Protokoll
1993/94:23
Svar på
interpellationer
Anf. 1 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Pierre Schori har i en interpellation ställt ett antal frågor till
statsminister Carl Bildt om Sverige, yttrandefriheten och Salman Rushdie.
Interpellationen har överlämnats till mig. Bertil Måbrink har frågat mig om
regeringen avser att ta initiativ till någon form av bojkott mot Iran. Jag avser
besvara interpellationen och frågan i ett sammanhang.
Den svenska regeringen har från första stund skarpt markerat mot döds-
hotet mot författaren Salman Rushdie. I februari 1989 framfördes till Irans
ambassadör att det iranska hotet är absolut oacceptabelt, oförenligt med in-
ternationell rätt och mot alla principer om religions-, åsikts- och yttrandefri-
het. Denna inställning har därefter upprepats vid ett flertal bilaterala samtal
med företrädare för Irans regering. Vice statsminister Bengt Westerbergs ut-
delande av Tucholskypriset till Salman Rushdie i november 1992 är ett annat
exempel på vårt stöd till Salman Rushdies, liksom andra författares, grund-
läggande mänskliga fri- och rättigheter. Strax därefter, den 16 november,
uppkallades Irans ambassadör till UD, som framförde den svenska regering-
ens oro över den då förnyade dödsdomen. Detta agerande var resultat av en
gemensam nordisk aktion, beslutad vid utrikesministermötet i Århus. Sve-
rige var också medförslagsställare till en resolution som uttryckte djup oro
över Rushdiefallet i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna våren
1993.
För en tid sedan fann Norges regering skäl att kalla upp Irans ambassadör
i Oslo till norska UD. Av samma skäl fann också den svenska regeringen
anledning att den 25 oktober till Irans ambassadör i Stockholm upprepa att
uppmaningen till mord är helt oacceptabel och innebär ett hot mot säkerhe-
ten för medborgare i alla länder. Den strider också mot internationell rätt
liksom religions-, åsikts- och yttrandefriheten. En religiös motivering kan
aldrig tillåtas att rättfärdiga en dödsdom. Regeringen uppmanade den
iranska regeringen att ta avstånd från dödsdomen och från utfästelsen om en
penningbelöning till den som verkställer domen.
Herr talman! Regeringen kommer att fortsätta att uttrycka stöd för upp-
fattningen att Salman Rushdie, och varje författare och publicist, omfattas
av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna. Regeringen ser
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 23
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
mycket allvarligt på det hot mot också svenska medborgare som den s.k. fat-
wan innebär, och kommer också i fortsättningen att påtala detta för Irans
regering, såväl i bilaterala som i multilaterala sammanhang. Tillsammans
med andra länder hoppas regeringen kunna övertyga Iran att den hittillsva-
rande iranska inställningen i Rushdiefallet är emot Irans egna politiska och
ekonomiska intressen.
Regeringen planerar inte några initiativ till sanktioner mot Iran. För att
sanktioner skall ha avsedd verkan krävs ett brett internationellt stöd. Förut-
sättningarna för ett sådant stöd saknas, enligt regeringens bedömning. Som
jag den 18 februari förra året framförde i kammaren, har vi vid sidan av arbe-
tet i FN kunnat föra en kritisk dialog med Iran, bl.a. för att främja de mänsk-
liga rättigheterna. Vår kompromisslösa hållning vad avser dessa rättigheter
är otvetydig, vilket självfallet kommit till uttryck även i Rushdiefallet.
Genom bl.a. sin oacceptabla inställning i Rushdiefallet har Iran även ställt
sig vid sidan av mycket av det internationella samarbete som ekonomiskt och
politiskt skulle gagna Iran. Ett uppriktigt menat avståndstagande till den s.k.
fatwan från Irans regering skulle på sikt ha en positiv effekt på strävan att
komma till rätta med de ekonomiska besvärligheter som landet befinner sig
i, en strävan som trots allt tycks finnas hos delar inom det iranska samhället.
Herr talman! Det bör ha framgått av vad jag har sagt inledningsvis, att
Sverige alltsedan den s.k. fatwan uttalades i februari 1989 tillmätt Salman
Rushdie-fallet stor principiell och humanitär betydelse, och fortsätter att
göra det. Tyvärr föranleder Rushdiefallets fortsatta aktualitet stor besvikelse
över att Iran inte på allvar tycks vilja gå in i den mer konstruktiva diskussion
med de europeiska länderna som man från Irans sida uttryckt intresse för.
Sverige kommer i samverkan med övriga nordiska länder och i FN att fort-
sätta verka för att den iranska regeringen tar avstånd från dödsdomen mot
Salman Rushdie.
Som ett exempel på nordisk samverkan i detta sammanhang vill jag avslut-
ningsvis peka på det uttalande som de nordiska utrikesministrarna gjorde i
Mariehamn den 8 november. I detta uttalande uttrycker vi stark oro över
dödsdomen mot Rushdie liksom över att den utfästa belöningen för ett så-
dant dåd kvarstår. Vi tar också avstånd från de hot och allvarliga våldshand-
lingar som författarens översättare och förläggare utsatts för, och uppmanar
med skärpa den iranska regeringen att otvetydigt ta avstånd från dödsdomen
och de prispengar som har utlovats.
Anf. 2 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret, fru utrikesminister. Sent om-
sider har vi fått ett mera samlat offentligt ställningstagande från regeringen
i denna principiellt mycket viktiga fråga om yttrandefrihet och människors
rätt att säga och skriva det som de tänker.
Jag har framställt min interpellation mot bakgrund av att tystnaden har
varit ganska bedövande från regeringens statsråd. Jag har inte hört statsmi-
nistern uttala sig i denna fråga. Jag har inte hört utrikesministern säga något
offentligt tidigare. Inte heller har jag hört Alf Svensson, som säger sig vara
ansvarig för mänskliga rättigheter i regeringen, säga något. Och jag har inte
hört kulturministern säga någonting offentligt och tydligt i fallet Rushdie,
som nu har varit aktuellt i flera år.
Jag fick ett ganska långt svar av utrikesministern. Men om det har skett
någonting är det andra som har tagit initiativ, som sedan Sverige har följt
upp på olika sätt. Det har alltså inte gjorts något aktivt ställningstagande,
utan det har varit fråga om ett reaktivt ställningstagande, som jag ser det.
Om det har skett någonting på svensk nivå, som en följd av att man har rea-
gerat på vad andra först har gjort, har det sällan skett någonting med full
kraft. Man har kallat upp en diplomatisk representant för Iran till UD, men
då har det inte varit utrikesministern själv som har sagt det som skall sägas -
det framgår av svaret - till skillnad från hur det har gått till i t.ex. Norge.
Det är därför bra att vi har fått en mer samlad redovisning. Man vet nu var
Sverige står. Men det hittillsvarande agerandet i denna principiellt mycket
viktiga fråga, som går långt utöver personen Salman Rushdie, har saknats,
och det var anledningen till att jag framställde min interpellation.
Herr talman! Jag framställde min interpellation till statsministern. Vid
riksdagens öppnande stod han här i talarstolen och angav som en av de första
punkterna i regeringsförklaringen att Sveriges röst i världen är en klar
stämma för mänskliga rättigheter. Eftersom han i denna viktiga fråga inte
hade uttalat sig, ville jag att han skulle svara på mina frågor. Jag ville att
statsministern skulle svara också därför att det har förekommit - kanske
ogrundade - insinuationer i dagspressen om att han av affärsmässiga skäl och
med hänsyn till Iran backat från att själv här göra ett klarare ställningsta-
gande. Detta hade statsministern nu kunnat bemöta.
Jag har i alla fall fått det här svaret. Det bör nu framgå klart var Sverige
står, och det är bra.
Det finns också ett annat skäl till att ta upp denna fråga, fru utrikesminis-
ter. Man kan lätt få föreställningen att det här rör sig om ett slags kollektiv
dom från islamiska krafters sida mot en oliktänkande. Men det är viktigt att
framhålla - jag tror nog att utrikesministern är ense med mig - att det här
rör sig om en liten, fundamentalistisk del av denna stora, viktiga kultur och
civilisation som islam utgör, som beter sig på detta sätt.
Jag tycker att vi kan glädja oss åt att det i dagarna har getts ut en tjock
bok, där 300 framträdande arabiska och muslimska intellektuella författare,
kulturarbetare etc. ställer sig på Salman Rushdies sida när det gäller hans
rätt till yttrandefrihet. Många av dem säger: Jag ställer upp på din sida, för
att du skall få säga någonting som jag egentligen inte delar din uppfattning
om.
Men det är yttrandefriheten, vilken ända sedan upplysningstiden har varit
så viktig för civilisationen i världen, som nu står på spel.
Jag vill avslutningsvis rikta en fråga till utrikesministern: Kan vi i fortsätt-
ningen räkna med att regeringen genom sina statsråd, inte bara tjänstemän,
är beredd att fortsatt driva frågan om Salman Rushdies rätt att fritt framföra
sina åsikter utan att drabbas av dödshot och utan att behöva leva under så-
dana fruktansvärda personliga förhållanden? Det gäller ju så mycket mer än
honom själv.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Anf. 3 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tackar för svaret från utrikesministern.
Dödsdomen mot Salman Rushdie är det yttersta tecknet på den iranska
regimens totala avsaknad av respekt för demokratiska värden och internatio-
nell rätt. Dödsdomen visar också att regimen i Teheran inte nöjer sig med
att förvägra medborgare inom landets gränser allt vad mänskliga rättigheter
innebär, utan söker med våld förvägra även regimkritiker utanför landet att
använda sin yttrandefrihet. Det är väl känt att den iranska säkerhetspolisen
och terrorister lejda av den iranska regimen jagar regimkritiker världen över
och utför mord och terrordåd för att tysta dessa. Detta påpekades med efter-
tryck av bl.a. Saiman Rushdie själv häromdagen.
Den yttersta konsekvensen av denna terrorpolitik är just dödsdomen mot
och den snart femåriga jakten på Rushdie, vari attentatet mot William Ny-
gaard troligen ingår.
Den svenska regeringens diplomatiska agerande, som utrikesministern
nämner i sitt svar, dels vad avser stöd till Salman Rushdie och dels vad avser
protester mot den iranska regimen, är bra men inte tillräckligt. Jag skulle
vilja se mer kraftfulla åtgärder från regeringens sida - åtminstone ett initiativ
till ett vapenembargo.
Jag har svårt att se varför världssamfundet skall införa sanktioner mot Li-
byen på grund av dess vägran att utlämna två misstänkta terrorister, när man
inte gör det mot Iran som ännu mer uppenbart ligger bakom mycket av den
internationella terrorismen. Det får aldrig vara så, att ekonomiska intressen
skall väga tyngre än försvaret av mänskliga rättigheter, och att stater av den
anledningen avstår från att vidta åtgärder mot en stat som grovt kränker de
mänskliga rättigheterna.
I fallet Iran kan man dock misstänka att det just är ekonomiska intressen
som hindrar ett kraftfullare agerande från västvärldens sida inklusive Sve-
rige. Tyskland, Japan och Italien är tre av Irans största handelspartner. Alla
tre har ironiskt nog varit skådeplatser för attentat med koppling till den
iranska regimen. I Italien och Japan har man t.o.m. bedrivit jakt på försva-
rare av Rushdie. Ingen av dessa stater har dock infört några bilaterala sank-
tioner eller, såvitt jag vet, agerat för FN-sanktioner mot Iran.
Vi vet att ett flertal svenska storföretag för mycket stora summor tillverkar
varor för export till Iran - bl.a. Volvo, Scania och ABB. Dessa företag har
givetvis allt intresse i världen av att inga som helst ekonomiska sanktioner
införs. Dessa företags intressen får dock aldrig blandas ihop med Sveriges
intresse att alltid och överallt agera för försvaret av mänskliga rättigheter.
Det är min förhoppning att regeringen inte gör denna sammanblandning.
Anf. 4 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Pierre Schori ställde en fråga till mig om regeringen avser
att fortsätta agera i Salman Rushdie-fallet. Svaret på den frågan är ja. Det
som ligger närmast till hands är behandlingen av frågorna om de mänsk-
liga rättigheterna i tredje utskottet i FN.
Med anledning av Pierre Schoris inlägg vill jag gärna uttrycka min upp-
skattning för den markering som dåvarande utrikesministern gjorde i feb-
ruari 1989, vilken också har grundlagt den nuvarande regeringens inställning
i Rushdiefallet. Jag menar också att statsministerns regeringsförklaring i ok-
tober 1991, som innehöll en mycket kraftig markering av den nya regering-
ens starka engagemang vad gäller mänskliga rättigheter, naturligtvis också
omfattade detta fall. Vice statsministern gjorde i samband med utdelandet
av Tucholskypriset ett mycket klart offentligt ställningstagande i frågan. Jag
skulle kunna returnera Pierre Schoris fråga om uttalanden av offentliga ställ-
ningstaganden med att notera att jag själv inte är riktigt klar över vilka of-
fentliga uttalanden som gjordes under tiden 1989 och fram till regeringsskif-
tet i oktober 1991. Det är också så, som vi är väl medvetna om, att olika
händelser aktualiserar frågor. Då måste man med kraft gripa tag i dessa.
Jag vill understryka att Rushdiefallet var en av de frågor som de nordiska
utrikesministrarna diskuterade i Århus för mer än ett år sedan. Därefter
gjordes gemensamma markeringar i Rushdiefallet, så där fanns en gemen-
sam och bestämd aktion. Detta har nu följts upp, när vi träffades i Marie-
hamn. Det innebär att vi på detta sätt har etablerat, om jag så får uttrycka
mig, en gemensam nordisk front. Det är en styrka att vi agerar samnordiskt
i denna fråga.
Till Bertil Måbrink vill jag egentligen mest upprepa att jag självfallet delar
Bertil Måbrinks bestämt uttryckta vilja att vi i kampen för de mänskliga rät-
tigheterna står på egna ben, och att vi inte skall influeras av andra intressen.
Däremot, som jag sade i mitt svar, bedömer inte den svenska regeringen att
det finns några förutsättningar för framgång när det gäller internationella
sanktioner.
Anf. 5 PIERRE SCHORI (s):
Herr talman! Fru utrikesminister! Jag är övertygad om att vi har samma
grundinställning i den här frågan. Det som har gett mig anledning att fram-
ställa denna interpellation är att jag har varit litet missnöjd med metoderna,
dvs. att man från regeringens sida inte har utnyttjat regeringsinnehavet på
ett bättre sätt genom att med ett tydligare och mer personligt engagemang
föra fram vår ståndpunkt och genom att de berörda statsråden själva - jag
nämnde fyra - ta initiativ i frågan.
Det är klart att vi alla här har del i att inte ha tagit starkare ställning. Det
gäller även tidigare socialdemokratiska regeringar. Detta kan jag hålla med
om. Men nu har Salman Rushdie under flera år levt under denna dödsdom.
Därför är det, ju längre tiden går, angeläget att trappa upp aktionerna.
Det är bra att regeringen nu agerar utifrån en nordisk gemensam plattform
och att man går vidare i FN. Jag är övertygad om att man efter den här debat-
ten i riksdagen i dag verkligen kommer att vara på hugget.
