Onsdagen den 8 juni
Kl. 9.00-18.10
Protokoll
1993/94:120
Justerades protokollet för den 2 juni.
Talmannen meddelade att lan Wachtmeister (nyd) anhållit om att fr.o.m.
den 11 juni bli entledigad från uppdraget som ledamot av riksdagen.
Kammaren biföll denna avsägelse.
Talmannen meddelade att utrikesutskottet den 7 juni utsett Karl-Göran
Biörsmark (fp) till ny ordförande fr.o.m. den 20 juni efter Daniel Tarschys
(fp)-
Talmannen meddelade att på grund av uppkommande vakanser hade
dels Folkpartiet liberalernas riksdagsgrupp fr.o.m. den 20 juni anmält
Håkan Holmberg som ledamot i utrikesutskottet och Lars Leijonborg som
ledamot i utrikesnämnden, båda efter Daniel Tarschys, Charlotte Branting
som suppleant i utrikesutskottet och i utrikesnämnden efter Håkan Holm-
berg respektive Lars Leijonborg samt Håkan Holmberg som suppleant i
Europarådets svenska delegation efter Pär Granstedt,
dels Centerns riksdagsgrupp fr.o.m. den 20 juni anmält Pär Granstedt som
ledamot i Europarådets svenska delegation efter Daniel Tarschys.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Talmannen förklarade fr.o.m. den 20 juni valda till
ledamot i utrikesutskottet
Håkan Holmberg (fp)
ledamot i utrikesnämnden
Lars Leijonborg (fp)
ledamot i Europarådets svenska delegation
Pär Granstedt (c)
suppleant i utrikesutskottet och i utrikesnämnden
Charlotte Branting (fp)
suppleant i Europarådets svenska delegation
Håkan Holmberg (fp)
Beträffande riksmötets sista dag, lördagen den 11 juni, meddelade tal-
mannen följande:
Den avslutande partiledardebatten som skulle börja kl. 9.00 beräknades
till ca fem timmar. Eftersom antalet repliker inte kunde förutsägas var den
totala debattiden något osäker.
Efter debatten skulle sammanträdet ajourneras 20 - 30 minuter.
Regeringen hade förutskickat att det kunde bli aktuellt med information
om Öresundsbron. Den skulle i så fall följa efter ajoumeringen. Information
tillsammans med kompletterande frågor beräknades till ca 45 minuter.
Om information lämnades skulle sammanträdet därefter ajourneras 5-10
minuter. Efter ajoumeringen, ca kl. 15.30, skulle avslutningen av valperio-
dens sista riksmöte äga rum. Den beräknades till ca 1 timmme och 15 minu-
ter.
Föredrogs men bordlädes åter
Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1993/94:AU19
7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den
7 juni
KU50 Folkomröstning om EU-medlemskap
Mom. 2 (formuleringen av svarsalternativen, m.m.)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
290 för utskottet
23 för res. 1
5 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 116 s, 75 m, 26 fp, 27 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 6 s, 1 m, 1 fp, 1 c, 1 kds, 12 v, 1 -
Avstod: 5 s
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 3 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 6 (bindande deklaration)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
289 för utskottet
24 för res. 2
4 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 117 s, 75 m, 25 fp, 26 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 2: 8 s, 1 m, 1 fp, 1 c, 12 v, 1 -
Avstod: 2 s, 1 fp, 1 kds
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 4 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 12 (öppen redovisning av finansieringen)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
291 för utskottet
23 för res. 3
3 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 118 s, 75 m, 26 fp, 26 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 3: 6 s, 1 m, 1 fp, 2 c, 12 v, 1 -
Avstod: 2 s, 1 kds
Frånvarande: 12 s, 4 m, 6 fp, 3 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU31 Bostadsdomstolen
Mom. 1 (den framtida organisationen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Votering:
179 för utskottet
139 för res. 1
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 1 s, 76 m, 26 fp, 29 c, 25 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 126 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 7 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 2 (tidpunkt för upphörande av Bostadsdomstolen)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
176 för utskottet
141 för res. 2
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 25 fp, 29 c, 24 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 2: 127 s, 1 fp, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 7 fp, 2 c, 2 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 3
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU33 Kompletteringspropositionen 1993/94:150 Slutlig reglering av stats,
budgeten för budgetåret 1994/95, m.m.
Mom. 2 (garantipension för administrativ personal)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
177 för utskottet
140 för res. 1
1 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 27 fp, 29 c, 24 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 1: 127 s, 12 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
JuU34 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
UU27 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU35 En effektivare fordonskontroll
Mom. 1 (förslagen rörande kontrollbesiktningen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
179 för utskottet
140 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 27 fp, 29 c, 25 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 127 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 3 (förslagen rörande övriga fordonskontroller)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
179 för utskottet
140 för res. 3
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 27 fp, 29 c, 25 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 3: 127 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Ö v riga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU30 Investeringsplaner för infrastrukturen
Mom. 1 (investeringsplaneringen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. (v)
Förberedande votering:
131 för res. 1
14 för men.
174 avstod
30 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Huvudvotering:
179 för utskottet
140 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 27 fp, 29 c, 25 kds, 21 nyd, 1 -
För res. 1: 127 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 8 (länstrafikanläggningar)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
177 för utskottet
140 för res. 3
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 26 fp, 29 c, 25 kds, 20 nyd, 1 -
För res. 3: 127 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 7 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU34 Överenskommelse om investeringar i trafikens infrastruktur i Göte-
borgsregionen
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
282 för utskottet
13 för men.
24 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 76 m, 24 fp, 29 c, 25 kds, 1 nyd, 1 -
För men.: 12 v, 1 -
Avstod: 1 s, 3 fp, 20 nyd
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
TU36 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Arlanda-
banan
Mom. 1 (avslag på propositionen m.m.)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
176 för utskottet
141 för res.
2 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 25 fp, 29 c, 25 kds, 20 nyd, 1 -
För res.: 127 s, 1 nyd, 12 v, 1 -
Avstod: 2 fp
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 2
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU38 Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets beredningsområde
Kammaren biföll utskottets hemställan.
TU39 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU25 Vissa studiestödsfrågor
Mom. 4 (studiebidrag i förhållande till prestation)
1. utskottet
2. res. 1 (m, fp, c, kds)
Votering:
154 för utskottet
165 för res. 1
30 frånvarande
Kammaren biföll reservation 1.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 1 m, 1 fp, 13 nyd, 12 v, 1 -
För res. 1: 1 s, 75 m, 26 fp, 29 c, 25 kds, 8 nyd, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 5 (deltidsstudier i komvux)
1. utskottet
2. res. 2 (m, fp, c, kds)
Votering:
150 för utskottet
168 för res. 2
31 frånvarande
Kammaren biföll reservation 2.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 1 fp, 10 nyd, 12 v, 1 -
För res. 2: 76 m, 26 fp, 29 c, 25 kds, 11 nyd, 1 -
Frånvarande: 12 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Mom. 7 (återbetalningssystemet)
1. utskottet
2. res. 3 (m, fp, c, kds)
Votering:
151 för utskottet
167 för res. 3
1 avstod
30 frånvarande
Kammaren biföll reservation 3.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 2 c, 9 nyd, 12 v, 1 -
För res. 3: 76 m, 27 fp, 27 c, 25 kds, 11 nyd, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 2 nyd, 2 v, 2-
Mom. 8 (studiebidragets nivå)
1. utskottet
2. res. 4 (m, fp, c, kds)
Votering:
148 för utskottet
169 för res. 4
1 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll reservation 4.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 8 nyd, 12 v, 1 -
För res. 4: 76 m, 27 fp, 29 c, 25 kds, 11 nyd, 1 -
Avstod: 1 nyd
Frånvarande: 11 s, 4 m, 6 fp, 2 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 9 (lagförslagen)
Kammaren biföll reservation 5.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkanden
1993/94:SfU24 Reformering av det allmänna pensionssystemet (prop.
1993/94:250 delvis) och
1993/94:SfU26 Delpensionsförsäkringen (prop. 1993/94:150 delvis).
Talmannen meddelade att socialförsäkringsutskottets betänkanden SfU24
och SfU26 skulle debatteras gemensamt.
Kammaren biföll talmannens förslag om att dessa ärenden skulle avgöras
efter endast en bordläggning.
Anf. 1 LEIF BERGDAHL (nyd):
Fru talman! Jag böljar med att tala om de allmänna pensionerna och går
sedan över till delpensionen. Jag kommer endast att ta upp några aspekter
som inte så många andra har tagit upp i denna gigantiska flod av information.
Jag skulle vilja anspela på vad Friedrich von Schiller sagt, ”es äckelt mir”,
och säga att allt detta bläcksudd äcklar mig.
Man anser att vårt nuvarande ATP-system befinner sig i en djup kris. Är
det sant? Mitt svar är nej. Om det är något som inte befinner sig i en kris i
detta krisens Sverige i dag är det vårt ATP-system. Vid en årlig BNP-tillväxt
på 1,5 %, just det som Pensionsberedningen har räknat med, kommer AP-
fonderna att behöva tas i anspråk först omkring 2010.
Hittills har man endast tagit en del av avkastningen. AP-fonderna växer
hela tiden. Om man efter 2010 skulle behöva böija tömma fonderna räcker
de i minst drygt 10 år, dvs. till omkring 2025. Det är naturligtvis svårt att göra
exakta beräkningar. Jag har haft hjälp av en mycket framstående försäk-
ringsmatematiker när jag har gjort dessa beräkningar. Efter 2025 måste
kompensationsgraden sänkas. Vi kommer ändå att efter internationella för-
hållanden ha ett mycket gott pensionsskydd i minst 20 år till, dvs. till ungefär
2045.
Alternativt kan man sänka kompensationsgraden redan tidigare. Man kan
sänka den på olika sätt. Man kan t.ex. kompensera upp till 5,5 basbelopp och
få mera av en grundpensionskaraktär. Det finns möjlighet att med smärre
modifieringar få ATP-systemet att fungera väldigt bra i mycket lång tid fram-
över.
När detta pensionsbeslut fattades var regeringspartierna och Socialdemo-
kraterna överens. En signal skulle gå till marknaden. Utlandet skulle på en
gång reagera positivt på detta oerhört viktiga beslut enligt mångas mening i
Sverige. Jag trodde inte ett dugg på detta, och denna signal kom aldrig. Jag
skulle gissa att det inte heller kommer någon signal efter dagens beslut i kam-
maren. Det nya pensionssystemet uppfattas inte av marknaden såsom radi-
kalt positivt för Sveriges ekonomiska framtid.
Att som Pensionsarbetsgruppen gör blanda ihop det gamla ATP-systemet
med ett nytt system anser jag kommer att förorsaka mycket stora problem.
Stora grupper av befolkningen kommer att känna sig orättvist behandlade.
Människorna blir vilse och får ännu mindre tilltro till politikerna osv. Mot-
sättningar som inte finns kommer att byggas upp. Detta är redan på gång.
Kvinnor ställs mot män. Akademiker ställs mot arbetare. Unga ställs mot
gamla, och egna företagare ställs mot anställda. Så kommer det att bli fram-
över.
En sak som kommer att inträffa och som man kan vara 100-procentigt sä-
ker på är att antalet artiklar, skrifter och böcker om detta kommer att öka
ofantligt under den närmaste tioårsperioden. Det hade varit mycket bättre
om man i stället hade behållit ATP-systemet och justerat det med en even-
tuell sänkning av kompensationsgraden och då tagit hänsyn till vad vi har
råd med i detta land med hänsyn till BNP:s utveckling osv. Man skulle ha
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
kompletterat med generösare regler för avdrag för privata pensionsförsäk-
ringar, dvs. man skulle få dra av för make, maka och sambo. Motioner har
väckts på detta område. Ingen nämnd och ingen glömd.
Om man vill införa ett nytt pensionssystem - vilket jag alltså inte tycker
vore bra - borde man ha gjort vissa viktiga förändringar. Dessa förändringar
har vi skrivit motioner om och reserverat oss för i Pensionsarbetsgruppen,
där jag satt med. En viktig förändring vore att man hade en betydligt större
premiereservdel än som finns i det nya förslaget. Hur stor denna premiere-
servdel skulle ha blivit vet ingen. Hade man enbart ett premiereservsystem,
skulle i stort sett hela Sverige ha ägts av pensionsfonder i framtiden. Vi anser
att man borde ha ett dubbelt så stort premiereservsystem som det för närva-
rande föreslagna.
En annan viktig aspekt är att det nya pensionssystemet borde ha mer av
grundpensionskaraktär. Man skulle inte kompensera upp till 7,5 basbelopp,
utan man skulle gå upp till 5,5 basbelopp. Sedan skulle var och en själv få
ordna den återstående delen genom privata försäkringar eller eventuellt av
arbetsgivaren betalda försäkringar.
Den viktigaste punkten i vår reservation är emellertid inte detta utan för-
slaget om att man efter 60 års ålder inte längre skulle ha rätt till förtidspen-
sion annat än i sällsynta undantagsfall. Efter 60 år skulle man vara hänvisad
till förtida uttag av ålderspension. Jag förutsätter att den nya regeringen -
som jag starkt misstänker kommer att bli socialdemokratisk - allvarligt skall
överväga detta. LO har ju liknande åsikter. Här skulle man på ett enkelt sätt
skapa rättvisa och samtidigt spara pengar.
Jag yrkar avslag på propositionen samt bifall till vår reservation under
mom. 1, 2, 3, 7, 18 och 20 i socialförsäkringsutskottets hemställan i betän-
kande 24.
I delpensionsbetänkandet ingår såsom bilaga 3 ett arbete från Sociologiska
institutionen vid Umeå universitet med titeln Varför ökar antalet förtidspen-
sionärer? Man kommer i detta arbete fram till ganska märkliga slutsatser.
De går stick i stäv med en artikel i Veckans Affärer den 30 maj 1994. Där har
man studerat ett arbete från Socialstyrelsen, som heter Socialrapport 1994.
Uppgifterna är tydligen kontrollerade av Statistiska centralbyrån. Av det ar-
bete som Veckans Affärer citerar framgår att antalet invandrade förtidspen-
sionärer under åren 1975-1992 ökade från 4 % till 10 %. Samtidigt har den
svenska andelen legat konstant på 4 %.
Problemet med förtidspensionens ökning är huvudsakligen ett invandrar-
problem. Genom den massiva invandringen kommer även pensionssystemet
på sikt att påverkas mycket kraftigt. Jag försökte ta upp dessa aspekter i Pen-
sionsarbetsgruppen. Man tittade litet försynt på dem och avfärdade dem se-
dan. Synpunkterna framfördes ju från Ny demokrati, och då var det inte
lämpligt att reagera. Det är inte fråga om invandrarfientlighet, men invand-
ringen kommer att påverka pensionssystemet och det problemet måste man
förr eller senare tackla.
Därefter vill jag gå in på delpensionsfrågans behandling våren 1993. Ty-
värr kan jag inte medverka till att rädda denna pension en tredje gång. Jag
vill att påståendet att vi i socialförsäkringsutskottet har brutit en överens-
10
kommelse belyses ytterligare en gång och sedan läggs till handlingarna för
framtida forskning.
Vi beställde en utredning efter anklagelserna om att vi hade brutit över-
enskommelsen. Vi anlitade en mycket aktad jurist, nämligen Lars Foyer från
konstitutionsutskottet, som mycket noggrant gick igenom ärendet. Efter
mycket noggranna förhör som tog en dryg månad i anspråk avlämnade han
en tolvsidig rapport, som kommer att deponeras i Riksdagsbiblioteket för
framtida forskning. Slutsatsen i Lars Foyers rapport löd:
”Någon formell överenskommelse i delpensionsfrågan som kan åberopas
mot Ny demokrati har inte träffats.---Det inträffade är alltså uttryck för
en kulturkrock: traditionell riksdagsverksamhet med tyngdpunkt i utskotts-
arbetet kontra ett hittills ovanligt, mera demonstrativt agerande med tyngd-
punkt i kammarbehandlingen.”
Slutligen tackar jag fru talmannen för visad fördragsamhet med vissa av
vårt partis yttringar. Jag kommer särskilt ihåg hur väl talmannen höll mas-
ken, när vår på den tiden vördade partiledare uppträdde i denna talarstol
iklädd kilt. Jag önskar fru talmannen en god sommar!
Anf. 2 BERITH ERIKSSON (v):
Fru talman! Eftersom detta är min sista större debatt häri kammaren, vill
jag inleda med att säga att jag naturligtvis har många positiva minnen från
mina riksdagsår - då även från socialförsäkringsutskottet. Jag vill främst
nämna det goda arbetsklimatet. Men vad jag också kommer att minnas av
framför allt det senaste riksdagsåret är de många dåligt beredda förslag som
har kommit till socialförsäkringsutskottet. Utskottet har ständigt fått kom-
plettera. Utskottet har fått göra omskrivningar, förtydliganden och bord-
läggningar. Vi har fått lov att skaffa egna underlag och ibland snickra till
egna lösningar. Här vill jag passa på att uttala min djupa respekt för utskotts-
kansliets stora kompetens.
Det som är otillfredsställande med en sådan arbetsordning är att somliga
förslag inte leder till resultat. Det var förmodligen därför som det inte blev
någon ny tandvårdsförsäkring. Det har resulterat i konstigheter, som man
senare har försökt att eliminera verkningarna av, t.ex. reduceringen av sjuk-
försäkringen för långtidssjuka och olägenheterna med att kunna delta i ideell
verksamhet för förtidspensionärer.
Även det framtida pensionssystem som vi skall diskutera här i dag är otill-
fredsställande ofullständigt enligt vår mening. Förslaget är dåligt berett och
jag tror inte att framtidens pensionssystem kommer att se ut som det som nu
skissas i betänkandet. Det blir förmodligen inte tillräckligt med de tre nya
utredningar som man nu planerar att tillsätta. När det dyker upp nya pro-
blem och svårigheter kommer ytterligare översyn att behövas.
Egenavgifterna, som var en hörnpelare i överenskommelsen mellan So-
cialdemokraterna och de borgerliga partierna i utredningen, sade Vänster-
partiet blankt nej till, eftersom procentuellt sett höga avgifter får mycket ne-
gativa marginaleffekter för människor med små inkomster. Egenavgifterna
är enligt olika uttalanden från Ingvar Carlsson inte längre aktuella, utan de
skall tas ut som arbetsgivaravgifter. Det här är en av Vänsterpartiets stånd-
punkter.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
12
Socialdemokraternas talesman i ekonomifrågor, Göran Persson, har
samma synsätt. Därtill håller han med oss om att förslaget är dåligt utrett.
Det något märkliga i det här sammanhanget är att Göran Persson, enligt en
artikel i Svenska Dagbladet, ändå vill ha kvar en egenavgift på 5 %. Det vore
bra om herrarna kunde bestämma sig.
Jag har läst en annan socialdemokrats debattbok: Rädda välfärden av
Kjell-Olof Feldt. Där håller Kjell-Olof Feldt med oss om de oönskade margi-
naleffekterna. I boken påtalas också det orättvisa i att övergå från arbetsgi-
varavgifter till avdragsgilla egenavgifter. Det är en åtgärd som har en om-
vänd fördelningseffekt som innebär en förmån för rika höginkomsttagare.
Det leder i sin tur till att kommunernas och landstingens ekonomi dräneras.
En del hävdar att Kjell-Olof Feldt har fel, att det är ett nollsummespel,
men någon effekt har väl ändå avdragsgilla avgifter på ekonomin? Det är
dessa avgifter som Vänsterpartiet anser borde utredas innan ett principbe-
slut fattas. Avdragsgilla avgifter i exempelvis socialförsäkringen drabbar ju
kommunerna. Det är ganska självklart, eftersom kommunerna då får
mindre pengar.
De som förordar egenavgifter gör det av två skäl. De ser dels egenavgif-
terna som ett led i systemskiftet - man skall själv sköta sina försäkringar -
dels pekar de som förordar egenavgifter på pedagogiska skäl - man skall se
vad man betalar för. Den första delen av argumentationen, den för system-
skiftet, är Vänsterpartiet klar motståndare till. När det gäller det andra argu-
mentet, att man skall se vart pengarna går, anser vi, liksom många andra,
att avrapporteringen säkert kan göras på annat sätt. Det skriver man också
i betänkandet.
Även i utskottet har vi tagit upp avgiftsväxlingen och skatteproblematiken
som blir en följd av den. Utskottet pekar på att saken måste ses över. Det
är väl bra. Men det räcker inte att fatta beslut om att det skall finnas en skat-
teväxling om man inte lämnar tillräckliga öppningar för att det skulle kunna
göras annorlunda.
Vänsterpartiet anser att det förslag som vi nu skall debattera om och ta
ställning till är mer byråkratiskt än det pensionssystem som vi redan har. Frå-
gan är om man inte drar på sig svårigheter i stället för att åtgärda brister.
Inga försök har heller gjorts för att behålla det goda i nuvarande system.
Vi tycker som bekant inte heller att det sätt som regeringen har hastat
fram de här besluten på är vidare demokratiskt. Alla remissinstanser har på-
talat den korta tid som de har haft till sitt förfogande. De skulle ha behövt
mer tid för att göra bedömningar av konsekvenserna för sina medlemmar,
exempelvis inom fackförbunden. Jag anser att hanteringen av förslaget i ut-
skottet, och att också hasta det igenom vårriksdagen, ger kritikerna rätt.
Med rätta har utskottet också uttalat sin oro över de samhällsekonomiska
konsekvenser som regeringens förslag innebär. Vänsterpartiet delar den
oron. Att regeringen och utskottet har fastnat för livsinkomstprincipen har
medfört att det blir ett snårigt system, eftersom man då måste kompensera
så många omständigheter under intjänandetiden. Det gäller i dag studier,
vård av barn, militärtjänst och delad pensionsrätt. Under beredningens gång
kommer det säkert att dyka upp flera omständigheter som man anser måste
kompenseras. Hur blir det t.ex. med vård av anhörig?
För vart och ett av de här områdena behövs ett eget regelsystem. Vänster-
partiets alternativ är i det fallet avgjort mycket enklare. Vi vill ha ett system
som bygger på de 30 bästa intjänandeåren. Vi vill ha kvar de fördelningsef-
fekter som det nuvarande ATP-systemet ger. Det skulle vi få på det sättet.
Vi anser att finansieringen skall ske solidariskt och delas både mellan gene-
rationer och mellan individer. Ett sådant system kan vara förmånsbaserat
och knytas till det samhällsekonomiska utrymmet. Det kan, liksom det nu
framlagda förslaget, göras följsamt till samhällsekonomin.
Med en 30-årig intjänandetid behövs inte alla kompensationsregler för
olika grupper. Man har god tid på sig för att studera, skaffa barn, göra mili-
tärtjänst, vara utomlands ett tag eller kanske arbeta utanför Europa någon
period. 30 intjänandeår kan ge en bra pension att leva på. Livet skulle med
vårt förslag ”räcka till” även i pensionshänseende. Dessutom, vilket inte tas
upp i betänkandet, skulle besparingar kunna göras på den administrativa si-
dan. I betänkandet skrivs väldigt litet om den administrativa delen av det
nya pensionssystemet.
Det premiereservsystem som skall införas anser vi vara enbart av ondo
och en del av den nuvarande regeringens systemskifte. Även ett premiere-
servsystem är dyrt att administrera. Det försäkringsbolag som skall sköta
hanteringen kommer naturligtvis att göra detta mot skälig ersättning. Tro-
ligtvis kommer avgifterna att ligga på ca 20-25 %. Det kommer då att krävas
att man blir en alert placerare för att inte förlora pengarna i sin premiereserv,
som skall vara en extra trygghet på gamla dagar.
På detta sätt blir premiereserven en gökunge i en allmän försäkring. Ris-
ken är uppenbar att den kan tränga ut och ta död på de generella förmånerna
i systemet. Det är i dag svårt att veta hur stora skillnader det kommer att
medföra i pensionsnivåer, men vi ser en klar risk att goda placerare och folk
med tur kommer att få högre pension. Man kan då fråga sig om man kan
fortsätta att kalla det här pensionssystemet allmänt.
Bidragsberoendet finns kvar. Regeringen och utskottet har inte löst pro-
blemet för dem som inte har någon eller mycket liten inkomst, en grupp som
bara blivit större under den här regeringsperioden. För den gruppen ges
inget alternativ till socialbidrag som försäkring på gamla dagar. Självklart
kommer de flesta fattiga år 2010 likaväl som nu att vara kvinnor.
Grundpensionen får en så låg nivå att människor med liten pension kom-
mer att behöva tillskott i form av socialbidrag. Det problemet finns bl.a. för
stora grupper av invandrare, något som också utskottet berör i sitt betän-
kande. Behovet av bostadsbidrag för att klara hyran kommer att finnas kvar
för stora pensionsgrupper.
En högre grundpension skulle spara in på både bostadstillägg och socialbi-
drag. Enligt vårt förslag skall basbeloppet höjas med en halv procent. På det
sättet skulle stora grupper räddas från att behöva efterfråga socialbidrag.
Samtidigt med reformeringen av det allmänna pensionssystemet behand-
las i dag förslaget om försämring av delpensionen. Också det förslaget kan
ge ett negativt utslag för låginkomsttagare, framför allt kvinnor. Vi kan i dag
bara gissa oss till hur det blir, eftersom det även på den punkten råder stora
oklarheter om hur en förändring slår. Vad vi vet är att antalet förtidspensio-
nerade har ökat när man vid tidigare tillfällen har förändrat delpensionen till
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
13
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
14
det sämre. Vi tycker att det hade varit rimligt att den arbetsgrupp som ser
över förtidspensioneringen även hade fått i uppdrag att utreda och lägga
fram förslag till hur möjligheten till delpension skulle kunna införlivas i pen-
sionsreformen. Det finns en klar koppling mellan delpension och förtidspen-
sion, och det är därför mycket oklart om den nu väntade besparingen verkli-
gen blir en besparing i stället för en övervältring till andra delar av socialför-
säkringssystemet.
Jag ser att min taletid böljar ta slut, fru talman, och jag vill därför till sist
bara göra en reflexion. Regeringen, som annars är så noga med EU-anpass-
ningen, har i det här fallet tydligen missat att göra sina förslag anpassade till
EU. Inte heller har utskottet i sitt betänkande kommenterat våra motionspå-
pekanden om delad pensionsrätt och anpassning till Europaunionen.
Fru talman! Jag får senare komma tillbaka i repliker. Jag yrkar bifall till
vår meningsyttring vid betänkandet SfU26. För att spara kammarens tid yr-
karjag i vår meningsyttring vid betänkandet SfU24 endast bifall till hemstäl-
lan under mom. 1 beträffande avslag på propositionen och förslag om annan
inriktning.
Anf. 3 MARGIT GENNSER (m):
Fru talman! ATP-lagstiftningen är i år 35 år gammal. Pensionsbeslutet
togs, som bekant, under svår oenighet med en majoritet i riksdagen som
byggde på en mans nedlagda röst. Då som nu var pensionsbeslutet ett prin-
cipbeslut. Det slutliga utformningen skulle regeringen återkomma med se-
nare.
Redan 1958 års proposition, som avslogs, uppvisade stora avvikelser från
de Åkessonska och Eckerbergska utredningarna, framför allt vad gällde in-
tjänandereglerna. 15/30-årsreglerna introducerades mycket sent - efter folk-
omröstningen - i en pensionsberedning med medverkan av bl.a. Otto Nor-
denskiöld.
När man nu i efterhand läser de två propositionerna, från 1958 och 1959,
slås man av den totala bristen på analys av de ändrade intjänandereglema
och av de ekonomiska aspekterna över huvud taget. Det fanns inte mycket
av analyser av ATP-systemets långsiktiga hållbarhet.
Berith Eriksson framför nu motsvarande kritik mot oss. Jag har jämfört
de olika texterna. Man skall inte berömma sig själv, men vi har i alla försökt
att göra mer av grundliga analyser. Men det är mycket svårt att föra en dis-
kussion när de verkligheter som vi beskriver är så olika att man knappast
tror att man talar om samma sak.
Varför börjar jag egentligen med en sådan här historisk betraktelse? Den
har viss betydelse för hur vi bedömer dagens förslag. För det första är det
väsentligt när man fattar sådana här långsiktiga beslut att man vinnlägger sig
om noggranna överväganden om systemets möjligheter att stå emot påfrest-
ningar. Sådana överväganden måste vi också göra i dag. För det andra är
det omöjligt att fatta långsiktigt hållbara pensionsbeslut utan en betydande
majoritet i riksdagen. Jag tror att pensionsbeslut i stort sett måste bygga på
konsensus.
Det har sagts - och den utsagan höll också på att flyta in i utredningen -
att ATP-systemets ekonomiska bräcklighet aldrig uppmärksammades när
beslutet togs. Detta är fel. Mitt parti varnade faktiskt för de framtida ekono-
miska problemen. Herr Cassel uppehöll sig i riksdagens pensionsdebatt vid
de problem av ekonomisk natur som ATP-systemet skulle ge upphov till.
Varningar fanns. Jag säger inte detta för att briljera med mitt partis klokskap
utan därför att jag tror att vi måste visa lyhördhet även för kritik. Jag har
försökt att lyssna till de konstruktiva förslag som har framförts i motioner
som behandlats i utskottet.
Med en sådan inställning kan vi ta itu med svårigheterna, och jag hoppas
att vi i framtiden alltid skall göra det tidigt och inte på ett sent stadium. Pro-
blemen i dag har fördjupats genom att insikten om att allt inte stod rätt till
med ATP-systemet har tagit lång tid att växa fram, och de som reserverat sig
mot dagens utskottsbetänkande har ännu inte skaffat sig en realistisk bild av
nuvarande ATP-systems brister. Jag tycker inte att jag behöver säga mer.
ATP-systemet har en inbyggd ekonomisk bräcklighet. Den har förvärrats
genom åren. Följande faktorer har bidragit till detta.
Först och främst byggde systemet på hög tillväxt. Man lovade höga in-
gångspensioner. Med hög tillväxt skulle nämligen pensionerna skriva ned sig
själva, eftersom de skulle räknas upp enbart med prisindex. Det var me-
ningen att 80-90-åringar endast skulle ha 30 % av sin lön under de 15 bästa
åren. Med låg tillväxt blev utvecklingen den motsatta.
Den faktiska och formella pensionsåldern ändrades - 67 år blev 65 år. Men
i realiteten är den faktiska pensionsåldern i dag 59 år. Det håller inte ekono-
miskt. Förtidspensionskostnaderna har exploderat. Här måste ett mycket
stort antal åtgärder vidtas. Vi blir i genomsnitt mycket äldre och vi studerar
längre. Då krävs det också att vi arbetar något längre upp i åldrarna. Leif
Bergdahl har tyvärr inget förstått. Det är det enda som jag kan konstatera
efter hans anförande.
När änkepensioneringen i princip avskaffades 1988 ansåg jag att förslaget
var för långtgående och inte alls tillräckligt. Vi var tvungna att göra någon-
ting för att skapa tilltro till en långsiktig, väl genomtänkt och rättvis omvand-
ling av ATP-systemet. Jag tog upp några grundprinciper.
För det första att rättsförluster för intjänade pensionsrättigheter skulle
undvikas.
För det andra att medborgarna skulle ges möjligheter att bygga upp ett
eget pensionssystem och efterlevandeskydd.
För det tredje att förmåner som inte motsvaras av de från början stipule-
rade intjänandereglerna avförs från systemet. Det gäller s.k. fripassagerare,
där motivet ofta var arbetsmarknadsskäl.
För det fjärde att möjligheterna att återföra pensionsåldern till den i ATP-
systemet ursprungliga övervägs, allra helst som den genomsnittliga livsläng-
den ökar. Givetvis bör konstruktionen kunna göras flexibel. Människor är
olika, och det skall man ta hänsyn till.
Vi har bundit oss vid att den formella pensionsåldern skall vara 65 år. Det
står i avtalet, och avtal skall hållas. Jag tror att detta egentligen inte spelar
någon större roll i dag och inte heller i det nya systemet. Vi måste se på den
faktiska pensionsrätten, och den skall jag återkomma till.
När det först gäller rättsförlusterna i det nya pensionssystemet har det rått
enighet över partigränserna om att vi så långt möjligt skall minimera rättsför-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
15
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
16
luster. I dagens ekonomiska situation är detta inte lätt. Långa övergångstider
leder till tröghet och högre kostnader. Vi har valt en tjugoårig - egentligen
tjugofemårig - övergångstid för åldersgruppen 40-60 år. Personer över 60 år
omfattas enbart av det gamla systemet, och personer under 40 år omfattas
enbart av det nya systemet.
De yngsta generationerna - personer under 40 år - får sina pensionsinsätt-
ningar översatta till det nya systemet. Vi har vinnlagt oss om att på det mest
korrekta sättet göra en omräkning från det gamla systemet till det nya.
Det finns några - som jag ser det - beklagliga undantag beroende på tek-
niska problem. Det gäller de pensionsinsatser som studiebidragen skall ge
för universitetsstuderande. Vi har inte mäktat att hitta någon väg att lösa
den frågan. I utskottet sade vi att vi skall se på frågan en gång till. Detsamma
gäller kompensationen nära pensionstaket.
Rent principiellt anser jag att det inte skall finnas någon pensionsrätt för
studiebidrag. Den principen är fel. Det är lön som skall ge pension. Yrken
som fordrar långa studier skall ge en god lön, och det innebär kompensation
för studieåren.
Politik består av kompromisser och av att man skall se på hur förhållan-
dena är i dag. Lönenivån är väldigt sammanpressad. Därför är kompromis-
sen inte särskilt svår att bära för mig. Men jag vill ändå ha detta sagt.
För övergångsgenerationen har vi infört en tjugondedelsinfasning som le-
der till en mjuk övergång till det nya systemet. En brist är måhända att meto-
den leder till administrationsproblem. Men de bör kunna klaras. Ytterligare:
Det finns en regel som gör att ingen skall få sämre pension än han eller hon
skulle ha erhållit 1995 med beaktande av intjänandeår. Den pension som
skulle ha gällt med 1995 års regler räknas fram till pensionsdagen och jäm-
förs med den då intjänande pensionen efter de nya och gamla reglerna sam-
mantaget. Man får det som ger det bästa resultatet. På så sätt undviks retro-
aktiva effekter.
En annan form - som jag vill kalla för oäkta retroaktivitet - har ofta påta-
lats i debatten. Den kan vi inte göra någonting åt. Resonemangen brukar
lyda så här: Hade jag vetat att pensionssystemet skulle ändras, hade jag ald-
rig studerat. Jag hade aldrig forskarutbildat mig och jag hade aldrig skaffat
mig barn, eftersom jag då genom mitt val hade gått miste om inkomstår. Ar-
gumentet mot detta är att ingen av oss kan planera med säkerhet eller utan
risk. Vad vi har tjänat in skall ingen kunna ta ifrån oss i en rättsstat, men det
som i efterhand tycks vara felaktiga val på grund av osäkerhet går inte att
rätta till med retroaktivitetsregler. Det skulle föra för långt.
Det nya systemet bygger på livsinkomstprincipen och det är försäkrings-
mässigt uppbyggt. Det innebär att vi har frångått det uttalande som fanns i
1959 års proposition ”att sambandet mellan avgifter och förmåner inte skall
vara rigoröst”.
Huvudregeln för oss har varit att det skall finnas ett fast samband mellan
avgifter och framtida förmåner. På så sätt blir pensionsavgiften, vare sig den
betalas som egenavgift eller arbetsgivaravgift, en försäkringsavgift, inte en
skatt. Sambandet mellan avgifter och pension måste göras tydligt. Det sker
genom att den enskilde varje år får ett pensionsbesked på vilket det anges
vilken avgift som har betalats in, hur stora de tidigare inbetalda avgifterna
är, hur de fördelar sig mellan fördelnings- och premiereservsystemet, hur av-
gifterna har vuxit eller minskat på grund av dåliga tider och hur stor en fram-
tida pension kan tänkas bli om lönen är densamma fram till 61, 65 eller 70
år. På det här sättet får den enskilde och hushållen ett ”planeringsunderlag”
för annat sparande, andra försäkringsanordningar etc. Det har sagts att den
svenska modellen har kännetecknats av att hushållens inkomster ”socialise-
rats” mycket mer än näringslivets inkomster. Nu återger vi hushållen möjlig-
heten och förmågan att planera.
Eftersom systemet är försäkringsmässigt blir pensionen avhängig av hur
den återstående livslängden efter 65 år utvecklas. På så sätt blir systemet sta-
bilt.
Den kanske mest radikala nyheten i förslaget är att systemet är avgiftsba-
serat, inte förmånsbaserat. Vad menar jag med det? Jo, de samlade avgif-
terna och deras tillväxt bestämmer pensionen, inte slutlönen. Det är därför
som det är så viktigt att hushållen får täta pensionsbesked så att de kan
trygga vad de anser vara en god pensionsnivå.
Ett avgiftsfinansierat system skapar samhällsekonomisk balans. RFV be-
höver inte vart femte år räkna efter hur mycket avgifterna skall höjas. Om
det går bra för Sverige, går det bra för pensionssparandet - om inte, går det
sämre. Därför kommer vi att anstränga oss ännu mera för att det skall gå bra
för Sverige.
Fortfarande är systemet ett fördelningssystem till 89 % och ett premiere-
servsystem till ca 11 %. Varför? Jo, 1959 års beslut och nuvarande stora
statsskuld har gjort det omöjligt att omvandla systemet till ett fullödigt pre-
miereservsystem, om man så skulle önska. Jag tror att en blandning av prin-
ciperna är bäst. Naturligtvis hade jag gärna sett en större premiereservsan-
del. När det gäller utrymme i framtiden, får kommande generationer göra
den bedömningen. Systemet är så konstruerat att det går att göra vissa änd-
ringar.
I Ny demokratis motion önskar man att göra en snabb omvandling till pre-
mireservsystem, om jag har förstått saken rätt när jag läste motionen - när
jag hörde Leif Bergdahl förstod jag saken annorlunda. Detta är inte realis-
tiskt i dagens läge. Jag yrkar avslag på Ny demokratis motion.
Att helt gå över till enbart grundskydd har också varit aktuellt i debatten.
Mitt parti har ofta förespråkat detta. Jag kunde ha sympatiserat med försla-
get 1950, men att införa detta i dag hade gjort att dagens och många framtida
kohorter av pensionärer hade lidit skada av verkligt retroaktiva effekter. Det
bör man undvika så långt möjligt, eftersom det skulle skapa social oro. Jag
tycker att vi bör fundera över utvecklingen med superinflation i mellankrigs-
tidens Europa.
Pensionsarbetsgruppen har kritiserats för att det nya systemet inklusive
övergångsanordningar fortfarande är för dyrt. Inte minst har kritikerna fun-
nits bland de ekonomer som numera har blivit så intresserade av socialför-
säkringsfrågor. Jag skall inte nämna några namn, men jag har hört att just
dessa duktiga namnkunniga ekonomer och debattörer för 1-1,5 år sedan
konstaterade att ett försäkringsmässigt, avgiftsbaserat ATP-system vore en
politisk omöjlighet.
Systemet bygger, precis som jag förutspådde 1988, på att åtskillnad skali
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
18
göras mellan det äkta försäkringssystemet och de intjänanderegler som har
klara sociala motiv. Det äkta försäkringssystemet lever sitt liv utanför budge-
ten. Statsbudgeten och andra försäkringssystem får stå för de sociala insat-
serna, kostnaderna, och se till att periodiseringen blir riktig.
Folkpensionen ersätts med en garantipension, som dels skall vara beskatt-
ningsbar, dels undanröja de hundraprocentiga marginaleffekter som lågin-
komsttagare tidigare har drabbats av. Som moderat tycker jag att detta fak-
tiskt är ett av de viktigaste besluten i reformen. Jag tycker att just lågin-
komsttagare skall få ha kvar någonting av det som de har strävat ihop till.
Frågan om förtidspensioner har delvis beaktats av oss. Vi menar att de
måste ligga i ett eget system men har lämnat de stora avgörandena till den
Albågska utredningen. Vi har också givit en nådatid genom att låta AP-fon-
derna betala förtidspensionerna under 5-7 år för åldersgruppen 58-65 år.
Jag tror att en höjning av den faktiska pensionsåldern med 2-3 år under
denna tid - genom en rad olika åtgärder - är helt realistisk. Det är viktigt att
den genomförs.
Få motioner ha väckts, men de har varit intressanta. Vi har lyssnat på Da-
niel Tarschys och på Karin Wegeståhl, och vi har sagt att man måste se när-
mare på de problem som de har tagit upp. Det har varit positivt att ta del av
motionerna.
Man kan fråga sig: Har vi löst alla ekonomiska problem inom pensionssy-
stemet? Realismen fordrar naturligtvis att jag svarar nej på den frågan. Om
vi får en bra tillväxt de närmaste åren blir påfrestningarna mycket mindre,
eftersom det gamla ATP-systemet skriver ned sig självt - allt enligt konstruk-
törernas ritningar.
Förtidspensionsproblemet måste lösas; kostnaderna måste dras ned. Men
de måste dras ned på ett sådant sätt att de som förtidspensionerna verkligen
är gjorda för inte drabbas.
Om vi skulle misslyckas med dessa saker kan inte hela bördan läggas på
dem som har tvingats in i det gamla ATP-systemet, dvs. halva folket. Bör-
dorna måste bäras jämnt av alla transfereringssystem.
Men låt mig vara litet optimistisk. Jag erkänner att en del kostnader som
drabbar statsbudgeten är väl höga. Det låg i kompromissens natur. Men det
finns andra effekter som faktiskt kommer att öka arbetsviljan och dynami-
ken. Jag tror att chansen för att dessa effekter skall göra sig gällande är större
än för de dramatiska dynamiska effekter som utmålades i samband med skat-
tereformen.
Konjunkturläget, att tiden är den riktiga, inger tillförsikt. Övergången blir
mjukare. Snabba kast, som inträffade vad gällde ändringen av skatteavdrag
och den indirekta beskattningen, har effekten att de dödar eller fördröjer de
goda krafterna, det som vi kallar dynamik.
Jag yrkar bifall till propositionen och avslag på reservationen och me-
ningsyttringen.
Vad gäller delpensionerna noterar jag bara med tillfredsställelse att vi änt-
ligen har kommit till en slutpunkt. Jag yrkar bifall till propositionen och av-
slag på meningsyttringen.
Fru talman! Ursäkta att jag talar litet på övertid.
Jag vill faktiskt framföra ett tack till Pensionsarbetsgruppen. Jag har tve-
kat inför att göra det, eftersom det inte är bra om man tror att etablisse-
manget sitter och kokar ihop lösningar i slutna rum.
Men jag skulle vilja säga att vi var väldigt ärliga och öppna. Jag har aldrig
arbetat i en politiskt sammansatt grupp där vi har varit så civila. Vi har givit
och tagit argument, och vi har försökt att förstå varandra. Det tycker jag är
bra.
Jag tackar våra tjänstemän som har varit fantastiska och uppoffrat sön-
och helgdagar, nätter och jag vet inte vad. En del av dem är här nu - tack så
mycket!
Jag måste också tacka utskottet. Ni har ytterligare penetrerat texterna och
helt klart visat var det kan finnas problem. Det måste vi lyssna till även i
fortsättningen. Jag tror att det är så man gör ett bra arbete.
Till slut ber jag också att få tacka fru talman. Det är ju sista debatten som
jag är uppe i denna säsong. Jag hoppas att jag återkommer. Jag önskar fru
talman en god sommar.
Anf. 4 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Margit Gennser riktar i mitt tycke oprecis kritik mot Vänster-
partiets motionsförslag och försöker ge sken av att Vänsterpartiet inte har
förstått att vi behöver ett nytt pensionssystem.
Vi anser, och det skriver vi också i vår motion, att vi behöver ett enklare
och mer överskådligt system än det som utskottsmajoriteten föreslår. Men
vi är överens med utskottet och regeringen om att vi måste ha ett förändrat
pensionssystem, eftersom det nuvarande systemet inte kommer att hålla för
det kostnader som uppstår om 10-15 år. Detta har också Margit Gennser och
andra sagt i olika sammanhang.
Vi är också förespråkare för att pensionssystemet skall bli ett separat sy-
stem med möjlighet att göra omfördelningar inom systemet. Vi är vidare
överens om att detta system skall omfatta alla. Ett sådant system är nämligen
billigare att administrera, och det är också bättre med ett sådant system när
man vill göra omfördelningar inom systemet.
Men vi anser att ett pensionssystem som är fritt från behoven att kompen-
sera många grupper blir mycket mer överskådligt och billigare att admini-
strera. Vi håller fast vid bästaårsprincipen på 30 år. Då skapas ett utrymme
för just de saker som Margit Gennser nyligen sade att hon egentligen inte
var för, som att kompensera för exempelvis studier i pensionssystemet.
Om vi läser och följer med i hur framtidsforskare tror att människors för-
värvsmönster kommer att se ut i framtiden, finner vi att vårt förslag ger ett
bättre system. Forskarna tror att människor inpå 2000-talet kommer att ar-
beta maximalt 30 år. Någon har påpekat att dagens förslag till pensionssy-
stem bygger på gårdagens - inte på morgondagens - livs- och arbetsmönster.
Vänsterpartiet har genom Riksförsäkringsverket låtit göra en beräkning
av vad en justering av årsregeln skulle innebära. Beräkningen visar att vårt
förslag ur samhällsekonomisk synvinkel är väl så gott som det som Pensions-
arbetsgruppen och utskottet har kommit fram till.
Anf. 5 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Vad som är enkelt är ofta mycket svårt att definiera. Jag skulle
vilja säga att det nuvarande ATP-systemet uppfattas som mycket krångligt
Prot. 1993/94:120
8juni1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
av de människor som får sin pension genom det. Jag har ofta fått telefonsam-
tal där människor har undrat: Blir det verkligen så här litet? Eller: Varför
fick jag den här pensionen?
Det helt fullgångna nya systemet kommer att vara enkelt, eftersom där
finns fasta, klara samband. Vad jag betalar in får jag också ut. Jag får en
noggrann och tät redovisning och kan följa vad som händer i systemet. Det
betyder att jag under årens lopp lär mig de regler som jag behöver lära mig.
Det är alltså ett mer harmoniskt system.
Sedan finns det komplikationer, och den stora komplikationen är att vi har
haft ett annat system. För att det inte skall bli retroaktiva effekter, eller så
få retroaktiva effekter som möjligt, måste vi göra långa och naturligtvis litet
krångliga övergångslösningar. Men det beror inte på systemet som sådant,
utan det är det gamla systemet och de gamla besluten som binder upp oss på
det här viset.
Jag hade naturligtvis gärna sett att man kunde säga till människor att de
får välja det ena eller det andra systemet nu. Jag kan förstå att ett sådant
risktagande är någonting som man har kunnat göra i USA, men det går
knappast i dagens Sverige. Därför fick vi välja de här litet mera komplice-
rade lösningarna.
När det gäller det som hör till statsbudgeten tycker jag att vi har fått enk-
lare lösningar. Garantipensionen kommer att vara mycket enklare att förstå
än de konstigheter, med avtrappningar i många led, som fanns i folkpen-
sionssystemet. Så fort man tar in en socialt motiverad kostnad i ett system
uppstår det vissa komplicerade problem. Men det gäller i alla system, även
i det gamla ATP-systemet.
Anf. 6 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Margit Gennser börjar med att säga att dagens system är
krångligt. Det är ingen som motsäger det. När man pratar med försäkrings-
kassans folk får man klart för sig att det tar många år att lära sig systemet.
Det beror framför allt på att det varje gång som systemet ändras införs över-
gångsregler som lappar över varandra.
Jag tycker att vi pratar om olika saker. Det jag tog upp var livsinkomst-
principen ställd mot en beräkning på 30 år och vad det skulle innebära för
den enskilde och för samhället. Vårt påpekande är att det för varje grupp
som skall ersättas handlar om dels skattemedel som ersättning, dels admi-
nistrativa kostnader.
När man läser det finstilta får man också klart för sig att det inte är alla
som kan få den här ersättningen under sin militärtjänst eller under sin barn-
ledighet. Man skall ha betalat in pengar till pensionsförsäkringen under tre
år för att komma i åtnjutande av den.
Anf. 7 MARGIT GENNSER (m) replik:
Fru talman! Berith Eriksson går nu över till att diskutera hur försäkrings-
kassans personal kommer att få det. Det är självklart att en förändring alltid
innebär en ny ansträngning för dem som har hand om denna service. Jag
tror samtidigt att man har möjlighet att satsa på nya, bättre och effektivare
20
datasystem, att man skall använda sig av ny teknik och göra en vettig upp-
handling, så att det inte blir en upprepning av det gamla FAS 90.
