Protokoll
1993/94:43
m.m.
Anf. 1 TALMANNEN:
Om vi skall kunna slutföra samtliga veckans ärenden före lördag är det
angeläget att ledamöterna medverkar till att begränsa debatterna. Ett hu-
vudanförande bör sålunda inte omfatta mer än 10 minuter och återhållsam-
het bör iakttas med repliker.
Försök också begränsa antalet talare till en per parti eller åsiktsriktning.
Om ett parti eller en åsiktsriktning företräds av flera talare är det särskilt
angeläget att hålla nere huvudanförandenas längd.
Justerades protokollet för den 8 december.
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkande 1993/94:FiUl
Arbetsmarknadsutskottets betänkanden 1993/94:AU4-AU6
Talmannen meddelade att justitieutskottets betänkande JuUll, närings-
utskottets betänkanden NU7, NU11 och NU12 samt utbildningsutskottets
betänkande UbUl skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuUll Grovt rattfylleri m.m. (prop. 1993/94:44).
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
Anf. 2 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Fru talman! Varje år upptäcks ungefär 20 000 trafiknykterhetsbrott. Det
är mindre än 1 % av alla de trafiknykterhetsbrott som beräknas begås varje
år. I kanske hälften av fallen rör det sig om personer som har mer eller
mindre grava alkoholproblem. Trots denna verklighet, som naturligtvis är
utomordentligt dyster, måste man ändå framhålla att trafiknykterheten i
Sverige i förhållande till många andra länder är relativt god.
En mängd faktorer i samhället påverkar antalet trafiknykterhetsbrott. Det
är därför viktigt att se problemen i ett helhetsperspektiv. Att minska det to-
tala antalet trafiknykterhetsbrott är av mycket stort intresse för trafiksäker-
heten. Vi skulle kunna minska antalet dödsfall i trafiken med flera hundra
årligen och antalet svåra trafikskador med flera tusen, om vi fick en bättre
ordning på det här området. Här spelar insatserna för att öka upptäcktsris-
ken en avgörande roll. Det visar inte minst de siffror som jag nyss redovisade
om att det bara är 20 000 av en eller två miljoner trafiknykterhetsbrott som
upptäcks varje år.
Lika viktigt som att öka upptäcktsrisken är att göra insatser för att på ett
adekvat sätt hjälpa, stödja och behandla dem som kör rattonyktra och som
har grava alkoholproblem. Det har nämligen visat sig att trafiknykterhets-
brotten är brott där återfallstalen är höga och där alkoholproblemet kanske
är det stora problemet. Möjligheterna till olika former av alkoholawänjning
för de trafiknykterhetsbrottslingar som döms till fängelse måste ökas såväl
inom rättsväsendet och kriminalvården som inom samhällets socialtjänst för
att man skall få bukt med alkoholproblemen.
I det föreliggande betänkandet behandlar justitieutskottet ett antal förslag
som regeringen har lagt fram till skärpning av synen på trafiknykterhetsbrot-
ten. Jag skall kommentera de förslagen utifrån den socialdemokratiska mo-
tion som är lagd i ärendet och de reservationer som vi fogat till utskottets
betänkande.
När det gäller gränsvärdet för grovt rattfylleri föreslår regeringen en sänk-
ning av detta gränsvärde från 1,5 % till 1,0 %. Socialdemokraterna tillstyr-
ker detta förslag. Det kunde i och för sig diskuteras om vi inte borde ha stan-
nat vid 1,2 % för att tillgodose den nordiska likformigheten. Men den här
ändringen innebär en klar markering om att vi ser allvarligt på grovt rattfyl-
leri. Vi från Socialdemokraternas sida menar att det är befogat.
För att åstadkomma verklig effekt krävs rejäla satsningar på åtgärder som
leder till ökad upptäcktsrisk. En fördubbling av upptäcktsrisken skulle sä-
kert verka mer brottsavhållande än straffskärpningar. Det skulle också leda
till att färre dör eller skadas svårt i trafiken. Polisen måste därför ges ökade
resurser för sin alkoholkontrollverksamhet. En rejäl satsning på det här om-
rådet är minst lika viktig som den markering som vi nu gör när vi sänker
gränsen för grovt rattfylleri från 1,5 % 1,0 %.
Socialdemokraterna har i sin motion och även i en reservation föreslagit
att 30 miljoner kronor avsätts nästa budgetår till Polisen för åtgärder för att
öka upptäcktsrisken när det gäller den här typen av brottslighet. Vi tror att
det skulle vara ett utomordentligt verksamt medel för att stävja sådana här
brott i trafiken.
Ett annat förslag som läggs fram i propositionen är att höja straffmaximum
för grovt rattfylleri. En straffskärpning anses uppenbarligen inte leda till nå-
gon allmän nivåhöjning av straffen för grovt rattfylleri. Det sägs mer eller
mindre uttryckligen i propositionen. Socialdemokraterna ställer sig tvek-
samma till om det är befogat att höja straffmaximum, eftersom det inte anses
leda till en allmän höjning av straffen för grovt rattfylleri.
I likhet med Lagrådet anser vi att det är svårt att tänka sig enstaka fall av
enbart grovt rattfylleri som har så högt straffvärde, att den nuvarande ettårs-
gränsen behöver överskridas. De särskilt straffvärda fallen torde vara an-
tingen sådana där föraren har begått flera rattfylleribrott eller sådana där
hans framfart utgjort även ett annat brott, nämligen grov vårdslöshet i trafi-
ken eller vållande till annans död eller kroppsskada. I sådana fall kan man
redan i dag döma ut högre straff än ett års fängelse.
Vi yrkar avslag på regeringens förslag i denna del.
När det sedan gäller principerna för påföljdsvalet innebär regeringens för-
slag en ganska kraftig uppstramning av reglerna så att fängelsestraff i stort
sett skall bli påföljden när det gäller grova rattfylleribrott framöver. Det rå-
der i och för sig ingen tvekan om att grovt rattfylleri är ett så allvarligt brott
att det normalt bör leda till fängelsepåföljd.
Som Lagrådet har anfört har också praxis efter 1990 års reform utvecklats
i restriktiv riktning. Det innebär att mer än hälften av de grova rattfylleri-
brotten i dag leder till fängelsedom. Detta innebär att fängelsedomar för
grovt rattfylleri är betydligt större till antalet än andelen fängelsedomar för
andra brott med motsvarande straffvärde. Det uttalande som görs i proposi-
tionen angående valet av påföljd innebär, som jag nämnde tidigare, en åter-
gång till vad som gällde före 1990 års ändringar, då allmänna principer för
val av påföljd blev tillämpliga även vid rattfylleri.
Enligt Socialdemokraternas mening kan det ifrågasättas om domstolarnas
möjligheter i detta avseende nu bör inskränkas, särskilt i belysning av nuva-
rande påföljdspraxis. Som Lagrådet påpekat torde inte några ytterligare
nämnvärda vinster från allmänpreventiv synpunkt kunna uppnås genom en
strängare praxis. Domstolarna bör därför inte genom motivuttalande, som i
propositionen, förmås att avlägsna sig från normala principer vid val av på-
följd. Enhetlighet i tillämpningen bör i stället främjas genom fortsatt preju-
dikatbildning, återkommande kartläggning av domstolarnas praxis och
praxisdiskussioner inom och mellan domstolarna.
Även framgent bör det finnas ett visst utrymme för att döma till annan
påföljd än fängelse vid grovt rattfylleri. Jag tänker då närmast på kontrakts-
vård eller skyddstillsyn under särskilda föreskrifter, när det finns speciella
omständigheter. Socialdemokraterna vänder sig alltså mot de motivuttalan-
den som görs på den här punkten i propositionen.
En tredje punkt där socialdemokraterna har invändningar rör förhållan-
det mellan rattfylleri och grovt vållande till annans död eller kroppsskada.
Det är ett förslag som läggs fram i propositionen utan föregående remissför-
farande. Lagrådet har riktat berättigad kritik mot att ett så principiellt viktigt
förslag som det som regeringen lägger fram inte har blivit föremål för ett
sedvanligt remissförfarande. Man kan t.o.m. ifrågasätta om regeringen i
rimlig utsträckning har levt upp till beredningstvånget i 7 kap. 2 § regerings-
formen när det gäller den här delen av förslaget.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m. m.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
Bestämmelserna om vållande till annans död och vållande till kroppsskada
eller sjukdom har ett mycket stort tillämpningsområde. De gäller inte bara
trafikolyckor, utan de aktualiseras också i många andra sammanhang.
Olyckor i arbetslivet, felbehandling inom sjukvården, vådaskjutning i sam-
band med jakt eller militärövningar och överföring av hivsmitta är några ex-
empel på situationer där paragraferna om vållande till annans död eller
kroppsskada är tillämpliga.
De förslag som tar sikte just på rattfylleriet eller framförandet av motor-
fordon när man är alkoholpåverkad skall ligga till grund för bedömningen
av huruvida vållandet skall betraktas som grovt. Men förslaget är inte till-
räckligt berett. Det tar inte heller hänsyn till vållandebrottet i stort och hur
bestämmelsen skall utformas med hänsyn till om brottet är grovt eller icke
grovt. Därför säger vi i reservation nr 3 att den frågan bör bli föremål för
fortsatt beredning och att regeringen efter denna beredning bör återkomma
till riksdagen.
Fru talman! Socialdemokraterna tillstyrker alltså förslaget om att gränsen
för grovt rattfylleri skall sänkas från 1,5 % till 1,0 %. Vi motsätter oss straff-
skärpningarna, eftersom vi i likhet med Lagrådet anser att det inte finns nå-
got behov av sådana. Vi motsätter oss också de förslag till motivuttalanden
som framförs i propositionen om påföljdsvalet. Vidare vill vi ha en fortsatt
beredning angående förhållandet mellan rattonykterhetsbrott och vållande-
brott.
Med det anförda yrkar jag bifall till reservationerna nr 1, 2, 3, 5 och 7.
Anf. 3 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Fru talman! Beträffande propositionen angående rattfylleri och justitieut-
skottets betänkande nr 11, anser Ny demokrati att propositionens förslag
över lag är bra. De innebär skärpningar på de flesta områden. Rattfylleri och
de konsekvenser som det för med sig är bland de mest onödiga och negativa
inslagen när det gäller trafiksäkerheten på våra vägar.
Det finns emellertid en del punkter där vi vill gå något längre än vad som
föreslås i propositionen. I vår motion JuölO - under mom. 10 - har vi föresla-
git att man skall införa en speciell lagregel om bildråp. Det hade enligt Ny
demokrati varit önskvärt att skapa den brottsformen med ett straffminimum
på tre år. Därmed klargör man med skärpa allvaret när det är fråga om syn-
nerligen anmärkningsvärd körning. Jag kan tänka mig sådana sammanhang
där en rattfyllerist kör omkring på gångbanor i bostadsområden och i närhe-
ten av skolor och kör ihjäl barn. Vi anser att dessa situationer har ett särskilt
högt straffvärde.
Fru talman! Beträffande mom. 11 innebär propositionen att man skall ut-
vidga polisens möjligheter att ta s.k. sållningsprov. Det är ett bra förslag.
Polisens möjligheter att ta alkoholutandningsprov utvidgas därmed, och det
är angeläget från preventiv synpunkt. En moderatmotion, Ju 13, föranledde
emellertid att utskottet tillstyrker införandet av ett tredje stycke med föl-
jande lydelse: Om den undersökte begär det, skall protokoll föras vid prov-
tagning och bevis om utförd åtgärd utfärdas.
Efter att ha talat med en hel del poliser i landet anser jag det nödvändigt
att yrka avslag på denna motion. Motiveringen är precis den som jag har
skrivit i mitt särskilda yttrande, nämligen: ”Införandet av en regel om att
polisen på begäran av den undersökte skall vara skyldig att föra protokoll
över provtagning eller utfärda bevis om utförd provtagning kan få olyckliga
konsekvenser rent praktiskt. En viss risk finns att denna regel kan komma
att missbrukas, vilket skulle få till följd att den ökning av effektiviteten som
är syftet med regeringsförslaget avseende de s.k. sållningsproven kommer
att motverkas. Om detta skulle bli fallet får denna fråga tas upp till förnyad
prövning.”
Vid särskilt omfattande kontroller, trafikrazzior när det gäller att kontrol-
lera nykterheten, kan det uppstå väldigt mycket irritation bland andra förare
som inte kör omkring onyktra. Det skulle åtgå större resurser från polisens
sida om man skulle behöva utfärda protokoll när förare så begär det. Det är
nämligen så, fru talman, att många har som sport att trassla till det för poli-
sen när det gäller att åstadkomma åtgärder för trafiksäkerhetens främjande.
Konsekvenserna kan alltså bli olyckliga. Därför yrkar jag avslag på motion
Jul3 under mom. 11.
Fru talman! Vid mom. 18 önskar Ny demokrati att försäkringsbolagen på
något vis skulle få reda på när deras kunder har kört omkring rattonyktra
eller rattfulla. Som det nu är får samtliga bilister vara med och betala försäk-
ringspremien. En hel del av rattfylleristerna åstadkommer stora materiella
skador ute i trafiken, vilket alla bilförare solidariskt får vara med och betala.
Vi tycker att det bör införas en ordning där försäkringsbolagen får reda på
vilka av deras kunder som har kört omkring rattonyktra, oavsett om de för-
orsakat en bilolycka eller inte. Därmed skulle dessa förare få betala en högre
premie för trafikförsäkring och vagnskadeförsäkring.
Fru talman! Avslutningsvis yrkar jag bifall till vår reservation under mom.
10 beträffande bildråp och till propositionens förslag under mom. 11 samt
avslag på motion Jul3.
Anf. 4 LUSA RULANDER (kds):
Fru talman! Först vill jag börja med att yrka bifall till hemställan i utskot-
tets betänkande och avslag på reservationerna samt motionerna i en viss del.
Riksdagen har nu att ta ställning till ett regeringsförslag som innebär
skärpning av delar av trafiknykterhetslagstiftningen. Detta är välkomna för-
ändringar.
Den i propositionen föreslagna tiden för ikraftträdande föreslås emellertid
i betänkandet att flyttas fram till den 1 februari 1994, på grund av att man
på de olika institutionerna behöver förbereda sig för denna förändring. Med
anledning av en av motionerna föreslår utskottet en regel om bl.a. protokoll
vid s.k. sållningsprov. Detta har också berörts av Ny demokratis företrädare.
Detta är något som vi i utskottet tror är bra, och vi yrkar bifall till förslaget
i den delen, vilket också framgår av utskottets betänkande. I övrigt avstyrker
utskottet övriga motioner.
En mängd motionsönskemål har tillgodosetts genom propositionsförsla-
get. Det är glädjande. Lagutskottet har haft att yttra sig beträffande den del
som berör sjöfylleri.
Alkohol och trafik hör inte ihop. Det är själva grundtesen i hela den
svenska trafiksäkerhetshållningen. Det finns dock en ganska stor grupp
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m. m.
människor i vårt samhälle som har alkoholproblem. De människorna behö-
ver hjälp med att komma ur sitt beroende, och detta avser regeringen att
stödja genom att föreslå att fängelsedömda trafiknykterhetsbrottslingar skall
genomgå alkoholawänjande behandling under anstaltsvistelsen. Att de skall
få stöd och hjälp är något av det centrala. Det skall inte bara ses som ett straff
när en missbrukare som inte själv kan komma ur sitt beroende av droger får
detta stöd under den tid han avtjänar sitt straff.
Propositionens innehåll går ut på att gränsvärdet för grovt rattfylleri sänks
från 1,5 % till 1,0 % alkohol i blodet, med motsvarande sänkning för alko-
holhalten i utandningsluften. Motsvarande ändring föreslås i järnvägssäker-
hetslagen, 1990:1157. Det här har det motionerats om, och det har stötts och
blötts i flera riksdagsdebatter under åren som har gått, vilket jag har stude-
rat. Detta har vi också fått stöd för i utskottsbetänkandet.
Vidare föreslås att maximistraffet för grovt rattfylleri skall höjas från ett
till två års fängelse. Motsvarande höjning av maximistraffet föreslås för bl.a.
grovt sjöfylleri. I princip innebär uttalandena i propositionen att vi i fråga
om påföljdsvalet vid grovt rattfylleri återgår till principerna som gällde före
den 1 juli 1990. Detta har Socialdemokraterna ondgjort sig över. Men det är
alltså utskottets mening att det var bättre med de principer som fanns då,
därför att det som sades i det betänkandet 1990 har tillämpats på ett felaktigt
sätt.
I propositionen föreslås vidare en ändring i brottsbalken, som innebär en
skärpt bedömning av brotten ”vållande till annans död” och ”vållande till
kroppsskada eller sjukdom”, när gärningarna begåtts i samband med trafik-
onykterhet. Förslaget innebär att sådana brott som huvudregel skall bedö-
mas som grova om gärningsmannen var berusad. Maximistraffet för vållande
till annans död och för vållande till kroppsskada eller sjukdom höjs enligt
förslaget till sex respektive fyra år. Vi i utskottet menar att vi därmed kom-
mer närmare den norm som finns i Norden i övrigt, bl.a. i Norge.
När fordon använts vid brott mot trafikbrottslagen föreslås att 7 § ändras
så att möjligheterna att förklara fordon förverkade ökar. Detta har också
redan prövats i andra länder som har varit förebilder. Socialdemokraterna
tillstyrker förslaget om en sänkning av promillegränsen och går i huvudsak
emot övriga förslag.
De nu föreslagna åtgärderna bygger på Väg- och sjöfyllerikommitténs be-
tänkande, och de beträffande alkoholutandningsprovet bygger på Trafikpo-
lisutredningens betänkande, SOU 1992:81. Dessutom föreligger en prome-
moria som upprättats inom Justitiedepartementet, Ansvar för grovt vållande
till annans död m.m. samt Förverkande av fordon. Remissförfarande och
hearing har föregått propositionsskrivningen i vissa delar.
Frågan om alkohol i kombination med trafik hör till de frågor som får
mycket stora rubriker i massmedierna. Människor reagerar med all rätt.
Man har rätt att uppröras över den nonchalans som alkoholpåverkade förare
visar genom att sätta sig bakom ratten och därmed riskera inte bara sitt eget
välbefinnande, utan även andras, ja, i värsta fall andras liv. Samhällets syn
på det allvarliga i ett sådant handlingssätt bör kraftigt markeras, och detta
kommer i dagen vid straffmätningen enligt propositionens förslag. Därför
avstyrks reservation nr 1.
Lagar är normerande och utgör signaler om önskat beteende. Detta har
vi som lagstiftare att tillse. Beträffande principer för påföljdsvalet är rege-
ringens mening att ett grovt rattfylleribrott bör ha fängelse som normalpå-
följd. Regeringen markerar därmed ytterst kraftigt att ofoget att köra påver-
kad är ett icke önskvärt beteende.
Likformigheten i rättstillämpningen ökar enligt regeringens förslag, vilket
också Lagrådet medger. Lövdén har sagt att detta är en nackdel och att det
inte skall tillämpas på detta sätt. Men vi menar att det är fel signaler som har
kommit fram och getts vid tillämpningen av just den lagstiftningen. Därför är
en återgång till det som gällde före 1990 års lagstiftning i princip nödvändig.
Kontraktsvård i all ära - det är en bra form som bör användas på rätt ställe,
men i detta fall har vi valt att titta på frågan ur en annan vinkel, därav rege-
ringens proposition och utskottets betänkande. Utskottet avstyrker reserva-
tion nr 2 med därtill hörande motioner.
I propositionen föreslås, att om någon vid förande av motorfordon gör sig
skyldig till vållande till annans död under påverkan av alkohol eller något
annat medel, skall den omständigheten att gärningsmannen var påverkad
särkskilt beaktas när man bedömer om brottet är grovt. Det måste självfallet
finnas mätnormer för vad som anses vara grovt. Motsvarande regler föreslås
gälla beträffande vållande till kroppsskada eller sjukdom.
Detta ärende har tagits upp dels i en departementspromemoria med rubri-
ken Ansvar för grovt vållande till annans död m.m., dels varit föremål för
en hearing i Justitiedepartementet. När vi talar om att vi skall se särskilt all-
varligt på brott som är begångna av någon som har varit påverkad av alkohol
eller andra droger, är det viktigt att vi samtidigt kräver att missbrukaren skall
få adekvat vård för sitt missbruk.
Utskottet delar i och för sig Lagrådets uppfattning om vikten av att rege-
ringsförslaget blir föremål för ett sedvanligt remissförfarande. Utskottet an-
ser emellertid att den beredning som förevarit i den nu aktuella delen av re-
geringens förslag är godtagbar. Reservation nr 3 med därtill hörande motio-
ner avstyrks.
Det i reservation nr 4 framförda förslaget till ändring om ett nytt brott,
bildråp, anser vi i utskottet är tillgodosett i och med utskottets ställningsta-
gande. Vi anser att Ny demokratis reservation bör avslås tillsammans med
motion JuölO. Vi i utskottet yrkar även avslag på reservation nr 6 och motion
Ju638 angående skyldigheten för domstolar att skicka rapport till försäk-
ringsbolagen. Det menar vi inte är angeläget. Det är försäkringsbolagens an-
gelägenhet att göra kontroll.
I reservation nr 5 tas de ekonomiska konsekvenserna upp. Det kommer
att bli en förändring beträffande platsbehovet i anstalterna - det är riktigt,
Lövdén. Men samtidigt har regeringen en rad förslag under utarbetande som
kommer att påverka platsbehovet. I kommande budget kommer en rad åt-
gärder att redovisas, som också kommer att skingra de farhågor som Social-
demokraterna i det här fallet har haft för den ekonomiska situationen. 1 den
kommande budgeten kommer man att redovisa dels de ekonomiska resur-
serna, dels också andra åtgärder. Utskottet yrkar avslag på motion Jul5 och
reservation 5.
Ett fenomen som har blivit alltmer vanligt är sjöfylleri. I takt med ökande
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m. m.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
hastigheter och ökande antal båtinnehavare, kommer problemen att öka om
inte kraftiga åtgärder vidtas. Däremot är det svårt att komma åt den här ty-
pen av fylleri och fastställa de olika gränserna. Utskottet delar regeringens
och lagutskottets bedömning angående förslaget om höjning av maximistraf-
fet för grovt sjöfylleri. Detta innebär att justitieutskottet, liksom lagutskot-
tet, avstyrker reservation nr 7.
När det gäller upptäcktsrisken, som Lövdén tog upp i sitt anförande, vill
jag bara påminna om att Socialdemokraterna själva har krävt den minskning
av resurserna för Polisens verksamhet som håller på att genomföras. Vi kan
inte heller se att upptäcktsrisken enbart skulle vara det som skulle föranleda
lagstiftning. Det måste finnas både-och. Den proposition som nu ligger på
riksdagens bord berör den straffrättsliga delen. Upptäcktsrisken bör natur-
ligtvis kunna ökas om vi har möjlighet att ge polisen de resurser som man
behöver för att kunna öka den, men frågan är om bara det skulle kunna för-
anleda oss att inte godta de i propositionen föreslagna åtgärderna. Det tror
inte vi i utskottet.
Vi i utskottet menar att det är viktigt att poängtera att alkohol måste vara
en försvårande faktor när det handlar om brottsligt beteende. Vi hjälper
nämligen ingen med att släta över fel som har begåtts eller som begås. Vi
menar att detta är en signal även till omgivningen, till dem som har drogbe-
roende i sin släkt, i sin omgivning eller på sin arbetsplats, att med kraft säga
stopp när man vet att en person har svårt att hålla sig ifrån droger samtidigt
som personen i fråga också är bilförare.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 5 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Fru talman! Beträffande förslaget om sållningsprov var ju regeringens me-
ning att det skulle bli effektivare. Förslaget i motionen Jul3 är förvånande,
eftersom det med all säkerhet kommer att innebära störningar i polisens ar-
bete, och det var ju inte precis den avsikten regeringen hade då man föreslog
en utvidgning av alkoholutandningsproven.
Med all säkerhet kommer det när man genomför större razzior att behövas
en ökning av personalen för att man skall undvika onödiga störningar, som
köbildning. En annan sak att ta hänsyn till rent polistaktiskt är överrask-
ningsmomentet. Om det vid sådana här razzior bildas längre köer förekom-
mer det ofta att förare och passagerare byter plats, dvs. den rattfulle bilför-
aren sätter sig vid sidan om, och en annan passagerare i bilen sätter sig vid
ratten. Därvid undviker dessa rattfyllerister att tas fast.
Det är därför som jag tycker att det är onödigt petigt att i den här moderat-
motionen lägga in ett särskilt tredje stycke. Det tar bort effektiviteten.
Jag vill också nämna vår motion om ett särskilt bildråp. Vi anser att det
finns ett särskilt högt straffvärde och att man förslagsvis kunde införa en
brottsform kallad bildråp när det är fråga om en i synnerhet anmärknings-
värd körning och då barn många gånger är offer på grund av att föraren har
kört på gångbanor och i områden där barn vistas. Det är av den anledningen
som vi vill införa en särskild brottsform, s.k. bildråp, med ett minimum av
tre års fängelse. Detta tror vi skulle ha en ytterligare preventiv effekt för
presumtiva rattfyllerister.
Anf. 6 LUSA RULANDER (kds) replik:
Fru talman! Jag vill poängtera att det tillägg som har gjorts för att vi skall
kunna anta den här motionen så som vi avser berör just rättssäkerhetsaspek-
ten, att de som vill skall kunna begära ett protokoll. Vi utgår från att de flesta
inte är särskilt intresserade av det, utan att de som så att säga ”har grönt”
skall kunna ta kontrollen med humor och åka vidare glada över att en gång
ha fått genomgå denna test, som man så sällan råkar ut för. De som däremot
har anledning att vara skraja för testningen kanske begär ett protokoll för
att vara riktigt säkra på att detta är riktigt. Den rättssäkerhetsaspekten tror
vi att det är viktigt att man har kvar vad gäller sållningsproven, och därav
detta tillägg.
För övrigt har utskottet inget att tillägga i fråga om försäkringsdelen. Vi
tror att det beslut riksdagen skall fatta i dag kan vara till fyllest i dagsläget.
Det är ändå en oerhörd uppstramning i förhållande till tidigare.
Anf. 7 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Fru talman! I regeringsförslaget om sållningsprovet sades detju-somjag
nyss fick en rättelse om - att det skulle vara obligatorisk protokollföring,
medan man däremot i motion Jul3 vill mildra förslaget så att protokoll bara
skulle behöva lämnas när den kontrollerade så begär. Både regeringens för-
slag och motionen innebär faktiskt en inskränkning i effektiviteten - det gäl-
ler alltså även regeringens förslag. Jag vill därför yrka avslag på regeringens
proposition i den del som rör sållningsprovet liksom även motion Jul3. Det
är en onödig inskränkning i polisens arbete, oavsett vad det är för form av
protokoll som skall utfärdas.
Anf. 8 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Jag skall följa uppmaningen att vara sparsam med repliktid
och bara ta upp det sista som Liisa Rulander sade i sitt anförande, nämligen
att Socialdemokraterna har tagit initiativ till besparingar inom polisväsendet
och att det därför var konstigt att vi nu lade fram ett förslag om ytterligare
anslag till polisväsendet om 30 miljoner kronor. Regeringen och Social-
demokraterna är överens om besparingar på 500 miljoner inom Polisen. Vi
är också överens om att det är möjligt att uppnå den besparingen utan att
den operativa verksamheten blir lidande.
Det vi har föreslagit i den här motionen är att vi på ett av polisens verksam-
hetsområden skärper insatserna, och det gäller polisens möjligheter att upp-
täcka rattfylleribrott. Den statistik som jag använde mig av i mitt inlednings-
anförande är ju förskräckande, Liisa Rulander. 20 000 trafiknykterhetsbrott
upptäcks varje år, och man beräknar att antalet brott totalt uppgår till mellan
en miljon och två miljoner. Upptäcktsrisken är alltså försvinnande liten, och
med en så liten upptäcktsrisk är ju riskerna för en stor brottslighet på det
här området betydande.
Jag tror att det finns mycket att vinna på att kraftigt öka upptäcktsrisken.
Då kan vi möjligtvis få bukt med en del av de problem som följer av rattfylle-
ribrotten och pressa tillbaka rattfylleribrotten. Det är motivet till vår reser-
vation. Det är ett mer verkningsfullt medel än att höja maximistraffet för
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
grovt rattfylleri, fast man egentligen inte avser att använda det utrymme som
den höjningen medger - det sägs ju rakt ut i propositionen.
Anf. 9 LIISA RULANDER (kds) replik:
Fru talman! Jag tror inte att jag sade att det var ”obefogat att begära mer
resurser”. Däremot ifrågasatte jag om det skulle kunna motverka det som
propositionen har som syfte, nämligen att ge rätt signaler om vad samhället
anser om att man använder droger och i synnerhet alkohol i samband med
bilförande.
Jag kan i stort hålla med om det Lars-Erik Lövdén säger om att upptäckts-
risken är oerhört väsentlig. Om man riskerar att upptäckas är det väldigt
många som avstår från att köra berusade eller efter att ha tagit endast litet
alkohol. Polisens resurser är emellertid inte de enda resurser vi kan räkna
med i samhället. Det förslår inte långt om det bara är polisiär verksamhet
som vi skall rikta in oss på, utan det måste vara fråga om flera olika åtgärder
sammantaget.
Som jag helt kort nämnde är detta signaler som kanske går fram på arbets-
platser, bland släktingar, vänner och grannar. Det kan också vara en signal
om vi säger att samhället ser mycket allvarligt på detta. Då vill man inte ris-
kera att den man känner och älskar skall hamna i fängelse på grund av en
enstaka händelse. Detta kan vara ett sätt att kanske förebygga den här typen
av brott. Det jag syftar på är att det inte enbart är polisens resurser och åtgär-
der som skall påverka i det här sammanhanget.
Vi anser därför att man kan ta fasta på propositionens förslag, som utskot-
tet nu har ställt sig bakom, utan att man därmed på något sätt förbiser upp-
täcktsrisken.
Anf. 10 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Tror verkligen Liisa Rulander att en höjning av maximistraf-
fet för grovt rattfylleri från ett till två års fängelse får någon effekt på den
här typen av brottslighet i jämförelse med effekten av en kraftfull ökning av
upptäcktsrisken? Jag ställer frågan särskilt med tanke på att det i propositio-
nen sägs rakt ut att man inte syftar till någon allmän nivåhöjning när det gäl-
ler straffmätningen. Då torde det ju inte få någon effekt över huvud taget
att man höjer maximistraffet från ett till två års fängelse. I själva verket får
vi ett maximistraff i vilket man över huvud taget inte kommer att använda
sig av den övre delen av straffskalan. Då blir det instrumentet verkningslöst
i förhållande till en kraftig ökning av upptäcktsrisken.
Jag tror-och i det har jag stöd av vad de flesta bedömare på det här områ-
det säger - att det mest verkningsfulla medlet för att bekämpa den här typen
av allvarlig brottslighet är att se till att upptäcktsrisken är stor. Vi är överens
om att den här typen av brottslighet är allvarlig.
Anf. 11 LIISA RULANDER (kds) replik:
Fru talman! Det finns en allmän rättskänsla i detta. Det finns få men väl-
digt allvarliga fall där man enligt den allmänna rättskänslan inte har kunnat
döma på rätt sätt på grund av att straffen kanske har varit litet för låga. Vi
10
tror inte i utskottet att det kommer att handla om så väldigt många fall, men
möjligheten måste finnas. Detta ger också återsken på annan lagstiftning.
Det som är viktigt att komma ihåg i de här fallen är offren, de som riskerar
att råka illa ut - detta skall ju vara förebyggande och innebära att risken
minskar att människor på ett orättvist sätt utsätts för rattfylleristers framfart.
Detta utesluter som sagt inte förebyggande åtgärder på många olika områ-
den.
Detta är de signaler vi i utskottet vill ge vad gäller hur vi ser på den här
typen av brott.
Anf. 12 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Det finns i Sverige en stor uppslutning kring uppfattningen
att alkohol och trafik måste hållas isär om inte trafiksäkerheten skall äventy-
ras. Den insikten och inställningen finns också i riksdagen och i regeringen,
och utskottets företrädare har ju strukit under den synpunkten. Det har trots
det inneburit ett mödosamt arbete under lång tid att närma sig den målsätt-
ning som de flesta ställer upp på men inte alltid i det praktiska handlandet
tillämpar.
I betänkandet erinras om att Sverige var tidigt ute med promillegränser,
som infördes redan 1941. Bara Norge var fem år före oss. Trots ett hårt mot-
stånd från dåtida vetenskapare och lagstiftare drevs denna regel fram, och
gränsen har efter hand sänkts alltmer. Från ursprungliga 0,8 % sänktes grän-
sen under 50-talet till 0,5 %, för att 1990 sättas till 0,2 %. Förbättrad teknik,
framför allt med de s.k. alkoholutandningsproven, har gjort det möjligt att
sätta lägre gränsvärden. Trots det är det inkonsekvent att fördöma alkoholen
i trafiken samtidigt som lagstiftare tillåter en viss mängd.
Dagens förbättrade teknik och vår kunskap om alkoholens vådor i trafi-
ken borde leda till att vi införde en nollgräns. Därtill skulle kopplas en säker-
hetsmarginal, som på medicinska grunder fastställdes och som garanterade
rättssäkerheten. För en sådan modell finns ett starkt stöd från många fors-
kare, professionella trafiksäkerhetsarbetare, polis och motororganisationer,
och så sent som i somras uttalade sig därtill kommunikationsministern för
att en nollgräns vore det konsekventa och riktiga.
Jag tror, fru talman, att det är den enda hållbara linjen om vi vill hävda
en förbättrad trafiksäkerhet. Det faktum att vi i Sverige och Norge har sett
strängt på brott mot trafiknykterheten har ju också inneburit att vi här har
en relativt sett bättre situation, även om den fortfarande inte är acceptabel
som man påpekar i utskottet.
Min uppfattning är att skärpta regler på trafiksäkerhetens område, med
tanke på de goda effekter detta har haft, skulle vara en en god exportvara
att förmedla till Europas länder, då vi nu förbereder en starkare samverkan.
Intressant är också att konstatera att länder med en förhållandevis hög alko-
holkonsumtion har visat ett klart intresse för att tillämpa ett skandinaviskt
synsätt på trafiknykterhetsfrågor.
Den proposition som vi nu har att behandla bygger i allt väsentligt på Väg-
och sjöfyllerikommitténs betänkande. Som en av medlemmarna i den kom-
mittén kan jag intyga att den bedrev ett engagerat och aktivt arbete för att
nå konkreta resultat för trafiksäkerheten. När vi var färdiga noterade vi nå-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
11
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
12
got så ovanligt som att kommittén på alla punkter var helt ense, rakt över
alla riksdagspartier. Det har också inneburit att regeringen i allt väsentligt
har följt upp kommitténs förslag.
Dock saknas ett par viktiga delar. Det gäller bl.a. lämplighetsprövningen
för dem som dömts för rattfylleri eller grovt rattfylleri. Utredningen föreslog
att alla som döms för något av dessa brott skulle genomgå s.k. utvidgad
lämplighetsprövning. Det innebär att man till en ansökan om körkortstill-
stånd måste foga ett särskilt utlåtande som styrker att vederbörande uppfyl-
ler körkortslagens krav på ett nyktert levnadssätt.
Nu hänvisar regeringen till att Kommunikationsdepartementet utreder
denna fråga och att man därför bör avvakta det beredningsarbetet. Jag hop-
pas, fru talman, att det innebär att frågan ändå snabbt kommer tillbaka till
riksdagen för en befogad förändring.
Den andra frågan, som har återkommit motionsvägen flera gånger, är den
s.k. eftersupningen. Det har framförts önskemål om en lagändring som inne-
bär att Sverige skulle anta samma regel som Norge. Den innebär att en fö-
rare av motorfordon inte får inta alkohol eller annat berusande eller bedö-
vande medel under de sex första timmarna efter en avslutad körning, om
vederbörande förstått att körningen kan leda till polisundersökning.
Här hänvisar utskottet till att den påstådda eftersupningen torde vara rela-
tivt liten i förhållande till samtliga trafiknykterhetsbrott, och därför är man
inte beredd att göra något särskilt uttalande. Det faktum att det skulle vara
en liten grupp människor som har brutit mot denna nykterhetsbestämmelse
i trafiken är en svag invändning. Det råder inget tvivel om att eftersupningen
är en besvärande omständighet både för polisen och för dömande instans
och ytterst drabbar trafiksäkerheten. Därför hoppas jag att det övervägande
som nu sker inom departementet leder till att man återkommer relativt
snart, så att vi kan skapa en relevant och rimlig lagstiftning.
Utskottet redovisar även bakgrunden till sjöfylleribestämmelser och erin-
rar om att vi här i riksdagen många gånger diskuterat frågan. För egen del
har jag sedan 1970-talet ganska många gånger motionerat om promilleregler
på sjön. Intresset för en sådan utveckling har vuxit genom åren, och nu har
också en offentlig utredning prövat frågan och enigt föreslagit att promille-
regler skall införas.
Invändningarna mot en promillelagstiftning i sjötrafiken har varit av två
slag. Den ena har varit de starkt skiftande och särpräglade förhållanden som
råder inom sjötrafiken. Den andra har varit att övervakningen ansetts bli så
begränsad att man av det skälet har avstått. Att det är ett särpräglat förhål-
lande och att möjligheten till upptäckt är begränsad får ju inte avhålla lagstif-
taren från att uttala sin principiella hållning. Därför dök det upp några fråge-
tecken när Liisa Rulander sade att hon inte tror så mycket på det här. Frågan
är: Vad tror utskottet egentligen på? Därtill skulle polisen och de överva-
kande myndigheterna få ett enkelt instrument som underlättar arbetet i den
kontroll som enligt nuvarande lagstiftning faktiskt är påbjuden.
Ännu mer fundersam blev jag när jag lyssnade till Lars-Erik Lövdén. De
allmänna deklarationerna är det inte så svårt att instämma i, inte heller i hans
påstående att det bör råda en helhetssyn. Men slutsatserna blir något märk-
liga. Dels tar Socialdemokraterna avstånd från sin utredare, som delade de
synpunkter som förs fram i det här förslaget, dels säger Lars-Erik Lövdén
att man motsätter sig straffskärpningar och att man vill ha ett fortsatt utre-
dande.
Det är, fru talman, inte brist på kunskap i de här frågorna. Det är mer
brist på en och annan insikt och framför allt brist på politiskt kurage.
När Lars-Erik Lövdén säger att han vill ha en återgång till de motivutta-
landen som gällde före 1990 tar man sig för pannan. Menar verkligen Lars-
Erik Lövdén att det är den ordningen som skall återinföras? Jag tror att det
är viktigt att Lars-Erik Lövdén, även om han har respekt för repliktiden,
förklarar sig på den punkten.
Sammanfattningsvis skulle man ändå kunna säga att regeringens förslag
och justitieutskottets uppföljning och stöd för förändring när det gäller grovt
rattfylleri m.m. är ett steg framåt till fördel för trafiksäkerheten. Som värde-
fulla inslag gäller:
- sänkningen av gränsvärdet för det grova rattfylleriet,
- att man ser strängare på brott mot nykterheten i trafiken,
- att vållandefrågorna uppmärksammas mera och
- att en aktiv rehabilitering införs.
Fru talman! Ett problem som blir alltmer besvärande är att även andra
droger förekommer i trafiken. Narkotikan är ju endast ett av flera drogpre-
parat. Vi har olika typer av läkemedel som kan ge effekter av icke önskat
slag på bilförarna. Det bör emellertid vara fullt möjligt att konstatera om en
person har ämnen i sig relaterade till föreskriven medicin eller inte. Det finns
också anledning att undersöka effekten av vissa läkemedel och därmed få ett
klarläggande av vilka läkemedel som bör förbjudas i samband med bilkör-
ning.
Vi behöver också en lagstiftning som till sin struktur liknar rattfyllerilag-
stiftningen, vilket fordrar att följande komponenter ingår:
- Metoder för rutinmässiga kontroller av trafikanter
- Gränsvärdesbrott
- Enhetligt straffvärde
Därför borde regeringen snarast ta tag i detta växande problem i trafiken.
Alla förare som är inblandade i trafikolyckor och som kommer in för vård
borde genomgå en drogtest. En utredning bör göras kring gränsvärden och
lag- och straffbestämmelser ändras så att de liknar rattfylleriregelverket. Vi-
dare bör polisen få möjlighet att rutinmässigt göra stickprovskontroller, typ
alkotest, för att påvisa narkotika och beroendeframkallande medel.
Allra sist, fru talman, tror jag att det är viktigt att slå fast att avsikten med
en mer restriktiv lagstiftning inte är att åstadkomma fler och hårdare straff
mot medborgarna. En sådan lagstiftning skulle framför allt vara preventiv
och leda till att allt färre gör sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott. I så måtto
är propositionen och utskottsbetänkandet värda att stödjas, och jag vill, fru
talman, yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 13 LARS-ERIK LÖVDÉN (s) replik:
Fru talman! Efter Elver Jonssons anförande tvingas jag begära en replik
till.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
13
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Grovt rattfylleri
m.m.
14
Jag menar inte att vi skall tillbaka till den praxis som gällde efter 1990 års
lagändringar. Det är alldeles uppenbart att vi fick en alldeles för hög andel
villkorliga domar strax efter lagändringarna 1990.
Men sedan har praxis stramats upp åtskilligt. Av statistiken framgår att
andelen fängelsestraff som utdöms i tingsrätterna har ökat med 10 % till
57 % från andra halvåret 1991 till 1992, medan andelen villkorliga domar har
minskat med 5 % till 18 %.
Eftersom frivårdsmyndigheterna nu skall yttra sig regelmässigt i fråga om
grovt trafiknykterhetsbrott kommer med all sannolikhet också skyddstill-
synspåföljderna att öka på de villkorliga domarnas bekostnad. Vi har alltså
fått en mycket kraftig uppstramning av praxis i förhållande till det som gällde
strax efter 1990 års reform. Det tycker jag är bra.
Jag sade i mitt anförande att jag hamnar på samma linje som Lagrådet,
att det inte behövs några ytterligare uttalanden på den här punkten med hän-
syn till den utveckling som har varit och med hänsyn till att de allmänna reg-
lerna för straffmätnings- och påföljdsval bör gälla även trafiknykterhets-
brott, även om det betraktas som ett artbrott.
Anf. 14 ELVER JONSSON (fp) replik:
Fru talman! Nu säger Lars-Erik Lövdén att han inte menar att vi skulle
återgå till det som gällde före 1990 och de motivuttalanden som gjordes av
dåvarande regering. Det noterar jag med tillfredsställelse.
Men då blir den invändning som socialdemokraterna gör i dag märklig,
för de motivuttalanden som nu finns stämmer rätt väl med den praxis och
den uppstramning som jag uppfattade att Lars-Erik Lövdén faktiskt be-
kände sig till.
Nu säger Lars-Erik Lövdén att han är på samma linje som Lagrådet och
andra juridiskt kunniga. Det må så vara. Jag vill ändå hävda att den förbätt-
rade trafiknykterhetslagstiftningen inte tillkommit tack vare juridiskt ar-
bete, utan det har varit politiskt pådrivande krafter i denna riksdag och före-
gångare till denna riksdag som har medverkat. Man skulle litet sarkastiskt
kunna säga att vi trots juridisk vetenskap har fått en förbättrad trafiknykter-
hetslagstiftning.
Anf. 15 LIISA RULANDER (kds) replik:
Fru talman! Jag vill bara komma tillbaka till Elver Jonssons aspekt på noll-
gräns för rattonykterhet och rattfylleri. Det är klart att detta är en rättssäker-
hetsaspekt. Vi måste försöka följa de tekniska hjälpmedel som vi har och
försöka att få såväl fungerande tekniska hjälpmedel som möjligt för att verk-
ligen komma åt detta problem.
Vi kan hålla med Elver Jonsson om att det är viktigt att man verkligen ser
till att ingen alkohol är rätt när man kör bil. Men självfallet får det inte bli
så, som någon påstår, att en lättöl eller Kefir kan ge utslag på de instrument
som finns i dag. Om det är så banalt, måste detta naturligtvis utredas färdigt.
Vi måste undersöka alla de tekniska hjälpmedel som finns till vårt förfo-
gande innan vi kan lagstifta om någonting som kan påverka rättssäkerheten
för enskilda människor.
Jag vill också ta upp en del andra aspekter som Elver Jonsson hade. De
är mycket bra förslag på sådant som även andra länder tillämpar. Det har
t.ex. funnits motioner om eftersupningen, det finns motioner om alkolås.
Det finns en hel mängd motioner som har hänvisats till andra utredningar
som pågår.
Jag har här trafikutskottets betänkande om trafiksäkerheten på vägarna
inför 2000-talet. Där tar man också upp en del aspekter på just rattonykter-
het. Man hänvisar till att det på Kommunikationsdepartementet också pågår
utredningar och efterforskningar på de här områdena. Därmed har vi fått
ett enigt utskott bakom det betänkande som föreligger i dag. Vi vet att det
genomförs en hel del åtgärder som kommer att befrämja nykterhet på vä-
garna.
Anf. 16 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Fru talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Elver Jonsson tog faktiskt
orden ur mun på mig. Jag satt också med i Väg- och sjöfyllerikommittén.
Jan Björkman, en mycket pragmatisk politiker från Socialdemokraterna,
var totalt enig med utredningen om att vi måste ha en straffskärpning, spe-
ciellt när det gäller vållande till annans död. Just på denna punkt är jag där-
för särskilt besviken på att inte den övriga socialdemokratiska gruppen har
stött Jan Björkman i utredningen.
Jag har nämligen följt ett flertal fall och en del rättegångar, trots att jag
sitter i trafikutskottet, och sett hur offren lider efter sådana här brott. Därför
ställer jag mig helhjärtat bakom regeringens förslag i den här frågan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU7 Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftel-
sen Konsumenternas Bankbyrå (skr. 1993/94:61 och prop. 1993/94:83).
Anf. 17 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag skall vara mycket kortfattad.
Detta betänkande bygger i stor utsträckning på regeringens skrivelse med
redogörelse för de åtgärder som man vidtagit för att stärka det finansiella
systemet, alltså åtgärderna mot bank- och finanskrisen. Vi har haft en re-
missdebatt om den skrivelsen. I den debatten tyckte jag att man kunde ge
regeringen en eloge för den skrivelsen. Det var en bra och fyllig redogörelse
för vad regeringen har gjort. De insatser som man vidtagit fanns det heller
ingen anledning att rikta kritik emot. Det har vi från Vänsterpartiets sida
tagit upp i vår motion, men jag vill säga det nu också.
Det finns ett ställe där vi har gjort en markering och där jag har avgett en
meningsyttring i näringsutskottet. Det gäller försäljningen av Gota Bank.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Redogörelse för
bankstödet och
förslag om bidrag
till Stiftelsen
Konsumenternas
Bankbyrå
15
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Redogörelse för
bankstödet och
förslag om bidrag
till Stiftelsen
Konsumenternas
Bankbyrå
16
Man kan säga att den frågan delvis är överspelad. Det vi har tagit upp och
betonat är att det drag av regional bank med förankring ute i olika landsdelar
i Sverige som Götabanken har kvar bör bevaras av den nye ägaren och även
i den nya form som den sammanslagna Nordbanken och Götabanken får.
Det här är väl känt, eftersom vi har framfört det i många sammanhang; un-
der frågestunder, i motioner och andra sammanhang. Men jag vill ändå yrka
bifall till den meningsyttring som fogats till betänkandet och som innebär att
riksdagen skall göra ett sådant tillkännagivande.
Anf. 18 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Jag tror att vi vinner tid om jag enbart berör den fråga som
Rolf L Nilson tar upp om regeringens skrivelse till riksdagen med redovis-
ning av de åtgärder som regeringen har vidtagit för att stärka det finansiella
systemet. Jag återkommer efter det att Hans Gustafsson och Bo G Jenevall
har berört den andra fråga som behandlas i betänkandet.
Vad gäller den meningsyttring som Rolf L Nilson har avgivit kan konstate-
ras, vilket Rolf L Nilson själv också gör, att frågan är överspelad. Samtidigt
finns det ändå anledning att påpeka att utskottet hade starka skäl när ett
enigt utskott avstyrkte motionen på denna punkt.
Riksdagen har tidigare givit regeringen bemyndigande att sälja ut de ban-
ker som staten äger helt eller delvis. Man skall vid de utförsäljningarna se
till att statens pengar garanteras i så stor utsträckning som möjligt och inte
utfärda några speciella restriktioner vad gäller själva utförsäljningen.
Det bemyndigande som riksdagen tidigare enigt fattat beslut om står fast.
Därför var det lätt för utskottet att behandla den motion som Rolf L Nilson
sedan följt upp i sin meningsyttring.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på me-
ningsyttringen.
Anf. 19 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! Det är ett enigt utskott som står bakom det förslag som kam-
maren nu behandlar. Med hänsyn till att tiden i övrigt är knapp skall jag in-
skränka mig till två synpunkter.
För det första kan konstateras att regeringen har förhandlat fram ett för-
slag som innebär att en bankbyrå inrättas som är snarlik den byrå som finns
inom försäkringsbranschen. Den är i första hand avsedd att tillvarata den
enskilde bankkundens intressen med hjälp och anvisningar om hur han skall
förfara när han känner sig förfördelad av banken.
Vi har från Socialdemokraternas sida inte haft särskilt mycket att invända
mot detta annat än att vi tycker att bankintressena kanske är litet starkt före-
trädda i detta sammanhang. Men vi har ändå ansett att det hela kan godtas.
Vi har varit angelägna att få utskottet att understryka behovet av att det
inrättas en befattning som Bankombudsman. Avsikten med detta är att
Bankombudsmannen skall ha en litet vidare uppgift än vad tanken är att
Bankbyrån skall ha. Vi anser att bankkunderna som kollektiv behöver nå-
gon som kan företräda dem i förhandlingar och någon som har uppsikt över
bankernas verksamhet.
Det är omöjligt för den enskilde bankkunden att förhandla med bankerna
om generella ändringar t.ex. när det gäller räntemarginaler, avgifter och
andra villkor. Det behövs en företrädare som har både kunskap och förut-
sättningar för att föra dessa förhandlingar. Därför anser vi att en befattning
som Bankombudsman bör inrättas.
Jag tolkar utskottets gemensamma skrivning på så sätt, att utskottet för
det första säger ja till ett inrättande av Bankbyrån, och för det andra att rege-
ringen - om nu riksdagen beslutar i enlighet med förslaget - kommer att
framlägga ett förslag om inrättande av en bankombudsman, under förutsätt-
ning att det inte föreligger starka skäl som talar däremot.
Det vore givetvis rätt underligt om vi skulle genomföra ett förslag om
starka skäl talade däremot. Man kan därför utgå från, att om det inte finns
några sådana starka skäl - och jag kan för närvarande inte se några sådana -
kommer under våren ett förslag om inrättande av en bankombudsman att
föreläggas riksdagen. Mot den bakgrunden yrkar jag bifall till utskottets
hemställan och avslag på meningsyttringen.
Anf. 20 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Det är trevligt att se näringsministern här i kammaren. Det
är inte så ofta ministrarna hedrar oss med sin närvaro i debatterna.
Bankernas oförmåga i många avseenden är en av grunderna till det ärende
som debatteras i dag. Det är inte så mycket att debattera. Utskottet är enigt,
vilket jag tycker är trevligt. Man kan naturligtvis anse att frågan kunde ha
behandlats litet tidigare. Utskottet har ju tidigare gett regeringen till känna
att man vill ha den här frågan utredd. Jag talar nu om Bankombudsmannen.
Utskottet fick en mycket god föredragning om Bankbyrån av olika be-
rörda parter. Vi tycker inte på något vis att den är något hinder mot att också
föreslå inrättande av en bankombudsman. Vi tror att de kommer att kom-
plettera varandra bra. Det var också uppfattningen hos de som talade inför
utskottet.
Vi tycker att bankintressena kanske är litet starkt företrädda i Bankbyrån,
vilket också Hans Gustafsson nämnde. Det kan vara svårt för de förförde-
lade att över huvud taget känna tilltro till de beslut som kan föranledas av
deras överklaganden i personliga ärenden.
Det är därför synnerligen angeläget att Bankombudsmannen kommer till
stånd och att arbetet organiseras på rätt sätt. Utskottet begär att en utred-
ning tillsätts och ser fram mot att den snabbt utarbetar ett förslag till hur
Bankombudsmannen skall organiseras, så att ett beslut kan fattas under vår-
riksdagen. Jag tycker att vi har fått signaler från departementen om att så
skulle kunna bli fallet.
Fru talman! Eftersom ärendet inte är kontroversiellt, och vi skall spara
tid, yrkar jag avslutningsvis bifall till utskottets hemställan och avslag på me-
ningsyttringen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Redogörelse för
bankstödet och
förslag om bidrag
till Stiftelsen
Konsumenternas
Bankbyrå
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
18
6 § Småföretagsutveckling
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU11 Småföretagsutveckling (prop. 1993/94:40).
Anf. 21 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Den första proposition som Näringsdepartementet lade fram
hösten 1991 var ett handlingsprogram på småföretagarområdet för att stärka
svenskt småföretagande. Sverige har under lång tid haft västvärldens kanske
hårdaste beskattning av mindre och medelstora företag. Det hade år 1991
lett fram till att vi hade i förhållande till vår befolkning endast en tredjedel
så många sysselsatta i företag med under 100 anställda som genomsnittligt i
övriga västvärlden.
Sedan dess har vi radikalt förändrat småföretagarklimatet. Vi har tagit
bort förmögenhetsskatten på arbetande kapital i småföretagen. Vi har gjort
bolagsbeskattningen till den mest konkurrenskraftiga i OECD-området. Vi
är på väg att reformera reglerna när det gäller kvittningsrätt vid nystart av
företag och beskattning av handelsbolag.
Vi håller på att förändra reglerna för riskkapitalets beskattning i mindre
och medelstora företag. Det bör kunna leda till att andelen ägarkapital i
mindre och medelstora företag kan komma att närma sig det som gäller ute
i övriga Europa. I dag är andelen ägarkapital i genomsnitt ungefär hälften
så stort som i övriga västvärlden. Det har gjort de mindre och medelstora
företagen mer sårbara, och de har haft svårare att klara stora påfrestningar
i samband med lågkonjunkturer.
Vi har genomfört betydande avregleringar. Vi har konkurrensutsatt nya
marknader, och vi har återupprättat företagaren som en person som har för-
måga och möjlighet att bidra mycket aktivt till att föra Sverige ut ur nuva-
rande ekonomiska problem.
Det går inte att ha företag utan företagare. Beskattar man sönder företa-
garen förstör man också i praktiken småföretagarklimatet i Sverige. En av
de största saker som har gjorts under de gångna två åren är just att förbättra
småföretagarklimatet.
Vi har även introducerat en riskkapitalstruktur via medel från löntagar-
fonderna. Det har inrättas två stora portföljbolag med sex riskkapitalbolag
med syfte att satsa på snabbväxande mindre och medelstora innovativa före-
tag. Dessa företag har steg för steg kommit i gång och placerar nu pengar i
den takt som var åsyftad.
Alla kommer inte att få riskkapital från den riskkapitalstrukturen. Det har
heller inte varit meningen. Riskkapitalet kommer de företag till del som har
de största förutsättningarna att kunna växa och därmed skapa nya arbetstill-
fällen och nya produkter.
Riskkapitalstrukturen är på väg att steg för steg lyckas föra ut riskkapital
i det arbete det skall genomföra i småföretagarstrukturerna. Samtidigt är vi
på väg att placera ägandet i dessa bolag på ett sätt som långsiktigt kommer
att trygga deras verksamhet inriktad mot innovativa mindre och medelstora
företag. De är redan i dag till dominerande delen ägda av privata personer.
Men genom den proposition som näringsutskottets betänkande nr 11 be-
handlar kommer det långsiktiga ägandet att säkras och därmed även deras
inriktning.
Vi har även fördubblat Industri- och nyföretagarfonden och etablerat ny-
företagarlån för s.k. fria uppfinnare eller fria företagare med snabbväxande
produkter så att de kan finansiera sin verksamhet och därmed öka expan-
sionskraften i det svenska näringslivet.
Industri- och nyföretagarfonden samarbetar med utvecklingsfonderna,
handelskammarsystemet, nyföretagarcentrum och banker runt om i landet
som försöker ta fram attraktiva nya företag eller nya produkter som skall
kunna få stöd och finansiering via Industri- och nyföretagarfonden.
Fonden har på utomordentligt kort tid ökat sin långivning till denna typ
av projekt på ett mycket föredömligt och snabbt sätt. Samtidigt har i mindre
skala denna typ av lån även kunnat lämnas av utvecklingsfonderna.
Förutom riskkapitalbolagsstrukturen och Industri- och nyföretagarfonden
har vi också stärkt möjligheterna runt våra högskolor att dra nytta av de nya
idéer, nya produkter och nya forskningsresultat som kommer fram.
Genom inrättandet av teknikbrostiftelserna skapar vi den bas som behövs
för att gifta samman forskningen med företagare och entreprenörer och där-
med kunna kommersialisera en del av de patent och uppfinningar som kom-
mer fram och ta dem till vara i nya produkter, nya företag och nya arbetstill-
fällen i Sverige.
I föreliggande proposition nr 40, som behandlas i näringsutskottets betän-
kande nr 11, utvärderas och föreslås förändringar i utvecklingsfondsstruktu-
ren som ett ytterligare ben i förändringen och stärkandet av småföretagarkli-
matet i Sverige.
Utvecklingsfonderna instiftades år 1978. Det är därför naturligt att ca 15
år efter deras start utvärdera dem för att kunna stärka deras konkurrenskraft
och vässa dem efter dessa 15 års erfarenhet.
I den nya stiftelselagen finns också ett mycket klart och entydigt krav på
att det skulle vara bolag i stället för stiftelser i och med att de var anslagsfi-
nansierade. Det finns ett statligt behov att kunna påverka utvecklingsfonder
i en del län som tidvis fungerar mindre bra, medan utvecklingsfonder i andra
län har fungerat alldeles utomordentligt bra. Det finns också ett behov att
stärka företagarinflytandet inom utvecklingsfondsstrukturen.
Det är av dessa skäl som vi skall bilda ett moderbolag, ett centralt utveck-
lingsbolag, som skall arbeta tillsammans med staten och företagarorganisa-
tioner. De skall sedan äga knapp majoritet i bolagen ute i länen. Därigenom
stärker vi företagarinflytandet samt det lokala politikerinflytandet i respek-
tive utvecklingsbolag. De får mer karaktär av företagarfolkrörelse och
mindre karaktär av offentligföretagarrörelse. Jag tror att det har en starkt
positiv effekt på företagarnas intresse för utvecklingsbolagen.
Vi genomför också en centralisering av lånefonden. Då får vi möjligheter
att se till att den kommer ut i arbete i form av lån till bolagen. Utvecklingsbo-
lagen kommer i fortsättningen att ha ett lokalt beslutsfattande, men det ut-
vecklingsbolag som inte har möjlighet att utnyttja hela sin lånefond kan låta
en del av den utnyttjas av andra utvecklingsbolag och därmed skapa ytterli-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
19
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
20
gare hävstångseffekter genom ett bättre utnyttjande av de totala låneresur-
serna.
Samtidigt stoppar vi under ett antal år indragningarna från utvecklingsfon-
dernas lånekapacitet eftersom det finns en fortsatt brist på riskvilligt kapital,
i synnerhet till de mindre och medelstora företagen.
I den här propositionen lägger vi också förslag om att fördela en del av
ägandet i riskkapitalstrukturen, dvs. Atle och Bure. Vi placerar 10 % av ak-
tieägandet där i Industri- och nyföretagarfonden. 10 % lägger vi i moderbo-
laget till utvecklingsbolagen. Ca 7 % kommer att hamna i teknikbrostiftel-
serna. Därigenom skapar vi en inbördes konkurrens mellan dessa om kapita-
let i Atle och Bure och de sex riskkapitalbolagen. Ingen blir så stor i Atle
och Bure att de kan ge order till dem, men de blir inte heller för små. De
måste ha kontakter och därmed kontaktytor. De skapar därmed ett mötes-
torg som är formaliserat för spontana kontakter mellan utvecklingsbolagen,
teknikbrostiftelserna, Industri- och nyföretagarfonden och riskkapitalstruk-
turen.
Därigenom åstadkommer vi också att Atle och Bure får en långsiktig
ägare som kommer att tillförsäkra dem möjligheten att jobba med mindre
och medelstora företags riskkapitalförsörjning. Man får en långsiktighet i
agerandet, i synnerhet med de rösträttsbegränsningar som gäller i dessa bo-
lag. Därmed skapar vi genom en serie beslut en stark struktur som skall
kunna stärka mindre och medelstora svenska företag.
Jag vill samtidigt betona att detta är bidrag till lösningen. Grunden till
varje effektivt starkt nyföretagande i mindre och medelstora företag är att
näringsklimatet är förmånligt. Då har företagen själva förmåga att utvecklas
och generera vinster som kan återinvesteras. Därmed stärks företagen.
Totalt sett innebär detta närmast en mycket radikal förändring av småföre-
tagarklimatet i Sverige. Jag vågar säga att vi är på väg att få ett av västvärl-
dens mest konkurrenskraftiga småföretagarklimat.
Förutom alla de förslag och förändringar som har gjorts kommer vi även
i samband med budgetpropositionen att återkomma med ytterligare förslag
om den s.k. innovationsprocessen med anledning av Bengt-Arne Vedins in-
novationsutredning. Jag tror att det finns ytterligare saker att göra i de tidiga
utvecklingsskedena av nya produkter och nya företag.
Anf. 22 MATS LINDBERG (s):
Fru talman! I frågan om småföretagsutveckling har vi socialdemokrater
uppfattat att det råder en bred politisk enighet om vikten av samrådslös-
ningar. Det är därför olyckligt att regeringsföreträdarna hänfaller till ideolo-
giskt agerande när det gäller konkreta lösningar.
Det har varit vår ambition att öppna diskussionen i dessa frågor för att se
möjligheten till breda lösningar. Denna förhoppning ökade när näringsmi-
nistern i propositionen gjorde ytterligare en reträtt i frågan om utvecklings-
fonderna.
Det är därför med besvikelse som jag i dag kan konstatera att det inte har
funnits samma öppenhet från den sittande regeringen. Detta bekräftas också
av näringsministerns inlägg i kammaren i dag.
Det framkommer även med allt större tydlighet i debatterna ute i landet
att Moderaternas avveckling av alla statliga insatser nu börjar ifrågasättas av
allt fler. Man kan fråga sig hur länge Centern och Folkpartiet kan blunda för
denna verklighet.
Fru talman! I propositionen om småföretagsutveckling påminner rege-
ringen om sin egen regeringsdeklaration från hösten 1991. Man bör fästa lä-
sarnas uppmärksamhet på detta dokument. Det tyder på en viss omedveten-
het om händelsernas gång. Så här uttryckte statsministern detta: ”Av största
vikt för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet blir att små- och
nyföretagandet får en renässans”. Vidare angavs att Sverige skulle återupp-
rättas som en tillväxt- och företagarnation med en stark och växande eko-
nomi.
Dessa stolta paroller skall ses i ljuset av den faktiska utvecklingen de två
senaste åren. Sveriges tillväxt har tre år i rad varit negativ. Det har aldrig
hänt tidigare under hela 1900-talet. På tre år har folkhushållet förlorat 6 %
av BNP, vilket motsvarar ca 86 miljarder kronor.
För småföretagen finns siffror som med förödande tydlighet beskriver ut-
vecklingen. Dessa uppgifter när det gäller konkurser och nyföretagande ta-
lar för sig själva. År 1990 var antalet konkurser nästan 10 000. År 1991 var
det 17 000 och 21 000 år 1992. När det gäller antalet nyetableringar var det
24 000 år 1990, 19 000 år 1991 och 17 000 år 1992. Under de första nio måna-
derna 1993 har 15 000 företag gått i konkurs.
Antalet konkurser har aldrig varit högre. Sedan regeringen Bildt tillträdde
har över 35 000 småföretag gått i konkurs. För första gången överstiger anta-
let konkurser antalet nyetablerade företag. Småföretagens renässans blev en
konkursernas pånyttfödelse.
Här infinner sig frågan vilka åtgärder som näringsministern vidtagit för att
stoppa denna utslagning.
Fru talman! Den katastrofala ekonomiska utvecklingen beror till en del
på faktorer som inte regeringen kunnat rå över. Den dåliga utvecklingen i
vår omvärld har dock förvärrats av regeringens misstag. Den svenska ned-
gången är så stor att den till stor del måste förklaras av inhemska faktorer.
Regeringens stora misstag har varit att strama åt en redan i utgångsläget ex-
tremt svag inhemsk efterfrågan. Detta har speciellt drabbat småföretagen
som är starkt beroende av utvecklingen på hemmamarknaden. Flera av små-
företagens konkurser hade kunnat undvikas om regeringen hade fört en an-
nan politik.
Vi socialdemokrater vill föra en annan politik än regeringen, vilket vi re-
dovisat i partimotionen om den ekonomiska politiken. Vi tror att det är ge-
nom en kombination av ekonomisk politik och en aktiv näringspolitik som
en god småföretagsutveckling skall befrämjas. Det främsta problemet för
småföretagen i dag ligger inte - som regeringen tror - i oförmånliga skattebe-
stämmelser eller regler om anställningsskydd. Det akuta problemet är helt
enkelt brist på kunder och för att åtgärda detta krävs omedelbara stimulans-
åtgärder.
Den aktiva näringspolitik som skall undanröja småföretagens problem
handlar om åtgärder inom ett brett spektrum. Insatser för småföretagen
måste ske inom ramen för en samlad näringspolitik som syftar till att be-
främja en nödvändig förnyelse av svenskt näringsliv. Vår framtid ligger inte
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
21
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
i att konkurrera med enkla produkter och låga löner. Det är viktigt att stödet
till småföretagen befrämjar en utveckling mot ett allt större inslag av en kun-
skapsintensiv produktion.
De för dagen viktigaste åtgärderna för att befrämja en bra småföretagsut-
veckling är, enligt Socialdemokraternas uppfattning, insatser för att stimu-
lera till kompetensutveckling och produktförnyelse samt för att underlätta
kapitalförsöijningen. Här spelar utvecklingsfonderna en central roll. Den
frågan har vi behandlat i vår motion och i våra reservationer till utskottets
betänkande.
När det gäller kapitalförsörjningen, som för närvarande är den kanske
viktigaste frågan för småföretag, är det bara att konstatera att regeringens
konstruktion med riskkapitalbolag är ett misslyckande. Kapitalet i bolagen
Atle och Bure kommer inte småföretagen till godo. Hela konstruktionen är
ett misslyckande ur småföretagarnas perspektiv. I vår motion har vi föresla-
git att staten skall sälja aktierna i Atle och Bure och i stället föra pengarna
till utvecklingsfonderna.
Vi delar regeringens uppfattning att den tidigare beslutade indragningen
av medel från fonderna inte skall genomföras. Enligt vår uppfattning bör de
regionala bolagen ha stor frihet att arbeta med olika finansieringsformer.
Denna möjlighet till flexibilitet bör inte begränsas, vilket delvis skulle bli ef-
fekten av propositionen i fråga om användande av amorteringslån.
När det gäller avkastningskrav på Lånefonden bör det sättas så lågt att de
regionala bolagen inte förhindras att satsa på nya produkter och nya företag.
Detta innebär att det föreslagna avkastningsmålet - dvs. att hålla fonden
realt intakt - kan vara alldeles för högt ställt. Vi anser att man i stället bör
sätta målet till att fonden nominellt skall bevara sitt kapital. Detta skulle
skapa ett större utrymme för nysatsningar.
För att snabbt underlätta situationen har vi vidare föreslagit att AP-fon-
derna skall medges rätt att placera ytterligare 10 miljarder kronor i aktier i
mindre och medelstora företag. För att nå en bred uppslutning är vi själv-
klart beredda att diskutera formerna för denna utökade placeringsrätt.
Fru talman! Låt mig också peka på det faktum att Socialdemokraterna har
lagt fram ett stort antal förslag om olika småföretagssatsningar i riksdagen.
Förslagen ingår i en strategi för att åstadkomma nyetablering av småföretag,
men framför allt för att få de redan befintliga företagen att växa. Förslag har
framförts om exportstöd, tekniköverföring, forskningsinsatser, kompetens-
utveckling och åtgärder mot ekobrott.
Alla dessa för småföretagsamheten viktiga åtgärder har blockerats av den
borgerliga riksdagsmajoriteten. Det är förödande. Vi behöver samverkan,
inte motsättning, kring småföretagsfrågorna.
Fru talman! Vi socialdemokrater finner förslaget att överföra utvecklings-
fonderna till bolag ändamålsenligt. Vi tycker dock att det centrala bolaget
bör ligga under NUTEK. Det är också viktigt att företrädare för näringslivet
ges möjligheter att som ägare i moderbolaget ingå i styrelsen.
Vad som förvånar oss är att detta inte skall gälla Landstingsförbundet,
som enligt förslaget utestängs från moderbolaget trots att man därifrån är
beredd att tillskjuta medel. Vi socialdemokrater tycker att grundprincipen
22
för ägarförhållanden och styrelserepresentation är att de som tillskjuter ak-
tiekapital ges inflytande därefter.
Lika ologiskt är det att regionala organisationer inte skall ha möjlighet att
få majoritet i de regionala bolagen. Detta förhållande visar vilken tilltro till
decentralisering som regeringen har. Vi socialdemokrater anser att en av de
viktigaste uppgifterna för näringspolitiken är att den ligger nära den verklig-
het som finns på de lokala och regionala planen. Det är av mycket stort in-
tresse att det finns en uppslutning kring fondens verksamhet.
Fru talman! Den borgerliga majoriteten visar sin centralistiska syn på
dessa frågor. Det tycker vi är olyckligt. Därför anser vi att det centrala bola-
get skall kunna välja den regionala lösning som ger bästa effekten för små-
företagsverksamheten.
Också när det gäller det kvinnliga företagandet saknas visionerna. Vi an-
ser att man bör göra särskilda insatser för att stödja kvinnor som vill starta
egna företag eller på annat sätt engagera sig i små och medelstora företag.
Detta gäller inte minst verksamheten på mindre orter i glesbygd. NUTEK
har i en rapport pekat på att kvinnor har speciella problem när de ska starta
egna företag. Därför föreslår man särskilda stödåtgärder när det gäller ut-
bildning, forskning, ekonomiskt stöd och rådgivning och även för kvinnligt
nätverksbyggande.
Fru talman! När det gäller frågan om uppsägning av avtalet med lands-
tingen tycker vi socialdemokrater att det är viktigt att utvecklingsfonderna
inte blir lamslagna fram till dess att en ny organisation träder i kraft. Det
förslag som ges i propositionen kan innebära att personalen sägs upp redan
före jul. Att döma av den osäkerhet som finns när det gäller finansieringen
kan det dröja innan nyanställningar sker i det nya bolaget.
Detta är orimligt. Förslaget innebär också stora risker för att de bästa
medarbetarna hoppar av utvecklingsfonderna. Därför anser vi att det är vik-
tigt att Landstingsförbundet via sitt ägande får insyn i moderbolaget och där-
igenom kan föra de besvärliga personalfrågorna till en så bra lösning som
möjligt.
Jag vill ta tillfället i akt att fråga näringsministern om hur han praktiskt
vill gå till väga för att lösa problemet. Det kan väl inte vara så att de anställda
skall få uppsägningen som en julklapp?
Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till samtliga socialdemokra-
tiska reservationer.
Anf. 23 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det finns anledning att konstatera att näringsklimatet i Sve-
rige under en utomordentligt lång tid steg för steg gått tillbaka. Den relativa
tillväxten har under den senaste tjugoårsperioden hela tiden sjunkit i förhål-
lande till övriga västvärlden. Det sker nu en vändning.
Vi fick överta en finanskris som kanske var den värsta Sverige genomlevt
sedan 30-talet och en industrikris som var fullt i klass med 30-talets. Den
krisen ändrar man inte på annat sätt än genom att stärka villkoren för det
svenska näringslivets sätt att arbeta och konkurrera.
Det går inte att tro att det vore en lösning att öka konsumtionen, låna mer
pengar och driva ned valutans värde ytterligare. Det var det man gjorde un-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
23
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
der 20 år. Man drev Sverige att bli ett låglöneland, i stället för att göra det
till ett land som satsar på investeringar i näringslivet, investeringar i produk-
tionen och investeringar i personalen. Detta skulle ha stärkt Sveriges natio-
nella konkurrenskraft, och därmed skulle vi ha konkurrerat med kompetent
personal och nya produkter.
Regeringen har därför valt att steg för steg på område efter område för-
söka skapa de mest konkurrenskraftiga reglerna för svensk produktion och
svenskt företagande. Därmed vill vi dra Sverige ur det utomordentligt be-
svärliga läge som landet befann sig i vid tiden för förra valet.
Vi ser nu att produktionen bötjar stiga. Vi ser att konkurskurvan viker
och att näringslivet steg för steg börjar dra i väg uppåt. Vi är på väg mot ett
av de största handelsöverskott per capita vi har haft i Sverige.
Vi tacklar samtidigt hela tiden också allt som rör ekobrottslighet beträf-
fande företag. Vi reformerar nu utvecklingsfondstrukturen för att göra den
vassare så att svenskt småföretagande kan stärkas. Vi försöker skapa en
företagarfolkrörelse med decentraliserade beslutsfattanden bland lokala
företagare och politiker. Besluten skall inte fattas av enbart politiker, vilket
är fallet i dag. Vi effektiviserar Lånefonden och skapar en riskkapitalstruk-
tur som kanske gör att någon miljard kronor investeras i mindre och medel-
stora företag innevarande år. Vi skapar ett bra klimat kring universitet och
högskolor med hjälp av teknikbrostiftelser som skall gifta samman entrepre-
nörer med ny vetenskap, nya produkter och nya rön. Det skulle kunna dra
Sverige ur nuvarande problem. Vi eftersträvar nya produkter som orkar
bära ett bra löneläge.