Man kan också gå vidare mera tydligt, bilateralt, från regeringen själv. Jag
skulle vilja citera vad Carlos Fuentes, Salman Rushdies mexikanske kollega,
säger. Han påminner om att författare, skribenter och intellektuella i alla
tider och i alla kulturer har varit utsatta för hot och terror när det gällt att
stå för obekväma sanningar eller att föra fram egna åsikter. Han erinrar om
stalinismen i Sovjetuninonen, om McCarthyismen i USA på 1950-talet och
inte minst om författarnas situation i sin egen kontinent Latinamerika.
Han menar att det som är verkligt upprörande i fallet Salman Rushdie är
att denna intolerans som man möter från regimen i Iran avslöjar vad han
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
kallar för ”kommersiell feghet” och en allians mellan denna kommersiella
feghet och en fundamentalistisk inställning. Med det menar han bl.a. förlag
som har svårigheter att ge ut hans böcker, men han menar kanske framför
allt vissa flygbolag - British Airways och Lufthansa - som numera inte tillå-
ter Salman Rushdie att flyga med sina plan.
Eftersom utrikesministern nu sade att regeringen är beredd att gå vidare
skulle jag uppskatta om man också i sina kontakter med de goda vännerna
i London och i Bonn skulle vilja aktualisera just denna kommersiella feghet.
Anf. 6 BERTIL MÅBRINK (v):
Herr talman! Jag tycker också att det är bra och visar på en styrka att det
nu sker ett samnordiskt agerande i den här frågan. Det är viktigt, och såvitt
jag förstår har utrikesministern och regeringen också varit aktiva för att få
till stånd detta.
Jag har för mig att Salman Rushdie uttalade sig för någon vecka sedan och
sade att den iranska regimen är expert på att döda. Jag skulle vilja tillägga
att den också är ledande bland de tortyrländer som finns när det gäller att
använda raffinerade tortyrmetoder innan offren dödas.
Jag tror att man måste ha klart för sig vad den här regimen står för. Vi har
Rushdieaffären som exempel på vilka metoder den kan använda sig av och
på att den inte skyr några som helst medel. Jag citerar vad utrikesministern
säger på s. 3 i sitt svar: ”Tyvärr föranleder Rushdiefallets fortsatta aktualitet
stor besvikelse över att Iran inte på allvar tycks vilja gå in i de mer konstruk-
tiva diskussionerna med de europeiska länderna som man från Irans sida ut-
tryckt intresse för.” Nej, just det - jag tror inte att den regimen är mottaglig
för några konstruktiva diskussioner. Jag är mycket tveksam till om det funge-
rar med protester. Man skall framföra protester, och man skall ta upp saken
i olika samtal med regimen, men min uppfattning är att det inte räcker.
I dag finns det inte möjlighet att få stöd för sanktioner, och jag förstår att
man därför inte kan föra upp frågan på FN:s dagordning. Men Sverige måste
väl ändå i olika sammanhang ta upp den här frågan i samtal med olika länder
och med de nordiska länderna. Så småningom kanske man får en tillräcklig
opinion och majoritet hos FN:s medlemmar, för att kunna föra upp frågan
på FN:s dagordning och få till stånd de här sanktionerna. Det är nämligen
det enda som biter på terrorregimen i Iran, eftersom man då förkortar dess
existens. Det är det effektivaste sättet att få bort den här regimen. Jag utgår
ifrån att utrikesministern och regeringen hela tiden för fram sanktionsfrågan
och försöker skapa opinion, med hjälp av de breda internationella kontakter
ni har.
Anf. 7 Utrikesminister MARGARETHA af UGGLAS (m):
Herr talman! Salman Rushdie-fallet har både en djupt mänsklig dimen-
sion och en principiell betydelse. Jag skulle vilja avsluta den här debatten
för egen del med att upprepa den svenska regeringens uppmaning till den
iranska regeringen, att ta avstånd från dödsdomen mot Salman Rushdie.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Anf. 8 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Eva Zetterberg har ställt tre frågor till mig om våld mot ho-
mosexuella. Hon har till en början frågat vilka åtgärder regeringen kommer
att vidta för att kartlägga våldet mot homosexuella. Vidare har hon frågat
om regeringen i en kommande proposition som skall ge högre straffvärde för
brott med rasistiska inslag kommer att inkludera även hat mot homosexu-
ella. Hon har slutligen frågat om regeringen kommer att ta initiativ till att
hetsförbudet i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen utvidgas till att
också omfatta hets mot homosexuella.
Jag tar först upp Eva Zetterbergs fråga om regeringens kommande propo-
sition om åtgärder mot rasistisk och liknande brottslighet.
Regeringen kommer att lämna över en proposition i de aktuella frågorna
till riksdagen inom någon vecka. I propositionen kommer att lämnas förslag
som syftar till att motverka brottslighet med rasistiska eller liknande motiv.
I den remiss som under denna vecka har granskats av Lagrådet föreslås såle-
des att det i brottsbalken införs en särskild straffskärpningsgrund för sådana
fall där ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av ras, hudfärg,
nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon annan liknande
omständighet. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Bakgrunden till regeringens förslag är att en rad händelser under senare
år visar att gärningar med rasistiska eller liknande motiv utgör ett allvarligt
hot mot den rättstrygghet som alla i vårt samhälle har rätt till, oavsett bak-
grund eller ursprung. Genom straffskärpningsgrunden får invandrare och
andra ett förstärkt skydd mot denna brottslighet. Förslaget är alltså ett led i
regeringens strävan att minska brottsligheten och att öka människors trygg-
het mot att utsättas för brott.
Skyddet enligt straffskärpningsgrunden bör enligt regeringens förslag
knyta an till de diskrimineringsgrunder som anges i bestämmelsen om hets
mot folkgrupp (16 kap. 8 § brottsbalken). Straffskärpningsgrunden bör alltså
gälla fall då ett motiv för brottet varit att kränka någon på grund av ras, hud-
färg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Regeringen avser
emellertid att skyddet skall sträcka sig längre och också omfatta diskrimine-
rande motiv av jämförligt slag. I lagrådsremissen har uttryckligen angetts att
straffskärpningsgrunden skall kunna tillämpas i fall då ett motiv för brottet
varit att kränka någon på grund av dennes sexuella läggning.
Regeringens förslag innebär alltså ett förstärkt straffrättsligt skydd för
personer som tillhör utsatta grupper, exempelvis homosexuella, mot att bli
utsatta för brott just för att han eller hon tillhör en sådan grupp.
Jag går nu över till Eva Zetterbergs fråga om en kartläggning av våldet
mot homosexuella.
Eva Zetterberg har i sin interpellation redogjort för ett anta) våldsdåd som
riktat sig mot homosexuella. Sådana redogörelser har också presenterats i
andra sammanhang. Jag fick nyligen en noggrann genomgång av våldet mot
homosexuella när företrädare för Riksförbundet för sexuellt likaberätti-
gande uppvaktade mig i dessa frågor. Regeringen har också gett Folkhälsoin-
stitutet i uppdrag att följa utvecklingen av de homosexuellas situation och
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
att överväga i vilka former diskriminering av homosexuella kan motverkas.
Folkhälsoinstitutet skall återkommande lämna regeringen rapporter på
detta område.
Mot denna bakgrund anser jag att det i nuläget inte finns anledning att
initiera en kartläggning av våldet mot homosexuella. Det kan förutsättas att
Folkhälsoinstitutet bevakar behovet av sådana studier. Jag vill här upprepa
att regeringen avser att gå längre än att bara kartlägga våldet mot homosexu-
ella. Som jag nyss nämnt kommer nämligen regeringen att föreslå åtgärder
för att motverka bl.a. våldsbrott som begås med diskriminerande motiv.
Vad slutligen gäller bestämmelsen i brottsbalken om hets mot folkgrupp
måste man ha klart för sig att denna inte skyddar enskilda individer utan av-
ser kollektivt bestämda grupper. Någon målsägande finns alltså inte vid detta
brott. Den brottsliga gärningen består i att någon i uttalande eller annat
meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller
annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt
eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Homosexuella som grupp omfat-
tas inte av bestämmelsen om hets mot folkgrupp. Straffbestämmelsen gäller
nämligen bara då ett angrepp riktas mot en grupp av personer som är av t.ex.
en viss ras eller som är av olika raser, hudfärger, nationella eller etniska ur-
sprung eller religioner, exempelvis invandrare i allmänhet.
En motsvarande bestämmelse om hets mot folkgrupp finns i tryckfrihets-
förordningen (7 kap. 4 § 11). Gärningen är således straffbelagd även när den
begås i tryckt skrift. Nämnas bör att det i yttrandefrihetsgrundlagen tagits in
en bestämmelse om att gärningar som anges som tryckfrihetsbrott i tryckfri-
hetsförordningen skall anses som yttrandefrihetsbrott om de begås i andra
massmedier än tryckta skrifter (5 kap 1 §).
En ändring av bestämmelsen om hets mot folkgrupp förutsätter ändring i
grundlag för att bestämmelsen skall vara tillämplig även på yttranden i me-
dier och får alltså återverkningar när det gäller både tryckfriheten och ytt-
randefriheten. Vad det här gäller är att finna den rätta avvägningen mellan
yttrandefrihetsintresset och skilda gruppers behov av skydd mot nedsättande
omdömen eller kritik. Mot bakgrund av vikten av vidaste möjliga yttrande-
frihet anser jag att det saknas anledning att utvidga förbudet mot hets mot
folkgrupp till att omfatta även homosexuella. Jag är alltså inte beredd att ta
initiativ till en sådan utvidgning. Man skall dock inte överdriva betydelsen
härav. I princip är nämligen varje form av diskriminerande angrepp på en-
skilda homosexuella redan i dag kriminaliserat, och skyddet förstärks nu yt-
terligare. Jag vill slutligen understryka att det främsta vapnet mot alla former
av diskriminering är den fria debatt som förs i ett öppet samhälle.
Anf. 9 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill först tacka justitieministern för svaret på intcrpella-
tionen.
Det är viktigt att den här debatten förs i riksdagen. Det är också viktigt
att den här debatten om våld mot homosexuella förs brett ute i samhället, i
massmedier och bland enskilda.
Bakgrunden till min interpellation är att det, beklagligtvis, faktiskt före-
kommer organiserat våld riktat mot homosexuella som grupp. Jag har i min
interpellation nämnt några exempel på detta våld. Det gäller t.ex. överfall
mot RFSL:s lokaler och enskilda medlemmar i Växjö. Det gäller en bomb
mot de homosexuellas lokaler här i Stockholm. Det gäller t.o.m. mord på
homosexuella män - mord som helt klart har begåtts utifrån den klart utta-
lade uppfattningen att det här skall riktas mot homosexuella personer.
Jag menar alltså att detta är ett problem som har tilltagit i allvar i vårt land
och att det finns all anledning att vi alla engagerar oss i detta.
Jag vill också, när nu den här debatten förs i riksdagen, beklaga att den
person som jag gärna hade sett delta i den här debatten tyvärr inte längre
finns bland oss. Jag avser då Kent Carlsson - en person som hade mycket
ingående kunskaper i det här ämnet och som, det är jag övertygad om, skulle
ha kunnat tillföra debatten ytterligare djup och bredd. Beklagligtvis finns
alltså Kent Carlsson inte här. Jag ser det som en uppgift för oss andra som
är engagerade i frågor på det här området att föra debatten vidare.
Med anledning av justitieministerns svar vill jag ta upp frågan om en kart-
läggning. Jag har i min interpellation och i detta korta anförande fört fram
att det förekommer organiserat våld mot homosexuella och att det enligt min
uppfattning skulle föranleda en kartläggning för att vi inte bara skall ha dessa
enskilda exempel att visa på när det gäller frågan om hur pass organiserat
våldet är, hur det riktar sig och vad vi kan göra för att stävja våldet.
Jag är naturligtvis glad över att Folkhälsoinstitutet, enligt justitieminis-
tern, har i uppgift att bevaka frågan och att återkomma med rapporter. Men
jag anser alltså att det hade behövts ytterligare åtgärder. Jag skulle gärna
vilja höra om justitieministern har någon uppfattning om huruvida man i ett
senare skede, efter de här rapporterna, skulle kunna tänka sig att åter-
komma med en kartläggning.
En annan fråga som jag skulle vilja ta upp med justitieministern är den
fråga som justitieministern inleder med i sitt svar, nämligen när hon besvarar
min fråga om en proposition kommer till riksdagen i de aktuella ämnena.
Justitieministern svarar att en sådan proposition mycket snart kommer och
att man där föreslår att det i brottsbalken införs en särskild straffskärpnings-
grund för sådana fall där motiv för brottet varit att kränka någon på grund
av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller någon
annan liknande omständighet. Enligt Lagrådet har man också där uppenbar-
ligen ansett att våld som riktar sig mot homosexuella skall kunna likställas.
Jag är väldigt glad över det svaret, och jag tror att det är en mycket viktig
signal. Dessutom är det viktigt att den här ändringen snart kan komma.
Herr talman! Som en andra punkt skulle jag vilja ta upp frågan om hets
mot folkgrupp och den senare delen av svaret. Justitieministern anser inte
att det finns någon anledning att ändra i brottsbalken eller tryckfrihetslagen.
Jag menar - liksom justitieministern säger i svaret, och jag citerar - att ”det
främsta vapnet mot alla former av diskriminering är den fria debatt som förs
i ett öppet samhälle”. Detta är en självklar förutsättning.
En annan förutsättning är att det i vårt samhälle är självklart att våld mot
en enskild homosexuell skall beivras och behandlas som andra brott. Men
jag menar att det finns all anledning att också se på frågan om homosexuella
som grupp, inte som enskilda, som drabbas. Här förekommer det organise-
rat våld och organiserad hets mot homosexuella som grupp.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
10
Vi vet från lagstiftningen i andra länder att detta har tagit sig uttryck så,
att det är förbjudet att uttrycka sin homosexualitet, att det är förbjudet att i
skrift eller tal nämna dessa saker. Det är en situation som till vatje pris måste
undvikas i Sverige. Det här skulle kunna ta sig uttryck så, att man helt klart
menar att hets mot homosexuella kan jämställas med hets mot folkgrupp.
Det finns ju exempel i vårt land på nazistiska grupper, exempelvis i Göte-
borg, som har spritt skrifter där man klart uppmanar till ökat våld mot homo-
sexuella. Jag menar att den balansgång som justitieministern talar om gent-
emot yttrandefriheten naturligtvis kan vara svår att gå. Men det måste ändå
vara väldigt tydligt att vi kan göra det på det här området - liksom vi kan
vad gäller våld och hets mot andra folkgrupper.
Anf. 10 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Vi är helt klart överens om att det är den fria debatten i ett
öppet samhälle som är avgörande.
Jag ser som ett viktigt tillskott det lagändringsförslag som nu kommer från
Justitiedepartementet. Jag vill påpeka när det gäller detta med att homosex-
ualitet skulle betraktas som liknande omständighet att det rör sig om ett för-
slag från Justitiedepartementet som Lagrådet har accepterat. Det är alltså
inte ett förslag från Lagrådet.
När det gäller de två frågorna om uppföljningen av våldet kan jag säga att
det är mindre än ett år sedan regeringen gav Folkhälsoinstitutet i uppdrag
att kartlägga och följa upp de homosexuellas situation i samhället. Jag är
informerad om att frågan om uppföljning har diskuterats i justitieutskottet.
