Protokoll
1993/94:44
Justerades protokollet för den 9 december.
Anf. 1 TALMANNEN:
Jag får anmäla att val till Statsrådsarvodesnämnden kommer att företas
vid morgondagens sammanträde.
Föredrogs och hänvisades
Förslag
1993/94:RR3 till försvarsutskottet
Föredrogs men bordlädes åter
Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU10-SkU12, SkU15-SkU17 och
SkU19
Lagutskottets betänkande 1993/94:LU13
Socialutskottets betänkanden 1993/94:SoUll och SoU14
Trafikutskottets betänkande 1993/94:TU9
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Beträffande debatten i dessa ärenden se prot. 43.
UbU2 Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m.
Mom. 1 (frågan om läroplanen skall vara gemensam för de frivilliga skolfor-
merna)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
180 för utskottet
139 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 31 fp, 28 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 1: 126 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 12 s, 6 m, 2 fp, 3 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 2 (det internationella perspektivet i läroplanen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
310 för utskottet
13 för men.
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 75 m, 31 fp, 29 c, 24 kds, 23 nyd
För men.: 11 v, 2 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 2 fp, 2 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 3 (de frivilliga skolformernas värdegrund i övrigt)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
309 för utskottet
12 för men.
4 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 76 m, 30 fp, 30 c, 24 kds, 21 nyd
För men.: 10 v, 2 -
Avstod: 1 s, 2 nyd, 1 v
Frånvarande: 9 s, 4 m, 3 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 7 (åtgärder för att underlätta en övergång till en mer kursutformad
gymnasieskola)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
135 för res. 3
11 för men.
180 avstod
23 frånvarande
Kammaren biträdde res. 3.
Huvudvotering:
185 för utskottet
134 för res. 3
8 avstod
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 31 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 3: 129 s, 3 v, 2 -
Avstod: 8 v
Frånvarande: 9 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 10 (riktlinjer för ett nytt betygssystem för gymnasieskolan och gymna-
sial vuxenutbildning)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
134 för res. 4
11 för men.
179 avstod
25 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
184 för utskottet
143 för res. 4
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 31 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 4: 129 s, 1 m, 11 v, 2 -
Frånvarande: 9 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Charlotte Cederschiöld (m) anmälde att hon avsett att rösta ja men marke-
rats ha röstat nej.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Mom. 16 (allmänt behörighetsvillkor för tillträde till gymnasieskolans natio-
nella program)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
185 för utskottet
142 för res. 7
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 31 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 7: 129 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 9 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 36 (svenska som andraspråk)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
181 för utskottet
143 för res. 9
2 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 29 fp, 30 c, 23 kds, 23 nyd
För res. 9: 129 s, 1 m, 11 v, 2 -
Avstod: 1 fp, 1 kds
Frånvarande: 9 s, 3 m, 3 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU8 Vissa ändringar i riksdagsordningen
Mom. 1 (riksdagens budgetprocess)
Av utskottsbetänkandet framgick att ändringarna önskades genomförda ge-
nom ett beslut. För bifall härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av de rös-
tande och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med rösträkning.
Votering:
328 för bifall
0 för avslag
21 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 130 s, 77 m, 31 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd, 11 v, 2 -
Frånvarande: 8 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU16 Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU17 Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till 1993/94 års
riksmöte
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuUlO Domstolsförvaltningen
Mom. 1 (sammansättningen av centralmyndighetens styrelse)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
179 för utskottet
146 för res. 1
2 avstod
22 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 27 fp, 29 c, 23 kds, 23 nyd
För res. 1: 129 s, 3 fp, 1 kds, 11 v, 2 -
Avstod: 1 fp, 1 c
Frånvarande: 9 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 2 (Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
179 för utskottet
145 för res. 2
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 30 c, 23 kds, 23 nyd
För res. 2: 128 s, 3 fp, 1 kds, 11 v, 2 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
Mom. 3 (förvaltningen inom domstolsväsendet i övrigt)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Votering:
169 för utskottet
153 för res. 3
4 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 2 m, 3 fp, 2 kds, 23 nyd, 11 v, 2 -
För res. 3: 2 s, 75 m, 27 fp, 29 c, 20 kds
Avstod: 1 fp, 1 c, 2 kds
Frånvarande: 10 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 2 -
TU7 Sjöfartspolitiska åtgärder
Mom. 1 (sjöfartspolitikens huvudsakliga inriktning)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
184 för utskottet
134 för res. 1
8 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 31 fp, 30 c, 23 kds, 23 nyd
För res. 1: 129 s, 4 v, 1 -
Avstod: 7 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 3 m, 2 fp, 1 c, 3 kds, 3 v, 2 -
Mom. 2 (rederistödets omfattning)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
183 för utskottet
141 för res. 2
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 31 fp, 29 c, 23 kds, 23 nyd
För res. 2: 128 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 10 s, 3 m, 2 fp, 2 c, 3 kds, 3 v, 2 -
Mom. 3-5
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiUl Inriktningen av den ekonomiska politiken (prop. 1993/94:25).
Anf. 2 GÖRAN PERSSON (s):
Fru talman! Jag skall börja med att yrka bifall till de socialdemokratiska
reservationer som fogats till betänkandet.
Innan jag går in på ett resonemang om de finanspolitiska frågor som ut-
vecklas i betänkandet skall jag säga några ord om det aktuella politiska läget.
Det är en spegling av den finanspolitik som vi i dag skall diskutera och där-
med också en förutsättning för våra möjligheter att långsiktigt hantera den
kris som Sverige befinner sig i.
Utanför riksdagshuset kommer i dag tusentals människor att demon-
strera. Där finns arbetslösa byggnadsarbetare, lärare, kommunalanställda i
övrigt, en och annan skolelev och många ungdomar som inte har funnit sin
plats på arbetsmarknaden. Där finns kort sagt ett tvärsnitt av landets befolk-
ning.
Många av dem har aldrig demonstrerat tidigare. Nu går de ut på gatorna.
Vi har mött dem tidigare under hösten här ute på Mynttorget. Det är männi-
skor som uttrycker både vanmakt och vrede. De uttrycker vanmakt över att
massarbetslösheten har tillåtits få fotfäste i vårt land. Det är efterkrigstidens
största politiska misslyckande. De känner vanmakt över att det tycks vara
ett faktum som sittande regering accepterar. De känner vrede över att denna
massarbetslöshet kombineras med en fördelningspolitik som är djupt utma-
nande. Skattehöjningar läggs på löntagare med små inkomster som använ-
der varje krona för konsumtion, medan skattesänkningar träffar dem som
äger stora förmögenheter - kapital - och som kan utnyttja sina nya förmåner
till att spara ytterligare. På så sätt fördjupas och förvärras krisen, och på så
sätt vidgas klyftorna i samhället.
Skattesänkningarna har denna höst fått ett ansikte. Vi kan i kvällspress
och i fackförbundstidningar se framträdande ledamöter i regeringen skylta
med de stora skattsänkningar de nu kommer att få.
Jag värjer mig alltid mot den typen av enkla politiska poänger. Jag tycker
dock att den borgerliga majoriteten skall reflektera ordentligt över det fak-
tum att många hårt drabbade människor i vårt land möts med budskapet att
pengarna tyvärr är slut och att vi måste spara och hålla igen. Samtidigt kan
dessa människor se tidningsuppgifter om att det finns utrymme över och re-
surser nog att ge exempelvis Per Westerberg en skattesänkning på över sex
miljoner kronor.
Förstår ni i den borgerliga majoriteten hur djupt detta kränker många
människor? Förstår ni vilka kilar det driver in i ett samhälle som har hållits
ihop mer än något annat samhälle just därför att alla har fått vara med? Alla
har fått vara med i arbetslivet, men alla har också fått vara med och bidra
efter sin förmåga.
Nu fördelas bördorna inte längre rättvist. Åt dem som har skall vara givet.
Om man tittar på Sverige i dag ser man att vår ekonomiska politik och vår
allmänna politik går i otakt med omvärlden. Vänd blickarna mot USA - det
land som först provade det nyliberala receptet! Ni kommer att möta en admi-
nistration som flyr bort från de vådor de nyliberala skapade. Denna admini-
stration talar i dag om en sjukvårdsreform, därför att de privata marknads-
lösningar som vi håller på att införa i Sverige redan har prövats i USA. De
har givit så groteska kostnader för samhället att administrationen nu vill
pröva någonting nytt.
Man kunde se en kostnadsutveckling där den amerikanska sjukvården
skulle ta 14 % av bruttonationalprodukten vid sekelskiftet. Den svenska tar
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
8 %. Vi vet att utvecklingen kan komma att fortsätta i USA. Kostnaderna
kan komma att växa och nå 20 % om ingenting görs. Därför säger administ-
rationen att man måste byta system.
Man prövar nu en sjukvårdsreform som bär starka drag av den skandinavi-
ska välfärdsmodellen. Det är inspirerande för oss som har stått för välfärds-
modellen, men en varning för de i denna kammare som tror att det är mo-
dern politik att överge den.
Ta som exempel resonemanget om ”reemployment” i USA! Det är en mo-
dern arbetsmarknadspolitik, som bryter traditionen att ge ett passivt kon-
tantstöd till den som är arbetslös. Socialhjälpen i USA ersätts av något som
vi har utvecklat och varit stolta över i Sverige, nämligen ett system där vi ger
människor utbildning och kompetenshöjning och en plats i samhället också
i det läge då hon eller han är arbetslös.
Den amerikanska administrationen hämtar också i den delen sin inspira-
tion i en skandinavisk modell. I Sverige bryts denna modell sönder.
Vi kommer på eftermiddagen att föra en intensiv debatt omkring hur sy-
stemet med kontantstöd börjar breda ut sig i den svenska arbetsmarknads-
politiken. Därmed kommer passiviteten. Inte heller på det området skall de
av er i kammaren som tillhör majoriteten tro att ni ligger i takt med en inter-
nationell utveckling. Ni ligger vid sidan om.
Läs Delors senaste vitbok! Där finns inslag som tillhör det gamla: de av-
regleringar, lönesänkningar och försämringar som genomförs i tron att de
skall ge nya jobb. Det är rätt att de inslagen finns där, men i vitboken finns
också det nya. Där finns satsningen på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Där
finns satsningen på kompetenshöjning. Där finns satsningen på investe-
ringar. Där finns ansatser till en aktiv näringspolitik.
Vi lever i Europa i en brytningstid. Europa ligger efter USA. Det är klart
att det nyliberala konceptet, som är på väg ut, finns i Delors vitbok. Men
där finns också det som är på väg in.
Det blir patetiskt att höra landets statsminister tala om Delors erkännande
av den svenska arbetsmarknadspolitiken som ett betyg åt den nuvarande re-
geringen. Den nuvarande regeringen är på flykt bort från den arbetsmark-
nadspolitik som Delors och de andra radikala i Europa faktiskt vill satsa på.
Också där ligger kammarens majoritet i otakt med den moderna utveck-
lingen.
Går vi så över till vårt eget land kan vi se att den välfärdspolitik och den
välfärdsmodell som socialdemokratin har stått för och står för röner alltmer
uppslutning och uppskattning i opinionen. Jag är övertygad om att den vrede
som människor i dag på gator och torg kommer att ge uttryck för också är
ett uttryck för att vi i Sverige får en politisk förkjutning, bort från de nylibe-
rala idéer som har prövats under två års tid och tillbaka till den skandinavi-
ska välfärdsmodellen, den socialdemokratiska idévärlden.
Det är någonting annat än den totala dödförklaring av socialdemokratins
idéer som den nuvarande statsministern för några år sedan utfärdade. Jag
skall inte vara lika oförsiktig. Jag skall inte utfärda en dödförklaring över
nyliberalismen. Elitismen, den starkes rätt, har alltid haft företrädare i poli-
tiken, och så kommer det att vara också i fortsättningen. Nu har de haft do-
minans i 10, 20, 30 år i vissa delar av världen, men de är på väg ut. Det är
återigen dags att pröva de samlande lösningarna, de breda lösningarna, sam-
förstånd och samverkan, där alla har rätt att vara med - den socialdemokra-
tiska idétraditionen.
Det är vad vi har lärt oss av utvecklingen i Sverige under denna höst, och
det är inte oviktigt när vi tittar på dagens ekonomiska politik.
Nu ser vi hur kaos breder ut sig. Den idé som regeringen hade som kitt,
att lyfta de starkaste, har visat sig icke vara hållbar, och regeringen har kom-
mit till vägs ände. I de propositioner om den ekonomiska politiken som man
nu lägger fram för riksdagen finns inga ansatser till något nytt, utan det är
mer av samma sak, mer av det som redan har prövats. När varje regerings-
parti nu böljar fundera över om detta verkligen håller inser man, var och en
på sin kant, att det kanske inte är det recept som Sverige behöver. När insik-
ten i en regering om att den egna politiken inte bär blir allmän, då försvinner
kittet, och där kittet i en regering försvinner, där går rötan in.
Det är vad vi upplever just nu i Sverige. Vi upplever att en regering efter
mödosamma förhandlingar tvingas gå hit till riksdagen och här fortsätta för-
handlandet med ett parti som man aldrig skulle förhandla med. Anne
Wibble driver en ekonomisk politik på lan Wachtmeisters nåd. Kommer nå-
gon ihåg valnattens uppvisning i TV? Inser alla här i kammaren vad detta
betyder för trovärdigheten och långsiktigheten i den ekonomiska politiken?
Nu kommer valåret, en vår, en lång vår, då alla i koalitionen tydligen vill
ha sitt. Vi ser redan nu uppspelet. Centerpartisterna talar om sin bro, folk-
partisterna vill ha sitt dyra husläkarsystem, med den fria etableringsrätten
för privatläkare, moderaterna får sina skattesänkningar för dem som äger de
stora kapitalmängderna, och kristdemokraterna får sitt vårdnadsbidrag,
trots att det inte är finansierat.
När får de arbetslösa sitt? När får de hemlösa sitt? När får alla de som
kommit i kläm i det hjärtlösa, nyliberala Sverige sitt? Det är de frågor som
de demonstranter som kommer att samlas kring Riksdagshuset i dag ställer
sig, och det är detta den ekonomiska politiken kommer att handla om.
Mot det här förfallet har vi ställt ett samlat socialdemokratiskt alternativ.
Det är ett alternativ som bygger på att vi både skall arbeta och investera oss
ur krisen - på kort sikt skall vi stimulera, och på längre sikt, när tillväxten
tar fart, skall skulderna betalas, då skall inte kontokortet fram igen.
Men det är en lång uppförsbacke. Anne Wibbles facit är nämligen icke
det bästa. Vi har en utgiftskvot på 74,5 % av bruttonationalprodukten. Vi
är världsmästare i offentliga utgifter efter två år av borgerlig besparingspoli-
tik. Vi har ett upplåningsbehov på 270 miljarder kronor för den offentliga
sektorns räkning. Vi har ett budgetunderskott som uppgår till 17 % av brut-
tonationalprodukten.
Förfallet är högst påtagligt. Vi har över 600 000 utanför arbetsmarknaden,
och 413 000 jobb har försvunnit de senaste två åren. Allt färre deltar i pro-
duktionen, allt fler står vid sidan om, och allt fler tvingas leva på bidrag.
Dessa bidrag tynger de offentliga utgifterna, de offentliga finanserna fördär-
vas, skulderna växer, och de föder krav på nya nedskärningar och bespa-
ringar.
Mot detta ställer vi en politik som syftar till att få fart på tillväxten, få fart
på den inhemska efterfrågan.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
I en del är politiken just nu lyckosam, och det är den del som är kopplad
till det stora misslyckandet, nämligen försvaret av den fasta kronkursen. När
det försvaret inte fungerade, utan kronkursen släpptes att flyta, eller skall vi
säga sjunka, innebar det en oerhörd stimulans för svensk exportindustri. Nu
går den åt rätt håll - konstigt vore det annars - och det är vi glada för allihop.
Det ger ett bytesbalansöverskott, och det borde rimligen ge sjunkande rän-
tor. Det är ljuspunkterna i ekonomin.
Men den delen av ekonomin räcker inte för att dra den stora del av ekono-
min som utgörs av hemmamarknaden. Spridningseffekterna är inte tillräck-
liga. Vi kan därför nästa år, trots att vi har en enormt god utveckling i export-
industrin, komma att få en situation då arbetslösheten ändå växer. Växer
arbetslösheten fördärvas statsfinanserna ytterligare, och då får vi ännu större
statsskuld att rulla vidare till dem som kommer efter oss. Därför är det vik-
tigt att hemmamarknaden stimuleras.
Vi har sagt att vi vill satsa på att hushållens efterfrågan inte drabbas så
hårt som regeringen vill.
Det finns moderater här i kammaren som har varit på stämma nyligen och
angripit statsrådet Lundgren för att han inte har varit tillräckligt framgångs-
rik i sina skattesänkningar gentemot löntagarna. Jag kan upplysa dessa mo-
derater om att ni alldeles strax kommer att rösta igenom nya skattehöjningar
för löntagarna. Inkomstskatten skall höjas genom att grundavdraget försäm-
ras. Ni kommer att vara med om att höja skatten på bensin och energi. Ni
kommer att vara med om att höja skatten för egenföretagarna, dessa männi-
skor som är hårdast drabbade av den inhemska efterfrågans fall. Dem använ-
der ni i kammarmajoriteten för att nästa år finansiera de skattesänkningar
som skall gå till de höginkomsttagare och de få hushåll som är de stora aktie-
ägarna. Över 3 miljarder kronor extra plockar ni nästa år in från egenföreta-
gen, detta i ett konjunkturläge då de kämpar med banker, med dåliga kon-
junkturer och med bristande likviditet. 3,4 miljarder kronor-detta kommer
ni snart att rösta igenom.
Det här är också någonting som människor ser och förstår. När den typen
av insikt sprider sig kommer också politikerföraktet, och det är ett tungt an-
svar att bära för de moderater som för någon månad sedan skulle rösta för
sänkta skatter men som i dag kommer att göra tvärtom - strama åt hushål-
lens efterfrågan ytterligare och därmed fördjupa konjunkturnedgången.
Vi säger också nej till de stora sparstimulanserna. Det är i det här kon-
junkturläget fel att stimulera sparandet. Det är inte sparandet som är proble-
met i ekonomin just nu, utan problemet är att föra över detta sparande till
realinvesteringar.
Vi upprepar också vårt krav på en allmän momssänkning för 1994, för att
ge en startmotor åt ekonomin. Vi kan nu konstatera att om den momssänk-
ningen hade beslutats i riksdagen när vi först föreslog det, skulle fallet i den
inhemska efterfrågan inte ha blivit så stort och åtskilliga tiotusental männi-
skor skulle inte ha behövt förlora jobbet. Det kan vi se i backspegeln. Vi gör
samma bedömning för resten av 1994. Det är samma typ av problem som vi
står inför, som kräver den typen av stimulans.
Investeringarna är låga, lägst i hela OECD-gruppen. Investeringarna är
sparandet i ekonomin, det vi lämnar vidare till dem som kommer efter oss.
Det finns inget land som sparar så litet som Sverige - i den meningen. Peng-
arna sitter på bankboken, inte i byggnader och maskiner, den reala delen av
ekonomin. Där har det gått i baklås. Vi vill, precis som Industriförbundet
påpekade häromdagen, undvika den flaskhals som ligger inbyggd i den situa-
tion vi har framför oss. Exportindustrin börjar dra, efterfrågan på industri-
produkter kommer i gång, men produktionskapaciteten är utslagen.
Det är viktigt att industrinvesteringarna tar kraftig fart under 1994. An-
nars bygger man, med den åtstramningspolitik som regeringen har fört un-
der ett par år, in en strukturell inflationsrisk i den svenska ekonomin. Det
är viktigt att ha sagt. Därför har vi fört fram kravet på direktavskrivningar.
Nu avvisas vårt förslag av utskottet. Men i något slags kompromiss mellan
Ny demokrati och regeringen skall tydligen Anne Wibble utreda förslaget
om direktavskrivningar och komma tillbaka till riksdagen. Synd att det inte
görs redan nu! Vi får se vad utredningskravet är värt. Risken är att vi har en
för liten produktionskapacitet de kommande åren.
Vi lägger fram ett omfattande förslag på arbetsmarknadspolitikens om-
råde. Ingela Thalén kommer att redovisa det på eftermiddagen. Vi gläds åt
att regeringen har föreslagit generella anställningsstöd. Det är en bra utveck-
ling. Det behövs mera av samma sorts politik. Det är ett övergivande av
normpolitiken som idé, och det sätter vi värde på.
Vi menar också - det är viktigt att ha sagt - att hushållen säkert kan
komma att möta den otrygghet som ligger i regeringens förslag om försäm-
rad a-kasseersättning och attacker på arbetsrätten genom att säga: Vi sparar.
Vi sätter av för framtiden.
Vad hushållen nu behöver känna är att vi över blockgränserna kan sam-
verka om sådant som är långsiktigt och viktigt för ekonomin: företagsskatter,
pensionsfrågor, trygghetssystem, a-kassa. Känner de det, och det är stabili-
tet och handfasthet, kommer de också säkert att våga köpa den där cykeln
som de hade tänkt köpa till lillgrabben eller måla om huset eller någonting
annat de hade tänkt göra. Får de inte den typen av signaler, utan otryggheten
fortsätter, kommer de att vara försiktiga och hålla igen, och konjunkturen
kommer att fortsätta neråt.
Så här samverkar det. Vi socialdemokrater inser att vi inte kommer ur
denna kris i Sverige om det skall ske med konfrontation och starka motsätt-
ningar. Därför är vi så upprörda över de regeringsförslag som har lagts fram.
Därför motsätter vi oss dem. Vi inser att den enda möjligheten att komma
ur detta är att samverka om en ekonomisk politik, som siktar till att få upp
investeringarna och på kort sikt stimulera efterfrågan, för att sedan i det
långsiktiga perspektivet ha en handfast samverkan om de besparingar som
är nödvändiga, om vi skall komma tillbaka i balans i statsfinanserna. Stats-
skuldsfällan är högst påtaglig. Den får vi inte bortse från.
Fru talman! Jag har yrkat bifall till de socialdemokratiska reservationerna.
Låt mig säga att jag också har tagit tillfället i akt att utveckla en allmänpoli-
tisk syn på den ekonomiska politiken och placera in den i sitt sammanhang.
Det vi har att hantera är så viktigt att vi bör göra det. Om vi bara tror att det
handlar om försörjningsbalansen kommer vi snart att sitta där med ett resul-
tat som innebär att vi inte har fått den uppslutning från folkflertalet som är
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
11
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
12
nödvändig, om man skall komma ur den typ av ekonomisk kris som vi just
nu befinner oss i.
Fru talman! Jag yrkar alltså bifall till de socialdemokratiska reservatio-
nerna.
(Applåder)
Anf. 3 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Fru talman! Jag bötjar för säkerhets skull med att yrka bifall till Ny demo-
kratis reservationer nr 2, 5, 10, 11, 13, 14, 16, 17 och 19.
Fru talman! Vi har hört Göran Persson predika om vanmakt och vrede
hos folk i dag. I förrgår talade han mot de arbetslösas intressen, när han på-
stod att Ny demokrati hade åstadkommit något oansvarigt, nämligen att det
kontanta arbetslöshetsunderstödet höjdes till 245 kr. Det var oansvarigt, i
går. Skall vi slå vad om att han inte säger det till demonstranterna i dag, eller
att han i dag inte ens kommer att nämna för dem vad som har beslutats om
arbetslöshetsförsäkringen och vad som absolut inte har beslutats om ännu?
Luften är full av desinformation i dessa frågor, och jag kan inte tro att det
är en tillfällighet.
Göran Persson riktar också blicken mot USA då och då. Det är ett nytt
drag hos socialdemokraterna. Det är bättre än i den gamla kålsuparteorins
dagar, då man lika gärna riktade blicken mot Sovjet som mot USA. Det är
alltid något.
Jag kan hålla med om en sak, att det nog är lämpligt att vi riktar våra
blickar utåt. Vi lever i en värld där vi är ganska små, även om svenska folket
lurats att tro att vi är bäst, att vår standard är högst och att vi skulle ha något
slags evigt välstånd i Sverige, som är ödesbestämt. Så är det inte. Därför gäl-
ler det för oss att hänga med i svängarna nu, internationellt och nationellt,
och att koncentrera oss på att ta alla möjligheter som dyker upp och inte
hålla på med den inåtriktade verksamhet som vi håller på med och som också
finansutskottet håller på med i alltför stor utsträckning.
Möjligheterna finns här - de finns i Europa, i Östersjöområdet. Svenskt
näringsliv, som plötsligt har blivit så populärt i dessa kretsar, vet det och age-
rar efter det. Men vi sköter inte svenskt näringsliv. Vi sköter AB Sverige.
Där är det vankelmod i stället, ett stort vankelmod. Vi kan se att särintres-
sena är stora. Särintressena går in i denna kammare och dominerar den. All-
mänintresset, som vi borde företräda, företräds icke här i den utsträckning
man kunde begära, tycker jag. Affärerna är usla. Så är det, men så vågar
ändå inte de flesta ens tänka och tala.
Bakom den magnifika tunga bonaden här i salen - min favorit - döljs ett
litet informationshål, som man inte får visa. Där kan man visa bilder. Där
skulle man egentligen i neonskrift visa de siffror som det handlar om i dag.
Statsskulden är över 1 miljon miljoner. Det kallas för 1 000 miljarder, men
jag tror nästan att det är lättare att förstå om man säger 1 miljon miljoner.
Statens affärer går back med 200 000 miljoner. Den svarta sektorn omfattar
över 100 000 miljoner, förmodligen - det finns faktiskt ingen statistik, lustigt
nog. Siffrorna för arbetslösheten är bland de högsta i hela Europa.
Vi lever över våra tillgångar i AB Sverige, det land vi i riksdagen är satta
att vara med om att styra. I finansutskottet talar man mycket om detta, tror
folk. Jag kan tala om för er som inte sitter där att man faktiskt nästan aldrig
gör det. Där talar man om helt andra saker, små partihistorier och sådant.
Jag tror att de människor som i dag demonstrerar och som plötsligt är så
populära gärna skulle se att man talar om sådana frågor och att man kom
överens över partigränserna på ett mycket vettigare sätt. Alla säger i dag att
det handlar om jobben. 7 % av alla kvinnor, 10 % av alla män och 25 % av
alla män mellan 20 och 24 år är arbetslösa. Det är en stor utslagning på gång.
De här jobben beslutar vi inte om här inne, lika litet som de goda affärerna
görs här inne. De AMS-åtgärder m.m. genom vilka vi skyfflar ut tiotals mil-
jarder och åter tiotals miljarder har egentligen ingenting att göra med jobb.
Det är konstgjord andning och egentligen ett sätt att dölja arbetslösheten.
För att den öppna arbetslösheten inte skall se så stor ut skall den döljas.
För att vi skall vara med om att skapa jobb krävs en modernisering av ar-
betsrätten. Vilka särintressen här inne är det som blockerar detta? Det är
hela ”vänsterköret”, fru talman, och alla de som styr facket - inte av facket
i meningen de anställda utan i bemärkelsen den fackliga ledningen.
Det kan också ske genom ett lärlingssystem, något som regeringen har lo-
vat att vi nu skall få se. Jag kommer att hålla tummen i ögat på regeringen
tills det kommer fram någonting av detta. Det kan också ske genom goda
och pålitliga skattelagar för företag och för riskkapital. Då skulle vi kunna
få fram jobb som skulle skapa ett välstånd, något som vi i dag lånar till. Vi
lånar ymnigt och delar också ut frikostigt. Vi sitter här i kammaren och delar
ut u-hjälp tills vi själva blir kvalificerade för att få u-hjälp.
Låt oss också titta på en annan fråga, tjänstemomsen. Genom århundra-
dets reform höjde man tjänstemomsen från 0 % till 25 %. Därigenom åstad-
kom man en svart sektor och såg till att det inte går att privatisera den offent-
liga sektorn. Vi har nu från Ny demokrati - är det inte förfärligt? - etablerat
en ny nivå på rese- och tjänstemomsen, den s.k. turistmomsen, och nu skall
också Posten få denna momsnivå. Så småningom kommer vi att få alla
momsformer dithän. Då får vi en tjänstemoms som är realistisk och vettig,
på Europanivå, och som ger jobb. Det är den reform som ger mest jobb,
överallt i Sverige och överallt där Göran Persson är så angelägen om att
skapa jobb - så häng med bara! Men den ger inte några jobb inom den svarta
sektorn.
Både socialdemokraterna och regeringen vill indexera punktskatterna.
Detta är ganska roligt. Man har tidigare indexerat statens utgifter, så att de
bara glider i väg. Vi kan här bara påverka 14 % av dem. Nu skall vi indexera
även inflödet av pengar, så att vi skall sitta här med ansikten långa som fiollå-
dor och titta på medan pengarna glider runt och sedan sticker i väg och åstad-
kommer stora förluster.
Nu skall det bara gälla punktskatter, men observera finessen: Socialdemo-
kraterna vill att indexeringen skall gälla från nästa år, när de skall regera.
Då slipper de vända sig till riksdagen för att höja punktskatterna. Rege-
ringen vill däremot ha en punktskatteindexering redan från i år. Det är den
enda skillnaden. Men bägge dessa parter vill att dessa skatter bara skall glida
i väg.
Jag hoppas kunna återkomma till detta senare i debatten.
Det är väl vidare härligt med bensinskatten! Alla ni som nu är så ange-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
13
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
lägna om människorna här utanför - ni som företräder Socialdemokraterna
och regeringspartierna - var för ett år sedan överens om att höja bensinskat-
ten. Sedan gick Socialdemokraterna ut och argumenterade emot sin egen
höjning och förnekade sin medverkan i detta. Det lyckades nästan.
Alla sade då att höjningen skulle ge 5,5 miljarder kronor, vilket grundades
på en uppgift från Finansdepartementet. Det blev inga 5,5 miljarder genom
bensinskattehöjningen, utan det bidde en tumme, som det heter, nämligen
under 2 miljarder. Uppmuntrade av detta bakslag skall man nu höja bensin-
skatten igen. Det går vi emot.
Det har redan talats om direkt- och nuvärdesavskrivningar. Om vi skall
återindustrialisera Sverige skall vi få fart på investeringarna. Ett bra sätt är
att uppmuntra företagen genom goda avskrivningsregler. Det är dock tyvärr
så löjligt ordnat att man måste finansiera även avskrivningar. Därför måste
vi nu låta regeringen komma tillbaka med förslag till ett system som vi skall
finansiera genom att skära ned andra utgifter.
Fru talman! Låt mig till sist beträffande statliga utgifter säga att det finns
besparingar som man här inne tycks aldrig vilja gå med på, inte ens i detta
utomordentligt dåliga läge. Man skulle kunna, som vi har föreslagit, behovs-
pröva barnbidragen. Det drabbar ingen fattig - det ligger i begreppet be-
hovsprövning. Man kan också slopa flerbarnstillägg och sänka ersättningsni-
vån i föräldraförsäkringen från 90 % till 80 %, som i alla andra försäkrings-
system. Man kan också låta bli att subventionera den gettobildande hem-
språksundervisning som vi har. Man kan skära i organisations-, parti- och
presstöd - är det inte gräsligt! Man kan modernisera och rationalisera flyk-
tingpolitiken och skära ned u-hjälpen till 0,5 % av BNI. Då tillhör vi ändå
dem som ligger högst i världen.
Om vi gjorde allt detta, skulle vi spara 20 miljarder kronor, men det vill
man absolut inte vara med på. Detta är märkligt, för vårt land är ett land i
kris. Jag oroas faktiskt av hur man tänker och diskuterar i detta läge. Det är
bara i sådana här sammanhang som man möjligen lyfter blicken litet grand.
I de andra sammanhangen talar man i mycket snäva cirklar.
Jag tror att folk, vare sig man står här utanför och demonstrerar eller är i
sin vanliga miljö, förväntar sig något bättre av oss, nämligen att vi allihop
gör det som är bäst för Sverige, inte för Socialdemokraterna, Moderaterna
eller Ny demokrati. I den förvissningen och förhoppningen lämnar jag här-
med ordet vidare, för att senare återkomma med bitska kommentarer i de-
batten.
(Applåder)
Anf. 4 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Jag skall ge lan Wachtmeister rätt på två punkter. Jag delar
hans uppfattning att vi måste få en bredare bas, ett starkare näringsliv. För
det krävs stimulans av investeringar. Det är synd att inte Ny demokrati orkar
stå för den uppfattningen också när ni kommer hit till kammaren och inte
stödjer förslaget om direktavskrivningar.
Den andra punkt där jag delar hans uppfattning gäller arbetet i finansut-
skottet. Vi får senare i dag tillfälle att diskutera det med utskottets ordfö-
14
rande, men den beskrivning som lan Wachtmeister har gjort av hur det går
till i utskottet är korrekt, och det är inget gott betyg.
Sedan går lan Wachtmeister förbi den fråga som jag tycker att det skulle
vara intressant att höra honom utveckla: Varför medverkar Ny demokrati
till skattehöjningar för egenföretagare med över 3 miljarder kronor nästa år?
Dessa skatter skall tas in från denna grupp därför att man skall få råd att
sänka skatten för dem som äger aktier. Det är ju långt ifrån sammanfallande
grupper. Egenföretagarna är personer som har som levebröd att vara ensam-
hantverkare, taxichaufförer, frisörer osv. De skall nu få en rimligare skattesi-
tuation, och det är vi tacksamma för och ställer oss bakom. Men varför i
samma läge besluta om ytterligare en månads skatteuttag från dem nästa år?
Vilken konjunkturpolitisk bedömning ligger bakom detta? Är 1994 verkli-
gen rätt år att ta ytterligare pengar från hårt trängda småföretagare som job-
bar på den svenska hemmamarknaden? Ian Wachtmeister, som har ställt sig
bakom detta, har naturligtvis ett svar på den frågan, och det ser jag fram
emot.
Jag konstaterade i höstas när vi diskuterade detta här i kammaren att lan
Wachtmeister tillhör regeringsunderlaget och att han skulle krumbukta och
larma litet i största allmänhet, assisterad av folkledararen Bert Karlsson.
Den profetian har slagit in på varje punkt. Efter krumbuktandet kryper man
till korset och ställer upp bakom Anne Wibble.
Nu fick Ny demokrati t.o.m. komma till Anne Wibble nattetid och bjuda
henne på cigaretter. Vi har sett alla interiörer. Ny demokrati är en del av det
regeringsunderlag som bär ansvaret för den ekonomiska politiken. Partiet
medverkar till att regeringen kan hanka sig fram. Det är bara att beklaga för
Sverige och svensk ekonomi att det sker under litet tivoliartade former. Ian
Wachtmeister är i det avseendet helt och fullt avslöjad. Han är Anne Wibb-
les trogne supporter.
Kan lan Wachtmeister svara mig hur han bedömer läget för egenföreta-
garna och varför det är rätt att höja skatten för dem nästa år?
Anf. 5 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Det är lustigt att Socialdemokraterna alltid säger att Ny de-
mokrati är så poppis hos regeringen. Jag kan upplysa Göran Persson om att
regeringen anser precis tvärtom. Vi är inte ett dugg poppis. Jag vet inte hur
detta går till. Men både Socialdemokraterna och regeringen råkar i det par-
lamentariska läge vi nu befinner oss i behöva Ny demokrati för att få igenom
sina förslag. Vi har aldrig nekat till det.
I fråga om direktavskrivningar ber jag att få tacka för att jag tillfälligtvis
har tänkt rätt. Om jag förstår Göran Persson rätt är våra tankegångar likar-
tade på den punkten. Vi ser fram emot den fortsatta debatten. Då skall vi få
höra när fru finansministern varvar i gång. Det är viktigt. Vi har bägge tum-
men på ögat på regeringen.
Vidare är det frågan om de skattehöjningar Ny demokrati har medverkat
till. Ja, vi har medverkat till att höja skatten för dem som tjänar mest pengar,
dvs. genom att ta bort grundavdraget för statlig inkomstskatt. Vi tycker att
det är rättvist i ett läge där de sämst drabbade får ta alla snytingarna.
Vidare är det frågan om egenavgifterna. Varför då? Det var en av de vikti-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
15
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
16
gaste frågorna regeringen över huvud taget hade i sin påse. Vi gick med på
det eftersom vi såg framför oss en annan, ännu värre regering med Göran
Persson som finansminister. Då gick vi med på egenavgifterna. Det är riktigt.
Men varför gjorde vi det? Jo, då blir det en allmän obligatorisk arbetslös-
hetsförsäkring.
Vidare talade Göran Persson om småföretagare och egenföretagare. Kom
inte och påstå annat än att vi ställer upp för dem. Vi ställer knallhårt upp för
dem! Jag medger att vi gick med på att F-skatten skall tas in tidigare. Men
vi gjorde det därför att vi på 20-25 punkter faktiskt har varit med om att
förbättra läget för småföretagare och egenföretagare. Jag tycker småföreta-
garpolitiken är något som denna regering med hjälp av vårt stöd har lyckats
rätt bra med.
Så var det med den saken, herr Persson. Jag återkommer gärna om det
finns andra frågor.
Anf. 6 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Ian Wachtmeister säger att Ny demokrati ställer upp för egen-
företagarna. En sådan ”uppställning” till och det blir slutet för många av
dem.
Problemet, herr Wachtmeister, är att Ny demokrati klampar in i precis fel
konjunkturläge. Vi talar om hantverkare inom byggbranschen, konsulter,
taxichaufförer, frisörer osv. Det är alla de som vi möter i serviceutbudet på
hemmamarknaden, och det är de som ser sina kunder försvinna. De får inga
vinster i dag, och det är hos dem konkurserna finns. De vittnar alla om hur
oerhört svårt det är att tala med bankerna. De får inga lån. De befinner sig
permanent i likviditetskris.
För att man i det här läget skall kunna ge Per Westerberg och andra med
stora inkomster stora skattesänkningar måste man skrapa ihop en finansie-
ring åtminstone för valåret. Då tidigarelägger man uppbörden för egenföre-
tagarna. De få vara med och betala ytterligare en månads skatt.
Hur bedömer lan Wachtmeister konjunkturen för dessa egenföretagare
nästa år? Hur kommer detta att påverka deras situation? Har lan Wacht-
meister någon uppfattning om det rättvisa och rimliga i att finansiera skatte-
sänkningen för höginkomsttagare och stora kapitalägare med hjälp av att
dessa, de mest trängda, små hantverkare och arbetslösa i den svenska ekono-
min skall drabbas? Svara på dessa frågor. Jag tror att många är intresserade
av att få höra en utvecklad argumentation.
Anf. 7 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Det är trevligt när andra talar om både hur man skall tänka
och vilka frågor man skall svara på osv. Jag känner igen tongångarna från
andra i finansutskottet, t.ex. herr Tobisson.
Det heter att vi klampar in och åstadkommer något förfärligt för folk. Jag
tror att människorna där ute vet precis vad vi sysslar med. Vi sysslar med att
skaffa fram riktiga jobb. Vi sysslar med att ta fram alla frågor på bordet -
vilka de än är. Vi sopar inte något under mattan. Vi går ut och talar om precis
vad vi gör och vad vi står för.
Låt oss se på konkurserna. Göran Persson gled snabbt förbi taxichaufförer
och hantverkare. Vilka är det som har agerat stenhårt? Vilka är det som har
stått och blåskällt på bankernas sätt att agera i konkurser? Vilka är det som
har föreslagit förändringar i konkurslagstiftningen så att leverantörerna skall
skyddas osv.? Jo, vi. Det är självklart att vi gör så. Vi kommer nämligen från
den verkligheten och känner väl till den. Vi har t.o.m. haft konkurser i vårt
eget parti, som kanske herr Persson har hört talas om.
Vidare är det kriget mot den svarta sektorn. Vi har tagit upp den frågan.
Då har folk tittat på oss och sagt: ”Ja, ja, det är klart att man kan föra krig
mot den svarta sektorn! Det är väl en skojig sak.”
Det handlar om 100 miljarder kronor, dvs. 100 000 miljoner kronor, som
folk ”lirar” med därute. Alla som lyssnar på detta vet att vi skall attackera
fusket, dvs. de som är illojala och stjäl pengar från andra genom att sjuk-
skriva sig och samtidigt jobba och ta ut a-kassa osv. Det gäller även dem som
bedriver svart verksamhet.
Men ni andra vågar inte göra något. Då tappar ni röster! Den svarta sek-
torn är så stor, dvs. den är full av väljare. Men Göran Persson kan vara allde-
les lugn för att vi i Ny demokrati skall gå på sektorn så att det ryker.
Vidare är det frågan om åtgärder. Vi har t.ex. föreslagit en realistisk åt-
gärd som skulle ge jobb. Det finns inget rättvisare än att skapa jobb. Vi räk-
nar med 30 000 nya jobb genom att ändra på de barnsliga regler som denna
kammare hittat på en gång i tiden om s.k. villa-ROT, dvs. reparationer. Det
hela var så pass dumt att ingen människa har utnyttjat det.
Eftersom vi i Ny demokrati har erfarenhet från den svarta marknaden -
tyvärr! - har vi föreslagit precis hur man skall göra för att få fart så att vil-
lorna blir reparerade och att svarta jobb blir vita. Vad händer då, Göran
Persson? Avslag förstås! Det var de 30 000 jobben. Några av de arbetslösa
står här ute och väntar på Göran Persson.
Anf. 8 JOHAN LÖNNROTH (v):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till min egen meningsyttring till finans-
utskottets betänkande.
Två nya folkrörelser växer fram i Sverige. En är för de arbetslösa som träf-
fas på arbetslöshetskaféer och aktivitetscentra. En är för ägare av pengar
som träffas på bolagsstämmor och Obligationsfrämjandets informationsmö-
ten. De gamla folkrörelserna och de politiska partierna har däremot svårt
att samla folk på sina möten. Jag tror att ni andra har samma problem som
vi i Vänsterpartiet.
Dessa trender i Folkrörelsesverige hänger ihop och speglar samhällsför-
ändringar. Arbetslösheten skapar budgetunderskott och bidrar till låg infla-
tion. Det leder till att människor med pengar kan köpa värdepapper till
högre realränta på en allmer internationaliserad kapitalmarknad. Det mins-
kar politikers och de gamla folkrörelsernas förmåga att påverka ekonomin.
Jag bjöds på Luciaglögg på TCO:s utbildningscentrum för arbetslösa
tjänstemän i Göteborg i förrgår. Av naturliga skäl ansåg de som yttrade sig,
av de ca 30 närvarande, att arbetslösheten var det största problemet. Men
där fanns delade meningar om orsaker och lösningar.
Göran Persson talade här om den vrede som han möter och som vi kom-
mer att möta här utanför på Mynttorget i eftermiddag. Den vreden fanns
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
också i Göteborg, men det var kanske ännu mera ett slags pessimism, ett
slags misstänksamhet mot oss politiker. Det talades om Per Westerbergs
skattesänkningar. Det talades också, Göran Persson, om vissa fallskärmsav-
tal i BPA. De sade: Hur kan man begära av oss att vi skall backa när det
gäller ersättningar till oss arbetslösa när höjdarna i samhället kan kosta på
sig den här typen av skattesänkningar och fallskärmsavtal?
Jag var också i förra veckan på middag med finansutskottet på Obliga-
tionsfrämjandet. Det var en något annorlunda stämning där. Vi fick höra att
marknaden för obligationer växer lavinartat och att Obligationsfrämjandet
kunde samla 700 deltagare på möten i mellanstora städer. Man talade tillits-
fullt till oss. Vi är visserligen ett särintresse, sade ordföranden, men vi står
bakom er i det allmänna intresset att bekämpa inflationen. Jag kom att tänka
på det jag hört att den dåvarande USA-presidenten Gerald Ford hade sagt
på ett möte 1976 till jublande börsmäklare på Wall Street: ”Arbetslösheten
påverkar trots allt bara 8 procent av befolkningen, men inflationen påverkar
alla.”
Nobelpristagaren i ekonomi Douglass C. North säger att man måste hitta
en balans mellan marknaden och välfärdsstaten. Jämfört med 80-talets ton-
givande ekonomer är han en klokare man. Han kallar sig fortfarande mar-
xist. Om jag hade haft chansen skulle jag ha velat fråga honom om han i
Marx anda kan förklara hur det kommer sig att det var just under regeringen
Ronald Reagan som USA förvandlades från världens största fordringsägare
till världens största gäldenär, eller om han kan förklara varför det är just un-
der borgerliga regeringar i Sverige som arbetslöshet och underskott når re-
kordnivåer.
Själv tror jag att det har något att göra med klassintresset - inte så att jag
tror på någon konspiration, att borgerliga politiker medvetet ökar arbetslös-
het och underskott för att omfördela samhällsmakten. Men jag tror att det
finns en ryggmärgsinstinkt som säger dem att det också finns fördelar med
överskott på arbetskraft och med stora privata fordringar på staten.
Med detta vill jag inte heller säga att det finns en enkel alternativ lösning
på arbetslöshetsproblemet. Det räcker inte att vara nostalgisk, att drömma
sig tillbaka till Keynes och Gunnar Sträng. Vårt behov av tröst är stort, och
vi vill gärna tro att underskotten är en myt och att bara ett rejält expansions-
program finansierar sig självt.
Göran Persson talade om backspegeln, och ibland kan man kanske behöva
titta litet i den. Den momshöjning som det beslöts om för ett år sedan i den
här kammaren var djupt olycklig, och den bidrog starkt till den fallande ef-
terfrågan på hemmamarknaden, som en av huvudorsakerna till arbetslöshe-
ten i dag. Det här olyckliga beslutet kan inte göras ogjort. Vi måste tänka
igenom den nya situation som landets ekonomi håller på att ta sig in i.
Det finns inget nytt i regeringspolitiken, sade Göran Persson. Han har de-
finitivt rätt. Men jag skulle också vilja fråga Göran Persson, som talar om
det socialdemokratiska alternativet och om den eländiga borgerliga rege-
ringspolitiken, hur han kan tro att det skall vara möjligt att tillsammans med
ett av de partier som är ledande i regeringen bilda en regering efter valet
och genomföra detta socialdemokratiska alternativ. Jag får inte de här båda
sakerna att riktigt gå ihop; Göran Perssons tonläge gentemot den nuvarande
regeringen och hans vilja att regera ihop med ett av de ledande partierna
bakom denna högst olycksaliga politik.
För att det skall vara möjligt att återgå till den fulla sysselsättningen krävs
det ett radikalt nytänkande på främst tre områden: arbetstiderna, produktio-
nens naturliga hållbarhet och kommunernas organisation.
På 1890-talet kunde ingen tro att hästarna skulle försvinna från jordbruket
eller att 5 % av folket 100 år senare skulle räcka för att producera maten. I
dag har vi svårt att förstå följderna av den nya informationstekniken. Vuxna
svenskar förvärvsarbetar redan genomsnittligt mindre än sex timmar om da-
gen. Det visar att sextimmarsdagen är en fråga om omfördelning, inte om
förkortning. I Kirunas äldreomsorg har man kunnat genomföra sextimmars-
dagen. I Blekinge läns landsting har man tillstyrkt en vänstermotion om för-
söksverksamhet. Vi tror och hoppas att frågan äntligen kan få ett politiskt
genombrott.
Framtidens jobb måste vara hållbara. De kommer att bygga på hög utbild-
ningsnivå och miljömedvetna konsumenter. Svensk industri får svårt att
klara konkurrensen gentemot låglöneländerna på massvarumarknaderna.
Det som har hänt på senare tid, med stillastående kärnreaktorer och ekono-
misk kris för kollektivtrafiken i storstäderna, visar på ett akut behov av en
ny och radikal politik. Det krävs långsiktigt att priser på energi och på miljö-
skadliga varor inte bara följer inflationen, utan ökar snabbare än priserna i
genomsnitt.
Jag har sett att finansminister Wibble har skrivit om datamotorvägarna,
att de kommer att bli betydelsefulla i framtiden. Jag tror att hon har rätt.
Det vore bra om finansministern också insåg att motorvägarna för bilar kom-
mer att bli 2000-talets dinosaurier.
Produktionens omdaning kräver hög nivå på utbildningssystemet. Tid och
omsorg för barn och gamla är också viktigare än fler bilar och TV-apparater.
Kommunerna måste i dag få mera pengar. För att klara den finansieringen
krävs det förnyelse, ökat folkligt inflytande och samhällsekonomisk effekti-
visering i kommunerna.
Men all förnyelse är smärtsam. Skall den möta förståelse hos en bred folk-
majoritet krävs dels rättvis fördelning, dels demokratisk förankring.
Därmed är jag till sist inne på frågan om bensinskatten. Man kan tycka att
13 öre i höjd bensinskatt inte skulle vara så mycket att orda om, men frågan
är ett tydligt exempel på en balansgång mellan kort och lång sikt och mellan
miljökrav och rättvisekrav, som vi kommer att möta igen och igen.
I storstäderna är det både miljö- och fördelningspolitiskt bra att fördela
om från bilisterna till kollektivtrafikresenärerna. I glesbygden finns däremot
oftast inga rimliga alternativ till bilen. Höjda skatter på hushållens konsum-
tion vid en tidpunkt då arbetslöshetens huvudorsak är en starkt fallande in-
hemsk efterfrågan kan också vara riskabel som isolerad åtgärd.
Vi har därför sagt att man kan höja bensinskatten enbart om den differen-
tieras och om inkomsterna används för att kompensera efterfrågeeffekten
och minska arbetslösheten. Vi strävade efter att nå en uppgörelse med So-
cialdemokraterna och regeringspartierna med en sådan inriktning.
Nu valde regeringen att göra upp med Ny demokrati, och därmed upp-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
19
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
hörde samtalen med oss. De försök som gjordes att erbjuda oss redan inteck-
nade AMS-pengar till kommunerna var inte seriösa.
Det har varit en jobbig tid, och jag tror att jag aldrig har fått så många brev
och telefonsamtal som kring samtalen om bensinskatten. Jag har grubblat
en del över våra olika motiv för att föra dessa samtal. Har det handlat om
sakfrågorna eller om att erövra positioner inför kommande bataljer under
valrörelsen?
Därmed är jag tillbaka till mötet med de arbetslösa i Göteborg, som und-
rade om vi politiker verkligen står för vad vi säger. Menar vi allvar när vi
säger att kampen mot arbetslöshet och miljöförstöring är viktigare än våra
siffror i SIFO?
Ian Wachtmeister antyder att det är han som diskuterar sakfrågor och att
vi andra i finansutskottet inte vill göra det. Jag tycker snarare att det är show
överallt där lan Wachtmeister befinner sig.
Men lan Wachtmeister har ändå blivit klokare med tiden. Nu talar han om
att spara 20 miljarder. För två år sedan var det 200 miljarder, har jag för mig.
Det går framåt, lan Wachtmeister!
Vi vänsterpartister gör inte anspråk på att ha en högre politisk moral än
ni andra. Möjligen kan ni anklaga oss för att ha varit naiva när vi ett tag
trodde att finansminister Wibble hellre ville ha oss i soffan än lan Wacht-
meister.
Om nio månader har regeringen Bildt gått till historien, och det är bra.
Men det räcker inte med en ny regering. Det krävs också'en ny politik. Den
alternativa politiken måste formas nu. Om våren blir en ny politisk cirkus
och om valet vinns enbart på missnöje, kan vi få en kris för det politiska
systemet som är värre och farligare än den som finns redan i dag - kanske
inte riktigt lika allvarlig som i Ryssland, men spåren därifrån förskräcker.
Anf. 9 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! I sin inledning nämnde herr Lönnroth att det ute i landet var
svårt att samla folk när man talar om politik. Vår erfarenhet är att det inte
alls är särskilt svårt - tvärtom. Bara människor är förvissade om att det de
skall få höra är begripligt och att det handlar om saker som berör dem själva
går det mycket bra. Men det kan ju bero på politikens innehåll, som det he-
ter.
Sedan talades det om fallskärmar. Jag vill erinra om att vi har motionerat
om att få bort fallskärmarna ur hela den offentliga sektorn och föreslagit sju
mycket enkla åtgärder som vi kan fatta beslut om här i kammaren för att få
bort detta otyg. Det har fortfarande inte skett.
Sedan nämnde herr Lönnroth att vi tidigare hade ett besparingspaket på
196 miljarder och sade att det var tur att vi bara vill spara 20 miljarder nu.
Vi har kvar vårt paket på 196 miljarder, och det tar upp precis det som hela
Sverige håller på och jobbar med i dag. Om ni läser det program som vi hade
där skall ni finna - det är nästan pinsamt för er andra - att ni där kan pricka
av de åtgärder som nu vidtas av den här regeringen eller föreslås av andra
partier.
Det var fråga om att spara 196 miljarder på sex år. Det enda jag ångrar i
20
det sammanhanget är att vi angav sex år - det borde kanske ha gjorts på fyra
år eller någonting sådant.
Det programmet gällde just det som International Monetary Fund och
andra säger att man skall göra: skära i statens utgifter. Vi visade där att man
kan göra det, och jag är tacksam för att vi blir påminda om detta förträffliga
förslag.
Jag är också tacksam över att Ny demokrati genom sin blotta existens inte
bara har förhindrat ett samarbete mellan regeringen och Socialdemokra-
terna utan även har förhindrat en uppgörelse mellan regeringen och Väns-
tern, som jag nu fick höra. Det är riktigt kul det här. Men kom igen, Lönn-
roth!
Vad jag efterlyser när det gäller våra debatter i finansutskottet är ordent-
liga diskussioner i konstruktiv anda. Jag är van att sitta i olika fora i näringsli-
vet, och där talar man för att hitta lösningar. Det gör man inte i finansutskot-
tet. Där sitter alla och biter sig fast i bordskanten, och därför blir det inte
särskilt mycket sagt där. Det är synd om Sverige för att det är så. Den intel-
lektuella kapaciteten i finansutskottet borde väl ändå vara över genomsnit-
tet, och det får man hoppas att den är också.
Anf. 10 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag borde kanske ha gjort ett undantag för lan Wachtmeister
och Bert Karlsson när jag talade om svårigheten att samla folk till möten.
Jag skall gärna erkänna att jag är litet avundsjuk där. Ni har en förmåga att
samla folk när ni staplar era ölbackar och ordnar cirkus kring det. Och det
är också anledningen till att folk kommer: Människor går gärna på bra cir-
kus. Men jag tror inte att de lär sig mycket om den s.k. verkligheten, om den
verkliga politik som ni faktiskt bedriver här i riksdagen. Den tror jag att ni
talar ganska litet om.
Jag skulle önska att lan Wachtmeister gick ut till de arbetslösa som kom-
mer att demonstrera utanför Riksdagshuset i eftermiddag och redovisade det
sparprogram på 200 miljarder som Ny demokrati presenterade för två år se-
dan. Om jag inte minns fel innehöll det också ganska så omfattande bespa-
ringar och neddragningar just vad gäller ersättningarna till de arbetslösa.
Ian Wachtmeister säger att vi biter oss fast i bordskanten i utskotten. Jag
tycker att lan Wachtmeister är den som allra minst biter sig fast i bordskan-
ten. När TV-kamerorna närmar sig utanför i korridoren lyfter han ofta på
sig och går dem till mötes.
Jag skall inte bita mig fast i bordskanten. Jag har fått flytta fram till bordet
i finansutskottet, och det är jag tacksam för. Jag ser fram emot mera kon-
struktiva och sakliga diskussioner i finansutskottet, men jag tycker knappast
att lan Wachtmeister har bidragit till ökad saklighet här i kammaren eller i
finansutskottet.
Anf. 11 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Jag har under min korta tid som politiker blivit beskylld för
så mycket, så ett påstående om att jag inte är särskilt saklig uppfattar jag
snarast som en komplimang, särskilt i jämförelse med andra tillmålen som
jag har fått.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
21
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Herr Lönnroth sade att vi höll på med cirkus och inte lärde folk någonting
om verkligheten. Jag tror att det är precis det som det handlar om: Man be-
höver inte lära människor någonting om verkligheten - de lever i verklighe-
ten. Däremot måste man visa att man förstår hur denna verklighet ser ut.
Åter till vårt charmanta förslag om att spara 196 miljarder. Det skall vi
borsta upp nu till valrörelsen - det är en bra idé, som vi tackar för. Vi ställde
där några enkla förslag som man nu faktiskt håller på att genomföra, t.ex.
att privatisera staten, dvs. att privatisera statliga tillgångar i form av företag.
Det har man börjat med. Ett annat var att lägga ned landstingen. Om inte
många här inne siktade på att bli landstingsråd eller hade vänner som var
det, kanske det skulle kunna bli av. Ytterligare ett förslag var att rationali-
sera kommunerna. Vidare hade vi ett förslag till en arbetslöshetsförsäkring
som finansierades med en tredjedel av staten, en tredjedel av arbetsgivarna
och en tredjedel av arbetstagarna. Det är den modell som regeringen nu, om
än motvilligt, har analyserat.
Jag skall säga herr Lönnroth att det finns oerhört mycket i det där 196-
miljardsprogrammet som många skulle tycka om, även om det skulle mötas
av ovilja i denna kammare. Däremot tror jag att en sådan person som profes-
sor Lindbeck och andra skulle vara mycket förtjusta i det.
Anf. 12 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Fru talman! Jag tror inte att man kan lära folk någonting om verkligheten.
Jag kan inte gå ut på torgen och lära folk vad verkligheten innebär. Jag har
inga sådana illusioner. Däremot tror jag att det är möjligt för oss politiker
att förklara för folk både de diskussioner som förs här och de förslag som
läggs fram, att förklara för folk hur vi röstar i olika frågor och hur vi agerar.
När lan Wachtmeister, Bert Karlsson och deras partikamrater är ute och
talar på torgen om sin politik talar de inte om verkligheten här i riksdagen -
det är mitt intryck. Ni spelar på folks fördomar när det gäller frågor som u-
hjälp och flyktingpolitik. Och när ni beskriver er egen politik talar ni inte
om sanningen, exempelvis vad era sparförslag innebär. Jag upprepar därför
mitt förslag, lan Wachtmeister: Gå ut till de arbetslösa i eftermiddag och tala
om hur era valplattformar och det sparprogram ni förde fram för två år sedan
såg ut när det gällde de arbetslösas privata ekonomi!
Anf. 13 PER-OLA ERIKSSON (c):
Fru talman! Adventsstjärnor och julgranar lyser nu upp det svenska vin-
termörkret. Det symboliserar väl vad som händer i den svenska ekonomin.
Vi ser allt fler tecken på en återhämtning. Lågkonjunkturens botten är nådd
och till viss del passerad.
Samtidigt består det som vi alla anser förmörkar tillvaron: den höga ar-
betslösheten. Den kommer att vara påtagligt närvarande hos många familjer
i de svenska hemmen under den stundande jul- och nyårshelgen. Många är
oroliga och funderar över sin framtid. Detta sätter djupa spår hos både barn
och vuxna. Det finns anledning att ta detta problem på allvar. Det räcker
inte med den enkla politiska retorik som Göran Persson tidigare visade prov
på i dag.
Vårt viktigaste mål och vår viktigaste politiska uppgift är att skapa nya
jobb. Men jobben kommer inte av sig själva. Nya jobb i befintliga och nya
företag skapas genom uthållig ekonomisk tillväxt i hela landet. Några få re-
gioner klarar inte av att ge hela landet de tillväxttal som nu behövs för att
det skall bli fart på svensk ekonomi. Det behövs livskraft och företag i alla
delar av landet.
1990-talet gör på många sätt skäl för beteckningen ”en ny tid”. Den ökade
internationaliseringen ställer nya krav på bl.a. en offensiv närings- och små-
företagspolitik. Det behövs ökade resurser till en förbättrad utbildning, och
det behövs förnyade välfärdssystem. De välfärdssystem som vi har levt med
till dags dato var formade i en annan ekonomisk tid med en annan ekono-
misk utveckling.
Många i den svenska debatten, och inte sällan inom politiken, har de se-
naste åren koncentrerat sig på att diskutera behov och rättigheter. Mindre
kraft har ägnats åt åtgärder som skapar nya ekonomiska resurser, nya före-
tag, varaktiga arbetsplatser och en rättvis fördelning. Resultatet ser vi i dag:
bl.a. ett stort budgetunderskott. Vi får nu bära arvet från tidigare misslyck-
anden.
Den uppgift som vi nu står inför är att människor, företag och regioner
skall utvecklas. Budgetunderskottet måste avvecklas.
Vi kan konstatera att det fria fallet i ekonomin som inleddes 1989/90 nu
har bromsats. Effekterna av kasinoekonomin i slutet av 80-talet har varit
kännbara för många i landet. De som i dag demonstrerar utanför riksdagshu-
set har fått känna av följderna av felstegen under 80-talet. Att sanera en sjuk
samhällsekonomi i en djup lågkonjunktur går inte oförmärkt förbi. Men vi
kan inte skjuta på problemen och tro att det blir lättare i framtiden.
Tänk om 80-talets socialdemokratiska regeringar åtminstone hade påbör-
jat saneringsarbetet kring svensk ekonomi! Hur mycket lättare hade det då
inte varit för vårt samhälle och de människor som i dag står utan arbete?
Regeringens nödvändiga saneringsprogram för de offentliga finanserna
omsätts nu från ord till handling. Det ger resultat.
Ökningen av budgetunderskottet har bromsats. Räntorna sjunker. Lånen
blir billigare. Detta gynnar hyresgästerna, villaägarna och företagarna där-
för att lånebördan blir lättare att bära. Alla drar vi nytta av att räntorna sjun-
ker. Dessutom minskar belastningen på statsskulden.
Fler och fler indikatorer pekar i dag åt rätt håll. Till ljuspunkterna hör en
kraftigt ökad export och ökad industriproduktion. Nästa år förväntas dess-
utom industriinvesteringarna öka mycket kraftigt. I dag finns det också an-
ledning att till ljuspunkterna i ekonomin räkna in GATT-avtalet, som skapar
ett internationellt stabilt regelverk på handelns område.
Fru talman! I våras tog riksdagen ställning till ett saneringsprogram som
skulle sträcka sig några år framåt i tiden. Riksdagen antog inriktningen och
grundprinciperna i regeringens saneringsprogram. Steg för steg skall vi nu
omsätta saneringsprogrammets ord i konkret politisk handling. Det är ett
arbete som inte får avstanna. Nu måste man följa de riktlinjer som riksdagen
med bred majoritet i våras ställde upp bakom.
En framgångsrik ekonomisk politik kräver två saker: för det första lång-
siktighet, för det andra uthållighet.
Saneringsprogrammet kräver uthållighet. Annars kommer statsskulden
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
och räntorna att bli det svenska samhällets tvångströja. Med andra ord kan
man säga att de kommer att bli en gökunge som tränger bort en allt större
del av vår välfärd. Den eller de som äventyrar saneringsprogrammet äventy-
rar också framtiden för våra barn och barnbarn. De skjuter bara problemen
på framtiden.
Jag trodde att vi skulle få höra mer om Socialdemokraternas ekonomiska
politik under förmiddagen. Hur mycket jag än lyssnade fann jag inte särskilt
mycket substans i de många retoriska orden.
Socialdemokraternas ekonomiska politik innehåller, såvitt jag kan se, inte
något trovärdigt program för att långsiktigt få bukt med obalansen i ekono-
min. Det finns inget saneringsprogram. Det är snarare ett raseringsprogram.
Socialdemokraterna verkar tro att budgetunderskottet låter sig talas ned.
Nu är det socialdemokratiska huvudnumret när det gäller ekonomin att
det skall vara en tillfällig momssänkning med 5 procentenheter. Den skall
gälla under perioden 1 mars-31 december nästa år. Mot bakgrund av att vi
befinner oss i en begynnande konjunkturuppgång måste jag säga, fru tal-
man, att det är ett synnerligen anmärkningsvärt förslag.
När det gäller momsfrågan har Socialdemokraterna dessutom intagit en
mängd olika ståndpunkter under de senaste åren.
I samband med skatteomläggningen var den socialdemokratiska stånd-
punkten att det skulle vara en enhetlig moms på 25 procentenheter. Det var
otänkbart med en lägre eller differentierad moms. 11991 års valrörelse fanns
det partier som pläderade för en sänkt generell moms. Mot den politiken
argumenterade Socialdemokraterna högljutt och med eftertryck.
Inför trycket från opinionen och Centern kunde Socialdemokraterna inför
1991 års val ändå tänka sig någon form av differentierad moms, i första hand
att det skulle vara lägre moms på maten. Det blev regeringsskifte, och det
blev lägre moms på mat, turism och persontransporter.
Ett år senare - hösten 1992 i samband med krisförhandlingarna mellan re-
geringen och Socialdemokraterna - fann man en ny ståndpunkt. Då pläde-
rade Socialdemokraterna för en återgång till en enhetlig moms på 25 %. Så
blev det dess bättre inte. Höjningen stannade vid en momssats på 21 % för
de områden där momsen hade varit nedsatt till 18 %. Detta var alltså hösten
1992.
Några månader senare - i januari 1993 - var det dags för nästa socialdemo-
kratiska ståndpunkt i momsfrågan. Allan Larsson och Socialdemokraterna
ville då ha en generell momssänkning. Den ståndpunkten återkommer nu.
Kravet är att det skall vara en tillfällig momssänkning, dock inte med ome-
delbar verkan. Den skall först gälla från den 1 mars 1994.
Det som, enligt Socialdemokraterna, var fel 1991 är alltså rätt 1994. Nu
traskar Göran Persson patrullo i Allan Larssons fotspår från januari 1993.
Det som då var fel är inte mer rätt i dag. Jag har följt de socialdemokratiska
turerna i momsfrågan. Därför kan jag konstatera att man har intagit den ena
ståndpunkten efter den andra. Jag har försökt finna ståndpunkter som So-
cialdemokraterna ännu inte har intagit. Jag har svårt att hitta sådana. Social-
demokraterna har snart intagit varje tänkbar ståndpunkt i frågan om moms-
satser. Nu väntar vi med spänning på nästa kapitel om Socialdemokraterna
24
och momsen. Det lär väl skrivas i januari 1994. Jag inväntar alltså med spän-
ning den debatt som kommer att föras efter årsskiftet.
Det är nu absolut fel tidpunkt att göra en generell momssänkning. Kon-
junkturen är på väg uppåt. Konsumtionen väntas öka kraftigt - t.o.m.
mycket kraftigt under nästa år. Det är faktiskt fel, Göran Persson, att
drämma till med en momssänkning i det läget.
Fru talman! Än en gång vill jag säga att Socialdemokraternas politik ofta
är feltajmad, så även i detta fall.
Jag lyssnade med spänning på Göran Perssons anförande om företagsbe-
skattningen, och jag vill ställa en fråga. Riksdagen kommer av allt att döma
att inom kort fatta beslut om företags aktiebeskattning. Avser Socialdemo-
kraterna, därest olyckan skulle vara framme och Göran Persson sitter i en
regering efter valet 1994, att riva upp det beslut som riksdagen inom kort
kommer att fatta? Det är viktigt att få ett besked i den frågan för de männi-
skor utanför det här huset som kräver stabilitet, fasthet och långsiktighet.
De har inget behov av nyckfullhet och kortsiktighet.
För att lösa Sveriges ekonomiska problem krävs, som jag sade tidigare,
långsiktighet, uthållighet och ansvar. Regeringspartierna har med sin inrikt-
ning av den ekonomiska politiken pekat ut en långsiktig väg för 1990-talet.
Nu krävs det också politisk uthållighet för att man skall lyckas. Det behövs
också ansvarskänsla för att man skall kunna lösa dagens och morgondagens
problem till glädje och nytta för arbetslösa, barn och barnbarn.
Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall till hemställan i det
betänkande från finansutskottet som vi nu behandlar och avslag på samtliga
reservationer och den särskilda meningsyttringen.
(Applåder)
Anf. 14 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Först vill jag tala om företagsskatten. I Per-Ola Erikssons
fråga ligger en beskrivning av det moras som han och den borgerliga rege-
ringen har försatt företagsskatterna i. Det här är frågor som icke skall drivas
igenom i kammaren med någon rösts majoritet för att sedan omedelbart bli
föremål för spekulationer om huruvida besluten kommer att rivas upp eller
inte. Om det finns någonting mer än retorik och tomma ord i talet om lång-
siktighet och stabilitet i Per-Ola Erikssons anförande har Finansdepartemen-
tet och skatteministern försatt Sveriges företagare och Sveriges riksdag i ett
mycket allvarligt läge.
När vi genomförde den skattereform som just har trätt i kraft var vi ange-
lägna om, Per-Ola Eriksson, att förankra den hos den dåtida oppositionen.
När man från Per-Ola Erikssons sida river upp skattereformen för att ge dem
som har höga inkomster och stora kapital de stora skattesänkningarna, tar
man över huvud taget ingen kontakt med oss i oppositionen. Efter det att ni
har försatt oss och kammaren i den här situationen kommer ni och frågar om
vi tänker riva upp beslutet. Därmed har ni själva bevisat hur obegåvat ni
har agerat i den här frågan. Breda lösningar och långsiktighet krävs för att
företagsskattesystemet skall vara trovärdigt.
Vi kommer att motarbeta det här. Vi kommer att försöka stoppa det i mor-
gon. Vad som kommer att ske därefter får den ekonomiska utvecklingen
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
25
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
26
visa. Tar skatteplaneringen fart och börjar avdragslejonen komina igen så-
som det sägs i fackpressen, måste vi naturligtvis agera. När och hur vi tar
ställning till detta är vår sak. Regeringen får ansvaret för att den nu har kas-
tat ut landet i denna osäkerhet.
Per-Ola Eriksson talade om en ny näringspolitik. Herr Eriksson och jag
hade en diskussion i höstas om Vattenfalls privatisering. Den frågan har nu
skjutits fram till andra sidan valdagen av näringsministern. Jag vill fortfa-
rande höra Centerns principiella syn på privatiseringen av Vattenfall. Skall
vi äga Vattenfall gemensamt eller vill Centern föra ut Vattenfall till markna-
den?
Jag skulle också sätta värde på om Per-Ola Eriksson svarade på lan Wacht-
meisters kritik, som jag instämde i, av hur beredningen av den ekonomiska
politiken har skett i finansutskottet. Varför får vi inte en samlad beredning
av hela den ekonomiska politiken? Varför skjuts frågor ifrån oss? Varför tar
inte Per-Ola Eriksson ledningen i riksdagen i det utskott som så många av
oss tycker rimligen borde vara det centrala och samordnande i ett sådant här
läge? Vilka överväganden ligger bakom Per-Ola Erikssons frivilliga devalve-
ring av finansutskottet?
Anf. 15 TALMANNEN:
Jag får erinra om de tidsregler som gäller för repliker.
Anf. 16 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Jag fann mig föranledd att ställa frågan till Göran Persson om
företags- och aktiebeskattningen mot bakgrund av den osäkerhet som social-
demokratiska företrädare sprider i den frågan. Bara för någon dag sedan
kunde vi höra socialdemokraten Lennart Pettersson, före detta ordförande
i ett av riksdagens utskott, säga att när Socialdemokraterna kommer tillbaka
till makten skall det här rivas upp.
Göran Persson svarade inte på den fråga jag ställde. Han glider i väg och
fortsätter att skapa osäkerhet. Svara, Göran Persson! Kommer det beslut
som riksdagen inom kort skall fatta beslut om att rivas upp därest Göran
Persson, om olyckan är framme, skulle sitta i regeringen efter valet 1994?
Eller vill Göran Persson att alla de människor som är ute i näringslivet, de
mindre och medelstora företagen och de som satsar pengar i riskkapital till
företagen skall leva i okunnighet om svaret på den här frågan? Jag tror att
det är viktigt att vi kommer ifrån den politiska retorik som Göran Persson
ofta odlar. Vi skall i stället ge klara, bestämda besked till människorna där
ute.
Vattenfall är i dag inte föremål för någon privatisering. Jag medger gärna
att jag i allra högsta grad är delvis medskyldig till det av olika skäl. Men en
sak är säker: Det förekommer privat ägande av vattenkraft i det här landet.
Jag ser ingen principiell skillnad mellan statligt eller privat ägande. Om det
finns privat ägande på vissa ställen tycker jag också att man kan införa privat
ägande i det län som i dag framför allt präglas av statligt ägande.
Göran Persson talade om finansutskottet. Göran Persson är ny i finansut-
skottet. Jag skulle gärna ha sett att han som vice ordförande skulle vara lika
flitig gäst på utskottssammanträdena som sin företrädare Hans Gustafsson.
Göran Persson har varit en sällan sedd gäst i finansutskottet under hösten.
Jag skall gärna medverka till att finansutskottets ställning skall förändras.