Jag vill inte ha ett land där man tror att man kan driva företag utan företa-
gare. Jag vill ha ett land där företagarklimatet är bra och där vi konkurrerar
med avancerade produkter och kompetent personal. Jag vill inte att Sverige
blir ett låglöneland. Det är därför vi måste investera i produktionen, i företa-
gen, i framtiden.
Anf. 24 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Det är bra att näringsministern tar upp att Sveriges utveckling
måste bygga på en fortsatt utveckling framför allt av nyskapande och livs-
kraftiga produkter med stort kunskapsinnehåll. Jag delar den uppfattningen.
Näringsministern undvek att svara på mina frågor.
När det gäller regeringens satsning på utbildning kan vi konstatera att det
inte sker någon utbildning i de svenska företagen i dag. Skälet är att något
stöd till den typen av vidareutveckling av personalen inte finns i regeringens
nuvarande arsenal.
En annan sak som jag tycker att det är viktigt att näringsministern funde-
rar över är frågan om hur riskkapitalet skall finansieras och hur det skall
komma ut till de berörda företagen. Det är mycket få av de små och medel-
stora företagen, om ens något, som har kunnat få riskkapital från riskkapital-
bolagen.
Därför tycker vi att det är bra att näringsministern har ändrat uppfattning
om utvecklingsfonderna och satsar mer på lånefonden för utvecklingsfon-
derna.
24
Anf. 25 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det är ingen tvekan om att företagarklimatet behövde stär-
kas. Under den gamla regeringen hade vi förmodligen de hårdast beskattade
mindre och medelstora företagen i västvärlden. Det är ingen tillfällighet att
det ledde till att vi fick väldigt få småföretag i Sverige.
Det problemet löser man inte, som Mats Lindberg tycks tro, med industri-
stöd, bidrag och lån, som gör företagaren totalt beroende av politiker. Små-
företagarkultur skapas genom stolta företagare, som om de är duktiga har
möjligheter att tjäna pengar och bygga upp sina företag.
Det är därför som vi under denna treårsperiod i praktiken genomför näs-
tan hela Småföretagarnas riksförbunds handlingsprogram för att stärka före-
tagen. Vi går igenom utvecklingsfonderna för att delvis - och jag menar del-
vis - avpolitisera dem och öka företagarinflytandet. Det är vad vi sysslar
med. Självfallet skall det vara lokala företagare ute i länen som jobbar i ut-
vecklingsbolagen. Det skapar det bästa beslutsfattandet.
När det gäller övergången från utvecklingsfond till utvecklingsbolag är det
uppenbart så, att vi redan nu ligger långt framme i förberedelserna för en
förändring. Den skall ske så smidigt som möjligt, och vi räknar med att de
närmaste dagarna kunna tillsätta organisationskommittén, i första rummet
med företrädare för de anställda i utvecklingsfonderna men självfallet också
med folk från landstingen.
Mats Lindberg borde titta litet på riskkapitalbolagens aktivitet. De är inte
lösningen på företagens riskkapitalförsörjning, men de är en del av lös-
ningen. När man innevarande år placerar uppemot en miljard kronor i
mindre och medelstora företag löser det långt ifrån alla problem, men det är
ett bidrag till snabbväxande företag med ungefär så mycket att göra som de
klarar av.
Riskkapitalbolagsstrukturen kommer självfallet att steg för steg bli effek-
tivare, men i grunden är det ändå så, Mats Lindberg, att det är lönsamma
företagare och företag som bygger företagandet. Det är inte bidrag eller poli-
tikerstyrning utan ett bra företagarklimat.
Anf. 26 MATS LINDBERG (s) replik:
Fru talman! Det är viktigt att företagen är lönsamma. Det är förutsätt-
ningen för trygga anställningsförhållanden i företagen. I den frågan delar jag
helt näringsministerns uppfattning.
Myten om de hårda beskattningsregler som alltid har funnits i Sverige en-
ligt näringsministern stämmer inte helt. Jag kan medge att det har funnits
delar i skatteförslagen som har varit betungande för framför allt småföretag
och egenföretagare. Men på den punkten har inte heller den nuvarande re-
geringen lyckats helt.
En annan myt är att det är politiker som har styrt utvecklingsfonderna.
Men man kan gå tillbaka till Wittboms utredning, där det mycket klart fram-
går att det redan tidigare har funnits ett stort inslag av företagare i utveck-
lingsfondernas styrelser.
Det är viktigt att näringsministern funderar över om inte politiker med en
bred erfarenhet av näringsliv och näringspolitiska åtgärder också är berätti-
gade att sitta i t.ex. fonders styrelser. Vi politiker skall akta oss för att säga
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
25
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
att om man bara är företagare så kan man lösa alla problem. Så är det tyvärr
inte.
Det vore bra om kammarens ledamöter fick svar på de två frågor som jag
ställde till näringsministern.
Anf. 27 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag trodde att jag hade svarat på frågorna. Om jag har missat
några kanske jag kan få dem upprepade för mig.
Jag är glad att Mats Lindberg sade att näringslivet måste bygga på lön-
samma företag. Däremot är jag besviken över att socialdemokratin har rös-
tat nej till nästan varenda skatteförändring till förmån för de mindre och me-
delstora företagen. Det är inte så man stärker dem.
Självfallet har vi inte klarat att genomföra alla de reformer som vi skulle
vilja genomföra, men vi har ändå lyckats arbeta oss igenom en mycket stor
del av Småföretagarnas riksförbunds handlingsprogram. Det är jag stolt
över, men det finns mer kvar att göra i reformarbetet för att stärka mindre
och medelstora företag.
Som jag tidigare sade finns det anledning att agera snabbt när det gäller
förändringen av utvecklingsfonder till utvecklingsbolag. Därför är vi be-
redda att tillsätta organisationskommittén så snart klubban har fallit här i
kammaren. Då kan vi snabbt ge besked och få en smidig övergång, som kan
ske med god insyn av de anställda.
Jag vill ånyo betona att det inte är genom subventioner till företag, indu-
stristöd, bidrag eller mycket förmånliga lån till endast några få bolag som
man löser problemen. Alla företag måste ges möjligheter att lyckas på lik-
värdiga och konkurrenskraftiga villkor.
Jag håller gärna med Mats Lindberg om att det finns många företagare
som inte alltid är lämpade att sitta i utvecklingsbolags styrelser, men jag kan
försäkra att många politiker har ungefär samma problem. Därför har vi valt
att ha en balans mellan landstingsföreträdare och företagare i de lokala ut-
vecklingsbolagen. Men genom möjligheten till utslagsröst är det ändå företa-
garinflytandet som skall utgöra grunden och som ytterst skall styra utveck-
lingsbolagens agerande och arbete.
Jag är helt övertygad om att det finns många politiker, i synnerhet lokala,
som har åtskilligt att tillföra utvecklingsbolagen. Det är ju därför vi har valt
att ha den form och struktur på förslaget som vi har.
Samtidigt skall man vara väl medveten om att alla som sitter i dessa ut-
vecklingsbolag inte behöver ha en partibok för att vara bra. Därför vill vi
att åtminstone halva styrelsen är företagarföreträdare. Då får vi mer av en
företagarfolkrörelse som jag tror är väldigt angelägen här i Sverige.
Anf. 28 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag har med stort intresse och förundran lyssnat till Per Wes-
terbergs inlägg. Jag har också lyssnat till Mats Lindbergs inlägg, med mera
intresse än förundran. Jag har också lyssnat till deras replikskifte, och jag
kan inte komma ifrån intrycket att vi här har hört ett statsråd i desperat be-
hov av att övertyga sig själv om att han och hans departement har uträttat
26
någonting av värde under de två och ett halvt år som han har suttit i rege-
ringsställning.
Per Westerberg berömde sig av att ha genomfört Företagarförbundets po-
litiska program. Vi har haft rätt intensiva debatter både i kammaren och ute
i samhället om särintressen och det skadliga i att särintressen får dominera
politiken. Jag skulle vilja fråga Per Westerberg hur han hade reagerat om en
socialdemokratisk näringsminister hade stått upp och sagt: Vi har till punkt
och pricka genomfört LO:s näringspolitiska program. Det hade inte varit
vackra tongångar. För inte menar väl Per Westerberg att det i företagarnas
program för näringslivets utveckling finns den högsta visdomen, och inte
bara den ena sidan av verkligheten?
En av de största bristerna i denna regerings småföretagarpolitik är att den
har varit så ensidig och så enögd. Det talas om företagare, företagarfolkrö-
relser. Men det talas över huvud taget inte om anställda. Jag menar att de
anställda i företagen, även i de små företagen, är värdefulla bidragsgivare
till Sveriges industriella utveckling och välståndsutveckling. Det som har
kännetecknat regeringens näringspolitik är att man antingen helt och hållet
har bortsett från de anställda eller också betraktat dem som ett hinder för
utvecklingen. Den näringspolitik som man driver drivs genom andra depar-
tement än Näringsdepartementet och av andra ministrar än näringsminis-
tern. Den bedrivs av Finansdepartementet och skatteministern. Den bedrivs
också i stor utsträckning av Arbetsmarknadsdepartementet och Börje Hörn-
lund.
Ett genomgående drag i regeringens skattepolitik är att minska beskatt-
ningen av arbetsfria inkomster, företagarnas och företagens beskattning,
medan man höjer skattetrycket på de anställda och på annat sätt minskar det
ekonomiska utrymmet för de anställda. Det är en löntagarfientlig politik
som man bedriver på skatteplanet.
Det är på samma sätt med arbetsrätten. Regeringen markerar där sin nä-
ringspolitik genom att försöka beröva de anställda de rättigheter de har till-
skansat sig, beröva dem deras värdighet och människovärde. Det är återigen
ett uttryck för att man betraktar de anställda som ett hinder för verksamhe-
ten när de kräver att få ta ansvar och att behandlas rättvist osv.
Dessutom överlåter man åt Arbetsmarknadsdepartementet att genom ar-
betsmarknadsåtgärder bedriva näringspolitik, utveckla företag och göra nä-
ringspolitiska satsningar. Jag tror inte att ni har kontroll över de satsningarna
på Näringsdepartementet. Jag tror inte att man har det riktigt på Arbets-
marknadsdepartementet heller. Det är en näringspolitik som löper vind för
våg.
I den katalog av åtgärder som regeringen skulle genomföra för att skapa
en ny småföretagspolitik är det egentligen bara en faktor som har varit effek-
tiv, och det beror på ett misslyckande. Det är den devalvering som har skett
därför att vi inte kunde hålla kronans värde fast. Visserligen kan man redan
i dag se en uppgång i produktionen, men också precis samma typ av oroande
effekter som vi fick efter devalveringarna på 1980-talet, nämligen en sorts
hybris hos svenska småföretagare. Det redovisades i t.ex. Dagens Industri i
fredags. Svenska småföretagare tror att de är världsbäst, bara för att de säl-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
jer så förbaskat bra just nu. Det tror jag det, när man har prissänkningar på
25-30 % i jämförelse med konkurrenterna.
Det finns uppenbara risker att misslyckas, precis som vi misslyckades efter
1980-talets devalveringar, med att förnya näringslivet och utveckla tekniken
och kompetensen inom de svenska företagen.
Precis som Mats Lindberg påpekade finns en bred samsyn om småföreta-
garpolitiken. Jag tycker att regeringens politik borde bygga på en sådan sam-
syn i stället för att vara en konfrontationspolitik. Precis som Mats Lindberg
tycker jag att Centerns och Folkpartiets roll i detta sammanhang är mycket
märklig.
De åtgärder som har föreslagits när det gäller småföretagsutveckling och
framför allt kapitalförsörjning är i första hand centraliserings- och byråkrati-
seringsåtgärder. Det gäller förslaget om Industri- och nyföretagarfonden och
de förändringar i utvecklingsfonderna som behandlas i detta betänkande.
Här finns förslag till ändrad organisationsform. Det är egentligen det enda
av substans som föreslås i betänkandet. Och det är någonting som inte moti-
veras sakligt. Det motiveras inte i utredningen. I ett yttrande från vd för Ut-
vecklingsfonden i Malmöhus län finns en markering till förmån för den nuva-
rande formen, stiftelseformen. Där sägs att det i utredningens material inte
framkommer någonting som skulle visa att aktiebolagsformen är nödvändig
eller motiverad av de brister som man har kommit fram till.
Jag tycker inte heller att man i utredningen och propositionen redovisar
sakskäl för de förändringar i övrigt som man föreslår. I stället verkar det som
om utvecklingsfonderna i stort fungerar väl. De förändringar som behövs
kan ske fortlöpande, genom att styrelserna ger sina vd stöd för ett kontinuer-
ligt förändringsarbete, ett effektivare arbete. De signaler som regeringen
sänder ut - och som riksdagen kommer att sända ut, om detta betänkande
antas - är en ökad centralstyrning, mindre hänsynstagande till den regionala
kunskapen och återigen en okänslighet för personalen och personalens be-
hov. Det som föreslås är i princip att man säger upp alla anställda för att
sedan kunna återanställa. Man säger att de allra flesta troligen kommer att
återanställas. Detta är ett dåligt sätt att hantera organisationer där man vill
tillvarata och utveckla kompetens. Risken är oerhört stor att de anställda,
framför allt de mest kompetenta, böljar söka sig nya anställningar och läm-
nar organisationen. Då får vi i stället en mindre slagkraftig organisation än
den vi har i dag, som kan fungera bättre om den trimmas.
Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till meningsyttringen i detta be-
tänkande. Den går ut på avslag på propositionen i dess helhet och ett utta-
lande om en småföretagarpolitik som bygger på samförstånd, inte konfron-
tation.
Anf. 29 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Jag vill notera att Rolf L Nilson kanske inte riktigt har förstått
alla de förändringar som görs i utvecklingsfonderna. Att vi går över till bo-
lagsformen beror på den nya stiftelselagen. Vi gör det så smidigt och effek-
tivt som möjligt, med full insyn för personalrepresentanterna.
Vi noterar att utvecklingsfondernas lånefond bara till hälften är utlånad
28
till företagen. Resten står på bankinlåning. Vi vill att pengarna skall komma
ut i företagen och arbeta. Det är därför vi gör förändringar i denna del.
Vi stoppar det gamla riksdagsbeslutet från föregående mandatperiod om
indragningar och minskningar av lånefonden. Vi stärker kopplingarna till
riskkapitalstrukturen, till Industri- och nyföretagarfonden, till teknikbrostif-
telserna runt universitet och högskolor, för att därmed skapa bättre funge-
rande nätverk. Vi skapar dessutom en möjlighet att hjälpa fonder som fått
problem. Sådant händer litet varstans från tid till annan i alla organisationer.
Jag vill gärna hålla med Rolf L Nilson om att hans parti, Vänsterpartiet,
faktiskt har röstat ja till förbättringar för småföretagen i större utsträckning
än Socialdemokraterna. Rolf L Nilson talar om konfrontation. Det kan möj-
ligen stämma i den delen att vi vill ha lika bra regler för småföretag som man
har i andra länder. Vi tror inte att våra svenska småföretagare är några över-
människor, som kan jobba i hård internationell konkurrens med sämre reg-
ler i Sverige än utomlands. Det är det vi rättar till och därmed tar tillbaka
det som har förlorats i Sverige under så många år.
Jag delar också uppfattningen att småföretag inte bara är företagare. Det
är därför vi har gjort en mycket stor omläggning av arbetsmarknadspoliti-
ken, mot kompetensutveckling och förstärkning av personalens relativa för-
måga att konkurrera och bära upp svenska löner, jämfört med många låglö-
neländer. Det är därför vi också satsar på utveckling av nya produkter, nya
företag och mer avancerad utbildning av personalen, för att undvika att Sve-
rige konkurrerar med låga löner och därmed låga priser. I stället skall vi kon-
kurrera med avancerade produkter och välutbildad personal som orkar bära
upp bra löner. Det är därför jag gång på gång betonar att jag inte vill att
Sverige skall bli ett låglöneland. Det är därför jag syftar till strukturella för-
ändringar, förstärkningar och utveckling av svenskt företagande mot mer
avancerade produkter och mer kompetent personal.
Anf. 30 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Det har aldrig fallit näringsministern in att en anledning till
att det finns pengar kvar i utvecklingsfonderna som inte lånas ut kan vara
den låga efterfrågan i den svenska ekonomin? Regeringen har varit en effek-
tiv broms när det gäller förslag från Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet
för att öka efterfrågan.
En annan faktor som vi diskuterar mycket är när lånemedel konkurrerar
med bidragsmedel. Det är inte så att småföretagaren avvisar bidrag och i
stället arbetar hårt för att tjäna pengar eller lånar dem för att sedan betala
tillbaka. Man får ibland intrycket att Per Westerberg tror det. Företagarna
är givetvis kloka och väljer bidrag före lån.
Det är riktigt att det i förslaget ingår att indragningarna av lånemedel skall
stoppas. Det borde jag ha sagt. Det är någonting som Vänsterpartiet har dri-
vit redan på den gamla regeringens tid. Det är trevligt att nu få genomslag
för en sådan idé.
När det gäller anknytningen till Industri- och nyföretagarfonden föreslog
Vänsterpartiet, när omstruktureringen av Industrifonden var uppe till be-
handling, att man skulle decentralisera och lägga ut nyföretagarlånen med
beslut och administration på utvecklingsfonderna. Jag tror att det hade varit
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
29
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
30
en bra lösning. Nu får man signaler om krångel och tidsförluster beroende
på dubbel hantering.
Jag tycker att det är svårt att föra ett samtal med näringsministern när han
gång på gång måste understryka att Sverige behöver lönsamma företag och
företagare som tjänar pengar. Motsättningarna i den näringspolitiska debat-
ten finns inte just där - det var länge sedan. Det är ingen i Sveriges riksdag
som inbillar sig att det är bättre med företag som har dålig lönsamhet eller
med företagare som lever på svältgränsen.
Anf. 31 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Fru talman! Det var först för två och ett halvt år sedan som någon började
tala om lönsamheten i näringslivet, att det också där behövdes ett starkt
ägarkapital för att man skulle kunna klara lågkonjunkturen. Det har varit
mycket tal om lönsamma företag, men ändå har ganska många - om än en
minoritet av riksdagen - röstat emot alla förslag om att jämställa reglerna
för svenskt företagande med de regler som gäller utomlands. Svenska
mindre och medelstora företag har ungefär hälften så stort eget kapital som
deras konkurrenter utomlands har. Det lider de av nu. Det är bl.a. det vi
försöker rätta till.
När det gäller efterfrågan på krediter vågar jag nog säga att det finns en
icke oväsentlig sådan. Det finns efterfrågan på olika former av krediter. Jag
vågar säga att utvecklingsfonderna har ungefär hälften av sina lånefonder
på bankinlåning i stället för ute i företagen. Det beror knappast på brist på
kreditefterfrågan. Det kan nog gälla mer kommersiella krediter från affärs-
bankerna, men knappast utvecklingsfonderna, som tar litet större risker och
litet mindre betalt.
Däremot delar jag gärna Rolf L Nilsons uppfattning att lånen ibland kon-
kurrerar, inte minst med det regionalpolitiska stödet, men det motiverar yt-
terligare vårt krav på att det skall finnas möjligheter att omfördela utveck-
lingsbolagens lånefonder mellan länen, så att pengarna verkligen går ut i och
arbetar i företagen, skapar nya produkter och nya arbetstillfällen och där-
med bidrar till välfärdsökningen.
Industri- och nyföretagarfonden är en del av en struktur, som jag tror är
viktig. Den skall besitta betydande teknisk kompetens för att kunna bedöma
nya produkter. Den skall besitta kompetens för att utvärdera snabbväxande
större, medelstora och mindre företag. Utvecklingsfonderna är däremot
med i beredningen och kan gå in själva, i stället för Industri- och nyföretagar-
fonden, när det är fråga om mindre kapital. Det är en arbetsfördelning, men
det är också en pluralism, en mångfald, som är viktiga för mindre och medel-
stora företag, där det finns expertfunktioner och en regional organisation,
ett uppfångningsnät för universitet och högskolor och riskkapitalbolag som
är privata eller privatdominerade och jobbar över hela marknaden. Då ska-
par vi det nätverk som just mindre och medelstora svenska företag under så
lång tid saknat.
Anf. 32 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! När man besöker företag och talar med företagare tar de
sällan upp skatter och regler först. Det är andra problem, som har att göra
med produktionen, bristen på teknisk kompetens och liknande. Från större
företag får man ofta höra mycket positiva omdömen om näringspolitiska
satsningar som har gjorts tidigare. Jag kan som exempel ta den s.k. VT-dele-
gationen, som utförde ett konkret arbete bland underleverantörer till bilin-
dustrin för att få fram vattenbaserade färger. Det var någonting som företa-
gen knappast hade orkat med vart och ett för sig.
Det är då trist att konstatera att den typen av näringspolitiska åtgärder,
som var väl beprövade, var något av det första som den nya regeringen rev
upp - för att sedan backa igen.
När det gäller krediterna är det många faktorer som samspelar. Men en
faktor är viktig, och det är bankernas medverkan. De krediter som utveck-
lingsfonderna ställer upp med behöver ofta kompletteras med bankkrediter.
Det finns tyvärr en rädsla i banksystemet - som är välgrundad, beroende på
erfarenheterna under 80-talet och finanskrisen.
Jag vill återigen uppmana regeringsföreträdare att utnyttja ställningen
som bankägare för att skapa ett mer normalt klimat, en mera normal stäm-
ning, ute i bankerna, så att de verkligen lånar ut pengar till vettiga affärer
och vettiga projekt, till rimliga säkerheter. Bankerna får inte heller med-
verka till osunda, konkurrenssnedvridande konkurser, som också förekom-
mer.
När det återigen gäller samordningen mellan nyföretagarlånen och ut-
vecklingsfondernas verksamhet efterlyser Per Westerberg högre teknisk
kompetens. Det är sådant som utvecklingsfonderna köper in i sitt bered-
ningsarbete. De köper konsulttjänster på marknaden. Den kritik man hör
är att företagaren har redovisat sin affärsidé och sina projekt inför utveck-
lingsfonderna i beredningen, men att besluten sedan fattas på en annan nivå,
där denne inte har företräde. Det tar tid, och det är långt borta.
Anf. 33 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Jag är väl medveten om att många mindre och medelstora
företag har haft en lång serie problem under senare år. Jag är också väl med-
veten om att de är för få, till följd av ett mycket logiskt skeende, med för
hårt skatteuttag, för hårda regler, just för de mindre företagen i Sverige.
Jag delar gärna Rolf L Nilsons uppfattning att det behövs mera teknisk
kompetens och teknikspridning in i de mindre och medelstora företagen. Vi
ökar nu utbildningen mycket kraftigt på akademisk nivå, men även på lägre,
avancerade nivåer, för att stärka kompetensen hos svensk arbetskraft. Hela
förslaget med teknikbrostiftelserna syftar åt samma håll, vilket jag tror är
viktigt för att försvara vår relativa välfärd, vårt löneläge och vår förmåga att
konkurrera.
När det sedan gäller bankernas medverkan, är det naturligtvis så att de är
delvis brända av 80-talets misslyckanden. Det finns en psykologisk spärr i
utlåningsledet ute på kontoren. Jag tror inte att vi kan kommendera dem att
ändra sig, utan det måste ske en stegvis förändring. Vi måste därmed också
delvis skapa mera lönsamhet i företagen, som gör riskerna mindre för själva
lånekapitalet.
Vi skall också komma ihåg att de satsningar vi har gjort på mindre och
medelstora företag under de här åren har varit kanske de största som har
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
31
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
32
gjorts på denna grupp i modern tid i Sverige, och jag tror att det är viktigt
för att vi skall få en bra utveckling under 90-talet.
Jag noterar dock ånyo att jag är glad att Rolf L Nilson och hans parti ändå
har röstat för ett antal ganska väsentliga skatteförändringar för de mindre
och medelstora företagen. Det gäller inte minst förmögenhetsbeskattningen
på arbetande kapital, som har tvingat många småföretag att sälja sig och all-
varligt skadat en del av strukturen i svenskt näringsliv.
Till sist kan jag nämna att vi i fråga om bekvämlighetskonkurser och eko-
brott har en samordningsgrupp, som har jobbat sedan i juni och som för
några veckor sedan lade fram en delrapport med ett åtgärdsprogram, delvis
som en följd av Insolvensutredningen, men även på grund av en del komplet-
teringar som har kommit fram på senare tid. Vi tar detta på yttersta allvar, i
och med att det allvarligt kan snedvrida konkurrensen. Det är ofta de minsta
företagen som träffas hårdast. Detta är för mig en starkt prioriterad fråga,
som jag vill kunna komma till rätta med.
Anf. 34 KJELL ERICSSON (c):
Herr talman! Under den här mandatperioden har näringsutskottet vaije
år strax före jul debatterat småföretagspolitiken. Det är ett både angeläget
och viktigt ämne.
Vi har nu några mörka och dystra år i ekonomins Sverige bakom oss. Ef-
fekterna av 1980-talets spekulationsekonomi har kastat en mörk skugga över
vårt land. De har skapat problem och obalans i de offentliga finanserna. De
har skapat kreditförluster i bankerna och krascher på fastighetsmarknaden.
De har också inneburit utslagning av företag och en hög arbetslöshet.
Dessa problem har den borgerliga regeringen haft att brottas med. Proble-
men har varit av en nästan ofattbar omfattning. Men regeringens deklaration
att Sverige skall återupprättas som en företagar- och tillväxtnation har hela
tiden varit en ledstjärna i arbetet med att räta upp Sveriges ekonomi.
Spjutspetsen i denna kamp har varit satsningen på småföretagen. Den
satsningen har varit målmedveten och långsiktig. Just detta att företagen får
långsiktiga spelregler är av utomordentligt stor betydelse.
Man har följt det småföretagspolitiska program som riksdagen beslutade
om 1991. Det innebar bl.a. en bättre riskkapitalförsörjning, sänkta skatter
och avgifter, förenkling av regelverk och underlättande av nyetablering och
Europakontakter.
Varför är detta med småföretagen så viktigt? Jo, därför att småföretagen
har en mycket stor betydelse för dynamiken och tillväxten i svensk ekonomi.
Detta håller numera de flesta med om. Tillskapandet av nya arbetsplatser
kommer främst att ske i det privata näringslivet. Småföretagen har de största
möjligheterna att skapa nya jobb under de närmaste åren. Därför är det vik-
tigt att vi ger småföretag möjlighet att födas, överleva och växa. Vi måste
därför skapa goda villkor för småföretagande och entreprenörskap i vårt
land. Därför har regeringen vidtagit många åtgärder för att underlätta före-
tagandet.
Riskkapitalförsörjningen har i och med finanskrisen varit ett utomordent-
ligt stort bekymmer. Därför har riksdagen beslutat om olika åtgärder. Det
berättade näringsministern om tidigare. Man har bl.a. beslutat om riskkapi-
talbolag, och för ett år sedan beslutade riksdagen om Industri- och nyföreta-
garfondens verksamhet. Detta har inneburit klara förbättringar när det gäl-
ler nyetablering.
Under de två senaste åren har det skett omfattande skattesänkningar.
Detta har klart förbättrat konkurrenskraften för näringslivet. Arbetsgivar-
avgifter har sänkts. Förmögenhetsskatten på arbetande kapital har avskaf-
fats. Skogsvårdsavgiften har slopats. Även många andra skatter har sänkts
eller slopats. För småföretagen har detta inneburit ett tillskott på ca 12-14
miljarder. Den här veckan kommer vi dessutom att besluta om ytterligare
sänkningar av skatter, bl.a. för egenföretagare och fåmansbolag. Vi kommer
också att besluta om ett återinförande av kvittningsrätten.
Arbetet med småföretagsutvecklingen har också inneburit ett intensifierat
arbete för nyetablering och Europakontakter. Alla dessa åtgärder har givit
resultat. Det kan man klart avläsa genom att industriproduktionen ökar.
Många företag kan vittna om en kraftigt förbättrad orderingång. Lönsam-
heten i näringslivet förbättras, och konkurserna blir färre. I många företag
tas också det första spadtaget för nya investeringar. Antalet varsel minskar.
Antalet lediga platser ökar. Det jobbas övertid motsvarande ungefär 80 000
jobb. Räntan har sjunkit. Hushållen börjar tro på framtiden. Dessa ljus-
punkter - och många fler - talar sitt tydliga språk.
Allt detta har också bäring på dagens betänkande som handlar om en re-
formering av utvecklingsfonderna. Utvecklingsfonderna har spelat en
mycket stor roll under årens lopp för att hjälpa både nya och befintliga före-
tag med såväl råd som stöd och finansiering. Därför är det viktigt att dessa
regionala organ finns kvar i framtiden. De kan utgöra en spjutspets för att
hjälpa de små och medelstora företagen i regionen.
Propositionen har föregåtts av en utredning. Utredningen föreslog en
ganska kraftig förändring av dagens fonder. Bl.a. ville man att antalet fonder
skulle bli mindre. Därefter har det skett en justering. Nu tycker jag att det
är en bra utformning av förslaget, dvs. att fonderna i framtiden skall om-
vandlas till bolag.
Dessa nya bolag uppfyller fyra viktiga kriterier.
För det första kommer de att finnas i vaije län. Det är mycket angeläget,
inte minst med tanke på behovet av närhet mellan det regionala organet och
de företag som skall betjänas.
För det andra kommer målgruppen inte att begränsas. Den kommer i stäl-
let att bygga på en stor regional flexibilitet.
För det tredje kommer finansieringskapitalet att finnas kvar.
För det fjärde kommer landstingen att vara kvar som en viktig huvudägare
av de regionala bolagen.
Dessa bolag skall vara organ för rådgivning och finansiering. Det övergri-
pande målet är att stödja utvecklingen av ett konkurrenskraftigt näringsliv
och att stödja nyföretagandet. De regionala utvecklingsbolagen bör i stort
ha samma verksamhetsinriktning som de regionala utvecklingsfonderna har
haft.
Vi har från utskottsmajoritetens sida anfört att de regionala bolagen skall
precisera innehållet i verksamheten. Det är de som har bäst kunskap om
vilka åtgärder som krävs för att åstadkomma en utveckling av den regionala
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
34
näringslivsstrukturen. Utskottsmajoriteten anser därför att de regionala bo-
lagen själva skall göra de prioriteringar som behövs. Staten skall inte detalj-
styra verksamheten.
Kvinnligt företagande är också ett viktigt område. I propositionen anger
regeringen att kvinnor är en stor grupp vars potential för nyföretagande är
betydande. Det är därför angeläget att främja ett ökat företagande bland
kvinnor. Insatser riktade till kvinnor som står i begrepp att starta, eller nyli-
gen har startat, företag bör ingå som en naturlig del av de regionala bolagens
insatser som är riktade till nyföretagare. Jag tycker att Socialdemokraterna
på det här området slår in öppna dörrar med sin reservation om verksamhe-
tens inriktning.
Det är viktigt att de regionala organen är lokaliserade nära målgrupps-
företagen och har ett förgrenat kontorsnät. De skall också ha en god förank-
ring hos berörda företag och deras företrädare, och de skall vara mycket
flexibla.
Moderbolaget, som skall vara en liten enhet, skall ge de regionala bolagen
central service och fullgöra vissa samordningsfunktioner. Det skall ge rådgiv-
nings- och utbildningsstöd. Det skall förvalta staligt kapital för finansierings-
verksamhet. Det skall äga och förvalta vissa aktier i förvaltningsaktiebola-
gen Atle och Bure. Det skall också utse de statliga representanterna i de re-
gionala styrelserna.
Det är viktigt att slå fast att de regionala bolagen får ett avgörande infly-
tande på verksamheten. Beträffande styrelserepresentationen kan jag säga
att staten utser hälften av representanterna och landstingen den andra hälf-
ten. Både ordförande och ledamöter skall vara väl förankrade i regionen och
dess näringsliv. Detta borgar för ett stort regionalt inflytande.
Herr talman! Jag vill också gärna beröra finansieringsverksamheten, som
är av synnerligen stor vikt för både befintliga och nya företag.
Den tidigare regeringen beslutade om indragning av medel från utveck-
lingsfonderna. Jag hävdade då att det var fel. Därför är jag nu desto tack-
sammare när den indragna miljarden har återförts till finansieringskapitalet.
Det är viktigt att de nya utvecklingsbolagen kan vara med och ge både
råd och stöd, men de skall också kunna ge finansiell hjälp. Situationen på
finansmarknaden, med alla finans- och bankkriser, har minst sagt varit tur-
bulent. Därför är det vikigt att staten på olika sätt kan bidra med riskfinan-
siering.
Jag har sett många projekt som företagarna själva inte har klarat av att
finansiera enbart med banklån, men genom att utvecklingsfonderna har kun-
nat gå in med vissa medel har projekten kunnat startas. Den hävstångseffekt
som utvecklingsbolagens låneresurser utgör är en icke obetydlig tillgång för
de små och medelstora företagen.
De ca 2,5 miljarder som kommer att finnas i en central fond, till vilken de
regionala fonderna har dragningsrätt, är därför en viktig resurs. Socialdemo-
kraterna vill plussa på med ytterligare 500 miljoner genom försäljning av ak-
tier i Atle och Bure. Jag tycker först och främst att det är en framgång att
utvecklingsbolagen kan börja använda den ytterligare miljard som tidigare
var indragen. När det gäller aktierna i Atle och Bure kommer 10 % av av-
kastningen att tillföras verksamheten i alla fall.
När det gäller finansieringen och kapitalförsörjningen är det aboslut vikti-
gaste, vilket flera har sagt tidigare i dag, att bankerna tillfrisknar och kan
fungera på ett normalt sätt. När det gäller det allmänna bankväsendet vill
jag säga att det känns bra att olika banker nu har kunnat lämna bankakuten.
Ju förr normala relationer mellan bank och företag kan uppstå desto bättre
är det.
Jag vill också beröra Nordbankens förvärv av Gota bank. Jag vill uttrycka
den förhoppningen att Nordbanken visar sitt ansvar och bedriver verksam-
heten i en provinsbanksmodell, ungefär på samma vis som gällde före kra-
schen. Flera banker, bl.a. Wermlandsbanken och Skaraborgsbanken, funge-
rade mycket bra både för enskilda och för företag. Därför hoppas jag att
de enskilda bankerna, t.ex. Wermlandsbanken, får ett stort decentraliserat
ansvar. Det är också viktigt att ta till vara den stora kunskap och kompetens
som finns hos personalen i dessa banker.
I det här betänkandet omnämns även frågan om uppfinnare och innovatö-
rer. Det är angeläget att innovationsprocessen får en god utveckling. Som
har angivits i betänkandet kommer det en proposition under våren i detta
ärende. Därför får vi då återkomma till den frågan.
Herr talman! Det är viktigt att de nya utvecklingsbolagen får en bra start
och att organisationskommittén ser till att utvecklingsfonderna omvandlas
på ett bra och omdömesgillt sätt också för personalen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reserva-
tionerna och meningsyttringen.
Anf. 35 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Kjell Ericsson hur han ser på det förhål-
lande som näringsministern redogjorde för i kammaren. Nu har man, som
näringsministern säger, prickat av de krav som SAF har ställt. Har det också
varit Centerpartiets och Kjell Ericssons prioritering när det gäller målsätt-
ningen med företagsfrågorna?
I sitt anförande påstod Kjell Ericsson att landstinget blir kvar. Det föranle-
der mig att ställa en fråga. Landstingsförbundet har uppvaktat utskottet. I
mycket stor enighet har man gått emot regeringens förslag. Hur kan man då,
som Kjell Ericsson gör, påstå att Landstingsförbundet och landstinget blir
kvar i regionerna?
Anf. 36 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! De krav som ställdes av Företagarnas Riksorganisation före
valet tror jag är krav som många av oss ställer upp på. Det var sådana krav
som gynnar småföretagarna och småföretagen. En del av kraven gällde
sänkta skatter och avgifter. Det var bl.a. fråga om sådana skatter och avgifter
som var orättvisa - av den typ som vi tar bort nu och som gäller egenföreta-
gare och fåmansbolag. Det gäller också att stärka konkurrenskraften. Det
viktigaste är ändock att man får konkurrenskraftiga företag som kan konkur-
rera.
Man har vidtagit åtgärder när det gäller sänkta skatter och avgifter, riskka-
pitalförsörjning och inte minst sänkt ränta. Till följd av detta har småföreta-
gens konkurrenskraft stärkts kraftigt. Jag har dagligen kontakt med små-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
35
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
36
företagare som säger att nu är det faktiskt roligt att sätta i gång och jobba
igen. Senast i söndags träffade jag ett antal småföretagare som håller på att
investera i ny utveckling och nya produkter. Tack vare den stärkta konkur-
renskraften har de fått nya marknader att gå in på.
Jag tror inte ens att Mats Lindberg egentligen har så mycket emot det pro-
gram som småföretagarnas riksorganisation föreslog. Det förvånar mig om
han är det. Programmet innehåller sådant som gynnar oss alla, inte minst
småföretagarna. I dag sjunger alla småföretagarnas lov. Varför ställer man
inte upp då? Vi behöver inte ha någon konfrontation i det här fallet. Det är
sådana åtgärder som är riktiga och som gynnar utvecklingen i vårt samhälle.
Så till frågan om landstingens medverkan i de framtida utvecklingsbola-
gen. Under hela utredningen har jag krävt att landstingen skall vara kvar.
Jag har sett det som en naturlig del av den regionala utvecklingen. De har
nu varit aktiva ägare i utvecklingsfonderna, och det har fungerat bra. Jag
tycker att de skall vara det i fortsättningen också. Jag har haft många kontak-
ter med olika landsting. De har haft vissa synpunkter på utredningen och
propositionen. Vi har gjort förändringar. Nu finns en balans. Staten och
landstinget står för varsin hälft. Jag har fått respons från de landstingsråd jag
har varit i kontakt med i det här fallet. De jag har varit i kontakt med säger
att landstingen skall vara med i utvecklingsbolagen. Jag hoppas att det blir
ett sådant klimat i organisationskommittén att man tar till vara de regionala
resurserna. Landstinget utgör en stor resurs.
Anf. 37 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Jag tackar Kjell Ericsson för svaren. Han verkar ha samma
upfattning som näringsministern när det gäller prioriteringen av insatserna.
Jag tackar för det svaret.
Jag hoppas också att Kjell Ericsson har rätt beträffande landstingens enga-
gemang i utvecklingsfonderna. Landstinget går in med ca 120 miljoner kro-
nor i utvecklingsfonderna. Det är till mycket stor hjälp vid utvecklingen av
småföretagen.
Kjell Ericsson påstår att vi socialdemokrater slår in öppna dörrar när det
gäller kvinnligt företagande. På den punkten har väl inget av de borgerliga
partierna, Kjell Ericsson, på något sätt visat att man vill göra något rejält.
Jag tycker att vi socialdemokrater kan erkänna att vi inte har varit fram-
gångsrika på den här punkten. Vi har inte heller varit framsynta. Därför
tycker jag att det inte är uppmärksamt av Kjell Ericsson att påstå att vi slår
in öppna dörrar. Jag undrar vem som har öppnat de dörrarna före oss.
När det gäller utvecklingsfonderna, finansieringen av dessa och den tilltro
som finns i småföretagen måste jag säga att det är inte är fråga om att de
åtgärder med skattelättnader som regeringen har vidtagit på det här området
under den här tiden på något sätt påverkar företagen i dag. Så är inte fallet.
Däremot delar jag Kjell Ericssons uppfattning att det har funnits felaktighe-
ter i skattelagstiftningen bl.a. när det gäller egenföretagarna. Vi har motio-
nerat om att man skall ta bort vissa delar.
Anf. 38 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! När det gäller prioriteringen tycker jag att det är naturligt
att vi ser till att småföretagen får ett bra klimat att verka i. Jag har inte hört
att Mats Lindberg skulle ha sagt emot mig. Vilken punkt gäller det? Handlar
det om att man har sänkt skatterna för småföretagarna? Tycker Mats Lind-
berg illa om det? Tycker Mats Lindberg över huvud taget illa om de åtgärder
som har vidtagits för att främja småföretagarna? Jag förstår inte hans fråga
riktigt. Just det här är någonting som jag tror är mycket angeläget.
Socialdemokraterna har också pratat om detta. Ni hade själva en småföre-
tagarkonferens i somras då ni tog upp dessa frågor. Ni sade exakt samma
saker som vi säger, nämligen att man skall hjälpa småföretagen på olika sätt.
Det gäller inte minst att införa rättvisa skatter och avgifter och att stärka
konkurrenskraften.
Jag håller med Mats Lindberg om att vi säkert har handlat fel och inte
gjort tillräckligt stora insatser för kvinnligt företagande. Det som står i pro-
positionen är dock detsamma som står i Mats Lindbergs reservation, nämli-
gen att man nu skall satsa mer på kvinnligt företagande. Regeringen har
tryckt på via NUTEK när det gäller kvinnligt företagande bl.a. i skogslänen,
i stödområdet, med 20 miljoner kronor. Detta arbete kommer att fortsätta.
Jag tror att det finns mycket att göra i det här avseendet för att stimulera
kvinnligt företagande.
Jag håller helt med Mats Lindberg om att landstingets resurser är nödvän-
diga. Vi klarar inte verksamheten om de inte är med på det här. Därför har
jag och många med mig slagits för att landstingen skall vara kvar i utveck-
lingsbolagen. Alla signaler jag nu har fått säger att de är kvar. De får ett
inflytande över hälften, vilket jag tycker är riktigt.
Anf. 39 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja fråga Kjell Ericsson om han verkligen anser
att det är nödvändigt att göra den här genomgripande organisationsföränd-
ringen och införa ett moderbolag. Syftet är en centralisering och en starkare
statlig styrning av verksamheten än den vi har i dag. Det bygger faktiskt på
uppgifter som SIND publicerade 1981, då man sade att fonderna har svårt
att prioritera de nationella näringspolitiska målen och ägnar sig mer åt lokala
frågor.
Jag anser för det första att det är tveksamt om man kan använda uppgifter
som SIND publicerade 1981 för att genomföra förändringar i en organisation
1993. För det andra förvånar det mig om Centerpartiet - som tillsammans
med Vänsterpartiet tidigare har hållit emot strävan att centralisera verksam-
heten - nu skulle ändra uppfattning.
Vi har också frågan om näringslivets inflytande och utvecklingsfondernas
näringslivsförankring. Man refererar här till Industriförbundets uppfattning
i frågan. Industriförbundets uppfattning om företagen och utvecklingsfon-
derna publicerades också 1981. Man bygger således på tolv år gamla uppgif-
ter. Jag undrar om Kjell Ericsson, som har suttit med i referensgruppen,
tycker att man har ett bra och aktuellt beslutsunderlag för propositionen och
de förändringar av styrelsernas sammansättning, eventuell ägarstruktur
m.m. som vi nu håller på att gå till beslut om.
Anf. 40 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Rolf L Nilson frågar om det skall vara nödvändigt med den
här genomgripande förändringen. Jag ser det här som att man vässar ett re-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
37
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
38
dan bra organ så att det blir ändå bättre. Man ger det möjligheten att kunna
agera kraftfullare i framtiden.
Det har nämnts tidigare att den nya stiftelselagen gör det litet svårare att
vara kvar. För mig personligen har associationsformen inte varit någon hjär-
tefråga. Det viktiga är att man har ett regionalt organ som kan hjälpa de små
och medelstora företagen på bästa möjliga sätt. Detta är ingen centralise-
ring. Jag ser det här som en effektivisering. Man ger de regionala organen
möjlighet att fungera på ett bra sätt.
Vi kan titta på lånefonderna som varje utvecklingsfond hittills har brukat,
men kanske inte speciellt effektivt. Man har haft likvida medel på mellan 30
och 80 % på banken. Väldigt mycket medel har alltså inte brukats, och det
i en tid då det kanske behövts mer pengar än någonsin.
Genom att man har pengarna i en central fond tror jag man kan utnyttja
dem mycket mera effektivt än tidigare. Dessutom får man nu en miljard ex-
tra. Man får alltså större möjligheter att hjälpa de små och medelstora före-
tagen med finansieringen.
När det gäller näringlivets påverkan i de nya bolagen tror jag det är bra
med en balans mellan näringslivsföreträdare och politiker. Då får man till-
gång till kunskap från näringslivet, som också får möjlighet att utifrån sin
utgångspunkt berätta hur det ser ut. Men politikerna är också med. De får
god anknytning till det regionala näringslivet och får god kunskap om det.
Jag tror det är mycket viktigt med samspelet mellan näringliv och samhälle.
Det får man fram med den blandning i styrelserna som här blir aktuell.
Jag tror vi har gjort en lagom avvägning. Det är också bra att näringlivet
accepterar den. Jag har varit med i referensgruppen till den utredning som
gjorts. Många olika aspekter har framförts, från företagarna och ifrån andra.
Man har då låtit förstå att man gärna vill ha ett större inflytande från närings-
livet. Det har framförts många synpunkter och gjorts många utfrågningar i
utredningen. Till slut har man kommit fram till vad jag tycker är en bra kom-
bination av samspel mellan näringsliv och samhälle.
Anf. 41 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Jag vill upprepa att jag tycker att de förändringar man gör,
framför allt bytet av organisationsform, är mer våld än nöden kräver. Man
tar mycket stora risker. Både utredningen och framför allt propositionen sä-
ger att den verksamhet som bedrivs i utvecklingsfondernas regi fungerar i
stort sett bra och skall drivas vidare av de nya bolagen.
Både Kjell Ericsson och Per Westerberg har sagt att man vässar organisa-
tionen. Men vi har dels risken för förlust av kompetens genom den osäkerhet
som skapas när personalen sägs upp, dels risken för tempoförlust i och med
byte av personal och organisationsform. Detta tycker jag man måste räkna
på minussidan.
Kjell Ericsson är väl medveten om att det finns ett väldigt bra informellt
samarbete mellan de nuvarande fonderna, bl.a. i deras VD-råd. Det finns
en arbetsfördelning som åtminstone utifrån verkar effektiv. Det finns möj-
ligtvis en chans att rädda kvar detta när man ändrar organisationen. Jag me-
nar att denna typ av informellt samarbete, detta nätverk mellan fonderna,
riskeras när man byter organisationsform.
Jag är mycket större anhängare av en utvecklad regional förankring och
de spontant, efter behoven, utvecklade samarbetsformer som vi har i dag än
av den typ av byråkratiska konstruktioner som bygger på en utredning vars
syfte egentligen var någonting annat, nämligen att privatisera, dvs. lägga ned
fonderna helt och göra privata bolag av dem.
Anf. 42 KJELL ERICSSON (c) replik:
Herr talman! Utredningen och propositionen säger att verksamheten skall
bedrivas i stort sett på samma sätt som hittills. Vi vill bara effektivisera verk-
samheten. Både utredningen och regeringen fastslår att fonderna varit
mycket bra organ, som varit viktiga för utvecklingen av de små och medel-
stora företagen. Det skall de fortsätta att vara. Man skall göra dem ändå ef-
fektivare.
När det gäller den eventuella förlusten av kompetens tror jag det är viktigt
att organisationskommittén snabbt kommer i gång och ser till att genomföra
sitt arbete så fort som möjligt. Det är ingen avveckling, det är en omvandling
från stiftelse till bolag. Man bör ta till vara kompetensen på ett sätt som
också är acceptabel för personalen.
Jag håller med om att det har varit ett bra nätverk mellan fonderna och i
VD-rådet. Jag har haft många kontakter med dem. Men ingenting säger att
det skall försvinna i och med den här förändringen. Tvärtom hoppas vi på
en större nätverksverksamhet, inte minst via moderbolaget, som har en sam-
ordnande funktion och kan hjälpa till.
Jag tror alltså att man rent av kan förbättra detta. Man skall inte slå sönder
det som fungerar, man skall förbättra det. Jag tror att de regionala utveck-
lingsbolagen kommer att få en mycket stor betydelse i fortsättningen.
Nu måste vi alla hjälpas åt att göra någonting positivt av det här. Det tror
jag är viktigt.
Anf. 43 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! Utskottsmajoritetens hantering av det betänkande som vi
nu diskuterar präglas av många konstruktiva kompromisser. Slutresultatet
tillgodoser därför på ett balanserat sätt synpunkter som härstammar från
många intressenter. Ytterligare en del av det reformarbete som skall leda
fram till en vitalisering av små och medelstora företag är slutförd. Utvärde-
ringen av slutresultatet bör anstå, men redan nu kan man se att de regionala
utvecklingsbolagen passar väl in i nätverket av marknadskompletterande or-
gan för rådgivning och finansiering. Förslaget präglas av en aktiv näringspo-
litik med inriktning på tillväxt, teknikutveckling och stärkt internationell
konkurrenskraft. Ett effektivare utnyttjande av tillgängliga ekonomiska och
personella resurser och ett naturligt etablerat samband mellan centrala och
lokala krafter kommer att bli resultatet av det framlagda förslaget.
På en punkt vill jag skicka med en önskan till den organisationskommitté
som regeringen skall tillsätta för att förbereda och genomföra ombildningen:
Låt inte de regionala utvecklingsbolagen dra upp alltför snäva geografiska
gränser kring sina verksamhetsområden. Det måste vara den enskilde före-
tagaren som avgör vilket regionalt bolag han eller hon har störst förtroende
för. Att självständigt kunna söka lösningar på de problem företaget står inför
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
39
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
40
är en viktig företagaregenskap. Då skall inte den organisatoriska strukturen
hos en möjlig stöd- och samarbetspartner ta över.
Man kan jämföra med de nya teknikbrostiftelserna som skall knytas till
sju universitet och högskolor, men där det är klart utsagt att forskare och
företagare från hela landet fritt kan välja att söka samarbete med vilken som
helst av stiftelserna.
Inte heller riskkapitalbolagen tillämpar någon strikt regional indelning.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande.
Anf. 44 Näringsminister PER WESTERBERG (m):
Herr talman! Mycket kort vill jag kommentera den fråga som direkt ställ-
des här. Jag avser att försöka låta utvecklingsbolagen jobba till att börja med
i länet. Men sedan skall de själva, underifrån, kunna avgöra om man vill ha
andra gränser. Det skall komma underifrån.
Självfallet vill vi gärna att företagen skall kunna välja utvecklingsbolag.
Den rent subventionerade verksamheten blir litet mer bunden, men det
finns ju också betydande kommersiella bitar i utvecklingsbolagen.
Anf. 45 GUDRUN NORBERG (fp):
Herr talman! Det är utomordentligt glädjande att riksdagen nu i dag fattar
beslut om att de gamla utvecklingsfonderna omvandlas till regionala utveck-
lingsbolag. Detta är inte för själva bolagiseringens skull. Den är av under-
ordnad betydelse och är mer av praktisk natur i dagens kapitalhantering.
Nej, det glädjande är att en ordentlig genomlysning av utvecklingsfonderna,
deras verksamhet och betydelse för småföretagen och nyföretagandet äntli-
gen är genomförd. Från Folkpartiets sida har vi under flera år föreslagit att
utvecklingsfonderna skall utredas.
Det är naturligt att detta nu skett efter 15 års verksamhet. Det är nyttigt
att pröva om arbetet sker på rätt sätt, om det får önskad effekt och maximal
utdelning och om verksamheten är befogad.
Utredningens allmänna slutsats blev att fondernas verksamhet fyller ett
viktigt behov och att fortsatta regionala aktiviteter för näringslivsutveckling
behövs. Utredningen gav intressanta utgångspunkter för nya organisations-
former, som till stor del tillsammans med synpunkter från sakkunniggruppen
i utredningen nu ligger som underlag för dagens beslut.
Det är ingen hemlighet att vi från Folkpartiets sida hyste tvivel till fonder-
nas kreditgivning i en tid då marknaden var överhettad och utlåningen från
bankerna var generös. De mycket höga fastighetsvärdena utgjorde goda
möjligheter att erbjuda de säkerheter som begärdes.
Den extraordinära situationen på den svenska kapitalmarknaden som se-
dan inträtt har skapat ett läge där möjligheten till kommersiell bankfinansie-
ring för småföretag är starkt begränsad. I det läget skulle det ha varit dumt
att avveckla fondernas kreditgivning. Finansmarknaden av i dag ger inte ut-
rymme för en minskning av statliga insatser vad avser småföretagens kapital-
försörjning.
Som vi ser det finns det i svenskt näringsliv två viktiga behov som de nya
utvecklingbolagen har att arbeta med. Det ena är behovet av att utveckla
befintliga småföretag, som i alltför stor utsträckning stannar i växten. Vi be-
höver fler företag som utvecklas vidare, som växer till kraftiga medelstora
företag. Det är trösklar och problem på vägen, t.ex. språkproblem, kapital-
problem, kontakter som behöver skapas, nya projekt och krav på ny pro-
duktutveckling. Här har de nya utvecklingsbolagen en betydande uppgift.
Det andra är behovet av ett ökat nyföretagande. Där behövs hjälp och
stöd från ett tidigt skede. Vi är i Sverige alldeles för dåliga på att ta till vara
uppfinningar. Nya produkter föds som en idé. Men om idégivarna har svårt
att få idéerna omsatta i konkreta produkter, stannar de endera på ritbordet
eller vandrar vidare till en utländsk intressent.
Det är självklart att inte alla idéer har den bärkraft och är så lysande som
uppfinnaren tycker, men det är farligt att avfärda eller förringa förslag på
lösa grunder. Sverige har under sekel varit framgångsrikt vad gäller produk-
ter som kommit att få världsomfattande betydelse och spridning. Det finns
ingen anledning att tro att det slutat födas geniala idéer i huvudet på
svenskar.
Att främja nyföretagande och ny produktutveckling är en svår och grann-
laga uppgift - men oerhört viktig. Vi behöver ett ökat flöde av nya småföre-
tag som fyller på underifrån och varur en del kommer att expandera till rik-
tiga guldägg.
Det är självklart att dessa båda viktiga prioriteringar som jag nämnt, dvs.
tillväxt i befintliga företag och ökat nyföretagande, har en viktig betydelse
också för sysselsättningen. Dagens arbetslöshet kan inte få fortsätta, och jag
ser ingen annan lösning än betydelsfull produktion av varor och tjänster.
Storföretagen kommer säkert att anställa folk när konjunkturen börjar
sätta fart. Men man kan inte tro att den överhettning på arbetsmarknaden
som rådde före konjunkturfallet skall återkomma. En överhettning är heller
inte önskvärd, men exempelvis inom byggbranschen kommer det att dröja
mycket länge innan samma volym som i slutet av 80-talet är tänkbar.
Nej, det är nog små och medelstora företag som är svaret på arbetslöshets-
frågan.
Herr talman! De nya utvecklingsbolagens finansieringsverksamhet får i
samband med detta beslut mer resurser än utvecklingsfonderna skulle ha
haft. Det är mycket glädjande att indragningen till statskassan från fonderna
nu upphör. Därigenom blir det gemensamma disponibla kapitalet betydligt
större. Det är en stor förbättring som därigenom skett. Detta visar också
regeringens positiva inställning till näringslivet och i det här fallet särskilt till
småföretagen.
Slutligen vill jag uttrycka tillfredsställelse med att det finns en mycket bred
majoritet här i riksdagen för denna reformering av utvecklingsfonderna. Jag
tycker att motsättningarna är litet uppförstorade i debatten. De reservatio-
ner som finns tar upp detaljer i frågan. Det går väl att ha litet olika uppfatt-
ningar. Men den grundläggande utformningen av bolagen råder det praktiskt
taget politisk enighet om. Det är ett gott tecken till aktörerna på marknaden.
Min förhoppning är att ombildningen skall ske så snart som möjligt, att
organisationen ”slimmas” där så behövs, att bolagen får tillgång till en låne-
fond som får anses ha hygglig kapitalstorlek och att bolagen berikas på kom-
petens genom näringslivets inträde. Nu bör de snarast få komma i gång i sin
nya organisationsform, och därefter bör de få arbetsro.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
42
Anf. 46 ROLF L NILSON (v) replik:
Herr talman! Det är kanske konstruktivt att låta de nya bolagen få ar-
betsro och att de skall störas så litet som möjligt i sin utveckling. Som jag har
sagt tidigare tycker jag att det är onödigt att byta organisationsform. Men jag
inser att jag befinner mig i minoritet i denna fråga.
Gudrun Norberg började med att säga att hon var glad för att utvecklings-
fonderna har blivit ordentligt utredda och genomlysta. Hade det varit så
hade jag delat hennes glädje. Jag menar att det hade varit motiverat med en
ordentlig genomgång där det hade getts god tid att genomlysa utvecklings-
fondernas goda och svaga sidor. Av utredningen framgår det angående upp-
läggningen av arbetet att utredningsarbetet har bedrivits under våren och
sommaren 1993. På grund av den korta utredningstiden har utredningen inte
haft möjligheter att genomföra mer omfattande egna undersökningar. I stäl-
let har den i allt väsentligt varit hänvisad till tidigare gjorda studier och sam-
arbete med externa experter.
Jag tycker att detta skall genomföras som en ordentlig parlamentarisk ut-
redning som skall få de två år på sig som är den normala tidsgränsen för en
utredning.
Gudrun Norberg tar också upp något annat som är viktigt, nämligen frå-
gan om vägen från idé till produkt. Jag instämmer i mycket av det som Gud-
run Norberg säger, men jag tror att det finns en fara i ett alltför nationalis-
tiskt tänkande. Vi talar om svenska idéer som uppstår i svenska hjärnor och
som skall utvecklas i svenska företag. Ja visst, det är bra om en stor del av
idéerna uppstår i svenska hjärnor varefter de utvecklas i svenska företag.
Men vad är det för fel på export och import av idéer? T.ex har idéen om den
platta bildskärmen exporterats - som ingen kunde utveckla här. Vad är det
för fel på utlänningars idéer? Det är alldeles för liten import av idéer utifrån
för att vitalisera det svenska näringslivet och den svenska produktionen.
Anf. 47 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Först tar Rolf L Nilson upp frågan om tiden för genomlys-
ningen. Naturligtvis är allting relativt. Det går att göra en utredning väldigt
omfattande, och det går att göra den mindre omfattande och snabb. Men jag
tror inte att utvecklingsfonderna hade varit betjänta av en tvåårig utredning
eller kanske ännu längre. Det är ju nu som kapitalförsörjningen i småföreta-
gen har ett så stort behov av reformering. På så sätt kan det bli mer tillgång
till kapital. Den indragning av kapital som har pågått från utvecklingsfon-
derna till statskassan avbryts nu. Det sker också med hjälp av detta beslut.
Jag tycker att det är viktigt att beslutet inte skjuts längre fram i tiden. Jag
tycker att den utredning som har gjorts ändå har varit ganska grundlig och
att den har klart slagit fast vilka behov som finns bland småföretagen i Sve-
rige. Jag tror att balansgången har skötts bra. Jag är glad att beslutet kom-
mer tidigt, för jag tror inte att den osäkerhet som nu råder kan ge en bra
utveckling. En sådan väntan är inte bra, inte minst med tanke på frågan om
personalen, som Rolf L Nilson tog upp. Personalen sägs upp i det gamla bo-
laget och återanställs i det nya, med den osäkerhet som det innebär.
Jag tror inte att den osäkerhetsfaktorn blir så stor nu, som den skulle ha
blivit om man väntar med att ta ställning. Man hade då kanske bara känt
till att en förändring skulle ske, men man hade inte känt till av vilket slag,
avveckling eller bolagisering. Det skulle ha inneburit en osäkerhet som gjort
att många anställda i utvecklingsfonderna sökt sig därifrån. Då skulle verkli-
gen en stor del av den kompetens som finns där nu gått förlorad.
Det är väldigt sällsynt att en liberal blir beskylld för att vara för nationalis-
tisk. Självfallet är det viktigt med såväl export och import som idéer och pro-
dukter. Det instämmer jag gärna i. Vi har nog inte olika uppfattning i den
frågan, Rolf L Nilson. Men nu är det svenska företag och svenskt näringsliv
som vi skall fatta beslut om här i kammaren. Då vill vi i Folkpartiet självfallet
främja och ta vara på den idéutveckling och uppfinnarförmåga som finns i
Sverige. Om vi i Sverige inte exporterar alla idéer till utlandet utan förverkli-
gar dem i Sverige och därmed skapar sysselsättning, är det positivt.
Anf. 48 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Gudrun Norbergs lycka över de nya utvecklingsfonderna
glädjer även mig. Det glädjer mig också att Gudrun Norberg har bytt fot i
denna fråga. Men det som Gudrun Norberg säger, nämligen att frågan om
utvecklingsfonderna nu utretts, är däremot fel. Det finns ingen organisation
som har utretts så mycket som utvecklingsfonderna. Från utgångspunkten
att det tog så lång tid innan Gudrun Norberg upptäckte det som var bra med
utvecklingsfonderna, är den sista utredningen extra värdefull.
Gudrun Norberg! Näringsministern har i kammaren talat om vikten av att
man har samma regler i Sverige som i övriga Europa. Jag delar uppfatt-
ningen att det är viktigt med samma regler. Men delar Gudrun Norberg nä-
ringsministerns uppfattning att man inte kan ha samma regler i Sverige som
i övriga Europa vad gäller stöd av olika slag? Det kan gälla stöd från Vetede-
legationen och annat branschstöd. Vi vet att nästan alla de länder som Sve-
rige konkurrerar med får branschstöd. Av vilken anledning tycker Gudrun
Norberg att man bör säga nej till det?
Anf. 49 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Jag tyckte att jag i mitt huvudanförande ganska ordentligt
redogjorde för hur vi i Folkpartiet ser på utvecklingsfondernas möjlighet att
bidra till kapitalförsörjningen i småföretagen. Jag sade också att vi tidigare
ansett att kreditgivningen från utvecklingfondernas sida var tvivelaktig;
detta under den tid då det var mycket lätt att få låna i bank. Det vittnar också
företagen om. Det var minst lika lätt att få låna i bank som ur Utvecklings-
fonden. I Utvecklingsfonden tog man inga större risker än bankerna.
Läget är nu inte detsamma. Naturligtvis måste man anpassa sig till hur si-
tuation och marknad ser ut, och det gör vi. När det är mycket besvärligt med
kapitalförsörjningen, är läget inte lämpligt att ta bort den försörjning som
ges från statlig sida. Det är man i den grupp av sakkunniga som satt med i
utredningen helt överens om, från både Socialdemokraternas och de andra
partiernas sida.
Mats Lindberg vet, precis som alla andra här i kammaren, att svenskt nä-
ringsliv inte skall leva på statligt stöd och statliga subventioner. De skall man
eftersträva att få bort. Men i många andra länder har man inte kommit lika
långt som i Sverige. Det är jag medveten om.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
Det är också viktigt att kunna arbeta på samma villkor, och här föreligger
ett arbete att driva i bl.a. GATT- och EG-förhandlingar.
Mats Lindberg har varit med och drivit utvecklingen åt egentligen samma
håll vad gäller branschstöd. Hur var det t.ex. med tekostödet? Det stödet
togs ju bort under den socialdemokratiska regeringens tid.
Anf. 50 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Om man drar slutsatsen av det som Gudrun Norberg säger
om stöd av olika slag, kommer man fram till konsekvensen att vi i Sverige
skall gå före alla andra länder. Jag kan då inte tolka Gudrun Norberg på
annat sätt än att vi i Sverige av ideologiska skäl är beredda att offra en stor
del av svenskt näringsliv; ideologiska skäl som innebär att vi inte är beredda
att ha samma regler som i övriga Europa. Gudrun Norberg, är min tolkning
rätt eller fel?
Anf. 51 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Mats Lindberg tolkar mig fel, om han menar att jag av någon
ideologisk anledning vill utplåna svenskt näringsliv. Självfallet är det inte så.
Folkpartiets ideologiska inställning är absolut inte att såra svenskt näringsliv
utan att försöka få ett livskraftigt sådant. Mats Lindberg vet precis lika bra
som jag att man försöker nedbringa och avveckla subventioner till olika
branscher och näringar för att få jämförliga villkor. Natt och dag pågår så-
dana förhandlingar ute i Europa. Man gör detta för att kunna komma till
skott i exempelvis GATT-sammanhang.
Anf. 52 MATS LINDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är ju just problemet. Om Sverige inte har samma regler
som andra länder, kommer konsekvensen att bli just den som jag här har
sagt. Därför måste Sverige, för att inte hamna i en fullständigt omöjlig situa-
tion, diskutera detta. Gudrun Norberg säger nu egentligen samma sak som
jag alltid har sagt, nämligen att Sverige inte skall avveckla sina regler före
något annat land. Folkpartiet är inte berett att ställa upp på någon av de
punkter som Gudrun Norberg talade om.
Anf. 53 GUDRUN NORBERG (fp) replik:
Herr talman! Mats Lindberg söker utan anledning konfrontation. Det här
hör knappast till det ämne som vi nu debatterar. Jag ser ingen reservation
som innebär att socialdemokraterna vill ge mer pengar, jämfört med det
framlagda förslaget.
Det slås nu tvärtom vakt om en institution genom vilken man med all-
männa medel kan stödja näringslivet i Sverige. Det är vi överens om, Mats
Lindberg. Försök inte med några finter.
Anf. 54 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets hemställan.
Det är obestridligt att regeringens strategi att satsa på de små och medel-
stora företagen svarar mot ett mycket stort och uppdämt behov. Det är
44
enormt viktigt. Vi börjar också se visst resultat. Principen att skapa bra gene-
rella villkor är alldeles riktig.
Jag har ett minne från när jag var sju år. Jag och min bror följde med mor
och far till skoaffären. Min äldre bror provade skor. Ni vet hur det brukar
vara med pojkar; de vill helst ha ett nummer större. Min mor ville att han
skulle köpa de skor som passade mer exakt. Jag hör då min far säga: Äh, ge
pojken skor att växa i. Det är precis det som vi också i politiken försöker
med.
Tanken att tyngdpunkten bör ligga på målgruppen mindre än 50 anställda
är helt rätt. I den gruppen finns en stor tillväxtpotential. Det är mycket vik-
tigt med information och rådgivning till alla. Morgondagens vinnare i före-
tagsvärlden kan fortfarande komma att visa sig vara en överraskning för de
flesta av oss.
Det är inte politikernas uppgift att vara siare om olika branschers utveck-
lingspotentialer. Vi politiker skall skapa möjligheter för företagen. Vi skall
ge skor att växa i.
Jag uppfattar situationen så, att socialdemokraterna vill fortsätta i den stil
som de i vissa avseenden visat prov på. Så måste nämligen reservationen om
ytterligare preciseringar tolkas. Spåren från den sortens politisk styrning för-
skräcker. Vi kan bara se i fallen Stålverk 80, Saab i Malmö och Volvo i Udde-
valla hur politiker lockar företagsstyrelser att fatta sådana beslut som de för-
modligen inte skulle ha fattat om inte politikerna hade lockat med pengar.
Det är svårt att vara företagare i en värld av snabb utveckling och föränd-
ring. Det blir ännu svårare om vi politiker är alltför klåfingriga och tror oss
veta bättre än de som bedriver verksamheterna.
Herr talman! Samhället skall dra upp gränser och sätta upp ramar, men
därinom skall vi låta kreativiteten växa.
Företagsutvecklingen är ett gemensamt intresse för staten och näringsli-
vet. Staten har naturligtvis ett speciellt ansvar, och det ansvaret axlar vi på
ett konstruktivt sätt i det förslag som nu läggs fram av utskottets majoritet.
Näringslivet med sina impulser kommer på ett bättre sätt in i den här viktiga
verksamheten.
Jag tror att omställningen till den nya verksamhetsformen skall kunna ske
med stor omsorg. Jag hoppas att vi kan undvika en skadlig kompetensflykt.
Därtill bidrar det relativt snabba utredandet och den snabba handlägg-
ningen.
Anf. 55 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Det är med stor tillfredsställelse som vi senare i dag går till
beslut i den här mycket viktiga frågan. Jag ser det som en mer eller mindre
direkt förlängning av den finansieringskedja där vi under de här åren har
knutit samman länkarna. Det är den näst sista länken i denna viktiga kedja.
Den sista är det som kommer att föreslås i propositionen, nämligen pengar
till det som Innovationsutredningen resulterar i.
Jag tycker att Bengt Wittbom som utredare har gjort ett bra jobb. Han
har lagt grunderna för det beslut som vi fattar i dag. Huvuddragen i utred-
ningen läggs fast i betänkandet. Sedan finns det detaljer, men där tycker jag
att Näringsdepartementet följt upp frågan på ett föredömligt snabbt och bra
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
45
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Småföretags-
utveckling
46
sätt. Det har inte varit en lätt sak att sammanjämka de olika partiernas
ståndpunkter i denna mycket viktiga fråga, som kanske engagerar fler riks-
dagsmän än ett ärende normalt gör.
Jag tycker att man har kommit fram till ett väldigt bra förslag. Det har inte
heller, tycker jag, varit några större oppositioner i ärendet i dag. Social-
demokraterna har en något annorlunda nyansering, vill jag kalla det. Det-
samma gäller Vänsterpartiet. Jag tror faktiskt det här är ett beslut som kan
ligga fast under lång tid.
Jag vill passa på tillfället att litet grand berömma näringsministern. Det är
inte alltid han får beröm. Jag tycker att näringsministern i det tysta faktiskt
för en av de mest konsekventa politiska linjer som någon av våra statsråd i
regeringen gör. Han får kanske inte alltid kredit för sitt synsätt, men jag tror
att det behövs för att vi i förlängningen verkligen skall kunna få ordning på
vårt företagande. Det har varit väldigt svåra villkor för företagarna under
väldigt lång tid. Det arbete som nu lagts ner kommer definitivt att förändra
hela situationen för svenskt näringsliv. Det gäller att i det avseendet hålla
ut.
Den vidare behandlingen av ärendet, efter det att vi klubbat det i riksda-
gen, är en mycket viktig fas: en organisationskommitté skall tillsättas. Det
är oändligt viktigt att se till att det blir rätt sammansättning i kommittén och
att de olika inblandade parterna blir representerade. Jag ser fram emot för-
slaget till kommittésammansättning och hoppas att det kommer att vara lika
konsekvent som behandlingen har varit hittills.
Jag vill särskilt poängtera en sak. Jag utgår från och hoppas att NUTEK
blir representerat i kommittén. NUTEK har ett stort kunnande om hela pro-
blematiken och kan på ett starkt sätt bidra till att det blir ett bra resultat.
Ett av de stora problemen kan faktiskt bli att få näringslivet att ta sitt rätta
ansvar. Inom näringslivet är man dålig på att ta ansvar i egen sak. Man ställer
många krav och vill ha fördelaktiga beslut. Man vill att staten avsätter
mycket pengar. Men när det i slutändan gäller att själv medverka - och man
dessutom blir inbjuden på ett så bra sätt som det kan sägas att beslutet i dag
kommer att innebära - då har näringslivet alltid haft en tendens att backa.
Så fort det skall betalas en krona är det inte längre roligt.
När organisationskommittén nu skall börja arbeta tycker jag att det är väl-
digt viktigt att den verkligen bemödar sig om att sätta litet tryck på näringsli-
vet att verkligen göra rätt för sig för det som näringslivet i förlängningen se-
dan skall få nytta av.
Det jag tycker är särskilt tillfredsställande är att en större del av de kvarva-
rande aktierna nu har fördelats dels på moderbolaget med 10 %, dels på In-
dustri- och nyföretagarfonden, som har gjort ett fantastiskt arbete och verk-
ligen fått i gång nyföretagarlånen på ett mycket konsekvent och bra sätt. Jag
tror att placeringen av aktierna hos Industri- och nyföretagarfonden är lyck-
lig. Man får en likartad bedömning av alla ärenden. Det är viktigt för dem
som skall söka lån. Kvaliteten på de nuvarande utvecklingsfondernas be-
dömning har faktiskt inte alltid varit särskilt bra.
En viktig sak är också kopplingen till Teknikbrostiftelserna, som verkligen
har möjlighet att ytterligare förenkla för och förbättra kommunikationen
mellan näringslivet och universiteten.
Nu återstår 7 % att placera som ligger kvar hos staten. Jag har i varje fall
idéer om hur dessa 7 % skall placeras, men detta får vi återkomma till se-
nare.
En annan fråga som är viktig för oss är produktrådens fortsatta verksam-
het. Vi har tagit upp det i en särskild motion och kunnat glädja oss åt att
vi har fått ett enigt utskott bakom motionen, så tankegångarna i den finns
inskrivna i betänkandet. Såvitt jag förstår kommer det också att beslysas i
budgetpropositionen, där Innovationsutredningens olika förslag kommer att
presenteras. Det ser vi fram emot.
Vi utgår från att det beslut som vi snart skall fatta genomförs på ett sådant
sätt att slutresultatet blir det åsyftade. Det har tyvärr varit tillfällen där de
beslut som fattats av Sveriges riksdag i den praktiska utformningen kommit
att se ut inte riktigt som man har tänkt sig. Fru talmannen har tidigare tagit
upp frågan och efterlyst ett större engagemang från ledamöternas sida för
att följa upp besluten efter det att de är fattade i kammaren. Det tycker jag
att det finns all anledning för oss att ta till oss.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på reservationerna och meningsyttringen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU12 Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder (prop.
1993/94:84).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 8 §.)
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbUl Ny läroplan förgrundskolan, m.m. (prop. 1992/93:220).
Anf. 56 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Jag vill erinra om att många talare har anmält sig för 15 minuter. Talman-
nen har i dag på morgonen uppmanat ledamöterna att endast tala 10 minu-
ter. Därför noterar vi 10 minuter för alla dem som anmält sig för längre tid.
