Protokoll
1993/94:21
Anf. 1 TALMANNEN:
En av våra yngsta kolleger, Kent Carlsson, har lämnat oss. Han blev bara
31 år gammal. Trots det hann han uträtta mycket. Han har arbetat med prak-
tiska frågor när det gäller fastigheter men också i Bostadsdepartementet som
sakkunnig inom detta område. Han har varit verksam som ombudsman och
informatör, och han var i många år en av de ledande inom SSU.
Till riksdagen kom Kent Carlsson som statsrådsersättare 1989, och efter
förra valet valdes han in på ett eget mandat. I riksdagen har han tjänstgjort
1 flera olika utskott. Sedan 1992 var han ordinarie ledamot i justitieutskottet.
Vi minns Kent Carlsson som en mycket aktiv ledamot av vår riksdag, som
en person med många intressen och rik på konstruktiva idéer. Framträdande
egenskaper hos honom var hans integritet, hans engagemang och hans
oräddhet.
Jag lyser frid över hans minne.
Anf. 2 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Fru talman! I mitt inlägg i riksdagens allmänpolitiska debatt den 15 okto-
ber kunde jag, utöver att redovisa det aktuella förhandlingsläget, konstatera
att ännu en viktig milstolpe i det europeiska samarbetet passerats sedan det
s.k. Maastrichtfördraget godkänts av alla de tolv EG-länderna. Den 1 no-
vember trädde fördraget i kraft. I och med detta öppnades också vägen för
våra egna förhandlingar avseende de kapitel i medlemskapsförhandiingarna
som avser det ekonomiska och monetära samarbetet, den gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitiken och den s.k. tredje pelaren, vari polis- och flyk-
tingsamarbetet ingår.
Det extra toppmötet i Bryssel den 29 oktober sammankallades bl.a. för
att man skulle markera ikraftträdandet av Maastrichtfördraget. Mötet kom
även att uppvisa den gemensamma viljan att nu gå vidare med konkreta åt-
gärdsprogram på flera områden. Detta innefattar en handlingsplan för till-
Information
från regeringen
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
växt och sysselsättning, det s.k. vitboksprogrammet, som skall föreligga i de-
cember.
Därtill fick kandidatländerna för medlemskap en bekräftelse på målsätt-
ningen om inträde den 1 januari 1995, med tillägget att EG önskar avsluta
själva förhandlingarna före den 1 mars 1994 för att kunna få Europaparla-
mentets godkännande innan det upplöses senare i vår inför valet i juni.
Vi är från svensk sida angelägna om att ta fasta på det momentum som för
närvarande präglar medlemskapsförhandiingarna. Vi delar EG:s uppfatt-
ning att förhandlingarna mycket väl kan komma att avslutas tidigt nästa år.
Det ”window of opportunity”, dvs. den politiska öppning, som vi nu kan
skönja betingas alldeles uppenbart av en önskan från EG-sidan om att göra
utvidgningen till en framgång. Samtidigt står givetvis sakfrågorna i fokus -
för EG och för oss.
Vid gårdagens ministermöte vid medlemskapsförhandiingarna i Bryssel
bekräftades denna bild. Från EG:s sida framhölls att man nu vill intensifiera
arbetet för att finna ömsesidigt godtagbara lösningar på utestående förhand-
lingsfrågor. I detta syfte är det EG:s ambition att före årsskiftet klara av
Maastrichtkapitlen, alltså utrikes- och säkerhetspolitiken, den ekonomiska
och monetära unionen och det juridiska samarbetet i vidaste mening. Det-
samma gäller institutionsfrågan. Här är utgångspunkten Lissabondeklaratio-
nen om oförändrat institutionellt ramverk.
I mitt eget anförande vid gårdagens ministermöte, som tillkommit i brett
politiskt samförstånd, underströk jag vad regeringen redan har framhållit
många gånger tidigare, bl.a. när förhandlingarna inleddes den 1 februari i
år. Sverige delar till fullo de övergripande politiska mål och principer som
återfinns i fördraget om den europeiska unionen.
Jag framhöll också att Europa med stöd av Maastrichtfördraget i ett bättre
läge kommer att kunna möta de utmaningar som vi alla nu står inför.
En första utmaning, framhöll jag, blir att skapa miljontals nya jobb under
90-talet för att hålla tillbaka arbetslösheten och på det sättet stärka tron på
europeiskt samarbete. För att knyta an till ett uttalande av Europeiska rådet
helt nyligen: den nuvarande arbetslösheten kan inte tolereras. Det behövs
gemensamma europeiska insatser för att vi skall kunna ta oss ur krisen. EG-
kommissionens aviserade vitbok och det nordiska handlingsprogram som
antogs häromdagen i Mariehamn kan tjäna som utgångspunkter för nya för-
stärkta initiativ för att främja sysselsättning och tillväxt. Av lika stor vikt är
att vi med fasthet och konsekvens strävar efter att uppfylla de mål om låga
räntor och för statsskuld, budgetsanering och valutastabilitet som är en del
av EMU-samarbetet.
Vid förhandlingsstarten den 1 februari redovisade jag Sveriges inställning
till den ekonomiska och monetära unionen. Jag framförde denna ånyo i
Bryssel i går, och jag finner det angeläget att också här i riksdagen erinra om
vad vi då sade:
”Sverige vill delta i den framväxande Ekonomiska och Monetära Unionen
(EMU). Gemensamma ansträngningar för att uppnå monetär stabilitet är en
viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Den senaste
tidens oro på valutamarknaderna och de räntechocker som har drabbat
många länder inklusive Sverige, har understrukit behovet av ett närmare
ekonomiskt och monetärt samarbete för att främja monetär stabilitet. Sve-
rige är angeläget att bidra till utformningen av EMU redan före medlem-
skapet. Ett slutligt svenskt ställningstagande avseende övergången från den
andra till den tredje fasen kommer att göras i ljuset av den fortsatta utveck-
lingen och i enlighet med bestämmelserna i fördraget.”
Med hänvisning till denna position förklarade jag vid gårdagens minister-
möte att Sverige för sin del är redo att pricka av detta kapitel. I fråga om
övergången från den andra till den tredje fasen i EMU är det ytterst riksda-
gen som skall ta ställning.
En andra utmaning är nödvändigheten att åstadkomma stabilitet och
främja fred i alla delar av Europa. Att utveckla den gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitiken är av avgörande betydelse. När jag framförde vår po-
sition på detta område den 1 februari gjorde jag följande uttalande, som gi-
vetvis alltjämt står sig och som jag upprepade i går i Bryssel:
”Vi vill medverka i arbetet på att bygga en ny europeisk säkerhetsordning
på grundval av FN-stadgan, ESK:s principer och beslut och andra internatio-
nella rättsprinciper. Därför önskar vi delta fullt ut i den gemensamma utri-
kes- och säkerhetspolitiken inom Unionens ram.
Vårt politiska åtagande att fullt ut och aktivt medverka i den gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken har ett brett parlamentariskt stöd. Sverige
har inga rättsliga hinder mot ett sådant deltagande. Vi är beredda att ikläda
oss samma fördragsmässiga rättigheter och skyldigheter som Gemenskapens
nuvarande medlemmar.
Som den svenska riksdagen nyligen har deklarerat består Sveriges militära
alliansfrihet alltjämt. Samtidigt inser vi att utformningen på lång sikt av en
gemensam försvarspolitik, som med tiden skulle kunna leda till ett gemen-
samt försvar, är ett mål för den gemensamma utrikes- och säkerhetspoliti-
ken, som kommer att diskuteras vidare inom ramen för 1996 års översyns-
konferens. Vi avser inte hindra den Europeiska Unionens utveckling på vä-
gen mot detta mål.”
Med hänvisning till denna position förklarade jag vid gårdagens minister-
möte att Sverige är redo att pricka av även detta kapitel.
En tredje utmaning är nödvändigheten av att förstärka gemensamma åt-
gärder för att möta de ökande hoten från internationell brottslighet, särskilt
narkotikabrottsligheten. Även i detta viktiga avseende ger oss Maastricht-
fördraget mycket effektivare medel inför framtiden.
I fråga om områden som berör judiciella och inrikes frågor förklarade jag
att Sverige delar fördragets målsättningar rörande fri rörlighet för personer.
Hithörande frågor har noggrant analyserats på svensk sida av regeringskans-
liets gränskontrollutredning, som läggs fram på fredag. I detta arbete har vi
hittills inte identifierat några större problem.
I denna del upprepade jag även vårt stöd för den sociala stadgan och det
sociala protokollet som faller under Maastrichtfördraget.
Herr talman! Till dags dato har vi kunnat pricka av 12 av sammanlagt 29
kapitel i medlemskapsförhandiingarna som i princip oproblematiska. Arbe-
tet har också förts framåt på andra områden. Många viktiga förhandlingsfrå-
gor ligger dock ännu framför oss.
Vi går nu in i en ny och intensiv fas i förhandlingarna. Vid gårdagens mi-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
nistermöte underströk jag behovet av en gemensam arbetsplan för de kom-
mande månaderna, om båda sidors uttalade strävan att avsluta förhandling-
arna till den 1 mars 1994 skall kunna förverkligas.
Detta ligger helt i linje med det belgiska och det kommande grekiska ord-
förandeskapets uttalade avsikter att satsa ökad tid och kraft på förhandlings-
arbetet. Vi kan bl.a. räkna med mera frekventa förhandlingsmöten.
Det intensiva förhandlingsarbetet kommer att medföra ett givande och ta-
gande för att uppnå för båda parter tillfredsställande lösningar. Jag menar
att det inte ligger något motsatsförhållande mellan en intensifiering av för-
handlingsprocessen och vårt övergripande mål att nå lösningar som tillgodo-
ser våra nationella sakintressen - tvärtom. Regeringen kommer, i nära sam-
verkan med riksdagen, att med all kraft ta till vara den politiska vilja som
EG nu har manifesterat. De möjligheter som nu öppnas att i samförstånd
lösa svåra förhandlingsknutar kommer vi inte att försitta.
Anf. 3 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag tackar för den redovisning som Europaministern har gi-
vit. Vid en tidigare riksdagsdebatt efterlyste jag samråd från regeringens sida
med riksdagens partier om formerna för den folkomröstning som skall hål-
las. Jag fick då svaret att frågan var för tidigt väckt och att regeringen avsåg
att återkomma till den frågan först litet längre fram och närmare avslutandet
av förhandlingarna.
Nu har det nyligen förekommit en rad pressuppgifter om att regeringen
och regeringskansliet internt skulle ha en planering för att hålla en folkom-
röstning i juni nästa år. Om dessa uppgifter är korrekta vore det tämligen
uppseendeväckande mot bakgrund av de uppgifter som vi fick här i kamma-
ren så sent som förra månaden. Mot den bakgrunden vill jag fråga Europa-
ministern om dessa uppgifter är korrekta eller om han vill dementera dem.
Anf. 4 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Mats Hellström har upprepat en fråga som gäller tidpunkten
för den kommande folkomröstningen. Mitt svar är i dag detsamma som det
jag har givit tidigare här i kammaren. Statsministern har också avgivit
samma svar på en fråga tidigare.
När tidpunkten för ett avslutande av förhandlingarna närmar sig eller när
förhandlingarna har avslutats kommer statsministern att samla företrädare
för de olika partierna till överläggningar angående formerna och tidpunk-
terna för en folkomröstning. Då är tiden kommen att ta ställning till den här
frågan.
Jag känner icke till något planeringsarbete av det slag som Mats Hellström
talar om med inriktning på en speciell tidpunkt. Alla olika scenarier måste
naturligtvis finnas med i bilden.
Anf. 5 MATS HELLSTRÖM (s):
Herr talman! Jag skulle vilja ställa en följdfråga mot bakgrund av vad
Europaministern just sade.
Såvitt jag förstår måste Europaparlamentet behandla förslagen i anslut-
ningsfördragen innan de undertecknas av parterna, dvs. Sverige och EG:s
råd. Det skulle innebära att ett undertecknande av avtalet kan ske tidigast i
maj.
Mot den bakgrunden skulle jag vilja fråga vad Europaministern anser i
sak. Är det demokratiskt tillfredsställande att hålla en folkomröstning i juni,
bara några veckor efter det att avtalet har undertecknats av parterna?
Anf. 6 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det ligger i sakens natur och helt i linje med vad jag sade
tidigare att jag inte på något sätt vill föregripa de överläggningar i den här
frågan som skall hållas mellan partiledarna. Frågorna om folkomröst-
ningen - formerna, tidpunkten, sekvenserna m.m. - bör avhandlas i det sam-
manhanget. Det vore fel att nu börja spekulera om det första, andra eller
tredje scenariet.
Anf. 7 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag vill först tacka statsrådet Dinkelspiel för den värdefulla
redovisning som vi har fått av gårdagens möte och förhandlingsläget i all-
mänhet.
Det är värt att notera den högre ambitionsnivå i förhandlingsprocessen
som man tydligen visar från EG:s sida. Vi har hittills fått uppleva att för-
handlingarna har haft en tendens att köra fast i ett antal ”snusfrågor”. Jag
tror att det är mycket viktigt att man kommer ur det stadiet i förhandlings-
processen så fort som möjligt. Det är viktigt, inte minst ur svensk synpunkt,
att vi kan konstatera en respekt för svenska förhållanden och svensk kultur
från EG:s sida om dessa förhandlingar skall kunna slutföras. När jag talar
om svensk kultur tänker jag inte enbart på snus utan på svenska förhållanden
i övrigt.
Det är viktigt att vi inte upplever vårt välkomnande till EG som något
slags Prokrustes-välkomnande - värdshusvärden som gärna tog emot gäster
men med våld såg till att gästernas storlek anpassades till de bäddar som
fanns på värdshuset.
Jag vill gärna höra om statsrådet bedömer att den här typen av frågor nu
kommer att kunna lösas i en något snabbare takt än vad vi hittills har upplevt
i förhandlingarna.
Vi står nu också inför att gå in i förhandlingar om de frågor som är föran-
ledda av Maastrichtavtalet. Det är naturligtvis viktigt att vi är tydliga när det
gäller dels den svenska alliansfriheten, dels vår handlingsfrihet att i framti-
den ta ställning till frågan om en gemensam valuta.
Jag noterar med tillfredsställelse de markeringar som statsrådet gjorde i
går. Jag vill gärna höra om statsrådets bedömning är att man på EG-sidan
är införstådd med den svenska inställningen. Kan man anse att detta har en
acceptans från EG:s sida?
Anf. 8 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag hoppas att den vilja som EG nu visar att öka takten i
förhandlingarna också skall leda till att vi snabbare skall kunna nå fram till
ett bra förhandlingsresultat på de olika punkter som Pär Granstedt nämnde.
Det ligger i själva förhandlingarnas natur att det inte går att påskynda för-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
handlingarna och säga att detta är ett överordnat mål. Vi måste nå ett bra
förhandlingsresultat på de enskilda punkterna. Jag är den första att säga att
jag vill ha dessa frågor ur världen så snabbt som möjligt. Men ännu viktigare
är naturligtvis att nå ett tillfredsställande resultat på dessa punkter.
Jag vill ha dessa frågor ur världen. Snus, systembolag, fritidsfastigheter
osv. är viktiga frågor, men de får inte undanskymma de övergripande frå-
gorna. Det gäller t.ex. EG:s betydelse för freden och friheten och möjlighe-
ten att främja sysselsättning och välfärd. Det är de övergripande frågorna
som vi måste lyfta fram i debatten. De skyms lätt av de förhandlingsfrågor
som vi, av naturliga skäl, måste tackla.
Det är vår ambition, och det speglas mycket tydligt i det anförande jag
höll i går, att mycket klart för EG, liksom naturligtvis på hemmaplan, redo-
visa var Sverige står i frågan om den ekonomiska och monetära unionen och
i frågan om utrikes- och säkerhetspolitiken.
Jag är helt övertygad om att våra markeringar klart gick hem på EG-sidan
i alla de delar som reflekterar vår position i dessa punkter. Jag hade också
intrycket av att vårt budskap mottogs väl. Jag grundar detta framför allt på
att utrikesminister Claes, företrädare för det belgiska ordförandeskapet,
både under överläggningarna och uppenbarligen vid den efterföljande press-
konferensen sade sig räkna med att förhandlingarna i dessa delar skulle
kunna avslutas före årsskiftet.
Anf. 9 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Jag tackar för de kompletterande synpunkterna. Jag noterar
med tillfredsställelse det statsrådet sade om reaktionen på talet när det gäller
alliansfrihet och den monetära unionen. Jag tror att det är viktigt att vi hela
tiden arbetar med öppna kort, inte minst för situationen efter ett möjligt
svenskt inträde.
Vidare har vi frågan om förhandlingarna som gäller den inre marknaden.
Jag delar givetvis uppfattningen att det är viktigare med ett bra förhandlings-
resultat än med en snabb tidtabell. Jag vill gärna i det sammanhanget under-
stryka att det i fråga om folkomröstningen är Centerns uppfattning att de-
mokratiaspekten är viktigast. Det är viktigt att vi förhandlar färdigt i god tid.
Det är viktigt att ha tillräckligt med tid för att diskutera resultatet innan det
blir en folkomröstning - även om det innebär att man måste skjuta upp om-
röstningen till efter valet.
Anf. 10 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Jag får tacka för redogörelsen. Regeringen säger att man har
ett brett parlamentariskt stöd för sin politik i EG-frågan. Vi vet att det folk-
liga stödet är litet, och efter det ställningstagande som skall ske i EG kom-
mer stödet att bli mindre.
Det finns en politisk elit i Europa som har ett dåligt stöd för sin politik hos
Europas folk, inte minst när det gäller Maastrichtfördraget. Vi ansluter oss
i det här parlamentet mer och mer till det sättet att arbeta. Jag tror inte att ett
regel- och normsystem i Europa kan fungera om inte befolkningen är med.
1 fråga om försvars- och säkerhetspolitiken vet vi som håller på med dessa
frågor vad det i själva verket är som gäller. Det är i längden ohållbart att stå
utanför den allians som detta innebär också på försvarsområdet.
Det som inte har debatterats i Sverige i dag är de uttalanden som gjordes
vid toppmötet den 29 oktober. Där sades det att Västeuropeiska unionen
snabbt skall vidta samtliga de åtgärder som har förutsetts i fördraget och i
den deklaration som gjordes för VEU. På sidorna 214-218 i Maastrichtför-
draget ser man vad det handlar om.
Den militära samordningen måste rimligen börja omedelbart. Den skall
ske snabbt. Jag tvivlar på att det finns något rådrum fram till 1996, som Din-
kelspiel har anfört här.
Västeuropeiska unionen är med varje rimlig definition en militärpakt. Det
står i Haag-plattformen från 1987 att kärnvapen är en viktig del av VEU:s
militära strategi. Två av VEU-länderna innehar dessutom kärnvapen. VEU
kan i motsats till NATO agera militärt över hela världen. Alla EG-länder
tillhör VEU, antingen som medlemmar eller som observatörer.
Det framgår i Maastrichtfördraget att unionen anmodar Västeuropeiska
unionen, som är en integrerad del av unionens utveckling, att utarbeta och
genomföra unionsbeslut och unionsaktioner som berör försvaret.
Jag tror inte att Sverige som EU-medlem med denna uppläggning har nå-
gon som helst chans att ställa sig utanför de militära beslut som fattas i minis-
terrådet. Vore det inte ärligare att säga inför det svenska folket att detta är
en oundviklig utveckling?
Anf. 11 TREDJE VICE TALMANNEN:
De första inläggen får vara längst två minuter.
Anf. 12 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När jag i riksdagen talar om ett brett politiskt samförstånd
utesluter jag naturligtvis Vänsterpartiet. Jag har inte för ett ögonblick väntat
mig att Vänsterpartiet skulle ställa sig bakom vad en mycket bred majoritet
i Sveriges riksdag har beslutat.
Bengt Hurtig säger att det skall vara ett folkligt stöd. Det är precis av det
skälet som det skall vara folkomröstning i frågan. Den folkomröstningen
kommer att äga rum när avtalet är färdigt. Vi ser förhandlingsresultatet, och
svenska folket får tillfälle att pröva detta i ljuset av hela den övergripande
europeiska bilden. Det är det som blir avgörande. Med ett ja finns ett brett
folkligt stöd.
Vidare säger Bengt Hurtig att Sverige måste gå med i VEU. Men Bengt
Hurtig har helt fe) på den punkten.
Ett medlemskap i VEU skulle innebära att vi deltar i en gemensam för-
svarspolitik. Det skulle i sin tur innebära att den militära alliansfriheten inte
skulle bestå. Detta fordrar ett beslut av svensk regering och svensk riksdag.
Ingen annan kan förändra den linjen.
Vidare har vi frågan om observatörsskap. I går tillkännagav Österrike att
landet skall vara med som obeservatör i den västeuropeiska unionen. Det
innebär inte deltagande i en gemensam försvarspolitik, än mindre i ett ge-
mensamt försvar. Österrike har neutraliteten inskriven i sin konstitution.
Därmed faller Bengt Hurtigs påstående på sin egen orimlighet.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Anf. 13 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Är det inte så att om Sveriges riksdag i ett senare skede be-
stämmer sig för att stå utanför ett militärt samarbete, kommer Sverige med
denna uppläggning att få avsevärda svårigheter? Det kommer inte att finnas
något protokoll där denna position har lagts fast. Det finns ett uttalande om
att Sveriges riksdag skall fatta ett beslut i ett senare skede. Man försätter sig
i en politiskt och psykologiskt mycket besvärlig situation.
Anf. 14 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Den här frågan tas upp för första gången vid EG:s institutio-
nella konferens 1996. Alla beslut i den del som kan beröra utformningen av
en gemensam försvarspolitik eller ett gemensamt försvar måste fattas med
enhällighet. Det kan över huvud taget inte bli fråga om att Sverige skall
tvingas in i ett sådant samarbete. Sveriges regering och Sveriges riksdag är
och förblir i det avseendet suveräna!
Anf. 15 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Det är fortfarande osäkert hur den svenska offentlighets-
principen skall hävdas i ett EG-medlemskap. Europaministern nämnde ing-
enting i sitt anförande om vad som har hänt på området. Jag tycker det är
angeläget att vi snart får reda på i vilka former som den svenska offentlig-
hetsprincipen i fortsättning skall hävdas. Vi måste få besked om huruvida
EG kommer att respektera vår offentlighetsprincip. Vi måste också få be-
sked om huruvida svenska medborgare och svenska journalister i fortsätt-
ningen kan granska myndigheters agerande också när det gäller EG-an-
knutna områden. Jag skulle vilja att statsrådet Ulf Dinkelspiel utvecklade
den här frågan något.
Anf. 16 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Att jag inte nämnde offentlighetsprincipen beror på att jag
i mitt huvudanförande över huvud taget inte gick in på annat än de frågor
som direkt var aktuella vid gårdagens möte.
Jag delar givetvis Ylva Annerstedts uppfattning i fråga om offentlighets-
principen. Den kom klart till uttryck i vårt anförande den 1 februari, då det
sades att offentlighetsprincipen är en omistlig del av vårt samhälle. Denna
princip kommer icke att överges. Den kommer att ligga fast. Det är ställt
utom allt tvivel. Vårt syfte är att på ett eller annat sätt få detta dokumenterat
i förhandlingarna.
EG är för närvarande inne i en mycket intensiv fas för att också ompröva
sin egen hantering av dessa frågor. Det bör underlätta en dokumentation av
detta i en eller annan form. Men på den här punkten, som på andra punkter,
gäller att vi ännu inte nått fram till en överenskommelse med EG. Jag kan
därför inte i dagsläget redovisa på vilket sätt vi skall kunna dokumentera
detta. Att offentlighetsprincipen ligger fast är ställt utom allt tvivel!
Anf. 17 YLVA ANNERSTEDT (fp):
Herr talman! Det känns mycket lugnande med dc här tydliga beskeden.
Samtidigt har vi under en ganska lång period hört just att offcntlighetsprinci-
pen kommer att dokumenteras i ”en eller annan form”. Men det får inte
dröja för länge innan vi får reda på vad en eller annan form betyder, eftersom
detta är ett så centralt område för den svenska demokratin.
Anf. 18 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Mina frågor rör också utrikespolitiken. Jag vill ställa dem till
statsrådet Ulf Dinkelspiel och få ett ganska precist svar.
Min första fråga är: Går det att såsom EU-medlem framledes hålla fast
inte bara vid den militära alliansfriheten utan också, vilket inte nämndes, vid
en politik som syftar till neutralitet i krig?
Min andra fråga är: Har statsrådet i förhandlingarna tagit upp den viktiga
frågan att Sverige beslutat att inte ha egna atomvapen? På vilket sätt har det
i samband med diskussionerna framkommit om det är möjligt att ha samver-
kan med länder som är atombeväpnade?
Min tredje slutliga fråga gäller de ungefär 50 krav som har listats. Är det
endast en mycket liten del av dessa krav som kan bli tillgodosedda?
Anf. 19 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! På Hans Göran Francks första fråga vill jag svara att vi nog-
grant har redovisat vår säkerhetspolitiska linje i olika samtal med EG, både
före förhandlingarnas inledning och därefter.
EG är helt på det klara med Sveriges säkerhetspolitiska linje. Det framgår
inte minst av kommissionens yttrande över den svenska ansökan. Det är vår
uppfattning att vår säkerhetspolitik, såsom Hans Göran Franck definierade
den, är fullt förenlig med ett svenskt medlemskap i EG/EU, och jag räknar
med att detta kommer att dokumenteras i förhandlingarna inom en mycket
snar framtid.
Vår politik när det gäller atomvapen har redovisats klart, både i det sam-
manhanget och i sammanhanget med behandlingen av det nyss avslutade ka-
pitlet om Euratom. Det framgår med all önskvärd tydlighet att varje land
har full frihet att föra sin egen politik på det här området. Det kanske allra
bästa beviset för detta är att det på den här punkten även skiljer sig mellan
EG:s nuvarande medlemsländer.
Tyvärr uppfattade jag inte Hans Göran Francks tredje fråga, vilket jag ber
om ursäkt för. Får jag be Hans Göran Franck upprepa frågan!
Anf. 20 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Det har ju framställts ungefär ett femtiotal olika krav från
svensk sida. Är det på det sättet, att bara en liten del av dessa krav kan för-
väntas bli tillgodosedda? Det kommer ju att bli en hårdgranskning av den
här listan på 50 krav. Jag tycker det är bra om statsrådet nu kan ge oss en
prognos hur förhandlingsläget är och hur han bedömer möjligheterna att få
kraven tillgodosedda.
Anf. 21 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vet inte riktigt var Hans Göran Franck får siffran 50 från.
Ser man till våra krav på huvudområdena, rör det sig om ett färre antal krav,
men inom ramen för dessa krav rör det sig om långt fler delkrav.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Det är svårt att i dagsläget göra en utvärdering, därför att många av de
svåraste förhandlingsfrågorna ligger framför oss. Men jag känner mig hopp-
full om att vi, när den dagen kommer, skall kunna redovisa ett förhandlings-
resultat som av riksdagen och svenska folket kommer att uppfattas som till-
fredsställande. Jag tar dock icke ut några segrar i förskott.
Anf. 22 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Statsrådet sade att man från svensk sida biträtt Maastricht-
avtalet vad gäller det juridiska samarbetet i dess vidaste mening.
Det finns skillnader i Europa i myndighetstraditionen på det här området,
bl.a. vad gäller den inre rättssäkerheten och agrandet gentemot annat land.
Innebär acceptansen i det juridiska samarbetet i dess vidaste mening att det
inte finns några restriktioner från svensk sida när det gäller det polisiära eller
det rättsliga samarbetet i Europa?
Anf. 23 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag vill lägga fast att vi ännu inte har kommit till någon över-
enskommelse avseende tredje pelaren. Vill vill avvakta den gränskontrollut-
redning och de ytterligare redovisningar som förväntas föreligga inom den
allra närmaste tiden.
Jag ser inga problem av den karaktär som här togs upp. Men jag vill gärna
vänta med slutligt besked i den här frågan tills vi har klarat av den erforder-
liga beredningen inom regeringskansliet och med andra partier.
Anf. 24 BJÖRN SAMUELSON (v):
Herr talman! Kommer riksdagen att få tillfälle att diskutera frågor kring
bl.a. gränskontroll, innan förhandlingarna går vidare?
Anf. 25 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det kommer att på sedvanligt sätt ske samråd med riksda-
gens EG-delegation i den här frågan, precis som i alla andra frågor.
Anf. 26 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Europaministern sade att vi skall gå med i den europeiska
unionen för att bidra till att skapa monetär stabilitet i Europa.
Det råder ganska stor enighet i dag - bl.a. skriver Konjunkturinstitutet om
det i sin höstrapport - om att det monetära samarbetet hittills i de länder
som knöt sig till valutasamarbetet lett till att man i dessa länder fick högre
räntor och arbetslöshet än vad konjukturläget skulle motiverat. Man kan
säga att valutasamarbetet var en sorts samordnad, arbetslöshetsskapande åt-
gärd.
Jag vill fråga: Varför tror Europaministern att den kommande monetära
unionen skall lyckas bättre med att skapa monetär stabilitet och minskad ar-
betslöshet?
Min andra fråga handlar om det tredje steget, som Europaministern sade
att vi kan vänta med att ta. Men det är väl ändå så att vi som medlemmar
förbinder oss att arbeta för också det tredje steget, med exempelvis Maast-
10
richtfördragets regler om överordnad inflationsbekämpning och förslaget att
Riksbanken inte skall få påverkas av riksdag och regering.
Att man nu flaggar med att vi skall vänta med det tredje steget och att
man lägger Riksbanksutredningens förslag på is, är inte det ett taktikspel
som går ut på att sopa en del splittrande frågor inom Ja till EU-blocket under
mattan?
Anf. 27 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Jag tror att de flesta bedömare är eniga om att den oro på
valutamarknaden och de starka fluktuationer som vi har sett under det se-
naste året allvarligt har skadat våra ekonomier. Samtidigt är det uppenbart
att det ekonomiska och monetära samarbete som har utvecklats lider av bris-
ter. Försöker man att alltför snabbt åstadkomma valutastabilitet, utan att ha
tillräcklig konvergens när det gäller den ekonomiska utvecklingen i de en-
skilda länderna, riskerar man att hamna i en situation som ytterst innehåller
fröet till nya valutakriser. Vi har sett prov på detta.
Att en parallell utveckling på båda dessa fronter, med ökad valutastabili-
tet, kommer att underlätta det internationella samarbetet, underlätta våra
ansträngningar att främja sysselsättning och tillväxt, är enligt min mening
ställt utom allt tvivel. Men klart är - det har inte minst den senaste utveck-
lingen visat - att det inte är någon lätt väg att komma fram på. Det finns
många spänningar inbyggda.
När det gäller utvecklingen av valutasamarbetet är det alldeles klart ett
svenskt intresse att medverka i detta. Jag vill gå ett steg längre: funnes det
möjlighet för Sverige att delta i det monetära samarbetet i dag vore detta en
klar fördel. Men det kan vi nu inte göra, eftersom Sverige inte är medlem i
EG.
Vi har redan den 1 februari sagt att vi vill medverka i utformningen av det
framtida samarbetet. Nu närmast går EG in i en andra fas från 1994. Sedan
kommer samarbetet gradvis att stärkas. Avsikten är att tidigast 1997 - kan-
ske mer sannolikt längre fram i tiden, eventuellt 1999 - ta ytterligare ett steg
och gå in i den tredje fasen.
Vi vill självfallet vara med och påverka utvecklingen, så att den blir i enlig-
het med våra nationella intressen. Det är ett skäl till att vi vill vara med i
EG. Men det står inte på något sätt i motsättning mot detta som vi klart de-
klarerade i Bryssel i går, dvs. att vi förbehåller oss rätten att ta slutlig ställ-
ning till övergången från den andra till den tredje fasen i ljuset av utveck-
lingen. Det är fråga om många års utveckling. Vi vet att det finns många
överraskningar på vägen, i ljuset av fördragets regler.
Anf. 28 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Europaministern svarade inte på min andra fråga, om det
inte måste bedömas som ett taktikspel när man säger att vi skall vänta med
det tredje steget.
Jag frågade också om Riksbanksutredningens förslag: Är det inte ett tak-
tikspe) att man sopar det under mattan? Vad har sagts i förhandlingarna om
Riksbanksutredningen och över huvud taget Riksbankens ställning? Vad har
Sverige förbundit sig när det gäller att följa Maastrichtfördragets regler om
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
12
att inflationsbekämpningen skall överordnas allt annat och att Riksbanken
skall vara självständig?
Anf. 29 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det här är inte fråga om något taktikspel. Det är fråga om
en mycket klar och konsekvent linje, som syftar till att föra in Sverige också
i det ekonomiska samarbetet, men med ett klargörande att övergången från
andra till tredje steget skall grundas på ett ställningstagande från regeringens
och riksdagens sida.
I det fortsatta arbetet med frågor kring Riksbanken och dess ställning
måste vi givetvis också ta hänsyn till utvecklingen på den internationella
fronten. Jag kan icke säga exakt var vi står på den här punkten. Det är när-
mast finansministerns sak att redovisa detta, men jag skall gärna återkomma
när jag har satt mig in i detaljerna.
Anf. 30 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Statsrådet säger att offentlighetsprincipen är en omistlig del
av vårt samhälle. Samtidigt har statsrådet i en interpellationsdebatt nyligen
konstaterat att det EG-direktiv som föreligger om personlig integritet inte
överensstämmer med vår offentlighetsprincip.
Nu går förhandlingsarbetet snabbt, och det beräknas vara klart den 1
mars. Enligt vad jag förstår, kommer beslutet om EG-direktiv om personlig
integritet att fattas efter det att våra förhandlingar är slutförda. Hur skall vi
då kunna påverka och se till att vår offentlighetsprincip inte naggas i kanten?
Det tidigare svaret gav inte något besked om vilken strategi man har för
att möta den situationen. Man har tydligen inte ens tagit upp offentlighets-
principen nu senast, och jag kan inte se hur man kan förena det med att säga
att den är en omistlig del, att den inte är förhandlingsbar och att vi inte skall
ge upp den - samtidigt som vi måste rätta oss efter de EG-direktiv som tas
om Sverige blir medlem.
Anf. 31 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det är riktigt att det finns ett förslag från EG-kommissionen
på det här området. Det är ett förslag som, såvitt jag vet, har rönt mycken
kritik från EG, och det föreligger ett stort antal ändringsförslag. Det här gör
att det är skrivet i stjärnorna om och när förslaget kommer att bli en del av
EG:s regelverk - jag utgår från att det i så fall är omarbetat.
I den mån man inte blir klar innan vi blir klara med förhandlingarna - jag
bedömer det som mycket osannolikt att det klaras av dessförinnan - kommer
vi att vara med i diskussionerna om direktivet. Då kommer vi naturligtvis att
ta upp de aspekter, från sekretessynpunkt och liknande, som vi anser icke
passar in i våra existerande regelverk och kan på det sättet bevaka intres-
sena. En av fördelarna med medlemskap är just att vi sitter med när beslut
fattas i dessa frågor - till skillnad från med EES-avtalet.
Anf. 32 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Men om förhandlingarna har avslutats den 1 mars och vi
skall skriva på avtalet den 1 maj och EG-direktivet kommer däremellan,
måste vi ju följa det EG-direktiv som är taget. Då har vi inga påverkansmöj-
ligheter.
Jag förstår inte att statsrådet kan säga att det här är skrivet i stjärnorna.
Följer man inte noga vad som pågår på det här området? När skall direktivet
antas? Vad kommer det att innebära?
Förslaget har redan förändrats och diskuterats, och parlamentet står
bakom det förslag som nu föreligger. Det är litet oroande att man inte när-
mare följer detta, eftersom vi är överens om att offentlighetsprincipen är en
omistlig del av vårt samhälle.
Anf. 33 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Det är just därför att vi följer den här frågan oerhört nog-
grant som jag vågar säga att det är synnerligen osäkert om direktivet kom-
mer att antas. Jag har hört många tvärsäkra uttalanden i riksdagen om vad
som kommer att bli resultatet av det förslag som kommissionen har lagt. Jag
har t.o.m. hört riksdagsledamöter mer eller mindre ta för givet att kommis-
sionens förslag kommer att bli EG:s beslut. Så är det inte.
När det gäller frågan hur vi kommer in i bilden om direktivet inte skulle
ha antagits när våra förhandlingar är avslutade vill jag säga att här finns en
interimsprocedur som har använts för tidigare medlemskapsförhandlingar
och som också kommer att bli aktuell för vår del från det ögonblick då för-
handlingarna om avtalet är avslutade. Innan det har trätt i kraft blir Sverige,
liksom andra länder, indraget i diskussionerna kring kommande förord-
ningar, direktiv och andra rättsakter.
Anf. 34 HADAR CARS (fp):
Herr talman! Det är bra att regeringen efter samråd med riksdagsparti-
erna har gjort klart i det europeiska förbundet att Sverige i förbundet kom-
mer att medverka i ansträngningarna att stärka freden och säkerheten, i
kampen mot narkotika, i valutasamarbetet och i kampen mot arbetslöshe-
ten. Det är glädjande att man inom det europeiska förbundet nu gör kampen
mot arbetslösheten till en huvudfråga. Det pågår ett arbete som syftar till att
vid rådets möte i december lägga fram en konkret handlingsplan.
Min fråga till statsrådet Dinkelspiel är: På vad sätt medverkar regeringen
i dag när det gäller att ge bidrag till den plan mot arbetslöshet som man arbe-
tar med inom det europeiska förbundet?
Med herr talmannens medgivande vill jag också göra ett tillägg när det
gäller folkomröstningsfrågan. Jag respekterar den åsikt som statsrådet Din-
kelspiel som företrädare för regeringen har givit uttryck för. Samtidigt vill
jag säga att jag ser stora politiska och praktiska svårigheter för en folkom-
röstning före valdagen.
Anf. 35 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Hadar Cars och jag är helt eniga om att det är viktigt att
sysselsättningen lyfts fram på det sätt som sker i det europeiska samarbetet.
Det framhöll jag också tidigare.
Hadar Cars frågade vilka bidrag vi lämnar till det arbetet. Vi går fram på
olika vägar. Vi har i ett tidigt skede haft överläggningar kring de här frågorna
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
13
|
Prot. 1993/94:21 10 november 1993 |
mellan EFTA- och EG-ländernas finansministrar. Sverige har lämnat in ett |
som ett led i EG:s arbete med vitboken. Vid Nordiska rådets möte nu den
|
Information |
8 november antog de nordiska stats-, ekonomi- och finansministrarna ett För att ytterligare understryka det gemensamma intresse som EFTA-län- Vi har alltså många vägar att framföra synpunkter på det här, även om vi Anf. 36 BIRGITTA HAMBRAEUS (c): Herr talman! Snusfrågor kan kanske anses vara små, men jag tycker att Det viktigaste är ju om vi skall ha rätt att själva bestämma vad som skall Men nu vill jag ställa en konkret fråga: Hur mycket skall vi betala? Det Anf. 37 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m): Herr talman! Jag delar Birgitta Hambraeus uppfattning att de förhand- Dessutom vill jag gärna säga att de problem som vi ställs inför vid förhand- Nu finns det ett regelverk med regler som har lagts fast under 35 års samar- |
|
14 |
tillfredsställande sätt, men jag tycker att Birgitta Hambraeus fråga visar hur |
viktigt det är att Sverige är med i det europeiska samarbetet och på så sätt
har rösträtt i Europa och kan påverka den europeiska omgivning som vi i vår
tur är så beroende av.
På den andra punkten, som gällde hur mycket Sverige skall betala, vill jag
säga att det delvis är en förhandlingsfråga. Några precisa besked kan jag inte
lämna på den punkten. Jag har sagt att vi kan räkna med ett bruttobidrag
kring i runda tal 20 miljarder, netto 10 miljarder, men detta är en del av för-
handlingarna, och vi har - inte minst - begärt en infasning av det svenska
budgetbidraget.
