nivå.
Nu har man förhoppningar om att vi plötsligt skall kunna klara vår arbets-
löshet om vi binder oss, släpper vår självständighet som land, går in i denna
union och därmed tvingas att lyda en hel del av de saker som bestäms nere
i Bryssel när det gäller ekonomisk politik osv. Är inte detta en egendomlig
och from förhoppning? Vad har regeringen för säkra ekonomiska prognoser
som säger att vi verkligen kan lösa våra arbetslöshetsproblem genom att bli
medlemmar och ge upp vår rätt till självbestämmande?
Anf. 44 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det finns inga garantier för att någonting löser våra arbetslös-
hetsproblem om vi inte är beredda att göra det själva genom en sund, stram
och riktig ekonomisk politik.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
31
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
32
Det vi vet är att förutsättningarna för att vi skall kunna klara detta förbätt-
ras dramatiskt av att vi kan samverka med andra länder. Birgitta Hambraeus
kan vända och vrida på siffrorna på litet olika sätt, men om hon tittar på
det europeiska mönstret är det inte på något sätt enhetligt. Det finns länder
utanför detta samarbete som har drabbats av arbetslöshet som är mycket be-
tydande och som inte på något sätt kan skyllas på någon anpassning. Låt oss
ta Finland som ett konkret exempel, och låt oss ta vår egen erfarenhet.
Vi vet att dagens ekonomiska kris har sin grund i misslyckanden på 70-
och 80-talen. Ett av dessa misslyckanden var att vi inte klarade av inflations-
bekämpningen. Om vi hade hållit en striktare låginflationslinje under 70-ta-
let och framför allt under 80-talet - det var då skillnaderna började komma -
hade förutsättningarna för svensk sysselsättningsutveckling varit klart
bättre.
Vi fick vår arbetslöshet utanför det europeiska samarbetet. Att gå in i sam-
arbetet är i sig ingen garanti för att vi klarar av det, men det förbättrar avse-
värt våra förutsättningar för att klara denna alldeles avgörande uppgift. Det
finns icke en regering i Europa som tror att man klarar tillväxt och arbetslös-
het utan mer av samarbete också på den ekonomiska politikens område.
Fru talman! Det sägs retoriskt att vi ger upp självständighet och går in i
en union. Vad är det för självständighet Birgitta Hambraeus talar om? Varje
form av samarbete - jag hoppas att även Birgitta Hambraeus är för samar-
bete - innebär i någon utsträckning att vi gör avkall på självständigheten.
Robinson Crusoe var förvisso väldigt självständig intill dess att Fredag dök
upp på hans ö och de fick samarbeta. Inte ens Robinson Crusoe kunde göra
precis som han ville.
Vi skall inte vara några isolerade vildar på några isolerade öar. Vi vill sam-
verka med varandra i Sverige och med andra nationer. Detta innebär ett gi-
vande och tagande. Vi är inte de isolerade vildarna. Vi är de samverkande
nationerna, och det är bara så vi kan lösa gemensamma problem. Allt annat
är och förblir en illusion.
Anf. 45 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Fru talman! Anser Sveriges statsminister att Sverige har varit isolerat un-
der 1900-talet ända till den tidpunkt då vi började anpassa oss till EU? Det
anser inte jag.
I en skrift från Finansdepartementet står det t.ex. att Sverige tillhör de tio
länder på jorden som har mest internationellt samarbete. Vi tillhör faktiskt
3 754 internationella organisationer enligt denna rapport från Finansdepar-
tementet. Vi samverkar. Frågan är inte om vi skall samverka med Euro-
peiska unionen utan hur.
Varför skulle vi bli isolerade för att våra grannländer bildar en union? Det
finns ingen logik i detta. Jag ser det som ren och skär propaganda. Jag tycker
att det är tragiskt att debatten skall ha den nivån.
Anf. 46 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det gläder mig att också Birgitta Hambraeus är för samver-
kan. Då måste Birgitta Hambraeus inse att medlemskap i alla dessa interna-
tionella organisationer innebär ett mått av avkall på vår självständighet. Vi
har inte varit den isolerade vilden på den isolerade ön, utan vi har suttit i
den ena organisationen efter den andra och argumenterat och förhandlat och
kommit fram till gemensamma lösningar därför att vi tycker att gemen-
samma lösningar är bättre. De är effektivare.
Det som har inträffat är ju att vår värld har internationaliserats alltmer.
Allt från ekonomi och miljöproblem till medier internationaliseras. Grän-
serna betyder tack och lov allt mindre. Då måste vi bygga demokratin också
över nationsgränserna. Vi måste skapa fastare samverkansformer mellan na-
tioner och folk för att lösa gemensamma problem och säkra freden.
Låt mig säga att det som stör mig något i Birgitta Hambraeus argumenta-
tion är frontställningen mot samverkan och tron att det i en värld av gemen-
skap finns någonting som heter ”den totala självständigheten”. Det är en ar-
gumentation som leder till att vi blir den isolerade vilden på den isolerade
ön. Det gläder mig att inte ens Birgitta Hambraeus vill det.
Anf. 47 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Jag vill vända mig till statsministern och anknyta till den dis-
kussion han just nu har haft.
Det är angeläget att framhålla vikten av alleuropeiskt samarbete och vik-
ten av alleuropeisk kollektiv säkerhet. Men kan statsministern säga någon-
ting annat än att Europaunionen under överskådlig tid kommer att stanna
vid att vara ett västeuropeiskt projekt?
Den andra frågan gäller försvars- och utrikespolitiken. Ulf Dinkelspiel
sade här för ett drygt år sedan att Sverige inte skulle motsätta sig en utveck-
ling mot ett gemensamt försvar. Jag undrar då hur statsministern har tänkt
sig att upprätthålla den alliansfria politiken, syftande till neutralitet i krig,
om man på det sättet från böljan har givit upp?
Jag är något förvånad över att vi fortfarande inte har fått ett besked om
hur regeringen tänker sig lösa frågan om garantier för offentlighetsprinci-
pen. Vi har haft diskussioner gång på gång här i kammaren och blivit utlo-
vade besked. Nu skriver regeringen på ett avtal utan att vi vet någonting om
detta!
Jag vill erinra om att Hollands regering med skärpa har vänt sig mot hem-
lighetsmakeriet i en anmälan till Europadomstolen. Skall det vara hemlig-
hetsmakeri i hemlighetsmakeriet, statsministern?
Anf. 48 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Det skall det inte vara.
Garantin för den svenska offentlighetsprincipen ligger i den svenska
grundlagen. Jag tänker inte förhandla om den svenska grundlagen med
andra länder. Däremot är det viktigt att de respekterar och vet om de be-
stämmelser som gäller i Sverige. Det kommer att ske på det sätt som Ulf
Dinkelspiel har redogjort för.
Så till en av de andra viktiga frågor som Hans Göran Franck tar upp: per-
spektivet Västeuropa-Öst- och Centraleuropa. Jag tror mig veta att Hans
Göran Franck läser de anföranden som jag har hållit under de senaste ett
och ett halvt åren i olika europeiska församlingar. Jag har redogjort för min
och - tror jag - också Hans Göran Francks vision av det europeiska samarbe-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
34
tet. Han kan se att jag hela tiden har sagt att den utvidgning som nu förhopp-
ningsvis sker med fyra länder, där de 12 länderna blir 16 och det västeurope-
iska samarbetet därmed blir komplett, är nödvändigt framför allt därför att
det stärker och förbereder inför den stora och alldeles avgörande uppgift
som på 90-talet innebär att integrera de central- och östeuropeiska länderna
i detta samarbete. Det vill de själva. Jag tror att flera av de centraleuropeiska
länderna kommer att ha ansökt om medlemskap redan innan vi har blivit
medlemmar den 1 januari 1995.
Därmed kommer frågan om nästa stora utvidgning av samarbetet mycket
snabbt upp på dagordningen. Jag hoppas och tror att Sverige kommer att
tillhöra de nationer som driver på. Säkerheten i Europa kan inte isoleras till
enstaka delar av Europa. Det handlar om hela Europa.
Den andra frågan handlade om den militära alliansfriheten kontra det att
vi har sagt att vi inte vill bromsa en utveckling. Nej, det vill vi inte. Om andra
vill gå vidare t.ex. inom ramen för den västeuropeiska unionen har vi ingen
anledning att bromsa detta. Det är deras val. Vi tar själva självständigt ställ-
ning till i vilken utsträckning vi vill vara med. I samband med medlemskapet
skall vi definiera vår ställning till den västeuropeiska unionen. Det finns
ingen konflikt mellan det som Ulf Dinkelspiel sade den 1 februari och det
faktum att den svenska militära alliansfriheten alltjämt består.
Anf. 49 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Det måste ju ligga en motsättning i att man, när man inleder
förhandlingarna, säger att man går med på ett gemensamt försvar eller att
man i vaije fall inte skall förhindra eller motsätta sig det. Därmed har man
ju intagit en ståndpunkt. Jag vill fråga statsministern: Varför tror statsminis-
tern att Danmark har begärt ett uttryckligt undantag på den här punkten?
De har inte gjort det för intet. Varför väljer inte Sverige samma linje som
Danmark gjorde i försvarsfrågan?
När det gäller offentlighetsprincipen är jag fortfarande förvånad över att
statsministern här gör uttalanden i den frågan utan att komma med något
förslag om hur detta skall lösas. Först har vi fått höra att det skulle bli någon
form av ömsesidighet. Vi har fått höra att det skulle lösas gemensamt med
de nordiska länderna. Ingenting av detta har dock skett innan avtalet under-
skrivs.
Anf. 50 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Den sista frågan gav ju Ulf Dinkelspiel svar på tidigare. Han
talade om vad som skulle komma där. Den yttersta garantin för svensk
grundlag ligger i Sveriges riksdag och i grundlagen själv. Det är en mycket
viktig princip. Vi skall aldrig lita på någon annan än oss själva när det gäller
våra grundlagar. Vi skall aldrig göra våra svenska grundlagar till föremål för
andras beslutsfattande eller för andras medverkan. Svensk grundlag gäller i
Sverige. Beslut om svensk grundlag fattas av Sveriges riksdag. Därmed sät-
ter vi punkt i den delen. Detta respekteras av andra. Det är viktigt att få det
fastlagt. Det redogjorde Ulf Dinkelspiel för.
Låt mig sedan gå över till frågan om militärallians igen. Konkret var det
frågan om Danmark. Frågan om varför Danmark begärde undantaget skall
ju ställas till de danska företrädarna. Det är ett faktum att den danska posi-
tionen är fundamentalt annorlunda. Danmark är ju faktiskt redan medlem i
en militärallians. NATO är en fullt integrerad militärallians. Den europeiska
unionen är det inte och kommer enligt min mening inte att bli det heller.
Däremot kommer det att ske en allt närmare samverkan i utrikes- och sä-
kerhetspolitiska frågor i den europeiska unionen. Denna samverkan kan
också innehålla, och kommer säkert att innehålla, försvarspolitiska kompo-
nenter. Vi får vara med och ta ställning till i vilken utsträckning detta skall
ske och i vilken utsträckning vi skall medverka i detta. När det gäller den
delen av vår säkerhetspolitik är detta fortfarande nationella avgöranden som
vi träffar själva.
Anf. 51 MAJ BRITT THEORIN (s):
Fru talman! Mot bakgrund av de senaste timmarnas diskussion skulle jag
gärna vilja ansluta mig till Tage Danielsson när han säger: Den som inte tviv-
lar är inte riktigt klok.
I den deklaration som Ulf Dinkelspiel gav den 1 februari 1993 sade han,
när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, att vi är be-
redda att ikläda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som
gemenskapens nuvarande medlemmar. Sedan sade han: Som den svenska
riksdagen nyligen har deklarerat består Sveriges militära alliansfrihet allt-
jämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en gemensam för-
svarspolitik som med tiden skulle kunna leda till ett gemensamt försvar är
ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som kommer
att diskuteras vidare 1996. Vi avser inte hindra den europeiska unionens ut-
veckling på vägen mot detta mål.
Min fråga till Ulf Dinkelspiel är då: Har inte Sverige redan avstått från att
säga nej till ett gemensamt försvar genom denna deklaration?
Tidigare fick vi höra, på en fråga från Lena Klevenås, att Maastrichtavta-
let gäller. Det är också min erfarenhet av internationellt arbete att det alltid
är den skrivna avtalstexten som gäller och inte aldrig så välvilliga tolkningar.
I Maastrichtavtalet i artikel J 4.1. står det att den gemensamma säkerhetspo-
litiken skall inkludera alla frågor som är relaterade till unionens säkerhet in-
kluderande det eventuella formandet av en gemensam försvarspolitik som
kan komma att leda till ett gemensamt försvar.
Enligt internationell juridisk expertis ger denna paragraf unionen full
makt att handskas med all försvarspolitik och med ett gemensamt försvar.
Man behöver ingen som helst utvidgning av Maastrichtavtalet för att kunna
göra detta. Man har också gett WEU i uppdrag att utforma och jobba med
ett gemensamt försvar. Min andra fråga är då: Vilket land har en utrikes-
och säkerhetspolitik som inte inrymmer ett försvar? Jag känner inte till något
sådant land. Det kunde vara intressant att få veta om det finns.
Anf. 52 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Den första frågan som Maj Britt Theorin ställde, nämligen om
vår egen inställning till en medverkan i en försvarsallians, har statsministern
redan berört i ett tidigare svar. Jag har också i tidigare debatter med Maj
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
35
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
Britt Theorin hänvisat till vad som står i deklarationen från den 1 februari.
Sveriges militära alliansfrihet består alltjämt.
Det är riktigt, och statsministern sade det alldeles nyss, att vi icke avser
att lägga hinder i vägen för en utveckling mot en gemensam försvarspolitik
inom ramen för den västeuropeiska unionen. Men därmed har vi icke på nå-
got sätt förpliktat oss till ett sådant samarbete. Det finns i dag ingen gemen-
sam försvarspolitik inom den europeiska unionen. Vaije beslut på det här
området fattas med enhällighet. Ingen kan tvinga in Sverige i ett sådant sam-
arbete.
Visst gäller Maastrichtavtalet och för övrigt alla de fördrag som Sverige
skall skriva under. Men det gäller också att läsa dessa fördrag på ett riktigt
sätt. Dessa fördrag förpliktar icke Sverige på något sätt, jag upprepar det,
att medverka i en eventuell framtida gemensam försvarspolitik, än mindre i
ett gemensamt försvar om detta över huvud taget skulle aktualiseras.
Det är Sveriges regering och Sveriges riksdag som suveränt beslutar i dessa
frågor. Jag vet inte heller att det finns något annat land som är utan försvar.
Det är vaije enskilt land som självt bestämmer hur man vill utforma sitt för-
svar och om man vill samarbeta med andra. I vårt fall har vi valt vår linje. I
dagsläget är den linjen den militära alliansfriheten. Den består alltjämt.
Anf. 53 MAJ BRITT THEORIN (s):
Fru talman! Jag har läst mycket noga vad Ulf Dinkelspiel sade vid inled-
ningen av förhandlingarna. Han sade tydligt och klart att vi är beredda att
ikläda oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som gemen-
skapens nuvarande medlemmar. Det gällde just utrikes- och säkerhetspoliti-
ken. Enligt avtalstexten och internationell juridisk expertis inrymmer detta
i sig också det gemensamma försvaret. Det krävs ingen som helst ändring av
Maastrichtavtalet för ett gemensamt försvar.
Det är inte så underligt att man blir tveksam inför vad regeringen egentli-
gen vill när man lyssnat till vad Carl Bildt har sagt internationellt. Jag är inte
ensam om min tvekan och mitt tvivel. Vi har hört en hel del internationella
forskare säga: Allt tal om att denna paragraf och detta avtal inte innehåller
ett gemensamt försvar är ingenting annat är politisk propaganda.
Ett fredens Europa är för mig någonting positivt, men det kan aldrig gälla
ett gemensamt försvar. Innehåller avtalet enligt expertis bindningar till ett
gemensamt försvar är det för mig omöjligt att acceptera.
Anf. 54 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! Jag uttryckte mig tydligen inte helt klart. I varje fall tycks inte
mitt budskap ha gått fram.
Genom medverkan i den europeiska unionen ikläder vi oss samma rättig-
heter och skyldigheter som andra medlemmar i unionen. Men detta innebär
inte - Maj Britt Theorin - någon förpliktelse att delta i något försvarssamar-
bete eller ett gemensamt försvar. Det avgörande är att fördraget icke binder.
Maj Britt Theorin må komma dragande med än den ene, än den andre
eller än den tredje internationella experten; de skall inte tolka vår politik.
Den politik som vi står för redovisades i den deklaration som jag gjorde den
36
1 februari inför EU:s medlemsländer. Det är den politik som gäller. Den po-
litiken är fast förankrad här i riksdagen, och den är utgångspunkten.
Skall vi ändra på den politiken gör vi detta suveränt. Det gör Sveriges re-
gering och Sveriges riksdag, ingen annan.
Anf. 55 TALMANNEN:
Informationen om avtalet med EU är nu slut, och vi tackar statsministern
och statsrådet Dinkelspiel.
(Applåder)
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:153 och 181 till skatteutskottet
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
23 februari
UU21 Situationen i det tidigare Jugoslavien
Mom. 5 (Bosnien-Hercegovinas folkrättsliga status)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. U631 yrk. 1 (fp)
Votering:
281 för utskottet
25 för mot.
1 avstod
42 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 124 s, 73 m, 13 fp, 27 c, 20 kds, 21 nyd, 3 -
För mot.: 14 fp, 2 kds, 9 v
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 14 s, 7 m, 6 fp, 4 c, 3 kds, 2 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 6 (vapenembargo och sanktioner)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. U631 yrk. 3 och 4 (fp, s)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Information från
regeringen
37
|
Prot. 1993/94:68 2 mars 1994 |
SkU28 Upphävande av vissa författningar |
|
Den ekonomiska |
LU14 Internationella oljeskadefonden |
|
m.m. |
LU15 Ändring i växtförädlarrättslagen Kammaren biföll utskottets hemställan. UbU3 Lokalkostnader vid universitet och högskolor Kammaren biföll utskottets hemställan. UbU4 Sveriges lantbruksuniversitet Kammaren biföll utskottets hemställan. 4 § Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m. Föredrogs (prop. 1993/94:100 delvis). Anf. 56 GÖRAN PERSSON (s): Herr talman! Vi har denna förmiddag ägnat oss åt en diskussion om det Tyvärr är inte samma attityd närvarande från regeringens sida när vi disku- Till det här skall läggas att detta resultat inte har kommit av sig självt utan Kommer ni ihåg valrörelsen 1991, då Ny start för Sverige lanserades? Alla När den politiken så småningom mötte en verklighet visade det sig att den |
|
38 |
Och så följde man den argumentationslinjen ett tag. |
Nu lyfter de dominerande ideologerna i det nyliberala lägret fram positio-
nerna och säger: Det är nog så att inte alla kan få det bättre. Några i vårt
framtida Sverige måste räkna med att permanent få det sämre. Några lämnar
vi efter oss. En ny arbetsmarknad skall växa fram med underbetalda jobb,
med en servicesektor som bygger på att de två tredjedelar som har det bra
skall ha råd att efterfråga tjänsterna från den tredjedel som får finna sig i att
det i nyliberalernas Sverige har blivit sämre.
Så har man gått cirkeln runt, från det att man startade i valrörelsen 1991,
då alla skulle få det bättre, till att nu visa på en utveckling framför oss där
några alltid kommer att få det sämre. Så kan det ideologiska tillkortakom-
mandet i Anne Wibbles ekonomiska politik formuleras och beskrivas.
Vi kommer att följa Anne Wibble under hela detta år och fram till valrö-
relsen med påminnelser om samtliga de löften som de nuvarande regerings-
partierna ställde ut för att erövra regeringsmakten och för att använda denna
till att börja bryta ned välfärdssamhället. Det blir en hård och lång valstrid,
och den är viktig, eftersom det handlar om ett vägval.
Mot det här ställer vi socialdemokrater ett politiskt alternativ som utgår
från en ideologisk grundsyn som bygger på solidaritetsbudskapet. Det sam-
manfattas enklast i ett politiskt program i två punkter: 1) Sätt människor i
arbete. 2) Fördela bördorna rättvist.
Vi har lanserat det programmet i riksdagen vid flera tillfällen och konkre-
tiserat det på punkt efter punkt. Det representerar också vårt ställningsta-
gande här i dag. Det innehåller en satsning i detta konjunkturläge på investe-
ringar.
Den första hörnpelaren är investeringar i människors kunskaper. Det är
inte rätt att använda samhällets resurser till passiva bidrag i ett läge då vi
borde kunna använda dem mer aktivt för kompetensuppbyggnad.
Den andra hörnpelaren är att låta industrin i detta läge bygga ut sin pro-
duktionskapacitet och att införa direktavskrivningar, så att vi i det konjunk-
turläge som vi nu har framför oss slipper flaskhalsarna och därmed undviker
inflationstendenserna.
Den tredje hörnpelaren är att vi nu skall få fart på byggandet. Det är fel
att låta en hel näringsgren ligga i malpåse och riskera att den långsiktigt av-
vecklas, när samhället har så stora behov. Alla ser ju hur skolhusen förfaller
och att sjukhusbyggnader och daghem skulle behöva repareras. Alla inser
risken för en kommande bostadsbrist, och många begriper att de äldre måste
ha en anpassning av sina lägenheter. Resurserna för att göra detta använder
vi i dag i Sverige till att vänta och återigen vänta på bättre tider.
Vi lägger också fram ett program för att satsa på miljöinvesteringar, på
sådant som gör att vårt samhälle blir bättre att leva i. Vi för i vårt alternativ
resonemang om penningpolitiken, om krisens bakgrund och om det statsfi-
nansiella förfallets orsaker, bl.a. om arbetslöshetens förtärande verkan
också på statsfinanserna.
Det här är känt, det är presenterat, och vi möter ett oerhört gott gensvar
ute i landet när vi far runt i bygderna och pratar om vår politik. Här i riksda-
gen har däremot vår politik vid flera tillfällen dömts ut av den borgerliga
majoriteten, såsom varande icke hållbar, ett alternativ som är för lättviktigt.
Det må så vara att man tycker så, men när vi nu ser vad som händer denna
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
39
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
vår i Sveriges riksdag, blir den kritik från de borgerliga som kommer att följa
här i talarstolen litet märklig.
Vad gör vi just nu i riksdagen? Jo, vårt resonemang om att det statsbi-
dragssystem som infördes för kommunerna inte var hållbart motsvaras nu av
att en statlig utredning har tillsatts för att just titta på den saken. På den
punkten fick vi rätt.
Vårt resonemang om att det är fel att nu skicka ut 20 000-30 000 kommu-
nalt anställda, sjuksköterskor och lärare, i öppen arbetslöshet möts nu av att
man i arbetsmarknadsutskottet börjar försöka hitta lösningar som innebär
att situationen åtminstone denna vår inte förvärras. Där får vi rätt.
Vårt resonemang om att inte låta byggandet gå i botten utan att nu satsa
på ROT, reparationer, ombyggnad och tillbyggnad, möts av ett gensvar från
riksdagen som innebär att regeringen körs över. Där har vi fått rätt.
Vårt långa resonemang i denna kammare om penningpolitiken har kanske
inte förts så mycket i utskotten och i riksdagen utan mest av Anne Wibbles
föregående statssekreterare, han som under åtminstone två år skötte Finans-
departementets dagliga verksamhet, Olle Wästberg, som på ledarplats i Ex-
pressen har uttryckt samma kritik av regeringen på den här punkten som vi.
Så kan jag gå igenom område efter område och konstatera att det vi har
sagt till delar accepteras av denna riksdag. När vaije utskott var för sig han-
terar vår politik vinner vi framgång, men när helheten skall beskrivas av fi-
nansutskottets representanter, då döms den ut. Detta kan vi bära. Det tra-
giska är att denna saktfärdighet från regeringens sida och från majoritetens
sida i denna kammare gör att människor kommer i kläm och att Sverige för-
lorar möjligheter. När man väl kommer till skott är det för sent, det är för
svagt, det är för snålt. Det är ett bra sammanfattande omdöme om den eko-
nomiska politik som regeringen förmår samla sig till.
På ett område når vi inte regeringen. Det gäller den del som rör rättvise-
frågorna. Där är det stumt. Vi ser där hur Moderaterna dominerar regerings-
arbetet genom att de har skaffat sig kontroll över det viktiga i systemskiftets
Sverige, nämligen skattepolitiken, den del av Finansdepartementet som står
för intäkterna. Där finns Tobissons doktrin: Låt oss först göra neddragning-
arna i statens intäkter, och sedan tvingas besparingarna fram.
Nu genomför man dessa skatteförändringar - ofinansierade i stor utsträck-
ning, finansierade till en del. De genomförs i Finansdepartementet, men i
den del som Moderaterna själva hanterar. Det är orättvisor. Det är löntagare
och pensionärer som får höjd skatt, och det är kapitalägare och andra som
får sänkt skatt. Det är klart att bitterheten över denna orättvisa är stor i det
svenska folkdjupet.
Sedan förklarar Moderaterna den här skatteförändringen med att det to-
tala skattetrycket på något sätt trots allt har minskat och att varje hushåll
därmed i genomsnitt har fått en skattesänkning på 4 000 kr. Man tar sig för
pannan. Den genomsnittliga bedömningen av fördelningspolitiken rymmer
ju två extremer: Vissa människor t.o.m. i regeringskretsen får 7 miljoner
kronor i skattesänkningar, medan läraren, sjuksköterskan, den vanlige in-
komsttagaren får 6 000 kr i skattehöjning. Väger man ihop detta hittar man
naturligtvis förr eller senare ett snitt, men det säger ingenting om fördel-
ningen.
När skattesänkningen motsvarar 4 000 kr per hushåll innebär det ju att vi
i det statsfinansiella moras som vi befinner oss i har tagit bort statliga intäk-
ter, och när de tas bort försvinner också förutsättningarna för att bedriva en
politik som utjämnar med hjälp av den offentliga sektorns verksamhet. Sjuk-
sköterskor, lärare och andra ser nu sin egen skatt höjd därför att man från
regeringen trumpetar ut att statsfinanserna kräver det, men samtidigt pågår
för andra grupper skattesänkningar, som sammantaget innebär att bespa-
ringar drabbar den egna verksamheten. Lärare och sjuksköterskor som varje
dag arbetar med att minska klyftorna i samhället ser detta dubbla tal.
Förstår ni varför bitterheten växer i det svenska samhället? Och förstår ni
som är socialliberaler varför människor som kanske traditionellt har känt en
viss samhörighet med de värderingarna nu frågar sig vad Folkpartiet sysslar
med? Anne Wibble har tillsammans med Per Westerberg blivit den främsta
exponenten, symbolen för detta systemskifte. Är det att undra på att socialli-
beralerna flyr?
Denna högerpolitik är möjlig att genomföra därför att vi i Sveriges riksdag
i dag har ett högerparti som står utanför regeringen och som lojalt stödjer
förslagen. Vi får se hur länge detta parti blir kvar. Regeringen har sedan yt-
terligare ett litet parti inom sig, som aktivt bidrar till Moderaternas domi-
nans, nämligen Kristdemokraterna. Kds ligger i dag till höger om Modera-
terna. Kds är det parti som gör att Moderaterna inom regeringen har kraft
nog att driva fram systemskiftet. För detta bär kds ett ohyggligt stort ansvar.
När vi har kritiserat fördelningspolitiken har vi mötts av människor som
har sagt att Bengt Westerberg ju ändå har ett inflytande i Socialdepartemen-
tet. Ja, det är rätt. Vi gillar mycket av det Bengt Westerberg säger, men i sin
dagliga gärning har han ju spänts framför uppgiften att dra de sociala refor-
mer i land som kännetecknas av Alf Svenssons systemskifte inom jämställd-
hetspolitiken.
Kvinnorna förlorar på den utveckling vi har i Sverige i dag. De är de stora
förlorarna genom neddragningarna i kommunerna, attackerna på fördel-
ningspolitiken och ovanpå detta detta vårdnadsbidrag som nu Bengt Wester-
berg skall driva genom i riksdagen. Det är ingenting annat än ett systemskifte
också det, likvärdigt med de andra systemskiftena som vi har sett under de
senaste åren. Det blir inte mindre allvarligt, riksdagsledamöter, av att det
systemskiftet beledsagas av fagert tal om rättvisa och solidarisk fördelning.
När vi nu går ut i valrörelsen kommer två tydliga alternativ att stå mot
varandra. Det ena är Socialdemokraterna, som sätter rätten till arbete
främst på den politiska dagordningen. Vi hävdar att vi inte som regeringen
vill kan vänta till 1996 med att minska arbetslösheten, utan det måste göras
nu, för annars exploderar långtidsarbetslösheten som en socialbidragsbomb
ute i kommunerna.
Jag var häromdagen i Göteborg. Där kommer socialbidragen nästa år att
kosta 1 miljard kronor. Arbetslösheten är orsaken.
Nu har regeringen sagt att vi skall leva med den arbetslösheten fram till
1996. Sedan kan vi börja minska den - om vi får en tillväxt som råkar ligga
på 4 %. Hur det skall gå till har man ingen uppfattning om. Det besked som
de arbetslösa får av regeringen är: Vänta och se, det kanske blir bättre! Me-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
41
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
dan man väntar föröds statsfinanserna och fördärvas det som är grunden i
välfärdssamhället.
Ingen kommer undan arbetslöshetens kostnader, ingen! Ni som sitter här
och har era arvoden, vi som är ute i samhället och möter människor som har
jobb, alla kommer vi förr eller senare att drabbas av arbetslöshetens gissel,
eftersom den skär rakt igenom. När de stänger daghemmet Blåkullan, när
platserna på ålderdomshemmen blir sämre och färre, när skolans resurser
tas bort, är det ett uttryck för det statsfinansiella förfall som har sin rot i
arbetslösheten. Ingen kommer förbi detta. Den drabbar oss alla.
Samhalls framgångsrike chef Gerhard Larsson skrev i Dagens Nyheter i
veckan följande beskrivning av Sverige i dag. Jag vill läsa in detta till riksda-
gens protokoll, för det är en utmärkt sammanfattning av det problem vi ge-
mensamt har att lösa.
Gerhard Larsson säger:
”1 vår kommer i stort var femte svensk i arbetsför ålder att stå utanför
arbetslivet, 375 000 öppet arbetslösa, 250 000 i olika tillfälliga åtgärder och
410 000 förtidspensionärer. I högre åldersgrupper blir siffrorna än mer svind-
lande. I gruppen 60-64 år är det hela 55 %, alltså mer än varannan, som står
utanför arbetslivet. Det senare är ett oerhört slöseri med kunskaper och er-
farenheter.”
Det är också ett sätt att beskriva Sverige. Härifrån talarstolen beskrivs
Sverige annars som ett land där vändpunkten nu har kommit.
Dessa människor skådar ingen vändpunkt. De har fått beskedet att arbets-
lösheten kanske börjar gå ner 1996. Visst har vändpunkten kommit på börs-
sidorna - det har vi alla sett, och det gläds vi åt - men den har inte kommit
vid köksbordet där hemma. Svenskarnas vardag är fortfarande präglad av
arbetslöshet, och vi upplever stora orättvisor i fråga om hur bördorna förde-
las.
Det är den verklighetsbilden, den gigantiska arbetsuppgiften, som den po-
litiska debatten handlar om och som valrörelsen kommer att gälla. Jag är
glad att vi inför valrörelsen har med oss den förutsättning som ett Europaav-
tal ger oss. Jag är nämligen övertygad om att vi kommer att kunna lösa dessa
stora uppgifter, men vi skall göra det tillsammans med andra i Europa. Jag
tror att det är en förutsättning för att vi snabbt skall kunna pressa tillbaka
arbetslösheten.
Det innebär inte att nationell politik är oviktig - tvärtom. Den nationella
politiken måste skärpas, just därför att vi förhoppningsvis får tillgång till yt-
terligare ett redskap. Och i den nationella politiken står alternativen mot
varandra: regeringen säger att man skall vänta till 1996, och vi säger att man
skall börja att minska arbetslösheten nu.
(Applåder)
Anf. 57 IAN WACHTME1STER (nyd):
Herr talman! Ibland tror jag att jag sitter i kyrkan när jag är här, och jag
undrar varför. Det är inte bara därför att man får höra samma gamla psal-
mer, utan det är också därför att man mera hör tonen från politikens bisko-
par. En av dem hörde vi alldeles nyss.
42
Jag tänkte avbryta den här seansen och tala om Sveriges finanser i denna
finansdebatt.
Statsskulden galopperar. De som är intresserade kan titta i tidningarna i
dag. I Svenska Dagbladet finns beloppet utskrivet - ni hickar nog till när ni
ser det. Statsskulden galopperar vidare mot 2 000 miljarder år 1998! Det ta-
lar ni inte så gärna om.
Budgetunderskottet är förmodligen den största av alla ungdomsfrågor.
Det talar ni inte om.
Vad tror ni att ungdomarna säger om några år? De kommer att säga: Vad
sysslade ni med 1994? Då kommer ni att säga: Vem? Jag? När då? Vi var ju
överens! Ja, men vem var ansvarig? Det var ingen som var ansvarig. - Eller
hur?
Ni har fått rapporter från OECD, Lindbeckkommissionen, ESO, IMF,
Världsbanken och vad ni vill. Den ena efter den andra säger samma sak, och
alla vettiga människor som tittar på Sveriges finanser säger samma sak: Höj
inte skatten, men sänk utgifterna! Det är absolut nödvändigt. Och det måste
ske nu!
Lyssnar ni? Absolut inte. I en ganska tragikomisk budget, som finansmi-
nistern har lagt fram, finns besparingar på 3,5 miljarder kronor, samtidigt
som utgiftsökningarna är av ungefär samma omfattning. Det är ingenting.
Allt detta sker medan skulden galopperar vidare.
Den ekonomiska profeten Gudrun Schyman brukar tala om att ”vi tar de
pengar vi har och satsar dem någonstans”. Det är tvärtom riksdagens allvar-
ligaste uppdrag att inte ta de pengar som vi inte har och inte satsa dem på
en massa saker som vi inte har råd med. Så ser det ut.
Vi har från Ny demokrati riktat en uppmaning till regeringen, att komma
igen och visa hur man skall kunna spara 30 miljarder kronor, att få ned utgif-
terna från 531 till 500 miljarder kronor. Är det omöjligt? Eller hur är det,
fru finansminister? Kan ni inte, orkar ni inte, eller vill ni inte? Är det fysiskt
omöjligt att göra en sådan sak? Varför är det bara alla andra, utom Sveriges
politiker, som kan tala om hur det är och hur det skall gå till?
Det är klart att det inte är omöjligt att spara 30 miljarder, om man driver
en rörelse som hela Sverige med 170 miljarder i förlust.
Tror inte ni i regeringen och ni socialdemokrater att man måste återställa
budgetbalansen inom en konjunkturcykel? Vad säger t.ex. P-O Eriksson,
ordförande i finansutskottet? ”Då säger vi så”, brukar han säga och svinga
sin klubba när utskottet har möten. Kom igen nu och säg något vettigt här!
Det skulle jag gärna vilja höra.
Vi har föreslagit besparingar på 38 miljarder kronor. Titta på dem! Det
är vår broms. Vi har visserligen gasat också, så att nettot blir mindre. Min
personliga uppfattning är den att dessa gasningar kanske inte behövs nu, där-
för att konjunkturen vänder. Där finns det alltså 38 miljarder kronor. Om vi
inte bromsar nu blir det nödbroms sedan, och då kommer det att vara någon
annan som drar i den.
Vid ett tidigare tillfälle gick jag igenom vad 172 miljarder kronor är, och
det är kanske tröttande för kammaren att åhöra detta igen. Men jag kan re-
dovisa det i den här formen:
Det är 17 miljarder i barnbidrag, 7 miljarder i bostadsbidrag, 39 miljarder
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
43
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
44
i kommunal barnomsorg från staten, 18 miljarder för föräldraförsäkring, 14
miljarder för arbetsskadeförsäkring, 17 miljarder för den statliga delen av
sjukförsäkringen, 10 miljarder för polisen, 3 miljarder för domstolarna, 16
miljarder för universitet och högskolor samt 31 miljarder av försvarets ca 40
miljarder.
Det är 172 miljarder. Det är det som vi går back med, herr talman.
Detta underskott på 172 miljarder kan bli vår räntekostnad om ett par år.
När vi har 2 000 miljarder i statsskuld är de 172 miljarderna räntekostnad.
Då skall svenska folket betala lika mycket i räntor som kostnaden för allt det
som de får i dag. Så allvarlig är situationen.
Jag tycker att man här inne skall ägna mer uppmärksamhet åt folket, åt
skattebetalarna. Det är de som står för fiolerna. Det är ingen lösning att gå
till dem och säga: Ni skall stå för fler fioler, ni skall betala mer, era rackare!
Kom loss nu! Än har ni pengar kvar! Det finns ett sätt: Höj skatten för alla
med 28 procentenheter för hela svenska folket! - Då dör ju landet. Det
måste alltså sparas i stället.
Jag har ställt frågor, och jag brukar aldrig få svar. Men jag kan försöka
ställa dem fyra gånger, så kanske jag får svar.
Skall fru Wibble få balans i statens affärer genom att spara 3,5 miljarder
om året? I så fall skulle hon få sitta kvar i 100 år.
Skall ni komma med de tuffa åtgärderna efter valet, som socialdemokra-
tiska regeringar och andra brukar göra? Före valet är ni skraja och säger att
det är så tjusigt, men efteråt kommer det fram, att ni kanske har ett program.
Eller kommer det någonting i kompletteringspropositionen?
Finansministern beskylls ju för att vara så tuff och inte flumliberal, och
det skall hon ta som beröm. Vi skall höra om hon har någonting att komma
med.
Vi skall också höra om Socialdemokraterna har någonting att komma
med. Jag lyssnade på herr Persson en kvart, men jag hörde inte så mycket
just då. Men det kanske klarnar under dagen.
Har ni tänkt på att Ny demokrati har rätt? Det är tur att det inte är så
många i kammaren nu - det här är ju så pinsamt. Vi har haft rätt i den finan-
siella politiken - den som finansministern sade var så usel när vi föreslog att
man skulle sänka räntorna, släppa kronan loss och göra starka finansiella
besparingspaket samtidigt osv. Ni har inte bekymrat er för sådana saker. Jag
är rädd för att vi i Sverige, med nuvarande typ av politiker, kommer att dö
av vår godhet. Det är med ett leende fyllt av godhet som man iakttar det som
sker i landet. Snacka om Snövit! Hon förbleknar, om detta över huvud taget
är möjligt i sammanhanget.
Vi hade rätt vad gäller flyktingpolitiken. Det är också en stor finansiell
fråga. Kom ihåg det! I dag vet jag inte vad ni har att anmärka på den flykting-
politik vi har lanserat, men vi har blivit beskyllda för allt mellan himmel och
jord under tiden.
Nu säger vi en annan enkel sak: Ge dispens från LAS, arbetsrätt m.m. för
alla företag som har mindre än 25 anställda! Det kostar ingenting. Men ni
vågar inte göra en sådan sak. Ni tar inte chansen att komma i gång med detta.
Kan någon svara på frågan, vad det vore för fel att göra det försöket?
På samma sätt som vi har öst på om flyktingpolitiken kommer vi att driva
frågan om organisationsbidraget, både inifrån denna kammare och utifrån.
Vi kommer att vinna den frågan också - det kan jag tala om för er! Den är
ju sjuk!
Vi ger 14 miljarder kronor i stöd till organisationer. Det har kommit avslö-
janden som borde få många i den här kammaren att verkligen skämmas. Vi
kan ju se vart dessa pengar går och vilka metoder man använder för att få
tag i dem. Det är era egna organisationer som har gjort det, ungdomsorgani-
sationer, t.ex.
Jag känner en skäggig gammal man som hela tiden får post från Grön ung-
dom. Han anses vara med i Grön ungdom för att den organisationen skall
få bidrag. Detta är förfärligt! Det är stöld av medel, en stöld som begås av
organisationer som står er nära. Det är ytterst anmärkningsvärt!
U-hjälpen är en liknande fråga som vi har tagit upp. När vi för en debatt
om Sveriges finanser - vad är det som säger att vi skall göra som regeringen
har gjort och öka biståndet? Sverige är ett så rikt land, säger någon. Vad är
det för definition på ett rikt land? Hur kan det vara rikt med en galopperande
statsskuld? Vi lånar ju till detta!
Jag vet inte om det handlar om hybris, dumhet eller ekonomiskt oför-
stånd. Man gör faktiskt inte så. Man borde inte få ge bort det man inte har,
helt enkelt. Vi är satta här att representera Sveriges intressen, allmänintres-
set Sverige. Det har vi diskuterat tidigare i dag.
Sedan har vi frågan om pengar till arbetsmarknadspolitiken. Det är så vi
löser problemen. Vi löser problemen genom utbildning osv. - tror vi. I själva
verket skapar vi en massa hopplöshet. Om man frågar människor som utsätts
för dessa arbetsmarknadspolitiska åtgärder visar det sig att de i allmänhet
inte blir så väldigt uppeppade av dem.
Vi talar om kompetenshöjande åtgärder. På det viset skaffar vi oss mer
kompetenta arbetslösa. I själva verket är det andra saker som behövs:
Europa, något som är högaktuellt, arbetsrätten, som jag tidigare har nämnt,
och marknadsmässiga löner. Vad tror ni det beror på att arbetslösheten
bland ungdomar är 25 % och mer på sina håll? Det är klart att det har något
att göra med lönerna. Vi behöver också fungerande banker, och vi behöver
vara ett attraktivt etableringsland över huvud taget.
Om det inte vore på det här sättet så skulle vi ju kunna lösa Sveriges pro-
blem och gå hem härifrån efter att ha hällt en massa miljarder över Börje
Hörnlund, eller hur? Då skulle han ordna det genom att skotta ut pengar
genom fönstret för att bli av med dem. Han kan ju inte ens bli av med peng-
arna, men nästa år skall han få ännu mer. Han värjer sig mot dessa pengar.
Att hålla på med sådant är givetvis ingen lösning. Inom arbetsmarknads-
politiken håller vi faktiskt på att bygga upp världens senaste och mest kom-
plicerade planekonomi.
Ta ROT-sektorn! Efter att ha snackat, förlåt, talat heter det, om ROT i
två år börjar man komma i gång. Nu skall det bli av, minsann! Nu händer
det antagligen litet grand, men det kommer för sent! Varför sker saker så
ofta för sent? Jo, därför att det beror så mycket på vem som kommer med
förslaget.
En gång hade Socialdemokraterna och Ny demokrati samma förslag. Man
skulle försöka komma överens, men det gick ju inte. Inte kan Socialdemo-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
45
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m. m.
46
kraterna göra upp med Ny demokrati, Göran Persson? Man måste gå ut i
valrörelsen och säga att man aldrig har gjort det. Vad spelar det då för roll
om 20 000 människor blir utan jobb?
Politikerna rör sig här i kulvertarna. Nu skall man bygga ut kulvertsyste-
met så att politiker inte skall synas över huvud taget när de kommer in i riks-
dagen och springer omkring här. Det skall byggas ut över Mynttorget också.
Jag skall komma tillbaka dit så småningom och bära banderoller, och då skall
vi se vilka som kommer ut.
Hur är det då med den svarta marknaden? Fusk för 150 miljarder kronor,
och ingen vågar göra någonting åt det! Det finns ingenting i det italienska
samhället som inte finns i Sverige. De ingriper, men det gör inte vi. Vi vågar
inte ingripa. Kom ihåg att maffiavälden uppstår genom att samhället, dvs.
de demokratiska institutioner man har, inte fungerar!
Herr talman! Vi måste rationalisera den offentliga sektorn. Då säger alla:
Stoppa rationaliseringarna där! Det är farligt! Men tittar man på statistiken
ser man att det inte är i den offentliga sektorn vi har rationaliserat utan inom
den industriella sektorn.
Varför måste man då rationalisera inom den offentliga sektorn? Jo, tänk
på vilka det är som betalar den! Det är en skattefinansierad sektor. Vi måste
hushålla med människornas, skattebetalarnas, pengar. Vi måste se till att de
får mer för pengarna. Svårare än så är det inte.
Vi har för många monopol. Hur många skall vi ha? kan man fråga sig.
Svaret är mycket enkelt: Staten skall inte ha monopol på någonting utom på
myndighetsutövning. Det är det staten är till för. Det tycker jag borde stå i
grundlagen.
I vårt utskott pågår just nu diskussioner - vi har sällan debatter - om kon-
sekvensanalyser. Ny demokratis synpunkt är att varenda proposition som re-
geringen förelägger riksdagen skall vara försedd med en konsekvensanalys.
Det skall alltså klart och tydligt framgå vad all tillgänglig expertis anser att
konsekvenserna av det föreslagna beslutet skulle bli. Detta är oerhört vik-
tigt.
Dessutom har vi nu yrkat på att det inom finansutskottets ram skall finnas
vad man skulle kunna kalla ett ekonomiskt råd, eller liknande. Det skulle
vara en instans dit man skulle kunna skjuta över frågor av ekonomisk natur
för att få dem bedömda och för att få konsekvenserna granskade. Det är just
konsekvenserna av vårt handlande vi måste se mest på. Detta instrument
skall naturligtvis vara tillgängligt för minoriteten. Majoriteten kan ju alltid
pressa igenom sina grejer på sedvanligt sätt.
(Applåder)
Anf. 58 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Det var ett engagerat anförande som herr Wachtmeister
höll. Jag slås bara av bristen på konsekvens och logik. Det finns mycket av
det han säger, i hans kritik av regeringen, som faktiskt är riktigt.
Men alla i denna kammare vet ju att regeringen sitter kvar just för att
Wachtmeister har stött den. Den ekonomiska politik som han dömer ut har
varit möjlig att få igenom i riksdagen just därför att Wachtmeister har röstat
ja till den. Så ser det ut.
Alla minns hur det var i höstas när regeringen var trängd. Då sprang
Wachtmeister nattetid till Finansdepartementet för att förhandla fram en
lösning, som gjorde att regeringen fick igenom sina förslag. Wachtmeister är
Wibbles springpojke. Så har det varit hela tiden. Sedan kan han stå i talarsto-
len och gasta.
Det finns dock en fråga där Wachtmeister ännu inte har fallit pladask. Det
är frågan om vårdnadsbidraget. Jag fick ett mycket tydligt besked av Dan
Eriksson i Stockholm i den allmänpolitiska debatten. Jag skulle vilja ha det
beskedet upprepat av Wachtmeister, eftersom man ju inte kan vara tvärsäker
på att Ny demokrati är en homogen grupp.
Kommer Ny demokrati att släppa igenom det vårdnadsbidrag som rege-
ringen planerar, eller tänker Ny demokrati stå fast vid uppfattningen att
vårdnadsbidraget skall vara finansierat innan det går till riksdagen?
Anf. 59 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Herr Persson slås av bristen på konsekvens. Så småningom
kommer han, i något slags resonemang, fram till att regeringen inte borde
sitta kvar, eftersom Ny demokrati på ett felaktigt sätt har hjälpt regeringen
att sitta kvar.
Jag försöker alltid att vara tydlig, herr Persson. Låt mig därför säga: Rege-
ringen sitter kvar därför att ni är sämre.
Jag vill erinra om den 10 mars förra året. Det är nästan prick ett år sedan.
Då var det kalabalik här inne, vill jag lova. Alla gömde sig bakom att det
handlade om delpensionen, men det handlade om att vi yrkade avslag på
hela regeringens ekonomiska politik. Vilka var det då som sprang runt som
skållade råttor och till sist föreslog att ärendet skulle återremitteras till ut-
skottet? Jo, det var Socialdemokraterna. Förlåt uttrycket, det är Social-
demokraterna som brukar tala om skållade råttor.
Göran Persson säger att jag är Wibbles springpojke. Då kan jag bara säga
att hon i så fall har ett väldigt otrevligt sätt mot sina anställda.
När det gäller vårdnadsbidraget har vårt besked gång på gång varit det-
samma. Vårdnadsbidraget skall i pengar och i tid totalt finansieras inom fa-
milj epolitikens ram. Jag nämner tiden, eftersom det finns planer från rege-
ringen på att finansiera åtgärder som börjar gälla 1994 med sparåtgärder som
i sin tur börjar gälla 1996 osv. Det är helt oacceptabelt.
Vi är kristallklara på den punkten, herr Persson. Jag svarar gärna på fler
frågor.
Anf. 60 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag ställer gärna fler frågor till lan Wachtmeister. Av repli-
kens stapplande inledning att döma verkade han litet överraskad över att
bli tillfrågad, men så smånigom tog det sig. Det blev ett något så när klart
besked.
Jag vill också av Wachtmeister veta hur det ligger till med nivån på vård-
nadsbidraget. Regeringen har talat om 2 000 kr. Ni har sagt att det minst
skall vara 4 000 kr. Är också det ett oomkullrunkligt ställningstagande av Ny
demokrati?
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
48
Anf. 61 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag är inte särskilt överraskad över att få frågor. Jag tycker
att det är trevligt. Om herr Persson vill lära mig hur man skall tala kan vi
talas vid efteråt. Om jag får några lektioner kan även jag låta som en biskop,
även om det nu är litet sent påtänkt för min del.
Innan jag svarar på frågorna vill jag, herr talman, leda i bevis ett annat
karaktärsdrag, nämligen min försumlighet. Jag glömde tidigare att yrka bi-
fall till våra reservationer 2,4 och 6. Detta säger jag inte för att förvirra herr
Persson. Jag skall svara på hans fråga som handlar om huruvida vårdnadsbi-
draget skall vara 2 000 kr eller 4 000 kr.
Vi tycker att det är bättre att höja bidraget till 4 000 kr och att det fortfa-
rande totalt skall finansieras inom familjepolitikens ram. Det är fullständigt
fel att öka kostnaderna inom familjepolitiken. Vi har däremot inte ställt
detta som ett villkor och sagt att bidraget skall höjas till 4 000 kr och att vi i
annat fall inte går med på det. Vi har sagt att det vårdnadsbidrag som föreslås
till hundra procent skall vara finanseriat inom familjepolitiken. Det är det
tillnärmelsevis inte. Därför kan jag inte tänka mig att något vårdnadsbidrag
går igenom.
Anf. 62 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Jag har nu hört liknelser. Man har kallat varandra olika sa-
ker, t.ex. för biskop. När jag satt här och lyssnade tyckte jag att föregående
talare också lät religiös, som en väckelsepredikant i ett tält.
När jag sedan tänkte efter tyckte jag egentligen att de båda föregående
talarna lät som helt vanliga politiker. Det var en mycket traditionell socialde-
mokrat och en mycket traditionell högerman, med den skillnaden att han är
litet roligare än högerpolitikerna brukar var. Politiken är dock inte rolig.
Den är allt annat än skojig.
Själv är jag en vanlig vänsterpolitiker. Jag skall vara litet trist i början; jag
skall inleda med en sammanfattning av vad vänstern står för just nu. Vi har
ett mycket enkelt och rakt budskap: Behåll de viktiga jobben! Skär inte ned
på vård, skola och omsorg!
Detta är en uppmaning som jag riktar till riksdagens ledamöter i kamma-
ren och i rummen framför TV-apparatema. Kanske riktar jag uppmaningen
allra främst till Sveriges kommunpolitiker. De flesta av de kommunpolitiker
som styr i Sverige är borgerliga.
Det är riktigt att behålla de viktiga jobben i vården, skolan och omsorgen.
Det är en uppfattning som jag tror att jag delar med det svenska folket. Det
finns säkert flera politiker i flera partier i denna kammare som har samma
uppfattning som jag har. Men när det gäller konkreta förslag är Vänsterpar-
tiet mer ensamt. Vi behöver bli fler som säger det självklara, dvs. att det är
dags att slå vakt om de viktiga jobben i skolan, vården och omsorgen. Detta
är ett viktigt och trist budskap för vissa, men det är ett oerhört glädjerikt
budskap för dem som behöver denna omsorg och omtanke, detta stöd och
de jobb vi då kan bevara.
Herr talman! I förra veckan avlöste opinionsundersökningarna varandra.
Höstens val skulle bli en rysare, enligt instituten. Det är i värsta fall lika
spännande som OS-finalen i ishockey. Det är en spänning som gäller guld-
medaljen, finansministerposten, och vilka som skall spela i politikens A-
gmpp.
Vi utgår från att vi kommer att spela i A-gruppen i den här kammaren på
ett konstruktivt sätt. Vi gör det inte genom att vara bäst i den gren som vi
kan kalla läktarkritik utan genom att vi har förslag som ger Sverige möjlighet
att bygga välfärd.
Herr talman! Vi politiker behöver inte frossa i beskrivningar av arbetslös-
het och budgetunderskott. Väljarna känner till de problemen. Jag behöver
inte recensera regeringens politik. Den talar för sig själv. I lagsporterna sägs
det att man skall se målet och inte målvakten. Det var den inställningen som
gav guldmedaljen i Lillehammer. Det är den inställningen som är Sveriges
framtid.
På 1980-talet sade man att Sverige skulle harmoniseras med Europa. Riks-
dagen såg till att det blev så. Måluppfyllelsen är nästan total. I dag har Sve-
rige samma arbetslöshet och lika stora underskott som man hade i EG-län-
derna. I dag, när vi står på randen till EU, lanseras nya idéer. Nu föreslås
det att vi skall kopiera USA-modellen. Det är en lösning med låga skatter,
en liten offentlig sektor och en stor privat tjänstesektor med låga löner. Den
lösningen har gett många i USA ett stort välstånd och relativt låg arbetslös-
het. Det är riktigt, men bakom statistiken döljer sig förfärande orättvisor
och fattigdom, ett kallt samhälle helt enkelt.
Vi i vänstern litar på det sunda förnuft - det är en annan här i kammaren
som brukar använda det ordet - som säger att det statistiska välbehaget av
att ha en fot på spisen och en fot i issörjan inte är något att ha.
Vi har en annan modell. Det är en modell som bygger på en uthållig ut-
veckling och en ekonomisk tillväxt som inte förbrukar människor och miljö.
Då gäller det att utnyttja tillgångarna klokt. Vår viktigaste tillgång, herr tal-
man, är inte längre malmen och skogen; det har det kanske aldrig varit. Sve-
riges viktigaste tillgång är vi själva.
På en valaffisch skrev VPK en gång: varje människa är en tillgång. Den
insikten står fast. Därför är arbetslösheten ett sådant slöseri. Varje människa
i arbete innebär att vi bygger välfärd, både för den enskilde och för helheten.
Varje människa i arbete är ett slag mot budgetunderskottet. Detta är ut-
gångspunkten för våra förslag i den ekonomiska politiken.
Den borgerliga majoriteten skriver:
”Utskottet ser förslagen i motion Fi206 (v) som typiska exempel på tradi-
tionell vänsterpolitik.”
Herr talman! Utskottets ordförande! Jag får tacka för detta beröm. Vi står
nämligen för en traditionell vänsterlinje. Men vi står inte för någon reprispo-
litik. Vi ställer inte ut några löften om snabba genvägar, någon stor plan,
någon ny plan eller någon kvickfix som skall lösa alla svåra problem. Vi hål-
ler i stället en traditionell vänsterlinje anpassad till ett nytt samhälle. Vi tror
inte att stat och kommun är lösningen på alla problem. Vi längtar inte till-
baka.
Vi vill ge svängrum för det man kallar det civila samhället. Men vi vägrar
att riva ned bara för nedrivandets egen skull för att ge plats för nyliberala
experiment. Det finns en sak som sägs i EU som är ganska klok - det hörde
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
säkert Anne Wibble när hon var i Bryssel nämligen att man inte skall laga
saker som inte är sönder. Därför skall man sluta riva ned i kommunsektorn.
Vår politik utgår från klassiska begrepp - frihet, jämlikhet och broder-
skap. Det är en utgångspunkt som håller än i dag. ”Broderskap” borde dock
kanske bytas ut mot det bättre begreppet ”solidaritet”. Vi tror att demokrati
och delaktighet skapar ett bättre samhälle. Vi tror inte att en rättvis fördel-
ning bara är en lyx för goda tider utan en grund för en effektiv produktion.
Det betyder att marknadens frihet är bra, men inte överallt och inte jämnt.
