Protokoll
1993/94:124
1 § Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
Föredrogs
arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU26 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
(förnyad behandling) (prop. 1993/94:209 och 1993/94:80 delvis).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Anf. 1 ELVER JONSSON (fp):
Herr talman! I betänkandet 1993/94:AU18 behandlade utskottet proposi-
tion 209, Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen, delar av
proposition 1993/94:80, En allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring,
samt ett antal motioner väckta med anledning av propositionerna och motio-
ner väckta under allmänna motionstiden i år.
Utskottsbehandlingen av ärendet har inneburit att utskottsmajoriteten i
det betänkande som vi nu behandlar på några väsentliga punkter är annor-
lunda än den i betänkande AU18. Sålunda består den nya majoriteten i dessa
delar av företrädare för Socialdemokraterna. Företrädare för regeringspar-
tierna och Ny demokrati redovisar sina ståndpunkter i reservationer.
I föreliggande betänkande, nr 26, hänvisas till betänkande AU18, bila-
gorna 1 och 3, när det gäller regeringens lagförslag respektive Lagrådets ytt-
rande.
Herr talman! Regeringens förslag om en allmän och obligatorisk arbets-
löshetsförsäkring innebär att ett länge närt önskemål förverkligas. Många
tusen som i dag står utanför ett inkomstrelaterat försäkringsskydd vid arbets-
löshet får tillgång till en arbetslöshetskassa.
Då riksdagen i torsdags sakbehandlade ärendet här i kammaren framförde
jag kritiska synpunkter på de arbetsvillkor som blir följden då stora proposi-
tioner med behov av kompletterande juridisk och teknisk bearbetning läm-
nas sent till riksdagen. Detta omdöme gäller alltjämt, liksom då framförda
uppskattningar till vår kanslipersonal som intill dessa senaste - och, får jag
säga, nattliga - timmar dragit ett tungt lass.
Herr talman! Med dessa sammanfattande synpunkter yrkar jag bifall till
Den fortsatta
reformeringen av
arbetslöshets-
försäkringen
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Den fortsatta
reformeringen av
arbetslöshets-
försäkringen
reservation 1 under mom. 1 i betänkande AU26 och i övrigt till utskottets
hemställan.
Anf. 2 LAILA STRID-JANSSON (nyd):
Herr talman! Efter återremissen till utskottet av ärendet om den fortsatta
reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen har jag på ett anmärkningsvärt
sätt erfarit att ledamöterna i Sveriges riksdag inte arbetar för Sverige och det
svenska folket utan endast har sitt partis politiska inriktning och prestige för
ögonen. Nu inser jag varför Sverige har hamnat i så djup ekonomisk kris:
Sveriges problem är politik och politiker.
I detta a-kasseärende finns det jättebra bitar i propositionen, i Social-
demokraternas, i Vänsterns och i vår egen motion. Om vi verkligen jobbade
för Sveriges bästa vore det väl den naturligaste sak i världen att man plock-
ade ut dessa russin ur kakan och förenade dem till ett enda stabilt, politiskt
väl förankrat förslag? Är inte detta vanligt svenskt bondförnuft?
Några incitament till seriösa förhandlingar för att få fram ett bra förslag
existerar inte. Nu är förslaget behandlat efter prestige- och politikerintriger
och inom politikens ramar. Sveriges väl och ve är sekundärt.
Efter återremissen försökte jag få gehör för min tanke. Naturligtvis av-
slogs den av de etablerade politikerna. En del av dem har ju suttit här mer
än tio år. Så fick man inte göra - då kunde ju något parti få mer poäng än
de andra. I stället skulle nu de olika blockens kompletta förslag ställas upp
mot varandra, och en därpå följande röstning skulle avgöra hur betänkandet
skulle skrivas.
I stället för att optimera insatsen och utbytet av mycket kvalificerade för-
slag tvingas man nu att rösta fram ett förslag som politiskt sett har majoritet.
Innehållet, de som berörs och konsekvenserna av beslutet är ovidkom-
mande. Det är ytterst beklagligt att kammaren skall ta del av och besluta
om ofullständiga, krångliga och verklighetsfrämmande förslag som berör så
många människor. Hade viljan funnits bland politikerna skulle slutproduk-
ten ha blivit en helt annan.
Herr talman! Jag är uppriktigt illa berörd över det kommande beslutet,
som är grundat på politik och inte på omsorgen om Sveriges folk. Det som
dock ger mig viss styrka är min egen vetskap om att jag nu på alla sätt har
försökt tillämpa sunt förnuft i detta ärende. Det spott och spe och de lögner
som jag fick utstå och den nivå på debattinläggen som Moderaternas företrä-
dare använde sig av exemplifierar mer än väl vad politik egentligen handlar
om. Detta kommer jag givetvis att bära med mig i min fortsatta kamp för
införandet av sunt förnuft i riksdagen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till Ny demokratis reservation nr 2.
Anf. 3 HANS ANDERSSON (v):
Herr talman! Det är stor risk att riksdagen snart kommer att anta ett ofär-
digt lagförslag som beretts på ett helt undermåligt sätt och som processats i
detta hus på ett hart när skandalartat sätt. Resultatet skulle komma i tillämp-
ning efter några veckor och beröra hundratusentals människor som är ar-
betslösa.
Vänsterpartiet har yrkat avslag på propositionen och vill ha en utredning
för att modernisera och få fram ett rimligt förslag. Det innebär att Vänster-
partiet stöder utskottets förslag. Den meningsyttring som finns till mom. 1
avser att markera att vi har en något annorlunda syn när det gäller inrikt-
ningen på den framtida försäkringen, men Vänsterpartiet kommer att rösta
för utskottstexten när det gäller mom. 1. Jag yrkar alltså bifall till utskottets
hemställan i mom. 1.
När det gäller mom. 5 yrkar jag bifall till min meningsyttring, som avser
ersättningsnivåer och ersättningstak redan från den 1 juli 1994.
Herr talman! Ny demokrati har motionerat om att avslå regeringens pro-
position; framför allt avser det regelverket. I dag har vi en obligatorisk finan-
siering av försäkringen - det är vad Ny demokrati vill ha. I dag har vi regler
för t.ex. ersättningsperioder, arbetsvillkor, osv. som är i enlighet med vad
Ny demokrati vill ha. Det skall tillsättas en utredning för att ytterligare gå
igenom regelverket. I den utredningen sitter en representant för Ny demo-
krati, den representant som sitter i arbetsmarknadsutskottet. Nydemokra-
terna bör därför biträda utskottets förslag efter att i en egen reservation ha
markerat sin inställning. Jag vädjar till det nydemokratiska partiet - eller
kanske snarare de nydemokratiska partierna - att här i kammaren agera i
enlighet med principen om sunt förnuft. Då bidrar ni faktiskt till att förnya
demokratin i Sveriges riksdag.
Anf. 4 JOHNNY AHLQVIST (s):
Herr talman! Turerna kring regeringens förslag till ny arbetslöshetsförsäk-
ring har varit väldigt många. Det blir ju gärna så när regeringen till riksdagen
kommer med ett halvfärdigt och hafsigt förslag, som med lämpor till Ny de-
mokrati skall pressas igenom systemet - allt bara för att kunna sjösätta det
före valet.
Det är ett förslag som dessutom är så komplicerat och byråkratiskt att det
nästan är ogenomträngligt för en vanlig människa. Detta konstaterade även
Lagrådet i sitt yttrande över förslaget.
Frågetecknen är många. Regeringen medger själv att åtskilliga frågor
återstår att utreda. Det är en diger lista med ett tjugotal frågetecken som
man skall utreda framöver.
Fyra timmars debatt i torsdags kväll gav inga besked till de hundratusen-
tals arbetslösa som känner oro inför framtiden. Det gavs inte några som helst
besked, trots att fyra företrädare för regeringspartierna och arbetsmark-
nadsminister Börje Hörnlund deltog.
Nu skall jag inte starta en ny debatt här, herr talman. Vår inställning till
förslaget och våra argument är säkert välkända. Men jag vill ändå mycket
kort sammanfatta förslagets innebörd.
Förslaget om en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring är ingen all-
män försäkring. Förslaget innebär att färre människor i framtiden kommer
att omfattas, beroende på ett mycket komplicerat regelsystem.
Förslaget innebär vidare att villkoren för ersättning skärps, vilket i synner-
het kommer att drabba kvinnor och ungdomar. Även företagare på glesbyg-
den får försämrade villkor. Den maximala tiden begränsas till två ersätt-
ningsperioder. Många arbetslösa kommer emellertid inte att få två perioder
utan utförsäkras tidigare.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Den fortsatta
reformeringen av
arbetslöshets-
försäkringen
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Den fortsatta
reformeringen av
arbetslöshets-
försäkringen
I det betänkande som nu har lagts på kammarens bord efter återremissen
till utskottet finns en teknisk majoritet för Socialdemokraternas yrkande om
avslag på propositionen. Men detta är endast en teknisk majoritet som vi har
genom ordförandens utslagsröst.
Denna majoritet kommer att vändas här i kammaren, trots den kritik som
Ny demokrati har framfört mot regeringens förslag. Ny demokrati har ju
upphört att fungera som parti men står kvar som stödtrupp åt regeringen.
Därför går nu regeringens förslag igenom helt ograverat. Det är verkligen
ett beklämmande spel med de arbetslösa som vi nu upplever.
Herr talman! För att det inte skall råda några oklarheter om var vi social-
demokrater står i denna fråga vill jag avslutningsvis jag säga följande, som
jag också sade i den förra debatten:
Vi har i betänkandet presenterat vår principiella syn på hur arbetslöshets-
försäkringen bör se ut i framtiden. Om väljarna ger oss sitt förtroende i hös-
tens val kommer vi med detta som grund att förändra det system som nu
införs.
Det betyder bl.a. att begränsningen till två ersättningsperioder tas bort.
Vi kommer att lägga fram förslag som innebär att vi åter får en arbetslöshets-
försäkring som verkligen är värd namnet. Arbetslinjen skall vara en av de
bärande delarna i försäkringen.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till hemställan i arbetsmark-
nadsutskottets betänkande.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
Mom. 1 (proposition 1993/94:209 m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
3. res. 2 (nyd)
Förberedande votering:
157 för res. 1
19 för res. 2
142 avstod
31 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
143 för utskottet
160 för res. 1
16 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll reservation 1.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 129 s, 1 fp, 1 nyd, 10 v, 2-
För res. 1: 74 m, 28 fp, 29 c, 25 kds, 3 nyd, 1 -
Avstod: 16 nyd
Frånvarande: 9 s, 6 m, 4 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 4 v, 1 -
Lotta Edholm (fp) anmälde att hon avsett att rösta nej men markerats ha
röstat ja.
Mom. 5 (ersättningsnivån från den 1 juli 1994 m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
300 för utskottet
13 för men.
4 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 122 s, 74 m, 29 fp, 29 c, 25 kds, 20 nyd, 1 -
För men.: 11 v, 2-
Avstod: 4 s
Frånvarande: 12 s, 6 m, 4 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 3 v, 1 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
2 § Sammanställning av anslag på tilläggsbudget våren 1994
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU25 Sammanställning av anslag på tilläggsbudget våren 1994
(prop. 1993/94:105 delvis, 1993/94:125 delvis, 1993/94:140, 1993/94:148
och 1993/94:245).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
3 § Räntor på statsskulden, m.m.
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU26 Räntor på statsskulden, m.m. (prop. 1993/94:150 delvis).
Prot. 1993/94:124 Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
11 juni 1994 endast en bordläggning.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
4 § Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU27 Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 (prop.
1993/94:150 delvis).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
5 § Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1994/95
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU28 Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1994/95 (prop.
1993/94:150 delvis).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
6 § Statsbudget för budgetåret 1994/95
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU29 Statsbudget för budgetåret 1994/95 (prop. 1993/94:100 del-
vis).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Beslut
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 8.22 på förslag av andre vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 9.00 då partiledardebatten skulle böija.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 9.00.
7 § Partiledardebatt
Anf. 5 TALMANNEN:
Efter i 13 § riksdagsordningen angivet samråd med gruppledarna om upp-
läggningen av partiledardebatten har jag beslutat föreslå följande upplägg-
ning.
En representant för vartdera partiet äger rätt att delta i debatten med ett
inledningsanförande om 15 minuter. Replikrätt gäller för samtliga debattdel-
tagare, med undantag för den som skall hålla nästa huvudanförande. Duell-
metoden tillämpas.
Ett replikskifte för den första repliken omfattar högst 3 minuter och den
andra högst 2 minuter.
I det replikskifte som väntas uppkomma mellan Ingvar Carlsson och Carl
Bildt, efter Carl Bildts huvudanförande, kommer att medges en ytterligare
replik om 3 minuter för vardera talaren.
Jag får erinra om bestämmelsen i 2 kap. 8 § riksdagsordningen att beslut
om begränsning avyttranderätt i debatt fattas utan föregående överläggning.
Partiledardebatt
Kammaren biföll talmannens förslag.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Anf. 6 INGVAR CARLSSON (s):
Fru talman! För snart tre år sedan, sommaren 1991, lämnade jag, som
statsminister, in Sveriges ansökan om medlemskap i Europeiska gemenska-
pen. Då var en majoritet av svenska folket för ett svenskt EU-medlemskap.
I dag är flertalet negativa eller tveksamma.
För snart tre år sedan, hösten 1991, fick Sverige en moderatledd, borgerlig
regering. Då trodde en majoritet av svenska folket att en borgerlig regering
skulle skapa bättre tillväxt, lägre arbetslöshet och ökad välfärd.
I stället fördjupade regeringen lågkonjunkturen och förvärrade krisen.
Regeringen insåg inte riskerna med att låta arbetslösheten stiga till tvåsiff-
riga nivåer. Den missbedömde gång på gång hur farligt snabbt budgetunder-
skott och statsskuld rusade i väg. Regeringen ägnade sin mesta tid åt att sätta
i gång ett systemskifte och en ”valfrihetsrevolution”. Men det blev ingen
ökad valfrihet. I stället blev det nedskärningar inom förskolan och skolan,
sämre hjälp till de gamla och en sjukvård som sviktar.
Statsministern döpte regeringens politik till den ”enda” vägen. Han kal-
lade den också för ”Europavägen”. Budskapet var: För att Sverige skall
kunna bli medlem i EU måste vi sänka skatterna och skära ned på välfärden
rejält. Men efter tre år med moderat politik säger många: Är det detta som
väntar oss i EU, då säger jag nej.
Nu är, tack och lov, den europeiska unionen inte moderat. Den är inte
heller socialdemokratisk. Den blir vad medlemsländerna och medborgarna
gör den till.
De konservativa partierna i Europa vill gå en väg som har prövats och
misslyckats i Storbritannien. Det är en väg som nu också har prövats i Sve-
rige, och visat sig vara en återvändsgränd.
De socialdemokratiska partierna i Europiska unionen vill gå en helt annan
väg. Tillsammans har vi antagit ett program som heter ”Sätt Europa i ar-
bete”. Det handlar om aktiv sysselsättningspolitik, om kompetensutveckling
i stället för låga löner, om fackligt samarbete. Det handlar om miljön, om
kampen mot fascism och rasism, om fred och säkerhet. Det handlar om jäm-
ställdhet, om lika villkor i arbetslivet, om barnomsorg och om fler kvinnor
i politiken.
Inför valet till Europaparlamentet gick det franska socialistpartiet ut med
varvade listor, liksom de flamländska belgarna. De tyska socialdemokra-
terna har 46 % kvinnor på valbar plats, de spanska 36 %.
Om jag får bestämma, kommer hälften av de s-politiker som skall före-
träda Sverige i Europeiska unionen att vara kvinnor.
Jag ser Europeiska unionen som en möjlighet att skapa ett annat Europa
än det som efter 10 år av nyliberal politik nu trycks ned av arbetslöshet och
uppgivenhet. Jag tror att vi bättre kan lösa de för oss viktiga problemen inom
än utanför EU. Jag tror också att ett EU-medlemskap har fler fördelar än
nackdelar. Jag har stor förståelse för att många tycker att det är svårt att ta
ställning och att de känner sig osäkra.
Det är svårt. Det är osäkert. I slutändan handlar det om att försöka göra
en bedömning av framtiden. Och om den kan inte vare sig jag eller någon
annan - inte ens Carl Bildt - uttala sig med säkerhet.
Men vi kan försöka lära oss så mycket som möjligt, innan vi tar ställning.
Vi kan respektera att vi har olika uppfattning. Vi kan diskutera med var-
andra. Och vi kan kanske till sist mötas.
Hade det varit folkomröstning nu i juni, som Carl Bildt ville, tror jag att
det hade blivit svårt att klara den uppgiften. Men nu har vi mer tid.
Och vi har ett mycket viktigt val i vårt land före folkomröstningen. Ett val
som ger Sverige chansen att byta färdriktning och regering.
Det är inte EU, det är fortsatt moderatstyre, som är det främsta hotet mot
de värden och den gemenskap som vi byggt upp i vårt land. Det tror jag även
företrädare för Centern och Folkpartiet börjar inse.
Vad som än händer i november behöver Sverige en socialdemokratisk re-
gering som tar itu med arbetslösheten, som bryr sig om hur människor har
det och som kan skapa framtidstro!
Den ”enda” vägens politik, den som skulle lösa Sveriges problem, tog
tvärt slut hösten 1992. När räntan for upp till otroliga 500 %, kom sanning-
ens minut för en yrvaken regering, som sade sig ha full kontroll över ekono-
min. Marknadens dom var hård. Misslyckandet var ett faktum. Statsminis-
tern tog själv ordet i sin mun så småningom.
Men regeringen fick en chans som ingen annan svensk regering i fredstid
fått. Det största oppositionspartiet erbjöd ett samarbete för att ta landet ur
den akuta ekonomiska krisen. Det blev en uppgörelse mellan regeringen och
socialdemokratin. Regeringen hade inget annat val, där den dinglade över
det ekonomiska bråddjupet. Men så snart regeringen fått näsan över kanten
var det slut på samarbetsviljan.
Nästan genast böljade moderata statsråd att springa ifrån överenskom-
melserna. Privatiseringarna av statliga företag fortsatte. Aktiebeskattningen
sänktes. Våra förslag att minska arbetslösheten röstades ned. Vårdnadsbi-
draget var inte avskrivet.
Det som en majoritet av svenska folket sagt sig vilja ha, det som näringsli-
vet efterfrågat, det som så många ekonomer menar vore avgörande för att
återupprätta förtroendet för Sverige - ett samarbete över blockgränsen i de
stora avgörande frågorna - avvisade regeringen.
Statsminister Bildt gjorde det ödesdigra valet att göra sin regering bero-
ende av Ny demokrati. Bengt Westerberg, Olof Johansson och Alf Svensson
lät det ske.
Ovanpå den ekonomiska krisen fick vi en politisk kris. Och Sverige fick
en regering som från den ena dagen till den andra inte visste om den skulle
få igenom sin politik. Carl Bildt försvarade sitt samarbete med lan Wacht-
meister. Där fanns en samsyn och en grundideologi som förenade. Sedan för-
svann herr Wachtmeister.
Carl Bildt försvarade i debatten mot mig för några veckor sedan sitt samar-
bete med Harriet Colliander. Nu är också fru Colliander historia - eller är
på väg att bli historia.
Det parti med vars hjälp regeringen hållit sig kvar vid makten är i fullstän-
dig upplösning.
Finalen på samarbetet mellan regeringen och Ny demokrati blev en be-
klämmande uppvisning.
Alf Svensson fick sitt vårdnadsbidrag. Budgetunderskottet späddes på
med ytterligare 4 000 miljoner kronor. Ny demokrati sprack.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Med hjälp av resterna av Ny demokrati lyckades regeringen i sista minuten
här i kammaren nu på morgonen försämra arbetslöshetsförsäkringen. De
nya reglerna skall gälla om tre veckor. Nu får färre lägre ersättning under
kortare tid. Visserligen minskar statens utgifter för a-kassan, men i stället
ökar kommunernas utgifter för socialbidrag. Kostnaderna flyttas från det
ena stället till det andra. Nu förstår jag vad Ny demokrati menade när de i
valrörelsen flyttade backar från den ena sidan av scenen till den andra. Där-
emot förstår jag inte hur vissa regeringspartier har kunnat hamna i ett sådant
sällskap.
Krisen för Ny demokrati är också en kris för den borgerliga regeringen.
Sveriges problem är stora, men inte ödesbestämda. Konjunkturen är på
väg upp. Men vi är inte på väg in i någon ”gyllene period”, som Carl Bildt
tanklöst och taktiskt utlovat.
De kommande åren blir tuffa, besluten svåra, påfrestningarna kännbara.
Men vändningen i ekonomin skapar möjligheter, som vi måste ta till vara,
innan det är för sent. Jag ser tre huvuduppgifter de närmaste åren.
1. Att få ned arbetslösheten.
Sverige får inte fastna i samma arbetslöshetsfälla som slagit igen över land
efter land.
Vi socialdemokrater kommer att bekämpa arbetslösheten, på alla fronter
och med alla medel.
Vi vill öka sysselsättningen, främst i näringslivet.
Vi vill stimulera investeringar i företag, i byggande, i kommunikationer, i
tele och data, i miljö.
Vi vill satsa på kunskap och kompetens, genom fler platser i gymnasiesko-
lan, högskolan och arbetsmarknadsutbildningen.
Vårt mål är att ingen under 25 år skall behöva gå arbetslös mer än 100
dagar.
Vi tror inte att sämre anställningstrygghet och snabbare utförsäkring ur a-
kassan skapar några nya jobb. De skapar bara otrygghet och socialbidrags-
beroende.
Det är vansinnigt att nu tvinga ytterligare 20 000 kommunalt anställda att
lämna sina jobb på daghem, i skolor, på sjukhus och inom hemtjänsten. De
behövs där.
2. Att få hejd på underskott och skulder.
Det viktigaste för att minska budgetunderskottet är att få i gång tillväxten.
Därför gör vi massiva investeringssatsningar. Vårt parti föreslår en investe-
ringssatsning på 20 miljarder kronor.
Varje arbetslös som får ett jobb och kan försörja sig är en besparing.
Vi måste granska varenda utgiftspost. Det finns inte utrymme för vård-
nadsbidrag eller några kostnadskrävande reformer.
Vi kan inte utlova några skattesänkningar, inte med en statsskuld på drygt
1 000 miljarder kronor - en skuld som för närvarande dessutom växer med
200 miljarder om året och som ger ränteutgifter på över 100 miljarder kronor
nästa år.
Vi tycker att det är rimligt att kapitalägare betalar åtminstone lika mycket
i skatt som låginkomsttagarna.
10
Vi tycker att det är lika rimligt att de som har de allra högsta lönerna får
betala 5 % höjd skatt för att stödja de arbetslösa.
3. Att låta solidaritet och medmänsklighet prägla politiken.
Det är förhållandevis enkelt att sitta vid ett skrivbord och visa hur en ned-
skärning här och en försämring där ger lägre utgifter.
Men bilden blir en annan, om man tänker sig att det är det egna barnet
som inte får tillräckligt med stöd och hjälp i skolan, om man kan föreställa
sig själv där i sjukhussängen, utan möjlighet att få duscha ens en gång i
veckan, om det är ens egen senildementa mamma som får allt mindre hjälp
och känner sig otryggare.
Då tror jag att de flesta inser att påfrestningarna måste fördelas så rättvist
som möjligt, och det är vi som har jobb, som är friska och som klarar oss
förhållandevis bra som måste bära det tyngsta lasset.
I dag styrs Sverige av en regering som uttalat vill att de ekonomiska och
sociala skillnaderna skall öka.
Efter den 18 september hoppas jag att Sverige styrs av en socialdemokra-
tisk regering, som inte givit upp, som är beredd att med all kraft bekämpa
arbetslösheten, som med hela sin övertygelse strävar mot ett så rättvist och
jämställt samhälle som möjligt och som inbjuder alla, som vill åt samma håll,
att vara med.
(Applåder)
Anf. 7 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Ingvar Carlsson konstaterar att en huvuduppgift för varje re-
gering, nu och efter valet i höst, är att komma tillbaka till full sysselsättning.
Det är lätt att till fullo instämma i att detta är en huvuduppgift.
Vi är också överens mellan regeringen och Socialdemokraterna om att det
under detta årtionde, fram till sekelskiftet, behövs ett tillskott på ungefär,
kanske t.o.m. drygt, en halv miljon nya jobb i det privata näringslivet.
Det här är en enorm utmaning, eftersom hela sysselsättningsökningen ef-
ter 1950 har skett inom den offentliga sektorn. Den privata sysselsättningen
har under den här perioden i stort sett stått stilla.
Det här innebär att det nu krävs ett trendbrott jämfört med den utveckling
som vi har haft hittills.
Den privata stagnationen har inte varit något stort problem, så länge den
offentliga sektorn har expanderat, men nu är situationen alltså annorlunda.
Vi är från regeringens sida och från Folkpartiets sida övertygade om att
det för att man skall kunna åstadkomma ett tillräckligt trendbrott krävs en
rad åtgärder för att skapa bättre villkor, framför allt för nya företag och små
företag. Regeringen har också under de här åren genomfört en rad sådana
åtgärder. Några av de viktigaste har genomförts först i år, och en del kommer
att genomföras under de månader som ligger framför oss.
I flertalet fall har Socialdemokraterna gått emot de här åtgärderna. I åt-
skilliga fall har man sagt att om Socialdemokraterna skulle återkomma i re-
geringsställning efter valet i höst, avser man att återställa den gamla ord-
ningen, dvs. den ordning som under 40 år inte gav oss något tillskott av jobb
i den privata sektorn.
Vi behöver alltså inte fundera så mycket på vad effekterna blir om denna
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
11
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
socialdemokratiska politik fullföljs, därför att vi har facit. Vi har sett histo-
riskt hur det har gått. Det är mot denna bakgrund som jag vill ställa två frå-
gor till Ingvar Carlsson.
För det första: Hur kan ni socialdemokrater tro att en politik som inte gav
något tillskott av privata jobb under 40 år nu skall kunna ge oss över en halv
miljon jobb under 6-7 år?
För det andra: Hur kan ni socialdemokrater tro att företagare och andra
i tillräcklig utsträckning vill satsa pengar i riskfyllda investeringar i småföre-
tag ifall de får bättre betalt efter skatt om de sätter in pengarna på banken
eller köper statsobligationer?
Anf. 8 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Är det inte märkligt, Bengt Westerberg, att vi har haft de
stora ”tappen” när det gäller sysselsättning, industri och näringsliv mellan
1976 och 1982 samt mellan 1991 och 1994 när vi har haft en borgerlig rege-
ring? Är det bara en slump? Eller kan det möjligen hänga samman med vil-
ken sorts politik som man för? Beror det på att den nyliberala politik som
misslyckades ute i Europa under 80-talet och som ni här nu försöker att föra
inte ger resultat? Att bara förlita sig på marknadskrafterna ger inte resultat.
Om man dessutom för en budget- och efterfrågestimulerande politik som i
stället kör ner konjunkturen, är det klart att det blir massarbetslöshet. Då
får vi en sådan här situation som vi nu har upplevt.
Jag anklagar den borgerliga regeringen för att med sin ekonomiska politik
ha drivit ner efterfrågan, förvärrat arbetslösheten och försenat konjunktur-
uppgången. Det är 70 000 företag som har gått i konkurs under den borger-
liga regeringstiden. Många av dessa företag är småföretag, Bengt Wester-
berg, och det är inte någon socialdemokratisk politik som har drivit dem i
konkurs. Men med den politik som ni har fört har de inte fått någon efterfrå-
gan på sina produkter.
Sedan över till skatterna. Här är Bengt Westerberg verkligen ute på hal
is. Vi träffade en överenskommelse om en skattereform, där den nuvarande
finansministern var en av arkitekterna. Ni bedömde att den överenskomna
skattenivån för kapitalägarna var rimlig. Den skattereformen förhindrade
skattefusk och skatteplanering. Avsikten var att ge en långsiktig stabilitet åt
vårt näringsliv och vårt ekonomiska liv över huvud taget. Vad ni gjorde var
att bryta upp skattereformen. För de grupper, aktieägarna, som hade det
allra bäst sänkte ni skatten, samtidigt som ni försämrade för gamla, sjuka
och arbetslösa. Det är inte bara en orättfärdig politik utan det är också en
dålig politik därför att den inte leder till fler jobb. Det har den inte gjort i
andra länder och inte heller i Sverige. I takt med att ni har sänkt dessa skatter
har det blivit ännu fler arbetslösa.
Vad vi socialdemokrater däremot vill göra är att förbättra förutsättning-
arna för företagen. Med en socialdemokratisk regering blir det lägre skatter
för företagen och högre skatter för ägarna. Vi vill satsa 20 miljarder kronor
i ett massivt investeringsprogram som kan få i gång hjulen i Sverige, som kan
skapa litet optimism och framtidstro. Den här regeringen har återigen visat
att den är förlamad av sin ideologi. Den tror inte på politikens möjligheter.
12
Därför kommer denna regering inte att kunna ta Sverige ur den ekonomiska
krisen.
(Applåder)
Anf. 9 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Även om man bortser från de borgerliga regeringsperioderna
och bara ser på utvecklingen mellan 1950 och fram till 1976 - alltså under ett
kvarts sekel - visar det sig att ni socialdemokrater inte skapade några jobb
i privat sektor. Självfallet har konjunkturerna under den här perioden gått
upp och ner, men faktum är att den socialdemokratiska politiken har innebu-
rit att för varje nytt jobb som har tillkommit i privat sektor har ett jobb för-
svunnit. Jag sade att vi kunde leva med detta så länge som den offentliga
sektorn expanderade och ändå klarade vi sysselsättningen, men nu står vi
inför en ny utmaning som kräver ett trendbrott. Då duger inte den gamla
politiken som inte gav något tillskott av nya jobb.
Ingvar Carlsson säger att han tror att det går att ge goda villkor för företag,
men att man skall ha högre skatt för företagare. Jag tycker att Kjell-Olof
Feldt har slagit huvudet på spiken när han i sin nya bok ”Rädda välfärdssta-
ten” skriver: ”Vi socialdemokrater har inte utan fog beskyllts för att önska
det omöjliga: rika företag, men fattiga företagare och före tagsägare.” Den
politiken betecknar Ingvar Carlssons förre finansminister Kjell-Olof Feldt
som omöjlig, och det är dess värre sanningen. Den politiken är omöjlig.
Om ni inte är beredda att skapa sådana villkor att företagare och företags-
ägare är beredda att tillskjuta kapital också i riskfyllda småföretag, kommer
vi aldrig att få den expansion till stånd som vi och Socialdemokraterna - så-
vitt jag förstår - är överens om är nödvändig för att vi skall kunna klara sys-
selsättningen fram till sekelskiftet. För att få fram en halv miljon nya jobb
måste vi göra det möjligt för dem som är beredda att satsa i små företag att
få en lika bra avkastning efter skatt som man får om man sätter in pengarna
på bank eller placerar dem i statsobligationer. Säger Socialdemokraterna nej
till den politiken, då är det precis som Kjell-Olof Feldt säger: Den politiken
är omöjlig.
(Applåder)
Anf. 10 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag läste att Electrolux i Mariestad kommer att säga upp 130
anställda nu i veckan. Och det kan bli fler, säger företagsledningen. Orsa-
ken: för liten efterfrågan och den osäkra räntan. Chefen Jörgen Johansson
säger: Möjligen kan en socialdemokratisk valseger innebära att det satsas på
vissa åtgärder. Just det.
Ett näringsliv som inte har ett stöd av den ekonomiska politiken, som är
helt utlämnat åt marknadskrafterna, har svårt att klara både sin produktion
och sin sysselsättning.
Vad hände under 80-talet med näringslivet? Jo, industriinvesteringarna,
Bengt Westerberg, ökade med över 40 %. Det fanns optimism och framtids-
tro, som till sist blev litet för stor. Men industriinvesteringarna ökade med
40 %. Under er tid i regeringsställning har industriinvesteringarna rasat.
Visst är det en utmaning. Vi står inför en enorm uppgift. Jag har aldrig ett
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
13
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
ögonblick sagt att detta är en lätt uppgift. Land efter land har ju misslyckats,
därför att man har använt de medel som ni nu försöker med igen. För mig
är i själva verket ett av de främsta skälen till att jag anser att vi bör bli med-
lemmar i den europeiska unionen att det inte heller för en socialdemokratisk
regering är lika lätt längre. Det går inte på samma sätt att bara tillämpa na-
tionella metoder för att klara sysselsättningen, utan det kommer att behö-
vas - som jag ser det - en europeisk strategi för att vi med större framgång
skall klara den uppgiften.
Vad jag kritiserar regeringen för är passivitet, för att med felaktiga åtgär-
der ha fördjupat lågkonjunkturen och försenat uppgången. Nu står man utan
medel för att kunna ta vara på de möjligheter som en konjunkturuppgång
erbjuder. Det är därför som regeringen är förbrukad när det gäller kampen
mot arbetslösheten.
(Applåder)
Anf. 11 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Efter detta replikskifte hänger frågan i luften: Hur, Ingvar
Carlsson? Inte med ett enda ord nämner ni småföretagens villkor i det här
landet, inte med ett enda ord - i ett replikskifte som handlar om att skapa
nya jobb! Hur kan det komma sig?
Vi ser i dag hur antalet jobb ökar i de små, mindre och medelstora företa-
gen. Det är fakta som talar att regeringens politik håller på att ge resultat.
Ni har under lång tid i regeringsställning misslyckats med att ge framtidstro
i de många mindre och medelstora företagen. Det är ett faktum. Ni har
uppenbarligen inte ändrat er, utan ni vill driva en ensidig efterfrågestimule-
rande politik för pengar som inte finns. Därmed förvärrar ni obalanserna i
den svenska ekonomin och ger marknaden ännu större svängrum för att höja
räntorna och därmed sänka den svenska kronans kurs och över huvud taget
minska tilltron till den svenska ekonomin.
Den lilla spång som ni tror skall rädda er är att andra skall hjälpa er, dvs.
Europasamarbetet. Är det någon som tror att EU skall lösa Sveriges ekono-
miska problem? Det handlar om att vi själva kan rätta mun efter matsäcken
och inte förbruka mera långsiktigt än vad vi uthålligt kan producera.
Ingvar Carlsson säger att vi ingenting gör, att vi för en passiv politik. Ingen
regering någonsin i detta land har satsat mera på arbetsmarknadspolitiska
åtgärder än den här regeringen. Vi har ärvt problem från er som krävde
denna politik för att de svagaste i samhället inte skulle hamna i en ännu värre
situation.
Ingvar Carlsson försöker ständigt göra socialdemokraterna till företrädare
för småfolket. Han angriper de framgångar som vi har nått i politiken, t.ex.
att äntligen få igenom, nyss i denna kammare, en allmän obligatorisk arbets-
löshetsförsäkring som omfattar alla människor som står till arbetsmarkna-
dens förfogande. Det är ett centerpolitiskt förslag sedan andra halvan av 60-
talet. På vilket sätt har ni medverkat till att ge alla de människor som stått
utanför - som ställts utanför - den hjälp som detta nu innebär?
Till sist: Varför markerar LO återhållsamhet i lönerörelsen redan med fyr-
klöverregeringens politik, om det vore så att skattehöjningar på företagen
14
skulle hjälpa oss ur den svåra situationen? Jag tror att det handlar om löne-
betalningsförmågan. Svara på den frågan, Ingvar Carlsson!
(Applåder)
Anf. 12 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag förstår inte varför Olof Johansson låter så arg en så här
vacker morgon. Jag undrar om regeringen har förberett brofrågan under
natten. Men det skall i så fall inte gå ut över mig.
Aldrig någonsin med någon regering har så många småföretag gått i kon-
kurs som under den här regeringen. Det borde leda till någon eftertänksam-
het. Vad är det som är viktigt för en småföretagare? Jag har träffat många
under det senaste året. Jo, det viktiga är efterfrågan på hans produkter. Det
är möjligheten att få ett banklån för att komma över den värsta perioden.
Det är möjligheten att få någorlunda ränta. Det är detta som är viktigt.
Vi skall, Olof Johansson, se på någonting som förenar oss också och som
är framåtsyftande. Vi socialdemokrater har sagt nej till att privatläkare skall
få etablera sig fritt. Vi tycker att pengarna behövs bättre på andra områden
inom sjukvården. Vi ser också en uppenbar risk för orättvisor och ökade
kostnader. Det har vi redan fått belägg för. Hittills har 586 privatläkare fått
sin etablering godkänd. Det beräknas kosta 1,2 miljarder. Var skall de peng-
arna tas när sjukvården redan går på knäna? Var trettonde av dessa 586 lä-
kare har öppnat praktik på Östermalm i Stockholm, ett område som redan
är välförsett med läkare.
Nu kommer protesterna också i de borgerliga leden där man kan sjuk-
vårdsfrågor, i landstingen. I Landstingsförbundet går Centern på social-
demokraternas linje och vill riva upp husläkarlagen. Det är bra, Olof Jo-
hansson. Både Centern och kds säger nej till den fria etableringsrätten.
Även en del företrädare för Folkpartiet börjar vackla. Moderaterna står helt
ensamma när de vill ersätta den skattefinansierade sjukvården med ett för-
säkringssystem.
Jag vill ställa en fråga till Olof Johansson - och den riktar jag även till Alf
Svensson och kanske också till Bengt Westerberg senare i debatten. Det är
bra att de nyliberala krafterna isoleras. Det är bra att ert folk i landstingen
och Landstingsförbundet värnar om att resurserna används där de bäst be-
hövs. Så länge patienter inte får duscha en gång i veckan, så länge människor
lämnas att dö ensamma på våra sjukhus, bör inte en enda krona gå till fler
privatläkare i Stockholms redan läkartäta innerstad.
Hur kan ni i regeringen stödja det som era partivänner i landstingen tack
och lov går emot? Det vore intressant att höra, Olof Johansson.
(Applåder)
Anf. 13 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Fru talman! Jag är inte arg, jag är upprörd å de människors vägnar som
har fått lida av er politik. Fallskärmsavtalen tecknades under er tid. Inflatio-
nen steg till nya rekordnivåer under 80-talet. Luftslott byggdes, vilket inne-
bar att vi fick överhettning och enorma problem på byggarbetsmarknaden.
Finanskrisen blev ett faktum. Allt detta var konsekvenser av socialdemokra-
tisk 80-talspolitik.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
15
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
Nu försöker Ingvar Carlsson byta ämne. Jag förstår honom; statistiken är
så förödande när det gäller de socialdemokratiska bedrifterna under 80-ta-
let - den politik som ni uppenbarligen vill upprepa.
Inom svensk industri ökade varje år från mitten av 80-talet fram till rege-
ringsskiftet antalet jobb med 30 000 i utlandet. Det var situationen. Men i
vårt land minskade antalet industrijobb med 86 000 mellan 1990 och 1991.
Det var konsekvensen av er politik. Jag förstår så väl att Ingvar Carlsson då
vill diskutera någonting helt annat. Men så enkelt går det inte.