Vad gäller påhängen i statsbudgeten, finns de redan nu, kanske inte när
det gäller värnplikten men när det gäller andra saker. Det är helt enkelt så
att vi här får ha rutiner för att klara ut att de här sakerna finns med i syste-
met, därför att vi vill ha ett samband mellan avgifter och förmåner. Vi vill
ta bort motsvarigheten till skattekilar. Vi vet att skattekilar är något som är
oerhört destruktivt för ett lands ekonomi, för arbetsvilja och för arbets-
glädje. Jag vet att Vänstern har en annan synpunkt - kanske en annan män-
niskouppfattning. Vi har åtminstone olika uppfattningar om ekonomi.
Det lönar sig egentligen inte att diskutera, men jag tror att något av det
viktigaste i det här systemet är att det finns ett fast samband mellan avgifter
och förmåner. Vi har gjort sociala hänsynstaganden, men vi har lagt dem i
statsbudgeten. Det är där de administrativa komplikationerna finns. Man
måste göra detta för att få ett humant samhälle, samtidigt som de flesta som
reder sig själva har mycket nytta av det fasta sambandet. Det var ett av de
stora problemen med det gamla ATP-systemet, dvs. att det inte skulle finnas
ett rigoröst samband mellan avgifter och förmåner. Det har säkerligen betytt
en hel del för vår mycket låga faktiska pensionsålder.
Anf. 8 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Mer frihet och mindre otrygghet är centrala mål i arbetet för
ett gott samhälle. Mer frihet söker vi åstadkomma genom ett demokratiskt
styrelseskick, mänskliga fri- och rättigheter, marknadsekonomi och valfri-
het.
Mindre otrygghet söker vi åstadkomma genom tillgång till god omvårdnad
och god vård för alla samt genom socialförsäkringar. De bidrar också till att
öka friheten för många människor. Den viktigaste av socialförsäkringarna är
ålderspensionen. Det är därför en stor sak vi debatterar i dag, då vi behand-
lar en reformering av den allmänna ålderspensionen.
Förra gången detta skedde var för drygt en generation sedan. I slutet av
1950-talet fastställdes grunderna för den inkomstberoende allmänna pensio-
nen, för ATP.
Detta skedde efter många års utredande, efter folkomröstning och efter
extra riksdagsval. När riksdagsbeslutet fattades år 1959 skedde det med
minsta möjliga övervikt - med en röst.
Under de 35 år som gått sedan dess har förändringar naturligtvis gjorts.
Så har bl.a. den allmänna pensionsåldern sänkts från 67 till 65 år och grund-
skyddet stärkts genom att pensionstillskottet införts och höjts kraftigt. Men
grunderna från 1959 finns kvar - på gott och på ont.
Få områden är så viktiga för den enskilde och för samhället som socialför-
säkringarna. Få ting är så missförstådda som dessa. Inte minst de två senaste
årens debatt visar hur viktigt det är att många sätter sig in i dessa frågor.
Eftersom ålderspensionen är så central för den enskilde och så viktig för
samhällsekonomin är det inte något märkligt att den lätt väcker politisk
strid. Så var ju fallet förra gången. Det är desto mer glädjande att riksdagen
i dag kan ta ställning till ett förslag om omfattande reformering av ålderspen-
sionen som fått stöd av partier som har 90 % av väljarna bakom sig.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
21
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
22
Förtjänsten av detta delas av många, inte minst av de många experter som
biträtt under arbetets gång. Jag vill till dem och till regeringspartiernas och
Socialdemokraternas representanter i dag rikta ett varmt tack för utomor-
dentliga insatser. De politiker det är fråga om är Socialdemokraternas Ingela
Thalén och Anna Hedborg, Moderaternas Margit Gennser, Centerpartiets
Åke Pettersson, Kristdemokraternas Pontus Wiklund och Folkpartiet libera-
lernas Barbro Westerholm.
De principiella ställningstaganden som riksdagen gör i dag är många.
Bland de viktigaste är:
- en sammanläggning av systemen för folkpension och ATP,
- införande av beskattning av den framtida motsvarigheten till folkpensio-
nen, garantinivån i det reformerade systemet,
- del av garantipension även för många som tjänat in inkomstberoende
pension,
- rätt till inkomstberoende pension baserad på livsinkomsten för årliga in-
komster upp till 7,5 lönebasbelopp,
- fördelningspolitiska tillägg till denna livsinkomstprincip i form av garan-
tipension, pensionsrätt för föräldrar till små barn, för värnplikt och delvis
för högskolestudier,
- pensioner som är följsamma till såväl samhällsekonomin som till föränd-
ringar i medellivslängden,
- flexibel pensionsålder fr.o.m. 61 års ålder,
- rätt att stanna kvar på arbetet till 67 års ålder,
- införande av premiereserver i pensionssystemet motsvarande 2 % av
årsinkomsterna,
- halvering av pensionsavgiften ovanför förmånstaket,
- införande av en egenavgift till ålderspensionen på 1 % av årsinkoms-
terna,
- införande av rätt till delning av pensionsrättigheter mellan makar samt
- en stegvis övergång till det reformerade systemet.
Var och en av dessa punkter har varit föremål för diskussion i många år.
Ett exempel, fru talman, är frågan om delning av pensionsrätt mellan makar,
vilket fru talmannen var en av de första som drev i Sverige. Fru talmannen
kan nu få vara med om att se riksdagen ta ställning till detta den sista riks-
dagsveckan.
Det föreliggande förslaget är resultatet av det utrednings- och förhand-
lingsarbete som sattes i gång för drygt två och ett halvt år sedan. Sedan dess
har också ett intensivt remiss- och utskottsarbete skett.
Det reformerade systemets grundpelare har fått ett mycket starkt stöd av
flertalet remissinstanser. Det gäller allra mest följsamheten till samhällseko-
nomin och till förändringar i medellivslängden. Dessa två mycket viktiga för-
ändringar förefaller ha stöd av hela riksdagen, möjligen med undantag av Ny
demokrati - det är litet svårt att utreda var Ny demokrati står i den frågan.
Ett starkt stöd har också sådana centrala inslag som livsinkomstprincipen,
garantipensionen och övergångsreglerna fått.
Den mest kontroversiella delen av den omfattande proposition som riks-
dagen i dag skall ta ställning till är arbetsgruppens förslag att halva avgiften
till ålderspensionen skall tas ut av den enskilde som egenavgift. Denna fråga
skall enligt förslaget prövas ännu en gång innan slutlig ställning tas.
Av alla de invändningar som riktats mot denna del av reformen väger en
tungt: Kan man vara säker på att den föreslagna sänkningen av arbetsgivar-
avgiften med drygt 8 procentenheter får till följd att lönerna höjs med mot-
svarande belopp? Arbetsgivarnas representanter har förklarat sig beredda
att se till att kompensationen kommer till stånd. Ändå är man på löntagar-
håll skeptisk till att så blir fallet. Efter samtal med parterna får partierna
ånyo bedöma frågan.
Flera av de övriga invändningarna grundar sig på rena missförstånd. Den
vanligaste av dessa är tron att det finns några reella skillnader mellan en ar-
betsgivaravgift och en avdragsgill egenavgift vad avser fördelningspolitik,
marginaleffekter eller kommunernas ekonomi. Så är inte fallet.
Det är möjligt att vi inte kommer att bli överens om detta mitt konstate-
rande under dagens några timmar långa debatt. Jag bedömer det dock som
sannolikt att vi kan bli det under de närmaste månadernas prövning av frå-
gan.
I propositionen föreslås att möjligheten att få del av den nuvarande del-
pensionen upphör samtidigt med att det reformerade systemet böijar träda
i kraft den 1 januari år 2000. Delpensionen kommer därmed att försvinna
några år senare. I årets kompletteringsproposition föreslog regeringen - ef-
ter samråd med företrädare för socialdemokraterna - vissa skärpningar av
reglerna för delpension redan fr.o.m. den 1 juli i år. Utskottet har ställt sig
bakom de förändringarna med de tillägg som har dykt upp under resans
gång.
Riksdagen ställer sig i dag sannolikt inte bara bakom principerna för den
omfattande reformeringen av det allmänna pensionssystemet utan också
bakom den fortsatta hanteringen av reformen. Som framgår av propositio-
nen kommer riksdagen att i olika omgångar föreläggas lagförslag som utgår
från de principer som riksdagen i dag tar ställning till.
Alla kommande förslag som utgår från dagens beslut kommer att beredas
mellan företrädare för de fem partier som stöder reformen.
Jag avser att i nästa vecka föreslå regeringen att tillsätta en särskild ge-
nomförandegrupp för att vara forum för detta beredande. Avsikten är att
gruppen skall påbörja sitt arbete redan denna månad. Det är angeläget - för
att inte säga nödvändigt - för att tidtabellen för reformen skall kunna hållas.
En av de viktiga frågor genomförandegruppen kommer att ansvara för är
hanteringen av frågan om eventuell växling mellan arbetsgivaravgift och
egenavgift.
Det reformerade pensionssystemet är enligt min och regeringens mening
avsevärt bättre än det nuvarande. Allting annat lika vore det därför önskvärt
att det trädde i kraft så fort som möjligt, låt oss säga inom något år. Men det
reformerade pensionssystemet ger ibland ett högre och ibland ett lägre utfall
än vad dagens regler ger. I de fall som det reformerade systemet ger högre
pension skulle den berörde förstås inte ha några invändningar mot att de nya
reglerna infördes så snart som det var tekniskt möjligt. I det omvända fallet
kan berättigade invändningar resas mot ett mycket snabbt genomförande av
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
23
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
24
reformen. Förslaget innebär att de första pensioner som helt betalas ut enligt
de nya reglerna betalas ut först åren 2015-2020.
En nackdel med detta långsamma genomförande är att de obalanser som
finns i dagens system - och som bl.a. tar sig uttryck i att de utbetalade ATP-
pensionerna i år överstiger de inbetalade avgifterna med ca 20 miljarder kro-
nor - först på lång sikt rättas till.
Så sent som år 2010 kommer 80 % av pensionsutbetalningarna att göras
utifrån de nuvarande reglerna. Det dröjer ända fram till år 2018 innan de
nya reglerna står för mer än hälften av utbetalningarna. Det är detta som är
bakgrunden till konstaterandet i propositionen att det kan komma att behö-
vas förändringar i det nuvarande regelsystemet.
Fru talman! Jag inledde mitt anförande med att tala om vår strävan att
minska otrygghet. Någon total trygghet kan vi människor aldrig skapa. Den
stora kometen kan slå ned. Vi vet ännu inte hur vi skall förhindra en ny istid.
Förödande krig kan ånyo drabba oss. Handelskrig kan trots alla våra an-
strängningar drabba handeln mellan jordens länder. Vi kan också av andra
skäl misslyckas med att utveckla produktivkrafterna.
Det reformerade pensionssystemet är trots allt detta ett betydelsefullt steg
i riktning mot minskad otrygghet. Det ger i sig ökade förutsättningar för eko-
nomisk tillväxt genom att stimulera till förvärvsarbete och genom ökning av
sparandet i ekonomin. De rätta drivkrafterna förstärks och de orätta försva-
gas.
Till detta kommer att pensionerna görs följsamma till förändringar i eko-
nomin och i livslängden. Med dagens nästan eniga riksdagsbeslut tar vi ett
stort steg mot att trygga det viktigaste av trygghetssystemen - den allmänna
ålderspensionen. Fru talman! Det är långtifrån allt som behöver göras, men
det är ganska mycket.
Anf. 9 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Jag är inte ekonom, men jag ifrågasätter ändå Könbergs påpe-
kande att det inte skulle finnas något samband mellan egenavgifter och av-
dragsrätt å ena sidan och kommunernas ekonomi å den andra. Där sätter jag
större tilltro till de många ekonomer som har påpekat att det finns just det.
Vari skillnaden mellan egenavgifter och arbetsgivaravgifter ligger är helt
klart, åtminstone för alla löneförhandlare.
Anf. 10 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Jag är glad att Berith Eriksson tog upp den frågan igen - det
ger mig möjlighet att återkomma till den.
Berith Eriksson är emot egenavgifter, såvitt jag förstår av två skäl. Det
ena är ideologiskt: Hon tror att en socialförsäkring som har egenavgifter inte
är en socialförsäkring. På den punkten gissar jag att jag inte kan få Berith
Eriksson att ändra uppfattning. För mig står det helt klart att man förstås kan
finansiera en obligatorisk socialförsäkring antingen med arbetsgivaravgifter
eller med egenavgifter. Om Berith Eriksson inte tror mig på den punkten
kan hon ju studera andra länder som har det systemet och uppenbarligen har
socialförsäkring.
Den andra punkten - hur det påverkar kommunernas ekonomi - är inte
en värderingsfråga. Det är en fråga om fakta. Antingen har jag rätt, eller
också har Berith Eriksson rätt - något tredje gives inte i det fallet. Om man
har en arbetsgivaravgift sådan som vi har haft de senaste 35 åren och som ju
är avdragsgill vid beskattningen - vare sig löntagarna eller några andra beta-
lar skatt på arbetsgivaravgifterna - får det samma effekt som en avdragsgill
egenavgift.
De missuppfattningar som finns på den här punkten har ibland, tror jag,
att göra med att man inte gör riktigt klart för sig skillnaden mellan en växling
och en höjning. Det är självklart att en höjning av en arbetsgivaravgift påver-
kar kommunernas ekonomi och skatteunderlag. På precis samma sätt påver-
kar en höjning av en avdragsgill egenavgift kommunernas ekonomi. Om
man däremot växlar en avdragsgill egenavgift till en avdragsgill arbetsgivar-
avgift eller tvärtom påverkar det inte kommunernas ekonomi. Det tror jag
lätt inses om man gör den här skillnaden mellan en höjning och en växling.
Anf. 11 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Fru talman! Frågan om egenavgifter är naturligtvis ideologisk. Det är den
utifrån vetskapen att egenavgiften i ett längre perspektiv innebär en löne-
sänkning för arbetarna.
När det gäller den avdragsgilla egenavgiften gör skatteskillnaderna i kom-
munerna att det blir olika resultat. Arbetsgivaravgiftens skattedel är där-
emot lika över hela landet. Där ligger skillnaden. Jag behöver inte vara nå-
gon större ekonom för att förstå att det slår olika för hög- och låginkomstta-
gare om man skall få göra avdrag för egenavgifterna. Dessutom blir det
mindre pengar till kommunerna. Jag anser mig inte behöva vara så bevand-
rad i ekonomiska frågor för att förstå detta.
Anf. 12 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Fru talman! Berith Eriksson säger att en egenavgift - tydligen till skillnad
från en arbetsgivaravgift - leder till en lönesäkning för löntagarna.
Berith Eriksson kan möjligen fundera över vad arbetsgivaravgifter leder
till. Är de gåvor från arbetsgivarna till löntagarkollektivet, eller påverkar de
löneutrymmet? Det skulle vara intressant att få ett svar på den frågan.
Berith Eriksson återkommer till det som enligt min mening är en missupp-
fattning. Hon talar om att kommunalskatteskillnaderna, liksom vilket löne-
läge man befinner sig i, skulle ha någon betydelse i diskussionen om det skall
vara en arbetsgivaravgift eller en avdragsgill egenavgift. I båda dessa fall blir
det samma effekt.
Anf. 13 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Fru talman! Införandet av ATP-systemet är en av våra viktigaste sociala
reformer under 1900-talet. Det är naturligtvis en känslig och grannlaga upp-
gift att genomföra en reformering av ett så stort system som ATP-systemet,
som vi alla är berörda av. Det gäller också att bevara människors förtroende
för pensionssystemet. Många människor uttrycker en oro och en osäkerhet
över vilka förändringar som kommer att göras och vilka effekter en föränd-
ring kommer att innebära för deras egen del. Men det finns också en förstå-
else för att dagens pensionssystem måste förändras.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
25
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
26
Mycket har förändrats sedan ATP-systemet infördes. Pensionsåldern har
sänkts från 67 till 65 år. Medellivslängden har ökat och fortsätter att öka.
Det betyder att vi lever längre och är friskare än tidigare generationer. Det
är naturligtvis glädjande och bra. Det betyder att Sverige har en av de äldsta
befolkningarna i världen.
Detta innebär också att pensionerna kommer att betalas ut till allt fler un-
der allt längre perioder jämfört med hur det var när ATP-systemet infördes.
Allt fler pensionärer har dessutom tjänat in full pension, och det antalet
ökar.
Den största samhällsförändringen är kanske ändå att kvinnors förvärvsfre-
kvens har ökat. Nu förvärvsarbetar praktiskt taget lika många kvinnor som
män. Men fortfarande ger kvinnors lägre löner och kortare tid i arbetslivet
en lägre ATP än vad män får.
Skillnaderna kommer att minska när de kvinnor som i dag förvärvsarbetar
går i pension. De har förvärvsarbetat i mycket större utsträckning än tidigare
generationers kvinnor.
Antalet förtidspensionärer har ökat mycket kraftigt under 1970- och 1980-
talet. Samtidigt har antalet yrkesverksamma minskat. Det påverkar kostna-
derna för pensionssystemet negativt. Vi har förändringar i befolkningsut-
vecklingen. En bit in på 2000-talet kommer stora årskullar att gå i pension,
bl.a. 40-talistema.
Den utveckling som vi nu ser har alltså inte varit helt okänd. En pensions-
beredning började arbeta 1984. Den lade fram sitt betänkande 1990. Sedan
dess har den djupa ekonomiska krisen och den höga arbetslösheten tillkom-
mit.
Samhällsekonomin har under flera år haft en låg eller ingen tillväxt. Det
betyder att lönesummorna har minskat men att pensionernas andel av löne-
summorna har ökat. Arbetslösheten är hög. Det medför minskade avgifter
till pensionssystemet. Den ekonomiska kris som Sverige befinner sig i har
gjort det nödvändigt att påskynda arbetet med en reformering av det all-
männa pensionssystemet.
Hösten 1991 tillsattes Pensionsarbetsgruppen. I den gruppen ingick perso-
ner med olika intressen och utgångspunkter, men de hade uppenbarligen en
god vilja att åstadkomma ett bra resultat. Jag tycker att gruppen skall ha en
eloge för sitt arbete. Här har tydligen de deltagande partierna både tagit och
givit, och de har varit beredda att kompromissa för att komma fram till en
bred politisk överenskommelse. Detta är självfallet av mycket stor betydelse
för pensionssystemets hållfasthet i framtiden.
Det som jag tycker att man kan vara kritisk mot - många är det också -
är den korta remisstiden. Den tidigare pensionsberedningen och nu Pen-
sionsarbetsgruppen har arbetat under cirka tio års tid. Remissinstanserna
har fått knappt två månader på sig för att sätta sig in i förslaget och avge
synpunkter.
Jag tycker också att socialförsäkringsutskottet har haft knappt om tid för
en så viktig och komplicerad fråga. Vi startade visserligen arbetet, innan vi
hade fått propositionen och alla remissyttranden, med en stor utfrågning.
Där försökte vi fånga upp synpunkter och få olika frågor belysta. Det fick vi
också. Det har naturligtvis varit till hjälp. Protokollet från utfrågningen finns
som bilaga till betänkandet för den som är intresserad. Tidsplanen har också
varit alltför optimistisk. Nu föreslås att det reformerade pensionssystemet
skall träda i kraft från den 1 januari 1996. Det är ett år senare än Pensionsar-
betsgruppens förslag. Vi får se om den tidsramen kan hållas. En hel del ar-
bete återstår nämligen.
Jag tycker också att det är bra att förslaget nu skall fattas i två omgångar.
I dag skall vi fatta beslut om riktlinjerna. Vi lägger fast principerna om att
det skall vara ett offentligt och obligatoriskt pensionssystem, att pensionen
skall grunda sig på livsinkomsten, att det handlar om ett ålderspensionssys-
tem och att pensionsåldern skall vara flexibel.
Detta betyder bl.a. att frågan om förtidspensioner skall behandlas i ett an-
nat sammanhang.
Trots den korta remisstiden har många tunga instanser kommit in med vär-
defulla synpunkter. Det har också kommit fram att det på en del punkter i
förslaget behövs ytterligare bearbetning innan preciserade förslag kan läm-
nas till riksdagen. Regeringen har därför, som vi nyss har hört, beslutat att
kalla en genomförandegrupp med företrädare för de partier som står bakom
överenskommelsen.
En av de viktigaste punkterna som genomförandegruppen har att be-
handla är frågan om hur ålderspensionsavgiften skall tas ut - växlingen från
arbetsgivaravgift till egenavgift.
Pensionsarbetsgruppen har föreslagit att den ena hälften av ålderspen-
sionsavgiften, dvs. 9,25 %, skall tas ut som en arbetsgivaravgift och att den
andra hälften skall tas ut som en egenavgift. Den skall betalas av den an-
ställde och vara avdragsgill.
Den sammanlagda pensionsavgiften är 18,5 %. Meningen är att den an-
ställdes lön, eftersom arbetsgivaren får sin avgift sänkt med hälften, skall
höjas med samma belopp.
Många av remissinstanserna är negativa till den här uppdelningen mellan
arbetsgivaravgifter och egenavgifter. Man befarar att växlingen kommer att
leda till komplikationer. Många remissinstanser befarar också att växlingen
inte kommer att ske för alla löntagare. Något bindande löfte har inte heller
arbetsgivarna gett.
Även om det i propositionen framhålls att representanter för arbetsgi-
varna har förklarat sig beredda att bidra till en uppgörelse som innebär att
alla löntagare skall ges kompensation för egenavgiften finns det hos de fack-
liga organisationerna en stor tveksamhet, både till egenavgifter som finanse-
ringskälla och till växlingen från arbetsgivaravgifter.
Även Pensionsarbetsgruppen säger i sitt betänkande att växlingen är för-
enad med komplikationer.
Flera remissinstanser påtalade också att om en avgiftsväxling skall ske så
skall det vara vid ett enda tillfälle.
Regeringen och Pensionsarbetsgruppen menar att det finns skäl att visa
fram kostnaderna för det inkomstskydd som det offentliga pensionssystemet
ger. Även om dagens arbetsgivaravgifter finansieras ur löneutrymmet så sak-
nas en direkt koppling mellan förmåner och avgifter.
Både skatteutskottet och finansutskottet har i sina yttranden tagit upp
problemet med avgiftsväxlingen.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
27
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
28
Skatteutskottet säger att avgiftsväxlingen kominer att medföra att under-
laget för olika avgifter kommer att öka. Det gäller inte bara arbetstagarnas
egenavgifter till pensionssystemet, till sjukpenning och arbetslöshetsförsäk-
ring utan också avgifter till daghem m.m. om de beräknas med hänsyn till
bruttolön.
Finansutskottet framför liknande synpunkter och anser därför att om en
avgiftsväxling skall ske bör den ske i ett steg vid samma tidpunkt för hela
arbetsmarknaden och att den bör hållas isär från vanliga löneförhandlingar.
Det finns flera än arbetsgivare och arbetstagare som berörs av följderna
av en avgiftsväxling, t.ex. de som har olika skadeersättningar eller andra er-
sättningar som har fastställts med hänsyn till tidigare lön. Det kan gälla er-
sättningar som betalas ut från staten, som arbetsskadeersättning eller från
försäkringsbolag.
Socialförsäkringsutskottet påtalar i betänkandet att de många komplika-
tioner som är förenade med avgiftsväxlingen har blivit fullt tydliga i ett sent
skede i arbetet med ålderspensionsreformen.
Vi anser därför att det är olyckligt om bindningar som skett under stark
tidspress för hur dessa problem skall lösas, skall bli styrande för en så stor
och viktig fråga som avgiftsväxlingen. Det är helt nödvändigt att den här
mycket viktiga frågan bereds vidare.
Frågan behöver diskuteras mycket grundligt både mellan de partier som
står bakom uppgörelsen och mellan arbetsmarknadens parter. Frågan om
den fortsatta finansiseringen av sjuk- och arbetsskadeförsäkringen och för-
tidspensioneringen hänger mycket nära ihop med frågan om hur ålderspen-
sionsavgiften skall tas ut.
Ytterligare viktiga frågor som Genomförandegruppen bör bereda är:
lagregleringen av förändringarna i pensionssystemet,
avtalspensionernas förhållande till garantipensionen,
utformningen av spärregeln för uttag av pension före 65 års ålder,
regler för kapitalförvaltning inom premiereservsystemet samt
omföring av avgifter och betalningsansvar mellan ålderspensionssystemet re-
spektive statsbudget och andra socialförsäkringssystem.
Frågorna är tekniska och komplicerade. Förhoppningsvis får socialförsäk-
ringsutskottet längre tid på sig att behandla Genomförandegruppens förslag
än vad vi har haft när det gäller Pensionsarbetsgruppens utredning och rege-
ringens förslag.
Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till utskottets hemställan
i betänkande SfU 24 och avslag på reservationen.
Fru talman! I detta sammanhang skall vi också behandla socialförsäkrings-
utskottets betänkande nr 26, som gäller delpensioner. I förslaget till reforme-
ring av pensionssystemet finns förslag om bifall till att delpensionen skall av-
vecklas från år 2000, dvs. samma år som de första ålderspensionerna kom-
mer att betalas ut enligt det nya reformerade pensionssystemet. Då skall inte
heller några nya delpensioner beviljas.
Skälet till att delpensionerna tas bort är att det nya pensionssystemet anses
så flexibelt och medger individuella lösningar så att behov av ett delpensions-
system inte längre anses särskilt stort.
I kompletteringspropositionen, eller vårbudgeten som regeringen före-
drar att kalla den, föreslås nu en försämring av delpensionen. Tredje gången
gillt, kanske man kan säga. Syftet med delpensionen är att ge de äldre en
möjlighet att få en mjuk övergång från förvärvsarbete till ålderspension. För
många är det också ett sätt att undvika förtidspension.
Regeringen föreslår att arbetstiden får minskas med högst tio timmar per
vecka och att den försäkrade skall få rätten till delpension först från och med
det år han eller hon fyller 62 år. Ersättningen skall enligt propositionen vara
fortsatt 65 %. De här förändringarna skall träda i kraft den 1 juli 1994. Sam-
tidigt säger regeringen att den har ambitionen att successivt höja pensionsål-
dern i det nuvarande pensionssystemet till 66 år.
Förslaget kommer nästan innan bläcket har torkat i Pensionsarbetsgrup-
pens betänkande - ett betänkande som är en uppgörelse mellan regerings-
partierna och där man slår fast att pensionsåldern skall vara 65 år.
I vår motion med anledning av regeringens förslag säger vi att vi är be-
redda att, med hänsyn till den ekonomiska situationen, acceptera vissa be-
sparingar inom pensionssystemet. Men vi har ett annat och bättre förslag än
regeringen.
Vi är inte beredda att gå med på en höjning av pensionsåldern till 66 år.
Det är 65 år som skall gälla. Vi vill också hålla åldersgränsen för när man
kan få delpension så låg som det är ekonomiskt möjligt. Vi föreslår 61 år i
stället för 62 år.
För att finansiera vårt förslag är vi beredda att sänka kompensationsnivån
från 65 till 55 %. Arbetstiden får minska med högst tio timmar. När det gäl-
ler övergångsbestämmelser så föreslår vi att för att man skall få delpension
enligt nuvarande regler skall ansökan vara gjord före den 1 juli 1994, dvs. i
år, och man skall börja ta ut delpensionen 1994. Om detta är vi överens i
utskottet.
Fru talman! Vi har gjort en försämring något mindre försämrad. Vi social-
demokrater har medverkat till en försämring av delpensionen, eftersom vi
såg det som mycket viktigt och angeläget att behålla 65 år som pensionsålder.
Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.
Anf. 14 KARIN ISRAELSSON (c):
Fru talman! Under detta riksmöte har vi fattat beslut om stora föränd-
ringar i socialförsäkringssystemen. I dag skall riksdagen fatta beslut om den
framtida pensionen. Beslutet om reformen är inte förhastat, även om tiden
när arbetsgruppens förslag förelåg till beslut inte blev särskilt väl tillmätt. En
remissomgång med många svar gav dock besked om en klar majoritet för
förslaget. En del återstår naturligtvis att lösa av de frågor som aktualiserats
dels under remissomgången, dels under utskottsbehandlingen. Centerpar-
tiet anser dock att detta skall vara möjligt att komma till rätta med när refor-
men skall sjösättas.
Många av oss som i dag i utskottet har handlagt ärendet om reformeringen
av pensionssystemet var också med om att utforma efterlevandeskyddet som
ersatte den forna änkepensioneringen. Tack vare den framsynthet som detta
beslut i enighet kunde ge, har vi åstadkommit en rättvis fördelning av mins-
kade ekonomiska medel. Vi har också samtidigt kunnat skydda de svaga som
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
29
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
30
förlorat en närstående. Jag anser också att dagens pensionsförslag har
samma inriktning.
Diskussionen rörande den framtida pensionens utformning har pågått un-
der en tioårsperiod. I Centerpartiet tilsattes för flera år sedan en arbets-
grupp, som jag ledde, med syfte att diskutera principen rörande en föränd-
ring i dagens pensionssystem. Förenkling och samordning samt en grund-
trygghet var de principer som ledde oss i det arbetet. Naturligtvis kunde vi
inte grunda våra uppfattningar på annat än principiella beräkningar.
Pensionstillskottet och undantagandereglerna för icke anslutna medbor-
gare dominerade pensionsdebatten under början av 1980-talet. Till slut
kunde vi från Centerpartiet få rätt när de s.k. undantagandepensionärerna
fick sitt pensionstillskott. I den debatten framgick hur krångligt och inveck-
lat och kanske ibland inkonsekvent pensionssystemet var konstruerat.
Kvinnorna har till synes varit gynnade i ATP-systemet enligt många av kri-
tikerna till det reformerade pensionssystem som nu föreligger. Den s.k.
30/15-års-regeln ger viss rättvisa för den kvinna som först i mogen ålder kom-
mer ut i arbetslivet. Tyvärr var detta tillräckligt för en så tilltagen ATP-pen-
sion att den verkligen räckte till. Många trodde att ATP-poängen skulle ge
den trygghet som man behövde på ålderns höst. Så har dock inte varit fallet.
Jag har mött många äldre kvinnor som varit djupt besvikna på den pension
de erhållit. Det känns därför främmande att några företrädare för politiska
kvinnoförbund så tveklöst slår vakt om ett system som så gravt missgynnat
så många kvinnor med låga inkomster. Tvärtom har kvinnor med höga in-
komster gynnats av nuvarande pensionssystem. Visst unnar vi dessa deras
förmåner, men vi från Centern vill hellre fördela krympande förmåner till
dem som bäst behöver dem. Dessa kvinnor med låg pensionsrätt har även
låga avtalspensioner. Centerkvinnorna har insett detta och hälsar med till-
fredsställelse att grundtrygghetstanken nu finns med i det reformerade pen-
sionssystemet.
Den effekt de särskilda skattereglerna gav i och med att tilläggspensione-
ringen utbetalades har också chockat många låginkomsttagare som pensio-
närer. Plötsligt fick de också betala avgifter på tjänster som den med bara
folkpension och pensionstillskott inte behövde betala. I stort var tilläggspen-
sioneringen till ondo för denna grupp av kvinnor med deltidstjänster och
kort tid i arbetslivet. Dessa lever tyvärr ibland på gränsen till existensmini-
mum. Deras situation kommer att förbättras när garantipensionen genom-
förs.
Centern insåg detta och ville i ett nytt pensionssystem slippa denna effekt
för just gruppen kvinnor med deltidstjänster och där vård av barn och anhö-
riga begränsat förvärvsarbetstiden.
Vårdåren kunde räknas som del av pensionsåldern, de 30 åren, tack vare
Centerns agerande i den tidigare ickesocialistiska regeringen i början av 80-
talet. Tyvärr har det inte varit möjligt att tillgodoräkna sig dessa vårdår re-
troaktivt. Centern har under många år motionerat för att öppna denna möj-
lighet.
De särskilda skatteregler som i dag omfattar pensionerna skapar marginal-
effekter. Detta har varit särskilt märkbart på ränteinkomster som en pensio-
när erhåller. Även detta drabbade många gånger kvinnor svårt. De hade ofta
fått sälja det gemensamma huset när maken gått bort och orken inte funnits
att sköta huset. Då innebar skattereglerna en mycket hög beskattning på
dessa ränteinkomster. Dessa förhållanden har även Centerpartiet, främst ge-
nom Martin Olsson på sin tid, framfört, och vi lyckades så småningom delvis
lösa problemen.
Herr talman! Diskussionen rörande uthålligheten i dagens pensionssystem
böljar fram och tillbaka. I början av 80-talet framfördes oron att AP-fon-
derna snart skulle vara tömda. Samma budskap förs fram i dag, vilket givet-
vis är helt befogat i dag när tillväxten är så låg och antalet pensionärer ökar.
Pensionsarbetsgruppen anser att det finns en uthållighet i AP-fondema som
räcker under övergångstiden och infasningen av det kommande pensionssy-
stemet.
Naturligtsvis ser vi gärna att tillväxten ökar för att ge stabilitet. Nu är vi
på god väg mot detta med de åtgärder som den nuvarande regeringen har
genomfört. Pensionen kommer att följa kostnadsutvecklingen på ett mera
nära sätt i framtiden. Blir tillväxten god ökar pensionen, om inte så minskar
den.
Centern hade alla dessa förhållanden klara för sig när vår grupp tog sig an
uppgiften att presentera ett rättvist förslag med en grundtrygghet i pensio-
nerna. Sammanförande av de olka inslagen i pensionssystemet skulle förbil-
liga och förenkla.
Det är klart att det förslag vi i dag skall ta ställning till inte på alla punkter
sammanfaller med Centerns grundtrygghetsförslag inom pensionssystemet,
men i stort överensstämmer det.
Vi får nu en garantipension lika för alla. Vi slopar pensionstillskott och
särskilda skatteregler. Vi får möjlighet att dela pensionsinkomsten mellan
makar som ett skydd för den part som har lägre inkomst, men kanske ger
mera av sin arbetstid i det gemensamma hemmet. Vi får möjlighet att räkna
inkomst för vårdarbete med barnen. Vårdåren kan nu plötsligt räknas även
retroaktivt.
Låginkomsttagare kommer inte att invaggas i en tro att den framtida pen-
sionen bli så hög att de kan leva mycket gott på den. Genom att få besked
vaije år kan man på ett bättre sätt följa pensionens utveckling. Studietiden
kan tillerkännas inkomster som ger pensionsrätt, vilket vi har drivit från
Centerns sida. Även detta kommer att utredas ytterligare.
Genom premiereservsystemet kan man själv styra över delar av avgif-
terna. Fortfarande finns det kommunala bostadstillägget utanför pensionssy-
stemet. Vi hade från Centerns sida velat ha det med i pensionen. Tyvärr vi-
sade det sig inte möjligt. I stället får vi ett bostadstillägg till pensionärer
fr.o.m. nästa år. Det är statligt och med viss möjlighet för enskilda kommu-
ner att under några år ge högre tillägg.
Förslaget till ett reformerat pensionssystem är en kompromiss där de stora
partierna som medverkat är överens. I arbetsgruppen och utredningen är
man ense om tagen. Detta är viktigt. Ett så omfattande förändringsarbete
måste hålla över många år. Vi kan inte utsätta oss för snabba förändringar
oavsett riksdagsmajoritet.
Det är därför med stor glädje jag kan notera att vi från utskottets sida varit
ense om den framtida pensionsåldern. Den skall vara 65 år och därutöver
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
31
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
flexibel. Genom att delpensionen trappas ut ur systemet behövs möjligheter
att även kunna pensioneras före 65 års ålder utan att av ekonomiska skäl
tvingas avstå. Tyvärr visar det sig att garantipensionen inte i alla fall uppnås,
och då är förtida uttag ej möjligt. Detta måste naturligtvis lösas, och utskot-
tet hänskjuter även den frågan till vidare behandling.
Herr talman! Jag vill med detta uttrycka Centerpartiets glädje över att vi
nu kan fatta beslut i frågan om ett reformerat pensionssystem. Mycket åter-
står att utreda, och lagen skall utvecklas och förhoppningsvis kunna antas så
att förslaget kan träda i kraft den 1 januari 1996.
Jag vill också med några ord beröra betänkande SfU26, som behandlar
delpensionens förändring. Vi har i utskottet sammanjämkat våra uppfatt-
ningar till ett enhetligt förslag. Det tror jag är ett lyckligt beslut. Med av-
seende på det nya pensionssystemet kommer delpensionens avtrappning
också att kunna accepteras av en bred allmänhet när vi nu får en flexibel
pensionsålder. Även i detta betänkande slår vi fast att pensionsåldern skall
vara 65 år.
Jag vill med detta yrka bifall till utskottets hemställan beträffande dessa
betänkanden samt avslag på reservationerna och meningsyttringarna.
Anf. 15 PONTUS WIKLUND (kds):
Herr talman! Visst känns det litet historiskt att vi nu är på väg att besluta
om ett till stora delar nytt långsiktigt ålderspensionssystem, detta främst för
att ett allmänt pensionssystem är en mycket viktig komponent i en välfärds-
stat sådan som vår. Närmare var fjärde person har helt eller delvis sin försörj-
ning från pensionssystemet. Bakom förslaget finns en, för en fråga som
denna, unik bred politisk enighet, där närmare 90 % av riksdagens ledamö-
ter står bakom förslaget.
Det sistnämnda är ett av skälen till att man kan våga hoppas att systemet
skall kunna vara stabilt för lång tid framöver. Vi i Pensionsarbetsgruppen
har arbetat med tidsperspektivet 30-60 år. Detta är av stor vikt för vårt lands
ekonomiska framtid och för de enskilda människornas möjlighet att beträf-
fande pensionen på lång sikt kunna förutse, välja och planera för sin framtid.
En annan faktor som stärker hoppet om att systemet är autonomt för lång
tid är remissyttrandena från tunga remissinstanser. Visst finns det i de allra
flesta yttrandena krav på en annan utformning i enskilda frågor. Inte sällan
är det emellertid så att man i ett antal yttranden vill ha ändring åt ett håll,
och i en annan grupp yttranden går man åt rakt motsatt håll. I det väsentliga,
i grundprinciperna har det emellertid varit en snarast överraskande god upp-
slutning.
Pensionsförslaget är ju i hög grad konstruerat för att vara långsiktigt sta-
bilt. Nämnas skall kopplingen mellan livsinkomsten och pensionen, följsam-
hetsindexeringen till samhällsekonomin samt följsamheten till demografiska
förändringar, t.ex. förändringar i medellivslängd.
Men detta att skapa förutsättningar för ett på lång sikt robust och stabilt
pensionssystem kräver vissa offer. Man måste exempelvis undvika att göra
undantag från regeln att livsinkomsten skall ge pensionsunderlaget.
Vi har gjort undantag endast i några för stora befolkningsgrupper viktiga
32
situationer under livsloppet, nämligen garantipension som grundtrygghet
samt pensionsrätt för barnår, värnplikt och i viss mån studier.
Det betyder att ett antal mindre grupper med speciella förhållanden inte
har kunnat beaktas med särregler. På sikt torde ofta andra sociala trygghets-
system, lönenivåer etc. anpassas till pensionssystemet i den mån förhållandet
upplevs som uppenbart orättvist. Men det kan bli bekymmer, framför allt
under en övergångstid.
Varför går det inte att göra undantag för ett antal mindre särgrupper i ett
allmänt pensionssystem med krav på långsiktigt stabilitet? Bl.a. därför att
olika gruppers förhållanden ofta förändras med tiden, och värderingarna om
rättvisa och orättvisa i olika gruppers situation skiftar.
Med andra ord måste särlösningar ofta korrigeras med åren genom in-
grepp av politikerna. Då är man snart ute på djupt vatten. Ett ingrepp ger
vanligen sekundära effekter som ofta är svåra eller omöjliga att förutse.
Dessa kräver i sin tur fler justeringar, ofta i form av andra regler. Till sist
kan man t.ex. hamna i felaktiga fördelningseffekter.
Men det är givetvis viktigt att särgrupper får rimliga pensionslösningar.
Det finns ju numera en uppsjö av olika privata försäkringar som kan skräd-
darsys för att komplettera det allmänna pensionssystemet.
Det är angeläget att avtalsförsäkringarna anpassas till det nya pensionssy-
stemet så att de i huvuddragen blir kongruenta, drar åt samma håll och ger
en god trygghet som upplevs som rättvis. Enligt uppgift är arbetet med detta
redan på gång.
En alldeles speciell särgrupp i det här sammanhanget är de som arbetar
för solidaritets- och biståndsorganisationerna. Dessa har en samarbets- och
intresseförening som förkortas BIFO. Dessa människor har ofta mycket låga
löner för det, ur mänsklig synpunkt, synnerligen viktiga arbete de utför i u-
länderna. De får numera inte vara folkbokförda i Sverige under utlandsarbe-
tet, vilket minskar deras möjlighet att få full garantipension.
Förutom att huvudmännen borde ordna försäkringsskydd, t.ex. enligt nå-
gon skräddarsydd avtalsförsäkringsmodell, kan det kanske vara möjligt att
ta upp deras situation i det fortsatta genomförandearbetet med det reforme-
rade pensionssystemet. Man skulle kunna överväga om de nuvarande be-
greppen försäkringslön respektive ATP-förbindelse kan överföras i någon
form till det nya pensionssystemet.
Herr talman! Vi i kds tror på förslaget till reformerat pensionssystem. Vi
är i allt väsentligt nöjda med förslaget. Det är ju en kompromiss mellan de
fem partier som står bakom. Alla fem har fått ge och ta. Det är inte minst
viktigt för oss kristdemokrater att det nya pensionssystemet uppvärderar
hemarbetet och stärker kvinnornas trygghet. Här vill jag nämna barnårsrät-
ten, som även fadern har tillträde till, och frivillig pensionsdelning mellan
makar.
Vidare finns det ett förslag om att privata pensionsförsäkringar i regel bör
ingå i bodelningen efter äktenskapsskillnad, såsom skedde före 1988. Andra
former av pensionsrättigheter, t.ex. tjänstepension från avtalspensionering,
skall jämkningsvis i skäliga fall kunna beaktas vid en bodelning efter en
skiljsmässa. En särskild utredningsman skall föreslå förändringar i äkten-
skapsbalken.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Som företrädare för ett av de partier som arbetat för de nämnda familjepo-
litiska pensionsinslagen känns det även för mig mycket tillfredsställande att
vid ett annat tillfälle kunna berätta för fru talman Ingegerd Troedsson att
talmannens förslag från böljan av 60-talet - då givetvis i egenskap av partipo-
litiker - om ATP-poäng för vård av egna barn samt om giftorätt i ATP-poäng
nu efter voteringen äntligen är i hamn. Det sker dock i en lätt förändrad
skepnad för att passa det nya pensionssystemet. Även i vårt parti har dessa
frågor i många år stått på kravlistan.
Vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman har gått ut med vallöften som
bl.a. innebär ett återställande av flera socialförsäkringar till vad de en gång
var när de var som generösast, om jag har förstått tidningarna rätt. Ett annat
pensionssystem än det här föreslagna är ett krav för att göra upp med Social-
demokraterna om det skulle bli en vänsterseger i valet. Berith Eriksson har
ju berättat en hel del om det.
Nu tror inte jag att det blir en vänsterseger, men skulle det bli det och om
Vänsterpartiets krav står fast lär det inte bli något samregerande. Det är min
prognos. Jag upplever nämligen att de fem partier som står bakom pensions-
uppgörelsen, således även Socialdemokraterna, är fast beslutna att genom-
föra den i den form som propositionen och betänkandet beskriver. Därför
tror jag också att det kommer att lyckas att enas kring de delvis ännu öppna
frågorna, varav flera är viktiga, som den planerade genomförandegruppen
och experter skall slutbehandla.
Herr talman! Det är viktigt att så kan ske i enighet, för att på sikt positivt
bidra till vårt lands ekonomiska framtid liksom för människornas trygghet
och tillit för kommande tid.
Anf. 16 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! I våra motioner och i vår valplattform säger vi att vi vill åter-
ställa nivåerna i arbetslöshetsförsäkringen, föräldraförsäkringen och sjuk-
försäkringen för långtidssjukskrivna från 70 % till 80 %. Det har att göra
med att vi förordar arbetslinjen. Vi anser att det är de delar av socialförsäk-
ringen som befrämjar arbetslinjen som vi måste prioritera.
Pontus Wiklund räknar upp grunderna i det nya pensionssystemet som alla
är överens om. Vi är också överens om att vi skall ha en följsamhet till sam-
hällsekonomin. Det är fullt möjligt att göra även vårt förslag följsamhetsin-
dexerat. Det som skiljer oss är livsinkomstprincipen ställd mot ett system
där man räknar på 30 år av arbetslivet.
Vi är också överens om att vi skall ha den föreslagna garantipensionen. Vi
anser dock att den bör höjas något för att inte alltför stora grupper skall vara
tvungna att kompenseras med socialbidrag. Det som då skiljer livsinkomst-
principen från vårt förslag är alla de särlösningar som samtliga som varit
uppe i talarstolen i dag har uttalat bekymmer över. De måste lösas. Pontus
Wiklund säger nu att vi får ta det goda med det onda och inse att vi får en
massa grupper i samhället som vi inte kan kompensera. Med vårt förslag
skulle vi inte få det bekymret.
Anf. 17 PONTUS WIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Jag tog upp detta med valutspelet för att illustrera att det
kanske inte finns en riktigt aktuell politisk realism i förslagen. Det inslaget
finns även i er syn på hur pensionssystemet bör vara konstruerat. I dag kan
vi sannolikt inte klara det ekonomiskt, även om vi alla skulle vilja vara mer
generösa.
Principerna i ert förslag, detta att ni bl.a. överger livsinkomstprincipen,
är en mycket viktig fråga i det hela. De flesta bitarna i ett pensionssystem är
mer eller mindre sammanvävda med varandra. Överger man livsinkomst-
principen och inför en trettioårsprincip för intjänandet kommer mycket av
det övriga att rubbas. Det upplevde vi ju också i diskussionerna i Pensionsar-
betsgruppen. Vänsterpartiet hade en egen linje som medförde att det ofta
måste föras två parallella diskussioner.
Det finns säkert många sätt att konstruera ett allmänt offentligt pensions-
system på. Jag kan inte på något sätt säga att vårt system i alla stycken är
bättre. Men det är dock ett mycket genomtänkt förslag. Vi har under många
år bearbetat olika principer som har lett fram till det här förslaget. Jag tror
på det. Att nu bölja rubba en del av grundvalarna vore synnerligen olyckligt.
Jag tror dessutom inte att det är realistiskt. Vi fem partier som står bakom
det här förslaget kommer att stå fast vid dessa principer.
Anf. 18 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Det handlar naturligtvis om samhällsekonomi, men i den
mån det har varit möjligt för oss att få hjälp med att räkna på vårt förslag
har vi inte funnit att det skulle vara samhällsekonomiskt dyrare. Detta vill
jag nog att Pontus Wiklund i så fall verifierar bättre.
Vänsterpartiet hade inte samma linje i pensionsarbetsgruppen. Jag kan
bara beklaga att så inte var fallet. Vi var inte färdiga när det gällde hur en
modell kunde se ut för att fungera bäst i morgondagens samhälle.
Man kan inte säga att detta är ett arbete som har kommit fram under ett
mångårigt samarbete. Tvärtom har man haft alldeles för bråttom med att ta
fram systemet. Det har inte getts möjlighet att få alla delar väl belysta.
Anf. 19 PONTUS WIKLUND (kds) replik:
Herr talman! Visst är det ett mångårigt arbete som ligger bakom förslaget.
Det råder ingen tvekan om att Pensionsberedningens böcker och funde-
rande, och inte minst remissyttrandena över Pensionsberedningens förslag,
har spelat stor roll för vårt vägval.
Det är alldeles riktigt att det blev bråttom, framför allt på slutet. Det är
klart markerat i både propositionen och utskottets betänkande att det även
finns frågor som delvis ännu inte är lösta. Det är framför allt frågor av tek-
nisk art, men även några andra frågor. Vi skall arbeta vidare med dessa.
Men jag är övertygad om, inte minst efter att ha hört litet historia bakom
tidigare pensionsutredningar och pensionsförslag, att man någon gång måste
komma till skott. Man måste driva fram ett förslag.
Det är så många komponenter som ingår att man, när man har funnit en
viss färdriktning som man tror på, skall göra det bästa av den och inte starta
om från början igen med att ändra vissa grundprinciper.
Anf. 20 KARIN WEGESTÅL (s):
Herr talman! ATP-reformen blev en viktig del av den svenska modellen.
Det är ett trygghetssystem som har rönt stor uppskattning och beundran i
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
36
omvärlden. ATP är också fortfarande ett välfungerande system som är en
bra bas för framtidens pensioner.