I dag kommer riksdagen säkert att godkänna regeringens förslag till rikt-
linjer för den ekonomiska politiken. Det är fråga om riktlinjer från en rege-
ring som säger att man fortfarande går den enda vägen. Det är en regering
som tycks ha tagit till sig kampsången från ishockeylaget: Vi gjorde rätt, vi
gjorde rätt. Skillnaden är att allt gick snett.
Det är snett nu. Vi har redovisat ett alternativ. Det är ett alternativ både
för akut krisbekämpning och för en långsiktigt hållbar utveckling. På grund
av ännu en devalvering går industrin nu mot goda konjunkturer. Men på
andra områden syns ingen ljusning. Det gäller sjukvården, skolan och bygg-
sektorn. Därför föreslår vi mera pengar till kommunerna - ungefär fem mil-
jarder. Vi föreslår mera pengar till byggsektorn i form av ett s.k. ROT-pro-
gram på cirka tre miljarder. Detta är vad vi föreslår.
Regeringen talar om att det skall bli fler ”riktiga” jobb. Man talar om att
kommunsektorn måste minska. Jag anser att det är riktiga jobb att vårda,
utbilda och bygga. Det är riktiga jobb även om arbetet inte sker i privat regi
och i vinstsyfte. Det är viktiga jobb som utförs inom förskolan, grundskolan
och äldreomsorgen. Jag tror inte att någon vare sig vågar eller vill säga emot
mig i den här frågan. Därför skall ni i finansutskottet sluta med att i riksdags-
handlingarna benämna vissa jobb som riktiga och vissa andra jobb som något
annat. Det här språkbruket skall bort från både propositioner och betänkan-
den.
Herr talman! I dag behöver vi en arbetsmarknadspolitik som satsar på att
aktivera för framtiden genom utbildning i stället för att passivisera genom
kontantstöd. När majoriteten skriver att en begränsad ersättningsperiod in-
nebär ett ”incitament” för den arbetslöse att söka arbete är det direkt cy-
niskt. Det är ungefär lika begåvat som att säga att bästa sättet att lära någon
simma är att slänga vederbörande i sjön. Vissa lär sig då att simma medan
andra sjunker.
Vi behöver också en näringspolitik. I dag driver AMS i praktiken den nä-
ringspolitik som återstår, medan Näringsdepartementet i det närmaste fun-
gerar som ett försäljningskontor. Vi i Vänsterpartiet ser småföretagen som
en viktig del i näringspolitiken. Vi kräver att riksdag och regering agerar mot
bankerna så att småföretagen får rimliga kreditmöjligheter. Vi säger att AP-
fonderna bör få ökad rätt att placera i aktier. I vår motion har vi anvisat en
miljard för att stödja Sveriges mindre företag.
För att trygga en uthållig utveckling krävs förnyelse. Vi behöver en ny in-
dustristruktur. Vänsterpartiet har föreslagit framtidsfonder för en återindu-
strialisering av Sverige. Det krävs en ny arbetsorganisation, demokrati i ar-
betslivet och en miljöomställning av industriproduktionen. Det nya kun-
50
skapssamhället som vi går in i kräver storsatsningar på utbildning och inve-
steringar i en ny infrastruktur för informationsteknologi.
Om vi skall klara av att få ned arbetslösheten på en rimlig nivå så måste
arbetstiden kortas. Regeringen säger att arbetslösheten kan halveras unge-
fär med fyra procents tillväxt under andra halvan av 1990-talet. Men hur
skall arbetslösheten kunna halveras samtidigt som allt fler friställs från kom-
munerna, den genomsnittliga arbetstiden ökar och allt fler träder ut på ar-
betsmarknaden? Det är förvisso, herr talman, en tuff uppgift att förkorta
arbetstiden. Men det är nödvändigt med en reducering för att varaktigt få
ned arbetslösheten. Därför föreslår Vänsterpartiet en fond på en miljard för
att börja finansiera försök med kortare arbetstid.
När det gäller budgeten för 1994/95 har vi redovisat ett radikalt och realis-
tiskt alternativ. Vi har förslag för 150 000 nya jobb och 30 000 utbildnings-
platser. Vi har redovisat finansiering för återställd A-kassa, höjt pensionstill-
skott och 80 % i ersättning till långtidssjuka.
Vi kan redovisa samma utfall på statsbudgeten som regeringen. Vi har
gjort det utan att, som Socialdemokraterna har tvingats göra, ha kalkylerat
med extra skatteinkomster från s.k. dynamiska effekter.
Vår budgetpolitik för resten av 1990-talet kommer att följa samma prin-
cip - en politik för att skapa fler jobb och för att minska underskotten. Men
man kan inte förlita sig på att mindre arbetslöshet skall lösa budgetproble-
men. Det behövs också skattehöjningar och besparingar. Skattehöjningar
skall läggas ut så att tillväxten inte hämmas, och besparingarna skall fördelas
så att de som har det sämst inte drabbas. När det gäller insikten om att det
behövs besparingar är alla riksdagspartier överens. Vi är oense om när det
gäller hur och när. Det råder ingen tvekan om att det behövs besparingar.
Vi är också oense i skattepolitiken. Vi i Vänstern säger att det krävs högre
skatter på kapitalinkomster och bolag. Vi talar om en skatteväxling där
högre skatt på energi och miljöpåverkan används för att sänka skatten på
arbete. Att skapa utrymme för att allmänt sänka skatten på arbete är vida
bättre än avdragsrätt för privata tjänster, s.k. pigavdrag.
Herr talman! En grundbult i regeringens politik när man fick makten var
sänkt skatt. I praktiken har regeringen inte sänkt skatterna. I stället har man
fördelat om skattebördan från kapital till arbete. Vad säger regeringen i dag?
Är det slut på talet om sänkta skatter? Vad säger Socialdemokraterna om
skattepolitiken under 1990-talet? Det är lika oklart.
Det tycks dock växa fram en enighet mellan regeringen Bildt och Social-
demokraterna om att man skall genomföra ett slags skatteväxling under 90-
talet. Det skall vara en växling där skatter och arbetsgivaravgifter byts mot
egenavgifter. Ett sådant byte är vi i Vänsterpartiet starkt kritiska till.
Att byta skatt mot egenavgift innebär att man tar in pengar från lönta-
garna på ett sätt som gynnar höginkomsttagare och missgynnar låginkomst-
tagare. Då är skatter och vanliga arbetsgivaravgifter ett mycket rättvisare
system. Jag kan inte förstå varför inte också Socialdemokraterna inser denna
enkla sanning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under
mom. 1,2,3,7 och 8.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
51
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
52
Herr talman! Denna debatt är en avstamp förvaldebatten. Vilka alterna-
tiv kan vi se?
I dag finns ett mått av samsyn mellan Socialdemokraterna och oss i Väns-
terpartiet på den ekonomiska politiken. Vi skiljer oss på många punkter. Det
gäller t.ex. EU och Öresundsbron, och vi har skilda uppfattningar om nivån
på arbetslöshetsförsäkringen. Men på viktiga områden finns en tillräcklig
grund för att vi skall kunna samverka kring en radikal politik. Jag hoppas
och tror på en sådan samverkan efter valet i höst.
Det finns också andra alternativ. Men mera av regeringen Bildt är inget
bra alternativ. Så finns det de som hoppas på ett mellanting - en samverkan
mellan Socialdemokraterna och Westerbergs folkparti. Men finns det någon
grund för en sådan samverkan? Det får den här debatten utvisa. Jag betvivlar
det, om man skall döma av debattinläggen.
Jag får hoppas att Göran Persson blir finansminister efter valet. Jag kom-
mer inte att känna mig trygg och lugn då, men jag kommer att känna mig
något tryggare för att de viktiga jobben skall finnas kvar. Diskussionen mel-
lan oss, Göran Persson, kan vi inleda redan i dag. Vad anser ni socialdemo-
krater om kommunernas ekonomi? Hur skall kommunerna kompenseras för
den höjning av grundavdraget som ni föreslår?
Anf. 63 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill instämma i ett viktigt avsnitt i Bäckströms anförande.
Det gäller det slappa talet som regeringen sprider omkring sig om ”riktiga”
jobb. Det är naturligtvis djupt kränkande för de människor som finns i den
offentliga sektorn och för dem som befinner sig i olika arbetsmarknadspoli-
tiska insatser. De gör också en samhällsgärning och nog så goda dagsverken.
Det är oerhört viktigt att det talet förs åt sidan.
Vidare har vi frågan om kommunernas ekonomi. Regeringen skall åter-
komma i kompletteringspropositionen i denna fråga. Vi kommer vid det till-
fället att redovisa vårt alternativ till regeringens förslag. Dessutom finns det
en parlamentarisk utredning som nu ser över statsbidragssystemet för såväl
kommuner som landsting. Där räknar jag med att de långsiktiga förslagen
blir klara i höst.
Vidare har vi frågan om vårt förslag att inte höja skatten för löntagare un-
der 1994. Det sker genom att vi går emot regeringens förslag till försämrat
grundavdrag. En partikamrat till Bäckström tog upp denna fråga i debatten
i februari månad. Men förslaget skall kompenseras fullt ut för kommunerna
genom att det får bli en statlig kostnad. Detta finns redovisat i vårt budgetal-
ternativ.
Anf. 64 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är bra om detta sker. Men i Socialdemokraternas motion
kan jag se att det har räknats med 3 miljarder. När regeringen införde sänk-
ningen av grundavdraget räknade de med en nivå på drygt 4 miljarder - som
man lät kommunerna behålla. Det finns en differens på 1 miljard som är nog
så viktig för kommunsektorn. Vi kan alltså förutsätta att ni från socialdemo-
kratins sida kommer att lägga fram förslag som fullt ut kompenserar kommu-
nerna. Det är det mest viktiga. Men det vore också klokt och bra att få reda
på hur detta skall gå till. Detta är inte något som regeringen avser att göra,
utan detta är något som redan har trätt i kraft för innevarande år.
Jag är nöjd med denna sak. Men jag konstaterar att vi i Vänsterpartiet i
våra förslag om kommunsektorn anslår mer pengar. Jag har hört att Social-
demokraterna delar uppfattningen i vår argumentation om vikten av att be-
hålla de kommunala jobben. Men jag har inte hittat några medel i den social-
demokratiska motionen för att stärka kommunernas ekonomi. När kommer
sådana medel?
Vidare har vi frågan om egenavgiften. Är inte egenavgifterna, som de nu
är konstruerade, sämre fördelningsmässigt än traditionella skatter och ar-
betsgivaravgifter? Instämmer inte Göran Persson i min analys på den punk-
ten? Jag tror det, men jag är inte säker.
Anf. 65 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Bäckström har läst rätt i vår motion. Det finns inga löften i
den motionen om ytterligare pengar till kommunerna. Där verkar Bäck-
ström ha tillgång till mer pengar än vad vi har. Det gemensamma hot som
finns mot kommunernas utveckling framöver ligger i den s.k. Nathaliepla-
nen. Regeringen har som hörnpelare i sparprogrammet ytterligare stora ned-
skärningar i den kommunala verksamheten. Vi får väl anledning att senare
i debatten återkomma till regeringsföreträdarna för att få svar på hur de tän-
ker hantera Nathalieplanens besparingar på 35 miljarder fram till 1997/98 i
den kommunala sektorn. Det är det verkligt stora hotet mot kommunerna.
De olika typerna av egenavgifter måste skiljas ut. Vi har fört fram tanken
att sjukförsäkringssystemet skall finansieras med hjälp av egenavgifter. Re-
geringen har satsat på egenavgifter i arbetslöshetsförsäkringen. Där har vi
tyckt att arbetsgivaravgiften är ett bättre instrument och en bättre metod.
Hur man klarar att utforma egenavgifterna, hur de görs avdragsgilla respek-
tive hur förmåner i systemet beskattas kan ha stora fördelningspolitiska ef-
fekter. Vi är inte okunniga om det. Vi har också pekat på detta i vårt resone-
mang. Vi ser också att det i vissa försäkringssystem kan vara en fördel att ha
en försäkringsmässig lösning med en egenavgift. På den punkten intar vi en
resonerande attityd, hela tiden med utgångspunkten att slå vakt om det för-
delningspolitiskt rimliga och riktiga.
Anf. 66 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är klokt att inta en resonerande attityd. Det försöker
jag också att göra. Jag kan inte kategoriskt säga att vi aldrig kan komma till
lägen där vi måste acceptera en egenavgift. Men jag menar att vi inte är där
ännu. Den sjukförsäkringsavgift som ni socialdemokrater var med om att ta
fram är ju avdragsgill. Då får den en dålig fördelningseffekt. Detta borde ni
inte ha medverkat till. Det finns tid att backa och driva ett mer analytiskt
arbete innan ni binder upp er till den typ av egenavgift som vi har sett. De
egenavgifter vi har sett i sinnevärlden, och som ni har stött, är sämre än tradi-
tionella skatter och arbetsgivaravgifter. Detta är min poäng i denna debatt.
Egenavgifter är till sin natur skattehöjningar. Det finns möjligheter att
konstruera dem på annat sätt. Men de egenavgifter vi hittills har sett till är
rena skattehöjningar.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
54
Vidare sägs det att vi har mer pengar. Ja, vi har föreslagit något högre
skattehöjningar än Socialdemokraterna - men inte påtagligt. Vi har föresla-
git ungefär 10 miljarder för det kommande budgetåret. Men framför allt har
vi föreslagit att våra pengar skall användas på annat sätt. Ni har föreslagit
att stora resurser skall läggas på direktavskrivningar i industrin. Vi har sagt
att vi kan tänka oss att resonera om det. Vi anser att det är ett trubbigt instru-
ment. Det gäller investeringar som i alla fall skulle göras och även extra in-
satta sådana. Ni använder 5 miljarder till detta. Vi vill använda 5 miljarder
till kommunsektorn. Vi tror att det går att få ut fler i arbete med hjälp av
våra insatser och därmed mer social trygghet. Sedan har vi föreslagit andra
insatser för industrin, t.ex. 1 miljard i riktade insatser för småföretag.
Anf. 67 PER-OLA ERIKSSON (c):
Herr talman! De senaste dagarna kommer att gå till historien. Först blev
det ett blå-gult OS-guld i ishockey. Sedan var det gårdagens glädjande be-
sked om att EU-förhandlingarna nu är i hamn.
Jag har tidigare i dag haft möjlighet att ge en eloge till de svenska förhand-
larna för ett mycket gott resultat. Fru finansministern har ju ingått i förhand-
lingsgruppen.
Inför förhandlingarna ställde Centern upp tydliga krav inom bl.a. mil-
jöområdet och regional- och jordbrukspolitiken. Inom alla dessa områden
har mycket goda resultat uppnåtts.
Om den kommande folkomröstningen resulterar i ett ja - vilket jag hop-
pas - tar Sverige steget in som fullvärdig medlem i EU. Det kommer att
stärka den svenska ekonomin. Den uppgång vi redan nu ser i ekonomin
kommer att få ytterligare fart med hjälp av ett svenskt EU-medlemskap.
Herr talman! Dagens finansdebatt inleddes med ett anförande av Göran
Persson. På sedvanligt sätt var det en enda lång klagosång. Vi har tidigare
hört Göran Persson hålla anföranden i kammaren och lärt känna hans klago-
sång och hans retorik. Men, herr talman, det är inte med retorik vi bygger
framtidens samhälle. Jag tycker att i många delar av debatten har Göran
Persson blivit retorikens fånge, men han har inte blivit lösningarnas försva-
rare eller idékläckare. Det är förresten roligt att se Göran Persson i riksda-
gen. Han dök ju upp när allt var klart i finansutskottet angående detta vik-
tiga betänkande.
De senaste årens dystra och nedåtgående trender har vänt till det positiva.
Opinionsundersökningar visar att svenska folket har återfått framtidstron.
Det visas på många sätt; bl.a. ökar försäljningen av nya bilar. Det brukar
vara ett tecken på att folk vågar börja konsumera och investera. Allt fler
villor och bostadsrätter finner nya ägare - mycket tack vare en låg räntenivå.
Investeringarna ökar. Företagens orderböcker fylls på nytt.
Under 1980-talet levde många hushåll på lån och skulder. Nu sparar
svenska folket, och de amorterar av skulderna från 1980-talet. Vi kan se att
kronkursen har stärkts. Budgetunderskottet minskar. Detta visar Riksrevi-
sionsverkets senaste budgetprognos, som presenterades förra veckan.
Inflationen är låg. Tidigare var inflationen 8-10 %. Nu är den 2-3 %.
Tidigare var räntorna höga. Nu är de på den lägsta nivån sedan tiden efter
andra världskriget. Marginalräntan har sjunkit sedan sommaren 1992. Ban-
kernas utlåningsräntor har sjunkit, och det underlättar investeringar i bostä-
der, företag och maskiner. Ansvaret för villalånen blir lättare att bära för
villaägarna.
Tidigare flyttade företag och investerare utomlands. De trodde inte på
Sverige som företagsnation. Nu flyttar företagen hem produktionen, och in-
vesteringarna tar fart.
Sverige har bytt fil vad gäller den ekonomiska politiken. Förutsättning-
arna för en fortsatt förbättrad ekonomi är nu bättre än på mycket länge. Där-
för är det så viktigt att vi håller fast vid den strategi som regering och riksdag
lagt fast för den ekonomiska politiken för åren framöver.
Det finns dock allvarliga problem i ekonomin. Det ljusnar visserligen för
Sverige, men den höga arbetslösheten förmörkar bilden. Men även på ar-
betsmarknaden kan vi skönja ljuspunkter; varslen minskar och antalet nyan-
ställningar ökar. Inte minst visar de förändringar som gjorts vad gäller små-
företagarpolitiken goda resultat.
Ett annat orosmoln är statsskuldens utveckling. Det är mot den bakgrun-
den nödvändigt med reformering av ekonomin, av transfereringssystemen,
med det saneringsprogram som riksdagen har lagt fast att det skall genomfö-
ras fullt ut. På så sätt kan vi minska budgetunderskottet, minska upplåningen
och därmed också minska statsskulden.
Vi behöver en uthållig ekonomisk tillväxt. Det är nödvändigt för att vi
skall kunna minska budgetunderskottet, betala av på statsskulden och klara
välfärdssamhällets åtaganden.
Bruttonationalprodukten utvecklas nu åter i positiv riktning, efter några
år med minustecken. Enligt samstämmiga beräkningar av bl.a. Finansdepar-
tementet, banker och Konjunkturinstitutet växer BNP. Under 1994 väntas
ökningen bli ca 2,5 %, och för 1995 väntas ytterligare ökning. Jag ser gärna
att den blir större än förväntat.
Utan ekonomisk tillväxt får vi inte resurser till sjukhus, daghem, skola el-
ler hemservice. Men, herr talman, ekonomisk tillväxt får inte vara ett mål
i sig utan bör vara ett medel för att slå vakt om välfärdssamhället. Det är
viktigt!
Hög ekonomisk tillväxt får inte gå ut över miljön eller ändliga energi- och
naturresurser. Den högre tillväxt som vi eftersträvar måste vara miljömässigt
riktig för att vi skall få en stabil och uthållig ekonomisk utveckling, som det
står i finansplanen: En minskad statsskuld får inte bytas mot en ökad miljö-
skuld! Centern värnar miljön.
Herr talman! Den viktigaste politiska frågan på både kort och lång sikt är
att skapa riktiga och bestående jobb. För att åstadkomma riktiga, varaktiga
arbeten krävs ett ordentligt företags- och investeringsvänligt klimat i vårt
land.
Vi ser nu hur företagandet börjar komma i gång igen. Förra veckans rubri-
ker i massmedia var exempelvis ”Nickan behöver nyanställa”. Det kunde vi
läsa i Smålandsposten. En annan rubrik löd: ”20 nya jobb på Autoliv”. Det
var Göteborgs-Posten som skrev det. Sådana rubriker ser vi nu dag efter dag
i våra tidningar. Märker inte Göran Persson det när han åker runt i landet,
vilket han ju gör när han inte är här i riksdagen? Märker han inte det när
han ser rubriker och läser tidningar runt om i landet, eller är han bländad
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
55
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
56
och bedövad av kampsångerna från Socialdemokraternas Folkets hus landet
över?
Under den här mandatperioden har regering och riksdag skapat nya regel-
verk och bättre förutsättningar för företagen, förutsättningar som framför
allt främjar de mindre och medelstora företagen - egenföretagarna. Det är
där tillväxten i näringslivet i hög grad ligger.
Regeringen har gjort genomgripande förändringar för att förbättra klima-
tet för företagen. Riskkapitalförsörjningen har förbättrats. Nyföretagarlån
har införts. Hämmande lagar och regelverk har tagits bort. Utvecklingsfon-
derna har omvandlats för att kunna ge småföretagen ännu bättre service och
hjälp i framtiden.
Vi har genomfört skatteförändringar som gjort upp med Socialdemokra-
ternas tidigare så småföretagsfientliga skatteförslag och -politik. Det ger nu
resultat, även om de stora framgångarna kommer att märkas först om något
år; detta förutsatt att Göran Persson icke blir finansminister efter årets val -
i så fall skall ju det mesta återgå till 1980-talets gamla politik.
Förvisso blir det lönsammare att äga aktier, men det är ju så vi vill få fram
nytt riskvilligt kapital, inte via löntagarfonder eller avgifter på annat sätt.
Förvisso blir det lönsammare att genomföra generationsskiften i företag.
Det är ju så vi vill att det skall gå till, inte genom att företagen vid genera-
tionsskiften säljs till investmentbolag eller köps upp på annat sätt, eller att
företagen i värsta fall läggs ned. Det är viktigt!
Nu möter vi 2000-talet med en politik för företagande, utveckling och in-
vesteringar i industrier, i ny teknik, i kommunikationer, i infrastruktur samt
i utbildning och forskning. Det skapar trygghet för människorna, såväl för
löntagarna som för företagarna. Det skapar livskraft i hela landet, både i
storstaden och på landsbygden. Det är en politik som bygger på långsiktighet
och stabilitet.
Det behövs mycket i politiken för att en ekonomisk politik skall vara fram-
gångsrik och hålla över tiden. Det krävs att den är stabil. Vi får inte byta fot
från den ena dagen till den andra.
Ibland undrar jag vilken verklighetsbild Socialdemokraterna har. Deras
förslag saknar ofta långsiktighet och konsekvens. Beskeden från Social-
demokraterna är exempelvis ofta: Stoppa! Riv upp! Återställ! Tillsätt en
kommission! Tillsätt en utredning! Ibland talar de förvisso om behovet av
stramhet i finanspolitiken. I deras förslag ser vi ofta något helt annat.
I fråga efter fråga ger Socialdemokraterna motsägelsefulla besked. Det
gäller t.ex. arbetslöshetsförsäkringen. Först säger de nej till varje föränd-
ring, sedan kommer en rejäl demonstration med löften om att förändra de
nivåer i arbetslöshets- och sjukförsäkring som riksdagen har fattat beslut
om. Sedan säger de ja, och därefter är ”bortförklaringskarusellen” i full
gång.
Arbetsrätten är ett annat område. Först har man en socialdemokratisk
småföretagarriksdag med löften om förenklingar, därefter säger man nej till
varje förändring. Sedan kommer uttalanden som: Vi river upp tidigare fat-
tade beslut om vi kommer till makten.
Ena året skall momsen höjas. Sedan skall den sänkas. Socialdemokrater-
nas många och olika förslag om momsen liknar en färd på en berg- och dal-
bana. Är det någon som tror att det är med en sådan politik som Sverige får
i gång jobben, får i gång investeringarna och skapar välfärd, stabilitet och
uthållighet?
Mycket av Socialdemokraternas politik, som vi i dag ser den presenterad,
går igen till 1980-talet. Konsekvenserna av den politiken har svenska folket
fått känna av tidigare. Svenska folket känner av den även i dag. Vi vet vad
den betyder, nämligen koncentration, avfolkning av landsbygden, inflation
och höga räntor.
Att nu, i en starkt förändrad värld, åter söka föra samma politik ter sig
inte särskilt genomtänkt. För att låna ett citat från en högt uppsatt EU-politi-
ker som kan vara aktuell under dessa dagar: ”Att synda en gång är mänskligt,
men att fortsätta synda är okristligt.”
Nya, riktiga jobb skapas inte genom att vi höjer skatterna för företagen
eller genom att vi försämrar villkoren för riskkapitalförsörjningen, vilket So-
cialdemokraterna föreslår. Det fungerade inte under 1980-talet; det fungerar
inte heller under 1990-talet.
Inte heller är ökad konsumtion genom nya lån med höga ränteavdrag och
minskat sparande rätt väg för att skapa nya jobb i framtidens Sverige. Inte
heller skulle Göran Perssons förslag om direktavskrivningar av investeringar
leda till några fler arbetstillfällen. Det skulle bara leda till ett ökat budgetun-
derskott.
Risken skulle vara uppenbar att främst de stora och vinstrika exportföre-
tagen skulle dra nytta av avskrivningsmöjligheten. Det skulle ytterligare för-
stärka tudelningen mellan de utlandsinriktade företag som redan i dag arbe-
tar under gynnsamma betingelser och de företag som arbetar på hemma-
marknaden.
Direktavskrivningar skulle i princip bli en skattekredit i jätteformat till
företagen. Varken pensionärer, ensamstående mammor eller förskolebarn
gynnas av en sådan skatterabatt till företagen.
Finansutskottet tillstyrker regeringens ekonomiska politik. Den ekono-
miska politiken måste eliminera obalansen i ekonomin och skapa en hög,
stabil och uthållig tillväxt för att därigenom åstadkomma nya riktiga jobb
och trygghetssystem som är hållbara över tiden.
En hög och uthållig tillväxt i näringslivet i kombination med en minskande
arbetslöshet är nödvändiga förutsättningar för att de offentliga finanserna
skall komma i balans.
Det kommer att ta tid att återskapa starka offentliga finanser. Finansut-
skottet delar därför regeringens uppfattning att nya reformer som leder till
utgiftsökningar måste kombineras med utgiftsminskningar inom lägre priori-
terade områden. Likaså bör man nu när den ekonomiska situationen lättar
överväga att genomföra besparingsprogrammet i snabbare takt än planerat.
Genom en fast ekonomisk-politisk kurs ger vi också rätt signaler till om-
världen. Ett tydligt politiskt agerande bidrar till att stärka trovärdigheten för
Sveriges ekonomi - detta är inte minst viktigt mot bakgrund av det avtal som
Sverige i går träffade med EU. Det ger i sin tur möjlighet för fortsatta ränte-
sänkningar och en förstärkning av kronkursen, vilket vi gärna ser.
En bibehållen låg ränte- och inflationsnivå garanterar riktiga jobb, boende
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
57
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
58
till rimliga priser och en god välfärdsutveckling. Det är på det viset som Cen-
tern vill skapa trygghet, genom rättvis fördelning och en välfärd för alla.
Herr talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till hemställan i finansut-
skottets betänkande och avslag på samtliga reservationer och på meningsytt-
ringen från Vänsterpartiet.
Anf. 68 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tror att detta är den femte eller sjätte debatten som jag
och Per-Ola Eriksson för i denna kammare sedan jag blev vice ordförande i
finansutskottet. I varje sådan debatt har Per-Ola Eriksson haft åsikter om
min retorik. Vid några tillfällen har han t.o.m. fällt några berömmande ord
om retoriken som sådan.
Efter att ha lyssnat till Per-Ola Eriksson vid dessa fem sex tillfällen måste
jag säga att jag kan tänka mig en mer kompetent censor - milt uttryckt. Per-
Ola Eriksson lämnar varken någon retorisk efterklang eller några sakliga
upplysningar när det gäller vad Centern avser att göra med den politiska
makt som man nu förfogar över i högerregeringen. Centern sitter ju med där
som Moderaternas ombud. Det är uppenbart. Ni ansvarar för arbetsmark-
nadspolitiken, Per-Ola Eriksson, som är det viktigaste avsnittet i den reala
ekonomin. Det finns ingenting om denna i Centerns finanspolitiske tales-
mans deklaration här i kammaren. Varför? Kan det bero på att Böije Hörn-
lund sade att han aldrig skulle sitta kvar i en regering och administrera en
arbetslöshet på 6 %? Nu är arbetslösheten 14 %. Fiaskot är så uppenbart att
man väl tiger om detta inom Centern.
I den finansplan som Per-Ola Eriksson nu ställer sig bakom står det
mycket tydligt att regeringen tänker återkomma med förslag om att förändra
reglerna för arbetslöshetskassan. Förändringen innebär att 300 dagar skall
ge möjlighet till en ny period om 150 dagar, och sedan är det socialbidrag
som gäller. Så står det i den finansplan som Per-Ola Eriksson genom dagens
betänkande ställer sig bakom.
För en månad sedan pressade jag Per-Ola Eriksson på den här punkten.
Jag fick då inget besked. Han gled undan och gav ett intryck av att rege-
ringen kanske inte skulle lägga fram denna proposition. Jag frågar igen:
Kommer Centern att medverka till en förändring av a-kassereglema som in-
nebär att det efter 300 plus 150 dagar är kommunens socialtjänst som gäller?
Det som står i dagens betänkande har Per-Ola Eriksson tidigare förnekat.
Har han ändrat uppfattning, eller har han inte förstått vad det är som han
har skrivit under? Det är frågan.
Anf. 69 PER-OLA ERIKSSON (c) replik :
Herr talman! Jag börjar med den senare delen av Göran Perssons replik.
Jag tror att Göran Persson läser detta utskottsbetänkande på sitt speciella
sätt. Betänkandet är i den del som berör arbetslöshetsförsäkringen ett refe-
rat av de förslag som fanns med i den proposition som riksdagen tidigare har
behandlat. Riksdagen har fattat två beslut, dels om en allmän obligatorisk
arbetslöshetsförsäkring, dels om finansieringen av denna.
Om Göran Persson drar sig till minnes förra gången då vi debatterade, vet
han att det i propositionslistan finns upptaget en proposition om reglerna
för arbetslöshetsförsäkringen. Göran Persson får ge sig till tåls och vänta på
förslagen i denna proposition. Det är det besked som jag och alla övriga från
regeringspartierna har att lämna till Göran Persson i dag.
Göran Persson frågade vilken politik vi i Centern har. Jag trodde och hop-
pades att det hade framgått att den politik som vi i den här regeringen står
för och som vi kommer att kämpa för i den stundande valrörelsen går ut på
att få i gång jobben, slå vakt om företagen, skapa ett investeringsvänligt kli-
mat och se till att resurserna för att investera - inte konsumera - Sverige ur
den ekonomiska krisen ökar.
Jag noterar att Göran Persson i sitt inledningsanförande tidigare sade att
delar av den socialdemokratiska politiken vinner gehör i vissa utskott, men
att helheten döms ut i finansutskottet. Göran Persson skulle kanske fundera
över vad detta kan bero på. Det kan hända att de olika delar som Göran
Persson ibland får igenom i olika utskott inte hänger ihop.
I finansutskottet har vi att bedöma helheten. Är det så, att Göran Persson
har haft framgång på något enskilt område i något annat utskott, beror det
inte på att finansutskottet haft någon avvikande mening i det avseendet.
Däremot har de förslag som Göran Persson har presenterat i finansutskot-
tet - eller rättare sagt de förslag som hans partivänner har argumenterat för,
eftersom han själv inte har varit närvarande - inte hållit för en sammanhållen
och trovärdig ekonomisk politik. Det är därför, herr talman, som jag yrkar
avslag på de socialdemokratiska reservationerna.
Anf. 70 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Detta var egentligen en bekräftelse på det underkännande
av Per-Ola Erikssons sätt att sköta finansutskottets samordnande roll som
jag tidigare i debatten har pläderat för. Det förekommer uppenbarligen rö-
relser i riksdagen som på punkt efter punkt godkänner våra förslag. När se-
dan Per-Ola Eriksson, som är den som skall hålla ihop den borgerliga riks-
dagsfraktionen, skall göra en sammanvägning tycker han inte att det är håll-
bart. Antingen beror det på att Per-Ola Eriksson inte sköter sitt uppdrag
eller på att andra tycker att han har fel. Någon annan tolkning går faktiskt
inte att göra. Därmed bekräftas kritiken.
Men när det gäller den allvarliga frågan om a-kassan är alltså Centerns
besked till de 700 000 arbetslösa: Ni får ge er till tåls. Detta är ett bra, sam-
manfattande omdöme om Börje Hörnlunds arbetsinsatser och Centerns be-
drifter i arbetsmarknadspolitiken: Ni får ge er till tåls. Är det vad Per-Ola
Eriksson säger också i Norrbotten när han träffar de tiotusentals arbetslösa
där som snart skall stämpla ut, därför att Hörnlund skall lägga fram sin nyli-
berala systemskiftesproposition? Ge er till tåls. Ni får kanske sälja villan el-
ler sommarstugan. Ni får kanske göra er av med besparingarna, men ni får
ge er till tåls, därför att vi i den centerpartistiska riksdagsgruppen måste in-
vänta det nyliberala systemskiftet.
Kan Per-Ola Eriksson inte ge ett klart besked på den här punkten? Kom-
mer Centern att medverka till denna stora förändring av a-kassans regelsys-
tem och skicka människor, som aldrig tidigare har varit beroende av någon-
ting annat än sin egen arbetsinkomst, direkt till kommunernas socialförvalt-
ningar? Det är ju det som det handlar om. Den proposition som regeringen
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
59
|
Prot. 1993/94:68 2 mars 1994 |
har förutskickat har Per-Ola Eriksson genom detta betänkande skrivit un- |
Vad är Centerns klara besked?
|
Den ekonomiska |
Anf. 71 PER-OLA ERIKSSON (c) replik: Herr talman! Till att börja med tror jag att någon annan än Göran Persson När det sedan återigen gäller arbetslöshetsförsäkringen borde Göran Pers- Eftersom Göran Persson tog upp arbetsmarknadspolitiken finns det skäl Göran Persson sade tidigare att han ute i bygden möter ett positivt gensvar Men om jag minns rätt, Göran Persson, var det väl inte så stort gensvar Jag anklagar inte er för att ni nu har ställt in er i ledet bakom Centern när Herr talman! Det var ishockeyfinal i söndags. En del får sitta i omkläd- Anf. 72 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik: Herr talman! Jag vet inte var jag platsar i ishockeylaget - i omklädnings- Vi skall ta itu med helheten, sade P-O Eriksson i finansutskottet. Detta För det första har jag här ställt förslaget och frågan, och jag upprepar den: |
|
60 |
program som skapar budgetbalans inom en konjunkturcykel, dvs. på fyra |
år? Vore det inte rimligt att ett sådant finansutskott skulle kunna komma
fram till besparingar på 30 miljarder när statsskulden nu galopperar?
Det behövs besparingar, sade t.o.m. den franska revolutionens utsände,
herr Bäckström, visserligen utan att Schyman visste om det, men i alla fall.
Alla vet att det behövs besparingar.
Min fråga till P-O Eriksson är: Vilka besparingar kan han tänka sig utöver
de som ju i det närmaste inte finns längre? Är det inga alls? Anser han att
det här grej ar sig av sig självt?
Nästa fråga: Hur är det med organisationsstödet, denna alltmer skanda-
lomsusade verksamhet? Den är ju sjuk. Vad säger han som är övergripande
ansvarig om den?
P-O Eriksson är mycket nöjd med saneringsprogrammet och dess 81 mil-
jarder kronor. Men under regeringens sanering ökar statsskulden från 1 000
till 2000 miljarder kronor under de fyra närmaste åren. Så ni får nog kalla
det för något annat än saneringsprogram. Programmet har ju visat sig inte
räcka. Var finns då det utskott, om det inte är finansutskottet, som skall göra
någonting åt detta som räcker? Jag påstår, herr talman, att det man har gjort
inte räcker.
Herr talman! Jag är beredd att slå vad om detta, inte med talmannen utan
med herr Eriksson.
Anf. 73 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Ian Wachtmeister undrade var han hör hemma i ishockeyla-
get. Detta kan han själv bäst svara på, men det har ibland funnits anledning
att utvisa honom till utvisningsbåset efter det att han gjort en och annan vo-
tering här i riksdagen. Om jag har förstått rätt kommer lan Wachtmeister
att i en inte alltför avlägsen framtid sitta på åskådarläktaren som kommenta-
tor för politiken. Visserligen sade han i sitt inledningsanförande att han
skulle springa med banderoller här i kulverten. Jag vet inte vad som kommer
att stå på banderollerna. Ännu finns det väl möjlighet att ha texten: Det är
jag som styr i Ny demokrati. Men det finns ju alltid en risk att det efter en
banderoll med en sådan text kommer en banderoll som bärs av Bert Karlsson
med texten: Avsätt lan!
Frågan om finansutskottets roll, som lan Wachtmeister tog upp, tycker jag
är både viktig och intressant. Men som lan Wachtmeister känner till, förelig-
ger nu ett förslag här i riksdagen om att reformera budgetarbetet och att fi-
nansutskottet får ett övergripande ansvar för att skapa budgetramar. De för-
slag som har diskuterats, inte minst i finansutskottet, där lan Wachtmeister
själv ingår, är att ge ramar till varje utskott som sedan riksdagen fastställer
efter prövning i finansutskottet. Varje utskott får sedan hålla sig till ramarna.
Jag tror att det är viktigt för att strama upp budgetprocessen, annars finns
det risk för vilken regering som helst att möta nederlag i olika utskott. Det
är betydligt lättare för utskotten att komma med förslag till utgifter än bespa-
ringar.
När det gäller förslag till besparingar är saneringsprogrammet ambitiöst.
Vi har i finansutskottets majoritetstext sagt, att om ytterligare åtgärder be-
hövs så finns det inget som hindrar det. Vi tycker tvärtom att det finns anled-
ning att snabba upp besparingarna, i synnerhet när konjunkturen vänder och
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
61
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m. m.
utrymme skapas för detta. Det finns många områden som man med fördel
kan titta på. Jag skall i dag inte, herr Wachtmeister, avslöja mina olika recept
på den punkten. Tids nog kan vi återkomma i frågan.
Anf. 74 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag tackar för platsen i utvisningsbåset.
Jag skulle springa omkring med banderoller i kulverten. Nej, vad jag för-
sökte säga var att ni kommer att springa omkring i kulverten och inte visa er
för folk. Jag brukar faktiskt röra mig ovanpå kulverten i friska luften.
Till frågan om var Bert Karlsson befinner sig är ett säkert; här befinner
han sig sällan.
Med de frågor jag ställde menade jag inte organisatoriska frågor, exempel-
vis att finansutskottet delar ut uppgifter eller liknande, utan initiativ och åt-
gärder i en situation där man kan se att de propåer som kommer från rege-
ringen inte håller. Vad jag konkret frågade om var detta med 30 miljarder
ytterligare för att få balans över en konjunkturcykel, och jag frågade hur
P-O Eriksson ställer sig till organisationsstödet, som sprids ut på det mest
förfärliga sätt. Det är en fråga som kommer att pysa och jäsa tills konserv-
burken exploderar rakt i ansiktet på många av er här. Jag vill gärna ha ett
svar rakt på sak.
Anf. 75 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vill bölja med att instämma i lan Wachtmeisters konsta-
terande att Bert Karlsson sällan befinner sig i kammaren. Men nu är det inte
han utan svensk ekonomi som är huvudämnet för dagens debatt.
Jag skall svara konkret och direkt på de frågor som lan Wachtmeister tog
upp i slutet av sitt inlägg, nämligen organisationsstöd och den typen av be-
sparingar.
Det är viktigt att i en demokrati ha starka folkrörelser, starka ungdomsor-
ganisationer, starka idrottsrörelser och ett ordentligt fungerande förenings-
liv som skapar engagemang och som får in ungdomar i föreningsverksamhe-
ten. Det fungerar fostrande i en demokrati och det skapar engagemang. Vi
vet också att många människor har fått sin första skolning i olika organisatio-
ner - många i ungdomsorganisationer, ideella och politiska organisationer
etc.
Jag tror att det vore farligt att i första hand ge sig på den typen av organisa-
tioner när man ska spara. Det finns i så fall andra områden som man i första
hand kan göra besparingar på. Det finns förslag här i riksdagen som innebär
ett naggande i kanten också på den typen av organisationer genom ändrade
utbetalningsrutiner osv. Det är ändå viktigt att komma ihåg att ungdomsor-
ganisationer och ideella organisationer är viktiga i en levande demokrati.
Det vore synd om de inte fick goda ekonomiska förutsättningar att arbeta.
Sedan finns det många andra områden som vi kan spara på. Jag har pekat
ut dem i saneringsprogrammet. De räcker en bra bit på vägen. Men när det
gäller områden som kan bli föremål för besparingar prövar vi förstås sakligt
alla förslag som kommer från de politiska partierna.
62
Anf. 76 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Jag vill ställa fyra frågor till Per-Ola Eriksson. Den första
frågan, som gäller EU-bidraget, EU-skatten, är väldigt kort och rak: Hur
mycket skall Sverige betala år 2000, och hur skall detta finansieras? Jag tän-
ker på statsbudgeteffekten. Det är kanske inte enkelt att besvara den frågan,
men den är enkel att förstå.
Den andra frågan gäller finansutskottets betänkande, där majoriteten be-
skriver oppositionens politik. Ni i majoriteten har varit elaka mot Social-
demokraterna. Kammarens ledamöter kan själva läsa på s. 56 och 57, där
det sägs tämligen elaka ord om Socialdemokraterna. Men om oss vänster-
partister sägs det inga elaka ord när det gäller beskrivningen av budgeteffek-
terna på saldot. Det kan bero på olika saker. Det beror inte på att ni tycker
att vi har bra förslag, men det kan bero på att vi har räknat rätt. Det kan
bero på att ni har glömt att kontrollräkna eller något annat. Jag tror att det
beror på att vi har räknat rätt och att vårt angivna budgetsaldo stämmer med
god politisk bokföringssed. Har Per-Ola Eriksson några andra tankar om
denna fråga? Har vi i Vänsterpartiet räknat rätt? Det är en sak som det
kunde vara intressant att utröna i denna debatt.
Den tredje fråga som jag vill ställa till Per-Ola Eriksson lyder: Vad är
falska jobb? Per-Ola Eriksson talade gång på gång om riktiga jobb. Det vore
bra om vi kunde reda ut vad som är falska jobb, så att vi kan identifiera de
jobb som vi inte skall ha.
Per-Ola Eriksson sade att allt går bra i Sverige och använde idrottstermer.
Då slår det mig: Varför går det bra i Sverige? Jo, det beror på devalveringen.
Jag tänker åter på hockeylandslaget. Vi gjorde rätt fast allting gick snett.
Devalveringen gick ju snett. För att tala i idrottstermer har ju Sverige gång
på gång använt sig av doping. Gång på gång tar man till en rejäl devalverings-
kur. Men skulle det ske en kontroll, skulle vi - ursäkta uttrycket, herr tal-
man -gå torsk på detta. Det anses inte lagligt i den internationella ekonomin
att ständigt bloddopa sig eller ta anabola devalveringspiller. Men det gjorde
ni, och allting gick snett. Det bör ni besinna. Det är inte er förtjänst utan era
misslyckanden.
Det talas om att man skall få fart på småföretagsamheten. Vi i Vänsterpar-
tiet vill anslå en miljard till småföretagen. Det förslaget avstyrks, för det har
man inte råd med. Ni har råd med att betala 18 miljarder till EU men inte
en miljard till svenska småföretag. Ni säger att vi har råd med pengarna till
EU, eftersom vi får så stora bidrag från EU till småföretagen. Men varför
inte ge en miljard direkt till småföretagen, vilket vi har föreslagit, i stället
för att gå omvägen över Bryssel? Man skall inte gå över ån efter vatten.
Anf. 77 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag lyssnar alltid med stort intresse på Lars Bäckström. Han
är en rolig debattör. Han är stringent och ställer spetsfundiga frågor och an-
vänder spetsfundiga formuleringar. Jag skall försöka besvara de frågor som
Lars Bäckström ställde.
Jag kan självfallet för dagen inte exakt ange hur stor avgiften till EU år
2000 blir. Jag tror att det är viktigare att se vad vi får för den svenska med-
lemsavgiften. Vi kommer ju med i en större marknad. Vi får ett återflöde
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
63
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
64
till regionalpolitiken, till jordbruket, till forskningen, till utvecklingen och
till infrastruktursatsningarna. Premien för detta vill Lars Bäckströms parti
inte vara med och betala. Kanske Lars Bäckström själv vill vara med? Jag
vet inte riktigt var han står i den frågan, men jag vet att det finns sådana
sympatier också i Gudrun Schymans parti.
Lars Bäckström tyckte att vi hade varit elaka mot Socialdemokraterna
men snälla mot Vänsterpartiet. Om jag uppfattade debatten riktigt i finans-
utskottet tyckte socialdemokraterna i utskottet att vi hade varit för elaka mot
Vänsterpartiet. Men vi har tydligen inte varit så elaka att Lars Bäckström
har tagit illa upp. Vi har gjort nödvändiga påpekanden beträffande de för-
slag som han hade kommit med, t.ex. om inrättande av en ny form av de
gamla löntagarfonderna. Det var ett typiskt vänsterpartistiskt förslag som
inte höll tidigare heller.
Lars Bäckström talade om doping och devalvering. Men svensk ekonomi
har aldrig varit så dopad som under 80-talet. Då var det verkligen fråga om
överhettning och doping i ekonomin. Den fulla avregleringen, utvecklingen
på kreditmarknaden, överhettningen och koncentrationen fick följder som
alla känner till. Höginflationspolitiken medförde luft i systemet. När luften
sedan gick ur detta system, fick vi många problem. Dem lever vi fortfarande
med, men vi skall komma till rätta med dem.
Steg för steg reparerar vi nu Sverige. Vad Centern, Folkpartiet, Modera-
terna och kds ägnar sig åt är ett enda stort ekonomiskt ROT-program för att
reparera, bygga till och förstärka efter 80-talet. Men vi bygger också nytt för
att möta framtiden med en starkare ekonomi.
Anf. 78 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Nu förstår jag euforin här i kammaren över EU-avtalet. Man
vet vad man får, men man har ingen aning om vad det kostar. Man är på ett
bra kalas. Man har skojigt. Man vet vad man får, men kostnaden får man se
senare. Jag förstår alltså glädjeeuforin, men det blir dock litet kalassjuka da-
gen efter. Det brukar ju bli så.
Jag tycker att utskottets majoritet har varit alldeles för hård i sin kritik
över våra förslag, som jag tycker är utmärkta. Men utskottet anför inte till
någon del den klassiska kritiken mot Vänsterpartiet: Överbud! Däremot får
Göran Perssons parti hårda snubbor. Majoriteten talar om överbud och fel-
räkningar på punkt efter punkt. Men inte på någon punkt säger finansutskot-
tets borgerliga majoritet att vi i Vänsterpartiet har räknat fel. Det är bra för
oss. Det är ett slags indirekt beröm som jag noterar.
Per-Ola Eriksson vill ha riktiga jobb. Men vad är då falska jobb? Klargör
detta för kammaren, annars vet vi inte vad Per-Ola Eriksson menar med rik-
tiga jobb. Riktiga jobb har vi i Sveriges småföretag och i Sveriges kommu-
ner. Jag vill anslå mer pengar till Sveriges småföretag så att de kan skapa
riktiga jobb. Jag vill anslå mer pengar till Sveriges kommuner så att de kan
skapa riktiga jobb. Småföretagen kan producera varor som kan säljas. Då
får vi pengar så att vi kan importera. I kommunerna kan man skapa riktiga
jobb genom att ta hand om gamla och sjuka. Det skulle bli ett bra samhälle.
Jag vill anslå 5 miljarder till kommunerna. Det säger ni i Centern att vi inte
har råd med. Jag vill anslå 1 miljard till Sveriges småföretagare. Det säger
ni i Centern att vi inte har råd med. Men ni har råd med x miljarder till EU,
eftersom det skulle medföra utveckling. Vi får ju jobb för mina 6 miljarder,
men det har vi inte råd med. Varför har vi råd med att skapa jobb bara via
Bryssel? Det är min fråga.
Detta är en ekonomisk debatt, men det står helt klart att vi när det gäller
ekonomin får allt vad vi behöver genom EES-avtalet. Vi får även ett annat
inflytande, men det är en annan sak. På det ekonomiska området får vi alla
fördelar och får t.o.m. åka gratis en rejäl sträcka. Sedan kan man diskutera
om man skall göra det, men sådant är läget. Det går inte att förneka.
Varför har den borgerliga majoriteten i finansutskottet inte råd med att
anslå 1 miljard för att utveckla Sveriges småföretag? Varför har ni inte råd
med att anslå 5 miljarder till Sveriges kommuner för att skapa riktiga jobb?
Anf. 79 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har aldrig talat om falska jobb. Det är en omskrivning
som Lars Bäckström debattekniskt ägnar sig åt.
Riktiga, varaktiga, jobb menar jag är sådana jobb som består över tiden.
Inget ont sagt om sysselsättningsfrämjande åtgärder av olika slag som vi
måste ägna oss åt i reparationsarbetet på grund av 80-talets ekonomiska poli-
tik, men det blir inte någon långsiktighet och stabilitet på lång sikt. Jag är
glad att höra att Lars Bäckström värnar om småföretagen. Det har ju före-
kommit förslag från Vänsterpartiets sida som när det gäller synen på små-
företagen betytt att man mera instämt i Centerns politik än vad Socialdemo-
kraterna någon gång har gjort. Det gäller synen på skatten på arbetande ka-
pital i småföretag. Där har Vänsterpartiet instämt. Andra partier i riksdagen
var dock inte lika insiktsfulla på den punkten.
Varför avstyrker vi Vänsterpartiets förslag när det gäller småföretagen?
Men, Lars Bäckström, om det är något område som verkligen har fått nya
pengar under den här mandatperioden är det just småföretagen. Vi ser till
att utvecklingsfonderna kan ha kvar sina pengar - pengar som den socialde-
mokratiska regeringen ville dra in. De pengarna ligger alltså kvar som arbe-
tande kapital runt om i landet. Vi har också åstadkommit en bättre riskkapi-
talförsörjning. Dessutom har vi inrättat egenkapitalhjälp i form av nyföreta-
garlån osv. Listan skulle kunna göras mycket lång när det gäller kommu-
nerna.
Just för att rädda jobben i kommunerna medverkade Centern våren 1993
till att kommunerna fick 4,2 nya, friska miljarder. Jag noterar nu när det gäl-
ler kritiken mot Göran Persson och Socialdemokraterna - där får Lars Bäck-
ström en poäng - att deras förslag skulle innebära att pengar drogs in från
kommunerna på grund av att grundavdraget skall återställas. Vi har nu gett
kommunerna pengar för att de skall kunna ha kvar vårdpersonal och för att
de skall kunna satsa på skolan, på tryggheten för gamla och sjuka osv.
Genom initiativ från regeringens sida har Arbetsmarknadsverket nu möj-
lighet att sluta avtal med kommuner och landsting för att höja kompetensen
bland de anställda och för att se til) att uppsägningar skjuts upp som annars
kanske skulle ha genomförts. Det är faktiskt värt att notera att ytterst få
människor i landets kommuner och landsting har blivit uppsagda under de
senaste åren. I flertalet fall har det handlat om s.k. naturlig avgång.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
66
Anf. 80 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Överlägset störst betydelse för Sveriges ekonomiska utveck-
ling under överskådlig tid framöver får gårdagens framgång i förhandling-
arna beträffande vårt lands medlemskap i den europeiska unionen. När jag
gör denna bedömning är det inte mjölkkvotens storlek eller det regionala
stödet till Norrland som jag tänker på. I stället tänker jag på den klarsignal
som det innebär för Sverige att fullt ut delta i det europeiska samarbetet.
Den i sin tur kommer att fungera som en signal för företagare - här hemma
och utomlands - när det gäller att utnyttja det gynnsamma näringsklimat
som den borgerliga regeringen har skapat och att förlägga investeringar på
svensk botten. Den investeringsökning som väntas bli följden är många
gånger mera värd än det nettobidrag som Sverige får betala till EU.
Att omsätta det förbättrade ekonomiska sparandet i investeringar är just
vad som behövs för att de nya företag och de nya jobb skall komma till stånd
som krävs för att vi skall få bukt med arbetslösheten. Det går inte längre att
bygga ut den offentliga sektorn eller att med offentliga subventioner driva
fram en expansion i skyddade branscher. Framför allt duger inte det gamla
socialdemokratiska receptet att höja skatter och att styra näringslivet med
bidrag och regleringar.
Med hänsyn till Europafrågans stora vikt för Sveriges framtid som indu-
stri- och välfärdsnation är Göran Persson påfallande ointresserad. Jag har
tidigare påpekat att han ägnar detta ämne ett minimalt utrymme vid sina
framträdanden i denna kammare. Likadant var det med hans anförande här
i dag.
Än mera märkligt och karakteristiskt är att Göran Persson inte var med
när vi samlades här i kammaren i morse kl. 09.00 för en diskussion om och
en manifestation kring det uppnådda EU-avtalet. Han kan knappast skylla
på tvingande engagemang annorstädes. Han skulle ju själv ha stått här
kl. 09.00 och ha talat inför en möjligen mindre välfylld kammare än den som
han några timmar senare mötte.
Göran Perssons tomma bänk vid EU-presentationen får - vare sig det var
avsikten eller ej - karaktären av demonstrativ frånvaro. Efter någon inle-
dande pliktskyldig fras om enigheten kring EU-avtalet övergick Göran Pers-
son till att tala om efterkrigstidens största ekonomisk-politiska misslyck-
ande - det nyliberala systemskiftet, som han kallar det. Det spårar han till-
baka till programmet Ny start för Sverige.
Jag vill då bara påminna om att det första, det viktigaste och det högst
prioriterade kravet i nämnda program var just att Sverige skulle bli medlem i
vad som då hette EG. Det är någonting som vi inom ramen för detta tydligen
nyliberala systemskifte tycks vara överens om att genomföra, även om
Göran Persson inte precis lägger på så många ko! i det arbetet. Jag har ännu
inte hört Göran Persson säga någonting om att han tror att det här får bety-
delse för Sveriges ekonomiska utveckling. Det vore skönt om han i alla fall
ägnade så många ord åt detta.
1 stället bjuder oss Socialdemokraternas demagogiske talesman på väns-
terpopulistiska betraktelser av tillbakablickande karaktär. Men tror verkli-
gen Göran Persson innerst inne att traditionell socialdemokratisk högskatte-
politik och mer av statlig styrning är rätta sättet att lösa Sveriges problem?
Det borde vara uppenbart att den politik som förde oss in i krisen inte kom-
mer att kunna föra oss ut ur den.
Lika uppenbart är det att det var den dåvarande socialdemokratiska rege-
ringens ekonomisk-politiska felgrepp under 1980-talet som orsakade djupet
i den långvariga nedgång som brutits. Nu har det böljat vända uppåt igen.
Industriländernas samarbetsorgan OECD skrev i sin Sverigerapport nyligen
att misstagen då bäddade för problemen sedan dess. Jag får kanske påminna
om att det var Kjell-Olof Feldt som medan han ännu var finansminister var-
nade för att misslyckandet med inflationsbekämpningen måste leda till ett
”arbetslöshetens stålbad”.
Sedan den borgerliga regeringen lagt om politiken i produktionsstimule-
rande och arbetsbefrämjande riktning talar nu prognoserna samfällt om lju-
sare tider. Orderingången ökar starkt. Utrikeshandeln går med stort över-
skott, och även hemmamarknaden visar tecken på tillkvicknande. Konkur-
serna och varslen blir färre och de lediga platserna fler.
Förbättringen beträffande de ekonomiska utsikterna går inte att bestrida.
Enligt Socialdemokraterna sker uppgången trots, inte tack vare, regeringens
politik. Är det kanske så att de anonyma marknadskrafterna hotar att spo-
liera det planerade valbudskapet om regeringens oförmåga på det ekono-
miska området? Att döma av den snabba och smärtfria behandlingen av fi-
nansplanen i utskottet verkar Socialdemokraterna i alla fall ha övergett den
angreppsvinkeln. Göran Persson dök ju själv inte upp vid utskottsbordet
förrän vid själva slutjusteringen.
Han gav förklaringen till detta när han antydde att man egentligen inte
hoppas på framgång i finansutskottet. Man satsar i stället på ”utgiftsutskot-
ten”. Där drar man sig inte - trots vad Göran Persson sade när han beteck-
nade Ny demokrati som ett utpräglat högerparti - för samarbete med Nyde-
mokraterna.