Göran Persson vet att det ligger sådana förslag på riksdagens bord. Vi skulle
få ett helhetsgrepp över de ekonomisk-politiska frågorna. Vi är inte där
ännu. Jag tror att Göran Persson inser att så länge inte finansutskottet har
den rollen kan vi inte sätta oss över riksdagsordningen. Men vi är öppna för
en bred, intensiv och seriös debatt om ekonomisk-politiska frågor. Som
Göran Persson har insett så kommer vi att återkomma till den punkten efter
årsskiftet.
Anf. 17 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Fru talman! Det går att gå till protokollet för att se min närvaro i finansut-
skottet. Min närvaro har varit tillräckligt stor för att utskottsmajoriteten
skulle ha haft möjlighet att diskutera den ekonomiska politiken. Några så-
dana samtal har inte förts med oppositionen, varken med mig eller med de
övriga socialdemokraterna.
När det var allvar för några veckor sedan och kammaren väntade på att
utskotten skulle samlas var finansutskottet det första utskottet som drog sig
ur de ekonomiska resonemangen och ”knöt ihop” sitt betänkande. Det är
märkligt, och däri bottnar kritiken.
Per-Ola Eriksson lämnar ett principiellt besked om att han kan tänka sig
en privatisering av Vattenfall. Jag respekterar det beskedet. Men vi får fort-
sätta den debatten, inte minst i Norrbotten och andra norrländska valkret-
sar. För övrigt finns det en vrede även inom detta område som sträcker sig
långt utanför de kommuner och regioner där Vattenfall har sin produktion.
Men det är ett välkommet besked från Centerns sida.
Jag tror att Per-Ola Eriksson får kombinera debatten om Vattenfall med
sitt försvar av företagsskattepaketet. Åk hem till Norrbotten, Per-Ola Eriks-
son, och förklara varför det är rimligt att ett fåtal hushåll i det här landet får
skattesänkningar i miljonklassen medan andra får betala detta. Åk hem och
ta den debatten! Kryp inte heller ur debatten om den situation som ni har
försatt riksdagen och företagarna i genom att avkräva besked om hur social-
demokraterna skulle agera i en hypotetisk situation. Vi har en enda besluts-
punkt framför oss just nu, nämligen att efter morgondagens debatt ta ställ-
ning i den efterföljande voteringen. Vid det tillfället kommer vi socialdemo-
krater att rösta emot framlagt förslag.
Om olyckan skulle vara framme och Per-Ola Eriksson får som han vill,
anser jag att Per-Ola Eriksson, tillsammans med dem som ingår i privatise-
ringskampanjen för Vattenfall, skall åka upp till Norrbotten och övriga
Norrland för att ta diskussionen om de stora skattesänkningarna för bl.a.
Per Westerberg. Därefter får vi se var vi hamnar i denna diskussion. Per-Ola
Eriksson kommer då kanske att förstå vilket moras han har försatt företag-
samheten och, kanske rent av, Centern i.
Anf. 18 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Göran Persson drar som vanligt litet väl långtgående slutsat-
ser av det som jag säger. Det är förstås hans privilegium. Jag tillåter mig att
själv tolka det som jag själv säger.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
27
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
För att privatisera Vattenfall finns det vissa givna krav och villkor som jag
ställer; dessa krav känner de till som för närvarande handlägger den frågan.
Dessa krav känner också människorna i Norrbotten till.
Det finns skäl att ta upp ytterligare en sak, Göran Persson. I dag lever
vi i en värld som är avreglerad. Gränserna raderas ut. Socialdemokraterna
medverkade under sin tid i regeringsställning till att slopa bl.a. valutaregle-
ringen. Det är då viktigt att också se till att Sverige blir utomordentligt in-
tressant för andra länder från investeringssynpunkt. Man har beklagat att
svenska investeringar under 1980-talet i alltför stor utsträckning gått utom-
lands. Jag tror att Göran Persson också har gjort ett och annat debattinlägg
om det.
Nu skall Sverige göras till ett intressant land att investera i. Nu skall vi
göra det intressant att starta och driva företag, att spara i riskkapital - låta
den enskilda människan ta fram sparpengar till riskkapital - för att skapa de
nya jobben, för att utveckla den nya tekniken, regioner och olika branscher.
På det sättet, Göran Persson, skapas den bästa stabiliteten på en bra arbets-
marknad. Vi skapar också en bra front mot arbetslösheten. På det sättet ska-
par vi också långsiktighet och stabilitet i näringslivet och livskraft i bygderna.
Göran Persson lever ibland med de enkla budskapen och många orden.
Men det är inte med retorik och enkla ord som man bygger upp Sverige. Det
är genom tålmodigt arbete för bättre betingelser för småföretagen och för
livskraft i hela landet som vi bör möta en ny tid. Det arbetet har vi inlett,
och det arbetet tänker vi fortsätta med.
Anf. 19 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Per-Ola Eriksson, finansutskottets ordförande, gladdes åt en
ljusning i konjunkturen. Jag blir alltid lika rädd när det talas om ljuset i slutet
av tunneln. Det är ungefär samma sak som när man här i kammaren tidigare
diskuterade utrikespolitik och avfärdade hotet från Ryssland med orden:
Det är skönt att det inte längre finns något hot från Ryssland, osv. Alla
grundläggande problem i Sverige återstår att lösa. Alla de frågor som vi poli-
tiker skall åtgärda återstår.
Intresset för julen som finansutskottets ordförande visade var mycket
trevligt. Det fick mig att tänka på att den svenska ekonomin ser ut som en
julgran - efter julgransplundringen.
Jag håller med om en sak som Per-Ola Eriksson tog upp vad gäller en
momssänkning i detta ekonomiska läge. Om man frågar folk ute i verklighe-
ten, dvs. marknaden, vad som just nu vore det dummaste att göra, får man
svaret: en generell momssänkning. En moms rakt av skulle göra dem vett-
skrämda. Det bästa man kan göra vad gäller en momssänkning är en finan-
sierad sänkning av tjänstemomsen. I den rikningen har Ny demokrati arbe-
tat. En sänkt tjänstemoms ger nämligen arbete.
Det står i klass med något som jag skulle vilja få förtydligat, nämligen di-
rekt- och nuvärdesavskrivningar - något som både Socialdemokraterna och
Ny demokrati har tagit upp. Vi tvingade fram en skrivning kring det. Låt mig
upplysa finansutskottets ordförande om att när vi i Ny demokrati träffar av-
tal, är det inte skrivningarna som vi bryr oss om utan uppgörelsen som sådan.
När det står att regeringen skyndsamt skall återkomma med förslag till lag-
reglering om sådan reglering behövs, hoppas jag att alla här i denna kam-
mare ställer upp, så att vi skyndsamt får tillbaka ärendet för behandling. Di-
rekt- och nyvärdesavskrivningar skulle nämligen sätta fart på Sverige. En
sådan reform skall också finansieras på något sätt. Då måste ni ställa upp på
våra föreslagna besparingar.
Ibland sägs det att uppgörelser med Ny demokrati kostar någonting, ex-
empelvis 1 miljard eller 1,5 miljarder kronor. Oviljan att ställa upp på Ny
demokratis föreslagna besparingar har kostat 20 miljarder kronor. Ny demo-
krati lade fram besparingsförslag om 20 miljarder kronor. Alla dessa viftades
bara bort. Jag ber om svar dels vad gäller uppgörelsen om direkt- och nuvär-
desavskrivning, dels vad gäller kostnaderna för uppgörelsen. Kostade den
för mycket för Per-Ola Eriksson?
Anf. 20 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Fru talman! Eftersom Ny demokrati tar upp frågan om tjänstemomsen,
vill jag hänvisa till den utredning som regeringen tillsatt, för att undersöka
de olika skattekilar som kan finnas till hinder för att utveckla tjänstesektorn.
Visserligen är Sverige ett industriland, och skall så förbli, men det snab-
bast växande området är dock tjänstesektorn. Precis som i andra länder
måste vi i Sverige medverka till att underlätta en utveckling av tjänstesek-
torn. Det utredningsarbete som inletts hoppas jag skall lösa problemen på
detta område.
Vad gäller de skrivningar som görs i olika betänkanden med anledning av
olika majoritetsyttringar i olika utskott, vill jag påstå att om det i ett betän-
kande står ordet skyndsamt, avser utskottsmajoriteten faktiskt också skynd-
samt i ordets rätta bemärkelse. När vi ger regeringen detta ärende till känna,
kommer vi att medverka till en så snabb behandling som över huvud taget
är möjlig.
De olika besparingsförslag som Ny demokrati har pekat på kanske vi inte
alltid är överens om vad gäller inriktningen. Det handlar mest om detaljer.
Men när det har gällt att ställa upp för besparingar har även Ny demokrati
sviktat. Det man har sagt har inte alltid gått från ord till handling. Man skall
i och för sig inte gråta över spilld mjölk, men under de två senaste riksdags-
åren finns det ett antal exempel på att Ny demokrati inte riktigt levt upp till
dess egna ord om vikten av besparingar.
Fru talman! Med tanke på vad som sagts om julgranar och adventsstjärnor
vill jag passa på tillfället att framföra en önskan om en god jul och ett gott
nytt år till talmannen, kammarens ledamöter och personal.
Anf. 21 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Fru talman! Jag uppfattade inte riktigt om julhälsningen även var riktad
till mig. Om den var det ber jag att få tacka så mycket. Jag ber också att få
återföra densamma till ordföranden i finansutskottet.
Per-Ola Eriksson hänvisar till en utredning. Jag såg nyss utredaren förfä-
rad röra sig i kammaren. Han lämnade visst kammaren. Det skall alltså
komma ett slags förslag den 25 eller den 26 januari om tjänstemomsen. Men
det som jag ser fram emot är det som då kommer att göras. Det är väldigt
skojigt med utredningar, men att tillsätta en utredning är också ett sätt att
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
29
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
gömma saker för att slippa tala om dem. Men jag hoppas att man inte kan
komma undan en sådan diskussion efter den 26 januari.
Per-Ola Eriksson sade att Ny demokrati ibland sviktar. Vi i Ny demokrati
sviktar inte alls. Sådana här påståenden tänker jag ta upp även i partiledar-
debatten. Jag är nämligen rätt arg över sådana beskyllningar. Vi är väldigt
raka i våra uppgörelser, ber jag att få påpeka. När vi i Ny demokrati i våras
tvingade fram förhandlingar vad gäller kompletteringspropositionen, utta-
lade vi oss mycket tydligt. Vi sade att vi gick med på att över viss tid förstärka
budgeten med ca 80 miljarder kronor men att vi inte godtog fördelningen.
Vi sade att vi säkert kommer att föreslå mer av besparingar och nedskär-
ningar av statens utgifter och mindre av skattehöjningar. På det spåret är det
i dag.
Det var en debatt mellan ordföranden och vice ordföranden om finansut-
skottets betydelse för Sverige, för ränteläget och kronkursen. Vi har gjort
en liten undersökning som visar att kronan aldrig har gått upp så mycket som
när finansutskottet gjorde sin utlandsresa.
Anf. 22 PER-OLA ERIKSSON (c) replik:
Herr talman! Det var bra att lan Wachtmeister stannade hemma så att kro-
nan inte gick upp ännu mer.
Såvida lan Wachtmeister anser sig tillhöra denna kammare omfattas han
självfallet av min julhälsning. Även till en trätobroder kan man i juletid
framföra en önskan om en god jul och ett gott nytt år.
Anf. 23 LARS TOBISSON (m):
Herr talman! Häromdagen fick jag i min hand Statistiska centralbyråns
månadsöversikt Indikatorer. Redan på första sidan var rubriken ”Industrins
lönsamhet ökar”. Den följdes på insidorna av underrubriker som ”Ökad in-
dustriproduktion”, ”Ökad orderingång” och ”Kraftig investeringsökning
1993”. Utrikeshandeln rapporterades genomgå en snabb förbättring, och
våra affärer med omvärlden har nu nått balans. Arbetskraftskostnader och
priser emotsågs öka endast långsamt den närmaste tiden, och räntened-
gången det senaste året beräknades till drygt 4 procentenheter.
Dessa uppgifter vittnar om att den ekonomiska nedgången har bottnat och
att väsentliga sektorer, som industrin och exporten, mycket snabbt är på väg
upp. Det bekräftas av att Konjunkturinstitutet i sin decemberrapport räknar
med en tillväxt nästa år på nära 2 % och nära 3 % 1995.
Dagsfärsk statistik visar faktiskt att det redan har vänt. Under de två se-
naste kvartalen har Sveriges ekonomi blivit bättre. Tredje kvartalet var upp-
gången i ekonomin hela 2 % jämfört med det föregående. Det har föranlett
Dagens Industri att i dagens nummer trumpeta ut att Sveriges BNP ökar
snabbast i världen. Jag skall gärna säga att det naturligtvis är att uttrycka sig
väl dramatiskt, för att nu säga det försiktigt. Intressant nog tycks även den
privata konsumtionen ha vänt uppåt. Det märkte vi inte mycket av i de de-
battinlägg som har gjorts tidigare i dag. Mellan andra och tredje kvartalet i
år skedde en ökning med över 1 %. Det var inte lätt att urskilja något av den
omsvängningen i den domedagspredikan som Göran Persson höll och där
han förordade en ordentlig konsumtionsstimulans i fortsättningen.
Den privata konsumtionen är ju en nyckelfråga för takten i återhämt-
ningen. Fortfarande finns det nedhållande faktorer, men det är alldeles tyd-
ligt att hushållen sedan denna höst ser mera positivt på framtiden. Fallet i
tillgångspriserna har avstannat och på den finansiella sidan förbytts i en kraf-
tig uppgång. Skuldanpassningen är i stort sett genomförd, kapitalkostna-
derna är, som jag nämnde, lägre än på länge, och ersättningsbehoven vad
beträffar bostäder, bilar m.m. är eftersatta sedan några år tillbaka. När det
står klart att priserna inte blir lägre än för närvarande, kan omslaget i köpbe-
teende mycket väl bli kraftigare än vad som allmänt antas. Det här har jag
framfört tidigare. De senaste siffrorna bestyrker det.
Vad det nu närmast gäller är att förebygga att uppdämda konsumtions-
och anskaffningsbehov urartar i en allmän köpfest. Det är angeläget att hus-
hållssparandet ligger kvar på en god nivå. Den kraftiga förbättring som skett
under senare år har inte mer än fört upp Sverige till industriländernas ge-
nomsnittsnivå och kan från den synpunkten inte betecknas som ett problem.
Mera onormal och oroande är näringslivets ovilja att fullt ut omsätta det
goda privata sparandet i investeringar. Men restriktionerna är här inte så
mycket ekonomiska som psykologiska. Ändrade avskrivningsregler kan inte
förutses ge så stor effekt. Så snart det blir klart att Sverige blir medlem i EG
och att de förbättringar i näringslivets villkor som regeringen genomdrivit
kommer att kvarstå, blir det också fart på investeringsviljan.
Sådan klarhet skulle också betyda mycket för att avhjälpa de två stora
kvarstående problem som präglar svensk ekonomi: arbetslösheten naturligt-
vis och det offentliga upplåningsbehovet. Det program som nyligen antagits
inom EG med utgångspunkt i kommissionens vitbok om tillväxt och syssel-
sättning har många drag gemensamt med den aktiva arbetsmarknadspolitik
som regeringen driver. Det hade också Göran Persson noterat.
Tanken på investeringar i infrastruktur är inte heller ny här hemma. Med
hänsyn till förutsättningarna i övrigt inom byggsektorn är det angeläget att
sådana projekt som Öresundsbron och Dennispaketet snarast kommer till
praktiskt utförande. Och rimligen kommer den uppgörelse som är på väg att
nås i GATT-förhandlingarna att få en starkt positiv effekt på världshandeln,
vilket med hänsyn till den goda konkurrenskraft Sverige nu har bör ge skjuts
åt produktionen här hemma. Och då blir det flera nya och riktiga jobb.
Vad på oss själva ankommer i detta sammanhang är framför allt att avre-
glera arbetslivet. De beslut som kommer att fattas senare denna dag beträf-
fande arbetsrätten är ett första begränsat - men ändå viktigt - steg i den rikt-
ningen. Den inledda omläggningen av arbetslöshetsförsäkringen mot ett all-
mänt avgiftsfinansierat grundskydd vid inkomstbortfall fungerar på samma
sätt. En smolk i glädjebägaren är att stöd för denna förändring har kunnat
vinnas endast till priset av att den lägsta ersättningsnivån har höjts så mycket
att den kommer att utgöra det slags minimilönenivå som i andra länder fun-
gerar som ett hinder för oerfaren arbetskraft att vinna inträde på arbets-
marknaden.
Det andra stora kvarstående problemet är alltså det offentliga upplånings-
behovet. Det stora underskottet i statens budget verkar på många olika sätt
dämpande på den ekonomiska aktiviteten. Hushållen är medvetna om att
dessa åtaganden på ett eller annat vis måste betalas i framtiden. Ekonomiska
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
31
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
32
beslutsfattare ser sambandet med den oväntat stora försvagning som kronan
har undergått, vilket i sig skapar en betydande inflationsrisk när återhämt-
ningen kommer i gång. Att i detta läge, när det offentliga upplåningsbehovet
redan avsevärt överstiger 200 miljarder kronor, ytterligare vilja stimulera ef-
terfrågan genom budgetförsvagande åtgärder är helt enkelt oansvarigt.
Den kortsiktiga ekonomiska politik som oppositionen med varierande de-
taljutformning förordar skulle ofelbart höja inflationsförväntningarna och
driva upp räntenivån. Ökat statligt upplåningsbehov och högre räntor
tränger undan produktiva investeringar och förhindrar därmed tillkomsten
av de nya jobb man säger sig eftersträva.
Det är just av dessa skäl som det är så viktigt att genomföra regeringens
av riksdagen i våras antagna saneringsprogram. Mot bakgrund av oppositio-
nens partimotioner och senare voteringsläget i utskottet såg det ett tag
mycket hotfullt ut för detta programs och därmed regeringens fortbestånd.
Det förelåg en akut risk för en budgetförsvagning nästa år med ca 20 miljar-
der kronor. Nu har denna risk reducerats till någonstans mellan 1 och 1,5
miljarder. Jag föredrar att fortfarande betrakta det som en risk i hopp om
att voteringsutgången skall bli mera gynnsam. Men redan denna förändring
är illa nog. Framför allt är det ingen bra signal till de ekonomiska beslutsfat-
tarna om hur vi politiker förmår leva upp till kravet på trovärdighet i det
nödvändiga strukturella förändrings- och förnyelsearbetet.
Herr talman! Om nio månader är det val. Det är lätt att denna stora hän-
delse förblindar. Men det finns ett långt liv därefter. Det viktigaste är nu att
inte förivra sig i den ekonomiska politiken. Det är ett klassiskt fel att sätta
in stimulansåtgärder så sent att de bara förstärker den uppgång som ändå
är på väg och därmed orsakar flaskhalsproblem och överhettningstendenser.
Efter det att skattesidan nu i huvudsak är färdigstrukturerad, gäller det att ta
itu med utgiftsbilden, särskilt de stora transfereringssystemen. Under våren
kommer därför reformarbetet att fortsätta inom arbetslöshetsförsäkringen
och familjepolitiken. Önskvärt är också att det kan skapas klarhet i pen-
sionsfrågan före valet. Men överlägset mest betydelsefullt är att slutföra pro-
jektet att på medlemsbasis föra in Sverige i det europeiska samarbetet. Kan
vi sedan undanröja oron för s.k. återställare på bl.a. kapitalbeskattningens
och arbetsrättens områden efter valet, har vi också med sikte på tillväxt och
välfärd förbättrat de institutionella förutsättningar som det enligt årets no-
belpristagare North och Fogel är politikernas viktigaste uppgift att vårda.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till hemställan i finansutskottets
betänkande nr 1.
Anf. 24 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Lars Tobisson gav en föraning av den kommande valrörel-
sen. Vi vet naturligtvis hur regeringssidan kommer att föra sin valrörelse.
Man kommer att klamra sig fast vid den uppgång i exporten och vid den för-
bättring i bytesbalansen som nu är på väg till följd av att kronkursen är så
svag som den är, som i sin tur är en följd av det misslyckade försvaret av
krorfkursen. Detta känner vi till, och vi förstår den uppläggningen. Vad Lars
Tobisson och övriga delar av regeringsunderlaget kommer att få stå till svars
för i valrörelsen är det som han inte talar om, nämligen den fortsatt rekord-
höga massarbetslösheten - vad finns det för politik att möta den? - och de
visserligen nominellt sänkta men fortsatt realt mycket höga räntorna för så-
väl villaägare som småföretagare. Vad finns det för politik där? Vidare kom-
mer man att få stå till svars för den statsskuld som ju Lars Tobisson beskriver
vådorna av på ett ganska bra sätt, men som han själv faktiskt är en av arki-
tekterna bakom, den statsskuld som fortsätter att växa och långsiktigt under-
minerar välfärdssamhället. Hur hanteras den? Det saneringsprogram som
regeringen har lagt fram är ju utdömt av de flesta bedömare.
Det var en sak som Lars Tobisson gick förbi i sitt anförande. Det var hur
han mot bakgrund av resonemanget på moderatstämman nu kan votera för
höjda punktskatter, höjda skatter på inkomster och en höjd beskattning av
egenföretagarna 1994. Moderaterna har ju gjort skattesänkningar till sin
stora fråga. Än så länge riktar sig skattesänkningarna bara till de hushåll som
har det allra bäst ställt, de som äger kapital. Men också löntagarhushåll har
av moderaterna förespeglats skattesäkningar. Hur går det som ni nu gör ihop
med den moderata retoriken och förkunnelsen, Lars Tobisson? Dessutom
förutskickar Lars Tobisson ytterligare indragningar. Han säger att man nu
skall vara rädd för en allmän köpfest. Hur skall jag tolka det? Är det fler
skattehöjningar på gång i Finansdepartementet, som är förankrade i Mode-
rata samlingspartiet? Jag tror att det är väldigt många fler än jag som oerhört
gärna vill ha svar på dessa frågor.
Anf. 25 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Göran Persson ställer frågor, men han ger väldigt få besked
om den politik som socialdemokraterna skulle kunna tänka sig att föra. Han
höll förut ett mycket salvelsefullt anförande som handlade om orättvisor och
folklig vrede. Men det handlade mycket litet om den ekonomiska utveck-
lingen, så litet att jag inte tror att Göran Persson har satt sig in i de senaste
tendenserna, och - som sagt - det handlade mycket litet om den egna ekono-
miska politiken.
Det enda jag egentligen minns av substans är att Göran Persson prisade
president Clintons förslag till sjukvårdsreform i USA. Det var ett brott med
nyliberalismen, och nu börjar man även i USA anamma socialdemokratiska
idéer. Jag vill upplysa Göran Persson om att det som man diskuterar i USA
inte är införandet av landsting som skulle få monopol på sjukvården, utan
införande en allmän sjukvårdsförsäkring, en fråga som vi moderater länge
har drivit. Vi ser tacksamt att man även i det demokratiska partiet i USA
har kommit fram till samma slutsats.
Göran Persson försökte att göra ett nummer av att moderaterna höjer
skatter. Det som nu är aktuellt är genomförandet av en indexering som inne-
bär att punktskatter realt sett blir oförändrade. Genom regeringens fram-
gångsrika politik mot inflationen blir det därmed inte heller särskilt stora no-
minella förändringar. Detta är fruktansvärt förljuget, eftersom Göran Pers-
son mycket väl vet att förändringen av grundavdraget - som han nu plötsligt
motsätter sig - var något som socialdemokraterna själva tog upp och drev
igenom i krisuppgörelsen. Det vittnar litet grand om den opportunistiska ba-
lansgång som man här försöker sig på.
Sedan sade Göran Persson att det må vara att det nu går litet bättre med
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
exporten och kanske med industriproduktionen, vilket skulle bero på att vi
misslyckades - både socialdemokraterna och regeringspartierna - med att
försvara kronan. Min poäng i mitt anförande var att det inte stannar vid
detta. Den uppgång som vi kan se omfattar flera komponenter i ekonomin.
Den så betydelsefulla privata konsumtionen som ökade under det kvartal
som gick förutses fortsätta att växa. Tack vare den framgångsrika nedpress-
ningen av räntan finns det faktorer i ekonomin som gör att vi inte behöver
satsa på framför allt stimulansåtgärder av det långtgående slag som Göran
Persson vill sätta in och som han dessutom vill lägga framåt i tiden. Om det
verkligen skulle bli bifall till det förslaget, så blir det inte någon konsum-
tionsökning under de närmaste månaderna. Det blir i så fall aktuellt först
mot slutet av nästa år, inför den förestående höjningen av momsen.
Anf. 26 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag har varit noga med att framhålla att det inte råder något
tvivel om att vi har en utomordentligt god utveckling i exportindustrin och
att det är ett resultat av kronfallet. Att det därtill kommer ett lågt löneavtal,
sänkta arbetsgivaravgifter och en god produktivitetsutveckling gör inte sa-
ken sämre. Men poängen i vår kritik är att detta icke drar hela ekonomin.
Trots detta kan vi se framför oss en fortsatt tillväxt i arbetslösheten, eller
åtminstone en arbetslöshet som planar ut och består på dagens mycket höga
nivå. Det är ju där som Lars Tobisson saknar politik.
Sedan sade Lars Tobisson något förtrytsamt att jag försöker att göra ett
nummer av att moderaterna höjer skatterna.
Herr talman! Jag kan försäkra att jag inte behöver anstränga mig särskilt
mycket för att hitta en dissonans mellan vad Lars Tobisson säger på den mo-
derata stämman och vad han medverkar till i praktisk politik här i kamma-
ren. Att de på moderatstämman som företräder de stora kapitalägarna har
fått sitt har vi förstått. Men alla de som har krävt att man skall sänka skatten
också för löntagare, vilket jag antar att de uppfattar som moderatpolitik, får
här i kammaren se en politik där Lars Tobisson driver igenom skattehöj-
ningar. Grundavdraget var ett inslag i krisuppgörelsen som kom till för att
rädda kronan, men sedan sjönk kronan och grundavdragsförsämringen sker
likafullt som en åtstramning ovanpå kronkursjusteringens åtstramande ef-
fekt. Det är dålig ekonomisk politik. Lars Tobisson har alltså att förklara hur
han ser på skattesänkningar framöver.
Jag ställde en fråga om den allmänna köpfest som Lars Tobisson såg i kika-
ren. Även detta skulle kräva någon typ av åtstramning enligt Lars Tobissons
resonemang.
Jag ser inte någon allmän köpfest i SCB:s siffror från i går, och inte heller
i övriga prognosmakares siffror. Det är att ta i våldsamt. Men om Tobisson
gör den verklighetsbedömningen och tänker använda skatteinstrumentet på
det sätt som han har gjort hittills, då har vi höjda skatter framför oss.
Så inte är det särskilt svårt, herr talman, att göra ett nummer av det som
Moderaterna just nu sysslar med i skattepolitiken.
Återigen Lars Tobisson: Klara ut den stora retoriken på stämman jämfört
med vad ni moderater nu sysslar med här i riksdagen! Klara ut F-skattese-
deln - egenföretagarnas extra skatteinbetalning - i förhållande till konjunk-
turläget! Det är dessa frågor som jag tror att många fler än jag skulle vilja
höra en ledande moderat politiker och ideolog som Lars Tobisson utveckla.
För övrigt går det utomordentligt väl att, utöver de anföranden som jag
har hållit, studera vårt sammanhängande alternativ när det gäller ekonomisk
politik. Det finns redovisat i en mycket utförlig motion.
Anf. 27 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Problemet är, Göran Persson, att ert alternativ inte är sam-
manhängande. Framför allt passar det inte i den ekonomiska utveckling som
nu pågår. Det är det som jag har försökt att belysa. Jag frågar: Hur kan
Göran Persson anse att det rimmar med de aktuella tendenserna att dra på
den konsumtionsstimulans som en tillfällig momssänkning skulle medföra
mot slutet av nästa år? Jag tror att det vore ett vågspel som ingen kan rekom-
mendera.
Hur kan Göran Persson tro att jag säger något annat på Moderaternas par-
tistämma än vad jag säger här i kammaren? Ingalunda gör jag det. Det går
alldeles utmärkt att ta del av mitt anförande vid stämman, vilket är distribue-
rat. Det innehöll precis samma syn på dessa frågor som jag här har utvecklat.
Jag sade i mitt anförande att vi, efter de senaste åtgärderna, där vi opere-
rar bort flyttskatter, rättar till dubbelbeskattning av aktier m.m., nu anser
att vi i stort sett har färdigstrukturerat skattesystemet. Det finns fortfarande
fel som måste rättas till för att få det balanserat.
Nu kommer det naturligtvis att bli aktuellt att få ner skattetrycket. Vi har
fått ner det från ca 56-57 % av bruttonationalprodukten till omkring 50 %.
Vi skall sträva efter att det inte skall stiga igen. Och vi skall se till att vi, när
vi har fyllt det stora budgetunderskottet, också kan ta ner det ytterligare mot
det genomsnitt som råder ute i Europa.
Göran Persson ställde en konkret fråga om uppbörden av F-skatt. Det är
nästan rörande att höra vilken omsorg man här ägnar dem som betalar F-
skatt. Jag kan tala om att jag själv gör det, vilket jag har upplyst Göran Pers-
son om. Vad det innebär i praktiken är inte någon skattehöjning utan en tidi-
gareläggning med ungefär en månad av inbetalningen. Men det är samma
skatteuttag som det gäller.
Det som framkallar en effekt på nästa års budget är att det man normalt
sett skulle ha betalat in för november och december i januari påföljande år
nu betalas in i december. Det ger denna effekt. Jag medger att det 1 ikvid i tets-
mässigt kan innebära en förändring. Men jag förstår inte att Göran Persson
kan trumma så på indignationstrumman när nu löntagaren, genom det av-
drag som arbetsgivaren gör och levererar in påföljande månad, blir av med
sina pengar en månad tidigare. Jag tycker att tidigareläggningen kanske kan
vara befogad. Jag finner mig i mitt öde, att som F-skattebetalare få denna
tidigareläggning, med hänsyn till att det redan har gällt för löntagare och
även andra.
Jag återkommer till att Göran Persson storstilat medger att vi har åstad-
kommit något med exporten och industriproduktionen, men han döljer att
detta nu håller på att få i gång ekonomin i övrigt. Jag säger inte att det blir
köpfest. Jag varnar för vad som kan inträffa om man beter sig så som Göran
Persson och Socialdemokraterna vill, nämligen att just nu i uppgångsskedet
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
35
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
blåsa under efterfrågan - det klassiska felet i den aktiva konjunkturpolitiken
i Keynes efterföljd.
Anf. 28 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Lars Tobisson kommer liksom jag ifrån Göteborg. Jag tror
att det är i morgon som Sahlgrenska sjukhusets direktion skall sammanträda
för att diskutera nästa års budget. Det ligger ett förslag som många av de
sjukvårdsanställda bedömer som en katastrof för sjukvården i Göteborg.
Om förslaget antas kommer det att innebära att hundratals undersköterskor,
vårdbiträden och annan personal inom sjukvården i Göteborg kommer att
få gå rakt ut i öppen arbetslöshet. Den arbetslösheten kommer att belasta
också statsbudgeten. Kostnaderna kommer att flyttas över till kostnaden för
arbetslösheten. Mot den bakgrunden känns det en smula främmande när
Lars Tobisson varnar för flaskhalsar och överhettningstendenser.
Jag vill också ställa en fråga till Lars Tobisson som handlar om det brev
som Arbetsmarknadsstyrelsen skickade till regeringen den 19 november.
Brevet innehåller en begäran om att få använda pengar till kommunal ROT,
dvs. ombyggnad av fastigheter. Man vill också använda pengar till utbildning
av personal i kommunerna. Det har förts en del samtal om dessa pengar vid
de överläggningar som har ägt rum i och utanför finansutskottet. Jag vill veta
vad Lars Tobisson har för uppfattning. Kommer Arbetsmarknadsstyrelsen
att få loss de här pengarna för de åtgärder som något skulle kunna bromsa
den katastrof som nu är på gång i kommunerna?
Anf. 29 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! Intresset för AMS framställning är litet nymornat därför att
den ju kom för ganska länge sedan. Det var den som låg bakom de diskussio-
ner som fördes om åtgärder för den kommunala sektorn. Det är beteck-
nande att vi från regeringens sida har satsat så mycket på arbetsmarknadsåt-
gäder att det för uppgiften avsedda organet Arbetsmarknadsverket inte rik-
tigt förmår att åstadkomma åtgärderna.
Jag läste nyligen någon uppgift som visade att Arbetsmarknadsverket,
trots att den totala arbetslösheten i landet sedan förra året onekligen har
ökat, inte har kunnat öka antalet personer i åtgärder med mer än några tu-
sen. Därmed blir hela uppgången i öppen arbetslöshet. Det är beklagligt.
Men det påminner om vad den gamle arbetsmarknadsgeneralen Bertil Ols-
son sade när jag själv satt i AMS styrelse under åtskilliga år då det var ganska
dåliga tider, bl.a. i början på 70-talet. Han sade att man egentligen inte kan
begära att AMS politik skall svara för mer än möjligen litet mer än 2 % av
arbetskraften. Den nivån har vi nu nått.
Genom de beslut som kommer att fattas i riksdagen kommer 500 miljoner
kronor av dessa medel att användas för kommunal ROT - kommunala loka-
ler - och 100 miljoner kronor för äldrebostäder. Två miljarder kronor kom-
mer att utnyttjas för företagsutbildning inom den kommunala sektorn.
Jag skall gärna medge att detta är åtgärder som jag personligen inte är
säker på kommer att vara så lyckade i längden. Jag tror att det snarare kunde
ha varit skäl att försöka styra dem i annan riktning. De problem som vi nu
har är inte de klagomål som kan förekomma vad beträffar att uppnå balans
i Göteborgs stads budget. Det är visserligen 28 år sedan jag flyttade från Gö-
teborg, men jag har hållit mig väl underrättad om de kvarvarande kommu-
nalekonomiska problemen. Problemen ligger ju i statens budget, där vi har
ett budgetunderskott på ca 200 miljarder kronor. Det är rimligen det vi skall
diskutera här.
Det gäller nu att se till att vi inte får de här flaskhalsproblemen, när upp-
gången kommer inom den enskilda sektorn av ekonomin. Det är den som
måste dra oss ur krisen. Flaskhalsproblemen kan ha olika utformning. Det
kan gälla investeringssidan på en del håll, där det också kan vara så att man
helt enkelt inte får de personer man behöver, därför att de går på något slags
företagsutbildning inom den kommunala sektorn och tycker att de där har
bättre villkor än vad som erbjuds ute i industrin. Den typen av avvägningar
måste också göras när vi ser till hur vi skall möta arbetslösheten.
Anf. 30 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Först skall sägas att orsaken till att Arbetsmarknadsstyrelsen
tycks få en del överskott i sin budget lär vara att ersättningen för utbildning
numera är så dålig att folk i stället väljer kontanta bidrag.
Sedan skulle jag vilja ställa en fråga till Lars Tobisson. Det är i och för sig
riktigt att det nu finns vissa tendenser till en köpfest inom vissa grupper av
befolkningen. Det sägs att omsättningen inom julhandeln har ökat jämfört
med förra året. Men det är i så fall vissa grupper som åstadkommer denna
köpfest. Ett ganska litet skikt av befolkningen, påstår jag, kan ägna sig åt
denna köpfest, medan däremot andra människor kommer att ha oerhört
svårt att få pengarna att räcka till några julklappar. Jag skulle vilja veta om
Lars Tobisson över huvud taget ser denna fördelningsproblematik.
Jag vill också ställa en annan fråga. Det finns ett val mellan privat och
offentlig konsumtion. Vad är viktigast: att svenska folket skaffar sig fler bilar
och fler TV-apparater eller att vi har en bra omsorg för äldre, barn och
sjuka?
Anf. 31 LARS TOBISSON (m) replik:
Herr talman! På den sista frågan vill jag svara att jag inte gör någon värde-
ring och säger beträffande vad som i nationalräkenskaperna betecknas så-
som privat konsumtion respektive offentlig konsumtion att det ena skulle
vara bättre än det andra. Min strävan är att människorna själva med sin ef-
terfrågan skall få bestämma huruvida de föredrar det ena eller det andra. Vi
politiker skall se till att människorna är i stånd att träffa ett sådant val, alltså
att de har ekonomiska resurser att göra det. Då gäller det, som vi har sagt
tidigare, naturligtvis att se till att skattetrycket sänks så att människorna har
mer att disponera för egen räkning men också - och därmed kommer jag
över till den andra frågan - att se till att ekonomin växer, så att resurserna
totalt sett blir större och människorna får mer pengar som de kan använda
för att tillgodose sina egentligen oändliga behov.
Jag blev väldigt fundersam på vad Johan Lönnroth menade, när han sade
att Arbetsmarknadsverket har svårt att få avsättning för sina pengar. Det
skulle bero på att kontantbidragen nu är så stora och utbildningsbidragen
inte så mycket större att människorna föredrar kontantbidragen. I den mån
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
37
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
denna inställning förekommer, borde vi tillsammans försöka bekämpa den.
Det måste vara mycket bättre för den som har förlorat en sysselsättning eller
inte kommit in på arbetsmarknaden genom bristande förkunskaper att få ut-
bildning i stället för att nöja sig med kontantbidrag. Jag tycker med min in-
ställning att man skulle kunna hävda att den arbetslöse egentligen borde få
betala för att få denna utbildning. Då menar Johan Lönnroth att problemet
är att man inte får tillräckligt myckt mer utöver den ersättning man får för
att inte göra något alls. Hela denna inställning ser jag såsom felaktig. Vi
måste se till att människorna på ett annat sätt planerar för sin framtid.
Vi har olika syn på dessa frågor. Men det viktiga för oss är att få i gång
produktionen - Johan Lönnroth tog upp fördelningsproblematiken - och se
till att resurserna totalt sett ökar. Det gör vi genom att skapa ett skattesy-
stem, som stimulerar till investeringar, arbete och företagande och därmed
åstadkommer de nya jobb som människor så väl behöver och som vi har möj-
lighet att ge dem. Hela den uppgång som nu sker inom industrin innebär ju
att det skapas jobb, men just inom industrin blir jobben inte så många på
grund av den långt rationaliserade produktionen. Däremot skapas det jobb
inom servicesektorn och inom tjänstesektorn. Där skall vi se framtiden. När
denna optimism väl sprider sig, får vi en konsumtion som leder till att den
inhemska ekonomin drar i gång.
Jag tror mig kunna säga att denna utveckling nu har inletts. Det gäller att
inte störa den genom att förorda kraftiga skattehöjningar och hota de för-
bättringar inom ekonomin som regeringen med sin politik har åstadkommit.
Anf. 32 STEFAN ATTEFALL (kds):
Herr talman! Allt fler tecken tyder på att svensk ekonomi nu har nått sin
botten och är på väg uppåt. Vi har hört en diskussion om detta alldeles nyss.
Det finns dock en risk för att vi, när vi böljar se allt fler ljuspunkter i tillva-
ron, glömmer bort den långsiktiga diskussionen om hur vi skall kunna skapa
en stabil och sund ekonomisk utveckling i Sverige. Ett exempel på sådana
frågor är institutionernas betydelse för ekonomins utveckling. Med institu-
tioner menas olika inrättningar som t.ex. myndigheter men också reglerna i
vår lagstiftning och informella moraliska regler.
Det är omkring dessa frågor som årets nobelpristagare i ekonomi, profes-
sor Douglass C. North, har forskat. Jag noterar med tacksamhet att även
Johan Lönnroth har funnit hans verk intressant. Jag hoppas att Johan Lönn-
roth har läst hela boken Institutionerna, tillväxten och välståndet, som finns
utgiven på svenska. Där skriver Douglass C. North: ”1 vårt dagliga samspel
med andra, oavsett om det äger rum inom familjens ram, i externa sociala
relationer eller i affärssammanhang, består den struktur som styr oss till
största delen av regler för hur man uppför sig, beteendenormer och konven-
tioner.” Vidare frågar sig North varifrån dessa informella regler kommer.
Han svarar själv: ”De kommer ur samhälleligt överförd information och in-
går i det arv som vi kallar kultur.”
Utifrån nobelpristagaren Norths analys vore det kanske värdefullt om vi
i den ekonomiska debatten ställde oss frågan om det måhända var minst lika
viktiga beslut för den långsiktiga ekonomiska utvecklingen som fattades i går
här i kammaren, när vi fastslog att svensk skola skall ha såsom värderings-
grund den kristna etiken och den västerländska humanismen. Jag är överty-
gad om att vi ibland kanske överdriver de traditionella ekonomiska teorier-
nas betydelse för ekonomins funktion och utvecklingskraft och samtidigt un-
derskattar de kulturella och moraliska spelreglernas betydelse för en väl
fungerande ekonomi.
Det andra område som vi behöver lyfta fram är ekonomins koppling till
miljön. Vi kristdemokrater förordar en skatteväxling, där skatten lindras på
arbete och ökar på miljöfarliga utsläpp och energi. En skatteväxling är en
intressant metod att styra utvecklingen så att marknadsekonomin i större ut-
sträckning arbetar i miljöns tjänst och därmed medverkar till att öka vår to-
tala välfärd.
Herr talman! Det råder delade meningar om vilken väg vi skall gå för att
komma ut ur den svenska ekonomiska krisen och få svensk ekonomi på fot-
ter igen. En kraftfull majoritet av internationella bedömare menar att en
mer expansiv finanspolitik än den vi för närvarande bedriver är utesluten.
Vid ett ESO-seminarium om statsskulden och budgetunderskottet konstate-
rade företrädare såväl för OECD som för Internationella valutafonden att
det över huvud taget inte kan komma i fråga att ytterligare underbalansera
statsbudgeten. Inte ens länder med så blygsamma budgetunderskott som 4-
5 % av BNP vågar chansa på en expansiv finanspolitik för att komma ur de
ekonomiska problemen. I Sverige är budgetunderskottet 14-15 % av BNP.
Tvärtom är en stram finanspolitik nödvändig för att få ner räntorna och den
vägen stimulera ekonomin.
Göran Persson och Socialdemokraterna fortsätter envist att förespråka
även finanspolitiska stimulanser genom en kraftig och ofinansierad moms-
sänkning på i storleksordningen 30 miljarder kronor. Frågan är om Göran
Persson såsom finansminister verkligen skulle våga ta ansvar för en budget
som försvagades ytterligare på det sättet. Eller är det bara ett bekvämt sätt
att slippa ifrån en besvärlig debatt om nödvändiga besparingar inför den
kommande valrörelsen?
Skillnaden mellan vad socialdemokraterna säger från talarstolar ute i
landet och vad de gör i praktiken är faktiskt ganska stor. Runt om i landet i
kommuner och landsting - ofta tillsammans med vänsterpartister - kräver
de olika typer av skattehöjningar, framför allt en höjning av kommunalskat-
ten, för att klara olika välfärdsåtaganden.
En kommunalskattehöjning exempelvis på 50 öre i genomsnitt i landet in-
nebär en köpkraftsindragning på i storleksordningen 4-5 miljarder kronor!
Min fråga till Göran Persson och Socialdemokraterna är: Hur stämmer detta
överens med era förslag här i riksdagen? Ni skriver ju i er reservation i det
betänkande som nu behandlas att ni ”avvisar åtgärder som nu minskar hus-
hållens disponibla inkomster”.
Om jag förstått det hela rätt minskar hushållens disponibla inkomster,
oavsett om det är kommuner eller staten som höjer skatten och oavsett om
det gäller en bensinskatte- eller koldioxidskattehöjning eller en kommunal-
skattehöjning. I cn mening måste ju en statlig skattehöjning, som ingår i ett
saneringsprogram som syftar till att få ner budgetunderskottet och därmed
räntorna, vara bättre för samhällsekonomin än en kommunal skattehöj-
ning - innebärande att Socialdemokraterna i praktisk handling också vill an-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
39
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
40
vända de här pengarna till sådant som betyder ökade utgifter på olika sätt.
Antingen vet inte Socialdemokraterna riktigt hur ekonomin hänger ihop,
och det tror jag faktiskt inte att de vet, eller också försöker de att så att säga
spela dubbelt med väljarna.
Göran Persson sade att man har en samlad politik. Han talade inte om hur
den samlade politiken ser ut, men han hänvisade till olika dokument. När
man läser dem upptäcker man den här typen av motsättningar, och då blir
nämnda samlade politik mer ett luftslott som inte håller i verkligheten.
Göran Persson ville också i sitt inlägg här ge sken av att han och socialde-
mokratin är i takt med omvärlden. Regeringen däremot skulle vara i otakt
med omvärlden. Men det finns ju ingen omvärld - det finns nämligen inga
länder som vill ha det så, som vill föra den typ av politik som Socialdemokra-
terna förordar och som innebär en kraftig underbalansering av statsbudgeten
för att den vägen, som man tror, lösa problemen.
Det land som prövat den här metodiken - ett land med en socialistrege-
ring - är Frankrike. Det hela slutade med förskräckelse.
Herr talman! Under de senaste veckorna har vi kunnat skåda Ny demo-
kratis taktiska spel här i riksdagen. Jag tycker att det går stick i stäv med vad
jag betraktar som ett seriöst riksdagsarbete. Ny demokrati har ibland inte
ens dragit sig för att här i kammaren rösta tvärtemot sina egna förslag för att
få uppmärksamhet. När man inte fått igenom sin vilja till fullo i en diskussion
i utskottet har man röstat på det förslag som så att säga legat längst bort från
de egna ståndpunkterna - allt för att markera, för att komma i ett förhand-
lingsläge och för att kunna synas i medierna.
Sakfrågorna, som jag trodde att Ny demokrati ville sätta främst, har ham-
nat långt bort i bakgrunden. Jag tycker därför att Ny demokratis beteende
här i riksdagen har blivit det tydligaste exemplet på politiskt trixande och
spelande. Detta beklagar jag. Tiondelarna i opinionsmätningarna har blivit
viktigare än landets ekonomi och vårt demokratiska system.
Rent sakligt tycker jag att den uppgörelse som träffats har blivit rimlig.
Men det skedde kanske på ett alltför sent stadium och på ett sätt som jag,
som sagt, beklagar. Med ett seriösare arbete från Ny demokratis sida här i
riksdagen tror jag faktiskt att vi kunde ha avgjort de här frågorna tidigare
samt på ett mera samlat och genomtänkt sätt.
Ian Wachtmeister betonade här att han inte lovat de exakta skattehöj-
ningar och besparingar som saneringsprogrammet från i våras innehåller.
Men han säger också att Ny demokrati förordar mer av besparingar och
mindre av skattehöjningar. Det intressanta med Ny demokratis agerande här
när det gäller turerna med saneringsprogrammet är detta med mindre av
skattehöjningar, som inte blir några skattehöjningar alls. Om man har mot-
satt sig alla indexeringar av miljöskatter och skatter på alkohol och tobak
blir frågan: Vilka är då de skatter som ni vill höja? ”Mindre” måste ju ändå
var mer än noll.
Jag skulle alltså vilja ha ett svar från Ny demokrati på följande fråga: Vilka
skatter kan ni tänka er att ställa upp på - det fanns faktiskt en uppslutning
bakom detta i vårens beslut om saneringsprogrammet?
Herr talman! Bland de beslut som kommer att fattas under denna vecka
finns beslutet om införandet av en allmän och obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring. Beslut kommer också att fattas om finansieringen av denna, med ett
ökat inslag av egenavgifter. Ur kristdemokratisk synvinkel ter det sig både
naturligt och solidariskt att vi nu får en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Tvärtemot det som mycket av den fackliga propagandan handlat om är det
bevisat att det är främst de ”svaga” grupperna på arbetsmarknaden som inte
frivilligt anslutit sig till dagens a-kassor och som nu på ett bättre sätt än tidi-
gare kommer att omfattas av ett försäkringsskydd. Andelen oförsäkrade är
alltså större bland de arbetslösa än bland dem som är sysselsatta.
När det gäller den närmare utformningen av reglerna i fråga om det här
systemet kan jag säga att regeringen återkommer till frågan under vårriksda-
gen. Jag vill gärna här i kammaren betona att kds inte kommer att medverka
till förändringar som innebär en ”massutförsäkring” ur systemet - som det
påståtts - och ett övervältrande av en hel del kostnader på kommunerna.
Detta har heller aldrig varit avsikten med de skrivningar som finns i regering-
ens proposition.
Herr talman! Med dessa synpunkter yrkar jag bifall till hemställan i finans-
utskottets betänkande 1993/94:FiUl.
Anf. 33 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Stefan Attefall lämnade här några intressanta besked. Det
sista tar jag först: Kds kommer inte att acceptera regler i a-kassesystemet
som innebär kraftigt stegrade kommunala kostnader, dvs. att man vältrar
över kostnaderna på kommunerna. Kan Stefan Attefall utveckla hur detta
skall gå till, mot bakgrund av den diskussion som hittills har förts och de
principiella riktlinjer som har redovisats? Jag tycker att Stefan Attefalls age-
rande där litet grand påminner om arbetsmarknadsministerns personliga ut-
spel för någon månad sedan.
Stefan Attefall har kanske en högre grad av frihet som person. Men han
uttalar sig definitivt för kds räkning här i kammaren. Han underströk det
själv. Därför är det en intressant upplysning som ges. Jag skulle oerhört
gärna vilja höra Stefan Attefall utveckla det här ytterligare.
Jag sätter värde på att Stefan Attefall börjar sin genomgång med nobel-
pristagarnas resonemang om institutionernas betydelse och om hur det förs
vidare i vad vi allmänt kan kalla för kultur.
Moral och kristen etik talades det också om. De högsta inkomsttagarna
och de största förmögenhetsägarna skall nu få skattesänkningar. Det rör sig
om några få tusen hushåll i landet och om ansikten som fladdrat förbi i kvälls-
pressen under den senaste tiden - det gäller prislappar om 6-7 miljoner i
skattesänkningar. I Dagens Industri pekar man i dag ut dem som nu kan få
skattefria utdelningar. Stämmer det här överens med Stefan Attefalls syn på
detta med kristen etik och moral vid en jämförelse med de bördor som han
nu vill lägga på dem som är arbetslösa?
Stefan Attefall har uppenbarligen några månader på sig att föra samtal
med dessa människor. Vad kommer Stefan Attefall att säga till dem? Hur
skall Stefan Attefall förklara det här sambandet? Skulle vi kunna få en för-
aning om det här i kammaren?
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
41
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
42
Anf. 34 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag vill gärna framhålla att det, som sagt, till våren kommer
ett förslag om ett nytt a-kassesystem när det gäller regler.
Vad jag velat markera här är den propaganda som socialdemokrater och
”socialdemokratiskt” styrda LO-organisationer just nu sprider om arbets-
lösa som plötsligt skulle vara hänvisade till socialbyrån. Detta kommer inte
att bli verklighet. Däremot måste vi forma ett system som främjar arbete och
utbildning och som inte innebär att människor hamnar i en situation som
präglas av ett passivt bidragsmottagande. Ett sådant system skall det jobbas
vidare på. Vi får ta den diskussionen till våren. Då slipper vi också den här
typen av debatt kring frågor som faktiskt inte ligger på riksdagens besluts-
bord just nu - en debatt som jag tycker har förts på ett mycket oetiskt sätt
från många fackliga företrädares och socialdemokratiska politikers sida.
Jag har ju märkt att man har försökt att hetsa upp en del fackliga medlem-
mar och få dem att ringa och skriva. Upptäckten har då gjorts att de har fått
mycket märklig information från sina fackligt förtroendevalda. Det tycker
jag är beklagligt.
Göran Persson gör ett nummer av detta med moral och etik. Själv tycker
jag att det är god etik att skapa långsiktiga spelregler och att uppmuntra till
rätt typ av beteende i en ekonomi. En typ av beteende som jag - från min
moraliska och etiska synpunkt - tycker är felaktigt är när man främjar finan-
siell spekulation framför industriell verksamhet och vanligt arbete. Just en
sådan utveckling hade vi under 80-talet. Då var det ju lönsammare att syssla
med finansförvaltning än att så att säga driva industriföretagens traditionella
verksamheter.
Det var i den kultur som Socialdemokraterna skapade som yuppier och
finansvalpar frodades. Inte nog med att sådana fanns avbildade på Social-
demokraternas valaffischer, de har - det har vi upptäckt - tydligen också
hamnat i Socialdemokraternas verkställande utskott. Vi har också fått se att
fallskärmsavtalens författare och godkännare funnits med i de innersta kret-
sarna.
Det är den kulturen och samhällsatmosfären som jag inte vill återvända
till. Därför gäller det att skapa sådana mekanismer i samhället att sparande
i företag som sysslar med riskfylld verksamhet på den konkurrensutsatta
marknaden inte beskattas hårdare än när man har sina pengar på bankbo-
ken. Dubbelbeskattningen avskaffas - Göran Persson påstår att det innebär
en skattefri utdelning - genom att vi tar bort ett av två skatteled när det gäller
avkastning på sparande i företag. Det är att uppmuntra ett sunt beteende,
inte den typ av beteende som vi såg under 80-talet och som Göran Perssons
regering och parti var ansvariga för.
Anf. 35 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! 1980-talets historieskrivning finns väl utvecklad i Björn Elm-
brants bok Så föll den svenska modellen. Jag rekommenderar den till läs-
ning. Stefan Attefall kommer där att finna att de försök till avkylning och
åtstramning av en överhettad ekonomi som dåvarande regeringen gjorde
stoppades av de koalitionskamrater som Stefan Attefall i dag lutar sig emot.
Vi skall inte svära oss fria från ansvaret. Jag är den förste att faktiskt hävda
att vi skall ta personligt ansvar. Vi bär en del av ansvaret. Men det är inte så
enkelt och ytligt som Stefan Attefall gör det till.
Låt oss i stället hålla fast vid den fråga jag ställde och som Stefan Attefall
genom att ägna sig åt 1980-talet gick runt. Är det någonting vi lärde oss av
1980-talet, Stefan Attefall, så är det väl just detta att när dessa personer som
har gjort sig stora förmögenheter på aktier också får ytterligare förmåner, är
det inte alltid säkert att pengarna hamnar i produktiva investeringar.
Den moraliska frågan - eftersom Stefan Attefall själv anslog den tonen -
kopplad till a-kasseförslaget var: Hur skall Stefan Attefall förklara att han
har utrymme att sänka skatterna för dem som äger stora kapitalmängder,
och där enskilda personer får miljontals kronor i skattesänkning, samtidigt
som han begär nya uppoffringar av de svagaste i samhället?
Det var moral och etik vi talade om. Det var Stefan Attefall själv som tog
upp debatten. Jag är nyfiken på att höra hur han tänker reda ut de problem
som han själv har skapat sig. Jag skall då reda ut de problem som jag har när
det gäller 1980-talet och som en del av Stefan Attefalls regeringskamrater
delar med mig. Men Stefan Attefalls och kds problem består i de handlingar
de utför nu, och dem får de ta ansvar för. Hur tänker Stefan Attefall föra
det resonemanget? Jerzy Einhorn tog åtminstone konsekvenserna i ett av-
seende vad gällde er politik. Det hedrar honom. Men det här är en ny fråga
som ni har fört upp. Hur kopplar Stefan Attefall ihop kristen etik och moral
med den skattepolitik som han just nu stödjer här i kammaren?
Anf. 36 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Vi skall inte heller fördjupa oss i 80-talets historia, men jag
noterade mycket nogsamt att Göran Persson inte hänvisade till författare
som Kjell-Olof Feldt när han ville ge något slags auktoritet åt beskrivningen
av 80-talets politiska ageranden. Som exempel kan man också ta Odd Eng-
ström och hans uttalanden om att det är 20 års politiska försummelser som
ligger bakom de ekonomiska problem som vi har i dag. Det där var några
exempel på människor som jag tror Göran Persson borde samtala mera med
innan han ger sig in i nästa debatt om 80-talet.
Ambitionen att kyla av ekonomin under 80-talet ledde till stoppaketen,
och vi vet ungefär vad de innehåller för ekonomisk substans. Det är kanske
ungefär på den nivån som vi skall förvänta oss att Socialdemokraterna kom-
mer att bedriva den ekonomiska politiken i framtiden. Det är ett bra besked
till väljarna inför valet.
När det gäller de moraliska och etiska frågeställningarna försökte jag lyfta
fram ett resonemang om att det faktiskt finns mekanismer i ett samhälle som
betyder minst lika mycket för ekonomins utveckling som exakta skattesatser,
att gasa och bromsa på momskranar och andra sådana mer traditionella eko-
nomiska styrinstrument. Jag hoppas att Göran Persson tog åt sig mer av de
resonemangen än vad han gör sken av.
Beträffande de moraliska aspekterna i samband med skattepolitiken inser
jag och är jag mycket medveten om de svåra omställningsproblem som vårt
samhälle är inne i. Men det handlar faktiskt också om att försöka lägga till
rätta sådana spelregler som gör att vi främjar nya företag, främjar företag
som är livskraftiga och som skapar nya och varaktiga jobb.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
43
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Tror vi och inbillar vi oss att det är de små och medelstora företagen som
skapar de många nya jobben skall vi åtminstone ta bort sådant som direkt
har bestraffat företagandet, bl.a. dubbelbeskattningen, där man beskattar
sparande i företag dubbelt så hårt som sparande i bank. Jag kan inte se det
som moraliskt förkastligt i sig. I så fall har väl jag något annat slags moral
än Göran Persson möjligtvis har.
Göran Persson och jag kan gärna diskutera moral och etik litet djupare
någon gång. Jag skall gärna vända och vrida på de här resonemangen. Kan-
ske vi t.o.m. kan ena oss, så att vi kan undvika att Socialdemokraterna spri-
der oro i skolan genom att försöka ta bort de beslut vi fattade i går i kamma-
ren. Vi kanske kan komma överens på den punkten, jag vet inte.
När Göran Persson återigen försöker använda Jerzy Einhorn som något
slags slagträ, vill jag bara upplysa Göran Persson om att Jerzy Einhorn kom-
mer att vara mycket aktiv för kds i valrörelsen 1994. Det beskedet kanske
inte är glatt för Göran Persson, men det budskapet är sant. Vi kommer att
få se mycket av honom, och han ställer upp för kds. På den avdelningen finns
det ingen anledning att försöka så ett slags motsättning eller splittring.
Anf. 37 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Stefan Attefall uppskattade att jag hade nämnt nobelprista-
garen Douglass North. Det kanske är bäst att jag förklarar att det jag sade
var att jag ansåg att han var klokare än alla de myriader av högerekonomer
som uppträdde under 80-talet som propagandister för den yuppieekonomi
som Stefan Attefall och Göran Persson alldeles nyss har diskuterat.
Jag tycker också att det ligger mycket i att det ekonomiska beteende som
människor har påverkas väldigt mycket av den kultur vi lever i. Det som jag
tycker är svårt med Stefan Attefalls resonemang, om jag nu förstod honom
rätt, är att han på något sätt ville koppla samman kds politiska linje - som
man nu också har fått gehör för i regeringen - att sätta kristen etik över de
andra religionernas etik med att det skulle vara en institution som i Douglass
Norths anda på något sätt befrämjar det ekonomiska beteendet. Där tror jag
att Stefan Attefall är inne på allvarliga vägar.
Bland de grundläggande moraliska och kulturella värderingar som vi har
och har haft här i Sverige, och som har varit viktiga för den relativa grad av
solidaritets- och jämlikhetstänkande som har funnits i det här landet, ingår
religionsfriheten. Det var något som mitt parti, när det bildades 1917 som
Socialdemokratiska vänsterpartiet, hade som ett av de första kraven, att sko-
lan skulle ha religionsfrihet. Ingen religion skulle sättas före en annan. Reli-
gionen var en privatsak. Jag tror att det har varit bra för det solidaritetstän-
kande som ändå finns.
Det finns många kristna människor i det här landet som jag respekterar
oerhört högt. Jag delar deras åsikter, t.ex. i kritiken av nedskärningarna av
u-landsbiståndet och gentemot den orättvisa fördelningspolitiken. Men det
är något helt annat än exempelvis den s.k. moraliska majoriteten i USA,
som är en förfärande egoistisk rörelse, vilken också säger sig bygga på kris-
ten etik. Man måste skilja mellan religion, politik och ekonomi.
44
Anf. 38 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth tycker att jag är inne på ”allvarliga vägar”.
Det tar jag som en komplimang, för de här frågorna rör allvarliga saker. Det
kanske är viktigare frågor än vi ofta gör dem till.
Johan Lönnroth är en beläst man. Jag blir därför litet förvånad när han
inte verkar ha skillnaden mellan kristen etik och kristen tro klar för sig. De-
batten i går handlade inte om att skapa en konfessionell skola. Den handlade
om att betona litet grand vilken kulturkrets vi i Sverige tillhör och vilka röt-
ter som finns till de värderingar som vi till stor del säkerligen delar och tycker
är fullt normala. Den handlade också om att bestämma litet var vi har våra
rötter och att tydliggöra dem.
Den process att lyfta fram dessa frågor på bordet som debatten har inne-
burit är värdefull i sig. Den gör att vi får i gång en diskussion om värderingar-
nas betydelse och om var vi har våra kulturella rötter och vad som är idéur-
sprung till det vi tycker är viktigt i det svenska samhället.
De värderingar vi har byggt samhället på är en viktig förklaring till den
ekonomiska utvecklingen i Sverige. Douglass C. North säger i sin bok att
samma beslut och samma regelverk i olika länder och i olika kulturella mil-
jöer kan få helt olika effekter beroende på vilken folklig, kulturell respons
dessa regler får. Han menar att det måste finnas ett slags folklig samklang
med de institutionella förändringarna. Det tillsammans skapar goda spelreg-
ler och goda möjligheter för ekonomisk utveckling.
Jag tror att dessa frågor är viktiga. Jag är glad att de kommer fram i debat-
tens ljus med hjälp av kds, det läroplansbeslut som riksdagen fattade i går
och utseende av nobelpristagare. Jag är enig med Johan Lönnroth på en vik-
tigt punkt. Också jag anser att den här typen av ekonomer är mycket intres-
santare och klokare än många av dem som härjade på 80-talet. På den punk-
ten är vi helt eniga. Jag hoppas att vi blir eniga om fler av Douglass C. Norths
slutsatser än så.
Anf. 39 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag får erinra om att debatten om skolans etik fördes i går. Kammaren är
så tidspressad att vi inte kan ta om den debatten en gång till.
Anf. 40 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag skall försöka att fatta mig mycket kort.
Jag kan skilja på tro och etik. Men solidaritet och god etik är inte något
kristet monopol. Arbetarrörelsens värderingar om solidaritet växte fram
delvis i strid med en reaktionär kyrka. Knut Wicksell - en av våra främsta
ekonomer - satt i fängelse. Han blev ditsatt av främst en kristen konservativ
opinion. Ärkebiskopen försökte hindra Knut Wicksell från att bli professor
i Lund, för att ta ett annat exempel på vad den kristna rörelsen i Sverige har
åstadkommit.
Jag har redan tidigare sagt att jag respekterar många av de kristna rörelser
och människor som i dag verkar för en rättvisare ekonomisk politik. Men
sätt inte en kristen stämpel på god etik! Ni har inte monopol på etiken, Ste-
fan Attefall!
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
45
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
46
Anf. 41 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag vill för Johan Lönnroth och kammaren förtydliga att var-
ken kds eller någon annan har något monopol på etik. Däremot hoppas jag
att vi något uppmärksammar vilka värderingar och drivkrafter som finns
bakom ekonomins funktion. I det avseendet kan det vara bra att tränga till-
baka till rötterna för olika kulturer och olika värderingsmönster. I detta ar-
bete kan vi finna mycket intressant just för den ekonomiska politikens ut-
formning.
Jag vill avslutningsvis säga att Johan Lönnroth inte kommer att hamna i
fängelse. Han behöver inte vara orolig. Jag menar att han av politiskt nit
överdriver i dessa frågor. Han drar in exempel som inte hör hemma i den här
debatten.
Anf. 42 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Jag hoppas att jag inte talar om fel saker om jag något ankny-
ter till det moraliska perspektiv som så gärna dyker upp när kds är på tape-
ten. Kds politik är inte enbart himmelska ingivelser, lika litet som Ny demo-
kratis politik skulle vara djävulska påfund.
I sitt anförande säger Stefan Attefall att Ny demokrati håller på med ett
tricksande och att det vi gör är väldigt konstigt. Det handlar egentligen om
att få uppmärksamhet i pressen. Det är fel, herr Attefall. Vi har faktiskt age-
rat mycket logiskt och konsekvent.
Jag vill påpeka en sak. Om vi träffar avtal med någon så står vi för dem.
Allt ”snack” - om ordet tillåts i denna fina kammare - om att vi inte skulle
göra det är just bara snack. Däremot märks det redan en tendens bland rege-
ringspartierna att börja tolka egna överenskommelser en kvart efter det att
man träffat dem med oss. Det finns anledning att återkomma till det.
Vad ni däremot inte tycker om är att vi i Ny demokrati utnyttjar vår poli-
tiska situation. Jag förstår inte alls varför vi inte skulle göra det. Ni tycker
att vi skall komma med vårt förslag, som alla skall rösta ned, och sedan skall
vi vara tysta. På det viset har ni fått en majoritetsregering. Vi gör inte detta.
Får vi inte igenom det vi tycker är bäst överväger vi att få igenom det som
är näst bäst. Det är ju ett förfärligt agerande! Jag förstår att det är en kultur-
krock.
Sedan antydde herr Attefall någonting om att Ny demokrati inte stod för
det vi hade kommit överens om i våras. Det är fel. Vi står för det. Ny demo-
krati har t.ex. aldrig accepterat indexering av skatter. Vi talar om indexer-
ingen som metod. Vi säger till er: Ni skall ha modet och uppriktigheten att
komma hit till riksdagen och föreslå vilka punktskatter som skall höjas och
med hur mycket, i stället för att häcka bakom metoden att indexera så att
det glider i väg och folk inte märker någonting.
Folk märker det, men det behöver inte bli någon obehaglig diskussion här
i kammaren. Det vänder vi oss emot. Socialdemokraterna tycker att det är
fint - och fr.o.m. nästa år hoppas de vara i regeringsställning. Det var meto-
den det handlade om, herr Attefall.
Anf. 43 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag hoppas inte lan Wachtmeister uppfattade mitt inlägg
som att jag påstod att Ny demokrati inte har stått för sina ord. Det sade jag
inte, och den uppfattningen har jag inte. Jag sade att man håller på att tricksa
och bete sig taktiskt för att både hamna i massmediernas ljus och på olika
sätt komma i förhandlingsläge och få uppmärksamhet, och det står jag för.
Det finns många exempel på hur man på olika sätt har försökt spela med
korten i olika utskott för att skapa osäkerhet och komma i olika förhand-
lingslägen. Framför allt har det varit märkligt att skåda hur man har röstat
emot förslag som gått i den riktning som Ny demokrati eftersträvat.
Vi kan ta exemplen otillbörlighet vid offentlig upphandling, de diskussio-
ner som förts tidigare om delpensionen och de diskussioner som förts om
vårdnadsbidrag och barnomsorgslag. Ni har där hotat att aktivt fälla försla-
gen helt och hållet, så att det blir tvärtemot vad ni egentligen tycker, bara
därför att ni inte fått igenom er vilja helt och fullt. Den typen av beteende
har skapat just osäkerhet när det gäller att veta exakt var man har Ny demo-
krati.
Jag tror faktiskt att det går att diskutera sakfrågor med Ny demokrati, So-
cialdemokraterna och Vänsterpartiet, när man upplever att sakliga argu-
ment och förslag bryts mot varandra. Då kan man komma överens och för-
söka finna gemensamma lösningar.
Jag hoppas inte att lan Wachtmeister har uppfattat kds som ett parti som
inte vill diskutera sakliga lösningar på problemen. Men beteendet och tu-
rerna i utskotten har varit sådana att jag tycker det strider mot vad riksdags-
traditionen bjuder. Det finns i denna mening en positiv riksdagstradition för
hur man bör agera för att skapa just vettiga spelregler i kammaren och inte
skapa oro. Det handlar om så pass stora och viktiga frågor att det är farligt
när man försöker skapa sina egna och från min horisont - ursäkta uttrycket -
något märkliga traditioner och beteenden.
Sedan till frågan om skattehöjningar. Jag frågade Ny demokrati: Vilka
andra skattehöjningar föreslår ni? Skulle ni kanske ha ställt upp på mindre
skattehöjningar än vad regeringens saneringsprogram innebar för att sanera
statens offentliga finanser? Vilka andra skattehöjningar vill ni då föreslå? Ni
har sagt nej till samtliga som har föreslagits av regeringen som en uppföljning
av vårens beslut. Ni måste i så fall ha alternativa förslag som ni vill diskutera
med regeringspartierna, men jag har inte sett dem än. Jag skulle gärna vilja
ha dem redovisade här i kammaren. Vilka är de?
Anf. 44 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Det var värst! Om vi skall kvala in här i riksdagen skall vi
komma med förslag till höjda skatter! Det finns redan många partier som
håller på med det. Det överlåter vi till dem.
Vi i Ny demokrati är inte imponerade av metoden att höja skatter. Det är
heller inte någon av de stora aktörerna ute på världsmarknaden. Det enda
de imponeras av är att vi fattar beslut här i kammaren om att skära ned de
statliga utgifterna.
Sedan förstod jag att jag kan tolka vår diskussion om tricksandet och allt
det andra på så sätt, att det är okej om vi tricksar här i riksdagen, bara det
inte kommer i massmedierna. Det får väl massmedierna se till.
När det gäller delpensionen håller jag med talmannen om att det var en
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
47
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
fråga som avhandlades någon annan gång. Jag kommer att ta upp statsminis-
terns indignationsnummer från i mars i partiledardebatten.
Låt mig säga till kds i allmänhet och herr Attefall i synnerhet att de gärna
får tala med oss. Det går bra att tala med oss. Vi är vana vid raka puckar.
Vi är vana vid att bli beskyllda för allt möjligt, men det går att göra upp med
oss, som ni vet. Så var det med det.
Anf. 45 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag vill bara uppmärksamma lan Wachtmeister på vad han
själv skrev i det särskilda yttrandet vid behandlingen av saneringsprogram-
met i finansutskottet i våras. Han ställde sig bakom saneringsprogrammet,
men skrev ett särskilt yttrande där det stod just att fördelningen mellan be-
sparingar och skattehöjningar kan bli något annorlunda. Han ville ha mera
besparingar och mindre skattehöjningar. Det står inte att Ny demokrati var
emot de skattehöjningar som vi har gjort och som innebär att skattetrycket
realt sett är oförändrat på bensin, koldioxidutsläpp, alkohol och tobak.
Det innebär att Ny demokrati i så fall måste ha föreslagit mindre höjningar
eller ett antal skattehöjningar. Men nu har Ny demokrati i sin reservation
till det här betänkandet avfärdat alla skattehöjningar. Då måste ni ju ha nå-
got annat i stället, eller kan det vara så att mindre alltid är lika med noll för
Ny demokrati? I så fall har ni uppfunnit en ny tolkning av svenska språket.
Det kan kanske vara bra att få reda på det också.
Ni måste faktiskt tala om vad ni menar med era skrivningar från i våras.
Ni hänvisar till just den här särskilda protokollsanteckningen när ni motive-
rar ert agerande. Jag vill bara veta hur jag skall tolka denna särskilda proto-
kollsanteckning. Skall jag alltid be om lan Wachtmeisters tolkning när jag
läser yttranden från er i betänkanden?
Anf. 46 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag tänker tillåta mig att vara litet optimistisk. Det innebär
inte att jag bortser från den skrämmande höga arbetslösheten eller de fortfa-
rande mycket stora underskotten i de offentliga finanserna. Jag skall åter-
komma till dem.
Skälen för min optimism är tre. Det gäller för det första GATT-rundan. I
går kom det äntligen besked om att frihandelsavtalet ser ut att vara i hamn.
Detta är en historisk händelse efter sju års diskussioner. Det ger vinst för
alla, men mest för u-länder, länderna i Öst- och Centraleuropa och små indu-
striländer som Sverige.
Det andra skälet är att jag kommer tillbaka med färska intryck av att euro-
peiskt samarbete kan visa vägen bort från pessimism och missmodighet. Jag
har just varit nere i Bryssel på ett gemensamt finansministermöte mellan
EU:s och EFTA-ländernas finansministrar om sysselsättningsläget i Europa.
Man har inte bara satt sysselsättningen högst upp på dagordningen, utan
också tagit flera viktiga steg för en politik för flera jobb.
Herr talman! Det tredje skälet är att nationalräkenskaperna för tredje
kvartalet i år visar att Sverige nu verkligen är på väg upp ur den djupaste
ekonomiska nedgången sedan 1930-talet. BNP steg, som har sagts här, med
2 % jämfört med andra kvartalet. Detta är faktiskt den största uppgången
pä 31 kvartal. Inte sedan böljan av 1986 har en större uppgång noterats mel-
lan två kvartal.