Reformen genomfördes i strid med de borgerliga partierna. Därför stod
ett avskaffande av ATP-systemet högt på den borgerliga regeringens dagord-
ning hösten 1991. Ett systemskifte på pensionsområdet förutskickades redan
i regeringsdeklarationen och förutsattes vara klart efter mindre än ett halvår
för att beslut skulle kunna fattas redan våren 1992.
Tidsplanen har sedan justerats efter hand. Beslutet skulle dock fattas un-
der innevarande mandatperiod. Detta är orsaken till att ärendet nu skall be-
handlas i dag, en av de allra sista dagarna av detta riksmöte. Det är också
orsaken till att denna fråga som är så viktig för svenska folket fick en oaccep-
tabelt kort remisstid. Vi fick fem veckor på oss att läsa in och kommentera
ett 900-sidigt betänkande. Det har också inneburit en kort tid för behandling
i regering och utskott samt en orimlig arbetssituation för medlemmarna i ar-
betsgruppen.
Trots den korta tiden har det framkommit många viktiga synpunkter från
remissinstanserna på det förslag som Pensionsarbetsgruppen har lagt fram.
Många organisationer och enskilda har också lämnat synpunkter.
Debatten om de framtida pensionerna tog extra fart när förslaget om
egenavgifter på 9,25 % kom i sista minuten. Debatten kommer att fortsätta
fram till dess att det avgörande beslutet om det reformerade pensionssyste-
met fattas. Ikraftträdandet har skjutits fram till den 1 januari 1996, ett år
senare än vad Pensionsarbetsgruppen har föreslagit.
Det beslut som skall fattas i dag omfattar riktlinjer för ett nytt ålderspen-
sionssystem. Efter det att Pensionsarbetsgruppens betänkande hade remiss-
behandlats föreslog regeringen avvikelser från arbetsgruppens förslag, och
många grundläggande frågor skall beredas ytterligare. För denna beredning
kommer regeringen att tillkalla en särskild genomförandegrupp.
Exempelvis har den viktiga frågan om finansieringen inte lösts. Över-
gången från arbetsgivaravgifter till egenavgifter har ifrågasatts. Det främsta
motivet för egenavgifter är att pensionskostnaderna skall bli synliga. Ett
stort avsnitt i propositionen avsätts för denna pedagogik för löntagare.
Regeringen har tagit intryck av påpekandena att avgiftsväxlingen kan
medföra komplikationer. Därför föreslås att frågan bereds vidare i samråd
med arbetsmarknadens parter.
Arbetsgruppens förslag till växling från arbetsgivaravgift till egenavgift
skall diskuteras, och formerna för avgiftsuttaget skall vägas mot det samlade
finansieringsbehovet för sjuk- och arbetsskadeförsäkringen, förtidspen-
sionssystemet och ålderspensionssystemet.
En annan viktig fråga som man föreslår skall utredas vidare är hur mycket
AP-fonderna kan tillåtas minska utan risk för att samhällsekonomin påver-
kas. Regeringen föreslår en nettoöverföring från pensionssystemet till stats-
budgeten. Storleken på denna överföring bör enligt propositionen avpassas
så att en betryggande fondstyrka uppnås inom fördelningssystemet. En regel
förutsätts därvid vara att fondstyrkan aldrig skall tillåtas understiga 0,5 %,
dvs. ett halvt års utbetalning. Detta skall jämföras med fondstyrkan 1993
som var 5,2 %, dvs. mer än tio gånger större, och vilken omfattade ett kapi-
tal på mer än 500 miljarder kronor.
Varningar har framförts av bl.a. Riksförsäkringsverket för att avtrapp-
ningen av AP-fonden blir för stor. Den exakta växlingen av avgifter och be-
talningsansvar mellan ålderspensionssystem, statsbudget och andra social-
försäkringssystem skall därför bli föremål för fortsatt beredning.
Hur pensionerna skall anpassas till samhällsutvecklingen skall också utre-
das vidare. Detta är den mest nödvändiga förändringen, men förändringen
hade varit möjlig också inom det rådande pensionssystemet. Vilken norm
som skall väljas för indexeringen och tidpunkten för ikraftträdandet får av-
göras under den fortsatta beredningen liksom när det gäller indexeringen av
förtidspensioner och efterlevandeskydd.
Jag tycker att det är mycket positivt att alla de viktiga besluten skjuts på
framtiden och att man därmed, i enlighet med regeringen, får tid att disku-
tera de alternativa förslag som har inkommit från remissinstanserna.
I den motion som jag har undertecknat har vi tagit upp en del frågor som
hänger samman med de nya intjänandereglerna och de marginaleffekter som
den nya grundpensionen medför.
Den nya pensionen skall vara avgiftsbaserad i stället för förmånsbaserad.
Med dagens pensionssystem garanteras den försäkrade vid full pension ett
utfall motsvarande ca 67 % av lönen före pensioneringen, plus avtalspension
som motsvarar ca 10 %. Full pension erhålls i dag efter 30 års pensionsgrun-
dande inkomst.
I propositionen anges att det reformerade pensionssystemet skall ge en
pension som utgör samma andel av inkomsterna under förvärvsperioden
som dagens system ger. Detta går inte att jämföra med pensionsnivån i nuva-
rande pensionssystem. Därför är det välgörande att socialförsäkringsutskot-
tet konstaterar att man måste räkna med att pensionsbeloppen i det nya sy-
stemet genomsnittligt kommer att ligga på en lägre nivå.
Om man vill ändra på ett pensionssystem med anledning av att pensionä-
rerna får för stor del av konsumtionsutrymmet, i förhållande till de förvärvs-
arbetande, är det väl helt naturligt att pensionerna blir lägre.
Skall man få samma pension som med dagens system, får man räkna med
att arbeta längre - minst 10 år. Detta kommer att drabba kvinnorna hårdast.
De får lägre pensioner med det nya systemet. Detta framgår inte av arbets-
gruppens förslag, såvida man inte läser Ann-Charlotte Ståhlbergs redovis-
ning i tabellerna i slutet av betänkandets bilaga B.
Med de nuvarande intjänandereglerna skulle kvinnorna ha kunnat få
samma pension som männen. Över huvud taget har budskapet under hela
pensionsdebatten varit att alla får högre pensioner med det nya förslaget,
särskilt om man kan arbeta tills man blir 71 år och då har arbetat i 55 år.
Vi har krävt en analys av pensionsförslaget ur jämställdhetssynpunkt. So-
cialförsäkringsutskottet anser inte att detta behov är påkallat. Man anser att
det är viktigt att det nya pensionssystemet inte missgynnar kvinnor, men
samtidigt anser man att regeringens förslag innebär en rimlig avvägning i
detta hänseende. Menar man att graden av missgynnande är acceptabel?
En brasklapp har lagts in i slutet: ”Det är emellertid viktigt att man följer
utvecklingen från jämställdhetssynpunkt under införandefasen.” Detta är i
och för sig positivt.
Vi fattade beslut om en jämställdhetsanalys av alla viktiga beslut för ett
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
37
|
Prot. 1993/94:120 |
par veckor sedan i denna kammare. Kvinnornas intresse för pensionsfrågan |
är en av dem.
|
Reformering av det |
Vi har också tittat på hur marginaleffekterna kommer att slå med det nya Vi tycker naturligtvis att det är bra att man kommer att se över effekterna Det är synd att utskottet, trots att det ser en utredning av den klassbundna Vi gläder oss åt att utskottet har funnit det angeläget att utreda utform- Vi kommer att följa upp de givna löftena om att ingen pensionär skall be- Vi noterar att inget svar i dag kan ges till de pensionärer som får sin pen- Till slut vill jag påpeka några viktiga frågor som måste belysas bättre före En annan viktig del är kostnaden för pension för vård av barn. Förutom att |
|
38 |
både i form av pensionsutgifter och uteblivna skatteinkomster och utebliven |
produktion. Detta måste vägas mot de förslag som kommit från remissin-
stanser som Socialdemokratiska kvinnoförbundet och SACO och som inte
har dessa konsekvenser.
Jag ser med tillfredsställelse också att pensionsrätt för studier kommer att
bli föremål för vidare utredning. Det som oroar är att nivån anses rimlig.
Det skulle få negativa konsekvenser för jämställdheten och bidra till större
snedrekrytering till högre utbildning.
Vi förväntar oss i likhet med skatteutskottet att de regler som slutligen
beslutas skall vara enkla, lättöverskådliga och lätthanterliga.
Det beslut som tas i dag omfattar riktlinjer, vars förutsättningar kommer
att prövas i det fortsatta utredningsarbetet. När detta är klart kommer försla-
get att omsättas i lagtext, och det är först när denna föreligger som en refor-
mering av pensionssystemet kan beslutas.
Herr talman! Jag är naturligtvis mycket glad över den välvilliga behand-
ling som vår motion i stort har fått, men främst är jag glad för att så stor
hänsyn har tagits till de kritiska synpunkter på det ursprungliga förslaget som
framkommit och som jag delar. Ett fortsatt utredningsarbete kan leda till att
Sverige även i framtiden kan ha ett bra pensionssystem.
Med anledning härav anser jag att jag i detta läge kan ställa mig bakom
socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande SfU24.
Anf. 21 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Karin Wegestål tog i sitt anförande upp flera saker som är
väl värda att diskutera. Därutöver hade hon ett antal synpunkter där det väl
handlar om missförstånd eller vilja att hitta fel snarare än vilja till en seriös
debatt.
Som ett exempel kan jag nämna att Karin Wegestål jämför fondstyrkan i
ett system där bara ATP ingår med ett system där hela folkpensionsdelen
också ingår. Det blir förstås som att jämföra äpplen och päron. Det får man
förvisso göra, men då måste man ju själv veta om att det är olika frukter man
jämför och helst upplysa den som lyssnar om att det är den jämförelsen man
gör.
Också påståenden av typen att man under pensionsarbetets gång skulle ha
utlovat att alla skulle få bättre pension är förstås inte sanna. Som var och en
vet som har intresserat sig för frågan, och det har ju Karin Wegestål, är det
ju så att om man inför ett system som baserar sig på följsamhet till samhälls-
ekonomin, kommer den samhällsekonomiska utvecklingen att i stor ut-
sträckning avgöra om man får högre eller lägre pension. Allting annat givet
är det naturligtvis så, att med en hög tillväxt kommer pensionerna i framti-
den att bli högre än vad de hade blivit om vi hade behållit ATP, och med en
låg tillväxt kommer de att bli lägre.
Sedan kom Karin Wegestål in på frågan om garantipensionen och margi-
naleffekterna i det sammanhanget. Jag tror att det är viktigt att inse kompli-
kationerna på den punkten. Skall man ha någon form av garantipension,
måste man bestämma sig för om den skall avtrappas omedelbart, som i det
nuvarande systemet - alltså krona för krona upp till gränsen för folkpension
och pensionstillskott, 100 % avtrappning för de människor det gäller - eller
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
39
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
om man vill ha en långsammare avtrappning. Vill man ha en långsammare
avtrappning, kommer andra människor att beröras av den.
Detta är matematikens järnhårda lagar. Dem kommer varken Karin We-
gestål eller jag ifrån. Många har i dagens debatt uttryckt tillfredsställelse
över att arbetsgruppens och propositionens förslag innebär att många män-
niskor, framför allt de kvinnor som i dag inte får ut ett öre av inkomstbero-
ende pension därför att den avräknas krona för krona för närvarande, i fram-
tiden kan få ut något. Men man kan inte åstadkomma bägge delarna på en
gång. Man kan inte på den här punkten, lika litet som på andra, komma förbi
matematikens lagar.
Anf. 22 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Jag skulle bara vilja kommentera det här med äpplen och
päron. Det är faktiskt ganska ofta man stöter på det när man jämför de båda
systemen. Det sägs t.ex. att vi måste byta bort ATP-systemet, därför att det
inte klarar sig ekonomiskt och att det nya systemet innebär en förstärkning.
I själva verket är de bägge systemen inte jämförbara, just på grund av så-
dana faktorer som statsrådet tar upp här, nämligen att man har lyft ut en hel
del saker ur det kommande systemet. Så det är som sagt ganska svårt att
skilja på äpplen och päron i det här sammanhanget. Jag hoppas att det fort-
satta utredandet skall leda till att det blir lättare att göra det i framtiden.
Anf. 23 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Mina synpunkter om frukterna hade att göra med att Karin
Wegestål från talarstolen alldeles nyss hävdade att man kunde jämföra den
nuvarande fondstyrkan, där bara ATP-pensionen är en förpliktelse, med det
kommande där både ATP-pensionen och garantipensionen är förpliktelser.
Det var detta jag erinrade mot.
Nu väcker Karin Wegestål en större och mycket intressant fråga, nämli-
gen: Går det att jämföra vad som skulle hända, om vi behöll dagens system,
med den reform som riksdagen om en liten stund förmodligen kommer att
besluta om? Svaret är att det är mycket svårt, därför att detta innehåller så
oerhört många variabler.
Inte minst är det ju så att flertalet av dem som har ägnat sig åt pensionsfrå-
gan på senare år är av den uppfattningen att vi inte kan behålla ATP-syste-
met, som det nu ser ut, in på 2010-2020-talet. Det är meningslöst att jämföra
med detta, för den ”frukten” kommer inte att finnas.
Anf. 24 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Jag anser inte att det skulle vara meningslöst att göra den
jämförelsen. Jag menar att det är en stor brist i hela det här utredningsarbe-
tet att man inte har sett på det system vi har och verkligen jämfört med hur
man skulle kunna förändra det utan att vända upp och ner på alltihop och
skapa det kaos som jag faktiskt anser gäller i dag och som jag hoppas skall
kunna redas ut i det fortsatta arbetet.
Anf. 25 FREDRIK REINFELDT (m):
Herr talman! Bland de föranmälda deltagarna i dagens pensionsdebatt, då
vi skall fatta beslut om framtidens pensioner, är jag faktiskt den ende an-
mälde som helt skall leva efter de nya regler som det nya pensionssystemet
innebär. Av de övriga tolv föranmälda skall fem helt leva i enlighet med det
gamla ATP-systemets pensioner och övriga sju med pensioner som blandas
mellan det nya och det gamla systemet. Inte ens ansvarige statsrådet Kön-
berg själv kommer att leva efter det nya systemet utan efter den blandade
formen - han nickar instämmande.
Noterbart tycker jag också är att inte en enda socialdemokrat som till fullo
skall leva efter det nya systemet har anmält sig till dagens debatt. Det är
märkligt, eftersom socialdemokraterna i alla sammanhang just nu hävdar att
det är viktigare vem man är, vilken bakgrund man har, vilken ålder och vilket
kön man har än vilka åsikter man står för. Då kanske det t.o.m. skall tolkas
som ett ointresse från socialdemokraternas sida när det gäller det nya pen-
sionssystemet, eller också kommer någon av de yngre springande om en
stund.
Jag väljer att peka på dessa åldersskillnader i debatten, därför att pen-
sionsfrågan i så hög utsträckning handlar om just generationseffekter. Da-
gens beslut påverkar alltså inte i särskilt hög utsträckning dem som beman-
nar denna kammare utan mycket mer sådana som är utanför denna kammare
och t.o.m. de som inte i dag är födda.
Det leder till ett par mycket viktiga principiella synpunkter på den typ av
beslut som vi skall fatta i dag. När riksdagen fattar generationspåverkande
beslut bör man ta särskild hänsyn, menar jag, till de eventuella generations-
effekter som besluten kan ge upphov till.
I januari i år skrev jag en motion om generationsräkenskaper som bl.a.
just handlar om dagens pensionsbeslut. Tyvärr bifölls inte den motionen,
men jag lovar att återkomma i ärendet.
För att visa att diskussionen har betydelse kan man faktiskt titta på det
pensionsbeslut som riksdagen fattade förra gången, på 50-talet. Det har
nämnts vid flera tillfällen i dag. Riksdagen beslutade då att genomföra det
socialdemokratiska förslaget till ATP-system. Vi kan i dag konstatera att det
var ett mycket dåligt beslut. De insiktsfulla politiker som pekade på syste-
mets skevheter - jag tänker då på personer som Jarl Hjalmarson och Bertil
Ohlin - kan vi i dag konstatera hade rätt. De får med det beslut som vi skall
fatta i dag i viss mån upprättelse, eftersom man med flera av de justeringar
som görs i systemet 35 år senare faktiskt tar hänsyn till de invändningar som
dessa personer hade redan på 50-talet.
ATP-systemet baserades ju på 50-talets demografiska förutsättningar. Det
sprang litet grand ur den allmänna optimism som fanns på 50-talet. 50-talets
tillväxttal lades till grund för systemet. Det gav oss ett instabilt pensionssy-
stem som inte var flexibelt nog att klara av sämre tider, demografiska föränd-
ringar eller beslut om sänkt pensionsålder.
På 50-talet gav det inte många poäng att framföra den typen av synpunk-
ter. Redan då grundlädes den beslutsprincip som jag menar är en av grund-
stenarna i den svenska välfärdsstaten och som har bidragit till att urholka vår
svenska välfärd och givit oss den generationsskuld vi i dag har.
För att kunna vädja till breda väljargrupper och gå dem till mötes när det
gäller kraven på finare och större förmåner, men samtidigt slippa att höja
skatterna för att finansiera reformen, är taktiken att skjuta betalningen på
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
41
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
42
framtiden. Förmåner i dag - betalningen skjuts över till barnbarnen. Effek-
ten synliggörs av en enorm statsskuld, men det finns också en farligare och
mer osynlig del. Den största osynliga delen är skulduppbyggnaden i dagens
ATP-system. Det fungerar som ett stafettlopp där man överlämnar betal-
ningen för denna underfinansiering till kommande generationer. Den är far-
lig, därför att få känner till den. Folkflertalet har dessutom invaggats i tron
på ett system som alltså inte kan leverera det som det sägs kunna leverera.
Riksdagen kan i dag fatta ett beslut som jag menar i nästan alla delar är
en förbättring och en tillnyktring i förhållande till dagens ATP-system. Ge-
nerationseffekterna dämpas betydligt eftersom livslönebegreppet läggs till
grund för detta nya system och uppräkningen av pensionerna får en tillväxt-
koppling, inte som i dag görs beroende av inflationen. Därför kommer jag
att stödja detta förslag. Jag tycker t.o.m. att det skall riktas visst beröm till
de avtalsslutande partierna för att de har kunnat samla sig till detta svåra
beslut i bred enighet.
Visst är det beklagligt att inte heller detta beslut har befriats från fördel-
ningspolitiska ambitioner och utdelande av förmånsgåvor till olika grupper
som inte själva står för finansieringen. Men det handlar som sagt om en tyd-
lig tillnyktring.
Märkligare har det varit att följa den debatt som har förevarit utanför
denna kammare med anledning av förslaget. En lång rad intresseorganisatio-
ner har ställt sig upp och deklarerat att just deras grupp är förlorare i detta
nya förslag. Jämförelser har gjorts med det gamla ATP-systemet i dagspress
och i TV, utan att man ens har nämnt att jämförelserna görs med ett sjukt,
inte fullt ut finansierat system. Utifrån detta har förlorarna pekats ut.
Vissa debattörer har t.o.m. lyckats höja rösten för olika grupper samti-
digt. Vi har fått veta att kvinnor och studenter men också lågavlönade och
högavlönade, de som jobbar med kroppen och de som har genomgått längre
studier alla är förlorare. Alla har de haft företrädare som velat dela ut ytterli-
gare ofinansierade pensionsrätter till dessa grupper, vilka de alltså inte själva
behöver finansiera.
Som test på krismedvetandet hos landets opinionsbildare har pensionsde-
batten varit mycket nedslående.
Låt mig till sist, som en av riksdagens fåtaliga sextiotalister, berätta hur
jag tror att framtiden kommer att gestalta sig. Den typ av intressegruppsgyn-
nande som många grupper ropat efter i denna debatt går mot sin snara död.
Den unga politikergeneration som kommer att ta över efter den som i dag
har makten kommer att tvingas diskutera borttagandet av reformer snarare
än införandet av nya eller förbättrandet av de gamla. Det är nämligen effek-
ten, att det blir vi som får rensa upp bland de gamla generationspåverkande
beslut som den socialdemokratiska välfärdsstaten har lett till. I dag tas ett
första steg i tillnyktrande riktning. Jag hoppas att det skall följas av många
fler.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 26 MARGIT GENNSER (m) replik:
Herr talman! Det här är egentligen inte ett genmäle utan en kommentar.
Jag måste tacka Fredrik Reinfeldt för att han tog upp en av dagens dumheter,
dvs. att ett beslut är bra om det är fattat av personer med rätt ålder, kön,
hudfärg osv.
När man sitter i en sådan här kommitté måste man ändå tänka på sam-
hällsintresset. Man har ju ansvar för kommande generationer. Jag vill inte
träffa mina barn - jag har inte tänkt ge dem så mycket arvsvinster i framti-
den - när jag är 90 år och höra dem säga: Hur kunde du vara med om detta
pensionsbeslut? Det är så man tänker. Jag hoppas att det blir ett bra beslut
och att det är precis som Fredrik Reinfeldt säger, dvs. att det är tillnyktring
på gång.
Anf. 27 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Jag tror att det framgick klart av mitt anförande att jag fram-
för allt polemiserade mot den allmänna uppfattning som syns i många typer
av debatter. Det sägs att ens kön, ålder och bakgrund är av större betydelse
än ens idéer. Det är någonting jag beklagar. Därför tog jag tillfället i akt att
påvisa att det går att slänga tillbaka dessa påståenden på de personer som
oftast använder den typen av argumentering.
Inga yngre socialdemokrater deltar t.ex. i dagens debatt om ett system
som de själva skall leva efter. Men det finns som sagt fortfarande tid att
komma till kammaren även för de yngre socialdemokraterna, så vi får väl
se.
Anf. 28 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Det finns faktiskt socialdemokrater här, men jag förstår att
den demokrati som säger att en myndig person i Sverige har en röst och kan
väljas till kammaren inte längre råder. Det är tydligen på det sättet att de
unga som vi så gärna vill ha in i parlamentet för att få en spridning av erfaren-
heter inte accepterar att vi som inte tillhör de unga blandar oss i debatten.
Jag tycker att det blir väldigt spännande att höra om det är det som svenska
folket vill ha.
Att det finns grupper ute i samhället som har en annan uppfattning än
Fredrik Reinfeldt har är jag faktiskt tacksam för. Jag skulle vilja vända mig
mot att Fredrik Reinfeldt drar alla unga människor över en kam och tror att
de har samma uppfattning som han. Det vet jag att de inte har, och det är
jag tacksam för.
Anf. 29 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Det var mycket märkligt, Karin Wegestål, att en företrädare
för ett parti som gör mycket stora åthävor av att man kvoterar efter kön till
höstens val, som har en partiledare som går ut och gör stora poänger på att
han vill fylla halva sin riksdagsgrupp med personer under 40 år och påstår
att det kommer att ha återverkan på politiken, som i hela sin argumentering
och sitt angrepp på den borgerliga regeringen gör gällande att statsråd bara
ägnar sig åt att försöka gynna sig själva till följd av den bakgrund de har, nu
menar att man inte får göra den typen av påpekanden när det gäller social-
demokratiska debattörer i pensionsdebatten. Om den logiken skall följas
hela vägen ut är det väl alldeles självklart att det är märkligt att det är äldre
socialdemokrater, som till stora delar skall leva med de gamla ATP-reglerna,
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
43
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
44
som i dag är här och följer denna diskussion. Jag tycker att det bara förstärks
av Karin Wegeståls inlägg.
Jag har inte påstått att jag på något sätt är någon sorts företrädare för lan-
dets unga - verkligen inte. Jag hoppas att vi kommer att leva i en tid där vi
kommer att vara oense även när vi har vuxit upp och blivit litet äldre. Det
jag säger är att jag tror att de generationseffekter som många av välfärdssta-
tens beslut har lett till kanske kommer att tvinga oss att dra tillbaka reformer,
att dra ned förmåner just därför att vi också har att ta ansvar för betalningen
för underfinansierade beslut som har fattats i historien.
Det finns nästan inget bättre exempel än det stafettlopp som ATP-syste-
met utgör, där förmånerna tas ut i dag och betalningen har skjutits på fram-
tida generationer. Det är bl.a. därför vi gör om ATP-systemet. Jag välkom-
nar den tillnyktringen. Men den behövs på en lång rad andra områden för
att vårt välfärdssamhälle skall överleva.
Anf. 30 KARIN WEGESTÅL (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara när det gäller uttalandet om att skjuta betal-
ningen på framtiden påpeka att det väl inte finns någon annan generation än
dagens unga som har vuxit upp i ett så bra samhälle som Sverige är i dag.
Man har kunnat tillgodogöra sig de frukter som de goda åren har gett och
som de människor som är vuxna och äldre i dag har skrapat ihop.
Vi har t.ex. en stor AP-fond, som vi nyss talade om, som omfattar 500
miljarder. Vi har ända fram till de allra senaste åren haft en stor gemensam
förmögenhet i det här landet. Nu har man visserligen tullat på den otroligt
mycket under de senaste tre åren. Det lilla barnet som man brukar visa upp,
som är fött med så många skulder, har i själva verket, om vi räknar all vår
gemensamma förmögenhet, haft en stor tillgång. Men den kommer snart att
ta slut.
Likadant går det om man inte bestämmer sig för att sätta stopp för miljard-
rullningarna, då kommer snart AP-fonderna också att vara tömda. Det är
pengar som de som är pensionärer i dag och som kommer att pensioneras
inom de närmaste 10-20 åren har varit med och samlat. De har varit en trygg-
het för det svenska folket om det skulle bli ofärd, och det har det ju blivit.
Anf. 31 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Det finns två saker man bör skilja åt när man kommenterar
Karin Wegeståls inlägg. Den ena är att vi naturligtvis alla lever i ett rikt land
och att mycket av det även kommer den yngre generationen till del.
Men den invändning som man kan göra är att vi nu får en lång rad utred-
ningar som faktiskt påvisar det unika i att den 60- och 70-talsfödda generatio-
nen är den första i känd historia som får en lägre välfärd än dess föräldrage-
neration. En av de stora anledningarna till detta är att vi lever i ett land som
har blivit fattigare till följd av vanskötsel och felaktig ekonomisk politik un-
der 25 års tid. Men det beror också på det faktum att vi har en välfärdsstat
som till sin konstruktion mycket ofta utdelar förmåner i dag vars betalning
skjuts på framtiden. Det får alltså generationseffekter som vi i dag har
mycket svårt att överblicka.
Jag kan tycka att den yngre generationen ibland är otacksam. Det brukar
påstås så. Vi har fått fin utbildning och liknande. Men jag tycker samtidigt
att det är illavarslande att mycket få unga har en medvetenhet om att stats-
skulden äter upp vår välfärd inifrån genom att den tränger ut andra utgifter
ur budgeten och att vissa andra beslut, t.ex. ATP-reformerna, skjuter betal-
ningen på framtiden. Jag tror att medvetenheten om detta är dålig. Då är
också beredskapen för sämre tider mycket dålig, dvs. vi går mot tider med
tuffare politisk debatt om fördelningen av en minskande kaka. Det är vi bara
i böljan av.
Anf. 32 DORIS HÅVIK (s):
Herr talman! Jag hade inte tänkt ägna mig mycket åt det som man kallar
resultatet av en arbetsgrupp, Reformering av det allmänna pensionssyste-
met. Men jag kan inte låta bli att gå in på tidigare system efter de inlägg som
gjorts.
ATP-systemet kanske man borde känna till från grunden innan man hop-
par rakt in och fördömer det. Hur såg det ut innan vi fick ATP-systemet?
Det fanns en ålderspension och det fanns en behovsprövad förtidspension
på grundval av den ålderspensionen. Det fanns i vissa företag en företagar-
pension, inte minst i den stad som jag kommer från, Göteborg, där varven
hade en mindre pension.
De första pensionerna betalades ut 1963. Det gjordes till dem som var
födda 1896. De fick två tjugondelar. Jag mottog telefonsamtal från personal-
kontoren på varven. Man frågade hur stor pension en namngiven person
skulle få. - Det blir ju ATP-pension nu. Ja, två tjugondelar. Jag kunde ju
inte räkna ut det direkt om jag inte visste poängvärdet osv. Då sade de: Men
då måste vi ju reducera den pension som vi ger ut. Den var vid det tillfället
55 kr i månaden.
Jag tycker att det förtjänar att nämnas hur man senare har byggt upp detta
system. För de första krävdes det 20 arbetade år. Första gången någon fick
den pensionen var 1979. Sedan ökade man intjänandetiden med ett år i sän-
der. De första som fick pension här i landet när det krävdes 30 år - man hade
tjänat in 30 år och avgifter hade kommit in - var de som pensionerades 1989.
Under tiden byggdes dessa fonder upp. Det betalades inte ut några stora
pensioner i början. Det var 30 års inkörningstid, om jag så får kalla det.
Jag står icke här och dömer ut detta pensionssystem. Det har varit ett ut-
märkt pensionssystem. Fortfarande, som europeisk politiker, vill jag påstå
att jag ber människor att förklara ATP-systemet ute i Europa, eftersom jag
är ordförande i den sociala kommittén.
Jag har ingenting emot att vi nu skall växla över. Socialministern och jag
har suttit i den tidigare kommittén, som kanske hade en mer allsidig sam-
mansättning. Där hade vi experter och vi hade också representanter från ar-
betsmarknadens organisationer, som kunde ge många värdefulla synpunk-
ter, och som gjorde att vi fick frågan mer allsidigt belyst redan från början.
Om ni hade tillsatt en kommitté som hade arbetat på det sättet hade ni kan-
ske inte behövt ha en grupp nu som skall vara en genomförandegrupp. Då
hade man nog haft frågan mer belyst.
Men jag kan förstå att man i inledningen hade en mindre grupp, eftersom
arbetet skulle gå på ett halvår. Jag sade vid det tillfället: Ja, ja, vi får se om
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
45
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
det blir ett halvår. Då trodde jag faktiskt inte att det var ett förslag från soci-
alministern, en tanke att det skulle kunna gå på ett halvår, med den erfaren-
het som dock borde ha vunnits i den tidigare kommittén. Frågorna tog tid
att bereda.
Jag vill bara säga att jag är glad över utskottets bedömningar på två punk-
ter där det sägs att det skall bli ytterligare översyn. Det måste det ju bli mot
bakgrund av att det skall bli en genomförandegrupp. Jag är övertygad om
att när genomförandegruppen kommer med sina synpunkter kan mycket ha
förändrats. Men riktlinjerna ställer jag mig bakom, och det vill jag ha sagt
från denna talarstol.
Jag vill även beröra betänkandet om delpensionsförsäkringen, SfU26. Jag
vänder mig inte emot förslaget om delpensionen. Eftersom detta är mitt sista
anförande i riksdagen, skulle jag vilja ge en varning när det gäller förtidspen-
sioneringen. Den rapport som gjorts av det arbete som har beställts av social-
försäkringsutskottet, och som Universitet i Umeå har fått i uppdrag, är
mycket intressant. Den finns som en bilaga till betänkandet där man kan ta
del av den.
Det har varit många ändringar i socialförsäkringssystemet genom dras-
tiska nedskärningar och snabba beslut som i sig har medfört att förtidspen-
sionerna bara har ökat. Man har skapat ett incitamet som gör att förtidspen-
sionerna ökar. Man tar bort en del instrument, t.ex. delpensioneringen, vil-
ket har gjort att förtidspensioneringen är det enda alternativet.
Med tanke på hur arbetsmarknaden ser ut i dag, hur den kommer att se
ut i framtiden genom omstruktureringar, rationaliseringar och ett annat be-
hov av arbetskraft, måste jag uttala den oron att jag är rädd för att förtids-
pensioneringen kommer att öka om man inte tar krafttag för tidig rehabilite-
ring. Det framförs i betänkandet kritik över att rehabiliteringen är av för
liten omfattning, att det bara handlar om ett uppdrag mellan försäkringskas-
san och arbetsgivaren.
Jag var naturligtvis tveksam till modellen att ansvaret skulle ligga på ar-
betsplatsen och att försäkringskassan skulle skapa resurser för rehabilite-
ring. Det har inte fungerat i verkligheten, där det inte är fullt så rosenrött
att man bara behöver skriva ner riktlinjer för att det skall fungera. Vi är med-
vetna om, både socialministern och jag, att rehabiliteringen har stött på
ganska stort motstånd från vissa arbetsgivares sida. Det finns de som har va-
rit mycket entusiastiska och ställt upp. Man kanske skulle kunna göra en ut-
värdering för att se hur det har gått till på olika arbetsplatser och gärna göra
de ändringar som anses nödvändiga. Jag tror att det skulle vara värdefullt
för framtiden. Jag skulle kunna förorda även lagstiftning, därför att det är
så oerhört viktigt för samhället och nationalekonomin att vi icke förtidspen-
sionerar människor alltför snabbt.
Jag vill bemöta Leif Bergdahl som säger att det är invandrarna som svarar
för den största delen av förtidspensioneringen. Man konstaterar i rapporten:
”Det mest förvånande är kanske att det inte finns någon överrepresentation
alls av invandrare i materialet. I den tidigare studien var det en kraftig över-
risk för invandrare att bli långtidssjuk och förtidspensionerad, men för pe-
rioden 1986-1992 finns det inte någon effekt av etnicitet.”
46
Detta vill jag gärna ha antecknat till protokollet, eftersom det är så lätt att
kasta ur sig klyschor utan att ha något belägg för det man säger.
Man påpekar att den faktor som har stor betydelse är sjukskrivningstidens
längd. Därför är det nödvändigt med tidiga insatser innan man blir fast i ett
till stånd som innebär att man känner ensamhet, osäkerhet att gå tillbaka till
arbetet och att tröskeln blir bara högre och högre. Där borde man ha ett
samspel mellan arbetsgivare och den som är sjuk, eller personalorganisatio-
ner, så att denna person inte skall känna sig helt bortglömd efter bara en kort
tids sjukdom.
Förtidspensionärerna har i medeltal längre sjukskrivningsperioder bakom
sig än de som fortfarande är långtidssjukskrivna. Det säger att vi måste se
till att det kommer en ändring till stånd. Rehabiliteringsinsatserna sätts in i
ett alltför sent skede. Jag kan tänka mig att det beror på bristande resurser.
Jag ser att pengarna och personalresurserna har minskat under den tid som
vi begärt ökad rehabilitering. Det har varit ett bekymmer för oss i Riksför-
säkringsverkets styrelse när vi sett den trenden.
De förändringar i socialförsäkringssystemet som genomförts under senare
år har om inte förstärkt så i vatje fall visat sig tämligen följsamma till den
aktuella utstötningsprocessen. Det tycker jag att vi alla som sysslar med soci-
alförsäkringsfrågor skall känna oss oroade för.
Arbetsmarknadens utveckling i ett långsiktigt och ett kortsiktigt perspek-
tiv påverkar volymen av förtidspensionärer. ”De kortsiktiga ändringarna
märks i form av konjunkturvariationer och förändringar i arbetslöshetens
nivå kan också förstärka effekten av den utveckling som sker över längre tid.
Det har framkommit att arbetslösheten på kommunal nivå, både sammanta-
get och individuellt, påverkar förtidspensionsrisken. Ju högre arbetslösheten
är i en kommun, desto högre är andelen förtidspensionärer generellt. I vil-
ken utsträckning den lokala arbetsmarknaden är differentierad har troligen
också betydelse för andelen förtidspensionärer. Högarbetslöshetskommuner
har ofta ett ensidigt näringsliv och vid konjunkturnedgång blir det svårt för
sjuka och arbetslösa att finna en annan sysselsättning.” Då är det enklaste
att ta till förtidspensioneringen. Och så har man så att säga blivit av med
några problem.
Att detta är svårt är jag medveten om. Jag har arbetat med rehabilitering
mycket länge. Men det är inte omöjligt om vi skapar resurser, om vi säger
att samhället måste ha råd med en vettig och god rehabilitering.
”Utvecklingen inom andra delar av välfärdssystemet kan också komma att
öka trycket mot förtidspensioneringen. En mer restriktiv arbetslöshetsför-
säkring ökar utslagningen och kan tendera att leda till fler förtidspensionärer
bland de långtidsarbetslösa. En ökad restriktivitet i sjukförsäkringen har
samma tendens. Försämringarna av delpensioneringen och de mindre för-
månliga reglerna för personer som vill ta ut sin ålderspension i förtid leder
också mot en ökning av förtidspensionerna. De genomförda och föreslagna
ändringarna i anställningstryggheten påverkar förtidspensioneringen indi-
rekt främst genom att det försämrar möjligheterna till arbetsrehabilitering
av arbetshandikappade och underlättar för företagen att selektivt sortera ut
arbetskraft med bristfälliga kvalifikationer eller med yrkesskador.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
47
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
48
De positiva tecken till en förbättring av konjunkturläget och en minskning
av arbetslösheten kan å andra sidan underlätta situationen något.”
Den slutsats man drar är följande: ”En lägre arbetslöshet sänker tenden-
tiellt andelen nya förtidspensionärer och underlättar på flera sätt möjlighe-
terna till en framgångsrik rehabilitering. Det är en viktig förutsättning för
att rehabilitering skall fungera att individen har en anställning och ett arbete
att rehabiliteras till. När färre personer är arbetslösa ökar intresset från före-
tag och myndigheter att anpassa arbetsplatser och arbetsuppgifter till de an-
ställda som har större eller mindre arbetshandikapp.”
Jag tycker att detta är något som vi borde beakta i dag. Det är just nu
man skall skapa möjligheterna för en bättre framtid för landet och för de
arbetslösa.
Innan jag lämnar talarstolen vill jag gärna, i samband med att delpensio-
nen kommer att på sikt försvinna, nämna några ord om delpensionens till-
skyndare och konstruktör, socialminister Sven Aspling. Han var förutseende
när det gäller att skapa möjligheter att undvika den typ av förtidspensioner
som var aktuell vid den tidpunkten. Det fanns ingen modell för deltidspen-
sionen. Men den är accepterad i en del länder. Jag har själv studerat den
frågan.
Nästa betänkande som skall debatteras handlar om tandvården. Den tand-
vårdsförsäkring som infördes under socialminister Sven Aspling hjälpte till
att skapa en god tandstatus för de äldre, som fick möjligheter att gå till tand-
läkaren, och för de yngre. Vidare är tandstatusen mycket god bland våra
barn. Det betänkandet skall behandlas senare, och jag skall inte lägga mig i
det.
Jag vill också rikta ett stort tack till min tidigare kamrat i beredningen där
vi diskuterade pensioner. Jag vill tacka utskottets ordförande, Gullan Lind-
blad. Vi har växlat på ordförande- och viceordförandeposterna. Jag vill
tacka de kolleger jag har haft i socialförsäkringsutskottet för ett fint kamrat-
skap och ett gott samarbete. Hjärtligt tack!
Anf. 33 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Doris Håvik skall snart lämna kammaren. Det brukar bli li-
tet trevligare former där man tackar varandra. Jag skall inte bli alltför mång-
ordig.
Jag har litet svårt för den typen av argument som ibland dyker upp mot
yngre ledamöter i kammaren, nämligen: Det man inte har upplevt själv
måste man vara okunnig om. Därmed borde man inte få yttra sig. Det var
den undertonen som Doris Håvik hade i sin kommentar till mitt inlägg. Dess-
utom finns det alltid den underförstådda uppfattningen att det inte existerar
något alternativ till ATP-systemet. Oppositionens idé skulle vara att i stället
för att ha ett ATP-system slänga pengarna i sjön och låta dem försvinna. Det
är ett mycket dumt sätt att skriva historia.
Jag försökte påpeka att det faktiskt fanns en insikt om de risker som i dag
leder till att vi förändrar ATP-systemet, dvs. demografiska förändringar, en
rejäl sänkning av pensionsåldern och utlovandet av ofinansierade pensions-
rätter. Den diskussionen fanns redan på 1950-talet. Det socialdemokratiska
förslaget infördes trots dessa varningar.
När jag lyssnar på Doris Håvik framstår det som att hon inte alls förstår
varför det görs förändringar. Doris Håvik säger att ATP-systemet är ett all-
deles utmärkt system och att det snarare skall byggas vidare. Varför har vi då
denna proposition på bordet? Menar Doris Håvik att det inte behövs några
förändringar? Är detta något slags omvändelse under galgen som Doris Hå-
vik egentligen tycker är felaktig? Jag har tolkat det så att det är bl.a. den
bristande finansieringen av ATP-systemet som har lett till att vi i dag tvingas
förändra systemet. Delar inte Doris Håvik den uppfattningen?
Anf. 34 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Det tillhör tydligen ungdomlig iver att man inte lyssnar. Jag
har över huvud taget inte nämnt ett ord om det som Fredrik Reinfeldt här
nämner. Jag tycker att det är bra med friska krafter i riksdagen. Det är inget
fel i det. Men för den sakens skull är det inget fel på att ha det historiska
perspektivet i minnet. Eller hur?
Vidare var det frågan om ATP-systemet och sänkningen av pensionsål-
dern. Pensionsåldern var tidigare 67 år, men ändrades till 65 år. Det skedde
efter många års envist arbete från Centerns sida. De ville ha pensionsåldern
sänkt till 65 år. Det fanns aldrig med några förslag till finansiering. Vidare
infördes vårdår. När frågan diskuterades i slutet av 1950-talet var det inte
aktuellt med vårdår. Det blev tre år, och det var man överens om. Men det
fanns inte med någon beräkning av kostnaden i bilden. Det fanns unga män-
niskor som borde ha varit förutseende och kommit med några förslag till fi-
nansiering.
Jag kan inte förstå varför Fredrik Reinfeldt är så angelägen om att det
skall vara unga socialdemokrater som skall diskutera frågan här. Var är de
unga center- och folkpartisterna? Skulle det inte vara angeläget för Fredrik
Reinfeldt att få höra tongångarna även från dem? Ni kanske talar i korrido-
rerna? Vad vet jag? Är det ungdomens kandidat för regeringspartierna som
har framträtt här?
Anf. 35 FREDRIK REINFELDT (m) replik:
Herr talman! Jag skall inte föra Centerpartiets talan här. Men Centerpar-
tiet har väl delvis det problemet att det inte finns några yngre i riksdagsgrup-
pen. Det kan vara en bidragande anledning.
Anledningen till att jag riktar mig mot Socialdemokraterna är att ni på ett
närmast oförblommerat sätt har använt denna typ av argumentering inför
den stundande valrörelsen, dvs. att det har oerhört stor betydelse vilken ål-
der, vilken bakgrund och vilket kön vi har som sitter i denna kammare. Jag
noterar att för andra gången i dag försöker en socialdemokrat att skylla ifrån
sig när jag påpekar att det går att föra in denna typ av resonemang i pensions-
debatten. Vilket beslut mer än det i pensionsfrågan har en sådan genera-
tionseffekt? Jag har försökt att påvisa att det är därför det är så viktigt att
många ungdomar engagerar sig. Det är ju jag och andra yngre som skall leva
efter det nya systemet. Vi har att ställa oss frågan om det kommer att hålla
ihop bättre än det gamla ATP-systemet, eller om även vi måste göra föränd-
ringar och dra ned på ersättningsnivåerna därför att vi var för generösa när
beslutet fattades.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del -
pensionsförsäk-
ringen
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
50
Anf. 36 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Jag är alldeles övertygad om att Fredrik Reinfeldt under sina
år i riksdagen - hur många de nu kan bli - kommer att möta på förändringar
i det pensionssystem som nu skall införas. Jag kan tänka mig att när han
kommer upp i 40-årsåldern kommer han att väcka en motion om föränd-
ringar i pensionssystemet. Det kan kan vara fråga om att t.ex. ett tryck från
väljarna har gjort det rimligt. Jag kan också tänka mig att Fredrik Reinfeldt
litet senare står i riksdagen och talar om att det inte går att förändra i pen-
sionssystemet, för han var ju med om at bygga upp det och tyckte att det var
alldeles perfekt. Jag tror att Fredrik Reinfeldt kan förfalla till detta.
Men jag har inte gjort det. Jag har varit med i utredningar som har arbetat
för förändringar. Jag vet inte om Fredrik Reinfeldt är så uppfylld av sig själv
att det är svårt att för honom att lyssna. Jag inledde med att säga att jag stäl-
ler mig bakom de förändringar och principer som finns. Jag förstår att det
kommer att ta tid för genomförandegruppen att komma fram till lösningar.
Det skall bli en ny riksdag, och det kan komma in andra som är yngre än
Fredrik Reinfeldt vilka har nya fräscha synpunkter på att det nya systemet
inte skall genomföras så som det ser ut i det betänkande som ligger på riksda-
gens bord. Jag hoppas att det inte blir så. Det är kanske gammalmodigt att
tycka så. Men jag tycker faktiskt att denna genomförandegrupp skall få ta
den tid på sig som behövs för att komma fram till ett bra och ett i alla dess
detaljer genomtänkt förslag. Vi har tid till det. Det kommer inte att innebära
att ATP-systemet kollapsar.
Anf. 37 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det är alltid intressant att få lyssna på Doris Håvik. Det är
extra intressant i dag eftersom hon tog upp en stor och viktig fråga i huvudde-
len av sitt inlägg, nämligen frågan om förtidspensionering i vårt land - med
internationella utblickar. Det var också, såvitt jag förstår, Doris Håviks sista
stora inlägg i denna kammare. Hon har gjort många omfattande och insikts-
fulla inlägg. Jag har inte alltid hållit med - det är väl möjligen välkänt - men
det har alltid varit värt att lyssna.
Frågan om förtidspension omfattar oerhört mycket mer än just frågan om
pensioner. Vi behöver bara se på våra grannländer i Europa för att inse att
frågan egentligen handlar om sysselsättningen för människor som är litet
äldre. Jag menar inte så där väldigt mycket äldre, men låt oss säga över 55
år. Det handlar i olika länder om olika system men ändå om att en betydande
del av den äldre arbetskraften trängs ut från arbetsmarknaden.
Det har vi på många sätt försökt råda bot på i vårt land. En av metoderna
var den stora satsning på rehabilitering som vi kom överens om i samband
med arbetsgivarperiodens införande och frigörande av resurser på kassorna.
En annan i mindre skala var den stora ökningen av resurserna till yrkesmäs-
sig rehabilitering, som var en av den nya regeringens första åtgärder. En
tredje åtgärd har att göra med den stora fråga vi diskuterar i dag, nämligen
att separera ålderspensionssystemet från förtidspensionssystemet. En sådan
renodling, som innebär att man för samman förtidspensionerna med sjuk-
skrivningarna, är ett sätt att komma fram.
Det handlar också om det som regeringen föreslår i kompletteringspropo-
sitionen, nämligen en satsning på att förstärka läkarfunktionen inom försäk-
ringskassorna, något som motsvarar uppemot en sexdubbling av dagens re-
surser. Regeringen kommer dessutom att inom några veckor lägga fram för-
slag som kommer att sändas ut på remiss. Liksom satsningen i komplette-
ringspropositionen handlar de om att vi skall göra insatser så tidigt som möj-
ligt. Det är ju en av de frågor som Doris Håvik tog upp.
Herr talman! Till sist handlar det förstås om förmågan i vårt samhälle att
skapa nya jobb. Det är en fråga som överskuggar alla de andra frågor som
vi diskuterar. På förtidspensioneringens område har den en mycket stor be-
tydelse. Den ekonomiska politiken i allmänhet, skattepolitiken m.m., och
vår förmåga till förnyelse är det som kommer att avgöra om vi kan hålla till-
baka den ökning som sker av antalet människor som hamnar utanför arbets-
marknaden när de närmar sig 55-60-årsåldern. Vi ser ju i dag en sådan ök-
ning runt omkring oss i den industrialiserade världen.
Anf. 38 DORIS HÅVIK (s) replik:
Herr talman! Jag begärde ordet närmast för att reparera en lapsus. Jag
glömde en viktig sak. Det var att tacka talmännen och kammarpersonalen
och, sist men inte minst, kanslichefen med sina medarbetare, som har gjort
det möjligt för oss att genomföra arbetet på ett så förtjänstfullt sätt över
åren.
Anf. 39 HARRY STAAF (kds):
Herr talman! När jag läste propositionen om reformering av det allmänna
pensionssystemet fann jag att regeringen lyckats föreslå förändringar och
förbättringar i flera delmoment som jag har uppfattat som svagheter i nuva-
rande pensionssystem.
I ett politiskt arbete får man ta del av kritik, och man brottas med frågor
om hur man skall kunna förändra till det bättre. Från kristdemokratiskt håll
har vi hävdat att efterlevandeskyddet skall utformas med hänsyn till att fa-
miljen utgör en ekonomisk enhet.