Litet senare i dag skall vi behandla kulturutskottets betänkande nr 14,
Stöd till trossamfund m.m. Jag måste säga att det var med en viss förvåning
som jag konstaterade att det har bildats en ohelig allians i utskottet mellan
socialdemokrater och nydemokrater. De har bildat en majoritet för en skriv-
ning på ett område som man möjligen kunde föreställa sig låg regeringen
litet närmare med hänsyn till att kds ingår i regeringen.
När man studerar betänkandet litet närmare finner man att framställda
yrkande går tillbaka till en socialdemokratisk partimotion. Det handlar om
13 miljoner kronor extra till byggande av lokaler. Till bostads-ROT, kommu-
nal-ROT och miljö-ROT skall det också fogas kyrko-ROT. Det är märkligt
på många sätt. Jag vänder mig nu till nydemokraterna. Efter att ha hört
dessa långa föreläsningar i dag och tidigare om farorna och de fruktansvärda
följderna av det stora organisationsstödet kan vi alltså konstatera att Ny de-
mokrati i kulturutskottet förenar sig med Socialdemokraterna om ytterligare
13 miljoner till samfunden.
Den här bilden har sina poänger. Jag kan tillägga att regeringen torde
klara den ekonomiska politiken och undvika den ökade utgiften därför att
Vänsterpartiet har markerat att man ansluter sig till de borgerliga reservan-
terna, kanske i grunden mer trogen sin åskådning.
I stället för att analysera och diskutera den ekonomiska utvecklingen och
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
67
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
68
den ekonomiska politiken skjuter oppositionen nu in sig på den efterslä-
pande faktor som arbetslösheten alltid utgör i ett uppgångsskede. Gång på
gång upprepar socialdemokraterna att arbetslösheten är regeringens fel och
att regeringen gör för litet åt den. Själva rekommenderar de - förutom klas-
sisk skattehöjnings- och regleringspolitik - stimulansåtgärder av olika slag.
Tillfällig momssänkning har visserligen fått utmönstras ur arsenalen, men så
snart det hotar att bli pengar över på något utgiftsanslag i statsbudgeten
måste de spenderas på något annat ändamål som tros ge sysselsättning.
Jag är rädd att de satsningar som nu påyrkas från många håll i form av
ROT-program, nu senast kyrko-ROT, åtgärder för att undvika uppsägning
av kommunalanställda m.m., kan komma att motverka sitt syfte. Det är
inget onaturligt att AMS-anslagen, på samma sätt som de överskreds när
ekonomin försvagades, när den blev sämre än väntat, inte förbrukas fullt ut
när utvecklingen går i rätt riktning. Risken är stor att de insatser som nu
diskuteras mest kommer att fungera som extra statsbidrag till kommunal
verksamhet och därmed motverka den nödvändiga strukturförändringen
inom denna sektor.
Den även från sysselsättningssynpunkt bästa användningen av överblivna
anslagsmedel är enligt min mening att låta dem förstärka den krympning av
budgetunderskottet som nu pågår och som faktiskt går snabbare än vad som
förutsetts. Därmed skulle förtroendet för den ekonomiska politiken stärkas,
kronans värde stiga och räntan kunna sänkas. Det är onekligen ett oroande
tecken att - trots att inflationen också den tycks underträffa prognoserna -
den långa räntan på sistone har visat en stigande tendens. Jag är förvånad
över att ingen har kommenterat detta i dag. Det är dock en ekonomisk-poli-
tisk debatt.
Avkastningskurvan har förskjutits uppåt, särskilt i sin högra del. Detta
kan visserligen åtminstone till en del skyllas på internationella faktorer, som
den amerikanska centralbankens höjning av den korta räntan för en månad
sedan och upprevideringen senast i går av den redan höga tillväxtsiffran i
USA för fjärde kvartalet 1993, något som har fått inte minst de långa rän-
torna att gå kraftigt uppåt på marknaderna i dag, både i Sverige och ute i
världen.
Men vi kan ändå påverka detta här i Sverige. Tydligare tecken på att
svenska politiker i allmänhet - alltså även på oppositionssidan - är medvetna
om nödvändigheten att minska det stora offentliga upplåningsbehovet ge-
nom utgiftsbesparingar skulle betyda åtskilligt för att nedbringa dagens höga
realränta. Och lägre räntor betyder i sin tur mer för tillkomsten av nya, rik-
tiga jobb än alla de AMS-åtgärder som tänkas kan.
Lägre räntor spelar likaledes större roll för investeringsviljan än olika till-
fälliga manipulationer av den skattemässiga avskrivningsrätten. I den all-
mänpolitiska debatten påpekade jag att näringslivets investeringar förutses
växa med ca 10 % och industrins med ca 20 % i år och nästa år - detta utan
någon rätt till direktavskrivning. Sedan dess har rapporter influtit om en än
snabbare uppgång i verkstadsindustrins maskininvesteringar - 30-40 % i år.
Att då medge extra avskrivningsrätt för sådana investeringar just nu skulle
bara betyda att man beviljar en tillfällig likviditetsförstärkning åt företag
som ändå har det väl förspänt. Och det skulle väl i och för sig kunna passera,
om det inte vore för att resultatet blir en kraftig - om än tillfällig - budgetför-
svagning just nu, när de finansiella marknaderna söker efter signaler om
motsatsen. Återigen alltså ett fall där en tilltänkt stimulansåtgärd tenderar
att motverka sitt syfte.
Herr talman! Den svenska ekonomin befinner sig nu i ett skede där den
utvecklas bäst om den lämnas i fred inom de ramar som regeringen har dragit
upp med sin politik. Det är ett klassiskt fel att fortsätta med stimulansåtgär-
der även efter det att återhämtningen inletts och därmed framkalla en över-
hettning som leder till begränsande ingripanden tidigare än vad som annars
hade varit nödvändigt. Den dag kommer ändå tids nog, då korrigerande åt-
gärder behöver sättas in i restriktiv riktning. Men vi kan skjuta den tidpunk-
ten på framtiden genom att inrikta den ekonomiska politiken på att avhjälpa
de strukturproblem som ännu kvarstår i viktiga avseenden.
I dagens läge är dessutom ekonomisk psykologi långt mera verkningsfull
än social ingenjörskonst. Vi vet redan att medborgarna är mer optimistiska
än någon gång tidigare under de senaste 20 åren vad beträffar både landets
ekonomi och den egna. Vad som nu behövs för att beslutsfattarna i näringsli-
vet skall övergå från ord till handling är besked på två viktiga punkter. Det
ena gäller Sveriges medlemskap i EU. Det räcker då inte med ett avtal i
Bryssel; det behövs också en snabb folkomröstning med ett positivt utfall.
Det andra handlar om landets politiska utveckling. Ju förr det står klart att
det inte blir någon socialdemokratisk valseger med åtföljande skattehöj-
ningar på sparande och företagande samt stopp för privatisering och avregle-
ring, desto snabbare får vi den starka framtidstro i svenskt näringsliv som
behövs för satsningar på nya företag och nya jobb.
Jag har, herr talman, inget annat yrkande än bifall till finansutskottets
hemställan i betänkande nr 10.
Anf. 81 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Lars Tobisson har fått problem. Vi som hörde honom för en
månad sedan här i kammaren lyssnade till en person som var jublande glad
och beskrev allt i rosenrött. I dag har han sansat sig något och är så desorien-
terad om utvecklingen att han använder huvuddelen av sitt anförande till att
diskutera ett ROT-program för kyrkan i storleksordningen 13 miljoner kro-
nor. Det säger en del om Moderaternas situation och om Lars Tobissons
ställning.
Inte blir det bättre av att han försöker ta EU-frågan som någonting som
skulle vara speciellt till fördel för Moderaterna i den partipolitiska debatten.
Han nämnde något som stod i skriften Ny start för Sverige. Det var inte kon-
troversiellt. Den socialdemokratiska regeringen hade lämnat in en ansökan
om medlemskap. När Lars Tobisson plitade ned de formuleringarna var job-
bet redan gjort.
Nu skall vi socialdemokrater som är engagerade för ett medlemskap se till
att vi får ett ja också i folkomröstningen. Det här har jag sagt förut och det
säger jag också i dag: I den kampanjen är Lars Tobisson en belastning, ett
av de största hoten mot ett svenskt medlemskap, en tillgång för nej-kampan-
jen. Att sätta likhetstecken mellan Lars Tobissons ensidiga lovsång av den
samhällsutveckling som nyliberalismen står för och ett EU-medlemskap är
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
69
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
70
att begära ett svenskt nej i folkomröstningen. Om Lars Tobisson skall göra
en insats i den kampanjen, skall han hålla sig inom de moderata partiföre-
ningarna och försöka att låta oss andra, som träffar en folkmajoritet och en
folkopinion som är skeptisk, förklara varför det är nödvändigt med ett
svenskt medlemskap. Det är min fasta övertygelse.
Anf. 82 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Det var inte mycket till replik, Göran Persson. Att påstå att
jag ägnade huvuddelen av mitt anförande åt ett utgiftsanslag som föreslås gå
till trossamfunden var väl att ta i. Men jag tycker att det förtjänar en plats
här.
Det är betecknande. När Göran Persson med emfas förklarar sig helt fri
från beröring med Ny demokrati innebär det inte att man i utskotten gör upp
så fort man kan få gehör för förslag om ökade utgifter. Detta är då någonting
som inte behöver passera finansutskottet.
Vad som pågår i många utskott - kanske kulturutskottet är det viktigaste
exemplet på det - understryker verkligen betydelsen av att man får en mer
sammanhållen budgetprövning här i riksdagen. Annars blir det en utveckling
som möjligen kan glädja utgiftshungriga socialdemokrater. Hur det skall gå
ihop med predikan från andra håll - som Göran Persson ibland kan bekänna
sig till - om att vi skall reducera budgetunderskottet förstår jag inte.
Angriper man Ny start för Sverige för att vara genomgående nyliberalt
är man ute på fel väg. Ny start för Sverige är, som jag har påpekat, första
programpunkten för medlemskap i EG. Jag kommer att göra de insatser jag
kan för att se till att det också blir ett ja i folkomröstningen. Jag begär inte
annat av Göran Persson än att han gör detsamma. Tyvärr är det parti han
företräder inställt på att inte satsa sitt partis resurser, om nu Göran Persson
räknar sig till dessa, på kampanjen inför folkomröstningen. Det tycker jag
är synd, för det är ett gott syfte även om det var den viktigaste punkten i Ny
start för Sverige.
Anf. 83 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Det var intressant att få bekräftat att Ny start för Sverige var
ett nyliberalt dokument. Det har vi sagt länge, och det var bra att också Lars
Tobisson sade det.
Det fanns en annan tråd i hans anförande. Vi har klarat av frågan om kyr-
ko-ROT och Tobissons partipolitiserande kring EU. Vi kan lägga det åt si-
dan och ta upp det andra, den reala ekonomins utveckling. Herr Tobisson
kanske inte riktigt förstår allvaret i situationen. Som ledande borgerlig poli-
tiker i riksdagens finansutskott talar han om att budgetunderskottet nu sjun-
ker och att de prognoser vi nu har fått är bättre. Men det beror på att staten
säljer ut sin egendom. Det är därför som saldot har blivit bättre. När Lars
Tobisson så vårdslöst hanterar statens ekonomiska ställning, reagerar de
som bedömer Sverige.
Den här veckans allvarliga händelse var att Stadshypotek fick en föränd-
rad rating, utöver dagens utomordentligt allvarliga men förhoppningsvis till-
fälliga händelser på marknaden. Stadshypotek fick av internationella bedö-
mare betyget A -, ett stadshypotek som har en statlig garanti i botten. Varför
gör dessa internationella bedömare en sådan förändring? Ja, man tycker att
den samhällsekonomiska utvecklingen i Sverige inte är tillfredsställande.
Och då hör man den ledande borgerliga representanten i riksdagen tala om
att det nu har vänt och att det går åt rätt håll. Alla kan av siffrorna se att det
inte gör det. Vad skall man då tro om vårt arma land, detta fina land som
faktiskt rimligen är värt någonting bättre? Det är det spektaklet Lars Tobis-
son bidrar till mer än någon annan i denna kammare. Därför är han också i
den meningen en belastning för den ekonomiska politiken.
Anf. 84 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Lars Bäckström frågade tidigare varför vi möjligen kan be-
handla Socialdemokraternas budgetalternativ annorlunda än Vänsterpar-
tiets. En förklaring till detta är i så fall den förljugenhet med vilken Social-
demokraterna uppträder. De försöker göra gällande att man sparar mera
trots att man blåser på med utgifter och lägger på en del begränsade skatte-
höjningar, som är sådana att de definitivt kommer att knäcka landets ekono-
miska utveckling. Förklaringen till sjunkande budgetunderskott skulle enligt
dem vara privatiseringar. Det är alldeles gripet ur luften. Så är det inte. De
har varit medkalkylerade tidigare. Det intressanta är, att när Socialdemokra-
terna vill privatisera Atle och Bure räknas det in i det socialdemokratiska
budgetalternativet. Därmed räknar man inte bort den post som finns för pri-
vatiseringen av t.ex. Assi Domän i det av regeringen framlagda budgetför-
slaget. Det är sådana här svagheter i er budgetpolitik som markerar att ni
inte förstår ekonomisk politik.
När Göran Persson talar om oron på marknaden vill jag gärna fråga ho-
nom: Vad menar Göran Persson med sitt tal om djärvare penningpolitik?
Det skall väl tolkas så att man mer kraftfullt skall sänka den korta räntan.
Något överraskande sänkte Riksbanken den korta räntan för en tid sedan.
Men det hjälper inte; det innebar inte att man kan kontrollera den långa rän-
tan. Den hade redan då börjat stiga och har gått upp de senaste dagarna.
Det leder till höjda boräntor. Det är betydligt allvarligare än förändringar i
Stadshypoteks rating. Den var förutsedd - jag sitter själv i Stadshypoteks
styrelse - beroende på de svagheter som vi för närvarande har på bostadskre-
ditområdet.
Vad vill Göran Persson göra - braka på med fler räntesänkningar, som
bergsäkert ytterligare försvagar kronan och driver de långa räntorna, bo-
stadsräntorna i höjden? Det kan väl aldrig vara meningen? Det är återigen
floskler som man drar till med därför att man tror att det låter bra och verkar
imponerande. Det tycker jag är beklagligt.
Jag vet att Göran Persson inte har någon möjlighet att svara nu, men jag
skulle bra gärna vilja höra hans inställning till det jag anser vara nyckelfrågan
för trovärdigheten för den ekonomiska politiken och för en konsekvent men
kanske inte alltid så djärv penningpolitik, nämligen frågan om Riksbankens
självständiga ställning. Där har ni socialdemokrater tyvärr blockerat den re-
form som vi kommer att få genomföra om vi skall klara den ekonomiska poli-
tiken i framtiden.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
71
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
72
Anf. 85 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Lars Tobisson var väldigt glad över EU-avtalet. Det skulle
innebära en stor öppning för Sveriges ekonomi. Det är säkert sant att det
var huvudpunkten i Ny start för Sverige. Jag kan kanske förstå varför det
gått så dåligt i ekonomin: det är först nu avtalet är i hamn. Men det avtalet
påverkar inte Sveriges reala ekonomi mer än EES-avtalet. Medlemskap i sig
är av ringa eller av ingen betydelse i förhållande till EES-avtalet. Men, herr
Tobisson, för medlemskap betalar vi en mycket hög avgift, en mycket hög
skatt. Hur mycket, Lars Tobisson, kommer Sverige att betala år 2000? Hur
skall detta finansieras? Det är en rak, konkret fråga till en EU-anhängare.
Sedan säger herr Tobisson att oppositionen vill förbruka varje konto som
inte är förbrukat. Nu råkar det finnas litet pengar över på AMS-anslaget på
grund av att konjunkturen vände. Det är inte därför det finns pengar över
på AMS. Man har pengar över på grund av att människor nu hellre tar kon-
tantstöd och går på ALU än på arbetsmarknadsutbildningarna. Man har ju
skurit ned ersättningarna i utbildningarna. Det är därför det blir pengar över
på vissa konton. Det är på grund av en av era incitamentsfrämjande åtgär-
der.
Lars Tobisson säger att svenskarna nu tycker att de har fått det bättre. De
svenskar jag träffar säger inte det. De klagar. Jag funderar då varför de kla-
gar; har de fått det så mycket sämre? De flesta är inte sjuka, de flesta är inte
arbetslösa. Ändå tycker många människor att de har fått det sämre. Vad kan
det bero på? Reallönerna går ju hyfsat upp med tanke på den låga inflatio-
nen. Ändå tycker folk att de har fått det sämre under er regeringsperiod.
Det beror på skattehöjningar, Lars Tobisson. Det är skattehöjningarna på
arbete, på löneinkomster som gör att folk upplever att de har fått mindre att
handla för. Ni har ju sänkt skatten på kapital och höjt den på arbete. Ni har
inte alls klarat av att sänka skatterna, Lars Tobisson. Det kan Lars Tobisson
vara besviken över, men faktum är att ni inte sänkt några skatter under de
år ni har suttit i regering. Ni har bara fördelat om skatterna. Det är ett dystert
bokslut, men det är sanningen. Svara på frågan.
Lars Tobisson beklagar att vi vill ha ROT. Det vill vi absolut ha för att
rädda produktionskapaciteten, som hotar att slås ut. Det byggs för få bostä-
der nu. Byggsektorn går rätt ner. Då behövs insatser. Vi kommer att behöva
en byggindustri även när konjunkturerna vänder. Något måste vi kunna sätta
in för att bevara riktiga jobb för framtiden.
Anf. 86 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Många skulle ha fått det sämre, enligt Lars Bäckström. Ja,
har det blivit sämre i vissa avseenden så beror det ju på att vi lider igenom
efterverkningarna av den socialdemokratiska politiken under 80-talet, något
som även kommunisterna var med och bidrog till. Men om man ser på be-
dömningen av vad som kan bli fallet nu, finner man en större optimism bland
de enskilda hushållen än vad vi har sett någonsin i mätningarna, och det är
efter att människor har sett hur den borgerliga politiken verkar.
Lars Bäckström hade synpunkter på min förtjusning över Europa. Det
viktiga, som aldrig går att bestrida, är att de som skall bestämma var någon-
stans de skall göra sina investeringar ser till vårt medlemskap. För dem
räcker inte EES. Det gäller svenska investerare, som är noga med att placera
sig innanför EG-gränsen, om inte Sverige är med, men det gäller kanske i
ännu större utsträckning utländska investerare, som direkt räknar bort Sve-
rige om vi inte skulle tillhöra den europeiska unionen. Det här är för mig av
oerhört stor betydelse.
I det sammanhanget kan man om finansieringen säga att det kommer att
kosta, på samma sätt som det kostar oss att vara med i FN. Vi skickar bidrag
till FN vaije år, stort som bara den, och mera troget än andra länder. Hur
finansieras det? Jo, det finansieras naturligtvis inom ramen för den statliga
budgeten. Jag är övertygad om att även med den kostnad det här skulle inne-
bära får vi på sikt bättre ekonomi i landet och därmed också bättre balans i
budgeten.
Sedan kan man inte på det här lättvindiga sättet säga att bara för att det
finns anslagsmedel över skall de förbrukas. Den viktigaste användning vi
kan få av överblivna anslagsmedel är en minskning av det budgetunderskott
som Lars Bäckström oroar sig för när han antyder att bidraget till EG/EU
skulle bli alltför stort och krävande.
Slutligen byggsektorn: Det finns en uppgift i finansplanen om att byggsek-
torns normala omfattning under de senaste 20 åren är ungefär 15 % av vår
totala ekonomi. I slutet av 80-talet, under överhettningen, var den uppe i
över 20 %. Nu är siffran 14 %, alltså något under genomsnittet. Det är inte
så att vi skall åter till den situation som vi hade i slutet av 80-talet, för det
var en överstor byggsektor.
Jag tror att vi med de många bostäder och inte minst kontorslokaler och
industrilokaler som byggdes då får räkna med en svacka inom det här områ-
det innan det blir balans igen. Att försöka så att säga bygga över är samma
villa än en gång, alltså att med subventioner dirigera byggandet och inte få
sunda produktionsförhållanden att återvända till denna plågade bransch.
Anf. 87 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Lars Tobisson har rätt i att det finns problem med subven-
tionssystem. Jag vet att ROT-systemet har berikat många privata fastighets-
ägare. Det är kanske rent av så att Lars Tobisson själv skulle kunna bli gyn-
nad av det. Det skulle smärta mig, måste jag erkänna.
Men vi får ta de här problemen för att kunna behålla en byggarbetarkår,
för att behålla kompetensen inom sektorn. Det har skett ett fall på 29 % un-
der de senaste åren -110 000jobb har försvunnit - och det hotar att fortsätta.
Då behöver vi ha ROT-insatserna, ca 3 miljarder i omfattning från staten,
som vi har sagt.
Sedan säger jag att hade vi inte haft något EES-avtal hade vi fått problem
med investeringarna. Men nu har vi ett sådant avtal, och då kommer vi inte
att få de problemen. Naturligtvis fyller företagsledarna i med hjärtat när de
svarar på enkäten att de gärna vill vara med i EU. De flesta är ju moderater
i storindustrin och många småföretagare också, förvisso. Men när de tänker
med hjärnan, och det gör de när de gör sina investeringar, då agerar de an-
norlunda än när de fyller i en enkät. Då ser de på realekonomiska förhållan-
den.
Lars Tobisson! Vi kan diskutera hur människor och hushåll i Sverige upp-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
73
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
74
lever situationen. Jag säger bara att om de upplever att de har fått det sämre,
beror det oftast på att de har fått det sämre. Om de upplever att de har fått
det bättre, beror det oftast på att de har fått det bättre. Några har fått det
väldigt mycket bättre, nämligen de som handlar med aktier och har mycket
pengar på banken. De vanliga hushållen har fått det sämre - genom skatte-
höjningarna!
Ni har inte sänkt några skatter på arbete, Lars Tobisson. Ni har höjt dem
kraftfullt, och det är ett pinsamt påpekande jag gör för er del när jag tycker
att ni bör säga som det är.
Ni har sänkt skatterna, säger ni, med 17 miljarder, och så har ni infört
egenavgifter på 12 miljarder som ni har vältrat över på hushållen. Då har
ni visserligen kvar litet grand i skattesänkning, men netto har ni inte sänkt
skatterna, och ni har lagt den stora skattebördan på hushållen. Det är fel
politik när sysselsättningen viker, Lars Tobisson.
Sedan talar ni om den nödvändiga strukturförändringen i kommunsek-
torn. Ja, förändringar är nödvändiga för att få verksamheten mera servicein-
riktad, för att få den demokratiserad och effektiv. Men det är inte samma
sak som att ta bort 100 000 anställda, som ni har gjort.
På vilket sätt blir det bättre bara man får bort personal? Det blir bättre
om personalen arbetar effektivare, om den är mer serviceinriktad, om lä-
rarna lär bättre. Visst är det utmärkt om vi får den offentliga sektorn effekti-
vare. Men det håller inte att bara ta bort folk och säga att nu har det blivit
bättre. Det har blivit mindre, men mindre är inte detsamma som bättre, om
man inte är utpräglad nyliberal.
Anf. 88 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Jag skall ge Lars Bäckström det erkännandet att det är trev-
ligt att diskutera med honom, till skillnad från föregångaren här, eftersom vi
kan diskutera sakfrågor som också är viktiga i finansutskottets betänkande.
När det gäller ROT-sektorn kan jag bara konstatera att ingen skall komma
och påstå att jag talar i eget intresse när jag bestrider värdet av ökade sats-
ningar på det området. Jag gör det i alla fall, därför att jag ser på de ekono-
miska konsekvenserna.
Det förhållandet att vi nu inte bygger så mycket bostäder är endast till en
del ett konjunkturfenomen. Jag menar alltså att beslutet att dra ner på boen-
dekonsumtionen i landet fattades med den skatteomläggning som gjordes
och som vi moderater inte deltog i. Vi kritiserade bl.a. att man så kraftigt
drog upp beskattningen av boendet, och jag sade här i kammaren den
gången - jag blev kritiserad för slarvighet, men jag kan upprepa det - att den
omläggning som gjordes skulle leda till att vi fick bo i ett hål i väggen och
cykla till jobbet med ett smörgåspaket på pakethållaren. Det är detta som
är på väg att inträffa, och därför bestrider jag att vi kommer tillbaka till ett
byggande av bostäder i den storleksordning som tidigare förekommit.
Talet om att vi inte har sänkt skatter tycker jag var så dumt att det vill jag
inte ens kommentera. Låt mig bara ge beskedet att medan skattetrycket var
56-57 % av BNP när vi tog över så är det nu ca 50 och fortfarande på väg
nedåt. Detta får alla hushåll i landet nytta av. Även i de fall då det är sänkta
löneskatter eller sänkta skatter på kapitalbildning innebär det att det skapas
jobb, att vi får en ekonomisk verksamhet som alla blir delaktiga av. Så funge-
rar det i nationalekonomin.
Då kommer vi över till detta att folk har fått det så mycket sämre. Det är
faktiskt så, om man återigen går till finansplanen, att trots de problem vi
onekligen har haft med den ekonomiska nedgången har det bara varit ett år
då hushållens disponibla inkomster har minskat, och det var förra året. Nu
är de på väg uppåt igen. Det är anmärkningsvärt att vi har lyckats hålla lev-
nadsnivån uppe på det viset, med hänsyn till de yttre svårigheterna.
Till slut kommunsektorn. Jag menar att vi måste tänka oss att det kan ske
omställningar där också. Vi diskuterar just i finansutskottet ett förslag om
att satsa överblivna AMS-medel på att förhindra att förändringar i kommun-
sektorn äger rum, att uppsägningar träder i kraft. Vi hade en skrivelse från
Kommunförbundet som sade, att av över 700 000 i denna sektor räknar man
med att 4 000 skulle kunna bli föremål för uppsägningar. Jag menar att det
vore konstigt, inom ett så stort område, om det inte behövdes förändringar,
rationaliseringar och omställningar åtminstone i den utsträckning som 4 000
av mer än 700 000 utgör.
Anf. 89 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Denna riksdag har några problem. Ett tycks vara att Ny de-
mokrati finns här. Vi har fått höra att det var fel av Socialdemokraterna att
göra upp med oss i någon fråga. Det tyckte Tobisson. Sedan tyckte Social-
demokraterna att det var fel över huvud taget allt vad regeringen gjorde till-
sammans med oss.
Det är ganska märkligt egentligen. Jag tycker att det vore bra om vi någon
gång kunde få svar på de frågor vi ställer och kunde få en saklig kritik av
våra förslag. Jag lovar er, och det beror inte på dåligt omdöme, att jag tycker
inte att jag är intellektuellt undermålig eller okunnig i jämförelse med herrar
Persson, Tobisson, Per-Ola Eriksson och vilka som helst. Ändå framställs
det på det viset.
Jag skall föregå med gott exempel och svara på frågor. Lars Tobisson
nämnde kyrk-ROT - den oheliga alliansen om heliga ting. Vi kan här se hur
Ny demokrati tassar in på traditionella kds-marker. Vilka gräsliga saker är
det som har skett?
Det handlar inte om politiska partier utan om en sakfråga, nämligen om
att vidta s.k. ROT-åtgärder. Man vidtar åtgärderna, även om det t.ex. råkar
finnas trossamfund i lokalerna, därför att det lönar sig, därför att det är klokt
och därför att det inte är konstgjord andning. Det är vad vi till stor del sysslar
med i denna riksdag: massvis med konstgjord andning. Då är det jättebra.
Det gäller arbeten som ändå skall göras. Det är mycket bättre än att hälla
pengar över Hörnlund. Det har jag varit inne på förut.
Nästa fråga gällde de anställda i offentlig sektor och vad som görs där. Vi
skall se upp. Jag har förut betonat att det gäller att rationalisera den offent-
liga sektorn. Om man inte gör det går det åt skogen med hela Sverige. Det
handlar om skattebetalarna. Det är de som finansierar den offentliga sek-
torn. Vi kan låta bli att tala om riktiga jobb och jobb som inte är riktiga -
det gäller skattefinansierade jobb. Vi vet vem som står för de fiolerna.
Vad handlar det om i detta fall? Vi har sagt att man efter speciellt tillstånd
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
75
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
skulle kunna ge just vårdpersonal dispens att hänga kvar på sina riktiga jobb
i tolv månader.
Varför skall det göras just nu? Om man gör det som en korrektion är det
faktiskt rätt timing. Det kostar ingenting under denna period. Vi har alldeles
tydligt tidsbegränsats. I andra fall gör man sådant. Man tillgriper konjunk-
turpolitik och vidtar olika åtgärder i olika konjunkturskeden.
Om ett år är det förmodligen för sent att göra en sådan här sak. Då skall
man inte göra det. Vårt förslag gäller fr.o.m. nu och tolv månader framåt.
Det hade gått bra att hänga på detta förslag.
Anf. 90 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Jag har ingenting emot att lan Wachtmeister och Ny demo-
krati stöder trossamfund. Jag tycker bara att det är dubbelmoral att gång
efter annan i anförande efter anförande driva hård kritik mot organisations-
stödet och säga att det finns 20 miljarder att hämta där. I detta organisations-
stöd ingår förvisso stöd till trossamfund. Alla måste ha uppfattat det så, att
lan Wachtmeister menar att staten inte skall lägga sig i. Han har många
gånger förut sagt att man får bygga verksamheten på medlemmarnas avgif-
ter. Varför skall det då inte ske här?
När det dyker upp en möjlighet att hitta på en extra utgift i kulturutskottet
ansluter sig nydemokraten i utskottet till den socialdemokratiska partimotio-
nen. Detta är inte det enda fallet. Jag förutser att det kommer att upprepas
gång på gång i kulturutskottet. Där är det lätt att få loss pengar till t.ex. teat-
rar och museer, trots allt lan Wachtmeister säger om att man skall vara för-
siktig med offentliga utgifter och hålla igen på budgetunderskottet.
Jag vet inte om lan Wachtmeister har så mycket att göra med dessa frågor
längre, men jag vill gärna uppmana honom att ta ett snack med representan-
terna i skilda utskott och tillhålla dem att följa den linje som han predikar
för oss när det gäller vikten av att hålla igen på den offentliga upplåningen.
Så till frågan om uppsagd personal i kommunerna. Det finns alltid skäl att
säga att det är värdefullt att få ytterligare resurser så att man kan hålla den
ena och den andra verksamheten i gång. Men man frågar sig varför detta
särskilt skall gälla kommunal eller offentlig verksamhet. Det går inte att på
det viset komma med anslag till en aldrig så angelägen privat driven verk-
samhet. För att få det att fungera måste vi se till att det råder lika villkor.
När nu efterfrågan på arbetskraft kommer i gång skall det vara möjligt att
också tillgodose den och inte låsa fast personal i tidigare anställning.
Om vi ger subventioner till kommunerna blir den naturliga slutsatsen att
man alltid är fredad i kommunal tjänst och inte behöver riskera arbetslöshet.
Inte vågar man då ta steget ut på den privata marknaden, även om man som
t.ex. sjuksköterska eller sjukgymnast gör det för att etablera privat egen
verksamhet! Stora delar av nedgången beror ju på att det etableras privat
sjukvårdsverksamhet på entreprenad.
Det sägs att förslaget bara skall gälla just nu när det är dåliga tider och att
vi skall vänta till bättre tider. Då säger jag: De kommer aldrig. När de kom-
mer finns det mindre press att spara, och då blir det svårare att få till stånd
den erforderliga rationaliseringen.
76
Anf. 91 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Organisationsstödet är något alldeles förfärligt. Det är bra
att Lars Tobisson tar upp den frågan igen så att jag får säga någonting om
det. Jag fick nämligen inget svar från P-O Eriksson. Han sade bara någonting
om att idrottsrörelsen är bra.
Jag talar om det förfärliga missbruket med skattebetalarnas pengar, som
delas ut till höger och vänster. Det finns en massa föreningar och organisatio-
ner som existerar endast på grund av de statliga bidragen och inte på grund
av medlemmarnas aktiviteter. Detta är förfärligt. Vi är överens på den punk-
ten.
Åtgärden var inte tänkt att hjälpa något trossamfund, även om trossam-
funden tillhör de bättre av alla konstiga samfund i Sverige. Vi ville vidta en
konkret bra åtgärd för att skapa ROT-sysselsättning. Vad är vitsen med
ROT? Jo, vitsen är att det gäller jobb som ändå måste göras. De skall göras
nu. Vi har sagt att de skulle ha satts i gång för ett eller två år sedan, men de
kommer i gång nu. De kanske inte alls skall göras om ett år - det säger jag
inte. Det finns något som heter konjunkturpolitik.
Ingen har tänkt svara på de frågor jag ställde förut, men det kan vara sko-
jigt att försöka en gång till. Jag sade att vi skall se allvaret i den svenska situa-
tionen. I stället för att tala om 12 miljoner i en ohelig allians kan man tala
om 30 miljarder i besparingar. Det kan ingen här inne utom Ny demokrati
åstadkomma. Vi anses vara konstiga i huvudet bara för att vi kan tänka och
räkna. Hur är det med det? Kan inte Lars Tobisson intellektuellt och heder-
ligt se möjligheten att spara 30 miljarder?
Hur är inställningen till förslaget att vi i Sverige skall ha budgetbalans sett
över en konjunkturcykel? Vi skall inte acceptera att någon regering flöjtar
i väg och att det blir enorma budgetunderskott. Allt skall planeras så, att det
blir balans åtminstone över en konjunkturcykel.
Det är bristen på sådan politik som har försatt oss i det läge vi är i. Jag
skulle vara hemskt intresserad av att få svar på den frågan. Jag vill tala om
för herr talman att jag kommer att ställa frågan även till fru Wibble. Vi får
se hur det går den gången.
Anf. 92 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Ian Wachtmeister säger nu att stöd till trossamfund inte är
stöd till trossamfund utan till byggande. Kan vi då vid sidan av kyrk-ROT
inrätta parti-ROT? Jag menar att partierna mottar stöd i överdrift. Kan par-
tier som står i begrepp att bygga om sina fastigheter vända sig till lan Wacht-
meister för att få litet parti-ROT och därmed stöd till byggandet? Det här
resonemanget håller inte. Det är faktiskt likadant som med det organisa-
tionsstöd som lan Wachtmeister angriper. Det vidgas till att omfatta hela
problemet.
Ni i Ny demokrati säger att ni kan spara 30 miljarder. Det kan ni inte. Det
förutsätter att ni får egen majoritet, och det kommer ni inte att få. Vi kan
också spara mycket. Moderaterna som parti kan spara mer än vad som spa-
ras i regeringens förslag, men vi får inte majoritet för det. Vi kommer att
arbeta för att skaffa oss majoritet för att göra fler besparingar. Jag är överty-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
77
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
gad om att vi kommer att behöva detta för att få ordning på Sveriges eko-
nomi.
Dessa ansträngningar saboteras av lan Wachtmeister och Ny demokrati.
Wachtmeister säger att partiet kan spara 30 miljarder, men att man först vill
ösa ut mer utgifter. Det gäller inte bara det lilla anslag vi har talat om. Det
gäller extraanslag för att hålla i gång uppsagd personal i kommunerna, ROT-
verksamhet i kommuner och för enfamilj sfastigheter osv. Det är inte trovär-
digt att tala om utgiftsminskningar och minskat budgetunderskott när man
säger att det är läge att öka budgetunderskottet just nu.
Anf. 93 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Det framgick av Göran Perssons anförande att bitterheten
växer kring de svenska köksborden. Det är litet svårt att förstå. Både P-O
Eriksson och Lars Tobisson har påpekat att det görs regelbundna undersök-
ningar av hushållens bedömning av svensk ekonomi. De visar på en mycket
stor optimism. Det är litet svårt att föreställa sig att familjen runt köksbordet
både är oerhört bitter och mycket optimistisk inför framtiden.
Jag tycker att stämningsomslaget i svensk ekonomi märks tydligt även när
man besöker företag. Många företagare vittnar om bättre förutsättningar
och en ny optimism. Min erfarenhet är inte att företagarna bedömer att upp-
gången bara beror på devalveringen. Svaret på frågan varför det nu går
bättre brukar tvärtom innehålla två, tre eller kanske fyra olika faktorer.
Många nämner att beskattningen av företagen har blivit bättre. Många
nämner också att sjukfrånvaron har minskat. Många är positiva till de för-
ändringar av arbetsrätten som har skett, även om de ännu inte har fått något
praktiskt genomslag. Sedan varierar det förstås från bransch till bransch.
High-tech-företaget nämner tillgången på välutbildad personal och till-
gången till bra kommunal service som sådant som gör att det går att locka
till sig personal. Exportföretaget betonar närmandet till Europa. Tjänste-
företaget nämner de vidgade möjligheterna att konkurrera med alternativen
i egen regi om jobben i kommunerna.
Herr talman! Om jag skall begränsa mig vore det bra med en klocka. Men
det kanske inte är önskvärt att jag begränsar mig.
Anf. 94 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jodå, det är önskvärt. Det kommer service här.
Anf. 95 LARS LEIJONBORG (fp):
Herr talman! Tack!
Det som jag hittills har talat om, nämligen att man nämner så många olika
faktorer, är i sig en viktig insikt som olika debattörer bör ta till sig. Begrepp
som företagsklimat och konkurrenskraft är mycket bredare och rymmer fler
komponenter än många tänker på. De är definitivt mycket bredare än be-
greppet kostnadsläge.
När vi lyssnar till socialdemokratiska debattörer är det framför allt två in-
vändningar som de inläggen brukar koka ner till. Det ena är att vi har fört
fel konjunkturpolitik, och det andra är att vi har gett företagarna för bra vill-
78
kor. När det gäller den första punkten säger Socialdemokraterna ofta så här:
Företagen vill inte ha era strukturförbättringar. De vill ha kunder.
Det slående argumentet mot den invändningen är att påminna om situa-
tionen i slutet av 80-talet. Då hade ju företagen kunder. Både inom och utom
landet ropade man efter de svenska företagens produkter och tjänster. Men
vi förmådde ändå inte att öka produktionen då på grund av de olika flaskhal-
sar som fanns i den svenska ekonomin. Orsaken var att det under huvudde-
len av 80-talet - från 1982 och fram till 1989 - gjordes mycket litet åt flask-
halsproblemen, eller strukturproblemen med ett finare ord.
Socialdemokraterna valde helt enkelt fel dagordning för 80-talet. När de
borde ha fullföljt de borgerliga regeringarnas insatser för småföretagen, hål-
lit fast vid och vidareutvecklat den marginalskattereform som vi gjorde till-
sammans den s.k. underbara natten, fortsatt att avreglera den offentliga sek-
torn och reformera socialförsäkringarna sysslade de med annat. De sysslade
bl.a. med löntagarfonder och andra fonder, engångsskatter och flergångs-
skatter, rundhänta löften om mer semester och större bidrag.
När den nuvarande regeringen tog över ansvaret för politiken, eller hu-
vudansvaret för politiken, bör man säga - även oppositionen har ett ansvar -
hade ett par årtiondens försummelser i fråga om strukturförändringar blom-
mat ut i en akut kris. Sverige höll på att avindustrialiseras. Produktionen
föll och jobben i den privata sektorn försvann i en rasande takt. Den allt
överskuggande uppgiften var att vända den utvecklingen genom insatser
över ett brett fält.
Vi klarar aldrig arbetslösheten om sysselsättningen i den privata sektorn
faller. För att tala i riksdagstermer lägger vi en alldeles orimlig börda på ar-
betsmarknadsutskottet om vi i övrigt i riksdagen inte förmår att föra en så-
dan politik att antalet jobb i den privata sektorn inte minskar. Då blir arbets-
marknadspolitiken som att ösa en båt som har ett stort hål i botten. Det for-
sar in mer än man kan ösa ur. Insatserna blir alltid otillräckliga.
Därför var det en nödvändig förutsättning att få fart på industrin och den
privata tjänstesektorn. Talet om att vårt besked skulle vara att vi skall vänta
till 1996 är helt orimligt. Hela vår politik har ju inriktningen att vi nu måste
få fram fler jobb. Vi börjar nu se resultat av den politiken. Ett huvudinslag
i den politiken har varit att förbättra förutsättningarna för företagandet.
Därför tar jag också ganska lätt på den andra huvudkritiken vi möter från
Socialdemokraterna, nämligen att företagen har fått det för bra. Det är en
helt nödvändig strategi.
Skillnaden mellan den nuvarande regeringens första tre år och de år på
80-talet när Socialdemokraterna satt vid makten är att vi verkligen har tagit
itu med de stora strukturfrågorna. Alla socialförsäkringar är reformerade el-
ler, när det gäller pensionerna, på väg att reformeras. Den offentliga sektorn
har öppnats för konkurrens, skatterna på företagande har gjorts rimligare
och besparingar och andra budgetförstärkningar på uppemot 100 miljarder
kronor har genomförts i den offentliga sektorn. Vi har nått enighet om insti-
tutionella reformer som avsevärt ökar förutsättningarna för en långsiktig
ekonomisk politik. Vi har ett EES-avtal, vi har ett GATT-avtal och om fol-
ket vill har vi också ett EU-medlemskap.
Jämfört med det här batteriet av strukturella åtgärder hände mycket litet
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
79
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
under de socialdemokratiska åren på 80-talet. Jag gör undantag för de åtgär-
der som de tvingades till av en liberal opposition, t.ex. den stora skatterefor-
men.
Vi har utnyttjat våra första tre år till att lösa strukturfrågor som gör att
uppgången, när den kommer - och det tycks den göra nu - blir kraftigare än
den blev på 80-talet.
Jag har hittills egentligen argumenterat för två teser. För det första tror
jag att vi har anledning att vara optimistiska om svensk ekonomi. För det
andra är det viktigt att komma ihåg att begreppet konkurrenskraft rymmer
oerhört mycket mer än kostnadsläge. Detta för mig också i polemik mot dem
som kritiserar regeringen från höger.
Där är en återkommande tes att Sverige nu är så illa ute att vi måste kasta
välfärden över bord ungefär som när ett fartyg i sjönöd kastar barlasten över
bord. Jag tror att dessa kritiker har fel i de två avseenden som jag har nämnt.
Det senaste exemplet på dessa kritiker är väl de ekonomer som skrivit den
senaste SNS-rapporten. De underskattar för det första styrkan i svensk eko-
nomi när vi nu successivt har löst ett antal av de grundläggande strukturfe-
len. För det andra underskattar de välfärdens betydelse för konkurrenskraf-
ten.
För vissa av dessa ekonomer förefaller välfärden bara vara ett problem
som gör att svenskarna hellre lever på bidrag än att arbeta och som tvingar
oss att belasta produktionen med höga skatter. Lösningen på Sveriges pro-
blem är enligt dessa debattörer avskaffad eller avrustad välfärd och vidgade
klyftor. Till SNS-ekonomernas heder skall sägas att de är utomordentligt
pregnanta i sitt budskap. I den mån den här skildringen syftar på dem kan
man inte påstå att den är överdriven på något sätt. De talar mycket tydligt
om den reträtt ut ur välfärdssamhället som är nödvändig.
Vi i Folkpartiet gör en annan analys och kommer till andra slutsatser. Det
gäller också regeringen så länge vi sitter i den. Vi tror att välfärden är pro-
duktiv. Det är bra för produktionen att t.ex. också kvinnor står till arbets-
marknadens förfogande, att sjukvården är effektiv, att barnomsorgen funge-
rar och att skolan präglas av kvalitet.
Det är också bra att samhället inte präglas av stora sociala spänningar.
Den kraftigt ökade ojämlikhet som skulle bli resultatet av en del av de åtgär-
der som nu diskuteras skulle skapa nya klassklyftor av ett slag som få
svenskar önskar och som - vilket är det viktigaste i just den ekonomiska de-
batten - inte heller skulle öka Sveriges konkurrenskraft och attraktivitet som
investeringsland.
Jag var år 1988 med och skrev en bok som hette Möjligheternas tid. Tesen
i den boken var att vi då fortfarande hade chansen att undvika en djup kris
i svensk ekonomi om vi vidtog rätt åtgärder, inte minst att effektivisera den
offentliga sektorn. I efterhand kan konstateras att boken var för optimistisk.
Åtgärderna kom för sent.
Frågan är om vi inte nu på nytt lever i möjligheternas tid. Genom kost-
nadsanpassningen och strukturreformerna har vi nu en unik möjlighet att
långsiktigt stärka svensk ekonomi. I ekonomiska termer kan det uttryckas
på följande vis: Nu har bytesbalansen kommit på plus. Sverige är ett land
80
som betalar för sig. Nu skall ett huvudmål för den ekonomiska politiken vara
att vi inte på nytt hamnar på minussidan.
Det orimliga förhållandet att ett av världens tio rikaste länder nästan vaije
år har tvingats låna av andra har ersatts av det mer naturliga att Sverige net-
toexporterar kapital. Med andra ord har Sverige nu böljat betala av sina ut-
landslån. Det lägger den bästa grunden för att även kommande generationer
i vårt land skall få leva i ett välfärdssamhälle.
Men en sådan utveckling förutsätter naturligtvis att den nuvarande inrikt-
ningen av politiken ligger fast: bra villkor för arbete, företagande och inve-
steringar, och att saneringen av statsfinanserna och kampen mot inflationen
fullföljs.
Om Sverige på nytt som under de socialdemokratiska åren skulle priori-
tera konsumtion och fördelning framför produktion och tillväxt kan vi snart
återigen tillhöra låntagarnationerna. Skulle det hända är risken dessutom
överhängande att lånevillkoren blir sådana att välfärden inte kan upprätthål-
las på 2000-talet.
Det har i denna debatt av inlägg från både Socialdemokraterna och Väns-
terpartiet framgått att en huvudpunkt för att få ner budgetunderskottet är
att arbetslösheten minskar. Det är ett riktigt påstående. Men det som både
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet hela tiden glider över är att den te-
sen bara gäller så länge vi talar om arbetslösheten i den privata sektorn.
Det är sysselsättningen i den privata sektorn som måste öka för att budget-
balansen skall återvinnas. Där har oppositionen väldigt litet att komma med.
Om det gällde kreativa idéer om hur den offentliga sysselsättningen skulle
öka kunde ni säkert tävla med oss i trovärdighet. Men alla som analyserar
detta inser att det inte är det som problemet nu gäller.
När det gäller tillväxt och jobb i den privata sektorn verkar ni socialdemo-
krater sitta stenhårt fast i era ideologiska låsningar och er valtaktik. Det
framgår t.ex. av en intervju med Mona Sahlin i Dagens Nyheter för någon
vecka sedan att ett av era viktigaste budskap kommer att bli att företagarna
har fått för goda skattevillkor och att ni tänker riva upp en del av vad vi har
gjort, t.ex. avskaffandet av dubbelbeskattningen.
Jag vill här också påpeka att regeringen faktiskt bör ha en eloge även när
det gäller offentlig sysselsättning i den meningen att kreativiteten i arbets-
marknadspolitiken har varit mycket hög. Vi har lyckats öka volymen i ar-
betsmarknadspolitiken på ett sätt som få trodde vara möjligt genom nya
grepp som ungdomspraktik och invandrarpraktik. Det generella anställ-
ningsstödet, GAS, kan också räknas in i arbetsmarknadspolitiken.
Jag vill instämma i vad som här har sagts om riktiga jobb. Den benäm-
ningen kan naturligtvis inte reserveras för jobb i den privata sektorn. Det är
en total missuppfattning. De som läste en artikel som finansminister Wibble
och jag skrev om behovet av 4 % tillväxt kan finna att vi i början av artikeln
gör just den centrala distinktionen att riktiga jobb självfallet är jobb i den
privata sektorn och långsiktigt finansierade jobb i den offentliga sektorn.
Jag vill på denna punkt tillägga att jag däremot reagerar ganska kraftigt
mot det slappa tal som Socialdemokraterna numera har när man talar om
arbetmarknadspolitiken. Ni räknar genomgående dem som t.ex. är i arbets-
marknadsutbildning och i beredskapsarbete som arbetslösa. Det är gammal
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
82
högerretorik som ni själva var oerhört irriterade på när den förekom under
den socialdemokratiska tiden.
När man säger att vi har 14 % arbetslöshet underkänner man de insatser
som görs av t.ex. beredskapsarbetare. När jag jobbade tillsammans med Per
Ahlmark när han var arbetsmarknadsminister brukade han säga: Om jag
åker på en väg märker jag inte någon skillnad om den är byggd av vanliga
vägarbetare eller av beredskapsarbetare. Så är det ju. Därför är det just
slappt tal att alltid bunta ihop de arbetslösa med t.ex. de som har bered-
skapsjobb.
Till sist kan jag hålla med om det som här har sagts om att skiljelinjerna
inför valet i höst är mycket tydliga. Jag kan ge samma eloge till Mona Sahlin
som jag gjorde till SNS-ekonomerna. Även hon är mycket pregnant i inter-
vjun. Dubbelbeskattningen på aktier skall återinföras. Orimligheterna i ar-
betsrätten skall återinföras. Grundbulten i skattereformen - där har ni 50 %
marginalskatt - skall brytas upp. Offentliga sektorn skall återregleras.
Allt detta är traditionell socialdemokratisk politik som kommer att för-
djupa Sveriges problem. Den politiken kommer vi att tala emot under hela
valrörelsen.
Anf. 96 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Låt mig först börja med att säga att det sätt som Lars Leijon-
borg väljer att referera Mona Sahlin på inte är särskilt efterföljansvärt. Jag
skulle föreslå att han, om han fortsätter att referera hennes intervju, skall
välja att säga det hon sade.
Sedan vill jag ge Lars Leijonborg rätt på en punkt. Det förekommer alltför
ofta, och jag tycker att det är beklagligt, att vi talar om alla 14-15 % som
arbetslösa. Det är fråga om öppet arbetslösa och människor i åtgärder. De
som är i åtgärder är förhoppningsvis i en verksamhet som gör dem bättre
skickade att gå ut i ett arbete. Det står vi socialdemokrater för.
Historien om Per Ahlmark har han faktiskt fått från den gode Lennart
Bodström, som tog exakt det argumentet och exemplet i en debatt med dåti-
dens höger. Där vill jag ge Lars Leijonborg rätt.
80-talet var fullt med strukturreformer, liksom 70-talet och 60-talet. Det
tillhör det normala i svensk politik att successivt förändra stora grundläg-
gande system. Vi genomförde genomgående förändringar i kommunerna,
sjukförsäkringssystemet och skattesystemet. Vi tog initiativ i EG-frågan,
som det då hette.
Vi genomförde också en annan stor sturkturreform under 80-talet, nämli-
gen att arbeta bort det jättelika budgetunderskott som de borgerliga rege-
ringarna, med ett icke obetydligt folkpartistiskt inslag, hade försett Sverige
med i början på 80-talet.
Här kommer jag nu till min fråga. Lars Leijonborg sitter näst intill finans-
ministern. Han är folkpartistisk gruppledare. Jag gjorde i mitt anförande ett
ordentligt angrepp på Folkpartiet för dess bristande socialliberala framto-
ning. Jag tog där vårdnadsbidraget som det tydligaste exemplet.
Det har en dubbel brist. Det är först och främst jämställdshetsfientligt.
När kvinnor går ut i förvärvslivet blir det marginaleffekter som är groteska.
Dessutom är det inte finansierat. Det är underfinansierat. Det täcks, som
finansministern brukar säga, inom budgetsaldot, som är på minus 172 miljar-
der kronor.
Detta är allvarligt för dem som följer politiken. Jag tror att Lars Leijon-
borg har ganska många väljare som undrar över hur Leijonborg som socialli-
beral och gruppledare kan argumentera för vårdnadsbidraget. Dessutom vill
de säkert veta: Hur är det finansierat? Det kan Lars Leijonborg upplysa
kammaren om. Det har inte andra representanter för regeringen klarat av.
Hur är vårdnadsbidraget finansierat?
Anf. 97 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag hade intervjun med Mona Sahlin i Dagens Nyheter den
22 februari med mig i kammaren. Jag skall medge att jag inte läste ordagrant
ur den, men jag vågar bestämt påstå att det materiella innehållet i mitt refe-
rat återfinns i intervjun med Mona Sahlin.
Den konkreta punkten var att dubbelbeskattningen på aktier skall återin-
föras och reavinstskatten på aktieförsäljningar höjas. Det är ett exempel på
att ni vill dra tillbaka de förbättringar av skatterna som vi har genomfört.
Om ni får tillfälle att genomföra de förändringarna, kommer riskkapitalför-
söijningen och kapitalmarknadens funktionssätt i övrigt definitivt att för-
sämras.
Det är signifikativt att Göran Persson när han skall peka på strukturrefor-
mer från 80-talet nämner sådana som genomfördes möjligen 1989 eller 1990.
Vi känner alla här inne till bakgrunden till EG-ansökningen och skatterefor-
men. Jag var i mitt anförande ganska noga med att göra undantag för dem.
Men de viktiga år då devalveringarna i början på 80-talet skulle ha eftervår-
dats och när vi skulle ha lagt grunden till en långsiktigt hållbar utveckling
förslösade ni på en mängd oväsentligheter, destruktiva åtgärder som inför-
ande av löntagarfonder och engångsskatter.
När det gäller vårdnadsbidraget är det ingen hemlighet att Folkpartiet
gärna hade sett att vi hade väntat något med dess genomförande tills sam-
hällsekonomin hade varit i bättre balans. Jag tycker att vi nu dels har enats
om en totalitet i familjepolitiken som gör att vårdnadsbidraget passar väl in,
dels har fått in det i en fas av den ekonomiska utvecklingen som gör att det
blir mindre bekymmersamt ur statsfinansiell synvinkel.
Budgetunderskottet sjunker nu snabbt, och vi har en plan för hur det skall
reduceras ytterligare. Den planen fungerar också om vi har ett vårdnadsbi-
drag. Det är därför något oegentligt att så mycket koncentrera debatten på
vårdnadsbidraget, samtidigt som Socialdemokraterna utan att blinka är be-
redda att försvaga statsbudgeten med mångfaldigt större belopp, t.ex. ge-
nom införande av direktavskrivningar.
Anf. 98 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Lars Leijonborgs svar gav inte särskilt mycket vägledning -
att man har fasat in detta i en statsfinansiell utveckling som medger denna
reform. Den statsfinansiella utvecklingen pekar på ett statligt budgetunder-
skott i storleksordningen 172 miljarder kronor. Där finns Lars Leijonborgs
infasade vårdnadsbidrag.
Lars Leijonborg menar att man så att säga har fasat in detta i underskottet.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
83
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
84
Man genomför en social reform i ett läge då vi till alla andra i samhället sä-
ger: ”Vi kräver maximal återhållsamhet och sparsamhet. Vänd på kronorna,
eftersom resurserna är om inte slut så åtminstone oerhört begränsade.”
Det är väl inte att undra på om man med den typen av ekonomisk-politiska
företrädare får en bristande tilltro till Sverige och dess regering. Jag har träf-
fat åtskilliga internationella representanter sedan jag började i min nuva-
rande syssla, och även dessförinnan, och jag har frågat dem om vad de tycker
om vårdnadsbidraget. Men hör och häpna! Ingen av dem, oavsett om de
kommer från Världsbanken, från Valutafonden eller från OECD, har fått
någon information om att vi mitt i nuvarande budgetpolitiska moras genom-
för nya, ofinansierade reformer. Det talar regeringen inte om, och det kan
man förstå.
För Folkpartiet, som tar på sig denna kvarnsten statsfinansiellt för att ge-
nomföra Alf Svenssons systemskifte i familjepolitiken, är detta dubbelt
smärtsamt. Min fråga från kammarens talarstol till folkpartisterna var: Hur
stämmer detta med Folkpartiets tal om jämställdhet? Om ni är beredda att
göra en sådan enorm uppoffring vad gäller den statsfinansiella trovärdighe-
ten, vad får ni då ut när det gäller jämställdheten? Det är ju den frågan som
ni slåss för i regeringen.
Man kan se hur Alf Svensson står vid sidan om och ler förnöjt när Bengt
Westerberg vecklar ut hans politiska fallskärm. Det är vad det handlar om.
Det sker till priset av att jämställdheten mellan man och kvinna i vårt land
flyttas avsevärt tillbaka, och åtgärden är dessutom ofinansierad.