Anf. 57 LENA HJELM-WALLÉN (s):
Herr talman! Skolan utgör landets största arbetsplats. Det beslut som i
dag skall fattas berör direkt 1,5 miljoner människor och deras dagliga verk-
47
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
48
samhet. Enbart härigenom har dagens beslut en utomordentlig räckvidd.
Men det är naturligtvis viktigare än så.
I läroplaner skriver vi, den vuxna generationen, in våra ambitioner och
förväntningar för den kommande. Det gäller den livskompetens som vi öns-
kar skolan skall ge, de kunskaper och färdigheter som vi anser de unga bör
ha med sig livet ut, de grundläggande värderingar vi önskar att skolan skall
bibringa eleverna, men också hur skolan skall arbeta och vara en bra upp-
växtmiljö under ett stort antal år för de unga under deras barndoms- och
ungdomsår.
Dagens läroplan, Lgr 80, är en bra läroplan, fortfarande med mål och rikt-
linjer som långt ifrån är uttjänta. Ändå är det dags för en ny läroplan, som
nu skall omfatta alla skolformer.
Den socialdemokratiska regeringen tillkallade 1991 en kommitté för att
arbeta fram ett nytt förslag. Det övergripande skälet var den nyligen beslu-
tade mål- och resursorienterade styrningen av skolan genom det fulla kom-
munala huvudmannaskapet.
Naturligtvis finns det också kunskapsområden som starkare måste lyftas
fram: den tekniska utvecklingen, miljöfrågorna, internationalisering inbe-
gripet behov av ökat språkkunnande. Hela samhällsutvecklingen ställer
andra krav på arbetssätt, samarbetsformer och inflytande, vilket också
måste innebära förändringar i skolan.
Lgr 80 tillkom i stor politisk enighet. Huvuddragen stod Folkpartiet, Cen-
tern och Socialdemokraterna bakom. Föredragande statsrådet, Birgit
Rohde, kunde i riksdagsdebatten i juni 1979 konstatera att ”den traditionella
politiska enigheten i allt väsentligt kommer att gälla också den här läropla-
nen”. Hon framhöll vidare: ”Politiska partier och fackliga organisationer
kommer att stå bakom den nya läroplanen när den skall omsättas i prakti-
ken.”
När dagens läroplansbeslut skall fattas, kan det inte följas av sådana lycko-
bringande ord. Dagens skolminister tillhör ett parti som aldrig ingått i den
traditionella enigheten kring skolan. Hennes parti har inte haft vare sig öns-
kemål eller vana att komma fram till ett beslut av det slag folkpartisten Birgit
Rohde talade om 1979.
Regeringen misskötte samrådsförfarandet med riksdagens samtliga par-
tier inför propositionsarbetet, trots att ett enigt utbildningsutskott vid två
tillfällen uttalat sig för ”behovet av parlamentarisk förankring”.
De ansträngningar till överenskommelser som gjordes inom utskottet
satte Moderaterna käppar i hjulet för vad gäller betygen, och i frågan om
skolans värdegrund fick Moderaterna hjälp av kds att sätta stoppa för den
utarbetade kompromissen.
Herr talman! Med rätta har vi högt ställda förväntningar på skolan. Skolan
skall vara en kunskapsrik uppväxtmiljö som bidrar till elevens harmoniska
utveckling, och den skall lägga grund för fortsatt lärande i ett livslångt per-
spektiv.
En fråga av alldeles särskild betydelse i dag är att skolan på alla sätt skall
motverka främlingsrädsla och rasism. Jag hoppas därför att alla med anknyt-
ning till skolan uppmärksammar hur riksdagens utbildningsutskott med kraft
slår fast skolans förpliktelse i detta avseende. Jag citerar: ”Det måste vara
en av skolans viktigaste uppgifter att medverka i kampen mot främlingsfient-
lighet och rasism, då dessa företeelser hotar grundlägande värden i vår de-
mokrati och därmed starkt strider mot skolans mål.”
Också på flera andra områden som har med skolans värdegrund att göra
har utskottet kunnat samla sig till gemensamma ställningstaganden där för-
slag från den socialdemokratiska partimotionen har tagits till vara. Det gäl-
ler t.ex. förslag om internationell förståelse, miljöfrågornas övergripande
betydelse, skolans kulturmål samt elevers och föräldrars inflytande.
Så mycket mer trist är det då att den fullständiga låsningen som hela tiden
har funnits också finns kring betänkandet när det gäller ”kristen etik och väs-
terländsk humanism”. Detta är ett slagord som kds har fört in i debatten,
och detta slagord skall nu skolan drabbas av. Det är självklart att det svenska
kulturarvet innehåller mycket som har sitt ursprung i kristendom och kristna
värderingar. Detta skall också på ett korrekt sätt speglas i svensk skola. Där-
emot får det inte skapas osäkerhet om skolans värdegrund. Det är vad kds
nu har tvingat fram, eftersom de andra borgerliga partierna trots sin olust
inte har kunnat stå emot.
Att i politisk splittring fastställa det som skall utgöra skolans värdegrund
är ett klart brott mot svensk skoltradition. Kds partipolitiserande kring sko-
lans värdegrund skadar skolan på ett olyckligt sätt. Jag vädjar till insiktsfulla
folkpartister och centerpartister att inte spela med i det här tarvliga spelet.
Trots moderaternas bristande intresse när det gäller skolpolitisk enighet
finns det likväl mycket i läroplanen som vi är överens om. Viktigast är kan-
ske att stadieindelningen av grundskolan nu försvinner. Jag hoppas att detta
skall innebära stora möjligheter för de lärare som har genomgått den sam-
manhållna lärarutbildningen.
Det finns sedan en lång rad punkter där vi socialdemokrater hade önskat
andra lösningar, vilket också kommer att utvecklas av olika socialdemokra-
tiska talare. Sammanfattningsvis vill jag nämna några områden.
De praktisk-estetiska ämnena är misshandlade av de borgerliga partierna,
som inte har förstått att uppskatta deras betydelse i skolarbetet och för ele-
vens utveckling. Detta gäller särskilt det av eleverna mycket uppskattade
slöjdämnet och det för folkhälsan så betydelsefulla idrottsämnet.
Inte heller praktisk yrkeslivsorientering har uppskattats något vidare av
den borgerliga sidan. Man ger inte något timutrymme till prao, vilket kom-
mer att försämra skolans möjligheter att ha kontakt med arbetslivet.
Vi kan inte acceptera en minskning av det utrymme som propositionen
har givit åt de naturvetenskapliga ämnena. Det är en eftergift som den bor-
gerliga sidan har gjort åt kampanjen för religionskunskap. Vi anser att NO-
ämnena i stället borde stärkas ytterligare.
De ökningar som vi anser behövs inom dessa viktiga områden kan enligt
vår mening tas från timantalet för det individuella valet, som ändå blir väl
tillgodosett.
En kanske än större förändring kommer i och med dagens beslut att äga
rum i gymnasieskolan. Återigen serveras vi begrepp som det har gått troll i.
”Mer kursutformning” är nu slagordet. Man säger sig önska valfrihet, men
resultatet blir en våldsam centralstyrning. Detta är ytterligare ett exempel
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
50
på den bristande insikten om att det behövs samverkan för en långsiktig skol-
utveckling, inte bara moderatkonfrontation i varje läge.
När det gäller betygssystemet har moderaterna tilltvingat sig ett ytterst
olyckligt beslut som möjliggör att betygsliknande skriftliga omdömen skall
kunna lämnas redan om den lilla 6-7-åringen under det första skolåret.
Detta skulle komma att snedvrida skolarbetet mot sådant som är lätt att
mäta i stället för att utveckla barnens hela personlighet, kunskapsmässigt
och socialt. Det är upprörande att driva igenom ett sådant förslag mot den
samlade lärarkårens invändningar. Om införandet av detta betygssystem i
dag blir riksdagens beslut, kommer vi socialdemokrater att arbeta för att
med en annan riksdagsmajoritet riva upp detta beslut snarast möjligt.
Herr talman! De systemförändringar av vårt skolväsende som nu pågår
har främst sin utgångspunkt i ekonomiska omprioriteringar av borgerlig mo-
dell, snarare än i den nya läroplanen. Allvarligast är i dag tendenserna till
ökad segregation, som blir allt tydligare.
Skolan har i de flesta kommuner fått vidkännas nedskärningar. Det har i
första hand gått ut över den elevvårdande personalen. Vidare skärs antalet
grupptimmar ner och klasstorlekarna ökar. Skolans möjligheter att stödja
barn och ungdomar med särskilda behov av extra personalstöd har minskat.
Det är upprörande att se hur regeringen blundar för detta, samtidigt som
den genom överkompensation till de privata skolorna aktivt medverkar till
ett segregerat skolsystem.
Vi socialdemokrater anser att skolresurserna måste fördelas utifrån de
verkliga behoven i skolorna. Det går då inte att tillämpa en enkel per capita-
modell, dvs. s.k. skolpeng. Detta strider mot den likvärdiga skolan. Det är
och förblir oacceptabelt för oss socialdemokrater.
Detta innebär ingen inskränkning i föräldrars rätt att välja skola för sina
barn. Men vi kommer aldrig att acceptera att föräldrar skall tvingas att välja
bort den närmaste skolan, därför att den inte har en med andra skolor likvär-
dig kvalitet. För oss är det av utomordentligt värde att Sverige också fortsätt-
ningsvis har en skola för alla, en skola som - med barnkonventionens ord -
”ska förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av
förståelse, fred, tolerans, jämställdhet mellan könen och vänskap mellan alla
folk, etniska, nationella och religiösa grupper och personer som tillhör urbe-
folkningar”.
Det är av utomordentligt värde att vi har en bra skola som möjliggör ett
aktivt kunskapssökande för alla barn.
Herr talman! De särskilda yrkandena återkommer andra socialdemokra-
tiska talare senare till.
Anf. 58 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! I en OECD-rapport från förra veckan bekräftades ånyo vad
som redan tidigare var känt bland utbildningspolitiker, nämligen att Sverige
har världens dyraste skola. Dess värre har vi inte den bästa. Samma dag -
ironiskt nog, eller var det möjligen planerat? - anordnade Sveriges elever,
ivrigt understödda av en av lärarnas fackliga organisationer, en stor demon-
stration där det genomgående temat var Stoppa nedskärningarna. Man
skulle kunna instämma i det som stod som rubrik för en artikel som en be-
römd och mera erkänd samhällsdebattör skrev, nämligen följande: Att ösa
pengar över skolan löser inte dess problem.
Redan i vår motion skrev jag att vi välkomnar regeringens proposition om
ny läroplan för grundskolan. Jag gav den beröm som jag gärna upprepar. Vi
tycker i grunden att den är bra och att den är ett positivt steg mot en friare,
mera variationsrik och kvalitetsinriktad skola. Det är med nöje som jag ger
statsrådet Ask beröm på den punkten.
Det hindrar dock inte att vi tycker att det saknas en del. Propositionen är
ett väsentligt steg, men på något sätt saknar vi ändå tunga bitar för att man
verkligen skall kunna skapa Europas bästa skola. Den samhällsdebattör som
jag nyss talade om skrev också att byggnaderna i ett samhälle visar hur vi
värderar verksamheten. Han tog Rosenbad och Riksdagshuset som exem-
pel. På de byggnaderna ser man att vi värderar den politiska verksamheten
utomordentligt högt. I den skola där jag fick större delen av min utbildning
fanns det också en högt värderad verksamhet. Den är en av de mer monu-
mentalt pampiga byggnaderna i Malmö. Den är fortfarande en skola. Men
att döma av hur de skolor som mina barn går i ser ut, verkar det som om
samhället inte bryr sig om kunskap och bildning särskilt mycket. Jag tror dess
värre att den symboliken är riktig.
I dag är det snarare förfall och dåliga arbetsmiljöer som kännetecknar
skolbyggnaderna rent fysiskt, även om det har skett en förbättring på senare
tid.
Läraryrkets status är en annan utmärkt vägvisare. Det var ett högstatu-
syrke men är i dag nästan ett lågstatusyrke. Vad annat kan det bli när en
lågstadielärare i princip har nästan samma slutlön som en lektor?
Lärare har i dag blivit motståndare till förändringar. Det är i och för sig
logiskt med tanke på hur lärare under decennier har lurats och misshandlats
av skolpolitiker. Ännu längre tillbaka var lärarna tvärtom spjutspetsar som
stod för bildning, drev utvecklingen och verkligen stod i frontlinjen. Vi öns-
kar att det skulle bli så igen.
Jag tycker att betänkandet också litet grand speglar att vi politiker lätt för-
lorar oss i detaljer och glömmer helheten. Det är en helhet som dess värre
inte ens behandlas i betänkandet - och som jag lärde mig att det knappt ens
går att diskutera - och som gäller förlängningen av skolår och därmed åtföl-
jande undervisningsskyldighet för lärarna.
Jag fick i förtroende beteckningen att jag var modig som vågade ta upp
frågan över huvud taget - så laddad är den. Ändå konstaterar regeringen i
propositionen att Sverige har det kortaste skolåret och därmed den minsta
undervisningsskyldigheten, den minsta läxläsningen och de kortaste skolda-
garna bland jämförbara länder. För mig är det en omöjlig kombination i ett
längre perspektiv, såvitt vi inte tror att svenska elever är så mycket smartare,
så mycket mer receptiva eller intelligentare än andra länders elever. Man
kan önska sig att så är fallet, men jag tror inte det. Därför tycker jag att det
är en väsentlig fråga, det är inte en avtalsfråga. Att förlänga skolåret är en
politisk fråga.
Jag kan inte låta bli att konstatera det ironiska i att jag som beskylls för
att tillhöra ett populistiskt parti kallas modig när jag driver en föga populis-
tisk fråga. Men det kan vara föga nöjsamt för det.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
51
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
52
Lärarna är en annan nyckelfaktor som man inte heller får diskutera. Visst
är lärarkvalitet och karriärvägar i mycket en facklig fråga, men också en poli-
tisk fråga. Det enda sättet för skickliga lärare att göra karriär är att sluta vara
lärare.
Inte minst mot bakgrund av att intagningspoängen har varit så låga, vet vi
att problemen existerar. Det finns ett problem med bristande kvalitet. Vi tar
inte itu med det, även om förutsättningarna nu ändras så att det på det lokala
planet blir möjligt att ta itu med det i större utsträckning.
En reflektion som jag inte kan undvika: Är politikerna rädda för lärar-
facken? Jag sade tidigare att jag tycker det är förståeligt att lärarna känner
sig misshandlade. De har en ganska bister erfarenhet. Det är viktigt för oss
politiker att verkligen med kraft driva frågan, om vi vill ha Europas bästa
skola.
Från dessa mer övergripande och väsentliga helheter vill jag nu gå över till
de skolpolitiska detaljerna. Skolans värdegrund har blivit en märklig fråga.
Kristen etik och västerländsk humanism har helt plötsligt blivit värdeladdade
ord.
Herr talman! Jag har ärligen lagt ned mycket energi på att försöka förstå
debatten, men jag förstår den fortfarande inte. Den blir inte mer begriplig
efter Lena Hjelm-Walléns och tidigare talares inlägg i debatten.
Jag får tvärtom en känsla av att det finns en vilja att missförstå. Det finns
en vilja att hälla grus i det här maskineriet. Diskussionen i utskottet visar att
vi är fullständigt överens. Det har vi sagt många gånger. Men så fort ordet
”kristen” dyker upp går en del ledamöter fullständigt i spinn. Man får inte
använda det ordet. Det är värdeladdat och utlöser uppenbarligen mer eller
mindre traumatiska upplevelser hos en del politiska företrädare. Jag förstår
inte det.
Jag tycker att debatten har litet grand av pigdebatt över sig. Det är en full-
ständig vulgärdebatt, som inte alls handlar om vad det egentligen är fråga
om. Man sade att pigdebatten var en semestersväng för vikarierande journa-
lister som inte förstod vad det handlade om. Man avskrev den ända tills
några seriösa personer sade: ”Snacka om att chikanera hederligt arbete!”
Det är något av samma sak med kristen etik och västerländsk humanism.
Att förneka att vårt samhälle står på detta fundament är att tilltro något slags
stalinistisk historieskrivning. Man förnekar någonting som är uppenbart
självklart, därför att man inte vill att det skall vara så. För mig är det obegrip-
ligt hur vuxna, tänkande människor kan göra det.
Jag skall för säkerhets skull förklara att jag på intet vis är utskickad av kds,
om någon nu tror det. Jag betraktar mig som mycket kristen. Hela min fost-
ran och hela mitt värdesystem vilar på den kristna etiken och på den väster-
ländska humanismen. Men jag har fått en konfessionslös kristendomsunder-
visning, fastän ämnet hette kristendom. Läraren var redan på den tiden defi-
nitivt kapabel att se ämnet som religionskunskap.
Jag är inte medlem i något som helst samfund, inte ens i svenska statskyr-
kan, men jag betraktar mig icke desto mindre som kristen i ordets verkliga
mening. Det är jag faktiskt stolt över.
På den punkten är vi fullständigt överens med majoriteten. Vår reserva-
tion när det gäller värdegrunden har en annan bakgrund. Vi delar som sagt
till 95 % utskottets bedömningar. Men på en väsentlig punkt saknar vi ett
resonemang. Det gäller målkonflikten i att välkomna ett mångkulturellt
samhälle och att samtidigt göra klart att skolan inte får vara värdeneutral
utan skall värna kristen etik och västerländsk humanism. Vi menar att det
finns en uppenbar målkonflikt i detta, i all synnerhet som man inte definierar
vad som menas med ett mångkulturellt samhälle. Med den allmänna bety-
delse som människor i allmänhet lägger in i uttrycket finns det en målkon-
flikt. Vi tycker det är synd att inte utskottet heller vill föra en djupare diskus-
sion om det.
Att målkonflikten finns, åtminstone i Stockholms skolor, är alldeles up-
penbart. Varför går annars rektorerna i Stockholm till skolförvaltningen för
att få vägledning om hur man skall hantera värdekonflikter som dyker upp
i skolorna? Jag tycker att det är synd att man på den punkten inte kan finna
vägledning i utskottets betänkande. Det hade besparat skolorna många pro-
blem.
En annan liten klassiker - skulle jag vilja påstå - är hemspråksundervis-
ningen, där vi har en reservation. Jag skall inte utveckla resonemanget
längre, utan vill bara konstatera att den här debatten dess värre är svårt
känsloladdad. Jag vill också igen ge uttryck för en ärlig förvåning över att
man fortfarande driver denna fråga med så stort känslomässigt engagemang,
när det uppenbart inte finns några som helst belägg, som uppfyller veten-
skapliga krav, för att man når de mål man vill.
Låt mig också för säkerhets skull understryka att det är uppläggningen av
hemspråksundervisningen som vi är kritiska mot, inte hemspråksundervis-
ningen som sådan. Den får hjärtans gärna öka eller minska, det har vi inga
synpunkter på. Men den får inte, som den är i dag, vara knuten till skolan
och påverka den negativt.
Vi har också understrukit, men inte fått gehör för, vikten av att en sund
själ skall finnas i en sund kropp. Vi menar att undervisningen i idrott och
hälsa måste utvecklas väsentligt i skolan. Vi har föreslagit att den skall ut-
göra ett dagligt inslag. Det finns länder som har lyckats med det, men majo-
riteten vill uppenbarligen inte att vi skall lyckas med det i Sverige.
Vi lyckades inte heller övertyga utskottet om det viktiga i att införa det
övergripande ämne som vi kallar för vardagskunskap eller social kompetens.
Under det ämnet skulle man förmedla många av de kunskaper som inte är
ämnesrelaterade. Inte heller på den punkten lyckades vi övertyga någon an-
nan. Därför blir tyvärr effekten att mycket av det som är bra i dag i t.ex.
barn- och ungdomskunskapsämnet försvinner.
Timplanen har blivit en kompromiss. Jag tycker att den är bra som den
ser ut, även om vi hellre hade sett att man hade haft en garanterad minimitid
i samtliga ämnen som något slags golv, för att på längre sikt avveckla den
helt. Vi anser emellertid att man inte bör göra det förrän man har skarpa
styr- och uppföljningsinstrument. Sådana finns inte i skolorna, och vi vill
undvika ett kattrakande mellan olika lärargrupper. Bristen på ledarskap gör
att man får problem i skolorna där man inte borde ha det.
Jag skall inte starta en betygsdiskussion. Jag har suttit i Betygsbered-
ningen och lärt mig att om någonting är typiskt svenskt, så är det att man
ifrågasätter att det skall finnas betyg i skolorna. Det finns inget annat land i
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
53
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
världen där man ifrågasätter betygen. Det är så självklart att man bör få en
feedback på sina prestationer, även när man är ganska liten. Men i Sverige
har man lyckats ladda den här frågan politiskt. Jag kan inte finna någon an-
nan orsak till det än att det är något slags rudiment av en jantelags- och jäm-
ställdhetsdiskussion, som går ut på att människor blir lika långa, lika tjocka
och lika dumma, om man inte mäter längden och vikten på dem. Något intel-
lektuellt hederligt resonemang bakom idén att inte ge eleverna återkoppling
finns inte.
Vi har ett eget förslag i betygsfrågan, men vi kommer att stödja utskotts-
majoritetens förslag, eftersom vi tycker att det ligger så nära vårt - speciellt
sedan utskottet har justerat propositionsförslaget.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservationerna 2,12 och 24 samt till mo-
tion 1993/94:Ubl4, yrkande 7 under moment 66.
Anf. 59 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra ett klarläggande i en av de frågor som Ste-
fan Kihlberg tog upp. Han sade sig vara bekymrad över att Sverige satsar så
mycket pengar på skolan. Detta var inte korrekt uttryckt - ”satsade” borde
han ha sagt. Siffrorna är nämligen framräknade till 1991. Därefter kan Ste-
fan Kihlberg vara lugn, eftersom det sedan dess har skett stora nedskär-
ningar. Det är detta som elever, lärare och många här i riksdagen protesterar
emot.
För övrigt skulle jag vilja säga till Stefan Kihlberg att även om han betrak-
tar sig som kristen, så behöver inte skolans värdegrund etiketteras som kris-
ten etik.
Anf. 60 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag är inte bekymrad över att det satsas så mycket pengar
på skolan. Däremot är jag bekymrad över att vi relativt sett får så litet valuta
för pengarna. När vi satsar så mycket borde vi ha en betydligt mycket bättre
skola. Det är detta som bekymrar mig. Jag tycker att det i skolan finns en
brist på effektivitet och kvalitet, något som jag inte tycker att man kan för-
svara. Jag anser inte att vi skall minska investeringarna i utbildning, utan jag
anser att vi skall öka utbytet av dem.
Det är så, Lena Hjelm-Wallén, att skolan och hela vårt samhälle vilar på
kristen etik och västerländsk humanism. Även de ord som Lena Hjelm-Wal-
lén vill ersätta detta med är just exemplifieringar av kristen etik och väster-
ländsk humanism, något som för mycket få människor är slagord. Jag förstår
inte hur man kan uppfatta detta som slagord. Det är ju fundamentet för hela
vårt samhälle, och självfallet skall detta fundament finnas kvar.
Jag är i varje fall inte revolutionär.
Anf. 61 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Vänsterpartiet ställer sig bakom hela den meningsyttring
som jag har fogat till betänkandet, men jag nöjer rriig med att yrka bifall till
hemställan i min meningsyttring under momenten 1, 32, 57, 69 och 74.
Det har lagts ned mycket arbete på de betänkanden vi i dag skall behandla
54
i kammaren, och jag vill passa på att rikta ett tack till utbildningsutskottets
kansli för det enorma arbete som där har lagts ned.
Herr talman! Egentligen borde inte riksdagen fatta de beslut om läroplan
för grundskolan, betyg m.m. som utbildningsutskottet nu föreslår riksdagen
att fatta. Jag skall här inte föreslå det, även om det vore lockande. Riksda-
gen skulle kunna anföra goda argument för att inte fatta dessa beslut. Jag
skall anföra några av dessa argument.
Vi har för närvarande en läroplan för grundskolan - Lgr 80 - som är väl-
digt bra men som kanske aldrig har fått fungera fullt ut i skolan. Den kanske
aldrig helt slog igenom eller implementerades, som det också kallas. Det är
inte alldeles främmande för mig att dra en sådan slutsats, och jag gör det
efter många besök som jag har gjort i svenska skolor.
Vi har nog egentligen aldrig haft en skola som fullt ut verkat enligt de in-
tentioner riksdagen hade när beslutet om Lgr 80 fattades. Det beslut som
riksdagen då fattade skiljer sig också kvalitativt på ett markant sätt från det
beslut som i dag kommer att fattas. Dagens beslut kan sägas innebära ett
trendbrott inom svensk utbildningspolitik i så måtto att både grundläggande
texter i läroplanen och ett betygssystem nu genomdrivs med minsta möjliga
politiska majoritet. Det förra läroplansbeslutet byggde på en bred politisk
kompromiss.
I Vänsterpartiet beklagar vi detta, eftersom vi inte tror att skolan är be-
tjänt av bräckliga politiska beslut. Utbildningspolitiken måste vila på hygg-
ligt stabila politiska majoriteter. Fram till regeringsskiftet 1991 hade vi en
sådan tradition inom svensk utbildningspolitik.
Den politiska konstellationen under 1980-talet och en bit in på 1990-talet
bestod ofta av Socialdemokraterna, mitt parti, Centern och Folkpartiet. Det
är bara att konstatera att i nuvarande läge låter sig både Centern och Folk-
partiet köras över av Moderaterna och kds när det gäller såväl betygsfrågan
som det som kallas skolans värdegrund, nämligen kristen etik och väster-
ländsk humanism. Jag återkommer strax till det.
I betygsfrågan har utskottet visserligen gjort justeringar i regeringens för-
slag, men så här i eftertankens tid inställer sig ändå frågan om utskottets för-
slag inte blir sämre än regeringens.
Vi var från Vänsterpartiets sida beredda att också i denna fråga gå långt
för att åstadkomma en bred kompromiss. Det är inte obekant att vi vill ha
en betygsfri skola, men vi hade kunnat tänka oss att ta Betygsbercdningens
förslag som grund för en kompromiss i betygsfrågan. Men när man i utskot-
tet inte ens är beredd att diskutera den utredning som vi föreslagit om villko-
ren, möjligheterna och förutsättningarna för en helt betygsfri skola, må man
bara konstatera att beredskapen till förhandlingar och, för all del, nytän-
kande inte är särskilt väl utvecklad - för att uttrycka det milt.
Kanske just betygsfrågan kan utgöra något av ett signum för den skolpoli-
tik som nu temporärt slås fast? Det talas i propositionen om valmöjligheter,
inflytande, lokala val, osv. Det förefaller med andra ord vid en första anblick
som om denna skolpolitik skulle vara något av ett decentraliserande verk.
Men studerar man regeringsförslaget och den borgerliga utskottsmajoritens
förslag i dess helhet, så växer bilden av en mer detaljstyrd skola fram.
1 förslaget till beslut sägs visserligen att skolans stadieindelning tas bort,
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
55
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
56
men samtidigt införs en rad olika ”kontroller” vid olika tidpunkter, något
som helt klart kommer att direkt eller indirekt skapa nya stadieindelningar
i grundskolan. Vi har aldrig varit anhängare av stadieindelning, och frågan
är om vi i stället för en skola indelad i tre stadier löper stor risk att få en skola
som är indelad i fyra till nio stadier, allt beroende på vilken styrande effekt
betygssättande och provverksamhet kommer att ha. Vad som kommer att
gälla framöver tror jag beror på vilket av de borgerliga partierna man ställer
frågan till. Så här splittrat ser det ut.
Det bör också noteras att vad som nu föreslås när det gäller betygen kraf-
tigt strider mot vad båda lärarförbunden pläderade för vid sin uppvaktning
av utbildningsutskottet. Det är aldrig bra att gå emot en samlad lärarkår -
fråga mig, jag vet!
En annan fråga som med rätta väckt ganska stor uppmärksamhet är det
som i regeringens förslag kallas skolans värdegrund, särskilt då det slås fast
att denna skall vara förankrad i kristen etik och västerländsk humanism samt
att skolan skall hävda dessa värden. Det har väckt farhågan att skolan kan
komma att ge upp sin neutralitet i grundläggande livsåskådningsfrågor.
Vi i Vänsterpartiet anser att bruket av sådana här formuleringar, litet slar-
vigt påhängda, kan få ytterst allvarliga konsekvenser. Detta är allvarligt just
därför att sådana formuleringar reser frågor om och farhågor för deras fak-
tiska inverkan på skolans behandling av moralfrågor och etiska ståndpunk-
ter. Särskilt i dessa dagar då vi befinner oss i en brytningstid historiskt, kultu-
rellt, socialt och politiskt är det viktigt att inte slå fast den enes eller andres
monopol på olika moralläror.
Såsom dessa begrepp används i betänkandet blir de också rent degenere-
rande ur bildningsaspekter. Ett aktivt sanningssökande kan inte ha sin ut-
gångspunkt i någonting som hävdas av en institution som har en myndighets-
utövande funktion. Det är orimligt.
Ett aktivt sanningssökande kan inte ha sin utgångspunkt i en hävdelse, ef-
tersom varken moral eller etik är givna en gång för alla tider. En debatt om
den västerländska humanismens rimlighet blir omöjlig om det är skolans
uppgift att hävda denna. I varje fall stimulerar det inte till diskussion och
sökande. Än mer urvattnat blir det då vi är många som vet att vad som kan
kallas kristen etik också återfinns exempelvis i både judendomen och islam.
Men ändå skall alltså just den kristna etiken hävdas. Det blir på det sättet
liksom litet begränsat.
Vi får inte slarvigt slänga in etiketter på det som skall uppfattas som sko-
lans värdegrund. I nyhetssändningar i går sades att dessa formuleringar togs
med därför att kds hotade med att lämna regeringen. Om detta är sant, ökar
detta inte respekten för utskottets beredning av ärendet i det här avseendet.
Vi lever i en brytningstid. Barn utsätts också för samhället utanför skolan,
bl.a. arbetslösheten, kraftiga nedskärningar inom den offentliga sektorn,
stora förändringar inom familjen och annat. Det ställs ökade krav på föräld-
raskapet. Vi borde därför ha en läroplan som hade sina utgångspunkt i bryt-
ningstidens problem och i den nya tid som vi står inför. Det har inte detta
förslag till läroplan. Det är gamla metoder man försöker tillämpa på den för-
väntade samhällsutvecklingen.
Sammantaget kan väl sägas när det gäller frågan om betyg och skolans vär-
degrund att detta inte är något fall framåt. Det handlar inte om någon för-
nyelse eller om någon strävan eller förmåga att möta framtiden med något
så när uppdaterade metoder. Detta är snarare ett försök med gamla metoder.
Vi får hoppas att skolledarna och den svenska lärarkåren är så pass profes-
sionella och att vi snart kan bilda en annan majoritet i denna kammare, så
att det inte framöver blir rektor, betyg och religiös intolerans som bildar tree-
nigheten i den svenska grundskolan.
Det finns mycket att säga i denna fråga, och jag återkommer i repliker.
Anf. 62 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Herr talman! Nya läroplaner är alltid att betrakta som någon form av mil-
stolpar i utbildningshistorien. Den nuvarande - Lgr 80 - har, som Lena
Hjelm-Wallén var inne på, fortfarande mycket gott i sig, men har blivit inak-
tuell på grund av de förändringar av skolans styrning och annat som har skett
till följd av de senaste årens riksdagsbeslut. Det är framför allt två proposi-
tioner, dels den som kallas Skolans utveckling och styrning, från 1988/89,
dels Ansvaret för skolan, som på sätt och vis påbörjar den process som vi nu
är inne i. Kommunen blev huvudman och ett par år senare försvann dess-
utom det tidigare sektorsbidraget, som har ersatts med ett kommunalt ut-
jämningsbidrag. Mål- och resultatstyrning ersatte en central detaljstyrning.
Den läroplanskommitté som den förra regeringen tillsatte har med sitt be-
tänkande lagt grund för det förslag som vi i dag diskuterar.
Regeringen har i propositionen dragit ett par konsekvenser av de tidigare
fattade besluten; dels att tona ned de centrala timplanernas betydelse som
styrinstrument, dels att ge slutbetyg när målet nåtts, dvs. efter hela grund-
skolans slut, i nian.
För första gången får vi en gemensam läroplan för hela den obligatoriska
skolan: grundskolan, särskolan, specialskolan och sameskolan. Inte minst
föräldrarna till barn i särskolan vet jag har haft ett stort och varmt önskemål
om att det skulle bli en gemensam läroplan. Dessutom får vi samtidigt en
gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna. Regeringen betonar i pro-
positionen 1-12-perspektivet, där man ser hela skolgången från årskurs 1 i
grundskolan till årskurs 3 i gymnasiet som en sammanhängande utbildning.
Man brukar ibland kalla den en sömlös utbildning.
Jag tror att det finns olikheter mellan regeringspartierna och Socialdemo-
kraterna i synen på vad läroplanen skall innehålla. I en del reservationer på-
pekas detta, t.ex. reservation 3 om demokratisk fostran och reservation 5
om det kommunalpolitiska ansvaret och rektors ansvar. Det finns ingen
oenighet i sak i dessa frågor, men vi tycker att det av vissa skäl är viktigt
att hålla nere omfattningen på det här läroplansdokumentet. Målet är att
läroplanen skall läsas av alla i skolan. Den borde om ett tag ligga sönderläst
på varje nattduksbord i varje lärarhem. Jag tror mig veta att många i skolan
i dag faktiskt inte har läst Lgr 80, eller läst den mycket fragmentariskt, på
grund av det omfång den faktiskt har. Det som finns i lagar, förordningar,
kursplaner och i andra styrdokument måste inte nödvändigtvis stå i läro-
plansdokumentet.
Allt som står i läroplanen är självfallet viktigt, men viktiga ting finns alltså
även i andra dokument. Timplanen tonas ned, som jag har sagt tidigare.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
57
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
58
Förut var hela medelstilldelningen uppbyggd på ett antal timmar som skulle
ges i olika årskurser. I propositionen föreslogs endast en rekommenderad
timplan utom i svenska, matte, språkval och elevens fria val. Därmed skulle
möjligheten för lokala och individuella val öka. De förändringar som vi har
gjort i utskottet genom att lägga egna timtal på de s.k. praktisk-estetiska äm-
nena förändrar inte de möjligheterna på något avgörande sätt. Ämnesöver-
gripande undervisning och temastudier är ett självklart inslag i en modern
skola.
Kursplanen blir viktigare än timplanen i ett målstyrt system. Tydliga, ut-
värderingsbara mål för årskurs 5 och årskurs 9 samt betygskriterier skall
alltså finnas i varje kursplan.
Vi har nått en stor och glädjande enighet i många frågor, och jag vill här
passa på tillfället att ge en eloge, främst till Lena Hjelm-Wallén och Ewa
Hedkvist Petersen, som har varit med och diskuterat och förhandlat om en
del saker. Den gemensamma utgångspunkten har varit strävan efter att ge
så entydiga signaler till skolan som möjligt. Vi har haft många konstruktiva
diskussioner och funnit gemensamma skrivningar. Naturligt nog skiljer vi oss
åt i ett antal frågor, eftersom olikheterna i politisk grundsyn gör att vi går åt
olika håll.
Tyvärr kvarstår oenighet i ett par viktiga frågor, dels om skolans värde-
grund, som närmare kommer att behandlas av Marianne Jönsson senare i
debatten, och i betygsfrågan, som kommer att tas upp av Hans Nyhage. Där-
för kommer jag inte att nämna mer om det.
Oenigheten i sig är inte konstig i frågor av ideologisk art. Det som är dub-
belt beklagligt är att det faktiskt rådde enighet före oenigheten. Jag tycker
att man lätt fick den uppfattningen när Lena Hjelm-Wallén stod i talarstolen
tidigare, att vi aldrig hade varit eniga. Men vi var faktiskt det under en kort
tid. Det skulle ha gått att komma överens om profileringsivern och partitak-
tiken lagts åt sidan i de här två frågorna. Jag är mycket kritisk till sättet på
vilket de mer än preliminära överenskommelserna spräcktes. Enstaka ord
och meningar får inte användas som murbräckor mot enigheten i viktiga,
långsiktiga politiska frågor. Jag undrar för mig själv om vi verkligen har pas-
serat sista punkten för att komma överens i de här frågorna.
Vi har nått en gemensam syn på miljöfrågornas betydelse och internatio-
naliseringsfrågorna. De kommer att markeras som särskilda kunskapsområ-
den i läroplanen. Likaså har vi enats om offensiva skrivningar om barn med
behov av särskilt stöd och mot rasism och främlingsfientlighet, som Lena
Hjelm-Wallén var inne på. Vi är också överens om att tydligt markera sko-
lans kulturmål. Opposition och majoritet har även en bred samsyn vad gäller
sex- och samlevnadsundervisning samt ANT-frågornas vikt i undervis-
ningen.
Elevers och föräldrars inflytande i skolan och formerna för detta har tagits
upp både i propositionen och i några motioner. Runt om i Sverige förekom-
mer i dag olika slag av skolenhetsstyrelser, skolkonferenser och andra mer
formaliserade samverkansformer mellan hem och skola, där föräldrar och
elever har ett stort inflytande. Skol- och kommunallag lägger vissa hinder i
vägen för att ge ett fullt ansvar till sådana organ. Utskottet begär därför hos
regeringen att en kartläggning av de här samverkansformerna skall ske, att
de juridiska begränsningarna skall klarläggas och att regeringen därpå skall
återkomma med ett förslag till riksdagen om hur man skall kunna utveckla
de här inflytandeformerna.
Utskottsmajoriteten har valt att inte förorda egna kursplaner för barn-
och ungdomskunskap respektive svenska som andraspråk. Detta har inte på
något sätt att göra med att ämnena skulle vara oviktiga, snarare tvärtom,
även om det kan låta paradoxalt. Jag skall kort ge skälen till vårt ställningsta-
gande, först vad gäller barn- och ungdomskunskap.
Det hittillsvarande ämnet barnkunskap har haft ett relativt litet timom-
fång. Bristen på behöriga lärare har varit bekymmersam på många ställen.
Många skolor har därför inte kunnat ge en bra undervisning i de mycket vik-
tiga frågor som tas upp i nuvarande kursplan. Lärarbristen kommer att förbli
stor under överskådlig tid. Behöriga barnkunskapslärare lämnar nu också
grundskolan för att undervisa i barn- och fritidsprogrammet.
Sammantaget anser utskottsmajoriteten att de oerhört viktiga frågorna
om barns behov, relationer, droger, sex och samlevnad m.m. kan få en bättre
belysning om de arbetas in i andra kursplaner och behandlas i temaundervis-
ning. Samtidigt är det viktigt att poängtera att de behöriga lärare som ändå
finns tas till vara och används för viktiga avsnitt inom dessa ämnesområden
och för planering av teman.
Svenska som andraspråk är ett mycket speciellt ämne. Målet med under-
visningen är att lära sig svenska, att tala, kunna använda språket som instru-
ment eller verktyg och att få en svensk kulturkompetens. Den konstruktion
på kursplanerna som jag förut beskrivit är svår att applicera på detta ämne.
Få ämnen är så individualiserade, och det är omöjligt att ange vilka mål som
eleven skall nå upp till vare sig i årskurs 5 eller i årskurs 9, eftersom förutsätt-
ningarna är så skiftande, t.ex. vid vilken ålder man som indrarbarn startar
sin svenskutbildning.
Företrädare för ämnet har hävdat att det måste finnas en av riksdagen be-
slutad, reguljär kursplan för att ämnets status skall bevaras och utbildning
och undervisning tryggas. Majoriteten anser att det går att skydda det allt-
mer viktiga ämnet på annat sätt. Jag vill i sammanhanget passa på att slå fast
att det finns en total uppslutning kring det mycket viktiga ämnet svenska som
andraspråk. Vad vi diskuterar är egentligen ett tekniskt problem, nämligen
formerna för hur vi skall hantera kursplanefrågan. Beskrivningen av svenska
som andraspråk, dess syfte och karaktär, kommer att arbetas in i kursplanen
för ämnet svenska. Skolverket kommer dessutom att få i uppdrag att ut-
forma ett kommentarmaterial, eller en ”skuggkursplan” om man så vill, i
samverkan med lärarutbildningen i ämnet. Elevernas rätt till undervisning
är sedan tidigare och alltfort fastlagd i grundskoleförordningen.
Det får inte finnas några som helst tvivelsmål om den stora och ökande
vikten av både lärarutbildning och undervisning i svenska som andra språk.
I ett alltmer mångkulturellt och multietniskt samhälle har lärarna i svenska
som andra språk, vid sidan av sin egentliga lärarroll, en mycket viktig uppgift
i att vara ett stöd för sina ofta rotlösa och hårt drabbade elever och en länk
mellan skolan och invandrarbarnens föräldrar.
Främst utifrån argument om religionsämnets allt viktigare roll i ett multi-
kulturellt samhälle har samhällsvetenskapliga ämnesgruppen tillförts 40 tim-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
59
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
60
mar från den naturvetenskapliga gruppen. Den tid som tillförs skall kanske
främst ses som ytterligare tid för diskussioner och reflexioner över viktiga
frågor om etik, moral och demokrati, vilka är viktiga inslag i samhällskun-
skap, religionskunskap och historia. Jag vill också poängtera att Na-gruppen
trots minskningen ändå får en kraftig timförstärkning.
Slutligen en kort kommentar om ämnet teknik, som återfinns i Na-grup-
pen. Jag ser teknik som ett eget kunskapsområde. Det är både ett naturve-
tenskapligt och ett samhällsvetenskapligt ämne. Det är viktigt att teknik in-
troduceras tidigt under grundskolan och ges erforderliga timresurser, inte
minst för att överbrygga det främlingsskap som många flickor känner inför
ämnet teknik. Ett ämne med så kort tradition som teknik har färre försvarare
i skolan än andra ämnen, och därför vill jag fästa uppmärksamheten på be-
hovet av att det nya teknikämnet får ett starkt stöd både i lärarutbildning
och fortbildning.
Jag vill också peka på det mycket kraftfulla sätt på vilket problemet med
mobbning i skolan tas upp i både propositionen och betänkandet. Vi betonar
t.o.m. genom lagstiftning att alla som verkar i skolan måste ge akt på mobb-
ningstendenser och aktivt motverka dem.
Herr talman! Det är många talare anmälda till debatten, och jag utgår
ifrån att många av de viktiga frågor som jag inte hunnit ta upp i mitt anför-
ande kommer att aktualiseras av mina meddebattanter. Jag får då möjlighet
att i repliker ge utskottmajoritetens syn på dessa frågor.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan i sin helhet och yrkar
samtidigt avslag på samtliga reservationer och meningsyttringen.
Anf. 63 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det var en bra genomgång som Christer Lindblom gjorde.
Han har varit något av en läroplanskoordinator under hösten.
Jag vill ställa några frågor till Christer Lindblom. Han tog upp frågan om
skolans värdegrund. Är det sant att ni tvingades föra in begreppen kristen
etik och värsterländsk humanism för att inte råka ut för en regeringskris på
grund av läroplansbeslutet? Det sades så i ett nyhetsinslag i TV i går kväll.
Christer Lindblom säger att orsaken till att många lärare inte har läst Lgr
80 är dess omfång. Med en sådan utgångspunkt vet vi inte vilken politik som
skall föras och vilken satsning Christer Lindblom är beredd att göra fram-
över när det gäller fortbildning. Det kan hända att lärarna t.o.m. får läsa
tjockare böcker om de skall fortbildas på högskola.
Orsaken till att majoriteten inte kunde gå Vänsterpartiet och Socialdemo-
kraterna till mötes när det gäller att göra barn- och ungdomskunskapen till
ett särskilt ämne säger Christer Lindblom vara bristen på behöriga lärare.
Använder ni samma resonemang när det gäller religionsvetenskap borde ni
ju skära ner på det ämnet i stället för att öka på. Resonemanget håller inte.
Vi kan inte backa om vi anser att ett ämne är viktigt, och barn- och ung-
domskunskapen är viktig. Den kan i dag sägas vara grundskolans filoso-
fiämne. Om det inte finns lärare bör det i det läget ankomma på riksdagen
att se till att det utbildas fler lärare. Endera anser vi att ämnet är viktigt, och
då skall det finnas och ges rimliga förutsättningar, eller också säger vi att det
inte behövs. Det finns andra lärare som kan betraktas som ”behöriga” och
som i dag finns ute på skolorna. De skulle kunna klara av den här undervis-
ningen inom ramen för andra ämnen.
Christer Lindblom kommenterar heller inte ämnet idrott och hälsa. Det
tycker jag är synd mot bakgrund av vad som t.ex. läkarstämman uttalade.
Man gick ganska långt när man beskrev vikten av god undervisning och rim-
liga möjligheter till ämnet idrott och hälsa i skolan. Jag har i dag fått ett brev
från Riksidrottsförbundet där man beklagar att majoriteten inte kunde gå
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna till mötes.
Christer Lindblom säger att han inte vill ha en egen kursplan för svenska
2, eftersom det skulle vara ett tekniskt problem. Vi är överens om att ämnet
är viktigt och att eleverna behöver känna en egen identitet, osv. Christer
Lindblom borde veta att i känslan av egen identitet och säkerhet ligger också
en rimlig språkutveckling. Det gäller också svenska 2-ämnet, och det tyckte
jag att Christer Lindblom var inne på här. Jag förstår därför inte att det
skulle finnas tekniska problem att ge ämnet en egen kursplan.
Jag ber att få återkomma när det gäller matematik, naturorientering och
religion.
Anf. 64 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Det var många frågor som Björn Samuelson berörde. Jag
hoppas att jag har hunnit anteckna alla.
Vad gäller skrivningarna i detta betänkande om en värdegrund i form av
kristen etik och västerländsk humanism återfinns de formuleringarna i pro-
positionen, och det var inte någon tvångssituation för att få in dem där. Jag
vill dessutom påpeka, som jag tidigare sade i mitt anförande, att det fanns
en bred samsyn kring dessa frågor och de tillägg och de tillkännagivanden
som nu görs.
Vad gäller läroplanens tjocklek menade jag naturligtvis inte att det enda
skälet till att göra en liten läroplan var att den skulle läsas. Men om den sam-
lade värdegrunden och de samlade övergripande synpunkterna finns i läro-
planen och de kompletterande dokumenten runtomkring i form av kurspla-
ner och annat, menar jag att möjligheten är större att läroplanen blir läst av
alla och blir en bestseller. Även om lärare är en yrkesgrupp som läser mycket
och som betar av mycket text kan jag förstå att vissa delar av sådana doku-
ment kan vara något tröttande.
Björn Samuelson jämför ämnet barn- och ungdomskunskap med reli-
gionsämnet. Jag tycker att det är en något haltande jämförelse så till vida att
barn- och ungdomskunskapen med de förslag som har lagts fram från v och
s fortsatt skulle vara ett ganska litet ämne. Religionsämnet är ett ganska om-
fattande ämne i det samhällsvetenskapliga blocket. Det är nyckeln till en stor
del av de kunskaper man behöver ha i ett multikulturellt och multietniskt
samhälle. Barn- och ungdomskunskapen har inslag som finns i andra ämnen.
De finns i samhällskunskap och biologi, och det finns möjlighet att lägga in
dem i andra ämnen.
Jag kan inte riktigt tolka vad jag har skrivit på papperet. Det är möjligt
att Björn Samuelson kan komma tillbaka om jag har glömt något.
Det finns timanslag för idrott och hälsa. Det finns också en kursplan, och
kursplanen skall i större utsträckning styra. Dessutom finns möjlighet att
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
61
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
62
skolan aktivt ser till att eleverna rör sig under raster och även använder den
tiden till den mycket viktiga rörelsen.
Jag får återkomma till det ytterligare som Björn Samuelson har frågat om.
Anf. 65 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Vad jag ville veta var om kds hotade att lämna regeringen
om det inte fick inskrivet det som står om kristen etik och västerländsk hu-
manism, som hade förhandlats bort i kompromissen. Jag får kanske åter-
komma med frågan till kds, eller så får jag inte något svar alls under den här
debatten.
Orsaken till min jämförelse mellan barn- och ungdomskunskap och reli-
gionsämnet var det skäl som Christer Lindblom angav. Ni kunde inte tänka
er att barn- och ungdomskunskap skulle få vara ett eget ämne, eftersom det
var så svårt att få behöriga lärare. Vi har precis samma problem när det gäller
religionskunskapen. Men vi anser det vara ett viktigt ämne, och där backar
vi inte, utan ser till att vi får behöriga lärare. Jag anser att riksdagen och
utbildningsutskottet skall behandla varje ämne inom skolan som anses vara
viktigt på samma sätt.
Det är bra att vi nu får reda på att omfördelningen till religionsämnets för-
del handlar om en förstärkning av det ämnet. Det gör mig ännu mer brydd
när det gäller utgångspunkterna för det här timpåslaget. Jag trodde att det
eventuellt skulle kunna ha fördelats på ett bättre sätt på de samhällsoriente-
rande ämnena.
Jag blir än mer brydd och konfunderad när vi som särskild punkt på en
agenda i utskottet tar upp frågorna om matematikens och de naturoriente-
rande ämnenas ställning. Det gäller matematikkunskaperna och att vi får så
få sökande - speciellt flickor - till de naturorienterande och tekniska utbild-
ningarna på gymnasiet. Vi borde kanske i stället förstärka de ämnena. Om
man anser att religionskunskapen är viktig kunde man i stället ha tagit tim-
mar från elevens val och lagt där. Jag och Vänsterpartiet tycker inte att det
stämmer riktigt i diskussionen om balansen och framtiden när det gäller de
samhällsorienterande och naturorienterande ämnena.
Anf. 66 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag har inte tillgång till någon aktuell statistik när det gäller
i vilken utsträckning religionsämnet har behöriga lärare och i vilken ut-
sträckning barnkunskapsämnet har det. Jag har ändå den känslan att det
finns fler behöriga lärare inom ämnet religion än vad det finns inom ämnet
barnkunskap. Det har varit en relativt liten utbildningsvolym i framför allt
Göteborg och Umeå och även i Uppsala.
När det gäller överföringen av timmarna från den naturvetenskapliga
gruppen til) den samhällsvetenskapliga sade jag i mitt anförande att det
främst sker utifrån argument om religionsämnets allt viktigare roll i ett multi-
kulturellt samhälle. Jag sade också att dessa timmar framför allt skall använ-
das för diskussioner och reflexioner över viktiga frågor som är viktiga inslag
i både samhällskunskap, religionskunskap och historia.
NO-ämnena är förstärkta även med den här relativa försvagningen om
man jämför med tidigare. Jag menar att vi kommer att få en mycket större
tyngd i dessa ämnen med den här timfördelningen. Teknikämnet lyfts också
in som det nya ämne det är.
Samtidigt måste vi poängtera att vi i den här timplanen har möjligheter till
förstärkningar dels utifrån elevens fria val, dels utifrån skolans sätt att för-
dela dessa timmar. Vi har angett att det finns en möjlighet att reducera tim-
antalet i många av de här ämnena och ämnesgrupperna med upp till 15 %
för att förstärka andra. Den möjligheten finns naturligtvis för alla dessa äm-
nen. Den skall naturligtvis också räknas in i detta.
Detta är en ny typ av timplan så till vida att det är en minimitimplan. Det
är en rekommenderad timplan rättare sagt. Minimitimplanen gäller när man
har reducerat timantalet i en del ämnen med 15 % och lagt de timmarna nå-
gon annanstans. Det statiska resonemang som man tidigare hade om timpla-
ner kan man inte föra när det gäller den här timplanen. Det är också en sak
som har förekommit väldigt mycket i debatten och som har gjort debatten
litet svår att föra.
Anf. 67 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Eftersom detta är den sista debattrundan med inledningsan-
föranden från utskottsföreträdarna, vill jag först rikta ett tack till utskotts-
kansliets personal för det beundransvärda arbete som den har utfört under
dessa månader. Det har inte alltid varit lätt att fånga upp vad vi ledamöter
har sagt vid utskottsbordet eller vid de många samtal som även Christer
Lindblom har vittnat om har ägt rum utanför utskottsbordet. Det har de
gjort på ett mycket bra sätt, och vi tackar så mycket för det.
Till Christer Lindblom skulle jag vilja säga att det var ett mycket intressant
anförande, där folkpartisterna återinträder i något slags samarbetsingenjörs-
roll. Det har vi bevittnat under de månader vi har arbetat. Tyvärr klarade
de inte av detta hela vägen. Det är klart att det blir så när ytterlighetspartier
skall få bestämma. Vi hade kunnat få den breda traditionella skolpolitiska
enigheten den här gången också, men det går inte när kds dikterar villkor
när det gäller kristen etik och när det finns moderater som inte vill göra upp
i betygsfrågan, trots att man inleder samtal.
Jag kanske blir litet tjatig här, men jag vill bara erinra om att frågan om
kristen etik inte är ny på något sätt. Den har ju varit med vid tidigare läro-
plansbeslut. Då har den samfällt avvisats av riksdagen, av liberaler som vid
den tidpunkten tilläts vara liberaler. Liberalismen är ju, som Tage Erlander
brukade säga, en bräcklig planta. Den tål inte vilket umgänge som helst. Det
ser vi en konsekvens av i dag.
Jag har ingen anledning att söka sak med Folkpartiet. Jag vet att ni kan
bättre än detta. Koalitionsregerandet har ett ganska högt pris. Jag är överty-
gad om att det kommer att finnas en besvikelse i stora kretsar över era ställ-
ningstaganden. Men det är väl det pris man får betala när man sitter i en
koalitionsregering. Jag tycker helt enkelt att det är synd att ni har hamnat i
dåligt sällskap.
Anf. 68 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Låt mig sälla mig till det tack till kansliets personal som Lena
Hjelm-Wallén har uttalat här. Vi har haft, och har alltid, ett fantastiskt stöd
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
63
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
64
från vårt kansli. Vid dessa två stora frågor har det varit ett alldeles utomor-
dentligt bra samarbete. Jag vill gärna instämma här.
Låt mig säga till Lena Hjelm-Wallén, apropå detta med kristen etik, att
jag tror att den här debatten är tämligen obegriplig utanför utskottsgruppens
led. Jag har fått reaktioner som tyder på det. Det låter som om motsättning-
arna var så kolossalt stora. Som jag sade tidigare i mitt anförande sträcker
Socialdemokraterna själva fram en hand i sitt yrkande 2. De säger att de kan
acceptera att de här begreppen står där om de förses med de tydliga anvis-
ningar som vi också har skrivit in i tillkännagivandet, nämligen att skolans
syn på livsåskådningsfrågor och konfessionaliteten inte skall förändras. Den
skall vara som förut. Med det skulle Socialdemokraterna låta sig nöja. Så
var det också fram till dagen innan.
Att den mening som sedan kom till i betänkandet, och som egentligen inte
för ärendet vare sig framåt eller bakåt utan bara står där, skulle förorsaka
att detta sprack tror jag är mycket svårt att förklara för en utomstående. Jag
vill ändå fastslå att även socialdemokraterna var tillräckligt liberala för att
kunna acceptera dessa begrepp med det tillkännagivande som vi faktiskt har
gjort.
Anf. 69 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Utbildningsfrågorna har avgörande betydelse för Sveriges
möjligheter att utvecklas. I en värld där kunskaperna ökar och omsätts i en
allt snabbare takt och där kontakter och samarbete över nations- och kultur-
gränser är en nödvändighet har vi anledning att lägga stor vikt vid skolans
kvalitet och resultat. Alla barn och ungdomar måste få en god grundläg-
gande utbildning.
Det är enkelt att formulera detta krav. Men att förverkliga det kräver både
ödmjukhet och eftertanke. Barn och ungdomar är individer med olika förut-
sättningar, intressen och behov. De har, vågar jag påstå, var och en av dem
ett naturligt intresse av att lära. Nyfikenheten och upptäckarglädjen finns
där. Skolan måste utgå från detta och stimulera elevernas sökande efter kun-
skap. Det kräver en skola som ger utrymme för och som uppmuntrar mång-
fald och flexibilitet.
Skolan skall också förmedla etablerade kunskaper och erfarenheter i en
rad ämnen. Kunskapsutvecklingen är sådan att prioriteringar och avgräns-
ningar är nödvändiga. Skolan kan inte klara allt det som vore önskvärt. Vi
måste bestämma oss för vad skolan klarar bättre än andra och vad den aldrig
får misslyckas med.
I arbetet med läroplanen, från de ursprungliga kommittéernas första mö-
ten via en bred och omfattande remissomgång till den behandling av rege-
ringens proposition som skett i utbildningsutskottet, har detta varit utma-
ningen. Mängden önskemål, synpunkter och kritik visar det stora engage-
mang som finns för skolans arbete. Det har också givit regeringen värdefullt
underlag i beredningsarbetet.
De förändringar som skolväsendet står inför till följd av det beslut som
riksdagen fattar i dag är omfattande. Det handlar nu inte om att ytterligare
reglera detaljer om hur skolarbetet skall organiseras, utan om att skapa ökat
utrymme för elevers, skolors, lärares och föräldrars bedömningar.
Vårt förslag bygger på tilltro till och övertygelse om att utvecklingskraften
i vår skola finns hos de många enskilda som verkar där - i elevernas vilja att
lära och förmåga att ta ansvar, i lärarnas professionella kunnande, i skolleda-
res förmåga att i samråd med sina medarbetare och familjerna ge vaije barn
den bästa utbildningen.
Med all respekt för den kompetens som finns samlad här i riksdagen, i
Utbildningsdepartementet och hos myndigheterna vill jag säga att ett verk-
ligt kvalitetslyft av svensk skola inför 2000-talet står och faller med vad som
uträttas i skolor och klassrum. Det är därför de nya läroplanerna är så bety-
delsefulla. Där anges målen och klargörs ansvarsfördelningen mellan stat,
kommuner, skolor och enskilda.
Jag vågar påstå att regeringens förslag i huvudsak vunnit stor uppslutning.
Det är viktigt. Skolan är en gemensam angelägehet, och stor enighet måste
vara en målsättning. Jag har också uppfattat att de flesta stöder ambitionen
att med de nya läroplanerna gå vidare med den decentralisering av ansvaret
för skolan som redan påbörjats.
Några förändringar är särskilt viktiga att framhålla.
För det första: Grundskolan skall ge de viktiga, mer bestående kunska-
perna. Att lära eleverna att läsa, skriva och räkna tillhör alltjämt skolans
viktigaste uppgifter. Men i begreppet ”beständiga kunskaper” ligger också
kärnan i övriga ämnen. Historia, naturkunskap, teknik och slöjd ger liksom
övriga ämnen grunder som var och en behöver.
Viktigt är att språken får mer tid i skolan. Ett internationellt samhälle stäl-
ler stora krav på goda kunskaper i språk. Här har svensk skola goda traditio-
ner som vi nu bygger vidare på.
För det andra: Skolan skall vara en god miljö för lärande. Eleverna skall
stimuleras till fortsatt förkovran och bildning. Det förutsätter att eleverna
ges tillfällen att utveckla olika anlag - intellektuella, praktiska, fysiska och
konstnärliga. Eleverna måste ges en aktiv roll i skolarbetet.
Ett viktigt inslag är att eleverna också i grundskolan skall ges rejält ut-
rymme för egna val. I gymnasieskolan finns denna möjlighet redan, och nu
ökar möjligheterna.
För det tredje: Samarbetet mellan hem och skola skall utvecklas. Skolan
är inte den enda plats där barn skaffar sig kunskaper och erfarenheter. Lika
mycket - ibland kanske mer - sker utanför skolan. Att skolans personal och
föräldrarna kontinuerligt informerar varandra och utbyter erfarenheter om
barnens utveckling är därför viktigt. Rektor ges ansvar för detta. Jag är posi-
tiv till utskottets tydliga signal om behovet av ett utvecklingsarbete på detta
område.
För det fjärde: I konkreta kursplaner klarläggs nu vad skolan med sin un-
dervisning strävar efter att uppnå och vad den definitivt skall klara.
För det femte: Mål- och kunskapsrelaterade betyg införs. Från vårtermi-
nen i årskurs 7 skall nationellt reglerade betyg ges. Utskottet har också tyd-
liggjort att föräldrarna skall kunna begära skriftlig information där detta inte
förutsätts. I gymnasieskolan och i den kommunala vuxenutbildningen skall
betyg ges efter avslutad kurs.
De nya läroplanerna innebär en naturlig fortsättning på de förändringar
vad gäller ansvaret för skolan som redan pågår. Det är emellertid viktigt att
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
understryka att det beslut som riksdagen kommer att fatta i dag inte innebär
att skolan förändras över en natt. Däremot skapar det, med det utrymme
som nu ges för skolornas och de enskildas bedömningar, förutsättningar för
kreativitet och nya lösningar med en bestämd ambition: ännu bättre studie-
resultat.
De närmaste månaderna kommer departementet och Skolverket på
grundval av det beslut riksdagen fattar i dag att arbeta med texterna till läro-
plansdokument och kursplaner. Därefter följer ett intensivt och viktigt ar-
bete för att sprida information och för fortbildning.
Herr talman! Tiden medger inte att jag i detta anförande går in på alla de
frågor, stora som små, som förslagen innebär. Talarlistan är emellertid lång,
och det ger oss goda förutsättningar för att få förslagen väl genomlysta. Att
så sker är väsentligt, därför att de nya läroplanerna och betygen kommer att
påverka svenskt skolväsende under många år framöver.
Vår ambition i arbetet har varit att lägga grunden för att Sverige under 90-
talet skall kunna skapa Europas bästa skola.
Anf. 70 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! I sitt anförande räknar statsrådet upp fem punkter som hon
anser är viktiga för skolan. Jag kan skriva under på mycket i de punkterna.
Men jag skulle ändå vilja ställa några frågor till statsrådet.
Anser statsrådet att det betygssystem som utskottsmajoriteten nu föreslår
är bättre än det hon själv föreslog i propositionen?
Det talas om internationalisering och om hur viktiga språken är. De är vik-
tiga. De är också på många sätt viktiga för identifikationsprocessen hos män-
niskor. Varför vill inte regeringen vara med om att fatta beslut som garante-
rar tillval av alla de tre främmande språken i grundskolan i enlighet med vad
vi i Vänsterpartiet föreslår? Varför skall spanskan undantas? Varför skall ett
språk undantas över huvud taget?
Språk är viktigt. Språk är a och o i vardagslivet. Varför kan då inte
svenska 2 få en egen kursplan? Vad skulle hotas om svenska 2 finge en egen
kursplan?
Anf. 71 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Björn Samuelson frågade om jag tycker att utskottets be-
tygsförslag är bättre än regeringens. Det är naturligtvis så att vi i regeringen
alltid tycker att våra egna förslag är bäst. Men jag vill gärna säga att jag inte
har något att invända emot att eleverna får betyg från årskurs 7. Jag tycker
att det är bra att man tydliggör möjligheten för föräldrar att om de så önskar
få skriftlig information. Jag noterade med viss förvåning att Socialdemokra-
terna tänker gå till val på att förbjuda skolorna att skriva till föräldrarna om
föräldrarna så önskar.
(Andre vice talmannen inpass: Replikrätten nu gäller Björn Samuelson.)
Varför skall spanskan undantas? Det står i propositionen att kommunen
bör vara skyldig att erbjuda undervisning i minst två av ämnen franska, tyska
och spanska. Där gör man såvitt jag kan bedöma inget undantag. Det är möj-
ligt att jag inte riktigt hängde med på frågan. Jag får vänta på ett förtydli-
gande.
Varför ger man inte svenska 2 en egen kursplan? Vi argumenterar ju kring
denna fråga i propositionen, och det har förts en ganska intensiv debatt. En
del av de signaler som regeringen ger i propositionen har tolkats på ett olyck-
ligt sätt. Det finns de som arbetar med svenska 2 som har uppfattat det som
om ämnet vore mindre viktigt.
Skälet till att regeringen inte har velat utforma en kursplan enligt den mo-
dell för kursplaner som förutsätts i propositionen är att det då skulle kunna
bli skilda målsättningar för undervisningen. Skolans uppgift måste vara att
eleverna så småningom skall nå samma resultat oavsett om de läser svenska
som modersmål eller som främmande språk. Av den anledningen kan äm-
nena inte ha skilda kursplaner.
Regeringen har däremot hela tiden tydligt angett att det krävs genomarbe-
tat kommentarmaterial m.m. för att undervisningen skall få stadga. Utskot-
tet har utvecklat det resonemanget.
Anf. 72 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag överväger att yrka bifall till propositionen när det gäller
betyg, Beatrice Ask. Jag sitter och funderar på det. Jag kan gå upp och tala
i denna debatt. Om statsrådet så önskar kan jag tänka mig det.
Jag har studerat majoritetens förslag och jämfört det med förslaget i pro-
positionen. Jag lutar åt att propositionens förslag är bättre än det som nu
föreslås från majoritetens sida.
När det gäller språkvalen frågar jag: Varför skall ett av språken undantas?
Jag tog spanska som exempel, men det är möjligt att det kan vara franska
eller tyska. Om man skall kunna göra tre språkval i grundskolan - spanska,
franska och tyska - anser jag det vara angeläget att det fattas beslut om att
kommunerna skall garantera eleverna den möjligheten. Den som byter skola
under grundskolans gång skall ha möjlighet att fortsätta sina språkstudier.
Jag påpekade också i mitt huvudanförande att vi lever i en brytningstid när
det gäller familjebildning och annat.
Jag förstår inte resonemanget om att om man gjorde en kursplan för
svenska 2 skulle det innebära att denna fick en annan målsättning. Ja, än sen
då? Det är klart att målsättningen kan bli en annan, men det förhindrar ju
inte att man upprättar en kursplan för ämnet i fråga. Har vi den inställningen
kan vi ju framöver inte införa ett enda nytt ämne som skulle kunna få en
målsättning som ligger litet vid sidan om målsättningen för andra, närbesläk-
tade ämnen. Det var ganska stelbent resonerat, tycker jag.
Anf. 73 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Vad som föreslås i propositionen är att varje skola skall er-
bjuda minst två språk. Eleverna får alltså välja, och spanska är alltså inte
separat undantaget. Däremot behöver skolorna inte erbjuda tre språk. An-
ledningen till att vi inte vill ålägga skolorna detta är ju att resurserna är be-
gränsade. Det kan naturligtvis, som Björn Samuelson påpekar, finnas en del
praktiska problem vid exempelvis flyttning, men jag tror ändå att de är mar-
ginella. Det görs alltså inget undantag i förhållande till andra språk för just
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
67
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
68
spanska, men däremot behöver skolorna som sagt inte erbjuda samtliga tre
språk. Det tror jag att man får leva med.
Sedan detta med svenska 2. Det är klart att man kan ha olika kursplaner
om man accepterar olika mål. Men för regeringen har det varit självklart att
vi inte skal) ha olika ambition när det gäller kunskaper i svenska beroende
på om barnen är uppvuxna i Sverige och har svenska föräldrar eller om de
kommer senare till Sverige och har svenska som främmande språk. Den
svenska grundskolan och även gymnasiet måste ju givetvis arbeta för att se
till att alla som bor och lever här lär sig svenska av samma höga kvalitet.
Därför vill vi inte ha olika mål för olika elevgrupper. Däremot måste man
naturligtvis arbeta på olika sätt, och det är därför pedagogiken skiljer sig
mellan svenska som ”vanligt ämne” och svenska som främmande språk.
Anf. 74 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! Det förvånar mig något att skolministern hävdar att det finns
en allmän uppslutning kring den här läroplanen. Jag kan försäkra Beatrice
Ask om att många har hört av sig till utbildningsutskottet medan vi har arbe-
tat med frågan. Det har gällt nedskärningar, slöjdämnet, hemkunskapsäm-
net, idrottsämnet, att barnkunskap och svenska som andra språk inte finns
med som egna ämnen, att praon försvinner, osv., osv. Har inte Beatrice Ask
hört någonting av denna opinion, eftersom hon talar om en allmän uppslut-
ning? Och om man i betygsfrågan talar om en allmän uppslutning måste man
ju vara fullständigt döv.
Moderaterna har tydligen väldigt svårt att förstå och ta till sig vad männi-
skor utanför de egna departementsrummen säger. Här är lärarkårens erfa-
renheter helt entydiga, forskningen likaså. Små barn förstår inte omdömen
i form av betyg eller betygsliknande skriftliga omdömen. De tror att det
handlar om ett omdöme om dem som personer och inte deras kunskaper. På
det viset drabbar betygen många barn som kanske inte får de högsta betygen.
Det drabbar dem så att det hämmar hela deras fortsatta skolgång och utveck-
ling. Det här vet lärarkåren, men Beatrice Ask tycks oförmögen att ta till sig
det. Det beklagar jag.
Jag tror att det här hör samman med det som Per Unckel sade på mode-
ratstämman om hur det skall gå till när man skall förändra: Man skall för-
ändra med en sjusärdeles kraft och med hög fart, så att inte systemet hinner
ifatt, därför att när systemet kommer, fastnar du alltid i det.
Det här icke-lyssnandet, överrumplingen, har Moderaterna satt i system.
Ledningen för Utbildningsdepartementet visar i dag många prov på att det
är så. Det här är ett odemokratiskt sätt att förhålla sig till förändring, och
det är något som vi tycker är mycket mycket upprörande.
Anf. 75 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Läroplanspropositionen behandlar inte frågan om skolans
ekonomi, och jag tänker inte beröra nedskärningarna i det sammanhanget.
Jag vidhåller att det råder stor uppslutning kring huvuddragen i proposi-
tionen. Jag berörde i mitt inledningsanförande ett antal sådana frågor. Sedan
finns ett antal frågor där det finns olika synpunkter bland olika partier och
hos olika remissinstanser. Det är inget märkligt. Men om man ser till helhe-
ten får man väl ändå påstå att det råder en ganska bred samstämmighet om
att mycket i propositionen är bra.
Socialdemokraterna liksom Lena Hjelm-Wallén i detta inlägg koncentre-
rar sig på att kritisera formerna för hur vi har arbetat fram de här förslagen.
Jag vill gärna erinra om att den första kommittén tillsattes redan 1991 av den
dåvarande socialdemokratiska regeringen. Redan 1990 tillsattes den första
gruppen som arbetade med betygsfrågan. Sedan gav en ny borgerlig regering
nya direktiv, och sammansättningen blev delvis ny. Vi har haft en bred re-
missomgång. I enlighet med utbildningsutskottets önskemål har det funnits
en arbetsgrupp med representanter från partierna. I somras lade vi fram vår
proposition, riksdagens ledamöter hade möjlighet att ta intryck av den innan
de väckte motioner i höst, och hösten har ägnats åt beredning av ärendet i
detta hus.
Det är möjligt att detta inte är tillräckligt, det är möjligt att det är så, men
jag beklagar ändå att Socialdemokraterna konsekvent ägnar sig åt att kriti-
sera oss för att de inte får vara med och att de inte hinner med. Jag vet att
det här är ett omfattande material, men det vore ju mycket bättre om vi kon-
centrerade oss på frågorna. Jag kan inte tolka den här inställningen som nå-
gonting annat än att Socialdemokraterna saknar uppfattningar i de viktiga
sakfrågorna.
Det är också viktigt att arbeta för att åstadkomma samförstånd. Det är
möjligt att jag är en dålig lyssnare, men jag försöker i alla fall arbeta med
saken - det kanske andra också borde göra. Ambitionen att bli överens kan
emellertid inte i varje läge vara viktigare än sakfrågorna. Jag tror att det för
de flesta av oss är omöjligt att som Socialdemokraterna säga att man absolut
inte kan tillåta att föräldrar och skolor kommer överens om att man vill ge
en skriftlig information om elevernas studieutveckling. Vi har en större till-
tro till föräldrars och lärares förmåga att fatta sådana beslut än vad Social-
demokraterna uppenbarligen har, och då är det svårt att komma överens.
Det finns också andra liknande exempel.
Det jag beklagar är att Socialdemokraterna icke med ett ord tar upp frå-
gan om hur vi skall höja kunskapsnivån och stärka kompetensen i det här
samhället. Det är ju avgörande för Sveriges framtid att vi klarar det, och det
är det som det här arbetet måste handla om.
Anf. 76 LENA HJELM-WALLÉN (s) replik:
Herr talman! På slutet tog Beatrice Ask upp det reflexmässiga, att man
måste säga något om att Socialdemokraterna är emot kunskap. Det kom hon
på på slutet. Gratulerar! Hela vår diskussion i utbildningsutskottet har ju
handlat om just hur vi skall stärka barns och ungdomars möjligheter att ännu
mer aktivt, ännu bättre inhämta kunskap, i perspektiv av ett livslångt lä-
rande.
Det är inte så att vi saknar uppfattningar i den frågan. Om Beatrice Ask
arbetar på att lyssna bättre, tror jag hon haren hel del att göra. Det går också
bra att läsa in våra uppfattningar i våra ganska många dokument. Vi går
ibland i våra uppfattningar mycket längre än vad som är möjligt för att man
skall kunna hitta en kompromiss. Men vi är ändå trygga i våra uppfattningar.
Jag själv vill t.ex. helst ha en betygsfri skola, men jag driver inte den frågan,
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
/Vy läroplan för
grundskolan, m.m.
69
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
70
eftersom jag vet att det just nu är bättre för skolan med ett beslut, en kom-
promiss i frågan, som kan stå sig långsiktigt. Som parti har vi också den in-
ställningen.
Att på så sätt kunna ge och ta för att vi skall få för skolan långsiktigt bra
beslut, tycker jag att vi alla borde vara besjälade av.