När kammaren den 10 juni för sex år sedan debatterade änkepensionerna
framförde kds Alf Svensson denna synpunkt. Utskottet hade då till följd av
kritiken putsat upp övergångsreglerna. På sikt innebär det beslut som då fat-
tades att pensionsvillkoren när man når pensionsåldern bestäms utan hän-
synstagande till de familjeförhållanden som varit. Då nonchalerades dessa
synpunkter synligt genom 312 gröna markeringar och en gul mot en ensam
röd.
Herr talman! Dagens förslag öppnar för möjligheten att till en viss del ta
hänsyn till familjen som ekonomisk enhet. Jag tänker på förslaget om ett
system för delning av intjänad pensionsrätt. Pensionsberedningens förslag är
att makar som båda är födda 1954 eller senare skall kunna dela pensionsrät-
tigheter som framöver tjänas in inom det reformerade pensionssystemet.
Propositionen vidgar detta så att även makar som är födda under åren 1935—
1953 bör få möjlighet att dela pensionsrättigheter inom det reformerade pen-
sionssystemet.
Vi kristdemokrater har kritiserat olika inslag i samhället som missgynnat
äktenskapet. Pensionssystemet har innehållit regelsystem som ekonomiskt
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
51
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
missgynnat äktenskapet. I det reformerade pensionssystemet är dessa inslag,
såvitt jag förstår, borta utom för de pensionärer som omfattas av garantipen-
sionen. Här får vi nog leva med olikheterna mellan gifta och ogifta ett tag
till, även om bostadsstödet med den utformning det har utgör ett gott stöd
för ensamstående.
Vi och många andra har efterlyst bättre pensionsvillkor för dem som ägnar
tid åt vård av egna barn. Pensionsförslaget tar hyfsad hänsyn till våra önske-
mål på detta område. Jag noterar att Karin Wegestål var negativ till barnårs-
rätten i förslaget.
En fråga som har väckt mycket irritation och många frågor är de olika be-
skattningssystemen för pensionärer och löntagare. Genom en höjning av ga-
rantipensionen möjliggörs nu en likformig beskattning. Jag tror att detta är
fördelaktigt.
Otaliga är de frågor man har fått om varför de som haft låga pensions-
poäng inte fått någon nytta av dem. De har inte gillat att pensionstillskottet
avräknas krona för krona mot den ATP de haft. Den lösning som nu valts
med garantipensionen ger ett visst tillskott för dem som har tjänat in en låg
ATP. Det är bra.
Det är klart att jag helst hade sett ett högre belopp för lägsta garantipen-
sion. Jag inser dock att i nuvarande ekonomiska situation är det inte läge för
en sådan diskussion.
Berith Eriksson kritiserade tidigare i dag egenavgifterna i ålderspensions-
systemet. För egen del menar jag att det är en bra lösning om halva ålders-
pensionsavgiften betalas som egenavgift och den andra halvan som arbetsgi-
varavgift. Det finns länder där man har en samverkan mellan sociala egenav-
gifter och skatter. En fortsatt debatt och beredning i denna fråga hoppas jag
kan leda fram till en bra och hållbar lösning med en delad finansiering.
Herr talman! Fredrik Reinfeldt har tagit upp synpunkter på generations-
skulden. Jag tycker själv att den frågan är mycket viktig. Vi bör vara obser-
vanta på den både vad gäller statsskulden och tillgångsuppbyggnad i kom-
munerna. Vi måste lämna över tillgångar till nästa generation, inte bara skul-
der. Generationsutredningen, som leds av kristdemokraten Stefan Attefall,
arbetar med dessa frågeställningar.
Anf. 40 CLAUS ZAAR (nyd):
Herr talman! Jag vill också anknyta till den generationsfråga som det nya
pensionssystemet är. Vi talar nu om förmåner och betalning för dessa som
skall ske i framtiden. Vi i denna kammare är säkert medvetna om att det
finns många pensionärer som har en mycket låg pension, samtidigt som det
finns pensionärer som har så hög pension att de kan ha något slags lyxkon-
sumtion. Det finns alltså en stor orättvisa i pensionssystemet i dag.
Det finns särintressen som hävdar att vi skall kunna lösa detta problem.
Men då måste vi ha realistiska förutsättningar. En förutsättning för de för-
slag som diskuterats är att man har i stort sett ingen arbetslöshet alls. Som
det ser ut i Europa i dag tror jag att det är helt orealistiskt. Någon måste
betala pensionerna.
Om vi skulle betala pensionerna i dag endast genom egenavgifter skulle
52
det motsvara ytterligare 30 kr i skatt, om man räknar in kostnaden för för-
tidspensionerna. Förtidspensionerna är ju också ett pensionssystem.
Det är alltså ett krav från en allt större grupp pensionärer att man skall ha
denna ersättning såsom pension samtidigt som ingen vill betala. Vi har kom-
mit till vägs ände. Det är ett orättvist system. Det sades tidigare i debatten
här att de unga har goda tider. Vi måste ha klart för oss att 130 000 ungdomar
nu kommer ut. Av dem erbjuds ett fåtal arbete. Av förra årets studenter fick
en tiondel arbete. Är det den tiondelen som skall betala för att pensionerna
skall kunna levas upp av en grupp i samhället som har lyckats skaffa sig dessa
förmåner? Det tror jag inte att ungdomarna kommer att finna sig i. Vi måste
öppna ögonen och reformera ett system, som är anpassat till dagens läge.
Jag noterade med tillfredsställelse att socialministern nämnde just 55 år
såsom en gräns som tillämpas i vissa länder i Europa. Studerar man fakta,
finner man att pensionsåldern i verkligheten ligger vid ungefär 59 år, även
om vi t.o.m. diskuterar en höjning av pensionsåldern. Det är ju många som
förtidspensionerar sig. Någon minskning av förtidspensioneringen kan inte
noteras, utan trenden är snarare ökande.
Lindbeckkommissionen har ju påpekat att förtidspensionerna är felkonst-
ruerade från början till slut. Därför har jag föreslagit - men jag skall inte
ställa något yrkande - att man skall införa en frivillig grundpension från 55
års ålder, så att de som vill lämna arbetsmarknaden kan få göra det. Kan vi
få människor att frivilligt lämna arbetsmarknaden och bereda yngre männi-
skor en möjlighet att komma in på arbetsmarknaden, skall vi inte tack nej
till den möjligheten. Det borde vara en självklarhet. Jag förstår att utskottet
inte har kunnat behandla detta förslag positivt, men jag hoppas att förslaget
kommer att diskuteras i framtiden.
Många människor har kraft kvar även vid 55-årsdagen. Men det finns
också människor som nog skulle vara intresserade av att lämna arbetsmark-
naden, om de samtidigt vet att ungdomar kan få en plats. Jag ser alltså en
koppling. Skall ungdomarna betala för ett pensionssystem, måste de också
ges möjlighet att påverka pensionssystemet. Man kan tala med ungdomarna
om att införa en tidigare pensionsålder. En senareläggning av pensionsål-
dern skulle innebära motsatsen. Det har vi ju sett i de diskussioner som förts.
Det skulle leda till en ökning av kostnaderna. Besparingen totalt skulle bli
liten, eftersom förtidspensionerna fortsätter ytterligare ett år. Därför är det
viktigt att trots allt koppla förtidspensionering till införandet av en frivillig
pensionsålder vid 55 år.
Anf. 41 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag begärde ordet därför att jag uppfattade Claus Zaar när-
mast på det sättet att han var för att allt fler människor skulle gå i pension
vid 55 års ålder. Min uppfattning är den rakt motsatta. Jag tog såsom exem-
pel vad som händer i Europa i dag, och jag vill varna för att vi försätter oss
i en situation, där allt färre människor arbetar.
Det är uppenbart för mig att såväl samhällets välstånd som möjligheten
att bedriva en välfärdspolitik har att göra med att många människor är i ar-
bete. Den kapitulation inför olika trender som för närvarande kan noteras
och som Claus Zaars förslag innebär är inte något som jag accepterar. Om
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
53
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
54
jag skall göra en personlig deklaration, tror jag inte att vi kan skapa välstånd
genom att ransonera det som skapar välstånd, nämligen arbete. Hela den
filosofi som Claus Zaar utvecklade är förstås en oerhört statisk filosofi, som
om den hade tillämpats tidigare i mänsklighetens historia hade lett till att vi
i dag hade haft mycket mindre av välstånd och välfärd.
Anf. 42 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Orsaken till att jag vill diskutera en sådan anpassning är att
den totala arbetsmängden i det svenska samhället under de senaste 20 åren
inte alls har ökat i den omfattning som gruppen 16-64-åringar har ökat. Jag
ser detta såsom ett inslag i en total bild. Vi kan inte fortsätta att ha det som
i dag. 130 000 ungdomar kommer ut på arbetsmarknaden och vill ha ett jobb.
Vi har arbetslösa civilingenjörer som jobbar med surfingbrädor och liknande
saker. Vi håller på att få ett samhälle med fel inriktning. Vi måste arbeta,
och arbetet skall löna sig. Men samtidigt måste vi se hur stor arbetsmängd
som finns i samhället. Det får inte bli en fantasi.
Anf. 43 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Min mycket enkla tes var att arbetsmängden i ett visst sam-
hälle inte är given. Hade så varit fallet, hade Sverige sett annorlunda ut än
det gör i dag.
Anf. 44 CLAUS ZAAR (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill betona att antalet 16-64-åringar under de senaste 20
år har ökat med 300 000. Men arbetsmängden har ökat med ungefär 50 000
arbetstillfällen. Vi måste få en verklighetsanknytning till politiken och sam-
hället. Givetvis ökar också antalet arbetstillfällen i samhället. Men samtidigt
som arbetsmängden har ökat med 50000 arbetstillfällen, har arbetskraften
ökat med 300 000 personer.
Anf. 45 GULLAN LINDBLAD (m):
Herr talman! Visserligen har vårt utskott ytterligare ett par ärenden kvar
att behandla. Men eftersom frågan om det framtida pensionssystemet är en
av de största och viktigaste frågorna under detta riksdagsår - ja, kanske un-
der hela riksdagsperioden - vill jag begagna tillfället att såsom utskottets
ordförande uttrycka min glädje och tillfredsställelse över att denna stora
fråga har kunnat lösas i så stor anda av samförstånd och samarbetsvilja mel-
lan partierna som har varit fallet, även om vi inte har nått en fullständig enig-
het i frågan.
Utskottet har i denna fråga liksom i de flesta stora frågor även vinnlagt sig
om att arbeta med så stor öppenhet som möjligt, bl.a. genom en offentlig
utskottsutfrågning, som delvis nog kan sägas ha kompenserat den relativt
korta remisstiden.
Jag vill verkligen tacka alla mina kolleger i utskottet för ett mycket gott
arbete och ett gott samarbetsklimat. Jag vill instämma med flera talare, som
har uttryckt ett särskilt tack till vår kanslichef och till utskottets hela personal
för ett mycket gott arbete, ett gott samarbete och ett gott humör, trots att vi
nästan har knäat under uppgifterna under detta riksdagsår. Utan utskotts-
kansliets kunnande och engagemang och alltid goda humör hade vi inte kla-
rat denna fråga, framför allt inte på ett så bra sätt som vi har lyckats åstad-
komma.
Jag vill också begagna tillfället att även här i riksdagens kammare - jag
har gjort det tidigare i utskottet - rikta ett tack till mina avgående kolleger
i utskottet. Sex ledamöter lämnar arbetet i riksdagen. Det är - för att ta er
i ordning efter det antal år som ni har suttit i Sveriges riksdag - Lena Öhrs-
vik, Nils-Olof Gustafsson, Hans Dau, Pontus Wiklund, Ingela Mårtensson
och Berith Eriksson. Ni kommer alla att lämna ett stort tomrum efter er i
utskottet och i Sveriges riksdag. Ni besitter alla ett mycket stort kunnande
och varmt engagemang i alla de stora frågor som vi behandlar i socialförsäk-
ringsutskottet, nämligen hela socialförsäkringen, flykting- och invandrarpo-
litiken samt studiestödsfrågorna.
Herr talman! Jag har sparat mitt alldeles särskilda tack till sist, och det
riktar jag till Doris Håvik, som också har deltagit i dagens debatt. Doris Hå-
vik har varit ledamot av Sveriges riksdag sedan 1969, först i andra lagutskot-
tet, som ju var vårt utskotts föregångare, och sedan 1971 i socialförsäkrings-
utskottet. Doris Håvik var utskottets ordförande åren 1985-1991 och vice
ordförande åren 1991-1993. Vi har, som Doris Håvik tidigare sade, växlat
på den posten. Vi har haft glädjen och förmånen att få arbeta väldigt länge
tillsammans. Jag vill framföra hela utskottets varma tack till Doris Håvik för
hennes intresse och för det stora kunnande om vårt utskotts ärenden som
hon besitter. Att detta kunnande är allmänt omvittnat framgår också av att
Doris Håvik i dag är ordförande i Europarådets sociala utskott. Ett tack
också, Doris Håvik, för allt gott samarbete och den personliga vänskap som
jag särskilt gläder mig åt. Ett varmt lycka till med nya uppgifter efter ett 25-
årigt troget arbete i Sveriges riksdag!
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
SfU24 Reformering av det allmänna pensionssystemet
Mom. 1 (avslag på propositionen och förslag om annan inriktning)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (nyd)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
Men. ställdes mot res. som bifölls med acklamation.
Huvudvotering:
279 för utskottet
19 för res.
15 avstod
36 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
55
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Reformering av det
allmänna pensions-
systemet och del-
pensionsförsäk-
ringen
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 24 fp, 27 c, 25 kds, 1 -
För res.: 1 s, 18 nyd
Avstod: 1 m, 13 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 4 m, 9 fp, 4 c, 1 kds, 5 nyd, 1 v, 2-
Carl G Nilsson (m) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
avstått från att rösta.
Mom. 2, 3, 7, 18 och 20 (taket i pensionssystemet, m.m.)
1. utskottet
2. res. i motsvarande del (nyd)
Votering:
283 för utskottet
18 för res.
14 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 76 m, 26 fp, 27 c, 25 kds, 1 -
För res.: 18 nyd
Avstod: 13 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 4 m, 7 fp, 4 c, 1 kds, 5 nyd, 1 v, 2-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
SfU26 Delpensionsförsäkringen
1. utskottet
2. men. (v)
Votering:
301 för utskottet
14 för men.
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 76 m, 26 fp, 27 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För men.: 13 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 7 fp, 4 c, 1 kds, 4 nyd, 1 v, 2-
På förslag av förste vice talmannen medgav kammaren att socialförsäk-
ringsutskottets betänkanden SfU18 och SfU27 samt finansutskottets betän-
kande FiU19 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
56
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU18 Vissa tandvårdsfrågor (prop. 1993/94:221).
Kammaren biföll utskottets hemställan om att ärendet skulle avgöras efter
endast en bordläggning.
Anf. 46 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! I detta betänkande behandlas den andra delen av förslaget
om nytt tandvårdssystem. I det första beslutet, som fattades den 29 mars
1994, antogs riktlinjer som innebär att ersättningen från sjukförsäkringen för
vuxentandvård skall kunna lämnas enligt två system: ett system med premie-
tandvård och ett system med åtgärdsbaserad tandvårdstaxa. Vårdgivarna får
välja att tillämpa både premietandvård och åtgärdstaxa eller något av syste-
men. Oavsett vilket system som vårdgivaren väljer skall det inte vara någon
skillnad mellan dem i standard på vården eller på det ekonomiska stödet i
försäkringen.
Bakom principerna för det nya systemet stod regeringspartierna och So-
cialdemokraterna. Vi var överens om att ett nytt tandvårdssystem behövs för
att klara de besparingar som måste göras i tandvårdssystemet.
Bakom majoriteten i dagens betänkande står Socialdemokraterna, Väns-
terpartiet och Ny demokrati.
Herr talman! Jag har med stor noggrannhet efterforskat vad socialdemo-
kraterna i sak är emot i regeringens andra förslag. Jag har inte funnit några
sakskäl för dem att gå emot regeringspartiernas åsikter i utskottet mer än
den kritik som Lagrådet riktat mot förslaget och som vi är överens om i ut-
skottet.
Majoriteten i utskottet väljer att rikta kritik mot regeringsförslaget på ett
antal punkter som Lagrådet påtalat. I stället för att kräva komplettering av
lagförslaget och konkretiseringar på dessa punkter väljer majoriteten att av-
styrka propositionen samt att riva upp principbeslutet från mars 1994.
Vad socialdemokraterna vill ha i stället finns inte redovisat i betänkandet.
De kräver enbart ett nytt förslag. Hur detta skall utformas är det svårt att
bilda sig en uppfattning om.
Herr talman! Regeringspartierna instämmer i sin reservation i den kritik
som Lagrådet framfört. Vi kräver i det fortsatta lagstiftningsarbetet klargö-
rande om de civilrättsliga konsekvenserna och behovet av en komplettering
av 4 § tandvårdslagen.
Vi framhåller att ersättningen i systemen skall utformas så att de påtalade
negativa effekterna motverkas.
I debatten ute bland tandläkarna upplevs majoritetens förslag så, att pre-
mietandvården inte längre är aktuell. Sanningen är den att majoriteten och
reservanterna är överens om att premietandvård och åtgärdstaxa skall finnas
även i det nya förslaget. Ny demokrati får därmed, oavsett vilken sida dess
ledamöter ställer sig på, premietandvård genomförd.
I reservationen tar vi upp ett antal viktiga frågor, avseende dels lagregle-
Vissa tandvårds-
frågor
57
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
58
ringen av premietandvården enligt Lagrådets krav, dels vikten av fri etable-
ring och att samma regler skall gälla för såväl privata som offentliga vårdgi-
vare. Socialdemokraterna säger i sitt särskilda yttrande att de inte vill släppa
etableringen fri i dag, och detta nöjer sig Ny demokrati med.
Vidare tar vi upp specialisttandläkamas situation. I dag får endast speci-
alisttandläkare som var verksamma 1972 rätt till specialisttaxa. Vi föreslår
att de specialisttandläkare som i dag är verksamma skall kunna få tillämpa
specialisttaxa samtidigt som reformen genomförs. Därmed går vi ett steg
mot fri etablering även för specialisttandläkarna, precis som Ny demokrati
önskar. Är inte detta bra, Arne Jansson?
Vi anser vidare att konkurrensen inom tandvården skall öka. Folktandvår-
dens monopol inom barn- och ungdomstandvården skall upphöra och mono-
polet skall avskaffas. Detta vill vi ge regeringen till känna.
Majoriteten i utskottet anser att något ytterligare uttalande inte är nöd-
vändigt. Min fråga blir då: Har Ny demokrati ändrat uppfattning beträffande
barn- och ungdomstandvården?
Vi reservanter vill ge regeringen till känna att landstingens folktandvård
skall särskiljas såväl redovisningsmässigt som organisatoriskt. Majoriteten
nöjer sig med att hävda att om detta inte sker, skall landstingen inte tillföras
några nya uppgifter. Men detta, Arne Jansson, innebär ju inte någon kon-
kurrensneutralitet. Det cementerar nuvarande system som privattandlä-
karna, Ny demorkati och även vi övriga på den borgerliga sidan har kritise-
rat. Är man i Ny demokrati verkligen nöjd med majoritetens förslag? Vill ni
fortsätta med socialdemokraternas etableringskontroll och avsaknad av reell
konkurrens?
I socialdemokraternas särskilda yttrande redovisas att de motsätter sig den
fria prissättningen i åtgärdstaxan. Ny demokrati, precis som regeringspar-
tierna, vill ha en fri prissättning. Trots detta köper ni majoritetsförslaget. Av
detta får ni då ingenting. Det blir ingen fri prissättning.
I socialdemokraternas särskilda yttrande säger de: ”Vi vill dessutom fram-
hålla att enligt samstämmiga undersökningar har svenskarna en mycket god
tandhälsa, kanske den bästa i världen. Vi anser att detta är resultatet av den
tandvårdsförsäkring som infördes 1974. Den organisation som med stöd av
denna därefter byggts upp inom folktandvården har inneburit att framför allt
inom barn- och ungdomstandvården utvecklats ett system som innebär att
dessa gruppers tandhälsa kontinuerligt kan följas och åtgärdas.” Jag har
inget emot folktandvården; den gör ett bra arbete. Men denna lovsång tyder
väl på att socialdemokraterna inte är benägna att göra några förändringar i
barn- och ungdomstandvården.
Eller vad innebär denna deklaration? Är organisationen av barn- och ung-
domstandvården så bra att socialdemokraterna, om olyckan skulle vara
framme och de kommer till makten i höst, kommer att behålla denna inom
folktandvårdens ram? Och vad säger Ny demokrati om detta? Är organisa-
tionen av barn- och ungdomstandvården så bra att valfriheten inte behövs?
Herr talman! I reservationen tar vi klar ställning för ett tillkännagivande
till regeringen när det gäller etableringsfriheten, konkurrensneutraliteten,
barn- och ungdomstandvården samt sedan tidigare den fria taxan.
Ny demokrati har genom att ansluta sig till socialdemokraterna cemente-
rat den socialistiska tandvården i Sverige. När och var några nya grepp mot
ökad konkurrens och etableringsfrihet skall tas vet vi inte. Betänkandet ger
inget svar på detta.
Jag skulle vilja påstå, herr talman, att Arne Jansson har köpt grisen i
säcken. Eller är det kvinnans list osv. som har effektuerat detta?
Vi reservanter går nu Ny demokrati till mötes på alla väsentliga punkter -
kanske nästan litet för långt, om jag får uttrycka mig så. Varför nöjer sig inte
Arne Jansson med att kräva tillkännagivanden i anslutning till sina yrkan-
den?
Ny demokratis riksdagsgrupp, som säger sig stå för konkurrens, etable-
ringsfrihet och privat företagsamhet, blir förd bakom ljuset, Arne Jansson.
Jag beklagar detta. Ni har nu några minuter på er att tänka om i frågan. Jag
förutsätter att ni värnar om de yrkanden som ni själva har framställt i er mo-
tion.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall till reservationen som är
fogad till betänkandet.
Anf. 47 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Nu har vi antagit en partnerskapslag, Sigge Godin, så nu
räcker det inte bara med kvinnans list. Efter detta frieri torde ni ha stora
möjligheter att teckna partnerskap tillsammans.
Jag undrar egentligen vad Socialdepartementets politiska ledning säger
om detta frieri. Jag minns mannen i soffan, han som var så fylld av principer
och reste sig upp och gick. Många av oss tyckte att det var strongt. Var det
grunden för dessa principer som gjorde att Sigge Godin lade upp frieriet på
just det här sättet, dvs. genom att tillmötesgå på alla punkter?
Låt mig allra först inför kammaren göra klart att grunderna för detta be-
tänkande är det betänkande som vi en gång i tiden trodde att vi var överens
om. Men det skall jag återkomma till.
Jag vill inleda med att hälsa sjukvårdsministern välkommen till debatten
om tandvården. Jag efterlyste statsrådets närvaro när vi den 28 mars debatte-
rade principerna. Vi socialdemokrater hade många frågor kring dessa princi-
per som vi gärna ville ha svar på. Kanske hade det varit bättre om statsrådet
hade varit här då.
På något sätt känns detta kanske som något för sent, och man kan ju undra
varför det blev så. I mars var det många - kanske främst vänsterpartister -
som kritiserade oss socialdemokrater för vårt beslut att ställa oss bakom rikt-
linjerna. Det gjorde vi efter lång tvekan och många överväganden. Jag un-
derströk också i debatten att det fanns ett flertal punkter som vi hade frågor
kring. Vi fick med oss utskottet på ett flertal av dessa - som jag också
nämnde i den debatten - men på några punkter reserverade vi oss, därför
att vi tyckte att det var viktigt att främst betona patientens roll.
Jag kallade i den debatten samordningsdelegationen för något av en efter-
tankens kranka blekhet. Det var samordningsdelegationen som skulle tänka
till där regeringen så inte hade hunnit. Många av oss trodde att när proposi-
tion nummer två kom, skulle utskottet få svar på sina frågor. Då skulle vi
socialdemokrater som - i likhet med regeringspartierna - hade ställt oss
bakom principerna få svar på våra frågor. Men därav blev ingenting, och
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
59
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
därav blev det ingen lagrådsgranskning, trots att utskottet hade uttalat sig
för detta. Så här skrev vi i betänkande nr 10:
Utskottet anser, inte minst mot bakgrund av den kritik som riktats mot
förslaget, att det är av vikt att Lagrådet granskar det kommande förslaget.
Utskottet förutsätter att regeringen föranstaltar om en sådan remiss.
Sedan kom proposition nr 221. Regeringen anser inte att de i propositio-
nen framlagda lagförslagen faller inom Lagrådets granskningsområde enligt
Regeringsformen 8 kap. 18 §. Man säger: Invändningar av annat än lagtek-
niskt slag motiverar enligt vår mening inte remiss till Lagrådet. Men utskot-
tet beslutade om lagrådsremiss.
I det fortsatta arbetet när vi skulle ta del av vad Lagrådet hade skrivit fick
vi socialdemokrater med anledning av några av de frågor som vi hade ställt
vid utskottssammanträdet en promemoria från Socialdepartementet. Vi le-
damöter har motionsrätt i fråga om regeringens propositioner, men jag visste
faktist inte att Socialdepartementet eller dess statssekreterare hade förslags-
rätt när det gäller utskottets betänkanden.
Det finns ett utkast till skrivning från Socialdepartementet. Och departe-
mentet tyckte att det skulle skrivas så här: Mot den angivna bakgrunden kän-
ner utskottet tveksamhet inför att på det sätt Lagrådet tycks förorda avvakta
med att ta ställning till det nu framlagda lagförslagen till dess att den närmare
regleringen beträffande premietandvården hunnit färdigställas. Det finns en
påtaglig risk att detta kan leda till osäkerhet om inriktningen för det fortsatta
arbetet och försena detta på ett sätt som inte är önskvärt.
Men det var ju just därför som frågorna hade ställts. Vi ville ju kunna vara
säkra på att detta system var ett system som höll. För att vi skulle kunna
fortsätta att stödja dessa riktlinjer ansåg vi det som mycket viktigt med en
Lagrådsgranskning; det var ett av skälen.
Det är faktiskt riksdagen som är lagstiftare, inte regeringen. Och det finns
inget förbud för Lagrådet, även om departementet skrev som det gjorde i
propositionen, att granska sådana lagar som normalt faller utanför gransk-
ningsområdet. Dessutom har inte Lagrådet bara att granska lagförslag som
läggs fram i propositionerna utan även de lagar som bör läggas fram utan att
så skett. Lagrådet har då att ta ställning till om det behövs en reglering i lag
eller om det är tillräckligt med en reglering i annan författning. Det var skä-
let till att vi socialdemokrater blev ytterst förvånade över det som hände.
Bland gårdagens post fann jag det senaste numret av Tandläkartidningen.
I detta nummer hade statssekreterare Göran Rådö en artikel om dagens de-
battämne. ”Premietandvård införs - endast oklart när” var rubriceringen. Vi
har också hört Sigge Godin nämna att man är helt överens om premietand-
vård. Men det gäller inte det beslut som majoriteten står bakom. Riktlin-
jerna om hur tandvården skall reformeras rivs nämligen upp och arbetet fort-
sätter förutsättningslöst.
Jag återkommer till Tandläkartidningen. Ovan den rubrik som jag
nämnde hade man satt en extra rubrik. Den löd: ”Riksdagsbesluten hittills”.
Jag är inte riktigt på det klara med varför artikeln skrevs, men troligtvis är
inlägget ett försök till tolkning av det preliminära beslut som fattats vid ut-
skottssammanträdet den 10 maj, vilket närmast innebar ett avslag på propo-
60
sition 221. Detta beslut föranledde nämligen ett pressmeddelande från ut-
skottets sida.
Det skall i och för sig erkännas att även jag hade kunnat skriva en artikel
den 10 maj, även om den säkerligen hade haft ett något annorlunda innehåll.
Statssekreteraren bemöter nämligen inte med ett ord den kritik som frågan
fått. För mig hade det varit viktigt att skriva om den oro som utskottet kände
över de många oklarheterna kring regeringens förslag. Jag hade skrivit om
de socialdemokratiska kraven på större hänsynstagande till patienternas be-
hov. Jag hade skrivit om Lagrådets svidande kritik, och jag hade definitivt
skrivit om det faktum att en majoritet av utskottet tyckte, och tycker, att
frågan om reformeringen av vuxentandvården hittills skötts på ett slarvigt
sätt.
Men frånsett detta, hade alltså även jag kunnat skriva en artikel i Tandlä-
kartidningen och kunnat göra ungefär samma analys som statssekreterare
Rådö av vad som borde blivit en naturlig följd av utskottets preliminära be-
slut. Nu har emellertid Tandläkartidningen en lång pressläggning, eller
också hade statssekreteraren - precis som många av oss - tappat greppet om
alla turer vid utskottens sammanträden. Det blev ju inte så.
Jag vill klart deklarera i denna kammare: Det är inte socialdemokraternas
fel att hela ärendet nu går tillbaka till Socialdepartementet och regeringen.
Utöver den brist på helhetssyn i detta ärende, brist på intresse för uppgörel-
ser med Socialdemokraterna och brist på respekt för riksdagens kompetens-
något som Socialdepartementet visar i denna fråga - är det ju faktiskt Rosen-
bad som har krånglat till det för oss.
Om Peter Egardt hade kunnat avstå från att skicka fram Margit Gennser
som bärare av den lilla brasklappen märkt ”etableringsfrihet”, hade vi inte
varit i denna situation. Om den politiska ledningen på Socialdepartementet
hade avstått från att hota med nydemokratiskt stöd och med brasklappar och
annat, hade vi kanske haft en annan debatt i dag.
Nu blev i stället etableringsfriheten en helig ko i tandvårdsdebatten. San-
ningen är ju i stället att etableringsfrihet inte är något annat än en gökunge
i dagens tandvård. Det är nämligen inte bristen på tandläkare som är proble-
met, utan det är världens högsta tandläkartäthet som är problemet.
Sverige har världens högsta tandläkartäthet säger Sveriges tandläkarför-
bund. Vid en uppvaktning hos utbildningsutskottet - där jag är suppleant -
jämförde man i Sveriges Tandläkarförbund Sveriges situation, med en tand-
läkare per 900 invånare, med Storbritanniens, där det finns en tandläkare
per 3 000, och med Tysklands, där det finns en per 1 500 invånare. Låt mig
citera: ”Den investering i förbättrad tandhälsa som satsningen på den nuva-
rande tandvårdsförsäkringen inneburit, ger nu frukt. På sikt kommer i stort
sett hela den svenska befolkningen att ha en mycket god tandhälsa.” Så skri-
ver tandläkarna. Vidare skriver de: ”Den nya tandvårdsförsäkringen, pre-
mietandvården, tillsammans med det faktum att subventioneringen från
samhället till tandvården fortsätter att minska, kan innebära en starkt mins-
kad efterfrågan på tandläkartjänster.”
I detta läge blåser regeringen till strid i tandvårdsfrågan. Regeringsförkla-
ringen skall genomföras och därmed basta. Plötsligt får frågan om tandsta-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
61
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
62
tus, ekonomi och försäkringsreformering en helt underordnad betydelse. På
den heliga konkurrensens altare slaktas inga heliga kor.
Naturligtvis undrar både svenska folket och tandläkarna vad vi håller på
med; det gör vi socialdemokrater också. En regering som skaffar sitt land ett
budgetunderskott på 200 miljarder kronor och som ändå har råd att genom-
föra dyrbara transaktioner, exempelvis vårdnadsbidraget, har i och för sig
bevisat att den inte är villig att ta ansvar för landets ekonomi. Men är det så
klokt med fri etablering av tandläkare i dag?
I detta läge måste jag nog härma statsministern, herr talman. Jag lovar att
det inte skall bli en vana, men Carl Bildt brukar vifta med Aftonbladet i alla
debatter, och jag tänkte faktiskt göra detsamma. I artikeln med rubriken
Den svenska tandrötan skriver tidningen om tandläkare som inte har fler pa-
tienter än 300-400, trots att det är en allmän åsikt att en tandläkarpraktik
behöver 800-900 patienter för att gå ihop. ”En hungrig tandläkare är en far-
lig tandläkare” säger en övertandläkare i artikeln och undrar vilken vård pa-
tienter får vid en undersysselsatt praktik. Enligt borgerlig syn är det tydligen
bättre att stimulera till än högre konkurrens mellan dessa än att reformera
tandvårdsförsäkringen.
Herr talman! Jag tvingas erkänna att min oro från debatten den 28 mars i
år i allra högsta grad är befogad. Det som styrde propositionens utseende
var en önskan att tillgodose vårdgivarens intresse mer än omsorgen om tand-
vårdslagens 2 §. Lagen säger: ”Målet för tandvården är en god tandhälsa och
en tandvård på lika villkor för hela befolkningen.” Detta är grundläggande
för våra ställningstaganden som vi utvecklat i vårt särskilda yttrande. Det är
ett av skälen till att jag i dag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 48 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig böija med att tala om varför jag har beskrivit för
dem i Ny demokrati på vilka punkter vi har gått dem till mötes. Det beror
på, Margareta Israelsson, det hejdlösa frieri som ni socialdemokrater har
sysslat med under den senaste veckan till Ny demokrati. Jag önskar er lycka
till i det frieriet; det kanske är välbehövligt. Men ni kanske också kommer
att få konstatera vart det bär.
Jag skulle också vilja säga till Margareta Israelsson vad gäller papperet
från Socialdepartementet: Släng det i papperskorgen! Utskottet skriver vad
det vill utan att fråga någon. Det behöver ni inte vara oroade över.
Margareta Israelsson säger att det inte är Socialdemokraternas fel att det
inte händer någonting i den här frågan nu. Ja, men det är ju ni som river upp
principbeslutet. Att ni säger nej till propositionen kanske jag kan stå ut med,
men ni river också upp principbeslutet. Vad skali då hända? Vilka signaler
ger detta till aktörerna på marknaden?
Ni har också kritiserat det nya systemet därför att patienterna har en svag
ställning. Men ni avskriver alltihop och river upp alla beslut, när vi säger att
vi vill lagstifta för att öka tryggheten för patienterna. Vad tycker ni att man
skall göra för att de skall kunna vara bra aktörer på marknaden och ha en
lagstiftning i ryggen, så att de verkligen klarar av att välja på rätt sätt? Det
säger ni inte.
Jag funderar litet över det långa och välfyllda särskilda yttrandet, och min
fråga är: Varför utvecklar ni era synpunkter i ett särskilt yttrande? Fick ni
inte gehör hos Ny demokrati? Eller är detta återigen ett listigt knep för att
inte väcka den björn som sover, för att nydemokraterna inte skall komma
på att de mister etableringsfriheten, konkurrensneutraliteten, den fria taxan
osv.? Barn- och ungdomstandvården får man inte heller lyfta ut på den pri-
vata marknaden även om barn och föräldrar tycker det.
Många av de frågor som Lagrådet har tagit upp har vi tagit till oss, och vi
har skrivit mycket starka tillkännagivanden om detta till regeringen. Vi har
dessutom krävt lagstiftning. Det är rimligt att göra på det sättet. Mina funde-
ringar är också vad Socialdemokraterna vill göra i fortsättningen. Vilket
tandvårdssystem skall vi ha i Sverige?
Anf. 49 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:
Herr talman! Om jag har friat till någon så är det till ledningen för Social-
departementet och den borgerliga gruppen. Det vill jag göra klart. Det frie-
riet har jag fått nej på. Det kan jag också göra klart. Nu avstår jag från fort-
satta frierier.
Den majoritet som står bakom det här betänkandet hade också kunnat
bestå av den borgerliga gruppen. Skälet till att betänkandet ser ut som det
gör är att vi som yrkade avslag på propositionen var i majoritet. Vi hade helt
olika skäl för att yrka avslag, men det som förenade Ny demokrati och oss
var synen på kritiken i Lagrådsgranskningen och kritiken mot hanteringen.
Sigge Godin frågar nu varför vi från socialdemokratiskt håll inte vill gå
vidare. Det är helt tydligt: Vi får ju inte svar på våra frågor. Vi kan inte säga
att vi nu gör ytterligare förändringar och tar ett steg till, och så får vi se om
vi kan ta upp problemställningarna om något år.
Om vi skall stå bakom riktlinjer för ett reformerat system måste vi göra
det tillsammans. Vi får också försöka utforma förslagen efter det. Men om
ni inte vill göra det, och i stället vill syssla med frierier, skall ni göra det. Vi
vill stå för en tandvårdsförsäkring som skapar trygghet för patienten. Så
länge vi inte får några deklarationer som visar att det är den reformeringen
som kommer att bli verklighet, står vi inte bakom förslag eller riktlinjer.
Anf. 50 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Sverige har ett betydande budgetunderskott, som vi alla
borde vara medvetna om vid det här laget. Om vi inte kan komma till rätta
med det kan vi inte återskapa full sysselsättning, Margareta Israelsson. Vi
tvingas därför ta oss samman och se på alla socialförsäkringssystem, rätta till
bristerna, skapa hållbara och bärande system, som bevarar välfärden och
inte slår mot de sämst ställda. Därför är det bra om även tandvården får sin
reformering i dag och om frågan inte skjuts upp på en oviss framtid. Det
handlar om ganska stora besparingar och om system som skall hålla in i fram-
tiden.
Ni har tidigare sagt att ni inte vill ha den fria taxan. Om ni river upp prin-
cipbeslutet faller också den frågan. Jag beklagar detta, och Ny demokrati
kanske gör det ännu mer - vi får höra vad man säger.
Jag ställde tidigare en mycket rak fråga till Margareta Israelsson: Varför
utvecklar ni alla era synpunkter i ett särskilt yttrande? Är det list och knep
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvärds-
frågor
63
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
64
bakom, eller fick ni inte gehör för det ni egentligen ville göra, där ni egentli-
gen vill stämma i bäcken? Ni vill ju inte ha någon etableringsfrihet - det är
inte alls nödvändigt. Ni hänvisar till att tandläkarna tycker så, men frågan
är vad ni själva tycker. Ni vill inte ha konkurrensneutralitet. Ni säger i varje
fall att det inte behöver göras några tillkännagivanden, utan att det kan vara
som tidigare.
På punkt efter punkt tar ni tillbaka det som ni sade i det förra betänkandet.
Det förvånar mig storligen att ni säger att ni inte vill klara ut den här frågan -
som jag trodde att vi var helt överens om. Det gäller alltså vilket system som
vi skall jobba fram och vilka problem vi ser med det system som vi sedan vill
utreda, vilka frågetecken som skall rätas ut för att systemet skall bli bra och
hålla i framtiden. Då hänvisar ni till en person i utskottet. Det får inte gå till
på det sättet.
Lägg korten på bordet, socialdemokrater, och tala om vad frågan handlar
om och vilket tandvårdssystem ni vill ha! Det är det som alla aktörer på den
här marknaden behöver få veta, så att de kan planera sin framtid.
Anf. 51 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:
Herr talman! När det gäller budgetunderskottet instämmer jag helt i det
Sigge Godin sade. Vad är det för regering som har skaffat oss detta budget-
underskott? Den måste vi avsätta. Det kan jag också instämma i. Vi måste
få en ledning för detta land som tar ansvar för landets ekonomi. Av detta
skäl vill vi också genomföra de besparingar som vi var överens om och som
vi har räknat med i vår budget. Vi har redan sagt att det får ankomma på
regeringen att göra en sådan redigering av taxan.
Varför skriver vi ett särskilt yttrande? Jag ber om ursäkt för att jag inte
tidigare svarade på Sigge Godins fråga - det var inte min mening att låta bli.
Vi har utvecklat de tankar som vi vill föra fram - det har man full rätt att
göra. Jag sade att det här betänkandet har sin grund i att vi är två partier i
majoritet som är överens om att inte anta den proposition som nu föreligger.
Vi har därför enats om att avstyrka den och att riva upp riktlinjer. Det bety-
der inte att vi i dessa två partier har exakt samma synpunkter i alla tandvårds-
frågor. Men vi är överens i den här frågan, och därför ser betänkandet ut
som det gör. Vi har i övrigt utvecklat våra synpunkter för att de skall vara
klara.
Sigge Godin ber att jag skall utveckla hur det framtida tandvårdssystemet
skall se ut. Då vill jag bara påminna om att en socialdemokratisk socialminis-
ter 1991 tog initiativ till en försöksverksamhet för att se hur tandvården
skulle kunna reformeras. När nuvarande regering, efter en enmansutred-
ning, kom med sin proposition tyckte vi att det var synd att det hade gått
så fort att vi inte kunde utvärdera försöksverksamheten, men vi ansåg att
besparingen var mycket viktig. Vi ställde därför upp på den, även om vi
tyckte att det gick snabbt och hade invändningar mot en del av principerna
och frågorna däromkring. Men i övrigt - det måste jag säga till Sigge Godin -
ankommer det enligt min mening inte på oppositionen att i den utsträck-
ningen lägga fram förslag till förändringar nu. Dem skall vi självfallet ut-
veckla antingen i en motion eller i en proposition, om väljarna ger oss förtro-
endet att överta ledningen här i landet efter valet.
Anf. 52 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag har i likhet med övriga närvarande i kammaren lyssnat
på Margareta Israelsson. Jag vill bara säga att det inte var speciellt uppbygg-
ligt att göra det.
För den fortsatta debatten är det kanske synd att Arne Jansson inte fick
ordet före mig, så att vi alla kunde ta del av likheterna i uppfattning mellan
Margareta Israelsson och Arne Jansson.
Jag hade tyvärr inte tillfälle att delta i den förra debatten, beroende på
engagemang som var inbokade tidigare. Men jag har förstås läst protokollet,
Margareta Israelsson. Jag tyckte inte att det heller var så uppbygglig läsning
när jag läste Margareta Israelssons inlägg. Jag syftar då på att hon i sitt första
långa inlägg den gången slog sig för bröstet över hur duktig man var på so-
cialdemokratiskt håll. Förslaget om premietandvård hade tagits fram av en
socialdemokratisk minister, sade Margareta Israelsson, och det må väl möjli-
gen vara hänt - i en viss politisk kultur, som jag känner mig litet främmande
för, ingår det mycket av skryt över egna insatser.
Vad som störde mig mer var att Margareta Israelsson använde det tillfället
för att närmast håna personer på den borgerliga kanten, som tidigare kanske
inte hade varit så förtjusta i förslaget, för att de nu tyckte ungefär som Mar-
gareta Israelsson. Om man läser det inlägget och sedan lyssnar på Margareta
Israelsson i dag kan man inte tro att det är samma människa. Det är samma
namn, det är samma riksdag, det är bara några månader emellan, men det
är svårt att tro att det är samma person som har gjort de här två inläggen. I
det ena slår hon sig för bröstet för att socialdemokraterna vill mycket mer i
den här frågan. I det andra försöker hon försvara att socialdemokraterna
några månader senare springer ifrån t.o.m. de riktlinjer som då antogs.
Bakgrunden till Margareta Israelssons hätska angrepp nu på t.ex. Sigge
Godin är förstås att hon vet att hon har hela handen, för att inte säga hela
armen, i syltburken, och att detta är ganska uppenbart för alla som ser på.
Därför måste hon bölja tala om partnerskap, om Sigge Godin, om Ny demo-
krati och alla möjliga andra saker. Hon hoppas dölja vad som nu hänt, nämli-
gen att hon inte bara har velat avstyrka propositionen utan också aktivt plä-
derar för att riva upp de riktlinjer som utskottet och riksdagen antog i slutet
av mars. Jag känner inte Margareta Israelsson så väl, men jag har ändå svårt
att tro att hon är speciellt stolt över det agerande som nu rullas upp inför oss
alla.
Margareta Israelsson gjorde en stor affär av att hon inte har fått svar på
ett antal frågor och antyder att det är därför som hon nu vill riva upp det
hon var för i mars. Så kan det väl vara ibland - det finns säkert brister i den
proposition som jag har överlämnat till riksdagen, precis som det finns bris-
ter i väldigt mycket av det vi människor gör. Men om Margareta Israelsson
hade velat gå vidare hade hon förstås gjort tillkännagivanden på de punkter
där hon tyckte att det fanns brister i propositionen och räknat med att de
sakerna skulle klaras upp i samordningsdelegationen och på andra sätt. Nej,
så ville hon inte göra.
Vad som något mer förbryllar mig är att Margareta Israelsson vill göra be-
kant för hela kammaren att hon har friat till mig. Jag har inget emot frierier,
vill jag gärna säga, herr talman. Och jag har heller ingenting emot frierier
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
från Margareta Israelsson. Men jag är väl litet oerfaren i sådana samman-
hang, eftersom jag i det här fallet inte tycks ha uppskattat frieriet till fullo.
Jag trodde att det fanns möjlighet att bli överens och åstadkomma en bred
samsyn, här på samma sätt som i den stora pensionsfrågan, som vi har be-
handlat tidigare under dagen, och i många andra frågor, t.ex. när det gällde
psykiatrin, som riksdagen behandlade häromveckan.
Men så var det ju inte - Margareta Israelsson hade försett sitt frieri med
väldigt tydliga krav. Jag skall inte gå in på detaljerna i frieriet, om inte Mar-
gareta Israelsson själv vill göra det, men det handlade bl.a. om att man var
tvungen att avstyrka propositionen m.m. Att beskriva detta så, att andra vi-
sat brist på intresse för en uppgörelse, är väl möjligen att centrera det litet
för mycket. Med detta lämnar jag Margareta Israelsson i detta inlägg.
Herr talman! Dagens proposition handlar i huvudsak om sådana saker
som etableringsfrihet, konkurrensneutralitet m.m. Inför beslutet i kamma-
ren i eftermiddag finns det två förslag som står emot varandra. Det ena är
ett förslag som backas upp av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Ny
demokratis representant i utskottet, Arne Jansson. Det andra är ett förslag
som de fyra borgerliga partierna står bakom.
På det här området - när det gäller sådant som rör frågan om offentligt
och privat inom välfärdssektorn, valfrihet, etableringsfrihet, konkurrens-
neutralitet - finns det traditionellt mycket stora skillnader mellan blocken,
skillnader som de som är det minsta intresserade av svenskt samhällsliv kän-
ner till sedan lång tid tillbaka. Inom socialdemokratin - det gäller inte varje
socialdemokrat som person men inom socialdemokratin i stort - är man inte
så rasande förtjust i valfrihet inom den offentliga sektorn; man har varit det
litet mer ibland på senare år, men ändå inte så mycket. Man har många
gånger varit pådrivande för att genomföra åtgärder som har inneburit att
man har avskaffat etableringsfrihet. Man har inte varit så intresserad av kon-
kurrensneutralitet. Det där märktes ganska tydligt nyss då Margareta Is-
raelsson kallade etableringsfriheten en gökunge. Detta är den ena uppfatt-
ningen, Socialdemokraternas och naturligtvis än mer Vänsterpartiets.
Den andra uppfattningen är de borgerliga partiernas. De driver på för att
åstadkomma mer av valfrihet i Sverige, mer av etableringsfrihet och mer av
konkurrensneutralitet och har genomfört flera valfrihetsreformer under den
här perioden, reformer som socialdemokraterna många gånger har hotat
med att riva upp, om de skulle vinna valet i höst.
Herr talman! Om Arne Jansson eller någon annan i denna kammare tror
att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet kommer att vara bättre på att ge-
nomföra eller slå vakt om valfrihet, etableringsfrihet och konkurrensneutra-
litet än vad de borgerliga partierna är kan Arne Jansson tro på precis vad
som helst. Han kan tro på älvor, tomtar och troll, på små gröna gubbar eller
på flygande tefat, om han tror att socialdemokraterna bättre arbetar för
dessa värden än de borgerliga partierna. Är det så att han tror det, herr tal-
man, då tycker jag att han skall rösta med Socialdemokraterna och Vänster-
partiet.
Anf. 53 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:
Herr talman! Jag börjar nu förstå varför statsrådet Könberg inte deltog i
debatten den 28 mars och varför det var jag som på mitt personlighetskluvna
sätt fick tala för premietandvården tillsammans med Pontus Wiklund. Jag
hörde då inte så mycket om det nya tandvårdssystem som den borgerliga
gruppen står bakom. Det var faktiskt väldigt fåordigt. Jag antar att det är
därför som det har blivit mindre och mindre och mindre om premietandvår-
den i reservationen. Det ligger så att säga i frieriförpackningen.
Det är riktigt att det är en något märklig situation. Som jag har deklarerat
tidigare tänker jag inte delta i något allmänt frieri till Ny demokrati. Jag inser
nu att också Bo Könberg är hitsänd för att fullfölja detta frieri. Detta gör nu
två folkpartister, och jag ser att det sitter en hel stab vid sidan om statsråds-
bänkarna. Jag bara väntar på att även Bengt Westerberg skall komma och
stämma in i hyllningskörerna.