Hur resonerar Folkpartiet? Gruppledaren har nu en möjlighet att utveckla
klokskapen bakom denna reform och detta grepp. Vi lyssnar alla intensivt
för att höra hur det hänger ihop. Var så god, Lars Leijonborg!
Anf. 99 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag vill verkligen tacka Göran Persson för denna möjlighet.
Det går lätt att visa, och det har gjorts under årens lopp, att den grupp av
familjer som har valt att ha en av föräldrarna arbetande i hemmet lever på
en ganska låg standard. De har gjort detta val, och effekten är att de måste
klara sig på betydligt lägre inkomster än andra.
Vi har tyckt att det är en rimlig rättvisereform att också denna grupp får
någon lättnad. Det kan sägas vara ett uttryck för en valfrihet. Dessa familjer
har önskat leva på det här sättet, och det är inte rimligt att de då måste ha
en så låg standard som de hittills har haft. Därför är vårdnadsbidraget en
rättvisereform. Jag är övertygad om att Göran Persson inte anser att tanken
på rättvisereformer måste avstanna därför att vi har ett budgetunderskott.
Jag tycker att det är bra att Göran Persson är bekymrad över budgetunder-
skottet. Det är ett av våra största problem, även om jag tror att vi har goda
förutsättningar att hantera det. Om man får tro Riksrevisionsverket, och det
bör man göra - jag sitter själv i RRV:s råd - har statens upplåningsbehov
minskat med 15 miljarder kronor sedan Anne Wibble lade fram sin budget
i januari. Utvecklingen går alltså nu förvisso åt rätt håll. Men skall man be-
kymra sig över budgetutvecklingen är inte vårdnadsbidrag för en nettokost-
nad om kanske 2 miljarder kronor det stora problemet. De socialdemokra-
tiska överbuden är av betydligt större omfattning.
Anf. 100 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Vad gäller frågan om utvecklingen går åt rätt håll vill jag
säga att underskotten och statsskulden fortfarande växer. Utvecklingen i fel
riktning har alltså saktat av, men åt rätt håll går det inte.
Vidare sade Leijonborg att man vid köksborden tycker att man har fått
det bättre. Nej, Lars Leijonborg, det gör man inte. År 1993 fick alla hushåll
det sämre. Det redovisas i regeringens egen finansplan. Man har fått 3,4 %
lägre disponibla inkomster. År 1994 beräknas de disponibla inkomsterna bli
1 % högre, men det gäller för hushållen totalt, och det finns fattiga och det
finns rika hushåll. Många hushåll kommer fortfarande att ha det dåligt. De
har fått det sämre på grund av era stora skattehöjningar, era höjningar av
momsen, av bensinskatten och av inkomstskatten. Era stora skattesänk-
ningar har tillfallit företagen.
Ni säger att ni har fått i gång Sverige med stora skattesänkningar för före-
tagen. Men, Lars Leijonborg, i valet år 1991 erkände Folkpartiets partile-
dare att Sverige redan hade världens bästa bolagsskatt. Den har ni nu gjort
ännu bättre - om nu världens bästa bolagsskatt kan bli ännu bättre. Ni har
helt enkelt gett företagen ett slags övergödning.
Men det viktigaste för ett företag är inte en låg skatt utan att ha en god
produkt, bra arbetskraft och en duktig företagsledning. Att det är det viktiga
för ett företag bekräftas av all ekonomisk teori och av all praktik.
Det är nu många ekonomer som kritiserar era åtgärder på företagsskatte-
sidan. Jag kan nämna Jan Södersten, och i dagarna sade Carl-Johan West-
holm, VD för Företagarnas riksorganisation, att ni har gjort det här på fel
sätt. Carl-Johan Westholm föredrog den metod som vi i vänstern och Social-
demokraterna pläderar för när det gäller att lindra dubbelbeskattningen.
Det är ju anmärkningsvärt. Vi har inte sagt att vi vill införa en fullständig
dubbelbeskattning, utan vi vill ha en lindring, men på bolagssidan. Det är
vårt alternativ. Det står Socialdemokraterna och vänstern gemensamt för.
Så till frågan: Hur skall vi uthålligt få fart på produktionen? Ja, den vikti-
gaste investering man kan göra, den viktigaste enskilda åtgärden för att få
fart på näringslivet, är satsningar på den privata sidan. Det är väldigt viktigt
för att få ner underskotten, det har Lars Leijonborg rätt i. Det enda sättet
att få ner underskotten är att få till stånd en ökad sysselsättning inom den
privata sektorn. Det är korrekt.
Vad kan man då göra? Från vänstern har vi föreslagit att medel anvisas på
en rad olika punkter för riktat stöd till småföretagsamhet. Detta gällde en
miljard i budgeten. Men ni från Folkpartiet och resten av den borgerliga ma-
joriteten i utskottet avstyrkte förslaget.
En annan viktig sak är utbildningssatsningar, men ni ökar inte dessa sats-
ningar utan drar i verkligheten ner på utbildningen. Varför gör ni det, Lars
Leijonborg? Varför satsar ni inte mer på utbildning? Det är nämligen att
satsa på produktivitet för framtiden.
Anf. 101 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Budgetunderskottet minskar. Statsskulden kommer att öka
fram till det att budgetunderskottet är noll. Budgetunderskottet har emeller-
tid minskat flera tiotals miljarder kronor jämfört med de bedömningar som
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
85
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
86
gjordes bara för något år sedan. Så när det gäller budgetunderskottet går
utvecklingen uppenbarligen åt rätt håll. Vi menar att om vi får tillfälle att
fullfölja det saneringsprogram som vi har fått riksdagens godkännande för,
kommer budgetunderskottet att vara eliminerat mot slutet av 9O-talet.
Lars Bäckström säger att vi övergöder företagarna. Ja, det har ju ni alltid
sagt. Jag minns inte vad kommunisterna sade när beslut fattades om den hit-
tillsvarande bolagsbeskattningen, men jag är helt övertygad om att Hilding
Hagberg eller vem det kan ha varit som förde ordet på den tiden ansåg att
det systemet innebar en övergödning av företagarna. Varje förbättring som
vi har genomfört har sedan också setts som en övergödning av företagarna.
Ni har därför väldigt liten trovärdighet när ni säger att ni vill medverka till
att skapa bra villkor för företagare. Som jag sade tar jag ganska lätt på den
kritiken.
Bland de många förutsättningar som måste till för att vi skall få fart på
hjulen i den privata sektorn, ingår nämligen också rimliga skattevillkor. Att
t.ex. ta bort skatten på arbetande kapital, som vi har gjort, är en mycket
rimlig förändring. Få människor förstår de gamla reglerna när man berättar
för dem att bara det faktum att en företagare innehar en lokal och en maskin
i sig gör att han måste betala förmögenhetsskatt. Det är mycket rimligt att
förändra detta, och det vore trevligt att höra om Lars Bäckström kan lova
att Vänsterpartiet inte skall medverka till ett återinförande av förmögenhets-
skatt på arbetande kapital.
Anf. 102 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Det är kanske så att vi har liten trovärdighet. Jag vill då bara
tala om för Lars Leijonborg att jag på partiets vägnar i en partimotion har
motionerat om att förmögenhetsskatten på arbetande kapital skall slopas.
Denna motion bifölls av riksdagen. Det är väl svar på frågan.
Detta visar också att man måste vara väldigt alert i dagens politik och inte
hänga fast vid vad kommunisterna sade på 1950-talet. Om Lars Leijonborg
gör det, kanske jag böljar rota i vad vissa folkpartister sade på 50-talet. All-
ting blir kanske knepigt, om vi här skulle ta upp vad som sades om att Sverige
skulle gå med i NATO och det ena med det tredje. Inte är väl Lars Leijon-
borg av den uppfattningen - eller det kanske han är i dag, man vet aldrig.
Vi har sagt att vi vill satsa mer på utbildning. Lars Leijonborg är också
utbildningspolitiker i botten. Jag minns att Lars Leijonborg en gång talade
om att det skulle vara så hemskt med en kommunalisering av skolan, för då
skulle skolan få sämre resurser. Men vad gjorde ni sedan när ni fick makten?
Jo, ni tog bort det riktade statsbidraget till skolan, de utbildningspengar som
vi i Vänsterpartiet och Göran Persson kom överens om att garantera skolan.
Nu stoppar ni i stället alla pengarna i en stor säck - lägg dina sorger i en
säck! - och nu sitter de ute i kommunerna med sorgerna och drar ner på
utbildningssatsningarna. Följden blir att småföretagarna kommer att få
sämre utbildad arbetskraft, och det är att såga i grenen för Sveriges produk-
tiva framtid.
Vi vill ha pengar till kommunerna inte för att få ner underskottet utan för
att kunna hålla en god standard på utbildningen och ge en bra barnomsorg.
Men ni drar ner. Det första ni gjorde när ni kom till makten var att ta ifrån
kommunerna 7,5 miljarder varje år, sedan gav ni dem 4 miljarder ett enda
år. Resten skär ni bort från kommunsektorn. Det är det som är så fel. Det
gäller riktiga jobb - det är vi överens om - och det är t.o.m. framtidsjobb.
Varför, Lars Leijonborg, skär ni i kommunsektorn och tvingar merparten
av Sveriges skolor att spara, att öka antalet elever i klasserna och ha färre
lärare?
Lars Leijonborg målade upp kommunaliseringens faror. Jo, den innehöll
faror, men Lars Leijonborg har sett till att verkställa hoten. Det är ännu
värre.
Anf. 103 LARS LEIJONBORG (fp) replik:
Herr talman! Jag ser fram emot att jämföra citat från 50-talet. Jag tror att
de citat Lars Bäckström kan hitta från folkpartister som på något sätt skulle
vara besvärande, väger mycket mycket lätt jämfört med de citat jag skulle
kunna hitta från Lars Bäckströms andliga fäder i riksdagen på den tiden.
Jag håller naturligtvis med om att en satsning på utbildning är något av det
absolut viktigaste som vi kan göra för att få fart på Sverige. Jag menar också
att den här regeringen har genomfört mycket mycket kraftiga satsningar. En
sak vi har gjort är att använda den kapitalanhopning som låg i löntagarfon-
derna till att satsa på en kvalitetshöjning i den högre utbildningen och fram-
för allt forskningen. Vi har också genom arbetsmarknadspolitiska medel ge-
nomfört en väldig satsning på arbetsmarknadsutbildning, folkhögskolor och
kommunal vuxenutbildning, dvs. sådan återkommande utbildning som är
mycket viktig för att öka arbetskraftens kompetens.
Vi skall väl inte fördjupa oss i frågan om skolans kommunalisering, men
man kan väl kort säga att allt det jag varnade för i den debatten sedan har
hänt. Göran Persson har ingen replikrätt nu, men jag vill ändå nämna ett
av hans mera beramade uttalanden till lärarfacken: Det är klart ni skall till
kommunerna, det är ju där pengarna finns. Jag tror att Göran Persson har
haft anledning att fundera en del på det uttalandet.
Jag menar inte att de nedskärningar av statsbidragen till kommunerna som
har skett behöver gå ut över skolans kvalitet. Jag vet många exempel på att
skolan för närvarande fungerar utmärkt. Vi har fått större valfrihet, och vi
har på många sätt också fått en högre kvalitet. Den läroplan och det betygs-
system som vi nyligen har fattat beslut om kommer också att bidra till det.
Jag tror att Lars Bäckström har varit emot en hel del av de förändringarna,
men i själva grundfrågan är vi ändå överens, nämligen att något av det abso-
lut mest strategiska som vi kan göra är att satsa på utbildningen.
Anf. 104 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Vi kunde i Göran Perssons anförande höra att han har ut-
vecklat en konspirationsteori. Det var tydligen så att kds låg bakom Modera-
ternas högerpolitik, och detta ledde i sin tur - om jag förstod konspirations-
teorin rätt - till att Wibble förstörde statsfinanserna och höjde skatterna. De
skattehöjningar för vanligt folk som åsyftades var tydligen sänkningen av
grundavdraget och höjningen av bensinskatten, och det var ju socialdemo-
kratiska krav i krisförhandlingarna för ett tag sedan, liksom kravet på en
sänkning av sjukersättningen till 70 %.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
87
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
Man brukar beskylla oss i kds för att lägga oss platt och vara alltför tysta
i debatten, men här ligger vi tydligen bakom t.o.m. socialdemokratiska eko-
nomisk-politiska förslag. Det är intressant att höra att vi har fått en sådan
ruskigt stor betydelse i regerings- och riksdagsarbetet. Jag är litet förvånad
över detta, men det var en ganska avancerad konspirationsteori, som var li-
tet väl märklig.
Annars har vi hört många frierier här. Lars Bäckström har friat förgäves.
Han har formligen krupit på knäna fram till Socialdemokraterna. Vi vet att
Ingvar Carlsson brukar fria till Folkpartiet, och Göran Persson försöker nu
skälla ut Folkpartiet för att få kontakt i debatten. Lars Leijonborg har tagit
avstånd från Socialdemokraterna, och Anne Wibble kommer troligen också
att göra det snart. Ingvar Carlsson säger sig vara purken över att han inte får
något gensvar på sina frierier och vill inte tjata längre. Göran Persson försö-
ker i sina anföranden sträcka ut handen, samtidigt som han smäller till i
samma gest.
Allt det här tyder på att Socialdemokraterna har vissa relationsproblem,
vissa svårigheter att umgås med sina partner. När det gäller enskilda perso-
ner brukar det bero på att man inte är trygg i sig själv, inte är i harmoni med
sig själv. Det här kanske är ett uttryck för det förhållandet inom socialdemo-
kratin.
Fru talman! Vid många tillfällen har vi kristdemokrater i denna kammare
talat om etikens betydelse. Detta gäller inte minst för den ekonomiska ut-
vecklingen. Vi menar att den ekonomiska debatten inte får begränsas till att
enbart handla om procentsatser i skatteskalor eller ekonomiska stimulanser.
I finansplanen betonas vikten av samhällets förankring i en god etik för en
väl fungerande ekonomi. Förra årets nobelpristagare i ekonomi Douglass C.
North har i sin forskning tydligt visat just institutionernas betydelse för den
ekonomiska utvecklingen. Med institutioner menas de vanor, normer och
regler som utgör spelreglerna i ekonomin. Effektiva normer och regler ska-
par säkerhet i affärer och sänker kostnaderna för ekonomiska transaktioner.
Rika länder skapas av ekonomier som baseras på specialisering, arbetsdel-
ning och därmed en omfattande handel och byte av varor och tjänster. Ut-
vecklingen av produktionsförmågan blir då alltmer likartad mellan länderna
och allt mindre begränsande. Samtidigt blir transaktionskostnaderna allt
viktigare. Alltför höga kostnader för att genomföra en affär förhindrar att
välstånd kommer till stånd. Om vi inte kan lita på varandra, på offerter och
kontrakt, på rättssystemet, på muntlig och skriftlig information, då tar varje
affär mer tid, kräver mer pappersarbete, mer advokatkostnader, fler rätte-
gångar. Följden blir mindre risktagande och att ekonomins utvecklingskraft
avtar.
I grunden skapas alltså inte ekonomisk tillväxt av investeringar i realkapi-
tal, humankapital eller teknisk utveckling. Detta är i själva verket endast
tillväxtens förlopp. Tillväxtens motor är hur samspelet mellan människor,
företag och myndigheter fungerar, vilket avgörs av institutionerna, som
Douglass C. North pratar om. Den viktigaste långsiktiga uppgiften för eko-
nomisk politik måste därför vara att skapa just goda vanor, normer och reg-
ler. Vi kristdemokrater tror att den etik som finns i svensk tradition, den
88
kristna etiken, är den bästa grunden för att bygga ett sådant samhälle och en
sådan ekonomisk politik.
I utskottet har vi uppnått enighet kring skrivningar i den här riktningen,
och det är bra. Jag upplever också att det finns en växande insikt i de här
frågorna, både bland regeringspartierna och i oppositionen, och det välkom-
nar jag. Här tror jag att vi har mycket kvar att göra, och det krävs både en
långsiktig politik i den riktningen och en helhetssyn på dessa frågor. Jag tror
att det är en av de viktiga frågor som vi har att jobba med i ekonomin fram-
över.
Fru talman! Vår enorma statsskuld och de stora underskotten i de offent-
liga finanserna kräver en mycket stram finanspolitik. Detta är också i hög
grad en etisk och moralisk fråga. Vi har ett ansvar att reda ut obalanserna i
ekonomin och inte vältra över en gigantisk statsskuld till våra barn och barn-
barn. Redan i dag uppgår statsskulden till smått fantastiska 120 000 kr/per-
son, pensionärer och spädbarn inräknade. I utskottets betänkande beskrivs
konsekvenserna av detta tydligt. Om räntenivån är oförändrad innebär ett
underskott i nuvarande omfattning att staten måste spara 15 miljarder kro-
nor varje år bara för att undvika att budgetunderskottet ökar.
Det här är en sak som också lan Wachtmeister har talat mycket om. Han
höll ett engagerat anförande om detta. Men vi ser ju - Lars Tobisson var inne
på detta - hur Ny demokrati går ihop med Socialdemokraterna i olika ut-
skott, bl.a. kulturutskottet och skatteutskottet, om utgiftsökningar, men inte
om besparingar för att finansiera dem. Man frågar sig var helheten i Ny de-
mokratis politik finns. Eller har lan Wachtmeister svårt att hålla ordning på
sina partikamrater?
Det är med stigande förvåning man tar del av de socialdemokratiska reser-
vationerna till detta betänkande. Samma parti som under 70-talet tillämpade
överbryggningspolitiken, med väl känt resultat, och under 80-talet bedrev en
överhettningspolitik, med de katastrofala följder vi nu måste hantera, följer
nu på 90-talet upp detta med något som närmast kan beskrivas som en över-
budspolitik.
Finansplanen och den ekonomiska politiken, som av Socialdemokraterna
brukar betecknas som passiva, innehåller faktiskt flera viktiga saker:
- 50 miljarder i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
- större satsningar i infrastruktur och utbildning än någonsin tidigare och
- fattade beslut om budgetförstärkningar på sammanlagt 90 miljarder kro-
nor, när de får fullt genomslag, under denna mandatperiod som ger förut-
sättningar för lägre räntor, vilket i sin tur underlättar nya investeringar och
nya jobb. Bara under 1993 har denna politik lett till 3-4 procentenheter lägre
räntor på bostadslån, för att ta ett exempel.
Fru talman! Jag anser att det socialdemokratiska budgetalternativet ger
ett hokus-pokus-intryck. Med skattesänkningar och utgiftsökningar kommer
budgetunderskottet att minska med 5,2 miljarder, skriver socialdemokra-
terna i sin reservation. Frågan som inställer sig är: Varför nöja sig med en-
dast 5,2 miljarder i minskat underskott, om man nu med ytterligare utgifts-
ökningar och skattesänkningar kan åstadkomma ännu större förbättringar i
statsbudgeten?
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
89
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
I en av reservationerna till finansutskottets betänkande skriver social-
demokraterna att ”de få utgiftsnedskärningar som föreslagits har redan in-
tecknats av ökade kostnader för bl.a. vårdnadsbidraget”. Detta debatterade
Göran Persson och Lars Leijonborg tidigare. Sanningen är att vårdnadsbi-
draget finansieras med besparingar utöver saneringsprogrammet. Dessutom
har det lagts fram ytterligare en besparing sedan dess, nämligen sänkningen
av föräldraförsäkringen. Det är intressant att notera att regeringen anklagas
för att rasera hela vår välfärd och i samma dokument beskylls för att spara
för litet. Det är också intressant att höra hur vänsteroppositionen klagar på
att vi inte har råd med reformer som vårdnadsbidraget i dagens statsfinan-
siella läge. Samtidigt för man inte liknande resonemang om andra reformer
som vi genomför, t.ex. på handikappområdet eller när det gäller höjningen
av u-landsbiståndet. Om vaije reform anses vara ofinansierad, måste också
handikappreformen och u-landsbiståndet m.m. vara ofinansierade.
I själva verket finns det en långsiktig strategi i regeringens budgetarbete
där dessa reformer ryms. Därför är de alltså finansierade. Om man anser att
allting är ofinansierat när vi har ett budgetunderskott, måste det vara mycket
mer än de här sakerna som är ofinansierat, och då är vi inne på att ifrågasätta
mycket mer i så fall. Det måste bli en konsekvens i attackerna och angreppen
på vårdnadsbidraget.
Fru talman! Den i särklass viktigaste ekonomisk-politiska uppgiften är att
få fler människor i arbete, av sociala, ekonomiska och etiska skäl. Den i år
enskilt största frågan för att klara denna uppgift är att svenska folket säger ja
till medlemskap i den europeiska gemenskapen och unionen. Men det räcker
inte. Enligt oss kristdemokrater måste politiken under flera år följa efter tre
viktiga linjer:
För det första, vilket jag redan har talat om, måste fokus riktas på etikens
betydelse för en långsiktigt positiv ekonomisk utveckling.
För det andra, som jag också berört tidigare, måste arbetet med att sanera
de offentliga finanserna fortsätta med oförminskad styrka. Ett minskat bud-
getunderskott är en förutsättning för lägre räntor och en låg inflation, och
därmed också en sund tillväxt i ekonomin.
För det tredje måste fler människor ges chansen till meningsfull sysselsätt-
ning. De offentliga finanserna tillåter inte att antalet skattefinansierade ar-
betstillfällen ökar i den offentliga sektorn. De nya jobben måste i stället ska-
pas i den privata sektorn. Det är ofta i de små och medelstora företagen som
framtidens nya jobb skall skapas. Riksdagen har redan fattat en rad beslut
för att skapa gynnsamma förutsättningar för ett ökat företagande.
Det gäller att få maximal sysselsättningseffekt av den tillväxt vi nu börjar
uppleva. Men då krävs en politik som på bred front skapar utrymme för alla
former av tjänsteproduktion. Det innebär en politik som samtidigt främjar
kompetens och kunskapsintensiva företag, minskar beskattningen av arbete
och öppnar arbetsmarknaden för nya typer av arbeten. Exempel på en sådan
politik är en skatteväxling, från arbete till miljöbelastande utsläpp, ändliga
naturresurser och energi.
I avvaktan på större sänkningar av arbetsgivaravgifter eller sänkt tjänste-
moms bör en särskild u-skattesedcl införas för arbetslösa ungdomar under
90
25 år. Den skulle innebära slopad moms och sänkta arbetsgivaravgifter för
ungdomar som vill arbeta direkt mot hushållssektorn.
Arbetsuppgifterna skulle kunna vara snöskottning, barnpassning, städ-
ning, gräsklippning, bilvård, etc. Då dessa tjänster är mycket priskänsliga
tror vi att det är nödvändigt att skattesystemet anpassas så att hushållen har
råd att köpa dem. Ett införande av en u-skattesedel, alltså en speciell ung-
domsskattesedel, riktar statens skattelindring till redan arbetslösa, som där-
med skapar sig arbeten som i dag inte existerar eller endast utförs svart.
De som ser en fara i att människor skulle fastna i den här typen av arbeten
borde kunna ansluta sig till kds-modellen, eftersom den innebär en övre
gräns på 25 år. Därmed kan vi också avföra en hel del av övertonerna i den
s.k. pigdebatten.
Fru talman! Med dessa ord vill jag yrka bifall till hemställan i finansutskot-
tets betänkande FiUlO och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 105 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag göra en reflexion över Attefalls anförande, där
han sade att vårdnadsbidraget är finansierat, precis som allt annat som ligger
i budgeten och som representerar statliga utgifter. Man slutar med ett under-
skott på 172 miljarder kronor, punkt slut.
Finessen med vårdnadsbidraget är att det definitivt är en nytillkommen
utgift. En annan sak är att om man har en sådan attityd, Stefan Attefall, i
det läge som landets ekonomi befinner sig i, så tenderar reformutrymmet att
bli obegränsat.
Varför inte klippa till med ett vårdnadsbidrag på 4 000 kronor? Då blir
budgetunderskottet 174 miljarder kronor, men det är ändå finansierat, efter-
som det ligger i budgeten. Detta är logiken i Attefalls resonemang. Därmed
kan vi kanske lämna den frågan.
Det finns en annan fråga som jag tycker att Attefall skall ta upp här i kam-
maren, och den rör vården. Han nämner inte den. Men det var den frågan
som förde kds in i riksdagen, med Jerzy Einhorn i spetsen för ökade sats-
ningar.
Vi vet alla vad som har hänt. Vi har sett reportagen; på sjukhus, vårdcent-
raler och i äldreomsorgen möter vi människors oro. Det är en bild av de ned-
dragningar som har skett i den kommunala sektorn.
Attefall berömde sig i sitt tal av att man har tagit ytterligare utgiftsned-
skärningar i den offentliga ekonomin. Jag tror att han preciserade det till 90
miljarder kronor. I detta ligger en icke oväsentlig del kommunala utgifter,
Stefan Attefall! Regeringen har själv uppskattat det till 60 000jobb som skall
bort i kommuner och landsting, i vård och utbildning. Det ingår i den s.k.
Nathalieplanen, av och till prissatt till 35-miljardersnivå.
Med tanke på det budskap som kds hade i valrörelsen, med tanke på den
opinion vi alla möter och med tanke på vad etik och moral kräver i form av
anständiga svar - berätta hur denna besparing skall ta sig uttryck i landets
kommuner, i vården och i omsorgen, Stefan Attefall! Vi väntar alla på kds
beskrivning av den utvecklingen.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
91
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
Anf. 106 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Jag skall gärna ta upp frågan om vården.
Det är inte så enkelt att enbart vårdfrågan förde kds in i riksdagen, men
jag tror att det var en av många frågor som man kände att kds hade ett enga-
gemang i. Det har vi.
Men vi har också en insikt om att detta är mycket svåra problem. Vi har
varit med om att göra en viss neddragning av statsbidragen till kommuner
och landsting. Det är dock bara en femtedel av de neddragningar som Göran
Perssons socialdemokratiska vänner genomförde under 80-talet. Men vi
gjorde det helt enkelt därför att vi upplevde en akut ekonomisk situation.
Vi vet också att kristdemokrater ute i landets kommuner och landsting ser
till att man prioriterar just vården och omsorgen där de har möjlighet att
påverka.
Som ett exempel kan jag nämna Västerbottens läns landsting, som styrs
av socialdemokraterna. De ville skicka ut hundratals sjukvårdsbiträden och
sköterskor i arbetslöshet mot oppositionens vilja. De ville inte bara ta igen
de skulder som fanns på pensionssidan just då, utan de ville hämta igen 70-
talets och 80-talets försyndelser på en gång.
Hela oppositionen, kristdemokrater och andra, upplevde att detta var en
dålig stabiliseringspolitik. Det var Länsarbetsnämnden som räddade lands-
tingets socialdemokratiska ledning från en stor och besvärlig debatt.
Vi har det besvärligt ute i kommuner och landsting på grund av att ekono-
min har gått bakåt i ett par års tid till följd av de missgrepp som skedde under
80-talet. Nu gäller det att se framåt. Den offentliga konsumtionen kan inte
öka, men vi skall inte heller dra in ytterligare statsbidrag till kommunerna.
Det anser kristdemokraterna i dagens läge.
Men det krävs ett ordentligt, praktiskt prioriterande för att skydda just de
gamla och sjuka, inte minst de långvarigt sjuka, från att drabbas av Sveriges
dåliga ekonomi. Det är alltid så att de människor som har minst får det be-
svärligast när ekonomin är dålig. Därför är det viktigt att vi för en långsiktig
och ansvarsfull politik och inte ger Sverige nya problem utöver dem vi har
att reda upp nu.
Jag vill också säga något kort om vårdnadsbidraget. Socialdemokraterna
har en filosofi som går ut på att bara den reform som man ogillar anses vara
ofinansierad på grund av budgetunderskottet i Sverige. Men reformer som
man gillar, t.ex. handikappreformen och biståndsökningarna, är inte ofinan-
sierade enligt Göran Perssons retorik. Den inkonsekvensen måste Göran
Persson förklara.
Självfallet kan vi säga att 170 miljarder av statsutgifterna är ofinansierade,
men det är mycket mer än vad vi talar om när det gäller vårdnadsbidraget.
Det är en strukturreform för att flytta makten från politiker och planerare
till köksborden, där människorna skall fatta beslut om sin egen barnomsorg
och om försäkringar för sina barn och sig själva.
Jag är övertygad om att det kommer att innebära att vi får kostnadsbespa-
ringar på sikt. Men i avvaktan på de vinsterna har vi också finansierat detta
inom saneringsprogrammets ram. Så kommer budgetarbetet att fortsätta:
Sakta men säkert kommer vi att plocka ned budgetunderskottet till en han-
92
terbar nivå - om den här regeringen får fortsätta och inte Socialdemokra-
terna kommer och förstör alltihop.
Anf. 107 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Just det! Om den här regeringen får fortsätta så blir det ytterli-
gare 60 000 färre anställda i kommuner och landsting, Stefan Attefall! Det
är innebörden av vad Attefall nyss läste upp här i kammaren.
Men när man pressar honom - och lyssna noga nu! - på besked om vad
detta betyder, säger han till mig och övriga som har lyssnat att det inte skall
bli några ytterligare nedskärningar! Detta framgår av protokollet. Men han
sade nyss i sitt anförande att 90 miljarder kronor, varav en stor del är bespa-
ringar i offentlig konsumtion, skall bort! Det är Nathalieplanens innehåll.
Antingen står Stefan Attefall bakom regeringens ekonomiska politik - och
det gör han faktiskt - och då är det god etik och moral att icke bära falskt
vittnesbörd utan stå för sin uppfattning. Eller så upplever Stefan Attefall det
som han har framför sig som så plågsamt att han rimligen bör söka andra
politiska konstellationer att verka inom.
Detta, äldreomsorgen och vården, är en ödesfråga för kds. Stefan Attefall
går runt detta och ger dubbla budskap. Det är uppslutning kring de kraftfulla
besparingarna, samtidigt som inte en krona skall tas utöver vad som har ta-
gits. Det går inte att säga så. Det är dålig etik, Stefan Attefall!
Han trasslar sedan runt i Västerbottens läns landsting. Jag kan förstå att
han vill fly dit. I dagens nummer av tidningen Dagen läser jag en insändare
från en kvinna som har lämnat kds. Hon skriver så här:
”Den lilla människan kommer i kläm mellan de stora målen. Generosite-
ten inom KDU har försvunnit. Ärligheten är borta och likaså den goda stäm-
ningen. Vad annat kan man vänta sig med MUF-åsikter i den högsta led-
ningen?” Det är undertecknat av en avgående organisationschef för krist-
demokraterna i Västerbotten.
Förstår inte Stefan Attefall att det budskap som kds levererade i den före-
gående valrörelsen om att satsa på vården i dag möts av en oerhörd besvi-
kelse, när man ser politiken som bedrivs? Förstår inte Stefan Attefall att om
man i anförandet säger att man står fast vid beslutet om nedskärningar i
kommunerna, så kan man inte i repliken hävda att inte en krona skall tas?
Då bär man falskt vittnesbörd.
Anf. 108 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Först och främst vill jag kommentera den insändare som
Göran Persson citerar. Han börjar läsa på ett väl valt ställe. De mål som den
här damen var kritisk mot gällde medlemskap i den europeiska unionen och
ekonomisk tillväxt. Jag uppfattar det som att Göran Persson inte har någon
annan uppfattning än den jag har, nämligen att vi skall vara med i den euro-
peiska gemenskapen. Den här damen delar, som sagt, inte den uppfatt-
ningen. Det är detta som hon är kritisk mot.
Låt oss gå tillbaka till vården! Jag försöker vara seriös när jag säger att
detta är en svår fråga. Vi har en krympande kaka, och vi har att hantera en
svår situation inom exempelvis vården. Vi kunde se bilder från 1989, 1990
och 1991 som visade gamla och sjuka som låg i korridorerna utan tillsyn. De
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
93
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
problemen fanns då, och vi har sett att en del av de problemen fortfarande
finns kvar. Jag vet också att kristdemokrater styr och ställer med just den
sociala omsorgen i kommunerna. Man satsar mycket på nya äldrebostäder
och gör mycket stora insatser för att hjälpa de gamla och sjuka. Man priorite-
rar verkligen det området i den kommunala budgeten.
Detta med realt oförändrad konsumtion, som det heter i saneringspro-
grammet, innebär att kommunerna realt sett inte får växa ytterligare. När
det blir tillväxt i vår ekonomi kommer kommunerna inte att tillåtas växa i
samma takt som ekonomin. Det innebär för den skull inte att kommunerna
alltid måste krympa vård- och omsorgsinsatserna. Det innebär att man får
fortsätta med att effektivisera och hålla igen och att man inte får vara med
och dela på den ökning av kakan som kommer att ske. Den måste gå till att
sanera statsfinanserna.
Detta innebär inte alls att vi skall genomföra samma 35-miljardersbespa-
ring på kommuner och landsting som Göran Perssons partikamrater gjorde
under 1980-talet. Det finns inga sådana planer i regeringens arbete just nu.
Göran Persson måste förklara sig. Han är orolig för kommunernas eko-
nomi. Det var han inte minst när vi var tvungna att genomföra en del smärt-
samma besparingar på det området. Hur kan det komma sig att dessa pengar
aldrig finns i Socialdemokraternas budgetförslag? Sedan våren 1993 har
dessa pengar aldrig funnits med. Lars Bäckström ställde frågor om detta i
dagens debatt. Göran Persson och alla andra socialdemokrater vägrade
svara på dem. Socialdemokraterna har inte mer pengar än vad vi har. Ni har
mindre, eftersom ni skall använda era pengar till många andra saker som
innebär att ni t.ex. stimulerar exportindustrin och investerar ännu mer, trots
att man just nu gör goda vinster. Detta är ert dilemma. Det måste ni stå till
svars för. Ni försöker skjuta över den bollen till oss.
Anf. 109 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Stefan Attefall inledde med att säga att jag hade friat till So-
cialdemokraterna. Attefall! Det var inget frieri. Det var en inbjudan till en
släktträff. Det är något helt annat än frierier i vanlig mening.
Vi känner en ideologisk gemenskap med Socialdemokraterna. Det vill vi
utnyttja, Stefan Attefall! Jag rullar t.o.m. ut en röd matta för Göran Pers-
son. Samtidigt säger jag till honom att han inte får torka av några leriga skor
på mina mattor. Det är dålig etik i politiken om han försöker med det. Det
är alltså mycket klara och enkla besked.
Jag tycker att det som Stefan Attefall sade om skatteväxlingen var bra.
Det är inte något frieri. Jag konstaterar faktum. Vi är överens. Centern och
t.o.m. Socialdemokraterna, tror jag, är överens om detta. Vi är i majoritet.
Ändå kommer det inte att hända något på länge. Det är några andra som
bromsar, Stefan Attefall. Det är vännerna i regeringen, dvs. Moderata sam-
lingspartiet och kanske Folkpartiet liberalerna. Så knepigt kan det vara i po-
litiken.
Jag betvivlar inte Stefan Attefalls vilja att ge mer till vården, inte heller
hans vilja att sitta i regeringen med Moderaterna. Då får man ge avkall på
pengar till vården. Då får man ge avkall på detta med skatteväxlingen. Så
94
kan det vara när det finns två olika viljor och den ena är starkare. Det är
kristdemokraternas problem.
Jag skall nu gå över till EU-frågan. Stefan Attefall sade att det vore bra
med sänkt moms på tjänster. Sedan sade han: Nu skall vi in i EU. Det skall
bli så bra.
Det går inte, Stefan Attefall. Nu får ni välja igen, antingen sänkt moms
på tjänster eller EU. EU förbjuder stenhårt och kategoriskt sänkt moms på
tjänster. Så var det med den saken.
Jag som står utanför EU kan driva kravet om sänkt moms på tjänster för
att få fler tjänstejobb i den privata sektorn. Det kan jag göra med ett glatt
hjärta, men det kan inte Stefan Attefall. Han skall in i EU. Så blir det ibland
när man måste välja. Politik handlar ofta om att välja.
Stefan Attefall säger att vi skall spara bort underskotten. Jag är oerhört
hederlig. Jag säger att vi måste höja skatterna, spara och få tillväxt. Alla
dessa tre saker behövs, Stefan Attefall, om man skall klara de svåra under-
skotten. Säger man något annat talar man inte sanning.
Göran Persson har varit inne på frågan om vården. Det är oerhört viktigt,
Stefan Attefall! I Dagens Nyheter från i dag står det: ”Allt är till salu”. Arti-
keln handlar om Stockholms läns landsting. Där finns en stor bild på ett mo-
nopolspel, och alla sjukhus finns med på spelplanen. Detta med marknads-
tänkande i sjukvården är dåligt och dumt, men det har ni tillåtit. Ni drog in
ca 7,5 miljarder från kommunerna. Det var det första ni gjorde när ni kom
i regeringsställning, Stefan Attefall! Är det inte dags att ge kommunerna 5
miljarder?
Anf. 110 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Göran Persson har hävdat att vi styr hela regeringen och även
indirekt socialdemokratiska förslag. Lars Bäckström säger att vi lägger oss
platta och bara lyder andra. Detta är den bild vi har att brottas med. Vi får
höra sådana här påståenden från helt olika håll.
Sanningen är den att vi påverkar och betyder en del, inte lika litet som
Lars Bäckström tror och inte lika mycket som Göran Persson tror.
Skatteväxlingen är viktig. Vi har drivit den frågan. Vi har också drivit krav
på att det skall bli en parlamentarisk utredning om detta, inte för att begrava
frågan utan för att skapa en politisk överenskommelse över gränserna kring
en långsiktig skatteväxling. Vi vill ha en skatteväxling för att skapa trygghet
och spelregler för industri och näringsliv och för att också skapa lösningar
som gör att det kan bli en rejäl växling av skatter mellan t.ex. arbete och
miljöfarliga utsläpp. Den här utredningen är på gång. Vi har fått gehör för
detta krav. Även Lars Bäckströms parti kommer att bli inviterat till det arbe-
tet. Om det blir en släktträff eller ej är svårare att bedöma.
Jag skall återigen ta upp frågan om kommunerna och landstingen. Inom
de trånga och begränsade ekonomiska resurser som finns skall vi se till att
det prioriteras utifrån vad vi skulle vilja kalla människovärdighetsprincipen.
Då kommer vården och omsorgen i första rummet. Men detta innebär inte
att vi kan trolla med knäna och få fram pengar från luften.
Eftersom vi har världens högsta skattetryck i Sverige beror problemen inte
i första hand på att det har varit brist på pengar. Vi har använt pengarna på
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
95
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
ett felaktigt sätt, på ett sätt som inte har skapat tillräckligt stark ekonomi
för att bära upp alla de ambitioner som vi har. Därför måste vi börja bygga
underifrån. Vi måste bygga upp musklerna i den svenska ekonomin för att
därigenom skapa resurserna. Vi kan inte börja med att sätta musklerna på
en svältkur genom gigantiska skattehöjningar. Det blir tyvärr ofta det enda
receptet som kommer från Vänsterpartiet.
Ni räknar bra i Vänsterpartiet, men ni räknar på fel åtgärder. Ni har landat
fel i ert synsätt. Det är i och för sig bättre att vara hederlig i sina felaktiga
slutsatser än att vara mindre nogräknad i vackra slutsatser som låter bättre
än de egentligen är.
Anf. 111 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! För det kommande budgetåret har vi i Vänsterpartiet förslagit
skattehöjningar i statsbudgeten på 10 miljarder och besparingar i statsbudge-
ten på 7 miljarder. Det är en ganska hyfsad fördelning. Det är nödvändigt
med besparingar under de kommande budgetåren. Det kommer också att
vara nödvändigt med skattehöjningar under många år för att det skall bli
balans i ekonomin.
Naturligtvis kan man inte trolla. Men man kan göra en sådan enkel sak
för att skaffa resurser till vården som att slopa grundavdraget för dem som
har inkomster över brytpunkten, alltså för dem som tjänar mer än 200 000.
Då får man in 5 miljarder. Dessa pengar går bara till kommunsektorn, ingen
annanstans. Det är alltså en utvidgning av den kommunala skattebasen.
Marginalskatten stiger inte över 51-procentsnivån vid en kommunalskatt på
31 %. Nu har jag nästan trollat med knäna i alla fall. Så bra har jag konstrue-
rat detta förslag. Det skulle vi säkert gemensamt kunna rösta för om inte
kristdemokraterna satt fast i den här regeringen.
Naturligtvis påverkar ni en del. Den stora presenten till er var ju vårdnads-
bidraget. Det är er stora sak. Det hade varit bättre för det svenska folket om
ni hade sagt att ni absolut inte skulle vika från kravet på mer pengar till vår-
den. Nu drev ni i stället fram vårdnadsbidraget. För de sjuka och gamla hade
det varit bättre att ni hade gjort den prioriteringen. Då hade ni nog kunnat
få igenom pengarna till vården. Men ni gjorde en annan prioritering, och det
får ni ta på er ansvaret för.
Stefan Attefall, vi skall se frågan långsiktigt och korrekt och vara oerhört
hederliga. Arbetslösheten skall minska. Det är vi överens om. Det kommer
inte att gå om vi inte förkortar arbetstiden. Men om vi förkortar arbetstiden,
Stefan Attefall, kan vi klara att få ned arbetslösheten till den nivå som vi
anser är normal för Sverige.
Nu skall jag ge kristdemokraterna ett ord på vägen. Förkortad arbetstid
ger också mera tid för familjen. Om man arbetar kortare tid kan man vara
hemma mera med sina barn. Ni värnar ju om familjen. Det här är alltså en
bra åtgärd även för familjepolitiken. Utan kortare arbetstid, Stefan Attefall,
kan man inte få ned arbetslösheten till en nivå på 2-3 % som vi tycker är
acceptabel. Det är ganska lätt att bevisa detta matematiskt.
Anf. 112 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Det finns ingen ekonomisk forskning som styrker att förkor-
tad arbetstid verkligen skulle skapa flera jobb. Det skulle det möjligen göra
om man sänkte lönen i motsvarande grad. Men jag tror inte riktigt att Väns-
terpartiet tänker i de banorna. Däremot är det självfallet trevligt om vi kan
åstadkomma en sådan utveckling att vi kan ta ut en löneökning i form av
kortare arbetstid för att få mera tid för barnen och de nära och kära. Det ser
jag inte alls negativt på. Jag tror i och för sig inte att framtiden kommer att
innebära att vi kommer att kunna göra sådana alexanderhugg på arbets-
marknaden och av arbetstiden. Det kommer snarare mera att bli fråga om
individuella och flexibla lösningar. Det behöver man inte heller vara negativ
till.
Jag vill göra Lars Bäckström uppmärksam på ett förhållande när det gäller
kommunernas ekonomi. Vi har varit med om en smärtsam neddragning.
Den är dock blygsam om man jämför med socialdemokraternas neddragning
under 80-talet. Men vi har också varit med om att ge 4,2 miljarder extra till
kommunsektorn under 1993 för att lindra minskningen i kommunernas eko-
nomi. Vi har också varit med om att slopa det statliga grundavdraget för in-
komster över brytpunkten. Det gav 2 miljarder. Dessa pengar har använts
för finansiering av andra åtgärder.
Vi har också beslutat om ROT-åtgärder på olika områden. Till stor del
har det gällt att kommunerna har kunnat bygga äldrebostäder tidigare än
beräknat och reparera sådana som har varit slitna och i dåligt skick. Vi an-
vänder också arbetsmarknadspolitiska medel för att utbilda och höja kompe-
tensen på arbetskraften i kommuner och landsting. Det gäller personer som
annars kanske skulle bli varslade till följd av kommunernas ekonomiska si-
tuation och organisationsförändringar. Dessa organisationsförändringar är
nödvändiga på lång sikt men kom kanske inte helt perfekt i tiden. Nu får
man chansen att utbilda sig och höja sin kompetens. Därmed skapar vi bättre
förutsättningar för kommunerna att klara sina ambitioner på det sociala om-
rådet.
En rad sådana åtgärder vidtas för att försöka parera den akuta situation
som vi upplever just nu och för att skapa bra förutsättningar för en långsik-
tigt riktig utveckling. Men vi tar också hänsyn till de stora begränsningar som
finns i statens ekonomi. Det är det sistnämnda som skiljer oss från Vänster-
partiet.
Anf. 113 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Med utgångspunkt ifrån ett belopp på 12 miljoner kronor, en
utgiftspost, flög herr Attefall i väg och började undra över helheten i Ny de-
mokratis politik. Han fick inte den att gå ihop. Det är faktiskt mycket lätt
att läsa vår ekonomiska motion. I den finns förslag på besparingar på 38 mil-
jarder kronor. Det är den enda motion som har presenterats inför denna
kammare som skulle kunna väcka någon som helst respekt hos något inter-
nationellt organ, vågar jag påstå. Vi är det enda parti som föreslår de ned-
dragningar som man måste göra. Regeringspartierna har förvisso inte gjort
det.
Herr Attefall säger vidare att han är så nöjd med de insatser som kds gör
på olika områden. Jag får hoppas att han verkligen är nöjd med dem. Det
gäller bl.a. ROT-förslaget. Det lustiga är att det handlar om att ett utskott
beslöt sig för att genomföra något som kallas kyrko-ROT på 12 miljoner kro-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
98
nor. Det är detta som kds av alla partier tycker är så konstigt och inkonse-
kvent. Man tar sig för pannan, och i mitt fall är den stor.
Här vet vi alla att det är kds och andra regeringspartier som inte är med
på några av våra besparingar. Det är detta som det handlar om. När det gäl-
ler de 38 miljarderna vågar ni inte gå med på en enda bit. Ni menar att alla
våra förslag skall täckas av era besparingar. Det är klart att det inte går. Ni
har ju inga. Det är netto 0,5 miljarder.
Snälla herr Attefall, tro inte att vi är någon sidovagn eller att jag skulle
vara någon springpojke, eller vad det nu var som nämndes tidigare. Förra
året bevisade vi det genom att yrka avslag på riktlinjerna för regeringens
ekonomiska politik. Det gjorde vi den 10 mars. I dag är det således nästan
en årsdag. Vi kanske inte skall göra det nu. Det vet jag inte. Men om det
kommer fler sådana dumma påpekanden kan vi kanske göra det.
Den gången räddades ni av Socialdemokraterna. Socialdemokraterna räd-
dade samtidigt sitt eget skinn, eftersom de i annat fall skulle ha blivit avslö-
jade. Ni lever i dag, som regeringspartier, faktiskt på vårt ansvarstagande
och på vår bedömning att de förslag som kommer från er i allmänhet inte är
lika illa som de som kommer från Göran Persson och kompani. Men den
jämförelsen är inte särskilt mycket att yvas över.
Anf. 114 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Jag kritiserade helheten i Ny demokratis politik. Jag menar
att man måste ta ansvar för slutresultatet av partiets olika ageranden i olika
utskott. Att tycka något i en text är en sak, men det är en helt annan sak att
se till att det blir en helhet som man kan stå för när frågan behandlas i olika
sammanhang och i olika utskott. Om man går ihop med Socialdemokraterna
om utgifterna men inte får gehör någonstans för inkomsterna, blir inte helhe-
ten bra. Jag menar att det är upp till vaije parti i riksdagen att ta ansvar för
att helheten av partiets agerande också blir bra. Jag ifrågasatte därför lan
Wachtmeisters förmåga att hålla ihop partigruppen.
Det har talats om en kyrko-ROT, och visst kan det vara trevligt med
pengar för sådana ändamål. Vi kristdemokrater försöker alltid se till att fi-
nansieringen är ordnad när vi gör något som kostar pengar. Vi försöker näm-
ligen ta ett helhetsansvar. Självfallet vore det lätt och populistiskt för oss att
gå ut i vissa kretsar och säga att vi skall satsa pengar på kyrko-ROT. Men vi
vill faktiskt ha ett mål på ännu längre sikt.
Vi vill skapa trovärdighet för att vi försöker ta ett helhetsansvar för vad
våra förslag innebär. Vi vill ta ett ansvar för helheten efter det att beslutet
är fattat. Det medför vissa begränsningar för hur vidlyftiga vi kan vara. Det
är dock den enda realistiska linjen om man skall ta ansvar både i riksdag och
regering. Jag hoppas att lan Wachtmeister skall ha samma ambitioner som
vi kristdemokrater har. Jag hoppas att han har det.
Anf. 115 1AN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Vi har betydligt högre ambitioner än vad ni har inom rege-
ringspartierna. Vi tar ansvar, och vi ser till helheten. Det anförande jag höll
tidigare handlade om allmänintresset. Vi representerar inga särintressen.
Tyvärr gör nästan alla andra det här inne.
Herr Attefall frågar sig om jag kan hålla ihop partiet. Svaret på den frågan
är: Ja, det kan jag en stund till. Lugn, bara lugn, vår uppgift här inne är fak-
tiskt att hålla ihop Sverige. Det handlar om Sveriges ekonomi och Sveriges
finanser. Vi har kommit med den typ av tuffa förslag som är nödvändiga i
den här situationen. Det har ingen annan här inne vågat. Ni vågar inte ens
diskutera de förslagen.
När man talar med kds kan man inte komma undan frågan om vårdnadsbi-
draget. Hur kan ni över huvud taget tala om finansierade åtgärder och helhet
i politiken? Ni svamlar om ett vårdnadsbidrag som inte är finansierat med
en enda krona, åtminstone inte när det skall dra i gång. Det är helt otroligt.
Vi talar om 2 miljarder kronor. I det avseendet måste jag hålla med Göran
Persson. Han behöver inte så mycket medhåll annars. Han ser så nöjd ut.
Men i det här fallet måste man faktiskt göra det. Kds förslag är häpnadsväck-
ande, särskilt som det kommer från ett parti som säger att vi inte har finan-
sierat 12 miljoner till någon gammal kyrka.
Anf. 116 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Fru talman! Jag tycker att frågan om kyrko-ROT har fått litet väl stor be-
tydelse. Det är principen som är intressant. Nu har lan Wachtmeister sagt
att han har t.o.m. högre ambitioner än vad regeringspartierna har att se till
att helheten blir bra för Sverige. Jag tycker att det är utmärkt. Om denna
princip får vägleda lan Wachtmeister och hela Ny demokrati-gruppen under
vårens riksdagsarbete, tror jag säkert att det kan bli konstruktiva diskussio-
ner med regeringspartierna i utskotten. Ibland tvivlar jag på detta, och det
är det som har föranlett mitt inlägg.
Jag får väl ta upp frågan om vårdnadsbidraget en gång till. Bl.a. läggs det
ut riktlinjer för hur budgetunderskottet skall krympas. Sparas det mer
pengar än vad riktlinjen kräver för att åstadkomma reformer - oavsett om
vi pratar om bistånd, handikapp, kommunalt bostadstillägg eller vårdnadsbi-
drag - måste det innebära att det hela skall klaras inom saneringsprogram-
mets ram. Det gör vi i det här fallet.
Men vad som också är intressant - och det borde intressera lan Wacht-
meister - är att vårdnadsbidraget är en strukturellt viktig reform. Det inne-
bär att en del av makten över barnomsorgen flyttas från politiker och plane-
rare till köksborden hemma hos familjerna. En större del av statens stöd
styrs till familjepolitiken. Detta kommer att innebära att det kommer att fin-
nas flera olika alternativa lösningar. Beräkningar från SCB visar att om detta
påverkar efterfrågan på dagisplatser med bara några få procent, är reformen
självfinansierande.
Jag tycker att lan Wachtmeister borde intressera sig litet mer för dessa me-
kanismer. Då ser han att det är fråga om kortsiktig finansiering av vårdnads-
bidraget men också att vårdnadsbidraget troligtvis - med god sannolikhet -
blir självfinansierande. Efterfrågan på dagisplatser minskar. Fler kommer
att stanna hemma längre innan de påbörjar ett förvärvsarbete. De väljer
andra lösningar för barnomsorgen med utgångspunkt i lokala förhållanden
osv. Jag tycker att vi skall se positivt på den valfriheten, och den kommer att
få positiva effekter på svensk ekonomi. Samtidigt ser vi till att det finns goda
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
99
|
Prot. 1993/94:68 2 mars 1994 |
förutsättningar och bra kvalitet för den offentligt finansierade barnomsorgen |
Vi behöver mera av valfrihet och flexibilitet. Det är det fina med vård-
|
Den ekonomiska |
nadsbidragsreformen. Därför tror jag att när lan Wachtmeister ser närmare Anf. 117 Finansminister ANNE WIBBLE (fp): Fru talman! För vad jag trodde skulle bli 24 timmar sedan när jag förbe- Jag är glad över att jag nu kan konstatera att Finland och Österrike också Resultatet är en mycket stor framgång för Sverige. Det kommer att ha Förhandlingsresultatet visar att Europeiska unionen respekterar våra Jag är faktiskt mycket stolt över att kunna bidra till att Sveriges medbor- Nu är det hög tid för Socialdemokraterna att komma ur startgroparna. Fru talman! EU-medlemskapet är ett bra mer långsiktigt och kraftfullt sätt |
100
att skapa nya jobb än det s.k. recept som skrivs ut i den socialdemokratiska
reservationen till dagens betänkande.
I den motion som ligger bakom denna reservation finns det en tabell. Den
tabellen påstås visa att för varje arbetslös människa som går från a-kassa till
ett jobb tjänar staten 173 420 kr - mycket exakt. Om tabellen vore riktig -
vilket den inte är - skulle vilken omfattning eller inriktning som helst kunna
motiveras för arbetsmarknadspolitiska åtgärder, så länge arbetslösa männi-
skor finge jobb. Varför i allsin dar, Göran Persson, föreslår ni inte ännu
högre utgiftsnivåer än dem som finns i motionen? Ännu mer av denna goda
karamell skulle vara mycket bättre, särskilt som ni felaktigt påstår att bud-
getunderskottet blir lägre genom att man spenderar mer! Finansutskottets
majoritet frågar sig också helt logiskt varför ”motionärerna nöjer sig med
att förbättra budgetunderskottet med endast 5,2 miljarder om man genom
ytterligare utgiftsökningar och skattesänkningar kan åstadkomma ännu
större förbättringar i statsbudgeten.” Kort sagt: Varför så blygsam, Göran
Persson?
Göran Persson har i dag i olika replikskiften försökt att göra sig till tolk
för något slags mera högtstående politik än vad regeringens politik innefat-
tar. Göran Persson sade i sitt anförande att regeringen målmedvetet skapar
arbetslöshet. Han insinuerade att regeringen vill att människor skall få det
sämre.
Detta är oförskämt, och det borde vara ovärdigt Socialdemokraternas ta-
lesman. Men det är, fru talman, värre än så. Hela den socialdemokratiska
motionen som ligger till grund för reservationen som är fogad till dagens be-
tänkande är en skymf mot allt vad hederlighet och politisk stil heter. Den är
en förolämpning inte bara mot den svenska regeringen - vi kan ta sådant -,
utan också mot alla de politiker, borgerliga såväl som socialistiska, som i re-
geringsställning runt om i hela Europa brottas med problemet att få ned den
skrämmande höga arbetslösheten. Motionen är också en förolämpning mot
de människor som är arbetslösa.
Självfallet skulle vi alla för länge sedan ha tagit fram det trollspö som
Göran Persson påstår finns och svingat det - om det hade funnits. Men det
finns inte. Trollspön finns bara i sagor.
Fru talman! Skälet till att Göran Persson är så blygsam, vilket är olikt ho-
nom, och inte fullföljer resonemanget i motionen och reservationen, är att
han vet att det hela är en bluff. Det gör ohederligheten än mera anmärk-
ningsvärd. Denna bluff blir tydligare och tydligare ju mer man öser på. Det
finns, som har nämnts tidigare i dag, ett grundläggande fel i tabellen som
Göran Persson ”glömmer” att nämna. Jobben måste skapas i den privata
sektorn för att det hela skall fungera.
Göran Persson, liksom ofta LO och ibland också AMS, antar att jobben
uppkommer i den privata sektorn. Det är nämligen bara om de privatfinan-
sieradc jobben uppkommer som det uppstår positiva effekter i de offentliga
finanserna. Men förslagen i de socialdemokratiska motionerna är helt annor-
lunda. De är nästan uteslutande inriktade på offentligfinansierade arbetstill-
fällen.
