Protokoll
1993/94:25
Justerades protokollet för den 11 november.
Förste vice talmannen meddelade att Ny demokratis riksdagsgrupp under
Bengt Dalströms ledighet anmält hans ersättare Vivianne Franzén (nyd) som
suppleant i näringsutskottet fr.o.m. den 18 november.
Förste vice talmannen förklarade vald till
suppleant i näringsutskottet
Vivianne Franzén (nyd)
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1993/94:A21-A33 till arbetsmarknadsutskottet
1993/94:Bo5-Bo9 till bostadsutskottet
Förste vice talmannen meddelade att skatteutskottets betänkande SkU8,
konstitutionsutskottets betänkanden KU5, KU6 och KU7 samt jordbruksut-
skottets betänkanden JoUl, JoU2, JoU3 och JoU5 skulle avgöras i ett sam-
manhang efter avslutad debatt.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 25
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Regionala frågor
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU8 Organisationen vid fastighetstaxeringen (prop. 1993/94:1)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU5 Lagstiftningsprocessen m.m. (prop. 1992/93:100 delvis)
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU6 Regionala frågor.
Anf. 1 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Att det enkla ofta görs till det svåra är en reflektion som man
kan göra om man genom åren följer debatten och utredningsverksamheten
kring s.k. länsdemokrati.
Det finns ett förslag till en mycket enkel modell som vi från Centerpartiets
sida från begynnelsen har drivit, nämligen att det på det regionala planet
skall vara ett styrelsesystem som svarar mot det som finns på det lokala pla-
net och på riksplanet. Jag har svårt att se att det har lanserats några goda
argument mot denna tanke, trots att frågan har debatterats under så många
år.
Vi vet ju alla hur det ser ut i länen. Där finns länsstyrelse, landsting, kom-
munalförbund och ett otal andra organ som griper in i varandra, vilka ibland
samarbetar och ibland motarbetar varandra. Vad som är karakteristiskt för
länen är att det inte finns något samlat organ med ansvar för länet eller regio-
nen som helhet. Det finns inget organ som ledamöterna eller medborgarna
kan ställa till ansvar för tillståndet i länet som helhet.
Det är ganska märkligt att det efter så många års debatt och utredande
inte heller nu ser ut att bli något konstruktivt förslag att behandla i riksda-
gen. Det finns visserligen en regionberedning som har fått ganska vida men
också mycket vaga direktiv. Denna regionberedning är snart färdig med sitt
arbete. Men vad som har presenterats när det gäller regionberedningens in-
tentioner gör inte att man kan hysa så särskilt stort hopp om att äntligen få
ett förslag som kan samla en bred enighet här i riksdagen, vilket dessutom
skulle kunna leda till ett effektivt demokratiskt organ i länen. Detta är en
stor brist.
Vi vet ju alla att det ute i länen finns en strävan efter att göra mer för sitt
eget område, den egna regionen, och det finns en vilja att ta initiativ. Det
finns en ny vakenhet inför vad som händer i Europa, där vi inför det perspek-
tiv som ligger framför oss kan förvänta oss att regionerna kommer att spela
en större roll. Det är således en stor brist om vi även framöver kommer att
ha det som det nu är i regionerna. Det är inte bara till skada för möjlighe-
terna till ett effektivt och demokratiskt styre, utan också för möjligheterna
att decentralisera beslutanderätt och ansvar ut till de olika delarna av vårt
land.
Av betänkandet framgår att länsdemokratitanken har fått en vidare sprid-
ning. Här finns utöver Centerpartiets motion i betänkandet också en redo-
visning av motioner från Folkpartiet och från Socialdemokraterna. Det är
således inte så, att vi står isolerade i den här frågan. Men trots detta verkar
det vara utomordentligt svårt att få till stånd konstruktiva förslag som kan
leda till beslut.
Eftersom regionberedningen är inne i sitt slutskede och så småningom
skall komma med någon sorts förslag har jag inte reserverat mig till detta
betänkande.
Men, herr talman, jag har gärna velat göra denna litet sorgsna markering
i samband med att ärendet nu behandlas i kammaren.
Anf. 2 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag skulle också kunna instämma i tredje vice talmannens
dysterhet och sorgsenhet, men detta är något som vi måste lära oss att leva
med i politiken. Även om vi tycker att vi har rätt, Bertil Fiskesjö, är det inte
alltid så att alla instämmer i den egna bilden.
Denna fråga har väldigt länge diskuterats i denna kammare. De år som
jag har varit i riksdagen har jag försökt att dra mitt strå till stacken, därför
att jag tror att den regionala demokratin är väldigt viktig. Jag tycker att det
finns en påtaglig rörighet och oklarhet ute i regionerna och länen i dag.
Jag hade också trott, och tror fortfarande, att Regionberedningen kom-
mer med kloka förslag. När beredningen diskuterar regional demokrati görs
den i mitt tycke enda riktiga bedömningen, att demokratin bör öka i stället
för att minska och att besluten behöver decentraliseras samt att det följaktli-
gen bör vara ett folkvalt styre i regionerna. Jag har förstått att man härige-
nom har väckt många stridsandar till liv, och revirtänkandet inom förvalt-
ning, byråkrati och politik växer sig starkt.
Regionberedningen är nu klar med sitt första delbetänkande som handlar
om Västsverige och Skåne, vilket skall presenteras för offentligheten i mor-
gon förmiddag. Detta är i alla fall ett första steg framåt. Jag kan hålla med
om att det är ett litet steg, men det är dock ett steg. När det gäller Skåne går
man på den linje som jag av pressuppgifter bl.a. har förstått att man är be-
redd att göra, vilket innebär att man går via ett kommunalförbund. Jag kan
dela Bertil Fiskesjös principiella kritik mot kommunalförbund. Men detta
är det första steget. Det är inte steget, Bertil Fiskesjö. Om det är steget,
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Regionala frågor
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Kyrkliga frågor
delar jag till fullo den kritik som har framförts i det särskilda yttrandet. Detta
är det första steget mot ett folkvalt organ som fungerar bättre och som dess-
utom reder ut den här regionala röran.
Jag tror precis som Bertil Fiskesjö att det, om Sverige skall fungera - spe-
ciellt i ett längre perspektiv i det enade Europa - är alldeles nödvändigt att
makten decentraliseras från detta hus och att vi får ett ökat regionalt folkligt
inflytande över viktiga frågor. Så är det inte i dag. Medborgarna vet egentli-
gen inte var besluten fattas, av vem besluten fattas och vem som har givit
beslutsfattarna uppdragen.
Storstadsförhandlingarna är ett lysande exempel på detta. Den diskussion
som förs här i staden om Dennispaketet är ett sådant exempel. Vi kan också
se på Göteborg och Malmö.
Jag måste tillstå, Bertil Fiskesjö, att denna diskussion är het även inom
mitt eget parti. Jag har en känsla av att den förs också inom Bertil Fiskesjös
parti.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU7 Kyrkliga frågor.
Anf. 3 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Herr talman! Detta är ett enigt utskottsbetänkande i en för många av oss
väldigt viktig fråga. Jag vill bara göra några markeringar, eftersom utskottet
hela tiden hänvisar till ett pågående utredningsarbete.
De aktuella motionerna berör dels relationerna mellan kyrka och stat,
dels kyrkans egna möjligheter att arbeta och dels formen för att bli medlem
i Svenska kyrkan. Alla dessa frågor har vi som är aktiva inom kyrkan arbetat
med under mycket lång tid. Det ena utredningsarbetet har avlöst det andra.
Den ena remissbehandlingen har avlöst den andra, och den ena opinionen
efter den andra från kyrkligt respektive samhälleligt håll har framkommit.
Just nu arbetar en kyrkoberedning, som har fått förlängd tid fram till sista
mars. Med andra ord: Omkring den 1 april kommer en markering från denna
beredning i dessa frågor. Utskottet har ansett det vara fel att föregripa kyr-
koberedningen och att det snarast vore rimligt och riktigt att låta bered-
ningen i lugn och ro arbeta färdigt med dessa frågor.
Frågorna är komplicerade. En relation mellan kyrka och stat som har exi-
sterat i över 400 år är det inte alldeles okomplicerat att förändra. En rad
frågor av mycket sofistikerad art aktualiseras när man funderar på eventuellt
ändrade relationer.
Verksamheten, som har varit reglerad genom lagstiftning från 1686 och
framåt, kan komma att bli mindre reglerad. Det är mer fråga om arten av
lagregleringen. Medlemskapet, som har gjort att alla vi svenska medborgare
också är medlemmar i Svenska kyrkan, kan komma att förändras och ersät-
tas av ett system, där dopet och/eller aktiv handling konstituerar medlem-
skap.
Jag har, herr talman, velat göra dessa markeringar, eftersom dessa frågor
engagerar en oerhörd massa svenskar. Den kyrkliga demokratiska organisa-
tionen är vårt lands största och bredaste demokratiska organisation. Många
fler människor sitter i kyrkofullmäktige och kyrkoråd än är engagerade på
något annat samhällsområde. Oerhört många människor menar med ut-
gångspunkt i sin bekännelse och sin tro att detta är den viktigaste samhälls-
frågan. Mot denna bakgrund är det viktigt att ge kyrkoberedningen möjlig-
het att arbeta med dessa frågor, och jag noterar att ett enigt utskott delar
den uppfattningen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoUl Jakt och viltvård.
Anf. 4 INGE CARLSSON (s):
Herr talman! I detta betänkande från jordbruksutskottet behandlas jakt
och viltvård. Jag vill inledningsvis yrka bifall till den socialdemokratiska re-
servationen, som gäller prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser.
När riksdagen för några år sedan antog en ny jaktlag, slogs vissa mål för
samhällets framtida jakt- och viltvårdspolitik fast. Några av de målen har
tagit fasta på just folkrörelseengagemanget och jaktens sociala betydelse.
Enligt en SIFO-undersökning finns det 320 000 registrerade jägare i vårt
land. Utanför jakten finns enligt undersökningen ytterligare mellan 100 000
och 150 000 personer som är mycket intresserade av att börja jaga. Därut-
över är mellan 400 000 och 600 000 ganska intresserade.
Jaktens sociala värde i vårt land är unik. Det beror på att jägarna kommer
från de breda folklagren. I många europeiska länder är förhållandet det om-
vända. Där är jakten ofta förbehållen ekonomiskt starka personer på grund
av skyhöga priser på jaktarrenden.
Tyvärr är tendensen den att jakten alltmer kommersialiseras med kraftigt
stigande avgifter på jakträtten. Detta strider mot riksdagens enhälliga beslut
om stöd för att behålla folkrörelseengagemanget i jakten och för att viltvår-
den skall behållas och utvecklas.
En annan målsättning har varit att samhället skall medverka till att skapa
goda förutsättningar för jakten och viltvården. Denna målsättning riskerar
nu att gå om intet på grund av de kraftiga prishöjningarna på jakträttsupplå-
telser. Särskilt anmärkningsvärt är att staten nu genom Domänskog AB går
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
i täten med höga och ibland orimliga priser på jaktarrenden. Även skogsbo-
lagen och kyrkan tillämpar en prispolitik som kan ifrågasättas.
Den förda prispolitiken har lett till stora påfrestningar på rättsväsendet
genom att ett mycket stort antal tvistiga ärenden - enligt uppgift över 400 -
har förts till arrendenämnderna för prövning av villkoren för jakträttsupplå-
telsen. De allra flesta ärenden gäller jaktmarker, där Domänskog AB är
upplåtare.
Att detta blir en lång och segdragen tvist står klart efter de första förbere-
dande sammanträdena. Parterna står så långt ifrån varandra att en uppgö-
relse anses omöjlig. Det mest stötande är att Domänskog AB kräver samma
pris på köttet som priset är satt i butikerna. Det är precis som om bönderna
skulle kräva samma pris på mjölken som den kostar i butiken.
Arrendetvisten mellan Domänskog AB och de fem aktuella jaktlagen är
ett s.k. pilotfall, som får stor betydelse för de andra jaktlagen som senare
skall möta Domänskog AB i arrendenämnderna.
På en fråga från mig till jordbruksministern den 13 april i år om de orimligt
kraftiga prishöjningarna svarade Karl Erik Olsson att de aktuella arrende-
priserna var anpassade till den rådande marknaden. Det vore intressant att
få höra utskottets föredragandes uppfattning i denna fråga. Jakten är ju kul-
turellt förankrad. Därför kan den inte fullständigt marknadsanpassas.
Utskottsmajoriteten anser tydligen att marknaden skall sätta priset på
jakträtten. Det är orimligt enligt vår mening så länge efterfrågan på jakt-
mark vida överstiger tillgången på mark. Då fungerar inte den s.k. markna-
den.
Vi har mottagit många vittnesbörd från jägare och jaktvårdskretsar om
vad utvecklingen med ständigt stigande upplåtelseavgifter kan leda till. Man
anser att det bl.a. leder till splittring av fungerande jaktlag, eftersom många
jägare helt enkelt inte har råd att vara med. Det innebär risk för att lokala
jägare med normalinkomster och väl förtrogna med marker, vilt och jakt-
vård ersätts av köpstarka personer eller företag utan förankring i orten och
dess jaktkultur. Det kommer att försvåra arbetet med att få fram en kvalita-
tivt bättre älgstam, eftersom arrendatorerna av ekonomiska skäl måste
skjuta allt de får och kan. Det motverkar ungdomsverksamheten, eftersom
man inte har råd att ha med andra än fullt betalande medlemmar i jaktlagen.
Det innebär slutligen att tjuvjakten riskerar att öka.
I samband med behandlingen av förslaget till ny jaktlag, JoU 1986/87:15,
fann riksdagen att någon offentlig rättslig priskontroll över avgifter för jakt-
rättsupplåtelser inte borde införas. Däremot beslöt riksdagen att frågan om
en priskontroll kunde behöva aktualiseras på nytt om prisutvecklingen inte
dämpades. Enligt vår mening finns det nu flera starka skäl för att vidta åtgär-
der, som dämpar prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser. Vi anser att rege-
ringen bör aktualisera frågan om att begära in förslag om åtgärder från
Svenska jägareförbundet i enlighet med regeringsbeslutet från den 4 februari
1988.
Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1.
Anf. 5 LENNART BRUNANDER (c):
Herr talman! Jag skall främst behandla två frågor, nämligen ejdcrjakten,
alltså vårjakten på sjöfågel, och viltskador.
Frågan om att man skulle få jaga ejder i skärgården på våren är en fråga
som vi har aktualiserat vid många tillfällen under de senaste åren och ännu
inte lyckats få igenom. Vi tycker att det är angeläget att de människor som
bor i skärgården skulle kunna få den möjligheten.
Den 27 maj i år tillsatte Karl Erik Olsson en utredning som skall under-
söka möjligheterna och lägga fram förslag om åtgärder för att stimulera bo-
sättningen i skärgårdsområdet, för att vi skall få en levande skärgård. Vi vän-
tar nu på den utredningens förslag, och därför har vi inte agerat i det här
ärendet. Vi hänvisar till utredningen och väntar på förslaget som skall
komma.
När det gäller viltskador är det en speciell typ av viltskador jag tänker på,
nämligen de skador som åstadkommits genom att många sjöfåglar, och även
vadare, samlas på vissa ställen och på så sätt vållar skador på grödan där. Vi
har behandlat en motion om skador runt sjöarna Tåkern och Boren i Öster-
götland. Vi har också fått påpekanden om samma eller kanske t.o.m. svårare
problem i Kvismareområdet i Örebro län.
