Protokoll
1993/94:30
Justerades protokollet för den 19 november.
Upplästes och lades till handlingarna följande från valprövningsnämnden
inkomna
Berättelse om granskning av bevis för ersättare för riksdagsledamöter
Till valprövningsnämnden har från Riksskatteverket inkommit bevis om
att till nya ersättare i Stockholms kommuns riksdagsvalkrets för socialdemo-
kratiska ledamöter fr.o.m. den 19 november utsetts Erkki Tammenoksa,
Skärholmen, och Lena Karlsson, Årsta, (båda s).
Valprövningsnämnden har denna dag granskat bevisen och därvid funnit
att de blivit utfärdade i enlighet med 15 kap. 1 § vallagen.
Stockholm den 23 november 1993
Lars Tottie
Sven-Georg Grahn
Föredrogs och hänvisades
Proposition
1993/94:77 till konstitutionsutskottet
Skrivelse
1993/94:95 till bostadsutskottet
Motionerna
1993/94:Sk5-Sk7 till skatteutskottet
1993/94:Sk8 yrk. 1 delvis till lagutskottet
yrk. 1 delvis och
yrk. 2-8 till skatteutskottet
1993/94:Sk9-Sk31 till skatteutskottet 1
1 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 30
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Andre vice talmannen meddelade att de på föredragningslistan upptagna
ärendena skatteutskottets betänkande 1993/94:SkU13, konstitutionsutskot-
tets betänkande 1993/94:KU9, finansutskottets betänkande 1993/94:FiU2,
socialförsäkringsutskottets betänkanden 1993/94:SfU3, SfU4, SfU5 och
SfU8, trafikutskottets betänkanden 1993/94:TU2, TU3 och TU4 samt nä-
ringsutskottets betänkande 1993/94:NU5 skulle avgöras i ett sammanhang
efter avslutad debatt.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU13 Ändringar i beskattningen av vissa oljeprodukter (prop.
1993/94:79).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU9 Kommunala frågor.
Anf. 1 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Det här betänkandet behandlar kommunala frågor. Ny de-
mokrati har en annan uppfattning än utskottet på ett flertal punkter. Det
gäller det kommunala partistödet, närvarorätten i kommunala styrelser och
nämnder, sammanträdesformer i kommunal nämnd, folkomröstningar och
kommunal upplåning.
När det gäller stödet til] politiska partier har vi den välbekanta uppfatt-
ningen att stödet skall halveras under en period av tre år. Det är inte bra att
politiker beviljar förmåner till sina egna partier, men det bör finnas ett visst
allmänt stöd för att undvika ekonomiskt inflytande i politiken från andra sär-
intressen. Det fulla partistöd som finns i dag anser vi försvårar politisk dyna-
mik, utveckling och förnyelse.
När det gäller grundstödet till partier anser vi att det skall fördelas med
fasta belopp lika för alla partier. I dag är grundstödet differentierat i förhål-
lande till antalet mandat i fullmäktige. Det innebär att större partier gynnas
och mindre partier missgynnas. Vi i Ny demokrati ifrågasätter om förfaran-
det inte innebär ett otillbörligt gynnande av större partier och sålunda ett
brott mot likställighetsprincipen i kommunallagen; alltså lika grundstöd till
alla partier.
Små partier som fått mandat i kommunalvalet har enligt kommunallagen
inte automatiskt rätt till plats i nämnd eller styrelse, inte ens till en insyns-
plats. Det avgörs av fullmäktige. Resultatet av frivilligheten är på sina håll
avskräckande. Det finns exempel på fullmäktige som tagit över halva man-
datperioden på sig innan man har lämnat svar på begäran om insynsplats från
Ny demokrati. Jag vet inte om andra små partier har varit utsatta för lik-
nande behandling. Jag kan bara konstatera att den av lagstiftaren förutsatta
frivilligheten fungerar dåligt, och det bör riksdagen göra något åt. Det kan
riksdagen göra genom att komplettera kommunallagen med kommunallags-
kommitténs förslag om observatörsplats i styrelse.
Vi menar vidare att personkretsen kan vidgas i fråga om vilka som skall
få närvarorätt i nämnder och styrelser. Den rätten anser jag skall vidgas till
att omfatta icke förtroendevalda som har föreslagits av sitt parti. Syftet med
de ändringar som vi föreslår när det gäller närvarorätten är att stärka demo-
kratin och de små partiernas möjligheter att fullgöra väljarnas uppdrag.
Två av Ny demokratis reservationer är till förmån för två socialdemokra-
tiska motioner som ligger i linje med vår politiska uppfattning. Den ena gäl-
ler framlidne Kent Carlssons motion om telefonsammanträden i kommunal
nämnd. Enligt kommunallagen får brådskande ärenden avgöras av ordfö-
rande eller en särskilt utsedd ledamot. Jag förstår inte varför nämndledamö-
terna i ett sådant läge inte kan få sammanträda per telefon. Detta skall natur-
ligtvis inte gälla för sekretessbelagda ärenden.
I konstitutionsutskottet finns uppfattningen att demokratin bara kan ut-
övas om förtroendevalda kommer samman och träffas. Jag har personligen
stor erfarenhet av telefonsammanträden med många inkopplade, och min
uppfattning är att sådana sammanträden blir både billiga och effektiva. Var-
för kommuner inte kan spara pengar genom att genomföra vissa sammanträ-
den per telefon är för mig en gåta. Att ställa in sammanträden i den grad
som nu sker ute i kommunerna är en sämre lösning ur demokratisk synpunkt
än att anordna telefonsammanträden.
Den andra socialdemokratiska motionen, som Ny demokrati stöder, är
den av Lena Boström om kommunal upplåning. Många kommuner lånar i
dag till driften i stället för att rationalisera och effektivisera verksamheten
så att budgeten är i balans. Vem skall betala? - I värsta fall blir det nästa
generation. Därför är det dags att i kommunallagen införa restriktioner för
underbalanserade budgetar.
Herr talman! På grund av kammarens arbetsbelastning yrkar jag härmed
bifall till endast tre av Ny demokratis reservationer, nämligen nr 1, 2 och 4.
Anf. 2 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Det här betänkandet kan man kanske också kalla för ett nor-
malt s.k. avslagsbetänkande som har samlat upp 20 motioner från den all-
männa motionstiden. Det finns 27 yrkanden som har avslagits, men ett yr-
kande har faktiskt lett till ett tillkännagivande. I flera fall avslås motionen
med hänvisning till pågående utredningar, och då särskilt Lokaldemokratiut-
redningen. Vi kan alltså förvänta oss att många av dessa frågor kommer till-
baka.
Efter att mitt parti i många år har drivit frågan om att dc skiftarbetande
och andra med oregelbunden arbetstid måste få bättre lagligt stöd för ledig-
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
het för förtroendeuppdrag är det bara för oss att nu glädjas åt att frågan har
fått ett fall framåt.
Om vi vill hjälpa till att vitalisera den kommunala demokratin måste alla
kommunmedborgare verkligen ha en riktig chans att delta i kommunala
sammanträden vare sig dessa ligger på dagtid eller kvällstid. Som lagen nu
är skriven har inte alla i praktiken denna självklara rättighet. Om man t.ex.
skall jobba natt före ett fullmäktigemöte har man inte haft laglig rätt att vara
ledig från jobbet för att kunna sova den natten. Skall man delta i fullmäktige
måste man alltså göra det på den tid då man skulle ha sovit. För den nattarbe-
tande får detta samma effekt som om man skulle ha förlagt fullmäktigemötet
till natten för de dagtidsarbetande. Samma problem uppstår givetvis också
om skiftarbetet inträffar på natten efter fullmäktigemötet.
Det är heller inte alldeles ovanligt att en del ledamöter lämnar fullmäktige
som pågår sent på kvällen för att de skall gå till ett nattskift som de inte fått
ledigt från någon timme.
Dessa förhållanden är givetvis inte bra för den kommunala demokratin.
Den nu uppkomna viljan hos utskottet att försöka hjälpa till med att lösa
dessa problem måste också betyda att vi tar oss en funderare på principen
om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och om sammanträdesarvoden.
Om jag förstått Lokaldemokratiutredningen rätt är man beredd att slopa
kommunernas skyldighet att ge ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Skä-
let till detta uppges vara att arvodena för dem som inte har ett arbete har en
tendens att gå ner när kraven på ersättning för förlorad arbetsförtjänst ökar.
Men om människor får ledigt på till mötet angränsande arbetstid uppstår
risken att man i alla fall inte ansöker om sådan ledighet av privatekonomiska
skäl. I stället sitter man trött och eländig på det kommunala mötet.
Jag måste säga att jag är mycket skeptisk till avskaffandet av ersättning för
förlorad arbetsförtjänst. Ett sådant avskaffande hjälper inte den kommunala
demokratin.
När det gäller frågan om att se över rätten till ledighet för kommunalt för-
troendevalda fick jag ett positivt svar av civilministern så sent som i tisdags.
Detta tyder på att en långhalning av frågan kanske kan undvikas.
Självfallet är jag inte nöjd med sakernas tillstånd ute i kommunerna i fråga
om den lokala demokratin. När det gäller de små partiernas arbetsvillkor
kan viktiga förändringar och förbättringar ske. I och med målstyrningsmo-
dellerna blir arbetet i nämnder och styrelser allt viktigare. I en del nämnder
och styrelser räcker inte småpartiernas representation till för att de av egen
kraft skall kunna nå in i alla viktiga nämnder och styrelser.
Möjligheten för fullmäktige att bevilja en förtroendevald rätt att delta i
nämndmöte och få sin mening antecknad i protokollet finns enligt 4 kap. 23 §
kommunallagen. Men möjligheten utnyttjas alltför sällan. I en kommun med
många småpartier kan den situationen uppstå att en rätt stor del av befolk-
ningen saknar företrädare som har möjlighet att djupare tränga in i frågorna.
De får nöja sig med att delta i beslut om rambudget och övergripande mål
som behandlas i fullmäktige.
Jag vill med detta markera att jag känner sympati för Harriet Colliandcrs
reservation 2 vad avser mom. 9.
Jag sade att jag är långt ifrån nöjd med den kommunala demokratin. Den
tycks, anser jag, vara pä väg att spåra ur i en rad avseenden. Till de proble-
men finns det anledning att återkomma när vi behandlar frågor om den lo-
kala demokratin. Jag tror att vi här i kammaren kommer att få många rejäla
debatter om vart vi är på väg när det gäller folkstyret när aktuella propositio-
ner kommer.
Det som oroar mig mest är nog att kommunalt anställda i allt större om-
fattning känner rädsla för att på sin fritid delta i politisk verksamhet, sär-
skilt - naturligtvis - om det i denna verksamhet ingår kritik mot kommunens
politik.
Med individuella lönesystem och en friare tillämpning av LAS samt med
mindre av regleringar av behörighetsvillkor för olika tjänster har den kom-
munala maktelitens ställning stärkts. Kraven på lojalitet gentemot kommu-
nen som arbetsgivare har spritt en iskall vind på de kommunala arbetsplat-
serna, som ofta är de största arbetsplatserna i kommunerna.
Den kommunalpolitiska debatten blir därmed dämpad. Ibland tystnar
vissa anställda helt. Likheterna med forna tiders brukspatronsvälde är ibland
påtagliga. En del offentliganställda frågar sig om de över huvud taget törs
protestera mot försämringar om de vill ha sina jobb kvar.
Självfallet skall anställda vara lojala mot beslut som fattas i demokratisk
ordning - i den meningen att de skall fullgöra det jobb som åläggs dem. Men
denna lojalitet får inte drivas därhän att en offentliganställd inte kan vara
kritisk mot moderat politik i moderatstyrda kommuner och mot socialdemo-
kratisk politik i socialdemokratiskt styrda kommuner.
Man kan fråga sig i vilka kommuner som t.ex. vänsterpartister skall söka
offentliga tjänster om den här ordningen utvecklas. I så fall får vi i vårt parti
försöka få makten i t.ex. Pajala, och sedan får vi väl flytta dit.
I den privata sektorn kan man ju numera få sparken om man i sin politiska
gärning som förtroendevald tar upp synpunkter som är kritiska mot den egna
arbetsgivaren. Ett förfärande exempel i det här avseendet är det som har
inträffat vid Värö Bruk. En av våra partimedlemmar med kommunalt förtro-
endeuppdrag har nämligen avskedats på grund av att man ansett att han i sin
politiska gärning har varit illojal mot företaget. Detta är fullständigt oaccep-
tabelt. Ännu sämre blir det naturligtvis om detta sprider sig till den offentliga
sektorn.
I föreliggande betänkande behandlas en motion om kommunalt vårdnads-
bidrag. Den motionen har avstyrkts. Naturligtvis är jag i det avseendet över-
ens med utskottets majoritet. Däremot finns det skrivningar som är förhål-
landevis positiva till det kommunala vårdnadsbidraget. Men det kommunala
vårdnadsbidragct kommer inte att innebära en lösning på de problem som
man härmed tror sig kunna lösa. Detta har jag markerat i ett särskilt ytt-
rande.
Anf. 3 OLA KARLSSON (m):
Herr talman! Vi har här att behandla ett antal motioner från den allmänna
motionstiden. De allra flesta av dem avstyrks av utskottet med hänvisning
till den fortsatta beredningen av Lokaldcmokratiberedningens betänkande.
Jag tycker att det ändå finns skäl att något kommentera de meningsskiljak-
tigheter som har dykt upp i utskottet.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Den kommunala självstyrelsen är en av hörnstenarna i den svenska demo-
kratiska modellen. För att den skall fungera krävs det bl.a. att vi riksdagsle-
damöter inte i onödan petar i detaljer på områden där de kommunala politi-
kerna bäst känner till vardagen och detaljerna.
Till de områdena hör självfallet nivån på det kommunala partistödet. Jag
håller med Harriet Colliander och Ny demokrati om att partistöden bör re-
duceras. Jag har själv drivit den frågan i min hemkommun, Karlskoga kom-
mun. Men det kan inte vara riksdagens sak att reglera nämnda nivå i Laxå,
i Degerfors eller i Västerås. Självfallet ankommer det på den kommunala
nivån att driva de här frågorna och att fatta erforderliga beslut.
Snarare är det viktigt att vi politiker på alla nivåer - såväl i landsting och
kommuner som här i riksdagen - lär oss att vi inte skall plottra i detaljer på
områden som andra bättre kan sköta. Vissa partiers och politikers regle-
ringsiver på alla nivåer har snarare bidragit till de problem som Sverige står
inför.
Till denna sjuka hör också detta med att sätta upp regler för andra - regler
som vi själva inte kan följa. Dit hör Ny demokratis förslag om förbud mot
kommunal upplåning. Jag tycker att det vore både genant och litet löjeväck-
ande om riksdagen fattade ett sådant här beslut. Nej, låt oss ta ut bjälken ur
vårt eget öga innan vi petar i grandet i vår nästas.
I och för sig tror jag att budgetunderskottet ganska snart skulle försvinna
om vi lät kommunerna spara i landstingens budgetar och landstingen i riks-
dagens samt om vi sparade i kommunernas budgetar.
Skämt åsido - för att lättare kunna lösa problemen med prioriteringar bör
vi snarare starkare betona sambandet och kopplingen mellan ansvar och be-
fogenheter. Vill vi att kommunpolitiker skall ta ett större ansvar för sina bud-
getar krävs det att de har befogenheter att prioritera och att välja.
Här är mycket gjort. Det nya statsbidragssystemet, utan en mängd special-
regler, har gjort det betydligt lättare för de kommunala nivåerna att hitta de
verksamhetsformer som passar just dem, inte statsbidragssystemen.
Mot den bakgrunden är det, herr talman, beklämmande att vi i utskottet
inte kunde komma längre i frågan om den kommunala vårdnadsersätt-
ningen. Att göra det möjligt för kommunal vårdnadsersättning vore att ge
kommunpolitikerna ytterligare ett verktyg att välja på när de skall bevaka
sina kommuninnevånares intressen och behov.
Det innebär inte att det blir kommunal vårdnadsersättning i varje kom-
mun. Det innebär att vi flyttar beslutanderätten till en nivå som har lättare
att bedöma de lokala behoven.
Det måste kännas konstigt för folkpartister i Örebro att de inte är be-
trodda att själva fatta de beslut som gäller barnomsorgen i Örebro. Att i
andra sammanhang hylla subsidiaritetsprincipen men här säga att kommun-
folket inte riktigt förstår detta går inte ihop. Det måste finnas väsentligare
frågor för oss riksdagsledamöter att ägna oss åt än att peta och plottra i detal-
jer på den kommunala nivån.
Vad gäller kommunala folkomröstningar tror vi att det är värdefullt att
finna fler sätt för folkviljan att slå igenom, särskilt om vi skulle få fyraåriga
valperioder.
Bengt Hurtig tar upp möjligheten för fler att delta i det demokratiska livet.
Det är ett viktigt och angeläget problem. Men det är ett problem som inte
alldeles enkelt löses lagstiftningsvägen. Det är inte bara skiftarbetare som
har de här problemen. Det gäller människor som har arbeten med lag-
ackord, det gäller människor som jobbar där det är svårt att hitta ersättare.
Det kan gälla barnmorskor, läkare och andra. Det gäller inte minst ensam-
företagare. Här tycker jag att utskottet har stannat för ett bra förslag. Men
jag tror att man i varje kommun måste titta på möjligheter att förlägga sam-
manträden och annat så att det går lätt att finna de praktiska lösningarna.
Herr talman! Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till utskottets hemstäl-
lan.
Anf. 4 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Det är bra att vi kan underlätta för en grupp, nämligen skift-
arbetarna, de med obekväma arbetstider. Sedan finns det andra åtgärder
som kan vidtas för andra som har problem. Över huvud taget kan detta vara
inkörsporten till en mer generös tillämpning av ledighetsreglerna för olika
arbetstagare.
Det förvånar mig faktiskt litet när Ola Karlsson lägger ut texten om hur
viktigt det är att bevara det kommunala självstyret. Sedan 1991 har det fak-
tiskt kommit en rad regler som mycket kraftfullt reglerar vad kommunerna
skall göra. Det gäller inte minst den offentliga upphandlingen. Där har vi
fått ett par propositioner som utvidgar reglerandet av upphandlingen kraftigt
och ger en detaljreglering. Regelverket har blivit mycket mer omfattande
och komplicerat.
En annan sak är konkurrenslagstiftningen, där staten inte verkar ha sär-
skilt stort förtroende för de kommunala politikernas möjligheter att upp-
handla affärsmässigt. Den principen gäller för övrigt för all upphandling.
Skolpengen är ett annat exempel där man kraftigt styr kommunernas möj-
ligheter på skolans område. Vi har också fått en nämnd för offentlig upp-
handling.
I praktiken upplever sig nog kommunerna ha blivit mer reglerade under
de senaste två åren.
Anf. 5 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Ola Karlsson sade att sjäivstyrelseprincipen gäller i kommu-
nerna. Det gör den förvisso. Den är helig för många. Det innebär att man
inte skall peta i detaljerna. En detalj är att politiker själva beviljar sig parti-
stöd. Den detaljen skall man inte ha några synpunkter på. Det synsättet
tycker jag är litet bekymmersamt. Det är också en demokratifråga hur parti-
stöden fördelas. Jag kan bara konstatera att Moderaterna är ett stort parti
som gynnas av det sätt som grundstödet fördelas på.
Ola Karlsson förstod inte heller mina bekymmer inför de underbalanse-
rade budgetar som finns i kommunerna nu. Det tycker jag är litet märkligt
för att komma från moderathåll. Jag tycker att det är mycket bekymmersamt
att man lånar till drift och övervältrar kostnaderna på kommande generatio-
ner, det må vara såväl i staten som i kommunen.
Tidigare fanns en rekommendation om ett kommunalt förmögenhets-
skydd och även ett krav på budgetbalans. Detta måste man införa igen. Jag
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
sade i mitt anförande inte att jag vill ha ett förbud för upplåning, men det
måste finnas restriktioner för hur det får se ut. Vi behöver bara titta på t.ex.
Haninge kommun.
Detta leder till att man måste öppna för kommunala folkomröstningar på
ett helt annat sätt. Om de folkvalda inte lyckas med ekonomin och med att
upprätthålla standarden i kommunerna måste de överlämna till folket att få
säga sin mening om stora övergripande frågor som skattehöjningar, vilket
kan bli fallet när man tar bort det kommunala skattetaket.
När det gäller den kommunala vårdnadsersättningen tycker jag att det var
bra att man sade nej. Vi föreslår som bekant i Ny demokrati ett helt annat
system, som skulle innebära att man sparar 21 miljarder i statskassan. Det
vill vi naturligtvis gärna förorda. Då ser inte vi den kommunala vårdnadser-
sättningen som någon lösning.
Anf. 6 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag tror att det vore farligt att ta ifrån den lokala nivån ansva-
ret för partistödet. Vi har redan en reglering i kommunallagen som i grova
drag talar om hur kommunen får hantera detta. Går någonting emot kom-
munallagen får man överklaga i varje kommun i den delen. Men det kan inte
vara rimligt att vi i riksdagen tar över de kommunala politikernas ansvar på
det här området och säger att i Laxå passar det med 20 000 kr per mandat
och i Örebro med 40 000 kr. Det är frågor som bäst hanteras på den kommu-
nala nivån. Vi har väldigt svårt att här i huset känna till vad som passar bäst
på det ena eller det andra stället.
Det är riktigt att det fanns ett antal regleringar gällande budgetbalans i
den tidigare kommunallagen. Men de visade sig inte vara särskilt verknings-
fulla. Det gick att gå runt dem genom att låna till investeringar, genom att
justera avskrivningsregler och mycket annat. De regler som fanns innebar
inte några särskilt stora garantier för bibehållen förmögenhetsmassa.
Jag tror att vi måste lägga ansvaret på den kommunala nivån, på kommun-
politikerna, och koppla detta ansvar till en stark möjlighet för kommuninvå-
narna att också utkräva ett personligt ansvar genom en utökad möjlighet till
personval i kommunala folkomröstningar. Där delar jag Harriet Collianders
uppfattning.
Anf. 7 CATAR1NA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Som Bengt Hurtig och Ola Karlsson var inne på behandlar
vi i dag konstitutionsutskottets betänkande om kommunala frågor på basis
av de motioner som väcktes under den allmänna motionstiden. För någon
månad sedan slutförde Lokaldemokratikommittén sitt mycket omfattande
utredningsarbete. Regeringen väntas lägga fram en proposition i vår som rör
kommunernas kompetensområde och, utgår jag ifrån, föreslå förändringar
och tillägg i kommunallagen.
Dagens debatt har blivit en stillsam historia, en förpostfäktning före den
större uppgörelsen i denna kammare. Redan i dag vill jag poängtera tre sa-
ker.
Den första är utskottet ense om. Vi ger till känna hur angeläget vi tycker
det är att ledighctsreglerna för förtroendevalda som skiftarbetar eller på an-
nat sätt har oregelbundna arbetstider ses över. Jag vågar faktiskt tilltro även
denna regering att klara denna översyn, även om Ola Karlsson pekar på vissa
svårigheter. Jag utgår ifrån att de här svårigheterna inte blir övermäktiga.
Varken 1977 eller 1991 års kommunallag tog sig nämligen an denna fråga.
Det är viktigt för vår demokrati att lösa den. Alla skall kunna åta sig förtro-
endeuppdrag, oavsett arbetstidens förläggning.
Socialdemokraterna har ett särskilt yttrande som gäller kommunala folk-
omröstningar. Redan i dag finns möjligheter att ordna rådgivande folkom-
röstningar. Dessa har hittills kommit att utnyttjas i mycket liten utsträck-
ning, främst i kommundelningsfrågor, helt i enlighet med intentionerna i
1991 års kommunallag.
Folkomröstningsinstitutet över huvud taget ingår i det frågekomplex av
författningsändringar som är föremål för partiöverläggningar. Där redovisar
vi vår inställning. Men institutet kommunala folkomröstningar vill vi inte
vidga - på goda grunder enligt min uppfattning. Möjlighet till folkinitiativ
innebär en stor risk för en urholkning av den representativa demokratin. De
politiska partiernas roll och värde för det svenska politiska systemet kan inte
nog understrykas. Genom partiväsendet förverkligas folkstyret bäst. Full-
mäktiges politiska partier har en skyldighet och ett ansvar att hålla sig infor-
merade om olika viljeyttringar hos de människor som har valt dem. Om full-
mäktige finner det lämpligt, omvandlas dessa viljeyttringar till konkreta be-
slut.
Jag tror inte att ett förslag om kommunala vårdnadsbidrag kommer att
föreläggas riksdagen ens av en borgerlig regering. Ola Karlsson får vända sig
till sina borgerliga kamrater i regeringen om han vill ha någon ändring. Av
Socialdemokraterna får han nämligen ingen hjälp.
I ett särskilt yttrande förkastar vi idén om vårdnadsersättning över huvud
taget. Den socialdemokratiska övertygelsen är att samhällets stöd skall utgå
i form av föräldrapenning och barnbidrag. En väl fungerande barnomsorg i
huvudsakligen kommunal regi skall underlätta förvärvsarbete för föräld-
rarna.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 8 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till Catarina Rönnung, som
sade att de folkvalda har att ta hänsyn till kommuninvånarnas viljeyttringar.
Uppfattar Catarina Rönnung att budgetunderskotten i kommunerna är ett
resultat av att man har tagit hänsyn till folkviljan?
Anf. 9 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag tänker inte replikera på Harriet Colliandcr.
Anf. 10 SON1A KARLSSON (s):
Herr talman! Jag har i min motion om den kommunala demokratin påpe-
kat att kommunerna på grund av den dåliga ekonomin tvingas skära ned
även prioriterade områden som skola, barnomsorg och vård, och att detta
givetvis gör att kvaliteten försämras. Dessutom har jag påpekat att det behö-
ver göras en utvärdering av beställar- och utförarorganisationernas inverkan
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
10
på det politiska ansvaret och på ekonomin. Jag önskade också en utvärde-
ring av checksystemet och skolpengen vad gäller riskerna för ökad segrege-
ring.
Utskottet har i betänkandet hänvisat till de studier som Lokaldemokrati-
kommittén har låtit göra. Kommittén anser för sin del att det är för tidigt
att ha någon uppfattning om hur nya sätt att organisera och styra påverkar
medborgarnas möjlighet till insyn och inflytande i den politiska processen.
