Protokoll
1993/94:119
partnerskap m.m.
Justerades protokollet för den 1 juni.
Till riksdagen hade inkommit följande skrivelse:
Interpellation 1993/94:135
Till riksdagen
Beträffande interpellation 1993/94:135 av Lars Björck (m) om destruktion
av lysrör har meddelats till kammarkansliet att miljöministern inte har möj-
lighet att besvara interpellationen på grund av resa till New York och CSD-
sessionen den 16 maj 1994.
Däremot har meddelats att interpellanten är välkommen att omvandla in-
terpellationen till fråga.
Stockholm den 6 maj 1994
Olof Johansson
Föredrogs men bordlädes åter
Finansutskottets betänkande 1993/94:FiU19
Skatteutskottets betänkanden 1993/94:SkU25, SkU43 och SkU44
Socialförsäkringsutskottets betänkande 1993/94:SfU27
Näringsutskottets betänkanden 1993/94:NU23, NU27, NU29 och NU30
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU28 Registrerat partnerskap m.m.
1 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
Anf. 1 HOLGER GUSTAFSSON (kds):
Fru talman! Först vill jag yrka bifall till reservationen till mom. 1, dvs.
avslag till förslaget om ny lag för registrerat partnerskap.
Frågan om lagstiftning för registrerat partnerskap för homosexuella har i
utskottsarbetet kringgärdats av många märkliga turer. Ärendet har initierats
och genomdrivits i lagutskottet med hjälp av krafter och motsättningar som
tidigare under mandatperioden inte har gjort sig gällande. En majoritet har
mobiliserats i utskottet bestående av Socialdemokraterna och Folkpartiet -
som med entusiasm har underblåsts av Vänsterpartiet. Ordinarie ledamöter
har bytts mot tillfälliga ersättare för att säkra stödet för den nya lagstift-
ningen, en äktenskapslag för homosexuella. Det har förekommit att ledamö-
ter har kommit till utskottet endast några få minuter för att säkra en vote-
ring, för att sedan direkt lämna utskottet och dess beredning.
Fru talman! Detta ger ett klart intryck av att majoriteten i utskottet har
bestämt sig för att driva igenom lagstiftningen till varje pris. Det bekräftas
av att man inte har tagit rimlig hänsyn till Lagrådets tunga kritik.
Vi reservanter i utskottet representerar kds, Moderaterna, Centern och
Ny demokrati. Vi vänder oss i reservationen mot dels det sätt på vilket den
nya lagen har kommit till, dels den undermåliga beredningen av ärendet som
har lett fram till ett dåligt lagförslag. Vi yrkar alltså avslag på rent formella
grunder. Våra formella grunder är följande.
För det första: Den lagstiftning som kammaren nu skall besluta om kom-
mer genom kopplingen till flertalet av äktenskapets rättsverkningar att få
vittgående konsekvenser på ett stort antal rättsområden utanför lagutskot-
tets beredningsområden. Dessa effekter har inte analyserats och beaktats i
en acceptabel omfattning så att en kvalitetsansvarig kammare, enligt vår
uppfattning, i dag skall kunna godkänna lagstftningen.
För det andra: Det är vår uppfattning att en sådan genomgripande lagstift-
ning måste få komma till endast genom att regeringskansliets beredningsre-
surser används och att det rutinmässiga samrådsförfarandet mellan olika de-
partement skall tillämpas.
För det tredje: Det blir utifrån parlamentariska utgångspunkter en synner-
ligen tvivelaktig effekt av att ett så omfattande, och principiellt kontrover-
siellt, lagförslag presenteras direkt av ett utskott och därmed leder till att
enskilda riksdagsledamöter fråntas möjligheten att väcka motioner i anled-
ning av förslaget.
För det fjärde: Partnerskapskommittén har inte fullföljt utredningsdirek-
tiven. De innebar ett övervägande av behovet av en lagstiftning som skulle
”utgå från någon form av hushållsgemenskap och i så fall vilken”.
Frågan om förstärkt rättsskydd för människor som stadigvarande delar
hushåll borde ha belysts ingående. Förslaget till lag om registrerat partner-
skap riktar in sig på en alltför liten och mycket specifik grupp, som dessutom
avgränsas av sitt sexuella beteende.
För det femte: Till invändningarna av formell natur kommer att Lagrådet
i sitt yttrande i kraftfulla ordalag har avstyrkt det förslag till lagstiftning om
registrerat partnerskap som utskottet remitterade till Lagrådet för gransk-
ning.
Sammanfattningsvis skriver Lagrådet att lagförslaget inte bör ligga till
grund för lagstiftning.
På dessa rent formella grunder yrkar utskottets reservanter avslag till det
nu liggande förslaget till lag om registrerat partnerskap för homosexuella.
Fru talman! I den nu efterföljande debatten kommer utskottets majori-
tetsföreträdare att argumentera kring följande punkter:
- Risken för diskriminering av homosexuella.
- Människors lika värde.
- Alla människors rätt att få förverkliga sin kärlek och att få den bekräftad
av samhället.
- Vikten av att främja den sexuella troheten mellan homosexuella.
Vidare kommer de att åberopa många andra humanitära motiv för sina
ställningstaganden. De kommer också att hävda att samtliga dessa frågor nu
får sin lösning med hjälp av den föreslagna lagstiftningen.
Vi reservanter har valt att i ett särskilt yttrande redogöra för vår princi-
piella hållning i dessa frågor, vilket sannolikt också kommer att förtydligas i
ledamöternas debattinlägg under dagen.
Jag vill här och nu öppet deklarera att vår reservation - där vi yrkar avslag
på helt formella grunder - också riktar sig till de riksdagsledamöter som se-
nare vill ge sitt stöd till en lagreglering för den grupp homosexuella vi i dag
diskuterar. Men vi önskar att se antingen ett modifierat förslag till lagstift-
ning eller ett lagförslag på en mera acceptabel kvalitetsnivå.
Detta innebär att de ledamöter som i dag röstar nej till det nu liggande
lagförslaget kommer att ha olika grunder för sina beslut, alltifrån dem som
över huvud taget inte kan tänka sig en lagstiftning som ligger så nära äkten-
skapslagstiftningen till de ledamöter vars motiv är en modifiering av något
slag och/eller en mer allmän kvalitetsförbättring av lagen. Det vi har gemen-
samt är ett nej till nu liggande förslag.
Fru talman! Slutligen vill jag uppmana mina kolleger i kammaren att noga
och ansvarsfullt överväga sina ställningstaganden i detta ärende.
Till lagutskottet har vi fått 120 000-130 000 namnunderskrifter. Det bety-
gar vilken vikt ett av mandatperiodens sista känsliga beslut i riksdagens kam-
mare har för vanliga svenska medborgare.
Fru talman! Än en gång yrkar jag bifall till reservationen till mom. 1.
Anf. 2 ELISABETH PERSSON (v):
Fru talman! Det har tagit lång tid att komma fram till det förslag till lag
om registrerat partnerskap för homosexuella som vi i dag skall fatta beslut
om. Man kanske kan säga att detta arbete böljade år 1973. Då uttalade en
enig riksdag att den homosexuella samlevnaden från samhällets synpunkt är
en fullt acceptabel samlevnadsform. Uttalandet följdes av motioner som re-
sulterade i en utredning i början på 80-talet och en partimotion från Vänster-
partiet i slutet av 80-talet. De följdes så småningom av motioner från såväl
socialdemokrater som folkpartister. Vidare har Partnerskapskommittén ar-
betat i drygt två och ett halvt år, understödd av bl.a. en bred flerpartimo-
tion - författad av Kent Carlsson - med ett färdigt förslag till lagtext. Part-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
nerskapskommitténs betänkande remissbehandlades och diskuterades ovan-
ligt ingående för att vara ett utredningsbetänkande.
Slutligen lades det gedigna, men något ovanliga, arbetet fram under våren
i lagutskottet. Och nu resulterar arbetet i det lagförslag som vi nu skall fatta
beslut om. Detta förslag har, precis som en proposition, remissbehandlats av
tunga remissinstanser.
Få, om ens något, lagförslag har stötts och blötts som detta. Det har verkli-
gen inte hastats fram; det har en tjugoårig historia bakom sig. Det förslag
som föreligger är ett mycket väl genomarbetat sådant.
En lag om partnerskap fyller främst två funktioner. Dels innebär den att
två homosexuella människor som älskar varandra kan lösa gemensamma frå-
gor av juridisk och ekonomisk natur, dels bidrar den också till att homosexu-
ella får ett samhälleligt erkännande och att den homosexuella kärleken re-
spekteras och erkänns på samma sätt som kärleken mellan heterosexuella.
Inför varandra och omvärlden kan de som väljer att ingå partnerskap få sitt
förhållande legitimerat. De kan få en av samhället sanktionerad ram för sin
kärlek, omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet, omsorg och sitt ansvar gentemot
varandra, något som alla andra ser som en självklar rätt att kunna välja. På
samma sätt som ett äktenskap ger ett partnerskap rättigheter och skyldighe-
ter gentemot samhället och varandra.
Ett partnerskap kostar inte samhället något. Det skadar ingen. Det inne-
bär inget tvång. Det ger endast homosexuella människor möjlighet till den
rätt och trygghet som heterosexuella ser som en fullkomlig självklarhet.
Partnerskap kan enbart ingås av vuxna människor efter fritt val, och det be-
rör inte någon annans liv eller någon annans rätt. Det tar inte ifrån någon
annan något, och det inskränker inte någon annans frihet, rättighet eller in-
tegritet. Med ett partnerskap skyddas i stället ett personligt kärleksförhål-
lande, som skall få möjlighet att utvecklas och respekteras.
Ett registrerat partnerskap är ett litet men ett viktigt bidrag till kärleken
i vår värld, som ju tyvärr lider svårt till följd av kärlekslöshet, fiendskap,
intolerans och hat.
Fru talman! Vi kan vara stolta över att vi i vårt land får vara med och anta
en lag som tar bort diskriminering och som ökar toleransen och medmänsk-
ligheten i samhället.
Den homosexuella kärleken behöver allt stöd den kan få. Annan kärlek
hyllas minsann i en massa sammanhang, exempelvis kärleken mellan man
och kvinna, mellan föräldrar och barn samt kärleken till naturen. Även kär-
leken till fosterlandet ses rent av som vacker och eftersträvansvärd. Men den
homosexuella kärleken omgärdas inte av samma positiva uppmärksamhet.
Den är i stället osynliggjord, detta trots att det inte finns någon annan skill-
nad mellan homosexuella och heterosexuella än att homosexuella känslo-
mässigt dras till personer av samma kön och att heterosexuella dras till perso-
ner av motsatt kön. Lagen om partnerskap är ett steg bort från fördomar och
mot jämställdhet, bort från diskriminering och mot tolerans samt bort från
homofobi och mot kärlek.
Under de senaste åren - intensifierat under den senaste månaden - har
jag och förmodligen de flesta av ledamöterna i denna kammare fått ta emot
brev och telefonsamtal från människor som engagerat sig i frågan. Till
mycket stor del har det handlat om försök till argument mot lagen. Jag skall
försöka bemöta några av de vanligaste argumenten - det går nämligen inte
att bemöta allt som man får höra. Mot den svartaste homofobi, mot den dju-
paste skräck och mot de våldsammaste fördomar går det inte att föra ett lo-
giskt resonemang. Men det finns naturligtvis också människor som speglar
en äkta oro för denna lag, och argumentationen av det slaget innehåller
några genomgående frågeställningar.
Man säger t.ex. att det är så få människor som det rör sig om, vilket Holger
Gustafsson också var inne på. Man säger att vi inte skall stifta lagar för en
liten grupp människor i samhället. Jag skulle då vilja fråga: Hur många ho-
mosexuella människor behövs det för att en sådan här lag skall kunna stiftas?
Räcker det med 4 %, eller måste gruppen homosexuella utgöra 6 % av be-
folkningen? Jag skulle gärna vilja ha svar på frågan om hur många procent
det måste vara.
Det sägs också att en partnerskapslag ger fel signaler och att fler männi-
skor uppmuntras att leva homosexuellt. Man är alltså rädd att dessa få män-
niskor, något som man ju poängterar att det rör sig om, skall ”smitta ner”
nationen och dra in resten av den i förfall, om vi får en partnerskapslag.
Men homosexualitet smittar inte. Om man tror det, och om man tror att
dessa mycket få människor kommer att förföra väldigt många till homosex-
ualitet, måste man ha den anmärkningsvärda åsikten att homosexuell kärlek
i sig är så mycket mer lockande och frestande och mer tillfredsställande än
heterosexuell kärlek att heterosexuella skulle överge sin egen sexuella lägg-
ning för att välja att övergå till att bli homosexuella, därför att det på något
sätt skulle vara bättre; det är ju de logiska slutsatserna av ett sådant resone-
mang. Men jag tror egentligen inte att någon anser det. Därför äger talet om
att en partnerskapslag är ett stort hot, en lag som rör så få människor, ingen
relevans.
Ingen människa väljer ju sin sexuella läggning. Det är därför som motstån-
darna till en partnerskapslag ofta talar om livsstil i stället för läggning. En
livsstil kan man i viss mån välja, och man kan ha åsikter om den ena eller
den andra livsstilens förträfflighet eller fördärvlighet. Men en homosexuell
läggning väljer man inte. Den är ingen defekt och går inte att bota. Den kan,
som allt annat, undertryckas, men den är inte utbytbar. Lika litet som man
väljer att bli heterosexuell väljer man att bli homosexuell. Oavsett om vi har
en partnerskapslag eller ej, kommer det alltid att finnas homosexuella män-
niskor. Det vi bör fråga oss är vilka beslut vi skall fatta för att de skall kunna
leva i kärlek, inte hur vi skall kunna motarbeta deras kärlek.
Att partnerskapet skulle vara ett hot mot äktenskapet, som är det vikti-
gaste fundamentet i samhället, framförs ofta som ett argument mot lagen.
Då måste man fråga sig: Vad är det med äktenskapet som gör det så utsatt
och så bräckligt? Om man menar att själva parbildningen, tvåsamheten, ger
stadga åt samhället borde man vara för partnerskap, inte emot. Och de som
oroar sig för promiskuitet och lösaktigt leverne bland människor i allmänhet
och homosexuella i synnerhet borde väl vara för, inte emot, en juridiskt re-
glerad parbildning för människor som vill leva samman i tvåsamhet. Var
finns logiken? Var finns förnuftet?
Äktenskapet ses ibland som ett viktigt fundament, som är viktigt för famil-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
jebildningen. Det är sant att inga barn blir till i ett partnerskap. Men inte
behöver vi äktenskapet för att föda barn. Såvitt jag förstår är äktenskapet
till för makarna. Ganska många äkta par får barn, men det går faktiskt att
få barn även utan äktenskapets hjälp. En del får inte barn trots äktenskapet.
Fortplantningsförmågan har inte ett dugg med äktenskapet att göra - om det
är den som man ser som det naturliga och som samhällets fundament.
Jag är inte orolig för att partnerskap skall bli konkurrent till äktenskapet.
Varken antalet ingångna eller upplösta äktenskap kommer att minska därför
att vi har en lag om partnerskap. Som jag sade tidigare gör inte partnerska-
pet att vi får fler homosexuella. Oavsett om vi inför lagen eller ej, kommer
de som är homosexuella och lever nu och kommande generationers homo-
sexuella att utgöra i stort sett samma del av befolkningen som nu.
Några går ännu längre och ser partnerskapet som ett hot inte bara mot
äktenskapet utan också mot hela nationen och t.o.m. hela vår kultur. Total
normupplösning skulle drabba landet om detta genomförs. Det är ingen hejd
på vilka konsekvenserna skulle bli.
Men i Danmark har den här möjligheten för homosexuella att legalisera
sitt parförhållande funnits sedan 1989. Såvitt jag vet har Danmark och dans-
karna inte blivit vare sig normlösare, gudlösare eller mer osedliga på de här
fem åren än de möjligen alltid har varit. De homosexuella har varken blivit
fler eller färre. Enligt det danska justitiedepartementet har tillämpningen av
lagen inte heller vållat några komplikationer.
Norge har haft sin lag i snart ett år. Inte heller Norge har visat tecken på
att gå mot vare sig moralisk eller annan undergång. Man klarade såväl OS
som 17 maj, och inga norska äktenskap rapporteras vara hotade - såvida de
inte var hotade av annat dessförinnan. Den norska moralen är som den alltid
har varit.
Fru talman! Det finns också de som använder en litet mer intellektuell och
förfinad motargumentation mot partnerskapslagen. För dem kom Lagrådets
yttrande som en skänk från ovan. Men om man ger sig tid att verkligen analy-
sera vad Lagrådet skriver finner man snart att det allra mesta är ett inlägg i
den politiska debatten. Lagrådet skall granska ett förslag ur lagteknisk syn-
vinkel och avhålla sig från politiskt eller känslomässigt tyckande. Den här
gången har man gjort klara politiska ställningstaganden, som från början till
slut andas en avog inställning till projektet.
Jag skall ge några exempel på substanslösa uttalanden, som kan tyckas
vara argument mot lagen.
Lagrådet säger bl.a.: Att få en säker och aktuell överblick över reglering-
ens fullständiga innebörd är en svår uppgift för en enskild person.
Är detta ett argument mot partnerskapslag borde i logikens namn äkten-
skapet upphävas omedelbart, eftersom det är samma laginnebörd som skall
överblickas vid ett äktenskap som vid ett partnerskap. Det kan alltså inte
vara svårare att hantera de förordningar som hör till partnerskapet.
Lagrådet säger vidare: Det kommer att bli svårt för myndigheter och
tjänstemän att hålla lagen och dess tillämpningar i minnet.
Detta skulle också vara ett argument mot partnerskapslagen. Men vem i
hela friden lagstiftar man för? Är det för tjänstemän eller för dem som lagen
berör? Och hur gör tjänstemän i dag beträffande äktenskapslagstiftningen?
Håller de alla äktenskapets rättsverkningar i minnet, eller tillåter de sig att
arbeta med äktenskapsfrågor i alla fall och kontrollerar i lagar och förord-
ningar då de inte har varenda paragraf aktuell?
Lagråder skriver: Särskilda svårigheter kan tänkas uppkomma när lagstift-
ningen skall tillämpas på fall med internationell anknytning.
Ja visst! Det är därför som man i betänkandet så ingående uppehåller sig
vid de IP-rättsliga problemen. Men detta är ju inget argument mot en part-
nerskapslag. Då borde det vara värre med sambolagen. Partnerskapslag
finns i åtminstone två andra länder i dag, och sambolagen är vi helt och hållet
ensamma om. Men när den kom 1987 sade Lagrådet inte ett enda ord om
några IP-rättsliga problem. Ingen annan tog heller upp detta som ett argu-
ment mot sambolagen.
Fru talman! Detta är inga bärande argument mot den föreslagna lagen.
Slutligen vill jag säga några ord om hushållsgemenskap. Det är möjligt att
jag kommer att dra över den anmälda tiden med någon minut, men jag hop-
pas att det skall gå bra. Ärendet har ju behandlats sedan 1973, och det är
ibland svårt att fatta sig kort i så viktiga frågor.
I brödtexten i direktiven till Partnerskapskommittén står det att kommit-
tén borde överväga om en sådan lag bör omfatta enbart homosexuella rela-
tioner eller om den i stället bör utgå från någon form av hushållsgemenskap
och i så fall vilken. Partnerskapskommittén undersökte detta, och man fann
att det inte fanns anledning att utgå från hushållsgemenskap. Lagen borde
alltså inte utgå från hushållsgemenskap, utan från homosexuellas behov av
partnerskap.
Vi gjorde en hel del försök att ta reda på hur många som levde i hushållsge-
menskap. Kommittén - eller rättare sagt SCB - fann att ca 0,7 % av befolk-
ningen mellan 16 och 84 år bor ihop med annan eller andra än personer ur
sin ursprungsfamilj, maka eller make, sambo eller barn. Det är alltså 0,7 %
som kan sägas bo i någon form av hushållsgemenskap som inte har med fa-
miljebildning eller äktenskap att göra.
Jag har många gånger undrat om behovet av lagstiftning för de 0,7 % av
befolkningen som bor i hushållsgemenskap är en ren konstruktion, en avle-
dande manöver. Ärligt talat: om det hade funnits några belägg - innan dis-
kussionen om partnerskap kom i gång på allvar - för att det fanns uttalade
krav från några som inte var homosexuella men som bodde ihop eller hade
hushåll ihop på lagstiftning för att reglera deras samarbete eller liv ihop,
hade det möjligtvis varit trovärdigt. Men såvitt jag vet är detta alltså ett nytt
inlägg i debatten.
Det finns de som påstår att de här kraven finns nu. Men innan diskussio-
nen om partnerskap dök upp fanns det inte ett enda krav belagt från dessa
0,7 % - av vilka en majoritet förmodligen är homosexuella och kommer att
få sina juridiska behov tillgodosedda genom en möjlighet till partnerskap.
Nu gör man alltså ett stort nummer av behovet av lagreglering av hushålls-
gemenskap. Plötsligt dräller det av gamla vänner som står helt rättslösa gent-
emot varandra och vars tillvaro hänger på att deras gemensamma liv under-
kastas juridisk reglering. Att kräva fortsatt utredning om hushållsgemen-
skap är inget annat än trams, och det är endast en konstruktion för att dölja
motviljan mot att homosexuella skulle få rätt att ingå partnerskap.
Prof. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Jag yrkar bifall till meningsyttringen, där Vänsterpartiet säger nej till en
vidare utredning.
Fru talman! Det kanske blir tillfälle under debatten att bemöta diskussio-
nen om adoptioner. Jag har inte tid att ta upp den frågan nu, men om den
kommer upp i debatten tar jag tillfället att i en replik redogöra för Vänster-
partiets syn.
(Applåder)
Anf. 3 TALMANNEN:
Meningsyttringar från läktaren är icke tillåtna.
Anf. 4 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Fru talman! Elisabeth Persson sade att det här har bearbetats under 20 år.
Det är ett mycket väl genomarbetat förslag, sade hon. Frågan är om inte de
20 åren kanske också har innehållit en viss tveksamhet på grund av att det
har funnits och finns svårigheter att lösa.
Elisabeth Persson valde att raljera över dem som tar allvarligt på de for-
mella frågorna i sammanhanget, exempelvis Lagrådet, som vi här i kamma-
ren brukar ha respekt för och inte brukar tillvita att det framför politiska
uppfattningar. Men i dag passar det att göra på det sättet.
Min fråga är: Vilket ansvar tar man som riksdagsledamot i förhållande till
de grupper som man vill ta in i en sådan här lag? Det kan ju bli åtskilliga
människor som omfattas av den och som kanske drabbas av de negativa kon-
sekvenserna, om lagen inte är så bra; vi reservanter gör bedömningen att
den inte är det.
En riksdagsledamot har också ett ansvar att tänka kvalitetsmässigt och
inte propsa på att få igenom en lagstiftning.
0,7 % behöver inte något stöd från samhället, sade Elisabeth Persson. Hur
stor är gruppen som behöver det här stödet så här tidigt och så här snabbt?
Anf. 5 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! När vi nu står här och har det slutgiltiga lagförslaget framför
oss kan man nog säga att det kan ha varit bra att detta har tagit tid, Holger
Gustafsson. Det har stötts och blötts, det har diskuterats, man har vänt och
vridit på det och letat efter de bästa formuleringarna. Vi kanske kan vara
eniga om att det har tagit lång tid, men det talar ju faktiskt också för att det
här inte är ett hastverk.
Holger Gustafsson är ledsen över min bristande respekt för Lagrådet. Jag
är också ledsen för den. Det är inte bara jag som anser att Lagrådet har hop-
pat över skaklarna, att man har gjort ställningstaganden som man inte har
att göra. Ta exempelvis frågan om de IP-rättsliga konsekvenserna. Experter
på IP-rättsliga frågor har - till skillnad från Lagrådet - funnit att det inte
finns någonting att anmärka mot de diskussioner som förs i lagutskottets be-
tänkande; man har tvärtom uttalat sig mycket positivt om detta. Lagrådet
har några formuleringar som mest är sura uppstötningar. Det här är en kata-
strof för Lagrådet - det är inte en katastrof för riksdagen. Men Lagrådet må
väl kanske förlåtas - Lagrådet skall väl också tillåtas att begå misstag någon
gång.
Holger Gustafsson sade att dessa 0,7 % inte har rätt. Men av dessa 0,7 %
är bevisligen en hel del homosexuella, och de får sina behov tillgodosedda
genom lagförslaget. Skall vi skriva speciella lagar för resten av dessa 0,7 %
borde det rimligen finnas uttalade krav från deras håll att få en sådan regle-
ring av sin hushållsgemenskap. Ömmar man så för dessa 0,2-0,3 % kan jag
inte begripa hur man som ett argument mot en partnerskapslag kan anföra
att det är så få människor den berör. Det är bevisligen många fler människor
som ställer krav på partnerskap. Jag är ledsen, Holger Gustafsson, men jag
tycker att det är bludder - det är inga argument mot förslaget i det betän-
kande som vi i dag skall ta ställning till.
Anf. 6 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Fru talman! Det är uppenbarligen Lagrådets problem att man har funnit
problem med det här förslaget till lagstiftning! Elisabeth Persson värjer sig
för sitt ansvar i sammanhanget. Är det så att om viljan är tillräckligt stark är
negativa konsekvenser inte värda att beakta, ens om de påpekas av en sådan
instans som Lagrådet? Är den uppfattningen typisk för Elisabeth Persson
och Vänsterpartiet?
Elisabeth Persson! Man har haft den här lagstiftningen i något år i Dan-
mark. Man har haft den ett antal månader i Norge. Det är inte någon särskilt
lång erfarenhet. Det kan ju vara så att vårt lagråd har litet högre ambitioner,
ser litet längre. Det är två länder i världen som i dag har den här lagstift-
ningen. Jag tycker att det finns anledning att högakta en grupp som vill se
konsekvenserna, både internationellt och för vårt land, för dem som kan
komma att drabbas av lagstiftningen.
Jag fick inte något svar på min fråga om procentandelen för den grupp vi
diskuterar i dag.
Anf. 7 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Fru talman! Holger Gustafsson har under de här åren haft möjlighet att
framföra synpunkter på partnerskapslagen. Men i dag kommer Holger Gus-
tafsson bara med formella invändningar. Jag har ännu inte fått kläm på vilka
formuleringar i lagen det är som Holger Gustafsson vill ändra. Vad är det
Holger Gustafsson vill förbättra? Vilka negativa konsekvenser är det Holger
Gustafsson vill undvika? Jag tror att både kammarens ledamöter och väl-
jarna ute i landet är mer intresserade av det.
Holger Gustafsson säger att Danmark har haft den här lagstiftningen i
några år. I oktober 1989 trädde lagen om registrerat partnerskap i kraft i
Danmark. Man har där alltså fem års erfarenhet. Det är faktiskt sant att den
danska motsvarigheten till Justitiedepartementet inte har kunnat redovisa
några negativa effekter av lagen. Man har inte haft några lagtekniska eller
juridiska problem med tolkningen eller någonting sådant, och den lagen ser
ut i stort sett på samma sätt som det svenska lagförslaget.
I så fall är det svårare med sambolagen än med det föreliggande förslaget
till partnerskapslag. Sambolagen är helt unik. Det finns inte något land som
har en motsvarighet. Men det har ändå gått bra att ha den sedan 1987. Åt-
minstone har det gått att hantera de problem som sambolagen har givit upp-
hov till. Jag är övertygad om att våra jurister och andra tjänstemän liksom
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
10
de berörda här i landet är fullt kapabla att också klara av partnerskapslagens
eventuella ”barnsjukdomar”. Jag har uppenbarligen betydligt större tilltro
till den svenska ämbetsmannakåren än vad Holger Gustafsson har.
Jag tycker att det är litet tjafsigt med sådana här diskussioner om siffror.
Skall jag tala om hur många det skall vara som lever i hushållsgemenskap
för att de skall vara berättigade till en lagstiftning? Innan partnerskapslagen
började diskuteras andades ingen en stavelse om att man behövde någon så-
dan reglering av hushållsgemenskaper. Men när vi hade börjat diskutera en
partnerskapslag verkade det som om hela landet plötsligt drällde av männi-
skor som var oerhört utsatta och vilkas hela liv hängde på att de fick en lag-
reglering av sitt gemensamma boende och sin gemensamma ekonomi. Jag
kan inte se att det finns några som helst argument för detta.
Anf. 8 MAJ-LIS LÖÖW (s):
Fru talman! För 50 år sedan avkriminaliserades homosexualiteten. För 20
år sedan beslöt riksdagen, som Elisabeth Persson redan har påpekat, att ho-
mosexualitet var en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnads-
form.
I dag skall vi rösta om ett förslag till registrering av partnerskap som ger
samlevande av samma kön möjlighet till det rättsliga skydd som samlevande
av motsatt kön har kunnat få genom att ingå äktenskap.
En majoritet i lagutskottet lägger fram detta förslag med förhoppning om
att få stöd från en majoritet av kammarens ledamöter. Detta gör vi inte för
vår egen skull eller på grund av något slags politisk prestige. Vi gör det inte
heller för RFSL:s skull - representanter därifrån sitter förmodligen på läkta-
ren. RFSL har visserligen drivit denna fråga mycket aktivt, men man har på
grund av det blivit litet av ett slagträ i debatten.
Fru talman! Vi gör det här för de människors skull vilkas kärlek, ömhet
och omsorg om varandra alltid har ifrågasatts och ibland rent av föraktats.
Alla människor är så ivriga att understryka att de inte vill diskriminera eller
fördöma denna kärlek, och det är 20 år sedan man i Sveriges riksdag sade
sig acceptera den. Trots detta ifrågasätts den fortfarande på många olika sätt.
Det har de senaste veckornas uppjagade debatt verkligen visat.
Den här partnerskapslagen handlar om två vuxna, ansvarsfulla människor
som vill leva tillsammans i ett frivilligt förhållande med omsorg, ömhet, kär-
lek och troligen också sexuell attraktion. Det är en önskan som vi alla känner
igen, skulle jag tro. Det enda ”felet” är tydligen att känslorna hos den grupp
som vi i dag diskuterar riktar sig mot en person av samma kön.
Vi kan diskutera i det oändliga varför det är så här, hur många människor
det rör sig om osv. Faktum kvarstår. Dessa människor finns. De vill ta ansvar
för varandra, och de vill ha en lag som ger trygghet i arvsrätt, efterlevande-
skydd, giftorätt och allt som vi andra kan få genom att samhället har skapat
en äktenskapsbalk. Frågan om att skapa en sådan här lag blir då en jämlik-
hetsfråga.
Även ett sådant här parförhållande måste naturligtvis kunna upplösas. Då
behövs lagar som reglerar bodelning m.m. Detta är samhällets sätt att se till
att ingen av parterna kommer till korta i en sådan situation. Märkvärdigare
än så är det inte.
Genom den här lagen uppmuntrar vi alltså människor att ta ansvar för var-
andra, och vi skyddar en eventuellt svagare part om relationen inte håller.
Jag kan inte begripa varför detta skulle vara så upprörande och varför så
många människor och enskilda grupper - som uppenbarligen aldrig kommer
att beröras av denna lag - har försökt utöva påtryckningar på parlamentet
för att vi inte skall anta den här lagen.
Denna intolerans har inte varit helt olik den som jag mötte från högljudda
grupper i mitt förra politiska uppdrag.
Låt mig säga någonting om innehållet i lagförslaget, även om det är väl
känt vid det här laget.
Vi har valt den, enligt vår mening, enda möjliga konstruktionen av lagen.
Den har också använts i Danmark och Norge. Det är en separat lag som an-
sluter direkt till de rättsregler som gäller för äktenskapet; de bestämmelser
som har med barn att göra är undantagna. Lagrådet har kritiserat den här
tekniken, men man har inte ens, som vi skriver i betänkandet, kunnat antyda
att en annan metod kunde vara att föredra.
Inte heller har Lagrådet föreslagit några förbättringar i den lag som kriti-
seras. Lagrådet har i själva verket sagt sig ha förståelse för att man har valt
den här konstruktionen av lagen. Lagrådet har pekat på ett antal redan täm-
ligen väl kända svårigheter och har sagt att det kan bli så stora svårigheter
att man inte bör lagstifta i den här frågan, om det inte finns starka skäl för
det. Det sistnämnda utelämnade Holger Gustafsson, den värderade vice
ordföranden, i sitt anförande. Vi menar alltså att dessa starka skäl finns.
Det som Lagrådet bl.a. har pekat på och som Elisabeth Persson också har
tagit upp om de internationella privaträttsliga konsekvenserna är väl känt.
Det är väl beskrivet av den utredning som har föregått förslaget.
Det är svårare att förstå invändningen att det skulle vara så svårt för den
enskilde att överblicka konsekvenserna av att man ingår ett partnerskap.
Äktenskapsbalken griper ju in i ett stort antal författningar. Lagutskottets
majoritet menar att det måste var lika svårt för ett par som ingår ett äkten-
skap att överblicka dessa konsekvenser.
Lagrådet pekar på de svårigheter som kan uppstå internationellt om part-
nerskapslagen skall tillämpas i förhållande till ett annat land med en helt an-
nan inställning till homosexualitet. Svårigheterna är uppenbara. Det kan blir
svårt att hävda arvsrätt osv. Vi får utgå från att den som har registrerat ett
partnerskap med en utländsk medborgare är medveten om det. Dessa svå-
righeter kan kan inte heller vara större än de svårigheter som uppstår kring
sambolagen. Den lagen är också en internationellt sett främmande fågel.
Det är dessutom en lag som berör oerhört många fler parrelationer.
Hindren för att ingå partnerskap skall vara desamma som gäller för äkten-
skap. Hindersprövningen skall ske enligt svensk lag. Vi menar också att
minst en av de personer som registrerar sitt partnerskap skall vara svensk
medborgare. Vi har tyckt att likheten med Danmark och Norge är viktig i
det fallet. Vi har alltså velat ha en lagstiftning som ligger så nära den i de
andra två länderna som möjligt.
Detta leder mig fram till några ord om själva registreringsförfarandet, som
också har diskuterats. Jag vill påminna om att detta faktiskt är en lag med
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
11
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
12
långtgående rättsverkningar. Den ställer krav på parternas ansvar och upp-
riktiga vilja. Registreringsförfarandet måste utformas därefter.
Därför har vi menat att båda parterna skall vara närvarande, precis som
vid en borgerlig vigsel. De skall inför vittne framföra sin begäran om regi-
strering. Det skall vara en av samhället utsedd behörig person som tar emot
deras begäran och som sedan registrerar partnerskapet. Det är i stort sett
formalia kring detta.
Hur detta formella förfarande sedan utformas lägger sig samhället faktiskt
inte i. Inte heller när det gäller en borgerlig vigsel bryr sig samhället om ifall
man klär sig fin, om släktingar får vara med eller om man har en fest efteråt.
Vem är beredd att ställa sig här i kammaren och förbjuda eller påbjuda nå-
gonting sådant? Ändå tycks detta på för mig helt obegripliga grunder vara
något av det mest värdeladdade i frågan om registrerat partnerskap.
Fru talman! Låt mig också kommentera några av de frågor som har surrat
i debatten om partnerskapet.
Några undrar om inte detta bara är det första steget. Sedan kommer adop-
tion, gemensam vårdnad och insemination. Det har rests krav också kring
dessa frågor. Jag kan bara svara för mig och för det socialdemokratiska par-
tiet. Detta är steget. Det är inte det första steget. I det lagförslag som i dag
ligger på riksdagens bord tar vi uttryckligen bort allt som har med barn att
göra. Barns rätt i samhället regleras för övrigt i föräldrabalken, som hela
tiden utgår från barnens bästa, inte från vad föräldrarna vill. Föräldrabalken
diskuteras över huvud taget inte här i dag. Det finns heller ingen lag som
säger att man har rätt att kräva att få bli förälder. Den frågan prövas alltid
utifrån barnets bästa om det gäller adoption och utifrån vissa etiska regler
om det gäller olika former av konstgjord befruktning. Som jag ser det bygger
samhällets engagemang i dessa frågor på att man under vissa förutsättningar
hjälper barnlösa par att få ett barn som de kunde ha fått själva. Därmed fal-
ler frågan för homosexuella par.
Det har påståtts att de homosexuella utgör en sådan liten grupp, det har
för övrigt redan debatterats här, att det inte skulle vara nödvändigt att lag-
stifta. För mig har det ingen som helst betydelse om det är 1 %, 10 % eller
något annat procenttal. Det är en minoritet, och den finns. Därmed blir det
en jämlikhetsfråga för mig. Jag har utomordentligt svårt att förstå varför en
sådan lag skulle ge upphov till fler homosexuella. Det har faktiskt påståtts
på fullt allvar!
Det påstås att homosexuella lever promiskuöst, dvs. att de har sex hur som
helst och inte behöver någon partnerskapslag. Om detta vet jag inte något
med säkerhet. Det har inte heller någon betydelse för mitt ställningstagande.
Alla som uttalar sig så tvärsäkert på den här punkten borde kanske fundera
över om tvåsamheten någonsin har fått en chans i omgivningens ögon. Är det
inte i själva verket så att vi just i tider som denna borde uppmuntra livslånga
relationer i fasta par även bland homosexuella? Den sidan av debatten belys-
tes mycket klokt av ett antal framstående personligheter på Dagens Nyhe-
ters debattsida i söndags.
Fru talman! I betänkandet står ett enigt utskott bakom förslaget att utreda
ett eventuellt behov av ytterligare lagstiftning för olika typer av ”hushållsge-
menskap”. Jag kan inte låta bli att säga att jag tycker att det i första hand är
en nödutgång för kyrkan och andra. Men om detta plötsligt uppblossande
behov är så stort, så låt oss titta vidare på det. För den sakens skull finns det
dock ingen anledning att lägga partnerskapslagen åt sidan. Jag vill varna för
att det kan bli svårt att hitta en enkel konstruktion. Om det är svårt när det
gäller partnerskapslagen torde det inte vara något mot att hitta en konstruk-
tion för en lag som ger generella rättsregler för ett så stort och skiftande be-
grepp som hushållsgemenskap. Vi har varit överens om att vi mycket väl kan
studera frågan vidare.
Fru talman! Det har fästs stor vikt vid det formella förfarandet kring denna
lagstiftning. Det kanske inte är så konstigt, eftersom det är unikt att ett ut-
skott på eget initiativ lägger fram ett så här omfattande lagförslag. Det torde
också vara unikt att det finns ett förslag som bör kunna samla en majoritet
här i kammaren samtidigt som det är uppenbart att det inte finns en majori-
tet i regeringen. Ett tillkännagivande kunde naturligtvis förr eller senare ha
tvingat fram ett lagförslag från regeringen. Men med tanke på vilken rege-
ring vi nu har förefaller det ändock barmhärtigare att bespara den det här
bekymret. Den konstitutionella möjligheten finns. Trots allt, kära kolleger
i kammaren, är det vi här i riksdagen som utgör landets lagstiftande försam-
ling.
Jag vill med stor emfas vända mig mot påståendet att detta skulle vara ett
hastverk och att vi har slarvat fram förslaget. Vi har jobbat med frågan i lag-
utskottet. Alla har inte deltagit i det arbetet. Tre partier ställde sig från bör-
jan vid sidan om arbetet med att utforma förslaget, eftersom de visste att de
skulle reservera sig. Vi som har jobbat med frågan har gjort det mycket se-
riöst. Vi har gjort en utredning med ett omfattande remissförfarande. Vi har
tagit del av all samlad kunskap. Vi har tagit del av erfarenheterna från fram-
för allt Danmark men också från den korta perioden i Norge.
Vi har duktiga jurister på kansliet. Reservationen andas litet av tanken att
det skulle finnas bättre jurister på regeringskansliet och att de skulle kunna
göra ett bättre jobb. Jag vill vända mig mot det. Jag är övertygad om att
kansliets jurister har klarat att hjälpa oss med den noggranna prövningen
likaväl som med allt annat.
Jag vill än en gång påpeka att Lagrådets yttrande faktiskt inte säger att det
inte går att använda den här lagen. Man pekar på ett antal svårigheter, och
som jag redan har sagt är vi väl medvetna om dem. Lagrådet säger inte att
lagen inte kan tillämpas.
Utskottets vice ordförande uppehåller sig mycket kring de formella grun-
derna och låter t.o.m. antyda att kammarledamöter som någon gång i framti-
den skulle kunna tänka sig en partnerskapslag med gott samvete kan rösta
på reservationen. Holger Gustafsson uppträder som alla tveksammas lilla
kardborre. Man skall kunna säga att man tycker att homosexuella skall ha
jämlikhet men att man inte vill vara med på hastverket innan frågan har ut-
retts vidare.
Jag vill ändock peka på att den reservation som har fogats till betänkandet
inte andas en tillstymmelse till initiativ i den här frågan. Reservationen inne-
bär ett rent avslag. Det tas inget initiativ till att frågan skall överlämnas till
det duktiga regeringskansliet, som det står om i reservationen. Den som i
dag vill ställa upp för den här gruppen människor och den som i dag inte vill
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
13
|
Prot. 1993/94:119 7juni 1994 |
sitta här i kammaren och bestämma vem man skall få älska eller inte kan inte |
rösta för utskottsbetänkandet.
|
Registrerat |
I ett avseende kan jag instämma med utskottets vice ordförande. Jag väd- Fru talman! Med det anförda vill jag yrka bifall till hemställan i lagutskot- (Applåd) I detta anförande instämde Margareta Israelsson, Sigrid Bolkéus, Hans Anf. 9 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik: Fru talman! Jag vill också replikera vår värderade ordförande. Jag har un- Reservationen utgör ett paraply. Om jag får ett och annat epitet i samman- Det är inte svårt att räkna ut att det troligen kommer att tas initiativ under Jag vill ställa en fråga till Maj-Lis Lööw. Den princip som rent juridiskt Jag vill fråga Maj-Lis Lööw: Skulle socialdemokraterna ha uppskattat det, Jag måste säga att det inte känns särskilt bra att just lagutskottet tar ett Maj-Lis Lööw säger att det finns starka skäl och påpekar att Lagrådet Anf. 10 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik: Herr talman! Först om de starka skälen. Det finns två enkla starka skäl. |
|
14 |
Det första är att detta helt enkelt är en jämlikhetsfråga för en grupp som har |
rätt att kräva att vi äntligen kommer till skott i den här frågan. Det andra är
att vi har förhalat frågan i många år. Nu har vi ett bra utredningsförslag att
bygga på. Det har varit ett brett remissförfarande där det inte varit några
speciellt stora invändningar, inte ens från de mycket tunga juridiska remiss-
instanserna.
Det var intressant att höra av Holger Gustafsson att jag har rätt i att rege-
ringen, så som den ser ut i dag, sannolikt inte skulle ha lagt fram något för-
slag även om vi hade gjort ett tillkännagivande. Det är precis det vi har förut-
sett. Då har vi utnyttjat den konstitutionella möjlighet som finns för att få
igenom förslaget i riksdagen.
Holger Gustafsson säger att det kanske hade väckts nya motioner under
våren om ett tillkännagivande. Om vi hade kommmit fram till ett tillkännagi-
vande i stället och nöjt oss med att beställa ett lagförslag från regeringen,
skulle Holger Gustafsson ha röstat för det? Kommer Holger Gustafsson, om
han är kvar i riksdagen nästa vår, att rösta för ett tillkännagivande med en
beställning av ett lagförslag? Jag antar att Holger Gustafsson hoppas att den
här regeringen får sitta kvar. Hur skall den regeringen i så fall hantera den
här frågan? Jag har goda skäl att anta att regeringen, som den ser ut i dag,
faktiskt välkomnar att vi tog itu med frågan i riksdagen. Den vill inte ha med
den här frågan att göra. Fråga Alf Svensson!
Anf. 11 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är viktigt att i de formella frågorna vara
korrekt. Jag sade inte att regeringen skulle ha avvisat ett tillkännagivande.
Jag sade att man kanske gjorde rätt bedömning när man trodde att rege-
ringen inte skulle ta ett eget initiativ i frågan. Det var ju anledningen till att
utskottet tog initiativet.
Jag utgår från att varje regering reagerar på samma sätt på ett tillkännagi-
vande. Personligen skulle jag kanske inte ha stött ett tillkännagivande heller.
Det gick ju ändå att få en majoritet i utskottet, och det respekterar vi. Det
skulle ha kunnat leda till ett tillkännagivande. Därmed kunde vi ha tillämpat
den normala parlamentariska principen.
Jag fick inte svar på frågan hur en annan regering skulle ha uppfattat ett
sådant här initiativ - om man hade upplevt uppmuntran och glädje i sam-
manhanget.
Anf. 12 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Det är inte precis unikt med tillkännagivanden och beställ-
ningar från riksdagen. Det finns också exempel på att socialdemokratiska
regeringar har fått sådana och där t.o.m. socialdemokrater har stått bakom
initiativen i riksdagen. En regering som får en sådan beställning tvingas att
ta itu med frågan.
Nu är frågan: Hur skulle kds ha agerat? Alf Svensson har mycket klart
uttalat att han aldrig ställer upp på ett regeringsförslag till en partnerskaps-
lag. Så länge han sitter i regeringen blir det inte tal om det. Faran är väl nu
överstånden. Skulle ett tillkännagivande t.o.m. ha orsakat en regeringskris?
Jag tycker egentligen inte att den här debatten är nödvändig, men det är
Holger Gustafsson själv som har tagit upp frågan på rent formella grunder.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
15
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
16
Vi vet nu att han inte skulle ha medverkat till att regeringskansliet hade fått
pröva saken. Holger Gustafsson hade alltså inte röstat för ett tillkännagi-
vande eller över huvud taget tyckt att man skulle gå vidare i den här frågan.
Då har jag väldigt svårt att förstå att man kan vara så upprörd över att riksda-
gen tar initiativet och samlar en majoritet för förslaget. Det finns tre partier
som tillsammans utgör en majoritet och som har ett partibeslut på att man
är för en partnerskapslag.
Anf. 13 PER STENMARCK (m):
Herr talman! Det ärende som vi j ust nu står i begrepp att behandla är unikt
i åtminstone ett avseende: Det är förmodligen första gången som ett riks-
dagsutskott har skrivit en hel lagtext. Som sådant är det naturligtvis ett in-
tressant experiment, men resultatet är uppenbarligen inte särskilt lyckat.
Det framgår inte minst av det utlåtande som kommit från Lagrådet, som vi
normalt sett lyssnar till. Vi vet att när lagar skall utformas och när vi måste
få vetskap om hur en lag fungerar i förhållande till andra lagar vet Lagrådet
bättre än vi.
Man kan mot denna bakgrund ifrågsätta vilka möjligheter som riksdagens
ledamöter faktiskt haft att påverka beslutet. Normalt har vi alla möjlighet
att läsa en proposition, reagera mot denna på något sätt och därefter få ett
utskott att väga samman synpunkterna med det som föreslagits i propositio-
nen.
Denna möjlighet har vi inte haft nu, därför att lagutskottets majoritet be-
stämt sig för att själv skriva lagen. I själva verket har vi inte haft någon möj-
lighet alls. Ja, vi som sitter i lagutskottet har kunnat säga ja eller nej, men i
övrigt har riksdagens ledamöter fått förslaget för bara några enstaka dagar
sedan. Detta är, herr talman, inte acceptabelt. Det är att fatta avgörande
beslut på alldeles för lösa grunder.
Det borde också vara rimligt att kräva att om lagutskottet, eller något an-
nat utskott, skall utnyttja den nästan unika möjligheten att självt skriva en
lagtext skall det - framför allt i ett så omfattande ärende som detta - ske
efter det att en stor majoritet av ledamöterna föreslagit och ställt sig bakom
detta. I själva verket har detta beslutats med åtta röster mot sju.
Den enda möjlighet som vi nu har består, som jag ser det, i att säga nej
till förslaget. Det är denna möjlighet som jag hoppas att riksdagen i dag skall
utnyttja.
Det finns en rad punkter där Lagrådet har framfört kritik. Låt mig med
utgångspunkt från denna kritik få ställa ett antal frågor till majoritetens före-
trädare i denna debatt.
För det första säger Lagrådet att den lagtekniska lösning som lagutskottet
valt i och sig är kortfattad och inte alltför komplicerad. Detta verkar ju bra.
Men det är också enligt Lagrådet bara skenbart. Tvärtom, säger Lagrådet,
är det en synnerligen svår uppgift att få en säker överblick över regleringens
fullständiga innebörd.
Lagrådet hänvisar till den förteckning över författningar med anknytning
till äktenskapet som Partnerskapskommittén upprättade. Den omfattade
mer än sju sidor i betänkandet. Hur har lagutskottets majoritet tänkt sig att
lösa detta?
För det andra pekar Lagrådet på att lagutskottet inte har tagit reda på hur
alla de lagar som har anknytning till äktenskapet passar in i det nya lagsyste-
met. Man säger i det sammanhanget att ”underlag saknas därmed för en när-
mare kartläggning av vilka oklarheter som den föreslagna lagen kan med-
föra”. Hur har lagutskottets majoritet tänkt sig att komma till rätta med
detta?
För det tredje pekar Lagrådet också på ett antal problem som kan uppstå
när lagstiftningen skall tillämpas på fall med internationell anknytning. För-
utom i Sverige kommer inom överskådlig tid med största sannolikhet lag-
stiftning om registrerat partnerskap att finnas bara i Danmark och Norge.
Hur tänker sig lagutskottets majoritet att lagen om registrerat partnerskap
skall beaktas i relation till andra länder?
Det blir omedelbart problem, eftersom Finland och Island redan på det
nordiska planet i sin lagstiftning inte erkänner ett registrerat partnerskap.
För det fjärde: Även om man så småningom kommer fram till att det är
svensk domstol som är behörig kan det bli problem till följd av lagvalsreg-
lema, dvs. när det gäller att avgöra vilket lands lag som skall tillämpas. I
vissa fall har domstolen att till sin grund lägga en främmande rättsordnings
regler. Har lagutskottets majoritet några tankar om hur lagvalsreglerna skall
tillämpas?
För det femte skriver Lagrådet att ett registrerat partnerskap kan komma
att vålla - som man själv utrycker det - ”betydande problem” för dem som
är partner i ett sådant partnerskap, framför allt om de är av olika nationalitet
och har egendom utomlands. Detta är ju en situation som kan förväntas bli
allt vanligare i och med ökad rörlighet över våra gränser. Och jag vill fråga:
Hur tänker sig lagutskottets majoritet att det problemet skall kunna lösas?
Lagrådets slutsats över alla sina kritiska synpunkter blir därför att försla-
get inte bör - som man själv uttrycker det - ”läggas till grund för lagstiftning
om inte starka skäl kan åberopas härför”. Och jag ställer frågan till majorite-
tens företrädare: Vilka är de starka skälen för att man i så hög grad bara
bortser från Lagrådets kritik?
Efter den salva som Lagrådet avlevererar mot lagutskottets egenhändigt
författade lagförslag kan man ju säga att det naturligtvis inte är första gången
som denna institution är kritisk. Nej, men det är mindre vanligt att kritiken
är så här omfattande. Och det är direkt ovanligt att man - med några få un-
dantag - inte alls beaktar Lagrådets synpunkter.
När en regering kritiseras tvingas den åtminstone att efter kritiken tänka
till och göra en rad ändringar. Om inte regeringen vill göra dessa föränd-
ringar tvingas den åtminstone att motivera varför. Inte ens detta gör lagut-
skottets majoritet.
Just mot bakgrund av det unika i att ett utskott självt skriver lag, och inte
minst därför att riksdagens ledamöter därmed inte har haft möjlighet att ge-
nom motioner göra sin granskning, fanns det ännu större skäl att verkligen
lyssna till Lagrådet. Så har inte skett mer än högst marginellt.
Därmed borde det också vara en självklarhet att detta lagförslag inte bör
ligga till grund för en lagstiftning. Om det skall stiftas en lag på det här områ-
det bör det ske på det vanliga sättet, dvs. efter ett initiativ från regeringen.
Om riksdagen vill påskynda denna process bör det ske genom beslut om ett
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
2 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
18
tillkännagivande till regeringen. Förslag om detta finns också i olika motio-
ner.
Det finns redan nu förslag om att riksdagen skall fatta beslut på det viset.
Det sker genom att ett enhälligt lagutskott tillmötesgår de önskemål som
framförts om att utreda förutsättningarna för en lag för människor som bor
i någon form av en hushållsgemenskap. Detta ingick redan i direktiven till
Partnerskapskommittén. Trots detta fullgjordes aldrig utredningsuppdraget.
Förutom relationen mellan en man och en kvinna, för vilka äktenskap står
till buds, konstaterar utskottet att det redan i dag finns ett flertal olika slag
av hushållsgemenskaper och parbildningar på annan grund som inte har
möjlighet att på motsvarande sätt rättsligt trygga sin gemenskap. Detta är
ett problem som ett enhälligt utskott nu vill försöka lösa. Det finns därför,
skriver vi, anledning att se över vilka bestämmelser, framför allt på det so-
ciala trygghetsområdet, som på ett eller annat sätt skulle behöva stärkas och
förändras.
I ett tillkännagivande till regeringen föreslår lagutskottet att en parlamen-
tarisk utredning tillsätts för att utreda vilka åtgärder som bör vidtas för att
öka tryggheten just för dessa grupper. Därefter skriver utskottet så här:
”Uppdraget, som bör omfatta alla typer av gemenskaper, vilka inte har
möjlighet att ingå äktenskap, skall syfta till att belysa vilka grupper som kan
ha behov av ökad rättslig trygghet samt närmare klarlägga vilka dessa behov
är. Utredningen bör också lägga fram de lagförslag som utredningen finner
påkallade.”
Bakom denna skrivning står sålunda ett enigt lagutskott. Det finns inga
reservationer i denna del. Det står således ”alla typer av gemenskaper” med
undantag för äktenskapet.
Min avslutande fråga till majoritetens företrädare blir därmed: Hur är det
möjligt att i ett första beslut införa en lag om ett registrerat partnerskap och
därefter vara med och tillsätta en utredning inom samma område?
Herr talman! Jag vill med det anförda yrka bifall till den reservation som
finns fogad till betänkandet och därmed avslag på lagutskottets majoritets-
förslag om att införa en lag om registrerat partnerskap.
Moderata samlingspartiets syn på dessa frågor kommer i övrigt senare att
utvecklas av Lennart Fridén och Göte Jonsson.
I detta anförande instämde My Persson, Lennart Fridén, Inga Berggren,
Bertil Persson, Göte Jonsson, Stig Rindborg, Elisabeth Fleetwood, Birgit
Henriksson, Margareta Gard, Bengt Wittbom och Olle Lindström (alla m).
Anf. 14 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Jag vet att Per Stenmarck är mycket irriterad över att vi bil-
dar en total enighet kring ett vidare utredande av hushållsgemenskaper. Det
var väl det som från början skulle vara den verkliga ”kardborrereservatio-
nen”. Vi ansåg att det fanns anledning att se ytterligare på frågan - därmed
inte sagt att man inte kan gå vidare med partnerskapslagen. Det är väl ändå
inte så att Per Stenmarck tycker att vi skall ompröva eller granska äkten-
skapsbalken? Äktenskap är ju också en form av hushållsgemenskap.
Vi ber nu regeringen att se vidare på alla de andra hushållsgemenskaper
som bl.a. Svenska kyrkan har krävt skall utredas. Men jag har redan flaggat
för att jag tror att det blir svårt.
Om inte Per Stenmarck, efter att lyssnat på Elisabeth Perssons och mitt
inledningsanförande och efter att ha följt debatten, förstår de starka skäl
som vi anser föreligger tror jag faktiskt inte att det går att förklara för Per
Stenmarck. Det är lika bra att ge upp.
De allra flesta svar på de frågor som Per Stenmarck ställde till mig angånde
vår bedömning av vad Lagrådet har sagt på de olika punkterna finns mycket
noggrant angivna i betänkandet.
Jag vill också understryka att lagutskottet inte självt på några veckor har
skrivit en lag. Den har föregåtts av ett två och ett halvt år långt utrednings-
förfarande. Vi har ett betänkande med ett förslag till lagstiftning, som nära
anknyter till det som finns i två nordiska grannländer. Och vi har en remiss-
omgång att bygga på.
Jag sade redan från böljan att förutsättningen för att vi under denna vår
skulle gå vidare med lagförslaget i lagutskottet var att remissutfallet av det
mycket breda remissförfarandet inte pekade på några allvarliga juridiska
svårigheter med denna lagstiftning. Det gjorde det heller inte. Det pekade
på en del som utredningen redan hade bjudit på genom att beskriva dessa
svårigheter. Det har inte tillkommit någonting nytt.
Lagrådet har inte lyckats att bidra med någonting nytt. Jag menar att Lag-
rådet i det här fallet egentligen inte har gjort vad det skulle, dvs. granska
förslaget, utan det har gjort något slags värdeomdöme som är politiskt eller
moraliskt.
Anf. 15 PER STENMARCK (m) replik:
Herr talman! Låt mig inleda med att beklaga att utskottets ordförande nu
uppenbarligen instämmer i den allmänna kritik mot Lagrådet som Elisabeth
Persson här tidigare har framfört.
Jag är inte ett enda dugg irriterad över att vare sig Maj-Lis Lööw eller
övriga socialdemokrater har anslutit sig till förslaget om att utreda frågan om
en hushållsgemenskap, tvärtom. Nu får vi uppenbarligen den utredning som
skulle gjorts inom Partnerskapskommitténs ram för flera år sedan. Det
tycker jag är bra.
Låt mig bara påpeka för utskottets ordförande att det faktiskt framgår av
utskottstexten att äktenskapsbalken inte ingår i denna utredning - det är fak-
tiskt bara att läsa vad som står i texten.
När det sedan gäller vilka de starka skälen är hänvisar Maj-Lis Lööw, efter
ett stort antal frågor från mig, till att de skulle finnas noggrant beskrivna i
olika texter. Så är det ju inte. Man kan konstatera att det är smärre ändringar
som har gjorts när det gäller själva lagtekniken i förhållande till Lagrådets
synpunkter. Men i övrigt finns det antal halvnonchalanta skrivningar om ex-
empelvis den valda lagstiftningstekniken: ”En närmare granskning ger vid
handen att några sakliga argument av större betydelse inte har framförts.”
Vidare står det när det gäller t.ex. det internationella perspektivet: ”Inte hel-
ler dessa invändningar är av sådan karaktär att de talar emot den föreslagna
lagstiftningen.”
Jag vill åter bolla tillbaka en fråga till Maj-Lis Lööw om det internationella
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
19
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
20
perspektivet. När vi i denna kammaren stiftar en lag, oavsett vilken fråga
det gäller, är den avsedd att på ett eller annat sätt vara till hjälp för de männi-
skor som lagen är avsedd för - i det här fallet de som omfattas av lagen om ett
registrerat partnerskap. Jag har ingen anledning att tvivla på lagutskottets
majoritets goda intentioner i frågan. Men som Lagrådet självt uttryckte det
kan den lag som här föreslås komma att vålla betydande problem för dem
som lagen är avsedd att vara till hjälp för.
Därför ställer jag frågan: Är det inte bättre att vänta med att införa lagen
tills vi vet att den fungerar i alla dess dimensioner, dvs. även på det interna-
tionella planet, så att inte enskilda människor blir lidande i onödan? Den
risken är alldeles uppenbar med den lagprodukt som Maj-Lis Lööw nu har
ställt sig bakom.
Anf. 16 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Hur mycket vi än pysslar, förbättrar och putsar när det gäller
den här lagen, kan vi aldrig komma ifrån de internationella privaträttsliga
svårigheterna. De finns även när det gäller äktenskapsbalken.
Till skillnad från partnerskap finns det äktenskap i alla länder på jorden,
men deras äktenskapslagstiftningar ser ju utomordentligt olika ut. De inter-
nationella privaträttsliga svårigheterna kan också mycket väl uppstå när man
skall pröva svensk äktenskapsbalk i förhållande till en annan. Ta bara det
faktum att det är många länder där det fortfarande förekommer månggifte!
Hur står svensk äktenskapsbalk i förhållande till en sådan lagstiftning?
Man skall inte tro att om man bara skickar över frågan till regeringen så
hittar de någon tjusig lösning på de internationella privaträttsliga reglerna.
Men det har vi å andra sidan inte heller trott oss att klara av när det gäller
sambolagen. Men vi har den i alla fall, och den gäller i så oerhört många fler
fall.
Det är inte bara jag och Elisabeth Persson som har haft synpunkter på hur
Lagrådet har behandlat denna fråga, utan också framstående familjerättsliga
jurister, som har varit utomordentligt kritiska. Jag vill också påpeka att det
bara under den här våren funnits många andra exempel, där borgerliga leda-
möter från andra utskott i denna kammare har varit mycket irriterade över
utlåtanden från Lagrådet. Det senaste exemplet som jag läste om handlade
om att kds chefsideolog tyckte att Lagrådet inte alls hade gjort vad det skulle
när det gällde barnpornografilagen. Detta är också ett exempel på ett unikt
initiativ som tas samtidigt, t.o.m. under samma vecka här i riksdagen, som
vi behandlar partnerskapsfrågan.
Det är ju inte så att Lagrådet är Gud Fader, utan det ger råd. Vi skall skapa
politiken på grundval av de råd som experterna ger oss.
Anf. 17 PER STENMARCK (m) replik:
Herr talman! Självfallet är det tillåtet att vara kritisk mot vad Lagrådet
säger i olika sammanhang, men vi skall inte nonchalera det. Vi skall lyssna
på Lagrådets synpunkter. Det finns anledning att i många avseenden också
rätta oss efter det.
Beträffande den internationella privaträtten och alla svårigheter på områ-
det skall vi naturligtvis inte konstatera att vi inte behöver ändra på någon-
ting. Men det finns ju ändå anledning att säga: Låt oss minimera svårighe-
terna! Vi behöver ju faktiskt inte tillskapa ytterligare nya problem på detta
område, där vi vet att det redan nu finns många problem.
Jag talade i mitt anförande om själva handläggningen av detta ärende. Jag
är beredd att hålla med om det som Holger Gustafsson inledde med att kon-
statera, att detta ärende har haft många märkliga turer. Min slutsats blir att
det vore allvarligt om det fanns en enda ledamot i denna kammare som me-
nade att vi skulle använda lagstiftningsmakten på det här sättet. Om det finns
en majoritet för detta, tycker jag att det är direkt skrämmande.
Det har aldrig varit tanken att man i utskottet skall ta initiativ på det sätt
som man har gjort. Jag vill citera ur ett gammalt utskottsprotokoll från kon-
stitutionsutskottets diskussion om utskottsorganisationen, utlåtande 27 från
1970: ”En principiellt viktig nyhet i förslaget är att utskotten skall få själv-
ständig initiativrätt.---Utskottet förutsätter emellertid att de nya befo-
genheterna skall begagnas med varsamhet.” Man avslutar med att säga: ”Po-
litisk enighet bör eftersträvas i de fall där initiativ kommer i fråga.”
Här driver lagutskottet igenom ett beslut med åtta röster mot sju. Det
uppfyller rimligtvis icke kraven på politisk enighet.
Jag instämmer i mycket av det som Holger Gustafsson har sagt tidigare.
Jag tycker att detta är en utomordentlig anledning att yrka avslag på lagsut-
skottets majoritetsförslag.
Anf. 18 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Per Stenmarck inledde sitt anförande med att säga att vi som
sitter i lagutskottet inte har kunnat påverka utformningen. Jo då, men Per
Stenmarck har tillsammans med sina partikamrater och representanterna
från kds och Centerpartiet valt att inte gå in och påverka lagtexten. Detta
måste väl vara ett medvetet val. Per Stenmarck kan inte låtsas någonting an-
nat.
När som helst under arbetets gång under våren har Per Stenmarck haft
möjlighet att komma med synpunkter, diskutera osv. Men han har avstått
från att göra det. Dessutom har Per Stenmarck, via sin representant i Part-
nerskapskommittén, under två och ett halvt år haft möjlighet att föra fram
sina och sitt partis synpunkter samt också till de märkvärdiga juristerna i Ju-
stitiedepartementet förmedla de punkter som de hade kunnat använda för
att förbättra utkastet till lag osv. Detta har icke skett.
Jag tycker att det närmar sig hyckleri att på detta sätt föra fram invänd-
ningar mot lagförslaget. Säg i stället att ni inte vill ha lagen och redogör för
de faktiska grunderna!
Ni ondgör er över att det har gått för fort. Pensionsreformen anses av
många ha hastats fram. Jag delar inte den uppfattningen. Jämför man hur
lång tid det har tagit att värka fram denna partnerskapslag med t.ex. arbetet
med den nya pensionen, finner man att det har tagit tio femton gånger så
lång tid att utforma partnerskapslagen. Jag har inte hört att Per Stenmarck
har varit lika orolig för att pensionsförslaget skulle bli ett hastverk eller att
det där skulle uppstå formella problem.
Per Stenmarck använde en formulering ur Lagrådets yttrande, nämligen
att ”den som överväger att underkasta sig lagens bestämmelser får svårt att
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
21
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
i detalj överblicka vad ett sådant ställningstagande egentligen innebär”. Det
finns faktiskt, Per Stenmarck, inget tvång att ingå ett registrerat partner-
skap. Det är en frivillig handling. Rättsverkningarna är desamma som när
det gäller äktenskap. Det är ju ett vågspel också att gifta sig, för även den
som skall ingå äktenskap har svårt att i detalj överblicka vad ett sådant ställ-
ningstagande egentligen innebär. Men erfarenheten visar att rätt många
människor faktiskt väljer att kasta sig ut i det okända vatten som ett äkten-
skap innebär. För det mesta går det faktiskt juridiskt ganska bra.
Jag tycker att det egentligen inte finns några skäl att oroa sig. Tillämp-
ningen av partnerskapslagen är frivillig, och vi får väl utgå från att de som
har övervägt att underkasta sig lagens bestämmelser åtminstone har en aning
om vad det är de gör.
Maj-Lis Lööw tog upp äktenskapslagstiftningen, som är ganska olika i
olika länder. Jag vill inte upprepa vad hon sade, men det är faktiskt också
ett argument för partnerskapslagen.
Anf. 19 PER STENMARCK (m) replik:
Herr talman! Jag har all förståelse för att inte Elisabeth Persson och Väns-
terpartiet bryr sig om Lagrådet. Det är ingenting nytt. Det har inträffat
många gånger förr. Det är utomordentligt beklämmande att det finns leda-
möter av denna kammare som inte bryr sig om Lagrådets yttrande.