Herr talman! Jag vill gärna något utveckla betydelsen av dessa tre positiva
steg innan jag går in på det som kammarens ledamöter skall votera om, näm-
ligen förslagen i höstpropositionen, arbetsmarknadspolitiken, a-kassan och
de arbetsrättsliga reglerna.
Låt mig säga något om GATT först. För en tid sedan skrev Lars Leijon-
borg och jag en artikel där vi gick igenom villkoren för att Sverige skall
kunna häva sig upp på en högre tillväxtbana och därmed få fram fler jobb.
Målet är att halvera arbetslösheten under 1990-talet. Mycket gör vi själva,
men vi pekade också på några viktiga internationella förändringar som kräv-
des, däribland ett GATT-avtal.
Avtal om global frihandel är en helt nödvändig förutsättning för en ny till-
växtera och för en positiv framtid för Europa och världen i övrigt. Fortsatt
liberalisering av världshandeln och stopp för alla tendenser till protektionism
är faktiskt ett måste. Genombrottet i Geneve är en mycket viktig signal, som
kommer att skapa ökat förtroende och tillförsikt hos investerare. För Sve-
rige betyder GATT-avtalet en ökning av BNP-nivån med 60-70 miljarder
kronor - det är ett ganska stort belopp - när den fulla effekten har mognat
ut. Dessutom innebär det en dynamisk ökning som följer av mer konkur-
rens.
Låt mig sedan gå över till EU-EFTA-mötet. Jag skall gärna erkänna att
jag inte hade alltför stora förväntningar om konkreta resultat av det. Alltför
många gånger har alltför många Europapolitiker suttit alltför många timmar
vid sammanträdesborden och kommit ut med alltför magra resultat.
Men den här gången menar jag att resultaten är bra. Riktlinjerna för den
ekonomiska politik som EU förespråkade och den som vi från EFTA-län-
derna lagt vikt vid i vår rapport var i hög grad samstämda. Jag hade förmå-
nen att kunna inleda en diskussion om vikten av en väl fungerande och flexi-
bel arbetsmarknad för att motverka långtidsarbetslöshet och för att få fram
fler jobb. Säkert finns det några skillnader vad gäller medlen, men det posi-
tiva var att man inte tog fasta på skillnaderna utan på det som enar. En av
slutsatserna från det gemensamma finansministermötet blev också att be-
tona vikten av en aktiv arbetsmarknadspolitik och rätt utformade regler i
övrigt för att öka arbetsmarknadens flexibilitet.
Så till det tredje skälet till optimism, nämligen statistiken över vad som
har hänt i ekonomin under senare tid. Jag tror som bekant inte på kvartals-
politik eller på enskilda statistiska månadssiffror. Sverige har fortfarande
mycket stora ekonomiska problem. Men den starka ökning i produktionen
som Statiska centralbyrån nu redovisar är faktiskt ett viktigt tecken på att
nedgången är bruten och att uppgången börjar få rejält fäste.
Siffrorna visar faktiskt att den totala produktionen har ökat under ett halvt
års tid och, som sagt, mycket kraftigt under det tredje kvartalet. Jag jäm-
förde med ökningen i mitten på 1980-talet. Det är inte en alldeles trevlig pa-
rallell och lyckligtvis inte heller helt korrekt. Den gången var det bara en
konsumtionsboom som förebådade den mycket ansvarslösa överhettningen
i slutet på 1980-talet. Den här gången är det i stället en exportboom med en
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
mer rimlig konsumtionsutveckling. Exportökningen blev faktiskt nära 8,5 %
det här kvartalet.
Sammantaget menar jag att det finns allt starkare tecken på att den ekono-
miska politik som regeringen för och de förslag som vi i allt väsentligt fått
stöd för i riksdagens utskott bidrar till och förstärker en positiv utveckling.
Herr talman! I nyhetsrapporteringen om riksdagsarbetet har intresset hit-
tills varit starkt fokuserat på om regeringen skulle få stöd i riksdagen. Skulle
nej-sägarna förenas genom gemensamt agerande av socialdemokrater, nyde-
mokrater och vänsterpartister och regeringsförslagen bli nedröstade? Detta
skulle ha drabbat de arbetslösa.
Därför är det mycket glädjande att regeringen har fått stöd för nästan alla
förslag. Det hade naturligtvis varit ännu bättre om det hade varit alla förslag
utan något ”nästan”. Men i andra vågskålen låg risken för oppositionens
samlade budgetförsvagningar på nära 20 miljarder kronor. Det är en helt
oansvarig politik.
Alla partier i denna riksdag påstår sig måna om budgeten, inte minst för
att underlätta för fortsatta räntesänkningar. Detta är, med hänsyn till de
framförda förslagen, antingen bara en läpparnas bekännelse, eller också är
oppositionen så uppfylld av att försöka tillfoga regeringen nederlag att den
struntar i om detta går ut över de arbetslösa. Det är bra att dessa försök miss-
lyckats.
En besvikelse i riksdagshanteringen är Vänsterpartiets avslöjande att de
inte alls bryr sig om miljön. Jag skall ärligt medge att jag inte har hyst stora
förhoppningar om dess samlade ekonomiska politik, men jag trodde ändå i
ett svagt ögonblick att man menade allvar med sitt miljöengagemang och
sina förslag om miljöskatter. Det återstår att se om Vänsterpartiet vågar stå
för sin politik på det området och rösta för de 13 örena på bensinen.
Det är mycket tillfredsställande att förslagen om GAS, utvecklingen av
ungdomspraktik och en reformerad arbetslöshetsförsäkring av allt att döma
vinner kammarens stöd, liksom förslagen om ändringar i arbetsrätten och
MBL. Alla de här förslagen bidrar till en mycket viktig förändring, nämligen
att stärka ställningen för de nytillträdande - de som i dag står utanför arbets-
marknaden. Det gäller ungdomar, arbetslösa, invandrare och andra som inte
har ett jobb utan vill in på arbetsmarknaden och få ett jobb. I dessa förslag
handlar det om solidaritet mellan dem som har ett jobb och dem som ännu
inget har. Regeringens alla förslag innebär att man stärker ställningen för
dem som ännu inget jobb har. Jag beklagar att det inte är fler som inser detta.
Det generella anställningsstödet, GAS, är tänkt att förkorta tiden mellan
den produktionsökning som nu har varit synlig en tid och den tidpunkt då
företagen börjar våga nyanställa. På det viset bidrar GAS till att förkorta
arbetslöshetsperioderna och hejda utslagningen.
Det har sagts att det skulle tillkomma en del jobb ändå och att stödet där-
för är onödigt, att det skulle gå att fuska och att GAS inte blir så effektivt.
Det finns risker med alla förslag, men läget på arbetsmarknaden är så allvar-
ligt att vissa risker måste tas.
Det handlar i detta fali om riktiga jobb och en ganska hög grad av medfi-
nansicring från företagen. Riskerna för att något utbrett fusk skall uppstå
menar jag vara ganska små. Fördelarna överväger klart nackdelarna.
Betydelsen av a-kasseförslaget har med eller utan avsikt missförståtts i de-
batten. Förslaget har två väsentliga inslag: strukturreform och finansiering.
Strukturreformen består dels i att man effektiviserar sökprocesser, dels i
att försäkringen görs allmän och obligatorisk. Det finns väldigt många stu-
dier och internationella erfarenheter och mycket forskning som visar att ris-
ken för permanent utslagning är större ju längre perioder med kontantstöd
som finns i försäkringen.
Jag är emot permanent utslagning. Jag menar också att det är viktigt att
anpassa reglerna så att de leder till det man vill.
Finansieringen av försäkringen innebär att den görs mera hållfast och får
en utformning där förmåner och avgifter knyts närmare varandra. Dessutom
ger obligatoriet en mer solidarisk fördelning av kostnaderna för arbetslöshe-
ten. Alla får vara med och betala - även de som hittills har ställt sig utanför
i tron att de inte löper någon risk att själva bli arbetslösa eller därför att de
har så mycket pengar att de klarar ett tillfälligt avbräck ändå.
Herr talman! Finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen är en mycket
viktig del av saneringsprogrammet för de offentliga finanserna. Det är cen-
tralt att detta fullföljs. Statskulden skulle annars snabbt växa oss över huvu-
det. Fortsatta räntesänkningar skulle bli omöjliga. Den påbörjade upp-
gången skulle brytas.
Den svenska ekonomin stimuleras nu ganska rejält genom penning- och
valutapolitiken. De lägre räntorna innebär att räntebördorna efter 80-talets
excesser i låntagande lättar. Tillförsikten ökar, och investeringar kan öka. Vi
kan få flera jobb.
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga. Göran Persson har under de
timmar som har gått och även många gånger dessförinnan uttalat sig i ganska
häftiga ordalag mot kombinationen av lägre ersättningsnivå i arbetslöshets-
försäkringen och lägre skatt för företagen. Det är egentligen det enda man
kommer ihåg att Göran Persson säger. Han är emot regeringens förslag. Jag
vill därför ställa en rak fråga.
Vilka delar av förslaget skulle rivas upp om socialdemokraterna får som de
vill? Högre ersättning från a-kassa ger ju nya stora offentliga utgifter. Högre
företagsskatter skulle bromsa investeringarna, som i sin tur är helt nödvän-
diga för att få fram jobb.
Denna oklarhet i Göran Perssons uttalanden är faktiskt skadlig. Den för-
dröjer uppgången. Det går ut över de arbetslösa människorna. Något enda
besked borde Göran Persson våga ge.
Herr talman! Jag inledde med en optimistisk ansats. Låt mig sluta med att
påminna om att vi har en mycket lång och mödosam väg att gå innan svensk
ekonomi är i balans. Varken GATT-avtal eller gemensamma möten mellan
EU- och EFTA-länder kan ändra på det. Det är vi själva som måste genom-
föra de nödvändiga åtgärderna om företagen skall våga investera och jobben
bli fler. Det ankommer faktiskt på kammarens ledamöter att rösta på de för-
slag som ger dessa resultat.
Anf. 47 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Per-Ola Erikssons grepp blir inte bättre av att det upprepas
av Anne Wibble. Jag skall svara på Per-Ola Erikssons och Anne Wibbles
frågor. Med adress främst till Anne Wibble säger jag följande:
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Socialdemokraterna sökte samförstånd över blockgränserna omkring
skattereformen. Ledande folkpartister medverkade mycket konstruktivt i
det arbetet. Vi menade att denna skattereform skulle ligga fast för lång tid
framöver. I det läget slog vi tillbaka moderaterna. Deras krav och önskemål
var långt längre drivna. De ville ha stora skattesänkningar för de mest för-
mögna.
Det blev en bred uppgörelse bland mittenpartierna omkring skatterefor-
men. Vi såg det som en styrka. Nu rivs uppgörelsen upp. Propositionen sig-
neras av den moderat som fick ge sig i förra skatteöverenskommelsen. Han
är biträdande finansminister eller statsråd nr 2 i Finansdepartementet. Stats-
råd nr 1 i Finansdepartementet - det är väl fortfarande så man får titulera
finansministern - har ännu inte sagt någonting om den skatteuppgörelse hon
var med om att dra upp riktlinjerna för och som var förankrad över block-
gränserna.
Står Anne Wibble fortfarande för den uppgörelsen? Tycker Anne Wibble
att ett bra sätt att bedriva politik är att söka breda lösningar, eller är det av
moderaterna dikterad konfrontation som skall gälla på skattepolitikens om-
råde? Det är de frågor vi socialdemokrater ställer oss. Det måste faktiskt fru
Wibble förstå.
Vi fick höra i anförandet att det mesta kommer att gå rätt om vi bara kan
klara det som har kallats strukturreformerna i a-kassesystemet. Jag tycker
att Anne Wibble skall gå ut på Mynttorget om en kvart och berätta för dem
som är föremål för dessa strukturreformer hur sakerna hänger ihop. Jag tror
att de är nyfikna.
Också jag gläder mig åt GATT-överenskommelsen. Den är bra. Jag är li-
kaså glad över gårdagens BNP-siffror i Statistiska centralbyråns redovisning.
Jag är dessutom glad för att finansministern anslår en något mer dämpad ton
i det avseendet än vad tidigare regeringsföreträdare har gjort. Faran är inte
över ännu, även om väldigt mycket måste kunna gå åt rätt håll den närmaste
tiden. Det vore konstigt annars.
Bengt Westerberg har uttalat sig mycket definitivt om Ny demokrati som
samarbetspartner. Vad har Anne Wibble för principiell uppfattning om att
samarbeta med Ny demokrati? Det skulle vara intressant att få höra.
Anf. 48 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Socialdemokraterna ville att man skulle försöka behandla
många saker så likartat som möjligt. Det innebar t.ex. att man skulle ha en-
hetlig moms och ett marginalskattetak vid 50 %. Båda dessa principer har
nu socialdemokraterna övergivit.
I fråga om de förslag som nu är aktuella har socialdemokraterna med ett
år försenat möjligheterna för egenföretagarna att få del av de lägre skatter
som vi i princip skulle ha genomfört redan 1990/91. Det har de gjort genom
att bromsa den halvering av skatten för egenföretagarnas kapital som var på
gång i förra höstens krisuppgörelse. Denna halvering kommer nu, och det
är bra. Men det var alltså socialdemokraterna som försenade denna viktiga
skatteförändring för egenföretagarna med ett helt år.
Vi hoppas att de skatteregler som nu finns ändras från den 1 januari till
följd av regeringens förslag. De nya reglerna innebär en likformighet, dvs.
att lånat kapital och eget kapital bbhandlas på samma sätt. Det är väldigt
bra. Det är en grundläggande princip i skattereformen.
Göran Persson talade om det samarbete vi hade kring skattereformen. Jag
vill då påpeka att vi från Folkpartiets sida uttryckte denna åsikt redan under
samarbetet kring skattereformen. Den finns på pränt bl.a. i motioner från
januari 1991. Det är en logisk del i en skattereform som bygger på de bygg-
stenar som vi var överens om.
Jag undrar ibland hur Göran Persson resonerar. Han har tydligen inte nå-
gon som helst kontakt med omvärlden, kanske inte ens med våra grannlän-
der. Det finns en regering i Norge - känner Göran Persson till den? Den
består av ett antal socialdemokrater. I den konflikt som Göran Persson äls-
kar att brodera över, nämligen den om ersättningsnivån i a-kassan och frågan
om dubbel skatt på aktieutdelningar, har denna regering, som alltså är soci-
aldemokratisk, genomfört en 60-procentig ersättning från a-kassan samtidigt
som man förra året tog bort dubbelbeskattningen på aktier. Man är nämligen
i denna regering intresserad av att skapa jobb. Det är jag också. Jag vill inte
gå ner till en 60-procentig a-kasseersättning, men för att det skall bli några
jobb måste man se till att få fram kapital på villkor som är vettiga för de
företag som skall skapa jobben.
Göran Persson är mästare på en sak, nämligen att skapa osäkerhet. Det
är faktiskt inte tillräckligt.
Anf. 49 GÖRAN PERSSON (s) replik:
Herr talman! Det sista sades av en finansminister som lägger fram nya fö-
retagsskatter som omedelbart förorsakar politisk strid.
Har inte fru Wibble förstått statsrådets uppgift i en sådan här fråga i ett
krisläge, nämligen att söka förankring och samförstånd över blockgrän-
serna? Vi gjorde det. Det är än mer nödvändigt i dag, med tanke på hur djup
krisen är. Jag tycker att fru Wibble borde utveckla också den frågan.
Fru Wibble har också att ge sin principiella syn på uppgörelsen med Ny
demokrati. Det har ju varit en av Folkpartiets stora frågor. Bengt Wester-
berg har gått oerhört långt. Jag har inför den här debatten läst igenom vad
han har sagt om Ny demokrati och partiets åsikter, om dess förfärliga stånd-
punkter i en lång rad frågor, inte minst kopplat till invandrarpolitikens om-
råde. Han har haft uppfattningen att Ny demokrati skall hållas borta från
regeringsunderlaget.
Vi har sett förut hur fru Wibble har gjort upp med Ny demokrati. Nu har
uppgörelsen dessutom ackompanjerats av nattliga möten, där man t.o.m.
har haft ett låt oss säga mycket kamratligt förhållningssätt. Ian Wachtmeister
har ju här i kammaren i dag beskrivit hur det har gått till.
Hur stämmer det med Folkpartiets officiella hållning? Folkpartiets håll-
ning uttrycks väl rimligen av partiledaren? Har fru Wibble en egen tolkning
av partilinjen? För framtida arbete skulle det vara oerhört intressant att få
höra hur fru Wibble ser just på Ny demokrati.
Anf. 50 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Som Göran Persson vet är arbetet i riksdagen upplagt så att
man diskuterar de olika förslag som finns. Jag tycker att detta är helt natur-
Prot. 1993/94:44
■ 15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
53
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
ligt. Det är den inställning som alla regeringspartierna och i synnerhet Folk-
partiet har haft. Vi har alltid varit intresserade av att diskutera för att hitta
de bästa lösningarna.
I det här fallet fanns en risk för att det skulle bli en mycket kraftig försvag-
ning av budgeten. Det var ganska viktigt att så inte skedde. Jag skulle upp-
skatta om regeringens förslag - till minsta möjliga kostnad för statskassan,
självklart - kunde få ett mycket brett stöd. Jag skulle välkomna Göran Pers-
sons namn, i finansutskottet eller på andra håll, bakom de förslag som rege-
ringen lägger fram. Det skulle vara en fördel för alla, inte minst för de män-
niskor som jag upplever har störst rätt att ställa krav på den ekonomiska po-
litiken och på oss politiker, nämligen de som i dag inte har något jobb.
Göran Persson har emellertid visat en total oförmåga att vara duktig på
någonting annat än retorik, och som jag sade nyss räcker det faktiskt inte.
Det gör inte det. Det enda som Göran Persson är duktig på är att skapa osä-
kerhet. Man hör på hans anförande, som låter retoriskt och rent av bestämt,
men efter fem minuter minns man inget innehåll, mer än möjligen att Göran
Persson tror sig stimulera ekonomin med en finanspolitik som skapar ett
större underskott i de offentliga finanserna. Samtidigt säger han i andra sam-
manhang att underskott inte är så bra och att vi så småningom måste minska
dem.
Den politik som Göran Persson representerar är tyvärr så osammanhäng-
ande och så feltajmad att ett visst mått av omtänkande är en förutsättning
för att diskussionen skall kunna bli konstruktiv.
Det är beklagligt, eftersom jag tror att politiken och inte minst de arbets-
lösa skulle få ännu bättre förutsättningar att faktiskt få jobb om man i denna
riksdag kunde få ett ännu bredare stöd för huvudparten av de förslag som
behövs. Men detta väljer ju respektive parti självt. Riksdagens arbete är
ändå till för att vi skall kunna diskutera frågorna.
Jag hörde ett meningsutbyte mellan Göran Persson och Per-Ola Eriksson
om att det tydligen hade förekommit litet för litet diskussioner. Jag har inte
upplevt det så, utan det gjordes många seriösa ansträngningar att få ett så
brett stöd som möjligt för förslagen.
Anf. 51 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Finansministern ifrågasätter om vi i Vänsterpartiet menar
allvar med vårt miljöengagemang. Jag kan försäkra finansministern om att
det för oss inte var en alldeles enkel sak att sätta oss i samtal med företrädare
för den regering som lägger fram förslag om försämringar av villkoren för
de arbetslösa och sänkningar av skatten för aktieägare. Vi gjorde ändå den
bedömningen att arbetslösheten i sak och miljöfrågan som en sakfråga var
viktigare än våra problem att samtala med er i regeringen.
Vår förutsättning, som vi menade allvar med, var att pengarna som man
fick in genom bensinskattehöjningen skulle används till att skapa jobb och
att skatten skulle differentieras, dvs. att skatten i glesbygd där det inte finns
tillgång till kollektivtrafik skulle vara lägre än den i storstäderna. Ni hade
kunnat lägga fram seriösa förslag. Ni valde att lägga fram förslag om att
AMS skulle få använda pengarna, vilket vi alldeles nyss hörde av Lars Tobis-
54
son. Detta var alltså redan förberett i regeringen. Det var rena rama luftbu-
det. Det var inget seriöst bud vi fick.
Ni valde att göra upp med Ny demokrati.
Finansministern har här talat om att Göran Persson skapar osäkerhet. Ef-
tersom finansministern ifrågasätter vårt miljöengagemang, skulle jag natur-
ligtvis kunna fråga finansministern om Öresundsbron. Jag läste om Folkpar-
tiets styrelses röstning om Öresundsbron, och jag kom då att tänka på det
gamla uttalandet: Att vara liberal är att vara kluven. Hur är det med Folk-
partiets miljöengagemang, Anne Wibble?
Sedan till sist om osäkerheten. Efter att ha lyssnat på debatten mellan
Göran Persson och Anne Wibble känner jag mig osäker på hur finansminis-
tern ser på de socialdemokratiska inviterna till ett framtida regeringssamar-
bete. Vem skall bli finansminister i den framtida folkpartistisk-socialdemo-
kratiska regeringen? Är det Anne Wibble, eller är det Göran Persson?
Anf. 52 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Johan Lönnroth försöker förgäves förena två helt oförenliga
ståndpunkter, nämligen att vara för mindre bilkörning och mindre farliga
miljöutsläpp och att samtidigt säga nej till en bensinskattehöjning på 13 öre.
Dessa ståndpunkter gå inte att förena. Min förhoppning var att miljöintres-
set skulle segra.
Det kan inte rimligen handla om att spendera så mycket pengar som möj-
ligt på olika arbetsmarknadspolitiska insatser. Vi har i flera olika inlägg un-
der morgonen hört att Arbetsmarknadsverket redan har fått så mycket
pengar av regering och riksdag, mer än vad de kan spendera. Att ge verket
ytterligare pengar kan inte rimligen ha ett egenvärde. Poängen måste vara
att få fram aktiva insatser och en politik som gör att människor kan få ett
riktigt jobb. Ingen kan vilja att någon skall gå på omskolning hela livet. Po-
ängen måste vara att få fram riktiga jobb. När man kan förena detta med ett
seriöst miljöintresse tycker jag att det är bra.
Jag hoppas fortfarande att det kanske finns någon i Vänsterpartiets riks-
dagsgrupp som känner ett behov av att seriöst våga stå för en åsikt som med-
verkar till att både skapa bättre förutsättningar för arbetslösa människor att
få jobb och förbättra miljön, om nu inte Johan Lönnroth gör det. Det är
möjligt att Johan Lönnroth inte är en sådan person, men det kan finnas
andra.
Jag noterade med viss glädje att det finns en annan, förmodligen bara ver-
bal, samsyn för Vänsterpartiet och Folkpartiet, nämligen i fråga om de digi-
tala motorvägarna. Jag tror att det är en mycket intressant tanke, som vi i
alla partier i kammaren har anledning att ta fasta på. Infrastruktur är inte
bara vägar och järnvägar. Det är under 1990-talet och därefter kanske i ännu
högre grad vägar för informationsflöden. Det är mycket angeläget att detta
också motsvaras av riksdagens beslut.
För att inte Johan Lönnroth eller någon annan skall missförstå saken vill
jag säga att jag har noterat att det finns ett stöd även från socialdemokratin
för förslaget om GAS. Det tycker jag är mycket bra. Det finns förhopp-
ningar på många fronter.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
55
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
56
Anf. 53 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Om finansministern spekulerar i oenighet inom Vänsterpar-
tiet får hon väl avvakta den kommande voteringen och se hur det blir med
det.
Jag kan försäkra att vi är eniga om att miljö, jobb och rättvisa hänger sam-
man. Det kommer inte att vara möjligt att genomföra den nödvändiga om-
ställningen av produktionen i en mera hållbar, miljöpolitiskt vettig riktning,
om man inte kan kombinera det med en minskning av arbetslösheten och en
mera rättvis fördelning. Bl.a. kommer man aldrig att få med sig opinionen
på en sådan omställning, om man inte klarar att kombinera dessa tre saker.
Det är detta vi har framhållit i samtalen också om bensinskatten.
Det är positivt att finansministern och jag har samma syn på och intresse
av de framtida informationsteknologiska systemens betydelse. Men det är
nödvändigt att inse att det också gäller att träffa ett val. Det brukar finansmi-
nistern inse i andra sammanhang. Det finns inte pengar både till att bygga
ut datamotorvägarna och att bygga Öresundsbroar och nya motorleder för
bilar. Det finns ett samband. De nya datateknologiska systemen kommer att
delvis kunna ersätta andra infrastruktursystem, t.ex. de stora motorvägarna.
Det är det som ligger i den nya teknologin. Finansministern borde ta sig en
funderare på Öresundsbron, Dennispaketet och andra investeringar av den
typen.
Till sist vill jag upprepa frågan: Hur ställer sig Folkpartiet och finansminis-
tern till de socialdemokratiska inviterna? Skall ni regera ihop med Social-
demokraterna nästa år, och vem är det som skall bli finansminister? Vad an-
ser den nuvarande finansministern om den saken? Är det Göran Persson el-
ler är det Anne Wibble som kommer att sitta som finansminister i den nya
s-fp-regeringen?
Anf. 54 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Öresundsbron kommer säkert att diskuteras många gånger
framöver. Jag kan åtminstone konstatera att det inte handlar om några stat-
liga pengar. Det har det inte heller gjort i några diskussioner. Jag tycker att
Johan Lönnroth glider ifrån frågan om vad Vänsterpartiet påstår sig tycka
om miljöskatter och åtgärder för att förbättra miljön och de konkreta förslag
som har lagts fram. Det har jag full förståelse för. Jag förstår att det inte är
helt lätt att samtidigt vara mot åtgärder som faktiskt medverkar till att det
blir litet mindre farliga utsläpp från bl.a. bilismen och hävda att vi skall ha
mindre utsläpp.
Folk är faktiskt smartare än vad många tror. Jag tror att de kommer att
upptäcka denna Vänsterpartiets bluff, om inte några vänsterpartister, som
sagt, inser att om man för fram förslag måste man också stå för dem, även
om de skulle råka föras fram av en regering som man i övrigt ogillar.
I fråga om framtida regeringars utseende kan man konstatera att vi från
alla de fyra nuvarande regeringspartierna har deklarerat att vårt mål är att
få denna regering omvald med starkare stöd. Fördelningen av poster är, som
Johan Lönnroth vet, statsministerns sak. Han får ställa frågan till statsminis-
tern vid något lämpligt tillfälle. Jag tycker att det är att hoppa över en tid
som är viktig för svensk ekonomi och för de arbetslösa. Nu talar vi om den
ekonomiska politiken. Då struntar man i sakfrågorna och ger sig in på vad
som kommer att hända nästa år i oktober, november eller december. Det är
mycket tid fram till dess, och det är en kritisk tid för den svenska ekonomin.
Om vi skall ta fasta på de möjligheter som nu visar sig är det angeläget att
alla tar detta ansvar. Vänsterpartiet kunde ha bidragit - och kan det kanske
fortfarande - till att förena en bra ekonomisk utveckling med en bra miljöut-
veckling. Som sagt: Det är inte för sent ännu.
Anf. 55 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Först en allmän upplysning: Den egenavgift som nu skall in-
föras för arbetslöshetsförsäkringen är en skattehöjning. Det gick vi med på,
om än motvilligt. Jag ber fru finansministern att berätta detta för herr Atte-
fall från kds, som tycks känna ännu starkare för skattehöjningar än självaste
finansministern.
Så till finansministerns anförande. Nu är vi på väg, säger finansministern,
så glatt hon kan. Hon försöker t.o.m. se glad ut vid detta konstaterande. Låt
mig med samma glädje konstatera att vi har varit på väg under lång tid. Även
en usel person, som jag är enligt finansministern, ber att få påpeka att
svenskt näringsliv är på väg trots regeringens politik, inte tack vare den.
Det var det totalhaveri som skedde för drygt ett år sedan i er valuta- och
räntepolitik som skapade möjligheterna för näringslivet. Om vi nu talar om
haverier vill jag säga att när JAS-plan havererar tillsätter man en haverikom-
mission. I detta fall skall man också tillsätta en haverikommission, tycker
jag, en internationell sådan. F.d. riksbankschefen Lars Wohlin har föreslagit
det. Vi skall titta på vad kraschen kostade. Den lägsta siffra jag har hört är
25 miljarder - 25 000 miljoner. Den högsta siffran ligger på ungefär tre
gånger så mycket. Det är som om alla JAS-plan som någonsin kommer att
byggas skulle krascha på en gång. Det vore värt en kommission. Jag kommer
att återkomma till det tills det blir en kommission.
Sedan en fråga. Vill fru finansministern vara så snäll och berätta om sin
egen inställning till direktavskrivningar och nuvärdesavskrivningar, som
hennes kolleger i utskottet här i riksdagen så klart och tydligt uttryckt sitt
välbehag inför?
Det är så, att ni skall återkomma skyndsamt. Nu undrar jag: Är skyndsamt
detsamma som innan det blir val? I annat fall uppstår en lustig situation, för
att anknyta till vad Lönnroth sade. Om det blir en regering mellan Social-
demokraterna och Folkpartiet, så kommer Socialdemokraterna att driva ige-
nom direktavskrivningar med stöd av Ny demokrati. Hur man än vrider och
vänder på det är det lika bra att komma skyndsamt innan denna prekära och
för er så besvärliga situation uppstår.
Anf. 56 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Om vi skall gå tillbaka i tiden undrar jag, lan Wachtmeister,
hur det skulle ha sett ut i den valutaturbulens som då rådde, om Sverige hade
varit bland de första länderna att kasta in handsken i försvaret av kronkur-
sen. Det hade faktiskt smakat riktigt illa, och det hade varit utomordentligt
skadligt för den svenska ekonomin.
Ian Wachtmeister frågade om min uppfattning om nuvärdesavskrivning.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
57
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
58
Jag tror att det kan finnas goda skäl att titta på möjligheterna att på olika
sätt underlätta för företagen att göra investeringar - det sägs också i något av
de aktuella utskottsbetänkandena - under förutsättning att man också kan
finansiera ett eventuellt skattebortfall. Det är nämligen inte till fördel för
någon - varken för företag eller för individerna i samhället och än mindre
för staten - att det skapas en massa nya ofinansierade utgifter. Men investe-
ringarna har en mycket stor betydelse för näringslivets och ekonomins möj-
ligheter att växa ganska ordenligt under en följd av år.
Nu visar Kl på en ganska rejäl ökning under nästa år, men jag tror att det
i det långa loppet finns anledning att titta ganska ordentligt och skyndsamt
på förslag som kan öka beredvilligheten att investera. Men det grundläg-
gande för att företagen skall vilja investera är att man har en hyfsad tillförsikt
och stabilitet i de regelsystem som gäller.
Sedan vill jag ställa en fråga till lan Wachtmeister. Jag har hört många
gånger, och jag gjorde det senast i morse, att Ny demokrati anser sig ha väl-
digt många besparingsförslag när det gäller partistöd, organisationsstöd och
liknande. I en motion föreslår Ny demokrati att det inte skall utgå moms på
porto. Det har visat sig att detta skulle innebära ett rejält indirekt ökat stöd
till organisationer och partier. Jag undrar om den här lilla diskrepansen mel-
lan vad man säger och vad man gör har slagit lan Wachtmeister.
Anf. 57 IAN WACHTMEISTER (nyd) replik:
Herr talman! Tyvärr hörde jag inte riktigt vad finansministern sade - jag
är alldeles för uppriktig på den punkten. Men jag uppfattade att hon i slutet
av sitt anförande frågade någonting om momsen. Detta kanske vi kan klara
av utanför plenisalen, eftersom jag inte har fler repliker.
Hur skulle det ha sett ut om Sverige som första nation hade kastat in
handsken? frågade finansministern. Om man skall vara riktigt noga är det
inte handsken utan handduken man brukar kasta in. Men om nu Sverige
hade kastat in handduken, hade det varit väldigt bra, eftersom man då skulle
ha haft ett starkt finanspolitiskt förslag, som vi hade kunnat enas om i denna
kammare - en stark och kraftfull penningpolitisk åtgärd, nämligen en kraftig
sänkning av räntan. Sedan hade man kunnat låta kronan flyta. Då hade det
gått alldeles utmärkt.
Det talade vi om då, och det var precis då jag blev utnämnd till usel.
Sedan skall jag be att få önska finansministern lycka till inte bara inför
julen utan framför allt till våren. På våren måste det nämligen bli besvärligt.
Då kommer till behandling i denna kammare förslag om innehållet i arbets-
löshetsförsäkringen och vårdnadsbidraget. Det är frågor där jag inte kan för-
stå annat än att finansministern och hennes kolleger måste tala med Ny de-
mokrati igen. Då gäller det att bestämma sig för om det blir samtal, informa-
tion eller överläggningar. Förhandlingar kan det ju ändå aldrig vara.
Anf. 58 Finansminister ANNE WIBBLE (fp):
Herr talman! Jag förstår att det passar lan Wachtmeister att höra dåligt.
Han blev tydligen så glad för att jag sade handsken i stället för handduken,
att han inte ”hörde” min fråga om moms på portot. Ny demokrati vill ha
lägre moms på portot eller helst ingen alls, om jag förstått motionen rätt.
Detta får den rakt motsatta effekten till det man säger sig vilja uppnå genom
en annan motion, nämligen ett mindre statligt stöd till organisationer och
partier.
Jag undrar om skillnaden mellan dessa båda motioner har slagit någon
inom Ny demokrati.
Herr talman! Låt mig avslutningsvis säga att Sveriges ekonomi har ett så
hyfsat utgångsläge att vi skall kunna nå viktiga sysselsättningspolitiska och
välfärdspolitiska framgångar under de år som kommer. Men vi skall inte tro
att detta kommer av sig självt, utan för att vi skall kunna ta vara på denna
chans och inte minst se till att det skapas växande företag som erbjuder män-
niskorjobb, så krävs det att vi fortsätter både med strukturåtgärder och na-
turligtvis med budgetsaneringen. Göran Persson kanske ändå i någon me-
ning kunde intressera sig för de arbetslösa och inte medvetet från denna
kammare medverka till att öka osäkerheten hos de företag som skall inve-
stera och därmed ge möjligheter till nya jobb.
Jag tycker att det är allas vår skyldighet att vara så ärliga att vi talar om
vad det är vi vill göra. Ibland kan negativa besked vara bättre än inga besked
alls. Politiskt skapad osäkerhet är en av de saker som de företag som skall
bli arbetsgivare åt arbetslösa människor ogillar mest. De politiska poängen
är faktiskt inte särskilt tilltalande när de vinns på arbetslösa människors be-
kostnad.
Anf. 59 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Först noterar jag att talarordningen nu - efter ingripande
från herr Tobisson, har jag förstått - har ändrats. Eftersom jag har en stor
respekt för talmansämbetet - för talmannen och vice talmännen - har jag
inga synpunkter på det. Talmannen bestämmer talarlistans utseende.
Därefter vill jag instämma i Göran Perssons yrkande om bifall till de so-
cialdemokratiska reservationerna.
Herr talman! Ibland sägs det att de s.k. välståndsbildande krafterna måste
beredas bättre möjligheter, tjäna mer pengar, få lägre skatter och ha sär-
skilda favörer för att samhället skall gå framåt, för att vi skall få tillväxt och
för att - som man säger - den gemensamma kakan skall bli större.
I praktiken visar det sig alltid när man börjar borra i detta att de s.k. väl-
ståndsbildande krafterna är de människor som har det relativt bra, är verbalt
skickliga och oftast högljudda. De som talar sig varma för dessa krafter anser
att dessa - och bara de - skall få det bättre och att, i bästa fall, förhållandena
för de övriga inte skall försämras.
Nästan till leda har vi hört borgerliga företrädare, SAF-representanter och
andra företrädare för det jag kallar överklassen, föra fram sådana här tankar
mer eller mindre - på senare tid mindre - inlindade och ofta under förment
vetenskaplig täckmantel.
Dessutom anklagas vi socialdemokrater stup i ett för att bara tänka på för-
delning och inte på att bidra till att det som skall fördelas skall bli större och
mer.
Med förlov sagt, herr talman, är jag en smula trött på sådana här slappa
påståenden.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
59
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Däremot påstår jag helt frankt att resultatet av en samhällsorganisation
byggd på dessa teser blir orättvist - djupt orättvist!
De lösningar på för vårt land svåra problem som finansutskottet nu före-
lägger kammaren, och en mängd andra förslag som riksdagen har att be-
handla denna vecka, är en clou på ett sådant resonemang som jag nyss redo-
visat.
Man kan se samhällsbyggandet ur olika infallsvinklar. Det finns de som
anser att det ekonomiskt rationella inte går att förena med rättvisa. Jag är
övertygad om att det är fel. Jag tror nämligen att för att en åtgärd skall vara
ekonomiskt rationell i ett modernt samhälle, måste åtgärderna också upple-
vas som rättvisa av folkflertalet. Men ändå, låt oss för resonemangets skull
dela upp det hela.
Jag tar det rationellt ekonomiska först. Jag hörde ett statsråd som ansåg
att regeringens politik har lett till att ytterligare 100 000 människor har blivit
arbetslösa. Det finns ekonomiska bedömare som anser att det snarare är
200 000 eller t.o.m. 300 000. Det är två tre gånger så många som bor i min
hemstad Borås.
Ni i den borgerliga majoriteten berömmer er av att ni sparar och sparar.
Det är ju naturligtvis fel ord. Vad ni sysslar med är nedskärningar. Men för
att använda era ord: Ju mer ni ”sparar”, dvs. skär ned, ju större blir under-
skotten. Det enda ni har att erbjuda är mer av samma medicin. Då skall ni
”spara” ännu mer.
Ni har fördjupat lågkonjunkturen i vårt land genom att strama åt på två
tredjedelar av ekonomin. Det verkar som om ni helt bortser från den enkla
marknadsekonomiska tesen, nämligen att för att en vara skall kunna tillver-
kas i fabriken måste någon vara beredd att köpa varan eller tjänsten i affären
e.d. Det är inte krångligare än så. När människor då är oroliga för att ni skall
höja skatterna ännu mer för dem nästa år eller sänka a-kasseersättningen
ännu mer, handlar de inte i affärer eller köper tjänster. Då kan inte tjänsten
utföras eller varan tillverkas. Då blir ännu fler människor arbetslösa. Det är
faktiskt inte krångligare än så.
Rättvisan, eller orättvisan. Ni har under era drygt två år i regeringsställ-
ning, med en borgerlig majoritet inklusive Ny demokrati i denna kammare,
sänkt och snart slopat skatter på kapital med mellan 24 och 28 miljarder kro-
nor. Samtidigt som ni gjort detta har ni höjt skatten på arbete med 29-30
miljarder kronor. Inser ni inte, förstår ni inte, att detta leder till större klyftor
i vårt land? Det kanske ni gör, men då är frågan: Förstår ni inte att större
klyftor i sig kan vara farliga för samhällsutvecklingen? Vad tror ni att söm-
merskan hemma i Borås - hon som tjänar 10 000-11 000 kr i månaden och
som ni nu höjer skatten för - tänker när hon märker att ni ger ytterligare
gåvor till dem som har det relativt bra? Förstår ni inte att hon blir förbittrad?
Eller tror ni, eller hoppas, att hon resignerat? Byggnadsarbetaren, muraren
som jag flera gånger tidigare talat om här i kammaren, kan inte förstå varför
han inte kan få arbeta när det finns viktiga saker att utföra. I stället får han,
efter det att ersättningstaket har sänkts, 548 kr om dagen i a-kassa med ett
krav: Du får inte arbeta.
Vad tror ni byggnadsarbetaren tänker när han ser hur ni drar in ersätt-
60
ningar för honom och hans kamrater och samtidigt genomför det som Da-
gens Industri kallar ”guldregn” över aktieägarna?
Ja, det där guldregnet. Förra gången jag räknade upp alla lättnader ni givit
kapitalägare och annat förmöget folk, tackade herr Tobisson för att jag
gjorde det så att han slapp. Eftersom jag är en vänlig själ skall jag glädja
herr Tobisson också i dag.
Ni, den borgerliga regeringen och den borgerliga majoriteten i denna
kammare, har:
* sänkt arvsskatten,
* sänkt gåvoskatten,
* sänkt förmögenhetsskatten - får ni sitta kvar skall ni slopa den 1995,
* sänkt skatten på aktieutdelningar - och nu skall ni slopa den helt,
* sänkt skatten på värdepappersfonder,
* sänkt skatten på kapitalförsäkringar,
* sänkt skatten på privata, pensionsförsäkringar och
* ni skall sänka skatten på reavinster vid aktieförsäljningar.
Att ni bara orkar!
Samtidigt som ni har gjort detta har ni höjt skatten på arbete, höjt egenav-
giften i a-kassan och sänkt ersättningar i olika trygghetssystem. Dessutom
har ni minskat och aviserat att ni kommer att fortsätta att minska bostadssub-
ventionerna.
Vad ni begär är kort sammanfattat att de stora breda löntagargrupperna
ensidigt skall bära bördorna. Detta är djupt orättvist och t.o.m. orättfärdigt.
Jag är säker på att medborgarna i vårt land inser att vi står inför en lång
rad svåra problem. Jag är övertygad om att medborgarna är beredda att ta
sin del av ansvaret för att vi skall reda upp detta. Men - och det är ett viktigt
men - de kräver att det vi gör skall vara rättvist.
Är ni aldrig rädda för vad systemskiftet kommer att innebära för den lång-
siktiga utvecklingen i vårt land? När människorna i vårt land märker att i ert
Sverige är det skillnad på folk och folk, då är det fara å färde. Förstår ni inte,
märker ni inte, den oro som finns ute i samhället? Om ni inser att denna oro
finns, vågar ni verkligen bortse från den?
Att moderater och folkpartister för denna politik är inte mycket att säga
om. De bestämde sig ju för systemskifte i sitt program Ny start för Sverige.
Men ärade företrädare för Centern och kds, det var väl inte detta ni gick till
val på? Fick ni verkligen i uppdrag av era väljare att medverka till ”guldregn”
över aktieägarna och ökade bördor, höjda skatter, kortare ersättningstider
och lägre ersättningar i arbetslöshetsförsäkringen? Är det verkligen det som
ni i Centern och kds upplever att ni har som uppdrag att genomföra här i
Sveriges riksdag? Är det er stora politiska insats att göra Sverige orättvisare?
Anf. 60 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! En sammanfattande dagsbild av Sverige skulle kunna beskri-
vas ungefär så här: Var sjunde svensk som normalt skulle ha ett jobb har det
inte. Var sjätte krona som omsätts i landet är en lånad krona. Politikens upp-
gift är att hantera detta, dvs. antingen godta detta som en företeelse som
sådan eller sätta in åtgärder mot tingen. För någon stund sedan sade Stefan
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
61
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
Attefall i debatten att vi socialdemokrater inte ser sambandet. Hur är sam-
bandet?
Enligt min mening är det enligt följande. Utan efterfrågan blir det inte
mycket till produktion. Blir det inte produktion finns det inga jobb. Finns
inga jobb finns det inga skatter att betala. Finns det inte skatter att betala
finns det inte statsinkomster. Utan statsinkomster havererar välfärdssamhäl-
let. Så ser sambandet ut.
Ingen efterfrågan - ingen produktion. Utan produktion - inga jobb. Utan
jobb - inga skatter att betala. Inga skatter att betala - inga statsinkomster.
Då havererar välfärdssamhället.
Hur försöker då regeringen lösa det problem som ligger i att var sjunde
svensk saknar jobb och var sjätte krona är en lånad krona? Ja, regeringens
politik dämpar efterfrågan. Regeringens politik håller tillbaka investering-
arna. Göran Persson och Arne Kjörnsberg har gått igenom det här. Får jag
bara upprepa att det som är svårast att förstå är att man drar in 3,4 miljarder
genom en omläggning på F-skattesidan. Det tar man i huvudsak från små-
företagsamheten, som så många har betecknat som en viktig motor i den
svenska ekonomin just nu.
Investeringskvoten ligger så lågt som på 16 %. I en internationell jämfö-
relse är det en mycket låg nivå. Investeringskvoten borde rimligen komma
upp till 25 % för att vi skulle tycka att det var bra.
Detta är regeringens politik. Vad säger då vi socialdemokrater om det
här? För den som vill studera siffrorna finns det i reservation 1 en tabell på
sidan 45 i betänkandet. Där kan man se, att med vår politik skulle BNP öka
med 2 procentenheter, den privata konsumtionen stiga med 3,2 procenten-
heter och investeringarna ligga 7 procentenheter högre än med regeringens
politik.
Därmed återkommer jag till min fråga, som Stefan Attefall också var inne
på: Hur ser sambandet ut? Är den låga inhemska efterfrågeutvecklingen ett
problem eller inte för borgerligheten? Är de låga investeringarna ett pro-
blem eller inte för borgerligheten? Jag tycker att det är problem.
Hur kommer då samhället att utvecklas med den politik som regeringen
tillhandahåller som förslag till lösningar på problemen? Eller hur kommer
det att förändras om den socialdemokratiska politiken skulle bli den gäl-
lande? Ja, det är vår uppgift som politiker att beskriva det. Visst finns det
vinnare i alla sammanhang, men det finns också förlorare.
Jag vill i dag fråga borgerligheten: Hur många fler människor skall fara
illa innan ni är nöjda med samhällsförändringen? Hur stora skall klyftorna
bli innan ni känner er nöjda? Jag tror att det är frågor som väldigt många i
dag ställer sig, när var sjunde svensk som skulle ha ett jobb saknar jobb och
när var sjätte krona som omsätts i landet är en lånad krona.
Anf. 61 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag vill bara kommentera Per Olof Håkanssons försök till
resonemang om sambanden i ekonomin, bl.a. utifrån vad jag sade i mitt an-
förande. Det är intressant.
Jag ifrågasätter om Socialdemokraterna har sett sambanden, när de säger
att de vill stimulera efterfrågan genom att sänka momsen. De menar att män-
niskors köpkraft därmed skulle öka. Vi vet ju, genom Konjunkturinstitutets
siffror, att den disponibla inkomsten ökade under 1992 men att den privata
konsumtionen ändå sjönk. Det tyder på att det inte bara var hushållens brist
på pengar som gjorde att konsumtionen sjönk så brant. Förklaringen var tro-
ligen att man sanerade sina skulder och var osäker om framtiden.
Därmed vill jag hävda att en sänkning av momsen - förutom att det inne-
bär en risk för ökad import och olika typer av läckage - inte skulle leda till
att människor i första hand använde pengarna till att konsumera mera. Det
skulle bara leda till högre budgetunderskott, högre räntor, högre inflation
och en åstramning av ekonomin den vägen.
Socialdemokraterna har inte rett ut de sambanden, vare sig i den allmän-
politiska debatten i höstas eller i debatten här i dag. Per-Olof Håkansson har
inte heller gjort det.
Det som är intressant att diskutera är ju om Socialdemokraternas sätt att
stimulera ekonomin verkligen är en framkomlig väg. Vi vet att den inhemska
efterfrågan är för låg, men hur skall vi stimulera den? Jo, det skall vi göra
via lägre räntor och genom att få i gång investeringar och exportindustri. Det
är den realistiska vägen. Vi skall inte öka budgetunderskottet, som stramar
åt ekonomin via räntorna.
Anf. 62 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Man behöver inte ha studerat sociologi för att inse att den
oro människor känner inför morgondagen leder till att de i dag inte vill öka
sin konsumtion och att de inte vill expandera sin ekonomi. Det måste vara
uppenbart för Stefan Attefall. Det viktigaste som skulle kunna ske är att man
på olika sätt gav klara besked, så att den oro som människor känner för mor-
gondagen försvann.
När var sjunde är arbetslös och det kan befaras att många därtill blir ar-
betslösa är det uppenbart att det finns en oro i samhället. Den oron måste
bort. Sedan kan vi säkert föra en diskussion om hur efterfrågan skall stimule-
ras.
Nu säger Attefall att den metod som Socialdemokraterna har valt är felak-
tig. Men det är ju ett genombrott i den meningen att Attefall inte har velat
vara med och diskutera alternativ till det förslag som vi har lagt fram.
Huvudfrågan för mig står i någon mening kvar: Anser Stefan Attefall att
den inhemska efterfrågeutvecklingen, som den nu ser ut, är ett problem?
Anf. 63 STEFAN ATTEFALL (kds) replik:
Herr talman! Jag tror att det finns två viktiga förklaringar till att konsum-
tionen har sjunkit så brant. Den ena är saneringen av de skulder man drog
på sig under det glada 80-talet. Den andra är, som Per Olof Håkansson säger,
oron inför framtiden.
Nu ser vi att det finns stigande optimism hos hushållen. Vi ser allt fler
tecken på att ekonomin börjar vända uppåt. Denna stigande optimism skulle
brytas av ökat budgetunderskott och stigande räntor, vilket skulle bli följden
av Socialdemokraternas politik. I den meningen skulle socialdemokratisk
politik förstärka osäkerheten inför framtiden.
Låt oss inte medverka till detta. Låt oss i stället fortsätta att försöka få
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
63
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
ner räntorna. Per Olof Håkansson kan ju prata med sin partikollega Allan
Larsson, så att han är ännu mer aktiv i Riksbanken och försöker skapa ut-
rymme för sänkta räntor och ta de tillfällen som kommer. Riksbanken har
kanske varit litet senfärdig ibland, men nu går trenden åt rätt håll. Vi skall
gå vidare på den vägen och inte börja spela hasard med svensk ekonomi.
Anf. 64 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Stefan Attefall får gärna tycka att vi spelar hasard med
svensk ekonomi, men det gör vi i själva verket inte. Det handlar om att få
människors förtroende för den politik man för. Visst kan man försvinna in
i ett resonemang, som i vissa lägen är befogat, om makt och ekonomiska
förhållanden och ting som hör hemma där. Men det människor funderar på
är detta: Hur kommer barnomsorgen att se ut i morgon? Hur kommer skolan
att se ut? Hur kommer vården att se ut? Hur kommer våra föräldrar, och vi
själva när vi blir gamla, att ha det? Jag tror att detta har större betydelse för
människors vardag och för hur de tänker och tycker.
Jag kan bara konstatera att kds medverkar till en politik som inte stillar
människors oro, utan snarare ökar den.
Anf. 65 IAN WACHTMEISTER (nyd):
Herr talman! Det har talats om F-skatten. Man har sett hurusom Social-
demokraterna verkar värna om egenföretagarna, medan regeringspartierna
och Ny demokrati intar en iskall hållning. Då frågar man sig: Vad är det här
egentligen? Det talades förut om tricksande, och det är egentligen vad det
är.
Man gör en tillfällig förstärkning av budgeten - som man kan skryta med -
med 3,4 miljarder. Men det är en likviditetsförstärkning, ingenting annat.
Det man långsiktigt gör är att plocka in ungefär 200 miljoner kronor från
egenföretagarna. Det är småpengar i sammanhanget - det är räntan på likvi-
diteten.
Jag vill bara säga detta för protokollets skull. Jag tror att det är viktigt att
få fram vad det är fråga om.
Anledningen till att jag begärde ordet, herr talman, var att jag faktiskt
inte hörde vad fru finansministern sade. Det var inte heller någon annan som
hörde det. Jag gick runt och frågade vad hon sade.
Så småningom fick jag klart för mig att det hon sade var, att om man lade
moms på portot så blev det dyrare för organisationerna, och genom de fan-
tastiska momspåslagen skulle organisationerna komma att gå under. Då kan
jag säga att Posten har lovat att inte höja några porton på grund av den bola-
gisering och det momsinförande som vi nu skall rösta om. Posten tjänar på
det som vi har plockat fram. Fru finansministern har tänkt ta de pengarna
från Posten, berättade hon för mig; hon kan ju alltså inte vara ledsen.
Om nu organisationsbidragen skall vara något vägande skäl vill jag säga
att de organisationer som dör av en portohöjning är ungefär lika livskraftiga
som de organisationer som bara kan leva om de får statsbidrag i någon form -
de är dödssjuka bägge två. Det skulle i så fall vara en väldigt bra rensning
bland organisationerna. Har vi bidragit till en sådan är vi mycket nöjda.
64
Anf. 66 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Eftersom finansutskottets ordförande nu hedrar kammaren
med sin närvaro vill jag upprepa ett antal frågor som jag ställde för en stund
sedan till Centerpartiets och kds företrädare. Jag sade: Den politik som nu
förs är en blåkopia av Ny start för Sverige. Det är inte konstigt att moderater
och folkpartister står bakom den. Men var det detta som ni centerpartister
och kds:are fick i uppdrag av era väljare att genomföra? Var det att sänka
arvsskatter, gåvoskatter, förmögenhetsskatter, aktievinstskatter, aktieutdel-
ningsskatter och alla de andra skatter som jag snart till leda - förstår jag av
en del av kammarens ledamöter - har upprepat? Samtidigt har ni medverkat
till att sänka ersättningen i a-kassan, införa karensdagar och höja skatterna
på arbete.
Ni har under era två år sänkt skatter på kapital med mellan 24 och 28 mil-
jarder. Under samma två år har ni höjt skatterna på arbete med mellan 29
och 30 miljarder. Min fråga är då - det skulle glädja mig mycket om någon
företrädare för Centerpartiet eller kds ville svara på den: Är det detta som
ni ser som er stora uppgift - att bidra till att vidga klyftorna i vårt samhälle
i stället för att försöka överbrygga dem?
Kan inte ni också se en risk för att det då blir mycket svårt att hålla ihop
ett samhälle av vår modell - ett modernt industrisamhälle? Det blir mycket
svårt att få människorna att bära de nödvändiga bördorna när de ser att det
är skillnad på folk och folk, att det bara är en del som bär bördorna och att
andra får gåvor nästan slängda efter sig. Det måste väl vara besvärande att
medverka till att utvecklingen i vårt land går åt det hållet? Borde ni inte fun-
dera en gång till på om detta är er stora uppgift här i Sveriges riksdag under
denna mandatperiod?
Anf. 67 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Jag tycker att det är dags att avsluta denna intetsägande de-
batt.
Anf. 68 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Intetsägande, sade Hugo Hegeland! Avslöjande, skulle jag
vilja kalla den. Och, herr Hegeland, mitt mandat är precis lika mycket värt
som herr Hegelands. När vi har från vårt partis utgångspunkter viktiga frå-
gor att diskutera här i kammaren kommer jag, herr Hegeland, att begära all
den tid som riksdagsordningen och talmannen ger mig rätt till.
Anf. 69 HUGO HEGELAND (m) replik:
Herr talman! Kan Arne Kjörnsberg förklara varför han håller på och pra-
tar och pratar och pratar utan att säga någonting nytt?
(Applåder)
Anf. 70 ARNE KJÖRNSBERG (s) replik:
Herr talman! Jag utnyttjar mina rättigheter som ledamot av denna kam-
mare att försöka tala om för herr Hegeland vad det är ni håller på med. Men
jag har insett att det är att kasta pärlor för svin. Jag försöker därför i stället
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Inriktningen av den
ekonomiska politi-
ken
ställa frågor till centerpartister och kds:are och hoppas att jag skall få svar
från dem.
(Applåder)
Anf. 71 HUGO HEGELAND (m) replik:
Herr talman! Om Arne Kjörnsberg i stället hade ställt en fråga till en leda-
mot av förnuftet hade även jag fått tillfälle att svara.
(Applåder)
Anf. 72 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! För en stund sedan redde jag ut med Stefan Attefall, möjli-
gen som företrädare för förnuftet - det får Hugo Hegeland avgöra - att den
inhemska efterfrågan sådan den nu utvecklar sig är problematisk. En annan
sak som jag tog upp i mitt anförande var investeringsnivåerna. Eftersom
Hugo Hegeland anser sig företräda förnuftet skall jag vända mig till honom
och ställa frågan till honom: Är vi överens om att investeringar är betydelse-
fulla? Är vi överens om att investeringsnivån i Sverige i dag är för låg?
I så fall måste vi resonera om vad vi skall göra för att få upp investering-
arna. Det skulle vara intressant att få höra Hugo Hegelands bedömningar
av vad det blir för effekter av den förändring av F-skatteuppbörden som nu
sker. Om förslaget bifalls drar man in 3,4 miljarder. Vad har Hugo Hegeland
för uppfattning om vårt förslag - låt vara att beslutet om det skall fattas i
annat sammanhang - om möjligheter till avdrag vid olika typer av investe-
ringar?
Om nu investeringsnivån är ett problem måste vi, tycker jag, få i gång en
diskussion om vad vi skall göra för att få upp den. Jag vänder mig då till
den självutnämnde företrädaren för förnuftet, Hugo Hegeland. Jag avvaktar
med spänning hans svar.
Anf. 73 HUGO HEGELAND (m):
Herr talman! Efter dessa frågor från den högt ärade ledamoten Håkans-
son om mina uppfattningar i olika frågor vill jag bara framföra en uppfatt-
ning, nämligen min övertygelse att det bästa med riksdagen är att även obe-
gåvade kan göra karriär här.
Anf. 74 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Det är möjligt att Hugo Hegeland fortsätter att framföra om-
dömen om sig själv. Jag har ingen uppfattning i den frågan.
Mina frågor var ett försök att få i gång en seriös diskussion kring investe-
ringsnivån. Vad tycker ledamoten Hugo Hegeland om den? Och, om han nu
instämmer i att den är för låg: Vilka metoder skall vi tillgripa för att få upp
investeringsnivån? Det är ju trots allt genom diskussion och samtal som vi
så småningom kan komma fram till en gemensam uppfattning.
Det vore oerhört intressant och kanske framför allt nyttigt för det svenska
samhället om vi kunde hitta lösningar på det problem som jag anser finns i
svensk ekonomi just nu, nämligen att investeringsnivåerna är för låga. Jag
66
väntar fortfarande med spänning på att få höra Hugo Hegelands uppfattning Prot. 1993/94:44
|
i just den frågan. |
15 december 1993 |
|
Överläggningen var härmed avslutad. |
Inriktningen av den |
Beslut
Mom. 1 (riktlinjer för den ekonomiska politiken)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
23 för res. 2
18 för men.
282 avstod
26 frånvarande
Kammaren biträdde först res. 2.
Ylva Annerstedt (fp) anmälde att hon avsett att avstå från att rösta men mar-
kerats ha röstat ja.
Förberedande votering 2:
133 för res. 1
22 för res. 2
166 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde härefter res. 1.
Huvudvotering:
159 för utskottet
133 för res. 1
34 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds
För res. 1: 131 s, 2 -
Avstod: 23 nyd, liv
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 2 (internationellt samarbete för tillväxt och arbete)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
181 för utskottet
142 för res. 3
3 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
67
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
68
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 29 c, 22 kds, 23 nyd
För res. 3: 131 s, 9 v, 2 -
Avstod: 1 c, 2 v
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 3 (sänkt mervärdesskatt)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
3. res. 5 (nyd)
Förberedande votering:
135 för res. 4
23 för res. 5
167 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde res. 4.
Huvudvotering:
181 för utskottet
133 för res. 4
11 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 21 nyd
För res. 4: 130 s, 1 v, 2 -
Avstod: lnyd, lOv
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 1 nyd, 3 v, 2 -
Mom. 4 (ändrad kapitalbeskattning)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
182 för utskottet
144 för res. 6
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 23 nyd
För res. 6: 131 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 5 (AP-fondens placeringsrätt)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
182 för utskottet
144 för res. 7
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 23 nyd
För res. 7: 131 s, 11 v, 2 -
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2-
Mom. 6 (finansieringen av sjukförsäkringen)
1. utskottet
2. res. 8 (s)
Votering:
182 för utskottet
133 för res. 8
11 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 23 nyd
För res. 8: 131 s, 1 v, 1 -
Avstod: 10 v, 1 -
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 7 (drivmedelsskatter år 1994)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
3. res. 10 (nyd)
Förberedande votering:
140 för res. 9
24 för res. 10
161 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde res. 9.
Huvudvotering:
160 för utskottet
166 för res. 9
23 frånvarande
Kammaren biföll res. 9.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 1 v
För res. 9: 131 s, 23 nyd, 10 v, 2 -
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 8 (regional differentiering av drivmedelsskatten)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
307 för utskottet
14 för men.
28 frånvarande
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
69
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
70
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 78 m, 28 fp, 29 c, 22 kds, 23 nyd, 1 -
För men.: 2 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 2 m, 5 fp, 2 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 9 (energiskatt på biandbränslen)
1. utskottet
2. res. 11 (nyd)
Votering:
296 för utskottet
25 för res. 11
28 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 77 m, 29 fp, 28 c, 22 kds, 11 v, 1 -
För res. 11: 1 c, 23 nyd, 1 -
Frånvarande: 10 s, 3 m, 4 fp, 2 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Stig Grauers (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som från-
varande.
Mom. 10 (höjning av övriga punktskatter år 1994)
1. utskottet
2. res. 12 (s)
3. res. 13 (nyd)
Förberedande votering:
134 för res. 12
24 för res. 13
168 avstod
23 frånvarande
Kammaren biträdde res. 12
Votering:
169 för utskottet
132 för res. 12
23 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 10 v, 1 -
För res. 12: 130 s, 1 v, 1 -
Avstod: 23 nyd
Frånvarande: 8 s, 3 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 11 (indexering av vissa punktskatter åren 1995-1998)
1. utskottet
2. res. 14 (nyd)
Votering:
302 för utskottet
24 för res. 14
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 131 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 22 kds, 11 v, 1 -
För res. 14: 23 nyd, 1 -
Frånvarande: 7 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 4 kds, 3 v, 2 -
Mom. 14
Kammaren biföll res. 15.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Anf. 75 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att statsrådet Ulf Dinkelspiel (m) i morgon, torsdagen den
16 december kl. 9.00, lämnar information om GATT.
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU6 En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (prop.
1993/94:80).
Anf. 76 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! När vi om några timmar fattar beslut om förändringar i ar-
betslöshetsförsäkringen fullföljer regeringen med hjälp av Ny demokrati sin
strategi mot de arbetslösa. I denna strategi har arbetsmarknadsminister
Börje Hörnlund medverkat som en lydig marionett för att verkställa rege-
ringen Bildts systemskifte.
Börje Hörnlund kommer utan tvivel att bli ihågkommen som den minister
vars främsta mål var att genomföra en klappjakt på de arbetslösa! Att ge fler
människor arbete genom en aktiv arbetsmarknadspolitik har varit av under-
ordnad betydelse för Börje Hörnlund.
Återigen ligger på riksdagens bord ett förslag om förändringar i arbetslös-
hetsförsäkringen. Olika beslut och förslag om arbetslöshetsförsäkringen har
droppat in i en ständig ström under 1993. Den 5 juli 1993 sänkte den borger-
liga majoriteten med hjälp av Ny demokrati arbetslöshetsersättningen från
90 till 80 %, och den 6 september infördes fem karensdagar generellt för alla
samt en sänkning av KAS.
Detta innebär en tuff och hård ekonomisk verklighet för ca 670 000 männi-
skor som står utan vanliga jobb. Socialbidraget blir den enda lösningen för
allt fler familjeförsörjare, men det räcker inte.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
71
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
Jakten på de arbetslösa fortsätter, nu i skepnad av en obligatorisk allmän
arbetslöshetsförsäkring, som fullt genomförd kommer att innebära att Sve-
rige hamnar långt ner på skalan i Europa. Känns det inte besvärande, Börje
Hörnlund, att vara drevkarl i denna klappjakt på de arbetslösa?
Av alla de förslag som Börje Hörnlund lagt på riksdagens bord tar detta
verkligen priset. Förslaget utmärks rakt igenom av att vara ett ”hafsverk”.
Analyser över vad det innebär saknas helt. I detta instämmer t.o.m. den bor-
gerliga majoriteten i utskottet, och detta vill inte säga litet. Men ändå är man
beredd från majoriteten att driva igenom det, för förslaget ligger kvar, bord-
lagt i väntan på att antas av riksdagen till våren.
Regeringens förslag läggs fram under täckmanteln av att vara ett förslag
till en allmän och obligatorisk försäkring. Men det är bara en lek med ord
och inte sanningen. Den bistra sanningen är i stället att färre kommer att få
ersättning än i dag och att ersättningarna kommer att sänkas.
Avsikten är inte på något vis att ge någon ersättning till de 1,2 miljoner
människor som inte hör till arbetskraften. Regeringen vill inte heller att alla,
bland de 4,3 miljoner människor som finns i arbetskraften, skall ha rätt till
en ersättning. Den som i dag inte får KAS får det inte heller om regeringens
förslag skulle gå igenom. Den som i dag är med i en a-kassa utan att vara
berättigad till någon ersättning får inte heller någon ersättning med regering-
ens förslag.
Tvärtom föreslår regeringen att nya inskränkningar skall göras i försäk-
ringen. Arbetsvillkoret skärps, reglerna för deltidsarbetslösa försämras dra-
matiskt. Antalet ersättningsdagar för äldre minskas från 450 till 300 dagar.
S.k. jämställd tid, exempelvis arbetsmarknadsutbildning och ALU, berätti-
gar bara till en halv ersättningsperiod om 150 dagar och endast en gång.
Förslaget kommer, om det genomförs, att leda till orimligheter.
Skärpningen av arbetsvillkoret betyder att färre kommer att kunna kvalifi-
cera sig för ersättning. Det berör inte så mycket dem som har haft ett fast
arbete, utan mer dem som försöker få fotfäste på arbetsmarknaden och dem
som behöver kvalificera sig för en ny period i samband med arbetslöshet.
Det är helt klart att detta kommer att innebära att alla nytillkommande på
arbetsmarknaden, ofta ungdomar, kommer att få mycket svårare att få er-
sättning.
Regeringens förslag till en ”allmän” arbetslöshetsförsäkring är ett av de
hårdaste angreppen i modern tid på kvinnors rätt till ett eget arbete och en
egen lön att leva på.
Förändringen av arbetsvillkoret kommer också att leda till att kvinnornas
ställning på arbetsmarknaden dramatiskt kommer att försämras. Det
skärpta arbetsvillkoret slår hårdast mot dem som har en svagare förankring
på arbetsmarknaden och arbetar inom sektorer där tillfälliga arbeten är van-
liga. Här är kvinnorna i en klar majoritet.
Reglerna för hur normalarbetstid skall beräknas drabbar fämst dem som
arbetar deltid. De är till 90 % kvinnor. Likaså kommer de att få sin ersätt-
ning minskad. För 85 000 personer, nästan alla kvinnor, är det bara en tids-
fråga innan man förlorar rätten till ersättning.
Reglerna om jämställd tid berättigar bara till en halv period och kommer
72
att främst drabba dem som är i aktiva åtgärder. Kvinnorna är överrepresen-
terade i aktiva åtgärder i förhållande till andelen arbetslösa.
Förslaget att minska antalet dagar till 300 och att arbetsmarknadspolitiska
åtgärder endast skall ge 150 nya dagar kommer att innebära att antalet perso-
ner som utförsäkras ur systemet kommer att drastiskt öka. Under de senaste
12 månaderna har ca 190 000 personer blivit arbetslösa efter att ha deltagit
i en aktiv åtgärd. Antalet personer som går från åtgärd till arbetslöshet är
ungefär detsamma oavsett mätperiod. Med dagens nivåer på arbetslösheten
kommer alltså ca 190 000 personer, som efter åtgärder blir arbetslösa, att
drabbas av regeringens förslag till nya begränsningsregler. Många av dessa
kommer snabbt att utförsäkras.
Ett färre antal ersättningsdagar kommer utan tvivel att innebära att anta-
let personer som helt utförsäkras kommer att öka. Det kommer att slå hår-
dast mot orter med få industrier, få jobb och många långtidsarbetslösa. Hur
skall de som i framtiden inte får sin ersättning från försäkringen kunna för-
sörja sig?
Hur kommer detta, Börje Hörnlund, att påverka kommunernas eko-
nomi? Varför redovisar ni inte detta i propositionen? Vågar ni inte tala om
sanningen?
Är det inte så, Börje Hörnlund, att det i ert förslag ligger en socialbidrags-
bomb som tickar?
Jag tycker faktiskt, Börje Hörnlund, att det är dags att lägga korten på
bordet! Allt ert tal om att alla skall omfattas av försäkringen är inte överens-
stämmande med verkligheten. Är det inte så, Börje Hörnlund, att det är
ideologiska skäl som ligger bakom förslaget?
Frågan om en obligatorisk arbetslöshetförsäkring har drivits hårt av SAF
och de borgerliga partierna. I debatten har en obligatorisk försäkring fram-
ställts som en rättvisefråga: alla skall ha rätt till ersättning.
Tyvärr är det inte så. Allt detta har bara varit vackra ord, för att komma
åt något som alltid varit en nagel i ögat på SAF och Moderaterna, nämligen
det historiska sambandet mellan a-kassorna och löntagarnas fackliga organi-
sationer.
Detta samband anser ni ju alltid har bidragit till att fackföreningarna haft
en hög organisationsgrad och därigenom bättre kunnat hävda sina medlem-
mars intresse. Är det inte så, Börje Hörnlund, att strategin är att färre skall
vara medlemmar i löntagarnas organisationer, som på så sätt blir svagare?
För att stimulera denna utveckling föreslår ni ju till och med att den statliga
a-kassan ekonomiskt skall favoriseras.
Regeringen säger alltid att man inte vill lägga sig i lönebildningen, att detta
är arbetsmarknadsparternas ansvar. Men samtidigt är det just detta ni gör!
Talet om ungdomslöner och införande av ungdomspraktikplatser var ett
första viktigt steg. Ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen har sänkts. En-
ligt det aktuella förslaget till ändringar i arbetslöshetsförsäkringen skall er-
sättningen i a-kassan sänkas i takt med att den arbetslöse får sämre betalda
arbeten eller kortare arbetstid.
Dessa regler innebär att de arbetslösa får kraftigt sänkta ersättningar.
Strategin är att det då skall bli ”billigare” för arbetsgivarna att anställa dem.
Detta kommer i sin tur att sätta en nedåtgående press på lönerna.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
73
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
74
Är det inte dags, Böije Hörnlund, att erkänna att detta är regeringens
målsättning?
Vi socialdemokrater är positiva till att fler skall kunna få en inkomstrelate-
rad ersättning, men vi säger nej till att tvinga in alla i en statlig a-kassa. Var-
för skall staten driva något som redan i dag sköts bättre privat?
Det finns redan i dag en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, KAS. Den
är tänkt för ungdomar utan förankring på arbetsmarknaden. Alla som arbe-
tar har rätt att ansluta sig till en a-kassa. Ca 120 000 gör det inte och chansar
på att inte bli arbetslösa. Några tusen av dem chansar fel. Regeringen vill att
de ändå skall få a-kasseersättning.
Priset för att några tusen ”chansare” skall få rätt till ersättning är högt för
många andra och framför allt för samhällsekonomin. Till detta skall läggas
att hela administrationen skall läggas om, att arbetslinjen med visshet kom-
mer att försvagas och att staten tar på sig ett ansvar för administrationen av
den nya försäkringen, utan att någon som helst analys skett av vilka ekono-
miska och andra konsekvenser detta kan få.
Vår uppfattning är att en parlamentarisk utredning bör få i uppdrag att
utreda frågan. Inriktningen bör vara att alla förvärvsarbetande skall ha möj-
lighet att omfattas av en inkomstrelaterad arbetslöshetsförsäkring.
När det gäller underskottet i Arbetsmarknadsfonden har vi tidigare och
även nu lagt fram förslag om hur detta skall lösas. Den socialdemokratiska
finansieringsmodellen är klart överlägsen det förslag som regeringen lagt
fram och som utskottsmajoriteten nu ställer sig bakom. Skillnaden är främst
att vårt förslag innebär en direkt förstärkning av Arbetsmarknadsfonden,
vilket inte regeringens förslag gör.
Finansieringen är också en fråga om rättvisa. Därför föreslår vi en tillfällig
skattehöjning för höginkomsttagarna som skall hjälpa till vid saneringen av
Arbetsmarknadsfonden.
Herr talman! Det här förslaget, som de borgerliga partierna med hjälp av
Ny demokrati nu är beredda att driva igenom, är i högsta grad ogenomtänkt.
Jag hoppas att den kritik som framförts från många olika håll i samhället
innebär att regeringen drar tillbaka sitt förslag.
Här utanför Riksdagshuset har mellan 40 000 och 50 000 människor sam-
lats för att visa sin avsky för det förslag som ni är beredda att driva igenom
genom ett klubbslag om några timmar. Jag tycker att det är märkligt att man
från de borgerliga partierna inte lyssnar på de människor som i dag är fyllda
av oro och ångest och som demonstrerar mot att ni genomför detta förslag.
Nej, herr talman, låt oss se förslaget om en ny arbetslöshetsförsäkring från
samma utgångspunkt som vi ser Börje Hörnlund som arbetsmarknadsminis-
ter: en parentes i svensk arbetsmarknadshistoria.
Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga socialdemokratiska reservatio-
ner.
I detta anförande instämde Georg Andersson, Berit Andnor, Axel An-
dersson, Ingvar Johnsson, Torgny Larsson, Lennart Nilsson, Lisbet Calner,
Doris Håvik, Karin Wegestål, Alf Eriksson, Kaj Larsson, Monica Widne-
mark, Ingvar Björk, Reynoldh Furustrand, Ingela Thalén, Anita Johansson,
Sten Östlund, Sylvia Lindgren och Birgitta Johansson (samtliga s).
Anf. 77 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Herr talman! Först skall jag berätta om den kollektiva lögnen och visa upp
ett flygblad som i lördags delades ut i Hudiksvall av LO-distriktet.
På flygbladet står det: ”God Jul alla löntagare!” Sedan är det en bild på
mig med namn och telefonnummer. ”Lailas julklapp till löntagarna kommer
i mitten av december: 1. Anställningstrygghet - enbart om arbetsgivaren vill.
2. A-kassan - snabb och effektiv utförsäkring. 3. Sen får du gå till socialen.
Ring och tacka för julklappen! LO-distriktet i Gävle-Dala.”
Det är skrämmande att notera att LO tydligen inte har den ringaste aning
om fakta i detta ärende.
Utförsäkringsbomben är stoppad av Ny demokrati. Det blir ingen utför-
säkringsbomb den 1 januari 1994.
Ersättningen från a-kassorna sjunker inte.
Det blir ingen snabb utförsäkring från a-kassan.
De deltidsarbetande stängs inte ute från a-kassan.
Ingen behöver gå till socialen på grund av ändrade regler.
Det blir inga förändringar beträffande arbetsvillkoret.
Det blir inte heller någon förändring beträffande avgångsvederlag.
Allting beräffande dessa regler fortsätter precis som i dag.
Det kommer inte att ske några som helst förändringar vid årsskiftet, vare
sig vad gäller arbetsvillkoret - dvs. hur länge man skall jobba för att få a-
kassa - eller ersättningen till de deltidsarbetslösa eller om avgångsvederlaget
skall påverka a-kasseersättningen.
Vidare ville regeringen dessutom flytta över arbetslöshetsförsäkringsla-
gens villkor till KAS-lagen. Det skulle innebära att allting blir sämre för de
arbetslösa. Vi vill i stället göra tvärtom. Vi vill flytta över KAS-lagen till ar-
betslöshetsförsäkringslagen. Det skulle gynna dem som redan har det sämst
ställt.
Vidare hade man ett verklighetsfrämmande förslag om nya regler för av-
gångsvederlag.
Dessa verklighetsfrämmande regeringsförslag kan vi inte biträda.
Regeringen måste återkomma med ett nytt förslag i mars. Om det är lika
dåligt, kastas även detta i papperskorgen.
Vår ledstjärna är att man på intet sätt kan försämra förutsättningarna för
dem som redan har det svårt. Deras situation måste i stället förbättras.
Regeringen fick i detta första skede alltså gå med på vårt krav på att man
inte skall sparka på dem som redan ligger. Efter många turer och hårda för-
handlingar fick vi igenom följande:
KAS höjs den 1 januari 1994 från 198 kr/dag till 245 kr/dag. Automatiskt
följer då även den lägsta utbetalningen i a-kassan med till samma belopp.
Enligt Arbetsmarknadsdepartementets och AMS grova beräkningar kostar
detta totalt ca 350-400 miljoner, alltså inga miljardbelopp som illasinnade
tungor vill göra gällande.
Vi tycker att detta är jättebra för den nya a-kassereformen. Det blir cirka
en tusenlapp mer i månaden för dem som har det sämst ställt. Därtill gynnar
detta även ungdomar och småföretagare.
Det klagas nu på finansieringen. Det blir dyrt för de anställda, sägs det.
Detta framförs givetvis av oppositionen. Skall man på ett ärligt sätt jämföra
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
75
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
76
propositionens förslag med Socialdemokraternas förslag och Ny demokratis
förslag, visar det sig - hör och häpna - att dessa tre förslag endast skiljer sig
marginellt. Inget av förslagen slår mer eller mindre hårt mot löntagaren.
Med mycket stor förvåning kan vi i detta sammanhang konstatera att So-
cialdemokraterna inte gick med på att höja beloppet i KAS och därmed
lägsta beloppet i a-kassan.
Herr talman! Egentligen hade jag planerat ett helt annat tal här i dag. Jag
hade tänkt kritisera regeringens synnerligen urdåliga förslag om alla försäm-
ringar som den 1 januari 1994 skulle drabba de arbetslösa och hur man på
ett mycket dramatiskt sätt skulle försämra bl.a. arbetsvillkoret och ersätt-
ningsnivåerna, vilket omedelbart skulle leda till att tiotusentals människor
skulle bli beroende av socialbidrag från kommunerna.
Det är för mig en gåta att man över huvud taget kan tänka sig att lägga
fram så ogenomtänkta och ogenomarbetade förslag som så negativt skulle
påverka fel grupp av människor.
Till skillnad från Johnny Ahlqvist behöver jag nu inte närmare gå in på
dessa förslag, eftersom de inte behandlas i dag. De kommer även att under-
kännas i mars, såvida förslaget inte radikalt ändras.
På grund av teknikaliteter bordlädes hela denna fråga, vilket ingen i ut-
skottet hade någon erinran emot. Ingen reserverade sig eller framförde nå-
gon annan mening.
Trots att vi använde en finmaskig sil när vi analyserade propositionen blev
det alltså synnerligen litet som stannade kvar i maskorna och blev behand-
lingsbart.
Det behandlingsbara resulterade i att principerna för en allmän obligato-
risk arbetslöshetsförsäkring antogs. Inriktningen bör vara att skapa en ar-
betslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark anknytning till arbets-
marknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp till en viss nivå.
Principen skall också vara att alla med förvärvsinkomster - åtminstone över
en viss nivå - är med och bidrar till finansieringen. Avgiften skall vara av-
dragsgill i deklarationen. Förslaget är avsett som en övergångslösning, och
regeringen måste återkomma med ett utarbetat förslag.
Att propositionen är ett ogenomtänkt och ofullständigt hastverk framgår
när man studerar finansieringen. Det står inget i vare sig propositionen eller
betänkandet om var den 1-procentiga respektive 2-procentiga skatt som nu
skall tas ut skall hamna, om den skall hamna i statskassan eller i Arbetsmark-
nadsfonden. Vårt ställningstagande har - som tidigare framförts - baserats
på att denna skatt skall tillföras Arbetsmarknadsfonden för att täcka under-
skottet. Den skall alltså inte gå till statskassan.
Det är en rättighet för alla att få ett obligatoriskt skydd vid arbetslöshet.
Det tycker vi är lika självklart som att man har en sjukförsäkring. Man skall
inte behöva ansöka om detta skydd, utan det skall man ha automatiskt.
Herr talman! Det skulle förvåna mig storligen om inte vårt förslag till ut-
formningen av en ny arbetslöshetsförsäkring-vår motion A32- kommer att
beaktas på ett seriöst sätt i det kommande beredningsarbetet inom rege-
ringskansliet. Förslaget är nämligen verklighetsförankrat.
Förslaget innebär att det skall finnas ett grundskydd som svarar mot 60 %
av lönen. Grundskyddet finansieras av arbetsgivarna, arbetstagarna och sta-
ten med en tredjedel vardera. Finansieringsmodellen medför ett ansvar för
de parter som kan påverka arbetsmarknaden. Avgifterna fastställs en gång
om året och baseras på försäkringens kostnader föregående år. På det sättet
blir finansieringen stabil över tiden.
För skydd upp till 80 % av lönen eller högst vad som motsvarar en årslön
på 7,5 basbelopp tecknar arbetsgivaren en obligatorisk sparförsäkring. Pre-
miebetalningen fördelas mellan arbetsgivare och arbetstagare. Fördelningen
fastställs vid förhandlingar mellan parterna.
Arbetsgivaren betalar sin del av premien, vilket beräknas ta 5-7 år. För
arbetstagaren gäller betalningsansvaret till pensioneringen. Vid pensione-
ringen omvandlas sparförsäkringen till en pension. Försäkringen får därige-
nom också formen av ett pensionssparande. Det är alltså fråga om en försäk-
ring där inbetalda avgifter knyts till och följer individen.
Även vid sjukdom under arbetslösheten bör ersättning kunna utbetalas.
Den som vill försäkra sig mot inkomstbortfall som överstiger 80 % skall
kunna teckna en frivillig privat försäkring.
Försäkringen bör enligt min mening helt administreras av försäkringskas-
san.
Strävan skall vara att ersättningsnivån skall vara densamma i försäkringen
och i den statliga lönegarantin.
Herr talman! I detta sammanhang har jag med stor förvåning noterat bris-
ten på intresse i utskottet för att medverka till att stävja a-kassefusket. Ny
demokrati verkar för att verkligheten skall tränga in i regering och riksdag.
Verkligheten påvisar nästan dagligen ett stort fusk med a-kassemedel. De
som verkligen behöver hjälp drabbas av detta. Är det rätt?
Vi försökte i arbetsmarknadsutskottet den 11 november i år, dvs. för mer
än en månad sedan, att verka för att utskottet skulle ta initiativ till att utreda
a-kassefusk och hänga på socialförsäkringsutskottets och riksdagens beslut
om att undersöka fusk av social karaktär samt föreslå åtgärder.
Inget parti i utskottet är berett att ställa upp i kampen att motverka a-
kassefusk. Man hänvisar i stället till pågående åtgärder som AMS vidtagit.
Jag anser att ett utskottsinitiativ skulle ha betydligt större tyngd och verkan
innebärande att man påtalar den underlåtenhet som AMS som tillsynsmyn-
dighet gjort sig skyldig till under en längre tid. För att dock fortfarande be-
hålla initiativet och ärendet vid liv tvingas jag hela tiden att begära bordlägg-
ning. Är inte politiken märklig?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till hemställan i AU6.
(Applåder)
I detta anförande instämde Arne Jansson, Vivianne Franzén, Simon Lilie-
dahl, Harriet Colliander och lan Wachtmeister (nyd).
Anf. 78 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag skall börja med påståendet att det inte fanns några par-
tier som ställde upp på skrivelsen om a-kassefusket. Jag kan upplysa Laila
Strid-Jansson om att hela utskottet var överens om att den frågan skulle be-
handlas i samband med den utredning som arbetsmarknadsminister Börje
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
77
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
78
Hörnlund har aviserat skall komma under våren. Detta var vi alla, inklusive
Ny demokrati, totalt överens om.
Jag går över till Ny demokratis påstående att det inte fanns några skillna-
der mellan förslagen när det gäller finansieringen. Det var en stor skillnad
mellan de förslagen, Laila Strid-Jansson. Om Laila Strid-Jansson orkar läsa
betänkandet finner hon att vi faktiskt har yrkat avslag på hela propositionen.
När det gäller bordläggningsyrkandet är frågan faktiskt inte formellt sett
bordlagd i utskottet, eftersom majoriteten har förvägrat oss socialdemokra-
ter att få frågan behandlad. Men Laila Strid-Jansson har ju ställt upp på den
behandling som har skett i utskottet, så det är sig själv hon i så fall skall lasta.
Det förvånar mig inte att få höra Laila Strid-Jansson säga att vi hindrade
höjningen av KAS och att Ny demokrati är de arbetslösas stora vän.
För inte länge sedan, den 7 juni, medverkade Ny demokrati till att sänka
ersättningen till de arbetslösa i det här landet. Var någonstans stod då Laila
Strid-Jansson? Ja, inte på barrikaderna för ett ändrat förslag, eftersom Ny
demokrati då kröp vackert upp i knäet på Börje Hörnlund och finansminis-
tern och sade: Det här skall vi sänka.
Nu kan man komma tillbaka. Men vad står det i er motion? Jo, att man
bara skall ha 60 % ersättningsnivå om man blir arbetslös. Ni vill göra försäm-
ringen ytterligare värre än vad Börje Hörnlund har föreslagit i sin proposi-
tion. Detta säger jag inte av omtanke om Böije Hörnlund, eftersom han nog
själv kan försvara detta. Men det är ju verkligheten som ändå skall speglas
här i vår diskussion.
När det sedan gäller de olika delförslagen säger Laila Strid-Jansson att de
inte kommer att behandlas och att Ny demokrati inte kommer att ställa upp
på detta. Men frågan skall ju tas upp under våren, och ni har ställt upp på
principerna. I finansdebatten och i dokument från Finansdepartementet har
det sagts att man skall spara 6 miljarder kronor på arbetslöshetsförsäk-
ringen.
Med det initiativ som ni nu tog till att höja KAS är det i verkligheten 7
miljarder kronor som skall sparas på Arbetsmarknadsfonden. Laila Strid-
Jansson och Ny demokrati har sagt ja till dessa principer. Alltså måste man
genomföra det regelsystem som Börje Hörnlund föreslog från början, om
den besparing som man har aviserat skall komma till stånd. Det är faktiskt
att sticka huvudet i sanden och bete sig som en struts att säga på detta vis,
Laila Strid-Jansson.
Anf. 79 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! För det första säger vi om vårt förslag till försäkring att vi
absolut inte skall stanna vid 60 % utan att det är delat i två delar. Den ena
delen är 60 %. Den andra delen på 20 % är också obligatorisk. Men skillna-
den är att vi har föreslagit en sparförsäkring som kommer individen tillgodo.
Det är en personlig försäkriijg att spara till. I stället för att spara på banken,
sparar man i en försäkring. Man kan se till att detta ger en bra räntabilitet.
Vi tycker att det är ett utmärkt förslag. Det är inte alls fråga om bara 60 %.
Det som skiljer Socialdemokraterna och oss i fråga om detta är att vi
tycker att det är en rättighet för alla människor i dag att ha ett naturligt skydd
vid arbetslöshet. Precis som man är skyddad när man har en sjukförsäkring
skall man automatiskt också vara skyddad med en arbetslöshetsförsäkring.
Man skall inte behöva ansöka om detta på en massa ställen.
Däremot har vi med kraft gått emot förslaget om nytt regelverk och nya
arbetsvillkor, vilket jag nyss talade om. Vi har sagt nej till denna utförsäk-
ringsbomb. Vi är helt eniga med Socialdemokraterna om att utförsäkrings-
bomben, om regeringens förslag hade gått igenom, skulle ha blivit precis så
som ni har sagt. Detta håller vi fullständigt med er om. Vad som skiljer oss
åt är att vi i Ny demokrati vill ha en rättighet för alla människor. Därför har
vi sagt ja till principerna för en allmän försäkring.
Det har nu med kraft sagts här i kammaren att om arbetsmarknadsminis-
tern i mars återvänder med samma dåliga förslag, blir det samma nej från
oss. Nu måste han anstränga sig och göra något konstruktivt som är bra för
Sverige. Det bästa vore om alla kunde gå med på detta; Socialdemokraterna,
borgarna och vi. Man kan inte i dag slå på de arbetslösa som redan ligger.
Det är vi mycket medvetna om. Vi ställer inte upp på det.
Anf. 80 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Det var intressant att höra Laila Strid-Jansson säga att man
inte skall slå på dem som redan ligger - de arbetslösa. Samtidigt säger Laila
Strid-Jansson att nydemokraternas förslag om en ny arbetslöshetsförsäkring
innebär att man skall kunna spara pengar på banken och därigenom få en
trygg arbetslöshetsförsäkring.
Hur naiv är Laila Strid-Jansson? Ny demokrati tillsammans med borger-
ligheten drev igenom en sänkning av a-kassan med 10 %. Tror Laila Strid-
Jansson att de människor som drabbades har några pengar över att spara när
månaden är slut? Helt plötsligt fick vissa grupper av normalinkomsttagare
en sänkning på 1 500 kr per månad. Samtidigt röstade ni med borgerlighe-
tens förslag om höjning av skatten för dessa människor. Det är den verklig-
het vi lever i i dag, Laila Strid-Jansson. På det här viset finns det inga pengar
över att spara för dessa människor.
Än en gång återkommer Laila Strid-Jansson till att vi allihop skall bli
eniga. Men om ni inte accepterar det förslag till regelverk som arbetsmark-
nadsministern har lagt fram, varför röstar ni då inte på vårt förslag? Vårt
förstahandsyrkande innebär avslag på hela propositionen och att en parla-
mentarisk utredning skall tillsättas. Då måste rimligtvis alla de synpunkter
som ni i Ny demokrati har kunna läggas in. Men det har ni inte gjort. Ni
valde att bilda majoritet i utskottet och stöttade i stället det borgerliga försla-
get.
Det verkar som om Laila Strid-Jansson inte vet vad den här uppgörelsen
egentligen innebär. Ert agerande i utskottet innebar bl.a. att ni var med om
att rösta ner vårt förslag om ytterligare 3 miljarder kronor i arbetsmarknads-
politiska åtgärder, åtgärder som hade inneburit att de människor som i dag
går på KAS kanske inte hade behövt gå på KAS, utan de hade kunnat få ett
arbete i stället. Men Ny demokrati valde linje. I de här lyckliga förhandling-
arna gick ni över på borgerlighetens sida.
Det är beklämmande, herr talman, att höra att man från Ny demokratis
sida inte ens vet vad man har fått med sig från förhandlingarna.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
79
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
80
Anf. 81 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! I vår modell till ny arbetslöshetsförsäkring har vi gjort ett
principförslag, som vi tycker är så bra att det är värt att tas upp till diskus-
sion. Vi tycker att det är bra att det kommer den enskilde till del genom att
man kan få en sparförsäkring som är av samma typ som ett pensionsspa-
rande, vilket är individuellt. Detta är något som skall framföras. Men nu an-
kommer det på regeringen att återkomma med ett förslag, som har substans
och som vi sedan kan tas upp till diskussion. Regeringen har ännu inte kom-
mit med ett sådant förslag. Vad vi har sagt nej till är allt det som handlar om
arbetsvillkor och regelverk m.m. Vi har lagt det åt sidan och gett regeringen
underkänt. Regeringen måste komma tillbaka med ett förslag som har sub-
stans och som det finns möjlighet att acceptera.
Vad vi har sagt ja till i utskottet är enbart principerna om att alla männi-
skor skall ha rätt till en automatisk arbetslöshetsförsäkring. Utformningen
ankommer på regeringen; den måste återkomma med ett förslag.
I januari kommer vi tillbaka med förslag på hur vi skall göra förbättringar,
dvs. skapa meningsfulla arbeten för alla arbetslösa. Det handlar inte bara
om sysselsättning utan om att skaffa jobb och inte bara ytterligare öka ar-
betsmarknadsåtgärderna. De ger ingen effekt. Vi vill skapa jobb. Alla våra
förslag går ut på att i stället försöka skapa riktiga arbeten, vilket vi på olika
sätt gör.
Anf. 82 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det är en svart dag i dag. Det är naturligt att så många män-
niskor manifesterar sin vrede utanför detta hus. Det är också något symbo-
liskt att det kommer tre betänkanden inom arbetsmarknadsutskottets om-
råde. Det första betänkandet handlar om arbetslösheten. Det lägrar allt fler
arbetslösa. Det andra betänkandet, som vi behandlar nu, gäller arbetslös-
hetsförsäkringen, och innebär klara försämringar i inriktningen av vad som
skall hända med de människor som är arbetslösa och deras försörjningsmöj-
ligheter. Det tredje betänkandet handlar om skyddet för människor som än
så länge har arbete men hotas av uppsägning. Det handlar om arbetsrätten.
Det är en svart dag, och jag tror inte att vi kommer att kunna ändra beslu-
ten. Jag delar Johnny Ahlqvists uppfattningar. Jag såg hur nydemokraterna
i våras biträdde sänkningen av nivåerna och införde karensdagar. Jag ser hur
de arbetar med en osolidarisk finansiering. Jag ser hur de har talat sig varma
för att försämra villkoren: högst 300 dagar och bort med de 450 dagarna. De
talar för en individuell försäkringslösning. Det är att avlägsna sig från den
solidariska metoden.
När det gäller kampen mot fusket är vi överens. Initiativet är redan taget
inom ramen för Arbetsmarknadsverket.
Den proposition som vi nu diskuterar är egentligen en skandal. Kvaliteten
är usel. Från departementets sida har man besökt utskottet och försökt för-
klara men inte kunnat förklara hur regelverket är tänkt. Jag anser att också
själva behandlingen är en skandal liksom den förhandlingsuppgörelse som
kom till stånd i ett sent skede.
Vänsterpartiet har yrkat avslag på hela propositionen. Vi kan ansluta oss
till Socialdemokraternas förslag om inrättandet av en parlamentarisk kom-
mitté, som får analysera situationen och effekterna av olika tänkbara typer
av allmän arbetslöshetsförsäkring. Vi har i en motion framfört vårt krav på
att man skall utvidga försäkringssystemet för arbetslösa. Vi har talat om
vilka finansieringsmetoder som vi anser rimliga. I första hand betalas det ut-
vidgade systemet av produktionen genom en arbetsgivaravgift. I andra hand,
i ett läge när arbetslösheten är så stor att volymen arbetslösa överstiger vad
den normala arbetsgivaravgiften klarar av, får man täcka kostnaden genom
en solidaritetsskatt, som man tar ut av dem som förmår betala. Vi anser
också att man skall behålla egenavgifter knutna till varje bransch och till
vaije a-kassa.
Arbetslöshetsförsäkringen är inte bara en försörjningsinrättning, kanske
inte ens främst en sådan. Solidariska arbetslöshetskassor kom till på initiativ
från arbetarrörelsen. Idén att det fanns en solidaritet mellan den som hade
jobb och den som hade hamnat utanför arbetslivet en längre tid var ett för-
sök att hindra social dumpning och ett sätt att bibehålla solidariteten inom
arbetarklassen, bland löntagarna, alldeles oavsett vem som hade turen att få
ett jobb.
Attackerna mot a-kassesystemet är mycket tydligt motiverade från SAF:s
sida och från högerns sida. Avsikten är att bryta sönder den samhällssolidari-
tet och den klassolidaritet som finns i form av a-kassorna. Det är ett sätt att
attackera fackföreningsrörelsen. Den nivå som jag befinner mig på ekono-
miskt när jag är arbetslös spelar självklart en stor roll för min benägenhet
att ta arbete och när det gäller den lönenivå som jag är beredd att acceptera.
Ju sämre arbetslöshetsskydd som finns i samhället ekonomiskt sett, desto
svårare blir det givetvis att upprätthålla lönebildningen på en god nivå.
Dessa attacker är alltså en mycket kraftfull metod när det gäller att bekämpa
fackföreningsrörelsens och arbetarrörelsens ambitioner att åstadkomma ett
rättvist samhälle.
Herr talman! På grund av sjukdom finns ingen meningsyttring från Väns-
terpartiet antecknad till arbetsmarknadsutskottets betänkande 6. Jag skall
därför läsa upp våra yrkanden.
När det gäller mom. 1 yrkar jag bifall till reservation 1 från Socialdemo-
kraterna, vilken helt överensstämmer med Vänsterpartiets motionsyrkande.
I mom. 2, som handlar om finansieringen, yrkar jag bifall till Vänsterpar-
tiets motion A25, punkten 1, vari yrkas avslag på propositionen, och punk-
ten 6, vari redovisas det sätt på vilket vi anser att man skall finansiera arbets-
löshetsförsäkringen.
För att precisera det hela yrkar jag också bifall till Socialdemokraternas
motion A23, punkterna 3 och 4, vilka handlar om arbetsgivaravgiftens nivå
och värnskatten.
I mom. 3 yrkar jag bifall till reservation 3 från Socialdemokraterna. Den
överenstämmer exakt med den position som Vänsterpartiet har intagit i sin
motion.
Till mom. 4 skall jag återkomma litet senare.
När det gäller frågan om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
har Vänsterpartiet i många år och även i sin motion med anledning av denna
proposition argumenterat för en utvidgad allmän arbetslöshetsförsäkring.
Den skall vara inkomstrelaterad och solidariskt finansierad. Själva grund-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
82
tanken är att den skall utvidga den krets som kommer att vara försäkrad och
skyddad.
Jag kan helt instämma i den beskrivning som Johnny Ahlqvist gav av pro-
positionens inriktning. Propositionen innebär inte att man utvidgar kretsen
av människor som kommer i beröring med försäkringen. Tvärtom innebär
den att man utförsäkrar horder av människor, mellan 150 000 och 200 000
människor, inom några år. Den innebär att man gör det svårare för männi-
skor att kvalificera sig med arbetsvillkoret för att delta i försäkringen. Den
innebär att ersättningsnivåerna sänks, bl.a. beroende på förslaget om nor-
malarbetstid.
Inga konsekvensanalyser är gjorda. Ingenting är sagt om den utförsäk-
ringsbomb som tickar i detta förslag. Det nämns ingenting om den katastro-
fala utvecklingen inte minst för kvinnorna, som i så stor utsträckning har del-
tidsarbete på arbetsmarknaden. Arbetsgivarnas andel av finansieringen
minskar, och löntagarna får bära en större börda. Ingen analys är gjord av
vad som händer ekonomiskt i kommuner och regioner, där arbetslösheten
har slagit särskilt hårt och där väldigt många människor är beroende av a-
kassans nivåer, antingen direkt genom kontant stöd eller indirekt genom ut-
bildningsbidrag, ALU-arbete och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Det föreslås att man inrättar en statlig a-kassa. Den blir inte konkurrens-
neutral utan slipper administrationsavgifter. Man misslyckas med att upp-
rätthålla arbetslinjen. I själva verket blir det ofta lönsamt att inte delta i ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder utan ta det kontanta bidraget för att upprätt-
hålla den ekonomiska nivån. Jag kan även peka på ersättningsperiodens
längd samt jämställd tid, som alltså handlar om på vilket sätt jag kan kvalifi-
cera mig för nya perioder. På punkt efter punkt innebär propositionens för-
slag försämringar ekonomiskt och strukturellt när det gäller hur många som
skall komma i åtnjutande av försäkringen.
Att detta förslag bordlädes tycker jag är en skandal. Förslaget skall avvi-
sas, vilket också är innebörden i reservation 1. Det skall ske ett rakt avslag.
Sedan får man komma tillbaka sedan ärendet har blivit berett i vederbörlig
ordning.
Vi yrkar avslag när det gäller den föreslagna finansieringen med egenav-
gifter - egenavgifter som bara sträcker sig upp till 7,5 basbelopp, egenavgif-
ter som är avdragsgilla. Det här innebär i praktiken en regressiv skattehöj-
ning och en osolidarisk skattehöjning samt att den som tjänar bäst också
kommer lättast och bäst undan bördorna. Vi kan inte ställa upp på en sådan
filosofi.
Vi föreslår i stället en ökning av arbetsgivaravgiften samt en solidaritets-
skatt. Socialdemokraterna har med de inslagen men blandar upp dem med
sitt förslag om en höjning av sjukförsäkringsavgifter och egenavgifter på ett
sätt som också blir osolidariskt, eftersom avgift bara tas ut på inkomster upp
till 7,5 basbelopp. Att regeringens egenavgifter är avdragsgilla gör saken än
värre, både för den enskildes ekonomi och för kommunerna.
Detta är skälet till att vi yrkar bifall till den socialdemokratiska motionen
om en arbetsmarknadsavgift om 3,15 procentenheter och till framlagda för-
slag om en höjning av marginalskatten på det sätt som vi förordar - något
som socialdemokraterna nu delvis vill biträda.
Vidare yrkar vi i enlighet med reservation nr 3, mom. 3, avslag när det
gäller borttagandet av finansieringsavgiften. Vi tycker att det skall finnas en
egenavgift bunden till branschen. Dessutom anser vi att det är helt felaktigt
att befria den statliga a-kassan från en administrationsavgift.
Slutligen några ord beträffande mom. 4. Utskottet tog initiativ i ett sent
skede - det var väl bara någon timme som återstod. Det blev en förhand-
lingslösning med Ny demokrati som innebar en höjning av KAS-nivån till
245 kr. Jag måste säga att det här kom till på ett skandalöst sätt. Vi har visser-
ligen föreslagit en höjning av ersättningsnivåerna till 90 %. Vi har också fö-
reslagit ett borttagande av karensdagarna, och vi har verkligen lagt fram de
förslagen. Men vi var ensamma om att lägga fram sådana förslag när det gäl-
ler denna proposition.
Vi har också sagt att det blir nödvändigt att höja golvet i arbetslöshetsför-
säkringen. Vi måste alltså höja KAS-nivån, vilken är utomordentligt låg. Jag
tror att alla är överens om att den inte är tillräckligt hög för att man skall
kunna leva på den. Vissa människor får ersättning i form av kontant stöd.
Andra gör sin ungdomspraktik eller går på ALU och får ersättning på den
nivån.
Jag måste säga att vi i det uppkomna läget inte kan låta bli att yrka bifall
när det gäller nivån om 245 kr. Vi tycker att det är riktigt att ha den nivån.
Däremot kan vi inte förstå hur man kan fatta ett sådant här beslut utan att
diskutera finansieringen - vi har varit beredda att finansiera mycket större
saker än så med skattemedel - och utan att diskutera andra tänkbara förbätt-
ringar av a-kassan. I frågan om en höjning av dagpenningen inom arbetslös-
hetsförsäkringen eller i frågan om karensdagar har man inte sagt ett enda
ord.
Det är viktigt att se till att den här typen av bidrag inte blir högre än t.ex.
studiefinansieringsbidrag. Vi har i detta sammanhang föreslagit en höjning
av utbildningsbidraget, så att aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder, bl.a.
arbetsmarknadsutbildningen, blir lönsamma i förhållande till passivt bi-
stånd.
Men vi vet också hur attackerna på studiefinansieringssystemet i stort ser
ut och vad som förbereds. När vi säger ja till 245-kronorsnivån - i stället för
de 227 kr från den 1 juli som regeringen först hade tänkt föreslå - betyder
det att vi har ganska stor förståelse för vad socialdemokraterna uttrycker i
sin reservation nr 4.
Vi vill se detta som ett enhetligt system. Vi vill diskutera KAS-nivån i sam-
band med att arbetslöshetsförsäkringsnivån och frågan om karensdagar dis-
kuteras. Vi har alltså lagt fram förslag, men dessa är inte behandlade. Ut-
skottet behagade inte göra det. Man bara sopar våra förslag åt sidan. De
finns alltså inte med. I stället tar man upp en punkt. Det handlar då om den
lägsta nivån på KAS-ersättningen och om en höjning där. Det finns ingen
motivering, inga kalkyler, ingen finansiering och inga prioriteringar.
Får det verkligen gå till på detta sätt?
Med de yrkanden som jag här har redogjort för vill jag på det skarpaste
kritisera arbetsmarknadsministern för att han lägger fram så här skandalöst
dåliga förslag. Jag vill också på det skarpaste kritisera utskottets majoritet
för dess behandling av detta arbete - vilken pågått intill den sista timmen.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
83
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
84
Anf. 83 SONJA REMBO (m):
Herr talman! Med det förslag som arbetsmarknadsutskottets majoritet nu
lägger fram tas de första stegen mot en allmän, obligatorisk arbetslöshetsför-
säkring. Därmed fylls en svårförklarlig lucka i det socialförsäkringssystem
som brukar inrymmas i begreppet den generella välfärdspolitiken.
En allmän arbetslöshetsförsäkring har funnits med på de borgerliga parti-
ernas önskelista under många år. Gång på gång har vi föreslagit en utredning
om en sådan försäkring. Gång på gång har våra förslag avslagits av den tidi-
gare majoriteten bestående av en kombination av socialdemokrater och
kommunister. Det var först med bildandet av den nuvarande regeringen som
en utredning kom till stånd - den utredning som utfördes av Gerhard Lars-
son och som presenterades i våras.
De flesta med Sverige jämförbara länder har någon form av obligatorisk
försäkring vid arbetslöshet. Sverige är ett av de få undantagen med en frivil-
lig försäkring. Den svenska försäkringen har också efter sänkningen till 80 %
den högsta ersättningsnivån jämfört med andra länder. Däremot är det yt-
terst tveksamt om den svenska arbetslöshetsförsäkringen kan betecknas som
”privat” i någon rimlig mening, vilket har påståtts i debatten.
Försäkringen administreras av de fackligt anknutna a-kassorna och är ob-
ligatorisk för fackföreningsmedlemmar, även om icke fackligt anslutna har
rätt att bli medlemmar om de uppfyller villkoren för försäkringen. Det finns
också särskilda kassor för företagare. Men där slutar också alla likheter med
privata försäkringar.
Försäkringen är i alla sina detaljer lagstadgad. AMS är tillsynsmyndighet.
Ersättningsnivåerna fastställs av regering och riksdag. Finansieringen sker
till Arbetsmarknadsfonden, i allt väsentligt i form av en skatt på lönesum-
man för alla anställda - vare sig de är anslutna till försäkringen eller ej. Un-
derskotten betalas över statskassan. Egenavgiften är ytterst blygsam. Över
Arbetsmarknadsfonden finansieras också det kontanta arbetsmarknadsstö-
det, KAS, liksom utbildningsbidrag och permitteringslöneersättningar. Det
går inte rimligen att kalla en försäkring som fungerar på sådana villkor för
”privat”.
Av utbetalningarna 1992/93 på närmare 40 miljarder kronor täcker arbets-
givaravgifter och medlemsavgifter mindre än 15 miljarder kronor. Resten
belastar statens ökande skuldbörda. Till utgången av innevarande budgetår
beräknas statens upplåning för detta ändamål uppgå till 55 miljarder kronor.
Det är alltså oerhört stora belopp som vi talar om.
Med nuvarande tendenser på arbetsmarknaden och om ingenting görs
kommer underskottet vid utgången av 1995 att ha växt till 130-140 miljarder
kronor.
Ingen nation klarar av att låta en försäkring som fungerar på detta sätt få
fortsätta att gälla som om ingenting hänt. Det duger inte att dagens genera-
tion på område efter område bygger upp ett skuldberg som skjuts framåt i
tiden för att betalas av kommande generationer. Om detta är de flesta i stort
sett eniga.
Utskottet lägger nu fram förslag till principbeslut om en allmän försäkring
och förslag till en ny finansiering. Regeringens förslag i övrigt har utskottet
inte tagit ställning till i detta betänkande. Anledningen till detta är att rege-
ringen i sin proposition aviserade att den avsåg att återkomma till riksdagen
under våren med ett fullständigt förslag till allmän arbetslöshetsförsäkring.
Utskottet valde då att avvakta den propositionen för att kunna bedöma för-
slagen i ett helhetsperspektiv.
Utskottets ställningstagande nu innebär att arbetsgivaravgiften på 2,12 %
på lönesumman förblir oförändrad. En individuell försäkringsavgift på 1 %
under 1994 och på 2 % 1995 införs på förvärvsinkomster upp till 7,5 basbe-
lopp. Avgiften blir avdragsgill vid beskattningen. Någon avgift kommer dock
inte att tas ut av dem med de lägsta inkomsterna. Gränsen är satt vid 25 %
av basbeloppet.
Härigenom förstärks finansieringen av försäkringen fullt utbyggd med
drygt 6 miljarder kronor på helårsbasis.
Denna finansieringsmodell innebär att alla arbetande medverkar till fi-
nansieringen och att avgifter och förmåner knyts nära samman, åtminstone
upp till den förmånsgrundande nivån på 5,5 basbelopp, dvs. 186 000 kr, som
är det s.k. taket i försäkringen.
Den finansieringsavgift som a-kassorna i dag betalar till staten slopas.
Därigenom ges a-kassorna en möjlighet att sänka medlemmarnas avgifter.
Socialdemokraterna har valt en annan modell för den finansiering som
också de anser vara nödvändig. De föredrar emellertid att höja sjukförsäk-
ringsavgiften med 1,9 % redan från den 1 januari nästa år. Om ett par veckor
alltså. Varför är oklart, om det inte helt enkelt är så att de inte vill att det
skali framgå att man faktiskt inför en egenavgift i arbetslöshetsförsäkringen.
För den enskildes kostnader för försäkringen innebär det socialdemokra-
tiska förslaget fr.o.m. 1995 ingen skillnad jämfört med regeringens förslag.
Det finns dock en annan skillnad, nämligen att Socialdemokraterna vill
passa på att höja marginalskatten med 5 %, dvs. man vill spräcka den bä-
rande principen i skattereformen. För dem som svärmar för ”solidaritets-
skatter” och ”värnskatter” kan det vara skäl att notera att 5 % höjd margi-
nalskatt inte ger större intäkter till staten än 3,8 miljarder kronor, rent mate-
matiskt. Men den skada en sådan höjning skulle medföra på ekonomin
skulle med all säkerhet kosta mycket mer. Sådana skatter innebär ingen lös-
ning på statens finansieringsproblem.
Socialdemokraterna säger nej till att ta bort finansieringsavgiften. Likaså
säger de nej till att höja den lägsta ersättningen i KAS och arbetslöshetsför-
säkringen från 198 kr till 245 kr. Regeringen föreslog i sin proposition en
återgång till 227 kr från den 1 juli.
Mot bakgrund av de våldsamma utfallen från socialdemokraterna då rege-
ringen återställde lägsta ersättningsnivån till 1992 års nivå, dvs. 198 kr, är det
minst sagt anmärkningsvärt att man nu säger nej till en höjning till 245 kr.
Man säger också nej till en höjning till 227 kr. Det var den gången ingen hejd
på allt elände som skulle drabba nationen som en följd av sänkningen med
29 kr. Nu stannar man i en reservation för en höjning med 12 kr, vilket saknar
underlag i motionen, och det kan ju vara intressant. Nu vill man försöka ge
intryck av att ta större ansvar för nationens ekonomi. Sanningen är väl helt
enkelt, Johnny Ahlqvist, att socialdemokraterna i utskottet gjorde en miss
som man nu hjälpligt försöker släta över.
Det är helt riktigt, Hans Andersson, att 245 kr var det pris vi fick betala
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
85
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
86
för att få majoritet för finansieringen av den allmänna försäkringen. Det är
alltså skillnaden mellan 227 kr och 245 kr vi talar om. Det är helt normalt
att sådant sker i en förhandling. Samtidigt är det knappast fel att på det sättet
stödja dem som har det sämst ställt. Man kan ju räkna med att de som har
denna låga ersättningsnivå kommer att använda tillskottet till att förbättra
sin levnadsstandard, dvs. till konsumtion. Det är en effekt som jag inte för-
står att socialdemokraterna kan vara emot i just det här sammanhanget. Den
sänkning av momsen som ni förordar, skulle ju kosta statskassan oändligt
mycket mer.
Hans Andersson kritiserar handläggningen i utskottet. Det är en märklig
kritik, tycker jag.
Socialdemokraterna, som i decennier varit i minoritet i den här riksdagen
har klarat sina voteringar i kammaren med stöd av kommunisterna, seder-
mera Vänsterpartiet. En borgerlig minoritetsregering har ingen trogen part-
ner i riksdagen att luta sig emot. Den får förhandla sig fram till en majoritet
från fall till fall. Det får ske med hjälp av den sammansättning som väljarna
har beslutat att riksdagen skall ha. Så enkelt är det i en demokrati.
Att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte hade för avsikt att samar-
beta framgick med all önskvärd tydlighet av deras sätt att i motionerna at-
tackera regeringen. Det framgick också under utskottsarbetet, där man
ibland trodde sig förflyttad till ett agitationsmöte i Folkets hus.
Jag vill här beröra det Laila Strid-Jansson tog upp om fusket i arbetslös-
hetsförsäkringen. Vi har inga delade meningar i utskottet om nödvändighe-
ten av att stävja fusk, i den mån sådant förekommer. Men vad som göras
skall är faktiskt redan gjort. AMS håller på att utreda detta. Vi får se vad
som kommer fram av den utredningen. Är vi inte nöjda, får vi givetvis gå
vidare. Det är en självklarhet.
Herr talman! Det är inte ett utslag av hyckleri när jag nu beklagar att so-
cialdemokraterna är så låsta vid föråldrade och förstelnade institutioner på
arbetsmarknaden. Många med mig minns förmodligen fortfarande Mona
Sahlins sammanfattning i valrörelsen 1991: Det är en ny tid! Ja, det är en ny
tid, och en ny tid måste man möta med öppet sinne för de förändringar som
krävs för att man skall kunna ta till vara dess möjligheter. Här behövs för-
ändringar, och det största politiska partiet borde ligga långt framme i föränd-
ringsarbetet och i arbetet med att förklara behovet av förändring samt utöva
politiskt ledarskap.
Nu agerar man i stället bromskloss och utnyttjar sin slagkraftiga och re-
sursstarka propagandaapparat till en ohämmad skrämselpropaganda och till
att sprida bakåtsträvande klasskampsparoller. Detta är olyckligt för oss alla.
Socialdemokraterna erkänner att det finns problem med den nuvarande
arbetslöshetsförsäkringen. Men de har ingen lösning på problemen. Allt de
har att komma med är ett grundskott i skattereformen. Någon allmän arbets-
löshetsförsäkring har de däremot inte för avsikt att förorda. Däremot höjer
de avgifterna lika mycket som den borgerliga regeringen och den tidigare
regeringen.
De har ingenting att säga om det orättfärdiga i att en försäkring som i prak-
tiken betalas av alla via löneskatter och över skattsedeln inte står öppen för
alla på lika villkor. Att det är så här kan alla de vittna om som har sökt sepa-
rat medlemskap i en a-kassa och som har mötts med ovilja, administrativt
krångel och t.o.m. hot. Jag har i dagarna fått ett färskt exempel. En person
har fått vänta mer än ett år på att bli insläppt, efter att först ha nekats inträde
i en a-kassa. Det krävdes överklaganden till både JO och AMS innan det
medlemskapet beviljades. Jag har under årens lopp fått många, många så-
dana exempel.
Så här får det givetvis inte gå till i ett rättssamhälle. Det är också svar på
påståendet att försäkringen fungerar bra som den gör i dag. Försäkringen
fungerar inte bra. Den fungerar mindre bra också på andra sätt.
I dag saknar var tredje arbetslös försäkringsskydd. Var femte uppfyller
inte ens villkoren för KAS.
Avgifterna täcker i dagens läge knappt en fjärdedel av utbetalade ersätt-
ningar.
Den nuvarande KAS-nivån är otillräcklig för en tillräcklig försörjning. Er-
sättningsnivån är också otillräcklig för dem som har inkomster över det s.k.
taket. Det handlar om många yrkesarbetare och högre tjänstemän.
Försäkringen fungerar inte bra för företagare. Då det däremot gäller an-
höriga till företagare genomförde riksdagen i våras förändringar i regelsyste-
met som medför klart rimligare bedömningar än tidigare.
Deltidsstämplandet har under alla år varit ett problem i försäkringen. Re-
geländringar har gjorts flera gånger utan att problemen egentligen har lösts
på ett tillfredsställande sätt.
En annan fråga som måste lösas är de möjligheter till långvarig rundgång
mellan perioder med a-kassa och perioder med någon form av arbetsmark -
nadspolitisk åtgärd som nu finns. Människor blir inlåsta i bidrags- och stöd-
systemen och riskerar att permanent hamna utanför den reguljära arbets-
marknaden.
Den skiss som regeringen presenterade och utfäste sig att återkomma till
i den kommande propositionen visade på en garanterad inkomsttrygghet un-
der ca två och ett halvt år, vilket torde vara en ganska rimlig ersättningspe-
riod. Med en väl fungerande arbetsmarknad skall ingen behöva gå utan re-
guljärt arbete under längre tid än så.
Givetvis måste det vid en övergång till ett nytt system införas övergångs-
regler som medger en för de berörda acceptabel infasning i det nya systemet.
Man skall, när man diskuterar arbetslöshetsförsäkringen, vara medveten
om att den inte är det enda ekonomiska skyddet som finns vid arbetslöshet.
Ett annat lagfäst skydd är den statliga lönegarantin som ger en garanterad
inkomst vid konkurser.
Dessutom finns på samtliga kollektivavtalsområden på arbetsmarknaden
olika avtals- och försäkringslösningar som ger olika grader av inkomstgaran-
tier. Det finns exempel på inkomstgarantier som i kombination med a-kassa
sammantaget överstiger 100 % av tidigare lön.
Inkomstgarantier ges i avtalsförsäkringen AGB och i olika trygghetsavtal,
där framför allt avtalet på den statliga sidan ger mycket långtgående förmå-
ner.
Förmånerna är ofta så utformade att de täcker skillnaden mellan arbets-
löshetsförsäkringen och den tidigare inkomsten. I vissa fall täcker de också
skillnader mellan den tidigare inkomsten och en lägre inkomst från ett nytt
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
87
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
88
arbete. Dessa försäkringar och avtal, som utgör en form av fallskärmar, fi-
nansieras i sin helhet av arbetsgivaren.
Den som är intresserad kan hitta en bra sammanfattning av dessa avtal i
Gerhard Larssons utredning. Vad vi måste fråga oss är om det samlade syste-
met verkligen gynnar den s.k. arbetslinjen.
Socialdemokraterna säger blankt nej till en allmän arbetslöshetsförsäkring
och därmed också till en finansiering som på minsta sätt påminner om att vi
har att göra med vad som redan i dag i realiteten är en statlig försäkring,
dock icke allmän.
Det finns anledning att närmare studera socialdemokraternas sätt att han-
tera hela frågan om arbetslöshetsförsäkringen. De begär nu en parlamenta-
risk utredning. Socialdemokraterna har tidigare sagt blankt nej till utred-
ningar. Det finns ingen anledning att tro annat än att detta krav nu endast
är ett försök att skjuta frågan på framtiden och därigenom stoppa införandet
av en allmän försäkring.
Gerhard Larsson lyckades i sin utredning inte få gehör från partsorganisa-
tionerna för tanken på en allmän försäkring. Remissvaren visar en massivt
negativ inställning från LO och TCO till en allmän försäkring.
Motiven är väl sammanfattade i den socialdemokratiska motionen. Jag
har hört Johnny Ahlqvist upprepa dem här i dag. Man anser att förslaget
ingår i en medveten strategi från regeringens sida mot löntagarna och deras
organisationer, att facket skall försvagas, att lönespridningen skall öka, att
lönenivåer skall pressas ner och kollektivavtalens ställning undergrävas.
Snälla nån då! Jag trodde att försäkringens uppgift var att garantera en
hygglig ekonomisk trygghet åt arbetslösa. Och så visar det sig att försäkring-
ens huvuduppgift tydligen är att stärka de fackliga organisationerna och de-
ras lönepolitik.
Så tycks det faktiskt vara. Arbetslöshetsförsäkringen i sin nuvarande form
är ett fackligt monopol som ingår i det fackligt-politiska imperiebygge som
socialdemokraterna har byggt upp.
Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är uppbyggd enligt den s.k. Gent-
modellen. Det innebär att den administreras av facket eller av kassor som
kontrolleras av facket och att det är fackliga funktionärer som innehar den
institutionella makten i försäkringens genomförandeprocess - dessa fina ord
har jag läst mig till. Försäkringen är i denna modell på något sätt knuten till
det fackliga medlemskapet.
I de länder som har valt Gentmodellen, dvs. Sverige, Danmark, Finland
och delvis Belgien, är den fackliga anslutningsgraden hög, mer än 75 %, och
arbetarpartiernas regeringsdeltagande högt.
Den slutsats man kan dra - och jag hänvisar då till Bo Rothsteins avhand-
ling Den korporativa staten - är att en korporativ institution som ett Gent-
system fungerar i viss mån självförstärkande, eftersom det tenderar att syste-
matiskt stärka de krafter som har intresse av att försvara dess existens. Och
i det svenska fallet är det de korporativa politiska strukturerna som mera
förklarar den svenska arbetarklassens exceptionella organisatoriska styrka
än tvärtom.
Det är precis detta som Socialdemokraternas, LO:s och TCO:s sanslösa
utfall mot förslaget till en allmän arbetslöshetsförsäkring handlar om. Det
är för att bevara de fackligt kontrollerade a-kassorna och det socialdemokra-
tiska imperiet som vi i dag ser röda fanor och hör klasskampsparoller på ga-
torna i demonstrationer som mest av allt påminner om de konservativa gam-
malkommunisternas demonstrationer i Moskva.
Den borgerliga regeringen och majoriteten i arbetsmarknadsutskottet har
haft helt andra utgångspunkter för sin strävan. Vi vill åstadkomma en allmän
arbetslöshetsförsäkring som ger arbetslösa en anständig inkomsttrygghet
och som finansieras på ett sätt som gör att försäkringen blir robust och håller
för påfrestningar utan att rasera statsbudgeten.
Det är ett hederligt syfte, som inte på något sätt står i konflikt med en
fackföreningsrörelse som bygger sin styrka på medlemmarnas förtroende.
Nu tar vi ett första steg i den riktningen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan på alla punkter.
Anf. 84 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag vädjar till kammarens ledamöter att någorlunda hålla sig till de på för-
hand angivna taletiderna. I annat fall kommer vi inte att klara av att ha vote-
ring i detta ärende i dag.
Anf. 85 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag hade nästan väntat mig denna infallsvinkel från Sonja
Rembo. Hon gör ett generalangrepp på den fackliga rörelsen och säger att
den som en maffia har styrt verksamheten i Sverige. Det hade gjort mig oer-
hört förvånad om Sonja Rembo inte hade gjort detta inlägg. Det var precis
det jag förväntade mig. Jag tycker inte att det tillför någonting till en saklig
debatt att göra sådana påhopp på de fackliga organisationerna.
Visst är det en ny tid, Sonja Rembo. De människor som i dag har demon-
strerat här utanför riksdagshuset har i varje fall i verkligheten fått uppleva
att det är en ny tid och att det håller på att genomföras ett systemskifte.
Jag tycker det är skönt att Sonja Rembo står här i talarstolen och säger att
en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring länge har varit ett önskemål
från SAF och Moderaterna. Varför har det stått så högt upp på era önskelis-
tor? Jo, därför att ni kan använda detta för att göra ett generalangrepp på
de fackliga organisationerna.
Vi är överens om att underskottet i Arbetsmarknadsfonden måste rättas
till. Skillnaden mellan våra förslag är att med vårt förslag till finansiering går
pengarna till Arbetsmarknadsfonden. Jag skulle gärna vilja att Sonja
Rembo, eller arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund i sitt inlägg, talar om
var i propositionen det står att dessa pengar skall gå till Arbetsmarknadsfon-
den. Det står ingenstans i propositionen. Där står bara att medlen skall till-
föras staten. De skall tillföras det fögderi som snart har gått i konkurs bero-
ende på den borgerliga politiken.
Sonja Rembo säger att det vore att bryta mot skatteöverenskommelsen
om man nu helt plötsligt skulle införa en värnskatt. Jag kan inte se att det
finns någonting kvar för regeringen att bryta mot i skatteöverenskommelsen.
Jag tror inte att den behöver få några sömnlösa nätter om den skulle följa
vårt förslag.
Jag sade i mitt inledande anförande, och jag säger det än en gång till Sonja
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
89
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
Rembo: Vi var överens om att vi i detta land skall ha en allmän arbetslöshets-
försäkring. Vi socialdemokrater är inte några motståndare till detta. Skillna-
den finns i de förslag till utformning som har lagts fram.
Ni säger: Deltidsstämpling är ett stort problem, och det vill Socialdemo-
kraterna inte lösa. Vi har lagt fram konkreta förslag i vår motion om hur
man t.ex. skall lösa detta. Varför har inte Sonja Rembo ställt upp på de för-
slagen? Fast man från Moderaterna säger att propositionen egentligen är den
sämsta som har kommit från departementet ställer man lojalt upp för rege-
ringssamarbetet.
Skall det sparas 6 miljarder på Arbetslöshetsfonden, som det skrivs i pro-
positionen, Sonja Rembo, eller har jag läst fel?
Anf. 86 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist sade att socialdemokraterna ställer upp på
en allmän arbetslöshetsförsäkring. Det var en nyhet för mig. Ni har sagt nej
till en allmän försäkring i alla år när vi från de borgerliga partierna har krävt
utredning om en allmän försäkring.
Detta är inte något nytt uppslag från borgerligt håll. Frågan om en allmän
försäkring har utretts gång på gång. Den utredning som gjordes år 1974, den
s.k. ALF-utredningen, är ett sådant exempel. Poängen är att ni inte ställer
upp på en allmän försäkring som fungerar på samma sätt som t.ex. sjukför-
säkringarna och pensionsförsäkringarna, Johnny Ahlqvist. Ni vill ha en för-
säkring som är knuten till a-kassorna.
Det är ni som slåss för a-kassemonopolet, inte vi. Det är väl därför som
Johnny Ahlqvist gör så stor poäng av att finansieringen i regeringens förslag
tillfaller staten och inte Arbetsmarknadsfonden. Vad är det egentligen för
skillnad på det? I båda fallen måste staten låna pengarna. I båda fallen måste
skattebetalarna i en eller annan form betala räntor på dessa pengar.
Jag kanske får erinra om när Socialdemokraterna för några år sedan drä-
nerade Arbetsmarknadsfonden på ungefär 2,5 miljarder kronor - de tyckte
att det fanns för mycket pengar där - som de betalade ut till a-kassorna, dvs.
till de fackliga organisationerna.
Jag skulle gärna vilja fråga Johnny Ahlqvist om socialdemokraterna är för
en allmän obligatorisk försäkring. Vad menar Johnny Ahlqvist när han säger
att de är för en allmän försäkring?
Anf. 87 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag beklagar att Sonja Rembo inte arbetar så demokratiskt
att hon kan läsa andras motioner. Vi skriver faktiskt i vår motion att vi ställer
upp för en allmän arbetslöshetsförsäkring.
Jag kan inte se vad en koppling till facket eller inte har med begreppet
allmän arbetslöshetsförsäkring att göra. Sonja Rembo säger att det vikti-
gaste för moderaterna är att man har en allmän arbetslöshetsförsäkring. För-
slaget från Börje Hörnlunds departement innebär inte en allmän arbetslös-
hetsförsäkring eftersom fler människor ramlar ut ur systemet än vad som
sker i dag. Jag kan inte kalla det för en allmän arbetslöshetsförsäkring, om
fler människor ställs utanför genom det förslag som Börje Hörnlund har lagt
90
fram. Det är märkligt att Sonja Rembo kan benämna det en allmän arbets-
löshetsförsäkring. Det är det faktiskt inte.
Vad är det för skillnad om pengarna lånas upp, säger Sonja Rembo. Det
har en oerhört stor betydelse. Den borgerliga majoriteten i riksdagens ar-
betsmarknadsutskott sågar av våra förslag t.ex. när det gäller uppsägningar
av kommunalt anställda. Sonja Rembo säger att det är två olika system och
att man inte kan agera så. Men nu kan man helt plötsligt ta in pengar till
statskassan fast de egentligen skall gå till Arbetsmarknadsfonden. Det hade
varit bra om Sonja Rembo hade svarat på de frågor jag ställde till henne.
Men jag förstår att det är mycket besvärande att göra det.
Anf. 88 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Det är bra att Johnny Ahlqvist säger att det inte spelar någon
roll om pengarna finns i Arbetsmarknadsfonden eller i statskassan. Det var
dit jag ville komma.
Socialdemokraterna säger i sin reservation att de vill att alla förvärvsarbe-
tande skall ha möjlighet att omfattas av en inkomstrelaterad arbetslöshets-
försäkring. Detta vill man utreda, och sedan vill man analysera varför en del
har valt att stå utanför försäkringen. Det tyder inte alls på att socialdemokra-
terna är intresserade av det som i egentlig mening är en allmän försäkring,
dvs. en del av den generella välfärdspolitiken.
Jag tycker att Johnny Ahlqvist är skyldig kammaren en förklaring till vad
det egentligen är socialdemokraterna avser med sitt återkommande nej-sä-
gande och sin absoluta vägran att över huvud taget konstruktivt diskutera
dessa frågor. Om ni hade varit intresserade av att åstadkomma en konstruk-
tiv lösning av dessa frågor, hade vi haft en helt annan typ av motioner att
arbeta med i utskottet. Då hade vi fått en helt annan debatt i utskottet. Vi
har inte sett några som helst tecken från socialdemokraterna på att det finns
ett sådant intresse.
Anf. 89 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag kritiserade arbetet i utskottet,
inte minst dess upplösning. Det tycker Sonja Rembo är konstigt.
Med tanke på att Vänsterpartiets motion, Socialdemokraternas motion
och även i vissa delar Ny demokratis motion så massivt riktar kritik mot det
regelverk som propositionen har föreslagit och med tanke på de föredrag-
ningar vi har fått från t.ex. a-kassornas samorganisation, som tog upp en se-
rie olika problematiska exempel som helt uppenbart inte är lösbara inom ra-
men för regeringens förlag, hade det varit tacknämligt om utskottsmajorite-
ten hade avvisat förslaget och inte bordlagt det.
Nu klagar Sonja Rembo i stället på att det låter som i Folkets hus när vi
sitter i arbetsmarknadsutskottet. Nej, det gör det inte alls. Men det kanske
vore bra om Sonja Rembo skaffade sig någon erfarenhet från Folket hus. I
Folkets hus finns det ett intresse för människors väl och ve. Det finns ett
intresse för solidaritet. Det är precis det som jag haréfterfrågat när det gäller
finansieringsfrågorna. Det är ett osolidariskt finansieringsystem som nu fö-
reslås.
Sonja Rembo talar föraktfullt om att vi beviljar oss själva socialförsäk-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
91
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
ringsförmåner som vi lastar över kostnaderna för på kommande generatio-
ner. Här handlar det om hundratusentals människor som är utkastade i ar-
betslöshet. De får dubbla straff. Därefter följer sänkning av ersättningsni-
vån, som Sonja Rembo hade ett mycket kraftfullt bifall för i juni. Det före-
ligger nu ett förslag som kommer att leda fram till en arbetslöshetsförsäkring
som leder till en stor utförsäkringsbomb. Människor kastas helt enkelt ut ur
försäkringssystemet.
När det gäller KAS är nivån helt acceptabel, dvs. 245 kr eller 5 400 kr i
månaden. Det svarar ganska väl emot vad vi har föreslagit. Men hur kan det
komma sig att man med sådan kraft ville sänka från 210 kr till 198 kr för
några månader sedan? Det var helt emot Vänsterpartiets önskan. Varför tar
man inte upp den generella frågan om ersättningsnivåer, procenttal, dagpen-
ning, karenssystem osv.? Man bara lyfter upp detta. Det var den lilla kara-
mellen som nydemokraterna skulle suga på i kraft av att man gjorde upp om
en serie andra saker.
Anf. 90 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Hans Andersson sade att det handlar om människors väl och
ve. Det är precis vad det gör. Arbetslösheten är bekymmersam, för att ut-
trycka sig milt. Människor mår inte bra av den här situationen.
Jag har inte i denna kammare eller över huvud taget från något parti hört
några förslag till lösningar på hur vi skall få nya jobb. De förslag som har
kommit har kommit från regeringen. Där finns det en medveten politik som
skall ge nya jobb och nya företag och skapa tillväxt i ekonomin. Det är detta
vi måste ha. Sedan kan vi i arbetsmarknadsutskottet hålla på och diskutera
ersättningar, arbetsmarknadspolitiska åtgärder etc., men det kan ju aldrig
ersätta riktiga jobb. Det skall den ekonomiska politiken göra. Den diskute-
rade vi i den föregående debatten här i kammaren. Jag skall därför inte för-
djupa mig i den.
Jag tycker inte att det som nu föreslås är en osolidarisk finansiering. Vi
får tvärtom en finansiering som knyter förmåner och avgifter till varandra.
Det gör avgifterna och kostnaderna synliga för de enskilda människorna.
Även de som tidigare har valt att stå utanför försäkringen får på det här sät-
tet vara med om att finansiera arbetslöshetsförsäkringen samtidigt som de
blir medlemmar i den. Jag tycker att det är ett helt normalt sätt att lösa ett
försäkringsproblem.
Sedan talar Hans Andersson väldigt mycket om utförsäkringsbomb och
låga ersättningsnivåer, även om han nu accepterar höjningen av det lägsta
ersättningsbeloppet till 245 kr, men han gör ingen antydan om hur detta skall
finansieras. Han vill ha mer pengar till allt. Han vill alltså ytterligare öka
statens skuldbörda, vilket konto den än kommer att bokföras på. Det är väl
den mest ansvarslösa politik man kan föra i det här läget.
Anf. 91 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Först skall jag inte glömma bort att av formella skäl dra till-
baka yrkandet på bifall till motion A23 yrkande 4. Det är ett yrkande som
ligger i skatteutskottet, även om det var avsett att delfinansiera Arbetsmark-
nadsfonden.
Låt mig säga till Sonja Rembo att vi ser mycket allvarlig på underskottet
i Arbetsmarknadsfonden. Det uppkommer genom att arbetslösheten är så
stor. Allt färre arbetar och bidrar till systemet. Allt fler behöver bidrag.
Men vi kan inte lösa problemet i en smäll, och vi kan inte låta dem som
dessutom har drabbats av arbetslöshet drabbas. Det finns andra metoder.
Det finns människor som har bärkraft att betala skatt. Det finns dessutom
en möjlighet att man via produktionsapparaten kan betala genom en enpro-
centig höjning av arbetsgivaravgiften. Arbetsgivaravgiften sänktes för inte
så länge sedan med över 4 %.
Arbetsmarknadsfonden belastas dessutom i dag av rent arbetsmarknads-
politiska åtgärder, t.ex. ALU. Detta faktum har Vänsterpartiet, AMS och
riksdagens revisorer kritiserat, men det kommer inga initiativ från den bor-
gerliga sidan för att vi skall bli av med den tekniken. Tvärtom vill man utöka
verksamheten. Det kommer vi nog att få höra i nästkommande debatt.
Det är just genom att skapa riktiga jobb som vi kommer åt problemen. Av
alla de förslag som jag har varit med om att diskutera kommer knappast ett
enda från regeringssidan. Från regeringssidan kommer förslag om åtstram-
ning och nedbantning av bidragsförmåner. De gynnar varken ekonomin eller
löntagarna i detta land.
Låt mig slutligen säga att det framställs som om arbetslöshetsförsäkrings-
systemet är ett system till förmån för fackföreningsrörelsen. Det framställs
som om det är för pamparnas skull som vi har detta system. Det är inte på
det sättet, Sonja Rembo. Vanliga, enskilda människor skyddas på detta sätt
mot att fullständigt slås ut i det sociala livet när de drabbas av arbetslöshet.
Även om Sonja Rembo inte visar särskilt mycket respekt för mig och det
parti jag företräder, vore det anständigt av henne att visa större respekt för
svenska löntagare och för människor som har drabbats av arbetslöshet.
Anf. 92 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Det är ju precis det jag gör, Hans Andersson! Det är ju där-
för jag vill ha en allmän arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla. Det är av
respekt för dem som har det sämst i dessa sammanhang och som har de lägsta
ersättningarna som utskottsmajoriteten föreslår en höjning av ersättningsni-
vån. Regeringen föreslog 227 kr, och utskottet har nu sagt 245. Det är ju av
omsorg om de enskilda människorna och om dem som drabbas av arbetslös-
het som vi gör på detta sätt. Hans Andersson har tydligen svårt att förstå
detta.
Hans Andersson talar om skatter och avgifter. Jag tycker att man skall ha
litet respekt för de belopp som det handlar om. Om vi inte gör någonting åt
arbetslöshetsförsäkringen kommer underskottet att ligga på 130-140 miljar-
der kronor om ett till två år.
Avgiftshöjningen kommer, när systemet är fullt utbyggt, att ge 6 miljarder
kronor. Det är alltså egentligen ett mycket litet tillskott till finansieringen.
Den skattehöjning på 5 % som socialdemokraterna föreslår ger 3,8 miljar-
der. Jag såg häromdagen en beräkning av hur mycket det skulle ge om man
till statskassan drog in alla inkomster över 300 000 kr. Det skulle ge 13 miljar-
der kronor.
Man måste upprepa detta gång på gång. Skattehöjningar löser inte våra
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
93
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
94
finansieringsproblem. Däremot åstadkommer de skada på vår ekonomi och
på vår konkurrenskraft.
Hans Andersson säger att vi skall höja arbetsgivaravgiften. Vad skulle det
innebära för vår konkurrenskraft och för den exportindustri som nu är på
väg att komma i gång, öka orderingången och börja nyanställa? Skall vi slå
mot denna industri igen, så att det inte kan nyanställas människor?
Det är fel politik Hans Andersson förordar. Det har alltid varit fel politik
som Hans Andersson och Vänsterpartiet har förordat.
Anf. 93 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! De två inledande anförandena låg väldigt långt ifrån var-
andra i sak.
Johnny Ahlqvist sade t.ex. att ingen vet vart finansieringsavgiften skall gå.
Han undrade vad det är som säger att den går till de arbetslösa.
Detta uttalande kännnetecknar hela Johnny Ahlqvists anförande. Det står
i betänkandet att regeringen föreslår att en allmän avgift för finansiering av
kontantförmåner vid arbetslöshet skall införas. Det står ju att avgiften skall
finansiera arbetslöshet! Det har vi Arbetsmarknadsfonden till.
Herr talman! Den nya försäkringens första steg innehåller tre viktiga
grundbultar. Den första grundbulten är en allmän obligatorisk försäkring för
alla. I dag är 67 % av dem som arbetar försäkrade, 11 % omfattas av KAS,
och 22 % står helt utanför systemet.
Förslaget innebär att alla människor i yrkesverksam ålder skall vara för-
säkrade och därmed också betala till försäkringen. Det gäller dock inte dem
med de lägsta inkomsterna. Så har det delvis också varit tidigare genom att
alla via arbetsgivargift - den har man ju arbetat ihop - betalar 2,12 % av sin
inkomst. Trots att alla har gjort det har bara 67 % varit försäkrade. Det är
socialdemokratins högsta rättvisetempel! Jag tycker att det är felaktigt.
Att alla inte har varit försäkrade beror på att alla inte har betalat sin egen-
avgift. Egenavgiften är mycket låg. Den räcker i dag bara till att täcka 2 %
av utgifterna. Det är en liten sak.
Jag tycker att det är oförklarligt att Socialdemokraterna inte gillar att alla
kommer med i försäkringen. Det hedrar Hans Andersson att han för sitt
parti uttalar att han vill att alla skall vara med. Det vill också TCO.
Jag har ett förflutet i arbetsmarknadsutskottet. Jag har varit med när so-
cialdemokraterna år efter år har tillbakavisat förslag om att alla människor
skall vara försäkrade. De har en annan ideologi. Det är förvånande.
Det är naturligt att alla betalar till sjukförsäkringen och att alla får del av
den. Det är naturligt att alla betalar till föräldraförsäkringen och att alla får
del av den när händelsen inträffar. Socialdemokraterna inser inte att det bör
vara samma system för arbetslösa. Detta är något alldeles enormt!
Nästan alla länder tar detta stora ansvar för alla arbetslösa. Det finns tre
länder som inte gör det. Ett av de länderna är Sverige. När ett förslag nu
äntligen kan föreläggas riksdagen är socialdemokratin inte med. Låt mig
rakt upp och ned säga att jag tycker att det är skamligt!
Den andra grundbulten i förslaget är friheten att välja. Fackliga kassor blir
kvar, men det skapas en kassa som inte blir fackligt styrd. Våra tre KAS-
regioner är grunden loi denna kassa. En KAS-kassa finns i Ljusdal, den
andra på Gotland och den tredje i Borås. Tillsammans bildar dessa kassor
en gemensam landstäckande kassa, öppen för alla.
Denna fria kassa och de fackliga kassorna skall konkurrera på lika villkor.
Det är en självklarhet. Jag har svarat på frågor om det här i riksdagen. Det
bör också Johnny Ahlqvist vara medveten om.
Den tredje grundbulten är ganska viktig. Vi måste ha en rimlig finansie-
ring. Jag vill fråga socialdemokraterna om huruvida en försäkring där utgif-
terna bara täcks till 2 % av de försäkrade är en bra försäkring. Är det rimligt
att 2,12 % från arbetsgivarna räcker till att täcka 27 % av utgifterna? Är det
rimligt att vi förutom det stora budgetunderskottet skall fortsätta att låna,
låna och låna? Nu lånas det till 70 % av utgifterna. Är det rimligt att jag för
tiden fram till den 1 juli nästa år skall behöva skriva på en lånehandling på
hela 55 miljarder kronor för att det skall finnas pengar till de arbetslösa?
Fortsätter vi så här ett litet tag till kommer snart alla kassans inkomster
att gå till ränteutgifter, och ingenting kommer att finnas kvar till annat. Så
kan man bara inte hantera saker och ting. Denna generation, vi som sitter i
kammaren, skjuter över så enorma bördor på dagens unga arbetslösa, bör-
dor som de skall betala i åratal framöver. Vi måste ju förr eller senare också
våga ta ett ansvar för att börja finansiera på egen hand och inte bara låna
oss fram.
I den här frågan är socialdemokraterna fullständigt hopplösa. Det är bara
fråga om ökade lån, ökade lån. Detta håller inte, mina damer och herrar.
Nu till finansieringen -1 % till nyår och 1 % nästa år. Här kommer nästa
socialdemokratiska konstighet. Sjukförsäkringen går med stort överskott.
Arbetsmarknadsfonden och a-kassan går med ett jättelikt underskott. Då
vill Socialdemokraterna höja avgiften till sjukförsäkringen, som redan har
för mycket pengar, i stället för att finansiera direkt till de arbetslösa. Kan
Johnny Ahlqvist förklara det eleganta tänkandet bakom detta för alla obe-
gripliga ställningstagande? Det är synd att Johnny Ahlqvist måste svara på
den frågan för partiets räkning.
Efter det att avgifterna har höjts med två procentenheter fattas tyvärr
ändå mycket pengar i Arbetsmarknadsfonden. Det finns ett sätt att klara det
här - det går nämligen inte bara att höja avgifter - och det är att så snart det
bara går återvända till en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Då är det viktigt
med sjunkande räntor och framtidstro. Då kan vi inte ytterligare höja bud-
getunderskottet uppåt 50 miljarder kronor, som socialdemokraterna arbetar
för. På så vis får vi nämligen stigande räntor, färre ordinarie jobb, fler arbets-
lösa, och så är rundgången tillbaka. Jag tycker att ni litet grand skall betänka
det.
Jag vill också göra en del jämförelser med andra länder. I Tyskland betalar
var och en 3,25 % på sin lön för att klara arbetslösheten. I Frankrike betalar
man mellan 2,5 och 3 % av sin lön, och i Danmark ligger avgifterna mellan
3 400 och 4 400 kr per månad.
Med det förslag som vi nu lägger fram klarar vi av att finansiera en arbets-
löshet i storleksordningen 4-5 %. Tyvärr är sviterna från 1980-talet sådana
att vi i dag har en väsentligt högre arbetslöshet. Kan alla goda krafter tillsam-
mans föra ner arbetslösheten under den nivån, går det naturligtvis också att
justera ner avgifterna. Men tyvärr är det inte aktuellt för närvarande.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
95
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
Jag vill också beröra grundtryggheten. I dag har de med de lägsta inkoms-
terna 4 300 kr i månaden. I beredningsarbetet, i remisser, i utredningsförsla-
get och inom departementet diskuterades nivåer på 5 500-6 500. Men finan-
sieringsläget är ju tyvärr besvärligt, så regeringen i sin tur stannade på för-
slagsnivån 5 000 kr. Jag vill ändå säga att jag anser det bra att vi kan erbjuda
en grundtrygghetsnivå på 5 400 kr.
Också här förvånar socialdemokraterna. De av alla i denna kammare re-
serverar sig mot ett i och för sig lågt grundtrygghetsbelopp. De kan inte ac-
ceptera att de som har det allra, allra svårast att klara sig genom en uppgö-
relse skall kunna öka sina inkomster till 5 400 kr. Socialdemokraterna börjar
i stället att klaga högljutt. Uppriktigt sagt tycker jag att det är bra med en
hygglig grundnivå, och jag förstår inte att socialdemokratin har utvecklats
på det sättet att man missunnar dem som har det allra sämst ställt denna för-
bättring.
Jag vill sedan beklaga att förslaget om arbetslöshetsförsäkringen har de-
lats upp i två steg. Det här är första steget, och det stora, mera sammanfat-
tande kommer i mars månad. Det gör att man i väldigt stor utsträckning har
kunnat driva en debatt grundad på missuppfattningar. När man t.o.m. kan
missuppfatta vart egenavgiften skall gå förstår jag att man vill missuppfatta
allting i övrigt.
I mars kommer det sammanfattande förslaget, men redan i den här propo-
sitionen står det att det skall vara generösa övergångsbestämmelser, som
alltså skall redovisas i mars. Jag värdesätter faktiskt att riksdagen säger att
man väldigt gärna vill se båda förslagen ihop innan man fattar det slutliga
beslutet. Det är väldigt svårt när det inte preciseras vad som menas med ”ge-
nerösa övergångsbestämmelser”. Därutöver är det nödvändigt att vi noga
följer läget. Det är klart att man måste ha en någorlunda fungerande arbets-
marknad innan man kan säga att det går ganska bra att under en tid av tolv
månader med fem månaders eget arbete, minst 75 timmar per månad, kvali-
ficera sig till en ny ersättningsperiod.