I ett särskilt yttrande från de socialdemokratiska ledamöterna i kommittén
anmärks att direktiven till Lokaldemokratikommittén var så utformade, att
mest tid har ägnats juridiska frågor och metoder för politiska och administra-
tiva styrsystem. Demokratiproblemen har därför inte bearbetats grundligt.
Det skulle vara skälet till att det i dag inte finns förslag till lösningar på dessa
problem.
Jag vill också hänvisa till en artikel i Aftonbladet nyligen där Margareta
Norlin skriver att det är anmärkningsvärt att Lokaldemokratikommittén inte
har utrett just medborgarnas möjligheter till insyn och inflytande i den poli-
tiska processen, eftersom det faktiskt var just detta man enligt direktiven
skulle göra. Det står på s. 5 i betänkandet att Lokaldemokratikommittén en-
ligt direktiven har i uppgift att överväga olika åtgärder för att stärka den lo-
kala demokratin. Jag håller med artikelförfattaren att det är en brist att detta
inte gjorts.
Som motionär vill jag ha svar på frågan när utskottet anser att det är möj-
ligt att göra en bedömning av demokratifrågorna. Det är angeläget att det
inte dröjer för länge, utan misstag måste snabbt rättas till.
Vad gäller skolpengen säger kommittén att det av såväl internationella
som svenska studier framgår att det finns tendenser till oönskade effekter i
form av tecken på ökad segregation. Eftersom jag i min motion också har
framfört problemet med ökad segregation vid införande av skolpeng, är det
klart att jag blir mycket intresserad när även Lokaldemokratikommittén
kommit fram till detta.
1 utskottets betänkande på s. 8 citeras ur kommitténs slutbetänkande. Det
står där att ”det finns tendenser till oönskade effekter i form av tecken på
ökad segregation”. Men utskottet har inga egna synpunkter på detta bekym-
mersamma konstaterande, utan man avstyrker min motion med en kort hän-
visning till att de frågor som den berör har behandlats i kommitténs slutbe-
tänkande.
Det är beklagligt att utskottet tar så lätt på frågan, eftersom det är uppen-
bart att införandet av skolpeng i vissa områden redan har visat sig leda till
ökad segregation. Dessutom har kommittén, såvitt jag kan finna, inte något
förslag till hur dessa oönskade tendenser skall motverkas, utan man bara
konstaterar att det finns tendenser till ökad segregation.
Det är nu hög tid att vidta motåtgärder, men utskottet har inga kommenta-
rer ens. Detta tycker jag är att nonchalera cn mycket viktig fråga.
Jag kan för dagen, herr talman, bara konstatera att jag får återkomma i
denna fråga.
Anf. 11 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Efter att ha lyssnat på den moderate ledamoten, som sägs
företräda utskottet i den här debatten, finns det anledning för mig att göra
ett par tillrättalägganden på några punkter. Det gäller framför allt vårdnads-
ersättningen.
I utskottet hade vi en helt enig skrivning när det gäller utskottets bedöm-
ning. Där hänvisar vi till det generella statsbidragssystemet. Vi hänvisar till
proposition 1993/94:11, som handlar om kommunernas skyldighet att ge bi-
drag till enskilda förskolor och fritidshem. Vi hänvisar också till förslaget om
statligt vårdnadsbidrag, som så småningom skall behandlas.
Vi i utskottet har sagt att det är utskottets mening att frågan om den kom-
munala kompetensen i fråga om vårdnadsbidrag bör anstå till dess rege-
ringen för riksdagen har presenterat det aviserade statliga vårdnadsbidraget.
Motionen i fråga avstyrks därför.
Någonting annat har utskottet inte sagt. Förutsättningen för att vi skulle
bli eniga i utskottet var faktiskt att den här formuleringen kom till stånd och
respekterades. För att det inte skall råda några tveksamheter på denna punkt
vill jag understryka att utskottet inte gör några andra uttalanden i denna
fråga.
Jag vill också kommentera en annan punkt. Det gäller det avsnitt angå-
ende den kommunala kompetens som handlar om formerna för kommunal
verksamhet, dvs. i det här fallet kommunala företag. Jag vill understryka det
som utskottet återigen skriver, nämligen att utskottet tidigare har uttalat hur
viktigt det är att den kommunala verksamheten i största möjliga utsträck-
ning bedrivs i nämndform. Utskottet erinrar också om att kommunerna inte
får bilda företag i syfte att gå runt den kommunala kompetensen eller för att
minska den demokratiska insynen i och kontrollen av verksamheten. Ut-
skottet delar den uppfattningen att utgångspunkten för organisatoriska över-
väganden bör vara verksamhetens speciella förutsättningar och den samlade
kommunala nyttan.
I debatten kan man ibland höra uttalanden som ger sken av att deltagarna
inte har tagit del av de uttalanden som utskottet har gjort på den här punk-
ten, nämligen att utgångspunkten skall vara att verksamheten skall bedrivas
i nämndform. Kommunerna får definitivt inte använda andra företagsformer
för att komma undan de enskilda medborgarnas möjlighet att kontrollera
verksamheten.
Jlerr talman! I övrigt yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 12 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Eftersom Ylva Annerstedt nu förtydligar utskottets syn-
punkter, kan jag kanske få svar på mina frågor av henne.
Min första fråga var: När anser utskottet att det är möjligt att göra en be-
dömning av demokratifrågorna?
Min andra fråga var: Varför har utskottet inte ansett att det har funnits
anledning att ha synpunkter? Kommittén anser ju att det finns tendenser till
oönskadc effekter i form av tecken på ökad segregation. Varför har inte
detta ansetts så allvarligt att utskottet borde ha haft en synpunkt i frågan, i
stället för att bara avstyrka motionen och hänvisa till kommitténs yttrande,
särskilt som kommittén inte har något förslag till lösning?
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Anf. 13 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Utskottet har ju behandlat de frågor som Sonia Karlsson tog
upp just med hänvisning till kommitténs betänkande. Utskottet har funnit
att de uttalanden som där görs är till fyllest.
Anf. 14 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag finner detta vara ett ytterst beklagligt yttrande av Ylva
Annerstedt. Kommittén konstaterar bara att det har visat sig att det finns
tendenser till ökad segregation. Men man har inget förslag till åtgärder, och
det har inte heller utskottet. Enligt direktiven skulle kommittén se hur den
lokala demokratin har utfallit. Inte heller på den punkten har man något
svar. Det är bekymmersamt att utskottet anser att detta är till fyllest.
Anf. 15 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Som tidigare har sagts här i anförandena kommer det att an-
ordnas en stor debatt om regeringens förslag när det gäller demokratifrågor.
Utskottet avvaktar därför de förslag som regeringen kommer att lägga fram.
Anf. 16 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag ställer mig självfallet bakom utskottets hemställan också
när det gäller det kommunala vårdnadsbidraget. Jag beklagar om jag har
trampat på ömma tår eller klivit över någon oskriven regel som jag inte rik-
tigt har förstått. I så fall beror det på min ”färskhet” i det här sammanhanget.
Jag tycker ändå att det vore värdefullt om vi i det här sammanhanget -
precis som i alla andra sammanhang - försökte koppla ihop ansvar och befo-
genheter och om vi lät den kommunala nivån vara avgörande angående
barnomsorgen, som bara den kommunala nivån kan vara. Om möjligt kan
man sänka beslutandenivån ännu mer genom en vårdnadsersättning som gör
det möjligt också för den enskilda familjen att göra de prioriteringar som
bara den kan göra.
Anf. 17 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Om Ola Karlsson hade för avsikt att driva dessa frågor i ut-
skottet, borde han ha reserverat sig på den här punkten. Han vet mycket väl
att det är ett framförhandlat ställningstagande som regeringen har kommit
fram till. Det har framlagts förslag om hela familjepolitiken. I detta samman-
hang är det fråga om att ge och att ta. Jag hade kanske kunnat driva en mer
militant linje i utskottet, om det inte hade funnits någon överenskommelse
i bakgrunden. Men utskottets bedömning är ju faktiskt enhällig. Det var inte
utan konvulsioncr som den enigheten kom till stånd.
Anf. 18 OLA KARLSSON (m) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att det inte var utan konvulsioncr som
enigheten uppnåddes. Jag är ändå väldigt glad över att få beskedet att rege-
ringens överenskommelse uppenbarligen kommer att fullföljas när det gäller
vårdnadsbidrag. Jag hälsar med tillfredsställelse att vi får se ett sådant för-
slag framåt våren.
12
Anf. 19 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Jag vill understryka att den överenskommelsen gäller ett
statligt vårdnadsbidrag och ingenting annat.
Anf. 20 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Socialdemokraterna har ju vid upprepade tillfällen reserve-
rat sig emot ett vårdnadsbidrag över huvud taget. Anledningen till att vi i
den här frågan nöjer oss med ett särskilt yttrande är att vi tycker att frågan
om vårdnadsbidrag inte hör till konstitutionsutskottets egentliga fackom-
råde. Men vår inställning är alldeles klar. Vi talar om det hypotetiska fallet.
Jag är övertygad om att ett kommunalt vårdnadsbidrag inte kommer att se
dagens ljus med tanke på den oenighet som kan antas föreligga i regeringen
när det gäller den här frågan.
Sedan vill jag lugna Sonia Karlsson på en punkt.
Anf. 21 ANDRE VICE TALMANNEN:
Repliken gällde Ylva Annerstedt.
Anf. 22 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag nöjer mig med detta.
Anf. 23 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Debatten har ju handlat ganska mycket om graden av detalj-
regleringar av kommunernas verksamhet. Den diskussionen är väldigt vik-
tig. Man kan finna att det finns olika linjer. En del vill ägna sig åt tvångsregle-
ringar, medan andra vill ge kommunerna möjligheter att inom vissa ramar
ta självständig ställning. Vi skall givetvis inte ha någon barnomsorgsdebatt
under behandlingen av ett KU-ärende. Men den kommunala kompetensen
berörsju klart i detta sammanhang.
Precis som Ylva Annerstedt säger är vi helt eniga när det gäller utskottets
skrivningar på den här punkten. Men jag vill också betona att rättsläget dras-
tiskt har förändrats under de senaste åren genom det generella statsbidrags-
systemet. Även propositionen om kommunernas kompetens när det gäller
entreprenörverksamhet - vilken har antagits av riksdagen - påverkar situa-
tionen. Om man historiskt ser tillbaka på de överklagningar som har gjorts,
är i stort sett alla rättsgrunder undanröjda, utom möjligtvis de rättsgrunder
som bygger på 1948 års kommunallag beträffande direkta bidrag. Men när
det gäller barnomsorgsfrågorna är fältet relativt öppet. Det finns också en
del fall - t.ex. Stockholmsmodellen - som kommer att behandlas i rättsliga
instanser, enligt vad jag kan erinra mig. Rättsläget är alltså något förändrat.
Sedan vill jag, när vi ändå diskuterar det kommunala partistödet, också
passa på tillfället att ge uttryck för ett visst bekymmer över att kommunerna
har varit mycket dåliga på att uppfylla lagens krav i fråga om grundstöd.
Vi har tidigare bara haft ett mandatstöd. Men sedan ett par år tillbaka stäl-
ler vi också krav på kommunerna att införa grundstöd till partierna. Det är
förfärligt få kommuner som har fullföljt lagens intentioner på den här punk-
ten, vilket bara är att beklaga.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
13
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
14
Anf. 24 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Jag begärde ordet närmast med anledning av Sonia Karls-
sons inlägg om behovet av utvärderingar. Jag delar i princip hennes uppfatt-
ning.
Det har ju över huvud taget var ett försummat område på alla nivåer i vårt
samhälle. Vi genomför reformer, sedan tror vi att allt är bra. Det tar sedan
en förfärlig massa år innan vi tar itu med de brister som uppenbaras.
Men frågan kvarstår om hur lång tid man skall låta förflyta från det att
man har genomfört en reform till dess att man kan anse sig ha ett tillräckligt
underlag för att göra en meningsfull utvärdering. En del av det som Sonia
Karlsson påtalade är ganska nyligen genomfört. Det är då tveksamt om det
finns ett underlag för att nu omedelbart ta itu med en utvärdering. Men att
sådana fortsättningsvis skall komma till stånd tycker jag är helt självklart.
Jag vill också erinra om att Riksdagsutredningen har behandlat dessa frå-
gor, sett från riksdagens synpunkt. Ett förslag i Riksdagsutredningens betän-
kande är att riksdagens utskott i större utsträckning och mer systematiskt än
hittills skall ägna sig åt utvärdering av de beslut som ligger inom respektive
utskotts beredningsområde. Jag kan se framför mig att detta så småningom,
när arbetsformerna har satt sig, kommer att bli en betydelsefull uppgift för
riksdagens utskott.
Sedan kan jag inte underlåta att säga något om den fråga som har hettat
till litet grand, nämligen frågan om den kommunala kompetensen vad gäller
vårdnadsbidrag.
Ylva Annerstedt läste helt korrekt innehållet i utskottets betänkande.
Man kan naturligtvis lägga betoningen litet olika. Konstitutionsutskottet har
ju inte med sin skrivning för eviga tider avfärdat denna fråga från riksdagens
bord eller från den allmänna debatten. Det står uttryckligen att denna fråga
bör anstå. Den svävar alltså fortfarande över oss, och den kan naturligtvis
komma att aktualiseras igen.
Personligen har jag tyckt att frågan om vårdnadsersättning har varit väl så
angelägen som andra frågor, därför att det är på det kommunala planet man
kan se de gigantiska orättvisor som finns på det här området, dvs. att den
ena familjen har sina barn i barnomsorgen, åtnjuter subventionerad barn-
omsorg och därmed kan jobba, slita och tjäna pengar. En annan familj med
samma antal barn får inte plats för sina barn på barnstuga och får då bekym-
mer med att skaffa barnpassning etc. med minskade inkomster som följd.
De åtnjuter inte den subventionerade barnomsorgen men får via skattsedeln
betala omsorgen för de andras barn.
Hur man från olika håll kan se det här som ett rättvist eller önskvärt sy-
stem har jag med stigande oro, när jag har lyssnat på debatten här i kamma-
ren, försökt att förstå. Jag måste erkänna att jag inte har lyckats.
Anf. 25 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tackar Bertil Fiskesjö för svaret, och jag håller med om
att man visst kan fundera över hur lång tid som skall förflyta innan man gör
en utvärdering. Men nu har ju ändå Lokaldemokratikommittén fått uppdra-
get att göra en utredning, och man har i vissa fall gjort det. Vad jag saknar
är att man inte till viss del har följt upp hur kommunmedborgarna har upp-
fattat just dc förändringar som har skett i kommunerna. Också den uppfölj-
ningen kunde ha ingått i uppdraget. Det var bl.a. det som jag efterfrågade.
Anf. 26 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag känner ett behov av att säga att den dagen ett förslag
om kommunal vårdnadsersättning läggs på riksdagens bord återkommer vi
socialdemokrater med en rejäl reservation.
Bertil Fiskesjö påpekade vissa, som han uppfattade det, orättvisor i den
här frågan. Men dessa orättvisor kan lika väl lösas genom att den barnom-
sorgsbrist som kan finnas i en del kommuner byggs bort, så att alla föräldrar
som önskar ha sina barn i barnomsorg verkligen får detta.
Anf. 27 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Catarina Rönnung, jag påvisade inte vissa orättvisor. Jag på-
visade den gigantiska och dramatiska orättvisa som har funnits när det gäller
kostnaderna för barnomsorgen. Om man inte känner till den, vet man ju
ingenting om hur tillståndet är i olika delar av vårt land. Denna orättvisa har
under de gångna åren i själva verket varit en av de största sociala orättvi-
sorna i det svenska samhället.
Anf. 28 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Herr talman! Jag vill återkomma till barnomsorgsutbyggnaden. Jag tror
att det finns statistik på att det är just i små kommuner i landet, företrädesvis
centerstyrda, som barnomsorgen släpar efter.
Anf. 29 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Detta är det argument som man vanligtvis kommer med från
socialdemokratiskt håll. Det är inte på det sättet att det bara i en viss typ av
kommuner råder brist på platser i barnomsorgen. Det gäller minsann alla
möjliga typer av kommuner. För barnfamiljerna spelar det ju ingen som
helst roll om de är misshandlade i den ena kommunen eller den andra. Det
är den systematiska orättvisa som är inbyggd i systemet som jag har påtalat.
Att man från den andra sidan har försökt att glida undan den debatten har
jag tyckt varit djupt ohederligt.
Anf. 30 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Tredje vice talmannen har påvisat de stora skillnader som
finns. Debatten har redan handlat om hur olika kommuner genom utbygg-
nad har löst barnomsorgsproblemen.
Om man är missnöjd med hur ledningen i kommunen bygger ut barnom-
sorgen, tycker jag att man självfallet skall rösta bort den i valet. Det är den
demokratiska ordningen i vårt land.
Men det finns flera områden med stora skillnader i den kommunala servi-
cen. I vissa kommuner har större vikt lagts vid somliga frågor, medan andra
kommuner har lagt vikt vid andra frågor. Betyder tredje vice talmannens in-
lägg att han i flera fall förespråkar centralstyrning av den kommunala verk-
samheten?
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
15
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
Anf. 31 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Nu blir jag verkligen förvirrad, eftersom det jag har argu-
menterat för är precis tvärtemot vad Ylva Annerstedt ville beskylla mig för,
dvs. minskad centralstyrning. Det har funnits kommuner som har försökt att
rätta till dessa horribla orättvisor, men det har sedan blivit underkänt med
hänvisning till den visserligen gamla kommunallagen. Jag instämmer i vad
Ingvar Svensson sade, att det egentligen är mycket osäkert om kommuner-
nas kompetens numera verkligen är begränsad på det sätt som kammarrät-
ten och regeringsrätten tidigare har konstaterat.
Det är tydligen så, att känslan för primär rättvisa mellan samma typ av
barnfamiljer är mycket olika inom olika partier. Man kan bara konstatera
att det finns de som struntar i dem som har det sämst, så att säga, och som
vill fortsätta att gynna dem som redan är favoriserade. Men detta är i och
för sig inget ovanligt fenomen.
Anf. 32 YLVA ANNERSTEDT (fp) replik:
Herr talman! Jag frånkänner inte alls behovet av centrala regler på vissa
områden eller att vi här i riksdagen kan fastställa ramar för kommunernas
verksamhet. Förslaget om en skyldighet för kommunerna att anordna barn-
omsorg är just ett uttryck för viljan att utjämna de skillnader som finns.
Anf. 33 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Vad jag här förordade var inte en utökad centralstyrning
utan en utökad frihet för kommunerna. Förhållandena är olika i olika kom-
muner, och anspråken från familjerna är också olika.
Vad jag ville var att understryka behovet av en vidare kompetens för de
enskilda kommunerna att besluta för att komma till rätta med uppenbara
och enligt min mening helt horribla orättvisor.
Anf. 34 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag har tolkat Sonia Karlssons motion om skolpengen m.m.
som att hon begär en utvärdering av hur det har fungerat. Det är riktigt som
utskottet säger, att den utvärderingen har Lokaldemokratikommittén gjort.
Den har konstaterat att det finns tendenser till ökad segregering.
På grundval av detta finns det naturligtvis anledning att föreslå åtgärder.
Men det är inte det förslaget som Sonia Karlsson har fört fram i motionen.
Det får vi återkomma till under den allmänna motionstiden. Regeringen har
givetvis också möjlighet att ta initiativ.
Vi har ända sedan diskussionen om skolpengen började varit på det klara
med att detta kommer att leda till segregation. Därför har vi också hela tiden
drivit kravet att detta system skall avvecklas. Den uppfattningen står vi gi-
vetvis fast vid.
Bertil Fiskesjö talar om orättvisor. De som är hemma och inte har ett för-
värvsarbete levererar heller inte in någon skatt till samhället. Den som för-
värvsarbetar levererar in skatt, och då är det inte alldeles orimligt att man
får tillgång till den service som kommunen kan ge.
16
Anf. 35 SONIA KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är riktigt att jag begärde en utvärdering av skolpengen
och riskerna för ökad segregering, Bengt Hurtig. Lokaldemokratikommit-
tén har också sagt att den ser risker för oönskad segregering. Om man ser
en sådan risk är den naturliga följden att föreslå åtgärder för att motverka
det.
Jag har tidigare haft och har ett stort förtroende för konstitutionsutskot-
tet. Jag trodde att det skulle ta fasta på kommitténs yttrande och ha någon
synpunkt på frågan. Det är onödigt att det dröjer ända fram till någon gång
i vår, när en proposition läggs fram i ärendet, eftersom det redan är konstate-
rat att det finns tendenser till ökad segregering.
Anf. 36 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Bengt Hurtig försökte tolka mitt anförande som förord för
något slags hemmafrubidrag. Det finns inte alls bland de exempel jag har i
huvudet, och det är många, kan jag tala om för Bengt Hurtig.
Det är fråga om föräldrar där båda jobbar och sliter. Men den ena föräld-
ragruppen har sina barn i barnomsorg, och de blir omhändertagna om da-
gen. Den andra gruppen har inte fått in sina barn i barnomsorgen. De får
ordna sin barnomsorg på annat sätt på alla möjliga sliriga vägar. Dessutom
får de en extra kostnad för detta.
Det blir alltså en trefaldig belastning. För det första får de inte tillgodo-
göra sig den subventionering som den kommunala barnomsorgen innebär.
För det andra får de via sina skatter medverka till att betala omsorgen för
de andra familjernas barn. För det tredje får de ur egen kassa försöka ordna
barnomsorgen så som de hjälpligen kan.
Det är detta som är det principiella problemet, Bengt Hurtig. Det går inte
att fly undan, för det är verkligheten.
Anf. 37 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Jag förnekar inte att den som arbetar hemma lägger ned ett
stort arbete. Det är fullt möjligt att det förhåller sig så, särskilt om man har
många barn och ett stort hushåll. Men det är inte ett lönearbete som man
levererar in skatt på. Det är det som är skillnaden.
Denna analys har gjorts i flera omgångar. Sett ur samhällsekonomisk syn-
punkt är det enligt många bedömningar lönsamt att satsa på offentlig barn-
omsorg för dem som levererar in skatt.
Anf. 38 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c) replik:
Herr talman! Någon reda skall det väl vara i en debatt, Bengt Hurtig! Jag
bemötte detta argument i mitt förra inlägg. Jag jämför jämförbara familjer
och deras situation ur ekonomisk synpunkt. Sedan tillkommer alla andra be-
svär för de stackare som inte har lyckats att få plats för sina barn på barnstu-
gorna och allt trassel med att försöka ordna barnomsorgen på annat sätt.
Menar Bengt Hurtig att de föräldrar som har barnomsorg är värdefullare
ur samhällets synpunkt och betalar mer skatt till samhället än de föräldrar
som inte har barnomsorg, men som jobbar precis lika mycket och betalar
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 30
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala frågor
18
precis lika mycket skatt? Någon reda får det väl ändå vara i debatten i sådana
här frågor, Bengt Hurtig!
Anf. 39 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Självfallet kan vi finna sådana situationer där människor ar-
betar hemma och har en inkomst som de betalar skatt på. Men de människor
som i första hand kommer att tjäna på detta system är de som arbetar hemma
och inte har ett förvärvsarbete.
Anf. 40 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Nu är Bertil Fiskesjö tillbaka på ruta A igen när han står
och beklagar sig över bristen på barnomsorg i olika kommuner. Skicka dessa
personer till mig, och jag ger dem rådet att rösta bort den majoritet i kommu-
nen som inte ser till att det finns en väl utbyggd barnomsorg.
Måhända kommer då den socialdemokratiska majoriteten, om tillräckligt
många är arga på detta, att se till att saken återställs till sin rätta ordning,
nämligen till vad vi i partiprogram - kommunala program såväl som rikspar-
tiprogram - har sagt sedan år 1972. Alla barn skall ha rätt till en väl utbyggd
barnomsorg. Till min glädje är också Bengt Westerberg inne på tankegången
att kommunerna så småningom skall ha en skyldighet att se till att barnom-
sorgen är väl utbyggd.
Jag vill också påpeka att det föreligger stora systematiska orättvisor med
ett vårdnadsbidrag. En ensamstående förälder med låg lön kan inte alls ut-
nyttja vårdnadsbidraget som det var tänkt. Den ensamstående föräldern får
inte den underbara valfriheten som ni brukar tala om.
Hon eller han är tvungen att arbeta och försörja sig med förvärvsarbete.
Vårdnadsbidraget går i detta fall till att betala barnomsorgen med. Det vik-
tiga alternativet att stanna hemma längre med sina barn existerar inte för en
ensamstående förälder.
Vi tycker att det är bättre att successivt med att ekonomin förhoppningsvis
blir bättre bygga ut en väl fungerande föräldraförsäkring och se till att barn-
omsorgen är väl utbyggd. Är det så att Bengt Westerberg funderar på lag-
stiftning i detta hänseende är jag - trots att jag är för kommunernas själv-
ständiga ställning och emot detaljregleringar i övrigt - inte främmande för
att acceptera denna goda tanke.
Anf. 41 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Om väljarna i kommunerna skulle välja den metod som Ca-
tarina Rönnung här anvisade, nämligen att rösta bort de beslutande i de
kommuner där man inte har fullständigt utbyggd barnomsorg, hade väljarna
under de senaste 20 åren fått rösta bort alla fullmäktigeförsamlingar i riket.
Sedan gör Catarina Rönnung precis samma konstifika sammanblandning
som Bengt Hurtig nyss gjorde. Hon blandar ihop olika saker i en härlig röra.
Låt mig ta det konkreta exemplet med en ensamstående mamma som
måste jobba och som inte får in sitt barn på ett barndaghem. Hon jobbar och
sliter, och hon betalar skatt till andra barns subventionerade omsorg. Hon
får försöka att ordna sin barnomsorg så gott det går.
På vad sätt skulle hon vara sämre ställd om hon hade en kommunal vård-
nadsersättning? Då hade hon ju chansen att åtminstone få litet hjälp med att
finansiera den barnomsorg som kommunen inte har ställt upp med. Det är ju
i det läge som nu råder som denna ensamstående mamma - vilket jag tidigare
utförligt redovisade - blir tredubbelt diskriminerad!