Jag var med förra gången, när Lgr 80 arbetades fram, både i processen
innan och när beslutet fattades i riksdagen 1979. Då kände sig flertalet av
riksdagens partier delaktiga i beslutet. Det var en särskild poäng när man
sedan skulle genomföra Lgr 80 ute på skolorna. Linnea Hörlén sade någon-
ting väldigt bra vid det tillfället, nämligen: ”Denna värdegemenskap är en
utomordentlig tillgång för skolan. Utan den skulle skolan vara utlämnad till
en ödesdiger ryckighet i planeringen alltefter skiftande majoriteter i riksda-
gen.”
Det är en skriande skillnad mellan dagens situation och den vi hade då. I
dag bjuder Moderaterna upp till konfrontation och nyttjar sin maktposition
till det yttersta. Jag beklagar det, för det är främst eleverna och lärarna -
skolan - som drabbas av det.
Anf. 77 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag vill erinra om att regeringen bygger på ett samarbete
mellan fyra partier, inte endast på moderat inflytande.
I sitt inledningsanförande sade Lena Hjelm-Wallén inte ett ord om vikten
av att fler elever lär sig mera, att kompetensen och kvaliteten på de resultat
vi når i skolan måste bli bättre. Det beklagar jag, och det var därför jag tog
upp det. Det var ingenting som jag kom på i ett senare skede.
Jag tror säkert att diskussionen i utbildningsutskottet har handlat mycket
om hur man skall stärka möjligheterna att ge barn och ungdomar kunskap.
Efter att ha läst utskottsprotokollet konstaterar jag att Socialdemokraterna
har dragit slutsatsen att det bästa sättet att ge eleverna ökade kunskaper är
att se till att deras inflytande och deras möjlighet att påverka sina studier
minskar. Varje gång Socialdemokraterna har sagt ja till någon intressegrupp
eller någon som har krävt mer tid, är det elevernas eget fria val som har fått
stryka på foten. Det är en markant skillnad mellan utskottets förslag och den
socialdemokratiska reservationen i detta fall.
För regeringen, och uppenbarligen för utskottets majoritet, har det varit
väsentligt att se till att eleverna på ett tidigare stadium får tid då de kan välja
själva att fördjupa eller bredda sina kunskaper i något eller några av de äm-
nen som skolan ger utrymme för. Men eleverna har inte särskilt många som
för deras talan. Det måste vi andra göra, trots att det för varje ämne och
varje annan etablerad intressegrupp finns de som talar mycket högt. Jag be-
klagar att Socialdemokraterna i detta fall inte har kunnat stå emot den kö-
ren. Det är eleverna som har förlorat. Detta är en väsentlig punkt där jag
menar att utskottets förslag är ett klart steg framåt för att ge skolan bättre
förutsättningar för ett kvalitetslyft.
Anf. 78 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till statsrådet. Utgångspunkten
är avslutningen på statsrådets anförande. Hon slår där fast den oförändrade
ambitionen att skapa Europas bästa skola. Det är en målsättning som vi för-
visso är överens om i alla delar. Vad som bekymrar mig är att vi har mycket
tuffa konkurrentländer. De har inte minskat sina ambitioner. Frågan är då
hur vi skall göra. Måste det till mer pengar? Jag tror att vi är överens om att
det inte är det som är problemet.
Det har förvisso kommit ett antal förslag, som vi har fattat beslut om i
riksdagen, som är steg på vägen mot detta mål. I den proposition som vi be-
handlar i dag slår statsrådet fast att Sverige i förhållande till många jämför-
bara länder har ett kort skolår, med korta skoldagar och relativt litet hemar-
bete. Det bekymrar mig, och det tog jag upp i mitt huvudanförande. Jag
skulle vilja räkna in statsrådet i de modigas skara, de som vågar ta upp en
diskussion kring just skolåret, dess längd osv. Därför är min fråga: Hur ser
statsrådet på att förlänga skolåret och därmed skapa möjligheter att få be-
tydligt mer kunskaper och kvalitet i utbildningssystemet?
Anf. 79 Statsrådet BEATRICE ASK (m):
Herr talman! Jag vill erinra om att det finns en utredning som diskuterar
bl.a. grundskolans längd. Min grundinställning är att först när jag är överty-
gad om att vi använder den tid som står till skolans förfogande i dag på ett
mycket effektivt sätt är jag beredd att diskutera förlängningar. Jag konstate-
rar också att läxläsningen för svenska skolbarn har ökat dramatiskt under de
senaste åren. Det tycker jag är positivt. Jag tror att det är väsentligt. Det
innebär att man hinner med mera. Det innebär också en annan studieteknik
som är väsentlig för att nå resultat. Det ger föräldrar bättre möjligheter att
samverka med skolan om elevernas studiearbete.
När det gäller de tuffa konkurrentländerna och kraven vill jag säga att det
i de förändringar som nu föreslås, både vad gäller grundskola och gymnasie-
skola, finns mycket som bidrar. Jag vill i detta sammanhang gärna nämna
kursplanerna, med de tydliga kraven på vilka resultat man skall sträva efter
och vad man minst skall uppnå. Jag vill också framhålla det faktum att vi
föreslår att man skall ha godkänt i minst svenska, engelska och matematik
för att gå vidare till studieförberedande program på gymnasiet. Det är en
tydlig signal om att vi måste åstadkomma bättre resultat. Den kommer att
vara viktig för eleverna och för alla dem som arbetar i skolan.
Låt oss som sagt bli tillräckligt effektiva innan vi diskuterar en förläng-
ning. Till hösten kommer en bra utredning som skall se över bl.a. dessa frå-
gor. Då kanske vi får ett bättre underlag. Det handlar om kostnader och en
hel del annat innan man tar ställning till en sådan fråga.
Anf. 80 EVA JOHANSSON (s):
Herr talman! Under tiden som vi har arbetat med läroplanen har det kom-
mit många synpunkter och önskemål. Elever, föräldrar, lärare och andra har
hört av sig och talat om hur de vill se den nya läroplanen, och det är välkom-
met. Genom att lyssna på många har vi ökat våra kunskaper.
Alla synpunkter har inte sammanfallit, men ett önskemål har kommit från
nästan alla. Det lyder: Försök komma överens i de grundläggande frågorna.
Utsätt inte skolan för den osäkerhet som en mycket splittrad riksdag inne-
bär. Jag tycker inte att vi har lyckats så bra som jag hoppades under utskotts-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
71
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
72
arbetet. Trots det vill jag börja med att kort nämna några viktiga frågor där
vi är eniga.
Det är bra att läroplanen ger utrymme för ett stort lokalt inflytande över
hur undervisningen läggs upp. Det är bra att stadieindelningen upphör och
att språkprogrammet lyfts fram. Vi är också mycket glada över att proposi-
tionen lyfter fram och tydliggör skolans ansvar för att ta itu med våld och
mobbning. På samma sätt poängteras skolans ansvar för jämställdhet mellan
pojkar och flickor.
Under utskottsbehandlingen har vi dessutom kunnat enas om många vik-
tiga förbättringar, på förslag från oss socialdemokrater och andra som har
motionerat.
På vårt förslag föreslår utskottet att läroplanen skall beskriva miljöfrå-
gorna som ett eget kunskapsområde som visserligen har sin hemvist i flera
av timplanens ämnen men som är så viktigt att det bör få en särskild behand-
ling. Det innebär att riksdagen skärper kraven på skolan när det gäller mil-
jöundervisningen, och det är en betydligt offensivare hållning än den som
regeringen gav uttryck för i sitt förslag.
På samma sätt har utskottet enats om att skärpa kraven på skolans ansvar
för undervisning om internationella frågor. Propositionen har med rätta kri-
tiserats för att ha en mycket begränsad syn på världen. Norden och Europa
är viktiga för oss, men goda kunskaper om detta kompenserar inte dåliga
kunskaper om den övriga världen, om förhållandena i tredje världen, om
fredsarbete, om förståelse för andras sätt att leva och tro, om vårt gemen-
samma ansvar för jordens miljö m.m. Utskottet har gjort ett bra jobb och
förtydligat skolans ansvar på detta område.
Vi har också flyttat fram positionerna när det gäller demokratiseringen av
skolan. Utskottet begär, bl.a. på socialdemokratiskt initiativ, att regeringen
gör en ordentlig kartläggning av olika former för inflytande för såväl elever
som föräldrar och återkommer till riksdagen med förslag som stärker deras
ställning.
Utskottet betonar också att läroplanen skall innehålla tydliga skrivningar
om skolans ansvar för att tillgodose de elever som har särskilt behov av stöd
innan resurserna används för annat. Detta är grunden för skolans möjlighet
att ge en likvärdig utbildning. Bl.a. den utfrågning utskottet hade i höstas
visade tydligt att många barn med behov av extra stöd och hjälp inte får det.
Därför är den skärpta skrivningen nödvändig, och det är bra att vi är ense
om den.
För oss socialdemokrater framstår det som näst intill omöjligt att kombi-
nera detta ansvar för en rättvis fördélfTing av skolans resurser med ett skol-
pengssystem där en mycket stor del av resurserna fördelas per capita och inte
efter behov.
Herr talman! Det som glädjande nog har varit lättast att komma överens
om i utskottet är att tydliggöra och stärka skolans ansvar för att motverka
rasism och främlingsfientlighet. Det som litet torrt på riksdagssvenska heter
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
om åtgärder för att motverka rasism och främlingsfientlighet, betyder i
själva verket att vi känner stark oro för en odemokratisk utveckling; en oro
för ett samhälle som präglas av intolerans, rädsla och uppdelning i de och vi.
Det innehåller också en stark avsky för mycket av det som händer i dag.
Varje gång en liten kille eller tjej blir kallad för svartskalle, eller hotas med
stryk bara för sin hudfärgs eller sitt språks skull är det ett övergrepp, inte
bara på den killen eller tjejen utan på hela vårt öppna, demokratiska och
humanistiska samhälle.
Vi skall inte ett ögonblick tro att skolan ensam kan svara för kampen mot
rasism och främlingsfientlighet. Det måste vara varje människas uppgift att
alltid och överallt verka för ett öppet och solidariskt samhälle byggt på ge-
menskap och tillit. Men skolan skall ta sitt ansvar, och det är bra att vi nu
får det tydligt uttryckt i läroplanen.
Så här långt har vi kunnat enas i utskottet. Men det finns en rad punkter
där vi inte är överens. Jag vill kommentera några av dem.
I reservation nr 4 upprepar vi vårt förslag om att skolan och barnomsorgen
borde få ett gemensamt måldokument. Samarbetet mellan dessa verksamhe-
ter blir allt tätare och det skulle ytterligare underlättas om verksamheterna
fick en gemensam utgångspunkt.
I reservation nr 5 pekar vi på det faktum att det, trots att regeringen be-
römmer sig av att ha gjort en mycket tydlig ansvarsfördelning i sitt läroplans-
förslag, finns brister på många ställen. Man skriver att skolan har ansvaret
och att skolan skall besluta. Det är, menar vi, nödvändigt att i olika avseen-
den klargöra vem skolan är. Är det den lokala nämnden som inför kommun-
fullmäktige ansvarar för skolans verksamhet? Är det skolledningen? Är det
kanske läraren tillsammans med eleverna?
Det syns som om regeringen oftast har menat att det är rektor. Vi menar
att det slutliga ansvaret för frågor som har med resurser och inriktning att
göra måste underställas den politiskt ansvariga nämnden. Det är den som
skall fördela resurser och inför sina väljare ta ansvar för att kvalitetskraven
uppfylls.
I propositionen betonas på flera ställen att läroplanen inte skall ge några
anvisningar om skolans arbetssätt. Vi har svårt att förstå tanken bakom
detta. Det är ju inte bara stoffet som innehåller kunskaper, utan också det
sätt man arbetar på. Den som skall lära sig demokrati och ansvar måste få
arbeta demokratiskt och ta ansvar. Den som skall lära sig att utforska värl-
den måste få lära sig att arbeta aktivt och söka sina kunskaper.
Vi anser därför att läroplanen klart och tydligt skall ange att skolans ar-
betssätt är en väsentlig del av kunskapandet och att undervisningen skall
utgå från elevernas egna erfarenheter och frågor. Ett elevaktivt och undersö-
kande arbetssätt gör det lättare att förstå och sätta in kunskaper i sitt sam-
manhang. Ett demokratiskt arbetssätt ger inte bara kunskaper för vuxenlivet
utan stärker också elevernas ställning under skoltiden.
Självklart ankommer det på elever och personal att själva utforma under-
visningen efter dessa mål. Tydliga skrivningar i läroplanen i detta avseende
kolliderar inte på något sätt med principen om målstyrning.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 6.
Så några ord om hur vi ser på skolans ämnen. Vi instämmer i stora delar
av regeringens förslag till ämnesindelning, men på några punkter vill vi göra
ändringar.
Vi anser att det är fel att splittra undervisningen inom de samhälls- och
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
73
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
74
naturorienterande ämnena på det sätt som regeringen föreslår. Om man
skall kunna utgå från elevernas egna erfarenheter och frågor bör ämnena
tvärtom läsas ämnesövergripande. Det finns stöd för detta bl.a. i Skolverkets
utvärdering - speciellt av de naturorienterande ämnena. Därför bör det, som
läroplanskommittén också föreslog, utarbetas kursplaner i ämnena sam-
hällslära och naturlära för de tidigare årskurserna, medan nuvarande indel-
ning i ämnesblock kan behållas i de högre årskurserna.
Det rör sig om grundläggande utbildning, och vi menar att den akade-
miska fakultetsindelningen inte passar de små barnens sätt att lära sig.
Med den ämnessplittring som regeringens förslag till kursplaner och be-
tygssystem leder till riskerar man att öka de problem som Skolverket pekade
på, nämligen att många elever inte förstår det de lär sig. Kunskaper som man
inte förstår och inte kan sätta in i sitt sammanhang, har man föga nytta av.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 7.
Vi vill att barn- och ungdomskunskap skall ingå i det samhällsorienterande
blockets kursplan som ett självständigt ämne. Det är viktigt för eleverna att
de i övergången mellan barndom och ungdom får kunskaper om sig själva
och sin utveckling, om vad som händer i relationerna till föräldrar, kamrater
och - inte minst - det motsatta könet.
I reservation nr 9 kräver vi att svenska som andra språk skall få en egen
kursplan. Ämnet har sin egen metodik som inte kan jämföras med det van-
liga svenskämnets. En egen kursplan bidrar utan tvekan till ett aktivt utveck-
lingsarbete av ett ämne som är relativt nytt.
Så till timplanen som, vid sidan av betygssystemet, har vållat mest debatt.
Det visar, tror jag, vilken vikt många lägger vid timplanen som styrmedel.
Därför är det viktigt att riksdagen gör rätt bedömningar. Jag anser inte att
utskottsmajoriteten gör det i alla avseenden. Regeringens förslag till timplan
ger en mer teoretisk och snuttifierad undervisning. Vi tror inte att det gagnar
vare sig kunskapsinhämtandet eller elevernas personliga utveckling. Båda
delarna kräver en varierad skoldag.
Vi vill, jämfört med utskottsmajoritetens förslag, öka utrymmet för slöjd
samt idrott och hälsa. Vi vill, och det har utskottsmajoriteten gått med på,
att ämnena bild, musik, idrott och hälsa, hemkunskap och slöjd, skall ha
egna timtal. Det finns inget som motiverar regeringens förslag om en gemen-
sam timpott.
Det finns mycket som talar för ytterligare tid för slöjdämnet. Det ger vik-
tiga kunskaper som vi behöver ha med oss i vuxenlivet.
Idrottsämnet är det andra ämne där utskottsmajoriteten gör kraftiga
minskningar. Det är obegripligt med tanke på den enorma debatt som varit
om just behovet av fysisk aktivitet. Stefan Kihlberg beklagade för en stund
sedan att timantalet minskar. Det är lätt avhjälpt: Stöd vår reservation så har
vi några timmar till.
Det är viktigt att varje människa tidigt får lära sig att sköta sin kropp.
Alla - och i synnerhet barn - har behov av att regelbundet röra på sig. En
stillasittande arbetsdag blir inte bara en tråkig dag utan också en dag när
många riskerar att få svårt att koncentrera sig. Vår hjärna är skapad för att
växelvis arbeta teoretiskt och praktiskt, och vår kropp är skapad för att röra
på sig. Det måste vi ta hänsyn till när vi komponerar vår skola.
Jag yrkar bifall till reservationerna 20 och 22.
Vi vill också garantera eleverna tid för prao. Kontakter med arbetslivet
och det vuxna livets villkor är viktiga för tonåringar. Vi är rädda för att den
modell regeringen valt - att prao-utrymmet skall tas från de övriga ämnena -
kommer att leda till att många elever inte får någon prao. Och om det blir
någon prao blir det på bekostnad av SO-ämnena, främst samhällskunska-
pen. Det ser vi allvarligt på, speciellt som regeringen anser att också barn-
och ungdomskunskapen skall läggas in på samma sätt i övriga ämnen, och
att det är just i de tidiga tonåren den bör komma. Vi vill garantera 100 tim-
mars prao. Det medför, om regeringen menar allvar med sin skrivning, att
de övriga ämnena inom SO-blocket får motsvarande ökat utrymme. Vi vill,
som jag redan sagt, dessutom föra dit barn- och ungdomskunskapen och yt-
terligare 15 timmar. Jag yrkar bifall till reservationerna 23 och 25.
Att, som majoriteten föreslår, öka SO-blockets tid på bekostnad av NO-
blocket är, milt uttryckt, obegripligt. Massor av människor funderar nu på
hur vi skall kunna öka ungdomars intresse för de naturorienterande ämnena.
Den signal som utskottet sänder iväg med det här beslutet kan få betydligt
större konsekvenser än de 40 timmar det formellt rör sig om.
Vårt förslag innebär att vi minskar tiden för elevens eget val. Det blir trots
detta ett ganska rejält utrymme kvar för de egna valen under de senare års-
kurserna. Något stort utrymme för val i de lägre årskurserna torde det inte
finnas något större behov av.
Jag yrkar bifall till vår reservation nr 18.
Till sist några ord om skolans ansvar för studie- och yrkesorienteringen.
Den är av mycket stor betydelse, och det är viktigt att den bedrivs av kompe-
tent och välutbildad personal. Regeringens förslag är alltför otydligt. Om det
skall fungera som styrmedel för att garantera eleverna bra syo-verksamhet
bör läroplanen få en tydligare utformning.
Herr talman! Jag har avstått från att yrka bifall till alla de reservationer
jag har berört. Det betyder inte att vi inte står för dem. Det är bara ett sätt
att försöka bidra till att vi kan hålla tidsramarna. Om jag nu har dragit över
någon minut kanske det kompenseras av att vi inte behöver votera på varje
reservation. Tack!
Anf. 81 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Jag vill göra ett par kommentarer till de reservationer som
Eva Johansson yrkade bifall till, även om man inte hinner med mycket på så
få minuter.
En reservation gäller gemensamt måldokument för förskola och skola.
Det är en klassisk kommunal fråga. I kommunerna har man greppet över
samarbetsformerna och integrationen mellan förskola och skola i olika mo-
deller. I avvaktan på utredningen om längre grundskola och tidigare skol-
start har vi sagt att vi vill vänta med att centralt ta ställning i frågan.
En annan reservation gäller det kommunalpolitiska ansvaret och rektors
ansvar. Det framgår tydligt av de lagar och de delar av den läroplan som vi
har presenterat hur ansvaret skall fördelas. Dessutom kommer det i förord-
ningstexten i övrigt att klargöras hur ansvaret skall vara fördelat mellan rek-
tor, den politiska nämnden, skolenhet och lärare. I flera av de beslut som vi
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
75
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
76
skall fatta har ansvaret redan fördelats på olika nivåer. Jag kan t.ex. nämna
det som tidigare har varit uppe till diskussion, dvs. föräldrarnas möjligheter
att tillsammans med lärare avgöra hur informationen skall se ut.
Vad gäller arbetssätt och arbetsformer i skolan finns detta uttryckt dels i
värdegrund, dels i kursplaner i olika ämnen. Det beskriver det som jag var
inne på i mitt huvudanförande, nämligen regeringens och oppositionens
olika synsätt i fråga om vad som finns med i det egentliga läroplansdokumen-
tet.
Jag kan i och för sig ha förståelse för kravet på kursplaner i samhällslära
och naturlära. Men det finns i dag en kader av lågstadielärare och mellansta-
dielärare samt en ny, framväxande kader av lärare i årskurs 1-7, för vilka
det är naturligt att undervisa på ett ämnesövergripande sätt och att integrera
ämnen. Jag ser lärarna som en garant för att utbildningen kommer att ske
just i de former som Socialdemokraterna efterlyser i reservation 7.
Reservation 8 handlar om barn- och ungdomskunskap, som vi har diskute-
rat tidigare. Det gäller även reservation 9 om svenska som andraspråk.
I fråga om kommentarerna till timplanerna över huvud taget måste det
finnas med i betänkandet att skolan har en möjlighet att jämka och att eleven
kan använda en stor del av det totala timantalet för eget fritt val. Det måste
finnas med när man diskuterar den typ av timplan som vi har konstruerat.
Anf. 82 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Christer Lindblom säger, som så många andra, att skolan har
möjligheter att jämka och att eleven kan göra sina egna val. Visst är det på
det sättet. Men om ni nu inte känner riktigt att ni vill ta ansvar för den pro-
dukt som är framtagen, varför gör ni det då? Varför hänvisar ni varje gång
till att man kan ändra det här där ute? Ni säger att ni har god förståelse för
alla de synpunkter som har kommit fram.
Den här timplanen gör ju att många elever får för dåliga kunskaper i flera
ämnen. Det som är fastlagt som det minsta gemensamma är faktiskt inte det
minsta, utan det finns ett stort jämkningsutrymme. Ni vill dessutom koncen-
trera detta till de praktisk-estetiska ämnena och NO-SO-ämnena. Det skall
inte vara möjligt att ta timmar från något annat ämne för jämkning. Om man
vill använda hela jämkningsutrymmet innebär det mycket kraftiga ingrepp i
de praktisk-estetiska ämnena och i NO-SO-ämnena. Jag är rädd för att man
då inte kommer att hinna med de här kursplanerna.
Får jag sedan gå över till NO- och SO-ämnenas uppläggning. Christer
Lindblom säger att han litar på att de nya lärarna, dvs. i årskurs 1-7 och 4-
9, skall klara det här. Men varför skall en läroplan införas som inte hänger
med den nya, moderna lärarutbildningen, som uttrycker någonting annat än
det som de nya lärarna utbildas för? När de nya lärarna kommer ut och för-
hoppningsvis läser det här dokumentet - hur många sidor det än blir - vet
de inte vad som menas. De har fått utbildning för en sak, och de förväntas
undervisa på ett helt annat sätt. De kommer att ha mycket svårt att förstå
det. Om man vill att undervisningen skall fungera på det sätt som de har
utbildat sig för skall man skriva det i läroplan och i timplan. Då kommer det
att bli mycket enklare för dem.
Christer Lindblom nämnde det gemensamma måldokumentet och sade att
det kan komma i samband med att vi beslutar om tidigare skolstart. Ja, det
är bra. Jag tycker i och för sig - vi har framfört den uppfattningen - att det
hade varit naturligt att klara den frågan i samband med beslutet om en läro-
plan. Såvitt jag kan förstå kommer förslaget inom kort, och det känns litet
märkligt att fatta beslut om en läroplan för nio år och veta att det alldeles
strax kommer ett förslag om att lägga på ytterligare ett år - och då skall job-
bet börja om. Christer Lindblom kanske kan utveckla hur det är tänkt.
Anf. 83 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Det är många frågor att svara på. Jag tar fasta på det som
Eva Johansson sade, dvs. att vi måste ta ansvar för den läroplan och den
timplan som vi presenterar och inte lämpa över ansvaret på de lokala sko-
lorna. Det är ju vår centrala idé, att vi tar hänsyn till att det i dag finns en
målstyrning. Ansvaret för hur arbetet skall bedrivas ligger alltså dels på
kommunen som huvudman, dels på de professionella. Det är därför vi vill
ge dem möjligheter att inom de ramar som vi sätter upp utforma och fördela
både tid och resurser.
Eva Johansson talade om ”ingreppen” när man tar timmar från olika äm-
nen. Detta måste hela tiden balanseras mot de mycket distinkta målen i varje
kursplan. Man kan inte med berått mod på kommunal nivå eller på skolen-
hetsnivå göra ingrepp i ämnen i den omfattningen att målen inte uppfylls,
som ju är mycket tydligt angivna för både årskurs 5 och årskurs 9.
Våra skilda synsätt speglar mycket av vad vi tror pedagogerna, de profes-
sionella, om och hur man ute på skolorna på grundval av timplanedokumen-
tet skulle kunna föra mycket kreativa diskussioner om hur man bäst skapar
den undervisning som skall vara ämnesövergripande, i temaform och annat.
Vi får på intet sätt i vår skrivning signalera att vi vill ha en ämnesuppdelning
från årskurs 1 i grundskolan, utan vi bara fördelar timmarna. Sedan skall
man i en kreativ och professionell diskussion ute på fältet bestämma hur
detta skall användas.
När det gäller det gemensamma måldokumentet är det naturligtvis väldigt
bra att man har samma synsätt. Men det gemensamma måldokumentet för
längre än så. I dag rapporterar Skolverket om bekymmer med att barn finns
i skolverksamheten utan att man egentligen vet om de har börjat skolan eller
inte. Det är ganska väsentligt, eftersom vi har en lagstiftning, dels i form av
sociallagen, som skyddar barnet på ett visst sätt, dels i form av skollagen,
som ger barnet rättigheter och vissa skyldigheter. Därför får vi avvakta tills
vi vet vad utredningen kommer fram till i sitt slutbetänkande.
Anf. 84 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Christer Lindblom säger att man inte på något sätt skall ge
signaler om att undervisningen skall vara splittrad i NO- och SO-ämnena.
Men just dessa signaler har gått ut i stor omfattning.
Både timplanen och betygssystemet är ingenting annat än signaler om att
undervisningen skall delas upp i mer fakultetsanknutna ämnen som faktiskt
inte hänger ihop med små barns vardag.
Om Christer Lindblom inte vill sända ut sådana signaler är det bäst att han
mycket snabbt orienterar om sig i den här frågan och att han ser til) att samla
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
77
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
ihop folkpartisterna så att de yrkar bifall till vår reservation i det avseendet.
Då undviker han att sända ut dessa signaler.
Jag skall nu gå över till frågan om ansvaret för läroplanen och frågan om
vad målstyrningen innebär. Det finns ingen anledning att tvivla på att dessa
kursplaner tydligt skall ange vad skolan skall göra. Jag undrar om det kom-
mer att vara möjligt för skolorna och eleverna att gå ifrån något slags infor-
mell normaltimplan och ändå kunna uppnå dessa mål. Kommer kurspla-
nerna att vara anpassade till någon normaltimplan? Skall man jämka i för-
hållande till kursplanerna? Det är viktigt att ta reda på detta. Annars kan
talet om jämkningsutrymmet och skolornas och den enskilde elevens frihet
att göra egna val bli ett spel för gallerierna. Det är i så fall inget bra argument
för att ha en mycket lös tim- och läroplan. Tala om vad ni är ute efter!
Jag skall ta idrottsämnet som exempel. Det har diskuterats mycket. Vad
är, enligt Christer Lindblom, normal tid för att uppnå målen med kurspla-
nen - det är ännu inte klart vilka målen är - och för att ge eleverna den idrott
och hälsa som de behöver? Det är viktigt att få reda på detta. Nu skjuter
man ju ansvaret framför sig för dessa ämnen och för hur kurs- och timplaner
skall konstrueras.
Anf. 85 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Eva Johansson noterade att jag i mitt huvudanförande ut-
tryckte min oro när det gäller ämnet idrott och hälsa. Hon tyckte att mitt
problem skulle kunna lösas genom att jag skulle stödja Socialdemokraternas
reservation.
Dess värre löser inte det problemet, Eva Johansson. Reservationen inne-
bär en radikal minskning av elevernas frihet att själva påverka skolsituatio-
nen. Det vill jag definitivt inte medverka till. Min oro kvarstår.
Eva Johansson ger uttryck för en falskhet när hon låtsas bry sig om elever-
nas fysiska hälsa och ämnet idrott och hälsa.
Det finns ett annat förslag. Det är jag själv pappa till. Det innebär att äm-
net skall stoppas in varje dag. Vi är överens om att ämnet är mycket viktigt,
men Ny demokrati vill också visa det i handling. Vårt förslag ger avsevärt
mer än de 500 timmar som Eva Johansson vill ha.
I vanlig ordning, skulle jag vilja tillstå, var socialdemokraterna naturligtvis
fullständigt ointresserade av att diskutera problemet. Man sade inte ett ord
i utskottet eller i något annat sammanhang. Det kan jag inte tolka på mer
än ett sätt. Socialdemokraterna är fullständigt ointresserade av att hitta en
bra lösning på problemet, om inte lösningen är lika med ett socialdemokra-
tiskt förslag.
Anf. 86 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Även om Stefan Kihlberg inte får alla sina önskemål upp-
fyllda genom att bifalla vår reservation skulle han komma en bra bit på vä-
gen. Ytterligare 40 timmar idrott är inte fy skam.
Vi har dessutom i vår reservation, som jag anbefaller till läsning, skrivit
att det ankommer på lärare och annan personal som planerar skoldagen att
göra det på ett sådant sätt att elevernas rörelsebehov beaktas. Det finns nog
78
en hel del gemensamma tankegångar om vikten av fysisk aktivitet, Stefan
Kihlberg.
Uttalandet om att jag bara skulle låtsas ha något intresse för ämnet idrott
och hälsa får Stefan Kihlberg själv stå för. Jag vet vilket intresse jag har. Jag
ägnar en mycket stor del av mitt liv just åt att intressera unga människor för
fysisk aktivitet på deras egna villkor utan den hets och kommersialism som
många ungdomar i dag upplever finns inom tävlingsidrotten. Man kan fak-
tiskt vara fysiskt aktiv på andra villkor.
Som sagt: Stefan Kihlberg skulle komma en god bit på väg om han läste
vår reservation och funderade en vända till på vilken knapp han så små-
ningom skall trycka på.
Anf. 87 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag har läst reservationen mer än en gång, Eva Johansson.
Jag tillstår att jag allvarligt har övervägt att stödja den. Jag konstaterade
dock att ämnet idrott och hälsa visserligen skulle utökas med 40 timmar, men
det skulle också innebära en minskning av elevernas egna val med 200 tim-
mar. Det är ju en del av hela s-förslaget. Det går inte bara att utöka ämnet
idrott och hälsa. Det handlar om en helhet.
T.o.m. jag känner ansvar för att det skall vara en bra helhet. Därför kan
jag inte stödja detta förslag.
Det viktiga i sammanhanget är att förslaget innebär en minskning med 200
timmar av elevernas egna val. Jag betvivlar faktiskt att Eva Johansson har
allvarliga ambitioner när det gäller idrott och hälsa. Det finns ju ett förslag
som hon inte ens är beredd att diskutera.
Det finns modeller i andra länder som innebär att man har idrott och hälsa
varje dag. Där har man inte den svenska modellen som innebär att elever
kommer inspringande till nästa lektion eftersvettiga eller stinkande bero-
ende på att de inte hann duscha. Den svenska modellen innebär också att
elever hoppar över idrott och hälsa just för att det ämnet ligger inklämt på
ett 45-minuterspass mellan två teorilektioner. Att låta det vara så här är inte
att bry sig om elevernas fysiska hälsa. Det är bara att pliktskyldigast göra det
man måste enligt en viss tim- eller läroplan.
Man kan däremot utveckla ämnet, precis i linje med det vi har föreslagit
i vår motion. Om man inte ens är beredd att diskutera det förslaget tror jag
inte att man blir tagen på allvar när man säger att man verkligen vill elever-
nas väl.
Anf. 88 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att vi skall överlåta åt lärare och elever att komma
överens om hur modellen skall utformas i det praktiska skolarbetet. Det
skall riksdagen inte besluta om. Vi skall se till att ett visst utrymme garante-
ras för lärare och elever att faktiskt ägna sig åt ämnet idrott och hälsa.
Stefan Kihlberg måste bestämma sig för vilket ben han skall stå på. Är
elevernas hälsa och behov av fysiska aktiviteter det viktigaste? Eller är det
viktigare att också de små barnen i de lägsta årskurserna i skolan skall ha
stort utrymme för att göra egna val? Vi måste vara överens om att det hand-
lar om barn i en ålder då de flesta faktiskt saknar förutsättningar för att göra
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
79
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
80
dessa val. Andra gör valen för dem. Det är bara att bestämma sig för vad
som är viktigast.
Anf. 89 HANS NYHAGE (m):
Herr talman! Givetvis är det också för mig angeläget att rikta ett varmt
tack till samtliga på utbildningsutskottets kansli för det utomordentliga arbe-
tet i samband med läroplansförslagen.
Jag har redan tidigare uttalat ett tack vid ett utskottssammanträde. Jag gör
det mer än gärna också här.
Herr talman! Det ankommer på mig att föra utskottets talan i betygsfrå-
gan. Innan jag gör detta vill jag ge några kommentarer rörande läroplansar-
betet som helhet.
De beslut som riksdagen i dag fattar kommer att vara av stor betydelse för
vårt skolväsende och för skolarbetet under år framöver. Med dagens beslut
skapas goda förutsättningar för att ytterligare utveckla vår svenska skola till
Europas bästa, vilket är en ambitiös och nog så viktig och vällovlig målsätt-
ning.
Med tillfredsställelse kan jag konstatera att det i utbildningsutskottet varit
möjligt att i betydande omfattning uppnå samstämmighet bakom utform-
ningen av läroplanen. I det sammanhanget vill jag gärna uttala den uppskatt-
ning jag känner av den öppenhet och strävan till samförstånd som präglat
mycket av arbetet i utskottet. På en rad områden har vi skrivit oss samman
för att ytterligare understryka och markera vad vi ansett vara väsentligt.
Detta gäller t.ex. det internationella perspektivet, miljöfrågorna och skolans
ansvar att med kraft motverka främlingsfientlighet och rasism, där vi gör till-
kännagivanden. Det gäller också skolans åtgärder för elever med särskilda
behov och ett klart positivt uttalande beträffande skolans kulturmål. Visst
finns det ett antal reservationer fogade till betänkandet, men det stora flerta-
let av dem är antingen närmast en upprepning av vad som redan står i propo-
sitionen eller rena följdreservationer rörande precisering av timmar på det
praktiskt-estetiska området.
De reservationer som däremot verkligen anger en helt annan färdriktning
än den som markeras i regeringens proposition är av ett begränsat antal. De
lyser snarare med sin frånvaro. Dock framgår klart att Socialdemokraterna,
till skillnad från regeringspartierna, vill att läroplanen skall vara styrande för
såväl undervisningens uppläggning och organisation som skolans arbetsfor-
mer. De markerar därmed en bristande tilltro till skolpersonalens förmåga
och kunnighet när det gäller att välja och utveckla arbetssätt och arbetsmeto-
der. Därmed har de också missat väsentligheter när det gäller intentionerna
bakom och strävan till förnyelse och positiv kunskapsutveckling genom en
ny och bättre läroplan och nya kursplaner. Tyvärr visar Socialdemokraterna
här en konservativ blockering, som föga gagnar skolans utvecklingsarbete.
I närmast alla avseenden och i allt väsentligt har alltså utskottet ställt sig
bakom förslagen i regeringens proposition om en ny läroplan för grundsko-
lan för vars utformning skolministern bär huvudansvaret.
Herr talman! I viktiga avseenden anser jag att vi har misslyckats med att
nå breda samförståndslösningar i utskottsarbetet, trots att vi verkligen
gjorde betydande ansträngningar för att uppnå detta. Det gäller dels frågan
om skolans värdegrund, dels betygsfrågan. I båda fallen hade det varit av
betydande och bestående värde att manifestera enighet.
Marianne Jönsson kommer senare att föra utskottets talan i frågan om
skolans värdegrund. För egen del nöjer jag mig därför med att markera att
jag anser att ett tungt ansvar åvilar dem som i slutskedet spräckte den ge-
mensamma skrivningen, där vi uttalade att kristendomen har en särställning
för att kunna ge grunden till förståelse för svensk och västerländsk kultur
och samhällsutveckling. Vi markerade särskilt att kristen etik utgör en del
av det nationella kulturarvet. Sammanfattningsvis anförde vi att det av läro-
planstexten bör framgå tydligt att formuleringen om skolans värdegrund så-
som förankrad i kristen etik och västerländsk humanism inte skall tolkas som
att skolan skall överge sin tidigare hållning i livsåskådningsfrågor. Vi var
överens om att ge regeringen till känna att skolan också i fortsättningen skall
vara icke-konfessionell. Kan det verkligen råda något tvivel om innebörden
av detta, herr talman? Och likväl framtvingades en splittring av enigheten.
Detta är beklagligt.
Så till betygsfrågan. Frågan gäller i grunden skolans information till för-
äldrarna angående elevernas ställning kunskapsmässigt och socialt. Detta
förutsätter ett nära och förtroendefullt samarbete mellan hem och skola med
ömsesidigt utbyte rörande kunskaper, erfarenheter och kännedom om ele-
verna. Informationen från skolans sida kan ske på två sätt, dels genom munt-
liga kontakter, dels genom skriftliga meddelanden.
Ett enhälligt utskott markerar vikten av den muntliga informationen och
uttalar att denna skall ske i form av utvecklingssamtal, som är en utbyggnad
av de nuvarande kvartssamtalen. Utvecklingssamtalen skall äga rum minst
en gång per termin och är inte utbytbara. Samtalen skall ge föräldrarna en
allsidig belysning av elevens situation och förhållanden på skolan.
Den skriftliga informationen skall enligt utskottsmajoriteten utgå i form
av nationellt reglerade betyg terminsvis fr.o.m. vårterminen i årskurs 7.
Utomordentligt viktigt i detta sammanhang är att vi nu frångår det relativa
betygssystemet med dess brister och inför ett mål- och kursrelaterat betygs-
system. Bedömningen av elevernas kunskaper skall ske med utgångspunkt
i kursplanernas mål. Betygen skall relateras till kursplanernas krav och de
kunskapsnivåer som uppnås.
Den skriftliga informationen skall vidare utgå i form av obligatoriska
skriftliga meddelanden terminsvis fr.o.m. vårterminen i årskurs 5 och skall
därtill-om målsman så begär-kunna utgå redan fr.o.m. årskurs 1. Ansvaret
för utformningen av de skriftliga meddelandena åvilar den lokala skolan och
skall kunna ges i de former som föräldrar, elever och lärare anser bäst uppfyl-
ler kraven på information.
Under slutet av det femte läsåret skall en nationellt utformad avstämning
äga rum för att mäta om eleverna nått upp till de kunskapsmål som getts
för denna årskurs. I de fall detta inte skett är kommunen skyldig att sätta in
lämpliga stödåtgärder. Det är därför naturligt med en skriftlig resultatupp-
följning till alla elever och målsmän i samband med denna avstämning. Lika
naturligt är att skriftlig information därefter utgår terminsvis i enlighet med
vad jag redan har nämnt.
Genom denna kombination av utvecklingssamtal och skriftlig information
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
82
skapas utomordentligt goda förutsättningar för att föräldrarna verkligen får
den kunskap om sina barns skolsituation som det är skolans absoluta skyldig-
het att ge dem. I sammanhanget vill jag nogsamt markera att skolan faktiskt
inte är till för lärarna utan för eleverna och att det är föräldrarna som bär
huvudansvaret för sina barn. Helt avgörande i betygsfrågan är således ele-
vernas och föräldrarnas rätt till betyg och skriftlig information och inte lärar-
nas eventuella vilja eller motvilja att utfärda dessa handlingar.
Socialdemokraterna vill tyvärr inte medverka till att föräldrar och elever
skall kunna erhålla denna grundliga information. De vill att betyg skall
kunna sättas först i årskurs 8 och motsätter sig skriftlig information dessför-
innan. De nonchalerar därmed den markanta uppslutning bakom betyg från
föräldrarnas och elevernas sida som kommit till uttryck i en rad undersök-
ningar. De omyndigförklarar lärarna när det gäller deras kompetens att ge
skriftliga omdömen. Detta är djupt beklagligt, men är helt i överensstäm-
melse med partiets synsätt om central styrning på skolområdet. Detta står i
klar motsats till att visa förtroende för och tilltro till dem som arbetar lokalt
med frågorna och som har ansvaret för att skolan utvecklas på ett ansvars-
fullt och positivt sätt till gagn för dem skolan angår, nämligen eleverna.
Herr talman! Vi var mycket nära en brett förankrad uppgörelse även i be-
tygsfrågan. Tyvärr sprack den på att socialdemokraterna inte ansåg sig
kunna medverka till att det sattes på pränt - det som de muntligt sagt sig
förstå -, nämligen att den skriftliga informationen skulle kunna antaga be-
tygsliknande former. Socialdemokraterna valde att reservera sig på sina mo-
tionsyrkanden, medan regeringspartierna vidhöll betydande delar av försla-
get till uppgörelse, som vi kompletterar med att skriftlig information skall
bli obligatorisk fr.o.m. vårterminen i årskurs 5. Vi anser att vi därmed har
åstadkommit ett bra informations- och betygssystem. Jag vill verkligen ut-
trycka den förhoppningen att socialdemokraterna kommer till insikt om att
hotet om att riva upp beslutet vid ett eventuellt regimskifte uteslutande är
till skada för skolarbetet.
Vad slutligen gäller antalet betygssteg finner utskottsmajoriteten inte
minsta anledning föreligga att frångå vad som föreslagits i propositionen.
Några sakskäl för att begränsa antalet steg ytterligare, vilket Socialdemokra-
terna yrkar, föreligger inte. Snarare torde skäl kunna åberopas för att man
skall införa ännu fler betygssteg.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till vad utskottet anfört.
Anf. 90 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Hans Nyhage säger med anklagande röst att socialdemokra-
terna vill att läroplanen skall vara styrande för skolans arbete och innehåll.
Ja visst skall den vara det! Vad skall vi annars ha den till? Varför har Hans
Nyhage ägnat veckor och månader och år åt att diskutera ett beslut i riksda-
gen om det inte skall ha någon styrande effekt på verkligheten ute i skolan?
Nu har den ene efter den andre från utskottsmajoriteten beklagat att vi
inte kommit överens om värdegrunden och betygen. Jag vill påminna om att
vi faktiskt var överens. De citat som Hans Nyhage läste upp - om jag lyss-
nade rätt - hade vi inga bekymmer att vara överens om. Mycket av det är
självklarhetcr. Men sista dagen i utskottet, när vi slutligen skulle justera tex-
terna, då fördes till en mening om att vi också skulle ställa upp på allt det
regeringen har skrivit i propositionen om värdegrunden. När det kravet ställ-
des för att vi skulle komma överens, då sprack enigheten. Det var inte vi
som kom med det kravet. Det kom från andra sidan bordet. Hans Nyhage
vet förmodligen mer om varifrån det kom. De sista dagarna här har förlåten
lättats i media. Björn Samuelsons fråga här tidigare om det var sant att kds
skulle hoppa ur regeringen ifall man inte fick med det, den tycker jag kräver
ett svar.
Det var alltså inte vi som spräckte enigheten om värdegrunden. På samma
sätt var det med betygen. Där var det snarare Hans Nyhages egna partivän-
ner som kom med en mening - också det sista dagen - om vilken ni visste att
det inte gick att få någon enighet. Ni måste ha varit mycket medvetna om
att ni skulle spräcka den överenskommelse som faktiskt fanns.
Ansvaret vilar alltså tungt på utskottsmajoriteten och regeringspartierna.
Vi har inte tolkat det på något annat sätt än att ni faktiskt ville spräcka enig-
heten. Vi begriper inte varför, men det kanske vi kan få någon förklaring
till.
Anf. 91 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Läroplanen skall givetvis vara styrande när det gäller målen
för skolans arbete. Kursplanerna skall utforma vilka kunskapsmål som skall
uppnås.
Vad jag avsåg - och jag beklagar om jag uttryckte mig otydligt i samman-
hanget -var att hur man arbetar i skolan, vägen till målet, vägen att uppnå
vad kursplanerna föreskriver måste vi med förtroende överlåta åt skolorna
att ansvara för. Det var vad jag avsåg. Har det missförståtts beklagar jag
detta.
När det sedan gäller värdegrunden har jag redan, tror jag, tämligen tydligt
uttalat vad jag anser i den frågan.
Anf. 92 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Frågan om det är sant som sagts i media, att hänsynen till
kds gjorde att ni andra mycket motvilligt, som jag kan förstå, gick med på
det här, trots att ni visste att enigheten skulle spräckas, den frågan kräver ett
svar.
Anf. 93 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att det är alldeles solklart hur majoritetstex-
ten skall tolkas när det gäller frågan om betyg i grundskolan.
Det är helt klart att ni inte är villiga att biträda Vänsterpartiets förslag om
att blicka framåt och utreda villkoren och möjligheterna för en betygsfri
skola och se vad det skulle innebära när det gäller arbetssätt och kunskapssö-
kande, forskande arbetsmetod och annat. Men när uppgörelsen sprack väl-
jer ni att också frångå propositionens förslag. Varför, Hans Nyhage? Vad är
dåligt i regeringsförslaget?
En annan fråga: Kan en skola nu välja att använda betygsstegen A-F redan
från årskurs 1 i informationen till hemmen?
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
83
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
84
Anf. 94 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Björn Samuelson uppfattar alldeles korrekt när han konsta-
terar att vi inte har samma uppfattning i betygsfrågan.
I det förslag utskottsmajoriteten samlades i ansåg vi att det var av utomor-
dentligt stort värde att få nationellt reglerade betyg redan från årskurs 7.
Detta fanns också med i förslaget till uppgörelse.
Vi vidgade nu förslagets inställning i den frågan.
När det gäller möjligheterna att utforma informationen från och med års-
kurs 1 ankommer det totalt på berörd lärare, föräldrar och elever att ansvara
för hur den skall se ut. Om de kommer överens om att ge betygsliknande
omdömen, skall de ha rätt att göra det. Jag kan för mitt liv inte begripa vad
som är allvarligt och besvärligt med detta.
Anf. 95 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det besvärande med detta är att båda lärarförbunden, för
första gången i enighet, uppvaktade utbildningsutskottet och framförde sina
synpunkter om att man skulle ha en ganska precis reglering runt användan-
det av de olika betygsstegen i en eventuell betygsskala. Man skulle alltså inte
sätta betyg på olika sätt i olika skolor och olika årskurser.
Man har definierat en betygsskala om vilken man säger att den skall vara
nationellt reglerad från årskurs 7. Men man säger också att den skall kunna
användas från årskurs 1.1 så fall har man egentligen inget nationellt reglerat
betygssystem.
Jag uppfattade inte riktigt substansen i det som sades vara dåligt i proposi-
tionen när det gäller betygen.
Anf. 96 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Det som inte är lika med det förslag utskottsmajoriteten har
kommit till i betygsfrågan skulle alltså vara dåligt i regeringsförslaget, menar
Björn Samuelson. Det var en nog så underlig slutsats. En sak kan vara bra,
men ändå kunna bli bättre.
Det är faktiskt föräldrarna som har huvudansvaret för sina barn. Jag har
nogsamt markerat att utformningen av den skriftliga informationen i årskurs
1 skall ske i samråd mellan föräldrar, elever och lärare.
I det avseendet är lärarna faktiskt skyldiga att följa föräldrarnas önske-
mål, om föräldrarna vill ha en skriftlig information. Kan det sägas tydligare?
Anf. 97 EWA HEDKVIST PETERSEN (s):
Herr talman! Vi skall i dag besluta om ett nytt betygssystem för grundsko-
lan. Tyvärr blir det inte i huvudsak ett beslut med bred förankring i Sveriges
riksdag. Tvärtom tas det med minsta möjliga borgerliga majoritet.
Det är nu allmänt känt och vi har diskuterat en del redan om hur vi har
försökt hitta en kompromiss i utskottet kring betygen. Nu föll kompromissen
på att regeringspartierna i skön förening med Ny demokrati inte ville släppa
tanken att betygsliknande skriftliga omdömen skall kunna ges i årskurs 1 i
grundskolan. Det vill inte vi socialdemokrater medverka till. Det var alltså
inte som Hans Nyhage påstod i sitt anförande att det var socialdemokraterna
som spräckte den uppgörelse vi var på väg att få. Det var moderaterna som
i efterhand inte kunde gå ifrån en skrivning som fanns där men som vi inte
hade kommit överens om tidigare.
Under behandlingen i utskottet yrkade oppositionen att betygsförslaget
skulle remissbehandlas. Skälet var att det var ett helt nytt betygsförslag som
förelädes i propositionen. Det fanns inte med i Betygsberedningens betän-
kande, utan det kom från regeringen. Vi i oppositionen ville att förslaget
skulle gå ut på remiss för att få in synpunkter från organisationer och instan-
ser. Utskottsmajoriteten vägrade oss detta. Det sades vara av tidsskäl. Om
majoriteten hade velat, hade det funnits tid att skicka ut förslaget på remiss.
Det verkliga skälet var, förmodligen, att majoriteten var i stort sett ensam
om att tycka att detta är ett bra förslag. Vi ser nu här i kammaren att det är
så. Vi har också fått veta detta under hanteringen i utskottet.
Utskottet har nu förfallit till stora delar av Beatrice Asks mycket hårt kriti-
serade betygsförslag. Betygsliknande skriftliga omdömen skall kunna ges
från ettan, skriftlig information - som kan vara lokala betyg - skall ges från
femman och betyg enligt en fastställd sexgradig skala skall ges från sjuan.
Det är i sanning inte ett lättförståeligt och enkelt betygssystem som de bor-
gerliga regeringspartierna nu tar ansvar för.
Men utskottet har dessutom, vilket vi naturligtvis tycker är bra, anammat
det socialdemokratiska förslaget om utvecklingssamtal. Här gör utskottet
samfällt ett mycket viktigt tillkännagivande till regeringen. Utskottet har här
tagit initiativ till ett stort steg framåt för att förbättra barnens och ungdomar-
nas situation i skolan och kontaktformerna mellan hem och skola.
Det har diskuterats härvad skälet är att regeringspartierna inte kan släppa
tanken på betyg tidigt i skolan. Förklaringen är att en moderat skolminister
inte kan låta bli att driva igenom förslaget när hon har chansen. Vi vet att
Moderaterna alltid har velat ha betyg tidigt i skolan. Men en stor del av för-
klaringen är att en mängd regeringsbröder lägger sig som käglor inför Mode-
raternas betygslinje.
Jag har litet svårt att lyssna när bl.a. Folkpartiets representant ställer sig
vid sidan om och betraktar skeendet i stället för att försöka ta ansvar. När
det finns två linjer i en fråga måste man välja sida. I denna fråga försöker
Folkpartiet undkomma ansvaret att välja sida. Det kan jag inte acceptera.
Hade Folkpartiet velat, hade Folkpartiet kunnat hindra denna betygslinje.
Folkpartiet hade kunnat ställa upp på den ursprungliga kompromissen. Jag
tycker att det är väldigt tråkigt att Folkpartiet inte gjorde det.
Herr talman! Jag skall nu övergå till att redogöra för det socialdemokra-
tiska förslaget till nytt betygssystem i grundskolan - som vi har reserverat
oss för.
Framtidens arbetsmarknad ställer ökade krav på utbildning. Det är därför
viktigt att skolans arbete kan genomföras så att elevernas nyfikenhet och lust
att lära ständigt stimuleras. Det förutsätter ett gott och nära samarbete mel-
lan hem och skola.
Vi vet att många föräldrar av olika skäl känner sig främmande för skolan.
Därför måste vi finna kontaktformer som känns naturliga och meningsfulla
för både föräldrar, elever och lärare. Vi socialdemokrater vill betona utveck-
lingssamtalet som den lämpligaste formen för kontakt under hela grundsko-
lan.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
85
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
86
I ett utvecklingssamtal - som måste vara djupare än det nuvarande kvarts-
samtalet, många föräldrar och lärare är missnöjda - skall lärare, föräldrar
och elever förtroendefullt diskutera hur arbetet i skolan genomförs, om
framsteg och svårigheter. Jag är övertygad om att lärarna kommer att få
mycket tillbaka i skolarbetet för de insatser de gör i dessa samtal.
För de föräldrar som inte tycker att utvecklingssamtalen ger dem en till-
räckligt bra bild anser vi att samtalen kan kompletteras med skriftlig infor-
mation om vad som har förevarit men också avhandla överenskommelser
mellan lärare och föräldrar. Hur informationen skall utformas skall läraren,
föräldrarna och eleven bestämma tillsammans. Det kan t.ex. handla om att
skriva ner vad var och en skall göra för att situationen skall förbättras.
Enligt vår socialdemokratiska modell är det viktigt att den skriftliga infor-
mationen är att betrakta som ett arbetsmaterial. Den skall inte utformas på
ett betygsliknande sätt. Då blir det en offentlig handling och får en helt an-
nan dignitet än att vara ett arbetsmaterial mellan lärare, föräldrar och elever.
Detta har enligt vår mening mycket stor betydelse för det fortsatta samarbe-
tet mellan hem och skola.
Herr talman! Skolans viktigaste ansvar är att alla elever i årskurs 9 kan
lämna skolan med kunskaper i alla ämnen som motsvarar godkänd nivå. In-
satser för att motverka svårigheter och reparera brister får inte vänta till slu-
tet av grundskoletiden utan måste sättas in tidigt.
Vi har accepterat regeringens förslag om ämnesprov i årskurs 5 och 9 och
diagnostiska prov. Men vi accepterar inte att ämnesproven i femman obliga-
toriskt skall användas för skriftlig information till hemmet. Vi vill tona ner
femman som kontrollstation för den enskilde.
Först på höstterminen i åttan, som det är i dag, skall det enligt vårt förslag
vara möjligt att sätta mål- och kursrelaterade betyg. Vi håller med Betygsbe-
redningen när det gäller att barn först i tonåren förstår vad betyg innebär
och kan använda dem för att främja sin egen skolgång. Yngre barn tror lätt
att betyg är ett omdöme om dem som människor. Det skulle kunna vara till
skada i skolarbetet. Det vill vi inte medverka till.
Vår betygsskala har fyra steg, och vi kan inte tänka oss att sätta betyget
otillräckliga kunskaper på elever i den obligatoriska skolan. Vi kan inte för-
stå varför regeringspartierna envisas med fler betygssteg i grundskolan än
gymnasieskolan.
Vi föreslår att elever som inte kommer upp till nivån godkänd skall få ett
kryss följt av ett omdöme som säger hur långt eleven kommit i ämnet och vad
som krävs - det är viktigt - för att eleven skall bli godkänd. Detta innebär
att skyldigheten kvarstår för skolhuvudmannen att erbjuda eleven förnyade
pedagogiska insatser och ytterligare studier.
Herr talman! Det borgerliga betygssystemet innebär, enligt vår mening,
en tillbakagång för den svenska skolan på flera punkter.
För det första. Mot bakgrund av uppgörelsen om utvecklingssamtalen är
vi bestörta över att den borgerliga majoriteten öppnar möjligheten att ge be-
tygsliknande omdömen på små barn. Det rimmar illa med utvecklingssamta-
lens framåtsyftande målsättning att samtidigt uppmuntra betygsättning som
ser bakåt och mäter det som varit.
Vi vet också att betygsättning styr skolarbetet mot mätbara kunskaper,
försvårar individualisering av skolarbetet och att yngre barn har svårt att se
betygens mening. Jag vill därför fråga de borgerliga representanterna här i
debatten följande. På vilket sätt främjar betyg eller betygsliknande omdö-
men i de lägre årskurserna skolarbetet?
Varför på detta sätt gå i konfrontation med Sveriges lärare, föräldrar och
elever? Det är inte så som Hans Nyhage sade, nämligen att alla föräldrar,
lärare och elever längtar efter betyg tidigt i skolan. Utskottet har fått ta emot
uppvaktningar och brev som säger att det är precis tvärtom. Lärar- och för-
äldraorganisationer vill inte ha betyg före sjuan och de vill inte ha lokal be-
tygsättning.
För det andra. Skriftlig information, som kan vara lokala betyg, skall i
fortsättningen ges från femte årskursen. Efter ämnesproven i femman skall
föräldrarna skriftligt meddelas resultaten på proven.
Talet om att betyg skall börja ges från sjuan är egentligen bara en chimär.
Då träder visserligen den sexgradiga skalan in, men dessförinnan blir det lo-
kala betyg redan i femman. Läraren skall ju själv utforma den skriftliga in-
formationen fr.o.m. den årskursen, och det sägs också att det av denna skall
framgå om eleven uppnått kravnivån eller ej. Detta kan inte tolkas på annat
sätt att det kan bli lokala betyg från femman. Jag vill gärna ha en kommentar
från majoriteten på detta.
Herr talman! En annan effekt av detta nya betygssystem är att alla lärare
som i dag inte sätter betyg, måste nu sätta sig in i hela betygssystemet. Någon
förälder kan ju vilja få tillgång till det, och från femman blir det mer och mer
vanligt. Det förutsätter utskottet.
Är det verkligen klokt att lägga resurser på sådant i dag, då klasserna blir
större och skolans problem är att det inte finns resurser till elever med sär-
skilda behov? Jag tycker inte det. Jag tycker att lärarna och skolan skall få
ägna tid och kraft åt att förbättra skolvardagen för eleverna i stället för att
börja fortbilda sig i att sätta betyg.
Herr talman! Till sist skulle jag vilja fråga utskottsmajoriteten varför det
inte är lika intressant att veta hur de fristående skolorna sköter sitt uppdrag
att förmedla kunskaper som hur de kommunala skolorna gör det? Jag syftar
på att majoriteten inte vill inlemma de fristående skolorna fullt ut i det natio-
nella provsystemet.
Jag yrkar bifall till de socialdemokratiska reservationerna 11, 13 och 14.
Anf. 98 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Enligt min bestämda uppfattning skall en remiss vara brett
upplagd för att kunna ge en ordentlig fingervisning om hur ett förslag uppfat-
tas. Det tar sin tid. Det är ingen mening med att gå ut med en remiss på
mycket begränsad tid i en så viktig fråga. Vi gjorde också bedömningen att
en fråga som redan förut hade varit föremål för ett omfattande remissförfa-
rande inte behövde gå ut på remiss en gång till. Det är skälet till att vi sade
nej till en remiss.
Ewa Hedkvist Petcrscn frågade hur skriftlig information främjar skolarbe-
tet. Den skriftliga informationen från årskurs 5 kommer att ge elever och
föräldrar betydande information om hur eleven ligger till i skolarbetet, vilka
resultat eleven har uppnått och vilken elevens situation och ställning är.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
87
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
88
Detta anser vi vara av stor betydelse för skolarbetet. Det främjar verkligen
skolarbetet i ordets bästa bemärkelse.
När det gäller den skriftliga informationen fr.o.m. årskurs 1 t.o.m. årskurs
5 har jag ett par gånger tidigare sagt - men jag upprepar det gärna - att den
skall tillkomma om föräldrarna så önskar och att den skall tillkomma efter
samråd mellan målsmän, elever och lärare. Den skall också utformas i sam-
råd mellan dessa.
Om det nu är så som Ewa Hedkvist Petersen påstår - att föräldrarna inte
vill ha den skriftliga informationen - begriper jag inte vad hon oroar sig för.
Då lär de väl inte heller begära att få den av skolan. Men varför skall man
förmena de målsmän som verkligen vill ha skriftlig information möjlighet att
få det? Varför skall man tvinga läraren att säga till den målsman som vill
ha skriftlig information: Nej, det får du inte - det har Socialdemokraterna
förbjudit oss att ge. Varför litar man inte på föräldrarnas och lärarnas om-
döme när det gäller att ge sådan skriftlig information?
Sedan vill jag bra gärna fråga: Vad är skillnaden mellan ett kryss och ett
F? Varför skulle eleverna uppleva det som positivt att få ett kryss men nega-
tivt att få ett F? Det skulle jag väldigt gärna vilja ha utvecklat.
Slutligen: Jag grundar min uppfattning om inställningen till betygen på en
rad undersökningar som gjorts. Enligt dem har majoriteten av målsmän och
elever sagt sig vilja ha betyg, och därtill på ett tidigt stadium.
Anf. 99 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Först till vår begäran i utskottet om remiss. Det är mycket
möjligt att remisstiden inte kunde ha blivit speciellt lång, men vi vet att det
fanns en beredskap hos olika intressenter att framföra sina synpunkter - dis-
kussionen hade redan kommit i gång ute i samhället. Jag tror att även de
synpunkter som vi hade kunnat få in under en kort remisstid hade varit
mycket värdefulla för utskottets handläggning, inte minst för att skapa den
enighet som vi alla egentligen hade velat ha men inte lyckades få till stånd i
slutändan.
När det gäller den skriftliga informationen i femman tycker vi helt enkelt
att det är bättre med samtal än med skriftlig information. Det är därför vi
vill utveckla utvecklingssamtalet.
Anledningen till att uppgörelsen spräcktes var att majoriteten inte kunde
avstå från att påpeka att den skriftliga informationen skulle kunna vara be-
tygsliknande i årskurs 1-5. Jag kan fortfarande inte förstå varför utskottet
skall skriva den svenska skolan på näsan att informationen kan vara betygs-
liknande, när man samtidigt säger att den skall utformas i samråd mellan
föräldrar, elever och lärare. Det stämmer inte alls. Detta speglar egentligen
bara Moderaternas vilja att få ned betygen långt ned i åldrarna.
Skillnaden mellan kryss och F är en mycket viktig sak för oss. Jag rekom-
menderar vårt alternativ till studium. Ett F enligt majoritetens nu kom-
mande beslut betyder: Du har otillräckliga kunskaper - punkt och slut. Det
innebär: Du kommer inte in på ett nationellt program i gymnasieskolan, om
du har det i svenska, engelska eller matte. Ett kryss enligt vårt förslag skall
följas av ett omdöme, där läraren skall skriva vad eleven har uppnått i ämnet
och vad som krävs för att uppnå godkänt. Det blir alltså en arbetsanvisning
för den skola eller de lärare som kommer att ta emot eleven i fortsättningen.
Det är någonting helt annat än att sätta ett F och ingenting mer.
Jag skulle vilja återkomma till den fråga om lokala betyg som jag ställde
i mitt inledningsanförande. Jag skulle vilja höra av Hans Nyhage om han
håller med om att det som kommer att ske i femman innebär att man inför
lokala betyg. Det står ju faktiskt i propositionen -och det håller utskottsma-
joriteten med om - att det är läraren som skall bestämma i vilken form om-
döme skall ges efter femman.
Anf. 100 HANS NYHAGE (m) replik:
Herr talman! Jag upprepar vad jag sade tidigare om remisstiden. Skall det
vara någon mening med ett remissförfarande skall det vara brett upplagt,
och då krävs det tid. Det var skälet till att vi sade nej.
Jag tillåter mig att tillägga: Finns det någon fråga som har varit föremål
för så många betänkanden, så många remissomgångar, så många utlåtanden
och så många diskussioner av skilda slag som betygsfrågan? Någonstans
måste vi väl ändå kunna sätta en gräns för detta.
Jag delar Ewa Hedkvist Petersens uppskattning av utvecklingssamtalen,
och jag vågar påstå att jag hävdade den uppfattningen mycket kraftfullt i
mitt anförande nyss. Den står alldeles otvetydigt formulerad i betänkandet.
Men jag vidhåller att utvecklingssamtalen skall kunna kompletteras med en
skriftlig information. Ansvaret för den informationen ankommer på skolan,
lärarna, målsmännen och eleverna. Den skall vara obligatorisk från årskurs
5 - jag upprepar det. Men utformningen av den skriftliga informationen är
alltså en huvuduppgift för skolan.
När det gäller det krav som finns i betänkandets skrivning på betygslik-
nande omdömen är sanningen den att vi vid upprepade tillfällen vid våra
överläggningar och samtal kom in på frågan, om den skriftliga informationen
skulle kunna innebära ett betygsliknande omdöme eller inte. Vi var såvitt
jag kan bedöma det överens om att det naturligtvis skulle kunna hända att
det fick den utformningen. Men när vi så ville omsätta det vi sagt i praktisk
handling - i skrift - reagerade Socialdemokraterna och ville inte vara med.
Det är självklart att vi då insåg vad det var fråga om, och då kunde vi inte
stryka även den delen av det vi enligt min mening hade varit överens om.
Slutligen: Det är väl självklart att ett F enligt majoritetens betygsskala
kommer att beledsagas av en skriftlig förklaring eller skriftliga omdömen.
På den punkten finns det ingen skillnad. Jag frågar därför återigen: Vad är
då skillnaden mellan ett kryss och ett F?
Anf. 101 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Åter till remisstiden! Hans Nyhage sade att det var tidsskäl
som gjorde att man vägrade oss remiss. Det är mycket möjligt att det var ett
av skälen. Men jag tror att det också fanns ett annat skäl, och det var att
man visste att man skulle kunna få in många kritiska synpunkter. Vi hörde i
debatten att det var så. Det var viktigt att det kom till utskottes kännedom
genom en remissomgång. Vi ville ha en remissomgång, därför att det förslag
vi fick faktiskt var helt nytt, inte enligt Betygsberedningens förslag. Därför
behövde det än en gång diskuteras ordentligt. Det här är ett mycket viktigt
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
89
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
90
beslut för den svenska skolan och för alla svenska barn och ungdomar. Vi
hade haft tid med en remissomgång.
I frågan om utvecklingssamtal är vi överens, och det är jag väldigt glad
över. Vi hoppas att metoden utvecklingssamtal skall utvecklas i skolan och
att de skall bli någonting bra för alla lärare, föräldrar och elever. Det kom-
mer att krävas ett omfattande arbete lokalt för att det här skall bli bra.
I uppgörelsen om den skriftliga infomationen fanns det inte något som
helst om att den informationen skulle kunna vara betygsliknande, tvärtom.
Därför var vi väldigt förvånade när majoriteten inte ville ta bort den delen
av texten i den sista upplagan av betänkandet, innan vi fastställde det hela.
Vi kan fortfarande inte förstå varför majoriteten så att säga måste skriva sko-
lorna på näsan om att informationen kan vara betygsliknande.
I mitt inledningsanförande sade jag att det är viktigt att den skriftliga info-
mationen inte blir betygsliknande, därför att den då blir en offentlig handling
och kan användas som betyg. Så vill vi inte ha det. Därför skriver vi i vår
reservation att det är viktigt att den skriftliga informationen får formen av
ett arbetsmaterial för den enskilda eleven, föräldrar och lärare. Så fungerar
den bäst, då används den inte som ett betyg utan som ett arbetsredskap för
att den enskilda eleven skall få en bra skolsituation. Däri ligger skillnaden
mellan vår och majoritetens syn på skriftlig information.
Anf. 102 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Ewa Hedkvist Petersen vände sig direkt till mig och hävdade
att jag med all kraft försöker undkomma det ansvar som åligger mig och stäl-
ler mig vid sidan om. Jag har själv inte riktigt den bilden av mitt eget age-
rande, måste jag säga.
Det vi diskuterar är för den utomstående egentligen lika obegripligt som
delar av den värdegrundsdiskussion som vi hade tidigare. Det handlar egent-
ligen om ett avsnitt i en neutral kanslitext, som inte på något sätt är politiskt
initierad, där utskottet beskriver vad olika typer av information kan inne-
hålla. När vi då konfronteras med det uppstår den här diskussionen. Jag har
väldigt svårt att förstå hur jag, som fungerade som någon form av medlare,
skall bestämma var gränsen går för s respektive m i det här fallet. Det får ni
faktiskt avgöra själva. Om det kallas för att ställa sig vid sidan om, ställer
jag mig vid sidan om av alldeles fri vilja. Jag kan inte avgöra var gränsen går
för er. Uppenbarligen gick Socialdemokraternas gräns vid att man inte fick
nämna det otäcka vid dess rätta namn.
Jag tycker inte att små barn skall få nationellt reglerade betyg. Men om
en förälder begär att få betygsliknande omdömen redan före årskurs 5, kan
inte jag i min liberala själ hitta på någon rimlig anledning att förbjuda detta.
Om lärare och föräldrar - eller hela Sverige, som Ewa Hedkvist Petersen var
inne på i sitt anförande - är emot betyg tidigt i skolan, då är saken oproble-
matisk. Då ligger ansvaret på den primära nivån, nämligen hos föräldrar och
lärare.
Anf. 103 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Christer Lindblom spelade verkligen en mycket aktiv roll
under förhandlingarna, det är oomtvistat. Vi försökte verkligen komma
överens med hjälp av Christer Lindblom och Folkpartiet, och det var en nyt-
tig upplevelse. Vad jag reagerat emot är att Folkpartiets representant ställer
sig vid sidan om så här i efterskott och säger att det var synd att vi inte kom
överens, att vi fortfarande inte har färdigdiskuterat frågan.
När vi går till beslut måste man ta ställning. Här finns två olika förslag
redovisade: ett i majoritetstexten, ett i en reservation. Jag tycker att det är
synd att Moderaterna här har fått driva sin skolpolitik, och de andra rege-
ringspartierna har fogat sig. Det ville jag belysa. Nu har vi den majoritet som
vi har: Ny demokrati ställer upp. När uppgörelsen inte höll, kommer den
borgerliga majoriteten att driva igenom sitt förslag om ett betygssystem som
det inte finns en bred uppslutning kring.
Fortfarande tycker jag att varje parti, oavsett om man är i regeringsställ-
ning eller inte, måste välja. När det är två förslag väljer man det ena eller
det andra.
Anf. 104 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Det är precis det jag säger: Jag väljer den modell som inne-
bär att föräldrarna har ett avgörande inflytande. När moderater och social-
demokrater tvistar om en av kansliet initierad mening, som inte på något sätt
är politiskt laddad utan en del av en beskrivning av informationen mellan
skola och hem, kan inte jag för er räkning bestämma om ni har fel eller rätt.
Jag måste faktiskt ha rätt att ställa mig vid sidan om. Det är den enkla sam-
manfattningen av min reaktion.
Anf. 105 EWA HEDKVIST PETERSEN (s) replik:
Herr talman! Folkpartiet har ställt sig vid sidan om i efterskott i debatten,
men man har inte ställt sig vid sidan om i voteringen i utskottet och kommer
inte heller att göra det i den kommande voteringen i kammaren. Där väljer
man sida. Men jag reagerade mot att ni ställer er vid sidan om i debatten och
försöker se på det hela utifrån.
Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå varför utskottsmajoriteten
måste skriva att den skriftliga informationen skall kunna ta betygsliknande
former. Vad Sveriges riksdag skriver har betydelse.
Vi har i vår reservation skrivit att vi tycker att informationen skall utfor-
mas så att det blir ett arbetsmaterial. Skillnaden är den att den inte blir en
offentlig handling och inte kan användas så som information i betygslik-
nande form. Skriftlig information i betygsliknande form är en offentlig hand-
ling och används alltså på ett helt annat sätt. Det är en väsentlig skillnad.
Där gick gränsen för oss också i utskottet.
Anf. 106 MARIANNE JÖNSSON (c):
Herr talman! En läroplan är ett av de viktigaste kulturdokumenten i sam-
hället. Läroplanen skall styra skolans verksamhet och ange utbildningens
värdegrund och dess mål, den bildning och utbildning som samhället skall
svara för. Skolan skall ge eleverna kunskaper om vårt kulturarv och om hur
detta vuxit fram.
Sverige står i dag inför stora förändringar. En allt starkare internationali-
sering och integrering ger oss impulser och ställer oss inför nya sammanhang.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
7Vy läroplan för
grundskolan, m.m.
91
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
92
Genom studier av vår historia och vårt kulturarv får vi en ökad självkänsla
och en stärkt identitet. Det ger oss en grund att stå på inför mötet med andra.
Det blir som en spegel där vi kan spegla andra länders värderingsmönster
och kulturella mönster.
I propositionen om en ny läroplan för grundskolan under rubriken ”En
skola med goda värden” citerar regeringen 1 kap. 2 § skollagen. Där står det
bl.a.: ”Verksamheten i skolan skall utformas i överensstämmelse med grund-
läggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom skolan
skall främja aktning för vaije människas egenvärde och respekt för vår ge-
mensamma miljö.” I detta ligger de grundläggande värderingar som skall
gälla för skolan. Dessa värden anses gälla under alla omständigheter. Sådana
värden kallar vi för oförytterliga. De normer som skolans verksamhet skall
bygga på - respekt för människans värdighet, individens frihet och integritet,
jämställdhet mellan män och kvinnor, omsorgen om dem som har det svårt,
det personliga ansvaret - har en djup förankring i vårt land och i vår kultur.
De har djupa rötter i den historiska utvecklingen.
Utskottet delar dessa värderingar, liksom att skolans värdegrund är för-
ankrad i kristen etik och västerländsk humanism. Om detta råder det tyvärr
inte enighet i utskottet. Socialdemokraterna och vänstern anser att det är
olyckligt och onödigt att skriva in dessa ord, kristen etik och västerländsk
humanism, i läroplanen. Ny demokrati reserverar sig också och anser att det
finns en målkonflikt i att välkomna ett mångkulturellt samhälle och samti-
digt slå vakt om vårt kulturarv, grundat på kristen etik och västerländsk hu-
manism. Det är att beklaga att vi inte kunde bli eniga i utskottet om något
så viktigt som skolans värdegrund. Det hade varit en kraftfull signal ut till
landets skolor.
Jag vill rikta mig till Socialdemokraterna och påminna, som flera talare
före mig har gjort i talarstolen, om hur nära vi var en samsyn i den viktiga
fråga som skolans värdegrund utgör. Vid det här laget är passusen om sko-
lans värdegrund förankrad i kristen etik och västerländsk humanism känd
och mycket citerad i dagens debatt. Det skall inte tolkas så att skolan skall
överge sin tidigare hållning i livsåskådningsfrågor. Undervisningen skall
även i fortsättningen vara icke-konfessionell.