Jag skall ta upp en annan sak som ni i debatten för exakt tre år sedan sade:
Socialdemokratin skulle vara en garant för att vi skulle få sänkt matmoms i
det här landet. Kommer Ingvar Carlsson ihåg det? Det står att läsa i riksda-
gens protokoll från för tre år sedan.
Sedan fick vi en kris i det här landet. Ingvar Carlsson var den första att
tycka att vi skulle införa en generell momshöjning, en enhetlig nivå på 25 %.
Vem var det som var garanten för det som Ingvar Carlsson så storstilat utlo-
vade här för tre år sedan? Jo, det var Centerpartiet.
(Applåder)
Anf. 14 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag ville bara ge Olof Johansson chansen att diskutera någon-
ting som inte gör honom lika arg, något konkret som har med framtiden att
göra - jag berömde ju faktiskt en del centerpartister.
Jag tror att det är väldigt viktigt med sjukvård. Det vore bra om vi kunde
skapa en bred majoritet, så att vi får stopp på slöseriet inom sjukvården. Då
kunde vi använda resurserna där de verkligen bäst behövs, dvs. för att hjälpa
dem som är allra mest utsatta, och det är inte just nu de på Östermalm. Där
behövs ingen ökad läkartäthet. Det vore bra om vi kunde komma överens
om ett konkret resultat på ett mycket viktigt område.
Visst kan vi försätta att diskutera 80-talet, men jag tror att väljarna är mer
intresserade av att få veta vad vi skall göra framöver. Olof Johansson leker
med statistiken. Som ni säkert lade märke till bröt han ut vissa år under mit-
ten av den socialdemokratiska regeringsperioden. Han talade nämligen om
1985 och framåt. Men vi får väl ändå tillgodräkna oss alla år, eller finns det
olika socialdemokratiska regeringsår, Olof Johansson?
Sett till resultatet inom industrin var det en mycket gynnsam utveckling
för industriinvesteringarna. Vi klarade av sysselsättningen. Men så fort vi
får borgerliga regeringar, sjunker industriinvesteringarna på något underligt
sätt. Vi får sämre framtidstro och på det sättet en sämre utveckling i landet.
Jag har funderat ganska mycket över detta. Man tror ju att man inom nä-
ringslivet skulle bli glad när man får en borgerlig regering. De flesta företa-
gare röstar väl borgerligt. Men jag möter nu förvånansvärt många som också
i dessa kretsar säger: Det här går inte. Vi måste få någon ordning och reda
igen. Vi måste få en regering som kan skapa litet optimism och framtidstro.
Jag tror faktiskt att ganska många småföretagare, Olof Johansson, kom-
mer att rösta socialdemokratiskt i höst.
(Applåder)
16
Anf. 15 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag tror inte att en enda människa gör allting rätt. Jag tror
inte heller att alla politiska partier, inte ens något, klarar av allt perfekt. Men
socialdemokraterna framträder alltid som om de hade all världens monopol
på all klokskap.
Fru talman! Jag tror inte att det egentligen finns något som är farligare för
svensk ekonomi än just detta, att socialdemokraterna aldrig kan tillstå att de
har ansvar för något av sitt eget förflutna.
Trots att vi ju vet att socialdemokraterna står ansvariga för det mesta av
vad som hände under 80-talet, talar de om detta decennium som om de
skulle vilja leva det i repris. Det är något slags politiskt romantisk längtan
bort från den verklighet som de själva har skapat.
Ingvar Carlsson talade om att byta färdriktning. Han vill tydligen tillbaka
till 80-talet med den förskräckande sus och dus-ekonomin som vi hade då
med ökande skillnader mellan rika och mindre bemedlade.
Alf Svensson fick sitt vårdnadsbidrag - jag kan försäkra kammaren om att
jag hade väntat mig en sådan släng. Men jag får inget vårdnadsbidrag, utan
det är småbarnsföräldrarna som får ett sådant. Det är byggnadsarbetare,
glesbygdsboende småbarnsföräldrar som har långt till ett daghem och inte
har chans att nyttja en daghemsplats. Det är ensamstående som i dag har
ordnat sin barnomsorg på egen hand och inte har chans att betala något för
denna barnomsorg, för de har inte tillräckligt mycket pengar. Ingvar Carls-
son talar om 4 000 miljoner. Det är säkert något som han har lärt sig av någon
konsult, för att det skall låta mycket. Vi vet ju att nettokostnaden inte är så
hög. Detta, fru talman, är en investering i barn.
Det blir ingen ökad valfrihet säger Ingvar Carlsson, för att sedan omedel-
bart övergå till att skälla på allt vad valfrihet heter.
25 % av de elever som började skolan valde en annan skola än den när-
maste. I ett av de rödaste områdena i Stockholm är nu cirka hälften av dag-
hemmen privata, mest föräldrakooperativ som är offentligt finansierade.
Nu börjar man att hetsa mot valfriheten i skolan. Jo, man skall få byta
skola om man vill. Men det är regeringen, enligt Ingvar Carlssons modell,
som skall bestämma vilken skola man skall få välja. Valfrihet - inte för för-
äldrarna - men valfrihet för staten är vad Ingvar Carlsson vill ha tillbaka,
alltså 80-talets politik med alla dess misslyckanden.
(Applåder)
Anf. 16 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Alf Svensson säger att vi anlitar konsulter för att räkna ut
vårdnadsbidragets kostnader. I så fall betalar vi inom det socialdemokratiska
partiet konsulterna själva. Vi kommer inte att lasta över kostnaderna på
skattebetalarna. Framför allt är det litet märkligt att vi inte ens kan få
granska frågan före valet. Det där med konsulter var nog inte så lyckat, Alf
Svensson.
Alf Svensson talar om monopol på klokskap från socialdemokratins sida.
Nej, jag är en ganska ödmjuk person. Jag skulle nog aldrig som statsminister
påstå att jag står för den enda vägens politik, vilket däremot är ett uttryck
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
18
för monopolanspråk. Det är ganska farligt, Alf Svensson, att uttrycka sig på
det sättet.
Alf Svensson säger att jag vill fly tillbaka till 80-talet. Det är ju ni som
hela tiden kommer tillbaka till 80-talet. Jag försöker förgäves att få diskutera
framtidens frågor. Men ni halkar på något fantastiskt sätt tillbaka till detta
ändå. Jag förstår att ni inte vill diskutera er egen regeringsperiod, och det
är väl mänskligt. Men fly då åtminstone mot framtiden, så att vi kan få en
framtidsinriktad debatt från den utgångspunkten!
Jag skulle gärna vilja diskutera vårdnadsbidraget med Alf Svensson. Ni
lovade i förra valrörelsen att ni skulle vara de sjuka och gamlas röst i politi-
ken. Pengar från löntagarfonderna skulle avsättas för sjukvården. Men vad
har hänt? Färre får hjälp. Det blev inga pengar till sjukvården. I stället kom-
mer det nu nödrop från sjukvårdspersonal om hur patienter har det svårt och
att man inte kan ge den hjälp och det stöd som man skulle vilja ge.
Vad gör då Alf Svensson? Jo, han slår ut med armarna och säger att kds
inte har fått med sig övriga partier i regeringen på sin politik. Men hur hårt
har kds slagits för de gamla?
Det fanns motstånd i regeringen mot vårdnadsbidrag. Men kds gav sig
inte. Det fanns motstånd mot formuleringarna om kristen etik i läroplanen.
Men Alf Svensson drev på.
Varför har ni inte varit lika envisa och pådrivande när det gäller de gamla
och de sjuka? Det finns inga pengar, säger ni. Men det fanns 4 000 miljoner
kronor till vårdnadsbidraget, trots att Sverige har ett budgetunderskott på
200 miljarder.
Förra året sparade landets kommuner 1 200 miljoner kronor på äldreom-
sorgen. Vårdnadsbidraget kostar tre gånger så mycket.
Det fanns 25 miljarder kronor till skattesänkning för aktieägare och kapi-
talägare. Den miljardrullningen försvarar Alf Svensson lidelsefullt.
Jag vill fråga Alf Svensson vad han ger för råd till den sjukvårdspersonal
som känner sig förtvivlad för att man inte kan hjälpa patienterna att duscha
åtminstone en gång i veckan.
(Applåder)
Anf. 17 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Fru talman! Det är inte så att vi vill halka tillbaka till 80-talet. Men efter
att ha lyssnat till Ingvar Carlssons anförande och till den ekonomiska debat-
ten som ägde rum här i kammaren i går, kan vi inte uppfatta någonting annat
än att Ingvar Carlsson och socialdemokraterna menar att 80-talets politik var
den rätta politiken. Hade de fått fortsätta att föra den politik som de förde
under 80-talet, hade allt varit frid och fröjd.
Ni försöker att inbilla svenska folket att allt elände började i september
1991, trots att att ni så väl vet att detta är osant, trots att tre eminenta, kun-
niga och skickliga ekonomer bland socialdemokraterna - Kjell-Olof Feldt,
Klas Eklund och Odd Engström - säger att det är 20 år av felaktig ekonomisk
politik som gör att vi sitter i den ekonomiska rävsaxen i dag.
Kan ni inte tillstå detta? Kan ni inte säga att 80-talets politik med social-
demokratisk regering ledde oss in i ett elände?
Sjuksköterskan skall självfallet få följande besked. Om vi inte får upp
svensk ekonomi på fast mark igen kommer det att bli än värre, vad vi än
önskar och vad vi än tycker. Socialdemokraterna är intresserade - och det
är vi också - av fördelningspolitiken. Men de måste också vara intresserade
av att se till att det finns något att fördela.
Det är inte särskilt rimligt, Ingvar Carlsson, att tala om bruttokostnaden
för vårdnadsbidraget. Tala i stället om nettokostnaden. Då torde det väl ha
nått fram, med eller utan hjälp av konsulter, att det är fråga om 2,3 miljarder
kronor. Men Ingvar Carlsson ivrar för att säga 4 000 miljoner kronor. Det
låter naturligtvis mycket mera.
Detta är en rättvisefråga. Det förvånar mig att inte Ingvar Carlsson i fråga
om barnen - det finaste och värdefullaste vi har - kan stå för rättvisa, kan
stå för en utjämning mellan dem som har de stora subventionerna via alla
skattesedlar och dem som inte har några subventioner alls. Det handlar om
rättvisa mellan barnfamiljerna.
(Applåder)
Anf. 18 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Inser inte Alf Svensson att människor lyssnar på oss nu, och
de hör Alf Svensson argumentera för en helt ny, och vi kan väl vara överens
om, mycket kostnadskrävande reform. Detta är i ett läge där vi har ett jätte-
likt budgetunderskott. Vi skär ned för de arbetslösa, sjuka och äldre. Vi sä-
ger att vi inte har pengar.
Då säger människor till sig själva: ”Men de har ju råd med en helt ny re-
form.” Detta är en reform som kostar betydligt mer än nedskärningarna
inom äldreomsorgen. Jag tror inte att Alf Svensson med all sin verbala skick-
lighet kan förklara hur det går ihop.
Jag måste upprepa min fråga, Alf Svensson. Hur kan ni genomföra en så-
dan kostnadskrävande reform, samtidigt som ni sviker löftena om att de
äldre och de sjuka skall få det bättre med kds hjälp? Jag får inte detta att gå
ihop. Jag tror att väldigt få människor lyckas. Alf Svensson gled förbi svaret.
Men om Alf Svensson inte svarar i dag, kan jag försäkra att vi socialdemo-
krater kommer att upprepa frågorna i hela valrörelsen. Det hela handlar om
hur vi verkligen fördelar de resurser vi har.
Jag säger öppet och ärligt: I stället för att satsa på en ny reform som skapar
nya utgifter, tycker vi att kärnan av det allra viktigaste i den gemensamma
sektorn skall behållas.
Jag vill säga följande om skolan till Alf Svensson. Vi har infört en skola
för alla. Vi genomförde beslutet att man själv skall få välja skola. Men jag
engagerade mig en gång i tiden i politiken för att få en skola för alla. Får ni
genomföra skolpengen, och ovanpå det avgifter till skolan, blir skolan klas-
sindelad. Så länge jag är politiskt aktiv kommer jag att kämpa för att få en
sammanhållen skola för alla barn. Den är rättvis. Den är bra, och den skapar
bättre förutsättningar för ett demokratiskt samhälle.
(Applåder)
Anf. 19 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Ingvar Carlsson! Man vet aldrig om Ny demokrati är historia.
Men Ny demokrati kommer att gå till historien som det parti som var med
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
19
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
20
om att bryta den socialdemokratiska hegemonin som hade funnits under år-
tionden.
Ingvar Carlsson sade om mig att jag är historia eller är på väg att bli histo-
ria. Det vet man inte heller. Men jag kanske får en liten fotnot i historiebo-
ken - Alf Svensson - som den som faktiskt såg till att det blev ett vårdnadsbi-
drag i Sverige, som den som var med och medverkade till systemskiftet, re-
formeringen, det första steget i familjepolitiken. Nu kan barnfamiljerna be-
stämma mer över vad som är bra för deras barn. Det är en mera rättvis famil-
jepolitik.
Jag vill gå in på frågan om arbetslösheten, Ingvar Carlsson. Det viktigaste
är att få ned nivån på arbetslösheten. Det gäller att stimulera investering-
arna. Ingvar Carlsson sade: Sätt Europa i arbete. Jag säger: Sätt Sverige i
arbete.
Ingvar Carlsson sade att det är viktigare än någonsin att få investeringar
till Sverige. Jag säger att det är viktigare att få investeringar från USA och
Asien. Det är att ge fel signaler till investerarna att höja skatter. Jag frågar
Socialdemokraterna följande. Varför går ni ut med förslag om att höja bo-
lagsskatten från 28 till 30 %? Höjningen är inte stor, men signalerna som
sänds till investerarna är inte positiva. Det gäller att få omvärlden att tycka
att Sverige är ett bra investeringsland. Jag undrar hur ni ser på detta och vad
ni tänker göra för att få investeringar till Sverige.
Vidare var det frågan om Electrolux i Mariestad. På Electrolux i Marie-
stad var sjukfrånvaron under det glada 80-talet 30 %. Electrolux hade en lika
stor fabrik i Newcastle upon Tyne som tillverkade 500 000 kylskåp. Där var
sjukfrånvaron 5 %. Det var den socialdemokratiska frikostiga politiken med
sociala förmåner och bidrag som gjorde att den svenska industrin och Elec-
trolux flyttade ut ur landet. På tre år har Sverige mist 300 000 industrijobb
till Europa. Electrolux har i dag 15 % av sina arbetare i Sverige.
Vi måste bryta denna trend. Vad gör Socialdemokraterna för att få till-
baka investeringarna till Sverige?
(Applåder)
Anf. 20 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Om Ny demokrati är det ena eller det andra på historieområ-
det kan diskuteras. Det är nog många som tycker att det är en rätt sorglig
historia.
Det lovades så mycket från Ny demokrati. Man skulle förändra politiken.
Man skulle inte bli ett vanligt parti. Man skulle framför allt inte ägna sig åt
något fiffel och förhandlande. Men om det är några som har varit mästare
på detta ända in i det sista, så är det Ny demokrati! Det har varit på ett sätt
som jag aldrig tidigare har upplevt under mina rätt många år i riksdagen.
Det må väl vara. Jag tycker att det sorgliga är att Ny demokrati har kunnat
spela en roll. Det beror på att regeringspartierna inte har haft modet att våga
satsa mer på ett samarbete över blockgränserna och därmed göra Ny demo-
krati ointressant.
Harriet Colliander säger att vi skall sätta Sverige i arbete - inte Europa.
Sverige är en del av Europa, vare sig vi tycker om det eller inte. Jag har kom-
mit till den övertygelsen att vi löser våra sysselsättningsproblem bättre om
vi förmår utarbeta en europeisk strategi i stället för att försöka fortsätta med
den nationella strategin. Jag grundar detta på mina erfarenheter som stats-
minister i slutet av 80-talet, då Sverige gick mot strömmen. Vi klarade syssel-
sättningen i motsats till många andra länder. Men våra handlingsmarginaler
blev mindre och mindre. Därför är ett av mina tyngsta argument för att för-
orda ett medlemskap i den europeiska unionen att jag är övertygad om att
vi löser våra egna sysselsättningsproblem bättre om vi samarbetar över na-
tionsgränserna. Kapitalet, marknadskrafterna, rör sig redan över nations-
gränserna.
Skall politiken vara passiv? Skall vi ständigt komma i ett underläge? Spela
inte ut, Harriet Colliander, några nationella argument på den punkten, fram-
för allt inte som Ny demokrati förordar ett medlemskap.
Jag är fullständigt övertygad om att ni inte löser sysselsättningsproblemen,
varken i Ny demokrati eller i andra partier, genom att ge aktieägarna skatte-
sänkningar. Vi hade 1993 en ökning av aktievärdena med 50 %. Aktieägar-
nas förmögenheter har alltså ökat kraftigt. Mitt under en period när alla
andra har fått det mycket sämre har de fått det väldigt mycket bättre.
Ovanpå detta har aktieägarna på inkomstsidan fått en total skattefrihet.
De betalar inte ens vad låginkomsttagarna betalar i skatt. Jag är övertygad
om att den insatsen inte alls leder till att företagen får det bättre, men den
leder till ökade ekonomiska skillnader i Sverige. Jag företräder ett parti som
är för någorlunda stor rättvisa i Sverige och som säger nej till den formen av
skattesänkningar.
(Applåder)
Anf. 21 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Jag fick inga svar av Ingvar Carlsson på hur man skall få inve-
steringar hit till Sverige, vilket är så viktigt för oss.
Jag tror att Ingvar Carlsson missförstod mig - det är ingen motsättning
mellan arbetet för att sätta fart på Europa och strävandena att sätta fart på
Sverige. Självklart måste vi gå med i den europeiska unionen. Gör vi inte
det blir det dyrare att låna utomlands, och vi får en lägre välfärd. För mig är
det helt självklart att vi måste leva i symbios med Europa.
Men det gäller att skapa nya jobb, Ingvar Carlsson. Man kan inte bara gå
in för beredskapsarbeten och hälla pengar över AMS, utan det handlar om
att skapa nya jobb. Det gör inte politikerna. Politikerna måste skapa förut-
sättningar för nya jobb. Den tillväxt av den offentliga sektorn som vi såg un-
der 70-talet berodde till stor del på att man ville dölja en arbetslöshet som
annars hade kommit i dagen genom ofördelaktiga siffror.
Men det finns mycket som man kan göra, Ingvar Carlsson. Man måste
minska fackets makt, och jag skulle vilja höra vad ni anser om det. Man
måste vidare luckra upp lagen om anställningsskydd för att skapa gynnsam-
mare villkor för småföretag. Vi har t.ex. föreslagit att företag med mindre
än 25 anställda helt enkelt skall ha dispens från LAS. Dessutom bör man
inte höja bolagsskatten. Ungdomslöner och lokala lönebildningar behöver
införas.
Allt detta är sådant som ger dynamik på arbetsmarknaden, Ingvar Carls-
son. LAS är t.ex. till bara för dem som har, inte för dem som står utanför.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
21
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
Jag vill för Ingvar Carlsson också peka på att det nu har redovisats att vi har
300 000 arbetslösa som är under 29 år. Med en sådan ungdomsarbetslöshet
får vi ett samhälle som ingen av oss här vill ha, ett samhälle med motsätt-
ningar mellan - låt mig säga det - invandrare och svenskar som är arbetslösa.
Detta märks redan genom de motsättningar som finns mellan ungdomsgäng.
Man måste gå till botten med problemen och skapa bättre förutsättningar i
Sverige. Man kan inte bara försöka komma till rätta med ungdomsarbetslös-
heten som sådan, utan det handlar om att åtgärda grundläggande struktu-
rella brister i svensk politik.
Jag skulle vilja höra hur ni tänker göra detta, Ingvar Carlsson. Ännu har
jag inte fått något svar.
Anf. 22 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Harriet Colliander och jag är åtminstone överens på en punkt:
att ungdomsarbetslösheten är ett av våra absolut allvarligaste problem. Det
är därför som vi har utarbetat ett särskilt program med ett stort antal åtgär-
der som innebär att inga ungdomar under 25 år skall behöva gå arbetslösa
mer än 100 dagar. Jag tycker att det är oerhört angeläget att vi när vi kommer
tillbaka till denna kammare efter valet i höst verkligen kan genomföra de
åtgärderna.
När det sedan gäller frågan vad vi kan göra för att få till stånd investeringar
i Sverige vill jag säga att den på kort sikt bästa åtgärden väl är att vi får en
regering som inte är beroende av Ny demokrati. Företagarna vill ha långsik-
tighet och stabilitet, och jag kan försäkra att ett parti som Ny demokrati,
som har uppträtt så som det gjort i riksdagen under våren, inte skapar förtro-
ende i företagarkretsar.
Vad gäller konkreta åtgärder som vi från socialdemokratin vill vidta vill
jag peka på att vi har föreslagit att företagen skall få göra direktavskrivningar
på 70 % i maskiner. Det är en konkret åtgärd som skulle hjälpa företagen
att satsa på framtiden, stärka sin produktionsförmåga och bli konkurrens-
kraftigare. Något annat som är helt avgörande är att vi får i gång investering-
arna i kommunikationer, på miljöområdet, på transportområdet och i data
och elektronik. För detta har vi lagt fram ett 20-miljardersprogram. Också
det är god socialdemokratisk politik.
Detta är inte att återvända till 80-talet, utan att se de nya problem och
möjligheter som finns och göra satsningar utifrån dem. Så har vi socialdemo-
krater alltid gjort, och det gör vi också i dag. Jag tror att detta kommer att
skapa en optimism och en framtidstro och att det kommer att leda till kraftigt
ökade investeringar.
(Applåder)
Anf. 23 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag vill först säga att jag i många stycken är överens med Ing-
var Carlsson, särskilt vad gäller beskrivningen av läget i landet och framför
allt vad gäller beskrivningen av läget ute i våra kommuner. Jag tror att det
var bra att återföra denna politiska debatt till vardagen. Den vardag som är
en verklighet för väldigt många människor är att det är mycket illa ställt i
kommunerna.
Det är för stora barngrupper på dagis, det är för få förskollärare, det är
för stora klasser och för få lärare i skolan, stängda fritidshem för dem som
bäst skulle behöva fritidshemmen och stängda bibliotek för de människor
som vill söka kunskap och förkovran. Vi har många gamla i vårt samhälle
men mycket litet personal inom hemtjänsten.
Detta är fakta, och jag tror att Ingvar Carlsson och jag är överens om dem.
Jag är också överens med Ingvar Carlsson om att vilja ha ett samhälle som
bygger på solidaritet och medmänsklighet och som bedömer varje människa
utifrån hennes eget värde. Men, Ingvar Carlsson, om vi skall kunna få detta
samhälle, måste det också finnas pengar för att finansiera det. Och, Ingvar
Carlsson, om vi vill bygga upp denna generella välfärd som skall omfatta alla
oavsett tjockleken på plånboken, måste kommunerna också få pengar till att
bedriva denna verksamhet. Kommunerna måste få växa för att kunna tillgo-
dose de ökande behoven, som handlar just om barnen, de gamla, de sjuka,
skolan och biblioteken.
Jag skulle vilja fråga Ingvar Carlsson: Hur tänker ni er det här? Vi har från
Vänsterpartiet lagt fram förslag om en alternativ ekonomi som just innebär
pengar till kommunerna. Det är det som vi prioriterar.
Jag vet att Socialdemokraterna har ett förslag som innebär att man skall
fördela om bland kommunerna, och det är klokt och riktigt, tycker jag. Rika
kommuner kan ge till fattiga. Men det kan ju inte vara så, Ingvar Carlsson,
att sjuksköterskan i Göteborg som är förtvivlad över att hon inte får duscha
sina patienter tillräckligt ofta skall ta pengar från sjuksköterskan i Luleå, så
att hon inte kan duscha sina patienter.
Vi måste erkänna att det behövs mer pengar till dessa verksamheter, och
jag vill mycket gärna veta hur Ingvar Carlsson och Socialdemokraterna har
tänkt sig att lösa dessa problem.
Anf. 24 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Det finns inga okända källor att ösa ur, men det finns faktiskt
en del som man både på kort och på lång sikt kan göra för att få en bättre
finansiering av den gemensamma sektorn.
Vi har när det gäller de akuta problemen på kort sikt föreslagit att man
inte nu skall avskeda ytterligare personal, varken inom sjukvården, inom
skolan eller inom barnomsorgen. När människor går ut i öppen arbetslöshet
får man en mycket liten besparing, men det får mycket negativa effekter på
vård och omsorg och för dem som är kvar i arbete. Vi har i vår budget avsatt
medel för att kommunerna skall kunna behålla dessa människor nu under
lågkonjunkturen.
Det är faktiskt så att det slösas på vissa områden inom sjukvården. Jag har
gett ett mycket tydligt exempel på det här i debatten i dag, nämligen den fria
etableringsrätten som dränerar den offentliga sjukvården på över en miljard
kronor. Tänk om man i stället strategiskt kunde sätta in dem där det är som
allra värst. Det skulle bli en betydande kvalitetsförbättring. Vi skulle slippa
det som görs i den s.k. valfrihetsrevolutionens namn men som kvalitetsmäs-
sigt inte tillför sjukvården särskilt mycket.
Låt mig också ta upp omfördelningen mellan kommuner. Jag rekommen-
derar Gudrun Schyman och andra att läsa vårt nyligen presenterade kommu-
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
23
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
24
nala program på den här punkten. Det finns kommuner i Sverige som har
det bra, t.o.m. mycket bra. Vi tycker att åtminstone de allra rikaste kommu-
nerna, precis som tidigare under vår tid, skall dela med sig till de kommuner
som t.ex. har ställt upp och byggt bostäder och tagit på sig ett mycket större
ansvar för samhällsfunktioner än dessa rika kommuner.
Detta är tre exempel på åtgärder som vi även i ett mycket ansträngt sam-
hällsekonomiskt läge skulle kunna vidta om det fanns litet andra ambitioner
när det gäller fördelningspolitiken och ett ansvar för hur vi använder de re-
surser som vi ändå skall satsa på sjukvård och annat. Jag rekommenderar att
de tre åtgärderna vidtas omedelbart.
Anf. 25 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag tror säkert att vi kan göra gemensam sak när det gäller de
här tre åtgärderna, Ingvar Carlsson. Problemet är att det inte räcker. Det
räcker inte för att möta de växande behov som finns i kommunerna.
I dag på morgonen har vi här i riksdagen tyvärr beslutat om en ny arbets-
löshetsförsäkring som ytterligare kommer att belasta kommunernas eko-
nomi. De åtgärder som ni har föreslagit räcker inte. Det måste fram mer
pengar.
Vi i Vänsterpartiet har föreslagit att vi skall inrätta en kommunakut. Det
är lika viktigt i dag som det en gång var att inrätta en bankakut. De kommu-
ner som bevisligen inte har pengar på kistbotten måste kunna få pengar. De
måste få garantier för att kunna fortsätta sin viktiga verksamhet.
Låt mig sedan gå över till en annan fråga där vi inte alls är överens, Ingvar
Carlsson. Det gäller frågan om medlemskap i den europeiska unionen. Jag
har mycket svårt att förstå hur ni socialdemokrater kan utmåla detta som ett
socialistiskt projekt. Det är för mig obegripligt. Där tror jag att jag för en
gångs skull är överens med Carl Bildt som också brukar se det som en omöj-
lighet att det skulle kunna vara ett socialistiskt projekt.
Hur kan man som socialdemokrat säga att ett medlemskap i en europeisk
union, som innebär ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, är
ett socialistiskt projekt, Ingvar Carlsson? Där är ju det främsta målet för den
ekonomiska politiken inflationsbekämpning och prisstabilitet till priset av en
permanent hög arbetslöshet.
Om det skulle bli ett socialistiskt projekt skulle det innebära att Romför-
draget skrevs om, att samtliga länder som i dag är medlemmar får socialis-
tiska majoriteter och att det är deras röst som skall gälla i ministerrådet. Det
ser inte ut så i dag, och det ser inte ut så under mycket lång tid framöver.
Det finns ingenting som talar för detta socialistiska projekt.
Ni försöker förflytta beslutsmöjligheterna ifrån den svenska riksdagen,
där vi har möjlighet att fatta politiska beslut som innebär att vi kan få ner
arbetslösheten, till ministerrådet i Bryssel, där vi inte kommer att kunna
driva en sådan politik. Det är märkligt att ni vill sälja ut demokratin till för-
mån för något som det är mycket svårt att veta vad det blir.
Anf. 26 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror nog att Gudrun Schyman tog i litet för mycket i den
sista meningen där hon påstod att jag vill sälja ut demokratin.
Jag har varit demokrat i hela mitt liv. Jag har varit med och bekämpat
kommunismen på ungdomsförbundsnivå både här hemma och ute i världen.
Jag kommer att fortsätta att vara demokrat även i framtiden. Jag tror att
EU-länder som Danmark och Holland, för att nämna två, är demokratiska
länder.
Problemet är ett annat, Gudrun Schyman. Jag är rädd för att om vi isolerar
oss får vi en formell beslutanderätt över en allt större maktlöshet. Som so-
cialdemokratisk politiker känner jag ett ansvar för att vi skall nå resultat och
för att vi skall kunna lösa människornas vardagsproblem. Då måste jag
pröva hur vi bäst kan göra det. Jag har kommit till den ärliga övertygelsen
att vi gör det bäst om vi samarbetar med andra länder - och om jag som
socialdemokrat samarbetar med socialdemokratiska partier i andra länder -
när det gäller arbetslöshet, när det gäller miljö och när det gäller den sociala
tryggheten.
Gudrun Schyman lyssnade illa till min inledning. Jag sade just att den
europeiska unionen inte är ett konservativt projekt, och den är inte ett so-
cialdemokratiskt projekt. Den blir vad medlemsländerna och medborgarna
gör den till. Precis på samma sätt som vi måste vinna i höstens val för att
kunna fatta beslut om svensk politik måste vi kunna övertyga människorna
ute i Europa om våra idéers bärkraft för att kunna tillämpa dem där. Och
det är faktiskt så att jag tror på demokratin.
Jag tror på möjligheten att övertyga medborgarna i Europa om idéerna
om frihet, jämlikhet och rättvisa. Jag tror att det är vårt ansvar att där möta
nyfascismen. Jag tror inte att vi möter nyfascismen genom att isolera oss och
säga att andra länder får ta hand om detta. Som socialdemokratisk politiker
tror jag att jag har mycket större anledning att hoppas på ett ja i folkomröst-
ningen än vad konservativa politiker har anledning att göra.
(Applåder)
Anf. 27 Statsminister CARL BILDT (m):
Fru talman! Innan jag ger mig in i den egentliga partiledardebatten vill jag
säga att jag tror att vi alla har anledning att tänka på de anhöriga till dem
som dödats under natten i Falun. Det var ett fasansfullt skottdrama som har
skördat oskyldiga människors liv. Det kan vara värt en viss eftertanke även
här i kammaren i en stund som denna.
För tre år sedan tog den borgerliga fyrpartiregeringen över regeringsan-
svaret i en situation där den svenska ekonomin befann sig i fritt fall. Vårt
politiska system skakades av en moralisk kris. Då hade Socialdemokraterna
under ett antal år grovt misskött Sverige. De hade bedrivit något som de kal-
lade den tredje vägens ekonomiska politik. Den hade fört Sverige in i det
som dess upphovsman Kjell-Olof Feldt själv kallade för arbetslöshetens stål-
bad. Ansvaret för den djupa och allvarliga ekonomiska kris som drabbade
Sverige i början av 1990-talet var och förblir främst socialdemokratins.
Rosornas ständiga interna krig inom socialdemokratin hade lett till den
ena krisen efter den andra. Ingvar Carlssons tid som statsminister var lång
dags färd mot natt. Aldrig tidigare och aldrig senare har en regering mötts
av ett så litet förtroende, om vi tittar på opinionsundersökningarna, som re-
geringen Ingvar Carlsson för tre år sedan. Det var ett elände i politiken, och
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
25
|
Prot. 1993/94:124 11 juni 1994 |
det var ett elände i ekonomin. Det var litet av misslyckandets misär kring |
tre år sedan.
|
Partiledardebatt |
Det var uppenbart att Sverige behövde en ny stat. Det var vad vi lovade Det gällde för det första att helt och fullt föra in Sverige som en aktiv och Det gällde för det andra att återupprätta förutsättningarna för tillväxt och Det gällde för det tredje att genomföra en valfrihetsrevolution i välfärds- Det gällde för det fjärde att ge Sverige en ny start också i miljöpolitiken, Detta var vårt program. I dag kan vi summera vad som har blivit resultatet Regeringen i Sverige har stått starkare och mer samlad under dessa tre Nu gäller valet för Sverige om vi skall gå vidare framåt med alla dessa nya Jag nämnde att vi har gett Sverige ett avtal med den europeiska unionens Jag tror att Ingvar Carlsson och jag har i grunden samma uppfattning om Vi har vänt en ekonomi i fritt fall till en ekonomi i mycket klar uppgång. |
|
26 |
stristater i Europa och i världen. |
I dag, tre år efter det att vi tog över konkursboet, utvecklas den svenska
ekonomin på de allra flesta områden bättre än vad prognosmakare och eko-
nomer faktiskt hade räknat med.
AMS talar om att den öppna arbetslösheten nu sjunker snabbare än vad
regeringen hade trott, snabbare än vad AMS hade trott.
Riksrevisionsverket redovisade i veckan att budgetunderskottet minskar
snabbare än vad Riksrevisionsverket hade trott.
Industriförbundet redovisade i veckan att investeringarna kommer att gå
upp klart snabbare än vad man tidigare hade vågat hoppas på.
OECD, de västliga industriländernas samarbetsorganisation, redovisar att
den öppna arbetslösheten sjunker snabbare i Sverige än i något annat av
OECD:s 24 medlemsländer.
Det går allt bättre för Sverige. Men visst tog det tid att vända, och visst
var det mödosamt, och visst har vi alla fått göra uppoffringar och bära bördor
och mödor. Nedgången 1990 fortsatte 1991, den fortsatte 1992, och den fort-
satte en bit in på 1993. Det var plågsamt, det var mödosamt. Men nu har
politiken gett resultat, nu har det vänt, och nu har det vänt riktigt ordentligt.
Visst finns det orosmoln. Räntorna har nämnts. Jag instämmer gärna i det.
Risken för en gammal och felaktig ekonomisk politik i september och risken
för isolering i november medför att vi i dag i Sverige betalar en riskpremie
på räntorna, en riskpremie som vi borde vara utan. Rösta rätt i september,
och rösta rätt i november, så blir vi av med de överräntor som nu tvingas
fram av hotet om en felaktig politik!
Vi har visat att vår politik, om den fullföljs och förstärks, kommer att ge
allt fler riktiga jobb i företagen, allt lägre underskott i statsfinanserna, allt-
mer av valfrihet i välfärden och alltmer av utrymme för sparande, för arbete
och för företagande.
Ingvar Carlsson ironiserar över att jag har sagt att jag tror att vi nu har
möjlighet att nå en gyllene period för Sverige. Det är ingenting att ironisera
över. Så är det, men det kommer inte av sig självt. Och framför allt: En felak-
tig politik kan ruinera Sveriges möjligheter att nå den gyllene period som vi
nu faktiskt har den historiska chansen att få uppleva.
I dag visar opinionsundersökningar att Socialdemokraterna ligger väl till,
och så är det säkert. Deras ständiga klagovisor har ju sin klangbotten i en
tid av problem - även om jag är övertygad om att klagovisorna kommer att
framstå som falskare och klangbotten allt kalare när valdagen närmar sig.
Jag vill utnyttja dagens möjlighet till att utfärda en lika allvarlig som stark
varning för följderna för jobb och stabilitet och välfärd i Sverige om den so-
cialdemokratiska politiken skulle börja genomföras.
När Ingvar Carlsson blir klämd på vad det egentligen är Socialdemokra-
terna vill göra - så mycket besked ger de som bekant inte - brukar han reti-
rera genom att säga att de skall göra det som de gjorde förr, och det tror jag
dess värre också är sant. En socialdemokrati utan en klart redovisad politik -
minns tomheten i Göran Perssons ta) i gårdagens debatt! - kommer att slitas
sönder mellan löften och verklighet på ett sätt som vi redan har sett prov på.
En socialdemokrati som inte har någon annan politik än den politik som har
misslyckats förr, den socialdemokratin kommer att misslyckas igen. Ni kla-
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
27
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
rar inte av de nya jobben, och därmed klarar ni inte av tryggheten, och där-
med klarar ni inte av välfärden.
Det enda som är alldeles säkert med Socialdemokraternas politik är att
det blir höjda skatter på allt och på alla - på företag och på företagande, på
lön och på arbete. Göran Persson lät en skattebomb - en kommunal sådan -
detonera över löntagare och inkomsttagare bara häromdagen.
Detta får konsekvenser. Jag har och regeringspartierna har i varje tänk-
bart sammanhang under senare månader och veckor ställt en enda huvud-
fråga till Ingvar Carlsson och Socialdemokraterna: Hur kan ni någonsin tro
att en politik som lägger nya bördor på företagen och på företagande någon-
sin kan ge de nya, riktiga jobb som Sverige behöver, inte minst alla de ungdo-
mar som nu söker sig ut på arbetsmarknaden och som inte ser AMS som
framtiden utan som vill ha nya och riktiga jobb i starka företag, som ser med
optimism och tillförsikt på framtiden?
Socialdemokraterna har blivit oss svaren skyldiga, därför att svaren inte
finns. En politik som lägger nya skatter på allt och alla blir en politik som
bromsar och försvårar och t.o.m. förstör de framtidsmöjligheter som nu änt-
ligen, nu när vi har vänt, börjar öppna sig för Sverige.
Ni säger att det är rättvist att höja skatterna. Men är inte detta ett uttryck
för hyckleri? Hur kan det någonsin vara rättvist att föra en politik som leder
till att vi får färre riktiga jobb och därmed längre arbetslöshetsköer? Er skat-
tepolitik och er företagarfientliga politik är en orättvisa framför allt mot alla
dem som vill ha nya jobb, alla dem som bara längtar efter att få göra insatser.
Ni hänvisar dem till bidragsjobb. Det kan behövas under svåra tider, men
när de riktiga jobben nu är möjliga att skapa, varför stoppar ni dem då med
er politik, varför tror ni att det är bidragsjobb som är Sveriges framtid?
Hotet från socialdemokratin är inte bara ett hot mot företag, företagande
och mot de nya riktiga jobben utan också ett hot mot den valfrihetsrevolu-
tion som vi har böljat att bereda marken för.
Tre år är en kort tid. Men det är nu äntligen möjligt för föräldrar att börja
välja skola. Det är möjligt att välja läkare och sjukvård. Det är möjligt att
få valfrihet och rättvisa i barnomsorgen. Allt detta har Socialdemokraterna
varit emot, och allt detta kommer de att vara emot.
Vilka besked ger Socialdemokraterna inför valet till föräldrar och elever
som har valt en annan skola eller en friskola? Skall de stängas kommer ni att
få stänga en skola varje vecka under hela den kommande mandatperioden
för att bli av med de friskolor som Ingvar Carlsson är så benhård motstån-
dare till.