Vad jag tycker skulle ha varit intressant vore att få några klarlägganden
av hur ni ämnar gå vidare för att utveckla det här tandvårdssystemet. Bo
Könberg gjorde sig lustig över vad jag sade i den förra debatten. Jag sitter
med protokollet framför mig. Jag talade med värme om tandvårdsförsäk-
ringen. Jag talade om behovet av trygghetssystem och en försäkring till gagn
för människorna. Jag talade om den kritik som vi hade framfört och som
utskottet hade ställt sig bakom. Jag talade dessutom om de reservationer
som vi hade fogat till det betänkandet. Jag känner mig inte kluven i den frå-
gan - några sådana problem har jag inte. Jag tänkte faktiskt ett tag att jag
skulle hålla samma anförande i dag.
Problemet för oss i utskottet är att tiden går och vi inte får några riktiga
klarlägganden kring hur denna tandvårdsreformering skall gå till. Det är
problemet. Vi har saknat dessa klarlägganden.
Jag hyser ett stort förtroende för Christer Lindbloms möjligheter att göra
ett mycket gott arbete i samordningsdelegationen. Ingen skugga skall falla
på honom i denna fråga. Jag måste säga detta, eftersom ingen har tagit upp
det nu. Jag har nämligen sagt detta personligen till Christer Lindblom.
Det är något märkligt att regeringen väljer att först komma med en prin-
cipproposition som möts av mycket stark kritik från utskottet, en svidande
kritik från Lagrådet och många frågor från oss socialdemokrater. Sedan skall
en samordningsdelegation arbeta. Den hinner knappt komma i gång, och
svärtan hinner knappt torka i protokollet från debatten här i kammaren,
förrän nästa proposition kommer. I den tar man inte på något sätt hänsyn
till vad vi har frågat om och sagt tidigare. Det beklagar jag. Det är synd att
statsrådet inte kan bemöta det på något sätt.
Anf. 54 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Det gläder mig att höra att Margareta Israelsson har ett stort
förtroende för Christer Lindblom och den samordningsdelegation som är
tillsatt just för att reda ut ett antal praktiska frågor inför sjösättandet av det
tandvårdssystem som skulle bygga på de principer som riksdagen ställde sig
bakom i mars. Det är utmärkt.
Det är litet svårt att förstå att detta stora förtroende för honom på något
sätt kan vara ett argument för att inte stå fast vid de gamla riktlinjerna. Med
risk för att vara tjatig vill jag säga att Margareta Israelsson inte bara kritise-
rar propositionen. Hon vill inte bara avslå propositionen. Hon vill riva upp
de riktlinjer som hon var för i mars.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
67
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
Bakgrunden till detta är antingen att jag inte har svarat tillräckligt till-
fredsställande på ett frieri som tydligen har ägt rum nyligen och som jag
tycker mig känna igen de yttre konturerna av eller att hon inte har fått svar
på vissa frågor som hon har ställt.
Margareta Israelsson säger att hon i dag skulle ha kunnat hålla samma an-
förande som i den förra debatten. Jag kan inte vara säker på att det inte är
sant, men det skulle nog ha gjort ett väldigt märkligt intryck.
Anf. 55 MARGARETA ISRAELSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det verkar som om argumenten är uttömda
från statsrådets sida. Jag vill bara till protokollet få noterat att de som nu
förespråkar ett nytt tandvårdssystem i den här kammardebatten inte har
framfört några klarlägganden kring hur systemet är tänkt att fungera.
Det är beklagligt. Jag inser också att det kan finnas oklarheter kring ut-
gången av den omröstning som så småningom skall ske i frågan. Jag kan
tänka mig att det i dag finns tandläkare, tandhygienister och tandtekniker
som också har funderingar kring hur deras arbetssituation kommer att se ut.
Det är något märkligt att riksdagen skall fatta principbeslut och stifta lagar
utan att vi riktigt vet vad som kommer att hända. Det får vi se. Ansvaret
skall läggas på några personer i en samordningsdelegation, och eventuellt
kommer en uppföljande proposition.
Vore det inte bättre om vi fortsättningsvis vid en reformering av stora sy-
stem såg till att först utreda, fundera och diskutera med dem som skall arbeta
med frågorna och sedan komma med ett genomtänkt redan samordnat för-
slag?
Anf. 56 Statsrådet BO KÖNBERG (fp):
Herr talman! Jag tror också att många tandläkare, tandhygienister och
andra är mycket intresserade av att veta vilka villkor som kommer att gälla
för deras verksamhet.
De har förstås frågor. Många av frågorna har besvarats. Andra frågor
kommer att få sitt svar i förberedelsearbetet.
I det här fallet är det inte så lätt för dessa människor att få svar. De tror
förstås att det beslut som fattades med en stor majoritet i Svea rikes riksdag
gäller. Det största oppositionspartiet i riksdagen ställde sig i mars bakom
riktlinjerna för hur det fortsatta arbetet skulle utformas. I juni lyckas even-
tuellt det stora oppositionspartiet driva igenom precis motsatsen. Då får
dessa människor inte speciellt mycket till besked.
Det är inget tvivel om att den största förvirringen för den svenska tand-
vårdspersonalen och för de svenska tandvårdspatienterna uppstår om Mar-
gareta Israelsson i dag lyckas med att riva upp riktlinjebeslutet från i mars.
Anf. 57 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan och avslag på reservationen i
betänkande SfU18, Vissa tandvårdsfrågor.
Jag kan inte låta bli att kommentera det som statsrådet Könberg sade. Han
sade att Arne Jansson kan tro på precis vad som helst, t.ex. älvor och troll.
68
Jag måste säga att jag i detta sammanhang hellre tror på dessa sagoväsen än
på de valser som statsrådet försöker dra.
Nu skall jag gå över till mitt egentliga anförande.
Den 29 mars i år fattade borgarna tillsammans med Socialdemokraterna
ett majoritetsbeslut om att genomföra det första steget mot ett förändrat sy-
stem för vuxentandvården. Man ställde sig bakom moment efter moment i
socialförsäkringsutskottets betänkande nr 10.
Ett enigt Ny demokrati röstade mot detta mycket ofullständiga och verk-
lighetsfrämmande förslag. Förslaget hade varit på remiss hos bl.a. Finansin-
spektionen och Konkurrensverket.
Den kritik som man där levererade var av den grad att varje seriös och
ansvarskännande människa skulle ha reagerat. Det gjorde dock inte politi-
ker i Sveriges riksdag.
Finansinspektionen säger bl.a. att det remitterade utredningsmaterialet
rörande premietandvården, förutom att vara ofullständigt, är för vagt for-
mulerat för att kunna ligga till grund för något ställningstagande vad avser
tandvårdsförsäkringens framtida utformning. Dessutom säger man att den
föreslagna premietandvården är att betrakta som en försäkring. Emellertid -
som framgår av 1 kap. 1 § FRL, lagen om försäkringsrörelse - får försäk-
ringsrörelse endast drivas av försäkringsaktiebolag och likställda. Enligt för-
slaget skall den premiebaserade tandvården vara en del av den allmänna för-
säkringen, varför verksamheten i förekommande fall inte kommer att falla
under FRL. Oklarhet råder för övrigt om ansvarsfördelningen på flera områ-
den. Några skyddsregler för tandläkarföretagets soliditet har inte uppställts,
trots att syftet är att ersätta det nuvarande subventionssystemet. Vidare kon-
stateras svårigheten i det motsatsförhållande som uppstår mellan patient och
tandläkare. Det skall bli en effektivare tandvårdsförsäkring säger rege-
ringen. Finansinspektionen ställer sig frågan: För vem?
Konkurrensverket fyller sedan på. Konkurrensverket vill betona att åtgär-
der bör vidtas, innan ersättningssystem med premie- och avgiftskonkurrens
införs, för att åstadkomma konkurrens på lika villkor. Detta saknas för när-
varande. Man menar att folktandvårdens olika verksamheter måste avskiljas
redovisningsmässigt och organisatoriskt och att frågan om lika konkurrens-
villkor när det gäller mervärdesskatt måste lösas. Dessutom bör markna-
derna för barn- och ungdomstandvård samt för sjukhus- och specialistvård
öppnas för konkurrens.
Vidare konstaterar man att förslaget om premietandvården innebär ett sy-
stem som är skräddarsytt för folktandvården. Försäkringspengar slussas
inom systemet mellan äldre, sjuka patienter och unga, friska. Härigenom
subventioneras den offentligt producerade tandvården ytterligare. Den hade
redan tidigare monopolställning, och den garanteras ytterst av landstingens
beskattningsrätt.
Den kontraktstandvård som föreslås minskar i själva verket valfriheten,
eftersom grundtanken är att patienten skall avtala bort valfriheten. Den en-
skilde privattandläkaren tvingas bli försäkringsgivare, vilket kan väntas
bädda för krångel och konflikter.
De s.k. klass 1-patienterna - som har en bra tandstatus - blir mycket efter-
traktade. Tandläkarna kan genom dem få lättförtjänta pengar. Klass 3-pa-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
69
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
70
tienterna - som bl.a. många pensionärer med stort behandlingsbehov till-
hör - blir rena förlustaffären. Risken är uppenbar att de inte kommer att få
den adekvata tandvård som de har rätt till. Nu försämrar regeringen åter för
de sämst ställda i samhället.
Patienter och berörda tandvårdsgivande instanser och det svenska folket
ville inte ha det nya systemet. Det var alltså endast en majoritet av riksdags-
politikerna som ville ha det sågade förslaget. Väldigt många frågar sig hur i
all världen sådant skräp kan få gehör i Sveriges riksdag.
Jo, regeringen med Folkpartiet i spetsen lovade socialdemokraterna litet
i hemlighet att om de röstade för det nya systemet skulle man ytterligare låta
cementera landstingets existens. Folktandvården skulle därmed lämnas fri
från konkurrens inom barn- och ungdomstandvården och samtidigt få be-
hålla sin makt som kontrollerande och arbetsutförande enhet.
För bl.a. Sigge Godin vill jag påpeka att eniga borgare och socialdemokra-
ter på punkt efter punkt röstade ned Ny demokratis krav. Våra krav gällde
bl.a. ingen premietandvård, fri etablering för tandläkare och minskade tand-
vårdskostnader för s.k. fattigpensionärer som dessutom främst kommer att
drabbas av det nya systemet. Vi vill också att landstingen skall finansieras
enbart med tandvårdsförsäkring och patientavgifter och att landstingens roll
med myndighetsuppgifter tillsammans med rörelseverksamhet måste särskil-
jas. Dessutom kräver vi fri etableringsrätt för specialistvård och fri konkur-
rens inom den nu av landstinget monopoliserade verksamheten inom barn-
och ungdomstandvård. Det här var alltså Ny demokratis krav, och dem rös-
tade samtliga borgerliga partier emot. Då gjorde de det. Då var dessa förslag
inte värda att rösta på. Senare kom det dock att hända saker och ting.
Utskottet hade dock i viss mån anammat kritiken från nämnda verk och
Ny demokrati och föranstaltade i sitt betänkande till regeringen bl.a.: Ut-
skottet förutsätter att regeringen i den kommande propositionen förtydligar
hur premievårdssystemet och den åtgärdsbaserade taxan skall förhålla sig till
varandra och hur konkurrensneutraliteten skall upprätthållas. Vidare sades
att det är av vikt att Lagrådet granskar det kommande förslaget. Utskottet
förutsätter att regeringen föranstaltar om en sådan remiss. Enligt utskottets
mening råder stor osäkerhet om det ekonomiska utfallet av det nya systemet,
och utskottet förutsätter att regeringen i den kommande propositionen när-
mare redogör för de ekonomiska beräkningarna. Detta är bara en del av allt
som sägs.
Nåväl, med detta i bagaget skulle regeringen återkomma. Så gjorde den i
sin proposition nr 221. Ingenting i denna proposition innehåller det utskottet
krävt! På ett mycket utstuderat flagrant sätt försöker regeringen nu köra
över Sveriges riksdag genom att i propositionen skriva: ”Regeringen anser
inte att de i propositionen framlagda lagförslagen faller inom Lagrådets
granskningsområde enligt 8 kap. 18 § regeringsformen. Invändningar av an-
nat än lagteknisk art motiverar enligt vår mening inte remiss till Lagrådet.”
Regeringens uppenbara nonchalans och ohörsamhet inför Sveriges riks-
dag - det svenska folket - är inte bara anmärkningsvärt skrämmande utan
det gränsar till att åtgärder måste vidtas. Inom parentes kan jag nämna att
jag i det här sammanhanget i dag har KU-anmält regeringen och bett om en
granskning av ärendet.
Ny demokrati kräver nu efteråt i en skrivelse till socialförsäkringsutskottet
att utskottet skall begära in Lagrådets yttrande. Vi har fått ett totalt gehör
från det övriga utskottet om att en sådan granskning måste göras.
Vad händer? Jo, Lagrådet avrättar propositionen på punkt efter punkt och
har t.o.m. svårt att summera negationerna i en sammanfattning. Till slut blir
det dock: ”Mot den föreslagna lagregleringen kan följaktligen riktas allvarlig
kritik för oklarheter och brister. Lagrådet är inte heller övertygat om att re-
gleringen är så utformad att den kan antas tillgodose angivna syften. Lagrå-
det kan därför inte tillstyrka att förslagen - även om de ändras i enlighet med
de anmärkningar som redovisas i det följande - utan ytterligare ändringar
och kompletteringar läggs till grund för lagstiftning.” Det här är en mycket
skrämmande anmärkning.
Förutom Finansinspektionen, Konkurrensverket, patienter, vårdgivande
enheter och svenska folket har nu även Lagrådet avrättat förslaget om en ny
vuxentandvård. Nu börjar man förstå varför regeringen inte ville låta Lagrå-
det granska propositionen.
Herr talman! Dessutom tillkommer följande fakta som tydligen inte har
beaktats av regeringen. För att kunna tillämpa premietandvård krävs ett in-
rättande av ett integritetskänsligt vårdersättningsregister som måste inklu-
dera vårdgivare och patienter. Med sin täckning av 5-6 miljoner människor
kommer detta register att bli det absolut största.
Datainspektionen har nyligen i ett aktuellt analogt ärende i Östergötland
avslagit en ansökan från en försäkringskassa just på grund av registrets inte-
gritetskänslighet.
Detta påkallar osökt att följande fråga ställs till regeringen: Anser rege-
ringen att frågan om inrättande av ett vårdnadsregister för den nya tand-
vårdsförsäkringen skall tillståndsprövas enligt datalagen eller den särskilda
lagstiftning om vårdersättningsregister som regeringen aviserat?
Det är närmast ett litet bombnedslag när Finansinspektionen vid brevför-
frågan under mellantiden konstaterar, vilket är fantastiskt intressant, att en
tandläkare som väljer att stå utanför tandsvårdsförsäkringen och som samti-
digt erbjuder patienterna premietandvård enligt samma premisser som rege-
ringens förslag är att betrakta såsom drivande en koncessionspliktig försäk-
ringsrörelse. Vidare kan nämnda tandläkare inte bedriva premietandvård i
samma bolag där han har sin försäkringsverksamhet, dvs. premietandvård.
Tandläkaren måste i så fall bilda ett nytt bolag för försäkringsrörelsen eller
ansluta sig till ett befintligt försäkringsbolag och därigenom erbjuda sina pa-
tienter att ansluta sig till det försäkringsbolaget via tandläkaren. Visst är det
enkelt! Stackars den som akut behöver tandläkare!
Normalt funtade människor - det inkluderar tydligen inte vissa politiker-
skulle med tanke på det faktaunderlag och den mördande kritik som förelig-
ger omedelbart dra tillbaka propositionen. Inte regeringen inte! Nu sätter
den i stället kniven på strupen på sina partikolleger i riksdagen. Gruppledare
och statsråd lovar och hotar. Propositionen skall igenom till varje pris. Nu
är det prestige som gäller! Sunt förnuft, hänsyn till andra, personlig frihet
och ansvar gentemot det svenska folket är nu bortblåst. Ren prestige råder
nu. Propositionen skall igenom till varje pris. Kosta vad det kosta vill!
När man under hand tar kontakt med vissa ärliga borgerliga politiker får
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
71
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
72
man reda på: Visst, ni inom Ny demokrati har helt rätt. Tyvärr har ni alltför
rätt. Det är bara så att ni inte får ha rätt. De förslag som ni har lagt fram i
er motion måste komma från oss för att kunna gå igenom i riksdagen.
Man undrar varför de själva inte har lagt fram dessa förslag när de vet att
förslagen är så vettiga och bra. Man böljar fundera över vad man egentligen
håller på med. Politik innebär för vissa tydligen att man skall förverkliga sig
själv och sina ideéer oavsett vad andra tycker. Skall inte vi riksdagspolitiker
jobba för Sverige och det svenska folkets bästa?
Mitt i all bedrövelse dyker det plötsligt upp hjälp från ett håll där man
minst anar det. Det finns de som tar till sig kritiken och nu börjar inse att
Ny demokrati hade rätt från början. Vilket parti är det fråga om? Jo, Social-
demokraterna.
Oförblommerat stöder Socialdemokraterna nu oss fullt ut, och man är
t.o.m. villig att stödja oss i kravet på att riva upp det beslut som riksdagen
fattade för två månader sedan om riktlinjerna för vuxentandvården. När be-
slutet fattades gav Socialdemokraterna själv sitt bifall.
Att baserat på fakta göra en sådan politisk helomvändning och nu accep-
tera att Ny demokrati hade rätt redan från böljan är en mycket stark politisk
demonstration som t.o.m. är värd en eloge! Det skall påpekas att Social-
demokraterna vid ett regeringsskifte och ett eventuellt återkommande i
detta ärende, måste beakta den skarpa kritiken och ta hänsyn till den i sam-
band med det nya förslaget. Kritiken kan man inte friskriva sig från.
Herr talman! Jag ber härvidlag att få påpeka att i kritiken ingår bl.a. att
fri konkurrens och därmed fri etablering skall skapas.
På ett mycket beklämmande och föga förtroendegivande sätt reserverar
sig de borgerliga partierna mot all förödande kritik. De framför nu en prak-
tuppvisning i hur man grundar och samtidigt förstärker ett politikerförakt.
Vad menar jag med detta? Jo, för att försöka splittra Ny demokrati yrkar
de nu i sin reservation på bifall till Ny demokratis punkter som de i total
enighet yrkade avslag på för två månader sedan. Då sade de att det här var
det värsta som kunde hända. De sade att förslagen var så hemska att man
inte kunde rösta på dem. Nu är förslagen plötsligt jättebra.
Punkterna har inte förändrats. Texten har inte förändrats. Innehållet har
inte förändrats. Men nu plötsligt duger de och är t.o.m. jättebra!
Sedan måste jag lägga in en liten parentes, en brasklapp. Med tanke på
mitt partis tidigare agerande och gårdagens debatt om vissa studiestödsfrå-
gor är det uppenbart att vi har vissa femtekolonnare som genom anarki för-
söker att förverkliga sig själva.
Med dessa ickerepresentativa nydemokrater håller jag inte för helt omöj-
ligt att de borgerliga tyvärr kan driva igenom sitt förslag i detta ärende. Jag
ber då bara: Glöm inte att skicka med en stor blombukett, liknande den som
Harriet Colliander, enligt information, fick av statsministern efter behand-
lingen av vårdnadsbidraget!
Herr talman! Till sist vill jag påpeka, uppmärksamma och informera, att
i motsats till Ny demokratis agerande lägger den borgerliga gruppen fram
sina reservationer tillsammans med ett yrkande om bifall till det förhatliga
och förkastliga förslaget om premietandvård, dvs. det förslag till tandvård
som alla remissinstanser nu massakrerat.
Anf. 58 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig börja från början, där Arne Jansson framförde sin
kritik.
Vi har inte nonchalerat Lagrådet, Arne Jansson. Pontus Wiklund lovade
i den förra debatten att om regeringen inte lät lagrådsgranska propositionen
skulle vi se till att det skedde. Det har effektuerats. Vi har också tagit till oss
den kritik som Lagrådet har framfört. Vi föreslår lagändringar, och vi före-
slår att regeringen skall återkomma med lagstiftning på ett antal områden.
När man river upp det första beslutet, principbeslutet, och säger nej till
dagens förslag, bör ni från Ny demokrati vara medvetna om några saker. Ni
har fått svar på två frågor från Margareta Israelsson, dels att Socialdemokra-
terna inte i dag kan tänka sig en etableringsfrihet, dels att Socialdemokra-
terna säger att de vill ha premietandvård. Det kan vara bra att veta.
Vi har gått er till mötes när det gäller konkurrensneutraliteten. Vi föreslår
ett tillkännagivande för säkerhets skull på det området. Det gör inte ni i ma-
joriteten. Vi har också sett till att den fria taxan existerar. Säger ni nej till
detta mister ni den fria taxan.
Vi har föreslagit ett tillkännagivande när det gäller barn- och ungdoms-
tandvården. Vi vill ge föräldrar och barn en valfrihet, något som vi tycker är
bra. Vi anser att de specialisttandläkare som i dag är verksamma på markna-
den också skall få använda sig av specialisttaxa när beslutet genomförs.
Jag kan erkänna, Arne Jansson, att ni har haft en viss framgång på dessa
punkter. Men vi delar uppfattningen att det är den här vägen man skall gå
när man reformerar tandvården. Man skall se till att etableringsfriheten
finns, att det finns en konkurrensneutralitet, och det är viktigt att föräld-
rarna, som har ansvar för sina barn, också kan välja tandläkare för deras
räkning.
Jag tycker att det är en framgång, Arne Jansson, som ni borde ta vara på.
Då vet ni vad ni får. Då köper ni inte grisen i säcken. I övrigt är allt upprivet.
Det finns inte någon som vet var vi hamnar i fortsättningen. Där står vi, Arne
Jansson. Det är bara att välja.
Anf. 59 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag tyckte först att Sigge Godin sade att det bara är att svälja,
men det kanske var att välja.
Den första punkten gällde lagrådsgranskningen. Jag vill påtala för Sigge
Godin att Pontus Wiklund här i kammaren efter en debatt som jag hade med
honom tillstod att lagrådsgranskning skulle ske. Detta negligerade rege-
ringen totalt!
Hade vi haft en regering som hörsammade vad riksdagen säger hade den
givetvis tagit detta till sig och föranstaltat en lagrådsgranskning innan den
lade fram propositionen. Regeringen visade en total nonchalans och har inte
någon respekt för riksdagens arbete! Det är mycket anmärkningsvärt.
Sedan återkommer jag till Sigge Godin, som säger att de borgerliga i viss
mån delar den uppfattning som Ny demokrati har. Varför, Sigge Godin, yr-
kade ni vid behandlingen av det förra betänkandet avslag på Ny demokratis
förslag på samtliga punkter? Det gjorde ni rakt av, en enig borgerlighet, kan-
ske med Folkpartiet i spetsen.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
73
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
74
Vårt förslag var följande: Ingen premietandvård. Fri etablering för tandlä-
kare. Nej, nej! Det skulle inte få finnas! Minskade tandvårdskostnader för
fattigpensionärer, som dessutom kommer att drabbas väldigt hårt av det nya
systemet. Nej, nej, nej! Usch, det var fruktansvärt illa! Landstingets tand-
vård skall finansieras genom tandvårdsförsäkring och patientavgifter. Nej
usch! Det kunde man inte tänka sig! Så hemskt får man inte göra!
Landstingets myndighetsuppgifter och rörelseverksamhet måste särskil-
jas. Det kunde definitivt inte Sigge Godin gå med på! Fri etablering för spe-
cialistvård. Det var inte ens att fundera över! Det avslogs direkt! Den fria
konkurrens som vi i Ny demokrati vill ha för barn- och ungdomstandvård
var inte heller att tänka på!
Varför kunde inte Sigge Godin säga: Ny demokrati har ett jättebra för-
slag! - Vi stöder det och ställer oss mangrant och gemensamt bakom det, det
är vettigt, sunt och bra? Sigge Godin tillsammans med de borgerliga hade
tillfälle att göra en jättebra överenskommelse, men förslagen var för bra och
de kom från fel håll!
Det är det som är det märkliga med politik. Varför skall det vara politik?
Varför skall det inte vara vanligt sunt förnuft? Sigge Godin och regeringspar-
tierna har inte ens tagit till sig den kritik som alla riktar mot förslaget. Var-
enda en riktar mördande kritik mot förslaget!
Detta har inte med politik att göra! Det handlar om sunt bondförnuft. Gå
tillbaka till gå! Ta hand om kritiken, förvalta kritiken och kom med ett nytt
förslag, oavsett hur det går!
Sigge Godin sade i slutet av sitt anförande att jag inte vet vad jag får. Jag
hörde att Sigge Godin också fällde det yttrandet i debatten med Margareta
Israelsson. Syftar Sigge Godin hela tiden på det blir en ny regering?
Anf. 60 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Det jag syftar på är att Ny demokrati och Socialdemokra-
terna har gjort upp i frågan.
Pontus Wiklunds löfte om att utskottet skulle låta lagrådsgranska ärendet
har vi effektuerat. Vi har också från reservanterna framfört den kritik som
Lagrådet hävdade. Det är helt klart vad vi tycker. Det är bara att läsa innan-
till.
Hur många gånger, Arne Jansson, skall jag redovisa att vi tycker att
många av dessa frågor är viktiga? Det gäller konkurrensneutraliteten, eta-
bleringsfriheten, den fria taxan, barn- och ungdomstandvården och special-
isttandläkarna.
Herr talman! Jag kan inte undgå att ställa frågan till Arne Jansson: Varför
följer ni inte upp er motion, när ni nu har chansen? Det är ett bra tillfälle.
Ta den chansen, Arne Jansson!
Vi reservanter har mycket starkare än majoriteten skrivit ett tillkännagi-
vande på alla dessa punkter. Vi vill se dem infogade i ett nytt tandvårdssys-
tem, eftersom vi tror att det är till fördel för alla aktörer på marknaden, såväl
patienter som tandvårdspersonal.
Där är vi, Arne Jansson. Köp era egna förslag! Ni har chansen. Vi tycker
att de är bra och att de kan utvecklas. Då vet vi vad vi har att rätta oss efter.
Socialdemokraterna har ett särskilt yttrande som ni inte fick vara med om
att skriva. Där tar de tillbaka ett antal saker som ni i Ny demokrati säger att
ni är överens om.
Det är därför som jag ger er detta råd: Väg de två alternativen mot var-
andra, och ni kommer att konstatera att det ni har skrivit i er motion är mer
än väl tillgodosett i vår reservation.
Anf. 61 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag skall försöka att beta av de frågor som Sigge Godin tog
upp punkt för punkt.
Pontus Wiklund stod upp för det löfte som han gav i kammardebatten ef-
ter en framställan från Ny demokrati i utskottet. Ny demokrati gjorde en
skriftlig framställan i utskottet där vi bl.a. refererade till den här debatten
och krävde att utskottet fattade ett enigt beslut om lagrådsgranskning. Det
var Ny demokrati som gjorde det. Det tror jag faktiskt att Sigge Godin måste
hålla med om.
Sedan vill jag ha en förklaring eller ett svar av Sigge Godin. Sigge Godin
säger att detta är frågor som är viktiga att lösa. Visst är de viktiga att lösa.
Vi har ju listat förslagen. Varför passade det inte att stödja alla de förslag
som jag räknade upp? De fanns i Ny demokratis motion när vi fattade beslu-
tet om riktlinjerna. Varför passar vissa förslag nu? Då passade ju inget.
Sigge Godin säger vidare att vi skall köpa våra förslag. Skall vi köpa våra
förslag? För mig som är inom den fria företagsverksamheten är det litet
främmande att jag skall köpa mina förslag. Jag skall ju egentligen sälja dem.
Jag säljer mina förslag genom att de är fantastiskt bra. Sedan är det inte frå-
gan om att jag skall köpa tillbaks dem. Det är ju frågan om att försöka fram-
föra dem till folk som kan acceptera dem som de är, så att vi kan föra en
saklig diskussion med Sveriges och svenskarnas bästa framför ögonen.
Varför skall vi hålla på med politik, Sigge Godin? Negligerar Sigge Godin
Konkurrensverket, Finansinspektionen, Lagrådet, tandläkare och alla som
är involverade i detta? Bortser Sigge Godin totalt från den här kritiken? Han
säger att man skall komma tillbaks med ett premietandvårdssystem och att
man skall titta på en punkt här och en punkt där. Samtliga punkter är ju jätte-
bra. Ta tillbaks detta och börja om från ”scratch”! Är inte det enklast?
Anf. 62 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Redan när den första propositionen skulle behandlas här i
kammaren den 28 mars blev resultatet ett betänkande som var fyllt av påpe-
kanden om brister som måste beaktas och åtgärdas. Den 28 mars fanns det
en majoritet för regeringens förslag. Margareta Israelsson påpekade att
Vänsterpartiet då ställde sig undrande till detta. Det kom kritik från vårt
håll. Vi undrade varför Socialdemokraterna var beredda att acceptera ett
förslag med så stora brister. De fanns ju redan då.
Nu har vi ett nytt betänkande som behandlar en andra proposition. Bara
detta att frågor skall behandlas i omgångar i olika betänkanden och här i
kammaren är ju en konstighet. Att man delar upp det i två olika propositio-
ner har hittills inte inneburit att resultatet har blivit bättre. Åtminstone i ut-
skottet fanns det en majoritet för ett avslag av den här propositionen. Det
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
75
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
är ju inte säkert att den majoriteten finns kvar i kammaren. Alla har säkert
kunna notera att det tydligen pågår aktiviteter för att ändra majoriteten.
Utskottet uttalar även att riksdagen skall upphäva beslutet om de riktlin-
jer som man godtog den 28 mars. Till den första propositionen hade vi ett
motionsförslag om avslag på den propositionen. Vi väckte inte någon motion
till den andra propositionen, men vi kommer naturligtvis att stå fast vid de
åsikter som vi hade den 28 mars och rösta för utskottets förslag.
Bo Könberg, som har lämnat kammaren nu, sade att Vänsterpartiet vill
socialisera. Om Bo Könberg hade läst vår motion hade han kunnat notera
att den till stor del handlar om att värna de små tandvårdsföretagen. Det är
i alla fall någonting som människor utanför den här kammaren som berörs
av det har noterat.
Det fanns en del saker som var bra i både den första och den andra propo-
sitionen. Vi har också påpekat det i vår motion. Vi har förhoppningar om
att de delarna finns kvar när ett nytt förslag kommer. Vi förutsätter att så
sker. En sak som var bra var att det innebar klara förbättringar för personer
som skall behandlas inom sjukhustandvården. Ett annat bra förslag var vårt
gamla krav om att patienten skall kunna få ersättning från sjukförsäkringen
vid behov av amalgamsanering. Vi var också nöjda med etableringsrätten
för tandhygienister. Det var också ett av våra gamla förslag.
Jag tror inte att någon här har hävdat att tandvårdsförsäkringen är bra som
den ser ut i dag och att vi skall återgå till det gamla. Det behövs ett nytt
förslag. Det behövs en reformering av tandvårdsförsäkringen. Vi förutsätter
som sagt att det kommer ett sådant förslag från en ny eller nygammal rege-
ring.
Herr talman! Därmed yrkar jag bifall till hemställan i socialförsäkringsut-
skottets betänkande nr 18 och avslag på reservationen.
Anf. 63 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Det hedrar Vänsterpartiet att ni är konsekventa och tycker
samma sak i dag som ni tyckte vid behandlingen av det förra betänkandet.
Jag noterar också med glädje att Berith Eriksson tar upp frågan om att vi
skall värna de små tandvårdsföretagen. Det handlar om att ge dem samma
förutsättningar på marknaden som folktandvården har, Berith Eriksson. De
skall kunna ta emot patienter som själva har valt att komma till dem.
Det handlar också om att många äldre i vårt land behöver mer och mer
tandvård. Där finns det en stor grupp som också måste få möjligheter att gå
kvar hos sin privata tandläkare eller välja en sådan om de så önskar.
Herr talman! Berith Erikssons synpunkter på att det behövs en reforme-
ring av tandvårdsförsäkringen låter mycket förnuftiga. Låt mig framföra en
förhoppning om att den som kommer efter Berith Eriksson i dessa frågor
skall vara lika förnuftig och verka för att de små tandvårdsföretagen skall få
bra förutsättningar på marknaden och för att det skall bli bättre förutsätt-
ningar för dem som har stora tandvårdsproblem i vårt land. Vi måste hitta
dessa grupper och ge dem den vård som de så väl behöver. Det är ett viktigt
folkhälsoperspektiv.
76
Anf. 64 BERITH ERIKSSON (v) replik:
Herr talman! Om man hade genomfört premietandvården som den var
tänkt hade man definitivt inte värnat om de små tandvårdsföretagen. Då
hade tandläkarna inom landstingen haft ett mycket klart försprång genom
en färdig organisation.
Man hade slagit ut entandläkarföretagen på grund av den risktagning som
systemet innebar. Det gjorde att de inte skulle ha klarat sig utan att i så fall
tvingas att bilda någon typ av större organisationer för att kunna konkurrera.
Vänsterpartiet vill värna om barn och ungdom, de gamla och sjuka och de
som har stora tandvårdsbehov. Eftersom detta inte bara är min utan också
partiets uppfattning är jag helt övertygad om att min efterträdare kommer
att ha samma uppfattning både när det gäller att värna om de små tandläkar-
företagen och vad gäller inriktningen i fråga om vad en tandvårdsförsäkring
skall täcka.
Anf. 65 SIGGE GODIN (fp) replik:
Herr talman! Låt mig bara kort återigen säga att det naturligtvis finns bris-
ter i förslaget om premietandvården. Vi reservanter har också klart konsta-
terat att Lagrådet har haft ett antal synpunkter, vilket vi är tacksamma för.
Vi har gjort mycket starka skrivningar med utgångspunkt från dessa syn-
punkter för att de brister som Berith Eriksson tog upp skall rättas till.
Jag tror att förslaget kan bli bra om vi reservanter får vara med och med-
verka till beslutet om en ny tandvårdsreform. Men om detta står det skrivet
i stjärnorna än så länge.
Anf. 66 LEIF BERGDAHL (nyd):
Herr talman! Det är mycket som man får lyssna till här i dag. Nyss hörde
vi en företrädare för det parti som nyligen ville införa proletariatets diktatur
tala för egenföretagsamhet. Det är ganska roligt att få höra den omsväng-
ningen.
Herr talman! I det marknadsekonomiska eller det s.k. kapitalistiska syste-
met ingår som en viktig beståndsdel att man skall tjäna mer pengar om man
arbetar mycket. Ett hårt arbetande företag skall bära vinst.
I det socialistiska eller kommunistiska planekonomiska systemet lönar det
sig inte att arbeta. Därför blev situationen därefter i öststaterna. Det är bara
att fara dit och se hur det ser ut. Jag har själv varit där nyligen, så jag vet på
ett ungefär hur det fungerar där.
Folkpartiet kommer nu med en innovation. Jag tror att det är den enda
innovation som de har kommit med under dessa tre år. Mig veterligt är för-
slaget om premietandvård deras enda innovation inom det makroekono-
miska nationalekonomiska tänkandet. Något så dumt har tidigare aldrig
framkastats. Det finns inget namn för detta. Systemet med premietandvår-
den innebär att ju mer man arbetar, desto mindre tjänar man.
Man undrar hur det kunde bli på det här viset. Jag har funderat mycket
över detta. Den enda tänkbara förklaringen är att Gabriel Romanus är utre-
dare. Han är också verkställande direktör i Systembolaget, som ni alla vet.
Hans uppgift är, i motsats till alla andra verkställande direktörers uppgifter
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa tandvårds-
frågor
77
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Uppehållstillstånd
för anhöriga
78
i våra företag som bedriver handel, att se till att man säljer så litet som möj-
ligt.
Anf. 67 MARGARETA ISRAELSSON (s):
Herr talman! Det var inte med anledning av Leif Bergdahls inlägg som jag
begärde ordet.
Jag vill närmast bara poängtera att Sigge Godin i sin senaste replik till
Berith Eriksson talade om den framtida tandvårdens slutliga utformning, om
reservanterna fick vara med i dess utformning. Den typen av resonemang
låter som något av en bortre parentes som skall sättas någonstans. Frågan är
hur långt bort den skall sättas och hur den skall se ut.
Jag vill än en gång säga att vi inte med ett ord har fått klarlagt vad det är för
tandvårdssystem som man egentligen vill genomföra. Debatten har varken
genom inlägg av minister eller reservanter med ett ord klarlagt någon av de
frågor som utskottet har ställt om hur premietandvård och åtgärdstaxa i
kombination skall fungera.
Anf. 68 SIGGE GODIN (fp):
Herr talman! Låt mig bara säga att det inte är så säkert att vi kan vara med
i den majoritet som skall utforma förslaget, Margareta Israelsson. Ni hoppar
ju från tuva till tuva. Man vet aldrig vart ni hoppar nästa gång. Därför vet
man inte heller hur majoriteten kommer att se ut.
Vi står för de synpunkter som vi har framfört i betänkandet. Vi är beredda
att arbeta för dessa och se till att det blir ett bra tandvårdssystem, vilket vi
behöver inför framtiden - för den trygghet som det innebär för människorna
att få en bra vård, att systemet medför rimliga kostnader och att tandläkare
och övrig personal, oavsett om de arbetar privat eller i offentlig verksamhet,
skall ha samma villkor och förutsättningar.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU27 Uppehållstillstånd för anhöriga.
Anf. 69 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Till detta betänkande finns ingen proposition och inga mo-
tioner, utan det är ett utskottsinitiativ som riksdagen nu skall ta ställning till.
Det gäller frågan om uppehållstillstånd för de män och kvinnor som under
den tid som deras asylansökningar behandlats har gift sig eller sammanbott
med en person som är bosatt här i landet. Om dessa kvinnor eller män får
avslag på sin asylansökan skall de lämna Sverige och helst åka till sitt hem-
land för att där ansöka om uppehållstillstånd på grund av anknytning till Sve-
rige.
För många är det omöjligt att återvända till det land som de har flytt ifrån.
Många är rädda för att de skall förbjudas att lämna landet och därmed skiljas
från sin familj. Därför väljer de att gå underjorden här i Sverige. De lever
nu i ständig oro för att polisen skall hitta dem och avvisa dem från landet.
Enligt de bestämmelser som finns i utlänningslagen får en ansökan om
uppehållstillstånd i princip inte bifallas om utlänningen befinner sig i Sverige
när en ansökan görs. Det finns naturligtvis vissa undantag och viss praxis.
Men de gäller inte i dessa fall.
Vi har i ett tidigare betänkande också behandlat motioner som gäller
uppehållstillstånd främst för utländska män som är gifta eller samman-
boende med svenska kvinnor. I det sammanhanget har utskottet fått ta emot
både brev och uppvaktning av en förening som kallar sig Återföreningen
Stockholmsgruppen.
Föreningen består av kvinnor som är gifta med utländska män, vilka inte
har fått uppehållstillstånd i Sverige. De flesta medlemmarnas män har kom-
mit till Sverige som asylsökande och har under den långa handläggningstiden
bildat familj. Många av kvinnorna mår mycket dåligt av den situation som
de befinner sig i.
Vi skrev i det betänkande som behandlade motionerna att eftersom en ut-
redning pågick som inom kort skulle vara klar, vilken fått i uppdrag att se
om nuvarande regler kunde mjukas upp, skulle det bli möjligt att undvika
att en utländsk medborgare måste lämna landet för att ansöka om uppehålls-
tillstånd i de fall det var uppenbart att han eller hon skulle komma att få
tillståndet.
Det har visat sig att den grupp som gäller anknytning under asyltiden inte
omfattas av utredningen och därför inte heller av en eventuell kommande
proposition. Denna grupp har helt enkelt hamnat helt vid sidan om.
Vi socialdemokrater och utskottets ordförande ansåg att något måste gö-
ras för att lösa problemen. Vi har därför i utskottet diskuterat olika möjlig-
heter. Ett enigt utskott, så när som på Ny demokrati, kom till slut fram till
att man skulle göra ett tillkännagivande till regeringen att skyndsamt se över
hur anknytningar som uppkommer under asyltiden eller därefter skall hante-
ras samt också överväga förändringar.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan.
Anf. 70 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Det är med stor glädje som jag tar del av beslutet i dag och
att det har kommit fram ett sådant här initiativ från socialförsäkringsutskot-
tet. Det är en mycket angelägen fråga som riksdagen nu skall ta ställning till,
om uppehållstillstånd för utlänningar som har anknytning till personer som
bor i Sverige. Framför allt hoppas jag att beslutet skall bli till glädje för de
personer som är i en mycket svår situation och som tvingas leva åtskilda på
grund av de inhumana regler som finns i dag.
Som sades här tidigare av Maud Björnemalm, bygger tillämpningen på
den lag som vi har och de förarbeten som finns till utlänningslagen. Det var
dåvarande invandrarministern Maj-Lis Lööw som ändrade praxis och en lag
från 1988 eller 1989 - jag vet inte exakt vilket år det var - slog fast att perso-
ner som fått avslag på en asylansökan, och beslutet vunnit laga kraft, inte
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Uppehållstillstånd
för anhöriga
79
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Uppehållstillstånd
för anhöriga
längre skulle få möjlighet att lämna in en ny ansökan. Jag vill ta upp något
exempel på hur det kan bli.
En albansk kvinna från Kosovo kom till Sverige i september 1992 och
sökte politisk asyl här. Hon fick avslag på ansökan i juni 1993. Hon hade
då träffat en man och flyttade samman med honom ungefär samtidigt som
ansökan avslogs. Mannen är en tidigare landsman, numera svensk medbor-
gare, som har bott i Sverige under längre tid.
De gifte sig i november 1993 och överklagade då Invandrarverkets beslut
till Utlänningsnämnden. De angav också sin anknytning och att de nu var
gifta. Överklagandet avslogs därför att nämnden inte ansåg att anknytningen
”haft sådan varaktighet att uppehållstillstånd kan beviljas”. Dessutom för-
bjöd man kvinnan att återvända till Sverige under en tid av två år, trots att
paret är gifta med varandra.
Nu väntar de barn, och därför har ansökan om inhibition lämnats in till
Invandrarverket. Denna ansökan avslås med motiveringen: ”Den omstän-
digheten att makarna numera väntar barn tillsammans utgör enligt utlän-
ningslagens förarbeten inte en sådan omständighet som enligt 2 kap. 5 §
tredje stycket utlänningslagen bör kvalificera för ändring av lagakraftägande
beslut.”
Det här har lett till att kvinnan är djupt deprimerad, orolig för sig själv,
för barnet och för äktenskapet. Det finns en uppenbar risk för att hon kan
få missfall. Hon har enligt uppgift magrat fyra kilo på kort tid, har sömnsvå-
righeter och ångestkänslor.
Man kan ju föreställa sig hur situationen är för den här familjen. Dess-
utom har vi hört att det är mycket svårt att återsända kosovoalbaner över
huvud taget. Att i den här kvinnans tillstånd utsätta henne och familjen för
detta är verkligen inte rimligt.
Det finns många sådana här exempel. Jag fick ett brev från en kvinna som
varit tillsammans med en palestinier i två år. Hon har tidigare varit gift med
och blivit misshandlad av en svensk man. Misshandeln hade t.o.m. lett till
fängelsestraff. Nu äntligen har hon funnit en man som hon finner trygghet
i. Hon skriver så här:
”Allt är som en ond mardröm. Varför är det i Sverige förbjudet för männi-
skor som älskar varann att få leva i lugn och ro tillsammans? Ahmed och jag
älskar verkligen varann djupt och innerligt, ingen av oss kan tänka oss att
leva åtskilda. Då är det bättre att dö än att inte få vara tillsammans för det
har myndigheterna bestämt, att vi måste skiljas åt. I högsta grad absurt.”
Ja, det kan man ju säga att det är. Det finns många många exempel på just
sådana här fall, där det är självklart enligt de konventioner som Sverige har
skrivit på att familjen skall få lov att leva tillsammans och att barn skali ha
rätt att leva tillsammans med sina föräldrar. Som Maud Björnemalm sade,
kan det vara svårt, om de tvingas att åka tillbaka, att över huvud taget
komma ut ur sitt tidigare hemland. Eller också kanske de hamnar i fängelse,
osv.
Därför tycker jag att det är så fint att Återföreningen, som också Maud
talade om, har skapats, att kvinnor slår sig samman som är i en svår situation
och på ett konstruktivt sätt försöker att lösa sina problem. Det tycker jag
80
verkligen bör uppmärksammas, och det har också lett till att utskottet har
reagerat.
Jag träffade representanter för Återföreningen i januari, och vi hade ett
möte tillsammans med advokater och FARR:s ordförande, då vi gick igenom
situationen och hur de tyckte att man skulle kunna lösa problemet. Mötet
resulterade i ett motionsförslag som sedan ledamöter från fem partier ställde
sig bakom, bl.a. Berith Eriksson från Vänsterpartiet som är medlem i utskot-
tet men som nu på grund av sin arbetsbörda inte kan vara med i debatten
här efteråt. Jag vet att också hon är väldigt glad för att utskottsinitiativet har
kommit till stånd. Det är den motionen som ligger till grund för socialförsäk-
ringsutskottets initiativ i frågan, som vi kan ta ställning till i dag.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 71 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga till Ingela Mårtensson att huvudprincipen
måste ju ändå ligga fast, att ansökan om uppehållstillstånd skall göras från
utlandet och inte inifrån Sverige. Sedan skall man naturligtvis ta de mänsk-
liga hänsyn som behövs och inte krångla till det i onödan.
Jag vill inte stå här i kammaren och diskutera enskilda fall, men när det
gäller den typ av anknytningar som Ingela Mårtensson berättade om har In-
vandrarverket faktiskt beslutat att man skall återgå till den tidigare generö-
sare praxisen, som säger att man skall tro på människors vilja att leva tillsam-
mans och bevilja dem uppehållstillstånd. Sedan, efter fyra gånger sex måna-
der, skall man göra en hårdare prövning och se på varaktigheten i förhållan-
det.
Sedan tycker jag nog faktiskt att Ingela Mårtensson tar åt sig äran av det
initiativ som utskottet har tagit. Såvitt jag vet var Ingela Mårtensson över
huvud taget inte med vid behandlingen av ärendet, utan det är från social-
demokratisk sida som vi har tagit upp det här, och det är också med utskot-
tets ordförandes benägna medverkan som initiativet har kommit till stånd.
Jag tycker att rätt skall vara rätt.
Anf. 72 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är litet pinsamt att stå här och säga att det
var jag som gjorde ditt eller datt, men det var ju faktiskt jag som skrev motio-
nen i januari i år. Att även en socialdemokratisk ledamot stod med på motio-
nen har jag inte förnekat. Kvinnor från fem partier har skrivit under.
Att jag sedan inte kunde vara med vid behandlingen i utskottet har prak-
tiska skäl, att jag fått delta i två och till slut tre olika utskott. Det betyder
inte att jag inte är engagerad, utan jag har under hela våren varit i kontakt
med Återföreningen och har här en pärm som Återföreningen har tagit fram
med olika ärenden. Det materialet skall jag förmedla också till departemen-
tet, så att man där har ett bra underlag när man skall komma med en proposi-
tion som Birgit Friggebo har aviserat och som jag verkligen ser fram emot.
Jag tycker inte att vi skall gräla om initiativet, utan jag tycker att det är
mycket glädjande att vi gemensamt har kommit till detta initiativ. Jag stöder
det till fullo.
I det första fallet som jag relaterade har makarna alltså fått avslag på ansö-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Uppehållstillstånd
för anhöriga
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Uppehållstillstånd
för anhöriga
kan om inhibition den 27 maj i år. Jag tycker att det är mycket tragiskt. Jag
förstår att Invandrarverket och Utlänningsnämnden måste följa de regler
som finns och också följa förarbetena till lagen. Det är därför som utskottet
har tagit initiativet, och jag hoppas att situationen kommer att bli bättre
framöver.
Anf. 73 MAUD BJÖRNEMALM (s) replik:
Herr talman! I det betänkande som behandlar Ingela Mårtenssons och
andras motioner skrev vi om den utredning som vi trodde skulle gälla denna
grupp. Sedan visade det sig att den inte gällde denna grupp. Vad gjorde
Ingela Mårtensson då? Ingenting. Ingela Mårtensson var mycket negativ till
de förslag vi diskuterade under hand i utskottet. Hon gjorde tummen ned
för alla förslag som kom. När Ingela Mårtensson inte var med i utskottet
kunde vi enas om detta initiativ.
Anf. 74 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vill bara säga att vi har haft en interpellationsdebatt i
ämnet. Det var tyvärr ingen från Socialdemokraterna som deltog i den inter-
pellationsdebatten, men jag tog upp just detta problem. I Per-Erik Nilssons
utredning togs inte denna grupp upp. Det är den största gruppen när det gäl-
ler Återföreningen.