När jordbruksutskottet var på Gotland i somras fick vi en beskrivning av
de problem med flyttfåglar, framför allt änder, som också finns på östra Got-
land. På sin väg någon annanstans landar fåglarna och åstadkommer stora
skador. Det här är ett bekymmer för ett kanske ganska litet antal markägare,
men för dem är det ett stort bekymmer och det har ännu inte hittats någon
lösning på det. Jag vet att naturvårdsenheterna i länen också har ett intresse
av att man hittar lösningar på det här området. Vi tycker att det hade varit
bra om riksdagen hade gett regeringen i uppdrag att närmare penetrera den
här frågan för att komma fram till en lösning. Man skulle i länen ha kunnat
ges möjlighet att ingå avtal med markägare som berörs, och på det sättet lösa
de ekonomiska bekymmer som markägarna får.
I vissa fall skulle man kanske också kunna skjuta fåglar, men jag vet att
det definitivt inte är möjligt i alla sammanhang, eftersom Sverige har skrivit
på konventioner mot att skjuta flyttfåglar. Problemen kan lösas genom att
man ersätter de markägare som berörs. Jag yrkar bifall till Centerpartiets
reservation 2.
Före mig talade Inge Carlsson om prisutvecklingen på jaktarrenden, som
han var väldigt bekymrad över. Det är det klart att man måste vara, och det
är väl de övriga i utskottet också. Frågan är vad man skall göra. Jag vet inte
om Inge Carlsson har något recept på hur man skulle göra för att de här ar-
rendepriserna inte skall höjas.
Om jag inte har fel så har Jägareförbundet i uppdrag att komma med syn-
punkter, om den situation med kraftigt stigande arrendepriser som Inge
Carlsson beskrev skulle infinna sig. Såvitt jag vet har man inte kommit med
några synpunkter och förslag.
Kostnaderna i samband med jakten är också ganska stora. Vi undersökte
detta i utskottet för några år sedan och kom då underfund med att kostna-
derna för att köpa gevär, kläder, kommunikationsradio, m.m. var flera
gånger större än kostnaderna för jaktmarkerna. Mot den bakgrunden fanns
det ingen egentlig möjlighet att på något kraftigare sätt begränsa de här kost-
nadsstegringarna. Eller menar Inge Carlsson att vi skall ha något slags prisre-
glering på allt som har med jakt att göra? Det skulle vara roligt att veta om
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
|
Prot. 1993/94:25 17 november 1993 |
Inge Carlsson har någon uppfattning om vad de andra sakerna kostar jäm- |
Carlsson?
|
Jakt och viltvård |
Med detta vill jag yrka bifall till reservation 2 och i övrigt bifall till utskot- Anf. 6 INGE CARLSSON (s) replik: Herr talman! Lennart Brunander frågade mig vad jag har för recept mot Det var alltså 1988, och vi har i vår reservation begärt att det nu är dags för Jag sade också att det finns över 100 000 människor som är intresserade Det tvistas nu om 400 ärenden som handlar om att man i vissa fall har höjt Anf. 7 LENNART BRUNANDER (c) replik: Herr talman! Först, för att jag inte skall glömma bort det: de arbetslösa Skall jakten marknadsanpassas? Ja, det är alldeles klart att marknaden på Det intressanta i det här sammanhanget är hur stor del av den totala kost- Det är Jägareförbundet som företräder jägarna. Det har uppdraget att |
|
8 |
gift att tycka det heller. Vi får väl vänta och se vad man där tycker. Liksom |
majoriteten anser jag att vi inte behöver göra något påpekande. Jägareför-
bundet har den uppgiften och sköter den säkert.
Anf. 8 INGE CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall inte tvista med Lennart Brunander om vems fel det
är att vi har så många arbetslösa ungdomar. De flesta i det här landet inser
att den politik som ni för på detta område har gjort att vi har fått långt fler
arbetslösa jämfört med hur det var under vår regeringsperiod. Jag behöver
inte säga mer om den saken.
Det var faktiskt, Lennart Brunander, en enig riksdag som beslutade att vi
skulle ge det aktuella uppdraget till Svenska jägareförbundet. Jag tycker att
det är viktigt att följa upp de förslag som vi har lämnat till vår regering. Det
var alltså en socialdemokratisk regering som gav det här uppdraget 1988. Jag
förstår inte vad det är som tar emot. Varför kan Lennart Brunander inte på-
verka sin egen borgerliga regering så att man ger Jägareförbundet i uppdrag
att återkomma till riksdagen med en redovisning? Sedan får vi se vad den
redovisningen ger vid handen.
Jag är alldeles övertygad om att man i Svenska jägareförbundet också är
oroad över nuvarande utveckling när det gäller priserna. De höga kostna-
derna här är alltså orimliga. I och med att Lennart Brunander inte kan ge
ett svar delar han väl Karl Erik Olsssons uppfattning att de avgifter som vi
har ålagt jägarna inte är orimliga. Så tolkar jag detta, eftersom jag inte får
något svar från Lennart Brunander.
Anf. 9 LENNART BRUNANDER (c) replik:
Herr talman! Naturligtvis är det ingen som tycker om att saker och ting
blir dyrare. Det gör varken jag eller Inge Carlsson, och det gör inte heller
jägarna. Men Jägareförbundet har fått ett uppdrag av regeringen. Om man
tycker att det här är orimligt, kommer man naturligtvis tillbaka och säger
till. Det behöver vi inte be Jägareförbundet att göra. Naturligtvis inser man
det själv.
Anf. 10 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Den syn som Inge Carlsson har fört fram i debatten överens-
stämmer i allt väsentligt med min. Det finns ingen anledning att upprepa ar-
gumenten. Jag tror inte att vi därmed kommer så mycket längre.
Jag yrkar också bifall till reservation nr 1.
Anf. 11 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! I jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JoUl angående
jakt och viltvård behandlas ett antal motioner som väckts under den all-
männa motionstiden i januari detta år. Flera motioner med samma innehåll
har behandlats tidigare under valperioden. Utskottet gör vissa uttalanden
om den pågående översynen av jakt, jaktvårdsområdeslagstiftningen och
vårjakten på sjöfågel. Vidare gäller det ersättningssystemet för viltskador. I
övrigt avstyrks motionerna med hänvisning bl.a. till tidigare ställningstagan-
den.
Då det gäller förändringar i den lagstiftning som reglerar möjligheten till
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
1* Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 25
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
10
jakt hänvisar utskottet till tidigare gjorda uttalanden i betänkande nr 4 från
förra riksmötet. Där framhåller utskottet bl.a. problemet med de mindre
markägarnas möjligheter att förfoga över jakten på sina jaktmarker.
Statens naturvårdsverk har i uppdrag att se över denna lagstiftning. Vi in-
väntar den översynen. I avvaktan på denna har vi inte ansett att vi nu behö-
ver vidta någon särskild åtgärd.
Beträffande diskussionen om jaktarrenden har vi inställningen att om det
är fråga om orimligheter när det gäller priser förutsätter vi att utvecklingen
framöver blir sådan att detta kommer att rättas till. På sina håll är kritiken
ganska hård. Om man ser tillbaka litet kan man konstatera att jaktarrendena
har varit förhållandevis låga när det gäller Domänverksmark. Det har tidi-
gare också gällt kyrkoarrenden. När man har försökt åstadkomma en an-
passning har höjningen blivit förhållandevis stor. Det är väl det som har ska-
pat den hetsiga debatten.
Om det är på det sätt som man från vissa håll säger, nämligen att priserna
har blivit alldeles för höga, kommer vi väl framöver att få se en förändring
därvidlag också. Vi tycker att det vore olyckligt om man gick in och införde
en reglering i det här avseendet.
En annan viktig fråga som vi har tagit upp vid flera tillfällen i riksdagen
gäller diskussionen och förslagen om vårfågeljakten. I princip delar utskottet
den uppfattning som motionärerna har gett till känna i sina yrkanden. Bl.a.
framhålls det att ejderbeståndet kraftigt ökat och att en begränsad jakt kan
bidra till en friskare och mera livskraftig stam. Vidare åberopas att ejdeijak-
ten har ett stort kulturellt värde och ett rekreationsvärde för den bofasta be-
folkningen i skärgården. Motionärerna är, som vi har uppfattat detta, i stort
sett eniga. Vi i utskottet är också, som jag tidigare sade, i princip överens
med motionärerna om det rimliga i att återinföra den här jakten.
Utskottet och riksdagen har tidigare under en följd av år avvisat framlagda
förslag om vårjakt på ejder. Frågan var aktuell bl.a. under riksmötet
1977/78, då riksdagen behandlade en proposition med förslag om införandet
av en begränsad vårjakt på sjöfågel. I det sammanhanget biföll riksdagen en
reservation i utskottets betänkande där propositionens förslag avstyrktes.
Därefter har frågan årligen aktualiserats. Som huvudskäl för ett avstyr-
kande av de här motionsyrkandena tidigare har man tagit fram just det för-
hållandet att det i princip inte är lämpligt att tillåta jakt under viltets föryng-
ringstid. Man har också nämnt att det internationellt inte skulle vara bra för
Sverige om en sådan här möjlighet infördes.
Jägareförbundet har emellertid genomfört en utredning med förslag om
vårjakt på sjöfågel. Utredningen innehåller en utförlig genomgång av argu-
menten för och mot vårjakt på sjöfågel. Men den mynnar också ut i ett detal-
jerat förslag som går ut på att man skall få bedriva vårjakt på hanfågel av
ejder. Det skulle röra sig om personliga tillstånd, och dessa skulle vara med-
delade av Naturvårdsverket och fördelade genom sjöjaktvårdsföreningarna
till personer som är bosatta i skärgården.
En särskild utredare skall kartlägga förutsättningarna för befolkningen i
skärgården. Inriktningen är att man skall få en levande skärgård. 1 det sam-
manhanget är det lämpligt att också ta upp den här frågan.
Vi i utskottet är eniga när det gäller vårt ställningstagande om att det skall
ankomma på den utredning som kommer att arbeta med dessa frågor att un-
dersöka förutsättningarna för ett återinförande av nämnda jaktmöjligheter.
Vi har också uppfattningen att utredningen självmant skall ta upp den här
frågan. Givetvis har man ett stort intresse för att göra det. Med detta har vi
anfört att motionerna skall anses besvarade.
Herr talman! I övrigt yrkar jag bifall till hemställan i betänkandet samt
avslag på reservationerna.
Anf. 12 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! För ett år sedan, dvs. i god tid före januarijakten, behand-
lade riksdagen min motion om stötande hundar. Naturligtvis avslogs motio-
nen av riksdagen på sedvanligt sätt - dock med följande skrivning i utskotts-
betänkandet:
”Utskottet anser givetvis i likhet med motionären att regler och förord-
ningar skall vara så klara och entydiga som möjligt. Om det föreligger några
oklarheter i fråga om tolkningen av jaktförordningen - som tillhör regering-
ens kompetensområde - får det förutsättas att regeringen eller Naturvårds-
verket tar initiativet till ett klarläggande eller, om så erfordras, en författ-
ningsändring.”
Sedan slingrade sig utskottet vidare ur knipan genom att skriva att det sak-
nades preciserade förslag eller yrkanden. Dessa hade tydligen inte formule-
rats på rätt sätt med rätt uppställning enligt för riksdagen gällande mall. Det
var tydligen viktigare att följa mallen än att se till innehållet. Dock kunde
jag vid förfrågan konstatera att de inblandade i utskottet mycket väl kände
till samt förstod innehållet i motionen. Det var bara så att viljan att ta det
till sig saknades. Dessutom kom ju motionen från Ny demokrati, vilket inte
gjorde saken bättre.
Efter all uppståndelse i januari rörande jakt med stötande hund, då man
nästan dagligen i pressen kunde läsa om rådjursplågeriet i vissa delar av Sve-
rige, borde man kunna ta det för naturligt att de ansvariga, dvs. regeringen
och Naturvårdsverket, skulle ha sett till att den flummiga orealistiska förord-
ningen om jakt med stötande hund omedelbart ändrades.
Det var för elva månader sedan. Ingenting har hänt. Vi står mycket snart
inför en ny januarijakt, där fortsatt djurplågeri av obegripbar omfattning
kan äga rum.
Herr talman! Det är inte acceptabelt att behöva se hjortdjur springa med
bara blodiga benpipor i skarsnö, till följd av inkompetens hos handläggare.
Givetvis har min motion i samma ärende i år avstyrkts av utskottet. Där
talades ju om hur teoretiska skrivbordsprodukter fungerar i praktiken och
kritiserade etablissemanget. Det får man inte göra. Då är det bättre att låta
t.ex. rådjuren få fortsätta att få sina ben söndertrasade på skarsnö med stö-
tande hundar fem minuter i bakhasorna. Vet ni förresten att dessa hundar
för det mesta är högbenta och klarar skarsnön bättre än hjortdjuren? Dess-
utom kan de komma upp i hastigheter på 40-50 kilometer i timmen. Med
tanke på bl.a. rådjurens vinterföda samt hur födan lagras i kroppen är de
korta ruscher som djuren blir utsatta för mycket farliga.
Nu tillbaka till min avstyrkta motion. Rent logiskt skulle väl utskottet ha
avstyrkt denna med samma motiv som för ett år sedan, men inte. Nu skriver
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
12
man bl.a.: ”Som framgår av det anförda rör det sig om utpräglade jakttek-
niska detaljbestämmelser som enligt utskottets mening, med hänsyn till kra-
ven på en rationell arbetsfördelning mellan statsmakterna, knappast kan bli
föremål för någon ingående sakbehandling i riksdagen.”
Därefter talar man om att utskottet igen - även detta år - förutsätter att
Naturvårdsverket i sitt arbete tar hänsyn till det som motionären framfört
om ett nytt förslag till ändringar i jaktförordningen.
Efter att under denna vecka i detta ärende ha haft kontakt med Natur-
vårdsverket känner jag mig djupt förtvivlad inför vad som skall hända våra
rådjur och hjortdjur efter december. I förslag och framställningar med olika
teoretiska ordvändningar som övergriper varandra försöker man i sin skrift-
liga version komma till rätta med verkligheten. Man vill att verkligheten
skall anpassas efter teoretiska skrivbordsprodukter - inte tvärtom.
Förslag om att stötande hund inte får driva eller förfölja vilt i mer än högst
fem minuter byts ut mot ett förslag om en tidsperiod om en minut. Därefter
skall hunden tvärnita. Man försöker även med att vinteijakt är tillåten med
en hund som inte förföljer viltet. Undantag samt tillstånd får ges separat.
Vad innebär begreppet ”förföljer”? Begreppet ”snötäckt mark” förekom-
mer också. Vad är snötäckt mark? Är det en millimeter snö som täcker en
hel yta eller två meter snö med skare på? Var kommer skaren in i samman-
hanget? Vad händer om man bryter mot denna förordning? Ingenting, det
finns nämligen ingen påföljdsparagraf. Varför sätter man då upp lagar och
förordningar? Skall inte lagar och förordningar vara till för att följas? Skall
inte lagar och förordningar vara så klara och entydiga att alla förstår dem
och vara i samklang med verkligheten?
Herr talman! Som talmannen säkert vid det här laget förstår är jag synner-
ligen besviken på utskottet, regeringen och Naturvårdsverket. Med tanke på
djurplågeriet i vintras tycker jag att utskottet kunde ha bemödat sig att ta
reda på hur Naturvårdsverket behandlar detta ärende inför kommande vin-
ter, för att undanröja möjligheterna till samma slags plågeri 1994. Skulle
man ha gjort det, är jag säker på att den andra motionen i samma ärende,
trots att den kom från Ny demokrati, skulle ha blivit tillgodosedd och rege-
ringen och Naturvårdsverket skulle ha ålagts att ändra på regler och förord-
ningar på ett tillfredsställande sätt, så att upprepning inte skulle kunna ske.