Elisabeth Persson bara viftar bort Lagrådet. Hon inledde sitt anförande
med att konstatera att det bara rörde sig om politiska inlägg. När Vänster-
partiet inte uppskattar Lagrådets yttrande - och det händer onekligen
ganska ofta - använder man sådana uttryck som hon själv använde i sitt tidi-
gare inlägg, nämligen politiska inlägg, surmagade uppstötningar, katastrof
för Lagrådet och liknande. Jag tycker att det är utomordentligt viktigt att vi
lyssnar på Lagrådet både när vi uppskattar vad rådet säger och när rådet pe-
kar på sådant som vi inte tycker är speciellt bra. Vi har anledning att ta hän-
syn till Lagrådet i alla olika sammanhang.
Elisabeth Persson sade att lagförslaget inte har hastats fram. Med en hän-
visning till att de första diskussionerna började föras redan 1973 kan man
tycka att hon har rätt, men jag vill ändå påstå att förslaget har hastats fram i
lagutskottet under den senaste vintern och våren. Det visar också resultatet.
Även Lagrådet pekar på att lagförslaget har hastats fram. Det är väldigt be-
klämmande, och det är ett stort bekymmer, inte minst för de människor som,
om lagen antas, skall kunna tillämpa den, framför allt med tanke på de inter-
nationella aspekterna. Vi har flera gånger under denna debatt diskuterat
dessa problem, men jag tycker inte att vi har fått något svar på hur de skall
kunna lösas.
Ang. 20 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Per Stenmarck sade att argumenten inte blir bättre om de
upprepas. Vi står ljusår från varandra. Men på en punkt är jag faktiskt nyfi-
ken. Bortsett från oförskämdheten skulle jag vilja veta vilka gånger som
Vänsterpartiet har struntat i Lagrådet. Per Stenmarck sade uttryckligen så.
Det kommer att synas i protokollet. I vilka avseenden har Vänsterpartiet
22
visat nonchalans eller inte beaktat Lagrådets synpunkter? Jag kräver faktiskt
ett svar.
Anf. 21 PER STENMARCK (m) replik:
Herr talman! Det är väl helt uppenbart. Det är bara att lyssna på Elisabeth
Persson, som i inlägg efter inlägg i kammaren under denna debatt har förkla-
rat att vad Lagrådet säger inte har någon som helst betydelse för Vänsterpar-
tiets ställningstagande i denna fråga. Det är bara att konstatera att hon själv
flera gånger har sagt att det rör sig om politiska inlägg, som man inte behöver
ta hänsyn till. Hon talade också om surmagade uppstötningar och sade att
yttrandet är en katastrof för Lagrådet. Självklart har hon inte tagit någon
hänsyn till vad rådet har sagt. Inställningen till de fem sex frågor som jag
riktade till Elisabeth Persson och företrädare för majoriteten i lagutskottet
visar att man i allra högsta grad nonchalerar vad Lagrådet här har sagt.
Anf. 22 INGELA MÅRTENSSON (fp):
Herr talman! Kärlek är inget som man kan framkalla eller få att upphöra
genom lagstiftning. Kärlek är något som uppstår inom människan och som
följer sina egna spår. Ingen kan förneka att det finns kärlek mellan männi-
skor av samma kön.
Samtidigt kan man inte heller bortse från att omgivningens uppfattning
och accepterande av ett kärleksförhållande har stor betydelse. Tolerans och
respekt för människor, oavsett kön, ras, religion eller sexuell läggning, är en
viktig del i en liberal grundsyn. Därför är det självklart för Folkpartiet att
uppmärksamma de homosexuellas levnadsvillkor och kämpa för deras rät-
tigheter.
Dagens ärende handlar i grunden om hur vi ser på homosexuella parför-
hållanden. Det handlar om homosexuellas rättigheter att få sina förhållan-
den bekräftade av samhället genom att kunna registrera sina partnerskap
och därigenom också få en juridisk trygghet.
För de homosexuella är registrerat partnerskap ett viktigt steg på vägen
mot ökad jämlikhet. Det skulle innebära en ökad acceptans från samhällets
sida. Det skulle innebära att de homosexuella får en möjlighet att på ett en-
kelt sätt befästa sin kärlek på liknande sätt som heterosexuella i dag kan göra
genom giftermål. Det skulle också innebär att samhället uppmuntrar fasta
förhållanden även för homosexuella.
De ledamöter som har reserverat sig mot registrerat partnerskap gör det
utifrån formella grunder, hävdar de. Vi har också hört här i debatten hur
Holger Gustafsson, liksom även Per Stenmarck, har tryckt på att det gäller
de formella grunderna för ett avståndstagande. De menar att förslaget inte
är tillräckligt analyserat trots att utredningsarbetet har pågått under mycket
lång tid. Dessutom finns det praktiska erfarenheter från våra grannländer
Danmark och Norge.
Man försöker påskina att lagutskottet har totat ihop ett lagförslag. Det är
inte sant. Utredningsförslaget har dessutom remissbehandlats och lämnats
till Lagrådet för synpunkter. En grundlig beredning kan åstadkommas en-
dast genom regeringskansliets resurser, säger företrädarna för de tre partier
i regeringen som har bestämt motsatt sig förslag om registrerat partnerskap.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
23
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
Det är klart att man då kan vara säker på att frågan aldrig kommer på riksda-
gens bord, så länge dessa partier sitter i regeringen. Därför är sådana undan-
flykter inte trovärdiga utan snarare cyniska, enligt min mening.
Vidare säger reservanterna att riksdagens ledamöter inte har fått möjlig-
het att motionera i frågan. Hur kan det då komma sig att vi behandlar en
rad motioner i anslutning till förslaget? Det är ju inte så märkligt, eftersom
utredningsförslaget har varit känt under lång tid. Man kunde ju motionera,
eftersom man visste att ett förslag skulle framläggas för riksdagen.
I reservationen tas även hushållsgemenskap upp såsom ett alternativ för
att slippa tala om homosexuella parförhållanden. Sedan väljer reservanterna
att i ett särskilt yttrande förklara varför man av formella skäl vill avslå försla-
get. Varför då denna tudelning? Jo, man hoppas på - det har också Holger
Gustafsson sagt - att få med sig några tveksamma ledamöter, som inte har
denna avoga inställning till homosexualitet.
I reservationen slås fast att äktenskap är till för kärnfamiljen i dess uppgift
att söija för det uppväxande släktet. Frågan infinner sig då om de som inte
har för avsikt att skaffa barn eller som över huvud taget inte kan få barn har
rätt att gifta sig.
De som tvekar om hur de skall rösta i dag tycker jag noga skall studera
det särskilda yttrandet. Det handlar inte om kvalitetsnivå.
Jag anser självfallet att Lagrådets synpunkter skall tas på största allvar.
Det skall man göra i alla frågor. Men som framgår av betänkandet har Lagrå-
det inte haft några synpunkter på de enskilda punkterna i förslaget. Man har
i stället uttalat att det finns oklarheter, dock utan att precisera sig.
Lagrådet har heller inte motsatt sig att detta förslag läggs fram i riksdagen,
om det finns starka skäl för att fatta beslut i frågan. Vi i Folkpartiet anser
att det finns mycket starka skäl för att lägga fram förslaget i dag. Det är en
fråga om jämlikhet och om de homosexuellas rättigheter.
Jag respekterar till fullo att människor kan har betänkligheter inför att lag-
stifta om partnerskap. Detta är en känslofråga; det kan man inte komma
ifrån. Sexualiteten tillhör människans innersta väsen och vilar inte på ratio-
nella grunder.
Men det som jag vänder mig emot är den hets mot homosexuella som
denna debatt har fört med sig. Mycket som sagts har varit rent motbjudande,
och en av hetsarna i debatten är kds företrädare Ingvar Svensson.
I en DN-artikel förra måndagen slår han fast att beslutet i dag handlar om
att jämställa äktenskap och homosexuell samlevnad. Han ger offentlighet till
den uppfattning som också vi ledamöter har fått erfara i en hel del brev som
vi har fått under denna tid. Man ifrågasätter hur många de homosexuella
egentligen är. Ingvar Svensson anklagar de homosexuella för promiskuitet
och påstår t.o.m. att sådana partnerbyten tillhör vardagligheterna. Han ifrå-
gasätter om de homosexuella över huvud taget vill leva i stabila långvariga
förhållanden.
Vidare ifrågasätter Ingvar Svensson om statsmakterna skall ägna sig åt att
skapa en social acceptans för en homosexuell livssyn, samtidigt som han talar
för ett neutralitetstänkande på samlevnadsområdet som kds egentligen är
emot. Slutligen påstår Ingvar Svensson att detta handlar om att använda lag-
24
stiftningen som ett bräckjärn för attitydpåverkan när det gäller homosexuell
livsstil, något som han inte kan dölja sitt förakt för.
Det är den här typen av hets mot homosexuella som det har varit så jobbigt
att möta och ta del av i denna debatt. Jag tror att ju snabbare vi kan få en
lagstiftning om registrerat partnerskap, desto snabbare kan också frågan av-
dramatiseras.
Herr talman! Det är en person som jag saknar i kammaren i dag, och det
är Kent Carlsson. Egentligen har jag saknat honom ända sedan vi träffades
för sista gången för ett år sedan. Kent var för mig en föredömlig riksdagsle-
damot. Han drevs av ett äkta engagemang för utsatta människor, antingen
det gällde kurdernas eller de homosexuellas mänskliga rättigheter. Inte
minst för Kents skull hoppas jag att riksdagen i dag beslutar om registrerat
partnerskap.
Till slut vill jag citera en vers ur Eeva Kilpis ”En sång om kärlek”:
”Herre, lär oss acceptera de gamlas kärlek, de ungas kärlek, de medelål-
ders kärlek, de fulas kärlek, de fetas kärlek, de fattigas kärlek, de illa kläd-
das kärlek och de ensammas kärlek. Lär oss acceptera kärleken, vi är så
rädda för den.”
(Applåder)
I detta anförande instämde Isa Halvarsson, Olle Schmidt, Lotta Edholm
och Barbro Westerholm (alla fp).
Anf. 23 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Ingela Mårtensson låter tveksam när det gäller Lagrådets
uppfattning. För oss reservanter finns det ingen tvekan. Vad Lagrådet skri-
ver i sin sammanfattande slutsats är oerhört tydligt. Man säger att förslaget
inte bör ligga till grund för en lagstiftning. Kan man någonsin få ett starkare
uttryck än detta?
Genom kopplingen till flertalet av äktenskapets rättsverkningar kan vi
också konstatera att det här förslaget kommer att få vittgående konsekven-
ser på ett stort antal rättsområden utanför Lagrådets beredningsområde.
Detta har inte utretts av Lagrådet, Ingela Mårtensson.
Min fråga till Ingela Mårtensson är: Är detta godtagbart för en ledamot
som Ingela Mårtensson, som i övrigt är engagerad i landets rättssäkerhets-
frågor?
Anf. 24 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag har i mitt anförande redan tagit upp att man självfallet
skall ta Lagrådets synpunkter på allvar. Men när jag ser på hur Lagrådet har
hanterat de olika förslagen i lagförslaget finner jag att det inte har kommit
med några specifika synpunkter på hur lagen skulle vara konstruerad. Det
finns en allmän, vag, kritik om oklarheter. Men Lagrådet slutar med att säga
att det inte motsätter sig att lagförslaget läggs fram om det finns starka skäl.
Jag tycker att det finns mycket starka skäl. Inte minst med tanke på den
debatt som förs i samhället i dag är de starka skälen, för mig, ännu starkare.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
25
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
26
Anf. 25 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag tror att man skall bedöma Lagrådets slutmening som en
viss ödmjukhet inför politikernas möjlighet att fatta ett beslut. Lagrådet
kanske inte fullständigt kan diktera för Sveriges riksdag. Vi måste förstå
skrivningen på rätt sätt.
Vi har en reservation här i dag - jag har sagt det flera gånger, och jag vill
säga det igen - som är undertecknad av flera riksdagsledamöter som inte kan
tänka sig den här lagstiftningen. Det är rätt. Men reservationen är också un-
dertecknad av riksdagsledamöter som kanske i ett senare skede, då man har
gjort nödvändiga ändringar och kanske höjt kvaliteten i lagförslaget, kan
tänka sig att det skulle vara ett steg framåt. Vi är många som kan tänka oss
det.
Skulle det inte vara ett steg framåt om vi i dag, genom den här reservatio-
nen, beslutar om att få en normal beredningsprocess, där både regering och
riksdag får säga sitt och riksdagsledamöterna har möjlighet att motionera?
Min fråga till Ingela Mårtensson är: Skulle inte det trygga rättssäkerheten?
Anf. 26 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Det är samma ledamöter vars namn står under reservationen
som står för det särskilda yttrandet. Där har man ju talat om hur man ser på
äktenskapet och vilken grundsyn man har när det gäller den här frågan. Jag
kan inte se att de som står för det särskilda yttrandet, som jag tycker egentli-
gen är en röstförklaring, skulle vara benägna att ha någon form av registrerat
partnerskap. Det är därför som det är så viktigt att de som är tveksamma
också läser det särskilda yttrandet.
Självfallet skall vi ha ett rättssäkert system och följa de tågordningar som
finns. Men i den här frågan har man gjort en lång utredning. Det finns ett
utredningsförslag som har gått på remiss. Men Holger Gustafsson vet ju
mycket väl att tre partier i regeringen inte skulle släppa igenom den här ty-
pen av förslag. I så fall är det ju fråga om att regeringen tänker köra över
riksdagen och inte, som Holger Gustafsson sade här tidigare, riksdagen som
kör över regeringen. Det är ju ändå riksdagen som är det högsta beslutande
organet. Det är ju riksdagen som lagstiftar.
Anf. 27 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! I min artikel i DN anklagade jag inte någon för promiskuitet.
Jag använde mig av termen i den tekniska betydelse som jag fick lära mig
när jag en gång i tiden läste familjesociologi. Jag använde mig av termen
bara i syfte att peka på att gruppen som lever i långvariga stabila förhållan-
den kanske inte är så stor, eftersom det politiska underlaget mycket klart
anger att gruppens storlek är oklar.
Den här inställningen och det här synsättet hade man även när man fattade
beslut om sambolagen för homosexuella 1988, eller om det var 1987. Man
visste inte hur stor grupp det handlade om. Det borde vara ganska intressant
att veta hur stor målgrupp en partnerskapslag har innan man vidtar en lag-
stiftning. Men för min del är det inte något huvudskäl till att jag motsätter
mig partnerskapslagen, utan detta handlar om politikens kompetensområde,
vad det är vi ger oss in på.
Ingela Mårtensson sade tidigare att det handlar om samhällets stöd för de
homosexuella att befästa sin kärlek. Är det detta vi sysslar med i riksdagen,
att befästa kärlek, ömhet, osv.? Är det den typen av beslut vi fattar? Är det
den typen av beslut vi har fattat när det gäller äktenskap? Det är den frågan
som jag tycker är den centrala och viktiga här. Vad händer i nästa steg?
Vi har en annan fråga som har diskuterats, nämligen smittoeffekter. Vad
händer i förlängningen av det här resonemanget, när vi nu bryter upp från
den särlagstiftning som äktenskapet innebär och går vidare till olika positiva
särlagstiftningar för andra grupper? När tar det slut, när skall man dra en
gräns? Det är en viktig fråga att ställa.
Ingela Mårtensson anklagar mig för att ställa upp för ett neutralitetstän-
kande när det gäller familjesyn. Det är inte sant. Jag pekar på att riksdagen,
familjelagssakkunniga och propositionen har ställt sig bakom detta neutrali-
tetstänkande, som etablerades av Herman Kling 1969 och sedan har fullföljts
i olika beslut. Jag pekar på att agerandet här i dag är inkonsekvent mot bak-
grund av neutralitetstänkandet. Jag menar att man bör göra ett avsteg från
denna neutralitetssyn när det gäller synen på familjen och äktenskapet.
Anf. 28 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Jag valde att ta upp Ingvar Svenssons artikel, för Holger
Gustafsson har haft den goda smaken att inte uttrycka sig på det sätt som
Ingvar Svensson har gjort. Jag uppfattar ändå att Ingvar Svensson är en före-
trädare för kds och talar i kds namn i den här artikeln.
Jag må säga att det inte bara är jag som har reagerat mycket starkt på arti-
keln. Den dokumenterar en form av hets mot en minoritet i samhället. Då
har vi som riksdagsledamöter också en skyldighet att ställa upp för den mino-
ritetens mänskliga rättigheter. Det tycker jag är en självklarhet. Det är där-
för som vi har diskussionen om registrerat partnerskap i dag. Det är därför
förslaget har så stor betydelse för de homosexuella.
Det gäller inte bara att acceptera ett kärleksförhållande. Det är också
fråga om juridiska implikationer. Det är fråga om en trygghet. Jag tycker att
också kds borde tala om trygga förhållanden i samhället och vara för dem.
Men det är precis tvärtom. Kds agerande under hela den här debatten tycker
jag inte är något att yvas över. Tvärtom. Jag är glad att jag inte tillhör det
partiet.
Anf. 29 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Glädjen kanske är ömsesidig.
Jag anser inte att jag bedriver någon hets mot homosexuella. Jag har verk-
ligen ansträngt mig för att anlägga en sober ton i de här sammanhangen, där-
för att jag vet att det finns så mycket av fördomar och fördömanden på det
här området som jag som politiker inte kan instämma i. Jag menar att man
i ett demokratiskt samhälle måste ha en mångfald av öar där man i stort sett
kan leva hur man vill, om man inte skadar varandra eller tredje part. Det är
inte detta det handlar om.
Jag har också i min motion, som jag har skrivit tillsammans med Pontus
Wiklund, ställt upp för att här kan finnas ett juridiskt behov att fylla. Men
vi är inte tvungna att fylla det med en partnerskapslag. Vi kan göra det på
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
27
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
28
ett annat sätt. Det intressanta är att det först är de senaste dagarna som man
från olika håll erkänner att det går att lösa problemet på annat sätt. Fråge-
ställningen är alltså: Måste vi lösa problemet på det här sättet? Är det något
annat syfte än juridiken som ligger bakom? Det är den frågan jag har ställt,
och jag har inte fått något tillfredsställande svar på den.
Anf. 30 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Innan jag lämnar ordet till Ingela Mårtensson för replik vill jag erinra åhö-
rarna om att det icke är tillåtet att applådera från åhörarläktaren eller att ge
mening till känna på annat sätt.
Anf. 31 INGELA MÅRTENSSON (fp) replik:
Herr talman! Ingvar Svensson säger att han har ansträngt sig för att an-
vända en sober ton i sitt inlägg i Dagens Nyheter. Då undrar man hur det
skulle ha sett ut om han inte hade ansträngt sig. Då hade det troligtvis varit
ännu värre. Jag tycker att det är galet som det är. Det är många som har
reagerat på den här artikeln. Någon sober ton kan jag inte finna där.
Sedan talar Ingvar Svensson om öar. Ja, det är väl så han vill ha det, att
vi skall sitta på olika öar. Jag kan inte heller förstå att man kan tycka att
det här förslaget skadar några andra människor. Vilka andra människor eller
grupper skadar ett sådant här förslag? Skadan sker ju när man skriver sådana
här artiklar eller om man inte kan ställa upp på de homosexuellas berättigade
krav i samhället.
Anf. 32 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Låt mig inleda med en stillsam reflexion med anledning av
det nyss avslutade replikskiftet. Jag trodde att det var avsikten med debattar-
tiklar att de skulle väcka reaktioner. Vad är annars syftet med att skriva
dem?
Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservationen och instämma helt och
förbehållslöst i det särskilda yttrandet. Där finns basen i mitt ställningsta-
gande. Jag säger det inledningsvis för att de ledamöter som har behov av att
placera in människor i olika fack skall få det litet lättare. Men jag hyser en
varm och äkta förhoppning att nyanserna skall prägla den efterföljande de-
batten mer än behovet att placera in människor i olika fack.
Under mina juridikstudier i slutet av 60-talet pratade man om s.k. lidbom-
meri. Det är fortfarande ett begrepp i juridikkretsar. Det har fått sitt namn
efter en tidigare justitieminister, Carl Lidbom, och det står som symbol för
slarvig lagstiftning, som är nästan omöjlig att tolka och som ger väldiga kom-
plikationer ute i verkligheten. Därför är det tråkigt att konstatera att man
är på väg att slå nya rekord i den riktningen. Vad de kommer att heta vet
jag inte. Jag har inte kommit på något bra, men majlööweri kanske skulle
passa.
Elisabeth Persson säger att förslaget är väl förankrat och väl utarbetat ef-
ter 20 års beredning. Det är inte 20 års beredning. Det är möjligen 20 års
diskussion i helt andra frågor än vad som avser lagstiftningen. Det är därför
det har tagit sådan tid. Det handlar inte om lagstiftningsteknik. Det handlar
om någonting helt annat. Jag återkommer till det, herr talman.
Jag tycker att detta är upprörande ur demokratisk synvinkel. Man struntar
i Lagrådets kritik. Den är inte marginell. Den är inte försynt. Den är allvar-
lig. Jag tycker att det är upprörande att en majoritet i svenska parlamentet
så flagrant går förbi den.
Jag tycker också att man visar ett förakt för den politiska beredningspro-
cessen. Jag skulle gärna ha skrivit en motion, men jag har inte fått chansen.
Som Holger Gustafsson beskrev det är det närmast i kuppartade former
man har jobbat i utskottet. Det är formellt riktigt. Ja, jag vet det. Men for-
merna är faktiskt närmast kuppartade, med hoppandet mellan suppleanter
fram och tillbaka. Betänkandet är en kvalitetsmässig bottennotering.
Jag vill understryka, herr talman, att detta inte ett ögonblick är någon kri-
tik mot utskottets kanslipersonal. Tvärtom. Jag är övertygad om att utskot-
tets personal måste ha mått professionellt dåligt av att tvingas av politiker
att skriva detta aktstycke, som är så fyllt av skenargument, som är så fyllt av
bristande logik och bristande intellektuell analys. Jag tycker alldeles särskilt
att det är beklämmande eftersom det är ett lagutskott.
Jag beklagar utskottsmajoritetens allvarliga brist på respekt för den demo-
kratiska politiska beredningsprocessen. Men, herr talman, jag skall gå över
till sakfrågan och huvudfrågan, som knappast har diskuterats ännu i den här
debatten, trots att vi har hållit på i snart två timmar.
Skall homosexuella par kunna gifta sig, dvs. ingå äktenskap? Mitt svar är
alldeles klart: Nej, naturligtvis inte.
Varför inte det? Jo, därför att äktenskapet är inrättat för mycket bestämda
styften, som inte har ett smack med homosexualitet att göra. Att man sedan
kallar det registrerat partnerskap ändrar ingenting. Jag har glömt upphovs-
mannen, men jag minns det direkta citatet: Snus är snus, om ock i gyllne
dosor.
I den kommersiella världen finns ett begrepp som kallas för varumärkes-
snyltning. Det innebär att någon försöker snylta på någon annans goda re-
nommé, t.ex. om någon t.ex. gör en logotyp eller på annat sätt söker göra
någonting likt något som Volvo har gjort, eftersom man vill snylta på Volvos
goda image, kvalitet och liknande. Det är i lag förbjudet. Man vågar inte
kalla det för äktenskap, eftersom man vet att det blir väldigt starka reaktio-
ner. Men man snyltar på äktenskapets goda renommé, och vill helst att det
egentligen skall heta så.
Homosexuella par vill - och jag kan förstå det - få samhällets hela sank-
tion och välsignelse. De talar om att man skall bejaka deras kärlek. Den ty-
pen av argument har varit uppe i debatten, att man skulle förneka någon
person någon annans kärlek. Det handlar inte om det - inte en enda sekund.
Kärlek och äktenskap har inte med varandra att göra i lagens mening. Det
har de faktiskt inte. När jag började läsa juridik talade vår professor om den
dåvarande giftermålsbalken och började förklara för oss kandidater, flickor
och pojkar. Han sade: En sak vill jag göra fullständigt klart för er: blanda
inte ihop äktenskap, giftermål och kärlek. De har över huvud taget inte med
varandra att göra när vi diskuterar dessa frågor. Det är uteslutande fråga om
avtalstekniska ting och ekonomiska avtal.
Det må låta torrt och charmlöst, men det är faktiskt så rent juridiskt. Jag
råkade säga detta - jag var inte gift då - till min blivande svärmor, och hon
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
29
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
30
blev mäkta förgrymmad. Hon trodde att jag menade att jag såg det på det
sättet, och det gör jag naturligtvis inte. Kärlek är bland det finaste som finns
för mig. Men det gäller att inte blanda ihop äpplen och päron. Det är precis
som Ingela Mårtensson sade: Kärlek kan man inte frammana med lagstift-
ning. Sluta att tala om det! Det är inte vad det handlar om.
Det är självklart för mig, och jag tror det är självklart för alla i denna kam-
mare, att vi skall visa stor tolerans och djup respekt för homosexualitet. Det
är fullständigt självklart. Men samhällets sanktion är någonting helt annat.
Jag vill inte att vi skall sanktionera homosexualitet. Det handlar inte om för-
domar, brist på kunskap eller intolerans. Det handlar om värderingar.
Det handlar om ett synsätt. Det handlar om en grundfilosofi. Det handlar
om existentiella frågor. Det handlar om ideologi. Det är därför som jag
tycker att det är så viktigt att den här debatten präglas av respekt för var-
andra och för att vi faktiskt har olika värderingar och kommer fram till olika
slutsatser. Det är det egentliga skälet till varför den här frågan är så laddad.
Sluta att tala om lagstiftningsteknik!
Herr talman! Jag tycker att det utskottet säger är särskilt anmärknings-
värt. Det är ett av de mest anmärkningsvärda uttalanden jag har läst i ett
betänkande. I lagutskottets betänkande nr 28 längst upp på s. 9 står orda-
grant under rubriken Allmänna överväganden: ”Det bör inte ankomma på
samhället att - genom lagstiftningen eller på annat sätt - ge uttryck för några
värderingar när det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad.” Jag har
i kanten skrivit: Otroligt! Vad menar utskottsmajoriteten? Tala om anarki
och hållningslöshet, om den menar vad som står!
Jag slog också upp Bonniers lexikon under ordet äktenskap. Återigen ett
citat: ”Äktenskap är enl. en klassisk sociologisk definition (Westermarck)
’en förbindelse mellan en el. flera män och en el. flera kvinnor, erkänd av
sed el. lag och medförande vissa rättigheter och plikter både för makarna
och för deras barn’. Ä. är en uråldrig institution, som dock sällan ensam re-
glerat det sexuella samlivet. Sexuellt umgänge före Ä. tillåts hos de flesta
folk och betraktas ofta som ett förspel i valet av äktenskapspartner. Mycket
vanlig är också förlovningen el. trolovningen. Ä:s ingående är alltid en viktig
social handling; genom ceremonierna vid bröllopet erhåller Ä. social och re-
ligiös sanktion.
Efter kontrahenternas antal skiljer man mellan monogami (en man, en
kvinna), polygyni (en man, flera kvinnor), polyandri (flera män, en kvinna)
samt gruppäktenskap (flera män, flera kvinnor). Polygyni och polyandri
sammanfattas under termen polygami el. månggifte. Monogamin är den van-
ligaste formen för Ä. Polyandri förekommer i större skala blott i Indien och
Tibet. Ännu sällsyntare är gruppäktenskapen. Däremot förekommer poly-
gyni (jämsides med monogami) hos de flesta naturfolk och i de orientaliska
kulturerna. I den västerländska civilisationen har monogamin blivit den
enda erkända formen av Ä., ej minst genom kristendomens inflytande; si-
doäktenskap (frillo- el. mätressäktenskap) har dock ej sällan förekommit,
särskilt inom de högsta samhällsklasserna. Förbindelser mellan närskylda
(incest, 'blodskam’) hindras nästan överallt av sed el. lag.”
Herr talman! Jag stannar där, och jag ber om ursäkt för att jag något kom-
mer att överskrida min anmälda taletid. Med tanke på det viktiga ärendet
hoppas jag att herr talmannen ursäktar. Min fråga till utskottsmajoriteten
är: Hur ser ni på polygami? Hur ser ni på det? Är det mångkulturellt och
trivsamt, eller är det något annat? Hur ser ni på incest? Är kärlek mellan två
vuxna syskon okej? Är den kärleken lika mycket värd?
Frågorna är djupt allvarliga, men jag vet att de upplevs som provoce-
rande. Mitt syfte är inte att provocera. Mitt syfte är att väcka frågan och
diskutera den. Jag har försökt att ställa den under de telefonsamtal jag fått,
och de är ganska många. Jag är övertygad om att de flesta har fått sådana
samtal.
Olika personer har ringt runt och försökt övertyga mig. De har böljat med
den mest förbindliga inledning, vill veta, och det är väldigt rart och gulligt.
När jag har sagt att jag inte vill tala om exakt hur jag tänker rösta, men att
jag gärna skall redogöra för hur jag ser på dessa frågor, har samtalet rätt
snabbt övergått i något annat. Jag skall inte ta några detaljer, men ofta har
det varit allt annat än nyanserat, och det är inte jag som börjat brista i nyan-
seringen.
Dessa samtal har en sak gemensamt. Jag har vid samtliga dessa samtal frå-
gat: Hur ser du på månggifte? Den tystnad som då har uppstått i samtliga
dessa samtal har varit mycket talande. Det har jag aldrig tänkt på, säger
man. Jag säger: Gör det en stund, jag väntar. Tänk högt. Jag har ännu inte
fått något vettigt svar.
Herr talman! Jag vill gärna ha den frågan besvarad. Jag hoppas att jag kan
få litet vettiga svar i denna kammare.
Herr talman! Det handlar inte om att förneka någon kärlek. Det handlar
inte om jämlikhet. Det handlar om grundläggande värderingar. Låt mig klar-
göra min uppfattning, så att inte den riskerar att bli missförstådd. Jag säger
självklart ja till äktenskap mellan en kvinna och en man. Men jag säger defi-
nitivt nej till polygami. Jag säger definitivt nej till incest, och jag säger också
nej till sexuell normlöshet. Jag tycker t.o.m. att sambolagstiftningen är litet
löjlig. Jag förstår den inte riktigt, när det finns en utmärkt äktenskapsbalk.
Men den bekymrar mig föga.
Men vad enskilda människor gör i sina sovrum skall samhället över huvud
taget inte bry sig om. På den punkten är det fullständigt fritt fram så länge
de som är i sovrummet själva är nöjda och överens.
Herr talman! Upplysningsvis vill jag tala omför dem som till äventyrs fun-
derar på min fråga att samhället bestraffar bigami eller tvegifte med fängelse
i upp till två år. Det måste vara uttryck för något.
Ett svar kan man också utläsa på s. 15 i betänkandet. Där säger helt plöts-
ligt utskottsmajoriteten: ”Dock har även etiska motiv anförts mot förbindel-
ser mellan närstående släktingar.” Familjesakkunniga framhöll 1972 - det är
bara 22 år sedan - ”att dessa motiv grundar sig på en mer eller mindre uttalad
motvilja hos människan mot sexuella förbindelser med den hon vuxit upp
tillsammans med”.
Där passar det att hänvisa till 22 år gamla uttalanden, trots att man tidigare
har sagt att samhället över huvud taget inte skall lägga sig i detta genom lag-
stiftning eller på annat sätt.
Herr talman! Betänkandet är som sagt fullt av pinsamheter och motsägel-
ser. Utländska par är allvarligt diskriminerade i förslaget. Det är ingen tve-
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
31
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
32
kan om det. Men den diskrimineringen är tydligen försvarbar, efter vad jag
förstått av de tidigare inläggen.
Det sägs också att Norden går i spetsen. Då skulle jag vilja fråga: För vad?
Är det för det som som står på s. 27, där man citerar RFSL? Vi vet ju att
man där tycker att det är självklart att få adoptera barn. Men se det törs
utskottsmajoriteten inte ta i. Då vet man att terrängen är minerad. Då vet
man att samhällsmedborgare skulle reagera våldsamt. Det stöter så många.
Det törs man inte ta i utan går runt det. Men vi vet naturligtvis att RFSL vill
ha det så. RFSL lär betyda Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, men
jag tycker oftast att handlandet tyder på att det står för Riksförbundet för
slapphetens legitimering.
Samhällets normsystem är dess lagstiftning. Det är oerhört viktigt att vara
klar över det när man tillhör den lagstiftande församlingen. Homosexualitet
är naturligt. Den biologiska mångfalden innehåller mycket naturligt. Natu-
ren visar upp många olika fenomen, en del bisarra, och många olika avvikel-
ser. Men steget är ganska stort till att säga att det är normalt. Samhället väl-
jer nämligen ut och definierar sin normalitet. Det är normsystemet som syns
i lagstiftningen. Det är det ramverk ett samhälle vill ha. En klok man sade
för länge sedan, jag tror det var Magnus Ladulås, att land skall med lag byg-
gas. Jag tycker väldigt mycket om den meningen.
Jag är övertygad om att homosexuell kärlek känns lika fin för dem som är
inblandade. Jag är fullständigt övertygad om det, likaväl som jag är överty-
gad om att det känns lika fint i polygama relationer - ändå tolerar vi det inte.
Herr talman! Avslutningsvis vill jag än en gång yrka bifall till reservatio-
nen i betänkandet.
Anf. 33 LENNART FRIDÉN (m):
Herr talman! Som redan har framgått av debatten är detta ett milt uttryckt
annorlunda ärende. Aspekterna är många på såväl handläggningen som sak-
innehållet. Av båda dessa skäl kan det lätt skapas ett stämningsläge som le-
der vilse i debatten. I den allmänna debatten har vi också på sistone mött
inslag från olika håll som inte befrämjar debattklimatet. Åsikter om såväl
lagstiftningsmetoden som ämnet för betänkandet måste självfallet i första
hand mötas med argument i sak. Schabloniseringar med tillmålen som reak-
tionär, fanatisk, trångsynt eller ogin underlättar inte det offentliga samtalet
i frågan.
Herr talman! Detta är också ett ämne med många värderingar och uppfatt-
ningar på religiös grund eller baserade på andra etiska värden. Det är be-
klagligt att de som inte kan dela sådana värderingar eller ens förstå sig på
dem misstänkliggör de människor som med djup övertygelse arbetar för sina
åsikter. Då är det inte längre frågan om oginhet eller trångsynthet. Jag kom-
mer osökt att tänka på det från Bibeln hämtade talesättet om grandet och
bjälken.
Faktum är ju att vi i det här landet är mycket dåliga på att diskutera frågor
utifrån moraliskt-etiska, estetiska och allmänkulturella utgångspunkter. Här
gäller nära nog bara ekonomiska och sociala infallsvinklar. Här skulle en
europeisering göra nytta, herr talman.
Herr talman! Detta är antingen en mycket viktig fråga - och i så fall borde
den få ta sin tid och handläggas därefter - eller också är det inte en viktig
fråga, och då borde man också ha väntat med den. Vi har ett antal frågor av
stor vikt som vi borde ha ägnat oss åt, men som nu flyttas framåt i tiden. De
är frågor som berör hela nationen och inte bara en mycket liten minoritet.
Utskottsminoriteten reserverade sig ursprungligen mot förslaget i två re-
servationer. På ett häpnadsväckande sätt kastade sig den i denna fråga tillfäl-
liga majoriteten över den ena av dessa på samma vis som en nödställd griper
livbojen. Jag fick direkt den uppfattningen att entusiasmen över den skriv-
ningen var bra mycket större än över den egna. Över huvud taget har det
varit något som inte stämmer i den här frågan.
Resultatet blev att reservationen - den som vi ser i dag - av en del uppfat-
tas som en formaliefråga. I förhållande till betänkandets ämne kan man
tycka så, men med tanke på vårt sätt att se på lagstiftning har detta en nog
så viktig substans. Det handlar om lagars tillkomst, tyngd, funktioner, sam-
band, anseende och risker. De människor som vi representerar kräver att vi
stiftar bra lagar - och på rätt sätt. Det är dem vi representerar - inte oss
själva. Den svenska rättens anseende måste upprätthållas både inom och
utom landet.
Jag blev förvånad ganska många gånger under den tid vi arbetade i utskot-
tet med den här frågan, inte minst när jag såg hur ledamöter som vi aldrig
annars ser i utskottet kom inflåsande efter det att vi hade börjat. Med en stel
blick på klockan hoppades de att vi snabbt skulle votera igenom det hela.
Sedan sprang de ut igen. Det ger inte ett särskilt gott anseende om det skulle
vara allmänt känt att lagar stiftas så i Sveriges riksdag.
Herr talman! Jag sade tidigare att man har en känsla av att något inte stäm-
mer i den här frågan. Om de socialdemokratiska ledamöter som drivit frågan
verkligen tror på en valseger i höst har de ju chansen att få en lag på området
beredd på vanligt sätt. Då ger de alla sina kammarkolleger rätten att motio-
nera i anslutning till beredningen. Den rätten har de med sitt agerande tagit
ifrån alla oss andra. Varför det?
Det kan väl ändå inte vara så, som en medresenär på tåget i fredags miss-
tänkte, att de vill ha detta avklarat redan nu med hjälp av en tillfällig majori-
tet för att låta en socialdemokratisk regering slippa att lägga fram en proposi-
tion som inte har folkligt stöd. En sak är klar. Detta är inte en lag som ligger
i samklang med majoritetsuppfattningen utanför detta hus.
Jag vill fråga majoriteten bakom betänkandet: Vilka grenar sågar ni av för
dem ni avser att gynna med lagen? Den frågan är viktig. Det är inte bara
lagstiftningsprincipen som Lagrådet har invänt mot, utan det har haft in-
vändningar mot detaljer på punkt efter punkt. Ni har inte brytt er om något
av detta. Det ger mig ett intryck av att det hela är en lek med principen:
Sågar ni vårt förslag, sågar vi ert. Men lagstiftning är inte en lek.
Jag är övertygad om att dessa, annars så ofta sansade, ledamöter som jag
möter varje vecka i lagutskottet inte på samma sätt så fullständigt skulle neg-
ligera ett utlåtande av Socialstyrelsens experter i en fråga om regler för t.ex.
medicin. Det vore för riskabelt. Men i detta ärende bryr man sig inte om
dem som sitter inne med expertkunskaper, som har överblick över samman-
hang och samband, som har internationella utblickar och lång erfarenhet av
rättstillämpning. Varför är det så?
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
3 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Risken med att låta politiska principer styra lagutformningen är att man i
majoritetsställning kan låta sig förledas att göra lagarna till verktyg för poli-
tiskt agerande. Det tycker jag bör vara förbehållet andra samhällen än vårt,
och helst inte dem heller. Det är därför jag mycket väl förstår de inlägg som
Elisabeth Persson tidigare har gjort här i denna fråga.
Lagar skall vara de regler och ramar inom vilka det politiska agerandet
kan ske. Just därför måste lagstiftning som ett ömtåligt arbete vara präglat
av eftertanke. Eftertanke innebär som alla vet att man tänker före, om inte
annat så för att undvika dess från Hamlets s.k. vara-monolog så bekanta
kranka blekhet.
Herr talman! Slutligen skall jag, något mera kortfattat, gå in på den andra
huvuddelen i frågan. Vi kan här konstatera att man gör en inbrytning med
en lag baserad på sexuell tendens i den månghundraåriga lagstiftning som
tillkommit för att värna om äktenskapet. Den ursprungliga giftermålsbalken
i Magnus Erikssons landslag från 1350-talet, de landskapslagar den grundade
sig på, och alla bearbetningar och nyskrivningar därefter, till det som i dag
motsvaras av äktenskaps- och föräldrabalkarna, bygger samtliga på synen på
äktenskapet som det som formar familjen som reproducerande och barna-
fostrande grundsten i vårt samhälle. Där kommer med naturnödvändighet
enkönade par till korta. Man bryter inte utan vådor lagkontinuiteten i några
frågor, och definitivt inte i denna. T.o.m. utskottsmajoriteten har ju erkänt
detta genom att ansluta sig till den ursprungliga reservationen om att utreda
alla samboendeformer utom äktenskapet. Den politiska kullerbyttan är frap-
perande.
I medierna har detta av olika tyckare framställts som allt från en genera-
tionsfråga till en vital fråga för att motverka aids. Detta är inte en genera-
tionsfråga. Det är en fråga om värden och värderingar.
Detta är inte en fråga om att motverka sjukdom. Som i alla andra sådana
frågor rör det sig främst om ansvar och insikter. Personligt ansvar kan varken
lagstiftas fram eller lagstiftas bort.
I en intervju i går hävdade en känd homosexuell profil att detta skulle vara
ett led i kampen mot våldet i samhället. Tillsammans med hans inställning
för egen del i frågan kunde jag inte finna något seriöst i de argumenten.
Det är däremot viktigt att hävda att ingen får diskrimineras på grund av
sin läggning. Men det har vi redan lagar mot. En del brister i gällande regler
för försäkringar m.m. som berör dem som av olika skäl utan att vara gifta
bor tillsammans kan utan större svårigheter rättas till. Hur folk lever som bor
tillsammans är inget som bör läggas till grund för lagstiftning. Det särskilda
vaktslåendet om äktenskapet är baserat på dess uppgift och funktion i sam-
hället.
Det är långtifrån alla homosexuella som vill ha lagen. Främst verkar frå-
gan ha drivits av en liten högljudd grupp med en inte föraktlig andel icke
homosexuella. Bortsett från en del organisationer - vi vet inte alls hur repre-
sentativa de är - så vet faktiskt inte vi som skall ta ställning här i dag hur de
homosexuella i gemen ser på frågan. Vi hörde tidigare i debatten här i dag
hur Maj-Lis Lööw på flera punkter sade: Jag vet inte med säkerhet. För
henne fanns det bara en viktig faktor i det hela: jämlikheten var nog.
34
Det finns för mänga frågetecken i detta. Varför hinner vi inte inhämta sva-
ren innan vi skall fatta beslut?
Herr talman! I en värdefråga som denna finns inga klara partilinjer. Jag
vill t.o.m. hävda att en uttalad partiståndpunkt måste gränsa till risken för
samvetsövergrepp. Här bör gälla samma regler inom partierna som i den
gamla regeringsformen från 1809, att ”konungen icke fick låta någon till hans
samvete tvinga eller tvinga låta”.
Herr talman! Med förhoppningen att kammaren skall låta sig vägledas av
begreppen besinning och eftertanke yrkar jag avslag på hemställan och bifall
till reservationen och ställer mig självfallet bakom det särskilda yttrandet.
Anf. 34 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Först vill jag ta upp ett påstående, en liten beskyllning som
nu kom för andra gången, nämligen att ledamöter har gjort gästbesök i lagut-
skottet, tittat på klockan och sprungit in och ut osv. Såvitt jag förstår är det
mig man menar. Jag hoppas att jag inte har betett mig riktigt så illa som Len-
nart Fridén antydde.
Jag har inte haft möjlighet att delta i samtliga lagutskottets möten under
våren. Det beror, som Lennart Fridén mycket väl vet, på att Vänsterpartiet
inte har möjlighet att utse två suppleanter till utskottet. Då blir det ibland
på detta vis. Jag har inte sprungit in och voterat och sedan sprungit ut. Jag
har nämligen inte haft möjlighet att votera. Hade j ag haft det hade sj älvfallet
röstsiffrorna blivit annorlunda i lagutskottet. Detta vet Lennart Fridén. Vi
kan ta en diskussion om antalet ordinarie ledamöter i utskotten, men det är,
som vi alla vet, en annan fråga.
På en punkt råkar Lennart Fridén anföra ett sällsynt dåligt argument, för-
modligen beroende på att han inte har följt detta ärende så länge. Han tar
upp frågan om Socialstyrelsen. Hade detta varit en fråga om ett läkemedel
och vi inte hade lyssnat på Socialstyrelsen, hade det varit illa, säger Lennart
Fridén.
Socialstyrelsen kom faktiskt med ett alldeles eget förslag till lag om part-
nerskap redan i mitten av 1980-talet. Vi har alltså lyssnat på Socialstyrelsen
i denna viktiga fråga.
För sista gången under denna debatt, hoppas jag, vill jag ta upp Lagrådets
kritik och förhållningssättet till den. Lagrådet brukar vara konstruktivt och
lämna förslag till hur den lag som är aktuell skall förbättras. I ett avseende
är Lagrådets yttrande ovanligt när det gäller detta ärende. Det är ovanligt
så till vida att man inte har kommit med en tillstymmelse till förbättringsför-
slag. Om vår kritik mot Lagrådet är unik beror det kanske på att Lagrådet
i detta ärende har betett sig ovanligt. Vi får hoppas att det är sista gången
som man gör ett politiskt inlägg mer än en saklig granskning av ett lagförslag.
Om jag går tillbaka till de problem som gäller internationell privaträtt vill
jag säga följande. Alla vet att de inte går att lagstifta bort i något land, bero-
ende på att familjerättslagstiftning, äktenskapslagstiftning osv. är så olika i
olika länder. Så länge människor envisas med att flytta över gränserna kom-
mer vi att ha dessa problem. Det har utskottet pekat på i sitt betänkande.
Det är ett gammalt känt problem. Det är inget argument mot äktenskapslag-
stiftning. Därför är det heller inte ett argument mot partnerskap.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
35
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
36
Anf. 35 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Jag hoppas att min gamla skolkamrat Elisbeth Persson inte
blir ledsen nu, men jag tillskrev henne faktiskt inte den betydelse hon till-
skrev sig själv i detta sammanhang. Elisabeth Persson har inte rösträtt i ut-
skottet. Jag är väl medveten om det. Det var inte heller Elisabeth Persson
jag syftade på. Men det finns andra partier som inte ens har låtit ordinarie
ledamöter vara närvarande, fastän de kunnat, och delta i diskussioner och
voteringar. Det är uppenbart att den kulan visste var den tog, och ändå tog
den fel.
Elisabeth Persson har inte lyssnat på vad jag sade om Socialstyrelsen. Vad
jag sade var detta. Hade det gällt en fråga om medicin och man hade bett
Socialstyrelsen yttra sig, hade våra socialdemokratiska ledamöter inte accep-
terat att bara kasta det yttrandet över ända. Normalt sett är de ju förnuftiga
i diskussioner av detta slag. Då hade de lyssnat på det, för det är viktiga frå-
gor. Jag har inte talat om Socialstyrelsen i samband med den fråga som vi
diskuterar nu. Det var principen jag tog upp. I vissa sammanhang duger det
att lyssna på experter. I andra sammanhang gör det inte det.
Elisabeth Persson säger att Lagrådet inte föreslår några förändringar. På
s. 69 och framåt i vårt betänkande pekar Lagrådet på det som man anser
måste göras, om vi trots allt mot Lagrådets avrådan bestämmer oss för att
stifta lag på detta underlag. Jag har läst det. Men det är uppenbart att Elisa-
beth Persson inte har hunnit läsa det.
Anf. 36 ELISABETH PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jag beklagar att Lennart Fridén och Moderaterna inte i
denna fråga har lyssnat på de experter som finns på området, dvs. Socialsty-
relsen, som mycket tidigt varit för och gjort ett bra arbete när det gäller att
komma med förslag om partnerskap. Jag beklagar det.
Anf. 37 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Det var inte det vi talade om. De sista upplever jag faktiskt
som det gamla klassiska talesättet från folkskolans läsebok: Goddag - yx-
skaft!
Anf. 38 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Efter att ha suttit och lyssnat på debatten och med tanke på
de timmar som kommer, tror jag att jag känner mig beredd att skriva en bok
som heter 101 sätt att förhala en fråga som man egentligen inte vill ta ställ-
ning till.
Lennart Fridén begär faktiskt, när han räknar upp skälen för att man
borde ha väntat, att man för att fatta ett beslut i denna fråga skall ha kunska-
per som vi aldrig kan få fram. Det gäller t.ex. hur många homosexuella det
finns, hur många som kan vara aktuella för partnerskap osv. Det var bl.a.
de sakerna jag tog upp. Jag vet inte om det finns 1 %, 10 %, 20 % eller hur
det är med den saken, men det spelar ingen roll. Jag tycker att vi skall ha
lagstiftningen i alla fall.
Man kan naturligtvis alltid förhala en lagstiftning och säga att man inte har
tillräckligt underlag och att man skall ha fram fakta. Man väljer sådana fakta
som inte går att få fram eller sådana fakta som egentligen är helt ovidkom-
mande.
En partivän till Lennart Fridén har alldeles nyligen begärt preciseringar i
lagstiftningen på det internationellt rättsliga området som vi vet att vi aldrig
kan få fram. Det var också ett skäl för att vänta. Så här kan man naturligtvis
hålla på.
Jag vill bara påpeka att vi efter två och ett halvt års utredande och en bred
remissomgång nu har ett bra underlag för ett ställningstagande. Det ställ-
ningstagandet är vi en majoritet i utskottet som har haft kurage nog att göra.
Anf. 39 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Jag hörde inte om Maj-Lis Lööw sade att hon skulle skriva
en sång om 101 sätt att förhala en fråga eller om det var en bok. Med tanke
på det arbete Maj-Lis Lööw normalt sett på ett utmärkt sätt lägger ned i vårt
utskott utgår jag från att det blir ett bättre underlag till den boken än till det
ärende vi i dag förväntas ta ställning till.
Maj-Lis Lööw säger att det finns ett antal punkter där hon inte vet. Hon
tog några exempel. Skall man som princip stifta lag när man inte vet?
Om vi från vår sida begär att man skall kontrollera vad som händer inter-
nationellt och försöka få fram underlag för att kunna fatta bra beslut ifråga-
sätts det. Det sägs att vi bara vill skjuta på beslutet. Det var det Maj-Lis
Lööw tog upp. Jag anser fortfarande att vi i det här landet skall stifta lag
baserat på bra beslutsunderlag. Annars blir det som Stefan Kihlberg sade:
Lidbomeri har vi haft för mycket av. Detta är icke ett bra beslutsunderlag.
Det vi menar med laghantering på vanligt sätt har skett under några korta
veckor under våren. Diskussioner och annat har förevarit det. Väldigt
många av de frågor vi behandlar här i kammaren har diskuterats i årtionden,
för att inte säga århundraden. Inte kallar vi det för beredning!
Det här är slarvig handläggning, Maj-Lis Lööw! Jag beklagar att Maj-Lis
Lööw som ordförande behöver sätta sin namnteckning på betänkandet.
Anf. 40 MAJ-LIS LÖÖW (s) replik:
Herr talman! Det är bara så, Lennart Fridén, att ni aldrig har begärt detta
i utskottet. Ni har satt er vid sidan om beredningsarbetet hela tiden och sagt:
Nej, nej, nej! Jag kan garantera att Lennart Fridén aldrig kan påvisa att jag
på ett enda sammanträde skulle ha avvisat en begäran om ytterligare belys-
ning av en fråga.
Anf. 41 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! När ärendet kom upp var det från böljan uppenbart att vi
hade dessa invändningar. Det finns ingen anledning att hantera denna lag-
fråga på ett sådant sätt som den tillfälliga majoriteten har bestämt sig för att
göra, när vi anser att det är fel sätt att bedriva lagstiftningsarbete på. Vi har
faktiskt också arbetat med frågan mycket intensivt, men ni hade bestämt er
från början för hur man skulle gå till väga.
Jag ställde i mitt första anförande ett antal frågor. Är det på det sättet att
ni vill låta en kommande s-regering slippa handskas med dessa frågor för att
de är för känsliga, som min medpassagerare på tåget sade? Varför var det så
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
37
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
38
angeläget att driva fram beslutet så att de övriga kamraterna i kammaren
gick miste om motionsrätt m.m.? Jag har inte fått svar på någon av de frå-
gorna - i alla händelser inga godtagbara svar.
Anf. 42 BENGT HARDING OLSON (fp):
Herr talman! Jag nödgas konstatera att det här är en beklämmande debatt
i en djupt mänsklig fråga, som dessutom har föregåtts av en mycket smutsig
lobbyverksamhet. Vi kan konstatera att det föreligger en i det närmaste total
konfrontation. Det är ”ja” versus ”nej”. Under ärendets gång har den som
försökt hålla någon balans inte kunnat uppfatta det på annat sätt än att det
är litet grand av fundamentalisternas krig.
Man tar heder och ära av varandra. Man gör det i tal. Man gör det i text.
Man gör det i bild. Nu senast har riksdagens samtliga ledamöter drabbats av
en ljudkassett från Livets ord.
Vi står inför ett olyckligt beslut, oavsett innehåll. Den kommande vote-
ringen kommer att kora vinnaren och stämpla ut förlorarna. Men det är min
bestämda uppfattning att det oavsett utgången inte finns några vinnare.
Motsättningarna är större än de någonsin har varit, såvitt jag kan erinra
mig, mellan två nästan jämstora falanger. Man har lyckats eller misslyckats,
beroende på hur man ser det, att skapa en enorm klyfta i denna fråga.
Dessutom har lagstiftningsproceduren varit tvivelaktig. Vi har inte haft en
vanlig regeringsberedning. I stället har man använt ett riskfyllt snabbspår i
utskottet. Jag har en 25-30-årig erfarenhet av juridiken. Jag kan som jurist
inte annat än att beklaga överkömingen av lagstiftningens rättssäkerhetsga-
rant Lagrådet. Om någon annan har mera kompetens att bedöma om man
kan köra över Lagrådet eller inte får det stå för vederbörande, men jag anser
mig inte själv ha tillräcklig kompetens för att stå bakom en sådan överkör-
ning.
Allt det jag har nämnt nu påverkar även folkmajoritetens inställning till
partnerskap negativt, vilket borde intressera någon. Ytterst, vilket jag
tycker är det värsta av allt, skadas de homosexuellas egen sak. Slutresultatet
blir ofrånkomligen att alla blir förlorare efter dagens övning.
Jag tycker att detta är ett högt pris. Jag tycker också att det har inträffat
helt i onödan. Jag påstår nämligen att det finns en alternativ lösning. Jag har
presenterat en sådan i en särskild motion. Jag har gjort det under allmän
motionstid. Mitt förslag innebär en modernisering av nu gällande sambolag
för heterosexuella genom tillägg av ett antal nya regler, varav några väsent-
liga kan vara en ömsesidig underhållsskyldighet och en inbördes arvsrätt. En
specialregel skulle kunna ge varje homosexuell i ett parförhållande rätt till
registrering av sitt samboförhållande, om denne så vill. Dessutom ligger det
då nära till hands, ja, är närmast en självklarhet, att göra en motsvarande
modernisering av sambolagen för heterosexuella.
Idén och tanken bakom mitt förslag till lagändring var att bibehålla jäm-
ställdheten mellan sambor, oavsett om dessa är homosexuella eller hetero-
sexuella, men inte att skapa likställdhet mellan samboende och äktenskap.
Min motion maldes tyvärr omsorgsfullt ned i polariseringsprocessen i lagut-
skottet.
Herr talman! Jag vill här avge något av en röstförklaring. Min utgångs-
punkt är klar: Jag vill att de homosexuellas ställning nu skall förbättras. Jag
vill att det skall ske i rättssäkra former. Jag vill inte jämställa homosexuella
samboende med äkta makar. Jag ser inget rimligt behov av en lag om hus-
hållsgemenskap. Detta är min utgångspunkt.
En ja-röst innebär i dag ett omedelbart jämställande av homosexuellt
partnerskap och äktenskap. Det vill jag inte. En nej-röst innebär ingen för-
bättring under överskådlig framtid. Jag uppfattar nejet närmast som en be-
gravning av hela frågan, och det vill jag inte heller.
Att avstå blir då mitt enda resterande alternativ. Detta avstående betyder
inte en passiv likgiltighet för homosexuella par och för partnerskapsfrågan.
Det innebär i stället ett aktivt ställningstagande till en moderniserad sambo-
lag.
Verkligt fri röstning i den här frågan förekommer tydligen endast i Folk-
partiet. Det noterar jag inte utan stolthet. Om alla partier hade visat samma
öppenhet, hade det lönat sig att yrka bifall till min motion.
Avslutningsvis vill jag bara tillägga följande. Med mera öppna sinnen och
mindre fanatism borde en större enighet ha kunnat uppnås, kanske t.o.m.
genom en proposition. Belöningen skulle ha blivit riklig. Lagen skulle ha fått
en fastare rättslig grund. Klyftan mellan människor skulle bli mindre. Vi
skulle ha fått en harmoni med den allmänna rättskänslan som skulle vara till
fördel för alla - och jag menar alla. Jag tänker då särskilt på de homosexu-
ella.
Anf. 43 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill mycket kort bara göra ett klarläggande för att ingen
tveksamhet skall råda. Bengt Harding Olson sade att det bara är Folkpartiet
som har helt fri röstning. Det är inte sant. Vi fattade i Ny demokrati för
mycket länge sedan det för oss självklara beslutet att denna fråga är en sam-
vetsfråga. Vi har en fullständigt fri röstning.
För att Bengt Harding Olson skall slippa att göra den ironiska kommenta-
ren att vi i Ny demokrati tycks ha det också i andra frågor kan jag säga att
det här beslutet fattades före den nuvarande turbulensen och är baserat på
den ideologiska uppfattningen att detta är en samvetsfråga.
Anf. 44 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:
Herr talman! Jag vet inte vilken inställning som Stefan Kihlberg har till
andra människor, men han förutsätter tydligen att jag skulle vilja vara iro-
nisk. Det tänkte jag inte alls vara. Vi liberaler har inte en sådan syn på andra
människor. Vi visar respekt för varandras åsikter.
Jag välkomnar även ett beslut från Ny demokrati om fri röstning i denna
fråga. Sedan kan jag kanske inte avhålla mig från att säga att det tydligen är
så i många frågor.
Anf. 45 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! ”Vilket skulle bevisas”, Bengt Harding Olson! Jag tänkte
före hans sista mening be om ursäkt, för mitt tal om ironi, men det finns
ingen anledning till det. Ironin kom till sist, trots att Bengt Harding Olson
började sin replik med att säga att vi liberaler inte är sådana.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
39
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
Jag kan inte låta bli att ibland vara ironisk. Det kan faktiskt ibland krydda
den politiska debatten. Jag vill dock göra fullständigt klart att jag tror att vi
har exakt samma grundläggande värderingar när det gäller respekt för män-
niskors uppfattningar osv. Det är fullständigt klart att jag har all respekt i
världen för Bengt Harding Olson, även om han gör en och annan ironisk
kommentar.
Anf. 46 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:
Herr talman! Vi skall nog inte ta i anspråk mera debattid för denna fråga.
Man får skilja mellan ironi och skämt, och litet grand av skämt måste man
tåla, även om man heter Stefan Kihlberg.
Anf. 47 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Bengt Harding Olson lyssnade tydligen inte på det sista som
jag sade i mitt första anförande, där jag markerade att vi utgår ifrån att det
i en sådan här värderingsfråga skall vara fri röstning i alla partier. Självfallet
gäller det också Moderata samlingspartiet. Så liberala är vi, Bengt Harding
Olson.
Anf. 48 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:
Herr talman! Det låter betryggande att det är på det sättet. Jag menar att
man skall ha respekt för varandras åsikter men också att man skall respek-
tera det sätt på vilket partierna har arbetat med detta i lagutskottet.
Jag undanber mig alla insinuationer om att jag, som Lennart Fridén delvis
har antytt, skulle ha bytts ut. Jag är ordinarie ledamot och har icke bytts ut.
Jag tycker att det är god politisk etik och moral att en folkpartiledamot som
inte representerar Folkpartiets linje frivilligt skall träda tillbaka, så att parti-
uppfattningen kommer fram. Också det är att visa respekt för politisk etik
och moral.
Vi har haft problem med suppleantskapet i lagutskottet. Det har berott på
förhållanden som man inte helt kan råda över, men jag försäkrar Lennart
Fridén att det har skett mycket mer arbete bakom kulisserna än just vid sam-
manträdena. Då har det såvitt jag förstår nästan bara redovisats ja- eller nej-
ståndpunkter.
Anf. 49 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Anledningen till att jag tog upp detta i ett av mina tidigare
anföranden var att jag ville markera att detta sätt att arbeta har givit ett
mycket dåligt intryck, oavsett vad skälet bakom det har varit. Jag hoppas
bara att man inte i andra sammanhang skall hantera denna fråga på det sätt
som det här har givits intryck av. Faktum är, Bengt Harding Olson, att också
vi har arbetat ganska intensivt med detta vid sidan om. Bengt Harding Olson
har t.o.m. vid ett par tillfällen haft chansen att vara med när vi diskuterade
denna fråga i den grupp som i dag utgör en minoritetsgrupp. Vi gjorde då
försök att komma fram till olika typer av lösningar, och jag upplevde att
Bengt Harding Olsons inlägg i de sammanhangen var seriösa.
Men det kvarstår att den handläggning som har skett ur olika utgångs-
40
punkter inte har varit bra. Jag hoppas att vi slipper få en upprepning av
detta.
Bengt Harding Olson började i sitt huvudanförande att invända mot det
sätt på vilket denna fråga har hanterats, och på den punkten är vi helt över-
ens.
Anf. 50 BENGT HARDING OLSON (fp) replik:
Herr talman! Jag uppfattar det så att efter det att jag nu har förklarat hur
Folkpartiet har agerat och arbetat i utskottet och Lennart Fridén alltså har
full information om detta, tar han därmed också tillbaka sin kritik.
Anf. 51 BENGT KINDBOM (c):
Herr talman! Jag vill i det här inlägget tala litet grand om det arbete som
har skett i Partnerskapsutredningen, i vars direktiv det bl.a. står att en
grundläggande fråga vad gäller tillämpningsområdet för den aktuella lag-
stiftningen var om den skulle omfatta enbart homosexuella relationer eller
någon form av hushållsgemenskap.
I den reservation som Centern medverkade till i utredningen genom sin
ledamot Rosa Östh sägs det att förstärkt trygghet för människor som stadig-
varande delar hushåll ingående borde ha belysts av utredningen.
Eftersom jag tycker att det hör till helhetsbilden vill jag också nämna att
reservationen avslutas med konstaterandet att det är angeläget att entydigt
slå fast alla människors lika värde. I detta ligger ett klart accepterande av
människors olikhet. Det är enligt vår uppfattning varken möjligt eller önsk-
värt att försöka skyla över olikheter genom otydlig likformighet i viss lagstift-
ning.
Jag vill något belysa på vilket sätt vi i Centern har arbetat i utskottet med
den här frågan. Det har här redan framförts tolkningar av varför det är så
bråttom att här i riksdagen föra fram ett förslag till lagstiftning, detta trots
att ärendet inte har utsatts för någon långbänk i regeringen. Yttrandet över
utredningen kom ju in i slutet av mars, och direkt när remisstiden hos rege-
ringen hade gått ut tog lagutskottet tag i ärendet. Andra har gjort tolkningar
av varför detta var nödvändigt. Jag låter det stå för dem.
Jag vill också tillbakavisa påståendet att Centern inte har deltagit i utskot-
tets beredningsarbete. Vi har varit med på alla de sammanträden på vilka
frågan har behandlats, då förslag lämnades till Lagrådet för yttrande, m.m.
Däremot har vi inte deltagit i den arbetsgrupp som bildades och som uttryck-
ligen skulle lägga fram ett förslag på grundval av Partnerskapskommitténs
lagförslag.
Herr talman! I reservationen klargörs vårt ställningstagande för ett avslag
på lagutskottets förslag. I reservationen utgår vi från samma bedömningar
som reservanten från Centern har fört fram i Partnerskapsutredningen.
Tillkommit har Lagrådets invändningar. Jag behöver inte här upprepa
dessa invändningar; de har redan redovisats av flera talare före mig. Slutsat-
sen av Lagrådets prövning är att förslaget inte bör läggas till grund för lag-
stiftning om inte starka skäl kan åberopas härför, och vi kan inte finna att de
starka skälen har åberopats.
Lagrådet har därutöver - för att påpeka motsatsen till vad som här har
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
41
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
42
sagts - också behandlat det remitterade lagförslaget. Först har man gjort den
allmänna bedömningen att förslaget inte bör ligga till grund för lagstiftning
om inte starka skäl kan åberopas härför, och därefter har man gjort den lag-
tekniska genomgång som skall förbättra lagstiftningen. Detta framgår av en
bilaga till lagutskottets betänkande. Regeringsformens bestämmelser om
lagprövning är en del av förarbetet och kan komma att åberopas längre fram.
Lagrådets uttalande innebär i och för sig inte ett veto - det har aldrig givits
den innebörden, det vet jag av erfarenhet från många år i konstitutionsut-
skottet - men vad Lagrådet säger har ändå alltid tillmäts betydelse. Att påstå
att Lagrådet gör ett politiskt uttalande är just ett politiskt uttalande.
Som framgår av reservationen anser vi också att en del av helheten saknas
när det gäller underlaget för ärendet. Vi säger i reservationen att det samlade
underlaget saknas, eftersom vi inte har fått pröva andra alternativ och se
detta som en helhet.
Sambolagstiftningen är i dag en begränsad lagstiftning. Ingen vill väl i dag
påstå att riksdagen genom beslutet om sambolagen ville förneka kärleken
hos samboende, som inte valt äktenskapet som samlevnadsform. Men jag
tror att alltför många i dag fäster större vikt vid sambolagstiftningen än vad
den ger utrymme för rent lagtekniskt.
För att trygga säkerheten, de sociala förhållandena, m.m. för många
många fler människor än vad vi i dag har tagit sikte på är det därför viktigt
att arbeta vidare med ett samlat förslag om relationer och deras lagliga regle-
ring.
Därför hävdar jag att regeringen måste ta lagutskottets enhälliga utta-
lande om vidare utredning på allvar. Utskottet konstaterar att det utöver re-
lationen man-kvinna, för vilken äktenskapet står till buds, finns skilda slag
av hushållsgemenskaper och parbildningar och att detta bör bli föremål för
arbete i en parlamentarisk utredning. Detta bör alltså inte väljas som en nöd-
utgång, för en sådan är det inte, utan detta är en del av helheten.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen och avslag på
lagutskottets hemställan.
I detta anförande instämde Rosa Östh, Rune Thorén, Ulla Tilländer, Bir-
gitta Carlsson, Birger Andersson, Stina Eliasson, Karin Israelsson, Roland
Larsson, Stina Gustavsson och Kjell Ericsson (alla c).
Anf. 52 KARIN PILSÄTER (fp):
Herr talman! ”För liberaler är det en bjudande plikt att försvara indivi-
dens rätt att leva sitt liv som hon vill så länge hon inte skadar någon annan.
Det är vår övertygelse att alla människor har lika värde oavsett ras, kön,
nationalitet eller sexuell läggning. Det gör det naturligt för oss att slå vakt
om utsatta minoriteter och värna deras rättigheter.
Den enda säkra skillnaden mellan homo- och heterosexuella är att homo-
sexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuella och
heterosexuella förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg,
lojalitet, ömhet, kärlek.”
Det här skrev Folkpartiets partistyrelse i ett yttrande inför landsmötet
1990, där man också noterade att ”socialstyrelsen under sommaren 1990
förelagt regeringen ett förslag om registrerat partnerskap för homosexuella.