Som kristen nation skall vi erkänna att de värden och de normer som vårt
samhälle bygger på har sin grund i kristen etik och västerländsk humanism.
Det skall inte tolkas på något annat sätt än att den grundslagsfästa religions-
friheten är orubbad och att den svenska skolan är öppen för alla, oavsett
trosinriktning och religion. Svenska och andra föräldrar kan med glädje och
förtröstan skicka sina barn till skolan i den fasta förvissningen om att de inte
skall bli utsatta för tvång eller påtvingade någon viss trosinriktning.
Till Ny demokrati vill jag säga: Sverige är ett i många avseenden mångkul-
turellt land. Det skall vi ta till oss i positiv anda och inte bygga barriärer mel-
lan folkgrupper. Alla skall känna sig välkomna och delaktiga i en miljö präg-
lad av mångfald i stället för likriktning, enfald och brist på respekt. Jag kan
inte se, Stefan Kihlberg, att det mångkulturella samhället står i motsatsställ-
ning till kristen etik. Tvärtom är det snarare avsaknaden av kristen etik och
humanism som får människor att vända sig mot människor. Snarare är det
väl så att kristen etik och humanism är en förutsättning för att vi skall komma
till rätta med yttringar av främlingsfientlighet och rasism. Då behöver skolan
en etisk kompass, som man så fint skriver i ingressen till läroplanen, upp-
byggd på kristen etik och västerländsk humanism. Detta är en av skolans
allra viktigaste medel då olika företeelser hotar grundslagsfästa värden i vår
demokrati och står i strid med skolans mål att skolan skall vara en skola för
alla med demokratiska värderingar där alla skall respekteras som individer.
Så till några andra områden i läroplanen där utskottet i enighet - Eva Jo-
hansson framhöll det tidigare - lägger fram förslag till riksdagen att i dag
besluta om.
Först om miljöfrågorna och deras betydelse. Här lämnar vi ett förslag om
det skall bli ett tillkännagivande till regeringen. Utskottet anser att miljöfrå-
gorna är så viktiga för framtiden och i skolans undervisning, att de skall ha
karaktären av ett eget övergripande kunskapsområde. Eleverna skall lära sig
att ta ansvar för sitt eget liv, för de egna konsumtions- och levnadsvanorna.
Efter att ha börjat med det lilla kan de gå vidare till mera övergripande och
globala frågor. Eleverna skall lära sig att de genom sitt sätt att leva, arbeta,
bruka marken och de förnyelsebara resurserna kan påverka samhället i mil-
jövänlig riktning på lång sikt.
Vi skriver att de delar som berör utbildningsområdet i Agenda 21, över-
enskommelsen från Rio, skall komma in som rekommendationer i det fort-
satta arbetet.
Också Skolverket skall ta itu med dessa frågor. Man skall i sina kommen-
tarer och i sitt referensmaterial föreslå att miljöfrågorna skall behandlas
strukturerat. Man skall vidare föreslå samordningar mellan olika ämnes-
grupper, teoretiska, faktiska - alla skall ta upp miljöfrågorna i sina kurspla-
ner och på sina dagordningar.
Som det tidigare här har sagts råder det samstämmighet kring de interna-
tionella frågorna. Som utskottet skriver är det synnerligen viktigt att den in-
ternationella förståelsen lärs ut i skolan och att eleverna får lära sig att förstå
de globala sammanhangen. Eleverna måste lära sig att inse hur beroende vi
är av varandra i världen. De globala frågorna kan tyckas avlägsna och inte
så angelägna, men genom att verka i det lilla - precis som när det gäller mil-
jöfrågorna - kan eleverna lära sig att på lång sikt förbättra världen genom
att ändra sin egen livsföring, sina egna konsumtions- och levnadsvanor -
tänka globalt och handla lokalt. Även detta är ett tillkännagivande till rege-
ringen, vilket är mycket glädjande.
Centern har alltid slagit vakt om en god och likvärdig utbildning i hela
landet. Därför ser jag det nu som mycket värdefullt att vi också är eniga när
det gäller stöd till elever med särskilda behov. Detta blir nu inskrivet i läro-
planen. Det förekommer redan i både skollag och grundskoleförordning,
men det är mycket viktigt att vi gör denna markering om att det tydligt skall
framgå också i läroplanen. Det är skolans ansvar att dessa elever får sina
behov tillgodosedda.
Under beredningsarbetets gång har vi fått många uttryck för hur männi-
skor reagerar på de förslag som vi i utbildningsutskottet har haft att be-
handla, och det är glädjande.
Ett ämne som har föranlett uppvaktningar och blivit föremål för brev och
reaktioner är svenska 2. Jag ser här majoritetsskrivningen som en mycket
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
93
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
94
viktig markering av att svenska 2 även i framtiden kommer att ha stor bety-
delse för skolan. Ämnet kommer att bli väl så viktigt som det är i dag. Farhå-
gorna gäller att ämnet inte skall få en egen kursplan. Men detta hänger sam-
man med kursplanernas nya struktur och det sätt på vilket man uttrycker att
skolans mål skall uppnås.
Jag vill också med tillfredsställelse framhålla att ämnet hemkunskap har
fått utökad timtid, något som vi från Centern framfört i många riksdagsmo-
tioner under årens lopp. Hemkunskap är det enda ämne som är obligatoriskt
även sedan man har slutat skolan är en devis som jag nyligen läste i en Ble-
kingeskola. Jag hälsar med tillfredsställelse att ämnet nu får utökad timtid.
Till sist några ord om brukarinflytandet, där det också blir ett tillkännagi-
vande till regeringen. Det är ett krav som vi från Centern har drivit sedan
många år tillbaka. Föräldrar och elever måste ha ett reellt inflytande över
skolans planering, organisation och arbetsformer. Detta skall nu efter riks-
dagens önskemål utredas. Regeringen skall komma tillbaka med förslag om
hur det hela skall gå till. Elevernas inflytande är ju lagfäst, medan däremot
föräldrainflytandet inte finns inskrivet i lagparagrafer. Ändå är det svårt att
få gehör för elevinflytandet, och enligt en undersökning som Maktutred-
ningen har gjort är skolan det område där föräldrarna och medborgarna har
allra minst möjlighet att göra sin röst hörd och sitt inflytande gällande.
Jag har nu använt den tid som jag har till mitt förfogande. Jag hade velat
säga några ord om betygen, men jag kan kanske återkomma till dessa i någon
av mina repliker.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Anf. 107 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Till detta betänkande har Marianne Jönsson fogat ett särskilt
yttrande, där hon bl.a. säger att begreppet kristen etik och västerländsk hu-
manism skall tolkas i relation till värdegrunden och att det skulle kunna råda
en oklarhet om detta. Vidare säger Marianne Jönsson att begreppet skall
tolkas så, att den grundlagsfästa religionsfriheten är orubbad. Men döm om
min förvåning när jag lyssnade till Marianne Jönssons anförande! Detta var
vad hon skrev i sitt särskilda yttrande, men i denna talarstol står hon och
säger att vi är en kristen nation, om jag inte hörde alldeles fel. En nation kan
inte vara kristen, ett parti kan inte vara kristet, människor kan vara kristna.
Det finns inget stöd för ett sådant resonemang, inte ens i Bibeln. Jag tycker
att det vore på sin plats att Marianne Jönsson förklarade sig litet tydligare.
Står hon för det särskilda yttrandet, eller står hon för det som sades i denna
talarstol?
Som jag sade i mitt anförande tycker jag att begreppet kristen etik och
västerländsk humanism används litet slarvigt. Jag vill då ställa frågan till
Marianne Jönsson: Var det så att ni tvingades att föra in dessa begrepp åter-
igen i betänkandet under hot om att kds skulle lämna regeringen - ja eller
nej? Ingen av de borgerliga företrädarna har hittills givit mig ett rakt svar på
den frågan.
Jag tycker att det är viktigt att diskutera olika etiska frågor och moralläror,
men den möjligheten måste ju också skolan och eleverna ha. Då kan man
inte hävda en trosläras monopol. Det är orimligt om man skall ha ett elevin-
flytande, om man inte vill hämma debatten eller om man inte vill lyfta in ett
moment om att eleven inte får ifrågasätta så mycket, för då riskerar han att
få ett sämre betyg, därför att han inte riktigt har förstått just den skolans
värdegrund. Etik och moral är inte en gång för alla tider och rum givna.
Hur var det, Marianne Jönsson, var det under hot om en regeringskris som
ni lyfte in dessa begrepp?
Anf. 108 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! När jag lyssnade på Björn Samuelsons huvudanförande,
gjorde jag en reflexion. Skäms Björn Samuelson för att vi är kristna? Vi är
inte muslimer, vi är inte judar, vi är inte hinduer. Vi talar ju om muslimska
länder. Motsatsen till en kristnad nation är ju en avkristnad nation. Detta
måste tydligt slås fast.
Genom vårt särskilda yttrande ville jag bemöta den osäkerhet som kan
uppstå ute i skolorna, vilket vi djupt beklagar. Måhända kan vi lugna de lä-
rare som får signalen att utskottet är oenigt. I fråga om de stora övergripande
frågorna råder det ju samstämmighet. Vi var ju så otroligt nära en samsyn.
Det var detta byråkratiska mening som stjälpte det hela. Jag såg det som en
nödvändighet att avge detta särskilda yttrande just för att ta udden av den
oro som kan uppstå ute i landet.
Anf. 109 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Marianne Jönsson svarade inte på min fråga. Var det riktigt
det som sades i ett nyhetsinslag i TV i går kväll, att det var under hot om
att kds skulle lämna regeringen som den - för att citera Marianne Jönsson -
”byråkratiska meningen” återinfördes. Jag undrar vad kds tycker om det epi-
tetet.
Jag skäms inte över kristendomen, inte jämt, men ibland när jag ser hur
den tillämpas. Jag skäms inte över grundläggande värderingar, som jag delar
med anhängare av såväl kristendomen som islam och judendomen. Det har
inte med saken att göra. Och vems kristendom skall jag skämmas respektive
vara stolt över? Livets ords? Nej, det gillar jag inte. Svenska kyrkans? Ja.
Befrielseteologernas kristendom? Ja.
Det är därför som man inte kan hävda att en nation är kristen. Det vore
bra om Marianne Jönsson medgav att det var en felsägning i hastigheten. Då
skulle det särskilda yttrandet stämma litet bättre.
Anf. 110 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Den fråga som Björn Samuelson ställer till mig har han ställt
till många av meddebattörerna här i dag. Svaret är kds var väldigt tydligt på
den här punkten. Man ville ha detta begrepp inskrivet. Det var en mycket
viktig fråga för kds, och vi sitter i en regeringskonstellation tillsammans med
kds. Det är mycket riktigt. Om det hela tvingades fram eller inte kan jag inte
riktigt säga, utan det beror på hur man uppfattar det. Nu har jag svarat på
den fråga som Björn Samuelson har ställt många gånger här i dag.
Anf. 111 EVA JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Marianne Jönsson var den tredje utskottsförcträdarcn som
beklagade att vi inte är ense om värdegrunden. Men varför kommer alla
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
|
Prot. 1993/94:43 14 december 1993 |
dessa beklaganden nu, när utskottets arbete är avslutat och bara besluten |
det är i elfte timmen.
|
Ny läroplan för |
Det låter mest som om det vore krokodiltårar över ert eget beslut att låta Marianne Jönsson riktade sig speciellt till socialdemokraterna i sitt huvud- Frågan om vad det egentligen var som hände den där dagen vid utskotts- Anf. 112 MARIANNE JÖNSSON (c) replik: Herr talman! Vi är överens om de grundläggande värderingarna så när Nu har jag också fått frågan från Eva Johansson om vad som förevarit Anf. 113 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik: Herr talman! Jag vill bara komma med ett klargörande för den händelse Jag vill understryka att man inte löser problemet genom att förneka mål- |
|
96 |
för medmänniskor är grundläggande fundament. Det är alldeles klart. Vad |
vi är kritiska emot är att denna målkonflikt inte behandlas och diskuteras
just för att man skall ge skolorna en etisk kompass när det gäller dessa väldigt
svåra frågor. Ute i skolorna vet man att problemet existerar. Där ser man
målkonflikten.
Ett konkret exempel tog jag upp i mitt anförande, nämligen att ett antal
rektorer i Stockholm har vänt sig till skolförvaltningen för att de inte vet hur
de skall hantera den situation som har uppstått just som ett resultat av denna
målkonflikt. Inte ens rektorn klarar av att hantera situationen! Jag tror inte
rektorerna är dåliga eller inkompetenta, men det finns ingen vägledning i
styrdokumenten, dvs. i läroplanen.
Ett annat exempel som skrämmer mig, eftersom jag värnar vår demokrati,
är när skolbibliotekarier stoppar undan och gömmer böcker som är skrivna
av Salman Rushdie därför att de är rädda. Det tycker inte jag är att visa civil-
kurage eller att värna vår kristna etik och västerländska humanism. Det är
att krypa undan för kulturella inslag som jag inte tycker att samhället skall
tolerera.
Vi tycker att det är viktigt att de här sakerna markeras i detta viktiga styr-
dokument. Men då får det inte bara bli allmänt välmenande verbala luftma-
ränger, utan det måste framgå tydligt och klart vad det är som vi inte tolere-
rar, just för att vi skall kunna skydda det som vi alla vill värna.
Anf. 114 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Det som gjorde mig orolig i Stefan Kihlbergs reservation är
det som står om att Sverige bör slå vakt om den kulturella homogeniteten
som har kännetecknat vårt land, och som delvis är en förklaring till att vi har
levt i ett relativt harmoniskt tillstånd.
Vi måste se sanningen som den är: Vi lever i ett mångkulturellt samhälle.
Många människor kommer till oss med en helt annan bakgrund och en helt
annan föreställning både om religion och kultur. Därför är det mycket viktigt
att skolan, vars uppgift vi diskuterar, ger eleverna en identitet och en trygg-
het, så att de inte behöver känna rädsla och fiendskap gentemot det nya och
främmande som kommer till oss.
Man bör förankra det kulturarv som vuxit fram i vårt land i undervis-
ningen, så att eleverna verkligen kan spegla sig i vårt förflutna och se vad vi
har att se fram emot. Först då kan motsättningen, som Stefan Kihlberg be-
skrev, göras mindre och förhoppningsvis också fås att försvinna från våra
svenska skolor.
Anf. 115 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Marianne Jönsson sade att Sverige redan är mångkulturellt.
Jag vet inte om det är så. En del av vår kritik går ju ut på att man inte ens
har definierat vad ett mångkulturellt samhälle är. Christer Lindblom talade
om ett multikulturellt samhälle. Är det samma sak? Om Sverige är ett mång-
kulturellt samhälle, är USA också det?
Jag skulle vilja citera en mycket framträdande vänsterpartist som i ett offi-
ciellt sammanhang för några veckor sedan sade: Jag tror inte ett ögonblick
på ett mångkulturellt samhälle. Det samhälle som satsar på att bli det går
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
98
under. Det var alltså en vänsterpartist som sade detta, och en mycket fram-
trädande sådan.
Det är självklart att man skall respektera allas grundläggande mänskliga
rättigheter oavsett kulturell bakgrund. Det behöver vi inte diskutera; samt-
liga i denna kammare är överens. Men vi menar att man måste tydliggöra de
problem som redan finns och inte sopa dem under mattan, för då blir det
stora problem.
Diskutera öppet och tydligt: Vad är okej? Vad är inte okej? Vad tolererar
och respekterar vi? Vad tolererar vi inte? Det måste vi göra just för att värna
det samhälle som vi alla vill behålla.
Anf. 116 MARIANNE JÖNSSON (c) replik:
Herr talman! Det är inte meningen att detta skall bli en invandrar- och
flyktingdebatt. Vi skall diskutera skolpolitiken och hur vi i skolan skall för-
hålla oss till det vi möter i form av olika främmande inslag och olika förhåll-
ningssätt till religion och kultur.
Vi skall ge våra elever en trygghet i den egna identiteten, så att de med
förtröstan och utan rädsla kan möta allt det nya som kommer till oss.
Vi kan inte stänga våra gränser. Vi är ett internationellt land. Om landet
är mångkulturellt fullt ut eller om det håller på att bli det kan jag inte säga
här i dag. Men detta är inte en utveckling som vi kan stoppa. Därför måste
vi göra oss beredda att möta detta i den svenska skolan. Skall vi ha som grund
att varje människas egenvärde skall respekteras, är detta ett av skolans allra
viktigaste mål. Annars hotas demokratin.
Anf. 117 BERIT LÖFSTEDT (s):
Herr talman! Kristendomen har på en rad olika sätt betytt mycket för vårt
lands utveckling. Det råder inget tvivel eller oenighet om det. Det är ett hi-
storiskt faktum.
Kristendomen betyder också mycket för dagens svenska samhälle, liksom
den säkert kommer att göra också i framtiden.
På grund av kristendomens centrala roll och starka inflytande över vårt
kulturarv, skall den självfallet ges ett mycket stort utrymme inom ramen för
ämnet religion i vår gemensamma grundskola.
Men det har också under lång tid funnits judar i vårt land, och de har ockå
påverkat vårt kulturarv och vår identitet.
Jag har inledningsvis velat slå fast detta för att slippa möta påståenden om
motsatsen i debatten. Vi socialdemokrater är inte historielösa, och vi vill ab-
solut inte att skolan skall vara det. Vi vill inte heller att skolan skall vara
värdeneutral. Skolan skall fostra barnen, så att de blir toleranta och vid-
synta, så att de får lära sig att känna solidaritet med svaga och utsatta och så
att de får respekt för människolivet och lär sig inse att ingen är förmer än
någon annan. Om barnen skall växa upp med en verklig känsla för jämställd-
het, behöver de träna på det redan i skolan.
Vi menar att det är ett bjudande åliggande för skolan att undervisa om
demokrati men även att ge barnen en chans att genom det dagliga livet i sko-
lan lära sig hur man arbetar demokratiskt.
Vad är det då vi är oeniga om? Oenigheten om skolans värdegrund är kan-
ske inte alldeles lättfångad. Det kanske också finns skiftningar inom majori-
teten i synen på denna fråga.
Det finns, som många har sagt, en lång tradition med enighet när det gäller
läroplaner och synen på skolans värdegrund. Nu har någonting nytt tillstött -
detta som har betecknats som kristen etik. Vi socialdemokrater har av flera
skäl vänt oss mot att detta begrepp skulle införas i läroplanen.
Begreppet ”kristen etik” är långt ifrån entydigt definierat. Kristna männi-
skor handlar i samma givna situation på mycket olika sätt. Det är, om ut-
trycket tillätes, en himmelsvid skillnad mellan framgångsteologer och bef-
rielseteologer.
Genom att införa begreppet ”kristen etik” i läroplanstexten kan man ge
ett intryck av att den svenska skolan skall ta ställning för kristendomen fram-
för andra regligioner - att skolan skall bli kristen.
Nu har vi på något sätt enats om ett tillkännagivande till regeringen inne-
bärande att det klart skall framgå att skolan inte skall vara konfessionell. Till
detta skall jag återkomma.
Vi lever i ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle. Religionsfriheten
är fastslagen i vår grundlag. Religionsfriheten garanterar människor rätt att
tro eller inte tro, alltefter personlig övertygelse. Staten får inte blanda sig i
det. Många i andra länder eftersträvar den situation som vi har. Vi social-
demokrater vill slå vakt om religionsfriheten.
Ingen enda förälder skall behöva känna tveksamhet mot att skicka sina
barn till den svenska gemensamma grundskolan. Om man är djupt troende
kristen, aktiv muslin, ortodox jude, agnostiker eller ateist, skall man ändå
med fullt förtroende kunna låta barnen gå i den allmänna grundskolan. Det
finns i dag tecken på att människor inte vågar göra det.
Barn från olika hem - hem med olika religiös och kulturell bakgrund -
behöver få gå i skolan tillsammans. De skall leva ett vuxenliv tillsammans,
arbeta tillsammans, skapa kultur tillsammans och bo tillsammans. Då behö-
ver de också gå i skolan tillsammans.
Nu säger främst kds att det är vi socialdemokrater som har skapat oro i
skolorna och bland föräldrar genom att diskutera huruvida begreppet ”kris-
ten etik” skall införas i läroplanen. Jag vill hävda att det är den borgerliga
majoriteten och främst kds som skapat denna osäkerhet.
Vi socialdemokrater anser att det finns ett egenvärde i att man kommer
överens om värdegrunden. Därför har vi ansträngt oss till det yttersta. Vi
var t.o.m. beredda att släppa det första yrkandet i vår partimotion för att
riksdagen skulle kunna bli enig om ett tillkännagivande. Men kds - jag för-
står det så - ville inte att vi skulle uppnå enighet. Man kan inte tolka formule-
ringarna på något annat sätt. Jag förstår nu att man i det närmaste har hotat
sig till att slippa bli enig med oss socialdemokrater.
Jag är själv bekännande kristen. För mig betyder kristendomen någon-
ting. Jag vill inte att man skall använda begrepp som ”kristen etik” som poli-
tiska slagord. Jag vill inte att man skall nedgradera kristendomen till att bli
ett slagord i den aktuella politiska debatten. Det är därför jag känner att vi
måste ha en gemensam värdegrund och att vi måste låta bli att slå varandra
i huvudet med sådana här begrepp.
Vi vill slå vakt om en skola för alla och om religionsfrihet. Vi vill också slå
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
99
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
100
vakt om en samsyn, men vi vill inte att ett begrepp som ”kristen etik” skall
föras in i läroplanen. Det vore bara ägnat att skapa osäkerhet och motsätt-
ningar.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1.
Anf. 118 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Man kan inte låta bli att fråga sig vilket inflytande läroplanen
har på skolans utveckling och på det dagliga livet i skolan. Om jag skall vara
personlig måste jag erkänna att jag aldrig studerat läroplanen med samma
intresse för detaljer som jag nu ägnat åt förberedelserna för den nya - detta
trots 30 år i skolan. Jag har kommit på att när jag själv gick i skolan fanns
det inte någon läroplan alls, utan vi hade Undervisningsplan 1919. Det bety-
der ändå inte att jag är så lastgammal att jag gick i skolan 1919, utan jag gick
i skolan på 1940- och 1950-talen.
Den likvärdiga skolan är en mycket eftersträvansvärd princip, som jag helt
ställer upp på. Men tyvärr har den ibland ganska litet med verkligheten att
göra, trots att vi skriver om den i läroplaner. Man behöver bara ha två egna
barn för att uppleva hur olika skolan kan te sig för de båda, även om de har
ganska likartade förutsättningar och utgångspunkter från början när det gäl-
ler både begåvning och miljö.
Skillnaderna kan bestå av tusen olika ting, alltifrån atmosfären och triv-
seln i skolan, som kan vara svår att beskriva, trots att alla vet att den finns
där, till det faktum att det i en klass finns ett bra klimat för lärande och kun-
skapsutveckling, medan det i en annan klass inte är någonting som vill sig.
Detta kan faktiskt vara samma lärares erfarenhet. I en klass är det nästan
alltid en bra arbetsmiljö och en positiv inställning till undervisningen. I en
annan klass upptas varje klassmöte av frågan hur det skall kunna bli tyst på
det allmänna småpratet, som är så störande. Alla i klassen är faktiskt jätte-
trevliga och trivs så bra ihop. Ingen känner sig utanför, och de gillar sina
lärare. Det var faktiskt likadant på mellanstadiet, där de av olika skäl bytte
lärare ett otal gånger. Kanske har det en hel del med oron att göra.
Allt detta ser vi väldigt litet av i läroplanen, men alla som arbetar inom
skolan vet att detta är ett mycket aktuellt problem.
När detta är sagt vill jag ändå framhålla vikten av läroplanen när det gäller
att ge övergripande mål och riktlinjer, att förmedla balansen mellan skolans
kunskapsförmedlande och fostrande roll, att ge dem som är verksamma i
skolan - rektor, lärare och annan personal - men också dem som skolan är
till för, elever och föräldrar, en uppfattning om vad regering och riksdag vill
åstadkomma och om det ansvar och det inflytande som var och en kan för-
väntas ha i skolan och i bästa fall även ge visioner och inspiration.
När det gäller läroplanens struktur och inriktning samt värdegrund anslu-
ter sig kds till propositionens förslag.
Kunskapsmängden har ökat, och det blir en alltmer grannlaga uppgift för
skolan att sovra bland kunskaper som kan betecknas som tidsbundna och
flyktiga till skillnad från andra, mer tidlösa och beständiga. Jag vill instämma
i vad som i propositionen sägs om vikten av att kunna se perspektiv, samband
och helheter.
Regeringen pekar på tre mycket betydelsefulla perspektiv, som skall
prägla hela skolans arbete - det etiska och det internationella perspektivet
samt miljöperspektivet. Alla tre är utomordentligt väsentliga.
Det etiska perspektivet har enligt kds sätt att se en grundläggande bety-
delse även för ett internationellt orienterat samhälle och för miljöfrågorna.
Herr talman! Vi har från kds sida vid flera tillfällen framhävt betydelsen
av de grundläggande kunskaperna - att läsa, skriva och räkna. De tas ofta
som självklara, men inte minst när det gäller den oundgängliga läsfärdighe-
ten måste vi tyvärr konstatera att åtminstone 10 % av eleverna har stora svå-
righeter långt upp i klasserna och inte så få ända upp i vuxen ålder. Vilket
hinder detta utgör för drabbade elever i den fortsatta skolgången och även
senare i livet borde det inte vara svårt att föreställa sig. Skall vi få en skola
med hög kvalitet, måste vi komma till rätta med detta problem på ett helt
annat sätt än vi hittills gjort. Både skolledning, lärare och föräldrar måste
göras medvetna om problemen med läsutvecklingen. En tidig upptäckt, helst
redan före skolstarten, av den som riskerar att få grava problem samt tidig
och adekvat hjälp bör vara varje elevs rättighet.
Jag vill lyfta fram propositionen i detta sammanhang. Den pekar entydigt
på att det är skolans ansvar att varje elev lämnar skolan med en godkänd
kunskaps- och kompetensnivå. Skolan måste ”erbjuda de elever som så be-
höver ett flexibelt, individuellt avpassat stöd vid just den tidpunkt eleverna
behöver det”. Detta lägger också ett mycket stort ansvar på kommunerna,
som enligt skollagen har ansvaret för att sätta in lämpliga stödåtgärder. En-
ligt vår mening behöver kommunerna på många håll omprioritera i sin verk-
samhet. Jag tillåter mig att säga det, även om vi inte kan bestämma om detta.
Skolan har alltför länge fått vara strykpojken i den kommunala ekonomin.
Jag vill här passa på att understryka det Christer Lindblom sade om
svenska 2-ämnet och dess stora betydelse. Jag upptar inte tiden med annat
än att instämma med Christer Lindblom.
Synen på lärarnas roll kommer in när det gäller att förverkliga läroplanen.
Vi måste ha lärarna med oss för att det skall bli möjligt att förverkliga läro-
planen i skolorna. Därför är det illavarslande att en del kommuner tycks tro
att skolans resursproblem kan lösas genom att lägga mer undervisningstid på
lärarna. Det är minsann inte den bästa utgångspunkten när den nya läropla-
nen skall sjösättas.
Herr talman! Jag har genom ett särskilt yttrande gjort klart att jag anser
att det skulle ha varit en stor fördel för samtliga ämnen med ett eget timtal
med en garanterad minimitid. Detta gäller både de praktiskt-estetiska äm-
nena, där nu så skett till vår glädje, och de samhällsvetenskapliga och natur-
vetenskapliga ämnena. Detta skulle ge en större frihet att samverka med alla
andra ämnen. Det har konstaterats att särskilt vissa ämnen har kommit i
kläm. Det gäller inte minst religionskunskapen. Jag betraktar därför den
kvarvarande låsningen till en grupp som förlegad. Det skulle ha varit mer
framåtsyftande om också de gamla SO- och NO-ämnena hade fått sin full-
ständiga frihet. Inte minst från religionskunskapens sida har man påpekat
att man inte alls känner sig som ett med den grupp där man är placerad, utan
man skulle i stället kunna samverka med idrott och hälsa, musik, svenska,
bild och en del andra ämnen.
Vad beträffar religionskunskapen anser utskottet att behovet av undervis-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
101
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
102
ning i ämnet ökar i ett mångkulturellt samhälle. Jag menar också att ämnet
har fått en ny viktig uppgift med tanke på den betydelse som man i den nya
läroplanen tillmäter det etiska perspektivet. Det behövs mer tid än tidigare
för samtal och tankeutbyte med eleverna. Detta ämne lämpar sig, som vi
hört tidigare i dag, utmärkt för den sortens samtal. Jag anser att det hade
varit befogat med ett garanterat timtal på den nivå som ämnet har enligt Lgr
80. Vi vet att det ganska mycket överstiger det timtal som kan bli tänkbart
i dagens läge.
Detta har det tyvärr inte varit möjligt att få stöd för hos de övriga parti-
erna. Jag har valt att inte reservera mig, eftersom utskottet återfört 40 tim-
mar från den naturvetenskapliga till den samhällsvetenskapliga gruppen
med hänvisning till det ökande behovet av religionskunskap och det faktum
att ämnet får stå tillbaka för andra ämnen inom SO-blocket. Vi konstaterar
att på detta sätt har humaniora förstärkts.
Utskottet utgår dessutom ifrån att Skolverket ägnar speciell uppmärksam-
het inte minst åt religionsämnet i sin uppföljning. Jag tror också att det är
betydelsefullt att utskottet poängterar vikten av att det finns behöriga lärare
i ämnet. Det har faktiskt varit så att ca 60 % av lärarna i religionsämnet inte
har varit behöriga. Den ökade uppmärksamheten på den etiska dimensionen
innebär också ett fortbildningsbehov, påpekar utskottet, framför allt när det
gäller religionsämnet.
För allt detta har kds arbetat mycket hårt, och vi vill därför uttrycka vår
tillfredsställelse för det som vi har uppnått, även om jag hade velat se ett
betydligt högre timtal för religionsämnet. Detta gäller även ämnet histora.
Dessa båda ämnen kräver enligt vårt förmenande mer tid än geografi och
samhällskunskap på grund av den mer djuplodande karaktär som religion
och historia har.
Om betygen vill jag säga att jag är mycket nöjd med att det nu blir natio-
nella betyg från årskurs 7. Jag tycker också att det är bra att det blir skriftliga
meddelanden från årskurs 5. Jag tycker att det är fint att vi kunnat komma
överens så långt.
Anf. 119 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Ingrid Näslund snuddade i stort sett bara vid frågan om vär-
degrunden och tog annars upp sådana saker som vi är alldeles överens om;
att det behövs perspektiv, samband, enhet, diskussioner om etiska frågor,
miljö, internationella frågor, m.m. Men jag har märkt att kds med viss fre-
nesi har drivit att just begreppet kristen etik måste finnas med i skolan. Då
vill jag fråga vad det etiska kommer att innebära.
Skall det innebära någonting nytt för skolan? Vad skall lärarna göra? Skall
de göra någonting annat än vad de har gjort tidigare? Missar skolan när det
gäller att fostra och överföra värderingar? Jag undrar litet grand över om det
här begreppet skall ha någon praktisk betydelse eller vad det egentligen är.
Jag ser i ett tidningsurklipp en kds-politiker som tycker att det nu skall bli
ändring på läromedel, lärarutbildning och undervisning, för de skall baseras
på kristen etik. Jag skulle vilja veta vad det betyder. Vad är det för skillnad
jämfört med tidigare? Vad skall lärarna göra i skolan som de inte har gjort
förut?
Anf. 120 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Min kollega Tuve Skånberg och jag har delat upp frågan så
att Tuve Skånberg huvudsakligen kommer att tala om det här ämnet.
Jag kan beträffande lärarutbildningen säga att det naturligtvis är viktigt -
och det har också påpekats av utskottet - att det blir fortbildning när det
gäller den etiska dimensionen. Det är en fortbildning som inte bara behövs
för religionskunskapslärare, utan för lärare i allmänhet, eftersom detta är ett
av de tre viktiga perspektiv som nu skall lyftas fram i skolan.
Anf. 121 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Det är nog bra. Men frågan om ökat utrymme för etiska dis-
kussioner och för etiska överväganden i skolan är inte särskilt ny. Den fanns
med redan under vår tid i regeringsställning. Det är inte riktigt det vi pratar
om.
Skall lärarna nu få särskild fortbildning i kristen etik? I så fall, vad är det
för sort? Är det framgångsteologi de skall lära sig eller är det befrielseteo-
logi? Vad skall man grunda den här fortbildningen på, om det inte är på
”vanlig” etik?
Anf. 122 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag skall begränsa mig till att bara säga att när Berit Löfstedt
kommer in på om det är den ena eller den andra teologin man skall ha som
grund, är hon inne på konfessioner. Vi har i det fallet sagt att skolan skall
vara icke-konfessionell.
Jag tror att Tuve Skånberg kommer att klargöra vad som menas med kris-
ten etik. Det tror jag är ganska entydigt.
Anf. 123 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag respekterar och accepterar i sann kristen och zenbuddis-
tisk anda att kds har delat upp de här områdena sinsemellan, så jag skall inte
ta upp allt det som jag tänkte säga. Men jag måste ändå ställa frågan till Ing-
rid Näslund: Var det fråga om regeringskris eller inte?
Anf. 124 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag har ingen kommentar på den punkten.
Anf. 125 MARGITTA EDGREN (fp):
Herr talman! Jag skulle vilja ta upp två delar i det här betänkandet, dels
några ord om etik och värdegrund, dels om betyg.
För mig som liberal är människovärde och humanistisk människosyn be-
grepp som utgör normen för vårt samhälle och grunden för vår demokrati.
Demokratin bygger ju på principen om alla människors lika värde: En man,
en röst, lika värde för det utvecklingsstörda barnet i rullstol som för den
jämnårige fotbollsspelaren eller den vuxne dataspecialisten.
Humanistisk människosyn innebär att människan i sig är ett subjekt, ett
jag, som har frihet, ansvar och mänsklig värdighet. Det förutsätter att män-
niskan kan välja mellan olika alternativ på basis av sina egna etiska övervä-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
103
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
104
ganden. Människan bär inom sig ett medvetande och skapande krafter. Hon
är en social varelse, beroende av sin miljö och sina mänskliga relationer.
Dessa begrepp, människovärde och humanistisk människosyn, kan inte
förklaras vetenskapligt. Deras giltighet kan heller inte bevisas. De är person-
liga och existentiella. Men, och det är viktigt, i Sverige har vi inte ensamrätt
på de begreppen. De härleds ur och förklaras av judisk kristen etik och gre-
kisk filosofi. Sambandet mellan våra grundläggande värden om humanistisk
människosyn och människovärde är viktigt, och det är viktigt att våra barn
och ungdomar känner till hur det har vuxit fram ur grekisk filosofi och judisk
kristen etik. Detta utesluter inte att dessa tankegångar finns i andra religio-
ner.
Självfallet skall skolan möta alla barn och ungdomar med respekt för deras
integritet och människovärde. Det lärarna säger på lektionen måste följas
upp av hur skolans elever, lärare och personal bemöter varandra och andra.
Innehållet i lektioner, på raster, på friluftsdagar måste bygga på de här ge-
mensamma värderingarna om tolerans, humanism, respekt för medmänni-
skor, respekt för olika trosuppfattningar, personligt ansvar, jämställdhet
mellan män och kvinnor samt omsorg om dem som har det svårt. Det är vär-
den som har djupa rötter i vår kultur och i vår historiska utveckling.
Den viktigaste uppgiften i detta sammanhang är att hävda dessa värden
och förklara om igen hur de har vuxit fram och förankrats hos oss. Unga
människor måste få skolans och föräldrarnas hjälp att utveckla ett eget per-
sonligt förhållningssätt till begreppen och till den grund de vilar på och få
sådana kunskaper att de medvetet kan ta personlig ställning i frågorna.
Samtidigt måste skolan aktivt motarbeta åsikter och uttrycksformer som
strider mot de grundläggande människovärdesprinciperna. Dessutom skall
skolan samtidigt vara allsidig och neutral i livsåskådningsfrågor. Allt skall tas
upp: judendom, kristendom, islam, buddhism och ateism.
Men den här allsidigheten, toleransen och åsiktsmässiga neutraliteten får
inte bli likgiltighet, för då sviker vi de unga. Den etiska och moraliska vilsen-
het som många unga människor uttrycker visar att vi hittills inte har lyckats
särskilt väl.
Det här kulturarvet och historien ger våra ungdomar anknytning bakåt
och en förankring som gör dem mindre mottagliga för irrläror och budskap
som kan leda till främlingsfientlighet. Historielöshet är farligt för samhället
och medborgaren. Särskilt viktigt är detta för de ungdomar som inte får
grunderna hemifrån.
Jag anser att utskottet är tydligt på denna punkt. Det finns inte någon an-
ledning att ifrågasätta och misstänkliggöra. Skolan är även i fortsättningen
till för alla barn, oavsett den religion eller icke-religion de har med sig hem-
ifrån.
Skolan är fortfarande tydligt icke-konfessionell. Vi överger inte vår öppna
och pluralistiska hållning i livsåskådningsfrågor när vi säger att skolan skall
förklara för våra barn att våra grundvärderingar och den männskosyn som
Sveriges demokrati bygger på har vuxit fram ur judisk-kristen etik och väs-
terländsk humanism.
Kristendom är en viktig del av vårt kulturarv men självfallet inte någon
påbjuden trosuppfattning i demsvenska skolan. Jag vill högst personligt defi-
niera begreppet att vara kristen som att ha en personlig relation till Jesus
Kristus. Därmed kan det heller icke vara en kollektiv process.
Med detta som utgångspunkt kan jag trots vad vi i utskottet nu skriver att
vi är överens om och den diskussion som har förts här i dag icke yttra mig
om hur det har gått till i diskussionerna i utskottet eller i beredningsgruppen
eftersom jag inte har varit med. Men jag blir mycket konfunderad när jag
läser ett pressmeddelande från kds daterat den 2 december som säger att kds
har nått stora framgångar i utskottet, bl.a. när det gäller skolans värdegrund
förankrad i kristen etik.
Detta är vi överens om. Det är inte vad vi strider om här i dag. Det är
betydligt mindre saker. Det är fråga om ifall jag inte tycker att detta press-
meddelande är en högst oetisk handling från det parti i riksdagen som vill gå
i bräschen för etiken.
Jag vill sedan gå över till frågan om betygen och säga några ord om dem.
Jag ingick i den betygsberedning som först tillsattes av Göran Persson och
som sedan fick nya direktiv av Beatrice Ask. Vi hade under resans gång en
rad ordförande. I dag är det väl bara Stefan Kihlberg och jag, som den
gången satt i riksdagen, som fortfarande är med.
Jag undrar om Beatrice Ask egentligen inte något beklagar att departe-
mentet inte tog tillvara Betygsberedningens förslag bättre än vad man
gjorde. Vi hade då sluppit mycket av diskussionen här i dag. Kanske depar-
tementet inte heller förstod betygsfrågans sprängkraft.
Det vi i utredningen förde fram var att betygen styr mycket mer än vad
man är medveten om. Vårt förslag var att betygen i första hand skulle vara
ett pedagogiskt verktyg i skolan som skulle konkretisera målen för skolarbe-
tet. Man skulle tala om för eleverna vad de strävar mot, och därmed skulle
betygen bli en positiv kraft och inte ett verktyg för att rangordna elever.
Det var elevernas faktiska prestationer som skulle bedömas. Man skulle
identifiera kunskaper och erfarenheter som innebar att eleverna hade för-
stått vad de hade lärt sig i skolan och utanför skolan. Man skulle också identi-
fiera att eleverna hade kunnat se samband och sammanhang och att de
kunde använda sina kunskaper.
Vi var överens om att kunskapsutvecklingen är en process som är indivi-
duell. Det tar olika tid för olika barn i olika ämnen. Vi var också överens om
att inget lärande sker i ett vakuum, utan all kunskap blir till ett sammanhang:
kunskap i skolan, kunskap bland kompisar, kunskap i föräldrahemmet och
på andra håll.
Vi var också överens om att betygsgränsen godkänd skulle utgöra ett tyd-
ligt resultatansvar för grundskolan. Det skulle ingå i lärarens profession,
kompetens och läraransvar att löpande diagnostisera så att man inte en dag
skulle upptäcka att eleverna inte hängde med.
Vi föreslog betyg från hösten i årskurs 7. Kraven för de olika betygen
skulle redovisas för eleverna och deras föräldrar på förhand, och man skulle
ge betyg i sex steg. Vi ville inte ha betyg i ordning och uppförande. Däremot
föreslog vi väl strukturerade och formaliserade utvecklingssamtal som i
skriftlig form också skulle kunna delas ut i hemmen.
Vi sade också att eleverna med detta bakomliggande resonemang i princip
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
105
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
106
skall vara godkända från grundkolan för att komma vidare till gymnasiet.
Eleverna skulle inte lämna grundskolan förrän de var godkända.
I dagens beslut finns mycket av detta: kunskapssynen, utvecklingssamta-
len, godkändgräns till gymnasiet i vissa ämnen och ställningstagandet till be-
tyg i uppförande och ordning. Men som jag ser det är det inte förenligt med
Betygsberedningens grundläggande kunskapssyn att t.ex. ha betyg i årskurs
5 för alla elever.
Tror man på att inlärning är en individuell process går det inte att mäta
alla på samma gång. Däremot kan man mycket väl säga att man skall mäta
kunskapen upp till årskurs 5, så att man får in processen i sitt tänkande. Jag
utgår också från att lokala liberala skolpolitiker inte driver på föräldrar att
begära information i betygsliknande former.
Jag anser det förödande att ge betyg i olika ämnen till småbarn, helt i en-
lighet med vad Betygsberedningen kom fram till. Däremot är Waldorfsko-
lomas och Montessoriskolornas väl strukturerade utvecklingssamtal och om-
dömen bra. Jag instämmer i det Christer Lindblom tidigare sagt om att vi
har gjort ett val. Jag utgår från att föräldrarna har denna insikt.
När det sedan gäller det betygssystem som nu kommer att införas har
ingen här tagit upp den revolution det innebär i skolan att gå från ett relativt
system, där man mäter och jämför eleverna mot varandra, till ett system där
man hela tiden jämförs och mäts mot sig själv och sin egen kunskapsutveck-
ling. Det kräver en total omläggning, och det kräver också en väl genom-
tänkt vidareutbildning av lärarna. Den delen måste vi ägna oss mycket mer
åt än vad vi hitintills har gjort.
Anf. 126 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Det var mycket i Margitta Edgrens anförande som också jag
kan instämma i. Vänsterpartiet vill liksom Folkpartiet, förmodar jag, ha en
skola som ger ökad kännedom om internationaliseringens villkor och möjlig-
heter och om vad begreppen solidaritet och ett riktigt miljöansvar innebär.
Därutöver vill vi från Vänsterpartiet gå vidare och förorda undersökande
arbetssätt, en forskningsinriktad skola som tar upp många existensiella frå-
gor. Det skall i sig vara en existensiell skola där bildningen får ha ett eget
värde.
Vänsterpartiet har också föreslagit - och även Socialdemokraterna har i
något sammanhang fört fram samma förslag - att de fristående skolorna
skulle ingå i en kommunal skolplan. Det förslaget har avvisats av bl.a. Folk-
partiet.
Nu skrivs det in i läroplanen att kristen etik och västerländsk humanism
skall utgöra en värdegrund. Min fråga till Margitta Edgren blir då: Hur kom-
mer framöver olika fristående skolor att kunna etablera sig i det fall de inte
hävdar kristen etik och västerländsk humanism? Detta står i propositionen.
Jag tror att det är på s. 19. Jag tog inte med den eftersom jag nu läst den så
många gånger att jag är trött på den. Kan det tas till intäkt för att säga nej till
etablerandet av fristående skolor om de t.ex har zenbuddistisk eller islamisk
inriktning?
Det är sant att den kristna etiken och västerländska humanismen har på-
verkat vårt samhälle på en rad områden som man räknar upp. Men det finns
ju en del undantag, t.ex. rättsväsendet där vi har stora romerska inslag.
Detta var bara ett litet meningsutbyte i debatten.
Hur kommer det att ställa sig framöver när det gäller etablerandet av fri-
stående skolor i relation till hävdandet av denna värdegrund?
Anf. 127 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig säga till Björn Samuelson att han skall läsa detta en
gång till. Det står ingenting om det. Det står: ”Utskottet anser sammanfatt-
ningsvis mot bakgrund av det anförda att det tydligt bör framgå av läroplans-
texten att formuleringen om skolans värdegrund såsom förankrad i kristen
etik och västerländsk humanism inte skall tolkas som att skolan skall överge
sin tidigare hållning i livsåskådningsfrågor. Undervisningen i skolan skall
även framdeles vara icke-konfessionell.”
Jag vill påstå att Björn Samuelson läser helt fel. Här står ingenting om att
hävda. Här står att man skall tala om för eleverna ur vilket samband dagens
demokrati har vuxit och var dagens ställningstagande till förmån för männi-
skors lika värde, för en humanistisk människosyn och för mänskliga rättighe-
ter har kommit ifrån. Det har inte dumpit ner uppifrån. Det finns en histo-
risk förklaring till, en beskrivning av, hur vi har tagit oss till det stadium som
vi är i i dag som svenskar i samhället. Det utesluter inte att det finns liknande
tankegångar i andra religioner.
Det nya med kristendomen var ju att Jesus Kristus förklarade hur man
skulle leva med den här etiken när han var på jorden. Han förklarade vilka
motiven var. Han lyfte in dem i den enskilda människan. Han internaliserade
begreppen. Ansvaret för ett etiskt förhållningssätt blev ditt eget. Vi vill lyfta
fram hur den processen vuxit fram.
Anf. 128 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Jag väntade på den här repliken. Jag håller med om vad Mar-
gitta Edgren säger om det personliga förhållningssättet. Jag reagerade mot
att en talare tidigare i debatten hävdade Sverige som kristen nation.
Jag fick inte svar på min fråga om hur det kommer att ställa sig framöver
när det gäller etablerandet av fristående skolor.
Däremot menar tydligen Margitta Edgren att man har frångått propositio-
nens text. Det är inte skolans sak att hävda dessa ståndpunkter.
Anf. 129 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Vi har inte alls frångått texten, eftersom det inte står att man
skall hävda. Där står att man skall förankra. Jag tycker att det är en väldig
skillnad. Vi lägger tydligen helt olika betydelse i detta. Skolan skall även i
fortsättningen vara icke-konfessionell.
Man skall förklara för eleverna hur detta med kristendom, människo-
värde, etik och västerländsk humanism har vuxit fram. Det är vad vi för in.
Det är vad jag kallar förankrad i kristen etik och västerländsk humanism.
Det utesluter inte andra synsätt. Vi skall förklara detta.
Jag tycker att Björn Samuelson helt enkelt är ute efter att bråka. Han kan
läsa detta likaväl som jag. Jag håller med den talare som tidigare sade att
den här diskussionen faktiskt är ganska obegriplig för människor utanför den
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
107
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
108
här kammaren. Vi är överens om att vi är en nation som har vissa värden.
Att vi då skall förklara hur dessa värden har vuxit fram kan inte vara så märk-
värdigt. Björn Samuelson ifrågasätter detta.
Anf. 130 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! När jag lyssnade till den första halvan av Margitta Edgrens
anförande som handlade om värdegrunden kände jag nästan för att resa mig
upp och instämma i det mesta av det Margitta Edgren sade. Jag förstår att
det blir väldigt förvirrande för dem som inte finns här i lokalen eller har följt
frågan ordentligt. Vad är det egentligen de har slagits om i utbildningsutskot-
tet?
När jag lyssnar till Margitta Edgren förstår jag också att oenigheten inte
ser ut på det sätt som framgår av reservationerna. Gränsen går inte riktigt
där. Den går i hur man faktiskt tolkar begreppet kristen etik. Jag sade i mitt
anförande att vi inte är oense om historien och om hur vårt samhälle har
byggts upp. Jag förstår att gränserna för hur man skall tolka detta och vad
det skall betyda för skolan i framtiden går inom regeringen. Därför var det
litet synd att man kröp ur enigheten. Vi hade ju nått en överenskommelse
om hur vi egentligen såg på dessa texter.
För övrigt kan vi kanske diskutera det här med hävdandet. Det står så i
läroplanen. Det är precis detta det handlar om. Det står att skolan har en
viktig uppgift i att hävda dessa värden. Då undrar man vad det är. Hävda
är ett ganska aktivt verb. Det kan förmodligen tolkas ganska olika mellan
regeringspartierna. För vår del är det just detta att man ställer upp på allt
vad regeringen säger i sin sluttext som gör att det blir litet besvärligt. Annars
vill jag säga att vi verkligen har eftersträvat enighet och inte velat krångla
och gräla i den här frågan.
Avslutningsvis, och icke med något samband till detta, vill jag yrka bifall
till reservation 27.
Anf. 131 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag hade inte tänkt att förlänga debatten, men jag vill kort
protestera mot den i mitt tycke alltför idylliserade bild av Betygsberedning-
ens arbete som Margitta Edgren ger. Jag satt, som hon påpekade, med i Be-
tygsberedningen och var den enda reservanten.
Margitta Edgren undrar om statsrådet Beatrice Ask ångrar att hon inte
antog Betygsberedningens förslag. Nej, det tror jag inte en sekund att hon
gör, och tur är väl det. Om så hade skett, och utskottet hade antagit försla-
get, hade skolorna fått bekymmer. Betygsberedningen lyckades med konst-
stycket att skapa nära nog fullständig parlamentarisk enighet kring ett för-
slag som praktiskt taget samtliga remissinstanser sedan avfärdade fullstän-
digt som oklart, motsägelsefullt och obegripligt. Därför är det ett mycket
gott betyg att regeringen inte tar upp det.
Vi var överens om kunskapssynen, men den var så självklar att jag hade
svårt att förstå varför man satt och diskuterade den.
Betygsberedningens majoritet har fortsatt att känna sig missförstådd och
konstaterar att ingen förstod den. Alla andra var antingen dumma eller oför-
stående. Det är bättre att konstatera att Betygsberedningen var ett präktigt
fiasko. Det var inte en dikeskörning. Man körde rakt in i väggen, trots var-
ningssignaler. Det fanns mycket av uppvisning i politisk prestige. Man för-
sökte göra vetenskap av personligt tyckande. Det bästa vi kan göra är att
låta förslaget vila i frid, för dött var det redan när det presenterades.
Anf. 132 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Jag blev glad över att Stefan Kihlberg reagerade. Jag vän-
tade nästan på det. Det tillhör skollivets skrönor att Betygsberedningens för-
slag är ett fiasko och att utredningen har kört av vägen och ned i diket.
Vi ledamöter i Betygsberedningen var själva väldigt ödmjuka och sade att
vi haft för kort tid på oss och att det fanns delar av betänkandet som man
måste arbeta vidare med; vi presenterade några grundtankar.
Remissinstanserna har hoppat på 2 eller 3 av de 12-15 grundtankar som
vi lämnade ifrån oss. De kan inte förstå dem och inte acceptera dem. I öd-
mjukheten ingår ju inställningen att det går att arbeta om förslagen. Det
största problemet var frågan om progressionen, dvs. att det skulle finnas en
möjlighet att identifiera en utveckling av kunskaperna.
Det vi framför allt gjorde, Stefan Kihlberg, var att visa tilltro till lärarnas
kompetens och profession. Det hade vi faktiskt underlag för efter de försök
vi själva gjorde ute i skolorna. Det förslag vi nu kommer att anta genomsyras
inte på samma sätt av tilltro till lärarna.
Departementet och Beatrice Ask har godtagit stora delar av förslaget. Ut-
skottet bidrar med ytterligare en del - den om utvecklingssamtal. Jag tror
nog att Betygsberedningen till stor del har fått en sen upprättelse efter re-
missdebatten.
Jag håller fast vid det jag sade i mitt anförande. Jag tycker nog att man
hade kunnat använda och utveckla fler delar av Betygsberedningens arbete.
Men något fiasko var det inte! Om det hade varit det skulle vi helt ta avstånd
från det förslag som vi kommer att acceptera i dag. Grundsynen i det försla-
get är ju densamma som den som Betygsberedningen förde fram.
Anf. 133 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag missunnar i och för sig inte Margitta Edgren hennes vilja
att leva i en sagovärld. Jag skall inte förlänga diskussionen med att gå igenom
hur det faktiskt förhöll sig. Det jag säger är ingen skröna. Det är lätt för var
och en som så vill att läsa Betygsberedningens betänkande, inklusive min
reservation, och framför allt remissvaren.
Vi som har gjort det, och som gjort det utan en vilja att tolka Betygsbered-
ningens förslag som det enda möjliga, kan verifiera att det riktades en för-
krossande kritik mot förslaget på just de punkter som jag indikerade. Man
försöker t.ex. göra vetenskap av personligt tyckande.
Det är lätt att konstatera att psykologerna skulle kallat Margitta Edgrens
beskrivning av hur regeringen och utskottet har antagit huvuddelen av för-
slaget för förträngning. Den är ett fullständigt falsifikat. Jag förstår att det
är jobbigt att vidkännas ett så präktigt misslyckande.
Betygsberedningens förslag är dött och begravet. Låt det vila i frid!
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
109
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
110
Anf. 134 MARGITTA EDGREN (fp) replik:
Herr talman! Nej, Stefan Kihlberg, förslaget är faktiskt inte dött. Men låt
oss inte gräla om det.
Stefan Kihlberg tar i sitt elva- eller tjugopunktsförslag upp frågan om ve-
tenskaplighet. Jag vill bara säga att vi hittills trots all vetenskap inte har haft
något bra betygssystem. Är det då inte någon vits med att försöka komma
fram på något annat sätt? Det var det vi gjorde. Vi byggde förslaget på er-
farna lärares bedömningar.
Jag tycker att det faktum att vi enats om att lägga fram ett förslag för denna
kammare förtjänar en viss upprättelse. Utgångspunkten var att vissa partier
inte ville ge eleverna några betyg alls och att andra ville ge betyg från första
klass och i elva steg. Om man då i en process kan komma fram till ett förslag,
skall detta förslag användas på ett eller annat sätt.
Anf. 135 TUVE SKÅNBERG (kds):
Herr talman! Det är en säregen upplevelse att bli apostroferad i fem tim-
mar och inte kunna svara. Nu kan jag svara. Något säger mig att jag kommer
att få tillfälle att svara väl för mig.
Frågan om det interna utskottsarbetet har ställts om och om igen. Jag är
själv osäker på vad som kan bedömas vara offentligt och inte offentligt. Jag
tänker på Inger Davidsons ”bortslarvade” handväska som ett TV-bolag hit-
tade.
Om jag får frågan om vad som föregick i utskottet svarar jag. Den som
ställer frågan får ta på sig ansvaret för att uttalandet kan bli prejudicerande
och att det kan bli svårt för utskottet att jobba i fortsättningen. Det är inte
mitt ansvar.
Jag har fått förtroendet att precisera kds ställningstagande när det gäller
skolans värdegrund. Om något är oklart efter det hoppas jag att jag får till-
fälle att svara. Jag tänker vara utförlig nu och hoppas, herr talman, på tillgift
om jag drar över någon minut. Ämnet har apostroferats, och vi i kds har
anmodats att ta till orda.
Jag erbjuder mig att stryka mig från talarlistan för debatten om utbild-
ningsutskottets betänkande 2. Jag har anmält att jag vill tala i sex minuter
om det ämne jag skall tala om nu. Man kan spara tid genom att tala om
grundskolans och de frivilliga skolornas värdegrund samtidigt. De båda pro-
positionernas formuleringar om dessa skolformer sammanfaller, liksom ut-
skottets anslutning till dem.
I den tidigare läroplanen, Lgr 80, sades visserligen att skolan skulle stå för
demokratiska värden, men det angavs att skolan annars inte skulle påverka
elevernas värderingar, moral och människosyn. Skolan var alltså i praktiken
värdeneutral.
Det råder i dag enighet mellan alla partier om att skolan skall hävda vissa
värden och förklara hur de vuxit fram. Jag citerar ur betänkandet, UbUl,
sid 23:
”Under rubriken En skola med goda värden---citerar regeringen till
att börja med bestämmelsen i 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen---. Där
föreskrivs att ‘verksamheten i skolan skall utformas i överenstämmelse med
grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom sko-
lan skall främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår
gemensamma miljö? Denna bestämmelse anger, framhåller regeringen, de
grundläggande värden som gäller för skolan och som är oförytterliga. Oför-
ytterliga värden är de som i en given kulturkrets förutsätts gälla under alla
omständigheter. Regeringen anför att de normer som skolans verksamhet
skall bygga på - såsom respekt för människans värdighet, individens frihet
och integritet, jämställdhet mellan kvinnor och män, omsorgen om den som
har det svårt, det personliga ansvaret” - utskottet lägger också på s. 25 till
orden människolivets okränkbarhet och allas lika värde - ”har en djup för-
ankring i vårt land och vår kultur. Normerna har djupa rötter i vår historia.
Som särskilt viktig framstår skolans värdegrund, förankrad i kristen etik och
västerländsk humanism. Skolan har enligt regeringen en viktig uppgift i att
hävda dessa värden och förklara hur de vuxit fram och förankrats.”
Utskottet ansluter sig till den syn på skolans värdegrund som regeringen
ger uttryck för i propositionen, dock med klargörandet att ”det tydligt bör
framgå av läroplanstexten att formuleringen om skolans värdegrund såsom
förankrad i kristen etik och västerländsk humanism inte skall tolkas som att
skolan skall överge sin tidigare hållning i livsåskådningsfrågor. Undervis-
ningen i skolan skall även framdeles vara icke-konfessionell.”
Socialdemokraterna delar enligt sin reservation 1 utskottets syn på vilka
värden som skolan skall bygga sin verksamhet på och överföra till nästa ge-
neration, men reserverar sig mot att begreppen ”kristen etik” och ”väster-
ländsk humanism” skall förekomma i läroplanstexten.
Reservationen är djupt olycklig. Oenigheten är djupt olycklig. Jag vill in-
stämma i det särskilda yttrande som Marianne Jönsson från Centerpartiet
och Christer Lindblom från Folkpartiet gjort. De beklagar djupt att utskot-
tet inte kunnat samla sig kring en gemensam värdegrundsskrivning och vill
understryka att skrivningarna om skolans värdegrund, förankrad i kristen
etik och västerländsk humanism, inte kan tolkas på annat sätt än att den
grundlagsfästa religionsfriheten är orubbad och att den svenska skolan även
framgent är öppen för alla, oavsett trosinriktning och religion.
Jag skall kanske flika in att klargörandet att skolan också i fortsättningen
skall vara icke-konfessionell givetvis inte hindrar fristående skolor från att
som i dag välja olika profiler, t.ex. zenbuddistisk, islamsk eller kristen, att
religiösa företrädare, t.ex. en präst, imam eller ateist, medverkar på en lek-
tion, eller att en skolavslutning äger rum i en kyrka eller en moské om man
så önskar. Samma förhållanden som råder i dag skall alltså råda i fortsätt-
ningen.
Socialdemokraternas reservation ter sig åtminstone för mig mycket märk-
lig när de bara något stycke tidigare instämmer i betänkandetexten på s. 25,
där det sägs att: ”Utskottet instämmer med regeringen att kristendomen har
haft och har stor betydelse i det svenska samhället och att dess inflytande
sträcker sig från kultur, värde- och normsystem, lagstiftning och rättssystem
till samhällsmoral, sedvänjor och tradition. Kristendomen har därför en sär-
ställning för att kunna ge grunden till förståelse för svensk och västerländsk
kultur och samhällsutveckling. Kristen etik utgör således en del av det natio-
nella kulturarvet.”
Inkonsekvensen är iögonfallande. Hur kan Socialdemokraterna och Väns-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
111
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
112
tern reservera sig mot begreppen ”kristen etik” och ”västerländsk huma-
nism” i läroplanen som förklaring till varifrån vi fått de grundläggande vär-
den vi alla delar och samtidigt hävda att kristendomen har en särställning till
förståelsen av just detta och att kristen etik utgör en del av själva det natio-
nella kulturarvet? Det kan inte bara vara ett förbiseende, eftersom Social-
demokraterna i den gemensamma text jag just citerade bidrog med åtmin-
stone ett par olika formuleringar när texten skrevs.
Min fråga till Socialdemokraterna bli alltså: Hur skall man å ena sidan
kunna undvika begreppen ”kristen etik” och ”västerländsk humanism” och
å andra sidan samtidigt påstå att kristendomen har en särställning för att
kunna ge grunden till förståelse av svenska och västerländska värde- och
normsystem, lagstiftning, rättsystem och samhällsmoral och att kristen etik
är en del av det nationella kulturarvet?
När det gäller en annan av Socialdemokraternas reservationer vad gäller
skolans värdegrund, nämligen reservation nr 3 om demokratisk fostran, skri-
ver vi i majoriteten att vi inte kan finna att det i frågan om demokratisk fost-
ran föreligger några mot varandra stridande uppfattningar, och vi anger att vi
har samma åsikt som motionärerna i fråga om vikten av demokratisk fostran.
Trots detta reserverar sig Socialdemokraterna! Kan det vara så att Social-
demokraterna när det gäller både etik och demokratisk fostran reserverar
sig trots varje klarläggande och instämmande, därför att man vill markera en
olikhet, om den också sakligt sett inte finns?
Jag vill ta upp tre invändningar mot begreppen ”kristen etik” och ”väster-
ländsk humanism”.
1. Uttrycken skulle kunna uppfattas som att de diskriminerar andra reli-
gioner och livsåskådningar.
2. Den som inte är kristen skulle förbjudas vara lärare eller lärarundervi-
sare.
3. Det är över huvud taget fel att ange en värdegrund med någon etik.
Människors relationer skall inte regleras av annat än lagar. Detta är åsikter
framförda av Vänsterpartiets partistyrelseledamoten Torbjörn Tännsjö i Da-
gens Nyheter den 22 november 1993.
Låt mig bemöta invändningarna en i sänder.
Jag börjar med invändning nr 1. Utskottets klargörande, att formule-
ringen om skolans värdegrund såsom förankrad i kristen etik och väster-
ländsk humanism inte skall tolkas som att skolan skall överge sin tidigare
hållning i livsåskådningsfrågor, kan inte med ord göras tydligare. I det sär-
skilda yttrandet av Marianne Jönsson och Christer Lindblom, som jag in-
stämmer i, pekar de ju på att religionsfriheten är grundlagsfäst.
När utskottet den 14 oktober 1993 uppvaktades av företrädare för olika
religioner, som kristendom, islam, buddism och judendom, bedyrade de alla
att de gärna såg skolans värdegrund förankrad i just kristen etik. På deras
presskonferens efteråt förtydligade t.o.m. Hiiseyin Ayata, Islamiska rådet,
som representerar muslimer i Sverige: ”Jesus är en förebild för hur man ska
uppträda i samhället. Om svenskarna vore mer kristna skulle det underlätta
också för oss. Det är inget konstigt att det talas om kristen etik i skolans
läroplan. Mycket av rasism och främlingsfientlighet bottnar i osäkerhet.
Man är tryggare om man har en gedigen identitet.” Citatet är hämtat ur tid-
ningen Dagen den 15 oktober 1993. Gruppen sade t.o.m.: ”Det är förmätet
av socialdemokraterna att säga sig föra invandrarreligionernas talan och
tycka något som de inte tycker.”
Alla socialdemokrater reagerar naturligtvis inte negativt inför uttrycket
”kristen etik”. Mona Sahlin sade i Dagen den 23 oktober 1993 att hon ville
att skolan skulle bygga på kristen etik, och hon kallade den kristna etiken
”en del av svensk värdegemenskap”.
Problemet ligger i missuppfattningen att kristen etik bara skulle kunna
omfattas av kristna, att den skulle strida mot den religiösa pluralismen. Men
religiös pluralism är inte detsamma som etisk pluralism. Ett land kan leva
och bestå med religiös pluralism - så är förhållandet i dag - men inte med
etisk pluralism.
Socialdemokraterna befarar att om man uttalar att vi fått våra normer från
kristen etik och västerländsk humanism, gör man ett religiöst uttalande, som
kan upplevas diskriminerande.
Låt mig ta ett exempel på normer som vuxit fram mot en viss religiös och
historisk bakgrund, men som vi använder utan att beteckna dem som reli-
giösa.
Om jag nu påstår att det i dag är tisdagen den 14 december 1993, dagen
efter Luciadagen, gör jag inget religiöst påstående genom att använda denna
gemensamma tidsnorm. Ändå betyder ju ”tisdag” asaguden Tyrs dag. Vi har
också Odens dag, Tors dag och Frejs dag, ett arv från vår förkristna tid. Att
ange en dag som Luciadagen går tillbaka till den medeltida, katolska helgon-
kalendern, där vaije dag var helgad åt ett helgon, i det här fallet den kristna
jungfrun Lucia i Syrakusa, som år 304 led martyrdöden. Att säga att det är
år 1993 innebär att jag i min tideräkning utgår från Kristi födelse. Tycker
kanske Socialdemokraterna att det är diskriminerande att säga att det i dag
är 1993 och inte 5753, som judarna, räknat från världens skapelse, eller 1371,
som muslimerna, räknat från Muhammeds ankomst till Medina?
Av alla tänkbara bokstäver använder vi latinska, och av alla tänkbara siff-
ror använder vi arabiska.
Allting har sina rötter och sin historiska förankring, så också de grundläg-
gande normer vi diskuterar och är överens om i betänkandet. De är nämli-
gen, rent historiskt och sakligt sett, i vår kulturkrets framvuxna ur och för-
ankrade i kristen etik och västerländsk humanism, som har gett oss tio Guds
bud, gyllene regeln och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Därmed inte sagt att de inte i många stycken skulle överensstämma med den
levnadsvisdom som kommer till utryck också i andra religioner och livs-
åskådningar.
Är det kanske ett religiöst påstående när vi relaterar vår lagstiftning från
tio Guds bud? Författaren Stig Claesson, ”Sias”, som inte själv benämner sig
som kristen, skriver i sin bok De tio budorden: ”De tio budorden innehåller i
all sin korthet människans sen tidernas morgon samlade erfarenheter hur vi
kan leva tillsammans och gemensamt på detta klot. Vi har stora svårigheter
att respektera varandra då vi ju avsevärt skiljer oss till klädsel, till vanor, till
uppförande, till utseende, till hudfärg och tro. De tio budorden är kanske
vårt viktigaste arv. Om budorden överlämnades till människorna av en gud
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
114
eller inte, får var och en tro som han vill, men vi kan inte låta bli att tro på
De tio budorden, för budorden finns.”
Även broderskaparna Berndt Ekholm och Berit Löfstedt, som i Svenska
Dagbladet den 28 november 1993 tar avstånd från begreppet ”kristen etik”,
måste erkänna: ”Men håller vi oss inte, oavsett vilken tro vi har, i huvudsak
till de tio budorden blir samhället snabbt outhärdligt. Varken ateister eller
kristna har tillåtelse att bryta mot ‘du skall icke stjäla’ eller ‘du skall icke
döda’.”
Den andra invändningen var att den som inte är kristen skulle förbjudas
att vara lärare eller lärarutbildare. Av det jag nyss sagt framstår detta natur-
ligtvis som en helt orimlig tolkning. Skulle dessa grundläggande värderingar
som vi räknat upp i betänkandet och som i vår kultur faktiskt formats fram-
för allt genom påverkan av kristendomen och humanismen inte kunna om-
fattas av andra än kristna? Naturligtvis.
I norska skolans mönsterplan heter det sedan många år: ”Grundskolan
skall som helhet bygga på etiska grundvärderingar som är förankrade i kris-
tendomen och i humanistisk tradition.” Ingen har någonsin rest frågan om
icke-kristna lärare skulle diskrimineras i Norge eller om religionsfrihet, mus-
limska flyktingar eller invandrarelever skulle förtrampas i Norge.
Den tredje och sista invändningen är att det över huvud taget är fel att
ange en etisk värdegrund för skola och samhälle och att mellanmänskliga
relationer bara kan regleras av lagregler. Detta har hävdats av Torbjörn
Tännsjö, ledamot av Vänsterpartiets partistyrelse och talesman i etiska frå-
gor, i Dagens Nyheter den 22 november 1993. Med detta tar han avstånd
från att det över huvud taget skall finnas en värdegrund inskriven i skolans
läroplan. Han frågar sig: ”Hur når vi då fram till en uppfattning om vilka
regler som ska gälla? Jo, genom politiska beslut i demokratisk ordning. Ma-
joritetens vilja blir allas lag.---Det är inte marxismen-leninismen eller
Koranens bud man vill göra till statsfilosofi, men väl den kristna etiken och
den västerländska humanismen. Om det är det ena eller det andra kan,
tycker jag, kvitta lika.”
I Dagens Nyheter den 13 december skriver Torbjörn Tännsjö: ”Alternati-
vet är att skolan inte lär ut någon grundläggande moralisk lära alls.” Det
gäller alltså alternativet till att lära ut kristen etik.
Alf Svensson skriver i sitt svar till Tännsjö den 9 december 1993 i Dagens
Nyheter: ”En detaljreglering som ska styra ett samhälle utan vissa etiska
grunder blir ett lagverk mer omfattande än Nationalencyklopedin och kräver
en övervakning värre än Stasi och KGB bestod sina samhällen med.” Här
slår jag in öppna dörrar, eftersom ingen i riksdagen har hävdat något annat
än att skolan skall ha en läroplan med en värdegrund.
Jag vill avsluta med att konstatera att propositionerna vad gäller skolans
värdegrund i läroplanen på ett utmärkt och klargörande sätt följt upp de in-
tentioner som kom till uttryck i regeringsförklaringens ord: ”Skolans verk-
samhet skall bygga på de normer om tolerans och respekt för varje männi-
skas lika och okränkbara värde som grundas i kristen etik och västerländsk
humanism och som har djup förankring i vårt land. Hem och skola skall ge
barn och ungdomar en klar uppfattning om rätt och orätt.”
Att ersätta behovet av tusentals detaljreglerande lagparagrafer med att
nya generationer får en egen, inre etisk kompass, en förmåga att skilja på
rätt och orätt, på mitt och ditt, kommer att vara ett arbete på mycket lång
sikt, men läroplanens riktlinjer kommer att bidra till det verksamt. Att
denna fostran förankras i kristen etik gör mig viss om att våra barn och ung-
domar formas såväl av strävan att göra det goda och sanna som av förmågan
att förlåta och själv bli förlåten, när vi misslyckas att göra allt det goda vi
ville. Ty också den högsta etik, utan kärlek och förlåtelse, blir till ouppnåe-
liga ideal, som tynger och dömer, mer än de bär och befriar.
Herr talman! Jag vill avsluta med att yrka bifall till utskottets hemställan
i UbUl och UbU2, särskilt vad det gäller skolans värdegrund.
Anf. 136 BERIT LÖFSTEDT (s) replik:
Herr talman! Först väntar jag nu på att också Moderaterna skall ansluta
sig till det särskilda yttrandet. Det innebär att vi skulle bli ganska överens
om hur det egentligen skall vara med kristen etik. Alla har uttryckt att vi
borde vara eniga.
Jag anser bestämt att kristdemokraterna har ett stort ansvar för att vi fak-
tiskt inte blev eniga. Vi var beredda att gå mycket långt utifrån vad vi ur-
sprungligen hade skrivit i våra motioner för att uppnå detta väsentliga, att
vi blev överens om värdegrunden. Det vet Tuve Skånberg. Det var ni som
spräckte uppgörelsen vid målsnöret, det var baske mig inte vi - ursäkta frans-
kan.
Tuve Skånberg citerar delar av min artikel i Svenska Dagbladet och den
referens jag gjorde till de tio budorden. Men de flesta av budorden är mycket
allmänmänskliga. De omfattas av människor från helt andra religioner. Det
är inte tillåtet att stjäla. Det är i de flesta länder och kulturer respektabelt
att vörda sina föräldrar osv. För övrigt vill jag hoppas att jag inte blir ihopso-
pad med Torbjörn Tännsjö. Han har en alldeles egen sorts argumentation.
Jag vill fråga Tuve Skånberg om det som Ingrid Näslund inte ville svara
på: Vad är det som skall bli nytt i skolan? Skall lärarna göra någonting annat
än de gjorde tidigare? Vad skall ingå i den fortbildning som Ingrid Näslund
talade om? Skall de nu lära sig någonting som innebär en förändring? Har
lärarna inte överfört värderingar förut? Har ungarna inte fått lära sig i skolan
att de inte får stjäla och vara dumma mot varandra? Vad är det som är nytt?
Det behöver jag veta.
Anf. 137 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Jag ser det som två frågor: Vad är nytt och vad har försiggått
i utskottet? Jag ser det som ett klartecken från Berit Löfstedt att det som har
pågått internt i utskottet nu är offentligt och att man kan samtala om det.
Jag ser att Berit Löfstedt skakar på huvudet. Då har jag gjort en missbedöm-
ning. Det var alltså inte den fråga som ställdes. Då svarar jag i stället på
frågan vad som är nytt i och med talet om kristen etik och västerländsk hu-
manism.