Det kan inte vara bra om vi i vårt land får ett stort antal människor som
går fram och tillbaka mellan att vara beroende av a-kassa och att vara före-
mål för arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Om man accepterar detta har
man väldigt låg ambitionsnivå. Vi måste faktiskt solidariskt arbeta för att på
olika sätt se till att dessa människor kommer in i ett ordinarie arbete i stället
för att vara utsatta för denna fruktlösa rundgång. Det är ingen betjänt av.
Dels är det enormt dyrt, dels är det inte alls bra för dem som kommer in i
en sådan rundgång.
Jag vill sedan litet kort påminna om vårens övningar. Regeringen erbjöd
då socialdemokraterna dels att 90-procentsnivån i a-kassan skulle få vara
kvar detta år, dels att vi tillsammans under hösten som har varit skulle sätta
oss ner och arbeta med den nya a-kassan. Det var mycket generöst. Social-
demokraterna hade där fått det parlamentariska inflytandet om de hade ve-
lat ha det. Det fanns en motprestation, nämligen att vi som har jobb skulle
betala en avgift på ytterligare 30 kr i månaden. Socialdemokraterna valde
att inte låta oss som har jobb betala 30 kr mer i månaden. I stället valde man
att låta 90-procentsnivån gå ner till 80 %. Vi kan stå utanför det förslaget.
96
Det är ett av de konstigaste ställningstaganden som jag över huvud taget har
upplevt i ett ganska långt politiskt liv.
Anf. 94 TREDJE VICE TALMANNEN:
Det går bra att ta genmälet från bänkplatsen.
Anf. 95 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag föredrar att stå här i talarstolen, så att jag kan se Börje
Hörnlund i ögonen när jag bemöter på de påhopp som han gjorde.
Jag skall inte föra någon längre debatt med Börje Hörnlund om vårens
övningar. Jag vill ändå säga att det inte var den socialdemokratiska riksdags-
gruppen som sänkte ersättningarna från 90 till 80 %. Det gjorde Böije Hörn-
lund vid det tillfället med hjälp av Ny demokrati.
Börje Hörnlund använder uttryck som ”det är skamligt av socialdemokra-
terna” och höjer rösten, som han vanligtvis gör när hans argumentation är
dålig. Det känner vi igen från tidigare debatter vi har haft i kammaren. Han
säger att det är skamligt av Socialdemokraterna att ha en arbetslöshetsför-
säkring där bara 67 % är försäkrade. Det finns ingenting i vårt förslag som
hindrar att man försäkrar sig, Börje Hörnlund. Täckningsgraden kommer
inte att bli ett dugg bättre med det förslag som Börje Hörnlund har lagt fram
om en allmän, obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Börje Hörnlund försöker hela tiden undvika att svara på de frågor jag
ställde i mitt inledningsanförande. Hur många kommer att ramla ut från för-
säkringsskyddet med ert förslag? Ännu fler än med nuvarande ordning, där-
för att ni skärper arbetsvillkoret och reglerna för de deltidsarbetslösa. Ni
skärper reglerna för jämställd tid, arbetsmarknadsutbildning och ALU osv.
Det är ingen obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som ni har föreslagit,
Böije Hörnlund. Den kommer att omfatta färre än den gamla försäkringen
gjorde. Jag kan inte förstå att Börje Hörnlund reagerar så starkt på att vi
kritiserar detta förslag.
Jag ställde frågan till Börje Hörnlund: Vad händer med kommunerna i
och med ert förslag? Det finns en inbyggd socialbidragsbomb i förslaget. Jag
tycker att arbetsmarknadsministern skall svara på den frågan. Det finns
många kommunalpolitiker som har exakt samma inställning till detta som
jag, oavsett politisk färg. Men det kanske är som partivänner till Böije Hörn-
lund åker runt i riket och säger. De säger att detta inte är något problem,
därför att staten skall överta kostnaden för socialbidrag. Det är kamrater
till Börje Hörnlund, som representerar Centerpartiet i denna kammare, som
säger så. Jag tycker att det är bra om Börje Hörnlund tar avstånd från sådana
påståenden.
Vårt finansieringsförslag finns på s. 19 i betänkandet. Jag vädjar till ar-
betsmarknadsministern att han kanske kunde läsa igenom även motståndar-
nas synpunkter på förslaget.
Sedan vil) jag återgå till frågan om KAS. Anledningen till att vi sade nej
till en höjning var att vi inte ser att en sådan ger ett enda arbetstillfälle. Sam-
tidigt som den borgerliga majoriteten avslår samtliga av våra förslag som
skulle innebära en minskning av arbetslösa ungdomar, har man plötsligt en
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
hel miljard över. Om man hade följt våra förslag i stället kanske det hade
blivit färre arbetslösa ungdomar.
Det finns ingen fördelningspolitik alls i det förslag som nu blev produkten
från utskottet. Det finns säkert många ensamstående med barn som tvingas
söka socialbidrag i dag, därför att de inte kan försöija sig.
Svara på de frågor jag ställde, Börje Hörnlund!
Anf. 96 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Om Socialdemokraterna hade accepterat att de som har
jobb fick betala ytterligare 30 kr i månaden, hade 90-procentsnivån varit
kvar detta år. Det kan inte Johnny Ahlqvist förneka. Det var budet. Ni
valde. Samtidigt valde ni att inte vara med i ett öppet samarbete om att utar-
beta den nya, obligatoriska arbetslöshetsförsäkringen. Det valet har jag
svårt att förstå.
Jag vill ställa en fråga till Johnny Ahlqvist. Jag har fått många brev. Jag
har varit på många av socialdemokraterna arrangerade små möten i det fria.
Där har man tagit upp detta med fem karensdagar och 80-procentsnivån.
Har socialdemokraterna accepterat fem karensdagar eller inte? Männi-
skorna där ute tror inte det. Om socialdemokraterna nu föreslår en nivå på
90 %, ser jag inte någon finansiering. Jag har inte heller sett något motför-
slag till vårt förslag om 80 %. 80-procentsnivån finns också i socialdemokra-
ternas förslag. Om det är så, har ni faktiskt lurat alla där ute. De tror att
socialdemokraterna inte föreslår karensdagar. De tror att socialdemokra-
terna fortfarande föreslår 90 % i riksdagen. Men om man läser ert ekono-
miska förslag och förslaget om a-kassa hittar man ingen annan nivå än 80 %.
Det är viktigt att få svar på det.
Om vi ser på situationen i Stockholms stad är det många som har haft jobb
men inte varit med i a-kassan. Man trodde aldrig att lågkonjunkturen skulle
drabba Stockholm. Man har valt att behålla pengarna. Med detta förslag får
alla betala och alla är försäkrade. Många färre skulle ha tvingats till socialen
i denna region om vi hade haft en obligatorisk, allmän försäkring.
Johnny Ahlqvist talar om generösa övergångsbestämmelser. För att kunna
diskutera detta på allvar måste man först se hur många som eventuellt kom-
mer att bli utförsäkrade. Låt mig mycket tydligt markera att jag vill se så få
människor som möjligt med socialbidrag. Jag vill se hela svenska folket för-
sörja sig med eget arbete. Det är den övergripande målsättningen. Resten
av detaljerna måste vi avvakta med att diskutera till i vår. Låt mig säga att
en del naturligtvis kommer att ändras under resans gång.
Anf. 97 JOHNNY AHLOVIST (s) replik:
Herr talman! Jag får också brev, Börje Hörnlund. Jag kommer efter de-
batten att överlämna ett antal brev till Börje Hörnlund, som kan utökas med
ytterligare tiotusentals som protesterar mot den reform som Börje Hörnlund
säger att han skall genomföra.
Jag skall bara mycket kort uppehålla mig vid diskussionen från i våras.
När det gäller nivån 80 % eller 90 % var ju sanningen den att det i det förslag
som Börje Hörnlund återkom med efter ett antal sittningar saknades finan-
98
siering för 3 miljarder kronor. Detta är skillnaden mellan förslagen, som
Börje Hörnlund nu inte vill erkänna.
Som jag sade tidigare var det ni som sänkte ersättningsnivån från 90 % till
80%.
Vi har från vårt parti sagt att vi kommer att återställa nivån till 90 %. Det
är ett av de beslut om ekonomiska åtaganden som vi fattade på vår partikon-
gress. Börje Hörnlund skall inte bekymra sig för vår trovärdighet. Det hade
varit bättre om han hade bekymrat sig för sin egen trovärdighet. Den har
sjunkit oerhört sedan Börje Hörnlund blev arbetsmarknadsminister.
Jag får inte svar från Börje Hörnlund på frågan om det är av ideologiska
skäl som man kör igenom detta, för att man skall trycka till fackföreningsrö-
relsen ännu mer. Jag kan citera ett TT-meddelande där Moderaternas parti-
sekreterare säger: ”Om ny demokrati röstar emot regeringens förslag till all-
män arbetslöshetsförsäkring cementeras fackets makt över människorna.
Nyd blir därmed ett hot mot systemskiftet.” Denna kritik framför Modera-
ternas partisekreterare Gunnar Hökmark i ett uttalande. Om Börje Hörn-
lund har samma inställning innebär det att han nu vill genomföra det system-
skifte inom arbetsmarknadspolitiken som jag har varnat för. Man går alltså
till frontalangrepp gentemot de fackliga organisationerna.
Att det är obalans i arbetsmarknadsfonderna beror inte på vårt förslag,
Börje Hörnlund. Men om Börje Hörnlund och den borgerliga majoriteten i
utskottet hade stöttat de förslag som socialdemokraterna på punkt efter
punkt har lagt fram sedan 1991 hade utvecklingen kanske inte varit som den
är. Att underskottet ökar är det största och mest beklagansvärda beviset för
att den arbetsmarknadspolitik som har kommit från Arbetsmarknadsdepar-
tementet sedan Börje Hörnlund blev minister är en katastrof, och ingenting
annat.
Anf. 98 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Det var faktiskt så, att när man fick det erbjudande som jag
nyss redogjorde för och där motpriset var 30 kronor i månaden för dem som
har arbete, då avbröts förhandlingarna.
Det finns TV-bilder som visar ett glatt socialdemokratiskt gäng som tå-
gade ut, eftersom detta var en öppning. Men tyvärr kom sedan samma gäng
slokörat tillbaka, eftersom någon hade sagt nej. Så gick det till.
Sedan skräddade Socialdemokraterna till en a-kassa som tålde 2 % öppen
arbetslöshet. Trots att det var högkonjunktur beslutade man därutöver att
finansiera utbildningsvikariaten och utbildningsbidragen från denna fond.
Innan man år 1989 gjorde detta gav man bort 2,5 miljarder, som var upp-
byggda med 95 % i statsbidrag. Det var alltså en riktigt dålig handling. Man
gav bort statens pengar till fackliga organisationer. Det var inte vackert
gjort. Jag skulle ha haft 4 miljarder till i kassan i dag, om ni inte hade gjort
detta.
Men så till frågan som Johnny Ahlqvist inte svarade på. Ni står alltså i dag
för 80-procentsnivån och fem karensdagar. Det finns inget motförslag, och
det finns ingen finansiering för någonting annat. Därför måste ni stå där.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
99
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
Anf. 99 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Min fråga till ministern fick jag svar på under hans anför-
ande. Där bekräftade ministern att avgiften på 1 % respektive 2 % går direkt
till Arbetsmarknadsfonden.
Jag tar samtidigt tillfället i akt att åter peka på det faktum att om förslaget
om det nya regelverket inte radikalt förändras i mars, kommer vi inte heller
då att gå med på det.
Anf. 100 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag skall ställa några frågor.
Böije Hörnlund är medveten om att täckningsgraden med vår frivilliga
försäkring är ovanligt hög - jag tror att den är högst i Europa. Det innebär
att det inte bara är fråga om vad man kallar ett system för, utan att det är
hur systemet är utformat, som avgör hur många som tar del av systemet.
Det har kommit fram en massiv kritik från a-kassorna och i motioner från
oppositionen. Kritiken gäller arbetsvillkoret, där man går tillbaka till det
gamla KAS-villkoret, vilket innebär att många människor, som skulle ha va-
rit med enligt dagens villkor, försvinner ur systemet. Kritiken gäller frågor
som hänger ihop med arbetslinjen och som gör att människor kommer att
halka ur systemet - att det blir vad man kallar en utförsäkringsbomb. Kriti-
ken riktar sig också mot att ersättningsnivåerna gradvis sänks.
Är Börje Hörnlund medveten om den kritiken, och avser han att komma
tillbaka med någonting helt annat som tar hänsyn till denna kritik?
Är Börje Hörnlund medveten om att det inte alls är någon konkurrens-
neutralitet mellan de fackliga a-kassorna och KAS-regionerna, dvs. den stat-
liga a-kassan? Den statliga a-kassan kommer inte att ta ut någon administra-
tionsavgift, medan de fackliga a-kassorna naturligtvis måste göra det.
I Arbetsmarknadsfonden är underskottet katastrofalt. Men det är en an-
nan sida av det katastrofala mynt som heter regeringens ekonomiska politik
och regeringens arbetsmarknadspolitik. Kan arbetsmarknadsministern för-
klara varför den största åtgärden i dag - ALU - finansieras ur Arbetsmark-
nadsfonden, samtidigt som det finns pengar kvar i Arbetsmarknadsverkets
budget för arbetsmarknadspolitiska åtgärder?
När det gäller ersättningsnivåerna kan arbetsmarknadsministern åtmin-
stone vara fullt på det klara med var Vänsterpartiet står. Vi har motionerat
om att återställa nivåerna och att ta bort karensdagarna, inte bara därför att
vi vill äta allt som är gott utan därför att detta för oss är en prioriterad fråga
i en i och för sig mycket kärv budgetsituation.
Hur skall man då finansiera er försäkring? Ja, det skall inte ske med hjälp
av regressiva avgifter som stannar vid 7,5 basbelopp och som är avdragsgilla.
Det skall i stället ske med hjälp av arbetsgivaravgifter och solidaritetskassor.
Det är Vänsterpartiets linje.
Anf. 101 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag är medveten om att täckningsgraden internationellt sett
är hög, om det är ett fritt system. Men med ett obligatoriskt system vinner
man två saker.
100
Den ena är att man når dem som så att säga överskattar sig själva och tror
att de aldrig kan bli arbetslösa men som nu ändå blir det.
Den andra är att alla som har så fasta anställningar att de aldrig hotas av
arbetslöshet - det gäller livstidstjänster m.m. - nu får betala sin avgift till en
allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och på det sättet solidariskt bi-
dra till dem som inte har lika fasta jobb och samma trygghet.
Så till kvalificeringsvillkoret. Fem månaders arbete av tolv och minst 75
timmar per månad går det bra att uppfylla i ett läge där arbetsmarknaden är
mera normal. Men jag är medveten om att det i dag är svårt, och därför har
vi föreslagit dessa generösa övergångsbestämmelser.
Jag har här i riksdagen svarat på en fråga om konkurrensneutraliteten. Jag
upprepar återigen att jag beklagar att ett förslag framläggs i höst och att det
stora, fullföjande förslaget kommer i mars månad nästa år. Det gör att man
får en osäkerhet, men det har varit nödvändigt att fatta ett beslut före nyåret.
Som jag sagt i riksdagen kallar jag företrädare för de centrala fackliga or-
ganisationerna, för företagarnas a-kassa och KAS-regionerna, för att ge-
mensamt med dessa diskutera hur vi skall lägga upp det hela för att det skall
bli konkurrensneutralitet. Detta är självklart - när de skall verka på samma
marknad, skall det vara konkurrensneutralt. Jag har för min del tänkt mig
en modell där man kan få en liten slant per medlem och en större slant per
åtgärd. Men det är möjligt att de som kommer till mig har ett bättre förslag
för att nå konkurrensneutralitet. Då skall vi lyssna på dem.
Anf. 102 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är ju alldeles utmärkt att arbetsmarknadsministern är
beredd att att lyssna på dem som förstår sig på dessa frågor. Det hade varit
lämpligt att göra det innan den första propositionen lades fram.
Visst får man vara med och betala solidariskt för det obligatoriska syste-
met. Men det skulle man få göra även enligt mina förslag. Skatt betalar alla,
och arbetsgivaravgiften drabbar alla som har lön.
Det finns mycket annat som är osolidariskt i detta finansieringssystem.
Det har jag påpekat flera gånger tidigare.
Jag vill återupprepa frågan jag inte fick svar på. Så som det obligatoriska
systemet är utformat medför det att en mängd människor inte kommer in i
systemet därför att de antingen inte kvalificerar sig på grund av arbetsvillko-
ren eller för att de försvinner ur systemet i andra änden. Det kan t.ex. bero
på att arbetsmarknadspolitiska åtgärder endast är kvalificerande vid ett till-
fälle, halva ersättningstider osv. Det finns många sådana inslag i systemet.
Vad har Börje Hörnlund att säga om den massiva kritik som finns uttryckt
i oppositionens motioner och som på en mängd sätt har kommit från a-kas-
sorna? Jag är intresserad av att få höra det. Min inställning är väl klarlagd
dels i den motion jag har väckt för mitt parti, dels i mitt inledningsanförande
i dag.
Anf. 103 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag upprepar för Hans Andersson att det nu finns en mängd
ljuspunkter, dvs. att den negativa utvecklingen från 1989 är på väg att vända.
Det allvarligaste hotet är om vi tillåter underskotten att öka undan för un-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
101
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
102
dan. Hans Andersson och jag har tidigare varit eniga om att huvuddelen av
dagens bekymmer beror på det förskräckliga arvet från 1980-talet. Det var
inte ett bra arv att ta över för att stegvis räta upp.
Vidare har vi ALU-frågan. Det var en uppgörelse mellan regeringen och
Socialdemokraterna att ALU skulle finansieras via Arbetsmarknadsfonden.
ALU innebär att den enskilde uträttar saker mot ersättning från a-kassa.
Sambandet är i och för sig rätt bra. Men sammantaget innebär den finansie-
ringsbörda som Arbetsmarknadsfonden bär, förutom för de öppet arbets-
lösa, också en ordentlig påfrestning. Utbildningsvikariaten brukar omfatta
5 miljarder om året. Vidare har vi arbetslivsutvecklingen. Underskotten är
tyvärr förfärande höga i både statskassan och i fonden.
Anf. 104 INGELA THALÉN (s):
Herr talman! Jag ber först att få instämma i Johnny Ahlqvists anförande
och de övriga inläggen han har haft.
Börje Hörnlunds anförande talade alldeles för sig självt. Det var fyllt av
felaktigheter och förvillelser. Inte minst bakgrundsbeskrivningen var utom-
ordentligt dimmig. Jag skall gå in på den punkt som gäller vårens diskussio-
ner om a-kassan.
Börje Hörnlund ger en minst sagt lögnaktig beskrivning. Socialdemokra-
terna hade ett eget fullt ut finansierat förslag på a-kassa. Det förslag som
Börje Hörnlund i desperation kastade fram i slutet handlade inte om 30 kr
hit eller dit. Det handlade om ett ofinansierat förslag där Socialdemokra-
terna skulle ha tvingats gå med på ett ofinansierat förslag på 3 miljarder kro-
nor och göra en in blanco-skrivning. Är det så som Börje Hörnlund, Anne
Wibble m.fl. har förhandlat med Ny demokrati denna gång, dvs. ofinansie-
rade uppgörelser? Det vill inte Socialdemokraterna vara med om.
Socialdemokraterna vill ha en bra a-kassa som fyller sin roll på arbets-
marknaden. Det har framgått av Johnny Ahlqvists beskrivning. Det är på
arbetsmarknaden a-kassan hör hemma. Att jämföra a-kassa med sjukförsäk-
ring och pensionssystem är att vilseföra människor. Det är två helt olika ty-
per av försäkringar. De borgerliga partierna och Ny demokrati försöker att
blanda samman dessa saker så att de skall se ut som om de är likadana när
de inte är det.
Börje Hörnlund kritiserade alldeles nyss Socialdemokraterna för att an-
vända Arbetsmarknadsfonden på ett felaktigt sätt förr om åren. Nu har
Börje Hörnlund varit arbetsmarknadsminister i två år. Vad har Börje Hörn-
lund gjort för att förändra denna inriktning av Arbetsmarknadsfonden under
dessa båda år? Såvitt jag vet har han inte gjort något.
Vidare beskyller Börje Hörnlund Socialdemokraterna för att öka lånebe-
hovet i a-kassan. Vad är detta? Socialdemokraterna har på punkt efter
punkt, i motionsförslag efter motionsförslag, lagt fram konkreta finansie-
rade förslag om hur den öppna arbetslösheten skall bringas ned, föra männi-
skor tillbaka i vanliga arbeten och föra människor in i sådana åtgärder som
leder till goda arbeten. Samtliga dessa förslag, med något undantag, har av-
visats av den borgerliga majoriteten. De förslagen skulle ha ökat lönesum-
man, som i sin tur skulle ha minskat påfrestningen på Arbetsmarknadsfon-
den.
När det gäller uppgörelsen om arbetslivsutveckling vill jag litet försynt på-
peka för Börje Hörnlund, att vad vi kom överens om var att arbetslivsut-
veckling skall vara en sistahandsåtgärd i arbetsmarknadspolitiken. Rege-
ringen, de borgerliga partierna och Ny demokrati för nu över arbetslivsut-
veckling till en förstahandsinstans, dvs. billig arbetskraft som konkurrerar
med övriga arbetsmarknaden. Det var inte avsikten.
Vidare säger Ny demokrati att det ankommer på regeringen att åter-
komma med ett nytt förslag när det gäller regelverket i a-kassan. Ny demo-
krati vill därmed antyda att Ny demokratis motion på något sätt skulle ha
blivit tillgodosedd. Det är inte sant. Den avvisades av de borgerliga parti-
erna.
Ny demokrati försöker tala om för dem som lyssnar att partiet vill ha ett
bättre regelverk än vad regeringen vill. Regeringens är illa nog. Men det står
i Ny demokratis särskilda yttrande att ersättningen bara skall utgå under
högst 300 dagar -punkt\ Den som vill försäkra sig för ytterligare ersättnings-
tid skall kunna teckna en frivillig privat försäkring. Så var det med den för-
bättringen, Laila Strid-Jansson, när det gäller regelverket i a-kassan!
Jag hävdar bestämt att när det gäller förslag på försämringar i regelverket
är Ny demokrati och regeringen precis i samma påse. Ny demokrati kan inte
hävda att partiet på något vis skulle ha avvisat regeringens förslag på regel-
verk. Partiet har inte sagt vare sig ja eller nej - men framför allt inte sagt
nej - vilket Laila Strid-Jansson försökte antyda från talarstolen.
Sonja Rembo säger att den nuvarande a-kassan inte fungerar bra. Det
finns en del saker vi gemensamt i ett enigt utskott har justerat. Det kunde
ha påpekats. Det var nog inte bara majoriteten som var med om detta. Bl.a.
gäller det frågan om anhöriga till småföretagare. Vi har gemensamt diskute-
rat frågan om avgångsvederlag, osv.
Men i det förslag som regeringen nu lägger fram går det inte att komma
åt något av det som Sonja Rembo tar upp som ett problem i dagens a-kassa.
Tvärtom! I stället sker ytterligare försämringar i a-kassan. Fler människor
får vara med och betala för något som de över huvud taget inte vet om de
får ta del av. Regeringen har inte någon som helst avsikt att ge någon ersätt-
ning till de 1,2 miljoner människor som inte hör till arbetskraften. Man får
ett intryck av att det skall vara fråga om en obligatorisk a-kassa. Regeringen
vill inte heller ge de 4,3 miljoner människor som finns i arbetskraften rätt till
ersättning, dvs. de som i dag inte får KAS får inte KAS i morgon heller. De
som i dag skulle ha haft en inkomstrelaterad ersättning får inte någon sådan
i det nya förslaget.
Nu vill jag fråga Börje Hörnlund: Tänker regeringen komma tillbaka med
en proposition till riksdagen som innebär att man bekräftar det förslag som
nu ligger och vilar på utskottets bord? Det går inte att komma och säga att
man skall justera med övergångsbestämmelser. Det är ju något som bara är
tillfälligt. Frågan är hur försäkringen skall se ut i grunden.
Det förslag som regeringen har lagt fram drabbar väldigt många, men
värst drabbas människor i de sysselsättningssvaga regionerna, framför allt i
de regioner som Börje Hörnlund representerar. Nu skall alla vara med och
betala, men frågan är för vad. Ja, det är inte lätt att säga - det får vi se sedan,
säger Börje Hörnlund.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
103
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
104
Nu måste vi få ett besked: Kommer regeringen tillbaka och bekräftar det
förslag som regeringen redan har presenterat, som Ny demokrati och de bor-
gerliga partierna här i riksdagen vill ge intryck av att de inte alls har tagit
ställning för? Det har de gjort, eftersom de inte har sagt nej. Så länge de inte
säger nej är de för det förslag som ligger, eftersom principbeslutet har fattats
här i kammaren.
Jag har en avslutande fråga, som gäller något som Böije Hörnlund inte
har kommenterat. Enligt uppgifter från centerpartistiska företrädare i Väs-
terbotten finns det en överenskommelse mellan staten och Kommunförbun-
det om att staten tänker täcka de merkostnader för socialbidrag som kom-
munerna får när förslaget om a-kassan genomförs. Enligt Joakim Ollén blir
socialbidragskostnadsökningarna 5 miljarder, och enligt Landsorganisatio-
nen blir de 11 miljarder. Låt oss säga att de ligger någonstans däremellan.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är denna: Är uppgiften att det
finns en överenskommelse mellan staten och Kommunförbundet korrekt,
och att den innebär att dessa merkostnader skall täckas med statsbidrag?
I detta anförande instämde Anita Johansson, Reynoldh Furustrand,
Bengt Silfverstrand, Alf Eriksson, Sten Östlund, Lahja Exner, Göran Mag-
nusson, Hans Karlsson, Lena Hjelm-Wallén, Karl Hagström, Berit Andnor,
Georg Andersson, Kaj Larsson, Johnny Ahlqvist och Sonia Karlsson (alla
s).
Anf. 105 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall ta upp det som Ingela Thalén sade om 300 dagar.
Det har förmodligen blivit en missuppfattning. Vi menar att regeln om 300
dagar skall fortsätta att gälla. Sedan skall man kunna arbeta upp villkor för
en ny ersättningsperiod. Detta har tydligen inte klart framgått av mitt sär-
skilda yttrande, vilket jag beklagar.
Vi skrev ett särskilt yttrande i stället för en reservation, eftersom hela frå-
gan om regelverket går tillbaka till regeringen, som måste komma med ett
nytt förslag. Då det förslaget kommer får vi ta ställning till hur hela denna
nya arbetslöshetsförsäkring skall utformas.
Jag vill påminna Ingela Thalén om vad jag sade i mitt anförande, nämligen
att hela denna fråga bordlädes på grund av teknikaliteter. Ingen i utskottet
hade någon erinran mot det; ingen reserverade sig eller framförde någon an-
nan mening.
Anf. 106 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag noterar vad Laila Strid-Jansson säger nu, men jag läser
samtidigt den text som hon själv har skrivit. Det är då hennes sak att tala om
vad som skall gälla när regeringen återkommer med sitt förslag; om det är
det som står skrivet på papper eller det som hon säger nu.
Efter ett antal sammanträden är jag något försiktig gentemot Ny demo-
krati, med tanke på vad som sägs vid olika tillfällen. Så här långt kan jag
säga att jag avvaktar Laila Strid-Janssons skriftliga förslag den dag rege-
ringen kommer tillbaka med sitt förslag.
Laila Strid-Jansson säger att ingen hade någonting emot bordläggningen
i arbetsmarknadsutskottet på grund av teknikaliteter. Det var inte fråga om
att ta ställning till några teknikaliteter. Majoriteten i utskottet bestämde sig
för att skriva ett betänkande i den del som majoriteten hade kommit överens
om att föra till kammaren. Frågan är varken bordlagd eller inte bordlagd -
den bara ligger där den ligger. Majoriteten hade inte för avsikt att ta fram
den delen. Jag kan i och för sig ha respekt för det, men skjut inte över ansva-
ret för några teknikaliteter på oppositionen!
Anf. 107 LAILA STRID-JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag sade i mitt anförande att vi använde en finmaskig sil för
att hitta något som var förhandlingsbart. Det vi hittade var rättigheten för
alla människor i det här landet att få en arbetslöshetsförsäkring utan att be-
höva söka den på en massa ställen.
Vi har avstått från att ta ställning, därför att regeringens förslag är under-
känt och har gått tillbaka. Regeringen måste komma med ett nytt förslag,
och om det är radikalt förändrat jämfört med det vi nu har sett kommer vi
kanske att godta det. Men vi kan inte godta ett förslag som ser ut som det
nuvarande, och vi kommer inte att godta det i mars heller. Däremot har vi
godkänt principen.
Jag vidhåller det jag sade om 300 dagar. Det framgår inte klart av yttran-
det, vilket det borde ha gjort, att det är meningen att försäkringen skall gälla
i 300 dagar, precis som i dag. Sedan kan man arbeta upp nya villkor. Vi har
precis samma åsikt som ni vad gäller arbetsvillkor och regelverk. De är i
princip bra i dag och skall inte förändras just nu.
Anf. 108 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Laila Strid-Jansson säger att regeringens förslag är under-
känt. Jag skall inte gå för djupt i det här, men jag kan säga att ett förslag
som man inte har tagit ställning till inte är underkänt. Eftersom Laila Strid-
Jansson har gått med på att stödja regeringens principförslag - och basen för
det förslaget är ett regelverk som nu existerar - har hon därmed också, så
här långt, accepterat regeringens förslag.
Laila Strid-Jansson säger nu att Ny demokrati självfallet menar att man
skall få upparbeta ytterligare tid, precis som i dag. Får jag då fråga vad hon
menar med följande: ”---eller som vill förlänga ersättningstiden skall
kunna teckna en frivillig privat försäkring.” Om man vill ha ersättningsdagar
utöver de 300 dagarna skall man alltså teckna en privat försäkring. Detta är
inte den regel som gäller i dag, fru Strid-Jansson, utan det är något helt an-
nat. Försök inte slå blå dunster i ögonen på folk! Det är ohederligt.
Anf. 109 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag skall först gå in på vårens övningar. Regeringen och So-
cialdemokraterna hade var sitt förslag, som slutade på ett antal miljarder
kronor. Det gällde t.ex. en mindre höjning av arbetsgivaravgiften.
Det skulle klä Ingela Thalén om hon här erkände att det som skilde oss
var förslaget om 30 kr i höjd egenavgift till a-kassan för dem som har arbete,
om hon erkände att erbjudandet var att Socialdemokraterna skulle få vara
med i höst och arbeta fram det nya förslaget samt att 90 %-nivån skulle vara
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
105
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
106
kvar detta är. Sedan återstod att slutdiskutera resten, men det var på de 30
kronorna som vi avbröt överläggningarna; ni kom tillbaka och hade fått nej
någonstans ifrån.
Eftersom Johnny Ahlqvist inte svarade frågar jag nu Ingela Thalén: Vari
ligger det kloka i att höja avgifterna till sjukförsäkringen, som är överfinan-
sierad, när det är brist i Arbetsmarknadsfonden, a-kassan? Är det någon
skillnad för den enskilde om han på skattsedeln får ytterligare 1 % på sjuk-
försäkringen eller om han får det på a-kassan, där pengarna behövs?
Visst kan Ingela Thalén tala om för LO-annonsörerna att ni också - och
inte bara regeringen - skall drabba dem med i runt tal 1 % till nyåret! Ute i
facken och inom socialdemokratin har man en uppläggning av det här som
jag upplever som mindre korrekt för att uttrycka det milt.
Det är något sjukt med att finansiera via sjukförsäkringen. Jag är beredd
att återkomma med ett fullständigt förslag i höst. Jag är beredd att samråda
med alla och ta råd överallt för att åstadkomma en stabil och bra arbetslös-
hetsförsäkring. Att fortsätta och öka på det stora underskottet går emellertid
inte.
Det finns en principöverenskommelse att man inte för över nya kostnader
till kommunerna utan att förhandla och diskutera hur man skall kompensera
det. Så skall det vara - det tror jag att hela riksdagen står bakom. Men det
är inget önskemål att ha en mängd människor på det sociala området - det
upprepar jag.
Anf. 110 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte gå djupare in på vårens förhandlingar - det är
inget tvivel om att de strandade. Jag har tidigare sagt att jag tycker att det
var beklagligt. Men jag tycker att det är osjyst av arbetsmarknadsministern
att inte redovisa att regeringen krävde av Socialdemokraterna att vi skulle
stå bakom ett förslag som innebar 3 miljarder som inte var finansierade. Vårt
förslag var finansierat till sista kronan.
Jag tycker faktiskt också att det är oförsynt av arbetsmarknadsministern
att påstå att Socialdemokraterna inte mycket tydligt har redovisat på vilket
sätt vi finansierar förslagen när det gäller arbetslöshetsförsäkringen, Arbets-
marknadsfonden och sjukförsäkringen. Det har vi ett partikongressbeslut
om. Det är offentligt. Vi har redovisat det i artiklar och i motioner. Vi redo-
visar det i de flygblad som delas ut. Det är alltså inget tvivel om att vårt för-
slag har redovisats. I vårt förslag är pengarna också tydligt och klart destine-
rade till Arbetsmarknadsfonden.
Det var intressant att höra arbetsmarknadsministern lova att kommu-
nerna inte skall drabbas av den socialbidragskostnadsökning som blir en
följd av att man försämrar a-kassan. Det var vällovligt och väldigt bra. Jag
tror att många kommunalpolitiker runt om i landet blir oerhört tacksamma
över detta arbetsmarknadsministerns löfte. Vi skall verkligen se till att föra
ut detta löfte så att de inte behöver känna sig oroliga när det gäller socialbi-
dragskostnaderna fram i vår. Det beskedet mottar jag med största tacksam-
het.
Arbetsmarknadsministern sade att han skall komma tillbaka med ett nytt
förslag i höst. Jag skall inte göra mig lustig över det, men i höst blir det nog
inte denna arbetsmarknadsminister som kommer tillbaka med några förslag
över huvud taget.
Anf. 111 Arbetmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Svenska folket kanske ändå vet vem som har skapat krisen
genom en 80-talspolitik som inte liknade någonting annat - jag tänker på
inflations-, spekulations- och fallskärmsekonomin. Det återstår att se.
Det är i mars månad som steg två i den allmänna obligatoriska arbetslös-
hetsförsäkringen skall redovisas för riksdagen.
Anf. 112 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Det var det jag var rädd för. Det ante mig att det skulle bli
så.
Nu återkommer Börje Hörnlund till 80-talspolitiken. Jag har-samman-
lagt sju eller åtta gånger i debatter med Börje Hörnlund under de gångna
åren - konstaterat att Socialdemokraterna delar ansvarsbördan för en
mycket stor del av flera av de saker som inte var bra under 80-talet med flera
av de partier och de individer som finns i denna kammare, inte minst Börje
Hörnlund själv, som under 80-talet deltog i olika finansstyrelser och hade
möjlighet att påverka finansströmmar och annat. På den punkten har jag
konstaterat att också Socialdemokraterna har ett ansvar.
Frågan är bara: Vad anser arbetsmarknadsministern att han har för ansvar
efter två år i regeringen, efter två budgetförslag och ett antal särförslag? Och
framför allt: Vad anser arbetsmarknadsministern att han har för ansvar när
det gäller det framlagda förslaget om arbetslöshetsförsäkring, som de facto
leder till de effekter som samtliga fackförbund, samtliga fackliga huvudorga-
nisationer och en lång rad enskilda har berört och debatterat?
Arbetsmarknadsministern och övriga var inne på - jag säger det avslut-
ningsvis för min del, arbetsmarknadsministern - att arbetslöshetsförsäk-
ringen var ett socialdemokratiskt imperium. Jag undrar vad arbetsmark-
nadsministern tänker säga till SACO och till TCO i den frågan.
Anf. 113 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Jag begärde replik med anledning av att Ingela Thalén i sitt
huvudanförande gjorde en tolkning av utskottsmajoritetens ställningsta-
gande. Hon sade att eftersom utskottsmajoriteten inte var emot regeringens
regelförslag var vi för - den som icke är emot är för. Detta vill jag inte låta
förbli obemött.
Utskottets ställningstagande innebär att majoriteten icke har tagit ställ-
ning vare sig för eller emot förslagen till regelförändringar. Vi hänskjuter
behandlingen av det till dess att vi får den proposition som arbetsmarknads-
ministern här har utlovat; det utlovades redan i den tidigare propositionen.
Socialdemokraterna har inte reserverat sig mot denna handläggning. Där-
emot har man avgivit ett särskilt yttrande.
Anf. 114 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det var alldeles utmärkt att det sista som Sonja
Rembo sade kom fram också från majoritetspartierna. Handläggningen var
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
107
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
108
ju faktiskt inte en fråga för behandling. Vi konstaterade bara att majoriteten
bestämde sig för att handskas på detta sätt med denna fråga.
Jag tycker också att det var väldigt bra att höra Sonja Rembo som den
ledande moderata politikern i arbetsmarknadsutskottet säga att man inte har
tagit ställning för regeringens förslag - låt vara att man inte heller har tagit
ställning emot det.
Det betyder att de borgerliga partierna inte har tagit ställning för att ge-
nomföra regeringens förslag i den största fråga som de borgerliga partierna
har motionerat om år efter år enligt vad de säger nu i debatten. Kan det möj-
ligen vara så, Sonja Rembo, att man har tagit ett litet, litet intryck av den
kritik som så oerhört massivt har framförts från alla dem som kan frågor som
gäller arbetslöshetsförsäkringen?
Anf. 115 SONJA REMBO (m) replik:
Herr talman! Ingela Thalén drar långtgående slutsatser av mitt mycket
tekniska tillrättaläggande, som jag gjorde för att det skall stå helt klart för
kammaren och för dem som så småningom läser protokollet vad som har
gjorts och inte gjorts.
Regeringens förslag behöver ses i ett sammanhang. Det kan det göra när
nästa proposition kommer. Märkvärdigare än så är det inte. Handläggningen
har skett såsom handläggningen brukar ske. Utskottets majoritet har fattat
ett beslut. Så enkelt är det.
Anf. 116 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Sonja Rembo försöker förminska denna fråga genom att
säga att handläggning har skett såsom den alltid har skett.
Jag har inte varit riksdagsledamot så länge. Om detta hade varit ett nor-
malt sätt att handlägga frågor tror jag dock att många av dem som har lång
erfarenhet i riksdagen redan för länge sedan skulle ha reagerat mycket star-
kare än vad Socialdemokraterna och Vänsterpartiet nu gör när det gäller
denna fråga.
Jag lyssnar på vad Sonja Rembo säger. Ni har inte tagit ställning. Det bety-
der förhoppningsvis att det för det första är ett helt annat förslag som rege-
ringen kommer med till våren och för det andra att regeringspartierna är be-
redda att skicka tillbaka förslaget om det innhåller någon av de försämringar
som finns i det nuvarande förslaget.
Sonja Rembo hänvisade tidigare till Gerhard Larssons förslag. Jag vill
bara påpeka att regeringspartierna redan har avvisat det. Det förslag som nu
behandlas bygger över huvud taget inte på Gerhard Larssons förslag.
Anf. 117 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Det finns många skäl till att man skall skapa en allmän obli-
gatorisk arbetslöshetsförsäkring för i princip alla på arbetsmarknaden. En
sådan försäkring ger trygghet. Alla bidrar gemensamt till finansieringen. Det
blir ett stabilare system som står sig bättre vid lågkonjunkturer med hög ar-
betslöshet, och det underlättar statens möjligheter att klara finansieringen.
Folkpartiet liberalerna har under många år mycket energiskt arbetat för
en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Frågan har diskuterats med
många andra politiska företrädare som är av samma uppfattning. Det är in-
tressant att denna uppfattning i dag tydligen delas av hela kammaren.
Herr talman! Ett stort problem för den svenska ekonomin är att socialför-
säkringssystemen inte själva, vart och ett, klarar av sin finansiering. Under
den socialdemokratiska regeringens tid startades ett idogt arbete med att re-
formera sjukförsäkringssystemet. Det arbetet har den nuvarande regeringen
fortsatt med. Sjukförsäkringssystemet har fått såväl egenavgifter som ka-
rensdag, sänkt ersättningsnivå och sjuklön som betalas av arbetsgivarna. Re-
sultatet har blivit, precis som arbetsmarknadsministern har sagt, att sjukför-
säkringen numera svarar för sina egna konstnader. Dessutom blir det ett
visst överskott, i alla fall för närvarande.
Arbetsskadeförsäkringen har under många år dragit på sig underskott
som, om inget görs, hamnar på uppemot 100 miljarder kronor. De flesta av
regeringspartierna, inklusive Socialdemokraterna, har varit ense om att nå-
got måste göras. Socialdemokraterna sade sedan att man inte kunde göra
någonting nu och att man inte kunde göra det på det sätt som regeringen
ville. Det blev alltså ingen samsyn om insatserna i den frågan. De beslut som
riksdagen har fattat kommer dock på sikt att innebära att också arbetsskade-
försäkringen kommer att klara av sina egna kostnader.
Nästa stora och viktiga socialförsäkring är den som vi diskuterar i dag,
nämligen arbetslöshetsförsäkringen. Frågan om hur den skall utformas för
att ge flera trygghet samtidigt som den i princip skall svara för sina egna kost-
nader är öppen fram till dess att hela ärendet ligger på bordet. Dagens
ärende handlar om principfrågan hur försäkringen skall betalas.
När detta ärende var på remiss i socialförsäkringsutskottet konstaterades
det att såväl regeringspartierna som Socialdemokraterna nästa år och året
därpå ville ta in 1 % respektive 2 % i avgifter för finansiering av arbetslös-
hetsförsäkringen. Som arbetsmarknadsministern har varit inne på vill Social-
demokraterna ta in dessa avgifter genom att höja sjukförsäkringsavgiften.
Jag har tidigare redovisat att sjukförsäkringen, efter det att Socialdemo-
kraterna och regeringspartierna gemensamt har reformerat den, nu går med
vinst. Något tillskott behövs därför inte.
Principen bör väl vara att varje socialförsäkring har en balans mellan av-
gifter och utgifter och att skattebetalarna kan se vart avgifterna tar vägen.
Frågan blir då om Socialdemokraternas förslag enbart är ett sätt att förvilla
dem som skall betala avgifterna. Med Socialdemokraternas förslag blir det
inga höjda egenavgifter till a-kassan, men likväl används samma antal kro-
nor till att betala arbetslöshetsersättning till de arbetslösa.
Detta är inte precis något exempel på det som ”Blomman” brukar kalla
de raka rörens politik.
Herr talman! Tillåt mig att blicka tillbaka några år i tiden. Som arbetsför-
medlare i tio år upplevde jag gång efter gång möten med människor som
saknade den ekonomiska tryggheten vid arbetslöshet. Familjeförsörjare,
som hade trott att de aldrig kunde bli arbetslösa, hänvisades till KAS och
kunde konstatera att socialbidrag var den enda utvägen för att klara livsup-
pehället för familjen - om man inte hade en välavlönad make eller maka.
Vi har i dag hört att så många som 33 % har avstått från att vara medlem-
mar i a-kassan. Det har arbetsmarknadministern också bekräftat. Dessa för-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
109
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
110
värvsarbetande saknar den trygghet som alla borde ha. Det är därför hög tid
att Folkpartiets, och flera andras, mångåriga krav om en allmän obligatorisk
försäkring sätts i sjön. Det skall vara en egenavgift som går direkt till arbets-
löshetskassan och en självrisk. Att försäkringen är allmän och obligatorisk
gör att i princip alla på arbetsmarknaden som fyller arbetsvillkoret solida-
riskt kan bidra till finansieringen och också få ersättning från a-kassan.
Socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet skriver att man,
med hänsyn till det ekonomiska läget, godtar den bristande överenstämmel-
sen mellan premier och förmåner. Jag anser att överensstämmelsen mellan
avgifter och förmåner, när de ekonomiska förutsättningarna i Sverige för-
bättras, skall rättas till så att harmoni blir rådande. Detta hindrar inte att
förvärvsarbetande i yrken med låg arbetslöshet också kan bidra till att män-
niskor som har drabbats av arbetslöshet får stöd från a-kassan.
Herr talman! Det har i dag sagts ganska mycket om hur en a-kassa skall
vara utformad och om hur reglerna skall se ut. Det är bra att vi får hela pake-
tet om regelsystemet på bordet på en gång och att vi i dag fattar principbeslu-
tet. Vi ser till att vi klarar finansieringen. Regeringen återkommer i vår för
att komplettera de regelverk som fanns med i dagens förslag från regeringen.
Då får vi en samlad bedömning hur detta skall hanteras och se ut.
Jag har ingen anledning att i dag gå in på regelverket. Det finns skäl att
lämna den frågan fram till dess att hela paketet ligger på bordet. Vi fattar
framför allt beslut om finansieringen. Det är viktigt, så att det finns pengar
till de arbetslösa som behöver det stöd som de har rätt till.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag i dess hel-
het.
Anf. 118 BERIT ANDNOR (s):
Herr talman! Gäst hos jämställdheten - är det så vi om några år kommer
att beteckna den relativt korta tid under vilken vi kvinnor har kunnat se att
samhället har utvecklats mot mer jämställdhet mellan kvinnor och män? Ty-
värr är det mycket som tyder på att det kommer att bli så.
Successivt har vi kvinnor kunnat öka vår förvärvsfrekvens och skaffa oss
ett arbete med en lön som kanske inte alltid varit den bästa, men som för de
allra flesta kvinnor har gett ett oberoende. Med ett eget arbete har vi själva
kunnat bestämma över vårt liv, oberoende av om vi har levt tillsammans med
en man eller inte. Den gemensamma sektorn med barnomsorg, vård av och
omsorg om sjuka och äldre - allt det som har gett trygghet och förutsätt-
ningar för kvinnors arbete - har också ökat jämställdheten mellan kvinnor
och män. Jag vill också ta särbeskattning, jämställdhetslag, föräldraledighet,
anställningsskydd m.m. som exempel. Listan över allt det som vi har genom-
fört under många år och som har inneburit ett stort frihetsprojekt för oss
kvinnor kan göras mycket lång. Detta är nu allvarligt hotat. Den svenska
kvinnans självständiga och oberoende ställning i samhället kan komma att
bli en parentes. Kvinnan har kanske bara varit gäst hos jämställdheten.
Det allvarligaste är den höga arbetslösheten. Nästa år kommer 28 000
människor att bli arbetslösa genom neddragningar i kommuner och lands-
ting. De flesta av dem är kvinnor. Den här utvecklingen kommer att fortsätta
under de kommande åren. Tusentals kvinnor kommer att få lämna sina arbe-
ten - kanske uppåt 130 000. Men det finns ingenting att göra åt det. Det kom-
mer den borgerliga majoriteten tillsammans med Ny demokrati att säga litet
senare i dag. Snart kommer de att rösta ner alla våra förslag, som skulle ha
räddat jobben. Men det är inte nog med det. Man kommer att rösta ner även
andra förslag.
Ett annat hot mot kvinnors oberoende och självständiga ställning är för-
sämringarna i arbetsrätten. Den frågan kommer också upp i kammaren i
dag. De här försämringarna kommer att leda till flera tillfälliga anställningar.
Därigenom blir det ännu svårare att få ett rejält fotfäste på arbetsmarkna-
den.
När förslagen om förändringar i arbetsrätten kombineras med de förslag
till förändringar i arbetslöshetsförsäkringen som vi nu diskuterar, ser vi tyd-
ligt hur den ”nygamla” kvinnorollen växer fram. Kvinnorna skall återigen
utgöra den reservarmé som åker in och ut på arbetsmarknaden allteftersom
det passar. Det är det som är meningen. Bilden blir tydlig när man kombine-
rar dessa förslag med varandra. Det kommer att bli fråga om tillfälliga an-
ställningar, som ger kvinnorna små möjligheter att kvalificera sig för arbets-
löshetsersättning. Det är detta som kommer att vara betecknande för arbets-
marknaden för en mycket stor grupp kvinnor i framtiden, om dessa förslag
genomförs. Sammantaget kommer detta att vara ett av de hårdaste angrep-
pen i modern tid på kvinnors rätt till ett eget arbete och en lön som man kan
leva på.
Även om vi i dag inte slutgiltigt kommer att spika alla detaljer i den nya
arbetslöshetsförsäkringen, vet vi tillräckligt mycket om inriktningen, princi-
perna och vilka konsekvenser det kommer att få för att vi skall kunna disku-
tera det nu. Det s.k. arbetsvillkoret som bestämmer om man är berättigad
till en arbetslöshetsersättning skärps i det nya förslaget. Det kommer att krä-
vas att man har arbetat längre tid för att man skall kunna kvalificera sig för
ersättning från a-kassan. Det slår naturligtvis hårdast mot dem som har en
svagare förankring på arbetsmarknaden och som arbetar inom sektorer där
tillfälliga arbeten är vanliga. Vilka gör det? Jo, det är återigen kvinnorna.
Förslaget till ny arbetslöshetsförsäkring, där vi bara skall slå fast princi-
perna trots att det egentligen innebär mycket klara ställningstaganden utgör
ett rejält dråpslag mot de deltidsarbetslösa. Vilka är det som är deltidsar-
betslösa? Jo, det är kvinnorna, till 90 %. Om förslaget går igenom, det som
skall behandlas i mars, kommer ungefär 85 000 deltidsarbetslösa kvinnor att
förlora möjligheten till ersättning.
Vilket besked ger den borgerliga majoriteten till dessa deltidsarbetslösa
kvinnor? Varför är det just de deltidsarbetslösa kvinnorna, som redan i dag
har en kämpig ekonomisk situation, som skall få bära ytterligare tunga bör-
dor medan kapital- och aktieägarna får guldkantade julklappar av den bor-
gerliga majoriteten med stöd av Ny demokrati?
Varför är det bara de svenska löntagarna som skall bära bördorna? Varför
skall inte alla i det svenska samhället vara med och betala för den stora skuld-
fälla som den borgerliga majoriteten i denna riksdag tillsammans med Ny
demokrati har skapat?
Herr talman! I den kommande debatten och i det beslut vi så småningom
skall fatta kommer vi att få se en stor uppvisning i gammal klasskampspoli-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
111
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
112
tik, sedan länge formulerad i högerns tankesmedjor. Syftet är att skapa ett
annat samhälle med stora sociala klyftor mellan människor. Det som förvå-
nar mig allra mest är att Centern och Folkpartiet ställer upp på denna politik.
Vi socialdemokrater säger nej till den djupt orättfärdiga politik som det
handlar om. Den borgerliga regeringen tillträdde, vi fick en stor borgerlig
majoritet i riksdagen och Ny demokrati kom in i riksdagen. Alltsedan dess
har det förts en politik som har haft sin yttersta udd riktad mot kvinnorna.
Så är det också med det förslag som vi nu debatterar och de som vi kommer
att debattera framöver. Det är kvinnorna som är de största förlorarna i bor-
gerlighetens Sverige.
Avslutningsvis vill jag säga några ord om den debatt som har förts här. När
man lyssnar till de borgerliga företrädarna får man intrycket av att det stora
problemet i dag är de arbetslösas krav på rimliga möjligheter att försörja sig
och att det gäller att lösa problemet genom att skära ned så mycket man kan
på deras ersättningar. Regeringen anser t.o.m. att det i stor utsträckning går
att få fler arbetslösa i arbete eller i aktiva åtgärder genom att försämra rätten
till ersättning. Men det är inte det som är problemet. Problemet är faktiskt
något helt annat, men det säger man ingenting om .
Problemet är att man för en ekonomisk politik som leder till att människor
blir arbetslösa. Vi behöver en politik för full sysselsättning. Det avgörande
är nu att få människor i arbete. Man måste föra en politik som ger tillväxt
och arbete. Det är så man kan hålla nere kostnaderna för den öppna arbets-
lösheten. Man löser inte problemet med de höga kostnaderna genom att
skära ned ersättningarna till de arbetslösa eller genom att ge färre människor
rätt till ersättning. Alla i det svenska samhället, förutom den borgerliga rege-
ringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen, begriper i dag att det be-
hövs en annan ekonomisk politik.
Därför måste vi alla som förstår detta sammanhang - vi är många i dag -
föra kampen vidare för en annan ekonomisk politik och för en full sysselsätt-
ning. Det skall vi visa senast vid nästa val.
Anf. 119 TREDJE VICE TALMANNEN:
Jag får meddela att anslag nu har satts upp om att detta sammanträde skall
fortsätta efter kl. 19.00.
Anf. 120 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Berit Andnor gör en fin uppräkning när det gäller jämställd-
hetsfrågorna. Mycket av det som hon sade kan jag instämma i. Man det
skulle ha varit klädsamt om Berit Andnor hade läst på sin läxa litet bättre.
Socialdemokraterna sade ju nej till förslaget om jämställdhetsfrågorna,
visserligen för en tid sedan. År 1979 var ni socialdemokrater emot alla de
tänkbara förslag som presenterades.
Särbeskattning, som Berit Andnor bekänner sig till i dag, har socialdemo-
kraterna bekämpat i åratal. Jag efterlyser litet sjystare tag. Berit Andnor vet
allt om hur a-kasseförslaget kommer att se ut och hur det kommer att slå,
utan att hela regelverket är framtaget för behandling. Trots det vet Berit
Andnor hur det blir. Hon vet allt. Vi kan nöja oss med att lyssna till henne.
Jag vill ta upp ett exempel på en frihetsfråga för kvinnor - även för män.
En kvinnlig chaufför på Västkusten ville vara med i a-kassan men inte i fack-
föreningen för övrigt. Hon sökte fackföreningen många gånger per telefon.
Trots ett tjugotal telefonsamtal kom hon inte fram på grund av att fackför-
eningen hade telefonsvarare och viss telefontid. När hon väl kom fram fick
hon sig inte heller ansökningsblanketter hemsända, därför att det var för
dyrt med portot, sades det. Hon föreslogs åka tio mil för personlig inställelse
hos denna kassa.
Finns det inte skäl, Berit Andnor, till också en a-kassa som ger frihet, ex-
empelvis för kvinnor, en a-kassa som innebär att man inte behöver vara med
i facket? Finns det inte skäl till en sådan valfrihet? Låt oss ge kvinnorna en
sådan möjlighet.
Vi kan också tillsammans jobba med jämställdhetsfrågorna - ni kanske
har kommit på bättre tankar. Då kan vi flytta fram positionerna, vilket natur-
ligtvis är nödvändigt.
Anf. 121 BERIT ANDNOR (s) replik:
Herr talman! Jag är inte ensam om, Sigge Godin, att ha försökt sätta mig
in i det förslag som denna regering har lämnat om ny arbetslöshetsförsäk-
ring. Vi är många som studerat det. Vi är också många som dragit exakt lika
slutsatser. Detta förslag slår allra hårdast mot kvinnor, mot dem som har en
svag förankring på arbetsmarknaden och mot dem som har svårt att komma
in på arbetsmarknaden och få ett rejält fotfäste där. Det är inte bara jag som
har dragit den slutsatsen.
Jag kan inte allt, Sigge Godin, men jag kan åtminstone läsa innantill. I
TCO och i Saco har man dragit exakt samma slutsatser som jag. Det har
tusentals andra människor i detta land också gjort. Jag står inte ensam. Jag
har läst på. Det tycker jag Sigge Godin också skulle göra.
Vad gäller frågan om allmän obligatorisk a-kassa är det inte själva beteck-
ningen på försäkringen som avgör innehållet utan vad man bestämmer sig
för att den skall innehålla. Ser man till innehållet i det som den borgerliga
majoriteten kallar allmän obligatorisk a-kassa, kan man konstatera att ar-
betsvillkoret skärps. Det kommer att innebära att färre människor får ersätt-
ning ett färre antal dagar. Det är ingen allmän obligatorisk arbetslöshets-
kassa som föreslås, tvärtom. Denna sanning, Sigge Godin, har inte bara jag
läst mig till utan även Sveriges löntagare.
Anf. 122 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Jag tänker inte bli för polemisk. Men jag måste säga att Berit
Andnor också har läst det som inte finns att läsa. Kammaren har diskuterat
detta i timmar, och jag har flera gånger sagt att hela regelverket ännu inte
finns på riksdagens bord och att utskottet inte skall behandla ärendet förrän
i vår när allt finns på bordet. Trots detta vet Berit Andnor exakt hur det kom-
mer att bli. Det är helt enkelt fantastiskt!
Låt oss vänta och se hur det kommer att se ut! Låt oss studera deltidsar-
betslösheten! Jag vet naturligtvis, efter tio års erfarenhet såsom arbetsför-
medlare, att den deltidsarbetslösheten slår hårt mot kvinnor. Den frågan bör
studeras. Givetvis bör alla bitar finnas på bordet för att få en helhetsbild.
Men låt oss i dag fatta beslut om principerna!
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
114
Anser Berit Andnor att den kvinnliga chaufför som jag omnämnde i mitt
exempel skall få chansen att vara med i den kassa som hon själv valt? Eller
skall socialdemokraterna eller fackföreningen tvinga in henne i en kassa som
hon inte vill vara med i, därför att hon dels känner sig kränkt av att behöva
åka tiotalet mil för personlig inställelse, dels får oförskämda brev av en hand-
läggare som tycker att det inte är bra att vederbörande inte är med i a-kassan
om man är med i facket.
Under den tid då jag handlade sådana här frågor, raljerade man från So-
cialdemokraternas sida. Man sade: Vi sätter administrationsavgiften för att
få tillhöra a-kassan så högt att det i prinip blir detsamma som att vara med
i facket. På det viset vill inte jag ha det, Berit Andnor. Ge frihet till lönta-
garna att själva välja! Vi skall se till att regelsystemet ligger på bordet till
våren. Då kan vi se helheten och då kan vi diskutera frågan.
Anf. 123 BERIT ANDNOR (s) replik:
Herr talman! Beslutsfattandet i detta land har hittills gått till så att rege-
ringen lägger ett förslag på riksdagens bord som därefter behandlas i de olika
utskotten. Därefter behandlas förslaget av riksdagen för beslut.
Nu var detta förslag så utomordentligt dåligt att det egentligen inte borde
ha behandlats över huvud taget av arbetsmarknadsutskottet. Det tror jag
faktiskt att vi är ense om, även om den borgerliga majoriteten nu väljer att
krångla sig ur det hela genom att låta ärendet ”ligga till sig” i utskottet på
det sätt som man valt.
Men beslutet som skall fattas i dag innebär ju att man ställer sig bakom
principerna till en allmän obligatorisk arbetslöshetskassa. Vad dessa princi-
per innebär kan vi läsa oss till i regeringens proposition.
Börje Hörnlund talar här i kammaren om en mängd detaljer, och det är
möjligt att vissa justeringar kommer att vidtagas. Men det som föreligger
och som diskuteras är faktiskt regeringens förslag, ett förslag som beskrivs i
den av regeringen lämnade propositionen.
Regeringen föreslår ingen allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
tvärtom. Förslaget handlar om att spara pengar, att ge färre människor er-
sättning under ett färre antal dagar. Det går förslaget ut på, och det är
mycket tydligt skrivet. Besparingsförslaget kvarstår. Jag undrar då: Hur har
man tänkt sig spara i den här försäkringen om man inte inför försäljningar?
Självfallet innebär förslaget försäljningar.
Det vi alltså har att diskutera är regeringens förslag. Ingen av den borger-
liga majoriteten har yrkat avslag på förslaget. Vi socialdemokrater yrkade
avslag på hela propositionen och föreslog att en parlamentarisk utredning
skulle tillsättas för att studera frågan litet närmare. Frågan är nämligen
mycket omfattande; den omfattar 4,7 miljoner människor i detta land, direkt
600 000 människor som är arbetslösa. Frågan är oerhört viktig för många
människor. Men det tar man ingen hänsyn till. Här handlar det om ideologi
och om att spara pengar. Ingenting annat handlar det om. Var så pass ärliga
att ni talar om det, i stället för att köra med falsk varudeklaration. Detta är
ingen allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring! Det är försämringar för
de svenska löntagarna. Det har inte bara jag kunnat läsa mig till, utan det
har alla Sveriges löntagare kunnat göra.
Anf. 124 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Som representant för det sista parti som deltar i den här de-
batten vill jag redovisa kristdemokraternas syn på förslaget om en ny arbets-
löshetsförsäkring. Vi ställer oss bakom principen om att skapa en ny allmän
och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla med stark an-
knytning till arbetsmarknaden och som ger inkomstrelaterade förmåner upp
till en viss nivå. Strävan bör vara att knyta ersättningen och avgifterna när-
mare samman. Så står det i betänkande AU6, och det ställer vi kristdemo-
krater oss bakom.
Det är dock ingen hemlighet att vi, som så många andra, har varit kritiska
till det regelverk som i skissform har presenterats i den proposition som lig-
ger till grund för arbetsmarknadsutskottets betänkande. Redan tidigt vid be-
handlingen i den borgerliga gruppen yrkade jag på att förslaget om regelver-
ket skulle återsändas till regeringen för ny behandling och omarbetning. Så
har det också blivit. Jag har inte gillat det här någon gång, och det har jag
gett uttryck för i flera debatter ute i landet. Vi måste skicka tillbaka förslaget
för omarbetning.
Jag måste därför anmäla litet av en aha-upplevelse när jag hör Berit And-
nor och Ingela Thalén. Jag är inte så gammal i riksdagen, men i dag har jag
lärt mig en sak - om jag förstått saken rätt. Det är att när Socialdemokra-
terna på sin tid i regeringsställning lade fram en proposition innebar det att
ärendet hade halats igenom riksdagen. Det var beslutat. Jag kan inte tolka
Berit Andnors upprördhet, spelad eller genuin, över förslaget om ett nytt
regelverk på annat sätt än att det hon har läst sig till i propositionen ser hon
som någonting som nu skall genomföras. Så ser man som socialdemokrat på
regeringsmakten när man sitter i regeringen. Så ser inte jag på det - mitt
parti utgör en del av regeringsunderlaget. Jag ställer mig bakom principen
om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, men riktlinjerna för
regelverket, t.ex. möjligheten att kvalificera sig för ersättning och den tid
för vilken ersättning skall utgå, skall vi underställa en ny behandling i rege-
ringen. Är det så att Berit Andnor inte tror på det, skall jag försäkra henne
att vi kristdemokrater inte kommer att medverka till förändringar som inne-
bär en massutförsäkring ur systemet och som dessutom medför stora kostna-
der för kommunerna. Nej, vi känner ett ansvar för dem som betraktas som
de svaga i vårt samhälle.
Likaså är jag förundrad över Ingela Thaléns upprördhet över hanteringen
av ärendet i utskottet. Det leder mig till en bild. Jag har sett min fru, som är
sömmerska, många gånger ta på sig den klänning hon har sytt för att se hur
den passar och sedan ta den av sig för att förändra den något. Kring halsen
passar den kanske inte, ärmarna sitter dåligt. Hon tar den av sig för att rätta
till den, att förbättra sitt verk och för att få den att passa bättre. Att hon har
bestämt sig för att det skall bli en ny klänning är det ingen tvekan om. Bilden
haltar kanske, men jag vill påstå att det är någonting liknande här: Vi behö-
ver sy om en del av regelverket för att få det att sitta bättre.
Jag skall ge ett annat exempel. En skräddare tog mått, men när han satte
kostymen på kunden fick denne vränga till sig så att han såg ut som om han
hade varit handikappad, en starkars vanparting, som vi säger i Småland, för
att kostymen skulle sitta något så när bra. Är det så ni socialdemokrater han-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
115
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
116
terade era propositioner? De skulle gå genom, oavsett om de var bra eller
dåliga. Nej, vi kristdemokrater kommer att göra vad vi kan för att få den här
försäkringen att bli litet bättre.
När det gäller finansieringen håller vi kristdemokrater med utskottsmajo-
riteten om den princip som regeringen föreslår och som beskrivs i betänkan-
det: 1 % avgift nästa år, 2 % 1995. Det är en avgift som vi märker direkt,
den går till a-kassan. Jag förstår inte turerna kring sjukförsäkringsavgifterna.
Skall de snurra runt och göra en piruett eller en rockad, eller vad vi nu skall
kalla det för, för att sjukförsäkring och a-kassa skall kunna kopplas ihop?
Nej, sjukförsäkringsavgiften lär behövas för att vi skall kunna klara andra
kostnader i sjukförsäkrings- och arbetsskadesystemet. Vi skall inte tulla på
den.
Nu införs en rak avgift för att finansiera a-kassan. Det behövs verkligen
med tanke på det stora underskott som finns i Arbetsmarknadsfonden. När
den för närvarande läcker ungefär 4 miljoner netto i timmen, måste någon-
ting göras åt finansieringen. Vi ställer oss bakom förslaget, liksom bakom
förslaget att avgiften skall tas ut på 7,5 basbelopp, medan ersättningarna
kommer att beräknas på 5,5 basbelopp så småningom. Det ligger en solidari-
tetstanke bakom detta, som vi ställer oss bakom. Det ligger i linje med det
kristdemokratiska tänkandet att den som är starkare måste bära en tyngre
börda än den som inte har så stora krafter.
Vidare vill jag kommentera KAS-beloppets höjning. Regeringens förslag
var att höja det från 198 kr till 227 kr. Regeringsförslaget var också att höja
det till 245 kr, efter press från Ny demokrati - det vill jag påstå, även om
förslaget kom från finansministern under förhandlingarna. Det är inget fel i
förslaget. Tvärtom är det ett bra förslag, som innebär en hjälp till de sva-
gaste, och det behövs. Rätt skall vara rätt: det var inte Ny demokrati som
ville höja beloppet 198 kr till 245 kr, som det har sagts gång på gång. Nej,
det var regeringens förslag också.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkande AU6.
Anf. 125 TALMANNEN:
Jag vill erinra kammarens ärade ledamöter om min vädjan tidigare till le-
damöterna att begränsa debatten och iaktta återhållsamhet med repliker.
Alternativet är att vi tvingas använda också lördagen för debatter.
Anf. 126 BERIT ANDNOR (s) replik:
Fru talman! Jag är, Harald Bergström, djupt upprörd, liksom alla Sveriges
löntagare, över det systemskifte som den borgerliga majoriteten i regeringen
och i denna kammare är i färd med att genomföra. Jag är djupt upprörd över
de tankar som ligger till grund för den proposition som nu lagts fram, som
nu ligger vilande och som man har för avsikt att detaljutforma under våren.
Jag är djupt upprörd, det är alldeles riktigt.
Harald Bergström säger att det här förslaget borde återsändas till rege-
ringen. Varför stödjer då inte Harald Bergström det socialdemokratiska för-
slaget att avslå propositionen och tillsätta en parlamentarisk beredning? Det
vore väl den rätta slutsatsen att dra, Harald Bergström.
Arbetsmarknadsfonden läcker, säger Harald Bergström. Det är väl en
självklarhet med tanke på den eländiga politik som den borgerliga majorite-
ten i denna riksdag för. Det är väl inte så konstigt när man medvetet eller
omedvetet medverkar till att öka arbetslösheten. Då är det klart att peng-
arna läcker ut i ersättningar.
Sedan till frågan om KAS. Jag vill nämna bara en sak för att begränsa de-
batten. Om man hade velat göra någonting för de sämst ställda, skulle man
ändå ha förändrat KAS-kraven så, att de hade stämt överens med kraven i
fråga om arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Då hade man gjort nå-
gonting för de sämst ställda. De som i dag inte är berättigade till KAS får
ingenting, inte det minsta, genom det förslag som nu har lagts fram. Det är
sanningen, Harald Bergström. Ni gör ingenting alls för de sämst ställda.
Anf. 127 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Fru talman! Jag skall vara mycket kortfattad. Jag förstår att Berit Andnor
måtte vara upprörd och kanske många med henne. Annars hade man inte
lyckats att piska upp en sådan enorm stämning ute i leden. Jag har förstått
att man har piskat på bra mycket för att få upp stämningarna. Det är kanske
förklaringen till upprördheten.
Anf. 128 CHARLOTTE CEDERSCHIÖLD (m):
Fru talman! Det är min avsikt att ge ett europeiskt och principiellt per-
spektiv på denna fråga. Det finns anledning att lägga europeiska jämförande
synpunkter på allt fler frågor. Även om denna fråga givetvis tillhör dem som
avgörs och absolut skall avgöras på nationell nivå, kommer de som berörs av
besluten att leva i ett Europa med rörlighet över gränserna, dvs. den enskilde
kommer ibland att ha anledning att ta del av hur systemen fungerar i olika
länder. Det finns dock aldrig någonsin anledning att anamma ett sämre sy-
stem. Tvärtom, system som ger högsta måluppfyllelse i förhållande till re-
sursåtgången bör alltid väljas. Sådana kan även locka andra till efterföljd.
Det finns problem med vissa riksdagsdebatter. De riskerar att ibland mer
spegla riksdagens utskottsindelning än de övergripande problemlösning-
arna. Debatten blir som det så modernt kallas ”snuttifierad”. En debatt som
den här bör spegla den mest väsentliga frågan, hur vi får fler i arbete, fler
arbetsgivare helt enkelt. Det finns knappast någonting som så skulle under-
lätta finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Men om jag här skulle gå
in på de olika åtgärder som regeringen vidtar och har vidtagit för att få fler
i arbete, antar jag att det föreligger risk för att man anses avvika från ämnet,
varför jag nöjer mig med det generella påpekandet att ingen annan svensk
regering har vidtagit så många åtgärder för att stimulera till nya jobb.
Problemet är att vi mitt i denna lågkonjunktur sitter med ett regelsystem
som gör företagande så mycket mer riskfyllt och ofta mindre lönsamt att
människor föredrar att vänta på anställning än att försöka att starta något
själva. Här spelar skattenivåer, arbetsrätt och annat in. När förslag som ger
tillräckligt starka incitament till företagande fått politisk majoritet kommer
den svenska utvecklingen successivt att vända. Ett omtänkande kan redan
spåras i människors medvetande via olika opinionsundersökningar. När om-
tänkandet har realiserats kommer de svårigheter som är bakgrunden till
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
117
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
118
denna debatt att minska, dvs. när även oppositionen har insett den enkla
sanningen: utan arbetsgivare, inga arbetstagare.
Ingen seriös politiker kan i dag förneka att åtgärder behövs vad avser fi-
nansieringen av arbetslöshetsförsäkringen. Avgifterna täcker i dag 3 % av
utgifterna. Utgifterna är 4 miljarder per månad, och förlusten är 3 miljarder.
Den fond som finansierar arbetslöshetsförsäkringen gick med 10 miljarder i
underskott 1991/92 och med 24 miljarder 1992/93. Innevarande år beräknas
underskottet till 38 miljarder, och vid budgetårets slut till 55-60 miljarder.
Detta underskott täcks med statliga lån, allt medan kronan faller - det är
alltså det underskott som uppstår efter det att ersättningen har sänkts till
80 %. Ett alternativ till att föra över kostnaderna på försäkringstagarna vore
naturligtvis att sänka ersättningsnivåerna. Det fanns dock svårigheter redan
vid sänkningen till 80 %.
Politiker som inte vågar vidta åtgärder som banar väg för en sund ekonomi
gräver i stället djupare gropar för svenska löntagare, vilket leder till att tro-
värdigheten för vårt land urholkas, investeringarna uteblir, fler blir arbets-
lösa och finansieringen av arbetslösheten alltmer illusorisk. Finansieringen
läggs alltmer på våra barn, helt i linje med den gamla svenska modellen -
någon annan skall betala.
Alla i denna kammare vet att det är så här. Det gäller bara att ha mod och
stå för det. Oavsett var kostnaderna för försäkringen tas - via arbetsgivare
eller via diverse avgifter - blir det ändå ytterst samma svenskar som skall
betala dem, oberoende av om det sker i rollen som försäkringstagare, lönta-
gare eller konsumenter.
Efter dessa mer principiella synpunkter går jag över till det vidare per-
spektivet. Företagen rör sig över gränserna. Internationaliseringen är här.
Vår arbetskraft konkurrerar därmed i praktiken med arbetskraft från andra
länder. Enda chansen att lyckas är att vara duktigare till lägre kostnad, dvs.
ha högre effektivitet. Det gäller att samhället hushållar med resurserna och
väl tillvaratar möjligheter till tillväxtökningar. Det handlar inte om något na-
tionellt nollsummespel, utan om framtidsmöjligheter för konkurrenskraftiga
länder. Frågan hur vi skaffar resurser är internationell men också regional
och lokal.