Illa till mods ser jag fram emot en ny vinterperiod av lidande för djuren
på grund av byråkraters och politikers manglande långt från verkligheten.
Då ärendet dock är under viss behandling i Naturvårdsverket, har jag be-
gränsat mig till ett särskilt yttrande i stället för en reservation.
Anf. 13 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag kan börja med att instämma i Inge Carlssons anförande,
men jag vill göra följande tillägg.
Man upplever många gånger i den här kammaren att debatterna och de
synpunkter som där kommer fram är långt ifrån den verklighet som diskute-
ras. Man får en känsla av att skygglapparna dras för och öronen stoppas igen
för de problem som aktualiseras. Man framhärdar i sin tro att inget behöver
göras, att ingenting är galet. Senast i går kväll debatterade vi en fråga om
skogsbruket i Norrlands inland. Om de människor som bor och verkar där
skulle ha åhört den debatten och de påståenden som där gjordes, skulle de
ha tagit sig för pannan och undrat vilken värld den här församlingen lever i.
Detsamma tycks gälla när vi diskuterar jaktfrågorna, i synnerhet priserna
och prisutvecklingen när det gäller jaktarrendena.
Utskottsmajoriteten har tydligen ingenting gjort eller ingenting hört i den
här frågan. Det är proteststormar som blåser ute i jägarleden.
Här har riksdagen i stor enighet uttalat sitt stöd för att folkrörelseengage-
manget i jakten och viltvården skall bibehållas och utvecklas samt för att
samhället skall medverka till att skapa goda förutsättningar för detsamma.
Men hur går viljan ihop med att stillatigande åse att regler och priser införs
som helt strider mot en bra viltvård och som tvingar människor med en tunn
plånbok att sluta med sin jaktutövning? Det är bara att åka ut i landet och
diskutera med de berörda. De har ingen förståelse för att jakträttsupplåtel-
ser är civilrättsliga avtal och att det då kan innebära vilka priser som helst,
att marknaden skall styra. Förståelse för sådant har inte dessa människor,
och det skall vi vara innerligt tacksamma för. Annars skulle samhället helt
ha misslyckats i sina strävanden att jakten skall handla om viltvård. Det är
skrämmande att det är här i parlamentet som man inte har dragit slutsatserna
av vad man själv har beslutat.
Lennart Brunander undrade vad man kan göra. Det är ju statens eget före-
tag, Domänverket, som alltid har gått och går i spetsen för att trissa upp pri-
serna. Det är bara att tala om för Domänverket att det handlar mot vad par-
lamentet har beslutat om jakten och viltvården. Det är helt klart att det stri-
der mot riksdagens beslut. Man kan inte bedriva en bra jakt och viltvård med
den jaktpolitik som Domänverket i dag för.
Lennart Brunander sade också att det finns undersökningar som visar att
det är andra kostnader som är högre än jaktarrendena. Det stämmer inte.
Jag har jagat i 40 år, så jag vet vad det är som kostar. Men denna utredning
hamnade snett. Lennart Brunander vet att hälften av marken i Sverige ägs
av privatpersoner. Det är ytterst sällan som dessa tar ut arrendepriser för
sina jaktmarker. Man bedriver sin jakt endera tillsammans med andra mark-
ägare eller också upplåter man sin jaktmark till ett jaktvårdsområde. På sin
höjd kan markägarna ta emot ett älglår eller annat. De åsätter aldrig några
höga priser. Möjligtvis lockas man nu på vissa håll med att göra det, men så
har man inte gjort förut.
Ett gevär köper man för det mesta för sin livstid. Det är ju jaktarrendena
som i dag kostar, i synnerhet med de otroliga priser som kan förekomma.
Rätt skall vara rätt. Inge Carlsson nämnde att Karl Erik Olsson inte ansåg
att priserna var höga. Också jag förde en debatt med Karl Erik Olsson i vå-
ras. Då delade han i princip min uppfattning, att arrendena var för höga.
Det erkännandet skall göras. Karl Erik Olsson är i alla fall medveten om att
arrendena är för höga, till skillnad från utskottsmajoriteten.
Det skall villigt erkännas att Jägareförbundet fick i uppdrag att följa ut-
vecklingen och komma till regeringen med förslag, då man ansåg att det hela
hade gått snett. Men det har man inte gjort, och det skall Jägareförbundet
ha sig en blåsning för. Det finns kanske en förklaring. Det ingår för inånga
stora markägare i Jägareförbundets styrelse och på ledande poster. Jag har
tagit del av några intervjuer med stora godsägare som har uttalat att de inte
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
13
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Jakt och viltvård
14
ser utvecklingen av detta med jakträttsupplåtelser som något problem. Ord-
föranden för Skånes jordägareförbund har gjort uttalanden av den typen.
Det är klart att med personer med sådana uppfattningar i en styrelse för ett
förbund som skall slå vakt om de breda jägarledens intressen, är det förklar-
ligt att det är svårt att påpeka för regeringen att prisutvecklingen när det gäl-
ler arrendena har gått snett.
Förra året diskuterade vi också den här frågan. Positionerna är lika låsta
nu som de var då. Det återstår tydligen bara att vänta och hoppas på en an-
nan regering och en annan sammansättning av riksdagen för att vi skall
kunna ta itu med det största problemet inom jakten och viltvården. I avvak-
tan på detta vill jag yrka bifall till den socialdemokratiska reservationen.
Anf. 14 INGVAR ERIKSSON (m):
Herr talman! John Andersson tar till storsläggan riktigt rejält i dag. Jag
kan förstå att han gör det. Det är onekligen så, att det finns exempel på att
jaktarrendena på sina håll är höga. Men, John Andersson, grundprincipen
måste ändå vara avtalsfrihet också på detta område. Utskottsmajoriteten
tror inte att man kan reglera fram en lämplig och lyckad lösning. Vill John
Andersson tillsätta en särskild kommission som skall arbeta med frågan, el-
ler skall vi politiker blanda oss i detta?
Jag blir särskilt orolig när jag hör John Andersson tala vitt och brett om
sammansättningen av styrelsen i Jägareförbundet. Inte skall väl vi politiker
blanda oss i det!
Det gäller att man bedriver en opinion och skapar en bra bas för förnuftiga
lösningar. Då tror jag att man på sikt kan vinna förståelse. Grundprincipen
när det gäller jakt och viltvård måste vara att ta hänsyn till olika intressen.
En vanlig markägare, en stor eller liten bonde, har intresse av att ha balans
i fråga om vilttrycket. Han kan ha problem med skogen ibland i form av
skogsskador och annat. I vissa sammanhang är ju John Andersson som aktiv
i skogsbruket väl medveten om detta. Så nog borde han tala med litet mindre
bokstäver när det gäller den här debatten. Då blir det lättare att finna posi-
tiva lösningar, också beträffande arrendena i framtiden.
Anf. 15 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! Jag tycker inte att jag har tagit till storsläggan. Jag rekom-
menderar Ingvar Eriksson att besöka Norrlandslänen, där Domänverket är
den stora markägaren. Då skulle han få se på storsläggor.
Självfallet har jag en uppfattning om sammansättningen av Jägareförbun-
dets styrelse, eftersom jag är medlem. Men jag hade inte tänkt att försöka
påverka eller förändra denna sammansättning via riksdagen. Jag må dock
vara tillåten att förklara varför jag tycker att Jägareförbundet inte har agerat
på ett riktigt sätt och varför man inte har företrätt medlemmarna på ett rik-
tigt sätt. De må jag i alla fall vara tillåten att göra.
När det gäller detta med att reglera, vet jag att det kan vara svårt. Men
om vi nu har beslutat om att ha cn bra viltvård här i landet, må vi ändå för-
söka att hitta några former för att förändra en utveckling som går spikrakt
åt fel håll. Vi kan inte ena stunden slå fast högtidliga principer om hur viltet
skall vårdas och den andra stunden stillatigande acceptera att det införs reg-
ler och åsätts priser som gör det omöjligt att leva upp till strävandena att
bedriva denna viltvård. Så kan vi väl inte göra. Jag har ingen förståelse för
ett sådant dubbelagerande.
Ingvar Eriksson sade att vi skall försöka att se positivt på möjligheterna
att lösa den här frågan på ett bra sätt. Jag har en jaktgranne som i 50-60 år
har arrenderat Domänverkets mark. I höstas förmådde han inte att fortsätta
att arrendera denna mark, därför att priset steg. Han tvingades släppa ifrån
sig marken. Denna mark lämnades då ut på anbud. Enligt uppgift betalades
80 000 kr i arrende för en markbit på 1 400 hektar. Det är alltså en numera
pensionerad skogsarbetare, som varit anställd hos Domänverket, som har
innehaft denna mark. Hur positivt tror Ingvar Eriksson att denna pensionär
ser på det förhållandet att det förs en sådan prispolitik?
Anf. 16 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill göra ett kort inlägg. Jag har lyssnat på debatten här
några minuter.
John Andersson, när det gäller val till Jägareförbundets styrelse, är ju le-
damöterna där markägare och andra representanter för olika samhällsområ-
den. Markägarna har ju ingen majoritet. Det var bara ett klarläggande.
Jag vill också som ett inlägg i debatten säga beträffande det som avslut-
ningsvis anfördes om Domänverket att det allmänna har ett mycket stort an-
svar för jaktarrendepriserna. Jag tycker inte att man skall kräva att i första
hand de privata intressenterna skall ligga lågt när det allmänna ligger högt.
Också det allmänna har här ett ansvar. Till syvende och sist är det vid en
uppgörelse om ett jaktarrende fråga om en förhandling mellan två parter.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU2 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
(skr. 1992/93:255).
Anf. 17 INGA-BRITT JOHANSSON (s):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för min beslöjade stämma. Jag skall ändå
försöka göra mig hörd.
Herr talman! Den skrivelse från regeringen som vi nu behandlar avser in-
riktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG. Den är resultatet
av ett beslut av riksdagen från förra året i samband med behandlingen av
frågan om EES-avtalet. Riksdagen begärde då med anledning av en motion
från socialdemokraterna att från regeringen få en skrivelse med denna in-
riktning.
Skrivelsen skulle innehålla vad som kunde benämnas en svensk strategi
för det framtida miljöarbetet. Tyvärr måste vi konstatera att innehållet är
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
15
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
16
alltför ytligt och fragmentariskt för att kunna göra skäl för en sådan benäm-
ning.
Miljöfrågorna är ju, enligt vad som framgått av opinionsundersökningar,
för många svenskar den näst arbetslösheten viktigaste frågan. Det hade där-
för varit en fördel om regeringen hade gjort en kraftansamling för att redo-
visa hur den vill använda de möjligheter som finns att inom ramen för EES-
avtalet och EG-förhandlingarna om eventuellt kommande medlemskap
driva miljöfrågorna vidare.
I stället ger man, som jag sade tidigare, en ytlig beskrivning och en alldeles
för enkel bild av miljöproblematiken inom EG. Visserligen finns det i riks-
dagsbesluten en grundläggande samsyn om vår höga ambition när det gäller
miljöpolitiken, men den borde också ha avspeglats i den här skrivelsen.
Jag vill redan nu yrka bifall till socialdemokraternas reservation nr 1 i be-
tänkandet, i vilken vi tar upp en rad frågor som vi anser borde ha behandlats
i skrivelsen. Jag skall inte räkna upp alla de frågorna. Jag skall bara nämna
några av de frågor som vi tycker att det skulle ha varit betydelsefullt att få
med.
Den första frågan gäller det offentliga ansvaret, som ju i Sverige har större
utsträckning än vad som är fallet inom EG. I många EG-länder tar ju privata
företag hand om det offentliga ansvaret, något som påverkar inte bara rätts-
och kontrollfrågor utan också upphandlingsregler och offentliga utgifter. Vi
menar att regeringen måste presentera en analys av problemen och vilka lös-
ningar man kan se på dessa.
En fråga med anknytning till detta är de system som man skall kunna ha
för kontroll och sanktioner. EG:s miljöpolitiska ambitioner möter problem
och svårigheter i enskilda medlemsländer. Visserligen får man genom Maast-
richtavtalet möjligheter att utdöma böter från enskilda länder, men det kom-
mer ändå att bli betydande svårigheter, eftersom de gemensamma målen
uppfylls i så skiftande grad.
Regeringen borde ha redovisat vilka åtgärder den vill vidta inte minst för
att dessa problem inte skall försämra våra konkurrensmöjligheter. Den re-
dovisningen skulle också ha kunnat innehålla uppgifter om de kontakter som
regeringen avser att ta med andra länder för att komma till rätta med proble-
men.
Ett tredje område är arbetsmiljöfrågorna, som hör intimt samman med
kemikaliefrågorna. Vi tycker att det är särskilt allvarligt att regeringen helt
underlåter att se sambanden mellan kemikalie- och arbetsmiljöproblemen.
Även på detta området önskar vi oss en analys och förslag till åtgärder.
Transportfrågorna blir allt viktigare. Problemet är från miljösynpunkt inte
enbart vilka miljöregler som skall gälla utan även vilken trafikpolitik som
kommer att föras. Alla inser att transportrörelserna kommer att öka vid ge-
nomförandet av den inre marknaden. På denna punkt har vi ett exempel på
bristen på helhetssyn i skrivelsen. Man diskuterar där bilavgaserna helt åt-
skilda från trafikpolitiken, och man diskuterar trafikpolitiken helt åtskild
från klimatfrågorna.
Detta var bara några exempel på frågor som vi anser saknas i redogörel-
sen. Det finns flera sådana frågor. Vi får anledning att återkomma till jord-
bruket och den biologiska mångfalden med anledning av den speciella pro-
position om den biologiska mångfalden som just nu bearbetas i jordbruksut-
skottet. Också energifrågorna och spörsmålet om Östeuropa behöver analy-
seras ytterligare.
Eftersom jag nu känner att min hals inte längre håller, skall jag nöja mig
med det anförda. Vi vill från socialdemokraternas sida att regeringen åter-
kommer med en ny skrivelse, där man tar upp alla de frågor som jag här har
nämnt och de ytterligare punkter som är angivna i vår reservation.
Anf. 18 CHRISTER WINDÉN (nyd):
Herr talman! Det är bra att jordbruksutskottet så kraftigt understryker
vissa saker i betänkandet. Jag tänker på vikten av att Sverige som en del av
Europa har ett med det övriga Europa delat ansvar för att se till att vi i
Europa får gemensamma regler av sådan karaktär att vi kan bevara vår
miljö.
Det är bra att man i betänkandet kraftigt understryker att det inte går att
komma ifrån att de flesta typer av föroreningar är gränsöverskridande och
att goda resultat inte kan uppnås med mindre än att det införs regler som
återspeglar en hög ambitionsnivå. Dessa regler skall ange en lägsta tillåten
föroreningsnivå.
Utskottet skriver dock litet längre ned på samma sida att Sverige inte skall
behöva sänka sina miljökrav inom de områden där EG har beslutat om har-
moniserade regler för att förverkliga den inre marknaden. Inte heller jag me-
nar att Sverige skall sänka sina miljökrav, men jag tror att det är oerhört
viktigt att regeringen inte ensidigt skärper miljölagstiftningen genom att in-
föra miljöavgifter, skatter och andra pålagor genom vilka svenska företag
kan komma att utsättas för högre kostnader än sina konkurrenter inom EG.
Det finns två intressanta skäl till en sådan inställning. Ett skäl är att skill-
nader i produktionskostnader leder till att företag flyttar sin tillverkning eller
väljer att investera i länder eller områden som är ekonomiskt mera fördelak-
tiga.