Jobb i kommuner och landsting, oavsett om det är s.k. vanliga jobb, ut-
bildningsvikariat eller beredskapsjobb, har många positiva effekter. Men de
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
101
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
102
förbättrar inte de offentliga finanserna. De offentliga finanserna förbättras
tyvärr inte av att kommuner och landsting nyanställer, eller av att staten ny-
anställer, även om man räknar aldrig så generöst på de dynamiska effek-
terna, dvs. att människors löner spenderas och till viss del går till skatt.
Vad Göran Perssons tabell i socialdemokraternas motion visar är inte att
det går att lösa problemen i de offentliga finanserna, och därmed det stora
arbetslöshetsproblemet, med ännu mer utgifter till AMS eller till kommuner
och landsting. Sifferexercisen visar i stället hur viktigt det är med företag
som anställer.
Fru talman! Detta leder en osökt in på frågan: Varför förespråkar Social-
demokraterna förslag, och en politik, som försvårar och försämrar för små-
företagen i samma andetag som de vill ha fler jobb? I tidningsintervju efter
tidningsintervju kan man läsa om ledande företrädare för Socialdemokra-
terna som vill riva upp än det ena än det andra beslut som fattats av denna
riksdag, beslut som tillkommit efter ganska långa och många diskussioner i
avsikt att underlätta för företagen. Besluten skall framför allt underlätta för
småföretagen och småföretagarna, de här människorna som jobbar och sliter
för att få företagen att fungera, så att andra människor kan få jobb.
Ena dagen är det Mona Sahlin som lovar att riva upp gjorda förändringar
vad gäller arbetsrätten och dubbelbeskattningen. Nästa dag är det LO:s ord-
förande, den nye, Bertil Jonsson, som säger sig inte vilja spara ett enda öre
mer och som dessutom vill riva upp alla genomförda förändringar i ersätt-
ningsnivåerna i socialförsäkringarna. Det kan vara litet besvärande för
Göran Persson. Det gäller ju även a-kassan.
Göran Perssons kalkyler är lätta att vända mot socialdemokraterna själva.
De utgör i själva verket ett mycket starkt argument för ett gynnsamt före-
tagsklimat, nämligen argument för vettiga skatteregler, för reformerad ar-
betsrätt, för privat riskkapital och för en stram finanspolitik som möjliggör
fortsatt lägre räntor. Göran Perssons tabell visar alltså paradoxalt nog egent-
ligen ett mycket starkt stöd för regeringens ekonomiska politik: det behövs
fler jobb i privat näringsliv.
Fru talman! Ett annat favoritargument som oppositionspartierna framför
är att regeringen ingenting gör. Påståenden att regeringen väntar till 1996
har varit ett genomgående drag, nästan den enda genomgående linje som
går att upptäcka i Göran Perssons olika anföranden. Ingenting kunde vara
mer felaktigt än detta. Utom alla de åtgärder som skapar nya riktiga jobb i
privat sektor, bedrivs det en mycket aktiv och omfattande arbetsmarknads-
politik, en mycket offensiv utbildningspolitik och en långsiktig finanspolitik
för att få bukt med underskotten, allt i mening att skapa fler nya arbetstillfäl-
len.
Regeringen kommer också, så fort de nödvändiga besluten är fattade här
i kammaren, att trycka på knappen för att få i gång sysselsättning för ytterli-
gare nära 10 000 människor fram till sommaren. Det sker genom att vi akti-
verar de kvarvarande 1,5 miljarder kronor som redan är avsatta i Arbets-
marknadsdepartementets anslag, men som ännu inte kunnat omvandlas till
angelägna åtgärder.
Det gäller insatser inom viktiga områden där det är möjligt att snabbt
komma i gång. Det finns viktiga insatser att göra inom kulturen, framför allt
när det gäller kulturmiljövård och kulturbyggnader. Det finns viktiga insat-
ser att göra inom miljöområdet, exempelvis radonsanering, bullerbekämp-
ning eller allergisanering. Vi kommer också att satsa en del på bostäder till
äldre. När arbetsmarknadsutskottets betänkande kommer upp till debatt
kommer Böije Hörnlund att redovisa fler detaljer. Men det är redan nu
mycket klart att man på det här viset kan förena angelägna insatser för såväl
kultur- som miljö- och handikappolitik med målet att på ett effektivt sätt
använda de medel som redan är avsatta, så fler människor får något vettigt
att göra.
Låt mig också, med tanke på påståendet att regeringen ingenting gör, på-
minna kammarens ledamöter om de beslut som fattades strax före jul och
om de insatser som följer av dessa och andra tidigare fattade beslut - förvå-
nansvärt sällan omnämns nämligen detta. De handlar om att flytta en del
pengar från konton där de inte gått åt till konton som innebär ett möjliggö-
rande av olika typer av utbildningsinsatser. Det går under benämningen fö-
retagsutbildning i kommuner och landsting, liksom företagsutbildning i före-
tag. Detta är en ganska smart idé. Den fyller tre olika syften, nämligen att
skapa tillfälliga sysselsättningstillfällen och att ge ett stort antal människor
bättre service och högre kompetens. Dessa människor kan därmed bättre
medverka i den fortsatta förnyelseprocessen inom såväl företag som kommu-
ner och landsting.
Fru talman! Den långsiktigt viktigaste förutsättningen för fler jobb och
lägre arbetslöshet är att den svenska ekonomin återfår och tillväxer i kraft
och i utvecklingsförmåga. Uppgången har kommit i gång ganska ordentligt.
Småföretagen får fler order, och man är mer optimistisk där. AMS, som pro-
ducerar arbetslöshetsstatistik varje vecka, visar just varje vecka att arbets-
lösheten minskar. I går kom uppgifter om ökad bilförsäljning, ca 20 % i år.
Det är mycket glädjande att den politik som leder till fortsatt optimism får
stöd i finansutskottets majoritetstext.
Man kan säga att idogt arbete börjar ge resultat. Ekonomin går bättre,
ett pensionsförslag har presenterats och förhandlingsresultatet för svenskt
medlemskap i EU är klart. De offentliga finanserna förbättras också och fler
människor får jobb. Det är mycket viktigt att den politiken kan fullföljas,
precis som finansutskottets majoritet föreslår.
Låt mig tillägga, fru talman, att Göran Persson i en av sina repliker sade
att budgetunderskottet sjunker därför att staten säljer ut sin egendom. Han
vet inte vad han pratar om!
Anf. 118 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Låt mig ta upp det sist sagda först. Den senaste prognosen
från Riksrevisionsverket visar tydligt varför man reviderar prognosen från
211 till 206. Man gör det genom förväntad utförsäljning av statlig egendom.
Det går att gå till handlingen för att finna det, fru Wibble. Jag vet vad jag
talar om.
Jag blev enormt förvånad när jag hörde Anne Wibbles aggressiva ton och
våldsamma påhopp. Jag funderade på vad det egentligen stod för. Hon sade
att det som vi socialdemokrater föreslog var ohederligt och det var en skymf,
trots att stora delar av riksdagen ansluter sig till det. Jag undrade också vad
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
103
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
104
som skulle komma ut av det hela. När man sedan efter alla otidigheterna hör
Anne Wibble komma till kärnan i budskapet, får man höra att hon tänker
ta resurser i anspråk som Börje Hörnlund redan fått avsatta för att åstad-
komma traditionella beredskapsarbeten och andra arbetsmarknadspolitiska
insatser för 10 000 av de 700 000 människor som står utanför arbetsmarkna-
den. Det var dit hon kom med alla sina våldsamma påhopp och svingar. Man
hade kanske förväntat sig något mer av en finansminister i en tid då den reala
ekonomin är så skakig.
Ovanpå detta levereras de vanliga paradnumren om bilförsäljningen och
AMS-statistiken. Det är bra, och det är vi glada för. Jag hoppas att det kom-
mer att gå ännu bättre, det borde det kunna göra. Men jag hade också trott
att fru Wibble skulle kommentera de stigande långa räntorna. Vad gör hon
för analys av detta? Vad betyder utvecklingen på börsen? Jag trodde att hon
inte bara skullle konstatera att vi har fått en pensionsreform utan att hon
också skulle beskriva hur den bidrar till den samhällsekonomiska stabilite-
ten. Om detta fanns ingenting, utan det fanns bara otidigheter och de grövsta
av angrepp i den här debatten.
Fru Wibble är också skyldig mig ett svar. Regeringsrepresentanten Atte-
fall förklarade att Nathalieplanens 35-miljardersbesparing för kommunerna
inte är någon besparing. Jag skulle vilja fråga fru Wibble om han har rätt
eller om det är så, att planen verkligen innebär en besparing på 35 skarpa
miljarder på den kommunala sektorn fram till 1998.
Med tanke på den höga moral och den framgång som fru Wibble tycks
tro att hon själv har haft i den ekonomisk-politiska debatten vore det väl
anständigt att åtminstone få ett svar på dessa raka frågor, särskilt med hän-
syn till hur hon angrep socialdemokratin. Vi väntar på besked.
Anf. 119 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Jag har under ett antal debatter försökt att diskutera i sak med
Göran Persson, men jag har funnit att det inte lönar sig, eftersom han bara
svarar med olämpliga formuleringar. Nu ställde faktiskt Göran Persson en
sakfråga, så därför skall jag försöka en gång till.
Det är skandalöst att en människa som är vice ordförande i finansutskottet
inte känner till det som har stått i jag vet inte hur många propositioner från
regeringen och betänkanden från utskottet. 35 miljarder kronor är jämfört
med en antagen utveckling på ca 2 %. Därmed förutsätts att man kommer
ned till noll. Om det hade varit 2 % skulle det ha kostat ytterligare 35 miljar-
der. Nu förutsätter man att det blir noll, och då blir det en besparing som
kan jämföras med de antagna 2 %. Lindbeckkommissionen gick till väga på
samma sätt. Man trodde att det annars kunde tänkas bli 3 %. För att komma
ner till noll fick man då en besparing på 43 miljarder eller någonting sådant.
Jag finner det ytterst anmärkningsvärt att Göran Persson inte känner till
detta. Det handlar icke - som Stefan Attefall mycket tydligt sade - om några
indragningar av statsbidrag o.d.
Nåväl, jag har suttit här ganska många timmar och lyssnat till dagens de-
batt, och jag har successivt blivit alltmer upprörd över Göran Perssons poli-
tiska stil, som jag tycker är under all kritik. Jag var redan från början upp-
rörd, eftersom jag tycker att den socialdemokratiska motionen och reserva-
tionen ger uttryck för ett osedvanligt otrevligt lurendrejeri. Man gör en stor
poäng av de 173 420 kronorna som man påstår sig kunna spara till staten ge-
nom att flytta en arbetslös människa från a-kassa till ett jobb. Men detta är
ju icke sant, om det nu inte handlar om privatfinansierade arbetstillfällen.
Alla förslag i era motioner handlar ju om offentligfinansierade arbetstillfäl-
len. Det är ju bara bluff och båg alltihop, och jag tillåter mig därför att bli
litet upprörd.
Göran Persson har inte bara lyckats att reta upp mig, vilket kanske är
egalt. Men han har inte ens lyckats övertyga t.ex. Allan Larsson om det snill-
rika i denna socialdemokratiska politik. Allan Larsson har under det senaste
året rest runt i Europa för att söka efter nya idéer som ger ökad sysselsätt-
ning. Det var ju helt onödigt, eftersom Göran Persson redan har svaret.
Anf. 120 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Med tanke på den ton som Anne Wibble tar sig i debatten
tycker jag att det hade varit bra om hon hade läst motionen. De 173 000 kro-
norna som nämns i motionen är ett räkneexempel som visar vad som händer
när en människa bland de 700 000 människorna i arbetslöshet går över till
ett jobb i näringslivet. Då blir det den effekten på statsbudgeten, på den
samlade offentliga sektorn. Det är samma exempel som Anne Wibble har
använt när hon har visat vad en nedpressning av arbetslösheten med 1 %
betyder i förhållande till ett svenskt EU-medlemskap. Vi har använt exakt
samma sätt att räkna.
Vårt budgetsaldo är 5,2 miljarder kronor högre än regeringens, vilket -
såvitt jag har förstått - uppenbarligen har stört Anne Wibble mycket, efter-
som regeringen bedriver en slapp budgetpolitik. Dessa 5,2 miljarder kronor
är så långt som vi har orkat pressa, och de åtgärder som vi har föreslagit har
inte varit våra egna. Det är förslag som vi har övertagit från statliga myndig-
heter, varav några lyder direkt under Finansdepartementet. Detta är förslag
som dessa myndigheter har lämnat till regeringen, men som regeringen inte
har beaktat. Det är så vi har byggt upp vårt budgetalternativ, där allt finns
redovisat siffra för siffra. Det vore bättre att föra en diskussion i sak i stället
för att kasta den här typen av anklagelser mot varandra.
Om vi lämnar detta åt sidan, är jag återigen nyfiken på att höra fru Wibb-
les bedömning av den reala ekonomins utveckling, dvs. det som en finansmi-
nister rimligen bör syssla med i en ekonomisk debatt. Hur ser finansminis-
tern på ränteutvecklingen? Hur ser hon på börsens utveckling? Hur bedö-
mer hon läget framöver? Detta är sådant som i allra högsta grad är avgö-
rande för vår nations långsiktiga förutsättningar.
Vi har nu fått besked om de 35 skarpa miljarderna i Nathalieplanen. Vi
har hela tiden påstått att detta inte var någon skarp besparing utan ett räk-
neexempel. Fru Wibble valde 2 %, men hon hade lika gärna kunnat välja
3 % eller 4%. Då hade hon fått den dubbla eller tredubbla besparingen.
Detta är bara en bekräftelse av vår kritik, och det är bra att vi har fått den
bekräftad.
Det återstår för Anne Wibble att klara ut det som andra inte har klarat ut
i debatten, nämligen hur vårdnadsbidraget skall finansieras. Det skulle vara
intressant att höra också om den saken innan vi avslutar dagens debatt.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m. m.
105
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
Anf. 121 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Det var väldigt bra att Göran Persson backade på de tolk-
ningar som har givits, inte bara i de egna motionerna utan i en lång rad andra
debattinlägg från socialdemokratisk sida om hur mera pengar till offentligt
finansierade jobb skall lösa statens budgetproblem. Jag skulle vilja ha ytter-
ligare bekräftelse på detta. Det finns en mängd artiklar - jag har själv läst
ett antal, inte minst av Göran Persson - som framställer hela operationen
som om den ginge att lösa utan privatfinansierade jobb. Men det gör ju resul-
taten i förslagen ännu mer anmärkningsvärda. Förslagen handlar inte om att
skapa privata jobb i det privata näringslivet, utan de handlar om motsatsen.
De handlar om att lägga ökade bördor på näringslivet, och då blir det ju färre
jobb där.
Förslagen i er politik handlar om att riva upp och ta ett steg tillbaka, vilket
har sagts här flera gånger, och det är så uppenbart. Det är åtskilligt som man
skall riva upp: lägre skatter för småföretag, en reformerad arbetsrätt till
fromma för småföretagen, förslag som innebär att småföretagen kan få till-
gång till privat riskkapital, beslutet om att ta bort straffskatten på arbetande
kapital. Det är bara upprivningar och en återgång till gamla regler som ni
skall åstadkomma. Det var ju de gamla reglerna som skapade problemen.
Det är faktiskt väldigt dåligt. Det återstår en hel del för Göran Persson att
backa på, men ni är ju ganska vana vid att backa, så det kunde vara bra att
backa ytterligare ett par steg.
Göran Persson sade att Valutafonden och OECD ogillar vårdnadsbidra-
get. Jag tror faktiskt inte att de har den minsta uppfattning om detta. Där-
emot har de åsikter om upplåningsbehovet i det här landet. Men det hör inte
riktigt till de normala debattreglerna att citera vad IMF säger, men av
OECD-ekonomernas besök kan man dra vissa slutsatser. Jag tänker inte ci-
tera vad OECD-ekonomerna säger om den socialdemokratiska politiken,
därför att ordvalet lämpar sig faktiskt inte för kammaren, men jag kan ändå
ge en liten vink: det är inte fråga om beröm.
Fru talman! Göran Persson ville ha en analys av det ekonomiska läget.
Min taletid är slut. Men jag hade uppriktigt sagt aldrig drömt om att Göran
Persson skulle vara intresserad av detta. Han har inte visat något som helst
intresse för en sådan diskussion vid de senaste tio debattillfällena.
Anf. 122 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Först ber jag att få gratulera fru finansministern till deltagan-
det i de lyckade förhandlingarna nere i Europa. Jag håller med om att EU
är ett av de verkligt få och förnämliga medel som finns för oss att skapa rik-
tiga arbeten i Sverige. Vi tackar Europa för det och även vårt folk, om de
någon gång i framtiden går med på EU-medlemskap. Men vi måste ju göra
någonting alldeles själva. Jag återkommer till det.
Det var en ganska fräsch attack - jag vet inte om den berodde på att finans-
ministern hade surnat till, eftersom vi nu har diskuterat bra länge - på anta-
gonisten och pösmunken Persson eller bluffgubben eller vad det var. Det var
också ett ganska bra klarläggande om vissa ekonomiska grundbegrepp som
jag själv har haft stora problem med att få fram i denna kammaren så att
106
folk verkligen förstår, nämligen vad offentliga jobb och offentliga finanser
innebär osv.
Jag vill nu fråga om några enkla saker när vi är i Sverige. Enligt all stati-
stik, alla experter och alla möjliga människor som fru Wibble själv har träffat
har vi ett stort problem i Sverige. Nu talar jag inte om arbetslösheten, för
den är så att säga ett internt problem i Sverige, utan om problemet som alla
ser det utifrån, nämligen den galopperande statsskulden. Vad är det som
skall hända med den? Det ni åstadkommer är något typiskt politiskt, en
minskande ökningstakt eller något liknande. Det är det bästa man kan säga.
Men i stort sett skenar den vidare, om den nu travar på eller galopperar, vad
vet jag. Men läget är i alla fall utomordentligt allvarligt.
Finansministern liksom statsministern har på en direkt fråga från mig gång
på gång sagt att man skall sätta in alla klutar och jaga reda på alla möjliga
sätt att begränsa utgifterna. Det skulle minsann inte finnas några heliga kor
etc. Var är de åtgärderna nu? Kommer det något i kompletteringspropositio-
nen som har någon betydelse i sammanhanget?
Vidare ber jag finansministern om ett intellektuellt hederligt svar på frå-
gan om hon anser att det saneringsprogram som regeringen lagt fram räcker
i det läge som vi ser i dag. Jag påstår att det inte räcker. Det som behövs är
någonting i storleksordningen dubbelt så mycket.
Till sist kan jag inte låta bli att påminna om vilken tur det var att det gick
åt pepparn för er i regeringen i november 1992. Tänk om ni hade lyckats
med att till vaije pris försvara den svenska kronan. Då hade det varit rena
kalabaliken här i dag. Det kanske vore trevligt med litet ödmjukhet i den
frågan, men det vore väl att gå för långt.
Anf. 123 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! På den sista punkten kommer lan Wachtmeister och jag aldrig
att bli överens. Ibland när man hör lan Wachtmeister låter det på något sätt
litet klokt - höj inte skatten utan sänk utgifterna, se till att få ordning på
statens finanser. Det är väldigt många som säger så, och det låter klokt och
bra. Men när det sedan verkligen kommer till kritan, när Ny demokrati vid
några tillfällen haft chansen att faktiskt påverka besluten genom att antingen
ansluta sig till en socialdemokratisk linje eller till en regeringslinje, har be-
teendet varit påfallande ologiskt och egenartat för att komma från någon
som påstår sig måna om statsfinanserna. Då handlar det väldigt ofta, för att
inte säga alltid, om att ansluta sig till Socialdemokraterna och därigenom
skapa mer offentliga utgifter. Detta ger då en sämre offentlig finansiell situa-
tion. Ibland ansluter de sig till att sänka en skatt, men det ger ju precis
samma effekt från statsfinansiell utgångspunkt. När de verkligen har chan-
sen att påverka något väljer de mycket konsekvent att stödja sådana åtgär-
der som försvagar statsfinanserna.
Jag har funderat över detta en hel del. Men när jag i förmiddags lyssnade
på debatten kom jag på en möjlig tanke, som lan Wachtmeister kanske vill
kommentera, vilken kan vara en förklaring till detta. Ian Wachtmeister har
uppenbarligen en stor tilltro till experter - det skall vara experter för att av-
göra vad som är bra eller dåligt. Detta kan man ha olika åsikter om, eftersom
det finns ganska många experter som tycker litet olika, så då kan man kanske
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
107
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
108
välja experter. Men jag förmodar att denna tilltro till experter som någon
sorts högre kunskapskälla helt enkelt måste bero på att Ny demokrati inte
har någon egen värderingsgrund. De har ingen egen bas för sitt tyckande,
de saknar ideologi och de saknar ledstjärna i själva beslutsfattandet. Det är
därför de kommer så konstigt fram i olika typer av beslut, och det är därför
som de vill få fram olika typer av andra auktoriteter som skall motivera var-
för man landar på det ena eller det andra beslutet. Det är den enda förklaring
jag kan finna till ett så irrationellt beteende.
Anf. 124 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Det var förfärligt vad debatten helt plötsligt har böljat handla
om olika människors beteende. Nu lät inte jag så dum, eller vad det nu var
hon sade. Men när det kommer till kritan så gör vi fel, och det var något fel
på våra uppgörelser. Jag skulle vilja fråga: Är det något fel på de uppgörelser
som vi har träffat med regeringen - jag har själv suttit i rökiga rum med fi-
nansministern - eller är det denna kyrko-ROT som nu har antagit fullstän-
digt abnorma proportioner, eller vad är det för något?
Finansministern säger att vi ser till att det blir högre offentliga utgifter.
Det gör vi ju inte. Nu börjar jag också att härskna till här snart. Ta och läs
våra motioner och se vad som står där! Titta på de 38 miljarderna, när ni
inte kan plocka upp ett enda öre själva. Att sedan komma och påstå att vi
bidrar till att höja de offentliga utgifterna är nonsens.
Det var värst vad vi har gjort mycket tillsammans med Socialdemokra-
terna. Det var nästan kul tycker jag, därför att vi är nämligen ett fristående
parti. Jag har inget kontrakt med fru Wibble att göra som fru Wibble vill,
inte ett ögonblick. Det har inte Ny demokrati heller. Vi stöder den politik
som vi tycker är bäst. När vi har stått inför olika val har vi i allmänhet tyckt
att ni har varit bättre än Socialdemokraterna.
När det sedan gäller att vi inte skulle ha någon värderingsgrund vill jag
säga att jag har låtit folk som kan detta med värderingsgrunder titta på våra
förslag. De tycker nog betydligt mycket mer om detta än vad fru Wibble gör.
Vi vet mycket väl var vi står, men vi tror också att det behövs expertis. Hur
man kan vara i Sveriges riksdag eller över huvud taget delta i en politisk de-
batt utan att tro att det behövs experter som uttalar sig i frågor övergår mitt
förstånd. Fru Wibble har ju själv varit tvungen att förklara för herr Persson
sådant som över huvud taget är ”basics” i ekonomi.
Anf. 125 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Vad trevligt att någon annan också blev upprörd här.
Det är klart att det är fel på de åtgärder som ni har föreslagit. Det är nästan
definitionsmässigt så i och med att vi inte från regeringssidan själva har lagt
fram dem. Det borde rimligen lan Wachtmeister kunna ta alldeles för givet.
Om vi tyckte att åtgärder var bra skulle vi själva föreslå dem. Om vi inte har
gjort det så är det för att de är sämre. På många punkter tycker jag att det
är ganska dåliga förslag som ni presenterar. Man får utgå från att regeringen
inte har egen majoritet i riksdagen och då vidtar diskussionerna i de olika
utskotten. Det är klart att det i sak är larvigt att under 9-10 månader det här
kalenderåret ha en postmoms på 12 % i stället för 25 % som regeringen hade
föreslagit. Detta är självklart, och det borde t.o.m. Ian Wachtmeister kunna
förstå.
Detta med experterna var intressant. Det fanns inget argument mot det
jag sade om bristen på egen ideologisk ledstjärna och att det var den som
styrde er tilltro till experter. Det är säkert utmärkt med sakkunskap, men
lan Wachtmeister verkar tycka att det är experterna som skall bestämma.
Experterna skall ju vara till hjälp, men det är ändå politiker och politiska
värderingar som skall avgöra var besluten skall fattas. Det är sådana värde-
ringar som ni inte har, och det är därför som besluten blir konstiga från gång
till annan. De stämmer inte, de är ologiska och irrationella.
Jag tror att detta faktiskt är ett av skälen till förändringarna i opinionslä-
get. Många människor är faktiskt konkret beroende av de beslut som fattas
i denna riksdag, och många människor tycker att det vore bra om man någor-
lunda kunde förutse vilka beslut som skall fattas. Det kan man normalt sett
göra, eftersom de flesta partier har en ideologi i grunden. Det gör att man
något så när kan räkna ut var de olika ideologierna lever i enskilda sakfrågor.
Men det går inte när det gäller Ny demokrati, vilket skapar en osäkerhet
som jag tror bekymrar ganska många enskilda människor.
Anf. 126 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Några debattörer har blivit upprörda. Jag är mindre upprörd.
Jag blir sällan upprörd av att borgerliga politiker driver borgerlig politik, så
det är ingenting att förvåna sig över.
En sak förvånade mig kanske - ja, inte riktigt, men vi kan låtsas att jag är
förvånad - nämligen att Anne Wibble är så nöjd med tanke på arbetslöshe-
ten och budgetunderskottet. Men man måste förstås vara nöjd så länge man
har en post. Annars står man inte ut. Men fru Wibble borde inte vara nöjd
med detta underskott och denna arbetslöshet. Dessutom är fru Wibble jätte-
nöjd med EU-avtalet. Då blir jag litet fundersam över hur bra det avtalet är.
Finns det anledning att vara nöjd med detta avtal?
Jag vill, fru Wibble, ställa en väldigt rak och konkret fråga: Hur mycket
betalar statsbudgeten till EU år 1995 och år 2000? Fru Wibble som var med
i Bryssel bör ju kunna ge besked om antalet miljarder. Decimaler behövs
inte.
En sak har fru Wibble rätt i: endast jobb i den privata sektorn kommer
att sanera budgetunderskottet. Vi i Vänsterpartiet delar fullständigt denna
ståndpunkt. Det syns på vårt budgetalternativ; eller hur fru Wibble? Fru
Wibble kan inte bestrida att vi har denna insikt.
Arbetslösheten och budgetunderskottet förvärrar ömsesidigt varandra.
Man kan inte angripa bara det ena problemet för att lösa båda. Det är helt
sant. Men jag behöver inte upprepa mig. Fru Wibble kan i morgon läsa i
protokollet vad jag sade i mitt huvudanförande. Fru Wibble var här när jag
höll det. Hon vet att vi har anvisat medel för att angripa båda problemen.
Det är sant att endast jobb i den privata sektorn kan sanera budgetunder-
skottet. Men det är inte hela sanningen. Endast skatteinkomsterna kan sa-
nera budgetunderskottet, inte jobben i sig. Ni i regeringen har under er tid
sänkt de skatter som redan var låga och höjt de skatter som redan var höga.
Skatten på arbete har höjts, medan de redan låga skatterna på företag och
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
109
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
110
kapital har sänkts. Därför har vi fått problem med efterfrågan och med stora
underskott. Det är en felaktig skattepolitik i grunden.
När det gäller Nathalieplanen, fru Wibble, vill jag fråga: Tjänar staten på
att kommunerna håller realt oförändrad konsumtion? Det är en komplicerad
och klurig fråga.
Anf. 127 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Lars Bäckström borde veta - och jag tror att han vet och att
det är ett uttryck för en glidning i formuleringen - att jag sannerligen inte är
nöjd med underskottet. Det var en ovanligt fånig formulering. Däremot är
jag nöjd med att underskottet minskar efter att tidigare ha varit för stort.
Detta är positivt.
Medlemsavgiftens belastning på budgeten har figurerat i debatten i EU-
sammanhang under ganska lång tid. Avgiften har legat på 20-miljardersni-
vån. Efter förhandlingarna kan vi nu konstatera att den för 1995 blir ungefär
9 miljarder och för 1996 mellan 11 och 12 miljarder. Därefter ökar den. Så
småningom, beroende på hur ekonomierna utvecklas, ligger den i trakten av
18-19 miljarder. Detta är egentligen ganska irrelevant, och jag skall åter-
komma till detta.
Lars Bäckströms insikt om att det krävs jobb i det privata näringslivet för
att såsom ett tillskott till Nathalieplanen sanera finanserna är uppenbarligen
otillräcklig. Era förslag är sådana som i långa stycken förstör möjligheterna
för de privata företagen att växa och erbjuda jobb. Det kanske finns en insikt
i ord, men den är otillräcklig i förslagen.
Det finns en inkongruens med tanke på den grundläggande ideologin - om
den heter kommunism eller något annat numera. Det är ju en internationell
rörelse, och därför är det konstigt att man har landat i en så skarpt negativ
uppfattning om medlemskapet i Europeiska unionen. Det ger en låg trovär-
dighet i de andra komponenterna i Vänsterpartiets förslag. Jag har dock inte
någon speciell anledning att bekymra mig för det. Eftersom jag har en helt
annan uppfattning än Vänsterpartiet om det mesta, är det ju bra från Folk-
partiets synpunkt om Vänsterpartiet har låg trovärdighet. Men det borde be-
kymra Lars Bäckström liksom den mycket försvagade trovärdighet som
Vänsterpartiet rimligen måste ha inom miljöpolitiken efter att inte ens ha
vågat rösta för 13 öre i ökad bensinskatt.
Anf. 128 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Fru talman! Detta är en ekonomisk debatt. När det gäller ekonomin ger
EES-avtalet exakt vad Sverige behöver. Vi får inte mer genom EU-medlem-
skapet, som medför en finansiell kostnad på 18 miljarder. Min väsentliga
fråga lyder: Kan staten tjäna en enda krona på att kommunerna har en realt
oförändrad konsumtion? Mitt svar på den frågan är nej. Staten tjänar inte
något. Men det är inte slut därmed. Om kommunerna skall hålla en realt
oförändrad konsumtion, vad måste de då göra? Om prisutvecklingen är 2 %,
får kommunerna kostnader på 2 %. Men den ekonomiska utvecklingen un-
der Nathalieplanens tid skall ju vara minst 4 %, säger fru Wibble.
Vi skall alltså ha en real tillväxt. Reallönerna kommer att vara högre än
det som på fikonspråket kallas BNP-deflatorn. Det medför att kommunerna
måste höja reallönerna för sina anställda, och då måste de göra sig av med
personal för att hålla en realt oförändrad konsumtion. De får göra sig av med
ungefär 70 000 människor. Staten får betala arbetslöshetsunderstöd eller ut-
bildningsinsatser. Men staten får inte in en enda krona på att kommunerna
har en realt oförändrad konsumtion, såvida inte staten gör stora indrag-
ningar.
Det finns också ett annat scenario, fru Wibble, nämligen att kommunerna
håller en realt oförändrad konsumtion med 4 % tillväxt i ekonomin. Vad
händer då? Jo, det kommer in skattepengar till kommunerna, men de får
inte öka konsumtionen. Då skulle kommunerna få ett finansiellt sparande
samtidigt som de inte får anställa folk och samtidigt som de tvingas avskeda
personal. Det skulle bli en fullständigt absurd situation, fru Wibble. Då
skulle fru Wibble kunna ta medel från kommunerna, men det har fru Wibble
hittills inte velat. Avser regeringen att kunna utnyttja ett sådant eventuellt
finansiellt utrymme och dra in det till staten, då böljar jag förstå att det inte
bara var skuggtankar som diskuterades tidigare mellan Göran Persson och
Stefan Attefall. Men, fru Wibble, tjänar staten någonting på att kommu-
nerna håller en realt oförändrad konsumtion? Mitt svar är nej. Vilket är fru
Wibbles svar? Vore det inte dags att lyssna på Calmfors, att lyssna på Expres-
sens ledarskribenter, och ge kommunerna en möjlighet att ha folk i arbete
på riktiga jobb i kommunsektorn, på daghem, i skolor, i omsorg och i sjuk-
vård, i stället för att öka arbetslösheten?
Anf. 129 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Fru talman! Lars Bäckström gör intressanta inlägg, men den väsentliga
frågan i sammanhanget är tyvärr felställd i den meningen att Lars Bäckström
tar fasta på staten. Men det som är intressant i det offentlig-finansiella per-
spektivet är ju de samlade offentliga finanserna. De omfattar staten, kom-
munerna, AP-fonderna och socialförsäkringssektorn. Det konstituerar da-
gens allvarliga problem. Den fråga som bör ställas är: Vad händer med de
samlade offentliga finanserna när man gör olika saker?
I det avseendet kan man konstatera att det är alldeles självklart att de of-
fentliga finanserna förbättras om kostnaderna för verksamheten inte växer
så snabbt som de gjorde under 70- och 80-talen, då vi hade prisökningar som
blåste upp alla siffror. Det är alltså mycket positivt.
Låt mig upprepa en gång till att det i detta sammanhang inte handlar om
att dra in statsbidrag från kommuner och landsting. Det finns inte med något
sådant i Nathalieplanen. Vad det handlar om är i stället att i verkligheten få
en realt oförändrad utgiftsnivå för kommuner och landsting. Om denna
skulle ha blivit noll ändå blir det inte någon besparing i siffertabellerna.
Skulle den ha varit 4 % i en annan ekonomisk miljö skulle besparingen ha
blivit kanske 60-70 miljarder kronor. Men det är inte det som är det intres-
santa, utan det är mer en indikativ beskrivning. Det intressanta är att det
blir noll i kostnadsökning.
Vad Lars Bäckström sade på en annan punkt var mindre klokt - för att
uttrycka det vänligt. Ilskan börjar nämligen gå över. EES-avtalet skulle
alltså vara tillräckligt. Men så är inte fallet enligt min bedömning. Det är inte
tillräckligt stabilt för att vi skall få den säkerhet i fråga om de ekonomiska
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m. m.
111
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
förutsättningarna för investeringar och jobb i Sverige som vi behöver för att
lösa upp våra två stora obalanser: jobben och de offentliga finanserna. Inte
heller ger det, och då på helt andra grunder, oss svenskar möjlighet att vara
med och bestämma. Vi får i stället så att säga anpassa merparten av vårt be-
teende efter beslut som fattas på annat håll.
Jag är tillräckligt mycket av maktmänniska - och det är väl alla vi som är
politiskt verksamma - för att vilja vara med och bestämma så att det blir bra
för oss i Sverige. Således tycker jag att vi svenskar har tolkningsföreträde
när det gäller det som är bra för Sverige. Därför vill jag att vi svenskar är
med och bestämmer, och då krävs det ett medlemskap.
Anf. 130 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Fru talman! Eftersom kammaren tidsmässigt ligger långt efter skall jag
korta ned mitt anförande för att på det sättet underlätta det fortsatta arbetet.
Men några saker tycker jag att det är viktigt att ta upp.
Vårt land har väldigt stora problem. Dagens debatt visar också på det. På
tre år har statsskulden fördubblats, arbetslösheten tredubblats samt budget-
underskottet och upplåningsbehovet fyrdubblats. Det här är våra stora pro-
blem men också våra stora arbetsuppgifter.
Vi kommer att klara det hela under vissa förutsättningar. Men då måste i
vaije fall nästan alla känna att politiken är rättvis, att bördorna fördelas efter
bärkraft. Man måste vara lyhörd och en smula ödmjuk. Den som är det inser
att medborgarna måste märka att man gör allt som göras kan för att medbor-
garna skall få göra vad de allra helst vill: arbeta.
Det kan finnas hur många EU-avtal som helst och det kan förekomma hur
många råd som helst från ekonomer - vad de råden nu kan vara värda - men
om de stora och breda medborgargrupperna inte märker att uppoffringarna
fördelas på ett rimligt sätt ställer folk inte upp. Då klarar vi inte det hela.
Detta är vårt lands problem.
Demokrati är det bästa styrelseskick som vi känner till. Men demokrati är
mer än så. Demokrati är nämligen också ett sätt att lösa för medborgarna
viktiga frågor när det gäller vardagen. Det handlar om arbete, välfärd och
rättvisa. Ja, det handlar kanske t.o.m. om rättfärdighet.
Det går alltså inte att lösa vårt lands problem om - för att ta ett exempel -
mina väljare, dvs. de socialdemokratiska väljarna hemma i Sjuhäradsbyg-
den, lågbetalda tekoarbetare, arbetslösa byggnadsarbetare och oroliga män-
niskor som jobbar inom vård och omsorg märker att uppoffringarna inte gäl-
ler alla. Då klarar vi alltså inte nämnda uppgift.
Vissa kan ju ses susa förbi i gräddfilen. Det är vad den här debatten borde
handla om. Jag är fullständigt övertygad om att våra arbetsuppgifter och pro-
blem, som är mycket stora, är av den karaktären att de inte kan lösas om det
inte sker en uppslutning från vad jag kallar de stora och breda medborgar-
grupperna.
Vi skall vara glada över att det nu går bra - Göran Persson har också
poängterat det - när det gäller en viss del av ekonomin, nämligen exportin-
dustrin. Men vi skall komma ihåg att det är resultatet av vad statsministern
kallar för misslyckandet. Vi har en del att lära av det. Men vi skall också
112
komma ihåg att det gäller en så liten del av ekonomin att det stora problemet
inte löses. Jag tänker då på arbetslösheten.
För att ingen skall beteckna oss som gnällspikar vill jag alltså poängtera
att vi är glada över att det nu går bra. Bilförsäljningen ökar. Ericsson, som
företaget numera heter, säljer yuppienallar världen över. Man säljer AXE-
växlar osv. Allt detta är mycket bra, men det räcker inte. Vi får inte luras i
fällan och tro att det här räcker. Det behövs ytterligare något.
I går kunde vi höra att Stadshypotek - herr Tobisson sitter ju med i dess
styrelse - har fått sänkt ”raring”. Det var inte överraskande, sade herr Tobis-
son. Jag förstår inte varför, men han sade faktiskt så - ja, det var kanske
förutsett. Varför har man fått sänkt ”raring”? Standard and Poors anser, jag
återger Text-TV från i går, att arbetslösheten i Sverige är oroväckande hög
och efterfrågan väldigt låg. Det kunde nästan ha varit en socialdemokrat som
hade sagt det - Göran Persson eller jag t.ex. Men ni tror inte på oss.
Kan ni ändå inte fundera ett ögonblick över vad det här internationellt
erkända företaget anser om svensk ekonomi? Ni behöver bara fundera över
det, kanske på er kammare.
I finansplanen står det att arbetslösheten i år kommer att gå upp litet grand
jämfört med 1993.1995 kommer arbetslösheten att gå ner litet grand jämfört
med 1994. Jag har alltså läst finansplanen. Där står det att arbetslösheten
kommer att ligga kvar, om man räknar alla som står utanför arbetsmarkna-
den, på 14 %. Jag poängterar detta efter fru Wibbles upprördhet i den här
frågan.
Vi menar att det är för sent om man väntar till 1996. Jag påminner om
vad Standard and Poors har sagt: Arbetslösheten är oroväckande hög och
efterfrågan väldigt låg. Det är alltså nu som vi måste komma i gång.
Finansministern har lämnat kammaren. Men eftersom jag stod på talarlis-
tan när fru finansministern var här tillåter jag mig faktiskt att kommentera
en del av vad hon sade. Hon var väldigt upprörd. Hon tyckte att vi social-
demokrater var dumma, att vi körde med bluff och båg och också med lu-
rendrejeri samt att det vi föreslagit var en skymf. Hon gjorde nog en artskill-
nad mellan Socialdemokraterna och Lars Bäckström. Lars Bäckström var
nämligen inte dum. Hans förslag var bara mindre klokt. Jag vet inte vad som
ligger förborgat bakom denna nyansskillnad. Något finns väl där bakom.
För några år sedan genomförde vi i vårt land vad som har kallats för år-
hundradets skattereform. Nuvarande finansministern, fru Wibble - dåva-
rande riksdagsledamoten och ledamoten av finansutskottet - var en av dem
som personifierade denna skattereform. Många av oss politiker åkte land
och rike runt. Själv hade jag 78 möten den vintern. Jag sade: Nu skall skatten
på arbete och skatten på kapital jämställas. Det är rättvist. Dessutom är det
nödvändigt för att förhindra att man trixar och dribblar mellan olika in-
komstslag.
Jag är säker på att nuvarande finansministern sade precis samma sak på
alla möten som hon hade, och de var säkert fler än mina 78.
Sedan blev det val. Bo Lundgren, som hade 160 reservationer i skatteut-
redningen, blev skattcminister. Han åkte till Borås, och enligt Borås Tid-
ning - jag var inte där - sade han under moderatstämmans jubel: ”Vi skall
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
114
fortsätta och sänka skatter i flera mandatperioder, bara för nöjet att sänka
skatter.”
Finansministern lade sig tydligen platt. Chefen på Finansdepartementet
tillät skatteministern att säga och göra detta.
När jag nu talar om för mina väljare hemma i Sjuhäradsbygden att det
finns sju eller kanske åtta olika nivåer för skatten på kapital, från 0 % till
25 %, funderar de naturligtvis på vad det är fråga om. Tekoarbetarna och de
andra hemma i Sjuhäradsbygden vet att de själva betalar drygt 30 %. Jag
sade ju för ett par år sedan, när vi hade gjort upp med Folkpartiet, att skatten
på arbete och skatten på kapital skulle vara lika. Fru Wibble, finansminis-
tern, har varit med och raserat allt detta med robusthet, enkelhet och likfor-
mighet, och det är inte rimligt.
Jag känner mig blåst. Men det är ingenting mot vad mina socialdemokra-
tiska väljare hemma i Sjuhäradsbygden gör. De känner sig verkligen blåsta.
Fru talman! Det är bl.a. med detta som bakgrund som vi har utformat vårt
alternativ och våra reservationer. För att göra det kort och formellt riktigt
skall jag be att få yrka bifall till samtliga s-reservationer som är fogade till
detta betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
16 för res. 2
13 för men.
270 avstod
50 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Förberedande votering 2:
126 för res. 1
17 för res. 2
154 avstod
52 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
150 för utskottet
124 för res. 1
26 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 1 -
För res. 1: 123 s, 1 -
Avstod: 16 nyd, 9 v, 1 -
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 7 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 2 (framtidsgrupp om ekonomi och arbetsmarknad)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
288 för utskottet
10 för men.
1 avstod
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 15 nyd, 2-
För men.: 9 v, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 16 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 7 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 3 (inrättande av en framtidsfond, m.m.)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och därefter
ifråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. hemställan i men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Motiveringen:
1. godkännande av utskottets motivering
2. godkännande av motiveringen i res. 3 (s)
Kammaren biföll utskottets motivering med acklamation.
Mom. 4 (kommission om samhällsekonomin)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
283 för utskottet
17 för res. 4
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 74 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 8 v, 3-
För res. 4: 17 nyd
Avstod: 1 v
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 5 v, 1 -
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
115
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Den ekonomiska
politiken och
budgetregleringen
m.m.
116
Mom. 7 (det internationella betalningssystemet)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
291 för utskottet
9 för men.
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 123 s, 73 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 17 nyd, 3-
För men.: 9 v
Frånvarande: 15 s, 7 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 8 (allmänna riktlinjer för budgetregleringen)
1. utskottet
2. res. 5 (s)
3. res. 6 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
17 för res. 6
12 för men.
271 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 6.
Förberedande votering 2:
124 för res. 5
17 för res. 6
159 avstod
49 frånvarande
Kammaren biträdde res. 5.
Huvudvotering:
148 för utskottet
124 för res. 5
28 avstod
49 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 28 fp, 26 c, 20 kds, 1 -
För res. 5: 123 s, 1 -
Avstod: 1 m, 17 nyd, 9 v, 1 -
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 6 kds, 6 nyd, 5 v, 1 -
Mom. 9 (överkurser vid emissioner av statsobligationer)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
166 för utskottet
135 för res. 7
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 16 nyd, 1 -
För res. 7: 123 s, 1 nyd, 9 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 6 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 5 v, 1 -
Karl Gustaf Sjödin (nyd) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats
ha röstat nej.
Mom. 12 (statliga myndigheters internationalisering)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
165 för utskottet
134 för res. 8
50 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 72 m, 28 fp, 26 c, 21 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 8: 123 s, 9 v, 2-
Frånvarande: 15 s, 8 m, 5 fp, 5 c, 5 kds, 6 nyd, 5 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU17 Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner (prop. 1993/94:131).
Kammaren beslutade i enlighet med vad utskottet föreslagit att ärendet
skulle avgöras efter endast en bordläggning.
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
117
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU13 Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94
(prop. 1993/94:105 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU24 Tullpreferenser för Albanien (prop. 1993/94:100 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU18 Anslag till Kronofogdemyndigheterna (tilläggsbudget) (prop.
1993/94:105 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
118
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU7 Tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område (prop.
1993/94:105 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU15 Vissa ändringar i läkemedelslagen (prop. 1993/94:92).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU18 Sekretess m.m. hos Barnombudsmannen (prop.
1993/94:107).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
119
|
Prot. 1993/94:68 2 mars 1994 |
12 § Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård Föredrogs socialutskottets betänkande 1993/94:SoU19 Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. Beslut Kammaren biföll utskottets hemställan. 13 § Tilläggsbudget inom Kulturdepartementets område Föredrogs kulturutskottets betänkande 1993/94:KrU10 Tilläggsbudget inom Kulturdepartementets område (prop. Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. Beslut Kammaren biföll utskottets hemställan. 14 § Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. Föredrogs kulturutskottets betänkande 1993/94:KrU12 Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m. (prop. Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld. Beslut Kammaren biföll utskottets hemställan. 15 § Lotterinämnden Föredrogs kulturutskottets betänkande 1993/94:KrU15 Lotterinämnden (prop. 1993/94:100 delvis). |
120
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU16 Utveckling av ideell verksamhet (prop. 1993/94:100 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU17 Internationellt samarbete m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU13 Tilläggsbudget inom Utrikes- och Näringsdepartementens
områden (prop. 1993/94:105 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
121
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
122
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU21 Åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslösa.
Anf. 131 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Inför den här debatten vill jag kort informera om hur rege-
ringen i morgon ämnar fördela de 1,5 miljarder kronor som riksdagen skall
besluta om, detta under förutsättning att beslut hinner ske före kl. 18, för
annars dröjer det 14 dagar.
100 miljoner kronor till statliga kulturbyggnader.
70 miljoner kronor till icke statliga kulturbyggnader. Det är museer runt
om i landet.
Ett stort belopp, 195 miljoner kronor, till miljövård och kulturbyggnader.
5 miljoner kronor till kungliga slotten.
580 miljoner kronor till ROT när det gäller undervisnings- och omsorgslo-
kaler.
20 miljoner kronor till radonsanering.
100 miljoner kronor till äldrebostäder.
330 miljoner kronor till miljöförbättrande åtgärder i bostäder.
100 miljoner kronor till samlingslokaler. I det inräknas då också samfun-
dens lokaler.
Det här blir en och en halv miljard och beräknas ge ca 8 500 årsverken.
Anf. 132 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Börje Hörnlund kom upp oanmäld här och redovisade hur
han skall fördela pengarna. Det fanns en partiledare, i ett Böije Hörnlund
mycket närstående parti, som sade att man inte skulle sälja skinnet innan
björnen var skjuten. Nu fördelar Börje Hörnlund skinnet, men han har fak-
tiskt inte deltagit i jakten ens en gång. Han har inte lagt två strån i kors för
att skjuta björnen. Det har å andra sidan oppositionen gjort. Det har vi från
Vänsterpartiet gjort.
Till arbetsmarknadsutskottets betänkande 21 har jag fogat en meningsytt-
ring. Jag vill passa på att omedelbart yrka bifall till denna. Meningsyttringen
innebär att vi använder ytterligare en halv miljard kronor till ROT-insatser.
Jag skall kort försöka motivera varför och ge en liten bakgrund.
Vi har en situation som är beklämmande. Inom byggsektorn är arbetslös-
heten oerhört hög. I snitt uppgår den öppna arbetslösheten nu till 31,5 %.
Ytterligare 8 % finns i åtgärder. Fem län har en byggarbetslöshet på över
50%.
Man slår ut människor. Vi har en utslagning av kapacitet. Det här är inte
någonting som bara inträffar. Regeringen är mycket klar över det. Låt mig
läsa ur finansplanen: Sysselsättningen har minskat inom byggnadsverksam-
heten med 12 % per år 1992-1993. Nedgången beräknas fortsätta i samma
takt 1994.
Det innebär enligt tabellen i finansplanen att 31 000 sysselsättningstillfäl-
len tappas bort.
I den situationen får byggnadsarbetare och andra som arbetar i byggsek-
torn - det må vara arkitekter eller andra yrkesgrupper - ersättning från ar-
betslöshetskassa. Alternativet är någon åtgärd, t.ex. ALU-projket, som
också kostar för Arbetsmarknadsfonden. Det kan inte vara rimligt att en ba-
taljon människor inom byggsektorn skall kosta för Arbetsmarknadsfonden
när det finns så stora behov. Det finns behov av att renovera bostadsområ-
den, kommunala fastigheter, skolor och daghem, och det finns behov av att
göra miljösaneringar, insatser på kulturbyggnadsområdet osv.
Samtidigt har AMS ett överskott av anslagna medel. Man räknar i dag från
AMS sida med att det kommer att vara 4 miljarder kronor vid budgetårsskif-
tet. Orsakerna till det kan och kommer vi att diskutera. Det handlar om
ryckighet från regeringens och från riksdagsmajoritetens sida när det gäller
vilka regelsystem vi skall ha för arbetsmarknadspolitiken. Det handlar om
försämrade incitament. Det handlar om en mångfald ting som vi skall disku-
tera också i senare betänkanden.
Byggsektorn minskar enligt finansplanen med 31 000 jobb och kommun-
sektorn med 37 000 jobb under innevarande år. Man noterar detta och har
inte velat göra någonting.
AMS gick ut med en skrivelse den 19 november 1993 - för tre och en halv
månader sedan - där man skrev: Vi kommer att få pengar över. Vi kan satsa
på ett bra sätt inom kommunsektorn. Vi kan satsa på ett bra sätt inom ROT-
sektorn.
Inom kommunsektorn sker det i dag satsningar av utbildningstyp inom ra-
men för åtgärden Företagsutbildning. När det gäller ROT-sidan gjordes det
en begränsad satsning efter kalabaliken den 15 och 16 december. Den gick
inte lös på mer än 600 miljoner. De pengarna är intecknade.
Det finns ett väl dokumenterat behov av mycket stora insatser på ROT-
området. Det har gjort att flera oppositionspartier - bland dem Vänsterpar-
tiet - har motionerat om att under nästa budgetår göra kraftfulla ROT-insat-
ser. Det finns behov av det, och det skulle gagna sysselsättningen.
Vänsterpartiet har också motionerat om att man till varje pris skall ut-
nyttja de medel som faktiskt är anslagna till att hävda sysselsättningen. Vi
föreslår bl.a. utbildningsinsatser, stopp för uppsägningar inom den kommu-
nala sektorn och ROT-program för innevarande år. Det gäller att fatta beslut
nu, teckna in volymen pengar och därefter sätta i gång. Det är inte säkert
att alla fakturor hinner betalas innan budgetåret går ut.
Arbetsmarknadsministern har varit utomordentligt passiv. Såvitt jag vet
har AMS ännu inte fått svar på sin skrivelse från november. Frågan har gång
på gång varit uppe i interpellationsdebatter och i den allmänpolitiska debat-
ten här i kammaren. Frågan har bara fått passivt avvaktande svar: ”Det är
bäst att vänta”, ”Det kan vara farligt att subventionera denna sektor”, ”Vi
får väl se vad som händer”. Detta sker trots att förslagen har kommit gång
på gång från oppositionens sida.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
123
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
Jag skall väl ändå vara tacksam. Den motion vi väckte under den allmänna
motionstiden i år har delvis bifallits genom att utskottet föreslår att 1,5 mil-
jarder används till ROT-verksamhet. Jag vill hävda att man skulle ha gått
högre. Det är inte något slags allmän överbudspolitik; det finns en god bak-
grund till detta. Jag skall ge några synpunkter.
Genom att man har väntat har man missat en del chanser. Nu är det bara
3 till 4 månader kvar på budgetåret. Det är synd. Vi hade kunnat starta i
höstas.
Det är viktigt att man går in för varsam, miljömässig renovering. Det på-
pekas också i utskottets betänkande. Det får inte bli en upprepning av det
som skedde under 80-talet då renoveringar i själva verket ledde till försäm-
rad situation för miljön, bostäderna och fastigheterna.
Det finns mycket man kan göra inom kulturbyggnation. Det var glädjande
att höra att regeringen tänker komma med initiativ på det området i morgon.
Det finns mycket man kan göra för att förbättra inomhusmiljön, klimatet
och allergiproblemen osv. På det sättet skapar man också mer sysselsättning.
Om man renoverar gamla fönster med hjälp av duktiga äldre byggnadsarbe-
tare får man dessa i sysselsättning och skapar meningsfull verksamhet. Man
får också en bättre miljö som inte skadar utan snarare skonar fastigheterna.
Alternativet är passivitet och kostnader inom ALU-projekt eller inom ar-
betslöshetsförsäkringen. Det jag pratar om här är bara omdisponeringar av
redan anslagna medel för att upprätthålla sysselsättningen och hävda arbets-
linjen. Det är alltså inte dyrare. Det finns väldigt stora behov som man kan
tillfredsställa på detta sätt.
Det framgår i min meningsyttring, som jag yrkar bifall till, att vi föreslår
att man skall använda 2 miljarder kronor. Det innebär att vi ökar på ramen.
Om det inte är möjligt att få fram bra projekt inom ramen för 2 miljarder
kronor kommer det inte något mer yrkande från vår sida. Men om vi inom
ramen för 2 miljarder kan få fram bra projekt som inte ryms inom ramen
för de 1,5 miljarder kronorna missar riksdagen chansen att sätta ytterligare
byggnadsarbetare och andra sysselsatta inom byggsektorn i meningsfullt ar-
bete och att täcka behov som faktiskt bör täckas.
Både i utskottets betänkande och i Börje Hörnlunds redovisning föreslås
det att 370 miljoner kronor skall gå direkt till kulturbyggnationer av olika
slag, inklusive slott. Jag köper gärna förslaget om fem miljoner till vård av
dessa kulturminnen. Dessa förslag har kommit till helt vid sidan av det som
förut var aktuellt och som redovisats av AMS, länsarbetsnämnderna, Bover-
ket, Kommunförbundet, Byggnadsfacket osv.
Det finns goda projekt att sätta i gång till kostnader som klart överstiger
de 1,5 miljarder kronorna - särskilt när man har lagt till kulturbyggnader.
Herr talman! Det är hemskt att uppleva arbetslösa byggnadsarbetare i en
situation när behoven skriker. Man ser hur dåliga skolorna är. Man ser hur
dåliga daghemmen är. Det finns pengar. Planeringen är redan gjord. Det
finns framlagda förslag. Det finns arbetsmarknadsresurser. Må det då ske!
Må det också ske till en kostnad som överstiger de 1,5 miljarder kronor som
arbetsmarknadsutskottet har lagt fram förslag om.
Siffran 1,5 miljard har inte någon särskilt bra grund. Den är ett resultat
124
av en mycket svajig förhandling i ett när det gäller regeringsgruppen mycket
motvilligt utskott.
Man kan göra mer. Det ligger ett förslag på riksdagens bord. 2 miljarder
ger bättre resultat.
Anf. 133 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! Vi skall nu ta ställning till arbetsmarknadsutskottets betän-
kande nr 21, som handlar om ROT-åtgärder. Det är glädjande att det finns
en så stor politisk uppslutning bakom betänkandet och att utskottet har enats
om den skrivning som presenteras.
Betänkandet är några få sidor långt, men det innebär ändå betydande
möjligheter för arbetslösa att få jobb. Avsikten är också att förhindra att yt-
terligare människor slås ut från arbetsmarknaden. De föreslagna åtgärderna
kommer att ha stor betydelse.
Arbetsmarknadsutskottets budskap till regering och myndigheter är för
det första: Sätt folk i arbete!
För det andra: Gör nyttigheter på eftersatta områden!
För det tredje: Det är bråttom!
Bakgrunden till utskottets initiativ är en bred iakttagelse. Vi hade en kraf-
tig nedgång i industriproduktion, export och investeringar i skarven mellan
80- och 90-talet. Den ledde till många konkurser, stigande antal varsel och
en arbetslöshet som under senare år nått höjder som är historiska i modern
tid.