Vad skall ni säga till alla dem som faktiskt tycker att husläkarsystemet är
bra och som tycker att det är bra att man får möjlighet att välja sin egen
läkare? Att ni är emot vårdnadsbidrag och avdragsrätt kan inte förvåna nå-
gon. Men framställ inte detta - ni slösaktiga politiker - som sparnit! Det är
uttryck för kollektivism, monopoltänkande och motstånd mot den valfrihet
som vi nu börjar att bereda marken för.
Vi har visat resultat i en politik som har vänt Sverige från vad som var
ekonomisk nedgång och konkursbo för tre år sedan till vad som i dag är eko-
nomisk uppgång, optimism och nya jobb. Vi har vänt från monopol till valfri-
28
het. Vi har vänt från en skolpolitik som var på drift till en skolpolitik som är
på väg mot Europas bästa skola.
Det är den väg som kan ge den gyllene perioden för Sverige i framtiden.
Låt oss inte vända tillbaka till den politik som misslyckats förr och som allde-
les säkert, om den olyckan skulle vara framme, kommer att misslyckas igen.
(Applåder)
Anf. 28 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag tror faktiskt att statsminister Carl Bildt håller på att få
ett allvarligt trovärdighetsproblem. Människor känner inte igen sig, jag kan
försäkra det, i den bild han ger här eller den han gav i debatten med mig för
några veckor sedan. När Carl Bildt säger att vi nu går in i en gyllene period
upplever inte den stora majoriteten av svenska folket sin situation på det
sättet.
När nu 100 000, varav minst en tredjedel blir arbetslösa, nu går ut från
skolor och universitet upplever de inte att arbetslösheten nu har vänt och att
vi nu går mot kraftigt ljusare tider. De är i stället djupt bekymrade. De kän-
ner inte igen sig när det sägs att regeringen Bildt övertog ett konkursbo och
nu har rett ut det.
Här talar en statsminister som har varit med att med skuldsätta Sverige
lika mycket som alla andra tidigare statsministrar i Sverige från Per Albin
Hansson och fram till min egen tid. Då kan man inte skylla ifrån sig på andra
och säga att det är de som orsakade ett konkursbo.
Carl Bildt säger att alla har fått bära bördor. Då är min konkreta fråga:
Nämn ett enda förslag där de högavlönade och de rika har fått bidra till att
hjälpa de arbetslösa?
Carl Bildt säger att Socialdemokraterna lägger på företagen ökade bördor.
Med en socialdemokratisk politik skulle företagen få lägre avgifter och
mindre bördor, medan ni vill ge till ägarna och aktieägarna. Ingen regering
har höjt skatterna så kraftigt för löntagarna som den nuvarande regeringen
har gjort. Det är den verkligheten som människorna ute i landet upplever.
Aldrig har så många varit bidragsberoende, Carl Bildt, som under er rege-
ring. Det är verkligheten. Människorna upplever det i sin vardag, eftersom
det är de som tvingas att gå och kvittera ut bidrag. Därför kan inte Carl Bildt
trolla bort det i en talarstol. Allra minst i Sveriges riksdag när televisionens
kameror surrar för fullt, och radion sänder väl också.
Carl Bildt säger att vi socialdemokrater skulle varit emot att människor
skall få välja läkare. Det var vi som genomförde det. Men jag tycker att det
är orimligt att vi skall ha en läkartäthet på Östermalm som är fullständigt
grotesk samtidigt som man på sjukhusen inte klarar den mest viktiga vården.
Det är den verkligheten de sjuka och deras anhöriga upplever.
Carl Bildt har så oerhört svårt att sätta sig in i hur vanliga människor har
det. Det är det som är problemet. Han är för långt från verkligheten.
Vi har nog tyvärr inte Europas bästa skola. Sanningen är återigen att för-
äldrar och elever upplever hur man utarmar skolan. Det är verkligheten.
Fru talman! Jag tror att Carl Bildt skulle må bra av opposition ett tag. Man
har trots allt litet mer tid att resa och titta sig omkring. Jag tror att det skulle
bidra till Carl Bildts personliga utveckling som politiker.
(Applåder)
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Anf. 29 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Nog är det ett svaghetstecken när Ingvar Carlsson börjar med
att tala om Carl Bildts personliga utveckling när vi diskuterar hur vi skall
klara arbetslösheten i Sverige.
Jag sade i grunden två saker i mitt anförande. Det var elände, nedgång,
ökad arbetslöshet och massiv ökning av varsel när Ingvar Carlsson var stats-
minister våren 1991. Jag kan läsa statistik i timmar i kammaren om detta.
Under vårmånaderna för tre år sedan ökade antalet varsel med 40 000.1 dag
är siffrorna dramatiskt mycket lägre. De ligger rekordlågt. Man får gå decen-
nier tillbaka för att hitta så goda tal i industrin.
Jag sade att vi hade vänt denna utveckling med betydande svårigheter.
Ingvar Carlsson ställer frågan: Har ni haft några förslag som lett till att hög-
inkomsttagare fått betala för de arbetslösa? Ja, vi har faktiskt en speciell av-
gift för höginkomsttagare i arbetslöshetsförsäkringen. Det vet Ingvar Carls-
son om, men han försöker att göra en s.k. Thage, som det numera heter, att
smita ifrån det som är uppenbart och känt.
Politiken har gett resultat. Ingvar Carlsson lämnade nedgång och arbets-
löshet efter sig. Vi kan nu erbjuda uppgång, optimism och nya jobb som
kommer. Det är inte bara jag som säger detta. Det sägs av sådana auktorite-
ter som måhända även för Ingvar Carlsson är större än vad jag är.
Kjell-Olof Feldt har skrivit 493 tättryckta sidor om eländet med rege-
ringen Carlsson, som ledde fram till arbetslöshetens stålbad. Det är 493 sidor
som är lärorika. Låt dem inte misslyckas igen! Det finns 187 nya sidor som
handlar om vad som nu krävs för framtiden. Kjell-Olof Feldt har förvisso ett
och annat kritiskt att säga också om oss. Men i jämförelse med de synder
som åvitas er framstår vi närmast som snövita helgon!
Åter till den grundläggande frågan. Hur kan Ingvar Carlsson eller någon
inom Socialdemokraterna tro att ökade och nya skatter på företag och på
företagare någonsin kommer att ge alla de nya riktiga jobb som vi behöver
för att bryta arbetslösheten?
Detta är den grundläggande frågan. Den har socialdemokratin inget svar
på. Därför kommer socialdemokratisk politik, om olyckan skulle vara
framme, att misslyckas igen med än mer tragiska konsekvenser än förra
gången Ingvar Carlsson stod där med nedgång, arbetslöshet, kris, rosornas
krig, slitningar och söndring.
(Applåder)
Anf. 30 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! När jag såg Carl Bildt i talarstolen så undrade jag om han
var statsminister eller bokförsäljare. Han har dock läst Kjell-Olof Feldts bok
dåligt, eller också har han fått ett exemplar där det saknas väldigt många
sidor. Jag skall gärna se till att Carl Bildt får ett fullständigt exemplar av
Kjell-Olof Feldts bok, så att han kan ta till sig den. Han kommer då att upp-
leva att han har ganska mycket att lära även av Kjell-Olof Feldt.
Han kanske har ännu mera att lära av verkligheten. Jag tycker att det är
ett bekymmer att vi har en statsminister som står här och ger en beskrivning
som är så långt ifrån hur en stor del av svenska folket upplever verkligheten.
30
Jag menar faktiskt allvar med att försonligheten är viktig. Carl Bildt borde
försöka ta till sig mera av verkligheten än vad han tycks göra.
Carl Bildt gav ett exempel på en avgift som höginkomsttagarna betalar.
Det finns faktiskt ett tak. De betalar inte i förhållande till sin inkomst.
Jag vill ställa en fråga till Carl Bidlt avseende en viktig punkt i min inled-
ning. Det gäller den förlorade möjligheten att åstadkomma politisk stabili-
tet. Det finns tre områden där vi ändå har åstadkommit samarbete. Det gäl-
ler för det första räddningen av kreditväsendet. Hade det gått utan socialde-
mokratins insats? För det andra gäller det avtalet med EU, som Carl Bildt
nämnde. För det tredje har vi antagit ett nytt pensionssystem. På dessa om-
råden har regeringen haft de största framgångarna och där har man samarbe-
tat med socialdemokratin.
Carl Bildt nämnde Ny start för Sverige, att Sverige skall gå med i EU och
att förhandlingarna blev bra. Socialdemokraterna var med och stöttade. Vi
presenterade t.o.m. vårt förhandlingsunderlag före regeringen. I övrigt har
det tyvärr inte gått så bra. Om man hårdrar det kan man säga att för varje
tal som Carl Bildt höll ökade ett tag nej-sidan. Det var inte så bra, sett från
min utgångspunkt.
Ni talar om tillväxt och företagande. Sanningen är att på det området har
det rasat, Carl Bildt. Det blev ingen tillväxt. Vi har fått en tillbakagång i
stället. Jag har tidigare berört valfrihetsrevolutionen. På sjukvårdsområdet
leder den till att sjukhusen dräneras på resurser. Vi får privatpraktiserande
läkare i områden där det definitivt inte behövs ökade insatser. Den valfri-
hetsrevolutionen är inte rimlig och riktig.
Ni sade att ni har satsat på miljön. Carl Bildt nämnde kretsloppsproposi-
tionen. Låt mig hänvisa till Mats Svegfors, som torde vara bekant i Svenska
Dagbladet. Om denna proposition skrev han följande: Det diffusa ansvar
som hela kretsloppspropositionen skapar kommer inte att kunna utkrävas.
Riksdagen delegerar till någon, oklart vem, att ålägga en krets av företag,
oklart vilka, att utföra något, oklart vad.
Är det detta, Carl Bildt, som ni anser vara er viktigaste miljöpolitiska in-
sats? I så fall kan jag bara gratulera.
(Applåder)
Anf. 31 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Det här var åter en flykt från huvudfrågan. Ingvar Carlsson
sade ingenting om hur de nya riktiga jobben faktiskt skall skapas. Vi fick
inget svar på frågan hur man kan tro att nya och ökade skatter på företag
och företagande någonsin skulle kunna åstadkomma de nya och riktiga jobb
som Sverige behöver. Sällan eller aldrig har en socialdemokratisk partiledare
varit så på flykt och reträtt i en fråga som socialdemokratin klassiskt har trott
varit deras egen.
Jag skall dock kommentera något av det Ingvar Carlsson sade. Först till
miljöpolitiken. Jag erkänner gärna - och jag gjorde det inför de borgerliga
riksdagsgrupperna när vi hade vårt slutsammanträde häromdagen - att när
Olof Johansson och Centern började tala om kretsloppstänkandet hörde jag
till dem som inte riktigt var på det klara med vad det var för någonting. Jag
har blivit övertygad om att detta är viktigt och riktigt. Jag tror säkert att Mats
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
31
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
32
Svegfors har rätt när han pekar på de juridiska svårigheterna. Men tanken
på återanvändning, kretsloppet och att man skall utnyttja avgifter för att få
en bättre miljö, har kommit och böljat införas med den här regeringen. Jag
hoppas att vi skall fortsätta med det arbetet och förfina det.
När det gäller Europapolitiken har vi gett Sverige ett bättre avtal än vad
ni trodde att vi skulle klara av. Vi har gjort det inom den tidsram som vi satte
upp, trots att ni aldrig trodde att det skulle kunna vara möjligt. Det är möj-
ligt att de socialdemokratiska väljarna har tyckt att jag skulle ha talat mindre
om detta. Men nog hade det varit bättre om Ingvar Carlsson hade talat litet
mera till de socialdemokratiska väljarna - trots allt. Jag tror att han har rätt
i det. Jag tror att socialdemokratiska väljare lyssnar mera på Ingvar Carlsson
än på mig. Problemet med Europaopinionen är inte att jag har talat utan att
andra har tigit. Jag välkomnar det som Ingvar Carlsson sade nyss.
Under de sekunder som återstår av min taletid skall jag säga något om
sysselsättningen. Göran Persson, som sitter här i kammaren, har i LO-tid-
ningen sagt att när socialdemokratin skall halvera arbetslösheten så handlar
det om att halvera den öppna arbetslösheten till stor del med arbetsmark-
nadspolitik. Till stor del är det fråga om AMS-insatser, bidragsjobb och bi-
dragspolitik.
När vi halverar arbetslösheten med vår politik är det fråga om riktiga jobb
i optimistiska och framtidsinriktade företag. Detta är den avgörande skillna-
den. Ni stoppar de riktiga jobben när ni försvårar för företagen och för före-
tagandet. Ni tvingas kompensera detta med bidragsjobb. De kan vara nöd-
vändiga. Vi har också gjort mycket i det avseendet. Men det är inte detta
som det handlar om. Det skall vara skillnad på AMS och Sverige. AMS be-
hövs, men gör inte AMS till Sverige.
(Applåder)
Anf. 32 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Vi skall kanske ta en diskussion om riktiga jobb. Carl Bildt
har böljat använda det uttrycket mycket ofta. Vad är riktiga jobb för Carl
Bildt? Ibland har jag en känsla av att det avses att man har ett riktigt jobb
om man t.ex. tillverkar en stridsvagn. Det är ett riktigt jobb. Men om man
är sjukvårdsbiträde och har hand om gamla människor anses det nästan vara
ett tärande jobb.
Visst finns det tärande personer inom den offentliga sektorn - några ser
jag framför mig här. Tärande är dock inte sjukvårdsbiträdet, inte ambulans-
föraren och inte heller alla de andra som tar hand om våra sjuka och gamla.
Men på något sätt så tycks moderater och nyliberaler anse alla som arbetar
inom offentlig sektor inte har några riktiga jobb. Men vad man än tillverkar
inom industrisektorn, så är det någonting bra och riktigt.
Jag har i mitt inledande anförande verkligen redovisat hur vi vill skapa en
ökad sysselsättning och tillväxt. Socialdemokratin har alltid varit medveten
om den industriella sektorns betydelse, och vi har alltid sett till att den har
fått bra och rimliga arbetsvillkor. Men vi kan inte i ett läge när alternativet,
Carl Bildt, är öppen arbetslöshet inse att det skulle vara något skamligt eller
felaktigt att bygga en väg med AMS-medel. Vägen blir för den skull inte
sämre. För att kunna tycka så måste man vara ideologiskt förblindad.
Carl Bildt har öppet och aningslöst redovisat varför Moderaterna inte kan
ta Sverige ut ur den här arbetslöshetskrisen. Jag tror att det Carl Bildt här
sade om de riktiga jobben för det svenska folket var oerhört avslöjande.
I övrigt kan jag bara konstatera när det gäller de områden som Carl Bildt
smiter ifrån att det väl numera är att ”göra en Calle” när man smiter ifrån
verkligheten och beskriver den på sitt eget sätt.
(Applåder)
Anf. 33 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Vi har nått en framgång. Vi lyckades faktiskt få Ingvar Carls-
son att hålla sig litet till debattens huvudfråga, dvs. frågan om hur man skall
få fram de riktiga jobben.
Visst finns det ibland behov av bidragsjobb. Vi har haft fler sådana under
denna mandatperiod än man kanske har haft någon gång tidigare. Detta har
vi haft, eftersom den akuta krisen måste hanteras. Men vad vi vill ha är en
ekonomi som står på egna ben. Det gäller företag, kommuner, landsting.
Också i offentlig verksamhet sker mycket som är nyttigt och värdefullt och
som behöver förbättras.
I ert budgetalternativ och ute på era möten talas det om nya jobb. Det
handlar praktiskt taget inte om ett enda nytt jobb ute i företagen. Det är
bara fråga om olika typer av AMS-insatser och bidragsjobb. Det alternativet
finns. Det är det tragiska.
Nu kommer optimismen. Nu vill företagen satsa. De nya riktiga jobben
kommer om företagen bara får besked om att den ekonomiska politik och
den skattepolitik som denna regering står för skall ligga fast och om de får
besked om medlemskapet i den europeiska unionen. Er politik innebär att
ni sätter beskattningen av riskkapitalet i europeisk strykklass, att ni ökar bo-
lagsskatten och att ni lägger nya bördor på småföretagen. Ni slår ihjäl nya
riktiga jobb. Ni tvingas kompensera dessa med bidragsjobb. Det är en nöd-
vändighet, men det handlar inte om detta.
Man undrar varför det är så här. Begriper Socialdemokraterna inte detta?
Så här är det därför att de röda ränderna aldrig går ur. Socialdemokraterna
misstror företag och framför allt företagare. Djupt inne i den socialdemokra-
tiska motionen ser vi förslaget om hur allting skall ordnas. Nu skall AP-fon-
derna åter äga företag. Den socialistiska bockfoten kommer fram igen.
Detta gör att ni aldrig klarar den avgörande uppgiften att skapa nya och rik-
tigajobb. Ni kommer aldrig ifrån den här frågan. Ni har misslyckats förr. Er
politik kommer att misslyckas igen, om nu olyckan skulle vara framme och
ni skulle komma till makten.
(Applåder)
Anf. 34 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Fru talman! Ny demokrati har under dessa tre år tryckt på, irriterat och
erinrat om många saker som måste göras.
Regeringen har faktiskt med Ny demokratis hjälp kunnat genomföra
mycket som har varit till förmån för småföretagsamhet och för företagsverk-
samheten över huvud taget i Sverige. Utan Ny demokrati hade detta inte
gått. Om jag hade kunnat visa overheadbilder här hade jag visat en förteck-
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
34
ning över bl.a. skattesänkningar som vi har medverkat till för att underlätta
för företag. Vi har hjälp regeringen att få igenom dessa. Socialdemokraterna
har hela tiden sagt nej. Det visar att socialdemokraterna inte alls är så före-
tagsvänliga som deras läppars bekännelse ger uttryck för.
Jag tycker att regeringen slår sig litet för bröstet när man säger att expor-
ten håller på att rädda Sverige. Det är den 30-procentiga devalveringen som
har varit som manna från himlen för svensk export. Denna exportökning
kommer att plana ut då devalveringseffekten börjar ebba ut.
Jag skulle vilja säga att det inte finns särskilt många utländska investerare
i Sverige. Det behövs fler ansträngningar. En stor del av de ökade investe-
ringar som många talar om består faktiskt i att multinationella företag köper
aktier här i Sverige. De investerar inte direkt i fabriker. Det blir inga nya
riktiga jobb av detta.
Regeringen måste medverka till att räntan sänks. Det är inte rimligt att
räntan skall ligga på en högre nivå i Sverige än i utlandet. Den statliga Nord-
banken skulle faktiskt kunna gå i spetsen och se till att det blev konkurrens
i det svenska banksystemet. Exportkreditnämnden måste våga ta risker i
stället för att bara tjäna pengar. Det är också ett led i att få bukt med arbets-
lösheten och skapa nya riktiga jobb.
Vi har kommit med många goda förslag här i riksdagen. Ibland upplever
man att förslagen kommer från fel håll. Det har varit förslag för att lindra
arbetslösheten och skapa riktiga jobb. När jag talar om att lindra arbetslös-
heten tänker jag mycket på ungdomsarbetslösheten. Vi har föreslagit lär-
lingssystem och industriskolor. Vi har också föreslagit en garantifond.
När jag var uppe på Uminova, Carl Bildt, fick jag just bekräftat att det
behövs en garantifond som garanterar pengar så att bankerna vågar låna ut
pengar till företag som satsar på uppfinningar, som är riskfyllt. Det ger näm-
ligen nya riktiga jobb. Jag är ledsen över att vårt förslag inte gick igenom i
samband med att man tog lönefondspengarna från 1992-1994 och så att säga
omvandlade till fonder. Det hade varit något som hade gynnat svensk indu-
stri. Det fick jag bekräftat. Jag har också fått detta bekräftat från Ideon i
Lund.
Det gäller också att marknadsföra Sverige utomlands. Jag tycker inte att
regeringen gör tillräckligt. Ingvar Carlsson kommenterade inte ens höj-
ningen av bolagsskatten. Jag vet att regeringen och Ny demokrati har samma
uppfattning, nämligen att den inte bör ske. När det gäller frågan om att
marknadsföra Sverige utomlands har vi talat för ett Sweden Center. Där
skall aktiviteterna för att marknadsföra Sverige koncentreras. Det borde var
litet mer klös i era ansträngningar för att se till att vi får fler utländska inve-
sterare till Sverige, Carl Bildt.
Anf. 35 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Det var litet förvirring här i kammaren före Harriet Collian-
ders replik. Det verkade nästan som om det var ett nytt partiledarskifte i Ny
demokrati, men så var det väl inte?
Om man tittar tillbaka på den här mandatperioden kan man se att en del
av de förslag som har kommit från olika företrädare för Ny demokrati visst
har varit vettiga och förnuftiga. Åtskilligt av det som Harriet Colliander nu
hade att anföra är sådant som bör bli föremål för en seriös debatt. Nu går vi
mot mandatperiodens avslutning. Då kan jag säga att problemet har varit att
allt detta har dolts av det interna stridsdånet, som med tiden har blivit när-
mast öronbedövande för omgivningen. Detta har dessutom överskuggats av
förenklade budskap - som t.o.m. har gränsat till hatets utmarker. Det här
har gjort att Ny demokrati ibland har ställt sig utanför den anständiga poli-
tiska debatten.
De insatser som Harriet Colliander har gjort under sin korta tid för att
återföra Ny demokrati till att vara ett parti som man sakligt kan resonera
med är värt ett visst erkännande. Hon har såvitt jag förstår fått utstå en del
problem på grund av detta.
Jag skall nu gå över till de sakfrågor som hon tar upp. Det är klart att det
faktum att kronan har fallit och fått ett lägre värde har inneburit en förbätt-
ring för exportindustrin. Den förbättring som vi nu ser i det svenska närings-
livet beror dock inte enbart och inte ens främst på detta. Den beror på det
produktivitetslyft som vi ser också i den offentliga sektorn. Det är resultatet
av de förbättringar som vi har gjort för småföretagen i fråga om skatter och
regleringar av villkor.
Därför tror jag att det är så viktigt vilken politik som kommer att föras
på den andra sidan om riksdagsvalet. Om det förs en felaktig politik - om
Socialdemokraterna börjar med allt detta elände som att höja skatter och
reglera - kommer Sverige ändå att surfa ett tag på devalveringsvinstemas
vågor. Därefter faller Sverige ner och får problem. Detta kan man möjligen
klara av med bidragsjobb men inte med så mycket annat.
Vi måste få ner räntor - ja. Det får vi genom säkerhet, med en sund och
bra ekonomisk politik och genom ett ja till medlemskap i den europeiska
unionen. Vi måste satsa mera på exporten - jag håller helt med om det. Vi
måste göra mera för att attrahera utländska investeringar till Sverige.
Det effektivaste sättet att göra detta är att rösta ja till en borgerlig majori-
tetsregering i september och ja till Sveriges medlemskap i den europeiska
unionen i november. Då har vi möjlighet till en gyllene period - annars kom-
mer vi att förspilla den.
Anf. 36 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! När jag lyssnade på Carl Bildts anförande var min spontana
reaktion att den mannen saknar verklighetsuppfattning.
Jag vet att Carl Bildt har varit ute och rest en del. Det har också jag gjort.
Men jag undrar var Carl Bildt har varit. Han kan inte ha varit på något av
de arbetslöshetskaféer som finns runt om i landet och som, tyvärr, finns i
varje stad. Jag skulle vilja rekommendera ett besök där, Carl Bildt! Han kan
inte ha varit i Gottsunda i Uppsala, som ändå har varit väl omskrivet när det
gäller hur det har gått där både med den kommunala demokratin och med
välfärden. Han kan knappast ha varit i Biskopsgården eller i Bergsjön i Gö-
teborg. Jag antar att Carl Bildt inte heller har varit i vare sig Tensta eller
Rinkeby utanför Stockholm.
Det är synd, Carl Bildt, därför att det skulle ha gett en helt annan uppfatt-
ning om läget i landet. Det skulle ha visat på den ökande segregationen och
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
35
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
36
på det faktum att den valfrihetsrevolution som ni är så stolta över att ha ge-
nomfört har inneburit minskad valfrihet för väldigt många människor.
Att inte ha ett jobb och att inte ha en dagisplats är knappast valfrihet. Det
kan inte vara fråga om valfrihet när vissa människor, lågavlönade, bor i vissa
områden och andra människor bor i andra områden - där det kanske i och
för sig finns valfrihet, t.ex. på Östermalm där Carl Bildt själv bor. Där har
man ju oerhört stor valfrihet åtminstone vad gäller läkare.
Är det så här vi skall ha det? Är det priset för den valfrihetsrevolution som
ni så envist och enträget vurmar för?
Jag har sagt tidigare i denna talarstol att jag tycker att regeringen är in-
kompetent. Jag har också sagt: Jag tror inte att ni drivs av illvilja. Men ni
saknar kompetens.
Jag tar tillbaka det. Ni är mycket kompetenta i att genomföra det ni vill,
nämligen återupprätta det svenska klassamhället. Ni är duktiga på det. Ni
kallar det för valfrihetsrevolution. Men det är valfrihet för mycket mycket
få människor, Carl Bildt!
Jag skulle vilja att Carl Bildt åtminstone erkände att det i spåren av den
här valfrihetsrevolutionen faktiskt finns stora sociala problem. Även om
Carl Bildt inte själv går till nämnda ställen måste väl ändå någonting ha nått
fram till regeringskanslierna som visar att det faktiskt inte står så bra till.
Jag undrar hur ni har tänkt komma till rätta med det här. Jag vill inte höra
något tal om uppgivenhet, Carl Bildt, när jag eller Ingvar Carlsson säger att
vi vill ha ett samhälle som är rättvist och som bygger på solidaritet med ett
ansvarstagande. Det är inte uppgivenhet, utan det är att återupprätta männi-
skovärdet. Det är att se till varje människas unika värde. Det är att se till att
kollektiva lösningar kan vara väl så rationella och effektiva, inte minst från
ekonomisk synpunkt - faktiskt! Det är inte så att ett orättvist samhälle är
ekonomiskt lönsamt, Carl Bildt! Tvärtom är det så att stora ekonomiska och
sociala orättvisor också kostar pengar. Men framför allt handlar det om
mänskligt lidande.
Anf. 37 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Det är alldeles uppenbart att man från den samlade vänstern
med Carlsson-Schyman försöker att tala bort verkligheten, därför att verk-
ligheten är att det nu går bättre för Sverige. Nu är det uppåt i företagen. Nu
är det neråt med arbetslösheten. Nu ligger varslen rekordlågt. För tre år se-
dan, efter det att vänstern varit vid makten, gick det dåligt - ja, allt sämre
för Sverige. Det är verkligheten. Den kan ni inte tala bort. Den syns varhelst
man rör sig.
Sedan kort om valfriheten. Det är osocialt, Gudrun Schyman, att förvägra
människor rätten att välja. Det är möjligt att det är kommunism eller socia-
lism att man inte skall få välja skola. Men det är orätt gentemot individen,
därför att varje individ och varje familj är unik. Ju mera vi bygger ett sam-
hälle som ger dem möjlighet att få utlopp för sin egen valfrihet, desto bättre
blir detta samhälle. Att förvägra dem rätten att välja är att förvägra dem
rätten att forma sitt eget liv.
Är då valfriheten fullständig? Nej, det är den inte. Det finns mycket kvar
att göra i valfrihetsrevolutionen. Jag tycker att det skall vara mycket mera,
över hela landet - förvisso är det så. Men vi har börjat, och det är långt
mycket mer av valfrihet nu än det var för tre år sedan. Ni vill ge socialdemo-
kratin stöd att avskaffa allt detta.
Dagens minisensation: Gudrun Schyman sade inte ett ord om Europapoli-
tiken. Vad är inte detta? Låt mig ställa en enda fråga till Gudrun Schyman i
det hänseendet: Hur kan Gudrun Schyman hävda att det EES-avtal som hon
i denna talarstol sagt är ett hot mot Sveriges självständighet och ett hot mot
Sveriges demokrati och att det skulle leda till vår underkastelse och nästan
till vår undergång nu är den lösning som hon anbefaller för Sverige när hon
skall säga nej till inflytandet och medlemskapet i samarbetet?
Var finns logiken och konsekvensen i Vänsterpartiets försök till Europa-
politik? Är det bara så att ni spelar på gammal isolationism i förbittringen
över att kommunismen har gått i historiens grav?
Anf. 38 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag kan försäkra Carl Bildt om att vi har en alldeles utmärkt
Europapolitik som bygger på att vi säger nej till svenskt medlemskap och på
att vi samarbetar utifrån de villkor som innebär att vi har beslutanderätt och
suveränitet kvar i det här landet.
Men nu tillbaka till vardagen, Carl Bildt! Det är faktiskt så att kommu-
nerna är mycket centrala om vi skall utveckla både valfrihet och välfärd för
människor.
Personligen tror jag att det är viktigare att kunna ha en bra skola att gå
till än att kunna välja. Det viktigaste måste vara att man har ett jobb, inte
att man kan välja. Valfriheten har väl inget värde i sig. Det är väl ändå inne-
hållet - livet - som det handlar om, Carl Bildt!
Den ekonomiska politik som ni bedriver har kritiserats av många, bl.a. av
Kjell-Olof Feldt. Det är flera som har använt sig av hans bok i debatten. Jag
skall också göra det. Kjell-Olof Feldt kan väl knappast kallas för kommunist,
eller hur? Han skriver så här om regeringens politik vad gäller kommuner
och landsting: Enligt finansministern innebär det - alltså er politik - om de
kommunalt anställda skall ha samma löneutveckling som andra löntagare -
och det skall de väl - att deras antal måste minska med minst 2 % per år
under 90-talet.
Detta är effekterna av Nathalieplanen. Det innebär att 100 000 av sjuk-
vårds- och skolpersonalen får gå. Är det ett led i att minska arbetslösheten?
frågar jag.
Kjell-Olof Feldt skriver vidare: Regeringen har ingen anvisning att ge om
hur det skall gå till, och man kan starkt misstänka att finansministern själv
inte har någon aning om vilka rationaliseringsmöjligheter som finns och var
besparingarna skall tas.
Det här är faktiskt någonting som berör människors vardag. Kjell-Olof
Feldt säger också: Öser man dessutom på med försäkringar om att alla de
nya styrmetoderna och privatiseringarna kan förena rationaliseringar med
bättre service och ökad personlig valfrihet klarar man sig undan besvärliga
konfrontationer med oroliga medborgare, i varje fall i förhoppningen att
problemen inte hinner bli så allvarliga att taktiken avslöjas före valet.
Hur har ni tänkt er det här med ständigt sparande i kommunerna, samti-
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
38
digt som människor tydligen skall få fler jobb och höjda löner och kunna öka
sin privata konsumtion? Hur skall detta gå till, Carl Bildt? Jag hoppas att
Carl Bildt fick några goda råd nu av finansministern.
Anf. 39 Statsminister CARL BILDT (m) replik:
Fru talman! Självfallet fick jag goda råd av finansministern. Vad skulle jag
annars få?
Helt kort om valfriheten. Gudrun Schyman frågar mig om valfriheten har
ett värde i sig. Det anser inte hon att den har, men det anser jag. Varför då?
Ja - och här är det väldiga fundamentala skillnader - därför att friheten har
ett värde i sig i ett samhälle. Det är friheten som ger samhället dess värde
för individen och ger den möjlighet att forma ett liv i enlighet med sina egna
önskningar.
Sedan behöver vi en stark stat som ger ramar, lagar, en grundläggande so-
cial trygghet - och ibland också valfrihet i det konkreta innehållet när det
gäller friskolor, skolpeng och möjligheterna att sätta upp alternativa dagis.
Allt detta vill Gudrun Schyman förbjuda. Allt skall tvingas in i den kollekti-
vistiska tvångströjan. För mig har valfriheten ett värde i sig. För Gudrun
Schyman har den inget värde alls.
Så till frågan om Europa. Varför vill Gudrun Schyman göra Sverige till en
lydstat under Bryssel? Det var så hon beskrev EES-avtalet när det diskutera-
des i denna kammare. Nu är hon EES-drottningen i den svenska Europade-
batten. Hon säger nej till att delta i samarbetet, nej till medinflytande, men
hon förordar det EES-avtal som skulle göra oss till en lydstat och som skulle
göra att vi förlorade vår självbestämmanderätt. Var finns logiken?
Ytterligare en fråga i denna del: Vilka är Vänsterpartiets vänner i denna
politik? Det är de extrema, reaktionära högerliberalerna, i vissa länder ex-
tremnationalister gränsande till fascister. Det är kvarvarande kommunis-
tiska sekter i vissa europeiska länder. Det finns inte ett anständigt vänster-
parti i hela det västliga Europa som delar er isolationism och er trångsynthet
när det gäller synen på samarbete i Europa! Ni är emot valfrihet, det vet vi.
Ni är emot europeiskt samarbete, det vet vi också. Så kommer det också att
gå som det går för er, som kommunistiskt parti.
(Applåder)
Anf. 40 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp):
Fru talman! I valet 1991 beslutade svenska folket att byta regering. Många
gjorde det i känslan av att allt inte stod rätt till i vårt Sverige.
Något måste vara fel när bankerna trugar på människor lån och konsum-
tionen hålls uppe genom att människor lånar mer än de sparar.
Något måste vara fel när svenska företag år efter år förlorar marknadsan-
delar i konkurrens med företag från andra länder.
Något måste vara fel när småföretagare många gånger tvingas pantsätta
familjens villa och låna pengar för att kunna betala förmögenhetsskatt på
byggnader och maskiner som är nerplöjda i deras företag.
Något måste vara fel när svenska uppfinnare och innovatörer inte kan
finna avsättning i Sverige för uppfinningar som har en stor potentiell mark-
nad, utan måste vända sig utomlands.
Något måste vara fel när svenska företag lägger nästan alla investeringar
i andra europeiska länder än Sverige.
Något måste vara fel när statsmakterna anser sig ha råd att skattesubven-
tionera medlemsavgifter i facket men inte att finansiera viktiga reformer för
det glömda Sverige.
Något måste vara fel när enskilda medborgare får välja blöjor men inte
dagis, omslagspapper till skolböckerna men inte skola, plåster men inte lä-
kare - dvs. när de får göra alla de mindre viktiga valen själva men inte de
viktiga.
Något måste vara fel när förskollärare hindras från att starta eget, trots att
det finns långa dagisköer.
Något måste vara fel när människor tvingas vänta på operationer och be-
handlingar i sjukvården trots att det finns både lediga lokaler och personal
som är villig att ställa upp.
Något måste vara fel när man får lika mycket eller t.o.m. mer betalt om
man är hemma och sjuk än om man går till jobbet.
Något måste vara fel - ja, jag skulle kunna fortsätta den här uppräkningen
länge till, men de här exemplen kan räcka. Att ändra på allt detta har varit
en central uppgift för den här regeringen som tillträdde efter valet 1991. På
punkt efter punkt har vi under det gångna åren lagt om politiken och rättat
till missförhållanden.
Det känns angeläget att påminna om detta därför att det är så lätt att
glömma. Oftast har de här förändringarna skett i strid med Socialdemokra-
terna. Deras vision om framtiden återfinns i hög grad i den backspegel som
jag just har tittat i.
Men visst har de här tre åren också rymt besvikelser. Vi liberaler dolde
inte i valrörelsen 1991 att stora problem väntade i svensk ekonomi. I vårt
valmanifest skrev vi: ”Svensk ekonomi är i kris. Svenska företag slås ut.
Kostnadsökningarna har år efter år försämrat konkurrenskraften, industri-
produktionen minskar, arbetslösheten stiger, företagen satsar alltmer av sina
pengar utomlands, trots att efterkrigstidens längsta högkonjunktur har infal-
lit under det årtionde som Socialdemokraterna har suttit vid makten har de
inte lyckats lösa de grundläggande problemen i svensk ekonomi.”
Fru talman! Detta kallade Ingvar Carlsson och Allan Larsson för ”svart-
målning”. Men det visade sig dess värre snarare vara en skönmålning. I
själva verket underskattade även vi problemen. De var större än vad vi hade
förstått. Därför har det också tagit längre tid att vända utvecklingen än vad
vi hade hoppats.
Att sanera de offentliga finanserna och skapa förutsättningar för nya jobb
har varit regeringens största och svåraste uppgifter under de här åren. Jag
vill hävda att vi har tagit krafttag för att sanera de offentliga finanserna. Det
finns de som tycker att vi borde ha gjort ännu mer. Men redan det som vi
har gjort har gjorts under hårt motstånd från Socialdemokraterna.
Av alla de budgetförstärkningar som regeringen har lagt fram har Social-
demokraterna motsatt sig åtminstone 40 miljarder kronor. Och det utan att
redovisa några alternativ!
I några fall har de i efterhand accepterat vårt förslag, men först sedan de
har försökt - och ofta lyckats - vinna poänger på sitt motstånd.
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
39
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
40
Den sänkning av statsbidraget i kommunerna med 7 miljarder kronor som
regeringen drev igenom inför 1993 är ett exempel. Socialdemokraterna gick
emot den. Jag vet inte hur många gånger jag har hört socialdemokrater gråta
stora krokodiltårar över indragningen och hävda att den är orsaken till snart
sagt alla de bekymmer som kommunerna har haft under de här åren.
Men med facit i hand kan vi konstatera att 1993, ekonomiskt sett, var ett
bra år för kommunerna. Det gav, trots indragningen, ett finansiellt överskott
på 25 miljarder kronor. Sanningen är att det inte i första hand var indrag-
ningen på 7 miljarder som har tvingat fram rationaliseringar i kommunerna,
utan de dystra långsiktiga utsikterna för kommunernas ekonomi.
Så småningom har Socialdemokraterna insett detta. Göran Persson säger
nu rakt ut att det inte blir några ytterligare statsbidrag till kommunerna om
Socialdemokraterna kommer tillbaka till makten. Det vore bra om Ingvar
Carlsson kunde erkänna att det pågående effektiviseringsarbetet måste fort-
sätta oavsett vilken regering Sverige har efter valet i höst.
Socialdemokraterna har inte bara gått emot en stor del av budgetförstärk-
ningarna. De vill också få människor att tro att många av de åtgärder som
de till sist har accepterat bara är tillfälliga. Men tillfälliga åtgärder löser inte
problemet med det strukturella budgetunderskottet. Det kräver permanenta
åtgärder. Så om Socialdemokraterna tänker göra allvar av löftet att så små-
ningom återställa t.ex. ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen kräver
det andra besparingar i stället, eller höjda skatter.
En av de obalanser som återstår att lösa gäller ATP. Inbetalningarna kom-
mer även efter den avgiftshöjning som riksdagen beslutade om häromdagen
att understiga utbetalningarna med ungefär 15 miljarder kronor. Jag har gett
besked om att Folkpartiet anser att den bördan måste fördelas mellan den
aktiva generationen och pensionärerna på ett sådant sätt att inga pensionä-
rer får sänkt pension. Många andra går som katten kring het gröt när det
gäller detta. Jag skulle därför vilja fråga Ingvar Carlsson: Hur har Social-
demokraterna tänkt sig att klara underskottet i ATP?