Följden kan bli att man exporterar nedsmutsningen till ett annat land, men
importerar varorna. I dagens samhälle är stora miljöproblem gränsöverskri-
dande. Jag anser att detta är att lura sig själv. Det kan i stället totalt sett bli
en försämring på grund av sådana regler.
En annan aspekt är att man av samma skäl kan förlora arbetstillfällen.
Många har åberopat att det viktigaste och största problemet vi har i Sverige
är arbetslösheten. Samtidigt hävdar man att miljön är minst lika viktig, men
inser att det ena kanske inte alltid kan vara överordnat det andra. Det är
snarare fråga om ett samspel.
Med en sådan bakgrund är vi inte betjänta av att föra en miljöpolitik som
inte ses i ett ekonomiskt perspektiv med tanke på vad som gäller för våra
konkurrentländer, så att företagen har en rimlig chans att överleva. Gör de
inte det kommer vi inte att ha några arbetstillfällen. Den ena fördelen har
då inte uppvägt den andra nackdelen. Det måste vara ett samspel.
Jag anser således att Sverige inte ensidigt skall tillämpa eller introducera
miljöregler som kan ge svenska företag högre produktionskostnader än vad
som gäller i övriga Europa. Sådana högre krav kan man naturligtvis accep-
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
1** Riksdagens protokoll 1993194. Nr 25
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
18
tera, men då under förutsättning att man implementerar dem samtidigt i hela
konkurrensområdet.
Jag är övertygad om att konsumenterna har en grundmurad positiv attityd
till höga miljökrav. Jag tror heller inte att det har så stor betydelse för kost-
nadsnivån inom Sverige, så länge den är konkurrensneutral. Men om den
inte är konkurrensneutral, och det i Sverige finns tillgång till en mängd varor
som är tillverkade med lägre miljöanspråk, vilka av det skälet kostar mindre,
är det upp till konsumenterna att bestämma om de är beredda att betala det
högre priset för att få en högre miljönivå. Om de inte är beredda att betala
ett sådant högre pris kan man ifrågasätta att reglerna är förankrade i den
svenska folksjälen.
Utskottet berör en annan sak som är viktig, och det är något jag välkom-
nar. Det gäller efterlevnaden ute i Europa. Jag tänker då på inrättandet av
den europeiska miljöbyrån. Utskottet skriver: ”Det finns åtskilliga brister i
efterlevnaden av EG:s regler på miljöområdet. På grund av effekterna härav
på konkurrenssituationen inom den inre marknaden för upprätthållandet av
PPP-principen skall enligt det femte miljöhandlingsprogrammet en omfat-
tande översyn av medlemsländernas sanktionssystem på detta område ge-
nomföras under innevarande år.”
Det är oerhört positivt. Om man kan få övriga Europa att leva upp till sina
åtaganden på miljöområdet på samma sätt som vi i Sverige gör tror jag att
vi skulle åstadkomma en betydligt större förbättring för miljön i Europa to-
talt sett än om vi i Sverige tar ett litet steg framför alla de andra. Jag har sagt
det tidigare, och jag säger det igen: Ett litet steg för 350 miljoner människor
i Europa får i absoluta termer sett större effekt än ett stort steg för 8 eller 9
miljoner.
Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till min reservation till detta betän-
kande.
Anf. 19 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Regeringens skrivelse är till sin karaktär omöjlig. Med det
menar jag att det finns svårigheter att redovisa vad man under pågående för-
handlingsarbete kommer fram till.
Förhandlingarnas karaktär är ett givande och ett tagande. Det är inte möj-
ligt att föra förhandlingar under full insyn och under pågående debatt, där
förutsättningarna ständigt ändras. Det förstår alla. Förhandlingarnas karak-
tär är däremot inte sådan att man inte kan ha vissa fixpunkter som klargörs
och som man håller fast vid även under pågående förhandlingsarbete.
Det finns stora oklarheter i förhandlingsarbetet, bl.a. frågan om tidpunk-
ten. Det finns där motstående intressen, och starka krafter verkar för ett
snabbt avgörande. Vilken negativ inverkan det får på möjligheterna till ge-
nomlysning av viktiga områden kan vi bara ha en aning om. Man jag tror
inte att det är till fördel för det långsiktiga miljöarbetet om vi skall ha detta
som utgångspunkt för vad vi vill uppnå.
Självfallet måste vi acceptera att regeringens skrivelse innehåller detta för-
handlingsutrymme. Det är inte detta jag avser, man jag menar att det hade
kunnat finnas ett bättre underlag för en diskussion. Skrivelsen ger inte en
tydlig bild av vår förhandlingsposition.
Även om vi i en sådan skrivelse inte går in i detalj på vad vi skall kräva,
vad vi anser förhandlingsbart, och vad vi anser odiskutabelt finns det ändå
möjlighet att peka på områden där vi på ett tydligare sätt bör ange vår ambi-
tionsnivå. Det gäller t.ex. utsläppen av försurande ämnen. Där ges bilden av
att Sverige, om man håller sig till skrivelsen, intar en ganska tillbakadragen
position. Det borde ha framgått att vi skall driva hårda krav på minskning
av utsläpp av försurande ämnen.
Det skall naturligtvis också finnas en självklar rätt för varje land att ha
strängare miljökrav än vad som gäller gemensamt. Till detta återkommer jag
senare med anledning av Christer Windéns anförande.
EG:s beslut är i många stycken inte konstigare än de beslut som fattats i
Sverige där vi själva har krav på miljökonsekvensbeskrivningar. Självfallet
borde det ha markerats i skrivelsen att vi skall driva krav på miljökonse-
kvensbeskrivningar. De sanktionsmöjligheter som i dag finns mot länder
som inte följer miljölagstiftning och beslutade miljömål är också ett område
där vi borde ha markerat med större tydlighet.
Vi kan klart se risker för att en del u-länder blir sopstationer och behand-
las som fria resurser när vi diskuterar miljöfrågor. Det är fråga om allt från
upplagsplatser för atomsopor till att man placerar miljöstörande produktion
där. Den enda styrande iokaliseringsfaktorn är luddiga och fria miljöregler.
Vi skall naturligtvis kräva att EG här tar sitt ansvar för att kontakter och
handel med tredje världen skall baseras på miljöhänsyn.
Om vi utgår från att huvuddelen av åtminstone det närmaste decenniets
ekonomiska aktiviteter kommer att ske i Nordamerika, Östasien, med Japan
som ledande nation, och i EG skall vi utifrån vår ståndpunkt hävda EG:s
ledande roll vad gäller miljöhänsyn. Det framgår inte av skrivelsen. Det
borde ha varit en självklar svensk position. Kritiken mot regeringen gäller
alltså att skrivelsen är otydlig. Den ger inte en klar bild av Sveriges position.
När det sedan gäller Christer Windéns anförande måste man se det i belys-
ningen av den konfliktsituation som råder. Vi har alltid producent- och mil-
jöintressen. Christer Windén företräder producentintressena, och det må
han naturligvis göra. Men jag tror att om vi diskuterar miljöarbete, måste vi
se detta som en kamp - låt oss kalla det så - där vi bestämmer oss för vilka
intressen vi vill stödja. Jag tror att miljöintressena har den svagare positio-
nen. De starka producenterna har alltid genom historiens lopp hävdat sina
intressen. De har aldrig varit den svagare parten.
Jag tror också att vi skulle missa en hel del av själva dynamiken i utveck-
lingen om vi accepterar Christer Windéns åsikt - jag förutsätter att det också
är hela Ny demokratis åsikt - att högre miljökrav endast kan accepteras un-
der förutsättning att de genomförs samtidigt i hela konkurrensområdet. Man
kan undra vad det blir för marknadsdynamik.
Arbetstillfällena har också alltid förts fram som ett motstående intresse
när det gäller miljöarbetet. Jag hävdar att det helt enkelt inte är sant. Det
går mycket väl att driva ett miljöarbete där arbetena får en kanske mer me-
ningsfylld och på sikt mer lönsam inriktning än om man följer minsta mot-
ståndets lag, dvs. de starka intressenas övergripande karaktär. Där utgår
man alltid från att den nuvarande ordningen, sättet att producera i dag, skall
störas så litet som möjligt. I annat fall förlorar vi jobben här hemma.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
19
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
20
Det finns också ett högre mål med detta. Det gäller allt ifrån svensk vapen-
export till deltagande i projekt runt om i världen där vi inte följer de princi-
per som vi hävdar att vi skall göra här hemma. Det kan vara kraftverksbyg-
gen och andra miljöstörande verksamheter.
Det finns också exempel där teknisk utveckling har drivits av enskilda län-
der och sedan har blivit mönster. Där har själva tekniken och miljöinrikt-
ningen blivit ett verksamt konkurrensmedel. Jag tror att vi skulle missa en
hel del av de mekanismerna om vi ansluter oss till Christer Windéns syn.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till min meningsyttring til! betänkandet.
Anf. 20 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag har mina rötter i den konkurrensutsatta industrin. Jag
har jobbat där i hela mitt liv. Jag har sett den inneboende kraften i en efter-
frågeprocess från kunderna och hur den påverkar utvecklingen av en pro-
dukt som tillverkas av företaget. Jag har sett vilken vikt ett företag lägger vid
ett uttryckt önskemål från en kund. Ett företag som nonchalerar kundernas
önskemål och inte formar sin tillverkningsprocess, sitt produktsortiment el-
ler vad det nu är frågan om genom att vara lyhörda för marknadens efterfrå-
gan kommer ganska snart att självdö.
Om man däremot lägger ett krav på en hel industri som avviker kraftigt -
låt oss hypotetiskt säga att det gör det - från omvärldens krav på motsva-
rande industri, är man beroende av om det finns svenska kunder eller kunder
i utlandet som är beredda att betala mer för att kunna köpa just det här före-
tagets produkter. Om företaget inte får avsättning för sina produkter eller
om det inte finns andra starka skäl för att behålla verksamheten i vårt iand,
herr talman, leder det till att företaget flyttar till ett annat land. Det anser
jag, tvärtemot vad Jan Jennehag menar. Då har vi gjort oss själva en björn-
tjänst genom att vi exporterar nedsmutsningen och importerar de varor som
företaget i fråga tillverkar. Det är inte till gagn för Europa, Sverige, Jan Jen-
nehag eller mig.
Anf. 21 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Jag är medveten om att det finns problem här. Det är själv-
fallet en del av marknadens sätt att fungera. Frågan är om vi erkänner den
här konflikten eller inte. Det gör både jag och Christer Windén, men vi har
olika utgångspunkter. Vi tittar på problemet från olika håll. Jag konstaterar
detta.
Det är mycket svårt att ömma för producentintressena samtidigt som man
driver ett framåtsyftande miljöarbete. I det här fallet får man välja sida, lik-
som i så många andra fall. Om man vill ha ett exempel kan man titta på ex-
porten av krigsmateriel. Det blir självfallet problem om vi inte får avsättning
för den typen av verksamhet i vår export. Men vi får ta det problemet om vi
anser att det övergripande målet är viktigare.
För att driva ett miljöarbete behövs det goda föredömen, om vi skall ut-
trycka det litet högtidligt. Det behövs framåtsyftande verksamhet. Det be-
hövs också att sådan verksamhet konkurrerar med den gamla och kanske
också visar sin överlägsenhet. På den stora marknad som Europa utgör, vare
sig vi är med där i formell mening eller inte, finns det ett utrymme för just
denna framåtsyftande och miljöinriktade produktion. Jag tror att ett konse-
kvent ställningstagande för långsiktiga miljöintressen också kan komma att
visa sig vara lönsamt på marknaden.
Anf. 22 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Låt mig börja med att konstatera att vi har haft en rad miljö-
framgångar i Sverige. Vid ett sådant här tillfälle kan det finnas anledning att
lyfta fram en del av de framgångarna. Jag skall ge några exempel.
När det gäller utsläppen av svaveldioxid till luft hade vi 1970 utsläpp som
närmade sig en miljon ton per år. Vi är nu nere under 200 000 ton och på väg
mot 100 000. Det blir alltså en reduktion med 90 % till år 2000 om vi skall
följa de mål som riksdagen lagt fast. När det gäller utsläppen av kolväten
kommer de enligt bedömningarna att halveras från år 1975 till 1995. Fram-
gångarna när det gäller kväveoxider har inte varit lika utpräglade. Vi har en
nedgång, men den är relativt måttlig.
På några andra utsläppsområden, t.ex. organiska klorföreningar från mas-
saindustrin, finns det bedömningar som visar på minskningar med 80 % från
1985 till 1995. Sannolikt kommer vi mycket snabbt att gå ner ytterligare där.
På dioxinsidan bedöms utsläppen från 1985 till 1995 minska med 80 %.
När det gäller kvicksilver har vi en minskning med 90 % från 1970 fram till
nu. Det gäller utsläppen till luft. När det gäller utsläppen till vatten är siff-
rorna ännu mer slående. Där är det en minskning med 98 %. Det beror på
att vissa processer som gav stora kvicksilverutsläpp har övergivits. På kad-
miumsidan är siffrorna likartade. Utsläppen har minskat med 85-90 % från
1970 fram till nu.
Det finns anledning, tycker jag, att registrera de här siffrorna och samti-
digt konstatera t.ex. att utsläppen av kvicksilver i östra delen av Tyskland
var ungefär 200-250 gånger den svenska nivån. Jag tycker att det ställer hela
miljöproblematiken i blixtbelysning och visar hur nödvändigt det internatio-
nella samarbetet är.
Av det nedfall vi tar emot av vissa ämnen på svavel- och kvävesidan kom-
mer 80-90 % från andra länder. Så på vissa områden kommer de stora mil-
jöframstegen faktiskt att kunna tas i internationell samverkan. Samarbetet
med EG är då den helt dominerande metoden för att åstadkomma förbätt-
ringar.
I det samarbetet skall Sverige på miljöområdet inta en offensiv hållning.
Det är fastslaget i riksdagens dokument. Bl.a. har EES-utskottet framhållit
det i sitt betänkande EU1. Just den inriktningen, att det är så utomordentligt
viktigt att åstadkomma förändringar inom ett större område, genomsyrar
också regeringens skrivelse.
Enkel matematik säger ju att kan man åstadkomma en förbättring i Sve-
rige för 8 miljoner invånare, så är det i och för sig bra, men kan man på något
sätt flytta fram positionerna i ett område med 380 miljoner invånare, betyder
det oerhört mycket mer, och det gör det även för oss.
Samarbetet med EG skulle jag vilja se som en av de verkligt offensiva åt-
gärderna på miljöområdet som Sverige har gått in för under senare tid. Jag
tycker att hela den inriktningen så väl speglas i skrivelsen från regeringen till
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
21
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
22
riksdagen. Man kan ha synpunkter på smådetaljer i den, men det övergri-
pande målet står ändå i skrivelsen fast på ett mycket mycket tydligt sätt.
I skrivelsen konstateras dessutom att det är möjligt för enskilda länder att
vara föregångare på miljöområdet. Sverige skall givetvis vara det, och det
finns ett starkt stöd i EG:s regelsystem för att man skall kunna ha det på det
sättet. Jag tycker att det är en viktig del i vår svenska miljöpolitik att ligga
på förkant, för att på det sättet hjälpa till att förändra utvecklingen inom
EG.
I skrivelsen slås det fast att vi på vissa områden har hårdare miljökrav.
Dem skall vi bibehålla. Vi skall kämpa hårt för att bibehålla dem och se till
att vi så att säga får med EG i att skärpa sin miljöpolitik på de områdena.
I skrivelsen finns en genomgång av en rad olika delområden. Det talas
bl.a. om försurningsproblematiken. Självklart är det viktigt att fortsätta det
arbete som inleddes med överenskommelsen om långväga gränsöverskri-
dande luftföroreningar och att nu få ett nytt protokoll, där Europa fortsätter
på vägen mot minskade svaveldioxidutsläpp.