Hur skall det betalas? frågade Birgitta Hambraeus. Ja, jag tror att alla be-
dömare är ense om att internationellt samarbete av det här slaget ökar våra
möjligheter att främja tillväxten, att ta Sverige ut ur den ekonomiska krisen.
Det är en del av ett samlat program som regeringen har för att föra Sverige
ut ur den ekonomiska krisen. Med högre tillväxttakt får vi också större kaka
och mer att fördela.
Jag skall ge ett exempel. Jag vill inte ge mig in på hur många procentenhe-
ters ökning ett medlemskap kan leda till över tiden, men 1 % ökning av BNP
motsvarar ca 15 miljarder kronor. Det skall ställas mot ett nettobidrag som
hypotetiskt kan uppskattas till 10 miljarder kronor.
Anf. 38 BIRGITTA HAMBRAEUS (c):
Herr talman! Ekonomerna i Sverige börjar nu bli ganska ense om att ett
medlemskap i den europeiska monetära unionen inte kommer att främja vår
ekonomi. Kjell-Olof Feldt har också i tidningen Moderna tider i september
framfört att det egentligen inte längre är någon ekonomisk fördel. Frågan är
alltså om det här med tillväxten är så alldeles säkert, om vi inte längre kan
besluta om våra egna regler i Sverige.
Statsrådet missade poängen i det jag sade om snusfrågorna. För det första:
Hur kan statsrådet säga säkert att vi skall diktera? Statsrådet sade att om vi
hade varit med så hade det inte blivit så här. Skall vi gå in och diktera i EG?
För det andra talade jag inte om snusfrågan som sådan utan om det faktum
att man i Bryssel hädanefter kommer att besluta vad som skall gälla i Sve-
rige. Det blir konkret för människor i sådana frågor som snusfrågan.
Anf. 39 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! När det gäller möjligheterna att åstadkomma högre tillväxt
och högre sysselsättning, är det ekonomiska monetära samarbetet naturligt-
vis bara en liten del av det hela. Att Birgitta Hambraeus bara lyssnar till en
del ekonomer kan möjligen förklaras av hennes egen inställning i den här
frågan. Jag tror att det finns mycket olika uppfattningar. Vi vet hur svår den
här frågan är. Jag känner ödmjukhet inför uppgiften att komma med några
precisa siffror på denna punkt.
EMU är bara en del av samarbetet. Hela EG-samarbetet - frigörelsen av
handeln, tjänsterna, kapitalet och ökad rörlighet över gränserna samt samar-
betet på en rad andra områden - bidrar till att öka möjligheterna att föra
Sverige ut ur den ekonomiska krisen. Det är inte fråga om ”styckevis och
delt”, utan det är fråga om en helhet.
När det gäller våra möjligheter att påverka, skall vi inte diktera några be-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
15
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Information
från regeringen
slut i Bryssel. Men, Birgitta Hambraeus, det är inte heller Bryssel som beslu-
tar. Det är EG:s ministerråd - alltså företrädare för EG:s medlemsländer -
som beslutar i dessa frågor. Sedan må de mötas i Bryssel, Stockholm, Köpen-
hamn eller i vilket EG-land som helst när den tiden kommer. Det är precis
som beträffande alla andra internationella organisationer: det är medlems-
länderna som beslutar. I en del fall krävs enhällighet, i andra fall kvalificerad
eller enkel majoritet, beroende på ärendenas karaktär. Det är där som det
är viktigt att vi är med och tillsammans med likasinnade verkar för våra in-
tressen. Om vi står utanför, kommer vi att bli alltmer beroende av en utveck-
ling som vi själva inte kan påverka. Det är en fråga om vår rösträtt i Europa.
Anf. 40 NILS T SVENSSON (s):
Herr talman! Det har i olika sammanhang klargjorts att allemansrätten
inte berörs av ett medlemskap i EG. Nu tycks det råda en viss okunskap i
den frågan. En av våra mer kända miljödebattörer föreslog häromdagen att
man, innan Sverige går med i EG, skulle begränsa allemansrätten till att en-
bart gälla boende i Sverige. Om vi väntar till efter det att Sverige har blivit
medlem i EG, blir detta omöjligt, eftersom en begränsning av allemansrät-
ten då kommer att uppfattas som diskriminerande. Om man bortser från det
märkliga i detta förslag, vill jag ändå fråga statsrådet Dinkelspiel om det har
framkommit något nytt som gör att EG-rätten kan komma att begränsa den
svenska allemansrätten.
Anf. 41 Statsrådet ULF DINKELSPIEL (m):
Herr talman! Mitt svar är klart och entydigt: nej.
Överläggningen var härmed avslutad.
Föredrogs och hänvisades
Motionerna
1993/94:Ju9 och JulO till justitieutskottet
1993/94:U2 till utrikesutskottet
1993/94:Fi2—Fi5 till finansutskottet
1993/94:Sol8 till socialutskottet
1993/94:Sf9 och SflO till socialförsäkringsutskottet
1993/94:T3-T29 till trafikutskottet
1993/94:Jull-Jul5 till justitieutskottet
1993/94:Sfl 1 till socialförsäkringsutskottet
1993/94:N3 och N4 till näringsutskottet
1993/94:Joll och Jol2 till jordbruksutskottet
1993/94:T1 och T2 till trafikutskottet
1993/94:N5 och N6 till näringsutskottet
1993/94:Fi6 till finansutskottet
16
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 27
oktober
JuU2 Straffrättsliga frågor
Mom. 2 (tjänstefel)
1. Utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
246 för utskottet
19 för res. 2
1 avstod
83 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 60 m, 25 fp, 23 c, 19 kds, 9 v, 1 -
För res. 2: 18 nyd, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 29 s, 20 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 4 nyd, 5 v, 2 -
Mom. 5 (översyn av den straffrättsliga lagstiftnigen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
147 för utskottet
117 för res. 3
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 60 m, 25 fp, 23 c, 19 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 3: 108 s, 8 v, 1 -
Frånvarande: 30 s, 20 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 4 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 11 (straffskärpning för utlänningar)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
244 för utskottet
20 för res. 5
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 58 m, 25 fp, 22 c, 19 kds, 9 v, 2 -
För res. 5: 1 c, 19 nyd
Frånvarande: 29 s, 22 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 4 nyd, 5 v, 2 -
Birgitta Carlsson (c) anmälde att hon avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
18
Mom. 16 (allmänpreventionens betydelse i rättstillämpningen)
1. utskottet
2. res. 6 (nyd)
Votering:
244 för utskottet
20 för res. 6
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 59 m, 25 fp, 22 c, 19 kds, 9 v, 1 -
För res. 6: 19 nyd, 1 -
Frånvarande: 29 s, 21 m, 8 fp, 9 c, 7 kds, 4 nyd, 5 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU3 Övergrepp på kvinnor och barn
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU1 Vissa arrendefrågor
Mom. 1 (friköp av historiska arrenden)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
126 för utskottet
124 för res.
13 avstod
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 60 m, 24 fp, 14 c, 16 kds, 11 nyd, 1 -
För res.: 108 s, 1 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 8 v, 1 -
Avstod: 7 c, 2 kds, 4 nyd
Frånvarande: 30 s, 20 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 5 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU2 Godtrosförvärv
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU3 Inseminationslagstiftningen
Mom. 1 (insemination på kvinnor som inte lever i stabila heterosexuella för-
hållanden)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
248 för utskottet
12 för men.
4 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 61 m, 23 fp, 23 c, 19 kds, 17 nyd, 1 -
För men: 2 s, 9 v, 1 -
Avstod: 2 s, 2 fp
Frånvarande: 30 s, 19 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 6 nyd, 5 v, 2 -
Mom. 2 (översyn av inseminationslagen i övrigt)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
249 för utskottet
12 för men.
3 avstod
85 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 106 s, 61 m, 22 fp, 23 c, 19 kds, 17 nyd, 1 -
För men.: 1 s, 1 fp, 9 v, 1 -
Avstod: 1 s, 2 fp
Frånvarande: 30 s, 19 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 6 nyd, 5 v, 2 -
UU5 Verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1992
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU1 Hälsorisker vid kraftledningar, m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU3 Vissa näringsrättsliga frågor m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU4 Vissa konkurrensrättsliga frågor
Mom. 1 och 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 3 (byggsektorn)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
247 för utskottet
18 för res.
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 61 m, 25 fp, 23 c, 19 kds, 9v, 1 -
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
19
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
20
För res.: 17 nyd, 1 -
Frånvarande: 29 s, 19 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 6 nyd, 5 v, 2 -
Tredje vice talmannen meddelade att justitieutskottets betänkande JuU4,
utrikesutskottets betänkanden UU1, UU2 och UU4, försvarsutskottets be-
tänkande FöUl samt socialförsäkringsutskottets betänkanden SfUl och
SfU2 skulle avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU4 Processrättsliga frågor.
Anf. 42 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd):
Herr talman! Ny demokrati tar här åter upp frågan om polisens spanings-
metoder. Detta mot bakgrund av att den verklighet som omger oss och som
tyvärr hotar den enskilda människan genom alltmer kvalificerad brottslig-
het.
För att samhällets medborgare skall kunna skyddas och grovt kriminella
individer skall kunna lagforas är det nödvändigt att polisen tillåts använda
modern spaningsteknik för att uppdaga den grova brottsligheten. Jag tänker
då närmast på grov narkotikabrottslighet som styrs av internationella ligor
som förfogar över stora ekonomiska resurser och även brottslighet som ho-
tar rikets säkerhet.
För att möjligen kunna uppdaga och beivra denna typ av brottslighet
måste polisen få möjlighet att använda sig av hemlig teknisk avlyssning samt
dolda övervakningskameror i den brottsutredande verksamheten.
Den förra regeringens ställningstagande från 1989 beträffande buggning
och dold övervakningskamera måste snarast omprövas så att dessa metoder
enligt Säpokommitténs förslag införs som spaningsmetoder i polisarbetet
snarast möjligt.
Att detta förslag fortfarande är under beredning i Justitiedepartementet
är otillfredsställande. Man borde ha kommit fram till ett bättre förslag än
den förra regeringen gjorde. Med bättre menar jag att förslaget skulle tillåta
buggning och dold övervakningskamera som spaningsmetoder.
Herr talman! Beträffande åtgärder mot ungdomsbrottsligheten finns det
enligt Ny demokratis mening skäl att gå längre än vad som föreslås av Ung-
domsbrottskommittén. Enligt ett förslag som presenteras där når man inte
fram till en omedelbar reaktion på brott som begås av brottsaktiva ungdo-
mar.
Eftersom kommittéförslagen just nu är ute på remiss hoppas jag att rege-
ringen, när den skall bereda de olika förslagen, beaktar vårt förslag som går
ut på att man i ett tidigare skede skall kunna omedelbart frihetsberöva
brottsaktiva ungdomar för utredning och åtgärder. Om det innebär att man
måste göra en översyn av häktningsreglerna för att anpassa dem till dessa
ungdomars särskilda förhållanden, överlåter jag till regeringen att bedöma
och att återkomma med förslag om.
Beträffande nämndemännens situation i domstolar har regeringen i april
i år tillsatt utredningen Domstolarna och domstolarnas ställning inför 2000-
talet. Det är angeläget att man i samband med utredningen ser över nämnde-
männens ställning och förutsättningslöst granskar nämndemannainstitutet.
Utredningen skall redovisas före utgången av juni 1994, och därför finns
ingen anledning för mig att här närmare gå in på detaljer, utan jag hoppas
att våra förslag i sakfrågan tillgodoses.
Även Ungdomsbrottskommittén har lämnat förslag till hur nämnden i
ungdomsmål skall vara sammansatt. Vi får väl även i det fallet avvakta för-
slag i regeringens kommande proposition.
Herr talman! När det gäller anonymitet för vittnen anser Ny demokrati att
denna fråga är väldigt viktig. Kommer man inte fram till en tillfredsställande
lösning på problematiken finns det risk för att rättssamhällets förmåga att
lagfora kriminella personer kraftigt minskas.
En rad uppmärksammade fall har påvisat att det är väldigt svårt att få en-
skilda människor att ställa upp i domstol och vittna om sina iakttagelser. Det
är ett växande problem för rättssamhället. Frågan om anonymitet för vittnen
och målsägande har utförligt behandlats av justitieutskottet under hösten
1992, i betänkandet om processrättsliga frågor.
Även Justitiedepartementet har i promemorian Brottsoffer i blickpunkten
behandlat dessa frågor. Man har samstämmigt kommit fram till att det inte
kan komma i fråga att undanhålla den misstänkte uppgifter om exempelvis
ett vittne. Ny demokrati hävdar att frågan allvarligt måste diskuteras, så att
man hittar en möjlighet att hålla vittnets identitet skyddad på ett tillfredsstäl-
lande sätt utan att andra intressen går förlorade.
En arbetsgrupp inom Rikspolisstyrelsen har tagit fram förslag i rapporten
Vittnesskydd. Dessa går i huvudsak ut på att vittnets identitet och övriga
personuppgifter skall vara kända av polis, domstol, åklagare och försvarare.
Genom att dessa har tystnadsplikt skulle därmed vittnet vara skyddat om
denne så önskar. Detta är viktigt därför att hot om allvarliga våldshandlingar
är en verklighet för vittnen i dagsläget. Dessa problem tenderar dessutom
att öka.
Herr talman! Naturligtvis står Ny demokrati bakom samtliga reservatio-
ner i justitieutskottets betänkande nr 4. För att vinna tid yrkar jag endast
bifall till reservationerna 1, 2, 5 och 8.
Anf. 43 JERRY MARTINGER (m):
Herr talman! Det betänkande vi nu behandlar innefattar en mängd speci-
fika frågor på processrättens område. Man kan säga att betänkandet i stor
utsträckning handlar om rättssamhällets arbetsmetoder gentemot brottslig-
heten. Jag kommer här endast att beröra de ämnen i vilka det finns eller kan
synas finnas olika uppfattningar i utskottet.
När det då först gäller frågan om övervakningskameror vill jag säga föl-
jande: Lagen om övervakningskameror har funnits sedan den 1 juli 1990.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
22
Den ersatte då lagen om TV-övervakning som gällt sedan 1977. Syftet med
lagen är att ge enskilda ett skydd mot integritetskränkningar. En grundläg-
gande princip är att övervakning med TV-kamera av enskilda inte får ske
utan deras vetskap, och att det krävs tillstånd för att få övervaka utrymmen
som används av allmänheten.
Lagen omfattar TV-kameror och andra optisk-elektroniska instrument
och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de utan att manö-
vreras på platsen kan användas för personövervakning. För att använda en
övervakningskamera som är uppsatt så att den kan riktas mot en plats dit
allmänheten har tillträde erfordras tillstånd av länsstyrelsen. Vissa undan-
tagsregler finns för bl.a. Polisen.
Affärslokaler inom detaljhandeln, liksom bank- och postlokaler i allmän-
het, hör till den kategori för vilken man regelmässigt får tillstånd till film-
ning.
TV-övervakning är en viktig del av säkerhetsskyddet för i synnerhet ban-
kerna. Det gäller ju att dokumentera händelseförloppen vid t.ex. rån, för att
man skall kunna klara upp brotten. Men filmning i banklokal har självfallet
också ett förebyggande syfte. Såväl rån som bedrägerier mot bank- och post-
kontor som infört sådan övervakning har minskat kraftigt i antal och mot
vissa sådana penninginrättningar har rånen helt upphört.
Beträffande områden för allmän trafik är det enligt praxis endast Polisen
och Vägverket som i trafikövervakande syfte ges tillstånd för TV-övervak-
ning. Det innebär att tillstånd i dag inte medges för exempelvis områden
utanför banklokaler.
I de motioner som har behandlats av utskottet i det här sammanhanget
yrkar man dels att lagen om övervakningskameror ändras så att endast ka-
meraövervakning med videoupptagning blir tillståndspliktig (Ju204), dels
också att det bör övervägas att låta bankerna använda övervakningskameror
även utanför banklokalerna (Ju843).
I reservation nr 1, som får anses stödja dessa två motioner, ifrågasätts om
inte skyddet mot integritetskränkningar gått alltför långt. Den frågan är na-
turligtvis intressant och kan vara värd att diskutera i ett vidare perspektiv än
vad vi har möjlighet till i dag.
När det gäller motion Ju204, där man vill ha en mer allmänt utvidgad möj-
lighet till kameraövervakning, har utskottet valt att i det här sammanhanget
uttrycka sin tillfredsställelse över den förstärkning av integritetsskyddet för
den enskilde som blivit följden av den senaste lagändringen. Det står dock
klart att denna förstärkning medfört nya avgränsningsproblem av bl.a. den
typ som aktualiseras i motion Ju843. Utskottet anser dock inte att några in-
skränkningar av integritetsskyddet nu bör övervägas, utan att frågan härom
bör tas upp i annat sammanhang. Båda motionerna avstyrks.
Man kan ifrågasätta om det inte rent av finns utrymme redan i gällande
lag för TV-övervakning med begränsad inspelning även utanför banklokal.
Den utredning som på regeringens uppdrag tillsattes av Rikspolisstyrelsen i
april 1992, och som hade uppdraget att utreda vissa frågor om åtgärder mot
rån och annan liknande brottslighet, har framfört bl.a. denna uppfattning.
Förutsättningen för tillstånd till TV-övervakning skulle i så fall vara att av-
gränsningarna anges noga i ansökan, att kameran endast täcker ett begränsat
område vid entrén, att inspelningstiden endast är ett fåtal minuter och påbör-
jas först i och med att överfallslarm utlöses, att uppspelningsrätten är förbe-
hållen polis och säkerhetsansvarig vid banken, samt att en särskild skylt finns
uppsatt som anger att området är TV-övervakat.
Enligt utredningen skulle t.o.m. en TV-övervakning med kontinuerlig in-
spelning kunna accepteras om allt som är äldre än 25 minuter automatiskt
raderas bort. Integritetskränkningen skulle, enligt utredningen, med dessa
avgränsningar bli av så kortvarig natur att hänsynen till de brottsförebyg-
gande och brottsbekämpande intressena måste anses överväga.
Polisens arbetsmetoder har varit föremål för en särskilt intensiv debatt un-
der de senaste åren. Det är därvid diskussionerna om spaningsmetodiken
som tilldragit sig störst intresse.
I det betänkande vi nu behandlar finns två motioner som ger anledning till
en särskild kommentar, Ju837 och A444.
I motion Ju837 anförs att polisen måste få bättre och säkrare spaningsme-
toder, t.ex. i form av avlyssning med dold mikrofon, s.k. buggning, och över-
vakning med dold kamera. Även i motion A444 förespråkas buggning. Re-
servation nr 2 innebär stöd för dessa motioner.
Avlyssning med dold mikrofon är i dag inte tillåten. Det grundläggande
skyddet mot hemlig avlyssning finns i 2 kap. 6 § regeringsformen. Detta
skydd kan inskränkas endast genom lag. I brottsbalken finns straffbestäm-
melser för den som gör sig skyldig till olovlig avlyssning medelst tekniskt
hjälpmedel.
Beträffande övervakning med dold kamera, dvs. med fjärrstyrd kamera,
finns inget skydd i regeringsformen. Optisk övervakning är inte heller krimi-
naliserad i brottsbalken.
Frågan om användning av dold mikrofon och dold kamera såvitt avser Sä-
kerhetspolisens arbetsmetoder behandlades i Säpokommitténs slutbetän-
kande Säkerhetspolisens arbetsmetoder, personalkontroll och meddelarfri-
het (SOU 1990:51). Enligt kommitténs förslag bör hemlig avlyssning med
dold mikrofon och övervakning med fjärrstyrd kamera tillåtas som arbets-
metoder för säpo. Kommittén föreslår en reglering som nära anknyter till
regleringen i 1952 års lag om hemlig teleövervakning.
I årets budgetproposition uttalade departementschefen bl.a. att Säpokom-
mitténs förslag om hemlig teknisk avlyssning och om användning av över-
vakningskameror i den brottsutredande verksamheten bör bedömas i belys-
ning också av den ytterst snabba tekniska utveckling som äger rum på te-
leområdet och hur denna förhåller sig till reglerna om hemlig teleavlyssning
och hemlig teleövervakning.
Säpokommitténs förslag är emellertid under beredning inom Justitiede-
partementet. Utskottet anser att det fortsatta beredningsarbetet bör avvak-
tas och avstyrker därför ifrågavarande yrkanden i här berörda motioner.
Ett problem när det gäller det här ämnet är att det inte finns någon skarp
gräns mellan exempelvis terrorism och annan grov brottslighet. Det före-
kommer att terrorister finansierar sin verksamhet med brott, exempelvis
narkotikabrott och bankrån. Därmed kommer också gränsen att vara fly-
tande mellan Säkerhetspolisens och Kriminalpolisens verksamhetsområden.
Det finns i dag ett samarbete mellan dessa båda organ, men samarbetet kom-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
23
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
pliceras givetvis om de båda inte har möjlighet att använda samma spanings-
metoder.
Under alla omständigheter har metoderna att begå brott blivit alltmer so-
fistikerade under de senaste åren. Allmänt sett är det därför nödvändigt att
Polisen ges resurser för att möta denna utveckling. När exempelvis de inter-
nationella knark- och rånarligorna börjar använda den allra senaste tekniken
i sin brottsliga verksamhet så måste också Polisen få möjlighet att ta i an-
språk sådan teknik för att kunna spela i samma division och inte komma på
efterkälken.
Reservation nr 3 har tillkommit som stöd för motion Ju712 där man i sin
tur förordar en utvidgning av häktningsinstitutet för att göra det möjligt att,
inte bara tillfälligt, beröva en misstänkt person friheten i avvaktan på utred-
ning om lämplig påföljd för denne.
Utskottet har inte funnit anledning att gå närmare in på den här frågan.
Den ordning som gäller i dag innebär nämligen att domstolen i samband med
beslut om häktning regelmässigt beslutar om den personutredning som skall
göras i målet. Denna utredning är sedan klar till huvudförhandlingen, vid
vilken alltså rätten har tillräckliga uppgifter för att kunna bestämma lämplig
påföljd om den tilltalade skulle befinnas skyldig. Någon ny häktningsgrund
behövs alltså inte i sammanhanget, varför utskottet avstyrker motion Ju712.
Herr talman! Nämndemännens situation har varit föremål för åtskilliga
riksdagsdebatter under årens lopp. De motioner som utskottet nu haft att
behandla, Ju420 och Ju710, och som reservation nr 4 tillkommit för att
stödja, innehåller olika förslag till förändringar avseende nämndemännens
ålder, nämndens sammansättning och sättet att utse nämndemän.
Dessa frågor är intressanta och skulle utan vidare kunna föranleda en
mängd synpunkter redan nu. Men eftersom regeringen i april 1993 tillsatt
utredningen Domstolarna och domarnas ställning inför 2000-talet, vilken
bl.a. skall granska det svenska nämndemannainstitutet, har utskottet stan-
nat för att vilja avvakta det pågående beredningsarbetet och avstyrkt motio-
nerna i berörda delar.
I motion Ju836 och i reservation nr 5 anförs att det bör finnas möjlighet
att frihetsberöva ungdomar i avvaktan på utredning om lämpliga åtgärder. I
motionen framhålls vidare vikten av att samordna rättsväsende och social-
tjänst.
Det här är frågor som ligger inom ramen för det betänkande som nyligen
avlämnats av Ungdomsbrottskommittén. Kommittén har inte funnit något
behov av att generellt öka möjligheterna till frihetsberövande av unga som
är misstänkta för brott. Däremot förordar kommittén ökade möjligheter till
frihetsberövande av unga lagöverträdare i åldern 15-17 år när det finns risk
för fortsatt brottslig verksamhet; i detta fall skulle det inte längre krävas
”synnerliga skäl” för att häktning skall kunna ske, utan det skulle vara till-
räckligt med ”särskilda skäl”. Kommittén anser dock inte att man bör införa
ett nytt institut för frihetsberövande av unga människor, utan att häktnings-
reglerna i stället bör anpassas till de ungas speciella förhållanden.
I frågan om samordning mellan rättsväsende och socialtjänst säger kom-
mittén bl.a. att samarbetet mellan myndigheterna, främst polis och social-
24
tjänst, måste förbättras. Kommittén framlägger en rad förslag för att detta
syfte skall uppnås.
Ungdomsbrottskommitténs betänkande är för närvarande föremål för re-
missbehandling. Ett förslag från regeringen kan väntas under våren 1994.
Utskottet avstyrker därför bifall till motion Ju836 i nu aktuella delar.
I motion Ju829 framförs uppfattningen att åklagarens bevisbörda måtte
minskas, eftersom denna enligt motionärerna blivit alltför stor under senare
år. I motion Ju638 förordas omvänd bevisbörda i rattfyllerimål. Reservation
nr 6 uttalar sitt stöd för dessa två motioner.
Justitieutskottet behandlade motionsyrkanden om åklagarens bevisbörda
under hösten 1992 och avstyrkte då bifall med hänvisning till i första hand
principen om fri bevisprövning. Utskottet gör samma bedömning beträf-
fande nu ifrågavarande motioner.
Målsägandefrågor tas upp i fyra motioner, Ju302, Ju821, Ju830 och Ju831
samt i reservation nr 7.
Utskottet har funnit att gällande regler om målsägandens ställning i pro-
cessuellt hänseende väl tillgodoser målsägandens rätt och har inte funnit skäl
att initiera någon ändring. Dessutom har regeringen nyligen lagt fram en
proposition i vilken bl.a. föreslås en utvidgning av rätten till målsägandebi-
träde.
I den nyligen framlagda promemorian Brottsoffren i blickpunkten har Ju-
stitiedepartementet dessutom kartlagt behovet av ytterligare insatser för
brottsoffer och föreslagit vissa åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning.
Promemorian har remissbehandlats, och förslagen har presenterats i en lag-
rådsremiss. Utskottet anser att ärendets fortsatta beredning bör avvaktas
och avstyrker bifall till motionsyrkandena.
I motion Ju714 och i reservation nr 8 föreslås att vittnen och andra upp-
giftslämnare skall få vara anonyma inför den tilltalade i mål som gäller allvar-
lig brottslighet, t.ex. narkotikabrottslighet och terrorism.
Med anledning av den knappa talartiden hänvisar jag till vad utskottet an-
fört på den här punkten. Utskottet har avstyrkt bifall till motionen.
Herr talman! För min del vill jag avslutningsvis yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på samtliga reservationer.
Anf. 44 KARL GUSTAF SJÖDIN (nyd) replik:
Herr talman! Beträffande buggning kan jag konstatera att utskottsmajori-
teten inte direkt motsätter sig vad som sägs här. Man hänvisar till den bered-
ning som görs på Justitiedepartementet. Jag upprepar vad jag sade i mitt hu-
vudanförande, nämligen att jag hoppas att Justitiedepartementet kommer
med ett förslag som är bättre än den förra regeringens. Det gäller ju att få
en tillfredsställande lösning på den här problematiken, så att Polisens spa-
ningsmetoder kan förbättras på detta område.
Så till detta med vittnens anonymitet som Jerry Martinger tog upp sist i
sitt anförande men som han av tidsskäl inte kunde ägna så mycket tid åt. I
förra betänkandet om processrättsliga regler hade utskottet ett utförligt re-
sonemang kring dessa spörsmål. Man hänvisade bl.a. till två mål som har
avgjorts i Europadomstolen. Dessa mål är i och för sig inte relevanta. Det
förslag som arbetsgruppen inom Rikspolisstyrelsen har tagit fram gäller att
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
25
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Processrättsliga
frågor
26
vittnen naturligtvis skall komma till huvudförhandlingen. Däremot vill man
att vittnens identitet skall vara känd för polis, åklagare, domare och försva-
rare och att dessa under tystnadsplikt inte skall kunna yppa identiteten.
Jag tycker att man dessutom skulle kunna skydda vittnet med ett särskilt
bås, ett ovalt sådant, så att rätten kan se vederbörande och försvararen har
möjlighet att ställa motfrågor till vittnen under en huvudförhandling. Fram-
lagda förslag syftar ju inte till att ändra på offentlighetsprincipen eller andra
principer som är viktiga i de här rättssammanhangen. Det som är viktigt är
i stället att vittnen kan känna att de kan komma till domstolen och få lämna
sina vittnesupplysningar och delta, så att den brottsling som utfört brottet
blir lagförd på ett riktigt sätt.
Anf. 45 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill vidareutveckla frågan om övervakningskamera i bu-
tik, en fråga som Jerry Martinger var inne på och som även Karl Gustaf Sjö-
din tog upp.
Statistik visar att det under år 1991 begicks 682 butiksrån och 188 bankrån
i Sverige. Skjutvapen användes vid 274 butiksrån och vid 118 bankrån.
Statistiken för 1992 ser ut att visa på ännu högre siffror. Tyvärr har jag
inte fått fram de siffrorna. Det gäller då antalet rån där skjutvapen även har
använts.
Mot bakgrund av dessa siffror kan det konstateras att länsstyrelserna i
princip endast tillåter videoövervakning i post- och banklokaler. Det är i dag
straffbart för butiksägare att utan tillstånd kameraövervaka sin butik för att
därigenom minska risken för snatteri, stöld och rån.
Så till lagen om övervakningskameror. De bestämmelser som gäller där
är lagen om övervakningskameror m.m., SFS 1990:484. Av 5 § i den lagen
framgår det att tillstånd får meddelas endast om sökanden kan anses ha ett
befogat intresse av att få använda övervakningskameran och detta intresse
inte lika väl kan tillgodoses på något annat sätt.
I 6 § anges att om sökanden har särskilt behov därav kan tillståndet för-
enas med rätt t.ex. till videoinspelning. Bakgrunden till att särskilt tillstånd
krävs för kameraövervakning är att sådan övervakning anses kunna kränka
den övervakades personliga integritet.
Länsstyrelserna, som prövar frågan om tillstånd, synes vara ganska gene-
rösa med att bevilja tillstånd för sedvanlig TV-övervakning i butik. Man är
däremot mycket restriktiv när det gäller att lämna tillstånd som är förenat
med rätt till videoupptagning.
Det hävdas att många butiksägare har tröttnat dels på alla snatterier, stöl-
der och rån, dels på länsstyrelsernas restriktivitet när det gäller att lämna
tillstånd för videoövervakning och att butiksägarna därför har monterat in
illegal övervakning.
Den dagen en sådan butiksägare går till Polisen med videofilmade bevis
riskerar han eller hon själv åtal för sin förseelse. Detta tycker jag rent ut
sagt, herr talman, är beklämmande.
För att minska brottsligheten i butiker bör butiksägarna ges större möjlig-
heter till kameraövervakning. Ju fler butiker som kameraövervakas, desto
färre brott borde det bli. Jag tycker att detta är ganska självklart.
Så till frågan om kameraövervakning med rätt till videoinspelning. Det
sägs under den huvudrubriken - det gäller alltså den nuvarande lagstift-
ningen, SFS 1990:484, 6 § och därav föranledda anvisningar - att lagen bör
ändras så att en generösare bedömning kan tillämpas i tillståndsgivningen
för kameraövervakning med rätt att med någon teknisk anordning behandla
eller bevara bilder som tas upp av kameran.
Kameraövervakning som utförts utan möjlighet att bevara bilden bör få
ske utan särskilt tillstånd. Kunderna måste dock självfallet upplysas om ka-
meraövervakningen i enlighet med vad som anges i lagen. Den som upplever
att den egna integriteten kränks i en kameraövervakad butik kan faktiskt
avstå från att gå in i den butiken. Det finns ju valfrihet även där, herr talman!
Man kan fråga sig om integriteten inte kränks mera om butiksägaren i stäl-
let skulle följa efter kunden genom butiken hela tiden kunden är där och
handlar; detta för att kontrollera om olagligheter sker inne i butikslokalen.
Med anledning av det anförda yrkar jag bifall till Ny demokratis reserva-
tion i detta betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU1 Krigsmaterielexport (skr. 1992/93:224).
Anf. 46 ROBERT JOUSMA (nyd):
Herr talman! Återigen är den stunden på året kommen då jag får stå här
och tala mig varm för en ändrad krigsmateriellagstiftning. Varför gör jag då
det? Jo, därför att jag tror att jag är en av få människor i det här landet som
ärligt vågar säga att vi behöver en försvarsindustri baserad på export.
Varför kan jag då säga det så säkert? Jo, därför att det svenska försvaret
krymper. Men samtidigt krymper inte behovet av en inhemsk försvarsindu-
stri. Många säger då att man kan köpa vapen på olika sätt. Men kan man
egentligen göra det? Vi kan göra en liten historisk återblick och studera t.ex.
perioden 1938-1939 för att se hur det svenska försvaret då såg ut. Ja, natur-
ligtvis fanns det en mängd gammalt skräp - rester på grund av 1925 års för-
svarsbeslut, som innebar att man skulle nedrusta och att man inte skulle satsa
pengar på försvaret. Man trodde på en tusenårig fred. En del personer i
Europa deklarerade öppet det tusenåriga riket.
Men hur såg det ut när omvärlden började hota oss, t.ex. 1939? Jo, vi hade
en mycket liten och dåligt utrustad armé. Vi fick till stor del förlita oss på
landstormen. En hel del pigga människor trodde på idén med att försvara
vårt fosterland med roliga trekantiga hattar och gamla mausergevär, modell
1896.
Hur såg det ut nere i Europa? Jo, där var man i full färd med att bygga
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
27
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
28
upp arméer. Man hade redan gjort det under tio år. Här i Sverige satt vi på
rumpan som vanligt och trodde på en fredlig utveckling.
Smällen kom. Norge och Danmark besattes av tyskarna, och vi höll fortfa-
rande på att fundera så sakta. Vi hade tack vare försvarsindustrin kommit i
gång och börjat få en skaplig armé med modern materiel, trots avspärrning-
arna. Bara det tycker jag talar om att man kan hamna i lägen där man behö-
ver en stark försvarsindustri.
Från säkerhetspolitisk synpunkt var vi naturligtvis neutrala i krig och al-
liansfria i fred, som det heter i modern svensk säkerhetspolitik. Var vi neu-
trala i kriget? Ja, det är inte upp till mig att bedöma. Den frågan har egentli-
gen inte med vapenexporten att göra. Det förekom permittentresor. 10 000-
tals tyska soldater åkte genom Sverige för att besöka mamma i Tyskland.
Det var väl mors dag eller något ditåt. Vi hade andra transiteringar. Vi hade
baltutlämningar. Vi hade baltguld. Man sålde kullager till England. Man
sålde malm till Tyskland. Neutralitet - jag vet inte. Man kanske kan kalla
det så, eftersom man handlade lika friskt med bägge parter. Man gjorde lika
stor skada för båda sidor.
Redan då förstod man naturligtvis vikten av att ha en stark svensk för-
svarsindustri. Man förstod rätt snart att den skulle ge teknikutveckling, spin-
off, i det civila samhället, och det har den mycket riktigt gjort under åren.
En del säger att den här teknikutvecklingen, denna spin-off, kan man få på
annat sätt. Måhända kan man det. Jag vet inte. Men inget land har hittills
lyckats med det.
De produkter som försvarsindustrin utvecklar är högtcknologiska. Man är
kanske inte villig i privata företag att satsa på utveckling och ta chanser på
samma sätt som man gör i försvarsindustrin. Där satsar man pengar på ut-
vecklingsprojekt och sådana saker.
Försvarsindustrin behövs på alla upptänkliga sätt - för det civila samhäl-
let, för den militära säkerheten och för säkerhetspolitiken - om vi skall bibe-
hålla det vi har.
Men hur skall vi göra med det krympande svenska försvaret? Vi har ju
samtidigt sagt åt försvarsindustrin att man bara får utveckla produkter som
beställs av det svenska försvaret. Det är rätt fantastiskt, om man tänker ef-
ter, att vi inte får utveckla ett vapensystem på beställning från fredliga länder
som Island och Schweiz. Island höll ju på och gruffade litet grand. Man
skavde färgen av en engelsk fregatt för 10-15 år sedan. Man tvistade om
några fiskegränser. Kanske det är en anledning. Vad vet jag. Nordens länder
är civiliserade. Behöver vi denna restriktiva vapenmateriellagstiftning? Jag
tror danskarna, finnarna och norrmännen är fredliga människor, liksom is-
länningarna, trots det fiskekrig man hade. Europa, bortsett från Jugosla-
vien, är väl en förhållandevis fredlig arena nu för tiden.
Herr talman! Visst måste man ha en försvarsmateriellagstiftning. Men jag
tror inte att vi behöver en lagstiftning som den vi har i dag, som bygger på
hyckleri. Hur kan jag säga att den bygger på hyckleri? Jo, jag anser, herr
talman, att allting är hyckleri när man säger att en sak är förbjuden men hela
tiden medger undantag från den saken. Då är det hyckleri, anser jag.
Man pratar så väldigt mycket om moral och etik här i riksdagen i olika
sammanhang. Jag tror t.o.m. att det pågår en utredning som kallas för Etik-
utredningen. Det här tycker jag faktiskt är ett bra exempel på vad moral och
etik är. Skall man ha ett förbud som man medvetet och lagligen bryter mot?
Nej, det skall man inte. Därför har jag föreslagit både en och två gånger att
man skall ändra hela krigsmateriellagstiftningen.
Det räcker med tre grundteser för att få bort dubbelspelet, den konstiga
moralen och bristen på etik.
1. Vapen får ej säljas till krigförande land.
Det är en självklarhet. Vi skall inte öka på lidandet.
2. Handel med fösvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges
säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas.
Det är också en självklarhet. Vi skall naturligtvis inte sparka oss själva där
bak.
3. Handel med en stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättighe-
terna skall vara förbjuden.
Det här är självklara saker, herr talman. De här enkla reglerna räcker.
Det räcker med att industrin får de här spelreglerna. Sedan får de redovisa
gentemot myndighet, t.ex. krigsmaterielinspektören, vad de sysslar med un-
der affärens gång. Jag kan lova, herr talman, att inget svenskt företag mot
de här reglerna skulle gå in och börja satsa på en affär med en grumlig bak-
grund. Man förlorar så enormt mycket kapital på att dra i gång en affär som
man inte kan slutföra. Inget normalt företag skulle göra det.
Detta bygger mycket på klokskapen hos dem som manufakturerar vapen
och försvarsmateriel i Sverige. Samtidigt bygger detta naturligtvis på att man
måste lära sig ta ansvar. Man måste lära sig innebörden av frihet under an-
svar. En sådan frihet under ansvar tror jag faktiskt föder mycket bättre om-
döme och större ansvar för det man håller på med samt leder till bättre åta-
ganden.
Hela hyckleriet med vapenlagstiftningen tycker jag påminner om att en
pappa sitter hemma och läxar upp sin son för att han varit hos grannen och
stulit äpplen. Han ger pojken en riktig avbasning. Dagen efter blir pappan
helt plötsligt sugen på ett äpple. Då skickar han över pojken till grannen för
att hämta ett äpple. Ungefär så är det faktiskt. Man förbjuder försäljning av
vapen samtidigt som man hela tiden medger undantag. Det är luddiga regler
i det här sammanhanget.
Ta en sådan sak som förhållandet mellan Taiwan och Kina. Taiwan är ett
rikt, välmående land. Man vill nu köpa 87 stycken bevakningsfartyg till sin
s.k. kustbevakning. I de här länderna har man bekymmer med pirater och
allsköns ohyra som håller till ute till havs. Det här är små fartyg. Man kan
på sin höjd bestycka dem med grov kulspruta. Säljer Sverige till det här
landet? Nej. Varför gör man inte det? Jo, därför att man grundar sitt nej på
en mängd subjektiva bedömningar som är styrda av privata handelspolitiska
intressen. Man ser röda Kina som en jättestor framtida marknad. Det är det
kanske också, herr talman. Men det skall man inte blanda in i själva vapen-
affären.