Det är litet oroande att i detta läge konstatera att Sverige i förhållande till
BNP har världens högsta offentliga utgifter, om än med ovanligt decentrali-
serad finansiering till kommuner och landsting. Frågan är om inte en ökad
individualisering bättre kan möta de nya kraven. Regeringens politik har nu
också lett till att BNP stiger sedan sex månader tillbaka.
I går fattades ett beslut på internationell nivå, som sannolikt i högre grad
betyder mer för de arbetslösa i Sverige än det beslut som vi nu är i färd med
att fatta, nämligen Uruguayrundans lösning som beräknas leda till att Sve-
rige vinner 60-80 miljarder. EG-medlemskap minskar också trycket från ar-
betslösheten. Ett Sverige som ställs vid sidan av de intensiva handelsvägarna
kan riskera att utvecklas till en andraklassens industrination och bli underle-
verantör av lågförädlade produkter till industrierna på kontinenten. Men så
illa går det knappast med en regering som förstår att satsa på utvecklingsmöj-
ligheterna i ekonomin och hålla igen på utgifterna. T.o.m. Europafackets
generalsekreterare talar nu mer om konkurrenskraft och tillväxt än om ni-
våer i försäkringssystemen. De europeiska socialdemokraternas valmanifest
framhäver att skyddet för välfärden är fler arbetstillfällen. Europasamarbe-
tet ger anledning till optimism när det gäller fler jobb.
En allmän försäkring obligatorisk för alla eller en frivillig korporativt ad-
ministrerad - det s.k. Gentsystemet - har varit föremål för diskussion i
Europa under hela 1900-talet. I Sverige var det Thorbjörn Fälldin som i en
reservation till 1960 års arbetslöshetsförsäkringsutredning krävde ett obliga-
torium. Sedan dess har borgerliga partier, ibland tillsammans med vpk, krävt
obligatorium, vilket LO har motsatt sig. Rekryteringsargumentet har LO
stämplat som irrelevant. Gentsystemets fördelar har enligt LO i stället varit
att det skulle vara smidigt för staten. I sammanfattningen av och inledningen
till LO:s i oktober utkomna bok, Röster om facket och jobbet, hävdas på s.
11 att orsaken till den fackliga organisationsgraden i Sverige är att fackför-
eningsrörelsen är både mer centraliserad och mer decentraliserad. Det är
såledels från medlemssynpunkt ingen fara att införa en obligatorisk, allmän
försäkring. Enligt LO är det då andra skäl än försäkringen som ligger till
grund för fackföreningsanslutningen. LO och TCO föreslog själva en allmän
försäkring, dock administrerad av facket, under mitten av 70-talet. Därav
blev dock intet, ty - som statsvetare Bo Rothstein skriver i sin bok Den kor-
porativa staten - ”en korporativ institution som ett Gentsystem fungerar i
viss mån själförstärkande, eftersom det tenderar att systematiskt stärka de
krafter som har intresse att försvara dess existens”. Det var ett forskarcitat
som förtjänar att upprepas.
Från början stödde socialdemokratiska partier allmänna system. Sverige
blev det avvikande landet, det enda där en socialdemokratisk regering intro-
ducerade Gentsystemet, år 1934.1 Norge hade man på 20-talet samma pro-
blem som vi har nu, och ett obligatoriskt system sjösattes efter stora ekono-
miska problem med de fackliga kassorna. Även i Holland 1948 hände att en
socialdemokratisk regering i regeringsställning direkt ersatte Gentsystemet
med ett allmänt obligatoriskt system.
Sverige började redan 1919 med arbetsmarknadspolitik. Det var s.k. nöd-
hjälpsarbetsläger, dit arbetslösa skickades under milt uttryckt svåra förhål-
landen. Gustav Möller, som i Sverige drev igenom Gentsystemet, ansåg att
alla som inte var fackligt organiserade skulle skickas till nödhjälpsarbetslä-
ger eller inte ha något stöd alls. Han övertalade fackföreningsledarna att gå
in för Gentsystemet, enligt historieskrivningen. Inte heller då hade systemet
något stöd i den dåvarande fackliga basen. Medlemsomröstningarna visade
ett starkt motstånd. Fortfarande 1940 fanns detta motstånd som tog sig ut-
tryck i en socialutredning som ville ha ett allmänt system.
I alla andra sammanhang brukar socialdemokraterna vilja ha allmänna ob-
ligatoriska försäkringar. I Tyskland säger författningsdomstolen nej till ett
system som forcerar fram visst medlemskap för att man skall kunna ta del
av social trygghet. Varje lag som ger enskild medborgare fördelar i deras
egenskap av medlemmar i en privat organisation förbjuds. Gentsystemet
stöter här på konstitutionella svårigheter.
Onekligen ligger det nära till hands att tänka på det tvåtredjedelssamhälle
som Sverige nu utgör på denna punkt. Det är ju faktiskt en tredjedel
svenskar som i det här avseendet har ett sämre socialt skydd och som genom
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
119
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
120
dagens förslag nu lyfts upp till samma nivå som de skyddade två tredjede-
larna. Om alla skall delta i finansieringen skall de också ha samma rätt till
förmånerna. Övriga Europa, Japan, USA, Australien och Canada har all-
mänt, obligatoriskt system. Det är bara Island och Danmark som förutom
Sverige har rent Gentsystem.
Trenden i Europa tycks vara att man mer och mer riktar in sig på att för-
söka begränsa långtidsarbetslösheten. Arbetslinjen, dvs. det system som sti-
mulerar människor till att verkligen ta de arbeten som kan erbjudas, är den
enda framkomliga vägen i ett Europa i omvandling till nya internationella
förhållanden. Rundgången mellan åtgärder och arbetslöshet måste begrän-
sas. Man kan konstatera att länder med usel ekonomi satsar mindre på sina
arbetslösa än länder med god ekonomi, ett ganska självklart faktum som
dock stämmer till eftertanke. Skall det finnas resurser för dem som drabbas
av arbetslöshet, trots aldrig så idoga försök att undvika den, finns bara en
riktigt bra försäkring mot arbetslöshet. Det gäller för såväl nationer som för
individer, män såväl som kvinnor, nämligen att arbetskraften är internatio-
nellt konkurrenskraftig.
Jag yrkar bifall till hemställan i arbetsmarknadsutskottets betänkande
AU6.
Anf. 129 HANS KARLSSON (s):
Fru talman! Jag skall nu försöka att föra ner diskussionen om arbetslös-
hetsförsäkringen till den mer mänskliga nivån.
I Örbro län står i dag drygt 20 000 människor utanför den ordinarie arbets-
marknaden. 12596 av dessa är öppet arbetslösa. Redan detta innebär oer-
hört stora bekymmer för många. Till det skall sedan läggas de förslag till för-
sämringar i arbetslöshetsförsäkringen som finns i den proposition som ligger
bakom det betänkande som vi nu diskuterar. Om det förslag till regelverk
som finns i propositionen hade varit i kraft i dag hade 7 409 arbetslösa perso-
ner i Örebro län varit utförsäkrade. Det hade kostat kommunerna i Örebro
län ca 460 miljoner kronor.
Det har nu sagts här att staten skulle betala dessa kostnader. Men jag tillå-
ter mig ändå att resa ett frågetecken för huruvida staten verkligen har gjort
sådana åtaganden, även om arbetsmarknadsministern indikerar någonting
åt det hållet. Detta skulle ha betytt en sexdubbling av utgifterna för socialbi-
drag för kommunerna i Örebro län. Om man skulle klara detta på sedvanligt
sätt, dvs. genom att minska antalet anställda, vilket är det enda sättet för
kommunerna att hantera en krympande ekonomi, skulle det betyda att kom-
munerna tvingades säga upp ytterligare 1 800- 2 000 personer. Oftast är det
fråga om kvinnor - det är mest kvinnor som jobbar inom den kommunala
sektorn - som jobbar med barn och gamla och vilka redan nu upplever att
man är för få för att klara av det jobb man måste utföra.
Men vad som är ännu värre med de förslag som finns i propositionen är
de mänskliga tragedier som skulle följa i dess spår.
Fru talman! Vreden är nu utomordentligt stor. Rädslan är nästan förla-
mande, och paniken lyser i ögonen på alla de arbetslösa som redan nu har
räknat ut vid vilket datum man kommer att tvingas knacka på socialens port,
om de här förslagen förverkligas.
Men under de två senaste veckorna har vreden tagit överhand över pani-
ken. De arbetslösa arbetarna och tjänstemännen i Örebro län har samlat
namnunderskrifter för att protestera mot de här förslagen. Man har under
två veckor fått ihop 14 933 namnunderskrifter, vilka jag efter mitt anförande
skall överlämna till arbetsmarknadsministern, om han återvänder hit.
Fru talman! Jag har i olika sammanhang ställt frågor till mina borgerliga
riksdagskolleger från länet om huruvida de står bakom dessa förslag. Från
kds har sagts att man inte är beredd att genomdriva de försämringar som
finns i propositionen. Jag hade tänkt ställa frågan till kds representant från
länet om hon står fast vid det löftet, men hon är nu inte här. Samma fråga
vill jag ställa till de centerpartister som har aviserat att de inte är beredda
att i den här arbetsmarknadssituationen medverka till att hundratusentals
människor ställs utanför arbetsmarknaden och tvingas att gå till socialkonto-
ret. I och för sig har också arbetsmarknadsministern visat att det skulle bli
på det sättet.
Om man hade varit konsekvent skulle propositionen i den här delen ha
avvisats redan nu. Det finns därför alla skäl att vara orolig och bekymrad
inför det som kommer i mars månad.
Avslutningsvis, fru talman, vill jag bara instämma i de yrkanden som so-
cialdemokratiska talare tidigare har ställt i detta ärende.
I detta anförande instämde Håkan Strömberg (s).
Anf. 130 BO FINNKVIST (s):
Fru talman! I dag behandlar vi frågor som är mycket viktiga för lönta-
garna. Det handlar om arbetsrätten, lagen om anställningsskydd och det
ekonomiska skyddet vid arbetslöshet.
Jag vill påstå att klyftorna på arbetsplatserna och i samhället nu ökar med
expressfart. Hotet om att bli utförsäkrad kommer att hänga som ett svart
moln över dem som har oturen att bli arbetslösa i framtiden. Den borgerliga
majoriteten i riksdagen har dock inte varit helt opåverkad av alla protester
som har väckts och pågått sedan förslaget om arbetslöshetsförsäkringen lä-
des.
Dagens beslut har begränsats till att gälla finansieringsdelen, vilket är nog
så illa, samt ett principbeslut. Man skall återkomma när det gäller övriga
delar.
Protestaktionerna mot försämringarna för löntagarna är särskilt massiva i
dag, då stora demonstrationer från hela landet pågår utanför Riksdagshuset.
Jag tror att jag kan försäkra att protesterna inte kommer att avta förrän
förslaget om arbetslöshetsförsäkringen och hotet om utförsäkring förpassas
dit de hör hemma, i papperskorgen.
Om det genomförs, vilket fortfarande är meningen, med annan tidtabell,
kommer det att leda till ekonomisk katastrof för många familjer på grund av
att man blir utförsäkrad efter två år om man inte inom denna tid erhåller ett
nytt förvärvsarbete, som det heter.
Dc arbetslösa som redan har fått stora försämringar i form av karensdagar
och sänkt ersättning skall nu också riskera att stå helt utan ersättning. En
stor del kommer att tvingas att leva på socialbidrag i framtiden. Det är ett
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
121
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
122
cyniskt förslag. Efter två år flyttar man också över utgifterna för arbetslöshe-
ten från staten till kommunerna. Detta leder givetvis till sämre kommunal
ekonomi. Sämre kommunal ekonomi innebär med all säkerhet att kommu-
nerna tvingas att säga upp personal, så att ännu fler blir arbetslösa. Vad detta
betyder för de hundratusentals människor som ställs utan arbete och som får
sin ekonomi raserad är uppenbart.
Om regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäkring genomförs, kom-
mer kommunerna i t.ex. Värmland att drabbas av en utförsäkringsbomb
inom ett par år.
Socialbidragskostnaderna kommer att öka med 500-600 miljoner kronor
om året, vilket i sin tur kan leda till att tusentals jobb inom kommunerna
försvinner. Detta blir följden av att de arbetslösa genom regeringsförslaget
dels blir utstämplade från a-kassan, vilket nästan inte förekommer i dag, dels
får svårare att kvalificera sig för en ny a-kasseperiod.
I min hemkommun Hagfors är i nuläget 1 350 personer arbetslösa. Minst
1 000 av dem är nog tyvärr fortfarande arbetslösa om två år. Socialbidrags-
kostnaden i kommunen kommer då att öka med minst 50 miljoner kronor,
vilket motsvarar 3:50 kr i skattehöjning.
En del effekter kommer att märkas redan under 1994, om förslaget ge-
nomförs, då de som i dag är deltidsarbetslösa inte längre får stämpla upp till
heltid. Svårast blir följderna i glesbygdskommunerna, eftersom arbetslöshe-
ten där är högst. De kommuner där industrikriser slår hårt drabbas av de
största kostnaderna.
Om regeringens förslag vinner gehör i riksdagen, blir följderna orimliga
både för de arbetslösa och för kommunernas ekonomi. Regeringen borde gå
in med kraftfulla sysselsättningsstimulanser så att människor erbjuds arbete
i stället för utslagning.
Fru talman! Förslaget om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäk-
ring är visserligen bordlagt, men det är enligt min mening inte nog. Förslaget
bör avvisas i sin helhet. Jag yrkar bifall till den socialdemokratiska reserva-
tionen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Mom. 1 (en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
180 för utskottet
142 för res. 1
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 76 m, 30 fp, 29 c, 22 kds, 22 nyd
För res. 1: 129 s, 1 m, 10 v, 2 -
Frånvarande: 8 s, 3 m, 3 fp, 2 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 2 -
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Mom. 2 (finansieringen)
Yrkanden:
1. utskottet
2. res. 2 (s)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. A25 yrk. 1 i motsvarande del och 6 (v) samt A23 yrk. 3 (s)
Förberedande votering:
130 för res. 2
12 för mot.
180 avstod
27 frånvarande
Kammaren biträdde res. 2.
Huvudvotering:
180 för utskottet
131 för res. 2
11 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 30 fp, 29 c, 22 kds, 22 nyd
För res. 2: 130 s, 1 -
Avstod: 10 v, 1-
Frånvarande: 8 s, 3 m, 3 fp, 2 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 3 (finansieringsavgift enligt 57 § lagen om arbetslöshetsförsäkring)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
180 för utskottet
142 för res. 3
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 30 fp, 29 c, 22 kds, 22 nyd
För res. 3: 130 s, 10 v, 2 -
Frånvarande: 8 s, 3 m, 3 fp, 2 c, 4 kds, 1 nyd, 4 v, 2 -
Mom. 4 (ersättningsnivån inom det kontanta arbetsmarknadsstödet)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
192 för utskottet
130 för res. 4
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
En allmän och
obliagorisk
arbetslöshets-
försäkring
123
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
124
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 30 fp, 29 c, 22 kds, 23 nyd, 10 v, 1 -
För res. 4: 129 s, 1 -
Frånvarande: 9 s, 3 m, 3 fp, 2 c, 4 kds, 4 v, 2 -
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick företas till av-
görande vid morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU5 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtids-
arbetslösa, m.m. (prop. 1993/94:66).
Anf. 131 INGELA THALÉN (s):
Fru talman! Nu skall det handla om rätten till arbete,
- inte bara därför att varje individ vill, och borde, få en möjlighet att för-
söija sig själv,
- inte bara därför att detta är den viktigaste grunden för en sund ekonomisk
utveckling för vårt land
- och inte heller bara därför att ett arbete och en egen försörjning är den
viktigaste fördelningspolitiska frågan,
utan därför att det också är en fråga om frihet och respekt för människor.
Jag kan inte hitta någon rimlig förklaring till att majoriteten av denna riks-
dag säger nej till att satsa allt som är möjligt på att ge männniskor ett arbete
i stället för att betala ut kontantstöd.
Jag kan heller inte hitta någon rimlig förklaring till att majoriteten i denna
riksdag hellre väljer att använda pengar till att underlätta för passiva kapital-
ägare än att ge stöd till en aktiv politik som skapar tillväxt.
Om arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund hade varit här skulle jag ha
uppmanat honom att komma med en rimlig förklaring till vad som egentligen
menas. Men han kanske hör mig, fastän han inte är här i kammaren.
Jag vet vilket hårt slag det är för en människa att bli arbetslös. Jag upple-
ver detta på mycket mycket nära håll. Det handlar om att ingen vill utnyttja
ens kunskaper och erfarenheter, att veta att man inte längre kan försörja sig
och sin familj samt att bli beroende av samhället för sin försörjning.
Särskilt tungt är det - det kan jag säga - att vara beroende av en borgerlig
riksdagsmajoritet som snabbt och lätt försämrar ersättningar, samtidigt som
högavlönade och kapitalägare får nya förmåner.
Att vara arbetslös är att dag för dag förlora en bit av sin självkänsla, sitt
självförtroende och sina yrkeskunskaper.
Ett samhälle med hög arbetslöshet kan aldrig bli ett gott samhälle att leva
i - inte för någon. Det kan inte heller bli ett socialt och ekonomiskt stabilt
samhälle.
Fru talman! I dag känns det sorgligt i denna kammare. I dag kommer Cen-
terns, Folkpartiets, Moderaternas, Kristdemokraternas och Ny demokratis
ledamöter att rösta ner alla de förslag som vi socialdemokrater lagt fram och
som handlar om att bekämpa arbetslösheten.
Vi vill satsa 5,5 miljarder kronor mer än regeringen för att skapa nya jobb
och utbildningsplatser. Detta är pengar till en aktiv politik som skall bidra
till att vända utvecklingen rätt i Sverige. Men förslagen om dessa satsningar
kommer nu att röstas ner, och därför blir uppskattningsvis mer än 80 000 per-
soner arbetslösa nästa år - helt i onödan.
Nu är vi socialdemokrater luttrade. Våra förslag om att bekämpa arbets-
lösheten har röstats ner, och de borgerliga partierna har drivit igenom för-
sämringar för de arbetslösa förr.
Resultatet av denna politik kan vi allihop se runt omkring oss.
Vi har massarbetslöshet i Sverige. För tredje året i rad minskar våra sam-
lade resurser. På två år har över 400 000 jobb försvunnit. Det är vart tionde
jobb. Det är ett oerhört rekord som regeringen har slagit. 4 000 jobb har
försvunnit varje vecka!
Det leder naturligtvis till ett galopperande budgetunderskott, eftersom
allt färre arbetar, allt fler blir beroende av bidrag för sin försörjning och alla
våra trygghetssystem hotas av denna arbetslöshet.
Fru talman! Varför gör då regeringen ingenting för att bekämpa roten till
det onda?
Ja, om en stund kommer arbetsmarknadsministern att gå upp här i talar-
stolen och försöka förminska arbetslöshetsproblemen genom att visa på de
positiva inslag som kan skönjas. De är mycket glädjande, men de beror
främst på sänkningen av arbetsgivaravgiften och på en flytande krona.
Han kommer att säga att regeringen inte har råd med mera insatser. Det
finns inga pengar att satsa på att skapa nya jobb på grund av det stora budget-
underskottet. Och så kommer han att skylla på Socialdemokraterna.
Fru talman! Är det så? Finns det inga pengar?
Låt mig först konstatera att det alltid tycks finnas pengar när det gäller att
genomföra regeringspartiernas olika hjärtefrågor.
När Moderaterna vill sänka skatterna för kapitalägarna finns det alltid
pengar. Därför beslutar riksdagen i dagarna att sänka skatten för kapital-
ägarna med 7 miljarder kronor per år. Näringsminister Per Westerberg får
en skattesänkning med 6,4 miljoner kronor.
Dessutom kommer regeringen att här i kammaren driva igenom att staten
skall eftersänka en skattefordran på företagen på 15 miljarder kronor. Själv-
fallet stiger då aktieägarnas förmögenhet med motsvarande belopp.
Nu frågar jag Börje Hörnlund: Hur förklarar ni för våra ungdomar, som
alltmer börjar tappa tron på framtiden, att ni inte har råd att ta in ytterligare
5 000 högskoleelever, men ni har råd att ge Per Westerberg och andra väl-
mående personer gigantiska skattesänkningar?
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
125
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
126
Hur förklarar ni för alla byggnadsarbetare som tappat hoppet om att nå-
gonsin mer få hålla i en hammare att ni inte har råd att satsa på att bygga om
fler lägenheter, men ni har råd att eftersänka företagens skatteskulder?
När Centern och kds vill öka statens utgifter för att genomföra ett vård-
nadsbidrag, då finns det helt plötsligt ekonomiska resurser.
Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd att öka på de statliga bi-
dragen till enskilda människor med ett par miljarder, men ni har inte råd att
sätta människor i arbete med att rusta upp skolor och vägar eller bygga bo-
städer åt de äldre?
När Folkpartiet vill dränka friskolorna med statliga pengar och sprätta i
väg miljoner på reklamkampanjer om att välja husläkare, då är det ingen
brist i kassakistan.
Hur förklar ni, Börje Hörnlund, att ni har råd med sådana utgifter när ni
inte har råd att låta människor behålla arbetet med att ta hand om barnen,
de äldre och de sjuka, eller att låta våra kulturarbetare utföra sitt arbete?
Många av dem har demonstrerat sin förtvivlan här utanför i dag.
När ni i regeringen realiserar ut Celsius och andra statliga företag och
skänker försäkringsbolag och fonder hundratals miljoner kronor, då talar ni
aldrig om budgetunderskottets storlek.
Hur förklarar ni, Börje Hörnlund, att ni anser er ha rätt att slumpa bort
svenska folkets gemensamma tillgångar, samtidigt som ni försämrar utbild-
ningsbidragen och tvingar beredskapsarbetarna att arbeta deltid?
Fru talman! Jag tror att svaret är givet. Det finns ingen i regeringen som
har arbete åt alla somsm hjärtefråga. Det är socialdemokrater och vänstern
som tycker att kampen mot arbetslösheten är den viktigaste politiska frågan,
att satsningar på de arbetslösa går före alla andra områden. Vi är för få i
denna kammare för att få majoritet. Medborgarna får snart sin chans igen,
och jag hoppas att de tar den.
Trots att regeringspartierna i sin praktiska politik tydligt visar att andra
saker är viktigare än aktiva insatser för nya jobb, förstår jag inte hur ni reso-
nerar när ni talar om att minska budgetunderskottet genom att försämra för
vanliga människor. Vare sig man har ett arbete eller är arbetslös måte man
ju överleva. Därför betalar staten just nu ut gigantiska belopp till de arbets-
lösa i kontantstöd. Det är ett stöd som man får för att man inte skall arbeta.
Merparten av detta belopp får staten låna ihop. Vi hade en diskussion om
detta för en stund sedan.
Jag är övertygad om att det bland dem som har lyssnat i dag och som lyss-
nar just nu finns arbetslösa byggnadsarbetare som har a-kassa för att de inte
skall arbeta, trots att de vill arbeta. Samtidigt tvingas dessa byggnadsarbe-
tare se hur barnens skolor förfaller, hur stort behovet är att bygga om bostä-
der åt de äldre och att bättre anpassa lägenheter åt människor med handi-
kapp.
Nu har Börje Hörnlund möjligheten att förklara för byggnadsarbetarna
och andra arbetslösa varför regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter
dem utföra nödvändiga och viktiga investeringar för samhället.
Jag tror också att det bland åhörarna i dag har funnits några som har mist
eller kommer att mista jobben i kommuner och landsting. Samtidigt tvingas
de se sina arbetskamrater på dagis slita för att ta hand om barnen på ett bra
sätt och se de anställda i äldrevården föra en ojämn kamp för att kunna ägna
sig åt de äldre.
Nu har Börje Hörnlund chansen att förklara för de anställda i kommuner
och landsting varför regeringen hellre låter dem gå arbetslösa än låter dem
få delta i angelägna uppgifter inom vård och omsorg.
Det var ju inte länge sedan Börje Hörnlund själv var ute och antydde att
det nog skulle gå att ordna så att de kunde behålla jobben. Men den prak-
tiska politiken debatteras här och nu, och då ser den annorlunda ut.
Det är här och det är nu som de socialdemokratiska förslagen om mer
pengar till byggande och pengar till insatser för att kommunerna skall kunna
behålla sina anställda i denna svåra arbetslöshetstid avvisas av den borger-
liga majoriteten.
Vi politiker borde göra allt vi kan och litet till för att bekämpa arbetslöshe-
ten. Men i regeringens praktiska politik finns ingenting av det som antytts
till kommunalfolk och arbetslösa ute i landet.
Fru talman! Låt mig nämna några uppgifter som med all önskvärd tydlig-
het visar att regeringen inte har några ambitioner.
I våras beslutade riksdagen att AMS skulle få 28 miljarder till arbetsmark-
nadspolitiska insatser. Samtidigt försämrade riksdagen innehållet i olika bi-
drag och byråkratiserade bestämmelserna så att AMS nu inte når de mål som
riksdagen har ställt upp.
Nu har AMS begärt att i stället få använda de pengar som redan finns till
insatser för reparation, ombyggnad och tillbyggnad. Men inte ens denna
mycket blygsamma begäran från AMS har de borgerliga partierna i riksda-
gen velat gå med på fullt ut.
Nu skulle jag vilja veta: Vad betyder det här? Tänker regeringen i själva
verket dra in dessa medel från AMS? Tänker ni kanske finansiera vårdnads-
bidraget eller fortsatta skattesänkningar med dessa pengar?
Enligt uppgift kommer ni i budgetpropositionen att dra in ett antal miljar-
der kronor från AMS. Nu vill jag att arbetsmarknadsministern ger mig och
alla andra besked: Är detta korrekt? Säg nu inte att vi får veta det i budget-
propositionen, för denna dag och denna stund är inte sådan att man kan göra
så.
Skall de arbetslösa få betala ytterligare för vallöften om regeringspartier-
nas hjärtefrågor? Eller är det rent av så att tricksandet mellan regeringspar-
tierna och Ny demokrati betyder kostnader inom andra områden, som skall
betalas med högre arbetslöshet?
Fru talman! Sveriges regering driver nu den nyliberala högerpolitik som
skapat arbetslöshet i flera av Europas länder. De förhållanden den skapat
börjar bli olidliga, inte bara för de arbetslösa, utan för hela samhället. Där-
för diskuteras nu, bl.a. på socialdemokratiskt initiativ, stora satsningar mot
arbetslösheten inom EG:s ram. Det är en ödets ironi att EG berömmer den
svenska arbetslinjen, samtidigt som den svenska regeringen avskaffar den.
Fru talman! För alla arbetslösa och alla oss som tror på ett jämlikt och gott
samhälle är det en sorgedag i riksdagen. Riksdagen borde fatta beslut som
bidrar till att vända Sveriges utveckling rätt igen genom att stimulera ekono-
min och satsa på nationella och mänskliga investeringar. Här vill jag säga
att vi tycker att det var bra att regeringen lade fram förslag om ett generellt
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
127
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
128
anställningsstöd. Vi har gjort om det litet grand, men vi stöder det förslaget.
Jag tycker att alla politikområden bör dra åt samma håll.
Dessutom tycker jag att vi borde ha fattat beslut som innebär att man stop-
par slöseriet med mänskliga resurser genom att vända passivt kontantstöd
till aktiva insatser. Arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och återfå
sin heder.
Denna regering vill inte, förmår inte och orkar inte en sådan kraftsamling.
Därför krävs det en annan regering. Jag säger som demonstranterna här
utanför sade tidigare i dag: Provanställ aldrig mer en borgerlig regering!
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 1, 2, 5, 6, 7, 8,
9,11, 13, 17, 18, 19, 22 och 23.
(Applåder)
(forts.)
Kammaren beslöt kl. 18.02 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
(forts. AU5)
Anf. 132 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill först yrka bifall till våra reservationer nr 10 och 12.
Det är med blandade känslor som jag yttrar mig i detta ärende. En sum-
mering av betänkandet ger vid handen att man, i motsats till Ny demokratis
strävan att skapa förutsättningar för verkliga jobb, försöker öka sysselsätt-
ningstillfällena - vara vad det vara månde - för att statistikmässigt uppvisa
ett bättre förhållande på arbetsmarknaden inför kommande val.
Jag tror att det var professor Ulf af Trolle som sade: ”Statistik är som en
BH. Den framhäver det intressanta men döljer det väsentliga.”
Ungdomsarbetslösheten är skrämmande. Flera årskullar går utan jobb.
Alla krafter måste sättas in för att vrida utvecklingen i rätt riktning för våra
unga.
Det är bra att företagen nu får bidra till finansieringen av ungdomsprakti-
ken. Bidraget kunde ha varit annorlunda och konstruerat på ett mer ända-
målsenligt sätt. Förslaget om ett modifierat system med ungdomspraktik är
även i andra delar icke invändningsfritt.
En modell som vi under förhandlingsomgångarna framfört går ut på föl-
jande. Den som har haft en ungdomspraktikant under sex månader med fi-
nansieringsbidrag och fortsätter en andra period, skulle kunna få restitution
på den avgift som erlagts den första perioden. Efter en andra period skulle
restitutionen, dvs. återbetalningen, kunna ske av det under denna period er-
lagda bidraget, om praktikanordnaren då tillsvidareanställer den unge. På
så sätt kunde man möjligen avvara såväl rekryteringsstöd som GAS för unga
människor. Genom att anpassa ett rekryteringsstöd kan detta system även
omfatta dem som fyllt 25 år.
Det föreslagna systemet visade sig naturligtvis vara för enkelt, för effek-
tivt, för lätt att administrera, svårare att missbruka samt ha en alltför stor
morotseffekt. Ungdomarna skulle därtill plötsligt få ett helt annat ”egen-
värde” samt en betydligt större möjlighet till en anställning än enbart en sys-
selsättning.
Vid förda förhandlingar i detta ärende lovade emellertid regeringsföreträ-
dare att ta in första delen av vårt förslag. Vi konstaterar kallt att denna över-
enskommelse har brutits. Det finns inte med i betänkandet. Allt slags morot-
seffekt för företagarna är alltså nu borta.
I nuvarande läge, och då en sådan modell kanske behöver studeras ytterli-
gare, har jag emellertid ansett att jag bör biträda den utformning av förslaget
om ungdomspraktik som regeringen nu har lagt fram, eftersom syftet trots
allt är att få ut unga människor på arbetsmarknaden efter fullgjord praktik.
Vi återkommer inom en månad i ärendet om finansieringsmodellen, nu i
form av en motion, som vi räknar med skall snabbehandlas.
Vidare anser vi att ungdomar som fått en praktikplats före 25-årsdagen
bör få fortsätta den utlovade praktiktiden, även om 25-årsdagen inträffar un-
der denna period.
Enligt regeringen och utskottet skall bl.a. ungdomar med utländskt med-
borgarskap prioriteras. Av rapporter från Statistiska centralbyrån, Riksrevi-
sionsverket, Statens invandrarverk samt invandrarförvaltningar framgår att
många utlänningar utestängs från arbetsmarknaden på grund av bristande
kunskaper i det svenska språket. Detta i sin tur beror på att ansvariga politi-
ker - i motsats till politiker i andra länder - inte ställer några som helst krav
på kompetens i det svenska språket. Detta visas bl.a. av ett i riksdagen anta-
get utskottsbetänkande, SfUl, i vilket ansvariga rikspolitiker fortfarande
inte är beredda att ställa några krav på kompetens i svenska, varför en av de
större spärrarna till arbetsmarknaden fortfarande kvarstår. Att en grupp
utan nödvändiga språkkunskaper skall prioriteras vid användningen av den
arbetsmarknadspolitiska åtgärdsarsenalen är uppseendeväckande och på
förhand dömt att misslyckas.
Glädjande kan vi konstatera att utskottet anser att vår skrivning beträf-
fande praktiktiden under ferietid är så nära regeringens uppfattning att den
inte bör föranleda någon åtgärd.
Vi kan notera att akademikerna nu - enligt vårt förslag-även har möjlig-
het att utnyttja ungdomspraktikplatserna.
Mer eller mindre mot vår vilja har vi gått med på ALU. ALU var av rege-
ringen avsedd som en sistahandsåtgärd inom a-kasseperioden, sedermera
även KAS. I stället är det så att ALU ofta - alltför ofta - används som en
förstahandsåtgärd vid arbetslöshet. Inom detta område har påtagliga un-
danträngningseffekter på arbetsmarknaden uppdagats, vilket även noterats
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
130
av regeringen. Utskottet har även påtalat detta i sin skrivning på ett upp-
märksammande sätt, varför jag förmodar att tillsynsmyndigheterna noga no-
terar detta. Den partiska uppföljningen, som TEMO redogjort för, kan jag
dock inte acceptera. En utredning skall vara opartisk och inte belysa ALU
från ett enda håll.
Med tanke på att ”lill-AMS” nu inrättas, dvs. ALU-delegationen, samt
de möjligheter den har att påverka utvecklingen av ALU i nydemokratisk
riktning, kommer vi enträget och noga att hålla oss informerade.
Vi hoppas att den parlamentariskt tillsatta kommittén, som skall utvär-
dera alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder - där även ALU ingår - skall på-
visa att vi hade fel. Indikationer tyder tyvärr på att vi även här kommer att
få rätt.
Efter en nästintill mördande kritik, inte minst från Lagrådet och socialför-
säkringsutskottet, lyckades borgarna träffa en överenskommelse med So-
cialdemokraterna och på några dagar skriva ”välgenomtänkta” lagar gäl-
lande GAS.
Vi kan bara konstatera att vi, trots det helrenoverade förslaget, fortfa-
rande har rätt i vår kritik:
- GAS leder till minskade kostnader för företag som ändå är framgångs-
rika och skall nyanställa.
- GAS får även företag som nyanställer på grund av ökad orderingång.
- GAS är en statlig gåva - utan urskillning - till näringslivet.
- GAS kan lätt missbrukas. Ett framgångsrikt företag kan t.ex. knycka
kvalificerad arbetskraft från ett företag som går knackigt och dessutom be-
tala mindre för honom eller henne. Skulle det ”knackiga företaget” ersätt-
ningsanställa blir det ingen rabatt på socialavgifterna.
- GAS har ingen inriktning mot unga arbetssökande. Det sägs inget om
några åldersgränser.
- GAS ställer inte heller några krav på att man måste vara arbetslös.
- GAS definierar inte vad verksamhet, verksamhetsgren eller intressege-
menskap innebär. Det är återigen lätt att missbruka.
- GAS kan även lätt missbrukas av företag som snabbt omsätter personal.
Spärregeln hinner aldrig slå till.
Den nya GAS-lagen är ett teoretiskt hastverk och har ingen förankring i
verkligheten. Den är ihålig och uppmuntrar snarare till missbruk än till sti-
mulering.
Vi inom Ny demokrati har den uppfattningen att det starkt kan ifrågasät-
tas om regeringens syfte med att införa ett generellt anställningsstöd verkli-
gen kan nås. Regeringen säger nämligen att den vill uppmuntra till tidigare -
läggning av anställningar och att den vill ersätta övertidsarbete med vanliga
arbeten.
Om förslaget genomförs kommer det sannolikt att leda till en konkurrens-
snedvridning och skapa olika förutsättningar för marknadens företag.
Ungdomar måste enligt vår mening prioriteras och ges en rimlig chans att
komma ut på den reguljära arbetsmarknaden. Som jag tidigare framfört,
saknar förslaget inriktning mot de unga arbetssökande - de som inget hellre
vill än att få ett arbete. I vår motion om inriktningen av den ekonomiska
politiken har vi lämnat förslag som på ett rättvist och effektivt sätt leder till
att fler, särskilt ungdomar, får arbete.
De nya jobben skapas inte i etablissemanget, utan i de nya företagen. Det
är kanske inte i första hand fler anställda Sverige behöver, utan fler entrepre-
nörer och företagare.
Nuvarande konstruktion av GAS måste avstyrkas. Det har vi gjort i vår
reservation. Vissa små glädjeämnen finns dock i betänkandet. Ett av dessa
är att utskottet på initiativ av Ny demokrati gör ett tillkännagivande till rege-
ringen att låta de vuxenstuderande inom komvux och liknande som påbörjat
sin utbildning före den 1 juli få fortsätta samt avsluta sin utbildning under
våren 1994 på samma bidragsnivå som de gått in på.
Herr talman! Vissa avsnitt i betänkandet, som de som gäller lärlingar och
ROT, kommer Robert Jousma och Peter Kling att ta upp i sina anföranden.
Anf. 133 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Ingela Thalén talade om hur viktigt kravet arbete åt alla är
inom arbetarrörelsen. Jag delar till fullo den bedömningen. Därför lider jag
faktiskt av den oambitiösa sysselsättningspolitik och arbetsmarknadspolitik
som regeringen står för.
Statistiken talar i dag sitt tydliga språk. Arbetslösheten är oerhört stor.
Ungefär 13,5 % står utanför den ordinarie arbetsmarknaden, varav ungefär
8,5 % befinner sig i öppen arbetslöshet. Det är rejäla ökningar, och ökning-
arna sedan ett år tillbaka är störst när det gäller de prioriterade grupperna.
T.ex. har långtidsarbetslösheten ökat med 73 %.
Arbetsmarknadsläget är egentligen förtvivlat. Prognosen är inte bättre in-
för nästa år. Det är sant att varslen har blivit färre. Det är sant att lönsamhe-
ten i industrin är bättre. Men å andra sidan reser det sig hot, exempelvis
inom kommunsektorn. Prognosen är enligt vad vi kan se som sagt dålig.
På grund av sjukdom kunde jag inte få med min meningsyttring i betän-
kandet. Jag skall därför börja med att ange de yrkanden som jag ställer för
Vänsterpartiets del.
De reservationer som Ingela Thalén här har yrkat bifall till stöder vi med
några undantag. Därutöver har jag följande yrkande. I mom. 1 yrkar jag bi-
fall till motion A17, yrkande 1 och 2, i mom. 24 till motion A16 yrkande 14,
i mom. 32 till motion A17 yrkande 6 och i mom. 34 till motion A17 yrkande
8.
Propositionen och utskottsbetänkandet handlar till mycket stor del om
dem som kallas för långtidsarbetslösa och ungdomar. Men det är väldigt litet
som görs för långtidsarbetslösa och ungdomar. Egentligen har de intressanta
initiativen kommit från annat håll än regeringen - de finns i oppositionens
motioner.
Låt mig bara mycket kort sammanfatta vad vi menar med sysselsättnings-
politik. För det första innebär det att skapa bättre efterfrågan, framför allt
genom omfördelning. Där ingår den fråga vi diskuterade för någon timme
sedan, nämligen att höja ersättningsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen,
vilket skulle skapa en bättre effektiv efterfrågan. Det skulle dra pengar som
i dag finns på sparkonton hos höginkomsttagare och omsätta dem i effektiv
efterfrågan hos låginkomsttagare och arbetslösa.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m. m.
131
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
A rbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
132
För det andra krävs det en rejäl satsning på infrastruktur och ROT-pro-
gram. Det krävs industribeställningar, inte minst på det område där Sveriges
framtid till stor del ligger - modern energiteknik, modern miljöteknik. Det
går att snabbt få fram jobb om man satsar på landskapsvård och kulturmin-
nesvård. Näringspolitiska initiativ, underleverantörsprogram, ett förstärkt
exportkreditgarantisystem, osv. är sådant som skapar möjligheter för den
svenska industrin. Lönsamheten finns där redan.
Kommunsektorn måste ges möjligheter att förändra sig dels arbetsorgani-
satoriskt och med försök vad gäller arbetstidsförkortningar, dels genom
kompetensutveckling, utbildning. Utbildningssektorn måste förstärkas på
alla nivåer. Sverige har halkat efter på det området.
Två saker vill jag särskilt nämna - gång på gång har vi debatterat det i
kammaren, men ingenting görs. Det ena är övertiden. Övertiden måste
bringas ned. Det är orimligt med ett övertidsuttag motsvarande 50 000,
60 000, 70 000 anställda, som i dag rent teoretiskt förekommer, samtidigt
som vi har rekordarbetslöshet. Det andra är att vi måste påbörja en arbets-
tidsförkortning. En arbetsdelning är inte lösningen på svensk sysselsättnings
problem, men det är ett komplement.
Arbetsmarknadspolitiken måste inriktas på den ordinarie arbetsmarkna-
den. Därför såg vi från Vänsterpartiet det som ett steg framåt när förslaget
om GAS kom - det har formen av ett marginellt sysselsättningsstöd, som vi
har föreslagit flera gånger, senast i våras.
Kompetensutvecklingen släpar fortfarande efter. Det har ännu inte tagits
några initiativ som bygger på kompetensutredningen, som kom för över ett
år sedan. Företagsstödet inom tillverkningsindustrin har dragits ned. Tiden
är inne att kraftigt arbeta med rekryteringsstöd för att komma åt de arbets-
tillfällen som faktiskt finns på den ordinarie arbetsmarknaden.
Beredskapsarbeten där så krävs är mycket bra, men det gick ju inte när
regeringen drog ned subventionsgraden. Då har varken stat eller kommuner
råd att bygga upp beredskapsarbeten. Beredskapsarbeten ligger annars
inom ramen för individens kompetens och är bra, särskilt om man hade haft
kvar 40-timmarsveckan, som vi har föreslagit.
Arbetsmarknadsutbildningen har sjunkit drastiskt - med ungefär 40 % -
samtidigt som vi har en kraftig ökning av arbetslösheten. Det är inte så kons-
tigt. Regeringen drog ned resurserna till arbetsmarknadsutbildning och
framför allt utbildningsbidragen, dvs. studiefinansieringen för vuxna männi-
skor som tvingas ut i arbetslöshet och inte kunde ha fått en bättre åtgärd
riktad mot sig än yrkesutbildning.
Generellt sett är vi mycket kritiska mot den utformning som regeringens
arbetsmarknadspolitik har fått. Det har handlat om att minska styckkostna-
den, det har handlat om att åstadkomma en lägre kvalitet. Det är allt fler
som går på passivt stöd, och det är allt fler som inom ramen för arbetsmark-
nadspolitik går på de s.k. sistahandsåtgärderna - ungdomspraktik och ALU.
Det är de i särklass största åtgärdsposterna i dag. Det gör egentligen bara
situationen värre att anslaget till ALU dessutom inte ligger inom ramen för
B 2-anslaget, inom ramen för Arbetsmarknadsverkets budget, utan tas upp
som en checkkredit - man lånar till den verksamhetsformen.
Både Riksdagens revisorer och AMS har påpekat att det här inte är rim-
ligt. I den fördjupade anslagsframställningen från böljan av hösten finns en
mycket stark kritik av detta förhållande, och en mycket allvarlig kritik mot
det har också framförts av Riksdagens revisorer. Jag instämmer helt i den
bedömningen.
I propositionen framläggs ett antal förslag. Det första gäller ungdoms-
praktiken. Förslaget är egentligen att man skall kunna gå två sexmånaders-
perioder i stället för en hos samma arbetsgivare - den andra perioden om
man utlovas anställning. Men om jag nu skall ha anställning - varför skall
jag då gå och dra på ungdomspraktik i ytterligare sex månader?
Till råga på allt föreslår regeringen att man inför finansieringsavgifter -
1 000 kr första sexmånadersperioden och 3 000 kr den andra perioden. Jag
anser att det av olika skäl är fullständigt fel att göra detta. Alla bedömare
menar att det kommer att bli svårare att hitta praktikplatser när de kostar
pengar. Inte minst kommer det att gälla praktikplatser inom kommunsek-
torn. Det blir alltså färre platser, inte fler.
Det kommer att kosta en hel del pengar att administrera indragningen av
dessa tusenlappar. När man nu måste betala för praktiken kommer det att
bli ännu svårare att skilja mellan arbete och praktik. Ingenting talar för att
detta är en vettig åtgärd. Det kommer att bli färre platser. Det kommer att
bli svårare att administrera, och det blir ännu oklarare regler vad gäller ar-
bete och praktik.
Det andra är att utskottet föreslår att en ALU-delegation skall inrättas.
Det är mycket klart vilka uppgifter den skall ha. Däremot är det mindre klart
vilken kompetens den skall ha. Huvuduppgiften skall vara att se till att ALU-
verksamheten kraftigt expanderar.
Mer än 50 000 personer omfattas i dag av ALU-verksamheten .Det verkar
inte vara så lätt att utöka verksamheten. Framför allt är alldeles för många
människor indragna i den. Detta börjar ställa till problem just med tanke på
konkurrensen med den ordinarie arbetsmarknaden. Dessutom tar man över
mycket viktiga uppgifter som borde ligga inom ramen för normal kommunal
verksamhet. Det handlar om miljövård, turism och friluftsliv. Det är en
mängd olika verksamheter som har den här karaktären.
Det allra värsta är, som jag nämnde tidigare, att ALU finansieringsmässigt
inte kan konkurrera med andra åtgärder. Därmed blir det en mycket oambi-
tiös åtgärd. För den enskilde är detta t.ex. mycket mer lönsamt än att gå på
arbetsmarknadsutbildning.
Det tredje området är GAS. GAS är ett marginellt sysselsättningsstöd.
Som det förelädes riksdagen var det inget bra förslag. Det var tekniskt dåligt.
Det tog inte hänsyn till säsongsvariationer. Trots allt signalerade vi direkt att
det nu konjunkturmässigt är rätt tillfälle att införa en regel av denna typ. Det
är ett tillfälligt stöd. Syftet är att övertidsarbete skall omvandlas till ordinarie
arbete. Vi sade att det åtminstone måste vara en gräns på sex månader, så
att man inte drabbas av rena säsongsarbeten. Så har det också blivit.
Arbetsmarknadsutskottet har omkonstruerat förslaget och försökt sätta
upp en del staket. Det har blivit en viss kontroll av verksamheten. Jag hop-
pas att detta skall ge något resultat och att det skall ge jobb åt ett antal män-
niskor som annars skulle stå utanför arbetsmarknaden.
Trots detta framstår huvudresultatet som negativt. Ungdomspraktiken
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
133
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
134
och ALU ger inget positivt resultat alls. Det är snarast negativt, i den me-
ningen att kvaliteten på arbetsmarknadspolitiken ytterligare försämras.
Utbildning inom kommunerna, ROT-program, beredskapsjobb, arbets-
marknadsutbildning och höjt utbildningsbidrag är en provkarta på frågor
som har tagits upp i reservationer och i de punkter som jag yrkar på. Dessa
frågor lyser med sin frånvaro.
Nu återstår det för regeringen att ta dessa katastrofala arbetslöshetssiffror
på mycket större allvar än man i dag gör. Det finns pengar, som Ingela Tha-
lén, påpekade. Åtminstone förbrukar regeringen pengar på en mängd onö-
diga ting i jämförelse med att sätta folk i arbete.
Inget är lönsammare för människor och samhällsekonomi än att männi-
skor är i arbete. Inget är mer kostsamt än arbetslöshet. Det kan aldrig vara
en god idé att ha passiva och lågkvalitativa åtgärder för att upprätthålla folk
utanför den öppna arbetslösheten när möjligheter finns att göra ambitiösa
insatser inom vården, omsorgen, byggnadsbranschen och utbildningen.
Mina slutord blir: Med tanke på innehållet i propositionen - den handlar
om långtids- och ungdomsarbetslösheten - är det ett rasande oambitiöst lag-
förslag som läggs fram.
Det vi över huvud taget har kunnat acceptera har vi fått göra om, därför
att kvaliteten på lagförslaget var dålig. Jag är ändå glad över att vi nu har
hittat formen för ett sysselsättningsstöd. Jag förutsätter att det kommer att
ge effekter.
Jag vill bara notera att vi får ta ett nappatag till när det gäller frågor om
t.ex. utbildning och ROT-insatser. Vi får återkomma under motionstiden i
januari. Utskottet har nämligen inte nappat på de väldigt klara signalerna
från Arbetsmarknadsstyrelsen. AMS föreslog rejäla omdisponeringar inom
B 2-anslaget för att kunna göra bästa nytta av redan anslagna pengar till ar-
betsskapande åtgärder.
Anf. 134 HARALD BERGSTRÖM (kds):
Herr talman! Allra först vill jag yrka bifall till utskottets förslag i samtliga
moment i hemställan.
I prop. 1993/94:66 har regeringen en rad förslag om förändringar och an-
passning av ungdomspraktiken och ALU. Vidare finns ett nytt förslag om
GAS. Det är ett ettårigt generellt anställningsstöd. Propositionen handlar
också om ytterligare satsningar på s.k. kommunala ROT-program m.m.
Jag skulle vilja läsa ett litet avsnitt i betänkandet som handlar om utskot-
tets överväganden när det gäller inriktningen av politiken. På s. 11 står det:
”Den inriktning av politiken som förordats i de av riksdagen godkända
betänkandena 1992/93:AU11 och 1992/93:AU19---samt det av riksdagen
godkända betänkandet 1992/93:FiU30---bör därför enligt utskottets upp-
fattning i allt väsentligt ligga fast även inför det kommande budgetåret.”
Jag säger inte mer om arbetsmarknadspolitikens inriktning. Envar kan
läsa mer i utskottets betänkande om detta. Majoriteten av utskottet står
bakom dessa skrivningar.
Ungdomspraktiken blev efter beslutet våren 1992 snabbt en stor arbets-
marknadspolitisk åtgärd. Det är bra, i synnerhet som undersökningar visar
att den s.k. undanträngningseffekten är liten. Minst lika viktigt är att mer
än var femte av dem som har anvisats ungdomspraktik har fått fortsatt fast
anställning på den arbetsplats som de har anvisats.
Vi får inte glömma att en åtgärd som denna hela tiden måste utvärderas i
ljuset av hur arbetsmarknadsläget ser ut. Om uttrycket tillåts vill jag säga att
gränsen mellan anställning och praktik, arbete och undervisning, faktiskt
inte är helt glasklar. Dessutom är det en sistahandsåtgärd. Så fort förbätt-
ringar kan skymtas måste åtgärdens fortlevnad diskuteras.
Tecknen på att arbetsmarknadsläget nu börjat ljusna tycks vara så säkra
att tiden är kommen för att försiktigt börja förändra reglerna för den åtgärd
som så att säga inleder nedmonteringsprocessen. Vi kristdemokrater väl-
komnar detta. Men det gäller att vara vaksam. De förändringar som rege-
ringen föreslår om en finansieringsavgift får inte bli en broms som gör att
arbetslösheten stiger därför att företagare inte vill betala den blygsamma av-
giften.
Arne Jansson nämnde tidigare att vi inom utskottets majoritetsgrupp
förde samtal om att avgiften kanske skulle göras återbetalningsbar - detta
för att öka incitamenten hos företagaren att tillsvidareanställa den unge. Vi
har dock, i stället för ett restitutionsförfarande, valt att ge regeringen ett vid-
gat bemyndigande att vid behov, om inte volymen på åtgärden blir vad som
planeras, ändra nivån på avgiften.
Målet måste hela tiden vara att snabbast möjligt få ut de unga i ordnad
sysselsättning. Ett viktigt skäl för att ge regeringen ett vidgat bemyndigande
är att det går snabbare att ändra nivån på finansieringsavgiften på det sättet
än att i en proposition söka riksdagen för förnyat beslut om det visar sig att
avgiften försvårar för oss att nå planerade nivåer.
Utskottsmajoriteten stöder därför regeringens förslag om en finansie-
ringsavgift på 1 000 kr per månad under den första anvisningsperioden på
sex månader och 3 000 kr per månad för den andra perioden. Den andra
praktikperioden får dessutom inte ordnas förrän efter det att det har gjorts
en överenskommelse med arbetsgivaren i fråga om att den unge skall anstäl-
las senast vid praktikperiodens utgång. Utskottets majoritet ställer sig också
bakom att åtgärden förlängs t.o.m. den 30 juni 1995 och dessutom, vilket är
viktigt, att den s.k. sommararbetsmarknaden till en del öppnas för ungdom-
spraktikanter.
Utskottsmajoriteten föreslår att även ungdomspraktiken för akademiker
tas in under regeringens bemyndigande för att snabbt kunna förändras vid
behov, med avseende på t.ex. en finansieringsavgift.
Utskottsmajoriteten avvisar det socialdemokratiska förslaget om att en-
dast tillåta fyra månaders praktikperiod följt av ett förhöjt rekryteringsstöd
som i sex månader skulle ge 80 % bidrag till lönen. Vi anser helt enkelt inte
att den metoden är den rätta för att försiktigt påbörja en utfasning eller an-
passning av ungdomspraktiken till en ljusnande arbetsmarknad.
Herr talman! När det gäller ALU föreslår regeringen att man skall för-
länga tiden för åtgärden ytterligare ett halvt år t.o.m. den 30 juni 1995. ALU
är den åtgärd som har tillkommit för att stärka arbetslinjen i ett mycket be-
svärligt arbetsmarknadsläge.
Utskottsmajoriteten är väl medveten om de faror som lurar med cn åtgärd
som ALU. Undanträngningseffekten får inte negligeras. Det är därför vi
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
135
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
ställer oss bakom regeringens förslag om inrättande av en speciell ALU-de-
legation. Den uppräkning av tänkta arbetsuppgifter som regeringen gör i
propositionen visar att delegationens stödjande funktion för anordnandet av
ALU och för att se efter undanträngningseffekten behövs.
Beträffande kringkostnaderna för ALU anser utskottsmajoriteten att de
450 miljoner som regeringen föreslår bör reduceras till 325 miljoner. Av
dessa medel bör 15 miljoner anvisas för resebidrag och 5 miljoner för ALU-
delegationens kostnader.
Regeringen har tagit initiativ till en parlamentarisk kommitté för att ung-
domspraktiken och ALU liksom hela det arbetsmarknadspolitiska fältet
skall genomlysas i alla sina aspekter. Utskottsmajoriteten stöder tanken att
det verkligen behövs en ordentlig översyn och genomlysning, inte minst i lju-
set av riksdagens revisorers rapport 1993/94:1 Arbetsmarknadspolitik, en
granskning av åtgärder mot arbetslöshet.
I ett läge då signalerna om att konjunkturen äntligen vänt uppåt blir star-
kare och säkrare för varje dag samtidigt som övertidsuttaget motsvarar upp
emot 70 000 tillsvidareanställningar, behövs det något som gasar på närings-
livets lust och vilja att anställa. Man skall inte vänta i det längsta, eftersom
man därigenom kanske sliter otillbörligt på människor. Jag har full förståelse
för den försiktighet och avvaktan som det stora övertidsuttaget just nu speg-
lar hos landets företagare och arbetsgivare. Man undrar om vändningen är
hållfast. Det är därför som GAS behövs.
Det är fråga om en reduktion av arbetsgivaravgiften på 15 procentenheter
som ett generellt anställningsstöd gällande nyanställda under år 1994. Arne
Jansson kritiserar åtgärden ur olika aspekter för att den inte skulle vara till-
räckligt träffsäker. Men om den skulle specialdestineras så vore den ju inte
generell. Det var just att stödet är generellt som är finessen.
Det är glädjande att konstatera att efter teknisk justering med hjälp av
socialförsäkringsutskottet av hur reduktionen skall genomföras har arbets-
marknadsutskottet en bred majoritet för att gasa på.
Herr talman! I betänkande AU5 tas det vidare upp en rad förslag som jag
inte skall gå in på, utan jag bara yrkar bifall till dem.
Jag vill dock nämna några ord om att utskottets majoritet föreslår att rege-
ringen bemyndigas att inom ramen för innevarande budgetårs anslag avsätta
sammanlagt 600 miljoner kronor för reparation och om- och tillbyggnad av
kommunala fastigheter. Av denna summa skall 100 miljoner öronmärkas för
äldreboende. De regler som finns i en särskild förordning om ombyggnads-
bidrag för äldrebostäder gäller för dessa pengar. Det här är bra.
De initiativ som AMS redan har tagit i syfte att begränsa varsel och upp-
sägningar i den kommunala och landstingskommunala sektorn är också bra.
Vi vill från utskottsmajoriteten understryka vikten av att dessa initiativ leder
fram till att arbetslösheten i denna sektor begränsas och att man underlättar
för de nödvändiga strukturrationaliseringarna.
Herr talman! Det sagda får räcka. Jag yrkar än en gång bifall till utskottets
hemställan i betänkande AU5.
136
Anf. 135 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag vill korrigera Harald Bergström pä ett par punkter. För
det första togs både lag och justering av GAS fram i arbetsmarknadsutskot-
tet och på dess kansli.
För det andra utgår jag ifrån att det var en felsägning när Harald Berg-
ström sade att propositionen om åtgärder mot ungdomsarbetslöshet och
långtidsarbetslöshet också innehöll förslag om reparation, ombyggnad och
tillbyggnad. Det gjorde inte den här propositionen. Men den borde ha gjort
det. Däremot innehöll betänkandet ett antal synpunkter och förslag på det
området.
Harald Bergström sade också att arbetsmarknadsläget har ljusnat och att
åtgärder då måste dras ned. Anser Harald Bergström att arbetsmarknadslä-
get har ljusnat när det finns sammanlagt 580 000 öppet arbetslösa i kategori
ett och två. Det är en ökning från 445 000 förra året till 580 000 i år. Kan
det betraktas som att arbetsmarknadsläget har ljusnat? Det tycker jag är en
märklig uppgift.
Vidare sade Harald Bergström att det socialdemokratiska förslaget om
ungdomspraktik kopplat till ett rekryteringsstöd inte är något bra förslag för
att fasa in ungdomar på arbetsmarknaden. Betyder det att Harald Bergström
också tillbakavisar det avtal som verkstadsindustrierna och Metallindustriar-
betareförbundet har gjort? De har valt just den här konstruktionen för att
säkerställa unga människor ett arbete inom den branschen.
När det gäller arbetslivsutveckling m.m. säger Harald Bergström att
ALU-delegationen skall bevaka att arbetslivsutvecklingen inte får oanade
proportioner och att den inte konkurrerar ut andra arbeten. Jag kan bara
referera till några ledord i uppdraget till delegationen. Delegationen skall
mobilisera näringsliv, kommuner och landsting. Den skall se till att man tar
fram eftersatta områden för att göra insatser. Den skall organisera insatser
och utarbeta program. För mig innebär detta något helt annat än att man ser
till att man inte konkurrerar i andra verksamheter.
Anf. 136 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Jag beklagar felsägningen om proposition respektive betän-
kande.
Herr talman! När det gäller en utfasning av ungdomspraktiken i en ljus-
nande arbetsmarknad sade jag att det gäller att vara vaksam, Ingela Thalén.
Det finns säkra tecken på att arbetsmarknaden ljusnar. Då gäller det att vara
vaksam, så att vi kommer rätt. Vi får inte vara för sent ute, inte heller för
tidigt. Regeringen måste få instrument för att kunna vara vaksam på rätt
sätt.
Jag uppfattar det som att ALU-delegationen också skall se till att det inte
blir för stora undanträngningseffekter. Om man bara så att säga kör ut ar-
betslösa i ALU-projekt osv. får man undanträngningseffekter. Men visst lig-
ger det i delegationens uppgift att vara försiktig, så att man inte får oönskadc
effekter. Det uppfattar jag som en självklarhet.
Ingela Thalén ställde en fjärde fråga om att mobilisera. Den hann jag ty-
värr inte notera, så den får jag återkomma till.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
137
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
Anf. 137 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Jag konstaterade också att Harald Bergström sade att rege-
ringens förslag om att ta betalt för ungdomspraktikplatser, som utskottets
majoritet nu ställer sig bakom, är ett förslag som man kan använda för att
få ner nivåerna när det gäller ungdomspraktik. Jag tror att Harald Bergström
och utskottsmajoriteten kommer att bli sannspådda fortare än man anar. Ett
så krångligt system kommer att göra det omöjligt att över huvud taget få ut
ungdomar i ungdomspraktik.
Vår uppfattning om en bra åtgärd är att den skall stimulera ungdomar att
gå in i en verksamhet som leder till en anställning, tillfällig eller fast. Därför
vidhåller vi att rekryteringsstöd, på det sätt som vi har beskrivit, är en
mycket bättre åtgärd.
Jag har framför mig ett brev från Stockholms stads hantverksförening.
Föreningen har skrivit till landshövdingen i Stockholms län och redovisat ef-
fekterna av bl.a. ALU-projekten för hantverkare och småföretagare. Det
är ingen rolig läsning. Den stöder den socialdemokratiska uppfattningen att
arbetslivsutveckling skall vara en sistahandsåtgärd. Den skall under inga om-
ständigheter expandera på det sätt som sägs i det förslag som regeringspar-
tierna och Ny demokrati nu stöder och som vi snart skall fatta beslut om.
Anf. 138 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Socialdemokraterna föreslår att man i stället för en finansie-
ringsavgift för ungdomspraktik skall använda sig av rekryteringsstöd. Det
torde väl vara en ännu krångligare väg att gå, om nu Ingela Thalén anser att
finansieringsavgiften är krånglig. Såvitt jag har förstått skall det för var och
en av ungdomspraktikanterna förhandlas fram ett rekryteringsstöd. När vi
talar om stora volymer, torde detta bli ganska jobbigt för en redan hårt belas-
tad arbetsförmedling.
Ingela Thalén tog upp att finansieringsavgiften blir en broms för volymen.
Men det var ju det jag sade i mitt anförande. Det får inte bli en broms. Avsik-
ten är att regeringen skall ha möjlighet att följa förloppet, så att inte onödigt
många ungdomar går sysslolösa framöver.
Finansieringsavgiften kan uppfattas som en broms. Men i så fall skall den
tas bort. Det var därför vi föreslog att regeringens bemyndigande skall utvid-
gas, så att regeringen får den möjligheten.
Jag har inte läst brevet från Hantverksföreningen i Stockholm. Jag vet
mycket väl att det finns de som kritiserar ungdomspraktiken. Faktum kvar-
står att utvärderingar visar att en femtedel har fått fast jobb efter sin praktik-
tid. Är inte det värdefullt? De flesta jag har träffat har varit mycket belåtna
med sin ungdomspraktik. Jag ser det som en god åtgärd som har gjort nytta
i ett mycket besvärligt arbetsmarknadsläge.
Anf. 139 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Eftersom talmannen har begärt korta inlägg skall jag fatta
mig kort. Harald Bergström tyckte att det var jättebra att man bemyndigade
regeringen att vid behov justera ersättningsnivån för ungdomspraktik. Jag
tycker att det är fel att ha det så. Vi motsätter oss också att man lägger fram
138
ett förslag som innebär att man sedan skall treva sig fram och fråga sig om
det är bra och om avgiften inte är för hög eller låg.
Det är mycket bättre att man undersöker vad vi behöver för att stimulera,
för att göra någonting på arbetsmarknaden, och lägger fram ett väl sonderat,
grundlagt förslag än att man lägger fram sådana här trevande förslag. Det
förslag som regeringen lägger fram innebär att man sedan kommer att fråga
sig om det man har beslutat är bra. Sedan kanske man bestämmer sig för att
det inte alls är bra och beslutar att sänka avgiften. Det kräver höga administ-
rationskostnader. Det inger osäkerhet på marknaden. Företagen blir osäkra.
Ungdomarna blir osäkra. Jag tycker att det är farligt med sådana här ogrun-
dade förslag.
Vidare säger Harald Bergström att finessen med GAS är att det är gene-
rellt. Vi har påtalat att faran med GAS är att det är generellt. Det är för
lätt att missbruka. Jag sade i mitt tidigare anförande att GAS kommer att
missbrukas fruktansvärt mycket. GAS skall inte vara generellt. Det skall
krävas någonting för att få GAS. Det skall krävas någonting av företag och
ungdomar för att de skall kunna få hjälp. Det skall inte bara delas ut pengar
hit och dit, som GAS egentligen innebär.
Anf. 140 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Vi talade tidigare om bemyndigande för regeringen att han-
tera finansieringsavgiften för ungdomspraktikanterna respektive ett restitu-
tionsförfarande. Vi har föreslagit ett bemyndigande för regeringen att han-
tera avgiften allteftersom volymen av ungdomspraktiken utvecklas. Nog
tycker jag, efter den värdering jag har lyckats göra med mina enkla gåvor,
att det är betydligt besvärligare med ett restitutionsförfarande. Ett restitu-
tionsförfarande skulle innebära att företaget först betalar in finansieringsav-
giften. Sedan gör staten en avräkning och betalar tillbaka. Det måtte väl vara
enklare att ordna det som ett bemyndigande för regeringen att hantera finan-
sieringsavgiften, punkt slut.
Ungdomspraktikanternas skara får inte bli för liten om de arbetslösas
skara är stor. Det gäller att få upp volymen i åtgärden.
Beträffande GAS konstaterar jag att vi har motsatta uppfattningar. Jag
tycker att det generella är det fina.
Anf. 141 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Tyvärr måste jag återkomma med en replik.
Först skall finansieringsavgiften vara 1 000 kr. Sedan säger regeringen att
det inte var bra. Då har man lärt sig att administrera ett system med en avgift
på 1 000 kr. Sedan säger regeringen att 1 000 kr är för mycket. Då skall man
göra om hela systemet och kanske ta en avgift på 270 kr. Att då ändra hela
systemet för att i stället ta 270 kr kostar fruktansvärda pengar. Det blir det-
samma i fas två, när man ändrar avgiften till 3 000 kr. Sedan säger man att
3 000 kr är för mycket och bestämmer sig för att ta 1 720 kr i stället.
Avgiften kan ändras hit och dit. Den administration som bemyndigas rege-
ringen att fritt förfoga över kan ta skrämmande proportioner.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
139
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
140
Anf. 142 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Dagens debatt har berört ekonomi i stort, ordinarie arbeten
och tillfälliga åtgärder via Arbetsmarknadsverket. Jag vill direkt inleda med
att säga att det av flera skäl inte finns någon viktigare uppgift än att så snart
det går komma tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad. Det är bl.a.
av mänskliga skäl, men också av ekonomiska skäl. Arbetslöshetsunderstöd
i form av kontantstöd, mycket hög AMS-budget och förlorade skatteintäkter
för kommuner, landsting och stat gör att det rör sig om höga siffror. Egentli-
gen förstår vi oss inte på dessa miljarder. Men däremot går det att förstå om
vi översätter siffrorna till drygt 2 000 kr per månad på var och en som arbetar.
Det borde då vara av ett stort gemensamt intresse att snarast få det hela att
krympa ihop ordentligt.
Jag menar att det är viktigt att lära av misstagen. Med ett statligt lånebe-
hov på ca 270 miljarder kronor - en ofattbart hög siffra - måste vårt land
fungera perfekt på arbetsmarknaden, i ekonomin och i det allmänna kost-
nadsläget under många år för att få en stabilitet framöver.
Det går inte att komma ifrån att lärdomen finns att hämta i erfarenheterna
från slutet av 1980-talet. Vi får inte göra om de misstagen. Då ökade indu-
strins kostnadsläge så att den kom att ligga 20 % över konkurrentländerna.
Detta ledde till att landet alldeles på egen hand gick rakt nedåt 1989. Men
det doldes av byggbranschen som byggde kontor och hotell som i dag står i
stort sett tomma. Detta i sin tur ledde fram till ödd Engströms nya arbete -
i stort sett alla banker och finansinstitut knäcktes. Det var egentligen bara
Handelsbanken som höll någorlunda.
Vissa år var det 0 % produktivitetsökning inom näringslivet. Under andra
halvan av 1980-talet var inget år bättre än 2 %. Men det var tvåsiffriga löne-
ökningstal.
Jag säger inte att allt detta är socialdemokratins fel. Där fanns många ak-
törer. Men Ingela Thalén och andra verkar totalt ha glömt bort att det var
Socialdemokraterna som regerade under spekulations-, inflations- och fall-
skärmsekonomins tidevarv. Det är faktiskt sant - om minnet är kort.
I kompletteringspropositionen våren 1991 gjorde socialdemokraterna en
bedömning av framtiden. De bedömde då att det skulle bli en ökning av ar-
betslösheten. Jag vet inte om de inte förstod läget eller om det var valet som
påverkade siffrorna, men arbetslösheten ökade tio gånger mer än vad som
skrevs i dokumentet. Snöbollen var i rullning. Den var stor, och den blev
större. Den nya regeringen fick ta hand om hela bollen.
600 000 jobb har försvunnit sedan 1989. Det är en förfärande hög siffra.
Den internationella lågkonjunkturen rår för en del av dessa siffror. Men
1980-talets slut rår för många fler förlorade arbetstillfällen. Det hade gått
bra att leva med en internationell lågkonjunktur om inte skutan i övrigt hade
varit i olag. Jag tycker att socialdemokratin skall betänka detta i stället för
att yttra demonstrationsslagord.
Ingela Thalén är oroad över att Jacques Delors berömmer svensk arbets-
marknadspolitik. Den oron må vara befogad. Men viktigast är att återgå till
ett läge där det finns ordinarie jobb. Under tiden måste man göra allt för att
hålla arbetslinjen. Jag förstår inte Ingela Thaléns oro för Jacques Delors.
När jag blev arbetsmarknadsminister sade Arbetsmarknadsverket att inte
mer än 3 % skulle vara sysselsatta i åtgärder. Nu har vi den hittills högsta
siffran av människor sysselsatta i tillfällighetsåtgärder. Infrastrukturinveste-
ringarna har fyrdubblats på årsbasis. Jag tycker inte att det är konstigt att
EG-folket tittar på Sverige. Denna regering har långt större volymer att han-
tera än någonsin i Sverige. Jag beklagar att denna regering måste arbeta i
detta ärvda klimat. Men så är läget.
Ja, nu minskar antalet varsel kraftigt. Det verkar som om någon är rädd
för det också. Antalet konkurser minskar dramatiskt. Det är bra. Det har
varit ca 100 stora konkurser vaije dag. Nu minskar både storlek och antalet
dramatiskt. Antalet lediga platser ökar. Hela hösten har vi legat över 1991
års nivå då Socialdemokraterna regerade - för att återigen påminna om det.
Vi har t.o.m. nu på slutet varit över 1990 års nivå. Men egentligen är det en
alldeles för låg nivå, och vi måste upp på en högre nivå.
Exporten ökar i omfattning. Det kommer att komma många fina budskap
redan runt jul, vid nyår och framåt på att exporten tar sig ordentligt. Sveriges
handel går ihop för första gången på länge. Bytesbalansen går kanske ihop
redan i år, men nästa år blir det överskott. Vi behöver det. Då har vi bara
problemen inom landet att hantera och drar inte på oss stora nya utlands-
skulder.
Sedan har vi det allra viktigaste, vilket också är socialdemokratins verkliga
svaghet. Den ränta riksbanken noterar pendlar mellan 6 och 7 %. För ett år
sedan var räntan vansinnigt mycket högre. Detta låga ränteläge måste vår-
das. Det är i ett bestående sjunkande ränteläge som företagen och enskilda
personer vågar investera.
Socialdemokratin är oroad över sparandet. Nivån ligger nu på 10 %.
Egentligen är det inte fråga om ett sparande. Folk amorterar vad de lånade
för mycket i slutet av 1980-talet. I den lössläppta ekonomins tidevarv hand-
lade folk upp allt vad de tjänade in - och 5 % ytterligare i några år i följd.
Då blev folk skyldiga alldeles hemskt mycket pengar. Nu måste de betala.
Tänk om socialdemokratin hade haft kraft att föra en politik som lockade
till ett litet sparande redan då. Då hade inte folk behövt spara 10 % i dag,
och konsumtionsläget skulle ha varit bättre. Även detta är ett tungt arv att
bära från 1980-talet.
Konkurrenskraften är den bästa någonsin. Vi vet att det är bra för export-
industrin. Men det är också bra för alla aktörer här hemma. Det är väsentligt
svårare att slå ut svenska varor med hjälp av japansk eller tysk produktion.
Företagen tar nu hem det de flyttade ut på 80-talet. Vet Ingela Thalén t.ex.
att 90 miljarder kronor flyttades ut under de bästa 80-talsåren i investeringar
utomlands. Tänk om ni hade haft förmågan att se till att de stannade i Sve-
rige! Då hade vi inte fått detta tunga arv. Är efter år var det på det sättet
under 80-talet.
Nu blir arbetslösheten svår trots att alla de 20 punkter som tagits upp pe-
kar åt rätt håll. Produktiviteten ökar med 6 % i genomsnitt för näringslivet.