Försurningen påverkas även av trafiken, och det var Inga-Britt Johansson
inne på. Jag tycker att där har Sverige legat på förkant. Vad vi kan göra är
självklart att på olika sätt i Europa driva de här frågorna och använda dem
i offensivt syfte för att få EG att röra sig i den önskvärda riktningen.
Man måste ändå konstatera att det har skett en oerhört snabb utveckling
inom EG för att skärpa regler i olika avseenden. Jag besökte EG-parlamen-
tet i Strasbourg 1989, och då var bl.a. diskussionen om avgasreglerna uppe.
Där skärpte parlamentet kommissionens förslag, vilket ju så att säga var ett
utslag av den europeiska miljödebatten. Man lyckades alltså få bestämmel-
serna skärpta, och de är nu i stort sett i nivå med de svenska. Det tycker jag
vittnar om möjligheterna att via parlamentariska kontakter också driva på
utvecklingen inom EG.
Inga-Britt Johansson var inne på klimatfrågan. Det är en fråga där vi ge-
nom att använda ekonomiska styrmedel har försökt att bromsa utvecklingen
av koldioxidutsläpp. Det finns anledning att försöka sjösätta dessa idéer
även inom EG.
Insatserna i Östeuropa och i Östersjön är en mycket viktig fråga. Där har
jag den uppfattningen att skall vi få tyngd i åtgärderna inom det området så
är EG-medlemskap och samarbete med EG den metod som vi skall använda.
Christer Windén berörde frågan om produktionskostnader och var orolig
för att svenska företag skulle få för höga kostnader. Det är självklart ett pro-
blem, men jag skulle vilja säga att vi inte har överskridit några gränser i det
avseendet, utan vi har en produktionskostnadsnivå som är balanserad även
från de utgångspunkterna.
Det är rätt intressant att konstatera att de förändringar som skett t.ex. när
det gäller klorutsläpp från massaindustrin inte i första hand beror på poli-
tiska beslut. Det som åstadkommit den snabba förändringen är faktiskt kon-
sumenternas krav på att få pappersprodukter som inte är framställda med
metoder där klor används i processen.
Sammanfattningsvis tycker jag att regeringens skrivelse om inriktningen
av det svenska miljöarbetet inom EES och EG mycket väl speglar den lång-
siktiga inriktning av miljöpolitiken som är rimlig. Att den inte går in på olika
detaljer tycker jag är en fördel för dokumentet. Det kommer att ske en kon-
tinuerlig avrapportering i budgetpropositionen, och dessutom sker det stän-
diga avrapporteringar i EG-delegationen om förhandlingsresultat och om
hur vi påverkar EG på miljösidan under den processen.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 23 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Jag märker att det nog är mer som förenar än som skiljer
Ivar Virgin och mig. Han använder nästan samma ord som jag gör, t.ex. när
han beskriver situationen i fråga om gränsöverskridande nedsmutsningar.
Men jag skulle vilja säga, herr talman, att den springande punkten och
den bärande idén i min motion och i reservationen - jag understryker detta
mycket kraftigt - inte är att sänka de svenska miljökraven, utan det är en
reservation emot att ensidigt höja kraven på ett sådant sätt att den svenska
konkurrenskraften äventyras.
Observera ordalydelsen! Det jag har sagt betyder inte ett konsekvent av-
styrkande av alla former av höjda miljökrav utan endast av miljökrav som
får sådana effekter att den svenska företagsamheten tappar konkurrens-
kraft.
Därför skulle jag vilja fråga Ivar Virgin: Anser Ivar Virgin att vi ensidigt
skall höja svenska krav, trots att det får sådana konsekvenser att den svenska
företagsamheten äventyras och vi därmed exporterar arbetstillfällen till an-
nat land men importerar nedsmutsningar, eftersom de är gränsöverskri-
dande, och dessutom använder varor som kanske är sämre ur miljösyn-
punkt?
Det är intressant att Ivar Virgin tar upp exemplet med papper. Jag delar
hans synsätt till fullo. Det är ett utmärkt exempel på hur stark konsumentef-
terfrågan är och på hur mycket den kan påverka ett företags utbud.
Anf. 24 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Christer Windén talar om att konkurrenskraften skulle
kunna äventyras vid mycket höga miljökrav. Självfallet kan det inträffa. Jag
vill mycket bestämt hävda att regeringen, när den har föreslagit olika åtgär-
der, har tagit mycket stor hänsyn till detta. I själva verket styrdes föränd-
ringen i energibeskattningen av just det målet.
Man försökte när man gjorde de förändringarna ändå sätta mycket höga
miljökrav genom att lägga över beskattningen på enskilda. Detta gjordes för
att kompensera den negativa verkan av konkurrenskraftsförändringen.
Jag vill mycket bestämt hävda att ett land normalt vinner på att ligga i för-
kant när det gäller miljöfrågorna. Nya industrier kan skapas ocn nya verk-
samheter kan stimuleras genom att samhället ställer höga miljökrav. Det
finns många exempel på det.
I en utvärdering som gjorts på detta område i Tyskland har det konstate-
rats att en blomstrande industri har kommit till stånd just på grund av hårda
tyska miljökrav. Det är intressant och positivt att kunna konstatera att det
är så.
Grundinriktningen, dvs. att försöka få ett större område att omfattas av
mycket hårda miljökrav, är en offensiv och klok politisk linje i miljöfrågan.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
23
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
Det är det jag tycker att skrivelsen går ut på och verkligen stryker under.
Självfallet skall den delen också finnas med.
Christer Windéns reservation slår i själva verket in öppna dörrar. Det har
tagits och tas fortlöpande hänsyn till konkurrenskraften.
24
Anf. 25 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Det står så här i betänkandet i den del av texten som jag
har reserverat mig emot: ”Saknades minimiregler skulle nämligen företag i
länder med låga nationella miljökrav kunna dra fördelar av det i konkurrens-
hänseende.” Det är ju precis det jag säger! Det gäller naturligtvis också om-
vänt.
Om vi lägger krav på svenska företag som avsevärt överstiger de minimi-
krav eller gemensamt överenskomna krav som man har inom EG får vi pre-
cis samma situation som om ett land inte lever upp till sina åtaganden. Då
uppstår samma differens. Det är detta faktum jag vill belysa.
Om betänkandetexten hade varit skriven med så klara ordalag som Ivar
Virgin nu använder hade jag förmodligen inte behövt reservera mig. Men
det är heller inte sant att jag slår in öppna dörrar. Om det vore så hade ut-
skottet kunnat lyfta in reservationstexten i utskottsbetänkandet, så att jag
hade sluppit reservera mig.
Anf. 26 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Det är väl så att vissa länder, framför allt i Sydeuropa, har
haft låga krav när det gäller utsläpp och miljö. Det finns knappast någon
undersökning som visar att det har varit till fördel för dem och att de på det
sättet har kunnat åstadkomma en konkurrenskraft som har slagit ut produk-
tion i norra Europa. Det är väl snarare så, att de högre miljökraven inom
EG och i Europa har varit bra. De har varit bra för miljön, och de har fak-
tiskt inte skadat konkurrensförhållandena.
Det finns naturligtvis gränser, men jag skulle bestämt vilja hävda att den
bild som Christer Windén målar upp inte är realistisk.
Anf. 27 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med Ivar Virgin om det mesta han sade i början
av sitt anförande. Jag håller med om det han sade om framgångarna, det
internationella samarbetet, den offensiva hållningen och även om att vi i
riksdagen har varit överens om de övergripande målen inför EG-förhand-
lingarna. Vi ville i varje fall bibehålla de regler vi fick igenom när det gällde
EES-avtalet. Men sedan då?
Ute i Europa har medborgarna i många EG-länder och miljörörelserna
haft stora förväntningar på Sverige. De menar att Sverige, genom att fort-
sätta vara ett föredöme, kan hjälpa till att flytta fram miljöpolitiken i övriga
Europa.
Om Sverige nu intar en mer återhållen position drar EG slutsatsen att det
saknas stöd för framsteg. Man tror, för att hänvisa till cn nyligen avslutad
diskussion, att vi i Sverige är rädda för att förlora konkurrenskraft om vi fort-
sätter att ligga först i miljöfrågorna.
EG kommer att kunna agera tufft även i förhandlingarna. Det ser vi fak-
tiskt nu på de svårigheter som Sverige har att komma fram på miljöområdet
i EG-förhandlingarna.
Det här är oerhört viktigt. Vi socialdemokrater anser därför att denna
skrivelse inte uppfyller de krav som riksdagen kan ställa. Den säger inte ett
ord om hur vi vill vara med om att utveckla miljöpolitiken i Europa - inte
ens något om hur vi vill göra det i Sverige. Betänkandet skulle handla om
inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG - inte om inrikt-
ningen på miljöarbetet inför förhandlingarna.
Anf. 28 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Jag blir litet besviken, för jag tycker att det verkar som om
Inga-Britt Johansson inte har läst skrivelsen riktigt ordentligt. Jag kan ta
några exempel.
Det står t.ex. vad gäller bilavgaser att Sverige bör verka för att bilavgas-
reglerna inom EG skärps och kompletteras med regler om tillverkaransvar.
Det är ju en mycket bestämd uppfattning på ett mycket specifikt område.
Det är kanske för detaljrikt för att förekomma i en sådan här skrivelse, men
det är i alla fall en position i syfte att skärpa reglerna inom Europa. Vi skall
alltså jobba för att EG skall skynda på sina processer i detta avseende och
ligga på förkant på ett mycket viktigt miljöområde.
På kemikaliesidan skall Sverige verka för att EG går vidare och skärper
reglerna där det behövs av hälso- och miljöskäl. Vi skall försöka få EG att
införa försiktighetsprincipen, substitutionsprincipen osv. Det finns på en rad
olika punkter i skrivelsen direkt preciserat hur och på vilka områden Sverige
skall jobba för att t.ex. förstärka reglerna.
Jag har en helt annan och mycket mer optimistisk uppfattning om möjlig-
heterna för oss att få EG att röra sig framåt och skärpa sina regler - faktiskt
t.o.m. under förhandlingsprocessen. Det skulle vara en väldigt stor fram-
gång.
Det finns ett exempel från ett närliggande område: djurskyddet. EG tar
på ett helt annat sätt än tidigare upp salmonellafrågan och börjar skärpa sina
egna regler. Varför gör man det? En anledning är att Sverige i förhandling-
arna så hårt har drivit dessa frågor. Jag skulle tro att det är en anledning till
att EG har tagit upp frågorna.
Jag är övertygad om att det är på samma sätt vad gäller miljöfrågorna.
Sverige driver vissa miljöfrågor, och länder som är intresserade, t.ex. Tysk-
land, Holland och Danmark, kommer att haka på och försöka få EG att röra
sig i positiv riktning. Det ser jag som utomordentligt positivt. Jag tycker fort-
farande att Sverige i allra högsta grad gäller som ett föredöme. Vi har natur-
ligtvis anledning att bevaka miljöfrågorna i Sverige så att vi kan fortsätta att
vara ett föredöme, och det tycker jag att vi gör. Det gör regeringen i allra
högsta grad.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
Anf. 29 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Diskussionerna handlar i dag om att vi skulle ligga kvar på
samma nivå till dess EG har hunnit i fatt. Det talas också om hur lång tid det
skulle ta innan denna ömsesidiga anpassning är klar. Men miljöproblemen
får ju ingen lösning genom att vi stannar upp. Miljöproblematiken måste dis-
25
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
26
kuteras vidare, man måste komma med nya förslag till lösningar och om hur
man skall gå vidare.
Jag har läst skrivelsen mycket noga flera gånger. Det finns några exempel
på områden där man talar om vilka mål man skall driva vidare i EG. Men
det finns också 10-15 olika områden som inte nämns alls. Ett par av dem
nämnde jag i mitt huvudanförande tidigare. Jag förstår inte att Ivar Virgin
kan vara tillfredsställd med den ytliga, fragmentariska beskrivning vi har fått
i en så viktig fråga inför framtiden, som den kommande miljöpolitiken ändå
är.
Anf. 30 IVAR VIRGIN (m) replik:
Herr talman! Argumentet att vi under resans gång inte skulle kunna på-
verka EG eller ändra våra egna regler är inte riktigt. Det står bl.a. följande
i skrivelsen: Genom EES kommer Sverige att få möjlighet att påverka ge-
menskapens miljöpolitik. För att kunna påverka arbetet måste Sverige delta
i EG:s expertgrupper. Det svenska arbetet i dessa grupper skall omedelbart
ges hög prioritet. Det är väl ett utomordentligt kraftfullt uttryck för att man
försöker åstadkomma förändringar här, men också för att de förändringarna
skall överföras till EG. I skrivelsen står också talat i detalj om hur överlägg-
ningarna skall gå till, vilka som är planerade osv. Det talas om hur vi skall
påverka myndigheter i andra länder och förstärka våra resurser gentemot
alla EG-stater på detta område.
Andra frågor som tas upp är t.ex. användandet av ekonomiska styrmedel.
Vi fastlägger vår position mycket klart, att vi skall driva dessa frågor och
försöka få EG att på ett helt annat sätt än tidigare acceptera att använda
ekonomiska styrmedel på miljöpolitikens område. Det är en mycket viktig
del. Miljöövervakning anges som ett viktigt område. Klimatfrågan var vi
inne på förut. Ett sätt är att försöka få EG att acceptera någon typ av kol-
dioxidskatt, så att EG får samma regler som vi. Sedan kan vi successivt höja
denna skatt, för att kunna bromsa utvecklingen av koldioxidutsläppen.
Jag tycker att man i detalj efter detalj kan se hur regeringen jobbar. Skri-
velsen går kanske inte in i detalj på alla områden. Det tycker jag inte heller
att man kan begära av en skrivelse av denna typ, som handlar om riktlinjer
och strategier. Miljöområdet är ju oerhört omfattande.
Anf. 31 LENNART DALÉUS (c):
Herr talman! Ivar Virgin gav en bra sammanfattning av flera av de fram-
gångar som vi har haft på miljöområdet i Sverige. Liksom Ivar Virgin tror
jag att det är nyttigt med sådana redovisningar då och då, så att vi inte glöm-
mer bort att vi faktiskt tar kraftfulla steg framåt. Liksom Ivar Virgin vill jag
naturligtvis yrka bifall till utskottets hemställan. Utskottets betänkande sam-
manfattar på ett bra sätt den redovisning regeringen har gjort i sin skrivelse.
Jag blir, liksom Ivar Virgin, litet förvånad över Inga-Britt Johanssons krav
på fler detaljer och ytterligare redovisning i en skrivelse till riksdagen. Det
kan inte ha undgått Inga-Britt Johansson att Sveriges agerande i EG-för-
handlingarna och EES-arbetct redovisas dagligen och stundligen i den all-
männa debatten. Det redovisas här i riksdagen, vid muntliga frågestunder,
det redovisas och kommer att redovisas i budgetproposition och liknande
sammanhang. Dessutom har regeringen tillsatt flera utredningar på detta
område, s.k. konsekvensutredningar, för att genomlysa vissa centrala frågor,
bl.a. miljöfrågorna. En av ledamöterna i en sådan utredning, Annika Åhn-
berg, sitter här i kammaren och kan säkert ge ytterligare redovisning av hur
det arbetet bedrivs.
Det är alldeles uppenbart att regeringen har kontroll över arbetet, att det
bedrivs med tydlighet och kommer att redovisas allt tätare i riksdagen. Det
är också tydligt att skrivelsen, trots det ymniga flödet av information, inne-
håller flera konkretiseringar och tillför information. Det gäller Sveriges am-
bitioner och strategi t.ex. i fråga om försurningen, kemikaliehanteringen,
miljöövervakningen, den biologiska mångfalden - man kan räkna upp fråga
efter fråga.