Socialdemokraternas hittillsvarande strategi har varit bisatsmoralens.
Tydligt, i huvudsatserna, går de emot regeringens förslag. Vagt, i bisatserna,
antyder de att också en socialdemokratisk regering skulle tvingas spara och
höja skatter.
Göran Perssons framträdande här i kammaren i går var en lysande uppvis-
ning i denna bisatsmoral. Alla de konkreta förslag som Anne Wibble redovi-
sade sade han nej till, men vilka hans alternativ var fick ingen veta.
Det enda konkreta exempel på besparing som han gav var vårdnadsbidra-
get. Det var verkligen tur för Socialdemokraterna att det till slut blev ett
vårdnadsbidrag, för annars hade de stått helt utan exempel. Men de vet na-
turligtvis att det inte räcker särskilt långt. Frågan om vi som vanligt skall be-
höva vänta till efter valet på Socialdemokraternas besked eller om de denna
gång tänker ge några besked före valet är fortfarande obesvarad.
Fru talman! Att minska budgetunderskottet är viktigt för att skapa förtro-
ende på de finansiella marknaderna och därmed för att få ned räntan. Det
är i sin tur en viktig förutsättning för att klara den andra huvuduppgiften: att
få fram nya jobb.
Vi behöver fram till sekelskiftet - som jag sade tidigare i mitt replikskifte
med Ingvar Carlsson - ett tillskott pä minst en halv miljon nya jobb i det
privata näringslivet. De frågor som jag ställde till Ingvar Carlsson tidigare,
dvs. hur Socialdemokraterna kan tro att den politik som på 40 år inte har
skapat något tillskott av jobb nu skall göra det på sex sju år framåt och hur
de kan tro att företagare skall investera riskfyllt i små företag, när man får
bättre avkastning efter skatt genom att sätta in pengarna på bank eller köpa
statsobligationer, har inte fått några svar.
Jag kan än en gång slå fast att två alternativ här står mot varandra. Det
ena är att återgå till den socialdemokratiska politik som inte har givit några
jobb. Det andra är att fortsätta den politik för bättre villkor för företag och
företagare som regeringen har inlett. Vi börjar nu se resultat av den politi-
ken, och - som har sagts tidigare - svenska företagare är i dag de mest opti-
mistiska i Västeuropa, särskilt när det gäller möjligheterna att få fram nya
jobb.
Fru talman! Även om mycket av debatten under denna mandatperiod,
med all rätt, har handlat om budgetunderskott och arbetslöshet, har dessa
år också rymt annat. Inte minst på välfärds- och jämställdhetsområdena har
det i hög grad varit en reformperiod. Jag och mina liberala partivänner i
denna kammare känner stolthet över de resultat som vi har uppnått under
dessa år.
I många år har vi engagerat oss i kampen för att skapa bättre villkor för
människor som lever i det glömda Sverige. I praktisk handling har vi under
dessa år drivit fram en rad viktiga handikappreformer, en vårdgaranti, som
i stort sett har eliminerat operationsköerna i sjukvården, en snabb utbygg-
nad av gruppbostäder, ålderdomshem och andra särskilda boendeformer för
äldre samt en angelägen reform för psykiskt sjuka.
I många år har vi engagerat oss i kampen för ökad valfrihet. I praktisk
handling har vi under dessa år medverkat till en valfrihetsrevolution i väl-
färdspolitiken. Alla - inte bara den välbeställda överklassen - har fått möj-
lighet att välja barnomsorg, skola och husläkare. Det och ingenting annat är
innebörden bl.a. i den skolpeng som vi har infört. Och möjligheterna för
enskilda initiativ och alternativ har vidgats.
I många år har vi varit pådrivande för en mer aktiv jämställdhetspolitik.
I praktisk handling har vi nu drivit fram en offensiv för att skapa förutsätt-
ningar för att under resten av detta decennium ta rejäla steg på vägen mot
en verklig jämställdhet mellan kvinnor och män. Jämställdhetslagen skärps
den 1 juli och från årsskiftet införs en pappamånad och en barnomsorgsga-
ranti.
En hel del har gjorts. Men självklart finns det fortfarande brister. Vi vill
fortsätta för att kunna attackera också dem.
Fru talman! Dagens Nyheters politiske redaktör Hans Bergström skrev
häromdagen om hur Socialdemokraternas standardangrepp mot mig är att
jag är ”len i rösten, men när det kommer till praktisk handling sticker bock-
foten fram”. Jag känner igen beskrivningen. Kjell-Olof Feldt var först med
den i valrörelsen 1988. Den har återkommit i många angrepp denna vår.
Anklagelsen skall väl närmast uppfattas så att många socialdemokrater är
oroliga för att deras sympatisörer skall gilla de värderingar som jag står för.
Därför vill Socialdemokraterna gärna göra gällande att mina handlingar,
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
41
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
42
t.ex. besparingar i offentliga utgifter eller lättnader i aktiebeskattningen,
står i strid med dessa värderingar.
Ja, jag är en övertygad anhängare av den svenska välfärdsmodellen, men
jag är också övertygad om att jag just därför måste ha modet att fatta också
obekväma beslut, som är nödvändiga för att skapa balans i svensk ekonomi.
Besparingar som är nödvändiga för att eliminera det stora budgetunderskot-
tet står inte i strid med höga ambitioner i välfärdspolitiken. Tvärtom är de
ett led i försvaret av den sociala välfärden.
Lättnader i aktiebeskattningen, som är strategiska för att skapa förutsätt-
ningar för att små företag äntligen skall kunna växa och ge fler jobb, står
inte heller i strid med höga ambitioner i välfärdspolitiken. Tvärtom är de ett
led i byggandet av en starkare bas för den sociala välfärden. Sanningen är
att det ibland krävs hårda nypor för att försvara mjuka värden och för att
klara välfärden.
Fru talman! Att skapa förutsättningar för minst en halv miljon nya jobb i
det privata näringslivet fram till sekelskiftet genom bättre villkor för nya
företag och småföretag och genom sanering av de offentliga finanserna,
att försvara men också förnya välfärden, bl.a. genom ökad valfrihet,
att intensifiera arbetet för verklig jämställdhet mellan kvinnor och män,
inte minst för rättvisa kvinnolöner samt
att göra Sverige till en engagerad och aktiv medlem i den europeiska unio-
nen,
detta är de mål som vi liberaler i höstens val kommer att be om väljarnas
stöd för att arbeta mot.
Vi törs säga som det är. Vi törs utmana dem som är större. Vi törs utmana
opinioner och gå före. Därför går vi också ut i valrörelsen med stor tillför-
sikt.
(Applåder)
Anf. 41 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Fru talman! Jag kan konstatera att det i förra omgången var fru talmannen
som räknade rätt och jag som räknade fel. Jag hade inte rätt till ytterligare
replik.
Det är riktigt att vi socialdemokrater tycker att Bengt Westerberg ofta sä-
ger bra saker. Men sedan är det svårt att få hans handlingar att gå ihop med
hans uttalanden. Detta har vi också givit uttryck för. Mitt tydligaste exem-
pel - det fall då jag blev mest besviken - var skattereformen, där vi gjorde
upp till ett politiskt pris som var ganska högt för oss. Med den likställda be-
skattningen tog vi ett rejält tag för att stoppa skatteplanering och skattefusk.
Sedan gick Folkpartiet ifrån uppgörelsen. Sådana exempel skapar tveksam-
het. Delvis kan det förklaras med att Folkpartiet sitter i en moderatledd re-
gering.
Vi är för möjligheten att välja skola. Den möjligheten införde vi. Men
skolpengen är något annat. Den missgynnar systematsikt de vanliga skolorna
och gynnar de privata. Lägger man dessutom avgifter på dessa skolor, har
vi en segregering av skolan. Detta kommer vi socialdemokrater bestämt att
motarbeta.
Vi införde möjligheten att välja läkare. Vi hade ett system med vårdcent-
raler, företagsläkare, distriktssköterskor och möjlighet att söka akut på sjuk-
hus. Det var bra från valfrihetssynpunkt. Husläkarsystemet innebär ett ökat
tvång och är därför ingen valfrihetsreform. Genom privatläkarnas etable-
ringsmöjligheter ökar dessutom kostnaderna med 1,2 miljarder kronor, som
måste tas från de vanliga sjukhusen. Detta inser nu de som jobbar med sjuk-
vård ute i landstingen även på den borgerliga sidan. Det var en felaktig och
oklok politik.
Jag tycker faktiskt att regeringen och Folkpartiet skall vara litet lågmälda
när det gäller förmågan att spara. Ni har alldeles nyss beslutat om ett vård-
nadsbidrag på 4 000 miljoner kronor brutto, om ni så vill. Ni har sänkt kapi-
talskatterna med 25 miljarder kronor. Pensionsfonderna har tömts, Bengt
Westerberg, på 30 miljarder kronor för att hålla i gång Moderaternas sy-
stemskif teskampanj.
Finansministern säger att det är underskott i systemet. Om ni till att börja
med låtit de pengarna ligga kvar hade ni åtminstone haft det rejäla startkapi-
talet.
Det påstås att finansministern har räknat rejält fel. Jag vill undersöka det
närmare innan jag tar upp en debatt. Jag har bara konstaterat att vi har träf-
fat en viktig överenskommelse om pensionsfrågan, och jag tycker att vi där
har tagit ett betydande ansvar.
Dessutom har ni skänkt bort en hel del ytterligare pengar i samband med
försäljningen av de statliga företagen. Inte har ni haft någon särskilt god för-
måga att hålla i pengarna!
Ja, vi böljar med att ta bort vårdnadsbidraget. Vi tänker skapa en rättvis
kapitalbeskattning. Vi är beredda att dra ned mera på försvaret och jordbru-
ket. Vi skulle återgå till en ansvarsfull och stram budgetpolitik och inte minst
en politik som satsar på tillväxt så att vi ökar inkomsterna. Jag tror att Bengt
Westerberg och jag är överens om att det är avgörande om vi skall komma
till rätta med budgetunderskottet.
Anf. 42 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Valfriheten är en viktig kvalitetsfråga. Ingvar Carlsson säger
att han är emot avgifter i skolan. Det är vi också. Det var precis därför vi
medverkade till att införa skolpengen. Skolpengen har öppnat friskolorna
också för de människor som inte har varit beredda att ta fram plånboken och
betala mer utöver det de har betalat i skatt.
Om det visar sig att det finns friskolor som trots detta tar ut avgifter är vi
beredda att gå in och förhindra det. Vi tycker att det är fel att det skall vara
så.
Det är ett faktum att det är just avgifterna som har varit segregerande när
det har gällt friskolorna under de år socialdemokraterna har haft det avgö-
rande inflytandet. Det är bara de som har varit beredda att betala tusentals
kronor varje termin utöver skatten som har haft tillgång till friskolorna och
möjlighet att komma in. Det är precis detta vi vill komma ifrån.
Därför är skolpengsreformen en reform för integration och inte, som so-
cialdemokrater ofta påstår, en reform som leder till segregation.
Husläkarreformen innebar att vi för första gången i Sverige fick rätt att
som enskilda medborgare välja en egen läkare. Detta var naturligtvis en
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
43
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
mycket central och viktig valfrihetsreform. Den lag som Socialdemokraterna
med stöd av Vänsterpartiet och Nydemokraterna vill avskaffa säger just
detta - inte så väldigt mycket annat faktiskt - att varje medborgare själv skall
ha rätt att välja en läkare. Det är viktigt att den reformen får ett stort stöd
i valet så att vi kan fullfölja den.
Jag konstaterar att Ingvar Carlsson inte kan svara på frågan om vad Social-
demokraterna skall göra med underskottet i ATP. Det handlar inte om fel-
räkning eller någonting sådant. Det är ett underskott som finns redovisat se-
dan flera år tillbaka i ATP-systemet. Även efter den avgiftshöjning riksda-
gen beslutade om i stor enighet för några dagar sedan är det ett underskott
på 15 miljarder kronor.
Göran Persson antydde i går att han inte är beredd att vara med på avgifts-
höjningar eller att göra något som är riktat mot pensionärerna. Men hur skall
ni socialdemokrater då klara detta underskott? Tänker ni bara hålla tum-
men, eller hur tror ni egentligen att det skall gå till?
Fru talman! Jag vill till sist nämna rättvisa skatter. Självfallet delar jag Ing-
var Carlssons uppfattning att skattereformen var en bra reform, och speciellt
bra var det att man skulle behandla olika inkomster och utgifter likadant.
Jag beklagade djupt att Socialdemokraterna hoppade av just från kravet på
likställdhet innan reformen var satt i sjön och gick ut och begärde sänkt mat-
moms. Det var mycket beklagligt.
Det fanns ett undantag från likställighetsprincipen i skattereformen. Det
var dubbelbeskattningen, dvs. att man behandlade utdelningar på aktier på
ett annat sätt än pengar som man fick som ränta på ett bankkonto eller av-
kastning på statsobligationer. Det har varit en hämmande faktor för små-
företagsamheten i Sverige, och det är därför vi har ändrat det.
Att reformen får vara kvar är ett villkor för att vi skall kunna få de jobb
vi behöver i Sverige fram till sekelskiftet. Därför är Socialdemokraternas
löfte att riva upp reformen ett hot mot en positiv utveckling på arbetsmark-
naden.
(Applåder)
Anf. 43 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Bengt Westerberg sade många bra saker i sitt anförande. Det
var många bra saker som sades om valfriheten. För mig är valfrihet ett hon-
nörsord. Men varför medverkar då inte Bengt Westerberg till full valfrihet i
familjepolitiken vad gäller barnomsorgen?
Ny demokrati såg till att ett första steg togs mot systemskiftet i familjepoli-
tiken. Det leder just till rättvisa och valfrihet.
Vi har många gånger i denna kammare presenterat vårt eget förslag till
familjepolitik. Bengt Westerberg vet kanske vad det går ut på. Vi vill ta alla
de pengar som går från staten inom familjepolitikens ram, t.ex. föräldraför-
säkringen, och lägga dem i en stor påse. Vi vill fördela dem till alla barnfa-
miljer i Sverige. Vi vill ha en vårdnadsersättning som maximalt kan bli 8 000
kr i månaden. Den är skattefri. Den är pensionsgrundande. Därefter vill vi
ha ett barnbidrag på 1 000 kr i månaden.
Allt detta skall vara behovsprövat. Vi anser att de som har mycket höga
44
inkomster inte behöver bidrag och hjälp. Vi menar att det inte behöver utgå
några bidrag till dem som tjänar över en halv miljon.
Varför säger ni inte ja till Ny demokratis familjepolitik? Den skulle fak-
tiskt ge full valfrihet och rättvisa. Familjerna skulle alltså kunna välja att nå-
gon i familjen är hemma och tar hand om barn eller att köpa barnomsorg.
Det kallar jag för full valfrihet.
Vårt förslag skulle faktiskt spara 20 miljarder till statskassan, Bengt Wes-
terberg. Det har Finansdepartementet räknat ut. Med tanke på att vi har en
sådan statsskuld och ett sådant budgetunderskott tycker jag att det är väl
värt att tänka på att införa vårt förslag. Man sparar 20 miljarder till statskas-
san och får dessutom rättvisa och valfrihet.
Varför är ni inte för valfrihet i barnomsorgen och familjepolitiken?
Anf. 44 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag tror att det är uppenbart för alla att barnfamiljernas valfri-
het kommer att reduceras högst avsevärt om man tar 20 miljarder av de
pengar som vi i dag hjälper till att stödja dem med.
Nydemokratema vill t.ex. ta bort bidragsförskottet, dvs. det stöd som går
till ensamstående föräldrar - oftast kvinnor - för att de skall kunna leva ett
någorlunda drägligt liv. Det är jobbigt att vara ensamstående förälder ändå,
men det hjälper åtminstone upp den ekonomiska situationen.
Det är klart att deras valfrihet och deras möjligheter att styra sitt liv skulle
reduceras högst avsevärt om nydemokraterna fick som de ville.
Harriet Colliander talar om att det skulle bli en större valfrihet om man
tog alla pengar - hela det familjepolitiska stödet - och delade ut det lika över
alla barn eller barnfamiljer. Nej, självfallet skulle det inte skapa valfrihet.
Då tar man ingen hänsyn till hur mycket dessa barnfamiljer själva bidrar med
till den gemensamma kakan. Man behandlar människor som förvärvsarbetar
på samma sätt som de som inte förvärvsarbetar. Det är klart att det inte ska-
par någon rättvisa. Det innebär i praktiken att de som ändå förvärvsarbetar
får vara med och subventionera dem som inte förvärvsarbetar, och det är
varken valfrihet eller rättvisa. Det är i själva verket ett fullständigt obegrip-
ligt förslag.
Nydemokraterna brukar ofta också tala om inkomstprövning. Personer
som har miljoninkomster behöver inga barnbidrag.
Vi har i praktiken ett familjepolitiskt stöd som är inkomstprövat, nämli-
gen bostadsbidraget. Det har en del fördelar, t.ex. just att man kan rikta
pengarna till dem som har låga inkomster och höga boendekostnader. Men
det har också den nackdelen att det leder till höga marginaleffekter. När man
lägger marginalskatten och nedtrappningen av bostadsbidragen och ofta in-
komstprövade dagisavgifter ovanpå varandra kan många familjer redan i dag
komma upp i väldigt höga marginaleffekter.
Skulle vi därtill inkomstpröva barnbidragen eller, som Mona Sahlin har
föreslagit, bidragsförskottet, skärps marginaleffekterna ytterligare. Det är
mycket lätt att räkna fram exempel som visar att t.ex. en ensamstående
mamma som är sjuksköterska eller lågstadielärare då skulle förlora hela den
inkomstökning som hon till äventyrs kan kämpa sig till i en avtalsförhandling
eller genom att byta jobb. Jag tycker inte att det är något särskilt bra förslag.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
45
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Det klingar falskt när Harriet Colliander talar om valfrihet. Så sent som i
går morse, eller möjligen i förrgår, röstade nydemokraterna här i kammaren
emot etableringsfrihet för tandläkare. Vad var det annat än en röst mot en
viktig valfrihetsreform?
(Applåder)
Anf. 45 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Fru talman! Sverige har världens mest generösa familjepolitik. Den kostar
ungefär 85 miljarder kronor om året. Vad jag sade, Bengt Westerberg, var
att med en helt omlagd familjepolitik enligt vår idé skulle vi spara 20 miljar-
der till statskassan. Jag sade inte att man skulle ta bort någonting. Man skall
göra en radikal förändring, som skulle göra att det blev rättvisa och valfrihet.
Jag kan konstatera att vi har helt olika grundsyn på familjepolitiken och
vad som är rättvisa och valfrihet. Jag har personligen upplevt den djupa
orättvisan i att man faktiskt betalar sin barnomsorg själv, med arbetsgivarav-
gift och skatt osv., samtidigt som man subventionerar andras barnomsorg.
Man kan diskutera nivåerna och detaljer i vårt förslag. Men det är faktiskt
idén som är intressant att diskutera.
Jag vill återkomma till bidragsförskottet. Vad vi menar är att man skall se
till att det inte fuskas med bidragsförskott. Att det skall tas bort från en-
samma mödrar har inte Ny demokrati föreslagit. Men som på många andra
områden har vi föreslagit att man skall stävja bidragsfusk.
Anf. 46 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Jag delar helt Harriet Collianders uppfattning att Sverige till-
hör de länder som har den mest generösa och bästa familjepolitiken. Det
har också lett till en rad positiva resultat. När man gör stora internationella
jämförelser av vilka effekter familjepolitiken och en del andra politikområ-
den ger kan vi konstatera att Sverige är det land i världen som är mest jäm-
ställt. Sverige är också ett av de länder i världen som erbjuder sina barn den
bästa standarden.
Ute i Europa - i Spanien, Italien, Frankrike, Tyskland och många östeuro-
peiska stater - är man i dag bekymrad över att nativiteten, födelsetalen, är
så låg. Man är bekymrad över att varje kvinna kanske inte föder mer än 1,3
barn. Ett viktigt skäl till att man har hamnat i denna situation är att kvinnor
där inte har den valfrihet som de har i Sverige. Där måste de välja, antingen
att satsa på jobbet, göra yrkeskarriär, eller att bilda familj. När fler och fler
kvinnor tycker att det ekonomiska oberoendet, den ekonomiska självstän-
digheten är mycket värd och väljer yrkeskarriären, avstår de från familjen.
Effekten blir att det föds mycket få barn.
I Sverige har vi lyckats undvika att hamna i denna fälla. Det beror just
på den generösa familjepolitik vi för, med en bra föräldraförsäkring, en bra
barnomsorg nu kompletterad med ett bra vårdnadsbidrag. Det är tack vare
den familjepolitiken.
Jag tycker att de stora vinster för jämställdheten, barnen och födelsetalen
som vi får i Sveige är värda de 80 eller 85 miljarder kronor som vi satsar på
svensk familjepolitik. Det ger också svenska kvinnor en valfrihet som kvin-
nor i andra länder inte har. Det är värt mycket pengar.
(Applåder)
Anf. 47 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Bengt Westerberg talar gärna och vältaligt om välfärd. Det är
bra. Men man kan konstatera att det av er stolta paroll om ett eget rum på
långvården blev en egen säng i korridoren för en del.
Jag tänkte tala om en annan välfärdsfråga med Bengt Westerberg. Det gäl-
ler jobben. Bengt Westerberg har talat om företagarna. Jag tänker tala om
löntagarna. Företagen behöver ju sina löntagare. De behöver ha löntagare
som är fria på jobbet, som kan yttra sig i frågor och utveckla sitt arbete och
sitt företag. För att det skall bli möjligt krävs också en arbetsrättslig lagstift-
ning som ger människor möjlighet till detta.
Vi har ett praktexempel alldeles inpå oss. Det gäller Kjell-Erik Karlsson
på Värö bruk, som nu lyckligtvis fick tillbaka sitt jobb. Det fanns stor oro
inför om det verkligen skulle gå så. Framför allt fanns det inte någon lagstift-
ning som garanterade honom det.
Det måste vara något fel när människor som tar ansvar på sitt arbete, på-
pekar missförhållanden, använder sina demokratiska fri- och rättigheter och
arbetar politiskt för att få till stånd förändringar tvingas bort från sina arbe-
ten. Det var vad som hände med Kjell-Erik Karlsson.
Nu arbetar en kommitté som heter Arbetsrättskommittén. Den jobbar
med en ny och försämrad arbetsrättslagstiftning. Folkpartiets representant i
denna utredning har förklarat i det senaste numret av Kommunalarbetaren
att förslagen, som redan finns färdiga, kommer att undanhållas offentlighe-
ten av valtaktiska skäl. Han säger så här: Det är ingen bra tidpunkt att pre-
sentera förslaget i valrörelsen, för då blir det svårt att få en seriös diskussion.
Centerns ledamot har sagt samma sak.
De föreslagna förändringarna går i korthet ut på att det skall bli lättare
att sparka anställda som är obekväma och att arbetsgivaren skall få utökade
möjligheter att välja och vraka bland sina anställda om det uppstår arbets-
brist. Det skall bli billigare för arbetsgivare att bryta mot lagar och avtal.
Fackets rätt till centrala medbestämmandeförhandlingar tas bort. Förhand-
lingsrätten beträffande chefstillsättningar tas bort osv. Det är en systematisk
försämring och uppluckring av den arbetsrättslagstiftning vi har här i landet.
Jag skulle vilja fråga Bengt Westerberg: Är detta i linje med den liberala
politiken? Är det sådana förslag ni tänker fortsätta att aktivt stödja i en kom-
mande regering eller i opposition? Eller kan vi i Vänsterpartiet som motio-
nerar om att just förstärka arbetsrättslagstiftningen räkna med stöd från
Folkpartiet i dessa frågor?
Anf. 48 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Vi har genomfört ett antal förändringar i arbetsrätten under
denna mandatperiod. Jag tycker att det var angelägna och viktiga föränd-
ringar, som har skapat bättre villkor framför allt för mindre företag.
Vi har förlängt möjligheten till visstidsanställning och provanställning. Vi
har gett möjlighet att undanta två personer från turordningskretsarna, när
man måste banta arbetsstyrkan eller dra ner på grund av t.ex. brist på order.
På det sättet ökar vi möjligheterna för små företag att leva vidare i en besvär-
lig situation.
Självfallet är vi beredda att försätta att titta på de arbetsrättsliga reglerna,
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
47
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
48
men inte i syfte att rasera arbetsrätten, vare sig anställningsskyddsrätten el-
ler medbestämmandelagen. Vi har varit med och stött införandet av dessa
lagar och tycker fortfarande att de är viktiga och bra och att de skall finnas
kvar.
Självfallet är vi beredda att diskutera reformer. Jag vet att Lars Ernestam,
som är vår representant i kommittén, på ett antal punkter kommer att reser-
vera sig. Det finns delade uppfattningar i Arbetsrättskommittén. När kom-
mittén så småningom kommer med sina förslag får vi granska dem och se
vad vi kan medverka till och vad vi tycker är dåligt i majoritetens förslag.
Gudrun Schyman antyder att man skulle garantera anställning för en per-
son i Kjell-Erik Karlssons situation. Det tror jag är fullständigt orimligt. Det
kan finnas omständigheter som gör att en uppsägning är motiverad. Där-
emot tycker jag att det är alldeles uppenbart - det sade jag också när jag blev
tillfrågad av Aktuellt - att det pris som företaget i en sådan situation får be-
tala är orimligt lågt i dag.
Jag vill tillägga att jag tycker att det var utomordentligt bra att företaget
efter att ha tänkt en gång till och resonerat med Kjell-Erik Karlsson kom
fram till att han skulle fortsätta på företaget. De skäl som i vissa situationer
kan föreligga att fullfölja en sådan här process förelåg inte i det här aktuella
fallet.
Till sist, fru talman, vill jag ändå ta upp situationen inom sjukvården och
på långvården. Socialstyrelsen har nyligen på regeringens uppdrag gjort en
genomgång av situationen på medicinklinikerna i landet, och den ger inget
stöd för påståendet att det har blivit sämre. Självklart kan man under en kort
period - om det t.ex. har brutit ut en influensa - hamna i en situation som
kan vara svår att hantera, men inte heller det är någonting nytt; det har hänt
många gånger tidigare. Generellt sett har det inte blivit sämre utan snarare
tvärtom.
När det gäller egna rum på långvården är vi i full färd med att bygga ut.
Det finns fortfarande för många människor - kanske 15 000 - som inte har
rätt till eget rum. Men när vi började den här kampanjen i mitten av 80-talet
fanns det mellan 40 000 och 50 000. Nu äntligen pågår en snabb utbyggnad
av gruppbostäder, ålderdomshem och liknande, som skall ge goda boende-
villkor för äldre människor. Det kommer vi att fortsätta med förutsatt att vi
får väljarnas förtroende i höst.
Anf. 49 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Fru talman! Jag tror visst att Folkpartiet tänker sig att fortsätta med att se
över arbetsrättslagstiftningen. Vad jag frågade var om man tänkte fortsätta
att försämra den. Jag frågade: Tycker Bengt Westerberg att det skall finnas
en lag som är utformad så, att det om den hade varit i kraft nu hade varit
självklart att Värö Bruk skulle återanställa Kjell-Erik Karlsson när Arbets-
domstolen hade uttalat att han var uppsagd på ogiltiga grunder? Eller skall
vi ha det som nu, Bengt Westerberg, att ministrar och riksdagspolitiker skall
vädja till företaget och snällt be dess chefer att tänka över beslutet en gång
till? Skall inte en sådan trygghet finnas för de anställda?
Det här fallet gällde en industri. Vi har samma situation ute i kommu-
nerna. Vi har alla sett bilder av folk som har påsar på huvudena därför att
de inte vågar tala om vad de tycker och tänker. Vi har sett avskedanden inom
landsting och kommuner. Det handlar om sjukvårdspersonal, läkare och
rektorer. Skall vi ha det på det sättet i Sverige? Jag tycker inte det, och jag
tycker att det skulle vara intressant att höra vad Bengt Westerberg tycker
om det.
När det gäller sjukvården tror jag visst att Bengt Westerberg och Folkpar-
tiet har ambitioner, men hur har ni tänkt er att det skall finansieras? Varifrån
skall ni ta pengarna till den nödvändiga utbyggnaden och den höjning av kva-
liteten som faktiskt behövs? Kommun- och Landstingsförbunden har krävt
mer pengar. Jag tycker att de skall få det.
Vänsterpartiet har lagt fram förslag om en ekonomisk politik som innebär
att just kommuner och landsting får mer pengar, för att kunna göra de nöd-
vändiga utbyggnaderna. Men regeringen driver en ekonomisk politik som i
praktiken drastiskt minskar pengarna, nu och framöver, för kommuner och
landsting. Då undrar jag: Hur skall den ekvationen gå ihop, Bengt Wester-
berg? 100 000 måste lämna jobben just inom sjukvården om ni driver igenom
er ekonomiska politik.
Anf. 50 Socialminister BENGT WESTERBERG (fp) replik:
Fru talman! Gudrun Schyman frågade en gång till om vi tänker fortsätta
att försämra arbetsrätten. Nej, vi har inte försämrat arbetsrätten. Vi har mo-
derniserat arbetsrätten och skapat bättre villkor för mindre företag. Vi har
inte försämrat, och vi skall inte försämra, men vi förbehåller oss rätten att
se närmare på de förslag som Arbetsrättskommittén kommer fram till innan
vi slutligt tar ställning. Det enda jag vet - jag upprepar det - är att Folkparti-
ets ledamot i kommittén på ett antal punkter kommer att ha en annan upp-
fattning än majoriteten i kommittén.
Precis som Gudrun Schyman tycker jag att det är oerhört viktigt med ytt-
randefrihet. Jag tycker att det är glädjande att en gammal kommunist som
Gudrun Schyman har insett värdet av yttrandefrihet - det har minsann inte
varit självklart med yttrandefrihet i de länder som har lutat sig mot den ideo-
logi som väldigt länge var Gudrun Schymans. Men i Sverige där vi har långa
traditioner av yttrandefrihet - de existerar sedan flera hundra år tillbaka -
är det oerhört viktigt att slå vakt om dem.
Därför tycker jag att det är viktigt att en anställd på Värö Bruk eller en
anställd i en kommun har möjlighet att uttryck åsikter - det är alldeles själv-
klart. Sedan får man inte obstruera de beslut som politikerna fattar, men
självklart skall man ha rätt att uttrycka också missnöje med de beslut som
fattas.
Gudrun Schyman sade att vi vill minska resurserna till sjukvården. Det är
inte sant. Men det är sant att samtidigt som landstingen under senare år har
sparat pengar har man kunnat effektivisera sjukvården. Det är viktigt - i
landstingen, i kommunerna och i staten - att vi förbättrar resursutnyttjan-
det, att vi ser till att vi får valuta för skattepengarna, att vi inte slösar med
resurser utan verkligen använder dem så effektivt och bra som möjligt. Den
processen har pågått under de här åren; vi har kunnat visa att det går att få
mer valuta för skattepengarna. Den processen måste fortgå också under res-
ten av 90-talet om vi skall kunna klara en bra kommunal service. Det är Folk-
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
50
partiets mycket höga ambition att vi skall göra - det kan jag garantera Gud-
run Schyman.
(Applåder)
Anf. 51 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c):
Fru talman! Den tragedi som utspelats i Falun har tagit sju människors liv
enligt uppgift. Vi känner sorg och deltagande med alla dem som drabbats,
de dödade och deras anhöriga. Sverige är oftast förskonat från ond, bråd
död av det här slaget. Det vi ser i forna Jugoslavien, i Rwanda, i Sydafrika
förekommer inte här.
Sedan vi hade den förra partiledardebatten i riksdagen har det hållits fria
val i just Sydafrika. Den glädje som spreds långt utanför Sydafrikas gränser
nådde även Sverige.
Genom åren har Sverige som nation - liksom olika partier, inte minst Cen-
terpartiet - ägnat stor kraft åt att bekämpa apartheid och diktatur och att
främja frihet och mänskliga rättigheter. De fria valen var framför allt en se-
ger för det sydafrikanska folket, men de gav också en känsla av triumf åt alla
oss som efter förmåga bidragit till kampen. En av de svarta sydafrikaner som
fick vänta när valprocessen drog ut på tiden konstaterade träffande: Har vi
väntat i 70 år spelar sju timmar till ingen roll.
Det beskriver dessutom någonting annat, som vi i Sverige alltför sällan
tänker på, nämligen att demokratin, rätten för folket att i val avgöra hur ett
land skall styras, inte är självklar. Demokratin måste ständigt förnyas och
vinnas igen.
Förnyelse av demokratin förutsätter decentralisering, ökat inflytande för
folket och fungerande partier. Jag tvekar i det längsta att ta till hårda ord,
men jag vill ändå säga att det spel - eller snarare apspel - som Ny demokrati
på senare tid har ägnat sig åt är djupt beklämmande och till skada för demo-
kratin i vårt land. Att ha ”demokrati” i partinamnet är ingen besvätjelse -
det är en förpliktelse.
Tre riksdagsår har gått till ända sedan svenska folket med stor kraft rös-
tade för en ny politik för Sverige. Den misslyckade socialdemokratiska poli-
tiken röstades bort av folket. Det finns skäl att summera vad som hänt och
att se framåt.
Restaureringen av statens finanser och kampen mot arbetslösheten har
haft högsta prioritet, oavsett vad som sägs från oppositionens sida. Det har
fattats föga populära beslut för att sanera ekonomin efter 80-talets kasi-
noyra. Centern har aldrig ryggat för sådana beslut. Låt mig säga det än en
gång: Det har ingenting med högerpolitik eller nyliberal politik att göra. Det
är den ekonomiska verklighet som socialdemokraterna lämnade efter sig
som tvingat fram nödvändiga beslut.
Ingen kan uthålligt konsumera mer än vad som uthålligt kan produceras.
Det är en ekonomisk och ekologisk grundregel. Det gäller för alla, även för
socialdemokrater. Jag tycker att replikskiftet tidigare här i dag bekräftade
att socialdemokraterna vägrar att acceptera detta.
Det var under 80-talet som inflationen skenade, fastighetsmarknaden ex-
ploderade, bankerna byggde luftslott och fallskärmsavtalen tecknades. Pro-
duktiviteten var låg, överhettningen angreps för sent och med för liten kraft,
valutan avreglerades vid fel tidpunkt och vi såg uttryck för de stämningar
som fanns i samhället - dalmatinerhundar och sportbilar på de socialdemo-
kratiska valaffischerna.
Den socialdemokratiska oförmågan ställdes på sin spets när stoppaketet,
med pris-, löne- och strejkstopp, föll och med det regeringen i februari 1990.
Regeringen Carlsson återuppstod, men finansministern tog sin mats ur sko-
lan och blev egenföretagare i författarbranschen.
Centern tog trots den interna socialdemokratiska krisen i det skedet an-
svar för landet. Vi förde långa samtal med den dåvarande socialdemokra-
tiska regeringen. Så småningom bytte socialdemokraternas politisk skepnad.
Det Feldtska stålbadet blev till Allan Larssons vändpunkt. Det fanns dock
ingen vändpunkt i sikte. Socialdemokraterna förde väljarna bakom ljuset;
det fanns bara mörker i tunneln.
När fyrklöverregeringen tillträdde pekade i stort sett alla viktiga kurvor åt
fel håll. Detta har återgivits tidigare. Fler och fler blev utan jobb. Industri-
produktionen sjönk, det var underskott i bytesbalansen och kostnaderna för
arbetsmarknadspolitiken steg.
Nu har utvecklingen brutits. Nu är vi inne i en exportledd uppgång i eko-
nomin. Naturligtvis väger det över för mycket åt det hållet, men genom att
vi förbättrar villkoren för företagarna i detta land håller också småföretagen
på att repa sig och visar nu, vilket också har sagts, större framtidstro i Sverige
än någon annanstans i Västeuropa.
Antalet varsel är mycket litet; i industrin det minsta sedan 1975. Andelen
övertidstimmar är rekordstor, inom industrin den största sedan mätningarna
startade 1960. Alltmer arbete utförs alltså, men alltför få nya jobb skapas.
Centern har i regeringsställning formulerat visionen om ett samhälle där
resurserna brukas utan att förbrukas, där återvinning och återanvändning
prioriteras - ett kretsloppssamhälle. Det är ett genombrott för den nya ti-
dens miljökrav, något som socialdemokraterna aldrig orkade med. Och när
Ingvar Carlsson alldeles nyss lutade sig mot Svenska Dagbladets chefredak-
tör var det väl ett tecken på var han har sina kompisar. Jag har aldrig uppfat-
tat att man där har stått på barrikaderna i dessa frågor.
Detta uttrycks ibland som en oro inom socialdemokratin, så till den milda
grad att ett antal miljöspråkrör-visserligen helt utan politiskt inflytande när
det väl kommer till kritan - har kommenderats ut för att beljuga Centerpar-
tiet. Det har kommit en särskild skrift i sammanhanget.
Det är närmast patetiskt när ”miljötalesröret” Anna Lindh angriper Cen-
tern för att kärnkraften inte avvecklas. Det är ett typexempel. Centern
måste gå till riksdagen för att få något att hända, raljerar Anna Lindh med
flera, precis som om vi aldrig hade haft någon folkomröstning i frågan.
När socialdemokraterna under den förra valperioden inte kunde enas om
kärnkraften och när Birgitta Dahls oåterkalleliga awecklingsbeslut återkal-
lades, då gick socialdemokraterna till Centern och Folkpartiet. Från början
var det flera med, men det blev vi tre som blev kvar. Energiöverenskommel-
sen slöts - i riksdagen. Det är inte märkligt. Moderaterna har ju sagt att de
inte vill avveckla kärnkraften, i alla fall inte nu. Ingen behöver hymla om
det.
Nu följer vi i Centern upp denna överenskommelse med krav på lagstift-
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
51
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
52
ning om avveckling. Socialdemokraterna röstar emot, återigen. Förhalning
och försening genom en ny kommission är ert alternativ. Vet Anna Lindh
inte vad hennes parti gör i riksdagen? Eller vet Ingvar Carlsson inte vad
Anna Lindh säger ute i landet?
Harrisburg, Tjernobyl och den i Danmark med rätta fruktade lokalise-
ringen av ett kärnkraftverk till Barsebäck är sakskäl nog för avveckling, det
giftiga avfallet ytterligare ett.
Låt mig säga att det inte skall vara fattigdomskriterier som avgör var avfal-
let skall placeras - det skall vara säkerheten. Storuman och Malå kan vara
hårt pressade av sin ekonomi, men det kommer aldrig att vara avgörande så
länge vi har något att säga till om när det gäller hur den här frågan till sist
skall hanteras.
Men det finns också ett annat, politiskt skäl. Jag minns hur alla linje 2-
representanter skrek i högan sky när vi som ville avveckla snabbt vågade ifrå-
gasätta att alla skulle stå fast vid folkomröstningens besked 1980. Nu är vi
där, fem månader och två dagar före en av de viktigaste folkomröstningarna
i Sveriges historia: avgörandet om Sverige skall bli medlem i EU eller ej.