Anf. 42 CATARINA RÖNNUNG (s):
Herr talman! Jag tycker att Bertil Fiskejö argumenterar som om det skulle
råda en för evigt permanent brist på barnomsorgsplatser. Det är enligt min
mening inte konstruktivt att argumentera utifrån den utgångspunkten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU2 Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kom-
munsektorn (prop.1993/94:29).
Anf. 43 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag skall börja med att citera en ledamot som jag sällan har
anledning att citera. Dels för att jag sällan är överens med honon, dels för
att han brukar vara så bra själv på att få ut sina olika åsikter. Hans namn är
Bert Karlsson. Citatet kommer från en två veckor gammal motion som heter
Kosing till kommunerna. Jag tycker att det har varit för litet uppmärksamhet
kring den.
Så här skriver Karlsson: I kommunerna råder för närvarande stor brist på
pengar. Kommunerna klarar inte längre att upprätthålla en rimlig verksam-
het för medborgarna. Det drabbar särskilt barn och gamla. De lagstadgade
skyldigheterna kan inte bedrivas på rimlig nivå.
Karlsson fortsätter så här: Kommunerna har, trots den rätt till självbe-
stämmande som följer av grundlag, av regering och riksdag bundits till hän-
der och fötter.
Till att börja med skulle det vara intressant att höra om Bert Karlsson har
med sig sitt parti när det gäller den här motionen.
Mot den här bakgrunden tycker jag att Bert Karlsson borde kunna tänka
sig att stödja vårt förslag i det nu liggande ärendet, dvs. regeringsförslaget
att man skall bestraffa kommuner som utövar sin självbetämmanderätt och
väljer att höja skatten hellre än att dra ner på äldreomsorg och barnomsorg.
Jag vill också vända mig till Lennart Hedquist som själv har en lång erfa-
renhet som kommunpolitiker. Jag vill fråga om det verkligen är så att kom-
munpolitiker i genomsnitt är dummare än vi rikspolitiker. Är de mindre de-
mokratiskt valda? Har vi verkligen rätt att omyndigförklara dem på det sätt
som ni vill göra med det här förslaget?
Jag tänker ta den moderata ordföranden i kommunstyrelsen i Haninge
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
kommunsektorn
19
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
kommunsektorn
som exempel. Hon heter Marietta de Pourbaix-Lundin. Inför fullmäktiges
budgetmöte kommande måndag har hon föreslagit en kronas skattehöjning.
Det skulle ge kommunen ungefär 60 miljoner kronor i ökade inkomster. Det
är inkomster som är absolut nödvändiga för att Haninge över huvud taget
skall kunna överleva på ett rimligt sätt.
Det straff som regeringen vill utmäta åt Haningepolitikerna, inklusive den
moderata kommunstyrelseordföranden, är att den omedelbart tar tillbaka
19 av dessa 60 miljoner kronor. Då skulle jag vilja fråga Lennart Hedquist
vad syftet med det här straffet är. Är det att Marietta de Pourbaix-Lundin
skall känna ånger över att hon har handlat fel? Är det ett gammalt hederligt
moderat straff eller är det något annat syfte med det hela? Tycker Lennart
Hedquist att Haninge helt enkelt inte behöver dessa 19 miljoner?
Jag tycker också att vi skulle kunna göra tankeexperimentet att vi vänder
upp och ner på regeringens förslag. Vi kan tänka oss att kommuner och
landsting, t.ex. genom sina förbund, beslutar sig för att ta ifrån staten skatte-
inkomster om vi här i riksdagen skulle hitta på att höja våra skatter, momsen,
inkomstskatten eller något sådant.
Ur ren konstitutionell synpunkt är tanken inte alldeles orimlig. Den kom-
munala självbestämmanderätten är grundlagsfäst, likaväl som vår rätt att be-
skatta svenska folket.
Jag vill också vända mig till socialdemokraterna. Jag ser att det finns ett
par stycken närvarande i kammaren. Ni skriver i ert särskilda yttrande att ni
inte anser det meningsfullt eller ändamålsenligt att opponera mot de detalj-
förändringar som nu föreslås inom ramen för det system som ni ogillar och
ej heller medverkat till att införa.
Jag kom att tänka på Frank Baude, en tidigare kollega till mig i Göteborgs
kommunfullmäktige. Han representerade partiet KPML(r). När vi lade
fram våra olika begränsade, sansade och väl avvägda budgetförslag brukade
han kalla det för femörespolitik. Han sade att detta att över huvud taget
lägga detaljförslag inom ramen för det kapitalistiska systemet var honom
djupt främmande. Han ägnade sig inte åt sådana futtigheter.
Det är kanske litet orättvist att dra så stora växlar på den här formule-
ringen, men jag hörde att Göran Johansson, socialdemokratisk vice ordfö-
rande i Göteborgs kommunstyrelse, i budgetdebatten där häromveckan tog
upp just frågan om straffbeskattningen av de kommuner som tvingas att höja
skatten. Han ville ta ner finansminister Wibble för att försöka tala henne till
rätta. Han betraktade uppenbarligen inte detta som ett detaljförslag. Jag
kan försäkra att för Göteborgs kommun, i den situation som vi befinner oss
i, är 100 miljoner kronor faktiskt inga detaljer. Det är väsentligheter.
Jag vill alltså fråga socialdemokraterna om man skall tolka det här yttran-
det som en signal även för fortsättningen. Är det ointressant att nu försöka
pressa en i grunden felaktig regeringspolitik ett litet snäpp i rätt riktning för
att skapa några flera jobb eller åstadkomma en litet mera rättvis fördelning?
Skall vi vänta fram till valet och låta skutan gå i sank för att sedan vinna valet
och då börja tänka efter hur vi skall få henne upp till ytan igen?
Med detta vill jag yrka bifall till min meningsyttring till finansutskottets
betänkande.
20
Anf. 44 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det ärende vi nu behandlar har egentligen sin ursprungliga
grund i den omfattande avreglering av kommunerna som gjordes när de spe-
cialdestinerade statsbidragen avskaffades och ersattes av ett generellt stats-
bidrag.
Denna dramatiska förändring beslutade vi om i juni 1992 med verkan från
den 1 januari i år. Samtidigt infördes ett nytt utbetalningssystem för kommu-
nalskatt, där den tidigare tvååriga eftersläpningen ersattes.
När vi nu i dag blickar tillbaka på detta bör det sägas att den omstrukture-
ring och effektivisering av den kommunala verksamheten som nu pågår runt
om i landet skulle ha försvårats avsevärt om dessa förändringar inte genom-
förts. Borttagandet av de specialdestinerade statsbidragen innebär möjlighe-
ter för kommunerna att söka nya, lokalt anpassade lösningar utan de lås-
ningar som de tidigare statsbidragsreglerna innebar.
Därför har de av riksdagen gjorda regeländringarna i grunden varit av av-
görande betydelse för mycket av det positiva förändringsarbete som nu på-
går och som innebär ett bättre resursutnyttjande i kommunsektorn. Medbor-
garna får nu mer service för en given summa pengar.
Samtidigt har som bekant dessa ändringar plus ett stort antal andra riks-
dagsbeslut, inte minst i samband med de två krisuppgörelserna, lett till att
en rad ekonomiska regleringar mellan staten och kommunsektorn blivit nöd-
vändiga, särskilt under de första övergångsåren. Den tekniska utformningen
av denna reglering kan självfallet diskuteras när det gäller detaljerna, men
den sammanvägning som regeringen gjort kan anses rimlig.
Dagens ärende gäller just den tekniska utformningen av denna ekono-
miska reglering inför 1994. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan härvid-
lag.
Vänsterpartiet har passat på att i sin meningsyttring ta upp en fråga som
vi redan behandlat och beslutat om i kammaren, nämligen att de kommuner
och landsting som inte höjer skatten får en lägre neutraliseringsavgift. Det
beslutet, som vi fattade i juni i år, har redan haft sin effekt. Det tillhör undan-
tagen att någon höjer skatten 1994.
Johan Lönnroth tog upp Haninge som exempel. Det är ett specialfall där
en skattehöjning kanske är mer eller mindre oundviklig. Men att man kan
mena att det skulle vara orimligt av riksdagen att uppmuntra kommuner i
övrigt att hålla oförändrad skatt har jag mycket svårt att förstå. Vänsterpar-
tiet menar tydligen att den regel som vi redan har fastställt skall hävas nu, i
ett läge när kommunerna redan fattat beslut om sin budget och fastställt sina
skattesatser.
När Johan Lönnroth någon gång, i likhet med andra, skall skriva ner sina
minnen om sin tid som v-riksdagsman kommer han rimligen att berätta om
hur ologiskt det kändes att som ekonom försvara en sådan linje. Samtidigt
kommer han att uttrycka sin glädje över att den typ av förslag som syftade
till att fördröja ett nödvändigt förändringsarbete i kommunsektorn blev ned-
röstat här i kammaren.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
kommunsektorn
Anf. 45 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Lennart Hedquist är vänlig nog att tro att jag känner mig så
märkvärdig att jag skulle skriva ned mina minnen. Jag betvivlar att jag nå-
21
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
kommunsektorn
gonsin kommer att göra det. Om Lennart Hedquist funderar på att snart
börja skriva ned sina minnen - det kanske kan vara lämpligt efter nästa val -
skulle det vara intressant att se vad han skriver om det stolta moderata pro-
grammet, om de stora skattesänkningarna som skulle genomföras, om vad
som skulle hända med arbetslösheten och annat sådant som stod i regerings-
förklaringen. Jag skali inte fördjupa mig i det. Vi kan ta diskussionen om
vad vi skall skriva i våra memoarer vid något annat tillfälle.
Det är riktigt som Lennart Hedquist säger, att principbeslutet fattades re-
dan i våras. Vi anser dock från Vänsterpartiets sida att detta är ett princi-
piellt viktigt ingrepp, detta straff man lägger på kommunpolitiker som i god
demokratisk ordning har beslutat sig för att höja kommunalskatten därför
att det är nödvändigt. Det tycker vi är så principiellt viktigt att vi fortsätter
att opponera oss mot det. Det formella beslutet om lagen fattas ändå i dag.
Lennart Hedquist talar om avreglering. Detta är ingen avreglering. Ni hål-
ler på att införa ett system med straff för kommuner som i god, traditionell
kommunal självstyrelseanda fattar ett beslut om att sätta kommunalskatten
på en viss nivå. Det är principiellt förkastligt och ett uttryck för en moderat
centralstyrning av kommunerna.
Anf. 46 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth talar om att straffa kommuner. Jag tror att
han har anledning att gå tillbaka och se vad detta ärende egentligen handlar
om. Det handlar om att ge de kommuner som inte höjer skatten en lägre
neutraliseringsavgift. Det går i detta läge att räkna ut vad neutraliseringsav-
giften skall bli. Regeringen har kommit fram till att de kommuner som väljer
att inte höja skatten får en lägre neutraliseringsavgift. Det är ett sätt för sta-
ten att i detta samhällsekonomiska läge uppmuntra kommunerna att inte
höja skatten utan fortsätta ett samhällsekonomiskt nödvändigt förändrings-
arbete. Det kallar Johan Lönnroth i dag för straff. Jag tror faktiskt att Johan
Lönnroth, som ekonom, om ett antal år kommer att inse att det var nödvän-
digt.
Anf. 47 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Lennart Hedquist använder orden ”neutraliseringsavgift”
och ”förändringsarbete”. Om Lennart Hedquist någon gång skriver sina me-
moarer hoppas jag att han inte använder dessa för vanligt folk totalt obegrip-
liga uttryck. Det är ganska enkelt att konstatera att det handlar om ett straff.
Möjligen kan man säga att de kommuner som inte höjer skatten får rabatt
på de böter som ni utdömer för dem som gör det. Att det handlar om straff
är fullständigt entydigt. Varje praktiskt verksam kommunalpolitiker som ser
hur det fungerar, inte minst politikerna i Haninge, upplever det otvivelaktigt
som ett straff och ingenting annat.
Anf. 48 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Jag håller med om att vi kanske inte skall använda konstiga
uttryck. Johan Lönnroth bör ändå kunna medge att det inte är fråga om nå-
got straff. Det är faktiskt fråga om en belöning till de kommuner som inte
22
höjer skatten. De får betala in en lägre summa pengar till staten än vad de
annars skulle ha fått göra.
Anf. 49 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Johan Lönnroth uppfordrar de socialdemokratiska ledamö-
terna att ha synpunkter i denna fråga. Det kan vi väl ha, för ordningens skull.
Men Johan Lönnroth känner väl till vår inställning. Vi har i tidigare samman-
hang yrkat avslag på regeringsförslaget i denna del. Vi har dock inte funnit
det meningsfullt att aktualisera frågan på nytt i detta sammanhang. Det är
kört, om jag får uttrycka mig slarvigt, både av tidsskäl och av andra skäl. I
så måtto håller jag med Lennart Hedquist. Det är inte mycket jag håller med
honom om. Men jag håller med honom om att det tidsmässigt är över för
denna gång.
Jag studsade till litet när Johan Lönnroth talade om sin tidigare kollega
Frank Baude. Jag förstod sedan att han menade tidigare kollega i fullmäk-
tige i Göteborg. Jag förstår Johan Lönnroths reaktion. Jag har också mött
Frank Baude i debatter. Jag kan försäkra att det sista kommatecknet inte var
med där. Det var bastanta skivor. Det var inte någon femörespolitik. Men
detta är inte femörespolitik. Det handlar om miljoner. Därför har vi tidigare
mycket bestämt talat om vad vi anser. Det finns, som sagt, inte skäl att nu ta
den debatten en gång till. Vi kommer att fortsätta den i andra sammanhang.
Anf. 50 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Arne Kjörnsberg kommer med argumentet att det skulle
vara kört. Som jag redan tidigare nämnt kommer Haninge kommun att fatta
sitt budgetbeslut på måndag. Jag tror inte att Haninge kommun upplever att
det är kört. Såvitt jag har förstått har representanter för Haninge kommun
upprepade gånger varit hos finansministern och begärt dispens från detta
straff. Hittills har de fått nej. Jag tror att det skulle vara oerhört väsentligt
för Haninge kommun om riksdagen i dag fattade ett annat beslut än man
gjorde i våras.
För några veckor sedan väckte ni, Arne Kjörnsberg, en särskild motion
med anledning av att det hade hänt dramatiska saker med arbetslösheten
under sommaren. Det betyder rimligen också att frågor av detta slag måste
kunna omvärderas och omprövas. Det som har hänt under sommaren har
kanske främst varit att kunskapen om den djupa kommunala krisen har blivit
starkare. Varför inte ändå tro våra borgerliga kolleger om gott, så pass att
de kan tänka igenom denna fråga en gång till.
Anf. 51 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Det sista först: Jag har inga sådana förhoppningar. De bor-
gerliga har bestämt sig för att detta är jättebra. Kommunerna skär ner på sin
verksamhet, avskedar folk osv. Jag har inga förhoppningar. Det är därför vi
i stället lägger fram förslag. Johan Lönnroth, som är mycket pliktmedveten,
har naturligtvis läst vår stora ekonomisk-politiska motion bl.a. med anled-
ning av vad som har hänt. Då har Johan Lönnroth självfallet noterat att vi
har alla förslag för att möta det största problemet som finns i kommunerna
och landstingen just nu. De tvingas av ekonomiska skäl avskeda folk. Det
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
ko mm unsektom
23
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
ko mm unsektom
24
leder i sin tur till att vård och omsorg blir sämre, förutom att det leder till
att människor blir arbetslösa och får ekonomiska problem.
När den första vägen har varit stängd, försöker vi att lösa problemet på
annat sätt. Den frågan är inte slutbehandlad, Johan Lönnroth. Den skall fi-
nansutskottet diskutera under de kommande dagarna och troligen fatta be-
slut om nästa vecka. Sedan skall kammaren besluta den 15 december. Där
har vi fortfarande förhoppningar.
När det gäller den andra frågan är det som att springa rakt in i betongväg-
gen, för de borgerliga har bestämt sig. Därav vårt ställningstagande att inte
i detta sammanhang på nytt ta upp den frågan.
Anf. 52 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag väljer att tolka det sista som Arne Kjörnsberg säger som
positivt, att ni fortfarande ändå har förhoppningar om att det skall vara möj-
ligt att påverka den borgerliga politiken. Jag har läst er stora ekonomisk-
politiska motion mycket noggrant. Det finns många inslag i den som Väns-
terpartiet står bakom. På många punkter handlar det om att ni i princip upp-
repar förslagen från i våras. Ni måste uppenbarligen innerst inne tro att det
skall vara möjligt att få de borgerliga partierna att tänka om. Jag noterar det
Arne Kjörnsberg säger i positiv anda, att Socialdemokraterna inte har gett
upp. Ni anser inte att det är att springa in i betongväggen. Ni tror på att det
skall vara möjligt att samtala om förändringar i den ekonomiska politik som
de borgerliga partierna på det stora hela taget fastställde redan i våras.
Anf. 53 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! För att inga missförstånd skall råda, Johan Lönnroth, vill
jag säga följande. Mitt litet slarviga uttryck, att det är som att springa in i
betongväggen, syftade på den delen där regeringspartierna, med understöd
av Ny demokrati, har bestämt sig för att straffa kommunerna om de höjer
skatten. Jag håller med om att man kan använda uttrycket straffa. Det var i
den delen jag sade att det var som att springa in i väggen. I övrigt har vi inte
gett upp. Vi har ett uppdrag från våra väljare att göra det så bra som möjligt
eller det minst dåliga. Vi fortsätter att sträva efter det.
Vi är inte så deterministiska att vi låter situationen rulla i väg och tror att
problemen skall lösas av sig själva - eller hur de nu skall lösas. Vi vill göra
vad vi kan. Det kan jag försäkra Johan Lönnroth om. Jag är säker på att
hans replik i den delen bara hade avsikten att få mig att ställa mig upp och
säga detta. Johan Lönnroth vet ju vad vi tycker sedan tidigare.
Härmed är det sagt. Låt oss ta det som en utgångspunkt för vidare arbete
i finansutskottet.
Anf. 54 LENNART HEDOUIST (m):
Herr talman! Johan Lönnroth och Arne Kjörnsberg verkar båda vara fö-
reträdare för linjen att det nödvändiga förändringsarbetet ute i kommuner
och landsting åtminstone tills vidare skall upphöra. De åberopar arbets-
marknadsläget. Det verkar vara de obotfärdigas förhinder. Arne Kjörnsberg
tillhörde ju den majoritet här i riksdagen som under hela 80-talet fördröjde
denna nödvändiga förändring av kommunsektorn.
Nu genomförs den. Den hade kunnat genomföras i ett bättre arbetsmark-
nadsläge. Det bör understrykas att det pågår mycket kraftfulla arbetsmark-
nadspolitiska insatser samtidigt som kommunerna genomför dessa föränd-
ringar. De leder till att de kommunanställda som i denna process i vissa fall
får söka efter ett nytt arbete genom arbetsmarknadsåtgärder får tillfälle att
genomgå utbildning och få del av kompetenshöjande insatser. Det gör att de
i ett kommande bättre arbetsmarknadsläge står mycket bättre rustade att
göra insatser inom t.ex. den privata tjänstesektorn eller i industrin. Det är
gynnsammare för oss i det samhällsekonomiska uppbyggnadsarbete som på-
går.
Anf. 55 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Herr Hedquist säger att det nödvändiga förändringsarbetet
i kommunerna kunde ske i ett bättre arbetsmarknadspolitiskt läge. Det är
sant - det är verkligen sant. Mellan 600 000 och 700 000 människor står utan-
för arbetsmarknaden.
Men ni framhärdar ju! Ni bryr er inte om det. Ni vidtar åtgärder så att
kommuner och landsting det kommande året uppskattningsvis kommer att
tvingas att avskeda mellan 25 000 och 35 000 personer. Resultatet av det blir
bara att dessa personer går ut i öppen arbetslöshet eller att de får del av ar-
betsmarknadspolitiska åtgärder.
Handen på hjärtat, herr Hedquist: det vore väl konstigt om man inte satte
in kraftfulla åtgärder när arbetslösheten är så stor? Ni har inte ökat insatser-
nas omfattning i den takt som arbetslösheten ökat.
Resultatet kommer alltså att bli att samhället - staten - kommer att få stå
för dessa kostnader via Arbetsmarknadsfonden. Där finns inga pengar, så vi
får låna de pengar som behövs. För att använda den tidigare moderatledaren
Gösta Bohmans uttryck: Detta är verkligen rundgång. Det enda vi ”tjänar”
på förändringsarbetet är att människor hamnar i arbetslöshet och att vård
och omsorg blir sämre. Vi socialdemokrater anser inte att det är ekonomiskt
rationellt att göra på det sättet.
Anf. 56 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Det är oerhört viktigt att det arbete med produktivitetshöj-
ning, effektivisering och nya lösningar som nu görs i kommunerna får fort-
sätta. Arne Kjörnsberg förespråkar att det arbetet skall avbrytas.
Jag har sagt att det hade varit bra om detta förnyelsearbete hade skett un-
der högkonjunkturen i slutet av 80-talet. Då hade vi stått bättre samhällseko-
nomiskt rustade nu.
Att säga att kommuner och landsting kan avbryta detta jobb vore verkli-
gen att driva förfallet vidare. I stället har man nu möjligheter att ge stora
grupper utbildning och beredskap i form av kompetenshöjande insatser så
att de kan stå väl rustade på en framtida arbetsmarknad. De åtgärderna vid-
tas ju.
Ni socialdemokrater vill konservera nuvarande struktur i kommuner och
landsting, och det tror jag faktiskt att man betackar sig för där.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa ekonomiska
regleringar år 1994
mellan staten och
kommunsektorn
25
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala
bostadstillägg till
folkpension år 1994
Anf. 57 ARNE KJÖRNSBERG (s):
Herr talman! Jag vill bara konstatera att Lennart Hedquist - moderat och
tidigare kommunalråd - inte tror sina egna partivänner ute i kommuner och
landsting om att vidta rationella åtgärder, såvida han inte här i riksdagen ge-
nom ekonomisk-politiska beslut tvingar dem att göra detta. Jag tror faktiskt
Lennart Hedquists partivänner på kommunala och landstingskommunala
befattningar om bättre, precis som jag tror mina egna partivänner om bättre.
Vi behöver inte gå fram med piska.
Jag noterar skillnaden. Det är uppochnedvända världen, herr talman. Jag
har alltså större förtroende för att moderata kommunal- och landstingsråd
ute i landet är rationella och vidtar för medborgarna viktiga åtgärder än vad
Lennart Hedquist har. Mycket skall man uppleva här i världen!
Anf. 58 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Nu är vi tillbaka till utgångsläget för min debatt med Johan
Lönnroth. Det sker inte någon bestraffning av kommuner som höjer skat-
ten. I motsats till vad regeringen redan anfört i budgetpropositionen utgår
det i stället pengar till de kommuner som inte höjer skatten. Det är alltså
fråga om en morot och inte om en piska, om jag skall använda det uttryck
som Arne Kjörnsberg förde in i debatten.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU3 Kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994 (prop.
1993/94:5).
Anf. 59 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att säga att det inte är lätt att vara lågin-
komstpensionär i detta land i dag om man skall försöka planera framåt. Det
är kanske inte lätt för någon i dagsläget att planera särskilt långt framåt bero-
ende på alla de beslut, kontrabeslut och korrigeringsbeslut som gör att situa-
tionen för många människor blir väldigt osäker på många områden.
En grupp människor som kanske är särskilt känslig när det gäller att oroas
av ständigt nya förändringar är nog pensionärerna.
Betänkandet handlar om förändringar vad gäller KBT. Jag vill ta upp tre
olika frågor som jag tror kommer att skapa ytterligare orättvisor.
För det första: Regeringens förslag till nya KBT-regler kommer att med-
föra att det sker en omfördelning från rika pensionärer till fattiga. Dc som
har hög pension har ofta en bra bostad och högre hyra. De kommer till följd
av regeringens förslag att subventioneras med några hundralappar varje må-
nad - noga räknat med i medeltal 150 kr.
26
De andra, dvs. de vi här i kammaren ibland kallar fattigpensionärer, kom-
mer att förlora.
För det andra: Det skall ske en omräkning av konsumentprisindex. Pen-
sionärerna kommer inte att få full uppräkning av sina pensioner. Vem drab-
bar det? Också det drabbar i störst utsträckning pensionärer med ingen eller
låg ATP.
För det tredje: Den överföring av ansvaret för KBT till staten som inte
skall medföra några merkostnader för staten och det system som man grun-
dar uppbyggnaden på tar inte någon hänsyn till olika nivåer på subventio-
nerna. I en del kommuner har man subventionerat med högre belopp och i
andra med lägre.
En del pensionärer kommer att få mindre och en del mer om regeringen
fortsätter på den inslagna vägen vad gäller jämlikhetspolitiken.
Vi i Vänsterpartiet tycker egentligen att man skulle ta bort bidragsgolvet
och låta bidragstaket vara kvar - gärna på den nivå som det ligger på i dag.
Det kan naturligtvis kosta några miljoner extra. Vi begär i vår motion just
en översyn av hur systemet slår, så att låginkomstpensionärerna inte skall
drabbas av de olika förslagen. Vi begär alltså en konsekvensanalys av hur de
föreslagna KBT-reglerna slår för låginkomstpensionärer.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Vänsterpartiets motion, efter-
som jag inte kunde delta i utskottets behandling och få en meningsyttring
införd under mom. 1 och 2.
Anf. 60 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Berith Eriksson yrkade bifall till Vänsterpartiets motion.
Den motionen innehåller ett krav att den nedre bostadskostnadsgränsen inte
skall sänkas - hon sade att den inte skall höjas utan bibehållas vid 150 kr.
Den har under lång tid varit oförändrad, och motionsyrkandet är därför
oförståeligt. Jag tror mot den bakgrunden att det är viktigt, inte minst för
dem som sitter på åhörarläktaren, att jag går igenom vad ärendet innehåller.
Vi talar om en förändring av KBT-lagstiftningen. Det gäller dels en änd-
ring av statsbidragsreglerna för det kommunala bostadstillägget för pensio-
närerna, dels också i vissa fall följdändringar i bostadstillägget för pensionä-
rerna.
För närvarande gäller att statsbidragen utgår med 70 % av de kostnader
som kommunerna har för kommunalt bostadstillägg, dock under en förut-
sättning, nämligen att kommunerna täcker 85 % av den del av kostnaderna
som överstiger 150 kr men inte 3 000 kr.