Än intressantare hade det varit att få veta vilken Inga-Britt Johanssons
syn på Sveriges miljöarbete i EES är. Vad är Socialdemokraternas strategi,
eller kalla det gärna vision, för det svenska miljöarbetet i Europa, i EG?
Den lyser med sin frånvaro. Det gör att debatten blir litet svår att föra. Rege-
ringen talar tydligt om vad regeringen vill. Från socialdemokratin är det frå-
gor och tystnad när det gäller de egna attityderna. Det tycker jag är besvä-
rande.
Christer Windén har en annan syn på miljölivet. Han förstår inte att Sve-
rige bör ta tydliga, starka steg även om man till synes gör det ensamt och
ensidigt. Jag tillhör dem som är förhållandevis varma EG-anhängare och
menar att Sveriges plats i EG till stor del motiveras just av att vi driver ett
starkt miljöarbete, där vi går före. Vi vågar ta risken att gå mycket långt
före, för att driva också EG framåt på miljöområdet. Det handlar om att
arbeta tillsammans med likasinnade länder som Tyskland, Nederländerna,
Danmark, för att peka ut några, för att skapa ett styrkebälte på miljöområ-
det. Det kommer att kräva kraftiga tag och också kraftiga markeringar, sak-
liga och konkreta. Det är ett av motiven som rättfärdigar att Sverige skall
vara med i EG-arbetet. Glömmer man det, gör man Sveriges EG-nalkande
en stor otjänst. Vi måste säga: Detta är en uppgift för oss. Vi tänker ta den
mycket allvarligt och driva den mycket offensivt, även om det kan tyckas,
som en del säger, ensidigt och problematiskt för Sverige. Det är inte så.
Detta är inte ett problem, det är en möjlighet för Sverige.
Jan Jennehag hade en otydlig bild av hur Sverige bedriver förhandlingsar-
betet. Jan Jennehags redovisning genomsyrades av att han inte riktigt ville
erkänna och förstå att det tar tid. Att det kan tyckas besvärligt i förhand-
lingsarbetet beror ju på att Sverige står på sig. Sverige behåller sina åsikter,
driver dem, och det tar tid. Det kan tyckas besvärligt. Men det är i någon
mening också en betygsättning av det svenska agerandet. Det som bekymrar
mig var det litet dolska förtalet av EG:s sätt att se på en del miljöfrågor. Det
lät på Jan Jennehag som om man inom EG umgicks med dolska planer på
att med, som han sade, luddiga, fria miljöreglcr placera atomsopor i tredje
världen.
Jag tyckte mig höra något sådant. Självfallet finns det inga sådana attity-
der. Mytbildningar av det slaget hör inte hemma i en seriös miljödebatt om
Sverige och EG.
Det sägs att vi skulle driva kravet på miljökonsekvensbeskrivningar i EG.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
27
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
28
Jag delar gärna uppfattningen att miljökonsekvensbeskrivningar skall göras
tydligt i Sverige och i andra länder. Faktum är att miljökonsekvensbeskriv-
ningar är om inte en EG-uppfinning, så i alla fall ett arbete som utvecklats
just i EG.
Sammanfattningsvis tycker jag att regeringen har gett en tydlig bild av sina
ambitioner i skrivelsen och i annat material som kommer till riksdagen. Det
visar just att Sverige inte tänker backa. Sverige tänker tvärtom utnyttja den
möjlighet som finns i EES- och EG-arbetet, särskilt på miljöområdet.
Anf. 32 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Jag förstår att Lennart Daléus tycker att det är tillräckligt
med information. Han sitter själv i en position där han är med om att ta fram
det material som går till riksdagen. Jag som sitter i EG-delegationen och i
det utskott som behandlar miljöfrågorna anser inte att vi får den information
som vi har rätt att kräva i dessa frågor. Jag är ändock mottagare av den infor-
mation som regeringen ger ut och bör kunna göra en bedömning.
Det är lätt att försöka rädda sitt skinn genom att säga att vi inte har lagt
fram några förslag. Jag tror inte att det socialdemokratiska miljöprogram-
met kan få plats i riksdagens dagordning. Vi får se vad vi kan göra åt frågan
i samband med nästa motionsomgång.
I övrigt har vi i vår motion till den här skrivelsen angett ett antal punkter
där vi vill ha den nuvarande regeringens strategi i olika frågor. Det har vi
begärt, och vi hoppas att vi får det i framtiden. Därför har jag yrkat bifall
till en reservation i betänkandet.
Anf. 33 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att det ligger i Inga-Britt Johanssons roll att inte
vara nöjd med mängden information. Det rollarbetet har jag all förståelse
för. Jag tror dock att svenska folket i gemen känner sig ganska väl informerat
om den process som pågår och om de svenska kraven på de olika förhand-
lingsområdena, inte minst miljöområdet. Dessutom har regeringen gjort en
preciserad redovisning i den här skrivelsen och talat om vad man har för åsikt
och hur man tänker driva den.
Herr talman! Det som bekymrade mig är att vi inte får något liknande från
socialdemokratin. Vi får en lista på ämnesområden där man vill ha informa-
tion. Det är gott och väl och legitimt. Jag riktar inget krav mot Inga-Britt
Johansson. Jag har förståelse för att man inte redovisar sin strategi - om den
nu inte finns. Det hade dock varit intressant för diskussionen att få socialde-
mokratins bild, visioner och ambitioner när det gäller miljöarbetet i EES och
EG. Detta lyser med sin frånvaro. Jag har tid att vänta, men det skulle vara
stimulerande för debatten om det hade funnits något av detta redan i dag.
Anf. 34 INGA-BRITT JOHANSSON (s) replik:
Herr talman! Vi är öppna för att ta cn diskussion närheist Miljödeparte-
mentet har tid, vilket vi också har meddelat vid ett flertal tillfällen.
Jag har cn fråga, som ett exempel, som är oerhört viktig för många männi-
skor i Sverige. Det gäller kopplingen mellan de mycket svåra kemikalicfrå-
gorna och arbetsmiljön. Kan Lennart Daléus peka på en rad i strategin där
denna koppling görs? Om han kan göra det får jag erkänna att jag har läst
dåligt, eftersom jag inte har kunnat hitta något sådant. Det här var ett exem-
pel.
Anf. 35 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Miljödepartementets ambition är att driva en diskussion.
Det finns inget skäl för mig att komma med en redovisning i dag. Så mycket
kan jag säga som att regeringen genom Miljödepartementet regelbundet och
systematiskt inbjuder till överläggningar och informationstillfällen med ett
brett spektrum representerande det svenska samhället för att informera om
vad som pågår och vad man tänker göra. Det sker på ett likartat sett som det
tydliga informationsarbetet i den här kammaren.
Frågorna som gäller kemikalier är mycket tydligt redovisade i skrivelsen.
Regeringens ambitioner om och krav på att finna gemensamma lösningar
bl.a. när det gäller klassificering och märkning av kemikalier redovisas tyd-
ligt. Man redovisar regeringens syn på de grundläggande principerna om att
företagen skall ha ett tydligt ansvar - det vi kallar producentansvaret den
omvända bevisbördan och substitutionsprincipen. Detta finns redovisat i
skrivelsen som en tydlig regeringsambition.
Däremot har jag inte sett socialdemokratins ambitioner på det här områ-
det redovisade i någon reservation eller skrivelse.
Anf. 36 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Lennart Daléus säger helt friskt att jag inte begriper att det
är nödvändigt för Sverige att gå i frontlinjen när det gäller teknologin. Han
säger att vi först och ensidigt skall införa regler i Sverige. Jag säger inte att
jag inte vill att detta skall ske, Lennart Daléus. Tvärtom applåderar jag
mycket av det som står i skrivelsen, så som utskottet har formulerat det.
Däremot är jag rädd för att Sverige ensidigt skall lägga på svenska företag
sådana kostnader att de tappar konkurrenskraft i stället för att utnyttja den
inneboende kraften i människornas krav på en förbättrad miljö och förbätt-
rade produkter, vilket jag beskrev tidigare.
Det är inte nödvändigt att koncentrera alla krafter inom miljöarbetet för
att införa sådana här regler och gå i frontlinjen när det gäller restriktioner.
I stället kan man använda huvuddelen av sina krafter till att få en höjning av
de gemensamma kraven på lägsta nivå inom EG. Jag hävdar fortfarande att
det totalt sett ger ett större utbyte både för EG och för Sverige.
Anf. 37 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Det tycks råda någon missuppfattning om vad den här skri-
velsen berör och om vad EES-arbetet och EG-förhandlingarna handlar om.
De handlar inte om huruvida Sverige skall införa några nya strängare regler,
vilket verkade vara innebörden av Christer Windéns resonemang.
Det handlar om den svenska relationen, situationen och ambitionen. Det
handlar om den relation vi har till EES och EG. Det är inte fråga om att
skapa nya svenska regler. 1 relationen mellan det svenska arbetet och det
som bedrivs i EG är det uppenbart - det är min poäng - att Sverige måste
driva på och försöka ”knuffa EG framför sig” när det gäller EG:s positioner
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
29
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
och EG:s arbete. Detta måste göras samtidigt som vi bibehåller starka
svenska positioner och i andra sammanhang kanske rent av försöker skärpa
dem under resans gång. Detta är det arbete och det förhållningssätt som mo-
tiverar svensk medverkan i EG. Det är hela poängen med detta.
Om vi skulle svikta på det här området är jag rädd för att de som är kritiska
till ett närmande till EG får mycket vatten på sin kvarn. Om Sverige inte
tog de risker det möjligen innebär att vi behöver förändra den ekonomiska
politiken för att den skall hänga med i miljöarbetet, skulle det finnas möjlig-
het för EG-kritiker att utnyttja ett tamt svenskt agerande. Regeringen beter
sig på rätt sätt. Man behåller de starka positionerna och man vill driva EG:s
positioner framför sig. Det är riktigt att göra på det sättet. Det är inte ens
riskfyllt.
Anf. 38 CHRISTER WINDÉN (nyd) replik:
Herr talman! Efter detta senaste uttalande ser jag att det egentligen inte
alls är mycket som skiljer oss åt. Jag har ingenting emot att Sverige ”pushar”
för en ökning av minimikraven inom EG. Det är precis vad jag flera gånger
stått och sagt, både i bänken och i talarstolen.
Lennart Daléus påstår att jag tar upp en punkt som inte har med den här
skrivelsen att göra. På det vill jag replikera följande:
Jag har skrivit motionen under den allmänna motionstiden. Utskottet har
valt att hantera den i samband med denna skrivelse. Detta kunde jag inte
påverka. Om jag skulle tala för min motion, så var detta tillfället, och det
har jag gjort.
Anf. 39 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Till Lennart Daléus roll hör att i utskott och kammare för-
svara regeringens politik och förslag. Det är inget konstigt med det. Det
måste finnas sådana personer, och i dag är det Lennart Daléus.
Det är alltid någon som måste hävda att regeringens åtgärder är väl av-
vägda och det optimala att göra i dag, med hänsyn till omständigheter i öv-
rigt.
Lennart Daléus kommentar till mitt anförande var något kuriös. Jag för-
sökte beskriva svårigheterna med att komma med en skrivelse till riksdagen
under pågående förhandlingsarbete. Jag erkänner att det då är svårt att be-
skriva sin position med en i alla stycken total öppenhet. Trots detta fann jag
anledning till kritik av skrivelsen. Jag anser inte att det rent principiellt ligger
någon motsättning i att inta den ståndpunkten.
Med tanke på vad som har förekommit och fortfarande förekommer
borde vi självfallet ha markerat vår position vad gäller unionens kontakter
och handel med tredje världen. Jag påstår inte att Europeiska unionen har
brottsliga avsikter, men vi har mängder av exempel på att företag och organi-
sationer har utnyttjat u-länders trängda läge för egna syften - alltifrån ett
litet tänjande på reglerna till ren och öppen kriminalitet.
Jag tror att Lennart Daléus är medveten om och kan erkänna problemen
med detta. Mitt syfte var att peka på detta och på att Sverige borde har mar-
kerat sin position kraftigare i det avseendet.
30
Anf. 40 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Rollspelet är mindre intressant. Att jag talar väl om denna
del av regeringens politik beror på att jag tycker att den förtjänar det. Rege-
ringens sätt att hantera nalkandet till EG och EES-arbetet på miljöområdet
har varit riktigt. Regeringen har starkt markerat sina positioner och ambitio-
nerna att förändra EG:s arbete i en positiv riktning.
Jag blev inte upprörd men väl betänksam över Jan Jennehags återkom-
mande resonemang om felaktigt miljöagerande inom EG:s hägn, eller inom
EU, som Jan Jennehag valt att säga. Det faktum att detta är värt att ta upp
som en diskussionspunkt här tyder inte på att ett sådant agerande i någon
mening skulle vara sanktionerat eller ett resultat av EG:s verksamhet på mil-
jöområdet. Ingenting i EG:s verksamhet sanktionerar några brottsliga ågär-
der gentemot tredje världen när det gäller avfall eller annat.
Det finns miljöskurkar i Sverige, och det finns miljöskurkar i andra länder.
Det är en riktig iakttagelse. Men jag vänder mig mot att dessa svepande utta-
landen görs i samband med en beskriving av EG:s miljöambitioner. Det är
oriktigt att göra så.
Anf. 41 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Att Lennart Daléus verkligen är övertygad om regeringspo-
litikens förträfflighet hindrar inte att regeringen faktiskt måste ha någon som
framför detta. Det blir ju inte sämre av att Lennart Daléus tycker att rege-
ringspolitiken är bra. Om han inte gjorde det, skulle man naturligtvis ha nå-
gon annan talesman i dessa frågor. Konstigare än så är det inte.
EG:s kontakter och handel med tredje världen skall baseras på hänsyn till
miljön. Vi tycker att det är en viktig markering att göra. Det handlar inte
alls om att misstänkliggöra EG:s organ i sig genom att påstå att de skulle
främja brottslighet. Det är i stället fråga om Sveriges position - att vi visar
att vi tycker att detta är viktigt och att det finns problem i den internationella
handeln och i kontakterna med u-länder; att de utnyttjas för syften som vi i
andra sammanhang inte ställer upp på.
Anf. 42 LENNART DALÉUS (c) replik:
Herr talman! Nu mot slutet av detta replikskifte blir det tydligen litet
andra resonemang, vilket glädjer mig.
I Jan Jennehags tidigare resonemang användes atomsopor som exempel.
I resonemanget låg att dessa enligt någon tillämpning av EG-systemet skulle
placeras i andra länder med luddiga, fria miljöregler. Jag är glad att det reso-
nemanget inte återkommer som något som skall förknippas med EG:s ambi-
tioner på miljöområdet eller med EG:s ansvarstagande gentemot tredje värl-
den.
Anf. 43 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag måste likt föregående talare börja med att be om ursäkt
för dagens synnerligen begränsade röstresurser, som troligen också kommer
att begränsa mitt inlägg i debatten mer än jag själv önskar.
Jag yrkar bifall till min motion Joll2, yrkande 21, som avslås i utskottets
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
31
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
32
hemställan, mom. 7. Jag yrkar också bifall till Socialdemokraternas reserva-
tion 1, vilken jag tycker inbegriper mina yrkanden 17, 18 och 20.