Låt mig utan omskrivningar säga att jag har förståelse för om människor
undrar: Kan vi lita på vissa politiska partier denna gång? Opinionsmätning-
arna talar sitt tydliga språk. Jag förstår, uppriktigt sagt, inte hur ni vågar leka
med folkopinionen på detta sätt.
Det är tydligen skillnad på folkomröstningar och folkomröstningar i vårt
land. Det är upprörande hur man hanterar en så viktig fråga, där man har
lovat att följa folkomröstningens resultat. Det är ett oerhört ansvar som de
partier påtar sig, som inte vill lagfasta kärnkraftsawecklingen. Ni har nyss
röstat emot det.
Jag har berört betongfilosofin bakom Öresundsbron och motorvägspake-
ten över Stockholms grönområden många gånger i denna kammare. Genom
lagändring i miljöbalken ser vi till att det inte skall gå att behandla stora pro-
jekt så omdömeslöst som socialdemokratin gjorde och och har gjort. Nu
kommer ”Tänk efter före!” att gälla. Var det detta faktum som så till den
milda grad störde er socialdemokrater så att era representanter hoppade av
Miljöskyddskommittén i slutvarvet?
Centern gick 1991 till val bl.a. på:
- att införa vårdnadsbidrag; det är gjort.
- att höja grundpensionen; det har också lyckats.
- att förstärka regionalpolitiken; det har vi gjort.
- att öka järnvägs- och väginvesteringarna; det har vi genomfört.
- att föra en aktiv miljöpolitik i stället för att kalla på ideliga konferenser
och kommissioner; det gör vi.
- att införa en allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring; det har beslu-
tats i dag.
- att förstärka de små högskolornas resurser; det har vi gjort.
- att sänka matmomsen och att hålla fast vid det beslutet, trots det social-
demokratiska sveket i den frågan; det har vi klarat.
- att sänka turistmomsen och momsen på persontransporter; det är en av
de saker som jag tycker att också Ny demokrati skall har en eloge för.
Facit efter tre år i regeringsställning är att alla dessa förslag och många
fler, stora som små, har genomförts.
Den skattereform som socialdemokratin gärna hyllar men som lämnade
oönskade effekter bakom sig - Feldt nämner t.ex. 20 miljarder i underfinan-
siering i stället för dynamiska effekter - har Centern lyckats få förändringar
i. Jag erkänner att vi är medskyldiga till det. Men vi var heller inte kontrakts-
slutande part, så skäll inte bara på Bengt Westerberg.
Reallöneskyddet i skatteskalan, som utan realökningar var en extra skat-
tesänkning för höginkomsttagare, har tagits bort. Det var något som Ingvar
Carlsson talade om i valrörelsen 1991 men som han accepterade. Momsen
har differentierats. Grundavdraget för dem med högst inkomst har trappats
ned, och det antidemokratiska kommunala skattestoppet som socialdemo-
kraterna införde har hävts. Kommunerna har fått drygt 4 miljarder till, vilket
skedde med benäget bistånd, inte minst från Bengt Westerbergs sida.
Höstens val kommer att ge väljarna chansen att ta ställning till denna poli-
tik. Vi i Centern känner oss stolta över vad vi har uppnått under denna pe-
riod. I åtskilliga fall - det gäller hundratalet punkter - har vi visat att vi ur
vårt valmaterial har kunnat genomföra strängt taget allt av betydelse. Det
säger en del om en regerings sätt att fungera, när man är beredd att ge och
ta, även om man har olika grundläggande värderingar i skilda frågor. Det
har funnits en förmåga att hitta de gemensamma nämnarna, även om ut-
gångspunkterna varit olika. Det erkännandet kan man gott ge till denna re-
gering. Det är en erfarenhet gjord inifrån.
Höstens val kommer att ge väljarna chansen att ta ställning till Centerns
politik för att få en bättre miljö, för att hela Sverige skall leva, och för att
Sveriges linje vid ett eventuellt EU-medlemskap skall vara känd i sina hu-
vuddrag. Vi ägnar oss inte åt den partipolitiska trätan utan försöker hitta
de nationella hållningarna i denna fråga. Jag kommer att begära av de olika
politiska partierna att man skall ange om man är beredd att medverka i ett
arbete där Sverige som land kan hävda sig inom den europeiska unionen,
om svenska folket säger ja i folkomröstningen.
Om det blir en partipolitisk träta här hemma i Sverige kring dessa grund-
läggande frågor, något som det har funnits en stor benägenhet till hittills,
ligger ett nej vid folkomröstningen bakom hörnet.
Jag återkommer till att hänvisa till det som jag tidigare sade om trovärdig-
heten i folkomröstningen. Också det avgör till sist hur svenska folket kom-
mer att ställa sig.
Socialdemokraterna har fortfarande chansen att i den kommande valrö-
relsen visa att ni socialdemokrater menar allvar när ni säger att ni skall re-
spektera folkomröstningar och deras resultat.
Vi i Centern kommer att tala om för väljarna att vi kommer att arbeta
vidare för vår politik när det gäller grundtryggheten, utvecklingen av krets-
loppstänkandet och decentraliseringen, detta mot bakgrund av den inled-
ning vi i regeringsställning under tre år gjort i dessa frågor.
Självfallet kommer arbetet för den fulla sysselsättningen att vara ett hög-
prioriterat område. Jag har noterat att man i de replikskiften som pågått här
i dag inte med ett enda ord har nämnt de ”gröna” jobben. Det är precis som
att det inte fanns några möjligheter till strukturförändringar i det svenska
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
53
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
54
samhället. Man bara bortser från dem. Hur kan detta komma sig? Hur kan
det anses vara så oerhört klokt att till vårt land importera olja i stora mäng-
der, kol i stora mängder, uran i stora mängder, när vi har hur mycket resurser
som helst på hemmaplan, resurser som dessutom skulle kunna skapa syssel-
sättning?
Hur kan det vara så att man över huvud taget inte tänker på den teknikut-
veckling som innebär att man utvecklar ett kretsloppssamhälle och som ska-
par nya jobb med producentansvar. En användning av miljöavgifter gör att
det blir lönsamt att satsa på det som hör framtiden till - inte att bygga upp
avfallstippar och depåer. Det vi har sett av vårt lands sätt att föra miljöpoliti-
ken tidigare får underbetyg.
Mot detta ställs det socialdemokratiska alternativet, till största delen
okänt. Möjligen är det i EU-delen formulerat av en kongress som hittills inte
fått debattera Sverige och EU. Men det är en i allt väsentligt okänd politik,
dock till synes med starka inslag av de tankar som födde fallskärmsavtalen
och den galopperande inflationen, och som var början till slutet för balans i
svensk ekonomi.
Trots dessa allvarsord, kära vänner, skulle jag vilja rikta en sommarhäls-
ning till kammaren och även till svenska folket. Mot bakgrund av vissa
medieaktiviteter kan hälsningen uttryckas på följande sätt: Kyss gärna
Karlsson, men älska Centern; det är bäst för Sverige!
(Applåder)
Anf. 52 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag skall säga till Olof Johansson att alla faktiskt inte haft
sina huvudanföranden ännu. Det är väl lättvindigt att här i talarstolen stå
och döma ut vad som sagts med påståendet att ingen med ett ord berört de
”gröna” jobben. Debatten är inte slut än.
Vi i Vänsterpartiet lägger i våra motioner mycket starkt vikt vid just de
”gröna” jobben. Vi anser också att en miljöomställning är en nödvändig re-
form som dessutom innebär att arbetslösheten sjunker. Självfallet ger det
framtidsjobben. Omställningen med nya energisystem, med nya transportsy-
stem och med decentraliserad energiförsörjning måste vi naturligtvis åstad-
komma. Som energigivare måste vi hajordbruket och skogsbruket, samt sol,
vind och vatten. Alltifrån hur vi har det under diskbänken till de stora glo-
bala miljöproblemen måste vi ta itu med. Och detta ger framtidsinriktade
och varaktiga jobb. Det är ju självklart, Olof Johansson. Det är ingenting
som ni i Centern har patent på eller som ni alldeles ensamma kommit på.
Jag vill ta upp en fråga med Olof Johansson som gäller miljön, nämligen
koldioxidskatten. Jag vet att frågan om koldioxidskatt varit mycket viktig för
Centern. Centern har också lyft fram den som ett vallöfte, tror jag. Vi vet
att en sådan skatt skulle ge en positiv effekt på miljön. Men varför har ni
inte lagt fram Centerns förslag när ni sitter i regeringsställning? Varför vill
Centern inte göra det nu?
Den andra frågan som jag vill ta upp är EU-frågan när det gäller miljön.
Det är ju många som säger att Sverige bör gå med i den europeiska unionen
för miljöns skull. Det finns ju något som heter miljögaranti. Det har bl.a.
regeringen gjort ett mycket stort nummer av. Men nu har det visat sig att
denna miljögaranti inte alls var någon garanti för att man av miljöhänsyn
kan sätta stopp för vissa saker; det har för första gången testats i praktiken.
Jag undrar då: Hur ser man inom Centern på det? Hur skall det gå med mil-
jön, om inte Sverige som enskilt land skall kunna ha en starkare, mer restrik-
tiv lagstiftning av miljöhänsyn än vad majoriteten i den europeiska unionen
vill? Det är ju det som kommer att bli resultatet, Olof Johansson!
Om vi i Sverige säger ja till medlemskapet, tvingas vi att underordna oss
den miljöpolitik som en majoritet inom den europeiska unionen förespråkar.
Vi vet att Sverige på vissa områden - inte alla - kommit längre. Vi vet också
att just inom miljöpolitikens område är det oerhört viktigt att enskilda län-
der kan gå före och genom det goda exemplets makt visa på hur det går att
göra. Det är just av det skälet som väldigt många miljöorganisationer, i både
Sverige och internationellt, faktiskt säger nej till ett medlemskap i den euro-
peiska unionen.
Anf. 53 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Det är bra att Gudrun Schyman avser att återkomma till frå-
gan om ”gröna” jobb.
Men det var ett annat budskap som var alldeles övertydligt i hennes alla
tidigare inlägg, nämligen att hon gav ett ordentligt stöd till och markerade
sin stora enighet med det stora oppositionspartiet, Socialdemokraterna.
Men jag har inte märkt något intresse från socialdemokratiskt håll för dessa
frågor. Och då är ni i Vänsterpartiet där igen, dvs. ni markerar och markerar,
men ni har ingen möjlighet till påverkan - i vaije fall inte i den konstellatio-
nen.
Jag tar gärna upp frågan om CO2-skatten. I samband med skattereformen
genomfördes ett införande av CO2-skatt i Sverige; det var bra. Det var ett
av de positiva inslagen. En del av det positiva i skattereformen togs ju bort
genom den generella momsen på energi, som då gjorde att styrmöjligheterna
minskade, därför att man utnyttjade ett utrymme rakt över, utan försök till
styrning. Men det var bra.
Sedan ärvde vi den s.k. Hjalmarssonska utredningen från den socialdemo-
kratiska tiden, och där ville man drastiskt och omedelbart sänka skatten för
industrin. Vi hade en krissituation i Sverige då, som alla vet, och i den situa-
tionen gick vi med på en differentiering av CO2-skatten. Men det innebar
totalt sett en höjning av CO2-skatten. Det var en ökning med mer än 600
miljoner, genom att vi höjde skatten på transporter och hushåll.
Nu har vi i statistiken kunnat konstatera att oljeförbrukningen inom indu-
strin ökar. Det är då självklart att man måste angripa problemet, enligt vårt
synsätt. Det var ju inte avsikten att öka oljeförbrukningen, utan avsikten var
att hjälpa en hårt pressad industri. Då måste CO2-skatten skärpas på nytt. I
annat fall skapar man en ökande miljöskuld och ökade problem.
I den utsträckning som det inte går att genomföra detta i den här rege-
ringen, är det klart att vi går ut och möter väljarna med det. Avsikten med
mitt uttalande i den frågan var att vi är beredda att ta striden. Jag hade utgått
från att de regeringspartier som tidigare ville ha en CO2-skatt på 46 öre per
kilo skulle ställa upp, men det gjorde de inte. Jag konstaterar bara detta,
rakt av. Det blir en valfråga.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
55
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
56
När det gäller EU och miljön har Gudrun Schyman totalt missuppfattat
utslaget i fråga om PCP. Det handlar bara om formfrågan, inte om substan-
sen. Det var utslaget i domstolen. Nu håller man på att arbeta med ett nytt
förslag.
Anf. 54 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Det var nog litet kryptiskt, Olof Johansson, att säga att det
bara handlar om formen, inte om substansen. Det är faktiskt så att miljön
är satt på undantag i det regelverk som finns inom den europeiska unionen.
Jag tror att många vet det, Olof Johansson. Om inskränkningar på grund
av miljöhänsyn och beslut på grund av miljöhänsyn kolliderar med den fria
konkurrensen, med varornas fria rörlighet, och om detta kan upplevas som
handelshinder, så går det inte. Det är ju så. Jag tror att det råder stor enighet
om att det ser ut på det sättet.
Det finns vissa paragrafer som man möjligen kan använda för att testa om
det går att göra undantag. Det har hittills visat sig vara väldigt svårt. Det
visar sig igen att det inte går att använda miljögarantin, som regeringens fö-
reträdare har gjort ett stort nummer av, när vi och många andra har kritiserat
EU för just dess miljöpolitik. Enskilda länder kan inte ha högre krav och
strängare regler om det kan uppfattas som stridande mot EU:s gällande reg-
ler eller som handelshinder. Detta är fakta, Olof Johansson.
Man kan i alla fall diskutera de andra miljöfrågorna. Olof Johansson har
nu suttit som miljöminister i tre år. Kärnkraften är inte är avvecklad, och det
har inte fattats några beslut. Öresundsbron utreds, men den vågar man näs-
tan inte fråga om - vi skall få höra någonting om den i eftermiddag, vad det
nu blir. Motorvägar byggs runt om i landet, också i vår storstadsmiljö.
Strandskyddet urholkas och försämras. Industrin bränner mer fossila bräns-
len. Hur skall det gå med de här frågorna, när det inte har hänt någonting
fast Olof Johansson har varit miljöminister? När skall det då kunna hända
någonting?
Anf. 55 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Förenkling skapar naturligtvis tydlighet ibland, men det ska-
par också falskhet, dvs. det har ingenting med verkligheten att göra. Som
alla som är noga med att lyssna observerar byter Gudrun Schyman spår. Hon
talar inte längre om PCP-fallet och 104 a § i Romfördraget, utan hon börjar
tala generellt. Jag svarade på den fråga som Gudrun Schyman ställde, men
om hon inte vill ha svar på de frågor som hon ställer får hon ställa andra
frågor. Då skall vi försöka att reda ut det här.
PCP-fallet, som Gudrun Schyman frågade om, var en behandling i form-
frågan, där EU-kommissionens motivering avvisades av domstolen med
hänvisning till en annan, särskild paragraf i Romfördraget. Man gav helt en-
kelt EU-kommissionen bakläxa: Kom tillbaka med en motivering som hål-
ler!
Jag har skrivit till EU-kommissionen i frågan för att erbjuda de svenska
erfarenheterna från 70-talet och framåt på just det sakområde som gäller
PCP. Vi ställer hela vårt kunnande till förfogande, eftersom vi förbjöd ämnet
under 70-talet, för att deras motivering från miljömässiga synpunkter skall
kunna accepteras av domstolen. Hittills har det inte lett till någonting. Tysk-
land har kvar sina bestämmelser - det var de som var ifrågasatta. Danmark
och Nederländerna har kvar sina.
Det visar att jag har rätt när jag säger att substansen över huvud taget inte
berördes, utan att det handlade om formfrågan. Om Gudrun Schyman an-
grep byråkratin, sättet att fungera och de invecklade formerna för att fatta
beslut inom EU skulle jag förstå kritiken bättre.
Anf. 56 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Jag vill gärna använda den här repliken för att återgälda Olof
Johanssons vänliga hälsning inför sommaren. Jag vill också tillönska rege-
ringens ledamöter och regeringspartiernas riksdagsledamöter en skön som-
mar. Jag kan göra det mot bakgrund av att vi i Sverige trots allt har ett poli-
tiskt liv där vi har en grundläggande respekt för varandra och har vissa
grundläggande värden gemensamt. Det är värdefullt att det också kommer
till uttryck i en sådan här debatt, som annars kanske är relativt hård.
Jag förstod att Olof Johansson inte tyckte om att jag citerade Svenska
Dagbladet. Men jag gjorde det gentemot Carl Bildt, som också berömde
kretsloppspropositionen. Det är inte nödvändigt att Olof Johansson tar åt
sig av det - det är fullt frivilligt.
Däremot lovade Olof Johansson ett genombrott för ekonomiska styrme-
del i miljöpolitiken, dvs. för skatter och avgifter. Ingen ny avgift har tillkom-
mit under den här perioden, med undantag för på kadmium och på handels-
gödsel. Däremot har ni tagit bort en rad miljöavgifter, avskaffat skogsvårds-
avgiften, sänkt avgiften på handelsgödsel och på bekämpningsmedel, tagit
bort miljöavgiften på fosfor, sänkt industrins koldioxidskatt och lagt fram
förslag om att ta bort skattedifferentieringen på villaolja och arbetsfordon.
Den första stora gröna skatteväxlingen kom till stånd i skattereformen,
Olof Johansson, där vi minskade skatten på arbete och ökade skatten på
energi.
Jag vill gärna också säga några ord om kärnkraftens avveckling. Min upp-
fattning är att folkomröstningen klart har slagit fast och riksdagen bekräftat
att kärnkraften skall vara avvecklad år 2010. Den uppfattningen står jag för,
och den kommer jag att fortsätta att arbeta för.
Innan Centern satte sig i en moderatstyrd regering hette det att Centerpar-
tiet var berett att genomdriva en avveckling av kärnkraften, även om det
skulle ske till priset av att en borgerlig regering spricker. Det allvarliga är ju
att arbetet för att förbereda kärnkraftsawecklingen har stannat upp.
Vi hade en energiöverenskommelse mellan Socialdemokraterna, Centern
och Folkpartiet 1991, där det sades: Regeringen bör årligen i budgetproposi-
tionen redovisa de resultat som har uppnåtts genom energipolitiska pro-
gram, för omställning och utveckling av energisystem, samt förelägga riksda-
gen förslag om de ytterligare åtgärder som är motiverade.
Ni har ju inte kommit med någonting sådant. Jag vill fråga Olof Johans-
son: Varför har inte den borgerliga regeringen lämnat någon sådan redovis-
ning?
Att då byta position, Olof Johansson, från den överenskommelse om till-
försel av energi som skulle gälla till att nu i stället börja tala om lagstiftning
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
57
|
Prot. 1993/94:124 11 juni 1994 |
är att fly bort från ett ansvar som jag tycker att Centern som regeringsparti |
|
Partiledardebatt |
Anf. 57 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik: Herr talman! Jag skall gärna ta upp energipolitiken, eftersom det är en Ingvar Carlsson går helt förbi frågan om trovärdighet inför den nu stun- Det vore ett sätt att öka trovärdigheten inför den kommande folkomröst- Ingvar Carlsson säger att vi inte har redovisat vad vi har gjort. Det har vi När det sedan gäller uppföljning av energiprogrammet: Om det har varit Detta är ju en uppföljning. Det var en av ingredienserna i energiöverens- Beträffande ekonomiska styrmedel är det som Ingvar Carlsson säger non- Sedan tjatade vi hela 80-talet. 1988 kom MIA-utredningen, och därefter |
58
Anf. 58 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Som statsminister tog jag faktiskt, Olof Johansson, initiativ
till trepartiöverläggningar. Strategin som vi kom överens om för avveckling
av kärnkraften var att tillförseln av ny energi skulle avgöra tidpunkten när
olika reaktorer skulle kunna stängas av. Jag vill hävda att den uppgörelsen
har skötts väldigt dåligt av den borgerliga regeringen. Ansvaret faller inte
minst på Centern och Folkpartiet som var med i den uppgörelsen. Jag kan
inte anse att ni har gett riksdagen tillfredsställande redovisning av vilka åt-
gärder som har vidtagits, än mindre av praktiska resultat. Det är detta som
avgör trovärdigheten när det gäller uppföljningen av förra folkomröst-
ningen. Jag står fast vid att avvecklingen skall komma i gång 2010. Jag tycker
att Olof Johansson springer ifrån detta alltför lätt.
Vi socialdemokrater har nu ett investeringsprogram som har en mycket
stor betydelse för miljön: underhåll av kommunernas vatten- och avlopps-
ledningar, sanering av sjuka hus, utbyggnad av reningsverk, sanering av för-
orenad industrimark, underhåll av vandringsleder osv.
Miljö kräver politik. En moderatledd regering som vill tränga tillbaka po-
litiken och överlämna så mycket som möjligt åt marknaden avsvär sig en stor
och viktig del av miljön. Dessutom krävs det samarbete över nationsgrän-
serna. Jag tror att Olof Johansson och jag är överens om att medlemskapet
i EU ökar dessa chanser.
Slutligen kräver naturligtvis miljöpolitiken engagemang, och det engage-
manget behöver inte kvävas i en lågkonjunktur och under en arbetslöshet.
Ekonomisk och ekologisk hushållning kan gå hand i hand. Jag tvivlar inte
ett ögonblick på Olof Johanssons engagemang, men jag tror inte att det är så
särkilt lätt att genomföra det som Olof Johansson står för i en moderatledd
regering.
Anf. 59 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag skall vara väldigt tydlig - det är egentligen övertydligt
vad det handlar om. Det fanns alltså möjlighet för Socialdemokraterna un-
der vårriksdagen att stödja en lagstiftning om exakt hur reaktorerna skall
avvecklas. Men Socialdemokraterna svek igen. Man ville skjuta på framti-
den och förhalade. Då kan man ju alltid försöka att dölja sig bakom de all-
männa formuleringarna i energiöverenskommelsen. Men se det går inte, ef-
tersom det genom de reaktorhaverier som har förekommit har visats att
många reaktorer i Sverige kan stå avställda utan att det blir något problem
med energiförsörjningen.
Detta var ett övertydligt exempel för svenska folket, även om sju reakto-
rer var i mesta laget. Det innebar en del kolkondens från Danmark. Men vi
har inte krävt att man omedelbart skall avveckla sju reaktorer. Det gäller
bara att göra en avtrappning och avveckla en reaktor i taget. Det gör avställ-
ningen enklare, samtidigt som det öppnar möjlighet för alternativ, dvs.
öppna marknader. I dag är situationen den att marknaden är övertung. Det
finns ett ständigt energiöverskott i Sverige. Därför måste alla nya alternativ
subventioneras för att de skall kunna komma in på denna överfulla energi-
marknad.
För att det inte skall stå oemotsagt vill jag säga till Ingvar Carlsson att vi
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
59
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
har avsatt ytterligare 500 miljoner kronor i samband med differentieringen
av koldioxidskatten - jag antar att ni tycker att det är bra. Dessa pengar skall
användas för Östersjön, för kärnsäkerheten i öst och för förnybar energi här
hemma. Så visst har vi gjort saker. Självfallet! Vi har breddat kväveoxidav-
gifterna - det beslutet har ju nyligen fattats av riksdagen. Vi har miljöklassat
bensin. Genom skattedifferentieringen har man blivit av med blyet i bensi-
nen, någonting som borde ha gjorts för längesedan. Sedan har vi också av-
skaffat skogsvårdsavgiften som egentligen var en skatt, vilken användes i
stor utsträckning för skogsbilvägar. Det har inte tagits bort någon miljöavgift
från jordbruket. Det rörde sig om en prisregleringsavgift som ni hade infört.
Vi tar inte ansvar för de betongprojekt som ni satte i gång och som vi har
ärvt. De får ni faktiskt själva ta ansvar för.
(Applåder)
Anf. 60 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Centern företräder en miljöfanatism, till skillnad från Ny de-
mokrati som företräder en miljörealism. Regeringen använder i dag ordet
”miljö” framför många reformer för att eliminera kritik. Förslag med det för-
tecknet vågar ingen säga nej till med tanke på opinionen. Skatteväxlingen
är ett exempel. Man hänvisar till miljöns bästa, men vart går pengarna? Na-
turvårdsverket säger att man får in 15 miljarder per år i miljöskatter och av-
gifter, men man förbättrar miljön med bara 2,5 miljarder per år. Så var det
med den miljöomsorgen.
Olof Johansson kanske var litet kaxig i Rio när USA inte ville gå med på
neddragningen av koldioxidutsläppen. Faktum var att Olof Johansson
veckan före resan sade ja till att starta oljekraftverket i Stenungsund. Det
gjorde att Sverige ökade sina koldioxidutsläpp med 10 %. Är det miljöom-
sorg?
Ny demokrati vill ha kärnkraften kvar. Det är en ren energi. Vi anser att
kärnkraft fungerar i en demokrati.
Gröna jobb å la socialdemokrater är bara en enda offentlig sektor. Är det
vad Centern vill ha?
Vi skall inte bygga upp avfallstippar, säger Olof Johansson. Men hur var
det med kvicksilvret, som ni ville lagra på hög i stället för att återvinna? San-
ningen är den att så fort miljön kostar något för staten gör man undantag.
Men att lägga på en miljöskatt på batterier eller bensin som drabbar vanligt
folk går bra.
För oss är det självklart att vi skall göra allt vad vi kan för att skapa en god
miljö. Men man löser inte problemen här hemma med hastighetsrestriktio-
ner och hårdare miljökrav på industrin, som gör att vi inte kan konkurrera
med utlandet.
Som jag och många med mig ser det är miljöproblemen ett internationellt
problem som måste lösas i ett internationellt samarbete. Det är för Ny demo-
krati ett vägande skäl för att säga ja till Europeiska unionen, i motsats till
Gudrun Schyman.
Man kan hantera miljöproblemen. Länderna i Europa hanterar proble-
men med alla gränser, med de höga ideal som är uppsatta i EG. Vi tänker
60
väldigt lutherskt och tror att vi måste uppfylla allting precis med en gång.
Därför blir allting så bekymmersamt och besvärligt.
Vi anser att vi bör satsa mycket på vår närmiljö. Vi har problem i Öster-
sjön som är vårt gemensamma innanhav. Där är det luft- och vattenförore-
ningar som man inte kan råda bot på. Därför anser vi att vi bör sätta in resur-
ser där.
Jag var på andra sidan Östersjön för två år sedan, på badorten Pärnu. Jag
stod och tittade ut över de vackra sandstränderna, de gamla hotellbyggna-
derna. Men man kunde inte bada därför att vattnet var så förorenat. Det är
på andra sidan av vårt gemensamma innanhav. Vi måste lägga pengarna på
rening där, på skorstenar och avloppsanläggningar.
Vi har väckt förslag om att satsa biståndspengar i Baltikum. Vi har väckt
förslag om att satsa på reningsverk å 75 miljoner med svenskt material och
med svensk arbetskraft som arbetsledare på andra sidan Östersjön.
Jag ville säga någonting till Ingvar Carlsson, som inte är här, om att satsa
på kommunalt vatten- och avloppssystem. Det har vi föreslagit i motioner i
riksdagen. Men vi fick inte Socialdemokraternas stöd till det. Det förvånade
många arbetare, som demonstrerade då a-kassan var på tal förra gången vid
årsskiftet, att Socialdemokraterna hade sagt nej till en så självklar sak som
borde ha gått igenom i riksdagen.
Varför satsar man inte mera i Baltikum, Olof Johansson, där pengarna
skulle ge god utdelning i form av renare luft och renare vatten?
Anf. 61 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag förstår att det har varit jäktigt i riksdagen den senaste
tiden. Jag förstår då också att Harriet Colliander med sina andra problem
dessutom inte har hunnit läsa regeringens skrivelse 1993/94:252 som handlar
om insatser på miljöområdet i Central- och Östeuropa. Där finns en hel bi-
laga över alla de projekt som är på gång eller beslutade. Det är så många att
jag inte här kan räkna upp dem. Däri ingår också reningsverk, ett till vardera
av de baltiska republikerna. Där är pengar anvisade, och en utredning pågår
om hur de exakt skall utformas. Det sköts av generaldirektören i Natur-
vårdsverket.
Jag vet inte om jag skall ta Harriet Colliander på allvar. Att göra det här
med skatteväxlingen till en fråga om Miljö- och naturresursdepartementets
budget - hur i världen kan man komma att göra en sådan koppling? Skatte-
växling handlar alltså om att belasta det som vi tycker illa om och vill få bort
och sänka skatten på det som vi har gott om eller som vi vill ha mer av, nämli-
gen jobb. Det kallar jag för gröna jobb. Det här är ett sätt.
Om Miljö- och naturresursdepartementet har en för stor budget på ett om-
råde - i det här fallet 2,5 miljarder - då är det tecken på att det är fel på
miljötekniken. Det är ju där reparationskostnaderna brukar hamna, inte
bara där utan överallt i det svenska samhället i form av hälsoproblem, natur-
vårdsproblem etc. Men försök inte göra den kopplingen, den är rasande
omöjlig.
Sverige är ett föregångsland på miljöområdet. Vi har behållit den positio-
nen. Det är därför som Sverige är med när de internationella åtgärderna pla-
neras. Vi var tio miljöministrar från länder representerande halva världens
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
61
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
62
befolkning som samlades i Indien inom ramen för Commission for Sustai-
nable Development. Sverige, Tyskland och Nederländerna var de tre euro-
peiska länder som var representerade. Sedan var det de stora länderna, de
som svarar för ungefär halva världens befolkning - Kina, Indien, USA, Ka-
nada, Brasilien, Malaysia. Sverige är med i sådana sammanhang. Det är na-
turligtvis viktigt att vi är med. Vi har stora möjligheter till påverkan den vä-
gen, också i EU. Förutsättningen för att EU i fråga om miljöprojekt skall
fungera - det har det hittills inte gjort - är att man kommer överens, använ-
der det som hävstång och inte som bromskloss, som en del här på hemma-
plan tycks göra. Det gäller inte minst Industriförbundet, som alltid excelle-
rar i detta och säger att vi skall vänta på EU. I så fall blir det nej i folkomröst-
ningen, det är bara en hälsning.
And. 62 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det kan hända att jag inte läst regeringens skrivelse från bör-
jan till slut. Men jag måste säga att jag tycker att det är litet magert med
satsningarna i Baltikum om det är ett reningsverk per baltiskt land med
tanke på att det inte finns någon rening där över huvud taget.
Skatteväxlingen är faktiskt ett nytt sätt att indriva skatt. Jag förstår att det
är litet svårt för Olof Johansson att tillstå att det är som det är.
Anf. 63 Miljöminister OLOF JOHANSSON (c) replik:
Herr talman! Jag kan konstatera att avsikten med skatteväxlingen aldrig
är att höja skatten. Det ligger ju i själva ordet. Det borde vi vara överens
om. Skatteväxling är att lägga olika tyngdpunkt på olika produktionsfakto-
rer. Det borde vara en självklarhet, i varje fall borde det följa av sunt förnuft
oavsett vilka teoretiska beräkningar man kan göra. Om vi har ett behov av
att skapa ytterligare sysselsättning skall vi sänka skatten på arbete. Jag har
utgått från att vi är överens om det, Harriet Colliander, jag och många fler.
Det är så det fungerar. Då förbilligar man arbetskraften i förhållande till
andra produktionsfaktorer. Om man då lägger belastningen på det som vi
inte tycker om, miljökonsekvenser som vi vill bli av med, pressar man bort
dem från systemet. Samtidigt eroderas skattebasen. Det blir snarast en skat-
tesänkning, om man inte flyttar miljöskatterna och miljöavgifterna till nya
områden. Alltså får man en tendens till en skattesänkning genom skatteväx-
ling, inte en skattehöjning. Så fungerar det.
Om man inte får den effekten att miljöbelastningen försvinner ökar man
i stället miljöskulden. Då får man betala de reparationskostnader som i all-
mänhet faller på statliga och kommunala budgetar och den vägen drabbar
skattebetalarna. Så hänger det ihop, Harriet Colliander. Jag tycker att det
är glasklart.
(Applåder)
Anf. 64 Statsrådet ALF SVENSSON (kds):
Herr talman! Vi som arbetar i politiken borde nog oftare fundera över om
vi lyssnar ordentligt på människor och om vi verkligen visar förtroende för
våra medborgare.
Sådana tankar får man i alla fall när man läser en debattartikel om familje-
politiken av en av de mest framträdande socialdemokraterna. Hon refererar
en kristdemokrat som hävdade att politikerna inte skall bestämma om ar-
betsfördelningen i hemmet. Så här skriver socialdemokraten bl.a.: Det blir
svårt för svenska folket att leva enligt en sådan regerings intentioner. Skall
man låta vartannat barn vara föremål för politiska beslut, medan vartannat
får finna sig i föräldrarnas amatörmässiga avgörande.
Är det inte häpnadsväckande? Riksdagen firade nyligen 75-årsjubileet av
den lika och allmänna rösträttens införande i demokratin Sverige. Jag trodde
att demokrati och parlamentarism betydde att regeringen skulle leva enligt
folkets intentioner, inte att folket skulle leva enligt regeringens intentioner.
Jag tycker att ”föräldrarnas amatörmässiga avgörande” låter som ett eko
av den sociala ingenjörskonstens glansperiod. Det låter i alla fall inte som
något som skulle passa i Europarådskonventionen om de mänskliga fri- och
rättigheterna eller FN:s barnkonvention.
Regeringen har arbetat för valfrihetsreformer på åtskilliga områden. Vi
kristdemokrater strävar efter att reformerna skall bli sådana att enskilda och
familjer också har resurser att välja så som de önskar. Detta har kristdemo-
kraterna i Europa länge kallat för subsidiaritetsprincipen.
Här har jag en av de rödaste socialdemokratiska tidningarna i Sverige,
nämligen Piteå-Tidningen.
Herr talman! Det är ju populärt att visa upp tidningar, böcker och annat
här i kammaren. Detta är alltså den röda Piteå-Tidningen. I den läser jag
om en flerbarnsfamilj. Föräldrarna, Karin och Thord, hade för länge sedan
bestämt sig för att själva ta hand om sina barn. Thord är byggnadsarbetare.
Makarna säger: För oss hade 2 000 kronor i månaden betytt en hel del. Ka-
rins ord, som är rubrik på första sidan, är: Vårdnadsbidraget är en rättvisere-
form.
Men när Carlsson och Sahlin talar om vem som gynnas av vårdnadsbidra-
get är det alltid direktörsfruar som ändå har råd att vara hemma. Vi kanske
alla har läst om den SIFO-undersökning som visade att 20 % av Socialdemo-
kraternas väljare gillade vårdnadsbidraget. Det är ju imponerande om så
många av de socialdemokratiska väljarna är direktörsfruar.
Detta med direktörsfru låter egentligen precis som när Bert Karlsson talar
om barnbidraget till miljonärer.
Piteå-Tidningens flerbarnsfamilj är ingen direktörsfamilj. Men Social-
demokraterna unnar inte byggnadsarbetarfamiljer vårdnadsbidraget.
Jag vet fullt och fast att daghemmet är den bästa omsorgsplatsen för
många barn. Men jag vet också att det finns andra omsorgsformer som pas-
sar andra barn bättre. Observera att jag talar om vad som passar barnen,
och det vet föräldrarna bäst!
Nu skall Ingvar Carlsson alldeles uppenbart i valrörelsen ställa barnen mot
de gamla. Han skall helst få det att verka som att vårdnadsbidraget bär skul-
den till 20 års ekonomiskt felaktig politik. Vad räcker vårdnadsbidraget till,
om det skulle användas till att sänka budgetunderskottet? Jo, till 1 %. Tänk
att Ingvar Carlsson i dag inte intresserar sig för hur han skall komma åt reste-
rande 99 %. Vore inte detta en god och angelägen uppgift? I stället hetsar
man mot den här rättvisereformen och använder vårdnadsbidraget som nå-
got slags kil. Vi har ju genomfört andra reformer och satsningar. Det är ju
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
63
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
64
inte helt säkert att tidigare satsningar som har funnits med i budget efter bud-
get heller har varit helt korrekta. Detta säger jag nu när vi har infört något
som jag anser vara en rättvisereform.
Men Ingvar Carlsson ställer barnen mot de äldre, mot dem som inte du-
schas. Har ni tänkt på att Ingvar Carlsson aldrig ställer en daghemsplats, som
kostar 85 000-100 000 kronor, mot den gamla som inte blir duschad tillräck-
ligt ofta. I stället är det vårdnadsbidraget, som kostar 24 000, som skall stäl-
las just mot de äldre.
Det borde vara rimligt att Socialdemokraterna erinrade sig att de själva
har dragit in ungefär 30 miljarder från kommunerna, när de talar om de 7
miljarder som regeringen har dragit in. Det kan väl inte vara möjligt att
ingen skulle drabbas när Socialdemokraterna drar in miljarder från kommu-
ner och landsting. Men när regeringen, efter att ha fått ta över en ekonomi
i fritt fall, tvingas att göra en del verklighetsanpassningar då drabbas männi-
skor.
I år firar FN familjeåret som bekant. Det skulle vara utomordentligt tillta-
lande att få höra Ingvar Carlsson hålla ett familjepolitiskt anförande av den
anledningen.
För mig är familjepolitik något vida mer än 2 000 kronor per månad i vård-
nadsbidrag. För mig handlar familjepolitik om att barnen, det finaste och
värdefullaste som vi har, måste få sina barndomsår i trygghet. Jag tror att
det är där som den goda etiken, med rötter i kristen tradition, kan överföras
till barnen. Det är där som vi kan skaffa oss motkrafter mot främlingsfientlig-
het och rasism. Det är där som drogberoendet kan hållas utestängt. Det är
där som kriminaliteten har svårast att få fotfäste.
Värderade åhörare! Det är för att främja det goda samhället som vi Krist-
demokrater ordar så mycket om familjen.
Vi skall självfallet inte bara lyssna till fembarnsfamiljen som vill ha vård-
nadsbidrag. Vi måste också lyssna till sjuksköterskan som inte tycker att hon
kan ägna varje patient tillräcklig tid. Vi måste lyssna till förskolläraren, som
känner att han inte har nog många armar för att hålla barnen i hand på ut-
flykten, och till vårdbiträdet, som inte hinner tala med de gamla, som har
hemtjänst, så länge som hon skulle önska.
Vi skall inte blunda för att det finns brister. Alla äldre får inte god omsorg.
Alla sjuka får inte den bästa vården. Det finns barn som far illa. Vi måste
ta alla möjligheter att minska onödig administration och lägga ut verksamhet
på entreprenad. Vi måste inse att mycket i kommunerna är mindre viktigt
än omsorgen om barn och gamla. Jag vill stryka under att om det finns kom-
muner i Sverige, där inte omprioriteringar och förbättringar av verksamhe-
ten räcker, trots att man har gjort sitt yttersta för att skapa resurser för
mänsklig omsorg och vård, måste man vara beredd att höja kommunalskat-
ten och landstingsskatten.