Under den allmänna motionstiden väcktes det många motioner som inne-
höll yrkanden om ROT-satsningar. Bakom det här betänkandet finns också
ett par motionsyrkanden i vilka det föreslås att de anslagna medlen i inneva-
rande års budget tas i anspråk. Vidare finns det en skrivelse från socialdemo-
kraterna i utskottet om att vi med förtur skulle behandla frågan om att ut-
nyttja de medel som finns tillgängliga i innevarande års budget. I bakgrun-
den finns också den skrivelse från AMS som kom före jul.
Till detta kan sägas att för 1993 anslogs i två omgångar sammanlagt 1 400
miljoner till insatser liknande dem som nu föreslås i det aktuella betänkan-
det.
Läget på arbetsmarknaden har förbättrats något under den senaste tiden.
Antalet varsel har sjunkit kraftigt, och antalet lediga platser har ökat - låt
vara från en låg nivå. Det har medfört att vi har fått en viss dämpning av den
öppna arbetslösheten, men läget är fortfarande för ansträngt för att arbets-
marknadsutskottet skall slå sig till ro. Därtill kommer att långtidsarbetslös-
heten har en eftersläpande effekt som är mycket tung och svårhanterlig. Det
är mot den bakgrunden man skall se den ROT-satsning som föreslås i betän-
kandet.
I våra kontakter med AMS har vi i utskottet fått klart för oss att det varit
svårigheter att nå de åtgärdsvolymer som det finns pengar till i innevarande
års budget.
Vi i utskottet upprepar också det vi sade före jul och som riksdagen god-
kände, nämligen att det finns anledning för arbetsförmedlingen att i högre
grad använda sig av den högre bidragsprocenten, 65 %, vid nyanställning
med rekryteringsstöd. Vi har också pekat på beredskapsarbeten som en möj-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
125
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
126
lighet. Det finns dessutom skäl att se över orsakerna till att utbildningsvika-
riaten inte utnyttjas i avsedd utsträckning.
Vi finner att den stora lediga kapaciteten bör användas till att bereda de
redan arbetslösa arbete och till att göra stora ansträngningar för att förhindra
att ytterligare människor mister jobbet. Det är särskilt angeläget eftersom
vi vet att människor som gått lång tid utan arbete i praktiken aldrig kommer
tillbaka in i arbetslivet igen. Därför får ingen möda sparas när det gäller att
ge människor meningsfull sysselsättning. De nu föreslagna åtgärderna är ett
viktigt led i kampen för arbete och för att förhindra långtidsarbetslöshet.
De medel som nu föreslås är, som redan sagts, 1,5 miljarder kronor. De
är ett viktigt inslag i kampen mot arbetslösheten. Vi har sagt att detta bör
komma i gång snarast. Medlen som nu avsatts skall avse insatser som är be-
slutade eller igångsatta under detta budgetsårs återstående månader.
Vi har också pekat på en rad områden där insatser kan göras. Många av
dessa är redan nämnda, skolor, samlingslokaler, bostäder, äldrebostäder,
sjukhem, vissa kulturbyggnader och kulturmiljövård. Men vi har också talat
om de ombyggnader av radonhus och lokaler med miljöproblem som finns
uppräknade i betänkandet. De objekt som vi pekar ut innebär att man kan
köra i de gamla spår som riksdagen redan tidigare har lagt ut. Ett regerings-
beslut de närmaste timmarna innebär att projekt snabbt kan komma i gång.
Herr talman! Därför tycker jag att det är positivt att regeringen ser ut att
vara beredd att handla mycket skyndsamt när det gäller en närmare utform-
ning av detta ROT-program. Arbetsmarknadsministern presenterade ju
detta nyss. Vi ser fram emot ett snabbt ställningstagande.
Låt mig avsluta med att säga att en ytterligare krympning inom byggsek-
torn bör undvikas. Därför är den här ROT-satsningen ett värdefullt stöd för
att genomföra många nödvändiga renoveringar ute i landet och i våra kom-
muner. Det paradoxala är att om vi inte nu gör särskilda insatser kan vi
hamna i en överhettningssituation inom byggsektorn om några år när kon-
junkturen rejält har svängt uppåt.
När nu ett enigt arbetsmarknadsutskott föreslår att riksdagen beslutar att
göra insatser för att bekämpa arbetslösheten är det nödvändigt att de ome-
delbart kommer i gång och att informationen snabbt förs ut. Det är min över-
tygelse att vi med ett sådant brett riksdagsbeslut medverkar till en förnyelse
och upprustning av många angelägna objekt som under lång tid varit efter-
satta. Det är också ett led i det som regeringen och riksdagen säger sig vara
överens om, nämligen att främja arbetslinjen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i be-
tänkande 21.
Anf. 134 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Jag hade tänkt att kritisera arbetsmarknadsminister Börje
Hörnlund, men jag lär väl få fler tillfällen att göra det. Den arbetsmarknads-
politik som han har gett sig in på lär väl inte ändra karaktär under våren. Jag
får säkert betydligt mer tid att kritisera den i framtiden.
Det är ändå skönt att kunna hälsa arbetsmarknadsministern välkommen.
Det är ju lätt att omvända sig under galgen. Det förslag som vi skall fatta
beslut om i riksdagen i dag kommer från ett initiativ från socialdemokra-
terna. Vi har hela tiden varnat för det läge som vi nu har hamnat i med en
arbetslöshet bland byggnadsarbetarna på nästan 50 %.
Det viktigaste är kanske att vi fattar beslutet i dag. Om vi inte gör detta
kommer hela ambitionen bakom att vi väckte frågan i arbetsmarknadsut-
skottet att bli förfelad. Därför har jag tänkt att fatta mig kort och yrkar bifall
till utskottets hemställan. Det är en stor glädje att vi kunnat göra detta i enig-
het i utskottet. Framför allt lär det bli till glädje för alla de arbetslösa bygg-
nadsarbetare som åter kan känna att de har en samhörighet på arbetsmark-
naden.
Anf. 135 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Ny demokrati har i många sammanhang förordat ROT-insat-
ser för att avhjälpa delar av arbetslösheten. Byggsektorn är för stor och
måste bantas, men i rådande konjukturläge kan bantningen gå för långt.
Därför bör vi satsa på reparationer och ombyggnader som ändå måste göras.
Sverige får då arbeten utförda till en mycket låg nettokostnad.
Den omfattande omställning som måste ske i byggbranschen försvåras av
det alltigenom dystra arbetsmarknadsläget. Därför skall åtgärder sättas in
snarast för att få i gång jobben. Det viktigaste skälen som talar för ROT-
satsningen är att den ger jobb i stället för arbetslöshet. Det är möjligt att
bygga om till lägre priser än tidigare. ROT är arbetsintensivt. Dessutom ger
ROT-jobb många arbetstillfällen i andra branscher. Det finns många byggna-
der som behöver renoveras. Det är ett jobb som ändå måste göras.
Det är viktigt att rädda jobb i befintliga företag som nu ligger på margina-
len, annars hotar en utslagning som på sikt leder till underkapacitet med risk
för påföljande överhettning.
Det är också viktigt att göra något för de yngre byggnadsarbetarna som
inte har arbete. Förgubbningen är ett stort problem i byggbranschen. Den
sker genom principen sist in - först ut. Det är viktigt att åtgärder snabbt kom-
mer i gång.
Skolan är vår största arbetsplats. Regeringen har ambitionen att vi skall
ha världens bästa skola. Då kan den inte se ut hur som helst. Vi vet alla vad
arbetsmiljön betyder. Va-nätet är på många håll i mycket dåligt skick. Där
finns också mycket att göra.
Inom kulturmiljövården finns gott om projekterade arbeten för upprust-
ning av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och miljöer. Men trots svår ar-
betslöshet och många miljarder i outnyttjade arbetsmarknadsmedel har man
tidigare inte ansett att arbetsmarknadsmedel skall sättas in för att rädda kul-
turella värden.
Enligt de bedömningar som AMS gjort kommer de inte att nå upp till det
av regeringen beräknade åtgärdsvolymerna under innevarande budgetår.
AMS gjorde vidare den bedömningen att åtminstone fyra miljarder kronor
av anslaget till arbetsmarknadsåtgärder skulle bli outnyttjade för de avsedda
målen under innevarande budgetår. Detta sker samtidigt som flera projekt
inom ROT-sektorn är klara att sätta i gång omedelbart. Märkligt och gläd-
jande nog sammanfaller dessa projekt med dem som vi fört fram i vår motion
A269 daterad den 25 januari. Ärendet har därefter fått en milt sagt märklig
hantering.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
127
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
Ny demokrati och Vänsterpartiet var de enda partier som insåg den möj-
lighet som öppnade sig. Med delar av det outnyttjande anslaget för inneva-
rande budgetår skulle man kunna bekämpa arbetslösheten och samtidigt in-
vestera i byggnader såsom skolor, äldrebostäder, sjukhem, kulturbyggnader
och kulturmiljövård. Vi motionerade konsekvent i ärendet.
Det märkliga är att varken Socialdemokraterna eller de borgerliga parti-
erna har framlagt motioner i detta ärende. Det är en sak att prata och en
annan sak att handla. Sent omsider vaknar Socialdemokraterna. Hemska
verklighet - det räcker inte längre med att propagera för ROT, nu måste de
även handla trots att det egentligen är för sent. Hur skall de kunna förklara
denna fadäs. Jo, de tillställde utskottet en skrivelse i ärendet - motionsmöj-
ligheten hade de redan missat - och försökte att få det hela att se ut som om
det var de som tagit ROT-initiativet.
Än så länge är det ingen fara. De borgerliga partierna sover fortfarande
sött, och medierna har ännu inte upptäckt Ny demokratis och Vänsterpar-
tiets motioner.
Sagt och gjort. En skrivelse till arbetsmarknadsutskottet daterad den 4
februari författas av Socialdemokraterna. Pressen inkallas och informeras
om initiativet. Nu vaknar de borgerliga partierna och ansluter sig till motio-
närerna. Det ser bättre ut då.
Trots alla dessa försök till desinformation står det dock klart och tydligt i
hemställanspunkten vilka partier som föranlett detta beslut. Här är det fakta
som gäller.
Där står:”att riksdagen med bifall till vad utskottet anfört samt med anled-
ning av motionerna 1993/94:A250 yrkande 4”- dvs. Vänsterpartiets motion -
”i motsvarande del och 1993/94:A269 yrkande 5” - dvs. Ny demokratis mo-
tion - ”i motsvarande del bemyndigar regeringen ---att använda
1 500 000 000 kronor för åtgärder som syftar till att bekämpa arbetslösheten
i enlighet med vad utskottet förordat”.
Herr talman! Jag vill här ta tillfället i akt att honorera arbetsmarknadsmi-
nistern för att ha agerat snabbt och för att den fördelning av dessa 1,5 miljar-
der som redovisats har gjorts enligt intentionerna i Ny demokratis motion.
Med anledning därav yrkar jag bifall till utskottets hemställan i betänkande
AU21.
Anf. 136 LENNART NILSSON (s):
Herr talman! Om det varit en normal situation här i riksdagen hade natur-
ligtvis bostadsutskottet berett dessa frågor. Vi har när det var en socialdemo-
kratisk regering upplevt en hel del kritik mot att riksdagen lämnar en finans-
fullmakt till regeringen, inte minst från den nuvarande arbetsmarknadsmi-
nisterns sida. Men vi accepterar detta med utgångspunkt från att det handlar
om de tusentals byggjobbare som i dag går arbetslösa och att det finns behov.
Herr talman! Jag vill också ha sagt att detta inte innebär att vi socialdemo-
krater ger upp de krav vi har fört fram dels i vår partimotion, dels i de motio-
ner som avser kommande budgetår och som ligger för behandling i bostads-
utskottet. Det beslut vi har att fatta i dag gäller innevarande budgetår.
Vi kommer inte att ge upp de krav som vi ställt i bostadsutskottet, om det
128
nu är någon som tror det. Vi kommer att driva en politik som leder till en
bättre bostadsbalans i vårt samhälle.
Anf. 137 AGNE HANSSON (c):
Herr talman! Det är bra att vi nu kan fatta ett enigt beslut om en totalram
för sysselsättningsåtgärder på byggsektorn. Det är också bra att regeringen
är beredd att redan i morgon fatta beslut om att fylla denna ram med verk-
ningsfulla åtgärder. Det är viktigt att dessa åtgärder nu kommer i gång
snabbt.
En förutsättning för det är att riksdagen kan fatta beslut i dag och ge rege-
ringen detta bemyndigande. Jag skall därför inte gå i polemik eller ägna ti-
den åt att framhålla mitt eget partis förtjänster i dessa sammanhang. Jag skall
inte heller debattera handläggningsordningen i dag.
Herr talman! Jag ber kort - för att jobben nu skall komma i gång - att få
yrka bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande.
Anf. 138 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Jag vet att vi har bråttom i dag, och jag håller med Elver
Jonsson om att det är bråttom att komma i gång.
Jag vill därför ställa en fråga till Elver Jonsson: Varför är vi så sena? Det
har varit en oerhörd passivitet från den borgerliga gruppen i utskottet. Och
kanske allra mest: Vilka motiv finns för att inte tillgodose det yrkande vi i
Vänsterpartiet har haft om ett ramanslag på 2 miljarder kronor? Allt talar
för att det hade varit det sakligt bästa.
Anf. 139 ELVER JONSSON (fp) replik:
Herr talman! När det gäller bedömningen av anslaget kan vi konstatera
att samtliga ordinarie ledamöter efter både erfarenheter och kontakter har
bedömt att 1,5 miljarder är en rimlig, avvägd summa. Om det har jag inte
mer att säga.
Beträffande tempot i utskottet är det bara att konstatera, att sedan vi be-
slutade oss för att behandla ärendet med förtur har det gått mindre än tre
veckor fram till det att vi nu står färdiga för beslut. Få ärenden går genom
riksdagen med den hastigheten.
Anf. 140 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Jag begärde ordet därför att Ny demokratis historieskrivning
inte alls stämmer. Vi behandlade ROT-åtgärder så sent som den 16 decem-
ber i denna kammare. Enligt vad jag kommer ihåg föll, med hjälp av Ny
demokrati, alla förslag från socialdemokraterna. Det är ju skönt att synda-
ren vaknar någon gång.
Ny demokrati anmärker sedan på hanteringen. Att vi har inkommit med
en skrivelse beror på att våra förslag föll den 16 december. Enligt vad jag i
dag kan erinra mig har vi socialdemokrater lagt fram förslag om ROT-åtgär-
der sedan hösten 1991, och varenda gång har Ny demokrati biträtt rege-
ringen och fällt våra förslag här i kammaren.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Åtgärder för att
skapa sysselsättning
åt arbetslösa
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
Anf. 141 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill bara konstatera fakta som står i betänkandet. Social-
demokraterna har inte motionerat. För att inte förlänga debatten - det är
viktigare att agera i stället för att tala - vill jag inte kommentera detta ytterli-
gare.
Anf. 142 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Våra motioner föll den 16 december med Ny demokratis
hjälp.
Överläggningen var härmed avslutad.
130
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
277 för utskottet
8 för men.
64 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 121 s, 71 m, 26 fp, 23 c, 20 kds, 14 nyd, 2-
För men.: 1 c, 7 v
Frånvarande: 17 s, 9 m, 7 fp, 7 c, 6 kds, 9 nyd, 7 v, 2 -
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att de ärenden som
hann debatteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick före-
tas till avgörande vid arbetsplenum onsdagen den 16 mars.
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU17 Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581) (prop. 1993/94:98).
Anf. 143 STEN SVENSSON (m):
Herr talman! Information om tobakens skadeverkningar har länge bedri-
vits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas, är information och utbild-
ning fortfarande grundläggande element i samhällets åtgärder mot tobaks-
bruket. Genom det tobaksprogram som Folkhälsoinstitutet bedriver har de
hälsoupplysandc informativa insatserna mot tobaksbruket förstärkts på cen-
tral nivå. Det är viktigt att informationen om tobakens skadeverkningar in-
tensifieras på lokal nivå, inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer
etc.
Det viktigaste instrumentet är och förblir opinionsbildning och informa-
tion. Inom många andra områden har information och aktiv upplysning visat
sig mycket effektiv. Ett bra exempel på detta är den omfattande antirökkam-
panj som bedrevs främst i slutet av 1970-talet. Resultatet har blivit en kraftig
minskning av rökningen bland de ungdomar som var föremål för denna in-
formation. Erfarenheter från denna och liknande kampanjer bör sporra till
efterföljelse.
Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort utrymme
på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå ungdomsgrupperna.
Sjuk- och primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens
skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till del. Sär-
skilt angeläget är det att understryka vikten av att gravida kvinnor och små-
barnsföräldrar informeras om tobakens skadliga effekter. I detta samman-
hang har mödravården och sjukvården liksom Folkhälsoinstitutet en viktig
roll.
Insatserna för att tillförsäkra människor en rökfri miljö måste fortsätta
och intensifieras. Unga människor skall i hemmet och i skolan erinras om
vikten av att inte börja röka och av att de, om de trots allt börjar röka, visar
hänsyn mot dem som inte röker. Fostran av barn och ungdom i hem och skola
är avgörande för grundläggandet av sunda och goda värderingar, liksom all
informationsverksamhet och opinionsbildning är.
Utvecklingen i Sverige är av dessa skäl mycket positiv. Andelen rökare
minskar sedan flera år tillbaka, och detta tyder på att de redan vidtagna åt-
gärderna haft god effekt. Det är en mycket viktig folkhälsofråga att minsk-
ningen fortsätter. Sverige är kanske det land som har de bästa utsikterna att
nå WHO-målet 80 % av befolkningen rökfri till år 2000.
Så här långt är socialutskottet enigt, och därför ställde sig utskottet bakom
regeringens förslag om införandet av den nya tobakslagen, vilket kammaren
fattade beslut om den 28 maj 1993.1 samband med detta beslut begärde en
majoritet av riksdagens ledamöter att den nya lagen skulle kompletteras på
en rad punkter. Den proposition som kammaren nu skall behandla innehål-
ler således en effektuering av denna riksdagsbeställning, dvs. de föreslagna
lagändringarna har initierats av riksdagen.
När vi behandlade dessa tilläggsförslag anförde vi från moderat håll att de
nya förbudskraven andades förmyndarmentalitet och övertro på det poli-
tiska beslutsfattandets möjligheter att påverka mänskligt beteende. Denna
inriktning bekräftas genom de föreslagna skärpningarna av lagen. Våra vär-
deringar därvidlag kvarstår oförändrade. Detta måste sägas, även om vi nu
böjer oss för det faktum att besluten har fattats i demokratisk ordning och
därmed måste respekteras.
Med anledning av motionsyrkandet om förbud mot s.k. förtäckt tobaksre-
klam föreslår utskottets majoritet ett tillkännagivande om att regeringen
skyndsamt skall utreda frågan och därefter återkomma till riksdagen. Ut-
skottets ledamöter från regeringspartierna reserverar sig och avstyrker de
aktuella motionerna. Vi konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt re-
klam övervägs inom regeringskansliet.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
131
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
132
Det är naturligtvis angeläget att de regler om tobaksreklam och marknads-
föring som nu gäller eller framgent kan komma att antas i Sverige görs kon-
kurrensneutrala, så att konkurrensen mellan svenska och utländska företag
kan bedrivas på lika villkor.
Vad gäller själva reklamen finns det inte något sakligt underlag för anta-
gandet att reklamen vilseleder konsumenterna och därigenom på något sätt
bidrar till en ökning av den totala tobakskonsumtionen.
Däremot är det självklart att reklam för tobak, vari exempelvis anges en
tillverkares namn och produktens varumärke, kan bidra till att göra företa-
get känt och därigenom skapa goodwill även för företagets produktutveck-
ling. Sådana effekter är ofrånkomliga konsekvenser av marknadsekonomins
och varumärkenas funktion.
Det är viktigt att erinra om att några restriktioner inte kan genomföras
beträffande varumärkeshavares rätt att för sina varor använda sitt registre-
rade varumärke. Sverige är anslutet till den s.k. Pariskonventionen 1983 för
industriellt rättsskydd, och enligt artikel 7 i denna får beskaffenheten av den
vara på vilken ett fabriks- eller handelsmärke är avsett att anbringas inte i
något fall utgöra hinder för registrering av märket. Härav följer att hinder
inte heller kan uppställas i Sverige för ett företag att på sina varor använda
sina i vederbörlig ordning registrerade varumärken. Förslag med denna in-
nebörd är alltså ogenomförbara, därför att de strider mot svensk rätt och
Sveriges internationella konventionsförpliktelser.
Det finns inga undersökningar som visar att ett förbud mot tobaksreklam
orsakar en minskning av konsumtionen. Vid en jämförelse mellan Sverige
och Norge, som fick förbud 1975, Finland, som fick förbud 1977, och Island,
som fick förbud 1971, visar det sig att någon positiv effekt av reklamförbudet
inte kan iakttas. Jämfört med dessa nämnda länder har konsumtionen i stäl-
let efter reklamförbudens införande minskat mest i Sverige. Att ett förbud
mot användande av tobaksvarumärken för andra produkter än tobak skulle
ha någon effekt på totalkonsumtionen förefaller med hänsyn härtill högst
osannolikt.
Ett förbud mot att för tobaksvaror använda sådana varumärken eller
andra kännetecken som används i någon annan bransch, av helt andra nä-
ringsidkare eller vice versa, skulle innebära ett otillåtet ingrepp i varumär-
kesrätten. Eftersom det är legitimt för såväl utländska som svenska närings-
idkare att registrera samma varumärke vare sig det rör sig om ordmärken,
figurmärken eller utstyrslar, både för tobaksvaror och andra typer av varor,
måste det normalt också vara tillåtet att använda dessa varumärken för de
olika typerna av produkter.
I den mån samma märke används för såväl tobaksvara som andra varor
behöver det inte vara så att användningen för tobaksvaran är den ursprung-
liga. Skulle dessa märken komma att drabbas av att de används för tobaksva-
ror och därmed vara förbjudna? Många märken som används för tobak an-
vänds också självständigt för helt andra produkter eller tjänster, vilka av
konsumenter inte på något sätt förknippas med tobak, t.ex. Hotel Prince.
Skall följden bli att ett hotell tvingas byta namn?
Välkända varumärken representerar ett mycket stort ekonomiskt värde.
Ett förbud mot att använda ett varumärke för tobaksvaror även för andra
produkter och vice versa innebär ett stort ingrepp i ett företags rätt att ut-
nyttja sina varumärken genom t.ex. licensiering. Detta måste anses strida
mot grundläggande principer i varumärkesrätten.
Varumärkesrätten omfattas av äganderättsskyddet enligt det första till-
läggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättig-
heterna och grundläggande friheterna. Ett förbud mot att använda ett varu-
märke, vare sig det gäller tobaksvaror eller andra varor, skulle närmast vara
att uppfatta som konfiskation av varumärket, eftersom det inte längre får
användas. Detta skulle i sin tur kunna leda till ersättningsskyldighet för sta-
ten.
Marknadsdomstolen har i en dom från 1989 slagit fast att ett förbud mot
att marknadsföra andra produkter än tobaksvaror under ett tobaksvaru-
märke skulle stå i motsats till grundläggande principer i varumärkesrätten.
Ett förbud mot förtäckt reklam skulle innebära att en näringsidkare som
över huvud taget ej marknadsför tobaksvaror skulle vara förbjuden att an-
vända ett sådant varumärke för sina produkter. Detta strider mot tryckfri-
hetsförordningen, eftersom undantaget i förordningen endast möjliggör för-
bud mot kommersiell annons vid marknadsföring av bl.a. tobaksvara. Mark-
nadsdomstolen menar i den nyssnämnda domen att det är tveksamt om ett
förbud mot att marknadsföra andra produkter än tobaksvaror under ett to-
baksvarumärke skulle vara förenligt med grundlagarna, yttrandefriheten
och tryckfriheten.
Nya handelshinder skulle skapas, eftersom företag som har samma varu-
märke för tobaksvaror och andra varor skulle bli förhindrade att sälja de se-
nare i Sverige under originalvarumärket. Detta skapar importhinder, som
inte torde vara godtagbara enligt EES-avtalet. Detta har också fastslagits av
professor Ulf Bernitz i ett utlåtande med anledning av den finska regeringens
förslag till ändring av lagen om åtgärder för inskränkande av tobaksrökning.
Herr talman! Ett ingripande genom lagstiftningsåtgärder mot den indi-
rekta reklamen är således, som jag nu har påvisat, förenat med avsevärda
svårigheter och komplikationer av såväl varumärkesrättslig som tryckfri-
hets-, yttrandefrihets- och näringsfrihetsrättslig natur. Noggranna övervä-
ganden måste därför, som regeringen anför i propositionen, föregå vaije an-
sats att utvidga det annonsförbud som regeringen i enlighet med den dåva-
rande riksdagsmajoritetens begäran har lagt fram.
Mot denna bakgrund är regeringens och statsrådet Könbergs bedömning
välmotiverad, och vi reservanter tillstyrker därför regeringens förslag till
ställningstagande. Det är därför naturligt att denna fråga inte har kunnat be-
handlas i den nu framlagda propositionen, utan måste bli föremål för fort-
satta överväganden.
Jag ber därför att få yrka bifall till den reservation som fogats till socialut-
skottets betänkande.
Anf. 144 RINALDO KARLSSON (s):
Herr talman! Det är glädjande att vi i Sverige äntligen har börjat ta itu
med de problem som tobaken innebär. Tobaken är en drog som också påver-
kar användarens omgivning hälsomässigt.
Det är inte länge sedan vi inte hade en aning om hur rökarna påverkade
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
133
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
sin hälsa, och om någon hade sagt att också passiva rökare angrips, skulle
han inte ha blivit trodd.
När vi nu har kunskapen är det därför svårt att förstå att det fortfarande
finns partier och personer som tycker att detta är en fråga för marknaden.
Vi i socialutskottet som har ansvaret för folkhälsan måste på fullaste allvar
ta itu med allt som påverkar folkhälsan negativt. Det kan gälla alkohol, to-
bak och andra droger.
Man kan läsa i Dagens Nyheter om hur tobaksindustrin i USA utsätter
tonåringar för ett enormt tryck för att de skall börja röka. Den amerikanska
kongressen har lagt fram ett lagförslag som skall sätta stopp för rökning på
allmänna platser. Detta förslag applåderas av den sittande Clintonrege-
ringen.
Tobaksindustrin tillbakavisar, i USA liksom i Sverige, att den medvetet
riktar sig till tonåringar. Vi vet att rökningen minskar i de högre åldrarna,
men tonåringar, och då i högsta grad lågutbildade flickor, är en grupp som
röker. Detta är tobaksbolagen både här i Sverige och i USA helt medvetna
om. Det är därför reklamen och indoktrineringen har tagit nya former.
Jag läste i Aftonbladet nu innan jag gick ner i kammaren att man i Ame-
rika har skapat en seriefigur som heter Camel och som är mer känd hos sex-
åriga barn än Musse Pigg.
Jag måste här uttrycka min förvåning och förtvivlan över att de borgerliga
partierna reserverar sig mot utskottsmajoriteten och inte vill ge regeringen
till känna att den bör återkomma till riksdagen med ett förslag om hur den
dolda reklamen skall stoppas.
Tobaken är ingen vanlig produkt som man kan överlåta till marknaden
själv att avgöra hur den skall marknadsföras. Jag vill än en gång påminna
om folkhälsan. Vi läser i rapporter om hur ofödda barn har påverkats trots
att mamman själv inte röker men ändå har befunnit sig i en rökig miljö.
Vi vet också att när rökningen minskar i industriländerna söker producen-
terna sig till u-länder för att hitta nya marknader. Detta är den moral som
tobaksindustrin har.
Vi som vill ha ett förbud har bra på fötter. Vi har all expertis på vår sida,
bl.a. Läkare mot tobak.
Nu har sanningens minut kommit, nu är det dags att visa färg. Vad säger
talesmannen Jerzy Einhorn? Är inte tobaken av den arten att man inte bör
överlåta den åt marknaden? Varför reserverar ni er egentligen? Vad har
Barbro Westerholm för åsikt i dag? Visst blev er svängning ganska tvär sist?
Vi var ju ganska överens i den preliminära behandlingen.
Att hänvisa till att grundlagen måste ändras är bara nonsens. Vi har kom-
mit överens när det gäller alkoholen och dess reklam, och där finns inga pro-
blem.
Skall vi låta tobaksbolagen producera musik som gör reklam för ett visst
tobaksmärke och uppmanar ungdomar att röka eller att ha namn på kläd-
märken som hänför till cigarettmärken?
När ett så marknadsinriktat land som Amerika tar tag i detta problem, då
bör väl ändå också de svenska borgerliga partierna kunna rösta för tuffare
tag mot smygreklamen.
134
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter
och avslag på reservationen.
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 18.00 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. SoU17)
Anf. 145 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill först påpeka för Rinaldo Karlsson att regeringen i
propositionen har anmält att det pågår en beredning i detta ärende. Samti-
digt har man pekat på att detta är en mycket komplicerad materia. Det be-
hövs således inget tillkännagivande av det skälet, eftersom beredningsarbe-
tet är i gång.
Sedan sade Rinaldo Karlsson att han är klar över vad som behöver göras
med lagstiftningen. Han har kanske färdiga förslag.
Jag skulle gärna vilja veta om Rinaldo Karlsson kan redovisa hur en för-
ändring skall gå till. Han säger ju att man snabbt och lätt kan expediera en
sådan och att man skall agera skyndsamt.
Vårt land är anslutet till den s.k. Pariskonventionen för industriellt rätts-
skydd från 1983. Enligt artikel 7 i denna konvention får beskaffenheten av
den vara på vilken ett fabriks- eller handelsmärke är avsedd att anbringas
inte i något fall utgöra hinder för registrering av märket. De förslag som Ri-
naldo Karlsson pläderar för skall genomföras är med den innebörden oge-
nomförbara, därför att de strider mot svensk rätt och Sveriges internatio-
nella konventionsförpliktelser. Alltså måste lagstiftningen ändras.
Jag vill då ställa några konkreta frågor. På vilket sätt skall lagstiftningen
ändras, Rinaldo Karlsson? Är det Rinaldo Karlssons mening att regeringen
skall ta initiativ till en omförhandling av Pariskonventionen från 1983 för att
möjliggöra de förändringar som Rinaldo Karlsson pläderar för? Jag skulle
gärna vilja ha ett klart besked när det gäller dessa frågor.
Jag vill dessutom veta: Vilka förändringar i tryckfrihetsförordningen vill
Rinaldo Karlsson åstadkomma för att man skall kunna komma åt använd-
ningen av varumärken i dessa sammanhang?
Jag har en annan konkret fråga. I den mån samma märke används såväl
för tobaksvara som för andra varor behöver inte användningen för tobaksva-
ran vara den ursprungliga. Skulle då dessa märken komma att drabbas av att
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
135
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
136
de används för tobaksvaror och därmed förbjudas? Är det Rinaldo Karls-
sons mening att det skall vara så? Hur skall i så fall den lagstiftningen se ut?
Skall t.ex. ett hotell som heter Hotell Prince tvingas att byta namn för att
tillgodose dessa krav?
Anf. 146 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är typiskt. Så fort som man känner sig trängd och inte
vill göra någonting åt vissa saker, t.ex. att förbättra folkhälsan, då kryper
man bakom ett regelsystem eller någon lagstiftning och krånglar till det hela.
Vi riksdagsmän är inte några experter på lagstiftning, och det har vi inte hel-
ler utgett oss för att vara och det skall vi aldrig heller bli. Det finns andra
som sköter den saken.
Vi är här i riksdagen för att föra svenska folkets talan. Svenska folket vill
i alla fall ha en lagstiftning så, att våra barn inte indoktrineras till att börja
att röka. Det skall inte vara möjligt att krypa undan lagstiftningen genom att
tillverka t.ex. Blendglasögon som ungarna kan ta på sig eller tändsticksaskar
som det står Marlboro på och som delas ut på diskoteken. Det är svenska
folket som man måste rätta sig efter. Man skall inte bara plötsligt krångla
till saker och ting. Som lekman kan jag inte stå här och tala om precis hur
lagstiftningen skall gå till. Det är typisk moderat propaganda att bara krypa
undan bekymren och gömma sig bakom regelsystemen.
Jag hänvisade till Amerika, där man tillverkar leksaker och liknande som
är mer kända än t.ex. Musse Pigg. Ungarna känner bättre till cigarettmärken
än hur de gamla traditionella seriefigurerna ser ut. Då är det ett problem.
Vi vet att det i regel är 16-åringar som börjar att röka. Skall vi lämna över
våra barn till marknadskrafterna så att de kan förstöra sin hälsa? Det ställer
i alla fall inte socialdemokraterna upp på.
Anf. 147 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Om man skall nå de syften som Rinaldo Karlsson nu pläde-
rar för måste man ha en distinkt och klar lagstiftning, så att man inte åstad-
kommer några biverkningar eller skador. Jag har i mitt anförande noga un-
derstrukit att dessa åtgärder är förenade med avsevärda svårigheter och
komplikationer när det gäller varumärkesrättsliga frågor, tryckfrihets- och
yttrandefrihetsfrågor och även när det gäller näringsfriheten. Därför är det
viktigt att man gör en ordentlig analys för att ta reda på vilka konsekvenser
en sådan förändring av lagstiftningen innebär, inte minst i fråga om att ändra
grundlagen - det är inte gjort i en handvändning. Därför måste man göra ett
grundligt arbete och sedan redovisa resultatet. Det är detta som kommer till
uttryck i regeringens proposition. Men detta avfärdar Rinaldo Karlsson.
Han bryr sig inte om det. Jag tycker att det är beklämmande att man är så
vårdslös.
Herr talman! Jag kan inte sätta något annat värde på Rinaldo Karlssons
svar än vad hans tänkesätt kan tyckas förtjäna.
Anf. 148 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har sagt att det är lika lätt att lagstifta i det här fallet som
det var att lagstifta om reklam för alkohol. Jag tycker att det vore bättre om
moderaterna hade sagt att man är emot den här typen av lagstiftning än att
gömma sig bakom regelsystemen och lagböckerna.
Anf. 149 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Herr talman! Jag skall svara på Rinaldo Karlssons frågor. Tobaksbruket
är den största enskilda hälsorisken i vårt land. Därför menar jag att vi kan
göra en oerhört viktig insats för att övertyga unga människor att inte börja
använda tobak.
Reklamförbud är här ett av flera medel. Det är vetenskapligt visat av
Världshälsoorganisationen att ett reklamförbud har en dämpande effekt på
alkoholbruket. Sten Svensson påstod något annat. Men man måste angripa
både direkt och förtäckt reklam, vilket man har gjort i flera länder, bl.a. i
Frankrike och i Norge. Det är alltså möjligt.
På Bilmässan nyligen fick faktiskt en fyraåring ett märke som gjorde re-
klam för Camel att klistra på sin pappas bil. Det vittnar litet grand om hur
tobaksbolagen arbetar.
Jag kommer att rösta med utskottsmajoriteten i enlighet med hemställan
i betänkandet, eftersom jag anser att skrivningen i propositionen är för svag.
Där står bara att ”frågan om eventuell reglering av förtäckt reklam för to-
baksvaror är av komplicerad natur och kräver ytterligare överväganden”.
Man säger alltså ingenting om att man arbetar med detta.
Jag har anmält till min riksdagsgrupp hur jag tänker rösta, och man har
inte invänt emot att jag tänker rösta i enlighet med utskottsmajoriteten.
Anf. 150 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag uppskattar att det i alla fall finns ledamöter som vet var-
för de sitter i Sveriges riksdag.
Anf. 151 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Den fråga som vi diskuterar anser jag inte lämpar sig för att
politiseras. Jag hoppas innerligt att den inte heller kommer att politiseras.
Personligen vill jag tala för alla de tonåringar som inom kort skall börja
att röka tobak och sedan inte kan sluta som vuxna, hur förtvivlat gärna de
än vill.
Jag har i 38 år levt bland dem som skadats av tobak. Jag har upplevt det
svåra lidande hos dem som har ständig smärta på grund av förträngda blod-
kärl och bland dem som plågas av emfysem med ständig lufthunger. Jag har
upplevt ångest och förtivlan hos dem som får lungcancer.
10 000 människor dör årligen i Sverige på grund av tobaksbruk. 27 kom-
mer att dö i dag, den 2 mars, när vi i riksdagen behandlar socialutskottets
betänkande. De kommer att dö på grund av tobaksbruk. Jag vill hävda att
döden bara är toppen på ett isberg av svårt lidande bland många fler som
under tonåren har blivit vanerökare. Som vuxna försöker de att sluta, men
de kan inte. De vet att de genom passiv rökning skadar andra, men de kan
inte sluta.
Föräldrarna vet att 2 000 barn per år kommer att utveckla svår kronisk
luftrörskatarr på grund av deras rökning, men de kan inte sluta.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
137
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
138
Gravida mödrar vet att de löper ökad risk för missfall och deras barn för
försenad fosterutveckling, men de kan inte sluta.
Föräldrarna vet att 5 000-10 000 barn årligen får lunginflammation på
grund av deras rökning, men de kan inte sluta. De vet att hälften av fallen
av plötslig spädbarnsdöd beror på passiv rökning, men de kan inte sluta. De
kan inte sluta därför att de under tonåren, under en kort period av oförstånd,
har blivit vanerökare.
Jag har följt med i litteraturen ordentligt. Man ifrågasätter på många goda
grunder om det är meningsfullt att försöka påverka vuxna rökare. Det lönar
sig inte att trakassera dem. Det stora flertalet av dem vill redan sluta röka.
Om man vill påverka utvecklingen måste man vända sig till barn i de yngre
tonåren, i dagens läge till 14-15-åringar.
Detta har även upptäckts av dem som vill sälja tobak. De vänder sig selek-
tivt till den gruppen av barn och ungdomar med en alltmer uppfinningsrik,
förtäckt reklam. Vi som sitter i riksdagen märker inte den reklamen. Men
den finns överallt där tonåringar finns - på diskotek, klockor, skivor, på de
mest stiliga glasögon som man kan köpa och på de mest stiliga kläder såsom
Marlboro Classic. Tänd en cigarett så kommer du att se ut som de tuffa poj-
karna och flickorna med dina kläder!
Jag tycker faktiskt inte att vi i dag skall kritisera tobaksindustrin. Jag
tycker inte heller att vi skall kritisera dem som försöker sälja sina produkter.
Det är deras jobb att göra det, och det är tillåtet att göra det. Om kritik skall
riktas mot någon så är det mot oss som sitter här i riksdagen, för det är vi
som bestämmer ramarna för deras agerande.
Jag vet att förbud mot förtäckt reklam är svårt att formulera på ett sätt så
att överträdelser kan identifieras och beivras. Men ibland verkar det som om
vi skulle vara det första landet som genom lagen skulle försöka att begränsa
indirekt tobaksreklam. Flera länder har redan gjort det, bl.a. Norge sedan
19 år, år 1975, Frankrike, som faktiskt bekänner sig till Pariskonventionen
och som är ett EES-land, sedan 1989, Kanada sedan 1988, Nya Zeeland och
Australien. Finland har nyligen lagt fram ett förslag till åtgärder som begrän-
sar indirekt tobaksreklam. I Belgien, som är ett EES-land, fälldes förra året
en annons för förtäckt reklam.
Jag tycker faktiskt att det mot den bakgrunden är ganska rimligt att vi ger
en signal till vår regering, som vi ber om så många saker, om att ge frågan
hög prioritet för en skyndsam utredning av frågan.
Ett förbud mot reklam löser inte tobaksproblemet. Men det är ett viktigt
steg på vägen för att göra det. Det finns, som Barbro Westerholm har sagt,
flera undersökningar som klart visar detta.
Vi har i Sverige en hög utbildningsnivå. De bättre utbildade slutar att röka
först, och det gör de över hela världen. Jag är personligen övertygad om och
hoppas innerligt att det blir omöjligt att om tre fyra generationer sälja en
cigarett i Sverige. Men vad vi kan göra i dag är att påskynda den processen.
Min djupa övertygelse är att vi kan spara några liv och förebygga mycket
onödigt lidande. Men det kan vi faktiskt inte göra i dag, därför att voteringen
äger rum om 14 dagar, herr talman.
När vi avhandlar denna fråga kommer under dagens lopp, den 2 mars, 75
tonåringar att börja använda tobak. Det innebär tre nya rökare varje timme.
Många av dem är faktiskt lockade av den fantastiskt skickliga indirekta to-
baksreklamen. När de har börjat röka kan de inte sluta.
Om vi om 14 dagar lyckas fatta ett beslut som hjälper några av dem att
inte bli vanerökare tycker jag att vi har fattat kanske ett av de viktigaste be-
sluten under mandatperioden.
Tobak är den i särklass främst kända hälso- och miljörisken. Inget annat
är känt som medför större risker.
Är det någon som tror att det blir mer än 100 aborter årligen, att späd-
barnsdödligheten fördubblas, att 10 000 barn per år får lunginflammation
därför att vi bygger en Öresundsbro? Är det någon som tror att 10 000 män-
niskor per år kommer att dö, att många kommer att lida av kroniska and-
nings- och cirkulationsbesvär, allergi och astma för att vi har haft kärnkraft
i Sverige?
Alla dessa frågor är viktiga. Men jag vill hävda att vi i kväll i vår riksdag
avhandlar en för vår befolkning också mycket viktig fråga, även om den inte
är någon symbolfråga för något av våra riksdagspartier. Det är bra att det är
så, för jag tycker inte att frågan lämpar sig för att politiseras.
Jag yrkar bifall till hemställan i det betänkande av socialutskottet som ba-
serar sig på Fanny Rizells, Liisa Rulanders, Torgny Larssons, Margareta
Winbergs, Eva Zetterbergs och min egen motion om skyndsam utredning av
frågan om åtgärder för att begränsa indirekt smygreklam för tobak på
samma sätt som flera andra länder redan har gjort.
I detta anförande instämde Barbro Westerholm (fp).
Anf. 152 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har stor respekt för Jerzy Einhorn som nog är den som
i riksdagen har den största kunskapen när det gäller cancer och lungsjukdo-
mar. Men jag håller inte med Jerzy Einhorn om att man inte skall politisera
frågan. Jerzy Einhorn, vi är politiker. Jerzy Einhorn har varit riksdagsleda-
mot i nästan tre år och måste börja förstå detta.
Varför springer tobaksgubbarna och gummorna här för att försöka på-
verka oss om det inte är politiska frågor? De försöker att krypa undan. Vi
lagstiftar allteftersom de försöker att hitta nya vägar för den s.k. smygrekla-
men i dag. Titta på de utländska tobaksföretagen som söker sig mot u-län-
derna för att påverka människorna där. Är det ändå inte dags att vi tar itu
med detta på allvar?
Anf. 153 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! ”The Marlboro man is dead!” läste jag för ett tag sedan i en
amerikansk tidskrift. Vad hade hänt? Hade han ramlat av hästen? Denne
man som såg så frisk och stark ut hade väl ändå inte dött i någon sjukdom
så plötsligt? Men det var just vad han hade gjort, och sjukdomen var lung-
cancer. Han hade haft gratis cigaretter som förmån från sitt företag i många
år och hade rökt som en borstbindare. Så gick det som det gick. Sällan har
väl det österländska karmabegreppet, dvs. som man sår får man skörda, il-
lustrerats tydligare.
I Svenska Dagbladet i dag läser man att 200 askar av cigarettmärket M -
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
139
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
140
observera M - berättigar till en ryggsäck. 350 askar berättigar till en läder-
jacka, om man råkar bo i USA och tillhör Äventyrarnas klubb. Men varför
säger man M i stället för Marlboro? Svaret är enkelt: Tidningar som går emot
tobaksindustrin kan åka på en ordentlig blåsning vad gäller annonsintäkter.
Det har hänt i USA. Det gäller inte bara annonser för cigaretter. Det är fråga
om stora koncerner. Philip Morris t.ex. ligger på 13:e plats i storlek bland
företagen i USA. Företaget tillverkar mängder av andra produkter, t.ex.
livsmedel. Tidningarna i USA har faktiskt fått backa. De skriver inte några
elakheter om tobaksindustrin. Det gäller ju sådana enorma penningsummor.
Jag fick från Smokepeace ett brev med en mängd frågor. Jag svarade att
jag gärna besvarade frågorna men att Smokepeace först skulle besvara en
fråga från mig: Hur mycket pengar får ni från tobaksindustrin? Jag fick aldrig
något svar och har tack och lov sluppit ytterligare frågor. Man kan säga att
mina diplomatiska förbindelser med Smokepeace är avbrutna, och det är jag
bara glad för.
Om man granskar ett paket Camel, finner man att man inte ser en kamel
utan en dromedar. Dromedaren har nämligen en puckel, medan kamelen
har två pucklar. Men namnet betyder oerhört mycket. Camel är ett kort och
slagkraftigt namn. Vem skulle köpa ett paket Dromedar? Vem skulle köpa
ett par Dromedarkängor, ett par Dromedar Boots? Det skulle inte gå. Det
förstår alla. För att inpränta namnet går man ner i åldrarna på köparna. Ca-
melkängorna lär finnas ner till storlek 32, dvs. barnstorlek. Denna förtäckta
reklam, som speciellt riktar sig till barn och ungdom, är något av det mest
motbjudande som jag har kommit i kontakt med under mitt riksdagsarbete.
I detta sammanhang vill jag angripa Sten Svensson litet grand. Jag tycker
att mycket av det som han anförde är sådant material som vi har fått från
tobaksindustrin. Efter hans anförande böljar man undra om inte t.o.m. Sten
Svensson ibland är ute och rider med Marlboromännen och deras anhang.
Herr talman! När jag hör ordet Hitler, associerar jag till skicklig propa-
ganda, förledande av ungdom, giftiga gaser och massdöd. När jag hör ordet
Camel, associerar jag också till skicklig marknadsföring, förledande av ung-
dom, giftig rök och massdöd. Ett slagkraftigt namn som Camel betyder oer-
hört mycket.
I Oman, där jag har haft nöjet att tjänstgöra periodvis och hjälpa till med
olika saker, får man, trots att landet är muslimskt, köpa griskött. Det är ett
mycket märkligt muslimskt land. Detta griskött kan man inte köpa på
samma sätt som i Sverige, utan man hänvisas till en sidoavdelning i butiken.
Där finns en frysdisk med bruna påsar med griskött. Så borde det vara med
cigaretterna i Sverige. I stället för att ha dem vid kassorna i färgglada för-
packningar, borde cigaretterna bli inpackade i bruna påsar och hänvisade till
någon sidoavdelning.
Under mitt arbete som thoraxkirurg har jag behandlat många personer
med sjukdomar som har framkallats av rökning. Största delen av mina pati-
enter har varit rökskadade. Det gäller patienter med kärlkramp, kärlföränd-
ringar i benen och lungcancer. Jag måste säga att jag har känt stor förtvivlan
och otillräcklighet, när jag efter en operation har stått framför den stackars
patienten och varit tvungen att säga att lungcancern tyvärr inte gick att ta
bort, eftersom vi kom för sent. Vi måste börja mycket tidigare. Vi måste
böija redan i skolåldern. Jag skulle vilja överföra den känslan till dem som
är ansvariga för tobaksreklamen.
I det antika Athen fanns ett allvarligt brott, förenat med dödsstraff i vissa
fall. Brottet hette ”förledande av ungdom”. Sokrates dömdes till döden för
detta brott. Han tvingades att tömma odörtsbägaren och därigenom dö. Han
hade förlett ungdomen. Denna brottsrubricering, förledande av ungdom,
finns faktiskt kvar i våra lagtexter än i dag. Men nu är inte straffet döden,
utan maxstraffet är sex månaders fängelse. I regel gäller det då sedlighets-
brott av olika slag. Jag tycker att brottsrubriceringen förledande av ungdom
skulle gälla också dem som förleder våra barn till att böija röka.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan samt avslag på re-
servationen.
Anf. 154 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Sten Svensson anser att den nya lagen andas förmyndarmen-
talitet. Han sade också att reklamen inte vilseleder konsumenterna. Jag
skulle då vilja att Sten Svensson karakteriser följande rekommendationer
från en reklamfirma om hur man skall utforma tobaksreklam för att få barn
och ungdom att böija röka. Det gäller en reklamfirma i USA. Så här skriver
firman:
”Framställ cigaretten som en av få symboler för inträde i vuxenlivet.
Framställ cigaretter som en produkt och aktivitet som ingår i de förbjudna
nöjena. Skapa en situation som är hämtad från den unge rökarens vardags-
liv. Låt situationen på ett elegant sätt anspela på grundläggande symboler
för uppväxt- och mognadsprocessen. Förknippa i görligaste mån med tanke
på legala hinder cigaretter med droger, vin, öl, sex etc. Förmedla inte några
budskap med anknytning till hälsa. Det gäller att tränga bort rökarens oro
över hälsorisker. Ge konsumenterna en godtagbar förevändning att röka.”
Är inte detta förmyndarattityd, vet inte jag vad man menar med förmyn-
darattityd.
Jag instämmer i praktiskt taget allt vad Jerzy Einhorn sade. Bara en for-
mulering håller jag inte riktigt med om. Han sade att vi inte skall kritisera
företagen utan enbart oss själva, eftersom vi inte har förmått att ge de riktiga
ramarna. Jag tycker faktiskt att reklamfirmor som ger sådana här rekom-
mendationer om hur man skall utforma reklamen och företag som använder
sådana här metoder skall kritiseras. Visst skall vi stifta bättre lagar, men vi
måste också ha rätt att kritisera företagen. Vi kan inte komma åt alla orimlig-
heter med enbart lagstiftning.
Efter riksdagens beslut i maj förra året har vi fått ett förslag till skärpt
förbud mot direkt tobaksreklam, vilket är bra. Men vi får inte ha för stora
förväntningar. Vi har sett från andra länder att när man har skärpt lagarna
mot direktreklam så minskas visserligen tobaksbruket, men samtidigt ökar
de olika indirekta reklammetoderna, vilket flera här har givit exempel på.
Det är naturligtvis bra att utskottet begär att regeringen skyndsamt utre-
der frågan om förtäckt reklam och återkommer till riksdagen i frågan. Vi
vänsterpartister tar kanske åt oss en liten del av äran i och med att Eva Zet-
terberg var den som i en meningsyttring drev just denna fråga förra våren.
Inte heller vi är omedvetna om att det finns komplikationer av olika slag.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
141
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
142
Jag lyssnade på Rinaldo Karlsson som exemplifierade med seriefiguren Ca-
mel, och jag funderade över Pariskonventionen - över vad den innebär och
hur man skall hitta fram till en lag för att komma åt sådana här saker. Det
är klart att också jag inser att det inte kan vara helt lätt.
Jag skulle vilja ta följande exempel, Sten Svensson. Det kan vara så att
ett företag ger en produkt namnet Amfetamin eller LSD. Skall vi kunna ha
lagar som på något sätt ingriper mot sådant?
Motståndarna till en skärpning av reklamförbudet brukar hävda att en yt-
terligare skärpning i Sverige bara innebär konkurrensfördelar för de företag
som ändå kan få ut sin reklam och att effekten bara blir en förskjutning av
marknadsandelarna, till de utländska företagens fördel.
Denna typ av argument används ju också när vi diskuterar vapenexport
eller barnpornografi. Men på detta område, liksom på många andra, måste
faktiskt någon böija. Någon måste gå i täten.
Sten Svensson talade här så vackert om att Sverige kanske blir det första
land som når målet när det gäller detta med 80 % icke-rökare år 2000.
Jag kan för mitt liv inte begripa att denna regering som anser sig vara så
kompetent - exempelvis kan man ju åstadkomma Europas bästa skola och
under några hektiska nätter klara förhandlingar i betydligt större frågor än
vad det här handlar om - inte skulle klara att på ganska kort tid få fram en
lagstiftning som innebär en skärpning av ingreppen mot den typ av fullstän-
digt vanvettiga metoder i form av smygreklam o.d. som tillämpas.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 155 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Vi diskuterar här i riksdagen den svenska lagstiftningen. Jag
sade i mitt huvudanförande att den reklam som vi i Sverige har inte är vilsele-
dande med den utformning som den har i dag. Jag vill också peka på det
faktum att tobaksreklamen redan är mycket noga reglerad. Den är också
mycket balanserad. I de annonser som vi får se i Sverige upptar varningstex-
ten minst 20 % av ytan. Med ett förbud försvinner den möjligheten. Det har
alla klart för sig. I stället blir det en annan situation.
Detta ville vi förhindra när vi förra gången frågan behandlades - det var
i maj 1993 - sade att det behövdes en ordentlig analys. Det gäller ju att få
reda på vilka följdverkningarna blir när man går in på det här området.
När det gäller vår grundlag - med den yttrandefrihets- och tryckfrihets-
lagstiftning som vi nu har i vårt land - är det väldigt svårt att göra de föränd-
ringar som motionärerna här begär. Därför har jag sagt att det är viktigt att
analysen görs noggrant och att resultatet av den redovisas, så att vi här i riks-
dagen får ett fullödigt underlag att ta ställning till innan man går vidare.
Jag sätter faktiskt stor tilltro till informations- och opinionsbildningsåtgär-
der. Jag påminde i mitt huvudanförande om den antirökkampanj här i Sve-
rige för en tid sedan som har gett väldigt goda resultat. Jag påvisade också att
rökningen minskar kraftigt. Detta har vi lyckats åstadkomma utan att göra
ingrepp i gällande lagstiftning.
Anf. 156 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag sade redan i mitt första inlägg att detta är svårt. Men
frågan är om Sten Svensson tänker hjälpa till med att få igenom åtgärder
som motverkar den typ av smygreklam som vi hört talas om i flera exempel
här i kammaren.
Är det så att man i regeringskansliet, där Sten Svensson har betydligt
bättre kontakter än jag, arbetar aktivt med problemet? Försöker man få
fram en effektiv lagstiftning, eller är innebörden i det som Sten Svensson
säger egentligen bara att det hela är ett uppehållande försvar för att i själva
verket försvara en regering som inte tänker göra något åt problematiken?
Anf. 157 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! För tredje gången i dagens debatt konstaterar jag att rege-
ringen redan har den här frågan under beredning. Därför hävdade jag att ett
tillkännagivande inte var behövligt i den här situationen.
Vidare har jag hävdat att man skall göra en ordentlig analys och att man
skall titta på de olika rättigheterna - varumärkesskyddet, tryckfrihetsförord-
ningen, yttranderättsfriheten etc. - för att vi här i riksdagen skall få ett fullö-
digt underlag. Då får vi betydligt bättre möjligheter att överblicka konse-
kvenserna av förändringarna. När man skall genomföra detta måste man
vara distinkt och klar, så att man inte åstadkommer sidoeffekter som vi inte
alls vill ha. Man måste ha kunskaper om detta. Det är vad jag har gett uttryck
för.
Anf. 158 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Om man går igenom alla frågor som regeringen och rege-
ringskansliet tittar på - frågor där man har hänvisat till att en djupgående
analys pågår osv. - tror jag att listan blir oändligt lång. Det intressanta är
dock inte om man tittar på frågan utan om vi kommer att få se ett konkret
förslag om Sten Svenssons linje skulle segra vid voteringen här i kammaren
om ett par veckor.
Anf. 159 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Det är sent på kvällen. Men för att det skall bli rätt i proto-
kollet vill jag säga följande.
Jag vill tacka Johan Lönnroth för det han sade om mitt anförande. Men
jag vill nämna att jag inte har sagt att man inte får kritisera dem som arbetar
med förtäckt tobaksreklam. Vad jag däremot har sagt är att jag personligen
inte tycker att man skall kritisera. De kämpar för sitt levebröd på det sättet.
Sedan kan man tycka vad man vill om det sätt på vilket det görs.
Jag har också sagt att jag tycker att man skall vara kritisk mot oss om vi
inte gör tillräckligt mycket i denna fråga. Jag menar då att man skulle ha
varit kritisk mot mig om jag inte hade gått upp i debatten här i kväll.
Vi här har lyckats att få vissa frågor behandlade utan att de har blivit politi-
serade. Jag vill återigen säga att jag har framfört att det är min personliga
uppfattning att jag inte anser att just denna fråga lämpar sig för politisering.