Om jag är rätt informerad har justitieutskottet denna vecka gjort uttalanden
motsvarande dem som jag har gjort i mitt svar.
När det gäller frågan om hets mot folkgrupp kan jag säga att det finns stöd
även från konstitutionsutskottet. Bakgrunden till att jag, liksom när det gäl-
ler den uppfattning som finns i konstitutionsutskottet, inte är beredd att ta
intitiativ till en utvidgning av begreppet hets mot folkgrupp är primärt just
den svåra avvägningen mellan yttrandefrihetsintresset och skilda gruppers
behov av skydd.
Jag vidhåller alltså att jag inte är beredd att ta ett sådant initiativ.
Anf. 11 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Jag vill först till justitieministern säga att jag uppskattar att
förslaget kommer från Justitiedepartementet och inte enbart från Lagrådet.
Det är naturligtvis en viktig skillnad. Det är bra att det finns ett så pass starkt
stöd för den ändringen, vilket gör att man kan ha förhoppningen att den
också går igenom. Jag ser det som en mycket viktig förstärkning av de homo-
sexuellas rättigheter att vara likställda i vårt samhälle. Det är vad det handlar
om.
Frågan om kartläggning kommer alltså att diskuteras vidare. Jag hoppas
att det uppdrag som Folkhälsoinstitutet har innebär att vi kommer att få fort-
löpande rapporter och att vi även kan vidta åtgärder när så behövs.
Till slut den fråga där justitieministern och vi i Vänsterpartiet verkligen
skiljer oss åt, frågan om hets mot folkgrupp. Det finns alltså skydd för den
enskilda personen. Men jag har fortfarande mycket svårt att förstå varför vi
accepterar att stävja hets mot folkgrupp av etniskt eller religiöst skäl, men
inte när det handlar om en grupp homosexuella. Våldet riktar sig på samma
sätt mot denna grupp. Det skulle vara minst lika angeläget att man även i
tryckfrihetsförordningen, i brottsbalken och i grundlagen markerade att vi
som samhälle inte accepterar att hets mot homosexuella tar sig dessa uttryck,
att de över huvud taget skall få förekomma i vårt land.
Anf. 12 Justitieminister GUN HELLSVIK (m):
Herr talman! Det är bara att konstatera att Eva Zetterberg och jag har
olika syn på de ändringar i grundlagen som här diskuteras. För mig är det
viktigt att vi bekämpar fördomar på alla de sätt som vi möjligen kan. Men
vi får inte på denna grund se det som en nödvändighet att göra ändringar i
typbegreppet folkgrupp.
De regler vi här har om hets mot folkgrupp och ingripande till följd av hets
mot folkgrupp har en grund som är mycket speciell. Jag tror att vi kan leda
tanken fel om vi för in gruppen homosexuella i de här sammanhangen. Jag
tror dessutom att vi kan göra de homosexuella individerna en otjänst.
Anf. 13 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Om justitieministern är orolig för att det skulle skada de ho-
mosexuella som individer eller som grupp kan det vara lämpligt att diskutera
saken med dem som är berörda. Såvitt jag har förstått finns det ett entydigt
önskemål från gruppen och från enskilda individer som är homosexuella att
få dessa frågor reglerade i lag, att vi i lagen som gäller hets mot folkgrupp
skulle jämställa homosexuella med de andra grupperna.
Jag vill bara avslutningsvis säga till justitieministern att jag har mycket
svårt att se hur en sådan breddning av begreppet hets mot folkgrupp skulle
kunna innebära ett hot mot tryckfriheten. Det är snarare så att vi därmed
skulle stadga att tryckfriheten, som vi värnar om i vårt land, inte kan utövas
på sådant sätt att den skadar olika grupper i landet. Begreppet folkgrupp
gäller inte enbart ett folkslag. Det gäller också religiösa skäl, kön osv. Därför
finner jag att det mycket väl skulle vara tillämpligt i detta fall.
Justitieministern, jag inser att vi får föra debatten vidare i andra samman-
hang och hoppas att vi skall kunna komma fram till en ändring som också
innebär att hets mot folkgrupp skall kunna innesluta gruppen homosexuella.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 14 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten-Ove Sundström har frågat mig om 120 000 fordons-
kontroller på väg kommer att utföras under 1994, i vilka former och av vem
samt när regeringen kommer att besluta om bilinspektörernas organisato-
riska hemvist.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
11
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
12
Bakgrunden till frågorna är den trafiksäkerhetsproposition (1992/93:161)
som riksdagen antog i somras.
Riksdagen har beslutat att Vägverket skall ha det övergripande nationella
ansvaret för trafiksäkerheten på vägarna. I detta ligger naturligtvis också an-
svaret för att fordonskontroller utförs på väg.
I trafiksäkerhetspropositionen läggs fast att Vägverket, Polisen och kom-
munerna skall vara huvudaktörer när det gäller säkerheten på vägarna. Väg-
verket har därför tillsammans med Polisen respektive Svenska kommunför-
bundet bildat arbetsgrupper för att utveckla formerna för det vidare samar-
betet.
Med Vägverkets nya roll som ansvarig för trafiksäkerheten på vägarna föl-
jer att verket skall redovisa vilka resultat som uppnåtts inom detta område.
Jag kommer därför särskilt att följa att verket uppfyller det ansvar som åvilar
dem.
Riksdagen och regeringen har lagt fast de övergripande målen för trafiksä-
kerhetsarbetet. Det ankommer därför i första hand på Vägverket, Polisen
och kommunerna att se till att målen nås. Flygande inspektioner är en del
av de åtgärder som skall förbättra trafiksäkerheten. Jag vill inte ange att ett
exakt antal flygande inspektioner skall utföras. Jag har dock gjort den be-
dömningen att antalet flygande inspektioner bör kunna fördubblas under
nästa år. Det innebär i sådana fall att ca 120 000 inspektioner bör kunna ut-
föras. Under hand har Vägverket bekräftat att den aktuella volymen kom-
mer att genomföras. Jag utgår därför från att Vägverket och Polisen kommer
att utföra dessa inspektioner. Om myndigheterna inte anser sig kunna ge-
nomföra inspektioner av en sådan omfattning utgår jag ifrån att de i stället
gör andra insatser som än mer främjar trafiksäkerheten. Vid en avvikelse
av antalet flygande inspektioner kommer myndigheterna att för regeringen
redovisa avvikelsen och skälen för den.
Genom att riksdagen godkänt de huvudaktörer som regeringen utpekat
ankommer det på Vägverket att tillsammans med Polisen finna de lämpli-
gaste formerna för flygande inspektion. Riksdag och regering har satt upp
målen för trafiksäkerhetsverksamheten. Regeringen skall därför inte gå in
och detaljstyra verksamheten utan det rent operativa utförandet skall skötas
av Vägverket tillsammans med dem Vägverket finner lämpliga inom ramen
för det mål riksdagen beslutat.
I betänkandet Kontroll i konkurrens föreslås att AB Svensk Bilprovnings
monopol på periodisk kontrollbesiktning upphör. Betänkandet bereds för
närvarande inom departementet. Regeringen kommer till våren att före-
lägga riksdagen ett förslag till ett samlat åtgärdsprogram för att effektivisera
fordonskontrollen.
När det gäller bilinspektörerna är det i avvaktan på beslut om förändrad
organisation naturligt att Vägverket utnyttjar de bilinspektörer som finns i
verket. Därutöver måste verket anlita annan teknisk personal i den utsträck-
ning det behövs. Som jag sade i trafiksäkerhetspropositionen kan sådana
tekniker komma från t.ex. AB Svensk Bilprovning, men även från andra or-
ganisationer med tillräcklig teknisk kompetens för den här verksamheten.
Stcn-Ovc Sundström har även frågat mig om när regeringen kommer att
besluta om bilinspektörernas organisatoriska hemvist.
Som Sten-Ove Sundström vet så har Görel Bohlin i sin utredning om den
framtida förarprövarverksamheten föreslagit att bilinspektörerna fortsatt
skall kunna utgöra en buffert inom förarprövarverksamheten, dvs. vid t.ex.
högsäsong skall även bilinspektörerna kunna användas för förarprövning.
Görel Bohlin har därför föreslagit att bilinspektörerna förs över till den myn-
dighet som hon anser skall ha hand om denna verksamhet i framtiden.
För närvarande pågår ett beredningsarbete inom departementet när det
gäller den framtida förarprövarverksamheten. I budgetpropositionen kom-
mer regeringen om möjligt att redovisa vissa ställningstaganden. Parallellt
med arbetet om förarprövningen bereds frågan om bilinspektörernas fram-
tida organisatoriska hemvist. Jag är därför inte beredd att nu gå närmare in
på dessa frågor.
Anf. 15 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min inter-
pellation. Bakgrunden till den är naturligtvis de beslut som fattats här i riks-
dagen samt de utredningar som gjorts på trafiksäkerhetsområdet.
Den förändring som innebär att fler fordon skall kontrolleras på vägarna
fr.o.m. 1994 tror jag kan bli väldigt svår att genomföra, eftersom det ännu
inte finns en klar organisation för hur dessa kontroller skall klaras av.
Visserligen har nu Rikspolisstyrelsen och Vägverket tagit de första kon-
takterna för att diskutera frågan, men ännu har ingen plan upprättats för hur
dessa 120 000 kontroller skall kunna klaras av. En så omfattande verksamhet
kan bli mycket svår att klara av, om man inte på ett tidigt stadium kopplar
in de resurser som t.ex. AB Svensk Bilprovning har. Enbart Polisen och bil-
inspektörerna kan knappast klara av så många kontroller som det är fråga
om.
Dessutom finns det stora tekniska kunnandet hos Bilprovnings personal,
eftersom man där genomför betydligt fler fordonskontroller än vad Polisen
och bilinspektörerna gör. Att inte nyttja den resurs som Bilprovning har vore
samhällsekonomiskt slöseri som jag inte tror att vi har råd med i dessa tider.
Det får inte bli en bristfällig kontrollverksamhet liknande den som fanns
på 50- och 60-talen, då bristen på kunnande hos kontrollpersonalen ofta ska-
pade stor irritation hos fordonsägarna och trafikanterna.
Sedan till bilinspektörernas organisatoriska hemvist och förarprövarverk-
samheten. Där döljer sig statsrådet bakom formuleringar om att ”bered-
ningsarbete pågår på departementet”. Det är inte bra, Mats Odell har haft
gott om tid på sig att komma fram till beslut i denna fråga. Det är inte bra
att denna viktiga fråga hamnar i långbänk, med tanke på den osäkerhet som
har spridit sig bland alla aktörer på trafiksäkerhetsområdet, inte minst de
direkt berörda.
Egentligen borde valet inte vara svårt. Trafikutskottet och denna kam-
mare har klarlagt att det inte är lämpligt att den myndighet som utfärdar rikt-
linjerna för den kontrollverksamhet som vi nu talar om är den som också
genomför kontrollen. Utfärdande och kontrollerande myndighet bör inte
vara en och samma myndighet. Det är ett allmänt krav som genomsyrar
många områden. Det ställs krav på opartiskhet och mycket annat. Alltså kan
inte bilinspektörerna vara kvar i Vägverket.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
in terpellationer
13
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
14
Nu har Görel Bohlins utredning föreslagit en ny myndighet för förarprö-
varverksamheten där Bilinspektörerna kan ingå. Men Görel Bohlin har även
andra synpunkter. Hon talar om AB Svensk Bilprovnings lämplighet som
förarprövare.
Låt mig läsa några rader ur Görel Bohlins utredningsförslag. Hon säger
att det främst är tre omständigheter som talar för att Svensk Bilprovning kan
anses lämpligt att handha förarprövarverksamheten: den regionala täck-
ningen, dvs. antalet mottagningsstationer, spridningen över hela landet -
ASB har också vant sig vid olika föreskrivande myndigheter, i dag nio - och
en koppling till trafiksäkerheten på så sätt att Svensk Bilprovning kan påta
sig arbetet att påverka förare. Många förare kommer någon gång under året
till ASB, och möjligheterna att påverka förarnas förhållningssätt i trafiken
ökar därmed.
Det är naturligtvis inte rimligt att i dagens samhällsekonomi ytterligare
bygga ut den statliga byråkratin på trafiksäkerhetsområdet - jag tror att
Mats Odell kan hålla med om det - när vi nyligen har lagt ner en, dvs. Trafik-
säkerhetsverket. Samtidigt har Bohlins utredning pekat på fördelarna med
att lägga över förarprövarverksamheten till Svensk Bilprovning.
Visst går det bra att samordna verksamheten när det gäller fordonskont-
rollen på väg och förarprövarverksamheten, men då måste kommunika-
tionsministern komma till skott i dessa viktiga frågor, som ju utgör grunden
för att myndigheterna skall kunna hitta lämpliga lösningar.
Det är viktigt att Mats Odell inte gömmer sig bakom ständiga formule-
ringar om att beredning pågår. Då löper vi risken att detta inte kommer att
genomföras i verkligheten. Vi måste som sagt komma till skott i dessa viktiga
frågor. Det är många som väntar på att departementet och statsrådet skall
komma till beslut i dessa frågor.
Hur skall myndigheterna annars kunna upprätta den effektiva verksamhet
som vi eftersträvar? Det är viktigt att snabbt komma fram till beslut om för-
arprövarnas och bilinspektörernas hemvist eller i alla fall ge en indikation
om regeringen kommer att tillskapa en ny myndighet eller om man kommer
att använda de resurser som redan i dag finns hos t.ex. ASB och andra aktö-
rer.
Anf. 16 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten-Ove Sundström tror att det blir svårt att klara av de
120 000 inspektionerna. Jag kan bara upprepa vad jag ursprungligen sade i
mitt interpellationssvar: ”Under hand har Vägverket bekräftat att den ak-
tuella volymen kommer attt genomföras.”
Jag måste därför, herr talman, utgå från att Vägverket och Polisen kom-
mer att utföra dessa inspektioner. Om man inte anser sig kunna genomföra
inspektionerna i så här stor omfattning, kommer man att vidta andra åtgär-
der som främjar trafiksäkerheten i minst samma omfattning som dessa in-
spektioner skulle ha gjort.
Jag har alltså en mycket stark anledning att tro att man kommer att kunna
genomföra 120 000 inspektioner under den aktuella perioden.
När det så gäller Görel Bohlins utredning är det, som Sten-Ove Sundström
mycket väl vet eftersom han följt utredningen mycket nära, så att remissutlå-
tandena över utredningsförslaget inte ger någon klar indikation om hur för-
arprövarverksamheten bör organiseras i framtiden. Därför pågår nu inom
Kommunikationsdepartementet en överarbetning av förslaget. Inriktningen
är - jag kan här avslöja en nyhet för Sten-Ove Sundström - att vi skall lägga
fram ett förslag under februari. Förslaget kommer vi att remissbehandla.
Tanken är att lägga en proposition på riksdagens bord för behandling under
1994.
Detta är vad som händer. Jag anser inte, herr talman, att detta är att
gömma sig bakom formuleringar om att beredning pågår. Det här är en
mycket viktig sak. Jag håller helt och hållet med Sten-Ove Sundström om
det angelägna i att inte tillskapa nya myndigheter i onödan.