Men lura inte vårt land! Lura inte sjuksköterskan, förskolläraren och
vårdbiträdet! Rita inte en framtidskarta som redan om ett år är falsk! Vi är
väl egentligen alla i denna kammare, från vartenda parti, övertygade om att
Sveriges ekonomi har befunnit sig och fortfarande är i kris. Antingen får
ekonomin fortsätta att ta penicillinkuren utan att avbryta den för att vi skall
få möjlighet att få tillbaka de krafter och resurser som gör att vårt lands eko-
nomi tillfrisknar, eller också får vi bädda ner Moder Svea ännu djupare i
sjuksängen.
För närvarande förs en ständig debatt om fördelningspolitiken i medierna,
vilket är bra. Men enligt min uppfattning är den inte sällan oärlig. Var och
en av oss vet att om vi skall skapa resurser att fördela, om vi skall baka en
större kaka så att det finns något rejält att dela ut till de svagare och de mest
behövande grupperna i vårt land, så fordras det kraftfulla saneringsåtgärder.
Då fordras det att industrin tillåts att syresättas. Då fordras det att kapitalet
inte skräms ut över vårt lands gränser. Då fordras det att vi inser att vi måste
ha något att fördela, innan vi beslutar om fördelningen. Det är för att vi skall
kunna bygga upp det mer rättvisa samhället och bevara välfärdssamhället
som vi i dag måste vidta obekväma åtgärder.
Ni socialdemokrater vill i stället ha något slags strypkoppel på den sektor
som skall skapa jobben. Likväl tror ni att jobben skall skapas. Ni vill, som
en tidning skrev i sin ledare, ha kapitalism utan kapitalister. Det är ungefär
som att vilja ha ett bageri utan bagare.
Herr talman! Den som vill säkra morgondagens pensioner, den som vill
garantera resurser till åldringsvård, den som vill verka för värdig vård för
våra äldre, den kan aldrig vinna trovärdighet utan att samtidigt våga ta itu
med den svenska statsskulden och det svenska budgetunderskottet.
Jag har åtskilliga gånger stått här i kammaren och framhållit Ingvar Carls-
son som en hedersman. Men jag kände inte igen Ingvar Carlsson när jag läste
hans tal från Kommunalarbetarförbundets kongress. Hans framtidskarta är
mycket otydlig och tvetydig. I det talet försökte han fösa ihop kristdemokra-
terna och nydemokraterna i samma fålla när det gäller t.ex. bistånds- och
invandrarpolitiken. Bl.a. sade Ingvar Carlsson att båda partierna ”reagerar
mot vår solidaritet med tredje världen”. Jag kräver faktiskt, Ingvar Carlsson,
en förklaring till vad som menas.
Jag har sett att Ingvar Carlsson också vänder sig mot det faktum att vi vill
ha ett samhälle där grunden är etik och moral inspirerad av kristen tradition.
Jag har ärligt trott att Carlsson delade den grundsynen. Jag säger det igen:
Jag känner inte igen Ingvar Carlsson. Jag är helt övertygad om att är det
något våra barn, vår ungdom, vi alla behöver så är det en inre kompass.
Jag kan inte tro något annat än att Ingvar Carlsson och jag är överens om
att vi behöver mycket mera av ett ödmjukt sökande efter sanning och rätt,
en ärlig vilja att leva upp till ideal som värderar alla lika. Ingen av oss männi-
skor når ända fram. Men nog är det för den skull viktigt att våga stå för den
etik och moral som vi vet betytt så mycket för så många i vår kulturkrets.
Det är därför vi i kds ivrar för att skolan, ekonomin, hela samhällsbygget
skall knytas närmare den kristna etiken och människosynen. Det har inte
ens med tvång eller moralism att göra. Det handlar om att vi alla behöver
känna vår egen identitet för att kunna visa respekt för andra.
Man ärver inte förmågan att cykla eller att känna igen trafikmärken. Barn
måste få en medveten skolning i trafikkunskap. På samma sätt är det med
etiken. Man ärver den inte, ungefär som man ärver blå ögon eller krulligt
hår. Etiken måste läras ut, från föräldrar till barn, från lärare till elever, från
generation till generation.
Herr talman! Att jag nu inte längre känner igen Ingvar Carlsson kanske
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
66
beror på att han numera lyssnar på dessa amerikanska och engelska konsul-
ter - Phil Noble, Bill Hamilton, Rick Ridder, Philip Gould osv. Jag märkte
att Ingvar Carlsson i den första replikrundan blev litet irriterad över att jag
talade om konsulter. Naturligtvis har Ingvar Carlsson rätt att använda vilka
konsulter han vill. Jag bara konstaterar att t.ex. engelsmannen Philip Gould
talar om fruktans strategi. Det verkar som om den strategin skall användas
aktivt av Socialdemokraterna för att skrämma människor att rösta på par-
tiet.
Herr talman! Jag tror att om Carlsson skakar av sig detta att lyssna för
mycket på den typen av idéer att putta folk ur riksdagen och att skrämmas
med en viss politik och tillvita andra sådant de inte står för, får vi tillbaka
samma gamla hederliga Carlsson igen. Lyssna på rörelsen, Carlsson, i stället
för på konsulterna.
Herr talman! Vi borde - det har diskuterats i de senaste replikskiftena -
bli överens om en kraftsamling för miljön. Kds har inför valet presenterat
ett 10-punktsprogram för miljön. Jag hinner tyvärr inte kommentera alla
punkterna. Det viktigaste är det som nämnts tidigare, vilket vi kristdemo-
krater verkligen vill lyfta fram, även för Europa, nämligen en skatteväxling
för jobben och miljön. Mer skatt på nedsmutsningen och utarmandet av mil-
jön, mindre skatt på arbetet. Jag tror att det är nästa stora skattereform.
Låt oss också vara glada över det positiva som finns i vår svenska miljö.
Det svenska jordbruket hör till de miljövänligaste i hela Europa. Det är Sve-
riges bönder som har oroat sig över gulnande tallar, gröda förstörd av mark-
ozon och förgiftade brunnar. Jordbruket har en jättechans, både som miljö-
förvaltare och som framtidsnäring. Det är också bra för miljön att den största
järnvägssatsningen per capita i Europa sker i Sverige.
Herr talman! Naturen vet inte om några gränser eller tullar. Varför skall
inte vi ta lärdom av det? I ett Europa i gemenskap kan freden få en chans,
människor mötas och berika varandra. EU är, som några av Svenska freds-
och skiljedomsföreningens ledande företrädare framhöll för en tid sedan,
framför allt ett fredsprojekt.
Vi kristdemokrater vill bygga samhället nedifrån. Vi vill lyssna på männi-
skorna när de säger: ”Detta vill vi sköta själva, i familjen, i föreningen, i
arbetslaget, men det och det är ett övermäktigt problem - det får kommunen
stödja, det får staten ta hand om. De stora miljöproblemen måste hela
Europa samsas om att lösa.”
Freden skapar vi bara tillsammans, liksom kampen mot en internationell
rasism och främlingsfientlighet och bättre satsning mot u-världens fattig-
dom. Ett Sverige i tiden är ett Sverige i världen, inte ett land som bygger
murar mot omvärlden.
Herr talman! Hade jag vetat att min gode vän Olof Johansson inte hade
begärt replik och det inte hade framstått som övermaga, skulle jag ha velat
sluta med att säga: Kyss Carlsson, älska Centern, men rösta på kds!
(Applåder)
Anf. 65 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Den som kysser Carlsson och älskar Centern är nog så tokig
att han röstar på kds.
Jag tycker att man skall vara försiktig i frågan om konsulter. Men om parti-
erna använder dem skall de själva betala för dem. Jag tycker inte, som rege-
ringen, att man skall använda konsulter för partipolitiska uppdrag, som har
skett i Stockholms läns landsting. Jag tycker att det är märkligt att de borger-
liga dribblar undan KU-granskningen till efter valet.
Vidare säger Alf Svensson att vi socialdemokrater sätter strypkoppel på
dem som kan stå för sysselsättning och framsteg. Ja, det handlar om aktie-
ägarna och dubbelbeskattningen. Skall inte den aktieägare som förra året
fick en genomsnittlig förmögenhetsökning på 50 % inte kunna betala en
skatt på inkomster från aktier motsvarande en låginkomsttagare? Det är inte
strypkoppel, Alf Svensson.
Alf Svensson sade helt riktigt att det skall finnas något att fördela innan
vi fördelar. Men det är precis det misstag ni gör med vårdnadsbidraget. Ni
delar ut ett nytt bidrag då det finns ett budgetunderskott på 200 miljarder
kronor. Men då säger Alf Svensson att underskottet är så stort att vårdnads-
bidraget knappast märks i förhållandet till underskottet. Ja, då behöver vi
aldrig spara. Jag förstår att det går åt skogen med den borgerliga regeringen
om man tycker att 4 miljarder - eller om Alf Svensson så vill något mindre -
inte är en post att bry sig om. Hur i all sin dar skall ni klara budgetunderskot-
tet?
I en situation där vi känner till problemen med att klara sjukvården och
äldreomsorgen, inför ni ett nytt bidrag och lägger ut nya utgifter. Det är klart
att folk inte tackar nej till att få 2 000 kr. Men frågan är om vi har råd med
detta när vi inte har råd att klara sjukvården och äldreomsorgen.
Alf Svensson reagerade mot mitt tal vid Kommunalkongressen. Jag står
för det talet. Jag har gjort observationer av vad jag tycker är intressanta lik-
heter mellan kds och Ny demokrati. I fråga om den punkt som Alf Svensson
citerade framgår det att Alf Svensson försöker - som i så många andra sam-
manhang - spela på två opinioner samtidigt, dvs. de som är för ett generöst
bistånd och de som är emot. Ibland är Alf Svensson lidelsefull försvarare av
bistånd, ibland spelar han med kritiken.
Och mycket riktigt: I gårdagens debatt berömde lan Wachtmeister Alf
Svenssons nya ståndpunkter. Det innebär att det här finns någonting som
inte är bra, Alf Svensson. Jag är t.ex. orolig med anledning av uttalandet om
Afrika.
Min taletid är nu ute, men jag har kanske ändå antytt vad som gör att jag
på denna punkt är orolig. Jag är inte ute efter att komma åt Alf Svensson.
Jag skulle önska att vi inom biståndspolitiken kunde nå en så stor samstäm-
mighet som möjligt. Det är möjligt att det bara är olyckliga formuleringar
som har skapat min oro.
Anf. 66 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Låt mig allra först säga att jag håller med Ingvar Carlsson
om att partierna själva skall betala sina konsulter. Man skulle möjligen
kunna tycka att Ingvar Carlsson kunde anställa sina konsulter i landet. Då
hade man kunnat få till stånd några arbetstillfällen. Nu är det tydligen i Eng-
land och i USA som man anställer experter. Vi har som bekant en del syssel-
sättningsproblem i vårt land.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
67
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
Vidare påstår jag med bestämdhet att Socialdemokraterna inte tillräckligt
under 80-talet intresserade sig för vad man skulle fördela. Jag har stor re-
spekt - och det säger jag ärligt, Ingvar Carlsson - för Socialdemokraternas
fördelningsvilja. Jag har däremot mycket liten respekt för ert engagemang
för att skaffa fram det som skall fördelas. Saknas det, är retoriken inte särde-
les mycket värd.
Låt mig så ta upp biståndspolitiken. Ingvar Carlsson höll faktiskt sitt tal
på Kommunals kongress innan min artikel i Svenska Dagbladet hade publi-
cerats. Grunden för Ingvar Carlssons utomordentligt simpla påhopp på kds
på Kommunals kongress kan alltså inte vara artikeln i Svenska Dagbladet.
Jag skulle, herr talman, vilja fördubbla biståndet, och mitt parti står för
inriktningen 2 % av BNP. Men jag är också övertygad om att om vi vill ha ett
bistånd på hög nivå och vill ha skattebetalarna med oss, har vi ingen annan
möjlighet än att våga vara litet självkritiska och fundera över om de sats-
ningar på planekonomier som gjordes från svenskt håll och om de kanaler
som vi haft med en del länder är de allra bästa. Min ärliga avsikt är inte nå-
gon annan än att få ett så bra och effektivt bistånd som möjligt, vilket når
de människor som vi vill nå.
Jag skulle i detta sammanhang kunna nämna att detta var uppe till en rejäl
diskussion för något år sedan i Mariefred, när utrikes- och finansministrarna
i Skandinavien hade en gemensam överläggning. Den som underströk dessa
synpunkter med vida större kraft än vad jag mäktar var den framlidne utri-
kesministern Holt från Norge. Han sade, och det är närmast ett direkt citat:
Vi kommer icke att klara vårt biståndsgivande till Östafrika, om vi inte vågar
vara självkritiska när det gäller detta bistånd. Detta kan den nuvarande bi-
ståndsministern i Norge, representant för Arbeiderpartiet, vidimera.
Kritiken från mig går dock inte ut på att minska biståndet. Den är inriktad
på att vi skall ta vårt ansvar för att göra biståndet bättre.
Anf. 67 INGVAR CARLSSON (s) replik:
Herr talman! Det är rörande hur Alf Svensson är intresserad av social-
demokratiska diskussioner med våra partivänner, t.ex. med Philip Gould i
Storbritannien. Denne är bl.a. expert på hur den konservativa regeringen
med skrämselpropaganda lyckades hålla John Major kvar vid regeringsmak-
ten. Man inriktade sig då på vad som skulle bli följderna, om Labour skulle
få bedriva sin skattepolitik. Det är riktigt att vi resonerade med honom om
detta för att få del av dessa hans kunskaper.
När jag nu ser uppläggningen av Moderaternas skattepolitik i Sverige fin-
nerjag också att det var klokt av oss att förbereda oss på detta sätt. Uppen-
barligen är det ett försök från Moderaternas sida att upprepa det konserva-
tiva partiets skrämselpropaganda i det förra valet. Vi vet hur det gick i Stor-
britannien. Det blev katastrof när den konservativa regeringen fick sitta
kvar. Det går naturligtvis lika illa, om vår nuvarande regering får sitta kvar.
Det är klokt av oss att resonera med våra engelska partivänner på den punk-
ten.
Jag tycker fortfarande att Alf Svensson gör det litet för lätt för sig när han
säger att han vill rätta till brister i biståndspolitiken. Det kommer alltid att
68
göras misstag på ett sådant område. Det går inte att bedriva biståndspolitik,
om inte en del projekt får misslyckas.
Men jag märker också en annan ton, att Alf Svensson på ett oroväckande
sätt spelar med när det gäller vissa krafter. Det är av den anledningen som
jag har reagerat, inte för att söka en onödig strid utan för att klara upp detta.
Jag tycker att det är viktigt med en bred samling bakom biståndspolitiken.
För mig är det viktigt att det svenska biståndet är inriktat på att bekämpa
fattigdomen. Så länge över en miljard människor lever i djupaste fattigdom
kommer miljön att fortsätta att utarmas, och så länge människor svälter och
far illa kommer demokratimålet att vara svårt att uppnå. Så länge fattigdo-
men är stor kommer inte heller konflikter och krig att kunna undvikas. Där-
för tror jag, Alf Svensson, att man måste satsa rejält på Afrika. Jag tror att
vi är överens om att den kontinenten är inne i en väldigt farlig utveckling.
Anf. 68 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag registrerar bara det faktum att Ingvar Carlsson och So-
cialdemokraterna kontaktar alla dessa konsulter. Det är klart att man kunde
önska att man hade tillgång till smulorna från den rikes bord när det gäller
att bedriva valkampanj och att försöka bemöta den ångvält som man enligt
strategidokument från Socialdemokraterna nu skall få riktad mot sig.
Jag kan mycket väl tänka mig att Philip Gould kan vara värd att lyssna till
och studera. Jag tycker bara att det är tragiskt att Socialdemokraterna har
gjort hans sätt att resonera till sitt. Ingvar Carlsson använder faktiskt en
skrämseltaktik när han vill skrämma de gamla med vårdnadsbidraget. Han
säger att det förhållandet att den gamle inte får möjlighet att duscha tillräck-
ligt ofta beror på vårdnadsbidraget. Jag tycker att detta är att tillägna sig
Philip Goulds skrämseltaktik. Jag tycker inte att det är värdigt hedersman-
nen Ingvar Carlsson.
Jag är glad över att Ingvar Carlsson, som jag uppfattade det, retirerade
när det gäller uttalandet på Kommunals kongress om biståndspolitiken. Som
alla vet ger vi 1 % av BNI i bistånd - vi borde ge mer. Tanzanias BNI består
till 39 % av bistånd. Jag tycker att man skall våga fundera över vad vi kan
göra för att förbättra för tanzanierna - återigen: inte för att dra bort bidragen
från dem.
Eftersom Ingvar Carlsson och jag är helt överens om att Afrika söder om
Sahara befinner sig i en mycket svår situation, måste vi fundera över vad vi
kan göra för att förbättra biståndet. Tanzania befinner sig i dag i en budget-
kris, som gör att vi inte kan fortsätta med våra utbetalningar. Man skall våga
göra den analysen samtidigt som man med kraft understryker att vi måste ge
bistånd. Det är självklart en solidarisk plikt.
Anf. 69 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! Jag vill vända mig till Alf Svensson i hans egenskap av minis-
ter för mänskliga rättigheter. För ungefär två månader sedan vädjade
svenska Amnestys ordförande Anita Klum i Dagens Nyheter om att Sverige
i FN:s kommission för mänskliga rättigheter skulle fördöma övergreppen i
Turkiet, Indonesien, Peru och Sri Lanka. Hon menade att de här fyra fallen
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
69
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
70
är exempel på hur omvärldens krav på respekt för mänskliga rättigheter får
stå tillbaka för politiska och ekonomiska intressen.
Detta är en mycket viktig fråga. Många regeringar säger sig värna om
mänskliga rättigheter i andra länder men frestas att se mellan fingrarna när
agerandet mot brotten mot mänskliga rättigheter kommer i konflikt med
möjligheterna att göra goda affärer.
Också Sveriges regering frestas uppenbarligen att se mellan fingrarna. Re-
geringen ger nämligen direkt ekonomiskt stöd till militärregimen i Indone-
sien, till kung Hassans regim i Marocko och till den kinesiska kommunistre-
gimen. Stödet ges i form av u-krediter.
Dessutom får de här länderna köpa svensk krigsmateriel. Även Turkiet
får köpa svensk krigsmateriel. Det är inte särskilt bra, Alf Svensson. Att de
här diktaturerna får en så givmild behandling av den svenska regeringen är
faktiskt anmärkningsvärt.
Kina, Indonesien och Marocko kränker inte bara de mänskliga rättighe-
terna grovt, utan de trotsar också internationell rätt genom att ockupera
främmande territorier. Kina ockuperar Tibet, Indonesien ockuperar Östti-
mor och Marocko ockuperar Västsahara. Turkiet trotsar dessutom interna-
tionella konventioner om mänskliga rättigheter som man har skrivit under.
Man förvägrar i praktiken den kurdiska befolkningen i landet att uttrycka
sin etniska identitet.
Vi vet ju att det är mycket uppmuntrande för diktatorer att kunna köpa
vapen och få pengar till storslagna projekt. Detta är vad Sverige håller på
med, Alf Svensson. Jag tycker att det skulle vara intressant att höra vad en
minister som är ansvarig för de mänskliga rättigheterna har att säga i de här
frågorna. Är det pengarna som går före de mänskliga rättigheterna, Alf
Svensson?
Anf. 70 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Gudrun Schyman frågade i sin sista fråga om det är pengarna
som går före de mänskliga rättigheterna. Om det vore så enkelt att de
mänskliga rättigheterna främjades om vi svenskar höll oss undan från de län-
der som räknades upp och en lång rad andra vore saken naturligtvis mycket
enkel att hantera. Det är i stället så att mänskliga fri- och rättigheter inte
infinner sig från det ena året till det andra. Det vet Gudrun Schyman. Det
är en lång och mödosam väg. Därför får vi försöka att vrida respekten för
mänskliga fri- och rättigheter åt rätt håll snäpp för snäpp.
Jag vet ju att det finns ett stort och ärligt intresse för situationen i Indone-
sien i Vänsterpartiet. Bertil Måbrink och jag har resonerat om den åtskilliga
gånger här i kammaren. Det vi ger till Indonesien är stöd till de människo-
rättsorganisationer som finns där. Jag kan inte tycka att det är annat än klokt
att vi finns där och försöker att backa upp dem som försöker implementera,
som det brukar heta på UD-språk, respekt för mänskliga fri- och rättigheter.
Vi ger inga u-krediter till Indonesien. I budgetpropositionen har vi skrivit
att om några sådana skall ges skall de i varje enskilt fall prövas av regeringen,
och hittills har vi inte givit några.
Jag håller med om att det är en moraliskt svår situation att hantera när det
gäller det gigantiska landet Kina. Jag säger det utan omsvep. Det är så. Det
är inte enkelt. Men när vi möter dissidenterna, de som verkligen drabbas av
det kommunistiska förtrycket i Kina, vädjar de till oss om att inte försöka
isolera Kina. Trots att vi här inte har vita eller svarta rutor att hoppa emellan
undrar jag om det inte är klokast att försöka att ha öppna fönster och öppna
dörrar. Då kan vi påverka och resonera.
Jag kan försäkra Gudrun Schyman att de av regeringens ministrar som har
varit i Kina, jag kan naturligtvis mest tala för mig själv, verkligen har under-
strukit att vi icke accepterar det sätt som man behandlar sina medborgare
på. Vi kräver större respekt för mänskliga fri- och rättigheter. Jag tror att
det är viktigt att vi är på talefot även med de här regimerna.
Det är naturligtvis enkelt att säga att vi skall vända dem ryggen, men då
uppfattar även dissidenterna det som om vi vänder dem ryggen.
Anf. 71 GUDRUN SCHYMAN (v) replik:
Herr talman! När det gäller Indonesien tror jag inte att det är människo-
rättsorganisationer som köper vapnen. Jag har mycket svårt att tänka mig
det, Alf Svensson.
När det gäller möjligheten att påverka de här frågorna finns det ju också
andra reguljära diplomatiska förbindelser där man mycket väl kan föra fram
sin kritik och samarbeta på olika sätt för att lösa dessa problem. Man måste
inte göra det i samband med att man gör affärer. Det går att prata med var-
andra ändå, Alf Svensson. Man måste inte göra det i samband med att man
gör upp om stora vapenaffärer. Det går att föra fram kritiken på ett annat
sätt.
Jag vet att regeringen har resonerat om det här. Det märkliga är ju att det
görs olika bedömningar. Biståndet till Kuba drogs in med hänvisning till att
det inte fanns tillräckligt utvecklade mänskliga fri- och rättigheter där. Det
görs tydligen olika bedömningar av olika länder. Jag tror tyvärr att det som
styr är möjligheten att tjäna pengar.
Anf. 72 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag skall ärligt säga att jag på rak arm inte vet hur vapenför-
säljningen ligger till för närvarande visavi Indonesien. Jag vill erinra mig -
det är ju inte mitt ministerjobb - att det är en del följdavtal som vi har att
hantera. Det är alltså uppgörelser som är gjorda tidigare och som kräver att
man fortsätter i någon mån. Men om jag skall kunna resonera om Indonesien
i det avseendet måste jag ha litet mer kunskap än vad jag har för närvarande.
Det är naturligtvis hela tiden ett moraliskt dilemma. Skall vi över huvud
taget sälja vapen, eller skall vi stoppa all vapenförsäljning? Det måste i sin
tur kopplas till om vi skall ha något svenskt försvar eller inte, Gudrun Schy-
man. Skall vi ha ett svenskt försvar måste vi också ha import av vapen och
delar till vapensystem till Sverige. Då skall vi alltså kräva en moral av andra
länder som vi själva inte skall hålla oss med om vi säger nej till export. Detta
är inga enkla frågor att hantera. Jag tycker att man gör det sällsamt enkelt
för sig om man som Gudrun Schyman säger att vi slutar med det och stänger
dörren dit. Vi kan i alla kan vara på talefot med dem.
Jag är övertygad om att om vi vill komma till tals med kineserna och indo-
nesierna och få dem att lyssna är det inte fel att ha öppna dörrar och fönster.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
71
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
72
Anf. 73 HARRIET COLLIANDER (nyd):
Herr talman! Jag har skrivit mitt tal utan hjälp av svenska eller utländska
konsulter. Jag har ju lärt mig i KU att både den sittande regeringen och de
gamla regeringarna frikostigt har använt sig av svenska och utländska kon-
sulter och att det har kostat skattebetalarna många kronor.
Som ni vet har det blåst hårt sedan jag blev partiledare för nio veckor se-
dan. Det har blåst hårt. Det har blåst orkan, men jag står fortfarande upp-
rätt.
Ny demokrati är ett parti i riksdagen. Ett parti består av medlemmar, men
det är egentligen väljarna och medlemmarna som tillsammans utgör Ny de-
mokrati. Ian Wachtmeister och Bert Karlsson har betytt mycket för Ny de-
mokrati. De bidrog tillsammans med många hängivna partiarbetare runt om
i landet till att partiet kom in i riksdagen. Där fick partiet en vågmästarställ-
ning.
Varje seriöst partis politiska arbete måste grundas på partiprogram och
andra grundläggande värderingar som förenar medlemmarna i partiet.
Dagsformen eller opinionsläget får alltså inte läggas till grund för de poli-
tiska besluten. Politiska beslut får inte fattas med sikte på att vinna kortsik-
tiga röster.
De tre år i riksdagen som nu är till ända har i alla fall lärt mig att politik
och riksdagsarbete är betydligt mer komplicerat än vad jag kunde föreställa
mig. Det finns inga enkla lösningar. Många är otåliga, inte minst vi nydemo-
krater, som vill se snabba beslut. Men i riksdagen går det sakta, vare sig man
vill eller inte. Skall man åstadkomma förändringar, skall frågan utredas
först, annars händer inget. Det har vi fått lära oss.
Ny demokratis grundsyn är att sunt förnuft, personlig frihet och hänsyn
till andra skall prägla de politiska besluten. Överhetssamhället, socialism,
kravmaskiner och ansiktslös byråkrati kan inte accepteras av modema män-
niskor. Sverige behöver en ny modell, och då behövs nya politiker.
Ny demokratis politik under de här tre åren har utvecklats i umgänget med
andra partier och deras politik. Den nydemokratiska politiken har därige-
nom klargjorts och blivit ett effektivt redskap i strävan att förändra Sverige,
att ge människor bättre förutsättningar. Ny demokrati står på de vanliga
människornas sida. Det är alltså inte fråga om höger eller vänster, utan
framåt.
Visst har Ny demokrati påverkat dagens politik i många frågor. Ny demo-
krati har faktiskt åstadkommit en hel del.
Vi har drivit flykting- och invandrarfrågorna hårt och därmed påverkat
riksdagen i vår riktning. Vi lyfte upp frågan i dagsljuset. Nu kan man disku-
tera den utan att bli beskylld för att vara rasist eller främlingsfientlig.
Ingen i Ny demokrati har hävdat att invandrarna skulle vara ansvariga för
de olika regeringarnas slappa och ibland direkt enfaldiga invandrarpolitik.
Detta har framför allt de etablerade invandrarna förstått, och de röstar där-
för i hög grad på Ny demokrati. De vill nämligen inte i Sverige ha samma
tillstånd som i det land de har kommit från och en sådan oreda och livsfara
som de flydde från. De inser det faktum som regeringen vill glömma eller
blunda för, nämligen att Sverige som ett litet land inte kan ta emot alla värl-
dens förföljda och utsatta människor.
Alf Svenssons artikel häromdagen, ”Dags att ompröva biståndet”, visar
att just det vi har sagt om biståndet börjar vinna gehör i riksdagen. Droppen
urholkar stenen, inte genom sin kraft utan genom att falla ofta. Jag måste
nog säga, Alf Svensson, att Ny demokrati skulle kunna ha skrivit den arti-
keln.
Ny demokrati uppstod 1991 ur väljarnas missnöje, för att redan på hösten
inträda i Sveriges riksdag. Valresultatet gav en borgerlig majoritet, med Ny
demokrati som vågmästare. Regeringen har försökt agera majoritetsrege-
ring och försökte länge låtsas som om vi inte fanns.
Det har nu blivit allt tydligare för alla inte bara att vi finns utan också att
man är tvungen att ta hänsyn till oss i både besluts- och propositionsarbete.
Det kallades först ”icke existerande kontakter”, sedan ”samtal” och omtala-
des till slut som de förhandlingar det var fråga om.
Kanske det förvånade en del att vi faktiskt hade ett ganska komplett pro-
gram, som vi med stort intresse böljade omvandla till motioner, som vi efter
bästa förmåga stred för i både utskott och kammare. Visst gjorde vi våra
misstag, som alla barn i början, men vårt arbete gav faktiskt en del resultat.
Här följer en del exempel.
Ny demokrati började med att avgöra valet av talman, en kvinna, och såg
till att vi fick en borgerlig regering, ledd av Carl Bildt.
Ny demokrati lyfte fram debatten om flykting- och invandrarpolitiken.
Ämnet ansågs tabu. Invektiven haglade över dem som vågade lyfta in
svenska folkets frågor i riksdagen - vi kallades rasister, fascister, osv. I dag
har de andra partierna till stor del anpassat sin politik efter Ny demokratis.
Sakta ändras lagar och regler i enlighet med Ny demokratis förslag. Sakta -
och för sent.
Ny demokrati tog initiativet till genomförandet av en riskkapitalsatsning
på 9 miljarder. Det var 6,5 miljarder från de gamla löntagarfondspengarna.
Pengarna gick till svenskt näringsliv genom bildandet av åtta riskkapitalbo-
lag och genom en kapitalförstärkning till Industrifonden.
Hösten 1992 var Ny demokrati ensamt i sin kritik av regeringens valuta-
och räntepolitik. Vi föreslog att kronan skulle släppas fri, räntan sänkas och
statens utgifter kraftigt minskas, allt för att klara Sveriges ekonomi, tillväxt
och sysselsättning. Ny demokrati fick rätt.
Fria etermedier är en av Ny demokratis hjärtefrågor. Efter långvariga för-
handlingar lyckades vi få igenom flera förändringar i regeringens förslag till
fri lokalradio.
Tack vare Ny demokrati kommer också bidragsfusket att utredas och
granskas.
Ny demokratis förslag om hur förutsättningarna kan förbättras för innova-
törer och uppfinnare ledde till en utredning och till att regeringen äntligen
presenterade konkreta förslag till åtgärder, bl.a. om en innovationsfond,
som vi nu har fattat beslut om.
Ny demokrati har satt i gång en debatt om svartjobben.
Lönegarantin vid konkurser sänktes under 1993 från max 400 000 kr till
max 100 000 kr och från ett år till tre månader. Fr.o.m. den 1 januari 1994
är ersättningen dessutom sänkt till 80 % av lönen.
Turistmomsen sänktes från 21 till 12%. Därigenom införde vi en första
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
73
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
tjänstemoms på 12%. Den utökades senare med postportot. Turistnettot
förbättrades direkt med 18 miljarder.
Småföretagsbeskattningen har minskats och förenklats.
Partistödet har skurits ner.
Det finns nu 50 miljoner i riskkapital till kvinnligt företagande som årligen
skall förmedlas av Industri- och Nyföretagarfonden.
Ny demokrati vill ge föräldrarna tillbaka rätten att bestämma vad som är
bäst just för deras barn. Därför infördes med vår hjälp vårdnadsbidraget.
Listan skulle kunna göras mycket lång, men det medger inte tiden. Det
viktigaste är nog att vi i nästan alla propositioner och betänkanden kan se
tydliga spår av vår politik, vilket visar vilket genomslag vi har fått med vår
politik.
Dessutom kom i går genom finansministerns artikel i DN den slutliga be-
kräftelsen på resten av vår politik, som överensstämmer med det förslag som
regeringen kommer att lägga fram. Artikeln talar för sig själv.
Sveriges ekonomi är katastrofal och har kraftigt försämrats under den
gångna mandatperioden. När vi gick till val på en stram finanspolitik och
föreslog budgetförstärkningar på 196 miljarder kronor över en sexårsperiod
blev vi hånade och nästan idiotförklarade. Nu är budgetunderskottet per år
uppe i den storleksordningen. Jag vill påstå att det skulle ha sett annorlunda
ut om man hade lyssnat på oss då.
Vi har hela mandatperioden förespråkat en mycket konsekvent ekono-
misk politik och föreslagit betydligt större budgetförstärkningar än både re-
gering och socialdemokrater. Våra förslag till besparingar har emellertid till
stor del legat inom områden som regeringen och Socialdemokraterna inte
vill röra vid. Kom dock ihåg att detta är något som ni under nästa riksmöte
kommer att tvingas till.
Staten, dvs. vi, lånar för närvarande i en takt av ca 200 000 kr i minuten,
dygnet runt, året runt. Hur länge tror ni att vi kan hålla på med det innan
Internationella valutafonden kommer och lägger sig i Sveriges ekonomiska
politik?
Vidare har vi med kraft framhållit att alla transfereringar måste nå en en-
hetlig nivå som är lätt att förstå och administrera och som inte inbjuder till
fusk. Det måste också vara en nivå som samhället har råd med. Jag kan inte
fatta att vi under den här treårsperioden inte har orkat med att åstadkomma
en sådan självklarhet som att införa samma nivå i alla olika system.
Ny demokrati har faktiskt tagit större ansvar för Sveriges ekonomi än både
regeringen och de etablerade partierna. Regeringen har kunnat påbörja den
nödvändiga systemförändringen i Sverige, inte trots utan tack vare Ny demo-
krati. Det har bl.a. fått stor betydelse för företagen, som äntligen har fått
rimliga förutsättningar för att arbeta och utvecklas. Vi har till stor del utfört
och påbörjat det som vi lovade företagen i valrörelsen 1991.
Jag vill också nämna en annan sak, nämligen att arbetslösheten tar en väl-
digt stor del av vårt ekonomiska utrymme. Vi har faktiskt upprepat några
förslag - jag tänker särskilt på två - under de här tre åren. Vi lade fram dessa
förslag redan hösten 1991. Vi har gjort detta med hänsyn till den extrema
situation som råder både ekonomiskt och - framför allt - när det gäller ar-
betslösheten.
Det första förslaget innebar att vi föreslog en dispens från LAS för dem
som var arbetslösa. Det gjorde vi för att ge de arbetslösa möjlighet att själva
gå ut och knacka dörr hos företagen och kunna ta arbeten på kanske två da-
gar, tre veckor eller en månad, att utföra allt efter behov. Jag vill påstå att
detta förslag skulle ha inneburit sysselsättning för tiotusentals människor och
faktiskt givit en spänst i arbetslivet.
Det andra förslaget som vi har upprepat under dessa tre år - båda de för-
slag jag nämner framförs i partimotioner - innebär att man skulle ändra ar-
betstidslagen så att företagsledningarna och de lokala facken fick möjlighet
att själva förlägga arbetstiden mellan 80-120 %.
Det tror jag skulle ha inneburit att man på många företag, som under
denna tid har blivit tvingade att friställa personal, i stället skulle ha kommit
överens om att alla gick ner till t.ex. 90 % i arbetstid under den tid som före-
taget måste övervintra.
De anställda skulle ha sluppit att komma ut i arbetslösheten. När hjulen
böljar snurra hade man kunnat ta tillbaka detta och arbeta 110% ett tag.
Människor som själva är på en arbetsplats är förnuftiga och pragmatiska. Jag
tror att det skulle ha inneburit att tiotusentals människor aldrig hade kommit
ut i arbetslöshet.
Statens huvuduppgift är att ge medborgarna fysisk trygghet och säkerhet.
Brottsligheten ökar och har blivit allt grövre och våldsammare sedan den
borgerliga regeringen tog över ansvaret för brottsbekämpningen. Inbrott på
vindar, i källare och i andra oskyddade objekt fortsätter att öka. Narkotika-
brotten har efter en nedgång ökat markant under senare tid.
Regeringen har tappat greppet över utvecklingen. Regeringen lovade väl-
jarna krafttag mot brottsligheten, men regeringen svek.
Tyngdpunkten i kriminalpolitiken måste självfallet vara att upprätthålla
lag och ordning i samhället. Rättsordningen blir meningslös om den inte kan
skydda kvinnor och barn från övergrepp och brutal död samt ge brottsoffren
ett rimligt stöd.
Medborgarna har med rätta ett mycket svagt förtroende för rättsmaskine-
riet. Det visar flera undersökningar. Det handlar nu om att återvinna med-
borgarnas förtroende. Rättstryggheten och rättssäkerheten är viktiga väl-
färdsyttringar.
Naturligtvis går det att göra någonting åt situationen, att återskapa lag och
ordning i samhället. Medborgarna har rätt till lag och ordning. För detta är
staten ytterst ansvarig. Det går att bryta brottsutvecklingen och återskapa
trygghet och rättssäkerhet i samhället. Det handlar om att återvinna rätts-
samhället, men också att återvinna medborgarnas förtroende för rättsmaski-
neriet.
Den galopperande generella välfärdspolitiken kan inte accepteras. Utgif-
terna ökar okontrollerat. Såväl den totala omfattningen som ökningen är en
följd av de strukturella bristerna i systemet.
Det råder politisk enighet om att socialförsäkringssystemet skall vara ro-
bust och ekonomiskt stabilt. Men med de höga generella nivåer som syste-
met nu innehåller saknas förutsättningar för detta. Systemet måste föränd-
ras. Enda möjligheten är att införa en grundskyddsmodell lika för alla.
Ny demokrati har gjort betydande insatser i politiken genom att gå emot
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
75
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
etablissemangets omoral, hur människor gynnar varandra. Även politiker
måste lära sig att ta ett personligt ansvar för sina beslut, men också för löften
till väljarna. Väljarna måste kunna lita på att det är ett löfte och ingenting
annat. Löftet får inte förvandlas till en målsättning eller till något annat
mindre förpliktande.
Ny demokrati kom in i riksdagen på grund av att väljarna uppfattade par-
tiet och dess företrädare som kompetenta och trovärdiga. Jag tror att jag
vågar påstå att jag har hållit de löften som gavs till väljarna. Sakpolitiken
har drivits på bästa sätt. Resultatet har utan tvekan blivit betydligt bättre än
vad man kunde förvänta sig, med endast 23 mandat i riksdagen.
Vi nydemokrater har på det hela taget visat kompetens och trovärdighet
i riksdagsarbetet. Våra väljare bör kunna känna sig nöjda. Mot den bakgrun-
den har vi rätt att kräva förnyat förtroende av väljarna, men också andras
respekt för vad vi åstadkommit. För Ny demokrati gäller det nu att be-
stämma om det skall bli ett enfrågeparti eller ett parti som kan ge svar på
alla frågor.
(Applåder)
Anf. 74 Statsrådet ALF SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag kan förstå om Harriet Colliander inte hann läsa hela arti-
keln om bistånd i Svenska Dagbladet. Tumultet har väl tagit sin tid och sin
kraft.
Herr talman! Ny demokrati kritiserar biståndet för att med kritikens hjälp
kunna halvera biståndet. Vi däremot, och det är min personliga uppfattning,
vill utvärdera biståndet för att kunna öka det och göra det mer effektivt. Det
är en sällsam skillnad oss emellan därvidlag.