Regeringen har föreslagit vissa regeländringar för att få till stånd mera en-
hetliga regler för kommunerna i avvaktan på en övergång till ett statligt bo-
stadsbidrag, något som kommunerna har önskat sig.
Regeringen föreslår för det första att kommunerna även fortsättningsvis
skall få statsbidrag med 70 % av sina utgifter för KBT, förutsatt att 85 % av
bostadskostnaderna täcks av KBT. Procentsatserna är alltså helt oföränd-
rade.
För det andra föreslår man vissa ändringar av bostadskostnadsgränserna.
Dc bidragsgrundande kostnaderna föreslås ligga mellan 150 kr - precis som
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala
bostadstillägg till
folkpension år 1994
27
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Kommunala
bostadstillägg till
folkpension år 1994
tidigare, Berith Eriksson - och en övre bostadskostnadsgräns på 3 500 kr.
Det innebär att den övre bostadskostnadsgränsen höjs med 500 kr.
Det föreslås också bidragsändringar för att få till stånd en anpassning av
de kommunala KBT-reglerna inför en övergång 1995 till ett statligt system.
Man föreslår därför att KBT inte skall få täcka mer än 90 % av bostadskost-
naderna. För att få en mjuk övergång i de kommuner som har täckt upp till
100 % av bostadskostnaderna skall dessa kommuner inte få sänka sina KBT-
kostnader mer än till 90 %. Alla de kommuner som har 90 % eller lägre pro-
centtal måste behålla sin nuvarande täckningsgrad.
Detta är vad som föreslås i propositionen. Man föreslår också att det sär-
skilda kommunala bostadstillägget, som skall se till att ingen pensionär får
det verkligt dåligt, dvs. att vi inte skall få några fattigpensionärer, skall ligga
fast också under 1994.
Berith Eriksson säger nu att vi gör en mycket orättfärdig förändring: Vi
höjer KBT för dem som har höga inkomster, höga pensioner och hög hyra.
Den samvariationen är dock inte helt enkel. De som har höga pensioner och
möjligtvis också hög hyra får faktiskt inte så mycket i KBT. Det finns vissa
avräkningsregler för detta.
Dessutom hänger hög hyra och hög pension eller låg hyra och låg pension
inte helt ihop med varandra. Gamla pensionärer som flyttar till nybyggda
servicehus eller andra anläggningar får ofta höga hyror samtidigt som de har
låga pensioner. Så ser vårt pensionssystem ut. Det är därför så viktigt att vi
också har SKBT.
Jag måste säga att jag tycker att förslaget är väl avvägt. Jag har suttit med
i den utredning som arbetat med KBT-frågorna. Att snabbt och utan anpass-
ning ändra ett kommunalt system till ett statligt går inte. Vi har här fått till
stånd en bra avvägning.
Jag yrkar bifall till utskottets och propositionens förslag och avstyrker
Berith Erikssons yrkande. Som jag inledningsvis sade är det litet konstigt,
eftersom hon kräver att bostadskostnadsgränsen på 150 kr skall förbli oför-
ändrad. Det är vad som också föreslås i propositionen.
Anf. 61 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Nej, vi framhåller i motionen att vi kan tänka oss att golvet
tas bort. Vi vill få till stånd en konsekvensutredning, som går igenom hur
KBT-reglerna kommer att slå bland pensionärerna.
Jag förstår naturligtvis att det handlar om ett nollsummespel, en omfördel-
ning mellan kommuner som har betalat ut mer och kommuner som har beta-
lat ut mindre, för att skapa en situation där staten kan ta över denna bidrags-
givning. Men har Moderaterna gjort någon utredning av hur det här slår mot
dc pensionärer som har KBT i dag?
28
Anf. 62 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! I motionen yrkas faktiskt att man inte skall sänka bidragsgol-
vet. I utskottsskrivningen var man snäll och skrev att den nedre gränsen på
150 kr bör bibehållas.
Vi behandlar nu årets ärende. Vad som sker nästa år vet vi inte så mycket
om. Om man går över till ett statligt system måste man se på många olika
delar, och det blir då konstigt med ett tillkännagivande om att 150-kronors-
gränsen skall ligga fast för all framtid.
Det är nog fråga om ett misstag, och jag tror inte att det är mycket att
diskutera.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU4 Vissa socialförsäkringsfrågor.
Anf. 63 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I detta betänkande om vissa socialförsäkringsfrågor behand-
las bl.a. Vänsterpartiets motionsyrkande om en samlad bedömning av hur
långtidssjuka, pensionärer och handikappade drabbas av alla de olika förslag
som framlagts under mandatperioden.
Utskottet besvarar vår motion med att hänvisa till Merkostnadskommit-
tén och HSU 2000. Jag tycker att det är litet märkligt, eftersom Merkost-
nadskommittén inte alls tog tag i denna fråga. Den presenterade ingen hel-
hetslösning utan föreslog en mängd olika delåtgärder, vilkas konsekvenser
är mycket svåra att överblicka. Man skulle framför allt ha gjort en samstäm-
ning med Handikapputredningen, men de åsikter och slutsatser som man
kom fram till i Handikapputredningen finns över huvud taget inte redovi-
sade i Merkostnadskommitténs förslag.
Vi ville även i Merkostnadskommittén få till stånd en paketlösning, en
samlad bedömning av konsekvenserna för handikappade och kroniskt sjuka
som har betydande kostnader för läkemedel, läkarbesök och sjukvårdsbe-
handling. Vi vill också att man i detta sammanhang tar med alla de kostnads-
ökningar som har genomförts i den kommunala servicen.
Vi anser att det är viktigt att få en ordentlig översyn av konsekvenserna
för de här människorna av alla förslag och försämringar som har skett under
de sista åren.
I HSU 2000 finns absolut ingenting som motsvarar vårt motionskrav. Den
kommitténs överväganden skall grundas på analys och värdering av i första
hand tre olika finansierings- och organisationsmodeller. Det handlar om en
reformerad landstingsmodell, primärvårdsstyrd vård och obligatorisk sjuk-
vårdsförsäkring. Men det finns ingenting om att den utredningen skulle göra
någon analys av hur de här grupperna av människor drabbats av de samlade
merkostnader som dc har fått genom olika förändringar.
Därmed, herr talman, yrkar jag vid mom. 8 bifall till vår motion Sf231.
Under detta moment finns också två socialdemokratiska motioner som före-
slås bli avslagna med samma motivering.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa social-
försäkringsfrågor
29
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa social-
försäkringsfrågor
30
Anf. 64 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Berith Eriksson anser att utskottet inte på ett bra sätt har
behandlat den motion som hon har väckt och som tas upp i detta betän-
kande. Hon hävdar att det vi anför från utskottsmajoritetens sida inte skulle
vara ett svar på motionskraven.
Det är vittomfattande krav Vänsterpartiet ställer i motionen. Vi tycker
nog att Merkostnadskommitténs förslag till stor del skulle kunna lösa de pro-
blem som Berith Eriksson pekar på. Det pågår ett beredningsarbete i rege-
ringskansliet när det gäller Merkostnadskommitténs betänkande.
Det här är inga lätta frågor att lösa. Förändringar sker hela tiden i både
utgiftsuttag och tillskapande av förmåner för grupperna handikappade, lång-
tidssjukskrivna och låginkomsttagare.
Socialstyrelsen har i sitt arbete också uppmärksammat de avgifter som
man tar ut efter den s.k. ÄDEL-reformen och har visat på effekter som detta
ger. Det finns också en lång rad andra utredningar som följer utvecklingen
mycket noggrant.
Utskottsmajoriteten anser att det för närvarande inte finns anledning att
tillsätta ytterligare en utredning för att ta reda på de konsekvenser som för-
ändringar i samhällslivet kan innebära.
I HSU 2000 finns frågan om avgifterna faktiskt med i kommittéuppdraget.
Man skall titta på vilken effekt detta har för människors möjligheter till god
vård och omsorg. Även om man i första hand skall se på tre huvudmodeller,
så finns i den övriga delen av kommittédirektiven inlagd avgifternas påver-
kan på sjukvårdsefterfrågan. Detta kommer att redovisas under våren.
Jag vill med det, herr talman, yrka bifall till hemställan i utskottets betän-
kande och avslag på Berith Erikssons motion Sf231.
Anf. 65 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det är klart att jag inte är nöjd med behandlingen av motio-
nen. Man hänvisar till en utredning som redan är klar och där det inte finns
någonting som pekar på att man skulle kunna göra en samlad konsekvens-
analys utifrån den. Kan Karin Israelsson peka på någonting i utredningen
som säger att man är beredd att ta detta helhetsgrepp?
Inte nog med att man inte tog ett helhetsgrepp, man kom också med tre
olika förslag i olika delar.
När det gäller den andra utredningen är det lätt att läsa sig till att inte hel-
ler den är beredd att gå in och göra någon analys av vad de samlade kostna-
derna innebär för de människor som drabbas av kostnadshöjningar när det
gäller läkemedel, sjukvård och hemtjänst. På precis på alla områden, där en
handikappad, en långtidssjuk eller en pensionär har utgifter har det skett
höjningar av utgifterna utan att det skett höjningar i motsvarande grad för
deras inkomster. Detta har naturligtvis konsekvenser.
Jag tror inte att jag och Vänsterpartiet är ensamma om att få kraftiga sig-
naler från samhället om att dessa människor har drabbats ganska hårt av för-
ändringarna.
Karin Israelsson påpekar att det skulle pågå så stor och omfattande utred-
ningsverksamhet. Men om man tillsätter olika utredningar för olika områ-
den, som leder fram till en rad beslut, måste man väl ändå någonstans stanna
upp och ta reda på vad allt detta har inneburit för de människor som drabbas
av dessa beslut.
Anf. 66 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag har stort förtroende för att regeringen i sin handläggning
av Merkostnadskommitténs betänkande försöker hitta lösningar. Det är inga
lätta lösningar. Det vittnar Merkostnadskommitténs betänkande om. Man
har inte kunnat hitta en enkel lösning för att skydda de sämst ställda. Men
det finns i systemet också högkostnadsskydd av olika slag, som skall ge ett
skydd för dem som har de sämsta ekonomiska förutsättningarna, vilket ofta
brukar följas av att man har den högsta sjukligheten.
Jag tycker att vi med det kan uppdra till regeringen att om det kommer
ett förslag, skall man i det också ta dessa hänsyn.
Anf. 67 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Det Merkostnadskommittén framför allt kom fram till var
olika förslag som, om de genomförs, betyder en försämring. Det var helt
klart att man i den merkostnadsgräns som skulle sättas inte alls skulle räkna
in de olika högkostnadsskydden, och att man inte alls ville ta något helhets-
grepp på alla momenten.
Jag skulle kunna gå med på att göra en utjämning mellan olika människor
med olika behov när det gäller t.ex. fria mediciner, men detta under förut-
sättning att det ingår i en paketlösning, i ett helhetsperspektiv.
Jag hoppas verkligen att Merkostnadskommitténs betänkande inte an-
vänds på det sättet att man tar till vara förslag om sådant som gör det ännu
svårare för dem som redan har det svårt i det här samhället.
Anf. 68 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Grunden för de förändringar som har genomförts i vårt land
är att vi har en mycket dålig ekonomi och att vi måste hitta besparingar. In-
satser för vård och omsorg innebär mycket stora kostnader för samhället.
Man måste försöka lägga så mycket som möjligt som egenkostnader för att
få ett utnyttjande av förmånerna som överensstämmer med de behov som
finns.
Vi följer med intresse vad som händer. Kommunerna har ett sista ansvar
i frågorna.
Jag är beredd att med förtroende överlämna frågan till regeringen. Man
har nu frågan på sitt bord. Det är inte lätt att finna en lösning, och det har
många vittnat om förut.
Anf. 69 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Frågan om samhällets i dag dåliga ekonomi dyker hela tiden
upp. Men frågan är var besparingarna skall göras. Det här gäller en grupp
människor som först och främst inte klarar av att organisera sig på samma
sätt som andra starkare grupper i samhället kan göra. Det är också fråga om
grupper som inte i första taget går till socialen eller vill ligga samhället till
last. De är mer än andra verkligen i behov av att vi i denna kammare tar
deras situation på största allvar.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa social-
försäkringsfrågor
31
|
Prot. 1993/94:30 25 november 1993 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Vissa |
9 § Vissa utlänningsfrågor Föredrogs Anf. 70 SIGGE GODIN (fp): Herr talman! I detta betänkande behandlas bl.a. frågan om förvarsta- I Sverige blir många barn inlåsta endast av det skälet att deras familjer Vi i Folkpartiet hoppades att en majoritet skulle inse att förra årets beslut Den socialdemokratiska regeringen föreslog 1989 en förändring av för- Majoriteten i riksdagen står fortfarande bakom att man tar barn i förvar. Herr talman! Situationen är sådan att utskottets mening kan leda till en Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifall till reservationen i SfU:s Anf. 71 RUNE BACKLUND (c): Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande 5 behandlar ett antal |
|
32 |
motioner med anknytning till utlänningslagen, bl.a. vissa regler som rör ar- |
betstillstånd, viseringsregler, förvar av barn, utvisning på grund av brott
m.m.
Många av de frågeställningar som återfinns i motionerna, bl.a. när det gäl-
ler arbetstillstånden, kommer att diskuteras och behandlas i den parlamenta-
riska kommitté som har fått i uppgift att bl.a. se över invandringsreglerna.
Det gör att de frågorna kommer tillbaka till riksdagen i en eller annan form.
Vi har därför från utskottsmajoritetens sida valt att avstyrka motionerna
med hänvisning till att frågorna bereds i kommittén.
Det finns också ett antal motioner som behandlar brott som begås av ut-
ländska medborgare eller misstankar om att utlänningar skall begå brott i
Sverige. Där finns ett utredningsförslag från den s.k. utvisningsutredningen
som för närvarande bereds i regeringskansliet. Regeringen avser att lägga
fram förslag under våren 1994. Vi avstyrker motionerna med hänvisning till
att frågorna kommer tillbaka till riksdagen och att vi då får anledning att
göra en fördjupad prövning av de förslag som finns i motionerna.
Herr talman! Vidare har vi den del som föregående talare diskuterade.
När det gäller frågan om förvar av barn finns det en reservation från Folkpar-
tiets sida. Man kräver ett förbud mot att ta barn i förvar.
Det är viktigt att komma ihåg att skälet till att det finns förvarsregler är att
det finns en lagstiftning som säger att den som får avslag på sin asylansökan i
Sverige också skall lämna landet. Det görs inga undantag på den punkten.
Man är skyldig att lämna Sverige efter ett sådant beslut. Förvarsreglerna har
tillkommit för att markera allvaret med att verkställa sådana avvisningar.
Det gäller såväl enbart vuxna som barnfamiljer.
Skulle man följa den syn som Folkpartiet har, dvs. ett absolut förbud,
skulle man i praktiken slå botten ur lagstiftningen. Därmed finns det inga
möjligheter för samhället att verkställa avvisningar. Då går det att vistas i
landet utan möjligheter för samhället att verkställa en avvisning. Det skulle
leda till att asylprövningen i fråga om barnfamiljer i praktiken skulle bli täm-
ligen meningslös. Sådana beslut kan aldrig verkställas. Detta ligger bakom
det ställningstagande som riksdagsmajoriteten valde vid föregående års riks-
dag.
Diskussionen om barn i förvar blir gärna känslomässig. Man pratar om att
barn låses in endast därför att de är asylsökande. Det är viktigt att komma
ihåg vem det är som låses in. Det är endast den som har visat dokumenterad
ovilja att efterfölja ett awisningsbeslut. De regler som antogs förra året in-
nebär att de som skall avvisas får längre tid på sig att förbereda avresan. För
att de skall tas i förvar måste de verkligen visa att de inte är beredda att efter-
följa de beslut som svenska myndigheter har fattat. Det är inte bara fråga
om att de är asylsökande, utan också att de har visat en klar ovilja att accep-
tera ett beslut.
Det är också viktigt att komma ihåg att den som har fått avslag på sin ansö-
kan därmed ju har fått sina asylskäl prövade. Det är därmed bevisat att man
inte har haft skäl för sin ansökan, som man grundande på att man är flykting
eller att det finns andra omständigheter som gör att man kräver skydd i Sve-
rige.
Herr talman! Utskottet anser på den punkten att den linje som Folkpartiet
har valt skulle leda väl långt när det gäller de krav vi i övrigt ställer på lagstift-
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 30
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
ningen. Det måste finnas en yttersta gräns där det går att markera att sam-
hällets beslut skall efterföljas.
Herr talman! Med dessa synpunkter vill jag yrka bifall till utskottets hem-
ställan.
Anf. 72 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Folkpartiet slår inte huvudet i väggen och tycker att det skall
vara ett absolut förbud. Men vi tycker att det skall vara så på sikt. Vi talar
om att det skall finnas en princip om att inte ta barn i förvar. Rune Backlund,
som är väl insatt i dessa frågor, vet att regeringens förslag inte heller innebar
ett absolut förbud. Trots det tyckte majoriteten i Sveriges riksdag att rege-
ringens förslag inte kunde bifallas.
Herr talman! Låt mig hoppas att Invandrar- och flyktingkommittén är så
klok att dessa synpunkter tas upp och att kommittén ser seriöst på frågan.
Det skall en gång för alla utredas om det finns andra möjligheter att lösa
denna mycket svåra fråga, dvs. så att barn slipper tas i förvar i samma ut-
sträckning som har skett under de senaste åren.
Anf. 73 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Sigge Godin vet ju väl hur direktiven för utredningen är
skrivna. De är väldigt öppna, och det är fritt att i den utredningen även ak-
tualisera den här frågeställningen.
Det är viktigt att komma ihåg att det ställningstagande som utskottet
gjorde innebar en skärpning av reglerna i förhållande till hur de såg ut tidi-
gare. Det lämnades alltså ännu större utrymme för att man själv skulle klara
sin utresa från Sverige; vi ändrade tidpunkten.
I utskottet markerade vi att det inte bara skulle vara fråga om att miss-
tanke förelåg om att viss person tänkte avvika, utan det skulle handla om en
dokumenterad ovilja till att efterfölja fattade beslut.
I så måtto innebär förändringen förra året minskade möjligheter att ta
barn i förvar. Det bygger hela tiden på att man själv visar att man inte vill
efterfölja besluten. På inget sätt vill vi åstadkomma en situation där många
barn tas i förvar. Majoritetens målsättning var att åstadkomma ett minimum
av sådana tillfällen.
Anf. 74 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig få påpeka att det strider mot vårt rättsmedvetande
i Sverige att ta barn i förvar. Det strider också mot FN:s barnkonvention,
som Sverige också skrivit under. Av det skälet agerar Folkpartiet i den här
frågan.
Anf. 75 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Vi kan naturligtvis diskutera vilka principer det här strider
mot. Men det finns också en annan princip i Sverige, vilken säger att de lagar
som stiftas och de regler som inrättas skall kunna efterföljas, och att man
med kraft skall visa att man från samhällets sida är beredd att efterleva dem.
Det är därför dessa regler finns.
34
Anf. 76 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Utskottet har i sitt betänkande behandlat utlänningsfrågor.
Totalt behandlades i utskottet 18 motioner representerande 28 hemställan-
depunkter. Av dessa kom 5 motioner med 15 hemställandepunkter från Ny
demokrati.
Vi i Ny demokrati har alltså som största enskilda parti engagerat oss i
denna fråga. Är det då inte märkligt att vi inte har en enda reservation på
alla dessa motioner och yrkanden, utan endast ett särskilt yttrande i betän-
kandet?
Borde det inte besinna dem till eftertanke som rycks med i massmediernas
partibundna smutskastningskampanj av Ny demokrati? Borde det inte be-
sinna Stockholms universitet till eftertanke, detta centrum för invandrar-
forskning?
I sin tydligen partivinklade utredning, Förhållandesätt till invandring och
invandrare 1993, yttrar man bl.a. följande om Ny demokrati:
- Partiet har på ett försåtligt sätt friat till dem som oroas av invandringen.
- Det är möjligt att Wachtmeister och Karlsson inte kan beläggas med direkt
främlingsfientliga uttalanden, men ingen kan ta miste på Ny demokratis bud-
skap: Ta inte in fler invandrare! Skicka hem de asylsökande! Sverige åt
svenskarna!
- En högljudd grupp med Sverigedemokrater, Ny demokrati och Sjöbopar-
tiet i spetsen är ytterst kritisk till flyktingpolitiken. Det är svårt att tro att
regering och riksdag låter sig påverkas av detta sällskap.
Frågan är om denna utredning kan betraktas som seriös, trots att resulta-
tet av den i'många fall är facit på Ny demokratis politik. Är förtalet av Ny
demokrati här en kompensation för att det nu är bevisat att vårt parti har
rätt?
Vad har hänt? Herr talman, jag skall rycka ut några representativa yrkan-
depunkter ur våra motioner och jämföra med vad de lett till. I Ny demokratis
motion Sf22, yrkande 16, som skrevs i februari i år, framhöll vi i Ny demo-
krati att de svenska viseringsreglerna borde skärpas och att visumtvång för
t.ex. medborgarna från det forna Jugoslavien borde införas. Grunden därtill
var den inhumana behandlingen i Sverige, människosmugglingen, m.m.
I juni i år beslöt regeringen att följa vårt förslag som avser Bosnien-Herce-
govina, naturligtvis efter sedvanlig smutskastning av vårt parti. Av dem som
kommit till Sverige under denna tid har många blivit utvisade. Enorma, onö-
diga lidanden och kostnader kunde också här ha sparats om man hade lyssnat
till oss.
I vår motion 22, yrkande 13, påpekade vi att många ensamma barn kom-
mer till Sverige för att söka asyl. När barnen beviljats uppehållstillstånd an-
länder föräldrarna. Dessa kan då av anknytningsskäl få uppehållstillstånd.
Då motionen var så verklighetsförankrad, kunde man inte bara låta den
vara, utan den behandlas nu av Invandrar- och flyktingkommittén.
I motionerna 22, 631 och 93 har vi i olika yrkanden pekat på den allvarliga
fara för samhället som den ökande kriminaliteten utgör. Enligt all tillgänglig
statistik är utländska medborgare kraftigt överrepresenterade bland dem
som lagfors och döms för brott. Det är därför väsentligt att de bestämmelser
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
35
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
som reglerar möjligheten att utvisa sådana utländska medborgare ändras i
skärpande riktning.
Resultatet blir också här att man inte kan blunda för verklighetens fakta
och att även denna punkt ingår i Utvisningsutredningens betänkande, som
nu bereds av regeringen. Motion 632, i vilken vi i olika yrkanden berör möj-
ligheten till utvisning på grund av asocialitet, är av den graden att utskottet
förutsätter att denna fråga skall ingå i Utvisningsutredningen.
Herr talman! På punkt efter punkt har våra motioner och yrkanden i detta
kanske känsliga betänkande blivit tillgodosedda eller på annat sätt föranlett
åtgärder i yrkandets riktning. Inget parti har protesterat. Är det då inte
märkligt att de i sina politiskt styrda medier går ut och förtalar Ny demokrati
i skabrösa ordalag?
Refererande till det nyss sagda samt till övrigt som framförts i betänkandet
med anledning av våra motioner och yrkanden, har jag ingen anledning att
inte yrka bifall till vad utskottet anfört om att man skall avvakta beredningen
och utredningen av dessa frågor.
Därför avstår jag från att reservera mig och yrkar bifall till utskottets hem-
ställan i Sfu5.
Anf. 77 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Detta betänkande innehåller egentligen sådant som blev
över från de motioner som skrevs i januari i år. För vår del behandlas två
motionskrav, nämligen barnförvaret och besöksviseringen.
Först vill jag vidga frågan och peka på det absurda i att vi i Sverige tar
asylsökande i förvar i häkten och arrestlokaler. Det gäller framför allt vuxna,
men ibland också barn. De har ju inte begått något annat brott än att söka
asyl, och det är tragiskt att man inte har kunnat anvisa andra förvarslokaler
än häkten och arrestlokaler.
I det litet större sammanhanget blir också en annan motion från detta be-
tänkande aktuell och intressant: åldersgränsen. Skall den vara 18 år eller
skall den ligga kvar på 16 år, som nu är fallet i utlänningslagen? Det är en
fråga som förhoppningsvis tas upp i den tillsatta utredningen, och kanske
kan vi få en förändring här.
I sammanhanget måste man kanske också nämna det som stått i tidning-
arna de senaste dagarna, dvs. hur det går till när barnfamiljer hämtas till för-
var. Man gick in i Alsike kloster, där det fanns barnfamiljer med vettskrämda
ungar som grät. Det var tydligen väldigt upprörande. Det har hänt tidigare
och varit uppe till debatt här i kammaren. Då har man pratat om proportio-
nalitetsprincipen, och det är väl läge att försöka ta upp den igen.
Jag vill säga litet om Rune Backlunds inlägg. När det gäller barnförvar är
det inte sant att man först använder sig av samarbetsmodellen fullt ut. Det
händer också att man tar familjer i förvar, samtidigt som man överlämnar
beslutet. Rune Backlunds sätt att uttrycka sig i sitt anförande - där han bl.a.
säger att ”med kraft skall vi visa att vi menar allvar med våra lagar” - liknar
det uttryckssätt som i vanliga fall används i brottssammanhang.
Jag vill säga till Arne Jansson och Ny demokrati, att om vi skall skicka ut
personer med utländskt medborgarskap som har begått brott kommer det
36
att drabba framför allt norrmän, finnar och danskar, dvs. nordbor. Om de
plockas bort ur det här materialet blir procentsatsen inte så hög.
Vårt andra motionsyrkande gäller besöksvisering. Jag vill verkligen börja
med att säga, att ju mer vi stänger in oss i det här landet, desto mindre kom-
mer vi att ha att värna om. Det gäller också om vi stänger våra gränser.
När det gäller besöksviseringar har staterna i slutdokumentet från Wien-
konferensen kommit överens om följande i punkt 16: När avslag på ett be-
gärt besöksvisum skett skall ett skriftligt meddelande lämnas om motive-
ringen för avslaget. Möjligheterna att bemöta ett avslag för den som finns i
Iran eller något annat land är nästintill obefintliga. I regel saknas motivering.
Parten i målet befinner sig ofta utomlands och har inte ekonomiska resurser
att skaffa sig ett ombud här i Sverige. Därför är de formella möjligheterna
minimala att få ett muntligt eller skriftligt besked från Invandrarverket om
orsakerna till avslaget.