Det nya är att det sägs uttryckligen att skolan skall hävda grundläggande
värderingar. Jag läser innantill vilka värderingar det gäller: tolerans och re-
spekt för varje människas lika och okränkbara värde, respekt för männi-
skans värdighet, individens frihet och integritet, jämställdhet mellan kvinnor
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
115
|
Prot. 1993/94:43 14 december 1993 |
och män, omsorgen om den som har det svårt, det personliga ansvaret, män- |
ens om. Varifrån har vi då fått dem? I vår kulturkrets har vi fått dem via den
|
Ny läroplan för |
kristna etiken och den västerländska humanismen. Jag uppfattar det som att vi är överens om vilka värden som skall hävdas. För ett par timmar sedan sade Björn Samuelson: Vi hade förhandlat bort Anf. 138 TREDJE VICE TALMANNEN: Repliken gällde Berit Löfstedt. Anf. 139 TUVE SKÅNBERG (kds) replik: Herr talman! Det nya är att vi i dag skall hävda dessa värden. Det kommer Anf. 140 BERIT LÖFSTEDT (s) replik: Herr talman! Om Tuve Skånberg vill avslöja vilka diskussioner man har Kristendomen är en utomordentligt väsentlig del av vårt samhälle. Men Anf. 141 TUVE SKÅNBERG (kds) replik: Herr talman! Jag har inte i denna debatt sagt och kommer inte att säga att |
116
Anf. 142 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag säga att Torbjörn Tännsjö inte är talesman i
etiska frågor. Tuve Skånberg får nöja sig med Björn Samuelson just nu. Tor-
björn Tännsjö är visserligen docent i filosofi, det är inte så dåligt det heller.
Vad jag sade i mitt anförande var att etik eller moral är inte något en gång
för alla tider givet. Därför måste det kunna diskuteras och resoneras i sko-
lan. Om man säger att skolan skall hävda dessa värden hämmar man, anser
jag, ifrågasättandet och det kritiska analyserandet av dessa värden. Farhågor
för detta har framkommit. Det är viktigt att man är försiktig med att använda
dessa begrepp.
Det är inte så många år sedan det var regel att aga barn i hemmen och i
skolan. Det var under en tid då vi var minst lika kristna som i dag. Det finns
väl ingen, åtminstone inte här i kammaren hoppas jag, som i dag skulle
hävda att det tillhör kristen etik och har med våra traditioner och rötter att
göra att aga barn. Dessa begrepp är alltså inte entydiga över tid och rum.
Anf. 143 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Med kristen etik avses framför allt tio Guds bud och gyllene
regeln; jag tar bestämt avstånd från att aga barn.
Vad det gäller uppgiften om Torbjörn Tännsjö hade jag fått den av en av
Vänsterpartiets riksdagsledamöter.
Anf. 144 MONA SAHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag hörde mitt namn nämnas av Tuve Skånberg. Jag väntade
nästan på det, med anledning av intervjun.
Litet ironiskt kan jag ju först säga att har ni inga bättre argument att
komma med än vad socialdemokrater uttrycker, har ni problem. Om det är
så att det är socialdemokrater som ansvarar för det mesta - också för den
här typen av argumentation - är det väl bättre att vi får ta över och regera.
För mig som inte är religiös innebär värdet av den s.k. kristna etiken inte
någon konflikt, utan någonting väldigt viktigt. Det är naturligt att försöka
förstå vad det är i vår historia och vårt kulturarv som bygger på kristendo-
men. Det är naturligt att man då får större förståelse för andra gruppers reli-
gion och historia. Detta råder det ingen oenighet om. Detta lärde jag mig
under min skoltid, detta lär sig mina tre barn nu under sin skoltid. Det är
ingenting nytt.
Men ju mer jag hör Tuve Skånberg och andra motivera begreppen kristen
etik och västerländsk humanism, desto mer övertygad blir jag om att detta
icke skall stå i någon läroplan. Det skapar bara mer oklarheter. Det har inte
minst debatten här i kammaren i dag visat. Jag undrar om majoriteten här
är medveten om hur argumentationen låter. Man säger: Vi är ju kristna. Vi
är ju inte judar eller muslimer. Vilka vi? Det kan ju t.o.m. finnas någon här
i kammaren som har en annan tro än kristendomen. Vilka är vi? Dessutom
är det något slags märklig tävlan här om vem som är mest human, och vem
som mest står för etik.
Jag tycker att debatten har klargjort att detta är ett begrepp som inte bör
stå i vår läroplan. Jag hoppas att kds kan stå upp för andra etikvärden, som
t.ex. bära varandras bördor, och dra slutsatser av det i övrig politik och inte
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
117
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
118
bara driva en tes utan också använda detta i praktisk handling. Jag kommer
att yrka bifall till reservation nr 1.
Anf. 145 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! Jag tackar Mona Sahlin för det klargörandet, som jag inte
har några invändningar emot. När det talas om ett kristet land, en kristen
bok eller en kristen sång etc., avser jag ett land, en bok eller en sång som är
färgad av kristen tro, kristna värderingar eller kristen historia. Jag håller
med om att landet som sådant inte kan vara kristet. Jag håller också med om
att ett parti inte kan vara kristet. Kristdemokraterna är inte något kristet
parti, men vi hävdar värden som har kommit från kristen tro. I vårt parti
finns judar, buddister, ateister, kristna - i majoritet, förvisso, men inte en-
bart -och muslimer. I mitt eget hemlän samarbetar jag med muslimer i kds.
Anf. 146 MONA SAHLIN (s) replik:
Herr talman! Jag undrar om inte Tuve Skånberg efter den debatt som förts
här i dag, och under många veckor tidigare, inser att oklarheterna, otydlig-
heten och bristen på svar om vad begreppet betyder i den praktiska hante-
ringen av läroplanen innebär att det för allas skull kanske vore bäst att avstå
från att skriva in detta i läroplanen och låta lärare och elever, precis som
under min skoltid och under mina barns skoltid, på ett mycket förnuftigt sätt
visa hur kristendomen har spelat en så viktig roll i vår historia. Förstår inte
Tuve Skånberg att detta förstör en konstruktiv debatt?
Anf. 147 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Herr talman! På mitt enkla sätt har jag försökt bringa reda i vad kds menar
med kristen etik. Det är den idébakgrunden som har gett oss de normer som
vi är överens om.
Anf. 148 BERNDT EKHOLM (s):
Herr talman! Jag tar till orda med anledning av två motioner, dels en mo-
tion som har väckts med anledning av grundskolepropositionen där frågan
om kristen etik har tagits upp, dels en motion som väcktes under den all-
männa motionstiden som tar upp en hel rad frågor. Om tiden medger det
tänker jag även säga något om religionskunskapen.
Jag är kristen och socialdemokrat. Ändå tycker jag att det är fel att föra
in kristen etik i skolans värdegrund. Jag skall försöka förklara varför. Först
vill jag slå vakt om det som är gemensamt i det svenska samhället eftersom
det har så oerhört stor betydelse för utvecklingen av vårt land. Man bör för-
söka undvika att bygga in onödig konfrontation i politiken och samhället.
Det är en rent praktisk utgångspunkt.
Jag vill slå vakt om den gemensamma skolan. Jag tycker att alla föräldrar
skall kunna känna att de har förtroende för skolan. De skall inte behöva
känna oro för någon religiös påverkan som de inte kan ställa upp på. Om
man för in uttrycket kristen etik i läroplanen riskerar man att splittra skolan.
Att det finns många som upplever det på det sättet är tillräckligt för att man
skall undvika att föra in begreppet i läroplanen.
Många av dem som känner oro för detta och är rädda för att den allmänna
skolan kan komma att förändras kommer naturligtvis att söka sig till olika
friskolor. Starkt fundamentalistiska grupper, som tillväxer i det svenska sam-
hället - inte minst i kristna led - kommer säkert att kunna utnyttja detta. De
kommer att säga att, nu står det att vi skall ha kristen etik i skolan och nu
får ni visa att vi får det. Sedan upptäcker de att det i vissa skolor kanske inte
blir som de tänkt sig, och då kräver de att det skall finnas kristna skolor.
Jag tycker att den borgerliga regeringen redan har inlett tillräckliga för-
ändringar som leder till splittring av det svenska skolväsendet och skapar fri-
skolor. Det torde vara alldeles självklart att om vi slår sönder det svenska
skolsystemet så att vi får en mängd olika skolor kommer de ungdomar som
lämnar skolan vid 15 års ålder - vi kan nöja oss med grundskolan - att gå ut
i det svenska samhället med helt olika värdegrunder. Vilken betydelse kom-
mer det att få för splittringen i samhället och för utvecklingen av åsiktsskill-
nader som kan leda till ökat våld etc.? Jag tycker att vi skall vara rädda om
det gemensamma vi haft under så lång tid i det svenska samhället och inte
ta några risker. Riskerna kan stå oss dyrt.
Jag menar alltså att vi kan riskera att gå mot en segregation när vi så väl
behöver integration i det svenska samhället.
Varför skall vi slå sönder, när vi behöver sammanfoga, när vi behöver läka
den splittring som vi redan har i det svenska samhället? Enligt min mening
lever vi i en tid då gemensamhet behöver prioriteras. Varför skall vi utsätta
oss för risken för en motsatt utveckling?
Begreppet kristen etik upplevs av en del som harmlöst, men varför skall
vi då föra in det? Räcker inte nuvarande läroplan? Kan vi inte påstå att vi
redan har en allmänmänsklig etik i skolan?
Nu vill framför allt kds göra ett avsteg från den här etiken, genom att sätta
etiketten ”kristen etik” på en annan form av etik, om jag uppfattar det rätt.
Vad motiverar denna förändring? Vad vinner vi? Vad riskerar vi?
Man kan inte undgå att tro att kds har syften med det här, att det skall bli
litet mer som det var i den gamla skolan, litet mer kristendom i skolan på
det gamla sättet, om ni förstår vad jag menar.
Jag tycker att vi som kristna också kan visa litet ödmjukhet, att vi när vi
blickar framåt kan erkänna att alla värden inte behöver utgå från kristendo-
men. Det finns andra religioner och andra filosofiska betraktelsesätt som
kan vara väl så värdefulla som vår tradition. Vi har ingen ensamrätt på det
här området. Tuve Skånberg nämner Tio Guds bud, och de finns faktiskt i
åtminstone tre religioner. Det säger ju en del om att det inte bara är fråga
om en förankring i kristen etik. Vi måste tala om förankring i en massa andra
etiska grundvalar också.
Kristen etik är inte heller något enhetligt. Ställer Tuve Skånberg upp på
att kristen etik är rättvis fördelning, eller gör han det inte?
Som socialdemokrat vill jag alltså slå vakt om den gemensamma värde-
grunden. Vi har i vår motion bl.a. nämnt människolivets okränkbarhet, indi-
videns frihet, solidaritet med svaga och utsatta och alla människors lika
värde. Jag kunde lika väl lägga till det jag sade om rättvis fördelning, därför
att jag tycker att det i allra högsta grad hör hemma i kristen etik, om vi nu
skall försöka definiera vad vi verkligen menar.
Jag tycker att skolan skall bygga på en gemensam värdegrund, och vi skall
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
119
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
120
i stället låta kyrkan och församlingen skapa opinion för det som vi vill kalla
kristen etik. Den skall naturligtvis debatteras och föras ut, och man skall
slåss för den. Förmodligen har vi inte exakt lika uppfattning om detta, men
det är rimligt att olika grupperingar i det svenska samhället, även de som
kallar sig kristna, försöker föra ut sina åsikter när det gäller etiken. Det är
viktigt. Men vi skall inte tvinga in andra i detta system.
Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, och det är mycket viktigt att ta hän-
syn till det. Det finns olika religiösa strömningar, olika filosofiska ström-
ningar och olika ideologiska uppfattningar. I ett sådant läge tycker jag att vi
skall visa varsamhet.
Jag kan inte förstå vad vi skulle vinna med att nu föra in begreppet kristen
etik och västerländsk humanism. Det är uppenbart - det visar den debatt vi
har fört hittills, som så många har varit engagerade i - att det här skapar oro.
Jag kan inte förstå att man skall utsätta sig för den risk som det innebär att
förändra läroplanen på det här sättet, vilket kanske medför en negativ ut-
veckling, som jag har försökt beskriva. Man borde ha visat större eftertänk-
samhet i den här frågan än vad man har gjort.
Jag vill också säga något om religionskunskapen. Det är mycket viktigt att
vi stryker under religionskunskapens roll i den svenska skolan. I det här fal-
let tänker jag framför allt på grundskolan. Det tas upp i betänkandet, och
det föreligger i stort sett enighet.
I dagens mångkulturella samhälle, med den stora invandringen och inter-
nationaliseringen, har det på något sätt tillförts en ny dimension, som gör
det än mer angeläget att hävda religionskunskapen. Man möter alltför ofta
människor som inte begriper sig på religionskunskap. De lever kvar i den
gamla uppfattningen att det är lika med någon form av negativ kristendom-
sutbildning, som man skall ha enligt den gamla modellen, där man lärde sig
katekesen. Det tycks vara omöjligt att förklara att vi lever i en ny tid nu,
med nya behov, där religionskunskapen naturligtvis speglar både kristendo-
men och andra religioner.
Jag tror att Sverige, för att utvecklas i sina utrikeskontakter, för att ta nå-
got mycket konkret, måste lära sig att förstå exempelvis hur muslimer tän-
ker. Hur skall vi kunna handla med Saudiarabien eller andra arabiska länder
om vi inte begriper hur de tänker? Religionen är så integrerad i samhällslivet
där. Därför är det helt enkelt nödvändigt att många tänker om i den här frå-
gan. Det är nödvändigt när det gäller livsetik och sättet att förhålla sig till
olika livsproblem.
Därför ser jag det som oerhört värdefullt, när SO-blocket nu skall omsät-
tas i den svenska skolan, att man inte glömmer att vi lever i Sverige 1993,
inte 1953. Då såg världen annorlunda ut. I dag kräver internationaliseringen
ett svenskt engagemang, utanför vårt lands gränser och i Sverige, och att vi
lär oss mer om olika religioner. Slutligen vill jag därmed ha sagt att det är
nödvändigt att vi får kompetenta lärare när det gäller både grundkunskaper
och fortbildning i det här ämnet.
Anf. 149 TUVE SKÅNBERG (kds) replik:
Fru talman! Berndt Ekholm sade att Tio Guds bud finns i tre religioner.
Jag tror att han avsåg den gyllene regeln, som säger att allt vad ni vill att
människorna skall göra mot er skall ni göra mot dem. Rätta mig om jag har
fel, men Tio Guds bud hör nog judendom och kristendom till.
Berndt Ekholm menade att kds syfte bl.a. är att införa ”litet mer kristen-
dom”. Jag vill göra utskottstexten på sidan 25 till kds egen, och jag läser upp
den:
Kristdemokraterna vill betona att det inte är skolans uppgift att ge en kon-
fessionell undervisning. Särskilt i frågor där det föreligger olika uppfatt-
ningar skall skolans undervisning vara saklig och allsidig. Regeringen - där
Kristdemokraterna ingår - har inte förutskickat några ändringar i Läroplans-
kommitténs skrivning i förslag till läroplan att ”alla föräldrar skall med
samma förtroende kunna skicka sina barn till skolan, förvissade om att dessa
inte blir ensidigt påverkade till förmån för den ena eller andra av mot var-
andra kämpande åskådningar”. Kristdemokraterna anser att en sådan mar-
kering självfallet skall tas in i läroplanen.
Kristdemokraterna anser sammanfattningsvis mot bakgrund av det an-
förda att det tydligt bör framgå av läroplanstexten att formuleringen om sko-
lans värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk humanism
inte skall tolkas som att skolan skall överge sin tidigare hållning i livsåskåd-
ningsfrågor. Undervisningen i skolan skall även framdeles vara icke-konfes-
sionell.
Med detta klargörande ansluter sig Kristdemokraterna till den syn på sko-
lans värdegrund som regeringen ger uttryck för i propositionen.
Så läser vi utskottets betänkande.
Anf. 150 BERNDT EKHOLM (s) replik:
Fru talman! Jag vill bara göra den kommentaren till vad Tuve Skånberg
här säger - jag har också läst detta avsnitt - att jag framför allt vill inrikta
mig på att risken med att införa det här begreppet är att många människor
upplever att skolan blir mer snäv. Dessutom är risken uppenbar att extrema
kristna grupperingar - och även andra grupperingar - kommer att utnyttja
det här för att sätta press på skolan på ett sådant sätt att det kommer att bli
fler friskolor. Jag tror att det vore en väldigt olycklig utveckling för Sverige
på lång sikt.
Det borde ha framgått av mitt anförande att riskerna ligger i hur detta tol-
kas. Många kommer inte ens att läsa det särskilda yttrandet från Folkpartiet
och Centern eller texten i utskottsbetänkandet, utan det är begreppet kristen
etik och västerländsk humanism som kommer ut. Det innehåller ett så stort
riskmoment att jag menar att vi måste värna den gemensamma grundvalen
i det svenska samhället och i skolan, att det är värt att avstå från sådana sam-
manfattande benämningar på de etiska frågorna som ni vill göra.
Anf. 151 TALMANNEN:
Innan jag ger ordet till nästa talare vill jag vädja till ledamöterna att för-
söka fatta sig så kort som det över huvud taget är möjligt, så att detta ärende
kan avgöras, tillsammans med de ärenden från förra veckan som återstår att
besluta om.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
121
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
122
Anf. 152 INGRID NÄSLUND (kds) replik:
Fru talman! Jag skulle bara vilja replikera när det gäller religionskunska-
pen. Jag gick i skolan på 40- och 50-talet, och redan då var religionskunska-
pen förnämlig, även om den kallades kristendomskunskap.
Jag vågar påstå att jag fick en utförligare undervisning om såväl buddhism
som islam, hinduism och naturreligionerna än man nu får i skolan, med den
begränsade tid som finns för religionskunskapen.
När ämnet kristendom fick beteckningen religionskunskap sade man från
SÖ:s sida följande:
”Eftersom kristendomen, globalt sett, spelar en väsentlig roll, och då den
kristna religionen i vår kulturkrets har ett avgörande inflytande på männi-
skors livshållning, måste undervisningen i religionskunskap i första hand
vara en undervisning om kristen tro och etik.---Bibeln skall ha en central
plats vid undervisningen om kristendomen.”
Att man tar ställning för den kristna etiken är icke något nytt. Det har
skett under en socialdemokratisk regering.
Anf. 153 ÅKE CARNERÖ (kds):
Fru talman! Skolans huvuduppgift är att ge nästa generation kunskaper
och fostran av hög kvalitet. På denna stora arbets- och mötesplats knyts livs-
långa vänskapsband, och här sörjs för kulturens fortbestånd. Betydande de-
lar av de äldres kunskaper och erfarenheter förs vidare till de yngre.
Det är därför bra att propositionen utvecklar den värdegrund som vårt
skolsystem vilar på. Det handlar om de grundläggande värden som genom
kristen etik och västerländsk humanism har en djup förankring i vårt land.
Om vår skola inte klart deklarerar ett normsystem som ger eleverna en etisk
kompass och moralisk kompetens kan kommersiella och odemokratiska vär-
deringar lätt ta överhanden. Jag hävdar att detta är en av de viktigaste färdig-
heter med livslångt värde som skolan kan ge de unga. Skolan får en i demo-
kratiskt avseende hållbar grund för sin verksamhet.
Fru talman! Utskottet instämmer med regeringen om att kristendomen
har haft och har stor betydelse i de svenska samhället och att den har en
särställning för att kunna ge grunden till förståelse för svensk och väster-
ländsk kultur och samhällsutveckling. Kristen etik utgör således en del av
det nationella kulturarvet.
Utskottet menar att det är viktigt att man utvecklar medvetenhet och kun-
skap om kulturarvet samt en trygg identitet tillsammans med förmågan att
förstå och leva sig in i andras villkor och värderingsgrunder. I Lgr 62 hävda-
des bl.a. detta. Det är bra att det åter betonas inom svenskt skolväsende.
Fru talman! Separata, konkreta kursplaner i de olika ämnena, med tydliga
krav på vad eleverna skall lära sig, garanterar att alla ämnen verkligen blir
behandlade under skoltiden. Detta hindrar på intet sätt ämnesövergripande
undervisningsplanering eller temaarbeten. Jag beklagar dock att de separata
ämnena i SO och NO inte får ett garanterat timtal. Jag instämmer därför i
det särskilda yttrande nr 6 som min partikollega Ingrid Näslund har lämnat.
I en motion betonar jag att kristendomen måste få en mycket central roll
i ämnet religionskunskap och att bibelkunskapen skall stå i centrum i kristen-
domsundervisningen. Det är därför glädjande att utskottet utgår från att ele-
verna även fortsättningsvis, som det uttrycks i Lgr 80, skall få vidgade kun-
skaper om den kristna religionen med Bibeln i centrum.
Språket är vårt viktigaste medel för att få kontakt med andra människor.
Med tanke på den internationalisering som pågår och den mängd informa-
tion som formligen sköljer över oss överallt måste man i svenskundervis-
ningen betona betydelsen av att vårt modersmål vårdas. I många samman-
hang används svordomar, nedvärderande och vulgära uttryck och ord.
Denna utveckling är inte lätt att vända, men vikten av ett vårdat språk måste
klart framgå i kursplanen. Jag noterar att utskottet hänvisar till att man vid
arbetet med kursplanen för svenska särskilt skall uppmärksamma behovet
av språklig säkerhet, språkriktighet och god språkbehandling.
Fru talman! Två viktiga ämnesövergripande kunskapsområden är under-
visningen i samlevnad och undervisningen om droger, dvs. ANT. Samlev-
nadsfrågorna förutsätts bli sakligt och allsidigt belysta. Det är värdefullt att
utskottet markerar att frågor om äktenskap, trohet och föräldraskap har en
självklar plats.
Följderna av drogmissbruk kan vi se varje dag i massmedias rapportering.
För alla oss medborgare är det betydelsefullt att skolans ANT-undervisning
lyfts fram. Regeringen har pekat på tre perspektiv som skall prägla skolans
arbete. Ett av dessa är miljöperspektivet. Alkoholmissbruket, som är vårt
största medicinska och sociala problem, borde ha betonats, eftersom det är
ett allvarligt miljöproblem.
För att ANT-undervisningen skall kunna integreras och bedrivas under
hela grundskolan måste skolorna åläggas att i den lokala skolplanen konkre-
tisera denna undervisning. Rektorerna skall ha ansvaret för detta. Om ANT-
undervisningen anges som ett obligatoriskt moment kan lärarutbildningen
säkerställas. Utskottet menar att insatserna mot ANT, för att undervis-
ningen skall bli saklig och allsidig, bör göras enligt en särskild handlingsplan,
vilken med fördel kan ingå i kommunens skolplan eller i de enskilda skolor-
nas arbetsplaner.
Fru talman! Jag välkomnar vår nya läroplan för grundskolan, Lgr 93. Sär-
skilt bra är det att den blir kortare och tydligare än tidigare läroplaner och
att det finns en klar ansvarsfördelning mellan olika befattningshavare. Jag
yrkar bifall till hemställan i UbUl.
Anf. 154 CHRIS HEISTER (m):
Fru talman! I debatten om en ny läroplan för grundskolan vill jag i denna
sena timma lyfta fram jämställdhetsarbetet.
Är dagens skola bra för flickorna? Är den bra för pojkarna? Ger skolan
flickor och pojkar lika utrymme, villkor och förutsättningar? Vad innebär
det att skolan skall behandla alla - oavsett kön - lika? Hur skall skolan bli
bättre anpassad till de gemensamma och skilda behov som flickor och pojkar
har?
Sedan 1970-talet har det bedrivits ett aktivt jämställdhetsarbete i sko-
lorna. Tyngdpunkten har i första hand legat på studie- och yrkesoriente-
ringen. Insatserna har främst varit inriktade på den situation då könsskillna-
derna syns allra tydligast, nämligen då eleverna väljer utbildning och yrke.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
123
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
124
Ofta har flickornas val setts som problem som har krävt speciella insatser
och åtgärder.
Ibland har arbetet varit framgångsrikt i den meningen att det t.ex. nu är
fler flickor på de studieförberedande tekniska och naturvetenskapliga ut-
bildningarna. Men frågan är vilka genomgripande och bestående föränd-
ringar som arbetet har resulterat i.
Jämställdhetsfrågorna har ofta vilat på en yrkesgrupp i skolan eller på
några få kvinnliga eldsjälars axlar. Jämställdhet har definierats som ett pro-
blem för flickor och kvinnor och är en fråga enbart för de kvinnliga lärarna.
Många gånger har arbetet i skolan varit mer inriktat på att förändra den
könsmässiga sammansättningen bland skolledare, i arbetsgrupper och i lä-
rarkåren som helhet. Det är en viktig aspekt av jämställdhet. Men det är
viktigt att jämställdhet också blir en pedagogisk fråga som berör alla och som
alla som arbetar inom och med skolan känner ansvar för.
Det är viktigt att vi kommer bort från det kortsiktiga tänkandet med ton-
vikt på ”matematisk” jämställdhet. Om pojkar inte väljer att utbilda sig till
yrken inom vård och omsorg och flickor väljer tekniska yrken mindre ofta
än pojkar beror det inte på att det är fel på pojkarna eller flickorna. Det
väsentliga är att de djupt bakomliggande orsakerna blir belysta och att vi får
en djupare och bredare kunskap om dem.
En väg att förnya och blåsa nytt liv i jämställdhetsarbetet är därför att för-
djupa kunskaperna om skillnaderna mellan könen och att öka medvetenhe-
ten om könstillhörighetens betydelse för flickors och pojkars villkor och för-
utsättningar i skolan.
Detta innebär t.ex. att vi inte får nöja oss med att det är för få flickor eller
pojkar på en viss utbildning och försöka ”informera bort” problemet. Vi
måste i stället fråga oss varför det är så. I sin tur innebär detta att vi inte
heller skall förneka de könsskillnader som finns mellan flickor och pojkar i
olika åldrar.
Vi måste nu på allvar fundera över hur skolan skall organisera undervis-
ning och inlärning med hänsyn till skillnader mellan flickor och pojkar, detta
för att ge varje individ - oavsett kön - samma möjligheter att utveckla sina
personliga ambitioner, intressen och talanger.
Arbetsgruppen Kvinnligt och manligt i skolan presenterade alldeles nyli-
gen en debattantologi med titeln Visst är vi olika!. I den medverkar ett tiotal
forskare. De skriver om vad man nu känner till om likheter och olikheter
mellan flickor och pojkar. Med deras bilder av verkligheten vill vi få i gång
en fördjupad diskussion om dessa viktiga frågor.
Forskarna visar, var och en utifrån sina teorier, att könstillhörigheten har
betydelse för hur elever bemöts och bedöms i skolan. De visar också att
könsskillnader konserveras eller t.o.m. förstärks i skolan.
Men - och det är glädjande - de anser alla att det går att göra någonting
åt det. Arbetet med dessa frågor är en viktig del av det reformarbete som
nu pågår på skolans område.
Regeringen säger också i propositionen att man vill lyfta fram jämställd-
hetsaspekterna på skolans verksamhet såväl i läroplanen som i kursplanerna
och därigenom lägga en grund för både uppföljning och utvärdering av hur
skolan lever upp till jämställdhetsmålet.
Fru talman! Vi i arbetsgruppen hoppas att debattantologin skall intressera
såväl lärare, skolpolitiker, skolledare, lärarutbildare och lärarkandidater
som föräldrar och kanske också elever. Ökade kunskaper i dessa frågor är
viktiga. Och vi vill ta del av reaktioner, synpunkter och förslag till åtgärder.
Vi vill se debattboken som en öppen brevlåda.
Till våren har vi för avsikt att återkomma med förslag till åtgärder som
förhoppningsvis skall ge ytterligare underlag för detta viktiga jämställdhets-
arbete i skolan.
Anf. 155 KARIN PILSÄTER (fp):
Fru talman! Jag vill verkligen instämma i det viktiga resonemang som
Chris Heister framförde här. Jag hoppas verkligen att det arbete som arbets-
gruppen kommer fram till kommer att leda till stora förändringar inom sko-
lan.
I dag har vi dock att diskutera en ny läroplan för grundskolan. Den utgör
ett mycket stort och omfattande dokument för skolan och är därmed även
på sitt sätt avgörande förvår framtid. Jag vill inte på något sätt förringa bety-
delsen av timplaner, religionsundervisning eller ens skolans värdegrund,
men jag vill ändock ta upp ett par andra saker:
Att bli utsatt för mobbning i skolan är ett av de allra värsta övergreppen
ett barn kan råka ut för. Många som själva har varit utsatta vittnar också om
att det kanske allra värsta är att omgivningen, de andra eleverna men kanske
framför allt lärare och övriga vuxna, ofta väljer att se bort.
Jag är mycket glad över det förslag som regeringen och utskottet nu har
lagt fram om ett tillägg i skollagens första kapitel, andra stycket om att var
och en skall främja aktning för varje människas egenvärde. Utskottet skriver
att detta betyder att alla som verkar inom skolan skall ”bemöda sig om att
hindra vaije försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling”.
Sigge Godin och jag tog upp dessa frågor i motion Ub416 under den all-
männa motionstiden. Den motionen behandlas här, och jag tycker att vi i
princip har blivit väl tillgodosedda. Jag vill bara passa på att framhålla vikten
av att de olika skolorna och kommunerna verkligen upprättar lokala hand-
lingsplaner och handlingsprogram mot mobbning i skolan. Så många erfa-
renheter och forskningsprojekt visar entydigt att detta är en oerhört bra me-
tod för att i alla fall komma en bra bit på väg mot en skola där alla elevers
värde respekteras och där ingen behöver vara rädd för att gå till skolan.
Fru talman! ”Skolans huvuduppgift är att ge nästa generation kunskaper
och fostran av hög kvalitet.” ”De grundläggande värden som vårt samhällsliv
vilar på är inte en gång för alla givna. De måste förstås, förankras, förklaras,
försvaras och utvecklas. De normer som skolans verksamhet ska bygga på
är---respekt för människans värdighet, individens frihet och integritet,
jämställdhet mellan kvinnor och män---”.
Så skriver regeringen i inledningen till proposition 1992/93:220. Ingenting
kan vara mera sant.
En viktig del i skolans huvuduppgift måste då vara att förmedla kunskap
och fostran kring sex- och samlevnadsfrågor, och inte bara i en biologisk-
teknisk bemärkelse.
I propositionen anförs att många undersökningar visar att ungdomar sät-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
125
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
126
ter en egen familj högt, att tendenser finns till att man bildar familj tidigare
och att ”kvalitativa livsmål” som att finna någon att dela livet med, sexuell
och känslomässig trohet osv. hamnar högre i ungdomars framtidsdrömmar
än tidigare. Om det är fråga om en varaktig förändring i folks faktiska livs-
mönster eller ej må vara osagt. Kanske är det t.o.m. så att skolan i någon
mån skall vara med och komplettera dessa drömmar.
Klart är dock att även dessa livsmål kräver en god undervisning i sex- och
samlevnadsfrågor. Skolan skall icke överföra normer som går ut på att skuld-
belägga eller föra in stora livsfrågor och livsproblem i mörka garderober.
För att uppnå de i läroplansförslaget uppställda målen krävs att den äm-
nesövergripande behandling av sex- och samlevnadsfrågor görs ämnesöver-
gripande, såsom skrivs i utskottsbetänkandet.
Jag tycker att syftet skall vara att öka elevens möjlighet att uppleva sexua-
liteten som en positiv kraft och att ge de kunskaper som behövs för att eleven
skall kunna skydda sig mot oönskade graviditeter och sexuellt överförbara
sjukdomar. Man måste också lära sig att vara rädd om både sig själv och sin
partner, om sina egna och andras känslor. Det är också viktigt att man lär
känna sig själv. Det handlar inte bara om blommor och bin eller om att lära
eleverna att varken barn eller klamydia kommer med storken. Det gäller
nämligen också att ta upp psykologiska, etiska och sociala aspekter på sam-
levnad och sexualitet.
Utskottet är mycket tydligt på den här punkten. Det är desto märkligare
att kds representanter i utskottet i sitt pressmeddelande påpekar, som en
framgång för kds, ”betoningen av äktenskap och trohet i undervisningen om
sex- och samlevnad”. Jag undrar därför vad övriga utskottsledamöter tycker
om denna tolkning. Jag hoppas verkligen att det bara är en produkt av fria
fantasier.
Fru talman! Till sist vill jag, när det gäller betygssystemet, för min egen
del - inte för mitt partis del - ansluta mig till Björn Samuelsons meningsytt-
ring. Jag tycker att mycket viktigare än att hitta på nya betygssystem vore
att sträva efter ett system där elevernas egna önskemål när det gäller antag-
ningen till gymnasieskolan kunde vara styrande.
Anf. 156 MARGARETA VIKLUND (kds):
Fru talman! Beträffande det globala perspektivet i propositionen om ny
läroplan för grundskolan m.m. är jag inte ensam om att anse att det perspek-
tivet hade tonats ner jämfört med den ännu gällande läroplanen. Därför är
det glädjande att se att utskottet i det betänkande vi nu diskuterar bl.a. påpe-
kar att ”Utskottet anser det synnerligen viktigt, som framhålls i motionerna
att skolan medverkar till en ökad internationell förståelse och aktivt söker
få eleverna att inse de globala sambanden. Eleverna måste bli medvetna om
de kriser som kan hota världssamhället genom överbefolkning, fattigdom
och vidgade klyftor mellan länder, liksom om vårt gemensamma beroende
av att visa solidaritet.” Utskottet anser också att det jag nyss citerat måste
klart uttryckas i läroplanen och bifaller bl.a. min motion genom ett tillkänna-
givande till regeringen.
Fru talman! Jag är glad över att utskottet så välvilligt behandlat min mo-
tion när det gäller det globala perspektivet i förslaget till läroplan för grund-
skolan. Men samtidigt kan jag inte förstå varför inte samma välvilja funnits
när det gäller min nästan likalydande motion beträffande förslaget till Ny
läroplan för gymnasieskolan m.m.
Fru talman! Jag kan inte heller förstå att Sveriges internationella åtagan-
den i form av konventioner och rekommendationer inte föreslås ingå i den
nya läroplanen. Detta tog jag också upp i min motion även om jag inte for-
mulerade det som ett yrkande eller en hemställan. Det gäller bl.a. FN:s de-
klaration om de mänskliga rättigheterna - som alla har talat så varmt för här
i dag konventionen om barnets rättigheter, rekommendationen om utbild-
ning för internationell förståelse, samarbete, fred, undervisning om de
mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, deklarationen och
rekommendationerna om undervisning i miljöfrågor samt UNESCO:s hand-
lingsplan för undervisning om mänskliga rättigheter och demokrati. De skall
inte ens få finnas med som bilaga på en förteckning då de i så fall, enligt
utskottet, skulle få förordningskaraktär, vilket inte anses lämpligt.
Fru talman! Jag förstår inte det resonemanget. Det måste väl höra till all-
mänbildningen och andra olika rättigheter att få reda på och att själv kunna
läsa den text som olika konventioner omfattar. Hur skall man annars kunna
få full förståelse och insikt i det som kan ses som en bas i det internationella
arbetet och samarbetet? Skolans uppgift är ju att utbilda för livet och till en
värld med ökade internationella kontakter både mellan länder och individer.
I undervisningen måste naturligtvis också ingå vad en konvention, deklara-
tion och resolution står för och vilken tyngd den har i olika nationella och
internationella sammanhang. Här ges ju i så fall ett ypperligt tillfälle att för-
klara vad förordningar och andra bestämmelser står för och sätta det i rela-
tion till konventioner, deklarationer, resolutioner m.m.
Jag anser att de internationella konventionerna och rekommendationerna
är så viktiga att de på alla sätt måste göras kända, framför allt för dem som
i skolan skall rustas för livet, d.v.s. eleverna. Dessa konventioner, resolutio-
ner etc. är så viktiga för det direkta internationella samarbetet och förståel-
sen för det att de inte bara kan vara utgångspunkt för läro- och kursplaner
och bli kända för dem som arbetar i skolan, som antyds i betänkandet. Ele-
verna måste också få ta del av dem.
Fru talman! Vår värld krymper mer och mer. Vi blir mer och mer beroende
av varandra oavsett i vilket land vi bor och verkar. Vårt ansvar för vår med-
människa gäller inte bara dem vi dagligen ser runt omkring oss och som bor
i vårt eget land. Det gäller också dem som samtidigt med oss lever och verkar
på jorden i olika världsdelar och länder. Ansvaret gäller också våra barns
och barnbarns framtida liv. Med våra barn och barnbarn menar jagallas våra
barn och barnbarn, och alla, det är vi som lever på jorden nu.
Sverige som nation avsätter för närvarande närmare 1 % av BKI i bistånd
för att visa praktisk solidaritet med fattiga och utsatta folk i världen. Det är
viktigt att detta på ett kraftfullt sätt kommer till uttryck i skolans värdegrund
och uppgifter.
Det är också viktigt att skolans undervisning präglas av internationalise-
ring i ett globalt perspektiv och inte bara ur en europeisk dimension. Sveri-
ges bistånds- och solidaritetspolitik beträffande bl.a. annat utvecklingslän-
derna måste i de sammanhangen ha en övervägande roll.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
ni
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
128
Häromdagen, liksom i dag, kunde vi läsa i dagspressen att intresset för
internationella frågor och frågor om bistånd har ökat i vårt land, särskilt
bland de unga. Det är ju glädjande.
Jag anser, fru talman, att det är viktigt att det intresset fördjupas, vidareut-
vecklas och sprider sig. En minskad undervisning om tredje världen och det
globala perspektivet kan på sikt leda till ett minskat intresse och en minskad
förståelse för bistånds- och solidaritetsfrågor.
Det talas i dag om främlingsfientlighet, och det görs också stora insatser
för att motverka den och öka förståeelsen för de människor som på grund
av krig och förföljelse har kommit till vårt land. En undervisning om vikten
av solidaritet med andra länder, både i vår egen världsdel och andra delar
av världen, om kulturella och andra skillnader anser jag kan motverka främ-
lingsfientligheten, vilket också berörs i betänkandet.
I den nu gällande läroplanen anges att ”skolan måste göra aktiva insatser
för att eleverna skall förstå utvecklingsländernas problem och vårt beroende
av dessa länder”. Den grundtesen måste också gälla i den framtida läropla-
nen.
Fru talman! Jag yrkar bifall till hemställan i utskottets betänkande och är
särskilt glad att man har lyft fram det viktiga globala perspektivet, även om
jag tycker att man kunde ha gått ett ytterligare fördjupningssteg i den rikt-
ningen.
Anf. 157 MARTIN NILSSON (s):
Fru talman! Det är tre olika områden jag tänkte gå in på. Först vill jag
kort än en gång försöka förklara den otydlighet som jag tror många känner
inför begreppet kristen etik. Den har diskuterats ganska länge här i dag, och
jag tror att mina partikamrater mer principiellt har förklarat skiljelinjen.
Men jag vill berätta att jag i våras hade en debatt med en tidigare debattör
här i dag om abortfrågan. Där kom begreppen kristen etik och människoli-
vets okränkbara värde att nämnas i ett sammanhang, men vi kom fram till
ganska olika slutsatser. Jag tror att den andre debattören kom fram till en
ganska avvikande slutsats utifrån dessa två begrepp i jämförelse med vad den
övriga borgerliga majoriteten då kom fram till. Det är just denna otydlighet
vi bygger in i den nya läroplanen genom den här formuleringen. Det är en
betydande otydlighet som vi inte vet vad den innebär.
Nästa område jag tänkte ta upp gäller betygsfrågan. Det betygssystem vi
nu får är tyvärr en tillbakagång. Vi får återigen en skola som har det tidigare
betygssystemets alla nackdelar. Det premierar enbart de mätbara kunska-
perna. Det leder till utslagning i en eller annan form. Dessutom skapar det
en konkurrenssituation mellan olika elever, på bekostnad av samarbete.
Utöver detta innebär det nya betygssystemet en omfattande och bety-
dande centralstyrning av vilken sorts kunskap och vilka kunskaper som skall
läras ut. Man tar bort en betydande del av den lokala självstyrelse som tidi-
gare har funnits i skolan. Det är ytterligt negativt.
Nästa punkt handlar om skolans arbetssätt och skolans syn på omvärlden.
Det finns en rad områden där man drar ner kontakten med omvärlden och
det som ibland brukar kallas verkligheten. En sak är den praktiska arbets-
livsorienteringen, som med majoritetens förslag inte ges något timutrymme.
Det kommer med största sannolikhet att innebära att det minskas eller dras
ned eller i värsta fall helt försvinner. Det vore djupt olyckligt.
Ett annat sådant område är arbetssättet i skolan. Majoriteten hävdar i det
närmaste att denna fråga är ”upp till skrået”, d.v.s. att lärare och skolperso-
nal får forma den. Då måste jag fråga vad den demokratiska fostran innebär.
Med denna skrivning kommer enligt mitt synsätt den demokratiska fostran
att innebära att man lär ut litet om parlamentarisk demokrati ur en samhälls-
kunskapsbok. Det blir inte den aktiva och deltagande demokratin, och inte
den aktiverande demokratin. Jag tycker att skrivningarna antyder att det ty-
värr kommer att bli så.
Ett tredje område är blockundervisningen. Med skrivningarna kanske det
är möjligt att bedriva sådan också i framtiden, men man gör ingenting för
att stimulera den. Det är synd. Verkligheten är inte ämnesindelad, och det
finns ingen anledning att göra skolan ämnesindelad. För de låg- och mellan-
stadieelever som skall läsa kemi och biologi ter det sig som en ibland ganska
konstig indelning. Jag tycker det är synd att man gör en sådan uppdelning.
Det gör att verkligheten i mångt och mycket blir en pappersprodukt. Det
tycker jag är djupt beklagligt.
Så tänkte jag nu sluta två minuter tidigare än min utsatta tid och ger där-
med kammaren litet mera tid till votering.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
JuUll Grovt rattfylleri m.m.
Mom. 2, 3, 9, 12 och 24 (grovt rattfylleri m.m.)
1. utskottet
2. res. 1, 2, 3, 5 och 7 (s)
Votering:
185 för utskottet
137 för res. 1, 2, 3, 5 och 7
3 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 128 s, 8 v, 1 -
Avstod: 3 v
Frånvarande: 10 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 10 (bildråp)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
299 för utskottet
23 för res. 4
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
grundskolan, m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
130
27, frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 78 m, 29 fp, 29 c, 25 kds, 10 v, 1 -
För res. 4: 23 nyd
Frånvarande: 11 s, 2 m, 4 fp, 2 c, 1 kds, 4 v, 3 -
Mom. 11 (alkoholutandningsprov)
Yrkanden:
1. utskottet
2. bifall till prop. i denna del samt avslag på mot. Jul3
Votering:
296 för utskottet
23 för yrkandet
6 avstod
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 5 v, 1 -
För yrkandet: 23 nyd
Avstod: 6 v
Frånvarande: 10 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU7 Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till stiftelsen Konsu
menternas Bankbyrå
Mom. 1 (Gota Bank)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
311 för utskottet
11 för men.
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 77 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 22 nyd, 1 v
För men.: 10 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 3 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU 11 Småföretagsutveckling
Mom. 1 (småföretagspolitiken)
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
129 för motiveringen i res. 1
12 för men.
185 avstod
23 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
185 för utskottets motivering
130 för motiveringen i res. 1
11 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 1: 129 s, 1 -
Avstod: liv
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 2 (avslag på propositionen, m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
311 för utskottet
11 för men.
1 avstod
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 78 m, 28 fp, 30 c, 25 kds, 22 nyd, 1 -
För men.: liv
Avstod: 1 s
Frånvarande: 10 s, 2 m, 5 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 3-8, 10, 12, 14 och 15 (verksamhetsinriktningen hos de regionala ut-
vecklingsbolagen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 2-11 (s)
Votering:
184 för utskottet
141 för res. 2-11
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 22 nyd
För res. 2-11: 129 s, 11 v, 1-
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
131
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
132
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU12 Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbUl Ny läroplan för grundskolan, m.m.
Mom. 1 (skolans värdegrund såsom förankrad i kristen etik och västerländsk
humanism)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. res. 2 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
25 för res. 2
18 för men.
282 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde först res. 2.
Förberedande votering 2:
146 för res. 1
24 för res. 2
155 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde härefter res. 1.
Huvudvotering:
158 för utskottet
142 för res. 1
22 avstod
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 76 m, 27 fp, 28 c, 25 kds, 1 nyd
För res. 1: 128 s, 1 m, 1 c, 11 v, 1 -
Avstod: 1 c, 21 nyd
Frånvarande: 9 s, 3 m, 6 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 18 (arbetssätt och arbetsformer inom skolan)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
185 för utskottet
141 för res. 6
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 6: 129 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 20 (kursplaner i samhällslära och naturlära, m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
185 för utskottet
141 för res. 7
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 7: 129 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 32 (riktlinjer för ett mål- och kunskapsrelaterat betygssystem utom
såvitt avser betygsskalan)
1. utskottet
2. res. 11 (s)
3. res. 12 (nyd)
4. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering 1:
29 för res. 12
18 för men.
278 avstod
24 frånvarande
Kammaren biträdde först res. 12.
Förberedande votering 2:
138 för res. 11
24 för res. 12
162 avstod
25 frånvarande
Kammaren biträdde härefter res. 11.
Huvudvotering:
182 för utskottet
141 för res. 11
3 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 27 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 11: 129 s, 11 v, 1 -
Avstod: 2 fp, 1 kds
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 33 (betygsskalan)
1. utskottet
2. res. 13 (s)
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
133
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
134
Votering:
184 för utskottet
142 för res. 13
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 13: 129 s, 1 m, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 34 (det nationella provsystemet)
1. utskottet
2. res. 14 (s)
Votering:
183 för utskottet
142 för res. 14
1 avstod
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 27 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 14: 129 s, 1 fp, 11 v, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 45 (timmar för elevens val)
1. utskottet
2. res. 18 (s)
Votering:
185 för utskottet
141 för res. 18
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 18: 129 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 57 (kommunens skyldighet att anordna undervisning i B-språk)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
309 för utskottet
13 för men.
27 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 22 nyd
För men.: 1 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 12 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 1 nyd, 3 v, 3 -
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Mom. 58 (hemspråksundervisning)
1. utskottet
2. res. 24 (nyd)
Votering:
300 för utskottet
23 för res. 24
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 78 m, 29 fp, 29 c, 25 kds, 11 v, 1 -
För res. 24: 23 nyd
Frånvarande: 11 s, 2 m, 4 fp, 2 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 66 (utökad tjänstgöringsskyldighet för lärare)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Ubl4 yrk. 7 (nyd)
Votering:
303 för utskottet
23 för mot. Ubl4 yrk. 7
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 11 v, 1 -
För mot.: 23 nyd
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 69 (extraresurser till kommunerna)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
307 för utskottet
11 för men.
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 77 m, 28 fp, 29 c, 24 kds, 21 nyd, 1 v
För men.: 10 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 3 m, 5 fp, 2 c, 2 kds, 2 nyd, 3 v, 3 -
Mom. 74 (lagregler om självstyrande skolor)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
311 för utskottet
135
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
136
12 för men.
1 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 77 m, 29 fp, 29 c, 25 kds, 23 nyd
För men.: 11 v, 1 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 9 s, 3 m, 4 fp, 2 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Beträffande debatten i dessa ärenden, se prot. 40.
FiU4 Frågor om offentlig upphandling
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU5 Ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling
Mom. 1 (lag om ingripande mot otillbörligt beteende vid offentlig upphand-
ling m.m.)
Propositioner ställdes först beträffande utskottets hemställan och därefter
ifråga om motiveringen.
Hemställan:
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
163 för utskottet
162 för res. 1
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 1 c, 23 nyd, 10 v, 1 -
För res. 1: 1 s, 78 m, 29 fp, 29 c, 25 kds
Avstod: 26 m, 7 fp, 11 c, 9 kds
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 4 v, 3 -
Motiveringen:
1. godkännande av utskottets motivering
2. godkännande av motiveringen i res. 2 (nyd)
Votering:
245 för utskottet
23 för res. 2
53 avstod
28 frånvarande
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 51 m, 22 fp, 17 c, 16 kds, 11 v, 1 -
För res. 2: 23 nyd
Avstod: 26 m, 7 fp, 11 c, 9 kds
Frånvarande: 11 s, 3 m, 4 fp, 3 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mona Saint Cyr (m) och Barbro Westerholm (fp) anmälde att de avsett att
avstå från att rösta men markerats ha röstat ja.
Mom. 2 (lag om reglering av offentliga sektorns egenregiverksamhet)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
297 för utskottet
24 för res. 3
3 avstod
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 77 m, 29 fp, 29 c, 25 kds, 8 v, 1 -
För res. 3: 23 nyd, 1 v
Avstod: 1 m, 1 c, 1 v
Frånvarande: 10 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 4 v, 3 -
Mom. 3 (konsekvensbeskrivningar till uttalanden som innehåller politiska
ambitioner m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (s)
Votering:
184 för utskottet
140 för res. 4
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 77 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 4: 128 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 3 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
LU9 Vårdnadshavares skadeståndsansvar
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU11 Tillsyn över stiftelser i vissa fall
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU9 Strategi för biologisk mångfald
Mom. 2 (strategi för biologisk mångfald)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
137
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
138
Votering:
185 för utskottet
140 för res. 1
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 78 m, 28 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res. 1: 127 s, 1 fp, 11 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 8 (informationskampanj om ett mer ekologiskt jordbruk
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
313 för utskottet
11 för men.
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 77 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd, 1 -
För men.: 11 v
Frånvarande: 10 s, 3 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 21 (naturvårdsavgift på skogsprodukter m.m.)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
187 för utskottet
138 för res. 7
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 3 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 7: 126 s, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 3 -
Mom. 26 (generellt förbud mot markawattning m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
311 för utskottet
11 för men.
1 avstod
26 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 78 m, 28 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd, 1 -
För men.: 11 v
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 11 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 2 kds, 3 v, 3 -
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Mom. 32 (stöd till landskapsvård)
1. utskottet
2. res. 12 (s)
Votering:
185 för utskottet
141 för res. 12
23 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 78 m, 29 fp, 30 c, 24 kds, 23 nyd
För res. 12: 128 s, 1 kds, 11 v, 1 -
Frånvarande: 9 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoUll Lagändringar på djurhälsoområdet
Mom. 1 (bekämpningen av tuberkulos hos hjortdjur)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
184 för utskottet
140 för res.
25 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 m, 28 fp, 30 c, 25 kds, 23 nyd
För res.: 127 s, 1 fp, 11 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Mom. 2-6
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU12 Avgifter på vissa jordbruksprodukter m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU6 1993 års redogörelse för foretag med statligt ägande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU8 Allmänna pensionsfondens verksamhet år 1992
Kammaren biföll utskottets hemställan.
139
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
NU10 Ändring i Studsvikslagen
1. utskottet
2. res. (nyd)
3. men. (v)
Förberedande votering:
32 för res.
16 för men.
273 avstod
28 frånvarande
Kammaren biträdde res.
Huvudvotering:
301 för utskottet
24 för res.
24 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 77 m, 29 fp, 30 c, 25 kds, liv, 1 -
För res.: 1 m, 23 nyd
Frånvarande: 10 s, 2 m, 4 fp, 1 c, 1 kds, 3 v, 3 -
Pehr Löfgreen (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha rös-
tat nej.
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick företas till av-
görande i början av morgondagens arbetsplenum.
Kammaren beslöt kl. 18.29 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.15 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.15.
Föredrogs
utbildningsutskottets betänkande
1993/94:UbU2 Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m. (prop. 1992/93:250).
140
Anf. 158 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! Riksdagen fattade ett strategiskt beslut när den våren 1991
slog fast att alla Sveriges ungdomar skulle ha rätt till en treårig gymnasieut-
bildning. Utbildningen skall bidra till att alla unga människor skall ges red-
skap som ökar deras möjligheter att delta i framtidens samhällsbygge.
Det kräver stor anspänning av kommuner, skolledningar, lärare och elever
att sätta den nya gymnasieskolan i sjön och ge den bärkraft för framtiden.
Därför vilar ett tungt ansvar på regering och riksdag när först läroplan och
betygssystem och sedan kursplaner för ett gymnasium för alla elever läggs
fast.
När den socialdemokratiska regeringen i Växa med kunskap lade fram
riktlinjerna för den nya gymnasieskolan var ambitionen att genom brett upp-
lagda program ge eleverna en stabil bas för framtida utveckling i yrkeslivet
och för studier på högskolan. Kärnan av basämnen skulle ge varje ungdom
en god grund för att förkovras i sitt arbete och delta aktivt i samhällslivet.
De egna valen skulle ge eleverna möjlighet att utveckla sina speciella intres-
sen och också medge nya och spännande studiekombinationer. Här fanns ut-
rymme för kreativitet från elever, enskilda kommuner, lärare och skolled-
ningar.
Att genomföra en så stor förändring av gymnasieskolan är ingen enkel
uppgift. Det finns därför anledning för riksdagen att följa utvecklingen av
gymnasieskolan med stort intresse och vara öppen för förändringar i verk-
samheten som kan leda till att framtidens gymnasieskola blir ännu bättre.
Det är bra att ett enigt utskott nu ställt sig bakom Socialdemokraternas
förslag om en parlamentarisk arbetsgrupp, som skall ges i uppdrag att följa
utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Detta är inte minst angeläget genom
att utvecklingsarbetet i gymnasieskolan sker på litet olika sätt och med delvis
olika utgångspunkter. Flertalet kommuner och skolor inriktar sin kraft på
att utveckla de nationella programmen och att med den sammanhållna klas-
sen som bas utveckla sammanhållning, delaktighet och innehåll i utbild-
ningen för eleverna. Andra gör intressanta försök med en ganska långt-
gående kursutformning av gymnasieskolan.
Vi socialdemokrater menar att det är angeläget att skolorna ges goda möj-
ligheter att använda de förutsättningar den nya gymnasieskolan ger. Här
måste finnas utrymme för försök. Alla måste ha det gemensamt att de ger
eleverna en god och likvärdig utbildning.
Vi vänder oss däremot starkt mot att regeringen nu lägger fast en närmast
ofattbar centralstyrning av gymnasieskolan genom att slå fast kursplaner för
delkurser i olika ämnen. Låsningen blir inte mindre av att betygskriterier på
två nivåer, godkänt och väl godkänt, låses för varje enskild delkurs. Visserli-
gen varnas för delkurser om bara 30 poäng, men det vi hittills kunnat se av
kursindelningen tyder på att ämnena kommer att bli kraftigt uppdelade och
uppsplittrade.
Det strider mot grundsynen att staten skall lägga fast de gemensamma må-
len för ämnet, medan skolan själv i nära samarbete med eleverna utformar
kurserna eller det som tidigare betecknats som delkurser.
Jag träffade för några dagar sedan en erfaren lärare som skakade litet be-
tänksamt på huvudet och undrade hur hon skulle kunna förena hårt styrda
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
141
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
142
kursplaner som för att citera propositionen ”skall anges så tydligt att det inte
råder något tvivel om vad som avses” med de krav på flexibilitet, anpassning
till händelser i nuet och elevernas vilja till påverkan av utbildningen. En cen-
tralt uppstyckad och sönderdelad gymnasieutbildning strider mot tidigare
storstilade uttalanden om målstyrning, elevmedverkan och helhetssyn. Vi
vänder oss mot det och menar att det måste vara ämnen eller samverkande
ämnen som ligger till grund för centralt fastställda kursplaner.
En konsekvens av regeringens styrning av skolan är ett helt nytt betygssys-
tem. Nu ska varje kurs betygsättas. Eleverna kommer inte att få samman-
vägda slutbetyg i olika ämnen. I stället beordras lärarna att utforma betyg
på varje enskild kurs. Slutbetygen kan komma att motsvara några av idrotts-
världens mer komplicerade resultatprotokoll.
Det här är ingen liten förändring av betygssystemet. Ändå har den hastats
fram inom Utbildningsdepartementet. Vilken tid har lagts ned på försöksstu-
dier tillsammans med lärare som nu jobbar i gymnasieskolan? Vilket samråd
har skett med eleverna och deras organisationer? Vilka analyser har gjorts
av det nya betygssystemets effekter för högskolan? Vilken egen analys har
borgerligheten uppriktigt sagt gjort av det nya betygssystemet? När vi in-
ledde diskussionen om systemet i utskottet tyckte flera av oss socialdemo-
krater att det verkade som om inte ens hela den borgerliga gruppen hade
tagit till sig vilken radikal förändring propositionens betygsförslag innebär.
Vi socialdemokrater är positiva till att ge utrymme för försök i kommuner
som kommit långt i tänkandet kring kursutformningen och där elever, lärare
och föräldrar tror på den. Men vi kan aldrig acceptera att ett så oprövat sy-
stem läggs på hela gymnasieskolan. Det är inte rätt mot de ungdomar det
drabbar. Skolan skall vara öppen för försök och utveckling, men våra ungdo-
mar får inte utsättas för centrala beslut som inte är genomtänkta och analyse-
rade.
Herr talman! Vi socialdemokrater beklagar att utskottet inte har velat
rubba den barriär som regeringen ställt upp för elever som inte har godkända
grundskolebetyg i matematik, engelska och svenska. Varför föreslår rege-
ringen en så okänslig utslagning av och spärr för de elever som inte har god-
känt i alla tre basämnena?
Oftast är det naturligt för den elev som har stora kunskapsluckor att böija
gymnasieskolan på ett individuellt program för att där få chansen att kom-
plettera sina kunskaper. Det rådet ger lärare och syofunktionärer många
gånger. Varför skall systemet vara så stelbent? Det finns situationer då ele-
verna trots ett underkänt betyg i t.ex. engelska bör ha goda möjligheter att
följa de nationella programmen. Varför vill man då skapa onödiga trösklar
och till varje pris tala om för en ung människa att hon eller han inte hör
hemma på de nationella programmen?
Kanske är det i det här fallet som så många andra gånger som ordspråket
säger: Det är intresset och inte den praktiska verkligheten som talar. Det
finns andra uttryck för att intresset talar i betänkandet. På s. 34 skriver ut-
skottet om läraryrket. Samma borgerlighet som i alla andra sammanhang ta-
lar om lärarprofessionalitet är beredd att ge avkall på denna professionalitet
om utbildningar lämnas ut på entreprenad. Utskottets formulering är farlig.
Den ger utrymme för godtycke och kan betyda att en grupp ungdomar inte
får den helgjutna gymnasieutbildning som borde vara en rättighet för alla.
Risken är stor att bristen på krav på entreprenörerna lockar fram olika for-
mer av företagsanknuten utbildning utan egentligt pedagogiskt innehåll.
En allt större grupp av gymnasieskolans elever har invandrarbakgrund.
De behövs i framtidens samhällsbygge. Samtidigt vet vi att språket kommer
att spela en allt större roll i utvecklingen mot det vi kallar informationssam-
hälle. Ett av de viktigaste instrumenten för att ge barn i invandrarfamiljer
likvärdiga förutsättningar att göra en god insats i det svenska samhället är
att säkra att de får goda svenskakunskaper. Då måste skolan använda de
kunskaper forskningen givit oss om hur barn som vuxit upp med ett annat
språk lär sig svenska.
För någon månad sedan kom Skolverkets rapport om barn som har vuxit
upp med ett annat hemspråk än svenska. Den visar otvetydigt och klart att
en av skolans viktigaste uppgifter när det gäller dessa barn är att ge dem goda
svenskakunskaper och att svenska 2 är strategiskt i det arbetet.
Christer Lindblom sade i debatten om grundskolan att det inte får råda
något tvivel om behovet av svenska 2. Beslutet att icke upprätta en kursplan
innebär att det råder stort tvivel om ambitionerna när det gäller svenska 2.
Det må vara så att regeringen och den borgerliga majoriteten tror att det
de nu gör är tillfyllest, men de många reaktioner vi har fått från lärarförbun-
den, lärare, universitet och högskolor är entydiga. Det är mycket olyckligt
att en särskild kursplan för svenska 2 inte läggs fast.
Det är beklagligt att inte utskottsmajoriteten velat se behovet av att säkra
svenskakunskaper för barn med invandrarbakgrund. Dessa barn skulle då få
samma språkkunskaper som barn med svensk bakgrund och samma möjlig-
heter att utnyttja, sin kompetens på den svenska arbetsmarknaden och att
finna sig till rätta i det svenska samhället.
Herr talman! Vi socialdemokrater har fogat nio reservationer till betän-
kandet om gymnasieskolan. Det är beklagligt att det har varit nödvändigt.
Vi står självfallet bakom alla s-reservationer, men för att spara kammarens
tid vill jag nu bara yrka bifall till reservation 3 mom. 7, reservation 4 mom.
10, reservation 7 mom. 16 och reservation 9 mom. 36. Om särskilda yrkan-
den görs under andra moment där s-gruppen gjort reservationer, yrkar jag
också bifall till våra reservationer under dessa moment.
I särskilda yttranden har vi också markerat vår syn på det internationella
perspektivet, skolans värdegrund och ett nytt lärlingssystem.
Anf. 159 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Jag står naturligtvis bakom hela min meningsyttring, men
jag nöjer mig med att yrka bifall till mom. 2, 3, 7 och 10.
Frågan om värdegrunden tas upp också i detta betänkande. Jag behöver
inte upprepa den argumentation jag framförde i debatten om utbildningsut-
skottets betänkande 1 tidigare i dag. I stort sett samma ståndpunkter gäller
för Vänsterpartiets del i detta avseende.
Den formulering som finns i propositionen om att det skall vara skolans
uppgift att hävda dessa värderingar blir ännu litet märkligare i detta sam-
manhang. Här handlar det ju ändå om vuxna människor. Man borde ha en
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
143
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
144
större tilltro till dem och ge dem möjlighet att diskutera och analysera olika
moralläror utifrån olika aspekter.
Jag tycker att karaktären på de frågor man får när man är ute i gymnasie-
skolor - sådana besök sker ofta - har ändrats sedan mitten av 80-talet. I slu-
tet på 70-talet och böljan på 80-talet hände det t.o.m. att man fick beskäftiga
frågor från ungmoderater om lånekonstruktionen och bidragen till varvs-
industrin. Detta skedde på gymnasieskolan i Arvika av alla ställen. Sedan
mitten av 80-talet tycker jag att frågorna mer och mer har blivit av existen-
tiell karaktär. Jag tror inte att jag är ensam om den erfarenheten. Jag åbero-
par ingen vetenskaplig undersökning, men mot bakgrund av det ökade mil-
jömedvetande, den ökade internationalisering och det ökade intresse för so-
lidaritetsfrågor som man möter bland unga tonåringar i dag är det är klart
att frågeställningarna får denna karaktär.
I det perspektivet kanske det inte är särskilt lyckosamt att öka kursbase-
ringen i undervisningen. Man löper större risk för fragmentisering av kun-
skaperna.
Från Vänsterpartiets sida tycker vi dessutom att det finns för litet erfaren-
het och att det gjorts för dålig utvärdering av den programbaserade skolan.
Det är ändå bara ett fåtal år sedan vi fattade beslut om att införa denna pro-
grambaserade skola. En del kommuner har först nyligen startat verksamhe-
ten och satt den treåriga gymnasieskolan i sjön.
Det är litet svårt att avgöra när det är fråga om en kursutformad undervis-
ning och utbildning och när det inte är det. Det är naturligtvis i hög grad
definitionsfrågor.
En alltför stor uppdelning, som kan leda till en fragmentisering, skulle
som sagt också begå våld på den verklighet som omger oss, och den är ju
komplicerad i dag. Jag är inte man att mot bakgrund av dagens politiska,
ekonomiska och sociala situation våga sia särskilt mycket om framtiden. En
del saker har väl utkristalliserats. Jag tror att försöken att ändå se helheten
också skall prägla skolans verksamhet.
En kursuppdelning som försöker efterlikna högskolans system ger ju inte
precis känslan av uppnåendet av några pedagogiska höjder. Den erfarenhe-
ten har vi ju absolut inte av högskolan, men däremot av folkhögskolan.
En annan kritisk synpunkt mot en kursutformning är att den, om den
känns påtvingad, kan förta lärarens professionalitet.
Det är som sagt svårt att riktigt förstå vad som avses och vad som är driv-
kraften bakom den mer kursutformade gymnasieskolan. Jag har erfarenhet
av det gamla linjesystemet, och om jag tänker efter kommer jag naturligtvis
på vissa moment där som j ag skulle kunna beteckna som kursutformade. Det
beror på hur vi kom överens om att vi ville ha undervisningen upplagd.
Inom ramen för programmen - och t.o.m. inom linjerna, vill jag hävda -
finns visst stora möjligheter till självvalda fördjupningar inom olika ämnen
och kombinationer av kunskapsfält. Detta sägs i propositionen och i betän-
kandet. Att gå på och säga att skolan skall vara mer kursutformad vittnar
egentligen om en ganska så institutionaliserad syn på undervisnings- och
bildningsprocessen. Det är helt enkelt klåfingrigt, herr talman. Låt dem i
stället avgöra själva hur de vill lägga upp undervisningen och utbildningen.
En annan intressant fråga i det här sammanhanget är vad som kommer att
hända med klassen. Kommer klassen i allt högre grad att ryckas isär? Kom-
mer klassen så att säga att luckras upp? Jag tror att det vore olyckligt. Olika
rapporter och annat har på senare tid visat att klassen trots allt har en ganska
stor social funktion för människor under de år då man begår gymnasiestu-
dier. I tider av sönderfall och stora ekonomiska och sociala problem, arbets-
löshet och annat tror jag att klassen för en del unga människor faktiskt kan
vara ett socialt och moraliskt stöd. Det är inte svårt att tänka sig att det kan
vara så.
Det hade varit mer intressant att i samband med debatten om ett gymna-
sieskolebeslut här i kammaren utveckla frågan om hur gymnasieskolan i
samarbete med t.ex. grundskolan bättre skulle kunna verka mot den sociala
snedrekryteringen till högre studier. En gymnasieskola där kursutform-
ningen så att säga dras ut in absurdum tror jag får en mer sorterande funktion
gentemot speciellt dem som i dag i allt mindre grad, beroende på social-
gruppstillhörighet, söker sig till högre studier.
Anf. 160 ULF MELIN (m):
Herr talman! Det framtida arbetslivet kommer att ställa allt högre krav på
medarbetarnas kunskap och kompetens. Det kommer att vara av avgörande
betydelse att vi som bor i det här landet är välutbildade och att vi har en bred
kompetens. Det räcker med att se på den utveckling som sker i arbetslivet.
Det framtida arbetslivet kommer att ställa högre krav på matematiska fär-
digheter men också på goda språkkunskaper. Den utveckling som vi ser i vår
omvärld, den ökade internationaliseringen och den ökade integreringen, gör
naturligtvis att också vi i Sverige kommer att blir mer konkurrensutsatta.
Vi tror ibland att vi i Sverige, i Europa, USA och Japan har de långa ut-
bildningarna. Det är vi i de här länderna som ser till att många människor
går i grundskolan och gymnasieskolan, att man kan gå vidare till högre ut-
bildning och forskning. Men så är det inte. Det finns mängder av u-länder
som är på väg att bli i-länder och en del som i dag har blivit i-länder, där man
kanske satsar mer pengar på skolan och ser till att fler går i gymnasieskolan,
där man satsar mer på högre utbildning och mer på forskning. För att kunna
klara den ökade konkurrensen gäller det att vi ser till att vi har en utbildning
och en skola som håller måttet och ligger i världsklass.
Vi skall nu diskutera gymnasieskolan. I den proposition som regeringen
har lagt fram finns en hel del bra grundpelare i det här bygget, sådant som
gör det möjligt för gymnasieskolan att bli ännu bättre än vad den är i dag.
Det finns ett par delar i propositionen som jag särskilt vill nämna. Vi får
nu en gemensam läroplan för de frivilliga skolformerna. Vi underlättar för
kommunerna att skapa en mer kursutformad gymnasieskola inom program-
ramarna. Vi underlättar för skolhuvudmännen att inrätta specialutformade
program. Vi ändrar tiden till poäng. I det avseendet, Björn Samuelson, när-
mar sig gymnasieskolan högskolan. Vi får ett mål- och kunskapsrelaterat
betygssystem, där betyg sätts på avslutad kurs. Vi säger att eleverna bör ha
en individuell studieplan. Vi lyfter också fram lärarna och deras professiona-
litet.
När det gäller läroplanen har alla reformer för den frivilliga skolan utgått
från principen att man skall möjliggöra ökad samverkan mellan olika utbild-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
146
ningar. För utbildningsformer som skall samverka bör det i så stor utsträck-
ning som möjligt finnas gemensamma mål. Detta är bakgrunden till att rege-
ringen föreslår att läroplanen skall vara gemensam för gymnasieskolan och
den kommunala vuxenutbildningen. Genom den gemensamma läroplanen
uppnår man värdegrunden, och de övergripande målen, riktlinjerna och an-
svarsfrågorna blir gemensamma för hela det frivilliga skolväsendet.
Även om läroplanen och delvis också kursplanerna blir gemensamma för
ett antal frivilliga skolformer, är det angeläget att de skilda uppgifter och för-
utsättningar som de olika skolformerna har kommer till uttryck i läroplanen.
Jag kan i det sammanhanget konstatera att Socialdemokraterna så att säga
har vänt på kuttingen. I de direktiv Göran Persson gav till Läroplanskommit-
tén talas det ju faktiskt om att det skall finnas en gemensam läroplan för hela
skolan. Men det är kanske lätt att säga en sak i regeringsställning och en
annan i opposition.
I propositionen föreslår regeringen ökade möjligheter för de kommuner
som så önskar att övergå till en mer kursutformad gymnasieskola. Proposi-
tionen föreskriver inte precis hur en kursutformad gymnasieskola skall se ut
eller när den skall införas, utan man räknar med de möjligheter till lokalt
utvecklingsarbete som redan finns i dag.
I det sammanhanget vill jag nämna att man på departementet har bildat
en särskild arbetsgrupp, som bedriver ett antal lokala projekt mot en mer
kursutformad gymnasieskola. Också Inger Lundberg borde ju veta att så är
fallet.
Det har under den debatt som har förts förekommit en rad missuppfatt-
ningar om innehållet i propositionen och vad regeringen menar med en mer
kursutformad gymnasieskola. En del har sagt att regeringen kommer att
driva en gymnasial diversehandel och att det blir som att gå till ett smörgås-
bord. Detta är helt fel.
Vad vi föreslår är att det ges större möjligheter att göra gymnasieskolan
mer kursutformad, mer än vad den är i de nationella programmen. Eleverna
skall läsa kärnämnena, och det skall finnas en genomtänkt plan för varje
elevs studieprogram. De specialutformade program som en kommun erbju-
der eleverna som valalternativ jämte de nationella programmen skall ha pro-
grammål. Det viktiga är att vi med denna proposition sänder signalen ut på
fältet att man skall starta lokala utvecklingsprojekt. Utifrån den erfarenhet
som de ger kommer regeringen att återkomma med förslag till riksdagen.
Vad vinner man då med denna process? Man vinner bl.a. följande:
- ökad frihet för eleverna att påverka sin utbildning,
- bättre möjligheter att successivt och i takt med arbetslivets förändrade be-
hov förnya utbildningen genom utbyte av kurser,
- större möjligheter för kommunerna att profilera sin utbildning mot arbets-
livets behov,
- större möjligheter för eleverna att sätta samman sina program efter indivi-
duella önskemål, vilket ökar elevernas studiemotivation,
- större möjligheter för eleverna att kombinera studieförberedande och yr-
kesförberedande kurser än de nuvarande nationella programmen ger samt
- möjlighet för elever att gå långsammare eller snabbare igenom gymnasie-
skolan än på normaltiden tre år.
Jag måste ställa mig frågan: Vad har Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet emot detta?
Sedan till det resonemang som både Inger Lundberg och Lena Hjelm-Wal-
lén var inne på förut: Lena Hjelm-Wallén sade att det var en våldsam central-
styrning. Inger Lundberg använde uttrycket ofattbar centralstyrning. Det
verkar som om Socialdemokraterna har vaknat upp med en rejäl baksmälla
och inte kommer ihåg vad man har varit med och fattat beslut om dagen in-
nan, i berusat tillstånd. Det är faktiskt efter de direktiv som Socialdemokra-
terna gav Skolverket 1991 som karaktärsämnen och även kärnämnen i
många fall har blivit indelade i många korta kurser om minst 30 timmar. Det
är dags att vakna nu!
Det är litet dålig stil att skylla på den nuvarande regeringen. Däremot vill
jag lyfta fram att vi i utskottet säger att det inte är något självändamål att
kurserna i karaktärsämnena i de olika programmen skall vara korta. Vi ser
gärna att de är längre i många fall. Jag tror att det är bra att regeringen tar
till sig det. Det nämns också i propositionen.
Det var en stor miss att man inte kopplade beslutet 1991 till ett nytt betygs-
system. Man behöll det relativa betygssystemet. Om man delar upp ämnena
i kurser skall man naturligtvis ha dels ett mål- och kursrelaterat system, dels
betyg på kursen. Socialdemokraterna är fullständigt ologiska när de säger
att man skall ha terminsbetyg. Hur sätter man ett terminsbetyg om en kurs
böljar i december månad? Det logiska är att man ger betyg när kursen är
avslutad. Det föreslår också regeringen.
Inger Lundberg talade om ett tillkännagivande. Jag tycker att det är bra
att vi har varit överens om att en parlamentarisk kommitté skall tillsättas för
att följa frågan. Det är framför allt viktigt att det är riksdagspartierna som
gör detta. När man läser Socialdemokraternas motion förstår man också att
det är nödvändigt att se till att även Socialdemokraterna får kunskap om vad
de en gång föreslog riksdagen och vad riksdagen beslutade.
Avslutningsvis vill jag ta upp en sak som är viktig, som vi sedan blev över-
ens om. Det var att vi ändrade till ett poängsystem. Det som är positivt är
att man kan gå igenom gymnasieskolan snabbare än på tre år men också
långsammare. Med det förslag som regeringen lägger fram får vi också en
gymnasieskola för alla.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess
helhet.