Anf. 17 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att kvarnarna äntligen rör på sig
inom Kommunikationsdepartementet. Vi är ju överens om att det här är en
viktig fråga. Det har pågått en process sedan försommaren. Som jag upple-
ver det är det här inte den typen av frågor som vi inte kan komma överens
om. Både trafikutskottet och kammaren har slagit fast riktlinjer som det bör
vara relativt enkelt att arbeta efter.
Jag är naturligtvis glad över att det kommer ett förslag i februari, som går
ut på remiss. Samtidigt hoppas jag att Mats Odell har läst ordentligt de re-
missutlåtanden som har kommit in. I flertalet av dem påpekas Svensk Bil-
provnings position i detta arbete och hur man kan utnyttja företaget för att
åstadkomma en bättre trafiksäkerhet. Även om regeringen vill, som Mats
Odell säger i sitt svar, släppa bilprovningsmonopolet när det gäller kontroll-
besiktningar, är det viktigt att redan nu ta till vara det kunnande som finns
hos ASB:s personal. ASB gör ju fler kontrollbesiktningar än vad Polisen och
bilinspektörerna gör.
Jag tror att det är viktigt att tänka på detta, inte minst ur servicesynpunkt,
eftersom just Svensk Bilprovning har en så bra geografisk spridning. Sanno-
likt kan konkurrens i framtiden bli verklighet endast i några få storstadsre-
gioner. För att möta behovet i övriga landet är det viktigt att ha en organisa-
tion som täcker hela landet, för att därmed åstadkomma en bra service.
Jag tycker naturligtvis att det är bra att allt det sker som kommunikations-
ministern talar om, men samtidigt hade jag hoppats att det skulle gå litet
snabbare. Jag är övertygad om att om vi politiskt inte har klarlagt aktörernas
roll på området, då kommer inte heller fordonskontrollerna på väg att kunna
genomföras effektivt, eftersom Polisen och Vägverket sannolikt kommer att
sväva i viss osäkerhet.
Anf. 18 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Allt talar för att fordonsinspektionerna på väg, s.k. flygande
inspektioner, under nästa år kommer att fördubblas till 120 000.
Beträffande Görel Bohlins utredning kan jag glädja Sten-Ove Sundström
med att säga att det kommer att gå fortare. Förslaget kommer så tidigt att
man hinner med en remissbehandling och en proposition i februari. Det är
alltså en snabb process.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
15
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
16
Anf. 19 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Det senaste klarläggandet från statsrådet låter bra. Låt oss
hoppas att Vägverket väger in de viktiga synpunkter som riksdagen har haft
när det gäller att skilja utfärdande myndighet från den som kontrollerar
verksamheten. Det har skett på många områden, och jag hoppas att vi kan
göra det också på detta område, samtidigt som vi undviker att skapa en ny
myndighet. Det är bra av flera skäl: ekonomiska, byråkratiska och därför att
vi nyligen har dragit in en myndighet, TSV, för att renodla verksamheten.
Jag har därför förhoppningar att också ASB skall kunna få en bra position,
eftersom ASB har det bästa tekniska kunnandet när det gäller den här typen
av kontrollverksamhet.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 20 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bruno Poromaa har frågat mig om jag är beredd att vidta
några åtgärder i syfte att åtminstone uppnå samma nivå både standard- och
kostnadsmässigt i såväl flyg- som tågtrafiken mellan Malmfälten och Luleå
som det var vid tidpunkten före flygets avreglering.
Flygets avreglering, som Bruno Poromaa hänvisar till, var ett viktigt steg
på trafikpolitikens område. Avregleringen banade väg för konkurrens också
inom flygmarknaden efter decennier med monopol och myndighetsregle-
ring. Konkurrensen är självklart inte något självändamål, men den represen-
terar ett viktigt instrument för att åstadkomma ökad effektivitet och lägre
kostnader inom flyget.
Många orter har genom flygets avreglering fått lägre flygpriser. Norrlands-
kommuner finns även med bland dessa. Men övergången från ett system
med mångåriga regleringar till en fri marknad har inte varit helt problemfri.
Samtidigt som det är viktigt att flygföretagen får möjlighet att pröva sig fram
innan man gör något definitivt omdöme om vad marknaden förmår måste
det finnas en beredskap från statsmakternas sida att ingripa när en grundläg-
gande trafikförsörjning saknas.
Om det visar sig att det finns brister i trafikförsörjningen som måste åtgär-
das måste detta göras enligt särskilda regler som är gemensamma för Sve-
rige, Norge och EG-Iänderna.
Staten har tagit ett särskilt ansvar för trafiken mellan Östersund och Umeå
för att trygga behovet av sjukvårdsresor. Staten har vidare ytterligare kon-
centrerat bidraget till kommunala flygplatser i Norrlands inland.
Regeringen följer utvecklingen av trafiken på de interna Norrlandslin-
jerna noga och avser att behandla dessa frågor mer ingående under hösten
med sikte på en redovisning i den kommande budgetpropositionen.
Vad gäller frågan om tågtrafik från Kiruna och Gällivare till Luleå kan
inledningsvis konstateras att SJ i enlighet med det trafikpolitiska beslutet år
1988 skall bedriva tågtrafik på affärsmässiga grunder. Statsmakternas upp-
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
18
Kiruna. I dag kostar en tur-och-retur-biljett mellan Luleå och Kiruna 2 700
kr. Det är exakt samma pris som mellan Luleå och London.
Under dessa förhållanden har vi inte möjligheter att utveckla eller över
huvud taget fortsätta med näringslivet. Näringslivet i Malmfälten är inriktat
på kontinental verksamhet. LKAB har sina kunder på kontinenten, och den
växande rymdindustrin har sina kunder ute i världen.
Jag vill med god lust påstå att det hade varit renhårigare av statsrådet om
han på min fråga om han är beredd att vidta åtgärder när det gäller flyget
hade svarat: Nej. Det är i varje fall så jag uppfattade svaret.
Detta långa svar innehåller inga som helst konkreta åtgärder. I allmänna
ordalag sägs: ”Regeringen följer utvecklingen av trafiken på de interna
Norrlandslinjerna noga och avser att behandla dessa frågor mer ingående
under hösten med sikte på en redovisning i den kommande budgetproposi-
tionen.” Hur skall man tolka detta? Är det regeringens mening att ta initita-
tiv till en gemensam upphandling för hela Norrlandsflyget, och kommer ett
sådant förslag i den kommande budgetpropositionen? Det är frågor som
många i länet väntar sig att få ett svar på.
Luftfartsverket har helt nyligen presenterat en slutrapport om flyget inom
Norrland. Den har gett en klar bild av de strukturella förhållandena i Norr-
lands flygtrafikförsörjning. Man har också från verkets sida gjort en omdö-
mesgill bedömning av de mått och steg som måste vidtas för att säkerställa
och utveckla flygkommunikationerna på ett tidsenligt sätt.
Jag vill fråga statsrådet: Kommer regeringen att hantera verkets förslag
till flygförbindelser på ett skyndsamt sätt, med grundläggande krav på flyg-
förbindelser året om, acceptabel turtäthet, acceptabel standard på flygpla-
nen samt samordning av såväl tidtabell som biljettpris?
Samordningen är dålig för exempelvis de passagerare som skall åka från
Östersund och vidare upp mot Luleå. Luleåplanet har gått 15 minuter före
det att flygplanet från Östersund har landat.
Anf. 22 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Från Centerns sida har vi känt ett stort behov av att skydda
de möjligheter till goda förbindelser som bör finnas i våra norra län. Flyget
förkortar på ett utomordentligt sätt avstånd i både tid och rum. Kommu-
nerna och landstingen betalar stora summor för att finansiera egna flygplat-
ser.
Norrlandsresenärerna har i många år fått betala mera per flygmil är de
som flyger mot södra Sverige från Arlanda. Vid avregleringen fanns en stor
oro att dessa prisskillnader skulle förstärkas. Visst finns det flyglinjer som
är oroväckande dyra, vilket naturligtvis bidrar till att minska utnyttjadet av
flygförbindelsen. Men det har också skett förbättringar.
Både företagare och privatpassagerare är mera prismedvetna i dag än
förut. Det är därför tillfredsställande att Mats Odell anger att det måste fin-
nas en beredskap från statsmakternas sida att ingripa när en grundläggande
trafikförsörjning saknas. Det är inte acceptabelt med den situation som rå-
der på t.ex. linjen Kiruna-Luleå-Arlanda.
Kommunikationsministern anger även att åtgärder som berör trafikför-
sörjningen skall göras enligt särskilda regler som är gemensamma för Sve-
gift är att fastställa de övergripande målen för SJ:s verksamhet. Detta inne-
bär bl.a. att SJ självt fattar beslut om trafikupplägg, rullande materiel m.m.
Avseende trafiken mellan Kiruna och Luleå kan följande sägas på basis
av uppgifter från SJ. Det finns i dag tre möjligheter att resa med tåg mellan
Kiruna och Luleå. Ett av de tåg som trafikerar sträckan var tidigare ett mo-
torvagnståg (det s.k. ”snabbtåget”) som SJ hyrde in från Länstrafiken i Mal-
möhus Län AB. Tack vare dess gångegenskaper kunde man hålla ca 10 %
högre hastighet på sträckan än med lok och konventionella vagnar. Motor-
vagnståget är sedan en tid tillbaka utbytt mot ett loktåg med vagnar som
medger samma ”överhastighet” som gällde för motorvagnståget. Restiden
skall dessutom minskas med ytterligare ca 15 minuter i december i år.
Utöver det faktum att restiden med loktåget inte är längre än med det s.k.
”snabbtåget” har loktåget 30 sittplatser fler än vad motorvagnståget hade.
SJ har vidare fattat beslut om att förstärka tåget med ytterligare en sittvagn
för att möta den resandeökning som skett på sträckan. Skulle även denna
kapacitet visa sig vara för liten kan ytterligare vagnar kopplas till tack vare
att det är ett loktåg som används i trafiken.
Anf. 21 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Jag skall be att få tacka statsrådet för svaret på min fråga
även om jag inte är riktigt nöjd med det.
Jag skall börja med det som statsrådet slutade med, nämligen tågtrafiken.
Ett ökat antal vagnar mellan Luleå och Kiruna i det s.k. snabbtåget är en ny
företeelse. För tre veckor sedan åkte jag med tåget från Luleå till Kiruna.
Tåget var överfullt med ett trettiotal passagerare. De fick stå i gångar och
vid utgången hopträngda av diverse gods och hundar. Jag själv fick sitta på
trappan vid utgången, men det saknar betydelse i detta sammanhang.
Om denna situation hade uppstått här i södra Sverige hade det rått rena
upploppsstämmningen. Men på detta tåg var ändock alla nöjda. Det verkade
som att passagerarna var tacksamma att de över huvud taget fick följa med
tåget.
Jag vill erinra om att SJ för tre fyra år sedan talade om nyinvestering i ett
större s.k. snabbtåg som skulle förkorta restiden mellan Luleå och Kiruna
till ungefär tre timmar mot i dag drygt fyra timmar om tåget kan hålla sina
tider, vilket är mycket sällsynt.
Kiruna är utan tvekan flygets strykpojke. Vi hade tidigare en väldigt bra
situation, vågar jag påstå. Två plan gick dagligen till Stockholm och flera ma-
tarturer till Luleå, och det var acceptabla priser. I dag är situationen en helt
annan. Det är verkligen synnerligen bekymmersamt.
Under hösten har det varit otroligt svårt för passagerare att över huvud
taget ta sig till Stockholm. Nordiska rådets svenska delegation var på besök
vid Esrange. Där påtalade man med allvar de bristfälligheter som finns inom
flyget. De var tvungna att transportera sina kunder ända till Evenes i Nord-
norge för att få dem till kontinenten, och med bil till Luleå. När nu turistsä-
songen i dag är passerad är kapaciteten acceptabel. Men jag befarar att situa-
tionen återigen blir bekymmersam när turistsäsongen börjar mot vårvintern.
Jag vill också nämna den prissättning som gäller flyget mellan Luleå och
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 23
rige, Norge och EG-länderna. Det vore intressant att få en redovisning av
vad dessa regler innefattar.
I svaret anges också att regeringen under hösten närmare skall behandla
frågorna om att samordning mellan Norrlandslinjema måste uppmärksam-
mas och att detta skall redovisas i budgetförslaget i januari. Vi skulle nog
alla uppskatta om man försökte samordna avgångstider med ankomsttider.
Som Bruno Poromaa nyss anförde är det i dag olyckligt att personer som
flyger från Östersund med Holmström Air och vill åka till Luleå missar Sky-
ways morgontur med 20 minuter.
Det är sådana tidsdifferenser som man bör se över. Detsamma gäller tå-
gens ankomsttid och bussars avgång. Jag är väl medveten om att olika trafik-
företag med olika ägarkonstellationer driver dessa linjer. Men om rege-
ringen tar ett sådant initiativ borde en samordning kunna diskuteras och ge-
nomföras. När allt färre förbindelser finns blir kravet på goda anslutningar
större.
Konkurser är numera inte ovanliga för de flygbolag som trafikerar inlands-
linjerna. Den senaste gäller flygförbindelsen Umeå-Lycksele-Vilhelmina.
Nu ges också möjlighet till flyg från Gunnarns flygfält, förhoppningsvis di-
rekt till Arlanda. Det borde kunna kombineras med flyg Gällivare-Gun-
narn-Arlanda.
På en sådan linje skulle chartertrafik ge ett gott tillskott till turistnäringen.
Det finns gott om plats för sådana besökare. Det kan ge många arbetstillfäl-
len inom turistnäringen uppe i Norrlands inland, Västerbotten och Norrbot-
ten.
Goda förbindelser är i dag ett absolut måste för att ett bra näringsliv skall
kunna utvecklas. Av den anledningen är våra förhoppningar på den nuva-
rande regeringen så stora. Om man satsar så mycket på företagsamhet som
regeringen gör i dag, är det ett nödvändigt komplement med goda kommuni-
kationer. Inte minst Vildmarkståget, i privat regi, har visat att om man ger
de rätta förutsättningarna skapas också goda resultat.
Låt fler eldsjälar ta hand om verksamheter som misslyckats i statlig regi!
Visst fordrar det samhällets stöd, men effekterna är så pass stora att det beta-
lar sig på sikt.
För övrigt anser vi i Västerbotten att Botniabanan skulle ge en snabb för-
bindelse längs kusten som med lämpliga anknytningar till inlandet kan ge
betydligt bättre service. En Botniabana som når Haparanda bidrar också till
bättre kommunikationer inom Norrbottens län. Om man redan nu påbör-
jade en projektering, skulle det ge goda arbetstillfällen i trakter med hög
arbetslöshet. Jag hoppas att detta också kommer att tas upp i kommande
budgetförslag.
Anf. 23 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Det är frestande att vid ett sådant här tillfälle ta upp hela
den trafikpolitiska situationen i Norrland, vilket nyligen gjordes här, med
Botniabanan osv., men jag skall koncentrera mig på interpellationssvaret.