Kommuner och landsting, som under hela 80-talet hade en negativ produkti-
vitetsutveckling, har nu en positiv produktivitetsutveckling. Detta är i och
för sig en mardröm för mig med tanke på hur ni för debatten. Men det är en
förutsättning för att Sverige långsiktigt skall stå starkt. Jag skulle önska att
meddebattörerna kunde se och erkänna det.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
141
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
142
Övertid förekommer nu i större utsträckning än under den största över-
hettningen. Det tycker jag inte om. Men det är ett tecken på att en mängd
saker är på gång. Jag har träffat en mängd storföretagsledare och varit på
frukostar med småföretagare. De börjar nu tro så pass mycket på framti-
den - om ni inte skrämmer dem för mycket - att de vågar bölja byta ut över-
tiden mot ordinarie jobb. Jag tror att vi kommer att få se mycket av det. Det
är exakt rätt tid att göra det nu, därför att det kommer att vara en bättre fart
i ekonomin om ett halvår, om ytterligare ett år osv.
Att döma av det socialdemokratiska förslag som nu lagts fram sitter So-
cialdemokraterna verkligen med spenderbyxorna på. Den röda tråden är:
Det är bra om varje åtgärd vi vidtar kostar mer. Men det är icke en hållbar
politik när vi lånar så mycket. Min expert på Arbetsmarknadsdepartementet
har räknat ut att merkostnaden bara på det här området är 14 miljarder kro-
nor. Ert förslag är icke förankrat i verkligheten. Ni tror att det går att öka
antalet beredskapsarbeten hur mycket som helst. Så är det inte. Jag träffade
representanter för alla partier i Landstingsförbundet och Kommunförbundet
häromveckan. De sade: Det går inte. Vi håller på att omstrukturera, och vi
kan inte ta emot en mängd beredskapsarbetare. Man kan föreslå sådant på
papper, men då har man varken träffat dem som jobbar i verkligheten eller
någon annan.
Det talades om att öka rekryteringsstödet. I dag gör Arbetsmarknadsver-
ket uppgörelser i genomsnitt på 50 % rekryteringsstöd. Riksdagen har ställt
sig bakom detta. Det skall man jobba allt man orkar med. Arbetsförmed-
lare, länsarbetsnämndsdirektörer och AMS-ledningen tror inte att det är
sant när de ser ert förslag om 80 %. Ni ställer till det för oss, om förslaget
skulle gå igenom. Eftersom stödet i dag i genomsnitt är på 50 %, kostar det
här åttioprocentsförslaget ca 7 miljarder i onödan, bortkastat rakt i sjön.
Skall vi stödja företagen på det sättet helt i onödan, Ingela Thalén? Jag
tycker inte det. Det finns bättre sätt att använda pengarna på.
Vad Socialdemokraterna helt förtränger är att statens upplåning är det all-
varligaste hotet mot lägre räntor, stärkt framtidstro och ökade framtidsinve-
steringar. Att i det här läget sänka momsen skulle, tillsammans med den här
typen av förslag, innebära kraftigt ökat budgetunderskott och färre ordinarie
jobb, och egentligen också färre tillfälliga jobb. Det är en livsfarlig politik
som ni står för i dag.
Anf. 143 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Sedan minst tre talare nu kraftigt har överskridit den tilldelade tiden ber
jag att få upprepa talmannens uppmaning tidigare två gånger i dag att hålla
den angivna tiden, för att undvika att vi behöver sammanträda under hela
lördagen. Jag vill upprepa talmannens hemställan. Jag har enligt riksdags-
ordningen inte rätt att klubba av någon talare, utan detta är en uppmaning
från talmannen därför att kammaren befinner sig i en utomordentligt allvar-
lig tidsnöd.
Anf. 144 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! När Börje Hörnlund skall debattera ett aktuellt förslag och
ge en relief till det förslaget har han vid varje av de senaste debatterna hop-
pat över de två senaste åren och ägnat sig åt 80-talet. Nu säger jag till Börje
Hörnlund för åttonde gången - för några timmar sedan var det sjunde
gången - att också Socialdemokraterna känner sitt ansvar för en del av ut-
vecklingen under 80-talet. Jag måste påminna Böije Hörnlund om att det var
Socialdemokraterna som var pådrivande i den skattereform som har varit
gynnsam för förändringar i positiv riktning. De var också Socialdemokra-
terna som tog initiativ till att få fram de avtal som varit gynnsamma när det
gällt att bl.a. stärka konkurrenskraften i näringslivet. Jag vill bara nämna
dessa två exempel.
Jag är inte alls oroad över att EG bedömer arbetsmarknadspolitiken i Sve-
rige positivt. Jag är oroad över att den borgerliga regeringen avvecklar ar-
betslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Det oroar mig.
Börje Hörnlund säger, för vilken gång i ordningen har jag svårt att räkna
just nu, att vi aldrig haft så stora volymer i arbetsmarknadspolitiken. Tacka
sjutton för det! Vi har inte haft en sådan arbetslöshet sedan före kriget. Det
är klart som korvspad att vi måste sätta in fler åtgärder i en situation som
denna.
Angående ljuspunkterna skulle jag vilja erinra Börje Hörnlund om företa-
garnas och branschernas reaktioner på Arosmässan häromveckan. Dessa ta-
lade sitt tydliga språk när det gäller Börje Hörnlunds ljuspunkter.
Börje Hörnlund säger att hans medarbetare har räknat ut det socialdemo-
kratiska förslagets effekt och kommit fram till att det ökar budgetunderskot-
tet med 14 miljarder. Då påstår jag att Börje Hörnlunds medarbetare räknat
fel. Om budgetunderskottet trots allt skulle närma sig dessa tal, vill jag jäm-
föra det med de 40 miljarder vi lånar till kontantstöd. Vår utgångspunkt är
att växla passiva bidrag till aktiva insatser, Börje Hörnlund.
Anf. 145 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Angående siffran 14 miljarder, eller rättare sagt t.o.m. 14,1
miljarder, misstänker jag att jag inte sade att det var fråga om årseffekt.
De två åtgärder som Socialdemokraterna och LO talar mest illa om i dag,
ungdomspraktik och arbetslivsutveckling, ger fler jobb efter avslutad åtgärd
än beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning. Enligt den senaste
mätning som gjorts på tremånadersbasis ger de minst 50 % fler arbeten än
andra åtgärder. Det är egentligen inte så konstigt. Man kommer till en ar-
betsplats, får visa upp sig, man är duktig, man får arbete.
När det är begränsade ramar är det väsentligt att få så många som möjligt
i åtgärder. När man har västvärldens högsta budgetunderskott och dessutom
lånar det mesta till a-kassa och lönegarantifond är det viktigt att vara litet
aktsam om statens finanser. Det är de kommande generationerna som an-
nars får äta upp det. De får ändå tillräckligt att bära.
Anf. 146 INGELA THALÉN (s) replik:
Herr talman! Det som Börje Hörnlund nu avslutade med tycker jag inte
att han skall fortsätta att använda. En så grund analys av åtgärder får inte
ens en borgerlig arbetsmarknadsminister använda så slarvigt. Tiden medger
inte att i en replik gå in på detta, men jag skall återkomma till arbetsmark-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
143
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
144
nadsministern i ett annat sammanhang för att diskutera detta slarviga sätt att
gå igenom arbetsmarknadspolitikens olika åtgärder.
Sedan vill jag ännu en gång påpeka för arbetsmarknadsministern att de
socialdemokratiska förslagen innehåller resurser för andra områden än en-
bart arbetsmarknadsåtgärder, men de innehåller framför allt resurser till åt-
gärder som sätter männsiskor i arbete i stället för att de skall gå kvar i olika
typer av kontantstöd. Samtliga dessa socialdemokratiska förslag avvisar re-
geringen, regeringspartierna och Ny demokrati.
Det är en bitter sanning, arbetsmarknadsministern, att regeringen och ar-
betsmarknadsministern nu tar pengar från dem som är arbetslösa och ger till
miljonärerna, dvs. miljonärskamraterna i storstan är viktigare än de arbets-
lösa i glesbygden. Börje Hörnlund, detta är den bittra sanningen.
Anf. 147 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Jag är förvånad, eller kanske inte förvånad, över Ingela Tha-
lén. Jag vill bara påminna om att det gick ut investeringar på 90 miljarder
under ett enda år från Sverige. Varför ville inte utlänningar alls investera i
Sverige? Skall vi komma tillbaka till en fullgod ordinarie arbetsmarknad och
en hög tillväxt, måste vi efter avregleringen av valutan ha ungefär samma
skattevillkor för företag i vårt land som man har i andra länder. Vi behöver
nu framtidsinvesteringar både från alla svenska företag och från en mängd
utländska företag för att skapa tillväxt och få en fullgod ordinarie arbets-
marknad. Det är själva grunden i vad vi diskuterar. Tillfälliga åtgärder med
den volym som de nu har fått är bekymmersamma.
För att inte ha ungdomar på gator och torg denna vinter vill jag att arbets-
givare och andra - och jag vädjar verkligen att de ställer upp - tar emot ca
100 000 ungdomspraktikanter. Detta är ingen omöjlig målsättning, om de
län som inte är så bra är lika duktiga som de län som är bra. Då har man
snart 100 000 praktikantplatser. Det skulle behövas 80 000 ALU-platser för
att nedbringa långtidsarbetslösheten. Om alla län är lika duktiga som de län
som är bäst, når vi också det målet. Det är mycket bättre, även om det margi-
nellt stöter i den ordinarie arbetsmarknaden. Ingenting stöter så i den ordi-
narie arbetsmarknaden som just beredskapsarbeten, och det är det som So-
cialdemokraterna förespråkar.
Anf. 148 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Det är inte så lätt med Börje Hörnlund, eftersom han varje
gång gör en lång historisk rekapitulation av 80-talet. Det är i och för sig vik-
tigt. Många misstag begicks på 80-talet, andra misstag begås på 90-talet, och
den här regeringen går i spetsen för dem.
Börje Hörnlund nämnde sparandet. Det är sant att det ökar, men det be-
står till viss del av amorteringar. Men om man som vissa ekonomer har gjort
tittar noggrannare på sparandet, finner man att det är ca 10 % av svenskarna
som amorterar, medan många andra får en allt större skuldbörda. Det finns
en fördelningpolitisk profil här som Börje Hörnlund kanske inte ens är in-
tresserad av.
Jag ställde några frågor.
Arbetsmarknadsutbildningen har minskat med 43 %, samtidigt som ar-
betslösheten har ökat med 40 %. Det är faktiskt en aktiv prioritering från
regeringens sida. Utbildningsbidragen har sjunkit kraftigt. Många har avslu-
tat sina utbildningar, därför att de inte har råd att studera under det nuva-
rande studiefinansieringssystemet. Detta är det sämsta som kan hända för
arbetslösa människor. Jag uppfattade att man ute på fältet, på arbetsförmed-
lingarna, är helt överens om detta, men regeringen har vägrat att ta initiativ.
Arbetsmarknadsministern höll ett långt anförande, men han nämnde inte
med ett ord de åtgärder som i dag tydligen är förstahandsåtgärder, dvs. ung-
domspraktiken och ALU. Hur skall dessa åtgärder bli bättre med de förslag
som framförs i propositionen? Det kommer att bli färre ungdomspraktik-
platser med den finansieringskostnad som man nu inför.
Sedan har jag en allmän fråga. När jag läser den fördjupade anslagsfram-
ställningen 1994/95-1996/97 från AMS, finner jag att praktiskt taget allting
av det som vi från Vänsterpartiet skrev i våra motioner - och delvis också
det som Socialdemokraterna skrev i sina - är detsamma som verkets stånd-
punkter. Det är den praktiska ståndpunkten som är formad efter den verk-
liga erfarenheten från hur det är ute på fältet. Hur känns det egentligen,
Börje Hörnlund, att gå emot sitt eget verk, att gå emot den praktiska verk-
samheten? Nästan på varje punkt föreslår regeringen en annan inriktning av
arbetsmarknadspolitiken än vad verket för fram utifrån sina erfarenheter.
Det förhåller sig på samma sätt med den skrivelse från AMS som har åbero-
pats flera gånger. Den innehåller positiva, snabba förslag, men vi har inte
kunna få gehör för dem från den borgerliga majoriteten i utskottet.
Anf. 149 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Sparandet är högt, Hans Andersson. Beroende på vilken
prognos man tror på ligger det runt 10 %. Tidigare lånade man mer än man
tjänade. Nu när det är dåliga tider och det skulle behövas ytterligare köp-
kraft amorterar man. Väldigt många människor lider av ränteläge och lån.
Därför är det viktigt med en politik som får ned räntan ytterligare ett par
snäpp, både för de enskilda och framför allt för att det skall bli fart på den
ekonomiska utvecklingen och den ordinarie arbetsmarknaden i vårt land.
Arbetsmarknadsutbildningen är en långsiktig investering. Många gånger
är det också en färskvara. Flera utbildningar, inte minst på dataområdet, är
sådana att man snabbt bör komma i arbete för att man skall ha nytta av sin
utbildning. Utvecklingen går fort. Dessutom satsas det i stället på ordentlig
utbildning i företag. Landsting efter landsting, kommun efter kommun träf-
far nu också avtal med Arbetsmarknadsverket, där man satsar på kompe-
tensutbildning. Därigenom kan man behålla de som är hotade att få lämna
arbetsplatsen. Det kommer att ske mycket av den typen framöver. Arbets-
marknadsverket har de pengar som behövs för den uppgiften.
Alla åtgärder på sådana här nivåer måste få arbeta sida vid sida. Arbets-
marknadsverket för samtal om de enskilda åtgärdernas inriktning, men re-
surserna är inte bundna. Det har gjorts en uppdelning. Om det behövs litet
mer på ett område, har Arbetsmarknadsverket rätt att överskrida nivån, om
man inte genomför någon ökning på ett annat område. Arbetsmarknadsver-
ket har egentligen en rambudget med viss inriktning, men den är inte spikad.
Ungefär varannan månad för jag diskussioner med samtliga länsarbets-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
146
nämndsdirektörer och mycket oftare med AMS-ledningen. Jag tycker fak-
tiskt att vi har ganska lätt att ta gemensamma tag.
Anf. 150 HANS ANDERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag ser inte de gemensamma tagen när jag läser förslagen
och ser hur Arbetsmarknadsdepartementet och även den borgerliga majori-
teten här i riksdagen fattar beslut.
Vi har anslagit pengar till Arbetsmarknadsverket. Jag påstår att anslaget
byggde på vissa volymer som i dag inte uppnås. Vi uppnår inte ens de plane-
ringsnivåer som länsarbetsnämnden har satt upp, vilka ligger väsentligt lägre
än vad regeringen har förutspått. Detta är åtminstone för mig ingen över-
raskning. Det är i systemet inbyggt, inte minst sedan kompletteringsproposi-
tionen i våras, sämre incitament för att komma i gång, sämre regler och
sämre ekonomiska villkor. Det gäller företagsutbildning, arbetsmarknadsut-
bildning och beredskapsjobb. På område efter område är det på det här sät-
tet.
Ett område som jag återkommer till gång efter gång, där egentligen ingen-
ting händer, är kompetensutveckling i arbetslivet. Nu har paniken utbrutit i
kommuner och landsting. Man ser hur folk slängs ut från produktiva jobb i
vård och omsorg. De kanske blir arbetslösa och får återkomma i ALU-verk-
samhet med väsentligt mer lågproduktiva jobb eller verksamheter i kommu-
nerna i enlighet med arbetsmarknadsministerns metod. Detta måste vara en
fullständigt felaktig metod. Kommuner och landsting trycker på. Arbets-
marknadsstyrelsen tar sina initiativ. Det har varit ett väldigt tjat och prat om
huruvida detta skulle vara möjligt, och förhandlingstrevare gjordes för ett
par veckor sedan. Jag menar att det är något som måste ske, och jag tror
inte att de pengar som AMS själv föreslog till detta ändamål, 2 miljarder
kronor, kommer att räcka.
Kompetensutveckling är framtiden för svensk konkurrenskraft. Jag har nu
sett att det inom ramen för Utbildningsdepartementet finns något som heter
Agenda 2000 - kunskap och kompetens för nästa århundrade. Där kanske
det kommer som jag har efterlyst i ett års tid och som jag trodde att Arbets-
marknadsdepartementet skulle vara agenten bakom, att driva fram en för-
höjd svensk kompetens i syfte att hävda konkurrenskraft, skapa bättre effek-
tivitet och därmed säkra jobben för framtiden.
Anf. 151 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! För säkerhets skull vill jag beröra metall- och verkstadsindu-
striavtalet för ungdomar med fyra månaders rekryteringsstöd. Jag uppmunt-
rar den typen av avtal. Men det hindrar inte att man på alla de områden där
man inte får fram den typen av avtal måste kunna jobba med ungdomsprakti-
ken på föreslaget sätt.
Denna höst har jag fört väldigt många samtal med en mängd ledande kom-
munala och landstingskommunala företrädare. Jag har haft flera överlägg-
ningar med AMS-ledningen. Vid träffar med länsarbetsdirektörerna har jag
noga diskuterat just detta att nu ordentligt satsa på kompetensutveckling och
därmed ge en mängd vikariemöjligheter.
Jag tror att det var i förra veckan som jag träffade ledningen för de båda
kommunförbunden. Oavsett partifärg uttalade de sin vilja att nu hjälpa till
på olika sätt. Utvecklingsarbetet och effektiviseringsarbetet skall naturligt-
vis fortsätta. Men genom att framför allt satsa på kompetensutveckling ges
möjligheter för många att gå in på den lediga platsen. Därefter är man ännu
starkare och har en bättre kompetens.
Anf. 152 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Om jag inte missminner mig sade ministern i sitt anförande
att Sveriges bytesbalans för första gången går ihop. Enligt en prognos från
RUT, Riksdagens utredningstjänst, är lånebehovet för januari månad för
Sverige cirka 30,5 miljarder kronor. Jag skulle uppskatta om arbetsmark-
nadsministern kunde kommentera detta.
Vidare föreslår utskottet i sitt betänkande att regeringen skall bemyndigas
att kunna ändra nivån på bidragsfinansieringen för ungdomspraktiken, alltså
att enbart ändra nivån men inte konstruktionen av bidraget.
Som jag sade i mitt anförande hade vi kommit fram till en uppgörelse med
regeringsföreträdare om att i den här konstruktionen ta in första delen av
det s.k. morotsförslaget för att stimulera företagare att anställa ungdom.
Detta finns inte alls med i betänkandet. Hur vill ministern kommentera det?
Anf. 153 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Bytesbalansen kommer att gå ihop och den kommer att
lämna ordentliga överskott under ett antal år framöver. Det är ett viktigt
tecken på tillfrisknande. Sedan måste vi mycket noga vårda egentligen allt i
vårt land, därför att vi har så mycket att ta igen för det som tidigare försum-
mades.
Beträffande ungdomspraktiken vill jag först säga att jag är övertygad om
att vi under denna vinter behöver nå en så hög nivå som det bara går. Far
runt och titta i Europa! Där tillåts stora skaror ungdomar vara helt arbetslösa
under långa tider. Vi måste använda alla medel för att detta inte skall ske i
vårt land. Men jag vill samtidigt betona att ingen är gladare än jag om ung-
domspraktiken kan trappas ner steg för steg, därför att det här är någonting
för en svår konjunktur.
Men jag vill peka på det alternativ som fanns tidigare, nämligen garantin
för 18-19-åringarna. Då gick de nästan till hundra procent till primärkom-
munerna. Ungdomspraktiken ligger ändå till två tredjedelar i näringslivet. I
kommunerna får ingen av dem jobb. Där är det tillräckligt många som har
arbetat tidigare och går före. Åtgärden slår därför väldigt bra. Men när man
når höga volymer med vilken åtgärd det än är blir den till bekymmer.
Anf. 154 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag ber om ursäkt, ministern, men jag tror inte att jag fick
något riktigt svar på min fråga. Den handlade om den överenskommelse som
vi träffade med regeringsföreträdare och som det nu inte verkar bli något av.
Det var detta som jag ställde en fråga om även i förra repliken. Ämnar inte
regeringen hålla den överenskommelse som träffades med Ny demokrati i
fråga om ungdomspraktiken? Som jag tidigare sade bemyndigas regeringen
nu att ändra nivån men inte konstruktionen på finansieringsbidragen. I och
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
147
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
med detta är det omöjligt att verkställa det morotsförslag som vi lade fram.
Det är ett förslag som vi tror är mycket bra för ungdomar. Det är synnerligen
bra för företagare att verkligen få sträva efter att ge ungdomarna en chans.
En morotseffekt är alltid bra i alla sammanhang.
Anf. 155 Arbetsmarknadsminister BÖRJE HÖRNLUND (c):
Herr talman! Överenskommelser som träffas mellan riksdagspartier kan
vara av två arter; den ena syns direkt i utskottshandling och den andra inne-
bär att man långsiktigt skall komma tillbaka med någonting som man har
resonerat om. Denna fråga har ännu inte nått mig. Därför kan jag tyvärr inte
diskutera den.
Anf. 156 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Jag instämmer helt i Ingela Thaléns inledningsanförande.
Jag förstår att Börje Hörnlund är väldigt svår att debattera med. Inte på nå-
gon av de frågor som Ingela Thalén ställde har något svar lämnats. Jag ser
nu att Böije Hörnlund inte har något större intresse av att lämna en redovis-
ning. Jag förmodar att utskottets företrädare i denna debatt, Marianne An-
dersson, får lämna svar på frågorna.
Arbetslösheten är rekordhög. Långtidsarbetslösheten ökar våldsamt.
Svaga och dåliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder skapas. Beredskapsarbe-
ten och arbetsmarknadsutbildning nedprioriteras av kostnadsskäl, samtidigt
som regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen tillsammans med
Ny demokrati rundhänt strör pengar till vissa grupper.
Samtidigt genomförs kraftiga försämringar i bl.a. arbetslöshetsförsäk-
ringen. Klyftorna ökar och med dem spänningen i vårt samhälle. Regeringen
och den borgerliga majoriteten i riksdagen påstår vid alla tillfällen att arbets-
linjen ligger fast. Är det inte dags nu, Marianne Andersson, att medge att
målet om den fulla sysselsättningen i praktiken redan har avskaffats?
Känns det inte litet besvärande, Marianne Andersson, att såsom represen-
tant för den borgerliga majoriteten i utskottet tvingas konstatera detta och
samtidigt här i kammaren hylla en arbetsmarknadspolitik som faktiskt i
praktiken inte längre finns? Är det inte bättre att säga sanningen, nämligen
att ni har övergivit arbetslinjen? Ert agerande nu innebär bara att ni riskerar
att öka politikerföraktet genom att strö meningslösa ord omkring er.
Hur tror Marianne Andersson att de arbetslösa känner det, när ni påstår
att utvecklingen har börjat vända mot en ljusning, samtidigt som ni tvingar
ut nya grupper i arbetslöshet? Under 1992 och 1993 försvinner enligt rege-
ringen över 400 000 arbetstillfällen i Sverige. Det motsvarar 10 % av alla sys-
selsatta. Ytterligare jobb försvinner nästa år, säger regeringen. På två år har
långtidsarbetslösheten femdubblats och uppgår nu till 136 000 personer. Tyd-
ligare än så kan ett misslyckande faktiskt inte bli.
För inte mer än ett halvår sedan stod vi här i kammaren och debatterade
arbetsmarknadspolitiken. Jag påstod vid det tillfället att regeringen hade
tappat greppet om utvecklingen. För detta påstående blev Börje Hörnlund
och utskottets företrädare mycket förnärmade. Jag hade alldeles fel, sade
Börje Hörnlund. Sverige är nu på gång, replikerade han. Men vi socialdemo-
148
krater fick än en gång rätt. Sverige var inte på gång, för att använda Börje
Hörnlunds egna ord.
Vi beklagar nu djupt - inte av prestigeskäl utan med tanke på de arbets-
lösa - att riksdagen i våras inte stödde våra förslag till olika åtgärder för att
bekämpa arbetslösheten. Hade så skett, skulle betydligt färre ha varit ar-
betslösa än som i dag är fallet.
Arbetslösheten har blivit betydligt värre än regeringen i våras förut-
spådde. Trots detta finns inga förslag på kraftfulla åtgärder för att bryta
denna negativa utveckling. Det är vår förhoppning att riksdagens majoritet
nu skall ta ansvar för utvecklingen och ställa sig bakom de förslag som vi har
för att bekämpa arbetslösheten.
Vi har sagt det vid många tillfällen och gör det igen: Mycket kraftfulla åt-
gärder inom alla politikområden måste nu till för att ta itu med den viktigaste
politiska frågan av alla, nämligen att skapa flera jobb och bekämpa arbets-
lösheten. Det gäller att genom att lägga om den ekonomiska politiken bryta
den onda cirkel som Sverige är inne i.
Vi har på en rad punkter framlagt förslag, som innebär en ökad sysselsätt-
ning. Men åter kommer naturligtvis den borgerliga majoriteten att med
hjälp av Ny demokrati rösta ner våra förslag, som skulle ha givit arbeten i
bl.a. byggbranschen. Våra förslag hade inneburit 40 000 jobb till ungdomar
och långtidsarbetslösa genom rekryteringsstöd och stopp för uppsägningar
av personal i kommunerna. Jag vill här ställa den fråga från Ingela Thalén
som Börje Hörnlund inte besvarade: Varför skall människor gå arbetslösa i
byggbranschen, när vi vet att det finns gott om objekt som måste utföras?
Jag tycker att Marianne Andersson har en skyldighet att besvara den frågan.
När det gäller kommunerna har Börje Hörnlund svängt helt. Tidigare i
höstas uppmanade han kommuner och landsting att sluta avskeda och i stäl-
let låta de anställda sköta barn och gamla. Det hade varit intressant att i kväll
få veta av arbetsmarknadsministern varför denna helomvändning skedde.
Men eftersom arbetsmarknadsministern inte är kvar här längre, kanske
Marianne Andersson kan ge besked.
De uppsägningar som kommer att verkställas innebär bara en av de största
rundgångarna någonsin när det gäller hantering med ekonomiska medel. De
stora förlorarna, förutom de arbetslösa, blir de gamla och barnen, t.ex. på
våra dagis. Eller har Marianne Andersson den uppfattningen att de anställda
som nu kommer att få lämna sina arbeten inte har producerat någonting på
sina arbetsplatser inom kommuner och landsting?
Herr talman! När ALU introducerades var det en försöksverksamhet, som
tillkom för att en arbetslös som riskerade att utförsäkras skulle kunna be-
hålla sin anknytning till arbetsmarknaden. Åtgärden skulle inte - det var alla
överens om - ersätta ordinarie arbetskraft och inte heller fylla ett produk-
tionsbehov. Den skulle vara en sistahandsåtgärd när alla andra åtgärder var
uttömda.
I dag är ALU på väg att bli en förstahandsåtgärd. Denna volymökning
kommer att innebära att ALU kommer att tränga undan ordinarie arbeten
och på så sätt förorsaka arbetslöshet. Den utökning som nu sker av ALU
innebär att kärnan i den aktiva arbetsmarknadspolitiken, nämligen utbild-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m. m.
149
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
ning och beredskapsarbeten, blir en andrahandsåtgärd - för att inte säga sis-
tahandsåtgärd. En sådan utveckling kan vi socialdemokrater inte acceptera.
Herr talman! Det är med förvåning som vi har hört Ny demokrati här kriti-
sera regeringens förslag när det gäller ALU och ALU-delegationen. Det är
ju bara att konstatera att det var med Ny demokratis hjälp som regeringen
fick igenom förslaget om en utökad ALU-verksamhet och om ALU-delega-
tionen.
Utbildningen måste prioriteras, säger Börje Hörnlund ofta i sina inlägg
här i kammaren. Jag såg i går kväll på ett ungdomsprogram på TV, där Inger
Davidson och Börje Hörnlund ställde upp och sade att det viktigaste just nu
var att satsa på utbildning. Hur rimmar det egentligen med att man röster
ner våra förslag? Vi kräver t.ex. ytterligare 5 000 platser på högskolan. Inger
Davidson och Börje Hörnlund är överens om att man skall satsa på utbild-
ning, men ändå kommer den borgerliga majoriteten att avslå våra förslag.
En höjning av utbildningsnivån är, som Hans Andersson nämnde, en vik-
tig investering för att utveckla jobben, uppnå teknisk förnyelse och förädla
produkterna. Det är särskilt viktigt att prioritera olika utbildningsåtgärder i
ett läge med hög arbetslöshet. Tyvärr innebär nu regeringens politik att inci-
tamenten för utbildning minskar. 1 våras beslutade riksdagens borgerliga
majoritet tillsammans med Ny demokrati att sänka utbildningsbidragen för
ungdomar under 25 år som uppbär a-kasseersättning till 65 % av ersätt-
ningen.
Vi varnade för konsekvenserna av att man kan få mer i ersättning när man
är arbetslös än när man studerar. Nu kommer samstämmiga rapporter ut-
ifrån landet att det är svårt att få arbetslösa att studera. Det kan vara en
anledning till att antalet personer i arbetsmarknadsutbildning hittills ligger
långt under den nivå som riksdagen lade fast i våras.
Riksdagen bör snarast likställa utbildningsbidragen med a-kasseersätt-
ningen. Tycker Marianne Andersson såsom utskottets företrädare att det är
rimligt att t.ex. en 24-åring som anvisas att delta i en svetsutbildning skall få
bara två tredjdelar av den ersättning som han får då han är hemma? Hur kan
Marianne Andersson försvara att en lågutbildad kvinna, som arbetsförmed-
lingen bedömer behöver komplettera sina baskunskaper under ett läsår i det
reguljära utbildningsväsendet, skall få bara två tredjedelar av sin arbetslös-
hetsersättning och tvingas låna pengar till sin försörjning? Säger man nej,
blir man avstängd från a-kassan. Är det en ny linje i arbetsmarknadspoliti-
ken att det skall löna sig bättre att stanna hemma än att studera?
Herr talman! Nu syns många ljuspunkter, sade både Harald Bergström
och Börje Hörnlund i sina inlägg här i kammaren. Det blir bättre tider. Men
samtidigt säger regeringen att ytterligare jobb försvinner nästa år med en
ökad arbetslöshet som följd. Fram till 1998 skall arbetslösheten enligt rege-
ringen minska till 11 %. Jag tycker faktiskt att det är ett oacceptabelt lågt
mål för sysselsättningspolitiken. Man säger samtidigt att man slår vakt om
arbetslinjen.
Herr talman! Slutsatsen är att regeringen står tomhänt när det gäller att
öka tillväxten och skapa fler jobb och på så vis sanera statsfinanserna.
150
Anf. 157 MARIANNE ANDERSSON (c):
Herr talman! Det var ganska beklämmande att höra Johnny Ahlqvist och
Ingela Thalén påstå att ingenting görs i arbetsmarknadspolitiken. Johnny
Ahlqvist sade att vi slänger ut nya grupper i arbetslöshet - som om t.ex. rege-
ringen hade bestämt sig för det. Arbetslösheten har helt andra orsaker.
Tvärtom är det så, som Börje Hörnlund och flera andra här förut har sagt,
att det aldrig tidigare har gjorts så här mycket när det gäller arbetsmarknads-
politiken. Mycket mer har gjorts än vad AMS för ett par år sedan över huvud
taget trodde var praktiskt genomförbart. Att det nu finns en viss tröghet är
naturligtvis beklagligt. Den höga nivån har ju funnits under en lång tid, och
självklart medför den påfrestningar.
Socialdemokraterna efterlyser riktiga jobb - det gör vi också. Det är ju
det som regeringens politik syftar till. Därför genomför vi förändringar och
förbättringar för företagandet och för småföretagen. Det är i företagen som
de nya jobben finns. Det är alltså företagen som kan ge jobb. Vi politiker
kan bara ge vissa förutsättningar. Vi kan inte här i kammaren besluta om
600 000 nya jobb. Det kan varken Socialdemokraterna eller vi göra. Om vi
kunde skulle vi naturligtvis göra det. Men det är, som sagt, i företagen som
jobben finns. Vi måste ha ett företagsklimat som ger oss investeringar i Sve-
rige - detta för att undvika att investeringarna flyttas från landet, som skedde
på 80-talet. Det var en stor olycka då, och den lider vi av nu.
Var finns då framtidens jobb? Enligt Centerns uppfattning, och den upp-
fattningen delas av många, finns de i mycket stor utsträckning i kretslopps-
samhället, i de små företagen, i kvinnornas företagande, inom tjänstesek-
torn och i den nya tekniken. Det gäller bl.a. miljövänliga produkter, meto-
der och system. Det gäller också miljövänlig energiproduktion.
Det finns faktiskt en rad ljuspunkter, som flera här har pekat på. Men vi
vet också att detta inte omedelbart leder till en kraftigt minskad arbetslös-
het. Jag kan inte låta bli att rapportera om ett par telefonsamtal som jag hade
under middagsuppehållet i kväll. Det är inte så att jag ringt upp och frågat
hur det ligger till med nya jobb i en viss kommun, utan jag hade ett samtal
med en man från Ale kommun. Han sade: Jag förstår inte det här. Nu är det
fart på försäljningen av villor. Det går bättre att sälja fastigheter. Bilförsälj-
ningen ökar. Vi hade för en kort tid sedan 50 tomma lägenheter. Nu är anta-
let tomma lägenheter nere i 20. Tudor i Nol nyanställer 20 personer. EKA i
Bohus bygger ut kraftigt.
Jag talade också med en person från Vänersborg. Ni vet ju hur det ärmed
Teli och vilka bekymmer man haft och har. Men där känner man också opti-
mism. Ericsson lägger ju ut beställningar.
Det här är bara ett par exempel, men det är viktigt att peka på dem. Just
nu befinner vi oss faktiskt i ett uppgångsskede. Då är arbetsmarknadspoliti-
ken oerhört viktig. Inriktningen måste vara att arbetslinjen upprätthålls så
långt som det någonsin är möjligt. Det gäller också att underlätta för anställ-
ningar. Vi har diskuterat sådant tidigare i dag och kommer att fortsätta den
diskussionen i kväll. Vidare gäller det att undvika att det blir en stor grupp
som aldrig får riktiga jobb. Alla förslag som vi behandlar i dag syftar till att
undvika att så sker.
Vi är alldeles överens om de allvarliga sociala konsekvenserna av arbets-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
151
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
152
lösheten, särskilt när det gäller ungdomar och långtidsarbetslösa. Det är
synd om människorna. Jag har förståelse för att människor är oroliga. Jag
har också förståelse för de människor som demonstrerade i dag. Men det är
ännu mer synd om människorna när de utsätts för en propaganda som får
dem att tro att det är värre än det i verkligheten är. Här handlar det om ett
ganska stort ansvar.
I och med den stora volymen i detta sammanhang krävs det nya grepp för
att få upp volymerna när det gäller åtgärder. De vanliga åtgärderna går det
inte att utöka i nämnvärd omfattning. Ungdomspraktik och ALU utgör de
nya greppen. Utan dessa skulle volymerna aldrig ha kunnat nå upp till de
nivåer som de faktiskt har kommit upp till.
Kritiken beträffande undanträngningseffekter och konkurrenssnedvrid-
ning är självfallet mycket viktig. Den måste tas på allvar. Ofta beror mindre
lyckade projekt och anvisningar på bristande kunskaper och erfarenheter
hos handläggarna. Detta är inte bra. De effekterna måste så att säga ned-
bringas. Samtidigt kan vi konstatera att de här åtgärderna totalt sett har varit
mycket lyckosamma. Många ungdomar har faktiskt fått jobb efter avslutad
praktik.
Jag vill fråga alla som kommer med kritik här: Vad skulle vi egentligen ha
gjort i stället? Vilka andra åtgärder hade varit utan negativa konsekvenser?
Jag tror inte att det finns några sådana åtgärder. Och framför allt: Hur skulle
vi på annat sätt kunna nå upp till de volymer som behövs? Vi har aldrig fått
något egentligt svar. Det skulle inte gå med beredskapsarbeten. Det är jag
alldeles övertygad om.
Ta t.ex. Socialdemokraternas förslag om ännu kraftigare rekryteringsstöd.
Det om något skulle snedvrida konkurrensen!
De finansieringsavgifter som nu införs beträffande ungdomspraktiken är
konstruerade så att det blir ett tryck på arbetsgivarna när det gäller att an-
ställa. En andra period är möjlig med ökat finansieringsbidrag och mot löfte
om anställning därefter.
Vid sidan av ungdomsarbetslösheten är långtidsarbetslösheten det största
problemet. Trenden måste brytas, och det måste ske så kostnadseffektivt
som möjligt. ALU tillkom just i det syftet. Genom ALU får de arbetslösa
möjlighet att utföra uppgifter som annars inte skulle ha blivit utförda på
grund av att det inte finns pengar till att anställa folk.
Vissa uppgifter, t.ex. inom föreningslivet, har det varit ganska lätt att
ordna. Men i takt med att de betas av uppstår krav på nya projekt. I proposi-
tionen visar man på en lång rad områden där ALU-projekt kan genomföras
utan att konkurrensen störs. Däremot kan projekten bidra till utveckling och
jobb i framtiden. Jag skall bara nämna miljöområdet, natur- och kulturmil-
jöprojekt och, inte minst, stödprojekt i Östersjöområdet som har visat sig
vara mycket lyckosamma och intressanta. Det gäller också produktutveck-
ling. Det här är bara några exempel.
Vi vet att det ute i landet finns en mängd idéer och en hel del kreativitet.
Det är viktigt att ta vara på sådana här idér och att sprida och utveckla dem.
Vidare gäller det att ta fram nya idéer och att se till att idéerna inte stör kon-
kurrensen. Därför inrättas nu en ALU-delegation som skall ha i uppgift att
samla ihop material, att identifiera och utveckla nya möjligheter och att
medverka till opinionsbildning, information, utvärdering och erfarenhetsut-
byte. Detta är bra.
Nu blir det också möjligt för dem som deltar i ALU-projekt och som har
långa resvägar att få reseersättning. Medlen till kringkostnader ökar också
till 325 miljoner kronor. Därmed ökar möjligheterna att få fler bra ALU-
projekt, inte minst på miljöområdet.
Så till det generella anställningsstödet, GAS, som är ytterligare ett led i
ansträngningarna att stimulera företagen till anställningar och till att minska
det stora övertidsuttaget. Jag är glad över att vi i utskottet efter vissa föränd-
ringar och förtydliganden uppnått så pass stor enighet om detta. Detta har
kunnat ske, trots att det inledningsvis fanns ett kompakt motstånd från alla
utom från Vänsterpartiet. Det är roligt att höra att Ingela Thalén nu har änd-
rat sig och välkomnar det här.
Arne Jansson säger att problemet är just att anställningsstödet är gene-
rellt. Själv tycker jag att det är ganska bra att det är så, för då styr man inte.
I stället är det företagen som nyanställer - inte utan krav. Ingen får stöd utan
att nyanställa. Det är det som är det viktiga här. Skulle man anställa någon
som redan har ett jobb, blir ju den platsen ledig. På så sätt blir det en kedje-
reaktion. Således kan detta nog ge en hel del effekter vid den här tidpunk-
ten, speciellt när det gäller det stora övertidsuttaget. Vi har gjort en del för-
ändringar och åstadkommit en förenklad konstruktion när det gäller det sätt
på vilket nedsättningen av arbetsgivaravgiften skall ske och när det gäller att
anställningarna skall vara mer än sex månader för att undvika att säsongsar-
beten får del av detta osv.
Jag tycker alltså att det handlar om ett bra förslag och en bra åtgärd.
Jag skall gå in litet grand på högskoleplatserna, som Johnny Ahlqvist pra-
tade om. Vi kräver 5 500 nya platser. För oss som kommer ihåg 80-talet, när
vi var många som förgäves kämpade under många år för att få en enda plats
till i högskolan, är det ganska intressant att höra socialdemokraternas miss-
nöje när antalet högskoleplatser har ökat med 50 % under mycket kort tid.
Vi delar alla den uppfattningen att det är viktigt med utbildning och kom-
petenshöjning. Vi behöver fler platser i högskolan. Men det gäller kanske
att gå fram i den takt som högskolorna har resurser för när det gäller att ta
emot studenter, så att utbildningens kvalitet kan säkras.
Man visar på hur många det är som söker till högskolan. De siffrorna är
inte riktigt sanna. Det finns faktiskt många kurser i dag som inte har fullt
antal studenter. Människor söker till flera olika högskolor samtidigt, så siff-
rorna som anger antalet sökande får man nog ta med en ganska stor nypa
salt, tror jag. Därför vill vi avvakta litet. Jag skulle tro att det till hösten går
att ta in fler på högskolorna igen. Då kommer vi säkert att göra det också.
Johnny Ahlqvist hade några frågor till mig, bl.a. om utbildningsbidragen.
Jag kan erkänna att jag tycker att det är en svår fråga. Men vi skall inte
glömma bort - och det måste vi tala om för människor - att det är en förmån
att få en utbildning. Det är inte något man genomgår bara för sin försörj-
nings skull. Man gör det för att öka sin kompetens och sina möjligheter se-
nare i livet.
De allra flesta människor som studerar får faktiskt finansiera sina studier
på annat sätt. En av orsakerna till att utbildningsbidragen infördes var att
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
153
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
154
människor i samma grupper har mycket olika ekonomiska förutsättningar.
Det finns också möjlighet att låna upp till nivån 80 %. Det kan vara ett pro-
blem i en tid när arbetslösheten är stor. Jag erkänner det. Men det är faktiskt
en förmån att få studera, och jag tycker att detta ändå är acceptabelt.
När det gäller stimulans för byggandet finns det i betänkandet ett förslag
om stimulansbidrag på 600 miljoner för reparationer och underhåll av vissa
kommunala fastigheter och visst äldreboende. Det ger faktiskt en hel del nya
jobb inom byggnadssektorn också.
Anf. 158 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag skall börja med att kommentera det Marianne Anders-
son säger om det generella anställningsstödet, GAS: Det är skönt att Social-
demokraterna har ändrat sig. Men, Marianne Andersson, det förslag som
behandlas i betänkandet är ju inte alls samma som det som kom i regeringens
proposition. Betänkandets förslag är något helt annat, vitt skilt från det för-
slag som Arbetsmarknadsdepartementet lade fram. Den förändringen har
skett på arbetsmarknadsutskottets kansli och inte genom regeringens för-
sorg.
Marianne Andersson säger att man inte slänger ut några människor i ar-
betslöshet. Men de 35 miljarder som man skall spara i kommuner och lands-
ting nästa år kommer att innebära att ett antal människor slängs ut i arbets-
löshet. Jag försökte säga i mitt inledningsanförande att regeringens politik
därmed förorsakar ytterligare arbetslöshet, samtidigt som man säger att allt
har vänt och att man ser en ljusning.
I detta avseende har vi lagt fram ett konkret förslag i vår reservation. Vi
säger att de 28 000 anställda som i dag är varslade inom kommuner och
landsting inte skall sägas upp. Man skall förhandla med länsarbetsnämnden
och respektive kommun och på det viset undvika att öka trycket med ytterli-
gare arbetslösa.
Arbetslinjen ligger åter fast, säger Marianne Andersson, och hänvisar till
arbetslivsutveckling. Samtidigt säger hon att man skall försöka minska anta-
let långtidsarbetslösa. Men det måste vara något fel på er politik, därför att
antalet långtidsarbetslösa har sedan 1991 ökat med 36 %. Vad gör ni åt
detta? Ni gör i princip ingenting, eller i varje fall ytterst litet, för att bromsa
ökningen av antalet långtidsarbetslösa.
1984, om vi tar det som exempel, fanns det 40 000 långtidsarbetslösa i
landet. Men då fanns det 70 000 beredskapsarbeten. Nu finns det 136 000
långtidsarbetslösa, men bara 12 000 beredskapsarbeten. Tycker inte Mari-
anne Andersson att det är något fel på inriktningen av en politik när man
inte klarar situationen med de långtidsarbetslösa? Samtidigt avstyrker ni de
förslag som vi har lagt fram om ett rekryteringsstöd.
Detta löser man inte, Marianne Andersson, genom att man går över till
ALU-verksamhet. Det är bara att konstatera att vem som än har gjort un-
dersökningarna så är det inte mer än 16 % som har en ALU-verksamhet i
dag som är över 50 år gamla. Det är i de grupperna och bland ungdomarna
som långtidsarbetslösheten ökar i dag. Ändå säger ni att ni gör något och att
arbetslinjen ligger fast. Det överensstämmer faktiskt inte med verkligheten,
Marianne Andersson.
Anf. 159 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Johnny Ahlqvist säger att antalet långtidsarbetslösa har
ökat, och det är ju sant. Vi har också en mycket högre arbetslöshet totalt,
och orsaken till det har diskuterats så mycket här i kammaren att jag inte
skall kommentera den mer. Men det är detta som gör att problemet är
mycket svårt. Inte tror jag att vi skulle kunna ordna så många beredskapsar-
beten nu att det skulle vara en lösning på problemet med långtidsarbetslös-
heten. Det är en praktisk omöjlighet.
Visst gjordes det förändringar av GAS. Det var i stor utsträckning tek-
niska förändringar. Inriktningen är ändå densamma som den i propositio-
nen. Vi gjorde tekniska förändringar, eller förbättringar skulle jag vilja säga.
När det gäller kommuner och landsting står det också i propositionenen
om den verksamheten. Vi hörde Börje Hörnlund alldeles nyss tala om den
verksamheten och de avtal som träffas nu ute i kommuner och landsting om
utbildning och om kompetenshöjning, för att se till att man skjuter upp de
neddragningar som är nödvändiga att göra. Det är faktiskt ett nödvändigt
förändringsarbete som pågår. Det är viktigt att det sker på ett sätt som passar
verksamheten bäst.
Anf. 160 JOHNNY AHLQVIST (s) replik:
Herr talman! Marianne Andersson medger direkt att arbetslinjen inte lig-
ger fast. Marianne Andersson säger att det inte går att lösa problemet med
långtidsarbetslösheten. Alltså bedriver regeringen en politik som innebär att
de grupper som i dag drabbats av långtidsarbetslöshet skall bli kvar i den.
Jag kan inte tolka det på annat sätt, eftersom man har givit upp alla de aktiva
åtgärder som kanske skulle göra det möjligt att få in dessa människor i syssel-
sättning.
Man hänvisar till att det träffas många överenskommelser i kommuner och
landsting som kommer att innebära att de klarar utbildningsbehovet. Men,
Marianne Andersson, man genomför i dag uppsägningar inom kommuner
och landsting beroende på de sparkrav som regeringen har förelagt kommu-
nerna.
Tror Marianne Andersson att det kan bli några volymer på utbildningen
när man inte får mer än 30 % ersättning från staten? Det är faktiskt vad det
handlar om. Det handlar om de förslag som Börje Hörnlund säger är jätte-
bra. Det handlar om 50 % av lönekostnaden för den kommunalt anställde.
Det är ungefär 30 % bidrag. Jag tror aldrig att detta ger en lösning.
Jag fick inget svar på frågan om arbetslivsutvecklingen av Marianne An-
dersson. Det är inte mer än 16 % av dem som genomgår arbetslivsutveckling
som är över 50 år. Av kvinnorna är det inte mer än 30 % som har kommit in
i ett ALU-projekt. Hur har ni tänkt er att lösa långtidsarbetslösheten för
dessa grupper?
Vi var i början överens om att ALU skulle vara en sistahandsåtgärd. I dag
är det en förstahandsåtgärd. Inte mer än 40 % av dem som i dag får en ALU-
plats har varit arbetslösa i mer än ett halvt år. Det sätter alla de system ur
balans som vi var överens om, när man ökar omfattningen på arbetslivsut-
vecklingen.
Marianne Andersson kom åter in på vad som var orsak till att det blivit på
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
155
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
156
det här sättet. Men jag skall upplysa Marianne Andersson om att Sverige var
nästan det enda land i Europa som lämnade 80-talet med full sysselsättning
för ungdomarna. Det är faktiskt ett oerhört bra betyg för den arbetsmark-
nadspolitik som bedrevs under 80-talet att alla ungdomar hade sysselsätt-
ning. Det har de tyvärr inte i dag.
Anf. 161 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Vi kommer alla ihåg den överhettning som rådde i slutet på
80-talet. Den är en av orsakerna till de problem som finns i dag. Orsaken är
inte arbetsmarknadspolitiken, utan det är andra saker.
Det är självklart att arbetslinjen ligger fast, så långt som det står i vår makt
att hålla fast vid den. Det är just därför som ALU-projekten har kommit till.
Johnny Ahlqvist säger att det inte är så många äldre och så många kvinnor
som kommer i fråga för ALU-projekt. Det är just sådana saker som ALU-
delegationen kan medverka till, så att det inte blir en grupp som får bidrag
och en annan grupp som inte kommer i åtnjutande av det. Det gäller just att
se till att det blir en balans och att man klarar av långtidsarbetslösheten ge-
nom de här projekten, och här har ALU-delegationen en mycket stor upp-
gift att fylla.
Det verkar som om Socialdemokraterna själva har övergett arbetslinjen.
I sin propaganda talar de hela tiden om att alla de som inte får ha a-kassa i
oändlig tid kommer att förbli arbetslösa. Vår avsikt är att det inte skall finnas
ett järngäng som står utanför arbetsmarknaden och aldrig någonsin kommer
in i riktiga jobb, medan andra har arbete. Det måste bli en växling. Vi måste
få ner arbetslösheten och få in människor i riktiga jobb. Det är det som är
det allra viktigaste, Johnny Ahlqvist.
Anf. 162 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Marianne Andersson vill låta påskina att överenskommelsen
med Socialdemokraterna rörande GAS träffades efter att det gjorts små tek-
niska förändringar. Jag kan knappast föreställa mig att det var små tekniska
förändringar som gjordes, efter den strax intill mördande kritiken från Lag-
rådet och socialförsäkringsutskottet beträffande GAS. Det här är ett helt
nytt förslag, som ändå har fruktansvärt stora hål, som det är ganska lätt att
krypa igenom.
Marianne Andersson tycker att det är bra med ett generellt stöd. Det inne-
bär att företag som inte behöver stödet kan få det ändå, och att företag som
behöver stödet kanske måste kämpa för att få det.
Marianne Andersson tog vidare upp anställningarna, och det var ganska
roligt. Det är nämligen så att ett framgångsrikt företag som knycker kvalifi-
cerad arbetskraft från ett annat företag, som kanske går knackigt, betalar
mindre för att anställa den personen. Om det ”knackiga” företaget då ersätt-
ningsanställer en person kommer det icke i åtnjutande av bidraget. Mari-
anne Andersson sade att det var bra, därför att det blev en plats ledig. Men
jag tror knappast att företaget nyanställer till full kostnad, när man jämför
med det andra företaget, som kan anställa en person och få GAS.
Det är lätt att missbruka GAS, som jag har framfört tidigare. Det är ett
hastverk. Det uppmuntrar till missbruk.
Jag måste reagera när Marianne Andersson talade om inom vilka områ-
den Centern menar att man kan räkna med att jobben finns och kan skapas.
Jag tycker inte att det åligger oss att tala om var jobben skall skapas. Det är
inte vi kompetenta att göra. Jag tycker i stället att vi skall sätta upp ramar
och förutsättningar för dem som kan det, dvs. innovatörer, idékläckare och
entreprenörer. Det är de som skall hitta områdena. Vi skall inte diktera var
de områdena finns som de skall utveckla sin kompetens inom.
Anf. 163 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag kan helt hålla med om det Arne Jansson sade sist - det
var också min mening. Vi sätter inte upp några sådana ramar. Däremot vet
jag att företagen inser att miljö, miljöprodukter och miljövänliga metoder
är framtidens nisch. De jobbar för högtryck just med den delen. Om jag sade
”skapa”, kanske det var fel ord. Men de nya jobben, de nya metoderna och
de nya produkterna kommer att finnas just på det området. Det har blivit
fart där. Det är intressant.
Det är samma sak med småföretagen. Det kan vara alla möjliga sorters
företag, från tjänsteföretag och tillverkande företag till serviceföretag - ja,
precis vad som helst. Vi är ganska överens i alla partier om att det är just
där som de nya jobben finns.
När det gäller GAS är det klart att det gjordes ganska stora förändringar
i fråga om själva konstruktionen av GAS. Men inriktningen är ändå den-
samma som avsikten var i propositionen.
Anf. 164 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! När det gäller GAS är inriktningen i det här förslaget inte
alls densamma som i propositionen. De 15 % som man har talat om har fått
helt andra referensramar än i förslaget i propositionen. Det här är alltså ett
helt annat förslag, som vi mycket starkt kritiserar.
Även om jag förstår att Marianne Andersson ser en förutsättning att skapa
jobb inom vissa sektorer, tycker jag inte att vi skall yttra oss så kategoriskt
om att det finns jobb där och där. Vi inom Ny demokrati menar, i motsats
till Centern, att det väsentliga är att de rätta förutsättningarna skall ges ent-
reprenörer, skapare och andra som har förutsättningar att ge jobb.
Anf. 165 MARIANNE ANDERSSON (c) replik:
Herr talman! Jag vet inte varifrån Arne Jansson får detta att det råder nå-
gon sorts motsatsförhållande, därför att man satsar på entreprenörer och in-
novatörer. Det gör det absolut inte. Vi jobbar verkligen för detta också.
Jag råkar veta att väldigt många innovatörer, entreprenörer, företagare,
uppfinnare och andra jobbar med metoder inom miljöområdet. Det kan inte
vara felaktigt att upplysa om att det är så. Det är något som är bra. Vi jobbar
alla - jag hoppas att Ny demokrati också gör det - för en bättre miljöutveck-
ling, både i Sverige och internationellt. Det är alltså en mycket stor nisch för
svenska företag och för utländska - om den utnyttjas på rätt sätt. De är
mycket medvetna om det och arbetar för det. Jag kan inte förstå vad den här
diskussionen handlar om - det finns ju egentligen inga motsättningar.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
157
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
158
Anf. 166 ANDERS G HÖGMARK (m):
Herr talman! Efter att först ha yrkat bifall till utskottets hemställan på
samtliga punkter, vilket jag nu gör, skall jag ta upp tre saker. För det första
skall jag kommentera ett par saker kring våra moderata särskilda yttranden.
För det andra har jag några glädjande synpunkter på det som sker ute på
arbetsmarknaden, inte minst när det gäller ungdomspraktiken och hur man
kan jobba innovativt. För det tredje skall jag som avslutning rikta en ganska
allvarlig varning och uppmaning till AMS och dess högsta ledning.
Som framgår av betänkandet har vi moderater fogat två särskilda yttran-
den till detta. Det första handlar om ROT-programmet för de kommunala
fastigheterna. Vi vill från Moderata samlingspartiets sida markera vikten av
att den ROT-verksamhet som vi ställer oss bakom inte leder till en utslagning
av annars konkurrenskraftiga företag och deras anställda. Vi förutsätter att
den byggverksamhet som den här ROT-verksamheten skall dra i gång blir
föremål för en upphandling på marknaden på ett konkurrensneutralt sätt.
Det är viktigt att de företag som i dag med alla medel försöker hålla sig kvar
på marknaden inte slås ut av en ROT-verksamhet som kan vara missriktad.
Det vill vi markera med detta yttrande.
Det andra yttrandet gäller de initiativ som AMS tagit för att minska perso-
nalneddragningarna i kommuner och landsting. Där vill vi understryka att
dessa insatser inte får göras på ett sådant sätt att nödvändiga rationalise-
ringar, omstruktureringar och förändringar i den kommunala och landstings-
kommunala verksamheten förhindras eller fördröjs. Initiativet kan i och för
sig vara bra, men det är viktigt att den omdaning av den offentliga sektorn
som nu pågår med stor kraft ytterligare fortsätter.
Så, herr talman, den andra punkten - om ungdomspraktiken. I den här
debatten, som nu har varat ett antal timmar, har det väl förekommit en hel
del som har haft åsikter om det ena och det andra. Det är naturligtvis, som
Marianne Andersson uttryckte det, väldigt lätt att kritisera enstaka företeel-
ser. Det är lätt att ha uppfattningen att det är för litet utbildning och för
mycket vanligt arbete, att det förekommer konkurrenssnedvridande inslag,
osv. Men jag tror att det är farligt om den kritiken dominerar och skymmer
det förhållandet att ungdomspraktiken har varit en stor succé. Den har inne-
burit att långt över 100 000 ungdomar har kommit ut, fått ta ett första steg
och förhoppningsvis fått fotfäste på arbetsmarknaden, vilket de förmodligen
eljest inte hade kunnat få. Det finns anledning att understryka detta, herr
talman!
Jag brukar ibland säga att det är få saker som är så bra som goda exempel.
Goda exempel kan inspirera, mana till efterföljd. Jag skall ur mitt liv- och
husorgan, Smålandsposten, citera ur en artikel som var införd den 9 decem-
ber, alltså för några dagar sedan. Där sägs det om chefen för Arbetsförmed-
lingen i Älmhult, Gert Pettersson, som är en utomordentligt driftig person
och en nytänkare i många avseenden, att han ”myser när han går igenom
utvärderingsresultaten för praktikplatser och utbildningsvikariat. Av de 180
personer som sysselsattes av ungdomspraktik fram till maj i år har 85 fått
förlängd anställning.” Det innebär att nästan 50 % av ungdomarna i utbild-
ningsvikariat har fått ordentligt fotfäste på arbetsmarknaden.
Nu kan någon säga att det här inte är några representativa siffror - det är
långt över riksgenomsnittet. Så är det nog. Men jag tycker att det är viktigt
att vi tar upp goda exempel. Jag kan inte bevisa att förmedlingen i Älmhult
är Sveriges bästa arbetsförmedling, men att det är en förmedling och en chef
som har tänkt i nya banor och på olika sätt varit mycket kreativ kan jag vits-
orda. Det visar också att man kan uträtta stordåd om man tänker i nya banor,
entusiasmerar sin personal, odlar och utvecklar goda förbindelser och rela-
tioner med det lokala näringslivet. Bara det förhållandet att var tredje per-
son som har gått igenom utbildningsvikariat nu har fått fotfäste på den regul-
jära arbetsmarknaden är ytterligare ett exempel på att man kan komma
ganska långt med okonventionella metoder och entusiasm.
Herr talman! Det finns många fler exempel runt omkring i landet, även
utanför Småland - det vill jag gärna markera. Vi smålänningar vill ju gärna
tala om Smålandsandan; den behövs i hela Sverige, och den bjuder vi gärna
på - den är ett gott föredöme för andra.
Det finns alltså många sådana exempel runt omkring i AMS organisation -
ute på arbetsförmedlingarna. Det finns de som verkligen vill tänka i nya ba-
nor, och det är viktigt att det bejakas.
I den rapport som Riksdagens revisorer för några veckor sedan lämnade
om arbetsmarknadspolitiken kan man läsa att revisorerna - jag är en av
dem - har uppmärksammat den kreativitet och det nytänkande som finns ute
på fältet. Jag tror att det finns all anledning att understryka detta.
Men, herr talman, som bekant uppmärksammade revisorerna också en del
brister i AMS. När vi nu pressar AMS till det yttersta när det gäller arbets-
marknadspolitiken och de olika åtgärderna är det viktigt att det finns en så
effektiv och slagkraftig organisation som möjligt. Revisorerna uppmärksam-
made en del brister, såväl i målstyrningen som i internrevisionen och i resul-
tatuppföljningen. Det var ganska allvarlig kritik på ett antal punkter.
Det är klart att ansvaret för de brister som vi har påpekat åvilar AMS
högsta ledning. Det är min förhoppning - och jag utgår från att det också är
revisorernas - att den kritiken tas på allvar och att man framöver försöker
att åtgärda bristerna på olika sätt. Det finns tyvärr behov - ”förekommen
anledning”, höll jag på att säga - av att markera hur viktigt det är för AMS
högsta ledning att just ta revisorernas kritik ad notam, och jag tar tillfället i
akt att understryka det. Varje annat beteende från AMS centrala ledning än
att ta kritiken på allvar och försöka åtgärda den skulle allvarligt undergräva
förtroendet för AMS ledning och dess förmåga att hantera det nödvändiga
förvandlings- och omdaningsarbete som nu måste till och som ute på fältet
bejakas och önskas av personalen.
Sedan kan man - avslutningsvis, herr talman - ställa frågan om det är rim-
ligt att tro att Arbetsmarknadsstyrelsen och hela verket framöver kommer
att klara en sådan volymen på arbetsmarknadspolitiken, de aktiva åtgär-
derna. Jag är inte den förste som varnar för detta. Många har tidigare hissat
varningsflagg: Är det möjligt för en organisation att på ett effektivt sätt han-
tera så stora volymer penningmässigt och så många personer? Den kritik och
de synpunkter som har framkommit i Riksdagens revisorers rapport om ar-
betsmarknadspolitiken bekräftar ytterligare organisationens problem att
hantera den volymen. Det finns förmodligen anledning att ställa frågan om
inte en och annan miljard från arbetsmarknadspolitiken skulle ha förts till
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
159
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
160
andra områden för att bättre utveckla arbetsmarknaden och därmed skapa
bättre förutsättningar för bl.a. mindre och medelstora företag att skapa nya
jobb.
Med det, herr talman, yrkar jag som sagt bifall till samtliga punkter i ut-
skottets hemställan.
Anf. 167 GEORG ANDERSSON (s):
Herr talman! Låt mig först säga att det vi just nu upplever är ett exempel
på ganska orimliga arbetsformer. Vi har bevittnat en jättestor demonstration
utanför Riksdagshuset i dag. Vi behandlar en av de allra viktigaste politiska
frågorna, som är ödesavgörande för nationen och för många hundra tusen-
tals enskilda människor, och här finns en handfull och krympande skara riks-
dagsledamöter, som växlar synpunkter kring de här frågorna - som svar på
demonstrationen och den reaktion som människorna här har visat. Arbets-
marknadsministern har avlägsnat sig, utskottets talesman Harald Bergström
har avlägsnat sig; jag ser för närvarande inte heller Marianne Andersson -
alla tre hade jag tänkt ställa frågor till. Jag tycker att det är slarvigt och non-
chalant. Det är orimligt att vi skall arbeta under sådana villkor.
Vi började dagen med att lyssna till Lucia och vacker sång. Vi hörde bl.a.
Staffansvisan. Där finns det en vers som lyder: Ingen dager synes än. Jag
tycker att det är en ganska träffande rubrik för det arbetsmarknadsläge vi
nu upplever. Då hjälper det inte att arbetsmarknadsministern och Harald
Bergström försöker att skildra ljuspunkter. Det är närmast kalla stjärnor
som blinkar någonstans långt i fjärran.
Vi ledamöter i arbetsmarknadsutskottet fick ett brev häromdagen. Jag vill
läsa några rader ur det. Där skriver en kvinna som heter Ingegerd Nordborg
i Hallstahammar:
”Jag vill be Dig att Du tar Dig tid att läsa detta brev och även en stund till
att begrunda de följder jag beskriver.
Jag som ber om detta är arbetslös. Mina tre barn - 19, 22 och 23 år - är
arbetslösa.---Jag vet vad arbetslöshet innebär.
Arbetslösheten presenteras i statistik med siffror. Men varje siffra i stati-
stiken är en människa med behov, precis som Du och jag.”
Hon beskriver denna situation. Hon avslutar beskrivningen med orden:
”Paniken stiger, vanmakten tar tag på olika sätt.”
Detta uttrycker också vad vi såg i demonstrationen här utanför.
Marianne Andersson säger att det är synd om dessa människor, därför att
de är offer för cn propaganda som gör gällande att de är sämre än vad de
egentligen är.
Om man tror att människor som är arbetslösa, som demonstrerar och som
skriver brev till oss inte förstår att de har de bättre än de egentligen uttrycker
är man ganska kall. Det är väl precis tvärtom. Vi har svårt att förstå hur
besvärligt dessa människor har det.
Ingegerd Nordborg skriver:
”Jag känner mig utlämnad och maktlös, men Du har möjlighet att på-
verka! Tänk på min, mina ungdomars och alla arbetslösas framtid när Du
utnyttjar Din möjlighet att påverka. Tänk på oss när Du trycker på röstknap-
pen i Riksdagen!”
Tyvärr tillhör jag den grupp ledamöter här i riksdagen som för tillfället har
begränsade möjligheter att påverka. De som har möjlighet att påverka är
tyvärr inte aktiva i denna fråga.
Jag vet att Börje Hörnlund möter ganska många reaktioner och demon-
strationer ute i landet, t.ex. i vårt gemensamma hemlän. Av tidningarna att
döma uppvisar Börje Hörnlund ganska kyliga reaktioner inför dessa männi-
skor. Han är inte här. Därför kan jag inte diskutera med honom.
Jag hade tänkt fråga kds representant, Harald Bergström, om de etiska
aspekterna i sammanhanget. Jag menar att arbetslösheten rymmer stora och
djupa etiska frågor. De är mycket större än de etiska frågor som under flera
timmar diskuterades här i kammaren i går. Det handlar nämligen om männi-
skors lika värde. Det handlar om människors värdighet.
Även om kds företrädare inte är här vill jag ändå ställa frågan: Vad säger
kds om denna etik? Vad är det för märke på den etik som innebär att man
delar ut mångmiljardbelopp till aktieägare men säger att man inte har råd
med insatser för att bekämpa arbetslösheten?
För mig har denna etik inte ett kristet märke. Detta är inte heller att be-
trakta som västerländsk humanism. Det hade varit intressant att få diskutera
detta med kds. Detta är, som sagt, en stor etisk fråga till skillnad från det
som man ägnade tiden åt i går.
Läget är naturligtvis mycket svårt. De arbetslösa måste känna och få bevis
på att vi politiker gör vårt yttersta för att bekämpa arbetslösheten. Jag måste
säga att behandlingen i arbetsmarknadsutskottet av dessa frågor gav intryck
av passivitet och förvirring. Det är mycket beklämmande.
Detta ökar naturligtvis vanmakten och misstron hos människorna mot oss
politiker och mot politiken som system.
Passiviteten tar sig uttryck i utskottets betänkande. På viktiga punkter av-
styrker man utan motivation. Det gäller ROT-åtgärder, investeringar: och
underhåll av vägar samt högskoleutbildningen. Man bara konstaterar att ut-
skottet inte vill tillstyrka.
Förvirringen i utskottet är livfullt speglad i TV. Den behöver jag därför
inte kommentera.
AMS gjorde en skrivelse till regeringen för en månad sedan. AMS konsta-
terade att det, med det regelsystem som nu finns, kommer att bli pengar
över. Vi har inte kommit upp i det antal människor i åtgärder som riksdagen
förutsatte - jag undviker begreppet volymer som man annars gärna använ-
der. Därför kommer det att bli pengar över.
AMS har föreslagit att en del av dessa pengar skall användas till reparatio-
ner och om- och tillbyggnader i kommunerna. Det finns behov. Det finns
ansökningar. Byggarbetsiösheten stiger. I vissa län är den nu uppe i över
50 %. Varför kan man inte tillåta AMS att för detta ändamål använda en
miljard, som man anser behövs? Utan motivation prutar utskottet på belop-
pet till hälften.
AMS vill också använda pengar till ROT-åtgärder i bostäder. Jag skulle
vilja ställa en fråga till regeringens företrädare: Vad säger regeringen om
denna framställan? Verksamheten på detta område ligger nämligen stilla i
avvaktan på ett besked på den här punkten. Så länge framställan ligger obe-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
161
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
162
svarad gör den ont värre. Den måste besvaras. Den har legat hos regeringen
i en månad. Det är dags att ge ett svar.
Regeringen skulle kunna göra mer. Man skulle kunna sätta fart på en del
stora investeringar i stället för att hålla på att förhandla, tricksa och diskutera
när det gäller frågor som Öresundsbron, Dennispaketet och sådant. Det kas-
tar bara ett löje över politikers handlingsförlamning.
I dag under middagspausen var jag, tillsammans med mina kolleger från
Västerbotten, föremål för en uppvaktning från åkeriägare och schaktentre-
prenörer. De konstaterar att maskinerna snart står stilla om man inte får mer
pengar till vägunderhåll och väginvesteringar.
I det material som vi nu behandlar finns förslag om detta. Men trafikut-
skottets majoritet konstaterar utan motivation att man inte är beredd att till-
styrka dem.
Anders G Högmark varnar för missriktad ROT-verksamhet. Det verkar
som om han är mer oroad för detta än för de människor som går arbetslösa
och väntar på åtgärder. Han varnar för att neddragningarna i kommunerna
inte skall gå tillräckligt snabbt. När AMS nu hjälper kommunerna att upp-
rätthålla verksamheten är Moderaterna tydligen oroade för att avskedan-
dena inte skall gå i tillräckligt snabb takt. Jag blir ganska upprörd inför den
typen av reaktioner.
Herr talman! Nu skall jag inte dra över mer än 51 sekunder.
Tack!
Anf. 168 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag måste ge Georg Andersson rätt i att digniteten i de ären-
den som vi nu debatterar och sedan skall fatta beslut om borde kräva att fler
ledamöter är närvarande.
Till mitt stora nöje ser jag att det från det lilla partiet Ny demokrati finns
tre ledamöter i salen. Vi har varit här under en längre tid. Jag uppmärksam-
mar faktiskt att ingen från Centern är här; centern har ändå en arbetsmark-
nadsminister.
Georg Andersson har helt rätt när han påtalar detta förhållande.
Anf. 169 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! Man blir kanske inte inspirerad av att lyssna till Georg An-
dersson. Det är en lång tirad av elände, elände och åter elände. Jag kan hålla
med honom på en punkt, precis som Arne Jansson, att det kunde ha varit
några fler i kammaren. Även Georg Andersson och hans parti får ta på sig
ett ansvar. Vi har ett gemensamt ansvar.
Jag förstår inte varför Georg Andersson polemiserar mot mig när det gäl-
ler Öresundsbron. Jag delar uppfattningen att Öresundsbron kommer att bli
värdefull när man hittar en lösning som tar till vara miljön så som man öns-
kar. Georg Andersson och jag är nog ganska överens om att det är bra att
komma i gång med broprojektet. Bron kommer att betyda mycket direkt
och kommer att ge indirekta effekter för södra Sverige. En bro är en utomor-
dentligt bra förbindelse.
Jag tror också att det är mycket angeläget att man bygger ordentliga ge-
nomfarts- och kringleder för större städer. Det gäller för Norrköping, Gävle,
Stockholm m.fl. städer. Jag delar uppfattningen att det är bra att sådana pro-
jekt kommer i gång. Det är olyckligt om viktiga och bra projekt, som även
är bra miljömässigt, förhindras och försenas.
Georg Andersson sade att han blev ledsen och upprörd över att jag och
Moderata samlingspartiet har en synpunkt på ROT-verksamheten. Om man
stimulerar byggverksamheten är det väl ganska rimligt att man inte bedriver
den på det sättet att företag, både små och stora, som i dag kämpar för sin
överlevnad skall få sämre förutsättningar att klara sig. Det är ett önskemål
att man får en konkurrensneutral upphandling, som kan gagna de företag
som kämpar för sin överlevnad. Att man blir upprörd över detta har jag
mycket svårt att förstå.
Jag tycker också att det är svårt att förstå varför man blir upprörd över att
vi noterar att det är viktigt att den omstrukturering och det förändringsar-
bete som pågår i kommuner och landstingskommuner inte får försenas. Om-
struktureringen och förändringsarbetet är nödvändigt om man på sikt vill slå
vakt om en stark offentlig sektor, och det borde ligga i Georg Anderssons
intresse. Det är endast genom en dålig offentlig sektor som Georg Anders-
son riskerar att ännu fler jobb slås ut i kommuner och landsting.
Herr talman! Jag måste säga att jag har mycket liten förståelse för vad
Georg Andersson egentligen är ute efter, om det inte bara gäller det gamla
vanliga att han vill uttrycka sitt missnöje med alla och envar.
Anf. 170 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Jag hade inte väntat mig att Anders G Högmark skulle vara
imponerad. Det var inte därför jag talade.
Det jag sade om antalet ledamöter i kammaren var en reaktion mot arbets-
formerna överlag. Jag vet hur ledamöternas situation ser ut. Den här situa-
tionen uppstår genom de arbetsformer och den arbetsplanering som vi har.
Däremot är jag utomordentligt kritisk mot att utskottets talesman och minis-
tern avlägsnade sig. Det omöjliggör ju en dialog. Anders G Högmark hade
inte behov av att lämna kammaren. Det hedrar honom. Då kunde han och
jag få en dialog.
Jag är inte irriterad, och jag polemiserar inte mot Anders G Högmark om
Öresundsbron. Men det finns företrädare för andra partier som gör mig upp-
rörd över hur man tricksar med de stora investeringsprojekten som skulle
kunna ge litet fart åt verksamheten inom bygg- och anläggningssektorn un-
der den djupa lågkonjunkturen. Risken är att vi får i gång de stora projek-
ten - Dennispaketet och Öresundsbron - när konjunkturen har vänt.