Taiwan är ett demokratiskt land i dag. Jag tror att man har 37 politiska
partier, varav 3 sitter i parlamentet. På det här sättet skapar man oövervinne-
liga hinder för Taiwan att bli erkänt. Taiwan och Kina har fått mycket bättre
relationer. Taiwan investerar enormt mycket pengar i Kina. Man har t.ex.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
29
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
30
en vid turism mellan de här länderna. Med vilken rätt sätter vi oss till doms
över de här frågorna? Det här rör egentligen inte materielexporten.
De vapen som Taiwan har velat köpa från Sverige är defensiva vapen. Man
ville köpa JAS-flygplan. Det är ett plan med kort aktionsradie. Det räcker
lagom till för att försvara eget territorium. Man har t.ex. gjort en inofficiell
framställan om att köpa svenska ubåtar. Det är naturligtvis också ett defen-
sivt vapen. Ingen människa tror att lilla Taiwan på allvar skulle angripa stora
Kina på fastlandet. Det är fullkomligt absurt att tro sådana saker.
Det jag menar med detta är att den vapenlagstiftning vi har i Sverige hela
tiden föder en mängd konstiga förhållanden, som faktiskt saknar moral och
etik. Det här anser jag vara ett fullständigt vansinne. Man måste skapa klara
regler, som kan ge svensk försvarsindustri möjlighet att samarbeta med Nor-
den och med Europa, att få kontinuitet i samarbetet. Naturligtvis, herr tal-
man, under de förhållanden som de här tre punkterna, som jag skall upprepa
en gång till, anger.
1. Vapen får ej säljas till krigförande land.
2. Handel med försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges
säkerhet och svenska intressen uppenbart hotas.
3. Handel med stat som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna
skall vara förbjuden.
Det räcker med dessa tre regler. Här har man lämnat fritt utrymme för
industrin att arbeta. Ändå har man lagt in moral och etik. Vi behöver inte
ha det motsatsförhållande som svensk vapenexportlagstiftning i dag utgör.
Den saknar helt enkelt moral och etik, om jag skall upprepa det en gång till.
Man kan inte säga att man har ett förbud och sedan samtidigt låta företagen
med statens goda minne bryta mot förbudet. Det är ett fullkomligt vansin-
nigt motsatsförhållande. Detta handlar om brist på moral och etik.
Förmodligen kommer någon i en replik uppmana mig: Titta på svensk för-
svarsindustri! Man dödar varandra i Jugoslavien med svenska vapen! Ja, det
kanske man gör. Men hur många av de vapnen har levererats direkt till Jugo-
slavien? Hur många av de gamla Boforspjäserna från andra världskrigets da-
gar är inte erövrade vapen, som man i dag knappt vet var de kommer ifrån?
Man vet bara att det står Bofors på dem.
Det kan aldrig undvikas att vapen hamnar i orätta händer. Därför måste
klarare regler för vapenexporten skapas. Det är faktiskt nödvändigt för att
svensk försvarsindustri skall kunna överleva, och det är nödvändigt för vårt
eget svenska försvar att den gör det.
Jag yrkar bifall till reservation 1 avseende krigsmateriellagstiftningen.
(Applåder)
Anf. 47 JAN JENNEHAG (v):
Herr talman! Robert Jousma sade att vi behöver klara regler. Ja, förvisso.
Vänsterpartiet och Ny demokrati är uppenbarligen extremer när det gäller
bedömningen av vilka dessa klara regler skulle vara.
Vi menar att den enda hållbara ståndpunkten på sikt är att avveckla svensk
vapenexport. Den okontrollerade spridningen av svenska vapen går inte att
förhindra, även om vi strikt tillämpar våra regler. Precis som Robert Jousma
nämnde är det väl dokumenterat att svenska vapen används i krig. På så sätt
bidrar svensk vapenexport till de många väpnade konflikter som pågår runt
om i världen.
Vår ståndpunkt innebär naturligtvis en kraftig bantning av svensk vapen-
industri, som samhället måste ta ansvar för. Om vi utgår från att vi skall ha
ett svenskt militärt försvar ett bra tag framöver, vilket jag tror, måste vi såväl
köpa som själva tillverka en del vapen. I hur hög grad håller då en sådan
inställning? Kritikern kan fråga hur det skulle gå om alla gjorde som vi och
slutade exportera vapen. Det är en intressant tanke, som tål att prövas.
Ny demokrati väljer den andra vägen, och menar att klara regler i princip
innebär att vi inte skall ha några regler alls. Några röster i debatten har ut-
tryckt att det vore lika bra att Sverige gav vapen som u-landsbistånd, efter-
som de som får pengarna i alla fall köper vapen, som kanske inte är svenska.
Jag undrar om Robert Jousma ställer upp på ett sådant resonemang.
Naturligtvis innebär vår ståndpunkt också att vi ser steg i denna riktning.
Bl.a. innehåller regeringens skrivelse en redovisning av vilken typ av mate-
riel som har sålts. Vi tycker att den är tunn. Regeringen anger inte vilken
typ av materiel som har tillåtits för försäljning till olika länder.
Svaret på det blir naturligtvis att vi inte kan ha en alltför öppen redovis-
ning, eftersom beställarna har skäl att hemlighålla vad de har köpt. De har
berättigade krav på sekretess. Ett avtalsförhållande råder. Frågan är om det
är vi eller beställaren som skall avgöra vad som skall vara hemligt och inte.
Jag vet inte vilka resonemang som förts i de olika fallen när det gäller sådana
avtal.
Det var intressant att höra Robert Jousmas redovisning av vilka punkter
som behövs för klara regler. Vi skall inte exportera till krigförande land. Är
Indonesien ett krigförande land? Jag anser det, även om man inte för dagen
hotar någon utomstående makt. Det pågår helt klart ett inbördeskrig, i alla
fall enligt min definition.
Låt mig fortsätta att ta Indonesien som exempel. Det är ett land som upp-
rustar mycket kraftigt. Hela den regionen gör det. Indien, som i dag är värl-
dens näst folkrikaste nation, och som om ett par decennier kanske blir den
folkrikaste, kommer naturligtvis att manifestera sin plats i världssamfundet
genom fortsatt militär upprustning. Skall vi bidra till detta? Sker brott mot
de mänskliga rättigheterna i Indien i dag? Pågår strider i Kashmir?
Svenska intressen skall inte hotas, sade Robert Jousma vidare. Vi skall
inte sparka oss själva i baken. Vad innebär det? Är kriteriet ett land med
vilket Sverige befinner sig i krig?
Den tredje punkten, som Robert Jousma nämnde, var att vi inte skall ex-
portera vapen till länder som förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.
Vilka länder anser Ny demokrati förbryter sig mot de mänskliga rättighe-
terna i dag? Hör inte Indonesien och Turkiet dit, för att nämna några exem-
pel?
Jag började med att säga att Vänsterpartiet och Ny demokrati är extremer
i den här frågan. Ny demokratis inställning leder till en fullkomligt okontrol-
lerad svensk vapenexport. Ingenting skulle på laglig väg utgöra något hinder.
Här har vi återigen en aspekt på frågan om moral, etik och dubbelspel.
Jag anser att de nuvarande bestämmelserna, om än otillräckliga, är vida
bättre än dem som Ny demokrati föreslår. Eftersom det har visat sig att nuva-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
31
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
32
rande regler ger upphov till praktiska problem, bör vi konstruera lagen så att
den inte gör det. I vilka andra stycken vill Ny demokrati att vi skall bedriva
lagstiftningsarbete utifrån de förutsättningarna?
Ytterligare en av Ny demokratis ståndpunkter är att vi skall ta beställ-
ningar från utlandet, även om vi gör bedömningen att vi inte själva behöver
vapensystemet. Det är återigen en fråga om moral och etik. I vilken utsträck-
ning skall Sverige bidra med utrustning som medför lidande, död, förstörelse
och flyktingströmmar? Grunden för en bibehållen svensk försvarsindustri är
självfallet det system och de vapen som vi själva bedömer att vi behöver så
länge vi har ett militärt försvar.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Bertil Måbrinks meningsyttring, som gäl-
ler mom. 2, 4 och 6.
Anf. 48 ROBERT JOUSMA (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall bara ge några korta svar. Jan Jennehag har många
åsikter som inte riktigt stämmer överens med mina, men det är ingen mening
med att gå i polemik här.
Vi skall inte behöva ge vapen i handen som bistånd, herr Jennehag. Det
gör vi redan i dag genom en ineffektiv biståndpolitik, som ofta leder till att
dessa länder får vapen i sina händer i alla fall. Om vi t.ex. ger 1 miljon kronor
till ett land, så säger de att de inte köper vapen för pengarna. Nej, det kanske
de inte gör; de kanske köper torrmjölk för dem. Men vapenpengarna tas i
stället ur den andra byrålådan!
När det gäller hela den här frågan om export, till vilka länder, osv., vill jag
bara säga att alla länder naturligtvis har rätt att försvara sin suveränitet, oav-
sett var de köper sina vapen. Skall Jan Jennehag sitta till doms över vilka
länder som skall få rättigheten att försvara sin territoriella gräns t.ex.?
Jag kan hålla med om att man kommer in på svåra bedömningar av vissa
länder som håller på med vad en del kallar för inbördeskrig i mindre omfatt-
ning och andra kallar för lokala skärmytslingar. Man kan dra gränser och
rågångar i princip hur som helst.
Jan Jennehag menade att vi har brist på regler. Jag tycker att det vi föreslår
innebär självklara regler som är mycket enkla att följa. Man behöver inte
hålla på och hyckla. Vapen får ej säljas till krigförande land. Handel med
försvarsmateriel får ej bedrivas på sådant sätt att Sveriges säkerhet och
svenska intressen uppenbart hotas. Om det förekommer konfrontationer i
vår direkta omvärld skall vi naturligtvis inte ge de länderna vapen. Det kan
utvecklas till någonting som hotar oss. Det är en självklarhet.
Vi säger också att handel med stater som grovt förbryter sig mot de mänsk-
liga rättigheterna skall vara förbjuden. Här kan man lägga in vissa bedöm-
ningar. Ett inbördeskrig, innebär det brott mot de mänskliga rättigheterna?
I de flesta fall är svaret ja. Om Jan Jennehag ser litet logiskt på detta är det
klart utsagt vad som är moral och etik. Visst kan man lägga in vissa bedöm-
ningar.
Jan Jennehag frågade mig vilka länder som förbryter sig mot de mänskliga
rättigheterna. Tyvärr är min hjärna inte konstruerad som en datamaskin,
med inbyggd karta och register över alla världens statsbildningar. De föränd-
ras ju rätt flitigt nu för tiden. Jag tror säkert att Jan Jennehag skulle kunna
få en lista från Amnesty eller något FN-organ över de länder som förgriper
sig mot de mänskliga rättigheterna. Det är säkert åtskilliga, och det är synd.
Det har jag inte förnekat.
Anf. 49 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det finns mängder av redovisningar från Amnesty och andra
organisationer om vilka länder som förbryter sig mot mänskliga rättigheter.
Till dem hör t.ex. Indonesien. Robert Jousma säger att hans hjärna inte är
som en datamaskin. Jag återupprepar ändå min fråga, med en annan formu-
lering: Vilka länder skall Sverige icke exportera vapen till i dag, med hänvis-
ning till brott mot mänskliga rättigheter? Indonesien är uppenbarligen, en-
ligt Ny demokratis uppfattning, ett land dit vi kan exportera vapen.
Syftet med Ny demokratis förslag är att göra svensk vapenexport totalt fri.
Jag återkommer till det. Det stämmer inte med min uppfattning. Detta är
något som måste bli föremål för politiska beslut. Det har självfallet också att
göra med andra saker på sikt. Det gäller ägarförhållandena inom krigsmate-
rielindustrin. Det gäller samhällets stöd till utveckling av krigsmateriel.
Detta är inga enkla frågor. Vad jag påstår är att det system som Ny demo-
krati förordar ofelbart leder till att vi får en helt okontrollerad vapenexport
från Sverige.
Den enda hållbara linjen på sikt är att Sverige avstår från att delta i den
handeln, menar jag. Det kommer självfallet att medföra uppoffringar och
kostnader för Sverige. Från Vänsterpartiets sida är vi beredda att ta de upp-
offringarna och kostnaderna, i form av samhälleligt stöd för omställning av
svensk vapenindustri och naturligtvis också högre kostnader för att utveckla
och tillverka de vapen vi bedömer att vi behöver för svenskt försvar.
Jag utgår från att Robert Jousma håller med mig om att syftet med er poli-
tik och era förslag på detta område är att i praktiken göra svensk vapenhan-
del fri.
Anf. 50 ROBERT JOUSMA (nyd) replik:
Herr talman! Så är faktiskt inte fallet, herr Jennehag. Hade jag velat det,
hade jag inte tvekat en sekund att ställa mig framme i talarstolen och säga
det. Jag står för mina åsikter. Jag säger dem öppet, oavsett om jag får på
pälsen eller ej för det. Hade jag velat det, hade jag naturligtvis inte gått om-
vägen runt de tre krångliga punkterna. Det är jobbigt att skriva motioner,
och människan är född lat, så ock jag.
Jag kan säga öppet och ärligt att Indonesien är ett gränsfall. Det är mycket
bråk i Indonesien. Jag känner Jan Jennehag som en förnuftig människa. Jag
respekterar hans åsikter, även om j ag inte på något sätt vill hålla med honom
i detta fall. Jag förstår inte hur man kan tolka det som att jag och Ny demo-
krati skulle vilja ha ett i det närmaste anarkistiskt system för export av vapen
från Sverige. Jag tycker att vårt förslag bygger på ett balanserat samspel mel-
lan försvarsindustri och en myndighet, som man har som bollplank. Det byg-
ger på större och enklare frihet att under ansvar exportera vapen. Vi har
en av världens bästa försvarsindustrier. Den skall vi på alla sätt - utom de
kriminella, naturligtvis, som innebär brott mot folkrätten - se till att behålla.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
3 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
34
Anf. 51 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Jag återkommer till Robert Jousmas anförande, och det som
han också tar upp i sin replik. Han säger att svensk vapenindustri skall ges
sådana möjligheter att den fortfarande kommer att vara en viktig del i svensk
industri och svensk export. Jag menar att vi inte kan ha ett sådant system.
Svensk vapenindustri skall syssla med andra saker och blir då definitions-
mässigt inte längre en vapenindustri. Den kompetens och den tekniska
skicklighet som finns, och de forskningsinsatser som utförs i den delen av
svensk industri skall riktas mot andra sektorer. Jag är övertygad om att vi
kommer i ett läge där vi behöver den kompetensen. Jag ser ingen risk för att
Sverige i en framtid kommer att få överskott av kvalificerade tekniker som
har blivit arbetslösa på grund av vår politik vad gäller vapenexport.
Jag återkommer till de tre punkterna. Jag tycker att det som Robert
Jousma har sagt är utomordentligt klarläggande. Vi skall inte exportera till
krigförande länder. Det blir ett fåtal länder som är krigförande, enligt Ro-
bert Jousmas definition. Det är på inget vis ett hinder för att svenska vapen
sprids över världen till områden där väpnade konflikter pågår.
Det finns oerhört många väldokumenterade exempel på att svenska vapen
används i länder till vilka vi har tillåtit export, där man grovt förbryter sig
mot mänskliga rättigheter.
Anf. 52 PÄR GRANSTEDT (c):
Herr talman! Det vore naturligtvis mycket bättre om vi levde i en fredlig
värld och om vi inte behövde ha något militärt försvar. Men som vi vet är
verkligheten inte sådan. Det är ett beklagligt faktum att vi måste vara be-
redda att försvara oss. Vi behöver ett militärt försvar.
I och med att vi behöver ett militärt försvar behöver vi också vapen till
det. Vår ambition är att vi skall tillverka så mycket som möjligt av de vapnen
själva, för att inte vara beroende av utlandet för vår vapenförsörjning. Där-
för vill vi ha en vapenindustri i Sverige. Samtidigt är det helt klart att vi inte
själva kan tillverka alla vapen och vapendelar som vi behöver. Vi behöver
också importera från utlandet.
Nu kommer den intressanta frågan. Vi anser att vi behöver ett militärt för-
svar och vapen och krigsmateriel till det. Vi har själva en försvarsindustri.
Skall vi då exportera till andra länder? Personligen tycker jag att det vore
höjden av hyckleri att hävda att vi skall ha rätt att ha ett försvar, att ha krigs-
materiel och t.o.m. rätt att köpa krigsmateriel från andra länder, men av mo-
raliska skäl kan vi inte själva sälja till andra länder. Det är dubbelmoral.
Vi måste givetvis vara beredda att från vår krigsmaterielindustri sälja pro-
dukter till andra länder som håller sig med ett försvar av samma skäl och på
samma grunder som vi själva. Däremot är det viktigt att vi har begränsningar
av exporten, så att inte svensk vapen- och krigsmaterielexport bidrar till att
underblåsa konflikter i andra delar av världen, stödja aggressiva regimer el-
ler regimer som utövar förtryck mot mänskliga rättigheter. Det är därför vi
har det regelsystem som vi har.
Den lagstiftningsteknik som använts då man skapat detta regelsystem för-
bryllar tydligen Ny demokrati en del. Det kanske beror på ovana vid hur
lagstiftning sker. Man har här valt tekniken med ett generellt förbud och
möjligheter till undantag från förbudet. Detta är ingen ovanlig teknik. Den
finns på många områden. Det är alltså ett generellt förbud med dispensmöj-
ligheter. Det är ingen dubbelmoral. Det innebär, klart och tydligt, att man
inte får göra en viss sak om man inte har fått särskilt tillstånd till det. Det
gäller också t.ex. privat vapeninnehav i Sverige. Man får inte ha privata va-
pen i Sverige om man inte har licens, som alltså innebär ett undantag från
det generella förbudet. Det finns också på många andra områden.
Det är inte som Robert Jousma säger, att man bryter mot förbudet. Har
man fått ett tillstånd, är man undantagen från förbudet. Det är ett naturligt
och normalt sätt att stifta lagar på. Det vållar nog inte bekymmer för några
andra än nydemokraterna.
Det finns en logik i att ha det regelsystem vi har. Sedan kan man alltid
diskutera enskilda länder. Det gör vi också i detta utskottsbetänkande. Riks-
dagen är inte det organ som tar ställning till enskilda tillståndsärenden. Det
är regeringen som gör det, efter hörande av den särskilda nämnden och i
vissa fall också av utrikesnämnden. Vi betonar dock vikten av att man håller
sig till det regelsystem vi har för att se till att svensk krigsmaterielexport inte
missbrukas, att vi inte bidrar till att underblåsa konflikter, stödja regimer
som utövar förtryck mot mänskliga rättigheter eller regimer som för en ag-
gressiv politik.
Ett problem vi uppehåller oss vid mycket är Indonesien. Det råder tydli-
gen enighet även mellan extremerna här i kammaren, Ny demokrati och
vänstern, om att det finns skäl till betänkligheter när det gäller Indonesien.
Det framgår också av utskottets betänkande att vi ser dessa betänkligheter.
Vi betonar att regeringen i bedömningar när det gäller Indonesien skall väga
in det uttalande som Europarådets parlamentarikerförsamling har gjort om
stopp för vapenexport till Indonesien. Vi utesluter inte heller möjligheten
att driva kravet på ett vapenembargo i FN, om det skulle visa sig finnas fram-
gångsmöjligheter. Det måste naturligtvis vara regeringen som gör bedöm-
ningen om detta är en framkomlig väg. Våra betänkligheter har utan tvivel
stärkts efter de rapporter vi har fått av de riksdagsledamöter som nyligen har
besökt Indonesien och östra Timor.
Herr talman! Det finns naturligtvis också sysselsättningsmässiga aspekter
på frågan om vår vapenindustris framtid. Men det får inte vara så att vi har
en vapenindustri framför allt av ekonomiska skäl, utan syftet med att ha en
inhemsk vapenindustri är att minska vårt beroende av utlandet för krigsma-
terielförsörjning och därmed stärka den svenska alliansfria politiken.
Därför kan vi naturligtvis inte stödja Ny demokratis tankar om att man
skulle ha en krigsmaterielproduktion enbart riktad mot export. Det finns
inga som helst svenska säkerhetspolitiska intressen som talar för en sådan
krigsmaterielproduktion, och det finns ingen anledning att bygga upp ett
svenskt ekonomiskt beroende av en sådan export.
Därför bör vi vidhålla den grund som vi har för vår krigsmaterielproduk-
tion, att den i första hand skall tillgodose svenska säkerhetspolitiska och för-
svarspolitiska intressen.
Herr talman! Jag vill med det yrka bifall till utrikesutskottets hemställan
i alla dess delar.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
35
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
36
Anf. 53 ROBERT JOUSMA (nyd) replik:
Herr talman! Jag kan tala om för Pär Granstedt att jag är väl medveten
om att sådana grejer som han nämnde förekommer i svensk lagstiftning, att
man i princip har ett motsatsförhållande. Men jag kan för mitt liv inte bli
övertygad om varför man skulle ha det, varför det skulle vara bättre än ett
generellt tillstånd för vapenexport, med vissa undantag.
Varför skall man ha detta motsatsförhållande? Det här handlar, tycker jag
personligen, om moral och etik. Det är exemplet med pappan och pojken
och äpplet ungefär.
Jag håller med Pär Granstedt om att vi inte skall ha en vapenindustri i
Sverige som är helt inriktad på export. Men vi måste ge vår vapenindustri
chans att upprätthålla sådan volym och sådan bredd i kunnandet att den kan
serva svensk försvarsmakt. Det får man endast genom att se till att den kan
exportera under vettiga förhållanden.
Den svenska försvarsmakten, som är i ett krympande skede i dag och med
all säkerhet kommer att krympa mera, kommer i framtiden att vara än mer
beroende av att det finns en bred teknologi inom de flesta områden här i
landet. Vi kan återigen, som 1939-1940, bli drabbade av en avspärrning. Då
är det svårt att importera.
Anf. 54 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är ju så här i livet att det många gånger är omöjligt att
ha ett förbud som är fullständigt hundraprocentigt och heltäckande eller att
ha en tillåtlighet som är fullständigt hundraprocentig och heltäckande.
Många gånger får vi acceptera att har man ett förbud måste det kunna göras
undantag från förbudet eller har man en tillåtlighet måste man också i vissa
fall kunna göra undantag från tillåtligheten.
Jag tolkar Robert Jousma så här: Om man väljer lagstiftningstekniken att
införa ett förbud men med möjlighet till undantag från det förbudet, då är
det moraliskt och etiskt förkastligt. Om man däremot skulle ha tillåtlighet
och sedan göra undantag från tillåtligheten i enskilda fall, är det plötsligt mo-
raliskt och etiskt helt okej.
Det är, tycker jag, en litet anmärkningsvärd linje. Varför är det moraliskt
förkastligt att göra undantag från ett förbud men moraliskt i sin ordning att
göra undantag från en generell tillåtlighet? Det är ju samma typ av teknik,
bara spegelvänd. Men det här är tydligen något slags moral och etik som är
speciell för Ny demokrati, och det må vara er frihet att ha det.
Sedan är det naturligtvis så att det faktum att vi har en export gör det möj-
ligt att upprätthålla en kompetens inom vår industri som kanske inte skulle
klara sig om man bara hade den svenska marknaden att vända sig till. Jag
håller med om det. Men därifrån till att gå till ett system där vår industri
utvecklar vapensystem som inte är efterfrågade i Sverige utan enbart inrik-
tade på export, är ju ett väldigt stort steg. Det innebär att man utvecklar
en kompetens som vi egentligen inte har något speciellt behov av ur svensk
synvinkel.
På vad sätt det skulle vara en tillgång för svensk beredskap, har jag litet
svårare att förstå. Jag tror att det är viktigt, som jag sade tidigare, att vi bibe-
håller linjen att den svenska vapenindustrin och krigsmaterielindustrin i
första hand skall vara inriktad pä att tillgodose svenska behov. Men när man
har utvecklat vapen för svenska behov, skall man också - under vissa be-
stämda förutsättningar - kunna exportera sådan krigsmateriel.
Anf. 55 ROBERT JOUSMA (nyd) replik:
Herr talman! Jag förstår vart Pär Granstedt vill komma. Men om nu denna
lagstiftning, som Pär Granstedt så livligt åberopar, är så förträfflig, varför
använder man inte den metodiken på andra områden? Varför har man inte
förbud mot bilåkning och medger undantag? Varför har man inte förbud mot
skolmåltider och medger undantag?
Jag förstår inte, Pär Granstedt, vad pointen är med att ha en massa förbud
i onödan. Det är detta jag vänder mig mot. Jag vill inte ha anarki, men jag
vill ha klara enkla spelregler. Så enkelt är det.
Vi skall inte upprätthålla vissa sektorer och nischer inom försvarsindustrin
som vi egentligen inte behöver, säger Pär Granstedt. Nej, men jag tror fak-
tiskt inte att försvarsindustrin har så gott om likvida medel att man håller på
med någonting för sitt eget nöjes skull, saker och ting som inte Sverige eller
utlandet behöver.
Anf. 56 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det finns en viss skillnad mellan bilåkning och export av va-
pen som Ny demokrati kanske kan observera. Det krävs inte tillstånd av re-
geringen varje gång man skall sätta sig i en bil och köra. Däremot krävs det
tillstånd av regeringen varje gång man skall exportera vapen.
Därför har vi en regel som säger att man inte får exportera vapen, om man
inte har fått det tillståndet. Men man får köra bil även om man inte har fått
regeringens tillstånd varje gång att köra bil. Det är skillnaden.
Anf. 57 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Pär Granstedt är en god representant för majoritetsuppfatt-
ningen. Svensk politik har inneburit att vi vill gynna svensk försvarsindustri.
I de fall de intressena kommer i konflikt med andra, har tendensen varit att
svensk försvarsmaterielindustris intressen har satts före.
Det är ingen slump att vi har diskuterat Indonesien i dag. Indonesien är,
tycker jag, ett mycket intressant testfall. Om man tittar på majoritetsupp-
fattningen återigen, så konstaterar utskottet att utförseln av krigsmateriel till
Indonesien har skett i enlighet med gällande regler. Då tycker jag att det är
fel på reglerna.
Det är alldeles uppenbart att det pågår väpnad konflikt, att det pågår brott
mot mänskliga rättigheter i Indonesien. Räcker inte regelverket till för att
konstatera att Indonesien därmed är uteslutet för export, då bör vi ändra på
reglerna.
Det som utskottet kommer fram till är att Indonesien motiverar fortsatt
svensk och internationell uppmärksamhet. Ja, det är verkligen inte överord.
Frågan är då vilka händelser i Indonesien som skulle motivera att man verkli-
gen sätter ett stopp. Det är inte bara Vänsterpartiet som tycker detta, utan
Europarådets parlamentariska församling har i flera resolutioner kommen-
terat frågan om vapenembargo mot Indonesien.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
37
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
Jag menar att regelverket i dag är för grovmaskigt. För vår del är det ett
steg på vägen att göra det finmaskigare, ett steg på vägen mot ett system där
Sverige inte deltar i den internationella vapenhandeln. Jag konstaterar att
majoriteten tycker att det är viktigare med en svensk krigsmaterielindustri
än att hävda principerna om mänskliga rättigheter.
Anf. 58 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är stimulerande att först diskutera med Robert Jousma
och sedan med Jan Jennehag. Det ger onekligen olika aspekter på tillvaron.
Jan Jennehag anser att svensk försvarsindustris intressen alltid går före när
de kommer i konflikt med andra principer. Det anser uppenbarligen inte Ro-
bert Jousma - det tror jag att vi kan vara ense om.
Det är naturligtvis inte så, för då skulle vi inte ha begränsningar för vapen-
export. Då skulle vi ha den fria vapenexport som Ny demokrati i stor ut-
sträckning önskar sig. Nu har vi inte det. Vi har väldigt många restriktioner
som gör att man inte kan exportera på det sätt man skulle önska.
Det uppstår naturligtvis alltid gränsfall och besvärliga avvägningsfrågor.
Vi har konstaterat att exporten till Indonesien har skett enligt gällande reg-
ler. Jan Jennehag tycker att reglerna bör ändras.
Faktum är att det har skett. Det är viktigt att komma ihåg att kriteriet om
de mänskliga rättigheterna enligt tidigare regler innebar att man inte fick ex-
portera vapen som skulle kunna användas vid förtryck av mänskliga rättighe-
ter. Enligt den nya lagstiftningen får man inte exportera vapen till länder där
det förekommer grova kränkningar av mänskliga rättigheter.
Enligt min bedömning finns det i dag, då den nya lagstiftningen gäller,
starkare skäl att säga nej till vapenexport till Indonesien än vad det fanns då
den gamla lagstiftningen gällde. Exporten har såvitt jag vet skett enligt den
gamla lagstiftningen.
Utskottsmajoriteten gör dessutom i betänkandet ytterligare markeringar
om att man skall ta hänsyn till vad som har sagts av Europarådets parlamen-
tariska församling och att man också på annat sätt noga skall följa utveck-
lingen i Indonesien.
Jag tror alltså att det finns skäl för regeringen att mot bakgrund av den
lagstiftning vi har i dag noga överväga om det verkligen kommer att vara
möjligt att exportera vapen till Indonesien i framtiden.
Anf. 59 JAN JENNEHAG (v) replik:
Herr talman! Det Pär Granstedt sade sist ger ett visst hopp om Centerns
agerande framöver. Det kanske till och med blir så att svensk krigsmateriel-
export till Indonesien förbjuds, om jag förstår Pär Granstedt rätt.
Vad tycker Pär Granstedt att det fordras ytterligare för att man skall för-
bjuda krigsmaterielexport? Vad behöver vi mer för bevis vad gäller Indone-
sien? Jag tycker att vi kan hålla oss till exemplet Indonesien, för det är ett
enligt mitt sätt att se det fullkomligt klart fall.
Utskottsmajoriteten gör en annan bedömning. Var går då gränsen? Indo-
nesien är ju enligt Pär Granstedt ett gränsfall. Vilka ytterligare övergrepp
behöver man göra i Indonesien för att vi definitivt skall säga nej? Vad krävs
38
för att vi skall säga att det inte går längre, att det inte är ett gränsfall och att
det har trillat över kanten?
Anf. 60 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Det är ju inte Sveriges riksdag som ger tillstånd till vapenex-
port. Det görs av regeringen i en särskild procedur. Det är alltså inte vi som
bestämmer tillåtligheten av export till det ena eller andra landet, men vi be-
stämmer reglerna. Vi stiftar lagarna. Sedan har vi tillsyn över hur de tilläm-
pas.
Den nya lagstiftning som riksdagen beslutade om för cirka ett år sedan är
på denna punkt enligt min uppfattning mer långtgående än den gamla lag-
stiftningen. Det bör som jag ser det kunna ge anledning till en ny syn på
möjligheterna att exportera till Indonesien. Men det är alltså regeringen och
inte riksdagen som skall ta ställning till detta.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
Anf.61 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det är inte med mera vapen som man främjar fred och av-
spänning i världen. Därför kunde jag inte stödja det förslag om att förändra
den svenska lagen om utförsel av krigsmateriel som riksdagen hade att ta
ställning till för ungefär ett år sedan. Den innebar i sig en liberalisering av
vapenexporten. Det kunde vi klart se på reaktionerna från försvarsindustrin,
där man var mycket tillfredställd över förslaget. Bofors har sedan dess utta-
lat att företaget har ambitionen att bli den ledande vapenexportören i
Europa.
Frågan om i vilken mån vi skall samarbeta med andra länder är intressant.
Det finns ett avsnitt i utskottsbetänkandet som tar upp den frågan. Jag tycker
dock att avsnittet är alldeles för knapphändigt, eftersom frågorna om hur
och med vilka vi skall samarbeta och vad det får för konsekvenser framöver
har så stor betydelse.
Det står i betänkandet att avtal med utländsk part om gemensam utveck-
ling eller tillverkning av krigsmateriel alltid skall utgå från de av riksdagen
fastlagda grundläggande kriterierna. I vilken utsträckning vi kommer att
kunna hävda våra kriterier beror på hur stor del av produkten som kan anses
vara svensk. Om det andra landet bidrar med över 50 % kommer vi inte att
kunna hävda kriterierna. Det är så vi kommer att tappa mark, och det är så
vi inte kommer att kunna hävda vår önskan om en restriktiv vapenexport.
Det är framför allt det jag har vänt mig emot.
Utskottet tar i betänkandet upp frågan om ett utökat försvarsindustrielit
samarbete inom Norden. Jag ville att man också skulle ta upp frågan om ett
sådant samarbete inom Europa. Jag hade en debatt med försvarsministern
för något år sedan om i vilken mån Sverige skall ingå i IEPG, vilket är en
programgrupp bestående av europeiska Natostater med syfte att utveckla,
producera och sälja krigsmateriel.
Det framgick i denna debatt med Anders Björck att Sverige redan hade
ansökt om medlemskap i gruppen, trots att vi fortfarande påstår oss vara
alliansfria. Det är viktigt att denna fråga lyfts fram. Utskottet borde ha lyft
fram den. Det har tidigare stått i försvarsutskottets betänkanden att man
från svensk sida bör överväga att ingå i gruppen eller att ha ett nära samar-
39
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
40
beta med den. Det står ingenting i utrikesutskottets betänkande om detta.
Jag kanske kan få en redovisning från utskottets företrädare på den punkten.
Det skulle vara bra om det gjordes vissa klarlägganden. Vi vet ju inte hur vi
framöver skall kunna hävda de svenska riktlinjerna.
Pär Granstedt har tidigare haft inställningen att Sverige inte borde ingå i
WEU utan vi snarast borde söka oss till ett nordiskt samarbete. Program-
gruppen IEPG har nu införlivats i WEU. Om vi går med i IEPG kommer vi
med i detta västeuropeiska samarbete den vägen. Det vore intressant att
höra hur Pär Granstedt ser på denna fråga.
Min motion handlar just om Indonesien, och den har varit föremål för de-
batt. Det var intressant att konstatera att man även i Ny demokrati tycker
att Indonesien utgör att gränsfall när det gäller vapenexport.
Jag har varit i Östtimor och Indonesien efter det att jag väckte motionen
i januari. Jag kan konstatera att förtrycket är totalt i Östtimor. Det gäller
även Atjeh och Västpapua. Där begås dagligen brott mot de mänskliga rät-
tigheterna.
Jag tycker att det är självklart att vi inte skall exportera nya vapensystem
dit. Jag föreslår dessutom ett vapenembargo. Vi behöver inte gå till FN för
att få ett sådant till stånd; vi kan, om vi så tycker, införa det själva. När det
gäller Jugoslavien införde vi ett vapenembargo innan FN beslutade om det.
Det var bra i sig. Jag tycker att vi kunde gå den vägen även när det gäller
Indonesien.
Vi kunde när vi var i Indonesien konstatera att man där var mycket irrite-
rad över att USA nu funderar över att inta en mer strikt hållning när det
gäller vapenexporten på grund av de brott mot de mänskliga rättigheterna
som begås. Jag blev därför mycket förvånad när jag kom hem och fick höra
att Sverige i stället är på väg åt andra hållet och utökar exporten. Om Sverige
börjar exportera nya vapenslag, t.ex. bandvagnar och ubåtar, har vi gjort en
kursändring.
Jag tycker att detta går stick i stäv med vad som gäller enligt de regler vi
har. Det är heller inte i överenstämmelse med den bedömning man gör i
USA, utan det är precis tvärtom.
Sedan kan jag inte låta bli att reagera på att Ny demokrati jämför att
smuggla vapen med att palla äpplen. Det finns en viss skillnad mellan de sa-
kerna.
Anf. 62 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! Jag vill ta upp frågan om samarbete när det gäller vapenut-
veckling.
För Sverige som ett litet land och för svensk vapenindustri som är relativt
liten är det viktigt att kunna samarbeta med andra länder. Alternativet är att
tvingas avstå från egen vapenutveckling på vissa områden och i stället köpa
från andra länder. Vi är därmed beroende av deras vapenutveckling. Det är
då bättre om vi själva kan vara med, delta aktivt och få en svensk profil på
detta.
Export av vapen från sådana projekt bör bygga på våra kriterier. Det inne-
bär att man helt enkelt får bedöma de samarbetspartner man får och vilka
kriterier dessa tillämpar. Allt fler länder i Europa har börjat tillämpa ungefär
samma kriterier som Sverige för vapenexport. Det gör att samarbetsmöjlig-
heterna ökar.
När det sedan gäller IEPG och WEU är det alldeles riktigt att jag anser
att Sverige inte bör gä med i WEU. Anledning till detta är att WEU innehål-
ler en ömsesidig försvarsklausul, dvs. att WEU därmed är en militärallians.
Man måste ingripa till varandras försvar, och det går inte att förena med vår
alliansfrihet.
Detta innebär inte att vi skulle vara förhindrade att delta i andra typer
av samarbetsprojekt, t.ex. på vapenutvecklingsområdet, och att vi därmed
ikläder oss några alliansförpliktelser. Mitt motstånd mot ett svenskt medlem-
skap i WEU innebär inte att jag anser det omöjligt för oss att samarbeta med
WEU-länder eller med ett WEU-anknutet organ i frågor om utveckling av
vapenteknologi. Det är som jag ser det fullt förenligt med vår politik.
Anf. 63 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Pär Granstedt säger att Sverige är ett litet land och att vi
tvingas till samarbete. Jag noterade att Pär Granstedt sade i sitt anförande
att vår policy skulle vara ett oberoende av utlandet och att vi därför måste
ha en försvarsindustri. Detta är omöjligt.
I och med att det i allt större utsträckning sker samarbeten försvinner ju
oberoendet. Vi blir beroende av en mängd andra stater för att kunna produ-
cera vapen och för att kunna få de vapen som vi själva behöver. Här är det
en glidning i Pär Granstedts argumentering.
Jag glömde att i mitt första inlägg säga att jag tyckte det var positivt att
Pär Granstedt sade att det finns mycket stora tveksamheter när det gäller
vapenexporten till Indonesien. Utskottsbetänkandets skrivning stödjer inte
riktigt den tidigare linje som hävdats av Ulf Dinkelspiel, där han menat att
läget är bättre i Indonesien och att man kan tänka sig att öppna mer för va-
penexport. Det är positivt att detta nämns i denna debatt.
När det sedan gäller resonemanget kring IEPG och WEU är det litet
märkligt att man kan tänka sig att ingå i ett samarbete i en grupp som faktiskt
tillhör ett organ som WEU. IEPG är ju en del av detta. Det blir litet knepigt
att man tar avstånd från WEU men är beredd att gå in i ett samarbete med
en programgrupp som är en del av denna union.
När det gäller samarbetspartner vet jag inte om Frankrike har ändrat sin
politik. Men det har hitintills inte visats att man har haft några restriktioner.
Man har från Frankrikes sida varit ganska skrupellös när man har exporterat
vapen. Jag tycker inte att Sverige bör gå den vägen.
Anf. 64 PÄR GRANSTEDT (c) replik:
Herr talman! När det gäller Sveriges oberoende är det viktigt att komma
ihåg vad detta oberoende handlar om. Det handlar först och främst om att
vi i Sverige får vapensystem som är anpassade till svenska förhållanden. Det
kan de vara även om de innehåller utländska komponenter eller delvis inne-
håller teknik som har utvecklats i samverkan med andra länder.
Själva vapensystemen utgår alltså från svenska förhållanden och är inte
del i något annat vapensystem. Det är därför mycket bra att t.ex. ha JAS
snarare än att ha amerikanska F16-plan, vilka är anpassade till NATO-för-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
41
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
hållanden. Det är en del av oberoendet. Det har stor betydelse för trovärdig-
heten i vår alliansfrihet.
Den andra delen av oberoendet är att vi skall ha en trygg försörjning av
vapen även i en konfliktsituation där vissa länder inte skulle kunna tänkas
vara beredda att leverera. Det kan vi också upprätthålla med svensk vapen-
industri även om vi utnyttjar oss av teknik som utvecklats i samarbete med
andra länder eller komponenter som vi har fått från andra länder. Det förut-
sätter att vi lagrar sådana komponenter så att vi står rustade i händelse av
en konfliktsituation.