Visst finns det fördelar med flygets avreglering, Mats Odell, men det finns
även nackdelar. Här har staten gått in och tagit ansvar för en linje. Det är
linjen Östersund-Umeå. Det har man gjort för att människorna i Öster-
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
19
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
20
sundsregionen skall kunna nå sitt sjukhus. Det är bra. Men varför vill inte
regeringen på samma sätt ta ansvar för sjukhusresorna från Kiruna, Gälli-
vare och Arvidsjaur ner till samma regionsjukhus? Det är också deras re-
gionsjukhus. Sträckan från Kiruna ner till Umeå är 65 mil. Från Gällivare
är det 45 mil till regionsjukhuset.
Om man vill se till att människorna i Norrlands inland får vettiga kommu-
nikationer måste man vara beredd att ta ansvar för hela regionen, dvs. hela
Norrlands inland. Man kan inte plåstra om ett finger om någon har brutit
armen. Ingreppen måste göras på rätt ställe. Det är inte bara jämtlänning-
arna och östersundsborna som skall få en rimlig service för att komma till
sitt sjukhus, utan även norrlänningarna som helhet. Det räcker inte, Mats
Odell, med att följa utvecklingen här. Det ger inte bättre service för männi-
skorna i Norrlands inland. Här måste man gripa in.
När det gäller persontrafiken efter malmbanan är det naturligtvis inte re-
geringens sak att i detalj gå in och reglera SJ:s verksamhet. Det antydde
också Mats Odell. Det är ingen som har begärt det. Det kan man naturligtvis
inte kräva. Men det har blivit avsevärda försämringar, inte bara tidsmässigt
utan även när det gäller antalet vagnar. Det handlar framför allt om en kvali-
tetsförsämring när det gäller vagnstyper.
Om någon skulle ersätta en DC 9:a på t.ex. sträckan Stockholm-Luleå
med en gammal DC 3:a skulle det bli en reaktion och en direkt effekt på
resandet. Det är vad det handlar om. Man sätter in mycket gammalt material
här. Jag tycker att regeringen och Mats Odells departement skall kunna
sända en signal till de berörda så att de förstår hur viktigt detta är för trafik-
försörjningen.
Anf. 24 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bruno Poromaa tyckte att det var fullt på tåget där uppe.
Det är i och för sig glädjande att det är många som åker. Detta är något som
vi stockholmare drabbas av varje morgon när vi skall stiga på tunnelbanan.
Jag rekommenderar Bruno Poromaa att göra en tur med tunnelbanan från
Mörby centrum in till T-centralen en morgon. Då skall han få se att det inte
finns sittplatser. Man står som packade sillar.
Vi skall naturligtvis inte eftersträva detta på SJ. SJ har satt in extravagnar.
Det finns nu möjligheter att sätta in ytterligare extravagnar. Jag vet inte ex-
akt vad det är för tågmateriel man har, men jag vet att det är ett uppgraderat
tågmateriel med s.k. mjuk boggie som gör att man kan köra fortare. Vanligt-
vis är detta nya eller helt nyrenoverade vagnar. Det är den generella kunskap
som jag har när det gäller tåg som skall kunna köra fortare.
Bruno Poromaa tar upp detta med att tågen inte kan hålla sina tider. Jag
vet att det är problem på grund av att det görs en kraftfull upprustning av
malmbanan för närvarande. Vi har nu den största satsningen på järnväg se-
dan 1860-talet. Det pågår hundratals stora järnvägsprojekt ut över det
svenska järnvägsnätet. Det gör tyvärr att vi får ett antal förseningar. Det är
i och för sig en positiv verksamhet som pågår, men den medför dess värre
vissa problem för trafikanterna.
När det gäller flyglinjen Kiruna-Luleå går det två dubbelturer som Sky-
ways flyger. Dessutom har SAS dels en dubbeltur Arlanda-Luleå-Kiruna,
dels en direkttur Arlanda-Kiruna. Det är den verklighet som är nu. Det
finns med andra ord fyra dubbelturer per dygn från och till Kiruna antingen
via Luleå eller direkt till Stockholm.
Bruno Poromaa frågar om det är regeringens avsikt att ta initiativ till en
gemensam upphandling, en samordning av tidtabeller osv. Svaret på den frå-
gan kommer i budgetpropositionen. Vi har fått en rapport om detta från
Luftfartsverket med ett förslag. Vi arbetar med dessa frågor. Svaret kommer
i budgetpropositionen.
När det gäller samordning av tidtabeller är det alldeles riktigt, som både
Karin Israelsson och Bruno Poromaa säger, att Holmströms plan kommer
fram 15 minuter för sent för att man skall hinna med det plan som går vidare.
Jag har fått klart för mig att bakgrunden till detta är avgångstiden från Öster-
sund. Planet från Östersund måste gå mycket tidigt för att man skall hinna
med det andra planet. Landstinget där motsätter sig att de patienter som
skall med planet och som först skall resa in till Östersund i många fall skulle
behöva övernatta där för att hinna med. Planet är ju i första hand till för att
betjäna dem som skall till sjukhuset i Umeå.
Vår målsättning är emellertid att åstadkomma en samordning, framför allt
genom en uppgörelse mellan dessa bolag, så att detta skall kunna flyta. Det
vore mycket märkligt om dessa bolag inte skall kunna komma fram till en
sådan samordning av sina linjer.
Karin Israelsson frågar mig vad innehållet är i de gemensamma reglerna.
Jag skall ge en mycket kort sammanfattning av det, herr talman.
En medlemstat, plus Sverige och Norge, får införa en s.k. allmän trafik-
plikt på en flyglinje av regionalpolitiska skäl. Staten skall sedan fastställa de
villkor som skall gälla för den allmänna trafikplikten i fråga om tidtabells-
samordning, turtäthet, frekvens, samordning av linjer osv. När det flygs på
en linje måste den allmänna trafikplikten tillföra något ytterligare krav som
inte uppfylls i dag på kommersiell basis, t.ex. när det gäller turtäthet, sam-
ordning och att det skall finnas ett robust nät.
Om ingen är beredd att trafikera en linje på kommersiell basis enligt de
fastställda villkoren kan staten lämna en ensamrätt till endast ett trafikföre-
tag. Det får man. göra under högst tre år. Ensamrätten skall föregås av ett
offentligt anbudsförfarande, och erbjudandet att delta i anbudsförfarandet
skall offentliggöras enligt vissa regler. Det finns ett antal regler för själva
upphandlingsförfarandet som jag inte behöver redogöra för.
Slutligen kan även medlemsstaten, eller Sverige eller Norge, ge ersättning
till ett flygbolag under förutsättning att det uppfyller det villkor som gäller
för den allmänna trafikplikten. Ersättningen skall beräknas med hänsyn till
de kostnader och intäkter som den här tjänsten medför. Så ser de regler ut
som man kan följa om man bestämmer sig för att göra en gemensam upp-
handling, herr talman.
Botniabanan finns med i Banverkets stomnätsplan. Förslaget där är att
den första etappen skall vara från Husum till Örnsköldsvik.
Herr talman! Jag tror att jag även har svarat på Sten-Ove Sundströms
fråga. Luftfartsverket har lämnat en rapport. Vi behandlar den. Svaret kom-
mer i budgetpropositionen.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 23
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Anf. 25 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Jag noterar med stor tacksamhet att statsrådet betade av alla
dessa synpunkter mycket detaljerat. Men jag tyckte att det var en mycket
dålig jämförelse när han talade om tunnelbanan i Stockholm och jämförde
den med tåget mellan Luleå och Kiruna. Det är helt andra avstånd där. Om
man skulle sätta sig på tunnelbanan i fyra timmar, eller stå i den, tror jag att
man hamnar i Sundsvall. Det var verkligen ett dåligt exempel. Det är inte
gångbart att jag åker hem till Kiruna och talar om att eftersom man får
trängas i tunnelbanan i Stockholm får vi också göra det.
När det gäller vagnarna kan jag tala om att det är vagnar från 60-talet som
är reparerade. Det är i och för sig ganska god standard på dem, men det är
vagnar som har gått i trafik i södra Sverige.
När det gäller upprustningen av malmbanan gör kommunikationsminis-
tern ett korrekt påpekande. Den har ju pågått i flera år och varit ett störande
moment i tågtrafiken. Men nu är ju banan upprustad så de problemen skall
inte kvarstå. Det händer likväl tätt som oftast att tåget inte kan hålla tiderna.
Jag vet inte vad anledningen till det är.
När det gäller flygturerna är det priserna som är det stora problemet. Tidi-
gare kostade det 600-700 kr att flyga mellan Luleå och Kiruna. I dag ligger
priset på 2 700 kr. Det är bara portföljbärama som har råd att flyga på den
här linjen, dvs. sådana som inte betalar sin flygbiljett själv.
Jag kan nämna att jag åkte från Kiruna till Luleå för att vara med på läns-
skattemyndighetens sammanträde. Jag var tvungen att ta egen bil eftersom
jag inte ville offra så lång tid som det krävdes för att flyga. Skattemyndighe-
ten tjänade dryga tusenlappen tack vare att jag använde mig av egen bil för
att åka den här sträckan.
När det gäller upphandlingen kan statsrådet inte ge något svar, men det
skulle vara väldigt trevligt att höra om statsrådet ändå mäktade med att ange
sin personliga viljeinriktning. Är det statsrådets tanke att det skall ske en
gemensam upphandling? Vari ligger då svårigheterna? Är det svårt att över-
tyga den övriga regeringen? Många förståsigpåare gör gällande att om man
hade använt de 9,3 miljonerna för en gemensam upphandling, hade man
kunnat träffa en hyfsad uppgörelse.
Jag noterade under den allmänna motionstiden att man redan när rege-
ringen lade fram sin budgetproposition talade om att göra en upphandling
av flygtrafik mellan Östersund och Umeå. Via motion gjorde jag regeringen
uppmärksam på att det fanns fler flygfält norr om Umeå, nämligen Kiruna,
Gällivare och Arvidsjaur.
Jag trodde att det var ett olycksfall i arbetet, men så återkommer rege-
ringen i den nya propositionen och upprepar okunnigheten.
Anf. 26 KARIN ISRAELSSON (c):
Herr talman! Jag tackar statsrådet för kompletteringen av svaret på min
fråga.
Det finns ett skydd i att man kan följa de internationella reglerna, om det
visar sig att vissa flygsträckor inte kommer att trafikeras av de kommersiella
bolagen. Naturligtvis är det min förhoppning att det inte skall vara nödvän-
22
digt att tillämpa dessa regler, men om så skulle vara fallet har ändå staten
ett övergripande ansvar för goda kommunikationer, och det känns bra.
Jag ser inget fel i att man har tagit huvudansvaret för sträckan Östersund-
Umeå, eftersom det inte är en naturlig flygförbindelse i dag. Det är alltid ett
bekymmer med tvärförbindelserna. I Kiruna-Luleå-Umeå finns dock för-
bindelse, även från Gällivare och Arvidsjaur till Umeå. I Umeå ligger ju uni-
versitetssjukhuset, dit patienter remitteras från hela denna stora region, så
det är viktigt att det finns goda förbindelser för alla. Inom Västerbottens län
har vi kranskommuner som Tärna och Sorsele - hela fjällkedjan har väldigt
långa avstånd till Umeå - där det inte finns flygplatser.
Vi som åker väldigt mycket ser hur kommunikationerna förändras. Bl.a.
flygtiderna förändras, och den tid som har varit kanske det inte är möjligt
att komma tillbaka till. Det var ju tidigare mycket mycket täta förbindelser
från kuststäderna ner till Arlanda.
Vår förhoppning är naturligtvis att flyget skall kunna finnas kvar och ut-
göra en god kommunikationsmöjlighet. Men tåget har också en framtid i den
här regionen, även inom regionen. Då är det viktigt att tåget också ges goda
förutsättningar.
Vi som har åkt tåg förut från Stockholm upp till Norrlandsorter har varit
väl medvetna om att det varit betydligt lägre standard på de vagnar som vi
har fått ta i bruk, jämfört med om man åkt sovvagn ner mot Göteborg och
Malmö. Nu håller förhållandena väl på att förbättras tack vare de insatser
som görs, så att standarden blir högre för oss som reser med tåg på Norr-
landslinjerna. Ännu återstår en del att göra, men naturligtvis är det en kost-
nadsfråga. Det är dyra investeringar som det handlar om.
Vi gläder oss också åt att det är stora förbättringar på gång på det bannät
som skall trafikeras av de nya vagnarna.
Anf. 27 STEN-OVE SUNDSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tycker att det är bra att Mats Odell ser ett stort värde i
Luftfartsverkets rapport.
Kommunikationsministern säger också att svaret kommer i budgetpropo-
sitionen, och det är bra, men jag tycker att han redan nu borde kunna ge en
indikation på om han är beredd att ställa upp på att ge samma villkor för
inlandskommunerna när det gäller sjukresor till regionsjukhusen som på
sträckan Östersund-Umeå.
Samtidigt måste jag säga att jag har ibland en känsla av, när man diskute-
rar de trafikpolitiska frågorna för Norrlands inland, att många i den här re-
gionen, kanske också kommunikationsministern, saknar tillräcklig känne-
dom om avstånden i norr. Jag kan förstå att stockholmare som åker T-bana
ibland kan ha det besvärligt i morgonrusningen, när det är trängsel och pas-
sagerarna får stå, men då är det trots allt avstånd som vi i mitt hemlän betrak-
tar som stenkastsavstånd jämfört med dem vi här talar om: Kiruna-Umeå
och Gällivare-Umeå, 60 resp. 45 mil.
Färdas man till regionsjukhuset, är det oftast mycket allvarliga saker man
reser dit för, och man har då behov av komfortabla transporter. Man har
också behov av att transporten sker inte bara snabbt och bekvämt utan också
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
23
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
24
med god komfort. Det är svårt att klara den sortens sjukresor, om man
tvingas till övernattningar och långa väntetider.
Jag har därför förhoppningen att regeringen nu äntligen skall komma till
skott och ge Norrlands inland service när det gäller kontakter och sjukresor
på ett med andra bygder likvärdigt sätt, så att malmfältsborna och norrbott-
ningarna i gemen får samma stöd till kommunikationer till sitt regionsjukhus
som man har i regioner litet längre söderut.
Anf. 28 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Låt mig först klara ut ett missförstånd. Mitt svar till Bruno
Poromaa var inte att ni skall behöva trängas som på tunnelbanan i Stock-
holm, absolut inte. Mitt svar var klart och entydigt, nämligen en hälsning
från SJ att de är beredda att sätta in det antal vagnar som behövs för att det
skall bli bra och bekväma transporter på sträckan. Det är det besked som
jag har med mig från SJ.
Jag tog ett exempel, att man på de kortare sträckorna ofta tvingas stå, men
jag håller helt med om att det är något helt annat att åka 15-20 minuter än
att resa i flera timmar, särskilt om det är fråga om en sjukresa.
Sedan till Bruno Poromaas och Sten-Ove Sundströms förnyade fråga om
min personliga viljeinriktning. Jag vill bara säga att staten har ett övergri-
pande ansvar, vilket jag också sade i mitt ursprungliga svar. Regeringen är
ett kollektiv. Det är kanske i och för sig intressant vad jag tycker i den här
frågan, men det är intressantare, tror jag, för både Bruno Poromaa och Sten-
Ove Sundström vad som kommer att stå i budgetpropositionen. Det är näm-
ligen det som gäller. Den kommer att läggas på riksdagens bord någon gång
i början av januari månad.