Harriet Colliander sade att vi i Sverige inte kan ta emot alla världens nödli-
dande. Låt mig då bara, i samband med resonemanget om bistånd, erinra
oss om att de stora mottagarna av flyktingar är de fattigaste länderna i Af-
rika. Det är där konflikterna skapar de många flyktingarna, exempelvis i
Tanzania och i Rwanda.
Jag tycker därför att vi skall vara väldigt ödmjuka och akta oss för att tala
som om vi sätta upp stängsel runt vårt eget land.
(Applåder)
Anf. 75 HARRIET COLLIANDER (nyd) replik:
Herr talman! Det känns faktiskt bra efter dessa tre år att man kan erkänna
att den svenska biståndspolitiken inte har varit god i alla avseenden. Den
har bidragit till korruption, och man har givit pengar till stater som inte häv-
dar de demokratiska principerna. Pengarna har inte kommit de allra fatti-
gaste till del, utan stannat på mellannivåer i samhället.
Jag tycker att det är värdefullt att man faktiskt här i riksdagen erkänner
att det är på det sättet och att man inte fortsättningsvis häller pengar i svarta
hål. Vi menar att man kan halvera biståndet och kanske få ut lika mycket i
insatser för de pengarna. Biståndet skall göras effektivt. Det skall inte hällas
i några svarta hål.
Också jag känner mig ödmjuk, Alf Svensson, inför de fasor som finns i
76
världen. Vi kan fortfarande inte hjälpa all världens nödlidande. Men vi
måste vara så effektiva som möjligt med de pengar vi har.
Anf. 76 GUDRUN SCHYMAN (v):
Herr talman! Vid regeringsbildningen i oktober 1991 basunerade Carl
Bildt ut att han ledde den mest kompetenta regering Sverige någonsin haft.
I regeringsförklaringen fanns slagordspolitiken satt på pränt: valfrihetsrevo-
lution, sänkta skatter och ökad tillväxt. Sverige skulle bli en företagarnation.
Röda spöken var fackföreningsrörelsen, fackliga rättigheter, de anställdas
internationellt sett starka position och en stor gemensam, dvs. offentlig, sek-
tor. Facket döptes om till ett särintresse, och särintressen stör den sakliga
behandlingen av politiska frågor.
I regeringens kamp mot inflationen ingick som en grundbult att försvara
den fasta växelkursen till vilket pris som helst. Carl Bildt, Anne Wibble, re-
geringen i övrigt och Bengt Dennis hade bundit upp sig kring denna princip.
Tidigare kommun- och landstingsanställda kan direkt tacka Carl Bildts och
Anne Wibbles politik för att de nu har blivit av med jobben.
Efter ett års regerande höjde Riksbanken räntan, först till 20 % och till
slut till 500 %. Klockan 14.00 på eftermiddagen den 19 november 1992 fanns
det 40 miljarder kvar i den svenska valutareserven. En halvtimme senare var
den tömd. Den svenska kronan flöt. Grundbulten i regeringens politik hade
slagits ut. Det är nu ”den enda vägen” bryter samman. Det är sällan man så
exakt kan datera ett misslyckande, t.o.m. på klockslaget!
Det var efter denna vecka vi alla fick lära oss att vi levt över våra tillgångar.
Att krisen i budgeten berodde på det misslyckade försöket att försvara den
fasta kronkursen fick vi aldrig höra från Carl Bildt. Inte heller att hålen i
statsbudgeten till stor del utgjordes av en obetalad skattereform som gyn-
nade höginkomsttagarna. T.o.m. ert eget finansdepartement erkänner att
skattereformen var underfinansierad.
Visst, vi behöver fler jobb i företagen. Men företagsskatten är 28 % i Sve-
rige och 40 % i den euroepiska unionen. Det är rädslan för de offentliga fi-
nanserna, inte skatterna, som gör att företagen inte investerar och anställer
folk i dag i Sverige.
Det finns även annat som är nytt från den här mandatperioden, som det
kan vara värt att ta fram nu om man skall summera era insatser. Det finns
något som är nytt för Sverige. Jag tänker på yttrandefriheten på arbetsplat-
serna. Tidigare kunde en anställd offentligt kritisera sitt företag eller sin
kommun utan risk för repressalier. Det kan man inte längre. Det har alltför
många fått vederfara. Människor har fått sparken, blivit avstängda eller fått
nya arbetsuppgifter efter det att de har kritiserat sin arbetsgivare. Det blåser
en iskall vind över de svenska arbetsplatserna. Jag skulle kunna tala länge
om detta. Men jag tror att det räcker med att säga: Kjell-Erik Karlsson och
Värö Bruk. Det gick bra för honom. Men många, väldigt många, fick aldrig
tillbaka sina jobb.
Skall vi ha det så i Sverige att en kommunanställd måste ha en påse på
huvudet när han eller hon skall kritisera sin arbetsgivare? I flera kommuner
har man upprättat skriftliga riktlinjer där cheferna uppmanas att vara sär-
skilt lojala. Anställda i privata företag måste underteckna tystnadslöften för
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
77
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Partiledardebatt
78
att över huvud taget få jobb. Skall vi ha det så i Sverige? Är det detta som
är den nya samhällsandan; lojalitet, tystnad, lydnad - annars sparken!
I grunden handlar det om makt och om den enskildes rätt och de anställdas
möjligheter att hävda arbetets intresse gentemot företagsledning och bolags-
styrelse. Det är politikernas, vår, sak att med hjälp av lagstiftning försvara
och utvidga demokratin. I själva verket sker motsatsen.
I riksdagen är det faktiskt bara Vänsterpartiet som hittills har föreslagit
att sakligt ogrundade uppsägningar - som Kjell-Erik Karlssons på Värö
Bruk - skall ogiltigförklaras. Ingen annan har stött det förslaget. Jag undrar
verkligen hur ni resonerar.
Ni säger i regeringen att ni vill skapa välfärd och trygghet. Men det ni gör
i praktiken är att bygga upp ett nytt klassamhälle. Det är det som sker i dag.
Genom politiska beslut förändrar ni samhället så att skillnaderna ökar. Det
gäller skillnaden mellan hög och låg, skillnaden mellan rik och fattig och
skillnaden mellan folk och folkvalda.
Vi ser det på fallskärmsavtalen och på de enskilda månadslönerna som
ibland överstiger vad andra människor har i total årslön. Vi ser det på den
konsekvent genomförda lönediskrimineringen och fellönesättningen av oss
kvinnor. Vi ser det på de sänkta ersättningsnivåerna i sjuk- och arbetsskade-
försäkringen, på sänkningen av ersättningen i a-kassan, på försämringarna
inom arbetsrätten och på urholkningen av pensionsförmånerna för de sämst
ställda pensionärerna.
Vi har kämpat emot alla de här försämringarna. Det kommer naturligtvis
inte att gå lätt att rätta till allt. Men vissa saker måste vi klara av redan nu.
Det gäller framför allt kommunerna.
Kommunerna måste få ett ekonomiskt tillskott för att klara budgeten, alla
nya arbetsuppgifter och för att kunna upprätthålla sysselsättningen. Det går
inte längre att samhällsekonomiskt motivera fortsatta avskedanden från sko-
lan och från vården. Kostnaderna kommer ändock att bli lika stora eller
t.o.m. större. Servicen blir bara sämre.
Vi vill låta kommunerna dra i gång ROT-program. Offentliga lokaler be-
höver översyn och reparation. Vatten- och avloppssystem behöver bytas.
Gator och vägar behöver underhållas.
Jag tror att de flesta av er håller med om att det måste vara bättre att vik-
tiga och nödvändiga arbeten utförs i kommunerna än att det allmänna, vi
skattebetalare, skall betala ut bidrag för att människor inte skall göra någon-
ting.
Vi vill påbörja en arbetstidsförkortning med målet sex timmars arbetsdag.
Vi vill det av många skäl. Ett skäl är att det skulle ge flera jobb. Det säger
sig självt att det är bättre att fler jobbar sex timmar än att färre jobbar åtta
timmar plus övertid medan resten är beroende av bidrag. Vi vill begränsa
övertidsuttaget, som i dag enligt Finansdepartementets bedömningar skulle
kunna ge flera tiotusentals nya jobb.
Herr talman! De offentliga finanserna måste saneras. Vi vänsterpartister
har ofta anklagats för att vi inte finansierar våra förslag. Jag kan dock garan-
tera både regeringen och andra som lyssnar att vi faktiskt har väl finansie-
rade förslag. Vi kan hantera pengar. Jag kan det. Som ensamstående
mamma med två barn får man lära sig att vända på både kronorna och örena.
Vi måste alltså spara, och vi måste få ned budgetunderskottet. Men vi
måste också fördela de pengar vi har på ett rättvist sätt. Det betyder höjda
skatter på höga inkomster och förmögenheter i stället för nedskärningar i a-
kassa och sjukförsäkring. Det betyder stopp för JAS-projekt, inga nya
stridsvagnar, ingen öresundsbro och inget Dennispaket. De pengarna skall
användas till framtidssatsningar, på utbildning och forskning, på utveckling
av miljöanpassad produktion och kretsloppsteknik. Pengarna skall också an-
vändas till nya energisystem, nya transportsystem, resursbevarande sam-
hällsplanering och byggteknik, högteknologi som lägger grunden för mil-
jöanpassad industri, datamotorvägar och snabbtåg. Där finns framtidens ex-
portvaror och framtidens nya arbeten.
Vi behöver ändra vårt sätt att leva. Skulle alla leva som vi - förbruka lika
mycket energi, smutsa ner lika mycket och tära lika mycket på de ändliga
resurserna - skulle vi behöva ytterligare två jordklot. Det har vi inte, och vi
kommer inte att kunna köpa det för pengar. Alltså måste vi ställa om vårt
sätt att leva. Det är vi som har kunskaperna, som kan utveckla tekniken och
som har ansvaret. Alternativet, om vi ingenting gör, är en ekologisk kollaps.
Internationellt samarbete är en förutsättning för att man skall kunna lösa
de här problemen. Men det är min och Vänsterpartiets övertygelse att ett
sådant internationellt samarbete som tar sikte på att lösa de globala miljö-
problemen och på att komma till rätta med sociala och ekonomiska orättvi-
sor i världen inte gynnas av att 6 % av jordens befolkning sluter sig samman
i en demokratiskt bristfällig rikemansklubb - den europeiska unionen. Det
behövs beslut som fattas av demokratiska stater på europeisk och global
nivå. Besluten om och när Sverige skall vara med skall fattas i Sveriges riks-
dag.
Internationellt samarbete måste nämligen grunda sig på respekt för varje
lands självbestämmande och demokrati. EU gör inte det. Det är därför
Vänsterpartiet säger nej till medlemskap i unionen. Hur man kan kalla en
politisk union där kapitalets frihet är grundlagsfäst och Riksbanken helt fri-
kopplad från politiskt inflytande för ett socialistiskt, liberalt eller centerpar-
tistiskt projekt är för mig en gåta. Och tydligen är det också det för många
människor i det här landet.
Herr talman! Politiken är de svagas vapen, ekonomin de starkas. Så sade
man förr inom arbetarrörelsen. Det gäller än i dag. Med politikens hjälp kan
vi balansera de kortsiktiga vinstintressenas inskränkthet. Vi kan sätta männi-
skovärdet före marknadsvärdet. Vi kan sätta miljöhänsyn före blind mate-
riell tillväxt.
Det är den här möjligheten som vi skall utnyttja i valen i höst - både i
september och i november. Det gäller vår frihet att välja väg och att välja
framtid. Vi skall utnyttja den friheten till att byta regering och politik.
(Applåder)
Partiledardebatten var härmed avslutad.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Partiledardebatt
79
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Information från
regeringen
80
Ajournering
Kammaren beslöt kl. 13.59 på förslag av förste vice talmannen att ajour-
nera förhandlingarna till kl. 14.20 då informationen från regeringen skulle
börja.
Återupptagna förhandlingar
Förhandlingarna återupptogs kl. 14.20.
8 § Information från regeringen om Öresundsbron
Anf. 77 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag ber om ursäkt för halvförsenad ankomst. Den 20 januari
i år informerade jag riksdagen om läget vad avser regeringens fortgående
prövning av den fasta förbindelsen över Öresund.
Bakgrunden till informationen var dels de besked om inriktningen av
prövningen som regeringen lämnat den 13 januari, dels resultatet av det
svensk-danska statsministermötet i Malmö den 19 januari.
Jag konstaterade vid det tillfället att regeringens prövning enligt naturre-
surslagen hade visat att det inte förelåg några hinder mot bifall till konsor-
tiets ansökan enligt denna lag.
Vad gäller förbindelsens tillåtlighet enligt vattenlagen hade Vattendom-
stolen emellertid tillstyrkt att den svenska delen av förbindelsen uppfördes
endast under vissa förutsättningar, bl.a. att den utfördes som en nollösning.
Därmed avsåg domstolen att vattenflödet från Kattegatt genom Öresund
till Östersjön inte fick bromsas upp så att salt- och syretillförseln till Öster-
sjön minskade. Kravet ställdes att den uppbromsande effekten av förbindel-
sen på vattenströmningen genom Öresund skulle begränsas till ner mot
0,5 % och att denna uppbromsning eliminerades genom muddring.
Mot denna bakgrund gav regeringen konsortiet möjlighet att inkomma
med kompletterande material för att visa en konkret utformning av förbin-
delsen som klarade de förutsättningar som Vattendomstolen hade angivit.
Sedan detta kompletterande material inkommit uppmanade regeringen
Vattendomstolen att granska detta och att bedöma huruvida de uppsatta vill-
koren kunde uppfyllas eller inte. Vattendomstolen kom den 20 maj in med
det begärda yttrandet.
Domstolen ansåg att de föreslagna förutsättningarna vad avser begräns-
ningar av sedimentspill samt begränsning i tid och rum av grumlande arbeten
hade fått en helt tillfredsställande lösning.
Däremot fann domstolen att konsortiet då inte hade visat att nollösningen
med den definition som domstolen hade valt, kunde uppfyllas.
Domstolen ansåg därför att konsortiet, innan regeringen fattar beslut i till-
låtlighetsfrågan, skulle för regeringen redovisa beräkningar utifrån domsto-
lens definition av en nollösning.
Beräkningarna borde göras oberoende av varandra och kunde utföras av
Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut och Danskt hydrologiskt
institut med hjälp av tvådimensionella modeller.
Sådana beräkningar har därefter redovisats av konsortiet. SMHI och DHI
har utfört beräkningarna på delvis olika sätt och med delvis olika metoder.
Instituten kommer dock bägge fram till blockeringseffekter som ligger under
eller i nivå med domstolens villkor.
Under den fortsatta beredningen har icke hitintills för regeringen redovi-
sats något material som ger anledning att ifrågasätta denna slutsats. Kam-
markollegiet har upprepat att de anser det tekniskt möjligt att åstadkomma
en nollösning och sagt att den mätserie som nu presenteras till sin längd upp-
fyller kravet på en designperiod som är statistiskt representativ.
Därmed kan det således konstateras att det är möjligt att uppfylla den ma-
tematiska nollösning som de svenska och danska regeringarna har varit över-
ens om samtidigt som domstolens förutsättningar beträffande muddringar
och sedimentspill uppfylls.
Som jag nämnde inledningsvis anser regeringen att beredningen har visat
att det inte finns något hinder mot ett bifallsbeslut i ärendet enligt naturre-
surslagen.
Då nu även prövningen i vattenlagsärendet har visat att de av Vattendom-
stolen föreslagna förutsättningarna kan uppfyllas ser jag inga återstående
hinder för att regeringen fattar beslut om att tillåta att Öresundsförbindelsen
uppförs.
Beredningen av ärendet inom Miljödepartementet är dock icke slutförd.
Den kommer att avslutas under de närmaste dagarna. Regeringen kommer
att fatta beslut i nästa vecka.
Som jag redovisade för riksdagen den 20 januari kan det i regeringen
komma att föreligga delade meningar. Dessa torde då kunna föras tillbaka
till de olika åsikter i grundfrågan som kom till uttryck vid riksdagens ställ-
ningstagande till avtalet med Danmark i maj 1991.
Därmed slutförs den utomordentligt omfattande prövning av Öresunds-
förbindelsen som har gjorts av regeringen. Genom de hårda miljökrav som
har ställts på konsortiet har regeringen åstadkommit en miljöoptimering av
Öresundsförbindelsen som det inte torde finnas någon internationell mot-
svarighet till.
Förändringarna i utformningen av förbindelsen i jämförelse med det pro-
jekt som redovisades för riksdagen våren 1991 är betydande. Detta är en
direkt följd av de hårda miljökrav som regeringen successivt har ställt.
Anf. 78 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! I januari, när statsministern sist framträdde i kammaren och
informerade om Öresundsbrofrågan, sade statsministern följande: Om man
hade varit beredd att bortse från denna översäkerhet, hade det naturligtvis
varit möjligt att gå direkt på beslutet.
Det håller jag med om; det hade inte kunnat framställas som olovligt. Men
jag tycker att det är rätt att utnyttja möjligheten till översäkerhet. Jag använ-
der uttrycket översäkerhet.
Nu har vi verkligen en översäkerhet. Vattendomstolen har lämnat sitt ytt-
rande, och de kompletteringar som man har efterlyst är gjorda. Materialet
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Information från
regeringen
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Information från
regeringen
visar tydligt att remisskraven på en nollösning kan uppfyllas. Därmed åter-
står ingenting annat för regeringen än att fatta beslut i frågan.
Nu har statsministern förklarat att han för sin egen del inte ser några hin-
der för regeringen att i nästa vecka säga ja till Öresundsbron. Men jag måste
säga att jag inte är fullständigt lugnad av statsministerns svar. Jag är rädd för
att det finns andra krafter i regeringen som under den tid som återstår före
regeringens sammanträde i nästa vecka kommer att göra allt för att försöka
strö grus i maskineriet och fortsätta med schackrandet och trixandet.
Med rätta har danskarna krävt ett omedelbart beslut. I januari när statmi-
nistern träffade den danske statsministern utlovades också ett snabbt beslut.
Nu läste jag i tidningarna att Carl Bildt hade svarat Poul Nyrup Rasmussen
med orden ”jäkta mig inte”. Det var ett sällsynt illa valt uttryck i dessa sam-
manhang.
Jag vill ställa en kompletterande fråga till statsministern: Regeringen
kommer uppenbarligen att fatta beslut i nästa vecka. Kan statsministern i
dag säga att det beslutet kommer att innebära en tillstyrkan av Öresundsbro-
konsortiets ansökan?
Anf. 79 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag vill inte ställa alltför hårda krav på Lars-Erik Lövdén
vad gäller innantilläsning, men det skulle inte skada med litet sådan. Jag tror
att texten finns tillgänglig.
Det är en text som redovisar den bedömning som jag gör. Men den gör
jag ju inte bara på personlig grund, utan den har vi självfallet diskuterat i den
berörda kretsen. Det senaste som inkom i går var från Kammarkollegiet. Vi
har ju givit parterna i detta mål möjlighet att inkomma med vissa synpunk-
ter, och det har de gjort. Det har lett till den bedömning som jag här har
redovisat. Detta skall sedan ställas samman, och det är omfattande formella
beslut.
Det formella regeringsavgörandet kommer alltså i nästa vecka, och det
kommer att ha den inriktning som jag har angett här. Jag vill också säga att
det kan komma att föreligga delade meningar. Det sade jag redan den 20
januari. Det har sin grund i att det i denna kammare, och därmed också i
regeringen, har funnits och finns delade meningar i själva grundfrågan, dvs.
regeringsavtalet mellan Sverige och Danmark från början av 1991.
Anf. 80 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Efter statsministerns förtydligande vill jag bara göra det
konstaterandet att statsministerns egen uppfattning i denna fråga uppenbar-
ligen är också regeringens bedömning. Då kan vi förvänta oss ett beslut i
nästa vecka som innebär en tillstyrkan av brokonsortiets ansökan.
Anf. 81 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Det var ingen fråga.
Anf. 82 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Det har riktats kritik mot broprojektet från olika utgångs-
punkter. Det har handlat om miljösynpunkter. Det har ifrågasatts om bron
är en klok transportteknisk lösning. Det har också handlat om de ekono-
miska förutsättningarna. Enligt min uppfattning talar dessa tre synpunkter
mot detta broprojket.
Jag tänker just nu koncentrera mig på ekonomin i projektet. Den ekono-
miska kalkyl som fanns när riksdagen tog ställning anser jag var både under-
målig och delvis politiskt manipulerad. Det finns anledning att vara mycket
kritisk mot en del av de ekonomiska slutsatser som har dragits. Min fråga
är: Är statsministern beredd att ta initiativ till en förnyad och oberoende
ekonomisk analys av detta projekt?
Anf. 83 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag har inskränkt min information i dag till den pågående
miljöprövningen av ärendet. Det är den som vi har att avsluta.
Det är riktigt - och det sade jag också - att det råder delade meningar i
själva grundfrågan. Det finns personer som företräder uppfattningen att
detta var ett felaktigt avtal och att vi inte skulle ha ingått detta regeringsavtal
med Danmark. Jag tillhör alltså som bekant inte dem, men det är en annan
sak.
Vi har i ett annat skede av denna process haft anledning att pröva också
de andra frågorna, inte minst de ekonomiska. I slutet av december lät rege-
ringskansliet de berörda departementen - Finansdepartementet hade hu-
vudansvaret - göra en genomlysning av de ekonomiska kalkylerna. Slutsat-
serna av den redovisningen tror jag att jag delvis redovisade i kammaren den
20 januari. Det ledde till att vi då ansåg att det fanns en betydande säkerhet
i de ekonomiska kalkylerna.
Jag håller gärna med Elving Andersson om att de ekonomiska kalkylerna
givetvis löpande måste prövas. Jag utgår också från att så kommer att ske.
Det är normalt att en noggrann och kontinuerlig uppföljning av de ekono-
miska kalkylerna sker i ett så stort projekt som detta.
Jag vill tillföra en synpunkt när det gäller avtalet. Jag tillhörde dem - om
vi går tillbaka till den förra mandatperioden - som röstade för avtalet i den
mån jag inte var frånvarande eller utkvittad; vilket kan ha inträffat. Låt mig
med viss erfarenhet sedan dess säga att jag hoppas att Sverige aldrig mer går
in i en situation, där man sluter detaljerade och långtgående avtal utan att
först ha prövat miljöfrågorna. Att fatta politiska beslut och sedan säga att
allt skall prövas enligt alla de, på goda grunder, mycket omfattande miljöla-
gar som vi har i Sverige är en situation, som inte är bra, som inte är bekväm
och som från allmänna utgångspunkter inte är speciellt tillfredsställande. Jag
hoppas att vi som för tre år sedan röstade för detta avtal i dag har insett att
läxan på den punkten borde ha lästs litet bättre.
Anf. 84 ELVING ANDERSSON (c):
Herr talman! Jag tackar för detta. Det visar att den kritik var riktig som
vi, som var bromotståndare vid det tillfället, riktade mot beslutsordningen.
Den var helt felaktigt. Det är glädjande att även statsministern och Mode-
rata samlingspartiet nu har insett detta. Jag tänker på ordspråket: Sent skall
syndaren vakna. Jag är dock rädd för att statsministern kommer att hamna
i samma situation när det gäller ekonomin, om han inte nu ser till att det sker
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Information från
regeringen
83
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Information från
regeringen
84
en fullständigt oberoende ekonomisk analys av projektet innan man sätter i
gång.
Anf. 85 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag förutsätter att det kommer att ske en löpande ekonomisk
uppföljning. Förutom att den görs av konsortiet - det må vara dess sak -
förutsätter jag att den kommer att göras löpande också i regeringskansliet.
Om det finns någon anledning eller någon begäran om detta, ser jag gärna
att vi redovisar den prövning som gjordes i slutet av förra året. Jag har abso-
lut inget emot att man också löpande överprövar detta. Det är skilt från da-
gens ärende, som bara gäller en miljöprövning gentemot nollösningen. Det
påverkar inte den handläggningen. Men i varje stort projekt måste de eko-
nomiska kalkylerna ständigt prövas. Detta projekt är inget undantag.
Anf. 86 OLLE SCHMIDT (fp):
Herr talman! Jag skall inte sticka under stol med att jag själv under detta
år har varit både kritisk och något undrande inför handläggningen av denna
viktiga fråga. I dag är jag däremot glad och tacksam över beskedet. Jag hyser
inte alls samma oro som Lars-Erik Lövdén - snarare tvärtom. Det var ett
mycket klargörande besked.
Vi i Skåne och i Malmö är glada över detta besked. Det gör det lättare för
oss att gå ut och möta väljarna. Det visar att denna regering klarar av att
lösa även svåra frågor.
Så här på en avslutningsdag är det inte min uppgift att lämna över rosor
eller andra blommor, men jag skulle gärna vill göra det, och jag gör det i
varje fall verbalt. Tack, statsministern! Malmöborna och skåningarna tackar.
Anf. 87 ROLF L NILSON (v):
Herr talman! När vi förra gången diskuterade Vattendomstolens uttalande
om nollösningen, togs frågan upp om den kritik som hade riktats mot Vatten-
domstolens sätt att pröva frågan. Kritiken kom från ett håll som inte är part
i själva sakfrågan men som är tungt vägande på grund av sin sakkunskap.
Man ifrågasatte den begränsade prövning som Vattendomstolen har gjort.
Om jag har förstått det hela rätt, har Vattendomstolen nu gått vidare inom
samma begränsade område och utelämnat aspekter som enligt förarbetena
till vattenlagen borde ha tagits med. Jag vill därför fråga statsministern om
statsministern är nöjd med omfattningen av det arbete som Vattendomstolen
har gjort. Ser statsministern någon risk för att projektet på goda sakliga
grunder kommer att överklagas, eftersom beslutsunderlaget och prövningen
i Vattendomstolen inte är fullständigt?
Anf. 88 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Det är alldeles riktigt som Rolf L Nilson säger att den frågan
var uppe till diskussion redan förra gången. Den diskussionen har sedan fort-
satt bland juridiskt sakkunniga. Om jag inte missminner mig, anförde jag
den 20 januari här i riksdagen att jag, när dessa synpunkter kom upp, bad
Justitiedepartementets rättschef samt rättschefen i Statsrådsberedningen att
för mig redovisa sin bedömning av denna fråga och halten i den juridiska
kritik som från visst håll hade riktats mot Vattendomstolen. De redovisade
detta, och de ansåg att det inte fanns någon grund för den kritik som i detta
sammanhang hade riktats mot Vattendomstolen. Detta anförde jag här i
riksdagen, och det låg också till grund för regeringens vidare agerande.
Jag refererar avsiktligt till dessa juridiska storheter, eftersom jag själv inte
kan göra anspråk på att kunna ta ställning i denna juridiska konflikt.
Låt mig i anslutning till detta säga att de aspekter som Rolf L Nilson tar
upp har varit och är fortfarande mycket viktiga för regeringen. Det är en
juridisk prövning som vi har att göra. Detta är litet udda. Först sluter vi alltså
ett regeringsavtal mellan länder, och riksdagen fattar beslut. Därefter gör vi
en strikt juridisk prövning, där regeringen egentligen agerar domstol. Vi har
varit utomordentligt måna - och är fortfarande måna; därför fullföljs bered-
ningsprocessen de närmaste dagarna - om att detta skall ske på ett juridiskt
och förvaltningsmässigt alldeles korrekt sätt för att undvika exakt det som
Rolf L Nilson tar upp och uttalar farhågor för.
Anf. 89 NILS T SVENSSON (s):
Herr talman! Regeringen hade tydligen i torsdags en överläggning med
hydrologiska experter som konstaterade det statsministern har sagt, nämli-
gen att man klarar de krav som har ställts av Vattendomstolen.
Det förs en del resonemang från statsministerns sida och det står en del i
svaret som gör att man trots allt blir osäker på vad beslutet egentligen blir.
Nu kommer statsministern så klart att säga att jag är en dålig lyssnare som
inte förstår vad han säger, och det må så vara. Men Olof Johansson uttalar
sig i dagens tidningar om att det fortfarande finns frågetecken att räta ut.
Statsministern kan då säga att Centern står utanför beslutet. Frågan skulle
därmed vara löst. Man behöver inte ta hänsyn till dem.
Statsministern brukar säga sig vara en person som ger klara och raka be-
sked. Varför går det då inte att få ett rakt besked om att regeringen på rege-
ringssammanträde nästa vecka kommer att fatta beslut om tillstånd till Öre-
sundsbron? Går inte det, herr statsminister? Om jag får besked kommer jag
gärna med stora blomsterfång.
Anf. 90 Statsminister CARL BILDT (m):
Herr talman! Jag reserverar gärna tid för Nils T Svensson i detta hän-
seende. För dagen blir det således inte.
Skälet till detta är exakt det jag redovisar. Jag var inne på det i svaret till
Rolf L Nilson. Det är enförvaltningsjuridisk prövningsprocess. Vi fick in det
senaste materialet i går från Kammarkollegiet. Miljödepartementet har
gjort de första sammanställningarna. Man skall ha beredning av ärendet på
måndag. Vi har redan redovisat slutsatsen vad gäller naturresurslagen, och
jag redovisar nu också den bedömning jag gör vad gäller vattenlagen. Detta
kommer att föra fram till regeringsbeslutet nästa vecka.
Det har inte för regeringen hittills redovisats något material som ger an-
ledning att ifrågasätta den grundläggande bedömningen och de beräkningar
som SMHI och DHI har lämnat in. Enligt Kammarkollegiets uppfattning ut-
gör de en designperiod, som det så vackert heter, som är representativ och
därmed uppfyller de krav som Vattendomstolen har ställt.
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Information från
regeringen
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
|
Prot. 1993/94:124 11 juni 1994 |
Anf. 91 KENNETH LANTZ (kds): Herr talman! Jag skall först klarlägga att Skåne består av litet mer än bara |
Malmö.
|
Information från |
Jag skulle vilja fråga om regeringen har lagt in en reserv för att det in i Anf. 92 Statsminister CARL BILDT (m): Herr talman! Nej, så är det självfallet inte. Låt mig till Kenneth Lantz un- Vi har sagt från regeringens sida att det är nollösningen som gäller. Låt Det har vi gjort med större grundlighet än vad man har miljöoptimerat För att verkligen få fram ett material som man är så säker på som det rim- Överläggningen var härmed avslutad. Ajournering Kammaren beslöt kl. 14.44 på förslag av tredje vice talmannen att ajour- Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 15.00. |
86
9 § Avsägelse
Talmannen meddelade att Britta Bjelle (fp) anhållit om att fr.o.m. den 1
juli bli entledigad från uppdraget som ledamot av riksdagen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
10 § Meddelande om statistiska uppgifter om riksdagsarbetet
Anf. 93 TALMANNEN:
Till kammarens ledamöter har utdelats statistik om riksdagsarbetet för
valperioden 1991/92- 1993/94. Statistiken bifogas dagens protokoll.
11 § Meddelande om protokollsjustering och om riksmötet 1994/95
Anf. 94 TALMANNEN:
De av kammarens protokoll som återstår ojusterade vid riksmötets slut
framläggs till godkännande tisdagen den 21 juni kl. 12.00.
Riksmötet 1994/95 inleds med upprop måndagen den 3 oktober kl. 11.00.
Riksmötets öppnande äger rum tisdagen den 4 oktober kl. 14.00.
12 § Riksmötets avslutning
Musikskolans kammarkör under ledning av dirigent professor Gustaf Sjö-
kvist sjöng först tre sånger: Om sommaren sköna av Hugo Alfvén, I denna
ljuva sommartid av Anders Nyberg samt Dofta, dofta vit syrén av David Wi-
kander.
(Applåder)
Anf. 95 TALMANNEN:
Ärade kammarledamöter! Riksmötet 1993/94 närmar sig sitt slut och där-
med även denna mandatperiod. Sommaren väntar därute, men också ännu
en valrörelse. För många av er innebär denna avslutningsdag genom det
stundande valet en avstamp inför en ny arbetsinsats och ett nytt, hårt engage-
mang.
När Sveriges riksdag samlades i oktober 1991 hade valet lett till stora för-
ändringar i denna kammare. En ny regering stod i begrepp att tillträda, två
nya partier hade tagit plats. Under de gångna tre åren har ni, kära kammar-
ledamöter, haft i uppdrag att ta ställning till många och svåra frågor, inte
minst rörande landets ekonomi. Men det har också gällt Sveriges närmande
till den europeiska gemenskapen och inte minst landets styrelseskick och
riksdagens egna arbetsformer. Beslut som kommer att ha stor betydelse för
lång tid framöver har fattats under denna, med all säkerhet, sista treåriga
mandatperiod.
För riksdagens del har denna mandatperiod möjlighet att bli en historisk
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
87
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
88
vändpunkt. I tisdags klubbades de mest genomgripande förändringarna av
riksdagens arbetsformer sedan enkammarriksdagens genomförande. De för-
ändringar som Riksdagsutredningen föreslagit, och som riksdagen godtagit,
kommer att innebära en radikal effektivisering, främst av vårt arbete med
statens budget.
Detta riksmöte blir enligt planerna det sista som avslutas med sommar-
uppehåll. I fortsättningen kommer riksdagen att vara beslutsför under årets
alla månader. Beslutet om upphävande av riksdagens formella sommaruppe-
håll må vara en symbolfråga, men just som sådan har den ett värde. En mo-
dern riksdag skall, liksom i våra grannländer, kunna vara i funktion året om
när så behövs.
Att riksdagen står i fokus märker vi i en ständigt ökad efterfrågan på infor-
mation från allmänheten och på en stadig uppgång i antalet besök, en 10-
procentig ökning jämfört med föregående år till ungefär 115 000 organise-
rade besök och åhörare på läktaren.
Denna utveckling är glädjande, riksdagen skall stå i centrum. Statsminis-
ter Carl Bildt yttrade vid ett tillfälle när han tillfrågades om att hålla ett tal till
nationen: ”1 Sverige talar man till nationen från riksdagens talarstol.” Just så
skall det vara! Det är därför uppmuntrande att se hur regeringen allt oftare
kommer till riksdagen för att informera om viktiga nyheter, propositioner
m.m. Tiden för informationsstunder med regeringen har nära nog tredubb-
lats, jämfört med föregående mandatperiod.
Ärade kammarledamöter! Ett rekordstort antal ledamöter lämnar riksda-
gen med utgången av denna mandatperiod. Inte mindre än 80 av riksdagens
ledamöter avslutar sitt arbete i Sveriges riksdag.
Många av er har ställt era krafter till riksdagens förfogande under decen-
nier, andra under kortare tid. Några av er lämnar det politiska arbetet med
uppnådd pensionsålder, medan andra har många år av yrkesarbete och upp-
drag i samhället framför sig. Ni representerar samtliga partier i riksdagen,
har skiftande bakgrund och skilda tänkesätt. Men ni har också mycket ge-
mensamt. Tillsammans står ni för en kunskap och ett engagemang av akt-
ningsvärda mått, som kommit riksdagen och därmed vårt land till godo.
Ni lämnar nu detta betydelsefulla uppdrag, men jag är övertygad om att
intresset för politiken även fortsättningsvis kommer att brinna hos er, liksom
engagemanget för riksdagen och för det parlamentariska arbetet.
De avgående ledamöter som tillhört riksdagen under minst en valperiod
erhåller nu riksdagens plakett, som tack för insatserna i riksdagen. Plaketten
är utformad av konstnären Bo Thorén och gjord i rent silver. Den yttre cir-
keln på plaketten symboliserar Sverige. Sverige strålar samman i riksdagen,
med lilla riksvapnet Tre kronor som symbol. Den avrundade kvadraten be-
tecknar riksdagens högsta funktion - kammaren. De avgående har fått pla-
ketten på sina bänkar, utom de till riksdagsåren äldsta som jagså småningom
vill be komma fram för att få sin hedersbetygelse.
Elva ledamöter, nämligen Lars Andersson, Jerzy Einhorn, Bo G Jenevall,
Christer Lindblom, Pehr Löfgreen, Anne Rhenman, Sten Söderberg, Elvy
Söderström, Richard Ulfvengren, lan Wachtmcister och Pontus Wiklund
har tillhört riksdagen innevarande mandatperiod.
Åtta ledamöter, nämligen Birger Andersson, Lena Boström, Alf Egner-
fors, Berith Eriksson, Marianne Jönsson, Elisabeth Persson, Annika Åhn-
berg och Göran Åstrand har tillhört riksdagen under de två senaste valperio-
derna, några av dem har också tidigare gjort kortare inhopp som ersättare.
In i riksdagen kom efter 1985 års val Britta Bjelle, Hans Dau, Ewa Hed-
kvist Petersen, Ingela Mårtensson, Ulla Pettersson och Ulla Orring, som
även varit ersättare tidigare.
Femton ledamöter har tillhört riksdagen under fyra mandatperioder, näm-
ligen John Andersson, Ingvar Björk, Hans Göran Franck, Stina Gustavsson,
Hugo Hegeland, Ingrid Hemmingsson, Inger Hestvik, Kjell Johansson,
Torgny Larsson, Gunnar Nilsson, Bruno Poromaa, Åke Selberg, Gunnar
Thollander, Bengt Wittbom, som böljade redan 1979, och Rosa Östh.
Drygt fyra mandatperioder har Gunhild Bolander, som började redan
1981, Hugo Bergdahl, som hälsade på i riksdagen som ersättare redan 1977,
och sist men inte minst Stina Eliasson, som böljade redan år 1976.
Vid 1979 års val valdes Maja Bäckström, Bertil Danielsson, Lahja Exner,
Ivar Franzén, Jan Fransson, som avgick i april, Margareta Gard, Nils-Olof
Gustafsson och Mona Saint Cyr in i riksdagen. Under lika många mandatpe-
rioder har Daniel Tarschys, som första gången kom in 1976, tillhört riksda-
gen.
Tre ledamöter har tillhört riksdagen i sex mandatperioder, nämligen Hans
Gustafsson, Sten-Ove Sundström och Lena Öhrsvik. Bengt Kindbom och
Karl-Erik Svartberg kom in i riksdagen 1975. Lars Ulander har lika många
riksdagsår men kom in 1974.
Så många som 21 ledamöter har, liksom jag, tillhört riksdagen i minst 20
år. Jag vill tacka er, var och en, med några personliga ord men särskilt rikta
mig till de elva ledamöter som var med redan på tvåkammarriksdagens tid.
Fem av ledamöterna kom in i riksdagen 1974, efter valet 1973 - ett val som
ledde till en total jämvikt mellan de politiska blocken, 175 mot 175. Under
denna s.k lotteri-riksdag fällde lotten utslag i 152 voteringar.
Owe Andréasson har varit lagutskottet trogen under större delen av sin tid
i riksdagen och där utfört ett gediget arbete. Arrende- och jordförvärvsfrå-
gor samt kronofogdemyndigheterna har varit hans specialiteter.