Invandrarverket gör även den bedömningen att flyktingar har haft pro-
blem i sitt hemland. Ja, det är klart! Flyktingar kommer väl inte till Sverige
om de inte har haft problem i sitt hemland. Det sägs också att de skulle ha
smittat kvarvarande släktingar. Vilket uttryck! Detta antagande innebär all-
tid ett avslag på ansökan om besöksvisum. Jag har tagit del av ett sådant i
dag, som var precis så absurt som man kan förvänta sig.
Även det här förfaringssättet strider mot Wienkonferensens slutdoku-
ment, som säger att en flyktings orsak till flykten inte skall ligga en släkting
till last när denne ansöker om visering för besök.
Det kan knappast antas att det svenska solidariska samhällets intention är
att SIV:s praxis, som i dag gäller för Iran, Turkiet och flera andra länder,
skall syfta till att upprätthålla en viss acceptabel procentsats på bekostnad
av flyktingars möjligheter att leva ett någorlunda normalt liv - som ju också
innebär att deras släktingar kan komma hit och besöka dem.
Herr talman! Vi var inte med om slutjusteringen av detta betänkande. Vi
yrkar bifall till reservation 1 av Folkpartiet, ställer oss bakom det särskilda
yttrandet 2, om åldersgränser i utlänningslagen, och yrkar bifall till vår mo-
tion under mom. 4, om riktlinjer för besöksvisering.
Anf. 78 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Jag vill bara göra ett par kommentarer till Berith Erikssons
anförande.
Vi skall inte blanda ihop saker och ting. Det var länge sedan vi här i riksda-
gen förbjöd placering av barn i häkte och fängelse. Det förekommer inte,
utan barn placeras i särskilda förvarslokaler.
Min andra kommentar gäller misstanke om att någon håller sig undan. När
det gäller beslut om förvar får man skilja mellan ärenden med omedelbar
verkställighet och s.k. långa ärenden. Beslut i samband med omedelbar
verkställighet till annat eller tredje land kan fattas omgående, därför att det
då handlar om att kunna hantera återresor, då det kan bli fördröjning. Det
är bakgrunden till att man måste kunna fatta beslut snabbt. Om man tittar
på hur det hanteras i praktiken, finner man att den bild som Berith Eriksson
ger inte stämmer när det gäller hur barnförvar sker.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
37
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Pissa
utlänningsfrågor
Anf. 79 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Jag måste då be Rune Backlund att ta kontakt med polissta-
tionerna i övre Norrland för att höra om de har möjlighet att skjutsa ner
barnfamiljerna direkt till Carlslund. Det är det enda förvaringsstället som
finns i Sverige för barnfamiljer.
Som jag tog upp i mitt anförande, är det också fråga om åldersgränser,
dvs. att 16-åringar sätts in i häkten och polisarrester.
Anf. 80 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Får jag när det gäller förvarslokaler säga att vi här i riksda-
gen tidigare har uttalat att särskilda lokaler skall iordningställas och att alter-
nativa lösningar skall användas. Om något polisdistrikt inte klarar det, skall
vi ta upp det med Rikspolisstyrelsen och be att man ser över de lokala reg-
lerna för vad som skall göras i sådana här fall. Det här är inte någonting som
de uttalanden vi har gjort här i riksdagen ger stöd för.
När det gäller åldersgränser har vi konstaterat att det ligger inom ramen
för det uppdrag som den invandrarpolitiska utredningen har. Vi bör rimligen
där titta på vilka åldersgränser som skall sättas allmänt i utlänningslagen.
Här finns en viss diskrepans mellan å ena sidan Barnkonventionen och å
andra sidan de regler som tillämpas.
Anf. 81 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det polisen i dag skulle behöva är en lag som säger att det i
princip är förbjudet att ta barn i förvar med eventuella undantag i speciella
situationer. Det var det som den proposition innehöll som kom tidigare och
som utskottet ändrade, dvs. att det i princip är förbjudet att ta barn i förvar.
Först då tror jag att vi skulle kunna få ner de här siffrorna, och att man på
allvar böljade använda en samarbetsmodell med familjerna.
Anf. 82 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! I mitt anförande konstaterade jag att all tillgänglig statistik
visar att utländska medborgare är kraftigt överrepresenterade bland dem
som har lagförts och dömts för brott. Berith Eriksson kommenterade det
med att säga att siffran inte blir så hög om vi plockar bort våra nabor. Jag
förstår inte det påpekandet. Jag måste fråga Berith Eriksson: Är det då me-
ningen att vi skall peka ut mer eller mindre brottsbenägna länder? Var det
Berith Erikssons avsikt med inpasset?
Anf. 83 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Först och främst tror jag inte att man kan använda orden
”kraftigt överrepresenterade” i alla sammanhang. De forskare som har syss-
lat med detta säger att de är överrepresenterade.
Det jag påpekade var att våra grannar från Norge, Danmark och Finland
inte är flyktingar. De är väldigt många, vilket man kan se i statistiken. Jag
tycker naturligtvis inte att det skall vara några andra regler för utländska
medborgare än för övriga medborgare i det här landet. Det menade jag inte.
Eftersom Ny demokrati kopplar ihop brottsligheten med flyktingmottagan-
38
det ville jag bara påpeka att det i brottsstatistiken inte är flyktingarna som
är överrepresenterade.
Anf. 84 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill åter påpeka att jag i mitt anförande talade om ut-
ländska medborgare. Jag kan bara repetera det för Berith Eriksson.
Om man läser statistiken finner man att det faktiskt finns grund för att
säga att de utländska medborgarna är kraftigt överrepresenterade. Det finns
belägg för det. Det skall man beklaga.
Anf. 85 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Om man skall använda sig av statistik, som Ny demokrati
gör i det här fallet, måste man först och främst se till att det finns en ordentlig
redogörelse under olika brottsrubriker.
Det är bra om Arne Jansson nu bekräftar att han inte kopplar ihop brotts-
statistik med flyktingmottagning. Gäller denna bekräftelse bara i det här in-
lägget, eller kommer den även att gälla i fortsättningen?
Anf. 86 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Som Arne Jansson på ett mycket bra och tydligt sätt har
framfört har vi i ett antal motionsyrkanden framlagt våra synpunkter på flyk-
tingpolitiken.
Vi har valt att i dag inte begära votering på de yrkanden som vi har fram-
fört i våra reservationer. Mycket av detta kommer att beaktas i Invandrar-
och flyktingkommittén, som jag själv sitter i. Där kommer vi naturligtvis att
verka för dessa synpunkter.
Att jag deltar i den här debatten om SfU5, vissa utlänningsfrågor, har att
göra med vår motion Sf22. Den handlar om visering. I den skriver vi:
”Sverige har sedan mitten av 80-talet haft en generös viseringspraxis. Sve-
rige bör nu utvidga viseringskravet till de länder från vilka vi kan förvänta
oss stora strömmar av asylsökande. Visumtvång borde exempelvis införas
för alla medborgare i det forna Jugoslavien. Sverige måste ge en tydlig signal
att våra gränser inte står vidöppna för asylsökande.”
Det är inte något märkvärdigt med detta. I betänkandet står det att motio-
närerna begär ett tillkännagivande om ett utvidgat viseringskrav, men sedan
skrivs det: ”1 juni i år fattade regeringen beslut om att införa krav på visering
för medborgare i Bosnien-Hercegovina. Detta innebär att det numera före-
ligger viseringskrav för samtliga medborgare från det forna Jugoslavien. Ut-
skottet anser därmed att motion Sf22 yrkande 16 är tillgodosedd.”
Detta stämmer inte. Jag skall inte säga att kansliet har haft dåliga kunska-
per om detta. Det kanske mer är fråga om att man har blandat ihop begrep-
pen. Man kanske tänkte på Restjugoslavien när man besvarade motionen.
Det råder nämligen viseringsfrihet för Kroatien och Slovenien i det forna
Jugoslavien. Huruvida utskottet har gjort rätt eller fel är i och för sig inte så
mycket att tjafsa om. Det står dock helt klart att detta är fel, vilket kansliet
också beklagar.
I måndags var jag tillsammans med Invandrar- och flyktingkommitténs
huvudsekreterare på besök på Asylbyrå syd nere i Malmö. Jag kom då i kon-
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
39
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
40
takt med problemet när det gäller kroater och visering. Detta är sedan sen-
sommaren ett växande problem för Asylbyrå syd. Det kommer in bosnier
som är bosatta i Sarajevo. Dessa får kroatiska pass. Det är ungefär det-
samma som om Norge skulle utfärda ett pass för mig. Så kan det ju inte få
gå till.
Jag har inga belägg för om man i Kroatien på detta sätt vill medverka till
en etnisk rensning av de bosnier som finns och få bort dem från området.
Jag vet inte om det är så. Detta är i alla fall ett bekymmer för Asylbyrå syd
och för flyktingmottagningen över huvud taget.
De bosnier som kommer från Sarajevo och har kroatiskt pass - jag fick se
dessa pass när vi var på asylbyrån - kan antingen komma till Sverige som
turister eller som sedvanliga asylsökande. De tas emot. Man vet ju egentli-
gen inte hur man skall förfara med dem, eftersom landsidentiteten inte rik-
tigt är klar. Detta är ett växande problem.
Strax innan jag skulle hålla detta anförande ringde jag till asylbyrån för
att få reda på hur siffrorna såg ut för den senaste veckan, dvs. vecka 46. Det
finns nämligen siffror på hur många kroater som kommer in och hur många
bosnier med kroatiska pass som kommer in. Detta är egentligen en befängd
situation.
Under förra veckan kom det inte in några kroater, men det kom in 35 bos-
nier med kroatiska pass. Någon busslast har alltså åkt genom Danmark. På
grund av en nordisk gemensam överenskommelse finns det bara en kontroll
vid den första gränsen i Norden, dvs. vid gränsen mellan Danmark och Tysk-
land. Om man har ett kroatiskt pass kommer man vidare in i Danmark och
kan ta sig in i Sverige. Sedan får vi problem här. Vi kan inte avvisa dem. Vi
vet ju inte om det går att avvisa dem till tredje land.
Så fort en kanal täpps till - som nu när vi införde visering för medborgare
i Bosnien-Hercegovina - öppnas en ny möjlighet för dessa människor att
komma in i landet. Genom att vi införde viseringen för bosnier har vi i Sve-
rige sagt att vi inte skall ta emot andra än dem som kan få visum på vår am-
bassad nere i Zagreb.
Detta är ett bekymmer som vi på något sätt måste komma till rätta med.
En handläggare på kansliet anförde att bosnierna, om kroaterna utfärdar
någon form av pass till dem och de sedan söker sig till Sverige, skall direktav-
visas. Då uppnår man den avsedda effekten. Men det går inte att direktav-
visa dem. Detta kanske är ett bekymmer som man kan komma till rätta med
så småningom, men för mig framstår det som mycket vettigare att vi även
inför visering för människor som kommer från Kroatien.
Herr talman! Jag skall inte förlänga debatten mer. Jag skall bara avsluta
med att yrka bifall till motion Sf22 yrkande 16, vilket innebär att jag yrkar
avslag på utskottets hemställan i punkt 3.
Anf. 87 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Det är bara att beklaga att det har insmugit sig ett litet fel i
betänkandet. Även om utskottets kansli har tagit på sig skulden ligger natur-
ligtvis skulden ytterst på samtliga ledamöter som var närvarande vid juste-
ringen, som inte upptäckte misstaget med att det stod forna Jugoslavien i
stället för Restjugoslavien. Det borde vara den rätta formuleringen.
Er motion handlar ganska mycket om situationen allmänt. I sak är det inte
så stor skillnad i behandlingen av frågan, som jag uppfattar det.
I den andra delen av Lars Moquists anförande talade han om den nu ak-
tuella situationen för Asylbyrå syd. Jag kan bara konstatera att detta självfal-
let ytterst är en fråga för regeringen och Utrikesdepartementet. Att man ut-
färdar pass för andra än medborgare som har bosättningsrätt i det egna
landet står ju i strid med de internationella regler som gäller.
Lars Moquist! Jag utgår från att den här frågan från svensk sida kommer
att tas upp i kontakter med Kroatien. Självfallet kan man inte acceptera att
passhandlingar används på det här sättet.
Anf. 88 LARS MOQUIST (nyd) replik:
Herr talman! Jag delar Rune Backlunds förhoppning om att den frågan
skall lösas. Jag vill att den skall lösas genom att vi täpper till möjligheten för
kroater att komma in i Sverige utan att ha visum. Jag vill att vi skall införa
visumkrav även för kroater.
Anf. 89 RUNE BACKLUND (c) replik:
Herr talman! Regeringen har rätt att införa och avskaffa viseringar för
olika länder. Om frågan blir aktuell med anledning av det här är det utan
tvekan en regeringsfråga att avgöra om det finns behov av att införa vise-
ringar eller inte. Frågan hamnar där förr eller senare.
Anf. 90 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag kände mig manad att gå upp och bemöta Lars Moquists
inlägg. Som Lars Moquist påpekade har vi när det gäller det forna Jugosla-
vien inte visumtvång för människor från Slovenien och Kroatien.
Så till sakfrågan. När man börjar manipulera med viseringsregler får det
en dominoeffekt. Man måste nämligen ständigt utöka viseringsreglerna.
Kroatien vill bli av med de bosnier som kommer. Först försökte man med
att över huvud taget inte släppa in bosnier utan att stoppa dem vid gränsen.
Nu gör man i stället allt för att underlätta så att bosnierna kan komma vidare
ut ur landet. Det är inte så iätt att genomföra det här med hjälp på plats
eller i närområdet, eftersom man rubbar den etniska balansen i det absoluta
närområdet.
I alla dessa länder, förutom möjligen i Slovenien, är det mycket oroligt.
Om man skall upprätta flyktingläger för att tillfälligt ta hand om stora flyk-
tingskaror måste man nog flytta sig en bit ifrån det oroliga området för att
det skall lyckas. Vi kan ta händelserna i Makedonien som exempel. Vi har
visumtvång för Makedonien. Det finns då inte samma möjlighet för albaner
därifrån att ta sig till Sverige. Om jag inte minns helt fel sade ministern, i
debatten när beslutet om visumtvång kom, att vår ambassad i Kroatien
skulle göra generösa bedömningar beträffande bosnier som sökte visum till
Sverige.
Anf. 91 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Berith Eriksson tar upp frågan om på vilket sätt det har bör-
jat att bosnier kan ta sig till Sverige via Kroatien. Jag hoppas att Berith
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
PTssa
utlänningsfrågor
41
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
42
Eriksson inte har rätt i att det skulle förekomma en överenskommelse inom
regeringen om att man skall släppa igenom människor som bor i Sarajevo på
kroatiska pass. Det vore befängt om det faktiskt var så.
Sedan sade Berith Eriksson också att man kanske rubbar den etniska ba-
lansen. Det resonemanget fick jag inte att gå ihop. Om det är på något sätt
vi rubbar den etniska balansen i det här området, är det naturligtvis när stora
flyktingströmmar kommer till Sverige. Dessa människor har då lämnat sitt
område.
Vi intar en helt annan ståndpunkt än vad t.ex. danskarna gör. Vi har tittat
på hur danskarna ordnar sitt mottagande av bosniska flyktingar. Danmark
tar emot 12 000, medan Sverige tar emot 42 000. Vi i Sverige vill integrera
människorna så fort som möjligt. De skall komma in i det svenska samhället,
få jobb och lära sig svenska m.m.
I Danmark ser man det på ett annat sätt, nämligen att flyktingarna skall
bibehålla sin identitet. De skall inte lära sig danska och gå i danska skolor.
De skall bara ha tillfälligt uppehållstillstånd, först i sex månader och så små-
ningom i två år. Det är den danska modellen. Vi har varit i Danmark och
studerat den.
I Danmark är de dessutom så klarsynta att de inser att det kanske inte
finns bostäder till flyktingarna när de återvänder till Bosnien inom tvåårspe-
rioden. Man kommer att sätta hjul på de nybyggda barackerna och frakta
dem med trailer till Bosnien eller något annat område där de kan placeras.
Trots att vi säger att man för samma politik i Sverige och Danmark har vi
helt olika utgångspunkter när det gäller den bosniska gruppen. Jag förstår
inte hur Berith Eriksson menar att den etniska balansen skulle rubbas om
man satte stopp för fri visering för kroater.
Anf. 92 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Man tappar nästan hakan ibland när Lars Moquist gör sina
inlägg. Menar Lars Moquist att vi håller på att rubba den etniska balansen i
Sverige? Den etniska balansen rubbas naturligtvis i Kroatien när det kom-
mer in alldeles för många bosnier, enligt deras sätt att se det. I Makedonien
har man också uttalat att den etniska balansen rubbas i och med att alltför
många kosovaalbaner bosätter sig i landet.
Det drabbar framför allt de albaner som kanske har bott i Albanien i hela
sitt liv och arbetat där. Där har man börjat med samma utrensning som ser-
berna i Kosova. I Kroatien har man aldrig varit särskilt intresserad av att
få ta emot stora flyktingströmmar av bosnier. För någon månad sedan kom
meddelanden om att man på alla sätt försökte stänga gränsen för bosnierna.
Anf. 93 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Det är klart, Berith Eriksson, att det blir en förändring i den
etniska balansen mellan dessa grupper även i det forna Jugoslavien. Man bi-
drar mera till det genom att se till att dessa människor helt och hållet hamnar
utanför sitt närområde.
När det gäller frågan huruvida vi i Sverige bidrar till den etniska rens-
ningen eller inte kan vi egentligen bara se till debattsidorna i dag. Det är
många som ifrågasätter om det inte är så att vi bidrar till den etniska rens-
ningen i det forna Jugoslavien genom att låta en grupp människor komma
hit.
Det är dessutom konstigt att man iakttar så skild policy beträffande koso-
voalbanerna och bosnierna. Det sker en fördrivning ifrån båda håll. Men den
är naturligtvis mycket våldsammare i Bosnien än i Kosovo. Förhållandena
är desamma, dvs. att man vill ha bort vissa människor. Man ser till att serber
får komma till vissa områden och får förmåner för att bosätta sig där m.m.
Det är samma typ av etnisk rensning. I Bosnien får vi dock se en mera hård-
för variant. Det är ganska konstigt att vi för olika politik för bosnier och ko-
sovoalbaner.
Berith Eriksson tar kanske mitt uttalande till intäkt för att båda grupperna
skulle få stanna i Sverige. Jag tycker precis tvärtom, att ingen av dessa grup-
per skall få stanna i Sverige. Båda grupperna skall tillbaka till det här områ-
det, vid den tidpunkt när man inte behöver frukta för liv och hälsa.
Anf. 94 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Dessa människor vill nog själva tillbaka till sitt område när
den dagen kommer att de inte behöver fly för att rädda sitt liv och sin hälsa.
Vad är i så fall alternativet som Lars Moquist ser i dagsläget om de skall sän-
das tillbaka eller stängas in där? Övriga Europas länder har inte klarat av att
hjälpa civilbefolkningen att få slut på kriget. Menar Lars Moquist att vi också
helt skall svika de människor som försöker komma undan kriget?
Sverige och även FN har förklarat kriget och det sätt på vilket det förs som
i högsta grad kriminellt.
Vi har tillsatt en internationell domstol. Vi har blockad för att sälja vapen
till dessa länder. Vi kan naturligtvis inte dels skicka tillbaka människor som
flyr undan detta krig - där man använder vapen -, dels skicka tillbaka männi-
skor till Kosova som inte vill delta - på den punkten håller jag med Lars
Moquist - när de har flytt därifrån för att slippa delta i kriget. Det gäller ju
också många av de bosnier, kroater och även serber som kommer till vårt
land.
Anf. 95 LARS MOQUIST (nyd):
Herr talman! Berith Eriksson säger att dessa människor självfallet vill till-
baka. Jag är inte så säker på det. Man har gjort en undersökning bland unga
män mellan 18 och 35 år där man inte fick belägg för att några över huvud
taget ville tillbaka. Jag talar då om dem som kommit till Sverige - inte till
Danmark. De vill stanna kvar i Sverige och ser inte något skäl att resa till-
baka. Det kan man ju förstå; särskilt om de har fått hit sina anförvanter.
När det gäller frågan om de skall skickas tillbaka med detsamma har vi
sagt att de självfallet skall få tillfälligt skydd här i Sverige så länge de behöver
det. Det är ju inte fråga om att skicka tillbaka dem nu. Men man skulle
kunna följa den danska modellen, dvs. ha som utgångspunkt att männi-
skorna skall tillbaka till sitt närområde.
I Danmark ser man till att följa den danska skolplanen. Man har bosniska
muslimska lärare i landsbyarna som förmedlar de kunskaper som gäller för
den bosniska läroplanen så att barnen och ungdomarna inte tappar några år
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa
utlänningsfrågor
43
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
44
av sin undervisning på grund av att de måste vistas i ett annat land. I Dan-
mark utgår man hela tiden från att dessa människor skall resa tillbaka.
Vi borde ha samma inställning här i Sverige, och inte se till att männi-
skorna så snabbt som möjligt integreras i det svenska samhället. Man har
kanske i och för sig inte sagt att de 42 000 bosnierna med anhöriga skall
stanna här för gott. Men de har fått permanenta uppehållstillstånd, och det
är en signal om att vi ser positivt på att de stannar kvar i Sverige och integre-
ras i det svenska samhället.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU8 Vissa pensionsfrågor m.m. (prop. 1993/94:37 och 59).
Anf. 96 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Medan man nu i pensionsarbetsgruppen prövar frågan om
att värdesäkra pensionsförmånerna, passar man på att successivt försämra
villkoren för våra pensionärer och studerande. Detta gör man trots att det i
många fall drabbar pensionärer som redan har det synnerligen svårt. Ca
700 000 pensionärer har en inkomst som varierar mellan 3 765 kr och ca 6 000
kr per månad.
Regeringens felaktiga beslut att försvara den svenska kronans fasta växel-
kurs - kosta vad det kosta vill - ledde, som vi alla vet, till en stor ekonomisk
tragedi. Ny demokrati varnade oupphörligen för detta verklighetsfräm-
mande ställningstagande samt pekade på de följder som därmed skulle upp-
stå. Tyvärr fick vi rätt.
22, 60, eller fler miljarder bortkastade skattekronor senare - det beror på
hur man räknar - började den svenska valutan flyta. Konjunkturinstitutet
har nu fastslagit att det handlar om 1,9 %.
Regeringen har i sin proposition föreslagit att man skall bortse från de ef-
fekter som detta medför. I utskottet har regeringen fått stöd för detta tän-
kande från samtliga borgerliga partier, Socialdemokraterna och Vänsterpar-
tiet. Endast Ny demokrati motsätter sig beslutet. Vi anser det inte rätt att
redan hårt drabbade grupper i samhället skall belastas för regeringens och
socialdemokraternas misstag.
Dessa grupper har under hela 1990-talet varit utsatta för regeringens och
socialdemokraternas terroriserande, bl.a. genom att man i ett av sina be-
römda krispaket tillämpade beräkningsgrunden för pensionerna på basbe-
loppet minus 2 %. Detta kompenserades marginellt med en höjning av pen-
sionstillskottet plus kommunalt bostadstillägg.
Fastställandet av 1994 års basbelopp innebär att de som redan har det svårt
får det sämre.
Den ogifta pensionär som endast har folkpension med mycket låg eller
ingen ATP får vid årsskiftet en höjning med 99 kr i månaden, inklusive pen-
sionstillskottet. Den nya pensionen blir då 3 355 kr i månaden.
Herr talman! Basbeloppet infördes 1962. Syftet var helt enkelt att värdet
på den allmänna försäkringen inte skulle kunna urholkas, och att de grupper
som omfattades av basbeloppsbegreppet skulle få ta del av den värdetillväxt
som samhället genererade. Vid tiden för införandet hade samhället låg infla-
tion och hög tillväxt. Resonemanget tedde sig därför naturligt. Basbelopp
används nu även inom andra områden såsom sakförsäkring, privata avtal
och kontrakt samt inom banksektorn.
Det som var gårdagens lösning har blivit dagens problem.
En viktig uppgift måste vara att ompröva ett system där omfördelning av
samhällets krympande resurser sker enligt föråldrade modeller. BNP-för-
ändringen i Sverige har varit negativ under en längre tid. Samtidigt får de
vars inkomster är baserade på basbelopp en större del av den totala kakan.
Att vissa samhällsgrupper får en automatisk löneökning, utan att samhället
i stort växer, orsakar en orättvis förskjutning av välfärden.
Det svenska samhället är fullt av avtal som indexeras upp år efter år. Detta
system verkar mot samhällets intresse av prisstabilitet, eftersom förhand-
lingarna alltid utgår från en summa som har höjts automatiskt. Många gigan-
tiska avtal som sjukförsäkringar och folkpension drabbar den offentliga sek-
torn med automatiskt växande kostnader varje budgetår. Det är kostnader
som inte på något sätt återspeglar välfärden.
En åtgärd som bekämpar både den okontrollerade inkomstförskjutningen
och det automatiska inflationshöjandet vore att se till att basbeloppet inte
enbart återspeglar prisutvecklingen utan även den reella standardutveck-
lingen i samhället. Detta görs genom att eventuella förändringar i basbelop-
pet görs med hänsyn såväl till förändringar i bruttonationalinkomsten som
till inflationen. Vi betvivlar att det finns en formel som återspeglar verklighe-
ten, men det är givet att basbelopp på ett bättre sätt kan återspegla föränd-
ringarna om fler ekonomiska faktorer analyseras och läggs till grund för be-
räkningen.
En stor del av statens utgiftshöjningar styrs direkt via indexeringar. Detta
är ett oacceptabelt beroendeförhållande och bidrar uppenbarligen till att för-
värra budgetunderskottet. Hela systemet med indexeringar på utgiftssidan
måste snabbt ses över. Frågor om beräkning av basbelopp och användningen
av indexeringar i övrigt hänger nära samman med varandra.
Basbeloppet fastställs för varje år av regeringen. Före 1982 kunde basbe-
loppet ändras flera gånger under ett år. Med hänsyn till att de föreslagna
förändringarna av basbeloppsberäkningen måste kunna få snabbt genomslag
är det inte lämpligt att binda basbeloppet för hela 1994. En begränsad giltig-
hetstid av visst basbelopp kräver lagändring. Det förefaller rimligt att i av-
vaktan på nya regler, vilka med nödvändighet måste komma med det sna-
raste, bestämma basbeloppet för ett kvartal i sänder.