Anf. 29 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Det olyckliga med en flerpartiregering är just det kollektiva
ansvaret. Det är betydligt enklare med en enpartiregering. Då vet man var
de olika statsråden befinner sig i fråga om sin uppfattning, men i en fyrparti-
regering drar alla åt var sitt håll. Jag förstår dilemmat för kommunikations-
ministern.
Sedan vill jag säga när det gäller hälsningen från SJ, att man är beredd att
öka kapaciteten om så behövs, att det vore bra att veta om SJ är beredda att
öka kapaciteten på de andra tågen också, inte enbart lokaltåget mellan Ki-
runa och Luleå. Det har varit synnerligen bekymmersamt nu i somras med
fullbelagda tåg. Människor har fått stå i det närmaste hela vägen från Kiruna
ända ner till Stockholm.
Anf. 30 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Bruno Poromaa antyder att det skulle vara svårt för en fyr-
partiregering att regera, för där skulle åsikterna vara så väldigt splittrade.
Jag vill rekommendera Bruno Poromaa att läsa Kjell-Olof Feldts bok Alla
dessa dagar. Där finns en mycket livfull beskrivning över hur det gick till
bl.a. när vissa tlygplatsfrågor i övre Norrland diskuterades.
Jag vill också rekommendera honom att läsa Sten Anderssons bok, av vil-
ken framgår att man gick ut och grät under sammanträdena. Jag tror att sam-
arbetet i den nuvarande regeringen är mycket harmoniskt och fungerar oer-
hört bra, om jag jämför med många av de interiörer som beskrivs i de båda
nämnda böckerna.
Överläggningen var härmed avslutad.
Anf. 31 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö har frågat mig dels om vilka åtgär-
der som kan övervägas för att förhindra och stoppa avarterna som uppstått
till följd av avregleringen av taxinäringen, dels om jag är beredd att med-
verka till att oseriös taxiverksamhet i storstäderna inte skall ”drabba” lands-
bygdens taxi och dess förmåga att upprätthålla en god service.
Som Sten Andersson väl känner till har regeringen vid flera tillfällen rap-
porterat till riksdagen om effekterna av avregleringen av taxi. Så skedde
bl.a. i 1992 års budgetproposition och i den i december 1992 beslutade pro-
positionen 1992/93:106 om åtgärder rörande taxitrafiken. Vid båda tillfäl-
lena uttalades att beslutet om avregleringen ligger fast. Särskilt i den sist-
nämnda propositionen redovisas en lång rad förslag till åtgärder för att
komma till rätta med en del missförhållanden inom taxi, bl.a. taxameter-
fusk.
Regeringen har också låtit Statskontoret utreda hur tillsynen över den yr-
kesmässiga trafiken skall kunna förbättras. Statskontoret överlämnade sin
rapport den 1 juni i år. Den innehåller inte mindre än 25 olika åtgärdsförslag.
Efter remissbehandling är avsikten att en proposition skall föreläggas riksda-
gen under början av år 1994. Innehållet kommer i stora drag att bli känt i
den lagrådsremiss som presenteras i mitten av december.
Grundtanken är att skärpa länsstyrelsernas tillsyn över den yrkesmässiga
trafiken genom mer samarbete med andra myndigheter och att ge länsstyrel-
serna bättre verktyg i tillsynsarbetet. Vad gäller taxi skall tillsynen rikta sig
inte bara mot tillståndshavarna utan också mot förarna.
På Sten Anderssons andra fråga kan jag bara svara att vi måste ha samma
regelverk för taxi över hela landet. Mot bakgrund av vår diskussion i våras
om taxametrar och möjligheterna att få dispens från kravet på taxametrar
får jag upprepa:
Om det finns särskilda skäl får Länsstyrelsen medge undantag från skyl-
digheten att ha en taxameter. Till sådana särskilda skäl hör att fordonet ute-
slutande skall användas för skolbarnstransporter.
Men både ur allmän synpunkt och med hänsyn till vikten av att konkurren-
sen inom taxinäringen bedrivs på lika villkor är det viktigt att taxifordon är
utrustade med godkända taxametrar. Allt för långt gående dispenser öppnar
vägen för en gråzon med inslag av olaglig yrkesmässig trafik. Riksdagen har
ställt sig bakom regeringens förslag om en mera restriktiv dispensgivning
från kravet på taxameter.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
25
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
26
Anf. 32 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tackar för svaret på frågan. Vi fick en avreglering av taxi
för några år sedan, och vi vill inte ha tillbaka det gamla systemet. Systemet
då man fick höra ”Vad god dröj” i telefonen får tillhöra historien.
Jag har haft kontakter med taxiägare, enskilda taxiförare, taxiorganisatio-
ner, Bengt Bergström på Länsstyrelsen i Malmöhus län och Stig Dahlqvist
på Transports avdelning 12 i Malmö och fått många goda uppslag och många
goda tips om hur man skall agera för att råda bot på de förhållanden som
råder i dag.
Transport vill återgå till ett tvång vad gäller beställningscentraler. Det vill
inte jag, därför att jag misstänker att en bestälJningscentral kommer att re-
glera antalet delägare. Då riskerar vi att återigen hamna i den situation vi
var i tidigare.
Avregleringen har trots allt inneburit många problem. Framför allt i stor-
städerna råder det i dag kaos. Statsrådet baserar sitt svar på tidigare proposi-
tioner med förslag till åtgärder. Man kan, om man går ut på gatorna i Stock-
holm, Göteborg och Malmö, konstatera att effekten av dessa förslag har va-
rit om inte minimal, så i alla fall betydelselös.
Jag skrev också i min interpellation litet grand om landsbygdsproblem. Jag
förstår mycket väl att man inte kan skilja på landsbygden och storstäderna i
någon större omfattning i denna fråga. Jag vill ändå att tillståndsmyndighe-
terna visar ett större mått av flexibilitet.
Ett exempel är en taxiägare utanför Borås som kör ensam och som kanske
en gång varannan månad låter någon bybo med taxikort köra för honom.
Att den personen skall genomgå någon form av vidareutbildning för att
kunna köra för taxiägaren en lördagskväll varannan månad tycker jag är
onödigt. Man borde kunna visa en flexibilitet och tillåta att det sker utan
vidareutbildning även framöver.
Problemet är i dag att seriösa företag inom taxibranschen har slagits ut och
slås ut. Det är ingen överdrift, herr statsråd, att påstå att det i dag är oerhört
svårt att bedriva seriös taxiverksamhet. Det råder om inte total laglöshet, så
näst intill, inom branschen. Vi hör, vi läser i pressen och vi får brev om alla
olika slags kriminalitet som förekommer i branschen.
Man vågar inte ta en taxi på gatan. Jag tror att det var TV 4 som för en
tid sedan gjorde en enkätundersökning där de bad tittarna ringa in och be-
rätta om de kände sig trygga eller otrygga när de tog en taxi på gatan. Man
får bedöma en sådan undersökning för vad den är värd, men den visade att
70 % kände sig osäkra och otrygga om de tog en taxi på gatan.
Det finns olika minitaxiföretag i Malmö. De kör inom Malmö kommun
för ett pris som är lägre än bensinkostnaden. Var och en begriper att det finns
någonting som inte är riktigt ”vitt” i botten på denna verksamhet.
Företagen använder chaufförer som är sjukskrivna, sjukpensionärer och
arbetslösa. De får 35-40 % av de inkörda pengarna. Ingenting registreras.
I Malmö har man gjort 95 flygande inspektioner. Det visade sig att taxa-
metrarna var felaktiga eller uppbrutna vid 36 av dem.
Statsrådet säger att man skall se till att det framöver endast skall finnas
godkända taxametrar. Jag har hört att det går att fuska med samtliga på
marknaden befintliga taxametrar. Jag tycker att staten har varit litet väl naiv
när tillstånd för att plombera taxametrar har beviljats. Man har beviljat ca
600 tillstånd. Tillstånd har även beviljats för enskilda taxiägare. Jag tycker
att det, mot bakgrund av hur marknaden ser ut, strider mot sunt förnuft.
Det kommer i dag körrapporter från taxametrarna. De behöver man inte
bevara. Skatteverket och länsstyrelserna säger att de skulle kunna ha en
bättre kontroll än vad som i dag är fallet om taxiägama hade tvingats att
bevara dessa rapporter i enlighet med bokföringslagen. Jag skulle vilja att
statsrådet kommenterar detta.
Anf. 33 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö säger med rätta att det är kaos i
storstäderna. I ett skrämmande TV-program som sändes häromkvällen be-
skrevs delar av den oseriösa taxiverksamheten.
Sten Andersson säger också att detta tyder på att effekterna av tidigare
förslag är betydelselösa. Det vi nu gör är att låta bli att komma med en massa
nya regler. Det handlar om att se till att tillsynen och uppföljningen fungerar.
Det är det som den nya taxipropositionen i första hand kommer att ta sikte
på. Vi utgår där från hela det batteri av förslag som Statskontoret har lagt
fram.
I går gick en departementspromemoria från Kommunikationsdeparte-
mentet ut på remiss med ett antal förslag till framför allt lagändringar. Det
handlar om skärpt uppföljning av lämpligheten hos dem som har fått till-
stånd till taxitrafik. Det gäller såväl den ekonomiska och personliga lämplig-
heten som laglydnaden. Laglydnaden skall enligt detta förslag kontrolleras
vaije gång en tillståndshavare vill utöka sin fordonspark.
Då skall också fordonet kontrolleras, Sten Andersson. Man skall t.ex.
kontrollera att det har en godkänd och plomberad taxameter och att till-
ståndshavaren står som ägare till fordonet.
Därmed, hen talman, uppfylls faktiskt syftet med det gamla kravet på ett
fordon-ett tillstånd. Det kommer att tillgodoses om förslaget vinner gehör
och kan genomföras som en lagändring.
Den andra stora förändring i lagstiftningen som föreslås är en permanent
samköming av yrkestrafikregistret med kronofogdemyndighetens s.k. ut-
sökningsregister.
På så vis kommer länsstyrelserna att få vetskap om huruvida tillståndsha-
varen släpar efter med skatter och avgifter. De får också på ett enkelt sätt
reda på om det finns betalningsinställelse, om tillståndshavaren är försatt i
konkurs eller har näringsförbud, om företaget har trätt i likvidation eller hål-
ler på med ett ackord osv.
Den tredje stora förändringen är att det föreslås att en vandelsprövning
av taxiförare skall införas. Fordon i taxitrafik skulle då bara få köras av den
som har särskild förarlegitimering. En sådan legitimering får bara ges till den
som är yrkeskunnig och laglydig och på så vis kan bedömas lämplig. Det är
en nyhet, Sten Andersson, att man nu också prövar förarnas lämplighet i
dessa delar.
Förariegitimeringen skall kunna återkallas. Det tror jag är en mycket vik-
tig punkt.
Sten Andersson frågar mig också om särskilda regler för trafik i glesbygd.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar pä
interpellationer
27
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar på
interpellationer
Kravet på lokalkännedom skall kunna finnas med i provet för förarlegitime-
ring, men bara om länsstyrelsen bedömer att det behövs för taxitrafiken. Det
är inte nödvändigt att man tillämpar detta krav i glesbygd. Det är alldeles
uppenbart att kravet på lokalkännedom inte är lika viktigt för landsbygds-
taxi. Förarna hittar nog ändå. Det är ett exempel på en regel som inte är
tillämplig för landsbygdstaxi.
På frågan om huruvida det går att fuska med taxametrar vill jag svara att
alla tillstånd till plombering kommer att dras in. Det kommer att ske en ny-
prövning av vilka som är lämpliga att plombera.
Herr talman! Även frågan om körrapporternas bevarande behandlas i den
proposition som kommer att ligga på riksdagens bord någon gång under feb-
ruari. Tågordningen är den, att promemorian nu är ute på remiss. Därefter
kommer lagrådsremissen i mitten av december, och så läggs en proposition
med alla dessa förslag fram på riksdagens bord under februari månad.
Anf. 34 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag tycker att statsrådet har en mycket positiv inställning. Vi
har säkert samma grundsyn vad gäller att taxis avreglering skall bibehållas.
Ingen återgång till det gamla systemet med ”Var god dröj” skall ske.
I dag handlar det antingen om för mycket eller för litet. Antingen blir man
blåst uppåt och får betala en alldeles för dyr taxinota, eller så får man betala
en alldeles för billig. Vissa taxiföretag kör svart. De manipulerar. Som jag
sade innan finns det i Malmö småtaxiföretag där taxan understiger kostna-
den för bensinen. Var och en förstår att man inte kan återinvestera, betala
löner enligt avtal och betala andra avgifter baserat på dessa intäkter.
Men dessa företag har åtminstone hitintills fått fortsätta, och vi kan kon-
statera att de åtgärder som tidigare har föreslagits har visat sig vara verk-
ningslösa i praktiken. Vad gäller undantag för landsbygdstaxi hoppas jag att
berörda länsstyrelser visar en positiv flexibilitet.
Statsrådet säger också att man skall dra in alla tillstånd till plombering av
taxametrar för att sedan dela ut sådana till kanske litet mer seriösa personer.
Också det är positivt.
Jag vill till sist ställa en mer allmän fråga till statsrådet. Småföretagare som
genom pressen och andra media får uppgifter om missförhållandena inom
taxibranschen är ofta, enligt min uppfattning med all rätt, oerhört förvånade
över att å ena sidan de, om de missat inbetalning av olika skatter och avgif-
ter, inom en vecka eller 14 dagar får påminnelse från berörd myndighet med
krav på straffavgifter och liknande, medan man å andra sidan inom taxibran-
schen månad efter månad och år efter år kunnat fortsätta att bedriva en ose-
riös verksamhet samtidigt som myndigheterna, åtminstone hitintills, varit
om inte helt så nästan tandlösa.
Jag hoppas nu att de förslag som statsrådet har redovisat kommer att inne-
bära att vi på sikt får en sund taxinäring, där fria företagare i fri konkurrens
tävlar om kunderna.
Anf. 35 Kommunikationsminister MATS ODELL (kds):
Herr talman! Sten Andersson i Malmö pekar på det faktum att det före-
kommer osund konkurrens genom att en del kör svart osv. Det är säkert på
det viset, men vi måste komma ihåg att dessa taxiföretag i dag har tillstånd.
Vad de gör är att de fuskar med skatter och avgifter, kör med lönegaranti-
pengar osv. Det är just detta som de nu aktuella förslagen tar sikte på att
komma till rätta med. Det är där den samköming som gör att vi skall få en
effektiv kontroll kommer in.
Vidare riktar många förslag i den kommande propositionen in sig just på
kontrollmyndigheterna. Det är där som bristerna faktiskt finns i dag. På den
punkten har Sten Andersson rätt. Vi måste se till att länsstyrelser, skatte-
myndigheter och polis blir organiserade på ett sådant sätt och får sådana re-
surser att de effektivt kan klara situationen.