Däremot polemiserar jag, Anders G Högmark, mot den kallsinniga atti-
tyd som moderaterna uppvisar när det gäller ROT-program för kommunala
fastigheter. I ert särskilda yttrande säger ni att det hade funnits skäl att av-
vakta utfallet av de hittills gjorda satsningarna. AMS konstaterar att man
har framställningar om dubbelt så mycket som man har kunnat bevilja. Jag
tycker därför inte att det finns skäl att nu avvakta. Det finns tvärtom skäl att
komma i gång snabbt för att det skall få effekt under den djupaste lågkon-
junkturen.
Jag är också kritisk mot moderaternas attityd när det gäller stödet till kom-
muner och landsting för att de skall kunna behålla sina anställda inom vården
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
163
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
164
och omsorgen. Moderaterna verkar vara mest intresserade av att kommu-
nerna skall göra sig av med så mycket folk som möjligt så snabbt som möjligt.
Detta utläser jag av ert särskilda yttrande på den punkten.
Anf. 171 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! På den sista punkten har Georg Andersson helt fel. Vi mode-
rater har självfallet inget intresse av att flera människor än vad som är nöd-
vändigt lämnar sin anställning i kommun och landsting. Det är dock riktigt
att det pågår ett omstruktureringsarbete. Man inför nya verksamhetsformer,
och man blir rationellare. Det är klart att man på något sätt skall bejaka den
processen.
Georg Andersson talade om Moderata samlingspartiets okänslighet gent-
emot människor som saknar jobb. Vi har alla i arbetsmarknadsutskottet fått
det brev som Georg Andersson läste upp. Jag har också mycket, mycket stor
förståelse för och känner med den kvinna som har skrivit brevet och hennes
tre barn. Det finns nog inte någon som inte berörs av detta. Jag tycker att
Georg Andersson skall sluta uppfatta Socialdemokraterna som det enda
parti som känner för människor som har problem. Låt bli att komma med
pekpinnar i stil med att alla andra partier är iskalla och inte känner för det
här. Ursäkta att jag säger det, Georg Andersson, men det är ingen god kris-
ten etik att utpeka andra som dåliga och sämre än vad man själv är. Det
skulle vara litet mera ödmjukt och i stil med Georg Anderssons kristna etik -
som man säkert högaktar honom för - om han litet grand försökte leva som
han lär. Det finns ett engagemang för alla de människor som står utan jobb
från alla partier. Vi har litet olika metoder. Georg Andersson förlitar sig mer
på AMS än vad jag kanske gör. Jag tror att det är de många människorna
ute på fältet, småföretagarna m.fl., som kan skapa jobben. Vi kan skapa för-
utsättningarna. Georg Andersson, sluta med att beskylla andra för att ha en
kallsinnig och hård attityd. Det biter inte på mig - det vill jag lova.
Anf. 172 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Herr talman! Skall vi föra en diskussion? Skall vi tala i klartext? Eller vad
tycker Anders G Högmark?
Jag har inte framställt Socialdemokraterna som det enda parti som har en
känsla för de arbetslösa. Men nu diskuterar vi de konkreta åtgärderna. Vi
diskuterar uttalanden som görs. Då måste de som gör uttalanden och tar
ställning svara för det. Sedan får vi försöka tolka vad som ligger bakom. När
arbetsmarknadsutskottet uppvisar passivitet när det gäller konkreta åtgärder
är det värt kritik. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att detta är ett ut-
tryck för en svagare känsla för behovet av att sätta in åtgärder för de arbets-
lösa.
Om man skall tala ett kristet språk, så heter det att tro utan gärningar är
död. Så är det även med etiken. En etik utan gärningar är ganska värdelös.
Det är gärningarna som räknas, liksom de konkreta insatser vi som politiker
är beredda att göra och stå för. Vi har nu kunnat bevittna en av de största
demonstrationerna av förtvivlade människor här utanför Riksdagshuset. De
väntar sig ett svar från oss, precis som den här brevskriverskan. Hon förvän-
tar sig ett svar och att det skall ge resultat när vi trycker på våra knappar - ett
resultat som är rent praktiskt och konkret. De yttranden som den borgerliga
majoriteten presenterar tillsammans med Ny demokrati ger inte särskilt
mycket som svar på deras oro och förtvivlan. Våra förslag är betydligt mera
aktiva och offensiva. Därför försvarar jag våra förslag. Jag är också beredd
att gå ut till demonstranterna och tala om vad vi står för och samtidigt tala
om vad ni står för. Det skulle jag inte göra för att svartmåla er utan för att
försöka beskriva den sanning som finns inne i det här huset.
Anf. 173 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Vi har nu i flera timmar debatterat arbetsmarknadsutskot-
tets betänkande AU5 som rör arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdo-
mar och långtidsarbetslösa. Jag tror att vi alla på nära håll känner någon eller
några arbetslösa. Det gör i alla fall jag, och jag vet också att det är mycket
deprimerande att vara arbetslös. Men jag känner också flera arbetslösa som
förstår att det sannerligen inte är för miljonärers skull som regeringen vill ta
bort dubbelbeskattning på aktier utan för att få fram investeringar och nya
jobb.
Under hösten har den öppna arbetslösheten sjunkit, men tyvärr har anta-
let sysselsatta också fortsatt att minska. Exportindustrin går för allt högre
varv. I går nåddes vi av glädjande siffror som visar att BNP för det tredje
kvartalet i år ökat med 2 %.
Även ett ökande europeiskt samarbete kan ge oss anledning till optimism.
I måndags hade jag tillfälle att vara med finansminister Anne Wibble på ett
möte i Bryssel med EFTA:s och EU:s finansministrar. Anne Wibble beto-
nade att miljoner arbetslösa i Europa har rätt att förvänta sig att Europas
politiker gör något för dem och deras framtid. Det var intressant och mycket
glädjande att höra den respons och respekt som vår finansminister rönte för
sina krav på att det måste sättas stor vikt vid aktiv arbetsmarknadspolitik
och rätt utformade regler i övrigt för att öka arbetsmarknadens flexibilitet,
för att motverka långtidsarbetslöshet och för att få fram mera jobb. Det är
viktigt att kampen i Europa mot långtidsarbetslöshet, speciellt bland ungdo-
mar, ställs ännu mer i förgrunden.
I Sverige bör det vara ett heltidsjobb att vara arbetslös. Det är mot den
bakgrunden som man skall se förslagen i detta betänkande. Ungdomsprakti-
ken och arbetslivsutvecklingen, ALU, är till för att dämpa den öppna arbets-
lösheten. Det generella anställningsstödet, GAS, är till för att öka sysselsätt-
ningen.
Ungdomspraktiken har sedan den infördes den 1 juli 1992 visat sig vara
en lyckad arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Den fick ett snabbt genomslag och
många ungdomar fick möjlighet till vettig sysselsättning under 6 månader.
Åtgärden har efter hand byggts ut och under innevarande budgetår finns det
möjlighet för upp till 100000 ungdomar att sysselsättas med ungdomsprak-
tik. Det finns naturligtvis vissa problem med ungdomspraktiken, nämligen
att ordinarie jobb tillsätts med ungdomspraktikanter. Det är mot den bak-
grunden regeringen nu vill införa ett finansieringsbidrag så att praktikanord-
naren får vara med och delfinansiera verksamheten.
Utskottet pekar också på den möjlighet som finns inom gällande bestäm-
melser beträffande rekryteringsstöd. Utskottet menar att man i verkligheten
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
165
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
A rbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
166
i genomsnitt har en bidragsnivå på ca 50 %, under ett begränsat antal måna-
der. Men vi menar att möjligheten finns att redan nu gå upp till maximal
nivå, dvs. 65 % av lönekostnaden per månad. Ersättningen kan ges i hela 6
månader. Det finns alltså möjlighet till flexibilitet.
ALU är en åtgärd som skall förhindra att de som är över 25 år bli långtids-
arbetslösa. ALU har visat sig vara en mycket kostnadseffektiv åtgärd. I stäl-
let för att bara uppbära arbetslöshetsersättning får den enskilde möjlighet
till en vettig sysselsättning under ett halvår. ALU innebär också att arbets-
uppgifter runt om i landet blir genomförda, som ej annars hade blivit genom-
förda.
I propositionen upprepas den grundläggande förutsättningen, nämligen
att ALU-insatser inte får ersätta arbetstillfällen på den reguljära arbets-
marknaden eller snedvrida konkurrensen.
Herr talman! Det helt nya som vi skall ta ställning till i betänkandet är
det generella anställningsstödet, GAS. GAS skall ses som ett led i att öka
sysselsättningen i landet. Exportindustrin går på högvarv; övertidsuttaget är
enormt. Men ändå skapas inga nya jobb. Därför vill vi införa GAS, som in-
nebär att arbetsgivare får göra avdrag med 15 % på arbetsgivaravgiften för
varje nyanställd under 1994, utöver den tidigare arbetsstyrkan.
Vi hoppas att systemet skall vara tillräckligt enkelt och lättbegripligt och
att det skall kunna tillämpas på alla icke-statliga arbetsgivare. Det är också
med mycket stor glädje vi konstaterar att det råder stor politisk enighet om
GAS.
Herr talman! Genom en god mix av aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgär-
der för att få ned den öppna arbetslösheten och genom åtgärder för att öka
den varaktiga sysselsättningen, vilka föreslås i arbetsmarknadsutskottets be-
tänkande AU5, får vi ett sätt att angripa arbetslösheten. Jag yrkar därför
bifall till utskottets hemställan på alla punkter.
Anf. 174 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! För att i vardagslag syssla med försvarspolitik, känns det
mycket roligt att debattera litet arbetsmarknadspolitik i denna lysande för-
samling, en församling som har sysslat med många andra frågor i dag.
Göran Persson blandade in Ny demokrati med att i princip säga att vi i Ny
demokrati var rasister - i alla fall någonting åt det hållet. Georg Andersson
avslutar dagens debatter med att tillföra kammaren en debatt om etik och
västerländsk humanism. Det är mycket trevligt. Om det skapar arbetstillfäl-
len känner jag inte till.
Göran Persson, Ingela Thalén och Georg Andersson har alla varit inne på
ord såsom arbete och arbetsmarknad. Det är absolut viktigt med arbete och
med en bra arbetsmarknad. Men vad skall vi då göra för att få fart på arbets-
marknaden främst med tanke på ungdomen. Vi måste få i gång en modern
form av läringsutbildning i Sverige. Jag har sagt det många gånger förr här
i talarstolen. Jag har också väckt motioner om det. Den behöver inte vara
lik den gamla tradionella lärlingsutbildningen, utan den måste styras av det
behov som exempelvis industrin har.
Vad man än tycker om tillverkningsindustrin, utgör den Sveriges motor. I
den industrin produceras varor som förhoppningsvis säljs till utlandet eller
konsumeras inom landet. Det är därför mycket viktigt att kunna kombinera
ungdomspraktiken med kanske en något förlängd teoretisk och praktisk ut-
bildning.
Ett stort behov av tekniker på mellannivå på arbetsmarknaden har nämli-
gen upptäckts. Här finns en jättechans att göra någonting. Samtidigt kan
man också se till att en mängd ungdomar får arbete.
I stället för att dras med en mängd konstiga förkortningar GAS, LAS,
KAS, AMS, AMU m.fl. borde man lösa de problem som förkortningen
egentligen står för. Jag har märkt tendensen i svensk arbetsmarknadspolitik
att när ett problem uppstår ger man problemet en förkortning, sedan är pro-
blemet löst till en del. Därför skall jag när jag kommer tillbaka till mitt ar-
bete som byggverkmästare - att bygga hus är också besvärligt - säga att jag
bygger ”hu” i stället för hus. Den som bygger en buss, som också är besvär-
ligt att bygga, kan säga att han bygger en ”bu”, så är halva problemet löst.
Georg Andersson var inne på ämnet moral, etik och västerländsk huma-
nism. Sådana värden åberopar jag sällan. Jag vet inte om jag över huvud
taget lever upp till dem själv. Men samtidigt har man i dag hört socialdemo-
krater stå här i talarstolen och gång efter annan efterlysa ROT-åtgärder. Jag
pratade med en socialdemokratisk ledamot i dag som t.o.m. sade, hör och
häpna: Vi måste starta ROT-åtgärder på VA-sidan. Är det inte alldeles fan-
tastiskt? Det sade människan till mig! Jag som väckt en motion om det, en
motion som den 14 december eller den 15 december 1992 blev avslagen, näs-
tan på dagen för ett år sedan. Kan man tänka sig!
Inte nog med det, Georg Andersson. Den 6 januari året därpå går Thage
G Peterson ut i en debattartikel i Aftonbladet och efterlyser just VA-ROT.
Det är förmodligen en typ av västerländsk humanism - vad vet jag. Jag vill
i alla fall inte hänföra det till arbetsmarknadspolitik.
Det talas ofta om breda lösningar. Kärnproblemet, som jag ser det med
min okunnighet i arbetsmarknadspolitik, är att inget parti kan backa. Varje
parti skall alltid vara pappa till ett förslag. Regeringen är ju i minoritet. So-
cialdemokraterna är också i minoritet. Om man skall bedriva arbetsmark-
nadspolitik med egen majoritet och ingen har egen majoritet, blir det ingen
arbetsmarknadspolitik.
Därför anser jag att det är enklare att prata ihop sig om vettiga ROT-åtgär-
der. De bör sättas in nu när det går att bygga fantastiskt billigt. För två år
sedan kostade det 30 % mer att bygga. Det finns massor att bygga. Det behö-
ver inte vara fråga om vägar. Socialdemokraterna var inne på ålderdoms-
hem. De har varit inne på skolor. Det är alldeles fantastiskt. Jag vet precis
hur det ser ut ute på skolorna. De sista jobben jag gjorde innan jag kom hit
till riksdagen var ett ROT-arbete i en skola i en Stockholmsförort. Den såg
ut som jag kan tänka mig att en flyktingförläggning såg ut i Libanon på den
tiden det begav sig. Det finns ett enormt behov.
Vad gör man i stället för att sätta in kraftfulla åtgärder och backa litet på
prestigen? Man kan inte tänka sig att stödja förslag om de inte kommer från
det egna partiet. Ja, det är helt fantastiskt. Någon sade: ”Stackars byggarbe-
tarc. Aldrig mer får de hålla en hammare.” 30 000 människor samlades på
Mynttorget i dag - det fanns säkert en del byggarbetare med bland dem. Det
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
167
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
168
fantastiska är att jag skulle kunna garantera så många arbetstillfällen om en
fruktsam VA-ROT sattes i gång.
Jag är själv arbetsledare i byggbranschen. Jag vet mycket väl hur det går
till när VA ”ROT-as”. Man slår sönder slitsar i husen. Det skapar en mängd
jobb. Det är fråga om elektriker, målare, timmermän, murare och betongar-
betare. Hela spektrumet inom byggbranschen blir sysselsatt vid en sådan åt-
gärd. Till detta kommer alla åtgärder som vidtas ute i marker och på gatan.
Där får även Georg Andersson jobb till de fantastiska maskiner som står och
väntar. Detta är fantastiskt! Varför tog man inte chansen? Thage G Peterson
var fyra fem dagar efter mig inne på exakt samma tankegång. Här måste
ligga något annat bakom än omsorgen om arbetstillfällen. Det kan måhända
kallas för västerländsk partipolitik.
Vi måste på något sätt få i gång ungdomarna. Sluta tänk i gamla banor,
och kom bort från käbblet! Ta bort alla dumma idéer! Man måste inte ge
unga oerfarna människor samma löner som man ger till människor som har
jobbat länge i en bransch. Detta är roten till ett av våra problem. Det går
inte att i dag betala oerfaret folk lika mycket som erfaret folk.
Titta på LAS. En kombination med lärlingssystem måste vara möjligt utan
att arbetsgivarna skall behöva anställa människorna. Låt det bli någon sorts
förlängd ungdomspraktik. Det finns ett otroligt behov av duktiga teoretiker
i Sverige och minst lika många duktiga praktiker. Förena detta genom att
skapa ett bra lärlingssystem, dvs. en förlängd ungdomspraktik. Då får före-
tagaren vad han vill ha, och marknaden får vad den vill ha.
Vidare har det sagts att 400 000 jobb har försvunnit de senaste två åren.
Ja visst har det gjort det. Men tyvärr är problemet att inom industrin som vi
skall leva av har 700 000 jobb försvunnit sedan 1965. De jobben fördes över
till den offentliga sektorn. Hur skall man kunna uppnå välstånd i ett land
med 8 miljoner invånare där man har lyckats med konststycket att tillverk-
ningsindustrin består av 700 000 människor? Varje industriarbetare skall
bära sina egna och nio andras bördor på ryggen. Detta är absurt.
Jag är medveten om att den offentliga sektorn behövs. Men rent national-
ekonomiskt gör människor inget annat än att tvätta varandras skjortor. Det
vore en vacker gärning om de bara nöjde sig med det. Men nu går det tyvärr
inte att generera tvättpulver till processen. T.o.m. tvättmedlet, tyvärr gott
folk, måste industrin betala, förutom att bära nio människors bördor på var-
dera rygg. Det går inte.
Jag efterlyser mycket bredare åtgärder. Skall vi lösa problemen inom ar-
betsmarknadspolitiken och ROT är det bara att kasta partiprestigen över-
bord. Det går icke att lösa problem på annat sätt i en parlamentarisk riksdag.
Regeringen är i minoritet, och oppositionen är i minoritet. Ja, då händer
ingenting. Tyvärr har förhållandet varit så under en lång rad av år.
(Applåder)
Anf. 175 HARALD BERGSTRÖM (kds) replik:
Herr talman! Jag vill bara erinra Robert Jousma om att det i betänkandet
längst ner på s. 17 och vidare på s. 18 talas om att redan 1991/92 infördes ett
system med lärlingsutbildning. Vidare vill jag erinra herr Jousma om att i
hemställanspunkten 20 föreslås att 500 000 000 kr skall anvisas till reparation
och underhåll av kommunala fastigheter och 100 000 000 kr som investe-
ringsstöd till ombyggnad av äldrebostäder. Det är alltså ett ROT-program
för kommunala fastigheter.
Anf. 176 ROBERT JOUSMA (nyd) replik:
Herr talman! Jag håller med herr ledamoten Bergström om vad som står
i betänkandet. Men vad har hänt? Titta på Sverige. Det finns en ungdomsar-
betslöshet som är 20-25 %. Lyft blicken över kanten på ankdammen och
titta på Europa. Titta på länder med en fungerande ungdomspolitik och
fungerande lärlingssystem, t.ex. Österrike och Tyskland. Det finns andra
länder som det går att referera till. De har en ungdomsarbetslöshet på 5-
7 %. De har en bra lärlings- och arbetsmarknadspolitik. De har inte några
rader i ett betänkande. Det är det som är skillnaden. Jag efterlyser sådana
åtgärder - inte att man producerar papper.
Anf. 177 LARS STJERNKVIST (s):
Herr talman! Jag skall yrka bifall till samtliga socialdemokratiska reserva-
tioner i betänkandet. Men jag vill särskilt uppehålla mig vid reservation 22.
I kväll träffades drygt 150 vårdanställda vid lasarettet i Norrköping. De
kommer dagen före julaftonen att sluta sina jobb. Jag har träffat några av
dem. När jag möter och samtalar med dem tycker jag ibland att politiken är
obegriplig. Jag har svårt att förklara för dem logiken i de beslut som fattas.
Det är egentligen ingen som tror att uppsägningarna löser några problem.
Patienterna får det självklart sämre. De anställdas trygghet minskar. Men
inte heller skattebetalarna får några problem lösta genom att dessa personer
blir uppsagda. Kostnaderna finns kvar. Som har framgått av dagens debatt
har alla egentligen insett detta. Alla tycker att detta är fel. Det är fel att i
dag säga upp offentligt anställda. Det säger den socialdemokratiska opposi-
tionen. Det säger också majoritetspartierna. Ansvarige statsrådet Börje
Hörnlund säger att det är fel att i det här läget kasta ut kommunal- och lands-
tingsanställda. Det säger AMS och alla andra berörda. Ändå är detta precis
vad som händer.
Nu har majoriteten i utskottet ändå tagit ett steg i rätt riktning. Jag tycker
att det är bra att man nu ger Arbetsmarknadsstyrelsen ökade möjligheter att
använda utbildningspengar för att skjuta upp uppsägningar. Problemet är att
detta inte räddar jobben för de drygt 150 vårdanställda vid lasarettet. Deras
arbetsgivare, landstinget i Östergötland, säger att utbildningspengarna inte
räcker. Om landstinget skall kunna rädda kvar jobben måste landstinget ha
möjlighet att få arbetsmarknadsmedel eller andra medel för att betala deras
löner. Det är nödvändigt, annars kommer landstinget att fullfölja uppsäg-
ningarna. Detta besked får inte bara dessa vårdanställda. Tusentals offent-
liganställda kommer nästa år att få det beskedet, trots att utskottsmajorite-
ten tar ett litet steg i rätt riktning. Det måste göras mer.
Nu är det inte bara vi socialdemokrater som säger så. Jag har tagit med
mig ett exemplar av mitt livs- och husorgan Folkbladet. I en intervju för
knappt en vecka sedan sade en kollega till oss, Bert Karlsson i Ny demokrati,
följande: ”Det är ju rena vanvettet att kasta ut folk i arbetslöshet och istället
betala ut a-kassa och socialbidrag.”
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
169
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
Detta läste många av de drygt 250 vårdanställda. De har under den senaste
tiden flera gånger fått olika besked och har kastats mellan hopp och förtviv-
lan. De har fått uppgifter om att utskottsmajoriteten skulle vara beredd att
vidta åtgärder som stoppar uppsägningarna. I nästa stund har de fått veta att
det har träffats uppgörelser mellan partierna i riksdagen som gör det omöj-
ligt att rädda jobben. På det här sättet har det gått till. De har kastats mellan
hopp och förtvivlan.
Det är klart att man i vissa frågor - jag skall inte säga att man uppskattar
det - ibland kanske kan ta sådant här tjuv- och rackarspel och politiskt
schackrande med en viss klackspark. Men i den här frågan hoppas jag att
alla är klara över att det handlar om människor av kött och blod. Konsekven-
serna av de beslut vi fattar är oerhört dramatiska. När det gäller den typen
av frågor som innebär ett sådant ansvar på våra axlar finns det inget utrymme
för taktiserande eller tricksande. Då gäller det att ge besked som vi kan stå
för, inte bara offentligt i tidningar utan också när vi trycker på voterings-
knapparna här i riksdagen.
För de 250 vårdanställda vid lasarettet i Norrköping och för andra hotade
offentliganställda är det beslut som vi skall fatta i morgon bitti blodigt allvar.
Jag hoppas därför att det besked som nydemokraterna genom sin talesman
Bert Karlsson har gett i Folkbladet är allvarligt menat, och att vi i morgon
skall kunna ge Landstinget i Östergötland en möjlighet att rädda jobben.
Därför hoppas och förutsätter jag att vi kan få en majoritet för reservation
22. Om vi får det innebär det att arbetsmarknadsutskottet får återkomma
när det gäller en finansiering av de här förslagen. Av formella skäl måste i
så fall arbetsmarknadsutskottet gå tillbaka och plocka fram de nödvändiga
pengarna. Det handlar inte om några nya pengar. Det handlar inte om att
man i så fall raserar statsfinanserna och spär på budgetunderskottet. Det
handlar om att vi skall fatta beslut om att använda pengar på ett klokare sätt,
att flytta pengar från passiva till aktiva insatser, att använda statliga pengar
till att ge människor en chans att både utbilda sig och vara kvar i vården un-
der uppsägningstiden samt att skjuta upp uppsägningarna till dess att arbets-
marknadsläget har förbättrats. Ett bifall till reservation 22 ger den möjlighe-
ten.
Jag hoppas att alla som tycker att det är vansinnigt att kasta ut offentligan-
ställda inser att det är blodigt allvar och att man röstar efter hur man tycker.
Jag yrkar bifall till reservation 22.
Anf. 178 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Min partiföreträdare Robert Jousma talade om att vi måste
sätta fart för att öka arbetstillfällena. Vi har lämnat ett förslag från Ny demo-
krati som bygger på ett ROT-avdrag. Jag talar då om ett reparations- och
underhållsavdrag som kan göras på lägenheter, bostadsrätter, villor och fri-
tidshus, dvs. ett avdrag i deklarationen för ett utfört arbete.
Om ni vill vara vänliga och ta fram de papper som jag har delat ut i bän-
karna, så skall ni få se vad ett ROT-avdrag kan ge dels för de dynamiska
effekterna för samhället och dels för antalet arbetstillfällen.
Herr talman! Anförandet kommer att innehålla många siffror. Men jag
170
hoppas att ni skall hänga med. Ta fram papperet mitt herrskap, damer och
herrar!
Vi vill ha avdragsrätt upp till 50 000 kr i en deklaration. Säg att faktura-
kostnaden är 50 000 kr. Av det beloppet är 10 000 kr moms. Det betyder att
fakturakostnaden exkl. moms, som ni kan läsa i papperet, är 40 000 kr.
Sedan kommer min erfarenhet som småföretagare in. Jag vet att av ett
arbete som faktureras med 40 000 kr är ca 30 000 kr arbetskostnad och i
runda tal 10 000 kr materialkostnad. Man skall då räkna ut hur många tim-
mar ett sådant här arbete omfattar. Då får man ta de 30 000 kronorna delat
med den timpenning som faktureras till kunden. Jag har då tagit ett genom-
snitt för Sverige. En del firmor fakturerar 180 kr, en del 200 kr och ytterligare
en del 250 kr. Jag har lagt genomsnittet vid 220 kr per timme. Då blir tiden
för ett sådant här arbete 136 timmar. Lönekostnaden för detta företag för de
136 timmar som den anställde arbetar multiplicerat med timpenningen, som
i genomsnitt är 90 kr, blir 12 240 kr.
Man skall sedan räkna ut hur mycket skatt företaget betalar för ett sådant
här jobb. De betalar på denna lön på 12 240 kr motsvarande 31 % i arbetsgi-
varavgift, vilket blir 3 795 kr.
Företaget betalar sedan in löneskatt på lönen för den anställde. Jag har
räknat fram en genomsnittlig kommunalskatt på 31 %. En del kommuner
har 30 % medan andra har 32 %. Genomsnittet 31 % blir självfallet också
3 795 kr. Detta är alltså vad arbetsgivaren betalar in månaden efter att jobbet
har utförts. Av de 10 000 som har fakturerats kunden för materialkostnader
uppgår kostnaden för företagets inköp till 7 500 kr. Det måste ju bli en vinst
på materialet. En moms betalas på inköpet av materialet på 25 %, vilket
motsvarar 1 875 kr. Företagets momsinbetalning på hela fakturan blir alltså
10 000 kr minus de 1 875 kr som har betalats för materialet. Det betyder att
företagaren betalar in 8 125 kr i moms till staten. Företagets totala skatte-
kostnad som betalas in till staten är 15 715 kr. Jag talar då om arbetsgivarav-
giften, löneskatten och momsen. Denna summa får företagen betala in varje
månad, om vi fattar det här beslutet om F-skatten.
Om man tittar på hur det ser ut i Sverige så bor ungefär 40 % i villa, 20 %
i bostadsrätt och 40 % i hyreslägenhet. Dessutom finns det ca 600 000 fritids-
hus.
Då vänder vi på bladet. Vad hittar vi där? Jo, ett antagande om att 100 000
personer med en marginalskatt på genomsnittet 31 %, dvs. bara kommunal-
skatt, gör detta avdrag. De utnyttjar avdraget i sin deklaration genom att
göra avdrag med 50 000 kr i deklarationen motsvarande 31 %. Det blir
15 500 kr i intäkter som staten så att säga förlorar.
Vad blir då den totala uteblivna skatteintäkten? Jo, den blir givetvis 15 500
multiplicerat med 100 000 arbeten, vilket betyder 1,55 miljarder kronor.
Men samtidigt får ju staten in skatteinkomster från företaget på 15 715 kr
multiplicerat med 100 000 arbeten, som framgår av föregående sida. Sum-
man blir 1,57 miljarder kr. Var och en kan se att staten här inte gör några
som helst förluster.
Sedan antar man att 300 000 som har en skattsats på 50 % gör detta av-
drag. Då tappar staten 50 000 kr gånger 50 %. Det är 25 000 kr i skatteintäkt.
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
171
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
A rbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
172
Utebliven skatteintäkt blir 25 000 kr å 300 000 arbetstillfällen, vilket gör ett
skattebortfall på 7,5 miljarder kronor.
Företaget betalar fortfarande samma skatt, 15 715 kr gånger 300 000 arbe-
ten. Det blir 4,715 miljarder. Den totala skatteförlusten på den grupp som
gör denna typ av avdrag blir alltså 7,5 miljarder minus 4 miljarder, och det
blir 2,785 miljarder.
Hur många arbetstillfällen kan detta skapa? Jo, vi vet att vaije arbete är
136 timmar. Om man tar 400 000 arbeten gånger 136 timmar får man 54,4
miljoner timmar. För att räkna ut antalet årsarbetstillfällen får man dela
dessa timmar med 150 timmar, som är ett årsarbetstillfälle. Det blir 31 000
årsarbetstillfällen. Men det är inte säkert att detta skapar 31 000 årsarbets-
tillfällen. Låt oss säga att det skapas 25 000 årsarbetstillfällen. Då minskar
statens kostnad för arbetslösa med 25 000 gånger 100 000 kr, vilket är kostna-
den för en arbetslös per år, dvs. 2,5 miljarder.
Vad kostar det för staten att skapa dessa 25 000 arbetstillfällen? Jo, det
kostar skattebortfallet på 2,785 miljarder minus de 2,5 miljarderna som sta-
ten slipper att betala ut. Det gör 285 miljoner kronor, vilket är ganska billigt
för att skapa 25 000 arbetstillfällen.
Ni kommer kanske ihåg faktureringskostnaderna på 50 000 kr. Därtill
kommer sociala kostnader, lönekostnader, momsutgifter och materialkost-
nader på 31 600 kr. Företagets överskott blir då 18 000 kr. Men detta över-
skott är självfallet ingen vinst för ett litet företag. Dessa pengar går till att
köpa arbetsredskap, arbetskläder, kontorsmateriel, bensin, bilar, betala för-
säkringar för de anställda osv. Med andra ord blir dessa pengar beskattade.
Om man ser på dessa 400 000 arbetstillfällen å 18 000 kr, får man en dyna-
misk effekt på 7 miljarder kronor, som givetvis är beskattningsbara i det här
ledet.
Dessutom köper företaget material för 3 miljarder kronor. Detta gynnar
naturligtvis grossist- och tillverkarleden. Och det här, mina damer och her-
rar, är ett sätt att få bort den svarta sektorn. Detta blir en allvarlig konkur-
rent till den svarta sektorn. I dag konkurrerar företagen med en svart sektor
som näst intill är omöjlig att konkurrera med. Men med detta förslag skapas
25 000 arbetstillfällen. Den svarta sektorn får rejäl konkurrens, samtidigt
som den dynamiska effekten - dvs. skatteeffekten - blir 10 miljarder kronor.
Är det så svårt att fatta sådana här enkla, raka och klara beslut i den här
riksdagen?
Herr talman! Därmed hoppas jag ni tittar igenom det här papperet ordent-
ligt, funderar över det som där står och kommer tillbaka och förhoppningsvis
röstar på Ny demokratis reservation.
Anf. 179 ANDERS G HÖGMARK (m) replik:
Herr talman! När jag lyssnar till den här utläggningen av Peter Kling, för-
står jag mer och mer att det ibland kan finnas ett värde i att illustrera saker
med ölbackar.
Anf. 180 PETER KLING (nyd) replik:
Herr talman! Jag ville illustrera det här med hjälp av overheadapparat,
men den fungerade tyvärr inte. Då hade det kanske varit lättare att förstå.
Men förhoppningsvis finns det en del intellektuella människor här, som för-
står sig på siffror och sådant. Det var min förhoppning att de skulle kunna
följa med i mina uträkningar. Det var därför som jag delade ut detta papper
innan. Men det är kanske svårt ändå. Ni har ju en natt eller två på er att
fundera innan vi skall gå till omröstning.
Anf. 181 BERIT OSCARSSON (s):
Herr talman! I propositionen om arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
ungdomar och långtidsarbetslösa, som vi just nu behandlar, fanns det inga
förslag om mera resurser till folkbildningen. Det är det som vi socialdemo-
krater har lagt fram ett förslag om.
Vi vet att folkhögskolor och studieförbund har gjort mycket fina insatser
med de medel som de har tilldelats. Många arbetslösa har fått värdefulla er-
farenheter och kunskaper som de har haft glädje av, både när det gäller fort-
satta studier och när det gäller att gå ut i jobb. Detta måste tas till vara och
också utvecklas.
Vi socialdemokrater föreslår därför att ytterligare 100 miljoner kronor
skall gå till Folkbildningsrådet, att fördela mellan studieförbunden och folk-
högskolorna. Av dessa 100 miljoner kronor måste 50 miljoner kronor nu an-
slås för resterande del av det budgetår som just nu löper.
Folkhögskolorna har under 1992/93, då det först betalades ut riktade bi-
drag för anordnande av kurser för arbetslösa, haft ca 8 000 deltagare i de
särskilda arbetsmarknadsanpassade utbildningarna. Under innevarande
budgetår, dvs. 1993/94, har man antagit 10 000 extra studerande via komplet-
teringsanslagsmedlen. Därmed har folkhögskolorna visat att de både snabbt
och flexibelt har kunnat utnyttja hela 1993/94 års särskilda anslag.
Till Folkbildningsrådet har det dessutom kommit ytterligare ansökningar
om bidrag för 2 000 elever som skulle kunna påbörja en utbildning, om Folk-
bildningsrådet fick ytterligare resurser.
Studieförbunden har också bedrivit en omfattande verksamhet för arbets-
lösa. De preliminära uppgifter som finns visar att enbart under 1992/93 upp-
gick studiecirkelverksamheten till över 8 000 arrangemang med över 70 000
studiecirkeldeltagare. Utöver cirkelverksamheten tillkommer också en om-
fattande insats när det gäller t.ex. föreläsningar, kurser och information.
Den samlade omfattningen visar att studieförbunden använder många olika
inkomstkällor - det gäller särskilt några av studieförbunden - just för att
kunna genomföra verksamheter som riktar sig direkt till de arbetslösa.
Genom ett exempel från innevarande år på vad som görs för de arbetslösa
kan jag visa på nyttan av ökade resurser.
Exemplet avser ABF Kungälv. Kungälv omfattar fem kommuner, och be-
folkningen uppgår till ca 95 000 människor. Under föregående verksam-
hetsår har Kungälv haft 875 arbetslösa sonfinom folkbildningens ram delta-
git i studiecirklar, längre kurser och i olika ALU-projekt. Studiecirklarna har
pågått i 40 studietimmar. ABF Kungälv har dessutom på uppdrag av arbets-
förmedlingen genomfört olika kurser för 140 arbetslösa. Längre kurser på
28-30 veckor har i samarbete med folkhögskolor genomförts. Endast denna
studieförbundsavdelning kommer under det här året att ha 280 arbetslösa i
längre kurser. Två av kurserna har riktat sig speciellt till särskilt utsatta kvin-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
173
13 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 44
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
174
nor. Mer än 1 000 arbetslösa, eller ungefär var femte arbetslös, i denna re-
gion har deltagit i någon form av folkbildning, såsom cirklar, föreläsningar,
kulturprogram och andra aktiviteter. Detta är en verksamhet som har haft
stor betydelse för alla de arbetslösa som har fått chansen att studera som ett
alternativ till arbetslösheten.
Den stickprovsundersökning som ABF-avdelningen har genomfört visar
att av de 1 000 deltagare som fanns med i olika verksamheter var det hela
850 som aldrig tidigare hade varit med i en studiecirkel eller kurs hos ABF.
Men det stannar inte med detta. Ingen kurs eller studiecirkel, inget ALU-
projekt avslutas utan att det förs ett utvärderingssamtal. I det tas exempelvis
upp vad man kan göra efter det att kursen, studiecirkeln eller projektet har
avslutats. Undersökningen visar att en fortsättning som ett alternativ till
återgång till arbeslöshet ofta kan åstadkommas.
Exemplet från ABF i Kungälv visar tydligt att folkbildningen har förmåga
att nå dem som bäst behöver utbildning. Kommer den arbetslöse bara i kon-
takt med folkbildningen vill denne oftast fortsätta att skaffa kunskaper för
att lättare kunna få jobb och för att stärka sitt eget självförtroende. Det är
detta som vi socialdemokrater vill ta vara på.
Enligt min bedömning når studieförbunden under innevarande år för de
medel som de har fått ca 150 000 arbetslösa. Det är en imponerande verk-
samhet som studieförbunden genomför.
Folkhögskolorna gör också stora insatser för arbetslösa. Många som gått
en folkhögskolekurs vittnar om att det blev vägen till ett nytt liv. En folkhög-
skolekurs betyder i många fall en chans att bryta isoleringen och öppna en
dörr till samhället. De kunskaper man får kan betyda mycket för det fram-
tida yrkeslivet, inte minst för många invandrare och flyktingar, som ofta sak-
nar tillräckliga kunskaper i svenska och samhällskunskap. Flera folkhögsko-
lor har också arrangerat speciella kurser för arbetslösa invandrare och flyk-
tingar, som därmed får en chans att bli bättre rustade för arbete eller fort-
satta studier. Flera folkhögskolor har även kurser för handikappade och för
kvinnor.
Arbetslösheten är katastrofalt hög, vilket flera debattörer har vittnat om.
Ingen ljusning kan ses inom den närmaste tiden. De som drabbas av arbets-
löshet riskerar att bli passiva och tappa självförtroendet. De som är eller ris-
kerar att bli arbetslösa saknar, det vet vi, ofta utbildning utöver folk- och
grundskola. Folkbildningen har visat att den är bra på att nå just dessa grup-
per. Vi vet också att folkbildningen har en erkänt god pedagogisk metod för
just korttidsutbildade.
Behovet av insatser för de arbetslösa är stort. Folkbildningen är ett ut-
märkt verktyg. Folkhögskolor och studieförbund har visat att de klarar den
uppgift som de har fått. Vi måste använda folkbildningen offensivt för att
lindra arbetslöshetens gissel. Då handlar det om ekonomiska resurser. 50
miljoner kronor är vad vi socialdemokrater begär för verksamheten under
våren. Det finns en beredskap hos både folkhögskolor och studieförbund.
Det är denna beredskap som vi vill ta vara på.
Anf. 182 LARS STJERNKV1ST (s):
Herr talman! På allmän begäran skall jag korrigera mitt yrkande, som jag
i hastigheten råkade formulera fel. Jag yrkar alltså inte bifall till samtliga s-
reservationer utan bara till dem som min högst värderade kollega Ingela
Thalén yrkade bifall till.
Anf. 183 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Jag begärde ordet i anledning av Peter Klings genomgång
över hur lönsamt det är att genomföra hans förslag. Det må vara så att det
är lönsamt om man utgår från att det bara är tillkommande arbeten som skall
finansieras på det sätt han föreslår. Men det utförs trots allt en hel del repara-
tionsarbeten i det här landet på ett normalt sätt som ger skatteintäkter. Om
man inför ett sådant system som Peter Kling förespråkar, måste alla de arbe-
ten som i dag genomförs på ett normalt sätt och som genererar skatteintäkter
föras in i systemet. Då blir det faktiskt ordentliga skatteförluster för staten.
Jag tycker att Peter Kling skall redovisa de arbetstillfällen som i dag ger
skatteintäkter till staten men som, om detta system genomförs, måste omfat-
tas av systemet, vilket medför skatteförluster. Det måste med i bilden, om
man skall få ett helhetsgrepp.
Anf. 184 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag kan givetvis inte, Harry Staaf, säga hur många jobb som
skulle ha utförts om inte ROT-avdraget hade tillkommit. Självfallet är det
inte fråga om 100 %. Det är jag fullständigt medveten om. Men vi tror att
många fler reparationer och ombyggnader har kommit till stånd genom detta
system. Jag är helt övertygad om att många som äger villor, bostadsrätter
eller fritidshus inte gör jobbet i dag när de inte har möjlighet till ett avdrag.
Där ligger i dag den stora arbetskvantiteten. Det fåtal jobb som utförs i dag
utförs helt kolsvart.
Anf. 185 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! Det är klart att det blir en del tillkommande arbetstillfällen
genom detta system. Men man måste då ta reda på vad de arbetstillfällena
faktiskt kostar statskassan, innan man lägger fram ett sådant här förslag. En
sådan beräkning saknas i Peter Klings förslag.
Anf. 186 IVAR FRANZÉN (c):
Herr talman! En snabb kalkyl ger vid handen att om 25 % av jobben är nya
jobb kostar varje helårsarbete mellan 300 000 och 400 000 kr i skattebortfall.
Därför blir de nytillkomna jobben dyrare. 25 % är en realistisk bedömning.
Anf. 187 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Det är inte stor idé att stå här och spekulera i vad utfallet
kan bli. Men vi är helt övertygade om att utfallet skulle bli betydligt större
än Ivar Franzén och Harry Staaf tror.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 16 december.)
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Arbetsmarknads-
politiska åtgärder
för ungdomar och
långtidsarbetslösa,
m.m.
175
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
176
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU4 Förändringar i arbetsrätten (prop. 1993/94:67).
Anf. 188 MONICA ÖHMAN (s):
Herr talman! Dagen har varit lång. Det har varit en intensiv debatt om
arbetsmarknaden och a-kassan. Vi har också mött många förtvivlade männi-
skor ute på Mynttorget. Såsom f.d. facklig förtroendeman är det ganska
tungt att i denna sena timma gå upp i talarstolen i detta ärende.
Vilka uppgifter har vi politiker framför oss de närmaste åren? Enligt mitt
förmenande finns det två mycket viktiga saker. Den ena är att lägga om den
ekonomiska politiken. Den andra är att skapa jobb, jobb, jobb. Det är jobb
människorna vill ha.
Men vi måste också se till att det blir ett bra samarbetsklimat på arbets-
platserna och att alla gör sitt bästa för att ta till vara de utvecklingsmöjlighe-
ter som finns och som kan skapa de nya jobben. Det gör man inte genom
att först utfärda en krigsförklaring mot löntagarna. Man kan inte först ge en
anställd en smäll och sedan säga: Nu min vän skall vi samarbeta för att nå ett
gott resultat. Man kan inte heller skapa regler, som gör varje enskild anställd
beroende av arbetsgivarens gunst. Då slår man sönder samarbetet arbetare
emellan och diskussionen tystnar. Inga kreativa idéer kommer fram. Man
mår dåligt och gör inte ett bra jobb. Tyvärr - jag säger tyvärr - måste jag
konstatera att riksdagen nu är på väg i precis motsatt riktning mot den rikt-
ning som man borde ha valt.
Herr talman! Vi socialdemokrater anser att den svenska arbetsrättsliga
modellen skall utvecklas, inte avvecklas. Spelreglerna på arbetsmarknaden
är viktiga både för företagen och för de anställda.
Syftet med denna lagstiftning är att skapa en rimlig balans mellan parterna
och att stödja utvecklingen mot ett mer demokratiskt arbetsliv. Det är en
viktig uppgift för arbetsmarknadens parter att genom kollektivavtal ge de
arbetsrättsliga reglerna en sådan utformning att de fungerar väl i praktiken
och blir så enkla och effektiva som möjligt.
Lagstiftningen bör på olika sätt stimulera parterna att träffa sådana upp-
görelser. Hänsyn måste därvid tas till de förändrade förutsättningar för infly-
tande som den ökade internationaliseringen och utvecklingen av företagsfor-
mer innebär. Vi anser mot denna bakgrund att det är grundläggande att slå
vakt om den fria förhandlingsrätten och rätten att vidta fackliga stridsåtgär-
der. Kollektivavtalen måste värnas såsom bärare av de anställdas rättigheter
och skyldigheter och såsom ett instrument i samarbetet mellan parterna.
Det är angeläget att öka den enskildes inflytande över den egna arbetssi-
tuationen och det fackliga inflytandet vid företagsöverlåtelser och i koncer-
ner samt slå fast att de arbetsrättsliga reglerna skall gälla oberoende av hur
arbetsgivaren väljer att organisera sin verksamhet. Antalet tillfälliga anställ-
ningar bör snarare minska än öka, vilket blir resultatet av regeringens för-
slag.
Genom de förändringar som nu föreslås i LAS, lagen om anställnings-
skydd, och MBL, medbestämmandelagen, fullföljer enligt vår mening rege-
ringen sin strategi för att försvaga löntagarnas ställning på arbetsmarknaden
och stärka arbetsgivarnas inflytande. Syftet är att det skall bli lättare för ar-
betsgivarna att bl.a. nå sina lönepolitiska målsättningar. Det gäller exempel-
vis målsättningar om ökad lönespridning och lägre ingångslöner. Det gäller
också arbetsgivarnas önskan att fritt få anställa och avskeda personal.
Det är för oss uppenbart att regeringen vill försvaga löntagarnas organisa-
tioner ekonomiskt och försvåra organisationsarbetet. Vi socialdemokrater
avvisar mot denna bakgrund den av regeringen föreslagna inriktningen av
den nya lagstiftningen.
Herr talman! Jag kan inte påstå att arbetsmarknadsutskottets betänkande
nr 4 har någon som helst överensstämmelse med den socialdemokratiska sy-
nen på arbetsrätten. Regeringen Bildt har ända sedan den tillträdde hösten
1991 haft en medveten strategi mot löntagarna och deras fackliga organisa-
tioner. Denna strategi fullföljs nu av utskottsmajoriteten, som inte verkar ha
någon annan uppfattning än regeringen.
Kännetecknande för regeringens handlande har varit dels att regeringen
har bestämt sig för vad som skall göras utan att först utreda eventuella pro-
blem och lösningar, dels att regeringens genomförda förändringar nästan
helt överensstämmer med de förslag som SAF, Svenska Arbetsgivareför-
eningen, har fört fram. Man kan lugnt påstå att det fackligt-politiska samar-
betet mellan regeringen och SAF har fungerat berömvärt.
Jag vill ge några exempel på vad som redan har gjorts. Det tål nog vid att
vi litet nu och då påminner oss vad som har hänt under resans gång. Sålunda
vill man minska de fackliga organisationernas inflytande i samhället. Därför
har man ordnat så att löntagarnas företrädare i statliga styrelser har försvun-
nit. Man vill försvaga löntagarnas organisationer ekonomiskt och försvåra
deras organisationsarbete. Därför har man bl.a. genomfört ett slopande av
avdraget för fackföreningsavgiften samt helt slopat eller kraftigt minskat
olika former av stöd för studier som givits för utbildning inom de fackliga
organisationernas ram. De fackliga stipendierna har gjorts skattepliktiga,
vilket kraftigt har fördyrat studieverksamheten. Nu i kväll har riksdagen fat-
tat beslut om införandet av en statlig a-kassa, som dessutom skall få väsent-
liga konkurrensfördelar gentemot de privata kassorna, de som ägs av sina
medlemmar. Till råga på allt kommer färre människor att få utdelning från
den nya a-kassan, om man nu följer den proposition som har bordlagts.
Nu är det dags att försämra arbetsrätten. De direktiv som Arbetsrätts-
kommittén fick kontrasterar helt mot de direktiv som skrevs av den socialde-
mokratiska regeringen, vilken faktiskt startade ett översynsarbete. I stället
för att värna anställningsskyddet och utveckla medbestämmandet vill rege-
ringen minska anställningsskyddet, försvaga den enskildes rättigheter,
minska de fackliga rättigheterna och försämra medinflytandet.
Det förslag som riksdagen nu har att ta ställning till bygger på Arbetsrätts-
kommitténs förslag, men det är bara en del av kommittéförslaget. Rege-
ringen har för avsikt att återkomma med det resterande.
Jag gör samma beklagande som Georg Andersson tidigare. Jag hade fak-
tiskt tänkt fråga arbetsmarknadsministern när han avser att återkomma. Det
står nämligen i propositionen att man avser att återkomma. Tyvärr är minis-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
177
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
178
tern inte inne. Jo, ursäkta, nu ser jag att han har tagit plats på tjänstemanna-
bänken. Då ställer jag frågan: När avser arbetsmarknadsministern att åter-
komma till riksdagen med det som resterar av Arbetsrättskommitténs för-
slag? Nu är frågan ställd.
Sedan vill jag kommentera de förslag som vi har att ta ställning till nu.
Ibland - och det hänt i många debatter - får jag en känsla av att borgerlighe-
ten tror att vi socialdemokrater aldrig träffar företagare och att borgerlighe-
ten har monopol på företagare. Så är inte fallet, Elver Jonsson. Jag träffar
många företagare. Jag har haft för vana att fråga: Har ni haft problem med
LAS? Nej, blir svaret, vi har inte haft några speciella problem. Vi träffar
kanske inte samma företagare. Men jag har en känsla av att propagandama-
skinen - som vi blir beskyllda för att utnyttja ibland - har gått väldigt häftigt
i de borgerliga leden. Man har gjort sig till talesman för samtliga företagare
i detta land, och därför har vi fått de diskussioner som vi har fått.
Så till en del av förslagen. Visstidsanställning vid arbetsanhopning skall
nu förlängas från sex till tolv månader. Med tolv månader på två år behöver
man inte vara så hemskt matematiskt kunnig för att kunna räkna ut att det
handlar om halvtid. Har man så stora behov av att utöka sin personal, kan-
ske man i stället bör fundera över om man inte skulle nyanställa.
Också provanställningen skall förlängas till tolv månader. Man kan fråga:
Varför? Här går faktiskt propositionen längre än vad Arbetsrättskommittén
gjorde. I sitt betänkande skriver utskottet att ”man vill uppnå en överens-
stämmelse mellan visstidsanställing och provanställning”. Jag måste fråga:
Av vilken anledning? Det är i två olika situationer som dessa anställningar
blir aktuella: visstidsanställning vid arbetsanhopning och provanställning när
man vill prova en anställd. Dessa anställningar har inte med varandra att
göra.
Provanställningen ändrades 1982. Ingen arbetsgivare har begärt förhand-
lingar om förlängd provanställning. Då kan inte behovet vara speciellt stort.
Sätter man in detta i sitt rätta sammanhang tillsammans med att det nu går
att hyra in arbetskraft helt fritt och att det finns många arbetsmarknadspoli-
tiska åtgärder, inte minst ungdomspratiken som har diskuterats så mycket
i kväll, ställer jag frågan till Elver Jonsson: Vem kommer att ha en trygg
tillsvidareanställning i framtiden?
Den andra fråga som jag vill ställa lyder: Vad är skälet till att man vill gå
in och lagstifta mot gällande kollektivavtal beträffande just visstids- och
provanställning? Här går man betydligt längre än Arbetsrättskommittén
gjorde. Frågan var uppe till diskussion i kommittén, som gjorde den kloka
bedömningen - det vill jag påstå - att man inte kunde göra en ändring, efter-
som det skulle strma mot den fria förhandlingsrätten. Därmed släppte kom-
mittén frågan. Men döm om min förvåning, när frågan återkommer i propo-
sitionen.
Respekterar man inte att parterna tar sitt ansvar och tecknar avtal med
utgångspunkt i de behov som finns i branscherna? Varför skall vi gå in och
lagstifta beträffande tecknade avtal?
Sedan gäller det övertaligheten. Man hör ibland i debatten att det är så
svårt och så besvärligt. Det är så svårt att säga upp folk, och därför måste vi
nu ändra reglerna. Under de senaste åren har vi ju upplevt övertalighetssi-
tuationer, så nu måste vi ha rutin i det avseendet. Men inte skulle över
600 000 människor vara arbetslösa om det var svårt att säga upp folk.
Nej, sanningen måste vara en annan! Sanningen är att man vill ge arbetsgi-
varen möjlighet att litet försiktigt själv välja ut vem som skall vara kvar. Där-
för kommer förslaget om att arbetsgivaren ensam skall få välja ut vilka två
personer som skall ställas vid sidan av när det gäller turordningen. Tycker
Elver Jonsson att det här är motiverat?
Många fackliga förtroendemän har tagit ett stort ansvar och har i överta-
lighetssituationer haft ordentliga diskussioner med sina medlemmar och
kommit fram till en lösning. Så har det varit i de allra flesta fallen. Det finns
alltså ingen anledning till ändring här.
Och säg inte, Elver Jonsson, att det här inte flyttar positionerna och ger
arbetsgivaren ett övertag!
Kvällen är sen. Jag tittade tidigare i kväll på Rapport och hörde då profes-
sor Tore Sigeman, som är kunnig på det här området, säga: Ja visst, det för-
stärker arbetsgivaren. Ja, litet och litet, men det är kanske första steget.
Så till den fackliga vetorätten vid entreprenader. Jag får ibland en känsla
av att man tycker att facket inte skall bry sig, att detta inte är en sak för
facket. Man tycks mena att det finns myndigheter som skall sköta den biten.
Varför finns då den fackliga vetorätten? Ja, inte för att facken skall bråka i
onödan. Den fackliga vetorätten finns för att förhindra oseriösa företag,
företag som inte sköter sig, att komma in och ta jobb.
Jag måste säga att det är mycket konstigt att de företag som sköter sig, de
seriösa företagen, tycker att det är bra att den här regeln finns. Då är frågan:
Vem skall vi värna - dem som sköter sig eller dem som inte sköter sig? För
mig är svaret ganska klart.
Så några ord om detta med blockader mot företag som tillfälligt saknar
anställda. Här har vi också ett uppdrag som egentligen omotiverat kom till
kommittén: Undersök på vilket sätt vi kan undanröja det här! Det är samma
sak här. Den här regeln finns inte bara för att facket skall få vara besvärligt,
utan denna regel finns för att skydda den som anställs.
En arbetsgivare t.ex. kan vilja anställa en person. Den här arbetsgivaren
har inte har något avtal med facket, men vederbörande vill ändå anställa.
Facket kontaktas, och man säger: Okej, vi skriver avtal. Man är alltså över-
ens om att göra det, men det tar ett par dagar innan detta sker. Killen, eller
tjejen, kommer till företaget och jobbar där. Så händer en olycka. Den här
personen skadar sig och omkommer kanske. Då gäller inga försäkringar som
är kopplade till avtalen. Därför är det så himla viktigt att hålla rätt på de
avtal som finns. Dessa är till för att skydda människor.
Så litet om ett par saker som inte tas upp i propositionen men som vi social-
demokrater har lyft fram. EES-avtalet är ju antaget i denna kammare. Vi
har ställt oss bakom detta avtal. Det finns också ett EG-direktiv som handlar
om arbetstagarnas rättigheter vid överlåtelse av företag. Detta diskuterades
i kommittén. Men då tog vi inte ställning. Nu har vi undersökt detta närmare
och säger: EES-avtalet börjar gälla den 1 januari. Vi får lov att se till att det
här direktivet följs, för det är egentligen det vi har skrivit under när vi antog
EES-avtalet. Men regeringspartierna vill inte göra detta.
Min fråga till Elver Jonsson är: Tycker inte Elver Jonsson att svenska lön-
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
179
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
180
tagare skall ha samma möjligheter och samma rättigheter som löntagare i
övriga länder som omfattas av EES?
En annan fråga som jag vill ta upp och som ligger mig mycket varmt om
hjärtat är: Vad ont har våra deltidsanställda kvinnor gjort? Tidigare i dag
har vi ju fattat beslut om a-kassan. Det här kommer att slå mycket hårt mot
deltidsanställda kvinnor. De kommer icke att kunna kvalificera sig för en ny
a-kassa om de här reglerna börjar tillämpas.
Vi har begärt en lagstiftning som ger de här kvinnorna laglig rätt att utöka
sin anställningstid. Nej, den begäran nobbar ni också. Är det ändå inte så
att sittande regering en gång i världen sagt att man skall kunna leva på sin
lön? Det kan inte de här kvinnorna göra. Därför borde vi ha ställt upp för
dem.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag tycker att det denna sena
timme faktiskt vore klädsamt om regeringspartiernas företrädare nu, när vi
står inför att fatta beslut, sade precis som det är, nämligen: Detta är ideolo-
giskt betingat. Vi vill att det skall vara så här. Vi vill att arbetsgivarna skall
ha större makt. Därför gör vi det här.
Sluta i fridens dar att gömma er bakom talet om en hög arbetslöshet och
om att detta skall skapa jobb! Detta skapar icke jobb.
Med detta vill jag markera att vi socialdemokrater fullständigt tar avstånd
från den här raseringen. Den dagen vi återtar regeringsmakten avser vi att
riva upp det här beslutet.
Jag yrkar bifall till samtliga socialdemokratiska reservationer.
(Applåder)
I detta anförande instämde Carin Lundberg, Ewa Hedkvist Petersen,
Georg Andersson, Margareta Winberg, Elvy Söderström, Bengt-Ola Ryt-
tar, Per Erik Granström, Britta Sundin, Sigrid Bolkéus, Hans Karlsson,
Inger Lundberg, Bo Finnkvist, Britt Bohlin, Lena Klevenås, Lahja Exner,
Arne Kjörnsberg, Anders Nilsson, Lisbet Calner, Inga-Britt Johansson,
Sten Östlund, Alf Eriksson, Bengt Silfverstrand, Johnny Ahlqvist, Bengt
Kronblad, Lena Öhrsvik, Maja Bäckström, Monica Widnemark, Krister
Örnfjäder, Ingvar Björk, Inge Carlsson, Lars Stjernkvist, Alf Egnerfors,
Reynoldh Furustrand, Anita Persson, Ingela Thalén, Björn Ericson, Gun-
nar Thollander, Björn Kaaling, Ingrid Andersson, Marianne Carlström och
Sylvia Lindgren (alla s).
Anf. 189 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Herr talman! Timmen är sen, och alla är vi trötta. Därför börjar jag med
att yrka bifall till Ny demokratis reservationer i arbetsmarknadsutskottets
betänkande nr 4 beträffande punkterna 2, 4, 6, 9, 11 och 13. För att spara
dyrbar tid åt kammaren har jag gjort en nedskärning vad gäller våra reserva-
tioner.
Jag skal] nalkas LAS utifrån mina egna erfarenheter som internationell
småföretagare och anlägga internationella synpunkter på det hela.
LAS har nästan 20 år på nacken. Alla, både LAS vänner och belackare,
anser denna lag vara otidsenlig och mogen för en modernisering.
Den gamla socialdemokratiska regeringen kände vindkantringen och
skrev sommaren 1991 direktiv till den s.k. arbetsrättskommmittén med upp-
draget att göra en översyn av LAS. Kommittén presenterade i våras förslag
till ett antal ändringar, vilka utgör grundstommen i den proposition som vi i
morgon skall fatta beslut om.
Redan i våras var fackförbunden upprörda över Arbetsrättskommitténs
förslag. Men man ville inte diskutera. Man ville inte ändra ett enda komma-
tecken. Sedan dess har striden mellan facket och arbetsgivarna varit i gång.
Vi måste emellertid betänka att det i dag är en helt annan värld än när
LAS sjösattes. Arbetsmarknaden har helt förändrats. Dagens siffror -
600000 arbetslösa och 20 000 konkurser per år - talar sitt klara språk. Det
räcker numera inte att satsa på ett batteri av arbetsmarknadsåtgärder och
hoppas att de sju goda åren kommer tillbaka. De kommer aldrig tillbaka.
Den utländska konkurrensen har redan hunnit köra förbi oss. Under de se-
naste fem åren har våra marknadsandelar i jämförelse med övriga OECD-
länder gått ned med nästan 20 %. Utifrån dessa siffror borde arbetsmarkna-
dens parter prata ihop sig och gemensamt besluta om motåtgärder i stället
för att ägna sig åt krypskytte.
Tunga företrädare från arbetstagarsidan har ofta framhållit att regeringens
förslag till modernisering av LAS är ideologiskt betingat och att det saknar
all förankring i verkligheten. Om jag nu tar på mig min småföretagarhatt
bryr jag mig i likhet med de flesta entreprenörer inte ett jota om ideologier.
Jag vill bara, utan inblandning av fack och banker, arbeta upp mitt företag
till god lönsamhet för att på så sätt garantera en säker inkomst för mig själv
och för mina anställda.
Jag ser de anställda snarare som vänner och kompisar än som parter i nå-
got slags klasskamp. En entreprenör som jag vill faktiskt bara själv be-
stämma över sin besättnings sammansättning och inte låta en regional facklig
ombudsman ta befälet. Då kan min skuta lätt gå på grund.
Fackets aggressivitet står i skarp kontrast till arbetsgivarsidans uppgiven-
het. Dess trötta storföretagardirektörer är ordrika. Men i likhet med fackets
representanter har de svårt att komma med nya öppningar och nya konstruk-
tiva förslag.
Fackföreningsrepresentanterna har ofta framhållit att ingen har lyckats
visa på något enda sakligt belägg för att arbetsrätten utgör något reellt pro-
blem för företagen. Jag har många bevis för att dessa teser är felaktiga. Av
egen erfarenhet vet jag att facket oftast får gehör för sina synpunkter genom
att skrämma upp småföretagaren med all sorts djävulskap som kan hända
om han inte accepterar fackets synpunkter. Han riskerar att dras in i långa,
dyrbara processer - jag har själv varit med om detta - som i många fall kom-
mer att avgöras i Arbetsdomstolen.
Entreprenören, småföretagaren, känner sig på förhand dömd till dryga
böter och föredrar därför att köpa sig fri på fackets villkor. Skadestånden
växlar vanligtvis mellan 6 och 18 månaders ersättning. Det har jag själv varit
med och betalat. I framtiden tänker sig därför entreprenören för många
gånger innan han nyanställer. Det är snarare osäkerhet och ovisshet än ett
rationellt tänkande som ligger bakom småföretagarnas reserverade inställ-
ning till LAS. Jag tror också att fackföreningarna har bidragit därför att de
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
181
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
182
har haft dålig införsäljning till småföretagarna. Man har koncentrerat sig
mycket på storföretagarna.
Storföretagarna kämpar emellertid med liknande problem. Enbart ett av
Ericssonkoncernens svenska dotterbolag betalade förra året 160 miljoner
kronor i avskedsersättningar, som en följd av LAS. Till detta kommer förlo-
rad effektivitet och förlust av tid.
Frestelsen blir allt större för stora som små företag att flytta ut i Europa.
Redan i dag har den svenska tillverkningsindustrin fler anställda utomlands
än i Sverige. Investerare från USA och Asian Pacific går i dag värdshus förbi
och etablerar sig i EG, trots vår fömånliga bolagsbeskattning.
Vi i Ny demokrati ger oss emellertid inte i första taget. Vi kommer att
kämpa för att få tillbaka till Sverige de företag som tidigare av skatter och
LAS-lagar funnit för gott att emigrera till EG. Jag tror att man måste akti-
vera sig på det här området. Det räcker inte att ha Invest in Sweden som
lyder under Image of Sweden, utan jag tror att det är skickliga företagare
som skall hjälpa till och få utländska företag att etablera sig i Sverige.
Vi i Ny demokrati kommer att fortsätta att måna om framför allt småföre-
tagarna, som rätt motiverade och finansierade har lättare att snabbt dra i
gång investeringar och därmed nyanställningar. Vi har därför föreslagit att
alla småföretag med 25 anställda eller färre inte skall omfattas av LAS regel-
verk. Merparten av dessa småföretag har ingen facklig förtroendeman, och
de fackligt anslutna är ofta i klar minoritet. Vi anser att 25 anställda är en
motiverbar gräns, då man bl.a. i vissa EG-lagar arbetar med denna mått-
stock. Den svenska styrelserepresentationslagen gäller dessutom för alla
företag med mer än 25 anställda.
För större företag föreslår Ny demokrati att den av Arbetsrättsutred-
ningen föreslagna generella frikvoten på 20 % skall gälla. I stället för att
följa Arbetsrättsutredningens förslag har regeringen föredragit att lagstifta
om att två arbetstagare alltid skall kunna undantas från varje s.k. turord-
ningskrets, dvs. regeln om sist in, först ut skall gälla enbart med detta undan-
tag. Detta gynnar mycket små företag. Men ju större företagen och deras
turordningskretsar är, desto orimligare blir förslaget. Ericsson har bara i
Midsommarkransen och i Älvsjö 1 211 personer anslutna i samma turord-
ningskrets. Det kan inte vara vettigt att behandla tvåpersoners småföretag
på samma sätt som världskoncernen Ericsson.
Genom detta sitt agerande har regeringen diskriminerat de storföretag
som alla i dag anser skall föra oss ur krisen. Det är dessa som skall ge oss de
nya jobben genom investeringar baserade på ökad export.
Enligt Industriförbundets senaste konjunkturrapport har våra tio största
företag, med undantag av Ericsson, långt kvar till sitt tillverkningstak. Det
kommer därför knappast att bli några större industriinvesteringar, och där-
med kommer de inte heller att ta hand om de arbetslösa. Jag tror att man
får ställa in sig på den nuvarande arbetslöshetssiffran.
Exporten ökar. Vi har hört i dag att den har ökat med 8 %, men jag tror
inte att den kommer att generera nya jobb. Jag tror att man framför allt från
storföretagen vill avvakta vad som händer vid nästa val. Det är då man fattar
sina beslut, om man skall göra investeringar i Sverige eller utomlands. Jag
tror att vi får se mycket få investeringar fram till nästa val.
Jag vill gärna höra av regeringens representanter hur man egentligen reso-
nerat när man ”spolat” Arbetsrättsutredningens förslag om en frikvot på
20 %. Det nuvarande förslaget är ett slag i tomma luften. Gör vi inte något
kommer vi att drabbas av den spanska sjukan. Spanien är det enda land med
en liknande lagstiftning som LAS, och där är arbetslösheten ca 22 %. Den
socialdemokratiske statsministern Gonzales har länge försökt att ändra den
spanska arbetslagstiftningen, men förgäves. Därmed flyr utländska företag
Spanien. Mitt gamla företag Electrolux har lagt ned stora fabriker för att de
inte klarar av att arbeta med vinst längre. Det är det incitamentet som gör
att man får företag att investera.
När ett företag - det kan vara stort eller litet - ställs inför en akut nödsitua-
tion är en bristande flexibilitet ett hinder för dess överlevnad. Detta gäller
speciellt kunskapsintensiva företag. LAS försvårar nödvändiga strukturella
omställningar. Det är svårt att hitta en lösning som jag tror skall bygga på
trygghet för de anställda, kombinerad med flexibilitet. Individuella trygg-
hetsavtal, inte lagstiftning, kan i längden vara en lösning som både arbetsgi-
vare och arbetstagare skulle kunna acceptera.
Jag hade tänkt diskutera fallskärmsavtal, som jag tror är av stort intresse
för många och som Ny demokrati har väckt två motioner om. Men då jag
tydligen är den siste talaren för i kväll och många redan har gått hem kom-
mer jag att anmäla mig på talarlistan i morgon i stället och då diskutera fall-
skärmsavtalen och de motioner och förslag som vi har för att komma till rätta
med dessa missfoster.
(forts, prot. 45)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgonda-
gens arbetsplenum.
Anmäldes och bordlädes
Proposition
1993/94:104 Sveriges tillträde till den internationella Eurocontrolkonventio-
nen och den multilaterala överenskommelsen om undervägsavgifter
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
183
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Förändringar i
arbetsrätten
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 14 december
1993/94:75 av Jan Fransson (s) till statsrådet Bo Lundgren om Gota Bank:
I slutet av förra veckan kom beskedet att statliga Nordbanken och likale-
des statliga Gota Bank skall läggas ihop till en bank. Därigenom skapas en
tredje storbank i vårt land.
Gota Bank består bl.a. av de tidigare utpräglade och välsedda provinsban-
kerna Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken. Båda dessa banker hade
en i flera väsentliga avseenden stark ställning i respektive region. Huvud-
kontor var placerade i Skövde och Karlstad. Med välrustade kontor i både
Stockholm och Göteborg hölls god kontakt med mera riksomfattande verk-
samhet. Utlandsverksamheten var väl utvecklad. Deras starka provinsiella
ställning kom till uttryck såväl i marknadsandelar som i styrelsernas sam-
mansättning. De var i allra högsta grad en omvittnat betydande tillgång för
utveckling av företagande och näringsliv i sina hemmaregioner. Deras sam-
arbete med näringsliv lika väl som med kommuner och länsmyndigheter vitt-
nade om ett stort ansvar för den region de verkade i.
I och med att nya ägare tog över har dessa banker brutalt smulats sönder.
De pressades in i konglomeratet Gota Bank, som efter vanstyre gått i kon-
kurs.
När nu en ny situation uppstått erbjuds ett gynnsamt tillfälle att genom
organisatoriska åtgärder, inom ramen för en storbank, återskapa en bank-
verksamhet, som för Skaraborgs och Värmlands vidkommande får huvud-
saklig prägel av provinsbank. Detta kan ske genom en långtgående decentra-
lisering till respektive regioner och mot denna svarande delegering av befo-
genheter och resurser till regionstyrelse och verkställande ledning. På så sätt
skulle man kunna vinna provinsbankens ställning och betydelse för utveck-
ling av regionens näringsliv och sysselsättning. Eftersom den sammanslagna
Nordbanken/Gota Bank är i statlig ägo finns denna möjlighet nu för regering
och riksdag. Försummas denna möjlighet innebär det ett ytterligare hårt slag
mot näringsliv och sysselsättning i respektive regioner.
Med hänvisning till det anförda vill jag med denna interpellation ställa föl-
jande fråga till statsrådet Bo Lundgren:
Avser statsrådet vidtaga åtgärder för att nu, inom ramen för statliga Nord-
banken/Gota Bank, i den reella bankverksamheten återskapa den betydelse-
fulla funktion och ställning Skaraborgsbanken och Wermlandsbanken tidi-
gare hade som provinsbank i sina hemlän?
184
13 § Kammaren åtskildes kl. 23.01.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 21 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 59 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 83 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 124 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.02,
av förste vice talmannen därefter 8 § anf. 160 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
185
|
Prot. 1993/94:44 15 december 1993 |
Innehållsförteckning Onsdagen den 15 december |
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om val till Statsrådsarvodesnämnden .......... 1
Talmannen
3 § Hänvisning av ärende till utskott ....................... 1
4 § Förnyad bordläggning ............................... 1
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 14
december ....................................... 1
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Konstitutionsutskottets betänkande KU8
Konstitutionsutskottets betänkande KU16
Konstitutionsutskottets betänkande KU17
Justitieutskottets betänkande JuUlO
Trafikutskottets betänkande TU7
6 § Inriktningen av den ekonomiska politiken ................ 6
Finansutskottets betänkande FiUl
Debatt
Göran Persson (s)
lan Wachtmeister (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Per-Ola Eriksson (c)
Talmannen (om taletiden)
Lars Tobisson (m)
Stefan Attefall (kds)
Förste vice talmannen (om debattinnehållet)
Finansminister Anne Wibble (fp)
Arne Kjörnsberg (s)
Per Olof Håkansson (s)
Hugo Hegeland (m)
Beslut ............................................... 66
Meddelande om information från regeringen ................. 71
Andre vice talmannen
7 § En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.......... 71
186
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU6
Debatt
Johnny Ahlqvist'(s)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Hans Andersson (v)
Sonja Re mbo (m)
Tredje vice talmannen (om taletiden, m.m.)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Ingela Thalén (s)
Sigge Godin (fp)
Berit Andnor (s)
Tredje vice talmannen (om sammanträdets fortsättning under
kvällen)
Harald Bergström (kds)
Talmannen (om taletiden)
Charlotte Cederschiöld (m)
Hans Karlsson (s)
Bo Finnkvist (s)
Beslut ............................................... 122
Beslut om uppskjuten votering............................ 123
8 § Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och långtidsar-
betslösa, m.m.................................... 123
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU5
Debatt
Ingela Thalén (s)
(forts.)
Prot. 1993/94:44
15 december 1993
Ajournering .......................................... 128
Återupptagna förhandlingar .............................. 128
8 § (forts.) Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för ungdomar och
långtidsarbetslösa, m.m. (forts. AU5) ................. 128
Arne Jansson (nyd)
Hans Andersson (v)
Harald Bergström (kds)
Arbetsmarknadsminister Börje Hörnlund (c)
Förste vice talmannen (om taletiden)
Johnny Ahlqvist (s)
Marianne Andersson (c)
Anders G Högmark (m)
Georg Andersson (s)
Isa Halvarsson (fp)
Robert Jousma (nyd)
Lars Stjernkvist (s)
Peter Kling (nyd)
Berit Oscarsson (s)
Harry Staaf (kds)
Ivar Franzén (c)
Beslut skulle fattas den 16 december.
9 § Förändringar i arbetsrätten............................ 175
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU4
Debatt
Monica Öhman (s)
Simon Liliedahl (nyd)
(forts, prot. 45)
10 § Beslut om fortsatt ärendebehandling ................... 183
187
|
Prot. 1993/94:44 15 december 1993 |
11 § Bordläggning ..................................... 183 12 § Anmälan om interpellation |
1993/94:75 av Jan Fransson (s) om Gota Bank........... 184
188
gotab 45549, Stockholm 1994