Miljöpolitiken i relation till EES-avtalet och EG är en mycket viktig fråga,
som tyvärr ganska sällan ägnas en noggrann och seriös diskussion. Den dis-
kusteras i stället ofta på ett ytligt och ibland felaktigt sätt. Såväl Christer
Windén som Jan Jennehag har i dag i denna debatt gjort sig till företrädare
för just denna oseriösa debattstil som förmodligen till stor del grundar sig på
brist på kunskap.
Något som ofta finns med i debatten, och som jag tycker vi bör fundera
över, är utgångspunkten att vi i Sverige alltid är bättre än andra på miljöpoli-
tikens område. Den utgångspunkten har funnits med här också i dag. Vi ut-
går liksom från självklarheten att vi i Sverige alltid har högre krav och att
Sveriges närmande till EG alltid handlar om att försöka få andra länder att
begripa att miljön är viktig, för att få dem att bli lika duktiga som vi.
Jag tror vi bör nyansera den diskussionen. Sanningen är nämligen att vi i
Sverige ibland har högre krav, men att man ibland har högre krav i EG. EES-
avtalet innebär i korthet att Sveriges miljölagar och regler inte på en enda
punkt har försämrats. Däremot har de på flera punkter förbättrats.
När många länder skall jämka samman sina olika regler och produkter
finns det självfallet skiljaktigheter. Det finns också enskilda produktregler,
där vi i Sverige har högre miljökrav, exempelvis när det gäller arbetsmiljön,
än inom EG. Inte någon av dessa regler har Sverige blivit tvunget att för-
ändra i och med EES-avtalet. I Sverige behåller vi våra regler. De skall tas
upp till förnyad diskussion år 1995.
Visst finns risken - om man skall vara ärlig - att det i något enskilt fall kan
bli så att vi, åtminstone tillfälligtvis, måste sänka våra ambitioner. Jag säger
detta därför att jag inte vill bidra till den oseriösa diskussion där man påstår
att allting antingen är bra eller dåligt. Men, herr talman, det är inte särskilt
troligt att det blir så, därför att det pågår en mycket snabb utveckling inom
EG när det gäller produktregler och miljöhänsyn.
Asbest är ett exempel på det. När vi började jämföra Sverige med EG var
skillnaderna stora. I dag har man inom EG förbjudit alla former av asbest
utom en, som heter krysotil. Arbete pågår för att man också skall kunna bli
av med den formen av asbest. Självfallet bör Sverige vara pådrivande i det
arbetet. Kanske skulle vår möjlighet att vara pådrivande vara ännu större
om det inte var så att vi, som själva har totalförbud vad gäller asbest, ger
dispens till vissa ganska omfattande verksamheter, exempelvis till broms-
bandsfabriken i Långsele.
Det här visar på den dubbelmoral som faktiskt ibland finns. Vi har total-
förbud, som vi inte upprätthåller, men som ger miljövänner och de männi-
skor som är engagerade i arbetsmiljöfrågor intryck av att vi i Sverige kommit
längre än vi gjort. Samtidigt anklagar vi EG, som inte har ett totalförbud
och som erkänner att de inte kommit riktigt så långt som vi vill låtsas att vi
gjort.
Exempelvis i Tyskland har man beslutat att år 2005 halvera sina utsläpp
av växthusgaser. Det finns inget annat land i världen som har fattat beslut
med cn så långtgående ambition. Det är i själva verket så att de mest miljö-
medvetna industriländerna finns i EG. Tillsammans med dem har Sverige
stora möjligheter att också i det stora internationella perspektivet aktivt
driva på för en bra miljöpolitik.
Det finns tre mycket viktiga skäl till att vi i miljöpolitiken måste arbeta på
det här internationella sättet. Det första skälet är att föroreningar färdas
över gränser. Vid det här laget vet vi alla att 90 % - siffran är ofta upprepad
men alltid lika viktig - av de försurande nedfallen från luft i Sverige kommer
från andra länder.
Det andra viktiga skälet till att vi i Sverige, gemensamt med andra länder,
måste förändra innehållet i produkter är att också varor färdas över gränser.
Det kommer de att göra även om Sverige inte går med i EG.
Det tredje, mest akuta, skälet är situationen i Öst- och Centraleuropa.
Det är ingen slump, herr talman, att två av de värsta miljökatastrofer som
människan åstadkommit har hänt i Öst- och Centraleuropa. Jag tänker på
kärnkraftshaveriet i Tjernobyl, och jag tänker på förödelsen av Araljön.
Den var en gång en av världens största sjöar. I dag är den reducerad med
mer än två tredjedelar och upphov till en enorm miljökatastrof i framför allt
Kazakstan. Det är heller ingen slump att merparten av de stora miljöindu-
striolyckor som hänt under senare delen av 1980-talet har hänt i den här de-
len av världen.
Ibland tycker jag att vi i miljödiskussionen silar mygg och sväljer elefanter.
Myggen är de faktiska små skillnaderna mellan våra lagar och regler och
EG:s, skillnader som ibland kan finnas. Elefanterna är de akuta hot som vi
varje dag lever med, vilka Sverige ensamt kan göra mycket litet åt. Men till-
sammans med andra länder har vi större möjligheter att vara med och för-
hindra att liknande katastrofer inträffar igen.
Därför yrkar jag bifall till yrkande 21 i min motion Joll2, vilket handlar
om att regeringen borde se till att en internationell arbetsgrupp, med inrikt-
ning på miljöförhållandena i Central- och Östeuropa, sätts ihop. Det skulle
vara en grupp som bryter gränser. 1 dag behandlas ekonomiska frågor, såsom
lån och bistånd, av ekonomer på ett håll och miljöpolitik av andra på ett
annat håll. Men det finns inget samlat arbete för att göra någonting åt mil-
jöutvecklingen i öst. Det anser jag måste komma till stånd.
Herr talman! Till skillnad från Jan Jennehag tycker jag att det är bra att
regeringen kommer till riksdagen med den här skrivelsen. Den ger ju dem
som har konkreta förslag och synpunkter som vill förbättra Sveriges miljöpo-
litik tillfälle att lämna sina förslag. Jag har svårt att förstå att Vänsterpartiet
anser det vara fel att lämna över skrivelsen. Men när jag ser Vänsterpartiets
motion och meningsyttring, förstår jag det bättre. Man har nämligen inga
konkreta förslag till förbättringar att komma med, och därför inskränker
man sig i hög grad till att klaga över att det över huvud taget kommer en
skrivelse, att det över huvud taget ges en möjlighet att föra en sådan diskus-
sion.
Det är bra att det kommer en skrivelse, men skrivelsen saknar i hög grad
ett perspektiv som går utöver de svenska medlemsförhandlingarna. Sveriges
roll i det europeiska miljöarbetet är i dag alltför mycket begränsad till att
handla om vad som sker vid det svenska förhandlingsbordet. Trots att man
från början sade att dessa förhandlingar skulle ske mycket öppet, är det väl-
digt litet som vi som inte sitter vid förhandlingsbordet får reda på.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
33
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Inriktningen av
det svenska
miljöarbetet inom
EES och EG
Sveriges roll borde också mer handla om vad man tillsammans inom
Europa kan göra i det stora perspektivet på miljöpolitikens område. Det
framgick också av EG-kommissionens yttrande över Sveriges ansökan om
medlemskap att man förväntade sig att Sverige tog en sådan roll. Regeringen
visar inte i den här skrivelsen eller i sitt agerande i övrigt prov på att ha några
idéer eller konkreta förslag om vad som skall hända i det stora perspektivet.
Jag har därför yrkat bifall till reservation 1.
Efter det att den här skrivelsen kom och min motion skrevs har flera av
de krav som jag tagit upp och flera av de diskussioner som förts i andra mo-
tioner fått minskad aktualitet. Det beror bl.a. på att regeringen tillsatt fler
konsekvensutredningar där just EES-avtalets eller medlemskapets effekter
och icke-medlemskapseffekter för miljön skall ses över. När den utredning
som sysslar med miljökonsekvenserna har lämnat sina synpunkter, finns det
anledning att återkomma till de frågor som rör implementering av just EES-
avtalet, vilka jag tagit upp i min motion.
Det har också klarlagts att det för svensk del aldrig kan bli aktuellt att ta
hand om andra länders kärnavfall.
Herr talman! Jag märker att det på grund av röstproblem är fåfängt att
försöka säga något mer, så jag slutar här.
34
Anf. 44 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Jag har aldrig sagt, Annika Åhnberg, att det inte var bra
att regeringen kom med skrivelsen. Vi i Vänsterpartiet har synpunkter på
skrivelsen, som till en del sammanfaller med Annika Åhnbergs åsikter. Jag
förstår uppriktigt sagt inte vitsen med att tillvita mig något som jag inte på-
stått. Möjligen är det därför att det skall huggas på något i ens gamla parti.
Vad vet jag? Men att det inte är lämpligt att regeringen kommer med en
skrivelse har jag aldrig påstått. Jag tycker inte heller så.
Anf. 45 ANNIKA ÅHNBERG (-):
Herr talman! Jag skulle önska att jag slapp klaga på mitt gamla parti. Jag
tycker nämligen att det behövs ett Vänsterparti, men det är en annan diskus-
sion, som vi kanske inte skall gå in på här.
Men när jag tar del av den meningsyttring som Vänsterpartiet har lämnat
till betänkande JoU2, blir jag fundersam. Kravet att ”Sverige bör ställa krav
på hårdare sanktionsmöjligheter mot länder som inte följer miljölagstiftning
och beslutade miljömål” tas exempelvis upp. Det är en av de möjligheter
som finns i Maastrichtfördraget. När Maastrichtfördraget träder i kraft får
EG-domstolen möjlighet att utdöma böter för de länder som inte lever upp
till det som man gemensamt beslutat om. Det kan gälla även på miljöpoliti-
kens område. Eftersom jag vet att Vänsterpartiet är helt emot Maastricht-
fördraget och ett medlemskap, tycker jag att det är mycket konstigt med den
här typen av krav i detta sammanhang.
På samma sätt talar man mycket svepande om EG:s kontakter och handel
med tredje världen, vilka skall baseras på miljöhänsyn. Det är oerhört vik-
tigt att man i diskussionen om frihandel får in en ökad miljöhänsyn. Det har
mycket att göra med de diskussioner som förs inom ramen för GATT.
Diskussionen är inte heller så enkel som Miljöpartiet vill låta göra gäl-
lande. Från u-länders sida talas det i dag mycket om det som kallas den indu-
strialiserade delen av världens gröna protektionism, dvs. att man använder
miljöhänsyn för att gynna de egna industrierna på bekostnad av u-länderna.
Den här typen av svepande krav, som inte alls är konkreta och som inte
alls håller sig till verkligheten, är exempel på att man förmodligen inte har
tillräckligt med kunskaper i själva sakfrågorna.
Anf. 46 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Konkreta redovisningar och detaljkrav kan naturligtvis inte
lämnas i en regeringsskrivelse när förhandlingsarbetet pågår. Jag tog upp
den diskussionen ganska ingående i mitt anförande och i en replik. Det finns
däremot möjligheter att markera områden där vi menar att Sverige även utåt
borde ha visat en markering, trots det pågående förhandlingsarbetet.
Att Vänsterpartiet inte önskar ett medlemskap i den europeiska unionen
innebär naturligtvis inte att vi inte får ha synpunkter på en regeringsskri-
velse, där man utgår från att detta medlemskap blir aktuellt.
Anf. 47 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Jag vill först beklaga att Annika Åhnbergs röstresurser inte
riktigt räckte till. Jag tyckte att hennes anförande innhöll så många intres-
santa synpunkter och analyser att det hade varit värt att lyssna ytterligare en
stund. Jag är glad över hennes oerhört starka engagemang för EG-medlem-
skapet och detta som en möjlighet att offensivt driva miljöfrågorna. Det är
mycket glädjande att hon har den inställningen.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU3 Vatten- och luftvård.
Anf. 48 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Jag skall tala om en del av betänkandet om vatten- och luft-
vård. Det gäller avgaskontroll på motorfordon av 1976-1988 års modell samt
ombyggda fordon.
Jag vill först belysa problemet litet grand. Om man bygger om en bil med
t.ex. Volvos turbosats gäller numren på delarna som garant för att bilen skall
bli godkänd i avgastest. Jag anser att det är helt fel. Det måste vara ett avgas-
test som gäller som garant för att bilen är miljövänlig, inte numren på de-
larna.
För importerade bilar gäller motorfamiljer som garant för att de är bra i
avgastest. Jag kan inte se att det heller är motiverat. Det måste vara helt fel.
Vidare gäller detta eftermontering av katalysator på gamla bilar. Om man
har en gamma) Volvo i Sverige, sätter cn katalysator på den och åker till
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Vatten- och
luftvård
.35
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Vatten- och
luftvård
36
besiktningen säger de att man inte får använda bilen. Det är alltså inte god-
känt. Jag kan inte riktigt förstå den tanken. Man renar ju ungefär 50 % med
en sådan åtgärd.
Om man däremot vid besiktningen säger att man har satt på en extra ljud-
dämpare går bilen igenom. Besiktningsmannen har ingenting att erinra mot
det, eftersom man ju får ha ljuddämpare.
Detta belyser hur dumt vi har skrivit lagarna i det här landet. Det finns
ingen konsekvens i det hela.
Det måste vara avgastest som avgör om en bil får användas eller inte. Så
enkelt borde det vara.
Regeringen hävdar att det inte finns tekniska och ekonomiska möjligheter
att göra detta. Jag vill påstå att det är rent nonsens. Regeringen har inte
hängt med i utvecklingen.
Regeringen vill bevara en maktposition genom Naturvårdsverket, som
skall ha oinskränkt makt att bara säga nej till alla som vill förverkliga sina
drömmar. Det här är något gammalt, som ligger kvar från den socialdemo-
kratiska tiden, och det är märkligt att en borgerlig regering står upp för det -
men man ser vad de går för när det kommer till kritan.
Bilprovningen har på senare tid fått en helt ny utrustning, som kan mäta
både det ena och det andra. Den används egentligen inte i dag men kan
komma till användning framöver.
Jag skulle vilja gå ett steg längre. Ni som har besiktigat en bil känner till
att avgaserna mäts när bilen står stilla och går på tomgång. Jag tycker att det
är fel, därför att det ingenting säger, om värdena när bilen rullar. Det finns
då ett tekniskt hjälpmedel som kallas rullande landsväg, och som finns på
vissa verkstäder och bensinstationer. Det skulle bilbesiktningen kunna an-
vända. Om man gör ett avgastest på en sådan rullande landsväg, där bilen
går i 90 km som på landsväg, får man en bild av huruvida bilen är lämplig ur
miljösynpunkt. Allt annat, regler om nummer m.m., är rent nonsens.
Om Svensk bilprovning inte vill investera i detta system - på grund av om-
välvningar i hela organisationen och osäkerhet om Svensk bilprovning blir
kvar - kan man anlita de verkstäder och bensinstationer som har detta. De
ekonomiska hindren är eliminerade - det här testet kostar 1 500 kr. Vi som
är intresserade av våra fordon gör detta test, därför att det är det bästa sättet
att få veta att fordonen går bra. Jag ser inget motsatsförhållande i det.
De svenska reglerna, som sätter totalstopp för dessa fordon, hindrar ut-
vecklingen av sådana här produkter. Vi skulle kunna få fram produkter i Sve-
rige, eftersom här finns duktiga människor som hittar på saker, som vi skulle
kunna exportera. Tänk bara vad de skulle vara glada i u-länderna om de
kunde få en enkel produkt att sätta på för avgasrening. Men det finns ingen
möjlighet att få fram detta, eftersom det inte finns någon motivation för före-
tagen att göra det. Vi måste tänka om helt och hållet.