Oavsett vilken metod man använder eller vilka förändringar som görs får
dessa inte i någon nämnvärd omfattning drabba de sämst ställda grupperna
i samhället, vilka inte kan påverka sin egen situation - framför allt fattigpen-
sionärerna. Den av regeringen i propositionen föreslagna ändringen kan
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
45
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
46
drabba fattigpensionärerna. Regeringen bör även av det skälet återkomma
med ett nytt förslag till förändring av basbeloppsberäkningen.
Herr talman! Med det nu anförda yrkar jag bifall till min reservation i soci-
alförsäkringsutskottets betänkande nr 8, mom. 1.
Anf. 97 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Detta betänkande hänger på sätt och vis ihop med två betän-
kanden som vi tidigare i dag har behandlat här i kammaren, nämligen betän-
kandet om KBT och betänkandet om vissa sjukförsäkringsfrågor. Det är del-
vis de grupper som det där handlar om som i det här sammanhanget får det
sämre.
I det nu aktuella betänkandet finns det en motion och en meningsyttring
från oss i Vänsterpartiet. Återigen aktualiserar vi ett krav som vi även tidi-
gare har ställt och som gäller en höjning av pensionstillskottet. Utskottet
svarar i betänkandet att Pensionsarbetsgruppen, som nu jobbar med dessa
frågor, skall komma med en lösning. Förhoppningsvis gör man det. Men det
är ju nu som kostnaderna har ökat, så det är nu som pengarna behövs.
Jag tror inte att det handlar om en grupp människor som har sparade slan-
tar att ta av i väntan på att sittande utredning blir klar och i väntan på remiss-
behandling och ett färdigt förslag. Det är faktiskt ovärdigt att den här grup-
pen pensionärer skall behöva leva under socialbidragsnormen och behöva
ansöka om socialbidrag. Det hade kanske varit klokt att, även om det gällde
tillfälligt, höja pensionstillskottet till en sådan nivå att man åtminstone kom
ovanför socialbidragsnormen.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till vår meningsyttring.
Anf. 98 MARGIT GENNSER (m):
Herr talman! Jag har alltid tyckt att det är bra när människor håller sig till
korrekta fakta.
I dag är det oerhört få pensionärer i Sverige som över huvud taget kommer
upp till socialbidragsnivå. Det är faktiskt genom det särskilda KBT som vi i
tidigare ärende talade om som man har sett till att ingen råkar ut för något
sådant, utom när mycket speciella omständigheter föreligger - t.ex. om nå-
gon har en förmögenhet och därför råkar ut för litet otrevliga skatteeffekter.
Med de ändringar som vi här tidigare föreslagit och med de beräkningar
som vi har gjort är antalet människor som får särskilt KBT endast 10 000.
Antalet utsatta pensionärer i Sverige har väl aldrig varit så litet.
Men åter till vad ärendet handlar om. Det gäller alltså proposition
1993/94:37 om vissa pensionsfrågor. Förslaget gäller ändringar av basbelop-
pet. Jag beklagar självfallet att sådant här måste göras. Men det måste göras
beroende på Sveriges utsatta läge efter många år av en mycket felaktig poli-
tik.
Riksdagen fattade i fjol beslut om en minskning av basbeloppet med 2 pro-
centenheter vid beräkningar av de allmänna pensionsförmånerna. Men man
gjorde undantag för vissa grupper som kan vara extra utsatta. Det gäller då
beräkningar av särskilda folkpensionsförmåner, handikappersättningar,
vårdbidrag och särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn.
I proposition 37 föreslås att man dessutom skall bortse från de direkta ef-
fekter på konsumentprisindex som följer av höjda priser på importerade och
importkonkurrerande varor till följd av den svenska kronans sjunkande
värde mellan den 19 november och den 18 december 1992.
Ny demokrati säger sig värna om fattigpensionärerna. Deras situation har
jag redan kommenterat. Samtidigt kräver man att basbeloppet skyndsamt
skall förändras vad gäller beräkningsmetoderna för att minska utgifterna för
pensionssystemet. Den argumenteringen hänger dock inte samman. Men låt
oss ta upp frågan punkt för punkt:
1. Fattigpensionärerna, de sämst ställda pensionärerna, skyddas bl.a. av
regler för SKBT och, naturligtvis, av det kommunala bostadstillägget. Dessa
regler har tidigare i dag berörts här. Som jag också sade tidigare räknar man
med att de som år 1994 behöver SKBT kommer att vara så få som 10 000
personer.
2. När basbeloppet knöts till pensionssystemet på 60-talet utgick man från
konsumentprisindex. Syftet var att hålla pensionerna på samma nivå realt
som den som gällde pensionsdagen. Detta ansågs kunna bidra till att hålla
systemet finansiellt sunt.
På vilket sätt skulle det ske? Jo, man räknade med en tillväxt om 2-3 %
per år. Därför ansåg man sig kunna betala ut en hög pension vid pensionsda-
gen. Sedan skulle pensionen successivt minska i förhållande till de aktivas
inkomster och de nyblivna pensionärernas standard. Man åstadkom alltså
ett pensionssystem där pensionerna successivt skulle minska under pensions-
tiden.
Om vi knyter pensionerna till ett följsamhetsindex, ett standardindex, som
Ny demokrati föreslår, innebär det att pensionerna sänks vid låg tillväxt och
höjs när tillväxten är högre. Jag håller med om att det är en fördel, för då
får vi så att säga en samvariation med de yrkesaktivas standard. Vi får räkna
med en genomsnittlig tillväxt på 1,5 % över en litet längre tidsperiod. Det
betyder att detta system inte blir så mycket billigare. Över huvud taget blir
det inte billigare, men vi behöver kanske inte ta så stora risker.
Pensionsarbetsgruppen arbetar med denna typ av standardindex. Jag an-
ser det dock vara mycket olyckligt om man bryter ut en enda bestämmelse
från pensionssystemet, från sitt sammanhang, och ändrar den. Därför anser
jag, med hänvisning till Pensionsarbetsgruppens arbete, att vi måste avvakta
tills det finns ett helt förslag.
Jag hoppas att Pensionsarbetsgruppen snart är färdig med sitt förslag, för
jag tycker att det är bråttom. Som alla andra beklagar också jag de ständiga
ändringarna av basbeloppet. Men detta är det minst dåliga när det gäller så
här kortsiktiga lösningar. Vi arbetar ju faktiskt med problemet, och jag
tycker att arbetet har gått bra. Det vore bra om vi här i kammaren till våren
kunde enas om att genomföra de förslag som Pensionsarbetsgruppen sanno-
likt kommer att lägga fram.
Berith Eriksson talar för ett tillkännagivande om en väsentligt höjd grund-
pension. Men det är en mycket dyrbar förändring, som dessutom skapar en
rad tröskclcffekter av, skulle jag vilja säga, inte lättlöst art. Pensionsarbets-
gruppen har lagt, och lägger fortfarande ner, mycket tid på studier av olika
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
47
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
48
lösningar vad gäller en acceptabel, ja, en god garantinivå i ett moderniserat
pensionssystem.
Konsekvensanalyser görs också. Det kan jag försäkra Berith Eriksson om.
Vad som efterlyses är alltså faktiskt redan gjort och kommer snart att publi-
ceras.
Jag yrkar mot den bakgrunden avslag på reservationen och meningsytt-
ringen av suppleant. Jag yrkar alltså avslag på Arne Janssons och Berith
Erikssons yrkanden här i kammaren.
Anf. 99 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror inte att Margit Gennser riktigt uppfattade vad vi
ville tala om, nämligen att basbeloppet inte enbart återspeglar prisutveck-
lingen utan också den reella standardutvecklingen i samhället. Vi får alltså
inte hela tiden gå efter redan inrutade mallar, utan vi måste ta hänsyn till hur
samhället i övrigt utvecklas. Man får inte hela tiden bestämma en index-
ering, som skall utvecklas, eskalera, som vi har bestämt utan att hänsyn tas
till händelser runt omkring. Vi måste se på KBTI på ett annat sätt. Vi får
alltså inte följa den inrutade traden utan hänsyn till vad som händer runt
omkring oss.
Sedan kan man peka på försämringen för pensionärerna. Den började re-
dan vid skatteomläggningen och gäller alltså fr.o.m 1991. Då minskades ju
beloppet i förhållande till konsumentprisökningen med 2,93 procentenheter.
Denna utveckling har fortgått under hela 90-talet. Jag tycker att det är synd
att det hela tiden är nämnda grupp som skall behöva drabbas. Jag vet, och
det sade jag i mitt huvudanförande, att dessa människor har kompenserats.
Men jag anser inte att de har kompenserats på rätt sätt. Jag tycker att fel
grupper i samhället drabbas.
Anf. 100 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! I framtiden får man nog tänka sig en indexering av olika kon-
trakt på olika sätt. Vi kan säkerligen inte ha standardindex när vi skall räkna
fram hur försäkringsbelopp för fastighetsförsäkringar osv. skall höjas. Då
behövs det säkert andra index. Således tror jag inte att vi komplicerar frågan
för frågans egen skull.
Vad vi i Pensionsarbetsgruppen sysslar med är en översyn av hela syste-
met, inklusive indexeringen. Indexeringen måste anpassas till de försäk-
ringskontrakt som behövs för framtiden. Därför tycker jag att det är felaktigt
att bryta ut den här frågan nu, allra helst som ett betänkande måste föreligga
inom den närmaste tiden.
Vidare tror jag att det är fel att göra delvisa förändringar nu. Hela syste-
met måste ses över på en gång. Det får sedan återverkningar på alla anknyt-
ningarna till basbeloppsindexeringen. Där tror jag att det behövs andra
överväganden och andra arbetssätt för att få någorlunda fasta regler när det
gäller kontrakten. Det bästa sättet att få minsta möjliga problem är ju att
hålla inflationen på en låg nivå.
Anf. 101 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag förstår att man jobbar med det här och att detta studeras
i olika grupper. Men regeringen har fattat en del felaktiga beslut när det gäl-
ler försvaret av kronans växelkurs. Mottot var: Kosta vad det kosta vill. Kon-
junkturinstitutet har nu fastslagit att det handlar om 1,9 %. Varför skall
detta då drabba pensionärer och studerande? Varför slår man så att säga ut
de här felaktiga besluten på just nämnda grupper? Kan pengarna inte tas in
på annat sätt, så att nämnda grupper inte behöver belastas?
Anf. 102 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Egentligen skall vi inte diskutera valutapolitik här. Men man
stod väl inför ett svårt problem. Man skulle ju tala om för omvärlden att vi
hade övergivit devalveringspolitiken, vilket jag tror var väldigt viktigt för att
på lång sikt få en viss, och bättre, syn på svensk ekonomi. Vi orkade inte
med det här beroende på mycket stora valutaspekulationer. Möjligtvis kan
jag hålla med om att man kanske skulle ha fattat beslut någon vecka tidi-
gare - det är då alltså inte fråga om månader, utan om veckor. Det gäller
svåra avgöranden, men det är ändå lätt att titta bakåt när man har facit i sin
hand. Ingen vet dock egentligen vad som är rätta tidpunkten när man är mitt
uppe i det hela.
Vår ekonomi ser ut som den gör. Ni säger mycket klart i er motion att
pensionssystemet är för dyrt. Vi försöker att göra en anpassning med minsta
möjliga skadeverkningar. Men anpassningar är alltid svåra. Förändringar är
svåra, för människor är konservativa - i dålig bemärkelse. Men jag tror fak-
tiskt att arbetet i Pensionsarbetsgruppen har skett i ett väldigt gott klimat.
Det kunde vara en utomordentligt god signal till omvärlden om att vi nu gör
någonting. Det betyder dock att alla saker måste göras på en gång och att
det finns ordentligt tilltagen tid för en presentation.
Anf. 103 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Margit Gennser säger att man skall hålla sig till fakta och till
ämnet. Men de flesta politiska frågor låter sig inte utan vidare avgränsas.
Ändringar i beräkningen av basbeloppet innebär dock en försämrad eko-
nomi för pensionärer med låg eller ingen ATP.
Sanningen är litet obehaglig ibland. Men enligt siffror från år 1992 lever
0,5 miljoner pensionärer under mycket knappa villkor. En majoritet av dessa
är kvinnor, och minst en tredjedel - alltså fler än 160 000 personer - lever
under dagens socialhjälpsnorm.
När det gäller vår motion och vår meningsyttring vill jag säga att de hand-
lar om att nämnda pensionärsgrupper skall ha kompensation för den försäm-
ring som en förändring av basbeloppet innebär.
Anf. 104 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Ja, visst skulle det vara önskvärt att alla människor fick det
bättre ekonomiskt sett. Tittar vi på hur välståndet har ökat i vårt land över
en längre tid, finner vi att per capita-tillväxten sedan 60-talet har ökat med
94 %. Den privata konsumtionen har ökat med 68 % per capita. Vidare kan
vi konstatera att de som har fått en mycket stor del av den här tillväxten
faktiskt har varit pensionärerna. Det gäller då de pensionärer som har haft
det sämst ställt.
Nu har vi råkat ut för väldigt stora problem i svensk ekonomi. Vi hör talas
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m. m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 30
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m. m.
om mer och mer av generationsmotsättningar. De yrkesaktiva anser faktiskt
att de äldre generationerna har fått för mycket. I det läget måste vi nog dra
ner överallt. Vi har försökt att göra det så balanserat som möjligt.
Genom det särskilda kommunala bostadstillägget och kommunala bo-
stadstillägg när det gäller att hjälpa människor som har högre hyror - det
gäller inte bara rika, utan ofta handlar det också om äldre som måste flytta
till nya, bättre anpassade bostäder - försöker vi att få människorna att gå så
skadeslösa som möjligt ur den här processen. Men vi måste nog acceptera
det här med en nedskrivning av basbeloppet. Jag tycker dock att det är
olyckligt om detta sker år efter år. Vi måste ju ha en trygghet och fasthet i
pensionssystemet.
Därför säger jag att det vore väldigt bra om vi fick en ordentlig förändring
av pensionssystemet som innebär trovärdighet och att vi kan ha fasta spelreg-
ler. Dessutom tror jag att det skulle ge mycket goda signaler till dem som
arbetar inom de ekonomiska sektorerna, både i utlandet och i Sverige. Det
är viktigt att man ser att vi tar itu med de här problemen och att vi kan få en
tillväxt.
Det enda som hjälper de verkligt svaga i ett land är en ekonomi som ger
tillväxt, och det är vad vi bör arbeta för. Därför tror jag att man kan accep-
tera den här förändringen.
Anf. 105 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Naturligtvis finns det vinnare bland pensionärerna. Men den
grupp vi här talar om har inte vunnit. Det är en grupp som har låg eller ingen
ATP och som inte har några avtalspensioner, fallskärmsavtal eller liknande.
Det finns väldigt stora grupper bland pensionärerna som har varit vinnare.
Men jag måste i det här fallet säga som Arne Jansson: Varför måste just
den här gruppen pensionärer drabbas? Kan man inte hitta något sätt att
kompensera dem, även om det skulle vara i ett kort perspektiv? Vad vår
motion och meningsyttring handlar om är att kompensera dessa pensionärer
genom att höja pensionstillskottet.
Anf. 106 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Det är en litet naiv bild av hur det ser i ut i verkligheten. Det
finns vissa grupper som har det mycket dåligt. Det är ofta äldre kvinnor som
har en viss förmögenhet, bunden i en fastighet som ger väldigt dåliga intäk-
ter. De får inte KBT på grund av denna förmögenhet eller ett förhållandevis
litet KBT. Dessa har verkligen råkat illa ut och har en mycket dålig inkomst-
standard. För de andra har vi försökt hålla uppe standarden, som ligger långt
över socialbidragsnivån, vilket också syns i statistiken. Över en 10-20-årspe-
riod har den gruppen minskat högst betydligt.
Det är alldeles klart att om basbeloppet minskar med 1,9 %, får alla det
sämre. Så är det helt enkelt. De som har högre pension får faktiskt i absoluta
tal det mycket sämre än de som har lägre pension. Som jag sade tidigare har
vi faktiskt höjt gränsen för KBT. Jag skulle tippa att det gynnar de äldre som
flyttar till de senast byggda servicebostäderna. De har ofta en ganska låg in-
komststandard.
50
Anf. 107 SIGRID BOLKÉUS (s):
Herr talman! I detta betänkande på s. 4 tas frågan upp om särskilt pen-
sionstillägg till folkpension för långvarig vård för sjukt eller handikappat
barn. I motion 1992/93:Sf227 framhöll Doris Håvik och jag att ”regeln om
att det särskilda pensionstillägget skall minskas i motsvarande mån som sker
vid förtida uttag av ålderspension i visst fall fått en av lagstiftaren sannolikt
inte avsedd tillämpning”.
Exemplet i motionen gäller en kvinna i Bollnäs som vårdat sin handikap-
pade son sedan barnets födsel. Enligt första beskedet från försäkringskassan
skulle hon få ett särskilt pensionstillägg på 1 404 kr i månaden. Snart kom
ett nytt besked om att tillägget skulle bli 983 kr i månaden i stället. Eftersom
hon trots förslitningsskador vid 60 års ålder sökte förtida uttag av pensionen
i stället för sjukpension, reducerades även det särskilda pensionstillägget.
I betänkande 1992/93:SfU14 delar utskottet vår uppfattning och skriver
att ”en reducering av det särskilda pensionstillägget på grund av förtida uttag
av ålderspension för tid innan detta tillägg infördes ger ett otillfredsställande
resultat. Det finns därför anledning för regeringen att se över de aktuella
reglerna.” Utskottet tillstyrkte alltså vår motion om tillkännagivande men
inte vårt yrkande om att gjorda reduceringar från januari 1991 skulle återbe-
talas.
Herr talman! Jag är mycket glad över att de pensionärer som berörs inte
får en livsvarig reducering av det särskilda pensionstillägget och att föränd-
ringen träder i kraft redan den 1 januari 1994, alltså om några veckor.
Tyvärr delade inte utskottet åsikten att de pengar som dragits av skall åter-
betalas retroaktivt. Det rör sig enligt propositionen om bara ca 50 pensionä-
rer. Regeringen beräknar kostnaden för något högre pensionstillägg till
ca 90 000 kr/år. Huvudsaken är dock att lagstiftningen ändras och att ärendet
handlagts så snabbt.
Jag har, herr talman, inget yrkande men jag är glad över att vi har fått se
resultat på tio månader.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU2 Bilprovning.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa pensions-
frågor m.m.
51
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa parkerings-
och yrkestraflk-
frågor
52
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU3 Vissa parkerings- och yrkestrafikfrågor.
Anf. 108 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till vår reservation i betänkandet. Det inne-
bär: bort med lapplisor och fram för kvarterspoliser.
Anf. 109 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag tänker tala några minuter om det som vi brukar kalla för
parkeringsböter. Det finns också en mera formell benämning på parkerings-
böter. Officiellt står det så här i betänkandet:
”1 motion T414 (m) framhålls att tillämpningen av kontrollavgiftslagen
kännetecknas av en rad i motionen närmare angivna felaktigheter och bris-
ter. Motionären” - det är jag - ”vill mot den bakgrunden att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om parkeringslagstiftningen”.
Det önskemålet har trafikutskottet inte velat villfara. Jag skulle naturligt-
vis ha varit mycket glad om trafikutskottets ordförande och gärna också vice
ordförande hade varit här. Nu är utskottet företrätt av en partivän till mig,
Jan Sandberg. Han är utomordentligt kunnig, men det är mycket roligare att
debattera med någon som inte tillhör samma parti.
Jag skall emellertid fråga här om man i trafikutskottet har funderat över
innehållet och sakframställningen i min motion. Jag utgår ifrån att alla som
har varit med vid ärendebehandlingen också har läst motionen.
Vad jag pekar på är rent rättsvidriga förhållanden. Faktum är att vi genom
lagen om parkering på tomtmark har gett dem som ofta brukar betecknas
som kommersiella krafter rätten att fungera som domare över enskilda män-
niskor.
De allra flesta av oss är försedda med körkort. Använder man bil brukar
man någon gång, även om man är aldrig så ordningsam, råka ut för en felpar-
keringslapp. Då säger någon som kanske vill göra sig rolig: ”Här står en mo-
tionär som har råkat ut för flera felparkeringar.” Nu hör det till saken att jag
inte har drabbats mer än med det normala för en bilförare. Men jag har tagit
del av några människors, medborgares, fall i avseende på just parkering på
tomtmark.
Jag skiljer alltså mellan parkering på tomtmark och parkering på gatu-
mark. Det är litet olika lagstiftning som gäller, vilket framgår av det förträff-
liga betänkandet. Jag ser nu till min glädje att såväl utskottets ordförande
som vice ordförande är här. Då kan vi kanske tala om det faktum att även
Kommunförbundet - om jag nu har uppfattat betänkandet rätt - instämmer
i det som jag har påpekat i min motion. Man hänvisar till Åklagarutredning-
ens förslag. Jag tror att Åklagarutrcdningen har gjort ett gott arbete, men
jag beklagar att jag måste säga att det inte kan svara upp emot behovet av en
översyn, en parlamentarisk utredning om detta med parkering på tomtmark.
Och ta gärna med också parkering på gatumark i cn sådan utredning.
När man har upplåtit tomtmark till en firma och detta finns med i en stads-
plan, dvs. när kommunen har konstaterat att man där kan ställa ifrån sig bi-
len, har enligt lag detta företag - det kan röra sig om ett femtiotusenkronors-
bolag eller en enskild firma - rätt att ta ut en kontrollavgift på upp till det
belopp som tillämpas i kommunen, upp till 700 kr i Stockholm och 500 kr i
andra städer. Företaget brukar ofta tillämpa den policyn att bilen inte får stå
parkerad i mer än 5 minuter utan att betalning erläggs. I annat fall uttas en
kontrollavgift. Man ger alltså 5 minuters respit, t.ex., för att bilföraren skall
kunna gå och hämta växel till ett giltigt parkeringskvitto.
Det gäller för den som anser sig ha blivit felaktigt ”lappad” att genast ringa
det telefonnummer som står angivet. Ofta är telefontiden begränsad till mel-
lan kl. 10 och kl. 11, och då är det upptaget hela tiden. Det är också vanligt
att telefonnumret går till en annan stad, t.ex Norrköping. Tusentals svenskar
har råkat ut för detta. Det vill till att man har ett sådant arbete att man har
telefon på skrivbordet och kan ringa obehindrat på arbetstid. Den som job-
bar på en verkstad och kanske inte ens har en telefonautomat tillgänglig be-
finner sig i ett rättsligt underläge.
Fördelen med den kommunala parkeringen är att man kan gå till Polisen
eller till kommunen och klaga. Man har kanske alldeles fel, men det får man
ju veta då. Man har kanske ställt sig fel eller har inte betalat ordentligt. Om
man däremot parkerar på privat tomtmark där ett företag tar ut avgift, är
man i de flesta situationer rättslös. Visserligen kan man överklaga eller be-
gära inhibition, och då förs ärendet upp i tingsrätten. Men hur många är det
som vill ta risken att förlora? Ärendet rullar på under hand. Det tillkommer
den ena indrivningsavgiften efter den andra. Efter en kort tid kan kostnaden
vara uppe i 800-900 kr. Jag antar att det finns någon här i församlingen som
har varit med om detta.
Jag företräder ett parti, vars ideologi talar för fri företagsamhet. Men jag
är ledsen att behöva säga att jag tror att det är nödvändigt att kommunerna
tar hand om parkeringssystemet, såvida inte lagstiftningen ändras så, att
systemet blir acceptabelt i en rättsstat. Det är det inte i flertalet fall, där ve-
derbörande har blivit orättmätigt försedd med en s.k. böteslapp.
Jag ber att få hänvisa till motion T414. Jag tror att de flesta kan känna igen
sig i det som där sägs och kan hålla med mig om detta. Jag begär inte det
orimliga, vilket skulle vara att utskottets företrädare Jan Sandberg skulle
säga okej och föreslå att kammaren skulle besluta i enlighet med motionä-
rens önskan. Det vore orimligt. Jag har varit riksdagsledamot i 18 år, och
något sådant har aldrig inträffat, så det lär det inte göra nu heller. Men snälla
ni, fundera över detta och dra nytta av erfarenheten. Ofta har den firma som
bedriver jakt på parkeringssyndare en annan firma som driver in pengarna
och som i sin tur har samma adress som t.ex. den juridiska byrån, som redan
har skrivit ut indrivningslappen. Jag tycker att det handlar om en maffiaverk-
samhet. Därmed, herr talman, lämnar jag talarstolen.
Anf. 110 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Jag är ledsen om jag gör Göthe Knutson besviken, men jag
kommer inte att yrka bifall till motionen. Däremot yrkar jag bifall till hem-
ställan i betänkandet och avslag på reservationen.
Det finns en ganska allmänt utbredd uppfattning om att det här parke-
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa parkerings-
och yrkestrafik-
frågor
53
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa parkerings-
och yrkestrafik-
frågor
54
ringssystemet är dyrt och krångligt och att det förekommer missbedöm-
ningar och felaktigheter, bl.a. hos vissa privata parkeringsbolag. I motionen
krävs att man skall tillsätta en parlamentarisk utredning som skall behandla
det som anförs i motionen. Utskottet har avstyrkt motionen. Jag kan berätta
för herr Knutson att utskottet har tagit del av och funderat över innehållet i
motionen. Jag har gjort det, och jag är övertygad om att alla i utskottet har
gjort det. Jag har viss förståelse för de synpunkter som förs fram i motionen.
Man kan då fråga sig varför utskottet avstyrker motionen. Det har pågått
en utredning och det pågår ett beredningsarbete. Att detta har tagit litet tid
beror på att man anser att det finns anledning att överväga bl.a. sådana frå-
geställningar som Göthe Knutson har tagit upp i sin motion. Kommunför-
bundet har i ett remissvar framfört - kanske inte i samma ordalag - liknande
åsikter och uppfattningar som Göthe Knutson i vissa delar för fram i sin
motion. Det pågår alltså ett beredningsarbete.