Den första tiden i riksdagen hette han ”Andréasson i Falkenberg”, vilket
inte enbart skiljde honom från en annan Andréasson utan också gav alla be-
sked om var han har sitt hjärta och stora lokala engagemang. Han har i riks-
dagen också på olika sätt värnat om Hallands utveckling och miljö men också
mycket envist propagerat för bättre trafiksäkerhet när det gäller skolskjutsar
och biltelefoner.
Bo Forslund, mångårig och kunnig ledamot i skatteutskottet, har också
många tunga uppdrag på hemorten. Jag vill särskilt tacka honom på hela
riksdagens vägnar för hans insatser som vice ordförande i förvaltningsstyrel-
sen och ledamot i direktionen. Som sådan har han varit mycket engagerad i
att göra de praktiska förutsättningarna för riksdagsledamöternas arbete så
goda som det över huvud taget är möjligt, inte minst när det gäller datafrå-
gorna, där vi upplevt en revolution under senare år. Det har varit en stor
glädje att få samarbeta med honom.
Pär Granstedt gjorde 28 år gammal sin entré i riksdagen som riksdagens
yngste ledamot. Ungdomen lades honom till last redan i den första riksdags-
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
89
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
90
debatten. Den äldre debattmotståndaren tyckte att det hör ungdomen till att
vara litet framåt, även om det då och då slår över. Debatten gällde en allmän
arbetslöshetsförsäkring, en fråga som har varit aktuell här i kammaren i dag.
”Norden, Europa, Världen” och en ”Värld att vårda” är titlar på två av
hans skrifter, och de visar på hans stora intresse och engagemang i och utan-
för riksdagen i internationella frågor, bl.a. som ordförande i riksdagens
ESK-delegation. Han har också engagerat sig djupt för bl.a. energi- och mil-
jöfrågor och yrkesfisket.
Ulla Tilländer är känd som en mjuk men samtidigt energisk och målmed-
veten politiker, som arbetar efter principen att droppen urholkar stenen.
Hon var pionjär när det gäller alternativ inom förskolan och pläderade för
det redan i sin första fråga i riksdagen. När Thorbjörn Fälldin frågade om
hon ville bli skolminister i början av 1980-talet fick hon en kvarts betänketid.
Men beslutet var nog inte svårt; omtanke om barn i hem, förskola och skola
har i mångt och mycket varit hennes ledsjäma i livet.
Lagar som inte kan kontrolleras mister sin betydelse för människor, vilket
påverkar även laglydnaden i andra viktigare frågor, sade Knut Wachtmeis-
ter - mångårig ledamot av skatteutskottet, vice ordförande i närmare tio år
och nu senast varmt uppskattad utskottsordförande - i en av sina första riks-
dagsdebatter. Det rörde sig dock inte, som man möjligen skulle kunna tro,
om efterlevnaden av skattelagar utan om skyldigheten att ha cykellykta även
under dagtid. Numera är bestämmelsen borttagen. Han är också rent all-
mänt känd som en positiv och chevaleresk fixare, som hjälpt mången leda-
mot i beråd. Jag vill gärna personligen tacka för långvarigt, nära samarbete.
Fem ledamöter började 1971 i den nya enkammarriksdagen:
Bertil Fiskesjö är tredje vice talman sedan 1986. Han har ett sällsynt sinne
för svenska språket, som inte bara visar sig i verser med mått, rim och reson
utan också resulterar i mummel från talmansstolen när språkliga godbitar av
olika slag hörs från talarstolen.
I alla år har Bertil Fiskesjö suttit i konstitutionsutskottet, numera som vice
ordförande, tidigare även som ordförande. Han är en konstitutionell expert,
som varit med och utformat alla stora grundlagsreformer under 1970-, 1980-
och 1990-talet, nu senast i Riksdagsutredningen, där han äntligen - även till
min glädje - fått gehör för en av sina hjärtefrågor; kalenderårsbudget.
Talmansklubban har han svingat med bravur, och även i kraft av sin långa
erfarenhet har han tillåtit sig en och annan avstickare från protokollet. Jag
vill på kammarens vägnar tacka Bertil Fiskesjö för det gedigna sätt som han
utfört talmanssysslan på.
(Applåder)
Bertil Måbrink har som gruppledare i Vänsterpartiet sedan 1982 varit en
av de valda representanterna i talmanskonferensen och som sådan varit en
av mina och tidigare talmäns främsta stöd i uppläggningen av riksdagsarbe-
tet. Det är en många gånger grannlaga uppgift, och jag vill på kammarens
vägnar tacka honom särskilt för de insatser han gjort i detta sammanhang.
I riksdagen har Bertil Måbrink spänt över ett brett register av frågor: inter-
nationella frågor som värnandet av mänskliga rättigheter, bistånd, Vietnam,
Chile, kurderna och Sydafrika, nationella frågor som priset på ledarhundar,
snöröjning, regionalpolitik. Han har också propagerat för fler kvinnor i poli-
tiken och uttalat sin beundran för kvinnans värderingar och outgrundliga sätt
att tänka. Men hur kvinnor tänker - har han sagt - kan man, som man, aldrig
förstå.
(Applåder)
Kjell Nilsson, faderlig och omtyckt förste vice ordförande och tidigare ord-
förande i Riksdagens revisorer, har slagits hårt för en oberoende och stark
riksdagsrevision - en inte alltid lätt uppgift men alltmer betydelsefull i sam-
band med att kravet på utökad uppföljning och utvärdering av statsmakter-
nas beslut blir uppenbart för allt fler. Han har också varit ledamot i social-
och arbetsmarknadsutskotten och i alla år kämpat för en förbättring av vill-
koren i arbetslivet.
(Applåder)
Magnus Persson kommer ursprungligen från skogstrakterna i Västerbot-
ten men bor sedan många år tillbaka i Värmland, som han har tagit till sitt
hjärta. Magnus Persson har tillhört bostadsutskottet, eller som det tidigare
hette, civilutskottet, under nästan hela sin riksdagstid.
Han har också i riksdagen värnat om Värmland och dess vackra natur.
Magnus Persson kan ta åt sig äran av att Strängsforsen i Klarälven numera
är en skyddad älvsträcka. Han har inte heller glömt sitt norrländska för-
flutna, med samisk anknytning, utan han har också engagerat sig mycket i
samefrågor.
(Applåder)
Sven-Gösta Signell är en uppskattad, glad - och resglad - ordförande i tra-
fikutskottet. Transportalternativ har alltid intresserat honom. Redan under
andra året i riksdagen ville han avskaffa direktionsbilarna och privat-
chaufförerna i statliga verk. Allmänna kommunikationsmedel rekommen-
derades i stället. Taxi kunde gå an inom begränsade områden, även tjänstebil
i vissa fall, men då givetvis svensktillverkad.
Om det var den motionen som renderade honom en suppleantplats i tra-
fikutskottet 1974 vill jag låta vara osagt, men där har han varit med alltsedan
dess och vunnit allmän respekt för sitt gedigna kunnande. Han har också
engagerat sig mycket i olika sociala frågor. Jag vill också till Sven-Gösta Sig-
nell rikta ett särskilt tack för hans värdefulla insatser som kvittningsman.
(Applåder)
Elva ledamöter kom in i riksdagen redan under tvåkammarriksdagens tid,
och jag vill så småningom be er elva komma upp på podiet.
Hans Nyhage är som son till riksdagsman Birger Peterson i Lerbäcksbyn
nästan uppvuxen med riksdagen. Hans far representerade under 1920- och
1930-talet Älvsborgs södra valkrets. Det gör också Hans Nyhage. Han kom
in i riksdagen redan år 1957, samtidigt som Stig Alemyr - i dag de enda fem-
tiotalisterna i riksdagen. Hans Nyhage hade litet otur i början. Redan 1958
upplöstes riksdagen och det blev nyval. Först år 1974 gjorde han åter entré,
men nu för gott.
Han har varit ledamot i konstitutions- och utbildningsutskotten. När han
nu slutar är han ordförande i utbildningsutskottet och en mycket uppskattad
och omtyckt sådan. Med glatt mod och litet klurighet har han lotsat utskottet
fram till riksdagsbesluten. Hans Nyhages eminenta förmåga som revyma-
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Riksmötets
avslutning
91
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
92
kare har - mellan det trägna riksdagsarbetet - gjort livet lättare att leva för
många av oss, hans kolleger.
(Applåder)
Det är inte bara Hans Nyhage som tycker om att sjunga, det gör även
Roland Sundgren, som kom in i riksdagen 1970. Många talanger som förgyllt
riksdagsarbetet försvinner nu ur riksdagen. Men jag hoppas att den nya ge-
nerationen ledamöter också - liksom Roland Sundgren - förstår vikten av
att, trots en pressande och fulltecknad almanacka, kunna ge både sig själv,
sina vänner och väljare tid för annat än sammanträden. Förutom ett många
gånger betungande arbete i finansutskottet har han som västeråsare engage-
rat och envist drivit två av sina hjärtefrågor: Mälarbanan och en teknisk hög-
skola till Västerås.
(Applåder)
I sitt jungfrutal verkade RolfClarkson förvånad över att utskottet avstyrkt
hans motion, trots att skrivningen var mycket positiv. Om inte motionen
ledde till tillfredsställande åtgärder hotade han med att till nästa riksdag
ånyo framlägga en motion i samma sak och i samma anda. Motionen hand-
lade om att inrätta en informationstjänst i riksdagen för att förbättra förhål-
landet till allmänheten.
Rolf Clarkson intresserade sig således tidigt för riksdagens organisation
och status och har följdriktigt i många år varit med i Förvaltningsstyrelsen,
numera är han också ordförande i direktionen. Jag vill på riksdagens vägnar
tacka Rolf Clarkson särskilt för hans insatser för utvecklingen av riksdagens
service. Bl.a. har han medverkat till att alla ledamöter som så önskar nu har
en hemdator. Med den kan man onekligen uträtta sitt riksdagsarbete betyd-
ligt effektivare, men även - om j ag har förstått saken rätt - lösa kniviga brid-
geproblem.
Rolf Clarkson har haft många uppdrag i riksdagen, inte minst i trafikut-
skottet, där han är vice ordförande. Jag vill också tacka för de viktiga insat-
ser som han har gjort för riksdagen i internationella sammanhang. Som ord-
förande i den svenska IPU-gruppen har han med bravur ägnat sig åt interna-
tionella kontakter och vunnit många vänner i världens alla hörn för sig och
för riksdagen.
(Applåder)
Också Sture Ericson har i många år varit varmt engagerad i internationella
frågor. Även han har varit ordförande i IPU-gruppen, där han numera är
vice ordförande. Han har också varit en mycket uppskattad ordförande i po-
litiska utskottet och bidragit till att ge riksdagen ett gott renommé utomlands
och ett internationellt kontaktnät. Han har i många år suttit i utrikesutskot-
tet, är numera vice ordförande i försvarsutskottet och har haft många inter-
nationella uppdrag och deltagit i många försvarsutredningar.
Sture Ericson växte upp i en liten by norr om Luleå och var inriktad på att
bli missionär eller sjöman. Under kriget följde han - inte många år gammal -
krigshändelserna på en världskarta vid sängen och gjorde markeringar. Det
här visar att intresset för olika frågor kan väckas redan tidigt i barndomen,
något som Sture Ericson är ett mycket gott bevis för.
(Applåder)
Också Doris Håvik har en imponerande meritlista. Hon har varit ordfö-
rande och ledamot i många utredningar och styrelser. Hon är riksdagens
grand old lady i socialförsäkringsfrågor, som hon varit engagerad i alltsedan
1969, först som ledamot i andra lagutskottet och sedan under enkammarriks-
dagens tid i socialförsäkringsutskottet. Hon har även varit ordförande och
vice ordförande i utskottet.
Doris Håvik har sagt att socialförsäkringen aldrig kan vara statisk. Och så
är det på många andra områden. Lagstiftaren - riksdagen - blir aldrig färdig.
Utvecklingen, både den ekonomiska och den sociala, skapar nya möjlighe-
ter, ändrar förutsättningarna och kräver nya beslut.
Att följa Doris Håviks riksdagsbana är att följa en bit av socialförsäkring-
ens historia och ger också en bild av Sveriges ekonomiska utveckling sedan
1969. Detta år hade t.ex. kvinnan vid barns födelse rätt till tilläggssjukpen-
ning i 90 dagar. I dag är den tiden mångdubblad, och rätten tillkommer både
pappor och mammor.
(Applåder)
En särställning intar Filip Fridolfsson, som har 28 riksdagsår bakom sig.
Han kom in i riksdagen redan 1965, men har då och då stått utanför för att
återigen kunna börja sitt ”första” anförande med orden ”Herr/Fru talman!
Nu är jag här igen”.
Den 17 mars 1965 höll han sitt jungfrutal. På den tiden väckte detta upp-
märksamhet och föranledde äldre ledamöter att gå in i debatten. Den fråga
som debatterades var inte ny, den hade som en av debattörerna framhöll de-
batterats vaije år sedan kriget. Något morskt förklarade Filip Fridolfsson att
han tidigare följt handläggningen av ärendet och minsann visste hur ton-
gångarna brukar gå.
Frågan är inte bortglömd i dag heller. Det gällde då, liksom nu, avdrags-
rätt för gåvor till ideella ändamål.
Filip Fridolfsson har varit med i minst nio utskott, nu senast i skatteutskot-
tet, som även i år avstyrkte hans och andras motioner om avdragsrätt för
gåvor. Han har förutom ideella frågor i alla år engagerat sig för småföreta-
garnas situation.
Riksdagen kommer att sakna Filip Fridolfsson, inte minst för hans humor
och förmåga att i talarstolen förgylla riksdagsspråket. Filip Fridolfsson till-
hör också den kvartett erfarna ledamöter på riksdagens första platser som
nu sprängs.
(Applåder)
Detsamma gäller Sten Andersson, som kom in i riksdagen ett år senare,
1966, mén han har uppnått 29 riksdagsår. Nio av dessa år har han suttit på
statsrådsbänken, först som socialminister och sedan som utrikesminister.
Dessförinnan var han i nästan 20 år partisekreterare. Han kommer, om jag
förstått saken rätt, att nu ägna sig åt fritidsfiske, snarare än åt röstfiske, och
att sy ihop markservicen hemma snarare än olika politiska paket.
Sten Andersson kan knappast skyllas för skönsång. Däremot besitter han
en stor portion humor och slagfärdighet. Jag skulle också vilja säga fingerfär-
dighet. Han har många rävar bakom örat, och han vet när han skall ta fram
dem.
Sten Andersson hör också till den lilla skara människor som har förmåga
att bjuda på sig själva och vara öppna, även när det gäller livets sorger och
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
Riksmötets
avslutning
93
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
94
svårigheter. Han har visat att politiskt intresse ofta väcks till liv genom erfa-
renheter i det egna livet eller i den närmaste omgivningen. Det ger politiken
och politikerna ett mänskligare drag och en viktig närhet till väljarna.
(Applåder)
Vi har slutligen fyra verkliga veteraner, som alla verkat i 30 år eller mer i
riksdagen.
Lars Werner är en i den kvartett som nu sprängs. Han har 30 riksdagsår
bakom sig och är en verklig nestor i riksdagen. När han nu slutar som enga-
gerad ledamot av bostadsutskottet har han - som nämnts - 30 riksdagsår
bakom sig, varav 17 som partiledare. Han gör dock sitt bästa för återväxten
i det egna partiet, genom att som borgerlig vigselförrättare viga medarbetare
på partikansliet.
Han började i första kammaren, då som dess yngsta ledamot. Första året
i riksdagen gick han ut litet löst med två egna motioner, men redan nästa år
var han i full fart, 33 egna motioner. Nästa år blev det ännu fler, och 1969
väckte han 56 motioner. Men han kan inte ta åt sig hela äran, många av mo-
tionerna var likalydande med C.-H. Hermanssons i andra kammaren. Mo-
tionerna rörde allehanda missförhållanden, men jag har noterat att han iv-
rigt propagerade för ökat stöd till ungdomsverksamhet och minst lika ivrigt
mot pensioner åt riksdagsledamöter.
Slagfärdigheten har nog alltid funnits där men arbetats upp med åren till
bitska kommentarer i sak men vänliga till person. Detta och hans folkliga
och varmt mänskliga framtoning har gjort honom populär i vida kretsar,
långt utanför det egna partiet.
(Applåder)
AlfWennerfors har i 33 år varit på språng mellan olika uppdrag i och utom
riksdagen. Han har suttit i åtta utskott och varit en flitig motionär i frågor
som rör utbildning och kultur, jämställdhet och arbetsrätt.
Han har varit vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet, i förvaltnings-
styrelsen, i direktionen och i Riksdagens revisorer, där han nu är ordfö-
rande. Jag vill på riksdagens vägnar särskilt tacka honom för det engage-
mang han har lagt ned på frågor om riksdagens organisation och personal.
Han har aldrig varit rädd för att ta ställning och har tillsammans med den
likasinnade Kjell Nilsson i många år med kraft hävdat revisorernas självstän-
dighet.
I sitt jungfrutal lyckades Alf Wennerfors reta upp dåvarande ecklesiastik-
minister Edenman. Ministern påpekade att frågan - brottsförebyggande
verksamhet i skolan - behandlats i en stor debatt redan innan herr Wenner-
fors kommit till riksdagen och att den som inte ansåg att frågan uppmärk-
sammats nog hade mycket stora anspråk på uppmärksamhet.
(Applåder)
Också Oskar Lindkvist har 33 riksdagsår bakom sig, men han började ett
år tidigare än Alf Wennerfors. Han har i alla år varit bostadsfrågorna trogen
och är sedan tolv år tillbaka vice ordförande i bostadsutskottet. Det är svårt
att föreställa sig en bostadspolitisk debatt utan Oskar Lindkvist. Han har gi-
vetvis också väckt motioner i bostadsfrågor, många med en socialpolitisk an-
knytning. Han blev glatt överraskad redan vid behandlingen av sin första
motion, den tillstyrktes nämligen enhälligt av utskottet. Motionen handlade
om konstnärlig utsmyckning i nya bostadsområden. Den första debatten
handlade om bostadspolitiken, liksom hans sista riksdagsanförande i går.
Oskar Lindkvist har varit en av stöttepelarna i förvaltningsstyrelsen. Jag
vill också tacka honom särskilt för hans insatser där. Nu slutar han som num-
mer 1 på Stockholmsbänken och får mer tid för barndomslandet i Bjuv i
Skåne, där han har sitt hjärta.
(Applåder)
Riksdagens ålderspresident och förste vice talman Stig Alemyr kom in i
riksdagens andra kammare år 1957, samtidigt med Hans Nyhage. De till-
hörde då ungdomarna i riksdagen - män i 30-årsåldem. De deltog båda som
ungdomsrepresentanter i en animerad debatt våren 1957 om stöd till de poli-
tiska ungdomsförbundens ungdomsfostrande verksamhet. Den ene var för
bidrag och den andre mot.
Ålderspresidenter vid denna tid var Richard Sandler i första kammaren
och prosten Hallén i andra kammaren. Båda hade böljat sitt arbete i riksda-
gen år 1912. Tage Erlander var då - 1957 - statsminister i en koalitionsrege-
ring med Bondeförbundet. Denna sprack hösten 1957 efter folkomröst-
ningen i pensionsfrågan. Övriga partiledare vid Stig Alemyrs inval var Jarl
Hjalmarsson, Bertil Ohlin, Gunnar Hedlund och Hilding Hagberg.
Romfördraget om bildandet av den gemensamma marknaden underteck-
nades i mars 1957.1 december 1990 förklarade riksdagen under bred enighet
att Sverige bör eftersträva att bli medlem i EG. Ordförande i utrikesutskot-
tet var då sedan många år Stig Alemyr, som hade stor del i att partierna, som
från början stod långt ifrån varandra, kunde resonera ihop sig i utskottet.
Han har också i många år varit ordförande i utbildningsutskottet och arbe-
tat aktivt för att nå fram till lösningar när det gäller de stora skol- och univer-
sitetsreformer som genomfördes under hans tid. Redan den första motionen
om översyn av olika studiesociala åtgärder vann riksdagens gillande.
Stig Alemyr har varit en mäktig utskottsordförande ända sedan 1969 och
ordförande i ett stort antal skolutredningar, ordförande i kommunfullmäk-
tige och slutar nu som ålderspresident och förste vice talman i riksdagen.
Hans kunskaper och erfarenheter har varit av utomordentligt värde för riks-
dagen, inte minst för mig som har haft den stora förmånen att dra stor nytta
av dem.
(Applåder)
Jag ber de elva tidigare nämnda ledamöterna att komma fram för att motta
riksdagens plakett, nämligen Hans Nyhage, Roland Sundgren, Rolf Clark-
son, Sture Ericson, Doris Håvik, Filip Fridolfsson, Sten Andersson i Stock-
holm, Lars Werner, Alf Wennerfors, Oskar Lindkvist och Stig Alemyr.
Kören sjöng Sommarpsalm av Nils Lindberg och Österlenvisan av Olle
Adolphson.
(Applåder)
Anf. 96 TALMANNEN:
Ärade kammarledamöter! Med detta riksmöte avslutar även jag mitt ar-
bete i Sveriges riksdag. Jag vill på detta sätt framföra mitt varma tack för det
förtroende som kammarens ledamöter visade mig när jag först anförtroddes
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
95
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
96
uppdraget som vice talman och när jag tolv år senare, 1991, valdes till riksda-
gens talman.
Det har varit en mycket stor förmån att få leda förhandlingarna i denna
kammare, att få delta i riksdagens inre arbete och att utåt få representera
vår svenska riksdag. Jag har i många intervjuer betonat hur jag efter 15 år
vid talmansklubban fortfarande ser fram emot att få gå upp och tjänstgöra i
kammaren och lyssna på inlägg från kunniga och engagerade ledamöter.
Mina möjligheter till yttranden här i plenisalen har ju under senare år varit
något begränsade. Därför vill jag passa på att få detta sagt även här.
Jag vill också ta tillfället i akt och uttala förhoppningen att den goda anda
som råder i vår riksdag, partier och ledamöter emellan, skall kunna bevaras.
Debatterna skall kunna vara hårda och skall vara hårda, men utmärkande
för vår riksdag är och har varit att man kan skilja på sak och person och att
ett handslag är ett handslag.
Jag tackar varmt kammarens ledamöter för den insats ni har gjort i Sveri-
ges riksdag och för vårt land.
Jag vill även tacka de vice talmännen för skickligt utfört arbete och för
gott kamratskap. Jag vill på mina och kammarens vägnar tacka kammarsek-
reteraren och hela riksdagens personal, kammarkansli, förvaltningskontor
och utskottskanslier som med kunskap, stor erfarenhet och entusiasm ut-
gjort förutsättningar för att Sveriges riksdag fungerar med säkerhet och ef-
fektivitet. Med ert goda humör bidrar ni också till att göra Riksdagshuset till
en mycket trivsam arbetsplats, trots ofta obekväma arbetstider.
Jag vill också tacka talmanskonferensens ledamöter, förvaltningsstyrelsen
och även gruppledarna, som i många och långa sammanträden, inte sällan
i tidig morgonväkt, haft att söka lösning på aktuella frågor, inte minst om
debattordningen i kammaren.
Jag önskar er alla, ledamöter och tjänstemän, en vederkvickande semes-
ter.
(Applåder)
Anf. 97 OSKAR LINDKVIST (s):
Fru talman! Jag har förmånen att som tjänstgörande ålderspresident få or-
det som siste talare under detta riksmöte. Det är också det sista riksmötet
för valperioden och mänskligt att döma den sista treåriga valperioden.
På något sätt känns det som om vi avslutar en epok. Enkammarriksdagen
har funnits sedan 1971, alltså i snart ett kvarts sekel - närmare bestämt i 24
år. Det är ungefär halva efterkrigstiden.
För nästan precis 49 år sedan avslutades andra världskriget i Europa. Det
var för min generation, och även för andra, en av historiens milstolpar. Det
kvartssekel som följde därefter präglades världspolitiken av starka spän-
ningar mellan öst och väst. Den inhemska politiken, även om allt inte var
frid och fröjd, utmärktes av stabila förhållanden. Vi hade samma politiska
partier i riksdagen, och statsministern var densamma under hela 22 år av
dessa 25, nämligen Tage Erlander. Vår ekonomi förbättrades varje år. Fram-
tidsoptimismen var stor. Epoken avslutades med en stor reform av det poli-
tiska systemet. Vi gick över till ett enkammarsystem och skapade bl.a. en ny
utskottsorganisation i riksdagen.
Under enkammarriksdagens 24 år har inte rått samma stabilitet som under
det tidigare kvartsseklet. De ekonomiska problemen för landet har accen-
tuerats, och det politiska systemet har utvisat nya drag. Vi har haft rege-
ringar av olika kulörer, och tre nya partier har prövat sin förmåga i riksda-
gen. Framtidsoptimismen har också utsatts för många prövningar.
Jag skall inte uttala någon värdering, utan endast konstatera att vårt parla-
mentariska system i och för sig klarat av och fungerat under de nya förhållan-
dena. Men en del svagheter har också blivit uppenbara. En del av dessa har
vi beslutat att åtgärda. Vi går över till fyraåriga valperioder. Vi reformerar
riksdagsarbetet på viktiga punkter, bl.a. när det gäller budgetprocessen och
hanteringen av de ekonomiska frågorna - bl.a. med ökade insatser för upp-
följningar och utvärderingar. En viktig reform som kommer att påverka riks-
dagens arbete är omläggningen av statens budget till kalenderår.
En viktig sak, fru talman, som jag vill framhålla är nödvändigheten för
oss att anpassa våra verksamhetsformer och debatter på ett sådant sätt att
vi väcker intresse bland allmänheten för riksdagens arbete. Detta är en av
kardinalfrågorna för utvecklingen av demokratin.
Fru talman! Riksdagen har visat att den är beredd att anpassa sina verk-
samhetsformer till den nya tidens krav. Låt oss hoppas att detta är ett gott
tecken, så att riksdagen efter valet också på en bred basis är beredd att disku-
tera och finna lösningar på de många ekonomiska frågor som måste klaras
av.
Fru talman! Även om jag har haft, och har, många problem och svårighe-
ter, är det en faktor i vårt arbete som är helt igenom positiv. Det är fru tal-
mannens och de vice talmännens sätt att leda vårt arbete. Fru talmannen
har under sammanlagt 15 år på ett exemplariskt sätt lett förhandlingarna i
riksdagens plenisal - först under 12 år som vice talman, och sedan i tre år
som riksdagens talman.
Ingegerd Troedsson har företrätt riksdagen på ett utomordentligt sätt. Det
har gällt i och utanför riksdagen, inom Sverige och på det internationella
planet. Det har varit en stor fördel för riksdagen som institution och för oss
alla enskilda ledamöter att som ledare ha en person med en så stor kompe-
tens och med en så sympatisk framtoning. Jag har inga svårigheter att göra
mig till talesman för alla partier och för samtliga ledamöter när jag tackar
dig för en framstående gärning i hela folkets tjänst.
Ingegerd Troedsson! Vi önskar dig allt gott för framtiden! Jag har en liten
present som jag med stor värme och tacksamhet vill lämna över till dig.
(Applåder)
Vi har också två vice talmän som lämnar riksdagen efter många år. Tal-
mannen har redan avtackat dem. Jag skall för min del endast instämma i vad
som har sagts. Stig Alemyr och Bertil Fiskesjö har båda på ett skickligt och
oväldigt sätt iett våra förhandlingar och företrätt oss på ett utomordentligt
sätt. Vi önskar dem allt gott för framtiden.
En honnör till Christer Eirefelt, som på ett säkert och sympatiskt sätt skött
sin uppgift i talmansskapet.
Fru talman! Till sist vill jag än en gång på riksdagens vägnar tacka. Samti-
digt vill jag på allas vägnar överlämna blommor till alla våra talmän för att
på det sättet ytterligare understryka de ord jag här har yttrat.
(Applåder)
7 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 124
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
Prot. 1993/94:124
11 juni 1994
Riksmötets
avslutning
Anf. 98 TALMANNEN:
Jag tackar Oskar Lindkvist för dessa vänliga ord och kammaren för all vi-
sad uppskattning.
Med detta förklarar jag 1993/94 års riksmöte för avslutat.
(Applåder)
Till slut sjöng kören Länge leve livet i arrangemang av Anders Nyberg.
(Applåder)
13 § Kammaren åtskildes kl. 16.07.
Förhandlingarna leddes
av andre vice talmannen från sammanträdets början t.o.m. ajourneringen
kl. 8.22,
av talmannen därefter t.o.m. 7 § anf. 51 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 13.59,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 15.00 och
av talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
/Barbro Nordström
98
Innehållsförteckning
Lördagen den 11 juni
1 § Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen ....
Arbetsmarknadsutskottets betänkande AU26
Debatt
Elver Jonsson (fp)
Laila Strid-Jansson (nyd)
Hans Andersson (v)
Johnny Ahlqvist (s)
Beslut ...............................................
2 § Sammanställning av anslag på tilläggsbudget våren 1994......
Finansutskottets betänkande FiU25
Beslut ...............................................
3 § Räntor på statsskulden, m.m...........................
Finansutskottets betänkande FiU26
Beslut ...............................................
4 § Statsbudgetens inkomster för budgetåret 1994/95 ...........
Finansutskottets betänkande FiU27
Beslut ...............................................
5 § Statsbudgetens utgifter för budgetåret 1994/95 .............
Finansutskottets betänkande FiU28
Beslut ...............................................
6 § Statsbudget för budgetåret 1994/95 ......................
Finansutskottets betänkande FiU29
Beslut ...............................................
Ajournering ..........................................
Återupptagna förhandlingar ..............................
7 § Partiledardebatt ....................................
Talmannen (om debattreglerna)
Ingvar Carlsson (s)
Socialminister Bengt Westerberg (fp)
Miljöminister Olof Johansson (c)
Statsrådet Alf Svensson (kds)
Harriet Colliander (nyd)
Gudrun Schyman (v)
Statsminister Carl Bildt (m)
Ajournering ..........................................
Återupptagna förhandlingar ..............................
8 § Information från regeringen om Öresundsbron.............
Statsminister Carl Bildt (m)
Lars-Erik Lövdén (s)
Elving Andersson (c)
Olle Schmidt (fp)
Prot. 1993/94:124
11juni 1994
4
5
5
5
6
6
6
6
6
7
7
7
7
7
80
80
80
99
Prot. 1993/94:124 Rolf L Nilson (v)
11 juni 1994 Nils T Svensson (s)
Kenneth Lantz (kds)
Ajournering .......................................... 86
Återupptagna förhandlingar .............................. 86
9 § Avsägelse ......................................... 87
10 § Meddelande om statistiska uppgifter om riksdagsarbetet .... 87
Talmannen
11 § Meddelande om protokollsjustering och om riksmötet 1994/95 87
Talmannen
12 § Riksmötets avslutning............................... 87
Talmannen
Oskar Lindkvist (s)
Bilaga: Statistiska uppgifter valperioden 1991/92-1993/94
100
Statistiska uppgifter
valperioden 1991/92- 1993/94
Kammarkansliet
Juni 1994
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 124
I detta häfte presenteras statistiska uppgifter om riksda-
gens arbete under valperioden 1991/92 - 1993/94.
Liksom under tidigare valperioder präglas arbetet avläst
i siffror av en påtaglig stabilitet. Tillfälliga variationer
förekommer men totalsiffrorna för olika områden visar
sällan några större förskjutningar sett över åren.
Gunnar Grenfors
Riksdagens sammansättning
i riksdagen den 1 november inkl
ersättare för statsråd och talman
1991
|
Män |
Kvinnor |
Totalt | |
|
s |
81 |
57 |
138 |
|
m |
59 |
21 |
80 |
|
fp |
22 |
11 |
33 |
|
c |
19 |
12 |
31 |
|
kds |
18 |
8 |
26 |
|
nyd |
22 |
3 |
25 |
|
v |
11 |
5 |
16 |
|
Totalt |
232 |
117 |
349 |
1992
|
s |
83 |
55 |
138 |
|
m |
60 |
20 |
80 |
|
fp |
21 |
12 |
33 |
|
c |
18 |
13 |
31 |
|
kds |
18 |
8 |
26 |
|
nyd |
20 |
3 |
23 |
|
v |
11 |
5 |
16 |
|
obundna |
2 |
- |
2 |
|
Totalt |
233 |
116 |
349 |
1993
|
s |
84 |
54 |
138 |
|
m |
62 |
18 |
80 |
|
fp |
21 |
12 |
33 |
|
c |
17 |
14 |
31 |
|
kds |
18 |
8 |
26 |
|
nyd |
21 |
2 |
23 |
|
v |
10 |
4 |
14 |
|
obundna |
2 |
2 |
4 |
|
Totalt |
235 |
114 |
349 |
|
fördelat |
på män c |
ich I |
| ||
|
Antal | |||||
|
1991/92 |
19£ |
12/93 |
19S |
>3/94 | |
|
m kv |
m |
kv |
m |
kv | |
|
För talman |
1 - |
1 |
1 |
- | |
|
För statsråd |
9 7 |
9 |
8 |
8 |
8 |
|
Tillf, ersättare | |||||
|
för ledamöter |
8 8 |
8 |
7 |
4 |
4 |
|
Totalt |
33 |
33 |
25 |
|
ledamöter under valperioden | |||
|
Avgångna |
1991/92 m kv 8 2 |
1992/93 3 2 |
1993/94 m kv 6 3 |
|
Avlidna |
- 2 |
1 - |
- - |
|
Totalt |
12 |
6 |
9 |
PROPOSITIONER
Antal
MOTIONER
Antal
Mörkt fält: allmänna motioner
Ljust fält: följdmotioner
till propositioner
Antalet motioner är relativt konstant
och ligger runt 3 000. Minskningen
under allmänna motionstiden 1994 kan
ha ett samband med Riksdagsutred-
ningens rekommendationer om åter-
hållsamhet med vissa typer av motio-
ner.
Antalet motioner hade sin topp på
nära 5 000 per år under förra valperio-
den. Nivån är nu ungefär densamma
som vid 1980-talets början. Antalet
motioner undertecknade av ledamöter
från flera partier är konstant över åren,
runt 5 procent av det totala antalet.
MOTIONSYRKANDEN
Antal
1991/92: 6 649
1992/93: 9 711
1993/94: 6 819
FLERPARTIMOTIONER
Antal
1991/92: 187
1992/93: 221
1993/94: 161
Regeringen har påtagliga svårig-
heter att svara upp mot de planer
beträffande propositionsavläm-
nandet som redovisas i oktober
och februari. Träffsäkerheten i
planeringen ligger runt 30 - 40
procent. Förutom förseningar är
det påtagligt många propositio-
ner som avlämnas utan att vara
aviserade.
UTSKOTTSBETÄNKANDEN
Antal
Antalet reservationer har minskat dra-
matiskt sedan förra valperioden då re-
servationerna var 4 000 - 5 000 under
ett riksmöte. Siffran är inte helt jämför-
bar eftersom en meningsyttring av
suppleant ofta motsvarar flera reser-
vationer.
|
ARBETSPLENA | |||
|
fördelade på veckodagar | |||
|
91/92 |
92/93 |
93/94 | |
|
Måndag |
1 |
2 |
2 |
|
Tisdag |
4 |
2 |
3 |
|
Onsdag |
20 |
21 |
21 |
|
Torsdag |
9 |
11 |
11 |
|
Fredag |
1 |
5 |
6 |
|
Lördag |
- |
- |
1 |
|
KVÄLLSPLENA efter kl 19 | |||
|
91/92 |
92/93 |
93/94 | |
|
Ärenden |
17 |
19 |
24 |
|
Frågor |
17 |
18 |
10 |
Arbetsplena är i huvudsak koncentrera-
de till onsdag och torsdag. Under 1993
och 1994 har det blivit nödvändigt att vid
slutet av våren och hösten ta ett antal
fredagar i anspråk
FRÅGOR
Ljust fält: frågor
Mörkt fält: interpellationer
Antalet interpellationer och frågor
har minskat påtagligt och har nu
samma nivå som vid 1980-talets
början. Det bör noteras att en ny
frågeform, muntliga frågor som
besvaras direkt, har tillkommit,
vilket kan vara en anledning till
minskningen i de traditionella
spörsmålsinstituten.
ANTAL DAGAR MED PLENUM
Antalet dagar med arbetsplenum visar en ökning
under perioden. Ökningen är naturlig för en valpe-
riod med en nytillträdd regering. Det bör noteras
att antalet dagar då beslut fattas ligger mellan
35 och 44 under ett riksmöte.
PLENITID FÖRDELAD PÅ MÅNADER
1991/92
1992/93
1993/94
g] Totala antalet plenitimmar
| Därav arbetsplenum
■ "j Totala antalet plenitimmar
| Därav arbetsplenum
| Därav arbetsplenum
Totala antalet plenitimmar
Mönstret för kammarens arbete visar en påtaglig över-
ensstämmelse över åren. Beslut i ärenden fattas i huvud-
sak under sex av årets månader, november - december
och mars - juni.
BERÄKNAD OCH FAKTISK DEBATTID
vid behandling av ärenden
Den av utskottens kanslier beräknade tiden för
debatter i ärenden visar totalt en förbluffande sam-
stämmighet med det verkliga utfallet. Även fördelat
på månader råder en god överensstämmelse. Detta
förhållande förklarar varför riksdagens arbetspla-
ner stämmer tämligen väl med verkligheten.
BERÄKNAD OCH FAKTISK TID
under valperioden, timmar
91/92 92/93 93/94
Beräknad tid 269 358
Faktisk tid 272 340
326
362
HBeräknad tid enligt planering i oktober och februari
■ Faktisk tid inkl voteringar
B Beräknad tid enligt planering i oktober och februari
■ Faktisk tid inkl voteringar
Oktober
November
December
Februari
Mars
April
Maj
— Timmar
80
□ Beräknad tid enligt planering i oktober och februari
■ Faktisk tid inkl voteringar
Totalt 560 timmar
Totalt 633 timmar
Interpella-
tioner
73 tim
Information från regeringen: I
10 tim 31 min (12 tillfällen) |-
Muntliga frågor till regeringen:
4 tim 41 min (8 tillfällen) V
Frågor
77 tim
Arbetsplenum
362 tim
Allmänpolitiska / /
och särskilda / /
debatter mm/ /
91 tim / Därav voteringar
< / 31 tim
Totalt 618 timmar
RIKSDAGSTRYCKET - ANTAL TRYCKSIDOR
|
Prop. |
Mot. |
Bet. |
Prot. |
Totalt | |
|
91/92 |
19 000 |
8 590 |
11 770 |
9 600 |
48 960 |
|
92/93 |
26 550 |
10 100 |
16 600 |
10 620 |
63 870 |
|
93/94 |
23 380 |
9 280 |
16 940 |
10 300 |
59 900 |
Riksdagstryckets omfattning speglar den konstans som finns i riksdagsar-
betet. Den totala arbetsvolymen är beroende av regeringens produktion av
propositioner, vilket också framgår av siffrorna.
Produktion
Text och siffror: Kammarkansliet
Diagram: Informationsenheten
gotab 16927, Stockholm 1994
15
SVERIGES tUtU
RIKSDAG tU