Det finns ingen motsättning mellan vårt önskemål om att ha en oberoende
tillförsel av krigsmatriel tryggad genom svensk vapenindustri och samarbete
med andra länder när det gäller utveckling av vapenteknologi och t.o.m. i
fråga om komponenter.
Jag vet inte om Ingela Mårtensson menar att WEU på något sätt skulle
vara smittsamt. Det är viktigt att komma ihåg varför Sverige inte vill bli med-
lem i WEU, eller i varje fall varför jag anser att Sverige inte bör bli medlem.
Ett medlemskap leder till alliansförpliktelser och är följaktligen oförenligt
med alliansfrihet. Men samarbetet med WEU på detta och andra områden
leder inte till alliansförpliktelser och är följaktligen inte oförenligt med al-
liansfriheten. Det är detta som är själva poängen, dvs. att slippa ikläda sig
alliansförpliktelser.
Vi kan alltså mycket väl delta i ett teknologiskt samarbete med WEU eller
med ett WEU-anknutet organ. Det leder inte till några alliansförpliktelser,
och det strider således inte mot alliansfriheten. Vi kan ha ett teknologiskt
samarbete med USA, men Sverige blir av det skälet inte delstat i USA eller
förpliktigat att stödja USA i en konflikt. Samma sak gäller samarbete med
Ryssland. Det skulle inte göra oss till en del av Ryssland eller förpliktiga
Sverige att stödja Ryssland militärt.
Det gäller att veta vad vi kan göra och vad vi inte kan göra. Det vi inte
kan göra är att ikläda oss alliansförpliktelser.
Anf. 65 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Denna programgrupp består av europeiska NATO-stater,
och de är ju allierade. Om Sverige går med i en sådan programgrupp går vi
in i en allians. Jag tycker inte att vi kan hävda att vi är alliansfria om vi går
in i ett samarbete i en programgrupp bestående av allierade stater.
Det väckte viss häpnad att en neutral stat - eller alliansfri, som Sverige
numera skall vara - söker medlemskap i en sådan klar allians. Att producera,
utveckla och sälja vapen innebär också ett säkerhetspolitiskt samarbete, ef-
tersom produktion av vapen ingår i en säkerhetspolitik.
Jag kan inte inse annat än att detta leder till att vi blir indragna i en allians.
Det är därför viktigt att diskutera om vi tycker att det är bra. Jag hade velat
att utskottet redogjort för detta i betänkandet och tagit upp frågan om det
europeiska samarbetet. Som jag ser det är det mycket viktigare än det som
står där nu om det nordiska samarbetet. Detta är något nytt som man ikläder
sig. Jag skulle gärna vilja ha ett klargörande på den punkten.
42
Anf. 66 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Herr talman! Jag skall begränsa mitt inlägg till att beröra frågan om krigs-
materielexport till Indonesien, som berörs utförligt i utskottsutlåtandet.
I utlåtandet sägs det att man skall väga in rekommendationer från Europa-
rådet i sina bedömningar. Det betyder att utskottet här har uttalat att rege-
ringen, som har beslutanderätten i dessa frågor, skall ta hänsyn till särskilt
de rekommendationer som senast gjordes av Europarådet.
Det var ett mycket skarpt uttalande som gjordes från parlamentarikerför-
samlingen där de omfattande kränkningarna av de mänskliga rättigheterna
i såväl Indonesien som Östtimor påtalades. Europarådets uttalande utmyn-
nade också i en rekommendation till medlemsländerna om ett vapenem-
bargo. Jag konstaterar i dag också att Pär Granstedt har sagt att ett sådant
kan komma i fråga.
När det gäller hur regeringen har behandlat den här frågan har vi tidigare
här i kammaren fört debatter om detta och framfört kritik mot statsrådet Ulf
Dinkelspiels uttalande om att export av nya vapensystem till Indonesien kan
komma i fråga och att man, som han sade, nu gör bedömningen att Indone-
sien kan komma i fråga även för export av annan materiel.
Detta utlåtande från utrikesutskottet vill jag tolka som en varning till rege-
ringen att noggrant pröva de invändningar som finns. Jag vill för egen del
säga, att som läget är i dag kan en vapenexport av nytt materiel och nya sy-
stem inte komma i fråga. Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i In-
donesien är allvarliga och omfattande.
Med hänsyn till vad Pär Granstedt har sagt om hur han tolkar de regler
som finns på området kan slutsatsen inte bli annan än den jag drar. Det är
viktigt att framhålla att regeringen är skyldig att göra en strikt tillämpning
av de regler vi har. Det är därför betänkligt att dessa uttalanden har gjorts
från regeringen. Efter detta utskottsutlåtande får man ha den förhoppningen
att regeringen kommer att ändra uppfattning på den här punkten.
Vi kommer i dag att möta en förkämpe för mänskliga rättigheter från In-
donesien, nämligen Hadjiprinsen. Han kommer förvisso-jag har träffat ho-
nom i Indonesien - att kunna berätta och ge alla nödiga detaljer om hur si-
tuationen är i Indonesien, vilket ytterligare bör markera vikten av ett nega-
tivt svenskt ställningstagande.
Jag vill i detta sammanhang också hänvisa till en socialdemokratisk mo-
tion som väcktes i januari 1992 där synpunkter av det slag som jag framför
här i dag kom till uttryck.
Det framförs i detta utskottsutlåtande förhoppningar om att de förhand-
lingar som FN:s generalsekreterare Boutros Boutros Ghali har initierat kan
ge resultat. Det finns här all anledning att säga ifrån. Det räcker inte med
att det förekommer diskussioner mellan Indonesiens och Portugals utrikes-
ministrar inför Boutros Boutros Ghali.
Sverige bör agera för att det östtimoresiska folket skall bli representerat
vid dessa förhandlingar. Det är inte troligt att man kan nå framgångar utan
att de som verkligen berörs är med. Det finns därför anledning att ta svenskt
initiativ. Det finns också anledning att inte göra något avsteg när det gäller
att utsätta Indonesien för press fram till dess att det har blivit en fredlig lös-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Krigsmateriel-
export
43
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Mellanöstern
44
ning av konflikten. Man måste utsätta Indonesien för sanktioner i form av
ett vapenembargo i syfte att uppnå en lösning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU2 Mellanöstern.
Anf. 67 HÅKAN HOLMBERG (fp):
Herr talman! Det kalla krigets slut har förändrat förutsättningarna för den
internationella politiken långt utanför Europa.
Konflikten i Mellersta Östern har i grunden haft ett annat innehåll än det
kalla krigets motsättning mellan demokratierna i väst och de kommunistiska
diktaturerna i öst. Däremot påverkades också konflikten mellan Israel,
arabstaterna och palestinaaraberna av det kalla kriget. Sovjetunionen, som
har varit en av tillskyndarna till Israels tillkomst, valde efter hand att i stället
backa upp Israels fiender i syfte att få det inflytande i regionen som man inte
kunde vinna på annat sätt. USA:s uppslutning bakom Israel betingades av
en för demokratierna naturlig önskan att efter andra världskriget stödja den
judiska strävan efter ett tryggt hemland, men den innebar aldrig att försöken
att också uppnå och behålla goda relationer med olika arabstater uppgavs.
Det var ju med amerikansk medling som man fick det första stora fredsge-
nombrottet i regionen, nämligen Camp David-avtalet mellan Israel och
Egypten som kunde undertecknas 1979.
Som alla vet dröjde det länge innan nya viktiga steg i fredsprocessen kunde
tas. En av orsakerna var utan tvivel den helt låsta attityd gentemot palesti-
niernas anspråk som intogs av den israeliska högerregeringen. Tillkomsten
av den nya israeliska koalitionsregeringen med ledamöter från bl.a. arbetar-
partiet och liberala krafter inom fredsalliansen Meretz har inneburit att för-
utsättningarna för en fortsatt fredsprocess kraftigt har förbättrats. Samtidigt
har det palestinska upproret på de ockuperade områdena, intifadan, allt tyd-
ligare år från år demonstrerat det ohållbara i fortsatt israelisk ockupation av
Västbanken och Gaza.
Men det finns också inslag i omvärldens sätt att förhålla sig till konflikten
som på ett oacceptabelt sätt har försvårat en mer konstruktiv israelisk atti-
tyd. Dit hör naturligtvis först och främst den beryktade FN-resolution från
1975 där en majoritet av diktaturstater i världsorganisationen likställde strä-
van efter ett judiskt nationalhem, sionismen, med rasism. Det är en kränk-
ning utan like av en av FN:s medlemsstater och dess judiska invånare. Denna
resolution återkallades först 1991. Det var dess värre också vanligt i andra
sammanhang att den helt nödvändiga distinktionen, rågången, mellan kritik
mot Israels ockupationspolitik efter 1967 och ifrågasättande av landets rätt
att över huvud taget existera inte upprätthölls.
Sedan 1991 har också förutsättningarna för en konstruktiv palestinsk för-
handlingsinsats väsentligt förbättrats. Den avgörande faktorn har varit den
i och för sig givetvis inte avsedda effekten av PLO:s stöd till Saddam Hussein
under Kuwaitkriget. PLO:s ställning i arabvärlden försvagades därmed både
politiskt och ekonomiskt. Samtidigt riskerade initiativet gentemot palesti-
nierna på de ockuperade områdena att gå över från PLO till fundamentalis-
tiska och extremistiska grupper.
Bl.a. den norska medlingen, som byggde på att man vinnläde sig om för-
troende från båda parter, kunde som vi vet nyligen föra samman Israel och
PLO till en gemensam ansträngning för att äntligen bryta dödläget.
Det genombrott som nu har skett i förhandlingarna ställer många av de
etablerade föreställningarna om konflikten på huvudet. I stället för att Israel
och ytterligare några arabstater, utöver Egypten, skulle göra upp med var-
andra som ett steg på väg mot en lösning av den palestinska frågan har Israel
och PLO nått en första uppgörelse på egen hand. Länder som Jordanien och
Syrien får välja mellan att ansluta sig i efterhand eller att ställa sig vid sidan.
Jag tror att denna utveckling är betydelsefull eftersom initiativet läggs på den
arabiska sidan just där det naturligen hör hemma, hos de berörda palesti-
nierna själva. De arabiska grannstaternas faktiska solidaritet med palesti-
nierna har ju genom åren ofta mest varit en fråga om retorik - en ganska
ihålig sådan.
Nu undanröjs ett av huvudproblemen i konflikten genom att PLO, följt
av olika arabstater, precis som Egypten tidigare, erkänner Israel. På motsva-
rande sätt erkänner Israel palestiniernas nationella strävanden. Något slut-
resultat kan naturligtvis inte förestavas utifrån, men för mig förefaller det
naturligt och önskvärt att det så småningom kan bildas en palestinsk stat vid
sidan av Israel i nära samarbete både med Israel och med andra stater i områ-
det. Den svåra frågan om Jerusalems ställning kan inte vara omöjlig att lösa
så att staden kan fungera som huvudstad för båda staterna och samtidigt vara
en enad stad utan taggtråd och gränshinder. Det är också nödvändigt att
finna lösningar som gör det möjligt för palestinska flyktingar i Jordanien,
Syrien och Libanon att återvända.
Parternas beslutsamhet att gå vidare med fredsprocessen kan inte ifråga-
sättas. Men vi måste naturligtvis räkna med försök från extrema gruppers
sida att med terror och attentat torpedera den fortsatta utvecklingen. Om-
världen kan bidra till en framgångsrik fortsättning, bl.a. genom generöst
ekonomiskt stöd för att få i gång en fungerande ekonomi och bygga upp en
fungerande infrastruktur i Gaza och på Västbanken. Den israeliska politiken
på de ännu ockuperade områdena måste också tydligt syfta till att skapa det
förtroende för fredsprocessen som är nödvändigt bland invånarna där. På
samma sätt måste PLO effektivt ta kontroll över de områden som Israel ut-
rymmer och garantera att ordnade och för alla parter säkra förhållanden
upprättas.
De lokalval som nyligen genomfördes i Israel kan uppfattas som ett bak-
slag för fredssträvandena. Insatta bedömare förklarar dock valresultaten
snarare med att det just finns lokala stridsfrågor. Om man skall tro de opi-
nionsmätningar som har blivit kända är stödet för fredsprocessen stort och
växande både bland den israeliska allmänheten och bland palestinierna.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Mellanöstern
45
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Mellanöstern
46
Detta hindrar givetvis inte att risken är stor att de personer som genom lokal-
valen kommer till makten i stora israeliska städer kan sätta käppar i hjulet
för fredsprocessen. Ett positivt tecken är valet i Jordanien häromdagen, där
motståndarna till fredsavtalet förlorade mark. Detta underlättar Jordaniens
anslutning till uppgörelsen mellan Israel och PLO.
Herr talman! De motioner som utrikesutskottet behandlar i dagens betän-
kande väcktes i våras, innan höstens genombrott ägde rum. Jag utgår från
att motionärerna har samma grundsyn som utrikesutskottet redovisar när
det gäller den fredsprocess som nu pågår och att kammaren därför i enighet
kan bifalla utskottets hemställan.
Anf. 68 VIOLA FURUBJELKE (s):
Herr talman! Inte vågade vi i januari - när de två socialdemokratiska mo-
tionerna som ligger till grund för detta betänkande skrevs - hoppas att situa-
tionen skulle vara så annorlunda tio månader senare. Desto mer glädjande
är det att den fredsprocess som i motionsskrivande stund visade total brist
på konkreta resultat nio månader senare, den 13 september, resulterade i ett
fredsavtal mellan Israel och PLO och fortsatta förhandlingar mellan övriga
inblandade i konflikten.
Det historiska handslaget för knappt två månader sedan på gräsmattan
utanför Vita huset i Washington var emellertid inte slutet på fredsprocessen
utan inledningen i en ny fas i densamma.
Nu gäller det att genom förhandlingar ge fredsavtalet ett konkret innehåll
och att omsätta det i praktisk handling. Det är mycket angeläget att omvärl-
den nu intensifierar sitt stöd, politiskt och ekonomiskt, så att målet att nå en
rättvis och varaktig fred i Mellanöstern bl.a. grundad på FN:s resolutioner
242 och 338 kan uppnås.
Herr talman! Det fredsavtal som man nu förhandlar om i Kairo är konstru-
erat efter ungefär samma modell som Camp David-avtalet. Då, liksom nu,
handlade det först om fred. I en andra fas var det fråga om självstyre med
tillbakadragande av Israels militära administration av Västbanken och Gaza
som efter fem år skulle följas av förhandlingar om de ockuperade områdenas
slutliga status. Den andra delen av avtalet blev då aldrig förverkligad. Den
här gången har vi alla, naturligtvis tillsammans med parterna, ett ansvar för
att det skall gå bättre.
Vi socialdemokrater har grundat vårt engagemang på övertygelsen att
både israeler och palestinier har rätt till en egen stat och rätt att leva inom
säkra och erkända gränser. Det territoriella slutmålet för förhandlingarna
måste denna gång hållas levande.
Fredsavtalet och förhandlingarna kantas av upptrappat våld iscensatt av
grupper som vill störa förhandlingarna och vars mål det är att stoppa freds-
processen. Uthålligheten i förhandlingarna är därför så viktig den här
gången, liksom förmågan på båda sidor att hålla emot de fundamentalistiska
krafter som motarbetar fredsprocessen.
Fredsprocessen måste växa till sig mycket snabbt i visdom och styrka om
fredens fiender på den palestinska och den israeliska sidan inte skall rycka
upp denna ännu späda planta. Så skrev Cornclia Edvardsson i Svenska Dag-
bladet i förrgår.
Freden är ännu en skör planta, men den har ett massivt folkligt stöd. Trots
bakslag, mord och våldshandlingar finns det nog denna gång ingen väg till-
baka. För att det skall gå bra behövs som sagt politiskt mod från parterna
och politiskt och inte minst ekonomiskt stöd från omvärlden.
Avgörande kommer att vara att palestinerna skall ges ekonomiska möjlig-
heter att bygga upp sitt land. Att palestinierna ser förbättringar i sitt dagliga
liv i de ockuperade områdena är av central betydelse.
Världsbanken har beräknat kostnaderna för nödvändiga infrastrukturåt-
gärder till 5,5 miljarder US-dollar under de närmaste tio åren. Det gäller
kostnader för att förbättra vägar, vatten och avlopp, skolor och annan ser-
vice. EG, Världsbanken, Saudiarabien m.fl. har redan lovat att hjälpa till
ekonomiskt. Det känns mycket bra att Sverige tillsammans med de övriga
nordiska länderna var först ut med att erbjuda ekonomiskt stöd. Men det
räcker som sagt inte bara med ekonomiskt stöd till fredsprocessen.
Stödet till förhandlingarna måste också vara politiskt. När man nu är inne
på konkreta förhandlingar är det inte särskilt överraskande att man finner att
djävulen finns i detaljerna, som förhandlarna själva uttryckte det. Självfallet
kommer frågor om Israels militära tillbakadragande, frigivning av politiska
fångar, storleken på en framtida palestinsk polisstyrka, gränsövergångar,
vattenresurser, självstyrets yta m.m. att innebära svårigheter. För närva-
rande verkar det dock som man har bra flyt i förhandlingarna. Vi hoppas att
de i nödvändiga delar skall kunna slutföras som planerat till den 13 decem-
ber.
Om låsningar skulle uppstå är det viktigt att andra länder, däribland Sve-
rige, är beredda att hjälpa till att medla och jämka. Världen och Mellanös-
terns folk har inte råd att förlora detta tillfälle. Det är ett unikt tillfälle att
uppnå fred och rättvisa.
Herr talman! Vi har inga reservationer till det här betänkandet. Låt mig
ändock avslutningsvis ta upp några frågor som vi från socialdemokraterna
sätter särskilt stort värde på.
För det första måste Israels styrkor i södra Libanon dras tillbaka. Israels
militära närvaro utgör en kränkning av Libanons suveränitet och av det liba-
nesiska folket.
För det andra utgör de mänskliga rättigheterna en oerhört viktig fråga.
Sverige har tidigare erbjudit sig att stå värd för en arbetsgrupp om MR-frå-
gor. Det erbjudandet bör kvarstå och aktualiseras på nytt om parterna själva
visar intresse för det. Samtidigt välkomnar vi naturligtvis tillsättandet från
FN:s sida av en rapportör för mänskliga rättigheter i de ockuperade områ-
dena.
Israel har aviserat avsikten att frige 4 000 palestinska politiska fångar. Det
är bra. Men fortfarande håller Israel mellan 6 000 och 8 000 palestinier
fångna för s.k. intifadabrott. Dessa fångar måste enligt vår mening också fri-
ges. Samtidigt måste lägren för de s.k. administrativt frihetsberövade töm-
mas och stängas.
Sverige bör med sin stora erfarenhet av valövervakning också erbjuda sin
hjälp i kommande val och bl.a. bidra med valobservatörer.
Herr talman! I Sverige har vi, inte minst genom vår förre utrikesminister
Sten Andersson, varit djupt involverade i Mellanösternkonflikten. Det är
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Mellanöstern
47
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Farligt gods
48
ett engagemang som också har följts upp av vår nuvarande utrikesminister
Margaretha af Ugglas. Det är mycket angeläget att det svenska engage-
manget fullföljs ända till slutmålet om en rättvis och varaktig fred i Mellanös-
tern och tills både israeler och palestinier tillåts leva inom säkra och erkända
gränser.
Herr talman! Den ena av de här två motionerna har Kent Carlsson som
första namn. Saknaden efter honom är påtaglig när vi i dag diskuterar Mel-
lanöstern i kammaren. Kent Carlsson skulle ha tyckt om att delta i den här
debatten. Han hade ett starkt engagemang, bl.a. som ordförande i Svensk-
Palestinska vänskapsförbundet.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU4 Internationella miljöfrågor.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare önskade ordet.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
försvarsutskottets betänkande
1993/94:FöUl Farligt gods (skr. 1992/93:258).
Anf. 69 SVEN-OLOF PETERSSON (c):
Herr talman! Frågorna om farligt gods och transport av dessa har med
åren blivit alltmer angelägna. Det finns självfallet många orsaker till detta.
Den största orsaken är nog att alltmer gods av den här typen transporteras
på våra lands- och sjövägar runt om i landet. En annan orsak är självfallet
att godsens typ och karaktär har blivit annorlunda med åren. Farligare och
mera komplexa ämnen transporteras nu. Det gör att vi måste ha betydligt
bättre beredskap för att hantera olika typer av olyckor om godset på ett eller
annat sätt skulle komma ut i naturen.
I huvudsak tänker jag här i dag tala om transport på våra vattenvägar, i
första hand på Östersjön. Under ett antal riksmöten har jag tillsammans med
kolleger motionerat för att få till stånd bättre skydd i Östersjöområdet om
olyckan skulle vara framme. Det gäller transporter av kemikalier, oljor och
andra ämnen som i dag faktiskt inte räknas som farligt gods men i själva ver-
ket kan vara det.
De här motionerna har tidigare i sig inte föranlett någon direkt åtgärd från
riksdagens sida. För ett år sedan tyckte jag dock att det var en glädjande
framgång när en motion av ungefär samma innebörd som de jag själv har
lämnat in vad gäller anmälningsplikt om destination, färdväg osv. bifölls och
togs upp i försvarsutskottets betänkande. Man sade att man ville få till stånd
sådan anmälningsplikt och att regeringen borde vidta åtgäder, inte minst in-
ternationellt, för att få sådana överenskommelser till stånd.
Vi tyckte att det här var en mycket bra början. Vi hade hoppats på att det
faktiskt skulle hända någonting också - att det skulle komma en reaktion
ifrån regeringskansliet och att man internationellt skulle verka för detta.
Men tyvärr har vi inte fått det vi har hoppats på. Jag tycker därför att det
är bra att försvarsutskottet i dagens betänkande FöUl går vidare. Utskottet
understryker de beslut som fattades för ungefär ett år sedan. Utskottet vill
gå vidare vad gäller hela Östersjön. Jag tycker också att det är väsentligt att
försvarsutskottet med kraft understryker vikten av att de ansvariga fackmyn-
digheterna på området verkligen tar frågorna på allvar. Det gäller inte minst
Sjöfartsverket, som i dag har det övergripande ansvaret i denna fråga.
Det är också viktigt att understryka att Räddningsverket naturligtvis bör
vara med i arbetet. Räddningsverket är den myndighet som borde kunna
samordna olika insatser och de olika förutsättningar som skall gälla för trans-
porter av farligt gods. Jag tycker att olyckor på Östersjön alltför ofta påmin-
ner oss om de faror som finns.
Tidigare har vi diskuterat farligt gods av typen kemikalie- och oljetrans-
porter. Men inte minst den senaste olyckan vid Salvorev utanför Gotland där
ett fartyg lastat med gödningsmedel gick på grund ger oss en ny dimension.
Gödningsämnena i sig är inte klassade som farligt gods. Fosfor och kväve
är huvudinnehållet i dessa gödningsämnen. De är normala produkter som
används i huvudsak inom lantbruket och läggs på våra åkrar för att vi skall
få bättre grödor. Men i de koncentrationer det är fråga om när de släpps ut
på ett enda ställe i Östersjön är de onekligen att betrakta som farligt gods.
Det går att göra en jämförelse av vad olyckan faktiskt betyder för miljön
i Östersjön. Där vill jag understryka att länsstyrelsen på Gotland har tagit
ett initiativ.
Länsstyrelsen noterar i sina beräkningar att denna last på drygt 1 700 ton
konstgödsel motsvarar 383 ton ren fosfor och 187 ton rent kväve. Man note-
rar vidare att om fosforutsläppet, som det var fråga om i denna fartygs-
olycka, skall kompenseras, skulle det ta över 300 år med en halvering av
motsvarande utsläpp från reningsverket i Visby. Om lantbruket på Gotland
lyckas minska läckaget av fosfor från sina 83 000 hektar åker, skulle det ändå
ta 40-50 år innan olyckan kompenseras.
Det fanns möjligheter att undvika denna katastrof. Det fanns möjligheter
att undvika olyckan om viljan bara hade funnits. Nu är jag skarp i min kritik
av det som har hänt. Det var bärgningsförsök på gång. Men då lasten inte
betraktades formellt och bokstavstroget som farligt gods, avstod Sjöfartsver-
ket från att bärga - enligt de uppgifter jag har fått. Jag tycker att detta är
anmärkningsvärt. Det tyder på att vi måste ta till krafttag i dessa frågor och
se till att vi inte bara får ett sektorstänkande utan att vi också får ett övergri-
pande samhälleligt tänkande, där inte varje myndighet ser till sin egen roll i
detta.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Farligt gods
4 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Farligt gods
50
Östersjöns miljö och överlevnad betyder så mycket för oss alla.
Östersjön betyder mycket för fisket. Den betyder mycket för möjligheter
till rekreation och avkoppling. Det betyder oerhört mycket att vi har ett
friskt vatten och friska kuster som gör att det går att långsiktigt få en ekolo-
gisk balans och ett fungerande ekosystem i Östersjön.
Jag tycker att det är bra och positivt att försvarsutskottet har kommit så
här långt. Nu uppmanas regeringen att ytterligare ta ett steg på vägen, dvs.
att vara än mer pådrivande i internationella sammanhang. Här har vi från
svensk sida ett otroligt ansvar. Vi är ändock den stat vid Östersjön som har
de största intressena i Östersjöns framtid. Därmed menar jag, inte minst
med tanke på den långa kuststräcka Sverige har mot Östersjön, de bety-
dande ekonomiska zonerna och fisket i Östersjön.
Herr talman! Det är min förhoppning att detta utskottsbetänkande och
det beslut riksdagen skall fatta under dagen skall leda till att vi på nytt tar
upp dessa frågor i internationella sammanhang, att vi på nytt blir pådrivande
i dessa frågor för att säkra Östersjöns miljö och överlevnad. Det är fråga om
att se till att transporterna av farligt gods hanteras på ett acceptabelt sätt och
att alla de myndigheter som är inblandade tar ett erfoderligt ansvar, inte bara
ett sektorsansvar utan ett bredare allmänt samhällsansvar. Jag hoppas att
detta beslut skall leda till att vi snart kan se internationella överenskommel-
ser. Vidare skall de motioner vi hittills har väckt inte behöva väckas i framti-
den. Därmed kan vi flytta fram positionerna så att det blir en bättre framtid
för Östersjön och transporterna av farligt gods blir mer reglerade och omgär-
das av större säkerhetsåtgärder.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 70 KENNETH LANTZ (kds):
Herr talman! Låt mig först av allt visa min glädje över utskottets behand-
ling av min motion Fö2. Transporter av farligt gods har ökat i antal och kom-
mer att öka framöver. Vad som dock inte får öka i omfattning är riskerna
med dessa transporter. Vi borde kanske tänka i andra banor och ändra be-
nämningen av transportslaget till säkra transporter av farligt gods! Detta
skulle hjälpa oss invånare att känna större förtroende för såväl transportörer
som räddningskårerna i vårt land.
Innan jag går in på betänkandet skulle jag vilja aktualisera räddningskå-
rernas roll i vårt land. Deras primärinsatser i händelse av en incident med
farliga transporter är av största värde. Vi kan arbeta fram utmärkta insat-
splaner, utbildningsdirektiv och gemensamma regler över hela Europa sam-
tidigt som våra kommunala räddningskårer konstaterar att de har alldeles
för små möjligheter att göra en kraftfull primärinsats.
Det har visat sig vid flera incidenter att det är den första insatsen som är
den absolut viktigaste. Det är vid en snabb och kraftfull insats som lokalbe-
folkning och miljö kan skyddas. Jag vill alltså göra utskottet uppmärksamt
på detta och hoppas att man i fortsättningen ger kommunerna direktiv till
att ordna insatsstyrkor med adekvat utrustning materiellt och personellt.
Herr talman! Mina yrkanden 1 och 4 har utskottet enats om att avstyrka.
Jag anser dock att det är av största betydelse att vi tilldelar resurser åt våra
universitet med uppdrag att forska vidare omkring dessa, som jag ser det,
ytterst riskfyllda transporter. Min önskan är att vi i Sverige skall ligga väl
framme med en forskning och normgivning inom detta område som verkli-
gen kan ge skäl för säkra transporter av farligt gods. Precis som den före-
gående talaren nämnde finns det ca 270 mil kust mot Östersjön. Det finns
därför stor anledning att se allvarligt på dessa frågor.
Hot- och riskutredningen som just håller på med sitt arbete kommer att
få några fler uppdrag. Jag vill trycka på att man inte glömmer bort forskning
och utbildning. Det är särskilt viktigt att en gemensam utbildning och ge-
mensamma spelregler finns inom detta område. Det måste vara enkelt att
hitta regler och förutsättningar för transport av olika godsslag. Detta skulle
våra universitet få i uppdrag under en tid då vi dels skall satsa på utbildning,
dels har en lågkonjunktur som tacksamt ropar efter och tar emot allt som
ger mer och betydelsefulla arbetsinsatser.
Herr talman, med anledning av min motion FÖ715 vill jag ännu en gång
ta tillfället i akt och understryka vikten av att högskolor och andra organ
får fortsatt stimulans till fortsatt utvecklingsarbete. Även om utskottet inte
ställer sig bakom motionen genom att yrka bifall, hoppas och tror jag att
utskottets kontakter med Räddningsverket kommer att resultera i konkreta
insatser till förmån för forskning och utbildning, så att vi når säkra transpor-
ter av farligt gods.
Det är, och kan komma att bli i ännu högre grad, en ödesfråga för oss. Vi
har inte råd att spela roulett med dessa transporter som kula, och vi har inte
råd att låta våra storstäders befolkning av arbetande, handlande människor
vara insatserna i detta riskbenägna spel.
Herr talman, låt mig avslutningsvis göra en appel till förmån för säkrare
transporter av farligt gods. Vi i riksdagen kan - och det skall vi utnyttja -
driva på i dessa viktiga frågor. Vi skall ta vårt ansvar genom att ge transpor-
törer och tillverkare klara spelregler. Som ett led i detta arbete har Krist-
demokraterna arrangerat ett symposium onsdagen den 17 november om just
intermodala gränsöverskridande transporter av farligt gods och avfall.
Det är med glädje som jag noterar de omdömen som utskottet gjort om
framlagda motioner i betänkandet. Jag hoppas att arbetet skall fortsätta och
att de direktiv som Hot- och riskutredningen får sig till del också skall resul-
tera i ett ännu bättre och kraftfullare åtagande för dessa transporter.
Anf. 71 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! I betänkandet 1993/94:FöUl behandlar försvarsutskottet re-
geringens skrivelse 1992/93:258 Farligt gods m.m. Utskottet står enat bakom
detta betänkande.
Jag tänker i huvudsak uppehålla mig vid behandlingen av området som
gäller farligt gods till sjöss. I flera av de under den allmänna motionstiden
år 1993 avgivna motionerna hänvisas till senare års oljekatastrofer. Motionä-
rerna anser att man fått en allvarlig påminnelse om de stora miljöhot som
olje- och kemikalietransporter till sjöss medför. En rad åtgärder för att för-
söka förebygga sådana katastrofer föreslås, exempelvis tillskapande av ak-
tionsprogram, speciella trafikledningssystem för övervakning av miljöfarliga
transporter samt att Sverige i internationella organ bör arbeta för ett system
med förhandsanmälan vid transport av farligt gods.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Farligt gods
51
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Farligt gods
52
Utskottet härvid ett flertal tillfällen tidigare behandlat frågan om säkerhet
till sjöss i samband med transport av farligt gods, senast i betänkandet
1992/93:FöUl med anledning av en socialdemokratisk motion där särskilt
miljöriskerna för Öresund och nödvändigheten av ett system för förhandsan-
mälan av transport av farligt gods genom Sundet belystes.
Utskottet hänvisade då till att det på svenskt initiativ gjorts försök med ett
rapporterings- och anmälningssystem för fartygstrafiken genom Öresund.
Systemet byggde på frivillighet. Försöket slog inte väl ut beroende på att Po-
len och dåvarande Sovjetunionen inte medverkade. Utskottet menade att
de politiska förändringarna liksom den allt större insikten om miljöriskerna
borde ha ökat möjligheterna att uppnå fungerande internationella överens-
kommelser.
Trots att utskottet uttalade förståelse för att de folkrättsliga principerna
om havens frihet kan medföra svårigheter delade utskottet inte Sjöfartsver-
kets pessimistiska syn på ett rapporteringssystem och utgick från att rege-
ringen och ansvariga myndigheter uppmärksamt skulle följa frågan och ta
erforderliga initiativ.
Sjöfartsverket redovisade den 30 juni i en rapport till regeringen om sitt
sjösäkerhetsarbete. Utskottet har tagit del av de avsnitt som anknyter till
beredningsområdet och konstaterar att rapporten knappast för frågan
framåt när det gäller ökad säkerhet vid transporter av farligt gods till sjöss.
I rapporten, liksom i Sjöfartsverkets yttrande förra året, beskrivs svårig-
heterna att uppnå nödvändiga internationella överenskommelser, men anty-
der inte några lösningar och redovisar inte heller hur man fullgjort riksda-
gens uppdrag att följa frågan och ta erforderliga initiativ.
Utskottet finner inte detta tillfredsställande utan vidhåller sin i betänkan-
det redovisade uppfattning. Regeringen bör därför i den fortsatta bered-
ningen uppmärksamt följa frågan och ta erforderliga initiativ. Ett sådant
torde vara att ge Räddningsverkets samordningsroll sådant innehåll att ver-
ket, mer direkt än för närvarande, kan påverka förutsättningarna för trans-
port av farligt gods.
Sjöfartsverkets nonchalans gentemot riksdagens beslut och dess sätt att
hantera förlisningen utanför Fårö nyligen, då tonvis med fosfor och kväve
tilläts förorena Östersjöns vatten till följd av att lasten inte klassats som far-
ligt gods, är inte ägnat att skapa förtroende för Sjöfartsverket.
Mitt bestående intryck efter att ha läst rapporten Sjöfartsverkets sjösäker-
hetsarbete från juni 1993 är att det från verkets sida inte finns någon större
beredvillighet att medverka till regler för att minska olycksrisker, förrän det
hänt någon verkligt stor olycka som fått berättigad uppmärksamhet i mass-
media.
Problemet med det stora antalet ansvariga huvudmän vid olyckor till sjöss
borde rimligen bli en del av de uppgifter som både Hot- och riskutredningen
och den kommitté som kommer att se över de statliga marina myndigheterna
får.
En naturlig resurs för bevakning av miljöfarliga transporter är marinens
välutrustade sjöbevakningscentraler. Särskilt viktig är sjöbevakningsccntra-
len i Malmö, eftersom Öresund är ett av världens mest trafikerade sjöstråk.
Ett samutnyttjande av befintliga resurser är nödvändigt och bör göra det
möjligt att snabbare och billigare få till stånd en större sjösäkerhet. En viktig
förutsättning för detta är klara ansvarsförhållanden.
Herr talman! Jag yrkar bifall till försvarsutskottets hemställan.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfUl Svenskt medborgarskap m.m.
Anf. 72 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Ny demokratis reserva-
tioner 1 och 2 i socialförsäkringsutskottets betänkande nr 1.
Vi i Ny demokrati anser att kunskaper i svenska språket är en grundläg-
gande förutsättning för att en utlänning på ett riktigt sätt skall kunna tillva-
rata sina rättigheter och leva upp till sina skyldigheter här i landet.
Det är klart konstaterat att bristande kunskaper i svenska språket försvå-
rar också invandrarnas förhållanden på arbetsmarknaden samt deras möjlig-
heter att delta i utbildning och att tillgodogöra sig den.
Detta har under åren påtalats i olika alarmerande faktarapporter. Det har
bl.a. kommit en SCB-rapport. Som en liten illustration till hur allvarlig situa-
tionen i dag kan vara, återger vi några uppgifter från Statistiska centralby-
råns meddelanden om hemspråk och hemspråksundervisning, grundskolan
och gymnasieskolan 1990/91.
I sin sammanfattning skriver SCB under rubriken Färdigheter i svenska:
”1 genomsnitt kunde 19 procent av hemspråkseleverna i grundskolan inte nå-
gon svenska. För vissa språk var andelen mycket hög, t ex albanska där 56
procent saknade kunskaper i svenska. Totalt behövde 71 procent, lika hög
andel som 1989, av hemspråkseleverna i grundskolan undervisning i svenska
som andraspråk. 87 procent av dessa elever erhöll sådan undervisning. För
gymnasieskolan var andelen som behövde undervisning i svenska som andra-
språk 44 procent. 71 procent av dessa erhöll undervisning.”
En alarmerande riksrevisionsrapport publicerades i december 1992. Den
var en granskning av 1991 års reformering av svenskspråksundervisningen
för invandrare. 1991 års reform var ett direkt resultat av den granskning,
med dnr 1989:372, som RRV tidigare gjort av svenskspråksundervisningen
och som visade på stora brister.
Det är därför med inte så liten förvåning som vi konstaterar att förbätt-
ringarna är marginella. RRV skriver: ”... vissa positiva förändringar skett
inom verksamheten svenska för invandrare, men att det totalt sett har skett
förhållandevis litet sedan reformen (1991 års) trädde i kraft. RRV har iaktta-
git ett antal problem som dels rör själva genomförandet av det kommunala
åtagandet, dels problem som rör den statliga styrningen och uppföljningen.”
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
53
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
54
Skolverket får mycket skarp kritik i rapporten för sin passivitet och obe-
fintliga uppföljning av svenskspråksundervisningen för invandrare.
Vidare kan man läsa alarmerande noteringar i Statens invandrarverks an-
slagsframställning för budgetåret 1994/95.
SIV har i sin hemställan anfört att regeringen fattar beslut om att tillmö-
tesgå dem när det gäller att bl.a. kravet på svenska närmare skall utredas för
att någon skall få bli svensk medborgare. Detta motiveras med att lagen om
svenskt medborgarskap icke innehåller något krav på svenskkunskaper som
villkor för neutralisation. De anser att det är rimligt att kräva vissa kunska-
per i landets språk som förutsättning för att någon skall bli medborgare, vil-
ket man gör i de flesta andra länder. Detta är inte minst viktigt för att den
enskilde skall kunna integreras i samhället. SIV föreslår att krav på svenska
för svenskt medborgarskap närmare skall utredas.
SIV vill vidare tillsammans med Arbetsmarknadsverket intensifiera
svenskspråksundervisningen. Bakgrunden till detta är att SIV insett den
bistra verkligheten, som Ny demokrati sedan länge påtalat, dvs. att ett stort
antal invandrargrupper av olika skäl har bristfälliga kunskaper i det svenska
språket och sålunda står utanför arbetsmarknaden.
I Stockholm har man även konstaterat riksdagspolitikernas brist på kon-
takt med verkligheten. Där ligger nu förslag på ett prestationskrav på flyk-
tingarna för att de skall erhålla socialbidrag. Flyktingarna måste exempelvis
bevisligen gå i svenskundervisning eller praktisera på arbetsplats för att få
ersättning. Bakgrunden är den, att efter 18 månader i Stockholm lever fort-
farande 85 % av flyktingarna på socialbidrag. Bara 37 % når det av politi-
kerna uttalade målet med svenskundervisningen, att kunna kommunicera på
svenska. ”Bedrövligt dåligt”, tycker invandrarförvaltningen.
I Svenska Dagbladet den 30 november informeras vi om ett undersök-
ningsresultat av fil.dr Karin Taube, på lärarhögskolan i Stockholm. Där står
bl.a.: ”Elever med annat hemspråk än svenska är klart överrepresenterade
bland de svagaste läsarna.” Läsförståelseundersökningen omfattade över
5 000 elever i 137 skolor.
Herr talman! Vi anser således att svenskundervisningen skall innefatta ob-
ligatorisk och tydlig kunskapskontroll, med klara gränser för vad som är god-
känt respektive vad som inte är godkänt. Vi anser att varje invandrare skall
få betyg på sina svenskkunskaper. Intyg om genomgången utbildning är av
noll och intet värde.