Anf. 75 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! En liten politisk elit med kulturminister Friggebo i spetsen
företräder en asyl- och invandringspolitik som inte har gehör hos det svenska
folket. Kollektiva asylbeslut fattas trots att många asylsökande har brutit
mot den svenska lagen och är efterlysta av polisen. Det lönar sig att bryta
mot svensk lag när det gäller invandring.
Med regeringens politik blir det olagliga lagligt. Enligt utlänningslagen är
det nämligen lagligt att gömma de olagliga undan den svenska rättvisan, så-
vida man inte gör det i vinningssyfte. Jag undrar just vad som skulle ha hänt
om man gömt undan en ekonomisk brottsling eller ännu värre en svartjob-
bare från den svenska rättvisan. Hu! Hemska tanke!
Handläggare på Invandrarverket och majoriteten av det svenska folket
protesterar mot politiken. Men de vet ju ingenting. De kan ingenting. De är
bara handläggare och undersåtar. Politikerna som hanterar invandrarfrå-
gor- de kan de! Fotfolket vet ingenting.
Nu vill majoriteten av utskottet premiera ett lagbrott. De som undanhåller
sig från ett verkställighetsbeslut om utvisning skall lättare kunna få uppe-
hållstillstånd. Eventuell annan taktisk förhalning av ärendet skall också krö-
nas med uppehållstillstånd.
Regeringens handläggning av kollektiva asylbeslut har naturligtvis KU-
anmälts.
Hur skall man ställa sig till detta initiativ, som uppmuntrar till lagbrott?
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till vår reservation.
Anf. 76 MAUD BJÖRNEMALM (s):
Herr talman! Det här handlar inte om lagbrott. Det handlar inte om att
gömma asylsökande, utan det handlar om att på ett praktiskt sätt hjälpa
människor som vill leva tillsammans att göra det. Det är naturligtvis ingen
ovanlig situation att de asylsökande under den långa handläggningstiden
träffar en partner. De hinner gifta sig. De hinner bilda familj. Det är väl inte
så konstigt att man försöker lösa det på ett praktiskt, mänskligt sätt.
Anf. 77 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det är just denna långa handläggningstid vi har gjort an-
märkningar emot. Vi tycker att det är omänskligt att utsätta människor för
en sådan ineffektivitet som kan slå så olika hårt mot individerna.
Vi har hela tiden försökt framhäva att det behövs en oerhört stor grad av
effektivitetshöjning för att flyktingarna inte skall komma i den prekära situa-
tion att de befinner sig i fastare förbindelser innan beslut har fattats.
Anf. 78 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Jag vill för åhörarna tala om att Maud Björnemalm själv har
fattat beslut i Utlänningsnämnden och medverkat till avslag när det gäller
anknytningsfall. Nu försöker Maud Björnemalm göra gällande att det är hon
som ömmar så för dessa människor. Hon hade chansen att bidra till ändrad
praxis på ett humant sätt i Utlänningsnämnden. Hon har tvärtom bidragit
till att avslå denna typ av ärenden. Jag har själv sett besluten, och detta vet
också de som försöker jobba för en förändring mot en humanare tolkning.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 11 §.)
Föredrogs
finansutskottets betänkande
1993/94:FiU19 Den kommunala ekonomin (prop. 1993/94:100 delvis och
1993/94:150 delvis).
Anf. 79 ULF ERIKSSON (nyd):
Herr talman! Jag vill ta upp frågan om statligt utjämningsbidrag till kom-
munerna.
Riksdagen har ju nyligen uttalat sig för en samlad översyn av hemspråks-
undervisningen. Vissa begränsningar av kommunernas skyldigheter på om-
rådet i fråga har gjorts. Man har räknat ut att det gör att kostnaderna kan
begränsas med ca 120 miljoner kronor.
Vi tycker att det är bra att man gör vissa begränsningar i kommunernas
skyldigheter på detta område, men vi anser att hemspråksundervisningen är
både ineffektiv och kostsam. Vi anser därför att kommunerna fullständigt
skulle befrias från skyldigheterna att anordna hemspråksundervisning. Vi
har som väl alla känner till olika motioner från Ny demokrati i detta ärende.
Herr talman! Vi i Ny demokrati anser att de 120 miljonerna skulle kunna
mångfaldigas om man föreslog att kommunerna helt skulle slippa ifrån hem-
språksundervisningen. Enligt våra beräkningar skulle det statliga utjäm-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
83
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
84
ningsbidraget kunna minskas med i storleksordningen en miljard kronor.
Det är en väsentlig besparing i dessa tider, som så väl behövs till statskassan.
Med anledning av detta yrkar jag bifall till reservationen från Ny demo-
krati i detta ärende.
Anf. 80 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Borgerliga politiker brukar vifta med Kjell-Olof Feldts nya
bok, eller kanske snarare hans förra bok. Den aktuella boken heter Rädda
välfärdsstaten! och är ganska nyligen utkommen. Det är kanske säkrast att
jag böljar med att säga att det finns mycket i denna bok som jag är djupt
oenig med Feldt om.
Men det finns också ett par avsnitt - det ena handlar om egenavgiften, och
det andra handlar om kommunerna - där det finns anledning för mig att ci-
tera Kjell-Olof Feldt och instämma i det han skriver.
Han konstaterar här att den största sparposten i Nathalieplanen, alltså re-
geringens långsiktiga sparplan, gäller kommuner och landsting. Dess inne-
börd är att om de kommunanställda skall ha samma löneutveckling som ge-
nomsnittet måste antalet anställda minska med 2 % om året under resten
av 90-talet. Sammantaget handlar det om ytterligare 100 000 jobb som skall
försvinna från kommuner och landsting.
Feldt skriver så här: ”---att regeringen har ingen anvisning att ge om
hur det skall gå till och man kan starkt misstänka att finansministern själv
inte har en aning om vilka rationaliseringsmöjligheter som finns och var be-
sparingarna kan ske.”
Feldt fortsätter: ”---tvärtom har både regering och riksdag ägnat bety-
dande möda åt att beskriva hur mycket mer och bättre service medborgarna
skall kunna hämta ur den kommunala verksamheten. Skolan antas således
kunna ta emot ytterligare 200 000 elever fram till sekelskiftet och dessutom
bli Europas bästa, alla småbarnsfamiljer skall ha rätt till kommunal barnom-
sorg. Handikappade får nya rättigheter, kommunerna förväntas utan an-
märkningar klara av det starkt växande antalet mycket gamla människor
med deras stora behov av vård och omsorg.”
Jag tycker att Feldts avrättning av de borgerliga sparplanerna är för-
ödande skarp. Den i särklass tyngsta delen av regeringens stolta Nathalie-
plan visar sig vara tom retorik. Dessutom skall sparandet genomföras av
andra, av de kommunpolitiker som just nu är på kollisionskurs med rege-
ringen.
Svenska kommunförbundet har enigt över blockgränserna i ett brev till
finansutskottet i egna ordalag riktat ”mycket stark kritik” mot regeringens
tillämpning av den finansieringsprincip som riksdagen beslutat om. Kom-
munförbundet uppmanar oss här i riksdagen att själva följa vår egen princip
och alltså kompensera kommunerna för de kostnader som blir följden av
våra beslut. Aktuella just nu är bostadsbidragen och barnomsorgsgarantin,
som tas upp i brevet.
Kommunförbundet har också, med Joakim Ollén i spetsen, uppvaktat fi-
nansutskottet och uttryckt sig mycket tydligt. Man kräver att kommunerna
för det närmaste budgetåret måste tillföras ca 5 miljarder kronor för att klara
de åtaganden som riksdagen har beslutat om. Jag hörde också Landstings-
förbundets moderate ordförande Bengt Mollstedt på radion i morse när han
konstaterade att det inte gick att fortsätta rationaliseringarna inom vården
på nuvarande sätt.
Nu skulle jag vilja fråga Lennart Hedquist hur han kan tro att de egna
partikamraterna Ollén och Mollstedt i kommunerna skall klara av att ge-
nomföra det sparande som regeringen inte klarar av att åstadkomma själv.
Eller handlar det här i själva verket enbart om ett rollspel inför väljarna och
allmänheten? Satte sig möjligen Lennart Hedquist efter den här uppvakt-
ningen med Joakim Ollén över en kopp kaffe eller vad det kan ha varit och
var rörande överens om att det här var de roller som de skulle spela i valrö-
relsen? I så fall är det rent och skärt hyckleri. Jag vill inte riktigt tro på det,
utan jag tror att Joakim Ollén är ärligt upprörd över riksdagens behandling
av kommunernas ekonomi.
Jag måste också vända mig till Per Olof Håkansson, som i det socialdemo-
kratiska särskilda yttrandet riktar en förödande kritik mot den borgerliga
politiken mot kommunerna. Det sägs också där att statsbidragssystemet är
på väg att haverera. Den här kritiken kan jag och Vänsterpartiet dela i allt
väsentligt. Ändå anser ni det inte meningsfullt att lägga fram några egna för-
slag. Det uppfattar jag som synnerligen märkligt. I alla andra frågor lägger
ni ju ändå fram egna förslag när ni har en radikalt annorlunda uppfattning.
Även om ni tror, antagligen med rätta, att ni kommer att få stryk i sådana
voteringar, begriper jag inte bakgrunden till att inte socialdemokraterna läg-
ger fram ett eget förslag.
I stället presenterar ni era förslag på presskonferenser, senast i Göteborg,
där ni presenterade en rapport om kommunernas och landstingens ekonomi.
Det finns flera argument mot att nu utlova stora höjningar av statsbidragen,
står det i rapporten. Men vem i herrans namn, Per Olof Håkansson, har utlo-
vat stora höjningar av statsbidragen? De statliga bidragen till kommunerna
minskar i år med 15 miljarder och med 9 miljarder nästa år. Ni har sagt att
kommunerna skall få mer pengar via AMS för att stoppa personalminskning-
arna, men ni har fortfarande inte talat om hur ni skall kompensera kommu-
ner och landsting för de ca 4 miljarder som de tappar genom de återställda
grundavdragen. Jag frågade kommunpolitiker i Göteborg om den saken ef-
ter er motion till finansplanen och fick intrycket att ni skulle komma tillbaka
med de förslagen i samband med den reviderade finansplanen.
Ni säger också i rapporten att det måste göras en omfördelning från rika
till fattiga kommuner och landsting och att ett nytt statsbidragssystem på ett
helt annat sätt än nu måste ta hänsyn till storstädernas särskilda förhållan-
den. Vi är helt överens på den punkten.
Det står också i rapporten att Göteborg skall få ett tillfälligt stöd. Tydligen
har Göran Persson utlovat något mycket precist. Göteborg skall nämligen få
500 miljoner kronor. Det här tillfälliga stödet, som det kallas, skall finansie-
ras solidariskt av övriga kommuner. Men varför lägger ni inte fram det för-
slaget nu, och vad menas med solidarisk fördelning? Har den sjuksköterska
på Sahlgrenska i Göteborg som Ingvar Carlsson hänvisade till i debatten med
Carl Bildt förstått att de ökade resurser hon krävde för att kunna ge en
mänsklig vård är något som kan komma först 1996 och under förutsättning
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
85
Prot. 1993/94:120
8 juni 1994
Den kommunala
ekonomin
att norrbottningar, jämtlänningar och mölndalsbor avstår pengar från sina
skolor och sin sjukvård i en totalt sett krympande ekonomi?
De som har varit med när tidigare omfördelningsförslag har slaktats - se-
nast var det strukturkostnadsutredningens - borde har lärt sig att en sådan
omfördelning är utomordentligt svår att förankra politiskt hos den riksdags-
majoritet som inte kommer från de tre storstäderna. Med nuvarande usla
ekonomi och sparprogram i de flesta kommuner och landsting kan inte om-
fördelningen klaras med nominellt oförändrade och starkt realt minskande
statsbidrag. Jag erkänner gärna att jag inte kan kontrollera Vänsterpartiets
riksdagsgrupp och medlemmar i de här frågorna. Jag undrar: Rättar verkli-
gen Per Olof Håkansson och andra socialdemokratiska kommunpolitiker in
sig i Göran Perssons led på det sätt som det uttrycktes i tidningen Kommun
Aktuellt? Avstår ni alltså pengar i en krympande ekonomi till oss göteborg-
are? Jag skulle gärna vilja höra företrädare för de förlorande kommunerna
och landstingen redovisa sin lojalitet.
Inga-Britt Johansson från Göteborg m.fl. har skrivit en utomordentligt
bra motion om Göteborgs kommunala situation. Jag saknar henne i den här
debatten. Jag skulle gärna vilja veta vad hon tror om löftet om 500 miljoner
kronor.
Jag efterlyser också ett stöd för vårt förslag till kommunakut. Jag uppfat-
tar att ni socialdemokrater i själva verket tänker lägga fram ett förslag om
kommunakut i någon form, bl.a. riktad till Göteborg. Varför kan då inte vi
få stöd för vårt förslag här i dag?
Självklart litar vi vänsterpartister på att socialdemokraterna långsiktigt
har en mycket bättre plan än regeringen för hur kommunerna skall ges ett
rimligt utrymme att utvecklas. Men jag vill ha ett klarare besked: På vad sätt
avviker er långsiktiga linje från Nathalieplanens? Hur skall det faktum att ni
inte reserverar er i dag tolkas? Ni räknar ju i er politik med minst samma
BNP-tillväxt som regeringen. Hur stor del av detta utrymme skall gå till
kommuner och landsting?
Som de erfarna kommunpolitiker Hedquist och Håkansson är vet de var
problemen ligger. Med robotars och datorers hjälp kan en industriarbetare
producera allt fler varor per timme. Också i stora delar av den privata tjäns-
tesektorn finns stora möjligheter att höja produktiviteten med den nya tek-
nikens hjälp. Men lärarna och skådespelarna på den kommunala barntea-
tern kan ju inte gärna prata respektive spela pjäserna fortare. Och vårdper-
sonalen på nattakuten kan och bör inte ta blodproven snabbare på patien-
terna.
Skolan, kulturen och vården måste ha en stadigt ökande del av både det
nationella arbetet och av nationalinkomsten, även om man nöjer sig med
oförändrade proportioner mellan privat och kommunal förbrukning. Därför
måste skatter på i första hand höginkomsttagare nu tillåtas öka igen, minst
till ett belopp motsvarande skattereformens uteblivna dynamiska effekter.
Militärutgifter och andra mindre angelägna statsutgifter måste bantas, och
socialförsäkringssystemen måste göras billigare.
Det måste bli ett slut på dubbelspelet. Vi rikspolitiker kan inte fortsätta
att ställa krav på ökad service och med ena handen dela ut medaljer till skol-
86
och vårdpersonal i världens mest effektiva offentliga sektor samtidigt som vi
tar från dem pengarna med den andra.
Jag vill avsluta med att återge ytterligare några rader från Kjell-Olof
Feldts bok. Han skriver om det janusansikte som staten har anlagt i sitt för-
hållande till kommunerna. Han säger att orsaken till att staten har anlagt
detta janusansikte är lätt att spåra. Så länge man bara talar om att det är den
anonyma massan kommuner och förvaltningen som skall spara känner ingen
väljare sig personligt drabbad. Öser man dessutom på med försäkringar om
att alla de nya styrmetoderna och privatiseringarna kan förena rationalise-
ringar med bättre service och ökad personlig valfrihet, klarar man sig undan
besvärliga konfrontationer med oroliga medborgare. I varje fall är förhopp-
ningen att problemen inte hinner bli så allvarliga att taktiken avslöjas före
valet.
Politiker i alla kommuner och landsting förenen eder!
Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets meningsyttring i finansutskottets be-
tänkande.
Anf. 81 LENNART HEDQUIST (m):
Herr talman! Jag vill yrka bifall till finansutskottets hemställan i dess hel-
het. Betänkandet handlar i första hand om en reglering av det fortsatta ge-
nomförandet av de tidigare beslutade förändringarna i ekonomiska relatio-
ner mellan stat och kommun, inte minst det nya statsbidragssystemet och det
nya utbetalningssystemet.
Det är intressant att notera att socialdemokraterna inte har någon parti-
motion i det här ärendet, inte heller någon reservation till betänkandet. Alla
de socialdemokratiska kommunpolitiker som de senaste åren hävdat att so-
cialdemokraterna i riksdagen skulle fördela mer pengar till kommunerna för
att dessa skulle slippa sitt förändringsarbete har nu ingen tröst att hämta.
Ställningstagandet i denna fråga bekräftas nu också av den rapport om kom-
munal ekonomi som en socialdemokratisk arbetsgrupp intill partistyrelsen
lade fram i går. Därmed tycks verkligheten i någon mening till sist hunnit i
kapp socialdemokraterna. Den tidigare verklighetsfrämmande retorik som
en del inom partiet ägnat sig åt får nu slutgiltigt läggas på hyllan. Det går
inte att trolla fram ytterligare resurser på kommunsektorn på det sätt som
man tidigare antytt eller föreslagit. Kanske inser man nu att kommunsek-
torns ekonomiska framtid avgörs av den ekonomiska politik som bär den här
regeringens signum och som syftar till att göra Sverige till en tillväxt- och
företagarnation och av att den politiken verkligen lyckas.
Man kan därför onekligen tycka att det borde vara hög tid för mer av efter-
tanke hos socialdemokraterna beträffande kommunernas situation i dag och
deras situation på 80-talet. Efter årtionden av sjunkande produktivitet i
kommunsektorn kommer nu rapport efter rapport om starkt stigande pro-
duktivitet i kommunsektorn. Vi medborgare får alltså nu mer för varje kom-
munal skattekrona.
Kommunsektorn som helhet har klarat sin omställning påfallande bra. Det
nya statsbidragssystemet med dess tillåtande av nya verksamhetsformer och
lösningar, i kontrast till det tidigare specialdestinerade och starkt reglerade
systemet, har tveklöst bidragit till detta. Självfallet är det just krismedvetan-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
87
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
88
det och de tydligt begränsade ekonomiska ramar som regeringen satt som
haft avgörande betydelse.
Omställningsarbetet ute i kommunerna har bedrivits samtidigt som landet
varit inne i en djup lågkonjunktur. Tänk om det i stället hade kunnat bedri-
vas under överhettningsåren i slutet av 80-talet! Socialdemokraternas oför-
måga att i regeringsställning då vidta rätt åtgärder har kostat landet mycket.
Det gäller också utvecklingen av den kommunala sektorn.
Den stora och nödvändiga förnyelsen inom kommunerna blev starkt förse-
nad på grund av det bristande handlaget hos Socialdemokraterna och deras
regering. Det är i det sammanhanget, Johan Lönnroth, intressant att nu ta
del av Kjell-Olof Feldts synpunkter på kommunsektorn. Johan Lönnroth
läste upp en del av vad Kjell-Olof Feldt har skrivit. Låt oss samtidigt konsta-
tera att det är samme man som i hög grad bär ansvaret för att man inte kom
i gång med förändrings- och förnyelsearbetet på 80-talet. Det hade naturligt-
vis varit ännu bättre att genomföra det då. I och med att förnyelsearbetet
kom att fördröjas blev det ändå inte mindre nödvändigt. Det är helt nödvän-
digt att vidta åtgärder nu. Det råkade sammanfalla med en svag ekonomisk
konjunktur.
När nu Socialdemokraterna presenterar förslag framåt i tiden beträffande
den kommunala ekonomin, är det enligt min mening förvånansvärt att de
innehåller så litet av nytänkande och nya förslag. Det är bara att konstatera
att det är gammal skåpmat. Man renodlar förslaget om att de kommunala
skattemedlen inte enbart skall användas till den egna kommunens lokala ser-
vice, utan de kommunala skattemedlen skall kunna användas också av andra
kommuner. Enligt min mening vore det logiskt att de kommuner som behö-
ver tilläggsresurser - självklart finns det sådana kommuner - skall få det
inom ramen för statsbidrag så att det är staten som tillskjuter medlen via en
statlig beskattning. I det här fallet är Socialdemokraterna tillbaka i en renod-
lad Robin Hood-modell, som innebär att vissa kommuner inte får behålla de
medel som de har utdebiterat för den egna lokala servicen.
Johan Lönnroth berörde också Kommunförbundets kritik av tillämp-
ningen av den s.k. finansieringsprincipen. En väldigt viktig punkt i den kriti-
ken har varit avräkningen av kostnaderna för barnomsorg. Man kan med fog
säga att finansieringsprincipen, utifrån de beräkningar som Kommunförbun-
det presenterade, inte tillämpades på det sätt som vi tidigare varit överens
om här i riksdagen. Men då utgick man i Kommunförbundets beräkningar
från att vårdnadsbidraget inte skulle komma att antas av riksdagen. Nu an-
tog tack och lov riksdagsmajoriteten förslaget om vårdnadsbidrag. Då ser
kalkylen på det området helt annorlunda ut.
Herr talman! Jag skall inte fördjupa mig ytterligare i de olika momenten
i betänkandet. Jag vill bara hänvisa till att det nu tycks råda en ganska stor
enighet om att de åtgärder som föreslås bör genomföras ett övergångsår som
detta.
Anf. 82 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Lennart Hedquist säger att produktiviteten i kommuner och
landsting har ökat. Det är riktigt. Det har skett en oerhört stark produktivi-
tetsutveckling de senaste åren. Denna produktivitetsutveckling har också
förenats med att antalet anställda i kommuner och landsting har minskat
kraftigt. 60 000-70 000 jobb har försvunnit under senare år. Dessa personer
har i allt väsentligt gått ut i öppen arbetslöshet. De har inte på något sätt
hamnat i vare sig privat varuproduktion eller privat tjänstesektor.
Jag vill ställa en fråga till Lennart Hedquist. Nathalieplanen innebär att
ytterligare 100 000 kommun- och landstingsanställda skall försvinna från sina
anställningar. Tror Lennart Hedquist att de kommer att kunna sväljas av in-
dustri och privat tjänstesektor? Det finns ingenting som tyder på detta ens i
era egna kalkyler. Detta bidrar inte på något sätt till att göra Sverige till en
tillväxt- och företagarnation. Tvärtom är jag fullständigt övertygad om att
en bra grundskola är en av de allra mest grundläggande förutsättningarna
för att Sverige skall kunna bli ekonomiskt framgångsrikt. Det var någon som
sade att anledningen till att musik numera är en av de mera framgångsrika
svenska exportprodukterna är det faktum att vi har haft en väl utbyggd och
bra kommunal musikskola.
Vidare var det frågan om finansieringsprincipen. Jag talade med Kom-
munförbundet efter det att beslutet om vårdnadsbidraget fattades. Man
kommer inte att kunna revidera sin kalkyl på något avgörande sätt. Snarare
försämrar vårdnadsbidraget statsfinanserna ytterligare, vilket kommer att
leda till ytterligare ökade räntor, vilket också kommer att belasta kommu-
nerna. Vårdnadsbidraget är en gigantisk samhällsekonomisk förlustaffär.
Lennart Hedquist har inte ett ord till svar på vare sig Kjell-Olof Feldts
eller min kritik.
Anf. 83 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth berörde på nytt i sitt inlägg produktivitets-
ökningen i kommunsektorn. Han medger nu att det har varit en stark pro-
duktivitetsökning. Jag tror att han borde kunna kosta på sig att erkänna att
det är det nya statsbidragssystemet i förening med de starkt begränsade eko-
nomiska ramarna som har stimulerat kommunerna och landstingen till att
bedriva förnyelsearbetet med en starkt ökande produktivitet som effekt.
Jag sade i mitt tidigare inlägg att det hade varit bra om de åtgärderna hade
vidtagits under överhettningsåren under 1980-talet. Då hade konjunktur-
nedgången säkert blivit betydligt mindre och omställningsproblemen för
dem som kom att gå ut i öppen arbetslöshet på grund av den socialdemokra-
tiska regeringens underlåtenhet att vidta rätt åtgärder att bli mindre påtag-
liga.
Jag tycker att det är litet patetiskt av Lönnroth att citera Kjell-Olof Feldt.
Han var den man som borde ha vidtagit dessa åtgärder.
Anf. 84 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Kjell-Olof Feldt bedriver en del självkritik i boken. Jag
tycker faktiskt att det är betydligt intressantare att tala om framtiden och
den nu mycket svåra situationen i kommuner och landsting.
Den starka produktivitetsökningen har i allt väsentligt åstadkommits tack
vare att personalen i vården - vårdbiträden, sjuksköterskor och läkare - och
lärarna och annan personal i skolorna helt enkelt har tvingats - det har delvis
varit frivilligt - att bära en betydligt tyngre arbetsbörda. En del av den ökade
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
89
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
90
produktiviteten har varit bra. Annat har varit dåligt. Det finns också exem-
pel på kvalitetsförsämringar.
Men den stora förlustaffären för samhället beror på att merparten av dem
som har försvunnit från sina anställningar i kommuner och landsting har gått
ut i arbetslöshet eller tagits om hand av AMS. Det blir ingen samhällekono-
misk förtjänst.
Nu är gränsen nådd för produktivitetsförbättringarna. Jag citerade tidi-
gare Lennart Hedquists partikamrat Bengt Mollstedt. Han säger att det har
skett en stark rationalisering inom vården. Men nu kan den inte fortsätta.
Han vill att Lennart Hedquist skall åka till de stora sjukhusen i Göteborg
och tala om för Göteborgs kommunpolitiker och vårdpersonalen hur de skall
klara ytterligare vårdbehov med de resurser och anslag som de får bl.a. ge-
nom riksdagsbeslut. Han menar att vi vältrar över ansvaret för våra stolta
sparplaner på andra, och vi har ingen som helst aning om hur det skall gå till
i praktiken.
Anf. 85 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Jag återupprepar för Johan Lönnroth, att om omställnings-
arbetet i kommuner och landsting i slutet av 1980-talet hade pågått på det
sätt som har skett under de senaste åren, då hade det aldrig varit fråga om
att de personer som blev friställda på grund av förnyelsearbete i kommuner
och landsting hade behövt gå ut i arbetslöshet. Men på grund av underlåten-
hetssynder kan man medge att omställningsarbetet har blivit jobbigare, ef-
tersom det har fått genomföras i en lågkonjunktur.
Likväl har kommuner och landsting lyckats bra i omställningsarbetet, vil-
ket framgår av undersökningar, senast dokumenterat av Kommunförbundet.
Det framgår att medborgarna är nöjda med den kommunala servicen. Det
kanske förbluffar en del socialdemokrater och vänsterpartister, som har talat
så förklenande och hävdat att det bara är fråga om nedskärningar.
Det är fel, Johan Lönnroth, att det inte går att åstadkomma ytterligare
produktivitetsförbättringar. Jag är själv ordförande i en privat småbarns-
skola, Liten lär, i Uppsala. Sättet att bedriva barnomsorg kan naturligtvis
fortfarande förändras mycket i de flesta kommuner och i den kommunala
barnomsorgen. Om man såg möjligheterna skulle miljardvinster kunna ska-
pas. Det är inte fråga om att utarma personalen, utan det är fråga om sättet
att bedriva verksamheter. Vi har fortfarande mycket att lära av erfarenheter
från enskilda kommuner men också från utlandet.
Anf. 86 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! När den obefintlige, men ibland förekommande, genom-
snittlige riksdagsledamoten tar betänkandet från finansutskottet i sin hand
och skall försöka skaffa sig en bild av innehållet, bläddrar denne förmodligen
i vanlig ordning bakifrån. Han konstaterar att där finns en meningsyttring
från Vänstern. Det finns en reservation från Ny demokrati och ett särskilt
yttrande från Socialdemokraterna. Vederbörande drar på den grunden litet
för snabbt slutsatsen att det finns en bred majoritet bakom betänkandet och
att det råder en stabil enighet kring de förslag som läggs fram.
Är det så? Jag tror inte det. Bakgrunden står egentligen att finna i de be-
slut om statsbidrag som riksdagen har fattat vid tidigare samlingar. Socialde-
mokratins hållning i de sammanhangen kan sammanfattas så att vi sade ja
till påsen, men vi sade nej till det regelverk som knöts till påsen. Vi sade
nej till den fördelningsnyckel som skulle tillämpas. Vi sade också nej till de
övergångsregler som knöts till besluten. Vi påstod att det fanns ett inbyggt
systemfel, så till vida att alla kommuner inte är med i det fördelningssystem
som skapades. Det är i ett antal avseenden orättvist. Vi kritiserar också den
rundgång av pengar som detta leder till.
Vi varnade för att systemet, om det antas, kommer att leda till haveri av
sig självt, bl.a. därför att det har vissa ofullkomligheter. Vi önskade i stället
att man skulle fatta beslut om en tvåstegslösning: ta påsen, använd de gamla
reglerna men låt utreda alla de omständigheter som man rimligen måste ha
bättre grepp om innan man sätter detta i sjön.
Vi fick avslag på våra yrkanden vid det tillfället. Vi har återkommit med
dem och i princip fått avslag på allting varenda gång.
Nu är dagsläget juni 1994. På alla punkter har våra bedömningar infriats.
I Kommunsverige säger man tämligen samstämmigt i olika sammanhang att
detta inte är bra och att vi måste göra någonting åt det. Borgerligheten har
fått backa. Man har hunnits upp av verkligheten. Därför har man också sett
till att det nu pågår utredningar om de frågor som vi tidigare har önskat ut-
reda. Det är bra, även om det är väl sent.
Det politiska språket är precis som andra fackspråk. Det har ibland vissa
modeord. Ett sådant modeord som man i det politiska språket i dag ofta till-
griper är ordet uppleva. Jag funderar ibland på hur de upplever dagens situa-
tion, de som stod bakom de beslut som vi fattade för ett år sedan, för två år
sedan och kanske även tidigare. De besluten har försatt kommunerna i den
situation som de nu befinner sig i. Kraftiga felbedömningar har lett till att vi
nu för andra gången skall fatta frysningsbeslut, som innebär att man inte lå-
ter de övergångsregler som majoriteten vill ha träda i kraft.
Det är förhållanden som har försatt kommunerna i utomordentligt svåra
situationer, tvingat fram arbetslöshet och nedskärningar till nivåer långt un-
der den efterfrågade och motiverade behovsnivån.
När jag lyssnar på Lennart Hedquist förstår jag att detta är besvärligt att
ta till sig. Då får man gå till attack och resonera om någonting annat. Det är
ett gammalt välkänt debattgrepp. Men eftersom vi socialdemokrater fäster
stor vikt vid detta utredningsarbete, menar vi att vi får gilla det läge som
råder. Vi tycker inte om det, men vi vill ha ett öppet utredningsarbete och
ett ordentligt analysarbete genomfört. Vi vill vara konstruktiva och resultat-
inriktade. Sådan är processen, och så brukar spelreglerna vara.
I konsekvens med det har vi hänvisat till den i många andra sammanhang
väldokumenterade syn som vi har framfört. Vi har kortfattat beskrivit den i
det särskilda yttrandet. För att vidga diskussionen i partiet och kanske också
komma med ett eller annat intressant inspel i det pågående utredningsarbe-
tet har vi i partiet haft en arbetsgrupp som häromdagen lade fram en rapport.
I sak står vi kvar vid våra gamla ståndpunkter. Det tycker jag inte att man
skall göra så stort nummer av. Men vi måste gilla det läge som är. Vi fäster
vikt vid den pågående utredningen och vill jobba konstruktivt med den. Vi
har konstaterat att vi på avgörande punkter inte delar majoritetens syn. Men
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
91
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
92
på grund av det pågående utredningsarbetet har vi avstått från att motionera
och från att reservera oss. I konsekvens med det kommer vi att avstå i de
eventuellt kommande omröstningarna.
Anf. 87 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Jag vill gärna få vara med efter valet och bilda ny majoritet
ihop med Per Olof Håkansson. Det är med den utgångspunkten jag riktar
kritik mot den socialdemokratiska politiken i kommunfrågorna.
Visst kan vi ägna tid åt att gå igenom alla de misstag som har begåtts under
den borgerliga regeringstiden och tala om systemfelen, rundgången osv.
Men jag skulle vilja att Per Olof Håkansson höll med mig om att det är be-
tydligt viktigare att diskutera vad vi gör av en ny riksdagsmajoritet när det
gäller kommunernas möjligheter att utvecklas.
Borgerligheten har fått backa, säger Per Olof Håkansson. Samtidigt skri-
ver ni i ert särskilda yttrande: ”Regeringens politik tvingar kommunerna att
skära ner på för medborgarnas välfärd viktiga och efterfrågade områden lik-
som att minska investeringar och underhåll. Samtidigt ställs kommunerna
inför ökade behov inom framför allt skola och äldreomsorg.” Det regeringen
har gjort nu är att lägga på ytterligare en börda på kommuner och landsting.
Regeringen har plussat på Nathalieplanen. Jag kan inte förstå i vilket av-
seende regeringen har backat.
Vi står kvar vid gamla ståndpunkter, säger Per Olof Håkansson. En stånd-
punkt var att vi gemensamt sade nej till indragningen av 7,5 miljarder. Om
man står fast vid en gammal ståndpunkt måste väl innebörden vara att vi står
fast vid just detta. Nu behöver kommuner och landsting mera pengar för att
klara den rimliga skola och omsorg som ni socialdemokrater så gärna talar
om i dag, utåt samhället via medierna. Det går inte att klara detta utan att
kommuner och landsting får mera pengar.
Anf. 88 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Bakom denna ordkaskad döljer sig det faktum att Johan
Lönnroth försöker kritisera socialdemokratin för att vi har presenterat idéer
om att vi kan tänka oss att föra en fortsatt diskussion om hur den kommunala
ekonomin skall utvecklas. Det kan gälla vilken typ av omfördelningssystem
för inkomster och utgifter som vi skall ha. Om nu Johan Lönnroth vill vara
med i den diskussionen är den intressanta frågan hur Vänsterns alternativ
till utjämningssystem för inkomster och utgifter ser ut.
Anf. 89 JOHAN LÖNNROTH (v) replik:
Herr talman! Det är möjligt att det var en ordkaskad. I går kväll läste jag
den socialdemokratiska rapporten. Ordkaskad kanske är ett ganska välfun-
net ord. Det var en väldig mängd ord men ganska litet substans.
Vänsterpartiet har faktiskt presenterat en grundlig genomgång av hur vi
ser på kommunernas långsiktiga utveckling, bl.a. i vår ekonomiska motion
i samband med kompletteringspropositionen. Vi har också talat om hur vi
finansierar våra förslag. Vi gör det genom att långsiktigt höja skattetrycket
med i storleksordningen 50 miljarder kronor. Det är ganska mycket. Det är
tuffa skattehöjningar. Vi har granskat dem noga och kommit underfund med
att det är någonting som höginkomsttagare, förmögenhetsägare och de ex-
portföretag som nu går mot rekordvinster har råd att bära.
Vi har också lagt fram sparprogram som är betydligt mer substantiella än
de ni har presenterat, Per Olof Håkansson. Det handlar om militärutgifter,
motorvägar, en sänkning av taket i sjukersättningen, för att nämna några
exempel.
Vi har förslag som finansierar ett större utrymme för kommuner och
landsting, så att de åtminstone kan växa i någorlunda samma takt som in-
komsterna för svenska folket totalt. Vi gör nämligen den bedömningen att
det i dag är viktigare med en bra skola och en mänsklig sjukvård och omsorg
än att svenska folket skall kunna skaffa sig ännu många fler TV-apparater,
bilar osv.
Vad säger ni socialdemokrater? Ni gör uppenbarligen inte den priorite-
ringen. Ni har inte ett enda öre mer till skola, omsorg och vård.
Anf. 90 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Johan Lönnroth gör det klassiska felet när man diskuterar
kommunal ekonomi. Han diskuterar utifrån ett makroperspektiv. Men de
som försöker tränga in i detta för att skapa lösningar upptäcker att det inte
är ett makroproblem. Problemet är att vi har 286 kommuner som är olika.
Jag har försökt förstå vad Vänstern vill. Jag funderar fortfarande på det.
Jag skall begränsa min fråga till Johan Lönnroth.
I min förra replik frågade jag Johan Lönnroth hur Vänsterns system för
att utjämna intäkter och kostnader ser ut. Jag kan begränsa mig till att fråga:
Hur skall man utjämna de stora skillnaderna i intäkter mellan olika kommu-
ner? Där ligger litet av det grundproblem som måste lösas i ett kommande
system för stöd till kommunsektorn.
Anf. 91 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Per Olof Håkansson kritiserade delar av genomförandet av
den stora omläggningen av statsbidrag och utbetalningssystem. Jag medger
att det säkert finns delar av tekniken för hur den genomfördes som man så
här i efterhand kan rikta kritik mot. Det kan även ha varit kritik, som man
redan då borde ha lyssnat bättre på. Men det resonemang som ni för, Per
Olof Håkansson, är ju den obotfärdiges förhinder. Ni hade ju hela 80-talet
på er för att göra dessa förändringar, men ni gjorde dem inte. Vad ni föreslog
efter regeringsskiftet 1991 var delvis en frysning av det tidigare systemet i
kombination med att man skulle låta kommunsektorn få 7,5 miljarder kro-
nor mer att disponera.
Mina frågor till Per Olof Håkansson är nu: Hur upplever ni att situationen
hade varit om man hade gått er till mötes och givit kommunerna 7,5 miljar-
der kronor? Hur skulle produktivitetsutvecklingen i kommunsektorn ha sett
ut då? Hur hade samhällsekonomin påverkats av att man inte hade givit sig-
nalen till kommunsektorn att sätta i gång och förnya sig och åstadkomma att
medborgarna fick mer för varje kommunal skattekrona?
Anf. 92 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Hade vi haft tid att reda ut detta, hade det varit spännande,
Lennart Hedquist. Jag tillhör dem som tror, att hade vi vid det tillfället givit
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
93
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
94
kommunsektorn mer pengar på nivån 7,5 miljarder kronor med fördelning
på primärkommuner och landsting, hade vi i dag haft en mycket lägre arbets-
löshet bland de kommunanställda. Vi hade också sluppit att skicka in pengar
i ett senare skede via AMS och via andra arrangemang. Vi hade alltså haft
en bättre kommunal verksamhet. Jag tillhör dem som inte är alldeles säkra
på att en mindre kommunal verksamhet leder till högre produktivitet. Man
kan faktiskt också med en oförändrad verksamhet, och t.o.m. med en större
volym kommunal verksamhet, förbättra produktiviteten. Jag är inte säker
på att det samband finns som Lennart Hedquist här försöker dra en växel
på.
Anf. 93 LENNART HEDQUIST (m) replik:
Herr talman! Då skall jag tala om för Per Olof Håkansson hur jag tror att
det hade sett ut då. Jag tror att det hade inneburit att vi hade fått inlåsnings-
effekter i den offentliga sektorn och att vi hade gått ur den här lågkonjunktu-
ren med en stor del av arbetskraften inlåst i en förstenad offentlig sektor,
som då inte hade haft den produktivitetsförbättring som vi har kunnat åse
under de senaste åren. De nya verksamhetsformer som har utvecklats i kom-
munerna hade antagligen inte kommit fram i nuvarande omfattning.
Anf. 94 PER OLOF HÅKANSSON (s) replik:
Herr talman! Det är beklagligt att Lennart Hedquist inte tror på kommun-
sektorn utan pratar om inlåsningseffekter och andra dåligheter. Det är be-
klagligt, inte minst med tanke på att en majoritet av kommunsektorn styrs
av Lennart Hedquists partivänner.
Anf. 95 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Per Olof Håkansson upprepade frågan hur vi i Vänstern ser
på kommunernas framtid. Vi har i en motion som behandlas i detta betän-
kande beskrivit detta. Vi har också i en motion till kompletteringspropositio-
nen givit en sådan beskrivning. Nyss redovisade jag de skattehöjningar och
besparingar som vi har presenterat och som sammantaget uppgår till betyd-
ligt mer än vad Socialdemokraterna har presterat.
Jag vill betona att den kritik som jag har riktat mot Socialdemokraterna
just på denna punkt - jag tycker faktiskt att det är det mest negativa i er
politik att ni inte har en enda krona till att ge till kommuner och landsting -
grundar sig på att vi vänsterpartister efter höstens val vill bilda majoritet ihop
med er, inte bara i riksdagen utan förhoppningsvis också i de flesta kommu-
ner och landsting. Då måste vi kunna presentera ett hållbart alternativ till
den Nathalieplan som regeringen har presenterat och som Kjell-Olof Feldt,
på denna punkt faktiskt med all rätt, har riktat en fullständigt förödande kri-
tik mot.
Jag skulle vilja veta om Per Olof Håkansson kan instämma i Kjell-Olof
Feldts förödande kritik av regeringens sparplaner. Kan Per Olof Håkansson
instämma i den kritiken, tycker jag faktiskt att ni socialdemokrater har en
skyldighet att också presentera vilken andel av det tillväxtutrymme på ca
4 % som ni hoppas på i BNP-tillväxt och som ni är beredda att ge till skolan,
vården och omsorgen. Det finns inte en rad skrivet om detta, åtminstone
inte konkret, i den rapport som jag mycket noga har läst igenom och som
ni presenterade i samband med Landstingsförbundets kongress i Göteborg
i går.
Anf. 96 PER OLOF HÅKANSSON (s):
Herr talman! Jag vill upprepa min fråga till Johan Lönnroth: Kan Väns-
tern beskriva en möjlig lösning när det gäller att utjämna de stora skillna-
derna i skattekraft mellan kommunerna? På den frågan gav Johan Lönnroth
svaret: Vi höjer skatterna för företagen. Jag tycker inte att det är ett svar
som går att kombinera med frågan.
Anf. 97 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! När det gäller fördelningen av statsbidragen mellan kommu-
nerna har vi framlagt förslag som ganska mycket liknar Socialdemokraternas
förslag i den rapport som vi har talat om här och som presenterades i går.
Men den stora skillnaden är att vi gör den bedömningen att det kommer att
vara oerhört svårt - med tanke på kommunerna i Norrbotten eller krans-
kommuner såsom Mölndal, Partilie och andra som ligger runt Göteborg
samt Jämtland, vilka alla kommer att förlora mycket genom det nya förslaget
till omfördelning av landstingspengarna - att skapa en majoritet här i riksda-
gen för ett nytt fördelningssystem, som ger t.ex. Göteborg mer pengar, om
det inte sker i en totalt sett växande kaka. Tror inte Per Olof Håkansson att
han kan förmå sina partikamrater från Jämtland och Norrbotten, där det ju
också finns kommuner med stora ekonomiska problem, att avstå i en totalt
sett krympande ekonomi? När krubban är tom bits hästarna, lyder ett gam-
malt ordspråk. Jag tror faktiskt att detta gäller även kommuner. Vi måste
säkra ett visst utrymme för tillväxt. Inom den ramen kan vi skapa en rättvi-
sare fördelning mellan fattiga och rika kommuner.
Överläggningen var härmed avslutad.
Beslut
SfU18 Vissa tandvårdsfrågor
1. utskottet
2. res. (m, fp, c, kds)
Votering:
157 för utskottet
157 för res.
35 frånvarande
Andre vice talmannen konstaterade att rösterna var lika delade och förkla-
rade ärendet bordlagt (riksdagsordningen 5 kap. 6 §).
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Den kommunala
ekonomin
95
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
96
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 19 nyd, liv, 1 -
För res.: 77 m, 25 fp, 29 c, 25 kds, 1 -
Frånvarande: 12 s, 3 m, 8 fp, 2 c, 1 kds, 4 nyd, 3 v, 2-
SfU27 Uppehållstillstånd för anhöriga
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
295 för utskottet
19 för res.
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 125 s, 77 m, 25 fp, 29 c, 25 kds, 12 v, 2 -
För res.: 19 nyd
Frånvarande: 13 s, 3 m, 8 fp, 2 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2-
FiU19 Den kommunala ekonomin
Mom. 1 (den kommunala ekonomin åren 1994-1999)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
181 för utskottet
13 för men.
120 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 15 s, 73 m, 23 fp, 28 c, 24 kds, 17 nyd, 1 -
För men.: 12 v, 1 -
Avstod: 110 s, 4 m, 2 fp, 1 c, 1 kds, 2 nyd
Frånvarande: 13 s, 3 m, 8 fp, 2 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2-
Karin Falkmer och Birgit Henriksson (båda m) anmälde att de avsett att
rösta ja men markerats ha avstått från att rösta.
Claus Zaar (nyd) anmälde att han avsett att avstå från att rösta men marke-
rats ha röstat ja.
Mom. 2 (storstädernas ekonomi)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 5 (anslag till Statligt utjämningsbidrag till kommuner 1994/95)
1. utskottet
2. res. (nyd)
Votering:
248 för utskottet
19 för res.
42 avstod
40 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 78 s, 77 m, 25 fp, 29 c, 25 kds, 12 v, 2-
För res.: 19 nyd
Avstod: 42 s
Frånvarande: 18 s, 3 m, 8 fp, 2 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2-
Mom. 14 (inrättande av en s.k. kommunakut)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
207 för utskottet
13 för men.
94 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 31 s, 77 m, 25 fp, 29 c, 24 kds, 19 nyd, 2-
För men.: 1 s, 12 v
Avstod: 93 s, 1 kds
Frånvarande: 13 s, 3 m, 8 fp, 2 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2-
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU25 Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m. (prop.
1993/94:234).
Anf. 98 LARS HEDFORS (s):
Herr talman! Det finns nog inte många riksdagsärenden som är så illa
skötta som frågan om hur företagsbeskattningen skall utformas. På mindre
tid än sex månader har den borgerliga regeringen lyckats med konststycket
att lägga fram inte mindre än tre olika, ofta motstridiga, förslag på detta om-
råde.
Det började i slutet av december 1993, när riksdagen med liten majoritet
röstade igenom propositionen om en fortsatt reformering av företagsbe-
skattningen. Vi socialdemokrater kritiserade propositionen framför allt ur
fördelningspolitisk synvinkel. Vi kunde inte acceptera de kraftiga skatte-
sänkningarna på kapital. Men vi kritiserade den också för att den krånglade
till skattesystemet och öppnade för fiffel och skatteplanering.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
98
Framför allt på den senare punkten fick vi kraftigt stöd från många remiss-
instanser. Särskilt viktigt var stödet från Lagrådet, som bl.a. ansåg att den
föreslagna lagstiftningen låg ”nära gTänsen för vad som kan accepteras i
fråga om komplexitet”. Man påpekade också att slopandet av utdelnings-
skatten och halveringen av reavinstskatten på aktier skulle kunna leda till
”oönskad skatteplanering och försök att kringgå reglerna”.
En vecka efter riksdagsbeslutet i december fick också regeringen mycket
riktigt kalla fötteroch avlät en skrivelse till riksdagen. I denna skrivelse med-
ger man att många av förslagen blivit onödigt krångliga och kan leda till skat-
teplanering. Man aviserar en proposition med förändringar som skall gälla
retroaktivt från den 1 januari 1994.
En sådan förändring är införandet av den s.k. JIK-metoden, som man
hade tänkt tillämpa för beräkning av reavinst vid avyttring av aktier. Proble-
met var bara att denna metod inte var färdigutredd. Den existerade alltså
inte i sinnevärlden men skulle ändå användas fr.o.m. den 1 januari. Det var
först den 29 januari som Företagsskatteutredningen kunde presentera en
modell för JIK-metoden.
Till råga på allt elände visade det sig sedan att remissorganen kritiserade
metoden sönder och samman. När det långt om länge blev aktuellt att skriva
en proposition fanns inte heller förslaget om en JIK-metod med. Nu skulle
den plötsligt inte gälla längre.
Och det är inte nog med detta. De aktiebolag som fastställde sina utdel-
ningar i februari-mars visste inte vilka regler som skulle gälla för beskatt-
ningen av dessa utdelningar. Så när t.ex. L M Ericsson fastställde sin utdel-
ning till 4:50 kr per aktie, var denna utdelning skattefri i sin helhet enligt
Finansdepartementets promemoria 1994:26. När sedan propositionen lades
fram den 14 april var plötsligt 30 öre skattepliktig inkomst.
Nu är vi förhoppningsvis vid vägs ände. Skatteutskottet har efter många
om och men lyckats bli färdigt med ett betänkande om företagsbeskatt-
ningen. Det har sannerligen inte varit lätt, för gissa vad som har hänt! Ja,
alldeles riktigt! Utskottet har varit tvunget att gå in och göra flera ändringar i
propositionen efter massiva påtryckningar från olika intresseorganisationer.
Av denna minst sagt skandalösa och förvirrade handläggning av en oer-
hört viktig fråga kan man dra följande slutsatser.
1. Detta är så långt ifrån stabila spelregler för företagen som man över
huvud taget kan komma. Undra på att företagarna suckar uppgivet och
skickar mängder av klagobrev till riksdagsledamöterna!