Jag hoppas att den inte är politiserad vid voteringen den 16 februari.
Anf. 160 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det är bra att vi har fått detta klarlagt. Men samtidigt tycker
jag att det är synd att just Jerzy Einhorn avstår från att rikta kritik mot de
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
143
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
144
företag som använder sig av nämnda metoder. Jag tror nämligen att Jerzy
Einhorns ord väger tungt just där.
När det sedan gäller detta med om man vill kalla det hela för politisering
eller inte vet jag inte om det skulle vara särskilt ”politiskt” om Jerzy Einhorn
riktade ett skarpt moraliskt upprört angrepp mot de företag som använder
sig av nämnda typ av reklammetoder för att sprida tobaksrökningen bland
ungdom.
Anf. 161 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag håller gärna med tidigare talare som har framhållit hur
farligt det är att röka. Det är farligt. Ja, det är alldeles förskräckligt farligt.
I själva verket är rökning en av de hälsovådligaste saker som man kan ägna
sig åt.
Från den utgångspunkten har även jag uppfattningen att det är bra om
bruket av tobak kan minskas.
Jag skulle vilja fästa kammarens uppmärksamhet på att vi i Sverige har
lyckats ganska bra med att minska tobakskonsumtionen. Vi har gjort det
med traditionella metoder, nämligen en sorts straffbeskattning av tobakspro-
dukter. Det är för övrigt en metod som är mycket effektiv med tanke på de
ungdomar som så många talare brukar förbarma sig särskilt över. Jag tycker
att det är befogat med rimliga regler för att skyddda tredje man som inte
röker, och jag tycker att det är rimligt med en politik på det här området som
bygger på upplysning och information om tobakens skadeverkningar. Det
särskilda ansvaret ligger på familj, skola och sjukvård.
Jag var inte övertygad om behovet av en tobakslag när den frågan diskute-
rades i maj förra året, men jag tyckte att regeringen ändå lade fram ett
ganska balanserat förslag. Det som hände var att Socialdemokraterna, som
också traditionellt brukat inta en ganska balanserad hållning i de här frå-
gorna, inte längre kunde hålla sig. Här fanns en möjlighet att köra över rege-
ringen. Då kunde man släppa loss Rinaldo Karlsson i manegen, och det
gjorde man.
Man fick snabbt stöd av Ny demokrati, som ju så länge det inte gäller sprit
är en av de mer framträdande företrädarna för förbud och restriktioner här
i kammaren, har det successivt under mandatperioden visat sig. Med stöd av
enskilda ledamöter i övriga partier som tror att restriktioner och pekpinnar
är det bästa sättet att åstadkomma förändringar av mänskligt beteeende fick
man en majoritet för att beställa skärpningar av tobakslagen innan tryck-
svärtan ens hade hunnit torka.
Det är intressant att se vad som händer sedan. Nu har beställningen effek-
tuerats av regeringen. Är man då nöjd? Nej då. Kammaren är inte överfylld,
men i den mån den fylkas av någonting så fylkas den av intresserade motio-
närer som begär ytterligare restriktioner och pekpinnar utöver dem man fick
igenom förra gången. Samma allians av socialdemokrater och förbudsiv-
rande nydemokrater formerar en majoritet i socialutskottet som skall gå
längre.
Jag menar att det beslut man fattade i maj förra året var något slags trend-
brott. Det innebar att vi i Sverige flyttade över tyngdpunkten i arbetet mot
ett skadligt tobaksbruk från de traditionella åtgärderna information, upplys-
ning och beskattning och lade den på förbud, restriktioner och pekpinnar.
Jag tycker att det är synd, framför allt av två skäl. Det första och mest påtag-
liga skälet är att det traditionella arbetssättet har visat sig vara framgångs-
rikt. Det andra skälet till att det är synd är att det enligt min uppfattning
devalverar riksdagens anseende i vanliga människors ögon.
Hur mycket Rinaldo Karlsson än orerar om marknaden i talarstolen och
berättar om hur ni i socialutskottet skall ta tag i problemen handlar den här
frågan i dag lika litet som den gjorde det den 27 maj förra året om en kamp
mellan å ena sidan ett vitt hälsointresse och å andra sidan ett svart intresse
representerat av en profithungrig multinationell tobaksindustri. Det är inte
vad det handlar om. Vad det handlar om är ansvarsfördelningen mellan å
ena sidan vilka beslut som vanliga individer och medborgare i vårt samhälle
skall få fatta alldeles på egen hand och å andra sidan vilka beslut som politi-
ker och beslutsfattare i t.ex. riksdagen skall hantera.
Nu har vi fått beställningen med sina olika delförslag verkställd. Jag såg
att den innehöll förbud mot rökning t.o.m. utomhus, inte generellt, men på
vissa platser. Det som jag tycker är principiellt mest betänkligt - jag var inne
på det när vi diskuterade tobakslagen förra gången - är naturligtvis de in-
skränkningar i yttrande- och tryckfriheten som det innebär när man får ett
förbud mot kommersiell reklam.
Jag skall inte överbetona konsekvenserna av detta, eftersom det är klart
att yttrandefriheten och tryckfriheten inte försvinner därför att man har ett
förbud mot tobaksreklam, lika litet som de gjorde det när vi införde ett för-
bud mot alkoholreklam. Men det innebär en inskränkning, och det är alltid
principiellt intressant och principiellt viktigt. Nu förs det dess värre inte så
mycket principiell debatt när det gäller tobak, för där är det jesuitiska princi-
per som får gälla. Där helgar ändamålet medlen. Då kommer argumenten
av typ: Det är barns och ungdomars frihet från tobak som vi skall diskutera,
inte tobaksindustrins frihet att lura på vanliga dödliga människor sina pro-
dukter.
Det kan ligga något i det. Men lika fullt kvarstår faktum, att inför man ett
totalt kommersiellt reklamförbud så innebär det en inskränkning i yttrande-
och tryckfriheten som endast är möjlig därför att vi råkar ha en speciell un-
dantagsparagraf i tryckfrihetsförordningen. Som på beställning kommer
nästa problem. Förbjuder man den kommersiella reklamen leder det natur-
ligtvis till en ökning av den s.k. smygreklamen. Då måste den också förbju-
das, och då måste vi gräva djupare i tryckfrihetsförordningen.
För mig bygger värnet om fri- och rättigheter på att man inte skall göra
inskränkningar bara därför att man ogillar en viss företeelse. I både den före-
gående och den här debatten om tobakslagen förefaller det i vart fall mig
som om många av förslagen styrs av just tyckande. Man borde i alla fall ha
två kriterier. Ett kriterium borde vara att det man försöker åstadkomma är
någonting med mycket högt skyddsvärde. Där kan vi se av en nyligen aktuell
diskussion att inte ens ett förslag med så högt skyddsvärde som att göra in-
grepp i tryckfrihetsförordningen för att förhindra hanteringen med barnpor-
nografi är särskilt lätt att åstadkomma utan att det får räckvid och komplika-
tioner som kräver noggranna överväganden. De noggranna övervägandena
pågår just nu.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
146
Det borde också vara så, om man vill göra ingrepp i yttrande- och tryckfri-
hetens principer, att man åtminstone hade en viss säkerhet i sin bedömning
av om de åtgärderna över huvud taget ger någon effekt. Ger de ingen effekt
använder man onekligen mer våld än nöden kräver. Det är ingen som har
visat att de har effekt. Över huvud taget vilar hela reklamförbudet på en
mycket bräcklig grund.
Jag minns att det figurerade mycket statistik i debatten om tobakslagen
den 27 maj förra året. Det bollades med åtskillig statistik. Man försökte be-
visa olika saker. Den enda bestämda slutsatsen man kunde dra av den där
statistikexercisen var att man faktiskt inte kan dra några bestämda slutsatser.
Statistiska centralbyrån kom den 13 december 1993 med en jämförande
statistisk studie av tobakskonsumtionen i de nordiska länderna från 70-talets
början till 90-talets början. Det visade sig att den totala konsumtionen av
röktobak under de här 20 åren har minskat, i Sverige med 25 %, i Finland
med 7 %, i Danmark var den ungefär lika och i Norge ökade konsumtionen
av röktobak med 8 %. Det är notabelt att man i Norge har ett reklamförbud.
I Finland har man det också. Där har vi en påfallande hög andel ungdomar
som röker. Jag försöker med detta inte säga att det blir fler som röker därför
att man inför ett reklamförbud. Men jag vill med bestämdhet hävda att ingen
på ett övertygande sätt har kunnat visa att ett reklamförbud ens leder till de
åsyftade resultaten. Har man redan från böljan mycket principiella invänd-
ningar mot den tekniken att stifta lag på, blir man inte mindre tveksam om
hela lagstiftningsmanövern vidtas utan att det leder till några som helst resul-
tat i praktiken.
Enligt min uppfattning misshandlade socialutskottet regeringens tobaks-
lagsproposition redan förra gången. Nu har man fått ett nytt beställt betän-
kande. Misshandeln fortsätter, herr talman. Jag kommer naturligtvis att i en
votering mellan utskottsmajoritetens förslag och den i utskottet avgivna re-
servationen stödja reservationen. Men min utgångspunkt är faktiskt att stå
kvar vid den uppfattning jag hade när vi behandlade tobakslagen förra
gången, nämligen att den propositionen innebar ett balanserat förslag.
Mot den bakgrunden, herr talman, ber jag att under mom. 1 i utskottets
hemställan få yrka bifall till den av mig själv och Knut Billing avgivna motio-
nen 1993/94:So33, innebärande avslag på propositionen.
Anf. 162 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Jag skulle först vilja komplettera historieskrivningen angå-
ende Ny demokratis roll. Jag hade hand om frågan tillsammans med Stefan
Kihlberg i utskottet. Vi väckte en partimotion, och vi trodde i vår enfald att
vi hade hela partiet med oss. Det visade sig vid omröstningen att av de 24
ledamöterna var det bara fyra stycken som stödde oss. Men att utskottets
ställningstagande stämde överens med Socialdemokraternas gjorde att det
blev ett strömhopp av folkpartister, centerpartister och kds:are till det social-
demokratiska-nydemokratiska lägret. Vid omröstningen i kammaren rös-
tade man enligt de siffror jag nämnde. Men det var inte vi som avgjorde frå-
gan. Det var faktiskt regeringskolleger till Moderaterna som hoppade över.
Det var de som avgjorde frågan.
Vidare har vi frågan om alkoholförbud. Alkoholen i motsats till tobaken
har vetenskapligt bevisat goda effekter i måttliga doser. Tobaken har inte
några goda effekter som har bevisats vetenskapligt.
Det finns inte denna intensiva reklamföring av alkohol som riktas till ung-
domen. Det finns inte stövlar som heter Long John eller skjortor som heter
Absolut. Det är en avsevärd skillnad. Var och en får röka hur mycket de vill.
Jag lägger mig inte i det. Det får var och en avgöra själv. Men när barnen
förleds blir jag uppriktigt sagt förbannad.
Anf. 163 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag har ingen anledning att ägna mig åt någon fördjupad hi-
storieskrivning eller att särskilt framhålla Ny demokratis betydelse i sam-
manhanget.
Jag pekar på den litet bisarra omständigheten att det parti som påstår sig
komma från verkligheten och som skall göra upp med förmynderi och politi-
kervälde, visar sig i praktiskt handling i många frågor vara ett mycket starkt
förbudsinriktat parti. Det är en intressant notering. Att sedan Leif Bergdahl
och Stefan Kihlberg är mer förbudsinriktade än flertalet andra i gruppen är
i sammanhanget ingen tröst.
Faktum kvarstår att det är förbud och restriktioner som gäller för Leif
Bergdahl, så länge det inte handlar om att knäcka några öl om dagen. Det
går bra och är tydligen hälsosamt. Förmodligen beror det på att Leif Berg-
dahl civilt är thoraxkirurg och inte sysslar med att operera längre ner i män-
niskokroppen. Då hade han kanske haft en annan inställning till vilka varor
och produkter som borde förbjudas.
Anf. 164 LEIF BERGDAHL (nyd) replik:
Herr talman! Det var många saker. Jag är inte någon förbudsivrare. Men
i fråga om tobak och narkotika är jag definitivt för förbud - särskilt när det
gäller tobak och förledande av barn.
Ny demokrati var som nytt parti utsatt för en enorm påverkan av tobaks-
lobbyn. Ni såg väl i Dagens Nyheter artikeln i samband med debatten. Den
var en dolkstöt i ryggen. Artikeln var naturligtvis inplanterad från tobaksin-
dustrin - i vaije fall enligt en Expressenjournalist som ringde mig i dagarna
i denna fråga. I det fallet var partiet utsatt för en enorm press och påverkan.
Jag lyckades inte övertala mina kolleger - tyvärr.
Anf. 165 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Liknelsen mellan tobaksprodukter och narkotika är inte sär-
skilt välfunnen. När det gäller narkotika är jag en mycket ihärdig, för att inte
säga dogmatisk, förbudsivrare. Nu är narkotika en gång för alla en olaglig
och förbjuden produkt.
Jag hade haft mer respekt för Leif Bergdahls förhållningssätt om han i
kammaren hade föreslagit ett förbud mot tobaksprodukter. Då hade hans
övriga förbud fått något av logik över sig. Nu har han inte gjort det. Då får
hans övriga förslag mer karaktären av privat personligt tyckande över sig.
Det är principlöst, och det har litet att göra med förändringar av grundläg-
gande fri- och rättigheter i svensk lagstiftning.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
147
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
l^issa ändringar
i tobakslagen
Anf. 166 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag har stor respekt för Mikael Odenberg och för hans stora
intresse av att slå vakt om våra fri- och rättigheter. Jag vill inte kalla detta
för något annat än vad det är: Jag måste reagera när Mikael Odenberg säger
att vi som har en annan åsikt är förbudsivrare. Det är hårda ord.
Vi har olika uppfattning om effekterna av tobaksreklamen, Mikael Oden-
berg. Jag tycker att den bästa undersökningen är den omfattande undersök-
ningen som gjorts av WHO. Den visar att i de länder som infört ett förbud
mot direkt och begränsat indirekt tobaksreklam har förekomsten av rökare
minskat fyra gånger snabbare.
Vi skiljer oss åt litet grand i uppfattningen om hur mycket tobaksbruket
har lyckats minska i Sverige. Det är sant att många välutbildade män har
slutat röka. Men vi har aldrig haft så många barn som har börjat röka. Me-
delåldern för dem som börjar röka i Sverige är 14-15 år. 60 % av de sämre
utbildade flickorna i åldern 18-29 år röker. De kan inte sluta röka när de vid
20 års ålder blir gravida.
Jag tycker att det är mycket viktigt med fri- och rättigheter. Jag tycker att
det viktigt att slå vakt om de beslut som ansvarsfulla individer fattar. Vi skall
inte föregripa deras beslut. Men de ansvarsfulla individer vi diskuterar här
är pojkar och framför allt flickor i 14-15 års ålder. Jag undrar om det är så
ansvarsfullt att locka dem till att bli vanerökare.
Anf. 167 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Jag kan gärna vidgå att det epitet jag har använt i debatten,
förbudsivrare, naturligtvis är ett provokativt begrepp. Jag kan försäkra Jerzy
Einhorn - och andra med samma uppfattning - att det skall tolkas som ett
provokativt samlingsnamn på dem som mer betonar olika typer av restriktio-
ner än det som jag har betonat. Det skall inte ses som ett uttryck för ringakt-
ning eller bristande respekt för att Jerzy Einhorn och andra har en annan
uppfattning i sak. Det har jag naturligtvis full respekt för.
Vid sidan om de principiella frågorna rörande yttrandefriheten, menar
jag, finns det en dålig dokumentation av att reklamförbud har en effekt. Den
jämförande studien gjord av Statistiska centralbyrån belägger ingalunda att
reklamförbud skulle ha någon effekt. Jag refererade i debatten i maj till den
jämförande studie mellan 33 länder som National Toxic Substances Board
på Nya Zeeland gjort. Deras slutsats var så vag att den kan sammanfattas
med att det var mer sannolikt att förbud mot reklam orsakade en minskning
av tobakskonsumtionen än att det inte åstadkom en minskning. Mera hand-
fasta slutsatser än så gick det inte att dra trots jämförande studier i 33 länder.
Det säger naturligtvis något om det bristande underlag som finns för det
ganska långtgående beslut som kammaren tycks vilja fatta.
Jag är, i likhet med Jerzy Einhorn, bekymrad över att det är så många
ungdomar som röker. Men jag är inte övertygad om att det reklamförbud
som nu skall drivas igenom som det yttersta provet på politisk handlingskraft
kommer att visa sig särskilt verkningsfullt. Det har det i varje fall inte gjort
i Finland när det gäller att hindra ungdomar från att röka.
148
Anf. 168 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag tackar Mikael Odenberg för vad han citerade. Han cite-
rade Folkhälsogruppens skrift. Jag vill bara nämna att jag var ordförande i
den arbetsgrupp som gjorde den internationella genomgången av effekterna
av tobaksreklam - både förtäckt och direkt reklam. Vi arbetade med dessa
frågor i nio månader, och vi hade tillgång till flera experter som samlade allt
material. Mikael Odenberg citerade den rätt omfattande skriften. Folkhälso-
gruppen tillsattes av regeringen på begäran av riksdagen.
Anf. 169 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Det citatet har i sin tur refererats av den tobaksutredning
som avgav sitt betänkande för några år sedan. Men det är det sakliga inne-
hållet i citatet som är det intressanta. Inte ens en så stor jämförande studie
som den som gjordes i Nya Zeeland ledde till någon handfast slutsats. Till
detta kommer den nya statistik som Statistiska centralbyrån presenterade så
sent som den 13 december.
Utan att göra anspråk på att ha nått några högre akademiska höjder just
i statistik vill jag ändå hävda att ur de siffrorna går det faktiskt inte att utläsa
att reklamförbuden i Norge och Finland haft någon som helst inverkan på
tobakskonsumtionen. I vart fall går det inte att bevisa vare sig det ena eller
det andra. Då tycker jag inte att man skall försöka göra det heller.
Anf. 170 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är klart att vi har blivit hårdare under senare år när det
gäller tobaken. För 10-15 år sedan var det inte många av oss som visste att
rökningen var något större problem. Vi vet ju hur vi satt och blossade och
hur mammor ammade barn och rökte. Ju mer upplysta vi har blivit och ju
mer vi har provat har vi sett att det är farligt med rökning.
Vi kan säga att det är det senaste året som vi har skrikit efter lagstiftning,
eftersom vi menar att det i första hand är med information som man skall nå
fram till människorna. Som alla vet, har vi lyckats ganska bra med att få äldre
människor att sluta röka, men bland ungdomarna ökar gruppen av rökare -
Jerzy Einhorn nämnde sextonåriga lågutbildade flickor. Detta är ju ett stort
problem.
Skulle det vara så att reklamen inte har effekt, varför slänger man då ut
hundratals miljoner på reklam? De som gör det vill att folk skall börja röka,
det är helt självklart.
Åtminstone vi som sitter i socialutskottet, som har hand om folkhälsan
och som ser problemen, måste ta till oss vad vi har fått erfara. Många av oss
har varit på lungkliniker och sett hur det ser ut, människor som över huvud
taget inte kan andas. Vi har själva fått andas genom sugrör för att förstå hur
astmatiker far illa av rökningen. Det finns ungdomar som aldrig kan gå ut
på ett diskotek eller ett kafé för att de är allergiska mot rökning. Sådana
människor måste vi ta hand om, de svagaste i samhället.
Sten Svensson sade att vi inte skulle kunna fatta beslut därför att vi inte
kan tala om precis hur lagstiftning och regler ser ut. Då kom jag på att här
satt man för ett par år sedan och röstade för att vi skulle söka inträde i EG.
Jag visste då inte vad hela regelsystemet där innebar, men nu får vi väl se
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
149
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
150
det. Så inte behöver vi kunna detaljerna för att ha en åsikt och ställa krav
på regeringen.
Vi ställer inte krav på regeringen för att vara stygga mot den, men vi sitter
inte heller här för att hålla den under armarna om den inte gör ett gott ar-
bete.
Anf. 171 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Sanningen är ju den att vaije gång regeringen kommer till-
baka har Rinaldo Karlsson kommit på några nya krav som är lämpliga att
föra fram, nya pigga restriktioner som kan införas. Jag menar att detta är
fullständigt kontraproduktivt. Den enda effekten av den typen av åtgärder
är att man devalverar riksdagens anseende hos svenska folket. Det är inte
en effektiv metodik för att komma till rätta med tobakens skadeverkningar.
Hårda satsningar på information och upplysning, i kombination med en vet-
tig skattepolitik på området, är betydligt mer verksamma medel.
På Rinaldo Karlsson låter det som om vi diskuterade utifrån serierna som
åberopades tidigare. Vi har dock restriktioner för tobaksreklamen i Sverige.
Vi har ganska omfattande restriktioner redan i dag. Det skall vara varnings-
texter, reklamen får inte vara provocerande och påträngande, den får inte
vara speciellt riktad till ungdomar, osv. Vi utgår ju inte ifrån den reklam-
marknad som man kan tro att vi har när man hör Rinaldo Karlsson beskriva
situationen.
Anf. 172 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Vad är det vi värdesätter mest här i livet? Det går säkert att
få många olika svar på den frågan. Man kan räkna upp sådana saker som
ungdom och skönhet. Kanske många talar om familjen, att känna närhet till
människor man älskar eller att få arbeta med det som man tycker om. Men
en sak som ofta brukar nämnas i det sammanhanget är hälsa. Vi värdesätter
att ha en god hälsa.
Allt eftersom åren går värdesätter vi hälsan ännu mer än vi kanske gör när
vi är unga, därför att när vi är unga är vi odödliga. Då tror vi inte att någon-
ting kan drabba oss. Då vet vi att livet är långt och härligt och skönt. Det är
därför som jag menar att vi som är vuxna och har hunnit litet längre måste
göra allt vi kan för att skydda barns och ungdomars hälsa.
Det har talats här om att människor skall ta ansvar för sig själva. Det har
talats om att man kanske inte påverkas så mycket av reklam. Men när det
gäller ungdomar vet vi som har sysslat med att informera i de här frågorna
att det är attitydpåverkan som betyder allra mest, inte att man kommer med
fakta i sammanhanget. Det måste man göra hela tiden, man måste tala om
hur det hela förhåller sig biologiskt, vilka skador den drabbas av som börjar
röka, men det är inte detta som gör mest intryck på ungdomar. Det är frågan
om att försöka skapa en attityd till att röka, att börja röka eller inte börja
röka.
Påverkan i fråga om droger är i mycket en fråga om attitydpåverkan, och
då vet vi att reklam spelar en roll. Hur vet vi det då? Ja, jag skulle vilja säga
att det största beviset på det är inte undersökningar om reklam har spelat roll
för den ena eller andra varan, utan det största beviset på att reklam spelar en
roll när det gäller att sälja varor eller påverka attityder är att de som vill sälja
varan använder sig av reklam. Det är inte några idioter som håller på att
försöka sälja varor och som häver ut miljarder för att lansera varor av ett
visst slag. De gör de därför att de tror att reklamen har effekt.
Det kan vara svårt att belägga genom den ena eller den andra undersök-
ningen vad det är som har åstadkommit att bruket går upp eller bruket går
ner, därför att samtidigt är de människor som röker eller inte röker, de som
börjar röka och de som slutar röka, utsatta för en massa olika åtgärder - för
att få dem att sluta röka, för att få dem att aldrig böija, för att få dem att
böija röka. Därför är det väldigt svårt att renodla sådana här undersök-
ningar.
Jag tror därför att det är svårt att belägga att reklam har effekt eller inte
har effekt. Däremot talar de miljarder som satsas på reklam av olika slag om
att det finns några som tror på reklam, och det är de som vill lansera eller
försälja en vara.
Jag har hört till dem som har motionerat i den här frågan. I den här om-
gången har jag inte motionerat om förbud mot förtäckt reklam, därför att
det har Jerzy Einhorn gjort från vårt partis sida, och det har Liisa Rulander
och Fanny Rizell gjort, och jag vill redan nu säga att jag yrkar bifall till de
motionerna och därmed till utskottets hemställan.
Anledningen till att jag inte motionerat om den saken var alltså att det
redan fanns motioner från vårt håll. Men under allmänna motionstiden har
jag motionerat om information, därför att jag tror väldigt mycket på infor-
mation. Jag har fått till svar att det kravet redan är tillgodosett, att det pågår
så mycket information och att man förväntar sig att den skall fortsätta. Det
gör naturligtvis jag också, men jag menar att informationen behöver intensi-
fieras.
Jag tänker inte uppehålla mig så mycket vid den frågan här i dag, eftersom
vi kan ta ytterligare ett litet steg framåt mer än vad propositionen föreslagit,
även om den har nämnt om överväganden. Men när jag har lyssnat till Sten
Svensson har jag inte fått något särskilt stort förtroende för att dessa övervä-
ganden skulle kunna resultera i någonting annat än att man säger nej till ett
förbud mot förtäckt reklam. Jag vet inte om jag har missuppfattat någonting,
men det var den uppfattning jag fick. Därför anser jag det säkrast att gå på
de motioner som kräver ett sådant förbud och på utskottsbetänkandet.
Den uppfattning jag fick var att det nästan var omöjligt att åstadkomma
detta inom ramen för svensk tryckfrihets- och yttrandefrihetslagstiftning och
varumärkeslagen. Det märkliga är att andra länder som både är med i EG
och har anslutit sig till Pariskonventionen har lyckats med detta. Är det då
vår tryckfrihetslag som är så annorlunda?
När det inte går att förbjuda barnpornografi inom ramen för vår tryckfri-
hetslag och när det är omöjligt att förbjuda förtäckt reklam undrar jag om
vi inte måste titta på den lagen. Jag är den första att stå för tryckfrihetslagen
och yttrandefrihetslagen. Yttrandefrihet är en fråga om att fritt få propagera
för sin åsikt. Det här är inte fråga om några åsikter, utan det är fråga om att
försöka förföra ungdom. Det är väl känt att mycket av den förtäckta rekla-
men och även av den direkta vänder sig direkt till ungdomar.
Vi har hört här i dag att det huvudsakligen är 14-15-åringar som börjar
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
151
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
152
röka. Vi kan inte skryta med att vi har hunnit särskilt långt när det är 600
ungdomar - jag skulle vilja säga barn - per vecka som böljar röka. Ni är
tydligen beredda att ta ansvar för att ni inte gör allt som står i er makt för
att förhindra det. Jag kan med det ansvar jag har som riksdagsman inte rösta
för att inte göra så mycket vi kan också på detta område.
Jag kommer tillbaka - Mikael Odenberg kan vara alldeles lugn - när det
gäller en åldersgräns. Jag har också motionerat om det, men den frågan tän-
ker jag inte driva här i dag. Jag tror inte att det finns underlag för ett beslut
här i kammaren ännu. Det tar sin tid att vakna upp - det gäller det ena områ-
det efter det andra. Jag vill använda alla tillåtna medel och alla medel vi kan
göra lagliga.
Jag sätter information väldigt högt. Där vill jag inte att någon skall miss-
förstå mig. Jag har talat om att information skall ges alltifrån det att barnen
är i daghemsverksamhet och att den skall vända sig till hemmen. Den skall
vända sig till blivande föräldrar. Jag menar att den inte bara skall inriktas på
den gravida kvinnan utan också på barnafadern som solidariskt bör ställa
upp på sin kvinna i det fallet.
Är det inte oerhört att den grupp som har störst problem när det gäller att
börja röka och fortsätta röka är unga kvinnor med dålig utbildning? Hur kan
vi i denna kammare påstå att de inte är öppna för reklam? Jag tror säkert att
dessa kvinnor, som kanske saknar mycket av livets goda, är öppna för den
reklam som talar om att man är elegant, störtskön, framgångsrik osv. när
man har cigaretten i munnen. Verkligheten visar att det är en grupp som vi
verkligen borde ömma för.
Jag var i Alperna och åkte skidor häromsistens. Jag skulle vilja säga att
Camel mer eller mindre hade köpt in en italiensk ort. På varje pelare fanns
det en gul vadderad plastkudde som skulle skydda mot faran att åka på pela-
ren och kanske på det sättet skada sig svårt och dö. På varenda en av dem
stod det ”Camel”.
På det liftkort som också jag måste bära stod det ”Camel-Adventure” -
dvs. ”Äventyret”. Det fanns jättestora affischer som talade om friluftsverk-
samhet och tilldragande äventyrsbetonade sportaktiviteter där det stod ”Ca-
mel”. Det fanns inga cigaretter med i sammanhanget, men på söndagen kom
unga vackert och elegant klädda flickor i gula overaller med bruna boots som
det stod ”Camel” på och delade ut cigaretter gratis till den som ville ha - ung
som gammal.
Det här är kanske svårt att förbjuda i lag, men jag yrkar på att regeringen
skyndsamt utreder om det är möjligt att komma åt den indirekta reklamen.
Om vi behöver titta på tryckfrihetsförordningar och andra lagar vill jag se
att vi gör det.
Anf. 173 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! Jag vill gärna svara Ingrid Näslund på den fråga hon ställde
till mig.
Det är självfallet på det sättet att regeringen håller på och gör en studie
av denna fråga. Det har jag också sagt flera gånger i dagens debatt. Det fak-
tum att man inte nu kan ta fram ett förslag är också redovisat i propositionen.
Det behöver inte göras något tillkännagivande, eftersom vi vet att vi kan
sätta tilltro till den regering vars underlag både Ingrid Näslund och jag ingår
i.
Fri- och rättigheter har en mycket stark ställning i den svenska lagstift-
ningen. Den ser med andra ord litet annorlunda ut än i andra länder. Jag är
glad över att Ingrid Näslund säger att man skall vårda dessa fri- och rättighe-
ter. Det tycker jag är utmärkt. På den punkten skiljer sig Ingrid Näslunds
uttalande på ett mycket välgörande sätt från det mycket vårdslösa uttalande
Rinaldo Karlsson gjorde för en stund sedan.
Man måste veta vad det är för effekter man åstadkommer när man gör
ingrepp i lagstiftningen. Vad man behöver som lagstiftare är ett bra under-
lag. Det är ju här i kammaren som besluten om lagändringar skall fattas. Vi
vill ha ett fullödigt underlag i form av en djuplodande analys, så att vi får
klart för oss att vi träffar rätt och att vi inte åstadkommer några sidoeffekter
som vi inte vill ha.
Anf. 174 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag kan inte låta bli att kommentera det Sten Svensson sade
i ett tidigare inlägg. Han talade då om att det var viktigt att man i detta fall
inte åstadkommer ”biverkningar och skador”. Jag skall inte säga att jag inte
förstod vad Sten Svensson menade. Han menade naturligtvis ”sidoeffekter”,
vilket han nu sade.
Men skall man tala om biverkningar och skador? Om man i dagens läge
visste vad tobaksbruket innebar skulle varan vara förbjuden. Det är inte det
vi diskuterar här i dag. På något konstigt sätt går det inte att diskutera den
frågan. Egentligen är det otroligt. Vi vet ju att 600 ungdomar böljar röka
vaije vecka. Det är fullständigt makalöst att den frågan inte går att disku-
tera. Om jag skulle ta upp den diskussionen skulle en överväldigande majo-
ritet av kammarens ledamöter tycka att jag gjorde något oerhört konstigt.
Det konstiga är ju egentligen att vi inte tar upp den diskussionen. Vilket
läkemedel med samma inverkan som tobak skulle inte behöva förskrivas på
våra apotek?
Anf. 175 STEN SVENSSON (m) replik:
Herr talman! När jag talar om sidoeffekter och biverkningar tänker jag
exempelvis på effekter som innebär att man snedvrider konkurrensen och
att man slår ut saker och ting som man egentligen inte vill skall försvinna
från marknaden.
Jag ställde några frågor och gav några exempel tidigare i mitt anförande.
De frågorna kvarstår fortfarande obesvarade.
Jag är överens med Ingrid Näslund om värdet av opinionsbildning och in-
formation. Jag instämmer med Ingrid Näslund i uppfattningen att vi skall
intensifiera det arbetet. Det har ju i historisk tid visat sig vara väldigt effek-
tivt. Vi lyckades minska rökningen ganska påtagligt innan vi ens började dis-
kutera att göra ingrepp i gällande lagstiftning.
Genom att diskutera nya pekpinnar och förbud, vilket Mikael Odenberg
var inne på, devalverar man värdet av informations- och opinionsbildnings-
åtgärder litet grand. Vi sätter ju stor tilltro till detta. Låt oss i stället gemen-
samt fortsätta att intensifiera det arbetet.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
153
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
Anf. 176 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! När det gäller de eventuella sidoeffekter som skulle kunna
uppstå om vi fick en lag som även rörde indirekt reklam är jag övertygad om
att de kan lösas betydligt lättare än huvudproblemet att få dessa 600 ungdo-
mar per vecka att icke börja röka. Det är ett betydligt svårare problem. Där-
för anser jag att vi där måste använda alla metoder som vi i laglighetens och
rimlighetens namn kan använda. Man måste faktiskt skilja på saker som har
en oerhörd betydelse för folkets hälsa.
Det talas om de betydliga framsteg som vi sägs ha vunnit på det här områ-
det, men de är inte så överväldigande. Jag föreslår att regeringen verkligen
sätter sig in i siffrorna. Om vi ser på dem som börjar varje vecka - när nu
något äldre människor slutar - är siffrorna inte speciellt imponerande. Det
har visat sig att av dem som börjar när de är riktigt unga är det bara 20 %
som förmår att sluta. Hur skall det gå med dessa ungdomar i 14-15-årsåldern
som vecka ut och vecka in börjar röka? Hur kan vi veta att vi lyckas få dem
att sluta?
Moderaterna brukar ju vara lyhörda för argument som har med ekonomi
att göra. Hur kan vi ta det ekonomiska ansvaret för att dessa skall vårdas på
sjukhus? Det kan väl inte vara så att man är så cynisk att man säger att vi
inte behöver se detta som något stort ekonomiskt problem eftersom dessa
människor inte lever som gamla och att vi därför inte behöver vårda dem?
Det är faktiskt den effekt som vi får om detta får fortsätta.
Anf. 177 MARGARETA WINBERG (s):
Herr talman! I höstas kunde vi åter läsa alarmerande uppgifter i pressen
om skadeverkningar av tobaksbruk. Antalet fall av tobaksrelaterad cancer
ökar bland kvinnor. Bara i Stockholmsområdet drabbas årligen 2 000 barn
av luftvägsinfektioner till följd av passiv rökning i hemmet. För 100 av dem
är tillståndet så allvarligt att de måste få sjukhusvård.
Vi vet att allergierna ökar. Samtidigt tillåts fortfarande en omfattande to-
baksreklam som, enligt vad riksdagens socialutskott förra gången skrev, bi-
drar till att försvaga medvetandet om tobakens skadlighet och håller myten
levande om tobaken som en harmlös produkt.
Förra våren beslöt först riksdagens socialutskott och sedan denna kam-
mare att uttala att en viktig åtgärd i arbetet med att minska tobakens skade-
verkningar, och inte minst för att minska tobaksbruket bland barn och ung-
domar, var att införa ett reklamförbud för tobaksprodukter. Vi sade då att
regeringen snarast borde återkomma till riksdagen med ett lagförslag som
förbjuder direkt reklam för tobaksprodukter. Förbudet borde enligt vår me-
ning ges en liknande utformning som det som gäller för alkoholhaltiga
drycker.
För att korrigera Mikael Odenbergs slängiga tal tidigare om vem som sagt
vad och hur många vill jag säga att vid behandlingen i kammaren antogs ut-
skottets uttalande med en stor majoritet. Det var 188 röster mot 84. 8 leda-
möter avstod och 69 var frånvarande. De som stödde kravet på ett reklam-
förbud var så gott som samtliga socialdemokrater, samtliga vänsterpartister,
samtliga centerpartister, nästan samtliga folkpartister och samtliga krist-
154
demokrater. Även enskilda moderater och nydemokrater stödde det här re-
klamförbudet.
Det förslag till ändrad tobakslag som regeringen nu har överlämnat till
riksdagen innehåller emellertid som jag ser det inget förbud mot direkt to-
baksreklam utan bara ett förbud mot annonsering i periodisk press. Jag vill
gärna få det förklarat för mig sedan. Om detta skulle gå igenom kommer
tobaksreklamen även fortsättningsvis att vara mindre reglerad än alkoholre-
klamen.
Jag har i min motion tagit upp några exempel. Jag vill gärna ta upp dem
här också för protokollets skull. Utanför Systembolag och restauranger
hänger det inga skyltar med märkesreklam för alkohol. Men utanför och in-
uti säljställen för tobak - då menar jag inte bara tobaksaffärer utan livsme-
delsaffärer, kiosker, bensinstationer, gatukök osv. - kommer skyltar med to-
baksreklam att hänga kvar.
Det är inte tillåtet att låta spritflickor i särskilda kläder med märkesreklam
för alkohol vandra runt och dela ut gratis smakprov på alkohol på restau-
ranger osv. eller sälja snapsar från tillfälliga stånd. Men på diskotek och vid
populära publikevenemang, som t.ex. Stockholms Vattenfestival, kan ciga-
rettflickor i särskilda kläder med märkesreklam även i framtiden gå runt för
att bjuda på eller sälja småpaket med cigaretter.
Systembolagets expediter har ingen märkesreklam för alkohol på sina ar-
betskläder eller i kassorna. Men på säljställen för tobak, i synnerhet i livsme-
delsbutiker, kommer märkesreklam för tobak att finnas kvar inte bara på
personalkläder utan också på pennor och andra tillbehör i kassorna.
Jag menar att dessa exempel är tillräckliga för att visa att det annonsför-
bud som regeringen nu föreslår inte motsvarar det som riksdagen har begärt,
nämligen att tobaksreklamen skall regleras på ett liknande sätt som alkohol-
reklamen. Trots att inte bara den socialdemokratiska oppositionen utan
även tre av de partier som ingår i regeringsunderlaget krävt ett förbud mot
direkt tobaksreklam nöjer sig regeringen med en halvmessyr. Det är en ef-
tergift åt det parti som dominerar regeringen trots att det bara utgör ett av
fyra partier i koalitionen.
Jag tycker att det är nödvändigt att vi vidhåller och återupprepar det krav
som vi då hade på förbud mot direkt tobaksreklam och inte bara mot annon-
ser. Jag håller också med utskottsmajoriteten att det är angeläget att rege-
ringen påskyndar sitt arbete när det gäller att överväga ytterligare åtgärder
mot förtäckt tobaksreklam i enlighet med vad riksdagen har sagt.
Herr talman! Ingrid Näslund sade att det tar sin tid. Frågan om tobaksrek-
lamen har gått framåt. När jag för över tio år sedan började att motionera
om ett förbud var det inte många riksdagsledamöter som stödde mig. I dag
finns det en majoritet för att driva regeringen till ytterligare handling. Det
är mycket glädjande. Det visar att det går att förändra något även om man
börjar i ett läge som är ganska kärvt.
Men jag förstår inte riktigt varför man har avslagit mitt ena yrkande. Jag
vill ställa en fråga, och det blir väl Rinaldo Karlsson som får svara. Anser
Rinaldo Karlsson som företrädare för majoriteten att regeringen med det
här förslaget uppfyller riksdagens begäran om att likställa alkohol och to-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
155
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
156
bak? Är de exempel som jag anfört att sälla till kategorin förtäckt tobaksre-
klam?
Anf. 178 RINALDO KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det står i betänkandet att utskottet vidhåller sin tidigare in-
ställning att ett förbud mot direkt reklam för tobaksvaror bör införas i to-
bakslagen. Men detta är inte fulländat förrän vi har täckt upp detta med
smygreklamen. Här kommer det många gånger att uppstå gråa zoner. Vi
måste ta upp hela problemet. Det är därför vi kräver att regeringen snarast
skall återkomma med ett förslag till hur vi skall ta hand om smygreklamen.
Det är klart att det är stor skillnad mellan detta och alkoholen så länge vi
inte har täckt upp problemet med smygreklamen.
Anf. 179 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Då tolkar jag Rinaldo Karlssons förtydligande så att de ex-
empel som jag gav på det jag kallar direktreklam anser Rinaldo Karlsson
tillhör kategorin smygreklam. Då kan jag känna mig nöjd. Då kommer det
att regleras om vi får en majoritet för det utskottsbetänkande som föreligger
i dag.
Anf. 180 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja uttrycka samma förvåning som Margareta
Winberg över att man har begränsat sig till annonser i skrifter. Jag tycker
inte heller att det riktigt täcker upp det som riksdagen begärde.
Jag skulle också samtidigt vilja ge en utmaning. Jag var faktiskt inne på
det när vi hade frågan uppe tidigare, men det blev inte riktigt tid för det då.
Jag tycker att detta är en kvinnofråga i mycket stor utsträckning. Jag skulle
vilja utmana alla kvinnoförbund som finns representerade i riksdagen att rik-
tigt ordentligt ta tag i den här frågan.
Det säger jag därför att det gäller en så stor grupp unga kvinnor. De är de
allra mest utsatta i detta fall, och jag tycker att vi som kvinnor verkligen skall
värna speciellt om dem. Det är en särskild utmaning för kvinnoförbunden
att se till att vi får majoritet för att driva denna fråga vidare.
Anf. 181 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Jag antar gärna den utmaningen, och jag har mitt kvinnoför-
bund bakom mig i det ställningstagande som jag har gjort under dessa tio år.
Vi säger att detta är en kvinnofråga. Det stämmer till viss del. Men vi skall
också komma ihåg att det är en klassfråga. Flera talare har här framhållit att
de är de unga lågutbildade kvinnorna som börjar röka och som har svårt att
sluta. Då är det väldigt lätt att moralisera, och det tycker jag är mycket far-
ligt.
Dessa unga lågutbildade kvinnor lever ofta i en arbetssituation som är
tung och stressande. Det är kanske inte så konstigt att de då försöker att
komma ifrån en liten stund och vila sig genom att gå och ta en cigarrett.
Jag vill till Ingrid Näslund m.fl. återsända frågan: Vad händer när man
skär ned inom vård och omsorg och ökar belastningen på dessa kvinnor? Det
är mest inom vård och omsorg som det förekommer att människor fortsätter
att eller börjar att röka. Vad händer när utslagningen i arbetslivet ökar och
när otryggheten ökar? Ja, inte blir man mer mottaglig för upplysning och
slutar att röka i den situationen.
Det finns en tendens i debatten att moralisera. Det finns också en tendens
att tro att man kan lösa dessa problem genom upplysning och genom att re-
glera i lagstiftningen. Men det finns en ytterligare dimension, och det är ett
klassperspektiv. Den frågan har den borgerliga majoriteten inget intresse av
att lösa. Det tycker jag är synd, eftersom det gör att det blir svårare att
komma till rätta med problemet.
Anf. 182 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Det är bra att Margareta Winberg antar utmaningen, och
jag hoppas att det skall få resultat.
Jag håller med om att det är fråga om en viss typ av unga flickor som har
lägre utbildning och som kanske på olika sätt är pressade. Jag tycker att det
är väldigt viktigt att ha med också detta i beräkningen. Däremot tror jag att
väldigt många av dem har börjat att röka långt innan de kommer in i vården.
De har börjat röka redan i skolan. Jag kan verkligen vidimera att det även
där i väldigt stor utsträckning rör sig om dessa flickor. Det är de som kanske
inte orkar att ta skolan riktigt på allvar. Det skulle vara mig fjärran att mora-
lisera över detta. Det jag vill åstadkomma är att de får allt det stöd och all
den hjälp de kan få för att icke börja röka och för att sluta röka. Det är natur-
ligtvis viktigt att deras arbetssituation är så bra som möjligt.
Anf. 183 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Det är säkert så att väldigt många flickor börjar röka innan
de kommer ut i arbetslivet. Men undersökningar visar också att det just är
gruppen vård- och omsorgspersonal som har mycket svårt att sluta - och det
är kvinnor som har tunga jobb.
När Ingrid Näslund säger att hon värnar om att de har en bra arbetssitua-
tion stämmer det inte särskilt väl med den politik som ni i övrigt bedriver.
Den går nämligen ut på att dra in pengar från dessa områden. Det går i sin
tur ut över de kvinnor som vi nu samfällt tycks vara så måna om att värna.
Jag menar att man inte kan å ena sidan värna om dessa grupper och sedan
en annan dag i en annan debatt som rör ett annat ämne göra tvärtom.
Anf. 184 ELISABETH FLEETWOOD (m):
Herr talman! Liksom Margareta Winberg har jag haft förmånen att få
väcka motioner i den här frågan under drygt ett tiotal år. Jag vill också här
en passant påpeka för Margareta Winberg att när det var votering här i våras
var det ett tiotal medlemmar från Moderata samlingspartiet som också
ställde upp. Nämner man andra partier skall man inte utesluta ett. Jag hop-
pas att det var ett misstag och att det inte gjordes med avsikt.
Jag har en känsla av att det håller på att ske en attitydförändring hos
många människor, tyvärr inte tillräckligt mycket hos unga rökare. När Ingrid
Näslund säger att hon utmanar det socialdemokratiska kvinnoförbundet att
göra detta till en kvinnofråga kan jag inte hänga med. Jag tycker nämligen
att detta är en mänsklig fråga.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
157
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
158
Alla dessa barn har fäder, bröder, osv. Det måste vara en mänsklig fråga.
Jag är rädd för att om man skulle begränsa frågan och göra så att allmänhe-
ten uppfattade den som en kvinnofråga, skulle frågan tyvärr kunna förlora
i vikt för den stora allmänheten, och det vill jag inte medverka till.
Jag tror nu inte att det var därför som Ingrid Näslund uttryckte sig på detta
sätt, och det var inte därför som Margareta Winberg svarade som hon
gjorde. Men jag vill varna för att göra detta till en kvinnofråga.
När jag säger att jag tycker att det böljar bli en annan inställning till dessa
frågor, vill jag påminna om några enskilda framträdanden i pressen som
förekommit under den senaste veckan. Eftersom dessa människor har gjort
detta med öppna ögon tror jag inte att de har någonting emot att jag nämner
dem här.
Jag vet inte hur många av er som såg Peter Himmelstrand på en helsida i
Expressen i går. Han talade där om vad mångårigt rökande hade åstadkom-
mit med hans lungor, som inte längre fungerade. Han var förtvivlad, och han
var arg för att han inte tidigare fått veta vad som kunde drabba honom.
För några veckor sedan var det en ung man i trettioårsåldern som hade
förlorat sin sambo i lungcancer. Hon var inte 30 år fyllda. Det är såvitt jag
förstår mycket ovanligt att det kommer så fort. Han var naturligtvis förtviv-
lad. Han var också mycket upprörd över att de inte hade fått en bättre infor-
mation. De hade båda börjat röka när de var elva år. Nu är hon borta, men
han är ännu frisk. Nu har han slutat, och han hoppades att det skulle gå bra.
Det tredje fallet var en ung kvinna som fotograferades med sin lilla flicka
på armen. Hon såg väldigt glad ut. Men hon talade också om att hon för ett
drygt år sedan eller kanske två hade förlorat en tidigare liten dotter i plötslig
spädbarnsdöd.
Jag har många gånger motionerat om bl.a. plötslig spädbarnsdöd. Jag vet
att vi då fick till svar att information går ut via BB osv. Men när jag har hört
efter har det visat sig att det inte har slagit igenom till personalen. Nu lär det
göra det. Nu har alla förstått hur viktigt det är. Det finns också en förening
som arbetar för detta. Det är föräldrar som har drabbats som arbetar tillsam-
mans med forskare.
Jag tror inte att det är någon som misstror mig när jag säger att jag tycker
att detta är oerhört väsentligt. Men jag tänker ändå stödja reservationen.
Samtidigt som jag har ett mycket starkt engagemang i frågan - jag kan paren-
tetiskt säga att jag arbetat i Cancerfonden under ett tiotal år, och jag gör det
fortfarande - har jag respekt för detta med yttrandefrihet.
Jag läser reservationen på ett sådant sätt, att avsikten är att man skall fort-
sätta det arbete som regeringen har påbörjat i denna fråga. Jag räknar med
att man kommer att göra det. Jag kommer också att fortsätta att se efter vad
som händer och om möjligt ställa min eventuella kunskap till förfogande.
Jag vet att detta är svåra saker. Jag anser att det är väldigt fint att vi har
en yttrandefrihetslag som kanske är den allra bästa i Europa. Men samtidigt
vill jag se hur man skall kunna komma åt detta med smygreklamen, dvs. den
förtäckta reklamen.
Det är som Ingrid Näslund här säger: Tobaksindustrin i Sverige måste
varje vecka rekrytera 600 nya brukare för att hålla sina försäljningssiffror.
Om så inte sker, börjar siffrorna gå ned. Varför skulle man, som någon an-
nan sade, lägga ned 100 miljoner kronor eller mer på reklam, om man inte
visste att man fick igen pengarna? Ingen av oss tror att man skulle göra det
av någon annan anledning än att de ger ett återflöde.
Jag går så långt att jag kritiserar tobaksindustrin, helt enkelt därför att den
inte ”kör med raka rör”. Det har jag sagt tidigare, och det kommer jag att
upprepa.
Någon lämnade uppgiften att rökningen ökade när man i Norge fick ett
förbud. Låt mig, herr talman, avslutningsvis tala om att man i samband med
att man fick detta förbud började registrera bruk av rulltobak, vilket man
inte hade gjort tidigare. Det var därför som siffrorna steg som de gjorde.
Det var alltså helt enkelt falsk statistik som gjorde att det kunde påstås att
bruket hade ökat.
Anf. 185 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Om Elisabeth Fleetwood hade lyssnat på vad jag sade, hade
hon hört att jag räknade upp de partier som till fullo eller med något litet
spill hade stött fjolårets förslag. Jag sade också att även enskilda moderater
och nydemokrater stödde detta förslag. Jag hade alltså inte glömt Moderata
samlingspartiet.
Det är litet märkligt, med tanke på det arbete som Elisabeth Fleetwood
har utfört genom åren, att hon inte kan stödja utskottsmajoritetens förslag.
Vi har många gånger gjort detta arbete tillsammans. Bl.a. stod vi och tog
emot blommor tillsammans förra våren, när strupcanceropererade var så
glada över att förslaget skulle förändras. Det var till stor del vi som stod
bakom den förändringen. Det är litet märkligt att Elisabeth Fleetwood inte
fortsätter att stå framme vid frontlinjen i denna fråga.
Det är också märkligt att både Elisabeth Fleetwood och tidigare också
Mikael Odenberg med hänvisning till yttrandefriheten inte kan gå med på
att skynda på regeringens utredning. I andra sammanhang gäller tydligen
inte denna fina yttrandefrihet.
Jag tänker på alla de anställda i kommuner och landsting som är så rädda
för att kritisera kommunal- och landstingsråd, oftast moderata sådana, att
de i stället håller tyst eller vid demonstrationer tar på sig en huva på huvudet.
De vågar inte visa vilka de är. De törs alltså inte utnyttja sin yttrandefrihet.
När moderata kommunal- och landstingsråd uttalar sig i anslutning till
detta säger de att personalen gärna får tycka privat men inte när den är på
arbetet. Men de anställda vågar inte ens tycka privat utan klär ut sig och
gömmer sig bakom masker. Då står ni inte upp för yttrandefriheten. Det är
mycket konstigt att det nu passar att krypa bakom yttrandefriheten, men inte
i andra sammanhang.
Anf. 186 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Jag blev faktiskt litet förvånad. Jag trodde inte att Margareta
Winbergs replik skulle få en sådan här vändning i en fråga där det är fullt
klart vad jag tycker. Jag är nämligen övertygad om att om vi får en riktig
lagstiftning, som är rätt formulerad och grundad på de lagar som i dag gäller,
blir den mer effektiv än något som vi skyndar på för mycket. Därmed hoppas
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
159
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
jag också att det skall gå fort och att vi skall komma fram till ett bra resultat.
Jag tror inte att någon hyser tvivel om min målsättning.
Att sedan tala om yttrandefriheten för anställda i några kommuner och
landsting, utan någon som helst antydan om vilka eller vad som avses, och
använda det som debattargument emot mig tycker jag helt enkelt inte ford-
rar något svar. Det hör inte hit.
Jag håller med Jerzy Einhorn om att vi inte skall göra skillnaderna mellan
oss så stora att vi inte gynnar de mål som vi har, nämligen färre rökare och
färre fall av sjukdomar av alla slag. Vi måste hålla en sådan balans i informa-
tionen och i lagstiftningen att vi hela tiden har målet klart för oss.
Anf. 187 MARGARETA WINBERG (s) replik:
Herr talman! Om Elisabeth Fleetwood vill att det skall gå fort, och det
sade hon alldeles nyss, vill jag peka på att det går snabbast om vi stödjer
utskottsmajoritetens förslag. Elisabeth Fleetwood talar här litet grand med
dubbla tungor.
Jag tar här upp det som händer i kommuner och landsting i anslutning till
tryck- och yttrandefriheten, något som jag har läst om i tidningen. På samma
sätt tog Elisabeth Fleetwood upp fall som hon hade läst om i tidningen. Det
är inte konstigare att jag refererar till dessa fall. Det kan inte ha undgått
Elisabeth Fleetwood att det förekommer att folk inte vågar visa sina ansikten
när de demonstrerar mot nedskämingspolitiken i kommuner och landsting.
Detsamma gäller deras rädsla för att mista sina jobb genom den senaste för-
ändringen i arbetsrätten. Den innebär att man inte längre behöver ta den sist
anställde utan kan plocka ut två ur turordningskretsen. Det är konstigt att
Elisabeth Fleetwood inte ser denna koppling.
Jag förstår vidare att Elisabeth Fleetwood inte vill att vi skall göra skillna-
den så stor. Det är naturligtvis litet pinsamt att inte i dag kunna ställa sig
bakom majoritetsförslaget, med tanke på att Elisabeth Fleetwood tidigare
har varit duktig i dessa frågor.
Anf. 188 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Jag föredrar effektivitet framför hastighet, Margareta Win-
berg. Det är därför som jag tyder formuleringen i reservationen som uttryck
för den målsättning som jag ansluter mig till. Det är fullt klart.
Det är vidare lätt att slänga ur sig en anklagelse om tal med dubbla tungor
i en debatt. Jag har aldrig talat med dubbla tungor i dessa frågor. Jag tror
inte heller att jag har gjort det i någon annan fråga, och definitivt inte här.
Jag har haft en klar målsättning sedan början på 80-talet. Det är inte det
minsta pinsamt för mig att stå här. Jag vet precis vad jag tycker och vilket
mål jag har, och det arbetar jag för.
Anf. 189 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag tycker att Margareta Winberg här har framhållit flera
viktiga saker, bl.a. om gränsdragningen mellan direkt och indirekt tobaksre-
klam. Samtidigt vill jag upprepa vad jag sade medan Margareta Winberg,
om jag inte tar fel, inte var här.
160
Anf. 190 TREDJE VICE TALMANNEN:
Repliken gäller Elisabeth Fleetwood.
Anf. 191 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Detta gäller både Margareta Winberg och Elisabeth Fleet-
wood. Jag har suttit här bara två och ett halvt år, men jag tycker fortfarande,
trots min bristande erfarenhet, att denna fråga inte lämpar sig för politise-
ring.
Herr talman! Till slut vill jag säga att flera har citerat långa stycken ur
Folkhälsogruppens yttrande i detta ärende och även ur Norgeundersök-
ningen. Jag var ordförande i den grupp som utarbetade de två rapporterna,
och jag vill bara peka på att Folkhälsogruppens slutsats entydigt var att för-
bud mot eller begränsning av tobaksreklam, oavsett om den är direkt eller
indirekt, har effekt på tobakskonsumtionen.
Anf. 192 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag tycker att Elisabeth Fleetwood gjorde tydligt att hon för-
stod vad jag menar. Jag vill inte göra detta till en kvinnofråga på det sättet
att jag placerar den i ett fack där vissa män inte är intresserade av att driva
den. Så till vida är vi helt överens. Däremot tycker jag att detta är en fråga
som alldeles särskilt borde intressera kvinnoförbunden, av det skälet att
60 % av de lågutbildade kvinnorna mellan 18 och 29 år röker. Kvinnoförbun-
den ömmar naturligtvis på ett särskilt sätt för de frågor som rör kvinnor. Det
rör sig ju i det här fallet om en speciell grupp av kvinnor på ett alldeles sär-
skilt sätt.