För att undervisningen i skolan skall bli mer meningsfull och motiverande
erfordras givetvis att eleverna behärskar svenska språket. Dagens situation
anser vi vara orimlig och grym såväl mot invandrareleverna som mot övriga
elever och lärarna. Kraftfull intensivundervisning bör sättas in tills invand-
rarbarnen når den nivå på sina svenskkunskaper som krävs för att de skall
kunna följa den ordinarie undervisningen. Innan denna nivå är uppnådd bör
således inte deltagande i övrig undervisning i teoretiska ämnen vara tillåtet.
Vi anser det också vara självklart att tydliga kravspecifikationer skall stäl-
las upp och vara villkor för att någon skall beviljas svenskt medborgarskap.
Sålunda bör den sökande, innan svenskt medborgarskap beviljas, få avlägga
prov i svenska språket - och andra ämnen som är väsentliga för att han skall
kunna ta sitt ansvar som svensk samhällsmedborgare. Naturligtvis skall kra-
ven vara otvetydiga, mätbara och rimliga - nivåer motsvarande årskurs 9 i
grundskolan kan troligen tjäna som riktmärke. Liknande villkor för medbor-
garskap är sedan lång tid en självklarhet i många andra utvecklade industri-
länder.
Jag finner det vidare beklämmande att utskottets övriga ledamöter inte
accepterar verklighetens redovisade fakta, som jag nyss har pratat om. Det
är fakta som delges politiker som beslutsunderlag av folk som dagligen arbe-
tar med och har kännedom om problemen och inser deras omfattning.
Herr talman! Jag skulle vilja säga till mina utskottskolleger och ansvariga
politiker att det är dags att vakna nu, innan votering sker. Nu är det tydligen
fel beslut som är på väg att fattas.
Anf. 73 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Jag skall börja med att yrka bifall till utskottets hemställan i
betänkandet SfUl. Där behandlas ett antal motioner som berör den svenska
medborgarskapslagen. En motion gäller frågan om svenskkunskaperna i un-
dervisningen i skolan. Jag skall något kommentera förslagen.
I ett par av motionerna kräver man att någon form av prov för att erhålla
svenskt medborgarskap skall införas. Det gäller i första hand kunskaper i
svenska, men också andra kunskaper rörande det svenska samhället.
Den här frågan har diskuterats ett antal gånger och varit föremål för
många funderingar genom åren. Vi kan nu konstatera att Statens invandrar-
verk i sin anslagsframställning i år har sagt att man bör titta på den här frågan
igen. Det är då viktigt att komma ihåg att de allra flesta som i dag erhåller
medborgarskap kan svenska. Man får ibland i debatten uppfattningen att det
skulle vara mera regel än undantag att invandrare inte har kunskaper i
svenska språket eller kunskaper om det svenska samhället. Det är alltså en
relativt begränsad grupp som möjligen skulle kunna få bekymmer i dagslä-
get.
Vi har också konstaterat att det är viktigt att det görs på ett vettigt sätt,
om prov eller kontroller skall införas. Det som ligger bakom utskottets ställ-
ningstagande är att här finns ett förslag som regeringen får pröva. Det är då
rimligt att regeringen får möjligheter att i samband med budgetpropositio-
nen i januari redovisa sin syn på förslaget från Statens invandrarverk.
I förstone låter det naturligtvis enkelt att införa ett prov eller en modell,
men samtidigt kan det finnas skäl att bevilja undantag. Frågan är naturligtvis
vilka kunskaper som skall mätas.
Ny demokrati går långt och säger att man skall ha en rad olika kunskaper
rörande det svenska samhället, och då uppkommer naturligtvis frågan: Skall
vi ställa högre krav på dem som begär svenskt medborgarskap än på dem
som redan är svenska medborgare? Vi skall inte höja ribban mer än nödvän-
digt. Man skall självfallet kunna leva i det svenska samhället, men vi får inte
drabbas av någon överdriven iver att höja kraven mer än vad som är rimligt.
Därför finns det anledning att fundera igenom hur ett språkprov skall ge-
nomföras.
Herr talman! Låt mig också konstatera att det alltid kommer att finnas
grupper som måste undantas av olika anledningar, men vi skall ändå inte för-
vägra dem rätten att bli svenska medborgare.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
55
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
Den andra frågan som behandlas i betänkandet rör kunskaperna i svenska
språket som ett krav för möjligheten att delta i undervisning i skolan. Man
måste skilja mellan de barn som är asylsökande och de barn som finns i Sve-
rige och har fått uppehållstillstånd här. Samma regel gäller för de barnen som
för övriga svenska barn, dvs. skolplikt.
Arne Jansson ägnade sig åt att lämna siffror, statistik och uppgifter om
hemspråk, kunskaper och annat. Man bör vara försiktig när man använder
sådan statistik, därför att den bygger på förhållanden som kan förändras
över åren. Det förhållandet att det fanns en stor del albansktalande i statisti-
ken hängde ju samman med att det nyligen kom just en stor grupp albanskta-
lande till Sverige. Därmed blir en sådan grupp kraftigt överrepresenterad.
Man måste alltså ta hänsyn till både tidsutdräkten och när undersökningen
genomfördes.
Arne Jansson sade att det är dags för ledamöterna att vakna upp. Då är
frågan var Arne Jansson befann sig när vi fattade beslut om den utredning
som fick som en av sina huvuduppgifter att se över hur det svenska språkets
ställning kan stärkas när det gäller just invandrare och deras möjligheter på
arbetsmarknaden. Utredningen arbetar för närvarande med detta. Jag vet
inte om det har gått Arne Jansson förbi att detta är en parlamentarisk utred-
ning, där även Ny demokrati ingår, som skall lämna förslag på det här områ-
det.
Det vore att krångla till livet ute i skolan om man förde det resonemang
som Ny demokrati för, dvs. att man på något sätt skulle förhindra barn att
börja i skolan. Framför allt mindre barn har ju lättare att lära sig svenska
genom ett naturligt utbyte med sina kamrater. Det är kanske inte så att man
snabbare tar till sig svenska språket för att man har fått någon form av inten-
sivundervisning; barn snappar ju mycket lättare upp ett nytt språk genom att
delta i den ordinarie undervisningen.
Jag tror inte att förslaget om en uppdelning är speciellt begåvat. Det vik-
tiga är naturligtvis att vi kan erbjuda invandrareleverna en bra basutbildning
i svenska språket parallellt med att de följer den ordinarie undervisningen.
Det tror jag på sikt gagnar möjligheterna inte bara att få bra kunskaper i
svenska språket utan också att klara skolan.
Anf. 74 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det jag har hört nu tycker jag är lika beklämmande som det
faktum att jag var tvungen att uppmana de övriga ledamöterna att vakna upp
på grund av att fel beslut är på väg att fattas.
Rune Backlund underkänner tydligen Statistiska centralbyråns rapport,
den alarmerande rapporten från Riksrevisionsverket och de alarmerande
noteringarna i Statens invandrarverks anslagsframställning för kommande
år. Likadant är det med de åtgärder som man nu vidtar i kommuner där man
inser att kunskaperna i svenska hos utländska asylsökande inte räcker till för
att de skall kunna integreras i det svenska samhället. Kunskaperna i svenska
räcker inte för att de skall kunna ta del av information om det svenska sam-
hället och inse vilka skyldigheter de har i det svenska samhället.
Underkänner man sådana alarmerande rapporter och vägrar att lyssna på
56
dem som dagligen konfronteras med problemen är det verkligen bekläm-
mande. Varför fordrar vi då in sådana rapporter?
Vidare hänvisade Rune Backlund till den utredning som har tillsatts och
som har i uppdrag att se närmare på om vi verkligen skall föreslå att flykting-
arna skall läsa mer svenska. Här tillsätts då en utredning som skall arbeta
med de här frågorna. Trots det får vi kontinuerligt in rapporter om att man
måste kunna svenska för att kunna komma in i samhället. För att ha minsta
chans att komma in på arbetsmarknaden måste man ju kunna svenska! Skall
vi då sitta och vänta på en utredning som arbetar och arbetar? När framläg-
ger den sitt betänkande? Det vet man inte - det brukar alltid bli uppskjutet.
Under tiden blir det bara värre och värre ute på arbetsmarknaden och för
flyktingarna själva - på grund av att vi inte ställer krav på att de skall kunna
det svenska språket. De utestängs mer och mer.
Motiveringen till rekommendationen att avslå motionerna är att likadana
förslag avslagits under en följd av år. Är det regel att om man har avslagit
ett förslag en gång så skall man fortsätta att avslå det? Jag vill då påpeka att
antalet invandrare här i Sverige har ökat ganska kraftigt. När det första be-
slutet fattades fanns det mycket färre invandrare här än det gör nu.
Rune Backlund drog också upp skolplikten. Det är klart att barnen skall
gå i skolan - det står ju i förordningen. Men där talas det också om lämplig-
het: ”så snart skolgång är lämplig för dem”, står det. Okej, vad är då lämp-
ligt? Är det inte ganska lämpligt att de kan svenska och förstår det?
Anf. 75 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Låt mig börja med svenskundervisningen rent allmänt.
Det finns, Arne Jansson, ett utredningsuppdrag till den parlamentariska
utredningen att komma med förslag till hur man skall kunna förstärka och
förbättra svenskundervisningen för att invandrare skall kunna klara sig
bättre på arbetsmarknaden. På den punkten kan jag inte förstå varför Arne
Jansson är missnöjd. Just de alarmerande rapporterna har ju lett till att ut-
redningen har fått det uppdraget och skall presentera ett förslag på den
punkten. Det är inte fråga om att skjuta på saker och ting. Utredningen har
ett oerhört tufft arbetsprogram. Jag föreslår att Arne Jansson talar med sin
partikollega i kommittén. Då får han säkert veta att utredningen har ett
mycket tufft schema som gäller när den skall presentera sina förslag.
När det gäller barnen och skolgången tror jag att Arne Jansson blandar
ihop asylsökande barn, som har rätt att delta i skolundervisning, med barn
som de facto har uppehållstillstånd och är bosatta i landet. För dem gäller
skolplikten. Jag tror att man skall vara noga med att hålla isär de grupperna.
Sedan till medborgarskapsfrågan. Utskottet är inte negativt till att den frå-
gan prövas. Det är därför vi skriver att frågan har aktualiserats av Statens
invandrarverk i dess anslagsframställan, och vi väntar nu på regeringens
prövning av förslaget. Det finns ingen anledning för Arne Jansson att vara
missnöjd på den punkten. Vi har inte motsatt oss att regeringen prövar den
frågan. I så fall skulle utskottet naturligtvis ha uttryckt sig på ett annat sätt.
Utskottet konstaterar att frågan har väckts av Statens invandrarverk, som
har velat få frågan om man skall införa en typ av prövning av kunskaperna
i svenska språket belyst. Frågan är ju faktiskt föremål för beredning, och då
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
57
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
58
tycker jag att Arne Jansson har anledning att vara nöjd. Jag förstår inte var-
för Arne Jansson skulle ha anledning att vara missnöjd just på det området.
Anf. 76 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Rune Backlund fortsätter att hänvisa till utredningen. Det
jag tidigare framförde lyssnade Rune Backlund tydligen inte på.
Man skall tydligen göra samma sak i år som man gjorde 1991/92. Man skall
avslå motionerna, trots att situationen kontinuerligt har förvärrats, trots att
fler och fler blir utslagna och trots att det bevisligen börjat göras någonting
runt omkring i landet därför att det inte görs någonting här i riksdagen. Man
inser nämligen vad som håller på att hända i Sverige.
Vi kan inte sitta och rulla tummarna och vänta på resultatet av en utred-
ning. Vi vet inte när den lägger fram sitt slutbetänkande, och innan det har
behandlats färdigt kommer det här kanske att mynna ut i en katastrof på
grund av att det inte finns tillräckligt många som kan prata svenska. Det är
orättvist mot samtliga inblandade.
Anf. 77 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! När man lyssnar på Arne Jansson får man uppfattningen att
det inte existerar någon svenskundervisning ute i det svenska samhället. Det
finns faktiskt en omfattande svenskundervisning, som vänder sig till flyk-
tingar, asylsökande och invandrare i det svenska samhället. Det som har dis-
kuterats är kvaliteten på och utformningen av den svenskundervisningen.
De rapporter som Arne Jansson gör stort nummer av är just det som har
gjort att man har tillsatt utredningen: man vill ha fram åtgärder som kan för-
bättra kvaliteten på och utformningen av undervisningen.
Det är kanske ofint av mig att påminna Arne Jansson om att vi ändrade
reglerna för kommunernas möjlighet att betala ut någonting som hette intro-
duktionsersättning; det innebar just att vi gav kommunerna möjlighet att
ställa krav på deltagande i svenskundervisning och i ett introduktionspro-
gram. Om jag inte minns helt fel gick Ny demokrati emot det. Det var att
göra tvärtemot vad Arne Jansson säger sig vilja uppnå. Jag tycker därför att
man från det hållet skall akta sig för att vara så högljudd och vara litet försik-
tig med att komma med stora krav.
Det syfte som Arne Jansson vill uppnå - låt vara att han i en del fall kanske
uttrycker det på ett något egendomligt sätt - är tillgodosett genom de åtgär-
der som är på gång och genom de uttalanden som utskottet gör. Vi motsätter
oss inte att man prövar frågan om svenskprov i samband med medborgar-
skap, vi är positiva till att man skall kunna svenska språket. Men man måste
kanske hitta vettiga metoder. Det har inte heller Ny demokrati gjort i sin
motion. Motionärerna har inte precis funnit Columbi ägg, dvs. någonting
som löser de problem som man har stött på i svenskundervisningen.
Anf. 78 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är fantastiskt att höra vad Rune Backlund här säger.
Först sade han att våra motioner egentligen är tillgodosedda - utskottet
motsätter sig tydligen inte att man har svenskspråksundervisning.
Man motsätter sig inte utredningen. Rune Backlund refererar hela tiden
till denna utredning. Jag försöker tala om för Rune Backlund vad det verkli-
gen rör sig om, inte i den här salen utan runt om i Sverige, vilket Rune Back-
lund tydligen har fjärmat sig ifrån.
I dessa alarmerande rapporter påtalas att man måste göra någonting nu,
snabbt. Man kan inte sitta och vänta och ”tröka” i en oändlig utredning. Man
har ingen aning om vad den kommer fram till. Dessutom har man ingen
aning om när utredningen kommer fram till någonting och när i så fall detta
blir genomfört - det kan ta två år. Man avger alarmerande rapporter för att
påtala att någonting är fel och att någonting måste göras snabbt. Man kan
inte vänta.
Anf. 79 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! För att avrunda denna debatt vill jag säga att jag inte riktigt
hänger med i Arne Janssons resonemang, där han blandar litet olika saker.
Vad jag sade var att just detta att det fanns alarmerande rapporter gjorde
att man nu ville ha fram förslag till förbättringar av undervisningen och att
undervisningssystemet skulle ses över. Det innebär inte, Arne Jansson, att
det inte skulle pågå ett arbete som syftar till att höja kvaliteten och till att
förändra verksamheten. Det står inte stilla bara därför att det pågår en ut-
redning som har som sin huvuduppgift att se över hur man kan stärka
svenska språkets roll när det gäller mottagandet av flyktingar och invand-
rare.
Jag tycker att den här diskussionen ligger litet vid sidan av de frågor som
behandlas i betänkandet. Jag konstaterar bara att man i Ny demokrati är
duktig på att ställa krav, men man är inte så våldsamt duktig på att komma
med egna bra lösningar till hur problemen skall lösas. Jag vill påminna Arne
Jansson ytterligare en gång att förslaget om prov i svenska språket i samband
med medborgarskap är föremål för beredning av regeringen i och med att
frågan tas upp i Invandrarverkets anslagsframställan. Utskottet konstaterar
att frågan är väckt och att den är under behandling. Vad krävs mera? Trots
allt måste man komma med ett förslag som är genomförbart. Man kan inte
bara ropa, utan man måste också utforma ett förslag för att det hela skall
fungera.
Anf. 80 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Rune Backlund påstår att han inte hänger med i mitt resone-
mang. Våra krav är klara och tydliga. Men vi har ställt dessa krav samtidigt
som vi har lagt fram förslag. Om Rune Backlund läser igenom vår motion,
kan han se att det även finns förslag till olika nivåer. Det står klart och tydligt
vilka nivåer som vi föreslår och som kan diskuteras. Jag tycker att man bör
läsa igenom våra motioner innan man bara avstyrker dem. Då skulle det kan-
ske gå mycket bättre.
Anf. 81 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! Jag konstaterar bara att precis det som man önskar åstad-
komma nu är föremål för beredning i regeringskansliet med anledning av
Invandrarverkets framställan. Jag kan inte förstå varför man skall behöva
vara missnöjd. Om vi hade sagt att vi inte vill att frågan skall prövas i rege-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m. m.
59
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Svenskt medborgar-
skap m.m.
ringskansliet, att Invandrarverket har fel, då skulle Arne Jansson ha haft an-
ledning att vara missnöjd. Men nu tycker jag inte att han har någon anled-
ning att vara det, eftersom frågan är föremål för beredning.
Anf. 82 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är klart att man blir missnöjd när man ser vad som be-
hövs och att det behövs skyndas på. Beredning är en sak medan utredning
är en annan sak. Det är två skilda saker. Hur lång tid tar det? Det vet vi
inte. Vi kräver att detta skall ske ganska snabbt. Dessutom tycker vi att man
omedelbart skall göra någonting åt problemet. Det är därför som vi stöder
oss på alarmerande rapporter och på fakta om verkligheten. Vi borde betyd-
ligt mer beakta fakta från verkligheten än resonemang inom kammarens fyra
väggar. Vi måste tillgodogöra oss vad som sägs av dem som dagligen hanterar
problemen, hur de upplever eskaleringen av problemen, hur de successivt
utestängs från arbetsmarknaden på grund av att det hela inte ”funkar”.
Anf. 83 RUNE BACKLUND (c):
Herr talman! När en fråga har väckts i en anslagsframställan från en myn-
dighet, och denna anslagsframställan skall behandlas i samband med att bud-
getpropositionen läggs fram i januari månad, tycker jag inte att Arne Jans-
son har anledning att vara missnöjd.
När det gäller svenskundervisningen har just signalerna från verkligheten
föranlett denna utredning. Det är därför som utredningen om svenskkunska-
perna och hur man kan stärka svenska språket är tillsatt. Denna utredning
skall arbeta skyndsamt. Det får Arne Jansson veta, om han läser direktiven.
Det skall presenteras ett snabbt förslag. Men det innebär inte att hela det
svenska samhället under tiden står stilla på det här området. Det pågår ett
utvecklingsarbete på de flesta områden. Man genomför förändringar och
försöker att hitta nya arbetsmetoder. Denna utredning har till uppgift att ta
ett mycket mer omfattande grepp och att presentera en mer total lösning för
hur man skall stärka svenska språkets ställning vid flyktingmottagandet och
vid integration av invandrare i samhället.
Anf. 84 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag konstaterar att moderaterna tydligen inte inser allvaret
med kunskaper i svenska språket. Moderaterna vill driva den politiken att
man tar det litet successivt och vill vänta på en utredning. Man kör i sin lugna
lunk och tar in en massa invandrare. Det är inte så viktigt med svenska språ-
ket. Okej, låt moderaterna fortsätta med att ha den inställningen. Men vi i
Ny demokrati tycker att det är fel och oärligt.
Sedan åberopar man återigen utredningen. Jag har inte hört någonting om
när den kommer att lägga fram ett betänkande. Utredningen skall beredas,
läggas fram, ut på remiss osv., men när kan man verkligen sätta utredningen
i sjön? Det finns det ingen som vet. Detta är mycket alarmerande och orätt-
vist mot alla parter.
60
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU2 Bidragsfusk m.m.
Anf. 85 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 2 är ett enhälligt
betänkande. Således utgör det en mycket stark inlaga. Det visar att samtliga
riksdagspartier ser med stort allvar på att det kan förekomma bidragsfusk
inom socialförsäkringssystemet.
Att frågan dess värre är mycket aktuell framgick av gårdagens radiopro-
gram och även av gårdagens och dagens tidningar. I gårdagens Expressen
kunde man tyvärr läsa: ”Bli pensionär för 30 000 kr...”, ”Samvetslösa läkare
i Stockholm skriver ut falska sjukpensionsbevis, som ersätter socialbidrag
och annat understöd, säger Rikard Morawski, chefläkare på riksförsäkrings-
verket.”
I Dagens Nyheter av i dag sägs att kassapersonal vid kontoret i Rinkeby
redan 1991 tog kontakt med psykiatrispecialistens patienter, därför att man
böljade att få misstankar. Sedermera har man överlämnat ärenden till cen-
tralkontoret i Stockholms län. Man säger också att man genom åren har
skickat högvis med misstänkta intyg till centralkontoret. Tyvärr har man
dock inte sett så mycket resultat av detta.
Det är klart att vi ser väldigt allvarligt på att det kan förekomma sådana
här saker. I de aktuella fallen tror jag att jag vågar göra mig till talesman för
samtliga av kammarens ledamöter, när jag säger att de skyldiga naturligtvis
skall dömas och att de som har uppburit ersättning orättmätigt också bör bli
återbetalningsskyldiga.
Försäkringskassorna har ju ett instrument genom utövandet av en kontrol-
lerande, fiskal funktion. Därigenom har man både skyldighet och möjlighet
att överlämna ärendet till polismyndighet, om man misstänker att något är
felaktigt - om man nu kan tala om bidragsfusk eller begången olaglig hand-
ling. Detta är i och för sig en gammal uppgift för försäkringskassorna, men
den aktualiseras verkligen både genom vad som har hänt och genom de sex
motioner som i det här fallet har skrivits av Ny demokrati. Men frågan har
också tidigare diskuterats i denna kammare.
Utskottet har efter hand remitterat motionerna till Riksförsäkringsverket
och Försäkringskasseförbundet, och där fått beskedet att man inte finner bi-
dragsfusk så ofta förekommande. Emellertid menar man att det ändå finns
skäl till en utredning. Detta är precis vad utskottet också har kommit fram
till. Efter att ha sett exempel på vad som kan förekomma är det viktigt att
få reda på i vilken utsträckning bidragsfusk förekommer. Det är därför som
vi enhälligt har föreslagit ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt
skall göra denna kartläggning, vilken naturligtvis skall omfatta såväl svenska
som utländska medborgare. När kartläggningen är gjord skall en bedömning
göras huruvida åtgärder behöver vidtas, vilket kanske de senaste dagarnas
händelser entydigt pekar på, och vilka åtgärder som i så fall behövs för att
komma till rätta med bidragsfusket.
Bidragsfusk m.m.
61
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Bidragsfusk m.m.
62
Vi i utskottet anser att regeringen skyndsamt skall redovisa resultatet av
kartläggningen för riksdagen, och sedan föreslå åtgärder för att komma till
rätta med eventuellt bidragsfusk. Vi ser det som en styrka att vi i utskottet
har varit eniga, vilket inte minst har sin grund i att vi tycker att det är viktigt
att visa stor respekt för socialförsäkringssystemen. Vi vill att allmänheten
även framgent skall ha ett stort förtroende för de sociala trygghetssystemen,
vilka väldigt många människor är beroende av för sin existens, kan man säga.
Då är det viktigt att reglerna efterlevs för att människor skall finna det me-
ningsfullt att betala sin tribut till dessa system. I annat fall blir man misstänk-
sam och tycker att man inte vill vara med och betala det här, därför att man
bara fuskar.
Från utskottets sida tycker vi att det är mycket viktigt att få reda på direkt
felaktig hantering och, vad man kan kalla, direkt fusk och olaglighet. När
det sedan gäller att på olika sätt spekulera i de olika systemen, faller mycket
tillbaka på oss som lagstiftare. I utskottsbetänkandet har vi också skrivit att
en så klar och bra lagstiftning som möjligt bör utformas, som gör det föga
möjligt att över huvud taget fuska och spekulera i systemen.
Jag tycker, som sagt, att detta är ett mycket starkt betänkande. Vi emotser
mycket snart ett förslag från regeringen. Men jag tror mig ha allas välsignelse
när jag säger att det också är viktigt att under tiden som Riksförsäkringsver-
ket, Socialstyrelsen och myndigheter som över huvud taget har att utöva till-
syn på det här området, verkligen tar till sig kunskapen om de tendenser till
missbruk av systemen som tydligen finns i samhället, så att man ser till att
skyldiga döms och att de som har fått orättmätiga bidrag blir återbetalnings-
skyldiga.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 86 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Ju mer vi inom Ny demokrati har redovisat fusk och bidrags-
mygel av social karaktär representerande verklighetens kalla fakta, desto
mer har vi kritiserats och ansetts oseriösa. Därför är det onekligen ett stort
nöje för mig att få yrka bifall till utskottets enhälliga hemställan i betänkande
SfU2, vilket föranletts av sex motioner. Samtliga sex motioner i ämnet bi-
dragsfusk var framlagda av Ny demokrati.
Egentligen borde jag vara jättenöjd med detta, men tyärr har det kommit
smolk i bägaren bestående av yttranden från Försäkringskasseförbundet
samt Riksförsäkringsverket, vilket föranleder mig att bl.a. ifrågasätta dessa
myndigheters kompetens som remissinstans i detta ärende. Här är det ju
bl.a. fråga om att självkritiskt granska sig själv samt avstämma huruvida man
verkligen följt de lagar, paragrafer och förordningar som gäller för kassorna,
vilket man inte kan beskylla dem för att ha gjort i det här fallet.
Riksförsäkringsverket konstaterar bl.a. att ansvaret för att bidragsfusk
inte skall förekomma och inte skall vara möjligt i första hand skall ligga hos
kassorna.
Riksförsäkringsverket har inte heller fått någon indikation på att invand-
rare och övriga utlänningar skulle fuska mer med bidragen än andra sam-
hällsgrupper. Man konstaterar helt kallsinnigt att det även förekommer po-
lisanmälningar från kassan av uppdagat fusk som inte leder till någon förun-
dersökning samt åtal av åklagare. Enligt RFV beror detta på att åklagarna
har satt beloppsgränser. Denna skrivning måste RFV givetvis ha synnerligen
goda underlag för, eller hur? Annars anklagas ju inte åklagarna på det här
sättet. Döm om min förvåning när jag vid en förfrågning kunde konstatera
att RFV inte har någon som helst aning om de beloppsgränser som de refere-
rar till. Är de 500,1 000 eller 5 000 kr? Hur många fall avskrivs? Är det 1 000,
5 000 eller 10 000? Avskrivs totalt bidragsfusk på 50 miljoner kronor? Är det
mer eller mindre? Tydligen är det ingen som vet.
Försäkringskasseförbundet, å sin sida, uppger att det inte finns anledning
att över huvud taget anta att bidragsfusk förekommer mer än i ringa omfatt-
ning, oavsett om det är svenska eller utländska medborgare. Skulle förbun-
det tillstå att fusk förekommer, skulle detta vara ett underkännande av den
egna verksamheten.
Så uttalar sig RFV samt Försäkringskasseförbundet, trots att man nästan
dagligen kan läsa om uppdagat fusk i tidningarna. Är inte detta fantastiskt?
Några axplock: Försäkringskassan i Kopparbergs län ställde helt nyligen
frågan: Vad händer med den försäkrade efter att beslut har tagits i de olika
ärendegrupperna? Efterkontrollarbete är ju inte prioriterat eller ansett som
nödvändigt, trots att det ingår som en skyldighet i verksamheten. Under pe-
rioden april-september i år, dvs. under sex månader, gjordes slumpmässigt
70-80 hembesök hos en grupp som uppbär sjukbidrag och/eller förtidspen-
sion med eller utan livränta samt vissa fall av långtidssjukskrivna. Fusk kon-
staterades. Besparing på 4,5 miljoner skattekronor gjordes. Därtill kommer
den dynamiska effekten. Någon person har t.o.m. avsagt sig sin pension, del-
vis på grund av tillfrisknande och påbörjat arbete.
Detta föranleder mig att påtala följande skrämmande fakta som i dag rå-
der i Sverige samt att dessutom påpeka att trenden är ökande. Mer än
400 000 personer kommer i höst att vara förtidspensionerade. Mellan första
kvartalet 1992 och första kvartalet 1993 ökade antalet förtidspensionärer i
gruppen 16-29 år med 27 %, i gruppen 30-49 år med 32 % och i gruppen
50-59 år med 16 %. 1992 förtidspensionerades 50 000 människor. Samma år
kostade förtidspensionerna 53 miljarder kronor. Att förtidspensionera en
42-åring kan ge staten en extra kostnad på 7,5 miljoner. 1993 väntas siffran
passera 60 000.1 Sverige är i dag 250 000-300 000 sjukskrivna. Av dem är ca
hälften långtidssjukskrivna, vilket ger en totalkostnad på ca 45 miljoner kro-
nor per dag.
Jag är glad att kunna konstatera att Gullan Lindblad även har tagit del av
tidningen Dagens Nyheter i dag. Där kan man bl.a. läsa att falska läkarintyg
skrivs ut för att förtidspensionera personer. Enligt tidningen konstaterar
överdirektör Gustav Jönsson på Riksförsäkringsverket att försäkringskas-
sorna frestas att bevilja förtidspension i stället för att ”jobba häcken av sig”
med rehabilitering. De vet att personen bara hamnar hos en annan institu-
tion - arbetsförmedlingen och a-kassan. I detta sammanhang kan inom pa-
rentes nämnas att Gävleborgs län i början av 1993 hade den högsta arbetslös-
heten. Samtidigt hade man det högsta ohälsotalet. Med sina 30,5 % i sjukbi-
drag var man även högst i landet.
Knappast överraskande skyddar överdirektören - fortfarande enligt DN
i dag - sitt eget verk och skyller ökningen av antalet förtidspensionärer på
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Bidragsfusk m.m.
63
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Bidragsfusk m. m.
64
slapphet - vad han nu kan avse med det - samt läget på arbetsmarknaden.
Orsaken är inte fusket!
Samtidigt kan man konstatera att Rinkebykassan under de senaste åren
skickat in högvis av misstänkta intyg till centralkontoret för försäkringskas-
sorna i Stockholms län - utan någon som helst reaktion.
Tidningen Arbetet skriver den 4 augusti om hur en flykting satte i system
att söka asyl under flera olika namn. Mannen erhöll 200 000 kr i bidrag innan
det hela uppdagades.
TT meddelade i går om en kvinna som under tre års tid lurat till sig drygt
100 000.
Listan kan göras hur lång som helst.
Herr talman! Med tanke bl.a. på de nyss nämnda axplocken är det synner-
ligen anmärkningsvärt att RFV och Försäkringskasseförbundet inte mer
självkritiskt granskade sin egen verksamhet innan de lämnade sina remissytt-
randen. Detta skulle ha kunnat mildra den kommande kritiken, vilken onek-
ligen kommer att bli hård om nu utredningen kommer fram till att det be-
drivs fusk med bidrag och förmåner av social karaktär.
I övrigt har utskottet även enats om skrivningen att det vore värdefullt om
regeringen skyndsamt lät göra en kartläggning av omfattningen av detta fusk
samt, beroende på vad kartläggningen utvisar, föreslog åtgärder för att
komma till rätta med problemet och föreläde riksdagen förslag om detta.
Herr talman! Med stort intresse ser jag fram emot resultatet av denna
skyndsamma handläggning.
Anf. 87 GULLAN LINDBLAD (m) replik:
Herr talman! I väldigt mycket är Arne Jansson och jag - och jag vill säga
hela utskottet, eftersom det är ett enhälligt betänkande - överens i dessa frå-
gor.
Jag kan tillägga att en del av de uppgifter som Arne Jansson redovisade -
om kassakontroll där man hade kommit på 70 ärenden osv. - visar att kas-
sorna faktiskt utför en fortlöpande kontroll.
Riksförsäkringsverket har rätt i att mycket ansvar är lagt på de enskilda
försäkringskassorna. Systemet är uppbyggt så att kassorna har stor självstän-
dighet. Jag vet också av lång erfarenhet, eftersom jag har jobbat vid en
kassa, att man faktiskt ganska ofta utnyttjat denna möjlighet. Kassorna skall
enligt lag fullgöra denna fiskala uppgift.
Men jag kan också tillägga att långt innan Arne Jansson kom hit till kam-
maren har jag själv tagit upp dessa frågor och ibland ifrågasatt om efterkon-
trollen är tillräckligt skarp och tydlig. På den punkten tror jag många kassor
håller med mig, men man har hänvisat till bl.a. bristande resurser. Kontrol-
len har dock blivit bättre efter hand, om nu det kan vara någon liten tröst i
bedrövelsen.
Jag tror nog att det som hänt och inte minst det enhälliga betänkandet och
debatten här i dag kommer att få både Riksförsäkringsverket och försäk-
ringskassorna att skärpa sig ytterligare.
För övrigt har jag ingen anledning att gå in på kritiken. Vi har sagt att
lämpligen Riksförsäkringsverket bör vara den som i första hand utreder
detta, men det är naturligtvis regeringen obetaget att använda de metoder
och instanser man vill för att göra denna skyndsamma kartläggning och ut-
redning för oss.
Jag väntar också otåligt på resultatet.
När det gäller det ökande antalet förtidspensionärer vill jag erinra Arne
Jansson om att vårt utskott - också enhälligt - för någon månad sedan skrev
till regeringen och begärde att man skulle redovisa på vilket sätt man kunde
minska antalet förtidspensioneringar. Det är väldigt oroande att allt yngre
människor förtidspensioneras.
Jag kan dessutom säga, herr talman, att eftersom utskotten nu också skall
få bedriva uppföljande verksamhet så diskuterar vi redan detta i utskottet.
Vi kommer att lägga forskningsuppgifter på Socialvetenskapliga forsknings-
rådet vad beträffar den ökande förtidspensioneringen.
Överläggningen var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Bidragsfusk m.m.
Beslut
JuU4 Processrättsliga frågor
Mom. 1 (Övervakningskameror)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 2 (buggning och övervakning med dold kamera)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 13 (frihetsberövande av ungdomar)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 17 (anonymitet för vittnen)
1. utskottet
2. res. 8 (nyd)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU1 Krigsmaterielexport
Mom. 1
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 2 (regeringens redovisning av krigsmaterielexporten)
1. utskottet
2. men. (v)
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 21
65
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Votering:
259 för utskottet
9 för men.
2 avstod
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 62 m, 24 fp, 23 c, 19 kds, 20 nyd, 1 -
För men.
Avstod
Frånvarande
8 v, 1 -
1 fp, 1 c
28 s, 18 m, 8 fp, 7 c, 7 kds, 3 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 3 (krigsmateriellagstiftningen)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
249 för utskottet
20 för res. 1
1 avstod
79 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 61 m, 25 fp, 24 c, 19 kds, 8v, 1 -
För res. 1 20 nyd
Avstod 1 -
Frånvarande
27 s, 19 m, 8 fp, 7 c, 7 kds, 3 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 4 (generella begränsningar av krigsmaterielexporten)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
251 för utskottet
9 för men.
5 avstod
84 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 104 s, 61 m, 24 fp, 23 c, 19 kds, 19 nyd, 1 -
För men.
Avstod
Frånvarande
8 v, 1 -
3 s, 1 fp, 1 c
31 s, 19 m, 8 fp, 7 c, 7 kds, 4 nyd, 6 v, 2 -
66
Mom. 6 (krigsmaterielexport till enskilda länder och områden)
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
254 för utskottet
11 för men.
4 avstod
80 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 105 s, 62 m, 24 fp, 22 c, 19 kds, 21 nyd, 1 -
För men. 2 s, 1 c, 7 v, 1 -
Avstod 3 s, 1 fp
Frånvarande 28 s, 18 m, 8 fp, 8 c, 7 kds, 2 nyd, 7 v, 2 -
UU2 Mellanöstern
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UU4 Internationella miljöfrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FöUl Farligt gods
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfUl Svenskt medborgarskap m.m.
Mom. 1 (krav på kunskaper i svenska språket)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
246 för utskottet
21 för res. 1
1 avstod
81 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 108 s, 61 m, 25 fp, 24 c, 19 kds, 8 v, 1 -
För res. 1 21 nyd
Avstod 1 -
Frånvarande 30 s, 19 m, 8 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 2 (krav på svenskkunskaper vid undervisning på svenska)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
251 för utskottet
21 för res. 2
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
67
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 111 s, 62 m, 25 fp, 24 c, 19 kds, 8 v, 2 -
För res. 2 21 nyd
Frånvarande 27 s, 18 m, 8 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU2 Bidragsfusk m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att de på föredrag-
ningslistan återstående ärendena, socialutskottets betänkanden SoU7 och
SoU8, kulturutskottets betänkanden KuUl, KrU2, KrU3 och KrU5, nä-
ringsutskottets betänkande NU2 samt bostadsutskottets betänkanden BoUl
och BoU2 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
68
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU7 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor.
Anf. 88 HANS KARLSSON (s):
Herr talman! Systemskiftet rullar på över nationen - så också när det gäl-
ler sjukvården. I socialutskottets betänkande nr 7, som vi nu behandlar, upp-
tas ett hundratal motionsyrkanden. En del av dessa har det passat majorite-
ten att skicka vidare till Hälso- och sjukvårdsutredningen. Beträffande andra
motionsyrkanden, som bättre passar systemskiftesstrategin, går man där-
emot direkt på beslut.
Det är en strategi som hotar att slå sönder en väl fungerande hälso- och
sjukvård. Att införa ett marknadssystem på ett område där marknaden inte
fungerar och där människor inte har möjlighet att granska och bedöma pris
och kvalitet leder enbart till ökade kostnader och större klyftor i samhället.
Den borgerliga politiken på detta viktiga område tar avstånd från de män-
niskor som behöver vården och omsorgen och lierar sig i stället med särin-
tressen.
Svenska folket kommer att få betala ett högt pris för systemskiftespoliti-
ken. Sjukvårdskostnaderna kommer att stiga, och det kommer de att göra
på ett okontrollerat sätt. Det blir svårt - ja, ibland omöjligt - för sjukvårds-
huvudmännen att leva upp till sitt planeringsansvar. Och hur går det med
rätten till en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen?
Den socialdemokratiska hälso- och sjukvårdpolitiken syftar till att främja
alla människors hälsa och till att skapa goda förutsättningar för vårdens re-
sultat. Syftet är att forma en rättvis och lika vård för alla, med hög kvalitet
och med utrymme för vårdpersonalen att använda sin kompetens och sitt en-
gagemang. Men detta är inget för en borgerlig sjukvårdspolitik. I det borger-
liga Sjukvårdssverige är det marknaden som gäller.
För oss socialdemokrater är det viktigt att sjukvården kan ta reda på hur
behoven ser ut och fördela resurserna därefter. Resultaten skall följas upp
och bedömas i relation till kostnaderna. Rättviseaspekten skall ha en central
plats i en sådan utvärdering.
Den demokratiska dimensionen och målsättningen att fördela vården rätt-
vist kan aldrig överlämnas åt marknaden. Det är en välkänd socialdemokra-
tisk ståndpunkt, väl förankrad i den svenska folksjälen. Vi har dessutom un-
der senare år sett flera exempel på vad traditionellt marknadstänkande bety-
der i vårdsammanhang.
Människor som söker vård har rätt att ställa krav på att samhället tillhan-
dahåller bra och rätt vård. Sjukdom och ohälsa kan drabba vem som helst -
gammal som ung, rik som fattig. Det är behoven som skall vara avgörande,
inte plånboken.
Svensk hälso- och sjukvård står sig gott vid en internationell jämförelse
när det gäller ekonomi och kvalitet. Vi har en kostnadseffektiv vård, särskilt
om vi beaktar att Sverige har världens äldsta befolkning. Vi har anledning
att vara stolta över det resultat som socialdemokratin har åstadkommit. En
målmedveten politik för utveckling och rättvisa i hälso- och sjukvården har
gett oss detta - men för hur lång tid?