Det är min förhoppning att vi kommer att få en sund taxibransch. Jag tror
att Sten Andersson och jag är helt överens om att avregleringen i sig är den
rätta vägen. Men varje avreglering måste ha en konkret eftervård. Vad gäller
taxi har vi fått gå fram steg för steg tillsammans med branschen och våra
myndigheter, och vi utformar nu en politik som gör att vi skall få en sund
taxibransch med en fungerande konkurrens, men framför allt också med
rimliga villkor för den seriösa taxiverksamheten. Då kommer taxi att fun-
gera som det oerhört viktiga transportslag som denna verksamhet skall vara
i hela vårt land.
Anf. 36 STEN ANDERSSON i Malmö (m):
Herr talman! Jag vill avslutningsvis säga att det rådde en bred enighet om
att avreglera taxibranschen, men att man var litet naiv och inte insåg vilka
problem som i mycket stor utsträckning skulle komma att dyka upp. Inte
heller jag insåg detta.
De förslag till åtgärder som hittills har presenterats och verkställts kan
jämföras med att en patient som kommer in på sjukhuset för ett brutet ben
bara får ett plåster på lillfingret. De har inte haft någon verkan. Men jag
hoppas att de nya förslag som statsrådet nu har presenterat kommer att
gynna seriösa taxiägare och leda till att förtroendet för taxi hos allmänheten
återställs.
Men det finns en punkt som fortfarande är besvärlig, och det är taxamet-
rarna. Jag tror inte att någon kan säga att någon av de taxametrar som i dag
finns på marknaden är omöjlig att fuska med. Jag vet mycket väl, herr tal-
man, att människorna - på gott och ont - alltid ligger ett steg före lagstift-
ningen. Det är något som vi får leva med. Men det finns i dag personer som
lever gott på att åka runt i landet och ”fixa” taxametrar. Hur man skall lösa
det problemet vet inte jag, men jag vill till sist framföra den förhoppningen
att de åtgärder som i dag presenterats kommer att leda till en trygg, sund
och konkurrensutsatt taxibransch framöver, till allas fromma.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Svar pä
interpellationer
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 23
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Föredrogs och hänvisades
Propositionerna
1993/94:88 och 89 till lagutskottet
1993/94:92 till socialutskottet
Motionerna
1993/94:Fi7-Fil3 till finansutskottet
1993/94:A6-A15 till arbetsmarknadsutskottet
Anmäldes och bordlädes
Motionerna
med anledning av prop. 1993/94:66 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder för
ungdomar och långtidsarbetslösa, m.m.
1993/94:A16 av Ingvar Carlsson m.fl. (s)
1993/94:A17 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
1993/94:A18 av lan Wachtmeister m.fl. (nyd)
1993/94:A19 av Bert Karlsson (nyd)
1993/94:A20 av Jan Fransson m.fl. (s)
Konstitutionsutskottets betänkanden
1993/94:KU5 Lagstiftningsprocessen m.m.
1993/94:KU6 Regionala frågor
1993/94:KU7 Kyrkliga frågor
Skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU8 Organisationen vid fastighetstaxeringen
Jordbruksutskottets betänkanden
1993/94:JoUl Jakt och viltvård
1993/94:JoU2 Inriktningen av det svenska miljöarbetet inom EES och EG
1993/94:JoU3 Vatten- och luftvård
1993/94:JoU5 Terrängkörning och buller m.m.
30
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Anmäldes att följande interpellation framställts
den 11 november
1993/94:55 av Kaj Larsson (s) till statsrådet Görel Thurdin om stranderosio-
nen i Skåne:
Stranderosionen har förekommit längs den södra kusten i Skåne under
lång tid. Den har dock inte vållat erosionsproblem förrän på 1950-talet. De
största problemen förekommer i Löderups strandbad i Ystads kommun - en
sträcka på ca 2 km. Stormar, högvatten och vågor i kombination har medfört
att strandlinjen på vissa ställen förskjutits ett par hundra meter. Hus har fallit
i havet. Bad och rekreationsmöjligheter har förstörts. Vidtagna åtgärder har
delvis varit felaktiga och förvärrat situationen.
När statsrådet Görel Thurdin besökte Ystads kommun i mars 1992 utta-
lade statsrådet sig ”vara beredd att arbeta för en fysisk plan över hela Öster-
sjöregionen. En del av detta arbete skall omfattas av stränderna.” Vidare
uttalade statsrådet att hon inte var ”främmande för att ett pilotprojekt ska-
pas i Löderup.”
Statens naturvårdsverk har anvisat 250 000 kr till forskning kring erosions-
problemen i Löderup. Fastighetsägarna längs den utsatta sträckan samt
Ystads kommun har satsat pengar för att bygga hövder, men det är inte till-
räckligt. För att projektet skall drivas vidare krävs att staten också tar ett
större ekonomiskt ansvar.
Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet:
1. Kommer statsrådet i regeringen verka för att staten tar sitt ekonomiska
ansvar för ett fullskaleprojekt i Löderup, som uttalades vid besöket i Ystad?
2. Har statsrådet arbetat fram, eller kommer hon att arbeta fram, en fysisk
plan för Östersjöregionen där en del av planarbetet skall omfatta strän-
derna?
Anmäldes att följande frågor framställts
den 11 november
1993/94:134 av Bengt Silfverstrand (s) till justitieministern om historiska ar-
renden:
Den 30 november 1989 beslutade riksdagen att brukare av s.k. historiska
arrenden skulle beviljas rätten att få friköpa den mark de i generationer röjt,
brukat, bebyggt och bebott.
I oktober 1991 förordade 1990 års arrendekommitté (SOU 1991:85) enhäl-
ligt att förorda en sådan friköpsrätt.
31
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Den 11 mars 1992 avslog en knapp riksdagsmajoritet motioner från s och
c med krav på genomförande av 1989 års riksdagsbeslut med motiveringen
att frågan om förslag till friköpslag ”bereddes inom regeringskansliet”.
Den 10 november 1993 avslog en ännu knappare riksdagsmajoritet med
röstsiffrorna 126 mot 124 (13 avstod) motioner från s och c med förnyade
krav på att 1989 års riksdagsbeslut skulle respekteras och fullföljas. Avslags-
yrkandet motiverades med att ”frågorna för närvarande bereds i regerings-
kansliet”.
När kommer regeringen att fullfölja det fyra år gamla riksdagsbeslutet och
framlägga proposition om friköpslag för historiska arrenden?
1993/94:135 av Birgitta Dahl (s) till miljöministern om amalgam:
Under min tid som miljöminister tog jag initiativ till avveckling av och för-
bud mot användningen av en rad farliga ämnen och tungmetaller, bl.a.
kvicksilver. Ansvaret för genomförandet lades på respektive bransch och
samhällssektor. Socialstyrelsen fick i uppdrag att ta fram en awecklingsplan
för amalgam inom tandvården.
Debatten om amalgamets farlighet har varit mycket infekterad. Det var
inte helt lätt att få fram awecklingsplaner. Än svårare verkar det nu vara för
regeringen att komma överens om åtgärder. Jag förmodar att det är därför
propositionen om avveckling dröjer.
Många människor är allvarligt oroade över amalgamets skadeverkningar
både på naturen och människans hälsa. Eftersom marknaden tagit fram al-
ternativ till amalgamet ser inte jag längre någon anledning att behålla amal-
gam och andra tungmetaller i tandvården. Min fråga är därför:
Kommer socialministern att lägga fram en särskild proposition om avveck-
ling av amalgam?
1993/94:136 av Birgitta Hambraeus (c) till kommunikationsministern om mil-
jö- och trafiksäkerhet och EG-anpassning:
Fr.o.m. den 1 januari i år gäller nya bruttoviktsbestämmelser för lands-
vägstransporter i Sverige. 60 ton är nu tillåtet. Inget riksdagsbeslut har fat-
tats i frågan, utan regeringen beslöt den 10 december 1992 att följa Vägver-
kets förslag. Höjningen av drivaxel- och boggitrycket är en anpassning till
EG:s regler i direktiv EEC 85/3. Detta ger lastbilarna konkurrensfördelar
framför järnvägen, vilket kan hota tågtransport av timmer. Trätågen med
sina terminaler vid järnvägslinjer som vi räknar med åter kan bli mer trafike-
rade har stor betydelse för bl.a. Dalarna, t.ex. vid Inlandsbanan och Älv-
dalsbanan. Järnvägen är ur miljösynpunkt vida överlägsen lastbilarna, och
tanken att fler enorma timmerbilar nu kan komma att belasta våra landsvä-
gar är skrämmande.
Vill statsrådet säkerställa att anpassningen till EG-direktiv inte får skad-
liga effekter för miljö och trafiksäkerhet i vårt land?
32
1993/94:137 av John Andersson (-) till statsministern om Vilhelmina allmän-
ningsskog:
Vilhelmina allmänningsskog ägs kollektivt av 900 delägare. Ett avsnitt av
denna skogsmark har på senare tid blivit mycket uppmärksammat. Efter
flera års utredande till flera miljoners kostnad har så allmänningen fått alla
nödvändiga tillstånd att avverka 120 hektar skog. Då skall noteras att man
tagit större naturhänsyn än vad lagar och regler på området kräver.
Nu har detta hänt. En s.k. miljöorganisation har märkt en del av avverkat
virke med namnet ”urskog”. Kontakter har tagits med internationella orga-
nisationer så att hot om köpbojkott nu riktas mot eventuella köpare av vir-
ket. Till råga på allt så har även Miljödepartementet tagit initiativ till att
köpa upp eller byta till sig den aktuella skogsmarken.
I regeringsdeklarationen sägs att äganderätten skall stärkas. En utredning
har också tillsatts. Jag utgår ifrån att detta löfte även gäller Norrlands inland.
Min fråga till statsministern är:
Vad avser regeringen göra i anledning av vad som drabbat 900 delägare i
Vilhelmina allmänning?
1993/94:138 av John Andersson (-) till arbetsmarknadsministern om Njaka-
fjäll:
I regeringsdeklarationen sägs att ”Hela Sverige skall leva”. Jag utgår ifrån
att i detta inbegrips även Norrlands inland. För denna region har skogen och
skogsbruket haft en stor betydelse. Förhoppningsvis skall detta gälla även
framdeles.
Nu har stora områden av inlandets skogar fredats. Av den s.k. fjällnära
skogen är 40 % skyddad. Efter alla hot om bojkottåtgärder torde väl för när-
varande nästan all denna skog vara undantagen från skoglig verksamhet.
Trots att riksdagen beslutat att behovet av att skydda ytterligare skogs-
mark finns i mellersta och den sydliga delen av Sverige, så ställs hela tiden
nya krav på ytterligare reservat i Norrlands inland. Nu senast gäller det en
avverkning i Njakafjäll i Vilhelmina.
Som ytterst ansvarig för regionalpolitiken måste väl arbetsmarknadsminis-
tern ha synpunkter på alla de restriktioner som fortlöpande drabbar Norr-
lands inland och dess befolkning samt vidta nödvändiga åtgärder. Endera
måste sans och måtta få råda, eller också måste nya verksamheter tillskapas
när arbetstillfällen och utkomstmöjligheter försvinner.
Min fråga till arbetsmarknadsministern är:
Vilka åtgärder är arbetsmarknadsministern beredd att vidta?
1993/94:139 av John Andersson (-) till miljöministern om statligt förvärv av
skogsmark i Vilhelmina kommun:
Enighet råder om vårt lands skyldighet att genom reservat och andra åt-
gärder skydda värdefull natur för framtiden, även att i pågående verksamhe-
ter ta nödvändig naturhänsyn. Den skyldigheten har mer än väl uppfyllts i
Norrlands inland.
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
33
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
34
I Vilhelmina kommun finns för närvarande 200 000 hektar avsatta till na-
turreservat, varav 22 000 hektar produktiv skogsmark. En avverkning i Nja-
kafjäll på allmänningens mark ägd av 900 delägare har blivit mycket upp-
märksammad. Detta område omfattar 13 000 ha, varav produktiv skogsmark
6 000 ha. Awerkningstillståndet omfattar 80 ha slutavverkning och 40 ha
fjällskogsblädning. Strax norr om detta område finns ett naturreservat på
80 000 ha, varav 18 000 ha produktiv skogsmark av samma typ som Njaka-
fjäll. Då det gäller avverkningsområdet har dyra och omfattande utred-
ningar och planläggningar skett, och naturhänsyn har tagits långt mer än vad
lagar och förordningar kräver.
Utöver att olika organisationer genom allehanda aktioner försöker stoppa
avverkningen så tar Miljödepartementet initiativ för att förvärva det aktuella
området.
Min fråga till miljöministern är:
Vilka skäl ligger bakom detta initiativ?
1993/94:140 av Yvonne Sandberg-Fries (s) till försvarsministern om den mili-
tära dykarutbildningen:
Mot bakgrund av Marinens ekonomiska problem vill jag fråga försvarsmi-
nistern:
Är försvarsministern beredd att medverka till att all dykarutbildning åter
centraliseras dit där resurserna finns?
1993/94:141 av Stina Gustavsson (c) till näringsministern om Domän AB:s
markområden med särskilda naturvärden:
I olika sammanhang ställs det krav på mera mark för naturvården. I sam-
band med ombildning av Domänverket till aktiebolag uttalade riksdagen
vikten av att detta inte fick leda till att områden av stort naturvårdsvärde
under Domänverkets förvaltning miste sitt skydd eller att detta försvagades.
Enligt uppgift kan förslag komma om samgående mellan Domän AB och
ASSI. Med anledning härav vill jag ställa följande fråga till näringsminis-
tern:
Kommer regeringen att medverka till att markområden som redan i dag
ägs av staten via Domän AB och som har specifika naturvärden undantas
före samgåendet?
1993/94:142 w Bo Arvidson (m) till jordbruksministern om högskoleutbild-
ning inom hästsektorn:
Jordbruksministern sammankallade i maj 1993 en arbetsgrupp med upp-
gift att utarbeta ett förslag till en högskoleutbildning inom hästområdet. Ar-
betsgruppen avlämnade sitt förslag i augusti.
Arbetsgruppen redovisar i sin promemoria det behov som finns av en ny
utbildning, vilka utbildningar som finns i dag och kostnaderna för dessa.
Man föreslår att det inrättas cn ny utbildning på högskolenivå för hästsek-
torns behov av kvalificerade yrkesutövare inom ridsport-, stuteri- samt trav-
och galoppsportområdena. Förslaget innebär att ungdomar erbjuds ett sam-
ordnat utbildningsprogram från gymnasium till högskola.
Sveriges Lantbruksuniversitet föreslås bli huvudman för utbildningen,
som enligt förslaget skall lokaliseras till Flyinge och Strömsholm.
Vilka åtgärder avser jordbruksministern medverka till för att den före-
slagna högskoleutbildningen inom hästområdet kan komma till stånd?
1993/94:143 av BoArvidson (m) till utbildningsministern om den trätekniska
forskningen:
I regeringens proposition 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
föreslog regeringen ett samlat program för träteknisk forskning och träfiber-
forskning. Enligt propositionen bör programmet utarbetas av SJFR och SLU
i samarbete med och under medverkan av bl.a. Teknikvetenskapliga forsk-
ningsrådet, NUTEK, Träforskningsinstitutet och Byggforskningsrådet.
Beträffande anslag till detta program angavs att SLU inom ramen för be-
fintliga resurser bör avsätta minst 5 miljoner kronor för sin medverkan. För
SJFR:s medverkan beräknas ytterligare 4,5 miljoner kronor, och när det gäl-
ler NUTEK beräknas 10 miljoner kronor för insatser vad gäller den träråva-
rubaserade industrin.