Lagförslaget innebär att äktenskapets alla rättsverkningar, med några un-
dantag främst rörande möjligheten till gemensam adoption, blir tillämpliga
på parterna i ett registrerat partnerskap. Partistyrelsen anser att förslaget
öppnar en välkommen möjlighet för homosexuella att markera stabiliteten
i ett förhållande.”
Det var en alldeles entydigt majoritet som på Folkpartiets landsmöte 1990
biföll partistyrelsens förslag om införande av registrerat partnerskap. Jag
hoppas att riksdagen i dag kommer att göra detsamma.
Sedan Socialstyrelsen lade fram det här förslaget har en statlig utredning
jobbat med stor noggrannhet och sakkunskap. Man har skrivit ett digert be-
tänkande, som har gått igenom en remissomgång med många och utförliga
yttranden från tunga remissinstanser. Utifrån de synpunkterna har sedan
lagutskottets kompetenta kansli utformat en lagrådsremiss, och ett förslag
har sedan utarbetats. Tolkningen av Lagrådets grundläggande inställning har
givetvis varierat, beroende på vilken grundinställning man själv har. Framför
oss har vi nu ändå ett färdigt förslag, som är reviderat utifrån Lagrådets syn-
punkter.
Att påstå att förslaget inte skulle vara väl genomarbetat tycker jag därför
är en ganska grov förolämpning mot alla dem som under mycket lång tid har
slitit hårt med förslaget, och ett sådant påstående är ett svepskäl.
Ett annat svepskäl är att riksdagen inte skulle vara den rätta platsen för
det här jobbet. Regeringskansliet i all ära, men riksdagen är ändå Sveriges
högsta beslutande organ och den lagstiftande församlingen. Att en majoritet
i riksdagen fattar ett beslut när regeringen inte vill lägga fram förslaget
tycker jag därför inte är något konstigt.
Det har antytts av bl.a. Lennart Fridén att vi i Folkpartiet inte skulle ha
tagit denna fråga på tillräckligt stort allvar. Skälet till att jag inte har kunnat
jobba färdigt med förslaget är att jag födde barn för tre veckor sedan. Det
lilla barnet ligger i kammarfoajén och väntar. Min ersättare, Ingela Mårtens-
son, hade tungt arbete i ett annat utskott som tyvärr sammanföll med denna
fråga. Det är arbetsuppgifter som jag vet hade vissa paralleller med detta
förslag. Det är detta som är orsaken till vår skiftande representation, absolut
inte att vi inte skulle ta frågan på allvar. Jag kan bara beklaga att jag inte
lyckades planera mitt barnafödande bättre i förhållande till riksdagsarbetet.
Fru talman! Denna fråga handlar inte vare sig om de internationella pri-
vaträttsliga konsekvenserna vid upplösande av partnerskap eller om huru-
vida riksdagsproceduren är acceptabel. Denna fråga handlar om värderingar
och inställningen till kärlek och olikhet, vidare om respekt och tolerans och
att låta andra människor vara som de är.
För mig är det därför helt självklart att säga ja. De personer som så önskar
skall ha denna möjlighet. Samhället skall visa den öppenhet och respekt som
kommer att göra att det blir ringar på vattnet - fler vågar vara den de är. Det
är fråga om att kunna skapa sig en dräglig tillvaro i vardagen, oavsett var i
samhället man befinner sig socialt och geografiskt.
Ingen människa blir homosexuell tack vare möjligheten till partnerskap -
lika litet som någon blir heterosexuell av att det finns en äktenskapslagstift-
ning. Partnerskap är inget hot mot äktenskapet. Det är ju inget alternativ.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
43
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
44
Hotet mot äktenskapet ligger väl möjligen i sambolagen. Hotet mot både
äktenskap och familj skulle kunna vara den lagstiftning kring en ”hushållsge-
menskap” som förs fram av så många motståndare till partnerskap.
I Kyrkans tidning har jag läst följande citat: ”Även mor och dotter kan då
ingå partnerskap i syfte att gentemot andra syskon säkra en positiv särbe-
handling vid moderns bortgång, likaså två systrar ur en större syskon-
skara ---.” Om detta är meningen, är det verkligen en ny ordning man har
tänkt sig.
Skall denna hushållsgemenskap kunna ingås parallellt med äktenskap,
kanske inte bara två och två, utan tre och tre, eller varför inte fyra och fyra,
äkta makar med en tredje part eller den ene föräldern med sitt barn, osv.?
För egen del är jag ganska övertygad om att det inte är något bra förslag.
Men för att en gång för alla få dessa idéer belysta tillstyrker jag givetvis att
behoven skall utredas.
Fru talman! Det finns många som säger sig vara motståndare till registre-
rat partnerskap av hänsyn till barnen. På vilket sätt våra barn skulle bli li-
dande av att homosexuella par registrerar sitt partnerskap framgår inte. Ho-
tet mot mina barn, mot alla våra barn, består inte av om människor, som
utan att blanda in några andra, inför varandra och andra, ges möjlighet att
bekräfta sin relation, både symboliskt och juridiskt. Jag tror att hotet mot
barnen består i ett samhälle som förtrycker, skuldbelägger och som präglas
av bristande respekt, intolerans och kärlekslöshet.
För mina barns skull, för alla barns skull, vill jag därför införa registrerat
partnerskap. Jag vill inte att de skall växa upp i ett samhälle som präglas av
sådana värderingar som en del gett uttryck för. Jag vill att mina barn skall
växa upp i ett samhälle som präglas av respekt, tolerans och kärlek till med-
människan. Därför yrkar jag bifall till lagutskottets hemställan i sin helhet.
(Applåder)
Anf. 53 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Jag skall återkomma till det som Karin Pilsäter till min glädje
konstaterar är huvudfrågorna, nämligen värderingsfrågorna. Samtidigt und-
viker hon paradoxalt nog dem i sitt tal. Hon kommer inte in på värderings-
frågorna.
Den talande tystnaden från Elisabeth Persson, Maj-Lis Lööw och Ingela
Mårtensson är tydlig, men möjligen svårtolkad om man inte känner dem litet
närmare. Jag har större respekt för Karin Pilsäter och hennes civilkurage.
Hon brukar inte vara rädd för att säga vad hon tycker. Jag hoppas att hon
vågar svara på mina frågor.
Jag instämmer i den liberala deklarationen Karin Pilsäter inledde med.
Självklart! Men en del av hennes anförande gör att jag inte är alldeles överty-
gad om att Karin Pilsäter har sett att det finns gränser mellan frihet och att
vara liberal och tolerant. Det finns gränser för när man sedan slår över i lik-
giltighet och slapphet. Var går gränserna? Det behövs litet utveckling kring
den frågan.
Karin Pilsäter säger uppenbarligen samma sak som jag läste upp ur betän-
kandet för en stund sedan, nämligen att det inte bör ankomma på samhället
att genom lagstiftning eller på annat sätt ge uttryck för några värderingar när
det gäller människors sätt att ordna sin samlevnad. Karin Pilsäter tar också
upp att det hela handlar om inställningen till kärlek. Men det är precis vad
frågan inte handlar om, Karin Pilsäter! Det framgick av mitt huvudanför-
ande, och det sade Ingela Mårtensson också. Det går inte att frambesvärja
kärlek med hjälp av lagstiftning - tack och lov.
Därför blir en av frågorna, naturligtvis, hur Karin Pilsäter ser på poly-
gami, månggifte. Jag stannar vid den frågan. Är det okej om det sker i tyst-
het? Vi vet att det är så. Tycker Karin Pilsäter att det är så okej att det skall
sanktioneras i lag? Jag medger att frågorna upplevs som provokativa. Jag
förstår det. Det vore intressant att få höra värderingarna, ideologin, synsät-
tet - inte plakatargument.
Anf. 54 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det är klart att det inte går att lagstifta fram, lika litet som
det går att lagstifta bort, andra människors kärlek. Det handlar om huruvida
vi i lagstiftningen skall acceptera den kärlek som faktiskt finns och om vi
skall våga se den.
För mig, och jag tror för de allra flesta, handlar det hela om att gränserna
givetvis går där man riskerar att skada någon annan. Dit hör t.ex. polygami.
Jag kan inte tänka mig att det finns speciellt många tre- eller fyrpartsförhål-
landen där inte någon är att betrakta som svagare och därmed kommer att
bli lidande. Jag har för övrigt inte noterat att det finns någon direkt efterfrå-
gan på en sådan lagstiftning. Nu menar jag inte att man skall lagstifta om
sådant folk beställer. Det finns självfallet andra orsaker att lagstifta. Men
det finns en grupp som efterfrågar en lagstiftning i fråga om partnerskap.
Det finns ingen anledning för oss att säga nej. Jag anser att man skall accep-
tera att förhållandena finns. Det går inte att få bort dem genom att låtsas
som att de inte existerar.
Anf. 55 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Jag noterar igen, typiskt nog, att Karin Pilsäter inte svarar på
grundfrågorna. Det är så symtomatiskt. Jag har ännu inte fått någon att svara
på frågorna, och jag har pratat med bra många.
Det är självklart fråga om att acceptera och respektera. Det sade jag i mitt
huvudanförande, men det är möjligt att Karin Pilsäter ammade då. Men låt
mig än en gång göra klart att det är fullständigt självklart att vi skall visa
djup respekt och stor tolerans för såväl homosexualitet som en mängd andra
frågor i samhället. Men det är en avgörande skillnad mellan att samhället
går in och sanktionerar och att utnyttja normsystemet för vad samhället an-
ser vara önskvärt. Det är en kolossal skillnad.
Jag kan försäkra Karin Pilsäter att mormonerna tycker att månggifte är
fullständigt i sin ordning. De är inte ensamma. Jag sade i mitt huvudanför-
ande att månggifte är en fullständigt naturlig del av många orientaliska kul-
turer. Om jag har förstått saken rätt företräder Karin Pilsäter av djup och
äkta övertygelse det mångkulturella samhället. De människorna finns redan
här och lever i polygami.
Min fråga är fortfarande: Hur ser Karin Pilsäter på denna fråga? Vad
tycker hon om den? Låt oss säga att det finns fem sex män och kvinnor som
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
45
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
46
själva tycker att det är precis så de vill leva. De känner sig varken förtryckta,
upptryckta eller något annat. De vill leva så av egen, äkta och fri vilja. Hur
ser Karin Pilsäter på detta? Skall vi uppmuntra att de i så fall skall bilda
”pressure groups”? Det är tyvärr så det samhälle fungerar som Karin Pilsäter
så varmt försvarar, dvs. särintressen skall driva en opinion. Jag är litet mera
sant liberal. Jag tycker inte att det skall behövas ett särintresse eller att man
skall behöva ha en förening bakom sig. Jag tycker att man skall lyssna med
lika stor respekt på den enskilda människan.
Anf. 56 KARIN PILSÄTER (fp) replik:
Fru talman! Det är tråkigt att Stefan Kihlberg inte lyssnar på vad jag säger.
Jag svarade mycket noga på hans fråga om polygami. Jag anser inte att poly-
gami skall införas. Jag anser inte heller att man skall bilda intresseorganisa-
tioner för att få som man vill. Det skall man få ändå. Men det måste ändå
finnas någon sorts efterfrågan, oavsett om den är organiserad eller icke-or-
ganiserad.
Låt mig ta ett exempel. Min mammas gamla fastrar har levt tillsammans i
över 50 år. De har trots detta inte efterfrågat någon ytterligare paketlagstift-
ning för att organisera sin ekonomi. Det är ett bra exempel på att man inte
behöver ingå i några intresseorganisationer för att antingen ange en efterfrå-
gan eller inte ange en efterfrågan. Det måste ju finnas ett slags behov.
Jag anser inte att polygami skall införas, oavsett om det finns intresseorga-
nisationer eller inte.
Den grundfråga som Stefan Kihlberg inte får svar på förstår jag inte. Möj-
ligen kan det vara så att Stefan Kihlberg är litet oklar när han försöker fram-
ställa sin grundfråga, och att det gör att han aldrig får något svar på den.
Till sist vill jag säga att när det handlar om att respektera och acceptera
andras kärlek, och när det inte skadar någon tredje part, har acceptansen i
grunden i den svenska lagstiftningen för homosexuella parbildningar gjorts
för länge sedan; det steget tar vi inte nu. Det vi nu gör är att vi bekräftar
det och inför en lagreglering som är heltäckande, en lagreglering som många
människor anser att de behöver. Det steget tycker jag att vi skall ta i dag.
Anf. 57 GEORG ANDERSSON (s):
Fru talman! Självständighet och civilkurage hos våra parlamentariker är
en livsfråga för svensk demokrati. Så skrev chefredaktören för tidningen Da-
gen den 3 juni i år. Jag instämmer till fullo i detta. För att markera mitt per-
sonliga och självständiga ställningstagande har jag anmält mig för ett kort
inlägg i denna debatt.
Under de senaste dagarna har det nämligen förekommit en del beskyll-
ningar och antydningar om att socialdemokrater är offer för partipiska och
tvång. Och Broderskapsrörelsens företrädare beskylls för att vara fega och
följsamma. Förödande konformism i socialdemokratin, skrev nämnde chef-
redaktör häromdagen. Man frågar sig varför det inte kallas för konformism
när kds ledamöter är eniga i en fråga utan bara när socialdemokrater är
eniga.
Som kristen röstar jag för en möjlighet till registrerat partnerskap. Jag
hoppas nämligen att därmed kunna ge viss upprättelse åt en grupp männi-
skor som möter mycket intolerans. De brev och telefonsamtal som har
strömmat in under de senaste dagarna har gjort mig både ledsen och be-
tryckt. De som har försökt att övertala mig att rösta mot partnerskapslagen
har i flera fall, dess bättre inte i alla, uppvisat en skrämmande oförståelse
för de homosexuellas situation.
I dessa övertalningsförsök har det sällan åberopats kärlek; det har talats
väldigt litet om kärlek. Men i Bibeln står det: Kärleken är tålig och mild,
den förhäver sig icke. Men det har förekommit mycket av förhävelse i mot-
ståndet mot lagutskottets förslag.
Den föreslagna lagen om registrerat partnerskap förutsätter inte homo-
sexualitet, men den tillkommer för att undanröja ett problem som homosex-
uella upplever som allvarligt och kränkande. Lagen är således till för att
hjälpa en minoritet, en minoritet som under lång tid varit diskriminerad.
När man ser motståndarnas aktioner kan man få intrycket att den före-
slagna lagen skulle kunna leda till stor skada för någon. Jag har svårt att för-
stå det. Vem lider skada av att samhället försöker ge stöd åt dem som efter-
strävar en varaktig relation? Förklara det för mig!
Förslaget om att erbjuda en s.k. hushållsgemenskap är, såvitt jag uppfattar
det, ett försök till undanflykt. Det är ett försök att undgå kravet på ett rakt
och öppet ställningstagande i den egentliga frågan. Det är ett sätt att dölja,
gömma undan och skjuta frågan på framtiden.
Det slags partnerskap som lagförslaget tar sikte på rör relationer där det
finns en varaktig sexuell gemenskap, förutom all övrig gemenskap som upp-
står mellan människor som älskar varandra. De som vill ersätta den före-
slagna lagen med s.k. hushållsgemenskap är uppenbarligen beredda att ac-
ceptera också homosexuella relationer. Men man vill inte tala i klartext om
detta.
Om man inte anser att samhället bör utveckla sin acceptans av homosex-
ualitet kan jag inte förstå hur man har tänkt sig utformningen av lagen om
hushållsgemenskap. Skall de homosexuella uteslutas också i detta samman-
hang? Den frågan kräver ett rakt och entydigt svar.
Jag vill också citera ett avsnitt ur det remissvar som Kristna Studentrörel-
sen i Sverige, KRISS, avlämnade: ”För oss som kristen rörelse känns det
smärtsamt att konstatera att ’den kristna opinionen’ alltid tycks inta en rigid
moralistisk hållning i frågor som handlar om samlevnad, utan att se de män-
niskor som drabbas av starka och väletablerade människors 'principfast-
het’.”
Kristna Studentrörelsen i Sverige konstaterar att de kristna röster som
hörs starkast inte talar för hela kristenheten.
Jag har med detta inlägg velat markera samma sak. Låt mig dessutom till-
lägga att jag tycker att denna debatt är något märklig, eftersom den så ensi-
digt från nejsägarnas sida handlar om formaliteter. Den handlar om formali-
teter om Lagrådets yttrande. Lagrådet skall man ha respekt för, men det gäl-
ler att man är konsekvent också.
Jag kunde konstatera att arbetsmarknadsutskottet i dag justerade ett be-
tänkande om ett nytt a-kassesystem. Jag tycker att den utskottsmajoriteten
inte visade särskilt stor respekt för Lagrådet. Det har också förekommit kri-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
47
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
48
tik mot Lagrådet i andra frågor från kds håll. Respekten för Lagrådet tycks
vara något selektiv, men jag tänker inte gå in i sakfrågan i övrigt.
Det har talats om formaliteter kring utskottsinitiativ osv. Efter att ha lyss-
nat till denna debatt efterlyser jag sakargumenten. Vad är det som de som
säger nej till förslaget om ett registrerat partnerskap säger nej till? Man vill
ju bara skjuta förslaget på framtiden. Det bör utredas bättre, säger man.
Det bör också förankras i internationell lagstiftning. Men själva sakskälen
saknas. Döljer man dem bakom formalitetsskäl därför att sakskälen är så
svaga?
Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
I detta anförande instämde Lennart Nilsson (s).
Anf. 58 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Georg Andersson inleder med att bakgrunden till hans ställ-
ningstagande utgår från hans kristna tro. Den har jag en mycket djup respekt
för.
Vi har det gemensamt att vi står på samma fundament. Och jag hamnade
i den paradoxala situationen i utbildningsutskottet att jag var den som slogs
för att den kristna etiken och den västerländska humanismen skulle tas med
i skrivningen, men Georg Anderssons partibröder stred hårt emot mig och
andra som kämpade för det.
Georg Andersson talar om kärlek. Det skulle jag också gärna vilja göra,
mycket och länge. Vi har samma grundpositiva dyrkan av detta underbara
fenomen. Men det är inte kärlek som vi i dag diskuterar. Att det skall vara
så svårt att acceptera det! Låt mig dra en parallell. Jag är nämligen övertygad
om att Georg Andersson då förstår vad jag menar.
Vad är dopet? Georg Andersson vet det. För de flesta människor handlar
dop om att få sitt namn, men det handlar inte ett ögonblick om det. Dopet
är någonting helt annat. Man döper inte någon till ett namn. Namngivning
och dop har inte med varandra att göra. Det finns dess värre många männi-
skor som inte vet det, men Georg Andersson vet det.
För att göra frågan mycket tydlig och konkret, så att t.o.m. Karin Pilsäter
förstår den, vill jag säga: Vad är det för fel på den kärlek och den lycka som
människor kan uppleva i andra förhållanden än parförhållanden? Jag känner
inte till Georg Anderssons civila förhållanden, men tänk tanken att två kvin-
nor dyrt och heligt i sitt innersta älskar Georg Andersson, att det är besvarat
från hans sida, lika dyrt och heligt och äkta, att de gör det i fullständig frihet -
det handlar inte alls om tvång - och att de tre vill leva tillsammans. Vad är
det för fel på den kärleken?
Anf. 59 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Stefan Kihlberg bjuder upp till någon sorts kärleksdrama,
som jag helt plötsligt skulle ta ställning till. Jag avstår från det.
Jag uppfattar Stefan Kihlbergs resonemang om månggifte som ytterligare
ett sätt att smita undan diskussionen i den här frågan. Jag tar gärna en diskus-
sion om månggifte senare och motiverar varför jag säger nej till det. Varför
går Stefan Kihlberg in på det sidospåret i den här diskussionen?
Stefan Kihlberg säger att det här inte handlar om kärlek. Det är också ett
sätt att skjuta undan och ringakta den känslomässiga relation som homosex-
uella upplever. Även om det i lagteknisk mening inte förutsätts med det här
lagförslaget, uttrycks det klart att lagen tillkommer för att tillgodose dessa
människors djupt och starkt kända behov.
Anf. 60 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Det handlar inte alls om att smita. Georg Andersson efter-
lyste, upprepade gånger, i sitt huvudanförande just sakargumenten. Men
sakargumenten är ju värderingar, ideologi och inställning till existentiella
frågor.
Det är Georg Andersson som smiter undan, genom att inte svara på frågan
utan hänvisa till att han i andra sammanhang skall utvecka det. Men det är
ju här, om någonstans, just i denna situation, när vi står inför detta beslut,
som det vore värdefullt att få veta vad Georg Andersson tycker. Tre minuter
är ganska lång tid att sammanfatta på, och Georg Andersson hinner en bra
bit på vägen att åtminstone ge oss en antydan om vad han tycker om den
kärlek som jag beskrev. Han behöver inte gå in i sitt eget privatliv, utan vi
kan göra det till mitt problem.
Vi kan tänka oss att jag är djupt förälskad i två kvinnor, att de är lika djupt
förälskade i mig och att vi vill leva tillsammans. Vad tycker Georg Andersson
om den relationen och den kärleken? Jag vill gärna veta det, eftersom det
är ett sakargument i en debatt som gäller värderingar kring ett samhälles
normsystem.
Det handlar inte om att vi inte skall respektera och tolerera. Det är själv-
klart - det känns nästan tjatigt att behöva upprepa det. Där är vi fullständigt
överens. Det handlar om vad samhället skall sanktionera och var ramarna
går för en samhällsgemenskap. Det är huvudfrågan.
Anf. 61 GÖTE JONSSON (m):
Fru talman! Det har förts många diskussioner och samtal beträffande
handläggningen av detta ärende. Jag vill bara inledningsvis konstatera att
sättet att handlägga ett så viktigt ärende som det kammaren nu diskuterar
och som kammarens ledamöter skall ta ställning till har varit mycket märk-
ligt. Med anledning av vissa antydningar vill jag bara säga att det faktum att
vi mycket starkt ifrågasätter handläggningen av ärendet, bl.a. utifrån Lagrå-
dets yttrande, inte innebär någon kritik mot dem i utskottskansliet som har
haft att hantera frågan. Vad det handlar om är hela beredningsprocessen,
som enligt min uppfattning är klandervärd.
Jag övergår nu till sakfrågan. Det är utomordentligt många som har varit
och som är engagerade i den här debatten. Det är förståeligt, och man skall
respektera det, därför att debatten handlar mycket om engagemang och om
värderingar.
Personligen fick jag mitt partis uppdrag att sitta i Partnerskapsutred-
ningen . Vi arbetade under ganska lång tid, och det var under det utrednings-
arbetet som vi fick ta ställning i den här viktiga frågan.
Jag vill litet grand motivera varför jag tog ställning som jag gjorde i Part-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
4 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
50
nerskapsutredningen och likaså nu i anslutning till ärendets behandling i
kammaren.
Mitt motiv är helt enkelt att jag anser, utifrån den moderata grundvärde-
ring som jag har, att äktenskapet är unikt. Äktenskapet är en av samhällets
viktigaste grundstenar. I detta finns en mycket grundläggande värdering. Jag
tycker att det finns anledning att klart markera detta i debatten, därför att
den frågan kommer att vara en ganska viktig del när det gäller hur olika män-
niskor för diskussionen ute i samhället, utanför denna kammare.
Det är ändå så, fru talman, att relationen mellan man och kvinna är unik.
Det är enbart inom ramen för dessa relationer som barnen föds, och det är
barnen som är grunden för samhällets fortbestånd. Det är detta som är det
unika när det gäller äktenskapslagstiftningen och de relationer som regleras
inom ramen för denna lagstiftning. Motivet för det lagstadgade skyddet för
familjeinstitutionen är ju detta - det är detta som är grunden. Det är givetvis
samhällets skyldighet att värna om denna lagstiftning, dels utifrån äkten-
skapslagstiftningen, dels utifrån föräldraansvaret.
Detta faktum innebär inte att vi inte skall erkänna olikheter. Människor
är olika, har olika behov och olika önskemål.
När vi i utredningen sade nej till införande av registrerat partnerskap och
i dag tillstyrker den reservation som är fogad till lagutskottets betänkande,
innebär detta inte någon diskriminering av andra samlevnadsformer, av ho-
mosexuella eller av kärlek och känslor, såsom man tidigare har försökt göra
gällande från talarstolen. Vad det handlar om är att se på vilken grund man
bygger en lagstiftning och vilka motiven för lagstiftningen som sådan är.
Jag tror att vi måste vara överens om att vi aldrig kan lagstifta fram vare
sig känslor, kärlek eller omtanke. Det ligger inom ramen för vars och ens
ansvar, det personliga ansvaret. Man skall givetvis, som någon talare tidigare
sade, vara den man är - man har rätt att vara sig själv.
Det är samma sak när det gäller människors lika värde. Det beror inte
heller på den enstaka särlagstiftningen, utan människors lika värde är för-
ankrat i det faktum att vi är människor och också i det faktum att vi som
människor är olika i rätt många avseenden.
Jag menar också att det när det gäller frågan om en äktenskapsliknande
lag för homosexuella finns anledning att se till vilka förväntningar en sådan
lagstiftning föder. Vi vet redan att både RFSL och RFSU ser detta som första
steget till adoption, insemination och gemensamt föräldraskap. Jag respek-
terar deras syn på detta. De arbetar utifrån den uppfattningen. Men då är
frågan: Hur ser majoriteten på de förväntningar som man skapar genom
denna lag samtidigt som man i betänkandet säger nej till detta? Det gör man
visserligen på ganska märkliga grunder: Man säger att det i dag inte är veten-
skapligt bevisat. Man bygger alltså sitt nejsägande på vetenskaplig doku-
mentation. Men det måste ju också finnas värderingar med i ett sådant sam-
manhang, fru talman.
När vi stiftar lagar måste vi alltid ställa oss frågan: Varför stiftar vi lagarna?
När det gäller äktenskapslagstiftningen är ju motivet väldigt klart, som jag
tidigare har sagt.
När vi stiftar lagar måste vi också ha klart för oss effekten av lagstift-
ningen. Lagrådet har pekat på en rad oklara effekter av en lag inom ramen
för partnerskapsförslaget. Vi hade egentligen samma problem i Partner-
skapskommittén. Det går inte att säga att de som omfattas av lagen får ta
sitt eget ansvar. Vi måste när vi stiftar lag också vara beredda att se vilka
effekter och vilka problem en lagstiftning kan få. Jag tänker då t.ex. på det
internationella området.
Till sist, fru talman, vill jag ta upp frågan om en lagstiftning baserad på
hushållsgemenskap. Förslaget om en utredning om det är inte trams, Elisa-
beth Persson. När vi reservanter diskuterade den frågan i partnerskapsutred-
ningen gjorde vi det utifrån mycket seriösa överväganden. Det fanns också
med i direktiven till utredningen.
Det finns människor som har en hushållsgemenskap som inte är grundad
på sexuell läggning utan på andra viktiga grundvärderingar och relationer.
Vad det handlar om när det gäller en översyn av dessa människors livssitua-
tion är framför allt deras sociala trygghet. Vi vet att det där har uppstått pro-
blem i ganska många sammanhang. Vi vet inte hur många det gäller. De är
inte heller någon stark påtryckargrupp. Men vi vet att problemen finns. Det
framgick av utredningsdirektiven.
Vi reservanter i utredningen har följt upp detta och vill att frågan skall
utredas. Nu har också utskottet kommit fram till att man skall utreda frågan
om hushållsgemenskap även i andra sammanhang. Då menar jag att man
inte nu skall fatta ett beslut om en särskild lag om partnerskap för homosexu-
ella. En sådan trygghetslagstiftning skall omfatta de människor som varak-
tigt har hushållsgemenskap, men den skall inte grundas på sexuell läggning.
Den skall vara baserad på de behov som finns i samband med att man varak-
tigt delar hushåll.
Fru talman! Med detta ber jag att få yrka avslag på utskottets hemställan
och bifall till reservationen.
I detta anförande instämde Sten Svensson (m), Lars Björkman (m), Bengt
Wittbom (m), Margareta Gard (m), Karin Falkmer (m), Birgit Henriksson
(m), Per-Richard Molén (m), Stefan Kihlberg (nyd), Olle Lindström (m),
Bertil Danielsson (m), Ingvar Eriksson (m), Maud Ekendahl (m), Jan-Olof
Franzén (m), Mona Saint Cyr (m), Stig Rindborg (m), Henrik S Järrel (m),
Elisabeth Fleetwood (m), Filip Fridolfsson (m), Birger Hagård (m), Inger
Koch (m), Bo Arvidson (m), Per Stenmarck (m), Lennart Fridén (m), Bertil
Persson (m), Jan Backman (m) och Sonja Rembo (m).
Anf. 62 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Som lekman på det här området vill jag fråga Göte Jonsson
om han menar att hushållsgemenskap innefattar också dem som lever i ett
homosexuellt förhållande. Kan man med en lagstiftning om hushållsgemen-
skap få en registrering också av denna form av partnerskap, låt vara att det
inte blir under det namnet? Är det alltså namnfrågan det handlar om, eller
på vad sätt särbehandlas homosexuella inom ramen för en lagstiftning om
hushållsgemenskap?
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
51
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
52
Anf. 63 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! De tankegångar som vi har haft när det gäller en lagstiftning
om hushållsgemenskap är att den skall grundas på det faktum att man varak-
tigt delar hushåll. Det kan gälla homosexuella, det kan gälla syskon, det kan
gälla goda vänner och det kan gälla andra. Grunden för hushållsgemenska-
pen är således att man varaktigt delar hushåll. Hushållsgemenskapen är inte
baserad på sexuell läggning. Det är skillnaden.
Det är i det sammanhanget inte heller fråga om något registreringsförfa-
rande. Hur man formellt skall gå till väga när det gäller att lösa det praktiskt
är en sak som den kommande utredningen får titta närmare på.
Anf. 64 GEORG ANDERSSON (s) replik:
Fru talman! Det är väl ändå nödvändigt att sådana förhållanden registre-
ras på något sätt! På något sätt måste det väl ske, så att samhället vet vilka
det är som lever i hushållsgemenskap.
Om detta innefattar också homosexuella par - det utgick jag ifrån - inne-
bär det att nej-sidan är beredd att acceptera ett registrerat förhållande mel-
lan homosexuella bara det inte kallas det som det kallas i lagförslaget nu.
Bara det innefattar också andra, som inte åberopar någon homosexuell ge-
menskap i sitt parförhållande, är nej-sidan beredd att acceptera det.
Då är det ju ett sätt att dölja hela frågan, menar jag. Det innebär att man
i smyg accepterar vad partnerskapslagen vill få sanktionerat. Är det inte så
det skall tolkas? Därmed kanske man skulle kunna avdramatisera den fråga
som av en del kritiker har kallats för en ödesfråga för nationen.
Anf. 65 GÖTE JONSSON (m) replik:
Fru talman! Nej, det är inte någon form av smygförändring, Georg An-
dersson. Skillnaden är helt enkelt att det förslag som lagutskottets majoritet
nu har lagt fram är en mycket långtgående lag som gäller ett äktenskapslik-
nande förhållande och som är baserad på sexuell läggning.
Vad jag menar med en lag om hushållsgemenskap är en trygghetslagstift-
ning som är baserad på varaktig hushållsgemenskap. Om homosexuella var-
aktigt delar hushåll omfattas de av denna trygghetslag, precis på samma sätt
som två syskon som varaktigt delar hushåll. Den lagen blir då generell. Men
den kommer givetvis inte att omfatta hela äktenskapslagstiftningens lagre-
gister. Vilka delar av våra trygghetssystem som skall gälla dem som delar
hushållsgemenskap blir en fråga för regeringen och utredningen att titta när-
mare på.
Det är alltså en stor och väsentlig skillnad mellan det förslag som förelig-
ger i dag och ett förslag som är baserat på hushållsgemenskap. Frågan gäller
på vilka grunder vi skall skapa denna trygghetslagstiftning.
Anf. 66 BARBRO WESTERHOLM (fp):
Fru talman! Vi har haft en lång debatt. Jag skall därför försöka göra en
kort variant av mitt anförande.
Om riksdagen i dag säger ja till en partnerskapslag säger man ja till kärlek
och trohet mellan människor, oavsett kön. Det är ett ja till tolerans, och det
är ett nej till diskriminering av den homosexuella kärleken.
Partnerskapslagen är ett led i vår strävan att undanröja den fördömande
inställning till homosexuella som har en lång historia bakom sig och som vi
märker så tydligt ute i samhället i dag.
Socialstyrelsen gav 1990 ett förslag till en partnerskapslag. Detta förslag
bereddes i regeringskansliet, vilket ledde till tillsättandet av Partnerskaps-
kommittén, där jag var ordförande.
Ett direktiv var att vi skulle utvärdera sambolagen för homosexuella. Vi
fann att den sällan användes och att den var okänd av många. Vi skulle över-
väga behovet av ett registrerat partnerskap och om en sådan lag enbart borde
omfatta homosexuella relationer eller om den i stället borde utgå från någon
form av hushållsgemenskap. Av den tidigare debatten framgick det varför
man inte kunde stanna vid att lagen skulle utgå från en hushållsgemenskap;
bl.a. Maj-Lis Lööw talade om det. I det fallet handlar det om en heterogen
grupp vars behov vi inte känner till och som vi av integritetsskäl inte ville
studera närmare. Däremot hade de homosexuella önskemål om ett registre-
rat partnerskap.
Man kan gå vidare och titta på hushållsgemenskapen på ett annat sätt,
men det kommer att bli ganska knepigt.
Utredningens majoritet, bestående av Socialdemokraterna, Vänsterpar-
tiet och Folkpartiet, ansåg att man, i likhet med Danmark och Norge, skulle
införa en lag om partnerskap; det föreslog även Socialstyrelsen. Utgångs-
punkten är ideologisk. Den bygger på tanken om människors lika värde och
likhet inför lagen, att den homosexuella och den heterosexuella kärleken är
likvärdig och att vi skall bejaka och inte förneka kärlek mellan människor.
Kärlek är en viktig drivkraft för vårt samhälle.
Vi anser att det inte ankommer på samhället att ha synpunkter på männi-
skors val av samlevnadsform, så länge någon tredje part inte skadas. Vi skall
underlätta för människor att leva enligt sina egna önskemål; vi skall inte
hindra dem från det. Vi vill tillgodose homosexulla pars önskemål om att få
en värdefull ram för sina relationer och ett sätt att manifestera sin kärlek på.
Vi vill också tillgodose dessa människors behov av ekonomisk och juridisk
trygghet i sina relationer. Med en sådan här lag skulle det också skapas en
ökad medvetenhet om och förståelse och öppenhet för homosexuella relatio-
ner.
Majoriteten sade alltså ja till en lag om partnerskap. När det gällde lag-
stiftningstekniken gjorde vi en mycket omfattande genomgång av äktenska-
pets rättsverkningar. Vi kom fram till att den enda möjliga lagstiftningstekni-
ken var den som Socialstyrelsen hade föreslagit och som man använde i Dan-
mark och Norge. Det rör sig om en kortfattad lag som i huvudsak motsvarar
vad som gäller för äktenskap. Det finns undantag i fråga om adoption, till-
gång till insemination eller annan konstlad befruktning. Vissa gamla special-
lagar som är specifikt skrivna för män och kvinnor är också undantagna.
Dessa lagar håller dessutom på att utrangeras ur vår lagstiftning. Ett annat
undantag avser den internationella giltigheten. Den frågan har vi redan dis-
kuterat.
Detta beslut är mycket viktigt av flera skäl. Det handlar om grunderna för
vårt samhälle, nämligen om tolerans och kärlek mellan människor. För oss
liberaler är toleransen en av de viktigaste grundprinciperna. Den har vuxit
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
53
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
54
fram ur respekten för varje människas rätt att hävda en avvikande mening.
Men ett liberalt förhållningssätt går längre än att endast acceptera andra
uppfattningar än den som man själv omfattar. Det är som engelsmannen Pe-
ter Nicholson skriver i sin essä om tolerans som ett moraliskt ideal. Han skri-
ver att tolerans är förmågan att avstå från att utöva makt över andras åsikter
fastän de skiljer sig från ens egen moraluppfattning.
En del kristna har haft invändningar mot en partnerskapslag, men det
finns andra kristna som gör en annan tolkning av Bibeln utifrån evangelier-
nas kärleksbudskap. Det har varnats för att en partnerskapslag skulle vara
ett hot mot äktenskapet. Men samhällets signaler visar ju på det motsatta.
Med en partnerskapslag understöds fasta relationer mellan vuxna männi-
skor.
Fru talman! Det finns många missuppfattningar om vad homosexuell kär-
lek är. Det vittnar den brevskörd som jag har fått sedan 1991 om. Breven
visar att man tror att homosexualitet enbart handlar om sexuella handlingar.
Man tror inte att det i en homosexuell relation finns samma mått av vänskap,
omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek, lust och närhet som i den heterosexuella
relationen.
Partnerskapslagen kommer att bidra till en ökad förståelse för vad homo-
sexualitet är. Den är en bekräftelse på att all kärlek är lika mycket värd, oav-
sett om den riktar sig till någon av samma eller motsatt kön.
Jag skulle vilja citera ett stycke ur pastor primarius Ludvig Jönssons predi-
kan i Storkyrkan under den homosexuella frigörelseveckan i augusti 1981.
Den handlar om kärleken och dess komplicerade väsen. Jag nöjer mig med
att rekommendera er att läsa s. 41-44 i hans bok Kärlekens manifest.
Att säga ja till partnerskapslagen är att bejaka det finaste som finns: kärle-
ken mellan människor. Kärlek är en bristvara i dagens samhälle. Den skall
vi vara rädda om. Detta var något som Kent Carlsson också värnade om. Jag
beklagar att han inte kunde få uppleva den här dagen.
Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan och avslag på reserva-
tionen. Jag kommer inte att ta repliker på Stefan Kihlberg.
(Applåder)
Anf. 67 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Fru talman! Barbro Westerholm har varit drivkraft nummer ett på detta
område. Det kan man nog säga utan att överdriva. Hon driver ärendet
framåt till varje pris.
Jag har en fråga till Barbro Westerholm: Vad innebär folklig förankring
för Barbro Westerholm när det gäller lagstiftning?
Vi rör oss nu kring ett område som gäller den privaträttsliga lagstiftningen.
Om denna lagstiftning kommer till stånd kommer den att beröra enskilda
människor väldigt djupt. En sådan här lagstiftning brukar vi vilja ha en bred
folklig förankring kring.
I Partnerskapskommittén blev det minsta möjliga majoritet för Barbro
Westerholms linje. I lagutskottet blev sifforna 8-7 för denna lagstiftning.
Vad vi reservanter i dag begär av riksdagen är att man skall söka en bredare
folklig förankring utanför riksdagen. Min fråga är endast en: Vad betyder
folklig förankring för Barbro Westerholm?
Anf. 68 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Fru talman! Folkpartiet liberalerna har alltid stått upp för minoriteter, det
glömda Sverige och flyktingar. Vi har hävdat minoriteters rätt att bli rättvist
behandlade i detta samhälle. Det är drivkraften också när det gäller den här
lagstiftningen. Om vi skulle vänta på en bred förankring skulle vi få vänta
för länge. Jag är stolt över att tillhöra ett parti som har den här ideologin.
Mitt engagemang bottnar i vad jag fick veta om de homosexuellas situa-
tion när jag kom som chef till Socialstyrelsen 1979.
Anf. 69 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Fru talman! Reservanternas förslag och modell kan innebära att vi får en
större folklig förankring. Det behöver uppenbarligen inte bli sämre för mi-
noriteten i fråga. Men det ges en möjlighet att även få med de breda grup-
perna i sammanhanget. Är det principiellt viktigare att slå vakt om vissa
grupper än om andra?
Anf. 70 BARBRO WESTERHOLM (fp) replik:
Fru talman! Den grupp som Holger Gustafsson avser är mycket hetero-
gen. Såvitt vi kan förstå handlar det t.ex. om arbetskamrater, studerande och
andra människor som av olika skäl bor tillsammans och som vill ta olika an-
svar för varandras liv, leverne, bohag osv. Den lagstiftning som det talades
om i utredningen blir för grund för att kunna tillgodose de behov som part-
nerskapslagen tillfredsställer.
Anf. 71 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Fru talman! Barbro Westerholm gjorde en mycket vacker deklaration till
kärleken och toleransen. Jag har inte en enda invändning mot den vackra
verbala deklarationen. Så långt är vi fullkomligt överens. Jag instämmer till
fullo.
Är Barbro Westerholms kärlek och tolerans obegränsad? Det är inte min -
just därför att jag värnar om kärlek och tolerans. Jag inser att man måste ha
ett normsystem och att man måste sätta upp gränser. I annat fall blir det inte
kärlek och tolerans. Barbro Westerholm vet lika väl som jag att civilisatio-
nen och kulturen är ett mycket tunt skal över ganska otrevliga krafter. Även
om jag i grunden har en mycket positiv människosyn inser jag att det krävs
mycket lagstiftning och många normsystem för att värna kärlek och tolerans.
Allt det som Barbro Westerholm säger går att tillämpa på kärlek även i
andra relationer. Varför gäller det endast parrelationer? Vad har Barbro
Westerholm emot adoption och insemination i homosexuella parförhållan-
den? Vad är det för fel på det?
Jag vet att jag inte kommer att få något svar. Barbro Westerholm deklare-
rade avslutningsvis att hon inte förmår leva upp till det hon säger, nämligen
kärlek, tolerans, respekt för andra människor och för att andra människor
faktiskt har andra värderingar. Hon väljer det billiga knepet. Barbro Wester-
holm sjönk mycket i min aktning genom den utsagan. Jag har haft stor re-
spekt för henne tidigare och upplevt henne som parhäst i samband med to-
bakslagstiftningen. Jag har upplevt henne som en mycket klok och omdö-
mesgill kvinna tillika chef för gamla Medicinalstyrelsen. Den kommentar
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
55
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
56
hon lämnade talarstolen med sänkte henne i mina och troligen också i många
andras ögon.
Att säga vackra ord är lätt. Det klarar vem som helst. Men trovärdigheten
kräver att man i handling åtminstone visar en vilja att leva upp till de vackra
ord man deklarerar. I annat fall är man inte trovärdig. Enkelt sammanfattat:
Det goda föredömet är trovärdigt, men verbala luftmaränger åstadkommer
ingenting.
Anf. 72 CHRISTINA LINDERHOLM (c):
Fru talman! Mycket har redan sagts under dagens debatt. Argumenten/ör
en partnerskapslag har varit många och tydliga. Jag vill gärna instämma i vad
flera talare har sagt, bl.a. Elisabeth Persson, Maj-Lis Lööw, Karin Pilsäter,
Ingela Mårtensson och Barbro Westerholm. Argumenten mot har förts med,
vid första åhörandet av flertalet talare, kritik mot förfaringssättet och den
formella hanteringen. Men det finns en underton av något annat. Det skulle
varit bra om detta lyfts upp i ljuset.
Fru talman! Jag skall inte upprepa vad som sagts. Jag vill betona det som
för mig varit vägledande vid mitt personliga ställningstagande. Det är inte
något argument som är plötsligt uppflammande och som jag har hört under
dagen. Mitt ställningstagande baserar sig på ett noga och ansvarsfullt övervä-
gande. Det är viktigt att man överväger noga. I det fallet håller jag helt med
Holger Gustafsson. Det här är ett djupt moraliskt ställningstagande.
Det främsta skälet för mig är att riksdagen har ett lagstiftande ansvar som
skall tas på allvar, och i det ansvaret ligger att undanröja diskriminerande
lagstiftning och ha respekt för alla människors lika värde. Det har betydelse
både faktiskt och symboliskt.
Folkhälsorådet skrev i november 1993 till Socialdepartementet angående
diskriminering av homosexuella: ”Det förekommer fortfarande i samhället
en dold, ibland omedveten, men inte desto mindre oacceptabel diskrimine-
ring av homosexuella. Om diskriminering av homosexuella ska kunna un-
danröjas är det nödvändigt att samhället bidrar till att negativa attityder och
felaktiga begreppsbildningar motverkas.”
I ett annat yttrande från Folkhälsoinstitutet skriver man: ”En lag om part-
nerskap skulle undanröja ett flertal kvarvarande och för homosexuella dis-
kriminerande lagar, förordningar och myndighetsregler. Homosexuella har
t.ex. inte efterlevnadsskydd eller arvsrätt när den ena parten i förhållandet
dör. Det är i dag omöjligt för homosexuella att få gemensamt bostadsbi-
drag.” Det sades även annat i det yttrandet, men jag nöjer mig med det här
exemplet.
De här två citaten är för mig grunden till att jag står bakom förslaget till
partnerskapslag.
Jag hade ett antal frågor som jag skulle vilja ställa till dem som har reserve-
rat sig i betänkandet. Med hänsyn till kammaren, den långa tid debatten har
pågått och det antal talare som fortfarande står på talarlistan, avstår jag från
det.
Till ledamöterna från kds, som betonar och kritiserar den formella hante-
ringen, vill jag ändå ställa en fråga. Varför har ni, med er omsorg om forma-
lia och Lagrådets synpunkter, arbetat aktivt i konstitutionsutskottet för en
snabb förändring av lagstiftningen, t.o.m. av grundlagar, när det gäller barn-
pornografi? Vad är konsekvensen? Jag vill betona att jag är för att riksdagen
tar ställning för barnen och vidtar de nödvändiga lagändringarna på detta
område. Det kommer vi att diskutera om ett par dagar. Men kds har block-
erat regeringens möjlighet att lägga fram en proposition om ökat skydd för
barnen vad gäller barnpornografi och låtit konstitutionsutskottet ta över lag-
stiftningsarbetet. Samtidigt kritiserar ni att lagutskottet har fått göra lagstift-
ningsarbetet när det gäller partnerskapslagen. Vad är konsekvensen och vad
är det för skillnad? Jag skulle vilja ha svar på den frågan.
Fru talman! Låt oss skicka rätt signaler, låt oss ta vårt ansvar mot diskrimi-
nering varhelst och mot vilka den än uppträder, och låt oss göra det möjligt
för människor att bekräfta sin gemenskap, kärlek och sitt förtroende för var-
andra och inte blanda ihop korten med ord som smittoeffekt, adoption m.m.
som inte är relevanta för just detta betänkande. Det handlar om möjligheten
att registrera sitt partnerskap, varken mer eller mindre. Jag yrkar bifall till
utskottets hemställan.
I detta anförande instämde tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c).
Anf. 73 CHATRINE PÅLSSON (kds):
Fru talman! Det är nu sju år sedan riksdagen behandlade frågan om en
speciell lag för homosexuella sambor. I samband med det passade det dåva-
rande Vänsterpartiet kommunisterna på att framföra krav på en mera omfat-
tande lag, som i familjerättslagstiftningen helt skulle jämställa hetero- och
homosexuella.
Övriga partier var dock eniga om följande skrivning i lagutskottets betän-
kande, som senare antogs av riksdagen: ”Utskottet kan dock inte ställa sig
bakom förslaget i motionerna” - de motioner där man ville ha likalydande
lagstiftning för hetero- och homosexuella - ”att den familjerättsliga lagstift-
ningen i sin helhet skall bli tillämplig på homosexuella par och att dessa där-
med skall få möjlighet att bl.a. gifta sig och adoptera barn.
Som framhålls i propositionen är värderingarna om äktenskapet som en
institution för en man och en kvinna så grundmurade i samhället att det inte
är möjligt att införa bestämmelser som ger två personer av samma kön rätt
att ingå äktenskap med varandra. En sådan lagstiftning skulle stå i strid med
den allmänna uppfattningen inom ett centralt livsområde.”
Socialdemokrater, folkpartister, moderater och centerpartister ställde sig
alltså bakom detta uttalande. Det som för bara några få år sedan samlade en
kompakt majoritet i riksdagen bedöms av vissa debattörer i dag som något
helt främmande och felaktigt.
Jag har självfallet respekt för människor som i den här frågan har ändrat
uppfattning. Samtidigt begär jag respekt för den ståndpunkt jag själv och
mitt parti företräder, även om andra inte delar den.
Fru talman! Inför dagens beslut kan det vara nödvändigt att fråga sig vad
som fått vissa partier att så fullständigt ändra ståndpunkt. Är det så att en
lag om ett registrerat partnerskap inte längre står i strid med den allmänna
uppfattningen inom ett centralt livsområde? Har de grundmurade värdering-
arna om äktenskapet som institution rämnat? Jag tror inte det.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
57
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
58
Av alla världens länder är det bara två som har infört partnerskap för ho-
mosexuella. Det bevisar väl om något att det är en grundmurad inställning
att äktenskapet tillhör man och kvinna.
Till frågan om registrerat partnerskap hör också det faktum att man inte
kan stifta lagar utan att det har en normativ effekt på samhället och det upp-
växande släktet. Äktenskapet mellan man och kvinna är en av samhällets
mest betydelsefulla ordningar. Det är nödvändigt för att bygga upp stabila
familjer och för att ge individer deras viktigaste sociala skyddsnät och grund-
läggande sociala gemenskap. Äktenskapet har en särställning som samlev-
nadsform framför andra. Det är den samlevnadsform som uppges vara den
bästa för barnen.
Vi kan fatta många beslut här i riksdagen. Men på samma sätt som vi inte
har några befogenheter eller någon kompetens att bedöma kärleken, ömhe-
ten, sexualiteten i ett äktenskap mellan man och kvinna har vi riksdagsleda-
möter ingen kompetens att värdera och ta ställning till känslor i ett homo-
sexuellt förhållande. Att införa en lag om registrerat partnerskap för att jäm-
ställa kärlek homosexuella emellan med kärlek mellan heterosexuella är där-
med ett tankefel.
Fru talman! Alla människor, oavsett ras, kön, politisk åskådning eller
sexuell läggning, är lika mycket värda och har samma rättigheter och skyldig-
heter i samhället. Det råder fortfarande fördomar om homosexuella, men
detta måste vi bekämpa med andra metoder. Att sprida kunskap är en viktig
metod. Vi måste med all kraft motverka all diskriminering. Men när det gäl-
ler värderingar om homosexuella är problemet komplext. Det är en mycket
grov förenkling att säga att en lag om ett registrerat partnerskap skulle kunna
lösa diskrimineringsproblemen. Vore det lagar som var lösningen, vore det
enkelt för vi har redan lagar mot diskriminering och en sambolag för homo-
sexuella. Då borde saken redan vara ordnad.
I krav på registrerat partnerskap framförs det som om en rättighet förväg-
rades de homosexuella om de inte får gifta sig - därav uppfattningen att de
homosexuella diskrimineras. Vad som kan anses vara rättigheter är emeller-
tid en definitionsfråga. Statens förmåner till dess medborgare uppfattas ofta
efter ett tag som rättigheter. De mänskliga rättigheter som dock anses gälla
oavsett land och tid är de som Sverige skrivit under i Europakonventionen.
Enligt artikel 12 i Europakonventionen har giftasvuxna män och kvinnor rätt
att ingå äktenskap och bilda familj i enlighet med de inhemska lagar som
reglerar utövandet av denna rättighet.
Äktenskapet sanktioneras för barnens skull. Det registrerade partnerska-
pet måste således sanktioneras av någon annan orsak. Vi ser ingen anledning
till att en samlevnadsforms förmåner överförs till en annan när huvudanled-
ningen till förmåner saknas. Det registrerade partnerskapet kan visserligen
komma att tas som intäkt för homosexuella att skaffa barn. Men när barn är
inblandade måste man tänka på barnets bästa. Det är ingen rättighet att ha
barn. Däremot har barn rätt att ha två föräldrar, en mamma och en pappa.
Det finns ingen anledning att stödja en samlevnadsform som från början för-
utsätter att barnet inte får växa upp med båda sina föräldrar.
Det är på fel grunder som ett registrerat partnerskap föreslås. En rättslig
trygghet kan fås utan att själva äktenskapet som konstellation kopieras. Det
kan finnas andra långvariga gemenskaper än just vissa homosexuella som
efterfrågar en juridisk trygghet.
Jag har i Partnerskapskommittén tillsammans med företrädare för Mode-
raterna, Centerpartiet och Ny demokrati reserverat mig av just denna anled-
ning. Vi anser att man bör utreda om det finns ett behov av förstärkt trygghet
för människor som stadigvarande delar hushåll. Det kan gälla syskon som
bott tillsammans under lång tid, homosexuella eller andra stadigvarande
hushållsgemenskaper som baseras på långvarig vänskap. I många fall har
oförutsedda händelser som hastigt dödsfall skapat stora problem för den ef-
terlevande i en sådan hushållsgemenskap. En översyn av förhållandena för
den grupp människor som delar hushållsgemenskap skall omfatta såväl soci-
allagstiftningen och förmånstagarbegreppet i försäkringssammanhang som
annan berörd lag.
Fru talman! Det är än en gång angeläget för mig att entydigt slå fast alla
människors lika värde. Men i det ligger också ett klart accepterande av män-
niskors olikheter. Det är enligt min uppfattning varken möjligt eller önskvärt
att försöka skyla över olikheten genom otydlig likformighet i viss lagstift-
ning. Jag vill vädja till kammarens ledamöter att på nytt besinna sig i denna
utomordentligt viktiga fråga.
Jag yrkar bifall till reservationen under mom. 1.
I detta anförande instämde Fanny Rizell, Roland Lében, Kjell Eldensjö,
Holger Gustafsson, Ulf Björklund, Tuve Skånberg, Ingrid Näslund, Harry
Staaf, Liisa Rulander, Margareta Viklund, Kenneth Lantz och Märtha Går-
destig (alla kds).
Anf. 74 BERTIL MÅBRINK (v):
Fru talman! Jag vill bara säga något i all korthet i denna fråga som har
skapat så mycket oförsonlighet, som i första hand extrema religiösa samfund
och enskilda religiösa extremer bär ansvaret för.
Förra året anordnade pingstförsamlingar m.fl. samfund en hatorgie på
Brotorget i Bollnäs mot de homosexuella och deras rätt att registrera sitt
partnerskap och därmed mot erkännande av de homosexuellas rätt till sin
kärlek. Jag skäms över att just de som predikar kärleks- och solidaritetsbud-
skapet är de som med hat, hotelser och lögner förnekar tusen och åter tusen
människor i vårt land rätten till sin kärlek.
Självfallet säger dessa mörkrets profeter att även de homsexuella skall ha
rätt till sin kärlek, men de skall inte tillerkännas rätten att få leva öppet i vårt
samhälle. De homosexuella skall inte tillerkännas rätten att få registrera sin
kärlek, sitt partnerskap och på så sätt kunna få känna att de nu äntligen vågar
leva öppet med den som de älskar, med den som de har älskat i kanske 10,
15 och 20 år, men som de inte har vågat att visa öppet. Så långt sträcker sig
inte kärleksbudskapet och solidariteten.
Visst har vårt land kommit långt när det gäller respekten för att kärlek
existerar också mellan man och man, mellan kvinna och kvinna. På den tiden
då jag växte upp fick man veta att homosexualitet var något förskräckligt.
Det var psykiskt mycket sjuka personer som ägnade sig åt sådant. Vilken
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
59
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
60
skada man åsamkade alla dem som hade känslor från man till man, från
kvinna till kvinna!
Jag har många gånger tänkt på dessa unga män och kvinnor som utsattes
för denna fruktansvärda sanning. Hur många tusen och åter tusen isolera-
des, berövades sin rätt att visa kärlek på grund av ett samhälles fullständiga
avsaknad av neutralitet när det gällde olika samlevnadsformer? Nu känner
jag igen situationen. Nu är åter dessa kärlekslösa fanatiker i farten. Men har
ni tänkt på hur mycken skada, hur mycken rädsla, hur mycken självförne-
kelse som ni återigen tvingar fram? Har ni tänkt på hur många i er egen när-
maste omgivning som ni tvingar att förneka sina egna äkta känslor och sin
äkta kärlek? Ni värjer er och förnekar att ni har fördomar. Men, säger ni,
ett registrerat partnerskap är ett erkännande av en samlevnadsform som kan
locka många att tro att samhället jämställer homosexualitet med hetero-
sexualitet. Det är just den argumenteringen som avslöjar hur ni dömer ut
människors rätt till sin kärlek.
Redan nu har konsekvenser av mörkrets profeters propaganda visat sig.
En icke okänd kds-politiker i Kristianstad, Egon Brodin, gick ut i Kristian-
stadsbladet den 1 juni i år och skrev bl.a. följande: Tänker du som riksdags-
man att bli en lögnernas, dödens och pedofilernas företrädare? Tänker du
bli en lagstiftningens och familjernas dödgrävare? Vågar du säga nej och inte
bara fegt avstå från att rösta på ett lagförslag som förklarar själva grunden
till samhällets fortbestånd som oväsentlig?
Jag har inte hört någon kds-politiker i den här församlingen som har tagit
avstånd från dylik smörja, lögner och hemskheter. Det vore klädsamt om
någon kunde göra det.
Fru talman! Tiden är knapp. Jag vill avslutningsvis citera ur en fin artikel
som har skrivits av Helene Odenljung i tidningen Nu från den 2 juni. Arti-
keln har rubriken ”Ja till kärleken!”.
”Visst är det fantastiskt när två människor möts och blir förälskade!
Denna oerhörda känsla av kärlek, att få ge och ta, få känna sig bekräftad.
Och när man träffar den rätte, blir träffad av blixten eller då magin uppstår
och man känner: Detta är för alltid, jag älskar och är älskad!”
Och vidare:
”Varför är det så svårt att se kärlek som kärlek? Varför blir vissa männi-
skor rädda för, och rent av äcklade av, att två människor älskar varandra?
Kärleken mellan Eva och Hans är vacker. Men kärlek mellan Kajsa och
Stina är det inte.”
Det är detta som den här frågan handlar om i dag, och det är därför som
det är så viktigt att rösta ja till förslaget i detta betänkande om partnerskaps-
lag.
Anf. 75 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag vill först säga att jag tycker att det är litet olyckligt att
Bertil Måbrink går ut så hårt och utdömer all form av information. Det vore
klädsamt om han gjorde en litet mer saklig analys.
Sedan vill jag säga att jag som kristdemokrat naturligtvis tar avstånd från
det sättet att uttrycka sig som man gjorde i Kristianstadsbladet. Det gör jag
här och nu.
Anf. 76 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Fru talman! Bertil Måbrink använder sig av en känd taktik. Förutom att
han redogör för sin egen uppfattning i denna fråga målar han upp en skräck-
bild som han tillvitar många av oss övriga i kammaren. Sedan angriper han
den bilden som om vi skulle stå bakom denna mörka bild.
Jag önskar att kammaren helt lämnar detta åt sidan och ägnar sig helt åt
det som finns på bordet, nämligen reservationen som har avgetts på formella
grunder. Det finns olika reservanter med olika uppfattningar, från dem som
inte vill ha något registrerat partnerskap till dem som vill ha ett partnerskap
men med ett förändrat och utvecklat innehåll och med en bättre kvalitet.
Det är den frågan som kammaren diskuterar och skall fatta beslut om. Det
vore klädsamt om vi i stället kunde ägna oss åt den diskussionen.
Anf. 77 MARGARETA WINBERG (s):
Fru talman! Mitt politiska engagemang har en mycket personlig upprin-
nelse. Min pappa fick inte den vård som han behövde på 60-talet. Han var
för gammal. Han var 56 år och ansågs alltför litet lönsam för samhället. Han
var arbetare och arbetade på en sågverksindustri. Han dog. Då insåg jag att
det svenska samhället värderade människor olika, och då såg jag kopplingen
mellan det personliga och det politiska.
Jag såg att min personliga upplevelse ägde allmän giltighet, att det lika
människovärdet långt ifrån var allmänt accepterat. Då engagerade jag mig
politiskt.
I dag har vi chansen att göra oss av med en börda som har satt människors
lika värde ur spel. Vi kan bejaka alla människors rätt till kärlek. Vi kan visa
att vi, oavsett om vi är hetero- eller homosexuella, har lika värde, samma
rättigheter och skyldigheter och samma rätt att få vår kärlek bekräftad. De
homosexuella har samma rätt att få sin kärlek legitimerad genom det part-
nerskap som vi nu skall ta ställning till. Vi har samma skyldighet att inte såra
eller göra någon annan illa.
Ett positivt beslut i dag drabbar ingen. Men det möjliggör för några som
i dag är diskriminerade att få sin juridiska rätt att registrera sitt förhållande
och därmed erhålla samma trygghet som övriga i det svenska samhället.
Fru talman! Flera talare i debatten har fått det att låta som om vi nu tar
ställning - ja eller nej - till något slags teknik, till något formellt. Men detta
är fel.
I Partnerskapskommittén, i vilken jag ingick, var majoriteten mycket klar
över att det är ett djupt ideologiskt ställningstagande som vi står inför. Om
man anser att all kärlek är likvärdig, om man vill ta till vara denna kärlek
som en riktig, viktig och positiv kraft, då bejakar man - inte förhindrar - att
människor får leva i enlighet med sina egna önskemål och sin personlighets-
inriktning, allt under förutsättning att detta inte skadar andra. Så skrev vi i
majoriteten i Partnerskapskommitténs betänkande. Det handlar om frihet
under ansvar.
Fru talman! Det finns de som hävdar att homosexualitet och den före-
slagna lagstiftningen skulle strida mot kristna värderingar. Hur är det då? Jo,
på några ställen i Gamla testamentet uttrycks en negativ syn på homosexuali-
tet. Detta görs parallellt med krav på att t.ex. otrogna hustrur skall stenas
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
61
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
och att i krig besegrade folk skall göras till slavar. Men ingenstans har Kristus
i evangelierna på minsta sätt berört frågan. Från kristen ståndpunkt är man
då hänvisad till kärleksbudskapet och evangeliernas allmänna anda. Kär-
leksfullhet i relationer och kärleken till vår nästa måste bestämma vår håll-
ning. Partnerskapslagen är helt i överensstämmelse med denna kristna syn.
Fru talman! Tiden är nu mogen att ge homosexuella samlevande en med
heterosexuella samlevande likvärdig rättslig status. Vi skall inte enbart göra
det för de homosexuellas skull utan lika mycket för alla svenska medborga-
res skull.
Kärlek är en viktig drivkraft, personligt och samhälleligt. Negativ särbe-
handling, där människor värderas på olika sätt, är oförenligt med ett demo-
kratisk samhälle. Vi säger ja och utvecklar därmed människan, samhället
och demokratin.
Jag yrkar härmed bifall till utskottsmajoritetens hemställan och avslag på
reservationen.
I detta anförande instämde Maj Britt Theorin (s).
Anf. 78 FREDRIK REINFELDT (m):
Fru talman! Det är en lång process med många funderingar som leder fram
till att en riksdagsledamot landar på en annan linje än partilinjen. I partner-
skapsfrågan har jag, efter att ha rannsakat mitt samvete, funnit att det blir
nödvändigt för mig att göra en sådan avvikelse i dag. Det har inte varit ett
enkelt beslut att fatta. Jag har också lyssnat till mina partikamraters invänd-
ningar.
Det finns en rädsla för att dagens beslut skall markera starten på ett nytt
sätt att stifta lag i denna kammare, att vi riskerar få illa genomtänkta lagar
utan föregående debatt.
Det finns en rädsla för att heterosexuella kärnfamiljers särställning skall
urholkas ytterligare i tider när redan många av de traditionella familjeban-
den löses upp, när barnen får växa upp i miljöer där de vuxna synes ha svårt
att få tid över för barnen och deras behov.
Det finns en rädsla för att debatten skall gå vidare, att kraven omgående
skall ställas på kyrkliga äktenskap och rätt för homosexuella att få adoptera
barn.
Jag delar mycket av denna oro. Jag vänder mig också mot sättet att stifta
lag. Samtidigt tvingas jag konstatera - eftersom jag vill se sittande regering
bli omvald - att vissa partiers svårigheter i denna kammare med denna lag-
stiftning verkar så grundläggande att det inte skulle kunna gå att få fram en
partnerskapsproposition med mindre än att en socialdemokratisk regering
återkom. Det tycker jag vore mycket olyckligt.
Jag delar oron för kärnfamiljernas sönderfall. Men jag tror att orsakerna
till detta kan spåras i en växande brist på heterosexuell kärlek och inbördes
respekt snarare än i förekomsten av homosexuell kärlek.
Oavsett dagens beslut är jag övertygad om att debatten kommer att gå
vidare och att kraven på äktenskap och adoption kommer att resas. I det
ungdomsförbund som jag leder pågår redan denna diskussion. Vi skall aldrig
62
vara rädda för debatt. Har vi en avvikande uppfattning, får vi helt enkelt se
till att ha de bästa argumenten. Så fungerar demokratin.
För mig innebär frågan om adoption en gränslinje. Med barn med i diskus-
sionen träder en tredje parts rätt in. Denna tredje part, det lilla barnet, kan
inte tillfrågas om vad hon tycker. Respekten för barnet gör att jag avvisar
adoptionstanken.
I synen på äktenskap tillhör jag dem inom mitt parti som mycket aktivt
drivit kravet på att kyrkan skall skiljas från staten. Detta skulle innebära att
kyrkan ges rätten att besluta över sina egna angelägenheter. Det skulle alltså
bli upp till kyrkan att avgöra om den vill viga homosexuella eller inte.
Kvar står frågan om partnerskapet och dagens beslut. För mig handlar
partnerskapet inte bara om att juridiskt förenkla för landets homosexuella,
som tycker att det känns fel eller kränkande att ingå civilrättsliga avtal. För
mig handlar det om en vilja att förstärka banden i de sexuella parförhållan-
dena.
Kärleken är den kanske mest intensiva av mänskliga känslor. Den har en
styrka som överträffar allt annat, men den kan också vara flyktig. Den trött-
nar, den kroknar och den lägger sig att vila. För många, framför allt i min
generation, tas första tendens till avmattning till intäkt för att lämna parför-
hållandet. Detta händer i de sexuella parförhållandena, till skillnad från
släktskapet, som man aldrig kan fly ifrån. Man kan visserligen sakna vänska-
pen, men den kan aldrig efterlikna den kärlek som den sexuella samvaron
skapar. Sexuell gemenskap har därför en särställning.
Som bekant styrs inte kärleken av riksdagsbeslut, vilket vi kanske skall
vara glada för. Jag tror dock att vi ibland kan skapa förutsättningar för att
ge kärleken en andra chans för att partner skall kunna ta sig förbi de svåra
dagarna som alltid kommer. Den möjligheten växer i ett förhållande som
inte bara är parternas gemenskap utan också stärks av vänskapskretsens och
arbetskamraternas syn på oss som tillhörande en särskild. Där spelar det
ingen roll om denna särskilda är en person av vårt eget kön eller en person
av det andra könet. Vårt behov av att erkännas och uppmärksammas för vad
vi är upplevs i detta fall lika starkt och har samma värde oavsett vilken sexu-
ell läggning vi har.