Hur länge gäller alltså de framsteg som en socialdemokratisk politik har
åstadkommit? Det finns en risk att sjukvården blir både dyrare och sämre
med det borgerliga systemskiftet. Klasskillnaderna ökar nu. Även om det
ännu inte till fullo går att mäta finns det skäl att noga analysera vad det i
borgerligt styrda kommuner och landsting genomförda systemskiftet innebär
för tillgängligheten och rättvisan i den svenska hälso- och sjukvården.
Herr talman! Vi måste också studera avgiftsutvecklingen. Vi måste stu-
dera på vilket sätt den påverkar människors möjligheter att välja och att över
huvud taget nyttja vården. Patientavgifterna utgjorde 1990 mindre än 2 %
av huvudmännens intäkter. Patientavgifterna som inkomstkälla är därför av
mycket liten betydelse.
Men för den enskilde kan det i vissa situationer ändå vara för dyrt. De
som mest nyttjar sjukvården och förbrukar läkemedel är barnfamiljer, han-
dikappade och äldre. Ganska många i dessa grupper har små inkomster och
får bekymmer när det gäller att betala höga avgifter med den konstruktion
som högkostnadsskyddet ofta har. Konstruktionen innebär också att styref-
fekterna försvinner i och med att taket är uppnått.
För oss socialdemokrater finns det ett antal viktiga principer för att kunna
uppnå en god hälso- och sjukvård för alla. Solidaritet och rättvisa skall vara
vägledande när framtiden formas och vägval sker. Hälso- och sjukvården
skall betalas solidariskt och skall i huvudsak vara skattefinansierad.
Forskning och utbildning skall styras demokratiskt och vara öppna för in-
syn. Den gemensamma sektorn, kommuner och landsting, skall ha ett över-
gripande ansvar för att bra och rättvis vård finns tillgänglig även i framtiden.
Arbetet med att utveckla utvärderingsinstrument måste gå vidare. Kvali-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
69
|
Prot. 1993/94:21 10 november 1993 |
tet och kostnader måste kunna mätas när det gäller att få ett bra beslutsun- |
förbrukas inom de här områdena.
|
Vissa hälso- och |
Hälso- och sjukvårdslagen ställer stora krav på vården. Det är lätt att in- Det räcker inte med valfrihet när det gäller att gå till doktorn, vårdcentra- Vi socialdemokrater har i en av våra motioner tagit upp barnmorskornas Vi socialdemokrater vill ge utrymme för alternativmedicinen. Vi tar av- Hälso- och sjukvården skall inte bara lindra och bota smärta och ohälsa, Herr talman! Med tanke på de köp-och-sälj-modeller och marknadslös- Herr talman! Avslutningsvis skall jag yrka bifall till våra reservationer. Anf. 89 BERITH ERIKSSON (v): Herr talman! Jag vill börja med att säga att Vänsterpartiet instämmer i Återstår frågan angående tolkar inom sjukvården. Enligt lag har de som |
|
70 |
Förutsättningarna att den lagen skall kunna efterlevas är att det finns en tolk |
som kan översätta på ett riktigt sätt. Han måste kunna den medicinska termi-
nologin, och han måste kanske kunna ord som är nödvändiga när det gäller
anatomi och fysiologi.
Därutöver kommer rent personliga säkerhetsfrågor. Ett uppmärksammat
fall ganska nyligen gällde den iranska familj där man genomförde en abort
utan att kvinnan var medveten om det. Det var alltså enligt mannens önske-
mål, och han hade inte skött tolkningen på rätt sätt. Det är absolut nödvän-
digt att man har auktoriserade tolkar inom sjukvården i sådana här fall.
Vad j ag förstår finns det två problemställningar här. Den ena är: Vem skall
betala? Den andra är: Hur pass stringent är förvaltningslagen?
Statens invandrarverk har stått för betalning även för tolkhjälp. Vänster-
partiets övergripande uppfattning i den här frågan är att även asylsökande
skall ingå i den gemensamma ordinarie hälso- och sjukvården. Ersättningen
bör då ske till sjukvårdens huvudmän genom de ordinarie förhandlingarna.
Bestämmelserna i förvaltningslagen, 1986:223, behöver kanske ses över.
De borde uttryckas på ett annat sätt, så att det inte blir möjligt för de en-
skilda sjukvårdsutövarna att använda sig av godtyckliga bestämmelser. Till
detta avser vi att återkomma under allmänna motionstiden.
Jag kommer inte att begära votering om vår meningsyttring.
Anf. 90 JERZY EINHORN (kds):
Herr talman! Jag pendlar i dag mellan ett möte om etik som Statens med-
icinsk-etiska råd anordnar och kammaren. Det är oerhört intressant att se
hur stort intresse det finns i samhället för de frågor som vi diskuterar här i
dag. På Sheraton här bredvid är salen fullsatt, där är 200 människor.
Jag vill först beröra de frågor som Hans Karlsson tog upp med anledning
av i första hand reservation 1. Den reservationen handlar om utvärdering av
medicinsk metodik och de nationella målen för hälso- och sjukvården.
Jag vill säga först att jag instämmer till alla delar i allt vad Hans Karlsson
här har anfört. Jag vill nog hävda att det finns, åtminstone så långt tillbaka
jag kan minnas, en politisk enighet om att vi skall ha solidariskt finansierad
och solidariskt utnyttjad vård. Detta innebär att vården skall finansieras ef-
ter förmåga och utnyttjas efter behov. Det är ingen som ifrågasätter detta.
Jag har inte hört några signaler om att detta skall ifrågasättas.
Problemet som Hans Karlsson pekar på, vilket är mycket riktigt, är att vi
inom vår sjukvård under den senaste tiden har genomfört en rad reformer,
en rad förändringar. Jag tror inte att vi sedan 50-talet, när vi antog Region-
sjukvårdsutredningens förslag, har genomfört så omfattande organisatoriska
förändringar som vi har gjort under den senaste tiden.
Hans Karlsson har tagit upp befolkningsbaserad budgetfördelning. Man
vill öka patienternas valfrihet och införa prestationsersättningar, det man
populärt kallar för köp-och-sälj-systemet, beställarnämnder. Det är oerhört
omfattande förändringar, och sådana förändringar medför positiva förvänt-
ningar. Men förändringar i ett sådant känsligt system som sjukvården medför
också risker för oönskade effekter.
Därför känner vi alla en oro för oönskadc effekter av dessa förändringar.
Det är också bakgrunden till att vi har så många motioner i dessa frågor.
Några av dem som sitter här i dag sitter också tillsammans med mig i Prio-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
71
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
PTssa hälso- och
sjukvårdsfrågor
72
riteringsutredningen. Den har börjat sitt arbete med att skicka ut en mycket
omfattande enkät till myndigheter, organisationer, föreningar och patient-
föreningar. Av Samhällsmedicinska institutionen vid Huddinge sjukhus har
vi fått hjälp med en också mycket omfattande enkät till sjukvårdens perso-
nal.
Signalerna i enkäten var mycket entydiga när det gäller effekterna av
dessa organisatoriska förändringar. Jag vill påpeka att det inte bara handlar
om de förändringar som Hans Karlsson hänvisade till, även om han inte
nämnde dem, utan också om en rad andra: ÄDEL-reformen, chefsöverlä-
karreformen, vårdgarantin. Vi har genomfört många förändringar inom
sjukvården, och de väcker alla förväntningar och oro.
Av enkäten framgår, vilket också bekräftas i olika sammanhang, att de
positiva effekterna är att vi genom dessa förändringar skapat incitament för
ett effektivare resursutnyttjande och även för en större mottaglighet för pa-
tientens önskemål.
Men det finns, precis som Hans Karlsson sade, risk för negativa effekter.
Svaga grupper kan bli förlorare. Med svaga grupper menar vi alla dem som
har svårt att ge sina behov till känna, de som saknar förutsättningar att ut-
nyttja valfriheten, de som ligger i sina sängar, har svårt att klä på sig och
måste ha hjälp för att få mat. De kan inte gå på sammanträden och göra sina
behov hörda.
En annan svag grupp är den för vilken behandlingen medför ökade risker.
Det gäller allvarligt sjuka personer och de gamla. För samma resultat måste
sjukvården göra större insatser, och personerna kan uppfattas som olön-
samma patienter. Vi skall inte kasta ut barnet med badvattnet. Det är viktigt
att vi beaktar dessa problem. Det är också oerhört vikigt att vi ger incitament
för att dessa patienter inte skall betraktas som olönsamma.
Vissa landsting har redan infört sådana incitament. Vi måste följa upp
detta och se om de varit tillräckliga eller inte. Framför allt är det viktigt att vi
får instrument för kvalitetsuppföljning och kvalitetssäkring, precis som Hans
Karlsson sade.
Det finns ytterligare en sak, som Hans Karlsson inte nämnde: ökade kost-
nader för administration och informationssystem. Vi måste följa upp även
dessa effekter.
Sammanfattningsvis måste vi vara uppmärksamma på de negativa effekter
som dessa incitament ger. Varje förändring i sjukvården medför risk för
oönskade effekter. Vi måste alltså bygga upp bättre system för kvalitetssäk-
ring och kvalitetsuppföljning än vi har i dag.
Den andra frågan i reservation 1 handlar om att den säkraste åtgärden vi
kan vidta för att effektivisera sjukvården utan att riskera kvalitetsförsämring
är att rensa ut ineffektiva metoder. I verkligheten är det så, att vi med nya
styrsystem riskerar att den tillämpade kliniska forskningen, vars syfte är att
utvärdera och jämföra effektiviteten hos olika metoder, blir satt på undan-
tag.
Med anledning av detta har jag varit i kontakt med både Utbildningsde-
partementet och Socialdepartementet, och frågorna har också tagits upp i
HSU 2000. Mitt intryck är att man arbetar med detta på ett mycket seriöst
sätt. Jag anser personligen inte att något tillkännagivande till regeringen be-
hövs. Regeringen har gjort vad den har kunnat i denna fråga för närvarande.
Vi bör avvakta vad som händer.
Jag vill ta upp ytterligare en fråga som ingen nämnt hittills, nämligen vård
i livets slutskede. Vi har flera motioner på det här området. Våra kunskaper
om hur de döende upplever sin situation har ökat genom Kiibler-Ross bok
och andra publikationer. Det ger större möjligheter att hjälpa de döende,
men vi har inte tagit dessa möjligheter helt till vara. Det oroar mig mycket,
och det är bra att socialutskottet har tagit upp frågan med Socialdepartemen-
tet vid flera tillfällen. Vi måste även i fortsättningen pressa på i frågan.
Sverige har genom ett riksdagsbeslut 1989 anslutit sig till EG-ländernas
handlingsprogram mot cancer. Inom ramen för detta program har EG-län-
derna nyligen beslutat att göra gemensamma satsningar på vård i livets slut-
skede. Vi bör bevaka att Sverige får nytta och glädje av den utvecklingen.
Min taletid rinner som vanligt ut, men jag skulle vilja ta upp det Berith
Eriksson sade om tolkar. Om jag hinner vill jag också säga något om den
alternativa medicinen.
Det här med tolkar är svårt. Flera av oss har ju upplevt i verkligheten att
någon, ofta en kvinna, precis som Berith Eriksson säger, kommer till sjukhu-
set och inte kan tala samma språk som personalen. Det är en mycket svår
avvägning: Skall man tvinga på henne en tolk eller acceptera att hon vill ha
en viss tolk? Misstag begås. Trots detta tror jag att vi bör överlåta detta till
sjukvårdens personal och inte reglera det. Det vinner vi nog inte så mycket
på.
Jag har själv medverkat i utredningen som gjorde det möjligt att få injicera
alternativa preparat. Jag var den ende experten i den parlamentariska utred-
ningen. Det finns utövare av alternativ medicin som fungerar bra, och dem
har vi alla förtroende för. Problemet är att det också finns de som inte är lika
seriösa. Vi bör vara försiktiga när vi öppnar slussarna, så att vi inte öppnar
även de slussar som leder till oönskade effekter.
Jag tror att regeringen behöver den tid som den tar på sig för att lösa denna
fråga på bästa sätt. Om vi misslyckas får vi vad ingen av oss vill ha. Det ligger
starka marknadskrafter och bara väntar på att få etablera sig på marknaden
och ekonomiskt utnyttja sjuka människors oro, ängslan och strävan efter ett
hopp, även om det är fåfängt sådant.
Jag äskar bifall till utskottets betänkande och avvisar reservationerna.
Anf. 91 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Vi har nu kunnat höra Jerzy Einhorn säga att han håller med
mig och Socialdemokraterna i allt som vi har sagt och skrivit. En naturlig
följdfråga blir då varför han och kds inte stöder oss aktivt i våra krav.
Vad gäller avgifterna tror jag att Jerzy Einhorn också har fått påringningar
från människor som berättar om de bekymmer man står inför när höga pa-
tientavgifter riskerar att göra så att man inte kan söka den behandling och
vård man själv eller personer i familjen behöver.
Jag tycker att det är uppseendeväckande att Jerzy Einhorn kan stå i riksda-
gens talarstol och säga att han håller med oss om våra krav men att han sedan
inte vågar fullfölja det och aktivt stödja oss. Det blir ännu mer uppseende-
väckande när man konstaterar att Jerzy Einhorn representerar ett parti som
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sj ukvårdsfrågor
73
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
74
gick till val på moral och etik och upphöjde sig ovanför oss andra vanliga
dödliga politiker. Att då företräda två linjer, att tala med kluven tunga, att
både vilja ha kakan och äta den, tycker jag är väl magstarkt. Jag begär att
Jerzy Einhorn deklarerar var han står. Stöder Jerzy Einhorn den borgerliga
politiken om systemskifte i sjukvården eller stöder han den socialdemokra-
tiska politiken, som vill utveckla det fina i svensk hälso- och sjukvård men
inte medverka till att rasera det som under lång tid har byggts upp?
Anf. 92 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag vill understryka att jag i detta sammanhang inte har talat
för Jerzy Einhorn och för kds. Jag har försökt att säga, mycket klart, vilket
mitt intryck är och vad jag vet att vi alla här i riksdagen bekänner oss till.
Det är som Hans Karlsson säger när det gäller avgifter. Det finns, som jag
sade, nackdelar med så stora förändringar som nu genomförs i sjukvården.
En nackdel är att äldre skrivs ut från sjukhus, kommer på sjukhem och får
betala högre avgifter än de som är yngre och ligger kvar på sjukhus, trots att
de är medicinskt färdigbehandlade. Socialstyrelsen har tagit tag i detta. Man
utreder det. Vad hjälper det att vi står här med piskan och skriker på dem
ännu mera? Jag sitter i Socialstyrelsens styrelse. Socialstyrelsen har tagit
detta på mycket stort allvar.
Jag vet inte hur många gånger jag skall upprepa detta med värderingar.
Jag vill inte kommentera det. Jag har sagt klart vad vi alla bekänner oss till
när det gäller sjukvården. Vi skiljer oss åt i frågan om riksdagen skall göra
ett tillkännagivande till regeringen. Jag har i mitt anförande försökt moti-
vera att jag anser att det inte behövs något tillkännagivande i de frågor som
tas upp i reservationerna 1 och 7. Jag yrkar bifall till socialutskottets hemstäl-
lan.
Anf. 93 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det blev inte några klarläggande svar på mina frågor. Jerzy
Einhorn fortsätter att försöka vara både för och emot. Förhoppningsvis hin-
ner sanningen ifatt både Jerzy Einhorn och kds framöver. Det går inte att
försvara en egen ståndpunkt, som helt avviker från regeringslinjen och den
borgerliga majoritetens, och samtidigt sitta här i riksdagen och trycka ige-
nom de förslag som kommer från det hållet. Någon gång måste man be-
stämma sig för vad man står för. Det borde vara ett krav som Jerzy Einhorn
skulle kunna uppfylla.
Sedan till de olika sakområdena. Man använder de argument som passar
bäst för tillfället. Jerzy Einhorn säger att han är orolig för oseriös verksamhet
när det gäller alternativmedicin. Men han är uppenbarligen inte lika orolig
för det på andra områden inom hälso- och sjukvården. Där öppnar man
verkligen slussarna. Man kan säga att alla slussar redan i dag är öppna när
det gäller alternativmedicinen. Vi vill nu ha till stånd en lagstiftning som in-
nebär att vi får litet ordning och reda även på detta område.
Anf. 94 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag känner mig litet illa berörd när man säger att jag skulle
använda de argument som passar mig bäst för tillfället. Det är mycket hårda
ord som sägs till mig. Jag vet inte vad jag skall svara på det. Jag kan bara
säga att jag inte känner på det sättet. Vi har samma mål. I vissa avseenden
försöker vi kanske nå dessa mål på olika vägar.
Sanningen hinner inte bara ifatt mig, Hans Karlsson. Den hinner ifatt oss
alla. Jag tycker att vi skall bemöda oss litet, med tanke på vad man säger om
att människor skall ha förtroende för politiker. Vi skulle kanske väga våra
ord litet mer när vi talar till varandra och om varandra här i kammaren.
Anf. 95 BO NILSSON (s):
Herr talman! Jag har i min motion So458 begärt ökade samhällsinsatser
för epilepsisjukvården. Epilepsivården i vårt land är hopplöst underutveck-
lad. Enligt nyare bedömningar har upp emot 100 000 personer i Sverige epi-
lepsi. Det innebär att de då och då kan få epileptiska anfall. Anfallen kan ta
sig olika former och komma olika ofta. En person kan ha ett fåtal anfall un-
der hela livet, en annan flera anfall varje dag.
Det finns många orsaker till epilepsi. Det innebär att vem som helst kan
få epilepsi - när som helst. Anfallen kan t.ex. bero på en huvudskada vid
en trafikolycka. Skadan kan ha lämnat en ärrbildning i hjärnan, som stör
samspelet mellan nervceller och orsakar anfall. Sviter efter en svår förloss-
ning, en hjärnblödning, en tumör eller en hjärnhinneinflammation kan
också orsaka epilepsi. Många gånger kan man inte klarlägga orsaken.
För många människor med epilepsi kommer anfallen så sällan att själva
anfallet inte är det största problemet. De största svårigheterna vållas ofta av
okunnighet, rädsla och inte minst de enorma fördomar som i århundraden
har följt epilepsin. Dessa fördomar har i Sverige fått särskild näring av den
lagstiftning som infördes i mitten av 1700-talet och som förbjöd personer
med epilepsi att gifta sig och skaffa barn. Äktenskapsförbudet grundades på
antagandet att epilepsi var en ärftlig sjukdom. Trots att detta motbevisades
av en svensk forskare redan 1928 dröjde det till 1969 innan äktenskapsförbu-
det upphävdes. Men skadeverkningarna kvarstår alltjämt.
Att en föråldrad och diskriminerande lag tillåtits fortleva in i vår tid åläg-
ger samhället ett särskilt och stort ansvar att genom förbättrad epilepsivård
stärka de epilepsisjukas ställning. Av socialutskottets behandling och skriv-
ningar framgår inte om socialutskottets ledamöter insett detta sitt ansvar.
Den förra sjukvårdsministern Gertrud Sigurdsen insåg vikten av att för-
bättra epilepsivården, kanske framför allt efter aktiva åtgärder från Epilepsi-
förbundets sida. Genom Sigurdsens försorg startades ett antal utredningar.
Under 1991 redovisades två utredningar om epilepsikirurgi, som mycket tyd-
ligt visar att epilepsikirurgin i Sverige är klart otillräcklig.
I den ena rapporten som kommer från SBU, som står för Statens bered-
ning för utvärdering av medicinsk metodik, kan man läsa följande om beho-
vet av epilepsikirurgi. Nuvarande operationskapacitet i landet är årligen 50-
60 fall. Beroende på beräkningsgrund är mellan 1 450 och 5 200 personer i
åldrarna 0-60 år med medicinresistent partiell epilepsi i behov av operation.
Av dessa är 350-700 barn. Årligen tillkommer ca 150-350 nya vuxenfall och
40-80 barn.
SBU:s slutsatser av utredningen är att det finns anledning att förstärka re-
surserna för behandlingen av epilepsi. Ett stort antal patienter får i dag inte
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
75
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
76
optimal behandling. Det finns således ett stort uppdämt behov av utredning
och specialbehandling för epilepsi.
Vidare sägs det att siktet för resurstillskott bör ställas in på upp till fyra
centra för utredning samt upp till tre för kirurgi vid regionsjukhus, och det
finns en lång rad ytterligare argument som talar för en rejält ökad samhälls-
satsning på epilepsisjukvården. Detsamma gäller för MFR:s utredning, som
kom samma år, om epilepsikirurgin.
I sommar kom så tredje utredningen eller expertrapporten, Epilepsi - fö-
rekomst, handläggning och vårdorganisation, som klart och tydligt pekar på
bristerna i epilepsivården. Jag hoppas att utskottets företrädare har tagit del
av den rapporten.
Epilepsiförbundet, som fått utredningen på remiss, har lagt ner ett stort
arbete för att ge ett så fylligt svar som möjligt. Synpunkter från hela landet
finns med i det remissvar som i dagarna lämnas till Socialstyrelsen. En sak
var dock helt klar: Förbundet och medlemmarna står bakom huvuddragen i
expertrapporten.
Vad säger då utskottet? Jo, i fjol hade visserligen min motion en något
annorlunda utformning, men utskottet sade då: ”Utskottet, som förutsätter
att pågående utredningsarbete kommer att leda till förbättringar av epilepsi-
vården, anser att utredningsresultatet bör avvaktas.” Och så avstyrkte man
motionen i fjol.
I år, när nu utredningen föreligger, väntade jag mig självklart att utskottet
skulle göra ett kraftfullt uttalande. Vad händer? Jo, utskottet säger i dag:
”Utskottet har tidigare inte velat ställa sig bakom motionskrav om att sats-
ningar bör göras på vissa sjukdomar eller att vården av dessa bör organiseras
på visst sätt.”
Varför sade man inte detta i fjol? Varför ville man då avvakta, om man
redan då visste att man inte skulle ta ställning till enskilda sjukdomar? Jag
vill gärna ha svar på de frågorna av t.ex. Jerzy Einhorn.
Svenska epilepsiförbundet, som står bakom expertrapporten, har sam-
manfattat sina krav på detta sätt:
Utarbeta ett vårdprogram för epilepsi.
Inrätta ett rikscentrum för barn med svårbehandlad epilepsi.
Tillskapa resurser för habilitering av barn och rehabilitering av vuxna.
Ge garanti för en snabbremiss till neurolog.
Utöka antalet neurologitjänster, med jämn fördelning över landet.
Inrätta epilepsidispensärer med teamresurser vid länssjukhusen.
Utöka resurserna för epilepsikirurgi, för utredning och operation.
Stimulera forskning om epilepsiföreningarnas roll för rehabilitering och
samarbete med sjukvården.
Stimulera forskning på det här området. Det är oerhört viktigt att vi lär
oss mer och därmed kan behandla de personer med epilepsi som vi har i Sve-
rige och som ni har hört är ganska många.
Uppmärksamma behovet av socialt omhändertagande, t.ex. krisbearbet-
ning för familjer som drabbas av epilepsi.
Nu måste vi göra en angelägen och kraftfull satsning på svensk epilepsi-
vård. Detta anser och vill Epilepsiförbundet och jag. Vad anser utskottet?
Vad anser Jerzy Einhorn och t.ex. Hans Karlsson? Jag vill gärna ha ett svar
från er. Hur ser ni på de krav som har framställts här? Är det rimligt och
riktigt att vi äntligen gör en kraftfull satsning på epilepsivården i vårt land?
Anf. 96 HANS KARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan hålla med Bo Nilsson i allt vad han har sagt och skri-
vit. Men skälet till att vi socialdemokrater i socialutskottet inte har gjort nå-
got ytterligare kring den här motionen är ju att samhällsinsatserna och hur
verksamheten organiseras ändå är upp till huvudmännen att avgöra. Det är
inte vi här i riksdagen som skall sitta och bestämma vilka specialgrupper som
skall ha det ena eller det andra.
Det är alltså skälet, Bo Nilsson.
Anf. 97 BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tackar för detta vad vi kan kalla medgivande. Men det
hade ju ändå varit en fördel om utskottet åtminstone hade gjort en viljein-
riktning. Är det rimligt eller är det inte rimligt att vi äntligen gör satsningar
för en grupp som sedan århundraden tillbaka har varit förfördelad av gam-
malmodig lagstiftning och en massa fördomar?
Jag tycker att åtminstone ett uttalande från utskottets sida skulle vara väl-
görande i den här frågan och dessutom naturligtvis oerhört viktigt för perso-
ner med epilepsi.
Anf. 98 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag har väldigt stor respekt för Bo Nilssons engagemang. Vi
skall vara medvetna om att Bo Nilsson själv gör utomordentligt stora insatser
inom det här området i Svenska epilepsiförbundet. Jag delar också uppfatt-
ningen att personer med epilepsi är en svårt drabbad svag grupp, som man
under de senaste åren har fått allt bättre möjligheter att hjälpa kirurgiskt
men också medicinskt och att dessa möjligheter bör tas till vara.
Det är sant att vi har ansett, som Hans Karlsson har sagt, att det bör an-
komma på sjukvårdens huvudmän att fördela resurser. Det bör inte hindra
oss från, om vi tycker att någonting går snett, att gå in med ett nationellt
engagemang och ett nationellt påpekande. Men vi bör vara mycket återhåll-
samma med sådana påpekanden.
Jag delar Bo Nilssons uppfattning att handläggningen av detta ärende, se-
nast inom Socialstyrelsen, tog lång tid. Det yttrande som skulle ha lagts fram
i maj har kommit först i oktober, om jag minns rätt, och nu väntar man på
vad remisserna kommer att säga om detta.
Mot den bakgrunden, när man har fått det fylliga remissyttrandet från
Svenska epilepsiförbundet och yttranden från Läkarsällskapet, jag tror
också från Medicinska forskningsrådet, Landstingsförbundet och Läkeme-
delsverket, bedömer socialutskottet att man just nu bör avvakta vad Social-
styrelsen kommer att säga, innan vi föreslår från socialutskottet i riksdagen
att gripa in i detta ärende.
Just nu tycker jag att det inte är tid för detta. Det är för tidigt att göra.
Men det är mycket viktigt att frågan bevakas och följs.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
77
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
78
Anf. 99 BO NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag kan börja med det sista och säga att jag lovar att jag
skall bevaka den här frågan varenda dag och varenda stund, därför att det
är befogade krav som ställs, och lovar att göra allt för att kraven skall bli
tillgodosedda så snart som möjligt. Här gäller det en grupp som behöver vår
hjälp.
Sedan gläder det mig att också Jerzy Einhorn delar min uppfattning i sak-
frågorna, och jag hoppas att vi mera tillsammans kan driva frågorna för att
få en bättre epilepsivård. Jag är nöjd med det beskedet också.
Vad jag däremot inte är nöjd med är när Jerzy Einhorn säger, att just nu
pågår det si och pågår det så. Det har det gjort i så oändligt många år, och
det är dags för handling nu. Det finns nu tre utredningar, som samtliga pekar
på att vi har haft rätt hela tiden. Och nu börjar remissvaren strömma in, som
ytterligare bekräftar att det är på det sättet. Då tycker jag att det är dags för
handling.
Tyvärr ställde inte Jerzy Einhorn upp på det sista, och det beklagar jag.
Men jag lovar att återkomma i den här frågan så ofta och så mycket jag kan.
Anf. 100 JERZY EINHORN (kds) replik:
Herr talman! Jag var nära att säga amen. Jag hoppas att Bo Nilsson åter-
kommer till frågan. Den är värd att bevaka.
Samtidigt skall vi inte ha en helt pessimistisk syn. Det har ju hänt saker.
Jag har också försökt följa upp ärendet och varit i kontakt med flera av lä-
karna som är engagerade och vet att själva handläggningen av ärendet har
påverkat sjukvårdens huvudmän till att uppmärksamma dessa frågor.
Jag tror att det är viktigt att vi återkommer till frågan vid lämpliga tid-
punkter.
Anf. 101 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Varje år väcks under allmänna motionstiden en rad motioner
som behandlar enskilda hälsoproblem. Så har skett också i år, och jag har
själv väckt några sådana motioner, som jag tycker bär den bredare rubriken
Insatser för det glömda Sverige. Det handlar om små patientgrupper vars
hälsoproblem hälso- och sjukvården vet ganska litet om, grupper som är så
små att ingen egentligen känner något stort intresse för dem.
De motioner jag har här handlar bl.a. om hjälp till människor med spelbe-
roende. Det kan röra sig om 10 000-50 000 människor om året som blir bero-
ende av spel på samma sätt som man blir beroende av narkotika och alkohol.
Det handlar om människor som har varit anslutna till sekter, och som när de
inte vill vara med i sekten längre drabbas av svåra psykiska problem. Det
gäller kvinnor som har varit utsatta för könsstympning.
Det här är ohälsoproblem vars omfattning vi inte känner och som svensk
hälso- och sjukvård i gemen inte riktigt kan hantera. Det är därför jag har
motionerat om kartläggning, forskning om behandlingsprinciper, inhäm-
tande av kunskap från andra länder där man kan mer och inrättande av enhe-
ter där man skulle kunna specialisera sig på dessa små patientgrupper och få
fram sätt att förebygga problemen.
Utskottet avslår i år, liksom alla de tidigare år jag nu överblickar, motio-
nerna med motiveringen att ansvaret för vård- och behandlingsinsatser för
dessa patientgrupper ligger på sjukvårdshuvudmännen och att det finns
myndigheter som har tillsynsansvaret.
Det är bara det att det år efter år visar sig att myndigheter och landsting
inte är så väldigt intresserade av dessa grupper och av att ta sig an frågorna.
Socialstyrelsen har gjort en del när det gäller könsstympning. Isa Halvarsson
skall i sitt anförande komma in på det faktum att det går att göra betydligt
mer. Det har inte hänt särskilt mycket beträffande de andra problemen. Vi
hörde nyss om behoven av ökade insatser för epileptikerna.
Det är klart att riksdagen formellt sett inte skall lägga sig i frågor som dele-
gerats till landstingen. Men det finns hälsoproblem som inte uppmärksam-
mats tillräckligt av landstingen. Jag tycker att det finns anledning för oss i
riksdagen att fundera över hur vi kan överföra de signaler vi får och sätter
oss in i till sjukvårdshuvudmännen. Det gäller verkliga problem som bör tas
på allvar.
Jag har inte någon lösning på det i dag. Det finns ett samverkansorgan
som just har att ta upp frågan om hur man skall sätta in resurser för männi-
skor med sällsynta hälsoproblem. Det fungerar uppenbarligen inte fullt ut.
Det har varit lättare på den kirurgiska sidan av sjukvården; kirurgi är liksom
mer spektakulärt än spelberoende och psykiska problem som uppstått till
följd av att man har varit med i en sekt osv.
Nästa steg för mig som riksdagsledamot blir att under nästa motionstid
försöka formulera förslag till hur man skall kunna överbrygga glappet mellan
vad vi i riksdagen vill åstadkomma och det som landstingen är ansvariga för.
Det gäller väldigt många små grupper som inryms under det paraply som vi
i Folkpartiet liberalerna kallar för det glömda Sverige.
Jag vill yrka bifall till hemställan i socialutskottets betänkande nr 7 och
avslag på reservationerna.
Anf. 102 ISA HALVARSSON (fp):
Herr talman! Jag har tillsammans med Gudrun Norberg skrivit en motion
om kvinnlig omskärelse eller könsstympning, vilken har två yrkanden: krav
på återkommande information och på att det skall finnas rutiner hos berörda
institutioner vad gäller kvinnlig könsstympning, och krav på svenska interna-
tionella insatser mot kvinnlig könsstympning. Jag är inte nöjd med utskottets
behandling av motionen.
Det finns ytterligare två motioner som behandlar ämnet: en sjupartimo-
tion med Margareta Viklund som första namn och en motion av Barbro Wes-
terholm.
Enligt svensk lag är alla typer av kvinnlig könsstympning förbjudna. Detta
gäller allt från de mest omfattande, där stora delar av könsorganen skärs bort
och slidöppningen sys ihop - det kallas infibulation -, till prickning av clitoris
med ett vasst eller spetsigt föremål. Även om flickan eller kvinnan själv läm-
nar samtycke till omskärelsen är det förbjudet.
Bruket av kvinnlig könsstympning strider mot FN:s deklaration om de
mänskliga rättigheterna som Sverige skrivit under och som säger att ingen
må utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling
eller bestraffning.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
79
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa hälso- och
sjukvårdsfrågor
Kvinnlig könsstympning utförs på unga flickor, och det strider mot FN:s
barnkonvention. Enligt konventionen har barnet rätt till ett fullvärdigt män-
niskoliv. Barnet har egna rättigheter, och barnets rätt till integritet skall re-
spekteras. En grundprincip i barnkonventionen är att man skall se till bar-
nets bästa. I artikel 24 § 3 stadgas att konventionsstaterna skall vidta alla ef-
fektiva och lämpliga åtgärder i syfte att avskaffa traditionella sedvänjor som
är skadliga för barns hälsa. Kvinnlig könsstympning är enligt konventionens
förarbeten en sådan skadlig sedvänja.
Många invandrargrupper i Sverige kommer från länder där kvinnlig köns-
stympning praktiseras. För många invandrare är det viktigt att i asyl bevara
sina kulturella traditioner för att upprätthålla sin känsla av identitet i det nya
landet. Det finns alltså stor risk att denna vana slår rot också här. Enligt So-
cialstyrelsen kan upp till 4 000 barn och unga flickor här i Sverige komma att
utsättas för stympning enligt kutym från deras ursprungsländer. I den siffran
har inte de asylsökande räknats med.
Kvinnlig könsstympning är redan ett problem i England, Frankrike, Ne-
derländerna, Australien och USA. Det går inte att avfärda stympningen som
något slags barbarisk vana i Afrika. Undersökningar och erfarenheter visar
att man fortsätter med denna tradition även i exil.
Frågor om kultur, rasism, etik och skuld väcks när denna fråga tas upp till
diskussion. Tystnaden är därför utbredd, trots att 80-90 miljoner av världens
kvinnor är stympade med oerhörda hälsoproblem som följd. Men det är vik-
tigt att framhålla att det är själva handlingen man fördömer och inte ett folk-
slag, ett land eller en kultur.
Flera kvinnor har lämnat vittnesmål om sin egen könsstympning, och
många av dem arbetar aktivt för att stödja flickor som är stympade eller för
att fånga upp flickor som skall åka hem på s.k. semester för att stympas.
Det berättas om skolflickor som kan få sitta i timmar på toaletten därför att
stympningen förstört deras urinrör. De får problem med menstruationsblod
som stockas, och när de blir vuxna blir barnafödandet en stor påfrestning.
Kvinnan förlorar också ofta sexuella känslor.
I Sverige som i de flesta länder i Europa är problemet med könsstympning
relativt nytt. Det finns därför en mycket stor okunskap bland professionella
som möter kvinnlig könsstympning. Det är klart att den svenska sjukvårds-
utbildningen är inriktad på svenska förhållanden. Kvinnlig könsstympning
har aldrig varit något problem och har därför inte behandlats. En standard-
bok från 1987 i utbildningen i obstetrik och gynekologi har inte ens orden
infibulation eller omskärelse i index.
Afrikanska läkare berättar att de mött svenska läkare som frågat: ”Varför
har ni så många amputationer av kvinnliga genitalier? Vilken sorts cancer
har dessa kvinnor?”
Utskottet hänvisar till att Socialstyrelsen givit ut ett meddelandeblad med
information om dessa frågor till berörda inom hälso- och sjukvården och till
socialtjänsten. Det är naturligtvis bra, och det beskriver vi också i vår mo-
tion. Men meddelandeblad i all ära - det räcker inte. Det krävs mer aktivt
målmedvetet arbete.
Även om jag vet att Ylva Sörman på Socialstyrelsen gör ett mycket gott
80
arbete krävs det också en kraftigt uttalad vilja från politiskt håll att komma
till rätta med dessa övergrepp - det får vi nog lov att kalla dem.
Det är viktigt att det skapas rutiner för att de asylsökande på förläggning-
arna skall få en ordentlig information om att svensk lagstiftning ser mycket
allvarligt på dessa ingrepp och förbjuder alla typer av kvinnlig könsstymp-
ning.
Man måste också skapa rutiner på barna- och mödravårdscentraler, skol-
hälsovård, kvinnokliniker och förlossningsavdelningar så att man där blir
vaksam och nogsamt informerar och kontrollerar så att inte könsstympning
utförs i vårt land.
Det är inte heller acceptabelt att man i vårt land tillmötesgår krav på ihop-
syning efter förlossningar. I stället skall man återställa så att det blir så nor-
malt som möjligt och ge kvinnan och mannen medicinsk och psykosexuell
rådgivning.
Man måste ta hjälp av olika organisationer, t.ex. Invandrarkvinnorna. De
har en stor kunskap och medicinsk expertis när det gäller kvinnlig köns-
stympning. Det finns en stor mogenhet hos dem i de här frågorna och en
vilja att ta tag i dem. Det räcker inte med den här typen av informationsblad.
Det kan väl inte heller utskottet mena.
Sverige måste dessutom med kraft verka internationellt för att bryta
denna sedvänja som skördat och skördar många barns och kvinnors liv och
förstör deras hälsa under resten av livet.
Herr talman! Jag yrkar bifall till de tre motionerna som behandlar detta
ämne, U224 yrkande 1 och 2, So217 yrkande 1 och So477 yrkande 1.
Anf. 103 PETER KLING (nyd):
Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort i den här debatten. Jag yrkar
bifall till reservation 2 vad avser mom. 2, reservation 5 vad avser mom. 5 och
reservation 6 vad avser mom. 6.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
socialutskottets betänkande
1993/94:SoU8 Socialtjänst.
Anf. 104 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I betänkandet SoU8 finns en meningsyttring från Vänster-
partiet angående jourhavande kurator. På vårt motionskrav om en försöks-
verksamhet med jourhavande kurator över hela landet svarar utskottet att
det är en fråga för kommunerna.
Det finns en bred erfarenhet från den verksamhet som pågått i 25 år i
Stockholm. Den verksamheten har hela tiden utökats och använts av fler
människor. För närvarande ringer människor från andra delar av landet till
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Socialtjänst
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Socialtjänst
jourhavande kurator i Stockholm. Det blir fel på något sätt om detta bara
skall bollas över till kommunerna att ta ansvar för.
Det behövs förmodligen inte en jourhavande kurator i varje kommun.
Det skulle behövas en central planering för hela landet. Inom Stockholms-
området kan det naturligtvis behövas två tjänster som jourhavande kurator
för att täcka upp behovet. Men i andra delar av landet måste man kunna
täcka betydligt större områden med en station.
Herr talman! Vi kommer att yrka bifall till den meningsyttring som Väns-
terpartiet har. Med den positiva erfarenhet som vi har av den här verksamhe-
ten i dag och den avlastning som den innebär för andra delar av socialvården,
anser vi att det skulle vara en bra satsning med en central planering av hur
en försöksverksamhet skulle kunna bedrivas i litet större omfattning.
Anf. 105 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Herr talman! Det här betänkandet upptar ett fyrtiotal motionsyrkanden
från den allmänna motionstiden. De rör i huvudsak - praktiskt taget alla -
frågor som behandlas i olika utredningar som antingen avslutats, t.ex. Soci-
altjänstkommittén, eller som pågår och kommer att avslutas inom kort. Jag
tänker på Alkoholkommissionen och på Prostitutionsutredningen, som kan-
ske inte är så nära slutpunkten ännu.
I motionerna tas också behovet av kartläggning av drogmissbruk och bo-
stadslösa upp. När det gäller drogmissbruket har CAN klarat av den delen
nu. Jag såg i tidningen i går eller i dag att kartläggningen av de bostadslösa
också är färdig nu.
När det gäller nordiska insatser för socialt utsatta grupper överväger Nor-
diska rådet för närvarande sådana insatser.
Min sammanfattning av detta blir att dessa motionsyrkanden hanteras på
olika sätt i utredningar. I samband med remissbehandlingar av dessa utred-
ningar kommer dessa frågor upp. Utskottet har därför stannat vid att vilja
avvakta remissbehandling eller utredningars avslutande och inte göra några
tillkännagivanden med anledning av de olika motionsyrkandena.