Jag vill bara antyda att det finns varierande sätt att komma till rätta med
problemet. Om jag talar för mig själv och mitt parti i de olika kommunerna,
försöker vi att verka för att få ned de kommunala parkeringsavgifterna. Där-
med tvingas även de privata parkeringsbolagen att sänka sina avgifter. Jag
hoppas att både herr Knutson och jag så småningom, när det kommer ett
förslag, kan vara ganska nöjda med detta förslag. Hur som helst kommer vi
då att ha möjlighet att ta nya initiativ om så krävs.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 111 KENNETH ATTEFORS (nyd):
Herr talman! Göthe Knutson frågade om vi hade läst hans motion. Natur-
ligtvis läser vi sådana viktiga motioner, speciellt om de väckts av Göthe
Knutson.
Jag undrar dock om Göthe Knutson har läst vår motion. Den täcker även
parkering på just tomtmark som kontrolleras av privata bolag. Motionen
täcker också in parkering på kommunal mark. Vi vill alltså inte alls ha dessa
skatteindrivande lapplisor, utan vi vill att hela systemet skall skötas av kvar-
terspoliser just på grund av att det har gått litet rättsröta, både i lapplisesys-
temet och när det gäller tomtmarksparkering som sköts av privata bolag.
Därför föreslår jag herr Knutson att ni tillstyrker vår reservation. Då kom-
mer vi en bit på vägen.
Anf. 112 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Man säger ”herr” till mig. Jag hoppas att jag som ledamot
fortsättningsvis blir benämnd vid förnamn.
Jag har naturligtvis läst den motion som Kenneth Attefors talade om och
även andra motioner som behandlas i detta betänkande. Annars kan man
hamna i förlägenhet.
Jag har en delvis annan uppfattning. Vi måste faktiskt ha någon form av
kommunal parkeringsövervakning, åtminstone så länge det inte finns till-
räckligt många poliser. Det finns 16 700 polistjänster i vårt land. Därtill kom-
mer ett antal administrativa befattningar inom Polisen. Såvitt jag förstår är
detta inte tillräckligt - i varje fall inte enligt den bedömning som jag har tagit
del av - för att man skall kunna ålägga Polisen uppgiften att övervaka också
parkeringsplatserna. Vid gator och på s.k. gatumark är det naturligtvis poli-
sen som sköter kontrollen.
Det måste finnas utrymme för också andra sorters parkeringsplatser. Men
de privata parkeringsbolagen skall inte ha den rätt att agera domstol som nu
tillkommer dem.
Anser ni i utskottet att det är schyst mot den enskilde medborgaren att
inte kunna få tala ut om sin sak, när vederbörande har blivit ”fellappad”, om
jag nu får komma med ytterligare citationstecken? Det får man alltså göra
när det är kommunal parkeringsövervakning. Man går till Polisen eller kom-
munens parkeringskontor. Men det är nästintill omöjligt att komma i kon-
takt med det privata parkeringsbolaget, vars huvudkontor och telefonadress
finns på andra orter.
Som jag sade vill det till att man har ett sådant jobb att man kan använda
telefonen på dagtid. Om inte, är man offer för något som jag anser vara full-
komlig rättsröta i en rättsstat.
Anf. 113 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Ledamoten Knutson hade synpunkter på tillgängligheten.
Det är ingen felaktighet att säga att det under lång tid har framförts synpun-
ker på tillgängligheten också vad gäller vissa kommunalanställda tjänste-
män. Jag vill inte påstå att det här enbart är ett problem i den privata sek-
torn.
Låt oss nu avvakta den beredning som pågår. Men under tiden kan vi kan-
ske göra insatser, var och en på sitt område, genom våra partirepresentanter
i de olika kommunerna när det gäller beloppsgränsen för dessa avgifter för
att därigenom styra ned beloppen i de privata företagen.
Herr talman! De som äger marken är väldigt ofta kommunalägda fastig-
hetsbolag, köpcentrum där kommunen har ägarinflytande osv., så det finns
alltså mycket att göra på detta område genom befintliga kanaler.
Men vi är överens om att detta behöver ses över. Så sker också, och det
kommer förhoppningsvis snart förslag i den riktning som jag och delvis herr
Knutson eftersträvar.
Anf. 114 GÖTHE KNUTSON (m):
Herr talman! Jag uppskattar naturligtvis partivännen Jan Sandbergs för-
ståelse och allmänt välvilliga hållning i frågan.
Som jag redan inledningsvis sade är jag klar över att min motion inte kom-
mer att bifallas. Den är dock hänvisad till Aklagarutredningen. Eftersom jag
är ledamot i justitieutskottet har jag faktiskt läst de båda delbetänkanden
som har presenterats. Jag hoppas att man vid beredning i departementen -
det blir väl minst två - ser allvarligt på den här frågan.
Jag noterar att ingen har gjort några invändningar mot min beskrivning av
det rättsliga underläge som den vanlige medborgaren hamnar i, såvida
han/hon inte är exempelvis advokat eller jurist av annat slag och därför vet
hur en sådan här fråga skall hanteras.
Det är alldeles för många människor i Sverige som bokstavligen stressas
av regler och rättsordningar kring parkeringsverksamheten. Jag upprepar än
en gång, även om det kanske är onödigt, att jag förvisso företräder fri före-
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Vissa parkerings-
och yrkestrafik-
frågor
55
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m.m.
tagsamhet och anser att kommersiella krafter äro goda. Men undantag finns.
På det här området är det sorgligt och bedrövligt. En förändring behövs. Jag
kommer naturligtvis - detta är inget hot utan ett konstaterande - att fortsätta
att fästa riksdagens och departementschefernas uppmärksamhet på denna
dåliga sida av det svenska samhället.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU4 Banrätt m.m.
Anf. 115 JARL LANDER (s):
Herr talman! Under en lång följd av år har inga större järnvägsinveste-
ringar gjorts i det här landet. På det sättet har det kanske egentligen inte
funnits behov av lagstiftningar som har krävt snabba beslut och ställningsta-
ganden om hur och när järnvägsinvesteringar skall komma i gång.
Men efter 1988 års trafikpolitiska beslut har järnvägsinvesteringarna allt-
eftersom nått sådana nivåer att man kan se att lagstiftningen i landet inte
riktigt överensstämmer med de beslut som bl.a. riksdagen fattar. Det har
bl.a visat sig att stora investeringar längs Västkustbanan exempelvis har bli-
vit kraftigt försenade på grund av att Banverket inte fått åtkomst till den
mark som behövs för att göra de investeringar som riksdagen och därmed
samhället redan har beslutat om. Detta beror på att det inte finns en lagstift-
ning som gör att det snabbt går att komma i gång med dessa investeringar. På
vägområdet finns det en lagstiftning, en s.k. väglag, som ger t.ex. Vägverket
möjlighet att snabbare komma i gång med arbetet med vägar och nya vägd-
ragningar.
Nu efterlyser vi socialdemokrater i en motion till riksdagen en liknande
lagstiftning. Vi gör det mycket utifrån det faktum att många ledamöter av
bl.a. den här kammaren år efter år nästintill har jagat f.d. socialdemokra-
tiska kommunikationsministrar med krav på ett införande av en s.k. banlag.
Detta har gjorts både från socialdemokratiskt och från borgerligt håll.
Nuvarande kommunikationsminister har i en proposition föreslagit att
han skall återkomma till riksdagen med ett förslag om banlag. Detta tyckte vi
socialdemokrater lät positivt. Det är positivt att kommunikationsministern i
interpellationssvar etc. här i kammaren också har hävdat att det finns behov
av en lagstiftning som snabbar upp möjligheten att komma i gång med de
järnvägsinvesteringar som vi här nästan gemensamt, så att säga, har antagit.
Vad är det då som händer när denna motion behandlas i trafikutskottet?
Jo, trafikutskottets majoritet instämmer i stort sett i nödvändigheten av en
lagstiftning. Men när man kommer till ordet banlag och dc tankar som hela
tiden har funnits i diskussionerna, både från kommunikationsministerns sida
56
och från ett stort antal ledamöter i trafikutskottet, säger man att det inte
längre är aktuellt med en banlag. Nu är det andra lagstiftningar som behövs.
Detta betyder, herr talman, att den borgerliga gruppen i trafikutskottet
har lagt fram ett förslag inför riksdagen som innebär att förslaget om en ban-
lag har grävts ned. Det betyder i förlängningen att man inte kommer till skott
med nödvändiga investeringar på bl.a. Västkustbanan och andra tänkta nya
bansträckningar i stora delar av vårt land.
Slutligen, herr talman, vill jag ställa några frågor till ledamöterna i trafik-
utskottet, bl.a. till Kenneth Attefors från Ny demokrati.
För ungefär ett år sedan sade vi i trafikutskottet i ett yttrande till Finansde-
partementet att det var nödvändigt att införa en banlag. Detta ställde Ken-
neth Attefors upp på då. Men som i så många andra frågor har naturligtvis
Kenneth Attefors nu svängt och tycker att en banlag inte längre är nödvän-
dig. Min fråga till Kenneth Attefors är: Vad är det som har föranlett denna
snabba svängning?
Samma fråga måste också ställas till Centerns representanter i utskottet:
Vad är det som har gjort att ni, som alltid har förespråkat en snabb utbygg-
nad av järnvägen, nu är beredda att gräva ned tanken på en banlag?
Avslutningsvis, herr talman, yrkar jag bifall till den reservation som är fo-
gad till betänkandet.
Anf. 116 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Herr talman! Detta var en rätt intressant information att ni jagat kommu-
nikationsministern år efter år, och jag antar att Jarl Lander även menar den
socialdemokratiske kommunikationsministern.
Jag har nu så många gånger hört att det var mycket som förbereddes och
skulle genomföras under den socialdemokratiska regeringstiden. Men när
det nu kommit en borgerlig regering genomförs ingenting. Jag förstår inte
varför det har blivit sådana låsningar mellan dessa två tidsepoker. Det förstår
jag inte.
Sedan skall jag villigt erkänna, Jarl Lander, att vi i Ny demokrati har varit
för en banlag, och det är vi fortfarande. Den information som jag har fått på
senare tid under handläggningen av ärendet i utskottet är att t.o.m. väglagen
kunde komma i fara om vi skulle forcera fram den nya banlagen. Det är en-
dast därför som jag inte ville ställa mig bakom Socialdemokraternas yrkan-
den.
Jag tycker egentligen att det vore bra att ha en banlag. Men jag såg faran
att väglagen skulle försvinna bland EU-direktiv och allt annat. Därför har vi
nu avgett ett särskilt yttrande till betänkandet. Jag klargör där att jag kom-
mer att kräva att det i budgetpropositionen när den läggs fram i januari skall
finnas med någon typ av förslag om hur en sådan här lag skall genomföras.
Jag tycker att vi skall ge regeringen en tidsrespit så att inte också väglagen
riskeras. Den är i dag mycket bra.
Detta är alltså anledningen. Om nu regeringen inte har fått en tillräcklig
signal tycker jag att Jarl Lander och jag skall komma tillbaka i januari, feb-
ruari och se till att vi får igenom den typ av banlag som Jarl Lander föresprå-
kar.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m. m.
57
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m.m.
Anf. 117 JARL LANDER (s) replik:
Fru talman! Kenneth Attefors säger att han, om det nu är så att ledamöter
har jagat f.d. socialdemokratiska kommunikationsministrar, undrar varför
vi inte genomförde detta. Det var tyvärr så, Kenneth Attefors, att det kom
ett val emellan. Nu gäller det att försöka att få den borgerlige kommunika-
tionsministern och den borgerliga regeringen att genomföra detta.
Denna fråga har alltsedan 1989 beretts på Kommunikationsdepartemen-
tet. Vi socialdemokratiska ledamöter liksom många andra ledamöter från
andra partigrupperingar i utskottet har ansett att lagen är nödvändig. Vi be-
höver likställighet mellan vägbyggande och järnvägsbyggande.
Vi befinner oss nu i en akut situation när det gäller sysselsättningstillfällen
i detta land. Vi har från denna kammare satsat stora pengar för att Banver-
ket skulle komma i gång med dessa investeringar.
Det finns en lagstiftning som förhindrar en sådan satsning. Vi socialdemo-
krater anser det därför vara vår plikt att försöka att få till stånd en ny lagstift-
ning så att samma förutsättningar gäller för både vägbyggen och järnvägs-
byggen. Det är därför som vi har motionerat om en banlag. Det är också
därför som jag yrkar bifall till den reservation som är fogad till betänkandet.
Anf. 118 KENNETH ATTEFORS (nyd) replik:
Fru talman! Jag sade i mitt förra inlägg att jag tycker att det vore bra om
vi får fram den här typen av banlag. Men jag kan ju inte annat än tro på
de föredragande tjänstemännen på Kommunikationsdepartementet när de
säger att väglagen är i fara om ett förslag forceras fram.
Jag har att ta ställning till två versioner. Antingen talar de sanning för mig,
och jag tycker att det låter bra och vill ge regeringen chansen att komma
tillbaka i budgetpropositionen i januari. Eller också ljuger de för mig. Men
jag tror inte att de ljuger. Jag har kontaktat ett antal personer i frågan.
Om nu regeringen inte kommer med något förslag i budgetpropositionen
skall vi ta upp frågan på nytt. Jag håller med om att det måste finnas ett sätt
att bygga järnvägar snabbare.
Anf. 119 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Satsningen på upprustning av landets infrastruktur är sanno-
likt en av de viktigaste frågorna. Den har fått ett myckét stort politiskt ut-
rymme här i kammaren. Jag tror också att den har mötts av ett minst lika
stort intresse från allmänhetens sida.
En ökning av de ekonomiska insatserna på detta område är nödvändig,
vilket vi hört här tidigare i dag. Inte minst med tanke på den låga investe-
ringstakt som gällde under socialdemokraternas regeringstid är alldeles up-
penbart att vi måste skynda i dessa frågor. Eftersläpningen på både under-
hålls- som på nyinvesteringssidan har lämnat kvar ett behov som snabbt be-
höver fyllas. Det avståndshandikapp i förhållande till EU-området som vår
geografiska belägenhet innebär måste vi med alla de möjligheter som står
till buds försöka att korta.
Samtidigt innebär denna satsning en möjlighet att skapa nya arbetstillfäl-
len i en arbetslöshetsituation som är bland dc mest besvärande som vi har
58
haft under modern tid. Alla ansträngningar att förbättra denna situation är
en av de viktigaste politiska frågeställningar vi kan ägna oss åt.
Mot den bakgrunden är det av yttersta vikt att de av riksdagen beviljade
medlen till detta infrastrukturområde så snabbt som möjligt kan slussas ut
till de aktuella objekten. Riksdagen har också mycket tydligt uttalat angelä-
genheten av att av de ca 100 miljarder i investeringar som innefattas i tioårs-
planen, skall huvuddelen komma till användning i den inledande delen av
perioden.
Eftersom planeringen av nya investeringar legat lågt, vilket jag tidigare
påpekade, fanns eller finns för närvarande heller ingen planreserv att tillgå
för de investeringar som är aktuella. Detta innebär att såväl Vägverk som
Banverk har svårigheter med den fysiska markanskaffningen, och därav kan
fördröjningar uppstå. Dessa förseningar i genomförandet betraktar vi alla
som olyckliga, och vi är angelägna att undanröja de hinder som finns.
Under den allmänna motionstiden har ett antal motioner väckts som tar
sikte på möjligheten att vad gäller framför allt baninvesteringar underlätta
handläggningen i markanskaffningsfrågorna. I bl.a. den socialdemokratiska
motionen T216 föreslås att en särskild banlag tas fram för detta ändamål,
vilket Jarl Lander här tidigare har påpekat. Förebilden för denna nya lag
skulle vara den väglag som tidigare åberopats i debatten.
Jag vill till Jarl Lander och andra säga att regeringen i den senaste budget-
propositionen redan har tagit upp denna fråga och avser att återkomma till
riksdagen, vilket tydligt påpekas. Utskottet har mot den bakgrunden be-
dömt att det för närvarande inte krävs något utskottets initiativ i detta av-
seende. Dock vill utskottet betona behovet av ett nytt och tidsanpassat regel-
verk. Det skall medge att berörda myndigheter och verk på ett enklare och
smidigare sätt kan klara anskaffning av mark.
Utskottet vill framhålla att enskildas som andra markägares rättssäkerhet
måste vara vägledande i arbetet med lagstiftningen. Utskottet vill också un-
derstryka miljöaspekterna, vilket också nämns i budgetpropositionen. De
skall också beaktas noga i planläggningsskedet. Detta är viktigt inte minst
ur ett EES- och EU-perspektiv. Just i dessa dokument är äganderättsfrå-
gorna och miljökonskvensbeskrivningar tillmätta en stor betydelse.
Fru talman! Utskottet vill med detta betänkande instämma i regeringens
bedömning av behovet av ett regelverk som möjliggör en kortare handlägg-
ningstid vid markanskaffning till berörda banobjekt. För att få samstämmig-
het i besluten om att framtida investeringar skall komma till snabbt utfö-
rande hemställer utskottet att arbetet med dessa frågor ges hög prioritet i
regeringskansliet.
Fru talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till utskottets hemställan
och avslag på s-reservationen.
Anf. 120 JARL LANDER (s):
Fru talman! Jag är fullt medveten om att det tidigare skett mycket små
investeringar på järnvägsområdet, Lars Björkman. Men som jag sade i mitt
inledningsanförande är detta någonting som har förändrats allteftersom be-
hoven i samhället har förändrats. Efter 1988 års trafikpolitiska beslut, som
vi socialdemokrater lade grunden till, har investeringarna ökat.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m.m.
59
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m.m.
60
När nu investeringsnivån har ökat visar det sig att Banverket inte har de
rättsliga resurser som behövs för att lika snabbt som Vägverket komma i
gång med sina investeringar. Även om vi från denna kammare har anslagit
stora summor till Banverket för nyinvesteringar, har vi gjort en ännu större
satsning på Vägverkets investeringar. Det finns i dag många fler mil väg i
detta land än järnväg.
Jag måste ändå få fråga Lars Björkman: Vad är det som är så fel med väg-
lagen? Han säger att den inte tar hänsyn till alla de aspekter som han förut
räknade upp - miljö- och markägarintressen, osv.
Det skall ske en noggrann prövning. Människor skall inte behöva släppa
till marken utan ersättning. Detta skall prövas på rätt sätt. Men vi bygger
mycket mer väg än järnväg i detta land. Vi har bara en ”väglag” att luta oss
på. Varför kan vi inte ha samma slags lagstiftning för byggande av järnväg?
Varför måste vi gräva ner tanken på att införa en banlag för järnvägsinveste-
ringar vid sidan av plan- och bygglagen?
Fru talman! Jag vill avslutningsvis nämna vad regeringens egen utred-
ningsman landshövding Ingemar Eliasson har sagt i sin utredning angånde
hur man skall anpassa infrastrukturprojekten till stabiliseringspolitik. Han
säger: En viktig sak i detta är att snabbt införa en banlag. Detta sade han
så sent som den 3 november i år, dvs. veckan innan utskottet justerade det
betänkande vi nu behandlar.
Jag misstänker att om utskottets ledamöter hade tagit del av utredningen
innan vi justerade betänkandet, hade säkert utskottsmajoriteten haft en an-
nan skrivning i betänkandet. Då hade vi haft förutsättningar att få samma
lagstiftning för vägbyggnationer som för järnvägsbyggnationer.
Anf. 121 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jarl Lander slår in vidöppna dörrar. Jag har redan citerat vad
som står i regeringens budgetproposition bil. 7 s. 38. Där framgår mycket
klart det som jag, och även andra, tidigare har sagt, nämligen att regeringen
tittar på möjligheten att ta fram ett regelverk som innebär att man ökar smi-
digheten i hanteringen av dessa frågor.
På samma sätt som när det gäller frågan Kenneth Attefors ställde tidigare,
kan man ju fundera över att angelägenheten nu har blivit så oändligt mycket
större än vad den var tidigare. Socialdemokraterna brukar ju då och då fram-
häva under vilken lång regeringstid de har skött det här landet. Det är förvå-
nansvärt att de har lämnat så här stora och viktiga frågor utan att förutse vad
som skulle hända. De hade kanske inte visioner nog att tro att järnvägsbyg-
gen kunde bli aktuella med mindre än att det blev ett regeringsskifte. Jag
kan inte dra någon annan slutsats.
Jag tror inte att vi egentligen skall strida om något som vi är överens om.
Vi är överens om att det finns anledning att skapa ett regelverk. Jag måste
väl ändå tro att Jarl Lander vill instämma i mitt understrykande av att det är
angeläget att vi tryggar rättssäkerheten i den nya lagstiftningen. Kanske kan
jag tolka in en underton av att det är mindre noga med rättssäkerheten än
att det hastar framåt.
Vi vet ju att Banverket har möjligheter att hantera dc här frågorna. Det
har redan klarat stora delar. Visserligen finns ett och annat problem kvar.
Med en större fantasi och med tillgänglighet till de markreserver som finns
i statlig ägo kan man genom t.ex. markbyten komma över de områden som
är aktuella att exploatera.
Fru talman! När vi kräver lagstiftning är det viktigt att vi ser över de grund-
läggande förutsättningarna ur rättssäkerhetssynpunkt. Det är ett av de vikti-
gaste inslagen för mig och mitt parti och måste vara vägledande för genom-
förandet av arbetet i den takt som är möjlig.
Anf. 122 JARL LANDER (s):
Fru talman! Lars Björkman vill hävda att vi försöker slå in öppna dörrar.
Det finns inga dörrar att slå in på det sättet, Lars Björkman. Vi försöker att
gräva upp de tankar om en banlag som ni nu vill gräva ner i en plan- och
bygglag. Som jag sade förut har det pågått ett arbete i Kommunikationsde-
partementet sedan 1989 för att komma till rätta med skrivningarna om banla-
gen.
Det är därför som vi envetet försöker att genomföra detta. Ur rättssäker-
hetssynpunkt ser vi ingen skillnad mellan att bygga järnväg och att bygga
väg. Vi förstår inte varför den borgerliga grupperingen säger att det är
mycket farligare att bygga järnväg och att vi måste ha en helt annan rättssä-
kerhet där. Lars Björkman! Jämför hur många mil väg vi bygger i förhål-
lande till hur många mil järnväg vi bygger!
Lars Björkman säger att vi nu har blivit angelägna att försöka skapa banla-
gen. Det är ju nu som vi har beslutat om de stora järnvägsinvesteringarna,
Lars Björkman. Det är nu vi måste ha förutsättningar i samhället för att
kunna bygga dessa järnvägar, på samma sätt som vi har förutsättningar för
att bygga väg. Detta är ett förslag enkom för att få likvärdig lagstiftning för
vägbyggnationer och järnvägsbyggnationer. Jag kan inte förstå vilka rättssä-
kerhetsaspekter som man har på det förslag som vi har lagt fram.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen.
Anf. 123 LARS BJÖRKMAN (m):
Fru talman! Jarl Lander säger sig vara angelägen att gräva upp det som
han anser att vi håller på att gräva ner. Jag måste nog ändå vidhålla att det
är en ganska grov feltolkning av vad som står i utskottets betänkande. Där
framhålls mycket tydligt att det är angeläget att detta arbete påskyndas, inte
minst med anledning av att vi anser att så stora investeringar är nödvändiga.
Där menar jag att vi har en samsyn.
Det må väl ändå vara förlåtet, Jarl Lander, om jag gör tolkningen att det
ligger vissa svårigheter i att ta fram en sådan här lagstiftning. Enligt den be-
skrivning som har givits i den här frågan har ni uppenbarligen utövat ett tryck
för detta men har ändå inte lyckats klara av det. De stötestenar som jag har
pekat på har måhända gjort att det har tagit en viss tid.
Jag har pekat på miljökonsekvensbeskrivningar. De är faktiskt en nödvän-
dighet. Vi kan tycka om dem eller inte, men det är nödvändigt att vi har
utförliga miljökonsekvensbeskrivningar i dessa plancringsomgångar för att
vi över huvud taget skall få planläggningen godkänd. Vi närmar oss nu EES,
och vi kommer in i ett ökat europeiskt samarbete. Det kräver att vi har cn
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Banrätt m.m.
61
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Andrad lagstiftning
för försäkrings-
verksamhet, m.m.
62
utvecklad lagstiftning på det här området som garanterar att vi tar de hänsyn
som författningen kräver.
Det finns definitivt ingen ansträngning från vår sida i någon annan riktning
än att se till att vi får användning för de pengar som vi med gemensamma
krafter har anslagit. De bör utnyttjas så snabbt som möjligt. Men det innebär
inte att avsaknaden av banlag förhindrar användningen. Med fantasi och
smidighet kan vi klara oss fram till den tidpunkt när regeringskansliet på
rättssäkra grunder har skapat ett dokument som vi kan hantera dessa frågor
efter.
Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 14 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU5 Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m. (prop.
1992/93:257).
Anf. 124 HANS GUSTAFSSON (s):
Fru talman! I näringsutskottets betänkande nr 5 behandlas frågan om en
ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet med anledning av EES-avtalet
samt ett antal motioner som ligger kvar från den allmänna motionstiden 1992
och 1993.
Av utskottets betänkande framgår att det finns stor samstämmighet i be-
dömningen av de framlagda förslagen. Propositionen föreslås bli bifallen,
och motionerna avstyrks av en betydande majoritet i utskottet. Jag skall där-
för endast kommentera den motivreservation som avgivits av utskottets so-
cialdemokrater och som rör inställningen till kollektiva sakförsäkringar.
I ärendet finns det tre motioner från två motionärer. Utskottet förslår en-
hälligt att motionerna skall avslås. Utskottets majoritet tillägger emellertid
i sitt avslagsyrkande att den förväntar sig att det snarast kommer ett förslag
från regeringen i dessa frågor. Majoriteten hänvisar därvid till att det inom
Justitiedepartementet utarbetas förslag till en ny försäkringsavtalslag och att
utskottet erfarit att det pågår ett beredningsarbete av förslaget inom rege-
ringskansliet.
Av utskottsmajoritetens skrivning kan den slutsatsen dras att utskottet be-
gär ett förslag baserat på det framtagna förslaget till bl.a. ny försäkringsav-
talslag. I detta förslag föreslås bl.a. att det skall krävas anmälan från den
enskilde för att denne i sin egenskap av anställd eller konsument skall anses
ansluten till en gruppskadeförsäkring. Om detta förslag genomförs medför
det att kollektiva sakförsäkringar med reservationsrätt inte längre kan god-
tas.