De ringar som jag och de flesta av oss i denna kammare bär är inget kom-
ihåg-snöre för att vi, när kvällen kommer, skall minnas att vi har en partner
som väntar på oss. Det är en signal till omvärlden om att vi tillhör någon
särskild. För mig handlar partnerskapet om detta. I en värld där mycket av
impulserna och trenderna handlar om att byta snabbt och ofta, och där ris-
kerna med snabba byten torde vara uppenbara för alla, skall vi slå vakt om
de krafter som kan motverka dessa trender.
Vi lever, tack och lov, i en tid när synen på homosexuella har förbättrats,
när det inte längre ses som en sjukdom och när homosexuella inte längre
förföljs eller fängslas i vårt land. Men samtidigt har detta beslut föregåtts av
en debatt och av personliga påtryckningar, telefonledes och brevledes, som
har präglats av intolerans. Man har försökt slå mynt av det faktum att homo-
sexuellas sexuella läggning och beteende inte är representativt för en majori-
tet av befolkningen. För mig som heterosexuell leder detta till ett behov av
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
63
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
att tydligt markera mitt stöd för denna minoritets fulla rätt att leva sina liv i
en atmosfär av acceptans och förståelse.
När jag i dag röstar för partnerskapet är det mitt sätt att markera mitt ställ-
ningstagande mot de många människor där ute som aldrig stannar upp och
försöker att förstå dem som är annorlunda.
(Applåder)
Anf. 79 ELVER JONSSON (fp):
Fru talman! Homosexualitet är ett fenomen, som synes ha levt med det
mänskliga släktet i alla tider. Samhällets reaktion har skiftat kraftigt, och
därför är det angeläget att nå fram till en balanspunkt, där olika intressen
kan få en harmonisk lösning. Hela debatten är emotionellt laddad därför att
frågan är närgången, och det blir lätt fråga om övertoner.
Inte sällan har samhällets makthavare - det gäller såväl profana som reli-
giösa instanser - sett ned på homosexualiteten och fördömt den på ett sätt
som inte är försvarbart. Det finns i vårt samhälle människor med homosexu-
ell läggning som lever i parförhållanden. I vissa avseenden har dessa haft en
särskilt utsatt situation.
Man kan också hävda att människor som varaktigt lever tillsammans utan
att ha ingått äktenskap eller som lever i ett samboförhållande skulle kunna
omfattas av en juridisk och ekonomisk skyddslagstiftning. Utgångspunkten
skulle emellertid vara att lagstiftningen bygger på en faktisk hushållsgemen-
skap och inte på en sexuell identitet.
Fru talman! Jag vill redovisa några iakttagelser när det gäller det parla-
mentariska arbetet. Först måste det konstateras att kommittén har varit
starkt delad. Detta gäller även de politiska partierna och inte minst den all-
männa opinionen. Jag tror att det emotionellt laddade ämnesområdet har
bidragit till att många människor inte har bearbetat frågan och därför har
haft svårt att både intellektuellt och känslomässigt hantera spörsmålet.
För egen del menar jag att det behövs en lagstiftning, som tar sikte på
människor som är stadigvarande sammanboende. I den mån äktenskapliga
lagar skall vara förebild, tar ju dessa sikte på skyddsbehovet för kontrahen-
terna själva men framför allt för eventuella barn. Partnerskapslagen har tagit
ett annat grepp, som i första hand bygger på den sexuella identiteten.
I debatten har uppmärksammats att Folkpartiets landsmöte för flera år se-
dan ställde sig positivt till en utredning om lagstiftning för partnerskap för
homosexuella. Samtidigt avvisade landsmötet bestämt äktenskapet för ho-
mosexuella liksom rätten att adoptera barn. I den statliga utredningen har
man slarvigt glidit förbi och slirar betänkligt i sin argumentation, när man
talar om att adoptionsfrågan får hanteras i särskild ordning. Inte heller i lag-
utskottets betänkande är man särskilt tydlig på den punkten.
Äktenskapet mellan man och kvinna är en samlevnadsform som är unik.
Ingen annan samlevnadsform kan jämställas med äktenskapet. Men det in-
nebär inte att andra samlevnadsformer skall vägras eller diskrimineras. Det
finns också i den kristna traditionen en linje, som har inneburit att ensam-
ståendes ställning har lyfts fram liksom kollektiv samlevnad i kommuniteter,
kloster och andra gemenskaper och där givits ett särskilt värde. Det är viktigt
64
att hävda att varje människa är unik och självständig men också beroende
av andra.
Lagutskottets majoritet har till synes tagit intryck både av remissvar och
av den pågående debatten och landar nu långt om länge på ståndpunkten
att också en bredare hushållsgemenskap, som kommittédirektiven talar om,
borde utredas. Den stora juridiska svaghet som lagutskottets förslag inrym-
mer är att lagstiftningen bygger på en utredning, som hade brister och dess-
utom inte var fullföljd och färdig. Den andra stora invändning som man
måste resa är att Lagrådet har underkänt den juridiska grunden, eftersom
bristerna är för stora för att förslaget skall kunna utgöra grund för ny lag.
Därtill kommer den splittrade opinionen, dels mellan partierna, dels inom
partierna.
Jag tror, fru talman, att det skulle vara till fördel om hela frågan fick ge-
nomarbetas i en ny omgång, där Lagrådets kritik kunde hanteras och det
blev en juridiskt hållbar produkt. Det skulle också innebära en breddning
av en sådan lagstiftning. Eftersom utskottet har föreslagit att lagen inte skall
träda i kraft förrän nästa år, skulle ett sådant här arbete kunna dra nytta av
det halvår som finns mellan dagens ställningstagande och ett nytt beslut, som
skulle kunna fattas innan året har gått ut. Då skulle ett betydligt större spekt-
rum av synpunkter kunna vägas in och hanteras i ett stort och helt samman-
hang.
Den statliga kommittén hävdar att dess ställningstagande vilar på en ideo-
logisk grund, där tanken är alla människors lika värde och likhet inför lagen.
Utifrån denna grund hävdar kommittén - och för övrigt också utskottsmajo-
riteten - att det inte ankommer på samhället att ha synpunkter på männi-
skors val av samlevnadsform. Man skall ha rätt att leva enligt egna önskemål,
och enda villkoret är att man inte skadar andra. Detta synes vara skälet till
att man har en parallellitet mellan äktenskapslagstiftningen och partner-
skapslagen.
Även jag är beredd att instämma i talet om alla människors lika värde,
och jag gör det med en kristen referensram. Men respekten för människors
lika värde innebär inte med automatik att alla behandlas lika. Människors
olikheter måste accepteras, och en del människor har särskilda behov. Det
innebär också att alla samlevnadsformer inte kan få en likformig lagstiftning.
Det kan vara motiverat att ge särskilt skydd åt utsatta människor och grup-
per eller samlevnadsformer som samhället vill främja. I ett mångkulturellt
och pluralistiskt samhälle finns olika former för samlevnad.
Att äktenskapet förbehålls äkta makar innebär inte för den skull någon
diskriminering av andra samlevnadsformer. Parbildning mellan man och
kvinna syftar ju i normalfallet till släktets fortbestånd eller, om man så vill
säga, reproduktion. I denna funktion har praktiskt taget alla kända samhäl-
len valt att stödja familjebildningen i äktenskapets form. Jag tror att vi lång-
siktigt bekämpar diskrimineringen bättre med en bredare lagstiftning än vad
utredningen och utskottsmajoriteten har tänkt sig.
I detta avseende drar jag samma slutsats som Sveriges kristna råd, som i
sitt remissvar påpekar hur viktigt det är att ett nyanserat och uppriktigt sam-
tal kan ske om hur en kylig hållning till homosexuella skall undanröjas. Det
hade varit värdefullt med en längre beredningstid, som fullt ut hade följt upp
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
5 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
|
Prot. 1993/94:119 |
direktiven. Ett framhastat riksdagsbeslut, där en splittring råder i partier och |
försvåras.
|
Registrerat |
Fru talman! Av det jag har sagt framgår att utredningsdirektiven bör full- Anf. 80 TORGNY LARSSON (s): Fru talman! Som man har noterat tidigare under denna diskussion, har det Det förekommer alltså åtskilliga övertoner i debatten. Det har vi också I och för sig är det inte konstigt att frågan om registrerat partnerskap kan Anledningen till att jag såsom kristen har bestämt mig för att rösta för ut- Vi kan som sagt var ha litet olika uppfattning om detta. Jag ser det som Det finns ytterligare en sak som är värd att notera och som jag inte vet om Jag skulle vilja säga några ord med anledning av att det påstås att kristen- |
|
66 |
heten skulle vara entydigt emot en lagstiftning i denna fråga. Man har bl.a. |
hänvisat till ärkebiskopen, som ju i stället har uttalat sig för en lag om hus-
hållsgemenskap.
I det sammanhanget är det värt att notera att han inte har alla biskoparna
med sig, vilket han också påtalar i sin skrivning. Ärkebiskopen säger att han
samtidigt har pekat på att man inom kyrkan med samma grundhållning kan
komma fram till ståndpunkter som helt eller delvis skiljer sig åt. Det gäller
också för biskopskollegiet; alla biskopar kommer inte till samma slutsats i
samtliga frågor som behandlas i mitt yttrande.
Ärkebiskopen för också ett ganska intressant resonemang där han berör
andra frågor som varit föremål för ställningstaganden under århundradens,
för att inte tala om årtusendens, lopp: slaveriet, kvinnans ställning, döds-
straffet. När Gustav III ville avskaffa dödsstraffet var hans främsta motstån-
dare prästerna, som hänvisade till Guds ord. I dag, menar ärkebiskopen, är
det väl knappast någon som vill försvara dödsstraffet genom att hänvisa till
Bibeln.
Vidare säger ärkebiskopen att det finns åtskilliga saker som man även som
kristen har anledning att ta ställning till men som inte Bibeln kan ha någon
erfarenhet av. Paulus kunde inte ta ställning till vare sig artificiell insemina-
tion eller kärnkraftsavfall.
Fru talman! Jag är övertygad om att det är nödvändigt att stifta den lag
som nu har föreslagits. Eftersom tiden är långt gången skall jag inte förlänga
debatten ytterligare.
Det finns dock några argument som har förts fram som jag finner mycket
egendomliga, bl.a. att lagen skulle innebära ett hot mot vår kultur, ge felak-
tiga signaler och på något underligt sätt påverka heterosexuella att bli homo-
sexuella. Men det kanske mest egendomliga argumentet är att detta berör
så få.
Jag tycker att bl.a. Elisabeth Persson har svarat på ett alldeles utomor-
dentligt sätt, så i det fallet hänvisar jag till vad hon sade för några timmar
sedan.
Argumentet att lagstiftningen skulle gälla så få tycker jag är mycket egen-
domligt. Det finns åtskilliga lagar som bara berör ett fåtal personer. Vi har
ju för övrigt, fru talman, haft en successionsordning i grundlagen ända sedan
början på 1800-talet som bara berör en enda familj.
(Applåder)
Anf. 81 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja bemöta Torgny Larsson på några punkter.
I avslutningen av sitt anförande nämnde han att detta har en normativ ef-
fekt för hela samhället. Jag kan ge ett ganska gott exempel. När Sverige
skulle bestämma sig för en sambolag var vi inom kds tveksamma. Men då
fick vi höra att det inte har någon normativ effekt på samhället att stifta en
sambolag; det var helt okej.
Nu talar man om att man vill ha en lag om partnerskap på grund av att
den har en normativ effekt, vilket också vi menar att den har. Men man änd-
rar alltså sin argumentation från fall till fall. Jag vill fråga Torgny Larsson
hur det här kan gå till.
När det gäller barn och adoption blir min fråga till Torgny Larsson: Blir
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
67
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
68
det likadant med den frågan för Torgny Larsson och Socialdemokraterna
som det måhända har blivit med den mening som jag läste upp tidigare och
som även Socialdemokraterna stod för för sju år sedan? I den sades att äk-
tenskapet mellan man och kvinna är ett grundmurat fundament i vårt
svenska samhälle. Men tydligen ställer inte Socialdemokraterna upp på detta
sju år efteråt.
Jag vill också påminna om att majoriteten i Partnerskapskommittén fak-
tiskt öppnade för vinklingen att man skulle se frågan om adoption av barn i
ett vidare perspektiv. Det finns ju ett antal förespråkare för partnerskap som
helt öppet talar om att adoption av barn blir nästa steg.
Min fråga till Torgny Larsson är: Kan vi lita på att Torgny Larsson och
Socialdemokraterna inte också på denna punkt ändrar åsikt när det passar?
Anf. 82 TORGNY LARSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att det är mycket intressant att Chatrine Pålsson
tar upp sambolagen. Det var tydligen sju år sedan, alltså 1987, denna lag
genomfördes. Men det är inte så att antalet samboförhållanden har ökat i så
enormt hög grad.
Jag råkade prästvigas 1967 och har vigt ett betydande antal personer.
Dessutom är jag intresserad av statistik och råkar komma ihåg att det var
just år 1967 som antalet äktenskap i vårt land böljade minska. De minskade
under ca 20 år mycket kraftigt. Samboförhållanden började alltså före-
komma ganska långt innan den nuvarande sambolagstiftningen kom till.
Jag kommer väl ihåg den debatt som fördes om sambolagstiftning. Ett en-
ligt min mening starkt argument för lagen var att man på ett praktiskt sätt
ville försöka lösa frågor som gällde människor som levde i samboförhållan-
den. Somliga av dem råkade faktiskt ganska illa ut. Därför såg jag lagen som
en stor fördel. Men samboförhållanden fanns alltså innan lagen kom till.
När det gäller barn och adoption är min övertygelse - utifrån den kunskap
som jag har i dag - att homosexuella inte skall kunna adoptera. Jag kommer
dock att lämna riksdagen om några dagar och kan naturligtvis inte tala för
vad Socialdemokraterna kommer att göra i framtiden. Men jag har uppfattat
det som att detta är den ståndpunkt som det socialdemokratiska partiet intar.
I övrigt ber jag Chatrine Pålsson att fråga Maj-Lis Lööw eller någon annan
som representerar utskottet.
Anf. 83 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Det var i första hand inte för att antalet sambor skulle ha
ökat eller minskat som jag gjorde denna jämförelse, men kanske uttryckte
jag mig oklart. Det var mest med anledning av att argumentet här och nu
för att lagstifta om partnerskap är att det skulle ha en så normativ effekt på
samhället att denna grupp plötsligt inte skulle diskrimineras längre. Det var
i det avseendet som jag tog upp jämförelsen med sambolagen.
Frågan om adoption av barn skall tillåtas eller inte är litet oroväckande,
och uppenbarligen finns det olika åsikter om detta. Men barn behöver ju en
mamma och en pappa, och det kommer de att göra även år 2000. Det är
angeläget att dessa många, oerhört viktiga saker inte kan ändras från år till
år.
Anf. 84 TORGNY LARSSON (s) replik:
Herr talman! Också jag är också övertygad om att det är av mycket stort
värde att ha både en mamma och en pappa. Tyvärr ser verkligheten inte all-
tid ut så. Det finns oerhört många barn som endast har en förälder.
I övrigt vill jag bara hänvisa till det jag sade förut om att det är min överty-
gelse att det inte är rimligt att homosexuella skall kunna få adoptera barn.
Jag är inte lika övertygad som Chatrine Pålsson om den normativa effek-
ten. Jag har tyckt att det varit mycket intressant med de många samtal som
jag har haft den senaste tiden. Människor har ringt mig och varit övertygade
om att det är fel att införa en sådan här lag. Då har jag brukat säga, när jag
har haft tid att prata med dem: Känner du någon homosexuell? Har du talat
med någon homosexuell? Då är det vanliga svaret att det gör man inte. Man
plockar fram något bibelcitat här eller bibelcitat där. Är man litet smartare
hänvisar man till någonting annat. Men i grunden ligger ett slags värdering
som innebär någon form av nedvärdering av människor som har en annan
sexuell läggning än man själv har.
Anf. 85 LOTTA EDHOLM (fp):
Herr talman! Homosexuella har alltid varit en bespottad grupp i samhäl-
let. Allt från avrättningar och tortyr till diskriminering har förekommit ge-
nom tiderna. Här i Sverige försvann sjukdomsstämpeln för bara ca 15 år se-
dan.
Trots förföljelserna har homosexuella alltid funnits, så också i dag. Runt
omkring oss finns det människor vars kärlek förnekas och bespottas. Det är
om de här människorna debatten handlar. Den handlar inte om lagparagra-
fer, utredningar eller motionsrätt. Den handlar om människor, människor
som nu äntligen ges en möjlighet att visa omvärlden att deras kärlek är lika
mycket värd och betyder lika mycket som den heterosexuella kärleken. Yt-
terst handlar det om människors lika värde.
Dagens debatt handlar också om trygghet. För oss som är gifta eller sam-
boende är tryggheten självklar. Vi vet att våra anhöriga kan leva tryggt även
om vi själva skulle dö. Vid en eventuell skilsmässa får vi dela lika på tillgång-
arna. Den här tryggheten har inte homosexuella. En person vars sambo dör
kan tvingas lämna lägenheten, trots att han eller hon har bott där i många
år. Dessutom får gemensamma ägodelar lämnas om kvitto på dem saknas.
Homosexuella kan heller inte teckna försäkringar för sin sambo. Det är
orimligt och visar att dagens lagstiftning diskriminerar homosexuella. Part-
nerskap för homosexuella kan råda bot på de praktiska orättvisor som finns.
Självfallet spelar partnerskapet också en viktig roll för normerna i samhäl-
let. Med den här lagstiftningen säger staten att homosexualitet inte är något
klandervärt.
I en debatt om skolfrågor hösten 1992 sade jag att jag trodde att fördo-
marna mot homosexuella minskat. I dag är jag inte så säker längre. Under
de senaste veckorna har jag fått många brev i frågan, från både sådana som
är positiva och sådana som är negativa till partnerskap. Gemensamt för de
negativa är en stark rädsla, men också fördomar. Breven inleds ofta med nå-
gon fras om att man inte bör lägga sig i hur andra människor lever sina liv, för
att sedan övergå i långa stycken med fördömanden av homosexuella. Den
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
69
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
70
toleranta syn som inleder breven sveps snabbt i väg av fördomar och ibland
av rent hat.
Tidningen Dagen tillhör de mest hatiska och öppet fientliga mot allt vad
homosexualitet heter. Häromveckan sjönk tidningen så djupt att den jäm-
förde sexuella övergrepp mot barn och incest med partnerskap för homosex-
uella. Det är inte bara en oförskämdhet mot de homosexuella, utan framför
allt en oerhörd förolämpning mot alla de barn som utsätts för sexuella över-
grepp.
Övertonerna i den här debatten har gjort mig alltmer övertygad om att det
är rätt att rösta ja till partnerskap.
Holger Gustafsson bad oss i inledningen av debatten att noga överväga
vårt ställningstagande. Det har jag verkligen gjort. Under många år har jag
aktivt arbetat för partnerskap, både inom Folkpartiet här i riksdagen och
genom argumentation i medierna. På senare tid har jag blivit alltmer överty-
gad. De hatiska breven och telefonsamtalen har alltså haft motsatt effekt.
Därmed yrkar jag bifall till utskottets förslag.
(Applåder)
Anf. 86 EVA ZETTERBERG (v):
Herr talman! Tiden rinner undan, så jag skall fatta mig mycket kort. Jag
vill först understryka att jag till fullo instämmer i de anföranden som Elisa-
beth Persson, Bertil Måbrink, Maj-Lis Lööw, Ingela Mårtensson m.fl. har
framfört, där en rad av de viktiga principiella synpunkter som finns i det här
ärendet för att i dag fatta beslut om partnerskap redan påtalats.
Det jag vill lyfta fram är några ytterligare aspekter på det kristna budska-
pet. I den här debatten har Bibeln många gånger tagits till intäkt för att gå
emot en partnerskapslag. Torgny Larsson har tidigare berört den frågan och
även visat på att det inom kyrkan finns mycket olika uppfattningar om den
här saken.
Det jag vill lägga till, där jag såsom kristen blir rätt skrämd, är hur Bibeln
av många av dem som bekämpar det här förslaget används som ett slagträ.
Vi kan hitta citat i Gamla testamentet som klart talar emot homosexualitet
och fördömer detta. Men vi kan också hitta många citat som talar om kärle-
ken till nästan och att kärleken står över allt. Jag tror att vi skall akta oss för
att använda bibelcitat till att slå varandra i huvudet med.
Jag skulle också vilja ta upp den fråga som Holger Gustafsson och flera
andra - de som har reserverat sig i det här ärendet - har varit inne på, nämli-
gen att det är av formella skäl man inte vill ta ställning till ett lagförslag i
dag. Jag menar att det inte kan vara annat än svepskäl, eftersom det är
mycket tydligt att man från det hållet inte har sagt att man i dag är villig att
fatta ett principbeslut i frågan för att därefter låta regeringen och en ny riks-
dag återkomma med frågan. Om skälen var formella borde man självklart
ha gjort det.
Jag vill till slut ta upp ytterligare en fråga i det här ärendet. Det gäller
frågan om valfrihet. Vi som väljer att leva i ett heterosexuellt förhållande
har möjlighet att välja. Vi kan välja att gifta oss, och vi kan välja att leva
tillsammans utan äktenskapets helgd. Men av dem som i alla andra samman-
hang talar om hur viktigt det är med normer i samhället förnekas i dag homo-
sexuella att registrera sig, att ordna sina förhållanden. Jag har mycket svårt
att förstå varför man kan tala om valfrihet i en rad andra sammanhang, men
att det på det här området inte skall finnas valfrihet. Det tycker jag är ett
annat starkt argument som inte har kommit fram i den här debatten.
Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan och även
till meningsyttringen av Elisabeth Persson.
Anf. 87 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Jag vill börja med att till Fredrik Reinfeldt säga att jag tycker
att hans inlägg i debatten var mycket bra. Tack för det.
Med våra hjärtan skall vi sätta reglerna, sjunger sångaren Dan Hylander
i en av sina sånger. Med våra hjärtan skall vi också fatta politiska beslut.
Frågan om registrerat partnerskap, som vi debatterar här i dag, är för mig
och för många andra en viktig fråga. Den är viktig därför att den handlar om
människors förutsättningar att leva ett värdigt och respekterat liv.
Jag har vuxit upp inom arbetarrörelsen i ett traditionellt brukssamhälle.
Jag har också vuxit upp i ett hem med en kristen och aktiv mamma. Mina
föräldrar har precis som så många andra föräldrar till stor del format min
syn på människan och mina värderingar. Jag har känt den sociala kontrollen,
intresset för vad som händer på bruket. Jag har hört diskussionerna bakom
gardinerna när något nytt eller ovant har visat sig. Jag vet vilken generositet
det finns bland människorna där, vilken ödmjuk inställning till livet som
många bär på, glädjen över att få leva och dela vardagen med någon. Jag vet
också vilka fördomar som växer bakom rädsla och okunskap.
Som politiker ser jag det inte som min uppgift att blåsa under och legiti-
mera fördomar, utan att se bakom dem, förklara och komma med andra in-
fallsvinklar. Det finns en intolerans mot de homosexuella i vårt samhälle.
Delar av den argumentation som i dag har använts i denna debatt legitimerar
den intoleransen. Då accepterar vi den hets mot en minoritet som det fak-
tiskt är fråga om, precis som det har hetsats mot flyktingar och handikappade
i andra frågor. Jag ställer inte upp på det.
Den konservativa och föråldrade syn på homosexualiteten som jag tycker
att kds representerar är något som jag för alltid vill förpassa till historiens
vindskammare. Den är en ny tid nu, en upplyst och öppen tid, som förutsät-
ter verkliga och upplysta beslut.
Vi vet att det runt om i vårt land bland kvinnor och män från olika yrkes-
grupper finns flera åsikter om förslaget. Vi vet också att en stor majoritet av
folket tiger och samtycker. Alla har inte lust att engagera sig i frågan. De
tycker inte att det berör dem.
Som ung i denna riksdag vill jag också säga att reaktionerna kring förslaget
till viss del är en generationsfråga. Det är fler medelålders och äldre som
har upprörts än yngre människor. Många unga tycker inte att detta är något
konstigt. Varför skall inte var och en själv få välja vilket liv man vill leva,
om det nu är så att någon av oss väljer den vi blir kär i?
Vi vet att det inte handlar om hokus pokus då människor är homosexuella.
Det är inte sjuka eller onda människor som blir homosexuella. Det är inte
något man kan sluta att vara helt apropå, och det är inte något som man kan
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
71
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
72
frälsas ifrån. Det är vanligt folk som finns runt omkring oss. Det är kompisar,
som Kent Carlsson, som vi tycker om och som vi inte vill försvåra livet för.
Ingen av oss kan säga oss representera vare sig sanningen eller hela folket.
I dag handlar det om vad vi själva tycker och om vi själva är beredda att låta
andra leva sitt liv som de vill leva det. För mig handlar den här frågan om
jämlikhet. För mig är möjligheten till ett registrerat partnerskap en själv-
klarhet i ett demokratiskt samhälle.
Vi vet att homosexualiteten finns. Det är inte något som smittar, utan det
är ett sätt att leva. Min uppgift som politisk företrädare är inte att försvåra
för människor att leva sina liv lyckligt, utan tvärtom att underlätta för det
goda livet.
Vi behöver ett öppnare och mjukare samhälle. Inte ett samhälle som reg-
lerar känslor och värderar liv utifrån egna begrepp om vad som är moraliskt
rätt och etiskt riktigt. Vi behöver mer förståelse för varandra, inte mindre.
Ett införande av en lag om registrerat partnerskap innebär inte slutet på
vare sig heterosexualiteten eller det traditionella äktenskapet. Det kan ald-
rig bli fallet. Att vi inför denna lag kommer inte att locka fler människor att
bli homosexuella. Förhoppningsvis får vi fler som vågar visa att de är homo-
sexuella, vågar stå för det och teckna detta avtal. Men det är en annan sak.
Genom att införa lagen om registrerat partnerskap visar vi att samhället
accepterar detta sätt att leva. Men fortfarande finns så många fördomar
kring homosexualiteten att ingen för skojs skull väljer det sättet att leva, om
man inte vill jäklas tillräckligt mycket med sig själv. Det är modiga och
starka människor som vågar leva litet udda och bryta mot majoriteten.
Ju fler fördomar som finns, desto modigare, starkare och stoltare måste
människor vara gentemot kompisar, familjen, arbetskamraterna, men också
gentemot övriga samhället. Nu är det dags för oss att fatta ett lika modigt
politiskt beslut och sätta oss över de fördomar som vi vet finns.
Alla vi som nu skall rösta: Rösta inte emot detta lagförslag på grund av
egna fördomar, skepsis eller rädsla för att det är något fel eller något kons-
tigt! Det blir så konstigt som vi gör det till. De homosexuella finns här liksom
vi alla andra. Försvåra och mörklägg inte deras liv genom att skjuta upp be-
slutet! Låt dem stå för det liv de själva väljer att leva. Låt dem bara få sjysta
möjligheter till det.
Herr talman! Detta är inte något stort steg för mänskligheten i stort. Det
handlar om en minoritet, och det kommer alltid att vara en minoritet. Men
det är ett viktigt beslut för den minoriteten. Låt den få detta beslut i dag,
och säg ja till utskottets förslag!
Anf. 88 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag vill så vänligt som möjligt försöka att rätta till de felaktig-
heter som jag tycker att Ulrika Messing sade. Min första fråga till Ulrica
Messing är: På vilket sätt har vi kristdemokrater i dag hetsat mot homosexu-
ella? Jag vill ha något konkret exempel på det.
Jag har bett om respekt för vår åsikt, och jag har sagt att jag respekterar
andras åsikter. Den teologiska diskussionen har inte heller den förts av oss
kristdemokrater. Vi brukar försöka skilja på detta. Det är andra företrädare
i debatten i dag som har fört den och tagit lösryckta meningar.
Man har också generellt anklagat tidningar, inte minst tidningen Dagen.
Jag tycker att man bör vara nyanserad när man företräder en linje som vill
ha respekt, förståelse och medkänsla och inte generalisera så grovt som jag
tycker att Ulrica Messing gjorde.
När det gäller diskriminering av homosexuella har jag och vi kristdemo-
krater många gånger sagt att vi måste med all kraft motarbeta detta. Men
att tro att man gör det genom en partnerskapslag är att förenkla problemet.
Jag tror att detta handlar om respekt för varandra, för varandras olikheter
och det vi i skolan kan lära barn. Det är vad kristen etik i skolan handlar om,
att respektera varandra utifrån vad vi är. Det handlar om att informera och
att ha en mjuk framtoning i debatten, så att man inte hetsar upp den. Då är
risken för diskriminering betydligt större.
En annan sak är att se till att nuvarande lagstiftning följs så mycket det
bara är möjligt, osv. Men här verkar det som att flera företrädare menar, att
om man säger nej till partnerskap diskriminerar man homosexuella. Detta
är fel.
Anf. 89 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag är inte så säker på att Chatrine Pålsson har rätt i det hon
säger i sin slutkläm. Om Chatrine Pålsson precis som jag anser att det är fel
att diskriminera människor undrar jag varför Chatrine Pålsson inte kan
tänka sig att ge de homosexuella - som i och för sig är en minoritet, men en
viktig minoritet - samma rättighter som vi som är majoritet har. Det är för
mig ett sätt att diskriminera människor.
Chatrine Pålsson undrar också när jag ansett att kds-företrädare har hetsat
mot homosexuella. Jag kan ta exemplet när Chatrine Pålsson själv var i Boll-
näs i höstas, och då jag deltog i och lyssnade på debatten. Jag tyckte att Chat-
rine Pålsson och andra företrädare för det kristdemokratiska partiet på
många områden i hög grad hetsade många människor som var där.
Det resulterade också i, och det vill jag ha sagt i denna kammare, att lo-
kala kds-företrädare hoppade av sitt parti, därför att de inte ställde upp på
den linje som kom fram i den debatten.
Anf. 90 CHATRINE PÅLSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag skall böija med det sista. De har varit mycket diskussion
om debatten i Bollnäs. Jag frågade Ulrica Messing om vad hon hade hört i
denna kammare i dag. Det jag undrade var på vilket sätt vi kristdemokrater
i dag - nämligen Holger Gustafsson, jag och Ingvar Svensson - har hetsat.
Beträffande tanken om att det inte skall vara ett partnerskap har vi velat
diskutera möjligheter. Vi vill att regeringen skall utreda hushållsgemenska-
per, som man skall kunna ansöka frivilligt. Där skulle också homosexuella
inkluderas.
Sedan vill jag påminna Ulrica Messing om att vi lagstiftare inte bedömer
och värderar känslor. Vi har en lagstiftning där äktenskapet mellan man och
kvinna är ett fundament - och det är det först och främst för barnens skull.
Anf. 91 ULRICA MESSING (s) replik:
Herr talman! Jag måste säga till Chatrine Pålsson att det inte är någon
skillnad för mig om man hetsar folk i denna kammare eller på torget i Boll-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
73
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
74
näs. Som politisk företrädare har jag de åsikter jag har. De bör man stå för
både internt och externt. Det borde kanske Chatrine Pålsson tänka på.
Jag tycker att förslaget om hushållsgemenskap i och för sig är ett förslag
som vi kan titta på. Det är möjligt att det skulle underlätta för kusiner, klass-
kamrater osv. att få teckna ett avtal om hushållsgemenskap. Men detta är
två olika saker.
Förslaget om registrerat partnerskap, som vi skall rösta om i dag, har lagts
fram med kärleken som utgångspunkt, dvs. att två människor av samma kön
älskar varandra och har valt att leva ihop. Det är inte framlagt bara för att
lösa praktiska frågor. Detta är två olika saker. Jag är beredd att även disku-
tera hushållsgemenskapen, men det är en annan fråga, Chatrine Pålsson.
Anf. 92 MARTIN NILSSON (s):
Herr talman! Ärade ledamöter! Jag vill bölja med att bemöta Lennart Fri-
dén som tyvärr inte är kvar här längre. Han sade tidigare under dagen att
denna fråga inte är en generationsfråga. Jag skulle vilja säga att han har fruk-
tansvärt fel. Vi skulle kunna titta på hur kammarens yngre ledamöter kom-
mer att rösta. Jag tror att de yngre ledamöterna här, precis som de yngre
människorna i samhället utanför, har en betydligt mer tolerant och vidsynt
inställning till verkligheten. Vi är uppvuxna i ett samhälle där vi har blivit
skolade i respekt för alla människors lika värde.
Det är därför som jag i denna fråga kan instämma i så gott som vartenda
ord Fredrik Reinfeldt, Lotta Edholm, Karin Pilsäter och Ulrica Messing har
sagt här i dag, vilket jag inte brukar kunna göra speciellt ofta. Vi har den
gemensamma grundsynen om alla människors lika värde. Tyvärr är debatt-
ordningen här i kammaren sådan att alla vi som är litet yngre råkar hamna
på slutet. Därför blir debatten litet snedvriden.
Det diskuteras om lagen och förslaget kommer att ha en normativ effekt.
Ja, det kommer de att ha. Det är någonting som vi skall vara glada och stolta
över. Vi pekar ut att vi inte gör skillnad på olika sorters kärlek mellan två
individer. Alla skall ha lika rätt att manifestera sin kärlek.
Jag vill passa på att läsa högt ur en motion som kammaren har behandlat
tidigare i år, och ganska positivt t.o.m. Den lyder så här i utvalda stycken:
”Familjen har inte bara praktiska och ekonomiska funktioner, vilka i sig inte
är oviktiga, utan också betydelse för den mänskliga mognadsprocessen. I
den lilla gemenskapen möter medlemmarna kärlek, omtanke, förståelse, tå-
lamod och ansvar. Det är främst i familjegemenskapen som värdemönster,
normer och vägledande etik kan överföras från generation till generation.
En människas inre styrka har ofta ett samband med kvaliteten i närmiljön.”
Jag skulle kunna gå vidare i motionen och peka på yngre människors vär-
deringar. ”Det nära familjelivet har hög prioritet bland ungdomarna, enligt
de undersökningar som har gjorts. Familjen och de sociala relationerna har
en högre rangordning bland kvinnor än män.
'Morgondagens värderingar’ av Jegers/Lindgren bekräftar denna tes:
'Hem och familj har en oerhörd betydelse. Så gott som alla anser att det är
bra att familjelivet betonas mer! Och i stort sett ingen säger emot. Det är
något att ta fasta på.”
Då kan man fundera över vem det är som har skrivit denna motion. Det
är ledamoten Ingvar Svensson från kds. Några av er har säkert läst Ingvar
Svenssons debattartiklar på DN Debatt. De har citerats tidigare i debatten.
Motionen slutar med familjestabiliteten. Slutklämmen är: ”Regeringen bör
därför ges i uppdrag att ta fram ett långsiktigt program för familjestabilitet.”
Det gällde inte alla. Det gällde bara några. Det gällde bara vissa familjer.
Det gällde bara de familjer där Ingvar Svensson tyckte att det var riktigt och
rätt och inte dem som faktiskt älskar varandra och där det finns kärlek mel-
lan två personer.
Det är den andra frågan som vi kan diskutera här. Vad är äktenskapet?
Vad är registrerat partnerskap? För de flesta människor är det antagligen ett
uttryck för kärlek. När jag en gång skall gifta mig kommer jag att göra det
av kärlek och inte på grund av att det är en ekonomisk eller juridisk fråga,
vilket vissa debattörer tidigare i dag har hävdat. De hävdar det tydligen
t.o.m. inför sin svärmor. Jag förstår nästan att svärmor blir litet upprörd.
Det skulle jag också bli.
Det här förslaget visar tolerans. Det gör faktiskt att människor får chansen
att visa och manifestera sin kärlek. Det tycker jag inte Sveriges riksdag skall
ha något emot. Åtskilliga talare har tidigare talat om den intolerans som vi
alla har mött när den här frågan har diskuterats. Jag tror att vi alla har fått
brev och telefonsamtal som faktiskt andas ganska mycket intolerans.
Jag tycker att det handlar om att man som politisk företrädare är ansvarig
för det man säger. Där vill jag ge Ulrica Messing stöd. Mitt parti m.fl. har
kritiserat framför allt ett parti för att understödja flyktingfientliga ström-
ningar i samhället genom generaliserande uttalanden. När man talar om hur
homosexuella män beter sig sprider man exakt samma värderingar. Det är
oerhört generaliserande. Man gör exakt samma sak som det parti som vi ta-
lade om tidigare har gjort mot flyktingar.
I den här intoleransen finns det en tendens till att vilja gå emot det som
är litet avvikande. Det kan vara de som är avvikande för att de har en annan
hudfärg, de som är litet avvikande för att de har en annan sexuell läggning
och de som är avvikande för att de har någon form av handikapp. Det är
egentligen den grundläggande frågan som detta handlar om - toleransen och
viljan att undvika A-människan som skall se likadan ut och inte avvika. Det
är den sanna striden om den ultimativa kollektivismen kontra individualis-
men. Jag står gärna på individualismens och toleransens sida i den här frå-
gan.
Sedan har det förts en diskussion om att reservationen som vi skall rösta
om handlar om att vi skall skjuta upp det hela. Man har gjort en bred reser-
vation så att alla som är det minsta tveksamma skall kunna rösta för den.
Denna argumentation är ganska ofta återkommande. Man säger att det inte
är rätt läge nu. Det är fel just nu, men det blir rätt sedan någon gång. Det
är alltid samma sak. Det skall alltid ske någon annan gång. Besluten skall
alltid fattas senare. Så är det inte.
Den här frågan har utretts. Den har stötts och blötts. Det är faktiskt läge
att gå till beslut nu och visa handlingskraft. Vi får inte begrava frågan i ytter-
ligare en utredning eller, vilket sannolikt vissa ledamöter ännu hellre vill,
begrava den för all framtid. Jag vill yrka bifall till utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Registrerat
partnerskap m. m.
75
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
76
Anf. 93 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Martin Nilsson och flera av de senare talarna har talat
mycket om kärlek, tolerans och att vi inte skall diskriminera. De försöker
genom detta att skapa en sida i debatten till skillnad från de andra. Detta
är ett stort felgrepp. Jag vågar säga att ingen i kammaren vill motarbeta ett
främjande av kärlek och tolerans. Ingen vill heller främja diskriminering.
Det har sagts att det handlar om kärlek och inte om lagar och paragrafer.
Det kanske är så. Martin Nilsson har kanske rätt.
Men man begär lagar och paragrafer. Lagutskottet har tagit fram ett så-
dant förslag. Vi reservanter har en övertygelse om att dessa lagar inte är bra.
Det är vad vi reservanter har som gemensam, bred plattform.
Jag har flera gånger sagt att en del inte alls vill ha lagstiftning, därför att
de tror att det inte handlar om lagar och paragrafer. Andra kanske vill vänta
för att förädla lagstiftningen kvalitetsmässigt, göra små justeringar. Vi är
överens om att det inte är rätt tidpunkt i dag. Frågan är om man inte skall
vara litet eftertänksam och inte bara tänka att det viktigaste är att man skju-
ter just nu, utan att man också skjuter rätt. Det är vad reservanterna vill.
Det är därför vi hänvisar till den formella delen i vår reservation. Vi menar
att man skall försöka att inte falla för känslorna just nu. Det verktyg som ni
begär är ju lagar och avtal.
Anf. 94 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Den rent formella gången när det gäller Lagrådet osv. har
diskuterats tidigare under dagen. Vad jag konstaterade i mitt inlägg var att
det alltid skall ske någon annan gång, inte just nu. Jag ställer mig frågan:
När är ”en annan gång” och vilket är det alternativa förslaget? Jag tycker att
det hela tiden pågår en uppskjutandeprocess. Hela den tid som Partner-
skapskommittén arbetade sade man: Det är inte möjligt nu, vi måste avvakta
utredningen och se vad den ger.
Nu har vi en utredning. Vi har ett lagförslag som är i högsta grad accepta-
belt. Då säger man återigen att vi måste vänta, utan att precisera vad det är
vi skall vänta på och hur länge. Det är väl ett rättmätigt krav att få reda på
när det blir något annat. När kommer ert förslag?
Anf. 95 HOLGER GUSTAFSSON (kds) replik:
Herr talman! Jag hoppas att jag, utan att gå händelserna i förväg, kan
tolka reservanterna som att det vi vill vänta på inte är en osäker framtid. Vi
vill se ett förslag med en större bredd och djupare förankring, inte med siff-
rorna 7-8 eller knappaste möjliga marginal i utredningen. Vi vill ha ett för-
slag som kammaren i större omfattning kan ställa sig bakom, ett förslag som
vi känner har en förankring också bland människor utanför denna kammare.
Det är detta vi vill nå fram till. Då är det dags att komma till skott.
Anf. 96 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag skall nöja mig med att konstatera helt kort att de partier
här i riksdagen som i dag säger sig vara beredda att stödja partnerskapslagen
i opinionsundersökningarna har stöd hos över 60 % av svenska folket. Vi har
väl ändå något slags tilltro till opinionsundersökningar. Jag tror att det finns
ett stöd. Allt annat är en konstruktion som inte har gett något som helst ut-
slag i verkligheten.
Anf. 97 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Det som fick mig att rusa hit var att Martin Nilsson hade
vänligheten att tala om att han hade lyssnat på mig tidigare. Han hade nog
inte lyssnat riktigt bra. Han sade att jag hade sagt att detta inte är en genera-
tionsfråga. Jag hävdar fortfarande att det inte är det. Det finns de som är
elaka och t.o.m. säger att det är en degenerationsfråga, men jag vill inte gå
så långt.
Det som är något uppretande är att Martin Nilsson hävdar att den genera-
tion som består av oss förstockade fyrtiotalister inte är uppfostrad i tolerans,
medan däremot Martin Nilsson och hans generation är det - med viss genera-
lisering. En del andra har här åberopat bl.a. kristen bakgrund. När jag som
liten gosse gick i söndagsskolan fick vi lära oss att sjunga ”gul och röd och
vit och svart, gör detsamma har han sagt”. Det sitter fortfarande mycket
djupt hos mig. På den tiden sparkade man inte på dem som låg. Vi gick inte
ut och ”knackade” folk för att de hade avvikande utseende. Jag tycker att
man skall vara försiktig när man bedömer vilken generation som har gjort
vad eller står för olika värderingar.
Det finns många i Martin Nilssons egen ålder som har olika uppfattningar
i denna fråga, på samma sätt som det finns det i min ålder. Jag umgås med
ganska många människor i Martin Nilssons ålder och kan konstatera att jag
där inte finner någon majoritet för det ställningstagande som Martin Nilsson
tycker att vi skall inta här i dag.
Martin Nilsson åberopade opinionsmätningar. Efter många undersök-
ningar genom åren vet vi att partierna ibland mycket dåligt representerar
sina medlemmars och sympatisörers åsikter i enstaka frågor. Dra inte för
stora växlar på opinionsundersökningar, Martin Nilsson.
Anf. 98 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Jag tycker att detta är en generationsfråga. Självfallet kan
man hävda att ungdomar inte är speciellt toleranta, när man ser bråk som
gäller invandrare och flyktingar osv. Det fanns bråk även i tidigare genera-
tioner på annat sätt. Jag tror att ungdomar i dag generellt sett är mer öppen-
sinnade, mer toleranta, än vad tidigare generationer varit. Det säger jag inte
för att fördöma tidigare generationer. Jag tycker att de partier som i dag rös-
tar för partnerskapslagen utgör ett ypperligt exempel på att man kan vara
äldre och vara tolerant och vidsynt.
Värderingar och tankegångar förändras över tiden. Det tror jag man kan
säga om man ser på undersökningar. Om man inte har förmåga att ta till sig
de undersökningar som finns, Ungdomsbarometern osv., då tror jag att man
har ett felaktigt synsätt.
Sedan kan man alltid diskutera vem som är mest ute bland ungdomar.
Göte Jonsson och jag hade en sådan debatt för inte så länge sedan. Jag tän-
ker inte hävda att jag är ute bland ungdomar mer än vad Lennart Fridén är,
även om jag tror att så är fallet. Förra veckan var jag ute på en gymnasieskola
i Jönköping, ett av de mer frireligiösa områdena. Där kanske man skulle för-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
77
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
vänta sig att detta förslag skulle väcka en stor debatt och vrede. Jag konstate-
rade att det fanns ett oerhört starkt stöd. Ungdomarna där var starkt för
detta förslag. Det är möjligt att de inte var representativa, men jag tror att
de var det. Jag tror att ungdomar är beredda att acceptera allas lika värde
och att acceptera kärlek såsom den är.
Anf. 99 LENNART FRIDÉN (m) replik:
Herr talman! Jag tror att det är viktigt att acceptera allas lika värde men
samtidigt att vi är olika.
Martin Nilsson kanske besökte samma skola i Jönköping som jag var på
nyligen, den skola som jag en gång i tiden gick ut ifrån, för 30 år sedan. Mar-
tin Nilsson gör sig återigen skyldig till generaliseringar. Det är inte alls säkert
att det är mera frikyrkligt i en gymnasieskola i Jönköping än på andra ställen.
Martin Nilsson generaliserar över huvud taget och säger att ungdomar är
öppnare nu. Jag vågar nog hävda att många ungdomar i dag i enstaka frågor
är mer slutna. Sedan är det en annan sak att vara öppen för i stort sett vad
som helst. Ett samhälle utan fasta värderingar, där allting är relativt, finns
all anledning att motverka.
Det finns ett gammalt talesätt som lyder: Den som inte är radikal när han
är ung har inget hjärta, och den som inte blir konservativ när han blir äldre
har ingen hjärna. Jag får hoppas att Martin Nilsson växer till i visdom så små-
ningom.
Anf. 100 MARTIN NILSSON (s) replik:
Herr talman! Vem som växer till i vad kan vi säkert diskutera vid något
annat tillfälle. Jag tror inte att ungdomars tolerans och vidsynthet med nöd-
vändighet leder till normlöshet, vilket är något slags genomgående tendens
i denna debatt. De som har ett tolerant synsätt betraktas som normlösa. Jag
menar att det tvärtom är en norm att tycka att samhället och de lagar som
skall finnas i samhället skall respektera kärlek mellan två människor. Det är
den högsta och finaste normen ett land kan besluta om i sina lagar. Det är
ett dåligt argument som Lennart Fridén kommer med - ursäkta angreppet,
men jag tycker faktiskt att det är det.
Sedan kan man diskutera vidare om ungdomar. Jag refererar till de under-
sökningar som finns. Jag tror faktiskt att de ger det resultat som jag har talat
om, om Lennart Fridén studerar dem.
Anf. 101 LENNART ROHDIN (fp):
Herr talman! Låt mig redan från början deklarera att jag är för ett registre-
rat partnerskap för homosexuella.
För mig som liberal och kristen finns det inga hinder för en av samhället
legitimerad homosexuell samlevnad. Det står för mig inte på något sätt i strid
med Bibelns kärleksbudskap. Synd i biblisk mening är att leva själviskt och
kärlekslöst. Det har inget med hetero- eller homosexuell samlevnad att göra.
Vem av oss, oavsett läggning, är för övrigt beredd att kasta första stenen?
I höstas ägde en stor manifestation mot partnerskap rum på Brotorget i
Bollnäs, som nämndes för en stund sedan. För mig avslöjade den en oförson-
78
lighet och en närmast fanatisk kärlekslöshet, inte bara mot tanken på regi-
strerat partnerskap utan också mot homosexuella.
När jag själv i lokalpressen aktivt försvarade mitt ställningstagande/ör re-
gistrerat partnerskap och angrep de fruktansvärda attityderna mot homosex-
uella fick jag ytterligare bevis på denna oförsonlighet, liksom i den hetska
lobbyverksamheten de sista veckorna. Det är en oförsonlighet som man på
DN:s debattsida förra veckan kunde konstatera har säte också i denna kam-
mare.
Herr talman! Jag kan instämma helt i Georg Anderssons finstämda anför-
ande tidigare i debatten. Trots det kommer jag inte i dag att kunna medverka
till att nu föreliggande lagförslag antas.
Utgångspunkten för det nu föreliggande förslaget är uppenbarligen att så
långt möjligt likställa partnerskap och äktenskap - till form såväl som till
rättsverkningar. Bakom det tycks ligga en syn att samhället inte skall se an-
norlunda på homosexuell än på heterosexuell kärlek. Det anser inte heller
jag att samhället skall göra.
För mig är emellertid inte äktenskapet något samhälleligt gillande eller
någon uppskattning eller uppmuntran. Det är en rättslig reglering som tar
sikte särskilt på barnet, vilket förvisso är en följd av heterosexuell samvaro.
Jag kan inte se att samhället skall sanktionera någon sexuell läggning eller
samlevnadsform. Så länge det gäller myndiga människor och inte skadar nå-
gon skall samhället förhålla sig neutralt. Det är således inte en rättvisefråga
med registrerat partnerskap utan en fråga om trygghet för de ingående par-
terna, och särskilt för den svagare partern. Det är det jag skulle vilja med-
verka till.
Herr talman! Nu har utskottet valt att utforma lagförslaget med utgångs-
punkt i äktenskapslagstiftningen. Rättsverkningar åstadkommes genom en
teknisk parallellitet. Åtminstone inledningsvis hänger man på några undan-
tag i ett avslutningskapitel.
Orsaken till denna konstruktion tycks vara att det skulle varit mycket
krångligare att nyskriva en lag från början, och att tiden inte medger detta.
Det är säkert sant, men om man av rättviseskäl vill ha en fullständig jämställ-
ning mellan partnerskap och äktenskap är det nu liggande förslaget det lo-
giska första steget.
Det är ju just den långtgående jämställan med äktenskapet som motiverar
att de särskilda undantagen skrivs in i lagen - särskilt när det gäller adop-
tionsfrågan. Just konstruktionen med undantag innebär att det fortsättnings-
vis framför allt är undantagen som skall motiveras i lagen.
Konstruktionen innebär att opinionsläget framgent kommer att avgöra i
vilken utsträckning undantagen skall gälla - om alls. Visst är det så, att även
om riksdagen i dag inte skulle fatta något som helst beslut står det kom-
mande riksdagar fritt att lagstifta hur långtgående som helst. Men med
denna konstruktion kommer vi redan i dag att sänka den principiella ribban
för framtida diskussioner.
Herr talman! Det helt avgörande för mitt ställningstagande, och det som
jag under inga omständigheter kan medverka till, är rätten att adoptera
barn. Man säger att den frågan inte skall behandlas nu. Utskottet har för-
tjänstfullt slagit fast att det är barnets bästa som skall gälla. Men utskottet
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
79
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
lämnar ändå frågan öppen genom att konstatera att ”en sådan bedömning
bör inte göras i detta sammanhang”.
Utskottet fortsätter: ”Så länge det inte är vetenskapligt klarlagt att ett
barns sociala och känslomässiga utveckling objektivt sett är lika garanterad
i en familj med två mödrar eller två fäder med en inbördes sexuell relation
som i en heterosexuell familj, saknas den grundläggande förutsättningen för
att gemensamt föräldraskap skall kunna etableras i ett registrerat partner-
skap, nämligen hänsynen till barnets bästa.”
Därmed relativiseras frågan om adoption till att vara en fråga om vad ve-
tenskap och gällande allmän rättsuppfattning säger för närvarande. Därmed
kan ett beslut om registrerat partnerskap ses som en etapp i en tidskedja som
leder i en riktning. Det blir en tidsfråga. Att medverka till detta genom den
relativisering som utskottet ger uttryck för är för mig inte möjligt.
Herr talman! Utskottets reservanter ger mig absolut ingen anledning att
tro, att de i något sammanhang skulle vara beredda att medverka till ett regi-
strerat partnerskap. Bakom reservationens formalistiska uppläggning ligger
uppfattningar och attityder som är helt främmande för mig. Det är min över-
tygelse att en lag om registrerat partnerskap för homosexuella som tar hän-
syn till dessa invändningar hade varit möjlig utan alltför lång tidsutdräkt.
Låt mig avslutningsvis konstatera att om riksdagen i dag fattar beslut om
denna lag, kommer det för mig att vara helt otänkbart att i framtiden med-
verka till att riva upp den. De människor som berörs av en ny lag om registre-
rat partnerskap måste kunna lita på vårt samhälles ställningstagande. Ett be-
slut som tas i dag är för mig ett oåterkalleligt steg.
Anf. 102 JOHN BOUVIN (nyd):
Herr talman! Kolleger! Vad är kärlek? Vad är normalt? Vad är naturligt?
Vad är sexualitet? Det har vi diskuterat nu i fem sex timmar.
Partnerskap, äktenskap, tolerans, respekt för din nästa, lika värde - vi har
pratat ganska länge om detta. Jag har varit i kammaren från och till och suttit
på rummet och lyssnat. Jag är tvungen att gå upp i talarstolen och klargöra
vad som i alla fall är min syn på saken. För mig handlar detta om normalt
beteende och vad som är naturligt osv. Jag vill bara göra en liten liten kom-
mentar och berätta vad en präst visade mig för ungefär ett och ett halvt år
sedan.
Han sade: ”Du John! Kan inte du på ett enkelt sätt försöka förklara vad
det är frågan om när den här frågan kommer upp i riksdagen?” ”Vad då?”
undrade jag. Då gjorde han på följande sätt: ”Du John, detta är icke nor-
malt. Det går inte. Detta går inte heller. Men detta är normalt.”
Så enkelt är det.
(Anförandet illustreras med obscena gester.)
Anf. 103 TREDJE VICE TALMANNEN:
Meningsyttringar från läktaren är inte tillåtna.
Anf. 104 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Med all respekt för den långa debatt som har pågått och för
alla dem som har förberett inlägg vill jag trots allt göra ett kort inlägg i frå-
gan. Det gör jag med anledning av den kantring åt det jag upplever som miss-
bruk av religiös argumentation som har framkommit i dagens debatt. Över-
tramp och brist på respekt hos troende rättfärdigar inte fler övertramp av
andra personer.
Ulrica Messing sade om homosexualitet att det inte är någonting man kan
frälsas ifrån. Ordet ”frälst” betyder ungefär ”räddad”. Det har en religiös
laddning genom det bruk ordet har. Här har också religionsargumentation
använts. Jag vill helt enkelt utan pekpinnar ändå vädja om att inte behöva
höra sådant från Sveriges riksdags talarstol, som jag hyser stor respekt för.
Detta uttalande kan jag som personligt kristen för mitt samvetes skull inte
låta passera utan denna kommentar. Vi kristdemokrater har, oavsett person-
lig uppfattning i religionsfrågor - det är inte alla som är troende på det sätt
man brukar mena i vår grupp heller - varit mycket noga med att skilja mellan
politikens kompetensområde och kyrkans kompetensområde.
Politikens kompetensområde är de horisontella mellanmänskliga relatio-
nerna. Där jobbar vi, vare sig vi kallas kristna eller inte, utifrån vår överty-
gelse. Kyrkans arbete och uppgift är en annan, som inte vi skall blanda oss
i.
I Ulrica Messings parti finns det ledamöter med personlig kristen tro som
har deklarerat att de kommer att rösta för partnerskapet. Jag vill respektera
deras ståndpunkt, även om jag har en annan. Men jag tror att även dessa
reagerar när de hör en deklaration om att homosexualitet är någonting man
inte kan frälsas ifrån. Jag vill skilja på partipolitiken och kyrkoverksamheten
och hoppas slippa höra denna typ av uttalanden.
Jag vill framföra en vädjan om att inte trampa på den som, trots allt, ge-
nom en personlig kristen tro upplevt det som man själv kallar befrielse från
en negativt upplevd homosexualitet. Många har gjort detta just med hjälp
av kristen tro. Jag har själv varit i kontakt med sådana, och jag vill ha respekt
för dem. Jag vill även ha respekt för den som har en annan uppfattning.
Anf. 105 ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Roland Lében reagerade mot ett uttryck som jag använde i
mitt anförande, att homosexualiteten inte är något som man kan frälsas från.
Jag kan ha förståelse för att Roland Lében kanske tycker att jag har fel, men
jag tror inte att jag har det. Jag har mött det här argumentet i debatten, bl.a.
från företrädare för Pingstkyrkan, där man säger att om de homosexuella
säger ja, skall man frälsa dem.
Jag tror inte att det är så enkelt. Jag tror inte att homosexualiteten beror
på ett enkelt val som man har gjort, på samma sätt som man väljer mellan
att köpa Aftonbladet eller att köpa Expressen. Det är inte så enkelt att välja
hur man skall leva sitt liv.
Anf. 106 ROLAND LÉBEN (kds):
Herr talman! Jag vill bara säga en sak som kommentar till detta. Det är
inte fråga om vad jag vet eller tror i det här fallet. Jag hänvisade till de män-
niskor som säger sig ha gjort denna erfarenhet. Den kan jag inte ta ifrån
dem, och det kan inte heller Ulrica Messing göra. Jag tycker därför att det
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Registrerat
partnerskap m.m.
6 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
|
Prot. 1993/94:119 7juni 1994 |
vore klokt av oss att hålla oss till en sakligare argumentation. Jag tänker inte |
|
Registrerat |
Överläggningen var härmed avslutad. Beslut Mom. 1 (lagstiftning om registrerat partnerskap) 1. utskottet 2. res. (m, c, kds, nyd) Votering: 171 för utskottet 141 för res. 5 avstod 32 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 128 s, 2 m, 21 fp, 4 c, 3 nyd, 12 v, 1 - För res.: 72 m, 8 fp, 20 c, 25 kds, 15 nyd, 1 - Avstod: 1 m, 2 fp, 2 c Frånvarande: 10 s, 5 m, 2 fp, 5 c, 1 kds, 5 nyd, 2 v, 2 - (Applåder från åhörarläktaren) Anf. 107 ANDRE VICE TALMANNEN: Meningsyttringar från åhörarläktaren är icke tillåtna. Mom. 3 (utredning om hushållsgemenskap) 1. utskottet 2. men. (v) Votering: 297 för utskottet 16 för men. 2 avstod 34 frånvarande Kammaren biföll utskottets hemställan. Partivis fördelning av rösterna: För utskottet: 125 s, 74 m, 30 fp, 24 c, 25 kds, 17 nyd, 2 - För men.: 1 s, 1 fp, 2 c, 12 v Avstod: 1 s, 1 nyd Frånvarande: 11 s, 6 m, 2 fp, 5 c, 1 kds, 5 nyd, 2 v, 2 - Tage Påhlsson (c) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha röstat Övriga moment Kammaren biföll utskottets hemställan. |
82
KrU32 Ny lotterilag
Mom. 9 (frågan om vem eller vilka som skall få tillstånd att anordna spel på
värdeautomater och den därmed sammanhängande frågan om fördelningen
av överskottet på sådant spel)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
Votering:
173 för utskottet
140 för res. 1
2 avstod
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 25 c, 25 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 1: 128 s, 11 v, 1 -
Avstod: 1 nyd, 1 v
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 6 c, 1 kds, 5 nyd, 2 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
FiU24 Försäljning av AB Tipstjänst till svenskt föreningsliv m.m.
Mom. 1 (försäljning av Tipstjänst)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. (v)
Kammaren biföll utskottets hemställan med acklamation.
Mom. 2 (slopad lotteriskatt för Tipstjänst)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
171 för utskottet
135 för res. 2
10 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 17 nyd, 1 -
För res. 2: 128 s, 1 fp, 1 nyd, 4 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 1 nyd, 8 v
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 6 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
83
Prot. 1993/94:119 Mom. 3
7 juni 1994 Kammaren biföll utskottets hemställan.
84
Mom. 4 (bingoskatten och roulettskatten)
1. utskottet
2. res. 3 (s)
Votering:
Kammaren biföll utskottets hemställan genom uppresning.
Mom. 5 (kasinospel i Sverige)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
291 för utskottet
19 för res. 4
7 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 126 s, 74 m, 29 fp, 25 c, 25 kds, liv, 1 -
För res. 4: 1 m, 18 nyd
Avstod: 2 s, 1 fp, 1 c, 1 nyd, 1 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
UbUll Utvecklingsplan for skolväsendet
Mom. 1 (segregationstendenser i skolan)
1. utskottet
2. res. 1 (s)
3. men. i motsvarande del (v)
Förberedande votering:
131 för res. 1
12 för men.
173 avstod
33 frånvarande
Kammaren biträdde res. 1.
Huvudvotering:
176 för utskottet
141 för res. 1
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 1: 128 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 2 (utvärdering m.m. av vuxenutbildningen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
300 för utskottet
13 för men.
1 avstod
35 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 75 m, 28 fp, 26 c, 25 kds, 18 nyd, 1 -
För men.: 12 v, 1 -
Avstod: 1 fp
Frånvarande: 11 s, 5 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 5 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 9 (lärarutbildningen)
1. utskottet
2. res. 6 (s)
Votering:
176 för utskottet
141 för res. 6
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 6: 128 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 11 (lärlingsutbildningen)
1. utskottet
2. res. 7 (s)
Votering:
176 för utskottet
141 för res. 7
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 7: 128 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 15 (invandrarelevers undervisning i hemspråk och svenska som andra-
språk)
1. utskottet
2. res. 9 (s)
Votering:
175 för utskottet
141 för res. 9
1 avstod
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
85
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 75 m, 30 fp, 26 c, 24 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 9: 128 s, 12 v, 1 -
Avstod: 1 kds
Frånvarande: 10 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU14 Distansundervisning, m.m.
Mom. 5 (inrättande av ett distansutbildningsinstitut)
1. utskottet
2. res. 2 (s)
Votering:
175 för utskottet
140 för res. 2
34 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 74 m, 30 fp, 26 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res. 2: 127 s, 12 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 6 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU15 Riksbankens Jubileumsfonds verksamhet under år 1993
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU18 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
UbU20 Vissa ändringar i skollagen
Mom. 2 (elevavgifter vid fristående särskolor)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
170 för utskottet
141 för res.
5 avstod
33 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 73 m, 27 fp, 25 c, 25 kds, 19 nyd, 1 -
För res.: 127 s, 1 m, 12 v, 1 -
Avstod: 1 m, 3 fp, 1 c
Frånvarande: 11 s, 5 m, 3 fp, 5 c, 1 kds, 4 nyd, 2 v, 2 -
86
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av andre vice talmannen medgav kammaren att lagutskottets
betänkanden LU32 och LU38 samt konstitutionsutskottets betänkanden
KU18, KU43 och KU45 fick avgöras i ett sammanhang efter avslutad debatt.
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU32 Ändringar i aktiebolagslagen m.m. (prop. 1993/94:196).
Anf. 108 CARIN LUNDBERG (s):
Herr talman! Under 1980-talet var antalet konkurser 5 000-6 000 per år.
Under början av 1990-talet ökade de lavinartat för att 1992 nå oanade höj-
der, närmare bestämt 21 219. I konkursernas spår har rapporter om ekono-
misk brottslighet strömmat in. Uppfinningsrikedomen när det gäller att ”sno
åt sig” på andras bekostnad verkar obegränsad.
Ekonomisk brottslighet måste bekämpas på alla plan, såväl de moraliska,
praktiska som lagstiftande planen. En del har gjorts och annat är under ut-
redning. Här har Aktiebolagskommittén ett stort ansvar.
Ett sätt att skydda borgenärerna är att höja nivån på aktiekapitalet. Rege-
ringen föreslår att aktiekapitalet skall höjas från nuvarande 50000 kr till
100 000 kr för privata aktiebolag. Om vi hade följt konsumentprisindex se-
dan förra höjningen gjordes, skulle nivån ha varit 275 000 kr. Men med nuva-
rande arbetsmarknadssituation när vi på alla sätt skall stödja små och medel-
stora företag, och med hänsyn tagen till övergångstiden, som nu är fram till
1998, nöjer vi oss med 100 000 kr för dessa bolag.
Grundprincipen för aktiebolag är att delägarna inte har något personligt
betalningsansvar för bolagets förpliktelser. De senaste årens erfarenheter
när det gäller ekonomisk brottslighet och missbruk av aktiebolagsformen gör
dock, att vi anser att det i vissa situationer av uppenbart missbruk kan vara
befogat med ett personligt betalningsansvar för personer som står bakom ett
aktiebolag. Högsta domstolen har tillämpat principen om ansvarsgenom-
brott, och liknande regler finns också i många andra länder.
Frågan om ansvarsgenombrott har tidigare diskuterats i lagutskottet och
i denna kammare. Vi socialdemokrater vidhåller vår uppfattning att Aktie-
bolagskommittén borde få i uppdrag att utreda frågan. Jag yrkar därför bifall
till Socialdemokraternas reservation till lagutskottets betänkande 32.
En fråga som har diskuterats i massmedierna, ute på arbetsplatser och na-
turligtvis också inom dessa väggar är de s.k. fallskärmsavtalen. Indignatio-
nen har varit stor bland vanliga löntagare när de händelsevis har upptäckt
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Ändringar i aktie-
bolagslagen m.m.
87
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Ändringar i aktie-
bolagslagen m.m.
88
vilka summor som deras chefer erhållit, samtidigt som de själva fått minskad
a-kassa och försämrad lönegaranti.
Naturligtvis måste något göras. Vi har gjort som vi brukar, nämligen att vi
börjar med en utredning. Redovisningskommitténs delbetänkande tar upp
denna fråga, och betänkandet är ute på remiss. Under tiden har Näringsli-
vets börskommitté utkommit med en rekommendation, där man föreslår att
vissa uppgifter lämnas individuellt. Uppgift skall lämnas om summan av er-
sättningar och övriga förmåner samt om de mest väsentliga villkoren i avtal
om framtida pension och avgångsvederlag.
Vi ser fram emot remissvaren och regeringens förslag med anledning av
Redovisningskommitténs betänkande. Det är mycket viktigt att vi får en lag-
stiftning på detta område.
Anf. 109 STIG RINDBORG (m):
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Jag vill också kon-
statera att arbetet föreligger att anpassa den svenska aktiebolagslagen till
vad som gäller enligt reglerna för EU och för Europa i enlighet med EES-
avtalet.
Helt kort konstaterar jag att det finns en reservation om ansvarsgenom-
brott. Jag hänvisar till det som sägs i betänkandet. Därutöver vill jag tillägga
att vi i Sverige, i 13 kap. 2 § aktiebolagslagen, har bestämmelser som på ett
markerat sätt sätter tummen på en väsentlighet, nämligen det egna kapitalet.
Andra länder har i allmänhet inte det. Jag har vid flera tillfällen understrukit
vikten av att vi gör den paragrafen tydlig i det vidare arbetet att förändra
aktiebolagslagen. Men redan i dag har det klart kommit in i företagarnas
medvetande att den paragrafen är riktig och väsentlig.
Vad gäller ansvarsgenombrott i övrigt kan man konstatera att sådant före-
kommer vad gäller obetalda skatter, och det finns skadeståndsansvar rent
generellt. Jag uppfattar det som väsentligt att ha en lagstiftning där man kon-
staterar att det finns en avskildhet för aktiekapitalet och bolagstillgångama,
en lagstiftning som inte gör delägarna och styrelsen personligt ansvariga an-
nat än om de gör fel.