Nu har regeringen tydligen varit oenig i den här frågan, trots att många
partier i valrörelsen stod upp och pratade om hur mycket de skulle göra för
motorfantasterna. Nu har de inte gjort någonting annat än att lägga frågan
i en utredning. Så oeniga är dc att de inte kan göra ett enkelt ställningsta-
gande.
Moderaterna har tidigare talat om en klar och snabb förändring, men nu
har de i princip försjunkit i att svika sina egna väljare. Det är mycket märk-
ligt.
Jag tänker också på miljön i det här sammanhanget - miljövännerna kom-
mer ju att hoppa på mig om detta. Vi nydemokrater förstår inte varför denna
lilla fråga inte kan åtgärdas ur miljösynpunkt. Vi anser att det är en liten
fråga. Detta kan jämföras med att miljöministern gav klartecken att starta
Stenungsunds oljekraftverk förra året, vilket spyr ut koloxid som ökar koldi-
oxidutsläppen i Sverige med 10 % per år. Då förstår man konsekvensen för
miljöjobbet här i riksdagen. En petitess låter man gå till en utredning, medan
stora grejer går igenom bara därför att miljöministern har fattat beslutet.
Nu får vi avvakta utredningen och se vad som kommer ut av den. Men vi
återkommer om det behövs - det kan jag lova.
Anf. 49 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Det här betänkandet innefattar inte bara den fråga som Max
Montalvo tar upp, utan även en förenklad behandling av en rad motioner.
Att behandlingen är förenklad beror helt enkelt på att motsvarande mo-
tionskrav behandlades förra året. Det är rimligt att inte återkomma alltför
ofta i frågor av likartad karaktär.
Några motioner har behandlats litet mera grundligt, och det gäller bl.a.
kväve- och fosforutsläpp från reningsverk. I betänkandet finns en god ge-
nomgång av vad som görs på det här området. Det är glädjande att kunna
konstatera att det runt den svenska kusten pågår en utbyggnad av renings-
verken, så att utsläppen av kväve kommer att gå ner mycket kraftigt åren
framöver. Bl.a. uppgår investeringarna i reningsverken här i Stockholms-
trakten till över 1 miljard. Genom dessa investeringar åstadkommer man
framöver en avsevärt bättre vattenmiljö.
Det har i olika sammanhang diskuterats om det är rimligt att vi med stora
investeringsinsatser minskar utsläppen från våra reningsverk i Sverige när
det finns utsläpp i en helt annan storleksordning från Estland, Lettland, Li-
tauen och kanske också Polen. Det kanske hade varit bättre att investera i
reningsverk i Östersjöområdet. Men det finns faktiskt betydande miljöeffek-
ter i närzonen av de stora reningsverken, så jag tror att de reningsinsatser
som nu görs i Sverige är väl värda att satsas på. Detta hindrar inte att man
bör hålla i gång debatten om var det är rimligt att investera.
Jag tror att just våra satsningar i Estland, Lettland, Litauen och Polen är
bra, sett från effektivitetssynpunkt.
Det problem som Max Montalvo tar upp har utskottet tidigare behandlat.
Jag är ingen tekniker, men i förra årets betänkande, 1992/93:JoU5, i detta
ärende skrevs det positivt om möjligheten att med hjälp av ny teknik lösa
certifieringsfrågorna. Utskottet efterlyste ett förenklat system för certifie-
ring. Beställningen från utskottet är faktiskt vidarebefordrad till regeringen.
I det betänkandet konstaterades det också att det sker en beredning av dessa
frågor i regeringen. Man försöker hitta en lösning på de frågor som Max
Montalvo tar upp.
Jag tror att Max Montalvo gör det litet för lätt för sig. För att göra dessa
förändringar måste man verkligen ha kontroll över läget så att man inte
åstadkommer försämringar på något annat område eller helt enkelt inte kan
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Vatten- och
luftvård
37
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Vatten- och
luftvård
leva upp till avgasreningskraven i något annat avseende. Vi får därför av-
vakta beredningen i regeringen.
Jag är helt övertygad om att regeringen har fullt klart för sig vilka tekniska
förändringar som sker på det här området och att man har den expertis som
behövs för att kunna fatta rimliga beslut i den här frågan.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet.
Anf. 50 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Allt detta lät ju bra, Ivar Virgin. Men jag anser inte att det
räcker med att man förra året sade att man jobbar åt det här hållet. Ingenting
har hänt på ett år. Nu säger man återigen att man inte vet vad som skall gö-
ras. En utredning tillsätts. När det gäller den här frågan väntar sig den
svenska befolkningen, i varje fall en liten del av den, ett resultat av den bor-
gerliga regeringen. Är då detta ett bra sätt att behandla ärendet på?
Det är otillfredsställande att höra detta. Ett år har gått. Nu beslutar man
om en utredning. En bagatell förhalas. Samtidigt startar miljöministern ett
oljekraftverk som ökar de årliga utsläppen av koldioxid med 10%. Jag
måste säga att jag är förvånad.
Anf. 51 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Om inte de tekniska metoderna finns för att man skall klara
av den förenklade certifieringen med tillräcklig säkerhet måste man vänta.
Då går det inte heller att bifalla de synpunkter som ni har i den här frågan.
Man måste göra de analyser som eventuellt fordras eller invänta den tek-
niska utvecklingen.
Jag har också från olika håll hört att en teknisk utveckling är på gång. Tyd-
ligen är den inte så verifierad att man har vågat använda den i alla avseen-
den.
Anf. 52 MAX MONTALVO (nyd):
Herr talman! Ivar Virgin säger att man har kommit på att det finns svårig-
heter. Då undrar jag, Ivar Virgin: Stod Moderaterna i valrörelsen och ljög
sina väljare rakt i ansiktet genom att säga att detta snabbt skulle fixas, bara
det fanns möjligheter? Nu har man kommit på att det finns något som heter
miljöpolitik. Vad handlar detta om?
Anf. 53 IVAR VIRGIN (m):
Herr talman! Jag har mycket svårt att tro att det i valrörelsen gavs några
löften på det här området. Att man på olika sätt arbetar för att åstadkomma
förenklingar i den mån det finns teknik är en annan sak. Jag har som sagt
mycket svårt att tro att någon gick ut i valrörelsen och lovade någonting på
det här området. Jag gjorde det i varje fall inte.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
38
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Föredrogs
jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JoU5 Terrängkörning och buller m.m.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
SkU8 Organisationen vid fastighetstaxeringen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU5 Lagstiftningsprocessen m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU6 Regionala frågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU7 Kyrkliga frågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoUl Jakt och viltvård
Mom. 3 (prisutvecklingen på jakträttsupplåtelser m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
169 för utskottet
131 för res. 1
1 avstod
48 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 72 m, 25 c, 26 fp, 22 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 117 s, 10 v, 1 m, 1 c, 2 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 19 s, 4 v, 7 m, 5 c, 7 fp, 4 kds, 1 nyd, 1 -
Mom. 9 (ersättning för viltskada i vissa fall)
1. utskottet
2. res. 2 (c)
Votering:
275 för utskottet
29 för res. 2
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
39
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 119 s, 10 v, 71 m, 2 c, 28 fp, 20 kds, 22 nyd, 3 -
För res. 2: 1 s, 2 m, 25 c, 1 kds
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 18 s, 4 v, 7 m, 4 c, 5 fp, 4 kds, 1 nyd, 1 -
Leif Marklund (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat
nej.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU2 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
Mom. 1 (inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. (v)
Förberedande votering:
123 för res. 1
12 för men.
170 avstod
44 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1
Huvudvotering:
172 för utskottet
132 för res. 1
1 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 26 c, 28 fp, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För res. 1: 120 s, 10 v, 2
Avstod: 1 c
Frånvarande: 18 s, 4 v, 7 m, 4 c, 5 fp, 4 kds, 1 nyd, 1 -
Mom. 2 (av Sverige tillämpade miljökrav)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
284 för utskottet
21 för res. 2
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 10 v, 73 m, 27 c, 28 fp, 22 kds, 1 nyd, 3 -
För res. 2: 21 nyd
Frånvarande: 18 s, 4 v, 7 m, 4 c, 5 fp, 4 kds, 1 nyd, 1 -
40
Mom. 7 (en arbetsgrupp för miljöutvecklingen i Östeuropa)
1. utskottet
2. mot. Joll2 yrk. 21 (-)
Votering:
292 för utskottet
11 för mot.
2 avstod
44 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 120 s, 73 m, 27 c, 27 fp, 22 kds, 22 nyd, 1 -
För mot.: 10 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 1 -
Frånvarande: 18 s, 4 v, 7 m, 4 c, 5 fp, 4 kds, 1 nyd, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU3 Vatten- och luftvård
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JoU5 Terrängkörning och buller m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 16 november
1993/94:61 av Bo Holmberg (s) till statsrådet Bo Könberg om dispens från
husläkarlagen:
Socialutskottet besökte den 11-12 november Malmö kommun och Mal-
möhus läns landsting. Malmö kommun har sökt dispens från husläkarlagen.
Man var starkt kritisk till förslagets centrala styrning och risken för att slå
sönder primärvård och folkhälsoarbetet.
Vid Malmö allmänna sjukhus finns ett framstående epidemiologiskt folk-
hälsoarbete. Samtidigt finns beslut om att utveckla primärvården för att öka
folkhälsan och hålla nere sjukvårdskostnaderna.
Regeringen tar på sig ett mycket stort ansvar om Malmö inte beviljas dis-
pens från husläkarlagen. Detta är också en demokratifråga. Ett nej från re-
geringen skulle minska mångfalden i svensk sjukvård.
1 riksdagsbeslutet förutsättes uppföljning av husläkarlagen. Om den upp-
följningen skall bli seriös bör den också kunna utvärderas mot kommuner/-
landsting som genom dispens väljer frivillig listning till doktor, men med bi-
behållen primärvård.
41
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
42
Kommer statsrådet att medverka så att regeringen beviljar Malmö kom-
mun dispens från husläkarlagen?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 16 november
av Lisbeth Staaf-Igelström (s) till arbetsmarknadsministern om
arbetslösheten bland byggnadsarbetare i Värmland:
I nuläge är drygt 25 % av Värmlands byggnadsarbetare arbetslösa. Anta-
let lediga platser är 0! Enligt en prognos så kommer arbetslösheten att i vin-
ter öka till drygt 40 %.
Vilka åtgärder ämnar arbetsmarknadsministern vidta för att minska ar-
betslösheten bland byggnadsarbetarna i Värmland?
1993/94:165 av Anita Jönsson (s) till kommunikationsministern om järnvägs-
verkstaden i Malmö:
Riksdagen har fattat beslut om stora investeringar i infrastrukturen, vilket
bl.a. innebär byggande av nya järnvägsbanor och modernisering av befintligt
järnvägsnät. Samtidigt måste den rullande materielen få en modern standard
för att öka attraktiviteten i järnvägsresandet. I Malmö finns i dag en järn-
vägsverkstad, TGOJ, som är ett dotterbolag till SJ. Där tillverkas nya järn-
vägsvagnar och där moderniseras äldre. Dessutom sker visst kontinuerligt
underhåll, bl.a. har man sanerat asbestvagnarna. Det finns en bred kunskap
inom detta företag. Nu finns det bekymmer med projekt för de närmaste
två åren. Samtidigt finns många gamla järnvägsvagnar i bruk och behöver
moderniseras eller bytas ut.
Är kommunikationsministern beredd att medverka till att tidigarelägga
underhåll och investeringar inom järnvägssektorn vid TGOJ i Malmö?
1993/94:166 av Hans Göran Franck (s) till utrikesministern om asylsökande
från Östtimor:
Alltjämt saknar sju timoreser som sökt asyl på Sveriges respektive Fin-
lands ambassader tillstånd att lämna Indonesien för att få en fristad i ett
europeiskt land. Dc indonesiska myndigheterna vill inte lämna klart besked
om och när utresetillstånd kan beviljas. Man uppger att de står i kön av dem
som önskar utresa från Indonesien. Osäkerheten är stor och de står ständigt
under bevakning av polis och militär.
Den mänskliga rättssäkerhetsaktivisten som nyligen besökte Sverige, Haji
Princcn, hjälper dc unga timoreserna att klara sin dagliga tillvaro i en av Ja-
kartas förorter. Dc sju flyktingarna har sökt att få cn fristad i Sverige och
Finland alternativt Portugal. Genom svenska ambassaden i Jakarta har bc-
sked lämnats att asylansökan inte kan prövas utan att de ankommer till Sve-
rige. Visering borde i undantagsfall kunna beviljas även efter ansökan i
främmande land.
Frågan om asyl i Sverige på den svenska flyktingkvoten har inte prövats.
Utresa till Portugal är en oviss möjlighet med hänsyn till de starka motsätt-
ningar som råder mellan Indonesien och Portugal. Dessa länder har inte di-
plomatiska förbindelser.
Vilka åtgärder är regeringen beredd att vidta för att medverka till att de
sju timoreserna beviljas utresa från Indonesien och får en fristad i Sverige?
14 § Kammaren åtskildes kl. 12.04.
Förhandlingarna leddes
av förste vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. 9 § anf. 31 (del-
vis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
ULF CHRISTOFFERSSON
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
43
|
Prot. 1993/94:25 17 november 1993 |
Innehållsförteckning Onsdagen den 17 november |
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Anmälan om kompletteringsval till näringsutskottet......... 1
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 1
Meddelande om samlad votering .......................... 1
4 § Organisationen vid fastighetstaxeringen .................. 2
Skatteutskottets betänkande SkU8
Beslut fattades efter 11 §
5 § Lagstiftningsprocessen m.m........................... 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Beslut fattades efter 11 §
6 § Regionala frågor ................................... 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Debatt
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Olle Schmidt (fp)
Beslut fattades efter 11 §
7 § Kyrkliga frågor ..................................... 4
Konstitutionsutskottets betänkande KU7
Debatt
Göran Åstrand (m)
Beslut fattades efter 11 §
8 § Jakt och viltvård.................................... 5
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Debatt
Inge Carlsson (s)
Lennart Brunander (c)
Jan Jennehag (v)
Ingvar Eriksson (m)
Arne Jansson (nyd)
John Andersson (-)
Ulf Eriksson (nyd)
Beslut fattades efter 11 §
9 § Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG . . 15
Jordbruksutskottets betänkande JoU2
Debatt
Inga-Britt Johansson (s)
Christer Windén (nyd)
Jan Jennehag (v)
Ivar Virgin (m)
44
Lennart Daléus (c)
Annika Åhnberg (-)
Beslut fattades efter 11 §
10 § Vatten- och luftvård ................................ 35
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Debatt
Max Montalvo (nyd)
Ivar Virgin (m)
Beslut fattades efter 11 §
Prot. 1993/94:25
17 november 1993
11 § Terrängkörning och buller m.m........................ 39
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
Beslut ............................................... 39
Skatteutskottets betänkande Sku8
Konstitutionsutskottets betänkande KU5
Konstitutionsutskottets betänkande KU6
Konstitutionsutskottets betänkande KU7
Jordbruksutskottets betänkande JoUl
Jordbruksutskottets betänkande JoU2
Jordbruksutskottets betänkande JoU3
Jordbruksutskottets betänkande JoU5
12 § Anmälan om interpellation
1993/94:61 av Bo Holmberg (s) om dispens från husläkarlagen 41
13 § Anmälan om frågor
1993/94:164 av Lisbeth Staaf-Igelström (s) om arbetslösheten
bland byggnadsarbetare i Värmland................. 42
1993/94:165 av Anita Jönsson (s) om järnvägsverkstaden i
Malmö........................................ 42
1993/94:166 av Hans Göran Franck (s) om asylsökande från
Östtimor...................................... 42
45
gotab 45437, Stockholm 1993