2. Företagsbeskattningen uppfyller inte ens de mest elementära krav på
förutsebarhet. Därmed har ärendet också blivit en viktig rättssäkerhets-
fråga. Kan svenska företag inte förutse skattekonsekvenserna av sina beslut
är rättssäkerheten hotad. Det är särskilt anmärkningsvärt, eftersom rege-
ringen nyligen i en proposition om rättssäkerheten sagt sig vilja värna om
just densamma.
3. Regeringens förslag leder obönhörligen till ökad skatteplanering och
fiffel. Det gynnar oseriösa företagare och drabbar de seriösa. Konkurrens-
neutraliteten sätts ur spel. Regeringens förslag hotar också på det sättet
rättssäkerheten.
Det här är naturligtvis en svidande kritik mot en regering som anser sig
vara företagsvänlig. Jag skulle kunna tänka mig att Bo Lundgren, om han
hade varit här i dag, och Kjell Johansson, som är majoritetens talesman,
gärna skulle vilja avfärda den kritiken med en axelryckning, som ett utslag
av socialdemokratisk illvilja.
Nu är det emellertid inte så enkelt, för kritiken har också framförts i
många andra sammanhang och av personer och organisationer som inga-
lunda kan betraktas som socialdemokratiska.
Vi har fått mängder av brev och uppvaktningar till skatteutskottet som
inte har varit nådiga i sin kritik mot de borgerliga förslagen. Detsamma gäl-
ler de ovanligt många debattartiklarna i tidningarna.
Den 28 december i fjol, efter regeringens famösa skrivelse, hade t.ex. Da-
gens Industris ledare denna bistra rubrik: Regeringen har panik inför valet
1994: Först proposition - sedan utredning. I texten kunde man bl.a. läsa föl-
jande: Ovissheten om vilka regler som skall gälla har alltså varit stor in i det
sista. Ja, ovissheten består egentligen fram tills utredningen lämnat ett be-
tänkande i januari, regeringen därefter avgivit en proposition och riksdagen
fattat beslut, dvs. långt fram i vår. Det är framför allt fåmansföretagen som
ovissheten drabbar. Så långt Dagens Industri.
Så här skriver Roger Persson, doktorand vid Stockholms universitet, i en
debattartikel i Svensk skattetidning i början av 1994: Jag tycker däremot att
själva lagstiftningsproceduren i Finansdepartementet bedrivits egendomligt.
Kulmen på en väl aldrig tidigare skådad lagstiftningsiver har troligen nåtts
under december månad 1993. Knappast någonsin förr, och förhoppningsvis
heller aldrig mer, kommer ett lagstiftningsmaskineri att användas på det sätt
som skett. Snart sagt varje formell möjlighet till användande av den regul-
jära processen har utnyttjats för att ändra ursprungliga förslag, från föränd-
ringar tillkomna i skatteutskottet till särskilda regeringsskrivelser till riksda-
gen.
Den verkställande direktören för företaget Agoris AB avslutade på DN:s
debattsida den 19 april en kritisk artikel om regeringens företagsskattepoli-
tik med följande ord: Svenskt näringsliv behöver stabila spelregler grundade
på sunt förnuft och ej på ideologier.
Ja, Kjell Johansson, det vore kanske på tiden att ni bemötte denna mycket
sakliga kritik. Jag utgår ifrån att ni gör det här i dag - åtminstone att ni försö-
ker att göra det.
Herr talman! Vi socialdemokrater tycker att det är mycket viktigt med sta-
bila spelregler för våra företag. Det kan inte vara lätt att vara företagare när
skattereglerna ständigt ändras och krånglas till. Det blir mer uppgiftsläm-
nande och ständigt nya blanketter som skall fyllas i.
Vi anser att skattereformen var ett viktigt steg mot stabila och robusta
skatteregler för företagen. Vi trodde faktiskt att det faktum att skatterefor-
men tillkom efter en överenskommelse över blockgränsen skulle vara en ga-
ranti för just stabilitet, men oj, vad vi bedrog oss. Folkpartiet har lagt sig
platt för den moderate skatteministern och på punkt efter punkt brutit upp
vår skatteöverenskommelse.
För oss socialdemokrater blir det en viktig uppgift att återställa så mycket
som möjligt av skattereformen. Det skall ske i ordnade former och efter mo-
get övervägande.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
99
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
100
Det innebär bl.a. att aktievinstskatten kommer att höjas till 30 %, liksom
skatten på aktieutdelningar. Det innebär också att den rätt till kvittning av
underskott i näringsverksamhet mot inkomst av tjänst som infördes i decem-
ber kommer att avskaffas. Vi avstyrker därför givetvis också det nu liggande
förslaget om en utvidgad kvittningsrätt.
Däremot kan vi acceptera regeringens förslag om förbättrade skattevillkor
för egenföretagarna. Det är helt i överensstämmelse med tankarna bakom
skattereformen, och det borde på sikt leda till en ökad sysselsättning. Vi me-
nar emellertid att utformningen av egenföretagarnas skatteregler har blivit
krånglig. Därför måste dessa regler så snabbt som möjligt utvärderas och
förändras så att de blir lättare att tillämpa för den enskilde företagaren.
När det gäller förslaget om att ytterligare gynna fåmansföretagarna är vi
dock kritiska. Det kan inte vara vettigt att öka statens utgifter med 155 miljo-
ner kronor i en situation med gigantiska budgetunderskott, exploderande
statsskuld och snabbt växande ränteutgifter.
Herr talman! Vi har ytterligare kritik mot regeringens förslag. Den fram-
går av våra reservationer, men jag skall inte ta upp kammarens tid med att gå
igenom alla dessa. Vi socialdemokrater står naturligtvis till hundra procent
bakom våra reservationer, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka
bifall till reservationerna nr 1 och 2.
Anf. 99 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Herr talman! Det här är mandatperiodens sista skattebetänkande. Det är
kanske också - och jag får väl erkänna att jag hoppas det - det sista betän-
kandet som en borgerlig majoritet i skatteutskottet har formulerat.
Jag skall tala både om principerna som finns bakom majoritetsskrivning-
arna och om den praktiska politikens utformning.
Herr talman! Det är ju stilenligt att det här betänkandet handlar om före-
tagsbeskattning. Det finns ett ordspråk som säger att intresse ljuger inte. Det
stämmer på skattepolitikens område och framför allt när det gäller den bor-
gerliga regeringens skattepolitik. I fråga om skattepolitiken har regeringen
Bildt agerat som ett rent partsintresse för näringslivet.
När regeringen tillträdde lovade den en rivstart. Man lovade en ny start
för Sverige. Mycket snart lade regeringen fram en proposition, 1991/92:60
Skattepolitik för tillväxt. Propositionen hade ett blått omslag, och innehållet
var mörkblått. När man läste propositionens förslag och motivtexterna greps
man faktiskt av tvivel om den var snabbskriven av departementet eller om
den var skriven av näringslivets skattedelegation och Lodin. Det kan egentli-
gen kvitta lika vem som höll i pennan. Innehållet kunde inte ha skilt sig -
det var de facto samma politik.
Regeringen framställde då förslag om lättnader i en bolagsskatt som redan
var mycket låg. Folkpartiledaren Westerberg hade redan i valrörelsen be-
skrivit de existerande skattereglerna som världens gynnsammaste - det
gjorde han i en intervju i SAF-tidningen.
Man sade att syftet var att ge Sverige en ny start, men det enda som tog
fart med regeringens politik var ju arbetslöshet och budgetunderskott. Den
budgetbomb som jag och andra vänsterpartister varnade för i valrörelsen ex-
ploderade mycket snart efter regeringens tillträdande.
Vad blev resultatet? Svenska folket och regeringen märkte snart att politi-
ken inte fungerade. Resultatet blev bara rekordräntor. Då backade rege-
ringen från den allmänna skattesänkningsstrategin. Man började höja skat-
terna på löneinkomster och konsumtion. Men man fortsatte strategin med
strategiska skattesänkningar för företag och kapital.
Herr talman! Jag erkänner att Sverige behöver internationellt konkur-
renskraftiga företag. Vi behöver internationellt konkurrenskraftiga skatte-
regler. Men vi behöver ju inte ligga på lägsta möjliga nivå. Det är ungefär
som att regeringen ber om lägsta möjliga bolagsskatt, det är kravet som man
har, vilket man får uppfyllt här i riksdagen av en majoritet.
Ledamoten Hedfors sade att det behövs mer av praktisk realism och
mindre av ideologi. Det var en bra beskrivning.
Jag är något av en rest från 1968 års ungdomsvänster - i och för sig var jag
bara 14 år då, men ändå. Jag minns ju den tidens vänster och den tidens
höger. Skillnaden var att den tidens vänster aldrig kom till makten medan
den tidens höger gjorde det. Och den är lika ideologiskt bestämd. Men den
andra vänstern kom aldrig till makten, och vi kan se resultatet: ett slags stu-
denthöger som driver en oerhört ideologiskt bestämd politik i vissa departe-
ment.
Men detta står inte i överensstämmelse med praktiska erfarenheter eller
med ekonomiska erfarenheter och studier. En bra genomgång av de teore-
tiska förutsättningarna för företagsbeskattning har gjorts av EU-kommissio-
nen på uppdrag en kommissionär, som vi i skatteutskottet har träffat. Ge-
nomgången gjordes av Onno Rudding, tidigare finansminister. Man lade
fram sin rapport i samarbete med Europas främsta experter på skatteområ-
det.
Denna rapport, som jag har här, är också blå, ännu blåare än regeringens
propositioner. Men innehållet är inte alls lika blått som regeringspropositio-
nerna - i många stycken är det tvärtom. Jag skall trötta ledamöterna här i
kammaren genom att vara ganska långrandig och gå igenom vad som sägs i
rapporten. Det är många hundra sidor, men jag skall bara göra några utdrag
ur rapporten, som alltså har skrivits av EU-kommissionens främsta experter.
Det står att ett land som vill försöka dra till sig investeringar kan göra det
på olika sätt: genom sänkta skattesatser, ökade avskrivningsmöjligheter eller
skattefrihet för investeringar. Jag gör nu fria översättningar, eftersom kam-
marens regler inte tillåter mig att göra direktcitat på något annat språk än
svenska.
Men sådana åtgärder, menar kommissionen, har negativa effekter och är
under vissa omständigheter totalt ineffektiva. Detta står på s. 42. Om ett
utländskt multinationellt företag som skattar i sitt hemland får fullt avdrag
för utländska skatter i hemlandet, kommer skattesänkningar inte att ha nå-
gon stimulanseffekt för dessa firmor när det gäller att investera i det land
som erbjuder dessa möjligheter.
Detta för bara över intäkter från ett lands skattkammare, finansdeparte-
ment, till andra länders skattkammare, finansdepartement. Följaktligen är
man mer för sådana regler i kapitalexporterande länder som England, USA
och Japan: effektiviteten blir begränsad av skattestimulanser i syfte att dra
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
101
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
102
till sig utländska investeringar. Sådana regler finns just i England, USA och
Japan.
Även om det inte fanns sådana regler i vissa länder, ställer man sig tvek-
sam till skattestimulanser för att dra till sig investeringar. Kommissionen me-
nar att en strategi som bygger på skattestimulanser för att dra till sig investe-
ringar kan visa sig vara en tigga-hos-grannen-politik, som blir omöjlig om
andra länder reagerar genom att införa liknande stimulanser. Det är vad
denna regering har försökt genomföra - en tigga-hos-grannen-politik.
Kommissionen skriver vidare: Ett land som inför skattestimulanser kom-
mer att drabbas av ett intäktsbortfall. Det är riktigt. Från regeringsstånd-
punkt måste förlusterna av skatteinkomsterna jämföras med summan av de
investeringar som uppstår genom skattestimulansen, så att effektiviteten kan
beräknas. Detta har vår regering alltid låtit bli att göra. Det finns inga sådana
kalkyler, utan man har bara ideologi och tro.
Kommissionen menar att effekterna blir olika beroende på om skattesti-
mulansen sker genom sänkt skattesats eller i annan form, t.ex. genom direkt-
avskrivningar och skattefrihet för investeringar. I detta hänseende, skriver
kommissionen, tycks det för det första råda ett brett samförstånd om att
sänkta skattesatser resulterar i färre nya investeringar än om samma summa
i förlorade skatteintäkter används till ökade avskrivningsmöjligheter. Gratu-
lerar, herr Hedfors! Ni har träffat rätt med ert förslag enligt EU-kommissio-
nens expertrapport.
Kommissionen fortsätter: Men också i fall av ökade avskrivningsmöjlighe-
ter och skattefrihet för investeringar tyder empiriska data på att skattebort-
fallet vanligen överstiger summan av de långsiktiga investeringar som följer
av sådana stimulanser. Ert förslag var bättre än regeringens politik, men ex-
pertkommissionen tycker inte att det är särskilt bra.
I slutsatsen på s. 43 säger man att det inte bara är så att effektiviteten i
skattestimulanser är mycket tveksam; sådana stimulanser kan också ha oav-
siktliga sidoeffekter på ett lands internationella konkurrenskraft. Det för-
svagar produktivitetsutveckligen, anser Ruddingkommissionen.
Detta innebär alltså en stenhård kritik från EU-kommissionen mot rege-
ringen Bildts och statsrådet Lundgrens förda politik. Det är ganska intres-
sant för denna kammare att ta del av dessa utförliga citat ur kommissionens
rapport.
Vad föreslår då rapporten? Jo, en lägsta skattesats på 30 %. Man säger sig
ha förståelse för att vissa länder vill ha lägre skatt för små företag, och det
bör de kunna ha. Men den skall aldrig vara lägre än 30 %. Man förslår en
högsta nivå på 40 % och ett principbeslut om att avskaffa alla extra skattesti-
mulanser för företag. Möjligtvis kan man behålla vissa regionalpolitiskt mo-
tiverade stimulanser, men de bör förses med ett slags solnedgångsbestäm-
melse som säger när de skall avskaffas.
Jag kan bara konstatera, herr talman, att Ruddingkommissionen och
Vänsterpartiet på många punkter är överens. Vänsterpartiet tycks vara det
svenska riksdagsparti som ligger närmast EU-kommissionens slutsatser. Det
är förvisso litet udda, eftersom vi är det parti som är mest emot EU. Men så
kan verkligheten se ut.
Även om man inte är med i EU kan man ju följa råd och idéer från EU-
kommissionen. Det finns inget juridiskt hinder för det, och det tycker jag att
vi bör göra i detta fall.
Därför, herr talman, yrkar jag bifall till vår meningsyttring i mom. 1, som
innebär att Ruddingkommissionens tankar får genomslag i svensk skattepo-
litik. I och för sig har vi då tagit ett steg mot EU-harmonisering, men alla
sådana steg är inte dåliga. I det här fallet är det utmärkt.
Herr talman! Vad gäller de andra konkreta frågorna som tagits upp här
kan jag bara instämma i den kritik som ledamoten Hedfors riktade mot rege-
ringens handläggning av dessa frågor.
Regeringen har sagt att den skall klara av en sak, nämligen att sänka skat-
terna. Men inte ens det har man klarat av, herr talman! Man har inte minskat
det samlade skatteuttaget med mer än 3-4 miljarder. Man har dock sänkt
företagsskatten och skatten på kapital; det är sant. Men man har gjort det
på ett sådant sätt att man har komplicerat tillvaron för företagarna, gjort det
krångligare och ryckigt.
Jag frestas att citera en gammal släkting till mig som en gång sade om nå-
gon: ”Det enda han kunde, det gjorde han fel.” Det enda regeringen kunde
gjorde man fel. Man klarade inte ens denna uppgift, som man hade förberett
sig på så länge.
Vi kan konstatera att det i dagens debatt finns ett betydande mått av sam-
syn mellan Socialdemokraterna, representerat av Hedfors, och Vänsterpar-
tiet, representerat av Bäckström, vad gäller företagsbeskattning. Samsynen
gäller stabila skatteregler, 30 % företagsbeskattning, återinförd skatt på ut-
delningar och en lättnad inom den s.k. dubbelbeskattningen, ett Annell-av-
drag.
Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har inte alltid varit överens i före-
tagsbeskattningsfrågorna. Det fanns tider då Vänsterpartiet drev linjen om
oerhört hårda företagsskatter, men det har vi släppt. Det fanns också tider
när Vänsterpartiet var mer företagsvänligt än Socialdemokraterna. Vi sade
t.ex. att det var rimligt att ta bort skatten på s.k. arbetande kapital i mindre
företag.
Vi skrev i samband med skatteomläggningen att det var rimligt att sänka
skatten från över 50 % till 30 %, men vi sade också då att vi ville ha bort
SURV-systemet. Där skilde vi oss från Socialdemokraterna. I dag är Social-
demokraterna för att avskaffa SURV-systemet, och det är också avskaffat.
Där är det snarast Socialdemokraterna som har närmat sig oss.
Vi gick tidigare med på att det låg något vettigt i att ta bort skogsvårdsav-
gifterna. I den frågan tycks skillnaderna nu öka igen, men det kan vi disku-
tera närmare. Vi har ställt oss positiva till en viss form av kvittningsrätt för
att stimulera mindre företag.
Det finns fortfarande skillnader. I vissa stycken är Vänsterpartiet något
mer näringslivsvänligt än Socialdemokraterna, men i de stora frågorna är vi
överens. Vänsterpartiet är något hårdare vad gäller företagsbeskattningen,
eftersom vi vill ha bort de fondreserveringssystem som finns kvar för de
större aktiebolagen.
Jag tror att det här finns en god grundval för att skapa uthålliga, stabila och
rättvisa skatteregler för svensk företagsamhet. Det bådar gott för framtiden.
Därför tror jag att det betänkande som vi i dag diskuterar blir det sista
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
103
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
104
från skatteutskottet med borgerlig majoritet. Det ser jag mycket positivt på.
Vi kan efter valet få fram stabila skatteregler. Då skall vi syfta till att också
försöka få med en så bred del som möjligt av det borgerliga lägret, just för
att skapa stabila skatteregler. Jag är övertygad om att det inte går att få med
alla borgerliga partier, men jag hoppas att det i den politiska mitten skall
finnas öppningar för att skapa ett stabilt och rättvist företagsskattesystem.
Herr talman! Jag vill yrka bifall till Vänsterpartiets meningsyttring under
mom. 1 och 2.1 mom. 2 innebär yrkandet dock bifall till den socialdemokra-
tiska reservationen.
Anf. 100 KJELL JOHANSSON (fp):
Herr talman! Det var nästan en makaber upplevelse att lyssna till Lars
Bäckström. Han refererar till all den klokskap som finns inom EU i fråga
om hur vi skall ordna vår ekonomi. Han bekämpar annars EU med näbbar
och klor, därför att han tror att den svenska vardagen kommer att rasa ihop
om vi skulle bli medlemmar. Jag har sagt det tidigare: Vänstern har ett parti,
men man vet inte vad man skall ha det till.
Herr talman! Den proposition som ligger till grund för dagens debatt är
ännu en i raden av propositioner med syftet att genom bättre skatteregler
skapa nya, riktiga jobb.
Socialdemokraterna går emot de flesta av förslagen och vill även riva upp
tidigare förbättringar. Genom kraftigt höjda skatter, kombinerade med en
gammaldags regleringspolitik, tror man sig kunna få fram nya jobb. Det sä-
ger sig närmast självt att den politik som skapat dagens kris inte kan lösa
den. Tvärtom gör den ont värre och skapar bara oro.
Vid debatter av det här slaget vill Lars Hedfors gärna ge bilden av att skat-
tereformen var ett under av neutralitet, någon sorts förädlad 30-procentig
tulipanaros. Riktigt så blev det nu inte.
Skattereformen var förvisso av mycket stor betydelse. Den lade en bra
grund att bygga vidare på. Men av skilda skäl byggdes det in en hel del oba-
lanser.
Vid reformen reducerades antalet inkomstslag till tre: inkomst av tjänst,
inkomst av näringsverksamhet samt inkomst av kapital.
Det senare gjordes till ett helt fristående inkomstslag, med en skattesats
på 30 %.
I inkomstslaget tjänst behöll vi samtidigt, främst av finansieringsskäl, skat-
tedelen av arbetsgivaravgifterna. Arbetsinkomster beskattades alltid i två
steg. Det innebar att skatten för arbetsinkomster över brytpunkten kunde bli
ca 61 %, t.o.m. upp till 64 %, dvs. en skillnad på hela 31-34 procentenheter
jämfört med kapitalskattesatsen 30 %.
Denna skillnad i beskattning av kapital och arbetsinkomster är faktiskt det
viktigaste skälet till de krångligheter som Lagrådet påtalat och som Lars
Hedfors inte försummar att hamra på när vi nu mödosamt rättar till den
orättvisa beskattningen av investeringskapital.
Om vi hade befunnit oss i den 30-procentiga drömvärld dit Lars Hedfors
med förkärlek flyr vid praktiskt taget varje skattedcbatt, hade de regler som
Lagrådet finner besvärliga kunnat göras så enkla att ett barn nästan kunnat
förstå dem.
Jag tycker att det skulle vara bra om vi kunde vara överens om detta och
att det aldrig någon gång var meningen att kapital skulle beskattas lika hårt
som arbetsinkomster. En sådan beskattning hade varit rent destruktiv för
svensk ekonomi och företagsamhet.
Erik Åsbrink var också under arbetet med skattereformen helt klar över
att kapitalskatten även kunde komma att behöva sänkas.
Kjell-Olof Feldts syn på kapitalskatter kan Lars Hedfors ta del av i DN
den 31 maj, där han i en intervju med anledning av sin nyutkomna bok säger:
”Det vore högst olyckligt om det skapas en föreställning om att skatter
på kapital gynnar löntagare, vilket det inte gör. Kaptialet kan ge sig i väg
utomlands, men löntagarna är tvungna att stanna kvar.”
När vi nu lagt fram förslag om avskaffande av straffbeskattningen av risk-
villigt sparande har ni plötsligt gått med på att egenföretagarnas investerade
kapital skall beskattas med 30 %. Däremot håller ni fast vid att investerat
kapital i aktiebolag, kanske i ett identiskt lika företag, skall beskattas med
51 %, dvs. långt hårdare än annan kapitalavkastning.
Många försök har jag gjort att få er att förstå denna skillnad, men jag har
numera insett att detta är ett av de oförklarade mysterier som jag får ta med
mig hem när jag nu lämnar riksdagen.
Herr talman! När man läser den socialdemokratiska motionen och reser-
vationerna förstärks bilden av att regleringsivrarna tagit över inom socialde-
mokratin. Den generation av progressivt tänkande människor som samlades
kring Kjell-Olof Feldt och Erik Åsbrink har fått nog och lämnat politiken.
Deras marknadsekonomiska tänkande har inom socialdemokratin åter er-
satts av regleringstänkandet.
På nytt plockas det fram gamla förslag som ökar inlåsningen av kapital i
företagen. Ni tror att ni är fiffiga när ni föreslår direktavskrivningar, samti-
digt som ni har planerna klara att åter lägga förmögenhetsskatt på företagens
arbetande kapital. Men detta är inte fiffigt. I stället skadas välståndsbildande
krafter.
Det socialdemokratiska förslaget till direktavskrivningar innebär att kost-
naden för en investering minskar med strax under 2 procentenheter. Men
återinförd förmögenhetsskatt tar i normalfallet tillbaka betydligt mera, även
om skattesatsen sätts så lågt som 1 % av företagsförmögenheten.
Med en sådan politik, Lars Hedfors, stärker ni verkligen inte investerings-
viljan. Ni sprider bara oro.
Ni skriver vidare i reservation 1 att den avskaffade dubbelbeskattningen
på aktier riskerar att dränera företagen på riskkapital. Före jul hävdade ni
att utlänningar skulle sälja av sina svenska aktier. Men verkligheten är den
rakt motsatta. Under april månad nettoexporterade vi aktier för 2,5 miljar-
der. Sverige dräneras inte på riskkapital - det strömmar in kapital.
Förklara gärna detta, Lars Hedfors, och tala gärna samtidigt om vilka
stoppregler som har tillkommit på grund av incitament för skatteplanering
genom olika kapitalskattesatser eller vilka kapitalinkomster som beskattas
med 0 %, som ni också påstår i reservation 1.
Jag går nu över till reservation 2. Här skriver ni: ”Strävan efter en teore-
tisk exakthet i beskattningen behöver därför i ökad utsträckning stå tillbaka
för enkelheten och förutsebarheten.”
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
105
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
Har ni egentligen tänkt efter vad ni skriver? Meningen kunde ju ha formu-
lerats mycket enklare: Gärna orättvisor för företagarna - bara det blir enkelt
och förutsägbart.
Vi inom regeringspartierna delar inte er uppfattning. Vi gör det speciellt
inte i en tid när det är ett livsvillkor att få bort straffbeskattningen på kapital
som investeras för nya jobb.
Vi har inte velat sitta och rulla tummarna medan experterna filar på en
strömlinjeformad lagstiftning och människor går arbetslösa. För oss har sa-
kinnehållet och jobben gått först. Strömlinjeformen får komma senare.
I reservation 3 kräver socialdemokraterna en utvärdering av reglerna för
egenföretagare. Är det inte litet väl tidigt att bölja utvärdera, Lars Hedfors,
nästan innan reglerna har trätt i kraft? Vad kan en sådan utvärdering ge? Ett
arbete med förenklade regler aviseras i propositionen, och dessutom pågår
en översyn av inkomstförfattningarna.
I reservation 4 underkänner ni regeringens förslag till regler för utdelning
för 1994. Det är onödigt generöst, sägs det. När det har gällt företagarnas
preliminärskatt har ni alltid tyckt att 120 % av den senast taxerade inkoms-
ten varit normalt. Men för utdelning tycker ni att 120 % av den genomsnitt-
liga utdelningen under de fem senaste åren är normalt. Hur får ni egentligen
detta att gå ihop?
Personligen tycker jag att detta är ganska avslöjande för den socialdemo-
kratiska s.k. generositeten mot småföretagarna.
Enligt reservation 5 vill Ny demokrati ha en översyn av fåmansföretagens
beskattning. Jag kan inte se att någon från Ny demokrati är anmäld till de-
batten. Därför avstår jag från att kommentera Ny demokratis reservationer.
Jag vill bara säga att man i vissa fall slår in öppna dörrar.
Socialdemokraterna går i reservation 6 emot förslaget om ett mycket för-
siktigt införande av en lönesummeregel för beräkning av kapitalavkastning
i fåmansföretag. Ny demokrati tycker i en annan reservation att förslaget är
alldeles för snålt tilltaget. Om det hade funnits någon nydemokrat här skulle
jag ha kunnat överlåta åt er båda att göra upp den här saken, men eftersom
det inte gör det får jag väl göra en kommentar.
Uppenbarligen,‘Lars Hedfors, bidrar det investerade kapitalet till de an-
ställdas produktionsresultat. Ingen kan väl hävda något annat? Då blir det
också ganska logiskt att beakta detta vid inkomstklyvningen. En del av in-
komsten är de facto inkomst av kapital.
Utöver att det är logiskt har förslaget också förtjänsten att det stimulerar
företagaren att anställa medarbetare. Det skapar således riktiga jobb. Det
är meningen med de flesta av de regler som vi lägger fram.
Socialdemokraterna säger att det statsfinansiella läget inte medger en så-
dan försiktig introduktion. Det tycker jag rent ut sagt låter märkligt. Har vi
råd med alla AMS-miljarderna måste vi väl ha råd med detta förslag, som
skapar jobb och som dessutom är finansierat!
I reservation 8 går socialdemokraterna emot att räntefördelning, avsätt-
ning till periodiseringskonto och ökning av expansionsmedel får ske vid ut-
tag av medel ur skogskonton i stället för vid insättning. Förändringen inne-
bär att gamla avsättningar kommer att kunna räntefördelas, periodas och
106
expansionsmedlas, vilket dock inte får några omedelbara statsfinansiella ef-
fekter, eftersom nya avsättningar samtidigt exkluderas.
Vi i utskottsmajoriteten delar den bedömning som gjorts av Finansdepar-
tementets experter. Vi säger därför ja till denna förändring, som ger ett mer
logiskt system genom att det bättre ansluter till de normala principerna för
inkomstbeskattningen av skogskontomedel.
I reservation 9 kräver socialdemokraterna att reglerna för avsättning till
upphovsmannakonto skall ses över därför att de är krångliga. På vad sätt de
är krångliga har ni dock inte velat avslöja i er reservation och inte heller un-
der utskottsbehandlingen. Jag vill inte vara omöjlig - om Lars Hedfors talar
om vad det är som är krångligt med upphovsmannakontona tror jag att vi
kan komma fram till någonting förnuftigt.
I reservation 10 skriver socialdemokraterna att den kvittningsrätt som in-
fördes för de fem första åren för att underlätta startandet av nya företag skall
avskaffas. Kan man inte ens acceptera en regel som har så rigorösa bestäm-
melser, som dessutom inte är speciellt förmånlig och som är till för att man
skall skapa nya jobb är det uppenbart att man inte vill ha några nystartade
företag i landet. För såväl företagare som löntagare är det bara att hoppas
att denna politik inte kan förverkligas.
Så, herr talman, några ord om Vänsterpartiets meningsyttring, som erbju-
der en sorglustig läsning. Som representant för ett parti som fram till för
några år sedan hittade sina ideal i ett ekonomiskt system som har gjort total
bankrutt borde Lars Bäckström inte ta i så häftigt som han gjorde här nyss -
det skulle vara mer klädsamt.
Jag har ju diskuterat skatter med Bäckström så mycket att jag vet att det
är närmast lönlöst. Låt mig ändå göra ett sista tappert försök. För att visa
min goda vilja skall jag börja med att ge Lars Bäckström rätt på en punkt:
Det är riktigt att Sverige efter skattereformen hade en låg bolagsbeskatt-
ning. Rangordnade man med rimliga antaganden OECD:s 24 länder efter
storleken på skattekilen hamnade Sverige på första plats, om man bara ser
till bolagsskatten. Så långt är det rätt, Lars Bäckström. Men lade man ihop
bolagsskatt och aktieägarskatt - jag tänker alltså på den situation som små-
bolagsägaren befinner sig i - hamnade Sverige betydligt längre ned, nämli-
gen på nionde plats. Ser man bara till aktieägarskatten så hamnade Sverige
på nittonde plats bland OECD:s 24 länder.
Alltså: Aktiesparandet var väldigt högt beskattat i Sverige 1991, efter
skattereformen, men dubbelbeskattningen har nu avskaffats, och Sverige är
faktiskt i dag ett ganska intressant land för aktieplaceringar även för utlän-
ningar. Vi har alltså möjligheter att till landet dra investeringskapital som
kan bidra till landets uppbyggnad.
Enligt Vänsterpartiets planer skall detta nu göras till historia. Sverige skall
stöpas om till en OECD-medelmåtta! Det är Lars Bäckströms och Vänster-
partiets högsta mål här i livet. Men så blir det inte med era förslag - det blir
långt, långt värre! Varför då? Jo, därför att dubbelbeskattningen på aktier
skall återinföras, och bolagsskatten skall höjas till genomsnittet i EU. Då
stannar vi inte på nionde eller nittonde plats! Aktieägarna kommer efter
detta att befinna sig i ett land som har den kanske värsta aktieägarbeskatt-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
107
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
ningen inom OECD eller EU. Fåmansbolagsägaren befinner sig plötsligt i
ett av Europas kanske sämsta länder att driva rörelse i!
Men Vänsterpartiets drömland är inte färdigt med detta. Förmögenhets-
skatt skall återinföras på arbetande kapital. Varje procentenhet kostar 2,0-
2,7 % av den skattepliktiga förmögenheten. Vi hamnar i en Pomperipossaef-
fekt.
En fastighetsskatt på 2 % på industrilokaler skall införas. Det höjer av-
kastningskravet på en industrifastighet med 4,0-5,5 % av investeringskost-
naden.
Detta överfall på industrin är nu egentligen redan fullbordat, men för den
händelse det skulle finnas kvar någon trollkonstnär som framhärdar i att
tjäna pengar höjer Vänsterpartiet marginalskatten till 60-70 % och tar bort
grundavdraget. Skulle det finnas någon alldeles extrem företagare som efter
detta fortfarande visar livstecken kommer Vänsterpartiet att utvisa honom
till EU, som Vänsterpartiet gör allt för att se till att vi inte blir medlem av,
bortsett från att ni hämtar er politik och ert förstånd därifrån.
Kära Lars Bäckström! Ert totala förslag har inget med skattepolitik att
göra. Det är inget skatteförslag - det är en plan för Sveriges industriella
självmord. Detta parti är det som nu bjuder ut sig till socialdemokratin. Jag
måste säga att det ger ett dystert perspektiv inför valet. Jag hoppas verkligen
att svenska folket drar konsekvenserna av detta.
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan i betänkande 25 och
avslag på samtliga reservationer samt meningsyttringen.
Anf. 101 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! Kjell Johansson sade att det var makabert att höra Lars
Bäckström. Ja, det kan det nog vara. För politiker är det ibland svårt att
ställa om. Om man har haft en argumentationslinje i decennier blir det kne-
pigt när någon ändrar sig. Men det skall nog Kjell Johansson lära sig så små-
ningom. I valrörelsen möts vi säkert på något sätt.
Vi har ändrat oss, och det är därför vi har ny politik: en ny tid - en ny
vänster. Vi har blivit klokare, och det är väl inte något fel i det? Det är väl
bara bra det?
Kjell Johansson försökte beskriva vår politik. En sak är säker, Kjell Jo-
hansson: Det där var inte vår politik! Jag lovar - det är jag som har utformat
den, så därom vet jag besked! Vi vill ha 30 % i företagsskatt. Sedan vill vi
höja det effektiva skatteuttaget på bolagen till OECD-nivå - det effektiva
skatteuttaget alltså!
Vi vill inte återinföra förmögenhetsskatten på arbetande kapital. Jag har
själv skrivit en motion om att den bör avskaffas. Varför skulle jag ändra mig
på den punkten? Jag ändrar mig inte på alla punkter. Jag måste inte av prin-
cip byta ståndpunkt varje år. Detta besked ligger fast.
Kjell Johansson var ju med i USA. På det amerikanska finansdepartemen-
tet trodde man inte att vi talade sanning när vi berättade om de svenska skat-
tereglerna. Kjell Johansson var medlem av Utredningen om reformerad fö-
retagsbeskattning. Om Kjell Johansson hade stått fast vid de åsikter som han
hade då och inte dragits med på det blå tåg som Lundgren kör hade Kjell
108
Johansson haft en mycket bättre position i dag. Man skall inte alltid åka med
det där blå tåget. Då hamnar man på fel station. Det har ni gjort.
Kjell Johansson och jag satt i samma rum på det norska finansdeparte-
mentet. Jag kan läsa upp siffrorna, som även tar hänsyn till dubbelbeskatt-
ning och alla sådana effekter. I Sverige var den effektiva skattebelastningen
på bolag 42 %. I USA var den 62 %, i Japan 62 %, i Storbritannien 48 %, i
Tyskland 57 % och i Danmark 49 %. Så var läget före regeringens senaste
sänkningar på företagsområdet. Sverige har världens lägsta bolagsbeskatt-
ning. Nej, nu ljög jag litet grand. Vi delar den platsen med Norge. På grund
av detta kan vi komma fram till att man skall följa expertråd från en obe-
roende kommission, med Europas främsta skatteexperter, som är tillsatt av
EU.
Kjell Johansson säger väl att de också är omskolade planekonomer.
Anf. 102 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Jo, Lars Bäckström, det blir exakt som jag beskrev det med
era förslag, om man skall tro era motioner. Det hoppas jag att Lars Bäck-
ström vill, eftersom det är han som har skrivit dem.
Ni skall anpassa er till de avskräckande skattesatser för den effektiva bo-
lagsskatten som Lars Bäckström läste upp. Dessutom skall ni behålla dub-
belbeskattningen på aktier. Till detta kommer förmögenhetsskatter som inte
är avdragsgilla och som slår oerhört hårt på företagarnas inkomster.
Lars Bäckström läste upp en rapport. Jag måste säga att det är oerhört
intressant. Jag hoppas att Lars Bäckström studerar EG litet mera. Eftersom
politiken där är så fantastisk och tilltalar Lars Bäckström kan det inte dröja
länge förrän Vänsterpartiet står på rätt sida när det gäller debatten om med-
lemskapet. Tyvärr har Ruddingrapporten faktiskt inte antagits av kommis-
sionen ännu.
Herr talman! Lars Bäckström säger att han har skrivit den här motionen.
Det tror jag att han har gjort. Jag tycker att jag känner igen honom. Lars
Bäckström har dock glömt en sak. Han har glömt att räkna på vad förslagen
i motionen innebär. Gör det! Detta är en sak som Lars Bäckström har glömt
tidigare. Han har stegvis anpassat sig när jag sedan har kritiserat förslagen
här. Det gäller t.ex. grundavdraget. Jag tycker att Lars Bäckström skall göra
samma sak nu. Gå hem till studiekammaren och räkna på dessa förslag! Då
kommer Lars Bäckström snart att ta ett rejält kliv åt rätt håll.
Anf. 103 LARS BÄCKSTRÖM (v) replik:
Herr talman! En gång i tiden talade Folkpartiet om de små stegens ty-
ranni. Jag har tagit rejäla kliv mot marknadsekonomin sedan jag gick i gym-
nasiet och var med i VPK. Jag har tagit kliv, men de går inte att jämföra med
de jättekliv i nyliberal riktning som Kjell Johansson har tagit sedan vi fick
en moderatstyrd regering. Det är tragiskt.
Jag sade t.o.m. ganska provokativt i slutet av mitt anförande att jag hade
hoppats att Folkpartiet efter ett regimskifte skulle kunna närma sig en mer
rimlig skattepolitik på företagsskattesidan. Det verkar inte så nu. Därför får
jag avskriva den förhoppningen, men det finns andra mittenkrafter.
Jag har räknat på våra förslag. Vi har inte föreslagit någon dramatisk höj-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
109
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
ning. Vi har föreslagit 30 % i bolagsbeskattning fr.o.m. nästa inkomstår. Det
är fortfarande extremt lågt i OECD-världen. Sedan har vi föreslagit att man
någon gång under 1990-talet skall fasa in skatt på industrifastigheter och
kommersiella lokaler. Gör vi detta därför att vi är elaka? Nej, det gör vi inte.
Vi gör detta därför att vi tar budgetunderskotten på allvar. Vad är den vikti-
gaste orsaken till att industrin inte investerar? Det är budgetunderskotten.
Budgetunderskotten betyder nämligen höga räntor i framtiden.
En klok industriledare tittar inte på ränteläget i dag. En klok industrile-
dare tittar på hur ränteläget och konjunkturerna ser ut om 5-6 år. Det är nu
ett moras med statsfinanser i förfall. Om vi räknar med en tillväxt på 4 %
blir det en statsskuld på 1 800 miljarder i slutet av 90-talet. Då låter man bli
att investera.
Det är era skattesänkningar vad gäller kapital och företag som gräver
dessa djupa hål i statsfinanserna. Ruddingkommissionen avråder från att
föra en sådan politik som innebär att man lägger sig på lägsta tänkbara nivå
när det gäller bolagsskatter och företagsskatter. Då gräver man stora hål i
statsfinanserna. Det är kontraproduktivt. Den galopperande statsskulden
skadar framtidstron.
Det är därför vi har dessa förslag. Vi tror inte att det blir ett enda nytt
jobb på grund av våra skattehöjningar. Följden blir ett mindre budgetunder-
skott, och på sikt ger statsfinanser i balans nya jobb.
Kjell Johansson sade att jag har ändrat våra förslag vad gäller grundavdra-
gets avskaffande för inkomster över brytpunkten. Detta är ej korrekt. Ni
kan kontrolläsa motionerna. Vi har haft samma förslag hela tiden. Det är
ett mycket elegant förslag som ger stora skatteinkomster utan att man höjer
marginalskatten över 50 %-nivån. Det är bara synd att ingen lyssnade på oss
tidigare. Ni har ju gått oss till mötes när ni avskaffade grundavdraget för den
statliga taxeringen. Ni börjar inse att vi hade rätt. Vi har en stabil politik
som innebär belastningar på företagen. Det är sant, men företagen har blivit
rikligt tillgodosedda när ni tvingades devalvera kronan och sänkte lönerna
för löntagarna.
Anf. 104 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Som jag sade inledningsvis har jag inget hopp om att i min
sista debatt kunna omvända Lars Bäckström när det gäller synen på beskatt-
ning av näringslivet.
Marknadsekonomi, Lars Bäckström, innebär inte att man undanröjer för-
utsättningarna för privat företagsamhet genom att höja alla skatter som man
kommer åt. Det är något helt annat.
Lars Bäckström säger att han nu vill ha en marknadsekonomi. Jag kan inte
se annat än att Lars Bäckströms studietid när det gäller marknadsekonomi
måste ha varit mycket kort. Lars Bäckström har ägnat huvuddelen av sitt liv
åt en helt annan ekonomi, nämligen planhushållningen.
Jag får väl nöja mig med förklaringen att Lars Bäckström fortfarande är
praktikant när det gäller marknadsekonomin. Men, som sagt, studierna le-
der framåt.
110
Anf. 105 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Kjell Johansson inledde sitt anförande med ett rejält an-
grepp på skattereformen. Vi skall komma ihåg att socialdemokrater och
folkpartister tillsammans gjorde upp om den reformen. För min egen del är
jag alldeles övertygad om att Kjell Johansson vid åtskilliga tillfällen har stått
och försvarat skattereformen. Jag har själv hört honom göra det. Engagerat
och kunnigt har han försvarat den. Nu är den plötsligt någonting förkastligt.
En kameleont skulle bli grön av avund inför Kjell Johanssons färgskiftning.
Han säger något mycket märkligt, nämligen att Lagrådets kritik bygger på
den asymmetri som finns i skattereformen.
Men då har inte Kjell Johansson läst Lagrådets kritik. Lagrådets kritik är
mycket tydlig. Explicit pekar den ut speciella områden där det har gått snett.
Det gäller fåmansföretagsbeskattningen. Ett stort antal olika skattesatser i
kapitalbeskattningen öppnar för skatteplanering, säger man. Lagrådet kriti-
serar också det faktum att man har tagit bort de vattentäta skotten mellan
olika inkomstkällor - inkomst av arbete och inkomst av näring. Det är just
de förslag som den borgerliga regeringen har lagt fram.
Den skattereform som det rådde så stor enighet kring, bryts nu upp. Ba-
lansen, neutraliteten mellan arbete och kapital, försvinner. Den borgerliga
regeringen har höjt skatten på arbete med 29 miljarder kronor. Man har
sänkt kapitalskatten med 25 miljarder.
Jag vill avsluta denna replik med att upprepa de frågor som jag ställde till
Kjell Johansson i mitt anförande och som han konsekvent har vägrat att be-
svara. Tycker Kjell Johansson att spelreglerna för företagen är stabila i det
här fallet? I slutet av december fattades ett beslut. En vecka senare kom man
med ändringar. Någon månad senare ändrade man ändringarna. När utskot-
tet skrev sitt betänkande föreslogs nya ändringar. Är spelreglerna för företa-
gen stabila, Kjell Johansson?
Uppfyller reglerna kraven på förutsebarhet? Man inför JIK-metoden, in-
nan den är utredd, och låter den gälla från den 1 januari. Sedan avskaffar
man metoden igen retroaktivt. Är detta förutsebart? Är det förenligt med
rättssäkerheten?
Hur är det med skatteplaneringen, Kjell Johansson? Det finns åtta olika
skattesatser i kapitalbeskattningen. Hur är det med möjligheten att kvitta
underskott i näring mot inkomst av tjänst? Svara på dessa frågor.
Anf. 106 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! Lars Hedfors sade att jag inledde mitt anförande med ett
rejält angrepp på skattereformen. Jag vill verkligen bestrida detta. Jag ana-
lyserade de obalanser som finns i skattereformen och som har sin enkla för-
klaring i att vi inte kunde komma överens om t.ex. beskattningen av egen-
företagarna. Det var som att köra huvudet i väggen, totalt tvärstopp, när vi
tog upp frågan om dubbelbeskattning av aktier. Det blev tvärstopp när vi
försökte diskutera förmögenhetsskatten. Eftersom ni sade nej till att se över
de här avsnitten, uppstod obalanser. Ni bär ett mycket stort ansvar för de
regler som nu behövs för att man skall kunna skilja på reglerna för beskatt-
ning av kapital och få en rättvis beskattning av egenföretagarnas inkomst av
näringsverksamhet.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
111
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
112
I dag för Lars Hedfors en rättssäkerhetsdebatt. Han går på detaljerna i
förslaget. Jag kan försäkra Lars Hedfors att det inte finns en enda punkt som
man inte är helt på det klara med. Jag har påpekat tidigare att man använder
datorer. De flesta företagare vänder sig till en revisionsbyrå. Där används
program. De konstiga skattereglerna omvandlas till ett program. Man knap-
par in några siffror, och sedan rasslar det ut uppgifter om vilka alternativ
man har och vad lagen tillåter. Jag känner till detta. Jag har gjort så. Det har
inte Lars Hedfors gjort. Jag har prövat mängder av olika program. Naturligt-
vis finns det en brist i lagstiftningen, nämligen att den är svår att förstå. Det
håller vi på att försöka rätta till.
Lars Hedfors säger att han upprepar de frågor som han har ställt tidigare.
Sedan vi började diskutera skattefrågor i denna kammare, har jag kommit
underfund med Lars Hedfors debatteknik. Den innebär att han ställer frå-
gor, ställer frågor och ställer frågor. Jag tvingas också konstatera att jag har
gått på den niten. Jag har svarat på frågorna. Jag vågar nästan slå vad om
att jag har svarat på mer än dubbelt så många frågor som Lars Hedfors. Jag
kommer därför inte att svara på en enda fråga till innan Lars Hedfors svarar
på någon av de frågor som jag ställde.
Anf. 107 LARS HEDFORS (s) replik:
Herr talman! Jag har inte uppfattat att Kjell Johansson har ställt några
direkta frågor i den här debatten. Han har kommit med en otrolig mängd
påståenden. Efter bästa förmåga har jag försökt bemöta dem. Kjell Johans-
son kan inte svara på frågorna. Rättare sagt så håller han med mig när jag
säger att behandlingen av ärendet är skandalös. Det finns ingen möjlighet
för en företagare att från den ena dagen till den andra veta vilka regler som
gäller. Förutsebarheten är i det närmaste obefintlig. Skatteplaneringen gyn-
nar de oseriösa företagen och missgynnar de seriösa. Det är en rättssäker-
hetsfråga, och det kan vi gott diskutera i dag.
När det gäller skattereformen är det precis som Kjell Johansson säger. Vi
fick ge och ta. Vi gjorde en kompromiss och en överenskommelse. Vi tog
varandra i handen och sade att vi skall hålla det vi har kommit överens om.
Ni har brutit överenskommelsen på punkt efter punkt. Det är litet beklag-
ligt, eftersom vi hade ett bra samarbete när vi genomförde skattereformen.
Det var jobbigt, men det var ett ganska ärligt och hyfsat samarbete. Det är
att beklaga att det inte har hållit ända fram.
Herr talman! Det här är det sista replikskiftet mellan Kjell Johansson och
mig. Jag skali därför avsluta min replik i litet försonligare tonart. Det är nog
också Kjell Johanssons sista debatt i kammaren. Sedan pensionerar han sig.
Jag vill tacka Kjell Johansson för den tid som vi har arbetat tillsammans i
skatteutskottet och för de debatter vi har haft i kammaren. Det har varit
ganska tuffa debatter. Men jag tycker att det har varit raka rör, för att citera
en känd person. Det har också varit ärliga debatter. Det är möjligt att vi inte
alltid har svarat på varandras frågor till hundra procent. Men det kanske gäl-
ler för flera än Kjell Johansson och mig.
Tack skall du ha, Kjell Johansson. Jag vill gärna tillönska dig en skön och
aktiv pensionärstillvaro. Jag tror att hela skatteutskottet instämmer. På ut-
skottets vägnar framför jag vårt tack till dig, Kjell Johansson.
Anf. 108 KJELL JOHANSSON (fp) replik:
Herr talman! För de sistnämnda orden ber jag att få tacka. Jag vill också
kvittera med att rikta mitt tack till utskottet. Det har varit en mycket gi-
vande, intressant och trevlig tid att arbeta med skattefrågor. En del männi-
skor tror att skatter är någonting fruktansvärt tråkigt. Men skatter berör
egentligen alla människor, och man får fantastiska kontaktytor. Därför är
det en mycket, mycket intressant uppgift.
Tack så mycket. Jag önskar er lycka till i arbetet med att undanröja även
de kvarstående obalanserna i skattesystemet.