Kriminella handlingar kommer utan tvivel att medföra betalningsskyldig-
het för dem som sysslar med det. I allmänhet är bekymret det att det från
sådana personer inte finns mycket tillgångar att komma åt.
Men det som i fortsättningen är väsentligt, och som vi i Redovisningskom-
mittén och i Aktiebolagskommittén talat om, är att se till att komma in med
årsredovisningar på rätt tider och se till att det blir reaktioner. Från Bolags-
registret har man meddelat att man sätter in resurser så att det skall kunna
bli snabba reaktioner. Det är ju först när de uppgifter som finns i Bolagsregi-
stret är aktuella, som de som skall göra affärer med företag kan inhämta kun-
skap om företagens ställning.
Vidare uppfattar jag att det är väsentligt att vi har en ordentlig revision
av dem som har fått den uppläggning som innebär att de inte är personligt
ansvariga. Jag hälsar med tillfredsställelse att lagstiftningen i dag börjar att
bli likvärdig mellan de två företagsformerna aktiebolag/enskild firma och
handelsbolag. Det är väsentligt för att man skall kunna ha en avskildhet och
för att man skall kunna hålla strängt på att det skall finnas personlig ansvars-
frihet. Men reglerna och uppföljningen av dem skall vara så att det inte be-
hövs ytterligare regellagstiftning på det sätt som reservationen anger, utan
man följer upp det som redan finns.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
lagutskottets betänkande
1993/94:LU38 Ändrat anslag till Konsumentverket (prop. 1993/94:150 delvis
och 1993/94:100 delvis).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §).)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU18 Reformera riksdagsarbetet (förs. 1993/94:TK1, TK2 och TK3
samt prop. 1993/94:77).
Anf. 110 BENGT HURTIG (v):
Herr talman! Som framgår av betänkandet råder det om den reformering
som nu föreslås stor enighet om de flesta förslagen. Det beror ju på att riks-
dagen själv, med alla partier inblandade, har utrett frågan. I en del fall tycker
utskottet att frågorna bör utredas vidare. Det gäller samarbetet mellan Riks-
revisionsverket och Riksdagens revisorer på längre sikt. Det gäller också ut-
skottsorganisationen och de s.k. utgiftsområdena och den kommande EU-
nämndens funktionssätt.
Vänsterpartiet menar emellertid att riksdagen redan nu borde fatta beslut
om att alla partier skall vara representerade med minst en ordinarie ledamot
i EU-nämnden. Det har gått att lösa i den nuvarande EG-delagationen. Det
bör då också gå när det gäller EU-nämnden.
Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till reservation 1, som har samma
innebörd som min meningsyttring under samma moment.
Det är glädjande att utskottet nu stöder förslaget att ledamöternas ekono-
miska intressen skall registreras och bli lätt tillgängliga. Jag hoppas att Eva
Zetterberg från vårt parti kommer att ta upp denna fråga senare.
Den viktigaste förändring som föreslås är omläggningen av budgetåret och
övergången till rambudgetering samt förlängningen av riksmötet med slo-
pandet av behovet av urtima riksdag. Detta motiveras med att man måste
öka säkerheten hos marknaden om vilka förslag riksdagen kan tänkas god-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
89
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
90
känna. Om marknaden vet detta tror man alltså att samhällsekonomin skall
fungera bättre.
Vi skulle ju också kunna vända på steken och säga att vi politiker bättre
vet vilka beslut som skall fattas om vi kan förutsäga hur marknaden skulle
komma att bete sig. I så fall skulle marknadens åtgärder behöva godkännas
av staten. En sådan tankegång har man emellertid inte än varit inne på.
Utredningen och utskottet inser emellertid problemet med marknadens
opålitlighet. Det sägs att om synnerliga ekonomisk-politiska skäl föreligger
skall regeringen även efter det att ramen för statsbudgeten är beslutad kunna
avge proposition som föreslår inkomster och utgifter som ligger utanför bud-
getramarna.
Det som enligt vår mening är mest betänkligt och svårt med den föreslagna
ordningen är att enskilda motionärer och även mindre partier får svårare att
få sina förslag med budgetkonsekvenser behandlade. När någon väcker en
motion som påverkar statsbudgeten efter det att ramen är fastlagd kommer
motionen inte att kunna ställas under proposition.
Jag förutsätter emellertid att en enskild motionär kan yrka bifall till sin
egen motion vid beslutet i första steget om statsbudgeten, även om inte fi-
nansutskottet stött ledamoten. Dessa problem hade enligt min mening varit
enklare att lösa om riksdagen fått bestämma utgiftsområdena med ett beslut
för varje sådant område.
Finansutskottets makt kommer med denna ordning att bli kraftigt för-
stärkt. Därför är det ett minimikrav att alla partier blir representerade med
en ordinarie ledamot i finansutskottet.
Herr talman! Jag yrkar därför bifall till min meningsyttring under mom.
11.
I Lindbeckkommissionen sägs det att inskränkningar i motionsrätten är
särskilt påkallade när det gäller förslag som leder till ökade statsutgifter. Carl
B Hamilton från Folkpartiet är i sin motion inne på att det är nödvändigt att
inskränka ledamöternas förslagsrätt om vi skall få ordning på statsfinan-
serna. Detta framskymtar i ett särskilt yttrande av moderater och folkparti-
ster i utskottet. Det anges att den förslagna ordningen med rambudgetar är
angelägen med hänsyn till statsfinanserna.
När man tar del av dessa argument kan man få intrycket att det är riksda-
gen som saboterar statsfinanserna. I verkligheten är det faktiskt beslut
gjorda av marknaden och av riksbank och regering som lett till en rad felbe-
dömningar under 80-talet.
Det handlade om avregleringen av kreditmarknaden och de beslut som
fattades till följd av det. Det var bankdirektörerna som tävlade om att låna
ut pengar utan täckning. Det var revisorer och Bankinspektionen som inte
klarade kontrollen och inte slog larm i tid. Det var storföretagens finansav-
delningar, som ägnade sig åt spekulation i stället för långsiktiga och uthålliga
investeringar i utbildning och modern teknik.
När det gällde valutaavregleringen var det inte heller riksdagen som fat-
tade beslutet. Det drevs på av sådana framträdande borgerliga företrädare
som Wibble och Tobisson. Kapitalrörelserna över gränserna skulle bli små,
hette det. Vårt parti varnade för konsekvenserna.
Skattereformen beslutades givetvis formellt av riksdagen, men i botten låg
en uppgörelse mellan två politiska partier, Folkpartiet och Socialdemokra-
terna, som då såg väldigt lättsinnigt på de dynamiska effekterna.
Ett annat beslut som drivit upp budgetunderskottet är de höga räntor som
blev följden av den dogmatiska knytningen till ecun och försöken att hålla
fast kronkursen.
Alla de här misstagen har sedan drivit upp arbetslösheten och statens ut-
gifter. Det var främst misstaget när det gäller ordningen i vilken besluten
fattades. För systemskiftespolitiken under den gångna mandatperioden har
givetvis riksdagsmajoriteten ett ansvar.
Det är när staten och riksdagen nu skall försöka städa upp som man önskar
inskränka ledamöternas förslagsrätt. Skulle man dra slutsatser av historien
är det närmast Riksbankens och regeringens beslutsrätt som skulle ifrågasät-
tas. Standarden på den svenska ekonomutbildningen borde kanske också
granskas.
Som tur är har det mesta av förslagen till inskränkning av motionsrätten
avvisats. Men det kommer att bli jobbigt med individuella ekonomimotio-
ner.
Vänsterpartiet kräver i sin motion en ventil med innebörden, att om det
visar sig att ramarna slagit helt fel skall det finnas en möjlighet för riksdagen
att i efterhand omfördela mellan utskotten. Givetvis skulle då också motio-
ner med den innebörden kunna behandlas. Det föreslagna stela systemet
skulle då bli mindre stelt.
Hela konstruktionen med kalenderårsbudget bygger egentligen på förut-
sättningen att valet hålls på våren, i slutet av maj eller böljan av juni. Då
kan de nyvalda ha en chans att förbereda sina budgetförslag. Tjänstemän
som jobbar på sommaren tar då inte helt över processen, och styrningen från
föregående regering blir mindre. Beredningen kan alltså bli bättre. Därför
har vi stött förslaget att lägga valet på våren.
Jag yrkar bifall till min meningsyttring till mom. 2 och 11 och till
reservation 1.
Anf. 111 Tredje vice talman BERTIL FISKESJÖ (c):
Herr talman! Det brukar sägas att parlamentariska församlingar är obot-
ligt konservativa vad gäller församlingarnas egna arbetsformer. Så är det nog
i stort sett. Vi erinrar oss att det tog 14 år av utredningsarbete och övervägan-
den innan man kunde fatta beslut om övergång till ett enkammarsystem. Det
tog ytterligare ett antal år innan riksdagen kunde samla sig till ett beslut om
en ny grundlag, dvs. den grundlag som vi nu har. Det är naturligtvis i och för
sig bra att man inte ändrar grundlagen och riksdagens arbetsformer från tid
till annan, utan att förslagen övervägs noga.
Vad vi nu kan se framför oss är ett betänkande, KU18, som vilar på ett
utredningsarbete som har gått ovanligt snabbt. Utredningen har letts av riks-
dagens talman Ingegerd Troedsson, och man har lyckats slutföra ett arbete
som inte har varit utan komplikationer och inte utan svårigheter. Men man
har ändå lyckats slutföra detta arbete på ett lyckosamt sätt. Resultatet av det
arbetet innebär ganska omfattande förändringar av riksdagens arbetsformer.
En del av förslagen kommer också att påverka statsförvaltningen som hel-
het.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
91
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
92
Det är tillfredsställande att det är ett i stort sett enhälligt utskott som står
bakom de förslag som nu föreläggs kammaren. Den i särklass viktigaste för-
ändringen som föreslås är omläggningen av budgetåret till kalenderår. Re-
dan Grundlagberedningen föreslog detta, men fick inte gehör för det. Vi har
under många år upplevt den konstiga situationen att riksdagen formellt star-
tar på hösten men i realiteten egentligen inte gör det, eftersom budgeten
fortfarande läggs fram i januari.
Vidare har detta medfört stora svårigheter att planera riksdagens arbete,
eftersom beredningen i utskotten och på annat sätt av viktiga lagstiftnings-
ärenden och budgetärenden har gått parallellt. Vi har fått den anhopning av
stora och viktiga ärenden under en jäktig slutperiod av riksdagens vårsession
varje år som inte har varit till gagn för egentligen någonting.
Jag har för min del länge föreslagit i princip den förändring som nu ligger
framme. Jag böljade väcka motioner om detta i mitten av 70-talet. Det tar
således sin tid. Men det är med en viss personlig tillfredsställelse som jag nu
ser att den tanke som jag kopplade på från Grundlagberedningen nu ser ut
att realiseras.
Det bör därmed bli möjligt att behandla budgeten mera koncentrerat un-
der hösten. Det är många fördelar med detta, men en fördel är att det blir
en intensiv och koncentrerad beredning. En annan fördel är, som jag an-
tydde, att riksdagen kan ägna våren åt andra viktiga ting inom lagstiftningen.
Det finns en brist i det här förslaget som jag inte kan undgå att nämna,
och det är att vi inte har lyckats få resonans för förslaget att lägga de all-
männa valen på våren. Socialdemokraterna har inte velat sluta upp kring den
tanken, av skäl som jag inte riktigt har lyckats genomskåda. Det hade natur-
ligtvis varit bättre att ha valen på våren, från olika synpunkter. Den allmäna
politiska valdebatten hade kunnat komma i nära anslutning till de stora och
omfattande debatter som föregår i riksdagen.
En annan sak som också är viktig, kanske mera på ett tekniskt sätt, är att
om det skulle bli regeringsskifte hade den nya regeringen kunnat tillsättas
vid ett kort sammanträde under sommaren, och den hade kunnat komma i
gång och ha sitt budgetförslag färdigt när den nya riksdagen sammanträder
på hösten. Jag ser det alltså som en brist att vi inte har lyckats komma ända
fram i detta avseende.
Nu har jag ändå gått med på det förslag som ligger, därför att jag anser att
själva omläggningen av budgetåret från olika synpunkter är mycket viktig.
Utredningens undersökningar och KU:s överväganden har visat att det är
möjligt att klara av budgeten på hösten även om vi skulle få ett regerings-
skifte. Det bör kunna gå, men det kan bli stressigt och det kan föra med sig
vissa bekymmersamma övergångsproblem.
I våra grannländer Norge och Danmark har man det så här, och om de
klarar det bör det kunna gå också i den svenska riksdagen.
Om omläggningen fullföljs - helst med vårval - bör det kunna bli bättre
möjligheter i framtiden att planera riksdagens arbete. Det har varit väldigt
ryckigt och väldigt svårt att planera arbetet i riksdagen på ett rationellt sätt.
Jag inser att en riksdag aldrig kan bli en normal arbetsplats - självklart inte.
Ledamöterna måste vara beredda på allehanda inskränkningar i den person-
liga bekvämligheten och även på ganska tvära omkastningar i sin planering.
Riksdagsarbetet måste komma i första hand, och utfallet av skiftningarna i
den politiska temperaturen kan man aldrig med säkerhet förutse. Men med
en budgetprocess på hösten och en lugnare process när det gäller lagstift-
nings- och planeringsarbete under våren bör det bli möjligt att förbättra ef-
fektiviteten i riksdagens arbete.
Det bör också vara möjligt att mer konsekvent realisera en annan tanke
som jag personligen böljade driva i mitten av 70-talet, nämligen att lägga in
riksdagsfria veckor under arbetsperioden. Tanken bakom detta var att riks-
dagsledamöterna har två väsentliga uppgifter. Den ena är givetvis att finnas
här i huset och delta i beredningsarbetet och i besluten. Den andra viktiga
uppgiften är att finnas ute bland folk, att kunna möta sina väljare, att kunna
ta del i debatter av olika slag på hemorten under hela riksdagsåret.
Personligen har jag ofta fått klagomål från människor som har tyckt att
det har varit högst beklagligt att jag tvingats säga nej till att ställa upp i olika
sammanhang på hemorten. Jag har bara kunnat hänvisa till riksdagsarbetet.
Med mer systematiskt inlagda fria veckor bör riksdagsledamöterna få bättre
möjligheter att förverkliga denna andra viktiga uppgift.
Det har också införts ett par lediga veckor, som såvitt jag har kunnat förstå
har uppskattats mycket av ledamöterna. Jag hoppas att man kan gå vidare
med detta.
När det gäller själva budgetarbetet i riksdagen är de viktigaste förslagen i
utredningen övergången till rambudgetering, konstruerandet av utgiftsom-
råden och en ny process när det gäller relationerna mellan budgetberedande
utskott och finansutskottet. Det här finns noggrant beskrivet i betänkandet,
och jag skall inte närmare gå in på det. Här kan uppkomma vissa svårighe-
ter - föregående talare var inne på en del av dem - men jag förutsätter att
man lätt kan komma till rätta med dem allteftersom man vinner erfarenhet.
Det gäller också utskottsorganisationen. Det har funnits många uppslag
om en förändrad utskottsorganisation, och jag tror att det finns goda skäl att
genomföra förändringar - mer eller mindre genomgripande - men detta får
den nya riksdagen ta ställning till. Det är ju också ett område där riksdagen
själv kan pröva sig fram.
Ett utslag av tänkandet inom utredningen som återspeglas i konstitutions-
utskottets betänkande är att utskotten skall ägna sig mer åt uppföljning och
granskning av de beslut som fattas här i riksdagen, dvs. se efter vad det blev
av dem. Det tror jag är en väldigt viktig uppgift.
Nära förbunden med denna syn på arbetet är förslagen om att förstärka
Riksdagens revisorer. De utför en mycket viktig gärning, och man kan säga
att de under senare år har aktiverat sin verksamhet på ett mycket glädjande
sätt. Jag tror att det är viktigt att även denna revision byggs ut. Det har varit
delade meningar inom utskottet om vilken takt det skall ske i och vilket sätt
det skall ske på, men slutresultatet är dock att vi har kunnat uppnå enighet
också på den punkten, nämligen om en förstärkning på kort sikt och om
överväganden om ytterligare förstärkningar på litet längre sikt.
Med hänvisning till de resonemang som finns i betänkandet om riksdags-
revisionen kontra Riksrevisionsverket vill jag i det här sammanhanget gärna
säga att jag är lika övertygad nu som jag har varit tidigare när jag har debat-
terat de här frågorna om att det är nyttigt för revisionsverksamheten att vi
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
93
|
Prot. 1993/94:119 |
har två organ med delvis lika och delvis olika uppgifter. Detta har inte orsa- |
blem i framtiden heller. En förbättrad revision från den sida som sorterar
|
Reformera |
direkt under regeringen och från de revisorer som sorterar under riksdagen Jag har dragit över min tid litet grand, herr talman, men jag skall strax Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan. Anf. 112 BENGT HURTIG (v) replik: Herr talman! Vi har ju en 4-procentsspärr i det svenska parlamentariska Bertil Fiskesjö nämnde inte den här problematiken. Jag skulle bara vara Anf. 113 JAN BERGQVIST (s): Herr talman! Jag kan helhjärtat instämma i de uppskattande orden till Det här utvecklar sig ju till en stillsam debatt i jämförelse med den ganska Var för sig är Riksdagsutredningens förslag inte särskilt dramatiska, men Vi kan inte helt slippa undan detaljer; det vore fel. Men vi måste organi- |
|
94 |
Det här förslaget leder till en bättre rytm i riksdagsarbetet och en bättre |
uppföljning och utvärdering. Vi kan planera riksdagsåret så att det blir ett
bättre samspel mellan väljare och valda. Vi kan få en bättre inriktning på
det långsiktiga.
Bengt Hurtig talade om att finansutskottets makt kraftigt förstärks. När
jag har arbetat i Riksdagsutredningen har jag inte sett det som att det gäller
att stärka just finansutskottets makt. Det gäller att få en stadga i dess arbete,
men de farhågor som ibland yppas om att finansutskottet skulle breda ut sig
över hela riksdagsarbetet som en bläckfisk med väldiga armar tror jag inte
bara är överdrivna utan också felaktiga. Jag vill peka på att det med den
ordning som nu föreslås kommer att bli stora fördelar för fackutskotten. De
kommer in på ett tidigare stadium när det gäller viktiga ekonomiska priorite-
ringsfrågor. Om vi kan utveckla detta på ett riktigt sätt kommer fackutskot-
tens ställning att kunna stärkas genom att de kommer in på ett mera aktivt
sätt i budgetprocessen.
Jag ser det inte som att ett mäktigt finansutskott suger ut makt ur de andra
utskotten. Det handlar om ett samspel som stärker alla riksdagens utskott.
Jag hoppas att riksdagen inte skall försumma de möjligheter som nu bjuds
på många sätt. Med den förhoppningen ber jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan.
Anf. 114 BENGT HURTIG (v) replik:
Herr talman! Vi kan göra olika bedömningar om hur makten i finansut-
skottet kommer att utvecklas. Finansutskottet har redan en ganska central
betydelse i riksdagens arbete.
När utskotten har avgett sina yttranden över budgetramens storlek gör fi-
nansutskottet en sammanvägning och lägger fram ett förslag till en samman-
hållen budget. Det blir ett klubbslag i riksdagen. Därefter har de övriga fack-
utskotten inte någon större möjlighet att påverka sin budgets storlek. Det är
ju fördelningen av den totala budgeten som är avgörande.
Erfarenheten får utvisa hur det här kommer att falla ut. Efter några år har
vi möjlighet att utvärdera vad som har hänt.
Anf. 115 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag har i och för sig en begränsad erfarenhet, men det intryck
som jag fick när jag var aktiv i skatteuskottet var att finansutskottet inte hade
särskilt mycket att säga till om i viktiga frågor. Det föreslog en del allmänna
riktlinjer, men det var i skatteutskottet som de verkligt tunga ekonomiska
frågorna behandlades.
Detta kan växla mellan olika perioder, men jag fick inte alls intryck av att
finansutskottet var särskilt mäktigt. Tvärtom var det under vissa skeden ett
ganska lättviktigt utskott.
Jag tycker över huvud taget inte att det handlar om det här. Det är viktigt
att partigrupperna tar ansvar för samordningen mellan alla utskott. Om de
gör det kan detta mer rationella sätt att arbeta ge en stadga åt arbetet i fi-
nansutskottet. Det kan också vara till stor fördel för fackutskotten. Då kan
man bättre ta till vara deras synpunkter på ett tidigare stadium när det gäller
viktiga ekonomiska avvägningsfrågor.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
95
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
96
Anf. 116 DANIEL TARSCHYS (fp):
Herr talman! Jag tillhör dem som hälsar detta förslag utan någon större
glädje. Jag menar att det är ett i flera avseenden olyckligt förslag som vi nu
skall ta ställning till. I några avseenden är det ett farligt förslag. I alla avseen-
den är det ett djupt otillräckligt förslag.
Förslaget är olyckligt därför att det innebär att vi nu skall övergå till kalen-
derårsbudget utan att samtidigt övergå till vårval. Det kommer att leda till
djupgående förändringar i riksdagens arbetsbetingelser under höstarna. Det
kommer att leda till en ytterst forcerad behandling av budgetbetänkandena,
och det kommer att leda till att man under en del år inte kommer att hinna
avsluta budgetbehandlingen innan kalenderåret böljar. Detta får i sin tur all-
varliga effekter för statsförvaltningen, där det inte kommer att finnas färdiga
regleringsbrev till hands när utgifterna kommer.
Riksdagsutredningen är på det klara med att det inte finns några möjlighe-
ter att hålla tidtabellen före årsskiftet under valår, när budgeten läggs fram
sent. Det innebär att man med öppna ögon accepterar att myndigheterna
utsätts för den här typen av allvarliga svårigheter i det egna arbetet.
Jan Bergqvist sade att partiledarna hade kommit överens om att inte ak-
tualisera frågan om vårval. Det är nästan riktigt, men sanningen är att de
inte har kommit överens om att aktualisera frågan om vårval. Ordet inte
skall flyttas i meningen. Då blir det en något annan innebörd.
Jag tillhör dem som liksom Bertil Fiskesjö djupt beklagar att Socialdemo-
kraterna har förhindrat denna angelägna reform.
Det är olyckligt att vi nu genomför en förändring av budgetbehandlingen
utan att radikalt förenkla hanteringen. En sådan förenkling hade kunnat ske
om finansutskottet hade fått en starkare ställning. Vi har haft en diskussion
där Jan Bergqvist har velat lugna dem som menar att finansutskottet har fått
en för stark ställning. Jag intar den rakt motsatta uppfattningen. Jag bekla-
gar djupt att man inte har tagit steget att ge finansutskottet en starkare ställ-
ning. Det går att beklaga desto mer med tanke på det prekära läge som stats-
finanserna nu befinner sig i.
Under de närmaste åren står vi i Sverige inför en enorm politisk ansträng-
ning för att försöka få bukt med ett galopperande budgetunderskott. Det
kommer att kräva en utomordentlig mognad, beslutsamhet och klokhet av
denna riksdag. Det är nödvändigt att se till att budgetpolitiken blir konsis-
tent, att förhindra att den rämnar i sina olika beståndsdelar. Jag tror att man
kan säga att vi under de år som har gått sedan utskottsreformen för 23 år
sedan har klarat oss ganska väl. Det har inte inträffat stora olyckor i riks-
dagsbehandlingen av budgetpropositionen. Det är, om man får tillåta sig ut-
trycket, mera tur än skicklighet. Det kan mycket väl inträffa att vi under
kommande år hamnar i det läget att utskottens oberoende i fråga om budget-
behandlingen leder till djupt inkonsistenta budgetbeslut.
Det är angeläget att man förhindrar en sådan utveckling genom att ge fi-
nansutskottet en sammanhållande roll i budgetbehandlingen. Den rollen har
finansutskottet i ett flertal andra länder. Vi bör därför gå vidare med refor-
men av budgetprocessen och se till att det i nästa steg införs en sådan ordning
att hela budgetpropositionen remitteras till finansutskottet och att fackut-
skotten därefter får tillfälle att yttra sig över de olika avsnitten. En sådan
ordning ger mycket starkare garantier för en konsistent statsbudget än den
ordning som vi nu har.
Jag säger att detta är en djupt otillräcklig reform. Det är den i perspektivet
av de väldiga statsfinansiella problem som tornar upp sig.
Herr talman! Jag har under de år som jag har varit medlem i riksdagen
engagerat mig starkt för en bättre riksdag vad gäller arbetsformerna. Jag har
verkat för öppna utskottsförhör, för att stoppa kvällsvoteringarna, för att in-
föra sammanhållna voteringar och för att få starkare krav på konsekvensbe-
dömningar i regelsystemet. På dessa punkter har det gått bra. På flera andra
punkter har det gått dåligt.
Jag har verkat för att vi skall få rimligare sammanträdeslokaler som är mer
anpassade till antalet deltagare i debatterna. Jag har verkat för att vi skall få
något färre antal ledamöter. Jag har också verkat för en starkare samman-
hållning av budgetbehandlingen. I det avseendet har jag inte lyckats särskilt
väl. Jag tror ändock att det är viktigt att arbetet med att reformera riksda-
gens arbetsformer går vidare.
Jag vill i efterhand sälla mig till dem som tackade Bertil Fiskesjö för hans
insatser i konstitutionella frågor. Jag är inte längre ledamot av konstitutions-
utskottet, men jag har varit det under den period då Bertil Fiskesjö var ord-
förande. Jag vill tacka honom för samarbetet både i det utskottet och i ett
otal konstitutionella utredningar där vi har varit ledamöter.
Anf. 117 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Oavsett var man placerar ordet ”inte” när det gäller att inte
flytta valdagen, konstaterar jag att även Folkpartiet accepterade det här.
Daniel Tarschys sade att det inte är möjligt att klara av budgeten under
hösten, åtminstone inte under valår. Jo, det är det visst, åtminstone under
de valår då det inte sker någon förändring av regeringen. Vi skall nu förlänga
mandatperioden till fyra år. Vi kan inte räkna med att det skall bli ett rege-
ringsskifte vid varje val. Problemet med att det förvisso kan bli en stark press
och koncentration vid valår är betydligt överdrivet. I den mån man inte hin-
ner med budgeten kan man gå in en bit i januari. Den metoden förekommer
i andra länder. Det fungerar där. Jag kan inte förstå varför det inte skulle
kunna fungera även i Sverige.
Jag har en helt annan syn på frågan om hur statsfinanserna skall saneras
än vad Daniel Tarschys har. Han tror att om man bara har ett mäktigt finans-
utskott, ett överutskott, skall man minsann kunna klara av det här. Sane-
ringen av statsfinanserna kan aldrig klaras om man inte får med sig en majo-
ritet av partigrupperna i riksdagen. Därför är det avgörande att partigrup-
perna samordnar sitt arbete i fackutskott och finansutskott och är beredda
att medverka till en sund ekonomi.
Det är enligt min mening oerhört överdrivet, vilket Lindbeckkommissio-
nen och andra har varit inne på, att man skall skapa ett slags utskott som står
över alla andra, som skall styra och ställa och ha en oerhörd makt. Det hjäl-
per inte. Det är inte på det sättet man skall arbeta. Det skall vara ett samspel
mellan dem som kan fackområdena och dem som håller i budgeten. I Daniel
Tarschys tal fanns litet av hokuspokus där man bortser från att om partigrup-
pernas samordning fungerar bra så fungerar också alla utskott bra.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
7 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
98
Anf. 118 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Jan Bergqvist har helt rätt i att om partigrupperna fungerar
väl så uppstår det inga problem med sammanhållningen av riksdagsbehand-
lingen. Jag menar dock att vi måste utforma våra grundlagar så att de håller
även om partigrupperna inte fungerar väl. Vi har faktiskt närliggande exem-
pel på partigrupper som inte fungerar väl. Kalamiteten kan uppstå att vi får
ett mera oroligt parlamentariskt läge där partigrupperna inte fungerar som
sammanhållande krafter.
Hur skulle det se ut i en kommun om varje nämnd gick till fullmäktige
med sin del av budgeten utan den enhetliga sammanhållningen bestående av
att finanskontoret, eller vad det kan heta, försökte samordna budgeten? Hur
skulle det se ut i regeringen om vaije departement hade rätt att gå direkt till
riksdagen och begära pengar till sina anslag utan att Finansdepartementet
samordnade budgeten? Jag är orolig för att man då mycket lätt skulle hamna
i ett ännu mera allvarligt statsfinansiellt och kommunalfinansiellt läge än vad
vi redan har runt om i landet.
Jan Bergqvist har självfallet rätt i att ett val inte behöver leda till ett rege-
ringsskifte. Jag har inget emot, herr talman, om väljarna redan i höst skulle
visa att Jan Bergqvist har rätt på den punkten.
Anf. 119 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag tror säkert att budgetprocessen kan acceptera ett rege-
ringsskifte vid varje val. Jag menar, vilket vi angav i ett särskilt yttrande till
Riksdagsutredningen, att farhågorna för att man inte skall klara av budget-
processen under hösten oavsett om det blir regeringsskifte eller inte är kraf-
tigt överdrivna. Jag vill bara understryka att det sannolika om man ser 10,
20 eller 30 år framåt är att det inte kommer att bli regeringsskifte vid vaije
val. Det sker betydligt mera sällan.
Daniel Tarschys argumenterar som om det föreliggande förslaget inte in-
nebär en betydande samordning. Man öppnar här för en mycket bra samord-
ning mellan fackutskott och finansutskott. Man skall ta saker i rätt ordning.
Man skall böija med de stora frågorna och sedan ta detaljfrågorna efter
hand. Med den här uppläggningen gäller det att konstatera var man har ma-
joriteten. Det är inget större fel på arbetsformerna. Hur vi skall få handlings-
kraftiga regeringar om det inte skapas klara majoritetsförhållanden är ett
annat problem. Det löser man inte på något sätt genom att skapa några spe-
ciella maktbefogenheter åt just finansutskottet.
Jag anser att den bedömning som Daniel Tarschys gör av Riksdagsutred-
ningens förslag är alltför pessimistisk och negativ. Han ser inte alls de stora
möjligheter till en successiv, men ändock, utveckling mot bättre och bättre
effektivitet och större och större samordning.
Anf. 120 DANIEL TARSCHYS (fp) replik:
Herr talman! Jag ser möjligheterna till en förbättring. Jag tror att den re-
form som vi nu skall fatta beslut om mycket snart kommer att visa sig vara
otillräcklig.
Jag vill dock betona att vi måste utforma budgetprocessen i riksdagen så
att den inte bara tål vackert väder och lägen där partierna fungerar och håller
ihop, där utskotten är lojala och där det samlade resultatet blir någorlunda
korrekt i förhållande till regeringens intentioner. Budgetprocessen måste
också tåla mera turbulenta parlamentariska lägen, där det kan vara fråga om
betydande oenighet, upphetsning och strid om olika komponenter i rege-
ringens politik. Därför är det nödvändigt att ge finansutskottet en starkare
ställning. Det är också nödvändigt att se till att det är möjligt att sammanhål-
let votera om olika budgetalternativ. Vi skall inte göra som vi nu gör. Nu
sönderdelar vi budgeten i dess olika primfaktorer.
Anf. 121 INGVAR SVENSSON (kds):
Herr talman! Först skulle jag vilja vända mig till tredje vice talman Bertil
Fiskesjö. Det var många som tackade honom under granskningsdebatten.
Det här är troligen den sista debatten under vilken vi uppträder tillsammans
här i kammaren.
Innan jag kom in i riksdagen uppfattade jag Bertil Fiskesjö som en vital
polemiker på tidningssidoma. I utskottet har jag lärt känna honom som en
uppfriskande, provocerande politiker. Han är mycket klarsynt och har en
oerhörd kompetens. Men inte bara det. Han är också varmhjärtad. Han har
glimten i ögat, och han har en underbar, torr humor. För mig såsom lärling
i riksdagen har det varit mycket betydelsefullt att ha Bertil Fiskesjö som läro-
mästare. Det har varit mycket betydelsefullt och viktigt. Tack skall du ha
Bertil, och lycka till som riksdagsveteran!
Herr talman! I motsats till Daniel Tarschys tycker jag att det beslut som
vi kommer att fatta i dag när det gäller uppföljningen av Riksdagsutred-
ningen är mycket glädjande och viktigt och utgör något av en milstolpe i ut-
vecklingen av riksdagens arbetsformer.
Det är många saker som redan berörts här, så jag skall inte fördjupa i dem.
Det är viktigt att vi avdramatiserar det här med riksdagsåret och slipper be-
greppet urtima riksdag, att vi får möjlighet att framställa skriftliga frågor un-
der sommaren osv. Vi har påpekat att det faktiskt är angeläget att slå vakt
om motionsrätten, att man uppmanar till frivillig restriktivitet när det gäller
riksdagens kompetensområde och inte så att säga springer utanför.
Det absolut viktigaste är övergången till kalenderårsbudget och rambe-
slutsmodellen. Jag tror att det är oerhört betydelsefullt. Jag tror också att
valdagens förläggning är en fråga som går att hantera, även om det kan bli
problem under just valår. I och med att vi nu inför fyraåriga mandatperioder
är det fråga om temporära problem.
På någon punkt är jag kritisk, även om jag inte avgett vare sig reservation
eller särskilt yttrande. Det är att Riksdagsutredningen inte kom fram till ett
ordentligt förslag när det gäller utskottsorganisationen, utan man sköt frå-
gan framför sig. Det kan bli bekymmer. Skall man fatta den här typen av
beslut är det väldigt viktigt att de fattas inför en ny mandatperiod. Det är
oerhört svårt att gå in under en mandatperiod när folk valts till olika utskott
och göra kraftfulla förändringar. Vi hoppas att också den frågan kan hante-
ras under det kommande året på ett bra sätt.
Jag är oerhört kritisk mot hanteringen i utskottet när det gäller utbyggna-
den av Riksdagens revisorers organisation. Vi var eniga i utredningen. Plöts-
ligt började socialdemokraterna darra på manschetterna utan att ha lämnat
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
99
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
100
några reservationer eller särskilda yttranden i utredningen. Nu blir det en
försiktig utbyggnad, och det har jag accepterat utan någon särskild marke-
ring. Den här typen av frågor bör ju beslutas i betydande enighet. Men det
hade varit bra om vi hade fullföljt Riksdagsutredningen på denna punkt.
Anf. 122 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! Jag vill bara upplysa Invgvar Svensson om att vi faktiskt av-
gav ett särskilt yttrande om revisorerna i Riksdagsutredningen.
Anf. 123 INGVAR SVENSSON (kds) replik:
Herr talman! Jo, det är sant, Bergqvist, att det fanns ett särskilt yttrande.
Men det gällde endast placeringen av den pool som skulle kunna användas
av utskotten, inte själva sammansättningen.
Anf. 124 JAN BERGQVIST (s) replik:
Herr talman! I vårt särskilda yttrande förde vi också en diskussion om hur
utbyggnaden av Riksdagens revisorer skulle finansieras. Vi pekade på möj-
ligheten att samordna resurserna i Riksrevisionsverket och Riksdagens revi-
sorer. Vi underströk att det är viktigt att man inte bara bygger ut på olika
håll utan också funderar över hur utbyggnaden skall finansieras.
Anf. 125 ALF WENNERFORS (m):
Herr talman! Jag skall försöka vara så kortfattad och ”predikastisk”, som
man brukar säga, som möjligt.
Jag är väl litet udda. Även om det här är mitt sista inlägg i riksdagen, skall
jag inte ägna mig åt tacksägelser till vare sig talmännen, ledamöterna eller
personalen. Det finns andra tillfällen för det. Jag hemställer att andra som
går upp i talarstolen efter mig och vill ta upp tiden med tacksägelser gent-
emot mig undviker det. Jag tycker att ni kunde ha gjort det tidigare i så fall.
Ni kan också göra det under den pågående veckan, vi har ytterligare några
dagar kvar. Ni kan tala om för mig hur bra ni tycker att jag är, och jag skall
tala om för er hur bra ni är.
Herr talman! Jag har under alla mina år i riksdagen arbetat med väldigt
många olika uppgifter. Alla har varit oerhört spännande, stimulerande och
engagerande. Men frågan är om inte arbetet och ordförandeskapet i Riksda-
gens revisorer har tagit priset. Att granska och utvärdera våra reformer inom
den offentliga sektorn, den offentliga verksamheten, är oerhört viktigt. Jag
tror att jag vågar säga att Riksdagens revisorers verksamhet har utvecklats
och blivit allt bättre. Men den kan bli ännu bättre. Det är en utmaning för
såväl kansliet som den kommande nya uppsättningen i höst. Som glad pen-
sionär skall jag med intresse vara ett slags utomstående revisor av Riksda-
gens revisorers verksamhet.
Riksdagsutredningens förslag gladde mig mycket. Vissa socialdemokra-
tiska ledamöters motioner förvånade mig lika mycket, inte minst konstitu-
tionsutskottets ordförande Thage Petersons agerande. Vi har känt varandra
länge, från hedenhös i filmcensursutredningen för många decennier sedan.
Där kamperade vi ihop, hade trevligt och uppskattade varandras vänskap.
Sedan har jag följt Thage Petersons öden och äventyr och uppskattat hans
insatser i svenskt samhällsliv. Men Thage Petersons agerande efter det att
vi kritiserat handläggningen av frågan om Saabfabriken i Malmö, då Thage
Peterson var industriminister, förvånade mig.
Det är litet märkligt att konstitutionsutskottets ordförande inte är här just
nu. Han måste ha ett väldigt tungt skäl för att han inte är här, i det här rum-
met. Men jag är rätt övertygad om att han kommer att läsa protokollet.
I dag har Thage Peterson bemött DN:s ledare i söndags. Där backar Thage
Peterson, kan man säga. ”Makten måste kontrolleras” är överskriften. Jag
vet inte om det är Thage Peterson som skrivit den eller om det är DN. Det
står så här: ”Jag själv och mitt parti vill ha en stark riksdagsrevision.” Jag
tycker att det är bra att det står så. Det länder med andra ord Thage Peterson
till heder att han har kommit med denna artikel i DN i dag.
Revisorer skall inte vara älskade. Det är vi inte heller. Alldeles särskilt på
vissa håll har jag till min förvåning upptäckt att vissa generaldirektörer har
visat prov på mycket dåligt humör och brist på förmåga att hantera kritik.
En generaldirektör, ett statsråd eller en myndighetsperson över huvud taget
som inte med gott humör kan hantera kritiken och lära av den ifrågasätter
jag. Jag ifrågasätter om vederbörande är lämplig som chef och ledare.
En sak till. Vi har haft mycket gott samarbete med alla utskotten. Men
det arbetet kan självfallet också bli bättre, som famgår av utskottstexten. Vi
har också haft ett mycket gott samarbete med Riksrevisionsverket. Och det
kan naturligtvis också bli mycket bättre. Men till vissa ledamöter och Thage
Peterson, som jag nu ser gående i kammaren, vill jag säga att Riksrevisions-
verket ju är regeringens organ. Riksdagens revisorer är riksdagens organ.
Låt där vara en principiell rågång.
För övrigt har jag i ett annat sammanhang, som styrelseledamot i en
verksstyrelse, sett hur RRV arbetar. Det har gjort mycket goda insatser.
Herr talman! Avslutningsvis är gransknings- och förvaltningsrevisions-
verksamheten en synnerligen nödvändig uppgift för riksdagen. Jag uppskat-
tar att utskottet så småningom blev enigt när det gällde frågan om riksdagsre-
visionen.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
Anf. 126 ANDRE VICE TALMANNEN:
Jag medger att Thage G Peterson får avge replik på Alf Wennerfors anför-
ande.
Anf. 127 THAGE G PETERSON (s) replik:
Herr talman! Jag satt på mitt rum och skrev några rader på ett tacktai som
jag skall rikta till tredje vice talmannen och vice ordföranden i KU. Det var
orsaken till att jag inte var i kammaren. Vi skall ha avslutningsfest i konstitu-
tionsutskottet, och jag tar allvarligt också på den frågan.
Jag visste inte att Alf Wennerfors ville ägna så mycket tid åt min person i
debatten om Riksdagsutredningen, där vi är eniga. Det föreligger inte någon
socialdemokratisk reservation, utan det är fråga om ett enigt betänkande.
Alf Wennerfors har liksom många andra, överreagerat på ett brev som
snart är ett och ett halvt år gammalt. Det var inte något hemligt med det
brevet, utan det var ett offentligt dokument som skickades till Riksdagens
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
101
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
revisorer och som innehöll upplysningar. Jag kunde ha valt att knacka på
Alf Wennerfors dörr, eftersom vi är bänkkamrater. Men då hade jag på ett
otillbörligt sätt lagt mig i revisorernas verksamhet. Det var bättre att jag
samlade ett antal synpunkter i ett brev som offentliggjordes och överskick-
ades till Riksdagens revisorer. Jag såg inte något speciellt anmärkningsvärt
med detta.
Sedan vill jag gärna säga att Alf Wennerfors och jag är överens på en väl-
digt viktig punkt, nämligen hur oerhört viktiga och nödvändiga Riksdagens
revisorer verkligen är - det har jag sagt i flera sammanhang och det vill jag
upprepa här - liksom konstitutionsutskottets granskande verksamhet är oer-
hört viktig i en demokrati.
Jag vill också kosta på mig att säga att jag uppskattar Alf Wennerfors insat-
ser i Riksdagens revisorer. Jag är helt säker på att det arbete som han har
utfört under sina år som ordförande i Riksdagens revisorer också har ett be-
stående värde. Jag ser inte någon motsatsställning mellan mig och honom
när det gäller punkten om Riksdagsrevisoremas betydelse. Min respekt för
Alf Wennerfors och mitt förtroende för det arbete som han har utfört i Riks-
dagens revisorer kommer inte heller att kunna minskas.
Anf. 128 ALF WENNERFORS (m) replik:
Herr talman! Med anledning av kalaset skall jag inte bli långrandig. Jag
vill återigen säga att det som står i artikeln länder Thage G Peterson till he-
der. Thage Peterson backar litet grand och det länder honom till heder. Det
som jag nu hörde Thage Peterson säga från talarstolen gläder mig.
Anf. 129 EVA ZETTERBERG (v):
Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag till fullo instämmer i det som
Bengt Hurtig tidigare har tagit upp och i det som Vänsterpartiet har lyft fram
i sin meningsyttring. Jag skall inte upprepa dessa ståndpunkter, eftersom de
med all tydlighet har framgått för kammarens ledamöter.
Jag vill bara ta upp några andra synpunkter på detta ärende. Jag tänkte
börja med frågan om behovet av reformer inom riksdagen. Jag är väldigt
glad över Riksdagsutredningen, och jag anser att man har gjort ett mycket
gott arbete. I mina ögon är behovet av reformer mycket stort.
Daniel Tarschys påpekade att det under senare år har genomförts många
förändringar. Jag anser att dessa förändringar är av godo. Det gäller t.ex.
öppna utskottsförhör, möjligheten till samlade voteringar och möjligheten
att inte förlägga voteringar på kvällarna utom när nöden så kräver det. Men
dessa förändringar är inte alls tillräckliga. Det finns ett stort behov av ytterli-
gare reformer.
En fråga som har tagits upp i utredningen och i betänkandet gäller slopan-
det av urtima riksmöte och möjligheten att förlänga riksdagsåret. Jag hälsar
det förslaget - och förhoppningsvis det beslutet i dag - med stor tillfredsstäl-
lelse. Enligt min uppfattning är den arbetsordning som råder här i riksdagen
i det närmaste omänsklig. Under den korta tid som jag har haft förmånen
att vara med här - tre år - har jag kunnat konstatera att det är svårt att få
riksdagsarbetet och den tid som man här lägger ned på det att gå ihop med
102
det privata livet och familjen. Det har visat sig i det närmaste omöjligt, trots
att jag bor här i Stockholm.
Det arbete som vi utför här är väldigt hämmat av det faktum att vi under
mycket kort tid har att ta fram olika förslag och fatta beslut. För egen del är
den här situationen nästan ohållbar. Jag har tolkat det i stor utsträckning så,
att eftersom vi är ett litet parti får de enskilda representanterna ta sig an väl-
digt många frågor. Men vid samtal med andra ledamöter, och inte minst när
Ingela Thalén häromveckan gick ut i en stor artikel i Aftonbladet och be-
skrev sin situation, har jag kunnat konstatera att detta inte alls hänger ihop
med att vi är ett litet parti. Denna orimliga arbetsbörda delas av många. För-
slaget om en förlängning av riksdagsåret skulle alltså väsentligt kunna för-
bättra situationen på den här punkten.
Fru talman! Jag har betraktat den här frågan utifrån möjligheten att kunna
leva ett normalt liv även om man är riksdagsledamot. Jag tycker att det har
varit svårt. Men detta har också en politisk aspekt, och det kunde vi se under
hösten 1992 då krispaketet antogs. Just frånvaron av urtima riksting gjorde
att riksdagen inte kallades in och fick möjlighet att under kort tid debattera
de stora och viktiga förslag som då lades fram och som det fanns många syn-
punkter på. Vikten av att förändra arbetsordningen här i riksdagen gäller
både för att kunna leva ett normalt liv och för att få politiska förslag bättre
förankrade och bättre diskuterade innan man går till beslut.
Fru talman! Jag vill också beröra en motion som behandlas i det här betän-
kandet. I och för sig förtjänar motionen inte uppmärksamhet men den finns
där ändå. Det är en mycket märklig motion som Charlotte Cederschiöld har
väckt. Hon har tagit upp de problem som hon ser med att ledamöterna är
placerade länsvis och inte utifrån partibeteckning. Enligt Charlotte Ceder-
schiöld leder detta till bytänkande. Jag har väldigt svårt att förstå den syn-
punkten, och jag har svårt att förstå hur Charlotte Cederschiöld som delar
bänk med Barbro Westerholm kan ha så stora invändningar mot den länsvisa
placeringen.
Jag delar bänk med Henrik S Järrel, och för egen del kan jag säga att jag
tycker att det är en fördel med att vara länsvis placerad och med att vi inte
sitter samlade i partigrupper. Om man inte kan behålla partidisciplinen och
de partimässiga skälen till varför man tycker si eller så i en fråga tror jag inte
att det hjälper att man sitter samlat, utan då är det helt andra faktorer som
är avgörande. Jag är alltså glad över att utskottet har avstyrkt denna motion.
Det är beklämmande att den över huvud taget har väckts.
Fru talman! Avslutningsvis skall jag ta upp en motion som jag under tre
år i följd har väckt och som har fått en mycket positiv behandling. Man bru-
kar säga att trägen vinner. Vi från Vänsterpartiet har tagit upp frågan om
registrering av ledamöters ekonomiska intressen. Och varför har vi gjort
det? Ja, det kan naturligtvis vara av intresse för var och en av oss att se hur
den ekonomiska situationen för övriga ledamöter ser ut. Men det är inte
detta som har varit huvudmotivet. Jag anser att denna fråga har väldigt stor
betydelse med tanke på det bristande förtroende som många av oss politiker
faktiskt åtnjuter bland det svenska folket. Många anser att vi politiker skor
oss på andras bekostnad och att vi inte lever upp till situationen som föredö-
men på det sätt som vi borde göra i olika avseenden.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
103
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
104
Jag tror att det är av stor betydelse att det klart och tydligt framgår hur
ledamöters ekonomiska situation ser ut och i vilken mån vi ledamöter kan
anses vara otillbörligen påverkade av att vi har ekonomiska intressen i en
bolagsstyrelse, fackförening eller i något annat sammanhang.
Därför blev jag mycket glad när vi första gången fick stöd för vår reserva-
tion av Socialdemokraterna men nu senast också av enskilda ledamöter -
Inger Lundberg från Socialdemokraterna och Barbro Westerholm från Folk-
partiet. Jag hoppas att riksdagen i dag kan fatta ett enhälligt beslut om detta
förslag.
Man kan säga att detta är en liten fråga, men den är betydelsefull. Om den
i någon mån kunde bidra till att höja politikers anseende, vore det mycket
bra.
Anf. 130 SIMON LILIEDAHL (nyd):
Fru talman! För att jag inte skall få dåligt rykte vill jag bara säga att jag
redan har avtackat Bertil Fiskesjö.
Jag skall nu övergå till att tala om konstitutionsutskottets betänkande
KU18. När det gäller mina reservationer vill jag i korthet säga att jag, i likhet
med tredje vice talman Bertil Fiskesjö, är glad att det är ett enigt utskott
som står bakom förslaget om tillsättande av en utredning för revisions- och
utredningsarbete och hur det arbetet skall bedrivas.
Jag tror att det är viktigt att diskutera förstärkningen av riksdagens revi-
sions- och utredningsverksamhet. I detta sammanhang är det speciellt viktigt
med ytterligare diskussion om hur samarbetet skall organiseras mellan revi-
sionen och utskotten, vilka måste få förbättrade utredningsresurser och möj-
ligheter att genomföra konsekvensanalyser. Här vill jag varna för en inom
riksdagen härskande övertro på konsekvensanalyser. Det har blivit något av
ett magiskt ord.
KU har bett de olika utskotten att kommentera användandet av konse-
kvensanalyser. Finansutskottet har ansett att riksdagen bör ställa krav på att
konsekvensanalyser skall ingå i alla lagstiftningspropositioner.
Ny demokrati har i finansutskottet anmält en avvikande mening. Vi har
anfört att man på det ekonomiska området bör skapa ett till Lagrådet mot-
svarande organ, vilket bör kallas ett ekonomiskt råd. Rådet skall ha till upp-
gift att granska regeringens konsekvensanalyser och biträda riksdagen med
ett förbättrat beslutsunderlag.
Jag skall i korthet beröra några av reservationerna. Vi har i en reservation
beträffande riksmötets högtidliga öppnande föreslagit ett återgående till den
ordning som rådde vid riksdagens högtidliga öppnande år 1975. Jag har till
min glädje funnit att manstarka namn från Moderaterna stöder vår reserva-
tion i ett särskilt yrkande.
Jag har också i en reservation tagit upp ledamöternas placering i kamma-
ren. Eftersom vi nu har bråttom behöver vi inte diskutera denna fråga ytterli-
gare.
Jag vill i stället ta upp en reservation som står mig personligen mycket
nära. Det gäller frågan om ersättare för riksdagsledamöter, vilket jag har
varit. Ni får verkligen höra problemställningen från ”the horse’s mouth”.
För de riksdagspartier som inte omfattas av kvittningssystemet är det nu inte
möjligt att kalla in en ledamot för kortare tid än 30 dagar, vilket är en stor
olägenhet i en situation där vaije röst räknas. Som ni vet räknas vaije röst
från Ny demokrati, vilket ni säkert kommer att märka vid de fortsatta debat-
terna och omröstningarna under denna vecka.
Jag har, som ni själva säkert har sett, linkat i två månader. Jag skulle egent-
ligen ha legat hemma, eftersom jag har haft svårt ryggskott. Men jag har
med stor smärta tvingat mig hit för att delta i de viktiga omröstningarna. Jag
tycker att systemet är fel. Jag har lidit av detta. Det är tid att ändra systemet.
Om man är sjuk och kan uppvisa läkarintyg skall man kunna sätta in en ersät-
tare, även för en kortare tid än 30 dagar.
Fru talman! Med tanke på kammarens arbetsbelastning skall jag helt kort
yrka bifall till Ny demokratis reservationer 1 och 4.
Anf. 131 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Också jag vill instämma med dem som har tackat Bertil Fiske-
sjö för de insatser han har gjort i konstitutionsutskottet både som ledamot
och vice ordförande.
Som det ibland framskymtar i medierna kan de stridande viljorna i konsti-
tutionsutskottet vara ganska heta. Bertil Fiskesjö har på ett utmärkt sätt och
med lätt sinne försökt att lösa upp de knutar som har funnits. Jag känner
stor sympati för hans sätt att arbeta i konstitutionsutskottet.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Reformera
riksdagsarbetet
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU43 Riksdagsledamöternas pensioner m.m. (förs.
1993/94:RFK4).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut fattades efter 10 §.)
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU45 Uppskov till 1994/95 års riksmöte med behandlingen av vissa
ärenden (prop. 1993/94:77 delvis, 1993/94:113 delvis och 1993/94:217 samt
förs. 1993/94:TK1 delvis och 1993/94:TK2 delvis).
Talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
105
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
106
Beslut
LU32 Ändringar i aktiebolagslagen m.m.
Mom. 9 (ansvarsgenombrott)
1. utskottet
2. res. (s)
Votering:
177 för utskottet
140 för res.
1 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 76 m, 29 fp, 26 c, 25 kds, 20 nyd, 1 -
För res.: 127 s, 12 v, 1 -
Avstod: 1 s
Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
LU38 Ändrat anslag till Konsumentverket
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU18 Reformera riksdagsarbetet
Mom. 2 (rambeslutsmodellen m.m.)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
304 för utskottet
13 för men.
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 76 m, 29 fp, 25 c, 25 kds, 20 nyd, 2 -
För men.: 1 c, 12 v
Frånvarande: 11 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 11 (utskottsindelningen)
1. utskottet
2. men. i motsvarande del (v)
Votering:
304 för utskottet
13 för men.
32 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 76 m, 29 fp, 25 c, 25 kds, 20 nyd, 1 v, 1 -
För men.: 1 c, 11 v, 1 -
Frånvarande: 11 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Mom. 13 (EU-nämndens sammansättning)
1. utskottet
2. res. 1 (nyd)
Votering:
284 för utskottet
32 för res. 1
2 avstod
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 127 s, 76 m, 28 fp, 25 c, 25 kds, 1 nyd, 1 v, 1 -
För res. 1: 1 s, 19 nyd, 11 v, 1 -
Avstod: 1 fp, 1 c
Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Göran Magnusson (s) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats ha
röstat nej.
Mom. 23 (ersättare för riksdagsledamöter)
1. utskottet
2. res. 4 (nyd)
Votering:
298 för utskottet
20 för res. 4
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För utskottet: 128 s, 76 m, 29 fp, 26 c, 25 kds, 12 v, 2 -
För res. 4: 20 nyd
Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
Mom. 30 (Riksdagsutredningens lagförslag såvitt avser förslagen i bil. 1 änd-
ring av 4 kap. 2 § RO)
Av utskottsbetänkandet framgick att ändringen önskades genomförd genom
ett beslut. För bifall härtill krävdes att minst tre fjärdedelar av de röstande
och mer än hälften av riksdagens ledamöter förenade sig om beslutet.
Beslut fattades genom omröstning med rösträkning.
Votering:
317 för bifall
1 för avslag
31 frånvarande
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Partivis fördelning av rösterna:
För bifall: 128 s, 76 m, 29 fp, 25 c, 25 kds, 20 nyd, 12 v, 2 -
För avslag: 1 c
Frånvarande: 10 s, 4 m, 4 fp, 5 c, 1 kds, 3 nyd, 2 v, 2 -
107
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
108
Mom. 30 i övrigt
Kammaren biföll utskottets hemställan.
Övriga moment
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU43 Riksdagsledamöternas pensioner m.m.
Kammaren biföll utskottets hemställan.
KU45 Uppskov till 1994/95 års riksmöte med behandlingen av vissa ärenden
Kammaren biföll utskottets hemställan.
På förslag av talmannen medgav kammaren att de ärenden som hann de-
batteras färdigt under återstoden av dagens sammanträde fick avgöras vid
morgondagens arbetsplenum.
Föredrogs
konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU50 Folkomröstning om EU-medlemskap (prop. 1993/94:245).
Anf. 132 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Av skäl som redan har berörts och på grund av KU:s vidare
aktiviteter i kväll måste jag vara mycket kortfattad, trots att jag hade förbe-
rett ett betydligt längre anförande. Men jag hänvisar till den motion som har
väckts av Hans Gustafsson och mig i detta ärende. Där har vi utförligt moti-
verat de yrkanden som jag strax skall återkomma till.
Vad gäller respekten för folkomröstningens resultat anser jag att den
lämpligaste formen för en höjning av trovärdigheten vore en gemensam de-
klaration av samtliga partier som är representerade i riksdagen, i vilken par-
tierna förbinder sig att respektera folkomröstningens resultat.
Av deklarationen bör framgå att blankröster skall räknas separat och att
de inte direkt eller indirekt kan tillgodoräknas någon sida. Den sida som får
flest röster har vunnit. Ett högt valdeltagande är synnerligen önskvärt men
är inget villkor för att folkomröstningens resultat skall respekteras.
Jag yrkar bifall till reservation 2 mom. 6.
Beträffande alternativens utformning vänder jag mig emot att valsedlarna
för ja- och nej-sidan föreslås utformas som en fråga med den formulering
som föreslås i propositionen.
Formuleringen ”Anser du att Sverige bör bli medlem i EU enligt avtalet
mellan Sverige och EU:s medlemsstater?” skapar intrycket att det är fråga
om en opinionsundersökning och inte en valhandling, som dessutom innebär
beslutsfattande.
Frågeformuleringen kan fungera ledande genom att implicera ett ja-svar.
Alternativen bör vara så enkla och klara som möjligt så att medborgarna kan
avge svar med entydig viljeinriktning. Detta uppnås genom att valsedlarna
endast anger antingen ja till svenskt medlemskap i Europeiska unionen eller
nej till svenskt medlemskap i Europeiska unionen och det dessutom finns en
blank valsedel under den för alla valsedlar gemensamma rubriken Folkom-
röstningen den 13 november 1994.
Att blanda in anslutningsavtalet mellan Sverige och den europeiska unio-
nen och dess medlemsstater gör medborgarnas viljeyttring villkorad och till-
fällig. Om villkoren i anslutningsavtalet ändras direkt eller indirekt, t.ex. ge-
nom beslut av EU-domstolen eller det europeiska rådet, blir en eventuell ja-
seger i folkomröstningen mindre legitim. Jag yrkar bifall till reservation 1
beträffande mom. 2. Jag kommer att begära votering och rösträkning
härom.
Fru talman! Vidare yrkar jag beträffande mom. 12 bifall till reservation 3.
Jag kommer också på den punkten att begära votering och rösträkning. Jag
anser att det är nödvändigt med ett tillkännagivande till regeringen om att
det från demokratiska utgångspunkter är önskvärt med en öppen och lö-
pande redovisning av kampanjorganisationernas finansiering, framför allt
med hänsyn till att speciellt ja-sidan kommer att få och redan har fått mycket
stora bidrag från företag, enskilda och organisationer.
Anf. 133 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Jag instämmer i mycket av vad Hans Göran Franck nyss sade.
Frågan om medlemskap i den europeiska unionen är avgörande för vårt
lands framtid och självbestämmanderätt. Det är bra att riksdagens partier i
enighet vänder sig till svenska folket och att alla partier försäkrar att folkvil-
jan skall respekteras.
Utskottet understryker att samtliga regeringspartier och övriga partier har
varit ense om att en rådgivande folkomröstning i praktiken skall vara beslu-
tande. Jag hoppas att det kan bekräftas här i dag.
Det är viktigt att de frågor som ställs till folket blir entydiga och klara. Det
bör inte finnas något utrymme för riksdagen att konstruera anledningar till
att bortse från folkomröstningens resultat.
Vad folket har att ta ställning till är helt enkelt, som sägs i reservation 1,
ett ja eller ett nej till ett medlemskap. Den formuleringen är entydig och kan
inte ge upphov till några diskussioner. Därför vill jag också yrka bifall till
denna reservation som avser mom. 2.
Vi menar att det är nödvändigt att folkets vilja entydigt definieras som det
ja-alternativ eller det nej-alternativ som samlar flest röster och som vinner.
Man kan t.ex. inte dra slutsatsen att en eventuell blankröst skulle vara det-
samma som att väljaren överlåter åt riksdagsmajoriteten att avgöra frågan.
Blankrösten bör tolkas så att väljaren överlåter åt de icke blankröstande att
bestämma.
Det finns enligt min mening nu bara två situationer som skulle medföra
att riksdagen inte låter sig vägledas av folkomröstningsresultatet. Den ena
är om det blir exakt samma antal röster för eller emot ett medlemskap. Den
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
109
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
110
andra är att blankrösterna skulle bli flest. Risken för att någon av de situatio-
nerna skulle uppträda är ganska liten.
Invandrarnas utanförståendeskap är ett demokratiskt problem. Invand-
rarna bör ha rösträtt efter samma grunder som i kommunala val. Därför häv-
dar vi att den kommunala röstlängden skall ligga till grund för deltagande i
folkomröstningen. Problemen som kan uppstå härvidlag tror vi går att lösa.
Vi menar också att kampanjbeloppen borde ha varit av minst samma stor-
lek som de medel som anslogs till kampanjorganisationerna vid folkomröst-
ningen rörande kärnkraften. Dåvarande belopp om 18 miljoner per sida
skulle i dagens penningvärde motsvara 49 miljoner kronor, eller 98 miljoner
kronor totalt. Då emellertid kampanjorganisationema redan erhållit 10 mil-
joner skulle vi alltså ha velat höja beloppet till 88 miljoner kronor. Det har
vi emellertid inte fått gehör för.
Vi kan konstatera att ja- och nej-sidan de facto har mycket olika resurser.
Arbetsmarknadsstyrelsens beslut om att ALU-jobb inte skall få användas i
kampanjorganisationerna har särskilt drabbat nej-sidan. Det påstås nu att
Europainformationssekretariatet på Utrikesdepartementet har ALU-an-
ställda. Såvitt jag vet har inte Arbetsmarknadsstyrelsen sagt någonting om
detta.
Den här typen av problem stöter vi hela tiden på. Etablissemanget har lätt
för att styra över resurser till ja-sidan, medan nej-sidan får kämpa för att
komma åt dem. Vi tycker därför att det är viktigt med en öppen redovisning
av finansieringen av kampanjerna. Därför har vi också ställt oss bakom re-
servation 3 under mom. 12.
I vårt förslag har vi också strukit under att bidragen borde ha varit lika
stora som i folkomröstningen om kärnkraften.
I remissbehandlingen borde Maastrichtfördraget och rapporten från EU:s
ministerråd till EU-parlamentet ha ingått. Birgitta Hambraeus har tagit upp
detta i sin motion. Det tycker vi är bra.
Riksdagen har nu i en första läsning antagit förslagen till ändringar i rege-
ringsform och tryckfrihetsförordning, vilka blir en följd av EU-medlemska-
pet. Vi vill understryka att den andra riksdagsbehandlingen av de här försla-
gen måste ske efter det att folkomröstningen har ägt rum.
Anf. 134 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Konstitutionsutskottets betänkande nr 50, om den planerade
folkomröstningen om svenskt EU-medlemskap den 13 november, baserad i
allt väsentligt på den proposition som i sin tur har partiöverläggningarna un-
der förra hösten som bakgrund.
Detta har gjort att utskottet naturligtvis har känt sig i hög grad bundet.
Det har inte stått så mycket utrymme till buds för oss att gå in och göra några
större ändringar. Partiöverläggningarna har styrt händelseförloppet inte
bara i det här hänseendet utan också när det gäller andra grundlagsfrågor.
Det är egentligen fyra frågor som har diskuterats här. De har också tagits
upp av både Hans Göran Franck och Bengt Hurtig. Det är folkomröstning-
ens status. Den är formellt rådgivande, men blir i realiteten beslutande. Det
har efterlysts en gemensam deklaration från partiledare, från gruppledare.
Jag har efterhört de synpunkter som finns i olika sammanhang och kan bara
konstatera, vilket också framgår av betänkandet, att det är alldeles entydigt
hur resultatet skall tolkas.
Det är den relativa majoriteten som blir avgörande. Det förslag, ja eller
nej, som får de flesta rösterna kommer också att avgöra frågan om Sveriges
inträde i EU. Blankröstema utgör alltså inte i realiteten något problem. De
kommer att registreras, de finns där, men de kommer inte att påverka resul-
tatet.
Sedan finns det naturligtvis vissa teoretiska konstruktioner som man kan
göra, att blankrösterna skulle bli flest. Men, som Bengt Hurtig var inne på,
detta är ändå ingenting som har så förfärligt mycket med verkligheten att
skaffa. Skulle så bli fallet får väl den nytillträdande riksdagen ta ställning till
det problemet.
Även några andra problem har tagits upp. Det gäller vilka som skall utöva
rösträtt. Här har man varit överens vid partiledaröverläggningarna att det
bara bör vara svenska medborgare som skall ifrågakomma.
Man har också vid partiledaröverläggningarna nått en uppgörelse om vilka
medel som bör anslås till kampanjverksamheten och om principerna för hur
de här medlen skall fördelas. Det finns alltså inte heller där något större ut-
rymme för något eget spel från KU:s sida.
Med det sagda, fru talman, yrkar jag avslag på reservationerna och me-
ningsyttringarna och bifall till konstitutionsutskottets hemställan.
Anf. 135 BENGT HURTIG (v) replik:
Fru talman! Det var mycket bra att få höra de här formuleringarna. Jag
hoppas att de kan lugna dem som ifrågasätter att riksdagen kommer att följa
folkomröstningsresultatet.
Men låt oss spekulera i att det skulle bli 35 % nej, 33 % ja och 32 % blanka
röster. Kommer då Moderata samlingspartiet att följa folkomröstningsresul-
tatet, eller kommer man att försöka hävda att det är för många blankröster?
Anf. 136 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Självfallet gäller i den situationen att de 33 procenten är de
flesta. De 32 procenten är färre. Blankrösterna räknas inte.
Däremot kan jag för egen del inte tänka mig att rösta nej till EU. Men
möjligheten finns alltid i en kritisk situation att lägga ned sin röst.
Anf. 137 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Vi skall i morgon fatta beslut om en lag om folkomröstning
om EU-medlemskap. Enligt 8 kap. 4 § i regeringsformen skall riksdagen
varje gång en folkomröstning skall genomföras fatta beslut om särskild lag.
I går var jag på en folkhögskola och svarade på frågor om riksdagens ar-
bete. En fråga som ställdes med stort allvar var om riksdagen skulle respek-
tera folkomröstningsresultatet. Kampanjen Nej till EU har varit ute och sått
misstro i landet och påstått, utan att ha särskilt mycket till bevis, att folkom-
röstningsresultatet kommer att fintas bort. Uppenbarligen har denna miss-
tänkliggörande propaganda varit framgångsrik. Därför var det välgörande
för mig att redogöra för det kommande riksdagsbeslutet och för åtminstone
vårt partis, det socialdemokratiska partiets, ställningstagande.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
111
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
112
Partikongressen, vårt partis högsta beslutande organ, har uttalat att ”riks-
dagsgruppen skall följa resultatet av omröstningen”. Vår partiordförande
har deklarerat detta offentligt vid upprepade tillfällen. Förtroendet för riks-
dagen som landets högsta beslutande instans skall heller inte kunna ifråga-
sättas. Vad KU uttalar i betänkandet på s. 9 skall respekteras. Där står föl-
jande:
”Formellt är folkomröstningen rådgivande, men samtliga riksdagspartier
har varit ense om att den i praktiken skall vara beslutande, dvs. att den me-
ningsyttring som fått flest röster skall avgöra frågan om ett svenskt medlem-
skap i EU.”