Berith Eriksson tog upp detta med jourhavande kurator. Vi i utskottsma-
joriteten anser att det är ett kommunalt ansvar. Vi har en bra erfarenhet från
Stockholm. Det vore mycket värt att också andra kommuner får en sådan
verksamhet organiserad åt sig. Det finns inget som hindrar att flera kommu-
ner sluter sig samman om en kurator om nu inte var och en kan fylla upp
tiden för en enstaka kurator.
Slutsatsen kvarstår. Detta är ett kommunalt ansvar. Det är ju naturligt att
kommunerna tar över och använder de erfarenheter som har vunnits i Stock-
holm.
Låt mig avsluta med att yrka bifall till hemställan i utskottets betänkande
och avslag på de reservationer som finns fogade till betänkandet.
Anf. 106 PETER KLING (nyd):
Herr talman! När det gäller det här betänkandet skall jag fatta mig ännu
kortare. Jag yrkar bifall till reservation 1 vad gäller mom. 1 och reservation
2 vad gäller mom. 13.
82
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrUl Kulturmiljövård m.m.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Kulturmiljövård
m.m.
Anf. 107 CHARLOTTE BRANTING (fp):
Herr talman! Detta ärende handlar om kulturmiljövård. Det är då kanske
naturligt att först erinra sig vad det egentligen är för någonting. Svaret kan
man få om man ser på vilka anslag Kulturmiljörådet tar upp. De gäller bygg-
nadsvård, fornminnesvård, kulturlandskapsvård, renovering av bostadsbe-
byggelse och arkeologiska undersökningar vid bostadsbebyggelse. För
1993/94 finns också extra medel för upprustning av kulturhistoriskt värde-
fulla miljöer.
Det är mycket glädjande att kunna konstatera att anslagen till kulturmiljö-
vård förstärktes under 90-talet. Det rör sig om en förstärkning på ungefär
300 miljoner kronor. Så sent som i våras uttalade kulturutskottet i sitt betän-
kande att det fanns en rad olika typer av upprustningsprojekt spridda över
hela landet där arbetet skulle kunna påbörjas omgående.
Det finns all anledning att även i framtiden anslå s.k. sysselsättnings-
pengar för de projekt som Riksantikvarieämbetet fört fram. Det gäller t.ex.
hyttor, gruvor, brunnsanläggningar och herrgårdar. Kulturministern har
också uttalat att bland de förvaltningsfrågor inom kulturmiljövården som
bör ges hög prioritet finns landets industriminnen.
Riksantikvarierämbetet har å sin sida i sin fördjupade anslagsframställan
framfört att industriminnesvården är ett av de mest spännande områdena
inom den kulturhistoriska byggnadsvården. Det gäller såväl urval som säker-
ställande av ekonomiskt stöd till upprustning och fortsatt vård.
Socialdemokraterna har i ett särskilt yttrande till betänkandet tagit upp
frågan om industriminnesvård i vissa län och stöd till vissa industriprojekt.
Dessa frågor handhas av Riksantikvarieämbetet och respektive länsstyrelse.
Mot bakgrund av vad jag här har sagt och vad som står i propositionen om
att det är en viktig uppgift för Riksantivarieämbetet att skyndsamt förbättra
kunskapsläget och därefter ta fram handlingsinriktade underlag för selektiva
åtgärdsprogram för dokumentation, bevarande, förvaltning och vård av in-
dustriminnen, menar jag att socialdemokraterna kunde nöja sig och vara
lugna.
Det framgår också av Riksantikvarieämbetets kommentar till ramfördel-
ningen -som innebär 1 miljon kronor per län till kulturmiljövård - att ytterli-
gare tillskott skall fördelas till vissa län. Det beror bl.a. på behovet av stöd
till industriminnen.
Som jag ser det är vi överens i dessa frågor. Jag yrkar därför bifall till ut-
skottets hemställan.
83
|
Prot. 1993/94:21 10 november 1993 |
Överläggningen var härmed avslutad. |
|
Arkeologiska |
15 § Ortnamn Föredrogs Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare önskade ordet. (Beslut fattades efter 20§.) 16 § Arkeologiska massfynd Föredrogs Anf. 108 LENNART FRIDÉN (m): Herr talman! I Göteborg går det omkring kvinnor med örhängen, häng- Men om den skärva som jag nu här håller i min hand inte återbördas till Man kan fråga sig: Vadan denna skillnad? Jo, de andra skärvorna - till Utskottet har i år liksom för fyra år sedan, när en liknande motion väcktes, Det gamla talesättet om att medan gräset gror dör kon stämmer i detta |
|
84 |
fall. För att kunna ha råd att göra en avslutning av utgrävningen behövs me- |
del, som t.ex. hade kunnat tillskapas genom en försäljning. Men den kan
eventuellt inte ske förrän nämnda slutrapport har levererats. Det är alltså en
omöjlig ekvation.
Detta är en av de genom tiderna största marinarkeologiska utgrävning-
arna i Sverige. Den har skett utan skattepengar genom ett frivilligt arbete
under sju år. De som har arbetat med att ta fram hela denna fyndmassa kän-
ner sig minst sagt snopna. Det är fråga om man över huvud taget skall kunna
behålla det uppgrävda som det i dag ligger. Om man inte kan ta hand om
det, som Riksantikvarieämbetet menar, skall det deponeras i havet igen.
I utskottets utlåtande talas om möjligheten att deponera. Men det är här
fråga om deponi i nästan samma betydelse som vid sophantering, något som
inte är att tänka på i detta läge. Det är vad som återstår. I en grop ett stycke
från vraket kommer man att dumpa ca 10 ton, dvs. 10 miljoner, uppgrävda
skärvor av porslin och lägga makadam över dem. Man kan ytligt sett tycka
att arbetet därmed nästan har varit meningslöst.
Herr talman! Försök att förklara för allmänheten att det är så här man
hanterar fyndmassan! Det rör ju sig inte på något sätt om unika föremål.
I motionen har vi tagit upp ett annat exempel. Om det är den gamle lära-
ren i mig som gör att jag i dag tar fram ett andra föremål till förevisning må
vara osagt. Detta är en kritpipa. Den är dock inte ett arkeologiskt föremål.
Jag har köpt den för detta ändamål.
När Svenska landstingsförbundet för några år sedan skulle bygga sitt stora
flotta hus vid Hornsgatan hittade man där vid utgrävningar inte 100 000, som
jag under många år har sagt, utan 250 000 kritpipor av detta slag. Det är
alltså fråga om en kvarts miljon kritpipor. Det var många som ville köpa
dem. De kommer från en stor importfirma som fick sitt hus nedbränt i början
på 1700-talet. De hade alltså legat där ca 250 år.
Jag kan inte säga att dessa 250 000 kritpipor på något sätt är unika. Vad
är det då som har hänt med dem? De har man inte heller kunnat bevara. De
har dokumenterats. Det finns rapporter om detta. Men Stockholms stads-
museum kan inte förvara dem. Förvaring är ett av de stora problemen för
våra museer i landet. Man bevarar ett litet urval av dessa pipor, och resten
mals sönder till kritpulver.
Det finns alltså en stor möjlighet att sälja detta, icke unika, föremål. På
det sättet kan man hjälpa till för att få mer pengar till vidare forskning, bear-
betning och kanske t.o.m. till förvarande av det som har grävts fram.
Gå ut och tala med folket på gatan, som via sin landstingsskatt och på an-
nat sätt har varit med och bekostat den utgrävning som gjordes! Förklara det
logiska i att man mal sönder de uppgrävda föremålen när de inte kan bevaras
och inte får säljas! Jag skulle vilja veta om någon av de få som just nu sitter
här i kammaren kan försvara den hanteringen.
Herr talman! Det finns nu liksom 1989 vissa öppningar i utskottets utlå-
tande. För att markera att jag tycker att detta trots allt är en viktig fråga
dristar jag mig till att yrka bifall till motionen.
Anf. 109 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Herr talman! Lennart Fridén är ytterst engagerad och kunnig i denna
fråga. Det var värdefullt att han sade detta så att det kommer med i protokol-
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Arkeologiska
massfynd
85
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Arkeologiska
massfynd
let. Men jag och utskottet, tror jag, hade förstått honom bättre om han hade
hållit detta anförande före 1989. Under de senaste åren har ju frågan fallit i
precis den riktning som Lennart Fridén efterlyser.
Den här prövningen görs ju, som Lennart Fridén vet, inte här utan i rege-
ringen. Det står i utskottsbetänkandet att utskottet utgår från att en ny ansö-
kan, om en sådan kommer in - vilket Lennart Fridén vet inte har skett - bör
kunna prövas förutsättningslöst. Vi skriver också hur denna positiva pröv-
ning skall kunna ske.
I detta betänkande är utskottet enigt. Alla partier har varit helt överens
om att motionen skall besvaras på detta sätt. Det ser jag som ett starkt posi-
tivt instämmande i det som är motionens egentliga syfte.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 110 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Som Göran Åstrand mycket väl vet fanns det inte så stora
möjligheter för mig att säga detta i denna kammare före hösten 1991, när
jag blev invald i densamma. Om jag hade suttit här på den tiden är jag över-
tygad om att detta hade varit en av de frågor som jag redan då skulle ha tagit
upp.
Jag konstaterar bara att man bl.a. hänvisar till det som sägs från Riksanti-
kvarieämbetets sida. Riksantikvarieämbetet betecknas som expertinrättning
i detta sammanhang. Men Riksantikvarieämbetet liksom många andra slår
ju vakt om sina egna principer. Det är principer som ibland dess värre är den
goda sakens värsta fiende.
Jag hävdar fortfarande att det är viktigt att få ett klarläggande på den här
punkten - särskilt med tanke på att vi motionärer formulerat det så svagt att
vi krävt att det skall prövas varje gång, men det skall finnas en klart uttalad
möjlighet även i lagtext om att detta skall kunna ske. Som det ser ut i dag
kommer regeringen i samband med en sådan här framställan säkert att lik-
som förra gången lyssna på expertorganet.
Herr talman! Från det hållet väntar jag mig tyvärr ingen förändring.
Anf. 111 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Herr talman! Jag skall bara ge ett par korta kommentarer.
Före Lennart Fridéns inträde i kammaren fanns det en annan Göteborgs-
kollega som mycket envetet drev den här frågan, nämligen Lars Ahlström.
Frågan har alltså från Göteborgshåll bevakats på ett konstruktivt och sakligt
sätt, vilket är utmärkt. Frågan har fallit i den riktning som de bägge herrarna
har önskat. Utskottet skriver så positivt att det måste bedömas som att frå-
gan faller i rätt riktning.
Om Lennart Fridén inte tror att regeringen läser utskottets uttalande, dvs.
riksdagens uttalande, tror han fel. Regeringen är medveten om att riksda-
gens kulturutskott nu har uttalat sig i denna riktning.
Anf. 112 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Jag ställde frågan om någon i denna kammare kan försvara
tilltaget att man i samband med att Landstingsförbundets hus byggdes gjorde
kritdamm av ca 250 000 framgrävda kritpipor. Jag skulle gärna vilja ha ett
svar på den frågan. Jag ser nämligen inget vettigt i den hanteringen.
Anf. 113 GÖRAN ÅSTRAND (m):
Herr talman! Det är inte vad som har skett i det förgångna som vi diskute-
rar just nu. Jag delar Lennart Fridéns uppfattning att det var olyckligt att
man hanterade fynden på det viset. Men det är inte detta som den här debat-
ten och motionen handlar om, och det är inte det som riksdagen skall besluta
om.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
kulturutskottets betänkande
1993/94:KrU5 Lotterifrågor.
Tredje vice talmannen konstaterade att ingen talare önskade ordet.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU2 Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen.
Anf. 114 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! Näringsutskottet har i stor enighet ställt sig bakom betän-
kande NU2 som behandlar nio motioner från olika partier med förslag om
återföring av vinster från vattenkraftsproduktionen till de områden där kraf-
ten produceras.
Enigheten, som endast är bruten av en meningsyttring från Vänsterpar-
tiet, har resulterat i att utskottet hemställer att riksdagen avslår samtliga mo-
tioner. Jag skall ange de viktigaste skälen till detta ställningstagande.
Jag skall först ge några bakgrundsuppgifter.
Kraftföretagens vinster omfattas av den gällande bolagsskatten för juri-
diska personer. Från den 1 januari 1992 omfattas även Vattenfall som aktie-
bolag av denna skatt. Utöver bolagsskatten betalar vissa kraftföretag för
närvarande en särskild skatt på vattenkraft som produceras vid äldre anlägg-
ningar. Skatten är 2 öre per kWh för anläggningar som tagits i drift före 1973
och 1 öre per kWh för dem som tagits i drift mellan 1973 och 1977. Totalt
ger denna särskilda skatt ca 1 miljard kronor per år i intäkt på statsbudgeten.
Den särskilda skatten liksom alla andra skatter finansierar utgifterna i stats-
budgeten, där bl.a. regionalpolitiska insatser är cn del.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Återbäring av
vinstmedel från
vattenkrafts-
produktionen
87
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Återbäring av
vinstmedel från
vattenkrafts-
produktionen
88
Tilläggas kan att skatten på elkraft i de norra delarna av Sverige är lägre
än i landets övriga delar och att skillnaden för hushållens del uppgår till 5
öre per kWh.
Låt mig som företrädare för en av landets sydligare valkretsar konstatera
att Sverige behöver Norrland och att Norrland behöver Sverige. Det är en
viktig princip att Sverige är ett land och att alla regioner ges samma möjlig-
het till industriell och annan utveckling. Denna princip har, trots att den har
ifrågasatts många gånger från olika håll, oftast präglat de näringspolitiska
och regionalpolitiska beslut som har fattats i denna kammare. I samband
med fördelningen av de infrastrukturella investeringarna, som riksdagen fat-
tade beslut om i våras, har företrädare för min landsända påpekat att man i
det sammanhanget inte använde olika regioners invånarantal som fördel-
ningsgrund utan lät andra faktorer styra var pengarna hamnade.
Utskottet konstaterar, när det gäller de aktuella motionerna, att den ut-
veckling som vi eftersträvar kan och bör främjas genom statliga insatser.
Dessa kan vara regionalpolitiska, vilket väl i detta sammanhang bl.a. defini-
tionsmässigt innebär att man tillför mer medel till den region där de används
än vad den själv har bidragit med. De kan också vara allmänt näringspoli-
tiska och är då i ännu mindre utsträckning finansierade med pengar som här-
stammar från någon viss geografisk källa. Varifrån pengarna kommer måste
i det sammanhanget vara en fråga av underordnad betydelse. Det viktiga är
att insatserna bidrar till att enskilda initiativ och andra goda krafter får så-
dana arbetsbetingelser att de kan verka och utvecklas till gagn för sin ort
eller region.
Principen för att bedriva en offensiv regionalpolitik är just denna att vi,
när vi fattar beslut här i kammaren, har en god överblick över hela den ak-
tuella situationen och disponerar hela det tillgängliga beloppet. Då måste
det vara av något underordnad betydelse om pengarna till insatser i Norrland
kommer från den ena eller den andra skattekällan.
Skulle regeringen, efter det beredningsarbete som nu pågår inför den re-
gionalpolitiska proposition som man har aviserat till våren 1994, komma
med andra förslag till finansieringsprinciper för regionalpolitiska insatser,
kommer riksdagen i laga ordning att få möjlighet att ta ställning till dessa.
Herr talman! I trygg förvissning om detta yrkar jag alltså bifall till närings-
utskottets hemställan om avslag på de väckta motionerna.
Anf. 115 JOHN ANDERSSON (-):
Herr talman! 1 det här betänkandet behandlas ett antal motioner om att
vinster från vattenkraftsproduktionen skall återföras till de regioner där
kraften produceras. Det har här blivit en litet underlig debattordning. Ut-
skottets försvarstal kommer före en argumentation om tillstyrkande av mo-
tionerna. Men vi får försöka lösa det problemet.
Emellertid konstaterar utskottet att det under åtskilliga år har väckts
motioner med detta krav. För egen del tror jag att den första motionen jag
skrev om att återföra en del av dessa vinster kan dateras till år 1980. Vid
utarbetandet av den motionen var jag med om ett ganska omfattande utred-
ningsarbete om våra vattenkraftverk, deras kapacitet, ålder och hur stor del
av vinsten som skulle kunna tänkas återgå till berörda regioner.
Jag skulle kunna slå mig för bröstet och säga att jag var först ut med det
här kravet och att jag sedan dess ståndaktigt har hållit fast vid detsamma.
Nu är det inte det som jag först tänker på när den här frågan åter skall be-
handlas här i kammaren. Nej, det jag funderar över är hur enskilda ledamö-
ter, partier, riksdag och regering kan agera som de har gjort i den här frågan.
Frågan om återbäring av en del av vattenkraftsvinsterna är något av politi-
kens galten Särimner. Man slaktar förvisso inte frågan varje dag, men varje
år har den hamnat i stupstocken för att nästa år åter aktualiseras som något
nytt och framåtsyftande. Det är inte bara det att ledamöter från alla partier
har skrivit motioner i den här frågan. Säg den konferens som har ägt rum i
Norrland och som har anordnats av något av de politiska partierna, där man
inte har gjort ett s.k. utspel om att en del av dessa vinster skall tillbaka till
regionerna. Varje gång får man intrycket av att det här är något nytt och
revolutionerande, åtminstone när man läser tidningarna och lyssnar på ra-
dion. Måhända beror det på att minnet hos dem som arbetar med massmedia
är mycket kort. Man har också, som det helt riktigt står i betänkandet, utrett
den här frågan två gånger. Jag vill nog gardera mig för att det även kan finnas
en tredje utredning. Det är dock säkert att inget har hänt.
En gång var det nära att frågan skulle ha fått en skjuts framåt. Det var vid
1987/88 års riksmöte, då det under några dagar fanns en majoritet i närings-
utskottet för att begära ett förslag från regeringen om en återbäring av vat-
tenkraftsvinster. Den dåvarande socialdemokratiska regeringen undkom då
med blotta förskräckelsen. Folkpartiet kom som den räddande ängeln. Re-
sultatet av den historien blev en gemensam reservation från Centern och
Vänsterpartiet. Detta hindrar självfallet inte att de socialdemokratiska leda-
möterna hejfriskt motionerar om en sådan återbäring av vinsterna. Tänk om
de skulle ha lagt ner den mödan 1987/88 för att övertyga sina egna ledamöter
i näringsutskottet. Då skulle den här frågan ha varit löst.
Jag undrar om man kan förvänta sig något annat än ett ökat politikerförakt
och misstroende från folket - i första hand ifrån de regioner som här berörs -
när man så falskeligen agerar i en fråga som enligt min mening är en allvarlig
fråga.
Herr talman! Mycket skulle kunna sägas i den här frågan. Man jag stannar
här efter den här korta historiken och slutar med att yrka bifall till menings-
yttringen till betänkandet.
Anf. 116 HANS STENBERG (s):
Herr talman! I flera år har det, framför allt ifrån skogslänen, framförts
krav om att de vattenkraftsproducerande regionerna skall få del av de vinst-
medel som vattenkraften ger upphov till. Medlen skulle kunna användas för
utvecklingsinsatser i berörda områden. Särskilt i skogslänen finns det orter
och regioner med stora bestående problem. För att man skall kunna ta till
vara de tillväxtmöjligheter som finns i dessa regioner behöver särskilda in-
satser göras för att bygga upp en fungerande infrastruktur. Med tanke på att
en så stor del av Sveriges exportindustri ligger i de vattenkraftsproducerande
regionerna skulle faktiskt hela landet tjäna på en sådan utveckling. Länssty-
relserna i dessa län skulle kunna spela en betydligt aktivare roll om man via
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Återbäring av
vinstmedel från
vattenkrafts-
produktionen
89
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Återbäring av
vinstmedel från
vattenkrafts-
produktionen
90
delaktighet i vattenkraftsvinsterna kunde tillföras ytterligare medel för ut-
vecklingsinsatser.
Huvuddelen av landets vattenkraftsproduktion är lokaliserad till Norrbot-
tens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Dessa län svarar för
drygt tre fjärdedelar av vattenkraftsproduktionen i landet. Övriga län med
en produktion av minst 1 TWh är Uppsala, Älvsborgs, Värmlands, Koppar-
bergs och Gävleborgs län. Endast en liten del av avkastningen av denna vat-
tenkraft kommer länen till godo.
När riksdagen 1992 behandlade den här frågan konstaterade näringsut-
skottet och riksdagens majoritet att en beredning pågick i regeringskansliet
och att det inte fanns anledning att föregripa den behandlingen. Den här
gången hänvisar utskottet till den regionalpolitiska proposition som väntas
komma nästa år. Visst kan man ha förståelse för att de vill invänta utred-
ningar och vänta på kommande propositioner. Jag tycker ändå att det är
bättre om riksdagen nu ger regeringen en fingervisning om vad vi förväntar
oss av den propositionen.
Den regionalpolitiska kommittén, som lämnade sitt betänkande i mitten
av 1989, föreslog att ett nytt anslag - motsvarande 1 öre per producerad
kWh - skulle gå till skogslänen. Utredningen konstaterade emellertid att frå-
gan måste utredas ytterligare innan slutgiltigt beslut kan fattas. Den utred-
ningen blev klar i början av 1990. Den gav vid handen att det inte finns några
juridiska hinder för att återföra vinster från vattenkraften till skogslänen.
Det finns således inga juridiska hinder för regering och riksdag att ge
skogslänen del i vinsterna från vattenkraften. Det finns behövligt beslutsun-
derlag, och det som krävs är politisk vilja. Med tanke på de uttalanden som
har gjorts den senaste tiden av bl.a. ledande centerpartister tycks nu en så-
dan vilja också finnas bland regeringspartierna. Därför anser jag att det är
hög tid att regeringen lägger fram ett förslag i den riktning som föreslås i
bl.a. motionerna N405 och N420.
Herr talman! Jag yrkar bifall till motionerna N405 och N420.
Anf. 117 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Herr talman! Jag hälsar med tillfredsställelse att en del socialdemokrater
har gjort en helomvändning i denna fråga. Jag beklagar att det sker med en
viss tröghet. I synnerhet tycker jag att det gäller de ledamöter som kommer
från den norrländska regionen.
Vi kan inte förvänta oss något resultat i dag här i kammaren eftersom den
socialdemokratiska gruppen i näringsutskottet inte har ställt sig bakom mo-
tionskravet. Det finns en fråga som är mycket intressant i det här samman-
hanget. Kan vi, om det skulle bli ett regeringsskifte nästa år, förvänta oss ett
förslag från en socialdemokratisk regering om en sådan reform? Ett förslag
i denna fråga skulle i så fall kunna läggas fram inom ett knappt år. Det är
en mycket intressant fråga som jag tycker att Hans Stenberg bör ha någon
uppfattning om.
Anf. 118 HANS STENBERG (s) replik:
Herr talman! Först och främst bör väl John Andersson hålla sig till san-
ningen. Han säger att jag har gjort en helomvändning i denna fråga. Det har
jag inte gjort. Jag har haft samma uppfattning hela tiden. Jag kom in i riksda-
gen för två år sedan. Jag har sedan dess konsekvent drivit denna linje.
Den socialdemokratiska partikongressen har också uttalat sig mycket po-
sitivt i denna fråga. Jag är säker på att partiet kommer att driva en positiv
linje i denna fråga framöver.
Anf. 119 JOHN ANDERSSON (-) replik:
Herr talman! Jag skall ge Hans Stenberg rätt i att han personligen har
kommit in i riksdagen efter det att omvändningen i denna fråga ägde rum.
Jag vill i alla fall nämna en gång till att det var väldigt nära att det blev en
lösning på frågan redan 1987/88. Det fanns en majoritet i näringsutskottet.
Den förskräckta socialdemokratiska regeringen fick då Folkpartiet att agera
som den räddande handen för att på så sätt undgå att behöva återkomma till
riksdagen med förslag till återbäring av vattenkraftspengarna.
Jag menar att någon delaktighet i den historia som finns kring denna fråga
måste väl Hans Stenberg ha. Men jag hoppas att han kan ha styrka och mod
att påskynda en kursändring inom hela partiet tills partiet eventuellt skall
ta över regeringsmakten nästa år och att det då kan komma ett förslag om
återbäring av vinsterna.
Anf. 120 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Diskussionerna om att återföra vattenkraftsvinsterna till de
vattenkraftsproducerande länen har pågått i 13-14 år. Jag tror att det åtmin-
stone går att räkna till tre utredningar. Den första jag var i kontakt med var
den som professor Ingemar Ståhl gjorde 1979 för att belysa frågan. I hans
förslag ingick bildandet av ett Norrbottens kraftaktiebolag som skulle äga
vattenkraften i Luleälven och avkastningen skulle överföras till en industri-
fond för regional utveckling.
Vidare har det varit den regionalpolitiska kommitténs betänkande
REK 87. Där var det nära att frågan kom till sin lösning. Den senaste statliga
utredning som nämns i betänkandet är från 1991. Där utreds egentligen inte
huvudfrågan hur vinster från äldre vattenkraft skall kunna återföras till re-
gionerna. I stället har man kommit med ett förslag till skatt på markvärdet
vid vattenkraftsstationerna.
De olika modeller som har föreslagits har jämförts på olika sätt. Det borde
nu finnas ett ordentligt underlag för regeringen och utskottet för att lägga
fram ett förslag som ger den bästa tekniska lösningen. Den breda politiska
bakgrunden som vi ser i motionsfloden till denna fråga borde ha gjort det
lätt att få stöd i riksdagen.
Vi från Vänsterpartiet har tagit upp frågan igen inför de hot som uppstått
om avreglering och privatisering av Vattenfall.
Självfallet skall inte en sådan återföring vara en ersättning för de ordinarie
pågående regionalpolitiska insatserna. Ett beslut att återföra vattenkrafts-
vinster och placera dem i fonder för näringslivsutveckling och infrastruktur-
satsningar skulle, tror jag, öppna möjligheterna att i framtiden slippa en
kraftig ökning av de regionalpolitiska insatserna. När den inre marknadens
mekanismer slår igenom med full kraft, kommer vi faktiskt att råka ut för
ökade regionala obalanser. Det är jag övertygad om. Vi ser redan nu sådana
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Återbäring av
vinstmedel från
vattenkrafts-
produktionen
91
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa frågor om
naturresurslagen
effekter på inrikesflyget, och vi ser behovet av att staten köper upp trafik på
linjer till och från mindre orter. Staten borde göra kraftfulla satsningar på
t.ex. tågtrafiken. En viktig del är investeringarna i flygplasterna. Där skulle
en sådan fond spela en roll. Det gäller även andra former av infrastruktur.
Man kan fråga sig varför olika företag som testar hur olika material tål
kyla och is satsar på norra Sverige i dag. Varför satsar de inte på Alaska,
Canada eller Sibirien? Jag tror att det beror på att man trots allt har lyckats
upprätthålla en infrastruktur med hyggliga tele- och datakommunikationer,
vägar, utbyggd offentlig service och näringslivsaktiviteter i kommunerna. I
framtiden kan den typen av fonder spela en roll. När dessa speciella sub-
arktiska förhållanden utnyttjas i landet gynnas hela Sverige.
Det borde vara möjligt att fråga t.ex. Per-Ola Eriksson i Centerpartiet hur
det har gått för honom. Han är ändå finansutskottets ordförande och fram-
står som en förkämpe för en återföring av dessa vattenkraftsvinster. I dag
deltar han inte ens i debatten, och i betänkandet syns inga resultat av hans
verksamhet.
Som tidigare nämnts var också den socialdemokratiska partikongressen
positiv till en lösning. Men som andra talare har sagt finns det ingen socialde-
mokratisk reservation, inte ens från motionärerna. Det går bra att föra poli-
tik i massmedia och på partikongressen. Men när det kommer till kritan blir
det tyst. Så hoppas man att media inte märker tystnaden. Den typen av poli-
tik bäddar för politikerförakt.
Nu finns det bara Vänsterpartiets meningsyttring att rösta på och det yr-
kande som Hans Stenberg framförde för att rädda det socialdemokratiska
anseendet. Bakom Vänsterpartiets yttrande står en skåning. Det visar att vi
som parti i helhet sluter upp bakom kraven.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till den meningsyttring som Rolf L Nilson
har lagt fram.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoUl Vissa frågor om naturresurslagen.
Anf. 121 BRUNO POROMAA (s):
Herr talman! Jag har tagit mig friheten att anmäla mig på talarlistan på
denna punkt, eftersom utskottet i detta betänkande behandlar en motion
som jag, tillsammans med de övriga socialdemokratiska ledamöterna från
Norrbotten, under den allmänna motionstiden i år väckt om den s.k. Talma-
vägcn.
Den här frågan, som kammaren skall ta ställning till, är inte ny, vilket
framgår av betänkandet. Så sent som för snart ett år sedan behandlade kam-
92
maren denna fråga i samband med propositionerna om samerna och samisk
kultur.
Då, som nu, argumenterade jag för denna vägs tillkomst, eftersom det här
är fråga om en samebygds fortsatta existens. Jag har inte avsikten att ta kam-
marens tid i anspråk med att upprepa samma argumentation som jag för
snart ett år sedan framförde. Jag tror nämligen att utskottets ledamöter fort-
farande har dessa argument i färskt minne.
Jag vill dock framhålla att jag inte motionerar och argumenterar i den här
frågan och från den här talarstolen år efter år därför att jag tycker att det är
roligt. Under mer än 50 år har Talma sameby slagits för att få till stånd en
vägförbindelse i detta väglösa land. Det är den enda sameby i vårt avlånga
land som saknar sådana förbindelser.
Bostadsutskottet har för närvarande också, förutom att behandla planfrå-
gor, att behandla samefrågorna. När jag nu tagit del av utskottets betän-
kande, får jag uppfattningen att man i utskottet prioriterar planfrågorna före
sådana frågor som behandlar samernas väl och ve.
Som skäl för ett avslagsyrkande återger utskottet i betänkandet beslutet
som fattats i Länsstyrelsen i Norrbottens län i mars 1989. Det framkommer
inte i betänkandet att länsstyrelsens beslut inte var enhälligt. T.o.m. ordfö-
randen, nämligen den dåvarande landshövdingen, som var väl kunnig i
denna fråga, reserverade sig mot det beslut som länsstyrelsen fattade.
Mer än fyra år har förflutit sedan länsstyrelsen fattade detta olyckliga be-
slut. Fortfarande är detta beslut enligt utskottets mening gångbart för att av-
slå socialdemokraternas motion. Man gör nämligen i betänkandet gällande
att inget nytt har tillkommit som motiverar en omprövning av tidigare fattat
beslut.
Jag vill dock hävda det motsatta. För rennäringen gäller fr.o.m. den 1 juli
i år nya föreskrifter och krav i fråga om slakt, slaktplatser, utrustning och
transport av slaktade kroppar. De här kraven kommer, om man inte har väg-
förbindelse, att försämra förutsättningarna för att på ett ekonomiskt sätt be-
driva renskötseln inom Talma sameby. Jag vill därför fråga utskottets tales-
man: Är inte detta förhållande något nytt som skulle motivera en ompröv-
ning av tidigare fattat beslut?
I utskottets betänkande citeras vidare de farhågor som länsstyrelsen vid
samma tidpunkt hade, nämligen att t.o.m. turistanläggningar kan bli ak-
tuella om en väg anläggs där. Jag vill dock vid detta tillfälle lugna utskottets
ledamöter med att tala om att med de skyddsbestämmelser som gäller för
Esranges raketskjutfält begränsas både nyanläggningar och trafik, eftersom
vägen helt enkelt måste stängas av vid raketutskjutningar. Den planerade
vägen skulle nämligen få en sträckning inom detta raketskjutfältsområde.
Jag skulle kunna föra fram ytterligare argument, utöver vad jag sagt i dag
och tidigare, men ibland verkar det som om man talar för helt döva öron.
Mycket gärna skulle jag vilja att utskottet på ort och ställe bildade sig en
uppfattning om den här vägen, eftersom samtliga ledamöter kommer från
orter som är geografiskt fjärran belägna från Talma sameby och därför är
mycket dåligt insatta i den här frågan - vågar jag påstå.
Herr talman! Jag yrkar inte bifall till den motion som den norrbottniska
socialdemokratiska gruppen har väckt, men däremot förväntar jag mig att
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa frågor om
naturresurslagen
93
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa frågor om
naturresurslagen
94
utskottets talesman yrkar återförvisning av ärendet till utskottet. Därigenom
får utskottet ånyo möjlighet att med mer aktuella sakuppgifter behandla vår
motion och återkomma till kammaren med ett nytt förslag; ett förslag som
tolkar naturresurslagen på det sätt som det står i lagen, nämligen att väg
inom det obrutna fjällområdet endast får komma till stånd om det behövs
för rennäringen.
I detta anförande instämde Karl Hagström (s).
Anf. 122 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag ber inledningsvis att få yrka bifall till bostadsutskottets
hemställan i det här ärendet. Det innebär således avslag på Bruno Poromaas
motion. Jag avser inte heller att yrka återförvisning av ärendet till bostadsut-
skottet för ytterligare behandling. Jag skall kort motivera mitt ställningsta-
gande.
Jag tillhör de ledamöter som Bruno Poromaa pekade ut som genuint okun-
niga om förhållandena på ort och ställe. Av det skälet skulle jag gärna vilja
åka till detta område för att studera förhållandena där. Vilka möjligheter det
finns för utskottet i dess helhet att åka dit vet jag inte, och därför kan jag
inte svara på det.
Jag har tagit del av den argumentation som Bruno Poromaa tidigare i
denna kammare har drivit i frågan och av den riksdagsbehandling som ägt
rum vid två tillfällen förra året. Av detta har jag kunna utläsa att den här
vägen är mycket angelägen för Talma sameby. Av riksdagsprotokollen har
jag kunnat utläsa att inte minst Bruno Poromaa vältaligt utvecklat varför
denna väg är så angelägen.
Samtidigt står behovet av denna väg i konflikt med naturintressen, och det
kan göras olika avvägningar. Sådana avvägningar har också vid olika instan-
ser gjorts, dvs. man har å ena sidan vägt behovet av väg mot å andra sidan
behovet av skydd av naturreservat. Skulle man bygga denna väg skulle näm-
ligen ett intrång i ett naturreservat, i ett obrutet fjällområde, göras. För att
kunna göra det måste en prövning enligt naturresurslagen göras, och en så-
dan prövning har ägt rum.
Frågan har behandlats i länsstyrelsen, som fattat sitt beslut, även om det
inte var enhälligt. Frågan har prövats av Naturvårdsverket och av rege-
ringen, bl.a. av den gamla Carlssonregeringen. Man har kommit fram till
slutsatsen att ett byggande av denna väg inte är förenligt med bestämmel-
serna i naturresurslagen.
Jag kan förstå att Bruno Poromaa tycker att det är fel. Det är möjligt att
det är fel, men likafullt har gjord prövning lett fram till den slutsatsen.
Bruno Poromaa väcker då en motion här i kammaren under den allmänna
motionstiden och ber bostadsutskottet och kammaren att uttolka naturre-
surslagen. Det kan man kanske be om. Men såvitt jag förstår skall riksdagen
inte ägna sig åt att tolka lagar utan att stifta lagar. Det har riksdagen gjort i
det här fallet. En uttolkning har också gjorts. Men den har inte gjorts av
riksdagen utan av regeringen.
Ett bifall till Bruno Poromaas motion mot den bakgrunden är, såvitt jag
förstår, omöjligt. Det har Bruno Poromaa inte heller yrkat.
Om det är så att Bruno Poromaa vill ha vägen till stånd finns det bara en
möjlighet, såvitt jag förstår, och det är att man ändrar stadgandena i naturre-
surslagen och ritar om gränserna för det obrutna fjällområdet. Om det är
lämpligt eller inte undandrar sig min bedömning, men det är inte den frågan
som vi har haft att pröva nu.
Till sist undrar Bruno Poromaa om det inte har kommit till någonting nytt
vid bostadsutskottets behandling av den här motionen som borde föranleda
ett annat ställningstagande än vad bostadsutskottet har kommit fram till vid
tidigare behandling av likartade motioner. Han åberopar de nya föreskrifter
som skulle komma att påverka höstslakten.
Det framgår av bostadsutskottets betänkande - kanske inte särskilt utför-
ligt, men ändock - att bostadsutskottet har inhämtat den uppgiften att de
nya bestämmelserna inte kommer att förhindra höstslakten i Talma sameby.
Jag hoppas att jag, trots min okunnighet om de exakta förhållandena i
Talma sameby, med detta har besvarat Bruno Poromaas frågor.
Jag yrkar alltså bifall till bostadsutskottets hemställan.
Anf. 123 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Jag förstod att Mikael Odenberg skulle åberopa att en väg
kommer i konflikt med naturintressena. Det vittnar om okunnighet från
Mikael Odenbergs sida.
Alternativet till vägen är att man transporterar med exempelvis fyrhju-
lingar, kör med snöskotrar och flyger med helikoptrar. Nu diskuteras svä-
vartransporter över Torne Träsk. Vilket är att föredra? Är det en smal grus-
väg över det här området som kommer att vara avstängd med en vägbom vid
de tidpunkter som det inte föreligger behov av att använda vägen, eller är
det transporter med s.k. fyrhjulingar och andra fordon, som säkerligen är
störande i naturen? När man har kört några gånger med dessa fyrhjulingar
i den här miljön blir stråken så sönderkörda att man börjar köra på andra
stråk.
Om det är någonting som ligger i linje med naturvården så är det ett byg-
gande av den här vägen.
Jag kan nämna att länsstyrelsen definitivt inte är negativ till att vägen kom-
mer till stånd. Man har bl.a. gett Skogsvårdsstyrelsen i uppdrag att utreda
alternativa sträckningar. Problemet är bara att Naturvårdsverket tolkar na-
turresurslagen på ett sådant sätt att man inte är beredd att medge att någon
väg kommer till stånd annat än genom att naturresurslagen ändras.
Eftersom det är riksdagen som har fattat beslut om naturresurslagen är
det också riksdagen som skall göra ändringar i den. Naturresurslagen före-
skriver att väg i de här områdena kan medges om det är till gagn för rensköt-
seln. Den här vägen är till gagn för renskötseln. Det enda vi kräver är att
denna församling tolkar naturresurslagen på detta sätt; en positiv skrivning
i utskottets betänkande, med en tolkning som medger byggande av denna
väg.
Anf. 124 MIKAEL ODENBERG (m) replik:
Herr talman! Haken är att det är varken Bruno Poromaas, min eller kam-
marens sak att tolka lagstiftningen. Det går inte till så att domstolar och
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa frågor om
naturresurslagen
95
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa frågor om
naturresurslagen
96
andra beslutande organ fattar beslut i lagtolkningsfrågor och att vi här i Sve-
riges riksdag tar upp domar som vi inte är nöjda med och överprövar dem.
Vad vi gör är att stifta lag.
Jag har inte varit med om att stifta naturresurslagen - det är möjligt att
Bruno Poromaa har varit det. Den lagen har prövats av olika instanser, och
vid en tolkning har man kommit fram till att vägen inte är möjlig att bygga,
med den utformning som naturresurslagen har. Den prövningen är gjord
ända upp på regeringsnivå.
Då säger Bruno Poromaa att vi väl kan uttolka lagen. Nej, det kan vi inte.
Vi kan möjligen ändra lagen, men det är inte det ärende som bostadsutskot-
tet har haft att behandla nu.
Bruno Poromaa skall alltså inte skälla på mig, därför att det är inte jag
som har gjort tolkningen av naturresurslagen. Det är regeringen som har
gjort den. Ett problem är att det inte ens hjälper om Bruno Poromaa byter
regering, därför att prövningen gjordes av en regering där Ingvar Carlsson
var ordförande. Det enda som återstår är att ändra naturresurslagen, och då
får väl Bruno Poromaa föreslå det.