Anf. 161 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! Ulf Melin säger, som en direkt eller indirekt argumentation,
att det handlar om det framtida arbetslivets krav, när vi talar om en större
möjlighet till kursutformning. Jag vill säga att det framtida arbetslivets krav
också handlar mycket om arbetslivets organisation. Det beror på vilka poli-
tiska och fackliga krafter som kommer att vinna gehör för sin syn eller sin
organisationsmodell. Men man kan definitivt säga att nya och moderna ar-
betsplatser alltmer kommer att kräva en kompetens som innebär en helhets-
syn, att människor inte bara behärskar en specialiserad del av en produk-
tionskedja eller process. Det borde väl bli ännu tydligare, om vi inser att
mycket av den framtida produktionen kanske inte handlar om produktion
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
TVy läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
147
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
148
av enstaka detaljer eller varor utan om tjänsteproduktion och hela system
av produkter. Jag förstår inte riktigt det som Ulf Melin säger. Det vore in-
tressant om han kunde utveckla vilken analys som har gjorts för att hamna
just där propositionen har hamnat när det gäller det framtida arbetslivet.
Jag vill ta upp en annan aspekt som är intressant. Ulf Melin säger att detta
innebär frihet för gymnasieskolorna. Man får välja och göra hur man vill
egentligen. Är det möjligt för en gymnasieskola i en kommun att, om man
så önskar, ha en helt temaorienterad undervisningsmodell, där man helt
frångår kursutformningen?
Anf. 162 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Vår taletid har varit något begränsad i dag. Vi är uppsatta
för 10 minuter, och det tycker jag är litet synd. Vad jag menar när jag talar
om det framtida arbetslivet är att det kommer att ställas högre krav. Jag tror
att Björn Samuelson och jag kan vara överens i det avseendet. Det kommer
att ställas mycket högre krav på dem som arbetar - på allmänna kunskaper
men också på specialkunskaper inom yrken. Framför allt tror jag att det
kommer att ställas högre krav på social kompetens. Just därför är det oerhört
viktigt att se till att vi har en gymnasieskola som förmedlar alla dessa delar.
För att skapa den är det, enligt min uppfattning, nödvändigt att lägga ut så
mycket som möjligt av besluten till den enskilde eleven. Skolan skall se till
att man kan skapa förutsättningar för alla elevers möjlighet till lärande. Jag
kan tänka mig att gymnasieskolans program i vissa fall kan vara för snäva i
det avseendet. För att möta t.ex. det lokala arbetslivets behov kan man då
skapa specialutformade program.
Låt mig ta upp en annan aspekt, som jag också tror är ganska viktig. Det
är att klara den framtida försörjningen till industrin med goda medarbetare.
Under lågkonjunkturen har visserligen många människor sagts upp. Men i
framtiden kommer industrin att behöva fler tekniker. Samtidigt vet vi att det
är få som söker till industriprogrammet. Vad jag kan se framför mig är att
det lokalt skapas ett program där man kan ha med bra delar av karaktärsäm-
nena inom det naturvetenskapliga/tekniska programmet och exempelvis in-
dustriprogrammet och därigenom få ”praktiska tekniker”. Det är viktigt att
man kan utveckla sådant på de olika skolorna. Just därför har vi tillsatt en
arbetsgrupp inom departementet som jag nämnde, som skall följa det lokala
utvecklingsarbetet. Vi sänder signalen. Signalen kommer sedan underifrån.
Sedan skall vi här i riksdagen ta ställning till det utvecklingsarbete som sker
lokalt.
Anf. 163 BJÖRN SAMUELSON (v) replik:
Herr talman! I vårt verkställande utskott har vi i dagarna fattat beslut om
att vi behöver en ännu mer ökad satsning på forskning och utbildning. Våra
bevekelsegrunder är att en ökad hänsyn til) miljö och människor och en ökad
förädling av de produkter som vi hämtar från naturen kräver ökad kompe-
tens. Det kräver också en ökad förmåga att se sammanhang och att tänka i
system. Jag vet inte om den här strukturen gynnar just en sådan tankeba-
neutveckling.
Vi behöver fler tekniker och fler som väljer naturvetenskaplig-teknisk ut-
bildning, sade Ulf Melin. Det varjust därför som vi, när det gällde grundsko-
lan tidigare, var fundersamma över överförandet av timmar från naturorien-
terande ämnen till samhällsorienterande.
Det återstår dock ett problem, nämligen att motivera unga människor att
studera och se bildningens värde. Det är svårt i dag med tanke på den verk-
lighet med arbetslöshet som de kommer att mötas av. Den situationen är
mycket allvarlig. Vi talar om att inte förslösa resurser, men det är precis det
vi gör i dag med den mycket höga ungdomsarbetslöshet vi har.
Anf. 164 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Ulf Samuelson säger att man måste kunna se helheten. Det
är viktigt. Jag tycker att det är angeläget att framhålla att vi just därför säger
att kärnämnena ligger fast. Vi säger också att den programbaserade gymna-
sieskolan ligger fast. Man kan alltså inte välja från ett smörgåsbord. På den
punkten är vi mycket tydliga.
Som exempel på vad man kan tänka sig som specialutformat program
nämnde jag tekniker. Jag tror att det är viktigt att vi ser till att skapa en gym-
nasieskola - som ju ändå är en frivillig skolform - med ett flexibelt system
där vi kan behålla den studiemotivation som eleverna har. Skolan förkväver
alldeles för ofta elevens törst efter kunskap genom att allt är så oerhört regle-
rat. Detta arbete syftar ju dels till att lyfta ned besluten på ett lokalt plan,
dels till att ge eleverna möjlighet att påverka sina studier mer än vad de kan
göra i dag.
När det gäller ungdomsarbetslösheten och att kunna motivera ungdomar
till studier vill jag säga att situationen naturligtvis är besvärlig. Sverige och
västvärlden befinner sig i en lågkonjunktur som vi inte haft sedan före andra
världskriget. Förutom alla andra åtgärder som regeringen vidtar för att un-
derlätta för arbetsliv och näringsliv att anställa fler människor och för att
skapa en tillväxt i vår ekonomi, tror jag att det är viktigt att man sänder sig-
nalen att utbildning alltid betalar sig. Ju mer välutbildade vi är och ju större
kompetens vi har som nation desto större möjlighet har Sverige att klara sig
i den ökade konkurrensen och den ökade internationaliseringen.
Anf. 165 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Det är bra att Ulf Melin talar så väl om den treåriga gymna-
sieskolan. Det är samma gymnasieskola som han och moderata samlingspar-
tiet motarbetade för ett par år sedan, samma gymnasieskola som regeringen
inte gav de utvecklingsresurser man borde ha givit för något år sedan. Men
även en syndare kan bättra sig, och det är bra att vi nu är eniga om att det
är viktigt att alla Sveriges ungdomar får chansen till den treåriga gymnasie-
skolan.
Ulf Melin har hänvisat till Göran Persson när han tycker att regeringens
beslut är tokigt. Regeringens beslut är tokigt oavsett vad Göran Persson
gjorde eller inte gjorde. Vad den socialdemokratiska regeringen gjorde i sina
direktiv i september 1991 var definitivt inte att beordra fram en uppstyckning
av den svenska gymnasieskolan i en mängd småkurser. I den skrivning som
kommer från den dåvarande regeringen står det: Indelning av kurser i del-
kurser beslutas lokalt. Med den målstyrning som skall prägla den reforme-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
149
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
150
rade utbildningen för gymnasieskolan och komvux bör inte en central indel-
ning i delkurser styra undervisningens organisation och uppläggning. I den
mån indelningen av kurser i delkurser utarbetas av Skolverket skall dessa
utgöra ett hjälpmedel för lärarna i deras arbete med att konkretisera pro-
gram och kursmål till undervisningsmål. Delkurser får därmed status som
servicematerial med dagens terminologi.
Det vi hittills har sett av kursindelning innebär ett antal ganska stora kuser
som väl står i linje med den dåvarande regeringens direktiv, men också en
mängd småkurser som begränsar möjligheten till helhetssyn och begränsar
möjligheten till flexibilitet. Ibland kan det med hänsyn till tillval etc. - det
har vi markerat i vår motion - vara nödvändigt att göra den typen av kurser.
Men viljan till kursindelning har överstigit förnuftet och innebär en allvarlig
risk för centralstyrningen av skolan.
Ulf Melin svarade inte på frågan om varför gymnasieskolan skall ha så stel-
benta behörighetsregler. Varför skall det vara omöjligt för en elev som inte
har godkänt i ämnena matematik, engelska och svenska att få tillträde till
ett nationellt program? Varför skall man bygga upp trösklar när det inte är
nödvändigt i varje enskilt fall? Utredningen om snedrekrytering till högre
studier visar att ju fler trösklar och ju större svårigheter man skapar för ele-
vernas val desto större är risken för snedrekrytering och desto större är ris-
ken att ungdomarna inte utnyttjar den kompetens de har.
Anf. 166 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Under den tidigare debatten i dag har socialdemokraterna
ondgjort sig över att regeringen inte har försökt genomföra läroplanerna för
grundskolan och gymnasieskolan i gott samråd. Man kan ju fundera över
vilken princip ni hade när ni hade makten 1991 och genomdrev den nya gym-
nasieskolan. Om man hade haft den princip som ni har ondgjort er över i
dag hade ni ju aldrig lagt propositionen.
De invändningar vi hade var att man tog en mängd timmar från de nuva-
rande teoretiska linjerna och förde över dem till de tvååriga praktiska lin-
jerna. Det var den principen vi vände oss emot. Vi har gjort en del nödvän-
diga justeringar av det förslag ni då lade fram. Vi fortsätter på den vägen.
Jag noterar att Inger Lundberg måste tycka att en hel del av Göran Pers-
sons förslag var ganska dumma, även om ni försöker krypa undan det ansvar
ni har. I de direktiv som ni gav Skolverket står det bl.a.: Kursplanen anger
mål för de kunskaper och färdigheter som eleverna skall uppnå i de enskilda
kurserna. En kurs kan motsvaras av vad som i dag benämns ämne, men
också kunskapsområde eller del av ämne och delar av flera ämnen. En kurs
kan således vara såväl mindre som mer omfattande än dagens ämnen i gym-
nasieskolan och etapper i komvux.
Ni sände ju signaler. Beslutet från 1991 innebar ju ändå att man skulle dela
upp ämnena i kurser. Det tycker jag är bra, Inger Lundberg. Men vad beror
det som ni kallar snuttifiering på? Jag vill påstå att man tillförde en del äm-
nen som inte fanns i propositionen och gav dem 30 timmar.
Då var signalen att ämnen också kunde delas upp i 30 timmar. Den dåva-
rande regeringen hade ett ansvar för det, liksom Skolverket och även bran-
scherna, som också var med om att påverka detta.
Jag vill bara säga att det inom vissa program finns många korta kurser.
Byggprogrammet är ett bra, eller dåligt, exempel på detta. Livsmedelspro-
grammet har däremot många långa kurser.
Vad vi nu säger är att detta skall ses över. För oss är det inget självändamål
att alla kurser skall vara 30 timmar. I vissa, mera djupgående ämnen, kan
kurserna naturligtvis vara längre.
När det gäller betygen vill jag säga att man med det förslag som Social-
demokraterna här lägger fram gör eleverna en björntjänst. Om man skickar
in elever på program utan att de har de kunskaper som krävs lurar man dem,
ingenting annat.
Anf. 167 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Vore det inte bättre att Ulf Melin erkände att han har ångrat
sig när det gäller de treåriga gymnasielinjerna? Det fördes på den tiden en
diskussion i utskottet och i kammaren om de teoretiska ämnenas ställning.
En socialdemokratisk majoritet lyssnade och tog till sig opposition inom det
egna partiet och från andra partier. Därav kom förändringar av bl.a. vissa
teoretiska ämnen. Det gällde religionsämnets ställning och justeringar i
språk och andra ämnen. De partier som ställde sig bakom gymnasiereformen
var eniga om detta.
Oavsett detta sade Ulf Melin och hans kamrater nej till den treåriga gym-
nasieskolan. De ville inte prioritera utbildningen på de yrkesinriktade gym-
nasielinjerna tillräckligt högt. Det är bra att de nu har ändrat sig.
När vi talar om kurser som motsvarar ämne eller är i samma storleksord-
ning som ett ämne kan Ulf Melin och jag vara överens. Men det som är farligt
och som vi har vänt oss mot är risken för snuttifiering. Ulf Melin tar upp
livsmedelsprogrammet som ett strålande exempel på långa, väl avvägda kur-
ser. Jag vet inte om det verkligen är rimligt att man på central nivå slår fast
en kurs för styckning av gris, en annan kurs för styckning av nöt och en tredje
kurs för styckning av övriga djur. Det är mycket möjligt att det är ett bra
hjälpmedel, en service, som Göran Persson säger i sitt yttrande. Men det är
inte rimligt att centralt och nationellt slå fast den typen av låsningar. På några
yrkesområden är det nödvändigt, med hänsyn till vissa behörighetsvillkor,
men riksdagen får inte låsa det utvecklings- och förändringsarbete som nu
sker.
Slutligen är det så, Ulf Melin, att det finns ungdomar som har blivit under-
kända i t.ex. matematik i årskurs 9. Skälen kan vara olika. Det kan bero på
att man har mått dåligt, att man har haft svårt med något moment eller något
annat. Det behöver inte vara så oerhört dramatiskt. Den unge pojken eller
unga flickan har möjlighet att komma igen i det nationella programmet och
ta igen det man har tappat. Man måste ha den möjligheten. Även om vi
vuxna kan säga att det inte är hela världen om man får tentera i det under-
kända ämnet för att bli godkänd, kan det vara just sådana trösklar som är så
dumma. Vi socialdemokrater vill inte ha en skola som formellt stänger ute
någon, utan att den enskilde själv har fått ta ställning til) vad hon eller han
kan, vill eller orkar.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
151
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
152
Anf. 168 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Jag hann inte med allt i min förra replik, och jag skall försöka
att avsluta den först. Det gäller just det som Inger Lundberg nämnde nu sist,
varför vi säger att man måste vara godkänd i matematik, svenska och eng-
elska. Det beror på att vi gör eleverna en björntjänst om vi skickar in dem
i program som vi vet att de inte kommer att klara av. Vår lösning är ju att vi
nu ser till att eleverna har möjlighet att komplettera sina betyg när de har
lämnat grundskolan. En elev har alltså full möjlighet att komplettera sina
betyg, för att sedan gå i ett nationellt program.
Ni socialdemokrater vill ju ofta både det ena och det andra. När jag läser
er motion ser jag att ni i princip håller med oss om att ribban måste höjas.
Men det gäller kanske också i vissa avsnitt att ha en och annan reservation.
Sedan vill jag ta upp frågan om den s.k. vitboken. Har Skolverket verkli-
gen gjort det här på eget bevåg? Nej, det har man naturligtvis inte gjort.
Man har självfallet fått direktiv från regeringen. Sedan har branscherna haft
ett inflytande, som jag sade, och det är bra. Men signalen från regering och
riksdag vid den tidpunkten var 30 timmar. Både regeringen och utskottet sä-
ger att det finns anledning att se över det här och kanske förlänga en del av
kurserna.
När det gäller det treåriga gymnasiet har vi sagt att vi ställer upp på gymna-
siereformen. Vi har sagt i regeringsdeklarationen att den ligger fast. Men jag
tror också att man framöver måste fundera litet på om det är rimligt att alla
elever går tre år i gymnasieskolan. Vissa kanske behöver två år, medan andra
behöver fyra år. Jag tror att det kommer att krävas en viss flexibilitet. Vi vet
att en hel del elever är skoltrötta när de lämnar grundskolan. Det finns inget
alternativ till gymnasieskolan. För de eleverna kanske man i vissa fall måste
tänka sig en något annorlunda struktur. Även de tankegångar som nu torg-
förs möjliggör den aktuella propositionen.
Anf. 169 KRISTER ÖRNFJÄDER (s):
Herr talman! Ulf Melin sade att Göran Persson har sagt att man skall ha en
gemensam läroplan för de frivilliga utbildningarna. Jag har inte frågat Göran
Persson om bakgrunden till det förslaget, men jag vill trots det framföra föl-
jande synpunkter när den borgerliga regeringen nu har arbetat fram sitt för-
slag.
Vi socialdemokrater kan inte acceptera att det blir en gemensam läroplan
för de frivilliga skolformerna. Har vi då någon anledning att tro att en ge-
mensam läroplan innebär att vuxenutbildningen får stå tillbaka? Ja, tyvärr
är det så.
Går man tillbaka i riksdagsprotokollen kan man klart utläsa att främst Mo-
deraterna, men tyvärr även Folkpartiet,'liar lagt fram förslag som är riktade
just mot vuxenutbildningen. Man ser dessutom hur den borgerliga rege-
ringen har handlagt frågan, och det finns ingenting som tyder på att den in-
ställningen har ändrats.
Lägger man därtill det alltmer kärva klimat som kommunerna lever i, kan
man befara att de signaler som regeringen skickar ut innebär att komvux får
stå tillbaka gentemot den gymnasiala ungdomsutbildningen.
Vi socialdemokrater anser att det är viktigt att slå vakt om den kommunala
vuxenutbildningens särskilda prägel, som en utbildning för vuxna medbor-
gare.
Att det i dag finns olika läroplaner är ingen tillfällighet. Det är i stället
effekten av ett långt och intensivt arbete, som har belönats rikligt. Det gäller
de elever som har haft förmånen att få en utbildning, men även det svenska
samhället, som på det sättet har fått fler välutbildade medborgare.
Vi har under flera årtionden betraktats som vuxenutbildningens världs-
mästare. Det är en inofficiell titel, som vi skall vara mycket rädda om. Vi
gör det bäst genom att ha kvar de skilda läroplanerna. Varför då, kan man
fråga sig.
Jo, under de år som har gått har komvux utvecklat en speciell vuxenpeda-
gogik som är anpassad till de vuxnas förutsättningar, förkunskaper, behov
och önskemål. Den tar hänsyn till att vuxna har erfarenheter av arbets- och
samhällsliv och att vuxna kan och måste organisera tillvaron, eftersom de
alltid har flera roller att spela, i familjen, på arbetet och i föreningslivet.
Detta innebär i sin tur att de vuxna i högre grad än de unga måste arbeta
mer målmedvetet och koncentrerat med sina uppgifter.
Inom komvux finns också den grundläggande vuxenutbildningen. Den
passar inte att inordna i en läroplan som också skall gälla för ungdomsutbild-
ning på gymnasienivå. När det gäller vuxenutbildningen är pedagogiken och
vuxenanpassningen något som tillämpas oavsett nivå. Därför passar de olika
delarna av komvux mycket väl in i en gemensam läroplan för komvux i dess
helhet.
Det finns i dag fortfarande ca 800 000 vuxna som inte har grunskolekom-
petens. Ytterligare flera hundratusen saknar gymnasiekompetens. Till detta
kommer att tiotusentals elever lämnar ungdomsskolan utan nödvändiga bas-
kunskaper.
För alla dessa människor behövs den kommunala vuxenutbildningen även
i fortsättning. Också den speciella kompetensen och pedagogiken behövs.
För att vi skall kunna vara säkra på att få behålla det här måste det finnas
en egen läroplan för komvux. Vi anser därför inte att de nu skilda läropla-
nerna för å ena sida gymnasial ungdomsutbildning och å andra sidan kom-
munal vuxenutbildning bör ersättas med en gemensam läroplan för gymna-
sieskola, gymnasiesärskola, komvux, SSV, sfi och särvux.
Herr talman! Jag vill därför yrka bifall till socialdemokraternas reserva-
tion i mom. 1.
Anf. 170 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Man kan säga att de direktiv som Göran Persson gav till
Läroplanskommittén kunde delas upp i två delar. Det skulle finnas en ge-
mensam läroplan för barnomsorg och grundskola - det gick alltså bra att ha
en gemensam läroplan för dem som var mellan 1 och 16 år. Dessutom sade
han att det skulle vara en gemensam läroplan för gymnasieskolan och kom-
vux.
Nu har Socialdemokraterna, som sagt, ändrat uppfattning. Det går bra att
säga en sak i regeringsställning och en annan i oppositionsställning.
Jag måste göra en reflexion. Det kan alltså vara en gemensam läroplan för
dem som är mellan 16 och 19 år. De flesta som i dag går på komvux är 20-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
TVy läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
153
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
154
23 år. De kan inte omfattas av samma läroplan. Det måste finnas en separat
läroplan som inte gäller de andra.
Jag har svårt att få den ekvationen att gå ihop. Det viktiga är väl ändå att
det i läroplanen står vilka mål som skall nås, vilka målen för kursplanerna
är, vilka värdegrunder som gäller m.m. Oavsett om man läser in en gymna-
siekurs på komvux eller på gymnasieskolan måste målen och värdegrun-
derna vara lika.
Socialdemokraterna är emot detta av rent populistiska skäl. Det handlar
inte om någonting annat.
I propositionen framhålls att det skall vara samverkan mellan gymnasie-
skolan och komvux. Detta sägs även i reservationen. Det är viktigt att man
samverkar mellan de olika utbildningsformerna, framför allt i små kommu-
ner. På det sättet ser man också till att det blir en större bredd på de utbild-
ningar som finns. Det ökar möjligheterna både för vuxna och ungdomar att
läsa det som de själva vill.
I läroplanen skall det givetvis kunna vara olika mål för komvux och gym-
nasieskolan. Det är klart att man kommer att framhålla att det i vissa avsnitt
krävs olika pedagogik. För mig är det självklart att det kommer att vara så.
Det står faktiskt också så i propositionen.
Det är inte läroplanen som styr om det finns ett utbildningsutbud i en kom-
mun eller inte. Det är inte läroplanen som styr om man i en kommun gör
besparingar eller inte. Det som styr är den ekonomiska verkligheten. Krister
Örnfjäder och hans partikamrater borde tänka efter vad orsakerna till den
verkligheten är.
Anf. 171 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) replik:
Herr talman! Det kommer ett tillfälle senare då vi får anledning att disku-
tera budgeten för nästkommande budgetår. Då får vi föra diskussionen om
vem som är orsak till vad. Annars tror jag att vi missar målet i den här debat-
ten.
Jag förstår i och för sig att Ulf Melin vill glida över i en diskussion som
handlar om någonting helt annat än det som vi i dag diskuterar.
Till en början vill jag säga att jag inte delar uppfattningen att den övervä-
gande delen av de studerande på komvux är 20-21 år. Den bilden har inte jag
av vuxenutbildningen i Sverige. I min bild är medelåldern betydligt högre.
Jag har uppfattningen att man kommer att använda detta tillfälle till att
samköra gymnasieutbildningen för ungdomar med utbildningen för dem
som är litet äldre. Då riskerar man att hamna i en situation där pedagogiken
för de yngre kommer att ta överhanden. Det kan i sin tur innebära att de
som vuxenutbildningen egentligen avser inte har något alternativ kvar. Vi
måste göra allt för att inte råka i en sådan situation, inte minst med tanke på
den sysselsättningssituation som vi för närvarande har. Jag hoppas naturligt-
vis att den så småningom skall förändras.
Nu är det som det är med den saken. Vuxenutbildningen har en funktion
att fylla även i en framtid då det inte är hög arbetslöshet. Det finns ändå
ett stort behov av att vidareutbilda människor som på grund av den snabba
utvecklingen annars riskerar att inte hänga med på arbetsmarknaden. Det
är därför som jag argumenterar för att den här pedagogiken skall behållas.
Ulf Melin får ursäkta, men för närvarande bekymrar det mig inte så
mycket vad Göran Persson sade 1991. Jag utgår från förhållandena 1993. De
förhållandena känner jag bäst till. Jag var inte ens med vid den tidpunkt då
Göran Persson lade fram detta förslag.
Jag yrkar naturligtvis fortfarande bifall till vårt förslag.
Anf. 172 ULF MELIN (m) replik:
Herr talman! Krister Örnfjäder bryr sig inte om vad som sades 1991. Nu
är det 1993. Det visar ganska väl med vilken långsiktighet Socialdemokra-
terna för sin politik. Perspektivet sträcker sig alltså inte ens över två år. Det
är ganska fantastiskt.
Krister Örnfjäder säger att man, om det nu blir en gemensam läroplan för
komvux och gymnasieskolan, kommer att använda det tillfället till att göra
besparingar. Jag tror faktiskt inte det. Bara för att det råkar finnas en gemen-
sam läroplan innebär det inte att det skulle bli så.
Man skulle kunna vända på steken. Krister Örnfjäder nämnde i sitt inled-
ningsanförande de besparingar som nu görs inom den kommunala vuxenut-
bildningen - de kan i och för sig ibland ifrågasättas. Mot den bakgrunden
kan man fråga: Hur kan det komma sig att dessa besparingar görs nu, när
det finns en läroplan för komvux, en annan för gymnasieskolan och en tredje
för grundskolan?
För mig förefaller resonemanget vara något ologiskt.
Jag tror också att vuxenutbildningen kommer att spela än ännu större roll
i framtiden. Det är vi överens om. Jag tror att kraven på både kunskap och
kompetens, precis som jag sade i mitt inledningsanförande, kommer att vara
ännu högre framöver.
I Sverige finns det ganska många människor som är kortutbildade. De har
bara folkskoleutbildning. Det rör sig om ungefär 800 000 människor. Sett i
det perspektivet kommer vuxenutbildningen att spela en stor roll framöver.
Det vi talar om i propositionen är ändå att man skall ta till vara resurserna
på ett effektivt och bra sätt. I de fall då grupperna är små skall man ta till
vara möjligheten att samläsa osv.
Då utnyttjar man resurserna på det lokala fältet på ett bra sätt. Jag vill
bara säga att det för mig och för regeringen inte är något självändamål att
man skall slå samman komvux och gymnasieskolan i de fall där man har un-
dervisningsgrupper och volymen är så pass stor att man inte behöver göra en
sammanslagning av andra skäl. I sådana fall skall man självfallet få läsa bland
sina egna.
Anf. 173 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara påpeka än en gång, vilket Ulf Melin också
mycket riktigt gjorde, att vi har sagt att man skall samverka. Det råder såle-
des ingen motsättning här. Det resonemang som Ulf Melin fann fullkomligt
ologiskt är i stället fullkomligt logiskt. Man har påbörjat den akt som jag
tidigare befarat. Man har börjat spara pengar på komvux till förmån för den
andra verksamheten. Men när man nu skall slå ihop verksamheterna gör
man det helt legalt att fortsätta med den trenden. Det tror jag vore mycket
olyckligt.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
155
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
156
På det här sättet vill vi göra en markering där vi talar om att komvux har
sin linje och sitt behov. Vi värnar om den verksamheten. Att det har lyckats
så otroligt väl är naturligtvis ytterligare ett argument för att man skall behålla
verksamheten på samma nivå som i dag.
Anf. 174 CHRISTER LINDBLOM (fp):
Herr talman! Låt mig ägna mig åt litet innantilläsning. Krister Örnfjäder
påpekade att bl.a. Folkpartiets historia är något solkig när det gäller ansvaret
för komvux. Han sade att han hellre ville diskutera läget år 1993. Då gör vi
det. Jag vill citera följande ur UbU2 som vi just nu diskuterar: ”Utskottet
vill framhålla den svenska kommunala vuxenutbildningens unika ställning,
sedd i ett internationellt perspektiv. Enligt utskottets mening är det viktigt
att bevara den särskilda kompetens och prägel som komvux har genom att
vara en speciell utbildningsform för vuxna medborgare, inte minst kvinnor.
Särskilt viktig är komvux kompensatoriska uppgift dvs. att ge möjlighet för
vuxna människor med begränsad utbildning att komplettera och uppdatera
denna.” Med förlov sagt, Krister Örnfjäder, är detta en bättre skrivning än
den ni har i er reservation.
Herr talman! Jag tänker tala litet om den flexibilitet som vi nu har byggt
in i den nya gymnasieskolan. Att kunna bestämma över sin egen utbildning
är att kunna bestämma över sin egen framtid. Först när man bestämmer själv
kan man också förväntas ta ansvar. En skola som är starkt reglerad utan elev-
inflytande blir per definition en skola där man knappast kan förvänta sig att
elever tar något större ansvar för sin skolgång.
Dagens gymnasieelever är väl skickade att ta ansvar själva. Det krävs dock
att skolan är tydlig och klar över att man faktiskt överför ansvar till den en-
skilde eleven. Det ställer stora krav på att t.ex. studievägledningen fungerar
bra och att universitet, högskolor och företag är tydliga när de ställer sina
krav.
En mer kursutformad gymnasieskola ställer också större krav på lärare
och skolledning. För att unga människor skall kunna ta ansvar krävs att sko-
lan förmår att ta till vara en ung människas inneboende kraft. Om ingen lyss-
nar på vad man har att säga utvecklar man knappast någon förmåga att ta
ansvar.
Den nya gymnasieskolan med program innebar att eleverna fick mindre
valfrihet. Hundratals grenar ersattes med 16 program med några tiotal gre-
nar. Utan en möjlighet att välja mellan olika kurser skulle valfriheten minska
drastiskt. Jag tycker att man skall se programmen som korgar där man
plockar åt sig olika kurser. Ramen är densamma för alla som har valt samma
program, men det faktiska innehållet kan skilja sig ganska mycket. Dess-
utom har man stor möjlighet att tenta av kurser om man av någon anledning
redan har stor kunskap. Det gäller exempelvis elever som har varit utom-
lands och fått en god kunskap i engelska, tyska eller något annat språk. Det
gör att man kan klara av gymnasiet på kortare tid eller att man kan läsa litet
fler kurser.
Valfrihet och självbestämmande handlar dock inte bara om att man själv
skall få välja utbildning och kurs. Det handlar också om att man skall ha
ett reellt inflytande över undervisningen. Man har fortfarande inte kommit
särskilt långt i medbestämmandet i den svenska skolan. Inte ens på gymna-
sienivå, där en del av eleverna faktiskt är myndiga, känner eleverna att de
kan påverka undervisningens innehåll särskilt mycket. Det finns framför allt
mycket tänkvärt att läsa i rapporten från Riksdagens revisorer från förra
året.
Om eleverna skall kunna ta till vara möjligheterna till större inflytande
krävs att skolan uppmuntrar till ett mer självständigt arbete från elevernas
sida. Gymnasieskolan är fortfarande alltför lik grundskolan i den meningen
att undervisningen är lärarledd från katedern. Det självständiga arbetet där
den enskilde eleven tar ett eget ansvar är fortfarande alltför sällsynt.
Gymnasieskolan har också ett stort ansvar att uppmuntra självständigt ar-
bete för att på så sätt förbereda för fortsatta studier. Att gå från gymnasiet
till högskolan innebär ofta en chock. Gymnasiet är hårt styrt. I högskolan
får man däremot ta ansvar för sin utbildning från första stund. Skillnaden
skapar ofta stora problem för den enskilde som på ett mycket hårt sätt får
lära sig hur verkligheten ser ut.
Här tror jag att specialarbetet kan fylla en viktig funktion. När vi nu åter-
inför betyg på specialarbetet tror jag att statusen på specialarbetet kommer
att höjas. Detta kan vara en brygga över till ett annat arbetssätt.
Att ge möjligheter till utbildning för alla är främst en fråga om individens
möjligheter att skapa ett eget liv utifrån egna förutsättningar. Samtidigt är
det en fråga för hela samhället. I framtiden kommer det att krävas allt fler
välutbildade människor för att vi skall kunna utveckla vårt näringsliv och
därmed vår välfärd.
Arbetslösheten utgör en stor del av dagens gissel. Det är en arbetslöshet
som beror på att antalet arbeten som inte kräver en särskild utbildning har
minskat drastiskt. Vi vet också att antalet okvalificerade jobb kommer att
minska drastiskt även i framtiden. Om vi inte ser upp riskerar vi att få en
hög arbetslöshet bland outbildade ungdomar samtidigt som företagen letar
efter välutbildad arbetskraft. Vi kommer att få problem med både arbetslös-
het och arbetskraftsbrist samtidigt.
Om vi skall klara av att motivera ungdomar som kanske är skoltrötta och
som inte känner för att plugga mer, så krävs en mycket stor flexibilitet. Kurs-
utformningen är ett steg på vägen, men det räcker inte. Skolan måste också
lyckas motivera elever att läsa utbildningar som de kanske i förstone inte
tänkt sig.
Detta gäller inte minst flickorna. Många lever i villfarelsen att matte och
naturvetenskap inte är något för dem. Skolan gör mycket litet för att ta flick-
orna ur den villfarelsen, vilket leder till att många platser vid det naturveten-
skapliga programmet nu gapar tomma runt om i landet. Alldeles för få väljer
denna inriktning. Det gäller alltså särskilt flickorna. Jag tror att man i ett
kursutformat system kan skapa ”preparandkurser” som kan visa hur ett na-
turvetenskapligt ämne fungerar. Dessa kurser kan skapa ett intresse hos
både pojkar och flickor som tidigare inte alls hade tänkt ägna sig åt ett sådant
ämne.
Den något mer kursutformade gymnasieskolan tror jag bara är ett steg på
vägen mot en individanpassad gymnasieskola. Elevernas egna önskemål
måste bli än mer vägledande. På sikt bör helt individuella studieplaner in-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
157
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
158
föras, där det obligatoriska momentet begränsas till ett baspaket av ämnen.
Resten skall den enskilde eleven välja själv.
Jag tycker att Ingenjörsvetenskapsakademien har en mycket intressant
skrivning i sin serie Agenda 2000, där man talar om en mera generell gymna-
sieexamen som en kontrast till den mycket strikta uppdelning vi i dag har.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
i sin helhet.
Anf. 175 KRISTER ÖRNFJÄDER (s) replik:
Herr talman! Christer Lindblom läste upp en skrivning om vuxenutbild-
ning som han tyckte var bättre än socialdemokraternas reservation. Jag
tycker naturligtvis att vår skrivning är bättre. Det ligger i sakens natur.
Samtidigt tycker jag att Christer Lindblom naturligtvis gör rätt i att hålla
på det som han själv står bakom. Jag vore ytterst tacksam om han samtidigt
kunde hjälpa till att se till att det här förverkligas.
Anf. 176 CHRISTER LINDBLOM (fp) replik:
Herr talman! Ja, Krister Örnfjäder, det skulle jag också önska att jag
kunde. Men vi kan inte utfärda ett antal påbud härifrån riksdagen som skall
styra den kommunala ekonomin. Det är naturligtvis ett mycket stort pro-
blem ute i kommunerna i dag att man tvingas spara på mycket viktiga sekto-
rer. Inte minst i den kommun där vi just nu befinner oss har t.ex. komvux
råkat ganska illa ut. Jag menar, precis som Ulf Melin sade tidigare, att oav-
sett hur vi formulerar våra centrala dokument och oavsett om vi delar upp
läroplanen för de olika skolformerna i en läroplan för komvux och för de
övriga formerna kan vi aldrig garantera komvux existens. Däremot menar
jag att det är viktigt att alla våra partiföreträdare ute i kommunerna skaffar
sig en kunskap om vad komvux faktiskt är och att komvux själv marknadsför
sig som den mycket väsentliga skolform den faktiskt är.
Anf. 177 BIRGITTA CARLSSON (c):
Herr talman! I kväll diskuterar vi och i morgon skall vi besluta om en ny
läroplan för gymnasieskolan. Ett gediget arbete från Läroplanskommitténs
sida, en omfattande remissomgång och ett brett beredningsarbete ligger till
grund för den proposition och det utskottsbetänkande vi har framför oss.
De flesta med mig har säkerligen fått en hel del synpunkter och förslag
från både aktiva inom skolan och från en hel del människor utanför. Detta
understryker, tycker jag, den vikt och den betydelse man lägger vid vår
svenska skola. Det är ur denna diskussion, som varit värdefull och konstruk-
tiv, som förslag och överväganden vuxit fram till en läroplan för den frivilliga
skolan, dvs. gymnasieskolan som samlingsbegrepp, en läroplan för en ny tid,
en tid som vi kallar framtiden. Slut är den tid då man trodde att det gick att
kommendera fram en viss sorts utbildning och en viss sorts kunskap genom
centralt fastställda former. I dag ställs utbildning och kompetensutveckling
inför helt andra frågor än när riksdagen senast fattade beslut om läroplaner.
Det har sagts, och det förtjänar att sägas igen, att vi lever i ett föränderligt
samhälle. Det ställer naturligtvis stora krav, både på oss som politiker och
på dem som verkar inom skolan.
Centerns utbildningspolitik har alltid utgått ifrån decentralisering. Jag ser
med tillförsikt an den framtid vi nu går till mötes. Med denna nya läroplan
har vi tagit stora steg för decentralisering, där det aktiva, det professionella,
ges ett betydligt större inflytande över hur man väljer att utforma undervis-
ningen, vilket stoffurval man gör och vilka arbetsmetoder man använder.
Det är min bestämda uppfattning att detta är ett av de viktigste besluten
som vi fattar vad gäller den framtida skolans utformning. Det är i verklig
mening en decentralisering och ett erkännande av dem som arbetar inom
skolan.
I denna föränderliga tid vet vi att elevernas behov, intressen och förutsätt-
ningar varierar. Med en mer kursutformad gymnasieskola får eleverna möj-
lighet att i större utsträckning välja den utbildningsväg som de anser bäst
tillgodoser deras intressen och behov.
En god och likvärdig utbildning för alla elever oavsett social, ekonomisk
och geografisk bakgrund är för mig en hörnpelare i svenskt utbildningsvä-
sende. Alltför ofta ställs detta som motsättning till decentralisering. Så är
inte fallet, vilket propositionen och utbildningsutskottets betänkande med
förträfflighet visar.
Vi skall ange de mål och riktlinjer som vi ställer upp för skolan. Hur man
sedan fyller dessa ramar med innehåll är en bedömning som bäst görs lokalt
i samspel mellan lärare, elever och avnämare.
Jag vill understryka vikten i den utbildningsreform som vi nu genomför.
Kunskap är inte något statiskt. Kunskap är inte heller något statiskt för den
enskilde. Kunskap förändras och ombildas i allt högre takt i det som vi kallar
kunskapssamhället. Nya rön och landvinningar inom vetenskapen kommer
fram. Arbetsmetoder och arbetsorganisation förändras över tiden. Detta
ställer naturligtvis nya krav. Här är goda baskunskaper av vikt för att den
enskilde snabbt skall kunna ta åt sig och använda nya kunskaper i det prak-
tiska arbetslivet.
Men även för de elever som lämnar gymnasieskolan i dag och framöver
finns det utmaningar som min generation inte ofta ställts inför. Det påstås i
dag att vi i snitt byter arbete tre gånger under vår yrkesverksamma ålder. En
utbildning är inte någonting som är fixt och färdigt när vi lämnar skolan. Allt
pekar på att vi måste ha förmåga att inhämta och tillämpa nya kunskaper.
Det kan bero på att man förändrar sina arbetsuppgifter eller att arbetsorga-
nisationen förändras.
Huvudsaken är att våra ungdomar har en grundläggande insikt och hand-
lingsberedskap för nya utmaningar. Framtidens skola måste ha ett bildnings-
ideal som inriktning, ett bildningstänkande som utgår från kunskap såsom
kunskap att söka kunskap.
Jag vill bara kort beröra några punkter där det känns viktigt att framhålla
min och mitt partis åsikter. Jag upplever och uppskattar att man åtminstone
vad gäller gymnasieskolan har kunnat fatta beslut i någorlunda stor enighet.
För min del kan jag inte inse poängen med Socialdemokraternas krav på
skilda läroplaner. Jag kan inte förstå er argumentation.
Självfallet behöver det vara gemensam värdegrund, övergripande mål och
riktlinjer och en ansvarsfördelning för hela det frivilliga skolväsendet. Frå-
gan om undervisningens uppläggning, tidsplanering och inlärningsmetoder
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
159
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
160
kommer självfallet att variera mellan gymnasieutbildningen och komvux.
Men detta är ju frågor som inte skall regleras centralt. Det ankommer, som
jag nämnt tidigare, på dem som verkar i skolan.
Kraven på att anpassa pedagogik och metodik till skilda elevgruppers för-
utsättningar och efter deras behov kvarstår alltfort, vad jag kan se.
Jag anser att utskottet klart har belyst detta och klart belyst vuxenunder-
visningens specifika former. För egen del vill jag framhålla och understryka
den vikt och den betydelse som komvux har haft och kommer att ha i vårt
skolväsende. Komvux fyller en viktig funktion för att ge människor en möj-
lighet att komplettera och uppdatera sina tidigare utbildningar. Komvux är
en viktig utbildningsform, inte minst för att ge människor en andra chans.
Vidare känns det oerhört lättande med det klargörande utskottet gör vad
gäller studie- och yrkesvägledning i gymnasieskolan. Från Centern såg vi till
att det finns en studie- och yrkesvägledarexamen. Vi framhåller alltfort de
behov som finns, inte minst med tanke på de krav som en mer kursutformad
gymnasieskola och en decentralisering av högskolan ställer. Det behövs kva-
lificerad personal inom detta område, en personalgrupp som med formell
vägledning kan hjälpa elever att hitta rätt i sina utbildnings- och yrkesval.
Till sist vill jag framhålla vikten av att vi i en läroplan betonar vårt kultur-
arv och våra grundläggande normer och värden. De etiska frågorna är och
kommer att bli allt viktigare framöver. Medvetenheten och kunskapen om
vårt kulturarv ger en trygghet och en identitet som är grundläggande för att
förstå och leva sig in i andra människors och andra kulturers värderingar och
kulturella mönster.
Skolan har en viktig uppgift i att förklara våra normer och värderingar och
hur dessa har vuxit fram i vår kultur. Kristen etik och västerländsk humanism
har en central plats i vår kultur och är centrala som den etiska kompass vi
önskar ge den uppväxande generationen, dvs. vår framtid.
Därför, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan i dess hel-
het.
Anf. 178 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Birgitta Carlsson var mycket vältalig om decentralisering av
ansvar, men kommer såvitt jag förstår att rösta för en centralisering av beslut
när det gäller gymnasieskolans utveckling.
På en punkt kommer hon förmodligen att rösta för en stark decentralise-
ring, dvs. frågan skall vara utsatt för lokalt godtycke. Det gäller frågan om
utbildningen i svenska 2. Där har Birgitta Carlsson, precis som övriga bor-
gerliga ledamöter, sagt nej till en speciell kursplan.
Jag uppskattar Birgitta Carlssons mycket tydliga markering av vuxenut-
bildningens betydelse. Jag har upplevt under riksdagsarbetet att Centern och
Socialdemokraterna står varandra mycket nära, dvs. vi ser behovet av att
successivt under livet få del i kompetensutveckling.
Men det är inte märkligt om vi socialdemokrater känner viss osäkerhet -
som Krister Örnfjäder tidigare har varit inne på - var regeringen som helhet
står, inte minst gäller detta den diskussion som rör sig kring Studiestödsbe-
redningens förslag om en 40-årsgräns för vuxenstudiestöd. Vi upplever att
det är oerhört viktigt att riksdagen som helhet gör mycket klara markeringar
av behovet av vuxenutbildning. Vidare är det viktigt att skapa pedagogiska,
organisatoriska och ekonomiska förutsättningar för att vuxna skall ha möj-
lighet till den kompetensutveckling som Birgitta Carlsson har talat om och
som är så viktig.
Anf. 179 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Inger Lundberg tog upp detta att vi är både för decentralise-
ring och för centralisering. Jag anser inte att de förslag vi lägger fram innebär
en centralisering. Men om det i någon del skulle vara så, beror det på att det
finns tillfällen då det är tvunget att centralisera för att kunna decentralisera
inom andra grenar.
Vidare tog Inger Lundberg upp frågan om svenska 2. Vi ifrågasätter inte
ämnet eller tror att det är ett ämne som kan hanteras hur som helst. Vi är
medvetna om att alla de människor som måste ta del av denna undervisning
ligger på så olika nivåer. Vaije skola som skall ta hand om de elever som
skall tillägna sig denna undervisning måste se till att undervisningen läggs
upp på sådant sätt att eleverna får den kunskap de behöver i svenska språket.
Jag tror inte, vilket Inger Lundberg tror, att det är tvunget att ha denna sär-
skilda kursplan. Jag tror på kommunernas förmåga att ge kunskapen på an-
nat sätt till de elever som behöver.
Vidare har vi frågan om vuxenstudiestöd. En utredning har tillsatts, men
inga förslag har lagts fram än. Men vi hoppas och tror på att det även i fort-
sättningen skall vara möjligt för vuxna att studera och klara sig ekonomiskt.
Anf. 180 INGER LUNDBERG (s) replik:
Herr talman! Birgitta Carlsson senaste uttalande jämfört med utbildnings-
ministerns uttalande i kammaren för någon vecka sedan gör att jag hoppas
att det är Centern och inte Moderata samlingspartiet som kommer att ha
inflytande över hur förslaget till studiestöd skall utformas i den slutliga pro-
positionen.
I fråga om svenska 2 har det kommit massiva protester från hela Utbild-
ningssverige. Det har inte bara skett när propositionen presenterades utan
också när utskottets ställningstaganden har tydliggjorts. Det gäller också se-
dan departementet gått ut och markerat sitt synsätt. Det är inte fråga om en
allmänt yvig opinion som är bekymrad, utan det är universiteten, lärarorga-
nisationerna och övriga som skall hantera svenska 2.
Jag har pratat mycket om svenska 2, men det är för att jag tycker att det
är ett utomordentligt viktigt ämne. Jag tror också att risken är väldigt stor
att ämnet tappas bort. En professor skrev i en skrivelse till utskottet att det
är skillnad på om det i en kursplan som har karaktären av en förordning mar-
keras betydelsen av svenska 2, eller om det sker i någon form av kommentar-
material från Skolverket. Verket har å sin sida markerat betydelsen av språ-
ket. Det har gjorts i den gedigna rapporten om elever med annat hemspråk
än svenska. Där görs följande slutsats.
Eftersom svensk språkfärdighet i denna såväl som tidigare grundskolefor-
mer har visat sig så betydelsefull för framgång i studierna, är det en konse-
kvens att man bör satsa på svenska så tidigt som möjligt och se till att elever
som har svenska som andra språk får denna undervisning. Det är sannolikt
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
TVy läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
161
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
162
så att en hel del invandrarelever och deras föräldrar överskattar sin kompe-
tens i svenska och inte gärna vill delta i undervisning i svenska som andra
språk. Skolan och skolhuvudmännen i landets kommuner måste ta sitt an-
svar och identifiera det behov som finns av undervisning i svenska som andra
språk och organisera undervisningen därefter.
Det är mycket klara krav. Det är beklagligt att riksdagen inte har kunnat
vara lika tydlig, och det är beklagligt att regeringen inte har förstått att en
kursplan i svenska som andra språk har både ett stort symbolvärde och ett
stort sakligt värde.
Anf. 181 BIRGITTA CARLSSON (c) replik:
Herr talman! Jag har också tagit del av det material som Ingrid Lundberg
har fått. Förmodligen skickas en hel del till oss som sitter i utskottet. Jag har
själv jobbat som skolpolitiker i en kommun med många invandrare. Jag har
haft kontakt med lärare som jobbar inom detta området och som inte ser en
så stor fara i detta som Ingrid Lundberg.
Kursplaner finns i svenska. Målet är att varje individ som kommer hit skall
lära sig svenska så fort som möjligt. Med den kunskap och erfarenhet jag
har från min egen kommun och från andra lärare jag har pratat med, är jag
övertygad om att man kommer att göra sitt allra bästa för att de människor
som kommer hit och behöver läsa svenska även i fortsättningen skall få göra
det på ett bra sätt.
Anf. 182 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Från kristdemokraternas sida ser vi det som en klar fördel
att vi nu har fått en gemensam läroplan för gymnasieskolan, komvux, gym-
nasiesärskolan och särvux. Vi tycker också att det är bra att värdegrunden,
de övergripande målen och riktlinjerna och ansvarsfrågorna blir gemen-
samma för hela det frivilliga skolväsendet.
Jag kan inte låta bli att uttrycka en stilla undran när jag säger att vi ställer
upp på värdegrunden och den syn som regeringen har uttryckt i sin proposi-
tion. Samma sak gällde diskussionen om UbUl. Att detta skulle åstad-
komma ett sådant rabalder när frågan enbart tas upp i ett särskilt yttrande
är ägnat att förvåna - om man har någon logisk slutledningsförmåga.
Den gemensamma läroplanen ger stora möjligheter till samverkan över
gränserna. Detta är angeläget inte minst i mindre kommuner. I större kom-
muner finns det däremot möjlighet att, precis som i dag, ha särskilda under-
visningsgrupper för vuxna. Kommunerna är enligt skollagen ålagda att er-
bjuda vuxna gymnasial utbildning som svarar mot deras behov.
Kds ser med tillfredsställelse att gymnasieskolan blir mer kursutformad
inom ramen för programmen. Fördelarna är uppenbara när det gäller den
ökade valfriheten och flexibiliteten. Eleverna får större möjlighet att på-
verka sin utbildning när det gäller valet av kurser efter egen intresseinrikt-
ning. Förhoppningsvis skall detta öka studiemotivationen. Det är en stor för-
del att den studerande själv kan bestämma takten i sina studier, eftersom
tiden tre år bara är att se som en normaltid. Detta blir möjligt med hjälp av
ett system med gymnasiepoäng, som motsvarar det minsta antalet undervis-
ningstimmar som eleven garanteras enligt timplanen. Den större flexibiliten
innebär också fördelar för kommunerna, som kan ta hänsyn till lokala möj-
ligheter och behov.
Det påpekas i propositionen att ingen kurs bör omfatta mindre än 30 un-
dervisningspoäng. För de omfattande ämnen där en uppdelning i kurser kan
vara lämpligt, är det förmodligen lämpligt med en uppdelning i kurser som
är mer omfattande än 30 poäng, kanske t.ex. 50. Det påpekas med rätta att
30 poäng i flertalet fall är en alltför liten omfattning för att eleverna skall få
djup och sammanhang i sina studier.
Med tanke på detta vill jag uttrycka min förvåning och mitt beklagande
över att tre av kärnämnena, nämligen religionskunskap, estetisk verksamhet
och naturkunskap endast omfattar 30 gymnasiepoäng på vissa av program-
men. Inte minst i ämnet religionskunskap ökar behovet av att tränga djupare
in i ämnet i det mångkulturella samhälle som Sverige alltmer utvecklats till.
Det blir allt viktigare för eleverna att bli mer säkra på sin egen kulturella
identitet - som vi redan hört många gånger i dag. Enligt vårt sätt att se kan
detta aktivt bidra till att deras förståelse och tolerans för andra människors
religion, kultur och sätt att tänka utvecklas och fördjupas. Detta är inte
minst viktigt för att motverka varje form av främlingsfientlighet.
Religionskunskapen får en dubbel funktion genom att på ett särskilt sätt
vara så att säga värd för det övergripande etiska perspektivet. Det är me-
ningen att skolan skall hävda de normer som skolans verksamhet skall bygga
på och hjälpa eleverna att få ett personligt förhållningssätt till dessa. Därför
kommer religionskunskapen i ännu högre grad än tidigare att ha stora svårig-
heter att uppnå målen för ämnet på den knappa tid som står till buds. Det
är bara att beklaga att vi inte haft några möjligheter att med anledning av
denna proposition påverka timplanerna, vilka redan föreslogs i propositio-
nen Växa med kunskaper, proposition 1991/90:85, och som fastställdes av
riksdagen i maj 1991. Det är trots det låga timtalet en fördel att religionskun-
skapen är ett kärnämne som förekommer i alla program.
Kds anser att det är naturligt att betyg sätts efter varje avslutad kurs, inte
i anslutning till terminsslut. De mål- och kunskapsrelaterade betyg som nu
skall sättas i en fyrgradig skala ger eleven större förutsättningar att mäta sina
kunskaper mot kursplanernas kunskapsmål. Det är bra att eleverna kommer
att få möjlighet att komplettera betyg.
Grundskolans ansvar för att ge alla elever sådana kunskaper att de ger en
god grund för fortsatt utbildning är viktigt, inte minst med tanke på att det
nu kommer att krävas godkänt i ämnena svenska, engelska och matematik
för att få fortsätta de vanliga programmen. Man måste dock vara realistisk
och inte begära det orimliga av skolan. För ett tillfredsställande resultat
krävs det ett samarbete mellan lärare, elev och förälder - jag tänker på
grundskolan. Ju tidigare en elev får det extra stöd och hjälp som han kan
behöva för att nå ett gott resultat, dess bättre. Det är därför viktigt att man
i det här sammanhanget tänker på relationen grundskola-gymnasieskola.
Lärarna har fått ett större ansvar för att i samarbete med sina elever välja
stoff, arbetssätt och metoder. En kompetensutveckling och fortbildning som
ser till varje lärares individuella behov och önskemål blir därför allt vikti-
gare. Debatten om lärarcertifikat och lärarlegitimation är intressant, och
den bådar gott inför framtiden. Vi kan med all säkerhet framöver förvänta
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
163
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Ny läroplan för
gymnasieskolan,
m.m.
164
oss ett starkt förändringstryck även på skolans område. Detta kommer att
kräva en ständigt pågående utveckling av lärarkompetens och professionali-
tet. Jag tror också att lärarna kommer att svara upp mot det.
Anf. 183 INGER LUNDBERG (s):
Herr talman! För oss socialdemokrater är frågan om skolans värde och de
etiska värden som skolan skall vila på alldeles för viktiga för att göras till
föremål för en billig demonstrationspolitik.
Det var därför, herr talman, som socialdemokraterna valde att reservera
sig och ta sakdebatten vid grundskolebetänkandets behandling. Om riks-
dagsmajoriteten då skulle följa kds ultimatum - som den tyvärr gjorde -
skulle vi finna det följdriktigt med ett särskilt yttrande beträffande gymna-
sieskolan. Det är inte så att vi inte tycker att frågan är mindre viktig, men vi
tycker att frågan är för viktig för att det skall bli fråga om billiga politiska
poänger från något håll.
Jag måste säga, Ingrid Näslund, att jag är uppriktigt och allvarligt besvi-
ken på den billiga släng ni i kds gav mig i ert inlägg i debatten. Fru Näslund
säger vidare att kds inte har kunnat påverka timplanen till gymnasieskolan.
Visst hade ni i kds kunnat göra det! Visst hade den kristdemokratiska grup-
pen i riksdagen kunnat väcka en motion om att öka timtalet för religionsäm-
net. Men den gjorde inte det, därför att man förstod att det inte skulle skapas
majoritet för det förslaget i denna kammare.
Det finns partier som tagit strid för religionsämnet. Det gjorde de kristna
socialdemokraterna. De fick stöd av centerpartister och övriga socialdemo-
kratiska ledamöter i riksdagen. De fick även stöd av ledamöter i andra par-
tier. Striden var tuff, men socialdemokraterna vann den. Om Ingrid Näslund
verkligen menat allvar, och inte bara vill tala för någon form av proselyter,
hade Ingrid Näslund kunnat ta ett initiativ.
Anf. 184 INGRID NÄSLUND (kds):
Herr talman! Naturligtvis hade vi i kds kunnat väcka en motion, men man
måste kunna inse att det inte går att riva upp en hel timplan på grund av ett
ämne. Man kan inte heller, i ett sådant här fall, dra i gång en debatt om saker
som inte är föremål för behandling i propositionen.
Det enda vi i kds har gjort vad gäller värdegrunden är att ställa upp på
regeringens proposition.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU8 Vissa ändringar i riksdagsordningen.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU16 Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse (re-
dog. 1993/94:RFK1).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU17 Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till
1993/94 års riksmöte (redog. 1993/94:JOI).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU10 Domstolsförvaltningen (prop. 1993/94:17).
Kammaren biföll utskottets framställning om att betänkandet skulle avgö-
ras efter endast en bordläggning.
Anf. 185 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Bakom den proposition och det betänkande som kammaren
nu har att diskutera ligger mycket onödigt arbete. Arbetstid som hade kun-
nat användas för viktiga uppgifter har förbrukats i onödan. Denna debatt
hade kunnat undvikas om propositionen aldrig lagts på riksdagens bord. Det
skulle ha varit bra med hänsyn till både saken och kammarens nu trängda
arbetsläge.
Det onödiga arbetet började med att Justitiedepartementet presenterade
en promemoria som bl .a. innehöll ett ogenomtänkt förslag om att Domstols-
verket skulle skrotas. Remisskritiken var förödande, och uppslutningen
kring Domstolsverket var stor. Justitieministern tvingades därför under hös-
ten 1992 meddela att skrotningen av Domstolsverket inte längre var aktuell.
Förslaget som då hade lagts fram i en promemoria skapade bara oro, vilket
stal arbetstid från viktiga göromål. Regeringen har ägnat mycken tid åt att
lägga fram förslag som inte har någon betydelse när det gäller att lösa dom-
stolarnas verkliga problem, nämligen den stora arbetsbördan.
Domstols-
förvaltningen
165
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
166
Herr talman! Efter ytterligare en tid hastades det nu föreliggande förslaget
fram. Ett helt nytt förslag som regeringen inte har vågat utsätta för en nor-
mal remissomgång. Nu handlar det inte om att lägga ner Domstolsverket
som en konsekvens av andra organisatoriska förändringar. Nu handlar det i
stället om att, med närmast metafysiska tankegångar om domares och dom-
stolars förhållande till omvärlden, överlämna domstolsadministrationen till
domarna.
Syftet sägs vara att stärka domarnas och domstolarnas självständighet för
att på det sättet stärka tilltron till rättssamhället. Det är nödvändigt, skriver
statsrådet, att göra detta, detta trots att hon tidigare skrivit: Ett starkt och
oberoende domstolsväsende är en grundförutsättning för en rättsstat. Det
kan utan tvekan sägas att det svenska domstolsväsendet i dag svarar mot
högt ställda krav i detta avseende, bl.a. beroende på nuvarande regler som
tillerkänner domstolarna en viss särställning. I detta avseende kan nämnas,
förutom domarnas grundlagsfästa starkare anställningsskydd och det direkta
skyddet för domstolarnas självständighet i sin dömande verksamhet, även
det förhållandet att deras viktigaste funktioner är fastlagda i grundlag.
Ändå vill regeringen - trots ovan citerade motiveringar - uppta kamma-
rens tid med att göra ändringar!
När Domstolsverket år 1975 inrättades, ansåg de borgerliga reservanterna
att det inte fanns garantier mot att verket skulle komma att träda domstolar-
nas självständighet för när. Sedan dess har det knappast förekommit motio-
ner i denna kammare som riktat sig mot verket eller dess verksamhet, i syn-
nerhet inte efter 1982 då kammarrättspresidenten Gustaf Hedborg redovi-
sade sin på regeringens uppdrag utförda utredning om domstolsadministra-
tionen. Gustaf Hedborg konstaterade att Domstolsverkets verksamhet inte
medfört något intrång vad gäller domstolarna självständighet.
När regeringen i budgetpropositionen 1983 redovisade denna utrednings
resultat, anslöt sig ett enigt utskott till statsrådets anmälan, dvs. även före-
trädare för de borgerliga partier som några år tidigare hade yrkat avslag på
förslaget om att inrätta ett Domstolsverk.
Plötsligt - kan man säga - dyker frågan om Domstolsverkets nedläggning
upp. Frågan är vad det är som sakligt sett har inträffat, och som lett fram till
dagens onödiga proposition. Det skulle vara intressant om Christel Ander-
berg kunde ägna tid i sitt anförande åt att reda ut det förhållandet.
Herr talman! Jag övergår nu till att tala om de fackliga organisationernas
rätt att nominera ledamöter till Domstolsverkets styrelse. Ingen har under
de snart 20 år som förflutit sedan verket inrättades anfört några praktiska
eller principiella invändningar mot detta förhållande. Tvärtom är de flesta
insiktsfulla bedömare överens om att de fackliga representanterna och deras
aktiviteter varit till nytta för verksamheten.
Något har emellertid inträffat, för nu skall dessa ledamöter bort! Vad är
det som hänt, Christel Anderberg?
När det gäller de fackliga representanterna i styrelsen är det enligt Social-
demokraternas uppfattning nödvändigt att det i bl.a. de centrala verken är
väl sörjt för politisk och medborgerlig insyn. Det är också mycket betydelse-
fullt att personalen via sina organisationer har möjlighet att föra fram sina
synpunkter rörande verksamheten och ta del i myndighetens ledning genom
egna representanter i styrelsen. Vi anser att det även fortsättningsvis skall
ingå fackliga ledamöter i Domstolsverkets styrelse.
Regeringens och utskottsmajoritetens doktrinära syn på fackligt engage-
rade personer leder till att de ledamöter som utsetts av regeringen på förslag
av Jusek, Domarförbundet och TCO-S körs ut även ur Tjänsteförslagsnämn-
den, dvs. den nämnd som har att avge förord beträffande domartillsätt-
ningar.
Det var så sent som 1990 som TCO fick rätt att nominera en person. Där-
igenom bereddes den s.k. biträdespersonalen - som till stor del är kvinnor,
och för övrigt är många fler än domarna - möjlighet att påverka tillsätt-
ningen av sina chefer. Jag vet att denna möjlighet är mycket uppskattad i
denna grupp. Nu vill utskottsmajoriteten ta bort dessa representanter, som
är till stor nytta för verksamheten.
När TCO fick denna möjlighet för tre år sedan stöttade utskottets ordfö-
rande Britta Bjelle i en motion förslaget. Hon skrev då tillsammans med sina
medmotionärer: ”Det kan vara värdefullt för tjänsteförslagsnämndens verk-
samhet att en representant för kanslipersonalen ingår i nämnden.” I dag vill
hon och de andra borgerliga ledamöterna i utskottet köra ut dessa ledmöter
och inte ha kanslipersonalen kvar i nämnden.
Mina frågor skulle ha riktat sig till Britta Bjelle, om hon hade befunnit sig
i kammaren. Men det kanske finns någon annan som känner sig manad att
svara. Mina frågor till Britta Bjelle är: Har det inte visat sig vara värdefullt
med kanslipersonal i nämnden? Är det inte besvärande att kasta ut ur nämn-
den den kvinna som representerar så många andra kvinnor? Vad säger andra
kvinnor i Folkpartiet och i andra partier?
Här borde finnas utrymme att stanna upp och tänka efter och rösta för det
som är praktiskt klokt i stället för det som är doktrinärt rätt. För övrigt var
även Centerns representanter Ingbritt Irhammar och Anders Svärd med och
stöttade den utökade fackliga representationen för tre år sedan, dvs. år 1990.
Vad har hänt sedan dess, Anders Svärd?
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan under punkten 3
och bifall till reservationerna 1 och 2, dvs. avslag på hemställanspunkterna
1 och 2.
Anf. 186 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Detta betänkande från justitieutskottet behandlar ett av de
många ärenden i kammaren denna vecka som har föranlett mycken turbu-
lens under utskottsbehandlingen. Jag kan kanske hålla med Göran Magnus-
son om att den myckna uppståndelsen står i omvänd proportion till sakens
betydelse.
Vad som föreslås i propositionen är en ökad självförvaltning av domstols-
väsendet genom att domstolarna får större ansvar för sin egen administration
och ett större inflytande över ledningen av sin administrativa centralmyndig-
het. Detta sker genom att Domstolsverkets verksamhet får en något annor-
lunda och mer decentraliserad inriktning och genom att det får en styrelse
som består av personer som i huvudsak hämtas från domstolarna. Styrelsen
skall ha ansvaret inför regeringen, och myndighetens chef skall i princip an-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
167
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
svara inför styrelsen, dvs. en ställning liknande den som en verkställande di-
rektör har i ett aktiebolag.
Det är inte några dramatiska förslag som nu läggs fram. För något år sedan
fanns - som Göran Magnusson också nämnde - planer på att lägga ned de
24 minsta tingsrätterna och införa total decentralisering. I det perspektivet
skulle Domstolsverket på sikt helt avskaffas. Remissutfallet på det förslaget
blev emellertid sådant att regeringen har beslutat att inte röra vid tingsrätts-
organisationen. Som en konsekvens härav kommer Domstolsverket att be-
hövas i framtiden, om än i en något modifierad form.
Utskottsmajoriteten tillstyrker regeringens förslag beträffande samman-
sättningen av centralmyndighetens styrelse och Tjänsteförslagsnämnden för
domstolsväsendet. Vi anser alltså att det i styrelsen bör ingå personer med
ledande befattningar i domstolarna och med bred kunskap och erfarenhet
från olika domstolstyper. De bör rekryteras på rent professionella grunder.
Statsmakterna har ett betydande inflytande över den dömande verksam-
heten genom normgivningen och tillräcklig styrning av den administrativa
centralmyndigheten, främst genom budgetarbetet. Den medborgerliga insy-
nen och kontrollen är väl tillgodosedd. Behovet av politiker i styrelsen måste
därmed anses mindre framträdande. Från konstitutionell synpunkt måste
det t.o.m. anses direkt olämpligt att riksdagsledamöter sitter i just denna sty-
relse. Detsamma gäller fackliga representanter. Både i styrelsen och i Tjäns-
teförslagsnämnden bör det vara tillräckligt att det fackliga inflytandet tillgo-
doses inom ramen för den arbetsrättsliga medbestämmandelagstiftningen.
Jag minns inte om Göran Magnusson var närvarande under den hearing
som justitieutskottet höll i denna fråga. Där framhölls bl.a. från Jusek att
man var fullt nöjd med det fackliga inflytandet i tidigare led. Man ansåg det
inte alls nödvändigt att man skulle sitta i styrelsen.
Något litet bekymrad var man över förslagen angående Tjänsteförslags-
nämnden, men närmast av det skälet att man befarade mindre acceptans av
nämndens förslag. Jusek framhöll att det inte fanns några ideologiska skill-
nader mellan departementet och Jusek. Det fanns litet olika uppfattningar i
vissa praktiska frågor. Jusek hade t.ex. synpunkter på att det var kort ge-
nomförandetid. Facket självt anser alltså inte att det är så dramatiskt som
Göran Magnusson vill framställa det som.
I utskottet uppstod beklagligtvis en annan majoritet bestående av Social-
demokraterna och Ny demokrati vad avser propositionen i övrigt. Det gäller
hemställanspunkten 3 i utskottets betänkande.
Det nu föreliggande förslaget vilar på två grundpelare, nämligen den de-
centralisering som är allmän för hela statsförvaltningen och domstolarnas
konstitutionella särställning. Det konstateras i propositionen och i betän-
kandet att det grundlagsmässiga skyddet för domstolarnas självständighet är
ganska svagt utvecklat i vårt land, liksom de legala garantierna för domsto-
larnas självständighet i övrigt. Redan av denna anledning finns det skäl för
en ändrad lagstiftning på området. Frågan om hur förvaltningen inom dom-
stolsväsendet bör vara anordnad måste ses i ett bredare och mer principiellt
perspektiv som har att göra med tilltron till rättssamhället och dess förmåga
att möta påfrestningar i framtiden.
168
Principer finns det, Göran Magnusson, men någon metafysik är det defini-
tivt inte fråga om.
Den borgerliga minoriteten anser att regeringens förslag är väl ägnat att
tillgodose de krav som bör ställas på domstolsförvaltningen beträffande ar-
betsformerna för centralmyndighetens styrelse och sättet att i övrigt leda
myndigheten.
Herr talman! Jag yrkar sammanfattningsvis bifall till utskottets hemställan
under punkterna 1 och 2 och avslag på motsvarande reservationer. Jag yrkar
vidare bifall till reservation 3 och avslag på utskottets hemställan under
punkt 3.
Anf. 187 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det finns anledning för mig att inledningsvis påpeka att jag
inte fick svar på någon av de frågor som jag ställde. Christel Anderberg läser
tvärtom upp valda delar ur propositionen. Det kan man naturligtvis göra om
man tror att detta är ett nödvändigt och angeläget förslag för att skapa tilltro
till rättsväsendet och skydda domare och domstolar från otillbörlig påver-
kan.
Eftersom det inte i något sammanhang har påvisats att Domstolsverkets
nuvarande styrelse och organisation har lett till det som man från början dis-
kuterade, måste jag upprepa frågan. Vad är det som har hänt som gör att
denna kraftiga principiella förändring beträffande innehållet i styrelsens
verksamhet måste göras? Det handlar ju faktiskt om att överlämna administ-
rationen av domstolarna till framstående domare. Är det inte bättre att an-
vända framstående domare till dömande verksamhet och de aktiviteter som
de egentligen är till för? Är det ägnat att stärka allmänhetens tilltro till dom-
stolsväsendet om man sluter sig i sitt eget skal och sysslar med detta inom
den egna styrelsen? Det är ju själva kungstanken från departementets sida.
Jag kan inte komma fram till något annat än att det handlar om nästan
metafysiska resonemang om vad som egentligen ligger bakom detta. Det
vore intressant om Christel Anderberg kunde gå in på vilka tankar som
egentligen gäller.
Sedan säger Christel Anderberg att facket är nöjt, precis som om det bara
fanns ett fack, Jusek. Det är klart att Jusek kan vara nöjt eftersom tanken är
att domstolsadministrationen skall överlämnas till deras medlemmar. TCO:s
representant, som ställs utanför det här inflytandet, är naturligtvis av en helt
annan uppfattning. Jag tycker att TCO:s uppfattning är lika viktig som Ju-
seks i de här sammanhangen.
Christel Anderberg säger också att detta har åstadkommit mer turbulens
än vad saken egentligen motiverar. Det kan man ju tycka. Men om man hade
resonerat, lyssnat och dragit slutsatser av de erfarenheter som finns av dom-
stolsförvaltningen hade man inte behövt lägga fram det här förslaget och
man hade inte heller behövt ägna så mycket tid till att diskutera det. Det har
ju varit flera sammanträden i utskottet, oro, förvirring och diskussioner
bland Domstolsverkets personal och i andra sammanhang. Först kom den
andra promemorian om nedläggning av verket.
Om det blir en socialdemokratisk regering med majoritet i den här kam-
maren finns det all anledning att återställa domstolsadministrationen till vad
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
169
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
170
som gäller för närvarande och alltså riva upp de beslut som kan tänkas gå
igenom i kammaren nu.
Anf. 188 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Det är ingenting som har hänt, Göran Magnusson. Vi lagstif-
tar inte för forntiden utan för framtiden. Skälen till dessa förslag är just de
som jag har nämnt, nämligen att vi behöver stärka domstolarnas självstän-
dighet av konstitutionella skäl. Vi måste kunna ställa dessa krav på dom-
stolsförvaltningen inför framtiden för att stärka allmänhetens förtroende för
rättsväsendet och rättssamhället.
Det är ett jättestort bekymmer med balanserna i domstolarna. Det sitter
två domare i Domstolsverkets styrelse i dag. Om vi då utökar denna skara
till fem kan det knappast vara ägnat att påverka arbetssituationen inom dom-
stolsväsendet i någon större utsträckning.
Jag kan inte uttala mig om vad utskottsordförande Britta Bjelle sade eller
vad hon hade för inställning för tre år sedan. Då fanns jag ännu inte i riksda-
gen.
Jag har nämnt vad Jusek har redovisat för inställning. Jag har ingen anled-
ning att räkna med att TCO har någon annan inställning. TCO har, precis
som Jusek, full insyn och full möjlighet till påverkan på verksamheten inom
Domstolsverket i tidigare led enligt vanliga medbestämmanderegler utan att
därför behöva sitta i styrelsen. Detta är en utveckling som pågår på många
andra fronter i samhället. Det gäller inte bara Domstolsverket. Bl.a. av kon-
stitutionella skäl är det särskilt olämpligt med den typen av representation
just i den här styrelsen.
Anf. 189 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Varför upptäcktes dessa konstitutionella skäl först nu? År
1983 ansåg moderata ledamöter i denna kammare att Domstolsverket inte
var något problem ur konstitutionella synpunkter och att det skulle kunna
fungera alldeles utmärkt. Det finns inte en enda motion, såvitt jag kunnat
finna i det utmärkta datasystemet, som visar att moderater eller några andra
borgerliga ledamöter har yrkat på förändringar av det slag som nu är i fråga.
Man har egentligen inte heller yrkat på att vi skall göra andra förändringar
för att stärka domstolarnas ställning. Det är inte det vi skall besluta om nu.
Nu är det själva domstolsadministrationen vi beslutar om. Där finns det
knappast någon anmärkning. Alla är överens om att detta fungerar utmärkt.
Vad var det som inträffade när den första promemorian kom? Varför är man
så oerhört intresserad av och engagerad i att genomföra det här förslaget?
Det har ju varit förhandling på förhandling på toppnivå för att rädda denna,
som Christel Anderberg här vill framställa den, ganska betydelselösa propo-
sitionen.
Christel Anderberg säger att vi inte lagstiftar för forntiden utan för framti-
den. Vad är det som blir bättre i domstolarnas arbetssituation genom den
här propositionen, Christel Anderberg? Vad finns det för kritik ur konstitu-
tionella och andra synpunkter mot de nuvarande förhållandena, som blir
ändrade genom ett bifall till den här propositionen? Vad är det som egentli-
gen skulle kunna ändras?
Herr talman! Låt mig också säga att Christel Anderberg uppehåller sig re-
lativt mycket vid decentraliseringen inom domstolsväsendet. Det gör man
också i utskottsmajoritetens text. Detta är ju alldeles okontroversiellt. Det
är t.o.m. så att Domstolsverket, som först skulle avskaffas och nu skall orga-
niseras på ett annat sätt, leder detta decentraliseringsarbete. Det finns över
huvud taget ingen motsatsställning kring detta, så den här propositionen le-
der ju inte till detta. Det går ju att genomföra även i andra sammanhang.
Christel Anderberg säger att det är en utveckling på gång nu att skrota
fackliga representanters medverkan i verksstyrelser och på andra håll i sam-
hället. Jag skulle faktiskt inte vilja kalla det för en utveckling. Jag betraktar
det som en avveckling. Det är en avveckling av fackligt inflytande. Jag minns
faktiskt inte riktigt om företrädaren för Jusek uttryckte sig så rakt på sak
som Christel Anderberg påstår här. Att Juseks företrädare är nöjd betyder
ju inte att man därmed kan säga att alla fackliga företrädare är nöjda. Såsom
jag beskrev finns det faktiskt en skillnad i ställning i det här sammanhanget.