Folkets vilja skall gälla. Folkomröstningen skall handla om ja eller nej till
medlemskap i enlighet med det avtal om ett svenskt medlemskap som för-
handlats fram med EU:s medlemsstater.
Även om det i hög grad är hypotetiskt kan situationen bli den att röstetalet
är lika stort för ja- och nej-sidan, likaså att antalet blankröster får majoritet.
Hur riksdagen då skall förfara måste bli en fråga för de partier som väljs in
i riksdagen efter höstens val, säger KU vidare.
De opinionsmätningar som hittills ägt rum tyder emellertid inte på att ut-
slaget skulle kunna bli sådant. Här kan jag emellertid deklarera att vårt parti
redan har tagit ställning. Även om blankrösterna blir i majoritet kommer vi
att i riksdagen rösta för det alternativ, ja eller nej, som fått flest röster.
Att nej-sidan över huvud taget kunnat sprida misstro om att riksdagen inte
skulle respektera folkomröstningsresultatet har sin grund i en del egendom-
liga yttranden av moderater. Lars Tobisson har på ett möte med den gemen-
samma parlamentarikerkommittén EU-Sverige, med pressen närvarande,
den 22 februari uttalat att moderaterna skulle avstå från att rösta för ett ut-
skottsbetänkande som fastställer samma sak som folkomröstningen om folk-
omröstningsresultatet gav ett nej-utslag.
Dessutom har det antytts från moderat håll att den proposition som avise-
rats till augusti, om den formella anslutningen till EU, där också riksdagens
roll belyses liksom hur samarbetet mellan riksdag och regering skall regleras
vid ett EU-medlemskap, skulle kunna komma att dras tillbaka.
Dumma uttalanden kan ju korrigeras, inte minst för att stärka förtroendet
för riksdagen och för politikers hederlighet. Birger Hagård har nu chansen
att göra detta. Jag tycker att han i sitt tidigare anförande har klart deklarerat
att han för sin del tänker följa folkomröstningsresultatet. Men min fråga är
trots allt: Har Birger Hagård hela moderatgruppen bakom sig i den saken?
Fru talman! Det är högst otillfredsställande att det skall kunna råda någon
oklarhet om att folkomröstningsresultatet inte skall vara utslagsgivande.
Därför hade jag i likhet med Hans Göran Franck tänkt be företrädare för
samtliga partier att deklarera att omröstningsresultatet skall vara bindande
för riksdagen.
Anf. 138 HANS GÖRAN FRANCK (s) replik:
Fru talman! Det Catarina Rönnung har sagt understryker betydelsen av
det som Hans Gustafsson och jag har framfört i vår motion. Jag anser att
det, även om det som Birger Hagård säger har förekommit partiöverlägg-
ningar, finns all anledning att i det här läget verkligen understryka vikten och
behovet av att få en gemensam skriftlig deklaration från samtliga riksdags-
partier. Det rör sig inte för min del om att på något sätt misstänkliggöra nå-
gonting. Det rör sig om att stärka förtroendet för folkomröstningen. Det
görs bäst genom att man får den här gemensamma skriftliga deklarationen.
Anf. 139 BIRGER HAGÅRD (m):
Fru talman! Jag har sagt tidigare och jag upprepar det: Här finns deklara-
tioner från samtliga partier. Folkomröstningsresultatet kommer att följas.
Det är den relativa majoriteten som kommer att vara avgörande. Då behövs
det inte, Hans Göran Franck, några ytterligare deklarationer i det här sam-
manhanget.
Moderata samlingspartiet står bakom detta. Skulle det bli så olyckligt att
man skulle få ett negativt folkomröstningsresultat, kommer i vaije fall inte
jag att kunna rösta emot ett svenskt medlemskap i EU, en fråga som jag har
slagits för i hela mitt liv. I värsta och sämsta fall tvingas jag i en sådan situa-
tion att avstå. Men den valsituationen kommer knappast att uppstå. Blir det
ett nej i folkomröstningen kommer inte saken att kunna fullföljas.
Anf. 140 CATARINA RÖNNUNG (s) replik:
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett förtydligande av Birger Hagård i den
här frågan. Om folkomröstningsresultatet erhåller en blygsam övervikt för
nej och om blankrösterna får majoritet, har jag tolkat Birger Hagård rätt
när jag uppfattar att han säger att han kan tänka sig att avstå från att rösta då
ett konfirmerande av folkomröstningsresultatet skall föreläggas riksdagen?
Anf. 141 BIRGER HAGÅRD (m) replik:
Fru talman! Det behövs i så fall inte något konfirmerande av riksdagen.
Det är endast i en ja-situation som det konstitutionellt är nödvändigt att få
frågan därhän.
Anf. 142 HANS GÖRAN FRANCK (s):
Fru talman! Birger Hagård har yttrat sig på ett sätt som för hans del kan
sägas vara tillfredsställande. Jag utgår från att han verkligen har hela sitt
parti bakom sig. Men han kan inte tala mer än för sig och för sitt parti. Det
finns ju fler partier. Jag vidhåller att en gemensam skriftlig deklaration be-
hövs. Den skulle stärka förtroendet för folkomröstningen.
Anf. 143 CATARINA RÖNNUNG (s):
Fru talman! Jag skulle vilja ha ett uttalande från samtliga partier. Det är
lika intressant att fråga Vänsterns representant hur han kommer att ställa
sig: Kommer folkomröstningsresultatet att absolut respekteras?
Anf. 144 BENGT HURTIG (v):
Fru talman! Det är också vårt partis ställningstagande att vi skall följa folk-
omröstningens resultat.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Folkomröstning om
E U-medlemskap
113
8 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Bostadsdomstolen
114
Kammaren beslöt kl. 18.06 att ajournera förhandlingarna till kl. 19.00 för
middagsuppehåll.
Förhandlingarna återupptogs kl. 19.00.
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU31 Bostadsdomstolen (prop.1993/94:200).
Anf. 145 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Riksdagen skall snart och efter en ganska kort debatt besluta
att avveckla Bostadsdomstolen. Domstolen upphör efter nästan exakt 20 års
väl vitsordad verksamhet.
Om riksdagens ledamöter skulle ta ställning till frågan om domstolens
fortsatta verksamhet efter det arbetsresultat som domstolen har presterat
vore utgången given. Motiveringen för förslaget om nedläggning är dock en
helt annan än att domstolen inte fullgör sina uppgifter på ett bra sätt.
Det handlar om principer. Det skall inte finnas några specialdomstolar. En
majoritet av utskottets ledamöter har ställt sig bakom den principen, och fort
skall det gå. Domstolen försvinner nu på några veckor.
Därmed kan regeringen utåt säga att den påböljat avvecklingen av spe-
cialdomstolarna, trots att den misslyckats med att under sin regeringstid
lägga fram förslag om att helt avveckla hyresnämnderna och arrendenämn-
derna.
Riksdagen får genom denna proposition möjlighet att ansluta sig till rege-
ringens principer för specialdomstolar. Socialdemokraterna avvisar denna
propå och yrkar avslag på hela propositionen.
Herr talman! Bostadsdomstolens avskaffande är i dagsläget närmast att
likna vid ett bländverk i förhållande till regeringens ambition att slopa denna
specialdomstol. Specialdomstolens avskaffande klaras blott och bart genom
att en ny speciallag stiftas. Den speciella lagen möjliggör skapandet av en
speciell domstol inom Svea hovrätt.
Detta specialarrangemang måste till därför att regeringen inte kunnat
vänta med ställningstagandet till Bostadsdomstolen till dess att hela frågan
kunnat bedömas. Nu sker förändringen trots att det är oklart med första in-
stansens roll, samtidigt som ändringar av avsevärt slag sker i den materiella
hyrslagstiftningen, bl.a. en ny förhandlingsordning.
Alla anser att den valda lösningen inte är bra. Regeringen, och givetvis
utskottsmajoriteten, anser att de praktiska olägenheterna med en delreform
inte framstår som särskilt påtagliga. Lagrådet säger att förslaget kan godtas
som ett provisorium trots att det ofrånkomligen är förenat med vissa olägen-
heter.
Detta är förutsättningarna för beslutet om att avveckla Bostadsdomsto-
len. Det känns trist att uppleva hur regeringen med majoritetsmakten åter-
igen driver igenom ett beslut som många opponerar sig mot. Särskilt beträf-
fande domstolar borde breda lösningar eftersträvas.
Socialdemokraterna anser att regeringens restriktiva syn på specialdom-
stolar inte är sakligt motiverad. Varje domstols verksamhet måste bedömas
efter dess egna meriter och inte efter en stelbent principiell uppfattning.
Intresseledamöternas medverkan i dömandet ger extra auktoritet åt dom-
stolens avgöranden. De innebär också snabbare och mer kompetent pröv-
ning av målen.
Den medlande verksamhet som hyresnämnderna har liksom deras funtion
och sammansättning är av stor betydelse för hyresmarknadens funktionssätt
och parternas tilltro till detta.
I propostionen i detta ärende berörs frågan om Bostadsdomstolens sam-
mansättning och dennas förenlighet med kraven i Europakonventionen om
mänskliga rättigheter. I förra veckans debatt om hyreslagstiftningen påstod
den moderate företrädaren Mikael Odenberg i generella ordalag att vår hy-
reslagstiftning medfört att Sverige av Europadomstolen fällts för kränkning
av de mänskliga rättigheterna.
Man kunde av detta inlägg få intrycket att det var Bostadsdomstolen som
sådan som Europadomstolen uttalat sig om. Så var emellertid ingalunda fal-
let. Det Europadomstolen uttalade sig om var sammansättningen av Bo-
stadsdomstolen i ett alldeles speciellt fall. Det man kritiserade rättades till
genom ett riksdagsbeslut redan våren 1991. Den kritiken äger knappast rele-
vans i dagens debatt.
I anslutning till att Europadomstolen prövade saken uttalade den också
följande: ”På grund av sin särskilda erfarenhet, förefaller de lekmannaleda-
möter som sitter i Bostadsdomstolen tillsammans med yrkesdomama i prin-
cip vara utomordentligt väl kvalificerade att delta i bedömandet av tvister
mellan hyresvärdar och hyresgäster och av de särskilda frågor som kan upp-
stå i sådana tvister”. Det är ett bra betyg, som inte kan tas till intäkt för kritik
mot Bostadsdomstolen.
Herr talman! Jag vill slutligen yrka bifall till reservation 1 till justitieut-
skottets betänkande 31 för innevarande riksmöte. Under förutsättning att
reservation 1 skulle komma att avslås yrkar jag också bifall till reservation
2. Om reservation 2 skulle bifallas yrkar jag bifall till reservation 3.
Anf. 146 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag har i kväll endast för avsikt att till detta betänkande
lämna Västerpartiets röstförklaring med anledning av den motion som be-
handlas i betänkandet och som väckts med anledning av propositionen.
Vår motion tillgodoses genom de socialdemokratiska reservationerna.
Därför kommer vi att rösta för reservationerna 1 och 2 och i förekommande
fall även för reservation 3.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
115
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
116
Anf. 147 KJELL ELDENSJÖ (kds):
Herr talman! Frågan om specialdomstolarna har varit uppe till debatt vid
ett flertal tillfällen. I dag har vi att besluta om Bostadsdomstolens upphö-
rande. I föreliggande betänkande, JuU31, som behandlar regeringens pro-
position 1993/94:200 Upphörande av Bostadsdomstolen m.m., föreslås i en-
lighet med propositionens förslag att Bostadsdomstolen upphör den 1 juli
1994.
I departementspromemorian Domstolsväsendet - organisation och admi-
nistration i framtiden, beskrevs att vissa överväganden av principiell art
borde göras inför ställningstagandet om specialdomstolarnas framtid. Så-
dana överväganden har gjorts på regeringskansliet och lett till promemorian
Specialdomstolarna i framtiden. Efter ytterligare överväganden har sedan
den proposition lagts fram som vi nu debatterar.
Förutom frågan om Bostadsdomstolens avskaffande tas i propositionen
upp vissa allmänna frågor om specialdomstolarna och var rättsskipningen
skall ske i framtiden beträffande dagens arrende- och hyresnämndsärenden.
Herr talman! Domstolsväsendet har ju som grundstomme två parallella
domstolsorganisationer, dels allmänna domstolar, dvs. tingsrätterna, hovrät-
terna och Högsta domstolen, dels förvaltningsdomstolar, dvs. länsrätterna,
kammarrätterna och Regeringsrätten.
Till detta system kommer dessutom de fristående specialdomstolarna samt
ett antal nämnder som prövar olika slag av tvister, t.ex. hyres- och arrende-
nämnderna, vilka särskilt berörs i det nu diskuterade betänkandet.
I propositionen gör regeringen den bedömningen att flertalet av målty-
perna i specialdomstolarna i framtiden bör prövas av de allmänna domsto-
larna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna.
De viktigaste argumenten som brukar framföras till specialdomstolarnas
fördel är snabb rättsskipning, specialkunnande och parternas förtroende.
Herr talman! När det gäller snabb rättsskipning bör det påpekas att spe-
cialdomstolar inte alltid utgör någon garanti för snabbhet. Balanserna kan
vara besvärande även för specialorganen. Hur lång tid som ärendet tar är en
fråga om resurser och prioriteringar. Genom olika regler om förtur m.m. kan
det ges ett extra snabbt förfarande även inom de allmänna domstolarna.
Snabbhetskravet är, som jag ser det, ett relativt svagt argument för värnande
om specialdomstolar.
Ett annat av argumenten för specialdomstolar brukar vara kravet på spe-
cialkunskaper. Men särskilda ledamöter med särskilda fackkunskaper kan
faktiskt även tillföras de lägre instanserna inom allmänna domstolar och all-
männa förvaltningsdomstolar. Specialkunskap kan tillgodoses genom kon-
centration av vissa mål till vissa domstolar, genom adjungering av olika typer
av jurister eller på annat sätt.
Vissa typer av mål kan också speciallottas på vissa avdelningar eller rotlar
inom en domstol som därmed kan hålla en hög sakkunskap på sina speciella
områden. Kravet på sakkunskap förutsätter alltså inte specialdomstolar.
Herr talman! Argumentet att s.k. intresseledamöter i specialdomstolarna
inger parterna ett större förtroende än en sammansättning med andra leda-
möter känns tveeggat. Å ena sidan har naturligtvis intresseledamöter stor
sakkunskap och kan genom detta och sin knytning till berörda organisatio-
ner ingjuta ett ökat förtroende. Men å andra sidan kan sådana knytningar
till organisationerna förväntas ge solidarisering med och verkande för just
de organisationer som de på något sätt är knutna till. Tvivel om opartiskhet
kan då självfallet uppstå.
Herr talman! I propositionen framhålls bl.a. att införandet av Bostads-
domstolen medförde ett avsteg från principen om ett sammanhållet dom-
stolsväsende. Vissa frågor enligt hyreslagsstiftning prövas fortfarande av all-
män domstol, vilket innebär en splittring av hyresprocessen. Bostadsdom-
stolen är dessutom relativt liten med visst beroende av domstolsväsendet i
övrigt för sin personalförsörjning.
Sammantaget har regeringen i sitt förslag kommit fram till att det är tid för
att genomföra en delreform. Den har föreslagit att Bostadsdomstolen bör
upphöra som fristående domstol den 1 juli 1994. Vidare föreslås att Svea
hovrätt i ett första steg ensam övertar Bostadsdomstolens roll som överin-
stans till hyresnämnderna. Justitieutskottet instämmer i regeringens förslag.
Låt mig sedan säga några ord om arrende- och hyresnämnderna. Rege-
ringen har den principiella inställningen att rättsskipningen inom det hyres-
och arrenderättsliga området bör koncentreras till de allmänna domstolarna.
Regeringen föreslår i propositionen att arrende- och hyresnämnderna på sikt
skall upphöra. Huvuddelen av deras arbetsuppgifter skall övertas av tings-
rätterna. Tingsrätternas normala förfarande och sammansättning bör gälla i
de mål som övertas. Det innebär också att intresseledamöter inte bör delta.
Trots regeringens principiella inställning anser regeringen att tingsrätter-
nas övertagande av arrende- och hyresnämndernas ärenden kräver att ytter-
ligare överväganden sker innan förändringen kommer till stånd. Regeringen
aviserar en översyn av de hyresprocessuella reglerna liksom en viss omarbet-
ning av de materiella reglerna under sommaren och hösten 1994.
Däremot bör, enligt regeringsförslaget, arbetet med samlokalisering och
viss administrativ samverkan mellan nämnderna och tingsrätterna fortsätta
i enlighet med den principiella inriktning som regeringen angivit. Justitieut-
skottet instämmer i regeringens förslag. Det gäller också förslaget om att
Svea hovrätts beslut inte skall kunna överklagas, liksom övriga förslag i pro-
positionen.
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.
Anf. 148 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Här står två olika synsätt mot varandra. Kjell Eldensjö för-
söker på majoritetens vägnar att skaka fram några argument, t.ex. Bostads-
domstolens litenhet och vissa principiella resonemang om att vi skall ha allt
inom samma domstol.
Jag måste få fråga Kjell Eldensjö en sak. Man talar om den sakkunskap
och de speciella kunskaper som kan finnas på hyresrättslagstiftningens om-
råde och att det kan uppstå svårigheter att klara detta med de allmänna dom-
stolarna. Då säger Kjell Eldensjö att vi får koncentrera den här typen av mål
till en viss avdelning inom domstolen eller till en viss domstol. Betyder det
att det bara är vissa tingsrätter som skall handlägga de här målen och att det
i fortsättningen bara skall vara en överinstans, nämligen Svea hovrätt? Är
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
117
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
118
det inte principen som får gälla här, Kjell Eldensjö? När det sedan uppstår
svårigheter i den praktiska hanteringen ändrar man uppfattning litet grand.
Det viktiga är att avskaffa Bostadsdomstolen som speciell domstol.
I praktiken flyttar man in denna speciella domstol i Svea hovrätt och fort-
sätter som om ingenting egentligen har hänt. Det här förslaget handlar ju i
första hand om att regeringen och de borgerliga företrädarna skall kunna
peka på att de faktiskt har gjort något när det gäller specialdomstolarna och
att de försöker leva efter principerna. Det finns ju ingen kritik mot funk-
tionssättet hos vare sig hyresnämnder, arrendenämnder eller Bostadsdom-
stolen som ger anledning till någon förändring.
Sedan säger Kjell Eldensjö att man enligt regeringens förslag skall utreda
en rad frågor runt detta. Detta är ju poängen i Socialdemokraternas kritik
när det gäller dellösningen med Bostadsdomstolen. Det hade ju varit mycket
bättre att utreda hela saken först och därefter fatta de beslut som en nog-
grann utredning och överväganden kring den kan leda fram till. Här börjar
man ju i andra änden genom att sätta i gång en process som man inte riktigt
vet vart den leder. Man vill besluta först och utreda sedan. Det tycker vi är
en felaktig beslutsteknik.
Anf. 149 KJELL ELDENSJÖ (kds) replik:
Herr talman! Det är helt riktigt att Svea hovrätt tar över i första hand.
Inriktningen är naturligtvis att de övriga hovrätterna skall komma in i bilden
vid ett senare tillfälle. Detta sesju som en delreform. Bostadsdomstolens
personal kommer i stor utsträckning att tas över av Svea hovrätt. Genom
den personalen får man en fortsatt kompetens.
Det är också riktigt att det finns en skiljelinje här mellan regeringspar-
tierna och Socialdemokraterna. Enligt regeringspartierna skall domstolsvä-
sendet vara så sammanhållet som möjligt, vilket också Domstolsutredningen
har poängterat. Vidare gäller att domstolsväsendet skall bygga på domstolar
med så generell kompetens som möjligt. Huvudsakligen skall man syssla
med just rättsskipningsuppgifter.
När det gäller hyresnämndernas avskaffande och tingsrätternas överta-
gande skall det fortfarande göras överväganden på dessa punkter. Rege-
ringen kommer naturligtvis att återkomma om detta senare.
Anf. 150 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Det är bra att regeringen avser att återkomma. Det måste
den naturligtvis göra om det skall ske förändringar i organisationen. Men det
hade naturligtvis varit ännu bättre om regeringen hade snabbat på utred-
ningen så att vi hade haft ett fullvärdigt utredningsunderlag att ta ställning
till. Nu skall vi ju besluta att Bostadsdomstolen skall flyttas in i Svea hovrätt
och i praktiken fortsätta där som något slags specialenhet.
Regeringen vill dessutom att riksdagen skall uttala sig för den inriktning
som regeringen har, nämligen avskaffandet av hyresnämnderna och arrende-
nämnderna. Det är ju den inriktning som regeringen har, och den vill ha ett
godkännande av detta. Vi socialdemokrater motsätter oss det.
Intresseledamöterna i de olika instanserna företräder inte parterna direkt.
De är utsedda på grund av sin särskilda sakkunskap inom bostadsområdet,
t.ex. när det gäller förvaltning och hyresgästaspekter. Europadomstolen sä-
ger i sitt uttalande att den här sakkunskapen medför att man på ett bra och
riktigt sätt kan handlägga de ärenden och de mål som blir aktuella. Jag
tycker att det är trist att man nu motar ut parterna ut tvistlösningen när det
gäller hyreslagen och andra tvister som kan uppstå i anslutning till boendet.
Avslutningsvis vill jag fråga Kjell Eldensjö: Vad är det egentligen för fel
på specialdomstolarna? Man kan säga allmänt att man skall ha det på ett
visst sätt. Men vad är det egentligen som gör att det är så förfärligt besvärligt
att ha specialdomstolar?
Jag minns ett litet ärende inom justitieutskottets beredningsområde som
gällde kronofogdemål, som flyttades från kammarrätten ner till tingsrät-
terna. Då gällde plötsligt inte detta med alla tingsrätters behörighet på alla
områden. Den typen av mål skulle koncentreras till den största tingsrätten i
länet.
Trots kraftfulla deklarationer från framför allt de partier som nu utgör re-
geringsunderlag i tidigare sammanhang om att alla domstolar skall vara
kompetenta att döma i alla mål beslöt man att koncentrera s.k. kronofogde-
mål till den största tingsrätten. De heligt deklarerade principerna kom knap-
past inte att gälla i verkligheten, när man ställdes inför de praktiska proble-
men. Då blev det plötsligt så att alla tingsrätter inte kunde anförtros att
döma i denna typ av mål. Vilka principer är det egentligen som gäller?
Anf. 151 KJELL ELDENSJÖ (kds) replik:
Herr talman! Man skulle kunna vända på frågeställningen och fråga sig
om vi skall inrätta domstolar för vartenda ämnesområde. Det är inte den
inriktning som regeringen har. Här talas om ett sammanhållet domstolsvä-
sende. I en tid av besparingar, när vi behöver effektivisera, är det viktigt att
man gör vissa reformer och förändringar som kan leda till effektiviseringar,
om man ser över hela domstolsväsendet.
Organisationsförändringar förekommer överallt för att möta tidens krav,
inom industrin och näringslivet i övrigt. Det måste också gälla statliga myn-
digheter och även domstolsväsendet. Vi lever nämligen i en föränderlig
värld, som alla känner till.
Anf. 152 BENGT ROSÉN (fp):
Herr talman! När vi här i kammaren den 18 maj diskuterade förslagen om
en brottsofferfond och en ny brottsoffermyndighet såg jag mig föranlåten att
redovisa på vilket egendomligt sätt en rad viktiga frågor under det senaste
riksdagsåret beretts av Justitiedepartementet.
Jag nämnde polisens omorganisation. I fråga om denna förklarade justitie-
ministern här i kammaren att hon avsåg att efter en snabbremiss lägga Håkan
Winbergs utredning till grund för en proposition. Jag nämnde hur hon fick
backa efter en rad protester i massmedia som krävde att denna stora fråga
måste få bli mer allsidigt belyst i en större utredning.
Jag nämnde departementspromemorian med förslaget att avskaffa Dom-
stolsverket, som 90 % av remissinstanserna sa nej till. Från departementet
försökte man avskaffa den allsidigt tillsatta styrelsen, med bl.a. kvinnlig re-
presentant för kanslipersonalen som utgör 70 % inom domstolsväsendet, till
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
119
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Bostadsdomstolen
120
förmån för en styrelse bestående av höga domare. Där lyckades man, efter
det att frågan legat en månad i justitieutskottet varvid nydemokraterna be-
arbetades, i slutskedet genom förhandlingar på högsta nivå mellan Tobisson
och Wachtmeister.
Jag kritiserade slutligen sättet på vilket departementet berett den nya
brottsoffermyndigheten. I en departementspromemoria föreslogs att Brotts-
skadenämnden, som finns här i Stockholm, skulle administrera den före-
slagna brottsofferfonden. Förslaget fick allmän remissacceptans. Men när
man förväntade sig en proposition med detta innehåll tillsatte regeringen ju-
stitieutskottets ordförande att snabbutreda en ny myndighet för detta ända-
mål. Förslaget blev sedan utan remissförfarande underlag för en proposi-
tion.
I dag har jag anledning att åter kritisera Justitiedepartementets arbetsme-
toder. Den 2 juni i år fattade riksdagen bl.a. beslut om ändring i lagen om
bostadsdomstol per den 1 juli 1994.1 dag skall vi fatta ett nytt beslut om av-
veckling av nämnda domstol per den 1 juli 1994.
Jag försökte förgäves i debatten den 18 maj få Britta Bjelle, som då före-
trädde utskottsmajoriteten, att redovisa sin syn på den handläggning från de-
partementets sida som jag kritiserade. Det lyckades inte. Jag vill nu ställa
samma fråga till Kjell Eldensjö, nämligen om han tycker att den redovisade
handläggningen är acceptabel.
Avvecklingen av Bostadsdomstolen är en del av en reformering av den hy-
resrättsliga lagstiftningen. Men i denna ingår även, som tidigare talare har
varit inne på, förändringar av de s.k. hyresnämnderna och arrendenämn-
derna som nu är föremål för utredning inom departementet. Det är en
mycket grannlaga uppgift att inordna dessa nämnder i de allmänna domsto-
larnas verksamhet, dels därför att de även har en social funktion, dels därför
att det ingår teknisk expertis i nämnderna.
Den sociala funktionen består bl.a. däri att allmänheten kan ringa och för-
höra sig om lagstiftning och praxis. Hyresnämnden i Göteborg har som ex-
empel en person avdelad för att på heltid besvara frågor på området. Det är
många som utnyttjar denna service, främst bland hyresgästerna. Jag har
själv som praktiserande jurist erfarenhet härav och har efter samtal med ex-
pertis inom framför allt arrendenämnderna kunnat bidra till att utan dom-
stolsförfarande lösa tvister. Någon liknande uppläggning finns inte inom de
allmänna domstolarna.
Sakkunskapen inom nämnderna på byggnads- och jordbruksområdet ut-
görs, som tidigare talare har varit inne på, av s.k. intresseledamöter. Det
innebär att parterna vid domstolsförhandlingar i regel inte behöver tillhan-
dahålla sådan expertis.
Dessa frågor har man på departementet ännu ej någon lösning på. Men i
något slags missriktad ambition att visa handlingskraft föreslår man nu att
Bostadsdomstolen i vart fall skall avvecklas, även om ersättningen i form av
Svea hovrätt tills vidare beskrivs som ett provisorium. Man gör det trots att
såväl Högsta domstolen som Lagrådet avrått och framhållit att vi behöver
avvakta till dess vi har en helhetslösning på området.
Jag har i min motion, till vilken socialdemokraterna i reservation 2 yrkat
bifall, försökt att rädda situationen för departementet och regeringen genom
att avstå från att yrka avslag på propositionen. Jag föreslår i stället att av-
vecklingen av Bostadsdomstolen sker per den 1 juli 1995 och inte den 1 juli
1994.
Då föreligger möjligheten att riksdagen innan Bostadsdomstolen upphör
även har fått ta del av förslag om avveckling av arrende- och hyresnämn-
derna. Det ges vidare möjlighet att om det fortsatta utredningsarbetet inom
departementet så påfordrar justera beslutet om Bostadsdomstolen.
Det finns en rad ytterligare viktiga argument för att låta ikraftträdandet
anstå ett år. Nyligen beslutade riksdagen införa betydande förändringar i hy-
resförhandlingssystemet per den 1 juli i år. Alla konsekvenser av den nya
lagstiftningen kan inte nu förutses. Som vid många andra reformer måste ett
stort antal frågor överlämnas till rättstillämpningen.
I en sådan situation är det ytterst angeläget att de rättstillämpande myn-
digheterna, i detta fall hyresnämnder och bostadsdomstol, har en sådan fast
organisation och sådana kunskaper på ämnesområdet att reformen kan ge-
nomföras i enlighet med lagstiftarens intentioner och utan att rättssäkerhe-
ten sätts i fara.
De beslutade lagändringarna i hyresförhandlingssystemet har väckt stor
uppmärksamhet och har lett till en mer polariserad situation på hyresmark-
naden. Hyresgästförbundet har i stora annonskampanjer kritiserat den nya
lagen. Mot denna bakgrund accentueras behovet av stabilitet hos de rätts-
vårdande myndigheterna. Bostadsdomstolen innehåller, som vi tidigare be-
rört, experter på området i form av s.k. intresseledamöter. Domstolen har
därför en stark ställning och kan bidra till att motsättningarna mellan par-
terna överbryggas. Provisoriet med Svea hovrätt innebär att intresseledamö-
terna försvinner. Ingen ifrågasätter hovrättens kompetens, men att just nu
göra förändringar är olyckligt.
Herr talman! Jag vill avsluta med att till de tidigare frågor jag riktat till
utskottsmajoritetens företrädare bifoga frågan varför vi inte i detta fall skall
följa Lagrådets rekommendation.
Anf. 153 KJELL ELDENSJÖ (kds) replik:
Herr talman! Reformarbetet är naturligtvis föranlett just av det som jag
har sagt tidigare - strävan efter ett sammanhållet domstolsväsende. Rege-
ringen har med tillstyrkan av justitieutskottet ansett att just frågan om Bo-
stadsdomstolens avskaffande och Svea hovrätts övertagande av uppgifterna
är tillräckligt utredd och att man kan genomföra denna delreform. Man an-
ser det angeläget att verksamheten kommer i gång. Flera andra har sagt
samma sak när det gäller just den biten.
Lagrådet har uttalat viss tveksamhet men ändå ansett att det skulle vara
acceptabelt som ett provisorium. Jag vill också påpeka att bostadsutskottet
har gjort samma sak och tillstyrkt förändringen.
Anf. 154 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Kjell Eldensjö försvarar utskottsbehandlingen och påpekar
att det inte skulle finnas några nackdelar med att avveckla Bostadsdomsto-
len innan man har ett samlat grepp om förändringar inom hela hyreslagstift-
ningens område.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
121
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
122
Det är intressant att notera att man har en omvänd bevisföring när man
avslår mitt förslag om att flytta fram ikraftträdandet av Bostadsdomstolens
avveckling ett år. Man hävdar att de praktiska olägenheterna med att av-
veckla Bostadsdomstolen omgående inte framstår som särskilt påtagliga. Jag
har full förståelse för att man inte kan peka på några positiva fördelar med
att avskaffa Bostadsdomstolen innan man vet vad man skall göra med hyres-
nämnderna.
Såväl arrendenämnderna och hyresnämnderna som Bostadsdomstolen är
kostnadseffektiva organ som åtnjuter stort förtroende. Det medför t.ex. inte
några kostnadsbesparingar för Statsverket att snabbaweckla Bostadsdom-
stolen.
Däremot finns det, som jag framhöll i mitt anförande, påtagliga olägenhe-
ter. Jag är mycket förvånad över att den borgerliga delen av justitieutskottet
inte insett nackdelarna. Det finns behov av att behålla de kända instanserna
under en tid när hyreslagstiftningen, som är ny, skall sätta sig. Det finns be-
hov av att göra justeringar med anledning av vad som eventuellt framkom-
mer vid den fortsatta beredningen av hyresnämndernas inordnande i de all-
männa domstolarna osv.
Jag tycker inte minst att det är uppseendeväckande att man går emot Lag-
rådets yttrande när man från utskottets sida inte kan påvisa några fördelar
med att avveckla Bostadsdomstolen.
Jag hade under förmiddagen möjlighet att lyssna till kds representant Hol-
ger Gustafsson i partnerskapsdebatten, och för den delen också till Modera-
ternas Per Stenmarck. Båda talade med emfas om att ta Lagrådets yttrande
på allvar och visa respekt och t.o.m. högaktning för Lagrådet.
Jag måste därför fråga Kjell Eldensjö om respekten för Lagrådet bara är
en fråga om lämplighet för kds, dvs. att man skall visa respekt när det passar
med kds inställning och inte annars.
På vilket sätt har Lagrådet fel när man precis som Högsta domstolen kon-
staterar att frågan om Bostadsdomstolen bör samordnas med frågan om hur
hyresnämnderna skall inordnas i de allmänna domstolarna?
Anf. 155 KJELL ELDENSJÖ (kds) replik:
Herr talman! Det reformarbete som pågår inom domstolsväsendet syftar
som jag sade till ett sammanhållet domstolsväsende. Allt större krav på dom-
stolarna kräver samordning av resurserna. Det är viktigt att dessa reformar-
beten kommer i gång. Det har bedömts att man kan göra denna delreform
nu.
Jag har uppfattat Lagrådets uttalande så, att det fanns viss kritik mot för-
slaget, men att det var en godtagbar delreform - under förutsättningen att
den var ett provisorium som man sedan skulle göra förändringar i.
Anf. 156 BENGT ROSÉN (fp) replik:
Herr talman! Det kan finnas anledning att läsa upp vad Lagrådet skrivit i
detta fall: ”Flera av remissinstanserna, bland dem Högsta domstolen, anser
att frågan om Bostadsdomstolens framtid bör avgöras samtidigt med frågan
om hyresnämndernas framtid. Lagrådet delar Högsta domstolens uppfatt-
ning att de bästa förutsättningarna för att få till stånd en lämplig och be-
stående ordning för handläggning av hyresrättsliga frågor föreligger om man
först tar ställning till hur prövning skall ske i första instans och sedan låter
detta ställningstagande vara styrande för utformingen av förfarandet vid ett
överklagande.”
Hur Kjell Eldensjö kan få det till att Lagrådet inte avstyrker den ordning
som justitieutskottet nu har föreslagit är för mig en gåta.
Kjell Eldensjö svarade heller inte på frågan om han tyckte att den redovi-
sade handläggningen av stora frågor under det senaste året från departemen-
tets sida är acceptabel. Jag förstår att han tiger, precis som justitieutskottets
ordförande gjorde i det fallet. Det är nämligen inte acceptabelt att departe-
mentet, som är den myndighet som har det högsta ansvaret i vårt land för
rättssäkerheten och utvecklingen på rättsområdet och som skall se till att vi
förblir en rättsstat, har en sådan beredningsgång som man har redovisat i
dessa ärenden. Man kan inte acceptera sådana förarbeten som vi har bevitt-
nat i dag och sådana förarbeten som jag tidigare har pekat på.
Anf. 157 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag vill göra ett par korta kommentarer till det replikskifte
som Kjell Eldensjö och jag hade. Kjell Eldensjö uttalar att vi inte kan ha
lagstiftning eller domstolar på vartenda ämnesområde. Det tycker inte jag
heller att man kan ha. Det måste prövas från tid till annan. Jag vill bara på-
minna Kjell Eldensjö om att honom närstående riksdagsledamöter då och
då motionerar om att man exempelvis skall införa särskilda familjedomsto-
lar, som väl då torde få karaktären av en specialdomstol. Det är väl kanske
inte så alldeles enkelt att hålla reda på principerna i alla sammanhang.
Kjell Eldensjö säger litet upplysande och uppfordrande till mig att vi lever
i en förändringens tid. Vi skall naturligtvis notera att det under den senaste
mandatperioden funnits många exempel på att vi lever i en förändringens
tid. Om vi håller oss till domstolar är det angeläget för mig att framhålla se-
nare delen av reservation 1. Vi säger där att utskottet - alltså Socialdemokra-
terna - inte ifrågasätter att det kan finnas skäl att se över verksamheten vid
vissa specialdomstolar och domstolsliknande nämnder. Innan man övervä-
ger djupgående processuella och organisatoriska förändringar måste det
dock finnas vägande sakliga skäl härför.
Detta kan Kjell Eldensjö läsa på till nästa gång vi hamnar i denna debatt.
Jag vill också avslutningsvis upplysa om att socialdemokraterna medverkade
till att försäkringsrätterna inordnades i kammarrätterna och att försäkrings-
målen skall avgöras i länsrätterna som första instans. Det är ett exempel där
vi positivt medverkat till förändringar där det finns sakliga skäl till föränd-
ringar.
Vi motsätter oss dessa förändringar därför att de inte är motiverade av
sakskäl utan av doktrinära skäl. Man vill ha det på ett alldeles speciellt sätt.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Bostadsdomstolen
123
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
m.m.
124
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU33 Kompletteringspropositionen 1993/94:150
Slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. (prop.
1993/94:150 delvis och 1993/94:100 delvis).
Anf. 158 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Till detta betänkande, som behandlar den del av komplette-
ringspropositionen som rör Justitiedepartementets område, har socialdemo-
kraterna avgivit fyra reservationer. Jag skall fatta mig ganska kort, eftersom
flera av de frågor som tas upp i betänkandet och i reservationerna har debat-
terats här i kammaren vid flera tillfällen under våren.
I den första reservationen berör vi den i kompletteringspropositionen be-
handlade frågan om att anslå mer medel till polisväsendet för täckande av
kostnader för garantipensioner för polispersonal. Vi säger i vår reservation
att det är rimligt att all personal inom polisväsendet, alltså även den admi-
nistrativa personalen, får möjligheter att vid den omstrukturering som nu
pågår inom polisväsendet komma i åtnjutande av garantipension. Vi menar
alltså att de 90 miljoner som nu anvisas till polisväsendet också bör avse den
administrativa personalen, inte bara polispersonalen. Inte minst talar jäm-
ställdhetsskäl för att dessa 90 miljoner kronor skall omfatta också den admi-
nistrativa personalen.
Detta krav har utskottsmajoriteten gått emot. Det är bara att konstatera
att utskottsmajoriteten inte tycks vara beredd att se till att även den admi-
nistrativa personalen får samma trygghetssystem som polispersonalen.
I reservationerna nr 2 och 3 tar vi upp frågor som har att göra med den
ekonomiska brottsligheten. Vi kan konstatera att regeringens åtgärder mot
den ekonomiska brottsligheten har varit senfärdiga och har kännetecknats
av bristande engagemang. Detta har vi under några års tid gång på gång påvi-
sat i kammaren. Även när det gäller att följa upp de beslut som riksdagen
har fattat under våren mot den borgerliga riksdagsmajoritetens vilja uppvi-
sar regeringen en påfallande lamhet och senfärdighet.
Den nya organisation för att bekämpa den ekonomiska brottsligheten som
riksdagen beslutat om med bifall till socialdemokraternas förslag skall enligt
vad regeringen nu säger inte träda i kraft förrän den 1 juli 1995. Vi menar
att regeringen bör ha ett helt annat tempo när det gäller att få till stånd en
effektiv och samordnad organisation i kampen mot den ekonomiska brotts-
ligheten. Denna organisation bör kunna träda i kraft till hösten eller allra
senast den 1 januari 1995.
Det har under några års tid bedrivits ett utredningsarbete där det ena för-
slaget efter det andra har presenterats av riksåklagare och rikspolischef. Vi
menar att det nu finns ett bra underlag för ett omedelbart förverkligande av
en ny och slagkraftig organisation för ekobrottsbekämpningen. Vi tar upp
den frågan i reservation 2, där vi menar att riksdagen bör ge regeringen till
känna att planeringen av den nya organisationen bör ske i ett snabbare
tempo.
I reservation nr 3 kräver vi en översyn av lagstiftningen i syfte att effektivi-
sera bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Det finns på en rad
lagstiftningsområden skäl att se efter om man inte kan få till stånd en effekti-
vare lagstiftning både för att förebygga och för att bekämpa ekobrott. Det
gäller lagen om penningtvätt, aktiebolagslagstiftningen, konkurslagstift-
ningen, skattebrottslagstiftningen och en del andra lagstiftningsområden.
Det kan konstateras att de åtgärder som regeringen och den borgerliga
riksdagsmajoriteten vidtagit under de här åren på lagstiftningsområdet sna-
rare har underlättat för ekobrottslingarna än försvårat för dem. De försäm-
ringar som har skett av skattemyndigheternas möjligheter att utöva skatte-
kontroll, avskaffandet av generalklausulen och andra åtgärder på lagstift-
ningsområdet från regeringen sedan 1991 har snarare underlättat än försvå-
rat verksamheten för skattefuskare och ekobrottslingar.
I reservation nr 4 tar vi upp en del frågor som har att göra med kriminalpo-
litiken, främst kriminalvården. Vi framhåller att det nu krävs en kraftfull
satsning på brottsförebyggande åtgärder. Som Brottsförebyggande rådet
konstaterar i sin omvärldsanalys är det enda riktigt verksamma medlet för
att biyta brottskurvan att satsa massivt på brottsförebyggande åtgärder. Vi
har i vår motion från allmänna motionstiden i riksdagen föreslagit att man
skall upprätta en särskild brottsförebyggande fond om i inledningsskedet 25
miljoner kronor, för att satsa på brottsförebyggande projekt ute i kommu-
nerna. Det behövs en massiv omorientering från repressiva eller reaktiva åt-
gärder till proaktiva - brottsförebyggande - åtgärder. Vi måste påbörja ett
arbete i den riktningen för att kunna bryta den ganska oroande brottsutveck-
ling under det närmaste årtiondet som vi kan se fram emot.
Vi framhåller i reservationen också att det är angeläget att utveckla alter-
nativa påföljder. Regeringen har varit alltför passiv när det gällt att gå fram
på bredden för att få till stånd en större tillämpning av alternativa påföljder
som samhällstjänst och kontraktsvård. Vi säger i reservationen att rege-
ringen här bör återkomma till riksdagen med förslag.
Den tredje fråga som vi tar upp i reservation nr 4 är ersättningen till nämn-
demännen, vilken vi menar snarast bör förbättras. Vårt förslag är att den
skall höjas till 800 kr per dag i enlighet med den motion som vi väckte under
den allmänna motionstiden. Siktet bör vara inställt på att åstadkomma er-
sättningsregler för nämndemännen som stämmer överens med de ersätt-
ningsregler som gäller för kommunalt förtroendevalda.
Herr talman! Efter dessa kommentarer till de reservationer som social-
demokraterna avgivit vill jag, för att spara kammarens tid, yrka bifall endast
till en av dem, nämligen till reservation nr 1.
Anf. 159 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Eftersom detta är min sista debatt här i kammaren när det
gäller justitieutskottets ärenden, vill jag börja med att tacka för ett kamrat-
ligt bemötande. Jag har inte haft möjlighet att vara så ofta i utskottet, men
det har alltid varit roligt att komma dit och att arbeta tillsammans med de
övriga ledamöterna.
I fråga om detta betänkande har Vänsterpartiet inte några egna motioner
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
m.m.
125
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
m.m.
och inte heller någon meningsyttring, vilket främst beror på att de frågor
som där behandlas nyligen har varit uppe till debatt och beslut i kammaren.
Jag skall göra några korta kommentarer till reservationerna. När det gäl-
ler reservation 2 om åtgärder för bekämpandet av den ekonomiska brottslig-
heten vill jag påpeka att vi flera gånger har kunnat skapa en majoritet i kam-
maren både för att anslå mer medel och för att gå snabbare fram i dessa frå-
gor.
När det gäller att få den här organisationen i gång, att få den här skutan i
sjön, har tydligen Ny demokrati nöjt sig med löftet om fortsatta utredningar,
och det kan jag bara beklaga.
Reservation 3 handlar om en översyn av lagstiftningen när det gäller eko-
nomisk brottslighet. Vänsterpartiet har i en motion fört fram att det nu be-
hövs en samlad översyn av lagstiftningen. Den motionen avstyrktes i betän-
kandet JuU19. Vänsterpartiet hade för avsikt att rösta med reservation 2 och
3.
Reservation 4 rör kriminalvården. De krav som reses i den reservationen
är för mig lika gamla som min tid i riksdagen har varit lång. Redan under
mitt första riksdagsår, 1988, förde jag i en motion fram just de här kraven
på att det brottsförebyggande arbetet skulle uppmärksammas och att insat-
ser skulle göras på det området, eftersom jag menar att det arbetet är det
allra viktigaste om brottsligheten skall kunna minska i framtiden.
Vi har under de tre senaste åren kunnat bevittna hur antalet fängelse-
dömda har ökat katastrofalt, att fängelsestraffen har förlängts och att alter-
nativen till fängelse inte har kommit fram. Också detta känner jag sorg inför.
Också ersättningen till nämndemän är ett gammalt krav från vår sida. Jag
kan inte låta bli att till Lars-Erik Lövdén påpeka att det var synd att vi inte
åtgärdade detta medan vi var i majoritet. Kanske hade vi då också bättre
förutsättningar ekonomiskt att förbättra situationen för nämndemännen.
Herr talman! Eftersom Lars-Erik Lövdén påpekade att han bara begärde
omröstning i fråga om reservation 1 nöjer också jag mig med det.
Anf. 160 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! I justitieutskottets betänkande 1993/94:JuU33 behandlas
kompletteringspropositionen i de delar där den berör justitieutskottets an-
svarsområde.
Under våren 1994 har regeringen beslutat om ändring i förordningen
1980:759 om utbetalning av statliga tjänstepensionsförmåner och vissa soci-
alförsäkringsförmåner, m.m. Fortsättningsvis blir det myndigheterna som
blir skyldiga att betala kostnaderna för pensionsersättningar för arbetstagare
som avgår frivilligt för att någon annan uppsagd eller uppsägningshotad ar-
betstagare skall kunna fortsätta sin anställning, detta i enlighet med trygg-
hetsavtalet.
Polisen genomgår ju för närvarande mycket-stora förändringar. Budgetan-
svaret har decentraliserats, och stora omorganisationer pågår runt om i
landet. Det är i samband med det här som såväl regeringen som majoriteten
i utskottet anser att det kan förväntas att en större andel poliser kan vilja
utnyttja de här reglerna. Det är för att underlätta för Polisen att klara det
126
här som för nästa budgetår ytterligare 90 miljoner kronor anvisas som en
engångssumma till Polisen.
Herr talman! I reservation nr 1 framförs kravet att alla anställda inom po-
lissorganisationen skall omfattas av dessa medel, att de skall delas på alla
kategorier anställda. Utskottets majoritet delar inte den uppfattningen.
Att anslaget har kommit till beror just på Polisens mycket speciella utbild-
ning och därför också den ganska smala sektor som kan ge liknande arbeten.
Man måste räkna med att merparten av de 58-59-åringar som önskar gå för
att erbjuda yngre kolleger arbete inte kommer att kunna finna andra arbe-
ten. Polisyrket är dessutom ett yrke som kräver väldigt mycket av sina ut-
övare. Det är ett jobb som kan medföra både utbrändhet och psykisk på-
frestning. Det som blir följden av att oftast arbeta på den mörka sidan i sam-
hället, med utslagna människor, med människor i nöd, med kriminella, med
att utreda våldsbrott, med att ta hand om brottsoffren innan de slussas vi-
dare, osv.
Situationen är alltså annorlunda för just poliser, och det är därför, herr
talman, som pengarna denna gång är specialdestinerade. Jag yrkar därför
avslag på reservation 1 och bifall till utskottets hemställan.
Herr talman! Anslagen till bekämpandet av den ekonomiska brottslighe-
ten har debatterats många många gånger - jag håller med Lars-Erik Lövdén
om att vi ständigt har fört den debatten i kammaren. Ändå måste jag säga
att den borgerliga fyrpartiregeringen har gjort väldigt mycket för att få hejd
på den sortens brottslighet. Det var den förra borgerliga regeringen som
t.ex. lät utbilda ekopoliser och satte i gång den verksamheten.
Medlen till dessa ekopoliser förskingrades av den socialdemokratiska re-
geringen av besparingsskäl under 80-talet. Då drog man in på utbildning av
poliser, och man sparade så mycket på det området att polisbristen blev up-
penbar för alla. Ett resultat blev också att man inte hade något att sätta emot
när följderna av de glada avregleringstiderna kom och allt gick över styr.
Vi har i justitieutskottet, bl.a. i samband med både offentliga och interna
utfrågningar, noggrant följt uppbyggnaden av nya system för att komma till
rätta med ekonomisk brottslighet av alla slag. De sista anslagen för täckande
av de 30 nyinrättade åklagartjänsterna skall just undanröja nya flaskhalsar
vid bekämpande av denna sorts brottslighet.
I ett interpellationssvar i kammaren i maj i år anförde justitieministern att
regeringen inte har bedömt det som rimligt eller möjligt att kräva att den
centrala gruppen för bekämpande av ekonomisk brottslighet i sin helhet -
jag vill betona i sin helhet - skall kunna vara klar och fullt utvecklad före den
1 juli 1995. Justitieministern höll det inte för otroligt att verksamheten kan
komma att starta, helt eller delvis, redan tidigare. Utskottet instämmer i den
bedömningen, och jag yrkar därför, herr talman, avslag även på reservatio-
nerna 2 och 3.
Herr talman! Vi är alla överens om att det är bättre med brottsförebyg-
gande arbete än att kriminaliteten ökar. Svårigheterna är att det brottsföre-
byggande inte alltid kan utvärderas och att man faktiskt genast måste ta itu
med de brott som redan har begåtts. Det är viktigt ur många synvinklar.
Till det förebyggande arbetet räknar vi faktiskt den nya omorganisation
med kvarters- eller områdespolisverksamhet som nu har sjösatts. Poliser
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
m.m.
127
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994/95,
m.m.
128
kommer i och med detta att vara ute bland allmänheten och lära känna sina
kvarter på ett helt annat sätt. Detta, om något, är brottsförebyggande, och
vi hoppas mycket på denna verksamhet.
När det gäller annan påföljd än fängelsestraff har den här regeringen in-
fört t.ex. samhällstjänst i hela landet. Vi har tagit bort den ojämlikhet inför
lagen som det innebar att man kunde dömas till samhällstjänst i bara några
få områden. Vi har också undersökt möjligheten att införa elektronisk över-
vakning. Vi försöker alltså med olika former.
När det slutligen gäller nämndemannaersättningen vet Lars-Erik Lövdén
lika väl som jag varför de högre arvodena inte införts vare sig av den social-
demokratiska eller av den borgerliga regeringen: staten har mycket ont om
pengar.
Herr talman! Jag yrkar avslag på reservation 4 och bifall till utskottets
hemställan i dess helhet.
Innan jag slutar vill jag ändå rikta ett tack till Berith Eriksson som tänker
lämna oss. Hon tillhörde under den förra mandatperioden justitieutskottet
helt och hållet, och nu har hon haft sin tid delad mellan två utskott. Jag vill
från utskottet tacka Berith Eriksson, som har varit en mycket engagerad
medlem av utskottet. Hon har deltagit med liv och lust i alla debatter. Vi har
mellan debatterna haft mycket trevligt tillsammans.
Anf. 161 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag skall försöka undvika att låta debatten sväva ut i en stor
kriminalpolitisk debatt, men några kommentarer till Birgit Henrikssons an-
förande finns det ändå skäl att göra.
När det gäller ekobrotten är det nu bara regeringen som tycker att man
har visat handlingskraft. I stort sett alla bedömare - konkursförvaltare, eko-
brottsbekämpare inom Polisen och skattemyndigheter, olika debattörer och
många andra som är engagerade i arbetet mot den ekonomiska brottslighe-
ten - tycker att regeringens agerande har präglats av passivitet och nästan
likgiltighet.
Det startade utomordentligt dåligt för justitieministern när hon sade att
ekobrotten inte skall prioriteras därför att de inte drabbar de enskilda utan
bara samhället. Därmed angavs också tonen för regeringens politik mot den
ekonomiska brottsligheten.
Ni har konsekvent från borgerligt håll följt upp det i riksdagen genom att
rösta nej till vaije förslag på anslagsförstärkningar, lagstiftningsåtgärder och
organisationsförbättringar när det gäller insatser mot ekobrotten. Det
gjorde ni så sent som i våras när ni röstade nej till ytterligare anslag på 128
miljoner. Någon dag innan regeringen fick vika sig röstade ni nej till en ny
organisation för kampen mot ekobrotten. Det saknas alltså engagemang och
hetta från främst moderaterna när det gäller kampen mot den ekonomiska
brottsligheten.
Vi menar, och det har vi också angivit i vår motion, att det krävs en massiv
satsning på brottsförebyggande arbete för att bryta brottskurvorna. Även
där saknas engagemang från moderat håll. Ert agerande präglas av passivitet
och ovilja. Engagemanget har i stället mer legat på de repressiva åtgärderna,
vilket vi kan avläsa i form av en 25-procentig ökning av antalet anstaltsplat-
ser inom kriminalvården till en kostnad av 1 miljard, 300-400 miljoner i
driftskostnader om året.
Herr talman! Jag skall också rikta ett tack till Berith Eriksson för hennes
insatser i justitieutskottet. Berith Eriksson har hållit humanismens fana
högt, och det är viktigt i den kriminalpolitiska debatten. Hennes engage-
mang i de kriminalpolitiska frågorna har präglats av medmänsklighet och
uppslutning bakom de svaga och utsatta. Dessutom har Berith Eriksson varit
en väldigt god kamrat i utskottsarbetet. Tack så mycket!
Anf. 162 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Jag skall inte förlänga diskussionen så mycket mer. Vi har
tidigare haft många diskussioner om ekobrottslighet och annan brottslighet
i denna kammare. Vi är inte överens.
Det som förvånar mig något är att vi kan dra så skilda slutsatser av exem-
pelvis en och samma hearing. Vi hade nyligen en hearing i justitieutskottet,
visserligen bakom stängda dörrar, för att följa upp och se vad det har blivit
av satsningarna, hur det går. Vi fick positiva reaktioner från alla håll. Det
som framkom var att åklageriet kunde bli en flaskhals. Man fick 30 nya tjäns-
ter. Man skakade fram 90 miljoner. Jag anser att det var både snabbt och bra
gjort.
När man sedan frågade var egentligen problemet i dag ligger fick vi höra
att det var svårigheten att få fram kompetent välutbildad personal. Det är
ingenting som man bara plockar fram som trolleri ur hatten. Lars-Erik Löv-
dén vet lika väl som jag att här ligger en av orsakerna till dröjsmål.
Man håller nu på med utbildningar. Man har kört i gång överallt. Men det
tar viss tid att få fram den mycket kompetenta utredningspersonal inom alla
områden som behövs för att komma till rätta med den svåra ekonomiska
brottsligheten. Det är inga duvungar man har att göra med på detta område.
Anf. 163 LARS-ERIK LÖVDÉN (s):
Herr talman! Jag lade märke till att Birgit Henriksson i sitt huvudanför-
ande sade att en av anledningarna till att det var problem var att det hade
uppstått en polisbrist. Då har man alldeles fel utgångspunkt, med tanke på
vad Birgit Henriksson sade nu senast om behovet av kompetent och välutbil-
dad personal.
Det vi har envisats med och tjatat om under de här åren är att polisväsen-
det skall anställa kvalificerade ekonomer och revisorer och ge dem en kom-
pletterande utbildning för att bedriva utredningsverksamheten inom polisvä-
sendet. Det hade regeringen haft möjlighet att göra långt tidigare än nu när
regeringen tvingas att göra det på grund av ett riksdagsbeslut, där Birgit
Henriksson röstade emot. Vi fick ju igenom en anslagshöjning på 52 miljo-
ner till polisväsendet mot Birgit Henrikssons och moderaternas vilja. Så här
i efterhand kanske Birgit Henriksson kan konstatera att det var bra att riks-
dagen fattade det beslutet, så att man kan gå i gång med personalförstärk-
ningarna ute på ekorotlarna och få kvalificerad personal med god utbildning
i ekonomi, revision och liknande.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Slutlig reglering av
statsbudgeten för
budgetåret 1994195,
m.m.
129
9 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
130
Anf. 164 BIRGIT HENRIKSSON (m):
Herr talman! Vi är helt överens om att det behövs kvalificerade revisorer
m.m. Men vi hade dock byggt upp en specialpolis, ekobrottsutbildad polis,
vars medel förskingrades. Det var detta jag hänvisade till. Poliser behövs
nämligen vid utredning av alla sorters brottslighet, och man behöver även
kompetenta poliser.
Vid den hearing som vi hade och där vi diskuterade uppföljningen av det
man hade satt i gång framgick det på konkreta frågor att det inte direkt var
pengar som det rådde brist på. Rikspolisstyrelsen sade sig ha en viss pott för
att kunna köpa in kvalificerad personal. Det var de kvalificerade personerna
man inte kunde hitta.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
justitieutskottets betänkande
1993/94:JuU34 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden.
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
utrikesutskottets betänkande
1993/94:UU27 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (skr.
1993/94:237).
Andre vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU35 En effektivare fordonskontroll (prop 1993/94:167).
Anf. 165 ANITA JÖNSSON (s):
Herr talman! Vi skall nu behandla trafikutskottets betänkande nr 35 om
en effektivare fordonskontroll. Rubriken ger sken av att vi har att ta ställning
till ett förslag som innebär att det skapas bättre förutsättningar för service
till lägre kostnad för oss bilägare när vi skall besiktiga bilen. Om så var fallet
kunde vi socialdemokrater naturligtvis ha instämt och därmed gjort debatten
kort.
Nu är det tyvärr inte så. Kommunikationsministern, vilket han har blivit
känd för, lägger återigen fram en proposition som är dåligt underbyggd och
som saknar varje tillstymmelse till analys och konsekvensbeskrivning.
Regeringen uppdrog i december 1991 åt en särskild utredare att föreslå
hur AB Svensk Bilprovnings monopol på besiktningsverksamhet av vägtra-
fikfordon skulle kunna avskaffas. Utredarens uppgift var inte att se om bil-
provningen skulle avmonopoliseras utan hur det skulle ske. Med dessa di-
rektiv visar regeringen på en nonchalant inställning till sin uppgift att garan-
tera trafiksäkra och miljövänliga fordon.
Det är viktigt att kritiskt granska effekterna av förändringen innan beslut
fattas, och det rimliga hade varit att utifrån en kritisk granskning pröva om
en avmonopolisering är möjlig.
I utredningsbetänkandet pekar utredaren just på denna grundläggande
fråga. Jag citerar från utredningen Kontroll i konkurrens. Utredaren säger:
”Jag har inte från konsumenthåll funnit någon aktuell och uttrycklig kritik
av den ordning på vilken vi i Sverige hittills har bedrivit kontrollbesiktning
av fordon. Av detta skäl finns heller knappast någon anledning att överge
nuvarande besiktningsorganisation, som i många fall fungerat som ett posi-
tivt exempel i det internationella arbetet på att höja trafiksäkerhet och
minska fordonens miljöpåverkan.”
Utredningen lämnade dock, i enlighet med direktiven, förslag om hur en
avmonopolisering skulle ske.
Utredningen föranledde allvarlig kritik från bl.a. Naturvårdsverket, Sta-
tens väg- och trafikinstitut, Riksrevisionsverket, Konsumentverket, Institu-
tet för vatten- och luftvård samt från samtliga glesbygdskommuner.
VTI framhöll i sitt yttrande att kontroll i konkurrens är en osund tanke.
Konkurrens fungerar endast när det råder normala marknadskrafter, och så
är inte fallet när det gäller en kontroll som samhället kräver av säkerhets-
och miljöskäl, men som annars ingen efterfrågar.
Naturvårdsverket är mycket kritiskt i sitt remissvar. Jag citerar:
”Naturvårdsverket anser att utredningens förslag skulle leda till en för-
sämrad löpande kontroll av bilars avgasutsläpp med följd att möjligheterna
att nå de av statsmakterna fastlagda miljömålen på trafikområdet försämras.
Samtidigt kommer ökade myndighetsinsatser att krävas för att administrera
ett decentraliserat kontrollsystem.---Det nuvarande svenska kontrollbe-
siktningssystemet fungerar bra i en internationell jämförelse.”
I propositionen har regeringen, förutom förslaget om avmonopolisering
av kontrollbesiktning, även föreslagit konkurrensutsättning för andra for-
donsbesiktningar än kontrollbesiktning. Det gäller typbesiktning och regi-
streringsbesiktning.
Förslaget om dessa besiktningsformer är inte föranlett av någon djupare
analys eller någon utredning. Detta bekräftas också av att utskottsmajorite-
ten skickar tillbaka denna del av propositionen till regeringen för ytterligare
beredning. Det är inget högt betyg som utskottsmajoriteten ger åt kommuni-
kationsministerns arbete, och det borde kännas genant för en minister i
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
131
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
132
”Sveriges kompetentaste regering någonsin”. Det finns därför ingen anled-
ning att kommentera propositionen ytterligare i just denna del.
År 1963 fattade riksdagen beslut om periodisk besiktning av fordon samt
om bildandet av AB Svensk Bilprovning. Skälet var att öka trafiksäkerheten
genom att åtgärda tekniska fel på fordonen. Därefter har kontrollen utökats
i olika steg till att gälla även fordonens miljöegenskaper. Det finns nu ett väl
fungerande system för att kontrollera att de bilar som rullar på våra vägar
är i gott skick.
Efter nästan 30 år av periodisk kontrollbesiktning har vi i Sverige en for-
donspark med hög teknisk standard, något som är till gagn både för trafiksä-
kerheten och för miljön.
AB Svensk Bilprovning är riksprovplats sedan 1978 och svarar för den
övervägande delen av all föreskriven kontroll och besiktning av fordon.
Det finns ett rikstäckande nät av bilprovningsstationer, och stationsnätet
består av 176 bilprovningsstationer. Det ger i dag över 97 % av fordonsä-
garna tillgång till en bilprovningsstation inom 3 mils radie, och ca 99 % av
fordonsägarna har en bilprovningsstation inom ca 60 km räknat från bostads-
orten. Vi fordonsägare har alltså i dag en god tillgång till besiktningsservice.
Avgiftssättningen för själva besiktningen är enhetlig över hela landet, och
tack vare den utjämning som sker inom AB Svensk Bilprovning får hela
landet god service till enhetliga kostnader.
Det finns inget tungt vägande skäl som talar för ett upplösande av mono-
polet på kontrollbesiktningar, men det finns starka skäl som talar emot.
Jag har läst propositionen väldigt noga, men jag kan inte hitta en mening,
inte en siffra, inte en sammanställning av uppgfiter som underlag för försla-
get. Det finns egentligen bara en mening i propositionen som gör någon form
av ansats till motiv för förändringen. Den lyder:
”Konkurrenskommittén konstaterade i sitt huvudbetänkande, Konkur-
rens för ökad välfärd, att konkurrensen inom viktiga delar av den svenska
ekonomin är otillräcklig och att konkurrenstrycket behöver ökas.”
Mer analys behöver inte majoriteten i utskottet för att slå sönder ett väl
fungerande system med bilprovning.
Blir då kostnaderna lägre för konsumenten i ett konkurrensförhållande?
Det vet vi inte. Men som brukligt är av kommunikationsministern grundar
han sina förslag på en stark tro.
Det finns ett litet avsnitt i propositionen som handlar om ekonomi. Där
konstateras att effekterna är svårbedömda och att det å ena sidan skapas ett
serviceutbud som på sikt bör leda till lägre priser och ett serviceutbud som är
bättre anpassat till kundernas behov. Å andra sidan uppkommer vissa ökade
kostnader vad gäller främst marknadsföring och administration.
Med detta formidabla resonemang landar regeringen på att avvecklingen
av monopolet på den periodiska fordonskontrollen kommer att få övervä-
gande positiva effekter.
Totalt sett kan kostnaderna dock knappast bli lägre i ett konkurrensförhål-
lande, eftersom det tillkommer kostnader för marknadsföring, ackredite-
ring, kvalitetsövervakning m.m. Dessutom är AB Svensk Bilprovning ett
”non-profit-företag”, men konkurrenterna har naturligtvis ett vinstintresse
för att etablera sig på marknaden.
Kommer då tillgängligheten att bli bättre?
Under den borgerliga regeringsperioden med alla avregleringar och en
stark tro på marknadskrafterna har vi sett att konsekvensen blir att verksam-
heter etablerar sig i de folktäta områdena medan landsbygd och glesbygd får
sämre service. Jag är övertygad om att vi kommer att få samma effekt inom
bilprovningsverksamheten, om det förslag som vi nu behandlar vinner riks-
dagens gehör. Tydligt är att konkurrensen inte kommer att ge vare sig konsu-
menterna eller samhället några ekonomiska eller andra fördelar. I stället
finns en mycket stor risk att service i glesbygd blir dyrare och av lägre kvali-
tet.
De privata företagen kommer av marknadsekonomiska skäl att etablera
sig i områden som har tillräckligt kundunderlag för att verksamheten skall
bli lönsam. Den mera kostsamma verksamheten lämnas därmed över till AB
Svensk Bilprovning.
På sikt innebär detta en försvagad ekonomi för AB Svensk Bilprovning
och därmed nedläggning av sådana bilprovningsstationer som inte kan täcka
sina egna kostnader.
En viktig faktor för bilägarna i dag är att de vet att det sker en opartisk
bedömning om i vilket skick som bilen befinner sig. I det system som vi har
i dag, där AB Svensk Bilprovning är riksprovplats, finns denna opartiskhet
inbyggd. När regeringen nu föreslår förändringar som innebär att vem som
helst kan starta en bilprovningsanläggning måste en stor byråkrati byggas
upp för att i framtiden försöka garantera objektiviteten.
Herr talman! Utskottsmajoriteten har inte presenterat några som helst be-
vis för att en avmonopolisering skulle leda till att fler än 97 % av fordonsä-
garna får en bilprovningsstation inom ett närmare område. Inte heller pre-
senteras några bevis för att fordonsägamas kostnader för kontrollerna skulle
minska eller för att verksamheten skulle bli effektivare. Vi anser att det finns
en uppenbar risk för en sämre service i glesbygden.
Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till de socialdemokratiska reser-
vationerna som innebär avslag på propositionen.
Anf. 166 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Som vi har hört innehåller betänkandet ett förslag om att
fristående ackrediterade besiktningsföretag skall få utföra kontrollbesikt-
ning på fordon som AB Svensk Bilprovning i dag har, och har haft, monopol
på.