Anf. 125 BRUNO POROMAA (s) replik:
Herr talman! Om lagen är otydlig ankommer det på denna kammare att
utforma lagtexten på ett sådant sätt att den är så tydlig som den skall vara.
Vid den tidpunkt då frågan behandlades av den socialdemokratiska rege-
ringen var situationen en helt annan. När de nya bestämmelserna om slakt
nu har kommit till stånd har situationen för den berörda samebyn helt för-
ändrats. Alternativet för byn är på sikt att upphöra med renskötseln. Det är
under höstslakten, när man behöver vägen, som man har de största och bästa
intäkterna. Om vägen inte kommer till stånd äventyrar det den fortsatta exi-
stensen för den berörda samebyn. Det är den enda samebyn, från Treriksrö-
set ända ner till Härjedalen, som saknar vägförbindelse.
Det skulle vara mycket intressant att veta vilka alternativ bostadsutskottet
har för den berörda samebyn.
Anf. 126 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill börja med att helt instämma i Bruno Poromaas anför-
ande och repliker. Han har på ett mycket bra sätt framfört problematiken i
frågan, och jag tänker inte upprepa det han har sagt. Däremot vill jag också
påpeka att det här är en gammal fråga och att det var den socialdemokratiska
regeringen som gjorde prövningen.
Jag vill något belysa hur absurd frågan är. All annan näringsverksamhet
inom fjällområden och i fjällnära skog har inneburit att vägdragningar gjorts
kors och tvärs, utan hinder eller betänkligheter. Där har vi handlat på ett
helt annat sätt än våra grannar i Norge har gjort. Jag kan som exempel ta
sjön Sitasjaure, som är reglerad på båda sidor om gränsen. På den norska
sidan har man inte byggt permanenta vägar, utan man har byggt vägar som
skall utplånas och växa igen när man har använt dem för att dra fram mate-
rial. På den svenska sidan finns det en asfalterad autostrada rakt in i fjällvärl-
den.
För att få fram skogsråvara finns det hur mycket vägar som helst i fjällnära
skog. För Esranges verksamhet har det inte heller funnits några betänklighe-
ter när det gäller vägdragningar.
Talmavägen är i dagsläget helt nödvändig för att samebyn skall kunna fort-
sätta att utöva rennäring. Den är nödvändig även från naturvårdssynpunkt,
som Bruno Poromaa nämnde. Tidigare kunde renkropparna fraktas med ex-
empelvis helikopter, men det är inte längre tillåtet.
De berörda samerna är hänvisade till att försöka ta fram renarna med fyr-
hjulingar, snöskotrar osv. Deras situation är mycket besvärlig. Det är verkli-
gen olyckligt om den här politiken skall fortsätta, som helt enkelt stryper
deras möjligheter att utöva sin näring.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 20 §.)
Föredrogs
bostadsutskottets betänkande
1993/94:BoU2 Vissa bostadsrättsfrågor.
Anf. 127 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Skall man tvingas att betala för någonting man inte vill ha?
Det naturliga svaret är säkert för de allra flesta ett rungande nej. Men i det
här betänkandet föreslår en majoritet i bostadsutskottet att man visst skall
tvingas att betala för det man inte vill ha. Det handlar om kabel-TV. Diskus-
sionen är inte ny, och den värsta debatten får väl anses ha blåst över, men
jag tycker likafullt att frågan är principiellt och ideologiskt viktig.
Innehav av kabel-TV jämställs med gemensamma nyttigheter som vatten,
el, tvättstuga, lekplatser, m.m. Ända från början när kabel-TV på allvar bör-
jade introduceras i vårt land - min hemstad Malmö var en av de första där
kabel-TV i stor omfattning installerades - kritiserades det här synsättet.
Många hyresgäster och bostadsrättshavare klagade och opponerade sig mot
det kollektiva beslutandet över deras huvuden men alltid förgäves.
Herr talman! Flera domar, också i högre instans, har ställt sig på kollekti-
vets sida mot individens egna beslutandemöjligheter. Jag har alltid funnit
detta lika stötande.
Jag kanske skall säga att jag personligen inte har någonting emot kabel-
TV som sådan - jag har själv bortåt 15 kanaler - även om jag måste säga att
mycket av det som visas är av diskutabel kvalitet. Men det är inte det som
är poängen. Det viktiga är att jag anser att den som inte vill ha de här kana-
lerna inte heller skall behöva betala för dem. Så är det inte i dag.
Installeras kabel-TV får man i varierande grad ett antal kanaler utöver de
svenska kanalerna, vare sig man vill eller inte. Tekniken gör det möjligt både
att installera kabel-TV i omgångar och att filtrera och begränsa innehavet.
Det finns alltså inga tekniska skäl för att påtvinga alla bostadsrättshavare
kabel-TV. Principen tycks snarare vara att någon annan alltid vet bättre än
du själv.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
98
Det är sant att den här beslutsmodellen är enkel och smidig, ganska ty-
pisk - tycker jag - för hur vi i Sverige under många år resonerat. Ganska
talande för hur man från bostadsföretag, hyresgäströrelsen och bostadsrätts-
föreningar ser på de här principiella synpunkterna är den kommentar som
jag har mött under de här åren. ”Äsch, det där med kabel-TV är väl inget
att tjafsa om - det var en likadan diskussion om tvättstugor på 60-talet, och
den debatten har ju alla glömt nu.” - Ett pragmatiskt synsätt, men inte desto
mindre stötande.
Herr talman! Jag tycker att en av våra viktigaste uppgifter här i kammaren
är att öka medborgarnas möjligheter att själva bestämma över sina liv. Att
påtvinga människor kabel-TV ökar inte friheten - det är precis tvärtom. Det
är därför med vemod och en viss förvåning som jag här får argumentera för
vad jag tycker är riktigt - och dessutom liberalt! - mot en majoritet be-
stående av socialdemokrater, moderater, centerpartister och nydemokrater.
Tala om en helig - möjligen en ohelig - allians!
Utskottet tycker tydligen att människor själva inte skall få välja vad man
skall kunna få se på sina TV-apparater i vardagsrummen. I varje fall skall
människor få betala för något som de vare sig vill ha eller vill se på. Man
skall t.o.m. kunna bli vräkt från sin lägenhet om man inte snällt ställer upp
på de här villkoren.
Herr talman! Av den reservation som Ulf Björklund, kds, och jag har läm-
nat framgår att vi tycker att riksdagen skall ta initiativ i frågan och se till
att ett minoritetsskydd vad gäller kabel-TV skrivs in i bostadsrättslagen. Vi
menar då inte kostnaderna för installationen - vi anser att det kan vara rim-
ligt att de siås ut över lägenhetsbeståndet i dess helhet - utan det handlar om
kollektivt beslutande om uttag av abonnemangsavgift. Detta måste rimligen
vara en uppgift för respektive hushåll att självt bestämma om. Det är ju
ingen - ännu, i varje fall - som hävdar att alla bostadsrättshavare skall betala
telefonabonnemang.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag komma in på ett omtalat fall från
Hässleholm, där en 85-årig dam vägrar att betala kabel-TV-avgiften. Hon
hotas nu med vräkning. Martha Högberg heter hon. Det var hennes fall som
fick mig att skriva den här motionen. Men det finns fler i hennes belägenhet.
Principiellt är det enligt min mening en viktig ideologisk fråga. Martha Hög-
berg vill inte ha kabel-TV. Hon har betalat installationsavgiften, men hon
påförs nu sedan drygt ett år också en abonnemangsavgift på 38 kr i månaden,
som hennes förening har beslutat om. Nog är väl detta orimligt?
Vi svenskar är ett fogligt folk, även om det under de senaste åren knakat
en del i fogarna. Det är tur, tycker jag, att det finns oppositionella personer
som Martha Högberg i Hässleholm, som orkar och vågar säga emot när eta-
blissemang och beslutsfattare marscherar fram. Skall vi här i huset fullgöra
de enskilda väljarnas uppdrag är det nog på tiden att vi i viktiga principiella
frågor inte så ofta väljer att solidarisera oss med starka och mäktiga organisa-
tioner och intressen utan väljer att mer entydigt stå på den enskildes sida,
att vi väljer ideologi framför det pragmatiska och praktiska. Frågan om ka-
bel-TV är för mig, som jag sade, både ideologisk och principiell.
Herr talman! Politik är ibland förbryllande - det har jag lärt mig under
de här åren. Det förvånar mig att socialdemokrater och moderater finner
varandra i den här frågan. Vad är det för fel på tanken att stödja den enskilde
mot kollektivet, Mikael Odenberg? Samma fråga kan riktas till Bo G Jene-
vall, som jag i varje fall tidigare såg här i kammaren, och Ny demokrati, som
talar vitt och brett om att man står på den lilla människans sida mot etablisse-
manget. Och var finns Centern och Vänstern, som tidigare har haft motioner
och t.o.m. reservationer i ärendet?
Herr talman! Jag vill med det här yrka bifall till den reservation som finns
under mom. 4 i bostadsutskottets betänkande nr 2.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
Anf. 128 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Det här betänkandet innehåller flera olika saker. Låt mig
först bara kort kommentera den fråga som jag tycker är den viktigaste i be-
tänkandet, nämligen frågan om pantsättning och pantvärde för bostadsrätts-
lägenheter.
Det är ju skillnad mellan bostadsrätter och egnahem när det gäller möjlig-
heten att ta lån med bostaden som säkerhet och att inteckna den. Den skill-
naden märktes inte så mycket under 80-talet, då bostadsrättens kreditvärde
och pantvärde successivt förbättrades på kreditmarknaden. Men skillnaden
mellan bostadsrätten å ena sidan och den inteckningsbara äganderätten å
andra sidan har kommit i fokus under finans- och bankkrisen.
Det är flera skillnader som påverkar bostadsrättens pantvärde negativt.
En sådan är att bostadsrätten inte är fast utan lös egendom. En annan är
att pantvärdet kan urholkas av omständigheter som långivaren-panthavaren
inte råder över. En sådan omständighet är den rätt som man som bostads-
rättshavare har att under vissa omständigheter avsäga sig sin bostadsrätt.
Det är också så att bostadsrättsföreningarna i lagstiftningen har tillerkänts
en viss företrädesrätt till ersättning för förfallna årsavgifter. Det kan leda till
att pantvärdet urholkas genom att bostadsrättshavaren-pantsättaren får en
ökande skuld till föreningen, en skuld som sedan går före den fordran som
kreditgivaren har.
Det finns vidare skillnader i sättet att notera och följa upp pantsättning-
arna som också påverkar bostadsrättens pantvärde.
Det har väckts ett antal motioner kring de här frågorna. Dem föreslår bo-
stadsutskottet avslag på med hänvisning till en utredning som pågår och som
snart blir klar. Jag vill samtidigt säga att jag tror att det finns många som med
viss spänning ser fram emot vad utredningsmannen kommer att föreslå. Det
finns all anledning för bostadsutskottet att följa de här frågorna framöver.
Så över till frågan om kabel-TV. Herr talman! Låt mig säga att det värmde
mitt hjärta att höra det liberala brandtalet från Olle Schmidt. För en folkpar-
tist är det ju inte så lätt att fira några liberala triumfer på t.ex. familjerättens
och föräldraledighetens område, och då får man fira dem på kabel-TV:ns
område i stället.
Enligt min uppfattning har Olle Schmidt missuppfattat några saker i det
här ärendet, och därmed också bakgrunden till omfamningen mellan exem-
pelvis moderater och socialdemokrater.
En bostadsrättsförening förvaltar sin gemensamma egendom genom ett
gemensamt - eller, om man så vill, kollektivt - beslutsfattande. En vald sty-
relse och en föreningsstämma fattar de beslut som har med den gemen-
99
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
samma egendomen att göra. Kostnaderna för besluten fördelas enligt be-
stämmelser i bostadsrättsföreningens stadgar, vilket i normalfallet innebär
en kostnadsfördelning efter de skilda insatser som en gång har erlagts för de
i föreningen ingående bostadsrätterna.
Som enskild kan man naturligtvis påverka det gemensamma beslutsfattan-
det. Man kan göra det genom sitt val av styrelse, och man kan göra det ge-
nom sin röst på föreningsstämman. Men man kan inte undandra sig det eko-
nomiska ansvaret för de beslut som fattas.
Om Olle Schmidt vore bostadsrättshavare och bodde i ett ännu äldre hus,
kunde han inte undandra sig sin andel av kostnaderna för att dra in varmvat-
ten i huset med motiveringen att han aldrig badade. Var och en har att bidra
till de gemensamma kostnaderna.
Om en förening i vanlig demokratisk ordning fattar beslut om att installera
kabel-TV, är detta någonting som kommer alla till godo, oavsett om man
tittar på TV eller inte. Tillgång till kabel-TV höjer nämligen fastighetens och
därmed bostadsrätternas värde. Men det är klart att det kostar. Det kostar
att installera kabel-TV-systemet i huset och att ansluta kabel-TV-systemet i
huset till kabel-TV-nätet. Dessutom utgör servicen av nätet en löpande kost-
nad. Dessa kostnader fördelas då precis som alla andra gemensamma kost-
nader. Man kan inte undandra sig ansvaret för dessa.
Jag tycker att det är en ganska logisk slutsats, att man som bostadsrättsha-
vare måste vara med och dela på denna kostnad liksom när det gäller alla
andra kostnader. Det är svårt att göra ett liberalt indignationsnummer på
just den punkten.
I sin reservation skriver Ulf Björklund och Olle Schmidt följande: ”Där-
emot är det inte godtagbart att en bostadsrättsförening kan tvinga det en-
skilda hushållet att betala för programutbudet. Detta måste vara en fråga
som det enskilda hushållet självt skall bestämma om och betala för.” Om
Olle Schmidt på den punkten vill fira liberala triumfer, är jag gärna med på
den triumfvagnen. Jag tror inte att det finns någon i bostadsutskottet som
har någon annan uppfattning.
Det är en sak att installera kabel-TV i ett hus och att betala investerings-
kosnaderna och driftskostnaderna för detta, vilka fördelas som alla andra
gemensamma kostnader. Däremot är det en annan sak om man vill abonnera
på olika kanaler, filmkanaler och annat. Det är givetvis ett enskilt beslut.
Såvitt vi förstår behöver inte den frågan uttolkas i bostadsutskottet. Än
mindre behövs det någon lagändring av det enkla skälet att frågan - såvitt
jag vet - aldrig har varit föremål för en rättslig prövning. I den mån jag skall
föregripa en sådan rättslig prövning, vågar jag hävda att om en bostadsrätts-
förening i syfte att erhålla någon form av mängdrabatt lämnar in en kollektiv
abonnemangsansökan angående olika filmkanaler, är detta ett beslut som en
enskild bostadsrättshavare rimligen borde kunna överklaga och få undanröjt
av domstol. Som sagt, den frågan är såvitt jag vet aldrig prövad.
Herr talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i bostads-
utskottets betänkande nr 2 och därmed avslag på den skenbart liberala reser-
vationen av Ulf Björklund och Olle Schmidt.
100
Anf. 129 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Ja, det var dä ett försvar och en salva. Vi diskuterar nu inte
familjepolitik. Det får vi göra vid ett annat tillfälle.
Mikael Odenberg och andra hävdar att de slåss för liberala värden. I den
här situationen har ni nu möjlighet att välja sida. Hela Mikael Odenbergs
försvarstal går ut på att han ställer sig bakom kollektivet.
Jag fick en intressant skrift under mina ögon för några månader sedan,
och jag vill citera ur den. Mikael Odenberg kommer säkert att få anledning
att ta närmare del av denna skrift, om inte annat så nästa vecka. Så här står
det: ”Det behövs ett ökat medborgarengagemang i den svenska demokratin.
Demokrati sträcker sig utöver majoritetsbeslut.---Demokratin skall präg-
las av respekt för den enskildes fri- och rättigheter.---Den enskildes rätt
gentemot stat och kommun skall vara stark. Hans eller hennes ställning gent-
emot mäktiga organisationer skall på motsvarande sätt vara stark.” Jag har
citerat ur det partiprogram som förmodligen kommer att antas vid er stämma
nästa vecka. Jag tycker att det är goda formuleringar som vi här i kammaren
borde leva upp till, och detta gäller inte minst Mikael Odenberg.
De som i dag har kabel-TV har inte möjlighet att säga nej till kollektiva
beslut. Kollektiva beslut som är fattade i demokratisk ordning i en förening
kan man alltså inte opponera sig mot. Man kan inte säga nej, om en förening
i dag väljer ett utökat programutbud. Ulf Björklunds och min reservation
handlar precis om detta. När bostadsutskottet behandlade ärendet påpekade
man att det inte är rimligt att en bostadsrättshavare också måste betala för
ett utökat programutbud, som det har fattats beslut om vid en förenings-
stämma - så löd den ursprungliga skrivningen som sedan majoriteten änd-
rade. Det är denna fråga som diskussionen i huvudsak gäller, Mikael Oden-
berg. Här borde det enligt mitt förmenande vara väldigt enkelt för Mikael
Odenberg och andra liberaler att ställa sig på individens sida, mot dessa för-
eningsbeslut.
I det aktuella fallet som jag har tagit upp lever en 85-årig dam under vräk-
ningshot, j ust beroende på att föreningen i demokratisk anda - vilket Mikael
Odenberg slåss för - har fattat beslut om att även denna 85-åriga dam, trots
att hon varken vill eller kan titta på kanalerna beroende på att de är filtre-
rade, skall betala för någonting som hon inte vill ha. Detta är inte rimligt. I
detta sammanhang skulle man mycket väl kunna införa ett minoritetsskydd
i bostadsrättslagen. Det är detta som vi reservanter begär, också av Mikael
Odenberg.
Anf. 130 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Jag är mycket intresserad av att slåss för den enskilde indivi-
dens intressen gentemot kollektivet. Det går inte att bortse ifrån att bostads-
rätt som boendeform är en kooperativ boendeform. Det är svårt att komma
ifrån det faktum att man med nödvändighet i en bostadsrättsförening måste
fatta vissa gemensamma beslut. Om en bostadsrättsförening har 50 medlem-
mar, går det inte att fatta 50 olika beslut om huruvida man skall lägga om
taket, måla om fasaden, byta fönster eller städa trapphuset. Man måste fatta
beslut i kollektiva former. Hur detta skall gå till regleras i bostadsrättslagen.
Olle Schmidt säger att just installation av kabel-TV av allting skulle vara
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
101
8 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 21
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
102
någon sorts exklusiv åtgärd i en bostadsrättsförening. Så är det ju inte. Man
får vara med och betala den installationen, precis som man får vara med och
betala installation av en vanlig centralantenn. Vare sig man vill titta på TV
eller inte kommer det ur det vanliga centralantennuttaget signaler som gör
det möjligt att titta på TV 1, TV 2 och TV 4. Likadant blir det när det kom-
mer ett kabel-TV-uttag i väggen. Då säger Olle Schmidt att man kan tvinga
enskilda att därutöver betala för ett programutbud som de inte vill ha - Film-
net, TV 1000 och den typen av betalkanaler. Men om någon bostadsrättsför-
ening skulle ha fattat ett sådant kollektivt beslut, menar jag att den enskilde
bostadsrättshavaren har goda möjligheter att överklaga och få det beslutet
undanröjt. Mig veterligt är frågan är över huvud taget inte prövad. Då borde
man försöka få en prövning till stånd i stället för att ställa till med ett oher-
rans liv i Sveriges riksdag.
Anf. 131 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Mikael Odenberg talade om ”ett oherrans liv”. Jag tycker
fortfarande att detta är en viktig principiell fråga. Mikael Odenberg borde
dela denna min uppfattning.
Vi reservanter begär att det skall införas ett minoritetsskydd. Jag har läst
andra moderata skrifter, och såvitt jag har förstått är moderaterna väldigt
måna om att i det demokratiska beslutsfattandet också bygga in olika former
av minoritetsskydd. Det gäller i den här kammaren och i andra församlingar.
Vad är det för fel med tanken att införa ett minoritetsskydd i bostadsrättsla-
gen? Där finns ju för övrigt redan ett minoritetsskydd. Frågan är om man
möjligen kan utöka detta genom att riksdagen gör ett tillkännagivande om
att regeringen skall undersöka de lagliga möjligheterna att införa ett minori-
tetsskydd av den här typen. Det är ju av detta som jag gör ett indignations-
nummer, enligt Mikael Odenberg.
Det handlar faktiskt om det som man skulle kunna kalla för den interna
föreningsfriheten. Vi har föreningsfrihet här i landet, och det är viktigt. Men
man kan också tycka att individerna inom föreningarna inte skall behöva
finna sig i vilka majoritetsbeslut som helst. Detta är en principellt viktig fråga
där Mikael Odenberg och jag rimligen borde hamna på samma linje. Jag
tycker fortfarande att Mikael Odenbergs argumentation vilar på kollekti-
vets, på de mäktiga organisationernas sida. I stället borde Mikael Odenberg
säga att det som händer många i Sverige är orimligt. Vi som lagstiftare borde
vara beredda att göra någonting åt saken. Det är det som är så dystert, och
det är därför som jag blir så vemodig när liberalismens härförare så ihärdigt -
som Mikael Odenberg understundom gör - ställer sig på den andra sidan och
säger till individen: Det här får du klara själv. Vi kan inte göra någonting åt
saken. Du får leva under vräkningshot. Gå du till domstol, så får vi se hur
det går.
Jag tycker inte att det är rimligt att vi i riksdagen agerar på det sättet.
Framför allt är det inte rimligt att en liberal agerar på det viset.
Anf. 132 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! En av anledningarna till den något yviga diskussionen i frå-
gan är den motion som Olle Schmidt har lagt, i vilken han på ett formidabelt
sätt blandar ihop en massa olika frågor. När det gäller kabel-TV lyckas han
röra ihop kostnader för installation av kabel-TV-nät, kostnader för anslut-
ning av kabel-TV-nät, serviceavgifter som föreningen har att erlägga för att
hålla nätet i stånd och slutligen programavgifter som det enskilda hushållet
skall betala. Han rör till det med en felaktig beskrivning av de regler som
gäller för att fatta beslut om installation av kabel-TV i en bostadsrättsför-
ening. Det är klart att diskussionen då blir litet förvirrad.
Men om diskussionen nu reduceras till det som jag uppfattar som nyckel-
meningen i Olle Schmidts reservation, nämligen att man inte anser det god-
tagbart att en bostadsrättsförening kan tvinga ett enskilt hushåll att betala
för ett programutbud som det inte vill ha, kan jag här inför kammaren dekla-
rera att det är en uppfattning som i sak delas av samtliga ledamöter i bostads-
utskottet, oavsett partitillhörighet. Däremot menar majoriteten att minori-
tetsskyddet redan finns på den här punkten i bostadsrättslagstiftningen, och
att det därför inte är erforderligt med något tillkännagivande till regeringen.
Om vi kan skala bort förvirringen och missuppfattningarna i Olle Schmidts
motion och reducera det till den här frågan, föreligger en total enighet i sak.
Anf. 133 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Förvirring eller inte, nu skall vi väl försöka hålla oss till det
som saken gäller. Reservationen i det betänkande vi nu behandlar handlar
huvudsakligen om abonnemangsavgiften. Vi sträckte oss inte längre i vår re-
servation. Motionen är alltså i det fallet primär.
Nu handlar det om vad reservationen tar upp. Mikael Odenberg drar in
frågor om centralantenn, vatten och annat som jag i egenskap av bostads-
rättshavare skulle stå för - jag är för övrigt bostadsrättshavare, så jag känner
någorlunda till detta. Men saken är ju den att detta med abonnemangsavgift
och programutbud förekommer. I de allra flesta fall förekommer det, Mikael
Odenberg. Det är bara det att den har bakats in i hyran för hyresgäster och
i årsavgiften för bostadsrättshavare utan att man egentligen är medveten om
det. Det handlar i många fall om en liten summa, men i flera fall har det visat
sig att den har ökat. I det aktuella fall som jag nämnde handlar det om
38^10 kronor. Men det handlar egentligen inte om pengarna, utan det hand-
lar om principen.
När bostadsutskottet behandlade denna fråga fanns det en mer pregnant
skrivning, där man från bostadsutskottets sida i sin helhet var beredd att gå
på den linje som reservanterna i det här fallet föreslog. Men denna skrivning
togs bort. Om jag inte missminner mig gjordes det faktiskt på förslag av
Mikael Odenberg. Det här numret om att känna sig missförstådd och annat
är väl en kritik som inte skall riktas mot mig. Möjligen är det den obotfärdi-
ges förhinder som Mikael Odenberg för närvarande bistår. Men om vi är
överens i frågan kanske vi skall låta den återremitteras till utskottet, så att
betänkandet skrivs om.
Anf. 134 MIKAEL ODENBERG (m):
Herr talman! Förvirringen kvarstår även om den något ändrar karaktär.
Nu talar Olle Schmidt om abonnemangsavgifter som man är tvungen att be-
tala. Det förhåller sig på det sättet, att om en bostadsrättsförening installerar
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
103
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
ett kabel-TV-nät och ansluter detta, måste föreningen betala serviceavgifter
till kabel-TV-företaget för underhåll av nätet. På kabel-TV-företaget är man
å sin sida skyldig att tillhandahålla ett basutbud med TV 1, TV 2 och TV 4.
Detta är avgifter för driftskostnad för kabel-TV-nätet som ingen bostads-
rättshavare kan undandra sig, lika litet som man kan undandra sig andra
driftskostnader för gemensamma installationer i en bostadsrättsfastighet.
Om Olle Schmidt med abonnemangsavgifter däremot avser avgifter som
hushållen skall betala för att få tillgång till ytterligare utbud av program, så
är det en annan sak. Det förekommer nog en och annan bostadsrättsförening
i det här landet som för att få del av mängdrabatten har något slags kollektivt
abonnemang på sådant tilläggsutbud. I det fallet delar jag uppfattningen, vil-
ket jag också tror att övriga i utskottet gör, att det naturligtvis är principiellt
felaktigt och ett oskick. Men det behövs ingen lagändring för att komma till
rätta med detta, därför att det redan i dag finns sådana regler i bostadsrätts-
lagen som gör det fullt möjligt för den enskilde att överklaga ett sådant kol-
lektivt beslutsfattande.
Jag har uppfattat att nyckelmeningen i reservationen är att det inte är god-
tagbart att en bostadsrättsförening kan tvinga ett enskilt hushåll att betala
för ett programutbud som det inte vill ha. Jag upprepar att det i bostadsut-
skottet inte finns några skiljaktiga meningar i sak på den punkten. Skillna-
den är bara att Olle Schmidt och Ulf Björklund vill slå in öppna dörrar, me-
dan bostadsutskottets majoritet finner att det är en onödig och tidsödande
sysselsättning att slå in öppna dörrar.
Anf. 135 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag ber om överseende med att debatten blir något lång.
De öppna dörrar som Mikael Odenberg hävdar att kammaren skall slå in
är för en hel del människor ett akut och verkligt problem för närvarande.
Om det då är något som den här församlingen skall göra, är det väl att agera.
Jag har letat i bostadsrättslagen, och jag kan inte hitta någon paragraf som
styrker att detta skydd redan finns. Så är det ju inte, vilket förmodligen
Mikael Odenberg också vet, annars skulle man inte våga fortsätta på detta
sätt. Man vet ju att ett antal föreningar fattar den här typen av beslut. Dess-
utom inbakas i serviceutbudet olika kanaler samtidigt som en del kanaler
läggs till etc. Detta är väldigt svårt att definiera. Men principen är likafullt
densamma. Det är klart att man kan säga att allting är service och installa-
tion, men principen som vi här diskuterar är ju att det är orimligt att männi-
skor skall behöva påtvingas något som de inte vill ha. Då räcker det inte med
att Mikael Odenberg säger att han instämmer, men att han inte är beredd
att göra någonting, i varje fall inte för de människor som känner sig kränkta.
De tycker rimligen, om de nu vill rösta på Moderaterna vid nästa val, att det
med de meningar som finns i den här programskriften otvetydigt är så, att
Mikael Odenberg som moderat borde se till att detta skydd också finns för
medlemmar i bostadsrättsföreningar. Detta förhållande skulle vi kunna rätta
till i dag, men det är inte Mikael Odenberg beredd att göra, vilket jag bekla-
gar.
104
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
SoU7 Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor
Mom. 7 (sjukvårdsorganisationen m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
151 för utskottet
112 för res. 1
86 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 62 m, 26 fp, 22 c, 18 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1 104 s, 7 v, 1 -
Frånvarande 33 s, 18 m, 7 fp, 9 c, 8 kds, 2 nyd, 7 v, 2 -
Margareta Israelsson (s) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Mom. 2 (prestationsersättning)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
251 för utskottet
21 för res. 2
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 62 m, 26 fp, 24 c, 19 kds, 8 v, 2 -
För res. 2 21 nyd
Frånvarande 28 s, 18 m, 7 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 3 (primärvårdsfrågor m.m.)
1. utskottets hemställan med godkännande av utskottets motivering
2. utskottets hemställan med godkännande av motiveringen i res. 3 (s)
Votering:
155 för utskottet
116 för res. 3
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 2 s, 62 m, 27 fp, 23 c, 19 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 3 108 s, 7 v, 1 -
Frånvarande 28 s, 18 m, 6 fp, 8 c, 7 kds, 2 nyd, 7 v, 2 -
Krister Örnfjäder (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Vissa bostads-
rättsfrågor
105
|
Prot. 1993/94:21 10 november 1993 |
Mom. 4 (barnmorskors förskrivningsrätt) 1. utskottet |
2. res. 4 (s)
|
106 |
Votering: 153 för utskottet 118 för res. 4 78 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 1 s, 61 m, 27 fp, 24 c, 18 kds, 21 nyd, 1 - För res. 4 109 s, 1 m, 7 v, 1 - Frånvarande 28 s, 18 m, 6 fp, 7 c, 8 kds, 2 nyd, 7 v, 2 - Leif Marklund (s) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats ha rös- Mom. 5 (akutsjukvården) 1. utskottet 2. res. 5 (nyd) Votering: 250 för utskottet 21 för res. 5 1 avstod 77 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 110 s, 62 m, 27 fp, 24 c, 19 kds, 7 v, 1 - För res. 5 21 nyd Avstod 1 - Frånvarande 28 s, 18 m, 6 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 7 v, 2 - Mom. 6 (vårdgarantin) 1. utskottet 2. res. 6 (nyd) Votering: 248 för utskottet 23 för res. 6 78 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 108 s, 62 m, 26 fp, 24 c, 19 kds, 8 v, 1 - För res. 6 1 s, 21 nyd, 1 s Frånvarande 29 s, 18 m, 7 fp, 7 c, 7 kds, 2 nyd, 6 v, 2 - Mom. 12 (kvinnlig könsstympning) 1. utskottet 2. mot. So217 yrk. 1 (fp), So477 (fp), U224yrk. 1 och 2 (kds,s, m,fp,c,nyd,v) 231 för utskottet |
38 för mot.
4 avstod
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 60 m, 10 fp, 18 c, 17 kds, 15 nyd, 1 v, 1 -
För mot.
Avstod
Frånvarande
1 s, 2 m, 17 fp, 6 c, 2 kds, 3 nyd, 6 v, 1 -
1 kds, 3 nyd
28 s, 18 m, 6 fp, 7 c, 6 kds, 2 nyd, 7 v, 2 -
Charlotte Cederschiöld (m) anmälde att hon avsett att rösta nej men marke-
rats ha röstat ja.
Mom. 23 (alternativmedicin)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
156 för utskottet
114 för res. 7
1 avstod
78 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 60 m, 27 fp, 23 c, 20 kds, 19 nyd, 6 v, 1 -
För res. 7
Avstod
Frånvarande
110 s, 1 m, 1 c, 1 v, 1 -
1 nyd
28 s, 19 m, 6 fp, 7 c, 6 kds, 3 nyd, 7 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SoU8 Socialtjänst
Mom. 1 (bistånd enligt socialtjänstlagen)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
253 för utskottet
21 för res. 1
75 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 62 m, 27 fp, 24 c, 20 kds, 8 v, 2 -
För res. 1 21 nyd
Frånvarande 28 s, 18 m, 6 fp, 7 c, 6 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
107
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
108
Mom. 2 (frivilligcentraler i kommunerna, m.m.)
1. utskottet
2. men (v)
Votering:
264 för utskottet
9 för men.
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 109 s, 62 m, 26 fp, 24 c, 20 kds, 21 nyd, 2 -
För men. 1 fp, 8 v
Frånvarande 29 s, 18 m, 6 fp, 7 c, 6 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
Mom. 13 (en asocialitetslag)
1. utskottet
2. res. 2 (nyd)
Votering:
252 för utskottet
21 för res. 2
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 110 s, 62 m, 27 fp, 23 c, 20 kds, 8 v, 2 -
För res. 2 21 nyd
Frånvarande 28 s, 18 m, 6 fp, 8 c, 6 kds, 2 nyd, 6 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrUl Kulturmiljövård m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU2 Ortnamn
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KrU3 Arkeologiska massfynd
1. utskottet
2. mot. Kr222 (m, fp)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
KrU5 Lotterifrågor
Kammaren biföll utskottets hemställan.
NU2 Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen
1. utskottet
2. men. (v)
3. utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till
motion N405, N420 (s)
Förberedande votering:
Ställdes men. mot mot. N405, N420
10 för men.
33 för mot N405, N420
230 avstod
76 frånvarande
Kammaren biträdde mot.
Huvudvotering:
232 för utskottet
36 för mot.
5 avstod
76 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 89 s, 62 m, 25 fp, 20 c, 17 kds, 18 nyd, 1 -
För mot. 21 s, 2 c, 3 kds, 1 nyd, 8 v, 1 -
Avstod 1 fp, 2 c, 2 nyd
Frånvarande 28 s, 18 m, 7 fp, 7 c, 6 kds, 2 nyd, 6 v, 2-
BoUl Vissa frågor om naturresurslagen
Kammaren biföll utskottets hemställan.
BoU2 Vissa bostadsrättsfrågor
Mom. 1-3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Mom. 4 (avgift för kabel-TV)
1. utskottet
2. res. (kds, fp)
Votering:
219 för utskottet
52 för res.
1 avstod
77 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 107 s, 62 m, 2 fp, 22 c, 19 nyd, 6 v, 1 -
För res. 2 s, 25 fp, 1 c, 20 kds, 2 nyd, 1 v, 1 -
Avstod 1 v
Frånvarande 29 s, 18 m, 6 fp, 8 c, 6 kds, 2 nyd, 6 v, 2-
Anmäldes och bordlädes
Redogörelse
1993/94JO1 Justitieombudsmännens ämbetsberättelse
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
109
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
22 § Kammaren åtskildes kl. 16.44.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets början t.o.m. 2 § anf. 2 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 6 § anf. 46 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. 10 § anf. 78 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 108 (delvis) och
av tredje vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
TOM T:SON THYBLAD
/Barbro Nordström
110
Onsdagen den 10 november
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
1 § Parentation........................................ 1
Talmannen
2 § Information från regeringen om medlemskapsförhandiingarna
med EG ........................................ 1
Statsrådet Ulf Dinkelspiel (m)
Mats Hellström (s)
Pär Granstedt (c)
Bengt Hurtig (v)
Tredje vice talmannen (om taletiden)
Ylva Annerstedt (fp)
Hans Göran Franck (s)
Björn Samuelson (v)
Johan Lönnroth (v)
Ingela Mårtensson (fp)
Hadar Cars (fp)
Birgitta Hambraeus (c)
Nils T Svensson (s)
3 § Hänvisning av ärenden till utskott ...................... 16
4 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 27
oktober ........................................ 17
Justitieutskottets betänkande JuU2
Justitieutskottets betänkande JuU3
Lagutskottets betänkande LU1
Lagutskottets betänkande LU2
Lagutskottets betänkande LU3
Utrikesutskottets betänkande UU5
Näringsutskottets betänkande NU1
Näringsutskottets betänkande NU3
Näringsutskottets betänkande NU4
Meddelande om samlad votering .......................... 20
5 § Processrättsliga frågor ............................... 20
Justitieutskottets betänkande JuU4
Debatt
Karl Gustaf Sjödin (nyd)
Jerry Martinger (m)
Ulf Eriksson (nyd)
Beslut fattades efter 11 §
6 § Krigsmaterielexport ................................. 27
Utrikesutskottets betänkande UU1
Debatt
Robert Jousma (nyd)
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Jan Jennehag (v)
Pär Granstedt (c)
Ingela Mårtensson (fp)
Hans Göran Franck (s)
Beslut fattades efter 11 §
7 § Mellanöstern ...................................... 44
Utrikesutskottets betänkande UU2
Debatt
Håkan Holmberg (fp)
Viola Furubjelke (s)
Beslut fattades efter 11 §
8 § Internationella miljöfrågor ............................ 48
Utrikesutskottets betänkande UU4
Beslut fattades efter 11 §
9 § Farligt gods ....................................... 48
Försvarsutskottets betänkande FöUl
Debatt
Sven-Olof Petersson (c)
Kenneth Lantz (kds)
Karin Wegestål (s)
Beslut fattades efter 11 §
10 § Svenskt medborgarskap m.m.......................... 53
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUl
Debatt
Arne Jansson (nyd)
Rune Backlund (c)
Beslut fattades efter 11 §
11 § Bidragsfusk m.m................................... 61
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2
Debatt
Gullan Lindblad (m)
Arne Jansson (nyd)
Beslut ............................................... 65
Justitieutskottets betänkande JuU4
Utrikesutskottets betänkande UU1
Utrikesutskottets betänkande UU2
Utrikesutskottets betänkande UU4
Försvarsutskottets betänkande FöUl
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfUl
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU2
Beslut om samlad votering ............................... 68
12 § Vissa hälso- och sjukvårdsfrågor....................... 68
112
Socialutskottets betänkande SoU7
Debatt
Hans Karlsson (s)
Berith Eriksson (v)
Jerzy Einhorn (kds)
Bo Nilsson (s)
Barbro Westerholm (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Peter Kling (nyd)
Beslut fattades efter 20 §
13 § Socialtjänst ....................................... 81
Socialutskottets betänkande SoU8
Debatt
Berith Eriksson (v)
Barbro Westerholm (fp)
Peter Kling (nyd)
Beslut fattades efter 20 §
14 § Kulturmiljövård m.m ............................... 83
Kulturutskottets betänkande KrUl
Debatt
Charlotte Branting (fp)
Beslut fattades efter 20 §
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
15 § Ortnamn ......................................... 84
Kulturutskottets betänkande KrU2
Beslut fattades efter 20 §
16 § Arkeologiska massfynd.............................. 84
Kulturutskottets betänkande KrU3
Debatt
Lennart Fridén (m)
Göran Åstrand (m)
Beslut fattades efter 20 §
Yl § Lotterifrågor...................................... 87
Kulturutskottets betänkande KrU5
Beslut fattades efter 20 §
18 § Återbäring av vinstmedel från vattenkraftsproduktionen .... 87
Näringsutskottets betänkande NU2
Debatt
Jan Backman (m)
John Andersson (-)
Hans Stenberg (s)
Bengt Hurtig (v)
Beslut fattades efter 20 §
19 § Vissa frågor om naturresurslagen ...................... 92
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Debatt
Bruno Poromaa (s)
Mikael Odenberg (m)
Berith Eriksson (v)
Beslut fattades efter 20 §
20 § Vissa bostadsrättsfrågor ............................. 97
Bostadsutskottets betänkande BoU2
Debatt
Olle Schmidt (fp)
Mikael Odenberg (m)
113
Prot. 1993/94:21
10 november 1993
Beslut ............................................... 105
Socialutskottets betänkande SoU7
Socialutskottets betänkande SoU8
Kulturutskottets betänkande KrUl
Kulturutskottets betänkande KrU2
Kulturutskottets betänkande KrU3
Kulturutskottets betänkande KrU5
Näringsutskottets betänkande NU2
Bostadsutskottets betänkande BoUl
Bostadsutskottets betänkande BoU2
21 § Bordläggning ..................................... 109
114
gotab 45410, Stockholm 1993