Utbildningsutskottet såg i sitt betänkande 1992/93:UbU 13 mycket posi-
tivt på förslaget och underströk: ”Det är synnerligen angeläget att projektet
kan komma till stånd utan dröjsmål och att berörda forskningsorgan snabbt
kan finna en ändamålsenlig ansvarsfördelning.”
Vilka åtgärder övervägs för att utan dröjsmål få i gång arbetet inom den
trätekniska forskningen?
1993/94:144 av Birgitta Dahl (s) till socialministern om förslaget om vård-
nadsbidrag:
I proposition 1993/94:11 Utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet,
m.m. aviserar regeringen ”att förslag senare kommer att läggas fram om ett
vårdnadsbidrag för de barn som fyllt ett men inte tre år”.
En arbetsgrupp inom Socialdepartementet har lagt fram en redovisning av
”Vårdnadsbidrag m.m. Teknisk utformning och konsekvenser” (ds 1993:70).
Förslaget har, såvitt känt, ännu inte remitterats eller på annat sätt varit före-
mål för normal beredning.
Jag vill fråga socialministern:
Kommer förslaget om vårdnadsbidrag att bli föremål för normal bered-
ning?
1993/94:145 av Arne Jansson (nyd) till socialministern om sjukvårdsförsäk-
ringen:
1 ett av regeringens s.k. krispaket lades en proposition om en 70-procentig
kompensationsnivå av den sjukpenninggrundande inkomsten. Detta be-
handlades i SfU15 och trädde i kraft den 1 juli 1993. På grund av ärendets
känsliga karaktär underströk utskottet att effekterna noga skulle följas upp
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
35
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
och snarast slutvärderas. Efter en rundringning hos kassorna samt när man
tagit del av artiklar i pressen tycker jag att man redan nu kan få en klar bild
av situtionen.
Min fråga är:
På utskottets uttryckliga uppmaning skulle effekterna noga följas upp, vil-
ket borde vid dags dato kunna redovisas. Vad visar denna redovisning?
den 12 november
1993/94:146 av Ingela Mårtensson (fp) till utrikesministern om sydöstra Tur-
kiet:
Situationen i sydöstra Turkiet har förvärrats betydligt den senaste tiden.
Enligt information som jag fått finns en diskussion i Turkiet om att man inte
kommer att kunna genomföra det planerade kommunalvalet i mars 1994 i
denna del av landet. Befolkningen befarar att militären kommer att besätta
de poster som i dag innehas av folkvalda representanter.
Mot denna bakgrund skulle jag vilja fråga utrikesministern:
Vad kommer Sverige att göra för att demokratiska val skall kunna genom-
föras i sydöstra Turkiet nästa år?
1993/94:147 av Martin Nilsson (s) till statsrådet Ulf Dinkelspiel om antiper-
sonella minor:
Med anledning av Bofors beslut att sluta tillverka antipersonella minor
skulle jag vilja fråga statsrådet Dinkelspiel om det är regeringens avsikt att
i lag förbjuda export av dessa förstörelsevapen.
1993/94:148 av Widar Andersson (s) till kulturministern om Utlännings-
nämndens reserapport om Ryssland och Ukraina:
Utlänningsnämnden genomförde i maj 1993 en studieresa till Ryssland
och Ukraina. Avsikten med resan var att granska och bedöma situationen
för den judiska befolkningen i de båda länderna. Nämndens bedömning av
situationen i Ryssland och Ukraina skall bilda underlag för nämndens beslut
beträffande asylansökningar från judiska personer.
Reserapporten är dock hemligstämplad, vilket omöjliggör bl.a. för riksda-
gen att jämföra nämndens kontakter, bedömningar och värderingar med
andra rapporter.
Vilka åtgärder kommer invandrarminister Birgit Friggebo att vidta för att
häva hemligstämpeln av Utlänningsnämndens rapport?
1993/94:149 av Ame Kjömsberg (s) til) kommunikationsministern om pro-
jekt Västtåg:
Som en följd av den s.k. Adclsohnövcrcnskommclscn har kommuner,
landsting och länstrafikbolag i Västsverige träffat överenskommelse om hur
man skall finansiera sin del av kostnaderna för att säkra utbyggd tågtrafik i
regionen.
Förutsättningarna för att denna överenskommelse skall kunna fullföljas
är att en del av de s.k. Adelsohnpengama utbetalas.
Min fråga till kommunikationsministern är:
Har kommunikationsministern för avsikt att se till att statliga bidrag för
projekt Västtåg omgående utbetalas?
1993/94:150 av Björn Samuelson (v) till statsrådet Beatrice Ask om privat-
skolornas avgifter:
Avgifterna för privatskolor är fortfarande mycket höga. Scientologerna
bedriver t.ex. en skola där avgiften uppges vara 950 kr i månaden.
Avser statsrådet att vidta någon åtgärd för att klarlägga vad skälig avgifts-
nivå egentligen innebär?
1993/94:151 av Bjöm Samuelson (v) till utbildningsministern om samord-
ningen mellan högskolorna:
Den självständighet för de enskilda högskolorna som nu genomförs riske-
rar att leda till problem för studenterna. Det har exempelvis blivit svårare
för en student att under utbildningen byta studieort. Detta på grund av att
utbildningen på olika studieorter har olika utformning och att kurserna inte
är synkroniserade. Inom t.ex. sjukgymnastutbildningen vet jag att det är
praktiskt taget omöjligt att byta studieort. För studenten innebär detta en
betydande ofrihet.
Avser utbildningsministern att vidta några åtgärder för att öka samord-
ningen mellan olika högskolor för att undvika problem vid byte av studieort?
1993/94:152 av Bjöm Samuelson (v) till utbildningsministern om rekryte-
ringen till högre studier:
Det har nu kommit en ny utredning om social snedrekrytering till högre
studier. Där framgår att både utbildningsnivån i föräldrahemmet och sam-
hällsklass i form av föräldrars yrkestillhörighet och ekonomiska resurser
fortfarande har stor betydelse. Utredningen diskuterar olika former av åt-
gärder för att förhindra snedrekryteringen, bl.a. nämns vikten av samman-
hållna klasser i grundskolan och en expansion av universitetsutbildningen.
Det finns också andra intressanta idéer i utredningen.
Jag vill därför fråga vad utbildningsministern avser att göra för att be-
kämpa den sociala snedrekryteringen mot bakgrund av den framlagda utred-
ningen.
1993/94:153 av Bjöm Samuelson (v) till statsrådet Beatrice Ask om tillsynen
över privatskolorna:
Skolverkets tillsyn av privatskolorna innebär enligt tidningsuppgifter att
besök från Skolverket endast kan ske vart tredje år. Så sällsynta besök med
kontroll av t.ex. hur skolorna lever upp till läroplanen förefaller inte särskilt
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
tillfredsställande. En möjlighet är ju att kommunerna, vars bidrag är viktiga
för privatskolorna, också får ett tillsynsansvar.
Jag vill därför fråga om statsrådet är beredd att vidta några åtgärder för
att förstärka tillsynen av privatskolorna.
1993/94:154 av Kenneth Lantz (kds) till statsrådet Bo Könberg om förtids-
pension och oriktiga läkarintyg:
Vi har under de senaste dagarna mötts av information om att läkare ger
sjukintyg som i sin tur berättigar till förtidspension. Vi har under många år
byggt upp ett socialförsäkringssystem som byggt på ett ömsesidigt förtroende
mellan försäkrad och staten. Det har aldrig funnits anledning misstänka fusk
från dem som utfärdar sjukintyg.
Det kan inte vara avsikten med vårt sociala skyddsnät att vissa personer
skall kunna garantera sig en tryggad pension före 65 års ålder. Det har fun-
nits liknande tendenser inom arbetsskadeförsäkringen, vilket framkom un-
der kommittéarbetet (dir. 1991:109). Det är viktigt att vi håller en hög etisk
linje inom socialförsäkringssystemet. Om vi böljar ändra på dessa förutsätt-
ningar, kommer systemet att falla samman alldeles för tidigt. Sverige har inte
råd att slösa med ersättningar som grundar sig på falska beslut.
Ämnar regeringen vidtaga åtgärder för att undersöka om fusk förekom-
mer genom ”försäljning” av intyg till förtidspension?
1993/94:155 av Lars-Olof Karlsson (s) till arbetsmarknadsministern om s.k.
inkråmsförsäljningar:
Det har blivit allt vanligare att företagsaffärer görs så att man säljer det
s.k. inkråmet, dvs. maskiner, byggnader, patent, företagsidéer etc., men inte
själva bolaget. Detta, alltså bolaget, sätts oftast i konkurs när inkråmsaffä-
ren är klar.
En följd av att man gör på detta sätt är att de anställda blir arbetslösa. De
nya ägarna anser sig inte ha något ansvar för detta.
Vad avser arbetsmarknadsministern vidta för åtgärder mot s.k. inkråms-
försäljningar?
1993/94:156 av Lars Leijonborg (fp) till statsrådet Alf Svensson om fältsjuk-
huset i Somalia:
Regeringen har trots internationella vädjanden beslutat dra tillbaka det
svenska fältsjukhuset i Somalia från årskiftet. Förenta nationerna är dock
mycket angelägna att verksamheten kan drivas vidare även efter årsskiftet.
FN har därför i en ny framställning begärt att sjukhusutrustningen skall läm-
nas kvar. Enligt min mening bör Sverige svara ja på denna begäran. Sverige
bör dessutom kunna ompröva sitt beslut att dra hem personalen, om det vi-
sar sig omöjligt för FN att hitta ett annat land som är berett att skicka perso-
nal.
Är statsrådet beredd medverka till att fältsjukhuset i Somalia kan drivas
även efter årsskiftet?
1993/94:157 av Lotta Edholm (fp) till statsrådet Bo Könberg om plötslig
spädbarnsdöd:
Forskningen om plötslig spädbarnsdöd är mycket angelägen. 120 barn dör
varje år, och varje möjlighet att förebygga och förhindra måste givetvis tas.
Med anledning av detta undrar jag:
Hur bedömer sjukvårdsministern möjligheterna till utökat stöd till forsk-
ningen kring plötslig spädbarnsdöd?
1993/94:158 av Ingela Mårtensson (fp) till försvarsministern om medlemskap
i IEPG:
Regeringen har i olika sammanhang uttryckt önskemål om att utöka sam-
arbetet med europeiska stater vad gäller utveckling och produktion av krigs-
materiel. Bl.a. IEPG har varit aktuellt.
Med anledning av det ovan anförda vill jag ställa följande fråga:
Har regeringen gjort ytterligare ansträngningar för att Sverige skall bli
medlem i IEPG?
1993/94:159 av Claus Zaar (nyd) till statsrådet Bo Könberg om förtidspen-
sion:
Jag är oroad över den kraftiga ökningen av antalet förtidspensionärer och
de metoder som använts av vissa enskilda för att erhålla förtidspension.
På myndighetsnivå förefaller intresset för uppföljning av beviljade förtids-
pensioneringar att vara begränsat.
Vilka åtgärder ämnar statsrådet på kort sikt vidta för att komma till rätta
med systemfelen i förtidspensioneringen?
10 § Kammaren åtskildes kl. 10.54.
Förhandlingarna leddes av förste vice talmannen.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
39
Prot. 1993/94:23
1 § Svar på interpellation 1993/94:38 och fråga 1993/94:90 om yttran-
defriheten och Salman Rushdie ...................... 1
Utrikesminister Margaretha af Ugglas (m)
Pierre Schori (s)
Bertil Måbrink (v)
2 § Svar på interpellation 1993/94:33 om våld mot homosexuella . . 7
Justitieminister Gun Hellsvik (m)
Eva Zetterberg (v)
3 § Svar på interpellation 1993/94:19 om fordonskontroller på väg
m.m........................................... 11
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sten-Ove Sundström (s)
4 § Svar på interpellation 1993/94:24 om åtgärder för att förbättra
flyg- och tågförbindelserna mellan Malmfälten och Luleå ... 16
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Bruno Poromaa (s)
Karin Israelsson (c)
Sten-Ove Sundström (s)
5 § Svar på interpellation 1993/94:32 om taxinäringen .......... 25
Kommunikationsminister Mats Odell (kds)
Sten Andersson i Malmö (m)
6 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 30
7 § Bordläggning ...................................... 30
8 § Anmälan om interpellation
1993/94:55 av Kaj Larsson (s) om stranderosionen i Skåne. . 31
9 § Anmälan om frågor
1993/94:134 av Bengt Silfverstrand (s) om historiska arrenden 31
1993/94:135 av Birgitta Dahl (s) om amalgam............ 32
1993/94:136 av Birgitta Hambraeus (c) om miljö- och trafiksä-
kerhet och EG-anpassning......................... 32
1993/94:137 av John Andersson (-) om Vilhelmina allmän-
ningsskog...................................... 33
1993/94:138 av John Andersson (-) om Njakafjäll......... 33
1993/94:139 av John Andersson (-) om statligt förvärv av skogs-
mark i Vilhelmina kommun........................ 33
1993/94:140 av Yvonne Sandberg-Fries (s) om den militära dy-
karutbildningen..........■....................... 34
1993/94:141 av Stina Gustavsson (c) om Domän AB:s markom-
råden med särskilda naturvärden.................... 34
1993/94:142 av Bo Arvidson (m) om högskoleutbildning inom
40 hästsektorn.................................... 34
1993/94:143 av Bo Arvidson (m) om den trätekniska forsk-
ningen ........................................ 35
1993/94:144 av Birgitta Dahl (s) om förslaget om vårdnadsbi-
drag.......................................... 35
1993/94:145 av Arne Jansson (nyd) om sjukvårdsförsäkringen 35
1993/94:146 av Ingela Mårtensson (fp) om sydöstra Turkiet. . 36
1993/94:147 av Martin Nilsson (s) om antipersonella minor.. 36
1993/94:148 av Widar Andersson (s) om Utlänningsnämndens
reserapport om Ryssland och Ukraina............... 36
1993/94:149 av Arne Kjörnsberg (s) om projekt Västtåg.... 36
1993/94:150 av Björn Samuelson (v) om privatskolornas avgif-
ter ........................................... 37
1993/94:151 av Björn Samuelson (v) om samordningen mellan
högskolorna.................................... 37
1993/94:152 av Björn Samuelson (v) om rekryteringen till
högre studier................................... 37
1993/94:153 av Björn Samuelson (v) om tillsynen över privat-
skolorna ...................................... 37
1993/94:154 av Kenneth Lantz (kds) om förtidspension och
oriktiga läkarintyg............................... 38
1993/94:155 av Lars-Olof Karlsson (s) om s.k. inkråmsförsälj-
ningar........................................ 38
1993/94:156 av Lars Leijonborg (fp) om fältsjukhuset i Somalia 38
1993/94:157 av Lotta Edholm (fp) om plötslig spädbarnsdöd. 39
1993/94:158 av Ingela Mårtensson (fp) om medlemskap i IEPG 39
1993/94:159 av Claus Zaar (nyd) om förtidspension........ 39
Prot. 1993/94:23
12 november 1993
41
gotab 45412, Stockholm 1993