Trafikutskottet godkänner dock inte förslagen i alla delar. Vi föreslår att
kontrollbesiktningen av bilar, dvs. den största delen av AB Svensk Bilprov-
nings verksamhet och den största delen av besiktningskundernas kontakt
med verksamheten, skall upplåtas för konkurrens. Men själva verksamhe-
ten - och det är ett viktigt ”men” - skall kontrolleras av samhället och staten
genom ackreditering. Detta skall vara en garanti för en bra verksamhet och
för att resultatet blir en säker trafik.
Det kan finnas anledning att i samband med ett sådant här ärende disku-
tera just statens roll. Det är inte så många dagar sedan vi i denna kammare
hade en mycket intressant debatt mellan Widar Andersson, Socialdemokra-
terna, och Carl Bildt om statens roll i Sverige i allmänhet. Jag vill nog påstå
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
133
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
134
att det klart framgick av debatten att statens huvudsakliga uppgift är att
svara för att vi har ett bra och fungerande regelverk och att staten skall kon-
trollera efterlevnaden. Men - det är också ett viktigt ”men” - den direkta
produktionen av viss verksamhet, vilket detta är ett exempel på, kan andra
sköta. Detta förslag ligger helt i linje med det resonemanget.
Förslaget innebär, och jag citerar propositionen: ”Målsättningen bör vara
att den föreslagna avregleringen skall leda till lägre kostnad och bättre ser-
vice för alla bilägare samt till en totalt sett bättre trafiksäkerhet och ett bättre
miljöskydd.” Vårt förslag innebär just detta.
Herr talman! Socialdemokraterna framför kritik mot förslaget. De påstår
bl.a. att det innebär försämringar för glesbygden. Jag vill påstå att det är
felaktigt. Om de som i dag har monopol på bilprovningen lägger ner sin verk-
samhet i glesbygden, öppnas med detta förslag nya möjligheter för andra att
antingen ta över verksamheten eller bedriva ny verksamhet med en viss an-
norlunda inriktning och på ett visst annorlunda sätt.
Man får inte glömma den utveckling som sker, och som kan förväntas ske,
om man släpper vad som brukar kallas monopolets bojor. Även om vi tror
att de vid Svensk Bilprovning i dag är ganska effektiva, vilket jag tror att de
till viss del är, kan man ställa frågan: Hur vet vi det? Vad är det som säger
att Svensk Bilprovnings sätt att sköta verksamheten egentligen gynnar gles-
bygden på det sätt som vårt förslag kommer att medföra vad gäller möjlighe-
ten för olika alternativ att etablera sig i glesbygden på olika sätt?
Man kan också undra vilka nya tankar som kan uppstå om man nu avskaf-
far monopolet, om man låter fler aktörer och människor fundera fritt över
olika sätt att sköta verksamheten. Vad är det som hindrar att ackrediterade
besiktningsföretag kommer på de nya idéerna när det gäller service i bl.a.
glesbygden? Det är exempelvis inget som säger att man inte kan använda
olika verkstäders utrustning i mycket glesbefolkade områden för att genom-
föra godkända besiktningar. Det finns också exempel på detta nämnt i pro-
positionen. Varför vill inte socialdemokraterna och Anita Jönsson låta alla
dessa idéer prövas?
Vi kan se oss om i omvärlden. I t.ex. Tyskland har man motsvarande ord-
ning som den vi nu vill införa. Kan Anita Jönsson påstå att trafiksäkerheten
i Tyskland har påverkats negativt av denna ordning? Vad det egentligen
handlar om är ju att vi skall se till att få en säker och t.o.m. säkrare trafik
och en kontinuerlig utveckling och förbättring av trafiksäkerheten. Men det
som slår en när man läser detta betänkande och de reservationer som social-
demokraterna har avgett är att socialdemokraterna inte har några egna för-
slag.
Det finns anledning att ställa några berättigade frågor till Anita Jönsson
och socialdemokraterna. Vad vill socialdemokraterna göra för att öka trafik-
säkerheten? Här liksom på många andra områden har ni inga förslag. Jag
noterar att socialdemokraterna framför exempelvis inga förslag om att ändra
styrningen av AB Svensk Bilprovnings verksamhet. Samtidigt har jag i artik-
lar läst att styrningen har varit obefintlig under en mängd år.
De positiva förändringar som har skett inom besiktningsverksamheten,
trots att vi har haft monopol, har enbart berott på att man haft en driftig
och kunnig ledning och styrelse för AB Svensk Bilprovning. Men det är inte
ägaren i form av riksdagen eller regeringen som egentligen har initierat
detta. I det här fallet är det ägaren som genom att förelägga detta förslag
initierar en kontinuerlig utveckling, vad gäller inte bara AB Svensk Bilprov-
nings verksamhet utan också hela bilprovningsverksamheten.
AB Svensk Bilprovning har haft monopol i 30 år - jag upprepar ”i 30 år”.
Vill Anita Jönsson påstå att 30 års monopol allmänt gynnar kundanpassning,
effektivisering och utveckling av verksamheten?
Jag drar mig till minnes ett antal av de motioner som i denna kammare
har framlagts, där man har krävt exempelvis nya bilprovningsanläggningar i
olika delar av Sverige. Vad har riksdagens svar på detta varit? Nej, nej, det
här är upp till Svensk Bilprovning. Svensk Bilprovning har haft monopol, så
det som Svensk Bilprovning har tyckt och beslutat är vad som har gällt. På
vilket sätt har detta gynnat de krav som har förts fram i form av motioner i
riksdagen om möjlighet för människor i andra delar av landet, som inte har
denna tillgång till besiktning, att få en bättre möjlighet att besiktiga sina bi-
lar? Jag vill påstå att nuvarande ordning har missgynnat glesbygden.
Det vore intressant att få höra Anita Jönsson ge något exempel på något
område, där 30 års monopol har gett en bättre utveckling vid en jämförelse
med om det hade varit 30 år av kontinuerlig konkurrens, utveckling, yttre
tryck och kundanpassning.
Ni har ju inga förslag på hur man kan utveckla denna verksamhet. Anita
Jönsson kan väl redovisa här i kammaren för hur Socialdemokraterna vill att
Svensk Bilprovning och bilprovningsverksamheten kontinuerligt skall ut-
vecklas och förbättras till fromma för alla medborgare och trafikanter här i
landet och till fromma för trafiksäkerheten. Socialdemokraterna har ju inga
idéer. Om ni har det, vore det intressant att få höra dessa här från talarsto-
len.
Vi har redan i vissa delar avmonopoliserat besiktningsverksamheten när
det gäller att rätta till de s.k. tvåorna, som det heter i besiktningskontrollen,
där man får anmärkningar för mer eller mindre trafikfarliga fel. Där låter vi
andra ackrediterade besiktningsföretag gå in och laga felen som ur trafiksä-
kerhetssynpunkt är mycket allvarliga. Kan socialdemokraterna påverka att
det har medfört sämre trafiksäkerhet? Här handlar det ju egentligen om det
mest trafiksäkerhetsinriktade området. Varför har ni i så fall inte föreslagit
en förändring så att man kan reparera de skador som kan anses direkt på-
verka trafiksäkerheten?
Min bedömning efter att ha läst socialdemokraternas ställningstagande i
betänkandet är att de silar mygg och sväljer kameler. Tidigare har vi varit
överens om att införa glesare besiktning, dvs. att helt slopa besiktningen av
stora delar av den svenska bilparken. Hur kan detta vara rätt, när föränd-
ringar beträffande vem som utför besiktningen tydligen är så otroligt upp-
seendeväckande?
Herr talman! Jag yrkar bifall till hemställan i betänkandet och avslag på
reservationerna.
Anf. 167 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Frågan är vad man skall jämföra med. Jan Sandberg frågade
hur det hade sett ut om Svensk Bilprovning inte hade haft monopol under
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
135
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
136
dessa 30 år. Ja, vi kan göra en internationell jämförelse, och då står sig
Svensk Bilprovning mycket bra. Tillsammans med Belgien har vi de lägsta
priserna i Europa. Vi har en av de bästa bilparkerna i hela Europa. Inom
EU kommer medlemsländena att få behålla sina statliga eller statsägda or-
gan, som i monopolställning utför den återkommande besiktningen. I Dan-
mark, som står i begrepp att bygga upp resurser för en återkommande be-
siktning av den lätta fordonsparken enligt EG:s minikrav, har man efter
grundlig utredning - vilket man inte kan säga att den svenska regeringen har
gjort - av olika alternativ med konkurrens stannat för att i stället bygga ut
den statliga bilinspektionen, som skall fortsätta att verka i monopolställning.
Sedan försökte Jan Sandberg tala om att vi socialdemokrater inte vill ha
någon utveckling. Jag tycker att Svensk Bilprovning verkligen har utvecklats
under dessa 30 år. Staten såsom huvudägare av Svensk Bilprovning - natur-
ligtvis står också riksdagen bakom - har varit med om att driva fram denna
utveckling. Det har skett en mycket fm forskning och utveckling, som man
kommer hit och studerar från andra länder.
Jag vill citera ur en artikel i Expressen, som väl ingen kan påstå går Social-
demokraternas ärenden. Där skriver Håkan Mattson:
”Rädda bilprovningen. Regeringens proposition som läggs i dag innebär
att det i framtiden blir sämre, dyrare och besvärligare att besiktiga bilen. Vi
har under 20 år byggt upp en fungerande årlig fordonskontroll, och jag vågar
påstå att den fungerar väl, även om enskilda misstag alltid begås. Bilprov-
ningen har otvivelaktigt gett oss säkrare bilar och färre olyckor.”
Anf. 168 JAN SANDBERG (m) replik:
Herr talman! Om vi börjar med den internationella utblicken, handlar det
mycket om hur olika länder ser just på kontrollen av fordon i trafiksäkerhets-
perspektivet. Där är det de facto så att många länder inte alls koncentrerar
sig på detta område. Men bland de länder som ser detta såsom en del i att
bedriva en bra trafiksäkerhetsutveckling finns det ganska belysande exem-
pel -jag nämnde Tyskland - på insikten om dels att detta kan vara ett sätt
att påverka trafiksäkerheten i positiv riktning, dels att det kan vara bra för
trafiksäkerheten att släppa fram alternativ. Tyskland är ett exempel. Vi ser
ungefär på samma sätt på vikten av att ha en bra bilpark, men nu är tanken
att vi i Sverige skall anpassa oss till Tyskland även när det gäller att hitta
effektiva metoder för kontrollen.
Jag vill inte påstå att jag direkt fick svar på de frågor som jag ställde till
Anita Jönsson. Förutom den internationella utblicken som jag nu har kom-
menterat har Anita Jönsson inte nämnt några exempel på hur en verksamhet
som bedrivits i monopol i 30 år har kunnat bevisa att den är det bästa och
mest effektiva sättet att utveckla trafiksäkerhet och kundanpassning.
Jag hörde inte Anita Jönsson på något sätt bemöta mitt påstående om att
Socialdemokraterna på intet sätt, vare sig i regeringsställning eller nu såsom
oppositionsparti, har framlagt förslag om hur man skall utveckla svensk bil-
provningsverksamhet. Den utveckling som har skett i Sverige har i stort sett
berott enbart på att Svensk Bilprovnings styrelse trots monopolet har tyckt
att kundanpassning och utveckling är någonting viktigt. Men det har inte
kommit några initiativ från socialdemokratiskt håll. Nu kommer ett stort och
viktigt initiativ från den nuvarande regeringen i syfte att förbättra trafiksä-
kerheten och möjligheten för olika medborgare i detta land att få en bra
verksamhet.
Hur kan 30 års monopol ge den bästa möjliga trafiksäkerhetseffekten?
Vilka idéer har Anita Jönsson och Socialdemokraterna när det gäller att ut-
veckla Svensk Bilprovnings verksamhet? Vad svarar Anita Jönsson alla de
människor och de riksdagsmän i denna kammare som har fört fram krav på
flera besiktningsstationer, när Svensk Bilprovning, som i dag har monopol,
säger nej? På vilket sätt skall dessa människor ha möjlighet till de öppningar
som ges genom detta nya förslag att pröva på en ny verksamhet i annan regi
men med bibehållen kvalitetskontroll och ett utvecklande och flexibelt sätt
att ordna detta för så många medborgare som möjligt i Sveriges avlånga
land? Dessa frågor vill jag ha svar på.
Anf. 169 ANITA JÖNSSON (s) replik:
Herr talman! Av Jan Sandbergs inlägg skulle man kunna tro att Svensk
Bilprovning i dag inte fungerar bra och inte har utvecklats till ett bra företag.
Men det är ju precis tvärtom. Kunderna är väldigt nöjda med servicen.
Svensk Bilprovning gör årligen återkommande enkäter, där kunderna får
skatta olika saker som de är nöjda eller missnöjda med. För det mesta är de
nöjda med servicen och kostnaderna för bilprovningen.
När det gäller förutsättningarna för andra företag att bedriva denna typ
av verksamhet i andra områden som Jan Sandberg hänvisar till, vill jag fram-
hålla att det är framför allt i glesbygden som man kunde önska att det funnes
fler bilprovningsanläggningar. Absolut ingenting i detta förslag tyder på
detta. Tvärtom föreslår regeringen en speciell konstruktion för glesbygden,
vilken innebär att verkstäder i glesbygden får lov att utföra bilprovningar
med den mindre objektivitet som man tyvärr kan förvänta sig. Det handlar
ju om dubbla lojaliteter. Dels skall man besiktiga bilen, dels skall man ha
möjlighet att få den reparerad.
Jag kan inte hitta någonting i propositionen som visar att detta skulle be-
tyda en utveckling av bilprovningen. Däremot skapar det en väldigt stor by-
råkrati. Det sägs t.o.m. i propositionen, men man har inte kunnat bedöma
hur mycket det kan kosta. Man har svårt att bedöma effektiviteten på grund
av kostnaderna för byråkratin. Detta är ytterligare ett mycket dåligt förslag
från regeringen, som på intet vis gagnar trafiksäkerheten i detta land.
Anf. 170 JAN SANDBERG (m) replik:
Herr talman! Detta förslag gynnar trafiksäkerheten i landet samt nya idéer
och verksamhetsinriktningar, vilket i sin tur gynnar hela Sveriges befolkning
och dem som har fordon.
Jag fick fortfarande inte något svar på de frågor som jag ställde i mitt inled-
ningsanförande och i repliken. Hur gynnas glesbygden med det nuvarande
monopolet? Vad svarar Anita Jönsson alla de människor som vill ha nya be-
siktningsstationer på olika håll och kanter i Sverige? Hon säger nej; det får
bilprovningen avgöra. Och även bilprovningen säger nej. Vad skall Anita
Jönsson säga till dem som i dag tycker att servicen är bristfällig?
Det finns redan en annan aktör på området, som i och för sig inte är ackre-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
137
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
En effektivare
fordonskontroll
diterad än, nämligen Motormännens Riksförbund, som utför en service som
motsvarar Svensk Bilprovnings och t.o.m. litet mer. Har Anita Jönsson nå-
gon gång hört kritik mot den organisationen och dess besiktningsverksam-
het? Det vore intressant att höra.
Vi har ju redan i dag ett system, där den som har besiktigat sin bil och fått
en relativt grav anmärkning, vilket en tvåa innebär, kan vända sig till en an-
nan ackrediterad verkstad och få bilen reparerad. De mest trafikfarliga felen
kan andra än Svensk Bilprovning reparera. Det borde vara en katastrof för
trafiksäkerheten, om man skulle lyssna till vad Anita Jönsson säger. Inte hel-
ler till detta har jag fått någon kommentar.
Huvudfrågan i denna debatt är: Hur vill Socialdemokraterna se till att den
svenska bilprovningsverksamheten kontinuerligt utvecklas, förbättras och
kundanpassas? Socialdemokraterna har nu och även tidigare visat att de inte
har några egna idéer.
Anf. 171 WIGGO KOMSTEDT (m):
Herr talman! I motionen T48 har jag tagit upp en del av de problem inom
handeln med begagnade bilar som inte berörs i propositionen eller som man
valt att se på ett annat sätt. Inte heller utskottet har lånat sitt öra åt dessa
problem speciellt mycket. Problemen gäller ägarskiftena, eller de s.k. över-
låtelsebesiktningarna.
Den auktoriserade bilhandeln får lämna garantier på bilarna, vilket är rätt
och riktigt gentemot konsumenten. Men den stora handeln i Sverige är den
s.k. privathandeln. Det är värt att lägga märke till att över 65 % av handeln
med begagnade personbilar sker via den s.k. privathandeln, dvs. man köper
bilen privat av någon annan konsument, trots att svensk bilhandel är ganska
stor.
Men det är inte riktigt så enkelt. Den s.k. privathandeln har nämligen en
baksida. På vissa ställen kan man åka i väg, betala en summa, ställa upp sig
och utbjuda sin bil till försäljning. Men det är inte säkert att det alltid är
Medelsvensson som står där för att sälja sin bil, utan det kan röra sig om
icke-auktoriserad handel - garage-, ladu- och källarhandel. Men i samman-
hanget kallas det privat.
Någon åker dit med sina surt förvärvade slantar och köper bilen ”privat”.
Man säger: Det var en lysande affär. I stället för att betala 85 000 som de
begärde på olika ställen för den här modellen behövde jag bara ge 80000,
eftersom jag köpte den privat.
Efter ett tag upptäcker man att bilen är behäftad med en massa olika pro-
blem; den var egentligen inte ett sådant fynd som man hade trott. Då tar
man kontakt med Motorbranschens riksförbund, som har att styra över den
auktoriserade handeln, och säger att man har köpt en bil och blivit lurad. Av
vilket företag har du köpt den? undrar de. Man svarar att man har köpt den
på Täby galopp, eller var det nu är. Tyvärr, då kan vi inte hjälpa dig. Det har
vi inget ansvar för, säger de. Då ringer man till Konsumentombudsmannen,
som inte heller kan hjälpa en.
Det är klart att man kan säga att folk får stå sitt kast och själva svara för
sina dumheter. Men i denna kammare har ni, mina vänner, väldigt stor för-
138
måga att vilja värna om den enskilde konsumenten. Han skall verkligen inte
behöva bli lurad av någon handlare som säljer det ena eller det andra.
Men när det gäller en stor del av familjens inköp, nämligen begagnad per-
sonbil, tycker vi att det är riktigt. Då skall skojarna få härja fritt. Däremot
skall vi lägga krav på den auktoriserade handeln. Den skall banne mig få stå
upp och ta sitt ansvar! Det skall den göra. Men varför lägger vi inte samma
ansvar på skojarna?
Jag tycker därför att ingen överlåtelse skall få ske om inte kontrollbesikt-
ning är gjord inom den senaste tremånadersperioden. Utskottet skriver:
”Något obligatoriskt krav på överlåtelsebesiktning föreslås inte i propositio-
nen. I propositionen pekar man bl.a. på att den som avser att köpa en äldre
bil kan skaffa sig information om bilens skick vid den senaste kontrollbesikt-
ningen och att möjligheter finns till frivillig besiktning.”
Den senaste kontrollbesiktningen kan vara elva månader gammal. Hur
mycket stämmer då av vad som skrevs av bilprovningen, eller av någon an-
nan, vilket skulle vara möjligt enligt detta förslag? Konsumenten har alltså
inget som helst skydd i detta sammanhang, trots att bilköp utgör en stor del
av människors handel.
Varken utskottsmajoriteten eller reservanterna har tyckt att det här var
något att ta hänsyn till, men man har kanske inte observerat att 65 % eller
drygt det av den här handeln sker på det här sättet.
Herr talman! Vid denna sena timme lönar det sig inte att uppmana kam-
maren till att göra någon större insats för det här. Men jag vill peka på pro-
blemet. Om man väl vet om det här problemet, mina vänner, kommer det
att aktualiseras ytterligare i Sveriges riksdag. Men det konsumentansvar som
vi brukar vilja ha är här tyvärr bortglömt. Det borde det inte vara.
Jag har även tagit upp vissa problem när det gäller flygande besiktning
som nämns i propositionen och som jag hoppas att man nu kommer att ta
hänsyn till. Jag skall inte gå in på det eftersom min tid strax är slut. Det som
jag har framfört är det viktiga och det rätta och det som Sveriges riksdag
borde ta tag i på ett annat sätt än på det lättvindiga sätt som utskottet har
behandlat det på.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU30 Investeringsplaner för infrastrukturen (skr. 1993/94:170).
Anf. 172 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Det krävs ingen längre läsning av regeringens skrivelse
1993/94:170 om investeringsplaner för infrastrukturen förrän man kan kon-
statera att skrivelsens innehåll om viktiga och omfattande investeringar i tra-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
139
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
fikens infrastruktur, som skall ske under den kommande tioårsperioden, är
mycket bristfällig.
Det är på gränsen till omöjligt att läsa sig till vilka väg- respektive järn-
vägsinvesteringar som kan fullföljas och vilka som kan påbörjas under plane-
ringsperioden. Det finns inte någon redovisning av de överväganden som lig-
ger till grund för regeringens ställningstagande. Den otydliga och knapphän-
diga redovisning av investeringsplanerna som regeringen nu har redovisat
kommer utan tvekan att innebära oklarheter inom näringslivet och berörda
myndigheter.
Mot den bakgrunden har vi socialdemokrater i vår reservation 1 krävt att
regeringen bör återkomma till riksdagen med en mer omfattande, och fram-
för allt tydligare, redovisning av investeringsplanerna för trafikens infra-
struktur under perioden från år 1994 till år 2003.
I juni föregående år beslutade riksdagen om investeringar i trafikens infra-
struktur fram till år 2003. Beslutet innebär bl.a. att investeringar skall göras
i stomjämvägar för 32 miljarder kronor, i riksvägar för 40 miljarder kronor
och i länstrafikanläggningar för 9 miljarder kronor.
Det är stora satsningar som riksdagen har beslutat om. Vi socialdemokra-
ter yrkade dock på högre belopp som hade inneburit ytterligare investe-
ringar som hade kunnat ge högre kvalitet på flera viktiga vägstråk genom
Sverige och dessutom flera arbetstillfällen.
För järnvägen hade det inneburit att de stora stråken för gods- och person-
trafik i stort sett hade kunnat färdigställas. Men som sagt, även om vi inte
fick majoritet för våra yrkanden är trots detta de beslutande investeringsra-
marna av den storleksordningen att regeringen borde ha gjort en redovisning
som inte ger utrymme för tolkningar och tveksamheter.
I utskottsbetänkandet konstateras att regeringen och Vägverket har redo-
visat olika målstandard för bl.a. E 20-sträckan Göteborg-Örebro.
Det är med tillfredsställelse som jag konstaterar att ett enhälligt trafikut-
skott har fastslagit att Vägverkets förslag måste tolkas så att Vägverket anser
att betydande effektivitetsvinster kan uppnås om man på sikt kan bygga ut
E 20 till motorvägsstandard.
Sammanfattningsvis anser utskottet att riksdagsbeslutet från 1993 skall
ligga fast. Det innebär att den av Vägverket angivna målstandarden kan upp-
nås. Därmed hoppas jag att det nu en gång för alla har klargjorts att målstan-
darden för E 20 Göteborg-Örebro är motorvägsstandard.
Utskottet är fullt enigt om att det tidigare beslutet om att skjuta upp upp-
rustningen av Blekinge kustbana bör gälla. Men på en för Blekinge län viktig
punkt är vi inte lika eniga. Det gäller det som framgår av den socialdemokra-
tiska reservationen nr 2, som bifogats utskottets betänkande.
Vi anser att när regeringen fördelar medel för upprustningen av kustbanan
får detta inte innebära negativa konsekvenser för övriga LTA-anvisningar i
Blekinge län. Ett bifall till vår reservation nr 2 innebär att fempartimotionen
från Blekinge blir tillgodosedd.
Med dessa något kortfattade kommentarer vill jag yrka bifall till reserva-
tionerna nr 1 och 2 till trafikutskottets betänkande 1993/94:TU30.
140
Anf. 173 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! I stort kan jag hålla med om det Sven-Gösta Signell har sagt
om den otydlighet som finns i trafikutskottets betänkande om infrastruktu-
ren.
Det är litet knepigt att regeringen kommer tillbaka. Under Utskottet skri-
ver man: ”Regeringen anser att utbyggnaden av trafiksystemet måste ses i
ett sammanhang.” Det är beträffande den samsynen som jag tycker det här
betänkandet brister. Trots kritik till Kommunikationsdepartementet för bris-
ter i hanteringen av infrastrukturen och trots att vi har krävt att man skall
utreda och analysera de beslut vi har fattat, kommer man tillbaka i den här
delen och talar om vilka pengar som skall gå till infrastruktursatsningen.
Men till vilka projekt pengarna skall gå är man dålig på att tala om. Man
talar om att man satsar på nya vägar. Men går vi tillbaka till våren 1993 och
tittar på det beslut vi fattade om de 100 miljarderna som skulle fördelas un-
der en tioårsperiod finner vi att olika vägsträckor eller järnvägssträckor inte
fick hela summan. De fick vissa procentsatser. Det gör ju att det blir en obe-
griplighet som är nästan makalös. Vissa vägsträckor började man bygga mitt
på eller också började man bygga vägen i olika delar. Men helheten får man
inte. Därför hade det varit bättre att satsa på vissa områden och göra hela
vägarna färdiga.
Nu har vi trots allt, som Sven-Gösta Signell sade, kunnat justera vissa de-
lar i utskottet genom att vi har fått den här skrivningen. Men mycket stora
brister finns fortfarande kvar. Det är faktiskt att beklaga att det är så få som
egentligen vet vilka satsningar som kommer att göras, på vilka vägar det
kommer att satsas och på vilka järnvägssträckor det kommer att satsas.
Detta går inte att få en helhetsbild av. Det tycker jag faktiskt är en brist.
Regeringen borde på något sätt ha kommit tillbaka och talat om vilka områ-
den det är fråga om. Det blir också en omöjlighet för utskottet att kunna
göra en uppföljning eller för oss som sitter i trafikutskottet att svara på för-
frågan om vilka vägar det handlar om, vilka satsningar som skall göras.
Tyvärr har det väl också ingått regionalpolitik i en del av det här. Det blir
litet knepigt att en del av det som ligger under trafikutskottet lika gärna kan
betraktas som regionalpolitik, och då behandlas det i arbetsmarknadsutskot-
tet.
Den här samsynen borde man också komma till rätta med. Man borde veta
vad de här pengarna går till. Nu är det ju för sent att få någon redogörelse
för hur man tänkt sig framtiden. Men jag hoppas att det någon gång kan
redovisas på ett öppet sätt vart de här pengarna har tagit vägen och om det
har varit riktiga satsningar.
För vissa delar som man har gjort beräkningar för har man helt enkelt räk-
nat fel. Den trafikökning på vissa områden som man satsar pengar på i dag
kommer inte att ske. Men vi har redan beslutat att det skall vara motorvägs-
standard på vissa områden där trafikökningarna som det ser ut i dag inte
kommer att infrias. Men också de beräkningar man gör om utökningar av
trafiken är ganska dåligt analyserade. Är det här relevant? Kommer trafik-
strömmarna i vissa områden att öka på samma sätt som man tror?
Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till den meningsyttring som jag
har fogat till detta betänkande.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
141
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
Anf. 174 JAN SANDBERG (m):
Herr talman! Vi behandlar nu regeringens skrivelse om investeringsplaner
för infrastrukturen. Det här är egentligen en uppföljning av riksdagens tidi-
gare beslut i ärendet. Riksdagen har behandlat den här frågan mycket ingå-
ende i ett tidigare skede. Jag tänkte därför framför allt hålla mig till de even-
tuella skillnader som finns och de klarlägganden som krävs samt kommen-
tera reservationerna till betänkandet och till viss del tidigare inlägg.
Herr talman! Man bör ha klart för sig att det här bara är en skrivelse och
egentligen ingenting som grundar sig på ett krav på regeringen att den måste
gå till riksdagen med den här typen av redogörelser. Man bör nog se det som
en delvis ödmjuk gest gentemot riksdagen att frivilligt lägga fram en sådan
här typ av skrivelse.
I och för sig finns det inga direkt oväntade besked i skrivelsen. De ca 100
miljarder som regeringen har föreslagit och riksdagen beslutat om våren
1993 ligger fast. Utskottet delar också bedömningen i stort i regeringens re-
dovisning. Utskottet gör dock vissa klargöranden. När det gäller målstandar-
den på vägarna - det var Sven-Gösta Signell inne på - har utskottet gjort ett
tillkännagivande där det handlar om att regeringen och Vägverket har gjort
olika bedömningar av målstandarden på E 20 Göteborg-Örebro och E 4,
sträckan mellan Gävle och Sundsvall. Även om orsaken till de olika bedöm-
ningarna troligen är vilken tidsperiod man avser, slår utskottet fast att det är
Vägverkets bedömning av målstandard som skall gälla.
Herr talman! Socialdemokraternas reservation nr 1 framför kritik mot att
redovisningen inte är fullständig. Då bör man komma ihåg att den här redo-
visningen över huvud taget inte hade behövt lämnas. Redovisningen är ut-
ifrån det konstaterandet med råge tillräcklig.
När det gäller socialdemokraternas reservation nr 3 om länstrafikanlägg-
ningar och Blekinge kustbana bör man känna sig ganska lugn när man läser
det som utskottet skriver vad gäller detta: ”Utskottet förutsätter att rege-
ringen när den fördelar dessa medel kommer att beakta att den beslutade
upprustningen av kustbanan kan genomföras.”
Nydemokraternas reservation behöver jag inte kommentera, eftersom
ingen från Ny demokrati har haft anledning att känna sig kallad till kamma-
ren i dag vad det verkar.
Men när det gäller Vänsterpartiets meningsyttring, där man framför att
det inte finns tillräckligt beslutsunderlag vad gäller bl.a. kretsloppsanpas-
sade avvägningar, tycker jag att man bör komma ihåg att underlaget för in-
frastruktursatsningarna och det fortsatta arbete som har utförts av Vägver-
ket, Banverket, länsstyrelsen, m.fl. faktiskt på ett helt annat sätt än tidigare
har belyst många av de här frågeställningarna, bl.a. den här.
Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets hemställan.
Anf. 175 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Jan Sandberg sade att regeringen inte hade behövt lägga
fram denna skrivelse, utan att det är ren välvilja av regeringen. Det var väl-
digt snällt. Men jag kunde ha besparats besväret att skriva motioner om
detta, vilket jag gjort i och med att jag tyckte att skrivelsen var så dålig.
142
Anf. 176 BÖRJE NILSSON (s):
Herr talman! En väl utbyggd infrastruktur är en viktig förutsättning för att
olika delar av Sydsverige skall kunna samverka och utvecklas på ett positivt
sätt. Skåne utgör geografiskt och transportmässigt Sveriges port ut till
Europa. Redan i dag går 80 % av lastbilsgodset och praktiskt taget allt järn-
vägsgods till Danmark och kontinenten över de skånska hamnarna. Bety-
dande del av landets tillväxtföretag finns också lokaliserade i Skåne. Jord-
bruket och livsmedelsindustrin har i delar av regionen en betydande omfatt-
ning.
Det är också uppenbart att den snabbaste samhällsutvecklingen i Europa
under de närmaste årtiondena kommer att ske i Östeuropa. Stor vikt måste
därför läggas vid trafikens infrastruktur i sydöstligaste Sverige.
E 22 från Karlskrona via Kristianstad till Malmö har mycket stor betydelse
för transporterna i de södra delarna av landet, och det är synnerligen viktigt
att standarden på framför allt E 22 höjs. Den långväga trafiken till och från
Skåne utnyttjar framför allt E 22. Riksdagens tidigare beslut avseende det
nationella vägnätet innebar att E 22 som nationell väg skall byggas ut till mo-
torvägsstandard.
I regeringens skrivelse, som nu behandlas, ger man ett annat besked, näm-
ligen att standarden på den viktiga pulsådern E 22 skulle bli betydligt lägre.
Endast 40 km av den totalt 194 km långa sträckan skulle byggas under plan-
perioden.
Vi anser inte att detta står i överensstämmelse med vare sig behov eller
tidigare beslut, vilket vi också framfört i vår motion T60. Man måste garan-
tera tidigare utlovad utbyggnad av hela väg E 22 till motorväg. E 22 mellan
Malmö och Karlskrona är belastad med stora trafikmängder, även ställt i re-
lation till andra nationella stråk. Det är därför motiverat bara av det skälet
att hela sträckan byggs ut under planperioden.
Jag finner i utskottets betänkande att man gjort ett ambitiöst försök att
tillmötesgå våra krav. Trots något glidande skrivningar tolkar jag ändå tra-
fikutskottet positivt. Jag vill speciellt läsa in följande i protokollet: ”Sam-
manfattningsvis anser utskottet att riksdagsbeslutet våren 1993 skall ligga
fast. Det betyder att den av Vägverket angivna målstandarden kan uppnås”.
Jag noterar också med tillfredsställelse att riksdagen skall ge regeringen
till känna vad som sägs om bl.a. E 22. I allt väsentligt skulle då vår motion
T60 vara tillgodosedd. Med det hoppas vi att E 22 blir utbyggd till motor-
vägsstandard under innevarande planperiod.
Blekinge kustbana är en annan viktig trafikled som binder samman de
olika regionerna i södra Sverige. Också här har regeringen dragit ner på am-
bitionsnivån. Vi ser det som mycket viktigt att man fullföljer regeringsbeslu-
tet från 1990, vilket innebär en sammanlagd investeringsram i särskild ord-
ning avseende Blekinge kustbana på 150 miljoner i 1990 års penningvärde.
Detta framförs också i den socialdemokratiska reservationen nr 3, vilken jag
kommer att rösta för.
Anf. 177 KARL-GÖSTA SVENSON (m):
Herr talman! Jag vill med utgångspunkt från den flerpartimotion, T64, i
vilken jag står som första namn poängtera vikten av infrastrukturella sats-
ningar avseende kommunikationsområdet i Blekinge och sydöstra Sverige.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
143
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Investeringsplaner
för infrastrukturen
Det föreligger ett stort investeringsbehov i Blekinge när det gäller väg,
järnväg och flyg. Dessa investeringar har mycket stor betydelse för att åstad-
komma ökad ekonomisk tillväxt i länet och därmed skapa förutsättningar för
ökat företagande och nya riktiga jobb. Det är därför angeläget att regeringen
tar hänsyn till dessa förhållanden.
De planerade infrastrukturinvesteringarna under perioden 1994-2003
uppgår endast till ca 700 miljoner kronor, vilket motsvaras av endast 0,7 %
av det totala investeringsutrymmet. I jämförelse med den andel som befolk-
ningen i länet utgör av riket bör mer än en fördubbling komma länet till del.
En ytterligare satsning på länets infrastruktur i detta avseende är enligt
min mening helt i enlighet med regeringens målsättning att genom tillväxtbe-
främjande åtgärder återskapa hela Sverige som tillväxt- och företagarnation.
Det är ju utan tvekan på det viset att länet ugör porten mot framför allt östra
delen av Europa. Vi har redan färjeförbindelse med såväl Polen som Balti-
kum. Det är också i anslutning till en kommande Öresundsbro mycket vik-
tigt att förbättra väg- och järnvägsförbindelser mot sydvästra Sverige.
Jag förutsätter att regeringen i enlighet med utskottets uppfattning tar
hänsyn till detta i samband med fördelningen av ytterligare medel på sam-
manlagt 2,8 miljarder kronor. Jag förutsätter givetvis med hänsyn till den
positiva skrivning som utskottsmajoriteten står bakom att yrkande 2 i vår
motion avseende Blekinge kustbana då blir helt tillgodosett.
Jag förutsätter vidare att regeringen för att stå bakom sin egen devis att
hela Sverige skall leva och för att återskapa Sverige som en tillväxt- och före-
tagarnation vid fördelningen av dessa medel skapar ekonomiska förutsätt-
ningar för att uppföra en ny bro över Möcklösund. På så sätt frigörs medel
för väg- och järnvägsinvesteringar som är direkt relaterade till möjligheten
för olika företag att utvecklas inom länet, och samtidigt ökar förutsättning-
arna för tillväxt inom turismen.
Jag är besviken på regeringens och även utskottets njugga inställning till
Vägverkets förslag att riksväg 27/30 skall ingå i det nationella stamvägnätet.
Jag anser att både utskottet och regeringen ger helt felaktiga signaler till vår
omvärld genom att inte lyssna på Vägverket i detta avseende. Utskottet har
ju inte ens bemödat sig att kommentera uppgifterna i vår motion i denna del.
För utvecklingen i sydöstra Sverige är denna åtgärd synnerligen viktig.
Den är tillväxtbefrämjande. Den ger direkt en signal om att vårt område ut-
gör porten till östra Europa, och den förstärker också den ståndpunkt som
utredningen TEM Scandinavia har kommit fram till. TEM står för Trans
European Motorway. Det är en vägförbindelse mellan Oslo och Aten som
avses. Jag vill ånyo även i detta sammanhang framhålla att det i direkt anslut-
ning till vägsträckan Ronneby-Borås finns färjeförbindelse med Polen.
Med hänsyn till den positiva syn som projektet TEM Scandinavia mötts
av inte minst i Polen skapar ställningstagandet från regering och utskott osä-
kerhet. Det påverkar i sin tur handelsutvecklingen.
Jag förutsätter att regeringen efter en förnyad framställning från Vägver-
ket snabbt prövar frågan på nytt och ger klartecken till denna komplettering
av stamvägnätet och avstår därmed från att yrka bifall till motionen i denna
del.
144
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU34 Överenskommelse om investeringar i trafikens infrastruktur
i Göteborgsregionen (prop. 1993/94:169).
Anf. 178 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag vill bölja med att säga att detta är ett i huvudsak positivt
utskottsutlåtande som till största delen går på den linje jag hoppades på i en
interpellationsdebatt med kommunikationsministern den 8 maj 1992, dvs.
för litet drygt två år sedan. Det jag då hoppades på var att vi skulle få pengar
till kollektivtrafiksatsningarna först, oberoende av hur det gick med de
mycket mer kontroversiella vägprojekten.
Det är lätt att vara efterklok. Men jag skulle ändå gärna vilja höra om
Rune Thorén kan hålla med mig om att det var synd att vi inte fick loss dessa
pengar långt tidigare. Då hade investeringarna varit i fullt sving nu, när de ur
konjuktursynpunkt hade behövts allra mest. Det skulle troligen också blivit
billigare.
Nu skall ju de 1,6 miljarderna betalas ut - och jag citerar ur utlåtandet -
”i takt med att fördelningsansvarig mottagare fattar beslut om objektets ge-
nomförande i nästföljande års investeringsplan.”
Jag skulle gärna vilja fråga Rune Thorén, som rimligen vet mer än jag om
själva genomförandet, när han bedömer att dessa investeringar kan komma
i gång, och kanske också när Rune Thorén tror att de kan vara genomförda.
Den här Göteborgsöverenskommelsen innehåller drygt 7 miljarder i väg-
projekt. Kollektivtrafikinvesteringama kostar 1,7-1,8 miljarder. Vi vänster-
partister anser att det är en alldeles orimlig fördelning. Skall vi få en omför-
delning av trafiken så att fler åker kollektivt och färre åker bil - och jag tror
att vi är eniga om det, åtminstone Rune Thorén och jag - måste vi se till att
kollektivtrafiken byggs ut så att den relativt sett blir både billigare, snabbare
och bekvämare jämfört med biltrafiken och jämfört med dagsläget. Med den
här den fördelningen av investeringarna får vi inte en sådan omfördelning
till stånd.
Biltrafiken beräknas i år kosta samhället minst 10 miljarder kronor mer
än vad den drar in till samhället, till stat och kommun, i form av skatter och
avgifter. Det här underskottet gäller i allt väsentligt storstäderna. Det är
alltså där de stora underskotten finns. Det är alldeles orimligt att i det läget
ytterligare subventionera biltrafiken i storstäderna med en enda krona. Vi
måste betala för detta själva.
Jag är säker på att Rune Thorén har precis lika stora problem med att få
Per-Ola Eriksson och andra norrbottningar i hans parti att betala för vår bil-
trafik i Göteborg som jag har att övertyga Karl-Erik Persson om att han skall
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Överenskommelse
om investeringar i
trafikens infra-
struktur i
Göteborgs-
regionen
145
10 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Överenskommelse
om investeringar i
trafikens infra-
struktur i
Göteborgs-
regionen
146
vara med och betala för våra investeringar. Därför måste vi i Göteborg och
övriga storstäder få rätt att inte bara ta ut vägavgifter och bilavgifter utan
också att investera de pengar vi får in på det sättet i kollektivtrafiken.
Jag skulle vilja höra om Rune Thorén är beredd att, åtminstone långsik-
tigt, medverka till att vi vidgar det kommunala självstyret på det här sättet
och att vi får möjligheter att föra en sådan trafikpolitisk fördelningspolitik.
Det blir många frågor till Rune Thorén, och jag har ytterligare en fråga.
Utskottet skriver att dessa statliga bidrag bör betalas ut under alla förhållan-
den utan andra förbehåll än dem som anges i överenskommelsen. Vi vet ju
att detta delvis handlar om kontroversiella projekt. Det är alldeles tydligt
när det gäller vägtullarna. Man behöver bara läsa handlingarna för att inse
att detta kommer att bli problematiskt. Om nu inte väginvesteringarna kan
finansieras eller om de av andra skäl inte kommer till stånd, kan kommu-
nerna då bli skyldiga att betala tillbaka de 1,6 miljarder som vi beslutar om
i dag?
Jag har hört glunkas om att det finns sådana farhågor bland en del av de
kommunpolitiker som varit med om överenskommelsen. Det kan innebära
en broms för att dessa investeringar genomförs ens i den takt som anges i
utskottsutlåtandet.
Med detta vill jag yrka bifall till Karl-Erik Perssons meningsyttring i betän-
kandet.
Anf. 179 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! I det här betänkandet föreligger det en mycket stor enighet.
Det är ganska roligt att vara talesman för utskottet i just detta ärende. När
det gäller de övriga har vi varit litet oeniga, men här är det faktiskt en enighet
inte bara hos dem som står bakom utskottets betänkande utan också egentli-
gen hos reservanterna.
Av någon anledning är inte Ny demokrati här, men läser man deras reser-
vation ser man att det egentligen inte finns så stora meningsmotsättningar.
Vi hörde ju också Vänsterns representant Johan Lönnroth säga att detta
egentligen är ett bra utskottsutlåtande, som han uttryckte det. Jag kan hålla
med om att det inte finns så stora motsättningar.
En motsättning som har funnits inte minst på det lokala planet har rört
biltullarna. Flera motionärer från olika partier har också tagit upp detta.
Johan Lönnroth säger bl.a. också att vi fortfarande borde försöka att finna
ett system för att finansiera med biltullar. Utskottet anser att vi skall låta
utredningsmannen som skall titta på hur man skall klara av ett eventuellt
biltullsystem i Stockholm och Göteborg fortsätta. Det gäller kanske att finna
en kärna närmare Göteborg.
Det var ju också, om jag minns rätt, vad Riksrevisionsverket tyckte. Ett
biltullsystem var inte bara till för att finansiera. Det skulle mer vara till för
att styra trafiken. Det finns möjlighet att titta på det också. Men förutsätt-
ningen är ju att de lokala och regionala representanterna är överens om detta
med staten, dvs. den man som nu sätter sig för att titta på detta. Jag tror att
det finns goda förutsättningar för det.
Utskottet pekar också på att det nu finns möjlighet att diskutera omfatt-
ningen av dessa vägprojekt. Även där har det funnits kritik på det lokala och
regionala planet. Det kan hända att man kommer att finna andra finansie-
ringsformer. Jag har i dag läst en del utredningar från Göteborgsregionen
där man också pekar på möjligheten att finansiera detta via t.ex. exploate-
ringsavtal. Det skall ju bl.a. byggas några tunnlar. Ovanför dessa tunnlar
finns det möjligheter för en byggare att finna andra verksamheter och på det
sättet också svara för själva tunnelbygget.
Om man inte får fram tillräckligt med pengar blir det inte heller det antal
vägbyggen som det är tänkt i överenskommelsen. I det här fallet gäller det
9 miljarder totalt och ca 7,5 miljarder kronor till den här typen av vägbyg-
gen. Detta får man klara av på den lokala och regionala nivån. Det är inget
som vi i riksdagen lägger oss i. Jag hälsar med tillfredsställelse att vi har lyck-
ats nå enighet i utskottet i denna fråga. Jag tror att de flesta från Göteborgs-
regionen tycker detsamma. Bekymren att försöka lösa finansieringen av
vissa vägbyggen finns kvar. Om man inte klarar av allt får man rätta mun
efter matsäcken. Det är ju inte något ovanligt för oss här.
Herr talman! Jag har anmält mig för att tala i tio minuter. Men med den
stora enighet som råder här finner jag ingen anledning hålla fast vid det. Jag
yrkar bifall till utskottets hemställan och avslag på reservationerna.
Herr talman! Detta är den sista debattdagen för trafikutskottets del. Vi
har en mängd olika ärenden här. Jag tänker inte delta i den följande debatten
utan är här uppe för sista gången för det här året. Såväl ordföranden som
vice ordföranden i vårt utskott lämnar det. Jag och flera utskottsledamöter
var i går på en trivsam tillställning. Då var det många som talade och sade
mycket väl valda ord till såväl herr ordföranden som till vice ordföranden.
Jag väntade med det till i dag för att få det till protokollet.
Jag vill uttrycka ett tack. Jag börjar inte med presidiet utan med Sten-Ove
Sundström och Hugo Bergdahl. De är kanske inte här just nu, men jag vill
tacka för ett mycket gott kamratskap.
Herr talman! Sedan tar jag det i den ordning som jag har lärt mig är sed-
vänja här i kammaren. Man börjar alltid med den som har varit här längst.
I det här fallet är det Rolf Clarkson, som kom in i riksdagen 1969. Jag vill
framföra ett varmt tack till dig, Rolf.
Jag vill fästa uppmärksamheten på vad Rolf har betytt för fyrklövergrup-
pen. Rolf Clarkson har varje tisdag och torsdag lett denna grupp. Det är fyra
partiers viljor som man skall försöka balansera fram till en enighet utan att
lägga sig i respektive partis program. Rolf Clarkson har klarat det tack vare
sitt sätt. Han har haft humor och kunnat leda detta arbete. Ibland har han
pratat om helt andra saker, och vi har förstått varför. Det har nämligen fått
oss på andra tankar, och så har vi ändå kunnat bli eniga.
Jag vill framföra ett varmt tack till Rolf Clarkson för det sätt på vilket han
har lett vår fyrklövergrupp och för det innehåll som den har fått utöver det
politiska, som gör att man kommer att minnas dessa dagar på ett mycket
trevligt sätt.
Detsamma vill jag säga till Sven-Gösta Signell, vår ordförande. Liksom
Rolf Clarkson är han en duktig politiker. Han har också klarat detta att läsa
mellan raderna. Det har jag värdesatt, och det vet jag att mina utskottskam-
rater också har gjort. Han har klarat av dels en fyrklövergrupp, dels sina
egna partikamrater och Vänstern men dessutom också Ny demokrati. Det
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Överenskommelse
om investeringar i
trafikens infra-
struktur i
Göteborgs-
regionen
147
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Överenskommelse
om investeringar i
trafikens infra-
struktur i
Göteborgs-
regionen
har han gjort på samma briljanta sätt, med humorn som vapen. Han har lot-
sat oss fram på ett utmärkt sätt.
Jag kommer att minnas åren med Sven-Gösta Signell och Rolf Clarkson
på ett mycket härligt sätt. Jag vill för kammarens protokoll uttala ett varmt
tack till två företrädare för olika partier och olika block, för det sätt på vilket
de har skött sina uppdrag, som gör att det känns litet extra. Varmt tack!
Anf. 180 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Efter detta uttryck för den bedövande enigheten känns det
litet svårt att sätta i gång någon starkare polemik. Jag vill ändå konstatera
att Rune Thorén faktiskt inte svarade på särskilt många av mina frågor. Jag
skall nöja mig med att upprepa två av dem, som är viktiga och som jag tror
att ganska många kommunpolitiker i Göteborg vill ha ett besked om.
Den första frågan är: Finns det någon som helst risk för att kommunerna
tvingas återbetala dessa pengar om inte vägprojekten kan genomföras?
Den andra frågan är: När tror Rune Thorén att investeringarna kan ge-
nomföras? Kan Rune Thorén garantera att det nu så snabbt som det någon-
sin går är möjligt att få i gång kollektivtrafikinvesteringarna?
Anf. 181 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Förlåt mig, Johan Lönnroth. Det var ingen oartighet från
min sida. Jag glömde att svara på samtliga frågor.
Jag tycker att det framgår ganska klart av utskottets betänkande att peng-
arna skall utbetalas. Det är riktigt som Johan Lönnroth säger, att det har
funnits en viss oro både i Göteborg och i regionen för att man skulle bli åter-
betalningsskyldig.
Pengarna skall betalas ut och de skall gå till kollektivtrafiken. Det sägs i
betänkandet att det skall ske under förutsättning att man är överens om avta-
let. Om det visar sig att man inte kan bygga vägarna därför att det inte blir
några vägtullar och man inte får fram några pengar, då blir det inget byggt.
Jag förutsätter att man då är överens om det. Det kan inte finnas några som
helst risker.
I vilken takt kollektivtrafiksatsningarna kan göras kan jag inte säga. Jag
vet att det finns några projekt som ligger och väntar på start i Göteborg och
Göteborgsregionen, så fort det är klart med utbetalningen. Det är möjligt
att det tar längre tid med vissa projekt. Det har jag ingen kunskap om, efter-
som jag inte längre sitter med i styrelserna för GLAB och stadstrafiken.
Det finns vissa projekt som man är beredd att köra i gång med omgående
när det gäller kollektivtrafiken. Man bara väntar på beslutet i dag.
Anf. 182 JOHAN LÖNNROTH (v):
Herr talman! Jag skall avsluta med att uttrycka en förhoppning om att
Rune Thorén under de fortsatta diskussionerna med bl.a. mig och vänster-
partisterna i Göteborg kommer överens om att stryka en del av biltrafikin-
vesteringarna, så att vi i framtiden i stället kan använda pengarna mycket
bättre, nämligen till ytterligare anslag till kollektivtrafiken.
148
Anf. 183 RUNE THORÉN (c):
Herr talman! Bl.a. i dagens tidningar står det att man just nu håller på och
prövar vissa objekt, både i Göteborgsregionen och i stadstrafiken. Det gäller
bl.a. ett gammalt förslag som jag en gång har väckt, om en tunnel under Gö-
teborg. Det förslaget har man nu tagit fram och tittat på. Likaså är Göta-
landsbanan ett stort projekt, som är viktigt för Göteborg och Göteborgsre-
gionen. Det tittar man också på.
Nog finns det att satsa på när det gäller kollektivtrafik. Det är viktigt för
oss alla att försöka få fram mer pengar så småningom till det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU36 Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande
Arlandabanan (prop. 1993/94:213).
Anf. 184 INES UUSMANN (s):
Herr talman! På talarlistan stod Jarl Landers namn. Jag tror nog att det
skall gå bra ändå, för Jarl Lander och jag tycker ungefär likadant i frågan
om Arlandabanan. Som boende i denna region har jag följt denna fråga i ett
antal år. Den böljar bli en följetong.
Det finns en sak som är bra i detta betänkande. Det är att vi nu återigen
i riksdagen skall besluta om en utbyggnad av en järnväg ut till Arlanda flyg-
plats. Det har verkligen varit sju sorger och åtta bedrövelser innan rege-
ringen har kommit så långt. Jag skall inte gå in på alla de olika turer som har
varit.
Jag vill här varna för den typ av trafikutbyggnad som vi nu kommer att ta
ställning till. Vi har tidigare diskuterat monopol. Ett ärende som behandla-
des tidigare i dag handlade om monopol när det gäller bilprovningen. Det
sades att det var eländigt att det hade hållit i 30 år. Här skall vi nu fatta beslut
om ett monopol, visserligen privat, som skall garanteras i 55 år. Skulle det
vara bättre?
Inte bara det att det blir ett monopol, det riskerar dessutom att slå sönder
den kollektivtrafik som vi är på väg att bygga upp i den tättbefolkade Mälar-
regionen. Det var meningen att Arlandabanan skulle vara en integrerad del
i det långsiktiga infrastruktursystem som vi behöver i regionen. Det är viktigt
att vi förbättrar miljön. Vi behöver också öka framkomligheten och minska
restiderna, inte minst med tanke på den gemensamma arbetsmarknaden i
regionen.
Ärendet om Arlandabanan är på något sätt ytterligare ett exempel på re-
geringens ideologiskt betingade privatiseringspolitik. Man har länge försökt
att hitta möjligheter att privatfinansiera hela Arlandabanan. Det har inte
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
149
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
gått. Det har inte visat sig kunna bli företagsekonomiskt lönsamt. Därför har
man inte heller kunnat hitta något privat företag som har velat satsa. Man
har då presenterat olika förslag.
Det förslag som nu ligger på bordet innebär att den del av Arlandabanan
som är minst olönsam, sträckan Rosersberg-Arlanda, skall byggas av ett pri-
vat bolag. Resten skall vi betala gemensamt via Banverket, dvs. staten skall
betala den mer olönsamma delen. Det kommer att kosta Banverket ungefär
3,3 miljarder. Det kommer att innebära att vi samtidigt ger ett privat åkeri
alla de inkomster som kan bli från den tågtrafik som kommer att kunna köra
på den mest lönsamma bandelen i vårt land. Det skall bli ett privat monopol
på trafiken mellan Stockholms central och Arlanda flygplats.
Dessutom framställer regeringen det som att samfinansieringen av Arlan-
dabaneprojektet skall ge en stor ekonomisk vinst för staten. Det förutsätter
att man har ett enormt förtroende för regeringen, vilket jag inte alltid har. I
den proposition som ligger till grund för förslaget finns det inga siffror som
på något sätt kan belägga det man påstår - av förhandlingsskäl, heter det.
Totalkostnaden för hela projektet skall man förhandla med den privata
intressenten om. Därför kan vi som inte finns på förhandlarsidan inte få reda
på något.
I det avtal vi nu skall ta ställning till förutsätter man att projektbolaget,
som heter A-Banan Projekt AB, skall ersätta Bygg- och trafikbolaget för
extra byggkostnader som uppkommer om A-Banan Projekt AB, Banverket
eller Luftfartsverket ändrar på förutsättningarna för byggandet.
På liknande sätt skall Bygg- och trafikbolaget söka ersättning från A-Ba-
nan Projekt AB om det skulle bli några förluster för att vi politiskt förändrar
förutsättningarna.
Vad som inte framgår av avtalet är vad för slags förändringar och villkor
som skulle kunna leda till dessa ersättningsanspråk.
Det finns i dag inga pengar i A-Banan Projekt AB. Det betyder att det är
skattebetalarna som sist och slutligen får garantera alla oförutsedda kostna-
der. Tala om både hängslen och livrem för de privata entreprenörerna!
Jag vill fråga majoritetens företrädare: Kan ni garantera att det bara är de
kostnader som presenteras i propositionen som blir statens andel i den del
av Arlandabanan som skall privatfinansieras, eller kan det komma någon-
ting annat också?
Jag har redan nämnt en massa bolag. Jag skall ta ett till. SPC heter det.
Det är det företag som skall driva järnvägstrafiken. Det handlar om tre nya
bolag. Det bolaget har rätt att sköta den genomgående tågtrafiken från norr
och söder. Bolaget säger att de tåg som man skall köra bara får rätt att stanna
vid Arlanda flygplats. Kommer de från norr är det okej att de stannar, men
kommer de från söder får de inte stanna. Däremot skall den södergående
trafiken från Uppsala eller norr därom få stanna.
Vad är nu detta? Skall de stanna på Arlanda eller skall de inte? Såvitt jag
kan förstå får man kliva av vid Arlanda om man kommer med fjärr- eller
regionaltåg/ran Stockholms central. Men om man hittar att tåg vid Arlanda
som går in mot Stockholms central och själv vill kliva av vid Häggvik - det
är ett regionaltåg - får man inte kliva på det tåget. Det är ett tåg som inte
150
skall konkurrera med flygpendeln som går mellan Arlanda och Stockholms
central.
Jag förstår att ni tycker att det är obegripligt, för det är nämligen obegrip-
ligt. För resenärerna är det fullkomligt vansinnigt. Man kan ju undra om det
är någon som tror att det skall fungera. Det verkar ju ändå som att rege-
ringen har något slags idé om det.
Hur orimligt det än kan verka gäller det bara under förutsättning att man
är så förnuftig att man bygger stationen vid Arlanda så, att man kan ha en
gemensam terminal där. Det kommer nämligen rykten, inte minst till oss
som bor i Stockholmsregionen, som säger att det skall bli en säckstation vid
Arlandapendeln, dvs. vid flygpendeln, och att det skall bli en fristående sta-
tion för fjärr- och regionaltågen. Då skulle det vara helt omöjligt att få en
samordning mellan regionaltågen och trafiken på flygpendeln.
Jag vill fråga majoritetens företrädare om jag i dag kan få en bekräftelse
på att det förslag vi skall fatta beslut om innebär att det blir en gemensam
station vid Arlanda där man kan mixa ihop samtliga tågförbindelser - både
fjärrtåg, regionaltåg och flygpendel.
Det pågår också andra utbyggnader av tågtrafiken runt omkring i Stock-
holmsområdet: Svealandsbanan och Mälardalsbanan. Som jag sade i början
var det meningen att Arlandabanan skulle bli en integrerad del av dessa tåg-
förbindelser. Detta har man diskuterat länge i Mälarregionen, men också
bland trafikhuvudmännen i Dalarna och i Gävleborgs län. Trots det lägger
regeringen nu ändå fram ett förslag som innebär en stor splittring för trafiken
i stället för den samordning vi skulle behöva.
Man kan fundera över vad det kommer att betyda för dem som skall an-
vända tågen. Ju krångligare och svårare det blir, desto färre är det naturligt-
vis som kommer att ta tåget. Jag är rädd för att väldigt många kommer att
fortsätta att köra bil eller ta taxi ut till Arlanda. Det var precis det som vi
skulle undvika.
Det innebär också att den samhälleliga nyttan med projektet riskerar att
gå förlorad, eftersom vi tappar samordningen med Mälardalen. Detta är yt-
terligt anmärkningsvärt, eftersom den tredje landningsbanan på Arlanda
kopplades samman med järnvägsanslutningama när vi gjorde en NRL-pröv-
ning tidigare. Nu verkar alltsammans gå i stöpet bara för att den privatise-
rade delen av järnvägen är så viktig.
Just nu håller man på att planera för järnvägssträckan Stockholm-Upp-
sala. Den bygger ju på att Arlandabanan skulle vara huvudspåret för järn-
vägstrafiken. Man kan undra hur det går med det.
Förslaget betyder att vi får ett privat monopol som kommer att finnas un-
der väldigt lång tid - 55 år. Det kommer att innebära att det blir mycket svå-
rare att få fram samlade trafiklösningar. Det betyder också att möjligheterna
att ta till vara de stordriftsfördelar som en samordning av trafiken skulle
kunna ge blir mycket mindre.
Det finns ytterligare en mängd skäl till att vi bör enas om att avslå proposi-
tionen, men jag skall nöja mig med dem jag har tagit upp. Jag yrkar bifall
till den socialdemokratiska reservationen, som innebär att riksdagen i stället
skall slå fast att hela Arlandabanan skall tillhöra stomnätet och att rege-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
151
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
152
ringen skall ta upp förhandlingar med de trafikhuvudmän som ligger bakom
projektet Tåg i Mälardalen - TIM - för att hitta en effektiv trafiklösning.
Anf. 185 KARL-ERIK PERSSON (v):
Herr talman! Från Vänsterpartiets sida har vi varit intresserade av att ba-
nan skall byggas och att den kommer till stånd. Men det var väl egentligen
ingen som i sin vildaste fantasi hade kunnat tänka sig att den skulle bjudas
ut på detta sätt. Man lämnar ifrån sig hela bansträckan under så fantastiskt
lång tid - 45 år. Man skriver också att företaget har rätt till ytterligare 10 år.
Efter 55 år har staten möjligheter att disponera banan om staten själv vill.
Om detta inte är ett privat monopol vet jag över huvud taget inte vad ett
monopol är.
Vi har varit ganska överens om att man bör se till att kontrollera vart peng-
arna tar vägen och på vilket sätt de handhas när man satsar statliga medel.
I detta sammanhang skall vi avhända oss hela den möjligheten.
Det framgår inte heller någonstans vem som skall stå för underhållet. Det
skulle inte förvåna mig om det blir staten som får stå för underhållet. Det är
nämligen bara trafikeringsrätten på banorna som överlämnas.
När verksamheten har bedrivits i statlig verksform har man hela tiden mer
eller mindre levt under en press att effektivisera. Den pressen har framför
allt utövats av riksdagen. Vem skall pressa det företag som man nu lämnar
över verksamheten till?
Här finns en litet lustig motsägelse. I debatten förra veckan om Vägverket
sade den borgerliga företrädaren för utskottet att privata monopol är sämre
än offentliga monopol. Frågan är då: Tycker Lars Svensk likadant, eller är
det nu aktuella privata monopolet bättre än det statliga monopolet?
Jag kan förstå att det har varit problem med att hålla ihop fyrpartigruppen.
Har man kanske använt humorn som hjälpmedel för att slippa komma in på
sakdiskussioner? På annat sätt kan det inte förklaras att den ena borgerliga
gruppen säger att privata monopol är mycket sämre än de offentliga medan
den andra nu talar om att ett visst privat monopol är fantastiskt bra.
Vem skall man egentligen tro på? Det finns en chans att vi inte behöver
vara så bekymrade över denna motsägelse. Läget kan faktiskt ändra sig i sep-
tember månad.
Herr talman! I min meningsyttring stöder jag den socialdemokratiska re-
servationen, och jag yrkar bifall till denna.
Anf. 186 LARS SVENSK (kds):
Herr talman! Det ärende som vi har att behandla gäller godkännande av
grundläggande principer för avtal rörande Arlandabanan.
Arlandabanan har varit föremål för riksdagens behandling vid ett flertal
tillfällen, senast den 8 december 1993. Då behandlades och godkändes bil-
dandet av ett projektbolag med uppgifterna att slutföra upphandlingen av
Arlandabanan, samla rättigheter och skyldigheter som krävs för genomfö-
rande av projektet samt att bevaka statens avtalsenliga rättigheter.
I propositionen 1993/94:39, som låg till grund för det TU-betänkande i
ärendet som behandlades i kammaren i december 1993, utlovades också en
redovisning av lämnade garantier.
Arlandabanans koncept och uppläggning behandlades grundligt i den
kammardebatten, och inget nytt har i sak tillkommit, varför jag för att spara
tid begränsar mig till att kommentera en del allmänna synpunkter och åsikter
som framförs i reservationen.
Det har från flera håll framkommit kritik som går ut på att det automatiskt
blir höga priser och ett minimum av service så snart det gäller privata alterna-
tiv. Underförstått är att statliga monopol är en garanti för god service och
låga priser. Kritik har också riktats mot att konsortiet frestas till stationslös-
ningar som inte kommer att utformas så att de är optimalt bra för resenä-
rerna. Likaså finns påståenden om att Norra böjen skulle bli klar tre år se-
nare än angivet, eftersom det skulle vara en ekonomisk fördel för konsortiet.
I reservationen menar man att förslaget till privatisering av Arlandabanan
kommer att förhindra en samordning av trafiken i Mälardalen. I en av s-mo-
tionerna, som reservationen lutar sig mot, framhåller man vikten av att rese-
närer från norra Svealand och Norrland utan omvägen över Stockholm skall
kunna nå flygplatsen med tåg och att tågen från Nyköping, Eskilstuna och
Katrineholm bör gå direkt till Arlanda utan omstigning på Stockholms cen-
tral.
Herr talman! Den här typen av påståenden har figurerat i samband med
Arlandabanans behandling. Vad gäller det sistnämnda påståendet är det och
har alltid varit så att de tåg som kommer norrifrån, västerifrån och söderifrån
kan stanna vid Arlanda. Den saken trodde jag att vi klargjorde under den
förra debatten, i december.
För att ingen osäkerhet skall råda om att det vinnande konsortiet inte skall
frestas till dåliga lösningar poängterar utskottet i sitt ställningstagande föl-
jande:
”Som tidigare framhållits är ett viktigt trafikpolitiskt motiv för Arlandaba-
nan att möjliggöra en sammanbindning av Sveriges största flygplats med
järnvägsnätet. Mot den bakgrunden är det - som framhålls i motionerna T75
(c) och T76 (fp) - viktigt att fjärrtågstrafiken kan integreras med flygtrafi-
ken. För detta krävs självfallet bl.a. en tillfredsställande stationslösning för
såväl lokaltågsresenärer som för fjärrtågsresenärer---.”
Vidare anförs i betänkandet ”att riksdagen i samband med 1993 års in-
frastrukturbeslut framhållit att hela Arlandabanan så snart som möjligt bör
tas i drift---. Utskottets uppfattning ligger fast.”
Med detta, herr talman, har utskottet tydligt klargjort att Arlandabanan
skall ses som en helhetslösning, att Norra böjen färdigställs utan försening
och att frågan om stationen på Arlanda ges en utformning som är bra för
såväl pendeltågen som fjärrtågen.
Idén med projektet är att finna en alternativ finansiering av ett infrastruk-
turprojekt, något som också den tidigare regeringen varit inne på men inte
funnit möjligt. Det nu föreslagna konceptet bygger på en samfinansiering,
där staten spar in ett antal miljarder i byggkostnad och där det byggande
konsortiet som motprestation får trafikeringsrätten i 45 år, eventuellt med
en förlängning med 10 år.
Incitamentet i uppläggningen är att konsortiet kan tjäna pengar bara på
biljett- och trafikeringsintäkter. Det betyder också att det finns en drivkraft
att göra utformningen sådan att så många resenärer som möjligt dras till ba-
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
153
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
154
nan. Detta gäller såväl beträffande den egna tågpendeln som beträffande an-
talet tåg som skall trafikera banan.
Herr talman! I debatten har frågan om privata lösningar varit en trovärdig-
hetsfråga. Man har menat att dessa till skillnad från affärsverken inte skulle
ta hänsyn till resenärernas behov. Jag hoppas verkligen att vi när det vin-
nande konsortiets lösning presenteras också kommer att få en redovisning
av hur dess uppläggning står sig i förhållande till de idéer och planer som
affärsverken tidigare har presenterat. Det kan bli en nyttig information inför
framtiden när det kan bli aktuellt med liknande lösningar för andra objekt.