Vi vill med vår reservation klargöra att vi inte önskar att ett förslag från
regeringen baserat på Justitiedepartementets förslag framläggs för riksda-
gens behandling. Vi anser tvärtom att möjligheterna till kollektiva sakför-
säkringar bör främjas. De innebär stora ekonomiska fördelar för dem som
omfattas av försäkringarna. De innebär också att antalet oförsäkrade eller
underförsäkrade väsentligt kan minskas.
Det står nu också klart att ändamålsparagrafen i de flesta fackliga organi-
sationers stadgar medger anslutning till kollektiva sakförsäkringar med re-
servationsrätt. Det vore ju också anmärkningsvärt om inte organisationerna
skulle kunna fatta beslut om det som bevisligen gagnar deras gemensamma
intressen.
Fru talman! Jag ber därför att få yrka bifall till reservation nr 1 i näringsut-
skottets betänkande nr 5.
Anf. 125 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Jag skall mycket kortfattat ta upp ett missförhållande inom
försäkringsverksamheten. Det gäller den könsdiskriminering som innebär
att kvinnor diskrimineras i förhållande till män när det gäller pensionsförsäk-
ringar.
Gudrun Schyman m. fl. har tagit upp detta i en motion från allmänna mo-
tionstiden. Där begär vi att regeringen skall komma med förslag som leder
till att könsdiskrimineringen upphör. Det är också vad jag för fram i me-
ningsyttringen till det här betänkandet. Jag vill yrka bifall till den menings-
yttringen.
I betänkandet anför utskottsmajoriteten att Försäkringsutredningen är
oförhindrad att ta upp dessa frågor i ett större och mer allmänt sammanhang.
I klartext säger man att Försäkringsutredningen kan, om den så vill, under-
söka om det är lagligt att upphöra med könsdiskrimineringen.
Vi tycker att det är en otillständig ordning. Det naturliga och självklara är
givetvis att könsdiskriminering skall vara olaglig. Vi vill ha ett tilläggsdirek-
tiv till Försäkringsutredningen som ålägger utredningen att skyndsamt lägga
fram ett förslag som gör att diskrimineringen upphör.
Anf. 126 KARIN FALKMER (m):
Fru talman! Precis som Hans Gustafsson inledde med att säga, har vi i nä-
ringsutskottet i stor enighet behandlat regeringens proposition om de för-
ändringar när det gäller försäkringsområdet som fram till nu föranleds av
EES-avtalet. Jag vill i sammanhanget passa på att hälsa Hans Gustafsson väl-
kommen till en debatt med ledamöterna i näringsutskottet.
Glädjande nog är EES-avtalet nu i hamn. Det kommer att träda i kraft
den 1 januari 1994. Det kan vi alla glädjas åt.
I betänkandet behandlas också ett antal motioner, varav några föranlett
oenighet.
Under många år har försäkringslagstiftningen utretts. Nu finns det ett ut-
arbetat förslag till ny försäkringsavtalslag hos Justitiedepartementet. Re-
misstiden för förslaget gick ut den 1 november. Utskottet förväntar sig att
cn proposition i ärendet kommer snarast. Bl.a scr vi fram emot en lösning
på den frågeställning som föranlett en reservation från Socialdemokraterna.
Vänstern stöder också denna reservation i en meningsyttring. Vi möter här
en gammal bekant.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Ändrad lagstiftning
för försäkringsverk-
samhet, m.m.
63
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Ändrad lagstiftning
för försäkrings-
verksamhet, m.m.
64
Alltsedan 1982, dä de första kollektiva sakförsäkringarna tecknades mel-
lan Svenska elektrikerförbundet och Folksam, har de kollektiva sakförsäk-
ringarna ifrågasatts och debatterats. Från början var det obligatorisk anslut-
ning till kollektivt tecknade hemförsäkringar som gällde. När debatten om
det orimliga i att kollektivt påtvinga människor försäkringar blev för besvä-
rande, övergick man i stället till metoden med kollektiva sakförsäkringar
med reservationsrätt.
I praktiken fungerar det så att fackliga organisationer tecknar hemförsäk-
ringar kollektivt för sina medlemmar och ensidigt gynnar ett speciellt försäk-
ringsbolag. Bara den som aktivt säger ifrån att han eller hon inte vill vara
med i det kollektivistiska systemet slipper. På detta område tillämpas en
form av negativ föreningsrätt, som är synnerligen svår att försvara. Att bin-
das till en försäkring genom passivitet strider mot allmänna rättsgrundsatser
på avtalsområdet.
Det är naturligtvis praktiskt för försäkringsbolaget i fråga att få hundratu-
sentals nya försäkringstagare utan besvärande konkurrens från andra försäk-
ringsbolag. Samtidigt är fri konkurrens mellan försäkringsgivare och fritt val
för försäkringstagare förutsättningar för en sund marknadsutveckling på för-
säkringsområdet.
Det behövs en lagstiftning som skyddar den enskilde fackmedlemmen från
kollektiva beslut som han eller hon först i efterhand får en möjlighet att pro-
testera mot, med allt det besvär som det medför.
Ny demokrati har avgett några reservationer till detta betänkande, bl.a.
en som handlar om fullgörandegarantier. Jag kan bara konstatera att det
finns möjlighet till garantier. Den kapacitet som skapats för detta ändamål
är inte utnyttjad. Enligt Finansinspektionen råder det ingen brist på försäk-
ringar på detta område.
Den fråga som Rolf L Nilson aktualiserat är också en gammal bekant. Jag
nöjer mig med att hänvisa till betänkandetexten. Där sägs att Försäkringsut-
redningen ser över denna problematik, och ett förslag beräknas komma un-
der hösten 1994.
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på samt-
liga reservationer.
Anf. 127 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Fru talman! Allra först vill jag säga att jag delar Karin Falkmers glädje
över att EES-avtalet är i hamn och kan träda i kraft den 1 januari 1994. Det
ökar väsentligt utrymmet för svenska folket och denna riksdag, när vi så små-
ningom skall ta ställning också till frågan om ett medlemskap i Europeiska
unionen. På den punkten är vi helt överens.
När det gäller den andra frågan vill jag gärna säga till förbudsivrarna här
att det är klokt att ta det litet lugnt. Det är inte någon okomplicerad fråga
som de två motionärerna har tagit upp. Man måste fråga sig hur långt man
skall gå. Får urmakarna, som de gör i dag, lämna garanti för klockor som de
säljer, utan att kunden har begärt en sådan garanti? När man tappar klockan
får man ersättning. Får riksdagen teckna rcseförsäkring för sina ledamöter
utan att de har bett om det och skrivit på en blankett? Denna fråga är mycket
mer komplicerad än vad motionerna ger vid handen. Det är klokt att låta
denna sak ha sin gång. Den har redan prövats vid åtskilliga tillfällen, ända
upp i Högsta domstolen, som inte har funnit anledning till erinran.
Det är ganska rimligt att en organisation har rätt att tillvarata sina med-
lemmars intressen. Om de kollektiva sakförsäkringarna hade varit tecknade
hos Skandia eller något annat bolag, hade antalet motioner från förbudsiv-
rarna varit betydligt mindre än de är nu, när det har visat sig att det är Folk-
sam som har varit speciellt konkurrenskraftigt på detta område. Det är jag
övertygad om.
Anf. 128 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Sanningen är ju den att det inte är så att Folksam har varit
speciellt konkurrenskraftigt. Det har inte tillåtits någon konkurrens. Det är
därför denna debatt har pågått sedan 1982. Det kan inte vara rimligt att fack-
liga organisationer avstår från att göra upphandling och kollektivt ansluter
medlemmar till en försäkring, och att medlemmarna i fråga inte ens tillfrågas
om de vill vara med.
Enskilda medlemmar i en facklig organisation måste själva avgöra om de
önskar teckna en hemförsäkring, och i så fall i vilket försäkringsbolag. Jag
tycker att det är närmast genant att Socialdemokraterna år efter år, än i
denna dag, i november 1993, försvarar denna sjuka sak.
Anf. 129 HANS GUSTAFSSON (s) replik:
Fru talman! Om jag förstod Karin Falkmers senaste inlägg rätt framförde
hon nu inte någon kritik mot att man kan ha kollektiva sakförsäkringar. Kri-
tiken var riktad mot att man inte hade upphandlat dem i tillräcklig konkur-
rens. Det är en fråga för de myndigheter vi har tillsatt för att se till att det
förekommer konkurrens.
Det är inte ovanligt att både företag och stora organisationer upphandlar
utan konkurrens, därför att de redan har funnit att den som levererar varan
gör det på bästa möjliga sätt. Det är alldeles tydligt att det finns en speciell
frändskap mellan den fackliga rörelsen och Folksam, som kan göra det rim-
ligt att upphandling sker där. Men det är en annan fråga än den som tas upp
i motionerna, såvitt jag förstår. Där tar man upp frågan om ett förbud mot
kollektiva sakförsäkringar. Jag uppfattar inte att Karin Falkmer i sitt senaste
inlägg hade någon invändning mot det. Det var sättet att upphandla försäk-
ringar som kritiserades.
Anf. 130 KARIN FALKMER (m) replik:
Fru talman! Nu slåss Hans Gustafsson för en sjuk sak. Det är här fråga
om två problemställningar. Först och främst handlar det om den individuella
medlemmens rätt att ta ställning till om han eller hon vill ha en hemförsäk-
ring, och i så fall i vilket bolag. Självfallet skall dessa försäkringar vara
knutna till krav på individuell ansökan. Det är det ena.
Det andra är konkurrenssituationen. 1986 fattades ett beslut att NO och
Finansinspektionen skall kontrollera upphandlingsförfarandet. När NO för-
sökte kontrollera detta visade det sig att de fackliga organisationerna block-
erade NO:s möjligheter genom att undanhålla uppgifter. Den kontroll som
Hans Gustafsson nu refererar till fungerade inte.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Ändrad lagstiftning
för försäkringsverk-
samhet, m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 30
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Ändrad lagstiftning
för försäkrings-
verksamhet, m.m.
Självfallet skall man värna om den fria konkurrensen så att upphandling
sker, på samma sätt som kommuner och landsting gör en upphandling vid
sina inköp. Kontrollen skall kunna fungera. Det är oerhört väsentligt att
denna fråga löses. Detta strider mot en sund rättsuppfattning på försäkrings-
avtalsområdet.
Anf. 131 DAN ERIKSSON i Stockholm (nyd):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort och för Bo G Jenevalls räkning yrka
bifall till vår reservation nr 3.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
SkIJ13 Ändringar i beskattningen av vissa oljeprodukter
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU9 Kommunala frågor
Mom. 3 (kommunalt partistöd)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
246 för utskottet
21 för res. 1
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 10 v, 62 m, 21 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 1: 21 nyd
Frånvarande: 28 s, 4 v, 18 m, 10 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3-
Mom. 9 (närvarorätt)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
239 för utskottet
29 för res. 2
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 2 v, 63 m, 23 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 2: 8 v, 21 nyd
Frånvarande: 30 s, 4 v, 17 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
66
Mom. 14 (kommunal upplåning m.m.)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
249 för utskottet
21 för res. 4
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 10 v, 63 m, 23 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 4: 21 nyd
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU2 Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommunsek-
torn
Mom. 1 (de ekonomiska regleringarna år 1994 mellan staten och kommun-
sektorn)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
244 för utskottet
11 för men.
13 avstod
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 96 s, 62 m, 23 c, 21 fp, 20 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 10 v
Avstod: 12 s, 1 kds
Frånvarande: 29 s, 4 v, 18 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU3 Kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994
Mom. 1 (statsbidrag till KBT för år 1994)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. Sfl (v)
Votering:
258 för utskottet
10 för mot.
1 avstod
80 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
67
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
68
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 63 m, 23 c, 21 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För mot.: 10 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 29 s, 4 v, 17 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU4 Vissa socialförsäkringsfrågor
Mom. 8 (de samlade kostnaderna för funktionshindrade)
Yrkanden:
1. utskottet
2. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
mot. Sf231 (v)
Votering:
258 för utskottet
11 för mot.
80 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 63 m, 23 c, 21 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För mot.: 1 s, 10 v
Frånvarande: 29 s, 4 v, 17 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU5 Vissa utlänningsfrågor
Mom. 3 (utvidgad visering)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. 1992/93:Sf22 yrk. 16 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 4 (riktlinjer för besöksvisering)
Yrkanden:
1. utskottet
2. mot. 1992/93:Sf633 yrk. 15 (v)
Votering:
261 för utskottet
10 för mot.
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 63 m, 25 c, 20 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För mot.: 10 v
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 6 c, 13 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 8 (förvar av barn)
1. utskottet
2. res. (fp)
Votering:
232 för utskottet
33 för res.
4 avstod
80 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 62 m, 23 c, 2 fp, 17 kds, 21 nyd, 1 -
För res.: 3 s, 10 v, 1 c, 19 fp
Avstod: 1 c, 3 kds
Frånvarande: 29 s, 4 v, 18 m, 6 c, 12 fp, 6 kds, 2 nyd, 3 -
Barbro Westerholm (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU8 Vissa pensionsfrågor m.m.
Mom. 1 (basbeloppet)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
246 för utskottet
21 för res.
82 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 10 v, 62 m, 25 c, 20 fp, 20 kds, 1 -
För res.: 21 nyd
Frånvarande: 30 s, 4 v, 18 m, 6 c, 13 fp, 6 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 2 (höjt pensionstillskott m.m.)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
260 för utskottet
10 för men.
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 25 c, 21 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För men.: 10 v
Frånvarande: 29 s, 4 v, 18 m, 6 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
69
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
70
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU2 Bilprovning
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU3 Vissa parkerings- och yrkestrafikfrågor
Mom. 2 (kommunernas roll i parkeringsövervakningen)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
251 för utskottet
21 för res.
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 10 v, 63 m, 25 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res.: 21 nyd
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 6 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU4 Banrätt m.m.
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
152 för utskottet
119 för res.
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 63 m, 25 c, 21 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För res.: 110 s, 9 v
Frånvarande: 28 s, 5 v, 17 m, 6 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3-
NU5 Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m.
Mom. 2 (kollektiv sakförsäkring)
Votering:
1. utskottets motivering
2. motiveringen i res. 1 (s)
150 för utskottet
120 för res. 1
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan med godkännande av utskottets mo-
tivering.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottets motivering: 63 m, 23 c, 21 fp, 21 kds, 21 nyd, 1 -
För motivering i res. 1: 110 s, 10 v
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 8 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 3 (försäkringsvillkor och jämställdhet)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
258 för utskottet
10 för men.
1 avstod
80 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 63 m, 24 c, 20 fp, 20 kds, 21 nyd, 1 -
För men,: 10 v
Avstod: 1 s
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 7 c, 13 fp, 6 kds, 2 nyd, 3 -
Mom. 8 (bildande av ett kreditförsäkringsbolag)
1. utskottet
2. res. 3 (nyd)
Votering:
249 för utskottet
22 för res. 3
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 10 v, 63 m, 24 c, 21 fp, 21 kds, 1 -
För res. 3: 1 s, 21 nyd
Frånvarande: 28 s, 4 v, 17 m, 7 c, 12 fp, 5 kds, 2 nyd, 3 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 24 november
1993/94:66 av Eva Johansson (s) till statsrådet Beatrice Ask om skolornas
resurser:
I ett frågesvar till Lena Hjclm-Wallcn den 9 november säger statsrådet:
”Men jag kan försäkra Lena Hjclm-Wallcn att den dag som jag har ett kon-
kret underlag som stärker uppfattningen att det sker allvarliga försämringar
kommer jag att höja rösten och gå in i mer detaljerade resonemang om vad
som måste göras”.
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Lärarförbundet presenterade i juni en sammanställning över nedskär-
ningar i kommunernas budgetar som drabbar eleverna i skolan i form av
större klasser, färre grupptimmar, mindre specialundervisning och sämre
stöd till elever med särskilda behov.
Elevorganisationen presenterade i september en sammanställning av en
enkät till kommunerna om besparingar som drabbar eleverna.
Utbildningsutskottet höll i oktober en utfrågning med ett relativt stort an-
tal kommuner, som med något undantag redovisade att det skett en rad för-
sämringar som drabbat eleverna och att fler är att vänta.
Svenska Kommunaltjänstemannaförbundet har i en rad rapporter visat att
barn och unga drabbas hårt av de nedskärningar kommunerna tvingats till
de senaste åren.
I flera kommuner har skolledningar sett sig tvungna att skriva till den poli-
tiska ledningen för att påtala att ytterligare nedskärningar gör det omöjligt
för dem att ta fortsatt ansvar för att de fastställda målen för skolan kan upp-
nås.
Det här är några exempel på alla de rapporter som kommit den senaste
tiden och som alla pekar åt samma håll. Skolan har tappat så mycket resurser
att måluppfyllelsen äventyras och att eleverna drabbas av en sämre inlär-
ningsmiljö.
Dessa rapporter ger samma bild som jag och andra riksdagsledamöter får
genom en rad besök i skolor och genom andra kontakter med lärare, elever
och föräldrar.
Att i det läget, som Beatrice Ask gör i det aktuella frågesvaret, hänvisa
till att Skolverket om tre år skall presentera ett underlag för eventuella ställ-
ningstaganden, och att hon därför inte vill diskutera frågan nu, är mer än
allvarligt. Det är anmärkningsvärt att ansvarigt statsråd inte vill diskutera
sitt ansvar för att värna barnens och ungdomarnas rätt till en god utbildning.
Det är i dag dagens elever går i skolan. De har rätt till en likvärdig, god
utbildning nu. Dagens barn går inte i repris. De skador som dagens nedrust-
ning av skolans resurser vållar går inte att reparera i nästa generation elever.
Mot den här bakgrunden vill jag fråga statsrådet Beatrice Ask:
1. På vilket sätt påverkar de ovan nämnda rapporterna, och många andra
liknande, skolministerns bedömning av läget i skolan?
2. Är skolministern beredd att, mot bakgrund av den enstämmiga och tyd-
liga bild som framträder vid studium av rapporter från verkligheten, sna-
rast skaffa fram det underlag som behövs för att kunna göra nödvändiga
ställningstaganden till värn för kvaliteten i skolans verksamhet?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 24 november
72
1993/94:197 av-dg/re Hansson (c) till kommunikationsministern om riksväg
31/33:
Riksdagen har beslutat (1992/93:TU35) att riksväg 31/33 från Jönköping
via Eksjö och Vimmerby till Västervik skall tillhöra stomvägnätet. Beslutet
motiveras helt riktigt av trafiksäkerhetsskäl och av regionalpolitiska skäl.
För de berörda kommunerna som vägen passerar igenom skulle denna åt-
gärd vid sidan om de trafikpolitiskt välmotiverade skälen innebära ett logisk
komplement till de regionalpolitiska insatser som bl.a. regeringen medver-
kat till genom inlemmande av t.ex. Vimmerby kommun i tillfälligt stödom-
råde. Klara fördelar ur kostnadseffektiv synpunkt finns också.
Vägverket har nu informerat om att man har för avsikt att föreslå rege-
ringen att väg 33 mellan Eksjö och Västervik inte skall utgöra en del av stom-
vägnätet. Detta skulle vara mycket olyckligt och ett allvarligt avsteg från den
samlade trafikplanering som riksdagen lagt fast.
Jag vill därför fråga kommunikationsministern:
Vilka åtgärder är kommunikationsministern beredd att vidtaga för att
stomvägnätet också skall omfatta riksväg 31/33 sträckan Jönköping-Eksjö-
Vimmerby-Västervik i linje med riksdagens beslut?
1993/94:198 av ElvingAndersson (c) till kommunikationsministern om kost-
nadsberäkningar för Öresundsbron:
Kommunikationsministern har inför svenska media redogjort för att eko-
nomin för Öresundsbroproj ektet är bättre i dag än när bron projekterades
och att broprojektet kommer att gå med 200 miljoner kronor i vinst redan
första året. Ändå har brokonsortiet nyligen redovisat betydande kostnads-
ökningar för anläggningsarbeten.
Det är angeläget att riksdagen får ta del av fullständiga ekonomiska kalky-
ler för Öresundsbron, och i dessa kalkyler måste också kostnaderna för till-
fartsvägar och tunnlar i Malmöregionen redovisas.
Min fråga till kommunikationsministern är:
Är regeringen beredd att nu redovisa aktuella och fullständiga kostnads-
kalkyler för de planerade Öresundsförbindelserna till riksdagen?
1993/94:199 av Birgitta Carlsson (c) till statsrådet Görel Thurdin om byggan-
det på landsbygden:
I utredningen ”Anpassad kontroll av byggandet”, som tillsatts av rege-
ringen, föreslås en obligatorisk anmälningsplikt för uppförande, tillbyggnad
och ändringar av ekonomibyggnader inom lantbruket. Förslaget är förvå-
nande mot bakgrund av att det tidigare skett en avreglering och avbyråkrati-
sering när det gäller byggande och boende på landsbygden.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Thurdin:
Är statsrådet beredd att ta avstånd från utredningens förslag, som skulle
innebära byråkratiscring av lantbrukets byggande?
1993/94:200 av Birgitta Hambraeus (c) till statsrådet Bo Könberg om låg-
frekvent buller:
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
Dc medicinska effekterna av dovt buller från t.ex. centrala ventilationsan-
73
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
läggningar, pumpar, dieselmotorer, stora kompressorer och transformatorer
är rapporterade i den vetenskapliga litteraturen huvudsakligen som fallbe-
skrivningar. Det kan vara oerhört plågsamt för många personer. När låg-
frekvent buller finns i bostaden kan man inte längre vila där. På arbetsplat-
sen nedsätts arbetsförmågan. De flesta av oss vet hur skönt det känns när
centralfläkten plötsligt stängs av.
Eventuellt skulle vibrationer eller resonansfenomen i viscera och /eller
centrala nervsystemet kunna vara orsaken till besvären. Men kunskapen är
inte tillräcklig.
Vill sjukvårdsministern säkerställa att tillräckliga resurser ställs till förfo-
gande för att undersöka det medicinska problemet med lågfrekvent buller
och så att behovet av att sänka gränsvärdet uppmärksammas?
1993/94:201 av Ulrica Messing (s) till statsrådet Reidunn Laurén om regi-
strerat partnerskap:
Den år 1991 tillsatta partnerskapskommittén har nyligen lämnat sitt be-
tänkande angående registrerat partnerskap för homosexuella. Redan innan
kommittén presenterade sitt förslag har synpunkterna kring det varit blan-
dade. Frågan om registrerat partnerskap grundar sig inte bara på formella
och praktiska idéer utan också på de ideologiska.
Därför frågar jag det ansvariga statsrådet Reidunn Laurén om hon härför
avsikt att lämna ett lagförslag om registrerat partnerskap till riksdagen.
17 § Kammaren åtskildes kl. 17.02.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 8 § anf. 63 (del-
vis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 13 § anf. 116 (delvis) och
av talmannen därefter till sammanträdet slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
74
Torsdagen den 25 november
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Nya ersättare för riksdagsledamöter..................... 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
Meddelande om samlad votering .......................... 2
4 § Ändringar i beskattningen av vissa oljeprodukter........... 2
Skatteutskottets betänkande SkU13
Beslut fattades efter 14 §
5 § Kommunala frågor .................................. 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU9
Debatt
Harriet Colliander (nyd)
Bengt Hurtig (v)
Ola Karlsson (m)
Catarina Rönnung (s)
Sonia Karlsson (s)
Ylva Annerstedt (fp)
Andre vice talmannen (om replikrätt)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Beslut fattades efter 14 §
6 § Vissa ekonomiska regleringar år 1994 mellan staten och kommun-
sektorn ......................................... 19
Finansutskottets betänkande FiU2
Debatt
Johan Lönnroth (v)
Lennart Hedquist (m)
Arne Kjörnsberg (s)
Beslut fattades efter 14 §
7 § Kommunala bostadstillägg till folkpension år 1994 .......... 26
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU3
Debatt
Berith Eriksson (v)
Margit Gennser (m)
Beslut fattades efter 14 §
8 § Vissa socialförsäkringsfrågor .......................... 29
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU4
Debatt
Berith Eriksson (v)
Karin Israelsson (c)
Beslut fattades efter 14 §
75
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
9 § Vissa utlänningsfrågor ............................... 32
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU5
Debatt
Sigge Godin (fp)
Rune Backlund (c)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Lars Moquist (nyd)
Beslut fattades efter 14 §
10 § Vissa pensionsfrågor m.m............................ 44
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU8
Debatt
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Margit Gennser (m)
Sigrid Bolkéus (s)
Beslut fattades efter 14 §
11 § Bilprovning ...................................... 51
Trafikutskottets betänkande TU2
Beslut fattades efter 14 §
12 § Vissa parkerings- och yrkestrafikfrågor ................. 52
76
Trafikutskottets betänkande TU3
Debatt
Kenneth Attefors (nyd)
Göthe Knutson (m)
Jan Sandberg (m)
Beslut fattades efter 14 §
13 § Banrätt m.m...................................... 56
Trafikutskottets betänkande TU4
Debatt
Jarl Lander (s)
Kenneth Attefors (nyd)
Lars Björkman (m)
Beslut fattades efter 14 §
14 § Ändrad lagstiftning för försäkringsverksamhet, m.m........ 62
Näringsutskottets betänkande NU5
Debatt
Hans Gustafsson (s)
Rolf L Nilson (v)
Karin Falkmer (m)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd)
Beslut ............................................... 66
Skatteutskottets betänkande SkU13
Konstitutionsutskottets betänkande KU9
Finansutskottets betänkande FiU2
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU3
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU4
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU5
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU8
Trafikutskottets betänkande TU2
Trafikutskottets betänkande TU3
Trafikutskottets betänkande TU4
Näringsutskottets betänkande NU5
15 § Anmälan om interpellation
Prot. 1993/94:30
25 november 1993
1993/94:66 av Eva Johansson (s) om skolornas resurser..... 71
16 § Anmälan om frågor
1993/94:197 av Agne Hansson (c) om riksväg 31/33........ 72
1993/94:198 av Elving Andersson (c) om kostnadsberäkningar
för Öresundsbron............................... 73
1993/94:199 av Birgitta Carlsson (c) om byggandet på landsbyg-
den .......................................... 73
1993/94:200 av Birgitta Hambraeus (c) om lågfrekvent buller 73
1993/94:201 av Ulrica Messing (s) om registrerat partnerskap 74
77
gotab 45490, Stockholm 1993