(Applåder)
Anf. 109 CARL OLOV PERSSON (kds):
Fru talman! Jag dristar mig att delta i den här skattedebatten, eftersom
det som jag ser det handlar om nyckeln till Sveriges framtid - fåmansföreta-
gen. Det sägs mycket i den här frågan, men det händer ytterst litet. Det finns
stora problem att lösa i den svenska ekonomin. Vi har problem med budget-
underskott och arbetslöshet. Vi vet alla att vi inte enbart kan spara oss ur
problemen. Vi kan inte heller låta alla som är utan jobb få arbeten i den
offentliga sektorn. Då skulle budgetunderskottet öka.
Vi har redan världens högsta skattetryck. Vad värre är; vi har ett enormt
underskott som måste lånas upp. Det sades att vi inte kan höja skatten. Vi
har redan en statsskuld på 140 000 kr per person. Det är lika för alla. Oavsett
om man är nyfödd, studerande, invandrare eller arbetslös så har man den
skulden.
Häromveckan när jag åkte hemifrån gick ett par grabbar på tåget i Enkö-
ping. De satt och pratade om sitt yrke. De var försöksutskrivna från fängel-
set. De pratade om frigång och tyckte synd om kompisar som hade tre år
kvar.
Jag sade till dem: Man kan ha många olika yrken att försörja sig på; det
går att vara tjuv också. Då frågade de vad jag höll på med, och jag sade att
jag var riksdagsman. De ville samtala litet grand om knark och sånt, och att
vi skulle hjälpa dem att låta knarket flöda fritt. Jag sade: Ni är faktiskt skyl-
diga 140 000 kr var, grabbar. Hur tänker ni lösa det? Det tänkte de inte
hjälpa till med. De svor litet grand om det också.
Såvitt jag förstår finns det en ganska stor grupp som kanske inte kommer
att hjälpa till med att klara av de lån vi har ställt till med. Vi får lasta på
övriga människor ganska mycket mer pengar. Det är rätt tufft.
Om vi inte hittar vettiga vägar ur det statsfinansiella moras Sverige hamnat
i finns det heller inte någon hjälp att hämta från den gemensamma sektorn
till dem som har det sämst. Detta är ett rop om besinning och insikt riktat i
första hand till Socialdemokraterna. Vi måste tillsammans komma till insikt
och nå samförstånd.
Det sades här att detta inte går att klara av med enbart ideologi, utan det
måste också till sunt förnuft. Jag vill nog säga att det krävs både sunt förnuft
och ideologi för att vi skall komma någon vart, och det krävs värderingar.
Vi måste tillsammans analysera vad det är som har gått snett och se hur vi
skall kunna rätta till det. Jag tror att jag har en del av svaret på frågan om
vad som har gått snett. Politiker och byråkrater har i alltför stor omfattning
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Hwa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
114
tagit på sig medborgaransvaret. De klarar inte av att bära denna välvilja, och
den har dessutom dödat entreprenörskapet.
Lars Bäckström talar här om ren intressepolitik. Från kds sida är det inte
fråga om intressepolitik. Det finns inte något egenvärde i att man skapar för-
mögenheter och ser till att man förbättrar skattesitsen för företag och männi-
skor som är sparsamma. Det handlar om att skapa välfärd, att skapa arbete,
produktion och välstånd. Då måste vi få hjälp av medborgarna, eftersom po-
litikerna inte har klarat av detta.
De skickliga entreprenörerna som under 1800-talet och fram till omkring
1950 byggde vårt välstånd visar att svenskarna är entreprenörer och att vi
kan om vi får chansen. Utveckling åstadkoms av entreprenörer och genom
enskilda människors initiativ. Det finns ingen annan möjlighet att få Sverige
på fötter igen.
Om utvecklingen har stannat av beror det på att entreprenörerna har dra-
git sig tillbaka. Så enkelt är det, och samtidigt är det besvärligt. Om vi skall
klara av Sveriges problem måste politikerna överge tanken på att en upplyst
överhet skall kunna forma ett bra samhälle. Enskilda människor måste ges
chansen att ta större initiativ.
Politikerna från 50-talet och framåt skattade sönder företagare. År 1950
var ca 25 % av BNP politikerstyrt. Nu är över 70 % politikerstyrt. Politi-
kerna trodde att det gick att lasta på företagen hur mycket kostnader och
hur stort socialt ansvar som helst. Men det gick inte. Därför nalkades vi av-
grunden.
Entreprenörerna tröttnade. De sålde sina företag och flyttade till Spanien,
där de hade det ganska tråkigt. De är egentligen entreprenörer och vill driva
företag, producera och skapa sysselsättning, och inte gå och lata sig eller
spela golf.
Felbeslut innebar att vi tappade entreprenörerna som skulle bygga fram-
tidsföretagen. Det är därför Sveriges företagspyramid ser ut som ett snaps-
glas istället för en ölsejdel. Nyföretagande och verksamhet med att utveckla
små företag till mellanstora företag förtvinade. Förstår politiker och även
byråkrater vad de har ställt till med?
Fru talman! Företagandet har försummats i 30-40 år. Det enda som nu
kan rädda Sverige är att vi tar upp tråden från 50-talet och på nytt ger entre-
prenörerna livsrum. Men hur skall vi bära oss åt? Det blir inte lätt. Det kan
jag intyga. Hur skall vi få en människa som tjänar 25 000 kr i månaden, har
ett fint jobb och har en bra idé att bli en företagare och satsa på idén?
Han kanske har 100 000 kr på banken. Han går till banken och vill låna 1
miljon till. Han får skriva på borgen, pantsätta hus och familjens egendom.
Om detta misslyckas blir det en katastrof för personen i fråga. Han får gå
ifrån huset. Det blir trassel med familjen. Det allra värsta är kanske att han
inte har något jobb eller en stadig inkomst.
Det är klart att det nog hade varit bättre att placera dessa 100 000 kr i ak-
tier. Även om det hade gått åt pipan, och dessa aktier inte var värda ett dugg,
hade han haft sin inkomsttrygghet kvar. Det är viktigt för människor. Den
tryggheten förlorar man när man blir egen företagare. Därför måste företa-
gare belönas.
Här säger flera partier nej till t.ex. det lilla belopp på 150 miljoner som
här satsas. Titta bara i taxeringskalendern! Genomsnittsföretagaren har en
taxerad inkomst på kanske 60 000-100 000 kr. Genomsnittsföretagaren är
inte rik, och framför allt inte den som skall bli företagare.
Lagstiftarna är livrädda för att företagarna skall kunna vinna några kronor
genom att göra om löneinkomster till kapitalinkomster och därmed slippa
litet skatt, som egentligen inte är skatt, utan en trygghetsförsäkring.
På en ort i Sverige gjordes en sammanställning av företagen från 1935 och
framåt. Inte något företag hade under denna tid klarat sig utan att någon
gång inställa betalningarna, göra konkurs eller helt enkelt upphöra.
En god vän till mig drev företag i 35 år. Han kunde aldrig riktigt sköta sina
betalningar. Han hade ett hundratal anställda som mest. När han dog gick
sterbhuset, dödsboet, i konkurs.
Jag tänker som så: Det är bara problem, varför skall man vara företagare?
En klok människa tar sig en ganska noggrann tankeställare innan han ger sig
på det, i varje fall om han sitter på en bra tjänst.
Politiker och byråkrater har suttit alltför länge och tittat ner på företa-
garna och trott sig begripa bättre än företagarna hur man ordnar sysselsätt-
ning och produktion. Nu måste entreprenören upprättas. Det är han som är
hjälten, inte politikern och inte byråkraten.
Politikerna gör sin plikt som förtroendevalda om de stiftar lagar så att ent-
reprenörerna kommer till sin rätt. Byråkrater utför sitt arbete bäst om de
ligger lågt och framhåller entreprenören som den store samhällsbyggaren.
Vi måste alla sluta att peka finger åt entreprenören! Fackliga representanter
måste förstå hur viktig entreprenören är.
I vårt arbete för full sysselsättning, balans i ekonomin och välfärd för dem
som inte hänger med, måste vi ha en skattelagstiftning som stimulerar få-
mansföretagandet. Regeringens proposition är här litet för försiktig. Det
krävs faktiskt kraftfullare signaler för att få människor att bölja tro på fram-
tiden och bli företagare.
Oppositionens motioner vittnar om fortsatt brist på insikt i hur vi skall få
i gång entreprenörandan igen. Även utskottet uttrycker litet väl stor försik-
tighet. Jag tänker ändå yrka bifall till utskottets majoritetsskrivning. Efter-
som det är så pass krångligt att genomföra förändringar måste man ha en
utredning som inte jag har kapacitet att ge riktiga formuleringar till.
Det viktiga för oss är: Vi har ingen tid att förlora, och vi måste signalera
starkare än nu. Alla politiker från alla partier säger att de nya jobben kom-
mer att skapas genom småföretagen. Jag hörde häromkvällen i TV Thage G
Peterson. Han sade: Vi behöver få i gång företagarna. Vi måste få människor
att ta risker.
Man vad gör Thage G Peterson och hans parti för att det skall bli möjligt?
Vetskapen om problemen - arbetslösheten, underskotten i budgeten och allt
detta - och den påstådda insikten om att problemen skall mötas och lösas
förpliktigar. Entreprenörskapet måste stimuleras. Politiker från alla läger
måste ta ansvar för slagorden.
Anf. 110 PETER KLING (nyd):
Fru talman! Jag skall fatta mig kort. Ny demokrati har fyra reservationer
till skatteutskottets betänkande 25. Vi står givetvis bakom dem, men jag yr-
kar bara bifall till reservation 5 och reservation 11.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
115
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
Jag hoppas att Carl Olov Persson läser igenom reservation nr 5. Den hand-
lar om precis det Carl Olov Persson stod och pratade om i en kvart.
Sedan vill jag ta tillfället i akt och tacka er i utskottet för en trevlig tid. Jag
tycker att det har varit trevligt och stimulerande. Ni är bra människor alli-
hop. Samtidigt vill jag också tacka kanslipersonalen som har utfört ett
mycket bra arbete. Jag hoppas att vi ses igen till hösten, vare sig ni vill eller
inte. Tack skall ni ha!
I detta anförande instämde Ulf Eriksson (nyd).
Anf. 111 LARS BÄCKSTRÖM (v):
Fru talman! I föregående replikskifte mellan mig och Kjell Johansson an-
såg han mig vara praktikant. Det har Kjell Johansson rätt i. Jag är praktikant
och kommer förhoppningsvis att vara det hela mitt liv. Praktikanter lär sig
saker.
Det var därför jag med så stort intresse studerade Ruddingkommissionens
rapporter. Jag vill ge Kjell Johansson rätt på en punkt. Det är en oberoende
expertkommission. De nyliberala krafterna i EU har naturligtvis stoppat ge-
nomförandet av detta. Men det var Europas bästa skatteexperter som pre-
senterade sin analys. Att sedan nyliberalerna härskar i EU är en annan sak.
Det är därför vi är mycket tveksamma inför EU, för att uttrycka det försik-
tigt.
Fru talman! Jag begärde inte ordet för att säga detta. Det var egentligen
för att säga något direkt till Kjell Johansson från praktikant Bäckström. Vi
har ju mycket skiljaktiga meningar Kjell Johansson och jag. Jag vill inte ut-
nämna Kjell Johansson till praktikant. Han har varit med så länge i dessa
skattesammanhang. Och jag kan ju inte med att utnämna honom till mästare
heller. Det förstår fru talmannen.
Jag har stor respekt för Kjell Johanssons kunnande även om vi har olika
åsikter om saker och ting. Jag har inte bara respekt för kunnandet i sak. Ef-
ter hand under dessa år - det är i alla fall sex år - har det i hägnet av skatteut-
skottets arbete växt fram ett gott kamratskap mellan mig och Kjell Johans-
son, trots fiendskapen i politiken. Därför, fru talman, har jag uppskattat
mycket att ha ledamoten Johansson som fiende i politiken och Kjell som
kamrat i skatteutskottet. Jag vill tacka Kjell Johansson. Jag vet att Kjell Jo-
hansson nu kommer att återuppta sitt värv som företagare. Jag kommer att
minnas Kjell Johansson och försöka uppskatta honom härifrån riksdagen.
Tack Kjell Johansson!
Anf. 112 KJELL JOHANSSON (fp):
Fru talman! Låt mig säga detsamma till ledamoten Bäckström och vännen
Lars.
Överläggningen var härmed avslutad.
116
Mom. 1 (beslutet om lättnader i den ekonomiska dubbelbeskattningen)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
136 för res. 1
14 för men.
162 avstod
37 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
171 för utskottet
140 för res. 1
38 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För res. 1: 76 m, 24 fp, 27 c, 24 kds, 19 nyd, 1 -
För men.: 126 s, 13 v, 1-
Frånvarande: 12 s, 4 m, 9 fp, 4 c, 2 kds, 4 nyd, 1 v, 2 -
Mom. 2 (lagstiftningsarbetet på företagsskatteområdet)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
172 för utskottet
140 för res. 2
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 24 fp, 28 c, 24 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 126 s, 13 v, 1 -
Frånvarande: 12 s, 4 m, 9 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 1 v, 2-
Mom. 6 (översyn av fåmansföretagens beskattning)
1. utskottet
2. res. 5 (nyd)
Votering:
292 för utskottet
20 för res. 5
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 76 m, 24 fp, 28 c, 23 kds, 13 v, 2-
För res. 5: 1 kds, 19 nyd
Frånvarande: 12 s, 4 m, 9 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 1 v, 2 -
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
117
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Vissa inkomst- och
företagsskatte-
frågor, m.m.
Mom. 17 (skattestimulanser)
1. utskottet
2. res. 11 (nyd)
Votering:
294 för utskottet
18 för res. 11
37 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 76 m, 24 fp, 28 c, 24 kds, 1 nyd, 13 v, 2-
För res. 11: 18 nyd
Frånvarande: 12 s, 4 m, 9 fp, 3 c, 2 kds, 4 nyd, 1 v, 2-
Christer Windén (nyd) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats
ha röstat ja.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU43 Ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för
utomlands bosatta (prop. 1993/94:148 och 1993/94:152).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Föredrogs
skatteutskottets betänkande
1993/94:SkU44 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (prop.
1993/94:173).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
118
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgöras vid
morgondagens sammanträde.
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU23 Särskilda konkurrensregler för lantbruket (prop.
1993/94:210).
Anf. 113 ROLF L NILSON (v):
Fru talman! Vi har sedan knappt ett år en ny konkurrenslagstiftning som
innebär en välkommen och välbehövlig skärpning jämfört med den tidigare
nästan helt verkningslösa konkurrenslagen. Trots detta är det redan nu dags
att göra undantag från den generella konkurrenslagstiftningen.
Utskottsmajoriteten föreslår tre näringar som skall undantas från konkur-
renslagstiftningen, nämligen jordbruket, trädgårdsnäringen och skogsbru-
ket.
Konkurrens är någonting som vi i vänstern i vid mening, liberaler och so-
cialister välkomnar. Den är som regel till nytta främst för enskilda konsu-
menter, småföretagare och småfolket. Den är också någonting som gör eko-
nomin effektiv.
Det finns i vissa sammanhang en konflikt mellan fri konkurrens och andra
intressen. Det är ett uttryck för dessa konflikter som ligger bakom det betän-
kande som vi nu behandlar.
Jordbruksnäringen och trädgårdsnäringen är i Sverige i viss mån fortfa-
rande reglerad och har också tidigare varit det i viss utsträckning. Det är nä-
ringar som är reglerade ute i Europa. Man kan säga att det är den mest av-
skräckande sidan av det europeiska ekonomiska samarbetet.
Den lagstiftning som utskottet föreslår att kammaren skall fatta beslut om
i dag är en anpassning till regleringar på jordbruksområdet, undantag från
konkurrens samt eftergifter för starka påtryckargrupper som representerar
en liten del av det svenska näringslivet och en liten del av den svenska befolk-
ningen.
Det är beklagligt att Per Westerberg, som sade att det han huvudsakligen
skulle syssla med i sin gärning som näringsminister var att vaka över konkur-
rensen, har föranletts att ge efter för påtryckningar från i främsta hand jord-
brukskooperationen. Det är väl bara att med beklagande konstatera att de
krafterna har varit så starka att inget politiskt parti har lyckats stå emot dem.
Särskilda konkur-
rensregler för lant-
bruket
119
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Särskilda konkur-
rensregler för lant-
bruket
120
Jag har en invändning mot det betänkande som vi nu behandlar, och det
är att man utan saklig motivering föreslår att undantagslagstiftningen också
skall omfatta skogsbruket. När propositionen kom, gjorde vi den bedöm-
ningen i Vänsterpartiet att det här var övermäktigt. Det fanns ingen egentlig
anledning att bråka med regeringen i frågan. Men när behandlingen skedde
i utskottet låg där en folkpartistisk motion som avvisar tanken på att särlag-
stiftningen skall omfatta även skogsbruket. Jag har lagt denna folkpartistiska
motion till grund för en meningsyttring som innebär att undantagen skall be-
gränsas till att gälla jordbrukskooperationen och trädgårdskooperationen.
Med tanke på att den nu gällande konkurrenslagstiftningen är så ung -
tillämpningen har inte satt sig - och att man i regeringskansliet utför ett antal
utredningsuppdrag som bl.a. handlar om hur kooperationens berättigade in-
tresse skall kunna tillvaratas med den gällande konkurrenslagen yrkar jag
bifall till meningsyttringen, att man inte i det här läget skall innefatta skogs-
bruket i undantagslagstiftningen.
Skulle det visa sig framöver att det inte går att hantera de positiva inslagen
i kooperationen inom skogsbruket utan att göra undantag från konkurrens-
lagstiftningen, är jag beredd att ompröva detta ställningstagande. Men jag
tycker inte att det är motiverat att i dag göra mer än de absolut nödvändiga
inskränkningarna och förändringarna av lagen.
Anf. 114 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Redan när vi tog beslut om den nya konkurrenslagen var det
meningen att tillåta jordbruket att samarbeta i primärföreningar. Konkur-
rensverket kom sedan till regeringen och pekade på att lagen inte var så ut-
formad att man ansåg att de undantag kunde göras som vi hade räknat med.
Det är bakgrunden till den förändring av konkurrenslagen som nu föreslås.
De som omfattas av de nya reglerna är enskilda lantbrukare och andra
företag som bedriver jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsverksamhet och
som samverkar i ekonomisk förening. Varför skall då de här få ett undantag?
Anledningen till det är att det ofta är små enheter som bedriver biologisk
produktion, spridda ut över hela vårt land, och där behovet av att samverka
för att över huvud taget kunna ta till vara de produkter de framställer är
mycket stort.
Det är naturligt att man samverkar vid lagring, beredning, förädling, dis-
tribution osv. av de här produkterna för att de skall kunna komma ut på
marknaden och nå konsumenterna på ett bra sätt. Jag tror att alla partiers
företrädare är eniga om att den typen av samverkan är bra och att den i slut-
ledet också är bra för konsumenterna.
Det som tillåts är alltså samverkan i primärföreningar, men det ställs också
vissa krav på föreningarna. Föreningarna får inte ha sådana stadgar att de
försvårar för medlemmarna att utträda ur föreningen, och medlem som ut-
träder skall ha rätt att få det kapital vederbörande äger i föreningen med sig
vid utträdet. En medlem skall också ha full rätt att direkt sälja sina varor till
tredje man utan att föreningen skall ha någon möjlighet att påverka vare sig
priset eller den försäljningen.
Om föreningen har en dominerande ställning som gör att den har en mark-
nadsandel på över 25 %, måste den gå till Konkurrensverket och begära sär-
skilt tillstånd. I vissa fall kan föreningen få det tillståndet, om köparen också
är dominerande på marknaden inom det område det gäller.
Det råder mycket stor politisk enighet om dessa undantag. Det Rolf L Nil-
son tar upp är frågan om även skogsbruket skall omfattas av undantagen.
Jag håller med Rolf L Nilson om att kriterierna för skogsbruket är svagare än
när det gäller lantbruket. Men samtidigt skall vi komma ihåg att strukturen
ändock är densamma. Det är ofta små enheter. 87 000 skogsägare är med-
lemmar i skogsägarföreningar, spridda över Sverige. Många har relativt små
skogsarealer, och det är i många fall nödvändigt att samarbeta med gran-
narna för att över huvud taget kunna ta ut virke ur skogen och få någon rim-
lig ersättning för det.
Föreningsrörelsen på skogssidan är uppbyggd på precis samma sätt som
inom jordbruket, även om det är färre föreningar, bara åtta stycken i landet.
Det här har gjort att man har ansett att även skogsbruket bör tas in i un-
dantagslagstiftningen. Vi skall också komma ihåg att det är mycket vanligt
att en lantbrukare har ett mindre lantbruk och en liten bit skog som han arbe-
tar med parallellt.
Dessutom hör det till saken att statsmakterna har lagt restriktioner på
skogsnäringen. Vi har under senare år antagit en miljölagstiftning som gör
att man som skogsägare inte längre kan hantera skogen hur som helst. Det
ställs alltså krav på skogsägaren att avstå från det kanske mest rationella
skogsbruket på vissa områden.
Det här har gjort att även skogen har kommit med i undantaget som vi nu
diskuterar. Då säger Rolf L Nilson att man bör göra en utvärdering av detta,
och det tycker vi i utskottet också. Så snart som möjligt bör naturligtvis Kon-
kurrensverket undersöka om dessa undantag på något vis kommer att störa
marknaden märkbart. I så fall får vi göra justeringar då.
Med det, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.
Anf. 115 ROLF L NILSON (v) replik:
Fru talman! Det hörsju tydligt att Rolf Dahlberg inte är entusiastisk inför
den här förändringen. Jag tycker att det vore rimligt att avvakta erfarenhe-
terna såväl från tillämpningen av den nya konkurrenslagen som prövning av
de ärenden som finns hos Konkurrensverket och de utredningar som görs
hos regeringen.
Internationella jämförelser visar att man i länder där det är rimligt att jäm-
föra med förhållandena i Sverige inte har innefattat skogsnäringen bland un-
dantagen, trots att det säkert finns skogskooperation där. Konkurrensverket
har accepterat undantag för jordbruk och trädgårdsnäring men inte ansett
att det behövs för skogsnäringen. Andra näringar, där man bedriver samver-
kan i olika former, kan med viss rätt göra anspråk på att få sina intressen
särbehandlade. Jag tycker att det här är olyckligt.
En sak är klar, och det är att kooperation och kooperativ verksamhet,
både producent- och konsumentkooperation, är positiva företeelser, och de
har en gång i tiden kommit till för att främja konkurrensen.
Men det är också uppenbart att alla former av kooperativ samverkan inte
är positiva eller konkurrensfrämjande utan snarast konkurrenshämmande
och därmed någonting som gör det ekonomiska systemet ineffektivt.
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Särskilda konkur-
rensregler för lant-
bruket
121
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 120
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Särskilda konkur-
rensregler för lant-
bruket
122
Därför tycker jag att jag i sak har starka skäl för mitt yrkande att man
skall göra så små och så få ändringar som möjligt och avvakta erfarenheterna
innan man gör några förändringar.
Jag vill också markera det Rolf Dahlberg sade om att vi i ett enigt närings-
utskott uttalade oss mycket positivt för kooperativ företagsform både när vi
antog konkurrenslagen och när vi behandlade förslagen till ändringar.
Anf. 116 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Jag har inget yrkande, men jag vill ändå få några saker note-
rade i protokollet i denna fråga.
I landet finns ca 240 000 enskilda skogsägare. Medelfastigheten uppgår till
ungefär 50 hektar. Dessa 240 000 privata ägare äger hälften av landets skogs-
mark.
Genom företagsköp och fusioner har massa- och pappersindustrin samlats
i ett fåtal mycket stora koncerner som samtidigt också är stora markägare.
De äger tillsammans ca 40 % av den produktiva skogsmarken.
De privata skogsägarna har av flera orsaker samlats i ekonomiska för-
eningar. En icke oviktig sak i detta sammanhang som jag tycker att framför
allt sågverken, som har uppvaktat flitigt, borde tänka på är att de ekono-
miska föreningarna - skogsägarföreningama - ombesörjer och försäkrar en
jämn virkesström till de olika industrierna. I dag, när industrin har minskat
sina lager, är det ännu viktigare.
Jag skulle vilja ställa en fråga både till Rolf L Nilson och till Rolf Dahl-
berg: Hur hade ni tänkt er att dessa skogägarföreningar skall kunna samla
in virke från 240 000 privata skogsägare utan att kunna gå ut med en prislista
och tala om vad ägarna får betalt för virket? Det är ju det hela denna fråga
handlar om. Man diskriminerar de ekonomiska föreningarna när de inte får
sätta ut ett pris.
Det är meningen att en skogsägarförening skall få sätta försäljningspriset
gentemot köpande industri om man har mindre än 25 % av den relevanta
marknaden. Så långt har regeringen backat. Men det som räknas är att man
köper virke och säljer till tredje man! Skogägarföreningarna är ju ensamma
om denna marknad och har 100 %! Modo, Stora och SCA köper till egna
industrier. De förmedlar inget virke. De är obefintliga på denna relevanta
marknad.
De skogägarföreningar som inte samtidigt har industrier som förmedlar
virket ramlar direkt, trots den medgivna 25-procentiga marknaden. Skogs-
bolagen och sågverken har inga sådana restriktioner för sina verksamheter.
Jag tror att det här är resultatet av en fruktansvärd felsyn. Man har jäm-
ställt små enskilda skogsägare med stora multinationella företag. En liten
skogsägare och ett stort multinationellt företag är jämbördes parter. I stället
borde de enskilda skogsägarna jämföras med enskilda aktieägare som fritt
kan agera i grupper inom bolaget.
Det finns så otroligt mycket att förvånas över när det gäller denna fråga
och hur den hanteras. Jag skulle vilja säga att många privata skogsägare av
gammal hävd och vana är centerpartister - det vet ni. De är storligen förvå-
nade över att Centern nu är med och diskriminerar företagsformen ekono-
misk förening.
Jag måste säga att man blir lika förvånad över Vänsterpartiets ställningsta-
gande. Man har lyckats hamna till höger om Per Westerberg på Näringsde-
partementet. Som jag sade har regeringen åtminstone tagit åt sig en del av
kritiken och medger därför att en prissamverkan får ske upp till en 25-pro-
centig andel av den relevanta marknaden. Det avvisar Vänsterpartiet. Jag
begriper inte hur man ideologiskt skall kunna försvara ett sådant ställnings-
tagande. Jag hade aldrig i min vildaste fantasi trott att partiet skulle hamna
på samma sida som de multinationella företagen gentemot de kooperativa
företagen och deras medlemmar.
Vad som händer nu är att man överlåter till domstolarna att dels slå fast
vilken den relevanta marknaden är, dels fälla utslagen om huruvida de eko-
nomiska föreningarna bryter mot lagen.
Jag vill också säga några ord om medlemsrörligheten. Det kanske är att
överdriva den frågan, men det finns i alla fall en teoretisk risk för att man
äventyrar en ekonomisk förenings kapital, likviditet och förmåga att leva vi-
dare om det kommer en tillfällig rörelse och medlemmarna begär ut sina an-
delar. Föreningen måste ju betala ut dem på stående fot.
Anf. 117 ROLF DAHLBERG (m):
Fru talman! Jag vill lämna ett kort svar till John Andersson. Jag skall inte
lägga mig i de bekymmer han har med sitt tidigare parti i frågan, utan ta upp
det han nämnde om att det rör sig om 240 000 skogsägare. Det är riktigt,
men det är 87 000 som är organiserade i föreningsrörelsen. De övriga har
naturligtvis möjlighet att sälja till andra aktuella köpare på marknaden. Det
kan vara skogsbolag, sågverk osv.
Dessutom är det fel att säga att de är ensamma inom en geografisk region.
Kyrkan har ofta rätt stora skogsmarker där de utbjuder sina produkter.
Kommunen har ofta mark, och även företag som drivs i aktiebolagsform
finns som ägare. Det är sällan så ensidigt som John Andersson påpekar.
När det gäller diskussionen om ekonomiska föreningar vill jag säga att ut-
skottet i ett betänkande tidigare i vår klart har deklarerat att man absolut
inte vill vara med om någon diskriminering av ekonomiska föreningar. De
skall inte särbehandlas på något vis. Vi anser t.o.m. att samverkan i ekono-
miska föreningar är positiv. Det sade jag också inledningsvis i mitt anför-
ande. Jag vill tillbakavisa det John Andersson säger.
Den kritik som möjligen har kommit, John Andersson, går ut på att man
tycker att de ekonomiska föreningarna har fått för stora förmåner i och med
det undantag vi nu gör. Kritiken har ofta kommit från det andra hållet.
Anf. 118 JOHN ANDERSSON (-):
Fru talman! Alla har vi fått ett brev från Sågverksföreningen i mellersta
Norrland. Där har man inte fattat vad det handlar om. De håller på att rasera
sin egen framtid. De talar om samarbete mellan ekonomiska föreningar. Det
handlar inte om det. De åtta skogsägarföreningarna har inget samarbete om
priser osv. Det är inte det som det handlar om. Det är samarbetet med de
enskilda skogsägarna det handlar om och att de inte får sätta sitt pris.
Hur skall t.ex. Norrskogs ekonomiska förening, med 13 000 medlemmar,
som praktiskt taget är ensam i sin region om att förmedla virke och förmed-
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Särskilda konkur-
rensregler för lant-
bruket
123
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Ombildning av
Landshypotek
lar uppemot 11/2 miljon kubikmeter om året, kunna få in detta virke från
13 000 medlemmar utan att gå ut med ett pris till dem? Förstår ni inte att ni
slår sönder föreningen och överlåter åt SCA, Modo och Graningeverken att
gå ut och köpa virke? Det kan de göra redan i dag. Det finns ingen hembuds-
skyldighet för en medlem i en ekonomisk förening, t.ex. Norrskog, att sälja
virke till föreningen. Det finns inget sådant krav. Han kan sälja precis till
vem som helst utan att föreningen kan vidta några som helst sanktioner mot
medlemmen i fråga. Det är inget argument.
Det handlar helt enkelt om att diskriminera företagsformen ekonomisk
förening. Har man egna industrier och köper virke till den egna industrin får
man ha hela marknaden, och det händer ingenting. Det är när man förmed-
lar virke till tredje man som restriktionen finns om att man får ha högst 25 %
av marknaden. Är man ensam i området om att förmedla virke ramlar man
direkt även för detta procenttal. Det är en diskriminering av föreningen.
Det är obegripligt att man inte på något vis har kunnat ändra på detta.
Man kunde åtminstone med några ord ha sagt vad en relevant marknad är.
Det framgår inte. Det är bara ett resonemang, där man tyvärr har tagit in
transportfrågoma. Men skall man försöka att definiera en relevant marknad
blir transporterna en fråga om minusavdrag.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 juni.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU27 Ombildning av Landshypotek (prop. 1993/94:216).
Anf. 119 BO G JENEVALL (nyd):
Fru talman! Vi skall nu debattera ett ärende som behandlar en förändring
av Hypoteksbanken, en av de få banker som är mycket välskött och nästan
inte har haft några kreditförluster.
I en promemoria har utförligt behandlats Hypoteksbankens och de tio hy-
poteksföreningarnas historik, liksom två tidigare offentliga organisationsut-
redningar, vilka båda tillkommit på initiativ av den dåvarande socialdemo-
kratiska regeringen. I promemorian har också redovisats LRF:s roll i organi-
sationsfrågan och några av de metoder som LRF använt sig av för att driva
igenom sin uppfattning i frågan.
I de diskussioner som tidigare ägt rum i Finansdepartementet - först under
den socialdemokratiska regeringen och sedan under den borgerliga - har
målsättningen hela tiden varit att Hypoteksbanken skall, även efter en even-
tuell omorganisation, ges en sådan struktur att största möjliga trygghet för
placerare och låntagare erhålls. Man har också beaktat konkurrensneutrali-
tetsaspekten genom att förutskicka att det nya kreditinstitutet måste arbeta
på lika villkor som jämförbara institut. Tillgången till riskkapitalmarknaden
124
har därvid ansetts vara en förutsättning för att de nu angivna kriterierna skall
kunna uppfyllas.
De två statliga utredningarna har gett klart uttryck för dessa tankegångar.
Såväl Riksbanken som Finansinspektionen har uttalat sig i samma riktning.
Även den första lagrådsremissen, som i oktober 1992 utarbetades inom Fi-
nansdepartementet, bygger på samma tankegångar. Man har särskilt påpe-
kat att Hypoteksbanken genom sin breda verksamhet, reglerad i lag som en
gång tillkommit på statligt initiativ, får betraktas som ett halvofficiellt organ
för vilket staten har ett särskilt ansvar.
Mot den angivna bakgrunden har berörda statliga utredningar och myn-
digheter klart uttalat att banken skall bedriva sin fortsatta verksamhet i ak-
tiebolagets form.
I propositionen föreslås att landshypoteksföreningama skall ombildas till
en enda ekonomisk förening. Hypoteksbanken överlåter sin rörelse, liksom
obligationsskyldighetema och övrig tillgång till bolaget.
För närvarande får finansieringsverksamhet inte bedrivas i ekonomisk för-
ening. Regeringen kommer senare att föreslå lagstiftning som gör detta möj-
ligt. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner att Landshypotek -
om institutet så önskar - driver verksamhet efter den 1 januari 1998 i ekono-
misk förening. En förutsättning är dock att bolaget vid fusionstillfället har
en kapitalbas som består av minst 6 % av primärt kapital.
Beträffande förslagen i övrigt hänvisas till propositionen.
Propositionen föregicks av en remiss till Lagrådet. I propositionen finns
lagrådsremissens lagförslag redovisade, liksom Lagrådets yttrande över för-
slagen. Av särskilt intresse är Lagrådets två huvudinvändningar mot försla-
gen.
Den första invändningen gällde frågan om den föreslagna föreningen över
huvud taget uppfyllde de grundläggande kriterierna för att vara en ekono-
misk förening enligt reglerna i 1 kap. 1 § lagen om ekonomiska föreningar.
Den andra viktiga invändningen gällde förslaget i propositionen att den
nya ekonomiska föreningen inte före den 1 januari 1998 får ingå avtal med
bolaget om att detta skall slås samman med föreningen.
Lagrådet konstaterade att det för närvarande inte är möjligt att bedriva
finansieringsverksamhet i den ekonomiska föreningen. Enligt Lagrådets me-
ning borde det dock inte komma i fråga att anta en lagregel som har sin ut-
gångspunkt i något som i dag inte är lagligt. Lagrådet avstyrker därför försla-
get i denna del.
Regeringen säger i propositionen att det inom landshypoteksföreningama
i dag finns en stor kapacitet för att till medlemmarna tillhandahålla ekono-
misk rådgivning och att medlemmarna bör kunna begagna sig av denna
tjänst.
Ekonomisk rådgivning förutsätter erforderliga resurser och kompetens
hos vederbörande personal. Sådana finns inte för närvarande och har inte
tidigare funnits i banken eller hos föreningarna. Man har i stället hänvisat
låntagarna till LRF:s konsultverksamhet eller till annan ekonomisk rådgiv-
ning. Detta har inte alls berörts i propositionen. Den nuvarande kompeten-
sen är helt och hållet anpassad till bankens och föreningarnas kreditverksam-
het. Det är på grund av det anförda långt ifrån klart att det i propositionen
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Ombildning av
Landshypotek
125
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Ombildning av
Landshypotek
126
tillfogade lagförslaget uppfyller det i lagen om ekonomiska föreningar upp-
ställda kravet på främjande av medlemsintressen.
Den andra huvudinvändningen från Lagrådet - beträffande regeringsför-
slaget att införa lagbestämmelserna som grund för något som i dag inte är
lagligt, dvs. förbudet för ekonomisk förening att bedriva finansieringsrö-
relse - godtogs av regeringen.
I praktiken innebär detta att man begär att riksdagen skall godkänna möj-
ligheterna till en fusion mellan föreningen och bolaget fastän riksdagen ännu
inte tagit ställning till något förslag om att ekonomisk förening skall få be-
driva finansieringsrörelse. Man måste ställa frågan: Är detta över huvud ta-
get konstitutionellt möjligt?
Man har bortsett från utredningsförslagen och de två tyngsta remissinstan-
sernas uppfattning. Dessutom har man frångått sin tidigare deklarerade
ståndpunkt i fråga om vad som kan anses bäst för hypoteksorganisationen
och bäst överensstämmande med den övergripande kreditmarknadsregle-
ringen. Man har t.o.m ansett sig delvis kunna bortse från Lagrådets syn-
punkter. Det är mot denna bakgrund alldeles klart att propositionen är ett
resultat av en politisk uppgörelse med Centern, som här helt har gått LRF:s
ärenden.
Man bör i detta sammanhang erinra sig vad som hände med Föreningsban-
ken, som under ett skede - på initiativ av LRF - var organiserad som en
ekonomisk förening men som tvingades att blixtsnabbt förvandla sig till ak-
tiebolag för att kunna skaffa erforderligt riskkapital. Alternativet hade varit
finansiell katastrof med kraftfulla åtgärder från statens sida som enda rädd-
ningsmöjlighet.
Ratinginstitutet Standard & Poors har nedgraderat Hypoteksbanken vid
två tillfällen, båda gångerna med motiveringen att bankens framtida organi-
sation var oklar. Stor osäkerhet får anses råda beträffande ratinginstitutets
kommande bedömning av ett till ekonomisk förening ombildat bolag. Vaije
nedgradering betyder dyrare upplåning och åtföljande dyrare utlåning. Det
bör mot denna bakgrund ställas stora krav på att ett politiskt beslut att om-
vandla ett nyligen etablerat kreditmarknadsbolag till ekonomisk förening är
riktigt med hänsyn till behovet av en väl fungerande kreditmarknad och det
allmännas intresse av att undvika nya finansiella kriser.
Det i propositionen framlagda förslaget innebär i organisatoriskt hän-
seende en betydande risk för att marknaden inte kommer att uppfatta försla-
get som seriöst. Den kvarlevande banken ges inte någon chans att på ett
övertygande sätt arbeta på upplåningsmarknaden med den inbyggda risken
för att uppgå i en förening redan efter cirka två år.
Från nu anförda synpunkter måste det anses betänkligt att redan nu be-
sluta att bolaget skall kunna omvandlas till en ekonomisk förening efter så
kort tid som har föreslagits. Bestämmelsen om att en fusion med en ekono-
misk förening skall kunna ske redan den 1 januari 1998 bör därför utgå.
Vår mycket omfattande motion innebär i korthet följande.
- Landshypoteks bärande affärsidé, nämligen lån till lantbruket och dess
binäringar till fördelaktigast möjliga villkor, bibehålls.
- Hypoteksbankens och föreningarnas kreditrörelse överförs till ett nybil-
dat kreditmarknadsbolag.
- Den kooperativa karaktären bevaras genom att föreningarna blir ägare
till detta bolag.
- Genom konsortialavtal och hembudsskyldighet säkerställs att förening-
arna även i framtiden blir majoritetsägare i bolaget.
- Föreningarna ges rätt att emittera s.k. landshypoteksbevis.
- Genom bolagsformen får Landshypotek också tillgång till riskkapital-
marknaden.
- Hypoteksbanken kvarstår med huvudsaklig uppgift att förvalta ute-
stående obligationslån.
- Hypoteksbankens styrelse föreslås ha oförändrat antal ledamöter, dvs.
sex ledamöter. Regeringen skall utse tre ledamöter inklusive ordförande
och vice ordförande.
- I det nybildade kreditmarknadsbolaget föreslås att staten utser ordfö-
rande och att övriga ledamöter godkänns av Hypoteksbanken.
- Det nya bolaget föreslås få namnet Hypoteksbanken AB.
Vi har väckt en mycket omfattande motion i det här ärendet med ett kom-
plett lagförslag. Vi ifrågasätter å det bestämdaste att man kan hantera den
här frågan på det sätt som har föreslagits i propositionen och som senare en
bildad majoritet föreslår i det aktuella betänkandet.
Herr talman! Med det anförda yrkar jag avslag på propositionens förslag
och bifall till vår reservation.
Slutligen, herr talman, vill jag, med hänsyn till att detta är den sista debat-
ten i näringsutskottets frågor som jag deltar i, framföra ett tack till ledamö-
terna i utskottet. Det har varit trevligt och intressant vid de tillfällen då jag
har deltagit vid ärendenas behandling. Jag önskar alla ledamöter en trevlig
sommar.
I detta anförande instämde Bengt Dalström (nyd).
Anf. 120 JAN BACKMAN (m):
Herr talman! Betänkandet NU27 om ombildningen av Landshypotek är
ett exempel på att ett i huvudsak bra och hos berörda parter förankrat beslut
vid rätt tidpunkt är bättre än ett - enligt vissa debattörer - perfekt, men inte
alltför väl förankrat beslut vid fel tidpunkt. Kort sagt: Det är viktigt att riks-
dagen fattar ett beslut i morgon.
Hypoteksbankens kreditvärdighet nedgraderades i början av detta år.
Prognosen är negativ till följd av en försvagning av bankens tillgångar, men
också på grund av dröjsmålet med förslaget om ombildning. Ytterligare för-
sämrade upplåningsvillkor skulle kunna bli en följd av att osäkerheten kvar-
står. Att då, som utskottsreservanten Bengt Dalström och hans partikollega
Bo G Jenevall föreslår, avvakta ett nytt förslag från regeringen så att beslut
kan fattas under hösten 1994 är mot den bakgrunden inte särskilt ansvars-
kännande. Det skulle innebära en förlängd och fortsatt mycket riskabel osä-
kerhet för låntagarna.
Att det skulle behöva dröja ända till nu, sedan det första utredningsförsla-
get presenterades 1989, är naturligtvis beklagansvärt. Det är i varje fall inte
något särskilt starkt argument för en ytterligare försening, när vi nu också
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Ombildning av
Landshypotek
\Z1
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Ombildning av
Landshypotek
kan falla tillbaka på att en enig landshypoteksföreningsrörelse sedan förra
sommaren står bakom den nu framlagda organisationslösningen.
Vad det handlar om, herr talman, är att utskottsmajoritetens förslag inne-
håller komponenter som tillgodoser både statens intressen och landshypo-
teksorganisationens önskemål. För statens del handlar det i första hand om
att kunna avveckla den av staten garanterade grundfonden, som för närva-
rande uppgår till 2,3 miljarder. Sedan något år tillbaka får inte grundfonden
beaktas vid beräkningen av kapitalbasen. Landshypoteksbanken hade ändå
vid årsskiftet 1993-1994 genom en stabil vinstnivå nått en kapitaltäckning på
10,7 %.
Förslaget medför att arbetet med att avreglera kreditmarknaden och
skapa en önskvärd konkurrensneutralitet tar ytterligare ett steg framåt. Den
önskvärda avvecklingen av den specialreglering som gäller landshypoteken
kan påbörjas liksom en anpassning till EES-avtalets regler om stöd till före-
tag.
Fördelen med det framlagda förslaget för landshypoteksorganisationen är
att man efter ett övergångsskede kan välja den associationsform som man
själv finner vara lämpligast. Utskottet preciserar i betänkandet vilka förut-
sättningar som skall gälla för en fusion mellan den enligt förslaget nybildade
ekonomiska föreningen och det likaledes nybildade kreditmarknadsbolaget,
om Landshypotek beslutar att driva verksamheten i ekonomisk förening.
Enligt regeringsförslaget skall den ekonomiska föreningen som bildas ha
till ändamål att bl.a. lämna ekonomisk rådgivning till sina medlemmar, att
göra kreditbedömningar samt att äga och förvalta aktierna i kreditmarknads-
bolaget. Det förefaller som att man på den punkten har tagit hänsyn till Lag-
rådets synpunkter.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
reservationen från Ny demokrati.
Anf. 121 BO G JENEVALL (nyd):
Herr talman! Jag är av den uppfattningen att man med den föreslagna ord-
ningen kommer att få betydande svårigheter med sin upplåning. Man kom-
mer också att få betydande svårigheter med att låna upp kapital till konkur-
rensmässiga villkor.
Jag vet att det har funnits en betryggande majoritet i denna riksdag för det
förslag som vi i Ny demokrati har lagt fram i vår motion. Jag vet också att
denna omsvängning är ett resultat av LRF:s sedvanligen mycket goda lob-
byingarbete. Och det är bedrövligt att man skall behöva beskåda att en bety-
dande riksdagsmajoritet svänger genom påtryckningar från ett särintresse.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 9 juni.)
128
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU29 Kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 9 juni.)
Föredrogs
näringsutskottets betänkande
1993/94:NU30 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 9 juni.)
Anmäldes och bordlädes
Finansutskottets betänkande
1993/94:FiU20 Den ekonomiska politiken och slutlig budgetreglering för
budgetåret 1994/95
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU28 Ytterligare åtgärder mot barnpornografi m.m.
Socialutskottets betänkande
1993/94:SoU35 Ändring i sekretesslagen (1980:100)
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU18 Den fortsatta reformeringen av arbetslöshetsförsäkringen
20 § Kammaren åtskildes kl. 18.10.
129
|
Prot. 1993/94:120 |
Förhandlingarna leddes av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 8 § anf. 14 (delvis), |
av förste vice talmannen därefter t.o.m. beslutet om samlad votering,
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. 11 § anf. 80 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 12 § anf. 109 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. 16 § anf. 119 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IBarbro Nordström
130
Innehållsförteckning
Onsdagen den 8 juni
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Avsägelse ......................................... 1
3 § Anmälan om ny ordförande i utrikesutskottet ............. 1
4 § Meddelande om kompletteringsval till vissa utskott, m.m..... 1
5 § Meddelande om riksmötets sista dag .................... 2
6 § Förnyad bordläggning ............................... 2
7 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats den 7
juni ........................................... 2
Konstitutionsutskottets betänkande KU50
Justitieutskottets betänkande JuU31
Justitieutskottets betänkande JuU33
Justitieutskottets betänkande JuU34
Utrikesutskottets betänkande UU27
Trafikutskottets betänkande TU35
Trafikutskottets betänkande TU30
Trafikutskottets betänkande TU34
Trafikutskottets betänkande TU36
Trafikutskottets betänkande TU38
Trafikutskottets betänkande TU39
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU25
8 § Reformering av det allmänna pensionssystemet och delpensions-
försäkringen ..................................... 8
Socialförsäkringsutskottets betänkanden SfU24 och SfU26
Debatt
Leif Bergdahl (nyd)
Berith Eriksson (v)
Margit Gennser (m)
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Maud Björnemalm (s)
Karin Israelsson (c)
Pontus Wiklund (kds)
Karin Wegestål (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Doris Håvik (s)
Harry Staaf (kds)
Claus Zaar (nyd)
Gullan Lindblad (m)
Beslut ............................................... 55
Beslut om samlad votering ............................... 56
9 § Vissa tandvårdsfrågor ................................ 57
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU18
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
131
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
132
Debatt
Sigge Godin (fp)
Margareta Israelsson (s)
Statsrådet Bo Könberg (fp)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Leif Bergdahl (nyd)
Beslut fattades efter 11 §
10 § Uppehållstillstånd för anhöriga........................ 78
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU27
Debatt
Maud Björnemalm (s)
Ingela Mårtensson (fp)
Arne Jansson (nyd)
Beslut fattades efter 11 §
11 § Den kommunala ekonomin .......................... 83
Finansutskottets betänkande FiU19
Debatt
Ulf Eriksson (nyd)
Johan Lönnroth (v)
Lennart Hedquist (m)
Per Olof Håkansson (s)
Beslut ............................................... 95
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU18 (ärendet bordlä-
des)
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU27
Finansutskottets betänkande FiU19
12 § Vissa inkomst- och företagsskattefrågor, m.m............. 97
Skatteutskottets betänkande SkU25
Debatt
Lars Hedfors (s)
Lars Bäckström (v)
Kjell Johansson (fp)
Carl Olov Persson (kds)
Peter Kling (nyd)
Beslut ............................................... 117
13 § Ändring i lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 118
Skatteutskottets betänkande SkU43
Beslut ............................................... 118
14 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 118
Skatteutskottets betänkande SkU44
Beslut ............................................... 119
Beslut om uppskjuten votering............................ 119
15 § Särskilda konkurrensregler för lantbruket................ 119
Näringsutskottets betänkande NU23
Debatt
Rolf L Nilson (v)
Rolf Dahlberg (m)
John Andersson (-)
Beslut skulle fattas den 9 juni
16 § Ombildning av Landshypotek......................... 124
Näringsutskottets betänkande NU27
Debatt
Bo G Jenevall (nyd)
Jan Backman (m)
Beslut skulle fattas den 9 juni
Prot. 1993/94:120
8juni 1994
17 § Kompletteringspropositionen ......................... 129
Näringsutskottets betänkande NU29
Beslut skulle fattas den 9 juni
18 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 129
Näringsutskottets betänkande NU30
Beslut skulle fattas den 9 juni
19 § Bordläggning ..................................... 129
133
gotab 46900, Stockholm 1994