Arlandaprojektet möjliggör en snabb, säker och miljövänlig trafiklösning
för Arlanda flygplats. Projektets uppläggning spar ett antal miljarder av sta-
tens - skattebetalarnas - pengar. Arlandabanan knyter samman flyget och
tåget på ett effektivt sätt, och jag är övertygad om att vi kommer att se en
trafiklösning som sätter resenärernas behov i centrum.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan och av-
slag på reservationen.
Anf. 187 INES UUSMANN (s) replik:
Herr talman! Vi är helt överens om att Arlandabanan skall knyta samman
järnvägen med flygtrafiken. Vad jag inte kan förstå är Lars Svensks påstå-
ende att kritiken har gått ut på att statliga monopol skulle vara en garanti
för bra service och att detta skulle vara något negativt.
Vi har i Sverige den erfarenheten att statliga monopol har givit en ganska
hygglig service. Det finns såvitt jag kan se ingen garanti för att privata mono-
pol skulle ge den absolut bästa servicen.
Vad gäller stationslösningen är det borgerliga motionärer som, i en center-
och i en folkpartimotion, har framfört oro för att stationerna inte skall fun-
gera så bra. Majoriteten har uttalat att man förutsätter att det skall bli en
tillfredsställande stationslösning. Min fråga till Lars Svensk var: Kommer det
att bli en stationslösning med en gemensam station, eller kommer majorite-
ten att anse att en tillfredsställande lösning innefattar två stationer, en för
flygpendeln och en för regional- och fjärrtågen? Det var den fråga som jag
ställde till Lars Svensk i mitt huvudanförande, och jag ställer den igen, efter-
som jag inte fick något svar.
Den andra frågan som jag ställde var: Kan ni garantera att det bara är de
kostnader som nu presenteras i propositionen som blir statens andel, eller
ligger också andra kostnader dolda bakom de här luddiga skrivningarna?
Anf. 188 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Ines Uusmann frågade först om stationslösningen, som ju
har varit föremål för debatt. Det finns de som vill ha en lösning som bygger
på en station, och det finns andra lösningar som innebär att stationerna kan
integreras.
I utskottsbetänkandet talas det om en tillfredsställande stationslösning.
Med det menas en stationslösning som innebär att resenärerna skall kunna
byta mellan tågen och komma till flygterminalerna på ett bra sätt. I uppläg-
get sägs också att konsortiet skal) genomföra projektet så att det blir så bra
som möjligt för resenärerna, för det är ju på resenärerna man tjänar pengar.
Jag är därför övertygad om att den lösning som kommer att genomföras
kommer att vara till gagn för dem som skall trafikera banan. Det är ju en
drivkraft i hela projektet.
Anf. 189 INES UUSMANN (s) replik:
Herr talman! Lars Svensk säger att det skall bli ”så bra som möjligt för
resenärerna”. Det betyder att det uppenbarligen inte finns något svar. Det
kan bli två olika stationslösningar. Om det kan betraktas som ”så bra som
möjligt” råder det nog delade meningar om.
Jag inser att jag i dag inte kan få något bättre besked från Lars Svensk på
den punkten.
Jag vill ändå försöka få ett besked vad gäller min andra fråga, som hand-
lade om kostnaderna. Kan ni i dag garantera att vi inte via staten skall betala
ytterligare pengar utöver de 3,3 miljarder som i dag ligger i projektet?
Anf. 190 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Den stationslösning som finns inskriven i projektet kan jäm-
föras med en idé som fanns tidigare, 1989 tror jag att det var. Det fanns då
ett förslag till en station med ungefär 500 m, en halv kilometer, i gångavstånd
till terminalbyggnaden, och stationen låg på ett djup på 30 m, dvs. med
samma stighöjd som tunnelbanestationen vid Östermalmstorg har - det är
nästan så att man måste använda Pythagoras sats för att räkna ut gångavstån-
det till flygterminalen. Den stationslösning som nu blir aktuell kan i alla fall
inte bli så illa med tanke på de krav som det här projektet bygger på.
Anf. 191 KARL-ERIK PERSSON (v) replik:
Herr talman! Att jag inte skulle få något svar på mina frågor till Lars
Svensk var väntat.
Låt mig i stället, herr talman, instämma i Rune Thoréns tack till dem som
lämnar trafikutskottet. Jag har nu inte suttit i trafikutskottet så väldigt länge,
men jag tycker att det under den här tiden har fungerat mycket bra. Det har
i trafikutskottet varit ett gott samarbete och en bra stämning. Jag önskar de
fyra som lämnar utskottet fortsatt glädje i det arbete eller den politiska verk-
samhet de kommer att ägna sig åt framöver.
Anf. 192 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Det står på två ställen i propositionen, bl.a. på s. 22, att SPC
skall stå för underhållet.
I mitt kanske sista inlägg i detta ärende vill jag, herr talman, till de ut-
skottsledamöter som jag har fått arbeta tillsammans med framföra ett stort
tack för ett gott kamratskap. Det är ett tack som också gäller Sven-Gösta
Signell, Rolf Clarkson, Sten-Ove Sundström, Hugo Bergdahl och Pehr Löf-
green, som nu lämnar oss.
I detta anförande instämde Kenth Skårvik (fp), Elving Andersson (c),
Lars Björkman (m) och Jan Sandberg (m).
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
155
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
156
Anf. 193 GÖRAN MAGNUSSON (s):
Herr talman! Jag kan bölja med att säga att jag inte har något annat yr-
kande än det som finns i den socialdemokratiska reservationen fogad till be-
tänkandet. Det är trist att detta är en reservation, det hade enligt min me-
ning varit betydligt bättre om detta hade varit majoritetstext.
Låt mig först säga något om privatiseringen. Det är obegripligt att ut-
skottsmajoriteten är så entusiastisk över att den del av Arlandabanan som
är möjlig att tjäna pengar på skall privatiseras.
Utskottsmajoriteten säger längst upp på s. 13: ”Utskottet vill i detta sam-
manhang erinra om att Arlandabanan är ett projekt som bedömts ha sådana
förutsättningar att det delvis kan förräntas på företagsekonomiska grunder.
Utskottet anser det vore fel att inte ta tillvara denna möjlighet.” Precis som
om den socialdemokratiska synen på det här och den socialdemokratiska re-
servationen skulle innebära att man inte tar till vara möjligheten att få eko-
nomisk lönsamhet på banan!
Jag har tidigare i den här kammaren talat om just Arlandabanan och min
svårighet att begripa den ekonomiska finessen i att staten skall avhända sig
den bit av den här investeringen som har förutsättningar att ge ekonomisk
lönsamhet.
Herr talman! Anledningen till att jag begärde ordet i det här ärendet är
att jag tycker att det finns anledning för mig som boende i Mälardalslänen
att ytterligare peka på att det från regeringens sida saknas ett samlat grepp
över trafikplaneringen beträffande tåg i Mälardalen. De fyra Mälardalslänen
som står bakom begreppet TIM, alltså Tåg i Mälardalen, försöker gång på
gång få till stånd en samlad förhandling med regeringen för att skapa en or-
dentlig grund för en regional planering av tågtrafiken i Mälardalen.
Jag ser regeringens förslag och det tidigare förslaget beträffande Arlanda-
banan som tecken på ointresse för att ta ett sådant samlat grepp. Huvudin-
tresset är i stället att på något sätt försöka få in en bit av privata investeringar
i järnvägsnätet. Jag har inte anledning att utveckla detta ytterligare, utöver
den kritik som har framförts från talarstolen.
Det är just denna brist på ett samlat grepp från regeringens sida som gör
att jag tycker att det hade varit bra om mina kolleger från Mälardalsregionen
som ingår i regeringsunderlaget - och det är ju ganska många, om man räk-
nar med de fyra Mälardalslänen - i den här frågan hade visat litet mer regio-
nalt kurage och sett till helheten i Mälardalen i stället för att, om inte snällt
och lydigt så i vart fall lojalt, ställa upp på regeringens tanke att på något
sätt få till stånd ett privatiseringsprojekt som man kan flagga med och säga
att man lever efter något slags privatiseringsdoktrin. Att det sedan inte blir
någon särskilt bra trafiklösning är något som man måhända tänker ordna så
småningom.
Vi som mer specifikt har arbetat med Mälarbanan under en lång följd av
år har också sett anknytningen till och trafiksamordningen med Arlandaba-
nan och möjligheten att nå denna internationella flygplats. Vi börjar emel-
lertid nu att misströsta också utifrån en annan utgångspunkt. Från regering-
ens sida visas det nämligen inte någon ansats att försöka medverka till att
det skall finnas rullande materiel när ett intensivt byggande nu är i gång -
att säga att spåret börjar bli färdigt är väl kanske litet väl optimistiskt. Det
vore ju pinsamt för alla om vi om några år kommer att ha en bana på sträck-
orna Stockholm-Västerås-Örebro och Stockholm-Södertälje-Eskilstuna
och vidare bort till Örebro, en bana som vi kan köra väldigt fort på, men att
vi fortsätter att köra med det gamla rullande materielet, därför att vi inte
haft förmåga att i tillräcklig utsträckning samla ihop oss för att se till att också
ha ett modernt och hastighetsanpassat rullande materiel.
Jag skulle vilja återgå till den regionala aspekten. Det känns besvärande
att mina regionala kolleger på den borgerliga kanten inte på något sätt har
försökt att medverka till att få regeringen till förhandlingsbordet för att få
ett samlat grepp. Det regionala kuraget nu kunde bestå i att majoriteten stäl-
ler sig bakom den socialdemokratiska reservationen. Man kan naturligtvis
hålla med om resonemanget att vi inte sitter i riksdagen för att främja olika
lokala eller regionala saker, utan vi skall svinga oss upp på den nivå där man
har den nationella utblicken. Jag har ingenting emot att se riksdagsuppdra-
get på det sättet. Men det är också angeläget att försöka få till stånd en bra
regional trafik i Mälardalen. Det har vi som bor i Mälardalsregionen ett an-
svar för. Regeringens privatiseringsansats innebär inte heller något natio-
nellt perspektiv på saken, utan det är i första hand fråga om en bana för att
åka från Stockholm till Arlanda och tillbaka.
Därför tycker jag att kolleger från Västmanland, Södermanland, Stock-
holm och Uppsala nu allvarligt skall överväga att göra en regional markering
som kan leda till att vi så snart som möjligt får en samlad tågplanering i Mä-
lardalen. I Mälardalen behöver vi få en förhandlingspartner i regeringen.
Anf. 194 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! Göran Magnusson tog upp två saker som jag vill beröra. Den
ena är frågan varför man sätter ut ett stråk som är lönsamt. Jag tror att det
är där man kan få intressenter som är beredda att satsa pengar på projektet.
Så enkelt är det.
Belöningen för staten är att man spar in i storleksordningen 3 miljarder.
Märk väl att Norra böjen i början av projektet inte var med. Om man vill
kan man resonera så att de pengarna möjliggör just den helhetslösning som
Göran Magnusson talar om.
I propositionen talas det om södergående trafik från Uppsala och norr om
Uppsala, norrgående trafik från orter söder och väster om Stockholm. Det
är ungefär som i sången om att de kommer från väst och öst, syd och nord.
Alla strömmar ut till Arlanda.
Jag vill att Göran Magnusson förtydligar vad det är för någonting som
TIM-tåg går miste om. Det kan vara intressant för andra orter i landet att se
vilka speciallösningar som kan göras för TIM-tåg men som man går miste
om.
Anf. 195 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Jag efterlyser det samlade greppet i sammanhanget. Det är
bra att det står i propositionen hur det borde vara. Men vad jag och många
andra saknar är ett handfast beslut om att genomföra det hela.
Vi har ingenting emot att komma från väster, norr och söder. Men vårt
bekymmer är faktiskt hur vi på ett bekvämt och elegant sätt utan krångel
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
157
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
158
skall kunna ta oss till och från Arlanda från Västerås, Köping, Arboga, Öre-
bro, för att nämna några andra orter än dem som nämnts hittills.
Jag tycker att regeringen är för passiv. Man borde alltså ta ett sådant grepp
som det talas om i den socialdemokratiska reservationen.
Jag vill så, herr talman, säga ett par ord om privatiseringen. Det är en
självklarhet, Lars Svensk, att om man skall få privata intressenter att satsa
företagsekonomiskt, måste man sälja någonting eller ge bort någonting som
det går att göra en företagsekonomiskt lönsam affär på. Men jag förstår inte
på vilket sätt staten skall kunna spara pengar. Om privata kan få det att gå
runt och bli lönsamt, kan väl lika gärna staten klara det. Men Lars Svensk
och hans mentorer på det här området har den uppfattningen att det kan
bli lönsamt bara när de privata är inblandade. Om Banverket, SJ och andra
offentliga affärsverk är inblandade, kan det aldrig bli lönsamt. En sådan pes-
simism över ett så stort statligt kapital som SJ och Banverket representerar
kan man bara inte ha.
Jag tycker att staten kan investera och få det företagsekonomiska utbytet.
Sedan får man förutsättningar att också driva resten av verksamheten.
Anf. 196 LARS SVENSK (kds) replik:
Herr talman! På den första frågan, hur man tar sig från Västerås till Ar-
landa, är svaret att man kliver på tåget i Västerås och kliver av vid Arlanda.
Den andra frågan var vad de privata kan tjäna pengar på och vad staten
förlorar. Det intressanta är att de privata konsortierna inte kan tjäna pengar
på annat än på trafiken. Det betyder att de inte kan begära skattepengar
från stat, landsting eller kommun. Det är också en trygghet för landstingen
i området.
Anf. 197 GÖRAN MAGNUSSON (s) replik:
Herr talman! Ingår i avtalen en utfästelse från konsortierna att alltid avstå
från skattemedel i samband med den här investeringen?
Anf. 198 SVEN-GÖSTA SIGNELL (s):
Herr talman! Under de senaste riksdagsåren, rättare sagt under det se-
naste, har många stora förändringar skett inom kommunikationsområdet
som innebär stora systemförändringar i vårt svenska samhälle. Det har fat-
tats beslut om avregleringar av flyget, taxi och inte minst för drygt en månad
sedan om avreglering av järnvägstrafiken. Televerket har blivit Telia. Det
358-åriga postverket blev Aktiebolaget Posten.
I dag behandlar vi frågan om Arlandabanan som, om utskottsmajoriteten
vinner morgondagens omröstning, innebär att vi kommer att skapa ett pri-
vatmonopol som får rätt att trafikera Arlandabanan under en framtidsperiod
på 55 år.
Jag skall inte fördjupa mig i sakdebatten. Den har Ines Uusmann på ett
tillfredsställande sätt svarat för från den socialdemokratiska utskottsgrup-
pen. Eftersom detta är det sista utskottsbetänkande där jag kommer att ha
mitt namn - efter 24 mycket innehållsrika år drar jag mig tillbaka - vill jag
ta tillfället i akt att få tacka för mig.
Med talmannen och föregående talmän samt kammarkansliet har jag haft
ett speciellt samarbete under mina 20 år som kvittningsman, ett samarbete
som jag verkligen har uppskattat.
Jag har haft förmånen att få tillhöra trafikutskottet i 21 år. Det ser jag som
en mycket stor förmån. Jag är övertygad om att inget annat utskott skulle ha
passat mig bättre att få tillhöra än trafikutskottet. På kommunikationsområ-
det sker det alltid stora förändringar. Ett brett kontaktnät av organisationer
och myndigheter bidrar utan tvekan till att utskottsarbetet känns så stimule-
rande och framför allt det goda kamratskap och samarbetsklimat som råder
och rått inom utskottet. Det är värt att notera.
Till utskottets tjänstemän och ledamöter vill jag säga ett uppriktigt tack
för de gångna åren. Det må vara mig förlåtligt om jag till utskottets vice ord-
förande Rolf Clarkson framför ett speciellt tack. Rolf Clarkson har tillhört
utskottet sedan dess första år 1971. Genom årens lopp har Rolf Clarkson
vunnit stor respekt och uppskattning på grund av sin stora kunskap och sak-
lighet när det gäller utskottets samtliga verksamhetsområden.
Framför allt känner jag stor tacksamhet för allt det stöd som jag har fått
från Rolf Clarkson under min tid som ordförande. Med en vice ordförande
som Rolf Clarkson känns det tryggt. Mycket beror nog på att vi har haft ett
öppet och ärligt samarbete, eftersom den partipolitiska rågången mellan oss
har varit väl markerad. Det finns inga oklarheter på det området. När det
gäller vänskapen och kamratskapet har det inte funnits några rågångar.
Tack, Rolf Clarkson. Jag är övertygad om att Rolf Clarkson med all sanno-
likhet kommer att gå till historien som en av riksdagens mest kunniga trafik-
politiker genom åren.
Herr talman! Med dessa ord ber jag att få tacka för de 24 år som jag har
haft förmånen att få tillhöra riksdagen.
(Applåder)
Anf. 199 ROLF CLARKSON (m):
Herr talman! Med talmannens tillstånd skall jag ägna detta mitt sista an-
förande i Sveriges riksdag åt att tacka mina kolleger och vänner i utskottet
och i riksdagen för den tid som har varit.
Jag vänder mig naturligtvis särskilt till utskottets ordförande Sven-Gösta
Signell, som under en mångårig verksamhet i utskottet tillvunnit sig alla le-
damöternas respekt för stor kunnighet, ett mycket gott omdöme och stor en-
tusiasm. När Sven-Gösta Signell efterträdde Birger Rosqvist, som tragiskt
gick bort för ett par år sedan, var det en samstämmig önskan från utskottets
ledamöter och dess kansli att just Sven-Gösta Signell skulle axla hans man-
tel.
Och det har gått bra. Sven-Gösta Signell är socialdemokrat och har på ett
synnerligen förtjänstfullt sätt svarat för sitt partis rättsinniga ställningstagan-
den i trafikpolitiken, och det har han gjort på flera områden där han är ex-
pert. Bl.a. har han varit, och han är fortfarande, styrelseledamot i Posten.
Han har på andra sätt på olika områden visat vägen när det har gällt att
forma en trafikpolitik som bär.
Sven-Gösta Signell sade nyss att det inte är så stor och bred rågång emel-
lan oss. Det är sant. Alla partiers företrädare i trafikutskottet har samma
mål, nämligen att Sverige skall ha bra, säkra och billiga kommunikationer.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
159
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Godkännande av
grundläggande
principer för avtal
rörande Arlanda-
banan
160
Det är bara när det gäller de olika vägarna dit som vi kan ha olika priorite-
ringar.
Jag har känt för Sven-Gösta Signell, inte bara en kollegial känsla utan
också en personlig vänskap. Det talas ofta om värdet av att ha humor. Det
har Sven-Gösta Signell i rik måtto. Och inte nog med det: Han är slagfärdig
till tusen, och på det viset är han en skicklig företrädare på gator och torg
för den trafikpolitik som Socialdemokraterna står för, och han är dessutom
en farlig sådan.
Jag tackar Sven-Gösta Signell för en mycket fin insats. Han kommer att
bli ihågkommen länge i utskottet och i riksdagen för sin verksamhet, inte
bara naturligtvis som kvittningsman, som ju är en verksamhet som fyller öv-
riga ledamöter med respekt och ibland skräck, utan framför allt för sin trafik-
politiska gärning.
Jag vänder mig också till Sten-Ove Sundström som även han kommer från
det socialdemokratiska partiet. Han är en något annorlunda personlighet än
Sven-Gösta Signell. Sten-Ove Sundström har en mera låg profil, en mera
tystlåten framställning. Han har huvudsakligen ägnat sig åt trafiksäkerhets-
politiken, och det har han gjort med stor framgång. Sten-Ove Sundström är
en man som man har lärt sig att lyssna till och man har respekt för hans sak-
lighet, och det är en väldigt god egenskap. När Sten-Ove Sundström nu drar
sig tillbaka till sitt hem och sin verksamhet uppe i Norrland kommer vi att
kunna se tillbaka på hans år i riksdagen med stor tacksamhet för vad han har
gett oss andra.
Också Hugo Bergdahl lämnar riksdagen. Han är Folkpartiets järnvägsfö-
reträdare i utskottet. Han är en slipad politiker. Jag skulle vilja påstå att han
även är en ovanligt gedigen folkpartist. Hugo Bergdahl har på många sätt
verkat för att hans hjärtefråga, nämligen järnvägtrafikens expansion, har
förverkligats, även om målet ibland har uppnåtts utan hänsyn till medlen.
Rune Thorén var vänlig att tala för den krets som har varit regeringens
underlag i utskottet. Det är riktigt att vi i vår krets för första gången under
modern tid har skapat en samhörighetskänsla mellan de borgerliga partierna
som bådar gott för framtiden och ont för motståndarna.
Jag skall nämna er alla vid namn.
Kenth Skårvik, folkpartiets förste företrädare i utskottet, har en övergri-
pande och saklig syn på hur vi skall fungera tillsammans.
Elving Andersson är en osedvanligt klok och omdömesgill politiker med
fingerspetskänsla.
Lars Svensk från kds höll under de första åren en mycket låg profil. Han
var uppmärksam på att han här trädde in i en skola där man ett tag behövde
sitta tyst och lära sig. Sedan har han utvecklats till en mycket respekterad
och kunnig trafikpolitiker, biträdd och ledsagad av Kenneth Lantz som har
samma egenskaper och samma framtid framför sig.
Bland mina egna partikamrater återfinns Sten Andersson i Malmö. Han är
skickligare än vad många föreställer sig, och han har en stark politisk känsla.
Jan Sandberg är framtidens politiker. Han kan allt, tar på sig allt och vet
att väl förvalta varje uppdrag som han får.
När det gäller mina nya kolleger fäster jag stort hopp vid Lars Björkmans
framtid och, herr talman, även vid Lars Biörcks framtid.
Till sist vill jag vända mig till Karl-Erik Persson från Vänsterpartiet. Det
är väl ovanligt, Karl-Erik Persson, att en moderat gör det. Men Karl-Erik
Perssons inlägg i trafikutskottet och även utanför sessionssalen har gjort att
man har respekterat honom. Man har kunnat upptäcka att han inte bara är
en vänsterpartist utan också en klok och förståndig trafikpolitiker. Jag tackar
också honom på egna vägnar.
Herr talman! Med detta har jag långt överskridit den tid som jag fick mig
tilldelad. Jag tackar för generositeten att låta mig stå i talarstolen så länge.
Därmed slutar jag mitt sista anförande i Sveriges riksdag, och bort går de;
stumma skrida de, en efter en till skuggornas värld.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU38 Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets bered-
ningsområde (prop. 1993/94:150 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
trafikutskottets betänkande
1993/94:TU39 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden (prop.
1993/94:100 delvis).
Förste vice talmannen konstaterade att ingen talare var anmäld.
(Beslut skulle fattas den 8 juni.)
Föredrogs
socialförsäkringsutskottets betänkande
1993/94:SfU25 Vissa studiestödsfrågor (prop. 1993/94:156).
Anf. 200 HANS DAU (m):
Herr talman! Efter alla vänliga ord som har uttalats känns det litet konstigt
att bölja med sakfrågor igen, men det är ju så här under slutet av en riksdags-
period.
11 Riksdagens protokoll 1993/94. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
161
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
162
Att det behövs en reformering av studiestödet är alla överens om. Detta
konstaterar också regeringen i proposition 1993/94:156 som vi nu skall be-
sluta om. Det föreslås därför i propositionen att en parlamentarisk utredning
skall ta fram förslag till reformering. Oppositionspartierna uttrycker samma
uppfattning i sina motioner.
Socialdemokraterna talar om ett sammanhållet studiefinansieringssystem
som är tänkt att ersätta det nuvarande studiemedelssystemet, det särskilda
vuxenstudiestödet, det särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa och de
olika formerna av utbildningsbidrag.
Ny demokrati använder mer drastiska uttryck men säger i stort sett samma
sak fast med andra ord: ”Vuxenutbildningen och vuxenstudiestödet består i
dag av ett näst intill obegripligt lappverk vilket gör det omöjligt att över-
skåda.” Det är en nog så riktig beskrivning som jag kan instämma i.
Sammanfattningsvis finns det uppenbarligen en gemensam syn på behovet
av att förenkla och förbättra studiefinansieringssystemet.
Utskottet har sett allvaret bakom förslagen och har enhälligt ställt sig
bakom denna tanke. Vi ger dessutom regeringen till känna att samordningen
av vuxenstudiestöden skall behandlas med förtur av den parlamentariska ut-
redningen och att förslag skall läggas som kan träda i kraft den 1 januari
1995.
Socialdemokraterna har i sin motion lagt fram ett förslag som skulle inne-
bära vissa sammanslagningar redan den 1 juli 1994. Men utskottet tyckte att
det var att hasta fram litet väl snabbt.
Besluten har resulterat i att motioner, som väckts under allmänna mo-
tionstiden i anledning av proposition 1993/94:156 och kompletteringspropo-
sitionen, inte har blivit föremål för sakbehandling i utskottet utan hänvisats
till utredningen.
Oppositionen har framhållit att även regeringens förslag i propositionen
skall avslås med hänvisning till den samlade bedömning som utredningen
skall göra. Jag har en viss förståelse för deras inställning. Det kan gott häv-
das att alla förslag till förändringar i studiemedelssystemet skall behandlas i
ett sammanhang. Men på det sättet avsäger man sig möjligheten att ta vissa
förberedande steg i riktning mot det håll som vi alla strävar mot. Målet är
nämligen större bidragsandel och mindre lånedel, vilket skulle innebära
minskad skuldsättning för de studerande samt möjlighet att undvika livslång
skuldbörda för vissa låntagare.
En annan uppfattning som delas av de flesta partier är att kraven på den
studerande skall höjas. Socialdemokraterna ställer i sin motion krav på en
skärpt meritprövning. De vill skärpa det nuvarande systemet genom att
prövningen skall göras vid 35 poäng per läsår mot nuvarande 15 poäng per
termin.
Regeringen, som är inne på samma tankegångar, vill pröva något nytt och
föreslår införande av något som populärt kallas ”Peng per poäng”. Enligt
min bedömning kan resultatet dock förväntas bli detsamma, nämligen kor-
tare studietid och därmed också lägre skuldsättning för den enskilde. Här
beräknar regeringen att man kan spara 300 miljoner kronor, pengar som helt
skall användas till högre studiebidrag.
Många studerande har länge rest kravet på att studielånesystemet skall få
en utformning som mer liknar vanliga lån på marknaden. Nu föreslår rege-
ringen vissa förändringar inom återbetalningssystemet som ett första steg
mot något som mer liknar vanliga lån.
De studerande skall som ett alternativ till nuvarande lånesystem erbjudas
ett annuitetslånesystem med en bestämd återbetalningstid.
Vidare föreslås ett återbetalningssystem som inte ger rätt till avskrivning
av skuld vid 65 års ålder. Dock skall lånen avskrivas i samband med dödsfall.
En förändring i SVUX och SVUXA som regeringen föreslår men som op-
positionen till min förvåning avvisar är att studerande i kommunal och statlig
vuxenutbildning, vilka inte bedriver studier på heltid, kan avpassa stödet i
förhållande till studiernas omfattning.
Nu finns bara helt eller halvt studiestöd för dessa grupper. Den som läser
75 % av heltid får inte 75 % av helt studiestöd utan endast 50 %. Detta har
gjort att många studerande fyller upp med kurser som de inte behöver för
att komma upp till ett poängtal som ger fullt studiestöd.
Jag har fått många brev och telefonsamtal i denna fråga som visar att detta
upplevs som ett problem. Det är därför min övertygelse att detta missförhål-
lande nu bör avskaffas.
Det förslag som jag har redogjort för innebär att utgifterna minskar med
ca 350 miljoner kronor, enligt Finansdepartementets beräkningar. Rege-
ringen föreslår att dessa pengar används till att höja studiebidraget, så att
det motsvarar 30 % av totalbeloppet. Det kan tyckas vara en liten höjning,
men det är ett första steg mot de 50 % som vi alla har som mål. Omfördel-
ningen inom den ekonomiska ramen är nödvändig. Vi har inte sådana resur-
ser i dagens läge att vi kan vända förhållandet på en gång.
Herr talman! Jag yrkar bifall till samtliga reservationer i betänkandet.
Som jag inledningsvis sade har det varit mycket avtackande, vilket det
brukar vara i slutet av mandatperioder.
Jag vill uttrycka min uppskattning över samarbetet med Lena Öhrsvik i
utskottet om studiestödet. Hon har framför allt en lång erfarenhet av arbetet
med studiestödet. Jag har stor respekt för hennes kunskaper. Jag dristar mig
till att säga att Lena Öhrsvik och jag i stort sett har samma uppfattning i
avgörande delar av studiestödsområdet, även om det ibland likväl också kan
förekomma vissa motsättningar. Men vi har tillsammans under respektive
regeringsställningar fått rätta oss efter de ekonomiska begränsningar som Fi-
nansdepartementet har ålagt oss. Vi har kommit fram stegvis. Jag hoppas att
vi även nu skall komma fram till något som innebär en förbättring för de
studerande.
Jag vill tacka Lena Öhrsvik för samarbetet och hoppas att vi får tillfälle
att arbeta tillsammans med dessa frågor, även om vi nu lämnar riksdagen.
Anf. 201 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Först får jag tacka för de vänliga orden. Jag kan återgälda
Hans Daus tack för ett fint samarbete under årens lopp.
Det har inte varit svårt att komma överens med Hans Dau. Problemet är
bara att det är hans regering som lägger fram förslagen. Då är det inte lika
enkelt.
Herr talman! Jag vill därför redan nu säga att jag har mycket svårt att be-
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
163
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
164
gränsa mig i dag. Detta är den enda principiella studiestödsdebatten under
hela mandatperioden. Jag hade hoppats att utbildningsministern skulle vara
här för att någon gång delta i en studiestödsdebatt, vilket han inte har gjort
under hela perioden. Han har pliktskyldigast svarat på ett par frågor men i
övrigt aldrig visat något intresse för riksdagens arbete med hans del av bud-
getpropositionen .
Det har tillstött en del komplikationer när det gäller delning av Ny demo-
krati osv. som gör att jag måste vara ganska tydlig när det gäller utskottets
majoritets förslag.
Utskottet föreslår alltså avslag på regeringens proposition i sin helhet.
Skälet är att förslagen ändå inte skulle träda i kraft förrän den 1 juli 1995
respektive den 1 januari 1996. Utskottet menar att den aviserade parlamen-
tariska utredningen onödigtvis skulle bindas upp i delfrågorna. Dessutom
saknas i propositionen ordentliga analyser beträffande både ekonomiska och
administrativa konsekvenser.
Propositionen kom mycket sent till riksdagen. Dessutom var den inte avi-
serad. Den borde egentligen inte ha behandlats under vårriksdagen över hu-
vud taget. Men den är nu behandlad av utskottet, och utskottets resultat är
ett förslag om avslag utan någon mer ingående debatt. Tyvärr har den dock
hunnit skapa oro bland de studerande, vilket har avspeglat sig i skrivelser,
uppvaktningar osv.
Naturligtvis finns det motiv för att lägga en proposition, trots den sena
tidpunkten och bristen på ordentliga analyser. Regeringen måste ju visa att
man har åstadkommit något i studiestödsfrågorna under mandatperioden,
eftersom man har pratat vitt och brett om de stora bristerna med dagens sy-
stem. Det förpliktar t.ex. till att komma med förslag som verkligen löser pro-
blemen. Enligt min mening föreligger dock inte några sådana förslag.
Innan jag går in på detaljfrågorna vill jag ge en kort historik, för man kan
inte plocka ut detaljfrågor utan att försöka att sätta in dem i sitt samman-
hang.
Studiemedelssystemet reformerades efter många års utredande så sent
som den 1 januari 1989. En av de utredningar som låg till grund för beslutet
tillsattes 1976. Ett antal borgerliga regeringar fick sedan flera förslag på sitt
bord. Tidigt visste man att studiemedlen var otillräckliga när det gällde ni-
vån, men i olika tilläggsdirektiv sade man att det skulle bli alltför kostsamt
att höja nivån för alla, så man borde undersöka om det inte gick att differen-
tiera.
Vaije gång moderaterna stod utanför regeringen föreslog de dock gene-
rella höjningar av beloppen samt att bidraget skulle avskaffas. Bidraget var
då inte indexerat utan minskade för varje år i värde, bl.a. till följd av en
tvåsiffrig inflation. En socialdemokratisk regering föreslog sedan detta, men
riksdagen avslog förslaget och beslöt i avvaktan på en ny utredning en
mindre höjning av nivån.
Efter ett försök med omprioritering via differentiering, vilket avvisades av
i stort sett samtliga remissinstanser, kom så småningom 1988 propositionen
om ett reformerat studiemedelssystem. Huvuddelen av subventionerna
överfördes då från återbetalningssidan till tilldelningen, och bidraget kunde
därigenom sexdubblas samtidigt som nivån höjdes rejält. Vi var ganska
eniga om dessa förändringar, både när det gällde strukturen och när det
gällde innehållet. Centern, Vänsterpartiet och Miljöpartiet ville dock ha en
annan lösning, nämligen studielön, vilket skulle ha inneburit mycket stora
kostnadsökningar.
I samband med beslutet 1988 beställde riksdagen en översyn av vuxenstu-
diestöden, som ju hade funnits sedan 1976. En särskild utredare fick uppdra-
get, som också innehöll frågor om en samordning mellan de olika systemen.
Efterfrågan på och behovet av dessa stöd översteg klart resurserna, och
många fick avslag på sina ansökningar. Dessa stöd finansierades nämligen av
en särskild avgift. Det fanns bara en viss summa pengar till ändamålet.
Efter det att de nya reglerna hade trätt i kraft den 1 januari 1989 uppstod
en våldsam debatt om skuldsättningen och de s.k. fribeloppen, dvs. inkomst-
prövningsreglerna. Regeringen gav då CSN i uppdrag att utvärdera syste-
met. Dessutom justerade riksdagen på egen hand både fribelopp och reduk-
tionsregler. Då, på våren 1991, reserverade sig Moderaterna, Centern, Mil-
jöpartiet och Vänsterpartiet för en förutsättningslös utredning om studieme-
delssystemet. I första hand borde man komma till rätta med den höga skuld-
sättningen. Här kan man hitta skälet till att regeringen nu framhärdar med
en proposition i elfte timmen.
Majoriteten i kammaren tyckte vid den tidpunkten att man borde avvakta
CSN:s utvärdering samt resultatet av den översyn av vuxenstudiestöden som
man hade startat så att man fick möjlighet till en samordning. Dessutom
hade vi fått en skatteomläggning, vilken hade fått effekter på räntan på stu-
dielånen. Ingen hade ens börjat betala tillbaka enligt de nya reglerna, så det
var litet tidigt att ta i med en parlamentarisk utredning. Men allt var så dåligt,
och allt skulle gå så snabbt. Vi får alltså på våren 1994 en proposition, som
innehåller förslag som skall träda i kraft 1996.
I augusti 1991 kom FINVUX-utredningens förslag, och i oktober blev Per
Unckel utbildningsminister. En ny översyn skulle ske. I en frågedebatt ville
jag ha garantier för att de vuxnas studiefinansieringen inte skulle försenas
med anledning av den nya översynen. Per Unckel bedyrade då att regeringen
minsann inte avsåg att dra fotterna efter sig utan skulle arbeta snabbt och
effektivt. Allt skulle vara färdigutrett före halvårsskiftet 1992. Märk väl att
jag nu riktar mig till Per Unckel. Jag har inte någon anledning att kritisera
Hans Dau på denna punkt. Vi hade säkert kunnat lösa problemen, om vi
hade fått vara i fred.
Man avvaktade förstås inte någon utredning utan handlade direkt i budge-
ten i januari 1992. Man skar ner rejält på vuxenstudiestöden: 225 miljoner.
Den uppsökande verksamheten skulle upphöra helt. En tredjedel blev kvar
av resurserna för korttidsstudiestödet. Kollektiva ansökningar slopades ef-
tersom de var så farliga, och ämnesvalet skärptes.
I ytterligare en frågedebatt i februari 1992 fick vi veta att några direktiv
inte skulle fastställas. Översynen skulle alltså ske inom ramen för departe-
mentets fortlöpande beredningsarbete, alltså utan insyn. Det har varit
ganska typiskt för Utbildningsdepartementets sätt att arbeta. Man har haft
arbetsgrupper av olika slag och har inte fört någon större dialog med folk
utanför departementet. Jan Bröms fick uppdraget att utreda. Förslaget har
i och för sig varit på remiss, men sedan har regeringen fortsatt beredandet
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
165
12 Riksdagens protokoll 1993194. Nr 119
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
166
internt. Ett par s.k. öppna hearingar har hållits, och det som har presenterats
där har mestadels enbart skapat oro. Förresten var inte dessa sammankoms-
ter särskilt öppna. Företrädare för vår riksdagsgrupp frågade om de fick
lyssna men fick ett blankt nej till svar.
I juni 1993 begärde vi socialdemokrater en parlamentarisk beredning, ef-
tersom det ju handlar om långsiktiga system och det fanns ett omfattande
material. Vi tyckte att det var dags att försöka hitta en gemensam nämnare.
Regeringen tyckte dock att detta var onödigt. Man var snart färdig med sina
förslag och skulle inbjuda oss till samtal i början av september. Jag uppfat-
tade att det gällde 1993, men ingenting hördes under hela hösten, varför vi
utformade vårt eget förslag om ett samordnat studiestöd. Det beskrivs i vår
motion och i vårt särskilda yttrande.
I budgetpropositionen i år räknade vi med att få veta regeringens åsikter
om framtidens studiestöd. Men det fanns ingenting. Inte heller aviserade
man någon särproposition. Det var i sista momangen under mandatperio-
den. Däremot angavs att man i kompletteringspropositionen skulle överväga
behovet av medel för olika former av studiestöd men då kopplat till förslag
om antalet utbildningsplatser.
Men så den 18 april damp proposition 156 ner. Den är det första officiella
dokument från regeringen i dessa frågor där man tar någon slags ställning,
om man bortser från själva anslagen. Utbildningsministern har pliktskyldi-
gast besvarat ett par frågor i riksdagen men i övrigt aldrig deltagit i någon
diskussion om sina budgetförslag. Han är inte här nu heller, trots att jag fak-
tiskt har skickat bud och sagt att det vore trevligt om han kunde vara här.
Som jag inledde med föreslår alltså regeringen en parlamentarisk utred-
ning. Men först skall man fatta ett antal delbeslut om saker som ändå inte
skall träda i kraft förrän, i vissa fall, den 1 januari 1996.
Propositionen har ingen målbeskrivning. Inte heller finns någon analys av
kommande utbildningsbehov. Samordning nämns, men vissa delbeslut ska-
par omöjliga låsningar, och då är ju samordningen ingenting värd. Inflytan-
de- och rättssäkerhetsfrågor andas man ingenting om, trots att beslut i dag
inte går att överklaga och trots att CSN har föreslagit en överklagande-
nämnd. De administrativa konsekvenserna är inte utredda, och några eko-
nomiska beräkningar står ej att finna.
Det var en överraskning, det som Hans Dau i dag kunde presentera om
300 miljoner på ena stället och 350 miljoner på det andra. Det finns inte
nämnt i propositionen, och det har varit omöjligt för oss andra att göra en
bedömning. Det står i propositionen bara att de föreslagna besparingarna
gör det möjligt att höja studiebidraget med 160 kr per månad.
Med propositionen såsom underlag är det inte möjligt att bedöma effek-
terna av de olika förslagen. Man får göra egna bedömningar, lyssna på före-
trädare för studenterna och de olika verksamheterna, rådgöra med erfarna
administratörer osv. Slutsatsen blir då att propositionen bör avslås.
T.ex förslaget om studiebidrag i förhållande till prestation är mycket otyd-
ligt. Ingen har ännu tittat på administrationen, och relationen till kommande
pensionssystem påverkas. Man borde också titta på riskerna för en minskad
rekrytering till svårare studier, där ett misslyckande kan få stora ekonomiska
konsekvenser, eftersom man får sitt bidrag utbytt mot större lån om man
skulle missa. Utskottet anser att utredningens möjligheter att fritt söka lös-
ningar inte nu bör begränsas genom delbeslut.
Förslaget om ett flexibelt studiestöd vid deltidsstudier kan, som Hans Dau
påpekade, vara en av flera tänkbara konstruktioner. Det bör dock gälla
också annan utbildning än den som föreslås i propositionen, och man bör se
det hela i ett litet större sammanhang. Det var inte heller någon brådska med
ikraftträdandet.
Två av förslagen gäller återbetalningssystemet. Här behöver man vara litet
extra varsam med att fatta delbeslut, eftersom vaije förändring i regel inne-
bär att man skapar ytterligare ett system. Återbetalningsreglerna inklusive
avskrivningsrätten vid 65 års ålder har dessutom ett mycket klart samband
med det nya pensionssystemet, men det har man inte tagit hänsyn till i försla-
get.
Eftersom utskottet avstyrker samtliga förslag som syftar till att omfördela
pengar i systemet och då det inte heller finns några beräkningar, föreslår ut-
skottets majoritet att inte heller bidragshöjningen skall genomföras i nuva-
rande läge. Det skulle ändå inte ske förrän den 1 januari 1996.
Sammantaget kan följande sägas om regeringens insatser på studiestöds-
området - och nu pratar jag fortfarande om regeringen och inte om Hans
Dau:
Man har gjort kraftiga försämringar av vuxenstudiestödet. Där har natur-
ligtvis Hans Dau haft ett finger med i spelet. Man har försökt sänka studie-
medelsbeloppen och lägga en avgift på CSN-kortet, vilket riksdagen dock i
enighet har förhindrat. Möjligheten att överklaga studiestödsbeslut har av-
skaffats liksom inflytandet på tillämpningen av meritprövningsreglerna, dis-
penser från åldersregler osv. Man har allmänt skapat oro med sina olika för-
slag från diverse utredare och beredningar. Man har inte precis strävat efter
något större parlamentariskt stöd. Inte heller har man tagit vara på de kun-
skaper och erfarenheter som faktiskt finns.
Vad vill då vi socialdemokrater i studiestödsfrågan? Vi har utvecklat det i
ett särskilt yttrande. I och med att frågorna skall utredas vidare avstår vi nu
från kravet på att riksdagen skall ta ställning till de riktlinjer som vi förordar.
Utskottet menar att förslagen i de olika motionerna utgör en tillgång för ut-
redningen och att de tillsammans med regeringens utgångspunkter bör ut-
göra en grund för det fortsatta arbetet.
Vi föreslår en modell för ett framtida studiestödssystem som omfattar sju
av dagens stödformer. Modellen innehåller ett grundbelopp, ungefär mot-
svarande dagens studiemedelsbelopp. Till det bör läggas tilläggsbelopp för
vuxna, så att totalbeloppet motsvarar a-kassa eller helst överstiger denna nå-
got. Inom detta system kan bidragsdelarna sedan varieras, så att man t.ex.
stimulerar vissa former av studier eller särskilt prioriterar vissa eftersatta
grupper.
Vuxenstudier på grundläggande nivå, som man alltså i dag måste låna
pengar till, samt anvisad utbildning inom arbetsmarknadspolitiken, som
man också ibland måste låna pengar till, bör inte föranleda skuldsättning i
en framtid. På sikt bör inte heller gymnasial utbildning för vuxna medföra
skuldsättning. Detta skulle vara ett sätt att minska de utbildningsklyftor som
finns.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
167
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
168
För högskolestudier bör studiebidraget höjas. Det kan bli verklighet om
man samtidigt gör skärpningar när det t.ex. gäller antal terminer, meritvär-
dering och snabbare återbetalning. Bra studievägledning och ekonomisk
rådgivning medverkar också till en lägre skuldsättning. Rätt att överklaga
finns i vårt system, liksom demokratiskt inflytande i olika bedömningsfrågor.
Ett steg i rätt riktning tas nu av utskottet i full enighet, nämligen beställ-
ningen beträffande bättre samordning på vuxenstudiestödsområdet.
I övrigt känns det bra att utskottet avstyrker en dålig proposition och att
också företrädarna för regeringspartierna i utskottet uttalar sig litet mindre
kategoriskt om framtiden.
Jag yrkar därför bifall till utskottets hemställan på samtliga punkter.
Anf. 202 HANS DAU (m) replik:
Herr talman! Eftersom Lena Öhrsvik och jag i stort sett är ganska överens,
vilket hon nu har bekräftat, skall jag inte ta upp alltför lång taletid.
Jag vill bara säga att jag inte har några invändningar vad gäller historiken.
Även jag skulle ha sett det som en fördel att ha Per Unckel här, men jag såg
inte till någon utbildningsminister under den förra mandatperioden heller,
när vi behandlade dessa ärenden. Tydligen är intresset i departementet inte
speciellt stort, oavsett vilken departementschef vi har. Det är bara att be-
klaga.
Lena nämnde CSN-kortet, och jag tycker vi ständigt bör påpeka att vi un-
der två regeringar har avslagit framställningar om att minska omfattningen
av eller ta bort CSN-kortet. Jag tycker att riksdagen här har varit konsekvent
och hoppas att den kommer att fortsätta med det även sedan vi båda har
lämnat riksdagen. Vi har ju förstått att detta har varit något väldigt bra, som
CSN har skött på ett utomordentligt sätt. Det förtjänar att poängteras.
En annan sak som jag tycker är viktig, men som Lena inte nämnde, är den
diskussion som vi har haft om utlandsstuderande på gymnasienivå. Vi har
försökt att få fram ett förslag om detta, men på grund av ekonomiska realite-
ter och den verklighet som vi lever i lyckades det inte den här gången heller.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag har full respekt för social-
demokraternas förslag, även om jag inte omfattar dem till 100 %. Tyvärr är
också de behäftade med problemet att dra en alltför stor kostnad, och jag
kan inte se någon möjlighet till att de skall kunna genomföras under den när-
maste mandatperioden.
Anf. 203 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Jag tycker inte att Hans Dau behöver ta på sig skulden för
att inte Per Unckel är här. Han får själv ta ansvar för sitt fögderi.
Det har varit lätt att samarbeta med Hans, och vi har som sagt kunnat lösa
väldigt många frågor. Jag måste ändå vara litet besvärlig ytterligare en gång:
Vi har inte riktigt fått något klart svar på varför det är så bråttom att driva
igenom dessa förslag som ändå inte skall träda i kraft och därmed låsa upp en
kommande utredning? Är det så att Hans Dau härtill är nödd och tvungen?
Anf. 204 HANS DAU (m) replik:
Herr talman! Det är klart att detta är regeringens förslag och att det finns
motiv bakom det. Som jag sade i mitt inledningsanförande markerar det ett
första steg mot ett annat studiemedelssystem. Därför har jag yrkat bifall till
regeringens förslag.
Anf. 205 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Det känns onekligen litet ovanligt, men jag vill denna gång
yrka bifall till hemställan i betänkandet och avslag på reservationerna.
Det är ett ganska märkligt ärende som vi nu skall hantera. Jag avser inte
att gå in på detaljer utan gör i stället en summering. Först av allt aviserade
regeringen för länge sedan att en omfattande proposition skulle läggas fram
om det komplexa systemet när det gäller studiestödsfrågor m.m.
När man efterlyste den aviserade propositionen aviserades det att den
skulle komma, men inte när. När man närmade sig mandatperiodens slut avi-
serades det att den aviserade propositionen med oaviserat datum inte skulle
läggas fram.
Till sist lades en oaviserad proposition fram som tydligen skulle ersätta
den aviserade med oaviserat datum. Av den stora aviserade propositionen
som skulle ta ett radikalt grepp på ett mycket stort problem ”bidde det en
tumme”.
Regeringen påpekar dessutom i sin proposition behovet av att mer genom-
gripande förändringar måste genomföras. Det är även, enligt regeringens
mening, befogat att kritisera de olika offentliga systemen för att de är orätt-
visa och har ett felaktigt signalsystem.
Samtliga partier är alltså eniga om att det behövs genomgripande föränd-
ringar inom studiefinansieringssystemet och att nuvarande system bl.a. är
mycket orättvist.
Vidare är samtliga partier överens om att det behövs ett helt nytt samord-
nat vuxenstudiestöd. Partierna är även överens om att hela detta hopkok av
olika ingredienser inte är bra utan måste ändras.
Just detta hopkok kan även liknas vid ett plockepinnspel. Man försöker
göra någonting i ena ändan, då pinnarna plötsligt rör sig i oförutsägbara rikt-
ningar i delar av högen där man minst anar det.
Herr talman! Det är angeläget att regeringen i nuvarande läge inte gör
detta misstag. Faran är uppenbar för att ändringen, i stället för att i välvillig
ambition och oförstånd ändra en detalj i spelet, kommer att orsaka mer
kaos.
Jag ställer mig ännu mer frågande till behandlingen av ärendet. Innan
ärendet böljade behandlas fanns det en del meningsskiljaktigheter mellan
partierna. Efter vissa diskussioner och önskemål om att lägga även denna
proposition till den parlamentariska utredning som regeringen har aviserat
kommer att tillsättas för att lösa detta komplexa system, fick jag en känsla,
näst intill visshet, av att partierna hade enats om en parlamentarisk utred-
ning.
Döm om min förvåning då plötsligt borgarna reserverar sig mot lösningen!
Är det för mycket begärt att få en kommentar från Moderaterna om detta?
Kan det vara så att instruktionen från regeringen kom så sent till sin för-
längda arm i riksdagen att propositionen måste igenom, kosta vad det kosta
vill och oavsett innehållet?
Herr talman! Med detta korta anförande har jag nu bidragit till att spara
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
169
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
riksdagens dyrbara tid, vilket jag hoppas även smittar av sig på mina kolleger
i utskottet. Jag avser tyvärr emellertid att ta igen tiden i morgon, vid behand-
lingen av socialförsäkringsutskottets betänkande 18.
Anf. 206 HANS DAU (m) replik:
Herr talman! Arne Jansson ställde en direkt fråga till mig. Han har haft
en känsla av att vi var ganska överens men att vi moderater sedan reserve-
rade oss. Det gjorde vi inte. Vi är ju helt överens om att vi skall ha en parla-
mentarisk utredning. Vi är helt överens om att vissa delar av den, föranledda
av en motion från Socialdemokraterna och Ny demokrati, skall behandlas
med förtur. I stort var vi överens. Det var nog inte bara en känsla utan så
var det.
Men jag har aldrig uttryckt - i så fall har Arne Jansson missuppfattat mig -
att jag skulle frångå regeringens förslag på de enskilda punkter som jag vid-
håller är ett steg i rätt riktning och en markering av den färdriktning som
regeringen vill att vi skall fortsätta i.
Anf. 207 ARNE JANSSON (nyd) replik:
Herr talman! Jag tror faktiskt att jag instämmer i Lena Öhrsviks konstate-
rande tidigare beträffande Hans Daus sits i det här fallet.
Anf. 208 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! I det här betänkandet har Vänsterpartiet tre motioner, två
från allmänna motionstiden och en motion med anledning av propositionen.
Kvällen är sen och Lena Öhrsvik har gjort en mycket förtjänstfull historisk
beskrivning och genomgång av dagens betänkande. Jag vill därför bara kort
kommentera våra motioner.
I den ena tar vi upp riskerna med ett system med alltför lågt studiebidrag
och alltför höga lån. Det var det som Hans Dau tog upp. Där anser vi att det
finns risk för att studenter avstår från studier på grund av risken att miss-
lyckas och ändå stå kvar med stora låneskulder.
I motion Sf517 tar vi upp vuxenstuderande med ett stort försöijningsan-
svar och att det blir mycket svårt för dem att finansiera sina studier med lån
på SVUX- och SVUXA-området.
Jag vill också säga att den här propositionen var ytterligare ett exempel på
ett ofullständigt analyserat förslag. Arne Janssons liknelse med ett plocke-
pinnspel tyckte jag var talande. Detta gäller inte bara studiestödssystemet.
Det har också varit fallet i andra system, och då inom socialförsäkringens
område. Där har vi kunnat iaktta att man vidtar en åtgärd som sedan får icke
i förväg anade konsekvenser i andra delar.
Vi har nöjt oss med utskottsmajoritetens skrivning om en översyn av hela
studiestödssystemet och har alltså inte någon meningsyttring. Jag hoppas att
majoriteten håller också vid omröstningen och att vi verkligen får den här
översynen av studiemedlen. Vänsterpartiet har i många år motionerat om
just det och pekat på den snårskog av olika system som finns i dag.
Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.
170
Anf. 209 HANS DAU (m) replik:
Herr talman! Jag nämnde inte Berith Eriksson och Vänsterpartiet i mitt
inledningsanförande. Det var minst av allt någon nonchalans mot Berith
Eriksson. Hon gör som många andra ett mycket bra jobb i utskottet, och det
respekterar vi.
Berith Erikssons anförande bekräftar bara samsynen på problemen. Det
Berith Eriksson nämnde om risken för att studerande avstår att studera på
grund av ofördelaktiga lån och bidrag är någonting som vi har diskuterat i
många år. Jag hoppas att resultatet av utredningen blir att vi kan komma till
rätta med det.
De vuxenstuderandes försörjningsansvar nämner regeringen i propositio-
nen att man måste titta särskilt noga på i beredningen. Det nämner även So-
cialdemokraterna och nu också Vänsterpartiet. Det är väl en av de mer svår-
lösta delarna, skulle jag kunna tänka mig. Det har sagts många gånger att
man sitter vid samma bord och har så olika förhållanden. Det blir ofta så då
ett system blir litet äldre. Man plussar på och lappar på, och då får man det
här resultatet. Det här är en av de stora frågor som jag hoppas att utred-
ningen skall kunna klara.
Anf. 210 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Jag skall försöka att se till att vi är klara före elva, så jag har
kortat ned mitt anförande högst avsevärt. Mina begärda fem minuter skall
inte bli fem.
Jag vill kort konstatera att man kan läsa var Ny demokrati står principiellt
och hur vi ser på den här frågan, eftersom vi utvecklade detta i en principmo-
tion i januari i år, Ub365 med rubriken Nytt studiefinansieringssystem.
Vi konstaterade att det finns en stor samstämmighet om det förslag som
regeringen har lagt fram. Det har den här korta debatten visat. Man kan i
och för sig ha synpunkter på att det inte går tillräckligt långt. Vi skulle vilja
att man tog ett större steg. Men vi tycker att de här stegen går i precis den
riktning vi har angett. Inte minst Lena Öhrsviks utmärkta exposé visar att
utredningarna har jobbat länge, och det kommer den här parlamentariska
utredningen också att göra, men handling är också viktigt. Jag tycker trots
allt att det finns handling i rätt riktning, och eftersom den går i den riktning
som vi vill gå i Ny demokrati yrkar jag bifall till reservationerna 1, 2, 3, 4,
5, 6 och 7.
Anf. 211 ARNE JANSSON (nyd):
Herr talman! Förra gången var det Lars Moquist som i en trafikdebatt kri-
tiserade sitt eget parti och dess agerande. Nu är det den sparkade partisekre-
teraren Stefan Kihlbergs tur. Agerandet talar för sig självt och kommenteras
därför inte vidare.
Anf. 212 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag vill bara kort till protokollet få noterat att jag stöder mig
på den partimotion som vår dåvarande partiledare lan Wachtmeister har
skrivit under. Jag betraktar den fortfarande som vårt partis politik.
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
171
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
172
Anf. 213 LENA ÖHRSVIK (s):
Herr talman! Detta var ett av skälen till att jag försökte vara tydlig och att
jag tog god tid i anspråk. Jag ville visa på att även om vissa delar av Ny demo-
krati kan ha sympati för vissa delar av regeringens förslag skall man vara
medveten om att de är mycket dåligt utredda. Det brukar man kritisera i
andra sammanhang.
Det finns inga beräkningar. Det finns inga analyser. Det finns ingen analys
av de administrativa konsekvenserna, som faktiskt kan bli nog så våld-
samma. Jag skulle mycket gärna ta en sakdiskussion med Stefan Kihlberg
om de här frågorna. Det skulle säkert vara mycket intressant. Jag har lång
erfarenhet av detta.
Förslagen är inte avsedda att träda i kraft förrän tidigast den 1 juli nästa
år och en del av dem den 1 januari 1996. Därför behöver man inte anta ofull-
ständiga, dåligt analyserade förslag nu, enbart för att protestera mot delar
av sitt eget parti. Jag tycker faktiskt att det är ganska dålig stil. Det finns
ändå två partimotioner med litet olika inriktning.
Nu tycker jag att vi har fått ett bra utskottsbetänkande, som redovisar
mycket klart att det är en dålig proposition som det är onödigt att anta nu.
Den som så önskar hinner genomföra de här förslagen.
Anf. 214 STEFAN KIHLBERG (nyd) replik:
Herr talman! Jag har svårt att se det som en invändning att man inte tar
ett tillräckligt stort steg. När man uppenbarligen kan ta ett litet steg i den
riktning som man vill gå har jag svårt att se att det skulle vara ett problem,
speciellt som man inte binder upp särskilt mycket.
Det finns dessutom ett annat skäl. Det är att detta ställningstagande på-
verkar beslut. Det är viktigt inte bara i sådana här sammanhang, utan det
gäller i alla sammanhang, att man fattar politiska beslut i tid och att det finns
en uthållighet i dem. Det är därför inte någon kritik att ikraftträdandetiden
är längre fram.
Det är a och o att jag som student vet vad som gäller. De flesta studenter
tittar åtminstone ett år framåt i tiden när de fattar sina beslut.
Anf. 215 LENA ÖHRSVIK (s) replik:
Herr talman! Om Stefan Kihlberg hade lyssnat på den tidigare diskussio-
nen hade det framgått att det är precis denna uppbindning inför framtiden
som är så onödig och så dum. Det skapar väldigt stora låsningar.
När man i detta fall skall fatta beslut om ett nytt återbetalningssystem har
man helt låst möjligheterna att diskutera fördelningen av subventioner mel-
lan återbetalningssidan och tilldelningssidan.
Återbetalningssystemen är långsiktiga. För vaije gång man gör en föränd-
ring i ingripande syfte skapar man ett nytt återbetalningssystem, och vi har
redan två. De skall vara i ungefär 40 år. Man kan inte hantera politiska frå-
gor på detta sätt.
Anf. 216 BERITH ERIKSSON (v):
Herr talman! Jag vill för Stefan Kihlberg påpeka att vi andra är innerligt
trötta på att vissa nydemokrater använder den scen som är tillgänglig, nämli-
gen kammaren, för att angripa sina egna partikamrater.
Vi hade förra mandatperioden ett parti i riksdagen som ibland fungerade
som en raket här i kammaren, men inte för att förgöra varandra. Detta är
ett sådant tydligt agerande åt det hållet.
Ledamöterna från Ny demokrati borde kunnat komma överens i sitt eget
parti om hur det skall röstas här i kammaren när vi arbetade med detta
ärende i utskottet och inte nu under kammardebatten.
Anf. 217 STEFAN KIHLBERG (nyd):
Herr talman! Jag instämmer i den kritiken, Berith Eriksson. Också jag
tycker att mitt parti har agerat klandervärt på den här punkten. Jag försvarar
det inte, utan jag beklagar det.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 8 juni).
Anmäldes och bordlädes
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1993/94:AU19 Uppskov med behandlingen av vissa ärenden
Socialförsäkringsutskottets betänkanden
1993/94:SfU24 Reformering av det allmänna pensionssystemet
1993/94:SfU26 Delpensionsförsäkringen
1993/94:SfU18 Vissa tandvårdsfrågor
Anf. 218 FÖRSTE VICE TALMANNEN:
Beträffande socialförsäkringsutskottets betänkanden SfU24 och SfU26
avser talmannen att i morgon föreslå kammaren att dessa ärenden får avgö-
ras efter endast en bordläggning.
25 § Kammaren åtskildes kl. 23.03.
Förhandlingarna leddes
av talmannen från sammanträdets böljan t.o.m. 4 § anf. 9 (delvis),
av förste vice talmannen därefter t.o.m. anf. 52 (delvis),
av talmannen därefter t.o.m. anf. 81 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. anf. 87 (delvis),
av tredje vice talmannen därefter t.o.m. anf. 104 (delvis),
av andre vice talmannen därefter t.o.m. 8 § anf. 128 (delvis),
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Vissa studiestöds-
frågor
173
Prot. 1993/94:119 av talmannen därefter t.o.m. ajourneringen kl. 18.06,
7 juni 1994 av andre vice talmannen därefter t.o.m. 17 § anf. 174 (delvis) och
av förste vice talmannen därefter till sammanträdets slut.
Vid protokollet
GUNNAR GRENFORS
IBarbro Nordström
174
Tisdagen den 7 juni
1 § Justering av protokoll................................ 1
2 § Meddelande om uteblivet svar på interpellation............ 1
3 § Förnyad bordläggning ............................... 1
4 § Registrerat partnerskap m.m .......................... 1
Lagutskottets betänkande LU28
Debatt
Holger Gustafsson (kds)
Elisabeth Persson (v)
Talmannen (erinran till åhörarna)
Maj-Lis Lööw (s)
Per Stenmarck (m)
Ingela Mårtensson (fp)
Förste vice talmannen (erinran till åhörarna)
Stefan Kihlberg (nyd)
Lennart Fridén (m)
Bengt Harding Olson (fp)
Bengt Kindbom (c)
Karin Pilsäter (fp)
Georg Andersson (s)
Göte Jonsson (m)
Barbro Westerholm (fp)
Christina Linderholm (c)
Chatrine Pålsson (kds)
Bertil Måbrink (v)
Margareta Winberg (s)
Fredrik Reinfeldt (m)
Elver Jonsson (fp)
Torgny Larsson (s)
Lotta Edholm (fp)
Eva Zetterberg (v)
Ulrica Messing (s)
Martin Nilsson (s)
Lennart Rohdin (fp)
John Bouvin (nyd)
Tredje vice talmannen (erinran till åhörarna)
Roland Lében (kds)
Beslut ............................................... 82
Andre vice talmannen (erinran till åhörarna)
5 § Beslut rörande utskottsbetänkanden som slutdebatterats
den 3 juni.....................................
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
175
83
Prot. 1993/94:119
7 juni 1994
176
Kulturutskottets betänkande KrU32
Finansutskottets betänkande FiU24
Utbildningsutskottets betänkande UbUll
Utbildningsutskottets betänkande UbU14
Utbildningsutskottets betänkande UbU15
Utbildningsutskottets betänkande UbU18
Utbildningsutskottets betänkande UbU20
Beslut om samlad votering...............................
6 § Ändringar i aktiebolagslagen m.m.......................
Lagutskottets betänkande LU32
Debatt
Carin Lundberg (s)
Stig Rindborg (m)
Beslut fattades efter 10 §
7 § Ändrat anslag till Konsumentverket .....................
Lagutskottets betänkande LU38
Beslut fattades efter 10 §
8 § Reformera riksdagsarbetet ............................
Konstitutionsutskottets betänkande KU18
Debatt
Bengt Hurtig (v)
Tredje vice talman Bertil Fiskesjö (c)
Jan Bergqvist (s)
Daniel Tarschys (fp)
Ingvar Svensson (kds)
Alf Wennerfors (m)
Andre vice talmannen (om replikrätt)
Thage G Peterson (s)
Eva Zetterberg (v)
Simon Liliedahl (nyd)
Beslut fattades efter 10 §
9 § Riksdagsledamöternas pensioner m.m....................
Konstitutionsutskottets betänkande KU43
Beslut fattades efter 10 §
10 § Uppskov till 1994/95 års riksmöte med behandlingen av vissa
ärenden ........................................
Konstitutionsutskottets betänkande KU45
Beslut ...............................................
Lagutskottets betänkande LU32
Lagutskottets betänkande LU38
Konstitutionsutskottets betänkande KU18
Konstitutionsutskottets betänkande KU43
Konstitutionsutskottets betänkande KU45
Beslut om uppskjuten votering............................
11 § Folkomröstning om EU-medlemskap ...................
Konstitutionsutskottets betänkande KU50
Debatt
87
87
89
89
105
105
106
108
108
Hans Göran Franck (s)
Bengt Hurtig (v)
Birger Hagård (m)
Catarina Rönnung (s)
Beslut skulle fattas den 8 juni
Ajournering ......... 114
Återupptagna förhandlingar .............................. 114
12 § Bostadsdomstolen.................................. 114
Justitieutskottets betänkande JuU31
Debatt
Göran Magnusson (s)
Berith Eriksson (v)
Kjell Eldensjö (kds)
Bengt Rosén (fp)
Beslut skulle fattas den 8 juni
13 § Slutlig reglering av statsbudgeten för budgetåret 1994/95, m.m. 124
Justitieutskottets betänkande JuU33
Debatt
Lars-Erik Lövdén (s)
Berith Eriksson (v)
Birgit Henriksson (m)
Beslut skulle fattas den 8 juni
14 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 130
Justitieutskottets betänkande JuU34
Beslut skulle fattas den 8 juni
15 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 130
Utrikesutskottets betänkande UU27
Beslut skulle fattas den 8 juni
16 § En effektivare fordonskontroll ........................ 130
Trafikutskottets betänkande TU35
Debatt
Anita Jönsson (s)
Jan Sandberg (m)
Wiggo Komstedt (m)
Beslut skulle fattas den 8 juni
17 § Investeringsplaner för infrastrukturen................... 139
Trafikutskottets betänkande TU30
Debatt
Sven-Gösta Signell (s)
Karl-Erik Persson (v)
Jan Sandberg (m)
Böije Nilsson (s)
Karl-Gösta Svenson (m)
Beslut skulle fattas den 8 juni
18 § Överenskommelse om investeringar i trafikens infrastruktur i
Göteborgsregionen ................................ 145
Trafikutskottets betänkande TU34
Debatt
Johan Lönnroth (v)
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
177
Prot. 1993/94:119
7juni 1994
Rune Thorén (c)
Beslut skulle fattas den 8 juni
19 § Godkännande av grundläggande principer för avtal rörande Ar-
landabanan ...................................... 149
Trafikutskottets betänkande TU36
Debatt
Ines Uusmann (s)
Karl-Erik Persson (v)
Lars Svensk (kds)
Göran Magnusson (s)
Sven-Gösta Signell (s)
Rolf Clarkson (m)
Beslut skulle fattas den 8 juni
20 § Kompletteringspropositionen inom trafikutskottets berednings-
område ......................................... 161
Trafikutskottets betänkande TU38
Beslut skulle fattas den 8 juni
21 § Uppskov med behandlingen av vissa ärenden............. 161
Trafikutskottets betänkande TU39
Beslut skulle fattas den 8 juni
22 § Vissa studiestödsfrågor .............................. 161
Socialförsäkringsutskottets betänkande SfU25
Debatt
Hans Dau (m)
Lena Öhrsvik (s)
Arne Jansson (nyd)
Berith Eriksson (v)
Stefan Kihlberg (nyd)
Beslut skulle fattas den 8 juni
23 § Bordläggning ..................................... 173
24 § Meddelande om SfU24 och SfU26 ..................... 173
Förste vice talmannen
178
gotab 46899, Stockholm 1994