Jag är medveten om faran i att en del män helt och hållet förlorar intresset
när vi förklarar att något är en kvinnofråga. Det vore ju ytterst olyckligt i
det här fallet. Detta är naturligtvis i första hand en människofråga. Det
tycker jag egentligen att alla kvinnosaksfrågor är.
Anf. 193 ELISABETH FLEETWOOD (m) replik:
Herr talman! Efter det som Ingrid Näslund nu sade kan jag säga att jag
håller med henne om att alla frågor är mänskliga frågor. Min varning var
bara att vi inte skall försöka feminisera den här frågan. Jag tror inte att det
skulle vara en lycklig väg att gå fram mot målet. Det här är en fråga som alla
måste engagera sig i och som jag också tycker att man kan ställa krav på både
män och kvinnor att informera sig om och att hjälpa till med.
Anf. 194 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! För undvikande av eventuellt missförstånd vill jag gärna för
Centerns räkning deklarera att vi står bakom utskottsbetänkandet med un-
dantag av den del som gäller reservationen, som vi också står bakom.
Anledningen till att vi står bakom reservationen är inte att vi är emot re-
klamförbud, tvärtom. Vi ingick i den riksdagsmajoritet som tidigare av rege-
ringen beställde ett förbud mot direktreklam. Vid det tillfället uttalade ut-
skottsmajoriteten att frågan om indirekt reklam behövde övervägas ytterli-
gare, varför man inte gjorde en sådan beställning. Nu kommer regeringen
tillbaka och säger, precis som riksdagen den gången, att frågan fortsättnings-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Vissa ändringar
i tobakslagen
161
11 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
162
vis skall övervägas. Det är alltså inte så att man avstår från att göra något
bara därför att man stödjer reservationen.
Jag tycker att flera talare här har försökt överträffa varandra i att beskriva
tobakens skadlighet och farlighet. Jag vet inte riktigt vem det är man försö-
ker övertyga. Jag tror nämligen att alla här i kammaren, i vaije fall alla som
sitter i socialutskottet, är mycket mycket medvetna om dessa faror. Vad jag
vet är det t.o.m. så att det numera inte är någon enda i socialutskottet som
röker.
Det finns alltså inte någon skillnad i uppfattning vad gäller hur farligt det
är att röka. Det som frågan egentligen gäller är vilka medel vi skall använda
för att hindra människor från att böija röka.
Liksom andra talare vill gärna även jag uttrycka min respekt för Jerzy Ein-
horns stora kunskap på det här området, som naturligtvis är mycket större
än kunskapen hos de flesta andra här i kammaren. Men vi andra har inte
någon annorlunda uppfattning om att det är farligt att böija röka och att det
är farligt att röka. För min egen del skulle jag inte vilja se att en enda unge
böljade med den ovanan.
Däremot har vi en något annorlunda uppfattning när det gäller skillnaden
mellan att göra ett tillkännagivande och att, som vi gör i reservationen, in-
stämma i vad regeringen säger, nämligen att frågan fortsättningsvis skall
övervägas. Eftersom de allra flesta av oss är eniga i sakfrågan, är ett tillkän-
nagivande inte det där riktigt historiska beslutet som man vill göra det till.
Än en gång vill jag deklarera att vi i Centern är emot rökning, vi är för
ett reklamförbud, och vi ser gärna att man kommer till rätta med också den
indirekta reklamen. Vi utgår emellertid ifrån att regeringen klarar det här
såsom man själv har sagt i propositionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 mars.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU16 Ansökningsförfarandet enligt lagen (1988:870) om vård av
missbrukare i vissa fall (prop. 1993/94:97).
Anf. 195 ANITA PERSSON (s):
Herr talman! Det ärende som vi nu skall behandla, om ansökningsförfa-
randet vid LVM-vård, har varit ett tvisteämne mellan oss och de borgerliga
partierna ända sedan lagen om tvångsvård av missbrukare tillkom. Det är
därför inte förvånande att regeringen nu har lagt fram det här förslaget, nu
när vi är i slutet av mandatperioden.
För oss socialdemokrater är det en rättssäkerhetsfråga att någon annan än
socialnämnden ansöker hos länsrätten om tvångsvård. Även att socialtjäns-
ten befrias från sin roll som motpart i LVM-målen anser vi vara väldigt vik-
tigt. Erfarenheterna har visat att länsstyrelsen har klarat den här uppgiften
mycket bra. Genom att länsstyrelsen gör ansökan får vi en likvärdig bedöm-
ning av ansökningarna mellan kommunerna i länen.
Att tvångsomhänderta någon för tvångsvård är ett allvarligt ingripande i
den enskildes liv, även om vården som sådan kan vara nödvändig. Vi social-
demokrater är inte emot tvångsvården, utan vi vet att den behöver tillgripas,
då den kan behövas för att rädda en missbrukares liv och få honom eller
henne att bryta ett destruktivt beteende.
Länsstyrelserna har kommit att spela en viktig roll genom sin initiativrätt
i LVM-ärendena. Det har gällt att få till stånd en enhetlig rättstillämpning,
vilket är nödvändigt när det gäller sådana åtgärder som en längre tids frihets-
berövande. Att praxis skiftar från kommun till kommun - det kan t.o.m.
skifta från en kommundel till en annan - kan inte vara acceptabelt. Visserli-
gen är det länsrätten som tar det slutliga avgörandet, men om en kommun
inte ansöker om LVM-vård kommer inte detta till länsrättens kännedom.
Vi vet nu att kommunerna har ekonomiska bekymmer. Då ökar riskerna
för att kommunerna inte ansöker om tvångsvård, då vården är mycket kost-
sam. All statistik kan nu bevisa att kommunerna drar in mer och mer på den
här typen av vård.
Kommunerna kommer inte heller att få någon ersättning från staten när de
nu övertar ansökningsförfarandet. Framför allt små kommuner är nu mycket
mycket oroliga för den här nyordningen, då de inte har någon erfarenhet av
att driva den här typen av mål.
Flera remissinstanser har också avstyrkt förslaget. Det är t.ex. Kammar-
rätten i Stockholm, Stockholms stad, SKTF, LO, Föreningen Sveriges soci-
alchefer och de olika klientorganisationerna. Det man framför allt är orolig
för är att vi inte längre skall få en enhetlig rättstillämpning och att missbru-
karna inte skall få erforderlig vård.
En av fördelarna med vårt nuvarande system är att en från socialtjänsten
fristående myndighet gör bedömningen om LVM är tillämplig eller ej. Läns-
styrelserna bedömer också om den frivilliga vården har prövats i tillräcklig
omfattning. Hänsyn behöver då inte tas till kommunernas ekonomi eller po-
litiska direktiv om att inte göra dyra placeringar, utan det måste kommu-
nerna göra när länsrätten på länsstyrelsens anmaning har beslutat det.
Erfarenheterna visar också att tudelningen mellan länsstyrelsen och so-
cialtjänsten har gett goda effekter vid LVM-anmälningar, eftersom klien-
terna då har insett allvaret och underkastat sig frivillig vård.
Den sociala enheten är i dag också en trygghet för många anhöriga och en
garanti för att något blir gjort för missbrukaren. Anmälningarna från kom-
munerna har kraftigt minskat i antal. Som jag sade tidigare sker det i vissa
kommuner inga anmälningar alls, utan de flesta anmälningarna kommer i
dag från polisen eller sjukvården.
Rättssäkerhet är viktigt för alla människor i vårt samhälle, även för dem
som är mest utsatta. Därför är det olyckligt att regeringen nu vill tumma på
denna genom att lägga över ansvaret för ansökningsförfarandet helt på so-
cialtjänsten, som har att tillvarata dels kommunens intresse av besparingar,
dels missbrukarens intresse av att få erforderlig vård.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
163
|
Prot. 1993/94:68 2 mars 1994 |
Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på propositionens förslag |
|
Ansökningsförfa- |
Anf. 196 BERITH ERIKSSON (v): Herr talman! När jag övertog detta ärende från Eva Zetterberg och satte Jag anser att det i det här fallet inte är fel att göra en jämförelse med åkla- Förutsättningarna för vård enligt lagen om vård av missbrukare är för det Anmälan om behov av vård enligt LVM görs till länsstyrelsen, som ansva- Anmälningsskyldighet - och det handlar verkligen om en skyldighet - har I förundersökningen skall länsstyrelsen alltid inhämta yttrande från social- Länsstyrelsen gör sedan en självständig bedömning, där man kan gå emot Som Anita Persson sade är den modell som nu har varit rådande i tio år Förutom rättssäkerhetsaspekten är det viktigt från vårdsynpunkt att den Jag kan inte se någon vettig orsak till en överflyttning från länsstyrelsen |
164
rättssäkerhetsaspekterna när det gäller vissa grupper av människor i samhäl-
let.
Vänsterpartiet väckte en motion i anslutning till den här propositionen,
men vi har inte fogat någon meningsyttring till betänkandet. Det beror på
att vår motion nästan helt sammanfaller med socialdemokraternas motion.
Jag yrkar därför bifall till socialdemokraternas reservation.
Anf. 197 ROSA ÖSTH (c):
Herr talman! Det förslag som regeringen har lagt fram när det gäller an-
sökningsförfarandet angående LVM-vård finner vi från utskottsmajoriteten
vara både logiskt och rimligt. Det överensstämmer för övrigt helt med den
uppfattning som de nuvarande regeringspartierna hade när lagen senast änd-
rades 1988. Det är alltså inte så, Berith Eriksson, att det nuvarande förhål-
landet har varit rådande under tio år utan bara sedan 1988 då en väsentlig
ändring genomfördes.
Sedan dess har rollfördelningen mellan socialnämnden och länsstyrelsen
varit något märklig, skulle jag vilja påstå. Gränsdragningen har i praktiken
inte varit helt tydlig.
Rent formellt är det länsstyrelserna som har ansvaret också för utred-
ningen. Samtidigt är det socialnämndernas kompetens, deras arbete och de-
ras utredningsresultat som i de allra flesta fall avgör den fortsatta hante-
ringen av ärendet.
Det är min bestämda uppfattning att fördelarna klart överväger eventuella
nackdelar om man som nu är föreslaget kan få till stånd ett mer renodlat
ansvarsförhållande mellan myndigheterna, där var och en helt enkelt gör det
som man är bäst på.
Det är väl egentligen inte någon som har ifrågasatt att det är hos social-
nämnderna som den verkliga kompetensen finns. Det är där som man kän-
ner till missbrukaren, hans bakgrund, hans förutsättningar att tillgodogöra
sig olika vårdformer osv. Det måste därför vara riktigt att socialnämnderna
anförtros det fulla ansvaret för ärendets beredning också i de fall som leder
fram till ansökan om LVM-vård hos länsrätten.
Länsstyrelserna har däremot en synnerligen viktig funktion som tillsyns-
myndighet. Det är mycket angeläget att de kan fullfölja den uppgiften på ett
tillfredsställande sätt. Men det torde väl vara ganska välbekant vid det här
laget att det råder tämligen stora brister därvidlag. Gång på gång, i olika
sammanhang och under ganska många år, även under den senaste socialde-
mokratiska regeringsperioden, har länsstyrelserna påpekat hur deras arbets-
situation ser ut, att det är svårt och t.o.m. omöjligt för dem att fullfölja sina
uppgifter som regionalt tillsyns- och expertorgan.
Om man på detta sätt kan frigöra resurser, dvs. öka deras tillsynskapaci-
tet, motverkas också den risk som skulle kunna finnas för olikformig bedöm-
ning när socialnämnderna själva skall ansöka om vård.
Kritikerna till förslaget brukar ibland damma av det gamla argumentet att
tvång inte hör hemma inom socialtjänsten och att sådana inslag försvårar ett
förtroendefullt samarbete mellan socialtjänst och den enskilde.
För det första tror jag inte att det är ett särskilt relevant argument i sam-
manhanget. De personer som är föremål för socialnämndernas utredningar
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
165
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
166
vet i allmänhet mycket väl att det resultat som utredningen leder fram till
kan vara direkt avgörande för ett beslut om tvångsvård.
För det andra finns det anledning att påminna om att socialtjänsten ensam
har ansvaret för utredning och ansökan när det gäller omhändertagande av
barn och ungdomar enligt lagen om tillfälligt omhändertagande, LVU. Det
har alltså inte alls lett till samma ifrågasättande som när det gäller LVM.
Berith Eriksson! Om man påstår att särskilda grupper skulle omhuldas
mindre av den borgerliga majoriteten i utskottet faller det tillbaka på det
faktum att LVU fungerar utan invändning från något håll. Detta visar att så
inte alls är fallet. LVU-ärendena handlar ändå om ytterst komplicerade och
känsliga ärenden. Men det har visat sig att kommunerna kan sköta dem på
ett mycket förtjänstfullt sätt.
Anita Persson nämnde några remissinstanser som var emot förslaget. Jag
kan nämna något som hon inte sade, nämligen att av 65 remissinstanser var
det bara 9 som hade något att invända mot förslaget. Bland dem som till-
styrkte förslaget var Kommunförbundet och Socialstyrelsen, vilket bör väga
ganska tungt i sammanhanget.
En instans som var emot förslaget var Kriminalvårdssstyrelsen. Där pe-
kade man på att man under den senare tiden hade sett att kommunerna i
vissa fall inte alls ansökte om LVM-vård beroende på den ekonomiska situa-
tionen. Detta visar att det är något som sker redan med de förhållanden som
råder i dag. Det har alltså väldigt litet med ansvarsfördelningen att göra. Det
är inget att sticka under stol med, och det vet ju alla vi som har sysslat med
socialtjänstfrågor, att i dåliga tider när kommunerna har sämre ekonomi till-
hör inte missbruksfrågor och liknande de mest högprioriterade frågorna.
Men här är det framför allt viktigt att hävda rättssäkerheten, vilket både
Anita Persson och Berith Eriksson gjorde. Det skall finnas en tillsynsmyn-
dighet som kan utöva den uppgiften. Någon sådan finns inte i dag.
Som jag tidigare var inne på är det allra viktigaste med det förslag som vi
nu behandlar att renodla rollerna, så att vi kan få till stånd den viktiga och
aktiva tillsynsfunktionen som länsstyrelserna nu skall ha.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande i dess
helhet.
Anf. 198 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Den ändring som infördes 1988 innebär att länsstyrelsen
skall inhämta yttranden från socialtjänsten. Tidigare, sedan 1981, hade läns-
styrelsen det fulla ansvaret. Det är viktigt att socialtjänsten medverkar i ut-
redningen, men även yttranden från läkare och andra ingår ju i underlaget.
Kommunerna har en ansträngd ekonomi. Oroväckande tendenser visar
redan att kommunens ekonomi och inte missbrukarens behov avgör vilken
vård som erbjuds missbrukaren.
Ansökningar till länsstyrelsen om tvångsvård kommer nu oftare från an-
höriga, läkare och polis, medan ansökningar från kommunens socialtjänst
minskar.
Det är magstarkt att i propositionen skriva att omläggningen skulle öka
rättssäkerheten. Man behöver bara påpeka att det finns 24 länsstyrelser men
284 kommuner med socialtjänster för att förstå att skillnaden i hanteringen
i landets kommuner riskerar att bli väldigt stor. Lagen om omhändertagande
av missbrukare innebär en mycket ingripande åtgärd. Det vore icke värdigt
rättssamhället att gå ifrån den rättssäkerhet i hanteringen som har byggts
upp under åren. Jag kan inte riktigt förstå varför man angriper detta på det
sätt man gör om det inte handlar om att man på det sättet vill ge kommu-
nerna möjlighet att själva avgöra vilken vård som skall erbjudas och att lägga
sig vinn om att få missbrukare rehabiliterade.
Anf. 199 ROSA ÖSTH (c):
Fru talman! Berith Erikssons resonemang, som nästan går ut på att det
skulle vara helt omöjligt för kommunerna att klara det hela och fulla ansva-
ret för hela utredningen fram till ansökan om tvångsvård, faller tillbaka på
det som jag tidigare nämnde, att kommunerna faktiskt har detta ansvar när
det gäller LVU, dvs. omhändertagande av barn och ungdom. LVU betraktas
av de allra flesta som ett väl så starkt inkräktande i den personliga sfären
som ett omhändertagande av en missbrukare utgör.
Berith Eriksson nämnde också den förändring som inträdde 1988. Men
hon missade den väsentliga förändring som jag menade inträdde då, nämli-
gen det faktum att socialnämnderna fick överta det verkliga utredningsan-
svaret som länsstyrelserna tidigare hade. Även om jag i grunden alltid har
haft uppfattningen att det är bäst för klienterna att kommunerna har ansva-
ret - det är kommunerna som har kompetensen och kännedomen - tycker
jag ändå att det förhållande som rådde fram till 1988 vore att föredra. Då
var rollfördelningen mellan socialnämnd och länsstyrelse klarare än den som
sedan uppstod.
Berith Eriksson talade om vilket stort ingripande det är för den enskilde
att bli omhändertagen på detta sätt. Det håller jag verkligen med om. Men
när man vill göra gällande att det dubbelarbete som det i dagens läge kan bli
fråga om skulle vara en fördel i det sammanhanget, vill jag hävda motsatsen.
Ett dubbelt utredande innebär naturligtvis ett dubbelt inkräktande på den
personliga sfären.
Anf. 200 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Rosa Östh blandar ihop korten så här i slutet av debatten.
Förändringen 1988 innebär ju inte att länsstyrelsen inte längre har ansvaret
för utredningen. I så fall skulle vi ju inte stå här och debattera detta i dag.
Länsstyrelsen har naturligtvis fortfarande ansvaret för utredningen, även om
länsstyrelsen enligt 1988 års beslut måste inhämta yttrande från socialtjäns-
ten. Men länsstyrelsen måste också inhämta yttrande från andra relevanta
organ.
Det har givetvis betydelse om kommunerna nu skall anställa personal för
att sköta dessa ärenden inom socialtjänsten och bygga upp en kompetens för
detta, en kompetens som i dag finns hos länsstyrelserna. Det verkar inte rik-
tigt klokt.
Anf. 201 ROSA ÖSTH (c):
Fru talman! Det nog inte jag som blandar ihop korten, utan det är Berith
Eriksson som t.o.m. blandar helt våldsamt. Det kan möjligen bero på att
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
167
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
hon inte har hunnit sätta sig in riktigt i detta ärende. Det handlar ju i prakti-
ken inte om att länsstyrelserna skall inhämta ett yttrande från socialnämn-
den, utan det handlar om att socialnämnderna har skött den egentliga utred-
ningen, den som har varit helt avgörande för omhändertagande för tvångs-
vård.
Ingen har påstått att kommunerna genom det nya förslaget skulle tvingas
bygga upp en ny kompetens. Kompetensen finns redan hos socialtjänsten,
men den finns inte hos länsstyrelserna. Länsstyrelserna har så dåliga resurser
att de inte ens kan klara sin huvuduppgift, nämligen tillsynsskyldigheten. All
logik talar för att detta är ett riktigt förslag. Hävdar man att man vill tillva-
rata den kompetens som finns, måste man bifalla det förslag som regeringen
här har framlagt.
Anf. 202 ANITA PERSSON (s):
Fru talman! Som så många gånger förr i dessa debatter kommer Rosa Östh
tillbaka till att socialnämnden redan har ansvaret när det gäller att ansöka
om LVU-vård. Men det är stor skillnad mellan att ansöka om LVU-vård och
att ansöka om LVM-vård. Vid LVM-vård ansöker man om vård för vuxna,
som skall tvångsomhändertas. Vid LVU-vård gäller det barn, och social-
nämnden är en motpart till föräldrarna. Nämnden skall hjälpa barnen så att
de får en bra vård. Det är stor skillnad mot att tvångsomhänderta vuxna
människor.
Rosa Östh påstod att jag inte tog upp vad de andra remissinstanserna sade.
Hon nämnde då bl.a. Kommunförbundet. Kommunförbundet tyckte att för-
slaget var bra. Men kommunerna är väldigt oroliga, eftersom de inte får nå-
got extra för detta. Det blir en ny uppgift för dem. Även om de tidigare har
gjort utredningar, skall de nu få en ny roll. De går nu in såsom åklagare i
stället för att bara vara behandlande och ställa upp för klienten. Nu skall de
vara en motpart till klienterna i ansökningsförfarandet.
Jag blev väldigt förvånad, när Rosa Östh påstod att det inte finns någon
kompetens hos länsstyrelserna. Det är ett gräsligt påstående. De som jobbar
på länsstyrelsens sociala enhet har en oerhört stor kompetens när det gäller
sociala ärenden. Hade de inte haft det, hade de inte heller kunnat utöva nå-
gon tillsyn. Länsstyrelsen känner mycket väl till dessa klienter. Vid tvångs-
vård är det tyvärr ofta så att det är samma klienter som kommer igen gång
på gång.
Nu blir det i stället någon annan som får en dubbelroll, nämligen social-
nämnden som skall vara både behandlande och åklagare. Det är som kam-
marrätten säger. Den dubbla roll som länsstyrelsen i dag har är väldigt viktig,
och den kan man stå ut med för att få en ordentlig rättssäkerhet för klienter-
nas del.
Vad är det som säger att de utredningstjänster som blir kvar på länsstyrel-
serna verkligen kommer att användas för tillsynen och inte används till något
annat? Det står i propositionen att det skall vara så, men det har vi ingen
garanti för.
Jag vidhåller mitt yrkande om bifall till reservationen.
168
Anf. 203 ROSA ÖSTH (c):
Fru talman! Det är klart att det är skillnad mellan vuxna och barn. Därvid-
lag har vi inte olika uppfattningar, Anita Persson. Men eftersom Anita Pers-
sons huvudinvändning mot förslaget var att det kunde bli olikformighet ge-
nom att kommunerna kunde ha olika vårdkulturer, måste det var fullt rele-
vant att anknyta till LVU i detta sammanhang.
Sedan var Anita Persson upprörd över att jag sade att länsstyrelserna inte
hade kompetensen. Det är klart att de få människor som arbetar med detta
har kompetensen. Men eftersom de just är så få och eftersom det är själva
problemet, kan man enkelt dra slutsatsen att länsstyrelserna som sådana inte
har den nödvändiga kompetensen.
Anita Persson undrade om de frigjorda resurserna skulle användas till att
öka tillsynen. Jag kan svara med en motfråga. Vad är det som säger att så
inte skulle bli fallet, eftersom länsstyrelserna alltid framhåller att de vill ha
just denna ökade möjlighet att utöva den funktion som man vet är tillsyns-
myndighetens huvuduppgift? Det kanske beror på vilka kommunföreträdare
som vi har träffat. Jag har inte mött någon kommunföreträdare som har varit
särskilt orolig för att man inte skall klara detta. De har sagt att detta är något
som de länge har velat ha. Inte heller Socionomförbundet har haft något att
invända mot förslaget.
Anf. 204 ANITA PERSSON (s):
Fru talman! Att Rosa Östh inte har hört något från kommunerna kanske
kan stämma, men jag har det i Alkoholkommissionen, där vi just håller på
med vård av missbrukare. Kommunförbundets representant talade om att
hon hade blivit uppringd av företrädare för flera kommuner, som just hade
varit oroliga för den nya roll som de skall få. I många små kommuner finns
det kanske bara en tjänsteman, och där saknas erfarenheten.
Det är annat i de stora kommunerna. Där har man större möjligheter och
där är det lättare att utbilda folk.
Vi är oroliga för att det blir olikheter mellan kommunerna och även mel-
lan kommundelarna när varje kommun eller kommundel själv skall ansöka
om den här vården. Länsstyrelserna har ju varit en garanti för likhet i be-
dömningarna. Det har varit väldigt viktigt. Länsstyrelsernas tillsyn är viktig.
I utskottsbetänkandet hänvisar man till propositionen och till att resurser
skall kunna frigöras här. Vidare sägs det att detta inte får leda till att resur-
serna tas i anspråk för andra ändamål. De skall gälla för det sociala området.
Men vem kan garantera att det blir så? Resurserna används kanske ännu mer
inom samhällsarbetet, där de ju också har en viktig uppgift. Där vill jag så
att säga inte ta tillbaka något. Socialtjänstlagen säger ju att man skall arbeta
även med de här bitarna.
Tillsynen är alltså viktig. Men genom LVM-ansökan har man en tillsyn
just när det gäller missbruksområdet som är oerhört viktig. Jag är väldigt
orolig för vad som skall hända med de allra sämst ställda människorna, med
dem som har de allra största problemen. Jag är rädd att rättssäkerheten inte
kommer att gälla för dem.
Vi har hört en minister tidigare tala om rättssäkerheten när det gäller små-
företagare. Skattemyndigheterna skall alltså inte kunna gå in och kontrollera
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Ansökningsförfa-
randet enligt lagen
om vård av miss-
brukare i vissa fall
169
12 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 68
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Svenska företags
verksamhet i Syd-
afrika
170
småföretagen just från rättssäkerhetssynpunkt. Jag tycker dock att rättssä-
kerheten är precis lika viktig när det gäller missbrukarna och de mest ut-
slagna.
Anf. 205 ROSA ÖSTH (c):
Fru talman! Anita Persson återkommer till talet om de oroliga kommun-
företrädarna. Jag tror också att man kan träffa på sådana. Men jag tror att
de i första hand inte är oroliga för den här något utvidgade uppgiften som
de får. I stället är det väl så, bl.a. genom en rad beslut som riksdagen fattat,
att kommunerna i allmänhet har fått utökade uppgifter.
I ett inledningsskede eller när man står inför en ny uppgift kan man själv-
fallet känna oro och undra om man klarar av det hela. Blir det flera nya upp-
gifter ökar naturligtvis också oron.
Anita Persson frågar hur man skall kunna veta hur det blir. Hon säger:
Tänk om det inte fungerar. Tänk om de här resurserna inte avsätts på det
sätt som vi har avsett när det gäller länsstyrelserna! Jag för min del kan tänka
mig att det är en uppgift för oss i riksdagen att se till att beslut som fattas
här följs upp och att det hela fungerar på det sätt som vi har avsett. En ny
infallsvinkel som man har tänkt att riksdagens arbete skall ha är ju att det
mera skall vara fråga om uppföljningsverksamhet.
Jag skulle vilja påminna Anita Persson om att man under den förra rege-
ringsperioden vid ett par tillfällen, bl.a. i en departementspromemoria, har
pekat på uppgifter om att länsstyrelserna på grund av resursbrist haft svårt
att fullgöra sina tillsynsuppgifter på det sociala området och på att det behövs
en översyn bl.a. beträffande ansökningsförfarandet i LVM-ärenden.
Även från den socialdemokratiska regeringens sida var man alltså inne på
att pröva nämnda väg. Jag för min del är ganska övertygad om att de farhå-
gor som bl.a. Anita Persson talat om är betydligt överdrivna. Socialnämn-
derna kommer att sköta de här uppgifterna till full belåtenhet för alla, inte
minst för de klienter som är i behov av vård.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 mars.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU11 Svenska företagsverksamhet i Sydafrika (skr. 1993/94:96).
Anf. 206 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Jag är gammal, och det är sent. För att inte glömma bort mitt
yrkande yrkar jag redan nu bifall till våra två reservationer.
Kommerskollegium har i fråga om regeringens skrivelse beträffande redo-
görelse för svenska företags verksamhet i Sydafrika 1992 konstaterat att ef-
terlevnaden av investeringsförbudslagen får anses vara god. Regeringen har
instämt i detta. Man kan fråga: God för vem? Ja, troligtvis inte för alla an-
ställda som har funnits i de svenskkontrollerade företagen, som enligt den
här redogörelsen har reducerat sitt antal anställda till 1 085 från att på 70-
talet - då var jag själv chef för ett bolag i Sydafrika som friställde över 2 000
personer - ha varit 7 000-8 000. Sedan 70-talet har antalet alltså dragits ner
till 1 000.
Många tragedier har utspelats i Sydafrika när familjer ställts på bar backe.
Jag tror inte att de personerna är lika tillfredsställda som man är på Kom-
merskollegium.
Sverige har som ett av de sista länderna i världen nu upphävt sanktionerna
mot Sydafrika, och det är alla väldigt glada över. Svenska företag har, som
jag antytt, under ett tjugotal år berövats möjligheten att expandera och över-
leva. Många företag har tvingats likvidera och sälja ut verksamheten. Smärt-
samma friställningar har blivit följden. De svenska sanktionerna har bidragit
till att en redan rekordstor arbetslöshet i Sydafrika permanentats eller ökats.
Arbetslösheten där är snarare över än under 40 %.
Jag har tidigare diskuterat med Europaministem hur man skall få i gång
investeringarna i Sydafrika. Han har visat förståelse för många av mina syn-
punkter. Man kunde ha väntat att regeringen skulle återkomma med förslag
om hur jobb skaffas fram speciellt för den svarta befolkningen. Det måste
ju vara ett speciellt intresse att hjälpa till med investeringarna, och då inte
bara beträffande svenska företag utan också beträffande sydafrikanska före-
tag.
Tyvärr har regeringen inte visat någon större dådkraft då det gäller att pre-
sentera exportfrämjande åtgärder som skulle hjälpa svenska och även sydaf-
rikanska företag. Det verkar snarare vara försiktiga byråkrater, inte kreativa
marknadsförare, som styr de svenska exportansträngningarna.
Vidare är jag rädd för att Europaministems entusiasm för u-ländemas
problem avtar med kvadraten på avståndet från Bryssel. Men jag vill i alla
fall repetera några av de förslag för att få i gång investeringarna som jag har
presenterat tidigare här i kammaren.
Bl.a. gäller det för regeringen att ge EKN instruktioner om att börja ta
risker i stället för att tyda olika konventioner efter bokstaven. När andra län-
der är på exportoffensiven som ett led i ansträngningarna att få ner arbetslös-
heten har svenska EKN fortfarande en byråkratisk inställning i fråga om alla
förslag.
Regeringen måste ge EKN instruktioner om att man skall ta risker, för det
gör alla andra exportkreditnämnder, i stället för att - som i dag är fallet -
försöka tjäna pengar. Vi har i dag 600 000 arbetslösa. Det gäller därför att
skaffa fram jobb.
Vi anser alltså att svenska företag skall ges större möjligheter att erhålla
investerings- och exportkreditgarantier. Dessutom måste vi hjälpa till så att
BITS får möjligheter att ge krediter och så att Sydafrika definieras som ett
u-land med en bruttonationalproduktinkomst understigande 2 695 US-dol-
lar. Då kan man dra fördel av s.k. mjuka lån som löper på tio år, utan amor-
tering och ränta. Egendomligt nog får mjuka lån inte användas för kommer-
siella investeringar. Men det är just sådana som behövs. Det är bara att hop-
pas att UD:s alla jurister kan finna en praktisk väg ut ur de här diplomatiska
labyrinterna, som delvis förpestar våra hjälpambitioner.
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Svenska företags
verksamhet i Syd-
afrika
171
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Svenska företags
verksamhet i Syd-
afrika
172
Om man kan hjälpa sydafrikanska företag som har många svarta, ”colou-
red”, anställda samtidigt som svensk industri får stöd, anser jag att det verk-
ligen är fråga om u-landshjälp. Därför har vi föreslagit att man skall finan-
siera dessa försäljnings- och investeringsfrämjande åtgärder genom att ta 100
miljoner i anspråk av UD:s kommande anslagspost budgetåret 1994/95 för
demokrati, mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. Som jämförelse
kan sägas att den totala anslagsposten som rör Sydafrika för innevarande år
har fastställts till 240 miljoner kronor.
Nu hoppas jag att minister Dinkelspiel, som skall vara ledare för en han-
delsdelegation till Sydafrika, kommer hem igen med huvudet fullt av idéer
om hur Sverige skall kunna återerövra sina förlorade marknadspositioner i
Sydafrika. Det hoppas jag kommer att göras genom investeringar som kom-
mer både svenska och sydafrikanska företag till del.
I detta anförande instämde Hugo Hegeland (m).
Anf. 207 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Jag kan instämma i mycket av det som Simon Liliedahl har
sagt om vikten av att svenska företag nu aktivt går in och utvecklar industrier
och arbetstillfällen i Sydafrika. Det finns mycket att uträtta där, och alla
tänkbara möjligheter skall vi naturligtvis utnyttja för att få en bra utveckling
i Sydafrika, där man går till val i slutet av april.
Jag tycker dock att åtminstone den första reservationen, som Simon Lilie-
dahl har yrkat bifall till, är tillgodosedd i det betänkande som vi behandlar.
Man vill ha utökade möjligheter att erhålla investerings- och exportkreditga-
rantier för affärer med Sydafrika. Precis som utskottet skriver finns de möj-
ligheterna i dag genom Exportkreditnämnden. Det finns pengar för detta
ändamål, men tyvärr har det inte blivit riktig fart på detta ännu. Enligt upp-
gift har efterfrågan på garantierna än så länge varit mycket liten. Men vi skall
hoppas på en ändring och att det blir fart på investeringarna.
Den andra reservationen tar upp just finansieringen av stödåtgärder i syfte
att stärka svensk industris konkurrenskraft. Där har Ny demokrati ett för-
slag om att man skall hämta pengar ur biståndsanslaget för demokrati som
också innehåller mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd. I reservatio-
nen står det 50 miljoner. Jag hörde att Simon Liliedahl yrkade att man skulle
ta 100 miljoner från det anslaget. Jag vet inte om det var ett nytt förslag eller
om det var en felsägning. Skall vi följa reservationen som Lars Moquist har
skrivit på är det 50 miljoner som man har tänkt sig.
Jag yrkar avslag på förslaget vare sig det är 50 eller 100 miljoner. De här
pengarna kommer att gå åt till just de ändamål som de är avsedda för. Det
kommer att behövas mycket investeringar i form av demokratistöd, stöd för
mänskliga rättigheter och humanitärt bistånd efter valet den 27 april. Det
vore olyckligt, tycker jag, om man skulle ta pengarna ur det anslaget.
Ny demokrati har ett yrkande som man inte har följt upp. Det var bra att
man inte gjorde det. Det gick ut på att man även fortsättningsvis skulle ha
återkommande redogörelser från regeringen om svenska företags arbete i
Sydafrika. Detta har fallit. I och med att man har tagit bort sanktionerna
behöver man inte återkomma med rapporter. Jag vet egentligen inte varför
Ny demokrati framför det förslaget. Men eftersom man inte har följt upp det
med någon reservation är det inte mycket att orda om.
Fru talman! Med detta vill jag yrka avslag på reservationerna och bifall till
utskottets hemställan.
Anf. 208 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Jag vill bara beträffande de 50 och 100 miljonerna säga att det
var en lapsus linguae. Det skall naturligtvis vara 50 miljoner.
Däremot anser jag att man knappast kan använda dessa pengar bättre än
att ge dem till investeringar, framför allt till lokala sydafrikanska företag. Jag
tycker att detta är mycket fin u-hjälp som man kan erbjuda för att få bukt
med den stora arbetslösheten.
Det låter bra att EKN funkar. Men de facto funkar inte EKN. Man är för
försiktig. Jag har ett färskt exempel på en femårskredit till Sydafrika där
EKN debiterar en ränta som är dubbelt så hög som den man får från Eng-
land. EKN är i dagens läge helt enkelt inte konkurrenskraftig. Det är det
försiktigaste av alla exportkreditgarantiinstitut i Europa. Man måste få
andra instruktioner från regeringen. Det kan inte vara rätt att ett exportkre-
ditgarantiinstitut skall gå ihop, man skall kunna ta risker för att hjälpa till
att få bukt med arbetslösheten.
Apropå kommentaren om rapporteringen var den ursprungliga tanken
med detta att regeringen skulle tvingas att rapportera vad man hade gjort
för att få i gång investeringar, så att man kunde visa på att antalet anställda
börjar gå upp igen och inte bara vara nöjd med den nedåtgående trenden.
Anf. 209 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Det är klart att det är intressant att följa det som Simon Lilie-
dahl talar om med anledning av rapporteringen. Det kommer att finnas till-
fälle att göra det när vi presenterar budgetpropositioner. Vi kommer att titta
på det fortsatta stödet till Sydafrika, vilket vi förmodar kommer att ligga
kvar även i kommande budgetar. Då får vi tillfälle att också rapportera om
utvecklingen i Sydafrika. Helt utan information kommer vi inte att bli.
Jag vill bara än en gång konstatera att vi är överens om vikten av utveck-
lingen av svensk industri, ja, naturligtvis all industri i Sydafrika. Det kom-
mer att fordras mycket positiv utveckling av arbetstillfällen, eftersom arbets-
lösheten är mycket hög.
Jag menar dock att svensk exportindustri med sina produkter och sitt kun-
nande kommer att hävda sig väl i konkurrensen på den sydafrikanska mark-
naden, vilken har en stor potential.
Det är möjligt att det kan ligga någonting i det som Simon Liliedahl säger,
att det är byråkratiskt inom kreditnämnden. Men jag tror ändå att möjlighe-
terna för svensk industri att hävda sig är stora framöver. Det välkomnar vi.
Anf. 210 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! Vi har väl vid denna sena tidpunkt, Karl-Göran Biörsmark,
enats om det mesta. Jag tror att vi båda två kanske skall försöka att animera
statsrådet Dinkelspiel att föra med sig hem från delegationsresan till Syd-
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Svenska företags
verksamhet i Syd-
afrika
173
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Stöd till
trossamfund m. m.
174
afrika nya idéer om hur vi skall kunna få fart på investeringarna i Sydafrika,
vilka skall komma både svenska och sydafrikanska företag till del.
Anf. 211 KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp):
Fru talman! Med tanke på Ulf Dinkelspiels framgångar i Europa tror jag
att vi med viss förtröstan kan se hans fortsatta arbete an också nere i Syd-
afrika.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 mars.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöU6 Strålskydd (prop. 1993/94:100 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 16 mars.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU14 Stöd till trossamfund m.m. (prop. 1993/94:100 delvis).
Anf. 212 ROSE-MARIE FREBRAN (kds):
Fru talman! Vi behandlar kulturutskottets betänkande om stöd till tros-
samfund. Det råder enighet i kulturutskottet om större delen av anslaget till
trossamfunden. Det är bra. Regeringen föreslår för budgetåret 1994/95 att
69 500 000 kr anvisas under anslaget. Lokalkostnadsposten inom anslaget är
oförändrad och uppgår till 12 480 000 kr. Om denna post råder det oenighet
i utskottet.
Socialdemokraterna har fått Ny demokratis stöd för att bjuda över rege-
ringen med 13 000000 kr - tyvärr ofinansierat.
Det är värt att framhålla att trossamfunden fått och får bidrag till lokal-
kostnader utöver ordinarie anslag. Detta har skett av arbetsmarknadspoli-
tiska skäl. Förra budgetåret anvisades 20 miljoner kronor, och innevarande
budgetår 15 miljoner kronor.
Fru talman! Det är min bestämda uppfattning att ytterligare medel bör
anvisas av arbetsmarknadspolitiska skäl. Riksdagen har tidigare i kväll be-
myndigat regeringen att använda 1,5 miljarder kronor till ett omfattande
ROT-paket. Dessa medel kommer att kunna tas i anspråk omedelbart och
inte först efter halvårsskiftet.
Arbetsmarknadsministern har i dag informerat kammaren om hur rege-
ringen kommer att fördela ROT-pengarna. Man kommer att anvisa 100 mil-
joner kronor till samlingslokaler inklusive samfundens lokaler.
ROT-paketet är välkommet och viktigt. Socialdemokraternas och nyde-
mokraternas önskan att späda på budgetunderskottet och upplåningsbeho-
vet nästa budgetår är däremot förvånande och klart negativt.
Som tur är stöder Vänsterpartiets meningsyttring reservationen från rege-
ringspartierna. Jag talar alltså för en formell utskottsminoritet men en fak-
tisk majoritet i kammaren. Omröstningen här i kammaren om två veckor
kan därför rätta till detta olycksfall i utskottsarbetet.
Fru talman! Kulturutskottets betänkande nummer 14 illustrerar tydligt be-
hovet av en förändrad budgetprocess i enlighet med riksdagsutredningens
förslag där man böljar med att lägga fast de ekonomiska ramarna och där
varje påslag måste finansieras inom ramen.
Socialdemokraterna säger sig ta budgetunderskottet på allvar. Men i det
konkreta arbetet i utskotten märks det inte alltid - tyvärr. Om Socialdemo-
kraterna regelmässigt skulle få med sig både Vänsterpartiet och Ny demo-
krati skulle det vara förödande för vårt land med sviktande förtroende för
svensk ekonomi, höjda räntor och försvagad krona som följd.
Det är minst sagt anmärkningsvärt att Ny demokrati, som inte ens har en
finansierad ökning av lokalbidragen i sitt eget ekonomiska alternativ till re-
geringens budgetproposition, hakar på s-motionerna. Är detta samma parti
som jag mötte i den ekonomiska debatten den 10 februari företrädd av Dan
Eriksson i Stockholm? Han gjorde då tappra försök att ställa alla andra par-
tier mot väggen i statsskuldsfrågan. Man tar sig för pannan, för att citera en
för nydemokrater känd partiledare.
Fru talman! Jag yrkar bifall till fyrpartireservationen i kulturutskottets be-
tänkande nummer 14.
Anf. 213 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Hur Rose-Marie Frebran kan vara så säker på att hon talar
för en faktisk majoritet förefaller mig något konstigt. Man kan i debatten
övertyga alla intresserade åhörare att den utskottsmajoritet som föreligger
har rätt argument.
Jag blir också något förvånad över att när man har en regering som har ett
galopperande budgetunderskott på åtskilliga miljarder och där Socialdemo-
kraterna har väckt en motion med förslag till finansiering som är 5,8 miljar-
der starkare än regeringen, gör man en jättestor affär av 13 miljoner kronor.
Jag tycker att det är litet grand att fly undan verkligheten.
Lars Tobisson spann på samma tema tidigare i dag. Han talade om en ohe-
lig allians - det är passande ord i detta sammanhang när vi talar om trossam-
fund - mellan Socialdemokraterna och Ny demokrati. Med vem är Rose-
Marie Frebran allierad? Blir hennes allians helig för att hon allierar sig med
Vänsterpartiet? Det bör hon tipsa sin partiordförande om.
Detta är ”välsignade” pengar. Trossamfunden har under två budgetår fått
35 miljoner kronor extra. Reservanterna säger att detta ger arbeten till en
produktionskostnad av 300 miljoner kronor. Det är nästan ett tiofaldigande
av de pengar som staten anslår. Det är för mig obegripligt att man inte är
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Stöd till
trossamfund m.m.
175
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Stöd till
trossamfund m.m.
beredd att ge mer pengar om det går att tiofaldiga effekten av dem på detta
område.
Apropå ekonomi och statsfinanser: Även om det kan förefalla var en inno-
vation för företrädare för regeringspartiet, kan det faktiskt vara en vinst för
samhället med några färre byggnadsarbetare som går arbetslösa.
Riksdagens utredningstjänst har tittat på utvecklingen av anslagen. De har
gått tillbaka till mitten av 80-talet i fråga om lokalbidragen. Rose-Marie Fre-
bran kanske erinrar sig vilket parti som satt i regeringsställning 1984/85. Då
var det 22,5 miljoner kronor som gavs i lokalbidrag. Hon talar om löpande
priser. Det skall jämföras med 12,5 miljoner kronor förra året. Sysselsätt-
ningen på arbetsmarknaden har inte förbättrats sedan dess. Den är närmast
katastrofal inom byggnadsindustrin. Nu föreslås ett oförändrat anslag i de
avseendena. Det är inte särskilt ansvarsfullt eller, Rose-Marie Frebran, soli-
dariskt med trossamfunden, som faktiskt mer än väl behöver pengarna. Pre-
cis som ni själva säger i reservationen kan varje satsad krona nå en tiofaldi-
gad effekt. Då är det helt vansinnigt att inte satsa de kronorna. Men det kan-
ske finns någon speciell förklaring som vi kan få tillfälle att lyssna till.
Det är en självklarhet för mig att yrka bifall till de mycket starka skrivning-
arna och det starka yrkandet som majoriteten i kulturutskottet har lagt fram.
Anf. 214 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:
Fru talman! Jag är en av dem som inte alls tror på den socialdemokratiska
budgeteffekten på plus 2,8 miljarder i förhållande till regeringens budget.
Åke Gustavsson yrkar ju gärna på bidrag till de ökningar som ges i budgeten,
trots att Socialdemokraterna inte får igenom den övriga budgeten. Jag vet
inte hur man får det att gå ihop.
Jag talar inte om oheliga allianser, som Lars Tobisson gjorde. Jag kallar
inte heller vår allians - om det finns någon sådan - på något sätt för helig.
Jag använder inte de begreppen. Jag håller med om att det är fråga om väl-
signade pengar. Därför hoppas jag att när regeringen skall fördela inom ra-
men för dessa 100 miljoner mellan allmänna samlingslokaler och trossam-
fundens lokaler, skall merparten läggas på trossamfundens lokaler, eftersom
man till allmänna samlingslokaler brukar ge 50 % i bidrag.
Trossamfundens genomsnittliga bidrag till vaije projekt har legat under
20 %. Den lokala satsningen rör sig alltså om över 80. Dessutom är repara-
tion av kyrkor ett mycket hantverksmässigt arbete och därmed sysselsätt-
ningseffektivt. Så jag hoppas att man skali ge merparten av de 100 miljo-
nerna till trossamfunden.
Det råkar vara så att det finns en kö på 300 miljoner både från allmänna
samlingslokaler och från trossamfunden. Man skulle alltså kunna tillgodose
trossamfundens hela behov, om man tog 60 av de 100 miljonerna, och där
kan man köra i gång direkt. Det här är mycket mycket bra.
Anf. 215 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tycker att det är alldeles utmärkt att vi under innevarande
budgetår kan få 100 miljoner kronor och därmed få en sysselsättningseffekt
vad gäller samlingslokalbyggandet. Men detta hade ju inte kommit till stånd,
176
om inte arbetsmarknadsutskottet hade tagit ett initiativ, efter Socialdemo-
kraternas skrivelse.
Så där är vi överens. Den frågan behöver vi inte diskutera. Vad vi diskute-
rar nu är om vi därutöver skall satsa 13 miljoner kronor på trossamfundens
lokaler.
Nu krymper det här. Förut var det en tiodubbling och nu är det 80 %, men
låt gå för det! Om församlingarna satsar 80 % och staten 20 % och det upp-
står en mycket stark sysselsättningseffekt, ge mig då, Rose-Marie Frebran,
ett enda exempel på ett annat område där sysselsättningseffekten blir lika
stor som här! Ett exempel räcker, tack!
Anf. 216 ROSE-MARIE FREBRAN (kds) replik:
Fru talman! Jag behöver inte ge något exempel på det, för vi är ju inte
oense i den frågan. Jag säger att vi har mer pengar än vad som behövs för
att tillgodose allt det som trossamfunden har i sin kö av ansökningar i dag.
300 miljoner är nämligen den totala produktionskostnaden.
Det skulle alltså räcka med att ge 60 miljoner för att alla projekt som man
i dag har ansökt om skulle kunna genomföras. Det finns möjlighet att ge
detta. Jag hoppas att regeringen i sina överväganden är så klok att den lägger
merparten på trossamfunden och inte på allmänna samlingslokaler, där den
lokala satsningen är mycket mindre.
Anf. 217 ÅKE GUSTAVSSON (s) replik:
Fru talman! Det här är mycket intressant. Rose-Marie Frebran säger att
det finns mer pengar än vad som behövs. Tänk efter en gång till! Det innebär
alltså att vi t.o.m. kan skära på anslaget. Det är nämligen konsekvensen av
vad Rose-Marie Frebran säger. Det finns mer pengar än vad som behövs -
alltså kan vi skära på anslaget!
Nu får nog Rose-Marie Frebran bestämma sig för vilken argumentations-
linje som skall gälla. Om Rose-Marie Frebran frågar samarbetsnämnden vad
den har för projekt och vad den behöver, tror jag inte att det första nämnden
säger är att det finns mer pengar än vad som behövs. Hur mycket pengar
man får vet vi inte förrän samlingslokalpengarna har fördelats. Då skulle
man alltså fortfarande säga att man har mer pengar än vad som behövs. Det
finns ingen sannolikhet i det argumentet.
Vad vi däremot vet är att inklusive de 100 miljonerna till samlingslokaler
garanterar vi genom detta anslag 25 miljoner kronor i stället för de 12,5 mil-
joner som regeringen har. Men min uppmaning kvarstår, för det här är en
viktig fråga om vi diskuterar den ur sysselsättningssynpunkt: Ge mig ett ex-
empel på att det går att få en bättre sysselsättningseffekt med en satsning på
13 miljoner kronor! Jag vill inte ha någon lång uppräkning, utan det räcker
med ett exempel.
Anf. 218 HUGO HEGELAND (m):
Fru talman! Åke Gustavsson citerade Lars Tobisson, som talade om en
ohelig allians mellan Socialdemokraterna och Nydemokraterna. Jag förstår
att Åke Gustavsson känner sig illa berörd nu, när han talar sig varm för ökat
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Stöd till
trossamfund m.m.
177
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Stöd till
trossamfund m. m.
anslag till trossamfunden med 13 miljoner och glorian lyser kring hans hu-
vud.
Därefter undrade Åke Gustavsson om det var fråga om en helig allians
mellan borgerliga partier och Vänsterpartiet. Där är svaret naturligtvis nej.
Det är inte fråga om en helig allians. Det är fråga om ett tillfälligt samarbete,
till skillnad från det regelbundna samarbete som har rått mellan Socialdemo-
kraterna och Vänsterpartiet i många år.
Anf. 219 ÅKE GUSTAVSSON (s):
Fru talman! Jag är inte säker på att den typen av tillfälliga förbindelser är
till gagn för parlamentarismen i Sverige.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 mars.)
Anmäldes att följande fråga framställts
den 1 mars
1993/94:384 av Hans Göran Franck (s) till statsrådet Görel Thurdin om
starkströmsledningar i Bergshamra:
Genom stadsdelen Bergshamra i Solna går en starkströmsledning som till-
hör Stockholm Energi AB. Ledningen som går rakt genom bebyggelsen
ovan jord har skapat stor oro för betydande hälsorisker bland befolkningen,
särskilt bland barnfamiljer. Det gäller att söka finna en lösning som innebär
att kraftledningen kan flyttas på ett acceptabelt sätt inom Ekoparken.
Jag får därför fråga statsrådet Görel Thurdin:
Är regeringen beredd att, i avvaktan på att kraftledningarna i södra Bergs-
hamra i Solna grävs ned underjord, verka för en temporär lösning som un-
danröjer riskerna för de boende?
26 § Kammaren åtskildes kl. 22.06.
178
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. voteringen kl. 11.42,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 4 § anf. 67 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 104 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 18 §,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.00,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 21 § anf. 198 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Innehållsförteckning
Onsdagen den 2 mars
1 § Information frän regeringen om avtalet med EU........... 1
Talmannen (om debattreglerna m.m.)
Statsminister Carl Bildt (m)
Ingvar Carlsson (s)
Hadar Cars (fp)
Per-Ola Eriksson (c)
Statsrådet Alf Svensson (kds)
lan Wachtmeister (nyd)
Gudrun Schyman (v)
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Johan Lönnroth (v)
Pär Granstedt (c)
Mats Hellström (s)
Lena Klevenås (s)
Christer Windén (nyd)
Ingela Mårtensson (fp)
Björn Samuelson (v)
Margareta Winberg (s)
Widar Andersson (s)
Bengt Hurtig (v)
Birgitta Hambraeus (c)
Hans Göran Franck (s)
Maj Britt Theorin (s)
2 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 37
3 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
23 februari ...................................... 37
180
Utrikesutskottets betänkande UU21
Skatteutskottets betänkande SkU28
Lagutskottets betänkande LU14
Lagutskottets betänkande LU15
Utbildningsutskottets betänkande UbU3
Utbildningsutskottets betänkande UbU4
4 § Den ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m....... 38
Finansutskottets betänkande FiUlO
Debatt
Göran Persson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Lars Bäckström (v)
Per-Ola Eriksson (c)
Lars Tobisson (m)
Lars Leijonborg (fp)
Tredje vice talmannen
Stefan Attefall (kds)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Arne Kjömsberg (s)
Beslut ............................................... 114
5 § Tillämpning i fråga om Libyen av lagen om vissa internationella
sanktioner ...................................... 117
Utrikesutskottets betänkande UU17
Beslut ............................................... 117
6 § Tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 ...... 118
Utrikesutskottets betänkande UU13
Beslut ............................................... 118
7 § Tullpreferenser för Albanien .......................... 118
Skatteutskottets betänkande SkU24
Beslut ............................................... 118
8 § Anslag till Kronofogdemyndigheterna ................... 118
Lagutskottets betänkande LU18
Beslut ............................................... 118
9 § Tilläggsbudget inom Försvarsdepartementets område........ 119
Försvarsutskottets betänkande FöU7
Beslut ...................................... 119
10 § Vissa ändringar i läkemedelslagen ..................... 119
Socialutskottets betänkande SoU15
Beslut ............................................... 119
11 § Sekretess m.m. hos Barnombudsmannen ................ 119
Socialutskottets betänkande SoU18
Beslut ............................................... 119
12 § Kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård
m.m ........................................... 120
Socialutskottets betänkande SoU19
Beslut ............................................... 120
13 § Tilläggsbudget inom Kulturdepartementets område ........ 120
Kulturutskottets betänkande KrUlO
Beslut ............................................... 120
14 § Kostnader för Sveriges medlemskap i Unesco m.m......... 120
Kulturutskottets betänkande KrU12
Beslut ............................................... 120
15 § Lotterinämnden ................................... 120
Kulturutskottets betänkande KrU15
Beslut ....................................;.......... 121
16 § Utveckling av ideell verksamhet....................... 121
Kulturutskottets betänkande KrU16
Beslut ............................................... 121
17 § Internationellt samarbete m.m........................ 121
Kulturutskottets betänkande KrU17
Beslut ............................................... 121
18 § Tilläggsbudget inom Utrikes- och Näringsdepartementens områ-
den ............................................ 121
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
181
Prot. 1993/94:68 Näringsutskottets betänkande NU13
2 mars 1994 Beslut ............................................... 122
19 § Åtgärder för att skapa sysselsättning åt arbetslösa ......... 122
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU21
Debatt
Arbetsmarknadsminister Böije Hörnlund (c)
Hans Andersson (v)
Elver Jonsson (fp)
Johnny Ahlqvist (s)
Arne Jansson (nyd)
Lennart Nilsson (s)
Agne Hansson (c)
Beslut ............................................... 130
Beslut om uppskjuten votering............................ 130
20 § Vissa ändringar i tobakslagen ......................... 130
Socialutskottets betänkande SoU17
Debatt
Sten Svensson (m)
Rinaldo Karlsson (s)
(forts.)
Ajournering .......................................... 135
Återupptagna förhandlingar .............................. 135
20 § (forts.) Vissa ändringar i tobakslagen (forts. SoU17) ....... 135
Jerzy Einhorn (kds)
Leif Bergdahl (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Mikael Odenberg (m)
Ingrid Näslund (kds)
Margareta Winberg (s)
Elisabeth Fleetwood (m)
Tredje vice talmannen (om debattreglerna)
Rosa Östh (c)
Beslut skulle fattas den 16 mars
21 § Ansökningsförfarandet enligt lagen om vård av missbrukare i
vissa fall ........................................ 162
Socialutskottets betänkande SoU16
Debatt
Anita Persson (s)
Berith Eriksson (v)
Rosa Östh (c)
Beslut skulle fattas den 16 mars
22 § Svenska företags verksamhet i Sydafrika................. 170
Utrikesutskottets betänkande UU11
Debatt
Simon Liliedahl (nyd)
Karl-Göran Biörsmark (fp)
Beslut skulle fattas den 16 mars
182
23 § Strålskydd ....................................... 174
Försvarsutskottets betänkande FöU6
Beslut skulle fattas den 16 mars
24 § Stöd till trossamfund m.m............................ 174
Prot. 1993/94:68
2 mars 1994
Kulturutskottets betänkande KrU14
Debatt
Rose-Marie Frebran (kds)
Åke Gustavsson (s)
Hugo Hegeland (m)
Beslut skulle fattas den 16 mars
25 § Anmälan om fråga
1993/94:384 av Hans Göran Franck (s) om starkströmsled-
ningar i Bergshamra............................. 178
183
gotab 46143, Stockholm 1994