Anf. 190 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Även om moderata riksdagsmän inte har beklagat sig över
tingens ordning på senare år kan jag konstatera att vi inte är sämre än att vi
kan ändra oss. Vi blir klokare med tiden.
Det finns ingen anledning att tro annat än att styrelsen också i dess nya
utformning kommer att fungera till full belåtenhet.
När det gäller fackrepresentanter i styrelser skulle jag vilja citera Lind-
beckrapporten Nya villkor för ekonomi och politik. Där framhåller man un-
der rubriken ”Den svenska krisen” att en tydlig ansvarsfördelning betyder
att samhällets olika aktörer har klart definierade uppgifter och tydliga incita-
ment. Ansvar förutsätter ett nära samband mellan insats och resultat. Den
svenska modellens rollblandningar och otydliga maktfördelning har tenderat
att utsudda ansvaret.
Det är så sant som det är sagt. Fackföreningars uppgift är och skall vara
att tillvarata medlemmarnas intressen. En styrelseledamot har i första hand
att se till huvudmannens, dvs. bolagets eller myndighetens, bästa. Dessa två
roller är ibland oförenliga och måste med nödvändighet leda till att en sådan
representant ibland hamnar i lojalitetskonflikter.
Anf. 191 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! Jag önskar inledningsvis belysa den inverkan som förslagen
i betänkandet om domstolsväsendet kan ha på arbetet med reformeringen
av statens ekonomi.
Det allt övergripande problem som vi som politiker kommer att få kämpa
med under hela 90-talet är vårt gigantiska budgetunderskott. Klarar vi inte
av att stoppa ökningen och påbörja en återbetalning så har vi konsumerat
på våra barns bekostnad och kommer att överlämna ett mindre välmående
land.
Inom det konkurrensutsatta näringslivet fick festen under 1980-talet ett
abrupt slut. När efterfrågan minskade visade det sig att vårt kostnadsläge var
för högt, och vi fick en lavin av konkurser. Denna utgjorde sedan inled-
ningen till en rekonstruktion av hela vår industri. Detta arbete har bedrivits
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
171
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
172
utomordentligt målmedvetet. Vi har nu klara belägg för att vårt näringsliv
har stora möjligheter att expandera och därmed börja återanställa och gene-
rera behövliga skatteintäkter till staten när konjunkturen vänder uppåt.
Jag har tidigare för egen del varit med och bedrivit en intensiv kostnads-
jakt när jag under åren 1965-1985 hade ansvar för ett släktföretag. Vi ökade
under dessa år utan att använda oss av en massiv marknadsföring omsätt-
ningen från ca 20 miljoner per år till över 500. Vi åstadkom ökningen genom
att med sänkta kostnader öka vår konkurrensförmåga.
Under senare år har jag på styrelsenivå deltagit i ett par bankers arbete
med att förbättra kostnadseffektiviteten och likaså i en stiftelse som driver
näringsverksamhet med hundratalet anställda. Det handlar ofta om svåra
beslut när företag skall organiseras om och personal friställas, men de är
nödvändiga att ta. Inom näringslivet sätter konkurrensen obönhörligen ni-
vån för kostnaderna.
När det gäller att uppnå kostnadseffektivitet inom den offentliga sektorn
är svårigheterna större. Den borgerliga regeringen har dock inlett ett för-
tjänstfullt arbete med att låta enskilda alternativ konkurrera med de delar
av den offentliga sektorn som kan konkurrensutsättas. Det kommer att ge
resultat när konjunkturen vänder uppåt och rationaliseringen kan fullföljas
inom berörda delar av den offentliga sektorn.
Men det finns en en stor del av den offentliga verksamheten som inte kan
effektiviseras genom ett yttre marknadstryck. Här måste man i stället effek-
tivisera genom en klok organisation, tydliga mål, målstyrning och en nog-
grann uppföljning och utvärdering. Till denna s.k. kärnverksamhet inom
den offentliga sektorn hör domstolsväsendet.
Detta område är speciellt i det avseendet att domstolarna har en grund-
lagsskyddad självständighet i den dömande verksamheten gentemot riksda-
gen, som har den lagstiftande makten.
Som Göran Magnusson redovisat fanns det invändningar från borgerligt
håll när Domstolsverket inrättades i böljan av 1970-talet för att samordna
och effektivisera domstolarnas administration. Man framhöll att det föreföll
omöjligt att avgränsa Domstolsverkets kompetensområde så att domstolar-
nas integritet inte kränktes.
Men som Göran Magnusson också redovisade har de påtalade farhågorna
inte besannats. Såväl den Hedborgska utredningen under den borgerliga re-
geringen på 1980-talet som remissomgången för den s.k. departementspro-
memorian i år visar att det inte finns en enda domstol som anser att Dom-
stolsverket kränkt dess integritet.
Mot denna bakgrund och mot bakgrund av det stora behov av att sänka
statens utgifter som jag inledningsvis berörde är det mycket uppseendeväck-
ande att man från Justitiedepartementets sida initierat en proposition med
förslag som innebär att staten avhänder sig kontrollen över kostnadsutveck-
lingen inom domstolsväsendet. I stället för en generaldirektör som är direkt
ansvarig under regeringen föreslår man en styrelse, i huvudsak bestående av
höga domare, med samma vittgående befogenheter att efter eget gottfin-
nande sköta domstolsadministrationen som styrelsen i ett affärsdrivande
verk.
Sverige har en i internationell jämförelse mycket kompetent domarkår
och hög rättssäkerhet. Men av naturliga skäl är domarna varken utbildade
för eller vana vid att leda stora administrativa organisationer. Jag har i min
motion framhållit att det årligen kostar över 2,5 miljarder att hålla i gång
domstolarna. Om vi tar med verksamheten vid de allmänna advokatby-
råerna och rättshjälpskostnaderna, som Domstolsverket också administre-
rar, överstiger kostnaderna 3,6 miljarder. Alla kan räkna ut vad exempelvis
en tioprocentig effektivitetsnedgång innebär för statskassan.
Jag vill i detta sammanhang ställa en fråga till Christel Anderberg. Varför
har inte Statskontoret och Riksrevisionsverket fått yttra sig över proposi-
tionsförslaget om det är så harmlöst som Christel Anderberg har velat göra
gällande?
Den rågång mellan riksdagen som den lagstiftande makten och domsto-
larna som vi värnar i grundlagen är tyvärr inte djup. Det beror på att riksda-
gen även är den medelsbeviljande makten. Denna intressekonflikt kan om
vi bifaller propositionen komma att aktualiseras på ett mycket brutalt sätt.
Jag kan framför mig se en uppslitande massmediedebatt med en finansminis-
ter som till slut vägrar att höja anslagen till domstolsväsendet och en styrelse
bestående av höga domare som anklagar den lagstiftande makten för att
sätta sig på den dömande. Då är det för sent för regeringen att ändra organi-
sation eller att avskeda styrelseledamöter.
Risken för en effektivitetsnedgång ökar genom att man samtidigt vill kasta
ut kanslipersonalens representant ur styrelsen. Jag tycker att detta är upp-
seendeväckande. Kanslipersonalen som berörs mest av administrationen
och utgör två tredjedelar av domstolspersonalen får inte ha någon represen-
tant i styrelsen. Förslaget innebär en återgång till en svunnen epok när över-
klassen styrde massan.
Under mina två år i Domstolsverkets styrelse har Gun Haak som repre-
sentant för kanslipersonalen varit ovärderlig. Hon har varit mycket kon-
struktiv och har kunnat informera om hur olika rutiner och uppläggningar
fungerar och vilken rationaliseringspotential som finns. Det är ju helt omöj-
ligt att utveckla nya arbetsbesparande system och få dem genomförda om
man inte har personalen med sig.
Utan att man kan ange ett enda bärande skäl för att förändra styrelsen
för Domstolsverket, slår man med olika uttryck i propositionen fast att man
önskar stärka domstolarnas inflytande över ledningen i Domstolsverket. Det
är en falsk varubeteckning. Det är inte domstolarnas inflytande man vill
stärka, utan det är domarnas, akademikernas.
Det är betecknande att Christel Anderberg som fackförening endast anger
Jusek, akademikernas förbund. Huvuddelen av personalen på domstolarna
får nämligen minskat inflytande, när deras företrädare kastas ur styrelsen.
Det är svårt att förstå att företrädare för Folkpartiet, Centern och kds har
kunnat ansluta sig till detta elittänkande, och det blir än svårare att förstå
om man betänker att det bara är tre år sedan justitieutskottet med nuvarande
ordförande i spetsen beslöt att utöka Tjänsteförslagsnämnden med den före-
trädare för kanslipersonalen som man nu vill kasta ut. Då skrev justitieut-
skottet:
”När det gäller frågan om en företrädare för TCO-S bör ha plats i nämn-
den bör noteras att domstolsarbetet i stor utsträckning är ett lagarbete som
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
173
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
174
utförs av domare, notarier och kanslipersonal gemensamt, och att det alltså
är viktigt att domarna har ett gott samarbete med övrig personal. Mot den
bakgrunden anser utskottet, i likhet med justitieministern, att det är motive-
rat att bereda TCO plats i tjänsteförslagsnämnden. Härigenom kommer
andra personalkategoriers synpunkter på tjänstetillsättningar att kunna tas
till vara på ett bättre sätt än tidigare.”
Jag är mycket intresserad av vad de ledamöter som finns i kammaren och
som representerar Folkpartiet, Centern och kds i justitieutskottet har för
förklaring till det ändrade synsättet.
Anf. 192 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Staten avhänder sig visst inte möjligheten att påverka dom-
stolarnas administration. På s. 22 i propositionen finns ett långt stycke, där
alla olika påverkansmöjligheter finns angivna. Bl.a. har statsmakterna ge-
nom normgivningen inflytande över domstolarnas dömande verksamhet.
Det medborgerliga inflytandet över den dömande verksamheten är också
tillgodosett genom systemet med nämndemän i domstolarna. I administra-
tivt och organisatoriskt hänseende sker statsmakternas styrning främst ge-
nom budgetarbetet och den verksamhet som hänger ihop med framför allt
medelstilldelningen till domstolsväsendet.
Vidare erinras om JK:s och JO:s tillsyns- och granskningsskyldigheter lik-
som skyldigheten för statliga myndigheter enligt 4 kap. 10 § riksdagsord-
ningen att lämna uppgifter och avge yttranden på begäran av riksdagsut-
skott.
Det finns alltså en mängd kanaler där det här inflytandet är väl tillgodo-
sett.
Varför det inte har skett någon remiss till statskontoret kan jag tyvärr inte
svara på. Det framgår ju av propositionen att synpunkter på förslaget har
inhämtats bl.a. från ordförandena i Högsta domstolen och Regeringsrätten,
från alla presidenter, lagmännen i de tre största tingsrätterna och länsrät-
terna samt Domstolsverket. Det har ansetts till fyllest för de trots allt ganska
begränsade förslag som det nu gäller.
Sedan är det ju så, Bengt Rosén, att finansministern inte heller i dag ger
domstolsväsendet så stora anslag som man där skulle vilja ha. Jag tycker där-
för inte alls att det här framtidsscenariot är så skräckinjagande som Bengt
Rosén ville göra gällande.
Jag tycker att jag i fråga om de fackliga representanterna angav vår ställ-
ning ganska klart i mitt replikskifte med Göran Magnusson. Jag skall inte ta
upp tiden med att upprepa mig på den punkten.
Anf. 193 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Christel Anderberg säger att staten inte avhänder sig infly-
tande. Men det är ju på det sättet att vi i dag har en generaldirektör som är
direkt ansvarig under regeringen. I ekonomiskt hänseende har regeringen
hela tiden möjlighet att sätta press på denne generaldirektör och se till att
han effektiviserar och rationaliserar i verksamheten så långt det är möjligt.
Generaldirektören har i denna verksamhet stor hjälp av en styrelse med
en mycket bred kompetens. Där finns företrädare för olika domstolar. Dom-
stolarna är redan i dag i beslutsmajoritet i styrelsen, eftersom det om man
räknar med generaldirektören finns fyra domare, och generaldirektören är
gammal domare.
Som jag tidigare har nämnt finns det också i styrelsen företrädare för kans-
lipersonalen, och det är enligt min uppfattning helt ovärderligt. Jag sitter i
tillräckligt många styrelser för att inse behovet av att de stora personalkate-
gorierna är representerade i styrelsen. Det går inte att styra vare sig företag
eller organisationer ovanifrån. Man måste ha med personalen om man skall
kunna utveckla en effektiv verksamhet.
Nu vill man ändra styrelsens hela konstitution. I stället för den styrelse
som mer har varit ett bollplank till generaldirektören vill man lägga fast en
styrelse med samma stora befogenheter som styrelser i affärsdrivande verk,
som har att ta ansvar för både inkomster och utgifter. Men den här styrelsen
får precis självständigt hantera sina utgifter, och då är risken oerhört stor att
det blir en försämrad effektivitet. Eftersom vi rör oss med miljardbelopp,
kommer det också omedelbart att synas i statens utgifter.
Christel Anderberg säger också att förslaget har varit ute på remiss. Ja,
det har varit hos de höga domarna. Det har varit i Domstolsverket, som en-
hälligt vill avslå förslaget. Riksrevisionsverket, som ständigt granskar Dom-
stolsverkets ekonomi och lätt hade haft möjlighet att yttra sig, har man där-
emot inte vågat låta ta del av förslaget. Man hade kunnat få ett yttrande på
14 dagar. Nu har man i stället i en månad låtit förslaget hanteras inom justi-
tieutskottet.
Anf. 194 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag är fullständigt övertygad om att en skicklig och modern
verksledning får personalen med sig utan att personalrepresentanter därför
nödvändigtvis behöver sitta i styrelsen.
Enligt den ordning vi har nu är generaldirektören direkt ansvarig inför re-
geringen, men enligt det förslag som vi diskuterar i dag kommer ju styrelsen
för Domstolsverket att vara direkt ansvarig inför regeringen. Förslaget inne-
bär alltså inte att styrelsen kan sprattla i väg och leva sitt eget liv. Regeringen
får ändå en möjlighet att hålla en hand över verksamheten.
Anf. 195 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Det kommer inte att bli på det sättet när man vill stärka dom-
stolarnas makt genom att ge denna styrelse så stora befogenheter. Den skall
självständigt sköta administrationen. Det är kontentan av detta förslag.
Christel Anderberg har en positiv uppfattning om att en skicklig verksled-
ning får med sig personalen. Möjligheterna att få med sig personalen mins-
kar oerhört när den stora kategori som utgör två tredjedelar av alla anställda
inom domstolarna inte blir representerad i styrelsen. Jag skulle önska att
Christel Anderberg hade tagit del av det yttrande som en gammal, mycket
klok lagman, Carl-Anton Spak, har skrivit. Han går i pension nästa år. Han
har suttit i Domstolsverkets styrelse under alla år. Han var myndighetschef
i den organisation som föregick Domstolsverket under några år. Han påpe-
kar att det är omöjligt att företa några rationaliseringar när man har styrelser
med höga domare. De bevakar de egna reviren och ser till att den egna dom-
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
175
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
stolen får de bästa möjligheterna. Om man nu inrättar en styrelse av detta
slag och låter sju åtta domstolar bli representerade, blir de då jäviga när an-
slagen för de särskilda domstolarna skall diskuteras? Hur ställer sig de andra
domstolarna till detta?
Det kommer att bli mycket problem med arbetet i denna styrelse, så jag
tror att domarna helst skulle ha varit utan detta arbete. Hela Domstolsver-
kets verksamhet går egentligen ut på att lämna domarna den service som
gör att de kan ägna sig åt det som de är duktiga på, nämligen den dömande
verksamheten. De har varken utbildning för eller erfarenhet av att driva
stora administrativa organisationer, som jag tidigare nämnde. Detta kom-
mer inte att fungera, Christel Anderberg.
Jag är mycket förvånad över att Moderaterna tar så lätt på detta samtidigt
som man har så stora insikter i att verka i olika styrelser i näringslivet. Där
finns alltid fackliga företrädrare med, och de utgör en positiv del av styrel-
searbetet.
Anf. 196 CARL-JOHAN WILSON (fp):
Värderade talman! Christel Anderberg nämnde för en stund sedan att
man kan hamna i lojalitetskonflikter. Så är det för mig nu.
Jag blev först uppmärksammad på regeringens proposition 1993/94:17 om
förvaltningen inom domstolsväsendet av personal vid Domstolsverket i Jön-
köping. När jag sedan tog del av propositionen blev jag så förvånad att jag
inte kunde motstå att agera i ärendet.
Jag är en del av regeringens underlag här i riksdagen. Normalt sett borde
jag ställa upp på de förslag som regeringen presenterar. Jag tycker att den
här propositionen är så dåligt underbyggd att jag i stället vill verka för att så
litet som möjligt av dess intentioner vinner stöd här i riksdagen.
Utskottsbehandlingen har undanröjt en del kritiserbart i propositionen.
Om vi också beslutar enligt reservationerna 1 och 2 har vi nått ganska långt.
Jag yrkar därför bifall till reservationerna 1 och 2 i justitieutskottets betän-
kande 1993/94:JuU10 och i övrigt till utskottets hemställan.
Justitiedepartementet borde ha tillräckligt att göra med att hantera alla
frågor om polisväsendets och kriminalvårdens situation utan att behöva ägna
kraft åt sådana, enligt min uppfattning, helt onödiga ändringar som föreslås
i den här propositionen.
Ganska ofta är en regerings förslag efterlängtade - åtminstone av några.
Hur är det med den här propositionen? Ja, jag kan inte komma på någon
grupp utanför Justitiedepartementet som tycker att det här förslaget är vad
svenskt domstolsväsende behöver.
Har någon kritiserat Domstolsverkets skötsel av domstolsväsendets admi-
nistration? Inte såvitt jag vet.
Blir domstolsväsendets administration billigare om propositionen antas?
Knappast. Inte ens Justitiedepartementet tror särskilt mycket på några eko-
nomiska vinster. ”1 framtiden kan vissa rationaliseringsvinster möjligen för-
väntas”, står det i propositionen.
Finns det någon ideologisk grund för förslaget, så att regeringen - be-
stående av moderater, folkpartister, centerpartister och kds:are - därmed
176
kan markera hur en sådan regering ser på domstolsväsendets administra-
tion? Knappast.
Värderade talman! Såvitt jag förstår är huvudpoängen med den här pro-
positionen att Domstolsverkets relativt allsidigt sammansatta styrelse byts
ut mot några domare, som - utöver att vara domare - förväntas besitta den
administrativa kvalifikation som behövs för att fatta beslut om administratio-
nen.
Liknelsen i Bengt Roséns motion är god. Han skriver att Justitiedeparte-
mentets förslag är som att ”man samlar landets ledande hjärnkirurger i en
styrelse och låter denna administrera hela sjukvården”.
Jag har använt ordet klåfingrighet när jag kommenterat den här proposi-
tionen. Ju mer jag sätter mig in i ärendet, desto mer tycker jag att det ut-
trycket är rätt använt. Christel Anderberg tyckte nyss att intresset för ären-
det står i omvänd proportion till dess betydelse. Ja, Christel Anderberg, var-
för lägger regeringen fram en proposition med ett så obegripligt och obetyd-
ligt innehåll? Klåfingrighet.
I brev till justitieministern har jag redovisat min syn på propositionen och
föreslagit att propositionen skulle dras tillbaka. I ett mycket vänligt svar har
justitieministern bl.a. skrivit att ”den föreslagna förändringen också väl kan
passas in i regeringens allmänna decentraliseringsarbete”. För mig är försla-
get snarare en centralisering. Om man låter en liten grupp domare överta
ansvaret för verksamhetens administration är det knappast en decentralise-
ring i jämförelse med den styrelse med inflytande från annat håll som nu
finns.
Justitieministern skriver också till mig att propositionen ”är ett uttryck för
regeringens strävan att ta på allvar och på så många områden som möjligt
flytta fram rättsstatens positioner”.
Jag vill fråga Christel Anderberg hur hon anser att en förändring av detta
slag av det administrativa ansvaret flyttar fram rättsstatens positioner. I en
replik till Göran Magnusson sade Christel Anderberg nyss att hon tycker att
det blir så.
Justitieministern har också i brevet till mig hänvisat till artikel 6 i Europa-
konventionen och påstår att den svenska rättsordningen haft svårt att leva
upp till just den.
Artikel 6 i Europakonventionen berör, såvitt jag förstår, inte domstolsvä-
sendets administration. Den handlar om sådant som rätt till domstolspröv-
ning av myndighetsbeslut och rätt till muntlig förhandling i överrätt. Det sist-
nämnda har förresten Högsta domstolen i ett antal utslag redan tillgodosett,
och till det kommer säkert domstolarnas praxis att anpassas.
Kan Christel Anderberg förklara hur de som stöder propositionen anser
att förändringen av domstolsväsendets administration innebär anpassning
till just artikel 6 i Europakonventionen, som justitieministern hävdar?
Europakonventionen anger domstolarna och dess oberoende ställning
som en grundpelare i en rättsstat, skriver justitieministern, och menar att
den här propositionen är exempel på att Sveriges regering också tycker det.
Värderade talman! Domstolarnas oberoende ställning? I instruktionen för
Domstolsverket står det uttryckligen att verket skall leda domstolsväsendets
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
177
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
178
administrativa verksamhet med iakttagande av domstolarnas självständig-
het. Den delen av Europakonventionen är alltså redan tillgodosedd.
Värderade talman! Det känns onekligen lite snopet att stå här och angripa
regeringen, som jag i de allra flesta fall är beredd att försvara. I det här ären-
det vet jag dock att åtskilliga riksdagsledamöter i alla regeringspartier delar
mina kritiska synpunkter. Det är min förhoppning att vi efter morgondagens
omröstning har kunnat undanröja det mest kritiserade i det ursprungliga för-
slaget.
Anf. 197 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Vid denna sena timme och helt oförberedd kan jag tyvärr
inte reda ut förhållandet mellan detta förslag och artikel 6 i Europakonven-
tionen. Jag skall läsa på till något senare tillfälle, när vi kan fortsätta denna
debatt.
När det gäller justitieministerns svar att detta innebär decentralisering är
jag övertygad om att hon inte syftade på hur styrelsen är sammansatt. Det
hon syftade på var naturligtvis de framtida uppgifterna för verket. Tanken
är ju att all administration och alla organisatoriska och administrativa beslut
i fortsättningen inte skall ske i Jönköping, utan fördelas ut på domstolarna
i så stor utsträckning som möjligt. I Jönköping skall man i princip bara fatta
de beslut som rör samtliga domstolar, medan de beslut som rör enskilda
domstolar skall fattas av berörd domstol själv.
Ingen har påstått att detta kommer att leda till några stora kostnadsbespa-
ringar på kort sikt. Erfarenheten visar dock att om man lägger ut ansvaret
för verksamhet, och även decentraliserar budgetansvaret, leder det till högre
kostnadsmedvetande och därigenom på sikt även till besparingar och kost-
nadseffektivitet. Det är det som åsyftas med decentralisering i det här sam-
manhanget.
Anf. 198 CARL-JOHAN WILSON (fp) replik:
Värderade talman! Att budgetansvaret decentraliseras innebär väl ingen
förändring. Jag förutsätter att det inte finns någon domstol som inte måste
visa ansvar för den budget som berör förvaltningen. Jag hade hoppats att
Christel Anderberg skulle ge mig svar på den fråga jag ställde, nämligen hur
hon anser att den här propositionen är ett exempel på att man flyttar fram
rättsstatens position. Det tycker jag är huvudpoängen i det som justitiemi-
nistern har försökt att få fram när hon har letat efter halmstrån för att för-
svara propositionen. Hur anser alltså Christel Anderberg att propositionen
innebär att man flyttar fram rättsstatens position?
Anf. 199 CHRISTEL ANDERBERG (m) replik:
Herr talman! Jag rekommenderar reservation nr 3 till läsning och begrun-
dan.
Anf. 200 NILS NORDH (s):
Herr talman! Mycket har ju sagts om det här lilla betänkandet. Man bör
ändå tillfoga något.
Vi har kritiserat propositionen bl.a. på grund av att Johan Hirschfeldt har
uppdraget att utreda verksamheten och ännu inte är färdig med sitt uppdrag.
Varför är det så bråttom att redan den 1 januari 1994 förändra verkets sty-
relse så som propositionen föreslår? Jag skulle vilja uttrycka det som att det
här är den första spiken i kistan på lagen om styrelserepresentation för ar-
betstagare som kom 1973.
Men det är inte nog med det, Christel Anderberg. Förutom de fackliga
representanterna försvinner med detta förslag den offentliga insynen. Det
innebär att riksdagens möjligheter att utse representanter i styrelsen också
försvinner. Det kommer att bli ett domarkollegium som skall ansvara för
hela verksamheten. Christel Anderberg säger kort och gott att det skall vara
precis som en vanlig bolagsstyrelse med en verkställande direktör i led-
ningen.
Herr talman! Liksom Bengt Rosén har jag varit delaktig i styrelserepre-
sentation och vet vilka bekymmer som kan uppstå om inte personalrepresen-
tanterna från böljan får vara med i resonemangen. Jag tror att det är oerhört
viktigt att vi tar det under övervägande när vi i morgon trycker på de be-
römda knappar vi har framför oss.
Christel Anderberg sade också att propositionen är för framtiden. Vilken
framtid? Är det framtiden för ett domarstyrande rättsväsende i gemen, eller
vad är det fråga om? Varför är det så bråttom? Jag har full förståelse för att
det finns ideologiska skillnader mellan regeringen och facket. Därom råder
inget tvivel. Carl-Johan Wilson och jag och några till var på en träff som
domstolsverket anordnade i Jönköping. Där fanns inga motsättningar mel-
lan TCO-S och JUSEK. De var fullt införstådda med vad detta skulle inne-
bära för deras del. De blev utsparkade. De kom inte i åtnjutande av den
insyn som de har i dag. De var oerhört bekymrade. Inte nog med det; de var
ännu mer bekymrade över att de tappade en kunnig generaldirektör som på
grund av förslaget begärde sin avgång från verket. Det är beklagligt att rege-
ringen inte lyssnade mer på vad som sades i de kretsarna innan man lade
propositionen. Då hade den inte lagts, det är jag övertygad om.
Med det, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 3 och avslag på nr
1 och 2.
Anf. 201 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag tackar för att jag fått ordet än en gång.
Jag känner behov av att klara ut att ett bifall till denna proposition inte
innebär någon decentralisering inom domstolsväsendet. Decentraliserings-
frågorna skötsju i helt annan ordning. Riksdagen har ju i annat sammanhang
givit möjlighet till decentralisering av budgetfrågor. Det finns redan i dag ett
stort antal tingsrätter och andra domstolar som är budgetmyndigheter och
sköter sin egen verksamhet. Det finns inget i den här propositionen som in-
nebär detta. För övrigt finns det hos regeringen förslag från domstolsverket
på olika decentraliseringsåtgärder som kan innebära att biträdespersonalen
ges utökade möjligheter att handlägga ärenden av enklare beskaffenhet som
nu upptar domartid. Domartiden kan då ägnas åt väsentliga dömande frågor.
Detta ligger regeringen på. Det vore bättre att man ägnade sig åt att ordna
de förhållandena än att syssla med det här tämligen metafysiska förslaget om
hur domarstolar skall administreras. Tack!
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
179
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Domstols-
förvaltningen
180
Anf. 202 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Nils Nordh tycker att vi har bråttom. Den Hirschfeldtska
utredningen om domstolarnas och domarnas ställning inför 2000-talet avser
ju inte det rent förvaltningsmässiga planet. Om man nu beslutar om den här
begränsade omdaningen av Domstolsverket föregriper man på intet sätt ut-
redningen, oavsett vad den kommer fram till i sinom tid.
En styrelse med lekmän, intresserepresentanter och riksdagsmän har
mycket begränsade befogenheter. På papperet kan det se ut som om detta
leder till ett mycket stort inflytande, men i realiteten är det inte så.
Jag redogjorde tidigare för alla de olika former av faktisk, reell insyn, möj-
ligheter till styrning, påverkan och kontroll, som kommer att finnas även
med detta förslag. Jag tror inte att vi behöver vara så oroliga på den punkten.
De fackliga representanterna har självfallet kvar sin möjlighet att påverka
verksamheten och domstolarnas administration, enligt den vanliga arbets-
rättsliga medbestämmandelagstiftningen. Men insynen behöver inte ske i
den formen att man har representanter i styrelsen, vilket åtminstone JUSEK
för sin del har accepterat. Då kan jag inte riktigt förstå varför TCO inte
skulle kunna göra det för kanslipersonalens räkning.
Anf. 203 NILS NORDH (s):
Herr talman! Jag tycker ändå att det hade varit mera riktigt att invänta
Johan Hirschfeldts utredning om domstolarnas ställning inför 2000-talet.
Christel Anderberg pratade om framtiden, men hastigt och lustigt gick
hon tillbaka nästan till forntiden - då var det inte så bråttom längre. Jag me-
nar att det hade varit riktigt om justitieministern och regeringen hade avvak-
tat med propositionen tills Johan Hirschfeldt hade talat om hur han såg på
det hela.
Jag vill ändå konstatera att fackliga och officiella representanter har bidra-
git positivt till styrelsens medverkan och arbete - allt enligt Domstolsverkets
egen utsago. Vi kan inte bortse från att dessa representanter har bidragit.
Christel Anderberg citerar propositionen och säger att de fackliga repre-
sentanterna kan utöva påverkan enligt medbestämmandelagen. Ja, men de
kan inte längre göra det i styrelsen. Där är de uteslutna från den 1 januari.
De kan alltså inte utöva den påverkan som är nödvändig för att deras syn på
saker och ting skall kunna tas upp till debatt på ett vettigt sätt.
Anf. 204 CHRISTEL ANDERBERG (m):
Herr talman! Det finns naturligtvis ideologiska skillnader mellan Nils
Nordhs syn på de här frågorna och den borgerliga regeringens och min syn
på dem.
Det sägs i propositionen att intresserepresentationen, dvs. av arbetsmark-
nadens parter nominerade ledamöter, avskaffas i vissa myndighetsstyrelser.
Det kan vara ett värdefullt tillskott till myndighetens ledningskompetens att
utnyttja rådgivande organ eller referensgrupper i ledning av verksamheten.
Enligt regeringens mening utgör detta ett fullgott alternativ för myndighe-
ten, om den vill ta till vara den obestridliga kompetens som finns inom fack-
liga kretsar, utan att för den skull låta de fackliga intressena vara represente-
rade i styrelsen. Så ser vi på den frågan.
Anf. 205 NILS NORDH (s):
Herr talman! Än en gång citerade Christel Anderberg propositionen. Det
är klart att man till viss del kan utnyttja kunskapen hos de här människorna
i referensgrupper, men det blir inget reellt resultat av det. För att det skall
kunna bli det, måste de vara aktivt medverkande i styrelsearbetet. Det är
det vi socialdemokrater eftersträvar. Låt oss för all del inte ta bort den möj-
lighet som arbetstagare har att representera i de styrelser som ändå finns!
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU7 Sjöfartspolitiska åtgärder (prop. 1993/94:69).
Anf. 206 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Jag vill börj a med att ge litet beröm för sakligheten i proposi-
tion 69, som utskottet behandlat i detta betänkande. Berömmet gäller redo-
visningen av regeringens och riksdagens handläggning av frågor kring sjö-
fartspolitiken. Låt mig, herr talman, gå igenom regeringens olika turer i
handläggningen av regeringens sjöfartspolitik.
I regeringens första proposition, 1991/92:38, om inriktningen av den eko-
nomiska politiken, anmälde regeringen att den tänkte föreslå riksdagen att
det år 1988 beslutade rederistödet skulle avskaffas och ersättas med ett
svenskt internationellt fartygsregister.
I april 1992 beslöt riksdagen att fr.o.m. den 1 juli 1992 avskaffa det rederi-
stöd som riksdagen hade beslutat om 1988.1 den proposition som då föran-
ledde riksdagsbeslutet anmäldes också att regeringen senare under våren
skulle förelägga riksdagen ett förslag om nya förutsättningar för den svenska
sjöfarten. Något sådant förslag kom aldrig.
I december 1992 beslöt riksdagen att rederistödet skulle återinföras. Be-
slutet innebar att det under våren 1992 avvecklade rederistödet återinfördes
i oförändrad omfattning vad gäller återbetalningen av sjömansskatten, men
enbart fram till halvårsskiftet 1993.
I beslutet ställde sig också riksdagen bakom de överväganden som enligt
regeringen talade för att resultatet av rationaliseringsavtalet, som träffades
mellan parterna på sjöarbetsmarknaden, skulle utvärderas före halvårsskif-
tet i år, innan beslut fattades om en mera permanent insats från statens sida
till förmån för rederinäringen.
Vi socialdemokrater sade då att det praktiskt taget är omöjligt att utvär-
dera ett avtal endast ett halvår efter det att det undertecknats. Jag måste
säga att det hedrar Svenska sjöfolksförbundet att man på den korta tid som
svunnit sedan avtalet trädde i kraft kunnat redovisa kostnadsbesparingar, till
minst och i många fall mer än det sparmål som ställts upp om besparingar
motsvarande 15 %.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
181
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
Det har varit betydligt svårare att hitintills kunna redovisa några motsva-
rande besparingsåtgärder på maskin- och fartygsbefälssidan, trots att deras
löner utgör en betydande del - ca 60 % - av fartygens bemanningskostnader.
Vi socialdemokrater har hela tiden hävdat att kortsiktig sjöfartspolitik,
som under de senaste åren har varit regeringslinjen, bidragit till en tillbaka-
gång för svensk sjöfartsnäring. I propositionen redovisas tillbakagången.
Antalet fartyg som har varit stödberättigade i fråga om återbetalning av
skatt och sociala avgifter har mellan 1991 och ingången av 1993 minskat med
40 fartyg. Antalet ombordanställda har under samma tid minskat med över
300 personer.
Denna minskning beror till största delen på att antalet svenska fartyg som
seglar under internationellt flagg markant har ökat under de senaste två
åren.
Även om regeringen nu avfärdar tidigare ställningstaganden om införande
av ett svenskt internationellt fartygsregister är man mycket oklar om målen
för den svenska sjöfartspolitiken. Man talar om att Sjöfartsverket kan
komma att få i uppdrag att föreslå en sänkning av den nuvarande minimibe-
manningen. Man talar också om att nå längre i fråga om rationaliseringar i
avtalet mellan Redareföreningen och personalorganisationerna, i synnerhet
vad gäller maskin- och fartygsbefälen.
Jag måste fråga utskottets representanter, som nu ställer sig bakom propo-
sitionen och som jag vet både har erfarenhet och kunnande när det gäller
sjöfartsnäringen: Tror ni inte att regeringen och ni här i riksdagen som hela
tiden har ställt upp bakom regeringens kortsiktiga turer och helomvänd-
ningar också har skuld i den rådande situationen? Borde ni inte ha tagit på
er ett större ansvar för att skapa mer långsiktiga spelregler för den svenska
sjöfartspolitiken?
Har ni inte tänkt på att den utflaggning som har skett under de senaste två
åren till stor del beror på regeringens velande? Tror ni inte att det att man
hittills inte har lyckats uppnå överenskommelsen mellan redarsidan och be-
fälssidan beror på att regering och riksdag inte har haft någon långsiktig in-
riktning?
Ingen vet hur utvecklingen kommer att gestalta sig, oavsett överenskom-
melser i avtal, eftersom regering och riksdag kan fortsätta sin halvårslånga
sjöfartspolitik och ändra förutsättningarna för sjöfartsnäringen.
Från vår sida har vi hela tiden motsatt oss ett införande av ett svenskt in-
ternationellt fartygsregister, därför att ett sådant förfarande är orättvist för
de anställda ombord. Vi har hela tiden hävdat att man, så länge det inte går
att nå någorlunda likvärdiga fÖFhåjlanden i fråga om den internationella han-
delssjöfarten, får arbeta med återbetalningar av sjömansskatter och reduce-
ring av socialavgifter.
Herr talman! Vi socialdemokrater har fogat tre reservationer till utskotts-
betänkandet. Med tanke på den kortsiktiga sjöfartspolitiken, som blivit re-
geringens kännetecken och som innebär att såväl antalet svenskflaggade far-
tyg som svensk fartygsbesättning minskar, återkommer vi med kravet att sjö-
fartspolitiken måste få en betydligt mer långsiktig inriktning. Med tanke på
att en satsning på sjöfarten innebär stora och långsiktiga investeringar måste
182
man få långsiktiga garantier från regeringens sida om vilka regler som skall
gälla.
Vi tycker inte heller att regering och riksdag skall avgöra hur stor besätt-
ningen skall vara på ett fartyg eller att man skall få stöd enbart för en viss
minimibemanning. Det måste vara fartygets kondition, fraktslag och frakt-
turer som är avgörande. Det är nödvändigt att fastställa en viss minimibe-
manning på fartygen för att säkerställa de ombordanställdas arbetstider och
för att det är risk att sjösäkerheten sätts ur spel med liten bemanning på far-
tygen.
Vi tycker också att nuvarande regler är krångliga när det gäller återbetal-
ning till redarna av inbetalda sjömansskatter och de ombordanställdas so-
ciala avgifter.
Med de erfarenheter som vi nu har av systemet borde man kunna hitta
enklare regler. Man skulle exempelvis kunna reducera inbetalningen av so-
ciala avgifter och skatter med det belopp som skall återbetalas till redarna
och sedan göra en årlig slutredovisning. Detta borde man kunna se över.
Herr talman! Socialdemokraterna har fogat tre reservationer till detta be-
tänkande. I syfte att bespara kammaren litet tid nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservationerna nr 1 och 2.
Anf. 207 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Trafikutskottets betänkande TU7 om sjöfartspolitiska åtgär-
der skulle man kunna beskriva med ett talesätt: Sent skall syndaren vakna.
Den borgerliga regeringen har fördröjt och förhalat möjligheterna för
svensk sjöfart att expandera och tillfredsställa många industrier här i Sve-
rige. Det har under en lång tid rått en osäkerhet. I detta betänkande ser vi
inte heller något tecken på den långsiktighet som hela näringen har ställt upp
på och velat ha.
Från näringens sida har man föreslagit att de sjöfartspolitiska åtgärderna
skall sättas in och att det inte skall vara fråga om minimibesättningar.
När det gäller förslaget om minimibesättningen, som förespråkas i betän-
kande och proposition, kan jag säga att jag ställde en fråga till kommunika-
tionsministern här i kammaren. T.o.m. han aviserade att man måste ta hän-
syn till om någon vill utföra serviceåtgärder ombord under den tid fartyget
är i drift. Det skulle bespara redarna stora belopp jämfört med om de måste
lägga fartygen i docka eller på varv. Det här var kommunikationsministern
helt införstådd med. Men trafikutskottets borgerliga majoritet var helt oför-
stående i denna fråga.
Detta gör att det fortfarande råder en viss osäkerhet för sjöfartsnäringen.
Det är en näring som är av stor vikt för svensk handelspolitik, både inrikes
och utrikes.
Rederistödet kan inte, som Håkan Strömberg var inne på, enbart utgå
med hänsyn till minimibemanningen och sjösäkerheten. Om man läser be-
tänkandet ser man att det finns motsägelser. Jag skall inte gå in på dem. Den
som vill läsa betänkandet kan läsa på s. 7 och 8 och se vad delar av utskottet
tycker i dessa frågor. Det finns motsägelser om när sjöfartspolitiskt stöd skall
kunna utgå.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till den meningsyttring som jag
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
183
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
har fogat till detta betänkande. Det innebär att jag yrkar bifall till den social-
demokratiska reservationen nr 2, mom. 2.
Anf. 208 TOM HEYMAN (m):
Herr talman! Så har vi då fått ett register, ett internationellt register, men
inte ett svenskt internationellt register.
Förhoppningen om en ny svensk sjöfartspolitik strandade vid förra hös-
tens krisuppgörelse. Då omintetgjordes den lösning som efter danskt möns-
ter hade kunnat innebära en förnyelse av den svenska handelsflottan. Nu får
vi i stället en fortsättning av den tidigare subventionspolitiken.
Den svenskägda flottan har aldrig varit så stor och modern som nu, men
den är inte svensk. Den seglar under afrikanska och asiatiska republikers
flaggor, eftersom vi här i denna kammare inte har haft förmågan att ge realis-
tiska arbetsvillkor för en viktig näringsgren.
Därmed har jag också svarat Håkan Strömberg hur jag ser på långsiktighe-
ten i den här politiken.
Sjöfolksförbundet lyckades med sin kampanj. Det kan man gratulera dem
till. Det var en engagerad debatt. Man sade: ”Ingen apartheid i svenska bå-
tar”. I stället blev det inga svenska båtar. 280 stora oceangående svenska
skepp existerar inte i Sjöfolksförbundets värld. Något bemanningsproblem
finns inte. Svensk fackföreningsrörelse har skapat den bästa av världar, som
så ofta tidigare.
Men har man det - egentligen? Den starka och livskraftiga delen av svensk
rederinäring drivs ut ur landet. Det är knappast till gagn för Sjöfolksförbun-
dets medlemmar, och det är knappast till gagn för mäklare, skeppshandlare,
konsulter och andra som är beroende av att vi har en svensk handelsflotta.
Hur går det med resten av flottan då? Den skall i stället leva med statliga
subventioner. Som enda land i Nordeuropa väljer Sverige den lösningen, i
den fåfänga förhoppningen att alla andra länder skall ändra sin politik. Men
det är inte längre så många ute i Europa som tror på den svenska modellen.
Det är länge sedan Sverige var ett föregångsland dit man for för att hämta
inspiration och för att hitta lösningar.
Socialdemokraterna konstaterar i sin reservation att sjöfartspolitiken nu
är en fortsättning på den föregående regeringens politik. Det är sakligt kor-
rekt, och det är också det som är problemet. Man har lyckats förhindra den
planerade omläggningen och förespråkar i stället mer subventioner på mera
lånade pengar. Som ett resultat av denna föga framtidsinriktade socialdemo-
kratiska näringspolitik ger svenska staten i dag stöd till en ett hundra år gam-
mal sandbåt i Mälarfart. Spåren borde förskräcka.
Under decennier har USA gett subventioner till en stor handelsflotta som
skulle trygga det strategiska transportbehovet. Omoderna och orationella
båtar behölls i skattesubventionerad trafik. Men hela denna flotta befanns
vara oduglig för sin uppgift när behov väl uppstod. Transporterna ner till
Gulfen fick lösas med annat tonnage häromåret.
Våra behov i Sverige är inte desamma som behoven i USA, men resultatet
av subventionerna blir detsamma. Med en genomsnittsålder på 26 år är den
svenskflaggade handelsflottan i dag en av de äldsta i världen. Subventionsbe-
184
roendet skapar ingen framtidstro, och den välbehövliga föryngringen kom-
mer inte till stånd.
Med ett skattesubventionerat, föråldrat och överbemannat tonnage skall
svenska redare nu försöka konkurrera på en hård marknad. Det kommer
inte att lyckas. Det har aldrig någonsin lyckats. Och det är fjärran från den
industripolitik som tidigare varit framgångsrik i Sverige.
Herr talman! Detta är en osund politik, men den är resultatet av en kris-
uppgörelse. Jag yrkar därför bifall till propositionen.
Anf. 209 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Tom Heyman nämnde dansk sjöfartspolitik. För mig lät det
först som spansk sjöfartspolitik. Jag tycker dock att det är ungefär samma
sak.
Hela näringen tycker att ett stöd är oerhört viktigt. Det är helt obegripligt
att ett parti i riksdagen, Moderaterna, tycker att det är helt oväsentligt med
ett sjöfartspolitiskt stöd till den svenska sjöfartsnäringen. Jag förstår inte
vem man egentligen slår vakt om. Är det befälsförbunden som är absolut
viktigast? Tom Heyman hyllar framför allt den amerikanska rederinäringen.
Den känner jag till mycket litet om. Den sjöfartsnäring som finns i Sverige
och de redare som tycker att det skulle vara mycket bra med ett sjöfartspoli-
tiskt stöd bryr han sig inte om. Näringen här är oerhört viktig ur ett sjöfarts-
politiskt perspektiv.
Tom Heyman säger själv att han verkligen talar för sjöfarten. Frågan är
dock om han talar för sin egen intresseorganisation eller om han talar för
hela näringen. Jag tycker att det låter som om Tom Heyman slår vakt om sin
egen intresseorganisation och inte näringen i dess helhet. Det är beklagligt.
I fackliga sammanhang brukar jag slåss för den fackliga delen. Det skäms jag
inte för. Men jag brukar tala om det. Om Tom Heyman slåss för sjöbefälens
räkning och över huvud taget inte bryr sig om sjöfartspolitiken, vore det
klädsamt om han sade det. Eller om det är av rent ideologiska skäl som Tom
Heyman är så avvisande inför ett sjöfartspolitiskt stöd, vore det också kläd-
samt om han talade om det här i kammaren. Det vore bättre än det hymlande
som kommer från moderat håll, och i synnerhet från Tom Heyman. Det är
att beklaga, herr talman.
Anf. 210 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Jag begriper inte riktigt anklagelserna om att jag skulle före-
träda någon intresseorganisation. Jag har visserligen varit medlem i Sveriges
fartygsbefälsförening, men jag lämnade den 1970. Jag företräder inte det
förbundet eller dess medlemmar på något sätt. Jag är intresserad av svensk
sjöfart, och jag har sett hur den har förfallit och förslummats i än högre grad
under de senaste åren.
Jag förstår inte poängen med resonemanget om en dansk eller spansk lös-
ning. I det här fallet var det en dansk lösning. För Danmark har den innebu-
rit en bra utveckling både för redarna, för de ombordanställda och väl att
märka även för det danska sjöfolket.
När det gäller subventioner är det dess värre så att de som får subventioner
ofta tycker att det är mycket bra att få subventioner, medan de som inte får
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
185
13 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 43
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
subventioner ofta tycker att det är bra att man inte delar ut subventioner.
Jag förstår ärligt talat inte idén med att vi skall låna upp pengar i den takt
som vi för närvarande gör och låta våra barn, barnbarn och kanske t.o.m.
barnbarnsbarn betala följderna av dagens subventionsrullning. Har Social-
demokraterna rum för alla dessa utgifter i sin budget?
Anf. 211 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Det här har blivit en mycket besynnerlig debatt. Tom Hey-
man gnäller över allting i betänkandet och i propositionen. Ändå ställer han
upp på dem. Det kan verkligen ifrågasättas.
Sedan började Tom Heyman tala om att det sjöfartspolitiska stöd som vi
nu lämnar skall betalas av våra barn och barnbarn. Då blir det ännu mera
absurt. Vi talar i dag om att staten lånar pengar till ett arbetsmarknadspoli-
tiskt stöd. Det rör sig om ett antal miljarder kronor. Om man läser det betän-
kande vi nu diskuterar finner man att det här rör sig om några miljoner. Då
kommer saken i ett helt annat läge. Tom Heyman borde ta sig en ordentlig
funderare. I vilket sammanhang lånar man mest pengar som kommer att
drabba våra barn och barnbarn? Tom Heyman och moderaterna borde rim-
ligtvis föra en helt annan politik när det gäller andra ärenden. De borde inte
haka upp sig på några miljoner kronor i ett sjöfartspolitiskt stöd.
Anf. 212 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Den totala kostnaden för det här stödet är nästan en miljard
kronor, om man då räknar in den kommunalskatt som utbetalas från staten
till kommunerna, även om den aldrig inbetalas.
Jag är ledsen att jag tidigare frågade om Socialdemokraterna har dessa
pengar. Det var en felsägning. Det gällde ju Vänsterpartiet. Vi är sedan tidi-
gare vana vid att det enligt Vänsterpartiet alltid finns obegränsat med pengar
för vilka ändamål det än vara månde.
Anf. 213 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Tom Heyman började med att beklaga att man inte har kun-
nat ge svensk sjöfartsnäring en långsiktig inriktning under den här tiden. Ja,
ni kan beklaga det, men ifrån Socialdemokraternas sida har vi ställt upp. Re-
dan i april 1992 lade vi fram ett förslag om en mera långsiktig inriktning.
Men det avvisades av den borgerliga riksdagsmajoriteten och Ny demokrati.
Sedan ondgjorde sig Tom Heyman över 1988 års beslut. Men det var ju
först då det vände för sjöfartsnäringen. Det var efter det beslutet som man
började få hem svenska fartyg. Det var efter det beslutet redarna började
göra nyinvesteringar och började segla med nya, svenskflaggade fartyg.
Jag tycker att vi kan vara stolta över det initiativ vi tog då här i Sverige,
med återbetalning av sjömansskatterna och en reducering av de sociala av-
gifterna. Man kan ifrågasätta om detta egentligen är ett statligt stöd. Det är
bara en återbetalning av de avgifter som man hoptjänar under tid då man
har sin verksamhet förlagd utanför Sveriges gränser. Man tar inte det här i
statskassan, utan det är vad de ombordanställda tjänar in i sina löner och
som man bara återbetalar till redarna.
186
EG, som vi i andra sammanhang berömmer och vill efterlikna, tittar på
den här svenska modellen.
Anf. 214 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Det är riktigt att vi måste ha en långsiktighet. Men den tidi-
gare långsiktigheten byggde också på skattesubventioner ifrån socialdemo-
kratiskt håll.
Alla vill väl gärna ha skattefrihet. Det tror jag de flesta även i denna kam-
mare skulle tycka om. Men om sjöfolket skall ha skattefrihet, vem skall då
betala deras skatter, deras barns skolgång, deras sociala avgifter, deras pen-
sioner?
Att hela näringsgrenar inte har råd att betala sina skatter är möjligtvis ett
tecken på att det totala skattetrycket är för högt, men det är inte en långsiktig
lösning för den svenska ekonomin.
Den hemflaggning som skedde 1988 och framåt är dess värre inte resulta-
tet av någon sjöfartspolitik, utan var snarare till helt dominerande delen be-
tingad av att man kunde få förmånliga avskrivningar på de kontrakt som då
tecknades.
Anf. 215 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Det infördes för att svensk sjöfartsnäring skulle få en större
konkurrensmöjlighet och ta hem inkomster på den internationella sjöfarten.
Det är där vi har haft möjligheter att utveckla och, som jag sade, ta hem till
Sverige inkomster för det arbete vi bedriver internationellt. Det är ungefär
som med export på andra områden, som vi i så fall skulle avbryta. I det här
fallet är det ändå bara en liten del av de totala intäkterna.
Anf. 216 TOM HEYMAN (m) replik:
Herr talman! Ja, det är precis vad det är, men den verksamheten bedrivs
då utanför landets gränser och för den har vi misslyckats med att skapa rea-
listiska arbetsbetingelser.
Anf. 217 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Till detta betänkande har inte nydemokraterna fogat någon
reservation. Eftersom parterna var överens tyckte vi att vi inte hade någon
anledning att motionera i ärendet.
Vi har ett särskilt yttrande där vi säger att vi fortfarande tror på ett interna-
tionellt register och hoppas att ett sådant kommer att bli infört så små-
ningom. Men vi tillämpar ”vänta-och-se-politiken” i väntan på att något nytt
kommer fram.
Jag tror att vi trots allt kommer att få införa ett danskt register framöver,
hur vi än försöker tråckla ihop det.
Till vissa delar tycker jag faktiskt att socialdemokraterna för en bra sjö-
fartspolitik. Ni nämner det i alla fall i er motion. Av det har jag inte sett
någonting från regeringssidan. Två och ett halvt år har gått, och först i dag,
när vi nästan skall gå till val igen, kommer man till skott och vi diskuterar
det här i kammaren. Det tycker jag är jättesvagt.
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
187
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
188
Jag skyller detta på Mats Odell. Han var helt enkelt för oerfaren för det
jobb han fick. Han missade det här totalt.
Jag har med mig Sjöfartstidningen, nr 48, och jag vill citera vad Thorsten
Rinman har skrivit:
”För tjugo år sedan var det Sverige, som ledde den maritima utvecklingen
i världen inom samtliga sjöfarts- och varvssektorer!” - Det gör Sverige inte
i dag!- ”Svaret står att finna i en enastående brist på intresse och insikt från
statens sida i frågor med en annan maritim anknytning än vattenvård längs
våra östra landskapskuster. Denna inställning, parad med två decenniers sjö-
fartpolitik, som inneburit att vi bara har kvar en liten spillra av Sveriges sjö-
fart under svensk flagg, skapar dagens situation.”
Man kan nog inte skylla på bara den nuvarande regeringen, utan man får
nog skylla också på den tidigare regeringen. Det har inte funnits det genuina
intresset för det viktiga transportmedel som faktiskt sjöfarten utgör.
Kanske måste vi som danskarna ha en sjöfartsminister, vem vet? Jag skulle
mycket väl kunna tänka mig att förorda Tom Heyman till det. Han har kun-
skaperna och allt det andra.
Herr talman! Det finns, som sagt, inga reservationer till utskottsbetänkan-
det, så det blir som det blir.
Anf. 218 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Jo, det finns reservationer till utskottsbetänkandet som Ken-
neth Attefors kan ansluta sig till för just det han efterlyste, att få en mera
långsiktig inriktning.
När man upptäckte för två decennier sedan att man kunde flagga ut de
svenska fartygen, så satte det fart. Det var den saken man arbetade med.
Jag kan erkänna att det tog litet lång tid att hitta den modell man införde
1988. Den borde helt klart ha kommit något tidigare, för då hade man kan-
ske haft en betydande del kvar av de svenskflaggade fartygen, om inte den
här regeringen genast hade gått ut och hotat med att detta skall upphöra, nu
skall vi återigen kunna släppa det fritt. Man skulle kunna få det fasansfulla
systemet att man hade personal ombord med olika löner beroende på från
vilket land personalen kom. Det var detta vi ville undvika.
Det finns alltså möjligheter i dag. Vi har sett att modellen håller ganska
väl. Man kan vara kvar och segla under svensk flagg. Varför inte bibehålla
den?
Vi väntar självklart på att man kan skapa någorlunda lika internationella
regler och spelrum också när det gäller sjöfartsnäringen.
Anf. 219 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jo, visserligen fanns några reservationer, men det var kom-
pletteringsreservationer som inte gav så mycket till betänkandet i sig. Det
var därför jag inte nämnde dem.
När det gäller den långsiktiga sjöfartspolitiken så tror jag fortfarande,
Håkan Strömberg, att det är ett internationellt register som kommer att
gälla. Finland, Norge, Danmark har det. Jag kan nöja mig med att nämna
dessa tre länder. Den norska typen skulle jag inte vilja ha, utan jag vill ha
den danska typen av register.
Dessutom skulle jag mycket väl kunna tänka mig 30-procentsspärren -
alltså att det skall segla minst 30 % svenska medborgare på dessa fartyg.
Detta försökte jag gång efter gång framföra till kommunikationsminister
Odell. Det var enda möjligheten att kunna driva igenom det här, men på
något sätt snappade han inte upp signalen. 30-procentsregeln var ett TCO-
förslag, som stod mot ett LO-förslag där man ville ha kvar det gamla subven-
tionssystemet. Det hade varit perfekt, när det var två fack emot varandra.
Men på något sätt föll förslaget bort. Nu står vi här, två och ett halvt år se-
nare, med en nästan borttynad handelsflotta.
Anf. 220 HÅKAN STRÖMBERG (s) replik:
Herr talman! Kenneth Attefors kan lägga sin röst på våra reservationer
för de kompletterar inte - de tar upp de brister i propositionen som gör att
den inte har en långsiktig inriktning. Vi vet inte i dag vad regeringens propo-
sition och utskottsmajoritetens betänkande innebär när det gäller de avtal
som tecknades hösten 1992 mellan Redarföreningen och fartygsbefälen och
maskinbefälen. Man har inte kommit överens än. Det kan bero på att man
fortfarande inte vet vilka regler som kommer att gälla, oavsett om man nu
har ambitionen att nå ett rationaliseringsavtal. Sjöfolksförbundet har gjort
detta och har hittills varit mycket nöjt. Förbundet har varit banbrytande. Jag
tycker att befälen på fartygen också kan ta större ansvar men ändå vara an-
slutna. Men jag kan förstå deras oro. Jag kritiserar dem inte för att de inte
har kommit till skott med att få fram ett avtal. Jag förstår att de känner osä-
kerhet.
Anf. 221 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan inte stödja reservationen. Jag har faktiskt fogat ett
särskilt yttrande till betänkandet där jag säger att jag är helt övertygad om
att det kommer att finnas ett svenskt fartygsregister framöver. Det får bli
”vänta-och-se-politiken” för att försöka samordna registret med EG - eller
EU som det heter numera. Det kan vi i Ny demokrati acceptera.
Anf. 222 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag kan till viss del hålla med Kenneth Attefors att det kan-
ske inte är regeringens fel att det inte finns en bibehållen långsiktighet i sjö-
fartspolitiken. Men vad har Kenneth Attefors bidragit med för att föra en
långsiktig sjöfartspolitik? För mig framstår det som ganska litet. Ett särskilt
yttrande är visserligen fogat till betänkandet, men det är inte mycket till
långsiktighet i det särskilda yttrandet.
Så började Kenneth Attefors att utnämna nya kommunikationsministrar.
Herr talman! Gud bevare mig och sjöfarten för det namn som Kenneth Atte-
fors nämnde!
Anf. 223 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Det var inte kommunikationsminister utan det var sjöfarts-
minister. Men det får framtiden utvisa.
Naturligtvis skulle jag vilja påverka sjöfartspolitiken mycket mer, Karl-
Erik Persson. Men Ny demokrati har faktiskt bara 6,7 % av rösterna i denna
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
189
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
190
kammare. Hade vi haft 51 % kan jag garantera att det hade funnits ett inter-
nationellt register i dag.
Anf. 224 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Om Ny demokrati mot förmodan skulle få 51 % skulle det
drabba Sverige olyckligt. Det skulle bli en helt annan politik på många andra
områden om Ny demokrati fick 51 %.
Gud bevare mig för den politiken!
Anf. 225 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan erkänna att en av de personer som jag kan tänka
mig att samarbeta med, även om jag har 51 % av rösterna i kammaren, är
Karl-Erik Persson.
Anf. 226 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Som företrädare för utskottsmajoriteten vill jag böija med
att yrka bifall till hemställan i trafikutskottets betänkande nr 7 om sjöfarts-
politiska åtgärder och avslag på tillhörande motioner.
Regeringens proposition 1993/94:69 kom efterlängtat till såväl riksdagen
som intresserade närstående intresseorganisationer såsom Sjöfolksförbun-
det och Redarföreningen.
Det hade varit önskvärt om propositionen hade lagts fram tidigare. Nu
kan vi i stället konstatera att regeringen lyckats med konststycket att - kan-
ske något motvilligt från vissa håll, men ändå - föra parterna närmare var-
andra. Det är inte så många år sedan som avståndet var betydande. Som har
framgått av herr Strömbergs inlägg fanns det stora meningsskiljaktigheter
mellan olika förslag som cirkulerade över det politiska havet. I dag kan vi
med viss tacksamhet riktad till kommunikationsministern konstatera att mi-
nistern lyckats med att närma parterna till varandra. Från att ha varit många
sjömil från varandra kan de nu nära nog kasta trossen till varandra. Det har
med andra ord blivit en bra kompromiss för alla parter.
Parterna är övervägande positiva till regeringens proposition, och därför
lägger trafikutskottet fram ett betänkande som bör komma mycket lägligt
för parterna.
Rederistödet på 29 000 kr per helårsanställd sjöman är en kompromiss
mellan parterna. Regeringen anser det vara realistiskt med detta rederistöd
på 29 000 kr. Men det finns ett krav på fortsatt rationaliseringsarbete. Sjö-
folksförbundet har på förtjänstfullt sätt gjort besparingar på upp till 15 % -
vilket har nämnts i kammaren i kväll - och i vissa fall ännu mer. Processen
har tyvärr inte kommit lika långt hos fartygsbefälen. Kostnaderna måste läg-
gas på en nivå som är konkurrenskraftig på den internationella marknaden.
Utskottets uppfattning om återbetalning av rederistödet är att det kom-
mer att utbetalas på ett bra och rationellt sätt. Man kan ha full förståelse för
åsikter om att bidraget borde komma snabbare. Men som alla vet har tiden
sin gång, och sjävklart skall såväl vattenflödet som penningflödet ha sin
gång.
Det har under flera år pågått en beklaglig utflaggning av svenska fartyg.
Jag ifrågasätter om detta rederistöd är tillräckligt verkningsfullt för att locka
till inflaggning till Sverige igen. Tom Heyman har redan berört frågan. Man
kan dock bara hoppas på att mängden ytterligare utflaggningar kommer att
minska. Det skulle dessutom vara önskvärt - med vår moderna och effektiva
flotta - att återigen få se svenskflaggade fartyg på de sju haven.
EU:s sjöfartspolitik är också under bearbetning. Vissa delar är redan fär-
diga. Det bör ge oss i Sverige ett visst lugn. Föreslagna rederistöd skall ses
som en del av ett övergångsstöd till dess att vi har fått besked om vad
EUROS kommer att innebära. Vad beträffar herr Strömbergs undran om
långsiktighet, är det önskvärt att detta stöd får ligga fast till dess vi vet mer
om EUROS.
Herr talman! Utskottet betonar behovet av långsiktighet, vilket måste
kopplas till rationaliseringsåtgärder. Bemanningskostnaderna har en avgö-
rande betydelse för rederinäringens internationella konkurrenskraft. Jag har
ingen anledning att ifrågasätta branschens och Sjöfartsverkets egen förmåga
att bedöma minimibemanningen. Nämnden för rederistödet klarar, enligt
min uppfattning, av att göra detta övervägande och fatta beslut om de rätta
svängarna.
Utbetalningen av rederistödet anses vara ett bekymmer. Men jag håller
inte med om att rederierna måste ligga ute med pengarna. Det är snarare så
att staten efterskänker vissa avgifter till det allmänna genom återbetalning.
Vidare kan jag läsa ur betänkandet att utskottet för sin egen del inte har
någon erinran mot en snabbare återbetalning, om så kan ske inom ramen för
gällande bestämmelser. Utskottet förutsätter att möjligheterna härtill under-
söks.
Denna proposition får anses som en god arbetsseger för Kommunikations-
departementet. I det senaste numret av Sjömannen skriver man i positiva
ordalag om propositionen.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om dels medelsanvisning på 310
miljoner kronor för innevarande budgetår, dels regeringens förslag till sjö-
fartspolitiska åtgärder i övrigt.
Anf. 227 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Denna debatt håller på att bli litet knepig. Låt oss se på före-
dragningslistan. Vem är det som egentligen företräder den borgerliga fyrpar-
tiregeringen med Kenneth Attefors och Ny demokrati som en länk i det
hela? Är det Kenneth Lantz eller är det Tom Heyman? Åsikterna går fak-
tiskt litet isär.
Vad Kenneth Lantz säger i jämförelse med sin borgerliga företrädare
stämmer inte riktigt överens i fråga om helhetssynen. Det blir en knepig de-
batt. Någonstans, någon gång hoppas jag verkligen att trafikutskottets bor-
gerliga majoritet kan få en företrädare för en linje i stället för att tycka att
det ena är jättebra, det andra är jättedåligt eller något mitt emellan.
Här hyllar Kenneth Lantz Sjöfolksförbundet. Jag kan hålla med om att
Sjöfolksförbundet har gjort de största uppoffringarna när det gäller sjöfarts-
politiken. Men vad har Kommunikationsdepartementet gjort under tiden?
På Kommunikationsdepartementet har man gått och väntat för att se vad
som kommer att ske.
Om man någon gång har varit med och förhandlat, vilket jag förstår att
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
191
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
192
Kenneth Lantz aldrig har gjort, vet man att en kompromiss egentligen inne-
bär att ingen är riktigt nöjd. Jag undrar: Vilken kompromiss är det som gäl-
ler? Är det Svenska sjöfolksförbundets kompromiss, Maskinbefälsförbun-
dets kompromiss, Sjöbefälsförbundets kompromiss eller Sveriges redarföre-
nings kompromiss som gäller? Vem har kompromissat mest och gjort efter-
gifter? Jag undrar också om det som gjorts är för sjöfartens bästa, för befäls-
förbundets bästa eller för Kommunikationsdepartementets bästa?
Kommunikationsdepartementet har smitit undan och inte visat något som
helst ansvar. Om man hade haft en ansvarsfull sjöfartspolitik, skulle man
egentligen ha lagt fram ett förslag utan att vänta på vad alla andra bestämmer
sig för. Det verkar som man har tänkt att när alla andra nu har bestämt sig
för en viss riktning, kan man instämma. Så har det ju blivit, och det går inte
att komma ifrån. Jag hoppas att Kenneth Lantz kan få hjälp av sin partikam-
rat bredvid med en förklaring av detta.
Anf. 228 KENNETH LANTZ (kds) replik:
Herr talman! Karl-Erik Persson nämnde den osäkerhet som eventuellt rå-
der i kammaren om vem som företräder utskottet. I början av mitt huvudan-
förande nämnde jag att jag gör det. Det borde inte råda något tvivel om det.
En kompromiss innebär att samtliga parter är mindre nöjda med framlagt
förslag. Jag är också övertygad om att samtliga parter som är berörda i det
här fallet är mindre nöjda än om de fått gehör för sin egen åsikt från början.
Den historieskrivning som Karl-Erik Persson anför har vi kunnat ta del av
genom det historiska protokoll som finns. Av det kan man se att även den
förra regeringen hade uppenbara problem med bl.a. långsiktigheten. Även
om det i dag är i opposition som man för fram sin kritik, vill jag ändå säga
att nuvarande utskottsmajoritet anser att det föreligger långsiktighet. Det
kommer också att arbetas vidare för långsiktighet.
Anf. 229 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Jag fick inte svar på de frågor som jag ställde. Jag undrade
vem som företrädde utskottet. Kenneth Lantz försöker slingra sig undan de
frågor som jag ställde. Man kan då bara konstatera, herr talman, att det låter
illa när man trampar i klaveret, men det låter mycket mer illa om man försö-
ker dra foten ur det klaver som man en gång trampat i.
Anf. 230 HÅKAN STRÖMBERG (s):
Herr talman! Kenneth Lantz visar sig mycket ödmjuk och samarbetsvillig
i sitt anförande. Det är bra att man visar tilltro till svensk sjöfartsnäring och
vill bevara den under svensk flagg. Han omnämnde samarbetsavtalet.
Men man höjer ögonbrynen - precis som Karl-Erik Persson gör - när man
hör olika uppfattningar från de partier som utgör regeringsunderlaget. Man
kan ställa sig frågan: Om Kenneth Lantz företräder utskottet, vem företrä-
der då regeringen? Kanske vi skulle ha haft kommunikationsministern här i
kammaren? Kommunikationsministern skulle då ha kunnat prata för den
åsikt som han förfäktar.
Tom Heyman framhävde direkt att Sverige skall ha ett internationellt far-
tygsregister så snart som möjligt. Det fanns inga frälsarkransar mellan re-
dare och de anställda ombord, utan här handlade det om ren konfrontation.
Vi vet att Svenska sjöfolksförbundet helt har motsatt sig dessa orättvisor,
eftersom de slår mot just deras medlemmar. Det var bra att Kenneth Lantz
klargjorde att det är han som företräder utskottet. Då är det i många frågor
som vi från socialdemokraternas sida är utskottet nära. Det synd att vi i
skrivningar inte kommit varandra närmare genom att peka på att det måste
till en mer långsiktig inriktning.
Rationaliseringsavtalet får inte innebära att man tummar på minimibe-
manningen av fartygen, så att man åsidosätter sjösäkerheten. Det är oerhört
viktigt med tanke på de olyckor och katastrofer inom sjöfarten som varit.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 15 december.)
Kammaren beslöt att ärendebehandlingen skulle fortsättas vid morgonda-
gens arbetsplenum.
Anmäldes och bordlädes
Förslag
1993/94:RR3 Riksdagens revisorers förslag angående nedläggning och flytt-
ning av förband
Skatteutskottets betänkanden
1993/94:SkU10 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen
1993/94:SkUll Uppskovsregler vid bostadsbyten m.m.
1993/94:SkU12 Ändringar i 19 § kommunalskattelagen
1993/94:SkU15 Ändringar i företagsbeskattningen
1993/94:SkU16 Kvalitativa villkor för individuell pensionsförsäkring
1993/94:SkU17 Vissa fastighetsskattefrågor
1993/94:SkU19 Försäljningsskatten för tunga fordon
Lagutskottets betänkande
1993/94:LU13 Vissa verkställighetsfrågor
Socialutskottets betänkanden
1993/94:SoUll Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet m.m.
1993/94:SoU14 Arvoden till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster
samt vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen m.m.
Trafikutskottets betänkande
1993/94:TU9 Postlag och en förändrad verksamhetsform för Postverket,
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
Sjöfartspolitiska
åtgärder
m.m.
193
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
18 § Kammaren åtskildes kl. 22.55.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 6 § anf. 31 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 62 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 101 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 148 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.29,
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 14 § anf. 185 (delvis) och
av andre vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
LISBET HANSING ENGSTRÖM
/Barbro Nordström
194
Tisdagen den 14 december
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
1 § Meddelande om begränsning av debatterna ............... 1
Talmannen
2 § Justering av protokoll................................ 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
Meddelande om samlad votering .......................... 1
4 § Grovt rattfylleri m.m................................. 1
Justitieutskottets betänkande JuUU
Debatt
Lars-Erik Lövdén (s)
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Liisa Rulander (kds)
Elver Jonsson (fp)
Kenneth Attefors (nyd)
Beslut fattades efter 8 §
5 § Redogörelse för bankstödet och förslag om bidrag till Stiftelsen
Konsumenternas Bankbyrå.......................... 15
Näringsutskottets betänkande NU7
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Rolf Dahlberg (m)
Hans Gustafsson (s)
Bo G Jenevall (nyd)
Beslut fattades efter 8 §
6 § Småföretagsutveckling ............................... 18
Näringsutskottets betänkande NU11
Debatt
Näringsminister Per Westerberg (m)
Mats Lindberg (s)
Rolf L Nilson (v)
Kjell Ericsson (c)
Jan Backman (m)
Gudrun Norberg (fp)
Roland Lében (kds)
Bo G Jenevall (nyd)
Beslut fattades efter 8 §
1 § Ändringar i lagstiftningen för värdepappersfonder.......... 47
Näringsutskottets betänkande NU12
Beslut fattades efter 8 §
195
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
8 § Ny läroplan för grundskolan, m.m....................... 47
Utbildningsutskottets betänkande UbUl
Debatt
Förste vice talmannen (om taletiden)
Lena Hjelm-Wallén (s)
Stefan Kihlberg (nyd)
Björn Samuelson (v)
Christer Lindblom (fp)
Statsrådet Beatrice Ask (m)
Eva Johansson (s)
Hans Nyhage (m)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Marianne Jönsson (c)
Berit Löfstedt (s)
Ingrid Näslund (kds)
Margitta Edgren (fp)
Tuve Skånberg (kds)
Tredje vice talmannen (om replikrätt)
Mona Sahlin (s)
Berndt Ekholm (s)
Talmannen (om debattiden)
Åke Carnerö (kds)
Chris Heister (m)
Karin Pilsäter (fp)
Margareta Viklund (kds)
Martin Nilsson (s)
Beslut ............................................... 129
Justitieutskottets betänkande JuUll
Näringsutskottets betänkande NU7
Näringsutskottets betänkande NU11
Näringsutskottets betänkande NU12
Utbildningsutskottets betänkande UbUl
9 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 9
december ....................................... 136
Finansutskottets betänkande FiU4
Finansutskottets betänkande FiU5
Lagutskottets betänkande LU9
Lagutskottets betänkande LU11
Jordbruksutskottets betänkande JoU9
Jordbruksutskottets betänkande JoUll
Jordbruksutskottets betänkande JoU12
Näringsutskottets betänkande NU6
Näringsutskottets betänkande NU8
Näringsutskottets betänkande NU 10
Beslut om uppskjuten votering............................ 140
Ajournering .......................................... 140
Återupptagna förhandlingar .............................. 140
196
10 § Ny läroplan för gymnasieskolan, m.m................... 140
Utbildningsutskottets betänkande UbU2
Debatt
Inger Lundberg (s)
Björn Samuelson (v)
Ulf Melin (m)
Krister Örnfjäder (s)
Christer Lindblom (fp)
Birgitta Carlsson (c)
Ingrid Näslund (kds)
Beslut skulle fattas den 15 december
Prot. 1993/94:43
14 december 1993
11 § Vissa ändringar i riksdagsordningen .................... 164
Konstitutionsutskottets betänkande KU8
Beslut skulle fattas den 15 december
12 § Riksdagens förvaltningskontors verksamhetsberättelse...... 165
Konstitutionsutskottets betänkande KU16
Beslut skulle fattas den 15 december
13 § Justitieombudsmännens redovisning av sin verksamhet till
1993/94 års riksmöte............................... 165
Konstitutionsutskottets betänkande KU17
Beslut skulle fattas den 15 december
14 § Domstolsförvaltningen .............................. 165
Justitieutskottets betänkande JuUlO
Debatt
Göran Magnusson (s)
Christel Anderberg (m)
Bengt Rosén (fp)
Carl-Johan Wilson (fp)
Nils Nordh (s)
Beslut skulle fattas den 15 december
15 § Sjöfartspolitiska åtgärder ............................ 181
Trafikutskottets betänkande TU7
Debatt
Håkan Strömberg (s)
Karl-Erik Persson (v)
Tom Heyman (m)
Kenneth Attefors (nyd)
Kenneth Lantz (kds)
Beslut skulle fattas den 15 december
16 § Beslut om fortsatt ärendebehandling ................... 193
17 § Bordläggning ..................................... 193
197
gotab 45547, Stockholm 1994